Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1988/89:90

Onsdagen den 5 april

Kl. 09.00

Förhandlingarna leddes till en början av andre vice talmannen.

1 8 Föredrogs och hänvisades

Motionerna

1988/89:K12-K14 lill konstitufionsutskottet

1988/89:Sk46 till skatteutskottet

2 8 Föredrogs men bordlades åter Konsfitufionsutskottets betänkande 1988/89:KU25 Skatteutskottets betänkande 1988/89:SkU21 Justitieutskottets betänkanden 1988/89:JuU13 och JuU16 Lagutskottets betänkanden 1988/89:LU22-LU26 Kulturutskottets betänkanden 1988/89:KrU13 och KrU14 Trafikutskottets betänkanden 1988/89:TUn-TU]4

3 8 Föredrogs

arbetsmarknadsutskottets belänkande

1988/89:AU11 Arbetsmarknadspolifiken (prop. 1988/89:100 delvis).

Arbetsmarknadspolitiken

Anf. 1 SONJA REMBO (m):

Herr lalman! Arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 11 andas stor förnöjsamhet med tillståndet i landet i allmänhet och på arbetsmarknaden i synnerhet. Visserligen noterar utskottsmajoriteten att pris- och lönestegringstakten på sikt utgör ett hot mot konkurrenskrafteh och sysselsättningen och att bristen på arbetskraft hämmar produkfionstillväxten inom flera sektorer. Men dessa konstateranden leder inte till några försök att analysera orsakerna, än mindre fill några slutsatser om den politik som måste föras. Den påtagliga oro över utvecklingen som präglar de borgerliga partiernas motioner och konkreta förslag slår utskottsmajoriteten bort med hänvisning fill att vad göras skall är redan gjorl och alt allt är i stort sett bra som det är. Den tredje vägens ekonomiska polifik anses ha varit lyckosam och arbetsmarknaden anses ulvecklas gynnsamt.

Prot. 1988/89:90 Det är bara det, herr talman, att delta inte överensstämmer med

5 april 1989 verkligheten.

Arbetsmarknadspolitiken

Därom ger nu senast konjunkturinstitutets rapport besked, liksom den aktuella debatten, där fackekonomer allvarligt varnar för utvecklingen och dess konsekvenser och efterlyser delvis drastiska åtgärder. Jämfört med andra OECD-länder ligger tillväxten lågt, liksom produktiviteten, medan inflationen ligger högt och underskottet i våra affärer med utlandet ökar. Bristen på arbetskraft leder lill alltför höga lönekostnader och hämmar industrins utveckling. Ändå har den svenske industriarbetaren en lägre nettolön än nästan alla sina kolleger inom OECD för i fråga om skatter ligger Sverige på topp. Sverige har på en gång inflation och stagnation. 1989 betraktas redan som ett "förlorat år". Också 1990 hotar att kunna räknas in bland de förlorade åren. Kort sagt: Sverige halkar efter. Det är resultatet av den tredje vägens polifik.

Arbetsmarknaden visar upp en motsägelsefull bild. Samtidigt som den är starkt överhettad med besvärande brist på arbetskraft, har vi en avsevärd lokal arbetslöshet och arbetslöshet bland vissa grupper, t.ex. ungdomar och invandrare. Trots de gynnsamma sysselsättningstalen ser sig därför regeringen föranlåten att lägga fram en arbetsmarknadsbudget som totalt belöper sig till 20 miljarder kronor. Mest anmärkningsvärt är att till denna summa skaU läggas 8 miljarder som beräknas för ersättningar ur arbetslöshetskassorna.

Vi har en anmärkningvärt hög sysselsättningsfrekvens jämfört med andra länder. Sedan 1970 har antalet sysselsatta ökat med mellan 600 000 och 700 000. Mest anmärkningsvärt är då det höga kvinnliga deltagandet i arbetslivet utanför hemmet. Det är emellertid bara en del av sanningen.

Utslagningen från arbetsmarknaden är också omfattande. 350 000 är förtidspensionärer. Under förra ärel uppbar 300 000 personer någon gäng ersättning från arbetslöshetskassa. 11 000-12 000 blir varje år ulförsäkrade från A-kassorna. Många av de drygt 1 miljon som arbetar deltid vill ha heltid.

Långtidsfrånvaron ökar dramatiskt. Från många arbetsplatser rapporteras också extremt hög korttidsfrånvaro.

Nästan 1 miljon arbetstagare, dvs. i det närmaste var fjärde, är av en eller annan anledning borta från arbetet längre eller kortare tid. Frånvaron uppskattas till 29 miljoner timmar per vecka.

Trots att vi blivil så många fler på arbetsmarknaden, så arbetar vi i dag inte mer än vi gjorde 1970 totalt sett. Man kan alltså med fog påstå att allt fler arbetar i Sverige men att färre är på jobbet.

Detta kan vara en av förklaringarna lill den blygsamma produktivitetsutveckling som utgör ett av de stora hoten mot den svenska ekonomin. En stor del av den ökade sysselsättningen är säkerligen en effekt av dubbelbemanning fill följd av hög frånvaro.

Herr talman! Det råder i Sverige en avsevärd samstämmighet om arbetsmarknadspolitikens inriktning. Vi är i stort sett helt eniga om att det är bättre att människor vid arbetslöshet får någon form av sysselsättning och framför allt utbildning så all de får möjligheter att komma in på eller tillbaka till arbetsmarknaden i stället för atl gå sysslolösa, även om den ekonomiska försörjningen skulle vara något så när tryggad också vid arbetslöshet.

En arbetsmarknadspolitik som gör anspråk på atl vara aktiv och hävda arbetslinjen kan emellertid inte nöja sig med att passivt korrigera de negativa effekterna av den politik som förs på andra områden. Arbetsmarknaden kan aldrig ses isolerad. Den är ett resultat av den politik som förs på en rad andra områden.

Då kan vi konstalera att mycket brister i den socialdemokratiska politik som påverkar arbetsmarknaden. Den svenska konkurrenskraften såväl på hemmamarknaden som internationellt gynnas inte av det konfiskatoriska skattesystemet, det höga kostnadsläget och den låga produktivitetsutvecklingen. Den gynnas inte heller av osäkerheten om vår framtida energiförsörjning eller osäkerheten om vårt framtida förhållande till den gemensamma marknaden, inte heller av den kärva attityden fill småföretagen. Den gynnas inle av en övertung och ineffekfiv offentlig sektor, inte heller av en extremt ryckig och inkonsekvent bostadspolitik som än leder till överskott än underskott på bostäder.

Inte heller de arbetande gynnas av denna politik. Det gäller inte minst de som i dag är helt beroende av offenfiiga arbetsgivare och politiska beslut.

Arbetssituafionen för de offentliganställda är otillfredsställande. Trots engagerade arbetsinsatser, ser de hur problemen växer. En del som kan söka sig till andra arbetsgivare gör det. De som på grund av monopolsituationen är hänvisade till en enda arbetsgivare inom yrkesområdet - det gäller framför alll de kvinnligt dominerade utbildnings-, vård- och omsorgssektorerna -drabbas ofta av vantrivsel och arbetsmiljöproblem. Frånvaron ökar och den redan besvärliga arbetssituafionen blir än svårare för dem som är kvar. Omsättningen på personal ökar och nyrekryteringen blir alll svårare. Produktiviteten minskar än mer.

Problemen kan inte som tidigare mötas med ytterligare tillskott av skattemedel eller fler tjänster. Man måste finna vägar att decentralisera en i dag alltför tung, centraliserad beslutsapparat .Fler producenter inom de i dag monopoliserade verksamhetsområdena, skulle innebära en livgivande konkurrens mellan olika alternativ och valfrihet inte bara för demsom behöver tjänsterna utan också för alla dem som i dag är beroende av en enda offentlig arbelsgivare. De skulle finna en bredare arbetsmarknad med olika arbetsgivare.

Andra som har fått känna på nackdelarna med att arbeta inom en sektor som är hell beroende av politiska beslut är byggnadsarbetarna. Den ryckiga bostadspolitiken medverkar lill utslagningen.

Det ställs följaktligen krav på särskilda åtgärder för utslagna byggnadsarbetare. En ny sorts samhällsföretag. Galaxen, har tillkommit av detta skäl. Vi moderater anser att statsbidraget till Galaxen i den nuvarande goda byggkonjunkturen successivt bör trappas ned. Byggnadsarbetarna är otvivelaktigt mer hjälpta av stabila spelregler för branschen. Ett sätt all få till stånd sådana är att avskaffa byggnadstillståndsplikten.

Utbildningssystemet lämnar en hel del övrigt atl önska. AUtför många måste efter avslutad gymnasieutbildning gå direkt in i omskolning för att få ett jobb. Utbildningen kommer i framtiden' att spela en nyckelroll då det gäller såväl Sveriges som de enskilda arbetstagarnas möjligheter att hävda sig i konkurrensen. Min kollega Anders G Högmark kommer senare under

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Arbetsmarknadspolitiken

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

A rbetsmarknads-politiken

monopol. Detta är några av de svårigheter på arbetsmarknaden som vi har att brottas med.

I den ekonomiska politiken är full sysselsättning ett högt prioriterat mål. Från folkpartiets sida har vi i de arbetsmarknadspolitiska motionerna betonat att vi aldrig kan acceptera att arbetslöshet används som medel för all uppnå andra mål. En hög sysselsättning är jämsides med en låg inflation, av avgörande betydelse för att uppnå viktiga fördelningspolitiska mål samt för att få en ökad jämställdhet i arbetslivet.

Arbetsmarknaden har fortlöpande förändrats. Medan brist på arbete länge varit ett dominerande problem upplever vi i dag brist på arbetskraft inom flera sektorer. Mycket talar dessutom för att problem knutna lill arbetskraftsutbudet bl.a. beroende på demografiska faktorer kommer att äga hög aktualitet under lång tid framöver, långt in på 2000-talet.

Det är viktigt att de åtgärder som nu vidtas för att minska dagens konjunkturbetingade arbetskraftsbrist sätts in i ett långsiktigt perspektiv. Åtgärder måste sättas in för att öka arbetsutbudet. Trots den bristsituation som vi upplever i dag finns det grupper som ofrivilligt ställs utanför arbetsmarknaden. Politiken måste alltså inriktas på bättre tillvaratagande av dessa gruppers vilja att få ett eget arbete. Vidare måste effektiviteten på arbetsmarknaden höjas. Det är av mycket stor vikt att den arbetskraft som kommer att finnas tillgänglig framöver sysselsätts rationellt.

I folkpartiets stora partimotion om arbetskraftsutbudet har vi fört ett långtgående resonemang om hur en framtida rationell men socialt inriktad arbetsmarknad skall se ut. Problemen med bristerna på dagens och framtidens arbetsmarknad kan inte lösas med aldrig så effektiva åtgärder för att öka kvanfiteten, om inte också kvaliteten förbättras. Lika litet kan ständigt ökade insatser av mängden energi och råvaror i produktionen och en ökning av den totala arbetsinsatsen i det långa loppet vara lösningen. Målet måste vara att produktiviteten hela fiden förbättras, dvs. att värdet av produktionen, oavsett om det är varor eller tjänster, ökar mer än värdet av de resurser som används.

Sambandet mellan arbetsutbud och skatter har länge varit välkänt för alla. Folkpartiets devis "Det måste löna sig att arbeta" äger högre aktualitet än någonsin. Men en välgörande skattereform med bl.a. lägre marginalskatter har låtit vänta på sig. Visserligen har regeringen till slut insett allvaret i dessa brister, men situationen skulle verkligen varit gynnsammare om denna insikt kommit tidigare.Skatteöverenskommelsen 1981 mellan dåvarande millenre-geringen och oppositionen har socialdemokraterna i regeringsställning sedermera förfuskat genom att ta bort inflationsskyddet i skatteskalorna!

Arbetsutbudet ökar när marginalskatterna sänks, eftersom det då lönar sig mera att arbeta. När människor arbetar mer ökar också de totala skatteintäkterna och därmed tillväxten. Detta är viktigt om vi skall säkra de sociala åtagandena för pensionärer och sjukvårdsbehövande och inte minst för den explosionsartade ökningen av antalet människor i hög ålder.

Herr talman! Det fordras en omläggning på många områden av den förda politiken så att en god ekonomisk utveckling främjas och en långsiktig posifiv sysselsättningsutveckling underlättas. Det är viktigt att en sådan förändring kommer hela landet till del. Annars kommer vi att få stora problem såväl i

storstadsområdena som i glesbygden. I en säidan förändring är det också viktigt atl staten respekterar både lönlagarnas och företagarnas krav på stabila spelregler.

En god utveckling av produktiviteten inom såväl enskilda företag som inom den offentliga sektorn är en nödvändig förutsättning. Den situation vi har är att inflationen och löneökningstakten fortsätter att sfiga samtidigt som utvecklingen av produktiviteten är svag och den regionala utvecklingen är synnerligen ojämn. Vi har en arbetsmarknad som på många håll är överhettad och på andra ställen klart underdimensionerad. Trots det goda konjunkturläget har vi ett stort antal människor utanför den reguljära arbetsmarknaden. Kostnaderna för arbetslöshetsersättning och kontant arbetsmarknadsstöd ökar. Detta är en oroande utveckling med tanke på vad som inträffar i en svagare konjunktur. När det gäller att undanröja utvecklings- och fillväxthinder är det vikfigt att dörrarna till de många monopolen öppnas eller att man åtminstone gläntar på dörren. Såväl inom den offentliga sektorn som fristående från den offenfiiga sektorn måste enskilda entreprenörer och kooperativa alternativ främjas.

Detta är idéer som vi har fört fram i reservation nr 1 och som vi framhåller värdet av, och jag yrkar självfallet bifall fill just den reservationen. Möjligheter skulle då också ges till jämförelser och positiva erfarenhetsutbyten. Det ger en ökad och sund konkurrens men också de enskilda medborgarna en ökad valfrihet.

Herr talman! Hur ser då regeringen och socialdemokraterna på lägel? I den allmänna analysen är regeringen och den borgerliga opposifionen i hög grad samstämda. Ändå kan man konstatera att det är långt mellan ord och handling för både regeringen och socialdemokraterna i arbetsmarknadsutskottet. Trots atl socialdemokralerna talar om de extra insatserna för de långtidsarbetslösa, de handikappade och invandrarna så är det just på dessa punkler viljan har saknats då vi har kommit fill konkreta ställningstaganden. För flyktingar och invandrare är den långa tid av sysslolöshet de tvingas leva med ofta förödande. Från folkpartiets sida har vi framhållit hur oehört viktigt del är för flyktingar att få en meningsfull sysselsättning. Man bör ta till vara deras arbetsintresse redan före det att arbets- och uppehållstUlstånd beviljas, och vi har poängterat vikten av att arbetsförmedlingarna utöver satsningen på all skaffa invandrarna arbete också ser fill att arbetena motsvarar deras egen yrkeskompetens. Att som nu låta samhällets kostnader i hög grad gå via socialbidrag är samhällsekonomiskt slöseri, men det är också mänskligt tragiskt att människor går sysslolösa samtidigt som både industri och offentlig verksamhet ropar efter arbetskraft.

Längre fram i dagens debatt kommer vi att också beröra de handikappades situation på arbetsmarknaden. Från folkpartiets sida viU vi öka möjligheterna för dessa grupper atl få ett fäste på arbetsmarknaden men också ett långsiktigt meningsfullt arbete. Därför har vi föreslagit att utbudet inom Samhall - både del institutionella och de inbyggda verkstäderna i industrin -skall kraftigt öka. Vidare har vi medverkat lill att anslaget för lönebidrag kraftigt räknas upp. I del senare fallet är det märkligt och uppseendeväckande att socialdemokraterna har valt att slå till bromsarna i stället för att bygga ul möjligheterna för unga svårt handikappade att få ett arbete.

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Arbetsmarknadspolitiken

Prot. 1988/89:90 5aprill989

A rbetsmarknads-politiken

Herr talman! Från folkpartiets sida har vi velat fullfölja en linje som tar sikte på de svaga på arbetsmarknaden. Här känner vi besvikelse över att ' socialdemokraterna så ofta är motståndare till förändringar som skulle gynna de mest utsatta grupperna. I ett läge då de handikappade och svaga på arbetsmarknaden relafivt sett får en sämre situation borde det vara självklart också för socialdemokrater att vara med om en förstärkning av insatserna.

Det är viktigt att inse att dagens system, där många arbetslösa blir hänvisade till socialbidrag, ger en falsk bild av vad arbetslösheten kostar samhället. Folkpartiet har under lång tid hävdat värdet av att överföra medel från socialförsäkringssystemet fill arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Som det sades i det förra inlägget finns det i dag ca 60 miljarder kronor för att ge inkomsttrygghet för dem som står utanför arbetslivet. Men det saknas pengar till aktiva åtgärder. Det gäller såväl utbildning som vägledning och rehabilitering. En omfördelning av resurserna så att det skuUe kunna sättas in rätt åtgärd vid rätt tidpunkt och till rätt människor skulle ge fler möjlighel till arbete. Detta är tankar som inte bara folkpartiet ulan också numera AMS-chefen Allan Larsson starkt pläderar för. Regeringen borde mera och framför allt snabbare ta till sig dessa intryck för att omsätta dem i praktisk handling.

Årets budgetproposition beträffande arbetsmarknadspolitiken antyder en viss öppenhet. Men bristen på handlingskraft och konkreta åtgärder fillsammans med det socialdemokratiska motståndet i utskottet gör mig mer pessimistisk än vad som borde vara nödvändigt. Det behöver blåsa en friskare förnyelsens och förändringens vind genom både kanslihuset och de socialdemokratiska partikorridorerna. Vi skulle, herr talman, behöva både glasnost och perestrojka - på svenska!

Från liberala utgångspunkter tror vi inte att staten och några centrala byråkrater kan peka ut vad som är framfidsbranscher, dvs. med säkerhet säga vem som blir vinnare eller förlorare på en framtida arbetsmarknad. Det är därför del är så viktigt med en decentraliserad marknadsekonomi där det kan handla om att de många människornas intentioner och de mänga företagens och löntagarnas beslut får en chans att bli förverkligade. Ett sådant system är vida överlägset de enstaka och övergripande politiska centrala besluten. Vi tror också att det ytterst handlar om att enskilda människors initiativ till kreafivitet och arbetsvilja skall få ett sunt utlopp. Det är bara på så sätt man kan vaska fram de goda framtidsprojekten. Men då gäller det att inte statsmakten i halsstarrighet hindrar experiment och nytänkande.

Mot den bakgrunden skall vi se folkparfiets inställning till grundlagsskyddad näringsfrihet, slopande av etableringshinder, betoning av upphandling under konkurrens och slopande av formella och informella monopol. Det sistnämnda är inte minst viktigt inom den sociala sektorn där vi tror att de enskilda människorna som ges möjlighel att pröva och försöka är de som kan hitta bärkraftiga framkomstvägar. Det är denna sida av saken vi vill hävda när vi talar om arbetslinjen som ett gott mål i sig. Men då gäller del att vara öppen för både behov och positiva förändringar. Vårt hävdande av den fulla sysselsättningen måste vara det högst prioriterade målet också för den ekonomiska politiken. Det är därför de oUka politikerområdena hänger ihop. Här brister det i samhällets hantering vad del gäller formerna men

också i fråga om att ta sig an nya behov. I denna förändring är det viktigt med Prot. 1988/89:90

en större frihet för just nytänkande och kreativitet. Men inriktningen, herr 5 april 1989

A rbetsmarknads-politiken

talman, måste ha en klart social prägel. Om denna grundläggande filosofi

finns det - är jag glad atl kunna säga - en bred politisk uppslutning både i och

utanför riksdagen. I detta ligger ett stort värde. Detta faktum får inte

skymmas, trots alt vi från folkpartiets sida inför dagens ärendebehandling

beträffande arbetsmarknadspolitiken i hela dess vidd hade velat komma

längre.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall fill folkparfiets reservationer och i övrigt till utskottets hemställan.

Anf. 3 BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr lalman! Centerpartiet har fyra tunga målsättningar för sin arbetsmarknadspolitik:

1. En god ekonomisk utveckling.

2. Hela landet skall leva och positivt utvecklas.

3. En arbetslinje som omfattar alla oavsett bostadsort och oavsett om man är topputbildad, lägulbildad, hyperstark eller gravt handikappad.

4. Rättvisa och jämställdhet mellan kvinnor och män.

Centern har därför i sitt budgetalternativ avdelat 5 miljarder kronor till offensiva satsningar. Tunga förslag är en kraftfull kommunal skatteutjämning syftande till lika möjligheler till service, vård och omsorg över hela vårt land, oberoende av inkomst.

Vi föreslär betydande satsningar på småföretagsamheten.

Centern föreslår insatser för utbildning och forskning, med bl.a. en stark satsning på små högskolor, sammanlagt 500 milj. kr.

Vi föreslär dessutom ökade resurser till arbetsmarknadsutbildning. Sammantaget ger de här båda sista förslagen en klar och kraftfull utbildningslinje.

Centern föreslår också dels 2 000 nya jobb för handikappade i dels Samhällsföretag, dels en ordentlig summa till lönebidrag.

Vi har föreslagit elt tioårigt program för förstärkning och upprustning av länsvägnäiets grusvägar. I kommande års budget vill vi anslå 500 miljoner i riktade pengar till grusvägnätel. Grusvägar finns ofta på orter med ledig entreprenörskapacitet. Vägupprustning skapar förutsättningar för näringsliv och genererar framtidstro.

Centern föreslår en uppräkning av länsanslagen med 650 milj. kr.

Vi föreslår 200 milj. kr. i särskilda medel till landsbygdsutveckling.

Vi föreslär också alt det till de kommuner som har byggt ut sin vattenkraft och skickar miljarder kronor i vinster från sina områden skall gå tillbaka ett öre per kilowatt till näringslivsutbyggnad och till vissa infrastrukturella satsningar.

Vi föreslår satsningar på smålägenheter. Vi vill att man skall börja rusta upp VA-nätel, i första hand pä de orter som har ledig entreprenörskapa-cilel.

Vi föreslär en kvarts miljard för en viss omställning av modernäringen till
fiberproduktion m.m. Vi har lilel svårt atl förslå att inte alla kan sluta upp
bakom del kravet. När del var kris på varvsområdet anslog denna kammare 11

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Arbetsmarknadspolitiken

ca 30 miljarder kronor lill omställning. Vi föreslår inte ens en hundradel härav till en näring som täcker hela vårt land och som kommer att ha en viktig "framtidsfunktion, men dä vill socialdemokratin inte lyssna.

Vi föreslår kraftfulla satsningar på inhemska förnybara bränslen. Vi föreslår utvecklat energisparande. Del ger bättre miljö, bättre bytesbalans, och arbetsfillfällen där de bäst behövs.

Sammantaget föreslår vi alltså 5 miljarder kronor till offensiva satsningar för en bättre arbetsmarknad. Våra förslag leder utan tvivel till att arbetsmarknaden breddas, just där del bäst behövs, och de skapar arbetstillfällen, också just där de bäst behövs.

Våra förslag lättar på trycket i överhettade regioner och gör det lättare att där klara rekrytering, få fram bostäder, klara en rimlig löneglidning, inflation osv. Våra förslag skapar jobb åt långlidsarbetslösa och åt handikappade. Våra förslag leder till klart lägre arbetslöshet och till högre tillväxt. De fördelar tillväxten rättvisare över landet och rättvisare mellan invånare. De ger män och kvinnor samma rätt och samma möjligheter i arbetslivet. Våra förslag ger bättre statsfinanser och bättre ekonomi åt alla. Våra förslag leder också till att kostnaden för arbetslöshetsföräkringen sjunker med över 2 miljarder kronor ulan alt någon enskild drabbas.

Herr talman! Det här skall ställas mot socialdemokrafins halvhjärtade arbetslinje. Det skall ställas mol socialdemokraternas koncenlrationslinje och mol deras utarmningslinje, vad gäller nära tre fjärdedelar av vårt land, en poHfik som varit inriktad på ungdomsulflyttning, en förödande politik. Det skall ställas mot socialdemokraternas sätt att klara jobben för handikappade och andra som har svårt att klara inträdet på arbetsmarknaden. Det skall ställas mot en socialdemokratisk politik som leder till överhettning och som riskerar att prissälta oss ut ur världsmarknaden.

Jag vill ge elt exempel på socialdemokraternas halvhjärtade politik. Under sex år har statsråden Leijon och Thalén sett lill all arbetslösa ungdomar har fått arbeta halvtid i ungdomslag. De har sett lill atl dessa ungdomar i stort sett enbart har fått jobba inom den offentliga sektorn. Vi har sagl att det i stället skall vara heltidsarbeten och att dessa skall finnas inom hela arbetsmarknaden . Arbetet i ungdomslag skall vara ett led i den unges utbildning - den unge skall kunna välja den väg han eller hon vill gä.

Ännu mer förvånande är den förda politiken mot den bakgrund som de här båda Järfällalöserna har. De gjorde sig ju en gång i fiden berömda för alt sätta åt förstockade manliga partikamrater i sin hemkommun. Ungdomslagen har framför allt bestått av unga flickor, som alltså har fått en onödigt dålig start. Sett ur den enskildes synpunkt är det här naturHgtvis inte bra.

Oppositionen har i riksdagen under sex är slagit sin panna blodig pä del här området; men när AMS representanter sätter sig ned med parterna och resonerar om dessa frågor är klockan slagen för de här båda socialdemokratiska politikerna - då kommer de förslag som vi har efterlyst under sex är. Det skulle i dag ha sett annorlunda ul om tiotusentals och äter tiotusentals unga flickor och unga pojkar hade fått börja pä del sätt som oppositionen i riksdagen hade önskat. Det hade inneburit en bättre tillgång av arbetskraft fill näringslivet och en bättre tillgång av utbildad arbetskraft i vården, vilket i sin tur skulle ha lett till bättre vård och omsorg.

Det här är ett exempel på socialdemokrafins énögdhet. Jag fär väl inte använda mycket starkare ord, även om det egenfiigen skulle behövas. Jag vill avslutningsvis säga att vi i dag har en hygglig arbetsmarknad, på grund av att vi har haft en mycket god världskonjunktur. Vi har haft mycket goda priser på viktiga exportprodukter, framför allt på skogsområdet men nu också på mineralområdet.Det är trots regeringen som det är ett hyggligt läge på arbetsmarknaden i dag. Vi klarar nätt och jämnt bytesbalans m.m. Vi klarar oss lack vare den inlernationella hjälpen.

Jag vill sammanfatta centerns polifik med atl säga alt vi kommer att fortsätta att slåss stenhårt för arbets- och utbildningslinjen, för en linje som ger bättre miljö och bättre tillväxt, för en linje som utvecklar hela vårt land.

Nu skall jag övergå till en delfråga. Den är liten, kanske någon säger, men för dem som jag vill att den skall beröra är frågan stor. Regeringen har föreslagit att KAS-administrationen skall effektiviseras på etl eller två ställen i landet. AMS kommer att beslula oin var dessa båda poler skall förläggas. Här får vi se om det bara är vackra ord när man säger alt tekniken skall spridas, att jobben skall förläggas där de bäst behövs, eller om det ligger någonting bakom dessa uttalanden.

Vi har föreslagit - jag och Roland Brännström från mitt län - alt Åsele skall vara en sådan här ort. Åsele har drabbats av en mycket kraftig utflyttning. Hundratals ungdomar har fått flytta till övriga Sverige, och nu har Åsele en mycket gammal befolkning. Det kostar ingenting att förlägga en KAS-administralion dil. Del finns en annan motion, där man pekar pä Golland. Ja, blir det två, så är det tvä bra orter som här är föreslagna.

Jag vill nu vända mig till generaldirektör Allan Larsson, som väl rimligen skall falla beslut i det här ärendet innan han avgår framåt sommaren. Visa nu, Allan Larsson, atl du är klok! Tänk på de utsatta kommunerna, dem som med regeringens och din politik har förlorat väldigt mänga ungdomar! Låt dem nu få något tillbaka! Om Bertil Olsson hade varil den ansvarige, skulle han inte ha tvekat att la den här typen av radikala grepp. Ge Åsele en chans! Blir det en central till - ge Golland en chans!

Vi har från centerns sida varit nödsakade att i della betänkande anföra inte mindre än 22 avvikande meningar och etl anlal särskilda yttranden. Jag yrkar bifall till samtliga reservationer där centernamn ingår. Göran Engström kommer senare här i dag atl lala för en del av reservationerna.

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Arbetsmarknadspolitiken

Anf. 4 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Regeringen berömmer sig och skryter över arbetsmarknadspolitiken. Det är ju egentligen också en regerings privilegium att ta åt sig äran av framgångar, även om det kanske inte helt och hållet är regeringens förtjänst att utvecklingen internationellt är sädan att vi har en högkonjunktur i världen. Men regeringen har ju ändå sitt ansvar för den här politiken -ansvaret för atl man anpassar sig lill en utveckling som inger öro. Man garderar sig inte för den lågkonjunktur som väntas komma. Man ger inte heller garantier för det svenska näringslivets egna utveckling. Man har en enorm tilltro till monopoliseringen och maktkoncentrationen, den extrema anpassningen till EG och exportkapilalels villkor. Vi kan väl säga att priset för den här politiken - som kommer och redan har kommit - drabbar flertalet

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Arbetsmarknadspolitiken

vanliga människor. De regionala obalanserna finns kvar. Människor tvingas fortfarande flytta, och regionernas framtid hotas.

Löne-, inkomst- och utbildningsklyftorna ökar i del här samhället, trots högkonjunkturen. Man slås ut ur arbetslivet trots högkonjunkturen. Antalet förtidspensionerade ökar trots högkonjunkturen. 363 000 personer beräknas vara förtidspensionerade innan det här året är slut. Och antalet långtidssjuk-skrivna ökar. Ja, detta är en del av priset, en del av baksidan av det som regeringen säger sig vara så duktig på, nämligen arbetsmarknadspolitiken.

Utöver detta vet vi att antalet öppet arbetslösa i februari var 69 000 och atl 150 000 omfattas av någon form av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Man har beräknat att det finns 175 000 latent arbetslösa eller undersysselsatla.

Det är alltså läget i dag. Trots en högkonjunktur som inte kan vara bättre för ett kapitalistiskt samhället har vi de här slora avigsidorna.

Det måste löna sig att arbeta, säger folkpartiet och Elver Jonsson. Men jag säger: Det måste väl löna sig att arbeta både för kroppen och för själen - och inte bara från ekonomiska utgångspunkter. Den kortsiktiga ekonomiska politik som både regeringen och de borgerliga bedriver är ju resultatet av den instäUning man har.

I det här sammanhanget kan jag också göra en kommentar till Allan Larssons förslag. Arbetsmarknadsutskottet blir ju mycket imponerat sä fort en generaldirektör kastar fram nya förslag. Och det är väl riktigt när man påpekar att 60 miljarder går lill dem som står ulanför arbetsmarknaden. Men förslaget att låta dem komma in på den reguljära arbetsmarknaden genom någon form av subventioner löser ju inte grundproblemet - varför man slås ul i dag - nämligen arbetslivets orimliga villkor. Det är ju huvudproblemet som man måste komma åt. I annat fall är det ett sätt atl bara låta det gä, och subventionera det hela framöver.

Det är alltså en myckel motsägelsefull politik som vi har i dag. Det finns väl ingen förnyelse och öppenhet - mer än det som någon här sade om glasnost och perestrojka. Förnyelsen kommer ju frän elt visst håll, och även historiskt sett är det ju så. Kapitalismen är gammal. Man strävar med problemet att försöka bevara det man har, koncentrera sig i EG och andra motpoler i världen i dag. Till min glädje kan jag se atl del unga socialistiska bygget i världen tar tillfället i akt att försöka vitalisera sig och genomföra de allernaiiv som behövs. Då är del ju, om man ser till Sverige, bakåtsträvande att närma sig EG. På arbetsmarknadens område kan man verkligen vara orolig med tanke på den enorma arbetslöshet som del kapitalistiska systemet har medfört i de här länderna.

Om vi har lyckats klara oss bra genom historiens förlopp, så skall vi inte göra det sämre, söka oss bakåt i tiden. Eller är det kanske så att vi fortfarande i bakhuvudet har Bertil Ohlins och kapitalismens tes alt del nog är bra all ha en liten arbelslöshetsreserv i bakgrunden, så atl vi kan pressa ner löner och arbetsförhållanden och öka vinsterna?

Den naturliga rätlen lill elt meningsfullt arbete går inle hand i hand med kapitalet och storfinansen. Vi kan se de här dragen i samhället i dag -kapitalets exportinriktning, otillräckliga investeringar för framtiden i Sverige för att vi skall kunna vara någorlunda självförsörjande och självstyrande. Den nya tekniken på kapitalets villkor, och inle på de arbetandes, inger

naturligtvis oro för framliden. All den offentliga sektorn stryps är ännu mer oroande. Arbetstidsförkortningen används inte som ett instrument, aktivt för att förhindra utslagningen. Regionalpolitiken är passiv och underordnas hela liden den strukturomvandling som innebär koncentration.

Sä upplever vi en försämring av den totala livsmiljön, inte minsl arbetsmiljön. Accepterar man den här utvecklingen, dä accepterar man ju någon form av permanent arbetslöshet och utsortering frän arbetsmarknaden, och då blir alla åtgärder egentligen tillfälliga lösningar. Man måste komma åt huvudproblemet framöver, annars klarar man det inte.

De här problemen vill man inle komma åt genom den ekonomiska polifik som förs i dagens samhälle. I stället ägnar man sig framför allt äl alt se lill alt de arbetandes löner och köpkraft minskas till förmån för dem som gör de stora vinsterna. Inte minsl är del avtal för 1989 som har träffats på arbetsmarknadens område en katastrof ur de arbetandes synpunkt. I förlängningen är det också ett hot mol arbetsmarknadspolitiken och sysselsättningen. Inom ramen för den statliga inkomstpolitiken avsätts kapital till spekulation och företagsvinster. Det kommer naturliglvis att få sina effekter när bolag och spekulanter härskar över kapitalet. I stället bör detta dras in till de arbetande och till offentlig verksamhet. Man utnyttjar alltså inte de samlade resurserna på ett sätt som vore möjligt.

En marginalskatlereform tycks vara del allra viktigaste för atl så alt säga fä fart på Sverige. Vi vet att en sädan reform bygger på atl de stora företagens vinster skall vara orubbade och all de bemedlade i samhället, vilka kanske redan har en hygglig utbildning och är attraktiva på kapitalmarknaden, skall gynnas. De mänga vanliga arbetarna i offentlig tjänst samt inom service- och industrisektorn drabbas däremot. Det finns alltså ingel hopp om att ge människor rätt till etl meningsfyllt arbete och en god arbetsmiljö inom ramen för den socialdemokratiska eller den borgerliga ekonomiska politiken.

Vpk anser atl arbetsmarknadspolitikens inriktning i grunden måsle ändras. Allt arbete måsle vara utvecklande. Det räcker alltså inte bara med atl ha etl arbete. I dag råder orimliga förhållanden på arbetsmarknaden, och det finns ingen beredskap för en kommande lågkonjunktur. Sårbarheten är dessutom stor.

Vi i vpk vill sätta in en stöt för alt ge näringslivet en ny struktur. Statsföretag, löntagarfonder, regionalpolitik och andra redskap borde samordnas på ett helt annat sätt än för närvarande och inle underordnas kapitalets utveckling. Det behövs alltså etl industrialiseringsprogram. Det behövs också en arbetstidsförkortning med hjälp av vilken man kan tillgodose väsentliga sociala behov och öka antalet människor i arbete.

AMS roll är atl vara förvaltare av arbetsmarknadspolitiken. Serviceinriktningen har naturligtvis en mycket stark slagsida mot näringslivet på grund av den ekonomiska politik och den politik i övrigt som förs i samhället. Serviceinriktningen är naturligtvis bra för den enskilde, som kanske får en god behandling av duktiga arbetsförmedlare, som försöker göra allt vad de kan inom ramen för sina befogenheter för att ge människor arbete. Men inom vilka ramar måste de hålla sig? Jo, de utgörs av en mycket smal sektor. Vi anser att det måste ske en samordning med näringspolitiken och regionalpoli-

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

A rbetsmarknads-politiken

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Arbetsmarknadspolitiken

tiken så att AMS verksamhet kan inriktas på all ge människor fier jobb och fasta jobb. Det är inte fallet i dag.

Vi som har erfarenheter av arbetsmarknadsverkels säll alt arbeta känner fill detta. Det finns ingen koppling lill näringspolitiken och regionalpolitiken, trots att det inom AMS finns enorma kunskaper med vilkas hjälp andra områden kunde få impulser till insatser för alt ge människor fasta jobb. I slutändan, när det inte finns några arbeten, när alll skall göras på kapitalets villkor, får man hänvisa fill arbetsområden med ny teknik som finns koncentrerade till vissa områden, dock icke i av arbetslöshet utsatta regioner. Del blir den slutliga följden av AMS verksamhet, som alltså sker på kapitalets villkor.

Arbetsmarknadspolitiken skulle förbättras avsevärt om man satsade pä den offentliga sektorn. Den har krympt, snörpts åt, trots alt behovet av arbetskraft har ökat. Vi föreslår alt två miljarder satsas på det området, bl.a. för alt förbättra arbetsmiljön, öka personaltätheten och värdera upp arbetsuppgifterna inom vård, omsorg och skola. Del behövs för alt behålla de arbetande inom dessa sektorer och undvika att människor slås ut. Del är faktiskt hell nödvändigt.

Många faktorer i arbetsmarknadspolitiken är viktiga. Inte minsl gäller det arbetsmarknadsutbildningen och den roll som AMS där har tilldelats. Enligt det senaste beslutet skall dagens arbetsmarknadsutbildning i slort sett gä ifrån de sociala målen eller i andra hand undervärdera dem. Man vill alltså kortsikfigt tillgodose näringslivets behov av utbildning. Men det egentliga och stora problemet är att så många framöver inte får del av utbildningen. Det är bara ett fåtal som får del av de "nya" kunskaperna. Vi har hänvisat lill vad Ingvar Carisson sade i Gävle 1984. Han utlovade då etl nationellt folkbildningsprogram med sikte pä den nya tekniken och etl rättvist arbetsliv. Dagens arbetsmarknadsutbildning går i en hell annan riktning. Den är mycket kortsiktig och kan knappasl räknas som någon större folkbildningsinsats.

Vi anser alt en teknisk-humanistisk utbildningsreform verkligen vore alt understödja arbetsmarknadspolitiken och ge den ett innehåll. Alla bör få chans lill en grundläggande utbildning. Härför krävs naturligtvis resurser. Men man tycks hela liden förlita sig på all näringslivet självt skall klara del här, och då blir del ingel av. Statsmakterna måste, som jag ser del, genomföra denna utbildningsreform sä att alla i arbetslivet får en chans. Dä får vi också etl hell annat arbetsliv i vårt land och fler människor i arbete. Anledningen till alt det råder brist på arbetskraft på vissa områden och arbetslöshet på andra är försummelser i ulbildningsavseende.

Helt avgörande är frågan om man kan sätta alla i arbetslivet pä skolbänken. Några sådana intentioner tycks inte regeringen ha.

En till synes liten fråga som ändå är av socialt stor betydelse för många människor berör vårdpersonalen och hemtjänsten. Vi har föreslagit att människor inom dessa yrkesområden skall få en helt annan utbildning. 1 dag är situationen katastrofal med en stor genomströmning av människor i hemtjänsten och med förfärliga arbetsvillkor. Framför allt är del kvinnor som är utsatta. Där behövs både utbildning och en uppvärdering av arbetsuppgifterna samt övriga förändringar, om man menar allvar med talet

om att vi skall ha en god social omsorg. Många tvivlar i dag pä all den ekonomiska politiken, arbetsmarknadspolitiken och arbetslivspolitiken har den inriktningen.

Låt mig till slut säga några ord om arbetslöshetsförsäkringen. Till arbetsmarknadsutskottets betänkande 11 har vi fogat en reservation och en motivering. Vi är för en utredning, vars direktiv är att föreslå sådana förbättringar av arbetslöshetsförsäkringen som ger en social trygghelsförsäk-ring. Vi hoppas att vi snart kan få gehör för en sådan inriktning på utredningen, och då är vi beredda atl slälla upp. Det förslag som i dag föreligger från de borgerliga har rakt motsatt effekt.

Med det, herr talman, yrkar jag bifall till vpk:s reservationer till betänkandet AUll.

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Arbetsmarknadspolitiken

Anf. 5 ELVER JONSSON (fp) replik:

Herr talman! Jag vill ge en kort replik med anledning av Lars-Ove Hagbergs komplexfyllda avsnitt i sitt tal, där han kände hämningar inför atl vi i folkpartiet bygger vär inställning pä att en liberal arbetsmarknadspolitik har marknadsekonomin som grund. Jag kan förstå alt man från kommunistiskt håll känner sig besvärad.

Del har nämnts namn här, och till skillnad från många andra idériklningar här i kammaren är vi från liberalt håll mycket stolla över att tala om bäde Bertil Ohlins aktiva konjunkturpolitik, Karl Slaaffs reformarbete som ledde till folkpensioneringen och en förkortad arbetsdag och S. A. Hedins motioner om arbelsmiljö, som är mer än 100 år gamla men som fortfarande med behållning går att läsa.

Lars-Ove Hagberg säger alt kapitalismen är gammal. Ja, det är klarl all den kan behöva förnyas, men del behövs fortfarande en socialt styrd marknadsekonomi. Om nu kapitalismen är gammal så är kommunismen förlegad!

Jag skall inte underlåta alt säga, herr talman, alt jag är glad över den förnyelse som sker i de östliga diktaturerna, därför att det är där som förnyelsen bäst behövs. Med demokratiska inslag kommer den att höja livskvaliteten och framför allt förbättra arbetslivets villkor. Vad svensk arbetsmarknadspolitik behöver är förnyelse, inle mera inslag av socialism.

Anf. 6 LARS-OVE HAGBERG (vpk) replik:

Herr talman! När Elver Jonsson nu vill göra liberalismen lill del som är framliden, kan jag säga att han hänvisar till del förgångna, lill del som har gjorts. Jag skall inte förneka att liberaler en gång i tiden har hafl elt socialt patos, men vi kommer ändå inle ifrån vissa faktorer i historiens utveckling, Elver Jonsson. Om vi skall klara de globala problemen, dvs. miljöproblemen, arbetslösheten och den sociala dimensionen, kan vi inle överlåta bestämmanderätten över del till några få maktgrupper i Sverige, i Europa eller i världen, utan det måste väl i djup demokratisk mening vara en social marknad. Den enda framtidslösningen är då socialismens utgångspunkter, som kan förverkliga det människor emellan i demokratisk ordning. Det är därför som jag hälsar att socialismens grundprinciper äterslälls undan för

2 Riksdagens protokoU 1988/89:90

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Arbetsmarknadspolitiken

undan i Östeuropa och vitaliseras med utgångspunkt i 1800-talets grundläggande faktorer.

Men vad gör kapitalismen i dag? Jo, i EG sluter den sig och stänger ute alla andra i världen vilket ej är global solidaritet, tvärtemot den liberala andan. Tillskyndarna till detta är bl.a. det liberala partiet i Sverige, som vill vara så enormt inlernationellt solidaritetsinriktat i andra sammanhang.

Visst finns det en väldig kluvenhet i det liberala budskapet, Elver Jonsson. Jag förnekar inte det sociala patoset i folkpartiet, men det har inte framträtt så förfärligt tydligt under 1980-talet. Tvärtom har del varit de nyliberala inslagen i folkpartiet och kapitalismen som har gjort sig hörda.

Man skulle på många olika fält kunna ställa sig frågan: Hur skall kapitalismen klara av arbetslösheten i Europa om man inte i demokratisk ordning måste styra, göra insatser och omfördela resurser i hela Europa och hela väriden? Jag kan aldrig tänka mig att maktgrupper i samhäUet som har som främsta uppgift att skapa stora vinster, öka sin makt och ha herravälde över både människor och råvaror är de som klarar den uppgiften.

Historiskt sett tror jag, Elver Jonsson, att liden är inne för de socialistiska värderingarna att erövra inte bara Östeuropa utan kanske hela väriden, för att dessa slora problem skall kunna lösas. Det räcker inte atl lala om problemen; man måste någonstans vela vad man skall styra.

Anf. 7 ELVER JONSSON (fp) repHk:

Herr talman! Det är nödvändigt att komma ifrån de socialistiska och kommunistiska idéerna. Del är dem som östländerna främjar sig från, vilket jag hälsar med tillfredsställelse.

Lars-Ove Hagberg undrar hur de stora arbetsmarknadsproblemen, som också gäller hela Europa, skall lösas. Jag skall naturligtvis inte försvara den svenska regeringen, men låt mig försvara den svenska arbetsmarknadspolifiken, som folkpartiet har varit med om att forma och som vi lar ett slort ansvar för. Jag sade i mitt huvudanförande att det råder en betydande enighet om de grundläggande dragen, som vi skall både vara aktsamma om och hälla i helgd, därför att de har burit. Sverige har en inlernationellt sett god arbetsmarknad.

Jag märker att Lars-Ove Hagberg måste frisvära sig åtminstone något hundratal år tillbaka i tiden för att våga hänvisa till de egna politiska urkunderna. Han har helt rätt i att det inte behövs några maktgrupper, men del är ju de som finns i de politiska system som han hyllar.

Herr talman, vad som behövs är en socialt styrd marknadsekonomi, där arbetslivets förnyelse ingår som en vikfig del. I det arbetet har liberaler i alla tider ställt upp och verkat. Också i 70- och 80-talets Sverige.

Anf. 8 LARS-OVE HAGBERG (vpk) replik:

Herr talman! Det är anmärkningsvärt att Elver Jonsson säger atl han ställer sig bakom den svenska utveckHngen, som har varit bra, samtidigt som han med hull och hår vill kasta Sverige in i EG, med en jättelik arbetslöshet, en fri arbetsmarknad och rörlighet över gränserna. Hur skall man klara det, Elver Jonsson?

Jag har inle sagt att arbetsmarknadspolitiken har varit helt värdelös i

Sverige, men jag kan inte se att den i Europa har något som helst att göra med de sociala inslag som den har haft i vårt land, framför allt framdrivna av arbetarrörelsen. I grunden är det de socialistiska värderingarna i arbetarrörelsen som har tvingat fram denna arbetsmarknadspolitik. Det är sanningen, Elver Jonsson.

Jag försöker inte komma ifrån vare sig socialism eller kommunism. Jag försöker bara säga, att när den förvanskning som har skett under årtionden i Östeuropa nu kastas bort frigörs möjligheter att utveckla socialismen och klara de problem i världen som kapitalismen i dag inte klarar. Elver Jonsson kan inte peka på några problem som kapitalismen klarar. Den klarar inte miljöproblemen, inte frågan om fred i världen och inte frågan om alla människors rätt fill en rättvis försörjning;

Elver Jonsson hänvisar till en social marknad. Var någonstans i världen finns det en kapitalism med en social marknad? Det handlar bara om nyliberala marknader, där människan blir än mer egoistisk och tänker på sig själv.

Lyssna på P 1, som hela denna vecka har program om folkbildningen! Där kan Elver Jonsson få en lekfion i hur folkbildningen i Sverige går mot de nyliberala idéerna, där man undan för undan frånsvär sig de vidare perspekfiven och något innehåll för själen.

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Arbetsmarknadspolitiken

Anf. 9 ANNA HORN AF RANTZIEN (mp):

Herr talman! Sonja Rembo inledde dagens debatt med att nämna att det behövs en analys av orsakerna till arbetsmarknadens brister i dag. Vi i miljöpartiet de gröna har verkligen försökt att analysera arbetsmarknadsläget i ett betydHgt mera framåtblickande perspektiv än de har gjort som har talat fidigare i dag. Därför vill jag, hellre än att gå in i detalj på dagens situation, tala om vart miljöpartiet strävar, varför vi gör det och de första stegen på vägen dit.Jag skall citera ännu en talare. Elver Jonsson talade om "en friskare och kraftigare förändringens vind". Han talade om "experiment och nytänkande", och visst behövs det.

"Arbete åt alla" har blivit ett slentrianmässigt uttryck, som borde synas och analyseras på många plan. Vi måste försörja oss genom arbete - det är i de flesta fall sant. Arbete ger livet innehåll - det kan genast ifrågasättas; man måste fråga sig vilket slags arbete som ger livet innehåll jämfört med sådana icke-arbeten som att gå i levande skog, vara tillsammans med andra och utbyta ord och tankar, att skriva på en bok eller bara fundera ut dess innehåll, något som många räknar som ett icke-arbete. Med arbete menar vi i dag oftast lönearbete med lönen i pengar, inte det som ger lön i form av "enbart" fillfredsställelse, glädje, mänskliga kontakter eller de många formerna av kultur.

Ändå har vi i dag så många hjälpmedel för att göra lönearbetet lättare och snabbare för att vi skall kunna ägna oss åt alltmer av oavlönad vila, hobbyer eller ideellt arbete. Men samfidigt måste vi tjäna mer för att köpa allt det som gör arbetet lättare och sinnena materiellt tillfredsställda. Men tiden bara försvinner och stressen pressar på. Företagsägarna vill - och måste ibland -tillverka så mycket som möjHgt, så snabbt som möjligt och fill lägsta möjliga kostnad. Förbrukningen av råvaror och energi växer, sopbergen likaså. Vi

Prot. 1988/89:90 har hamnat i en tillväxtens onda cirkel, där människan är en i bästa fall
5 april 1989 lönsam arbetskraft.

A rbetsmarknads-politiken

I miljöpartiet de gröna tror vi inte på den eviga ekonomiska och materiella tillväxten efter dagens mönster. Alla ser vi de avigsidor som den har framkallat och som i dag hotar vår existens från många håll. Varför skall vi arbeta för att dränkas i vårt överflöd men inte hinna med att upptäcka livels djupare värden?

Vi tror att det posfindustriella samhället kommer att grundas på andra värderingar. Där kommer lönearbetstiden att vara kortare, med en normal arbetstid på 30 timmar per vecka. Ett första steg är att införa laglig rätt att sänka sin arbetstid till sex eller fyra fimmars arbetsdag med motsvarande sänkt lön. Därtill kan man efter önskan och behov lägga några friare obetalda arbetstimmar eller lediga fimmar eUer byta varor och tjänster. Ackordslön bör förbjudas eftersom den leder fill hets och psykiska störningar samt onödiga vårdkostnader längre fram.

Arbetsmarknadspolitiken förändras utifrån det nya synsättet. Arbetslösheten minskar i och med godtagandet av den informella ekonomin, vårdyrkena belastas inte så som i dag. Produktionen av varor ändrar karaktär och ligger mer på återvinning, energi- och materialsparande teknik och mer lokal produktion. Med mindre utsläppsmängder blir miljö och hälsa bättre. Närheten mellan producent och konsument är viktig på många sätt. På det personHga planet väcker närhet oftast ansvar; det är lättare att lura på en främling än en granne dåliga varor.

Arbetsmarknadsutbildningen utvidgas och ges nya former, eftersom de flesta vill bli mer av mångsysslare och överievnadskonstnärer. Denna arbetsmarknad och detta mångformiga arbetsliv kräver en förändrad inställning till mycket av det som i dag ses som självklart. Valfriheten blir så mycket större. Utrymmet växer för valet mellan att lönearbeta och inte lönearbeta -något som bl.a. kan lösa familjens och samhällets problem med att kunna vårda barn, sjuka och gamlingar med fidskrävande omsorg.

Vi är inte där ännu. Men med de beslut vi tar, de förslag vi röstar på, försöker vi styra så att vi närmar oss detta goda och långlivade framtidssamhälle. Arbetsinsatserna måste fördelas så att vi kan få lika möjligheter till arbete och utbildning i geografisk och individuell jämställdhet, mellan män och kvinnor, unga och gamla, friska och handikappade i mån av individens möjligheter. För detta är den lokala produktionen viktig liksom småföretagandet, datateknik och bruket av nya energibärare likaså.

Vi vill sträva efter att så vitt möjligt erbjuda de arbetslösa arbete i stället för ekonomiskt understöd. Med bl.a. en kraftfullt tillämpad främjandelag - som ju gäller anställningsfrämjande åtgärder - med arbetsmiljölag och jämställdhetslag kan arbetsmarknaden hållas i trim något så när.

Invandrare har i alla tider tagits emot mer eller mindre vänligt eller kallats
hit för sin duglighets skull; tyskar, valloner, fransmän, italienare m.fl. De har
varit och är en tillgång med nya kunskaper, nya seder. I dag tillkommer
flyktingarna, också de ofta med yrkesutbildning och kunskaper i bagaget.
Naturligtvis har nykomlingarna i ett främmande land svårare än våra
landsmän att få arbete. Men vi vill verka för att deras yrkeskunskaper skall
20 kunna komma till snar användning och bidra lill att de klarar sin egen

försörjning och känner sig behövda. Därför skall meriter och betyg från andra länder godkännas i Sverige när så behövs, med kravet och möjligheten att komplettera meriterna. Vid ansökan fill vård- och serviceyrken skall kunskaper i något av de stora invandrarspråken ses som en merit.

Vi vill också höja vårdpersonalens status på lönemarknaden och ge dem den erkänsla vi är skyldiga dem för att de utför ett hårt och nödvändigt arbete. Detta kan åstadkommas bl.a. med en bättre utbildning.

Vi stöder fullt ut strävandena att behålla och förbättra landsbygdens alla möjHgheter fill ett rikt arbetsliv och en kraftfullare arbetsmarknad än dagens. Det kräver regionalpolitiska insatser - bidrag fill flyttning från de överhettade regionerna, bättre avbytarutbildning, en trygg ekonomisk grund för kultur- och naturvård och ett opfimalt uttag av naturresurser.

Vi hoppas att den i höstas filisatta arbetsmiljökommissionens arbete med att synliggöra de farligaste jobben kommer att leda lill förebyggande åtgärder och andra effektiva insatser och därmed fill en bättre arbetsmiljö. Mycket av samlade erfarenheter och fakta från andra myndigheter med arbetsmiljö inom sitt ansvarsområde skall naturiigtvis kunna nyttjas av kommissionen så att inte onödigt dubbelarbete utförs.

Samhalls arbete ser vi som nödvändigt och rätt inriktat. Genom arbetsle-darnas ansträngningar att utbilda och träna de anställda kan de i allt större omfattning slussas ut på den öppna arbetsmarknaden. Genomströmningen ökar - till glädje också för de handikappade.

För att få en bättre arbetsmiljö måste vi fillämpa skärpta gränsvärden som inte får överskridas av ekonomiska skäl. Hit hör kvicksilver och många lösningsmedel. Den kemiska produktkontrollen måste skärpas och maskinernas utformning forfiöpande förbättras för att minska bl.a. bullerskador och förslitning. För jämställdhetens skull skall maskiner och verktyg utformas så att män såväl som kvinnor kan använda dem utan framtida men. Arbetsmiljön inom vård- och jordbruksområdet behöver särskild översyn.

Vi kommer naturligtvis här i riksdagen att med hjälp av frågor, interpellationer och motioner driva vårt arbete för en mänskligare och miljövänligare samt i längden stabilare arbetsmarknad och arbetsmiljö. Eftersom vi i vår första allmänna motionsomgång inte hann med att täcka ens alla de viktigaste delområdena gällande arbetsmarknad och arbetsmiljö har vi i stället stött många av de mofioner som i sak överensstämmer med vår politik.

Med stöd av det jag här har anfört yrkar jag bifall till våra motioner och fill motivreservationen 7 till AUll mom. 2.

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Arbetsmarknadspolitiken

Anf. 10 SONJA REMBO (m) replik:

Herr talman! Det är alltid förtjusande att lyssna på Anna Horn af Rantzien, när hon beskriver den lycksalighetens ö som hon ser Sverige bli med miljöparfiets politik. Det är en vacker vision men inte mycket mer. Anna Horn af Rantzien tror inte på tillväxt efter dagens mönster. I stället skall man ha lokalsamhällen som producerar för lokala behov. Människor skall ha kortare arbetstid - hon vill ha lag om det. Det behövs ingen lag om kortare arbetstid, Anna Horn af Rantzien. Varje människa har i dag rätt att ta kortare arbetstid, om hon eller han vill. Över en miljon människor utnvttiar den möiUeheten och arbetar deltid. Vad Anna Horn af Rantzien

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

A rbetsmarknads-politiken

menar är förmodligen att de skall ha betalt som om de arbetade åtta timmar, men då ställer det sig på ett helt annorlunda sätt.

I miljöpartiets reservation till betänkandet skriver man att informellt arbete skaH gynnas med skattefrihet. Från moderat håll talar vi om skattefrihet för idrottsledare, men vi föreställer oss ingalunda att en sådan reform skulle ha någon revolutionerande effekt på arbetsmarknaden. Anna Horn af Rantzien måste alltså mena något helt annat. Såvitt jag förstår menar miljöpartiet egentligen inte bara skattebefriat informellt arbete utan in-komstbefriat informellt arbete. Det är ju en förutsättning för att detta skall gå ekonomiskt ihop. Ekonomiskt måste det gå ihop för miljöpartiet, för man vill ju samfidigt med hjälp av främjandelag, arbetsmiljölag etc. förbättra förhållandena på arbetsmarknaden. Man viU få ut fler handikappade på denna begränsade arbetsmarknad, man vill med tvångsåtgärder få ut människor till lokala arbetsmarknader och man vill med regionalpolitiska insatser tvångsvis åstadkomma sysselsättning för människor, samtidigt som man säger nej till den internationella ekonomin och det internationella samarbetet inom handel och näringsliv.

Vem skall köpa produkterna som tiUverkas på denna lilla gulliga lokala arbetsmarknad, där man har placerat människor som inte får arbete på annat sätt? Och vem skall betala fiolerna, Anna Horn af Rantzien? Det skulle jag gärna vilja ha svar på.

Anf, 11 ANNA HORN AF RANTZIEN (mp) replik: Herr talman! Det var av den anledningen att jag ville skissera vårt helhetstänkande som jag gjorde den här översikten. Det är klart att det är mycket svårt att se alla detaljer, och man kan ännu slå ner på vilken detalj som helst. Men vi har faktiskt en balanserad budget som täcker dessa förändringar genom att vi lägger mer skatt på råvaror, energi och miljöförstöring, medan vi däremot gör vissa skattebefrielser för det informella arbetet. Jag tror att det svåraste med den här framtida politiken är att vi från grunden måste förändra det verkligt förödande levnadssätt som vi har i dag. Vi måste leva på ett enklare sätt. Men därmed tänker jag inte utrota storstäder eller helt och hållet avgränsa exporten - det är alldeles fel uppfattat. Det är klart att vi skall ha kvar export, men den kan naturligtvis minska. I dag är det fråga om ofta fullkomligt onödiga transporter över gränserna. Vi importerar kålrötter från Kalifornien, och vi importerar pannkakspulver från Tyskland till våra norrländska militära förband. Det är två av de vanligaste exemplen på hur vansinnigt vi beter oss och hur vi ökar trafiken på ett nästan otroligt sätt med alla de miljöförstöringar som blir följden. Denna hela fiden ökande produktion, som jag talade om nyss, för oss in i en sådan virvel att vi inte vet hur den slutar. Det är dock ett mycket dystert slut som vi kan vänta, om vi inte försöker anpassa oss till de givna ekologiska kraven.

Anf. 12 SONJA REMBO (m) replik:

Herr talman! Det var inte särskilt klargörande. Anna Horn af Rantzien säger att hon har försökt skissera helheten i miljöpartiets politik. Det var just den helheten jag saknade, och jag saknar den fortfarande.

Arbetsmarknadspolitiken

Anna Horn af Rantzien talar om atl det är onödigt med export och import Prot. 1988/89:90 av vissa produkter. Men vem skall tala om vad som är onödigt? Vem skall 5 april 1989 avgöra det? Vad Anna Horn af Rantzien förutsätter är ju en våldsam byråkrati, som detaljreglerar människors fillvaro. Hon har ännu inte på ett klargörande sätt talat om hur man skall lyckas finansiera allt detta. Nya skatter har vi levt med länge här i Sverige. Det är socialdemokraterna experter på. Fråga Kjell-Olof Feldt! Han håller tydligen på med att sätta ihop ett nytt skattesystem, som skall öka skattetrycket ganska rejält. Det borde då Anna Horn af Rantzien vara nöjd med, såvitt jag kan förstå. Är det sådana lösningar Anna Horn af Rantzien ser, nämligen ytterligare planekonomi och indragning av människornas pengar till staten för atl sedan fördelas via en byråkrati, centralt styrd av politiska beslut? Är det det samhället Anna Horn af Rantzien ser framför sig?

Anf. 13 ANNA HORN AF RANTZIEN (mp) replik: Herr talman! Vi har många spännande dueller framför oss, märker jag. Jag tror inte alls att miljöpartiets politik för oss in i en starkare planekonomi, utan tvärtom ser jag individens frihet som något av det viktigaste vi arbetar för.

Jag skulle ännu en gäng vilja beröra detta med informell ekonomi, som ju också innefattar ett byte av varor och tjänster. Det innebär verkligen den stora friheten för människor och för oss in i etl mer humant samhälle med litet av det gamla men också i ett större nytänkande perspektiv. I dag skall vi betala skatt, och vi har inte ens råd att ta emol tjänster, eftersom de skatter som Sonja Rembo talar om med viss avsmak - och det förstår jag - gör att vi i dag inte kan hjälpa varandra. Där kommer också något av lokalsamhället in, där vi kan utnyttja etl mänskligare förhållande och hjälp människor emellan.

Anf. 14 LAHJA EXNER (s):

Herr talman! Det har varit ganska spännande att lyssna på inledningen av denna arbetsmarknadspolitiska debatt, trots atl den inte har rört sig särskilt myckel om arbetsmarknadspolitiska frågor. Debatten har rört sig om finanspolitik, skattepolitik, handikappolitik, arbetsmiljöpolitik, ungdomsfrågor, utbildningspolitik, trafik- och energipolitik och mycket annat. Liberalerna och kommunisterna har slagits om alt vara del bästa stödet för den svenska arbetsmarknadspolitiken. Vi socialdemokrater kan naturligtvis aldrig ha någonting emot att de övriga partierna också ställer upp för arbetsmarknadspolifiken. Det välkomnar vi.

Arbetsmarknadsutskottets betänkande om arbetsmarknadspolitiken ligger i dag på riksdagens bord. Till skillnad från flera föregående är kan vi glädja oss ät en god sysselsättning och låga samt fortfarande sjunkande arbetslöshetssiffror. Detta föranleder ändå inte någon passiv glädje eller ett passivt konstaterande vare sig från regeringens sida eller från oss här i den svenska riksdagen.

Regeringens förslag om drygl 10,5 miljarder kronor till arbetsmarknads
politiska åtgärder under det kommande budgetåret och det stora antalet
mofioner på detta område vittnar om ett brett intresse för full sysselsättning i
hela det svenska samhället. 23

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Arbetsmarknadspolitiken

Innan jag går närmare in på en presentation av viktiga delar av betänkandet vill jag yrka bifall till utskottets hemställan och avslag på alla rerservationer som fogats till betänkandet. Antalet reservationer är nu som tidigare år ganska stort. Många av motionerna och reservationerna har behandlats en eller flera gånger av riksdagen, och i sådana fall vill jag hänvisa tiil utskottets motiveringar i betänkandet och till tidigare debatter här i kammaren.

Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning är av naturliga skäl centrala och avgörande frågor för våra strävanden att bereda arbete ät alla. Vid bedömningar av regeringens ekonomiska politik - både den hittills tillämpade och den för kommande budgetåret förordade - finns det diametralt skilda uppfattningar, vilka regelbundet upprepas både från de borgerliga partierna och från vänsterpartiet kommunisterna. Höga skatter, för stora löneökningar och för många regleringar anförs från de borgerliga partierna som generell kritik. Kapitalet styr och hoten tornar upp sig i det svenska samhället, heter det frän vänstern. Svärmodet är ungefär lika stort hos båda sidor.

Våra egna bedömningar av arbetsmarknadens förutsättningar ger för handen all den förda polifiken har varil gynnsam för det svenska samhället och för sysselsättningen. Detta innebär inte att vi slär oss till ro. Det övergripande målet för vår politik är arbete åt alla. Det innebär inte att politiken bara inriktas på bekämpning av fortfarande existerande arbetslös-hel, utan politiken skall också stimulera allas deltagande i arbetslivet. Delta innebär ytterligare intensifierade åtgärder för just de grupper som trots alll har svårigheter pä arbetsmarknaden - grupper, som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden och som löper större risker att bli utslagna därifrån. Invandrare, flyktingar, arbetshandikappade, kvinnor och människor på orter med ensidigt näringsliv behöver specialinsatser, om vi skall nå målet arbete ät alla. Det är lika viktigt atl arbetsmarknadspolitiken - med hjälp av främst förmedlings- och utbildningsinsatser - inriktas mot all tillgodose efterfrågan pä arbetskraft och atl de lediga platserna besätts utan dröjsmål.

När del gäller arbetsmarknadspolitikens inriktning under del kommande budgetåret, så har fem reservationer fogats till betänkandet. Olika förslag om att öka de redan arbetandes arbetsutbud, rätl atl rekrytera arbetskraft utifrån, socialförsäkringssystemet som hinder, offentliga sektorn som hinder för kvinnors arbete, arbete utanför hemorten som hinder och arbetsförmedlingarnas aktiva arbete gentemot ortens förelag och näringsliv är några av föremålen för reservanternas kritik av den förordade arbetsmarknadspolitiken.

Det är självklart för oss socialdemokrater att instrumenten för arbetsmarknadspolitiken måste granskas och finslipas. Delta sker ocksä kontinuerligt så, att medlen motsvarar de aktuella behoven. Arbetsförmedlingarnas personal gör elt fantastiskt fint arbete i den förnyade organisationen, där mänga blommor blommar och där många nya och flexiblare medel kan ge god hjälp i arbetet att hitta rätt jobb för rätt person.

Utskottet avstyrker ett yrkande från moderata samlingspartiet om mindre personal i jämförelse med regeringens förslag. Vidare avstyrker utskottet etl förslag om alt minska antalet anställda vid AMS och länsarbetsnämnderna

med 300 personer - ett förslag som centerpartiet står bakom, samtidigt som Prot. 1988/89:90

partiet tycks kritisera arbetsförmedlingar för att enbart vara passiva mottaga- 5 april 1989

A rbetsmarknads-politiken

re av uppgifter om tillgängliga arbeten. Jag tror att arbetsförmedlarna ute i

landet har svårt att känna igen sig i den beskrivningen, vilket naturligtvis inte

har sin orsak i brist på självkritik. Jag skuUe vilja hävda motsatsen. I dag, när

de arbetslösa är färre och de utbytessökande ökar i antal samtidigt som

arbetsgivarna ropar efter arbetskraft, arbetar arbetsförmedlarna intensivare

än någonsin. De har variationsrika instrument att arbeta med, och de arbetar

intensivt med både arbetssökande och arbetsgivare. Den nya tekniken är fill

stor nytta och glädje för alla parter.

Arbetsmarknadens parter är företrädda i AMS styrelse, i länsarbetsnämnderna och i de lokala arbetsförmedlingsnämnderna. Deras kunnande om näringslivets behov och arbetsmarknadens villkor är värdefullt att ha med när beslut skall fattas om utbildningsinsatser eller andra arbetsmarknadspolitiska insatser, som skall leda till arbete åt alla och till att företagen får den arbetskraft som de verkligen behöver. Dessa partssammansatta organ skall ju också arbeta särskilt med de utsatta grupperna, såsom anställda inom Samhall och andra grupper som är på väg in på den reguljära arbetsmarknaden.

Herr talman! Invandrare och flyktingar har det fortfarande arbetsamt att få ordentligt fotfäste på arbetsmarknaden och att verkligen få ett arbete som motsvarar deras utbildning, yrkeserfarenhet och önskemål. Kunskaperna i svenska är naturligtvis en vikfig nyckel fill framgång i dessa strävanden, men del behövs också större vilja och öppnare attityder från alla parter, om invandrare och flykfingar skall ingå i målet arbete åt alla. Många av våra invandrare, och t.o.m. andra generationens invandrare, har trots svenska examina tvingats till arbetslöshet, fastän vi har skriande behov av utbildad arbetskraft. Utskottet välkomnar regeringens förslag om särskilda insatser, som innebär att 25 extra tjänster under det innevarande budgetåret, att de ambulerande arbetsförmedlingarna förstärks genom att de för nästa budgetår tillförs 50 tillfälliga tjänster och att den rörliga arbetsförmedlingens verksamhet får 30 milj. kr. av beredskapsmedel till sitt förfogande. Dessutom föreslås i proposifionen att den fillfälliga förstärkning av förmedlingsservicen som sedan några år har filldelats arbetsmarknadsverket också får disponeras under nästa budgetår. Insatser för en kartläggning av flykfingars och arbetsmarknadens behov, informationsinsatser och AMS utvecklingsprojekt med daiabaserad kunskapsbank samt UHÄ:s arbete med bedömning och utvärdering av utländska högskoleutbildningar är några exempel på insatser som skall hjälpa invandrare och flyktingar in på arbetsmarknaden och därmed ge oss välbehövlig arbetskraft. Det är enligt utskottets mening synnerligen angeläget att ansträngningarna från myndigheternas sida intensifieras i detta viktiga arbete.

Herr talman! Arbetsmarknadsutbildningen är vid sidan om arbetsförmed
lingen det viktigaste arbetsmarknadspolitiska instrumentet, och den spelar
en central roll när det gäller att underlätta anpassningen på arbetsmarkna
den. Den är också ett aktivt instrument som förbättrar individens möjligheter
att få arbete. Arbetsmarknadsutbildningen underlättar den nödvändiga
strukturomvandlingen och förbättrar företagens produkfionsförutsättning- 25

Prot. 1988/89:90 5aprill989

A rbetsmarknads-politiken

ar. Vi vet alla att behovet av utbildad arbetskraft och förändrade kompetenskrav fordrar omfattande utbildningsinsatser. Det är nödvändigt att arbetsmarknadsutbildningen ligger på en hög nivå även i det rådande goda sysselsättningsläget, och att den används som ett aktivt instrument för att bredda både kvinnors och mäns utbildnings- och yrkesval, så att vi därigenom kan bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsutbildningen har hög ambitionsnivå. Den bedrivs på våra AMU-centra, i det reguljära utbildningsväsendet och ute i företagen. Den har ständigt blivit mångsidigare, men den är - och skall också vara - ett komplement till den utbildning som bedrivs inom det reguljära utbildningsväsendet. Arbetsmarknadsutbildningen har således inte till uppgift att tillgodose det långsiktiga behovet av allmän och yrkesinriktad utbildning i samhället. Utskottet fastslår, i likhet med fidigare års uttalanden, att det fördelningspolitiska målet för arbetsmarknadsutbildningen ligger fast.

Herr talman! Jag vill med dessa ord yrka bifall fill hemställan i utskottets betänkande och rekommendera detta för närmare studier såväl för kolleger här i riksdagen som för alla människor utanför det här huset som arbetar för målet arbete åt alla.

Anf. 15 SONJA REMBO (m) replik:

Herr talman! Jag förstår att Lahja Exner var litet störd av det förhållandet att oppositionspartierna huvudsakligen diskuterade förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken. Det är nödvändigt att vi gör det. Om det inte finns förutsättningar för en väl fungerande arbetsmarknad, så finns inte heller förutsättningar för att arbetsmarknadspolitiken skall fungera. Då hjälper det inte hur mycket myndigheterna än anstränger sig.

Detta visar också situationen vid arbetsförmedlingarna. Jag håller med Lahja Exner om att arbetsförmedlingarna gör ett mycket gott arbete. Jag nämnde i mitt inledningsanförande särskilt att den nuvarande AMS-chefen har gjort ett mycket gott arbete för att effektivisera hela verksamheten. Ändå fungerar det inte - det säger ju Lahja Exner själv. Invandrare får inte arbete, trots att de kan svenska.

Regionalpolifiken fungerar inte. I nästa debatt skall vi diskutera handikappades situafion på arbetsmarknaden. Det fungerar inte för dem heller.

Situafionen är sådan att det inte hjälper hur goda insatser arbetsförmed-Hngarna än gör när inte arbetsmarknaden i sig fungerar. Det är därför vi framför allt måste diskutera arbetsmarknadens förutsättningar. Det kan inte vara rimligt att människor slås ut från arbetsmarknaden i den utsträckning som sker i dag, att vi har en frånvaro - för att bara ta en grupp som exempel -bland de 40 000 ekonomi- och vårdbiträdena inom landstingen som uppgår fiU 45 ä 60 dagar per år, och genomsnittet för landet i dess helhet ligger på rekordhöga 24 dagar per år.

Arbetsmarknadsministern sitter i kammaren. Jag hoppas att hon är beredd att gå upp i debatten och diskutera arbetsmarknadspolitikens förutsättningar. Det är nämligen den debatten som är den väsenfiiga i dag.

Anf. 16 ELVER JONSSON (fp) replik: PrOt. 1988/89:90

Arbetsmarknadspolitiken

Herr talman! När utskottets talesman, Lahja Exner, tog tUl orda och med 5 april 1989 en blandning av vänlighet och förebråelser förvånat sade att den här debatten har handlat om mycket annat, så blev jag osäker om huruvida Lahja Exner verkligen har läst det betänkande hon själv varit med om att skriva. Om hon slår upp s. 14 skall hon finna att där står om inte mindre än sju olika områden som har med arbetsmarknadspolifik att göra. Jag trodde det var det vi skulle diskutera.

Där sägs att "arbetsmarknadspolitiken fungerar som ett komplement fill de generella ekonomisk-polifiska åtgärderna. Det krävs också en gynnsam närings- och industripolitik, utbildningspolitik osv".

Därefter refereras till hur viktigt det är att pressa fillbaka inflationen, där står om hur stor bruttonationalprodukttillväxlen har varit, om näringslivets investeringsvolym, om de stafiiga budgetunderskotten, och så småningom kommer man in på produktionstillväxten.

Herr talman! Detta är mycket viktiga områden, men det visar också att allt detta hänger ihop. Arbetsmarknadspolifiken är icke någon isolerad företeelse. När vi diskuterar arbetsmarknadspolifikens förutsättningar och inriktning, då måste vi faktiskt ta med aUfihop, annars blir de isolerade företeelser som inte fungerar.

Jag sade i mitt inlägg att det fanns mycket som var gynnsamt, framför allt förutsättningarna, men att vi har missat att fillvarata dem. Att det fanns en betydande enighet om mycket av det vi har gjort genom åren finns det anledning att slå fast, när vi nu också talar om skillnaderna.

Det är viktigt att behovet av förnyelse återkommit flera gånger i debatten. Från folkpartiets sida har vi framhåUit hur viktigt det är att iaktta de sociala målen, som vi i och för sig är överens om. Men när man kommer fill ett konkret ställningstagande är det svårt att få med socialdemokrater.

Därför finns det anledning att upprepa att för folkpartiets del är hög sysselsättning ett mycket högt prioriterat ekonomiskt område.

Herr talman! Vi kom senare i slutsatserna att tala mer om möjligheterna. Då har vi beklagat att socialdemokraterna inte har kunnat vara med om en satsning på just handikappområdet.

Anf, 17 LARS-OVE HAGBERG (vpk) replik:

Herr talman! Det är klart att den del av landets ekonomi som sköts utanför parlamentet och den demokratiska kontrollen är den som betyder mest. Eftersom regeringen avstår från att kontrollera den utan bara kontrollerar en del av ekonomin har vi väl kanske för närvarande att besluta om den.

Riksdagen skulle väl kunna göra kraftiga omfördelningar i samhället som skulle gynna arbetsmarknadspolitiken väldeliga. Riksdagen skulle ändå kunna se till att vi hade en social och miljömässig konsumtion i det här landet som skulle ge mängder av arbetsfillfällen och möjligheter att försörja sig på ett rimligt sätt och leva bra i det här samhället. Men jag kan inte se att denna ekonomiska politik klarar av att lösa de problem som jag har pekat på förut.

Varför slås människor ut? Varför stampas så många människor ut från
arbetsmarknaden? Det är ju de ekonomiska faktorerna i detta samhälle som
gör sådana saker, 27

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

A rbelsmarknads-politiken

Det är ju inte så att folk inte vill arbeta. Kraven på arbetstagarna är så högt ställda, eller felaktigt ställda, eller organiserade på ett sådant vansinnigt sätt "att den enskilda människan ställs utanför.

Det borde vara en huvuduppgift för socialdemokratin att se till att det icke är så.

Jag menar även att årets avtalsrörelse i arbetsmarknadspolitiskt avseende är en katastrof! Till att binda ihop de olika politikområdena, som det så vackert heter här i riksdagen, är ju AMS typexemplet. Jag kan säga till Lahja Exner: AMS roll blir ju väldigt begränsad om den inte är samordnad med ekonomisk poHfik, näringspolitik och regionalpolitik, så att vi får akfiva, verkliga insatser på de områdena.

Den väldiga kunskap som finns inom AMS går värdshus förbi i många fall, så att säga.

Som sagt, Lahja Exner, varför slås människor ut från arbetsmarknaden, och vad tänker regeringen göra åt det, åt ett bättre innehåll i arbetel - vi kommer till det i nästa debatt? Hur skall vi lösa problemen med arbetsorganisationen?

För att komma tillbaka till frågan om skolbänken skall AMU:s verksamhet breddas, men den verkliga breddningen är väl ändå att se till att vi får en allmän höjning av kunskapsnivån hos de flesta arbetare? Del saknas i dag. Ingvar Carlsson som framtidsminister är tydligen helt försvunnen i den svenska politiken.

En fråga till, Lahja Exner: Hur tänker socialdemokratin klara de kämpande kvinnorna i hemtjänsten? Tänker ni bara se på hur kvinnor slås ut? Vi skulle kunna rädda många kvar i arbetet om vi hade en helt annan inriktning på den verksamheten.

Anf. 18 BÖRJE HÖRNLUND (c) replik:

Herr talman! Utskottets socialdemokratiska taleskvinna tog upp frågan om arbetsförmedlarnas arbetssituation. Jag tror Lahja Exner innan hon tar upp den frågan skulle se igenom centerpartiets motion och reservationer över ett antal mermedel som vi sätter i händerna på arbetsförmedlingarna, som gör att de får flera att placera i SamhäUsföretag- handikappade människor, långtidsarbetslösa -, som gör att de får flera att placera med lönebidrag och som gör att de får arbeta med flexibla lönebidrag över hela Sverige för att placera gravt handikappade. På det sättet får man naturligtvis myckel, mycket mera gjort. Dessutom hör fill saken att trots att det nu jämfört med för ett par år sedan är ett klart bättre arbetsmarknadsläge, tar vi inle bort en ev\da arbetsförmedlare när de har färre människor att arbeta med. Med våra medel och med vårt antal arbetsförmedlare åstadkommer man mer på arbetsmarknaden, framför allt för de utsatta grupperna, än vad socialdemokraterna vill göra.

Lahja Exner talar också väl om arbetsmarknadsutbildningen. Ja, men även där tänker Lahja Exner senare rösta ned ett centerförslag om mer resurser. Det räcker alltså inte att tala väl, utan man måste också ställa upp i sak.

Jag vill avsluta med att ställa en fråga till Lahja Exner. I sex år har Lahja Exner röstat för halvtid för tiotusentals ungdomar - allt inom offentlig

Arbetsntarknads-politiken

sektor. Senare i år kommer vi att rösta så att det bHr en annan ordning. Prot. 1988/89:90 Ångrar inte Lahja Exner, med sin kunskap och sin riksdagserfarenhet, att 5 april 1989 hon varit så lojal mot de statsråd som vägrat att ge sig och inte brytt sig om oppositionen? Först när parterna i AMS säger till blir det resultat!

Anf. 19 LAHJA EXNER (s) replik:

Herr talman! Det var många frågor. Jag skall se vad jag hinner med.

Som svar till Sonja Rembo vUl jag nämna Htet aktuella uppgifter om hur det ser ut i Sverige i dag och vad man gör för bedömningar om arbetsmarknadsutsikterna. Det här är uppgifter som vi har erhållit i går, så de är purfärska.

När det gäller Sverige bedömer arbetsmarknadsmyndigheterna att eftersom efterfrågan på arbetskraft fortfarande är mycket hög även under 1989, samtidigt som ökningstakten i fråga om arbetskraftsutbudet kommer att minska, innebär detta att arbetslösheten förväntas komma att ytteriigare kunna reduceras, dvs. månad för månad kommer arbetslöshetstalen att ligga under förra årets siffror, även om skillnaden successivt blir allt mindre. Den skillnaden kan gärna jämföras med den som finns i OECD-länderna. I samma rapport sägs nämligen följande:

"Arbetslösheten har sjunkit något i flertalet av OECD-länderna. Nedgången är särskilt tydlig i Nordamerika. Arbetslösheten i USA är nu nere i 5,4 procent, vilket är den lägsta noteringen sedan 1973." Den har alltså gått ned men ligger fortfarande på en mycket hög nivå. "Totalt i OECD-området var i genomsnitt" - hör och häpna! - "28,5 miljoner eller 7,3 procent av arbetskraften arbetslösa 1988, vilket skall jämföras med 30 miljoner eller 7,9 procent 1987. Arbetslösheten förutses i stort sett komma att kvarstå på nuvarande nivå under 1989 och 1990."

När det sedan gäller invandrarna är det ju så, Sonja Rembo, att den övervägande majoriteten har arbete. Vi kan inte heller blunda för den roU som arbetsgivarna har - det är ju arbetsgivaren som anställer. Där måste det ocksä till attitydförändringar och en öppnare attityd till att ta emot invandrare. Särskilt gäller detta naturligtvis den andra generationens invandrare, som kan vara födda och uppvuxna här i landet och ha fått sin utbildning här.

Till Elver Jonsson får jag visst återkomma i nästa replik.

Anf. 20 SONJA REMBO (m) replik:

Herr talman! Lahja Exner har uppenbarligen inte förstått debatten. Hon refererar AMS och säger att efterfrågan är hög och utbudet minskar. Ja, det är precis detta som är problemet! Här Hgger ju en latent bomb. Vad hon inte citerar är OECD:s varning för löneökningstakten och inflationstakten.

Om nu Lahja Exner inte vill lyssna på dem, kanske hon i alla fall kan lyssna på Villy Bergström vid Fackföreningsrörelsens institut för ekonomisk forskning, som säger att han har ett bestämt intryck av att vårt ekonomiska läge tycks mycket mer idylliskt än vad det faktiskt är: ekonomin dras med en rad svåra problem, som tenderat att bli permanenta. Risken är att vi återigen hamnar i samma situation som vi hade för 15 år sedan, med bl.a. en alltför låg

Prot. 1988/89:90 produktivitetsökning, säger han. Han konstaterar vidare att vi i dag har en
5 april 1989 mycket lägre tolerans för en svår recession.

Arbetsmarknadspolitiken

Jag kan också visa siffror. Utbetalningarna över arbetslöshetsersättningen uppgick.1980 till 3,4 ersättningsdagar per medlem. 1982 var de 6,2 dagar och 1987 var de 7,0.1 den nu föreliggande budgeten, som statisfiskt sett visar det kanske gynnsammaste arbetsmarknadsläget någonsin, budgeteras inte mindre än 6,5 dagar - nästan dubbelt så mycket som 1980 - till en kostnad av 8 miljarder kronor. Detta om något är väl ett tecken på att polifiken har misslyckats?

Vi moderater har på område efter område visat vägen till en politik som leder fill en stabil ekonomi, till stabila spelregler och till en god arbetsmarknad.

Jag är litet förvånad över att arbetsmarknadsministern än så länge inte har deltagit i debatten; jag hoppas att hon ställer upp. Utskottets ordförande har inte anmält sig till den, och det tar jag som ett illavarslande tecken. Vad vi behöver diskutera i denna kammare är nämligen förutsättningarna för arbetsmarknadspolifiken. Vi har ännu icke fått någon sådan debatt.

Anf. 21 LARS-OVE HAGBERG (vpk) replik:

Herr talman! Jag vUle bara göra Lahja Exner uppmärksam på, när hon tar fram stafistik för att glädja Sverige med att vi har en bra utveckHng och brist på arbetskraft framöver, att arbetsmarknadsutskottet tänker yttra sig mycket välvUligt fill utrikesutskottet om att nästan i sin helhet ingå i just denna marknad, med sin förfärliga arbetslöshet. Man kan ju fundera över hur det här egentligen stämmer. Hur skall ni kunna bevara den goda politik som Lahja Exner för i en värld av harmonisering med andra krafter, som ger en sådan arbetslöshet? Inte går det särskilt bra ihop - eller har ni tänkt er väldiga skyddsmurar runt Sverige? Får man vara hur aningslös som helst i fråga om att gå nära EG?

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 22 ELVER JONSSON (fp) replik:

Fru talman! Jag tycker att Lahja Exners inlägg här väl illustrerar en socialdemokratisk metod att hantera diskussionen. Det är att allmänt tala väl om olika förslag, främst utanför riksdagen och inte minst i valrörelser, men gå emot dem när man kommer till riksdagen. De framstötar från opposifionen som gjorts beträffande invandrarnas möjligheter föreslår socialdemokraterna i utskottet att kammaren avslår och när det gäller könsuppdelad arbetsmarknad, en fråga som Lahja Exner är engagerad i och talade om, avvisar socialdemokraterna oftast de förstärkningar som folkpartiet väcker förslag om.

För att nu gå fillbaka i historien, tycker jag att det finns anledning erinra
om att socialdemokraterna var de ivrigaste motståndarna till den jämställd
hetslag vi har i dag. Hade det inte funnits en annan regering som drivit
igenom den lagen, kanske vi fortfarande hade saknat den.
30 De åtgärder som nu vidtas för att minska dagens konjunkturbetingade

arbetskraftsbrist måste sättas in i ett mycket långsiktigt perspekfiv. Där tror

jag att det handlar om ett par linjer. Den ena är att effektiviteten på arbetsmarknaden måste höjas. Det är mycket viktigt att den arbetskraft som kommer att finnas tillgänglig framöver sysselsätts rationellt.

Det andra som måste åtgärdas är att se fill att arbetsutbudet ökar. Även i dag, med den arbetskraftsbrist som vi nu upplever, finns det grupper som ofrivilligt ställs utanför arbetsmarknaden. Det är därför jag menar att den offentliga politiken måste inriktas på att bättre tillvarata dessa gruppers vilja att ta ett eget arbete.

Anf. 23 LAHJA EXNER (s) replik:

Fru talman! Till Elver Jonsson vill jag säga att de aktiva insatser som kammaren med stor majoritet har beslutat om säkert har betytt mera än själva jämställdhetslagen.

Sedan tycker jag, Sonja Rembo, att det inte råder särskilt stor enighet här i kammaren om de insatser som krävs för att utveckla arbetsmarknadspolitiken, när det finns fem stycken reservationer - och vitt skilda reservationer. Det är därför väldigt svårt att skönja något alternativ till den socialdemokrafiska poHfiken. Det betyder inte att vi är nöjda med dagens situation, utan vi är beredda att utveckla arbetsmarknadspolitiken ytterligare.

Lars-Ove Hagberg frågar: Varför slås människor ut? Och varför säger socialdemokraterna nej till förändringar?

Jag tycker att det ibland är svårt att känna igen den verklighet som Lars-Ove Hagberg beskriver, även om jag visserligen är mycket väl medveten om att vi fortfarande har arbetsmiljöer- såväl i industrin som inom vård och omsorg - som behöver totalt förändras. Jag menar då både i fråga om den fysiska miljön och när det gäller arbetsorganisationen, så att människor ges inflytande över sin egen situation. Det är därför som regeringen har tillsatt en arbetsmiljökommission, och jag hoppas att Lars-Ove Hagberg kommer att medverka i positiv anda till att det blir ett bra resultat av kommissionens arbete.

Börje Hörnlund säger att han är beredd att sätta flera medel i händerna pä arbetsförmedlarna för att de arbetshandikappade skall kunna få arbete. Den frågan kommer att debatteras när vi behandlar nästa betänkande, nr 12 från arbetsmarknadsutskottet.

Ungdomslagen kom till under deii borgerliga regeringstiden. Det var ju då som arbetslösheten bland ungdomarna ökade med ca 50 % på två år, trots att det då var betydligt mindre ungdomskullar som kom ut på arbetsmarknaden än vad det har gjort under de senaste åren.

Prot. 1988/89:90 5aprill989

Arbetsmarknadspolitiken

Förste vice talmannen anmälde att Sonja Rembo, Elver Jonsson, Lars-Ove Hagberg och Börje Hörnlund anhållit att till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

Anf. 24 ANDERS G HÖGMARK (m):

Fru talman! I moderaternas arbetsmarknadspolitiska motion skriver vi att arbetsmarknadsutbUdning är den viktigaste insatsen för att bekämpa existerande arbetslöshet. Vi kunde vidga detta påstående och säga att utbildning, kunskap och kompetens är bästa sättet att både förebygga arbetslöshet och

Prot. 1988/89:90 5aprill989

Arbetsmarknadspolitiken

bekämpa existerande arbetslöshet och också bästa sättet att dra nytta av den arbetskraft som finns i landet och som vi framöver med mycket stor säkerhet ' kommer att lida brist på.

Det finns ett klart samband mellan å ena sidan god utbildning och å andra sidan dels individens möjlighet att få arbete, dels företagens möjlighet att skaffa sig väl utbildad personal, dels också en regions möjlighet att upprätthålla en god kompetens och därmed få en allsidig utveckling.

Det här är en återspegling av hur kunskaps- och kompetensfaktorn flyttar fram sina positioner. Man kan säga att humankapitalet, "mjukvaran", har blivit allt viktigare för individens välfärd och utveckling, för företagens UtveckHng och för hela regioners och länders utveckHng. Det är aUdeles uppenbart att den diskussion vi för om såväl utbildningspolitik som arbetsmarknadspolitik och regionalpolitik måste präglas av den insikten.

Det kan också vara viktigt att se på några basfakta kring utbildningens och kompetensens fördelning och hur hårt kopplad den är till olika fakiorer. Inom regionalpolitiska utredningen, som jag fillhör, har vi lagt ner en hel del arbete på att studera de sakerna, och vi har funnit att just den fördelningen betyder ganska mycket och att det är viktigt att kunna påverka den om man önskar åstadkomma förbättringar i fråga om regionalpolitiken.

I stort sett alla ungdomar i åldern 16-20 år får i dag en gymnasial utbildning, vilket kanske inte är förvånande. Av hela arbetskraften mellan 16 och 64 år har ca 60 % tvåårig eller längre gymnasieutbildning. Men om man tittar på den äldre delen av arbetskraften - den mellan 45 och 64 år - finner man att bara ungefär 25 % har gymnasieutbildning. Det innebär att antalet arbetstagare som endast har genomgått folkskola uppgår till mellan en och en och en halv miljon. Det är kanske något som väcker förvåning hos en yngre generafion, som är van vid gymnasieutbildning och högskoleutbildning.

Över en miljon arbetstagare, framför allt personer mellan 45 och 65 år, har "bara" folkskola, och det är alldeles uppenbart att detta kommer atl påverka utbildningspolitiken framöver i något avseende. Det är ganska naturligt alt det är just den del av arbetskraften som har en så pass svag utbildningsbakgrund som kommer att ha svårast att klara omställningar inom ett företag och mellan företag och att kunna ta stötar när olika branscher omstruktureras.

Något som också är av intresse att studera är utbildningens fördelning regionalt. Det är nästan kusligt att se sambandet mellan å ena sidan regioner som blomstrar och regioner som har problem och å andra sidan vilken utbildningsbakgrund som finns i regionerna.Väldigt koncentrerad är då utbildningsnivån i regioner där man har ett väl utvecklat näringsliv och ett blomstrande ekonomiskt och kulturellt liv.

Ett viktigt begrepp inom arbetsmarknadspoHtiken är inträdet på arbetsmarknaden. Där har vi moderater under några år framför allt drivit tesen att det måste bli lättare att komma in på arbetsmarknaden. Vi har uppmärksammat ungdomsutbildningen och ungdomarnas situation. När det gäller den reguljära ungdomsutbildningen har vi menat att kvalitet, ökade språkkunskaper och ökade basfärdigheter är viktiga för att klara arbetsmarknadens växande krav. I fråga om den praktiska yrkesutbildningen anser vi alt det finns mycket övrigt att önska och att ett bättre samarbete mellan näringslivet och utbildningsväsendet är nödvändigt. Yrkesutbildningen måste göras mera

attraktiv. Den måsle fånga upp dagens och morgondagens problem och krav.

Ett annat viktigt begrepp är rörligheten. Många uppfattar rörligheten som ett hot, andra ser den som en möjlighet; många tänker kanske på atl de kan tvingas flytta från en region lill en annan. Jag tror att det är viktigare alt lyfta fram den rörlighet som i större utsträckning bör finnas också inom ett företag, mellan olika arbetsuppgifter och mellan olika yrken, men också självfallet en rörlighet mellan olika orter och regioner.

Jag tror att akfiv både arbetsmarknadsutbildning och annan form av vuxenutbildning kan omvandla det som många människor uppfattar som ett hot lill en möjlighet att frigöra sig från gamla arbetsuppgifter och pröva nya. Utbildningen ser vi moderater som elt instrument för atl omvandla hotet till en möjlighet för individen, för företagen, för regionerna och för hela landet.

Med de fakta vi har om utbildningens fördelning både mellan olika åldersgrupper och mellan olika regioner är det nödvändigt atl se över utbildningsfrågorna inför framliden, framför allt vuxenutbildningsfrågorna. Det är väl ingen djärv hypotes atl tänka sig alt man framöver under 90-talet måste lägga ner betydligt större resurser på just att klara vuxenutbildningens problem parallellt med all man får en alll bättre fungerande ungdomsutbildning.

Vi moderater tror alt det finns slora vinster att hämta i alt man renodlar vissa olika utbildningsgivares uppgifter. Utan tvivel utförs det nu ett dubbelarbete. Men renodlingen får inte innebära en stel uppdelning och att man inte kan samverka pä etl konstruktivt sätt. Vi måste få en ökad flexibilitet mellan och inom olika utbildningsgivare. Man måste kunna engagera näringslivet hårdare. Om man anser all det finns ett vidgat behov av vidareutbildning, fortbildning och i vissa fall grundutbildning för äldre, är det ganska naturligt alt den arbetsgivare vederbörande i dag har står för merparten av kostnaderna men att utbildningen kan ske i samverkan med befintliga utbildningssystem, som bör kunna bli effektivare.

Från moderat sida har vi under flera år mycket akfivt både drivit och stött arbetet med alt göra AMU effektivare. Tidigare i debatten har man pekat på arbetsmarknadsverkels förbättring och effektivisering, och på samma sätt har den reform som ledde fram till den nya AMU medfört mycket positiva förändringar. Det finns säkert ytterligare alt göra där, och del har vi utvecklat i vär motion, men jag tycker att del också finns anledning att peka på det positiva som inträffat. Detta kan vara etl av flera instrument för att ytterligare förbättra vuxenutbildningen och arbetsmarknadsutbildningen.

Jag nämnde tidigare någonting om den regionala fördelningen av utbildningen. Om man ser efter hur vi satsar våra pengar, finner man alt en förhållandevis stor andel av pengarna går lill en relativt liten del av ländel, åtminstone befolkningsmässigt. Då är frågan, om det är något som man kommer alt fortsätta med år efter år eller om man börjar fundera över sambanden mellan utbildningsnivå och välstånd för individer, förelag och regioner. Samtidigt kan vi göra iakttagelsen att just inom de regionala problemområdena, litet vårdslöst uttryckt, har man en mycket lägre generell utbildningsnivå. I företagen finns, enligt många studier, i allmänhet en lägre kompetensprofil. Man har ett lägre utbildningsutbud. Vilka slutsatser drar

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Arbetsmarknadspolitiken

3 Riksdagens protokoll 1988/89:90

Prot. 1988/89:90 man, när man skall forma den framtida regionalpolitiken? Utredningen skall

5 april 1989 inom några månader lägga fram ett betänkande, och vi funderar ganska

mycket på den saken.

Från moderat sida ser vi det som helt klarl atl just utbildningspolitiken

P spelar en helt avgörande roll för om man i framtiden på något sätt skall kunna

påverka de här problemen och delvis lösa dem. Nu kan det sägas alt det här är ett arbete på mycket lång sikt, och det skall jag inte förneka, men bara därför att det är på mycket lång sikt är jag övertygad om alt man måsle börja ganska omgående.

Vi ser exempelvis i stora delar av problemområdena vilken enormt viktig roll gymnasieskolan spelar. I regioner med sviktande befolkningsunderlag hotas oHka gymnasieskolor. Jag vill påstå, utan att darra på manschetten ell ögonblick, att om man undandrar vissa regioner gymnasial utbildning är del ett dråpslag mot dem. Här spelar alltså en gymnasial utbildning en helt avgörande roll för om man skall kunna behålla kompetensprofilen. Skall man ha någon möjlighet att stoppa utflyttningen av ungdomar, inte minsl flickor, måste man se fill, att gymnasieutbildningen hålles intakt eller helst förbättras, även om det skulle innebära krav på ändrade regler för delningstal och annat.

I dag fattas det alltså kompetens inom dessa områden, vilket gör att del blir så stora arbetsmarknadsproblem som måste lösas via några andra konton, och jag tror därför att det är nödvändigt att få en aktiv rekrytering av kvalificerade arbetstagare, nyckelarbelskraft. Här finns en del halvdåliga och halvbra förslag lagda i riksdagen under de senaste årens lopp. Inle minsl inom den regionalpolitiska kommittén måste man överväga litet fräschare, djärvare och i ordets genuina bemärkelse mera okonventionella förslag.

Jag har sedan några år motionerat exempelvis om en vUlkorad avskrivning av studiemedel, och jag ser alt det finns flera som har väckt den tanken. Jag kan inte påstå att det är någon milimelerrätlvisa, om vissa människor får vissa medel avskrivna, kopplat till hur länge de har arbetat i dessa regioner, men prövar vi inle nya vägar, vågar vi inte försöka något nytt, även om vi kan misslyckas, kommer vi aldrig att klara försörjningen med kompetent arbetskraft till de här områdena. Och med bristen på sädan kompetent arbetskraft kommer ett stort antal andra problem atl hänga kvar envetet är efter år. Skall vi ha någon möjlighet atl på 90-lalei minska insatserna när det gäller arbetsmarknadspolitiken och försöka satsa på arbetslinjen i dess genuina bemärkelse i de här områdena, är rekryteringen av kompetent arbetskraft via utbildningsväsendet eller låt oss säga genom import fill dessa regioner en förutsättning. Eljest lär vi få fortsätta med alt salsa onödigt stora summor via arbetsmarknadspolitiken. En god utbildningspolitik för att höja kunskapsprofilen här och inom andra områden är det bäsla sättet att ge såväl individer som företag och regioner en positiv utveckling. Fru talman! Det kommer att ta tid innan man ser något resultat av denna investering, men del är en investering som kommer att ge god utdelning, rent materiellt, rent personligt och mänskligt. Det är därför som vi moderater driver denna utbildningslinje. Fru lalman! Med det anförda yrkar jag bifall till samtliga reservationer

34 med moderata namn.

Anf. 25 CHARLOTTE BRANTING (fp):

Fru talman! I detta skede av debatten skall jag nöja mig med atl kommentera några av folkpartiets reservationer. Elver Jonsson har tidigare i debatten redogjort för principerna för folkpartiets arbetsmarknadspolitik och då speciellt poängterat vårt ansvar för de svaga grupperna. Jag skall återkomma till detta i ell senare anförande när vi skall behandla arbetsmarknadsutskottets betänkande 12.

I reservafion 14 pekar folkpartiet på det slöseri med mänskliga resurser som del innebär att vi inte bättre tar till vara våra invandrares kunskaper. Enligt en enkät som SIPA, en organisation för invandrade akademiker, har gjorl var minst hälften av de invandrade akademikerna sysselsatta med uppgifter längt under deras utbildnings- och kunskapsnivå. Det är fakfiskt bedrövligt att mänga invandrare som bott länge i Sverige och som ibland skaffat sig svensk utbildning och i många fall även svenskt medborgarskap inte har fält bättre chanser lill en anställning som motsvarar deras kvalifikationer.

Vad som krävs i den motion som ligger lill grund för reservation 14 är en riksomfattande inventering av invandrare med akademisk bakgrund. En sådan inventering skulle omfatta invandrare med utländsk akademisk examen men också invandrare med svensk akademisk examen. Det skulle alllsä göras en karlläggning av dessa människors kvalifikafioner och arbetsuppgifter.

Först när en sådan inventering har gjorts kan man sätta in de mest effektiva arbetsmarknadspolitiska insatserna för alt förbättra arbetsmarknadssituationen för invandrare och flyktingar. Utskottets majoritet säger alt en sädan inventering skulle möta alltför stora praktiska hinder. Men jag menar atl del i dagens läge med alla tekniska hjälpmedel skulle vara ganska enkelt att göra en sädan inventering om man verkligen ville. Jag är övertygad om att en sådan inventering på sikt skulle vara lönsam, eftersom man skulle få en ökad kunskap om invandrarna.

Folkpartiet vänder sig naturligtvis inte mot de älgärder för flyktingar som har redovisats av utskottets majoritet, vilket Lahja Exner poängterade i sitt anförande. Men folkpartiet menar att en sådan inventering skulle hjälpa oss alt för framtiden göra situationen ännu bättre framför allt för invandrare med akademisk bakgrund.

Fru talman! Folkpartiet, moderaterna och centern, och även vpk, har under lång tid drivit kravel på en allmän arbetslöshetsförsäkring. Tyvärr har socialdemokraternas motstånd mot en sådan inte heller i år brutits. Argumenten för en sdan försäkring är väl kända. Del är i alla fall sorgligt att socialdemokraterna inte ger upp sitt motstånd mol en sådan försäkring. De måsle ju ändå vara medvetna om att nästan en tredjedel av de arbetssökande hos arbetsförmedlingarna i dag inle har rätt lill arbetslöshetsersättning. Folkpartiet menar alt en socialförsäkring som i dag praktiskt laget helt finansieras med aUmänna medel ocksä borde komma alla till del på likvärdiga villkor. Folkpartiet har inte bundit sig för hur försäkringen i detalj skulle se ut utan vill att en parlamentarisk utredning skall tillsättas. Och nu borde det vara dags för socialdemokraterna att bryta sitt hårdnackade motstånd mot en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Arbetsmarknadspolitiken

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Arbetsmarknadspolitiken

Jag skulle ocksä vilja ha svar frän någon socialdemokratisk representant på frågan varför det skall vara så krångligt för en icke facklig medlem alt bli medlem i arbetslöshetskassan.

I dessa dagar med landsbygdsriksdag och Hela Sverige skall leva-kampanjer talas det bl.a. mycket om hur viktigt det är alt vi bevarar det äldre odlingslandskapet och känner ansvar inför kommande generationer. Detta arbete har i stor utsträckning skötts av beredskapsarbetare. Och i takt med arbetsmarknadslägets förbättring har dessa resurser, helt riktigt, minskal. Men det får inte föra med sig alt samhällets ansvar för landskapsvården minskar. Men det har det faktiskt gjort, trots atl utskottet också i fjol uttalade att dessa insatser skulle prioriteras. Av den anledningen har folkpartiet i reservation 46 krävt att regeringen nu måste komma tillbaka till riksdagen med ett förslag om hur vården av kulturlandskapet skall förstärkas och också bli mindre beroende av arbetsmarknadspolitiska medel.

Till sist vill jag säga några ord om reservafion 48, där det krävs en förlängning av starta-eget-bidraget. Folkpartiet viU att detta bidrag skall förlängas från sex månader lill elt år. Utskotlsmajoritelen avstyrker detta motionskrav på grund av atl 80 % av bidragstagarna klarar sig. Men vad händer med övriga 20 %? En del hade kanske klarat sig på sikt om de hade fått hjälp under litet längre tid. Folkpartiet menar all en förlängning är en billig åtgärd som skulle hjälpa framför allt en del ungdomar som vill pröva en ny affärsidé. Jag tror att även en del flickor skulle bli hjälpta. Del utesluter naturligtvis inte alt de nya förelagarna har slort behov av, som utskottet säger, information, utbildning och fadderverksamhet - självklart inle. Men en utökning till ett år av starta-eget-bidraget för ungdomar vore en annan god hjälp.

Lahja Exner talade sig varm för förändringar av den könsuppdelade arbetsmarknaden. Jag kan verkligen instämma i detta. Men jag vill ändå påminna kammaren om att det mot denna bakgrund är märkligt att socialdemokraterna går emot folkpartiets förslag om atl öka satsningen på JämO, som ju just sysslar med aktiva åtgärder på arbetsmarknaden.

Jag vill till Lahja Exner även säga att ungdomslagen kom till under en socialdemokratisk regering. Sedan har vi frän oppositionens sida många gånger påpekat bristerna i ungdomslagen. Därför är vi nu glada över att vissa förändringar har skett i det nya systemet.

Jag vill, fru talman, yrka bifall till samtliga reservationer med folkpartinamn.

Anf. 26 GÖRAN ENGSTRÖM (c):

Fru talman! Jag viU först instämma i Börje Hörnlunds inlägg beträffande de allmänna förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken under den närmaste tiden.

Både regeringen i propositionen och utskottet i belänkandet tecknar en utomordentligt ljus bild av den nuvarande situationen på arbetsmarknaden. Generellt sett måste alla vara myckel nöjda med att det är en riklig bild av verkligheten. Men jag tror att del är nödvändigt att, som någon tidigare talare gjorde, varna för utvecklingen under de kommande åren. Jag tror inle att del är någon tillfällighet att det under senare tid, givetvis mot bakgrund av

ytterligare en felaktig lönerörelse, har staplats inlägg på varandra från fackekonomer och andra med varningar för att regeringen har abdikerat från stabiliseringspoliliken. Med det menar man atl vi inom kort riskerar atl få en inflafionsutveckling som leder lill all svårigheterna på arbetsmarknaden blir betydligt större än vad de är i dag. Jag tror att det finns skäl all understryka della. Kanske borde utskottet ha gjorl skarpare markeringar.

När man kommer sent in i debatten noterar man naturligtvis skillnaderna i verklighetsbeskrivningar, alltifrån utskottsmajoritetens och de borgerliga reservationernas i slort sett korrekta bild av verkligheten till vpk:s Lars-Ove Hagbergs utomordentligl dystra teckning av verkligheten. Anna Horn af Rantzien å sin sida - jag skall återkomma till det senare - intecknar framliden å del vådligaste, vill jag påstå.

Jag skall nu gå över till att något kommentera de viktigaste uppgifterna för den närmaste tiden. Jag tror atl det är rikfigt, som sagts, att det i dag gäller att sfimulera utbudet på arbetsmarknaden. Vi mäste fä in olika nya grupper i arbete, som handikappade, långtidsarbetslösa, flyktingar och invandrare. Det här är en utomordentlig utmaning och egentligen till vissa delar nytt i den svenska arbetsmarknadspolitiken. Här måste vi helt enkelt lyckas, inte minst av sociala skäl. Det gäller också att nyttja den nuvarande högkonjunkturen för att etablera en rejäl regionalpolitisk satsning. Den vägen kan vi reducera kommande belastningar pä arbetsmarknadspolitiken. Del är väldigt vikfigt alt vi nu inle rustar ner när det gäller regionalpolitiska medel utan håller oss pä en mycket hög och ambitiös nivä.

En bra utbildningspolitik i arbelsmarknadsregi är naturligtvis ett av de mest effektiva medlen i en bra utbudspolilik och förenlig med god svensk tradition på detta område. Vi från centern vill gärna trycka extra på detta, och gör det i våra förslag.

Sedan tänkte jag beröra några av de reservationer som vi från centern har fogat till betänkandet och börja med frågan om allmän arbetslöshetsförsäkring. Även om situationen i dag är bra, och vi hoppas att den blir det framöver, kommer det alllid i en dynamisk ekonomi alt finnas s.k. friktionsarbetslöshel: folk byter arbete, väntar på nytt arbete och del finns grupper som väntar på inträde på arbetsmarknaden, som jag nämnde förut. Här menar vi atl skyddet, som Charlotte Branting påpekade, i dag är otillfredsställande. Om nära en tredjedel står utanför en försäkring, som i allt väsentligt är finansierad med allmänna medel, då kan man inte vänta med att vidta åtgärder så som den socialdemokratiska majoriteten anser att vi bör göra. Centern m.fl. har i många år rest krav på att en utredning bör komma till stånd där man tar itu med den här problematiken. De kraven måste tillgodoses. Alla bör omfattas av den här försäkringen, löntagare såväl som egenföretagare. Det är speciellt viktigt, som jag sade, mot bakgrund av att det i huvudsak är etl statligt finansierat ekonomiskt slöd. Det bör då ge ett rimligt grundskydd. Sedan bör man ha möjlighet alt bygga på med egna försäkringar eller avtalsvägen.

Jag mäste fråga socialdemokraternas företrädare: Varför vill ni egentligen fortsätta att vänta med att ta itu med denna, som vi anser, angelägna fråga om allmän arbetslöshetsförsäkring?

Sedan till reservation 22 som berör rörligheten pä arbetsmarknaden.

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

A rbelsmarknads-politiken

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Arbetsmarknadspolitiken

Enligt centerpartiet bör stimulanser införas för alt fä kvalificerad arbetskraft till de landsdelar som har särskilda rekryteringssvärigheter. Jag måsle i likhet ' med Anders G Högmark verkligen poängtera hur viktigt detta är för en långsiktigt bra utveckling i många delar av värt land. Del stora problemet inom såväl det fria näringslivet som offentlig sektor är alt man har svårt att rekrytera kvalificerad arbetskraft. Jag vill påstä att misslyckas man i det här avseendet gör det svenska samhället en betydande välfärdsförlust. Därför måste vi bli djärvare och ge incitament till de enskilda människorna.

Vi från centern har föreslagit att det skall vara möjligt atl göra avskrivningar av de årliga studiemedelsavgiflerna så länge man bor och arbetar i stödområde A eller B. För den enskilde skulle effekten bli ca 10 000 kr. mera per år i plånboken. Det tror vi är elt så pass kraftfullt incitament alt det skulle ge resultat direkt.

Reservation 23 gäller vårdens situation. Där återfinns samma problemområden. Alla vet vi att det fortfarande är utomordentligt besvärligt. Man behöver inte gå till de allra mest glesbefolkade delarna av Norrland, utan situationen är mycket besvärlig i t.ex. Bergslagskommunen Smedjebacken som jag kommer ifrån. Det är svårt atl rekrytera bl.a. läkare. Vi menar att man bör ge flytlningsbidrag till läkare och landläkare i samband med t.ex. AT-tjänstgöring. Alltså: Ökade incitament för en utökad allmän välfärd. Dessa nyckelgrupper klarar vi oss hell enkelt inte utan. Därför vill jag gärna speciellt trycka på viklen av snabba och effektiva insatser.

När det gäller flytlningsbidraget bör principen enligt centerns uppfattning vara att både främja regional balans och minska belastningen på statsbudgeten, skapa balans mellan tillgång och efterfrågan pä arbetskraften. Medlet är att i fortsättningen låta arbetsgivarna i expansionsorterna slå för kostnaderna för rekrytering av arbetskraften från utflyttningsorlerna. Egentligen blir då centraliseringens kostnader synliga på elt helt annat sätt än nu när samhället går in och subventionerar den typen av rörlighet.

Vi lägger därmed etl konkret förslag, fru talman, till att svalka av överhettningen, som Kjell-Olof Feldt uttryckte det, på arbetsmarknaden i storstäderna. Vi konstaterar inte bara att det behövs åtgärder utan lägger alltså ocksä etl konkret förslag.

Merkostnadsbidraget bör följa samma principer och utgä enbart vid flyttning till stödområden. Bergslagskommunerna och sydöstra Sverige. För att klara den inomregionala balansen bör det icke gälla de mest expansiva städerna i dessa landsdelar. Detsamma gäller medflyttningsbidraget. Det är väldigt viktigt alt betona att det för att lyckas rekrytera nyckelpersoner ofta är nödvändigt att skaffa arbete för båda makarna i familjen. Vi menar atl 90 % av den lotala lönesumman bör utgå i bidrag det första året. Observera att det är fråga om en höjning till 90 % - och också omfattar stödområdet.

Jag tänkte sedan kommentera reservation 15, där vi kräver att regeringen skall återkomma med förslag till åtgärder för flyktingars och invandrares inträde på den svenska arbetsmarknaden. Charlotte Branting har utförligt motiverat kravet, och jag instämmer i det. Vi konstaterar från centerns sida atl detta är en underulnyltjad grupp på den svenska arbetsmarknaden. Det finns många andra skäl också, t.ex. alt skapa förståelse mellan invandrare, flyktingar och hela den svenska befolkningen. Vi tror alt vi skulle kunna

minska eventuella motsättningarna om vi kunde skapa ett snabbare inträde pä den svenska arbetsmarknaden. Det är mycket angeläget.

Reservafion 28 tar upp en föriängd utbildning för avbytare inom jordbruket. Det är inte så vanligt att kalla avbytaryrket inom jordbruket för bristyrke, men så är faktiskt fallet. Bara 30 % av behovet är tillgodosett i dag. En orsak, som vi ser det, är att den förberedande praktiken i dag inte ingår i utbildningen. Enligt centerns uppfattning bör den ingå i densamma. Det innebär en förlängning lill 40 veckor. Det skulle fakfiskt också ge Sveriges bönder en chans fill den ledighet som praktiskt taget alla andra grupper på arbetsmarknaden är berättigade till.

Vi har ytterligare etl förslag som gäller jordbruket, nämligen att starta-eget-bidrag bör utgå i hela landet på samma premisser som inom Norrland. Det är dyrt och svårt att starta eget vid sidan om jordbruket i dag i Sverige. Det är dyrt att etablera sig som jordbrukare också. Därför behövs den här typen av insatser. Det är en problematik som verkligen är generell för hela landet, och då bör också möjligheterna stå öppna för hela Sveriges yta.

Naturligtvis ser man dessa frågor i anknytning fill Landsbygd 90-kampanjen. Jag hoppas verkligen alt socialdemokraterna tycker som vi. Efter kampanjens avslutande väntar vi beslut om konkreta åtgärder i små praktiska frågor av den typ som jag här nämnt.

Avslutningsvis: Vi har i de reservationer och särskilda yttranden som vi har fogat fill betänkandet försökt förena - och här är vi i stort sett eniga med övriga parfier-den höga ambitionen beträffande full sysselsättning totalt sett i den svenska ekonomin med krav på regional balans för en långsiktig, uthäUig och bra utveckling, däri inbegripet även en hög livskvalitet. I vissa fall innebär ett bifall till våra förslag att man koncentrerar åtgärderna fill de mest utsatta landsdelarna. Det tror jag är en allmän utveckling som vi måste räkna med när det gäller arbetsmarknadspolitiken.

Eftersom tiden medger det, måste jag ändå kommentera några av de tidigare inläggen. Det blev ett meningsutbyte mellan Anna Horn af Rantzien och Sonja Rembo. Jag måste säga att jag här delar Sonja Rembos uppfattning. Jag är tillräckligt gammal för att ha sett ett annal samhälle än det nuvarande. Dessutom är jag fillräckligt erfaren för att inte så fill den grad inteckna en framlida ekonomisk fillväxt - för det är fakfiskt detta som del är fråga om, Anna Horn af Rantzien - för att del skaU kunna skapas resurser för att mänga av människorna i det här landet skall kunna sänka arbetstiden fill 4-6 timmar om dagen och därmed minska lönen i motsvarande grad. Det var ju vad man sade från miljöparfiets sida. Jag tror att miljöpartisternas påstående att de har analyserat framfiden litet bättre än vi andra är felaktigt. Jag tror också att det är felaktigt att säga att den närmaste framfiden ger en större chans till etl verkligt val mellan alt arbeta och att inte göra det. Det förtjänar ibland att påpekas från denna talarstol att det här nog kan sägas vara litet av ett slags "lyxlir". Jag tror helt enkelt atl den här typen av utopier trots alll kräver - om man skall lyckas på lång sikl - att vi nu och inom den närmaste framliden har en mycket hög sysselsättning i Sverige och att de svenska medborgarna arbetar Htet hårdare och effekfivare samt att vi organiserar vårt näringsliv effekfivare än i dag. Detta är en förutsättning för

Prot. 1988/89:90. 5 april 1989

Arbetsmarknadspolitiken

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Arbetsmarknadspolitiken

atl vi skall kunna förverkliga något av miljöpartiets utopiska krav pä det här området.

Det är kanske sorgligt alt tillhöra skeptikerna i denna församling. Det är roligt alt höra optimister, och Anna Horn af Rantzien framträdde pä etl sympatiskt sätt, men jag lycker atl del finns så stora brister i analysen atl de måste påpekas då och då.

Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till alla de reservationer där centerpartister återfinns bland undertecknarna.

Anf. 27 ANNA HORN AF RANTZIEN (mp) replik: Fru talman! Ja, jag har alltså intecknat framtiden å det vådligaste, men samtidigt vill jag gång på gång påminna om att vi behöver visioner för att skapa ett bättre samhälle. Jag trodde att centerpartisterna var mera inne pä det ekologiska tänkandet, men här hör jag en person som enbart talar om högre sysselsättning för atl öka resurserna. Vi vet ju i dag atl inle enbart resurserna ökas på del här sättet, utan att också miljöförstöringen samtidigt ökar.

Anf. 28 GÖRAN ENGSTRÖM (c) replik:

Fru talman! Min poäng ligger naturligtvis i atl det inle finns nägot absolut samband mellan miljöförstöring och ekonomisk tillväxt. Tillväxten kan ske på ett för miljön bra sätt. Jag lycker all ni undervärderar möjligheterna och att ni i den delen är betydligt mer pessimistiska än vi andra som talar för en balanserad ekonomisk tillväxt med, naturligtvis, en ambitiös miljöpolitik. Men jag vill betona vikten av att, skall vi behålla de sociala trygghetssystemen och kunna skapa resurser för arbetsmarknadspolitiken även i fortsättningen, behövs det stora arbetsinsatser och en effektiv organisation. Jag tillhör faktiskt de centerpartister som då och då försöker påpeka det här. Det är faktiskt nödvändigt, om man vill skapa balans i den här typen av debatt.

Anf. 29 BERNDT EKHOLM (s):

Fru talman! Jag upptäckte atl jag hade en motion i del här betänkandet. Efter att ha läst igenom betänkandet Htet snabbt fann jag att jag hade anledning alt något kommentera min motion. Jag var nämligen inte helt nöjd med utskottets skrivning. Det rör sig om motion 1988/89: A268, som handlar om invandrarakademikernas situafion.

Man kan först notera att arbetslösheten bland invandrarna är mycket stor. Det slås ju fast i betänkandet att arbetslösheten bland invandrarna generellt är fyra gånger så stor som bland svenskarna. När del gäller invandrarakademikerna vet vi lyvärr inte särskilt mycket om hur stor arbetslösheten är. Tyvärr fär man nog konstatera alt felsysselsätiningenär mycket stor. Man arbetar alltså inte i det yrke som man har utbildning för. Det cirkulerar uppgifter om att felsysselsältningen skall vara omkring 50-procentig - det anges i en folkpartireservation. För min del har jag andra uppgifter som tyder på atl felsysselsältningen är mycket större. Arbetslösheten är kanske inte så stor, men just felsysselsättningen är mycket stor. Della är allvarligt, eftersom det rör sig om en grupp människor med kunskaper som vi borde utnyttja. Jag lycker att frågan om invandrarakademikerna har fått alldeles för liten

uppmärksamhet i den svenska samhällsdebatten, särskilt med tanke på de stora svårigheter som invandrarakademikerna fakfiskt har. Jag vill hävda att det här är fråga om en liten, utsatt grupp i samhället, vilken behöver mer stöd än den hitfills har fått. Detta bevisas av att t.o.m. andra generationens invandrare kan drabbas av utslagning på arbetsmarknaden. De får inte de arbeten som de rätteligen borde ha.

Frågan berörs i betänkandet. Det framhålls vad regeringen har gjort. Detta understryks också i propositionen. Det har också gjorts en hel del, och del är bra. Men jag tycker inte alt det räcker. Enligt min mening är belänkandet något passivt i denna fråga. Man skulle kunna tackla problemet på ett mer offensivt sätt och peka pä vissa av de ytterligare åtgärder som faktiskt kan vidtas. I en generell fras heter det alt det är "synnerligen angeläget atl ansträngningarna frän myndigheternas sida intensifieras". Det är bra, men jag tycker inte alt det är tillräckligt aktivt.

Jag har kommit i kontakt med problemet på mänga olika säll, bl.a. genom den organisation som tidigare nämnts, nämligen SIPA-Swedish International Professional Association. Detta är en ideell riksorganisation, som har bildats just därför atl del visat sig att problemet är så stort. Efter all ha följt det hela har jag faktiskt blivit skrämd över situationen. Det är orimligt atl en grupp skall vara så utsatt i del svenska samhället. Man borde göra allt vad man kan för att vidta betydligt fler åtgärder, särskilt med tanke på att sysselsättningsläget i Sverige är så bra att det faktiskt ropas efter arbetskraft, även kvalificerad och utbildad arbetskraft med akademisk bakgrund. Men de här människorna får ofta inga arbeten och framför alll får de inte de rätla arbetena. Jag tycker inte att det är rimligt att vi låter en kvalificerad invandrargrupp, som vi så väl behöver för alt utveckla det svenska samhället, gå med fel arbete eller kanske t.o.m. i vissa fall utan arbete.

Ansvaret för alt vidta åtgärder åvilar självfallet regeringen och de statliga myndigheterna, men jag vill framhålla att ocksä arbetsgivare och fack har ett ansvar i denna fråga. Den enkät som organisationen SIPA har gjort-den kan kanske inte betecknas som en vetenskaplig undersökning, eftersom urvalet är så litet - pekar enligt min mening tydligt pä problemet. Del framhålls att en tredjedel av de tillfrågade uppger alt arbetsgivarna är negativt inställda fill utländsk utbildning. Personligen tror jag att del är värre än sä: arbetsgivarna är ofta negativt inställda till utlänningar från vissa länder. Det gäller t.ex. sydeuropéer och asiater, och detta trots alt vederbörande kan ha en mycket kvalificerad utbildning och trots atl vederbörande dessutom är flerspråkig. De flesta har kanske t.o.m. engelska kunskaper, vilka vi också behöver i den internationella integration som vi mer och mer går in i.

Jag tycker att det finns några ytterligare saker som man skulle kunna göra. Man skulle kunna förbättra svenskundervisningen. Som organisafionen SIPA framhållit skulle man kunna fackinrikta fler kurser, sä att vederbörande fär den specialkompetens som behövs på den svenska marknaden. Vidare behövs del specialkurser inom vissa områden. Gruppen måsle också genom olika typer av informationsinsatser marknadsföras. Självfallet behöver man också kartlägga situationen för att kunna vidta de rikliga åtgärderna. I betänkandet framhålls att jag i min motion har pekat på en heltäckande kartläggning. Det har jag inte alls gjort. Jag har pekat på atl man bör göra

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Arbetsmarknadspolitiken

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Arbetsmarknadspolitiken

någon form av kartläggning för att få ett bättre grepp. Jag tror ocksä, som det står i betänkandet, att det är svårt att göra en riksomfattande kartläggning, ' vilket folkpartiet har föreslagit. Men någon form av kartläggning skulle man ju ändå kunna prestera.

Jag tror vidare att det allra viktigaste i detta sammanhang är atl man ser till att denna grupp får praktik. På det området tycker jag atl man skulle kunna göra mer. Vissa insatser som har gjorts har pekat på all detta är en bra väg att gå. Ger man invandrare praktik så får de lättare möjlighet alt komma in på arbetsmarknaden. Man borde därför sätta in betydligt större insatser på detta område. Jag skulle t.o.m. vilja gå så långt som att säga alt nyckeln till framgång skulle kunna vara just dessa praktikinsatser.

Jag hoppas att denna fråga skall föras framåt under kommande är, så att vi om några år skall kunna få se att våra invandrarakademiker kommer till nytta på ett helt annat sätt i det svenska samhällslivet.

Anf. 30 CHARLOTTE BRANTING (fp) replik:

Fru talman! Jag delar Berndt Ekholms kritik mot utskottsmajorileten och mot regeringens uppfattning. Jag vill bara här passa på alt ge ett gott råd och hoppas att flera socialdemokrater också kommer att rösta på folkparfiets reservation nr 14, där dessa synpunkter är företrädda.

Anf. 31 BERNDT EKHOLM (s) replik:

Fru talman! Det kan kanske låta bra. I folkparfiets reservation avstyrks emellerfid min mofion, och det var inte särskilt snällt. Reservationen lar dessutom egentHgen bara upp frågan om en kartläggning. Den går således inte in på problemet och vad man skall göra för att lösa del, utan den talar bara om en riksomfattande kartläggning. Jag häller med utskottsmajoriteten om att det inte är realisfiskt att tro på en riksomfattande kartläggning.

Anf. 32 CHARLOTTE BRANTING (fp) replik:

Fru talman! Jag är övertygad om att med en kartläggning skulle vi kunna lösa många av de problem som man just nu har pekat på från socialdemokrafiskt håll.

Anf. 33 KRISTER SKÅNBERG (mp):

Fru talman! Tidigare i debatten har Sonja Rembo i en replik givit ullryck för en stor skepsis gentemot lokal tillverkning som Anna Horn af Rantzien talade om. Vi i miljöpartiet anser faktiskt att det för såväl människors som för miljöns skull vore värdefullt om den lokala, regionala och nationella självförsörjningen ökade i stället för att gradvis minska.

Miljöpartiet vill ha en ekonomisk utveckling som innebär ökad småskalig-het och fortsatt och ökad mångfald när det gäller arbete och näringsliv. En sådan utveckling skulle innebära bibehållen och ökad mångfald i människors kunnande och erfarenheter och arbetsmöjligheter i stället för en fortsättning av den nuvarande centraliserings- och slorskalighetspoliliken, som medför en lokal, regional och i vissa fall även nafionell utarmning av kunnande, erfarenheter och av mångfald när det gäller arbetsmöjligheter. I det

sammanhanget vill jag särskill säga atl en okritisk anpassning till EG och dess inre marknad skulle innebära en upptrappning av denna utarmning.

Den inriktning på samhällsutvecklingen och den ekonomiska utvecklingen som miljöpartiet vill ha medför således en arbetsmarknad som ger större valfrihel för individen. Det leder också till en ökad valfrihel när det gäUer var i Sverige man kan bo, livnära sig och bidra till andras försörjning och en ökad valfrihet när det gäller alt fördela sin arbetsfid mellan lönearbetsfid och obetalt arbete i den informella sektorn. Miljöpartiet vill ha en lagfäst rätt för människor alt välja att gå ner i arbetstid lill t.ex. tre fjärdedels tid eller halvtid, utan att man t.ex. behöver åberopa studier. Det medför naturHgtvis sänkt lön, något annal är ju inte ekonomiskt genomförbart.

Med miljöparfiets inriktning för den ekonomiska utvecklingen och för arbetsmarknadspolitiken ökar valfriheten och välfärden, samfidigt som samhällets sårbarhet minskar. Denna inriktning innebär förvisso inget tvång.

Ökad självförsörjning lokalt, regionalt, i hela landet och i Norden är inte bara viktig för ökad valfrihet på arbetsmarknaden och för ökad välfärd. Det är också en viktig förutsättning för att man skall kunna minska trafik- och transportvolymen på vägarna och i luften. Minskad vägtrafik betyder faktiskt färre olyckor, mindre förbrukning av fossila bränslen - som är en ändlig resurs - och minskad miljöförstöring.

Till Göran Engström vill jag säga att låt oss gemensaml arbeta för en ekonomisk politik och utveckHng som just innebär ökad tillväxt i mänsklig välfärd, ulan att miljön förstörs. Vi har inle sett fillräckligt av det ännu. Vi tycker atl man måste se på tillväxtens innehåll och inle bara okrifiskt tala om tillväxt.

Fru lalman! Avslutningsvis vill jag säga att alla arbetsmöjligheter inte är posifiva. Det finns saker som man i dag vill göra för att arbetsmöjligheterna skall öka och tillgången på arbete skall tryggas. Det finns bl.a. de som vill fortsätta atl satsa på svensk kärnkraft av det skälet. Jag vill varna för att det kan leda lill utomordentligt oönskade arbetstillfällen. Det har det gjort i Sovjetunionen. Man talar om alt om man arbetar för mycket så kan man bli utbränd. Det kan också bli fallet när man arbetar med fel saker.

Fru talman! Jag anser att den svenska kärnkraften omedelbart skall avvecklas.

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

A rbetsmarknads-politiken

Anf. 34 SONJA REMBO (m):

Fru talman! Jag förstår att Krister Skånberg kände ett behov av att ila till Anna Horn af Ranlziens undsättning när det gällde att beskriva miljöpartiets politik och konsekvenserna av den. Det klarläggande som han trodde att han gav filiförde emellerfid icke någonfing nytt i sak. Om jag kommer ihåg rätt sade Anna Horn af Rantzien atl vi behöver bli mer av mångsysslare och överievnadskonstnärer. I sanning, fru talman, kommer vi att behöva bU verkliga överlevnadskonstnärer om vi skall kunna klara oss med miljöpartiets politik.

Prot. 1988/89:90 Anf. 35 KRISTER SKÅNBERG (mp):

5 april 1989

Arbetsmarknadspolitiken

Fru talman! Det är väl roligt om vi får användning för vår kreativitet. Jag tycker emellertid inte att man kan se så negativt, som Sonja Rembo gör här, på våra möjligheter att faktiskt också öka självförsörjningen. Jag kan inte förstå vari det negativa skulle ligga.

I ett förslag till statsbudget har vi visat, som Anna Horn af Rantzien redan har påpekat, att vår ekvation går ihop.

Anf. 36 SONJA REMBO (m):

Fru talman! Det ligger ingenting negativt i självförsörjning, under förutsättning att den går att förena med välstånd, välfärd och en god ekonomi. Den måste också gå att anpassa fill den myckel internationella värld som vi i dag lever i. Vi skall faktiskt vara tacksamma för atl den är internationell. Det leder otvivelaktigt till mycket större möjligheter när man försöker bevara frihet och fred i världen.

Anf. 37 KRISTER SKÅNBERG (mp):

Fru talman! Vi har inga skilda uppfattningar när det gäller detta. Del finns även värdefulla inslag. Däremot tror vi inle att man skall sikta på ett ökat utlandsberoende. Det ökar den svenska och den nordiska sårbarheten. Det ökar också risken för påtryckningar. Vi tror att vi kan uppnå de mål som vi tydligen är överens om och ändå kunna öka den lokala, regionala och nordiska självförsörjningen.

Överläggningen var härmed avslutad.

Kammaren övergick till att fatta beslut i ärendet.

Mom. 1 (förutsättningar för arbetsmarknadspolifiken)

Först biträddes reservation 1 av Elver Jonsson m.fl. med 128 röster mot 22 för reservation 2 av Lars-Ove Hagberg. 161 ledamöter avstod från atl rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 141 röster mot 132 för reservation 1 av Elver Jonsson m.fl. 40 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 2 (arbetsmarknadspolifikens inriktning) Hemställan

Först biträddes hemställan i reservation 5 av Kersti Johansson och Göran Engström med 54 röster mot 22 för hemställan i reservation 6 av Lars-Ove Hagberg. 236 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter biträddes hemställan i reservafion 5 av Kersti Johansson och Göran Engström med 57 röster mot 40 för hemställan i reservation 4 av Elver Jonsson och Charlotte Branfing. 215 ledamöter avstod från att rösta.

Därpå biträddes hemstäUan i reservafion 5 av Kersti Johansson och Göran Engström med 57 röster mot 56 för hemställan i reservation 3 av Sonja Rembo m.fl. 200 ledamöter avstod från att rösta.

Slutligen bifölls utskottets hemställan med 141 röster mol 57 för hemställan i reservation 5 av Kersti Johansson och Göran Engström. 115 ledamöter avstod från att rösla.

Motivering Prot. 1988/89:90

A rbetsmarknads-politiken

Utskottets motivering godkändes med 175 röster mot 20 för den i 5 april 1989 reservation 7 av Anna Horn af Rantzien anförda motiveringen. 113 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 3 (arbetsmarknadsverkets organisafion m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 8 av Sonja Rembo m.fl., dels reservation 9 av Kersfi Johansson och Göran Engström -bifölls med acklamafion.

Mom. 4 (sammansättningen av AMS styrelse)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 10 av Sonja Rembo m.fl. - biföUs med acklamafion.

Mom. 5 (rekryteringen fill hantverksyrkena)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 11 av Elver Jonsson och Charlotte Branting - bifölls med acklamafion.

Mom. 6 (arbetsförmedlingens arbete med att bereda de anställda inom Samhall anställning hos andra arbetsgivare)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 12 av Lars-Ove Hagberg - bifölls med acklamafion.

Mom. 8 (invandrarnas problem att komma in på arbetsmarknaden)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservafion 13 av Sonja Rembo m.fl., dels reservation 14 av Elver Jonsson och Chariotte Branfing, dels reservation 15 av Kersti Johansson och Göran Engström, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall fill mofion A286 av Inger Schörling m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 12 (nya riktlinjer för flyttningsbidragen m.m.)

Utskottels hemställan - som ställdes mot reservation 18 av Kersfi Johansson och Göran Engström - bifölls med acklamation.

Mom. 13 (merkostnadsbidraget)

Utskottets hemstäUan - som ställdes mot dels reservation 19 av Elver Jonsson och Charlotte Branting, dels reservation 20 av Kersti Johansson och Göran Engström - bifölls med acklamafion.

Mom. 14 (bidraget för medflyttande)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 21 av Kersti Johansson och Göran Engström - bifölls med acklamation.

Mom. 15 (avskrivning av den årliga studiemedelsavgiften)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 22 av Kersti Johansson och Göran Engström - bifölls med acklamation.

Prot. 1988/89:90 Mom. 17 (flyltningsbidrag i samband med landläkares AT-tjänstgöring)

5 april 1989

Arbetsmarknadspolitiken

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 23 av Sonja Rembo m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 19 (arbetsmarknadsutbildningens inriktning m.m.)

Utskottels hemställan - som ställdes mot dels reservation 25 av Sonja Rembo m.fl., dels reservation 26 av Lars-Ove Hagberg - bifölls med acklamation.

Mom. 21 (utbildning för vårdpersonal inom hemtjänsten)

Utskottets hemställan bifölls med 287 röster mot 24 för reservafion 27 av Lars-Ove Hagberg. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 22 (utbildning för avbytare i jordbruket)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 28 av Elver Jonsson m.fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 24 (antalet utbildningsplatser inom det reguljära utbildningsväsendet m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mol dels reservation 29 av Sonja Rembo m.fl., dels reservation 30 av Kersti Johansson och Göran Engström -bifölls med acklamafion.

Mom. 26 (bidrag till utbildning inom den offentliga sektorn)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 31 av Sonja Rembo m.fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 29 (lokaHsering av KAS-administrafionen)

Utskottels hemställan - som ställdes mot reservation 33 av Kersti Johansson och Göran Engström - bifölls med acklamation. ■

Mom. 31 (statsbidraget till KAS)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 34 av Kersti Johansson och Göran Engström - bifölls med acklamation.

Mom. 33 (balansering av avgiftsmedel mot statsbudgeten)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 37 av Kersti Johansson och Göran Engström - bifölls med acklamafion.

Mom. 34 (överföring av avgiftsmedel fill statsbudgeten)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 39 av Sonja Rembo m.fl., dels reservation 38 av Kersti Johansson och Göran Engström -bifölls med acklamafion.

Mom. 35 (ökade egenavgifter m.m. i arbetslöshetsförsäkringen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 40 av Elver Jonsson och Chariotte Branting - bifölls med acklamation.

Mom. 36 (en allmän arbetslöshetsförsäkring) Prot. 1988/89:90

Hemställan 5aprill989

Utskottets hemställan bifölls med 163 röster mot 151 för hemställan i

., _, - „ Arbetsmarknads-

reservation 41 av Elver Jonsson m.fl.

politiken

Motivering

Utskottets motivering - som ställdes mot den i reservafion 42 av Lars-Ove Hagberg anförda motiveringen - godkändes med acklamation.

Mom. 37 (inträde i arbetslöshetskassa)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 43 av Elver Jonsson m.fl. ~ bifölls med acklamation.

Mom. 38 (rekryteringsstöd)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 44 av Kersti Johansson och Göran Engström - bifölls med acklamation.

Mom. 39 (statsbidrag till sysselsättningsskapande åtgärder)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 45 av Sonja Rembo m.fl. ~ bifölls med acklamafion.

Mom. 42 (landskapsvård i samband med arbetsmarknadspolitiska insatser) Utskottets hemställan bifölls med 253 röster mot 62 för reservation 46 av Elver Jonsson och Charlotte Branting.

Mom. 47 (starta-eget-bidrag fill jordbrukare)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 47 av Kersfi Johansson och Göran Engström - bifölls med acklamation.

Mom. 48 (översyn av möjligheterna att förlänga tiden för starta-eget-bidrag) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 48 av Elver Jonsson och Charlotte Branfing - bifölls med acklamation.

Mom. 49 (reglerna för strukturstöd för byggnadsarbetare)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 49 av Sonja Rembo m.fl. ~ bifölls med acklamation.

Mom. 52 (lagen om byggnadstillstånd m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 51 av Elver Jonsson m.fl. ~ bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

4 8 Föredrogs

arbetsmarknadsutskottets betänkande

1988/89:AU12 Arbetslivsfrågor (prop. 1988/89:100 delvis).

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

A rbetslivsfrågor

Arbetslivsfrågor

Anf. 38 SONJA REMBO (m):

Fru talman! .Jag skall i detta avsnitt av dagens arbetsmarknadspolitiska debatt endast uppehålla mig vid den del av arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 12 som berör det majoritetsbeslut som mot socialdemokratisk reservation tagits om en utökning av den försöksverksamhet med flexibla lönebidrag för handikappade ungdomar som hittills bedrivits endast i Kopparbergs och Kronobergs län.

Min kollega, Mona Saint Cyr, kommer senare i debatten att redovisa de moderata ställningstagandena till övriga frågor som tas upp i betänkandet.

Vi moderater har i många år hävdat atl elt syslem med individuella, flexibla lönebidrag som är knutna fill den handikappade och avpassade efter graden av nedsatt arbetsförmåga oberoende av vem som är arbetsgivare, skulle ge arbetshandikappade bättre möjligheter att såväl komma in på arbetsmarknaden som stanna kvar där. Ett sådant lönebidrag skulle en handikappad kunna ta med sig till en ny arbelsgivare. Det skulle också kunna förändras såväl uppåt som neråt alltefter förändringar i arbetsförmågan.

Det har rests invändningar mot en sådan konstruktion. Bl.a. har det uttryckts farhågor för att den skulle leda fill en ackordering med arbetsgivarna som kunde upplevas som förnedrande för den handikappade och som skulle kunna driva upp bidragsnivåerna. Del anses också svårt att i varje enskilt fall bedöma graden av arbetsförmåga på etl tillräckligt rättvist sätt.

Jag tycker del finns anledning alt respektera sådana farhågor. Del är väl alltid så med olika stödsystem, att de inte enbart har positiva effekter. Vad som bör vara avgörande är om de positiva effekterna överväger och i vilken utsträckning de negativa effekterna kan begränsas och kontrolleras.

De förändringar av lönebidragssystemet som genomfördes för elt par år sedan utgjorde elt steg i riktning mot ökad flexibilitet.

Den utvärdering av lönebidragen som gjorts vid Lunds universitet på uppdrag av EFA visar alt lönebidragen troligen är en av de mest kostnadseffektiva arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Vi kan lägga till att de alldeles säkerl ocksä utgör den stödform som ger de handikappade bäst möjligheter att få arbete på ordinarie arbetsplatser. Det finns således anledning att vidareutveckla systemet med lönebidrag.

Vad som är mindre positivt i utvärderingen är att möjligheterna fill större flexibilitet inte utnyttjats i någon större utsträckning. De svårast handikappade har inte fått del slöd som var avsikten. Fortfarande är del graderingen av arbetsgivarnas rättigheter till lönebidrag som är styrande.

Utredningen förespråkar samma regler för alla arbetsgivarkategorier och klarare regler för bedömning av handikappels svårighetsgrad. Dessutom förordar den regelbundna omprövningar.

Den försöksverksamhet som AMS bedriver i två län har visat att det flexibla lönebidragel gjorl det betydligt lättare att få arbete för gravt handikappade ungdomar i öppna marknaden.

Meritvärderingen har inte uppfattats som negativ. Tvärtom har den upplevts ha stor psykologisk betydelse för såväl den arbetssökande som arbetsgivaren.

AMS anser emellertid att försöksverksamheten är alltför begränsad för att man skall kunna dra några bestämda slutsatser och vill därför att den utvidgas.

Det är denna hemställan som utskottsmajoriteten tillmötesgår. Således beviljas ytterligare 30 milj. kr. på anslaget för lönebidrag för att ge AMS möjligheler alt utvidga försöksverksamheten med flexibla lönebidrag till att omfatta ungdomar i projektet Arbete åt unga handikappade och andra gravt handikappade ungdomar under 25 år i hela landet.

De partier som i denna fråga bildar utskottsmajoritet, dvs. samfiiga utom socialdemokraterna, har ansett denna försöksverksamhet så viktig att de tills vidare har avstått från säryrkanden vad gäller lönebidragen. För moderat del menar vi atl utvärderingen av försöksverksamheten kommer att bli vägledande för vår framfida inställning i frågan om lönebidragens konstruktion.

Fru talman! Jag yrkar härmed bifall till utskottets hemställan under mom. 25 och 26 i AU:s betänkande 12 och beklagar att socialdemokraterna inte har anslutit sig fill utskottsmajoriteten. Jag vet inte om det är presfigen eller de extra 30 miljonerna som har utgjort oöversfigliga trösklar. Eller är det rent av så atl den självgodhet som demonstrerades i den tidigare debatten här i dag har givit socialdemokraterna skygglappar, så att de inte ser problemen och möjligheterna i den här lönebidragskonstrukfionen? Därom kanske denna debatt kommer att ge besked.

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

A rbetslivsfrågor

Anf. 39 CHARLOTTE BRANTING (fp):

Fru talman! Det här betänkandet tar upp två stora, väsentliga frågor: dels arbetsmiljön, dels åtgärder för arbetshandikappade. Jag kommer att beröra båda dessa frågor, och Kjell-Arne Welin kommer senare i debatten att speciellt kommentera folkpartiets syn på Samhall.

Folkpartiet anser att ett näringsliv i utveckling, goda konkurrensvillkor och en god vinstnivå är viktiga förutsättningar för - och inte ett hot mot - en förbättring av arbetsmiljön.

För flertalet människor är en god och stimulerande arbetsmiljö en av grundförutsättningarna för en god tillvaro. Del är alldeles uppenbart att satsningar på att förbättra arbetsmiljön leder till minskad frånvaro, lägre personalomsättning och ökad produkfivitet. Satsning på en god arbetsmiljö är ett viktigt konkurrensmedel i en situafion med brist på arbetskraft. Vi upplever ju detta på vissa håll i dag, och det kan alltså ur denna synvinkel vara en positiv utveckling för arbetsmiljön.

Men det finns all anledning att känna oro för arbetsmiljön i dag. Stafisfiken visar att arbetssjukdomar och arbetsolyckor har ökat från 1982 efter det att sjunkande siffror tidigare redovisats under några år. Ser man till vilka typer av skador del är, finner man att belastningsskadorna ökar kraftigast, främst i fråga om rygg, nacke och axlar. Det handlar om såväl ergonomiska brister som brister i arbetsmiljön i psykosocialt hänseende.

Folkpartiet tycker att det var bra att regeringen mot den här bakgrunden tillsatte arbetsmiljökommissionen. Men vi kan fortfarande inte inse all avgränsningen fill de 400 000 farligaste jobben var ett särskill klokt drag. Inga sakskäl har redovisats för en begränsning fill 400 000. Det innebär onödiga låsningar, och det har också redan visat sig medföra skilda meningar

4 Riksdagens protokoU 1988/89:90

Prot. 1988/89:90 i kommissionen. Utgångspunkten, menar vi, måste vara bredare än så och

5 april 1989 omfatta den allmänna utvecklingstrenden inom området som helhet, också

A rbetslivsfrågor

på längre sikt. Vi tycker inte atl del är rangordningen av arbetena när det

gäller farlighet som i alla lägen är del viktigaste. Ibland är det kanske

vikfigare vilka större förändringar som har skett inom olika områden.

Från folkpartiets sida tycker vi att det är angelägel att se lill arbetsmiljöproblemen inom den offentliga sektorn, som ofta kommit i skymundan i förhåUande tUl den privata sektorn, där de klassiska arbetsmiljöriskerna finns, t.ex. inom tillverkningsindustrin. Del är ju faktiskt främst i den offentliga sektorn som antalet anmälda olyckor ökat mellan 1979 och 1986. Det har kommit många larmrapporter om den psykosociala miljön inom den offentliga sektorn. 75 % av socialsekreterarna upplever sitt arbete som psykiskt pressande. Lärarnas situation diskuteras ständigt på insändarsidorna, och personalomsättningen är stor när det gäller t.ex. förskoleverksamheten.

Vi menar från folkpartiets sida atl vi som politiker har ett dubbelt ansvar för den offentliga sektorns arbelsmiljö, dels som ansvariga för lagstiftning och förvaltning, dels som arbetsgivare. I det senare avseendet kan stat och kommun göra mycket mer än vad man gör i dag för att förbättra arbetsmiljön. Det finns ingen anledning alt vänta på kommissionens förslag och slutsatser. Man kan l.ex. öka friheten för personalen atl själv fatta beslut och få ett större ansvar, man kan ha etl bättre belöningssystem och stimulera personlig utveckling mycket starkare än man gör inom den offentliga sektorn i dag.

I vår motion och reservation pekar vi också på det viktiga med ekonomiska styrmedel för en utveckling mot en bättre arbetsmiljö. Vi noterar med tillfredsställelse att kommissionen också skall studera delta. Självfallet får det inte innebära att svårplacerad arbetskraft får ytterligare problem med arbete.

Fru lalman! Efter denna mer allmänna inledning skall jag särskilt kommentera en folkparlireservalion som ligger mig mycket varmt om hjärtat, nämligen den som handlar om arbetsmiljöproblem för kvinnor. Vi i folkpartiet anser atl dessa problem särskill bör lyftas fram också i kommissionens arbete. Självklarl är det viktigt all det inle blir elt dubbelarbete med arbetarskyddsstyrelsens uppdrag. Det senare uppdraget handlar faktiskt bara om fyra typiska yrkesområden för kvinnor, och del finns tyvärr många fler s.k. typiska kvinnojobb där arbetsmiljöproblemen är extremt svåra.

Lyft är orsaken lill mer än hälften av olyckorna hos kvinnor. Det är bland kvinnor under 25 år som belastningsolyckorna ökar allra mest. Sedan år 1979 har de ökat med 173 % i hushållsarbete. Vårdpersonal, som ofta är kvinnor, ligger i lopp tillsammans med sjukvårdsbiträden och hemvärdarinnor vad gäller just belastningsolyckor. Vi i folkpartiet lycker att det finns all anledning att kommissionen fär i uppdrag alt specieUt beakta kvinnors arbetsmiljöproblematik.

Folkpartiet har också i sin jämställdhetsmotion föreslagit atl kvinnor skall ges rätt till omplacering under graviditet. Kan en sädan omplacering inte göras, trots alt den önskas, bör räll till utbyggd havandeskapspenning 50

omedelbart inträda. Det vore intressant att fä yeta om socialdemokralerna Prot. 1988/89:90
ställer sig bakom etl sådant krav. 5 april 1989

A rbetslivsfrågor

Fru talman! Jag skall så övergå till att något kommentera frågorna kring arbetshandikappade i belänkandel. Jag mäste faktiskt konstatera all jag där är besviken på socialdemokraternas agerande. I etl läge med arbetskraftsbrist är arbetslösheten bland handikappade dubbelt sä hög som bland befolkningen i övrigl. 1986/87 nådde de handikappade arbetssökande rekordnivå. Detta kan bara inle accepteras. Del är absolut nödvändigt att bereda handikappade tillfälle att komma ut på arbetsmarknaden i större utsträckning än vad som sker i dag.

Vad gör då regeringen och utskottets socialdemokratiska ledamöter? Jo, de bromsar och avstyrker en mängd goda förslag till förbättringar från skilda politiska partier. De går t.o.m. emot tunga socialdemokratiska motioner i vilka krävs etl ökat anslag lill lönebidrag i likhet med vad representanter från alla andra partier kräver. Socialdemokraterna väljer att reservera sig på den vikliga punkl som Sonja Rembo tidigare berörde, när de vill ha ett bidrag som är 30 milj. kr. lägre än vad vi föreslår i lönebidrag fill unga handikappade. Del är både sorgligt och förvånande.

Folkpartiet har i motioner föreslagit en ökning av anslaget till arbetshjälp-medel och lönebidrag på 59,1 milj. kr. Av detta belopp föreslår atl vi att 28,5 milj. kr. skall avsättas för anskaffning av dalorbaserade hjälpmedel. Resten har vi föreslagit skall gå fill lönebidragsplatser med full kostnadstäckning.

Dalatekniken och informationsteknologin ger faktiskt möjlighet för mänga handikappade att övervinna mänga typer av handikapp. Det är i många fall också ett fantastiskt verktyg för alt ge handikappade ett mer fullvärdigt liv, sfimulans till arbete och kommunikation med andra människor.

Budgetåret 1988/89 disponerade AMS 20 milj. kr. för avancerade dalorbaserade hjälpmedel. Nu har man tecknat ett avtal med en leverantör inom ramen för det s.k. TUFF A-projektet, som vi i folkpartiet beskriver i en motion. Avtalet innebär att leverantören åtar sig all under en fyraårsperiod ta fram 2 000 arbetsplatsutrustningar för arbetshandikappade. AMS anser atl man behöver 61 milj. kr. för detta. Men här snålar utskotlsmajoritelen med socialdemokraterna i spetsen. Vi i folkpartiet lycker faktiskt att det är ynkligt.

Jag yrkar bifall till reservation 20, som går ut på att AMS får de begärda medlen, dvs. en ökning av anslaget med 28,5 milj. kr.

Sonja Rembo har utförligt kommenterat föreliggande reservation från socialdemokraterna och ulskottsmajoritetens skrivning, varför jag nöjer mig med att säga att socialdemokraterna bör ta intryck av debatten och ändra sig i frågan. Annars kommer del att framstå som synnerligen märkligt alt många socialdemokrater agerar på detta sätt.

Slutligen, fru talman, vill jag som så många gånger tidigare för folkparfiets
räkning beklaga atl regeringen valt alt ge handikapputredningen nolldirek-
liv. Vi i folkpartiet är beredda att ge ökade resurser till handikappolitiken. Vi
ställer inle olika handikappgrupper mot varandra. Ökade möjligheler till
sysselsättning för handikappade kommer ocksä atl ges om folkpartiets
förslag om en omfördelning av resurserna från socialförsäkringssektorn fill 51

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

A rbetslivsfrågor

arbetsmarknadsåtgärder i kombination med en ökad flexibilitet i lönebidragssystemet verkligen förverkligas.

Lönebidragsplatserna hos allmännyttiga organisationer bör också kunna öka i antal. Många handikappade har genom åren också fått meningsfulla arbetsuppgifter, något som även har varit till gagn för de olika organisationerna. Det är viktigt att handikappade som exempelvis arbetar på dagcentra ges rätt till lön i stället för pension. I reservation 15 har vi också föreslagit att lagen om allmän försäkring skall ändras så att man i rehabiliterande syfte kan koordinera pension och lön. Landstinget skulle då få möjlighet alt betala lön till exempelvis de utvecklingsstörda. Jag vill fråga utskottets socialdemokratiske företrädare varför man inte är beredd att stödja det förslag som vi framför i reservation 15.

Fru talman! I folkpartiet har vi etl brett program för hur man skall öka möjligheterna för att ge de handikappade sysselsättning. Med detta yrkar jag bifall fill samtliga folkpartiunderskrivna reservationer.

Anf. 40 KERSTI JOHANSSON (c):

Fru talman! I arbetsmarknadsutskottets betänkande 12 behandlas frågor om arbetsmiljö och åtgärder för arbetshandikappade.

Låt mig inledningsvis konstatera att mycket har gjorts för att få bort dåliga arbetsmiljöer. Den tekniska utvecklingen har förbättrat många jobb. Vidare har kunskaper och medvetenhet hos den enskilde betytt mycket. De fackliga organisationernas roll i arbetsmiljöarbetet ger styrka för konkreta insatser på den enskilda arbetsplatsen i den aktuella situationen.

Trots denna utveckling måste vi ändå konstatera alt de nya problem som nu framträder är större än de arbelsmiljömässiga framgångarna. Datautvecklingen innebär t.ex. att allt fler får problem med bildskärmsarbete. Det gäller både ögonproblem samt allergiska och andra reaktioner. Monotona arbetsmoment ger förslitningsskador i jobb som kan uppfattas som fysiskt lätta.

De tunga belastningsskadorna uppträder nu främst i vård- och omsorgsarbete. Det är arbeten som också ofta har pressade psykiska förhållanden.

Att läget är allvarligt inom många områden visar inte minsl den starka ökningen av antalet arbetsskadefall och ökningen av sjuktalen för främst långtidssjuka.

I centern har vi i en rad motioner tagil upp konkreta problem som finns och uppslår i arbetsmiljön. Ett par av dessa motioner behandlas i detta betänkande.

I motion A809 pekar vi på att det är angeläget att arbetsmiljön inom många kvinnodominerade områden förbättras. Särskilt viktigt är det att insatserna för hemtjänstens och vårdens arbelsmiljö omedelbart övergår i aktiva konkreta insatser. Det gäller insatser för utbildning och fortbildning samt insatser för att med tekniska hjälpmedel och på annat sätt förbättra arbetsmiljön och minska belastningsskadorna. Det gäller arbetstider och schemaläggning av arbetel, och det gäller den psykosociala arbetsmiljön.

Det tas redan många initiativ på detta område, men det är nu nödvändigt att riksdag och regering ger tydliga signaler till myndigheter och till

kommuner och landsting för att utvecklingsinsatser snabbt skall komma till stånd.

I en annan motion har centern tagit upp arbetsmiljön inom lantbruksnä-' ringen. Det har vi gjort därför att arbetsmiljöproblemen inom lantbruket är stora - större än inom de flesta andra näringar. Svåra olycksfall, arbetsbelastningsskador och exponering av damm och gaser förekommer i alltför stor utsträckning. Detta berör inte enbart lantbrukarna själva utan också andra som är sysselsatta inom näringen, exempelvis avbytare, anställda lantarbetare och djurskötare.

Trots mera maskinell utrustning är lantbruksarbete tungt och belastande. Traktorkörning är t.ex. ett arbete som förorsakar en stor del av belastningsskadorna. Mjölkningsarbete innebär - även om tekniken har förfinats -fortfarande stora belastningar på armar, skulderparti och knäleder. Ungefär 50 % av läkardiagnoserna inom lantbrukarnas företagshälsovård. Lantbrukshälsan, berör rygg och leder.

När det gäller olycksfrekvensen finns det undersökningar som visar att den ligger lika högt inom lantbruket som inom de mest drabbade grenarna av andra delar av näringslivet.

Den här motionen behandlas dock i skatteutskottet, därför alt vi har begärt bl.a. ekonomiska stimulansåtgärder för att få fram nödvändiga arbetsmiljöinvesleringar.

Vi har ändå en reservation till detta utskottsbetänkande, och den gäller motion A250, där Grethe Lundblad är första namn. Även i denna motion argumenteras för angelägenheten av att förbättra arbetsmiljön i lantbruket. Också vi från centern anser och det tar vi upp i reservafion nr 7 - att det är viktigt alt man i det utredningsarbete som nu pågår om de farligaste arbetsmiljöerna inte undervärderar eller glömmer bort hälsoriskerna vid lantbruksarbete. Det kan också finnas anledning för arbetsmiljöfonden att i samarbete med lantbruksforskningen undersöka nya produktionsmetoder och arbetsredskap ur arbetsmiljösynpunkt.

Vi har också i en motion och i reservation nr 9 tagit upp det självverksamma skogsbruket, som är en hårt olycksdrabbad bransch. Vi anser att det är högst befogal med en fortsatt medelsfilldelning för anordnande av säkerhetsdagar i skogsbruket. Erfarenheterna visar nämligen att projekt av del här slaget är elt bra sätt att föra ut kunskap i syfte atl minska antalet arbetsskador. Fortsatt medelstilldelning här är alltså angelägen.

Jag går nu över lill nästa avsnitt i betänkandet, som handlar om åtgärder för arbetshandikappade, och då vill jag betona att centern anser att rätten till arbete skall gälla alla vuxna människor i samhället. Det är också målet för arbetsmarknadspolifiken. Men verkligheten visar att allt fler människor slås ut från arbetsmarknaden. Många har också svårigheter attfå ett arbete.

Kraven på de arbetssökande har ökat. Det avspeglas i den arbetslöshetsstatistik gällande handikappgrupperna som har redovisats. Trots stödåtgärder för att underlätta inträdet på arbetsmarknaden och trots den arbetsmarknadsrättsliga lagstiftningen är vissa handikappgrupper missgynnade. De behandlas inte jämlikt i arbetslivet.

Den öppna arbetsmarknaden måsle bli öppen i ordels egentliga bemärkelse. Det ställer ökade krav på insatser bl.a. från skolans sida. Skolan har

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Arbetslivsfrågor

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

A rbetslivsfrågor

skyldighet alt tillsammans med de arbetsvårdande myndigheterna underlätta övergången från skola till arbete.

Alla unga handikappade och nyhandikappade skall ha alternativ försörjning till förtidspension så länge de deltar i rehabilitering. Ersättningen mäste utformas så att den ekonomiskt inte missgynnar enskilda handikappade i förhållande till dem som har pension. Införandet av ett rehabiliteringsstöd som är lägre än förtidspension är en orättvis och olycklig lösning. Dessutom bör ersättningen ha karaktär av lön i slällel för stöd.

Varje år förtidspensioneras 2 000 människor mellan 20 och 30 är. Delta kan och får helt enkelt inle accepteras. Ungdomarna måsle få möjligheter att pröva vilka arbetsområden som kan vara möjliga att förena med handikappet. Anpassad utbildning och anpassning av arbetsplatsen är avgörande för möjligheterna lill sysselsättning.

Om arbetshandikappade inte erhåller arbete kommer stora kostnader på ett flertal olika konton. Det är kostnader som inte analyseras och debatteras och inte heller är utsatta för hårdhänta budgelmanglingar.

Därför är jag glad över - när nu socialdemokraterna visade ointresse - att det i utskottet gick atl få en majoritet för atl avsätta ytterligare medel till lönebidrag. I centern hade vi gärna sett att den summa som förslagsanslaget nu utökas med hade varit större - men 30 miljoner i tillskott är ändå 30 miljoner och bör vara till god hjälp. I det goda sysselsättningsläge vi nu har är det angeläget atl ta till vara de möjligheler detta ger för att vända de handikappades situation till det bättre.

AMS har också i sin anslagsframställning föreslagit alt den försöksverksamhet med flexibelt lönebidrag som nu bedrivs i två län skall få utsträckas till samtliga län och omfatta dels ungdomar som ingår i projektet Arbete åt unga handikappade, dels andra gravt handikappade ungdomar under 25 år. Enligt uppgift har den försöksverksamhet som pågått i de två länen - Kronoberg och Kopparberg - gett goda resultat och dessutom varit lönsam för samhället. Att avvakta erfarenheter eUer utvärdera försöket förhalar enbart, som vi ser det, viktiga och angelägna satsningar.

Jag yrkar bifall till hemställan i den del av betänkandet som rör lönebidragen och avslag på reservationerna 22 och 23.

Jag vill också ta upp sysselsätlningsvolymen inom Samhall. Med företagsgruppen Samhall har statsmakterna skapat ett instrument för alt bereda arbete ät arbetshandikappade där behoven finns. Samhalls utveckling frän tillkomsten 1979-1980 till 1987 kännetecknas av etl ökande antal sysselsatta arbetshandikappade fill en minskande kostnad per arbetstillfälle. För närvarande arbetar ca 28 500 arbetshandikappade i Samhalls 350 produktionsenheter över hela landet.

I sin anslagsframställning för 1988/89 har SamhaU redovisat atl de har möjligheler och kapacitet att skapa ytterligare 1 000 arbetstillfällen för arbetshandikappade. När nu sysselsättningsläget är så besvärligt för många arbetshandikappade finns det inte skäl att avslå frän de möjligheter Samhall pekar på för att utnyttja förelagsgruppens kapacitet fulll ul. Ett tillskott av 800-1 000 arbetstillfällen är en angelägen förstärkning av sysselsättningen för handikappade.

Ett arbete inom Samhall är för många människor enda alternativet till en

förfidspension. Ur samhällsekonomisk synvinkel är ell arbete i Samhall mera    Prot. 1988/89:90
förmånligt än en förtidspensionering. Att det också är att föredra ur    5 april 1989
allmänmänskligt perspektiv behöver intf ens säga''                       . ,     ..   TT

Slutligen vill jag beröra reservation nr 36, den som handlar om Samhalls styrelse. Med del nya förslag som regeringen har lagt kommer det parlamentariska inflytandet alt minska i styrelsen. Det anser vi vara fel. Vi har därför begärt atl regeringen skall återkomma till riksdagen med elt nytt förslag, som i stället för alt minska det parlamentariska inflytandet breddar det, så all samtliga riksdagspartier blir företrädda i styrelsen. Frågan om representation för landsting och näringsliv i den centrala styrelsen och styrelserna för länsförelagen bör prövas på nytt i det sammanhanget.

Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till samtliga av centern stödda reservationer lill belänkandet.

Anf. 41 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Fru lalman! Arbetslivets innehåll är det som har försämrats allra mest pä senare tid. Vi kommer inte undan atl del i de fina glättade beskrivningarna av utvecklingen i Sverige är delta som syns allra tydligast. De som dödats i arbetslivet är över 100. Vi har arbetsskadade i stor omfattning, och vi har arbetssjukdomar som gör alt långtidssjukskrivningarna och antalet förlids-pensionerade ökar. Detta är alltså arbetslivets innehåll. Del är arbetslivets dåliga utformning som rekryterar de arbetshandikappade. De arbetshandikappade utgör en ständigt ökande skara som det är svårt att placera. Hur vi skall ha det med Samhall och lönebidrag avgörsi stor utsträckning av hur värt arbetsliv är utformat, av hur människorna med arbetshandikapp kan klara sig i vårt arbetsliv och om de får en vettig inkomst för framfiden.

När vi talar om arbetsmiljön måste vi erinra oss att den inte var något stort problem förr i tiden. Men i slutet av 60-talet och början av 70-talet kom etl uppsving och man fick klart för sig att arbetsmiljöfrågorna vara stora frågor. Inte minst var det gruvstrejken 1969-1970 som talade om att arbetslivet hade mycket vidare dimensioner än SAF:s 8 32 och lönekampen. Med den insatsen blev det ett temporärt avbräck i Saltsjöbadsandan. Regeringen och fackliga toppmän lovade förnyelse av arbetslivets villkor. Vi fick MBL och arbelsmiljölagar framlagda för oss. Men snabbt visade del sig alt vi kom fillbaka till Saltsjöbadsandan, fasl i nya former. Den snabba teknologiska omvandlingen, strukturomvandlingen på storkapitalets villkor, skapade som sagt nya och liknande villkor.

Det är utifrån hela den bilden som man har tillsatt en arbelsmiljökommis-sion. Jag vill säga atl den har tillsalls ganska snabbt, altman tidigt har erkänt de här problemen. Kommissionen skall nu på något vis få fram de allra sämsta jobben i arbetslivet. Men vi från vpk tycker atl della verkar vara en debatt som på något vis överraskar alla, trots atl vpk frän 70-talet över 80-talel precis har förutsagt detta. Vi är, det har jag sagt förut, inte särskill stolta över att denna förutsägelse har slagit in. Det är ju mänga människor som har drabbats av den här utvecklingen. De allra viktigaste arbetsmiljöfrågorna, belastnings- och förslitning.sskadorna samt de psykosociala frågorna överlämnades i stort sett till del s.k. MBL-avsniltet. De arbetsorganisafioner

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

A rbetslivsfrågor

som vi har i dag - för det mesta dåliga - grundar sig just på denna lagstiftning och denna anda. De här frågorna är ett resultat av MBL-andan.

I dag handlar det om att se till atl alla som arbetar har en utbildning, så atl de kan utvecklas i arbetslivet. Lönesystem och arbetsorganisation bör vara sådana alt arbetarna får ge uttryck för sina behov. Nästan alla säger nu alt del är arbetsorganisationen som skall förändras. Arbetsmiljökommissionens ordförande John Olle Persson sade så i en intervju i TV härommänaden.

Man ställer sig då frågan, inför det arbete som skall göras framöver: Hur skall man förändra denna arbetsorganisation när direktiven och de tidigare beskeden från arbetsmarknadsministern är att förändringen skall ske i samverkan mellan just de parter som i dag styr det arbetsliv som förorsakar problemen? Det är huvudfrågan. Det måste ske någon förändring av relationerna mellan parterna. De direktiv som jag har tagil del av kanske kan ge möjlighet lill det. Enligt de uttalanden jag har hört skall inte förhållandet mellan parterna förändras. Då kan man alldeles säkert från arbetarhåll förutse att allt kommer att fortsätta i samma grad. Att få till stånd lagarbete, att bredda arbetsuppgifterna, ordna arbetsväxling och ändra på löneformerna, att få in fler i arbete som kan vara kvar och tål arbetel, atl ta bort ackorden samt se till att personalstyrkorna blir större kan jag, med nuvarande lagstiftning och grundlagstiftning, aldrig länka mig är möjligt.

Därför tycker vi från vpk att det i och för sig är bra all arbetsmiljökommissionen har kommit till. Den är en bekräftelse på att vi har haft rätt. Men vad kommer att hända med dessa direktiv? Vi menar att de flesta av arbelsmil-jöproblemen är kända och skulle kunna åtgärdas. Det kanske blir några års förskjulninggenom kommissionens arbete. Man kanske också försöker döva debatten, tyvärr. Vi är inte så alldeles optimistiska i fråga om vad arbetsmiljökommissionen kan komma fram lill.

En arbetsrättsreform är helt nödvändig. Alt facken får mer att säga till om och att man t.o.m. kan sätta prislapp på arbetsmiljön är helt nödvändigt. Det är även viktigt att arbetsmiljölagen ser lill att de lokala fackföreningarna har möjlighet att agera pä etl kraftfullt sätt, vilket inle är möjligt i dag.

Vi har i vår reservation till motiveringen angående arbetsmiljökommissionen pekat på vad som egentligen skulle behövas. Allra viktigast är kanske ändå en vuxenutbildningsreform. En teknisk-humanistisk utbildning är på sikt oerhört nödvändig, inte minst för arbetsmiljön och det som i avtalen kallas för arbetstillfredsställelse.

Vi har pekat på några åtgärder som omedelbart borde kunna verkställas:

En skärpning av arbetsmiljölagstiftningen vad gäller bl.a. arbetstempo.

Arbetsrehabiliteringen kunde förbättras omedelbart.

En kraftig utbyggnad av forskning och yrkesmedicin.

Åtgärderna mot alkohol och droger borde skärpas.

Den lokala arbetsmiljökampen och skyddsombudens rätt att avbryta arbete är viktiga saker.

En gränsvärdesättning med mycket klarare säkerhetsmarginaler borde vara möjlig att göra redan nu.

Förslitnings- och belastningsskadorna kan åtgärdas, om man anslår medlen.

Arbetarskyddsstyrelsen borde ha en annan roll och inle minst kvinnornas Prot. 1988/89:90

arbetsmiljö borde uppmärksammas på ett helt annat sätt. 5 apriri989

Företagshälsovården borde få en annan och mer offensiv roll. T"! T ~

•,•.., „ • ■ r .. . ArbetsHvsfrågor

Vi menar också atl arbelsmiljolagens utformning hotas i framliden av den

EG-anpassning som vi ser framför oss.

Detta är bara summariskt några frågor pä arbetsmiljöområdet som borde vara aktuella och som inte borde behöva behandlas av någon kommission. Skulle kommissionen komma fram till del här resultatet, är vi i vpk inte ledsna över del. Men, som jag sade tidigare, när man redan i direktiven säger atl relationen mellan parterna och samverkan dem emellan skall fortsätta som tidigare, konstaterar jag att man bygger pä samma grunder som skapar de problem som vi har i dag.

Jag vill ocksä säga några ord om arbelsmiljöproblemen för kvinnor. De kvinnor som har kommit ul på arbetsmarknaden under de senaste 10-15 åren - och del är mycket glädjande att de har gjort det - har i många fall hamnat i det största och grövsta klassförtrycket. Kvinnorna hamnar lyvärr i de allra sämsta arbetsmiljöerna. Tendensen på arbetsmarknaden är den att kvinnor drabbas av förslitnings- och belastningsskador och de psykosociala svåra delarna. Det är naturiigtvis mycket beklagligt, men för att komma till rätta med förhållandena måsle man vidga arbelsmiljökommissionens sätt alt se på detta, så att del inte blir de i den traditionella meningen värsta arbetena som kvinnorna hamnar i. Arbetsmiljökommissionen måsle se till att den offentliga sektorn, servicenäringarna och övriga områden där kvinnor är anställda kommer med när man lar upp de nya och mycket allvarliga arbetsmiljö-problem som vi har i vårt samhälle.

När vi behandlar frågan om arbetshandikappade kommer vi varje gång till främjandelagen. Här handlar del väl om att man för de handikappade inte använder främjandelagen på elt riktigt och bra sätt. Lagen finns, men den tillämpas inte. Att den inte tillämpas beror på AMS filosofi: atl träffa överenskommelser med foretagen. Skulle man tvinga företagen att anställa en arbetshandikappad, så kan del uppslå svårigheter i en annan ände. Här har vi alltså denna samförslåndspolitik. Vad del handlar om är att göra främjandelagens inriktning och andemening till det som skall gälla i samhället. Sä är del emellertid inte. Tyvärr är både företag och myndigheter myckel njugga när det gäller alt ta sitt ansvar för de arbetshandikappade. Utvecklingen är oroväckande. Avkastningskravet är större, och del pressas på inle minst från de borgerliga partierna och socialdemokralerna i tid och otid. Samhall kan ju utvecklas till att även det i sin tur slå ut de arbetshandikappade. Det skulle vara en olycklig utveckling. För vår del biträder vi ell socialdemokratiskt motionsförslag om att man måste se över förhållandena, så att Samhall bättre kan uppnå sina sociala mål framöver.

Delta var nägra frågor som sammanhänger med det föreliggande betänkandet. I betänkandet las också frågan om lönebidrag upp. En utskottsmajo-ritel har ullalat att vi skall plussa på anslaget fill lönebidrag med 30 milj. kr. Vi är inle helt tillfredsställda med del, men mycket av ansvaret ligger nalurligtvis hos regeringspartiet och kanske finansdepartementet, där man är så njugg med alt satsa pengar på de arbetshandikappade och se till att de

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

A rbetslivsfrågor

verkligen kommer in på arbetsmarknaden att utskottet har fält åstadkomma denna stora kompromiss och salsa 30 miljoner.

Lät mig också bara göra en kommentar till betänkandet. Jag är förvånad över att miljöpartiet inle har en enda motivering lill exempelvis arbetsmiljökommissionen. När arbetsmiljökommissionen, som jag ser det, hai ett mycket starkt direktiv, att den skall ta hänsyn till den av riksdagen fastställda EG-anpassningen, är del väl någonting som miljöpartiel får dras med, eftersom partiet i detta sammanhang inle har hafl någonting att säga ulan nästan godkänt att arbetsmiljökommissionen skall arbeta pä del här sättet.

Jag yrkar bifall till vpk-reservationerna.

Anf. 42 LARS ULANDER (s):

Fru lalman! I del föreliggande betänkandet har vi ett för detta utskott hell nytt ämnesområde. Det betyder atl arbetsmiljön därmed har kommit till det utskott som redan har arbetslivet som beredningsområde. Vi kan, med valrörelsen i färskt minne, konstatera atl arbetsmiljöfrågorna fått en allt större plats i debatten. Det är bra. Trots att det sker storverk i det tysta med en ständig kamp för människovärdiga miljöer, vet vi att arbetsmiljön i vid mening måste inte bara förbättras utan genom forskning och på andra sätt nytändas. Jag tänker då på den fysiska och psykiska miljön. Vi vet all del är två områden och två problemområden som är såsom hand i handske.

Jag skall med en gång kommentera några av reservationerna, och jag börjar med folkpartireservationen. Jag är litet osäker på vad det är som i den ger anledning till ett tillkännagivande till regeringen. Det är för mig ganska oklart. Om man vill vara snäll, skulle man kunna säga att reservationen är harmlös. Vill man vara mindre snäll, skulle man kunna säga att reservationen tyder på att man är okunnig och oengagerad. Det visade sig omöjligt att fä råd av Charlotte Branting i hennes inlägg. Man fick inte något kött på benen sä att säga om varför folkpartiet vill göra ett tillkännagivande.

Fru talman! Moderaternas reservation är desto mer engagerad. Dock skulle jag vilja säga att reservationen är riktigt ordentligt reaktionär.

Jag skulle ha förstått om kritiken hade riktats mot atl krafttag inte har kommit förrän nu eller att del har gjorts för litet tidigare. Men att beteckna en politik som syftar till att spara liv och hälsa som etl behov av lockande vallöften är mer än eländigt. Reservationen säger mer om moderaterna än den säger om arbetarskyddet.

Reservationen talar om stora resurser för atl kartlägga skade- och hälsorisker. Visst, Sonja Rembo! Det utförs i dag mycket nyttigt inom arbetarskyddet, men har del inte gått upp för moderaterna att detta inte räcker? Människor skadas i dag på sina arbetsplatser. Från mitt eget område kan jag nämna atl 10 % av byggnadsarbetarna i Stockholm varje är skadas på sina arbetsplatser. Dä räknas inte förstörda ryggar, nackar och axlar, inte heller de psykiska problemen. När dessa för människor vikliga frågor kläs i politiska krav säger moderaierna att behovet av vallöften styrde.

Moderaterna vet ganska litet om realiteterna pä golvet ute pä våra arbetsplatser.

Det är alldeles klarl att det har väckts stora förhoppningar om elt alll aktivare skyddsarbete ute pä arbetsplatserna. Den kommission som tillsatts

har elt svårt arbete framför sig, men etl helt'nödvändigl arbete. Alt spara människors hälsa och liv är ingenting som man bör raljera med, utan det arbetet behöver allt stöd som kan uppbringas.

I nägra motioner har frågan väckts om kvinnornas arbetsmiljöproblematik. Med den inriktning som arbetsmiljökommissionens arbete skall ha enligt sina direktiv kommer de särskilda arbetsmiljöproblemen, t.ex. belastningsskador som las upp i några av motionerna, alt fä särskild uppmärksamhet. De förslag som kommissionen skall lämna skall självfallet ha generell tillämpning. De arbetsmiljöproblem som tas upp i motionerna gör ju inte heller skillnad på kön i och för sig utan hänger snarare samman med vissa typer av arbetsuppgifter.

Regeringen har utöver della uppdragit åt arbelarskyddsstyrelsen att utarbeta etl handlingsprogram för arbetsmiljön i några kvinnodominerade branscher, elektroindustri, förskolor, kontorsarbete och sjukvård. Uppdraget skall redovisas under året till regeringen. Man har också fått pengar för all kunna klara delta.

Fru lalman! Jag konstaterar alt som vanligt är mängden av reservationer stor i ett betänkande från arbetsmarknadsutskottet. Av de 36 reservationerna har de tre traditionellt borgerliga partierna inte någon enda gemensam reservation. På en punkt har tagits någon form av gemensamt ställningstagande. Det gäller lönebidragen. Problemet med den enigheten är att i varje fall de borgerliga inte vet vad de har beslutat. Det enda de vet är att regeringen har fått, som de tycker, en knäpp på näsan. Men jag skall inte gnälla om den uppseendeväckande behandling som just den här frågan har fått i utskottet. Det kan man för övrigt vänta sig när Börje Hörnlunds kds-syndrom släpps ut i frihet. Min fråga till de borgerliga partierna är: Vad har ni egentligen beslutat? Vad kostar ert beslut?

Att jag ställer frågan beror på alt det av den skrivna texten i betänkandet inte är möjligt atl avgöra vad som avses med beslutet, och därför är ett besked nödvändigt för den fortsatia handläggningen av dessa frågor.

Fru lalman! För oss socialdemokrater är rätten till arbete en huvudfråga. Den rätten skall gälla alla. Därför intar Sverige en tätposition när det gäller kampen för all ge de handikappade del stöd som är nödvändigt för elt liv där arbete naturligt ingår.

Lål mig så göra ytterligare några kommentarer till majoritetens en aning märkliga slutsatser.

Man säger: Medan sysselsättningen är hög och talen för den öppna arbetslösheten är låga har situationen för de arbetshandikappade inte förbättrats. Det är en nidbild av verkligheten. Det förhållandel alt fler handikappade söker arbeten vid förmedlingarna betyder inle alt deras situation har försämrats. Många som inte tidigare har sökt arbete därför att de inte trott att de skulle få nägot har fått tilltron tillbaka och söker jobb.

60 % av AMS insatser gäller handikappade och människor med svårigheter pä arbetsmarknaden. Alla undersökningar visar att alll fler handikappade får arbete. Under perioden juli 1988-januari 1989 ökade arbelsplaceringarna med 23 % jämfört med samma tid ett år tidigare. Om vi går tillbaka två är och jämför uppgår ökningen av arbelsplaceringarna till 38 %. Del gäller framför

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

A rbetslivsfrågor

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

A rbetslivsfrågor

allt placeringar utan subventioner på den öppna marknaden. Ocksä placeringar i arbetsmarknadsinstituten och AMU har ökat.

Verkligheten är alltså en annan än vad den tillfälliga majoriteten påstått. Jag anser, fru lalman, att det finns många skäl alt på alla sätt ta upp de handikappades problem, att verka för all alla skall omfattas av rätten lill arbete, men då bör det inte göras på del slafsiga sätt som den tillfälliga majoriteten har gjort i det här betänkandet.

Ett par uppgifter som kan vara nyttiga i en debatt som denna: De totala handikappkostnaderna frän arbetsmarknadsdepartementets omräde är i år 8 440 milj. kr. plus 20 % av alla åtgärder, exempelvis inom AMU, beredskapsarbeten och annat. Totalt för alla departement rör det sig om ca 23,5 miljarder i årets budget. 11989/90 års budget blir summan förmodligen 25 miljarder kronor.

Fru talman! Det finns en passus i belänkandet som gränsar lill ren bluff, som jag ser det. Det är när majoriteten skriver: Det har blivit sämre relativt sett. Det kan betyda många saker, men förmodligen betyder del inle att de handikappade har fått det sämre utan att de attraktiva grupperna har blivil ännu mer eftersökta. Jag har med siffror visat att den Hörnlundska skrivningen är felaktig.

Vidare är det så att arbetshandikappade sökande vid förmedlingarna kräver längre handläggningslider; del ligger i sakens natur atl fler åtgärder måste prövas och förberedas. Det kan gälla utbildning, anpassning av arbetsplatser, praktik, etc. Är det inte så alt den socialdemokratiska sysselsättningspolitiken är så framgångsrik att det krävs dimmiga argument av den typ som här har presterats för atl på nägol sätt misskreditera den?

Det skulle, fru talman, vara klädsamt om de som slär bakom betänkandet i den delen förklarade varför man rör sig med sådana begrepp. Vi har i utskottet ibland uppfriskande debatter och diskussioner om nödvändigheten av att skriva så att vanligt folk begriper vad vi menar.

Fru talman! Hörnlund deltar i den här debatten på elt något egendomligt sätt. Han har stått för majoritetens skrivning i betänkandet, och debatten för han i Expressen. Han finns inte med i förteckningen över dem som har justerat betänkandet. Del finns ett talesätt som säger att Hörnlund är allestädes när- och frånvarande.

I går kunde man i Expressen läsa en artikel av Börje Hörnlund. Jag hade väntat mig att han skulle slä här i talarstolen i dag och som partiets representant läsa upp den. Vad jag vill säga är alt delta är ell ganska svårslaget rekord i osaklighet. Han vill göra gällande att socialdemokratin, i motsats till moderaterna, folkpartiet, centern, miljöpartiet och vpk, skulle vara motståndare till att sätta in resurser för alt förbättra de handikappades möjligheter på arbetsmarknaden. Det rör sig om 30 milj. kr. Jag har ganska ordentligt redovisat vilka insatser som görs. Känns sällskapet angenämt, Lars-Ove Hagberg? Jag kan knappast länka mig del.

Fakta är naturligtvis att vi genom en ekonomisk politik som syftar till arbete åt alla har en oslagbar tätposition när del gäller säväl läg arbetslöshet som hög sysselsättningsgrad och insatser för de handikappade. Hos Börje Hörnlund finns det ingen linje eller längsiktighet i vare sig åtgärder eller politik - det rör sig om politiska utspel.

A rbetslivsfrågor

Fru talman! De handikappade kan lika väl som andra grupper lita på-och Prot. 1988/89:90 det vet de - att socialdemokratin är en garanti för ett samhälle som tar parti 5 april 1989 för dem som behöver stöttas.

Fru lalman! Jag yrkar bifall till reservationerna 22 och 23 och i övrigt till utskottets hemställan i tillämpliga delar.

Anf. 43 SONJA REMBO (m) replik:

Fru talman! Lars Ulander är nog den sämsta förlorare jag har sett här i kammaren. När det gäller advokatyr och demagogi hör han däremot till de mer framstående.

Vad har beslutats, frågade Lars Ulander. Det framgick helt klart både av skrivningen i belänkandet och av mitt anförande tidigare i dag. Del finns inga frågetecken, Lars Ulander. Lars Ulanders fräga avslöjar bara hur illa berörd han är av det förhållandel alt socialdemokralerna faktiskt har missat alt satsa denna blygsamma summa, 30 milj. kr. Han sade själv att man satsar 25 000 milj. kr. på arbetsmarknadspolitiken, men man hade inte 30 miljoner att satsa på alt ge arbetshandikappade ungdomar en chans till ytterligare utvidgad försöksverksamhet med lönebidrag, en verksamhet som i den mer begränsade utformning som den har i Kopparbergs och Kronobergs län har visat sig framgångsrik. Jag förslår alt Lars Ulander är generad.

Sedan angrep Lars Ulander moderaternas synpunkter på arbetsmiljökommissionen. Jag hade ursprungligen tänkt lämna de frågorna till Mona Saint Cyr, men jag kan nu inte låta bli att bemöta Lars Ulander på den punkten.

Ledamöterna i socialutskottet, som tidigare handlade de här frågorna, var i stort sett eniga i sina belänkanden. De reservationer som fanns var kommunistiska - det måsle vi hålla Lars-Ove Hagberg räkning för. Vi har en arbetsmiljölag, vi har en arbetarskyddsstyrelse, vi har en yrkesinspektion, vi har skyddskommittéer, skyddsombud, företagshälsovård och anpassningsgrupper - del finns alltså en stor apparat för detta, och det finns lagstiftning för arbetsmiljöfrågorna.

När socialdemokralerna i valrörelsen behövde mobilisera sina egna väljare och de fackliga organisationerna, som blev demoraliserade av alla affärerna i somras, log man till två saker: den ena var den sjätte semesterveckan, och den andra var arbetsmiljökommissionen. Och nu skall denna stackars arbetsmiljökommission plötsligt lösa alla problem på arbetsmarknaden. Jag tror, med förlov sagt, herr talman, alt socialdemokralerna har en övertro på vad arbetsmiljökommissionen kan åstadkomma. Jag önskar den lycka till i sitt arbete, nu när den finns. Jag hoppas alt den gör elt gott jobb, och jag skulle tro atl den gör det. Här finns otvivelaktigt mycket att göra - Mona Saint Cyr kommer att återkomma lill del längre fram i debatten. Men jag lycker atl Lars Ulanders påhopp på moderaierna och pä våra synpunkter på arbetsmiljökommissionen är minst sagt ohemult.

Under detta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Prot. 1988/89:90 Anf. 44 CHARLOTTE BRANTING (fp) replik:

5 april 1989 Herr talman! Ulander lycker alt reservation nr 1 är harmlös. Jag skulle

A rbetslivsfrågor

önska att det fanns litet större engagemang hos Lars Ulander och socialdemokraterna just för all förbättra situationen för de handikappade när det gäller sysselsättningen.

Vi har i den reservationen framfört atl vi är kritiska till läsningen till de just 400 000 farligaste jobben. Vi vill alt man skall satsa på en förbättring speciellt när det gäller den offentliga sidans arbetsmiljö. Del anser jag inte vara harmlöst, Lars Ulander.

Vidare påslår Lars Ulander atl vi inte vet vad vi beslutat om och all beslutet är slafsigt. Jag tror inte alls de unga handikappade som kommer atl få del av dessa 30 milj. kr. kommer alt lycka att delta är ett slafsigt beslut -tvärtom! Det kommer atl hjälpa dem att ingå i det projekt som jag har hört utfallit mycket bra i Kronobergs län för dessa unga handikappade.

Socialdemokraterna har en tendens atl försöka få alla frågor som kostar pengar atl ingå i handikapputredningen. Socialdemokraterna säger all de tar ansvar för de handikappades situation. Socialdemokraterna lar alllsä ansvar genom att föra in frågorna i en utredning som har nolldirektiv! Är del så vi skall lita på socialdemokraternas kamp för förbättrad situation för de handikappade?

Jag vill fräga Lars Ulander om han känner fill det s.k. TUFFA-projeklet. Om han gör det, vilken är då anledningen till att socialdemokralerna inte är beredda att satsa de pengar som AMS har begärt för all kunna fullfölja del projektet?

Anf. 45 KERSTI JOHANSSON (c) replik:

Herr talman! Lars Ulander uppehöll sig vid arbelsmiljökommissionenoch kring hur mycket den skulle uträtta.

Vi i centerpartiet anser det vara positivt all arbelsmiljökommissionen och arbetsmiljörådet har kommit till, men vi är inle övertygade om all delta leder till den offensiva, praktiska politik för bättre arbetsmiljö som borde eftersträvas. Risken är ju i stället stor atl det blir proklamationer och mycket pappersvändande och få konkreta resultat.

Vi anser också alt många farliga arbetsmiljöer redan i dag är kartlagda. Vi vet att det är angeläget att åtgärda dem.

Det är också viktigt att ta vara pä den erfarenhet och den kunskap som redan finns, inte minst inom företagshälsovården. Mycket skulle kunna göras långt innan arbelsmiljökommissionen är färdig med sill arbete, om vi bara kunde få litet större resurser för detta ändamål.

Lars Ulander frågade: Vad innebär det beslut som vi om en stund kommer att fatta i kammaren pä förslag av utskottet? Både Sonja Rembo och Chariotte Branting har varil inne på det. Det är oerhört viktigt alt vi kan utöka de flexibla lönebidragen och få dem att gälla över hela Sverige. 30 milj. kr. extra är ändå 30 miljoner, och de pengarna bör kunna räcka lill en del. Forskningsrapporter visar alt del är en god affär för samhället att ge handikappade arbete i stället för alt sjukskriva dem eller ge dem förtidspension. AMS har ju också i sin anslagsframställan påtalat atl den nuvarande 62

lönebidragskonstruktionen inle ger tillräckliga möjligheter alt kompensera den nedsatta arbetsförmågan hos handikappade ungdomar.

Den kraftigaste kompensationen lämnas ju vid statlig anställning eller anställning hos allmännyttiga organisationer, men del är ju inte alltid dessa arbetsgivare har de allra lämpligaste arbetsuppgifterna för handikappade ungdomar.

Etl flexibelt lönebidrag kan vidga möjligheterna atl finna arbeten inom andra delar av arbetslivet. 2 000 människor i åldrarna mellan 20 och 30 år förtidspensioneras varje år, som sagt. Det är allvarligt. Det är viktigt att försöka komma till rätta med del problemet.

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Arbetslivsfrågor

Anf. 46 LARS-OVE HAGBERG (vpk) replik:

Herr talman! Jag vill med Lars Ulander bara ta upp två frågor. Den ena gäller arbetsmiljön. Lars Ulander talar som en gammal fackföreningsman från 1960-talet mycket om arbetarskydd, men nu gäller det arbetsmiljö och det är egentligen ett mycket vidare begrepp, Lars Ulander. Del är ocksä det som är problemet.

Arbetsmiljön i vid mening är ju så oerhört dålig i dag, och den omfattas
inte av arbetsmiljölagen utan sorterar under medbestämmandelagen. Det
handlar nämligen egentligen om arbetarnas reella inflytande över arbets
livet. I

Jag ställde några frågor som jag tänkte att jag kuncje få höra några funderingar kring. Hur skall man kunna klara en annan arbetsorganisation, om man inte kan förändra relationerna mellan parterna; del är den avgörande frågan för att förändra dagens arbetsliv. Det finns även andra frågor i det sammanhanget som också inger oro, t.ex. vad som skall hända 1992 när vi väl kommit med i EG. Kan vi då ändra harrnoniseringen? Vi anpassar oss lill ett genomsnitt, men sedan vill vi kanske förbättra förhållandena. Sätter då EG stopp för det genom att säga atl det inte finns något arbetarinflytande inom EG? Vi kan inte låta skyddsoinbud och lokal fackförening säga ifrån. Var hamnar vi egentligen?

Jag förslår atl just dessa farhågor är del som socialdemokraterna inle vill gå in på. Del är därför regeringen i direktiven lill kommissionen har lagit méd just dessa EG-frågor.

Så till frågan om lönebidrag. Jag är inte särskild nöjd med ulskotlet, men
det organ som är huvudorsak till detta, Lars Ulander oCh'hans sällskap, är
faktiskt regeringen. Jag hade så gärna önskat att vi fält regeringen med oss.
Vi är några humanistiska partier i utskottet när del gäller de arbetshandikap
pade, nämligen folkpartiet, centern och vpk, vilka under årens lopp har velat
undan för undan satsa pengar på detta område. , f

Det är två partier som vi har försökt få med oss: socialdemokraterna och
moderaterna. Till min oerhörda besvikelse, måste jag säga - jag ber om
ursäkt, Sonja Rembo - var det moderaterna som ville salsa på dessa frågor.
Det var inte socialdemokraterna. '

Jag hade naturligtvis gärna gjort upp i utskottet med socialdemokraterna -man har gjorl ett försök i Kopparbergs län, som inte alls har blivil så bra, eftersom del inte funnits pengar till del - om datorstöd och om att la bort taket för antalet lönebidragsplatser hos de ideella organisationerna. Under

Prot. 1988/89:90 de förutsättningarna hade jag kanske kunnat göra upp med socialdemokra-
5 april 1989 terna, men tyvärr sade finansdepartementet ifrån. Varken arbetsmarknads-

A rbetslivsfrågor

ministern eller Lars Ulander hade något att säga till om på den punkten. 30 milj. kr. är bättre än ingenting.

Anf. 47 BÖRJE HÖRNLUND (c) replik:

Herr talman, kära kammarledamöter! Det är länge sedan vi hörde någonting så surt i denna kammare som arbetsmarknadsutskottets ordförande i dag. Jag skall verkligen försöka stålsälla mig för atl inte sjunka till herr ordförandens debattnivå.

Del blir en del nederlag för utskottsmajoriteten. Det här betänkandet innehåller ytterligare ett nederlag, för hela liden försöker majoriteten motarbeta förslaget atl databasverksamhelen i Pajala, Jokkmokk och Jörn skall få trygghet ett år lill. I den frågan slod utskottets minoritet för förnuftet och godtog fempartiuppfattningen. Tänk om samma förnuft fått råda i denna fråga!

Vi har föreslagit 2 000 nya handikapparbetstillfällen med lönebidrag och inom SamhaU. Nu hittar vi en minsta gemensamma nämnare, men den är viktig. Det gäller gravt handikappade ungdomar under 25 år runt om i vårt land som genom flexibla lönebidrag skall få chansen att få elt jobb. Mot detta har socialdemokratin reserverat sig! Vart är ni på väg?

Vart är ni på väg, Lars Ulander och fru statsråd?

Jag ringde till en höjdare inom AMS i denna fråga. Han tyckte vårt förslag var fantasfiskt bra. Det här är nationalekonomiskt riktigt; samhället tjänar på det.

I samma proposition talas det om en forskarrapport som klargör alt del är väldigt lönsamt för samhället atl placera handikappade i jobb. Alt del dessutom är medmänskligt behöver jag inte ta upp. Men vi har en regering som inle ens gör det bästa i ekonomiskt avseende och framför allt inte gör det för de handikappade! Egentligen är det tråkigt att socialdemokratin har hamnat i detta läge.

Det här är etl förslagsanslag. Orkar AMS göra mera, förutsätter jag att man kommer tillbaka och begär mer pengar. För oss får det nämHgen kosta pengar alt placera handikappade på arbetsmarknaden - speciellt när man fär igen ännu mera pengar från andra konton. Det begriper den sämste kamrer.

Anf. 48 LARS ULANDER (s) replik:

Herr lalman! Det blev en ordentlig uppställning - det var ju ocksä meningen.

Jag vänder mig först till Sonja Rembo. Hon säger atl det finns ingenting i de här besluten som man behöver sätta frågetecken för. Får jag dä fråga Sonja Rembo: Är Börje Hörnlund och Sonja Rembo nu överens om kostnadssidan? Det är naturligtvis nödvändigt för alt kunna gå vidare. Skälet till att jag frågar detta och till att jag riktade en ganska ordentlig kritik mol själva förfarandet i utskottet är att det var få i utskottet som visste speciellt mycket om vad saken gällde. Det blev något av en chock för mig alt upptäcka att det var på det sättet. Del är elt rätt speciellt sätt att arbeta, som jag hoppas att vi slipper se mer av i detta utskott. - Nog om detta.

Också när del gäller arbetsmiljöfrågorna kommer Sonja Rembo tillbaka. Vad moderaterna gör är bara att ge klart besked om att det där med arbetsmiljön är fråga om valfläsk, ingenting annat - ett sätt att fånga upp väljare. För oss är det naturliglvis alldeles nödvändigt att gå ut till väljarna med frågor som är stora och viktiga, och frågor om människors hälsa och människors liv är stora och vikliga. Men jag tror inte speciellt mycket på att jag under den här korta stunden kan vare sig undervisa eller informera Sonja Rembo om detta.

Till Charlotte Branting vill jag säga att jag vidhåller att den reservation hon talar om inte är speciellt mycket att hänga i gran. Den som har läst direktiven till arbetsmiljökommissionen vet att det finns ingenting där som talar emot alt man kan göra alla de saker som Charlotte Branting tar upp. Det kommer man naturliglvis atl göra, för arbetsmarknaden i stort omfattar ju också offentligsidan, och även den kommer vi alt ta lag i.

Jag fick heller inget besked från Charlotte Branting om vad beslutet innehåller. Det är möjligt atl jag kan få det i näsla replik.

Kersti Johansson säger att arbetsmiljökommissionen kan bli proklamationer och pappersvänderi. Nej, det är naturligtvis inte meningen. Hela tanken från svensk arbetarrörelses sida är ju alt vi nu skall göra ett ordentligt angrepp på de dåliga arbetsmiljöerna och se lill att vi får en bättre situation.

Kersti Johansson säger också att mycket skulle kunna göras före. Ja, det hoppas jag! Jag hoppas att ingen sitter och väntar på att arbetsmiljökommissionen skall lägga fram de förslag som är nödvändiga, utan hela tiden måste vi naturiigtvis arbeta med de här oerhört viktiga frågorna.

Får jag sedan säga till Lars-Ove Hagberg att det är riktigt alt jag har använt ordet "arbetarskydd". Jag tycker det finns skäl att använda både del ordet och ordet "arbetsmiljö". Jag tycker de två orden är värdeladdade på litet olika sätt; möjligen därför att jag är en gammal fackföreningsman.

Många av de frågor som Lars-Ove Hagberg tar upp i sitt resonemang kommer naturligtvis alt belysas av kommissionen - det var ju därför den tillsattes. Jag är också säker på att man kommer atl tvingas belysa relationerna till MBL liksom frågorna om EG.

Med Börje Hörnlund är det inte mycket mening att resonera i de här frågorna nu. Vi vel ju att han går ut och predikar det evangeliet, alt den socialdemokratiska regeringen och majoriteten ingenting gör. Jag försökte pä ett stillsamt sätt berätta att vi lägger ned oerhörda pengar, alldeles nödvändiga pengar, på att stärka dem som behöver ha stöd, däribland de handikappade. Det rör sig om 23,5 miljarder kronor i dagsläget. Sedan har man, genom Börje Hörnlunds myckel snabba fötter, lyckats klara ut etl beslut på 30 milj. kr. Detta kan ju anses oerhört fantastiskt i ett annat läge, men sett i förhållande till 23,5 miljarder är det ändå ganska litet, Börje Hörnlund.

Och en sak är alldeles klar: ingen skall ha någon förhoppning om att få något långsiktigt stöd från denna ganska mystiska majoritet. Vad det gäller är atl vi har en socialdemokrati i regeringsställning som tar de långsikliga och, vikliga besluten.

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

A rbetslivsfrågor

5 Riksdagens protokoU 1988/89:90

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

A rbetslivsfrågor

Anf. 49 SONJA REMBO (m) replik:

Herr lalman! Jag vet inle rikligt om jag skall tro mina öron när jag lyssnar på Lars Ulander. Jag är förvånad, minst sagt.

30 milj. kr. är 30 milj. kr., Lars Ulander. Det är vad del extra påslaget belöper sig till - icke något mer, icke något mindre. Jag förstår inte all del skall vara så svårt att förslå detta.

Dessutom hade vi från moderal håll reserverat medel för atl plussa på lönebidraget, så de pengarna fanns. Därmed kanske vi också fär lov alt räkna in oss bland de humanistiska partierna, även om en och annan då känner sig vara i dåligt sällskap.

Det problem som uppstod i utskottet berodde snarast på den handläggning som ärendet bestods. Det kunde ha skötts snyggare, del håller jag med Lars Ulander om, men skyll inte på utskotlsmajoriteten!

Valfläsk - det var ju socialdemokralerna som utnyttjade arbetsmiljöfrägorna hastigt och lustigt som valfläsk i valrörelsen. Jag håller med Lars Ulander om att detta är alldeles för viktiga frågor för alt utnyttjas pä det sättet.

Otvivelaktigt finns del arbelsmiljöproblem pä arbetsmarknaden. Vi moderater har t.ex. i mänga år pekat på den galopperande utvecklingen av arbetsskadeförsäkringen, men fram till valrörelsen förra året fanns det inget intresse från socialdemokratisk sida atl göra någonting ål delta.

Okej, nu har vi arbelsmiljökommissionen. Jag hoppas att den inle kommer att innebära att man lägger locket på allt arbelsmiljöarbete i avvaktan pä kommissionens resultat - den risken finns ju alltid när man gör en sådan historia. En arbetsmiljökommission är en tung organisation, som kommer all ta sin tid innan den fär fram sina resultat. Del finns mycket som kan göras under mellantiden.

Även om det generar Lars-Ove Hagberg, måste jag säga att jag tycker del ligger en poäng i alt han lyfter fram atl MBL-andan ute på arbetsplatserna inte enbart har varit av godo. Däremot kommer jag förmodligen inte atl dra samma slutsatser om vad som göras skall, men del är en annan sak. Jag delar hans uppfattning, atl del finns mycket som kan förbättras när det gäller relationerna mellan dem som arbetar ute pä arbetsplatserna. Del kan leda lill en avsevärt mycket bättre arbetsmiljö för människorna.

Anf. 50 BÖRJE HORNLUND (c) replik:

Herr talman! Handikappade har det, trots en bra arbetsmarknad i slort, fortfarande ordentHgt besvärligt på arbetsmarknaden.

I två län har man på försök fått placera unga handikappade över hela arbetsmarknaden med flexibla lönebidrag. Myckel gravt handikappade behöver inledningsvis elt stort stöd. Det har gått bra i dessa båda län. Därför har AMS som ansvarig myndighet begärt att få börja med flexibla lönebidrag för sådana ungdomar över hela landet. Della har man inte hittat på själv, utan del slår faktiskt i statsrådets bok från strax efter tretlondagen, att samtliga län har begärt att fä jobba på det här sättet för atl åstadkomma resultat och kunna uträtta något för många gravt handikappade ungdomar.

Nu får AMS börja på att jobba över hela landet - tack vare Anna Horn, Lars-Ove Hagberg, Charlotte Branting och Elver Jonsson, Sonja Rembo,

A rbetslivsfrågor

Anders G Högmark och nägon mer, Kersti Johansson och mig. Mot delta har PrOt. 1988/89:90 dagens socialdemokrati reserverat sig. Socialdemokraterna har reserverat sig 5 april 1989 mot alt unga, gravt handikappade människor skall fä lättare att komma in på arbetsmarknaden. Om jag vore statsråd, skulle jag faktiskt i ett senare anförande föreslå att ärendet går tillbaka till utskottet, för svensk socialdemokrafi skall väl ändå inte i denna kammare behöva votera möten sådan sak. Del vore rimligt atl skicka tillbaka ärendet.

Del slår om att utreda. Vi vet ju resultaten. Det är bara obotfärdiga som behöver utreda, när det är klara fakta och verba. Här är det alldeles klart att det skall göras något för gravt handikappade, och då skall man inle utreda. Gå till handling!

Fru Thalén, be partikamraterna ta tillbaka ärendet till utskottet, och låt oss så småningom enhälligt ge de gravt handikappade det stöd de behöver!

Anf. 51 CHARLOTTE BRANTING (fp) replik:

Herr talman! Lars Ulanders och socialdemokraternas reaktioner är sura, och jag tror faktiskt att de innerst inne erkänner att de har gjort ett grovt misslag. Erkänn det öppel, Lars Ulander, del är bra myckel hederligare!

Alla andra partier vill förbättra för de handikappade. Här ställer inte socialdemokralerna upp. Då säger Lars Ulander att han inte fär besked från folkpartiet. Men jag sade ju i milt inledningsanförande atl folkpartiet har anslagit 59,1 milj. kr. till tekniska hjälpmedel och en utökning av lönebidragen.

Jag har fortfarande inte fäll besked om varför inle socialdemokraterna ställer upp pä en förbättring av anslaget till tekniska hjälpmedel. Det är onekligen så, Lars Ulander, alt möjligheten alt få tekniska hjälpmedel har oerhört stor betydelse för mänga handikappade. Här sviker socialdemokraterna, precis som de sviker när det gäller lönebidragen. Vi kan inte lita på socialdemokraterna.

Ena minuten säger Lars Ulander att 30 milj. kr. är så litet atl det är ingenting atl räkna med. Men ställ upp pä det då, det är i alla fall något! Jag är övertygad om atl de unga handikappade som kommer att få del av pengarna inte kommer alt lycka att det är litet eller utan betydelse.

Sedan bollar Lars Ulander med siffror om de handikappades sysselsätl-ningssituation. Men faktum kvarstår, Lars Ulander, alt arbetslösheten är dubbelt så hög bland de handikappade som bland befolkningen i övrigl. Man säger på arbetsförmedlingarna att det tar lång tid all åstadkomma en förändring, att del är besvärligt, osv. Men då mäste vi se fill alt arbetsförmedlingarna får ökade möjligheter att ta tag i de här frågorna.

Arbetsförmedlingarna säger också, helt riktigt, atl lönebidragspengarna är slut. Ja, det är just därför vi måste se till att öka anslaget till lönebidragen. Tänk om, socialdemokrater, än finns det möjlighet till det!

Anf. 52 LARS ULANDER (s) replik:

Herr talman! Jag börjar med Sonja Rembo. Det är ell rejält besked, men
jag vet att del beskedet inle kunde ges sedan utskottet hade fattat sitt beslut.
Därför var det ganska viktigt alt beskedet kom nu. Del kan vara nyttigt för
den fortsatta handläggningen. 67

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Arbetslivsfrågor

Sonja Rembo fortsätter alt tala om valfläsk och arbetsmiljö. Jag lycker att det borde kunna vara slut på det resonemanget.

Sedan var det väl etl ordentligt påhopp atl säga att ni var överens om att MBL inte alltid är av godo. Jag är säker på att den som blev kramad inte var så där alldeles lycklig över den kramen.

Charlotte Branting lar på nytt upp diskussionen om sina 9,5 miljoner. Förhållandet är ju det att regeringen har lagt fram etl budgetförslag, och vi har nu redovisal alt det rör sig om elt belopp i storleksordningen 8,5 miljarder kronor från arbetsmarknadsdepartementet och 23,5 miljarder totalt sett till insatser för handikappade i den senaste budgeten - det blir ungefär 25 miljarder i den kommande. Del är ganska vikfiga siffror.

Börje Hörnlund säger att socialdemokraterna har reserverat sig mot att man ser till atl unga, gravt handikappade människor fär arbete. Det är struntprat, Börje Hörnlund. Det går inte till på det sättet. Alla gravt handikappade som behöver jobb kommer alt få del. De pengar som Börje Hörnlund vill anslå är ju inte de enda, utan tack och lov finns det en massa andra pengar - jag har redovisat vilka pengar del finns över huvud taget.

Det vi nyss hörde var del typiskt Börje Hörnlundska sättet att driva propaganda. Sluta med det, Börje Hörnlund! Jag tror att det skulle rensa luften.

Jag är myckel stolt över den socialdemokratiska politiken rent allmänt, när det gäller både arbetsmarknadspolitik och stöttning av de handikappade. Vi gör ett oerhört bra jobb. Sverige är världsledande och kommer även fortsättningsvis att vara det. Fortsätt gärna, go' vänner, atl visa intresse för handikappfrågorna. Det är nytfigt att vi har det intresset tillsammans, för här gäller det stora och viktiga frågor.

Tredje vice talmannen anmälde att Börje Hörnlund, Charlotte Branting och Sonja Rembo anhållit att till protokollel få antecknat alt de inle ägde rätt till ytterligare repliker.

Anf. 53 MONA SAINT CYR (m):

Herr lalman! Som herr ordföranden nämnde, är arbetsmiljöfrägorna elt nytt ämnesområde för arbetsmarknadsutskottet. Det är ett angelägel ämnesområde med ständig aktualitet. Enighet tycks råda om behovet av fortsatta och nya insatser liksom av ständig uppmärksamhet.

På detta område har samhället successivt byggt upp ett såväl lagtekniskt som fysiskt bålverk för att just garantera elt idogt och kunskapsbaserat arbete mot all sorts ohälsa i arbetslivet. Medelålders och äldre ledamöter av denna kammare torde av egna erfarenheter kunna bekräfta, att mycket faktiskt har skett på arbetsmiljöområdet under de senaste årtiondena. Vi har hunnit få en viss överbHck. Samtidigt måste man medge att hela liden dyker nya faror och problem upp.

Emellertid är det ett område som lämpar sig föga för politiskt fariseiska handlingar och symboliska finter. Här är det de konkreta vardagsinsatserna som räknas och ger resultat. Man skall handskas varligt med lidande medmänniskor. Lars Ulanders sluggerkommentarer tidigare bekräftar våra misstankar om motivet bakom kommissionen.

Det samhälleliga bålverk jag nyss nämnde består av ett antal statliga myndigheter och institutioner. De har, var och en inom sitt område, särskilda uppgifler pä arbetsmiljöområdet, exempelvis arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen, arbetsmiljöinstitutet, arbetsmiljöfonden och arbetslivs-centrum. Också arbetsmarknadsmyndigheterna, riksförsäkringsverket, försäkringskassorna, landstingens hälso- och sjukvård liksom socialtjänsten har vikfiga uppgifter, när det gäller samhällets insatser för all minska de negativa följderna av brister i arbetsmiljön.

Del finns sålunda slora resurser och goda förutsättningar att bedriva ett aktivt, åtgärdsinriktat arbete för en bättre arbetsmiljö.

Allt detta, som jag nu räknat upp, är nästan ordagrant arbetsmarknadsministerns ord i samband,med direktiven till den arbelsmiljökommission som fillsattes i höstas i anslutning till regeringsdeklarationen.Kommissionen häri år lill yttermera visso krönts med en utbrytargrupp, den s.k. generaldirektörsgruppen, som i sin tur skall titta extra myckel på värdfrägor, försäkringar, arbetsträning m.m. Hksom på den samverkan som kan åstadkommas.

I direktiven till kommissionen föreskrivs t.ex. att den skall förebygga uppkomsten av nya hälsorisker, se hur skador och tillbud följs upp, belysa det lokala arbetsmiljöarbetet, överväga effektiviteten i samordningsfrågor m.m. Är inte allt delta just det som hela den förut uppräknade arbetsmiljöapparaten skall syssla med - ständigt och effektivt?

Man skulle kunna tro att det saknas utredningar på det här området, men så är ingalunda fallet. Kommissionen skall i slällel samråda med sådana utredningar och översyner. Så utgör t.ex. rehabilileringsberedningen ett viktigt underlag för kommissionen. 1986 års företagshälsovärdsreform ses för närvarande över. Kommissionen skall för säkerhets skull följa detta översynsarbete. Därtill skall kommissionen också följa arbetarskyddsstyrelsens pågående, landsomfattande kampanj liksom arbetsmiljöfondens program mot belastningsskador.

Nog får man intrycket, atl vallöftet om de 400 000 farligaste jobben nu får tjäna som en slogan inför socialdemokraternas 100-årsjubileum och att kommissionens arbetsuppgifter är en tårta-på-tårta-skapelse.

Den hearing som socialförsäkringsutskottet nyligen genomförde och som bl.a. belyste arbetsmiljöomrädel gav emellertid tydliga belägg för hur seriöst man redan med befintlig organisation arbetar med de svåra frågor om ohälsa som kräver en ansamling av resurser och praktiska åtgärder.

Herr talman! Vi moderater anser, att samhällets uppbyggda bålverk skall backa upp och följa, stimulera och utveckla det arbetsmiljöarbete som bedrivs på svenska arbetsplatser under arbetsgivarnas ansvar och i samarbete med skyddstjänsten. Det finns mellan 500 och 600 företagshälsovårdscentraler för detta. De täcker mellan 75 och 80 % av de anställda. De förfogar över 1 200-1 300 läkare, dubbelt så många sjuksköterskor, lika mänga skyddsingenjörer som läkare och ett växande antal sjukgymnaster - i dag ca 800.

Här finns också mycken kunskap om de s.k. farliga arbetsplatserna utöver den som de statliga organen besitter. Tillsammans med skyddsombuden och en allt bättre yrkesinspektion med ny inriktning torde företagshälsovårds-centralerna vara bäst insatta i arbetsrniljöerna på landets företag. En annan viktig samarbetspartner med gedigen kunskap om arbetsmiljön på olika

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

A rbetslivsfrågor

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

A rbetslivsfrågor

arbetsplatser är försäkringskassan och även arbetsförmedlingen. Över huvud taget torde alla befintliga organ på arbetsmiljöomrädel i samarbete kunna berika varandras kunskaper, så atl resultatet kommer de anställda lill godo -i deras akuta problem lika väl som i förebyggande insatser.

Men vi har ocksä framhållit att IS A-statistiken, som är ett viktigt instrument för att man snabbt skall kunna konstatera och åtgärda risker och skador, måste effektiviseras. Detta omvittnades också för övrigt vid den nämnda hearingen. Bättre grov och snabb än fin och gammal statistik, uttryckte sig någon. Den kritik som framfördes vid det tillfället framhöll, att nuvarande statistik är generell och mindre användbar på lokal nivå just på grund av eftersläpningen och en grov kategoriindelning. Della påpekades av representanten för statens arbetsmiljönämnd liksom från Kommunförbundet. Statistiken är nämligen en av grundstenarna i det förebyggande arbetet när det gäller arbetsmiljön. Och det är ju dit vi alla ytterst vill komma.

Exempel på yrkesgrupper för vilka skaderiskerna ännu inte framgår klarl av statistiken är kvinnor i sjukvård och hemsjukvård, på hotell och restauranger samt i städningsarbelen, dvs. vanliga kvinnliga serviceyrken. Ändå vel vi att bl.a. dessa kvinnliga yrken med moment av statiska arbetsställningar, tunga lyft och repetitiva rörelser är förknippade med stora skaderisker och också svarar för en stor ökning av antalet arbetsskador och sjukskrivningar. Det är elt viktigt memento också till förebyggande insatser, speciellt om man betänker alt kvinnorna förväntas öka sin yrkesverksamma tid ute i förvärvslivet jämfört med i dag.

Arbelsmiljötänkandet måste förvisso breddas i del allmänna medvetandet. Först måste det öka hos gruppen produktionstekniker, arbetsledare och designer i arbetsorganisatoriska frågor. Hos oss politiker mäste omsorgen givetvis gälla alla samhällsgrupper och yrkeskategorier. Tvä grupper som ansåg sig glömda och förfördelade i de här sammanhangen var representerade på hearingen. Sålunda uppgavs arbetsskadesituationen inom lantbruket ligga i topp inom hela näringslivet. Den andra gruppen utgjordes av egenföretagarna tillsammans med övriga småföretagare.

Herr talman! Jag yrkar bifall till de moderata reservationerna pä arbetsmiljöomrädel i betänkandet.

Vi står mitt uppe i en högkonjunktur med stark efterfrågan på arbetskraft. Det underlättar våra strävanden alt framgångsrikt kunna placera många av de handikappade människor som tidigare inte fått mången chans till arbete, trots att de ivrigt velat ha det. De arbetshandikappade är alltså en tillgäng i arbetslivet, om samhället träder in med habilitering och rehabilitering, med utbildning och tekniska hjälpmedel.

Vi moderater brukar understryka, alt del är särskilt angeläget att det stöd som ges de arbetshandikappade är individuellt utformat, dvs. knutet till individens behov, och därtill flexibelt med hänsyn till varierande arbetsförmåga och anpassat över tiden. Sonja Rembo har redan redogjort för vår syn på de lönebidrag som riktas just till dessa människor. Vi har därför också förordat en medelsfördelning mellan lönebidragen och statsbidragen till Samhall. Vi anser atl Samhall, som erbjuder de dyraste stödformerna, skall reserveras just för de svåraste fallen, som kräver de särskilda resurserna.

Av de arbetshandikappade som arbetar hos Samhall har nära hälften

fysiska handikapp. Men de psykiska handikappen ökar liksom antalet förståndshandikappade, och de socialmedicinska problemen svarar för en femtedel av Samhalls arbetskraft. Det är en oroande ökning av antalet missbrukare av olika slag. Vi anser alt man i ökad utsträckning måsle lita till kommunernas både arbetsinsatser och resurser pä detta område. Det är nämligen en risk i rehabiliteringsarbetet med många missbrukare på en och samma arbetsplats. Därtill är stödbehovet hos missbrukaren omfattande och begränsas inle till enbart arbetsplatsen. Kommunernas socialtjänst har det naturligt övergripande ansvaret, men man måste också utnyttja möjligheterna att samarbeta med enskilda ideella organisationer och kanske erbjuda ett skyddat arbete hos offentlig arbetsgivare.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill aktuella moderata reservationer i detta sammanhang och därmed också till dem i betänkandet som jag här inle närmare har preciserat.

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Arbetslivsfrågor

Anf. 54 KJELL-ARNE WELIN (fp):

Herr talman! Efter alt ha suttit här och lyssnat på debatten ett par timmar kan jag inte undgå atl göra reflexionen att man på allt sätt försöker göra vitt till svart och svart till vitt. Samtidigt som socialdemokraterna yrkar avslag på 15 motioner om ökade anslag till lönebidrag vill de med bestämdhet hävda garantin för de handikappades välbefinnande i landet. Jag måsle säga att jag har väldigt svårt att få en sådan ekvation att gä ihop.

Under alla valrörelser som jag kan minnas har man koncentrerat sig på människors rätt till arbete. Och jag är alldeles säker pä atl vi skulle få full enighet här i kammaren om det bara var detta det gällde. Del är självklart atl människor skall ha rätt till arbete. Del är viktigt ur social synpunkt, ur gemenskapssynpunkt och ur många andra synpunkter för att människor skall känna ett välbefinnande och att de har ett egenvärde. Därför förvånar det mig myckel när socialdemokralerna inte använder sig av de resurser som onekligen finns tillgängliga för alt se till all arbetshandikappade kommer ul i arbetslivet. Antalet arbetssökande arbetshandikappade har under 1980-talet ökat från 27 000 till 36 000. Detta har skett samiidigi som Sverige har gått in i en högkonjunktur som borde ha kunnat innebära att alla som ville också skulle ha fått ett arbete.

År 1988 var 100 200 arbetshandikappade föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder samiidigi som 35 500 var arbetslösa. Vid denna tidpunkt var totalt nästan 300 000 människor förtidspensionerade på heltid.

Samhall hävdar att man är beredd att ge ytterligare arbetshandikappade arbete under 1989, men regeringen vill inte använda sig av denna resurs. Regeringen använder sig bara av ungefär halva denna resurs. Jag har svårt atl förstå detta. Om socialdemokraterna anser att alla människor skall ha rätt till arbete, vilkel de säger i valrörelserna, borde de rimligtvis se till att de 35 500 arbetshandikappade som är öppet arbetslösa och de förtidspensionärer som skulle kunna gå ut i arbetslivet igen får ett arbete. Men socialdemokraterna låter bli att använda dessa resurser, vilket folkparfiet anser vara utomordentligt olyckligt. Folkpartiet tror nämligen alt människor mår bättre av att arbeta än att vara öppet arbetslösa. Och detta gäller kanske inle minst arbetshandikappade människor. Jag tror alt om arbetshandikappade män-

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

A rbetslivsfrågor

niskor, precis som vi andra, får ett arbete, känner de elt mycket större egenvärde än om de bara får pengar från arbetsförmedlingen. Därför borde det vara självklart att socialdemokraterna, om de vill hävda alt de utgör en garanti för de arbetshandikappades välbefinnande, skall använda sig av den resurs som Samhall onekligen utgör. Därför lycker jag, liksom tidigare talare, att detta beslut skall omprövas.

Det är också olyckligt att Samhall inte i större utsträckning skapar s.k. inbyggda verkstäder. Först och främst är det ett mycket billigare sätt atl driva denna verksamhet, men jag tror att det även har andra positiva effekter. De arbetshandikappade får t.ex. arbeta bland människor som är öppel placerade på arbetsmarknaden.

En annan olycklig omständighet när det gäller Samhall är att det ställs krav på minst fem personer för att Samhall skall få inrätta sådana inbyggda verkstäder. Detta krav borde självfallet tas bort, så att även småföretagare kan anställa arbetshandikappade på Samhalls initiativ.

Många talare har tagit upp lönebidragen. För alla lönebidrag - allmännyttiga bidrag, särskilda lönebidrag, introduktionsbidrag och de statliga lönebidragen - finns det en ram. Det är bara för enskilda företag, kommuner och landsting som det inte finns någon sådan ram. Dessa ramar borde las bort. Så länge det finns arbetslösa arbetshandikappade tror jag nämligen inte att samhället har råd att ha kvar dessa ramar, och lönebidragssystemel är elt utomordentligt bra system när det gäller att arbetsplacera arbetshandikappade.

I dag används inte socialförsäkringssystemet i arbelsbefrämjande syfte. Men det skulle mycket väl kunna användas för atl aktivera människor som har gått sjukskrivna en mycket lång fid. På försök har det runt om i Sverige anordnats projekt i detta syfte, och jag vill hänvisa till Trelleborgsprojektet. Detta system har, då man har aktiverat länsarbetsnämnd, försäkringskassa och arbetsmarknadens parter, visat sig vara mycket lönsamt. Jag har därför mycket svårt att förstå att regeringen inte vill utveckla detta system pä elt sådant sätt att socialförsäkringspengar kan användas för direkt arbelsbefrämjande åtgärder på en mycket bredare bas.

Jag har också svårt att förstå Lars Ulanders resonemang om att socialdemokraterna utgör en garanti för de handikappades välbefinnande. När socialdemokraterna fillsatte handikapputredningen fick denna utredning ett O-direktiv. Jag kan inte tänka mig att en utredning inom ramen för ell 0-direkfiv skall kunna sysselsätta alla arbetslösa arbetshandikappade som finns i det här landet. Om regeringen vill visa solidaritet med de arbetshandikappade måste detta få kosta litet mer pengar. Därför anser jag att detta O-direkfiv skall tas bort.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till samtHga folkpartireservationer.

Anf. 55 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN: Herr talman! Jag tror att jag är den artonde talaren i dagens arbetsmarknadspolitiska debatt. Och om jag nu säger att lägel på arbetsmarknaden präglas av stor efterfrågan på arbetskraft, av stigande sysselsättning och av låg arbetslöshet har jag en svag aning om att kammarens ledamöter har hört

dessa formuleringar tidigare under dagen. Jag behöver nog inte fördjupa mig särskilt mycket mer i dessa formuleringar, eftersom flera av talarna under den tidigare debatten och under den nu pågående debatten har varit mycket överens med varandra om just denna beskrivning av dagens arbetsmarknad.

Såvitt vi kan se finns det inte heller i dag några starkare tecken på en omsvängning av detta goda läge under det kommande året. Det belyder att det därför inle finns något behov av en generell förstärkning av arbetsmarknadsmedlen. Däremot innebär det att behovet av en fortsatt aktiv arbetsmarknadspolitik inte blir mindre utan snarare tvärtom.

I den budgetproposition som lades fram i januari redovisade jag vad som bör vara huvudinriktningen för arbetsmarknadspolitiken framöver, nämligen att man skall tillgodose arbetskraftsbehovet inom industrin, vården och omsorgen och att man samfidigt tar lill vara den slora efterfrågan på arbetskraft för att på olika sätt stödja dem som trots det goda läget har svårigheter att få fotfäste på arbetsmarknaden. Det skall ske med hjälp av en effekfiv platsförmedling, en god utbildning, rehabilitering och andra särskilda åtgärder. På det sättet skall samtliga arbetskraftsresurser kunna tas lill vara. De arbetsmarknadspolitiska resurserna skall användas för att öka arbetskraftsutbudet och för att underlätta rörligheten på arbetsmarknaden.

Flera talare har under dagens debatfimmar vittnat om alt många invandrare och flyktingar har slora svårigheter att komma in på arbetsmarknaden.

Särskilda insatser genomförs nu för alt bereda invandrare samma möjligheter som andra att delta i arbetslivet. De i budgetpropositionen föreslagna resursförstärkningarna ger förutsättningar för ett aktivt arbete i denna riklning. Ytterligare en målsättning inför nästa budgetår är alt utöka antalet arbeisplaceringar av de arbetshandikappade och se till alt vi får en fortsalt minskning av antalet långtidsarbetslösa.

Arbetslinjen och rätten till arbete är riktpunkten för såväl arbetsmarknads- som arbetslivspolitiken. Den nu oroande utvecklingen när det gäller arbetsskador, långtidssjukskrivningar och förtidspensioneringar har uppmärksammats både i dagens debatt och i omfattande diskussioner, överläggningar, hearingar, seminarier och konferenser under hösten, vintern och våren. Vi ser framför oss nu under våren, sommaren och kommande höst ytteriigare diskussioner, redovisningar och redogörelser där man försöker kartlägga just de problem som hänger samman med del som jag nyss beskrivit.

Det här är frågor som rör ofärd i vår välfärd. Den tillsatta arbetsmiljökommissionen har fill uppgift att föreslå åtgärder som syftar till att förebygga utslagning men också atl föreslå insatser som underlättar för de arbetsskadade all få en ny chans i arbetslivet. Men självfallet skaU vi inte, och kan inle, avvakta några utredningsförslag, utan vi skall under tiden aktivt vidta åtgärder genom myndigheterna, på arbetsplatserna, inom sjuk- och hälsovård för att enskilda människor ständigt skall ha möjlighet att komma tillbaka till arbetslivet.

I diskussionerna om arbetslinjen har förslag förts fram om omfördelning av socialförsäkringsmedel till en aktiv arbetsmarknadspolitik. I denna diskussion måste man se till att den enskildes rätt inte kränks eller åsidosätts. Det finns redan i dag inom det nuvarande systemet möjligheter att verka akfivt.

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

A rbetslivsfrågor

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

A rbetslivsfrågor

och detta sker ocksä. Men, som påpekats frän flera håll, finns del också hinder i systemet, hinder som behöver lösas upp och röjas undan. Så har l.ex. ansvariga inom riksförsäkringsverket, AMS och arbelarskyddsstyrelsen fått arbetsmiljökommissionens uppdrag atl finna lösningar som gör alt människor får möjlighet att lättare komma in i arbetslivet igen. Under de senaste veckorna och månaderna har också förts en diskussion om förtidspensioneringar.

Nu är inte grundproblemet, vilket bl.a. Lars-Ove Hagberg tog upp, socialförsäkringssystemet och dess medel, utan grundproblemet är de dåliga arbetsmiljöerna och de olika problem som hänger samman därmed. Det är dessa som måste elimineras.

Göran Engström var uppe i debatten tidigare och sade alt vi måsle få in nya grupper på arbetsmarknaden. Ja, det måste vi; jag delar den uppfattningen. Många andra har också under diskussionen gett uttryck för den uppfattningen. Men hur ser del ut på våra arbetsplatser? Jag har, precis som riksdagsledamöterna, förmånen att få besöka olika sorters arbetsplatser. Många är mycket bra, andra rena skräckexempel. Några har miljöer som är goda och dåliga på samma gång, arbetsuppgifter som till vissa delar är bra men till andra delar förskräckliga och kanske t.o.m. helt enkelt borde tas bort från arbetsmarknaden. Jag har fått förmånen, precis som riksdagsledamöterna, att träffa ganska många arbetsgivare, chefer och arbetsledare. Några av dem är väl medvetna om situationen, driver frågorna i sina företag, på sina myndigheter eller sin kommunala verksamhet. Andra är med förlov sagl utomordentligt aningslösa om vad som krävs för atl ta emot människor med olika förutsättningar för arbetsliv. De som skall in på arbetsmarknaden får alltså möta denna något splittrade arbetsmarknad. De här problemen är de största. Vi behöver ocksä ändra systemet för överföring av medel, men grundproblemet är arbetsmiljöerna. Till detta skall arbetsmiljökommissionen kopplas. Arbetsmiljökommissionen är inget partipolitiskt jippo utan resultat av ett utomordentligt seriöst beslut och etl utomordentligt seriöst inslag för atl komma till rätla med det som många människor i dag lider av.

Arbetsmarknaden kommer att ställa krav pä ökad kunskap och kompetens. Intern kompetensutveckling är i första hand elt arbetsgivaransvar, men den centrala betydelsen för produktivitetsutvecklingen gör atl den även är ett samhällsintresse i stort. I budgetpropositionen aviserade jag en kartläggning av personalutbildningen. Den kommer att utgöra utgångspunkten för övervägandena av formerna för atl stimulera kompetensutvecklingen i stort.

Inriktningen på arbetsmarknadspolifiken har inneburit en förstärkning av arbetslinjen. I kompletteringsproposifionen, som presenteras om några veckor, kommer jag att utveckla hur regeringen menar att arbetslinjen inom såväl arbetsmarknadspolitik som arbetslivspolitik kommératt förstärkas. En bra arbetsmarknad med stark efterfrågan på arbetskraft aren grundförutsättning främst för dem som har det svårast på arbetsmarknaden. Den viktigaste uppgiften för arbetsmarknadsverket är att få tillgång till så mänga arbetsplatser som möjligt. Då ger arbetsplatsförmedling och andra aktiva åtgärder alla, ocksä de handikappade, flyktingar och invandrare, en reell möjlighet att nä ett fasl arbete på den öppna arbetsmarknaden utan särskilt ekonomiskt stöd. Detta är huvuduppgiften för arbetsmarknadspolitiken och arbetsmarknads-

verket. Är inte det här möjligt krävs särskilda insatser i form av ekonomiskt stöd, kortare eller längre lid.

Det är i diskussionen utomordentligt väsentligt atl påpeka att de resurser som vi har fill vårt förfogande i form av lönebidrag, särskilda lönebidrag, introduktionsslöd och andra utbildningsstöd utnyttjas fullt ut. Så har inte varit fallet tidigare år. Det har i diskussionen, med hänvisning lill de i och för sig väsentliga 30 miljoner kronorna, framställts som om dessa 30 miljoner vore helt avgörande för verksamheten och för hur man får in arbetshandikappade i elt arbete. De ca 25 miljarder som satsats på olika former av stöd åt arbetshandikappade lalar enligt min mening ett betydligt tydligare språk.

Flexibla lönebidrag har nämnts vid nägra tillfällen tidigare. Det har sagts att ökad flexibilitet skulle innebära fler och bättre placeringsmöjligheter. Men det har påtalats, dock inte i debatten i dag, att det finns en viss risk för en ökad meritvärdering av handikappade och mycket tidsödande förhandlingar mellan arbetsförmedling och arbetsgivarna om bidragsnivån. Jag tror att man får acceptera detta, eftersom de redovisningar som har gjorts av de hittillsvarande försöken med flexibla lönebidrag visar på så positiva effekter. Den enda risk som jag tycker man fortfarande måste ha ögonen på och vara myckel vaksam för är meritvärderingen av handikappade. Jag tror att vi måsle vara myckel vaksamma och aktsamma så att vi inte hamnar i en situation där vi fär en omänsklig gradering av människor.

Vid argumentering för flexibla bidrag har det också sagts att det finns risk för atl flexibiliteten enbart innebär att man går uppåt i bidragsnivåerna men knappast får en motsvarande minskning av de högsta bidragen. En mycket stor del av de högst subventionerade platserna finns hos ideella organisafioner, ofta med svag ekonomi. Det innebär naturligtvis inte att flexibiliteten ökar.

Nu pågår försök med flexibla bidrag i Kronoberg och Kopparberg. I en skrivelse till regeringen inför kompletteringsproposifionen har arbetsmarknadsstyrelsen gjort en kort redovisning av försöken - man har alltså fått i uppdrag att göra en utvärdering. Styrelsen anser all det behövs mera underlag för alt bedöma effekterna och resultaten och har därför föreslagit all försöksverksamheten skall utökas och omfatta ytteriigare fem län. Jag har samma uppfattning och jag återkommer till denna fråga i kompletteringspropositionen. En fortsatt och utvidgad försöksverksamhet ger oss möjlighet att ytterligare studera effekterna av just försöksverksamheten, som ju hittills har pågått bara sedan budgetårsskiftet. I den utredning som har gjorts av Vassilios Vlachos vid Lunds universitet konstateras mycket riktigt att lönebidragen är samhällsekonomiskt lönsamma. Vassilios Vlachos säger också att begränsningen av platsantalet tvingar fram en noggrann och restriktiv bedömning, och det är denna begränsning som gör atl utfallet har varit lönsamt från samhällsekonomisk och finansiell synpunkt. Nu tycker jag att man i detta sammanhang skall väga in fler saker.

Diskussionen under replikskiftet om vad utskoltel har föreslagit och inte föreslagit på denna punkt skall jag inte närmare gå in pä. Jag vill bara konstatera att det i en av replikerna nämndes alt detta ju är ell förslagsanslag. Förslagsanslag innebär ju, vilket jag vill poänglera, alt vi styr med ramar, inte med enbart kronor och ören. De flexibla lönebidragen innebär också alt vi

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Arbetslivsfrågor

Prot. 1988/89:90 använder de medel som frigörs från andra lönebidrag flexibelt för de nya

5 april 1989 lönebidragsplaceringarna. Som framgår av utskottspromemorian kan vi

~~~ ~. TT också se att det varje år frigörs 6 500 lönebidragsplatser för att de skall kunna

Arbetsliv.sfrågor .. ... .. . , ,.,.... .

användas for nya människor som behöver stödet for att komma ul pa

arbetsmarknaden.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag bara säga följande. Jag tror att det, som många har varit inne på, är utomordentligt viktigt atl vi använder den arbetsmarknadssituation som vi nu har för atl se fill all så många människor som möjligt kommer ut i arbetslivet, pä den öppna arbetsmarknaden, i de vanliga jobben, och att människorna också får möjlighel att konkurrera om de goda jobben, så att man inte enbart hamnar i de monotona, enklare och trista jobben. Detta gäller inte minst människor med olika slags handikapp. Men då måste, herr talman, såväl arbetsgivare och arbetsledare som ansvariga ute på de olika arbetsplatserna vara beredda att ta emot människor med olika förutsättningar. De måste vara beredda att se över arbetsorganisation och arbetsuppgifter, och de måste också vara beredda att ändra t.o.m. sådana enkla saker som fysiska förutsättningar i form av lokaler, maskiner och annat. Det är nämligen sådana praktiska förutsättningar, i vardagslivet, som öppnar arbetsmarknaden för handikappade människor.

Anf. 56 SONJA REMBO (m) replik:

Herr talman! Jag får hälsa Ingela Thalén välkommen hit trots hennes förkylning. Nu får vi den debatt som vi började för fem och en halv timme sedan. Jag efterlyste då förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken. Det blir litet svårt att föra en debatt nu, eftersom vi redan har voterat när det gäller det ifrågavarande belänkandel. Därför skall jag begränsa mig till frågan om lönebidraget. Jag tror inle att Ingela Thalén var inne i kammaren när jag höll mitt inledningsanförande. Jag vet inte om hon lyssnade. Hade hon gjort det hade hon hört atl jag framhöll atl just det som hon talade om, nämligen att det finns betänkligheter när det gäller det flexibla lönebidraget. Det skuUe kunna leda till meritvärdering och kunna upplevas som förnedrande. Bidragsnivåerna skulle ocksä kunna bli för höga.

Jag tror att jag när jag talade hade i min hand precis samma promemoria som den Ingela Thalén hänvisade till, den som kommer från AMS. I den redovisas det för hur försöken i Kronobergs län och Kopparbergs län hittills har utfallit. Det framhålls fakfiskt följande: Med elt flexibelt bidrag är det betydligt lättare att få arbete för gravt handikappade ungdomar i den öppna marknaden. - Man har inte sett något negativt när det gäller meritvärderingen. Tvärtom uppfattar jag deras kommentar som atl det har varit positivt. Man vill också gärna fortsätta och utvidga försöksverksamheten.

Jag kan helt hålla med Ingela Thalén om vad hon sade i slutet av sitt
anförande, nämligen att alla arbetshandikappade måste få tillgång också till
de goda arbetena och atl det krävs att alla på arbetsplatserna ställer upp. Jag
stryker med ett tjockt streck under att alla måste ställa upp. Det är helt
riktigt, men del förutsätter att vi har etl lönebidragssyslem som är utformat
så, att de arbetshandikappade kan jämställas med annan personal. Det blir
möjligt om vi får ett flexibelt lönebidrag av den karaktär sorn är aktuell vid
76 försöksverksamheten. Och det är detta som utskotlsmajoriteten säger: Vi vill

A rbetslivsfrågor

fortsätta med försöksverksamheten. Jag förstår fortfarande inte varför Prot. 1988/89:90' socialdemokraterna är så negativa till en fortsättning av en försöksverksam- 5 april 1989 het som har så stor omfattning att utvärderingen kan bli meningsfull. Det är ju bara det som del handlar om, Ingela Thalén! Om regeringen har anslagit 25 000 milj. kr., kan man väl hitta 30 milj. kr. för det här arbetet.

Anf. 57 ELVER JONSSON (fp) replik:

Herr talman! När statsrådet med beklagande säger alt hon kommer sent in i debatten, är det onekligen, såvitt jag förstår, något självförvållat. Vi hade faktiskt väntat att departementschefen skulle ta till orda fidigare. Hon sade att mycket av vad hon tänkte säga hade sagts förut. Det låter ju klädsamt. Av det skälet hade man nästan kunnat förvänta sig atl statsrådet skulle tala om någonfing annat, nämligen om den långsiktiga politiken. Det som i det perspektivet är det verkligt svåra och tunga är de svårigheter som väntar runt hörnet och som vi inte kan vifta bort. Jag tänker t.ex. på arbetsutbudet. Tidigare i debatten har jag sagt att det finns etl välgörande nytänkade inom socialdemokrafin och regeringskretsen. Jag har nämnt ekonomisk politik, skattepolitik, detta att äntligen acceptera tanken om överföring av socialförsäkringspengar lill aktiva arbetsmarknadspolitiska insatser, m.m. Del är bra. För övrigt står det i budgetpropositionen att den offenfiiga sektorns förnyelse skall starta. Det säger man efter att i sex är ha haft en särskild minister - låt vara i departemental karantän. Nu har han blivit befriad, och nu skall det bli fart. Det är bra. Det är bara atl beklaga all denna sinnesförändring har dröjt alltför länge.

Statsrådet sade atl 30 milj. kr. ju inte är någonfing jämfört med de miljarder som vi satsar. Men miljarderna gäller ju inte de unga, arbetslösa handikappade. Det gäller en rad andra områden. Här skulle det kunna bli en real och relativt sett kraftig förstärkning.

På socialdemokratiskt håll talar man om alt del är viktigt att invandrarna får en chans att få bättre jobb, att handikappade får ett arbete och att jämställdheten säkras. Och det är också viktigt, framhålls del, med arbete inom Samhall och att man gör något belräffande de svårt handikappade ungdomarna. Men det blii' ju bara en läpparnas bekännelse, eftersom socialdemokraterna hittills har yrkat avslag på dessa punkter. Statsrådet har inte heller gjorl någon insats för atl omvända parfikamraterna.

När det gäller flexibiliteten visar del sig att både arbetsmarknadsstyrelsen och utskottsmajorileten förordar en utbyggd försöksverksamhet för 30 milj. kr. i rena pengar, medan socialdemokraterna vägrar att vara med. Arbetslinjen hävdar vi alla, men det gäller inte de svårt handikappade ungdomarna, om socialdemokraterna får bestämma.

Anf. 58 BIRGER SCHLAUG (mp) replik:

Herr talman! Jag skall inte älta det som redan har diskuterats i nära sex
timmar. Det blir ju då lätt ett varv till på samma tema. Jag kunde emellertid
konstatera att arbetsmarknadsministern i alla fall inte har försökt att få
socialdemokraterna här i kammaren atl tänka om när det gäller lönebidraget.
Det är synd, eftersom de handikappade ändå vore värda elt enigt riksdags
beslut. 77

Prot. 1988/89:90 Jag hoppade tUl litet grand när arbetsmarknadsministern talade om välfärd

5 april 1989 och arbetsmiljö. Vår välfärd, sade arbetsmarknadsministern. Jag har försökt

. , ~. 7~, föra en debatt kring dessa frågor tidigare med arbetsmarknadsministern. Det

Arbetslivsfrågor & &

har inte galt sa bra. ArbetsmUjö är egentligen någonting globalt. Vad beror

vår välfärd på? På vilka människors bekostnad har vi vår välfärd? Vems

dåliga arbetsmiljö beror egentligen vår välfärd och vår köpkraft på? Nu skall

jag stäUa samma fråga till arbetsmarknadsministern ytterligare en gång - jag

har gjort det vid något tidigare tillfälle. Varför vill inte socialdemokraterna ta

ett ansvar för handeln?

Dålig och usel arbetsmiljö i multinationella företag i u-länderna ger oss mycket billiga varor och därmed välfärd och ökad köpkraft. På vems bekostnad får vi emellerfid denna välfärd? Skulle vi inte kunna ta elt solidariskt, globalt ansvar för arbetsmiljön? Det rör inle bara del här lilla Grönköpingslandet, utan arbetsmiljön handlar om någonting globalt.

I vissa länder utnyttjas barnarbetare. Skall vi köpa varor som framställs i multinationella företag som konsekvent anställer barnen i stället för deras föräldrar? Fackföreningarna får ingen möjlighet till inflytande. Varorna blir mycket biUiga, och vi får välfärd. Men pä vems bekostnad fär vi denna välfärd?

När skall arbetsmiljön bli en global fråga också för arbetsmarknadsministern och den socialdemokratiska regeringen? När skall vi ta elt globalt ansvar och inte bygga vår välfärd på andras undergång?

Anf. 59 CHARLOTTE BRANTING (fp) replik:

Herr talman! Jag tyckte att Ingela Thaléns motivering för atl säga nej till ett ökat lönebidragsanslag på 30 milj. kr. var något svag. Hon hänvisar bl.a. till att de handikappade skulle meritvärderas och att det skulle medföra problem. Det är dock onekligen så, Ingela Thalén, att de handikappade meritvärderas redan i dag. Del är tyvärr anledningen till all de inte får arbete.

Jag tror dock inle att jag skall behöva upplysa Ingela Thalén om atl de 59,1 milj. kr. som folkparfiet föreslår skall läggas på tekniska hjälpmedel och lönebidrag, naturligtvis är utöver regeringens förslag. Jag vel inte om Lars Ulander medvetet missuppfattade mig. Något annat kan det väl inte vara frågan om. Jag skulle ändock vilja fråga Ingela Thalén varför man från regeringens sida inte vill acceplera AMS begäran om ökat anslag för att kunna genomföra TUFFA-projeklet. Till det projektet behövs tekniska hjälpmedel.

Ingela Thalén har ett starkt engagemang i jämställdhetsfrågor och när det gäller att förbättra kvinnors arbetsmiljösiluation. Jag skulle därför vilja fräga om inte Ingela Thalén tycker att det vore rimHgt att man accepterade förslaget att specifikt peka ut kvinnors arbelsmiljöproblem i kommissionen. Jag stäUer frågan mot bakgrund av den rådande svåra situationen, som jag bl.a. tog upp i mitt inledningsanförande. För kvinnor har det skett en ökning på 173 % när det gäller belastningsskador i hushållsarbete, och skador som inträffar inom de typiska kvinnoyrkena.

Jag skulle även vilja ha svar på en fråga som jag ställde i mitt inledningsan-
78 förande. Accepterar den socialdemokratiska regeringen vårt förslag om alt

gravida kvinnor skall ha rätt till omplacering eller, om sådan omplacering Prot. 1988/89:90
inte går att få, rätt lill direkt pengastöd? 5 april 1989

Arbetslivsfrågor

Anf. 60 BÖRJE HÖRNLUND (c) replik:

Herr lalman! Del var ett ödmjukt lal som vi fick höra, fru statsråd. Det skulle vara intressant att få höra statsrådels uppfattning om problemet som man nu tydligt ser i vårt land i dag. Det förekommer en överhettning på arbetsmarknaden i Storstockholm och på en del andra orter, som hotar dra i gång en löneglidning som prissätter oss ut ur världsmarknaden. Delta skall ställas mot att ganska stora delar av vårt land har alltför låg ekonomisk akfivitet. I dessa delar finns fortfarande ledig entreprenörskapacitet och arbetskraft, och varje arbetstillfälle är oerhört värdefullt.

Fru Thalén höll tal på landsbygdsriksdagen. Därefter satte drygl 600 delegater från hela vårt land i gång med att besluta under ett par dagar. Jag skulle i det sammanhanget vilja fråga om Ingela Thalén är beredd atl i positiv anda diskutera de många utvecklingsförslag som kom frän dessa 650 delegater. Bland delegaterna fanns också många partivänner fill fru Thalén. De ställde eniga upp på många frågor som gällde utveckling av "landsbygds-betonade" delar av riket.

Sedan vill jag säga några ord om handikappfrågan. Den har egentligen redan diskuterats. I stora delar av landet är det ett väldigt sug efler arbetskraft i goda konjunkturer. Del är just nu som statsrådet skulle ta chansen att satsa hårt på att placera de unga handikappade, och även andra handikappade, på arbetsmarknaden. Det är nu det går bäst. Del är nu det sker till bäsla pris. Fru Thalén har själv i sin proposifion refererat till den forskarrapport som visar att det är en god affär för riket. Därför borde hon, som lär bli socialdemokrafins första dam, kunna tala med Feldt och sifferbitarna pä finansomrädet. De brukar ju begripa sig på plus och minus.

Anf. 61 KERSTI JOHANSSON (c) replik:

Herr talman! Ingela Thalén tog i sitt anförande upp arbetsmiljökommissionen. Hon sade alt den skall föreslå åtgärder, men att man inte för den skull skall avvakta utredningsförslagen utan under tiden skall vidta åtgärder. Vi får innerligt hoppas att så sker. I många av de motioner som har lagts på riksdagens bord finns konkreta förslag fill förbättringar inom olika yrkesområden. Nu hoppas vi givelvis pä en positiv behandling av dessa motioner. Läget är faktiskt allvarligt.

Läget är så allvarligt atl socialförsäkringsutskoltet för lilel mer än en månad sedan tog initiativ fill en öppen utfrågning om arbetsskador. Till utfrågningen var även arbetsmarknadsutskottet inbjudet. Vi fick dä veta att utbetalningen ifrån arbetsskadeförsäkringen för år 1988 var 5,8 miljarder kronor, varav 4,6 miljarder kronor i sjukpenning. I dag arbetar ungefär 1 300 ärsarbelstagare med arbelsskadehanlering på försäkringskassorna. Även om delta är ett arbete, skulle man säkert kunna finna andra mer positiva arbetsuppgifter för dessa människor, om man kan få ner arbetsskadorna och minska sjukskrivningarna.

Ingela Thalén ställde sedan utökningen med 30 miljoner mot anslagen för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder på 25 miljarder. Vad jag noterade som 79

Prot. 1988/89:90 positivt var att arbetsmarknadsministern inte talade pä samma nedvärderan-
5 april 1989 de sätt om dessa 30 miljoner som utskottets ordförande gjorde. Men hon

~ . .. TT ställde ändå inte upp på detta. Det tycker jag är synd. Vi har faktiskt goda

konjunkturer i dag och borde kunna la vara på sädana här tillfällen.

Unga människor som inte har ett jobb och dessutom kanske ocksä är handikappade utsätts för stora påfrestningar och fär problem som i mänga fall leder till personliga tragedier. Därför är del angelägel, när nu företagen ropar på arbetskraft, att försöka hjälpa sä många som möjligt alt komma ut på arbetsmarknaden. Det är positivt för den som behöver arbetskraft, för samhället och för den som är utan arbete, vilket är del allra viktigaste. Därför är del angeläget atl arbeta med flexibla lönebidrag över hela landet, som gör att fler handikappade kan gå ut på arbetsmarknaden. Försöksverksamheten i de två länen har ju varit positiv.

Anf. 62 LARS-OVE HAGBERG (vpk) replik:

Herr talman! Del var elt tal som instämde i nästan alll som har sagts här i dag. Alla problem skulle lösas av arbetsmarknadsministern. Till sist säger hon all vi måste göra praktiska saker. Nu måste vi se lill alt vi får bra arbetsmiljöer, säger hon. Dä har vi kommit dil där jag vill alt vi skall vara. Hur skall vi då göra? Det som är dåligt i dag och som gör all människor släs ul är ju ett resultat av den situafion vi har i prakfiken, av de lagar och förordningar och maktförhållanden vi har i samhället. Den fråga som man någon gång måsle svara på är: Skall vi ändra på relationerna mellan parterna på arbetsmarknaden, så att de arbetande som utsätts för de dåliga arbetsmiljöerna kan förbättra dessa? Det är den frågan som jag tycker all del är viktigt atl svara på när man talar om att man skall förbättra lokaler osv. Vad är det skyddsombud och lokala fackföreningar gör? Jo, de ställer mängder av krav på delta varje dag. Men de slår pannan blodig mot oresonliga arbetsgivare, eller t.o.m. resonliga arbetsgivare, som säger att de förstår detta, men de har inga pengar. De får heller inga pengar till detta av ägarna, för de har andra uppgifter som skall skötas.

Birger Schlaug ställer frågan till arbetsmarknadsministern hur vi skall se på arbetsmiljön och den globala solidariteten. Det är en intressant vinkling. Jag kommer genast att tänka på frågan om facklig samverkan. Om vi skall komma vidare med denna fråga måste medlemmarna i fackföreningarna ha en möjlighet, åtminstone i de koncerner som finns här och har förgreningar utåt, alt samverka med sina arbetskamrater och ställa krav. Men del är tydligt alt arbetsköparna säger nej lill det. Tydligen gör heller inte regeringen någonting åt detta. Jag lycker att del borde vara det första steget som skulle tas. Det har gått aUtför lång fid när det gäller att se till atl de fackligt verksamma i Sverige i de transnationella, imperialistiska förelagen verkligen kan åka ut och se till alt utveckla en solidaritet.

Dessutom kommer en annan fräga in i detta sammanhang: Hur kommer EG-harmoniseringen att slä på detta område? Hur kommer det atl bli efler 1992, när vi kanske - utifrån arbetsmarknadsministerns ambitionsnivå, vilken jag inte tycker är sä förfärligt hög - skall höja kraven? Hur blir del om Sverige skulle vilja höja ambitionsnivån efter 1992? Är vi dä inte helt 80

utlämnade äl andra, odemokratiska instanser här i världen, som kommer att ha ett direkt inflytande på vår arbelsmiljö?

Anf. 63 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN:

Herr talman! Sonja Rembo sade att vi var överens. Elver Jonsson sade atl det var synd att jag inte kom in tidigare. Det är möjligt. Lars-Ove Hagberg sade att jag inte tillförde något nytt - även om han inte uttryckte det så, uppfattade jag det på det sättet. Del är möjligt att alla, var och en på siti sätt, har rätt. Jag skall försöka kommentera de andra talarnas inlägg i den ordning de har varit uppe, så långt jag hinner på min repliktid.

Sonja Rembo säger att de arbetshandikappade måste ha lönebidrag för atl komma ul i arbetslivet. Några av dem behöver ha det. Min uppfattning är att det finns många människor med olika sorlers handikapp som inle är arbetshandikappade i rätt utformad miljö. Dessa människor skall inte ha lönebidrag. Det försökte jag också uttrycka inledningsvis. Dessa människor skal! ha ett arbete med vanlig lön, under vanliga förhållanden pä en vanlig arbetsplats. Men arbetsplatsen skall vara utformad så att man kan vara på den under normala förhållanden. Det skall dagens arbetsmarknadsläge ge utrymme för, menar jag. Jag är inte emol atl man ger lönebidrag. Jag lycker att vi skall använda lönebidraget. Men jag tycker fortfarande, med förlov sagt, att debatten om de 30 miljonerna i förhällande till de 8,5 miljarder från arbetsmarknadsdepartementet som föreslås gå lill slöd i olika former för handikappade ute i arbetslivet blir en aning märklig.

Elver Jonsson var inne på den offentliga sektorns utveckling. Han sade atl den minister som tidigare hade delta ansvar har sutfit inläst i ett anlal är och därför inte kunnat göra någonfing. Jag tycker alt Elver Jonsson skall äka ut och titta vad som händer och sker ute i kommuner och landsting. Jag kan inte gå in på alltför mycket av del, men det sker faktiskt en omfattande förnyelse inom den offentliga sektorn på en läng rad områden, inte minst på de områden som hänger samman med frikommunsverksamheten och i de landsting som är innefattade i frikommunsverksamheten.

Birger Schlaug ställer en enkel fråga: Hur tar socialdemokratin sill globala ansvar? Jag skulle kunna vara mycket elak här. Men jag vel alt vi kommer alt återkomma till varandra om någon vecka och diskutera koncernfackliga frågor. Delta är en av de frågor där vi tar ett globalt ansvar, dvs. vi bidrar lill att förutsättningar ges för fackligt arbete över gränserna. Det socialdemokrafiska parfiet tar definitivt ett globalt ansvar. Som regering tar vi också ett globalt ansvar inom en lång rad områden. Men, Birger Schlaug, detta är en mycket svår, komplicerad fråga. Detta är ingen enkel fräga. Jag beklagar om jag inte kan använda min fid till att debattera just hur vi lar värt globala ansvar när del gäller import och export, arbetsmiljöer för människor i utvecklingsländer, utbildning för människor i utvecklingsländer och när det gäller den totala miljön, som vi alla skall leva i, bäde arbetsmiljö och yttre miljö. Departementet har elt myckel nära samarbete med t.ex. ILO. Vi har departementstjänstemän som sitter i ILO:s styrelse. Vi följer politiskt nära arbetet i denna verksamhet, och vi följer från departementets sida definitivt också arbetet i andra organ. På del viset bidrar vi lill atl förutsättningarna när

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Arbetslivsfrågor

6 Riksdagens protokoU 1988/89:90

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Arbetslivsfrågor

det gäller arbetsmiljö- och arbetslivsfrågor skall bli bättre också i andra länder.

Jag tror att det var Charlotte Branting som tog upp frågan om stödet för arbetshjälpmedel. Under etl antal år har jag haft möjlighet atl följa de besvärsärenden som handlar om stöd till t.ex. arbetshjälpmedel. Om arbetsgivarnas välvilja i detta sammanhang var lika stor som talförhelen hos företrädarna för de borgerHga partierna, tror jag att man skulle kunna komma långt. Ni skulle bli förskräckta om ni fick se oviljan att köpa t.ex. den enklaste stol och justerbara skrivbord för atl en människa skall kunna fungera på sin arbetsplats. Till allt detta anser man sig vilja ha pengar från stödet till arbetshjälpmedel, vilket alltså inte är korrekt. Det finns mycket kvar att göra i upplysningssyfte också när det gäller sådana här frågor. Handikappade skall ha arbetshjälpmedel. Men det finns ocksä gränser för vad detta stöd skall användas till. Det har man inte alltid uppfattat ute på arbetsmarknaden.

När det gäller Charlotte Brantings synpunkter om kvinnofrågor och arbetsmiljöfrågor har Lars Ulander mycket noggrant gått igenom det. Jag vill återigen poängtera att arbetsmiljökommissionen har ett ansvar för att gå igenom arbetsmarknaden, både arbetsmarknaden för kvinnor och arbetsmarknaden för män. Dessutom viU jag påpeka det som tidigare har sagts, nämHgen att vi, i hägnet av jämställdhetsbeslutet, har 60 milj. kr. alt arbeta med när det gäller arbetsmiljöer i de kvinnodominerade branscherna.

Börje Hörnlund frågade om jag var beredd att i positiv anda diskutera de förslag som behandlades på landsbygdsriksdagen. Ja, självfaUet är jag beredd att inte bara diskutera dem i positiv anda utan också behandla dem i posifiv anda, i de avseenden där de berör statlig nivå och sådana nivåer där jag kan vara med och påverka. En del av de projekt som behandlades pä landsbygdsriksdagen finns redan inom ramen för sådana projekt där departementet ger anslag. Andra är på väg att föras dil, och jag vel alt handläggningen kommer att bli positiv.

Lars-Ove Hagberg sade att det låter som om jag anser att ingenting händer, och att min ambition inte är särskilt hög. Det där är ju ett vanligt sätt att debattera på när man tycker att någonting låter mycket tydligt. I många frågor, Lars-Ove Hagberg, är vi överens, dock icke i flera av de grundläggande frågorna.

Att säga att MBL-andan skulle vara orsaken till att arbetsmiljöerna i dag är dåliga på många håll tycker jag är att dra en felakfig slutsats. MBL har i mycket stor utsträckning bidragit till att vi har kommit så långt som vi har gjort på många av de arbetsplatser där man tidigare haft rent förskräckliga arbetsmiljöer.

Det är klart att när det gäller mycket av det som behöver göras ingår också en översyn av MBL, och vi kommer att titta på denna lag. Jag vet att det i arbetsmiljökommissionen diskuteras huruvida man behöver ändra eller förstärka arbetsmiljölagstiftningen. Men det är väl ändå så - Lars-Ove Hagberg är ju van vid att vara ute på olika arbetsplatser - att om vi skall vara ärUga måste vi säga oss att en del av det som skall göras pä en arbetsplats kan man behöva tvinga sig till, medan man när det gäller annat som behöver ske kommer överens om saken. Mycket av det som behöver göras i dag kan man

inte ändra vare sig genom lagstiftning eller på annat sätt därför att man faktiskt inte riktigt vel på vilket sätt man skall bära sig åt, hur välvillig man än är. Det finns nämligen tekniker, låsta produktionssätt och arbetsorganisationer där man ute på arbetsplatserna inte vet hur man skall lösa problemen, och detta gäller som sagt hur välvillig man än är, hur engagerad man än är.

Detta är åtminstone den verklighet jag möter när jag kommer ut på olika arbetsplatser. Det finns konflikter, det finns behov av maktförskjutning, det finns behov av förändringar, det finns behov av ekonomiska incitament. Men vi skall också vara ärliga och säga att det finns problem som inte kan avhjälpas på grund av alt man måste tänka igenom saker och ting, prova sig fram samt ändra arbetsmetoder och produktionsmetoder. Då talar jag inte om ackord, inte om ohemult låga lönesättningar osv., utan jag talar om rent tekniska, produktionsmässiga och arbetsorganisatoriska problem som man inte skall bortse från. Det finns en vilja på många håll, och pä andra håll finns det en uppenbar omedvetenhet. Men man kan inte avfärda det hela genom att säga att MBL-andan skulle vara skuld till att vi i dag har en arbetsmiljö som faktiskt är ett stort bekymmer, för då lycker jag att Lars-Ove Hagberg sparkar undan fötterna på sig själv.

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

A rbetslivsfrågor

Under detta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 64 TALMANNEN:

Jag får meddela att anslag nu har salts upp om att detta sammanträde skall fortsätta efter kl. 19.00.

Anf. 65 SONJA REMBO (m) replik:

Herr talman! Jag tycker att vi har fått en litet svårhanterad debatt här. Del har plötsligt blivit en arbetsmarknadspolifisk generaldebatl, som vi borde ha börjat för sex limmar sedan och som vi då efterlyste. Del är litet svårt för oss i Opposifionen att i treminutersrepliker klara av en sådan debatt, och jag skall därför håUa mig lill det som arbetsmarknadsutskottets belänkande nr 2 handlar om.

I fråga om lönebidragen håller jag fullständigt med Ingela Thalén i hennes analys av vid vilka behov lönebidrag skall användas, liksom när arbetshjälpmedel för handikappade skall komma fill användning. Jag tycker alt del är utomordenfiigt bra att det sägs rent ut från kammarens talarstol alt det är de som behöver bidragen, det är de som behöver hjälpmedlen, som skall ha dem.

Men Ingela Thalén talar om att dessa 30 milj.kr. för flexibla lönebidrag lill gravt handikappade ungdomar är en liten post i det stora hela. Regeringen har salt till 25 000 milj. kr. sammanlagt för arbetsmarknadspolitiska åtgärder, säger arbetsmarknadsministern, och till detta kan läggas de 8 000 milj. kr. som beräknas gå ut via arbetslöshetskassorna samt många fiotals miljarder som går ut genom olika socialförsäkringssystem. Just därför, herr talman, förstår inte jag varför inte alla dessa miljarder och åter miljarder kunde räcka fill detta anslag till försöksverksamheten för gravt handikappade ungdomar under 25 år.Vi i oppositionen kunde skrapa ihop 30 milj. kr. så

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Arbetslivsfrågor

att försöksverksamheten fick fortsätta. Jag tycker atl socialdemokraternas ståndpunkt är ohållbar.

Jag vet inte om jag uppfattade arbetsmarknadsministerns tidigare anförande rätt och att hon menade att det skulle komma någonting om detta i kompletteringspropositionen. Jag reserverar mig för att jag kan ha missuppfattat saken. Det är klart att socialdemokralerna kan återkomma i komplet-teringsproposilionen. Men det kommer inte att behövas, herr lalman, för härvidlag finns en majoritet i riksdagen i dag. Vi kommer alldeles strax atl fatta beslut om dessa 30 miljoner, och det står socialdemokralerna hell fritt att vara med om det beslutet eller förkasta det. Jag skulle vara glad om socialdemokralerna ställde upp, för då kunde vi få ett enhälligt beslut på denna punkt. Det tycker jag skulle vara en fin markering från riksdagen fill de gravt arbetshandikappade ungdomarna.

Försökverksamheten har så här långt visat sig vara positiv. Den har varit gynnsam för ungdomarna, men den har haft för Hten omfattning för att man skall våga dra några helt klara slutsatser. Vi tycker att del är viktigt att vi får besked huruvida den typ av lönebidrag som förekommer i försöksverksamheten är så bra som det förefaller. Vi behöver få en ordentlig försöksverksamhet för 30 milj. kr. Detta är ett belopp som ju längre socialdemokraterna försvarar sitt ställningstagande framstår som futtigare och futtigare, Ingela Thalén. Tänk om!

Anf. 66 ELVER JONSSON (fp) replik:

Herr talman! När jag beklagade att statsrådet inte hade varit med tidigare i debatten berodde det närmast på att jag ansåg att det hade kunnat passa väldigt bra att ta upp just de långsiktiga frågorna i arbetsmarknadspolitiken då vi talade om arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning. Jag tror nämHgen att det är mycket angeläget att vi utöver lösningen på de kortsiktiga problemen också har en framförhållning, så att vi för 1990-talet och kanske även för tiden närmast efter sekelskiftet har en uppläggning som gör att vi får en fungerande arbetsmarknad. En sak tror jag nämligen att vi är överens om, och det är att den svenska arbetsmarknaden kommer atl utsättas för utomordentliga påfrestningar inte minsl när det gäller arbetsutbudet. Det var därför jag skulle ha hälsat statsrådet välkommen atl delta i debatten på ett tidigare stadium.

Det är möjligt att jag berörde en känslig sak när jag talade om ministern som inle hade lyckats med den offenfiiga sektorns förnyelse. Arbetsmarknadsministern rekommenderade mig att titta på vad som har hänt på landstingsområdet. Förmodligen har regeringen gjort det, för i budgetpropositionen står del att man skall "inleda" den offentliga sektorns förnyelse. Nu är det finansministern som skriver det, och tydligen har han det avgörande ordet.

När det gäller dessa 30 milj. kr. till försöksverksamhet vill statsrådet ånyo göra gällande att det är försumbart om medlen finns eller inte. Men varken arbetsmarknadsstyrelsen eller utskottsmajorileten har denna uppfattning, utan det är socialdemokraterna här i kammaren som har sagt att det där beloppet kan vi väl ha eller mista, för vi gör så mycket annat. Jag tror att det är väldigt farligt med den typen av jämförelser. Vi får inte glömma bort att

det här gäller den allra mest utsatta gruppen, där man tydligen vill hålla en låg Prot. 1988/89:90
ambifionsnivå. Det är olyckligt. 5 april 1989

Arbetslivsfrågor

Vi har från vårt håll framhållit att invandrarna borde få bättre chanser, att jämställdhetsarbetet borde förstärkas och alt del skulle beredas fler platser på Samhall. Men socialdemokraterna har sagt nej till detta, och därför skulle jag vilja fråga om arbetsmarknadsministern kanske i kompletteringspropositionen ämnar lägga fram förslag härvidlag. Det är nämligen ett hett önskemål att behoven på alla dessa tre områden skall tillgodoses. Del rör sig om angelägna ting. När det gällde lönebidragsförstärkningen blev det etl Socialdemokratiskt nej i utskottet, och det blir kanske på samma sätt i kammaren. Det verkar ovanligt, rent av fel, atl socialdemokraterna blev sist på upploppet.

Anf. 67 BIRGER SCHLAUG (mp) replik:

Herr talman! Jag uppfattar arbetsmarknadsministern så att hon inser alt arbetsmiljöfrågorna är en global angelägenhet, och del tycker jag är jättebra. Men då kommer nästa fråga. BilHga varor leder ju till att vi kan få mer för pengarna, att köpkraften kan öka och att vår välfärd förbättras. Dessa billiga varor kan vi köpa från multinationella företag som konsekvent har mycket dålig arbetsmiljö och Hkaledes konsekvent placerar sin verksamhet i u-länderna och utnyttjar människor. Här måsle vi utöva påtryckningar. Arbetsmiljöfrågorna är alltså inte en intern angelägenhet för Sverige ulan en global angelägenhet.

Finansministern har över huvud taget inte någon gäng diskuterat de här frågorna. Jag har faktiskt plöjt igenom finansplanerna för de senaste 20 åren men inte hittat något resonemang om de globala arbetsmiljöfrägorna och deras koppling fill vår välfärd och köpkraft. Man får i stället hela tiden läsa om våra egoistiska intressen, vårt behov av billiga varor osv.

Arbetsmiljökommissionen borde också ta upp de här internationella frågorna och hur man skall kunna komma till rätta med dem. Så borde ske åtminstone efter det att man har arbetat under etl år. Arbetsmarknadsministern fillhör den skara av ministrar som jag i högsta grad hyser respekt för, och jag hoppas att arbetsmarknadsministern skall kunna göra ocksä Kjell-Olof Feldt medveten om dessa frågor.

Anf. 68 BÖRJE HÖRNLUND (c) replik:

Herr talman! Arbetsmarknadsministern berörde anslaget om 30 milj. kr. Ja, man kan naturHgtvis se detta på två sätt. Är 30 milj. kr. pengar som inte gör någon nytta, är det konstigt. Om 30 miljoner är för stora pengar och om man av den anledningen inte kan bifalla anslaget, är det ju bara all notera att man inte tar fram de pengar fill de unga, gravt handikappade som del gäller -det är oftast för dem som de här flexibla möjligheterna behövs. Det handlar dessutom här mindre om pengar och mera om principen att kunna placera dessa personer över hela arbetsmarknaden och över hela landet.

Om AMS sedan kommer tillbaka ett stycke in på budgetåret och säger alt det här går mycket bra och att de åtgärder som vidtas är riktiga, behöver kanske ytterligare medel diskuteras, men med de nu aktueUa pengarna får

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

A rbetslivsfrågor

man åtminstone chansen att sätta i gång med en verksamhet som täcker hela landet och hela arbetsmarknaden.

Jag håller vidare med om alt elt bidrag till en arbetsgivare för atl få en handikappad placerad naturligtvis inte skall vara större än vad som behövs. Det är många gånger så att man med rätt man på rätt plats inte behöver något bidrag.

Jag noterar en positiv inställning till landsbygdsriksdagens förslag. Jag vill därför be arbetsmarknadsministern studera vår arbetslinje, enligt vilken vi vill anslå stora pengar på punkter där ekonomin inte är så stark. Vi spar därmed in kontanta arbetslöshetsunderstöd och vi får ul en mängd nytfigheter: bättre vägar, bättre utbildning, bättre skatteunderlag m.m. Studera det noga, så kan vi kanske vid ett senare tillfälle föra en än mjukare debatt.

Anf. 69 LARS-OVE HAGBERG (vpk) replik:

Herr talman! Jag lycker alt del var ett framsteg när arbetsmarknadsministern började diskutera huvudproblemet på arbetsmiljöomrädel. Nu tillstår arbetsmarknadsministern alt man skall förslärka MBL samtidigt som man i vanlig ordning säger att det skall ske i samverkan med den part som i dag förorsakar den dåliga arbetsmiljön. Del är en ekvation som absolut inte går ihop. I så fall skulle vi ha fått en humanistiskt och idealistiskt inriktad kapitalism just i Sverige, men om man tror att så är fallet är man väl ändå blåögd i överkant.

Ute på arbetsplatserna möter vi en myckenhet av konflikter. Det finns sådant som man är överens om, men i de flesta fall där man kommit överens om miljön pä en arbetsplats har ägaren av maktskäl insett alt man måsle vara överens. Dessutom finns naturligtvis, arbetsmarknadsministern, frågor som man inle har klarat att lösa. Självfallet finns del problem att ta ställning till framöver.

Varför förekommer del inle mera av experiment och funderingar över arbetsorganisationen? Jag ser två orsaker till delta. Den första orsaken är att det nästan har varit stopp pä arbetsgivarsidan när det gällt alt genomföra experiment och försök av olika slag. Den andra orsaken är att finna i en fråga som jag kan rikta till Ingela Thalén som socialdemokrat och som gäller den socialdemokratiska ideologin om klassamarbete: Varför har man inte frigjort fackets styrka för att med egna resurser och egna institut genomföra sådana försök? I stället har man förlitat sig på arbelarskyddsstyrelsen, på statliga insatser. Det fanns en tid när fackföreningsrörelsen verkligen ville ha egna resurser, icke bundna till staten.

Jag är mycket ärlig, arbetsmarknadsministern, när jag säger alt denna utveckling är resultatet av MBL- och klassamarbetsandan i den år 1976 antagna medbestämmandelagen. Det stadgas där att parterna skall samverka för att öka produktiviteten i mycket hög grad och för att åstadkomma arbetstillfredsställelse. Med en sådan skrivning kommer man inle åt de psykosociala frågorna, förslilningsfrågorna, belaslningsfrägorna och alla de frågor som de fackliga företrädarna har atl förhandla om. Den ger inte heller någon styrka när del gäller förhandlingar om löneformer som ackord, som i dag sliter ul människor i arbetsmiljön.

Jag ser dock nu ett litet hopp om alt MBL och relationerna på

arbetsmiljöområdet skall kunna förändras. Jag uppfattar det sagda som ett löfle och kommer att sprida det. Vi får sedan se hur länge regeringen kommer att slä för att man skall förändra relationerna mellan arbetsköpare och arbetare lill förmån för de senare, så att de kan förstärka sina positioner. Om det är avsikten, är det ett mycket positivt besked i dagens debatt.

Anf. 70 CHARLOTTE BRANTING (fp) replik:

Herr talman! Man kan inte göra de jämförelser som Ingela Thalén här vill göra mellan alll som satsas på handikappolitiken och på sysselsättningsområdet och det som vi menar här skall satsas extra på just de gravt handikappade ungdomarna under 25 år. De kommer inte in på arbetsmarknaden ens i den situation som vi har i dag. Gör man inte någonting nu, när man verkligen har möjligheter lill del, är det underligt.

Jag fick vidare inte svar på min fråga varför man från regeringens sida inte accepterar AMS anslagsäskande vad gäller de tekniska hjälpmedlen. Det är möjligt att Ingela Thalén inte känner till TUFFA-projeklet, som avser teknikupphandling för funktionshindrade i arbetsliv och skola, men i så fall vill jag be Ingela Thalén att studera det noga. Det är ett bra projekt, som syftar lill personlig utveckling av handikappade och möjlighet för sådana all få varaktiga jobb.

Jag vill också påminna om frågan om de gravida kvinnornas möjligheter till omplacering. Ställer sig socialdemokraterna bakom det kravet? Jag vill allra sist ta, upp en fråga som jag ställt flera gånger men inte fått något svar på -kanske kan jag fä etl svar från Ingela Thalén: Ställer sig socialdemokraterna bakom folkpartiets förslag att handikappade på dagcenter inte som i dag skall ha pension utan i stället genom en lagändring skall få möjlighet att erhålla lön? Det skulle vara mycket betydelsefullt för dem att vela att de fär en lön för det arbete som de utför.

Detta är mitt sista inlägg i den här replikomgången. Jag måste tyvärr konstatera alt socialdemokraternas tal om att de är garanter för de handikappade klingar något ihåligt i dag. Socialdemokraterna säger nej fill utökning av antalet lönebidragsanställda, till vårt förslag om ökat anslag fill tekniska hjälpmedel och till vårt förslag om ökade medel till handikapputredningen. De fortsätter att hävda att handikapputredningen skall ha nolldirektiv.

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Arbetslivsfrågor

Anf. 71 Arbetsmarknadsminister INGELA THALEN: Herr lalman! Allteftersom debatten fortskrider blir jag mer och mer fundersam över vad det är för förslag som utskottet egentHgen har lagl fram. Jag trodde, när jag läste det helt nyHgen, att jag hade förstått vad det handlade om, men jag beklagar att jag efter de här senaste genomgångarna inte riktigt förstår det.

Försöken med flexibla lönebidrag omfattar samtliga lönebidrag. I kompletteringsproposifionen kommer vi att föreslå, efter en hemställan från AMS, att försöken med de här flexibla lönebidragen skall utökas - från två till fem län. Om jag har förstått utskottsförslaget rätl, skall detta gälla enbart unga handikappade. I argumenteringen sägs att detta är en förutsättning för att projektet Unga handikappade skall fortsätta. Men det är helt fel.

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

A rbetslivsfrågor

Projektet Unga handikappade kommer att fullföljas inom ramen för regeringens förslag till budget.

Sedan säger Charlotte Branting att man inte kan göra en jämförelse mellan de 8,5 miljarderna och de 30 miljonerna. Självfallet, Charlotte Branting, kan man göra delta. Jag känner också väl till TUFFA-projeklet. Det kommer att fullföljas enligt de ursprungliga intentionerna, och de medel till arbetshjälpmedel som behövs finns inom ramen för regeringens budgetförslag.

Anf. 72 ANNA HORN AF RANTZIEN (mp):

Herr talman! Mycket av samhällets stöd lill dem som drabbats av arbetsmiljöproblem måste naturligtvis finnas kvar även i värt framtida samhälle, som jag skissade på förut.- Och självfallet stöder vi även den hjälp som behövs i dagens situation och som ges via yrkesinspektionen, arbetsmarknadsstyrelsen. Samhall osv.

Som miljöpartist vill jag ändå gärna framhålla att en absolut nödvändig väg, om vi vill ha en bättre arbetsmiljö i dag, är att förbättra miljön vid källan, dvs. minska utsläppen lill lufl, mark och vatten - däri inräknat också buller och ökande elektromagnetiska störningar, om vilka vi ännu inte vet hur de kommer alt påverka våra sinnen och kroppsfunktioner, alltså psykiska och fysiska störningar som är omöjliga att särskilja. Det är enormt viktigt att vi i tid har uppmärksamheten fäst på denna ytterligare fara för vår hälsa.

Jag blir åter och äter besviken över det lilla utrymme dessa grundläggande problem får i vär ordväxling här i kammaren. Men man tror kanske alt det finns vattentäta skott mellan natur och arbelsmiljö. Jag var glad över att Birger Schlaug log upp frågan om det globala sammanhanget människor emellan. Men det är också ett sammanhang mellan hela vår biosfär och oss själva.

Jag vill även visa på den goda inverkan som närhet och lagomskala har på människans psyke. Särskilt för barn, handikappade, sjuka och gamla ger detta en trygg miljö och psykisk hälsa.

Jag skall inle myckel förlänga den här långa debatten. Min översikt gav jag ju redan i mitt inlägg vid behandlingen av betänkande 11. Lars-Ove Hagberg fär ett miljöpartisvar om EG av Birger Schlaug.

Till sist vill jag bara räkna upp de reservationer som vi stöder, för att få dem antecknade till protokollet. Jag skulle ha stött dem tidigare i utskottet, men erkänner lärlingens underlåtenhetssynd; jag skall bättra mig.

Vi yrkar alltså bifall, under mom. 1 till reservation 3, under mom. 3 lill reservation 4, under mom. 4 till reservation 7, under mom. 12 till reservation 13, under mom. 14 till reservation 14, under mom. 19 till reservation 17, under mom. 31 till reservation 29, och under mom. 36 till reservation 36.

Anf. 73 BIRGER SCHLAUG (mp):

Herr talman! Jag beklagar att de grönas arbetsmiljömotion inte behandlas i det här betänkandet. Det beror tydligen på någon sorls märklig nyordning i arbetsmarknadsutskottet.

Jag lycker alt det är viktigt att ta arbetsmiljöfrågorna på allvar. Etl belysande exempel pä att del är allvar är alt Miljöcentrum i en rapport, som bygger på officiell statistik, visar att 50 % av alla för tidiga dödsfall i

åldersgruppen 45-69 år orsakas av just arbetsmiljön. Siffrorna gäller Sverige, men man kan självfallet dra paralleller med åtminstone hela Norden och hela Västeuropa.

Det kan mycket väl vara så, att hårda krav på arbetsmiljön kan leda fill att den ekonomiska tillväxten minskar. Men skall vi verkligen acceptera att människor offras för att den ekonomiska fillväxten skall hållas hög? Ett av de mest elementära kraven inom arbetsmiljöområdet måste ändå vara att alla gränsvärden blir juridiskt bindande och att de läggs på en nivå där man utgår från hälsoaspekter. Ekonomisk tillväxt kan aldrig vara vikfigare än detta.

En annan grundläggande regel bör vara att arbetstagare skall ges full insyn i vad en produkt innehåller. Inga hemligheter kan accepteras. Och skyddsombuden måste naturligtvis ges laglig rätt att omedelbart stoppa produkfionen, om arbetsgivaren vägrar att uppge vad produkten innehåller.

Vi lever i dag i ett mycket tillväxtfixerat samhälle, där vinst och snäv förelagsekonomisk lönsamhet styr utvecklingen. Detta leder till att arbetsmiljön blir eftersatt. De som i första hand får glädjen av vinsten upplever inte i vardagen hur dålig arbetsmiljö och förnedrande arbetsvillkor drabbar den enskilda individen. I årfionden har man mördat människor och förvandlat människors liv till elt helsike på grund av att det varit lönsamt. Det kan handla om asbest, om lösningsmedel, om orimliga ackordsystem. De som gjort och gör vinslen sitter långt, långt borta. Det anonyma aktiesystemet gör att vi får ett anonymt och ansvarslöst ägande. Den som satsar pengar behöver inte ta ansvar för sina pengar. Avkastningen blir vikfigare än männniskors liv och hälsa. Etiken är faktiskt totalt bortblåst.

Ägandet måste alltså komma närmare människorna. Den kooperativa idén mäste dammas av. Kanske borde akfieinnehav bindas till ansvar -ansvar för hur pengarna används.

Vi har också frågan om EG. Miljöparfiet fick här en råsop från vpk för att vi inte hade tagit upp den frågan tidigare. Men vpk vet väl var vi står när det gäller EG-frågan. Jag kan säga en gång till, att vi anser alt fri rörelse för kapitalet är något fullständigt vansinnigt, eftersom det leder fill storskalighet, ökad centralisering, ännu mer anonym ägarkoncentrafion. Vi får helt enkelt inte sälja ut oss till det ensidiga kapitalets intressen. Det är farligt, och dessutom strider det mol marknadsekonomins grundläggande principer, nämligen atl konsument och producent skall veta vilka de är och ha klarhet i vad det är som gäller.

EG-anpassningen leder lill en blå planekonomi, en planekonomi som är lika förnedrande som den röda, som finns i öststaterna. Den blå planekonomin, som moderaterna och folkpartiet hyllar, leder till att allt fler beslut fattas i alll färre multinationella företags styrelserum. Det blir en annan planekonomi, och den är lika illa som den röda.

Den svenska arbetarskyddsstyrelsen och likaså kemikalieinspektionen har redogjort för vad en anpassning till EG innebär när det gäller arbetsmiljön. Del är märkligt atl en arbetarregering, som man kallar sig för, inte inser vad man håller på alt hamna i. I Danmark, som är medlem i EG, har cancermärkningen blivit dramafiskt försämrad när det gäller exempelvis lösningsmedel.

Arbetsmiljökommissionens uppdrag las upp i ett antal reservationer. Som

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Arbetslivsfrågor

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

A rbetslivsfrågor

Anna Horn af Rantzien sade yrkar vi bifall fill reservation 3 underskriven av Lars-Ove Hagberg. I denna reservation berörs många centrala saker som vi har med i vår arbetsmiljömotion, vilken alltså inte behandlas i detta betänkande.

Vi yrkar också bifall till reservationerna 13 och 14 där frågan om gentekniken tas upp. Den frågan har intediskuterats så mycket i dag, trots att den kanske är 1990-talets största fråga. Samma tankar som under 1930- och 1940-talen genomsyrade nazismen finns nämligen dolda i den gentekniska utvecklingen.

Herr talman! Då, under Hitlers skräckvälde, sorterades människor bort på grund av s.k. felaktiga arvsanlag. Människor av s.k. fel sort steriliserades, och domstolar upprättades med uppdrag att besluta om mord på s.k. felaktiga barn méd icke av staten godkända arvsanlag.

Samma rashygieniska tänkande finns illa dolt som en följd av gentekniken. I Sverige har vi sett hur landsfingspolifiker presenterar uträkningar på hur många miljoner kronor samhället skulle kunna spara, om fosterdiagnostiken som en följd av gentekniken användes för att sortera bort de barn som inte passar, dvs. barn med fel arvsanlag. Precis samma synsätt som genomsyrade nazismen har vi illa dolt i dagens Sverige. Därför yrkar jag bifall fill reservationerna 13 och 14.

Jag skall, herr talman, inte förlänga debatten men vill säga så här. Ingen människa kan ta ansvar för en kärnkraftsolycka, inte ens politiker, och en kärnkraftsolycka leder fill en oerhört dålig arbetsmUjö för de människor som tvingas in i de besmittade zonerna. Därför anser jag att kärnkraften skall avvecklas snabbt.

Överläggningen var härmed avslutad.

Kammaren övergick till att fatta beslut i ärendet.

Mom. 1 (arbetsmiljökommissionens uppdrag) Hemställan

Utskottets hemställan - som ställdes mot hemställan i reservation 1 av Elver Jonsson och Charlotte Branting - bifölls med acklamation.

Motivering

Först biträddes den i reservation 2 av Sonja Rembo m.fl. anförda motiveringen med 55 röster mot 38 för den i reservation 3 av Lars-Ove Hagberg anförda motiveringen. 211 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter godkändes utskottets motivering med 232 röster mot 57 för den i reservation 2 av Sonja Rembo m.fl. anförda motiveringen. 13 ledamöter avstod från att rösta. i

Elisabet Franzén (mp) anmälde att hon i huvudvoteringen avsett att rösta ja men markerats som frånvarande.

Mom. 3 (arbetsmiljöproblem för kvinnor) Hemställan

Först biträddes hemställan i reservation 4 av Elver Jonsson m.fl. med 93 röster mot 20 för hemställan i reservation 5 av Lars-Ove Hagberg. 194 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 196 röster mot 112 för hemställan i reservation 4 av Elver Jonsson m.fl.

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Arbetslivsfrågor

Motivering

Utskottets motivering - som ställdes mot den i reservafion 6 av Sonja Rembo m.fl. anförda motiveringen - godkändes med acklamation.

Mom. 4 (arbetsmiljön inom lantbruket)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Kersti Johansson och Göran Engström - bifölls med acklamafion.

Mom. 5 (yrkesinspektionens roll m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 8 av Sonja Rembo m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (säkerhetsdagar i skogsbruket)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 9 av Kersti Johansson och Göran Engström - bifölls med acklamafion.

Mom. 7 (anslag till åtgärder som motverkar kvinnors arbetsmiljöproblem) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 10 av Kersti Johansson och Göran Engström - bifölls med acklamafion.

Mom. 8 (bidragsgivning till facklig bevakning av EG:s integrationsarbete) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 11 av Sonja Rembo m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 12 (anslag till delegationen för hybrid-DNA-frågor)

Utskottets hemställan bifölls med 251 röster mot 53 för reservafion 13 av Elver Jonsson och Charlotte Branting.

Mom. 17 (åtgärder för ökad sysselsättning åt handikappade)

Utskottets hemställan bifölls med 263 röster mot 37 för reservafion 15 av Elver Jonsson och Charlotte Branting. 1 ledamot avstod från att rösta.

Elisabet Franzén (mp) anmälde att hon avsett att rösta ja men markerats som frånvarande.

Mom. 18 (handikappades tillgång till arbetsmarknaden)

Utskottets hemställan bifölls med 265 röster mot 40 för reservation 16 av Kersti Johansson och Göran Engström.

Prot. 1988/89:90 Mom. 19 (fillämpning av främjandelagen)

5 april 1989 Utskottets hemställan bifölls med 267 röster mot 38 för reservation 17 av

. , T TT Lars-Ove Hagberg. 3 ledamöter avstod från att rösta.

ArbetsHvsfrågor " "

Mom. 20 (anslag tUl Yrkesinriktad rehabilitering)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 18 av Lars-Ove Hagberg - bifölls med acklamation.

Mom. 21 (datorhjälpmedlens betydelse för handikappade)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 19 av Sonja Rembo m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 22 (anskaffning av datorutrustning budgetåret 1989/90)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 20 av Elver Jonsson och Charlotte Branting, dels reservafion 21 av Lars-Ove Hagberg -bifölls med acklamation.

Mom. 25 (lönebidragen)

Utskottets hemställan bifölls med 173 röster mot 130 för reservation 22 av Lars Ulander m.fl. 5 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 27 (anslag till Statsbidrag fill skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 24 av Sonja Rembo m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 28 (inriktningen av verksamheten vid Samhall)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 25 av Sonja Rembo m.fl. - biföUs med acklamafion.

Mom. 30 (avkastningskravet)

Utskottets hemställan bifölls med 282 röster mot 22 för reservation 27 av Lars-Ove Hagberg. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 31 (inbyggda verkstäder)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 28 av Sonja Rembo m.fl., dels reservafion 29 av Elver Jonsson och Charlotte Branting -bifölls med acklamation.

Mom. 32 (sysselsättningsvolymen vid Samhall)

Utskottets hemställan bifölls med 237 röster mot 67 för reservation 30 av Elver Jonsson m.fl.

Mom. 33 (driftbidraget fill Samhall)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 31 av Sonja Rembo m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 36 (Samhalls styrelse)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 36 av Kersti Johansson och Göran Engström - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan biföUs.

5 8 Meddelande om information från regeringssammanträde

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Meddelande om information från regeringssammanträde

Sjukförsäkringen m.m.

Anf. 74 TALMANNEN:

Jag får meddela att statsrådet Lena Hjelm-Wallén i morgon kl. 14.30 kommer att lämna information här i kammaren om bidrag fill FN:s katastroffond för Afghanistan. Efter statsrådets information ges fillfälle fill korta frågor.

6 8 Föredrogs

socialförsäkringsutskottets betänkande 1988/89:SfU14 Sjukförsäkringen m.m. 1988/89:83).

(prop. 1988/89:100 delvis och

Sjukförsäkringen m.m.

Anf. 75 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Sjukförsäkringssystemet har varit föremål för en mycket Hvlig debatt den senaste tiden, främst beroende på att kostnaderna sfigit högst avsevärt, närmare bestämt med 8 miljarder kronor det senaste året. Det finns all anledning att ställa frågan: Har svenska folket blivit så mycket sjukare? Så är naturligtvis inte fallet. Det finns flera orsaker fill de enorma kostnadsstegringarna, som inte kan förbigås med tystnad.

En av orsakerna är utan tvivel det nya systemet för korttidssjukpenning, som visat sig vara precis så komplicerat och ha så många bieffekter som vi förutspådde när systemet infördes. Kostnaden för detta system beräknades till 3,2 miljarder, men de verkliga kostnaderna närmar sig 4 miljarder kronor. Jag återkommer senare fill en reservafion i denna fråga.

Det s.k. sjuktalet, dvs. antalet sjukdagar per person och år, har ökat från ca 18 dagar 1983-1984 fill 24-25 dagar för närvarande. Då skall uppmärksammas att en ökning med endast en dag kostar ca 1,2 miljarder kronor. Orsaken till ökningen av sjuktalet kan diskuteras. Det är ett känt faktum att sjukskrivningarna ökar under en högkonjunktur, när det är gott om arbetstUlfällen. Vissa månader har antalet sjukskrivningar ökat med upp till 30 %. Enligt riksförsäkringsverkets utredningar kan en kostnadsökning om närmare 1 miljard kronor inte förklaras. Enligt uppgifter från verkets chef kan här inrymmas vad vi i dagligt tal brukar kalla missbruk.

Andelen långa sjukskrivningar ökar av flera skäl. Ett skäl är utan tvivel att vården inte fungerar som den skall. Detta nämns inte i någon utredning. Många människor får stå i sjukhusköer i månader och år och går sjukskrivna

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Sjukförsäkringen m.m.

under väntetiden. Rehabiliteringsarbetet ligger så gott som helt nere, framför allt i arbetsskadeärenden, där det dröjer upp till 3-4 år innan ärendena är avgjorda i högsta instans. Enligt riksförsäkringsverket har försäkringsöverdomstolen ändrat praxis förutom i arbetsskadeärenden också i sjukskrivningsärenden, t.ex. vad gäller sjukskrivning under utbildning. Detta bidrar till längre sjukskrivningar liksom fill att sjukskrivna får vänta längre fid på att bli förfidspensionerade på grund av atl arbetsanhopningen vid försäkringskassorna har blivit sä stor.

Försäkringskassornas kontrollfunktion har varit minimal beroende på att de tvingats prioritera kortfidssjukskrivningar och arbetsskadeärenden. Det har t.ex. inte funnits en enda sjukkontrollant i Stockholm på flera år och endast sju åtta sjukkontrollanter i hela landet. Nu skall kontrollen öka, vilket är absolut nödvändigt. Det är uppseendeväckande att en stor majoritet av svenska folket - närmare bestämt 86 % - enligt en opinionsundersökning anser att människor "fuskar" med sjukförsäkringen. Att sjukförsäkringen dessutom används som ett konfliktvapen gör sannerligen inte saken bättre. Alla sådana tendenser måste med kraft avvisas, om vi skall behålla respekten för vårt socialförsäkringssystem. Det är glädjande alt vi i opinionsundersökningen kunde konstatera att en majoritet ville atl kontrollen skall öka och atl man tycks ha förståelse för att politikerna vill vidta vissa åtgärder.

Herr talman! I det här betänkandet behandlas dels anslag som föreslagits i budgetproposifionen, dels ett stort antal motioner från allmänna motionstiden men också propositionen om tillämpningsföreskrifter när del gäller nedsättning av avgifter för pensionärer i sjukhusvård. I del sistnämnda ärendet fattade vi etl beslut för någon månad sedan, varför jag här inte ämnar orda mer om det. Jag vill endast uttrycka min tillfredsställelse över att vi nått en överenskommelse som innebär att en egen bostad, bostadsrätt och/eller fritidshus inte skall utgöra hinder för avgiftsnedsättning.

Därmed övergår jag till reservationerna.

I reservafion 1 upprepar vi vårt gamla besparingsförslag om att kompensationsnivån i sjukförsäkringen skall minskas till 80 % under de första tre månaderna av en sjukperiod per år. Delta vårt förslag har en naturlig bakgrund i vårt skattesänkningsförslag, som innebär att de flesta faktiskt får mer kvar av sin sjukpenning efter skatt än vad fallet är i dag med den 90-procenfiga kompensationsnivån. Besparingseffekten bör filiföras statsbudgeten genom en omfördelning av avgiftsuttaget.

I reservation 2 konstaterar vi att de nya reglerna vid korllidssjukskrivning givit helt orimliga effekter. Vid undersökningar som gjorts vid flera försäkringskassor har konstaterats att det i nio fall av tio gjorts felaktiga utbetalningar. Ersättningsnivåerna har varierat från hälften av den ersättning som bort utgå till dubbel ersättning. På grund av arbetsbelastningen vid kassorna har heller inte kontroller medhunnits. Systemet är sväradministrerat och kräver stora arbetsinsatser från försäkringskassans sida, och trots detta sker alltså massor av felaktiga utbetalningar. I uppemot 45 % av ärendena får man för mycket i ersättning, medan man i 10-20 % av fallen får för litet. Det är naturliglvis mycket otillfredsställande.

Systemets uppbyggnad kan i sig ge orimliga effekter. "Det är inte moraliskt försvarbart att sjuka skall få mer i lön än de som jobbar", utropade

t.ex. Metallfacket vid SKF i Göteborg i LO-fidhihgen nr 38 förra året. Jag delar den åsikten. I det här fallet gjorde man i Melallklubben så, att man lade "överskottspengarna" i en särskild pott. Men det kan faktiskt inte försvaras att sjukförsäkringssystemet är uppbyggt på det sättet. Här bör alltså en ändring komma fill stånd.

Det är alldeles uppenbart att del nya systemet medfört ökade kostnader för sjukförsäkringen, och vi anser att regeringen snarast'bör komma med förslag till ett nytt, rättvisande regelsystem för korttidssjukskrivna.

I en interpellationsdebatt för någon vecka sedan gav jag socialministern ett fips om hur man kunde förfara. Det tipset har jag fått från personalen vid min egen försäkringskassa. Det liknar det norska systemet. När man lämnar in sitt sjukintyg lämnar man samtidigt in ett intyg från arbetsgivaren där det uppges hur stort inkomstbortfallet blir, och så får man helt enkelt 90 % av den bortfallna inkomsten - ett mycket enkelt system som skulle ta bort mycket av det krångel som i dag föreligger när det gäller uträkningar.

Socialministern lovade att åtminstone fitta på förslaget. Jag hoppas att han tycker att det är bra.

I reservafion 4 föreslår vi tillsammans med centerns representanter en s.k. arbetsgivarperiod under de första 14 sjukdagarna. Kostnaderna inom försäkringen kunde på det sättet minskas. De insparade personalresurserna vid försäkringskassorna kunde i stället användas tiU betydligt angelägnare ändamål, nämligen till rehabilitering av längtidssjukskrivna, vilkas sjukskrivningstid då kunde minska. För arbetstagarna skulle detta system innebära en god trygghet vid sjukdom, samfidigt som arbetsgivarna finge ett ökat incitament till att motverka arbetsskador genom arbetsmiljöförbättrande åtgärder. Vi anser att regeringen snarast bör förbereda ett sådant förslag, som bl.a. framlagts av riksförsäkringsverkets generaldirektör och som tillämpas t.ex. i Danmark.

I reservation 6 återkommer vi till frågan om egenföretagarnas sjukpenningskydd. Vi har i flera år påtalat förhållandet att egenföretagare ofta får erlägga betydligt högre socialavgifter än vad vederbörande får ut som socialförsäkringsförmån. De får helt enkelt betala en extra skatt. Sjukförsäkringsavgiften beräknas t.ex. på den taxerade inkomsten, men egenföretaga-rens sjukpenninggrundande inkomst beräknas i regel endast på vad som motsvarar skälig lön för en anställd.

Många småföretagare, speciellt jordbrukare, har låga nettointäkter och därmed också mycket dålig täckning för inkomstförlust vid sjukdom. Vi anser därför att det finns behov av en frivillig sjukförsäkring som täcker denna inkomstförlust. Den nuvarande frivilliga försäkringen borde kunna utökas så att sammanlagd obligatorisk och frivillig sjukpenning kunde utgå med ett belopp som motsvarar avtalsenUg lön i resp. yrke. Det lägsta ersättningsbeloppet - och avgift som motsvarar detta - bör bestämmas till föräldraförsäkringens grundbelopp. Högsta förmån bör baseras på en inkomst om 7,5 basbelopp. Vi anser att regeringen snarast bör lägga fram ett förslag om en sådan frivillig sjukpenningförsäkring för egenföretagare.

Till sist några ord om det särskilda yttrandet.

I flera mofioner har man tagit upp del sneda förhållandet att sjukförsäkringen medger endast hel resp. halv sjukskrivning. En person som kunde

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Sjukförsäkringen m.m.

Prot. 1988/89:90 klara sig med en tredjedels sjukskrivning tvingas i dag helt enkelt att
5 april 1989 sjukskriva sig fiU hälften. En finare gradering av sjukpenningen skulle

TT~7T ... . naturligtvis vara värdefull från rehabilileringssynpunkt. Nu har rehabilite-

ringsberedningen - som för närvarande är på remiss - föreslagit fler sjukpenningnivåer, varför vi nu avstår från att reservera oss. Vi vill emellerfid understryka det angelägna i att en sådan reform snarast kommer fill stånd.

Därmed, herr talman, ber jag att få yrka bifall till reservationerna 1, 3, 4 och 6 samt i övrigt tiU utskottets hemställan.

Anf. 76 SIGGE GODIN (fp):

Herr talman! Folkpartiet slår vakt om den generella socialförsäkringen, som i långa stycken är en frukt av liberal reformpolifik. Jag tycker att det finns skäl att redan i inledningen slå fast denna folkpartiels samlade syn på socialförsäkringssystemen.

Men flera av de systemen lider av akuta brister. Dagens debatt handlar om sjukförsäkringen och i viss mån arbelsskadeförsäkringen, eller om huruvida en samordning av försäkringarna på dessa områden är möjlig eller inte.

Sjukförsäkringen har i dag sådana brister att miljoner strömmar ut ur systemet. Det är pengar som måste finnas för att försäkringssystemet skall fungera. Men framför allt handlar det om vad vi får för sjukförsäkringspengarna. Kommer dessa de människor fill del som bäst behöver dem? Är det enda saliggörande att tillföra pengar så att den sjukskrivne får sin ersättning? SjälvfaUet är detta vikfigt. Men vad kan de miljoner som strömmar ul ur systemet användas fill i stället för som nu till överkompensation?

Låt mig också påminna om att folkpartiet motsatte sig timsjukpenningre-formens utformning, därför att riskerna för över- eller underkompensation för den ersättningsberättigade var stora. Rättvisekravet hävdar vi också, nämligen atl den som är sjuk skall ha rätt att få rätt sjukersättning.

Herr talman! Är systemet bra som det är? De undersökningar som gjorts inom försäkringskassorna visar atl en stor del felaktiga ersättningar utgått och att kompensationsnivåerna varierat från hälften av den ersättning som bort utgå till dubbel ersättning. Dessutom har de nya reglerna visat sig mycket arbetskrävande för kassorna. Det är uppenbart att reglerna har samband med de ökade kostnaderna för sjukförsäkringen och det ökade antalet sjukanmälningar. Den tyngande hanteringen av timsjukpenningen och arbetsskadeförsäkringen har inneburit att försäkringskassorna eftersatt kontrollen i sjukpenningärenden, och de har inte fått fillräcklig tid för rehabiliteringsärenden.

Detta är ett inhumant försäkringssystem som låter människor gå sjukskrivna onödigt lång fid, därför att kassorna inte har tillräcklig tid för rehabiliteringsärenden. Det är också orimligt att medel skall saknas i vården, så att sjukskrivna inte snabbt får operafioner utförda och sedan kan gå tillbaka lill sina arbeten.

Min erfarenhet från rehabiliteringsarbete säger också att svårigheterna att
rehabilitera en människa som väntat i 12-15 månader på en åtgärd är
uppenbara. Folkpartiet vill därför se ett bättre samband mellan sjukförsäk-
96 ringen och sjukvården.

Herr talman! I betänkandet säger utskottsmajorileten:

"Enligt utskottets uppfattning finns det inte anledning till en sådan översyn av sjukförsäkringen som motionärerna förordar." Della är klara besked. Socialdemokraterna i utskottet ser inte problemen. De ser inle hur onödiga miljoner rinner bort i systemet. De ser inte människan bakom varje sjukanmälan - de människor som hellre vill få en operation än slä i sjukvårdsköerna månad efter månad.

Herr talman! I en interpellafionsdebatt för någon vecka sedan debatterades här i kammaren sjukförsäkringssystemet. Socialministern var dä inte lika säker som socialdemokraterna i utskottet. Han sade bl.a.:

"Slutsatserna i anledning av denna utveckling inom sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen är således i första hand alt orsakerna måste klarläggas och åtgärder vidtas för att komma lill rätla med siluationen. Åtgärderna bör vara inriktade på att förbättra möjligheterna lill rehabilitering och till förebyggande insatser."

Socialministern har alltså förstått problemet. Han är inle lika säker som socialdemokraterna i utskottet.

Varför är ni så kallsinniga? Om man skall sätta in åtgärder i rehabiliterande syfte, så behövs det pengar och personal. Varför vill ni då inte se fill alt kassornas personal får tid för denna viktiga insats i stället för att administrera ett dåligt system?

Varför delar ni inte socialministerns åsikter om alt frågorna är vikliga, att de måste åtgärdas och att pengar måste kanaliseras till de viktigaste insatserna för den sjukskrivne, nämligen snabb rehabilitering och snabb vård för alt han snabbt skall komma tillbaka till sitt arbete? Varför är socialdemokratin kluven i denna fråga?

Herr talman! I avvaktan på att socialdemokraterna skall bli överens inbördes om en översyn av sjukförsäkringssystemet anser folkpartiet atl ersättning inte skall utgå för insjuknandedagen.

Mänga insatser krävs inom sjukvården. Självfallet måste alla hjälpa till med de medel som behövs för att korta köerna i vården, för atl möjligheterna till rehabilitering skall förbättras och för att fillvaron för handikappade och gamla skall förbättras. Vi anser att en effekfiv insjuknandedag skall införas och att den skall kombineras med en 30-dagarsregel, så all inte de som ofta är sjuka skall drabbas oskäligt hårt. Med vårt förslag skulle inle heller någon drabbas av mer än högst 12 karensdagar per år.

Herr talman! Bestämmelserna om beräkning av egenförelagarens sjukpenninggrundande inkomst är i dag inte samordnade med avgiftsuttaget. I dag beräknas avgiften på den taxerade inkomsten, medan sjukpenninggrundande inkomst inte får beräknas högre än skälig lön för liknande arbete. Det medför många gånger högre avgifter än de förmåner som grundas på ersättningen. Bara vetskapen om att egenförelagaren har en många gånger längre arbetsdag än den reglerade arbetsfiden för anställda borde motivera alt sjukersättningen också beräknades efter den avgift som erläggs. Detta är närmast en självklarhet, och därför bör reglerna ändras.

Många företagare har också låga nettointäkter och får därför myckel dålig täckning för inkomstförluster vid sjukdom. Regeringen bör därför fä i

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Sjukförsäkringen m.m.

7 Riksdagens protokoU 1988/89:90

Prot. 1988/89:90 uppgift att lägga fram förslag fill en bättre frivillig försäkring för egenföreta-
5 april 1989 garna.

Sjukförsäkringen m.m.

Herr talman! Enligt folkpartiets mening finns inga bärande skäl till att inte tillåta inträde i den frivilliga sjukförsäkringen efter 55 års ålder. Det begränsade skydd som försäkringen ger borde finnas för alla som inte är obligatoriskt försäkrade fram tiU sin pensionering. Skälen tUl att man tvingas avveckla ett jordbruk eller ett småföretag innan pensionsåldern inträder kan vara många. Rätten att teckna en frivillig försäkring är därför en självklarhet även för det ringa antal som hamnat i denna situation.

Precis som Gullan Lindblad noterar jag när det gäller avgiftsnedsättning för pensionärer att majoriteten har tillstyrkt folkpartiets förslag att eget boende eller innehav av fritidshus inte skall inräknas vid beräkningen av avgiften för sjukhusvård. Det är bra att den frågan lösts.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till de reservationer som folkpartiet står bakom i betänkandet.

Anf. 77 KARIN ISRAELSSON (c):

Herr lalman! Oron över vad som håller på att ske med våra trygghetssystem sprider sig i samhället. Det ökande antalet sjukfrånvarodagar och det stigande antalet arbetsskadeärenden belastar statens ekonomi hårt. För alla berörda som handlägger och administrerar dessa försäkringar är belastningen oerhört stor.

De reformer som regeringen lägger förslag om och en lydig politisk vänsterflygel som regel följer innebär bara mera krångel och större utflöde av pengar. Vad som är mest bekymmersamt är väl den dåliga kunskapen om huruvida dessa strömmar av pengar går till rätt ficka.

När det gäller många av de reformer som genomförts de senare åren har centern givit uttryck för andra uppfattningar rörande fördelningen av de anslagna medlen. Jag är helt övertygad om att vi har haft rätt i våra förslag. Titta bara på vad som håller på att ske med ATP-pensionerna. Alltmera blir de en grundpension, och det var så vi ville ha det från centerns sida. Eller se på timsjukpenningreformen; vi föreslog ett annat system, mindre byråkratiskt men med rättvisa för dem som inte erhöll fullgod ersättning.

I det betänkande som vi behandlar nu för vi återigen fram förslaget om ett arbetsgivarinträde i sjukförsäkringen. Skälen är många. Bl.a. anser vi det riktigt att arbetsgivaren får ett större ansvar för arbetsmiljön. Det får han om han direkt kan avläsa sjukfrånvaron. De kostnader som i dag skall betalas av en arbetsgivare går via ett avgiftssystem som han kanske inte direkt kopplar till det sjukfrånvarotal han har. Genom ett arbetsgivarinträde skulle den sjuke erhålla sin lön och arbetsgivaravgiften kunna sänkas. För försäkringskassorna skulle frikopplingen från de korta sjukfallen innebära mera tid för rehabiliterande insatser för de långtidssjuka. Detta måste vara rätt väg att gå för alt lösa en del av det bekymmersamma läget inom sjukförsäkringen.

Om vi ser på förhållanden i våra grannländer, finner vi att Norge sedan

många år har arbetsgivarinträde. Ingen av de fackliga företrädarna där för

samma argumentafion som de svenska fackföreningarna. Tvärtom inser man

där vilka ökade möjHgheter det finns att kräva insatser från arbetsgivarens

98 sida för atl förbättra arbetsmiljön.

I vissa fall träder försäkringskassan in t.ex. vid ersättning till kroniskt sjuka. Det finns all anledning för utskottsmajoriteten att studera omvärlden i denna fråga.

Utskottsmajoriteten har inte kunnat visa något bättre alternativ. Den är inte ens beredd att uppdra åt regeringen att utarbeta ett förslag med denna inriktning. Jag yrkar bifall till reservation nr 4.

Sjukpenningskyddet för egenföretagare är inte samordnat med de bestämmelser som gäller för avgiftsuttaget. Avgiften beräknas på inkomsten enligt taxeringen, medan sjukpenninggrundande inkomst inte får beräknas högre än vad som motsvarar skälig lön för liknande arbete. I vissa fall sker beräkningen med stöd av de senaste tre årens taxering. Del innebär att egenföretagare ibland har högre inkomst än den som grundar rätt fill förmåner. Detta är naturligtvis inte bra. Vi har från centerns sida motionerat i detta ärende under många år.

Detta förhållande förstärks av att egenföretagare som lantbrukare och småföretagare ofta har låga nettointäkter. Det medför att sjukpenninginplaceringen blir därefter.

För att råda bot mot detta har en mofion lämnats från centerpartiet, i vilken vi kräver att det skall ges möjlighet till frivillig sjukförsäkring för egenföretagare. Vi har begränsat ersättningen enligt vissa regler och ser detta som en väg att lösa de för egenföretagarna svåra problemen.Utskottet hänvisar i sitt avslagsyrkande lill den översyn som pågår i riksförsäkringsverket. Vi anser atl detta arbete bör påskyndas. Jag yrkar bifall till reservafion nr 6.

55-årsgränsen för den frivilliga försäkringen utgör ett hinder för många kvinnor främst att erhålla ett skydd vid sjukdom. Det finns många kvinnor som skulle ha erhållit ett bättre försäkringsskydd om denna gräns inte funnits. Det rör sig förmodligen inte om några större kostnader för försäkringssystemet att ta bort denna gräns. Utskottsmajoriteten anser att detta inte skall ske. Jag yrkar bifall till reservafion nr 7.

Även beslutet om borttagande av det avgiftsfria året i sjukvården för pensionärer har visat sig vara felaktigt. Mycken möda och stora svårigheter hade besparats lagstiftare och administration om regeringen tagit fasta på centerns avslagsyrkande. Återigen får vårt utskott behandla konsekvenserna av detta huvudlösa beslut.

Vi vidhåller från centerns sida vårt tidigare ställningstagande i denna fråga. Vi anser att sjukvårdskostnaderna inte skall belasta en pensionär så hårt som de gör när avgift införs från första dagen.

För närvarande får försäkringskassans personal ständiga förfrågningar rörande denna reform, som trots uppskjutet ikraftträdande visat sig synnerligen dåligt förberedd. I klantighet mäter sig denna handläggning med den som gällde fimsjukpenningreformen. I dag vet kassorna fortfarande inte hur den individuella prövningen skall ske. Jag kan försäkra att detta inte är fill fördel för en redan hårt arbetande personalgrupp. Det kan vara denna reform med försämringar som får många ur försäkringskassepersonalen att lämna arbetel för mera normala arbetsuppgifter.

Vi har från centerns sida elt andrahandsyrkande i det fall vårt avslagsyrkande inte blir riksdagens beslut. Vårt förslag innebär att vi kräver en

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Sjukförsäkringen m.m.

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Sjukförsäkringen m.m.

generös prövning av de avgifter som skall tas ut. I detta förslag Hgger också ett konstaterande om att det var synnerligen felaktigt att ta bort det avgiftsfria ärel och i stället införa en avgift som prövas för de sämst ställda pensionärerna.

Jag vill fräga företrädarna för förslaget om de har insett att man nu igen inför differentierade sjukvårdsavgifter, men bara för de sämst ställda grupperna. Vilken logik ligger det bakom att just dessa inte skulle kränkas i sin integritet av detta prövningsförfarande? Jag yrkar bifall fiU reservafionerna 8 och 9.

Skall tron på de sociala systemen inom social- och pensionssektorn bibehållas, måsle åtgärder nu vidtas för att hejda kostnadsökningen. Har inte regeringspartiet den framförhållningen, bäddar det för nya, stora problem inom en snar framtid. I stället för att pröva nya vägar hävdar regeringsföreträdarna atl allt är bra och vågar inte ta fill vara goda idéer. Detta är djupt olyckligt.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till reservafionerna 4, 6, 7, 8 och 9.

100

Anf. 78 MARGÖ INGVARDSSON (vpk):

Herr talman! Socialförsäkringarna är nu vårt vikfigaste fördelningspolifis-ka instrument. Socialförsäkringarna har också en klart inkomstomfördelande effekt. Det är givetvis huvudorsakerna till att vi ständigt har dessa borgerliga attacker på vårt socialförsäkringssystem.

Just nu har man skjutit in sig på sjukförsäkringen. Anledningen fill det är att kostnaderna för sjukförsäkringen har ökat och att sjuktalet har ökat med nästan fyra dagar på fyra år. Det är riktigt att det förhåller sig på det sättet.

Gullan Lindblad påstår, insinuant som vanligt, att orsaken fill detta är att vi sjukskriver oss i onödan - vi skulle mygla oss till lediga dagar med hjälp av sjukförsäkringen! På så sätt försöker moderaterna skapa misstro mot sjukförsäkringen, så att det skall finnas en möjlighet att komma in och försämra den.

Gullan Lindblad stödjer sig också på riksförsäkringsverket, för att ge riktig tyngd äl sin kritik. Men vad säger egentligen riksförsäkringsverket? Jo, man avfärdar påståendet atl vi skulle sjukskriva oss i onödan. Riksförsäkringsverket har särskilt gått ut för att avfärda den kritiken.

Riksförsäkringsverket säger att hälften av ökningen av sjuktalet beror på alt arbetsskadade nu får sjukersättning under utbildning och rehabilitering och på att de som väntar på förfidspension går sjukskrivna mycket längre nu, eftersom försäkringskassorna är överbelastade och inte klarar av ärendena inom rimlig tid.

Sedan säger GuUan Lindblad: Under en högkonjunktur kan man se att folk sjukskriver sig mycket mer än vad man gör när det är lågkonjunktur. Det förhåller sig faktiskt på det sättet, att när vi har högkonjunktur är det fler människor i arbete. Tidigare gick många av dem på arbetslöshetsunderstöd, och dä har man ingen anledning alt sjukskriva sig på samma sätt som om man blir sjuk när man har arbete.

Delta är de förklaringar som riksförsäkringsverket lämnar fill de ökande sjuktalen, men de borgerHga försitter inte en chans att angripa vårt sociala trygghetssystem!

Herr talman! I detta betänkande finns också den slutliga behandlingen av pensionärernas avgiftssystem under sjukhusvård. Det är en följd av att en majoritet i riksdagen, bestående av socialdemokrater, moderater och folkpartister, har beslutat att avskaffa pensionärernas fria är pä sjukhus.

Det här är min tredje period i riksdagen, herr talman, och jag börjar fä en viss vana vid att vi förlorar en del omröstningar. Det känns ju aldrig särskill bra, men del finns vissa graderingar av de känslorna, och jag måsle säga att beslutet att avskaffa pensionärernas fria år på sjukhus kändes verkligt plågsamt. Jag känner mig också generad över att vi inte anser oss ha råd att ge våra pensionärer ett fritt år på sjukhus.

Beslutet motiverades bl.a. med att pensionärerna nu har det så gott ställt att de mycket väl kan betala avgiften. Ja, man sade t.o.m. att della var en rättvisereform. Det skulle bli rättvisa för pensionärerna: de skulle fä samma villkor som vi övriga. Men då måste man komma ihåg alt det fortfarande finns 674 000 pensionärer som har så låg pension att de fär pensionstillskott. Dessa pensionärer har inte så god ekonomi att de kan betala sjukhusavgiften. Om de råkar ha en hyra på 2 000 kr. i månaden - vilket inte är någon ovanlig hyra i dag i nyproduktionen - ligger de som bara har folkpension och pensionstillskott under socialstyrelsens norm för vad som är en skälig levnadsstandard. På den summan skall de då betala en tredjedel av sin pension i avgift för sjukhusvården!

Alla turerna omkring avgiftssystemet visar att riksdagen var fullt medveten om att det finns en stor grupp pensionärer som egentligen inle har råd all betala denna avgift. Därför måste man konstruera etl speciellt system som medför en möjlighet till personlig nedsättning av avgiften. Då hamnar vi, precis som Karin Israelsson sade, i det gamla, förnedrande systemet med differentierade avgifter och en prövning av den individuella ekonomin.

Tidigare drabbades alla pensionärer, även de rika, och då vart del stort gny hos moderaterna. Då slogs vi på samma sida för att få bort systemet. Men nu drabbar systemet bara de fattiga pensionärerna, och då är det tydligen inte angeläget för vare sig moderater eller socialdemokrater att agera emol del.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 8 och 10 i betänkandet.

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Sjukförsäkringen m.m.

Anf. 79 GULLAN LINDBLAD (m) replik:

Herr talman! Om Margö Ingvardsson hade hört på allt vad jag sade, hade hon noterat att jag sade att det är viktigt alt upprätthålla respekten för vårt socialförsäkringssystem genom atl det icke missbrukas, t.ex. när man använder försäkringen som ett konfliktinslrument. Margö Ingvardsson måste väl ändå hålla med om att det inte kan vara rimligt atl använda försäkringen vid arbetsmarknadstvister?

Sedan kan jag notera att Margö Ingvardsson i huvudsak upprepade de argument jag hade vad gäller orsakerna lill kostnadsökningarna. Jag har också läst riksförsäkringsverkets utredning och har där uppmärksammat bl.a. att cirka en miljard kronor icke kan förklaras, ulan där döljer sig enligt verkets chef kanske vad vi i dagligt tal kallar missbruk. Jag vill säga all jag är i mycket gott sällskap, eftersom 90 % av svenska folket har uppfattningen att försäkringen missbrukas. Så jag skäms inte ett dugg för att jag hyser den misstanken.

101

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Sjukförsäkringen m.tn.

Avgifterna skall inte drabba de fattiga, Margö Ingvardsson. Det är just därför som vi tillsammans i majoriteten har tillskapat regler som gör att de som bäst behöver hjälpen också skall få den.

Anf. 80 MARGÖ INGVARDSSON (vpk) replik:

Herr talman! Jag försäkrar Gullan Lindblad atl jag har lyssnat på vartenda ord. Jag har t.o.m. gjort anteckningar under hennes anförande.

Visst är vi överens om att man inte skall använda sjukförsäkringen som ett konfliktvapen - det tror jag inte att del råder några som helst delade meningar om. Men vad Gullan Lindblad gör i sitt anförande är att hon blåser under fördomarna om att det skulle förekomma ett allmänt missbruk av sjukförsäkringen. Den kritiken avfärdar riksförsäkringsverket. Försäkringskassorna har också under senare tid gjort extra sjukkontroller som visar att missbruket inte alls är av den omfattning som Gullan Lindblad och andra försöker göra gällande.

Visst finns det delar av vår lagstiftning som missbrukas, och det största missbruket sker inom skattelagstiftningen. Tänk, om moderaterna en enda gång gick upp i riksdagens talarstol och ville ha skärpta regler inom skattelagstiftningen, för alt man skulle kunna komma åt det stora skattefusket i det här samhället!

Gullan Lindblad säger att vi med kraft skall avvisa missbruket av socialförsäkringarna. Jag tycker alt det är angeläget att vi här med kraft avvisar det förtal av vår sjukförsäkring som moderaierna hänger sig åt.

När det gäller pensionärernas avgifter vid sjukhusvård, om jag hinner beröra dem på den korta repliktiden, säger Gullan Lindblad att systemet med en personlig avgiftsnedsättning har man åstadkommil för att inte de fatfiga pensionärerna skall drabbas. Men vad är det som drabbar de fattiga pensionärerna, Gullan Lindblad? Jo, del är just delta atl göra en personlig ansökan och redovisa sin ekonomi och lala om varför man inte har råd att betala den fulla avgiften.

Del var just det vi kritiserade när det var fråga om de differentierade sjukhusavgifterna. Men då drabbade systemet även de rika pensionärerna, och då var moderaterna överens med oss om kritiken. Nu tycker Gullan Lindblad och moderaterna att del är ett bra system, när pensionärer som hamnar på sjukhus får lita till vad som kan kallas någon form av välgörenhet.

102

Anf. 81 GULLAN LINDBLAD (m) replik:

Herr talman! Jag ägnar mig inte åt förtal, Margö Ingvardsson. Jag bara noterar de förhållanden som de facto råder inom socialförsäkringen i dag. Gå bara till folk som arbetar på försäkringskassan, sä får Margö Ingvardsson precis samma uppgifter av dem, och de vet faktiskt vad de talar om.

Del viktigaste vi kan göra för att förhindra skattefiffel och annat som Margö Ingvardsson talar om i del sammanhanget är att sänka skattetrycket. En viktig åtgärd för att åstadkomma delta är alt vi minskar kostnaderna i de stora Iransfereringssystemen, precis som det står i årets budgetproposition.

Eftersom del skulle vara så förnedrande att ansöka om nedsatt avgift, vill jag fråga om Margö Ingvardsson i så fall totalt underkänner hela vårt

socialtjänstsystem, för det är ju baserat på att man gör en prövning i Prot. 1988/89:90
förhållande till den hjälpsökandes inkomst. 5 april 1989

Sjukförsäkringen m.m.

Sedan vill jag återigen upprepa vad jag sade i förra debatten, nämHgen att de pensionärer som är sjukskrivna länge de facto får en förbättrad situation med det nuvarande systemet, och det är en ganska vikfig reform.

Anf. 82 MARGO INGVARDSSON (vpk) replik:

Herr talman! Gullan Lindblad framhärdar i påståendena om att del sker missbruk av sjukförsäkringen och att man känner till det på försäkringskassorna. Då ber jag Gullan Lindblad: Redovisa vad det finns för undersökningar och vad de har kommit fram till! Det finns nämHgen inga undersökningar som visar att det skulle pågå ett omfattande missbruk.

Jag tycker att det stora problemet när del gäller människors hälsa och sjukvård är att folk inte stannar hemma när de är sjuka utan går till sina arbeten och smittar arbetskamraterna. Jag känner mig personligen nästan som ett exempel på det i dag. Om den sjukpenningreform som vi nyligen genomfört inte hade skett, skulle folk i ännu större utsträckning fortsätta att gå fill arbetet och smitta ner sina arbetskamrater, fast de egentligen borde vara hemma.

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 83 RAGNHILD POHANKA (mp):

Fru talman! Vi har ett socialförsäkringssystem som verkligen utgör elt skyddsnät för invånarna i vårt land, men det finns ändå brister. Några av dem skall jag peka på, och några försämringar har skett under den korta period som jag har suttit i riksdagen.

För att emellertid börja med en förbättring som nyligen har genomförts, vill jag nämna regeln från 1987, att ersättning skall utgå till alla från insjuknandedagen. Det är en fråga om rättvisa inom befolkningen i stort, då stora grupper tjänstemän sedan länge haft den förmånen. Det är bra att den orättvisan har åtgärdats.

Att sänka kompensafionsnivån fill 80 % och införa karensdag, vilket del föreligger förslag om, är naturligtvis en besparing, men del skulle drabba låginkomsttagare, småbarnsföräldrar och människor som i dag kanske ofta är sjuka men är kvar på den allmänna arbetsmarknaden och kan vara i en tillfällig svacka. Om deras ekonomi skulle drabbas ännu hårdare än all de får sjukpenning med 90 % av lönen, skulle detta kunna betyda katastrof i vissa lägen.

Det särskilda yttrandet, som handlar om kvarts och tre kvarts sjukskrivning, innebär ett nytänkande inom sjukförsäkringen. Samma förslag har framförts av rehabiliteringsberedningen. Företrädare för flera partier har i det särskilda uttalandel framhållit viklen av alt en sådan möjlighet införs, och vi avvaktar den fortsatta behandlingen av beredningens förslag.

De nya sjukpenningnivåerna skulle ha stor betydelse för rehabiliteringsarbetet. Även om några inte kan återgå lill åtta timmars arbetsdag, kan de kanske göra en fullgod arbetsinsats under sex fimmar. Det är något som miljöpartiet vill införa generellt, men det här är en bra väg.

103

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Sjukförsäkringen m.m.

Tre kvarts sjukpenning är väl i första hand en bra sak när del gäUer rehabilitering, eftersom det sällan går atl göra en effektiv insats på arbetsmarknaden med så kort arbetstid som en fjärdedel. Men man kanske inte kommer helt bort från sitt arbete, utan man kan fortsätta att hålla kontakten och sä småningom öka arbetsfiden. Det här är en sak som jag tycker är väldigt viktig.

Intressant är ocksä reservation 6, angående en frivillig sjukförsäkring för egenföretagare. I avvaktan pä riksförsäkringsverkets översyn av egenföretagarnas sjukpenningsskydd yrkar jag bifall till den reservationen vid mom. 9.

Sedan kommer jag lill den andra avdelningen, om nedsättning i särskilda fall av avgiften för pensionärer vid sjukhusvård. Det är riktigt att det första förslaget mildrades en del genom införande av de olika nivåerna. Men miljöpartiet de gröna yrkar ändå pä återinförande av friäret för pensionärer. Pensionärer kommer ofta i svåra situationer, när de är sjuka under en längre lid. Skall de kunna bo kvar i sitt egnahem? Skall de hyra en mindre bostad? Skall de ha någon form av institutionsvärd? Dessa överväganden är svära och ångestfyllda för många, och det minsta vi kan ge dem är tid - lid att tillsammans med make eller maka eller andra anhöriga planera för en ny livsform. Della gäller bäde lågpensionärer och dem med bättre pensionsför-hällanden. Detta friar skulle vara generellt, inte behovsprövat. Det skulle vara lika generellt som barnbidraget. Jag yrkar härmed bifall till reservation 8.

När det gäller prövningen av nedsättningen av sjukhusavgifterna är det viktigt atl den blir generös, att hänsyn verkligen tas till möjligheterna och behoven hos pensionärer i vad gäller ekonomiska förutsättningar för rehabilitering, sä att de inte genom en dålig ekonomi belastas ytterligare och på det sättet har mindre chans att våga satsa på en rehabilitering.

.Även vid kortare sjukhusvistelse än en månad anser vi att nedsättning skall kunna erhållas.

Undantagspensionärerna, som miljöpartiet på annat häll yrkar skall fä sitt pensionstillskott, anser vi i dagens läge generellt skall befrias frän sjukhusav-gifl. Del vikliga är då atl vi har en generös prövning vid avgiftsbefrielsen. Jag häller med Margö Ingvardsson om att det är mycket svårt och förödmjukande för pensionärerna att behöva be om en sådan. Sedan behöver de naturiigtvis hjälp i många fall, och jag förutsätter alt de ända skall fä del.

Jag yrkar bifall lill reservationerna 9, 10 och 11.

Tack för ordet!

104

Anf. 84 BÖRJE NILSSON (s):

Fru lalman! Den allmänna sjukförsäkringen utgör en av grundstenarna i den sociala Iryggheten. Sjukförsäkringen har också förfinats genom elt malmedvetet reformarbete under mänga år, och en viktig förändring skedde i december 1987, då timsjukpenningen tillkom. Det var en mycket viktig räiivisereform som då genomfördes, och den har väl ungefär fått del utfall som förväntades vid detta tillfälle.

Det bör väl ocksä sägas inledningsvis att det betänkande vi nu behandlar tar upp statsbidraget till sjukförsäkringen, alltså det som täcks i budgeten. I betänkandet behandlas också ersättning för närståendevård, en reform som

Sjukförsäkringen m.m.

träder i kraft den 1 juli i år. Denna reform innebär att närstående till svårt Prot. 1988/89:90 sjuka ges rätt till ledighet från sitt arbete med ersättning motsvarande 5 april 1989 sjukpenningen. Det är aUtså ytterligare ett steg för att förbättra tryggheten.

Efter att ha lyssnat på inläggen och studerat reservationerna kan jag konstatera att det inte finns så värst mycket nytt i argumentafionen. Till dels är det hela en upprepning från interpellafionsdebatten om sjukförsäkringen strax före påsk. Gullan Lindblad tog då liksom nu upp kostnadsökningen. Sigge Godin sade i dag att pengarna rinner ut ur systemet, och man har också vid något tillfälle i debatten sagt att det läcker ur sjukförsäkringen och att något måste ske. I det perspekfivet skall man alltså se sänkt kompensafions-grad och karensdagar.

Jag tycker att socialministern i intérpellationsdebatten mycket väl klarade ut de här frågorna. Debatten då handlade ganska mycket om de 8 miljarder som sjukförsäkringen har ökat. Man har delvis också kommit in på detta i dag. Riksförsäkringsverket har gjort en analys av kostnadsutvecklingen och säger att det finns en rimlig förklaring tiU vart de 8 miljarderna har tagit vägen, och det har också redovisats. 2 miljarder beror på högre löner och därmed högre sjukpenning, och det är en naturtig effekt av systemet. 1,1 miljard beror på fler långa sjukskrivningar. Det är en fråga som i och för sig kan diskuteras. 0,4 miljard beror på ökat antal sjukskrivningar och 3,7 miljarder på den nya timsjukpenningreformen. Den här ökningen var nästan helt efter beräkningarna, och det är alltså inga dramatiska avvikelser.

Jag vill liksom Margö Ingvardsson säga att det inte finns någon orsak att tala om missbruk av systemet. Det är att angripa själva försäkringen. Vi har långa sjukfall, och de ökar. Där finns en mycket stor kostnad. Sjuktalet ökar också. Det har förändrats från fid fill annan, och det är ingenfing ovanligt. Det hänger delvis samman med konjunkturbilden. Sjuktalet var högre på 70-talet och sjönk i början av 80-talet. Nu är man tillbaka på 70-talsnivån, kan man säga. Det är helt normala förändringar som kan ske.

Jag tycker att man resonerar på ett felakfigt sätt när man skjuter in sig på en försämring av försäkringen. Naturligtvis måste man gå till grundorsaken: Vad är grundorsaken fiU långa sjukfall, vad är grundorsaken fill sjuktalet? Jo, det är till mycket stor del en dålig arbetsmiljö, som man nu tar upp i arbetsmiljökommissionen. Det beror delvis också på brister i rehabiliteringen. Det är alltså grundorsakerna man måste angripa i stället för att ge sig på själva sjukförsäkringen. Därför avvisar vi mycket bestämt det förslag som kommer från moderaterna, i första hand, och folkpartiet om försämring av sjukförsäkringen, eftersom det skulle få mycket kännbara effekter för de försäkrade.

Försäkringen är ju till för att skydda människor från att utöver en dålig hälsa också få en förstörd ekonomi. Avsikten är alltså att man skall ha råd att söka vård eller stanna hemma när man blir sjuk, så att man snabbare och säkrare kan återfå sin hälsa och återkomma till arbetslivet.

Denna ambition som vi står för är oerhört viktig ur hälsosynpunkt. Vi tror
att det också är god samhällsekonomi att de enskilda människorna har
möjlighel att sköta sin hälsa. Därför avvisar vi alltså mycket bestämt de här
gamla förslagen om försämringar i sjukförsäkringen genom sänkt kompensa
tionsgrad och karensdagar. 105

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Sjukförsäkringen m.m.

När man diskuterar timsjukpenningen gäller det främst kompensafions-effekterna. Jag vill understryka det som utskottet säger på s. 5, nämligen att "de undersökningar som hittills gjorts av kompensafionsnivån vid kortare sjukfall avser ett mycket begränsat material". Och vidare: "Riksförsäkringsverket har inte kunnat dra några säkra slutsatser av undersökningen utan ansett det nödvändigt att ytterligare analysera orsakerna till kompensationseffekterna."

Vi menar att det i dag inte finns något säkert underlag, och därför måste man gå vidare. Det är alltså för tidigt att liksom göra en slutredovisning eller bedömning av timsjukpenningen, utan det får anstå.

Arbetsgivarinträdet har också diskuterats tidigare under åren. I samband med genomförandet av timsjukpenningreformen tecknades en rad avtal om sjuklön. Vi menar att det är oerhört viktigt att följa upp konsekvenserna av dessa avtal när det gäller försäkringen. Det är också det som skall ske. Därför avvisar vi i dag förslaget om att man skall utreda frågan om arbetsgivarinträde. Vi tror inte heller att en sådan åtgärd löser rehabiliteringsbehoven ute på arbetsplatserna. Det är ett felaktigt synsätt. Det ligger dessutom en mycket stor fara i om arbetsgivaren skulle bli sjukkontrollant. Det är ju en del av arbetsgivarinträdet. Det får således mycket farliga effekter. Man kan också misstänka att arbetsgivaren skulle få ett direkt ekonomiskt intresse att styra sin anställningspolifik på så sätt att personer som kan förväntas ha hög sjukfrånvaro inte anställs. Det finns således farliga moment i detta förslag. Vi avvisar det därför ifrån utskottets sida.

När det gäller egenföretagarnas sjukpenningskydd, får vi hänvisa till den översyn som pågår i riksförsäkringsverket. Frågan får därefter redovisas till riksdagen i vanlig ordning.

Jag vill även ta upp frågan om avgift vid sjukhusvård. Den behandlas nu för tredje gången. Beslut i principfrågan fattades i december. Vi menar att man måste respektera riksdagens beslut. Utskottet finner således ingen anledning att ompröva beslutet om att slopa det avgiftsfria året. Det system som har antagits menar vi ger ett totalt sett gynnsammare utfall än tidigare. Pensionärerna får en avgift som är beräknad på samma sätt som för alla andra personer som är intagna på sjukhus, dvs. med hänsyn till inkomstens storlek och inte till inkomstens art. Det är också en viktig utgångspunkt. Avgiften blir också lägre för väldigt många, framför allt för dem som har låga pensioner.

Fru talman! Till sist vill jag påpeka att riksdagen under punkt 17 gör ett fillkännagivande till regeringen beträffande förmögenhet vid boende.

Med det anförda yrkar jag bifall fill hemställan i utskottets betänkande.

106

Anf. 85 GULLAN LINDBLAD (m):

Fru talman! Jag håller verkligen med Börje Nilsson i ett avseende, nämligen att den aUmänna sjukförsäkringen är en av grundstenarna i vårt trygghetssystem. Därom råder inga delade meningar i utskottet, i all synnerhet icke ifrån den som i många, många år har arbetat med försäkringen som anställd. Just därför att man månar om försäkringen är det så oerhört viktigt att den icke på något sätt kan misstänkas eller missbrukas. Vi måste verkligen se fill att vi har respekt för vårt socialförsäkringssystem.

Jag noterar att Börje Nilsson är mycket nöjd med sakernas fillstånd. Han säger att korttidssjukpenningsystemet har fått ungefär förväntat resultat. Vad säger Börje Nilsson om att det har kostat en miljard utöver vad man hade beräknat? Enligt de utredningar som har gjorts av försäkringskassorna visar det sig att nio av tio får fel sjukpenning utbetald. Man kan inte klara kontrollen. Vad sägs om detta? Är Börje Nilsson också nöjd med att många får en överkompensafion från försäkringen, eftersom man dels har den allmänna försäkringen, dels avtalsförsäkringar som gör att man i många fall får ända upp till 120 % i ersättning. Det kan väl ändå inte vara rimligt?

Att samma saker upprepas i dag som före påsk är ganska naturligt. Jag hade då en interpellafionsdebatt med socialministern, och det är ju som bekant samma debattör i dag.

Börje Nilsson säger att det inte finns någon orsak att tala om missbruk. Vad säger då Börje Nilsson om den miljard i extra kostnader som över huvud taget inte kan förklaras? Generaldirektören för riksförsäkringsverket har sagt att i den siffran kan naturligtvis dölja sig vad man i dagligt tal kallar för missbruk. Även 90 % av svenska folket anser att man har skäl att misstänka detta.

Jag vill säga några ord om arbetsmiljökommissionen. Förlåt mig, Börje Nilsson, men det är väl om något den obotfärdiges förhinder. Såvitt jag kan förstå är arbetsmiljöerna i Sverige bland de bästa i världen. Tack och lov för att del är så. Samtidigt har vi det högsta antalet arbetsskador som kan noteras i något land. Det stiger oupphörligt i höjden jämfört med exempelvis de andra nordiska länderna. Här sitter man nu och fördröjer tiden och utreder. Under tiden ramlar miljonerna och miljarderna ur systemet.

Börje Nilsson avvisar naturligtvis som vanligt vårt förslag om sänkt kompensationsnivå. Om Börje Nilsson emellertid hade hört på vad jag sade, hade han fått klart för sig att genom att vi samtidigt sänker skatten så får man, trots att vi minskar kompensationsnivån med 10 % de första tre månaderna, faktiskt mera kvar i portmonnän med vårt förslag. Det är vikfigt att det kommer fram i denna debatt.

Jag är nöjd med att Börje Nilsson i alla fall inte direkt avvisar förslaget om en arbetsgivarperiod. Det gjorde icke heller socialministern. Han håller dörren öpperi. Jag tror atl del är viktigt alt vi följer upp konsekvenserna av bl.a. de avtal som har ingåtts här. När det gäller den punkten kan vi också vara nöjda.

Till sist vill jag fråga om Börje Nilsson har nägon avvikande uppfattning i förhållande fill vad som sägs i årets budgetproposifion och finansplan om att det är nödvändigt att åtgärder vidtas för att man skall komma till rätta med kostnadsexplosionen. Under perioden 1982-1988 har utgiftsökningen inom socialförsäkringssystemet i reala termer varit 6,4 % per år. Del sägs i klartext i finansplanen att en av de mest angelägna frågorna när det gäller den ekonomiska politiken är alt föreslå åtgärder för att klara de snabbt sfigande kostnaderna i de stora transfereringssystemen. Är vi överens på den punkten? Jag delar nämligen finansministerns uppfattning i den frågan. Gör Börje Nilsson det?

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Sjukförsäkringen m.m.

107

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Sjukförsäkringen m.m.

Anf. 86 SIGGE GODIN (fp):

Fru talman! Socialförsäkringssystemet är till för de människor som drabbas av sjukdom och arbetsskada. Som situationen ser ut i dag drabbas dessa människor inte bara av sin sjukdom utan också av sjukförsäkringssystemets stelbenthet. Det handlar om långa väntetider- väntetider för handläggning och beslut, väntefider för att komma till läkare och för att få sin operation genomförd, osv.

Från folkpartiets sida anser vi att barriärerna mellan de olika systemen måste rivas. Varför avvisar ni socialdemokrater det s.k. Bohusexperimentet, som går ut på att bryta ner gränserna mellan sjukförsäkringen och sjukvården? Vad är det för fel på tanken att öka kapaciteten inom vården så atl människor snabbare kommer tillbaka till sitt arbete? Skall regler och vattentäta skott mellan olika system tvinga människor till längre sjukperioder och en svårare väg tillbaka till arbetslivet? Folkpartiet anser alt det är vikfigt i ett humant samhälle att förkorta lidanden och väntetider. För detta behövs en översyn av sjukförsäkringssystemet så att medel kan överföras från sjukförsäkringen till vården.

För någon vecka sedan sade förre socialministern alt det är socialdemokratisk politik att se över socialförsäkringssystemet. Varför är hon så pigg på det nu när hon har lämnat sin post? Varför lalar den nya ministern med sä mjuka tongångar om problemen, medan utskottets socialdemokrater ingenting har förstått och ingenfing vill göra? Jag skulle vilja säga att ni är något slags sega gubbar eller gummor. Skall man tolka detta, Börje Nilsson, så att det är en omsvängning på gång? Det kommer att ske någonfing, men det sker på nägol sätt bakom lyckta dörrar. ;

I gårdagens Dagens Industri talar man om att regeringen håller på att se över systemet. Man talarom att personalförmåner såsom tjänstebil och annal inte skall få räknas in i sjukersättningen. Man berättar också ganska öppet om vad man håller på med i kanslihuset. Men i utskottet vel ni ingenting. Det kan inte vara sant. Ni vet mycket väl att man måste göra någonting åt detta, därför att det kostar mycket pengar. Man måste göra någonting åt det, framför allt därför att det, vilket folkpartiet tycker är viktigt, drabbar de sjuka människorna, Börje Nilsson.

Börje Nilsson säger också att man får en förstörd ekonomi om man inte får ersättning för insjuknandedagen. Om man har verklig otur kan det handla om maximalt tolv dagar per år. Men man får inte en förstörd ekonomi när man måste vänta månad efter månad, kanske år, på rehabilitering? Då, Börje Nilsson, får man inte en förstörd ekonomi, när man kanske är förstörd för resten av livet och inte kommer fillbaka till sitt arbete. Är del inte rimligt att vi tUlsammans erkänner att vi behöver se över sjukförsäkringssystemen, därför att det är viktigt att något görs ganska snabbt? Folkpartiet anser alt pensionsberedningen borde få se över detta. Kunde vi inte vara överens om, Börje Nilsson, att det är skäl att vi gör det och inte låter regeringen hålla på med detta bakom lyckta dörrar?

108

Anf. 87 KARIN ISRAELSSON (c):

Fru talman! Precis som Sigge Godin och Gullan Lindblad har sagt, verkar det som om socialdemokraterna i socialförsäkringsutskottet lever fjärran från verkHgheten. Det har kommit många rapporter från regeringskansliet om att något är på gång där när det gäller förändringar och att man är djupt oroad över denna utveckling. Det är inget utfall som förväntades när det gäller timsjukpenningsreformen. Man pratade om helt andra siffror när man pratade om finansieringen. Det måste vara något av en skräck även hos socialdemokraterna, när man ser det ekonomiska utfallet av den reformen, eller också var man dåligt förberedd inför reformen. Reformen var dåligt förberedd och myckel byråkratisk och krångUg. Den var i alla fall inte bra.

I dag fattar vi ett beslut som egentligen har trätt i kraft när det gäller avgifter för sjukhusvård för pensionärer. Det är på samma sätt en dåligt förberedd reform. Men där är det viktigt att man gör besparingar, som uppgår lill kanske 200-250 milj.kr. Då spelar pengarna plötsligt stor roll. Men när det gäller ett utflöde av miljarder från försäkringssystemet har det ingen betydelse. Jag lycker att logiken saknas, när Börje Nilsson skall hävda atl detta är bra. Så kan det inte vara.

Det är viktigt att gå fill grunden med hur systemen utnyttjas och vad som är bäst för de allra flesta. Därför tycker jag att det är riktigt att man också prövar med förändringar. Vårt förslag om arbetsgivarinträde har ni nogsamt avslagit i ett anlal år. I Norge hade man i LO-tidningen i mars ett reportage om arbetsgivarinträdet som finns där. Av reportaget framgår att de Metallanslutna i Norge inte kan se att det är något fel med ett arbetsgivarinträde. Man kräver dessutom en utökning av arbetsgivarinträdet till åtta veckor. Det ger verkligen möjligheler att kräva en bättre arbetsmiljö av arbetsgivaren. Åk till Norge och lär av de erfarenheter man har gjort där! Vi har pekat på möjligheterna, men ni har inte tagit chansen att göra något åt detta. Ni tycker att alll är bra och gräver ner er med det.

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Sjukförsäkringen m.m.

Anf. 88 MARGO INGVARDSSON (vpk):

Fru talman! Senast när vi diskuterade pensionärernas avgifter för sjukhusvård framhöll socialdemokrater och moderater att det var en stor rättvisereform. I dag säger Börje Nilsson att systemet med avgifter för pensionärerna redan från första året är mycket gynnsammare än det tidigare systemet. Det kan jag inte begripa, och det tror jag inte heller att pensionärerna begriper. Hur kan det vara gynnsammare att få betala en tredjedel av sin pension varje dag man ligger på sjukhus jämfört med att få ligga på sjukhus ett år gratis? Del måste väl vara gynnsammare att inte behöva betala någonfing alls? Jag gissar att det är den grupp som har förbrukat sitt avgiftsfria år på sjukhus som Börje Nilsson talar om och som får gynnsammare villkor. Det får de. Men om del var den gruppen man ville hjälpa, varför då inte direkt införa detta system just för den gruppen och låta de andra pensionärerna ha kvar sitt friar?

Jag gissar alt delta är sista gången på en tid som vi kommer att diskutera detta avgiftssystem i kammaren. Jag vill därför passa på och fråga socialdemokraterna: Vilkel är rådet fill en folkpensionär, som bara har folkpension och pensionstillskott och en hyra så att han kommer strax under socialstyrelsens norm för skäHg levnadsnivå och som en månad får ligga 20 dagar på

109

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Sjukförsäkringen m.m.

sjukhus och alltså får en extra utgift på 700 kr.? Enligt de regler som fastställs i dag skall man alltså inte kunna få nedsättning av avgiften vid sjukhusvärd mindre än en månad annat än i myckel speciella fall. Vi utgår från att denne pensionär inte har några speciella omständigheter att hänvisa till. Men delta går alltså inte in i pensionärens budget. Vilket är rädet? Är det socialtjänsten som gäller numera för pensionärer, för atl de skall ha råd att ligga på sjukhus?

Anf. 89 RAGNHILD POHANKA (mp):

Fru lalman! Jag skall inle upprepa det som Margö Ingvardsson sade. Det var ungefär det jag tänkte säga. Jag vill emellertid ta upp några andra saker.

Om samma ärende kommer upp igen, hur skall vi då kunna komma med något nytt varje gång? Vi har ju fortfarande samma ståndpunkt, och den framför vi självfallet varje gång. Vi blir också bemötta med så gott som kongruenta svar. Det är självklart. Del ligger i sakens natur atl varje parli för fram sina frågor på sitt sätt, när dessa kommer upp. Vi kommer naturliglvis att även när det gäller beslut som har fatlats i god majoritetsdemokratisk ordning komma tillbaka med de förslag vi tycker är viktiga. Vi släpper dem inle. Men vi kommer inle varje gång, därför atl vi arbetar både på kort sikl, för att få igenom förslag, och på lång sikt, för att påverka.

Jag vill betona att sjukförsäkringen inle missbrukas annat än i undantagsfall. Vi kan aldrig komma ifrån alt man någon gång gör det. Del bäsla förelag eller hushåll har visst svinn. Det kan vi inte komma ifrån. Jag är dock övertygad om att de som sjukskriver sig i stort sett är sjuka. Det finns också någonfing som heter psykisk arbetsmiljö. Man kanske inte kan mäta febern där. Men det kan lika väl behövas att man är sjukskriven en längre eller kortare tid av den orsaken.

Gullan Lindblad sade alt man sänker skatten - ja, för de högavlönade. Men det är inte dem jag ömmar för. Jag ömmar för dem som har det sämst. De skatteförslag som har lagts fram från olika partier under den senaste tiden innebär enbart större skattesänkningar för dem som har goda inkomster.

Tack för ordet!

110

Anf. 90 BÖRJE NILSSON (s):

Fru talman! Det var ett mycket märkligt uttalande som Gullan Lindblad gjorde. Hon ser tydligen också de många arbetsskadorna som missbruk. Det kommer in många anmälningar. I många fall rör det mycket svära skador i arbetslivet, och det måste man ta på allvar. Del är klart att det mäste följas upp av en arbetsmiljökommission, vilket ocksä sker.

Gullan Lindblad återkommer till timsjukpenningen och menar att den ger en överkompensation. Riksförsäkringsverket menar atl del material som finns inte är tillräckligt för att göra någon bedömning. Del kan alltså inte heller Gullan Lindblad göra. När tillräckligt malerial föreligger måste man återkomma och göra en utvärdering av timsjukpenningen.

Gullan Lindblad sade alt korttidssjukpenningssystemet hade kostat en miljard mer. Enligt de beräkningar som gjordes när vi genomförde timsjukpenningen skulle kostnaderna ligga pä 3,3 miljarder. De verkliga kostnaderna blev 3,7 miljarder. Det är alltså ingen dramatisk ökning. Del är myckel

svårt att göra beräkningar för en reform av denna omfattning. Jag tycker Prot. 1988/89:90
ändå att man har hamnat mycket nära i beräkningen. 5 april 1989

Sjukförsäkringen m.m.

Sambandet mellan sjukförsäkring och sjukvård är en viktig fräga, Sigge Godin. Denna behandlas i rehabiliteringsbetänkandet, som är ute på remiss, så det förs en diskussion där. Vi är inte avvisande härvidlag. Frågan är väldigt intressant, och den behandlas som sagt i det nämnda betänkandet. Det är med hänvisning fill detta som utskottsmajoriteten har bedömt frågan.

När det gäller utvecklingen av trygghetssystemet tycker jag atl Sigge Godin skall läsa historia. Det är socialdemokratin som har fått la ansvar för tryggheten och för utvecklingen av socialförsäkringen i det här landet. I många fall har ni gått emot, så jag tycker alltså att Sigge Godin skall läsa historia i det här avseendet. Ni återkommer med ungefär samma argumentafion och samma handlande som det som förekom i er regering på 70-talel. Ni vill alltså försämra sjukförsäkringen. Det är vi som slår vakt om denna och det är vi som vill utveckla den. Detta är sanningen.

Margö Ingvardsson och övriga ledamöter som reserverat sig när det gäller avgiftsfrågan har ett mycket snävt synsätt. Man måste se saken i sin helhet och tänka på utvecklingen under flera år. Vi kan ta effekterna för förtidspensionärerna som exempel. Det är många unga människor som är ulförsäkrade och som är förfidspensionärer. I dag betalar dessa personer en avgift på 55 kr. De är i den åldern då man bygger upp sin situation, sitt liv. I fortsättningen får de betala en avgift på 37 kr. Jag anser alltså att ni ser mycket snävt på den här frågan. Man måste som sagl se mera lill helheten och tänka på utvecklingen under en längre fid.

För förtidspensionärer liksom för andra innebär det nya systemet en uppenbar fördel.

Anf. 91 GULLAN LINDBLAD (m):

Fru talman! Jag konstaterar återigen att Börje Nilsson är så nöjd, så nöjd, trots att miljarderna rullar. Vi är sjuka för över 8 miljarder kronor på elt år. Ta en lektion av finansministern, Börje Nilsson! Han har en annan uppfattning än Börje Nilsson om den här saken. Jag fick inget svar huruvida Börje Nilsson ställer upp på finansplanens bedömning att man måsle gå in i de stora transfereringssystemen och se till att man sparar pengar, om man över huvud taget skall klara ekonomin framdeles.

Jag sade inte att arbetsskadeförsäkringen missbrukas. Däremot är det så -detta har vi diskuterat tidigare, Börje Nilsson - att vi har en arbetsskadeförsäkring som går långt utöver de intenfioner som lagsfiftaren någonsin hade vid införandet av systemet. Man godkänner alla möjliga försHtningsskador som vi kan ha oavsett om vi är i arbete eller ej. Det sades i förarbetena till lagen att sådana skador icke skulle godkännas. Systemet har fullständigt urartat.

Jag tycker inte att Börje Nilsson skall ta för stora ord i munnen när det
gäller välfärdspolitiken. I fråga om de stora Hnjerna, Börje Nilsson, har vi
alla i denna riksdag ställt upp för vad vi kallar välfärd. Men - och det är viktigt
- om vi skall kunna garantera trygga välfärdssystem i framliden måste vi ha
tillväxt i ekonomin. Detta borde faktiskt göra att Börje Nilsson sover dåligt
om nätterna, för när det gäller tillväxt i ekonomin är Sverige sämst bland 111

Prot. 1988/89:90 OECD-länderna. För att vi skall få fillväxt i ekonomin behövs det sänkta
5 april 1989 skatter. Det är den politik som moderaterna förespråkar, och den handlar -

Sjukförsäkringen m.m.

det vill jag säga till sist - om sänkta skatter för alla, oavsett om man är hög-

eller låginkomsttagare.

112

Anf. 92 SIGGE GODIN (fp):

Fru talman! Jag sade i mitt inledningsanförande att folkpartiet står bakom de generella socialförsäkringssystemen. Detta gjorde jag av del enkla skälet att Börje Nilsson inte skulle behöva ta låt mig säga ett skamgrepp.

Det var en folkparfiledare som en gång sade: Gå hem och läs historia! Del gör naturligtvis vi folkpartister. Vi håller reda på vår historia, Börje Nilsson. Det var en liberal som införde folkpensionen, det var liberaler som jobbade för arbetarskydd och arbetsskadeförsäkring, det är Hberaler som självklarl tillsammans med representanter för socialdemokratin och företrädare för flera andra partier i Sveriges riksdag har byggt ut socialförsäkringssystemen. Det finns inget som helst skäl att tvista om hur detta har gått till. Det är bara så, Börje Nilsson, att vi skall gå hem och läsa historia.

Varför vill nu folkpartiet ha en översyn av sjukförsäkringen? Jo, därför att det skall vara rättvisa proportioner mellan arbetsskador och sjukförsäkring. Det skall vara en samordning av resurserna när det gäller sjukvård och sjukförsäkring. Det är bra ätt Börje Nilsson nu erkänner att det kanske är rimligt att man i Bohuslän får prova projektet att snabbare operera människor, så att de kommer tillbaka till sina jobb. Men vi måste också arbeta vidare när det gäller väntetiderna för rehabilitering. Visst är det rimligt att människor som är engagerade i sitt jobb på försäkringskassorna får tid att arbeta med rehabilitering i stället för med att administrera penningsystemen och syssla med en timsjukpenning som inte fungerar i praktiken.

Ge ett svar, eller rättare sagt två svar, Börje Nilsson: Varför är ni oense inom socialdemokratin? Varför säger den förra socialministern alt det är god socialdemokratisk politik att ta tag i de här frågorna och lösa dem, och varför har den nuvarande socialministern börjat med delta, medan ni socialdemokrater i Sveriges riksdag, vilken är den vikfigaste instansen här i landet, inte ens har tänkt tanken? Jag skulle gärna vilja ha svar på detta.

En annan fråga, Börje Nilsson, gäller följande. En tidning citerar statssekreteraren Anders Lönnberg, och han påpekar på punkl efter punkt att det som folkparfiet har skrivit i sin mofion om anledningen fill att vi måste se över dessa system och samordningar är någonting som man håller på med -bakom lyckta dörrar. Varför kan ni inte göra detta offentligt, så att vi parlamentariker får delta i jobbet med dessa frågor? Är inte detta viktigt, Börje Nilsson? Det gäller stora väsentliga frågor, och jag hoppas atl vi kan vara överens om att vi tillsammans bör arbeta fram lösningarna, så att resultatet blir så bra som möjligt. Dessa saker är som sagt slora och vikliga, och de kostar mycket pengar för landet.

Jag skulle gärna vilja ha svar på mina två frågor.

Anf. 93 MARGO INGVARDSSON (vpk):

Fru talman! Börje Nilsson lyckle alt jag hade etl snävt synsätt, eftersom jag inte förstod alt förtidspensionärer och andra grupper fick förbättringar genom del föreslagna avgiftssystemet. Men i mitt tidigare inlägg tog jag ju upp, Börje Nilsson, att det finns grupper som får förbättringar. Jag sade också atl om det var dessa förbättringar man ville uppnå med förslaget, då kunde man ju göra som vi inom vpk har föreslagit i vår motion och direkt införa del här avgiftssystemet för förtidspensionärer och andra pensionärer som redan har förbrukat sitt fria år på sjukhus. För den skull behöver man inte ta bort del fria året för alla pensionärer.

Jag ställde också en fråga till Börje Nilsson. Egentligen var del inte min egen fråga, ulan del var en fråga som många pensionärer ställer i dag, nämligen följande: Vad skall den pensionär göra som en viss månad har legat på sjukhus, exempelvis 20 dagar, och fär en räkning på omkring 700 kr.? Om det gäller en pensionär som bara har folkpension och pensionstillskott finns det inte utrymme i den pensionärens budget för den här sjukhusräkningen. Vad skall pensionären göra i den situationen? Jag fick inget svar frän Börje Nilsson. Att inte fä något svar, fru talman, det är ju på sätt och vis också all fä ett svar. Detta visar alt socialdemokraterna inte har nägot svar på denna fräga, och att man vet atl del finns pensionärer som är i den här siluationen.

Jag upprepar min fråga: Är det socialtjänstsyslemet som skall gälla för pensionärerna framöver för att de skall ha råd att ligga pä sjukhus i den ulslräckning som de behöver?

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Sjukförsäkringen m.m.

Anf. 94 RAGNHILD POHANKA (mp):

Fru talman! Vi har ingen invändning mot differentierade avgifter efler friårels utgång, oavsett om det gäller förtidspensionärer eller om det gäller ålderspensionärer.

Jag vill också ta upp skattefrågan igen, eftersom det där rör sig om ett missförstånd. Mot bakgrund av att skattesänkningen för höginkomsttagarna rör sig om tusenlappar är en skattesänkning om pä sin höjd en hundralapp eller däromkring inte myckel för låginkomsttagarna. Den hjälper inle dem när de skall belala sina avgifter för en sjukhusvistelse.

Jag yrkar bifall till reservation 3.

Anf. 95 BÖRJE NILSSON (s):

Fru talman! Vi är inte oense inom socialdemokratin. Vi är helt överens om alt man skall göra en analys av finansieringen av försäkringen, och en sådan görs ju också inom regeringskansliel. Men det är viktigt att stryka under att denna analys av försäkringen inte skall ske på de borgeriigas villkor.

Till Gullan Lindblad vill jag beträffande kostnaden för limsjukpenningen säga att den var beräknad till 3,3 miljarder kronor men gick upp till 3,7 miljarder. Det är ingen dramatisk ökning av kostnaden.

Avsikten med överkompensationen för timsjukpenningen var att ge en rimlig ersättning till de timanställda, som tidigare hade underkompensalion. Timsjukpenningen får alltså ses som en rältvisereform, och den skulle därmed också fä kosta pengar.

Sigge Godin! Jag tycker atl hislorien säger nägol helt annat om folkparfiets

113

8 Riksdagens protokoU 1988/89:90

Prot. 1988/89:90 och den övriga borgerlighetens agerande i trygghetsfrågorna i värt land. Ni

5 april 1989

Sjukförsäkringen

var emot ATP. När ni hade regeringsansvaret lade ni fram förslag om sänkt sjukpenning, om karensdagar och om sämre pensioner, och det är såvitt jag förstår ungefär den inriktning som ni fortfarande har.

Margö Ingvardsson är tydligen nöjd med att de ulförsäkrade skall betala 55 kronor också i fortsättningen.

Anf. 96 SIGGE GODIN (fp):

Fru talman! Låt mig till Börje Nilsson bara säga atl det inte är så många månader sedan som vi i Sveriges riksdag föreslog en allmän arbetslöshetsförsäkring. Det gick socialdemokraterna emot. Eller rättare sagt: ni skänkte bort 2,5 miljarder kronor till fackföreningsrörelsen för att göra det i slort sett ekonomiskt omöjligt att genomföra en sådan försäkring. Så är det med den typ av socialförsäkringssystem som ni tycker atl man skall ha.

Anf. 97 BÖRJE NILSSON (s):

Fru talman! Ja, också det förslaget lade ni fram redan på 70-talet. Men sedan gick ni in i regeringen och gjorde ingenting åt frågan. Det visar väl hur det är ställt med folkpartiets ärliga avsikt när det gäller arbetslöshetsförsäkringen.

Anf. 98 GULLAN LINDBLAD (m):

Fru talman! Nu har det i alla fall konstaterats att det skall göras en analys av sjukförsäkringen, och det är alltid något. Håller vi på elt tag lill, Börje Nilsson, börjar vi kanske rent av bli överens.

När det gäller överkompensationen i avtalsförsäkringarna vill jag råda Börje Nilsson atl ta ett samtal med sin socialminister. Denne sade nämligen i den debatt som vi nyligen hade att det ligger elt stort ansvar pä arbetsmarknadens parter atl verkligen se till att det inte blir en överkompensation.

Överläggningen var härmed avslutad.

Kammaren övergick till att fatta beslut i ärendet.

Mom. 1 (sänkt kompensationsnivå)

Utskottets hemställan bifölls med 247 röster mot 57 för reservation 1 av Gullan Lindblad m.fl.

Mom. 2 (effektiv insjuknandedag)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Sigge Godin och Barbro Sandberg - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (regler vid korttidssjukdom)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Gullan Lindblad m.fl. - bifölls med acklamation.

114

Mom. 4 (arbetsgivarinträde)

Utskottets hemställan bifölls med 211 röster mot 93 för reservation 4 av GuUan Lindblad m.fl.

Mom. 5 (översyn av sjukförsäkringen)

Utskottets hemställan bifölls med 267 röster mot 37 för reservation 5 av Sigge Godin och Barbro Sandberg.

Mom. 9 (egenföretagares sjukpenningskydd)

Utskottels hemställan - som ställdes mot reservation 6 av Gullan Lindblad m.fl. - bifölls med acklamation.

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Sjukförsäkringen m.m.

Mom. 10 (55-årsgränsen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Sigge Godin m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 13 (återinförande av friårel)

Utskottets hemställan bifölls med 229 röster mot 75 för reservation 8 av Karin Israelsson m.fl.

Mom. 15 (generös prövning m.m.)

Först biträddes reservation 10 av Margö Ingvardsson med 26 röster mot 21 för reservation 11 av Ragnhild Pohanka i motsvarande del. 256 ledamöter avstod från alt rösta.

Härefter biträddes reservation 9 av Karin Israelsson och Rune Backlund med 42 röster mol 40 för reservation 10 av Margö Ingvardsson. 220 ledamöter avstod från att rösta.

Slutligen bifölls utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 9 av Karin Israelsson och Rune Backlund - genom uppresning.

Mom. 16 (generell avgiftsbefrielse)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 11 av Ragnhild Pohanka i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

7 8 På förslag av förste vice talmannen medgav kammaren alt de ärenden som hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde skulle företas till avgörande i ett sammanhang i början av morgondagens arbetsplenum.

8 8 Kammaren beslöt kl. 17.52 att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll.

9 8 Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00 under ledning av andre vice talmannen.

115

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Pensioner

10 8 Föredrogs

socialförsäkringsutskottets belänkande 1988/89:SfU13 Pensioner (prop. 1988/89:100 delvis).

Pensioner

116

Anf. 99 MARGIT GENNSER (m):

Herr talman! Den 10 januari 1989, dvs. den dag vi återsamlades efter juluppehället, skrev Dagens Nyheters välkände kommentator Sven Svensson följande:

"Det är synd att politikerna misstror väljarna ännu mer än vad väljarna misstror politikerna. I dag vore det politiskt relevant att diskutera hur det sociala försäkringssystemet ska finansieras på 1990-talet och hur tilläggspensionen, ATP, ska kunna garanteras in på 2000-talet. Men detta är minerade områden, och alldeles för känsliga för regeringen och oppositionen. Regeringen är rädd för den interna oppositionen och oppositionen vill inte anklagas av regeringen för att angripa den sociala tryggheten."

Efter att ha lyssnat på debatten tidigare i dag måste jag säga atl Sven Svensson har både rätt och fel i sitt uttalande. Han har fel när del gäller model. Här har faktiskt de borgerliga partierna påvisat att sjukförsäkringssystemet mäste reformeras. Man har alltså vägat ta i detta minerade område. Sven Svensson har också rätt, och jag beklagar det. En stor del av debatten har inneburit att sä misstro mot ärlig och uppriktig mening att göra det bättre för folk. Man kan bedöma saker olika, men jag tycker att man aldrig skall misstro den goda viljan.

När det gäller pensionsfrågorna har även där funnits politiker som har vågat ifrågasätta s.k. heliga kor. I motion Sf338 tas den av Sven Svensson kastade handsken upp. I motionen framförs krav på att pensionsförsäkringarnas utseende i framtiden måste genomlysas på ett betydligt mera genomgripande sätt än som har skett tidigare.

Varför är det så viktigt att pensionsfrågan nu behandlas i hela dess vidd? Det finns få områden där i stort sett alla människor har behov av fasta spelregler. Trygghet inför ålderdomen och möjlighet atl leva sitt liv ungefär på samma villkor som under den aktiva tiden har alltid varit nägot primärt för människors planering. Detta gäller både i vår nuvarande kultur och i äldre kulturer, och det gäller inte minst den ekonomiska planeringen. Som politiker, där vi kan påverka människors ekonomi i så hög grad, får vi inte rädas ätt ta i delta mycket svåra och långsikliga problem. Samiidigi mäsle vi komma ihåg - jag tar faktiskt upp en sak som också berördes före middagsuppehället - hur historien var vid ATP-systemets tillkomst. Jag vill betona att det var den tekniska utformningen av de framtida pensionerna som var stridsfrågan. Det var aldrig fråga om pension eller icke pension.

Går vi tillbaks i hislorien kan man komma ihåg alt det var med knappasl möjliga majoritet som beslutet fattades i riksdagen. Frågan vann en minoritet i valmanskåren. Detta ger för oss alla klara politiska restriktioner. Det ökar nämligen kraven pä fasta spelregler. Människor måste vela vad de har att rätta sig efter i framtiden. Rättsförluster för gjorda utfästelser, inte för

framlida utfästelser, måste undvikas. Dess värre har mänga synder blivit begångna under ATP-systemets snarl trettioåriga existens. Nu har vi fått allvarliga varningar, bl.a. nu senast genom utredningen SOU 1988:57 om pensionssystemels stabilitet, eller rättare sagt dess bristande stabilitet. Men då kommer man kanske frän majoritetens sida alt invända att det redan finns en pensionsberedning. Visst, men dessvärre har man i denna beredning inte i uppdrag alt göra den helhetsanalys av ATP-systemet som behövs för att man skall komma ifrän osäkrare och nyckfullare styrningar via politiska beslut. Den avgörande och grundläggande frågan är nämligen vem som skall ha rådighet över pensionerna, dvs. över alla våra medmänniskors framfida trygghet. Det är faktiskt individerna, inle politikerna, som sitter med växlande majoriteter.

Jag skall inte förlänga debatten. Dessa problem är så oerhört invecklade alt jag tror atl man läser in problemen mycket bättre än man hör dem relaterade i kammaren. Därför vill jag hänvisa till problembeskrivningen i motion 1988/89: Sf338. De krav som där tas upp är förslag till riktlinjer för en ny pensionsberedning för all finna hållbara, rältssäkra och ekonomiskt realistiska lösningar pä ett svårt problem. Här vill jag betona att detta problem inte är nägot man bara har mött i Sverige. Jag var i England nyligen, och där hade man samma problem alt övergå från ett fördelningssystem, etl s.k. go-as-you-pay-system, till ett mera hållfast syslem. Men man har börjat lösa dessa problem på ganska vettiga sätt med möjligheter till mer individuella lösningar och möjligheler till utträde. Jag tror att vi skall se oss omkring i världen och försöka finna lösningar som kan passa oss och våra system. Men vi mäste ha beredskap till atl länka om.

Vi moderater har dock inte reserverat oss i utskottet till förmån för den motion som jag har berört. Vi har däremot etl särskilt yttrande, och i sak innebär det ingen större skillnad. Vi är lilel formella i yttrandet. Vi säger att pensionsberedningen beräknas avsluta arbetet i höst. Okej, man tar i beredningen fram en hel del faktaunderlag, och det är bra. Men är man inte i beredningen beredd alt komma med förslag med större inslag av premiereservsystem, som är civilrättsligt säkrare, kominer vi att återkomma och kräva den genomgripande pensionsberedning som behövs för den trygghet jag tror vi alla är eniga om. Del blev alltså etl särskilt yttrande för det ena kravel i motionen.

I motionen finns vidare ett yrkande om 15- och 30-årsreglerna. Vi säger atl reglerna skall ligga fast lill dess ATP-systemet anpassats lill ell nyit regelsystem med inslag av premiereservsystem. Varför är vi så kategoriska i del här hänseendet? Skulle vi inte ha kunnat nöja oss med de skrivningar som finns från utskottet? Nej, regelsystemets utformning i ATP-systemet motsvarar premiereserven i premiereservsystemet. Som bekant får man inte tulla hur som helst på premiereserven. Detta innebär att den typ av regler som från början fanns med i ATP-systemet så längt möjligt bör vara oförändrade. Om de ändras, äventyras pensionssystemets hällfasthel. Det är inte jag som har päsiätl delta, utan della har en av de ursprungliga konstruktörerna till systemet i mycket hög grad poängterat, bl.a. i remissyttranden. Jag hänvisar alltså till Åkessonska utredningen och det som jag tidigare har sagl här i kammaren, all vi inle får glömma bort atl reglerna i ATP-systemet är

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Pensioner

117

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Pensioner

motsvarigheten lill premiereserven i elt premiereservssystem. Jag yrkar bifall till reservation 8.

Det ärende som nu behandlas avser propositionen om anslag till folkpensioner, barnpensioner, värdbidrag för handikappade barn och vissa yrkesskadeersättningar samt etl mycket stort antal motioner, varav jag hitintills berört en.

Många av dessa motioner ger förslag om förbättringar av en rad olika förmåner inom folkpensioneringen. Med hänsyn lill vad jag tidigare sagl är det inle denna typ av reformer som i nuläget bör genomföras-det är mycket möjligt atl de är angelägna, men i nuläget måste vi först rätta till det som kanske har gått fel. En hänvisning till citatet frän Sven Svenssons krönika den 10 januari i DN säger allt.

De ändringar som vi moderater föreslår är endast justeringar av mycket gamla orättvisor. Att undaniagandepensionärerna inte fär pensionstillskott är en sädan orättvisa. Det är inte sä, att principen ursprungligen var hell fel. Men den har blivil fel, vilkel beror pä atl alla förbättringar av folkpensionen under de senaste 20 åren i stort sett har lagts pä pensionstillskotten och KBT. Delta har fört med sig alt människor som ofta av ekonomiska skäl har haft undantagande befunnit sig i elt myckel utsatt läge. Det rörde sig hell enkelt om människor som inte hade räd att betala ATP-avgiften. Vi fär inle glömma den oerhörda strukturrationalisering som under denna tid skedde inom jordbruket, men ocksä inom detaljhandeln. Jag yrkar bifall till reservation 7. Jag vill ocksä säga all del inte kommer att kosta särskilt mycket atl begränsa denna orättvisa.

ATP-poäng för värd av eget barn utnyttjas i anmärkningsvärt låg grad. I reservation 9 anges hur rutinerna skulle kunna förbättras. Regeringen bör lägga fram förslag om ett sådant automatiskt tillgodoräknande av värdar. Jag yrkar bifall till reservation 9.

I reservation 15 behandlas vissa oformligheter vid förtidspension av egenföretagare. De förslag som återfinns i reservationen skulle skapa större rättvisa.

Handikappersättning till blinda nedsätts automatiskt efter 65 års ålder. Hjälpbehovet för en blind person blir inte mindre efter 65-ärsdagen. I reservation 16 krävs därför en utredning för en genomgäng av nu nämnda regler. Jag yrkar bifall till reservationerna 15 och 16, liksom till reservation 18 som behandlar medelsanvisning till folkpensioner.

För ordningens skull upprepar jag mitt yrkande om bifall lill reservationerna 7, 8, 9, 15, 16 och 18.

118

Anf. 100 BARBRO SANDBERG (fp):

Herr talman! Det betänkande som vi nu behandlar, socialförsäkringsut-skolteis betänkande 13, har rubriken Pensioner. Bakom den döljer sig inte endast pensioner utan också andra ersättningar, såsom värdbidrag och handikappersättning.

Säkerl minns en hel del folkpartiets valaffisch i höstas med den skrattande flickan Sanna. Hon är en underbar liten tjej pä sju är, som gillar att leka och busa precis som alla andra barn. Hon har Downs syndrom. Det innebär att hon behöver mer omsorg och hjälp än andra 7-äringar. Hon kan inte klara sig

Pensioner

själv, utan hon mäste passas som ett småbarn. Därför har hennes föräldrar Prot. 1988/89:90 valt att arbeta dellid men det är etl högt pris som de får betala för att de själva 5 april 1989 vall att ta hand om sitt barn.

För inte så många är sedan råddes familjer som fick ett barn med handikapp av både läkare och omgivningen atl lämna bort sitt barn till ett värdhem och helst glömma dess existens. Tack och lov fanns det redan pä den tiden starka och kloka människor - oftast kvinnor - som inte följde råden utan själva log hand om sina handikappade barn. Vi tycker alla i dag att alla barn skall ha rätt alt växa upp tillsammans med sin familj.

Vi i folkpartiet lycker därför att Sannas familj och alla andra familjer som lever med barn med handikapp har rätt att få allt stöd och all den hjälp som de kan behöva. Vi krävde i valrörelsen - och har också följt upp dessa krav i vår partimotion från januari i år - att förbättringar måsle göras för de här familjerna. Ingen sade emot oss då, men det är här i dag som den verkliga bekännelsen kommer, när vi så småningom skall trycka på den röda eller gröna knappen och ta ställning lill folkpartiets förslag om att vårdbidraget skall höjas till 2,5 basbelopp, ca 69 000 kr. mot i dag 53 000 kr. Detta har de andra partierna i utskottet - utom miljöpartiet - sagt nej till.

Det är faktiskt med stor förvåning som vi folkpartister konstaterar att inte alla partier delar vår uppfattning om dessa föräldrars levnadsvillkor. Statsminister Ingvar Carlsson lovade i valrörelsen alt se över den här frågan. Ännu har socialdemokralerna inte gjorl någonting. Jag undrar: Vad tänker ni egentligen göra för att förbättra siluationen för de här familjerna?

Förutom att vi vill höja nivån på vårdbidraget, anser vi också att hela beloppet skall vara pensionsgrundande. I dag är endast den del av vårdbidraget som inte utgör ersättning för merkostnader ATP-grundande. Det innebär i praktiken att de föräldrar som kanske har de mest vårdkrävande barnen, ofta med slora merkostnader, också får de lägsta pensionspoängen. Dessutom övergår vårdbidraget som pension lill barnet när del fyller 16 år. Då slår den vårdande föräldern utan såväl ersättning som pensionspoäng, men med allt arbete kvar. De ijänar in miljoner åt samhället, men de får mycket liten lön för sitt arbete.

Enligt utskoltsmajoriletens uppfattning bör de här föräldrarna i första hand tillgodoses genom en egen pensionsrält, och den frågan skall prövas av pensionsberedningen. Dessa föräldrar har väntat länge på erkänsla från samhället för sitt arbete. Många av dem är redan i pensionsåldern, andra har inte långt dil. De är oroliga, undrar hur de skall klara sig när de blir gamla och hur det skall gå för deras barn. Regeringen kan inte hela tiden bara hänvisa lill pensionsberedningen och på så sätt freda sitt samvete. Den måste arbeta mer aktivt för atl lösa dessa föräldrars problem, och - som jag tidigare sade -det rör sig främst om kvinnor.

Herr talman! Leken har en central betydelse i alla barns liv. Barnet får i leken den stimulans och motivation som behövs för att gå vidare i sin utveckling. Den tidiga stimulansen är viktig för alla barn, men speciellt för barn med handikapp. Det gäller att la vara på alla möjligheter lill utveckling. Men barn med handikapp behöver ofta särskilda leksaker, s.k. pedagogiska leksaker, som passar just deras träning genom lek.

De här speciella leksakerna kan man få fillgång till på olikasätt. Vi menar 119

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Pensioner

att när föräldrar själva köper dessa leksaker, som ofta är dyra, bör de kunna räknas som merkostnad vid vårdbidragsprövningen.

Förtidspensionering av handikappade studerande har folkpartiet tidigare och även i är sagt är en olycklig lösning. Rehabilileringsberedningen lämnade sitt belänkande i december 1988, och del är nu ute pä remiss. 1 princip tycker vi i folkpartiet inte atl man skall föregripa det arbetet. Men folkpartiet anser atl den här frågan är så väsenllig all riksdagen redan nu bör föreslå regeringen alt förtidspensionering av handikappade studerande skall undvikas.

En grupp pensionärer som i dag lever på en mycket låg standard är de som vi brukar kalla undaniagandepensionärerna. Enligt nu gällande bestämmelser har de inte rätt till pensionsfillskott. Allteftersom liden gär blir denna grupp allt mindre. Yrkanden om att pensionstillskott bör utgå till dessa pensionärer har förekommit under ett antal år. Utskottsmajorileten hänvisar till alt pensionsberedningen skall kartlägga situationen för de berörda pensionärerna. Folkpartiel anser alt man inte längre kan lata dessa pensionärer stä utan ekonomiskt stöd. Regeringen bör därför lägga fram förslag om hur elt sädanl stöd skall utformas.

Elt annat för handikappade myckel viktigt stöd är handikappersättningen. Rätt lill handikappersättning tillkommer försäkrad som fyllt 16 år och som innan han fyllt 65 är för avsevärd tid fåll sin funktionsförmåga nedsatt i sädan omfattning:

120

- att han i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan,

- att han för att kunna förvärvsarbeta behöver fortlöpande hjälp av annan eller

- att han eljest behöver vidkännas betydande merkostnader.

Handikappersättning som utges med 34, 50 eller 65 % av basbeloppet utgår alltid till den som är blind, döv eller gravt hörselskadad om handikappet uppställ före 65 års ålder. För blind utgår alllid 65 % och till hörselskadad 34 %, om inte stödbehovet ger anledning lill högre ersättning. Handikappersättningen omprövas vid förtidspension eller vid uppnådda 65 år. Det sägs i lagen atl handikappersättning lill försäkrad som är blind utgör, för tid före den månad då hel ålderspension eller förtidspension enligt denna lag börjar utgå, för år räknat 65 % av basbeloppet. För lid därefter utgör ersättningen 34 % om ej stödbehovet ger anledning till högre ersättning.

De synskadade har reagerat pä detta, och jag menar atl man borde kunna förtydliga i lagen varför man menar alt stödbehovet uppenbarligen inte anses lika stort efter 65 års ålder.

Handikappersättningen skall, som jag tidigare sagl, kompensera människor med funktionshinder för det extra hjälpbehov eller för de merkostnader som de drabbas av. Prövningen om rätt lill handikappersättning görs av socialförsäkringsnämnderna.

Det har nu visat sig alt denna prövning utfaller mycket olika beroende på vilken försäkringskassa som behandlar ärendet. Detta har franikonnnit vid en undersökning av förstagångsansökningar som gjorts av Anloinette Helzler i Lund. Hon har kunnat visa all andelen avslag vid vissa socialförsäk-

ringsnämnder är så stor som 40 %, medan den i andra inte är mer än 10 %. Prot. 1988/89:90

Pensioner

Det är inte troligt att grunden för ansökningarna skiljer sig i någon större 5 april 1989 utsträckning, varför avslagen måsle bero pä olika bedömningar i nämnderna. Folkpartiet lycker att delta är mycket otillfredsställande och anser att man måste göra en översyn av den praktiska tillämpningen av handikappersättningen.

För atl få handikappersättning måste man ansöka om den hos försäkringskassan. Om man inte känner till alt denna stödform finns ansöker man förstås inte. Det har visat sig atl människor gått miste om denna förmän just därför att de inte känt till alt den finns. Därför har också möjligheten till retroaktiv ersältningförlängtsfrån tre månader till två är fr.o.m. den 1 januari i är. Men vi får nu inte förledas alt tro att denna åtgärd löser alla informationsproblem. När skall information ges, var skall den ges och vem är ansvarig för att den ges? Folkpartiet anser att rutinerna för hur information om rätt till handikappersättning skall nä ut till dem som är berörda måsle ses över.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till alla reservationer med folkpartinamn.

Anf. 101 RUNE BACKLUND (c):

Herr lalman! De senaste årens debatt om ATP-systemets framtida stabilitet har fäll många människor i värt land atl närmare se över hur deras ekonomiska situation kommer atl se ut vid pensioneringen. En del upptäcker då alt pensionen av olika anledningar inle kommer atl bli särskilt stor. Många kvinnor har under senare år gjort den upptäckten. Det är därför inte så förvånansvärt all många kvinnor i dag tecknar privata pensionsförsäkringar.

Spännvidden i de ekonomiska förmånerna är betydande i dagens pensionssystem. Därför finns hela skalan frän den pensionär som har enbart folkpension, och som dessutom kanske har gjort förlida uttag, till den som har folkpension och full ATP. Utanför samhällets pensionssystem finns det dessutom olika former av avtalspensioner och privata försäkringar.

För alt minska spännvidden har det genom åren införts komplement som skall kompensera den som har läg pension. Det finns i dag pensionstillskott, kommunalt bostadstillägg och särskilda skalleregler för pensionärer. Syftet med dessa kompletterande åtgärder är i sig gott, även om en liten grupp, undantagandepensionärerna, pä etl uppseendeväckande säll har ställts vid sidan av när del gäller en av förbättringarna, nämligen pensionstillskollel. Men när man försöker sammanföra fiera olika regelverk pä en och samma grupp blir resultatet inte alltid som man tänkt. Vi har genom kombinationen av folkpension, pensionstillskott, KBT och skatteregler fäll elt krångligt system som dessutom ger mycket stora marginaleffekter.

Alla har väl i färskt minne de uppretade pensionärer som brukar ringa till telefonväktarprogrammen med finansministern och statsministern och läsa högt ur sina pensionsavier. Trots atl de har fält en höjning av grundpensionen har nettoresultatet efter skall och KBT blivil ett minus. Små höjningar av folkpension eller ATP har ätits upp av sänkt KBT eller ökat skatteuttag. För den enskilde pensionären har detta upplevts som orättvist, och han har haft svårt att förstå orsakssambanden, efiersom systemet innehåller bäde bidrags-

121

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Pensioner

111

regler och avdragsregler. Inte ens finansministrar eller statsministrar har lyckats förklara för dessa pensionärer hur systemet fungerar.

Försök har gjorts att mildra effekterna, men inga riktigt bra lösningar har kunnat presenteras. Här i riksdagen har vi haft en följetong, bl.a. när del gäller skattereglerna för pensionärerna.

Vi i centerpartiet har alltid hävdat alt samhällets uppgift är alt garantera en grundtrygghet. Vi har därför vid olika tiUfällen förordat en höjning av grundpensionen, dvs. den del i systemet som utgår lika till alla.

För närvarande arbetar två utredningar som båda påverkar pensionärernas ekonomiska situation, dels pensionsberedningen, dels inkomslskalteul-redningen. Nu anser vi atl det rätla fillfället har kommit alt föra samman de resurser som i dag utgår inom folkpensioneringen och inom det övriga regelverket tiU en större grundpension som ger en ökad ekonomisk trygghet för de grupper som i dag och även framöver i huvudsak måste lila lill folkpensionsdelen. En större grundpension skulle göra det möjligt atl avveckla de krångliga KBT-reglerna och förenkla hanteringen i skattesystemet av pensionärsgruppen. Centerpartiet har i reservation 1 framfört atl del bör vara en uppgift för pensionsberedningen och inkomstskatteutredningen att presentera ett sådant förslag.

I reservation 5 tar centerpartiet upp vissa frågor som rör växel vården. I dag uppmuntrar samhället de anhöriga att ta etl vårdansvar. Det är ju ingen hemlighet att samhället på det sättet spar pengar. Vi har nyligen här i riksdagen beslutat om en ny ersättning när det gäller anhörigvården. Men när det gäller pensionssystemet hänger inte utveckHngen med.

Det konstateras både i vår partimofion och i motion Sf276 av Marianne Jönsson och Stina Gustavsson att det förekommit alt sådana insatser straffals med lägre pension. Det är uppenbart orimligt. Därför begär vi från centerns sida att man ser över bestämmelserna och återkommer med ett förslag som bättre harmoniserar med samhällets i övrigt allmänt positiva syn på växelvården.

En följetong i sammanhanget är frågan om pensionslillskottei till undania-gandepensionärer. Vi har i två reservationer påpekat atl vi anser att denna pensionärsgrupp skall behandlas på samma sätt som övriga folkpensionärer. Jag tror att det var utskottets tidigare vice ordförande Nils Carlshamre som i en debatt under förra riksmötet sade: Låt oss lösa den här frågan medan del ännu finns några i livet. Jag tycker atl detta fortfarande har sin giltighet. Visserligen har frågan fallit framåt under senare år. Vi har fält pensionstillskott fill undantagandeänkorna, och riksdagen har beställt en undersökning om undantagandepensionärernas ekonomiska situation. Jag tror alt alla vi som på elt eller annat sätt har kommit i kontakt med undantagandepensionärer kan konstatera att den helt dominerande delen av dem som finns kvar inte på något sätt har en bra ekonomisk situation. Man kan inte säga atl de lever speciellt gott. Snarare har de del ganska sä knapert. Vi från vår sida tycker all det inte behövs ytterligare utredande och undersökningar i denna fråga. Vad som krävs i dag är att riksdagen vågar fatta beslut i frågan och genom sill beslut fillerkänner den här gruppen pensionstillskott.

I reservafion 9 tas en annan fråga upp som har betydelse för pensionsulfal-let för kvinnor som har vårdat egna barn. För några år sedan infördes en räll

Pensioner

som innebar att kvinnor i efterhand själva fick anmäla lill försäkringskassan Prot. 1988/89:90 att de önskade fä sina vårdar tillgodoräknade. Del har visat sig att tyvärr inle 5 april 1989 så många utnyttjar denna rättighet. Om det beror pä bristande kunskaper eller om del är andra orsaker är nalurligtvis svårt att bedöma. Utskottet har under etl par år sagl att man skall förbättra informationen. Vi kan nu konstalera att del förfarande inle hänt speciellt mycket där. Dä menar vi att det här är en så pass betydelsefull rättighet, efiersom den ulan tvivel kommer att påverka utfallet av den egna pensionen, att vi bör undersöka möjligheterna att få en automatisk påföring ulan atl del skall krävas en speciell anmälan från kvinnan. Vi anför därför i reservation 9 alt frågan bör utredas så all del kan bli elt automatiskt tillgodoräknande av vårdaren.

I reservation 10 kommer vi in på en fråga som gäller dem som ägnat sig åt att vårda sina barn i ett tidigare skede, innan ATP-systemet infördes. Jag tänker inte närmare kommentera denna reservation, eftersom Rune Thorén, en av motionärerna, lilel senare i debatten kommer att utveckla argumenteringen kring denna reservation.

Däremot finns det ett par ord atl säga om reservation 15, som rör förtidspension för egenföretagare. Vi har tidigare här i riksdagen haft diskussioner om egenföretagarnas situation över huvud taget inom socialförsäkringssystemet. Det är bara atl konstalera att det är en ganska "knölig" hantering av egenföretagarna, som gör atl de inle får en korrekt kompensation i samband med l.ex. förtidspension. Vi tycker atl man rimligen borde kunna lösa frågan på något sätt. Del krävs alt riksdagen gör en klar markering och säger att del här måsle klaras ul inom ramen för det gällande regelsystemet. Frågan har närmare utvecklats i reservation 15.

Till sist bara elt par ord om reservation 4, som rör utländska medborgares rätt till folkpension. Vi kan konstalera all de regler som i dag gäller gör att vissa av dem som kommit hit som asylsökande eller anhöriga lill sådana kommer, trots att de är folkpensionärer, alt betraktas som socialbidragstagare eftersom de får sin ersättning den vägen. Det här är naturligtvis ingen riktigt bra ordning. Det föreslås i den motion som ligger till grund för reservationen att vi skall se över reglerna för när man skall kunna få folkpension. Vi menar att det ur allmän synvinkel mäste vara bättre med ett system som gör att man får folkpension i stället för att vara hänvisad till att leva på socialbidrag och därmed bidra till en ibland kanske mindre positiv diskussion om flyktingars möjlighet att försörja sig i det svenska samhället.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill reservationerna 1,4,5,7,9,10,13 och 15.

Anf. 102 MARGÖ INGVARDSSON (vpk):

Herr talman! VisserligenökarandelenATP-pensionärer, men fortfarande fär ca 670 000 pensionärer etl hell eller reducerat pensionstillskott. Majoriteten av dessa är kvinnor. De har en mycket låg ekonomisk standard.

En folkpensionär som har folkpension, pensionstillskott och ell fulll KBT
räknat för en ensamstående har en disponibel månadsinkomst på 4 484 kr.
Om man sedan har en hyra pä 2 000 kr. - det är inle sä ovanligt i dag -
kommer man alltså att ha kvar en summa som ger lägre standard än vad
socialstyrelsen har angivit som en skälig levnadsnivå. Att de här pensionärer
na har en så låg pension beror på att de under sitt yrkesverksamma Ii v har haft 123

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Pensioner

124

en låg inkomst. Har man haft en låg inkomst under alla år, har man knappast haft möjlighet att samla i ladorna inför ålderdomen.

Vi anser atl det nu är dags att regeringen gör upp en plan för i vilken takt och hur man skall kunna förbättra grundpensionen och pensionstillskottet för atl minska klyftorna mellan de pensionärer som aldrig har hunnit uppnå någon ATP-pension och de pensionärer som har en ATP-pension. Vi menar att det är ett rimligt första elappmål alt höja grundpensionen lill 100 % av basbeloppet och atl göra en motsvarande höjning av pensionstillskottet. Vi anser också atl man skall göra förändringar inom KBT-systemet, men det behandlar vi inle här i dag utan del skall vi återkomma till. Därför, herr talman, yrkar jag bifall tUl reservafion 2.

För människor som bor här och inte är svenska medborgare gäller speciella pensionsregler. Man skall alltså ha bott minst fem år här för all bli svensk medborgare. Då kan man också få folkpension. Del här fär alltså konsekvenser för den grupp äldre invandrare som har kommit hit genom anknytningsinvandring. De är hänvisade till socialbidrag i dag. Så samhället spar inte pengar på att inte ge den här gruppen pension, utan de får sin försörjning genom ett annat konto. Det tycker vi inte är bra, ulan vi menar att regeringen bör fä i uppdrag att göra en översyn och återkomma med etl förslag om hur och på vilka villkor utländska medborgare som får elt permanent uppehållstillstånd i Sverige kan få pension, så att de inte är hänvisade till socialbidrag. Jag yrkar bifall till reservation 4.

Herr talman! Reservation 6 gäller efterlevandeskydd för homosexuella sambor.Riksdagen fattade förra året ett beslut om en stor efterlevandere-form, som träder i kraft den 1 januari 1990, men homosexuella sambor är utestängda från del skyddet. Vi menar i vpk atl samtliga regler inom socialförsäkringens efterlevandeskydd som tillämpas på sambor också skall tillämpas på homosexuella sambor. Regeringen bör få i uppdrag att utforma ett förslag till lagstiftning och snarast lägga fram det för riksdagen. Det är mycket svårt alt förstå atl detta skulle medföra några tekniska problem.

Jag yrkar bifall till reservation nr 6.

Reservation nr 10 är gemensam för vpk, centern, folkpartiet och miljöpartiel, och den gäller retroaktiv rätl till vårdar. Sedan 1982 finns det en möjlighet för föräldrar alt tillgodoräkna sig ATP-år för vård av egna barn, och vi menar att denna rätt bör utsträckas atl gälla från 1960, då ATP-systemet infördes.

Vi är medvetna om alt vi genom denna reservation frångår vissa principer, men för alt kvinnorna skall ha möjlighet alt få en rimlig pension måsle man, om man skall hålla sig inom delta system, vara beredd att göra förändringar och tänka om i vissa avseenden. Det går inte längre alt hänvisa till att kvinnorna skall få bättre villkor den dag sädana samhällsförändringar har uppnåtts att kvinnan har en annan ställning på arbetsmarknaden och i samhället än hon har i dag, utan det måsle göras något konkret.

Detta är ett sätt alt öka antalet år för kvinnor som är t.ex. i min generation och en tidigare generation. Det var vi som var hemma och vårdade barn på 60-talet, och alla kommer kanske inte atl hinna arbeta in de 30 år som behövs för att man skall få full ATP.

Jag yrkar bifall till reservation nr 10.

Avslutningsvis vill jag säga någonting om de s.k. undantagandepensionärerna. Genom ett vpk-initiativ har pensionsberedningen fått i uppgift att göra en översyn av undantagandepensionärernas ekonomiska villkor. Pensionsberedningen arbetar nu med delta och har gett besked om atl riksdagen kommer alt få dessa uppgifter under våren eller sommaren.

När en enig riksdag alltså har ställt sig bakom förslaget att begära dessa uppgifter, vore det märkligt om vi inte skulle ha lid att vänta några månader för atl få se del förslag som vi har begärt innan vi fattar ett beslut. Vpk återkommer därför lill frågan om undaniagandepensionärerna.

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Pensioner

Anf. 103 RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr talman! Vi har i dag en babyboom - en glädjande utveckling när det gäller Sverige. I övriga delar av världen känner vi väl till kampen för barnbegränsning, som förhoppningsvis leder till en minskning av befolkningstillväxten.

Före påsk antogs en föräldraförsäkring, som skall ge barnen och föräldrarna längre och utökad tid alt vara tillsammans under småbarnsåren - en positiv syn på de första årens betydelse.

Samtidigt har vi i dag en åldringsboom, som accelererar mera förutsebart än det ökade antalet födslar. Här vilar ansvaret för en god omvårdnad om de gamla på de vuxna - från senare tonåren, då ett fåtal kommer ut på arbetsmarknaden, eller frän 20-25 år, då de flesta ungdomar slussas ut i förvärvslivet, och fram till pensionsåldern. De äldre årgångarna ökar, och det ekonomiska ansvaret är ocksä här stort.

I fräga om äldreomsorgen inför 90-talet har närmare berörts de problem som denna åldersfördelning av landels befolkning medför när del gäller vård och omsorg. Men ansvaret för våra pensionärer gäller i lika hög grad pensioner och andra ekonomiska åtaganden. Det är viktigt alt ge ekonomisk och social vård och omsorg under de sista åren. Precis som under de första åren av en människas liv är det då hon behöver mest omsorg och vård.

Många frågor i detta betänkande berörs och behandlas inom pensionsberedningen. Jag kommer att yrka bifall till flera motioner även om samma frågor las upp till behandling inom pensionsberedningen. Jag yrkar bifall av det skälet alt jag vill markera miljöpartiets ståndpunkt och inställning i dessa frågor.

Det viktiga i delta belänkande är för oss att se fill atl de sämst ställda pensionärerna fär bättre villkor och atl deras läge absolut inte försämras på något område.

En höjning av folkpensionens grundbelopp till samma nivå som vpk föreslår i sin reservation ingick i miljöpartiets första pensionsförslag under höstens interna arbete, men i vår ekonomiska budget, den gröna luntan, klarade vi inte delta och föreslår därför endast samma höjning av pensionstillskottet som vpk föreslär. Vi vill höja det sä att det utgör 50 % av basbeloppet, som en kompensafion för höjda energiskatter och andra levnadsomkostnader, för atl åtminstone de som har låg pension skall hållas skadeslösa.

Jag yrkar bifall till mitt särskilda yrkande, som är utdelat lill kammarens ledamöter och som lyder:

125

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Pensioner

126

mom. 2 beträffande basbeloppsberäkning

all riksdagen med anledning av motion 1988/89:Sf345 yrkande 2 hos regeringen begär förslag atl pensionslillskottei till följd av de av miljöpartiet föreslagna skatte- och avgiftshöjningarna skall utgå med 50 % av basbeloppet för ensam pensionär och 100 % av basbeloppet för makar i enlighet med vad som förordats i motionen.

Flyktingar eller anhöriginvandrade som kommit hit och beviljats asyl här eller uppehållstillstånd av annat skäl, när de är i en ålder nära pensionsåldern eller redan har uppnått den, borde åtnjuta vårt grundskydd i stället för att hänvisas till socialvården.

Jag yrkar bifall till reservation 4, som gäller mom. 4 i utskottels hemställan.

All egenvård bör uppmuntras, Hkaså all vård och omsorg för den vårdbehövande pensionären av make/maka eller andra anförvanter. Miljöpartiet vill öka den informella sektorn, men de ekonomiska styrmedlen får inte styra åt motsatt håll. Den vårdbehövande mår i de flesta fall bättre av en vid behov väl genomförd växelvård. Här finns ocksä pengar atl spara.

Jag yrkar därför bifall till reservation 5, som handlar om växelvärd. Det händer all en pensionär som är boende i hemmet och mister sin ensamboende ställning därmed får sämre ekonomiska villkor och således knappast kan behålla sitt boende, som ofta är en förutsättning för alt del hela skall kunna fungera.

De sämst ställda pensionärerna är utan jämförelse de ca 20 000 s.k. undantagandepensionärerna. Del var de som vid ATP:s införande begärde undantag från ATP. De får självfallet ingen tilläggspension, eftersom de begärt att ej få delta och ej betalat avgifterna. Många gjorde detta undantagande före 1969, då pensionstillskollel infördes. Även deras fruar var t.o.m. förra ärel diskriminerade och fick inle något pensionstillskott, men sedan dess, efter nära 20 är, har de fått rätt till detta - nägot som andra hemmafruar, som inte heller har förvärvsarbetat eller betalat in ATP-avgift, har fått hela liden sedan 1969.

Det upplevs som en orättvisa för dessa svenskar när utlänningar endast behöver ha bott fem är här för atl bli pensionärer och få grundpension och pensionsfillskott - som jag lycker all de skall få. Men jag menar att delta är alt behandla människor olika, och jag tycker all alla människor skall behandlas lika. Del är en fläck på välfärdssamhället alt en liten grupp gamla människor skall undanhållas t.o.m. den mest grundläggande ekonomiska trygghet. Jag yrkar bifall till reservation 7.

Sedan kommer en grupp reservationer angående retroaktivitet av ATP-grundande vårdar, dvs. vård under längre lid av barn under tre år. Delta gäller framför allt kvinnor. Det berör ytterst få män. De som har haft barn och varit hemma - jag är själv elt exempel, jag har sex barn och har varit hemma nägol år extra för varje barn - har ingen chans alt nå upp till 30 års ATP. Många låginkomsttagare blir myckel hårt drabbade av della. De har låg ATP och dessutom inte tillräckligt många är.

Jag yrkar bifall till reservationerna 11, 10 och 9 i nu nämnd ordning, men i första hand lill vär egen reservation.

Tack för ordet!

Anf. 104 INGEGERD ELM (s):

Herr lalman! Vi behandlar nu i afton budgetpropositionens anslag vad gäller vårdbidrag för handikappade barn, barnpensioner, folkpensioner med handikappersättning och vissa yrkesskadeersättningar. Sammanlagt är dessa anslag uppe i 59 062 500 000 kr., alltså närmare 60 miljarder kronor för ett budgetär. Pensionerna och övriga förmåner är värdesäkrade genom alt basbeloppet beräknas utifrån utvecklingen av konsumentprisindex. Basbeloppet för 1989, alltså innevarande år, har fastställts till 27 900 kronor. Pensionerna liksom andra basbeloppsanknutna förmåner kommer därigenom att i år öka med drygt 8 % jämfört med 1988 års ersättningar. Folkpensionernas grundbelopp kommer härmed att i år uppgå till närmare 27 000 kr. för en ensam pensionär och lill närmare 44 000 kr. för ett pensionärspar. Till detta kommer pensionstillskott för den som saknar eller har låg ATP. Pensionstillskottet kan uppgå till ca 14 000 kr. för en ålderspensionär i år. Till denna s.k. grundtrygghet för pensionärer skall ocksä räknas det kommunala bostadstillägget liksom extra skatteavdrag.

Delegationen för social forskning har nyHgen i en undersökning gjort en internationell jämförelse av pensionärernas ekonomiska villkor. Undersökningen visar att Sverige är elt av de länder som ger den bästa grundtryggheten. Tillsammans med Norge ligger vi allra bäst lill vid denna jämförelse. Hela Västeuropa plus USA, Canada, Nya Zeeland och Australien ingår i denna undersökning.

I några mofioner och reservationer lill detta belänkande förespråkas nu en höjning av folkpensionen och dess grundbelopp samt av pensionstillskottet. Jag vill här framhålla att varje höjning av grundbeloppet medför en avsevärd framlida merkostnad bl.a. beroende på det stora antalet pensionärer. Med det basbelopp som gällde 1988 skulle en höjning med enbart en procentenhet ha kostal ca 500 milj.kr. Som skäl för den här slora ekonomiska satsningen anges atl grundtryggheten skulle stärkas och att vi skulle utjämna orättvisorna. Men detta är inle riktigt sanl, för en höjning av folkpensionens grundbelopp har i sig ingen utjämnande effekt. Folkpensionen utgär med samma belopp till alla pensionärer, oavsett storleken på ATP eller eventuell tjänstepension.

När det gäller att motverka de orättvisor som kan uppstå beroende på marginaleffekterna i vårt pensionssystem är en höjning av grundpensionen inte heller någon verksam metod, under förutsättning atl man vill behålla skaltefriheten för den som har endast folkpension och pensionstillskott. Varje höjning av de förmånerna medför nämligen all en avtrappning på det extra skatteavdraget måste förskjutas uppåt i inkomstklasserna, om inte ännu kraftigare marginaleffekter skall uppstå. Delsamma gäller för det kommunala bostadstillägget.

Nu är uppfattningarna lilel olika hos de två parfier som förespråkar en höjning av grundpensionen. Vad jag förstod av centerpartiet är de villiga att ta bort de generösa bestämmelserna i skallehänseende, och vi visste redan tidigare all cenlerparliel heller inle har så starka känslor för del kommunala bostadstillägget. När man lyssnade på Margö Ingvardsson framgick det emellertid alt vpk förutsätter att såväl den särskilda skattebestämmelsen som del kommunala bostadstillägget skall vara kvar. Båda dessa frågor är

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Pensioner

127

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Pensioner

128

dessutom föremål för utredningar. Förändringen av grundpensionen l.ex. ligger inom ramen för pensionsberedningens arbete. Marginaleffekterna i skattesystemet är del klarl uttalat alt inkomstskalteutredningen särskilt skall filta på.

Flera av de övriga motioner som vi behandlar i detta betänkande berör också pensionsberedningens utredningsuppdrag. Del gäller pensionsålder och pensionsfillskott. Där kommer även undantagandepensionärernas pensionstillskott, som man här har talat om, in. Pensionsberedningen skall på riksdagens uppdrag undersöka verkningarna av att ha ställt sig utanför ATP. Eftersom riksdagen har fattat ell särskill beslut om detta finner jag Rune Backlunds förslag, att vi nu skall fatta elt beslut och frångå värt tidigare slällningslagande, litet svårt att genomföra.

I pensionsberedningens uppdrag ingår också, vilket det finns motioner om, pensionspoäng och poängär. I det sammanhanget kommer vi alltså atl beröra de 15 och 30 åren. Vi har också tidigare här i riksdagen uttalat vår uppfattning om den bestämmelsen. Vi har med anledning av dessa mofioner i betänkandet hänvisat till pensionsberedningens direktiv och pensionsberedningens pågående arbete.

Dock vill jag säga nägra ord om en av motionerna som handlar om pensionsfillskott, nämligen motion Sf327, som är skriven av Sten Östlund och Kjell Nilsson. De tar upp förhållandel all förtidspensionärerna fär sänkta pensionsförmåner vid ålderspension. Utskottet anser att det finns skäl för pensionsberedningen atl närmare undersöka motionärernas förslag till ändring i detta avseende, och vi föreslår därför atl den motionen överlämnas fill pensionsberedningen.

När del gäller handikappersättningen, som också ingår i anslaget för folkpensioner, föreligger några motioner som utskottet anser mycket väl kan las upp till behandling och genomgås av den alldeles nyligen tillsatta kommitté som har att utreda vissa frågor om samhällets insatser för människor med omfattande funktionshinder. Det är den kommitténs huvuduppgift alt särskilt kartlägga och analysera de insatser som görs inom socialtjänsten samt för habilitering och rehabilitering. Utgångspunkten skall också vara situationen för barn, ungdomar och vuxna med omfattande funktionshinder samt situationen för de små och mindre kända handikappgrupperna. Jag menar att vi därigenom får en rejäl genomgång och redovisning av vilka förmåner och rättigheter som de handikappade har möjlighet alt ta sig till godo. När vi diskuterar förändringar och förbättringar, som vi ju alla är eniga om atl vi skall göra, är det värdefullt att lill grund för delta förändringsarbele ha en faktaredovisning. Vi i utskottsmajorileten menar all det kan vara av stort värde att avvakta denna utrednings resultat innan vi gär vidare och gör några förändringar.

Så skall jag säga några ord om värdbidraget för handikappade barn och därmed sammanhängande förmåner. Värdbidrag utgår lill föräldrar som vårdar barn under 16 år, barn som behöver särskild tillsyn och vård pä grund av sjukdom eller handikapp. Även merkostnader på grund av sjukdomen eller handikappet skall i det sammanhanget beaktas. Värdbidraget har tre nivåer, nämligen hel, halv eller en fjärdedels förtidspension och innefattar även rätt till pensionstillskott. Vårdbidraget är skattepliktigt och därmed en

pensionsgrundande inkomst för den förälder som uppbär värdbidraget. Av vårdbidraget kan dock en viss del bestämmas som ersättning för merkostnader. Denna förändring genomfördes för några år sedan, eftersom man ansåg det rimligt alt de merkostnader som ofta är förknippade med denna vård inte skulle beskattas. Det var därför rimligt att till en särskild ersättning utskilja den del som kan uppskattas som merkostnad.

I och med att kostnadsersättningen är skattefri utgör den inte heller grund för rätl lill pension eller pensionspoäng. Detta är en ofrånkomlig följd av atl vi numera har en särskild skattefri merkostnadsdel i vårdbidraget. Alternafivet alt, som folkpartiet vill, göra denna ersättning ATP-grundande innebär en återgång lill de tidigare reglerna. Hela vårdbidraget skulle då bli skattepliktigt och alltså vara en ersättning för merarbete. ATP-grundande är ju arbetsinkomst och ersättning för bortfallen arbetsförtjänst. Det är orimligt att en ersättning för fördyrade levnadsomkostnader skall vara ATP-grundande. Linjerna måste här vara klara - vi måste tala om inkomst av arbete eller ersättning för förlorad arbetsförtjänst.

Vi har nu i kväll liksom under förmiddagen fått lyssna till folkpartiets tal om socialdemokraternas ointresse för handikappade, alt det under socialdemokratisk tid över huvud tagel inte finns något hopp för handikappade att få det bättre i vårt samhälle, i vårt Sverige. Jag vill säga lill Barbro Sandberg att jag inle känner igen mig, om jag tänker tillbaka under åren. Man får inte vara helt historielös när man uttalar en sådan uppfattning. Under de sex borgerliga åren fanns det en utredning om ett bättre bilstöd till handikappade, en utredning som låg i regeringskansliet utan att man över huvud taget intresserade sig för den. Så snart ni kom i opposition igen lade ni fram motioner här i riksdagen om atl just delta förslag omedelbart skulle tas fram fill etl beslut. Del föreslagna stödet kostade ungefär 70 milj. kr. om året, om jag minns rätt. Förslaget hade utdömts på flera håll. Vi omarbetade det och fick ell förslag och elt beslut som nu gäller. Kostnaden uppgår till drygt 250 milj. kr. Delta bidrag är nu så generöst utformat alt det inte är förknippat med tvång alt vara i arbete eller att studera, utan man kan få bidraget därför alt man är handikappad och behöver en bil. Det kan också utgå till föräldrar till handikappade barn. Det har visat sig att de anslagna pengarna inte alls räcker, trots att det är fråga om en flerdubbling av vad del av folkparfiet omhuldade förslaget skulle ha koslat. Kostnaderna kommer alldeles säkert atl uppgå till 400 milj. kr. eller mer under detta år. Vi har nu ett förslag om ytterligare medel till bilstödet. Detta var en jämförelse.

Vi har nyligen på handikappsidan avslutat rehabiliteringsberedningen. Dess betänkande. Tidig och samordnad rehabilitering, är nu ute pä remiss. Jag talade tidigare om den kommitté som skall se över och kartlägga samhällets stöd. Delta var ett axplock av vad som under senare är har förekommit på den här sidan. Jag tycker att folkpartiet litet grand skulle tänka över vad som har hänt, innan man går ul och säger alt det är folkpartiet som är garanten för alt de handikappade skall få en dräglig tillvaro i vårt land.

Herr lalman! Jag avslutar med alt yrka bifall till ulskottels hemställan på alla punkter.

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Pensioner

9 Riksdagens protokoU 1988/89:90

129

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Pensioner

Anf. 105 RUNE BACKLUND (c) replik:

Herr talman! När det gäller Ingegerd Elms kommentarer om höjningen av grundpensionen vill jag säga alt hon inle lycks ha förställ var problemen finns. För att kompensera dem som har läg ATP eller saknar ATP har vi infört olika typer av system som skall bättra pä grundpensionen. Vi har infört pensionstillskott, KBT och särskilda skatteregler.

När vi höjer folkpensionen kan det, som jag sade i mitt inledningsanförande, inträffa - det har det gjorl vid flera tillfällen - atl slutresultatet i själva verket blir att man får mindre pengar all röra sig med netto, och det beror på det komplicerade regelsystemet, där KBT kommer in genom skattereglerna. Frågan är vad vi dä har vunnil, när vi vill försöka förbättra situationen för de pensionärer som har läg pension.

I det sammanhanget lanserar vi dä tanken att man skulle kunna sammanföra systemen: Lål oss ta de pengar som går ut inom KBT eller som i dag används för att äsladkomma förmänliga skalleregler och sammanföra dem lill en större grundpension, så all vi skapar en ordentlig pension för dem som antingen står utanför ATP-sysiemet eller har en mycket läg andel av ATP-inkomster i sin pension.

Pä det sättet skulle vi kunna normalisera övriga inkomster som rör pensionärerna, så att vi får en enklare hantering av pensionärerna i skattesystemet. Det vill vi att man i pensionsberedningen och i inkomstskatteutredningen skall titta litet närmare på. Det är etl sätt alt lösa ett problem som vi uppenbarligen har inom ramen för pensionssystemet.

När det gäller undantagandepensionärerna återkom Ingegerd Elm till atl del skall komma ett resultat till sommaren. Vi har aldrig varit speciellt intresserade av den undersökningen. Vi har i flera år hävdat att vi inte behöver mer undersökande och utvärderande av den gruppen. Vad vi efterlyser är atl man i rättvisans namn fattar ett principbeslut, som innebär att även de pensionärerna tillförsäkras pensionstillskott eller samma villkor inom ett system där vi satsar pä en grundpension, om vi övergår lill elt sådant. Därför tycker vi inte att del finns nägon anledning atl invänta den undersökningen. Vi är som sagt inle speciellt intresserade av den.

För dem som vill förhala och förskjuta handläggningen av den här frågan är det naturligtvis alltid bra att kunna hänvisa till att det pågår någonting, som kanske i sig inle för saken framåt - den majoritet som var anhängare av förslaget om den här undersökningen utlovade ju inle i samband med det att man verkligen skulle föreslå några åtgärder. Nägot sådant löfte tycks inle del beslutet ha inneburit.

130

Anf. 106 MARGO INGVARDSSON (vpk):

Herr talman! Ingegerd Elm avvisar våra förslag om höjning av grundpension och pensionstillskott med hänvisning till att Sverige har ett bra pensionssystem jämfört med andra länder. Det må sä vara. men del är ju knappast någon tröst för alla dessa pensionärer som lever under vad socialstyrelsen anser vara en skälig levnadsnivå. Eller vill Ingegerd Elm påstä atl jag har fel eller alt beräkningarna är felaktiga?

Verkligheten är faktiskt den att det finns en stor grupp pensionärer som har mindre pengar att disponera per manad än de har som lever pä

socialbidrag. Jag lycker alt det känns oerhört besvärande när vi vel att Prot. 1988/89:90

Sverige aldrig har varit så rikt som i dag- man kan göra sådana jämförelser 5 april 1989

Pensioner

också inlernationellt och se atl Sverige tillhör de rikaste länderna i världen.

Vi har hafl en utveckling pä börsen som man inle finner maken till i nägot

annat land, och vi har rekordvinster inom förelagen. Dä måste det väl kännas

besvärande för socialdemokraterna att säga att man inte har råd att se till att

alla pensionärer i vårt land har en skälig levnadsnivå!

Sedan säger Ingegerd Elm all våra förslag inle skulle minska klyftorna mellan de högavlönande och de lägavlönande pensionärerna. Det gör de visst del! Det finns ingen annan möjlighet än att höja pensionstillskottet och att höja det kommunala bostadstillägget. Vi utgår alltså ifrån atl skatteavdraget och KBT kommer alt följa pensionshöjningarna.

Om man ser på vad socialdemokraterna har gjort för att minska skillnaderna mellan högavlönade och lågavlönade pensionärer, finner man alt de inle har gjorl elt dugg. De har lagt fram förslag som har verkat i precis motsatt riktning. Vad socialdemokraterna de senaste åren har gjort är att höja basbeloppet. Den senaste basbeloppshöjningen pä 600 kronor innebar atl den som bara hade folkpension och pensionstillskott fick 252 kronor mer i månaden, medan den som hade full ATP fick 850 kronor mer i månaden. Det är etl mycket effektivt sätt att öka klyftorna inom pensionärskollektivet.

Avslutningsvis: Inte elt ord sade Ingegerd Elm om orättvisorna i eflerle-vandeskyddet för de homosexuella samborna. Vad är den egentliga orsaken till atl man inte vill se över det området?

Anf. 107 MARGIT GENNSER (m) replik:

Herr talman! Det finns fill intet förpliktande uttalanden, dels i del fidigare behandlade ärendet, dels på s. 15 i del belänkande vi nu diskuterar, om 15-och 30-årsreglerna. Man instämmer i att kvinnor har behov av dessa regler -man kunde ha tillagt atl lårigtidsutbildade också har del - men i princip ger man ingen garanti.

Jag kommer då till den andra sak som jag tycker är viktig: Ett fördelningssystem har sitt skydd i fasta regler. Det är klarl alt regler under mycket svära ekonomiska omständigheter kan behöva ändras, men då måste man göra helhetsändringar, och de måste ulfalla lika för hela kollektivet och får helst inte ha retroaktiv verkan. Del beror alldeles pä krissituationens art. Det är därför vi har påpekat att dessa regler måste ligga fast tills vi går över fill ett annat system eller får rejäla inslag av ett annal system, där 15- och 30-ärsreglerna egentligen är ointressanta; det är pengarna där som genererar en pension, och det är den avkastning som pengarna ger när de investeras reellt och bra som utgör tryggheten i pensionen. Då slipper man arbeta med konstiga index, där det alltid blir orättvisor. Det är därför vi har avgivit reservationen. Jag lycker det är viktigt alt man uppfattar denna väsentliga slutsats.

När det gäller undantagandepensionärerna är del riktigt atl pensionsberedningen skall ta hand om den frågan. Men detta är ju en gammal historia, och orsaken till atl det har blivit så fel nu är att man aldrig har höjt grundpensionen utan lagt alla standardförbättringar- index- och basbelopps-

131

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Pensioner

förändringar gäller ju bara penningvärdet - på KBT och på pensionstillskott.

De människor som gjorde undantagande och som ofta gjorde det i mycket svåra ekonomiska omständigheter var t.ex. företagare som var tvungna alt likvidera och därför gick ur ATP; de hade inte råd med någonting annat. Det tycker jag inte att man skall lägga dem lill last så här 30 är efteråt, allra helst som vi här fick höra att ufiänningar som har kommit hit som flyktingar och som inte heller har betalat avgifter till ATP skall få pensioner, och del är också riktigt. Då tycker jag man kan visa generositet också mol denna lilla grupp. Det är därför vi yrkar att man skall ordna den här saken redan nu.

Anf. 108 BARBRO SANDBERG (fp) replik:

Herr talman! Ingegerd Elm läggerordimin mun som jag aldrig har uttalat. Jag har inte sagt att folkpartiet är någon garant för någon. Däremot har vi tidigare i dag hört att socialdemokralerna är världsledande inom handikappområdet.

Om så nu skulle vara fallet skall socialdemokralerna definitivt inle ha hela förtjänsten av det. Folkpartiet har under en rad år framlagt förslag på handikappområdet i form av mofioner här i riksdagen, och till vår och de handikappades glädje har socialdemokralerna uppenbarligen tyckt alt de förslagen varit bra. Men man har alltid avslagit förslagen här i kammaren och sedan så småningom återkommit med dem som sina egna i budgetpropositionen.

Jag tycker väl inte att man skall haka upp sig på bagateller. Det viktigaste är ju trots allt all missförhållanden åtgärdas. Jag kanske därför kan hoppas pä alt förslaget om vårdbidraget kommer alt gå samma väg som alla de andra.' Vi har ju fört fram delta förslag några gånger vid det här laget.

Att ett parti som vill hävda atl det är världsbäst på handikappområdet inte vill ge stöd fill de familjer som har det allra svårast, alltså de som har handikappade barn, är faktiskt för oss folkpartister ofattbart! Visa i handling och inte enbart i ord att ni verkligen är engagerade i dessa frågor!

Ingegerd Elm sade atl handikapputredningen är ett exempel på hur bra socialdemokraterna är. Handikapputredningen har nolldirektiv. Socialdemokraterna stoppar undan, så att säga, i denna utredning fråga efter fråga som är besvärlig och kostar pengar. Ändå vill de påstå sig vara garanter och världsledande på området!

Ingegerd Elm berörde det förhållandel att vårdbidraget är skattepliktigt. Vi har föreslagit atl hela vårdbidraget, som ju är en ersättning antingen för uträttat arbete eller för att man avstår från förvärvsarbete - jag uppfattade atl Ingegerd Elm uttrycker sig litet fel pä den punkten - skall ses som arbetsersättning. Det är ju för detta som ersättningen utgår - inte för merkostnader. Merkostnaderna räknas av vid beräkningen av ersättningens storiek, och vi har i vår motion föreslagit att man på nägol annal sätt skall kunna få merkostnaderna ersatta. Hela vårdbidraget skall alltså ses som ersättning för uträttat arbete eller som ersättning för bortfall av arbetsinkomst.

När det barn, för vilket man har vårdbidrag, blir sexton år får ju barnet

132

precis samma belopp. Dessutom får det handikappersättning om det har Prot. 1988/89:90
merkostnader. 5 april 1989

Pensioner

Ingegerd Elm sade att jag var historielös. Hon tog frågan om bilstödet som exempel. Det påståendet skall jag bemöta i ell senare inlägg.

Anf. 109 RAGNHILD POHANKA (mp) replik:

Herr talman! Man måste ju se denna fräga som en helhet och inte plocka ut och särbehandla olika delar.

Pensionen är låg och pensionstillskottet är lågt för dem som inle har ATP. När de ligger på sjukhus skall de betala en tredjedel av sin pension för vården. De kan förlora KBT. I växelvården kan de också förlora möjligheten att behålla sin bostad när de skall vårda den ena maken som är sjuk.

Jag vill igen nämna undantagandepensionärerna. För mig liknar detta hämnd på dem som inte ville gå med i ATP-systemet. "Tänk om det skulle finnas någon bland dem som är välbeställd!" tycks somliga resonera. Det finns det säkert, men jag känner många av dem och vet att det är en stor grupp som är verkliga småföretagare, framför alll småbönder.

Det finns kvinnor som har förmögenhet, och de får pensionsfillskott om de inte har ATP, men undantagandepensionärerna skall inte få det! De har ändå levt hela sitt liv i Sverige och betalat skatt här. Det är en skamfläck på den svenska välfärden att människor skall leva på så låg standard eller behöva begära socialhjälp.

Anf. 110 INGEGERD ELM (s) replik:

Herr talman! Jag börjar med alt lala om undantagandepensionärerna och del beslut som vi faktiskt fattade i kammaren. Vi beslöt att pensionsberedningen skulle genomföra en undersökning av dessa pensionärers situation. Vi är i pensionsberedningen i full färd med del arbetel. Att en del av partierna sedan inte kände för det beslutet, så atl säga, kan ju inle leda till alt vi frångår beslutet. Vi har fattat etl beslut i Sveriges riksdag som enligt god ordning bör fullföljas.

Det råder litet olika uppfattningar hos representanterna för de olika partierna om hur socialdemokraterna ställer sig fill pensionssystemet. Margit Gennser påstår att vi socialdemokrater siktat in oss på standardförbättringar enbart avseende pensionstillskotten och de kommunala bostadstilläggen. Margö Ingvardsson och Rune Backlund säger tvärtom. De säger alt vi enbart har följt höjningen av basbeloppet.

Det framstår som litet motsägelsefullt när man hör hur företrädare för de olika partierna uppfattar satsningen på våra pensioner. Vi kanske så småningom får någon lösning på hur det egentligen är.

Rune Backlund sade att riksdagen bör kunna sammanföra systemen för att få ett bättre grundskydd, så alt vi på del sättet inte längre skall behöva ha kommunala bostadstillägg eller särskilda skatteregler - om jag uppfattade honom rätl. Rune Backlund menade att jag missförstått honom. Del har jag inte. Jag sade nämligen i mitt inledningsanförande att en förändring av pensionerna ligger inom pensionsberedningens arbetsområde. Vi skäll i beredningen arbeta med också sädana frågor. Därmed menar vi i majoriteten

133

Prot. 1988/89:90 att vi inte behöver fatta något ytterligare beslut om vad pensionsberedningen

5 april 1989

skall göra.

Pensioner

När det gäller skattesystemet talade jag också om att det finns ell särskilt uppdrag till inkomstskalteutredningen. Därför behöver vi inte nu begära en särskild översyn av det området.

Anf. 111 RUNE BACKLUND (c) replik:

Herr talman! Jag börjar med sista frågan. Det Ingegerd Elm nu sade mäste tolkas på del sättet att pensionsberedningen skall komma med förslag. Då förstår jag inte varför socialdemokraterna i sä fall har motsatt sig vårt yrkande. Om det finns sådana tankegångar i pensionsberedningen borde det ha varit lätt att acceptera värt molionskrav, och vi skulle dä inte ha behövt reservera oss i utskottet. Men någon diskussion om att socialdemokraterna var beredda alt gå oss till mötes i en diskussion om höjda grundpensioner förekom ju inte i utskottet. Om det hade varit pä det sättet hade det naturligtvis varit mycket enklare för oss vid hanteringen av värt önskemål om att studera möjHgheterna på detta område. Men hur det egentligen förhåller sig kanske vi kan få utrett i slutrepliken.

När det gäller undantagandepensionärerna är situationen den att vi inte ser någon anledning all vänta pä att utredningsuppdraget skall slutföras. Riksdagens beslut innebär ju inget annat än att en kartläggning har begärts. Del finns ju ingen koppling till all pensionsberedningen i samband med kartläggningen ocksä skall lämna förslag som innebär att denna grupp ocksä skall få pensionstillskott. Så länge dessa tvä saker inte kopplas samman ser vi ingen anledning att invänta det utredningsarbete som pågår inom pensionsberedningen. Vi tycker atl del är en rättvisefråga atl denna grupp med det snaraste skall fä sina pensionstillskott.

134

Anf. 112 MARGIT GENNSER (m) replik:

Herr talman! Del skall inte behöva ta läng lid atl utreda vad som menas med standardförbättring och icke standardförbättring.

Under de nästan 30 är som ATP-systemet och pensionssystemet har fungerat, alllsä sedan 1960, har del hänt två saker i värt land som har betydelse för denna fråga. Den ena är den fortgående penningvärdeförsämringen, den andra är reallöneförbättringen - även om den har gått mycket långsammare än penningvärdeförsämringen.

Penningvärdeförsämringen lar vi hänsyn till genom basbeloppet. Det betyder atl vi försöker betala ut vad som var en krona 1960 och som alltså är många fler kronor 1989. Dessa summor skall alltså vara jämförbara.

Standardhöjning innebär alt vi får fler kronor i fasl penningvärde atl köpa för. Reallöneskyddet och standardskyddel kan förbättras och har förbättrats pä folkpensionsnivån, alltså för dem som vi brukar kalla för minipensionärer. Del är de som har mycket liten ATP. Deras standard har vi i huvudsak höjt med pensionstillskott och med KBT. Vi har inte lagt höjningen pä grundpensionen, i vart fall förhållandevis myckel lilel.Del berodde just på vad som sades tidigare, att det betyder att det blir mycket dyrare eftersom det läggs på grundpensionen.

De personer som valde undantagande hade inte kunnat förutse denna

politik - så sades det inte att det skulle göras. Det är därför jag tycker altman i rättvisans namn skulle kunna se till att de blev likställda med alla andra pensionärer.

Vad gäller frågan om pensionsulredningens karlläggning eller inte konstaterar jag att vår politiska vilja kommer till uttryck i reservationen: denna lilla grupp borde kunna tillgodoses nu. Jag tror inle att det där med att vi har använt begreppet standardförbättringar på olika sätt egentligen bör vara för besvärligt. För mig i alla fall är standardförbättringar delsamma som reallöneförbättringar, som även bör kunna komma till uttryck i folkpen-

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Pensioner

Anf. 113 BARBRO SANDBERG (fp) replik:

Herr talman! Ingegerd Elm påstod atl jag var historielös och atl folkpartiet i regeringsställning minsann inte hade gjorl någonting för de handikappade.

Därför skall jag fräscha upp historien för Ingegerd Elm och tala om att under den borgerliga regeringstiden 1976-1982 förbättrades stödet lill de handikappade från 4 lill 15 miljarder. Man förbättrade färdtjänsten, det infördes riksfärdtjänst och bilstödsuiredningen tillsattes.

Bilstödsutredningens förslag lades fram just före valet 1982. Sedan tog det sex år för socialdemokraterna att omarbeta bilstödel för att få vad man förhoppningsvis tror är elt bättre förslag. Del har gätl ganska kort tid sedan det nya bilstödet infördes, så jag lycker vi bör vänta med att bedöma om det är bra eller dåligt.

Ingegerd Elm säger att rehabiliteringsbetänkandet har lagts fram. Del har förvisso kommit, i december, men del är ju ute på remiss, och vi har ingalunda sett något resultat av den utredningen. Därför tycker jag det är all gä händelserna i förväg atl la ut några segrar pä det området.

Anf. 114 INGEGERD ELM (s) replik:

Herr talman! I den sista omgången av replikerna vill jag säga att när vi har sittande utredningar brukar vi inle bifalla motioner som begär att utredningarna skall utreda frågor som de faktiskt har direktiv att ta hand om. Denna utredning är, precis som de flesta av våra utredningar, parlamentariskt sammansatt, och samtliga riksdagspartier utom miljöpartiet, som inte fanns när utredningen tillsattes, är representerade. Den vägen har man alltså möjlighet atl ta upp vad man anser är särskill väsentliga frågor som beredningen inte tillräckligt uppmärksammar.

Avslutningsvis vill jag säga några ord till Barbro Sandberg. I sin förra replik till mig sade hon atl folkparfiet minsann aldrig sagt sig vara någon garant för nägol - där fick jag tydligen en bekräftelse pä vad jag tidigare sagt. Nu återkommer Barbro Sandberg och säger att under åren 1976-1982, som jag åberopade under mitt anförande, steg stödet lill de handikappade med ganska myckel pengar. Jo, men under de åren var det ju en prisutveckling som innebar all basbeloppet mäste öka ganska mycket varje är. Där finns en hel del av förklaringen lill de siffror som Barbro Sandberg lalar om.

Handikapputredningen är ute på remiss, och då har vi inga garantier, säger Barbro Sandberg. Jag förstår atl det är därför folkpartiet har en reservation som egentligen är ett remissvar. Vi kan vara säkra pä att riksdagen kommer

135

Prot. 1988/89:90 att få utredningen efter remissomgången, och då har vi möjlighet att la

5 april 1989 ställning till regeringens förslag med anledning av den.

Det har talats en hel del om vår ersättning till pensionärer och handikappa-Pct IS i o ti c K

de under de senare aren. Det har sagts att det skulle vara bristfälliga

höjningar osv. Jag vill bara helt stillsamt påminna om att den urholkning som

skedde med det s.k. borgerliga basbeloppet genom del beslut som fattades i

början av 1980-talet rättade vi till på en gång efler regeringsskiftet. Vi

återställde alltså basbeloppet till dess riktiga värde från den 1 januari 1983,

och det innebar alt vi fick göra en extra höjning av basbeloppet från samma

dag.

Andre vice talmannen anmälde att Margit Gennser, Barbro Sandberg och Rune Backlund anhållit att till protokollel få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

Anf. 115 RUNE THORÉN (c):

Herr talman! Tillsammans med fyra ledamöter av denna riksdag har jag motionerat om retroaktiv rätt till ATP för vård av barn under tre år. Vi som undertecknat motionen representerar fem av riksdagens partier. Om samma förhållande uppstått när utskottet behandlade denna fråga, hade kammaren besparats åtminstone ett inlägg. Jag hade i så fall gärna avstått - till förmån för alla föräldrar, i de flesta fall kvinnor, som därmed skulle fått en bättre pension på sin ålders höst.

Kvinnor, själva födda på 30-talet resp. 40- och 50-talet som födde barn på 60- och 70-talen har inte rätt till ATP-poäng för den vårdnad av barn som de utförde under dessa år, medan däremot föräldrar som vårdal barn efler 1982 har denna rätt för samma typ av vårdnad. Som har påpekats här i kväll gäller det många gånger kvinnor med låg ATP. Jag frågar: Var finns logiken och rättvisan?

Vi behöver inget nytt syslem, för del finns redan ett. Vad som behövs är bara ett beslut alt samma sak som i dag gäller för föräldrar med barn födda efter 1982 skall gälla fr.o.m. ATP:s genomförande.

I motionen har vi dock inte krävt detta, ulan vi har nöjt oss med att föreslå att riksdagen hos regeringen begär en utredning som sedan har att lägga fram förslag om hur denna retroakfivitet skall genomföras.

Utskottsmajoriletens skäl för avslag är mycket tunt, om jag fär säga så. Bara därför att man 1982 uttalade att reformen då var klart avgränsad, skulle man inte nu kunna ta upp frågan och genomföra detta förslag. Hur skulle övriga reformer kunna genomföras i vårt land om detta skulle bli en huvudlinje i agerandet?

11988 års val mötte jag frågeställningar kring detta problem. Alla som jag talade med ansåg detta vara en rättvisefråga och att reformen borde genomföras. Och jag garanterar att det inte bara var folk från de fyra partier som har ställt upp i utskottet, utan från samtHga parfier.

Del förvånar mig därför att moderaterna inte ställt upp i utskottet. Även

socialdemokraternas ihärdiga avståndstagande från en reform som i första

hand är en rättvisefråga för kvinnor, som ofta inte haft möjlighet att få jobb,

136 är kanske ännu mer förvånande. Rimmar detta verkligen med en socialde-

mokratisk politik för solidaritet och jämställdhet-för det finns väl en sådan? Prot. 1988/89:90

Upphovsrätten lill motionen skall tillskrivas kvinnorna inom TCO, säkert 5 april 1989
frän alla partier. Det är ganska viktigt att vela detta, för det går ju lätt ', '

partipolitik i en sädan här fräga. Det var de som hösten 1985 tog upp frågan. Själv uppmärksammade jag den i en tidningsartikel, och jag hade inte svårt att dela den åsikt som artikeln tolkade. Det är en uppfattning som jag inte är ensam om, utan den delas av många som skall sitta i denna kammare när vi kommer alt fatta beslut. Hur många det blir får vi se i morgon, när vi går till omröstning. Jag hoppas för många föräldrars skull att vi då kan vända på det hela och yrkar slutligen, herr talman, bifall till reservafion nr 10.

Anf. 116 INGEGERD ELM (s):

Herr talman! Jag vet inte vad Rune Thorén har sysslat med tidigare, men det är inte särskilt vanligt att man ändrar lagar med retroaktiv verkan. Det är tvärtom mycket mycket ovanligt atl sådana beslut fattas.

Rune Thorén säger alt vi inte behöver vara bundna av det förhållandet att dåvarande socialministern Karin Söder vid införandet av ATP-poäng för vård av barn ansåg att den rätten skulle vara klart avgränsad och att nägon retroaktiv rätt till ATP-poäng för vård av barn inte borde införas. Men det måsle naturliglvis ha varil en välgrundad uppfattning som socialdepartementet hade då också, när man uttalade sig på det sättet.

Del är alltså inte på grund av envishet som vi upprepar del resonemanget, utan det gör vi därför att vi menar atl man mäste vara myckel restriktiv när man stiftar lagar som har retroaktiv verkan. Utskottet har alltså även denna gång avstyrkt motionen - vi har haft den tidigare.

Jag vill avsluta mitt inlägg med alt yrka bifall till utskottets hemställan i den här frågan.

Anf. 117 MARGIT GENNSER (m):

Herr talman! Jag blev ju tilltalad i den här frågan.

Jag tycker alt det skall vara konsekvens i ens beslutsfattande. Först fattar vi ett beslut om efterlevandepensioner som har negativa retroaktiva verkningar, där man sä att säga lar bort intjänade förmåner. Sedan kommer det motioner - och det är frän samma personer som har röstat för beslutet att ta bort förmåner - med förslag om att ge retroaktiva förmåner ända tillbaka till 1960. Det kan leda till vissa administrativa problem, men framför allt är det inle bra för principernas skull.

Effekten av min pedagogiska verksamhet är nog ringa, men jag har försökt tala om att fasthet i regelsystemet - i det här fallet ATP-systemet - är något otroligt väsentligt för atl det skall vara någorlunda rättssäkert. Även om det är positiv retroaktivitet, kan man förstöra systemet.

Jag tror inte att vi skall ta fill vana att fatta beslut med retroaktiv verkan. Det är klart att det är väldigt trevligt att säga att man skall ge ATP-poäng för alla vårdar sedan 1960, men jag tycker att principerna för folks trygghet för framtiden väger tyngre.

Problemet kan lösas mycket enklare. Del kan lösas skattevägen. Man kan
ta kapitalförsäkringar, och vi skulle kunna införa avdragsrätt för premier i
sådana försäkringar, som vi hade förr. Då kunde kvinnorna som det här 137

prot. 1988/89:90 gäller få ett mycket bättre skydd, och det hade inte kostat så mycket. Vi vet

5 april 1989

att kalkylerna är goda.

Riksbyggnaderna,

minneshögtidlighet

m.m.

Det är bakgrunden till vårt ställningstagande. Sedan håller jag med om att en hel del kvinnor på grund av ändringar i äktenskapsbalken och i efterlevandepensioneringen har fått sina förhållanden försämrade, och jag önskar att fler hade tänkt tidigare i de här frågorna.

Anf. 118 RUNE THORÉN (c):

Herr talman! Jag har inte på något sätt kritiserat det beslut som fattades 1982. Jag är klar över att man både i denna fråga och i andra frågor vid ett visst tillfälle kan fatta ett beslut och säga att det inte skall ha retroaktiv verkan. Men att det skulle innebära alt vi i dag mäste se saken precis likadant, vore att binda kammaren på ett sätt som jag över huvud taget inte kan tänka mig vara tillåtet.

Väldigt många av de kvinnor som det i de tlesta fall är fråga om kanske uppbär socialhjälp, bostadsbidrag osv., sä i fräga om pengar kanske det inle är så stora summor. Det är detta vi vill att man skall utreda.

När man pratar om trygghet för framtiden osv., undrar jag: Finns del ett rättvisare system än detta? Att ge socialhjälp eller andra bidrag måste vara sämre. Vi har här en princip som har tillämpats sedan 1982, och därför borde det egentHgen vara mycket enkelt att i stället tillämpa den från 1960.

Om man anser - jag säger del, herr talman, avslutningsvis än en gång - alt solidaritet, rättvisa och inte minsl jämställdhet inte bara skall vara honnörsord ulan också något som prakfiseras i verkligheten, då tycker jag atl man skall rösta för bifall till reservation 10.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

11 8 Föredrogs

konstitutionsulskottets belänkande

1988/89:KU24 Vissa anslag fill riksdagen och dess myndigheter (prop. 1988/89:100 delvis).

Riksbyggnaderna, minneshögtidlighet m.m.

138

Anf. 119 HANS NYHAGE (m):

Herr talman! Förra året väckte jag en motion, i vilken jag - med hänvisning fill etl omfattande material angående grundförhållandena m.m. för riksbyggnaderna på Helgeandsholmen - föreslog att en särskild utredning skulle tillsättas med uppgift att undersöka grundförhållandena och de sprickbildningar som aUdeles tveklöst äger rum på riksbyggnaderna. Orsaken fill alt jag föreslog en särskild utredning var den påtagliga oenighet som förelag mellan sakkunniga på området rörande handläggningen av denna viktiga fråga, något som också markerades i den skrivelse som byggnadsstyrelsen lämnade i ärendet. Under åberopande av denna yrkade konstilulionsutskotlet avslag på motionen och riksdagen följde ulskotlet.

Eftersom jag givelvis anser att förra årets handläggning av motionen inte Var tillfredsställande, har jag i år återkommit med förslaget om att en särskild utredning skall tillsättas. Och återigen nöjer sig utskottsmajoriteten med att hänvisa fill den nyss nämnda skrivelsen för att finna skäl för etl avslagsyrkande.

I skrivelsen hävdas att den kontroll som byggnadsstyrelsen gör av byggnaderna inte visar nägra tecken på rörelser, som ger anledning till oro för byggnadernas beständighet. Detta är vad som ständigt framhålls, men sanningen är att det bland expertisen på området ocksä finsn andra och motsatta meningar om hur del verkligen förhäller sig. Enligt min mening är frågan alldeles för allvarlig för att vad personer med stor kunnighet och erfarenhet anför och påtalar enbart skall viftas bort som betydelselöst.

Det råder alltså skilda uppfattningar i ärendet och just därför är det väl en rimlig begäran, att en opartisk utredning kommer lill stånd. Ingen kan gärna ha något att förlora på att förhållandena utreds på sätt som begärs - många kan däremot ha åtskilligt att vinna på det. Måhända kan prestigen få sig en smäll pä något häll, men den bagatellen är försumbar.

I årets motion har jag vidare begärt atl kostnadsberäkningar redovisas för den höjning av vattennivån under Helgeandsholmen som byggnadsstyrelsen anser vara nödvändig på sikt. Dessa kostnader bör ställas i relation lill de kostnader som en grundförstärkning genomförd i ombyggnadsskedet hade betingat. I byggnadsstyrelsens skrivning sägs ingenting om några kostnader. Trots delta anser utskottet, att de i motionen aktualiserade problemen är föremål för uppmärksamhet, varför någon åtgärd i sammanhanget inte anses vara påkallad. Uppmärksamheten i all ära, men inte ger den besked om några kostnader, vilket saken alllsä gällde. Yrkandet om kostnadsredovisning kvarstår alltså oförändrat och bör rimligen leda till åtgärd från förvaltningskontorets sida.

Herr talman! Lars Ahlmark och jag har i en motion till årets riksdag föreslagit, att riksdagen ger förvaltningsslyrelsen i uppdrag att besluta om fortsatt ersättning till byggnadsingenjören Olof af Forselles efler ingången pensionsålder.

Förvaltningsstyrelsen beslutade den 3 december 1986 att "mot bakgrund av af Forselles insatser för riksdagen vid ombyggnadsarbeten under 1950- och 1960-talet och med hänsyn till af Forselles nuvarande situation tillerkänna honom ell belopp ex gratia om 5 000 kr. i månaden med upphörande den 30 april 1989 (den månad då af Forselles uppnår 65 års ålder)".

Genom detta beslut har förvaltningsslyrelsen fastslagit, atl af Forselles skall erhålla någon, om än blygsam, ersättning för del betydande inkomstbortfall tvisten med riksdagen har vållat honom. Alldeles uppenbart påverkar dessa förluster hans ekonomiska situation även efter uppnådda 65 ärs ålder. Den pension han kommer att lyfta är klarl otillräcklig. Det är därför fullt rimligt atl han även i fortsättningen tillerkänns ett månafiigt belopp av förvaltningsslyrelsen. Det är också fullt rimligt att han - mot bakgrund av vad som förekommit i ärendet och de konsekvenser detta fåll för honom - utöver delta månatliga belopp tillerkänns elt engångsbelopp.

Konstilutionsulskottet har avstyrkt motionsyrkandel, som alltså gällde ett uppdrag äl förvaltningsstyrelsen alt beslula om ersättning, med mofiveringen

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Riksbyggnaderna,

minneshögtidlighet

m.m.

139

Prot. 1988/89:90 att en fråga av förevarande karaktär bör behandlas av f<jrvaltningsstyrelsen.
5 april 1989 Utskottet tar således i motsats tUl oss motionärer inte ställning fill frågan om

~ ersättning, utan anser att denna skall avgöras av förvaltningsstyrelsen.

minneshögtidlighet m.m

„ , . ' Givetvis beklagar jag atl riksdagen inte kommer att fatta beslut i enlighet

med vad vi motionärer föreslär, men jag konstaterar samiidigi atl utskottets ställningslagande innebär ett direkt uppdrag åt förvaltningsslyrelsen att åter ta upp frågan till behandling. Inför denna behandling vill jag uttrycka förhoppningen, att den utan presfigebundenhet kommer all ske med respekt för och hänsyn till en människa, som under en stor del av sitt liv ägnat riksdagen sina tjänster på ett sätt som rönt stort förtroende. Det borde finnas utrymme för riksdagen att visa Olof af Forselles den uppskattning, generositet och medmänsklighet som ger honom upprättelse och trygghet, måhända också trivsel och glädje i sin tillvaro, när han nu snarl går i pension.

Herr lalman! Olof af Forselles och hans byggnadsföretag arbetade åt riksdagen utan anmärkning under ca 20 år. Under hela denna tid anförtroddes han en rad uppgifter av ren konsultkaraktär, för vilka han aldrig debiterade några kostnader med hänsyn till att hans förelag engagerades för byggnads- och reparationsarbetena på riksdagen. Detta förhållande byggde på ömsesidigt förtroende mellan de ansvariga på riksdagen och byggmästaren. Det finns klart dokumenterade vittnesmål om detta.

Under fiden 1965-1969 gjorde af Forselles på direkt uppdrag av och i nära samarbete med förvaltningsdirektören Sture Lannefjord en mycket grundlig genomgång av riksdagshusets lokaler, funktioner och tekniska skick - helt i enlighet med den av mig nyss nämnda praxis som hade tillämpats under de många år då riksdagen byggde i egen regi med anUtande av af Forselles företag. Det fanns ingen rimlig anledning för af Forselles atl förutsätta annal än att han efter samråd med riksdagens förvallningsstyrelse skulle få utföra de arbeten och de provisorier som han utrett. Alltså debiterade han i detta skede inga kostnader för sitt arbete - alltjämt under förvissningen alt ömsesidigt förtroende skulle gälla.

Det genom af Forselles utarbetade materialet vidarbefordrades emellertid av Sture Lannefjord lill byggnadsstyrelsen, där det användes som underlag för arkitekttävlingen om riksdagens hus. Alltjämt bibringades af Forselles uppfattningen att han skulle tilldelas ansvaret atl för riksdagens räkning leda arbetet med riksdagens hus, även om hans företag inte skulle engageras i detta myckel omfattande arbete.

Det finns således en tydlig förklaring till att af Forselles inle direkl tog betalt för de angivna utredningsarbetena. När han så varken får ulföra de utredda arbetsuppgifterna eller ha ansvaret för arbetet med riksdagens hus, är det en självklarhet atl han i efterhand ställer krav pä ersättning för gjorda insatser. Att påstå atl de angivna arbetsinsatserna ej är utförda är en direkt oförskämdhet.

På direkl uppmaning från riksdagshåll deltog af Forselles i samarbete med
arkitekten Lennart Billgren i arkitekttävlingen om riksdagens hus med
förslaget "Samspel". Detta vann inle lävlingsjuryns bevågenhet i form av
pris. Däremot blev förslaget föremål för intresse frän riksdagens sida så till
vida, att när de tre prislagarna underställdes begäran om revidering mot
140 ersättning av sina förslag, gjordes delta ocksä till Billgren-af Forselles

beträffande "Samspel". De bibringades alltså uppfattningen, att även de skulle få ersättning för sitt revideringsarbele. De utförde elt myckel omfattande arbete under flera månader i denna tro, tills del plötsligt uppdagades för dem alt det inte skulle bli fräga om nägon ersättning.

Herr talman! Billgren-af Forselles tillställs alltså arbetsmaterial från riksdagens förvaltningskontor rörande revidering av inlämnat byggnadsförslag. Av detta material framgår inte, att just de båda, i motsats fill övriga vidtalade, inte skulle få någon ersättning för revideringsarbelet. Därtill kommer att av ett protokollsutdrag från 1974 års riksdagsutrednings protokoll den 28 februari 1974 (nr 8) framgår, att arkitekten Billgren skulle anmodas att i skissform redovisa förslag fill lösning av "Samspel" med bevarande av såväl trapphall som sammanbindningsbana samt att en utomstående arkitekt därefter skulle anmodas göra en utvärdering av förslagen "Samspel", "Vox"och "Aron 1". Alldeles ofrånkomligt föreligger här alltså uppdrag om revidering av "Samspel".

För fullständighetens skull vill jag ocksä redovisa att det föreligger etl annal protokollsuldrag från protokoll nr 10 ca 14 dagar senare. Av detta framgår alt ordföranden redogjorde för bakgrunden till det tidigare beslutet att bereda arkitekt Billgren möjlighet fill lösning av "Samspel" med högre grad av bevarande. Efter diskussion uppdrogs åt herrar Rosén och Adlercreutz att formulera en skrivelse till Billgren. Av den skulle klart framgå att det inte var fräga om ett utredningsuppdrag.

Detta kan ju synas vara klartext om alt det inte var fråga om ett uppdrag. Men verkligheten är den att någon skrivelse aldrig avlevererades, vilket bl.a. framgår av den av f.d. JO Gunnar Thyresson verkställda utredningen. Billgren-af Forselles erhöll således ingen uppgift om annat än alt också de skulle få ersättning för sina arbetsinsatser. Det förefaller föga troligt att de båda av ren nöjeslystnad skulle ha kostat på sig många arbetstimmar med åsidosättande av andra arbetsuppgifter för någonting som de inte skulle kunna få något ekonomiskt utbyte av.

Herr talman! När Olof af Forselles uppenbarligen berättigade anspråk på att få ersättning för utförda arbetsuppgifter inte ledde tUl minsta åtgärd från rikdagens sida, väckte han till slut talan i domstol mot riksdagen. Nu plötsligt agerade förvaltningsstyrelsen och gav genom elt antal riksdagsledamöter af Forselles beskedet alt saken skulle ordnas upp och ersättning utgå, om han återkallade sin inlaga i rätten. Ett villkor från förvaltningsslyrelsen var alt dom skulle meddelas om atl af Forselles talan ogillades. Han råddes att medverka till detta, vilkel han också gjorde. Han förespeglades atl en upprättelse skulle erbjudas honom omedelbar anslutning till att hans medgivande kommit tingsrätten fill hända. Detta skedde den 23 maj 1985, och han uppmanades att vara anträffbar denna dag så att direkt kontakt med förvaltningskontoret skulle kunna etableras.

Någon kontakt togs emellerfid inte. När af Forselles väl avsagt sig sina rättsliga möjligheter lyste det generösa erbjudandel om ersättning med sin frånvaro. Försatt i ekonomisk ruin lämnades han makfiös åt sitt öde. Det är inte alldeles enkelt att placera in ord som anständighet och heder från riksdagens sida i detta sammanhang.

Herr talman! Efter framstötar från skilda håll beslutade så förvaltningssty-

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Riksbyggnaderna,

minneshögtidlighet

m.m.

141

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Riksbyggnaderna, minneshögtidlighet

relsen den 3 december 1986 alt den tidigare angivna ersättningen om 5 000 kr. skulle utgå fram fill af Forselles pensionering. Del tog alltså mer än ett och ett halvt år för förvaltningsstyrelsen att efter gjorda utfästelser komma till beslut. Alt detta agerande varit till stor skada för riksdagens anseende är ofrånkomligt, men den skadan är ändå ringa i jämförelse med vad som drabbat af Forselles. Det är hög fid för oss alla atl inse delta!

Även om det tog lång fid för förvaltningsstyrelsen att komma till beslut och även om detta ter sig synnerligen restriktivt, så är det givetvis bättre med någon ersättning än ingen alls. Bevisligen har förvaltningsutskottet ansett alt ersättning skall utgå. Mofiveringarna för beslutet kvarstår alltjämt, och någon anledning att dra en gräns i samband med alt Olof af Forselles pensioneras kan därför rimligen inte föreligga. Del är synnerligen angeläget att den nuvarande förvaltningsstyrelsen beaktar delta, när den skall behandla detta ärende.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall lill båda de reservationer som jag ställt mig bakom i utskottsbetänkandet.

Under detta anförände övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

I anförandel instämde Lars Ahlmark och Nic Grönvall (bada m).

142

Anf. 120 BO HAMMAR (vpk):

Herr talman! Det till omfånget lilla betänkande som vi nu behandlar spänner över ganska vida fält, ifrän förmodade sprickor i riksdagshuset till den franska revolutionen.

Inledningsvis vill jag säga all jag känner stor respekt för Hans Nyhages engagemang i vad gäller fallet med af Forselles. Jag har själv ocksä känt en stor olust inför det fallet. Det är dock problematiskt, eftersom detta är en fråga som ligger under förvaltningsstyrelsen. Det är då inte sä lätt för konstitutionsutskottet atl gä in i den problematiken. Jag skulle önska och hoppas att man kunde finna en rimlig och vettig lösning pä dessa frågor. Jag tycker atl del är tråkigt atl sådana här fall skall behöva uppkomma.

Herr talman! Jag vill sedan bara säga några ord med anledning av den reservation som jag har lämnat lill detta betänkande. Den gäller den franska revolutionen och en eventuell minneshögtidlighet i samband med franska revolutionens 200-årsjubileum. Konstilutionsulskottet, som är riksdagens äldsta utskott, uppstod fakfiskt en gång ur en närmast revolutionär process i vårt land 1809.1 dag får man i slällel konstatera alt del snarare råder starka kontrarevolutionära stämningar inom konstitutionsutskottet.

Milt och Margö Ingvardssons blygsamma förslag att riksdagen skulle erinra om franska revolutionens 200-ärsjubileum med en minnesstund avstyrks av utskottet. Anders Björck yrkade avslag pä förslaget med formuleringar som måsle glädja salig Edmund Burke i hans grav. Enligt Björck kunde franska revolutionens roll reduceras till giljotinen. Del är en intressant formulering av Europaparlamentets president in spe.

Det kan också vara så atl man i konslitulionsutskollel reagerar pä samma

sätt som en ledande företrädare för den kinesiska folkrepubliken som nyligen fick frågan om franska revolutionens historiska betydelse. Han svarade: Frågan är för tidigt ställd. Det är möjligt atl den är det. Svaret kan ju vara rikligt i så måtto atl franska revolutionen aldrig upphör alt fascinera och alllid debatteras. Ständigt nya avhandlingar och deballböcker skrivs om denna avgörande brytpunkt i mänsklighetens historia.

Den franska revolutionen har spelat en mycket stor roll för nägra av den moderna tidens dominerande ideologier- liberalismen och socialismen. All t.ex. den andra socialistiska internationalen bildades jämt hundra är efter franska revolutionen, dvs. 1889, var knappast någon tillfällighet. Under den franska revolutionen antogs också deklarationen - jag tror alt del var den första - om mänskliga fri- och rättigheter, som även skulle komma atl spela en stor roll och som fortfarande ingår i värt idéarv. Revolutionens idéer blev snabbi en inspirationskälla och en förhoppning för de förtryckta, inte bara i de europeiska länderna. Revolutionsidéerna fick en betydelse globalt i kampen mot slaveriet. Kort efter franska revolutionen stundade slulel pä den fid då miljoner och äter miljoner slavar skeppades från Afrika lill kapitalistiska roffarländer.

Jag, Margö Ingvardsson liksom vpk i övrigt tycker att allt detta nog vore värt en liten minneshöglidlighel här i riksdagen. Men det är väl så atl vi i vpk numera är ganska ensamma om atl slä vakl om det historiska arvet.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill reservation 3 i betänkandet.

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Riksbyggnaderna,

minneshögtidlighet

m.m.

Anf. 121 CATARINA RÖNNUNG (s):

Herr talman! Jag skall kortfattat bemöta och yrka avslag på de tre reservationer som har fogals till konstitutionsutskottets betänkande nr 24.

Riksdagen har vid etl flertal tillfällen avslagit moderata motioner som yrkat ersättning till Olof af Forselles för diverse ombyggnadsarbeten under 50- och 60-talen. Utskottsmajorileten gör det också denna gäng och pekar ånyo på alt det är riksdagens förvaltningskontors parlamentariskt sammansatta styrelse som har att besluta i frågan. Konslilulionsutskoltei överprövar aldrig förvaltningsärenden.

Olof af Forselles fär i dag ett belopp pä 5 000 kr. per månad ex gratia. Det ankommer alltså pä förvaltningskontorels styrelse atl bedöma om dess ursprungliga beslut att detta belopp inle skall utgå efter det atl af Forselles fyllt 65 år skall kvarstå.

Hans Nyhage återkommer molionsledes med ännu en käpphäst, nämligen alt en särskild utredning skall se över i vilkel skick våra riksbyggnader på Helgeandsholmen befinner sig. Genom förvaltningskontorets försorg bevakas grundförhållandena kontinuerligt. Förändringar i byggnadernas rörelse bevakas, och grundvallennivän kontrolleras. Planer för åtgärder som kan sättas in när det är behövligt finns utarbetade. Vad kan man mer begära? Ja, inte en ytterligare utredning i varje fall.

Vpk reserverar sig till förmän för att riksdagen i början av juni skall fira tvähundraårsminnel av den franska revolutionen.

Del är möjligen på sin plats att påpeka atl den franska revolutionen inte var den stora massans revolution, ulan del uppåtsträvande borgerskapets. Del var storfinansen, industriidkare, författare, journalister och advokater

143

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Riksbyggnaderna,

minneshögtidlighet

m.m.

som ville få adelns och prästernas gamla privilegiesamhälle pä fall. Den första stöten sattes in natten mellan den 4 och 5 augusti 1789 då man i nationalförsamlingen beslöt alt ett nytt samhälle utan privilegier grundat pä jämlikhet skulle skapas:

Medelklassens inflytande återspeglar sig i 1791 års författning där äganderätten förklarades som helig och okränkbar - en uppfattning som för övrigt moderaterna i Sverige i våra dagar vill ha grundlagsfäst. Del märkliga och storslagna i 1791 års författning var emellertid något annal.

Den innehöll nägot helt nytt, en förklaring om alla människors lika värde och folkets suveränitet. Den franska revolutionens idéer- frihet, jämlikhet och broderskap - har påverkal de flesta länders författningar, inkl. våra egna från 1809 och framåt. Nya progressiva politiska partier har fölls med dessa värderingar som grundval.

Revolutionens tankar bidrog också fill att, som Bo Hammar också sade, avskaffa livegenskapen och slaveriet i världen.

Jag kan hälla med om att den franska revolutionen var en avgörande vändpunkt i mänsklighetens historia.

Den franska revolutionen fick ocksä andra mera handfasta följder för Sveriges del. Duglighet blev enda befordringsprincip i den franska armén -något som gjorde del möjligt för en viss ofrälse Bernadotte att avancera till marskalk och därefter, mycket genom skicklig marknadsföring av sin egen person, bli svensk tronföljare.

Utskottet har dock den uppfattningen all skall den svenska riksdagen högtidlighålla en historisk händelse bör den vara av nationell karaktär. Framför allt bör det råda enighet över parfigränserna om vad som skall firas. Det gör det inte i delta fall. Jag yrkar därför bifall fill utskottets hemställan.

144

Anf. 122 HANS NYHAGE (m):

Herr talman! Två korta frågor lill Catarina Rönnung: Anser Catarina Rönnung att fortsatt ersättning skall utgä lill Olof af Forselles? Vad har vi all förlora pä atl en opartisk utredning rörande förhållandena pä Helgeandsholmen tillsätts?

Anf. 123 BO HAMMAR (vpk):

Herr talman! Jag avser inte att i denna sena timme dra i gäng en debatt om historiska händelser med Catarina Rönnung. Min avsikt är självfallet inte att vi i värt land skall kopiera några av de författningar som tillkom efler den franska revolutionen, inle heller vad som slod där om äganderätten. Jag tror dock att Catarina Rönnung har fel när hon säger att detta var en begränsad rörelse. Den franska revolutionen hade många faser och utvecklades lidvis till en verkligt massomfattande rörelse, som inte bara berörde vissa borgerliga skikt - vilket i och för sig inte är så dåligt del heller, med tanke pä de förhållanden som rådde. Men det där kan vi diskulera vid ett annat fillfälle.

Jag lycker atl argumentet att vi inle kan fira en händelse av delta slag därför att den inte har ägt rum i Sverige är något egendomligt. I en fid när vi i nästan alla debatter talar om viklen av internationalisering och av atl vara

européer och ha vida utblickar, tycker jag nog atl riksdagen ibland kunde lyfta blickarna litet över den egna torvan.

Anf. 124 CATARINA RÖNNUNG (s):

Herr talman! Hans Nyhage har ställt två frågor till mig som det faktiskt ankommer pä förvaltningskontorets styrelse alt besvara. Om jag skall vara snäll, kan jag konstalera att Hans Nyhage kanske låter sitt goda hjärta skena i väg med sig, delvis på bekostnad av förnuftet. Om jagskall vara något mindre snäll, påstår jag att han faktiskt i åratal har frestat kammarens tålamod med alt återkomma med sina propåer, som alltså inte riksdagen utan förvaltningskontorets styrelse är suverän att ta ställning lill.

Huvudskälet till alt vi inte kan fira den franska revolutionen eller ha en minneshöglidlighel över den är, Bo Hammar, all de politiska partierna inte är överens om en minneshögtidlighet. Jag är för min del kanske mera anhängare av evolutionen, en läng fredlig välståndsutveckling. Evolutionen i Sverige sammanfaller mycket tydligt och väl med den lid det socialdemokratiska partiet har verkat i vårt land. Därför kommer slora delar av svenska folkel alt fira hundraårsminnet av det socialdemokratiska partiels födelse. Även om riksdagen inle är inblandad i denna fråga kommer det atl bli etl betydligt firande i landet.

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Riksbyggnaderna,

minneshögtidlighet

m.m.

Anf. 125 HANS NYHAGE (m):

Herr talman! Jag filialer mig alt komma lill kammaren med mina propåer ulan alt fråga Catarina Rönnung om lov. Mina frågor gällde vad Catarina Rönnung själv tycker. Jag frågar alltså: Anser Catarina Rönnung alt Olof af Forselles skall ha ersättning även i fortsättningen? Vad anser Catarina Rönnung atl vi har att förlora på att en särskild utredning tillsälts rörande Helgeandsholmen?

Anf. 126 BO HAMMAR (vpk):

Herr lalman! Catarina Rönnung får litet skiftande repliker här. När det gäller delta med firande av minnen av händelser som har inträffat inom resp. utom landet vill jag erinra om atl vi här i landet faktiskt firar julhögtiden. Vad jag vet handlar den om händelser som inträffade i ell hell annal land för ett par tusen är sedan. Jag begär inle att vi skall ha något slags helgdag för all fira den franska revolutionen utan alt vi helt modest kan ha en liten minneshögfidlighet.

Catarina Rönnung talade om att dét var svårt att nå enighel i utskottet. Jag hade en känsla av att det fanns starka sympatier bäde på socialdemokratiskt och Hberalt håll för att ha en liten minneshögfidlighet. Men man lät de mera kontrarevolutionära krafterna, i form av Anders Björck, bestämma atl vi inte skulle genomföra detta.

Anf. 127 CATARINA RÖNNUNG (s):

Herr lalman! Del finns andra sätt atl sprida den franska revolutionens förträffliga idéer än atl anordna en minneshögtidlighet i Sveriges riksdag, Bo Hammar. Man kan l.ex. verka för att historieämnet i skolan får ökad tyngd. Bo Hammar och jag kanske kan göra en gemensam framstöt.

145

10 Riksdagens protokoU 1988/89.90

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

KontroU genom tekniskprovning, m.m.

Till Hans Nyhage vill jag säga att det inte är min sak att som ledamol i konstitutionsutskottet göra någon överprövning av de förvaltningsärenden som förvaltningskontorels styrelse är suverän att besluta om.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

12 8 Föredrogs

näringsutskottets betänkande

1988/89:NU15 Kontroll genom teknisk provning, m.m.

146

Kontroll genom teknisk provning, m.m.

Anf. 128 NIC GRÖN V ALL (m):

Herr talman! Jag ser att Bo Hammar har gått, och det kanske är litet synd. När man nu skall tala om det Europa som är statt i utveckling, skulle man nämHgen kunna säga att det kanske funnes skäl att skänka en smula eftertanke åt den franska revolutionens idéer, som ju lade grunden för så mycket god utveckling i Europa. Att vi sedan inte behöver fira den i riksdagen är en annan sak. Det är emellertid väl värt att tänka på, och möjligen också att fira.

Herr talman! Denna i volymhänseende lilla fråga som detta belänkande handlar om är egentligen en mycket vikfig fråga och något av en markering av att vi verkligen lever i ett nytt Europa. Det är alltså frågan om att nu öppna ännu en dörr för en europeisk utveckling i vilken vårt land deltar. Det är inte oväsentligt. Jag vill inte precis påstå att jag väntar mig atl nationens fäder om 200 år skall fira detta betänkande med något slags höglid i riksdagen. Men det är sannerligen värt en smula eftertanke att Sverige nu antar en lagstiftning som är klart orienterad mot att strömlinjeforma vårt sätt alt vara gentemot Europa, för det är vad del handlar om.

Den konvention som riksdagen nu går att anta, eller rättare sagt ratificera, innehåller en del av denna strömlinjeformning av vårt land såsom en del av Europa. Den lagstiftning som betänkandet upptar är ett sätt att ge uttryck för vår vilja att vara européer.

När det gäller frågor som avser teknisk provning kanske man skall säga alt del grundläggande med vad vi än må företa oss är att det vi gör möts av konsumenters, industriers och användares förtroende. Förtroendet är nyckelordet. Metoden är underordnad. Så länge den metod som vi lagstiftare kan anvisa för alt ge konsumenter trygghet vad avser produkters och tjänsters säkerhet, så är vårt uppdrag fyllt. Låt oss inte tvivla på alt den lagstiftning som nu läggs fram syftar just till att åstadkomma förtroende hos konsumenter och användare. Jag tycker att det ackrediteringssystem som lagsfiftningen nu knäsätter som en del av svensk teknisk provning är just en åtgärd som skall mötas med förtroende och som syftar till förtroende. Ackreditering är ett system som innebär att de som får uppdraget att fullgöra provningar har mött lagstiftarens eller regeringens förtroende. Med detta skulle man egentligen inte behöva uppehålla sig så mycket mer vid denna fråga, nämligen frågan om

ackrediteringssyslemets lagstiftade ställning i vår svenska provningslagsfift- Prot. 1988/89:90

ning. 5 april 1989

Jag skulle snarare vilja uppehålla mig något vid den reservation som är T ~

avlämnad av vpk:s och mp:s företrädare i utskottet, nämligen av del skälet att . , °
. . ... • . j , . r . • ... o msk provning, m.m.

den innehåller just den typ av argument som enligt mm mening ar sa '

beklagliga i detta slag av ärenden. Det är alldeles uppenbart att den text som vpk:s och mp:s företrädare har i reservationen syftar fill att inge något slags föreställning om atl Europa har en annan hållning till säkerhets- och provningsfrågor än vad vi svenskar har. Jag tycker del är såväl uppseendeväckande som beklagligt och klandervärt atl dessa båda partier låter uttrycka att den här lagstiftningen, den här anpassningen till den europeiska utvecklingen, skulle kunna leda till elt försämrat hälso- och miljöskydd i Svenge. Det ankommer enligt min mening på vpk:s och mp:s företrädare att här i kammaren i kväll ge oss bevis för på vilka grunder ni vägar utslunga dessa anklagelser mol den europeiska gemenskapens strävanden atl åstadkomma en inre marknad och villkoren för den. Det är rimligt att ni gör det, och det är också ett krav.

Herr talman! Jag skall därefter med några ord uppehålla mig vid den fråga som har delat borgerligheten, nämligen frågan om i vilken grad vi skall anpassa oss till utvecklingen inom EG. Folkpartiet har valt all föreslå ett återhållande i hela lagstiftningsfrågan i avvaktan på EG:sslåndpunklstagan-de, medan vi har sagt att man skall observera och följa utvecklingen inom EG. Grunden för vårt ställningstagande är nämligen all båda de metoder som anvisas, sektorsöverenskommelser och ackrediteringssystem, syftar fill samma sak och mycket väl kan leva i samma system. Det är sannolikt att EG kommer alt använda båda systemen. Mot den bakgrunden och framför allt med tanke på behovet av att kunna organisera den svenska tekniska provningen har vi sagl oss atl det är bättre alt komma i gång med detta system som är användbart för framfiden och som möjliggör för regeringen att planera. Vi har därför valt alt föreslå all utvecklingen inom EG skall observeras. Man får inte rusa iväg och hamna i fel läger. Folkparfiet har valt en annan väg.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 3.

Låt mig lill slut säga några ord om riksprovplatssystemel, reservafion 9. Vi anser att konkurrens även i detta väsentliga avseende är en garanti för konsumenterna. Del är en konkurrens som ger många parter tillfälle att delta i den viktiga provningsprocessen under tillsyn och under ansvar. Det är också en garanti för att provningen hålls tillgänglig fill rimliga priser och hålls fillgängUg under konkurrens, som i alla andra sammanhang garanterar konsumenten en bättre produkt än en monopolprodukt.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till reservation 9.

Anf. 129 ISA HALVARSSON (fp):

Herr talman! Jag kan instämma med Nic Grönvall när han säger att ett
vikfigt inslag i den västeuropeiska integrationsprocessen är arbetel med att
avskaffa tekniska handelshinder. Om t.ex. provning och kontroll av produk
ter måste upprepas i varje land dit de säljs försvåras nämligen handeln och
varorna blir dyrare för konsumenterna. Därför är det betydelsefullt all man i 147

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Kontroll genom tekniskprovning, m.m.

148

största möjliga utsträckning kan åstadkomma ömsesidiga godlaganden av provnings- och konlrollresultat.

I den proposition som vi nu behandlar föreslås etl system med ackreditering av laboratorier, ett syslem som man bedömer skall få väsenllig betydelse i det västeuropeiska samarbetet pä provnings- och konlrollområdel. Ja, herr talman, man bedömer alltså alt det skall fålbetydelse men man vet inte ännu om så blir fallet. Exakt vilken modell för teknisk provning som blir den internationellt mest gångbara är än sä länge oklart, och det är faktiskt inle alls säkerl att den modell som regeringen nu föreslår kommer all gälla i det övriga Europa.

Med hänsyn lill kravet på svensk anpassning till den kommande västeuropeiska ordningen för provning och certifiering borde del svenska beslutet uppskjutas till dess att EG:s beslut är helt klart. Det är också nägot som Industriförbundet, Elektroindustriförbundet och Sveriges mekanförbund har vädjat om vid en uppvaktning hos näijingsutskottet.

Herr lalman! Enligt folkpartiels mening vore det klokast att vänta med beslutet om hur den tekniska provningen skall organiseras och skjuta upp beslutet tills situationen klarnat och vi verkligen vet vilken modell som blir den mest gångbara. Del finns ingen som helst anledning att forcera fram etl beslut och atl ha så bråttom atl man kanske|l.o.m. sätter upp snubbeltråd för sig själv. Något nationellt ackrediteringssystem av den typ som föreslås i propositionen behövs inte i Sverige, såvida inte en anpassning lill ett framtida EG-beslut kräver det.

Om nu EG skulle komma fram lill alt sektoröverenskommelsesystem skulle åstadkomma ömsesidigt erkännande' då vore del ju en ren överloppsgärning att införa etl nationellt ackrediteringssystem. Del skulle bara skapa extra byråkrati och ställa till besvär samt medföra ökade kostnader, utan att bidra till en förbättring av systemet.

Folkpartiel föreslår därför, herr talman,.jatl beslutet om hur den tekniska provningen skall organiseras skjuls upp till dess atl situationen klarnat när det gäller vilken modell för teknisk provning som blir den mest gångbara internationellt sett. Varför skall Sverige absolut besluta om en organisation bara några månader före det atl EG beslutar om en organisation som kan komma att bli en annan än den av vär regering nu föreslagna?

Herr talman! Jag tycker att detta är fullständigt snurrigt. Motiveringen atl ändra och föreslå ett system med ackreditering av laboratorier är ju just atl få till stånd ett system på provnings- och konlrollområdel som slår i samklang med det västeuropeiska samarbetet. Då skall man väl ändå inle ha så bråttom att man inle ger sig lid att vänta på vad EG slutligt anser sig vilja ha för modell. Det finns inga skäl som lalar emot atl vi väntar lill hösten med atl fatta detta beslut för Sveriges del. Tvärtom!

Det nu föreslagna systemet kan komma atl avvika frän den policy pä området som EG inom några månader kommer alt fastställa. Risken finns alltså alt Sverige nu binder ris ål egen rygg. Det svenska systemet för provning och kontroll bör så längt som möjligt överensstämma med den ordning som tillämpas inom EG. Föreskrivande myndigheter i Sverige skall inle utfärda föreskrifter för provnings- och kontrollförfarandet som i hög grad avviker från vad som gäller inom EG. Av den anledningen är det

fullständigt onödigt atl införa elt syslem som kan komma att behöva ändras inom en snar framlid.

Det blir förelag och i slutändan konsumenter som får betala för denna flåsiga brådska.

Herr talman! Jag yrkar bifall till folkparlireservationerna i detta betänkande.

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Kontroll genom tekniskprovning, m.m.

Anf. 130 PAUL LESTANDER (vpk):

Herr lalman! Jag vill först börja med att yrka bifall till reservationerna 2,4, 6, 8 och 10 som är fogade till detta betänkande.

Jag övergår sedan till att något kommentera Nic Grönvalls inlägg i denna debatt. Nic Grönvall nöjer sig inte med alt vpk och miljöpartiet kommer med argument för sina ståndpunkter. Nic Grönvall vill ha bevis. Redan innan vi kommit med våra argument, förklarar han alt vårt uppträdande är klandervärt. Det är inte ens vad vi kommer att säga som han angriper, utan att vi över huvud laget har haft ståndpunkter. Detta är en mycket häpnadsväckande utgångspunkt i en debatt.

All produktion, all mänsklig användning av verktyg, började sannolikt med att en hane grep tag i en gren och använde den i kampen om en hona. Ur detta ursprungliga, mycket primitiva användande av verktyg har fötts egenproduktionen av hantverksprodukter för att senare med den industriella revolutionen övergå i den mera industrialiserade produktionen av verktyg, malerial, varor etc.

Ur produktionen, ur behoven av atl få säkerhet i användningen av maskiner, få säkerhet och bra produkter, har fölls viss konsumentkontroll, viss kontroll av maskinprovning och viss kontroll i olika andra avseenden. Man kan kontrollera utifrån ergonomiska synpunkter och hållfasthetssyn-punkter. Men delta har hela tiden varil en process, där den öppna debatten och diskussionen om olika varors fördelar, nackdelar och brister vuxit fram:

Nic Grönvalls metod är att, ulan alt förklara på vad förtroendet skall vila, bara tala om att nu måste vi skapa förtroende. Det förtroendet skall vi skapa genom alt privatisera konlrollapparaten. Vi skall också skapa det förtroendet genom alt ackreditera t.o.m. företagens egna laboratorier lill provnings-anstalter. Kan Nic Grönvall vara så godtrogen all han tror att en sådan kontroll alldeles spontant, alldeles ulan invändningar, väcker elt odelat förtroende?

Jag vill inte påstå atl del jag har framfört är bevis på något. Men det är tungt vägande argument mot en ändring av måttsystem, måttregler och kontrollregler, bara för atl göra en vara lättare säljbar i olika delar, lättare utbytbar mot pengar. Det är ändå det vikfigaste.

Jag vill Ocksä hävda att det finns många andra skäl och andra vikfiga exempel pä hur varorna har växt fram i Sverige. Arbetarskyddet i Sverige, arbetarskyddet i vid mening även när det gäller jordbruket och industri-arbetsplatserna, har växt fram på grund av erfarenheter och kunskaper, som man många gånger vunnil genom misstag och dyrköpta erfarenheter om tingens ofullkomlighet och svagheter. Del finns de som har blivil skadade för livet pä grund av bristningar i bultar, brister i system och fel i tekniska syslem. Man har krävt och sä småningom fått förändringar. Detta har växt fram

149

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

KontroU genom tekniskprovning, m.m.

genom en lång och ihärdig process. Det lönar sig inte med vältaliga och demagogiska krav på obetingat förtroende, om man ändå vet att man med detta försöker uppluckra provningssystemet. Det enda skälet till en uppluckring är atl man vill ha en lättare trafik, en lättare försäljning, en utbytbar försäljning mellan olika zoner.

Anf. 131 NIC GRÖNVALL (m) replik!;

Herr talman! Paul Lestanders anförande blev just en bekräftelse på det jag ville antyda i mitt inlägg, nämligen att vpk:s företrädare tillåter sig att med åberopande av ett antal angelägna målsättningar för provningar, testningar, säkerhetskontroller osv. göra gällande att det system som riksdagen är på väg atl anta, eller de tankar som ligger inom EG-harmoniseringen, skulle innebära en indikation om bristande intresse för arbetarskydd och konsumenters säkerhet. Del är demagogi. Det är atl missbruka ordet i denna talarstol. Det finns ingen grund i någon lagstiftning, i någon tanke i Europaharmoniseringen eller i den lagstiftning vi nu arbetar med, som skulle antyda atl man inle vill säkra konsumentens och arbetarens trygghet. Paul Lestander, kom hit fram och medge atl detta var ett övergrepp mot den fria talerätten i denna kammare.

Vi moderater och alla andra partier här i riksdagen arbetar för att uppnå
trygghet för konsumenten och arbetaren i hans miljö. Kom inte och anklaga
oss för atl vilja åsidosätta den principen när vi föreslår ett system för den
säkerhet som är anpassad till harmoniseringen i Europa. Det är att förgripa
sig mot talerätten. j

Anf. 132 PAUL LESTANDER (vpk) replik:

Herr talman! Del är intressant att studera Nic Grönvalls förmåga att hetsa upp sig och kräva att folk skall göra deklarationer om hur de har förgripit sig mol talerätten och utnyttjat rätten att lalali denna kammare.

Om man föreslår elt system som innebär alt t.o.m. företagens egna laboratorier skall kunna ackrediteras för teknisk provning och mätning, och då menar atl konsumenten, arbetaren och användaren skall kunna känna trygghet i ett sådant system, samma trygghet som i ett syslem som har vuxit fram genom årtionden eller århundraden av erfarenheter, facklig kamp, konsumenldebalter och konsumentinsatser, skulle jag naturHgtvis kunna vända på det hela och säga att detta är ett övergrepp mol tron på folks förmåga att tänka själva.Nic Grönvall kan ju själv förklara varför han blir så väldigt upprörd i del här sammanhanget. Med förtroende låter jag Nic Grönvall komma med sina teser. Utifrån en mera dialektisk debattmetod, där var och en för fram sina teser och det slutligen blir en syntes av debatten, är det viktigt att båda sidors synpunkter kommer fram. Det är egentligen grunden för demokratin. Att antyda atl någon inte bör få använda sin talerätt här i kammaren måste vara något som Nic Grönvall inte menar allvar med.

150

Anf. 133 NIC GRÖNVALL (m) replik:

Herr talman! Av del senaste inlägget bliridel alldeles uppenbart alt Paul Lestanders angrepp på det provningssystem' som nu föresläs har sin grund i atl han tror atl företag inte kan agera hederligt.

Paul Lestander menar tydligen att om ett företag ackrediteras av behöriga myndigheter att företa tester, innebär den omständigheten att det rör sig om etl företag, att det inte är att Hta på. Längre än till den punkten tjänar det inte någonfing till att diskutera.

Anf. 1.14 PAUL LESTANDER (vpk) replik:

Herr talman! Jag talar faktiskt inte i termer av hederlighet och ohederlighet. Nic Grönvall krävde i sitt inledningsanförande att vi först och främst skulle känna förtroende eller bygga upp ett sådant. Det var Nic Grönvalls egna ord. Jag delar inte denna något blåögda syn på hur företag arbetar. De riksprovplatser och det mätsystem som vi tidigare haft har växt fram ur en erfarenhet, ur en kunskap och delvis ur en facklig kamp. Jag har mycket större tilltro fill detta system.

Anf. 135 LARS NORBERG (mp):

Herr talman! Nic Grönvall sade att nyckelordet är förtroende. Förtroende är inte någonting som kan kommenderas fram. Dessutom anser Nic Grönvall alt han kan slälla krav på hur jag skall använda den taletid som jag har antecknat mig för. Jag anser att han icke har den rätten. Möjligtvis skulle jag kunna ställa ett krav också på Nic GrönvaU, nämligen att han bör använda orden enligt gängse språkbruk. Som exempel kan nämnas att Europa är den världsdel som börjar vid Uralbergen och slutar vid Atlanten. Om jag minns rätt innefattar Europa 38 stater. Nic Grönvall talar uppenbarligen om den Europeiska gemenskapen, EG. Jag anser det möjligen vara min rätt att ställa krav på att man använder de begrepp som hör hemma i debatten.

All vid denna fid på dagen föra en seriös debatt om kontroll genom teknisk provning ter sig inte särskilt inspirerande, men vi sitter väl inte här i kammaren för att ha roHgt, utan snarare för att vi har till uppgift att ta ansvar för framfida livsvillkor och livskvalitet. De beslut som vi kommer att fatta i morgon är reella, om än inte formella beslut om EG-harmonisering. För att bereda vägen för en integrerad EG-marknad utan handelshinder skall den produktkontroll som vi hittiUs haft här i landet stegvis uttunnas och ersättas med en delvis annan metod. Det finns inte fid och möjlighet att gå in på tekniska detaljer. Det räcker med att konstatera att det ackrediteringssystem som här föreslås syftar till att minska den oparfiska kontroll som tidigare stegvis introducerats genom införandet av riksprovplatser och riksmälplat-ser. Dessa skall nu alltmer ersättas med företagens egen självkontroll.

Givetvis utgår väl alla ifrån att de flesta företag agerar hederligt, liksom vi utgår ifrån att de flesta medborgare är hederliga. Ändå anser vi att det ibland finns behov av kontroll och av poliser.

Enligt min mening är dock den allra viktigaste frågan i del här sammanhanget: Vilken typ av samhälle kommer att gynnas i och med EG-harmoniseringen? EG-anhängarna drömmer om ett EG-samhälle med högre effektivitet och högre produktivitet. De frågar sig aldrig om den högre produktiviteten möjligtvis betyder att en ständigt ökad mängd råvaror i en allt högre hastighet kommer att vandra vägen från råvarukällan fill sophögen. Vi miljöparfister befarar att detta blir följden av den satsning på ökad internationalisering av produktion och handel som EG-harmoniseringen

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

KontroU genom tekniskprovning, m.m.

151

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

KontroU genom tekniskprovning, m.m.

152

syftar till. All erfarenhet pekar på att detta bäddar för energi- och råvaruslöseri - del blir givetvis mycket transporterande fram och tillbaka. Om riksdagen godkänner utskottets förslag, kommer morgondagens beslut att gynna de slora multinationella företagen, och i motsvarande mån missgynna de mindre företagen som inte har en chans att ställa upp med ackrediterade provningsanläggningar. i

Vi kan se framför oss ell Europa där Siemens och ASEA Brown Boveri kommer alt avgöra vad som är god konsumentkvalitet på elomrädet, BASF blir tongivande på kemiområdet och Ciba-Geigy och Sandoz när det gäller mediciner. Utskottsmajorileten föreställer sig alt denna ökade produktivitet är nödvändig för vär välfärd och atl de upplysta konsumenterna kommer all göra sina rätta, fria val på en fri marknad. Miljöpartiet tror att detta delvis är vackra drömmar. Konsumenten kommer att vara slagen lill slant i monopolens, oligopolens och giganternas värld - iden värld som den integrerade marknaden kommer att erbjuda. När det gäller socialdemokraternas inställning till en harmoniserande lagstiftning, varav dagens förslag är en liten del, så finns det ord som påsken påminde oss om, nämligen "Fader förlåt dem, ty de veta icke vad de göra".

Det finns inte någonting som tyder på alt socialdemokratin har förställ vad internationalisering, storskalighet och ökad makt ät de multinationella och transnationella bolagen kommer att medföra i form av problem och risker. Det är ställt utom allt tvivel att den ökande självkontroll som dagens beslut om ackrediterade laboratorier kommer alll leda till gynnar mulliföretagen och i motsvarande mån missgynnar de mindre förelagen.

Vi miljöpartister vill naturligtvis inte i och! för sig upprätthälla handelshinder bara för deras egen skull. Det finns inte någon anledning alt förhindra en standardisering av elektriska stickproppar enbart för alt förhindra att de passar eluttagen i flera länder. Storskaligheten skall bekämpas med andra medel.

Å andra sidan finns det ännu mindre skäl att gå storskaligheten till mötes när den kräver att säkerhetsnormer skall urholkas, atl gränsvärden skall höjas och all kontrollen av farliga verksamheter skall läggas i företagens egna händer. Miljöpartiets ideologi talar för småskalighet, decentralisering och lokalt självbestämmande. Ju längre bort från den enskilde som besluten fattas,, desto större risker för att det fattas skadliga beslut utan att man har någon kunskap om de resursmässiga och ekologiska konsekvenserna, vilka ligger alltför längt bort från beslutsfattaren. IDenna ideologi vill vi tillämpa även på det nationella planet. Vi vill inte alt det nationella självbestämmandet skall uppges när det gäller viktiga angelägenheter som påverkar den enskildes väl och ve. Normer och provning är sådana viktiga angelägenheter.

Vi är desto mer oroliga, eftersom allti tyder på alt en hänsynslös marknadsliberalism tycks ta överhanden inom EG-området med dess typiska exploatering av både människor och miljö. Därför finns det i dag all anledning alt varna för de små stegens tyrarini. Varje steg verkar litet och ofarligt, men resultatet kan bli förödande.! Därför vill vi miljöpartister stämma i bäcken.

Tyvärr har riksdagen redan tagit ett sådant litet steg mot försämrad

Kontroll genom tekniskprovning, m.m.

produktkontroll. Man har beslutat att den obligatoriska S-märkningen på Prot. 1988/89:90 elmaterial avsedd alt anslutas fill elnätet skall tas bort, elt beslut som 5 april 1989 säkerligen gläder vissa slora tillverkare inom EG, t.ex. Siemens, AEG, General Electric Lid, etc, men som minskar trygghetskänslan för svenska konsumenter. Efiersom beslutet just har fatlats har vi inte yrkat på dess omedelbara upphävande men väl på att man omedelbart, efter det att beslutet trätt i kraft, startar en utredning som följer upp konsekvenserna av atl S-märkningen gjorts frivillig.

Vi miljöpartister har med tillfredsställelse noterat det system med riksprovplatser som på socialdemokratiskt initiativ har byggts upp och som gjort en klar boskillnad mellan leverantörens intressen och den oparfiska kontrollen. Vi är inga beundrare av kärnkraften, men vi medger gärna att detta system verksamt bidragit till säkerheten i svenska kärnkraftverk. Vi är därför bekymrade över atl samma socialdemokrati nu är i färd med atl rasera det verk som den har byggt upp.

Efiersom vi inle har funnit att det finns något starkt behov av en omorganisation av den svenska kontrollverksamheten utöver den, enHgt vår uppfattning, helt negativa anpassningsprocessen till EG, har vi inle funnit något skäl att påyrka en omorganisafion av statens mät- och provråd. Om riksdagen, som jag hoppas, avslår utskottets förslag lill förändringar av provningsverksamheten, kan det bli tid att diskutera eventuella förbättringar av provrådets organisation.

Med dessa ord, herr lalman, yrkar jag bifall till reservafionerna 2, 4, 6, 8 och 10 i belänkandet.

Anf. 136 NIC GRÖNVALL (m) replik:

Herr talman! Jag kan förstå att det i denna sena fimme anses oanständigt atl gå upp i replik, men jag vill göra elt par observationer i Lars Norbergs anförande som jag lycker skall understrykas i protokollet från den här överläggningen.

Den första gäller alt ingen av debattörerna Paul Lestander och Lars Norberg har kommenterat den text i reservation 2 som de står bakom, nämligen alt en anpassning till EG:s system kommer all leda lill ett försämrat hälso- och miljöskydd i Sverige. Del är den typ av grundlösa påståenden som dessa debattörer använder i debatten och som jag menar är helt förödande för en seriös debatt. Man kan inte säga så om man inte kan styrka sina påståenden, herrar Norberg och Lestander. Del är allvarliga anklagelser som ni riktar mol de lagstiftare som är verksamma i riksdagens majoriteter. Om ni skall framföra sädana anklagelser skall ni också materialisera dem.

Lars Norberg sade att della kommer att leda lill att produktkontrollen
uttunnas. Man kan inte säga sä om man inte också materialiserar eller
kvantifierar det påståendet. Det är fråga om elt ackrediteringssystem som
syftar till alt ackrediteringen skall ske till laboratorier som möter vissa nivåer
på allmänt ställda krav, krav som lagstiftaren skall ange och som skall
garantera det grundläggande i provningssyslemen, nämligen atl förtroende
uppkommer. Om inte förtroende uppkommer skall inte ackreditering ske.
Jag saknar alltså sakligheten hos debattörerna. Den blir så mycket tydligare
när Lars Norberg tar fill miljöpartiets ständiga argumentalionskedja, 153

Prot. 1988/89:90 nämligen att större marknader leder till att fler råvaror förs till sophögen. Det

5 april 1989

KontroU genom tekniskprovning, m.m.

är den typen av argumentation som möjligen kan användas i enklare sammanhang än i riksdagen, men spara dem till galan, Lars Norberg!

Till sist: Det Europa som Lars Norberg lalar om är också moderaternas
Europa. Vi har i många sammanhang frariihållit all vår Europapolitik inle
bara är en EG-politik. Den är i verklig mening en Europapolitik, och också
vårt Europa börjar vid Ural. i

154

Anf. 137 LARS NORBERG (mp) replik:

Herr lalman! Del är glädjande atl Nic Grönvall erkänner all Europa börjar vid Ural. Jag är litet förvånad, efiersom I den harmonisering som vi i dag diskuterar inte inom den närmaste tiden torde bli aktuell i hela Europa. Det är fråga om en harmonisering som avser den gemensamma marknaden, EG och EFTA.

Om vilka försämringar som kan kommajatt inträffa har det förts åtskilliga debatter i denna kammare. Per Gahrlon har hafl ett antal meningsutbyten med ulrikeshandelsminislern och med arbetsmarknadsministern där han har efterlyst dokumentation inom skilda områden. Denna dokumentation står icke till vårt förfogande. Därför är väldigt mycket av del som vi framför faktiskt farhågor som man på logiska grunder kan komma fram till, t.ex. atl förelag som får utforma sin egen provningsverksamhet möjligen kan frestas atl successivt anpassa produkter och provningsverksamhet fill varandra, vilkel inle alltid är till konsumentens fördel.

Jag anförde exemplet S-märkning. Jag är hell övertygad om all de konsumenter som i fortsättningen frivilligt köper en S-märkt produkt kan vara lika säkra som i dag på att få en kvalitelsmässigl rimligt säker elektrisk apparat lill sitt hem. Men de som råkar köpa produkter som inte har denna S-märkning kan, föreställer jag mig, råka få en produkt av sämre kvalitet än som tidigare kunde köpas då S-märkning var obligatorisk i della land. Därför har vi yrkat att en utredning skall tillsättas för atl utreda delta.

Det finns exempel frän många områden där det finns dokumenterat alt EG-normerna är lägre än normerna i vårt land. Jag har inle möjlighet att räkna upp exempel pä detta, men del kan gälla asbest i bromsbelägg och gränsvärden av olika slag, m.m. Det torde finnas anledning att återkomma mänga gånger till den frågan både här i kammaren och annorstädes.

Vad beträffar vägen mellan råvarukällan och sophögen torde sopslalisti-ken bevisa all Europa under efterkrigstiden har rört sig i endast en riklning när det gäller sopmängderna.

Anf. 138 NIC GRÖNVALL (m) replik:

Herr talman! Jag är angelägen att framhålla att det som Per Gahrton sagt här i kammaren inte kan få utgöra underlag för referens i en debatt av detta slag.

Anf. 139 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s):

Herr talman! I detta betänkande behandlas proposition 1988/89:60 om kontroll genom teknisk provning och om mätning samt sex motioner som har väckts med anledning av propositionen. Vidare behandlas en motion från

allmänna motionsfiden om S-märkningen på elområdel. Behandlingen i utskottet har gett anledning till fio reservationer. Föregående talare har redovisat motiven.

I reservafion 1 vill folkpartiel skjuta upp beslutet om hur den tekniska provningen skall organiseras till hösten 1989. Utskotlsmajoritelen har här samma uppfattning som regeringen, nämligen alt beslut skall fattas nu. Av både organisatoriska och administrativa skäl är del olyckligt med elt uppskov.

I reservation 2 vill vpk och miljöpartiet att man avslår regeringens förslag men har andra motiv än folkparfiet. Utskotlsmajoriteten menar atl en svensk anslutning fill en EFTA-konvenfion inte behöver påverka våra möjligheler att upprätthålla regler fill skydd för hälsa och miljö. Det sägs i konventionen att staterna äger rätt att vidta åtgärder för att förbjuda eller återkalla en produkt på marknaden, delta även om den är provad och kontrollerad i ett annat land.

I reservation 3, som moderaterna står för, krävs att riksdagen uttalar alt regeringen noga skall följa utvecklingen vad gäller provning och kontroll. Utskottets majoritet är helt säker på att regeringen följer frågans utveckling mycket noggrant utan ett särskilt beslut i riksdagen.

Reservation 4, som vpk och miljöpartiet slår bakom, är en konsekvens av dessa parfiers uppfattning när det gäller en anpassning - de är mol den.

I reservation 5 följer folkpartiet upp sin uppfattning och föreslår i konsekvens därmed att riktlinjerna för mäl- och provrädets verksamhet inte prövas om.

Även reservation 6 är en uppföljning av tidigare förslag, där vpk och miljöparfiet avstyrker regeringens förslag till riktlinjer. Som jag tidigare har anfört är utskottsmajoriteten av motsatt åsikt.

Reservationerna 7 från folkparfiet och 8 från vpk och miljöparfiet är också uppföljningar från tidigare förslag. Folkparfiet vill skjuta upp frågans avgörande, medan vpk och miljöpartiet vill ha kvar den ordning som finns i dag. Utskottets majoritet menar att det föreslagna ackrediteringssystemet skall vara öppel för all tekniskt godtagbar provningsverksamhet, alltså även mykologiska och mikrobiologiska provningar. Man bör dock bygga upp systemet successivt och prioritera enligt de resurser man har. Det vore fel av riksdagen alt fastställa behov och prioritering; della bör överlåtas fill samråd med intressenterna i systemet.

I reservation 9 vill moderaterna och folkpartiel ha en utredning om systemet med riksprovplatser. Man hävdar bl.a. atl monopolsyslemet kan vara etl hinder i del västeuropeiska iniegrafionsarbetel. Utskottets majoritet kan inte finna skäl för en ny utredning om riksprovplatssystemel. Frågan togs senast upp av konlrollformsutredningen, som fann atl ingenting hindrar att man i Sverige behåller möjligheten att för särskilda kontrollområden utse riksprovplatser med monopol på den ålagda provningen. I en utvärdering av riksprovplatssystemel 1983 konstaterades att systemet i stort sett hade fungerat väl.

I reservation 10 vill vpk och miljöpartiel att regeringen gör en utvärdering av effekterna av den ändrade kontrollordning för elektrisk materiel som det fidigare fattals beslut om. Den nya konlrollordningen införs den 1 januari

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

KontroU genom tekniskprovning, m.m.

155

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

KontroU genom tekniskprovning, m.m.

1990. Enligt uppgift avser statens energiverk atl studera effekterna av den ändrade ordningen när det nya systemet har gällt en tid.

Reservationens krav är därmed uppfyllt.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall lill utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 140 ISA HALVARSSON (fp) replik:

Herr lalman! Sven-Åke Nygårds angav att det av organisatoriska och administrativa skäl skulle vara olyckligt med etl uppskov av beslutet. Det enda motiv som vi har kunnat få har varit att man vill göra om provrådet till en myndighet av verkstyp. Det skall utses en generaldirektör och en lekmannastyrelse. Jag menar att det här inte är tungt vägande skäl lill atl införa en ordning som kanske visar sig vara olycklig för bäde företag och konsument.

156

Anf. 141 LARS NORBERG (mp) replik:

Herr talman! Anslutning till det nya |systeinet leder inte lill någon försämring, säger Sven-Åke Nygårds. En produkt kan även i fortsättningen alertas om den visar sig vara farlig eller medför risker. Det är alllid något. Men frågan är ju hur etl helt system i totalitel under årens lopp kommer alt utfalla. Vår uppfattning är atl när man sprider ut ansvaret och kopplar in självkontroll från kommersiella intressen löper man en ökad risk.

Det intressanta är alt Sven-Åke Nygårds i sitt anförande säger alt det monopol pä provning som vi har haft här ilSverige inte har medfört någon nackdel. Det monopolet vill han försvara när han kritiserar en motion från moderaterna och hänvisar fill en utvärdering som har gjorts 1983. Det är något motsägelsefullt att i det ena ögonblicket säga att del inle leder lill någon försämring att sprida ut ansvaret och förlägga en del av ansvaret hos producenterna, i deras s.k. ackrediterade laboratorier, och i del andra ögonblicket säga alt en opartisk statlig monopolkontroll inte innebär några nackdelar. Vår uppfattning är naturligtvis att den innebär fördelar. Kontroll skall vara saklig och oparfisk och fristående frän kommersiella intressen. Det är vår grundinställning.

SlutHgen belräffande uppföljningen: Vi har inte begärt atl regeringen skall följa upp avskaffandet av den obligatoriska S-märkningen. Vi har begärt atl regeringen skall tillsätta en utredning för att sköta detta uppföljningsarbete eller ge i uppdrag till något lämpligt verk alt genomföra en sådan uppföljning. Den bör lämpligen starta samtidigt söm den obligatoriska kontrollen tas bort, nämligen den 1 januari 1990. Men detta tillgodoses inle i ulskottsmajorilelens förslag.

Anf. 142 PAUL LESTANDER (vpk) replik:

Herr talman! Sven-Åke Nygårds inlägg i debatten var välgörande fritt från magsura påhopp och personangrepp. Del skiljer sig på det sättet väldigt fördelaktigt från mänga andra inlägg i debatten. Men pä en punkl mäste väl Sven-Åke Nygårds vara klar över att det nya systemet innebär väldigt stora förändringar i förhållande lill det som har varit gällande, nämligen att man nu får en företagsanknuten provning, en provning som företagen själva delvis

står för även om de har sina ackrediterade provplatser. Den provningen får nalurligtvis en direkt koppling fill företagets intresse av att snabbi få ut nya produkter, nya idéer och uppfinningar, atl snabbt göra det kommersiellt lönsamt och att krama ut profiterna ur denna produktion. Del måste vara klart också för Nygårds alt vi härmed tar risker som innebär att produktkontrollen blir osäkrare ur konsument- och användarsynpunkt.

Anf. 143 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s) replik:

Herr lalman! Isa Halvarsson har alldeles rätt i att det man skall göra är alt bygga uppen organisafion för den tekniska provningen. Sådant här tar en viss fid, och dä är det väl inle så dumt atl organisationen är uppbyggd när EG så småningom fattar sitt beslut.

Lars Norberg sade tidigare att vi socialdemokrater inte har förstått vad delta belyder. Till det vill jag bara säga att förmågan att uppfatta är en gåva som är lilel olika utbrett.

Jag vill säga till Paul Lestander, att jag har den uppfattningen att det inte behöver vara negativt att provningen läggs ut på del sätt som här har föreslagils. Del finns trots allt en kontroll, som är ganska omfattande, och jag tror inte att man tar för stora risker.

Anf. 144 PAUL LESTANDER (vpk) replik:

Herr talman! Jag kan bara konstatera atl jag och Nygårds kommer att ha olika uppfattningar om risker i denna fråga även fortsättningsvis.

Anf. 145 LARS NORBERG (mp) replik:

Herr talman! Sven-Åke Nygårds sade: Jag tror inte att vi tar för stora risker.

Det är riskabelt att basera allvarliga beslut på förmodanden.

Anf. 146 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s) replik:

Herr lalman! Tyvärr är del bara att konstatera atl Paul Lestander och jag har olika uppfattningar.

Del kan jag också säga lill Lars Norberg. Vi fär leva med att vi har olika uppfattningar - del är lyvärr inte myckel atl göra ål det.

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

KontroU genom tekniskprovning, m.m.

Anf. 147 ROLAND LARSSON (c):

Herr lalman! Det förslag som riksdagen nu har alt ta ställning till kan sägas ha i första hand två syften: för del första atl inom ramen för EFTA få större överensstämmelse i kontroll- och provverksamheten med vad som gäller internationellt, bl.a. inom EG, och för det andra all ge statens mäl- och provråd en för sina uppgifter mera lämplig organisafion.

Överensstämmelsen med övriga Västeuropa ligger främst i förslaget lill ackrediteringssystem, grundat på den EFTA-konvenfion som undertecknades i juni 1988 och som förutsätter atl samtliga EFTA-länder gör på samma vis.

Mot förslaget har dels å ena sidan anförts alt det skulle kunna finnas risk för atl den nya organisationen och ackrediteringssystemet inte kommer att stämma med den organisation och del syslem som EG så småningom stannar för. Bl.a. har representanter för näringslivet fört fram sädana farhågor.

157

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

KontroU genom tekniskprovning, m.m.

Dels har å andra sidan mUjöparliet och vpk i sina reservationer menat alt syftet med den föreslagna förändringen! enbart är att få till stånd en anpassning tiU EG och att förslaget därför inte bör genomföras.

Vad gäller risken för atl den föreslagna uppläggningen inle skulle komma att stämma med EG:s, bör det påpekas att förslaget bygger på en EFTA-konvention och alltså på liknande sätt kommer att genomföras inom hela EFTA-sammanslutningen. Inget har heller framkommit som säger att EFTA på denna punkt ligger snett i förhållande till vad som kommer atl ske inom EG.

Vad beträffar kritiken att förslaget enbart syftar lill en EG-anpassning, motsägs ju detta av att förslaget bygger på en EFTA-konvention. Det är en överdrift att i detta förslag se en risk för något slags anslulningsväg fill EG. Att tro att Sverige genom delta mäl- och provsystem skulle komma närmare en anslutning till EG är atl se bockfötler där inga finns. Det är inte något fel, som Norberg uttryckte del, i atl svenska kontakter passar i andra länders väggultag. Del är också det som förslaget syftar lill.

Del finns dessutom flera motiv för vår egen del i Sverige att göra dessa förändringar, bl.a. förändringen av organisationen för statens mät- och provråd.

Det finns inte heller något skäl alt anta att detta sätt att genom ackreditering kontrollera produkter skulle vara ell sämre system än del som används i dag. Det är til syvende og sidst frågan om vilka krav som de som medger eller utfärdar ackrediteringen ställer och vilka krav som ställs pä de produkter som skall kontrolleras på della sätt. Om de kraven är de rätla och i tillräckligt hög grad kontrolleras av de myndigheter som har att sköta det är risken för en försämring mycket liten. Jag vill pästå att den över huvud tagel inte finns.

Jag vill därför yrka bifall fill utskottets förslag.

Anf. 148 LARS NORBERG (mp) replik:

Herr lalman! Roland Larsson säger att vi ser bockfötter där inga finns. Jag försökte klargöra atl vi ser bockfölter, samtidigt som jag sade atl del finns positiva effekter av standardisering och harmonisering av tekniska bestämmelser - del vill jag inle pä något sätt förneka. Men när man inför etl slort syslem, som del här är fråga om, måste man tänka igenom konsekvenserna. Det blir nämligen konsekvenser - del har jag försökt förklara. Även om man säger atl det inte blir sä stora konsekvenser skall man när det gäller dessa harmoniseringsfrågor varje gång betänka det som jag kallade de smä stegens tyranni, dvs. att varje Htet steg verkar så harmlöst men alt summan av de många stegen kan bli obehaglig.

158

Anf. 149 ROLAND LARSSON (c) replik:

Herr lalman! Om man ser en anpassning lill andra länders system pä detta område som de små stegens tyranni, är detta naturligtvis inte särskilt positivt. Men om man ser den som en del av den internationalisering som med nödvändighet måsle ske på bl.a. detta omräde är del närmast en självklarhet att vi här i Sverige mäste gå denna väg.

Jag vill ånyo understryka alt detta förslag bygger på en EFTA-konvention.

Del förutsätter alltså atl alla EFTA-länder gör på samma sätt. Om Sverige inte hänger på det här systemet spräcker vi alltså möjligheten för EFTA alt komma lill en gemensam lösning pä della område. Del innebär att hela EFTA måsle välja en annan väg atl gå fram, och del tror jag skulle vara mycket svårare, särskilt som det nu är ganska säkert all EG kommer alt slä in på en liknande väg, i varje fall på en väg som innebär atl della syslem myckel väl passar in i sammanhanget.

Anf. 150 KRISTER SKÅNBERG (mp):

Herr lalman! Jag kunde inte låta bli alt begära ordet när jag hörde herr Grönvall tidigare i debatten.

Jag har i min hand en liten skrift som heter "EG, Sverige och företagen. En introduktion". Den är utgiven av Svenska arbetsgivareföreningen. Det finns etl litet avsnitt pä s. 17 som handlar om konsumentpolitik. Det avslutas med tre rader som jag skulle vilja citera:

"Kommissionen försöker dock begränsa regleringarna till ett minimum. Man avser i slällel atl verka för bättre produktinformation och tydligare varningar för farliga produkter." Man började stycket med alt konstatera: "De lagar som skyddar konsumenterna i EG varierar kraftigt mellan länderna."

Det är en annan anda i delta jämfört med den anda vi har verkat för i Sverige, all mer akfivt skydda konsumenterna och inte bara lämna bättre produktinformation och tydligare varningar. Vi kan ocksä konstalera att EG-kommissionen inte var nöjd med alt den obligatoriska S-märkningen av elprodukter togs bort men att del fortfarande krävdes atl elproduklerna skulle registreras. Sverige hävdade att man hade gått så långt man kunde. Så kommer då propositionen nr 60. Konsumentverket och KF har i remissyrkanden varnat för atl resultatet av proposifionen blir säkerhetskrav på lägre nivä än den svenska.

Flera lalare har framhållit alt det är angelägel alt anpassa sig så atl man i så stor usträckning som möjligt har samma provningsförfarande och samma normer som andra länder. Del är självklart. Del behöver inle innebära alt man går över till att låta förelagen kontrollera sig själva, hur ackrediterade deras provplatser än mä vara. Det går atl lösa en sådan samordning pä andra sätt, utan alt utsätta folk för uppenbara risker för lojaliletskonflikler. Inle behövs det myckel fantasi, herr talman, för att förstå alt de som arbetar vid sådana här provplatser kan komma all hamna i svåra lojaliletskonflikler. Det är inte säkerl att de i en sådan konflikt tar mänsklighetens parli, som l.ex. Ingvar Bratt gjorde i Boforsaffären. Den franska revolutionen, som det har talats mycket om - litet grand flöt t.o.m. över i den här delen av debatten -handlade ju om människans frigörelse, inle om penningens.

Till slut vill jag säga atl 40 forskare i samarbete i dag har överlämnat elt upprop om del som kallas del naturliga steget. Del logs emol av företrädare för alla partier. Det handlar om miljön, om naturresurser och om vår gemensamma framtid. Alla ledamöter kommer, liksom alla andra medborgare i Sverige, alt få möjlighet att la del av delta malerial. Del delas nämligen ul i brevlådorna. Jag tror inte att man kan vifta bort det dessa forskare lalar om, när de visar vad de fria marknadskrafterna hittills har ställt till med, lika

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Kontroll genom tekniskprovning, m.m.

159

Prot. 1988/89:90 lätt som herr Grönvall avfärdar människor som har annan uppfattning än han
5 april 1989 själv har.

Affärstider

Anf. 151 NIC GRÖNVALL (m):

Herr talman! Jag beklagar, men Krister Skånberg har utvecklat sig lill något av miljöpartiets städgumma, som dyker upp i slutet av debatter och sopar upp de rester som kan finnas kvar. Det belyder inte alt man kan låta honom stå oemotsagd.

När man inför etl nytt system innebär del inle att systemets krav sänks. Det tycks vara en sanning som är alldeles omöjlig atl begripa för miljöpartister. Det är väl bara att konstatera att ensidigheten dokumenteras kraftfullt när Krister Skånberg i ett sammanhang åberopar etl uttalande av elt anlal vetenskapsmän. Låt mig påminna honom om att det finns etl annat uttalande av ett mycket större anlal vetenskapsmän, som har uttalat sig till förmån för kärnkraften såsom den förnämsta energiformen i väriden. Del, Krister Skånberg, var väl värt att ta intryck av.

Anf. 152 KRISTER SKÅNBERG (mp):

Herr talman! Det var en fantastisk avslutning. Alt komma in pä kärnkraften även i detta sammanhang. Men vi vidhåller nog alt en harmonisering av normer och säkerhetskrav kan genomföras pä ett sätt som innebär att man inte sänker garden. Harmoniseringen behöver inte utföras på ackrediterade storföretags provplatser. Del är självklart atl de olika europeiska länderna i många fall har myckel goda provningsresurser. Jag har ingen anledning att tro alt Sverige på något sätt skulle inta en ledande ställning. Chansen är större atl del är tyskarna som är duktigast på delta. Det finns alltså synnerligen goda möjligheter att genomföra detta på andra sätt än genom att kommersialisera provningen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid näsla arbetsplenum.)

13 § Föredrogs näringsutskottets betänkande 1988/89:NU16 Affärslider.

Affärstider

Anf. 153 HÄDAR CARS (fp):

Herr talman! Sedan ett ganska stort anlal är har konsumenterna haft
möjlighet atl handla i stort sett när det passar dem själva. Men så har det
alltså inte alltid varil. Vi kan inte heller vara säkra på atl del kommer atl
förbli så. Den socialistiska majoriteten beslående av socialdemokrater,
kommunister och miljöpartister har i näringsulskottet uttalat sig för atl
frågan om de fria affärsfiderna måsle utredas vidare. Folkpartiet har
tillsammans med moderaterna krävt atl den utredning som nu pägår skulle
160 läggas ned, och att riksdagen i stället skulle uttala sig för fria affärslider.

Vad finns det egentligen att utreda, herr talman? Är del att en lång rad butiker och varuhus har söndagsöppet, atl många konsumenter finner del praktiskt och bekvämt att handla på kvällar och helger? Är det att ett stort antal deltidsarbetande, studerande ungdomar och många andra får arbeta på tider som passar dem i kvällsöppna butiker?

Affärstiderna har faktiskt utretts tidigare. När det senast skedde föreslog socialdemokraterna i den utredningen - en av dem var för övrigl statsrådet Anita Gradin - alt affärerna skulle få ha öppet mellan klockan 8 och 20 på vardagar, mellan klockan 8 och 15 på lördagar och två söndagar om året. Men, sade de socialdemokratiska ledamöterna, kiosker får vara undantagna. De kan ha öppet även på andra tider.

Om del förslaget hade genomförts hade resultatet bl.a. blivit att konsumenterna på söndagarna hade kunnat köpa chips, men inte potatis. De hade kunnat köpa socker, men inte salt. Damstrumpor hade gått bra, men herrslrumpor hade man fått försöka alldeles förgäves all få tag i på söndagen. Kassettband hade gått utmärkt, men skivor - nej, det hade man inte fält köpa. Toalettpapper för de nödiga hade också gått att få tag i på söndagen, men hushållspapper för den som spillde ut hade varil uteslutet. Jag tycker att det hade varil en ganska egendomlig konsumentpolitik, om man hade fastnat för den olyckliga linjen. Lyckligtvis avvisade de regeringar som då tillträdde definitivt atl återinföra något sä dumt som en reglering av affärstiderna.

Vi har här en motion från Maja Bäckström. Hon för ett litet egendomligt resonemang. Hon säger ungefär så här, att när affärerna håller öppet på helgdagar och kvällar måste man betala OB-lillägg fill de anställda, och det gör atl varorna blir dyrare. Vi vill - del är grundtanken i hennes argumentering - skydda konsumenterna i Sverige mol dessa dyrare varor. Alltså skall man förbjuda helgdagsöppel.

Om detta resonemang fördes vidare, herr talman, skulle det få en hel mängd intressanta men inte särskilda trivsamma konsekvenser, t.ex. följande: Riksdagen bör besluta att butikerna inreds med enkla och billiga hyllor, sä alt priserna hålls nere. Riksdagen bör beslula atl butikerna endast får ha sina lokaler där hyrorna är låga, dvs. inte i den centrala delen av staden där människor vistas under dagar och en del också bor, sä att inte kostnaderna vältras över på konsumenterna.

Nej, herr talman, del enda säkra sättet all hålla priserna nere är genom fri konkurrens, fri etableringsrätl och frislående producenter och distributörer. Regleringar skapar inte prispress och gagnar inte konsumenterna. Socialdemokraterna har aldrig lärt sig del. Del är därför man ofta finner motions-förslag från deras sida om förbud mot t.ex. extrapriser, eller med krav på reglering av handeln inom lekoområdel osv.

Maja Bäckström har också känsla för helgdagar, men del är inle en känsla för de ursprungliga helgdagarna, de med kristet förtecken. Nej, vad som verkligen upprör Maja Bäckström är tanken atl nägon affär skulle kunna hålla öppel första maj. Hon beskriver det som en utmaning mol arbetarrörelsen att ha öppet på arbetarrörelsens högtidsdag. Jag undrar då: Skall man få ha öppet för teater och filmförevisningar pä arbetarrörelsens högtidsdag? Skall TV- och radioulsändningar få förekomma pä denna fina högtidsdag? Det innebär ju ändå atl människor måste arbeta den dagen. Men jag utgår

Prot. 1988/89:90 5aprill989

Affärstider

161

11 Riksdagens protokoU 1988/89:90

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Affärstider

ifrån atl man gärna vill ha ut de budskap som man deklarerar från olika plattformar första maj, sä man kan säkerl räkna med alt radio och TV ingår i den grupp som får hålla öppet.

Hur är det med lägen? Behöver man verkligen täg första maj? Det går ju så många andra tåg ändå, i Stockholm fyra fem stycken av olika karaktär men alla med socialistiska förtecken.

Jag tycker all del är en absurd tanke alt man inle pä första maj liksom på andra helgdagar med olika religiösa förtecken skulle lilläla affärerna atl ha öppet, så att de som så önskar kan utnyttja sin frihet att handla när de vill.

Det finns butiker - det vill jag. herr talman, erinra om - som valt att hålla stängt på kvällar och helger. Det är självklart att de skall ha den rätlen. De har sina konkurrensfördelar pä andra områden än i fräga om öppettiderna. Där handlar uppenbarligen de människor som uppskattar andra sidor av affärernas utbud och service. Låt de människor som vill handla pä tider som passar dem göra del! Här skall riksdagsmän och andra politiker hell enkelt hälla tassarna borta.

Anf. 154 PAUL LESTANDER (vpk):

Herr lalman! Vi från vpk tycker att den här utredningen bör få fortsätta. Vi anser all utredningsdirektiven var viktiga och atl man bör fä fortsätta att genomlysa handeln. Det skäms vi verkligen inte för.

Vi har också i utskottsbehandlingen lagit ställning för Maja Bäckströms förslag om att affärerna skall vara stängda vissa helgdagar. Vi i vpk menar att arbetarrörelsens egen fridag, som har tillkommit under så mycken kamp, är en så viktig dag att den också bör högtidlighällas pä elt särskilt sätt. Vi menar alltså atl det är viktigt alt motionens intentioner följs. Våra synpunkter är sammanfattade i reservation 3, lill vilken jag yrkar bifall.

162

Anf. 155 LARS NORBERG (mp):

Herr talman! Jag tror inte atl frågan om affärstider är sä enkel som Hädar Cars och företrädarna för de andra borgerliga partierna föreställer sig. Obegränsad frihet kan bli en frihet som gär ul över samhällets gemensamma intressen. En fullständigt principiell inställning till var gränsen för friheten skall gä är i varje civiliserat samhälle en omöjlighet. Sedan de fria affärstiderna infördes har öppethållandet ökat våldsamt. Som påpekas i Maja Bäckströms motion leder delta delvis till dyrare varor. Konsumenterna får naturligtvis betala för den fördel som det möjligen är att kunna handla på många s.k. obekväma tider, dvs. för de handelsanställda obekväma lider. Atl varorna blir dyrare beror alltså på att man i varupriset måste räkna in kostnader för övertidsersättningar och helgersättningar. Att en hell oreglerad handel automatiskt skulle ge det optimala resultatet för svenska folkel är inte sannolikt. Och att helt fria affärstider skulle vara del bäsla för de affärsanställda är inle heller troligt.

Ä andra sidan torde en återgång till den stränga reglering som rådde före 1971 vara en omöjlighet i dagens samhälle. Men del finns enligt vår uppfattning vissa skäl all lägga en hämsko på den ökade kommersialisering, materialism och konsumism som alltmer lycks prägla värt samhälle. Förslaget atl befria de slora kyrkliga helgdagarna juldagen, påskdagen, pingstda-

gen och midsommardagen samt första maj frän alll slags affärsliv borde inte bara uppfattas så att det visar respekt för de handelsanställda, som därigenom nägra fä dagar om året fär en garanterad samvaro med de sina, utan ocksä uppskattas av kyrkornas folk liksom - föreställer jag mig - när del gäller första maj av arbetarrörelsen. Sist och slutligen skulle del kanske vara nyttigt för hela svenska folket alt uppleva atl del finns vissa dagar som är annorlunda och som är befriade frän de normala kommersiella rutinerna.

Det synes mig vara ett ytterst måttfullt krav som Maja Bäckström framfört, när hon begär att riksdagen skall ge regeringen lill känna att den sittande affärstidsutredningen skall la hänsyn lill önskemålet att de stora helgdagarna skall befrias från affärsliv, och jag hoppas att det finns fler i denna kammare än vpk och miljöpartiet som delar den uppfattningen.

Med dessa ord, herr lalman, yrkar jag avslag pä de motioner som talar för helt fria affärstider, dvs. reservationerna 1 och 2, och bifall till reservation 3.

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Affärstider

Anf. 156 BARBRO ANDERSSON (s):

Herr lalman! I detta betänkande behandlas två motioner rörande en nyligen tillsatt utredning om effekterna av fria affärstider, dels motion N228 med yrkande alt riksdagen uttalar sig för tilläggsdirektiv till utredningen, innebärande förbud mol öppethållande i varuhusen under första maj samt vissa kyrkliga helgdagar, dels motion N316 med yrkande om bibehållande av de fria affärstiderna samt nedläggning av utredningen om affärstiderna.

Regeringen tillsatte i november 1988 en utredning med uppgift att kartlägga och analysera effekterna av fria affärstider i detaljhandeln. Utredaren skall enligt direktiven också la reda pä olika intressenters inställning lill affärstiderna.

Utredaren skall särskilt kartlägga och analysera:

- omfattningen och utvecklingen av affärernas öppethållande,

- utvecklingen av anställningsformer - hel- resp. dellid - samt arbetskrafts-situationen inom detaljhandeln,

- eventuella samband mellan ökat öppethållande och kostnads- och prisutvecklingen inom detaljhandeln och

- konsumenternas, de anställdas och detaljhandelsföretagens beroende av och inställning till affärstiderna.

Utredningsuppdraget bör redovisas före den 1 maj 1990.

Affärstiderna blev fria år 1972, efler många års reglering, och riksdagen har prövat affärstidsfrägan vid flera tillfällen sedan dess, senast vären 1987. Regeringen hade dä aviserat en översyn av frågan, och näringsulskottet uttalade att tiden kunde vara mogen för en sädan översyn. Del har nu resulterat i alt nämnda utredning tillsatts.

I motion N316 anförs vikten av atl fria affärslider fär råda och alt riksdagen bör uttala att de fria affärstiderna skall vara kvar. Dessutom anser motionären atl utredningen bör läggas ner.

Utskottet konstaterar alt regeringen inle har givit utredaren några direktiv om en ny reglering av affärstiderna och atl utredningen inte heller har fått i uppdrag atl föreslå en sådan, utan uppgiften är att kartlägga och analysera rådande förhållanden. Något särskill uttalande av riksdagen om all den

163

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Affärstider

nuvarande ordningen skall fortsätta att gälla finner utskottet inle skäl för. och avstyrker därför motion N316 i den delen.

Utskottet står också fasl vid sin tidigare positiva inställning till den översyn som pågår och avstyrker därför yrkandet i motion N316 beträffande nedläggning av utredningen.

I motion N228 yrkar motionären att tilläggsdirektiv skall ges till utredningen , innebärande atl man förbjuder öppethållande under första maj samt vissa kyrkliga helgdagar. Jag delar motionärens instäUning när del gäller öppethållande på första maj, och jag tycker att del är direkt utmanande av handeln att planera för ett öppethållande på första maj i år. Nu har man ju efter påtryckningar från kunder och anställda ändrat sig, och det tycker jag är bra.

Herr talman! Utskottet anser att utredningen bör fortsätta atl arbeta efter de direktiv som givits, och att ytterligare lagstiftningsåtgärder inle bör övervägas innan utredningsresultatet föreHgger.

Herr talman! Jag lycker inle att det finns någon anledning atl så här dags på dygnet kommentera Hädar Cars försök att göra sig rolig i det här ärendet.

Herr talman! Jag yrkar bifall till näringsulskoltets hemställan och avslag på reservationerna.

164

Anf. 157 HÄDAR CARS (fp):

Herr talman! Lål mig först ta tillfället i akt att yrka bifall till reservationerna 1 och 2.

Till Barbro Andersson vill jag säga att jag tycker att hennes inlägg uttrycker misstro mot den nuvarande arbetslagstiflningen och möjligheterna att ge de anställda det skydd i deras arbete som den bör ge. Hennes anförande värnar inte heller människors möjligheler att få arbeta på de tider som de själva vill. Det är naturligtvis så att flertalet som arbetar under helger och liknande, då affärerna håller öppet, gör det av fri vilja. För dem är det ofta den bästa möjligheten att få en extrainkomst vid sidan av annan verksamhet -studier eller vad det nu kan vara.

Paul Lestander liksom Barbro Andersson tycker att första maj är det allra heligaste som vårt samhälle har. Jag tolkar deras uttalanden så atl de anser att det är nödvändigt atl man har särskilda regler för första maj - till skillnad, kanhända, från andra dagar. Ni skall inga andra gudar hava jämte Marx, är tydligen den paroll med vilken de går fram.

Lars Norberg, slutligen, talade om att man inte skulle ha någon principiell inställning. Det förslår jag så väl. Ell så principlöst parti som miljöpartiet begär jag inte någonting annat av.

Anf. 158 LARS NORBERG (mp):

Herr talman! När det gäller det sista vill jag bara säga atl det väl tar en viss tid för Hädar Cars att genomskåda de principer som miljöpartiet följer. Men de finns, och vi har försökt dokumentera dem, så ett visst studium av källskrifterna och ett intelligent iakttagande av vårt uppträdande här i kammaren borde kunna leda till upplysning för Hädar Cars del.

Till Barbro Andersson vill jag bara säga att Maja Bäckströms förslag inte var att man skulle föregripa utredningens resultat och införa en lagstiftning

utan att man skulle ge utredningen i uppdrag alt ha förberett en sådan Prot. 1988/89:90
lagstiftning när den framlägger sitt betänkande. 5 april 1989

Anf. 159 PAUL LESTANDER (vpk):

Herr talman! Karl Marx var ingen gud. Karl Marx var en socialistisk teoretiker, som många av oss kommunister och andra socialister naturligtvis har stor respekt för. Men det är inte på grund av vår respekt för Marx som vi anser att första maj är en mycket viktig helgdag - första maj är arbetarrörelsens inlernationella mönstringsdag. Del är vår egen helgdag, och därför ser vi på den på etl särskilt sätt. Det innebär ingen förgudning av Marx eller någon annan socialistisk eller kommunistisk teoretiker eller praktiker. Det är helt enkelt ett förhållningssätt fill vår historia.

Anf. 160 HÄDAR CARS (fp):

Herr talman! Marx är ingen gud, men för Paul Lestander är han uppenbarligen viktigare än Gud.

Till Lars Norberg vill jag säga att man på mycket kort tid klarar att avslöja miljöpartiet.

Anf. 161 BARBRO ANDERSSON (s):

Herr lalman! Eftersom en utredning arbetar med det här och eftersom den enligt sina direktiv har fått i uppdrag atl göra en översyn - det kan ju hända att den kommer fram till alt de rådande förhållandena är bra och bör fortsätta - tycker jag inte att det finns anledning för riksdagen atl i dag göra något uttalande åt vare sig det ena eller andra hållet. Utredningen bör fortsätta arbeta i lugn och ro.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid näsla arbetsplenum.)

Affärstider

14 8 Kammaren beslöt atl förhandlingarna skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

15 8 Anmäldes och bordlades

Motion

med anledning av prop. 1988/89:117 om rättshjälpens organisafion, m.m.

1988/89:Jull av Rolf Dahlberg m.fl. (m)

165

Prot. 1988/89:90 16 8 Meddelande om Interpellationer
5 april 1989

,.,,,, Meddelades att följande interpellationer framställts

Meddelande om inter- '

pellationer

den 4 aprU

166

1988/89:187 av Elver Jonsson (fp) till kommunikationsministern om ökad trafiksäkerhet:

Efter de flesta storhelger kan man konstatera att det stora antalet skadade och döda i trafiken relativt sett ökat. Den senaste påskhelgen är ett exempel på detta. Det finns därför anledning för statsmakten atl ta kraftlag mot den oacceptabla olycksbild som registrerats de senaste dagarna.

Trafiken är etl komplicerat samspel där hänsyn och omdöme krävs av alla inblandade. Trafiksäkerhet innehåller många moment; det handlar om vägar, fordon, utbildning, lärarnas kompetens men också om krav frän omgivningen atl trafiken skall tillgodose en rad transportbehov och att alll skall ske i sä miljövänliga former som möjligt. Därför är del vikfigt alt elt regelsystem som bäde är irafiksäkerhetsfrämjande och folkligt förankrat beslutas pä politisk väg. Många av den senaste tidens olyckor beror på de höga hastigheterna, onykterhet i trafiken, bristande kunskap och träning hos förarna samt nedslitna vägar och eftersatt vägunderhåll.

En annan viklig åtgärd är trafikövervakningen, där den alltmer tekniska uppläggningen av insatserna inte kunnat ersätta de positiva effekter som en stor rörlig trafikpolisstyrka utgjorde. Därför var det olyckligt att man för några år sedan kraftigt reducerade antalet irafikövervakande poliser. Det känns som elt grundläggande fel att låta flera tusen "lapplisor" övervaka den stillastående trafiken medan bara elt par hundra trafikpoliser skall tillse den rörliga - och betydligt farligare - trafiken.

Regeringen har i dagarna lagt fram en proposition om parkeringsövervakningen och man är beredd att stärka och expandera övervakningen av den stillastående trafiken. För egen del anser jag att det måste vara ännu angelägnare atl fä en förskjutning lill förmän för den övervakning som har att tillse de fariiga momenten i trafiken. Det är inle bra alt mänga trafikanter kan färdas från Norrland till Skåne ulan alt upptäcka nägon trafikpolis. Att trafikpoliser är närvarande och synliga på våra vägar har en välgörande effekt för en lugn och säker trafikrytm. Regeringen borde därför överväga att återinföra de "bortplockade" trafikpoliserna.

Beträffande hastighetsproblem finns det flera aspekter på frågan. Dels vore del angelägel att de beslutade och skyltade hastighetsbegränsningarna respekterades, vilket skulle innebära en hastighetssänkning överlag. Dels borde del övervägas om en allmän temporär hastighetssänkning inför våra storhelger skulle kunna ha välgörande effekter pä trafiksäkerheten. Vid sådana tillfällen är nytlo- och yrkestrafiken minimerad medan turisttrafiken i del närmaste ökar explosionsartat. Det innebär atl en relativt stor grupp förare, som är föga tränade, kommer ut i en läl och oregelbunden trafik. Regeringen bör omgående överväga insatser för temporära allmänna hastighetsbegränsningar i samband med s.k. storhelger.

Utöver hastigheisfrågan och övervakningsproblem finns det anledning alt se över alla de åtgärder som behövs för att uppnå en acceptabel trafiksäkerhet. Här skulle det behövas krafttag och en mer aktiv satsning på flera områden, det mä vara vägar, förarulbildning eller älgärder som påverkar också de mänskliga faktorerna. Det behövs förändringar som innebär radikal sänkning av straffbarhetsgränsen för trafiknyklerhetsbroll, men ocksä en aktiv information och trafiksäkerhetspropaganda. Regeringen bör överväga att inleda elt aktivt samarbete med de frivilliga trafiksäkerhetsorganisafio-nerna inför den stundande sommar- och semesterirafiken.

Med anledning av del anförda vill jag lill kommunikationsministern ställa följande frågor:

1. Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att allmänt öka trafiksäkerheten och nedbringa antalet skadade och döda i trafiken?

2. Är regeringen beredd atl föreslå förändringar som innebär en temporär haslighetsnedsätlning inför våra storhelger?

3. Är regeringen beredd atl återinsätta de hundra irafikövervakande poliserna i avsikt alt skapa en jämn trafikrytm och upprätthålla säkerhet och trivsel på våra vägar?

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Meddelande om interpellationer

den 5 april

1988/89:188 av Carl Frick (mp) till miljö- och energiministern om miljöhänsynen vid byggande av idrottsanläggningar:

Jag har noterat atl regeringen har stoppat elt golfbaneprojekt ulanför Väslervik. Detta beslut reser frågor av principiell betydelse kring sambandet mellan vissa sporter och miljön.

Ett exempel kan vara belysande. Skövde kommun har trots omfattande motstånd sagt ja till elt golfbanebygge i ett ur naturvårdssynpunkl ytterst känsligt område - Clasborg pä en sydsluttning till Billingen. Naturvårdsverket har sagt bestämt nej lill projektet. Beslutet i kommunfullmäktige har överklagats till kammarrätten i Göteborg. Ärendet kommer enligt uppgift också alt behandlas av länsstyrelsen i Skaraborgs län.

Det omräde som skall tas i anspråk för golfbanan är ett gammall kulturlandskap med ängsmark som har en omfattande rik flora. Denna typ av mark är hotad till sin existens i hela landet, och del ligger ett myckel stort värde i alt bevara den ur rent botanisk synpunkt men ocksä ur kulturhistorisk synpunkt. Området kan dessutom användas för det rörliga friluftslivet.

För all bevattna golfbanan har man för avsikt att ta vatten från den intilliggande Simsjön, vilkel de omkringboende vägras att göra. Vad som är rätl för vissa, är fel för en mängd andra.

Golfbanor behandlas numera med konstgödsel och gifter för atl uppnå ensartade och ogräsfria gräsmattor utan störande mångfald. I detta fall omvandlas botanisk mångfald lill fäfald. Delta sker i en tid när vi uppmärksammar kväveläckagels dramatiska verkningar i vara vattendrag. hav med algblomningar och fiskdöd, samt spridning av gifter till vattendrag, grund- och dricksvatten.

167

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Meddelande om interpellationer

Sport och idrott skall till sin natur vara uppbyggande och nyttiga och inle vara delaktiga i ett förstörelsearbete.

Med tanke pä här framdragna problem mäste frågor kring golfbanors planering, placering och skötsel hanteras pä ett sätt som inle äventyrar naturresurser med speciella, oersättliga värden och på så sätt atl skötseln inte leder till att den allmänna miljöförslörelsen späds pä.

Här vilar naturligtvis ett stort ansvar på Svenska golfförbundet och Riksidrottsförbundet.

Frågan är om också inte de högsta natur- och miljövärdande organen måste utfärda riktlinjer, anvisningar och regler för hur idrottsanläggningar skall planeras, placeras och skötas för all de inte skall medverka till att bryta ner vår livsmiljö.

Hur avser man inom regeringen att handha dessa övergripande och viktiga frågor för svensk idrott?

1988/89:189 av Sten Andersson i Malmö (m) till finansministern om kärnkraftsavvecklingens betydelse för ekonomin:

Atl kärnkraftsavvecklingen, i strid mot resullalel av folkomröstningen 1980, innebär stora påfrestningar på miljön är odiskutabelt. Fossila bränslen är för närvarande det enda realistiska alternativet till kärnkraften med allt vad detta för med sig av negativ miljöpåverkan. Att medvetet försämra en redan hårt belastad miljö är egendomligt och förvånansvärt.

Tyvärr har kostnadsaspekterna inte lika tydligt framgått i avvecklingsdebatten, vilket är beklagligt då dessa riskerar att bli astronomiska. Vär förmåga atl bibehålla en hög ekonomisk och social standard kommer att utsättas för svåra prov.

Generaldirektören för statens energiverk har sagl atl ny elproduktion blir 50-100 % dyrare än kostnaderna för dagens framställning. Effekterna av en sådan kostnadsexplosion kan bli förödande.

Hushållen kommer atl fä kraftigt stigande uppvärniningskostnader. Många förelag kommer alt fä stora problem atl klara internationell konkurrens i och med atl produktionskostnaderna stiger pä grund av ökade elpriser. I slutändan fär delta som effekt atl förelagens förmåga alt garantera arbetstillfällen äventyras.

Nu försöker man bagatellisera de farhågor jag framfört ovan genom att säga att olika former av kompensation skall utgå för atl lindra effekterna av den i onödan föreslagna kärnkraftsavvecklingen. Detta är endast att lägga ut dimridåer, ty allting måste till slut betalas av någon, och i detta fallet blir det svenska folket. Något annal alternativ finns inte!

Är finansministern medveten om alt en förtida avveckling av kärnkraften innebär en enorm påfrestning på Sveriges ekonomi, och vilka älgärder kan förväntas i syfte att lindra verkningarna av kärnkraftsavvecklingen?

168

1988/89:190 av Olof Johansson (c) till statsministern om energipolitiken:

Det finns ett mycket nära samband mellan ekonomisk utveckling, sysselsättning, energianvändning och en god miljö. Förnyelsen av energisystemet måste därför baseras på en medveten politisk vilja alt hushålla med tillgängliga resurser och en anpassning av energianvändningen lill naturens eget energikretslopp.

En offensiv handlings- och framtidsinriktad politik för förnyelse av energisystemet med inriktning mol effektivare energianvändning, övergång till förnybara energislag och avveckling av kärnkraften har avgörande betydelse för möjligheterna alt få en långsiktigt stabil samhällsekonomi, all minska sårbarheten samt värna natur och miljö. Användning av energikällor som kol, olja och uran innebär svåra påfrestningar på såväl natur och miljö som samhällsekonomi.

De konkreta politiska åtgärderna måsle därför ha en klar långsiktig inriktning och fullfölja fattade beslut i enlighet med fastlagda energi- och miljöpolitiska mål. Planerade reformer på andra politikområden, exempelvis skatteområdet, fär således inle ges en sädan inriktning alt fastlagda energi- och miljöpolitiska mäl äventyras. Det krävs bl.a. beslut som skapar reella förutsättningar för en energimarknad med många och oberoende aktörer, där energihushållning, effektiv energianvändning och utnyttjande av förnybar och miljövärilig energi stimuleras inom ramen för en fungerande social- och miljöanpassad marknadsekonomi.

Av central betydelse för atl nå de energipolifiska målen är de ekonomiska incitamenten och styrmedlen. Skaller och avgifter mäsle utformas sä all de främjar utnyttjandet av förnybara och miljövänliga energislag och säväl en effektiv produktion som en effektiv användning av tillförd energi. Den av miljöskäl och samhällsekonomiska skäl motiverade förnyelsen av vårt energisystem mäsle även bli privalekonomiskl fördelaktig. Det mäsle även bli lönsamt för den enskilde atl spara och hushälla samt använda förnybar energi. Del är bättre att genom ekonomiska stimulanser och styrmedel åstadkomma en eftersträvad utveckling än genom förbud och reglering.

Traditionsenligt inleds årets budgetproposition med följande beskrivning av regeringspolitiken på energiområdet:

"Riktlinjerna för energipolitiken innebär alt samhällets behov av en billig och säker energiförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som i största möjliga utsträckning är grundat på varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor. En effektiv energianvändning och en intensifierad energihushållning skall främjas. Stränga krav skall ställas på säkerhet och omsorg om miljön vid användning och utveckling av all energiteknik. Kärnkraften skall användas under en övergångsperiod. Senast år 2010 skall den sisla reaktorn las ur drift."

De refererade riksdagsbesluten har emellertid inte följts upp med konkreta förslag. Detta är mycket allvarligt, då förtroendet för den beslutade energipolitiken undergrävs och det efter hand blir omöjligt att få l.ex. kommunerna - som har elt avgörande inflytande - atl frivilligt göra insatser för energipolitikens genomförande. De stora förluster som många kommuner gjort - när de litat pä att energipolitiken skulle fullföljas - försvårar

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Meddelande om interpellationer

169

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Meddelande om interpellationer

170

alltmer samarbetet mellan kommunerna och staten. Hittills har regeringen inte gjort något för att underlätta detta samarbete.

Betecknande för regeringens förhalningspolitik på energiområdet är att nya utredningar, nya handlingsprogram, nya arbetsgrupper, mer forskning och mer utveckling beställs medan de kraftfulla åtgärderna för att främja en förnyelse av energisystemet saknas. Nyligen har ännu en utredning tillsatts som enligt direktiven skall klarlägga de samhällsekonomiska konsekvenserna vid kärnkraftens avveckling.

Samtidigt tillåter regeringen att den konkreta utvecklingen pä energiområdet går i helt motsatt riklning, mot en ökad inläsning i elt miljöstörande och storskaligt energisystem och allt sämre konkurrensmöjligheter för t.ex. inhemska bränslen. Exempelvis skall enligt regeringens förslag under den kommande treårsperioden satsas nära 2 miljarder kronor på all öka produktionen av kärnkraftsel genom byte av ånggeneralorer och lurbinrolor i Ringhals 2 samt effekthöjningar av Ringhals 1 och Forsmark 3. Dessa åtgärder har inget som helst stöd i de inledningsvis redovisade riktlinjerna för energipolitiken och strider mot riksdagens övergripande energibeslut. Däremot har regeringen föreslagit neddragningar i stödet till utbyggnaden av kraftvärme, som har en hög utnyltjandegrad av använd energiråvara.

Energibeskattningens utformning är etl annat exempel på hur fattade politiska beslut och regeringens konkreta agerande inte stämmer överens. Energibeskattningen är det kanske mest slående exemplet på hur regeringen bedriver en skattepoHtik som går emot den av riksdagen fastlagda energipolitiken. I propositionen om energiskatter hösten 1983 uttalade regeringen:

- att oljan på sikt kommer alt bli allt dyrare oavsett tillfälliga prisvariationer,

- att en inle oväsentlig realprisstegring pä oljeprodukter vid behov bör åstadkommas genom skalteändringar och

- att inhemska bränslen skattemässigt skall gynnas framför andra bränslen.

Regeringen slog också fast att uttalandel var avsett atl ge energianvändarna klara besked om hur statsmakterna avser alt utnyttja skattesystemet och att riksdagen inte skulle ta ställning enbart till de aktuella skattesatserna utan också till vilka riktlinjer som skall gälla för den framtida energiskallepoliti-ken. Riksdagen beslutade enligt regeringens förslag.

Den regeringspolitik som därefter förts har inle beaktat de riktlinjer för energibeskattningen som riksdagen på regeringens förslag har beslutat om. Det låga oljepriset har tillåtits slå igenom och marknadsförutsättningarna för inhemska bränslen har ryckts undan. En betydande kapital- och kunskapsförlust pågår inom sektorn inhemska bränslen, samtidigt som oljeanvändningen ökar inom sektorn uppvärmning.

En miljöanpassad och framtidsinriktad energibeskattning innebär att miljövänlig och förnybar energi måste gynnas på bekostnad av miljöstörande importerade energislag. Skattebelastningen på arbetskraft bör minskas och skatten på energi och råvaror i motsvarande grad ökas. En sädan omläggning av skatteuttaget skapar incitament för hushållning med tillgängliga naturresurser och stimulerar lill ökande sysselsättning. Det skulle dessutom innebära atl de samhällsekonomiska målen, inkl. en god miljö, får en bättre

Meddelande om interpellationer

överensstämmelse med vad som är privat- och företagsekonomiskt fördelak- Prot. 1988/89:90 ligt. För såväl samhälle som företag och enskilda hushåll är effektiviserings- 5 april 1989 vinster och hushållning de mest lönsamma insatserna på energiområdet.

I utredningen om indirekta skatter diskuteras nu införande av mervärdeskall pä energi. En övergång lill moms pä energi skulle innebära en kraftigt ökad belastning pä de enskilda hushållen. Kostnader som i dag bärs i andra länder skulle vältras över pä de svenska konsumenterna. Om statens skatteintäkter skall förbli oförändrade, måsle skatteuttaget från de svenska hushällen öka med 5-6 miljarder kronor. En övergång till moms på energi skulle vidare pä ett ofördelaktigt sätt förändra konkurrensförhållandena mellan olika slag av bränslen. Ulan någon form av punktskatter skulle importerade, miljöstörande bränslen gynnas på de inhemska miljövänliga bränslenas bekostnad. Därmed riskerar utlandsberoendel all öka liksom vår sårbarhet. Moms på energi skulle starkt begränsa möjligheterna alt utnyttja energiskallen som styrmedel för att nä uppställda miljö- och energipolifiska mål.

Sammantaget skulle en övergäng lill moms på energi ge betydande negativa fördelnings-, miljö- och energipolitiska effekter som inte är acceptabla och dessutom skulle strida mot bäde en rättvis fördelningspolitik och de energi- och miljöpolitiska mål som fastlagts. Enligt uppgifter i pressen ser regeringen en övergång till mervärdebeskattning av energi som en del av den planerade skattereformen, trots denna uppenbara konflikt med de energipolifiska besluten.

En analys av den förda regeringspolitiken visar således en motsägelsefull bild. Regeringens uttalanden och konkreta åtgärder på skatte-, energi- och miljöområdena är klarl oförenliga. Riksdagens beslut om avveckling av kärnkraften, begäran om ett program för alt minska koldioxidutsläppen till vad naluren lål och förord för alt koldioxidutsläppen till atmosfären inte bör öka utöver den nivå de har i dag samt bevarande av de fyra outnyttjade älvarna förutsätter såväl en satsning på biobränslen och andra förnybara energikällor som hushållning och effektivisering av energianvändningen. Denna insikt har inle präglat energipolitiken. Den splittrade bilden kan antingen ha sin grund i atl regeringen medvetet vill förhindra atl fastlagda energipolitiska beslut genomförs alternativt inte kan motstå de krav som ställs av de dominerande aktörerna pä energimarknaden. Den kan också vara betingad av motsättningar och kamp mellan de intressen som t.ex. företräder ett kortsikfigt ekonomiskl tänkande och de som företräder elt mer långsiktigt ekologiskt och miljöansvarigt synsätt.

Klart är emellertid att nödvändiga beslut, som syftar till atl konkret förnya energisystemet inte las. Möjligheterna alt pä ett ekonomiskt och miljömässigt riktigt sätt genomföra kämkraftsawecklingen försvåras därmed. Det är alarmerande. Bristen på klara handlingslinjer leder till alt omställningen avstannar, eftersom ingen vet vilka förutsättningar som kommer att gälla. Samtidigt har t.ex. kommuner och företag som genomfört investeringar i syfte atl förnya energisystemet enligt riksdagens intentioner drabbats av all regeringen låtit energimarknaden utvecklas ulan samstämmighet med fattade beslut.

171

Prot. 1988/89:90 5 april 1989

Meddelande om interpellationer

Mot denna bakgrund ställer jag följande frågor till slatsministern:

1. Avser regeringen verkställa fattade energi- och miljöpolitiska beslut, i så fall på vilket sätt och när?

2. Kommer regeringen att låta skattepolitiken ta över fattade energipolifiska beslut?

3. På vilket sätt anser sig regeringen hittills ha konkret underlättat genomförandet av kärnkraftsavvecklingen, med start 1995, i enlighet med riksdagens beslut?

4. På vilket sätt vill regeringen - mot bakgrund av beslutet om kärnkraftens avveckling, bevarande av de fyra orörda Norrlandsälvarna, nödvändigheten av att hålla tillbaka koldioxidutsläppen - främja elt uthålligt energisystem baserat på hushållning och effektivare energianvändning samt utnyttjande av i huvudsak inhemska och förnybara energikällor?

172

1988/89:191 av Berttl Danielsson (m) till bosladsministern om kostnaderna för ombyggnad och renovering av bostäder:

I december 1988 beslöt riksdagens majoritet beträffande de s.k. ROT-lånen att höja den garanterade räntan för ombyggnad och renovering av bosläder. Moderata samlingspartiet reserverade sig mot beslutet av främst tre skäl.

För det första anser vi att normalt underhåll och reparationer inte skall subventioneras genom statliga ränteslöd. Den avkastning som hyresverk-samheten ger skall generera sådana resurser att underhällsåtgärder finansieras inom företaget.

I stället har moderata samlingspartiet föreslagit att skattefri avsättning skall få ske till fastighelsanknutna reparationsfonder. Om man under en övergångsperiod går över till detta system, och bort från ROT-lånen, kommer reparalionsverksamheten efter hand alt baseras på sunda ekonomiska principer.

För det andra innebär decemberbeslutet om fördubblingen av den garanterade räntan en oacceptabel ryckighet i bostadspolitiken. Under en femårsperiod har regeringen drivit fram en ensidig satsning pä ROT-sektorn. Byggbranschen har därför ställt om sina produktionsresurser och inriklat sin verksamhet pä underhållssidan i stället för på nybyggnad.

Genom decemberbeslutet avstannar i stort sett all ROT-verksamhet. Byggarna tvingas än en gång att kasta om inriktningen. Denna ryckighet är både resurskrävande och koslnadsdrivande.

För det tredje innebär beslutet alt skillnaden mellan nybyggnadsräntan och ombyggnadsränlan blir sä stor att fastighetsägare i stället för att bygga om går in för att riva och bygga nytt. En ny rivningsvåg kan befaras. Tecken på en sådan utveckling har redan visat sig.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till bostadsministern:

1. I vilken omfattning sker rivning och nybyggnad i stället för ombyggnad av hus som tekniskt sett borde ha byggts om?

2. På vilket sätt anser bosladsministern alt nytillskottet av bostäder främjas Prot. 1988/89:90

- vilket var motivet för decemberbeslutet - om fungerande bostadshus 5 april 1989

rivs?
,„..,,...,.. , , , , .,.... , Meddelande om frågor

3. Pa vilket satt påverkas talorternas stads- och kulturmiljöer nar hus rivs

som skulle ha kunnat bevaras och rustas upp?

4. Vilka åtgärder avser bosladsministern vidta för att dessa rivningar inte
skall leda till kapitalförstöring?

17 § Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 4 april

1988/89:564 av Ulla Pettersson (s) till arbetsmarknadsministern om arbetsmiljön inom plastindustrin:

Många anställda i företag som arbetar med styrenlöst plast upplever sin arbetsmiljö som ett potentiellt hot mol sin hälsa. Vid ett plastföretag i Visby uppger många av de som arbetar i plasthallen alt de har besvär i form av huvudvärk, onormal trötthet, balansrubbningar m.m. Sjukskrivningar förekommer ofta i längre eller kortare perioder. Företaget följer de anvisningar som finns och uppmätta styrenhalter i luften understiger fastställda hygieniska gränsvärden.

Arbetsmarknadsministern har uppmärksammals pä dessa problem i ett brev från Industriavdelningarnas samorganisation i Visby i oktober 1988.

Pågår arbete för alt sänka de hygieniska gränsvärdena för styren? Avser arbetsmarknadsministern att vidta andra åtgärder för att förbättra arbetsmiljön inom plastindustrin?

den 5 april

1988/89:565 av Asa Domeij (mp) till miljö- och energiministern om Indalsälvens delta:

Indalsälvens della är Sveriges största havsdelta. Området rymmer stora naturvärden ur en rad synpunkter, både botaniskt, ornitologiskt, geologiskt och naturgeografiskt. Dessutom är området av stort intresse för friluftslivet. För närvarande byggs en ny sträckning av E 4 rakt igenom dellat. Detta trots ett hårdnackat och varaktigt motstånd från en samlad miljö- och naturvårdsrörelse såväl lokall som nationellt. Projektet var nära att fällas av det kommunala vetot, socialdemokratin var djupt splittrad.

Deltavägen drevs fram i samband med Söråkerspaketet som regeringen gjorde tillsammans med Timrå kommun i samband med nedläggningen av Gullfibers fabrik i Söråker. Regeringen har därför ett särskilt ansvar för exploateringen av deltat. Inför vägbygget utlovades många gånger från ansvariga politiker att vägen skulle byggas "miljövänligt" och att inga

173

Prot. 1988/89:90 ytterligare exploateringar skulle ske i deltat. Ända planeras nu etl "Della-
5 april 1989 land" i anslutning till själva vägen i deltat och industriområden vid dess

Meddelande om frågor

stränder. Exploatörerna har i lokalpressen nyligen förklarat att intressena bakom "Deltaland" är så stora att varken miljöopinion eller naturvårdsverk kan ändra planerna.

Avser regeringen skydda det som nu finns kvar av Indalsälvens delta efter vägbygget, eller kommer man att tillåta ytterligare exploateringar i del känsliga naturområdet?

1988/89:566 av Asa Domeij (mp) till jordbruksministern om vissa förslag lill ändringar i lerrängkörningsförordningen:

Regeringen har lagt fram en proposition om förändring i terrängkörningslagen enligt ett förslag frän naturvårdsverket. Lagen skall i fortsättningen vara tillämplig på motordrivna fordon i stället för terrängfordon och motorfordon, vilket innebär en utvidgning av tillämpningsområdet. Naturvårdsverket har ocksä föreslagit ändringar i terrängkörningsförordningen som bl.a. innebär att offentliga tjänstemäns och renägares rätt till barmarks-körning i kalfjällsområden avskaffas.

Kommer regeringen atl införa de förändringar i terrängkörningsförordningen som naturvårdsverket har föreslagit?

1988/89:567 av Asa Domeij (mp) till miljö- och energiministern om sammansättningen av delegation för miljöprojekt i Sundsvallsomrädel:

Miljöministern besökte Sundsvall den 24 februari och presenterade delegationen för det i valrörelsen utlovade miljöprojektet i Sundsvallsområdet. Delegationen visade sig ha följande sammansättning:

- 2 tunga socialdemokratiska namn som tidigare gjorl sig kända som typiska exploatörer, och som ofta har slagit hån mot den lokala miljörörelsen - och lika ofta annonserat all miljöfrågorna har överdrivits och atl Sundsvallsomrädel har ett oförtjänt dåligt rykle i miljösammanhang,

- 2 fackliga företrädare som bägge gjort sig kända som kritiker av miljörörelsen och som ofta annonserat alt arbetsfillfällen och billig el mäste komma i första hand,

- 1 näringslivsrepresenlant från Industriförbundet,

- 3 politiker, varav 2 från oppositionen och varav den ena känd som engagerad naturvårdare,

- 1 representant för miljöintressena, dock inte från miljörörelsen ulan en frislående författare från Stockholmstrakten.

Nu kommer visseriigen det praktiska arbetel sannolikt atl skötas av mer miljöengagerade personer, men jag vill ändå ställa följande fräga till miljöministern:

174

Varför får inte miljörörelsen nägon plats i delegationen, och varför domineras den sä starkt av dokumenterade exploateringsinlressen?

1988/89:568 av Ingrid Hemmingsson (m) till justitieministern om brottsoffers Prot. 1988/89:90
rätt fiU skadestånd: 5 april 1989

Enligt brotlsskadelagen har en person som blivit utsatt för brottslig Meddelande om frågor handling rätt till ersättning från staten.

Del framgår av lagen att den som tillfogats sak- eller förmögenhetsskada har rätt till brottsskadeersättning om brottet orsakats av någon som rymt eller varit på permission från bl.a. kriminalvårdsanstalt, hem för unga lagöverträdare eller vissa hem för missbrukare.

Brottsskadenämnden har den 15 februari 1989 beslutat atl lämna en framställning ulan bifall. Brottslingen var dömd till sluten psykiatrisk vård och borde ha vistals på sluten anstalt. Pä grund av platsbrist blev det i stället etl psykiatriskt sjukhus. Han kunde lätt avvika och begå nya brott, och brottsoffret får dä ej ersättning av staten.

Är justitieministern beredd att föreslå ändringar i lagen så atl brottsoffren hålls skadeslösa i förekommande fall?

18 8 Kammaren åtskildes kl. 22.49. In fidem

OLOF MARCUSSON

/Gunborg Apelgren

175

Prot. Förteckning över talare

1988/89:90 (Siffrorna avser sida i protokollet)

Onsdagen den 5 april

Talmannen 83, 93

Andersson, Barbro (s) 163, 165

Backlund, Rune (c) 121, 130, 134

Branfing, Charlotte (fp) 35, 42, 49, 62, 67, 78, 87

Cars, Hädar (fp) 160, 164, 165

Ekholm, Berndt (s) 40, 42

Elm, Ingegerd (s) 127, 133, 135, 137

Engström, Göran (c) 36, 40

Exner, Lahja (s) 23, 29, 31

Gennser, Margit (m) 116, 131, 134, 137

Godin, Sigge (fp) 96, 1,08, 112, 114

Grönvall, Nic (m) 146, 150, 153, 154, 160

Hagberg, Lars-Ove (vpk) 13, 17, 18, 27, 30, 55, 63, 80, 86

Halvarsson, Isa (fp) 147, 156

Hammar, Bo (vpk) 142, 144, 145

Horn af Rantzien, Anna (mp) 19, 22, 23, 40, 88

Högmark, Anders G (m) 31

Hörnlund, Börje (c) 11, 28, 64, 66, 79, 85

Ingvardsson, Margö (vpk) 100, 102, 103, 109, 113, 123, 130

Israelsson, Karin (c) 98, 109

Johansson, Kersti (c) 52, 62, 79

Jonsson, Elver (fp) 7, 17, 18, 27, 30, 77, 84

Larsson, Roland (c) 157, 158

Lestander, Paul (vpk) 149, 150, 151, 156, 157, 162, 165

Lindblad, Gullan (m) 93, 101, 102, 106, 111, 114

Nilsson, Börje (s) 104, 110, 113, 114

Norberg, Lars (mp) 151, 154, 156, 157, 158, 162, 164

Nygårds, Sven-Åke (s) 154, 157

Nyhage, Hans (m) 138, 144, 145

Pohanka, Ragnhild (mp) 103, 110, 113, 125, 133

Rembo, Sonja (m) 3, 21, 22, 26, 29, 43, 44, 48, 61, 66, 76, 83

Rönnung, Catarina (s) 143, 145, 145

Saint Cyr, Mona (m) 68

Sandberg, Barbro (fp) 118, 132, 135

Schlaug, Birger (rnp) 77, 85, 88

Skånberg, Krisler (mp) 42, 44, 159, 160

Thalén, Ingela, arbetsmarknadsminister 72, 81, 87

Thorén, Rune (c) 136, 138

Ulander, Lars (s) 58, 64, 67

Welin, Kjell-Arne (fp) 71

176 gotab 88704, Stockholm 1989

Riksdagens protokoll 1988/89:90 Onsdagen den 5 april

Riksdagens protokoll 1988/89:90