Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1988/89:9

Torsdagen den 13 oktober

Kl. 14.30

Förhandlingarna leddes till en början av tredje vice talmannen. 1 § Justerades protokollen för den 5 innevarande månad.

2 § Tredje vice talmannen meddelade att till kammaren inkommit läkarintyg för Ing-Britt Nygren, som var sjukskriven under tiden den 10 okfober-den 10 december. Erforderlig ledighet beviljades.

Tredje vice talmannen anmälde att Inger René (m) fr.o.m. denna dag skulle tjänstgöra som ersättare för Ing-Britt Nygren.

3 § Upplästes följande inkomna skrivelse:

Till riksdagen

Härmed ber jag om entledigande från uppdraget att vara ordinarie ledamot av riksdagens näringsutskotf. Stockholm den 11 oktober 1988 .Arne Gadd

Framställningen bifölls av kammaren.

4 § Kompletteringsval till utskott

Tredje vice falmannen meddelade

att den socialdemokratiska riksdagsgruppen som ny ledamot i näringsutskoftef efter Arne Gadd anmält Leif Marklund och som ny suppleant i näringsutskoftef efter Leif Marklund anmält Arne Gadd,

atf centerpartiefs riksdagsgrupp som suppleant i trafikutskottet under Elving Anderssons ledighet anmält hans ersättare Eva Rydén,

att miljöparfiet de grönas partigrupp som suppleant i försvars- och
trafikutskotten under Kjell Dahlströms ledighet anmält hans ersättare Birger
Schlaug, 49

4 Riksdagens protokoll 1988/89:7-9

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om åtgärder för att förhindra exploatering och överledning av Ammerån

att moderata samlingsparfiets partigrupp som suppleant i finans- och socialutskotten under Ing-Britt Nygrens ledighet anmält hennes ersättare Inger René samt

atf folkpartiets riksdagsgrupp som suppleant i kulturutskottet fr. o. m. den 14 oktober under den fid Jan-Erik Wikström är ledig anmält hans ersättare Margareta Andrén.

Tredje vice talmannen förklarade valda fill

ledamot i näringsutskottet Leif Marklund (s)

suppleant i näringsutskottet Arne Gadd (s)

suppleanter i trafikutskottet Eva Rydén (c) Birger Schlaug (mp)

suppleant i försvarsutskottet Birger Schlaug (mp)

suppleant i finansutskottet Inger René (m)

suppleant i socialutskottet Inger René (m)

suppleant i kulturutskottet Margareta Andrén (fp)

5 § Svar på fråga 1988/89:5 om åtgärder för att förhindra exploatering och överledning av Ammerån

Anf. 1 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Stina Eliasson har frågat mig om regeringen avser att förhindra exploatering och överledning av Ammerån.

Projektet Ammeräns överledning omfattas av den av riksdagen är 1984 antagna planen för utbyggnad av vattenkraften. Den av riksdagen förutsatta prövningen enligt vattenlagen pågår nu. Så sent som den 29 september i år avgav Östersunds fingsrätt, vattendomstolen, yttrande till regeringen över ansökan om tillstånd aff från en borfledningspunkt vid Överammer avleda vatten från Ammerån till Indalsälven.

Beredningen av ärendet pågår alltså inom regeringskansliet. Jag fär därför inte föregripa regeringens avgörande genom att uttala någon ståndpunkt i ärendet.

Anf. 2 STINA ELIASSON (c):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min fråga.

Yttrandet frän vattendomstolen är en besvikelse och en klar motgång för alla oss som kämpar för ett bevarande av .Ammerän. Här har bl. a. min egen hemkommun, Ragunda, och länsstyrelsen i mitt hemlän, Jämtlands län, sagt nej till en exploatering och överledning av Ammerän. Den lokala opinionen för ett bevarande av Ammerän är således mycket stark. Anser miljöministern att det är viktigt atf ta hänsyn till lokalbefolkningens uppfattning, kunskap och krav?

I alla utredningar - och de är många - har Ammerån från bevarandesynpunkt ansetts ha högsta prioritet. Kammarkollegiet anser detsamma, fiskeristyrelsen likaså. Den sistnämnda har bedömt Ammerån i sin helhet som ett riksintresse. Är det något som statsrådet avser att fa hänsyn till?

Vattenlagen är en utbyggnadslag och inte någon bevarandelag. Men läs nafurresurslagen 2 kap. 1, 2 och 3 §§! Jag vill citera 2 §: "Stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt är påverkade av exploaferingsföretag eller andra ingrepp i miljön skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt påverka områdenas karaktär."

Ammerån är den sista oreglerade älven i hela Mellannorrland. Kommer vattendomstolens yttrande atf skickas ut på remiss? Har vi i så fall tillräckligt lång fid pä oss? Ibland känner vi oss sä uppgivna i vår del av landet, atf vi undrar om det är Sveriges rikes lag som styr oss, eller om det är Sveriges rikas lag. Ammerån vill vi ha kvar.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om storskaligt skogsbruk längs fjällkedjan

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på fråga 1988/89:32 om storskaligt skogsbruk längs fjällkedjan

Anf. 3 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL: Herr talman! Lars Ernestam har frågat mig om regeringen avser atf ta några inifiativ för en naturvårdsgräns för storskaligt skogsbruk längs fjällkedjan.

Utgångspunkten är atf skogsbruket i de fjällnära skogarna måste bedrivas med mycket stor återhållsamhet och med hänsyn fill natur och miljö. Det behövs alltså nägon form av begränsning med hänsyn fill naturvården och andra intressen. De inventeringar som har gjorts och den markanvändningsplanering som pågår i de fjällnära områdena bör kunna utgöra ett viktigt underlag för bedömningar om hur skogsbruket skall bedrivas i dessa områden. Genom defta arbete kommer gränser för skogsbruket aff kunna dras i samråd mellan myndigheter, organisationer och företrädare för olika intressen så att naturvärdens krav tillgodoses. Därmed ges också förutsättningar för ett väl förankrat skydd för de fjällnära skogar där skogsbruk av olika skäl inte bör bedrivas.

Anf. 4 LARS ERNESTAM (fp):

Herr talman! Nu är valet ditt, säger Svenska naturskyddsföreningen och kostar på en ambitiös broschyr till alla hushåll. Där redovisas de politiska

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om storskaligt skogsbruk längs fjällkedjan

partiernas konkreta uppfattning i en rad miljöfrågor under mandatperioden. Det ställs 16 frågor om hur de olika partierna skall agera i framtiden. När det gäller den gångna mandatperioden är denna sammanställning positiv för folkpartiet och negativ för socialdemokraterna, vilket ju jag, som varit med om handläggningen under denna tid, förstår.

En stor stridsfråga har varit införandet av en naturvårdsgräns för att skydda de oersättliga fjällnära skogarna frän fortsatt rovdrift och storskaligt skogsbruk. Socialdemokraterna har varit emot förslaget att ge fjällskogarna detta skydd. I Naturskyddsföreningens enkät säger socialdemokraterna ja till skydd, i dag säger miljöministern nej.

Vi är emot rovdrift till skillnad från bl. a. folkpartiet, sade Birgitta Dahl efter valet i en TT-intervju. Då frågar jag vad förslaget att skydda fjällskogarna är, annat än ett skydd mot just rovdrift. Är det inte besvärande för statsrådet att ge falska besked?

Socialdemokraterna vet ju så väl vad Svenska naturskyddsföreningen och miljöfolket menar med just naturvårdsgräns, nämligen en gräns ovanför vilken storskaliga skogsbruk inte skall få bedrivas. Det är således inte fråga om markvårdsplanering och annat som statsrådet hänvisar till. Jag skulle vilja ha klarlägganden pä den här punkten.

Anf. 5 Miljö- och energiminister BIRGIITA DAHL:

Herr talman! Inför denna diskussion, liksom inför den om nästa fråga, har jag ägnat en del tid åt att gå igenom det bakomliggande materialet - de diskussioner som Lars Ernestam tidigare har förf med Mats Hellström och mig, riksdagens tidigare behandUng samt Naturskyddsföreningens behandling av dessa frågor. Jag har kommit till den bestämda slutsatsen att vi alla befinner oss i ett utvecklingsarbete när det gäller att hitta bästa möjliga form för att skydda de fjällnära skogarna. Det är faktiskt inte mycket mening med att strida om ord.

Vi syftar fill att finna en metod, där man med största möjliga hänsyn till de lokala förhållandena skyddar de fjällnära skogarna. Det gäller att få dessa beslut väl förankrade så atf de verkligen utgör ett effektivt skydd. Naturskyddsföreningens arbete är mycket förtjänstfullt. Så är emellerfid också fallet, det vill jag mycket bestämt hävda, med det arbete som länsstyrelser och skogsstyrelser nu bedriver.

Låt oss därför infe, Lars Ernestam, strida om ord när vi faktiskt är överens i sak. Lät oss i stället diskutera med vilka metoder vi bäst uppnår de resultat som jag för min del har kommit fram till att vi är överens om. Jag anser faktiskt att den metod som bygger på största möjliga hänsyn till de lokala förhållandena är en överlägsen metod.

Anf. 6 LARS ERNESTAM (fp):

Herr talman! Vi har, Birgitta Dahl, diskuterat dessa frågor tidigare, och vi har haft olika uppfattningar. Jag kan respektera att Birgifta Dahl och socialdemokraterna har en uppfattning och atf vi har en annan.

Svenska naturskyddsföreningen har emellertid sammanställt en enkät, som jag har här. På Naturskyddsföreningens bekostnad tillställdes den alla hushåll. I denna enkät ställde Birgitta Dahl och socialdemokraterna upp på

vår ståndpunkt om en naturvårdsgräns. År det inte ett falskt besked att säga till väljarna att man är för en nafurvårdsgräns, när Birgitta Dahl i dag redovisar att hon står fast vid sina tidigare ståndpunkter?

Anf. 7 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Vi är intresserade av sakfrågan. Naturskyddsföreningens enkät gav inte utrymme för kommentarer och en analyserande diskussion av det slag som Lars Ernestam, till skillnad från i dag, förde med Mats Hellström för ungefär ett år sedan, den 23 oktober 1987, kring dessa frågor.

Man kan faktiskt diskutera vad som är en naturvårdsgräns och hur den bäst skall dras upp. Från mina kontakter med olika berörda parter - även Naturskyddsföreningen - iir jag van vid att man är beredd att föra en ganska avancerad diskussion om metoderna för hur vi bäst skall uppnå dessa resultat.

Jag anser inte att någon part för närvarande har ett förslag som är så färdigt atf man utan vidare kan säga att vi nu inte längre behöver anstränga oss att utveckla arbetet med att skydda de fjällnära skogarna. Naturskyddsföreningens förslag ger inte heller i alla delar ett fullständigt klart resultat. Låt oss därför inrikta oss på arbetet, i stället för att stå här och gräla om ord.

Anf. 8 LARS ERNESTAM (fp);

Herr talman! Jag kan dela statsrådets synpunkter om aff det är svårt att besvara enkäter, och särskilt ja- och nej-enkäter är ofta svåra att besvara. Vi i folkpartiet ägnade mycket stor omsorg åt denna enkät. Vi hade kanske kunnat svara ja på punkter där vi sade atf vi avstår av det skälet aff vi infe kunde ge klara svar.

Socialdemokraterna och Birgitta Dahl har emellertid gett ett klart svar till Svenska naturskyddsföreningen om att de står bakom föreningens ståndpunkter när det gäller naturvärdsgränser. I dag har Birgitta Dahl en annan uppfattning. Jag tycker att det är anmärkningsvärt atf man kan göra på det sättet. Enkäten kostade ganska mycket pengar för denna organisafion, som har gjort sitt bästa för att inför valrörelsen redovisa en objektiv bild av var de olika partierna står i miljöfrågorna.

.Anf. 9 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL: Herr falman! För att inget skall vara oklart på den här punkten vill jag säga att det står: Inför en nafurvårdsgräns. Det står infe i varje detalj aff det är Naturskyddsföreningens nuvarande ståndpunkt.

Jag tror uppriktigt sagt, Lars Ernestam, att om vi kan föra ett resonemang med varandra i sansade former så kommer vi att finna att vi har mer att lära av det meningsutbytet när det gäller att gemensamt utveckla bästa möjliga form för detta, än av atf föra diskussioner pä det sätt som Lars Ernestam väljer att göra i dag.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Otn storskaligt skogsbruk längs fjällkedjan

Anf. 10 LARS ERNESTAM (fp):

Herr talmani Jag vill förvisso föra diskussionen om miljöfrågorna i anständiga former. Det har vi gjort tidigare under hela mandatperioden, och det kommer vi nu också att göra.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om skydd av naturskog

Här är det emellertid en konkret frågeställning. Statsrådet säger nu att man kan tolka begreppet naturvärdsgräns litet hur som helst. Statsrådet vet emellertid så väl vad Svenska naturskyddsföreningen avser med naturvärdsgräns. Den har själv lagt fram ett förslag fill nafurvårdsgräns som folkpartiet och centern har reserverat sig fill förmån för här i riksdagen. Det föreligger fullständigt klara fakta om vad som menas med natutvårdsgräns. Statsrådet sade ja i enkäten och nej i dag.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på frågorna 1988/89:35 och 55 om skydd av naturskog

Anf. 11 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL;

Herr falman! Lars Ernestam har frågat mig om regeringen avser att vidta några åtgärder för att uppnå det enprocentsmål regeringspartiet uttalat sig för i Svenska naturskyddsföreningens enkät, dvs. atf 1 % av den produktiva skogsmarken nedanför fjällkedjan skall undantas frän skogsbruk.

Roy Ottosson har frågat mig om jag vill medverka fill atf minst 1 % av landets produktiva skogsareal avsätts som strikta reservat och när defta mål i så fall kan uppfyllas.

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Vad som menas med 1 % av skogsarealen nedanför fjällkedjan är oklart och beror pä hur man väljer att räkna. Om vi räknar in den nu pågående reservafsbildningen av fjällnära urskogar nedanför fjällkedjan, kommer ca 1,5 % av landefs totala skogsareal att vara skyddad. Därmed skulle enprocentsmålet kunna anses vara uppfyllt.

Om vi i stället väljer att bortse från den fjällnära skogen och följer de förslag naturvårdsverket presenterat för reservatsbildning av s. k. klass 1-och 2-objekf så innebär det atf ca 0,5 % av skogsarealen nedanför fjällkedjan kommer att vara skyddad när reservatsbildningen är genomförd. Hittills har drygt 80 000 ha produktiv skogsmark skyddats i landet nedanför det fjällnära skogsområdet, vilket utgör ca 0,35 % av den totala produktiva skogsmarken i landet. Det återstår en hel del skogsmark att skydda i landet, särskilt i södra och mellersta Sverige. Naturvårdsverket har i sin urskogsinventering redovisat skyddsvärda urskogar. Flera urskogsomräden med högsta skyddsvärde kräver insatser för skydd och bevarande.

Det är regeringens uppfattning att målet för arbetet med att bevara urskogar skall inriktas på att skydda urskogar i representativa regioner och landskapstyper. För att uppnå defta mål måste ytterligare arealer skyddas.

Min uppfattning är att det väsentliga för dagens diskussion inte är huruvida den ena eller andra tolkningen skall gälla. Det vikfiga är i stället vår gemensamma önskan att öka arealen skyddad skog så atf naturvårdens krav kan tillgodoses. Vi för just nu ingående diskussioner inom regeringskansliet om formerna för hur detta skall ske. Jag hoppas och tror att vi skall nå uppslutning i riksdagen kring våra kommande förslag.

Anf. 12 LARS ERNESTAM (fp):

Herr talman! I den enkäfsammanställning som vi talade om nyss och som Svenska naturskyddsföreningen för dyra pengar har skickat ut till alla hushåll säger Birgifta Dahl och socialdemokraterna atf man ställer upp bakom målet att 1 % av den produktiva skogsarealen nedanför fjällkedjan skall skyddas från exploatering. Hur tänker sig Birgitta Dahl atf det målet skall nås? Hittills har regeringen endast försämrat anslagen till naturvården.

Naturvårdsverket rullar ett berg av skyddsbehov framför sig. Ibland sägs det atf 500 miljoner behövs, ibland 600 miljoner, för atf skydda de objekt som redan är avsatta eller skall avsättas, enligt de inventeringar som nu är gjorda. 40 miljoner anslår regeringen. Folkpartiet har anvisat nära 100 miljoner.

Är det år 2050 statsrådet menar att det här målet eventuellt skall uppnås? Det är ungefär den fid som det kommer att ta, med den takt som regeringen har. Dessutom kommer de aktuella skogarna troligen att vara avverkade då.

Birgifta Dahl talar om fjällskogarna. Oavsett hur man räknar är den produktiva delen av fjällskogarna mycket liten, i förhållande till annan skogsareal.

Det svar som jag har fått i dag visar att socialdemokraterna har varit lika falska beträffande denna fråga som Naturskyddsföreningen har ställt som beträffande den förra. Det finns tydligen inga planer från socialdemokraternas sida på atf ställa upp bakom enprocentsmålet. Folkpartiet har gjort det i sina mofioner. Hur tänker socialdemokraterna klara detta?

Jag vill slufligen fråga statsrådet: Är folkparfiet enligt statsrådets mening fortfarande anhängare av rovdrift när vi vill skydda den här procenten av de produktiva skogsarealerna?

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om skydd av naturskog

Anf. 13 ROY OTTOSSON (mp):

Herr talman! Jag har ställt frågan om när enprocentsmålet skall uppnås. Löftet är givet i valrörelsen.

Jag konstaterar atf jag infe har fått något svar. Jag upprepar därför frågan: När skall 1 % av den produktiva skogsmarken i Sverige skyddas? Det motsvarar ungefär vad som årligen kalhuggs i det här landet, 0,9 %.

Dagsläget är att ungefär 0,35 % av den produktiva skogsmarken är skyddad. Men den marken ligger i huvudsak i norra Norrland, och det är lågproduktiv mark. Detta är inte representativt för landet som helhet.

Som föregående falare har påpekat måste man anslå mycket mer pengar för att köpa in sådan mark, om man vill klara denna målsättning. Dessutom: Hälften av den mark som är skyddad i dag är domänreservaf utan lagligt skydd. Egentligen är vi nere under 2 %c beträffande den mark som har ordentligt lagligt skydd. Situationen är mycket tråkig.

Min uppfattning är aff vi snarare borde komma upp i ett par procent innan vi är inne i nästa sekel.

Nuvarande skogsvårdslag gör att en stor del av dessa nafurskogar, där en lång rad hotade växt- och djurarter finns, faktiskt kommer aff huggas ned, och dessutom ganska snart. Man får nämligen inte hålla gammal skog hur länge som helst, för då går skogsvärdsstyrelsen in och säger att det är överårig skog som mäste huggas. Väntar man för länge huggs skogen alltså ner, och då finns det ingenting aff skydda, vilket man i så fall kan skylla på senare.

Situationen är som sagt mycket tråkig. Jag vill också påminna om att

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om skydd av naturskog

debatten om enprocentsmålet har varit aktuell i snart tio års tid, och det har getts löften många gånger. Alltså skall enprocentsmålet uppnås.

Anf. 14 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr falman! Jag skulle kunna göra det mycket lätt för mig i den här debatten genom att rida på ord, både beträffande Naturskyddsföreningens fråga och beträffande era frågor. Men jag har inte velat göra det.

Om vi räknar in den nu pågående reservatsbildningen i de fjällnära urskogarna nedanför fjällkedjan kommer ca 1,5 % av landefs totala skogsareal att vara skyddad. Det motsvaras - detta är faktiska siffror - av 250 000 ha produktiv skogsmark i det fjällnära området. I landet i övrigt är 80 000 ha skogsmark undantagna från skogsbruk av sammanlagt 23 miljoner ha.

Vi skulle alltså i och för sig kunna säga att målet redan har uppnåtts. Men vad jag säger i mitt svar är att vi har en högre ambitionsnivå. Vi är mycket medvetna om att det behövs mycket stora belopp för atf klara de mål som vi skulle önska klara. Då räcker infe heller folkpartiets hitfillsvarande förslag i riksdagen till.

Lars Ernestam vet mycket väl att jag mitt under pågående budgetarbete infe kan stå här och diskutera dessa frågor, om jag skall ha någon möjlighet att pä ett framgångsrikt sätt se till att dessa intressen fillgodoses. Varför skulle vi inte - det frågar jag nu än en gång - kunna diskutera de här frågorna på ett sakligt sätt? Valet är över, Lars Ernestam!

Anf. 15 LARS ERNESTAM (fp):

Herr falman! Valet är över, säger statsrådet. Nu skulle vi alltså vara fillbaka i sakfrågorna. Men för oss i folkpartiet är sakfrågorna lika betydelsefulla i valrörelsen som efteråt. Och här har statsrådet gett ett falskt besked i valrörelsen.

Statsrådet vet mycket väl vad Svenska naturskyddsföreningen avser med det aktuella skyddet. Föreningen avser skogsområden över hela landet, frän län till län. Hemma i mitt län har vi ett område som heter Kindahöjden, som infe har kunnat bevaras på grund av aff det infe finns pengar. Så kan man gå från län fill län. Det gäller att bevara produktiv skogsmark över hela landet, och i det avseendet ligger vi mycket lågt i jämförelse med andra länder.

Det är väl bra om den här debatten kan medföra att Birgifta Dahl fär stöd i budgetarbetet. Det ställer vi gärna upp pä. Men det har funnits många år då detta stöd borde ha resulterat i större anslag. Av de 40 miljoner som statsrådet har skall en stor del användas för betalning fill staten själv, dvs. domänverket.

Anf. 16 ROY OTTOSSON (mp):

Herr talman! Jag noterar att jag inte fick svar på frågan när enprocentsmålet skall uppnås. Självfallet avses produktiv skogsmark nedanför de fjällnära skogarna - någonting annat har infe diskuterats.

Som exempel kan jag visa på hur besvärligt det kan vara. Jag kommer från Medelpad. Där kämpar vi i miljörörelsen för att skydda en rad urskogar som häller på att huggas ner, som hotas akut. Där har det praktiskt taget inte alls gått aff fä loss pengar. Den skog som är skyddad i Medelpad är skyddad

genom att SCA, dvs. ett skogsföretag, faktiskt har gett bort skogen utan krav pä ersättning.

Vi ser i Medelpad hur det ena området efter det andra - närmast Stormyiskogen och därefter Jämfgaven, Vattensjöområdet osv. -hotas. Det är områden där det finns vitryggig hackspett, ugglor och en mängd utrotningshotade växter och djur. De här skogarna faller nu. Gör någonfing, för annars händer ingenfing med dessa skogar!

När skall enprocentsmålet uppnås, Birgitta Dahl?

Anf. 17 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL: Herr falman! Era frågor är litet olika formulerade. Naturskyddsföreningen frågar om den produktiva skogsarealen nedanför fjällkedjan, och det gör också Lars Ernestam. Det målet är redan uppnått, men vi nöjer oss infe med det - det är mitt svar.

Roy Ottosson frågar på ett annat sätt. Jag måste säga: Vi anstränger oss allt vad vi kan, men jag kan inte ange exakt vilket årtal vi kommer att kunna klara målet. Men jag kan försäkra atf vi kommer atf göra allt vad vi kan göra

Anf. 18 LARS ERNESTAM (fp):

Herr talman! Vi skulle kunna fortsätta den här debatten hur länge som helst. Jag har i dag frågat beträffande två av frågorna i den enkät som har gått ut till alla hushåll. Socialdemokraterna har gett falska besked i båda dessa frågor. Tidigare har en annan ledamot ställt ytterligare en fråga. Svaret blev detsamma.

Nästa forsdag skall Birgifta Dahl och jag tala om en fjärde fråga. Jag hoppas att det inte blir på samma sätt då - atf vi får den här typen av svar, som innebär att man ger falskt besked i valrörelsen och sedan kommer med undanflykter och andra förklaringar.

Anf. 19 ROY OTTOSSON (mp):

Herr talman! Göra allt för att klara ambifionen - det låter mycket bra. Inventeringarna är gjorda sedan flera år fillbaka. Vi vet vilka skogar det gäller, vi vet vilka arter som är hotade. Det finns böcker och kataloger om allt detta.

Vad det nu handlar om är alltså att fä fram pengarna. Jag kan dä ge ett litet tips; Inför miljöavgifter och använd en del av de pengarna! Det är ett sätt aff få en snabb finansiering. Miljöfarliga utsläpp skall ju minskas i takt med dessa åtgärder.

Enprocentsmålet har drivits aktivt av Svenska naturskyddsföreningen i åtta års fid. Under dessa åtta år har ytterligare en promille av skogen avsatts som reservat. Jag har svårt att hålla med om att det skulle vara att göra allt för att klara ambitionen. Tvärtom gör man det minsta möjliga - det är tyvärr det intryck jag får.

Det har inte heller anställts fler människor på länsstyrelsernas naturvårds-enheter för aff jobba med de här frågorna. Att vi har skyddad skog beror många gånger på domänverkefs välvilja, och det beror på skogsföretagens välvilja när det gäller t. ex. Medelpad, därdet är SCA som ser fill att det blir någonfing över huvud taget.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om skydd av naturskog

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om skydd av naturskog

Alltså: När skall vi få en procent av skogen skyddad, som ett första etappmål?

Anf. 20 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL: Herr talman! Lars Ernestams påstående aff vi inte skulle stå för vad vi har sagt i valrörelsen får icke stå obestritt, för det är falskt. Naturskyddsföreningen har frågat om en procent nedanför fjällkedjan. Det målet är redan med råge uppfyllt. Vi har en högre ambitionsnivå än så.

Jag vill också säga till Roy Ottosson att hans sätt att beskriva Naturskyddsföreningens mål överensstämmer i varje fall inte med den fråga Naturskyddsföreningen ställde fill oss i valrörelsen.

Anf. 21 LARS ERNESTAM (fp):

Herr talman! Ibland kan det vara värdefullt, tror jag, för oss politiker atf också erkänna om vi gör fel. Men för Birgifta Dahl går det infe att göra det. Hon säger: Vi skall inte strida om ord. Men är det nägon som borde veta exakt vad Svenska naturskyddsföreningen avser med en procent av den produktiva skogsmarken, sä skulle det rimligen vara landets miljöminister. Det är, precis som min meddebatför här sade, oerhört långt kvar när det gäller att nå målet en procent av den produktiva skogsmarken över hela landet. Därför är infe det svar som Birgitta Dahl har gett på den här punkten korrekt - liksom inte de svar som gäller de andra frågorna.

Den fråga som min meddebatför har tagit upp här flera gånger - om pengarna - är också vikfig. Statsrådet hänvisar till budgetarbetet. Men ger man ett sådant här positivt svar i enkäten, sä borde man också redan dä kunna säga: Vi är beredda atf ställa de resurser som erfordras till förfogande.

Anf. 22 ROY OTTOSSON (mp):

Herr falman! När det gäller vad Svenska naturskyddsföreningens enprocentsmål egentligen innebär, vill jag säga till Birgitta Dahl att jag själv var med om aff konstruera denna målsättning när jag var med i Naturskyddsföreningens skogsgrupp. Jag kan inte begripa annat än att det är helt entydigt vad som avses: Det är den gamla skogsodlingsgränsen som utgör gränsen för vad vi menar med fjällkedjan, och de fjällnära skogarna skall alltså inte räknas över den gränsen. Detta är någonfing som har funnits med hela tiden.

Men det kan naturhgtvis vara bekvämt att blanda ihop siffrorna. Det väsentliga är atf det finns massor av hotade natur- och urskogar i Sverige som man känner till mycket väl på länsstyrelserna. Man bara väntar på pengarna för att kunna komma i gång. Pengarna kommer infe, och åren gär. Skogsvårdslagen tvingar fram att man hugger ner de här skogarna. Nu upplever vi ett enormt sug när det gäller aff fä virke fill massaindusfrin, och det kommer att gå fort om man infe gör någonfing ganska snart. Det handlar alltså infe om 40 milj. kr., som regeringen föreslår. Det kanske infe heller räcker med 100 milj. kr., utan det behövs kanske 300 milj. kr. om året för atf klara detta. När skall vi få se sådana siffror?

Anf. 23 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Det senaste inlägget får mig att vilja ifrågasätta om i så fall Naturskyddsföreningen inte vet att de fjällnära skogarna ligger nedanför fjällkedjan, eftersom Naturskyddsföreningens fråga är formulerad som här har angivits. Vi har mycket noggrant gått igenom detta på departementet och med naturvårdsverket.

Nu tycker jag fortfarande, herr falman, atf det är mindre vikfigt atf strida om ord. Men eftersom jag blir utsatt för beskyllningen atf vi infe har talat sanning i valrörelsen, tycker jag faktiskt att det är viktigt atf redovisa underlaget för våra beräkningar.

Sedan vill jag hälla med Roy Ottosson om att det infe handlar om 40, 60 eller 80 miljoner utan belopp i klassen flera hundra miljoner kronor om vi skall klara det här behovet. Det var därför som jag tillät mig atf säga atf infe heller folkparfiet har redovisat förslag fill finansiering av det ni säger er vara intresserade av atf klara. Jag upprepar vad jag sade i mitt inledande svar: Vi diskuterar nu ingående hur dessa mycket vikfiga frågor skall kunna klaras för framfiden, och jag hoppas att vi skall kunna återkomma med en bra lösning.

Anf. 24 LARS ERNESTAM (fp):

Herr talman! Jag har varit i riksdagen i sex år, och varje år har jag varit med om atf avge reservation till förmån för högre anslag fill det här ändamålet. Hade riksdagen beviljat de anslagen, sä hade vi kommit mycket, mycket längre än vi kommit i dag.

Det är klart att jag också är medveten om att det behövs mer än 100 miljoner. Jag sade ju att det för de mest akuta behoven behövs ungefär 600 miljoner - på områden som vi redan har tagit ställning till. Därför är det orimligt att föra den här diskussionen.

Slutligen, när det gäller strid om ord, vill jag säga atf jag strider infe om ord. Det är miljöministern som gör det, när hon tycker sig ha hittat en lucka i Naturskyddsföreningens fråga. Det är ju defta som det gäller, och det är därför som jag vill säga: Miljöministern vet så väl vad Svenska naturskyddsföreningen och miljörörelsen menar med en procent av den produktiva skogsmarken.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om skydd av naturskog

Anf. 25 ROY OTTOSSON (mp):

Herr falman! Det normala, Birgitta Dahl, om man har fått en oklar fråga, är atf man frågar frågeställaren först. Vad jag fick veta är atf ni inom departementet och inom naturvårdsverket hade tittat noga på den här frågan frän Naturskyddsföreningen, när det gäller vad Naturskyddsföreningen menar med skog nedanför fjällkedjan, men tydligen inte frågat hos själva Naturskyddsföreningen vad man menade; det hade ju förenklat saken litet grand.

Men det väsentliga är att ser man pä södra och mellersta Sverige och mellersta Norrland, finner man atf det är mycket dåligt där. Det är alltså oftast under en promille som i dag avsätts som reservat, och det är alltså detta som det egentligen handlar om. När det gäller fjällnära skogar, relafivt lågprodukfiva, i Norrlands inland - och i norra Norrland - är ju en del sädana skogar skyddade nu. Men hur är det med de verkligt produkfiva skogarna?

Prot. 1988/89:9 Hur är det med den flora och fauna som är knuten dit? Det är ju där vi har

13 oktober 1988 många av de utrotningshotade växt- och djurarterna - hackspettar, ugglor,

] T orkidéer och en del andra växter av intresse. När får vi skydd för dem.

Om miljölagstiftningen „. . , , ,„
■ * * Birgifta Dahl?

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på fråga 1988/89:45 om miljölagstiftningen

Anf. 26 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr falman! Hans Leghammar har frågat mig när vi får en miljölagstiftning som sfär i relafion fill vad naturen verkligen tål och vilka delmål som är uppställda.

Genom de beslut som riksdagen fattade i våras med anledning av regeringens propositioner om miljöpolifiken och trafikpolitiken inför 1990-talet liksom om miljöförbättrande åtgärder i jordbruket och om en omställning av energisystemet har en fast grund lagts för det fortsatta arbetet med atf förbättra vår miljö.

Som framgår av den nyligen lämnade regeringsförklaringen kommer all miljölagsfiftning aff ses över och samordnas. Förslag fill en ny naturvårdslag liksom ytterligare skärpningar av miljöskyddslagen kominer att utarbetas under innevarande mandatperiod.

Redan i dag finns emellerfid en omfattande miljölagsfiftning. Jag vill här betona vikfen av att denna lagstiftning tillämpas fullt ut. Regeringen har således inom ramen för gällande lagsfiftning vid flera tillfällen under senare tid skärpt sin praxis vid fillämpningen av miljöskyddslagen vad gäller både fillstånd och villkor.

Utgångspunkten för kommande lagsfiftning är atf hänsynen till miljön skall ha en framträdande plats och således väga tyngre än hittills inom samhällslivefs alla områden. Vid prövningen av miljöfarlig verksamhet är målet att ufsläppsnivåerna sänks fill vad naturen tål eller helst ännu lägre. Detta synsätt kommer att prägla det lagstiftningsarbete inom miljöområdet som nu har påbörjats inom regeringskansliet.

Anf. 27 HANS LEGHAMMAR (mp):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret, men tyvärr konstaterar jag atf miljöministern inte har svarat på min fråga. Regeringens företrädare svarar ofta med vackra ord i ärenden som rör miljön, men när tänker man gä från ord fill handling?

Miljöministern nämner i sitt svar inte ett ord om när vallöftet skall vara infriat. Jag förväntar mig fakfiskt atf en tidsplan upprättas för när miljö-skyddslagstiftningen skall stå i relafion fill vad naturen verkligen tål. Blir det under den här mandatperioden eller under nästa? Eller var det bara vackra ord i valrörelsen? Det var faktiskt ett vallöfte.

Anf. 28 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL: Herr talman! Vi har två problem att tackla på det här området. Det ena är att verkligen utnyttja de möjligheter som nuvarande lagstiftning ger. Där pågår ett arbete både med de beslut som regeringen fattar och med de projekt som har satts i gäng ute i länsstyrelserna. De visar med stor tydlighet att man hitfills infe har utnyttjat möjligheterna så mycket som man skulle kunna göra. Där pågår nu som sagt ett arbete.

När det gäller arbetet med att ytterligare skärpa lagstiftningen har jag medvetet avstått från att i dag ange en tidsplan på grund av att jag inte utesluter att vissa saker kan göras mycket snabbt under det närmaste året. Annat kommer aff visa sig vara komplicerat, eftersom det är mycket stora olika lagstiffningskomplex som skall sammanföras. Jag åtar mig att återkomma med en detaljerad tidsplan när vi har bättre överblick än den vi hitfills har hunnit få. Vad jag nu säger är aff vi steg för steg kommer atf genomföra de förändringar som är möjliga. Vi kommer infe att försitta någon fid.

Prot. 1988/89:9, 13 oktober 1988

Om bedömningen av biverkningar från dentala material

Anf. 29 HANS LEGHAMMAR (mp):

Herr talman! Jag ser med tillförsikt på de vackra ord som miljöministern ger mig i svaret. Jag hoppas att det blir mer än vackra ord. Tyvärr har jag alltför ofta sett att det stannat vid vackra ord. Jag har själv överklagat ett ärende i min hemkommun, där konsekvenserna av utsläppen infe stod i relation till vad naturen verkligen tål. Regeringen avslog emellertid mitt överklagande. Jag hoppas att vi slipper sådana förfaranden i fortsättningen och att vi i stället gär från ord fill handling.

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Svar på fråga 1988/89:47 om bedömningen av biverkningar från dentala material

Anf. 30 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN:

Herr falman! Anita Stenberg har frågat mig om jag vill medverka fill att patienter med symptom på biverkningar från dentala material får en seriös bedömning och behandling av sina besvär samt att forskning för att få fram ofarliga tandlagningsmaterial starkt prioriteras.

Socialstyrelsen har den 17 maj 1988 beslutat att ge ut allmänna råd om utredning av patienter med symptom som antagits bero på kvicksilverexponering från amalgam samt om användning av amalgam. I råden anges hur patienter med misstänkt kronisk oorganisk kvicksilverförgiftning bör utredas. Den föreslagna utredningsgången innebär att den behandlande läkaren förutom atf ta upp patientens anamnes, dvs. uppgifter om patientens hälsotillstånd m.m., låter patienten gå igenom olika provtagningar och undersökningar beroende på symptombilden och misstänkta diagnoser. En seriös bedömning skall således alltid göras. Denna kan ligga till grund för en fortsatt behandling. De allmänna råden kommer successivt att förnyas vartefter ytterligare forskningsresultat kommer fram.

En mycket intensiv forskning pågår för atf fä fram nya tandersättningsma-

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Omplaceringen av barn i fosterhem m.m.

ferial, såväl i Sverige som utomlands. Bl. a. pågår ett utvecklingsprojekt vid centrum för dentalfeknik och biomaterial vid den odontologiska fakulteten i Huddinge.

Socialstyrelsen har den 17 februari 1988 anordnat en konferens med deltagare från bl. a. Nordiskt institut för odontologisk materialprovning (NIOM) och de odonfologiska fakulteterna om utveckling av nya tandfyllningsmaterial. Ett av syftena var att stimulera till ytterligare forsknings- och utvecklingsarbete.

Socialstyrelsen utarbetar även för närvarande ett tvärsektoriellt forskningsprogram för atf undersöka eventuella effekter av lågdosexponering för kvicksilver.

Socialstyrelsens läkemedelsavdelning och fandvårdsbyrå arbetar med atf utforma ett rapporteringssystem för tandläkarna när det gäller iakttagelser om biverkningar från tandersäftningsmaferial. Även NIOM är inkopplat i detta arbete.

Anf. 31 ANITA STENBERG (mp):

Herr talman! Jag ber att få tacka socialministern för svaret. Jag vill poängtera att det infe nog snabbt kan fatfas beslut när det gäller de här pafienterna. Vi måste ge dem en korrekt diagnos och behandling. De behöver verkligen hjälp med sina stora problem. Defta är ett svårt problem i dag. De här patienterna utgör en stor grupp i "det glömda Sverige", som det talades så mycket om i valrörelsen. Jag önskar verkligen att den här gruppeii inte skaU bli ett glömt Sverige.

Det är bra att det satsas på forskning - både pengar och tjänster. När det i dag på förmiddagen i utfrågningen i socialutskottet talades om pengar sade man atf det kunde behövas 16 milj. kr. under fyra år. Det motsvarar ungefär vad militären i Sverige gör av med under fre fyra timmar. När det gäller pengar är det alltså fråga om prioritering. När det gäller forskning har man föreslagit att man inom odontologisk forskning skall dra in 25 %. Jag tycker inte att defta går ihop.

Vi satsar som sagt oändligt mycket på krigsindustri, och vi kan åka till månen, men det är helt omöjligt att få fram ett ofarligt tandlagningsmaterial som dels tål fuggfrycket, dels kan utvidga sig och dra ihop sig så att det följer den naturliga tanden. Man trodde ju på ett keramiskt material, men det blev tyvärr en besvikelse. Nu mäste vi prioritera dessa frågor. Vi kan inte låta patienterna vänta längre med sin värk, sin oro och alla sina besvär. Vi måste bestämma oss för att göra något nu, och därför hoppas jag pä socialministerns stöd.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1988/89:82 om placeringen av barn i fosterhem m. m.

Anf. 32 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN:

Herr falman! Marianne Jönsson har frågat mig om regeringen avser att företa en översyn av de regler som gäller vid placering i foster- och fosfervårdshem.

Olika forsknings- och utvecklingsrapporfer visar att familjehemmen i dag ställs inför allt svårare uppgifter. De barn och ungdomar som placeras i familjehem har en svårare problembild än vad som tidigare var fallet. Detta ställer i sin tur krav på atf familjehemmen ges ett ordentligt stöd i sitt arbete. I olika sammanhang har påtalats att socialförvaltningarna har svårt att ge det stöd som erfordras. Såväl socialberedningen som förre justitieombudsmannen Tor Sverne har i sina översyner av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) diskuterat dessa frågor. Betänkandena bereds för närvarande i socialdepartementet, och i regeringens kommande proposition om ändringar i LVU kommer familjehemmens situation att tas upp.

Jag kan också nämna att regeringen beviljat medel fill flera olika försöks-och utvecklingsprojekt som syftar till aff stärka familjehemmen. Detta inkluderar även metoder för att göra säkrare bedömningar vid rekryteringen av familjehem.

Regeringen har vidare i januari 1988 givit socialstyrelsen i uppdrag aff genomföra en utvärdering av socialtjänstlagen. Uppdraget skall bl. a. omfatta en kartläggning av vilka olika former av familjehem som finns för närvarande. Vidare ingår aff redovisa det framfida behovet av olika former av familjehem samt förutsättningen att rekrytera familjehem i framfiden. Uppdraget skall slufredovisas senast den 1 januari 1990.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Omplaceringen av barn i fosterhem m.m.

Anf. 33 MARIANNE JÖNSSON (c):

Herr falman! Jag ber att fä tacka statsrådet för svaret på min fråga.

Svaret inger mig vissa förhoppningar om atf det kan ske förbättringar och att regeringen har tagit itu med frågan.

Det aktuella fall som jag refererar till i min fråga har med rätta upprört alla som värnar om barnens rätt i samhället. Detta visar att kontroll och fillsyn är ofillräckliga, och aff detta fall kan vara toppen pä ett isberg. I alla tider har det funnits barn som har farit illa, men i dag finns infe det sociala nätverk som fanns förr. Den roll som släkt, grannar och far- och morföräldrar hade förr har övertagits av de sociala myndigheterna. Därför är det utomordenfligt viktigt atf omsorg och fillsyn sker med ansvar och engagemang.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har uppmanat de kommuner som har barn placerade i det aktuella hemmet atf omplacera barnen. Socialstyrelsen som är nästa instans kan ingenting göra, därför att det är kommuner och länsstyrelse som har tillsynsansvaret. Att denna tillsyn infe fungerar visar fallet med Kalmarpojkarna. Enligt uppgift har befattningshavare vid länsstyrelsen i Malmöhus län känt till övergreppen i flera år; fosterfadern har också fidigare polisanmäUs.

En av pojkarna säger atf hans liv är försfört. En annan säger aff ingen lyssnar. Gång på gång avslöjas att vuxna inte lyssnar då barn berättar om sina lidanden. Dessa pojkar skulle ha hjälpts fill ett bättre liv - det blev precis tvärtom.

Enligt omsorgslagen föreligger lagstadgad tillsynsskyldighet vid olika slags placeringar. Är statsrådet beredd aff verka för atf man vid den översyn som pågår kan fä med motsvarande bestämmelser? Jag har personlig erfarenhet av att fillsynslagen fungerar mycket bra vid olika placeringar.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om gränsvärden för cesium och strontium iviltm.fh.

Anf. 34 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN:

Herr talman! Jag delar den upprördhet som Marianne Jönsson känner inför det som har refererats. Det aktuella fallet är föremål för polisutredning, och jag kan alltså inte yttra mig i ärendet.

Med Tor Svernes bearbetning av socialberedningens betänkande, med det förslag fill förändrad LVU-lag som vi kommer att fä - förslaget är ännu infe berett i departementet - och med det uppdrag som socialstyrelsen har atf se över socialtjänstlagen finns det förutsättningar för att det skall bli en bättre tillsynsverksamhet i framtiden.

Anf. 35 MARIANNE JÖNSSON (c):

Herr talman! Jag är facksam för den ödmjuka inställning som statsrådet har fill denna fråga. Vi har som förtroendemän rätt att ta upp sädana här frågor. Debatten skall inte föras genom massmediernas försorg.

Det är därför korrekt atf vi har kunnat föra den här debatten i kammaren och att jag har fått höra av statsrådet att krafter verkar för att vi skall få en förbättring fill stånd.

Än en gång: Tack för svaret.

; Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på frågorna 1988/89:40 och 49 om gränsvärden för cesium och strontium i vilt m. m.

Anf. 36 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM;

Herr talman! Inger Schörling har frågat miljö- och energiminister Birgitta Dahl varför det inte finns något gränsvärde för strontium i livsmedel. Eva Goés har frågat miljö- och energiminister Birgitta Dahl vilka åtgärder hon ämnar vidta för att informera om de höga cesiumvärden som uppmätts i livsmedel i drabbade områden och om vilka åtgärder som planeras för att minimera intaget av cesium och strontium.

Arbetet inom regeringen är sä fördelat atf det är jag som skall svara pä frågorna. Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Gränsvärde finns i dag inte för alla främmande ämnen i livsmedel, däribland radioaktivt strontium. När det gäller förekomst av sädana ämnen har myndigheterna möjlighet att ingripa om det behövs och meddela de beslut som erfordras. Något sådant ingripande har hitfills inte bedömts vara befogat för strontium.

Bakgrunden är att statens strålskyddsinsfitut sedan Tjernobylolyckan regelbundet har mätt bl. a. sfronfiumhalfen i mjölk från mejerierna i hela landet, dvs. både frän de nedfallsdrabbade områdena och frän övriga Sverige. Resultatet av dessa provtagningar har visat pä en låg nivå (mindre än 0,2 Bq/lifer). Skillnaderna mellan uppmätta värden i olika områden har också varit små. Mot den bakgrunden har livsmedelsverket gjort bedömningen atf det i dag inte finns något behov av att utfärda ett gränsvärde för radioaktivt strontium. Provtagningar kommer att göras även i fortsättningen så att myndigheterna kan införa föreskrifter om det skulle behövas.

När det gäller Eva Goés fråga vill jag inledningsvis säga att det frän livsmedelsverket efter Tjernobylolyckan regelbundet har gått ut informafion, rekommendationer och kostråd till miljö- och hälsoskyddsnämnder, press, länsstyrelser och intresseorganisationer. I princip är de rekommendationer som gavs ut åren 1986 och 1987 fortfarande aktuella.

Livsmedelsverket uppdaterar för närvarande det informationsmaterial som finns. Denna uppdaterade information kommer tillsammans med gällande kostråd atf distribueras denna vecka. Kosträden är desamma som för är 1987 och vänder sig framför allt till personer i de drabbade områdena som t. ex. fiskar eller jagar för husbehov eller som äter mycket renkött.

I den kommunala servicen till dessa personer i riskområdena ingår också att de ges möjlighet att till en låg kostnad eller kostnadsfritt kontrollera cesiumvärdet i viltkött, insjöfisk, bär, svamp och egenodlade produkter.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om gränsvärden för cesium och strontium ivdtm.m.

Anf. 37 EVA GOÉS (mp):

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Till att börja med vill jag tala om de fortsatta mätningarna. Såvitt jag vet har t. ex. SGAB:s flygmätningar av cesiumhalfen stoppats. Man kan alltså inte statistiskt jämföra vad som skedde 1986 med vad som sker i dag.

När det gäller sfronfium känner jag mycket väl till det som jordbruksministern säger Om sfronfiumhalfen i mjölk. Vi får inte glömma att strontium tas upp i benen hos djur. I halvfabrikaten kommer även sådant material med i maten.

Min fråga handlade infe bara om detta. Den handlade om vilka mätningar som har gjorts beträffande cesium. strontium och plutonium. Jag har krävt att en informationsfolder skall delas ut fill hushållen, där alla dessa mätningar redovisas. Jag frågade dessutom på vilket sätt man planerar att minimera intaget av cesium och sfronfium, speciellt hos barnen som är ett växande släkte.

Jag kommer själv från Västernorrland, Härnösand närmare bestämt. Vi som bor där blev mycket drabbade, men vi glömdes bort på grund av att myndigheterna inte hade resurser. De gick i stället till Gävleborgs län och till kossorna som skulle släppas ut på grönbete i Sydsverige. Våra barn blev utsatta för mycket marksträlning. Jag skrev redan då till Mats Hellström och krävde aff barnen i värt område skulle få den minst radioaktiva födan. Jag ansåg därför att vi borde fä mjölk från ett annat distrikt. Men det godtogs inte, pä grund av aff man inte kunde skicka mjölk mellan mejeriernas områden. Man kan så att säga skicka Tjernobyl över gränserna, men mjölk kan man inte skicka längre sträckor!

Jag anser infe att jag har fått svar pä mina frågor om vad som planeras för att minimera intaget.

Det finns mätutrustningar ute i kommunerna, säger jordbruksministern. Ja, hade inte miljöpartiet funnits så hade inte de utrustningarna funnits heller, eftersom vi själva fick bidra med att köpa mätutrustning i Härnösand. För skams skull inköpte kommunen i oktober månad en egen mätutrustning.

5 Riksdagens protokoll 1988/89:7-9

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om gräns värden för cesium och strontium i vilt m.m.

Anf. 38 INGER SCHÖRLING (mp):

Herr talman! Också jag tackar jordbruksministern för svaret, även om det infe var det svar jag hade önskat mig.

För cesium finns ju ett fastställt gränsvärde för livsmedel. Det är i och för sig ingen garanfi att det skulle vara ofarligt att äta det som ligger under gränsvärdet, men det är i alla fall en deklaration av cesiumhalfen som ger människor möjlighet aff själva ta ställning till vad de vill äta.

Att gränsvärde eller deklaration av strontium saknas är helt orimligt. Sfronfium har betydligt längre biologisk halveringstid än cesium och stannar alltså i kroppen, i skelettet, i decennier. Även låga halter av strontium är därför mycket farliga.

Atf sfronfium ansamlas i benvävnaden är också mycket allvarligt och speciellt, som Eva Goés sade, för barn, som bygger upp sin benstomme. Men det är också i benvävnaden som röda och vita blodkroppar produceras, och störningar i den produkfionen kan göra att immunförsvaret försvagas och kan fördärvas för resten av livet.

Det finns all anledning att misstänka atf det finns lika stora och besvärande koncentrationer av sfronfium som av cesium 137. De svenska markerna och jordarna är mycket kalciumfaffiga, vilket gör atf de lätt far upp strontium. En kraftig ansamling av sfronfium i det svenska ekosystemet är därför mycket trolig. Och då, herr jordbruksminister, räcker det infe att som livsmedelsverket har gjort grunda sin bedömning aff det inte finns behov av gränsvärde för sfronfium enbart på provtagning av mjölk. Detta anser jag helt förkastligt.

Som Eva Goés sade används benmjöl i de förädlade livsmedlen, och det är ju just i ben som strontium fas upp. Därför borde det i första hand mätas.

Min fråga kvarstår: Varför finns inget gränsvärde för sfronfium i livsmedel?

Anf. 39 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr falman! Eva Goés tycker infe att hon har fått svar pä frågorna. Det finns emellertid ingenting i hennes fråga om hur man skall mäta vid en analys. Jag svarar gärna på sådant också, men det sfär inte alls i frågan.

Däremot gällde frågan hur man skall minimera intaget. Jag vill då hänvisa till den kostrådsbroschyr som jag nu håller upp, där sådana frågor diskuteras. Jag säger ju också atf livsmedelsverket gär ut med en ny information, så aktuell som i denna vecka, som jag hoppas skall tillfredsställa infe bara Eva Goés utan också de oroliga människor som har behov av information, speciellt i de områden som är drabbade. Det är självfallet viktigt att man från myndigheternas sida följer upp detta med information, inte bara direkt efter olyckan utan också nu, flera år efteråt. På den punkten tror jag vi har precis samma ambition.

När det gäller vad Inger Schörling sade om mätningar av strontium står det i hennes fråga aff strontium har mätts i mycket liten omfattning- det är den utgångspunkt frågeställaren har. Som jag har antytt i mitt svar är det faktiskt så atf SSI tar stickprov från mejerierna varannan månad, och i de särskilt drabbade områdena varje månad. Jag tycker därför infe man kan hävda att sfronfium har mätts "i mycket liten omfattning".

Defta är en akfivitet som pågår kontinuerligt. Det är mot bakgrund av den

lilla skillnaden mellan de nedfallsdrabbade områdena och andra områden som livsmedelsverket har gjort bedömningen att man inte behöver gå in med speciella föreskrifter. Men man kommer atf fortsätta sina mätningar, och det är självfallet vikfigt. Skulle man i framtiden, mot bakgrund av de fakta som Inger Schörling lägger fram här eller någonting annat, finna att det finns skäl, så skall man självfallet gå ut med föreskrifter. Det har jag ju också sagt i mitt frågesvar.

Slutligen någonting som Inger Schörling tog upp på nytt - möjligen en petitess: Såvitt jag förstår är det så att sfronfiums halveringsfid faktiskt är något kortare än den för cesium 137, infe längre som det sades i frågan.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om gränsvärden för cesium och strontium i vitt m.m.

Anf. 40 EVA GOÉS (mp):

Herr talman! Jag säger som jag sade den 15 maj i Härnösand:

Vi kräver aff få alla fakta pä bordet för aff själva få ta ställning. Vi vill infe bara ha kostråd. Vi vill ha karforna från flygkarteringar. Vi vill veta vilka stronfiummätningar som har gjorts. Vi vill ha en internationell jämförelse-och en sådan finns. Den finns vid Lunds universitet och vid Umeå universitet. Vi kräver atf man snarast sanerar marker och sjöar och aff man ser fill atf samerna får anslag så atf de kan stöduffodra sina renar.

Vi kräver ren föda och rent kött.

Anf. 41 INGER SCHÖRLING (mp):

Herr falman! Jordbruksministern säger att man gör mätningar på mjölk ganska ofta, infe sällan som jag hade skrivit i min fråga. Ja, men det är ju helt otillräckligt atf mäta strontium i mjölk. De kossor vars mjölk man mäter har ju gått på marker som är kalkade. Det blir alltså infe samma upptag av strontium som pä de kalkfatfiga jordarna, där vilt finns t. ex. Man måste mäta i alla livsmedel, inte bara mjölk.

Sedan måste man skilja på vilken typ av halveringstid man talar om. Jag talade om den biologiska halveringstiden, och den är betydligt längre för strontium än för cesium.

Fortfarande står min fråga kvar: Varför finns inget gränsvärde för strontium i livsmedel? Mot bakgrund av det jag nu har sagt tror jag att det är uppenbart att det verkligen finns ett stort behov av utökad provtagning med avseende på strontium.

Anf. 42 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr talman! Till Eva Goés vill jag säga att glädjande nog- med tanke på att det här är mycket allvarliga frågor - är en rad av de krav som Eva Goés ställer fram såsom nya sådant som vi sedan länge gör, exempelvis stöduffod-ring av renar. Vi satsar ordentliga resurser på att hjälpa renhjordarna och samerna i det avseendet.

Såvitt jag förstår har man på myndigheterna, bland dem som i detta avseende utgör vår forskningsexpertis, ansett att mjölk är en bra indikator att välja, eftersom sfronfium följer kalcium. Just mot den bakgrund som Inger Schörling nämnde, effekterna på ben osv., har man gjort den bedömningen att mjölk är en bra indikator. Har Inger Schörling uppgifter som visar

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om verksamheten vid köttbesiktnings-byråerna

någonting annat, vore det naturligtvis bra om myndigheterna fick ta del av dem.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1988/89:41 om verksamheten vid köttbesiktnings-byråerna

Anf. 43 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr talman! Paul Ciszuk har frågat mig vilka möjligheter jagseratt vi fär behålla den s. k. byråslakten i väntan på bättre modeller.

Det Paul Ciszuk avser med "byråslakt" är den möjlighet som fortfarande finns i vissa kommuner att låta besikta kött vid köttbesiktningsbyråer. Långt vanligare än byråbesiktning är numera att slakt och besiktning sker vid kontrollslakteri. Besiktningen vid kontrollslakteri är betydligt mer omfattande än besiktningen vid köttbesiktningsbyrå, bl. a. sker en besiktning av de levande djuren före slakt, vilket inte sker vid byråbesiktning.

Som jag tidigare aviserat kommer jag att föreslå regeringen att för riksdagen framlägga förslag till en skärpt kontroll av kött i den proposition om livsmedelskontroll som nu förbereds i jordbruksdepartementet. Förslaget innebär bl. a. atf möjligheterna till byräbesikfning i princip kommer att upphöra. En vikfig del av regeringens offensiva glesbygdspolifik är en ökad lokal vidareförädling av bygdens råvaror. De nya bestämmelserna skall därför anpassas så att de infe motverkar den lokala utvecklingen i fråga om gårdsslakt och renslakf. Behovet av slaktmöjligheter på de gårdar som själva säljer sina produkter fill konsumenterna mäste också kunna tillgodoses.

Under en omställningsperiod bör den nuvarande byråbesiktningen kunna godtas som köttbesiktning.

Anf. 44 PAUL CISZUK (mp):

Herr talman! Jag ber atf få tacka statsrådet för svaret. Jag mäste säga att jag har fått ett mycket bra svar. Det är sakligt och har ett starkt innehåll. Men i slutet av svaret säger statsrådet:

"Under en omställningsperiod bör den nuvarande byråbesiktningen kunna godtas som köftbesikfning." Jag skulle naturligtvis gärna se atf det stod "måste" i stället för "bör". Regeringen har ju aviserat, och det är mycket glädjande, atf man vill satsa på den alternafiva odlingen. Men den alternafiva odlingen innebär inte bara växtodling, utan här spelar också djuren en mycket viktig roll. Dessa fär en förnyad roll. Vi får en mer decentraliserad djurhållning. Vidare säger reglerna för lantbruket på berörda gårdar att djuren skall hanteras bättre och att slakten skall ske på ett bättre sätt. Vi måste således undvika fransportstressen och den stress som förekommer vid själva slakten som en följd av den stora anhopningen av djur.

När det gäller hemslakfen har man naturligtvis också problem. Men vad som behöver åstadkommas här är någon form av tillvaratagande av fördelarna med hemslakt och kontrollslakt.

Det svar som jag nu har fått är sådant att det skulle kunna resas mänga följdfrågor. Men jag hoppas att vi i stor utsträckning får tillfälle att ta upp dem när proposifionen om dessa saker kommer. En fråga vill jag dock ställa här: Kommer den ambulerande slakten atf kunna inrymmas i kontrollslakte-riverksamheten? Det måste vä! ändå bli rätt mycket av en ambulerande slakt, om man skall ta hänsyn fill de saker som så riktigt framhålls i svaret. Jag avser då defta med de lokala behoven.

Prot. ]988/S9:9 13 oktober 1988

Om gif tan vändningen i svenskt jordbruk

Anf. 45 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr talman! På sikt tror jag mycket väl på målsättningen atf ha en bättre kontroll av kött - också beträffande levande djur - och att den här verksamheten kan ske i sådana former atf man inte motverkar alternativ odling, lokala initiativ, smäslakterier och gärdsslakt. Vi är således heU överens om atf det här gäller att hitta ett vettigt system.

Svaret på följdfrågan är aff vi självfallet skall försöka se fill att ambulerande slakt passas in i kontrollslakteriverksamhefen.

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1988/89:51 om giftanvändningen i svenskt jordbruk

Anf. 46 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr falman! Carl Frick har frågat mig vad regeringen avser att göra för atf se till atf dricksvatten befrias frän risken att innehålla jordbruksgifter.

Regeringen ser mycket allvarligt pä jordbrukets miljöproblem och på rapporterna om bekämpningsmedel i dricksvatten. Det är oacceptabelt aff det förekommer sädana kemikalier i värt dricksvatten.

Livsmedelsverket har nyligen skärpt reglerna på detta område och deklarerat atf påvisbara halter av bekämpningsmedel infe får finnas i dricksvatten. De lokala miljö- och hälsoskyddsnämnderna har fått klara direktiv om hur de kan och skall agera, om bekämpningsmedel påträffas i dricksvattentäkt eller om spridning av bekämpningsmedel sker på sådant sätt att förorening av dricksvattentäkt kan befaras. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna kan också med stöd av lagen om kemiska produkter i det enskilda fallet meddela förbud mot användande av kemiska bekämpningsmedel, om man anser det nödvändigt för att förhindra skada på människor eller på miljön. De regler som gäller pä området är således mycket stränga.

Livsmedelsverket har för innevarande budgetår fått ytteriigare medel anvisade för att förstärka resurserna för dricksvattenfrågor, vilket understryker det allvar med vilket regeringen ser på detta.

När det gäller målet atf till år 1990 ha halverat bekämpningsmedelsanvändningen i jordbruket, det s. k. halveringsprogrammet, är det de ansvariga myndigheternas bedömning att det avsedda målet kommer atf kunna nås i fid. Det är dock viktigt att understryka att detta bara är ett etappmål. Myndigheterna har i september i år fått i uppdrag av regeringen att utreda möjligheterna att gå vidare för att ytterligare minska användningen av kemiska bekämpningsmedel.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om gif tan vändningen i svenskt jordbruk

Anf. 47 CARL FRICK (mp):

Herr falman! Jag ber att få tacka sä mycket för jordbruksministerns svar. Det är ett intressant svar. Jordbruksministern säger atf det inte fär finnas påvisbara halter av bekämpningsmedel eller jordbruksgiffer i dricksvatten. Man är ju inne på atf införa många s. k. lågdosmedel. Det skulle alltså betyda att bekämpningsmedel och jordbruksgifter måste förbjudas - i enlighet med miljöparfiets program. Vi hoppas atf jordbruksministern instämmer i detta krav. Dessa medel är ju så svåra att påvisa, och det är därför som man vill använda dem.

I svaret står det aff miljö- och hälsoskyddsnämnderna i det enskilda fallet kan meddela förbud mot användning av kemiska bekämpningsmedel, om man anser det nödvändigt för att förhindra skada på människor eller pä miljön. Ja, det är precis vad det hela handlar om. Sådana här medel skadar alltså både människor och miljö. Därför borde miljö- och hälsoskyddsnämnderna omedelbart få tillstånd aff meddela förbud mot användning av dessa medel. De är avgjort skadliga för både människor och miljö. Medlen används ju dessutom i sin egenskap av gifter - alltså för att fa död på saker och ting i naturen. Vi vet att medlen förstör. Vi vet atf människorna far illa av dessa gifter, och vi vet att dessa gifter finns hos oss människor.

Min fråga fill jordbruksministern är därför: Är jordbruksministern beredd atf ge direktiv om att dessa medel omedelbart skall förbjudas, eftersom de faktiskt är fill skada för både människor och natur?

Beträffande halveringsprogrammet vill jag framhålla atf det upplevs som litet aningslöst när man påstår att det aktuella målet kan nås inom avsedd tid. Tre femtedelar av fiden har nu gått, men faktum är att gifterna i det svenska jordbruket har ökat. Jag skulle vilja se litet mera handlingskraft på detta område, som ett bevis på atf det verkligen går att klara det uppsatta målet. Jag tror absolut inte att det är möjligt. Tack för ordet!

Anf. 48 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr falman! När det gäller möjligheterna att införa förbud är det redan i dag så, atf det infe behövs några ytterligare bestämmelser eller uttalanden från vår sida. Om bekämpningsmedel skulle påträffas i en dricksvattentäkt eller om bekämpningsmedel skulle spridas sä, att förorening av en dricksvattentäkt kan befaras, kan miljö- och hälsoskyddsnämnderna - som sagt -redan nu ingripa och lokalt förbjuda användningen av bekämpningsmedel. Det gäller sädana bekämpningsmedel som är tillåtna på andra håll i landet. På den punkten finns det alltså helt klart möjligheter att agera, vilket livsmedelsverket nu har uttalat sig om.

Beträffande lägdosmedlen är det riktigt att debatten i hög grad handlar om möjligheterna att göra analyser. Man anser att det är möjligt atf analysera och spåra dessa medel. Kemikalieinspektionen har krävt att det ansvariga företaget senast vid årsskiftet 1988-1989 presenterar en bättre metod i detta avseende. Dessutom har kemikalieinspektionen sagt att man kommer att överväga att återkalla godkännandet av de två lågdosmedel som är aktuella, om inte företaget i fråga kan visa på en godtagbar metod.

När det gäller halveringsprogrammet rent allmänt kan jag säga att vi ofta har överläggningar med myndigheterna och aff vi regelbundet får deras

värdering av hur programmet löper. Man har gjort bedömningen att det uppsatta målet bör kunna nås fill 1990. Men defta är icke den avgörande frågan, utan det vikfiga är på vilket sätt vi går vidare med detta efter 1990 samt att vi ytterligare minskar användningen av bekämpningsmedel - utöver det program som just nu löper. Också här har myndigheterna fått direktiv.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om fällavgiften på älg

Anf. 49 CARL FRICK (mp):

Herr falman! Jag delar jordbruksministerns uppfattning, aff en halvering bara är ett efappmål. Slutmålet måste ju vara atf alla sädana här gifter försvinner från våra ekosystem. Det är fullständigt absurt att, för aff öka livsmedelsprodukfionen, tillföra maten gifter. Det gäller inte bara maten utan även marken, luften och vattnet. Det kan inte vara en rimlig politik. Det är förvånansvärt att det under så lång fid har fatfats demokratiska beslut som innebär atf vi fakfiskt förgiftar oss själva. Det är någonting som måste upphöra i detta land och det ganska snart.

Det är intressant atf det anses möjligt att analysera lägdosmedlen. De har tagits fram just därför att de inte skall kunna analyseras, men om det går är det bra. Min tro är atf det är dags att förbjuda dem med omedelbar verkan.

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på fråga 1988/89:61 om fällavgiften på älg

Anf. 50 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr talman! Ingvar Karlsson i Bengfsfors har frågat mig om den nuvarande lagstiftningen fillåter differentierade fällavgifter.

I samhand med antagandet av den nya jaktlagen beslutade riksdagen aff länsstyrelsen skall få avgöra hur stora fällavgifter som skall tas ut i det egna länet. Avgiftens storlek ska)) en)igt bes)utet självfallet grundas på en bedömning av hur stort medelsbehovet är för att täcka ersättningarna och bidragen för viltskadorna i länet.

Frågan om atf differentiera fällavgifterna inom ett län har inte berörts i samband med riksdagsbeslutet. Någon sådan differentiering har hittills inte heller skett. Något uttryckligt hinder mot differenfierade avgifter finns dock inte enligt gällande regler.

Regeringen har i april 1988 fillkallat en särskild utredare för aff se över ersättningsbestämmelserna vid vissa viltskador. Vidare har, såsom redovisades i årets budgetproposition, en tvåårig försöksverksamhet startats med bidrag för omplantering av skog som skadats av älg. I båda fallen berörs frågor som har atf göra med fällavgifternas storlek och användning.

Anf. 51 INGVAR KARLSSON i Bengfsfors (c):

Herr falman! Jag tackar jordbruksministern för svaret på frågan. Det är ett ganska klart svar, som visar aff lagsfiftningen medger differenfierade avgifter.

Jag tog upp frågan därför att fällavgiften i Älvsborgs län höjdes frän 400 kr. fill 700 kr., vilket var en kraftig höjning. Detta väckte ganska stor avsky i

Prot. 1988/89:9 vissa delar av Dalsland, av den anledningen att det där utgår knappt några

13 oktober 1988 ersättningar alls för skador.

Om gränsskyddet inom livsmedelsområdet

En utredare arbetar nu med frågan, och om han kom fram till att fällavgiften skulle vara lika stor i hela landet kunde utjämningen kanske bli större.

Det står i lagstiftningen att åtgärder skall vidtas för att ersättning skaW utgå. En åtgärd skulle kunna vara atf avskjutningen ökas i de områden där skadorna är stora. 11, ex. Älvsborgs län har det utgått ganska stora summor till små områden. Man kan fråga sig om det är riktigt att stora delar av fonden går till just dessa områden, men jag förmodar att pengarna delas ut på ett korrekt sätt. Enligt lagsfiftningen skall alltså åtgärder vidtas, och frågan är om åtgärder har vidtagits, när så stora belopp kan utgå som i vissa fall har utgått.

Jordbruksministern borde kanske samtala med utredaren för atf en bättre och rättvisare fördelning över hela landet verkligen skall komma till stånd.

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1988/89:77 om gränsskyddet inom livsmedelsområdet

Anf. 52 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM: Herr talman! Ingvar Eriksson har frågat mig om regeringen avser att lägga fram förslag om en ensidig svensk avveckling av gränsskyddet inom livsmedelsområdet. Ingvar Eriksson har därvid hänvisat fill en rapport om jordbruksstödet från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, vilken är en expertgrupp inom finansdepartementet.

Svaret är nej. En ensidig svensk avveckling av gränsskyddet föresläs inte heller i den rapport från utredaren Gunnar Wetterberg, ESO:s huvudsekreterare, som Ingvar Eriksson hänvisar fill. Regeringen har inte tagit ställning till förslagen i rapporten, som nu närmast kommer att remissbehandlas.

Anf. 53 INGVAR ERIKSSON (m):

Herr talman! Jag tackar jordbruksministern för svaret.

Svaret på min fråga är nej, men sedan kommer det en liten brasklapp, där det sägs att regeringen inte har tagit ställning till förslagen i rapporten, som nu närmast skall remissbehandlas.

Rapporten har pä de flesta häll uppfattats så, atf den har en inriktning som skulle leda fill att just gränsskyddet är i stor fara. En stark oro sprids också i landet bland jordbrukefs folk men också bland alla dem som vill se en levande landsbygd även i framtidens Sverige. Orsakerna till denna oro är flera. Dels gäller det denna rapport, som presenterades offentligt i gär, vari bl. a. föreslås en lång rad åtgärder som kommer atf få olyckliga konsekvenser för jordbruket. Dels gäller det en annan rapport, från statens forskningsanstalt. Båda dessa rapporter kan ses som ett grundskott mot dagens jordbruk.

Regeringens polifik under senare är pä jordbrukets område och även den politik som aviseras i regeringsförklaringen från förra veckan ses fillsammans 72

med dessa båda rapporter som ett hot mot landsbygden och livsmedelstryggheten i Sverige.

Herr talman! Dagens gränsskydd utgör i huvudsak ett skydd rnot ren dumpning av utländsk överproduktion på den svenska marknaden. Inte i något annat land står priserna på den s. k. världsmarknaden i relafion fill de verkliga produkfionskostnaderna. Mot den bakgrunden vore en ensidig avveckling av det svenska gränsskyddet olycklig. Det kan ses som en dödsstöt mot den svenska livsmedelsprodukfionen. Jag hoppas verkUgen att jordbruksministern är medveten om de negativa effekter som detta skulle innebära för natur och landskapsmiljö.

Jag vill fråga jordbruksministern om han är beredd att med kraft verka för atf konsekvenserna infe blir sådana. Det skulle komma att äventyra livsmedelsprodukfionen och göra Sverige beroende av en olycklig import.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om gränsskyddet inom livsmedelsområdet

Anf. 54 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr falman! Ingvar Eriksson talar om den oro som sprids ute i landet. Jag måste då säga, atf om han inte vill bidra till atf sprida en obefogad oro skall han infe heller felaktigt ange vad som sfär i olika rapporter. I den rapport som han hänvisar till föreslås inte någon ensidig svensk avveckling av gränsskyddet. Därmed faller Ingvar Erikssons frågor.

Under defta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 55 INGVAR ERIKSSON (m):

Herr talman! Det står infe i rapporten, säger jordbruksministern. Men rapporten har tolkats på defta sätt av en ganska bred press, därför att farhågorna inte är så oväsentliga som jordbruksministern tycks tro. Det är en verklig oro ute i landet.

Jag är själv beredd att medverka fill att det förs en saklig debatt om framtidens jordbruk och att de risker som denna oro kan innebära därmed inte tas. Vi har all anledning atf gemensamt arbeta på ett sådant sätt atf människor inte skräms upp så som nu har skett. Det talas t. o. m. om att jordbrukare kan komma att gå i konkurs genom den politik som föresläs i denna rapport.

Jag skulle rned tillfredsställelse hälsa om jordbruksministern verkligen tog avstånd frän rapporten. Den är orealistisk, och den kommer inte att kunna ligga fill grund för en ny positiv jordbrukspolitik i Sverige i framtiden.

Anf. 56 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr falman! Jag tackar för Ingvar Erikssons uttalande atf han vill föra en saklig debatt om jordbrukspolitiken. Jag tror precis som Ingvar Eriksson att jordbrukspolitiken och bönderna är bäst betjänta av atf det förs en sådan debatt. Jag menar också atf vi här i riksdagen har fört en saklig debatt på detta område under den gångna perioden. Vi har också kunnat bli överens i riksdagen om vikfiga förändringar t. ex. när det gäller jordbrukefs miljöproblem, där det varit ganska små skillnader mellan partierna när vi väl har kommit fram till att i samtalsgrupper och på annat sätt behandla de frågor om

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om slopande av fettvaruavgifterna

vilka beslut skall fatfas i riksdagen. Jag hoppas atf vi i samma konstruktiva anda som under den hitfillsvarande perioden skall kunna föra den diskussionen här. Det är alldeles riktigt att ingen är betjänt av en osaklig debatt.

Anf. 57 INGVAR ERIKSSON (m):

Herr falman! Jag tackar jordbruksministern för det här beskedet. Jag far det som ett löfte för framfiden atf några ävenfyrlighefer i den riktning som kan befaras med tanke på det framlagda förslaget infe kommer att inträffa.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på fråga 1988/89:80 om slopande av fettvaruavgifterna

Anf. 58 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr falman! Paul Lestander har frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta för att tillmötesgå kraven pä ett slopande av fettvaruavgifterna.

I bakgrunden fill frågan hänvisas till ett enskilt fall rörande ansökan om avgiftsbefrielse för norskt margarin. Detta enskilda fall gäller ett beslut av statens jordbruksnämnd som har överklagats fill den svenska regeringen. Ärendet är således föremål för beredning i jordbruksdepartementet, varför jag inte nu kan kommentera frågan.

Anf. 59 PAUL LESTANDER (vpk):

Herr talman! Artigheten bjuder mig att först tacka jordbruksministern för svaret, men dess innehåll är verkligen infe så mycket att tacka för. Mats Hellström borde väl som chef för jordbruksdepartementet ha nägon åsikt om huruvida det är vikfigt aff fetfvamavgiffen slopas, och det är närmast den åsikten som jag efterlyser.

Länsstyrelserna i Norrbottens län, handelskamrarna i Norr- och Väster-botfen och de kommuner som har tillfrågats vill att ett sådant slopande sker fill förmån för en ökning av handeln pä Nordkalotten. Länsstyrelsen i Norrbottens län skulle också vilja atf man införde lättnader på bär och grönsaker för att öka handeln med dessa och för atf bredda turistströmmarna.

Denna bakgrund är mycket viktig, men av svarefs innehåll kan man få det intrycket att det här enbart rör sig om ett enskilt ärende. Ett slopande av fettvaruavgifterna har dock en ganska stor regionalpolifisk betydelse. Mot den bakgrunden borde Mats Hellström ha en åsikt om vad som bör ske i detta avseende. Norrbottningarna vill för sin del ha ett slopande av fettvaruavgifterna.

Överläggningen var härmed avslutad.

17 § Svar på fråga 1988/89:56 om tullstationen i Västervik

Anf. 60 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Agne Hansson har frågat mig vilka åtgärder regeringen ämnar vidta för att förhindra aff vad han kallar regeringens sparnit resulterar i indragning av tullstationen i Västervik.

Låt mig då inledningsvis upplysa om att i 1987 års reviderade finansplan (prop. 1986/87:150, bil. 1, s. 32) redovisades aff regeringen inför varje avtalsrörelse skulle klargöra vilket totalt utrymme för lönekostnadsökningar som ansågs föreligga för den statliga sektorn. Varje kostnadsökning över denna ram skulle mötas med effektivitets- och produkfivitefshöjande åtgärder eller besparingar. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag.

1988 års statliga avtal kom att slutas på en nivå som översfeg den av regeringen fastställda utgiftsramen med en procentenhet. I enlighet med fattade beslut har detta medfört aff samtliga statliga löneanslag har reducerats med motsvarande belopp. Jag förmodar atf det är detta Agne Hansson åsyftar med uttrycket sparnit.

Generaltullsfyrelsen har i en skrivelse till regeringen begärt att regeringen beslutar om nedläggning av tullkamrarna i Eskilstuna, Uppsala och Krisfianstad. I skrivelsen har generaltullsfyrelsen också redogjort för andra tänkbara åtgärder för atf åstadkomma den beslutade besparingen, däribland en avbemanning av fullstationen i Västervik.

Regeringen har genom beslut den 6 oktober 1988 avslagit den del av skrivelsen som regeringen skall besluta om, nämligen nedläggningen av tullkamrarna. Frågan om hur den eftersträvade rationaliseringen skall åstadkommas måste därför lösas av generaltullstyrelsen. I likhet med vad som gäller för andra statliga myndigheter är det generaltullstyrelsen som har till uppgift att fatta de beslut som i en prioritetssifuafion är mest lämpade.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om tullstationen i Västervik

Anf. 61 AGNE HANSSON (c):

Herr talman! Jag ber aff fä tacka finansministern för svaret på min fråga. Han ger infe något klart besked om huruvida tullstationen i Västervik skall få vara kvar eller inte. Finansministern skjuter över frågan fill generaltullsfyrelsen.

Om de av avtalsrörelsen föranledda besparingarna skulle leda till en nedläggning i Västervik, tycker jag att finansministern bör ge ett klart besked hur regeringen ser på defta. En nedläggning skulle fä svära följder för ett område som Västerviks kommun, som redan är svårt drabbat och som har regionalpolitiska problem till följd av atf befolkningsunderlaget har sviktat under en rad av år.

Vi har i Västervik svårt att förstå att just tullstationen i ett så utsatt område som Västervik skulle behöva stryka pä foten, om avtalsrörelsen inte gått efter regeringens ritningar. Det vore mycket värdefullt, med tanke på den satsning som kommunen gjort för att öka hamnverksamheten och för atf befästa Västervik som sjöfartsort, att få ett besked från regeringen att den inte är beredd atf lägga ned tullstationen i Västervik.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Omförhållandet mellan statlig och kommunal skatteutjämning

Anf. 62 Finansminister KJELL-OLOF FELDT;

Herr talman! Jag undrar om Agne Hansson har följt den konstitutionella debatten i värt land det senaste halvåret och har noterat de anklagelser om ministerstyre som har framförts, atf man ställt krav pä statsråds avgång och begärt klara gränsdragningar mellan myndigheternas ansvarsområden, enskilda ministrars ansvar och uppgifter samt regeringens uppgifter. I och för sig vore det i linje med den underbara brist på konsekvens som ibland kännetecknar ledamöter av denna kammare aff Agne Hansson ä ena sidan kräver atf absolut boskillnad skall råda mellan ämbetsverkens ansvar och regeringens men å andra sidan samfidigt kräver att regeringen övertar generaltullsfyrelsens ansvarsområde. Agne Hansson var dock så oklar i sin framställning att jag infe riktigt vet vad han avser.

Låt mig göra klart atf det här är fråga om generaltullstyrelsens arbetsuppgifter. Om Agne Hansson menar att de skall övertas av regeringen, begär då en ändring av grundlagen på denna punkt, så att vi kan utföra den arbetsuppgiften. Är det däremot fråga om regionalpolitiska insatser - om Västerviks ekonomi i grunden raseras på grund av att en tullkammare försvinner - kommer regeringen atf fa det ansvar som ankommer på den och göra de insatser som behövs.

Anf. 63 AGNE HANSSON (c):

Herr talman! Jag begär inte atf finansministern skall ta över generaltullsfyrelsens uppgifter, men tullverket säger sig ju behöva 650 milj. kr. i ökade resurser för att klara den verksamhet som det nu bedriver. Den viljeyttring som jag här begär är atf regeringen är beredd att, för den händelse att tullverksamheten i Västervik infe kan klaras, tillskjuta ytterligare resurser. Jag delar uppfattningen aff de statliga verken måste spara och göra prioriteringar, men detta skall inte ske på ett sådant sätt att det drabbar utsatta områden.

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Svar på fråga 1988/89:58 om förhållandet mellan statlig och kommunal skatteutjämning

Anf. 64 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Åke Wictorsson har frågat mig hur regeringens beslut att avslå Norrtälje kommuns ansökan om extra skatteutjämningsbidrag överensstämmer med riksdagens tidigare ställningstagande om förhällandet mellan staflig och regional skatteutjämning.

Jag vill dä erinra om att finansutskottet i sift betänkande (FiU 1987/88:19) om den kommunala ekonomin bl. a. anfört följande med anledning av regeringens förslag till ändringar i skatfeutjämningssystemet; "Den totala skattekraften i Stockholms län ligger emellertid väsentligt högre än i övriga delar av landet. Medelskaffekraften i Stockholms län uppgår fill 121 % vilket är mycket högre än för något annat län i landet. Det ter sig därför rimligt atf använda den höga skattekraften i Stockholmsregionen för utjämningen inom

detta område. Det inomregionala skafteutjämningssystem som för närvarande tillämpas inom Stockholmsregionen innebär en omfördelning av resurser fill bl. a. Norrtälje, Botkyrka och Upplands-Bro. Utskottet förutsätter att detta inomregionala system utvecklas och anpassas fill de förändringar som föreliggande förslag innebär. Utskottet vill för dessa kommuner också hänvisa fill möjligheterna att ansöka om extra skatteutjämningsbidrag."

Finansutskottefs uttalande antogs av riksdagen.

Vad beträffar ansökningar om extra skatteutjämningsbidrag bereds dessa av den parlamentariskt tillsatta skatfeutjämningsnämnden som är regeringens rådgivande organ i skatfeutjämningsfrägor. Vid prövningen av de inkomna ansökningarna, som uppgick fill 120 för år 1989, görs en bedömning av resp. kommuns bidragsbehov mot bakgrund av den samlade kommunalekonomiska situationen i kommunen. I underlaget för denna bedömning ingär ändringar i skatte- och bidragssystem och andra förhållanden som påverkar kommunens ekonomi.

Skafteufjämningsnämndens förslag innebar att bl. a. Norrtälje kommuns ansökan om bidrag inte tillstyrktes. Jag fann infe anledning att frångå nämndens förslag.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Omförhållandet mellan stadig och kommunalskatteutjämning

Anf. 65 AKE WICTORSSON (s):

Herr taiman! Jag tackar för svaret på min fråga, men jag är självfallet inte nöjd, eftersom svaret egentligen hänvisar till ett förhållande som jag inte har åberopat i min fråga, nämligen generella förändringar i det statliga skatteutjämningssystemef. Min fråga föranleddes av de förändringar som sker till följd av en ändrad utbofaxering.

Riksdagen konstaterade år 1986 att man övergångsvis bör ta särskild hänsyn till de kommuner som ligger utanför skatfeutjämningssystemet och som fått ett mera påtagligt skattebortfall när man slopade utbotaxeringen. För Norrtälje kommun rör det sig om ett bortfall av 10-11 milj. kr. i skatteintäkter.

Det är då frågan otn förhållandet mellan staflig och inomregional skatteutjämning blir intressant. Skatfeutjämningsnämnden har nämligen i sina beräkningar utgått från att man fill följd av de övergripande förändringarna av det statliga skatfeufjämningssysfemet kommer att genomföra ett förslag till förändrade regler för den regionala skatteufjämningen i Stockholms län. Man har med hänsyn till detta avslagit kommunens framställning.

Om man går tillbaka fill grunderna för riksdagens beslut om den inomregionala skatteufjämningen, som alltså regleras av en särskild lagstiftning, sägs det i regeringens proposifion är 1977 att den inomregionala skatteutjämningen inte bör ersätta den statliga skatteutjämningen utan utgöra ett komplement fill denna. Otvivelaktigt innebär detta ställningstagande att man med utgångspunkt frän ett väntat förslag om förändringar i regional skatteutjämning inte anser att Norrtälje kommun skall få ersättning för bortfallet fill följd av ändrad utbofaxering. Jag finner defta orimligt, herr finansminister, och upplever att det strider mot vad som låg fill grund för riksdagens beslut om den inomregionala skatteutjämningen.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1988/89:9 19 § Svar på fråga 1988/89:64 om marginalskatterna och marginal-

13 oktober 1988 effekterna för folkpensionärer

Om marginalskatterna och marginaleffekterna för folkpensionärer

Anf. 66 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Martin Olsson har frågat mig om regeringen avser atf framlägga förslag innebärande atf folkpensionärer med låga pensioner fär rimliga marginalskatter och marginaleffekter.

Jag är väl medveten om de höga marginaleffekter som kan förekomma för vissa pensionärer. Det är min ambition att försöka dämpa dessa effekter. Jag avser atf inom kort återkomma fill dessa frågor och då föreslå vissa ändringar i dessa avseenden.

Anf. 67 MARTIN OLSSON (c):

Herr talman! Jag ber att först få tacka finansministern för svaret på frågan. Knappast några andra kategorier i vårt samhälle har sä höga marginalskatter och marginaleffekter som folkpensionärer med låg pension som försöker skaffa sig litet inkomster utöver pensionen. Marginalskatten är ca 60 % och bortfallet av KBT är ungefär 30 %. På viss del av besparingarna kan marginaleffekten på ränteinkomsten bli över 200 %.

Vid tre olika tillfällen under förra riksmötet redovisade jag dessa frågor och krävde förändringar. Genom regler straffar samhället mycket hårt dem som haft låga inkomster och därför har låg pension men som trots detta har lyckats spara ihop en slant fill ålderns dagar. Sparsamhet bestraffas i stället för att uppmuntras. I pengar betalar dessa folkpensionärer enligt en uppgift från finansministern i ett frågesvar till mig i våras nästan en miljard kronor extra i skaft. Det är ett slags extra förmögenhetsskatt. Som jämförelse kan nämnas atf den totala förmögenhetsskatten i vårt land enligt budgeten uppgår till 2,4 miljarder kronor.

Att reglerna är orimliga inser alla som tar del av resultatet av dessa regler. Förslaget från LO om atf stimulera pensionärer atf arbeta vidare några år efter uppnådd pensionsålder aktualiserar också vikfen av aff pensionärer med låga eller ganska låga pensioner får en rimlig marginalskaft och marginaleffekt så att även de finner det lönande att försöka öka sina inkomster.

I svaret sägs aff förslag skall komma innebärande en dämpning av effekterna, och finansministern lovar aff inom kort återkomma till dessa frågor. Jag vill fråga om detta att dämpa effekterna endast innebär att nuvarande regelsystem i princip bibehålls men att man t. ex flyttar upp förmögenhetsgränserna för avtrappning av det extra avdraget. Om dessa principer bibehålls skulle det endast betyda aff man kanske sänker den enorma marginaleffekten på drygt 200 % något. Det är inte tillfredsställande.

Jag hoppas att finansministern är överens med mig om atf det nuvarande systemet ger orimliga effekter och att det behövs en radikal förändring för att även folkpensionärer med låg pension skall få rimliga marginaleffekter. Det måste vara en strävan liksom det är en allmän strävan att åstadkomma låga marginalskatter i vårt samhälle.

Överläggningen var härmed avslutad.

20 § Svar på fråga 1988/89:69 om tullförrättningsavgifterna

Anf. 68 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Margit Gennser har frågat mig om jag avser att ompröva systemet med tullförräftningsavgiffer fill följd av kritik från Västtyskland, inte minst för att öka vår EG-polifiks trovärdighet.

Det av riksdagen antagna systemet med tullförräftningsavgiffer har nu varit i kraft i snart ett är. I enlighet med vad skatteutskottet uttalat bör en uppföljning av avgiftens tillämpning göras. Detta arbete utförs för närvarande av generaltullstyrelsen. Regeringen får därefter ta sfäUning fill eventuella ändringar.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om tullförrättningsavgifterna

Anf. 69 MARGIT GENNSER (m):

Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret.

Det är mycket viktigt att snabbt få klarhet i frågan om tullförrättningsavgifterna. Västtyskarna ser dessa avgifter som handelshinder oeh har uttalat att de minskar den svenska EG-polifikens trovärdighet. Jag hade därför hoppats att få ett mera positivt och rakt svar som visade atf finansministern verkligen hade insett aff det gäller en mycket allvarlig fråga. Vi moderater var mycket krifiska när tullförrättningsavgifterna infördes därför atf vi infe tycker att man skall fa ut avgift för myndighetsutövning.

Ytterligare en fråga hänger ihop med denna, och det är tullens budgete-ringsbekymmer. Man vill inskränka servicen också fastän man sade tvärtom när man införde tullförrättningsavgifterna. Även pä den punkten har västtyskarna riktat mycket stark krifik mot Sverige.

För att inte förleda finansministern atf begå grundlagsbrott - det är mycket allvarligt - formulerar jag min följdfråga så här: Avser finansministern aff verka för aff fullservicen vidmakthålls pä nuvarande nivå och atf detta sker snabbt och effekfivt? Finansministern har ju visst inflytande här i landet.

Anf. 70 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Eftersom Margit Gennser räddar mig från konsfitutionsutskottets klor skall jag svara: Naturligtvis. En sä välformulerad målsättning för värt arbete med tullverket skall vi naturligtvis försöka uppnå.

Anf. 71 MARGIT GENNSER (m):

Herr talman! Det är roligt att se att man när man visar omtanke om sin medmänniska får bra svar. Nu hoppas jag att finansministern använder allt sitt inflytande för att vi skall slippa tullförrättningsavgifterna eller för att de skall utformas så att de verkligen sfär i överensstämmelse med EG:s normer.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1988/89:9 21 § Meddelande om svar på interpellation 1988/89:5

13 oktober 1988

---------------- :---- Anf. 72 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST:

Herr falman! Ivar Franzén har den 4 oktober 1988 framställt en inferpella-

P tion om den kommunala beslutanderätten i fråga om sluflig förvaring av

Om åtgärder för att Stävja fusk med statliga bostadslån

utbränt kärnbränsle. Interpellanten är förhindrad atf motta svaret den 7 november 1988. Jag avser därför att besvara interpellationen den 8 november 1988.

22 § Svar på fråga 1988/89:6 om åtgärder för att stävja fusk med statliga bostadslån

Anf. 73 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST:

Herr falman! Agne Hansson har frågat mig vilka åtgärder regeringen är beredd aff vidta för att stävja fusket med statliga bostadslån. I en rapport som den dåvarande bostadsstyrelsen lämnade till regeringen i juni i år redogörs för en efferhandsgranskning av 359 ombyggnadsobjekf som fick slutligt lånebeslut under år 1983. Granskningen hade föregåtts av stickprovs- och specialkonfroller av ytterligare 369 ombyggnadsobjekt, också de främst ur 1983 års årgång. Dessa stickprovskontroller företogs under budgetåren 1983/84 och 1984/85.

Om ett bostadslän felaktigt har betalats ut på grund av oriktiga uppgifter frän sökanden, kan det utbetalda beloppet återkrävas. Regeringen skärpte redan våren 1984 de lånesökandes ansvar för uppgifternas riktighet. Samtidigt stärkte bostadsstyrelsen kostnadsgranskningen vid låneprövningen.

Bosfadssfyrelsen har därefter under en följd av år fått särskilda medel för att kontrollera de utbetalningar som hänför sig till fiden före dessa åtgärder. Det är resultatet av dessa kontroller som nu redovisats. Frågan om det i dessa fall finns sådana inslag av fusk att återkrav kan riktas mot låntagarna prövas nu i ett antal fall av regeringen.

Åtgärder har alltså redan vidtagits för atf stävja missbruk av statliga län och subventioner till ombyggnad. Dessa åtgärder har också redovisats till riksdagen, bl. a. i 1984 års budgetproposition.

Jag vill dock understryka att allt måste göras för atf undvika att felakfigheter begås vid fördelningen av lån och bidrag. Om det behövs, är jag beredd att föreslå ytterligare skärpningar i fråga om kostnadskontrollen, utöver vad som redan genomförts. De fall som Agne Hansson här far upp hänför sig emellerfid fill fiden före de skärpningar i fråga om läneprövningen som jag nu har redovisat. De kan därför inte tas som bevis för att den kontroll som nu utförs är otillräcklig.

Anf. 74 AGNE HANSSON (c):

Herr falman! Jag ber atf fä tacka bostadsminisfern för svaret.

I och med det avlämnade svaret har Ulf Lönnqvist för första gången tagit

fill orda här i kammaren i den nya uppgiften som bosfadsminisfer. Jag vill

gärna hälsa honom välkommen på den nya posten. Det är mänga, viktiga och

80 svåra problem som väntar på lösningar genom hans insatser. Jag utgår ifrån

att vi i det här sammanhanget kommer att få mycket med varandra att göra, och det ser jag fram emot. Ännu mer kommer vi naturligtvis att få med varandra att göra om ingenting händer eller om beskeden från regeringen bUr vaga.

Jag vill inte påstå att jag i det här fallet fått ett vagt besked från bostadsminisfern. I svaret görs en redovisning av den kontrollskärpning som har gjorts. Dessutom uttalar bostadsministern att han är beredd att ytterligare skärpa kontrollen, om det skulle vara befogat. Det tycker jag är bra. Vi är från flera synpunkter överens om att fusk inte är försvarbart.

Men svaret borde kanske ytterligare förtydligas; det saknas en bit. Det kan ju finnas olika orsaker fill fusk, och det kan göra att man inte bara behöver skärpa kontrollen - lånereglerna kan vara krångliga och besvärUga. Jag skulle önska ett besked också om huruvida regeringen är beredd att se över lånereglerna, om det skulle visa sig att det också där finns orsaker fill att det fuskas.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om reglerna för bostadsanvisning

Anf. 75 Bosfadsminisfer ULF LÖNNQVIST:

Herr talman! Jag vill tacka Agne Hansson för de vänliga orden. Jag hoppas också att det skall bli ett bra meningsutbyte och ett meningsfullt samarbete mellan riksdagen och regeringen i de viktiga bostadsfrågorna.

Om det skulle visa sig att fusk kan stävjas inte enbart genom kontrollåtgärder utan även genom en ändring av bestämmelser finns det anledning att göra de behövliga korrigeringarna. Jag tror att Agne Hansson och jag är ganska överens i den här frågan.

Anf. 76 AGNE HANSSON (c):

Herr talman! Jag ber atf få tacka bostadsministern för det ytterligare förtydligandet. Jag tycker att det är viktigt att vi från ansvarigt håll kan ge beskedet att det är bättre att det blir rätt från början än att man skall behöva hålla på och kräva fillbaka pengar i sådana fall som det nu kan bU fråga om. Det måste bli klara, enkla låneregler, och det måste finnas ett ansvar, som kan utkrävas, för att de reglerna följs, så att det inte fuskas. Det är oerhört angeläget. Jag tackar än en gång för de besked jag här har fått.

Överläggningen var härmed avslutad.

23 § Svar på fråga 1988/89:23 om reglerna för bostadsanvisning

Anf. 77 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST:

Herr falman! Ylva Johansson har frågat mig vilka åtgärder som jag tänker vidta för att snabbt göra fler bosfäder tillgängliga för alla dem som står i bostadsköer, av vilka många är ungdomar.

Jag delar Ylva Johanssons uppfattning att den nuvarande situationen på bostadsmarknaden, särskilt i storstadsområdena, är allvarlig.

Bostadsbristen drabbar särskilt de unga som är på väg in på bostadsmarknaden. Därför är det väsenfligt aff bostadsbyggandet är tillräckligt omfattande. I år kommer ca 47 000 lägenheter att börja byggas. Det är också vikfigt att

6 Riksdagens protokoll 1988/89:7- 9

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om reglerna för bostadsanvisning

de ungas behov av små lägenheter kan tillgodoses. Detta sker inte automatiskt.

För att stimulera kommunerna aff både i nyprodukfionen och beståndet fa fram bostäder som kan efterfrågas av unga har riksdagen beslutat om ett särskilt ungdomsbosfadssföd fill de kommuner som har brist på bostäder lämpUga för unga. Erfarenheterna från de kommuner som tagit sitt ansvar för de ungas situation genom atf utnyttja detta stöd är mycket goda. Det är angeläget att fler kommuner tar initiativ på detta område.

Riksdagen har också på förslag av regeringen beslutat om en ny lag om kommunal bosfadsanvisningsräff som ger kommunerna stora möjligheter aff få fillgång till bostadslägenheter för förmedling. Det ankommer nu på kommunerna att utnyttja denna möjlighet som infördes den 1 januari 1988.

Utöver dessa åtgärder som redan är vidtagna kommer jag att närmare analysera förutsättningarna för atf genom restrikfioner på annat byggande ytterligare öka bostadsbyggandet i områden med brist och därefter utan dröjsmål återkomma till riksdagen med förslag.

I dagens bristsituafion är det väsentligt att alla tillgängliga lägenheter ställs till bostadsmarknadens förfogande. Jag har därför givit en grupp inom bostadsdepartementet i uppdrag atf utreda om de många övernatfningslä-genheferna i våra storstäder kan användas fill permanentbosfäder. Detta kan kanske möjliggöras om kommunerna för aff underlätta för företag med behov av övernaffningslägenhefer bygger särskilda s. k. lägenhefshofell. Defta är i enlighet med de åtgärdsförslag som regeringen presenterade i årets budgetproposifion i den samlade redovisningen av ungdomsfrågor.

Arbetsgruppen skall vidare se över de regler som syftar fill att förhindra att bostadslägenheter används för kontors- och andra ändamål.

Gruppen skall arbeta snabbt och redovisa sina förslag före årsskiftet.

Jag avser också att inom kort lämna filläggsdirektiv fill bosfadsrätfsufred-ningen att pröva ändringar i bostadsräftslagsfiffningen som bl. a. syftar till att förbehålla bostadsräftslägenhefer för fysiska personer.

Anf. 78 YLVA JOHANSSON (vpk):

Herr talman! Jag vill tacka bostadsminisfern för svaret på min fråga. Det är ett svar som jag på flera sätt tycker är posifivt.

Jag ställde frågan därför att bostadssituationen i allt fler kommuner är ohållbar, och för många ungdomar är situationen katastrofal. Bakom varje anonymt könummer i bostadsförmedlingarnas register gömmer sig en människa och hennes livssituation.

I Storstockholm består bostadskön av närmare 65 000 människor som infe ens har ett andrahandskonfrakt eller är trångbodda. Det är människor som inte har någon bostad. Jag är därför glad att bostadsministern delar min uppfattning aff den nuvarande situationen är allvarlig.

Jag och många andra bostadslösa hoppas atf den arbetsgrupp som nu skall göra en utredning angående de många övernaftningslägenheferna i storsfäderna kommer att presentera ett förslag som innebär aff de bostadslägenheter där ingen är mantalsskriven skall gä fill bostadsförmedlingen. Den förhoppningen är också i linje med Hyresgästföreningens krav.

Jag tycker att det är bra att bostadsministern bedömer aff flera olika

åtgärder behöver vidtas för att snabbt fä fram ytteriigare lägenheter. Läget är Prot. 1988/89:9

13 oktober 1988

Om nybyggnadsläneförordningen

akut och, som bosfadsministern själv säger, alla tillgängliga lägenheter måste ställas till bostadsmarknadens förfogande. Med tanke på att den nya lagen om kommunal bosfadsanvisningsräff endast fillämpas i sex kommuner i dag undrar jag om bostadsminisfern är beredd att vidta några tvingande åtgärder för att göra så att de bostadslägenheter som, är lediga blir tillgängliga för bostadsförmedlingarnas köer.

Anf. 79 Bosfadsminisfer ULF LÖNNQVIST:

Herr falman! Ylva Johansson, den nya lagen har varit i kraft sedan årsskiftet. Det är en ganska kort tid. Jag tycker att det är rimligt att kommunerna får en chans aff börja fillämpa lagen. Men om kommunerna infe är beredda atf göra detta, så aff vi infe fär den effekt som den nya lagen möjliggör och som både Ylva Johansson och jag hoppas på och förväntar oss, finns det anledning aff överväga andra åtgärder.

Anf. 80 YLVA JOHANSSON (vpk):

Herr talman! Skall jag tolka detta svar som att bostadsministern är beredd att vidta lagstiftande åtgärder om det visar sig att kommunerna inte använder sig av denna lag?

Överläggningen var härmed avslutad.

24 § Svar på fråga 1988/89:87 om nybyggnadslåneförordningen

Anf. 81 Bosfadsminisfer ULF LÖNNQVIST:

Herr falman! Med hänvisning fill en av den 30 juni 1988 beslutad ändring av bestämmelserna om den garanterade räntan för nybyggda småhus avsedda för uthyrning har Agne Hansson frågat mig vilka mofiv regeringen har för att ge ändringen i nybyggnadslåneförordningen retroaktiv verkan.

Bakgrunden till ändringen var en skrivelse från bosfadssfyrelsen, där
styrelsen fäste regeringens uppmärksamhet på att gällande bestämmelser
gjorde det möjligt för den som bygger ett egnahem åt sig att få,2,35 %
garanterad ränta i stället för 4,9 % genom att formellt lå[fa ett av honom
bildat handelsbolag äga huset. , ,

Det bedömdes som oacceptabelt att inte avsedda och klart orimliga effekter av länebesfämmelsernas utformning får stå kvar under den tid som ett sedvanligt ikraftträdande skulle ha medfört. Det måste också ha framstått som uppenbart för de lånsökande atf effekten inte var avsedd, eftersom det krävdes en särskild juridisk konstruktion, vars enda syfte var aff kringgå de villkor som enligt riksdagen skall tillämpas för lån fill egnahem.

Anf. 82 AGNE HANSSON (c):

Herr talman! Jag,ber att fä tacka bostadsminisfern för svaret som jag faktiskt blev litet konfunderad över. Jag har begärt atf fä motiverat varför denna ändring har gjorts retroaktiv, dvs. ändringen skall gälla även för sådana lån som har beviljats men infe utbetalats.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om nybyggnadslåneförordningen

Det ena motivet som jag har kunnat finna är att man från regeringens sida egentligen inte kunde förutse följderna av ändringen av lånebestämmelserna vi har. Det andra motivet skulle vara att den lånsökande borde själv förstå att det hela är så orimligt att man inte ens skulle behöva göra några kalkyler.

Jag tycker att det är svaga motiv för att genomföra en sådan ändring. Dessa lånebeslut är i praktiken avtalsöverenskommelser mellan två parter. Denna ändring blir alltså ett klart avtalsbrott, även om det naturligtvis är vissa orimliga konsekvenser i innehållet.

Staten har alltså beviljat ett län under vissa förutsättningar, reglerna ändras och det blir betydande ökande kostnader för den enskilde - kanske 15 000 till 20 000 kr. för en bostad.

Denna ryckighet är en oerhört besvärande situation. Den har varit bekant sedan en lång tid tillbaka. Jag skulle vilja veta om regeringen och den nya bosfadsministern är beredd att ge besked om att det nu är slut på denna ovisshet och ryckighet.

Anf. 83 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST:

Herr talman! Jag utgår ifrån att bostadsutskottets ordförande Agne Hansson delar min bedömning att såväl på detta område som det vi tidigare diskuterade skall alla former av fusk och kringgående av bestämmelser motverkas och åtgärdas.

I denna fråga är det att säga att ändringen gjordes därför att bolagets ägarskap inte ändrar på möjligheterna för den egentliga ägaren av huset att tillgodogöra sig underskottsavdragen pä samma sätt som om bolagets ägare själv ägde huset.

Det är också att säga att det kan inte rimligen hävdas att de låntagare som berörs har utsatts för en orättvisa, eftersom regeländringen inte leder till att de får ett sämre räntebidrag än det som de rätteligen skulle ha haft. Man kan alltså säga att juniändringen snarast är ett klarläggande av det som redan gäller.

Sedan är det så att räntebidrag inte regleras genom avtal utan genom offentligrättsliga regler.

Anf. 84 AGNE HANSSON (c):

Herr talman! Jag delar bostadsministems bedömning, att reglerna skall vara klara så att det inte skall gå att fuska, och man skall inte heller kunna kringgå dem.

Men vad har bostadsministem att säga t. ex. till en juridisk person som har beviljats ett lån med de givna villkoren? Upphandling har skett och avtal slutits med entreprenörer, och så ändras då villkoren på ett sådant sätt att de årliga kostnaderna ökar med mellan 15 000 och 20 000 kr.

Det är klart att det är en helt förändrad situation för en sådan byggare, även om man kan ha uppfattningen att kalkylerna har byggts på orimliga lånevillkor, som egentligen regeringen och ingen annan har författat. Vad har bostadsministern för besked att ge i en sådan situation?

Jag tycker inte att det är rimligt att laborera med retroaktiv verkan i lagstiftningen.

Anf. 85 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST: Prot. 1988/89:9

Herr talman! Det som finns att säga sade jag i mitt förra inlägg, och det är 13 oktober 1988

Om bostadsproduktionen

jag beredd att upprepa: Denna låntagare har inte utsatts för en orättvisa,

eftersom regeländringen inte leder till att han får ett sämre räntebidrag än det

han rätteligen skulle ha haft eller det som tillkommer andra egnahemsägare.

Anf. 86 AGNE HANSSON (c):

Herr talnjian! Men den garanterade räntan ändras ju, och upptrappningen fördubblas i tiden. Det kan väl ändå inte vara samma ekonomiska fömtsättningar för ett lån vid de tvä tillfällena, före ändringen och efter ändringen. Där förstår jag inte bostadsministern, om jag skall vara ärlig.

Anf. 87 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST:

Herr talman! Eftersom Agne Hansson och jag är överens om att man icke skall kringgå de regler som gäller, är det väsentliga i det här sammanhanget att den som har berörts icke får sämre villkor än vad han rätteligen skulle ha haft, om de av riksdagen fastställda bestämmelserna fått gälla.

Anf. 88 AGNE HANSSON (c):

Herr talman! Men nu var det ju på det sättet, herr bostadsminister, att det fanns andra regler i författningen vid lånets beviljande, och det var detta som kalkylen byggdes på. Det är klart att den som bygger måste gå på den författning som finns, även om han i bakhuvudet kanske kunde ana att regeringen menat någonting annat, trots att det inte stod i författningen.

Det kan väl ändå inte krävas av en låntagare eller en byggare att han skall tro att det som står i länereglema betyder någonting annat än vad som står där. Det är den fattade bokstaven han har gjort byggets kalkyl på.

Överläggningen var härmed avslutad.

25 § Svar pi friga 1988/89:11 om bostadsproduktloiien

Anf. 89 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST:

Herr talman! Birgit Friggebo har frågat mig när det, som hon uppfattat det, socialdemokratiska vallöftet från år 1982 att bygga 47 000 lägenheter per år skall uppfyllas.

Svaret på Birgit Friggebos fråga är: I är.

När den socialdemokratiska regeringen trädde till år 1982 stod byggbranschen allvarligt försvagad efter en lång följd av år av tillbakagång. Det fanns då uppemot 40 000 tomma lägenheter, som hushållen inte hade råd att bo i. Den långsiktiga bostadsförsörjningsplaneringen var körd i botten. Kommunerna vågade, av rädsla för att stå med ännu fler tomma lägenheter, inte ta fram nya projekt.

12 % av byggnadsarbetarkåren stod utan arbete. Regeringen insåg att man i den svåra situationen måste slå vakt om byggsektorn så att den kunde klara de behov vi långsiktigt har i landet. Därför sattes stimulanser in direkt för att bryta nedgången. Ett exempel från bostadssektorn är ROT-programmet.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om bostadsproduktionen

Under tiden 1983-1986 byggdes nära 100 000 lägenheter om.

Under de socialdemokrafiska regeringsåren, och med den ekonomiska polifik som har förts, har Sverige återhämtat sig. De löntagare som under åren 1976-1982 förlorade en månadslön i reallön har åter fått ökade realinkomster. Efterfrågan pä bosfäder och på byggnadsindustrins tjänster i allmänhet har därför stigit snabbt och med stor kraft.

De outhyrda lägenheterna är borta. De har i stället ersatts av bostadsbrist. Samtidigt har bostadsbyggandet ökat kraftigt. Enligt plan- och bostadsver-kefs uppskattning kommer omkring 47 000 bostäder atf börja byggas under år 1988. Det är vikfigt att ökningen fortsätter också under år 1989.

Anf. 90 BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Jag ber aff få tacka bostadsministern för svaret. Även om "omkring 47 000 bosfäder" troligen betyder snarare under än över 47 000, är ändå den nye bostadsminisfern att gratulera till atf uppnå det som den förre ministern har jobbat med i sex är och misslyckats med.

Alla minns 1982. Ett av de mest centrala löftena iden socialdemokratiska valkampanjen var att öka byggandet med 5 000 lägenheter från 42 000, alltså till 47 000. Olof Palme lovade i nästan vartenda tal att socialdemokraterna skulle fä i gång ekonomin genom att bygga bosfäder. Det är alltså inte bara så som Ulf Lönnqvist försöker göra troligt här, att jag personligen skulle ha uppfattat detta som ett löfte. Det finns skriftliga bevis.

Socialdemokraterna hann inte mer än in i kanslihuset, så minskade bostadsbyggandet drastiskt, och botfen nåddes 1985, då det byggdes 27 500 lägenheter. Det här betyder atf socialdemokraterna har snuvat sina väljare, som trodde på löftet, på nästan 70 000 lägenheter. Dessutom har under de här åren en behövlig bostadsreserv om ca 40 000 lägenheter mer eller mindre försvunnit. Det vet varje person som sysslar med bostadsmarknaden, atf man måste ha ett lager för att marknaden skall fungera.

Socialdemokraterna har alltså ingenfing aff slå sig för bröstet för. Här står de med ett bortfall på ca 100 000 lägenheter. Det gär inte atf med kvirr om de borgerliga åren bortförklara att socialdemokraterna har legat under de borgerliga årens byggande vartenda är. De som lider av det är de bostadslösa.

Jag skulle vilja fråga bosfadsministern, som är. van att sprida löften omkring sig när det gäller bostadspolitiken: När kan de bostadslösa få en egen fast lägenhet med ett egefkonfrakt?

Anf. 91 Bosfadsminisfer ULF LÖNNQVIST:

Herr talman! Nedgången i bostadsbyggandet fog verklig fart under de år som Birgit Friggebo hade ansvaret för detta område. I takt med att de ekonomiska fömtsättningarna för människor blev allt sämre sjönk också deras möjlighet atf efterfråga bosfäder. Defta var den viktiga och intressanta följden och resultatet av de borgerliga regeringsåren, såsom de kunde avläsas när vi fog över. För oss gällde det att försöka vända denna nedåtgående utveckling.

Det fick man göra dels genom att sätta in insatser pä ombyggnadsområdet, dels genorn atf successivt öka bostadsbyggandet..

Under perioden 1983-1988 kommer vi i Sverige atf sammanlagt ha

färdigställt ungefär 210 000 nya lägenheter. Om man till dem lägger de 40 000 tomma, som var arvet efter Birgit Friggebo, innebär det att under sexårsperioden i runt tal en kvarts miljon nya bostäder har ställts fill bostadsmarknadens förfogande. Detta betyder i medeltal 40 000 lägenheter per år.

Vi kommer atf fortsätta ansträngningarna för att på olika sätt stimulera bostadsbyggandet. Jag har sagt i ett tidigare frågesvar här i dag att det kan betyda att vi får styra över resurser från annat byggande till bostadsbyggande. Vi tycker nämligen att det är mycket väsentligt att komma till rätta med bostadsbristen. Det kan vi bara göra om vi får ordentlig fart på byggandet.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om bostadsproduktionen

Anf. 92 BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Det intressanta är ju det löfte som gavs i 1982 års valrörelse då man med den kännedom man hade om situafionen lovade att man omedelbart skulle öka med 5 000 lägenheter per år upp till 47 000 lägenheter.

Nu försöker Ulf Lönnqvist att fillgodoräkna sig dels det byggande som ägt mm under de sex åren, dels de 40 000 tomma lägenheter som försvunnit och säger att det tillförts 40 000 lägenheter per år.

Ministern får gärna fillgodoräkna sig de tomma lägenheterna. Det betyder i varje fall aff man varje år under dessa sex år har legat under den tillförsel som skedde under de borgerliga åren.

Det intressanta är det löfte som gavs och som har svikits fullt ut.

Jag fick inte något svar på min fråga, den som de bostadslösa nu ställer sig: När skaU de få ett eget fast kontrakt? Vad har bostadsminisfern för svar aff ge dem?

Man kan inte hänvisa till atf kommunerna har ansvaret, som det brukar heta. Vad socialdemokraterna gjort är ju aff regeringen gav ett löfte centralt för hela Sverige.

Anf. 93 Bosfadsminisfer ULF LÖNNQVIST:

Herr falman! Det vi lovade i valrörelsen 1982 var inte i första hand aff öka nyprodukfionen av bosfäder. Målet måste i stället vara att söka stoppa den nedgång som man då kunde registrera. Det var vad vi sade i valrörelsen, och nog har vi stoppat nedgången, nog har vi vänt den till en posifiv utveckling. Vi kommer aff fortsätta våra ansträngningar aff öka bostadsbyggandet på ett sådant sätt aff vi kan lösa den akuta bristsituation som finns i många av Sveriges kommuner. Det kommer vi atf kunna göra om vi kan fortsätta atf driva en ekonomisk polifik som är så framgångsrik som den vi haft under de gångna åren. Den har gjort att människor ånyo har möjlighet att efterfråga en bostad. Det är det första och vikfigaste kriteriet för atf man skall kunna öka byggandet. Det är dessa insatser för ett intensifierat bostadsbyggande som vi skall fortsätta. Då har människor anledning att se framtiden an med tillförsikt också på bostadsområdet.

Anf. 94 BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Jag noterar aff bostadsminisfern inte vill ge något svar pä min fråga och fill de bostadslösa. Vi får hoppas att det är slut på denna typ av löften ifrån socialdemokraterna.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om marinekologisk forskning rörande Östersjön

Ulf Lönnqvist vet ju att det är bara dumheter som han säger. Han talar mot bättre vetande när han säger att socialdemokraterna i valrörelsen 1982 skulle ha sagt att de skulle hejda nedgången och att de sedan har brufit den.

De lovade 5 000 fler lägenheter omedelbart. Vad som hände var aff byggandet gick ned drastiskt från 42 000 till 37 000, sedan ned fill 34 000 och därefter ned till 27 000, varefter det så småningom vände.

Överläggningen var härmed avslutad.

26 § Svar på frågorna 1988/89:20 och 62 om marinekologisk forskning rörande Östersjön

Anf. 95 Utbildningsminister LENNART BODSTRÖM:

Herr talman! Rolf L Nilson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd vidta för att tillmötesgå kraven på att den marinekologiska forskningen skall få finnas kvar vid universitetet i Lund. Sven-Olof Petersson har frågat miljö-och energiministern hur frågan om ett havslaboraforium i södra Östersjön utreds. Frågan har överlämnats fill mig för besvarande.

Regeringen uppdrog den 8 oktober 1987 åt universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) att lämna förslag fill hur ett sysfem med baslaboratorier för marin naturvetenskaplig forskning i landet skulle organiseras. Regeringen uppdrog också den 28 juli 1988 att i samband härmed beakta vad jordbruksutskottet vid behandling av propositionen om miljöpolitiken inför 1990-falef anfört om bl. a. den marina forskningens resurser. UHÄ har ännu infe redovisat detta uppdrag. Något förslag om att den marinekologiska forskningen i Lund skall läggas ned föreligger således inte i utbildningsdepartementet. Av naturliga skäl har UHÄ heller inte redovisat något förslag med anledning av det riksdagsbeslut som Sven-Olof Petersson hänvisar till. Jag har därför ännu infe haft anledning att fa ställning fill de frågor som Rolf L Nilson och Sven-Olof Petersson tar upp. Enligt vad jag inhämtat kommer UHÄ;s förslag att föreUgga inom kort.

Med hänsyn till miljösituationen i haven är marinekologisk forskning ett mycket vikfigt forskningsområde. Därför är det angeläget att finna en organisafion som på bästa sätt utgör ett stöd för verksamheten. Det är med detta som utgångspunkt som vi kommer atf behandla och fa ställning fill UHÄ:s kommande förslag.

Anf. 96 ROLF L NILSON (vpk):

Herr talman! Jag får börja med att tacka utbildningsministern för svaret.

Det är rikfigt att det inte finns något förslag om atf lägga ned den marinekologiska forskningen vid Lunds universitet. Problemet är att marinekologin i Lund inte berörs i UHÄ:s utredning om marina insfifuf, men den berörs av denna utredning. Utredningen talar om satsning på fre marina institut i Sverige: i Umeå, Stockholm och Göteborg, anknutna till universiteten där. Den forskning och undervisning som bedrivits vid Lunds universitet nämns bara i förbifarten på ett ställe där det sägs att man möjligtvis skall kunna utnyttja de kunskaper och erfarenheter som finns i Lund.

Detta har av flera skäl väckt oro i Lund. Den marinekologiska forskningen arbetar där med små resurser. Den är till 100 % externfinansierad, och den lever i lånade lokaler.

Man räknar med att om satsningarna görs vid dessa tre marina institut så kommer de fasta tjänsterna att hamna där. Det kommer att ge en forskar- och kompetensflykt. Den kompetens som finns i Lund riskerar att splittras. På sikt skulle konsekvensen kunna bli att forskningen upphör i Lund.

Detta måste knyta an till de samhällsintressen, de lokala och regionala intressen, som är kopplade till den här forskningen och manifesterade i rapporterna om förgiftningen av Öresund. Den lokala kännedomen finns i Lund. Det manifesterades i ett folkligt engagemang i den stora demonstrationen den 4 september då 10 000 helsingborgare var ute på gatorna.

Jag vill fråga om utbildningsministern är beredd att se till att den matematisk-nafurvetenskapliga fakulteten i Lund får de ekonomiska resurser som gör det möjligt för den att satsa på den här forskningen och att leva vidare och utvecklas.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om marinekologisk forskning rörande Östersjön

Anf. 97 SVEN-OLOF PETERSSON (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka utbildningsministern för svaret på den fråga som jag ställde till miljö- och energiministern. Jag hade givetvis hoppats att svaret på frågan skulle ha varit av en annan lydelse och haft ett annat innehåll, kanske ett mera positivt innehåll än vad nu var fallet.

Riksdagen har vid åtskilliga tillfällen behandlat detta ärende om ett havslaboraforium. Senast skedde det i samband med jordbruksutskottets betänkande 1987/88:4. Utskottet bedömde att ett Östersjölaboratorium skulle kunna göra väsentliga insatser, framför allt i vad gäller det kustnära fisket. Utskottet förordade således att ärendet skulle utredas vidare, men att det inte skulle ta resurser från redan befintliga laboratorier.

Vi vet i dag att en lång rad förändringar av miljöförhållandena i Östersjön har observerats. Dessa förändringar har skett mycket drastiskt under de senaste decennierna. Detta gäller exempelvis skador orsakade av bl. a. utsläpp av svårnedbrytbara gifter, liksom påverkan av nedfall från luften.

När det gäller Sveriges matfisk, kommer 80 % av fisken från Östersjön. Den ojämförligt största mängden kommer från den södra delen. Yrkesfiskare har under de senaste åren fått allt sämre fångster, och därmed också sämre utkomstmöjligheter. Våra kunskaper om havsmiljön och påverkan av densamma är alltför begränsade. Därför måste vi givetvis intensifiera forskningen.

Skall jag tolka statsrådets svar på min fråga så att vi kommer att få havsforskning till sydöstra Sverige och att den kan komma att bli kopplad till och bli en del av den högskola som nu kommer att startas i Blekinge?

Anf. 98 Utbildningsminister LENNART BODSTRÖM:

Herr talman! Jag skall medge att jag har uttryckt mig försiktigt, eftersom

jag inte har den slutliga lydelsen av universitets- och högskoleämbetets

förslag. Jag har emellertid förstått att i de underremisser som universitets- och

högskoleämbetet har inhämtat, bl. a. från universiteten i Göteborg och

Prot. 1988/89:9 Lund, så understryker man starkt betydelsen av ett samarbete. I yttrandet

13 oktober 1988 från Göteborgs universitet framhålls bl. a. aff man förutsätter atf den marina

~ [ '. forskning och undervisning som för närvarande förekommer i Lund skall

f .. fortsätta, på minst nuvarande nivå. Göteborgs universitet, som skall fä ett av

* de tre baslaboraforierna, förutsätter vidare aff som en konsekvens av aff

marin forskning i södra Sverige får ett adekvat stöd, skall Lund ges en

specifik roll i det marina institut som föreslås bli förlagt till Göteborgs

universitet.

Det jag nu sagt hoppas jag antyder att Lunds universitet kommer att ha en vikfig roll atf spela i den marinekologiska forskningen.

Anf. 99 ROLF L NILSON (vpk):

Herr falman! Det andra svaret som utbildningsministern gav var betydligt mera posifivt än det första. Jag får tacka för defta svar.

Anf. 100 SVEN-OLOF PETERSSON (c);

Herr talman! Jag bara noterar aff min fråga infe fick något svar i statsrådets anförande här i kammaren.

Jag förutsätter emellerfid aff sydöstra Sverige, som är den mest framträdande delen av vårt land i vad gäller fisket och fiskets utveckhng, kommer att få sådana resurser aff vi även framgent kan se Östersjön som ett levande hav och kan fa fill vara de naturfillgångar och de naturrikedomar som fisken utgör i denna del av vårt land.

Överläggningen var härmed avslutad.

27 § Svar på fråga 1988/89:27 om ett nytt anslags- och styrsystem för högskolan

Anf. 101 Utbildningsminister LENNART BODSTRÖM:

Herr talman! Lars Leijonborg har frågat mig när regeringen avser atf lägga proposifionen om ett nytt anslags- och styrsystem för högskolan.

En allmän utveckling av formerna för budgetering och styrning av hela den statUga verksamheten pågår för närvarande. Regeringens allmänna överväganden i denna fråga har redovisats i kompletteringspropositionen oeh behandlats av riksdagen i våras.

Avsikten är att ett nytt system skall träda i kraft successivt under budgetåren 1991/92-1993/94. Genom de redovisningar av de kommande förändringarna som gjordes i kompletteringsproposifionen klarlades i sina huvuddrag vad som kommer att gälla också för verksamheten inom högskolan.

Förändringarna innebar att önskemål, som sedan länge uttryckts från
företrädare för högskolorna, kommer att bli fillgodosedda. Det gäller bl. a.
de förbättrade förutsättningarna för mer långsikfig planering, som de
treåriga budgetperioderna kommer aff medföra. Det gäller också t. ex. den
ökade rörlighet som ligger i den nya anslagsfypen ramanslag. Ökad
90 uppmärksamhet skall ägnas åt uppföljning och utvärdering av atf den statliga

verksamheten möter högt ställda krav. För högskolan, vars hela verksamhet går ut på att svara för hög kvalitet i forskning och högre utbildning, kan infe heller detta vara annat än positivt.

Det nya statliga budgetsystemet måste givetvis preciseras och konkretiseras för högskolesektorn. Med de besked i huvudfrågorna, som gavs genom kompletteringsproposifionen, har regeringen gjort bedömningen aff presentationen av vad som skall gälla särskilt för högskolan kunde anstå över sommaren.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om ett nytt anslags-och styrsystemför högskolan

Anf. 102 LARS LEIJONBORG (fp):

Herr falman! Jag ber att få tacka för svaret. Det utgör ett nytt egendomligt inslag i ett ärende vars handläggning har varit mycket egendomlig. Det började för snart fyra år sedan när statsrådets företrädare Lena Hjelm-Wallén meddelade riksdagen aff man i utbildningsdepartementet hade dragit i gång ett arbete för aff ge högskolan ett nytt anslagssysfem.

Statsrådet återkom själv étt år senare och meddelade att arbetet pågick. Så småningom fick vi en proposition om bl. a. avskaffande av regionsfyrelserna. Man sade då aff den bara skulle sés som en del av ett större arbete som riksdagen så småningom skulle få fa del av. Ett enhälligt utbildningsutskott skrev att vi vill ha detta förslag till riksdagen i budgetproposifionen 1988. Något sådant förslag kom infe, men i proposifionsförfeckningen återfann vi ett löfte om ett sådant förslag. Våren gick emellerfid, och ingen proposifion kom.

Nu meddelar statsrådet aff defta förslag i själva verket lades fram i kompletteringspropositionen, eftersom de allmänna regler som fanns där om statsförvaltningen även skall gälla högskolan.

Man frågar sig då om de socialdemokrater i riksdagens revisorer som i maj, betänkandet är daterat den 18 maj, krävde att vi skall få ett nytt anslagssystem för högskolan, inte var medvetna om att detta i själva verket redan var presenterat. Sanningen är naturligtvis att de allmänna resonemang som fanns i kompletteringsproposifionen infe på något sätt ger svar på alla de frågor som högskoleenheterna nu har anledning aff ställa.

När statsrådet säger aff besked "kunde anstå över sommaren" måste jag -mot bakgrund av vad som har hänt under de senaste fyra åren - fråga: Vilken sommar? Det har ju varit en vacker höst - är det indiansommaren som statsrådet avser? När kommer i så fall besked om detta? Eller är det efter nästa sommar som vi får besked?

Anf. 103 Utbildningsminister LENNART BODSTRÖM: Herr talman! Avsikten är att ett nytt anslagssystem för också den grundläggande utbildningen skall kunna införas så att det sker en samordning med det treårsprogram som vi har för forskningen. Det betyder att den nu löpande treårsperioden för forskningsprogram bör gå ut för att det skall kunna ske en ersättning samtidigt som vi startar ett treärsprogram för grundutbildningen.

Jag menar att vi på högskolans område i vårt utredningsarbete ligger före övriga delar av statsförvaltningen men aff det nya systemet bör samordnas med vad som gäller för statsförvaltningen i övrigt.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om ett nytt anslags-och styrsystemför högskolan

Anf. 104 LARS LEIJONBORG (fp):

Herr talman! Det var en synnerligen försåtlig formulering att redovisningen "kunde anstå över sommaren", eftersom jag nu tolkar utbildningsministern så att han avser att presentera detta i samband med att den forskningspolitiska propositionen presenteras. Då avses tydligen sommaren 1989. Jag måste säga att jag ställer mig helt frågande inför detta.

Detta är en viktig fråga. Det handlar mycket om möjligheterna att avbyråkratisera högskolan och om möjligheterna att föra besluten närmare de verksamma, närmare en lokal arbetsmarknad osv. Jag tycker det är en utomordentligt viktig reform, och riksdagens revisorer har enhälligt påpekat att för att få ordning på ekonomistyrningen beträffande högskolan behöver vi detta system.

Var är resultatet av det arbete som uppenbarligen har bedrivits inom utbildningsdepartementet? Har arbetet i utbildningsdepartementet ersatts av ett arbete inom finansdepartementet eller civildepartementet? Får vi ingen redovisning för vad som skall gälla för högskolan?

Anf. 105 Utbildningsminister LENNART BODSTRÖM:

Herr talman! Ett treårsprogram för grundutbildningen kommer att föreläggas riksdagen samtidigt med att ett treårsprogram för forskningen presenteras. De två delarna knyts därigenom ihop.

Därmed har jag inte sagt att principfrågan om anslagssystemet skall behöva vänta ända till den tidpunkt då det gemensamma treårsprogrammet för hela högskolesektorn läggs fram.

Anf. 106 LARS LEIJONBORG (fp):

Herr talman! Detta är en mycket intressant fråga för högskolan. Många är intresserade av vad regeringen har för tankar.

När statsrådet i sitt svar skriver att "presentationen av vad som skall gälla särskilt för högskolan kunde anstå över sommaren", måste väl statsrådet -allvarligt talat - ha syftat på sommaren 1988? Det innebär då att vi någon gång i höst skall få veta vad ni tänker er.

Med tanke på att vi nu är i mitten på oktober skulle det vara intressant att få veta vad som menas med "efter sommaren".

Anf. 107 Utbildningsminister LENNART BODSTRÖM: Herr talman! Lars Leijonborgs recensioner av olika årstider tycker jag inte är så väsentliga.

Jag vill framhålla att ett förslag som riksdagen kan ta ställning till när det gäller att fastlägga principerna kommer att framläggas i så god tid att det inte innebär någon svårighet att sedan komma fram till en gemensam budgetbehandling beträffande högskolans forskning och grundutbildning.

Anf. 108 LARS LEIJONBORG (fp):

Herr talman! Jag konstaterar att utbildningsministem - trots att arbete har bedrivits i hans departement i snart fyra år - fortfarande inte kan ange när regeringen avser att lägga fram den proposition som aviserades i propositionsförteckningen i januari 1988.

Överläggningen var härmed avslutad.

28 § Svar på fråga 1988/89:63 om utbildning för hemtjänsten

Anf. 109 Utbildningsminister LENNART BODSTRÖM:

Herr talman! Lena Öhrsvik har frågat mig varför landstingen kan hindra en kommun att inom gymnasieskolan inrätta social service- och omvårdnadslinje.

Inom den del av gymnasieskolan som kommunerna i allmänhet har ansvaret för finns en tvåårig social servicelinje. Utbildningen på denna linje leder bl. a. till kompetens att arbeta i äldreomsorgen.

I höst startar ett försök med en modernare utbildning - den treåriga omvårdnadslinjen. Den skall ge en dubbel kompetens, nämligen för arbete antingen i kommunens sociala hemtjänst eller också i landstingets hälso- och sjukvård.

Denna nya och längre utbildning kan ses som en variant av dagens vårdlinje, som normalt har landstinget som huvudman, vilket bl. a. är motiverat av att landstingets sjukhus och övriga inrättningar vanligtvis används för den omfattande praktikutbildningen.

Av dessa skäl är det naturligt att ha landstingen som huvudmän också för försöksverksamheten med den treåriga omvårdnadslinjen. En primärkommun kan också vara huvudman, men detta förutsätter att en överenskommelse träffats mellan kommunen och landstinget.

Avslutningsvis vill jag hänvisa till ett gemensamt uttalande av Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet: "Om alla intentioner med den nya utbildningen skall förverkligas är det nödvändigt att ett samarbete mellan kommuner och landsfing kommer till stånd."

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om utbildning för hemtjänsten

Anf. 110 LENA ÖHRSVIK (s):

Herr falman! Först tackar jag för svaret.

Tyvärr löser det inte de problem som jag har pekat på. Det handlar om en principfråga: Vem skall ha beslutanderätten beträffande denna utbildning?

Den sociala service- och omvårdnadslinjen är enligt min mening en utveckling av den sociala servicelinjen, för att vi bättre skall kunna möta framtidens behov av välutbildad personal främst inom hemtjänsten.

Skolstyrelsen hemma i min kommun, Nybro, hade tänkt delta i försöksverksamheten med den nya treåriga linjen. Men landstinget kunde - med stöd av en bisats i förordningen om försöksverksamheten - säga nej. Detta sker samtidigt som vi här i riksdagen behandlar en proposifion om framtidens äldreomsorg där huvudmannaskapet föreslås bli lagt på kommunerna fullt ut. Kommunerna kommer alltså att få ett ännu större ansvar än i dag.

I ett läge där vi behöver 10 000 nya medarbetare per år inom hemtjänsten kan det inte vara rimligt att kommunerna hindras att införa en bättre utbildning. Det är viktigt att man får ett besked om att detta veto tas bort, så att man i den pågående planeringen för nästa läsår kan satsa på en utvecklad social servicelinje ute i kommunerna.

Därför blir min följdfråga: Kan utbildningsministern tänka sig att ta bort den här bisatsen i 7 § i förordningen om försöksverksamhet med treåriga yrkeslinjer i gymnasieskolan?

Prot. 1988/89:9 Anf. ill Utbildningsminister LENNART BODSTRÖM:

13 oktober 1988 Herr talman! I gymnasieskolan har landstinget vanligtvis ansvaret för

Om introduktionskur-semafor invandrare, m. m.

vårdutbildningen och vidare för jord-, skogs- och trädgärdsutbildningen, där det inte går att ordna så många skolor inom varje län.

Den nya utbildning som vi diskuterar här gäller personer som skall arbeta också inom vården. Därför har man förutsatt att landstinget skall ha ett inflytande över var och hur utbildningen ordnas. Det är önskvärt, som jag framhöll fidigare, att landstinget och en kommun kommer överens, i överensstämmelse med de principer som deras resp. organisationer har uttryckt.

Anf. 112 LENA ÖHRSVIK (s):

Herr falman! Som jag sade förut är detta enligt min mening en utveckling av den sociala servicelinjen. Man kan ju se i kursplanen att de två första åren motsvaras av den sociala servicelinjen. Men det tredje året sker uppdelningen i social service eller omvårdnad. Det är alltså inte en så renodlad vårdutbildning som utbildningsministern här påstår.

Därför tycker jag atf det i nuvarande läge är mycket vikfigt med ett ökat ansvar för kommunerna när det gäller äldreomsorgen. Då borde man följa upp detta med atf ge kommunerna en verklig chans att tillgodose det utbildningsbehov som finns. Därför vädjar jag nu fill utbildningsministern atf fundera på den här frågan en gång till.

Anf. 113 Utbildningsminister LENNART BODSTRÖM: Herr talman! Jag har ingenting emot att fundera på saken en gång fill och att då också samråda med Landstingsförbundet och Kommunförbundet.

Överläggningen var härmed avslutad.

29 § Svar på fråga 1988/89:81 om introduktionskurserna för invandrare, m.m.

Anf. 114 Utbildningsminister LENNART BODSTRÖM: Herr talman! Görel Thurdin har frågat mig om regeringen avser att vidta sådana åtgärder att de utbildningspolitiska målen i grundvux för olika grupper kan uppnås. Hon frågar också hur utsatta län skall kunna fortsätta med regionalt anpassade kurser (s. k. RA-kurser). Dessa skall rymmas i samma platsram som introduktionskurser för invandrarelever (s. k. ITK-kurser). Eftersom ITK-kurserna nu kan förlängas, är Görel Thurdin orolig för att platserna inte skall räcka också fill RA-kurser.

Låt mig börja med RA-kurserna. Dessa har ofta ett sviktande elevunder
lag. Tre platser av fio sfär tomma. Att RA-kurserna nu kan få sjunkande
elevantal är inte direkt förvånansvärt. I deras karaktär - att vara regionalt
arbefsmarknadsanknuf na - ligger att de inte är statiska och ständiga. Lika väl
som utbildningar inrättas måste de också kunna läggas ned, när elevunderla
get brister alltför mycket. Det blir då naturligt aff göra en lokal och regional
94 avvägning av utbudet inom vad vi brukar kalla "lilla ramen".

Vad så gäller grundvux vill jag nämna att andelen invandrare nu varit relativt stabil i flera år. Problem kan uppkomma, om nägon kommun får en mycket snabb ökning av icke läs- och skrivkunniga invandrare. I en sådan situation har kommunerna möjlighet fill vi.ss omfördelning mellan ramarna för kommunal utbildning för vuxna. Lösningen blir alltså även här att använda den lokala frihet som finns att avväga och besluta om utbudet av utbildning.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om gymnasieskolans intagningskapacitet

Anf. 115 GÖREL THURDIN (c):

Herr talman! Jag har inte gett uttryck för min egen oro genom atf ställa den här frågan, utan jag har blivit uppmärksammad på problemet av länsskol-nämnder och skolstyrelser.

Egentligen är det ju flera mål som vi talar om. Det är ett invandrarpolifiskf mål, som innebär att man verkligen skall ge invandrarna möjlighet till den utbildning som de behöver, både för atf ta sig ut på arbetsmarknaden och för aff lära sig vårt språk. Vi har också målet att fillgodose andra människor som infe kan läsa oeh skriva. Sedan har vi de regionalt anpassade kurserna.

Nu upplever vi att man måste ställa de här målen mot varandra. Om man höjer ambifionen, t. ex. när det gäller introduktionskurserna för invandrarelever, till det dubbla, och om man inte kan leva upp fill den ambifionen, så känner man att det blir fullständigt fel när man mäste ställa invandrarna mot personer som är arbetslösa och som kan behöva omskolning i det egna länet därför aff arbetsmarknaden är svag. Jag tycker aff man infe kan höja ambifionen om man infe dessutom gör det möjligt för de lokala beslutsfattarna att nå målet.

Överläggningen var härmed avslutad.

30 § Svar på fråga 1988/89:84 om gymnasieskolans intagningskapacitet

Anf. 116 Utbildningsminister LENNART BODSTRÖM:

Herr talman! Larz Johansson har frågat mig vad regeringen tänker göra för aff alla ungdomar under 20 år skall beredas plats i gymnasieskolan.

För läsåret 1988/89 har anslagits 306 000 årselevplafser, varigenom det skulle vara möjligt att anordna 127 000 infagningsplafser i årskurs 1. Till dessa 127 000 platser fanns det den 1 juli 124 000 sökande under 20 år. Antalet platser översteg således antalet sökande, särskilt mot bakgrund av att 12 000 av de sökande senare tackade nej.

Att ändå inte de platser riksdagen beslutat om räcker fill har en rad väl kända orsaker. Anpassningen av platser på olika linjer fill antalet sökande kan sällan bli exakt. Ibland vill vi infe heller aff den skall vara det, som t. ex. vid vissa mycket eftersökta utbildningar med dålig arbetsmarknad för ungdomarna. Detta och mer därfill utreddes senast i riksdagen våren 1987 (UbU 1986/87:14).

Så fill vad som redan är på väg och vad som ytterligare kan göras: Närmast kommer nu kommunernas möjligheter att göra lämpliga anpassningar efter elevernas val att öka, sedan det s. k. sekforssysfemet slopats vid vårens riksmöte.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om gymnasieskolans intagningskapacitet

De största bristerna i gymnasieskolans intagningskapacitet finns inom yrkesutbildningen. Flera yrkeslinjer skulle kunna byggas ut ytterligare. Samtidigt är platsutnyttjandet ibland mycket dåligt på vissa yrkesutbildningar. Detta gäller delvis linjer som för närvarande ses över. Det dåliga utnyttjandet beror också på det alltför splittrade utbudet. Jag räknar med att den omstrukturering av yrkesutbildningen som SÖ fått i uppdrag aff utreda skall hyfsa den alltför brokiga floran och ge ett system med färre och bredare ingångar. Då får också eleverna lättare att välja och platserna räcker bättre till.

Anf. 117 LARZ JOHANSSON (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka utbildningsministern för svaret. Att jag har ställt frågan beror ju på att det här löftet i regeringsdeklarationen inte är särskilt nytt. Är 1985 fick vi höra det i samband med riksmötets öppnande, 1986 återigen, 1987 återigen och nu 1988.

I våras hade jag anledning att i en debatt här med utbildningsministern peka på vad som de faeto har hänt - och att antalet ungdomar som har ställts utanför gymnasieskolan under de här åren fakfiskt har ökat. I år är situationen ännu mer alarmerande än tidigare.

När vi skildes åt här i våras, kunde jag i debatten peka pä atf 13 000 ungdomar efter den preliminära intagningen stod utan plats. I augusti fick utbildningsministern ett brev från skolöverstyrelsen, där man talade om att det efter den slutliga intagningen var 12 500 behöriga sökande i prioritetsgrupp 1 som stod utan gymnasieplats.

I dag vet vi, enligt uppgifter från SCB, att det är ungefär 8 000 ungdomar som inte har kunnat tas in i gymnasieskolan. Det gäller 8 000 ungdomar som vill ha en utbildning, som har sökt utbildningar och för vilka det infe handlar om de argument som utbildningsministern har redovisat.

Då kvarstår min fråga. Om man ställer ut detta löfte, upprepat i regeringsdeklarationen, finns det väl skäl att först försöka klara ut förutsättningarna för att ungdomarna verkligen skall få plats. Vad tänker utbildningsministern göra för att alla ungdomar under 20 år - infe bara i prioritetsgrupp 1, som det här talas om - skall få plats i gymnasieskolan, vilket har utlovats i regeringsdeklarationen?

Anf. 118 Utbildningsminister LENNART BODSTRÖM: Herr talman! Jag har nämnt i mitt svar att antalet platser är större än antalet sökande. Men ändå kan inte alla få plats därför att man inte alltid kommer in på den linje man i första hand önskar. Det finns ett litet antal elever som inte är beredda att gå till de Unjer där det finns tomma platser för dem. Vi försöker ta hand om de eleverna, vi försöker förbereda dem bättre för att de kanske ett följande år skall kunna komma in på den linje som de sökt till och inte kommit in på.

Tag skulle vilja fråga Larz Johansson om Larz Johansson har något mått på det ytterligare antal platser som riksdagen skulle behöva fatta beslut om för att alla skulle få komma in på precis den linje de vill och hur många tomma platser som Larz Johansson räknar med att gymnasieskolorna då skulle behöva innehålla.

Anf. 119 LARZ JOHANSSON (c):

Herr talman! Först och främst är det ju precis så som utbildningsministern säger, att det är ett litet antal ungdomar som infe har accepterat de utbildningsplatser som de har erbjudits. De ungdomar som man måste fa hand om i det kommunala uppföljningsansvaret och som utbildningsministern också talar om är de ungdomar som inte har sökt till och inte vill gå i gymnasieskolan. Nu kommer det därtill ytterligare 8 000 ungdomar som gärna skulle vilja ha gymnasieutbildning.

Svaret på utbildningsministerns fråga har vi gett i våra motioner under ett stort antal är här i riksdagen, där vi sagt atf gymnasieskolan skall vara totaldimensionerad precis pä sammasäff som grundskolan är, dvs. aff de ungdomar som vill ha en gymnasieutbildning skall tas in i gymnasieskolan. Så får vi se hur många de är, och så får vi betala vad det kosfar. Vi har också påpekat - och det har vitsordats även från regeringshåll - att detta inte är samhällsekonomiskt besvärande på något sätt, eftersom de åtgärder som stat och kommun tillsammans mäste vidta för de ungdomar som inte kommer in i gymnasieskolan är betydligt mer kostsamma än det skulle vara att ge dem den gymnasieutbildning som de frågar efter.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om kvaliteten på högskolans grundutbildning

Överläggningen var härmed avslutad.

31 § Svar på fråga 1988/89:94 om kvaliteten på högskolans grundutbildning

Anf. 120 Utbildningsminister LENNART BODSTRÖM: .

Herr talman! Lars Leijonborg har frågat mig om vilka åtgärder regeringen ämnar vidta för att förbättra högskolans grundutbildning och för att förbättra lärarnas pedagogiska kunskaper.

Regeringen lade i den senaste budgetpropositionen stor vikt vid ett utökat uppföljnings- oeh utvärderingsarbete för den grundläggande högskoleutbildningen. I propositionen utgick jag från att UHÄ skulle inrikta sin personalutbildning för högskolan i högre grad än fidigare på grundläggande rent pedagogiska frågor i vad avser samspelet mellan lärare och elever.

Jag är övertygad om atf mänga lärare inom högskolan gör goda insatser i undervisningen och bedriver sift arbete med stort engagemang. Det finns givetvis allfid utrymme för förbättringar. Sådana kan man bara fill en del åstadkomma genom att regering och riksdag anbefaller pedagogiska kurser för högskolelärare. I stället krävs ett hårt och målmedvetet lokalt arbete där lärare och studenter samverkar för att höja utbildningens kvalitet. Ett viktigt inslag i detta lokala arbete är atf tillmäta pedagogiska meriter stor vikt vid tjänstetillsättningar.

Under senare år har regering och riksdag i sina högskolepolitiska beslut lagt stor vikt vid forskningsfrågorna. Detta kan ibland ha lett till att man vid högskolorna fått intrycket att statsmakterna ansett att grundutbildningen varit mindre vikfig. Jag menar aff man i framtida beslut måste försöka uppnå bättre samspel mellan högskolans båda huvudverksamheter. Detta bör underlättas genom övergång till treåriga budgetramar för hela högskolan.

7 Riksdagensprotokoll 1988/89:7-9

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om kvaliteten på högskolans grundutbildning

Även resultaten från utredningen om forskning vid de mindre högskolorna bör kunna verka i denna riktning.

Anf. 121 LARS LEIJONBORG (fp):

Herr falman! Jag ber att få tacka för svaret. Nu för fiden kommer nästan dagligen larmrapporter från skilda delar av den offentliga sektorn om kriser, personalflykf och sådant. Vi som är politiker på 80-talet måste försöka urskilja vilka av alla dessa larmsignaler som är verkliga och vilka som har mindre behjärfansvärda syften. Det förekommer nog - det skall vi vara medvetna om - larmsignaler som mera har lönepolitiska motiv eller gäller revirbevakning o. d. Jag är emellertid för min personliga del övertygad om att de larmsignaler som av och till kommer från högskolevärlden i de allra flesta fall är djupt berätfigade.

Ett skäl till att jag ställde den här frågan är att jag tror att det är nödvändigt att vi får en kursomläggning i politiken på så sätt att grundutbildningens kvalitet prioriteras hårdare.

Utbildningsministern säger i sitt svar att högskolan har "fått intrycket" att forskningen har prioriterats framföT grundutbildningen, men det är inte bara ett intryck utan det finns mycket hårda ekonomiska realiteter bakom en sådan upplevelse. Det finns sådana kvaUtetsbrister att det är nödvändigt med nya grepp. Jag hade hoppats att statsrådet möjligen skulle utnyttja det här tillfället atf annonsera sådana.

Det jag särskilt har velat lyfta fram är behovet av pedagogisk utbildning för högskolelärare. En synpunkt man mycket ofta möter från studenter är att det är en stor brist i högskolan att de som undervisar har ofillräckliga pedagogiska kunskaper. Då räcker det inte med att statsmakterna "anbefaller" sådana kurser, som statsrådet säger i svaret, utan man måste först och främst anordna sådana kurser. Det är därför folkpartiet här i riksdagen har föreslagit större ekonomiska medel för sådana ändamål. Det har emellerfid socialdemokraterna avvisat. Jag vill fråga statsrådet om han är beredd att ändra inställning på den punkten.

Anf. 122 Utbildningsminister LENNART BODSTRÖM: Herr talman! Jag tror ingen räknar med att vi skulle kunna ha en särskild lärarhögskola för dem som skall undervisa vid universitet och högskolor, men likväl är det, som Lars Leijonborg har sagt, angeläget att lärarna vid högskolorna lägger ned ökad uppmärksamhet på de pedagogiska frågorna. Det sker också vid många högskolor, och man väljer förmodligen olika metoder för att nå det målet.

Jag vill också påpeka att det vid tillsättning av professurer, där tidigare uteslutande forskningsmeriter var avgörande, inte så sällan händer att tjänstetillsätfningsnämnd och högskolestyrelse nu säger att en viss sökande är överlägsen som vetenskaplig utövare men att ändå en annan person förordas därför aff vederbörande har en större skicklighet när det gäller att handleda studenter och forskare.

Anf. 123 LARS LEIJONBORG (fp):

Herr talman! Vi är säkert överens om behovet av bättre pedagogisk skicklighet bland högskolelärare, och jag uppskattar statsrådets intresse för defta. Jag har ändå en något annan verklighetsbild av tillståndet på fältet. Jag tror att det är alldeles för ovanUgt aff de som undervisar i högskolan har tillägnat sig särskilda pedagogiska kunskaper förutom dem som de kan ha av naturen så att säga. Det tror jag är synd.

Jag håller med om atf vi infe skall en särskild lärarhögskola för högskolelärare, men jag anser aff man på ett helt annat sätt än hittills bör prioritera den här uppgiften. Det kommer att kräva ekonomiska resurser, och sädana har folkpartiet föreslagit. Men det har röstats ner här i riksdagen. Det vore bra om statsrådet drog slutsatsen av sin insikt att i nästa budgetproposifion anvisa större medel för detta.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om de politiska fly kt-ingarnafrån Chile

Överläggningen var härmed avslutad.

32 § Svar på fråga 1988/89:18 om de politiska flyktingarna från Chile

Anf. 124 Statsrådet GEORG ANDERSSON:

Herr falman! Jan Jennehag har frågat mig vilka åtgärder jag planerar för att säkra möjligheterna för oppositionella från Chile att finna en fristad i Sverige.

Jag vill inledningsvis poängtera aff de som är flykfingar och är i behov av skydd i Sverige har rätt att få en fristad här. Detta gäller oberoende av från vilket land de kommer.

Sverige har alltid visat ett stort engagemang för det chilenska folkefs kamp och gett skydd åt de oppositionella mot diktaturen i Chile.

När en utlänning söker asyl i Sverige prövas det om han är i behov av skydd här. Vi har god kännedom om förhållandena i Chile och mycket goda möjligheter att via olika kanaler utreda ett sådant skyddsbehov. Det görs en ingående prövning hos invandrarverket och i regeringen. Varje ärende prövas individuellt. De ärenden som avgörs av regeringen föredras för mig personligen.

Under är 1987 beviljades 1 600 chilenare uppehållstillstånd i Sverige som flyktingar eller som jämställda med flyktingar. Därtill kommer ett antal som fått uppehållstillstånd av humanitära skäl.

Chile är emellerfid ett land med stor arbetslöshet och med svåra ekonomiska problem. Många lämnar landet också av sådana skäl. Dessa kan infe med åberopande av asylrätten räkna med aff få stanna i Sverige.

Förutom de som reser till Sverige pä eget initiativ far svenska myndigheter ut skyddsbehövande på den s. k. flykfingkvofen. Då förfrågan görs av chilenska hjälporganisationer eller av oppositionella partier kan besked lämnas inom 48 timmar. Inget annat land i världen kan i dag ge så snabba svar på kvofförfrågningar.

Sverige kommer liksom hitfills att solidariskt erbjuda skydd åt dem som förföljs i Chile.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om de politiska flyktingarna från Chile

Anf. 125 JAN JENNEHAG (vpk):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det är i princip mycket tillfredsställande.

Jag har engagerat mig en del i Timrå flyktingstödgrupp - jag bor i Timrå -och jag har då kommit i kontakt med chilenska flyktingar som fått leva i osäkerhet under läng tid i Sverige.

Det finns chilenska medborgare, som deserterat från militärtjänst, som varit verksamma som kommunister i Chile och som öppet varit verksamma som kommunister i Sverige i vpk;s ungdomsförbund eller i partiet. Sädana personer har utvisats. Vilken framfid vänfar dem i Chile?

Alldeles oberoende av hur vi tolkar resultatet av folkomröstningen finner jag att dessa personers oro över sin framfid måste vara synneriigen berättigad. Den officiella polifiken måste stämma överens med behandlingen av enskilda fall. Det är behandlingen av enskilda fall som utgör politiken.

Anf. 126 Statsrådet GEORG ANDERSSON;

Herr falman! Jag vill försäkra Jan Jennehag om att behandlingen av de enskilda ärendena stämmer överens med den officiella politiken.

När Jan Jennehag i sin fråga gör gällande att personer som uppenbart är politiska flyktingar utvisas är detta en falsk beskrivning av verkligheten. Så förhåller det sig infe.

När Jan Jennehag i sin fråga påstår aff vi utvisar chilenare för att statuera exempel är detta närmast att befrakta som förtal av vår flyktingpolitik. Vi försöker driva en konsekvent flyktingpolitik med tillämpning av lag och gällande praxis.

Det chilenska folket har nu i folkomröstning sagt nej till diktaturen. Vi förväntar oss naturligtvis att makthavarna kommer att fullfölja den utlovade demokratiseringsprocessen, Sverige kommer, som jag sade tidigare, atf solidariskt fa emot flykfingar från Chile så länge situationen är sådan atf det finns behov för chilenare att söka skydd undan förföljelsen.

100

Anf. 127 JAN JENNEHAG (vpk):

Herr talman! Jag är medveten om att statsrådet och jag gör olika bedömningar av den här frågan, Mina bedömningar grundar sig på personliga kontakter med enskilda personer, Invandrarminisferns bedömningar grundar sig säkert i många fall också på personliga kontakter, men i huvudsak mäste naturligtvis de svar som invandrarministern lämnar i sädana här sammanhang grundas på det som tjänstemän har utrett och det som framkommer i en sådan procedur.

Jag påstår alltså atf det finns fall där den officiella politiken inte överensstämmer med det prakfiska handlandet. Det ärbara att beklaga aff vi kommer till olika slutsatser i en sådan här fråga,

Anf. 128 Statsrådet GEORG ANDERSSON:

Herr falman! Jan Jennehag hänvisar fill personliga kontakter. Jag vill välkomna Jan Jennehag aff i de enskilda ärendena lämna det ytterligare sakmaterial som han anser sig sitta inne med. Det kommer att beaktas i ärendehandläggningen. Vi välkomnar allt material som i sak tillför ärendena någonting nytt.

När Jan Jennehag fortsätter atf hävda att vi har utvisat flyktingar till Chile, vilka är i behov av skydd här och atf det möjligen skulle ha gått dem illa vid hemkomsten till Chile, ber jag om exempel på defta. Vi kommer i så fall atf så långt det är möjligt noga utreda hur förhållandena fakfiskt är, Hitfills har vi infe fått några sådana exempel.

Anf. 129 JAN JENNEHAG (vpk):

Herr falman! Det sista statsrådet sade var utomordentligt glädjande. Jag kommer att ta kontakt med Georg Andersson för vidare diskussion om dessa frågor.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om sysselsättning för vissa invandrare och asylsökande

Överläggningen var härmed avslutad.

33 § Svar på frågorna 1988/89:76 och 92 om sysselsättning för vissa invandrare och asylsökande

Anf. 130 Statsrådet GEORG ANDERSSON:

Herr falman! Ingrid Sundberg har, mot bakgrund av arbetskraftsbristen i södra Sverige, frågat mig vilka möjligheter det finns att genom dispensförfarande anställa asylsökande. Maria Leissner har frågat om jag är beredd att verka för aft kommunerna får möjlighet att inrätta beredskapsarbeten såväl för flykfingar som för asylsökande. Jag besvarar båda frågorna i ett sammanhang.

När det gäller temporära arbetstillstånd besvarade jag en fråga så sent som för en vecka sedan här i kammaren och hänvisade dä fill riksdagens ställningstagande aft arbetsfillstånd borde beviljas först sedan uppehållstillstånd har beviljats. Jag betonade också aft ett omfattande reformarbete har inletts med syfte aff drastiskt förkorta handläggningstiderna och därmed komma till rätta med de problem som de långa väntetiderna innebär.

Svaret pä Ingrid Sundbergs fråga blir mycket kort. Gällande rätt lämnar inte utrymme att dispensvägen ge asylsökande möjlighet aff komma in på den svenska arbetsmarknaden.

Beträffande Maria Leissners fråga om beredskapsarbeten vill jag framhålla aff beredskapsarbete används huvudsakligen i tider av arbetsbrist. I det goda arbetsmarknadsläge som nu råder finns inte någon omedelbar anledning att öka antalet beredskapsarbeten. En sådan insats skulle inte heller lösa företagens arbefskraffsproblem. Alla ansträngningar bör i stället inriktas på aft flykfingar som redan har arbetsfillstånd anställs på de lediga arbeten som finns. Särskilda åtgärder har också vidtagits i detta syfte. Regeringen följer den fortsatta utvecklingen med uppmärksamhet.

Anf. 131 INGRID SUNDBERG (m):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag är medveten om atf frågan diskuterades här i kammaren förra veckan.

Jag vill fråga om inte statsrådet kunde tänka sig någon form av förslag till riksdagen, om det måste bli det, för aft åstadkomma möjligheter fill dispens. Inte alla asylsökande behöver få dispens. Man kunde börja med en

101

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om sysselsättning för vissa invandrare och asylsökande

försöksverksamhet inom en viss grupp, t. ex. ensamstående män. Oftast är det de som inte minst på de små orterna saknar någon form av sysselsättning under dagarna.

I Sjöbo i Skåne genomfördes en folkomröstning. Resultatet var för mig och säkert också för statsrådet utomordentligt förvånande och förfärande, Här är inte platsen aff diskutera hur den inställning som visade sig i Sjöbo har kommit fill. En sak är emellerfid säker och det är, atf om samhället hade visat en ökad vilja aff använda den arbetskraft som trots allt finns tillgänglig och vill arbeta när det finns ett sådant behov av den, sä hade det rent humanitärt bidragit till atf skapa en ökad förståelse för invandrarnas ställning i värt land.

Man kan hänvisa fill gällande rätt, men förslag om försöksverksamhet, en ändring, atf lägga fram förslag fill dispensmöjligheter skulle få stor positiv verkan. Regeringens ovilja fill detta är kanske något cynisk. De korta handläggningstiderna är mycket bra, men jag hade hoppats att regeringen skulle komma med något förslag för aff humanitärt underlätta invandrarnas situation och dessutom hjälpa fill atf klara den arbetskraftsbrist som vi trots allt har här i landet.

102

Anf. 132 MARIA LEISSNER (fp):

Herr talman! Jag vill tacka invandrarministern för svaret.

Flyktingförläggningar kan ibland urarta fill ett slags hopplöshetens borg, där de asylsökande lever i ett vakuum, ibland under många år, i väntan på besked. Tiden har för de här människorna upphört, eller rättare sagt blivit oändlig, i väntan på besked,

I Dagens Nyheter för några dagar sedan beskriver en ugandier som heter Edwin Senobe sina känslor så här:

Du förlorar din värdighet, du förlorar din moral. Vi är facksamma för aff Sverige far emot flykfingar, men detta är nedbrytande. För oss är detta ett år då livet varit dött. Om vi åtminstone tilläts arbeta under väntetiden skulle vi slippa känna oss generade som nu över de pengar vi får, och vi skulle kunna tänka på något annat än vänfan.

Jag är övertygad om aft invandrarministern har hört liknande synpunkter under sina många besök i flyktingförläggningar runt om i Sverige,

Det är inte bara de asylsökande och folkpartiet som har åsikten att någonfing måste göras, utan också fler och fler kommuner vill ta vara på de asylsökandes arbetsvilja. För aft då inte införa ett gäsfarbetarsysfem bakvägen har vi från folkpartiets sida föreslagit beredskapsarbetsmodellen -självfallet i både privat och offentlig sektor. Även andra modeller som har samma syfte kan vi naturligtvis tänka oss.

Visst är det möjligt atf finna något sätt att lösa det här problemet; jag tycker inte att invandrarministern här har redovisat några bärande argument emot.

Även flyktingar som har uppehållstillstånd har problem atf finna arbete. De utdragna vänfefiderna och de svårigheter som finns för invandrare på arbetsmarknaden gör att det gär mycket lång fid innan man kommer loss från ett passivt bidragsberoende, och detta är oerhört nedbrytande för flykfingar som befinner sig i den situafionen,

Invandrarministern nämner i sitt svar särskilda åtgärder. Vilka särskilda

åtgärder är det? Kan man infe tänka sig att det görs någonting från statens sida för aff stimulera kommuner att pröva halvtidsarbete och halvtids Svenskundervisning? Det finns exempel på att detta fungerar alldeles Utmärkt, inte minst i Vingåkers kommun.

Jag vill vädja till invandrarministern: Låt flyktingar och asylsökande arbeta med något meningsfullt!

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om sysselsättning för vissa invandrare och asylsökande

Anf. 133 Statsrådet GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Det är mycket viktigt att flyktingar kommer ut i arbete, och vi anstränger oss till det yttersta för att hitta vägar för detta. Vi skall fa fill vara flyktingars vilja till arbete.

Men det går tusentals flyktingar som har arbetstillstånd i vårt samhälle utan att få jobb. Jag har här en artikel från Svenska Dagbladet den 25 september i år, där man pekar på 13 000 lediga jobb i Stockholms län samtidigt som över 2 300 invandrare går utan jobb - och de är inte asylsökande utan sådana som har arbetstillstånd. Det gäller aft få arbetsgivarna att utnyttja denna möjlighet.

Kommunerna vill ta vara på flyktingarnas vilja atf arbeta, säger Maria Leissner. Utmärkt! Mellan 2 000 och 3 000 flykfingar sitter fast ute i förläggningar. De har sina arbetstillstånd klara, men de fär infe en plats ute i kommunerna - de får inte bostad, och ännu mindre arbete. Låt oss då ta fill vara kommunernas vilja att bereda dessa människor jobb!

Maria Leissner frågar: Vilka åtgärder har vidtagits? Men Maria Leissner tillhör ju själv den riksdag som under våren beslöt atf anslå 20 milj, kr, fill ett särskilt rekryteringsstöd. Det är dessa åtgärder jag åsyftar i sammanhanget. Det gäller att utnyttja de möjligheter som står till förfogande.

Vårt arbete måste gå ut på att skaffa jobb åt och få ut flykfingar i arbetslivet - de vill göra rätt för sig - och vidare att förkorta väntetiderna så aff de så snart som möjUgt får denna chans.

De asylsökande finns företrädesvis i förläggningar, i Svappavaara, i Norrfältsviken och på andra håll, och där finns ingen arbetsmarknad. Naturligtvis är det ändå viktigt att finna former för en meningsfull verksamhet under den tid - som förhoppningsvis snart skall bli mycket kortare än i dag - då de vistas där.

Jag är beredd att inleda ett arbete i departementet för atf se vilka möjligheter vi kan skapa för en meningsfull verksamhet för asylsökande, men att ge arbetstillstånd är icke en lämplig väg.

Anf. 134 INGRID SUNDBERG (m);

Herr talman! Statsrådet nämnde Svappavaara. Jag försfår atf där kan vara svårigheter, men låt mig ta ett annat exempel. I Båstads kommun finns ett företag som heter PEAB, som har en skriande brist på arbetskraft. Båstads kommun har inte så många invandrare och asylsökande, men flera av dem man har skulle hur gärna som helst vilja fa något av jobben på PEAB. Här är det alltså inte fråga om att göra någonting generellt utan om aff koppla ihop två parter: en arbetsgivare och presumtiva, villiga arbetstagare.

Vad jag avsåg med min fråga var atf det hade varit roligt om statsrådet hade sagt: Vi kan på vissa orter göra några små försök med femporäranställning.

103

Prot. 1988/89:9 13oktober 1988

Om sysselsättning för vissa invandrare och asylsökande

som skulle kunna gynna både invandrarna och arbetsgivaren i det här fallet. Jag är naturligtvis medveten om att om man ser det hela i stort är det svårt aft åstadkomma några lösningar. Det var därför jag ställde min fråga om dispensförfarande. Det är säkert den bästa vägen vi har valt, men ge några möjligheter till dispens!

Anf. 135 MARIA LEISSNER (fp):

Herr talman! Vi talar här egentligen om två problem. Det ena handlar om asylsökande som ibland, i värsta fall, kan få tillbringa tre fyra år på en förläggning innan de över huvud taget får möjlighet att göra någonting annat än vänta på besked. Det andra problemet gäller människor som inte bara har långa väntetider utan dessutom, efter aff de fått tillstånd att arbeta, har mycket svårt aft hitta arbete. Därför är det viktigt atf finna lösningar som passar bägge grupperna.

Vad är det för fel på tanken atf skapa en möjlighet för dem som vistas på en förläggning år efter år aft komma ut och göra något slags nyttigt arbete? Varför avvisar invandrarministern tanken att hitta nägon form för denna verksamhet för flykfingar som vistas pä förläggning? Det borde ändå vara möjligt att använda litet uppfinningsrikedom här. Det kanske inte är alldeles lätt aff läsa svenska år efter är och tycka aft det är en meningsfull verksamhet, som täcker de behov man har.

Beträffande problemet med flykfingar som har tillstånd: År de åtgärder som riksdagen beslöt om i våras allt som invandrarministern har att komma med? Finns det inga andra inifiativ, t. ex. aft stödja kommuner som vill inrätta systemet med halvtidsarbete, halvfidsstudier?

Anf. 136 Statsrådet GEORG ANDERSSON:

Herr falman! Rekryteringsstödet är till föratt möjliggöra en sådan delning av studier och arbete. Läs på proposifionen från i våras, som riksdagen fattade beslut om, och låt oss utnyttja den resursen!

Båstads kommun har inte så mänga invandrare, säger Ingrid Sundberg. Utmärkt! Gå då fill Båsfad - vi kanske kan åka dit gemensamt - och försök förmå den atf fa emot fler invandrare, fler flykfingar som har fått rätt att bo och arbeta i det här landet men som tvingas bo kvar på en förläggning där det inte finns något arbete atf få. Det är ju detta det handlar om!

Och, Maria Leissner, varför sprida uppfattningen atf folk sitter tre fyra är i förläggning? Det är ju inte sä. De flesta fär i dag sina tillstånd på kortare tid än ett år. För en del tar det väsentligt längre fid, när de har fått avslag och utnyttjat möjligheten aff överklaga fill regeringen, ibland flera gånger, men det gäller ju fätalet fall. Lät oss infe ge intryck av att alla har sä här långa väntetider!

Slufligen: Mitt arbete är nu mycket starkt inriktat på atf förkorta vänfefiderna. Låt oss samlas i den insatsen! Det är enda sättet att röja undan de problem som vi nu diskuterar.

104

Anf. 137 INGRID SUNDBERG (m);

Herr falman! Det problem vi här diskuterar är till mycket stor del ett problem för de små kommunerna. Både statsrådet och jag vet av erfarenhet

atf invandrare med arbetstillstånd mycket ogärna flyttar till de små kommunerna. Defta må sedan bero på deras kulfur eller deras erfarenhet - det är i alla fall den uppfattning vi har i Skåne, där Malmö, som ju inte är nägon liten ort, har ett tillflöde från småkommunerna runt omkring.

Jag vill med defta på inget sätt antyda aft det skulle vara någon Sjöboanda, utan det är ett faktum. Man flyttar inte gärna. Där det finns både asylsökande och arbeten borde man kunna använda någon form av dispensförfarande.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om sysselsättning för vissa invandrare och asylsökande

Anf. 138 MARIA LEISSNER (fp):

Herr falman! Den kortare väntetid som invandrarministern hänvisar fill har vi ju talat om i ganska många år nu. Jag skuJle vilja se resultat först, innan jag far ut någon vinst i förskott av de reformer som invandrarministern har utlovat.

Men även om vi förutsätter aft det går att korta väntetiderna, kommer det fortfarande atf finnas kvar en kategori asylsökande som är mycket länge på förläggning innan deras fall slufligen är avgjorda, och därför kommer problemen aff kvarstå.

En annan sak som jag tycker att invandrarministern inte tillräckligt har betonat i debatten här i dag är atf det för att mota den främlingsfientliga opinionen är oerhört viktigt att få bort de här skälen för människor att se med misstro på asylsökande och flykfingar. När flykfingar och asylsökande år efter år tvingas gå och vänta utan aft ha möjlighet att göra något meningsfullt eller aff göra rätt för sig, skapas en väldigt bra grogrund för främlingsfientliga stämningar. Lät oss undanröja sådant! Låt inte sådant här finnas kvar som ett argument för främUngsfientlighet!

Anf. 139 Statsrådet GEORG ANDERSSON:

Herr falman! Vi är helt överens om vikfen av atf flyktingar bereds arbete. Det finns inga meningsmotsättningar i det avseendet. Vi måste övervinna det motstånd som finns på sina. håll ute i näringslivet, som ju har brist på arbetskraft. Vi erbjuder rekryteringsstöd för att man skall kunna rekrytera de flykfingar som finns runt om i landet pä våra förläggningar, och vi uppmanar kommunerna aft anstränga sig för atf ta emot fler.

Ingrid Sundberg säger atf asylsökande bor ute i småkommuner, men det är fel. Asylsökande bor i förläggningar. Atf säga aff flyktingar som har fått sitt tillstånd inte vill flytta ut till små kommuner är väl inget argument i den här diskussionen. Finns det arbete i små kommuner, skall väl flykfingar- liksom svenskar - ta de arbeten som finns där i stället för att uppbära socialbidrag.i någon annan kommun. Det kravet måste vi ställa på flyktingarna.

Slutligen till Maria Leissner; Sprid nu inte misstro mot det reformarbete som vi bedriver för aft komma fill rätta med de långa handläggningsfiderna!

Överläggningen var härmed avslutad.

105

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om åtgärder för att hindra att familjer splittras tdl följd av utvisningsbeslut

34 § Svar på fråga 1988/89:85 om åtgärder för att hindra att familjer splittras till följd av utvisningsbeslut

Anf. 140 Statsrådet GEORG ANDERSSON:

Herr falman! Larz Johansson har frågat mig, med utgångspunkt i ett enskilt ärende, vilka åtgärder regeringen är beredd aff vidta för aff familjer inte splittras i samband med utvisningsbesluf.

En självklar utgångspunkt vid fillämpning av utlänningslagstiftningen är aff familjer inte skall splittras. Regeringen uppmärksammar detta särskilt. När t. ex. familjemedlemmar rest in vid olika tidpunkter, sammanförs i regel ärendena och beslut fattas vid ett och samma fillfälle.

Efter regeringens beslut är det polismyndighetens sak atf verksfälla utvisningsbeslutet. Det är då viktigt aft alla ges möjlighet atf resa tillsammans. Det är polismyndighetens uppgift att i det enskilda fallet besluta hur verkställighet skall ske.

Jag anser infe med hänvisning till det sagda atf det nu finns anledning vidta några ytterligare åtgärder för aff förhindra familjespliftring pä grund av myndigheternas beslut.

Anf. 141 LARZ JOHANSSON (c):

Herr talman! Jag ber aft få tacka för svaret.

Jag vet att invandrarministern varken kan eller skall kommentera ett enskilt fall. Men bakom alla principer finns ju också enskilda fall. Här handlar det om familjen SaUnas, som har utvisats till Chile - dvs. mor och barn har skickats i väg ensamma för atf gå en oviss framfid till mötes. Fadern blev kvar i Sverige. Visserligen har fadern senare sänts i väg. Men frågan gällde om det inte är rimUgt att hålla ihop en familj vid utvisning. Jag har fått svar på min fråga. Statsrådet säger följaktligen aft det bör vara så. Men när det uppenbarUgen infe varit så i det här enskilda fallet, blir det polismyndigheten som får krifik. Den har naturligtvis varit kännbar, med tanke på den lokala opinion som alltid uppstår i sådana här besvärliga fall.

Det ligger snubblande nära aft jämföra med de återföreningsfall som har varit aktuella under senare år. Det gäller då bl. a. människor från Sovjetunionen och Rumänien. Då rycker statsråden ut. Då ingriper statsministern. Då ingriper utrikesministern och gör allt som göras kan för aff familjerna i fråga skall kunna återförenas här i Sverige. Det är, naturligtvis, litet mera spektakulärt! Man får blommor inför TV-kamerorna osv. Men i detta fall splittrades en familj i samband med utvisning. Då var det infe Uka angeläget att försöka hjälpa till. Frågan kvarstår: Vad tänker regeringen göra för aff förhindra att sådana här situationer upprepas?

Under detta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

106

Anf. 142 Statsrådet GEORG ANDERSSON:

Herr falman! Det här sättet aft diskutera är ganska försåtligt. Här insinuerar Larz Johansson, och här inbjuder Larz Johansson mig aff utöva ministerstyre. Ordet spektakulär nämns här. Ja, man kan tycka atf ganska

många skildringar av handläggningen i enskilda, svåra utlänningsärenden är spektakulära. Jag inbjuder Larz Johansson aft litet närmare fa reda på hur det förhöll sig i defta enskilda ärende. Vi kan ju inte diskutera det här.

Jag vill ändå säga att invandrarverket, regeringen och polisen gjorde allt vad som rimligen kunde krävas för att hela familjen Salinas skulle kunna utvisas samtidigt. Med anledning av mannens uppträdande på flygplanet vägrade emellertid piloten, av ordningsskäl, atf ta med mannen. Utvisningen av mannen har därför fått ske vid ett senare tillfället- närmare bestämt några dagar senare. Familjen är nu återförenad i Chile.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om åtgärder för att hindra att familjer splittras tid följd av utvisningsbeslut

Anf. 143 LARZ JOHANSSON (c):

Herr talman! I min fråga har jag redovisat vad jag anser vara de faktiska förhållandena. Jag tycker inte att jag har gjort mig skyldig till någon spekulation kring händelserna.

Vad statsrådet beskriver är riktigt. Men med hänvisning till det svar som jag fått här fidigare borde det väl ha varit en rimlig ordning atf modern och barnen hade fått stanna kvar fram till den tidpunkt då utvisningsbeslufef de faeto verkställdes. Då hade familjen inte behövt splittras och då hade inte de här människorna behövt utsättas för den ovisshet som det ändå var för dem atf bli skickade i väg ensamma utan familjefadern och med bl.a. ett tvåårigt barn.

Anf. 144 Statsrådet GEORG ANDERSSON:

Herr falman! Jag upprepar: Jag inbjuder Larz Johansson atf närmare fa reda på sakförhållandena. Utan atf gå för långt i diskussionen om ett enskilt ärende kan jag ändå påpeka aft beslut i detta ärende fattades av regeringen i mars månad. VerksfälUghef kunde ske först i oktober. Aff verksfälUghet infe kunde ske tidigare berodde inte på myndigheternas förhalning eller försummelser. Om en ytteriigare fördröjning på grund av mannens uppträdande på flygplanet skulle ske, ja, det må var och en bedöma. Nu är familjen emellerfid återförenad.

Anf. 145 LARZ JOHANSSON (c):

Herr talman! Om statsrådet känner sig förhindrad att uttala sig, kan jag naturligtvis konstatera atf orsaken till aff utvisningen dröjde var att familjen höll sig undan, vilket i sin tur berodde på att man var väldigt oroUg för vad som skulle hända när man kom fiUbaka fill Chile. Bl.a. har följande inträffat: När modern och barnen kom fillbaka till Chile greps den äldste sonen av polisen. Visserligen har han nu, några dagar senare, släppts. Men vad som kommer aff hända fortsättningsvis vet varken Georg Andersson eller jag. Familjens oro inför utvisningsbeslutet var alltså säkerligen befogad.

Med hänvisning till det svar som jag har fått och de humanitära skäl som brukar åberopas i andra sammanhang vill jag framhålla aft det hade varit en fördel om alla familjemedlemmar hade kunnat resa tillsammans.

Anf. 146 Statsrådet GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Sonen i det aktuella fallet hade inte gjort militärtjänst. Det var anledningen till att man gjorde en närmare utredning av fallet vid

107

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om krigsmateriel- . exporten

familjens hemkomst. Jag försäkrar atf vi, med anledning av påståenden om repression mot denna familj, har låtit ambassaden göra en utredning av fallet. Jag kan bara konstatera aff familjen nu är samlad och att man inte ger något som helst uttryck för oro, vare sig för familjens eller för sonens del.

Överläggningen var härmed avslutad.

108

35 § Svar på fråga 1988/89:73 om krigsmaterielexporten

Anf. 147 Statsrådet ANITA GRADIN:

Herr talman! Per Gahrfon har frågat mig vad mitt uttalande om en restriktiv fillämpning av reglerna för krigsmaterielexport betyder i det svar jag gav på hans fråga föregående vecka.

Som framgår av regeringens skrivelse fill riksdagen 1987/88:177 har krigsmaterielexporten under de senaste tio åren varierat mellan 0,79 och 1,59 % av den totala varuexporten. Siffrorna har varierat kraftigt år från år beroende på ett fåtal stora affärer, inte minst med de nordiska länderna och de neutrala staterna i Europa. År 1987 var andelen 1,57 %, vilket i fasta priser innebar en ökning med 31 % jämfört med år 1986. Den huvudsakliga orsaken till detta var det genomslag som Bofors leveranser av fälthaubitssys-tem 77 B till Indien fått. Eftersom dessa leveranser fortsätter under de närmaste åren kommer exportvolymen aff ligga på en relativt hög nivå.

En restriktiv tillämpning av reglerna för krigsmaterielexporten under den kommande utredningsperioden betyder aft regeringen med beaktande av de rikflinjer som godkänts av riksdagen gör en återhållsam prövning av alla ansökningar om utförsel av krigsmateriel vilka innebär nya åtaganden.

Anf. 148 PER GAHRTON (mp):

Herr falman! Jag tackar för svaret, som inte är särskilt klargörande. Här får jag veta aff exporfvolymen kommer atf ligga pä en relativt hög nivå samtidigt som restriktivitet skall tillämpas under den kommande utredningsperioden.

Enligt direktiven till utredningen skall den slutföra sitt arbete senast den 1 oktober 1989. Den har i praktiken nyss börjat sitt arbete och kommer alltså atf omfatta ungefär ett år.

Här ges ett regeringslöfte om resfriktivifef när det gäller vapenexporten, och då måste vi från riksdagens sida i efterhand på något sätt kunna kontrollera aft detta löfte har uppfyllts. Konstifufionsufskottet måste vid sin granskning ha en definition av löftets innebörd för aff kunna kontrollera om det har uppfyllts.

Då gäller frågan: När och hur? När är den exakta perioden under vilken resfriktivifef skall fillämpas? År det under utredningsperioden? Men det är ju samma period under vilken exporfvolymen fortfarande kommer att ligga på en relativt hög nivå, enligt statsrådet. Hur går det i hop med löftet om restrikfivitet? Vad är det som skall minska? Någonting måste ju minska. År det antalet regeringsbeslut, som enligt statistiken har ökat? Är det värdet av utförselbevisen, som har ökat år för år med 30,31 och 21 %? Är det värdet av

den faktiska krigsmaterielexporten, som har ökat? Är det andelen av totalexporfen? Är det ökningstakten? Eller är det - vilket jag givetvis hoppas - allt detta som skall minska?

Det väsenfliga är alltså atf regeringen exakt definierar innebörden av restriktiviteten på ett sådant sätt aft riksdagen i konstitutionell ordning i efterhand kan kontrollera om löftet har uppfyllts. Jag frågar därför när och hur restrikfivitefen skall tillämpas.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om affärstiderna

Anf. 149 Statsrådet ANITA GRADIN;

Herr talman! Dessafrågor har jag svarat på. Det finns avtal som är slutna, och där kan regeringen infe fillämpa någon restrikfivitet. Vad vi kan göra är atf fillämpa denna restrikfivitet när det gäller nya åtaganden.

Anf. 150 PER GAHRTON (mp);

Herr falman! Men vilken statistik i regeringens redogörelse för krigsmaterielexporten inför riksdagen om ett eller två år är det som då kommer aft uppvisa en minskning? Är det regeringsbesluten? Är det utförseln? Är det värdet av den faktiska exporten? Är det antalet länder? Vad exakt är det? Var kommer vi riksdagsledamöter och konstitutionsutskottet atf kunna gå in i handlingarna och se aft regeringen har varit mer restriktiv? Det måste finnas en exakt angivelse, annars är detta löfte infe mer än tomma ord.

Jag efterlyser alltså fortfarande ett besked om var riksdagen skall fitta för att se om regeringen har uppfyllt sitt löfte.

Anf. 151 Statsrådet ANITA GRADIN:

Herr talman! Det lämnas varje år en redogörelse till riksdagen, och den kommer också Per Gahrton atf kunna fa del av. Det är en skrivelse om hur krigsmaterielexporten hanteras i regeringskansliet.

Anf. 152 PER GAHRTON (mp):

Herr talman! Då har jag ingen annan möjlighet än aff tolka statsrådets uttalande, och den tolkningen får, om den infe motsägs, konsfitufionsutskottet utgå från. Jag tolkar det så att det av den statistik som regeringen lämnar kommande år för fiden från den 22 juni, då utredningen tillsattes, fill den 1 oktober eller annat datum då den fakfiskt slutför sitt arbete, kommer atf framgå aft samfliga parametrar visar en minskning i förhållande till fidigare redogörelse och period. Då kommer vi givetvis i riksdagen och i konsfitufionsutskottet aff granska regeringen med utgångspunkt i en sådan defini-fion.

Överläggningen var härmed avslutad.

36 § Svar på fråga 1988/89:30 om affärstiderna

Anf. 153 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON;

Herr talman! Anne Wibble har frågat mig vilka åtgärder jag avser aft vidta för att garantera fortsatt fria affärstider.

109

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om affärstiderna

I Sverige har affärstiderna varit fria i snart 17 år. Under denna tid har det skett förändringar, som i vissa fall är avsevärda, när det gäller hushållens sammansättning och grad av förvärvsarbete. Detta har lett fill stora förändringar i konsumenternas inköpsvanor och därmed även i detaljhandelns öppethållande och stmktur.

Min mening är att de fria affärstiderna har varit till gagn för konsumenterna och för konkurrensen inom detaljhandeln. Jag anser emellertid att en analys av de samlade effekterna av de fria affärstiderna vore värdefull atf få. Jag kommer därför inom kort att föranstalta om en utredning med denna uppgift. Utredningen skaU särskilt undersöka konsumenternas, de handels-anställdas och detaljhandelsföretagens erfarenheter av de fria affärsfiderna.

Anf. 154 ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka civilministern för svaret.

Bakgrunden till frågan är bl. a. att det vid förra årets socialdemokratiska kongress fanns yrkanden om aft tillsätta en ny affärstidsufredning. Frågan kom sedan upp i riksdagen, och det fattades beslut om atf den skulle ses över.

Varje sådan här affärsfidslag innebär faktiskt en begränsning av konsumenternas möjlighet att handla när de själva vill. Det är vi alla som konsumenter som drabbas av en sådan begränsning.

Det som har varit aktueUt är atf affärerna skulle förbjudas aft hålla öppet på lördagkvällar och på söndagar. De som drabbas mest av sådana regleringar är nog barnfamiljerna, som ofta storhandlar på helgerna. Men också många andra löntagare, t. ex. ensamstående, är beroende av fria affärstider.

Varje sådan här affärstidslag innebär konstiga avgränsningar. Den variant som socialdemokraterna fidigare har uttalat sig för får mycket egenartade effekter. Man får t. ex. handla chips men inte potatis på söndagarna. Man får handla socker men inte salt. Jag får handla damstrumpor, men statsrådet Johansson får inte handla herrstrumpor. Toalettpapper fär man köpa men inte hushållspapper. På vanlig svenska är detta typexempel på en ganska idiotisk reglering.

Nu säger civilministern aft de fria affärsfiderna har varit fill gagn för konsumenterna, och det är bra. Men han vill ändå infe garantera aff de kommer att vara fortsatt fria. Han vill sitta på två stolar samtidigt. Jag konstaterar bara att svaret innebär att civilministern infe kan garantera aff vi konsumenter får ha fortsatt fria affärstider.

110

Anf. 155 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON:

Herr talman! Det förhåller sig så att jag inte ensam svarar för lagstiftningen här i landet. Jag kan ge min mening till känna, Anne Wibble, och det har jag gjort i den här frågan.

Vidare tycker också jag att man kan göra sig lusfig över en del följder som en reglering skulle få. Det var nog också därför som de fria affärsfiderna infördes. Om Anne Wibble vill referera till något som en socialdemokratisk uppfattning i denna fråga bör det väl vara den deklarafion som gjordes 1984, när man senast tog ställning fill de fria affärstiderna. Då markerades aft man menade att fria affärstider var av stort värde.

Anf. 156 ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Det var Utet mera av positiva tongångar i civilministerns svar denna gång. Han säger att han ändå personligen tycker att det är bra att man får köpa saker och ting när man själv vill det. Jag tycker aff statsrådet då borde kunna ge ett klart ja på min fråga, om direktiven för utredningen kommer aff vara så utformade att de faktiskt innebär en garanfi för att de fria affärstiderna kommer att få fortsätta. Ett uteblivet svar på den frågan måste tolkas så att civilministern inte har gehör i det egna partiet och inom regeringen för ett behållande av de fria affärstiderna.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om ändrade direktiv tid handikapputredningen

Överläggningen var härmed avslutad.

37 § Svar på fråga 1988/89:9 om ändrade direktiv till handikapputredningen

Anf. 157 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr falman! Bengt Westerberg har frågat mig om regeringen avser aff ändra direkfiven till handikapputredningen så aft den kan föreslå reformer som fotalt sett ökar kostnaderna för handikappolitiken och närliggande områden.

Låt mig inledningsvis konstatera att den kommande handikapputredningen är av stor principiell betydelse. Av direktiven framgår aft den främst skall inriktas på de insatser inom socialtjänsten, habiliteringen och rehabiliteringen som görs för människor med funktionshinder. Syftet är att undersöka och lämna förslag om hur barn, ungdomar och vuxna med omfattande funktionshinder skall kunna tillförsäkras ett väl fungerande samhällsstöd. Bl. a. handikapporganisationerna har ställt krav på en utredning med denna inriktning.

De direktiv om finansiering av förslag som är bakgmnden till Bengt Westerbergs fråga är av generell karaktär. De skall omfatta alla statliga utredningar, således även den här aktuella utredningen.

Låt mig understryka att flera betydande handikappolitiska reformer kunnat genomföras under senare år som ett resultat av utredningar som omfattats av dessa direktiv. Som framgår av regeringsförklaringen kommer regeringen även fortsättningsvis att särskilt uppmärksamma handikappområdet.

Anf. 158 BENGT WESTERBERG (fp):

Herr falman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret, spm dock gjorde mig utomordentligt bedrövad. Innebörden av svaret är att handikapputredningen nu måste arbeta med sikte på att de förslag som förverkligas skall genomföras med oförändrade eller minskade resurser. Jag är alldeles övertygad om aff de handikapporganisationer som statsrådet talade om och som har begärt att man skall uppmärksamma dessa problem inte anser att det är möjligt aft genomföra reformer inom ramen för oförändrade eller minskade resurser.

Jag fick häromdagen i min hand ett till regeringen riktat uttalande från

111

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om ändrade direktiv tdl handikapputredningen

FICK:s länsförbund för Norrland, i vilket man tar upp nolldirektiven fill handikapputredningen och konstaterar att en utredning med de direktiven infe kan göra slut på krisfillsfåndet inom synnerligen angelägna områden som socialtjänst, habilitering och rehabilitering för människor med funktionsned-sätfningar. Det enda som händer är aft samhället än en gång kommer att ställa handikappgrupper mot varandra i kafnpen om oförändrade samhällsresurser, resurser som redan i dag är för små.

Jag är särskilt förvånad över atf Bengt Lindqvist har lagt fram dessa direktiv, infe bara därför aft han har ett förflutet i handikapprörelsen utan också därför aft han ägnade en mycket stor del av valrörelsen åt atf åka runt i Sverige och kritisera folkparfiet för atf vi ställde grupp mot grupp, för att vi genom omprioriteringar ville frigöra mer resurser just åt olika handikappade. Sedan utfärdar han direktiv fill en utredning som i praktiken innebär infe aft vi skall omprioritera från andra grupper till handikappade utan mellan olika handikappade. Man utlovar där infe ens aft dessa skall få bibehålla oförändrade resurser utan uttalar att utredningen skall arbeta med sikte på aft det kan bli aktuellt med minskade resurser. Inte bara jag, utan hela Sveriges handikapprörelse, känner en utomordentligt stor bedrövelse över statsrådets svar på den här punkten.

112

Anf. 159 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr falman! Låt mig först uttrycka min förvåning över Bengt Westerbergs initiativ att ställa den här frågan. Under hela valrörelsen hävdade Bengt Westerberg atf han ville göra en reforminsafs för familjer med handikappade barn, men det skulle ske genom att man skulle fa pengar frän delpensionen. Han har under hela valrörelsen hävdat atf det var just denna teknik som var den enda gångbara.

Låt mig också påpeka att det är en avsevärd skillnad, Bengt Westerberg, mellan hur en utredning skall få lov aff arbeta och vilka förslag en regering lägger fram och sedan riksdagen beslutar som ett resultat av utredningsarbetet. Den skillnaden trodde jag var väl bekant för Bengt Westerberg, i synnerhet som han själv och hans partibroder var de som införde de s.k. nolldirektiven, av vilka de direktiv som nu gäller egentligen bara är en vidareutveckling.

Anf. 160 BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Problemet under senare år har ju infe varit aft det har genomförts för stora, för omfattande och för dyra reformer på handikappområdet, utan för få reformer. Bengt Lindqvist och hans parti har år efter år sagt nej till de åtgärder som folkpartiet föreslagit för bl. a. familjer med handikappade barn. Det behövs alltså mer resurser till detta område, inte mindre resurser. I de direktiv som Bengt Lindqvist har lagt fast för utredningen sägs aff den skall arbeta med sikte på oförändrade eller mindre resurser. Det är den stora skandal som jag och hela Sveriges handikapprörelse så starkt kritiserar.

Anf. 161 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! Jag vidhåller aft Bengt Westerberg missar skillnaden mellan en utredning och dess förutsättningar och de reformer som blir ett resultat av utredningen. Jag vill ta som exempel den bilstödsutredning som har genomförts under senare delen av 80-talef. För den gällde de s. k. nolldirektiven. Utredningen analyserade bristerna i det system som gällde, påpekade de problem som finns och lade fram ett förslag till konstruktion av ett bilstöd för framfiden. Remissopinionen stödde detta förslag och framförde starka krav på aff systemet måste förses med större resurser. Vad blev resultatet? Jo, att regeringen sedan antog förslaget till konstrukfion och för sin del genomförde en reform som ökade utgifterna för bilslödet med 190 miljoner. Såvitt jag minns hade folkparfiet den gången tänkt sig en ökning av resurserna med 70 miljoner. Folkpartiet anslöt sig i alla händelser så småningom till regeringens förslag.

Anf. 162 BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Jag vill fråga statsrådet Bengt Lindqvist på vilka andra punkter som direkfiven för den här utredningen inte skall gälla. Vad som brukar gälla för utredningar är ju de direktiv som man lägger fast för utredningen, och i direkfiven för den här utredningen sägs att denna skall arbeta med mindre eller oförändrade resurser. Det innebär att utredningen utöver att försöka upptäcka de stora problem som finns för handikappade och lägga fram förslag på dessa områden också skall lägga fram förslag fill var någonstans stora neddragningar skall ske. Det är en onödig arbetsuppgift för en utredning som skall arbeta på ett område där det infe finns möjligheter att göra stora nedskärningar utan där det i stället behövs betydande tillskott. Det är därför jag är så kritisk mot utredningsdirektiven.

Anf. 163 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! Jag upprepar atf det för mig är en grundläggande skillnad mellan utredningens förutsättningar och de reformer som blir ett resultat av utredningens arbete. Det borde Bengt Westerberg också känna fill, eftersom han själv var med och startade flera utredningar som hade nolldirektiv och som ju också, i synnerhet enligt de borgerliga partiernas egna uppgifter, ledde fill reformer under den borgerliga regeringstiden.

Handikapputredningen är dessutom en utredning med många principiellt sett utomordenfligt vikfiga frågor. Det är frågan om aff tillförsäkra de handikappade det stöd de behöver, alltså frygghefsfrägorna på detta viktiga område, det är frågan om handikappombudsman och om en diskrimineringslag. Det är inflyfandefrågorna som är viktiga för handikapprörelsen och det är en rad andra frågor av samma principiella natur, som utredningen har all anledning att ägna sig åt med stor kraft.

Till sist vill jag också säga atf jag infe tror någon regering tillsätter en handikapputredning utan att i förlängningen avse aff utredningens arbete skall leda fill förbättringar.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om ändrade direktiv till handikapputredningen

8 Riksdagens protokoll 1988/89:7-9

113

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om utbyggnadstakten för barnomsorgen

Anf. 164 BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Den avgörande skillnaden gäller ju utredningar i allmänhet och utredningar som sysslar med särskilt prioriterade områden. Enligt min mening hade handikapputredningen bort vara en utredning inriktad på ett särskilt prioriterat område, där det alltså skulle ha funnits möjligheter att föreslå ökad resursanvändning utan att samtidigt peka på besparingar, men vad som fakfiskt krävs är att den samtidigt skaU föreslå besparingar. Om man nu infe är beredd att omprioritera, vilket Bengt Lindqvist uppenbarligen inte är, kan man i varje fall hänvisa till den tillväxt av resurser som sker och låta utredningen få föreslå reformer i takt med tillväxten.

Det är ju som Birgitta von Offer skriver i Expressen i dag:

"Hur betalas ny reform? Haha, med en ny och enkel norm Ur tillväxten tas allting, faktiskt. Det är mycket lätt och praktiskt,"

Det borde väl Bengt Lindqvist åtminstone kunna ansluta sig tiU.

Anf. 165 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! Jag vill härmed inbjuda Bengt Westerberg till ett aktivt och konstruktivt arbete i denna utredning, så skall vi tillsammans, när den tiden kommer, diskutera hur väsenfliga reformer på handikappområdet skaU finansieras,

Anf. 166 BENGT WESTERBERG (fp):

Herr falman! Vi är naturligtvis intresserade av att delta i ett aktivt och konstruktivt arbete, men de reformer vi är beredda att föreslå på detta område kräver ökade resurser. Därför kräver ett sådant akfivt och konstruktivt arbete aff utredningsdirektiven ändras.

Jag hoppas att statsrådet vill ta med sig den uppmaningen hem och så småningom återkomma med ett nytt och mer positivt besked än det som jag och handikapprörelsen har fått i dag.

Överläggningen var härmed avslutad.

114

38 § Svar på fråga 1988/89:24 om utbyggnadstakten för barnomsorgen

Anf. 167 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! Berith Eriksson har frågat mig om jag avser att föreslå lagstiftning så att utbyggnadsmålet för barnomsorgen kan klaras till år 1991.

I proposifionen (1984/85:209) om förskola för alla barn, som antogs av riksdagen den 4 december 1985, slås fast att alla barn över ett och ett halvt års ålder vars vårdnadshavare förvärvsarbetar eller studerar skall ha rätt fill plats i kommunalt daghem, familjedaghem eller föräldrakooperativ. Barn vars föräldrar är hemarbetande och barn som är i familjedaghem skall ha rätt att delta i verksamhet i öppen förskola eller ha rätt till plats i deltidsgrupp.

I proposifionen uttalade min företrädare att han under utbyggnadsperio-

den, dvs, senast år 1991, avsåg aff återkomma till regeringen om en lagstiftad rätt till förskola för alla barn över ett och ett halvt års ålder.

Statisfik över utbyggnaden visar att kommunerna i allmänhet gör stora insatser för att fullfölja riksdagens utbyggnadsbeslut. Mellan åren 1987 och 1988 har således ytterligare nära 23 000 platser fillkommit i kommunala daghem och familjedaghem.

Det finns dock enskilda kommuner där viljan aff bygga ut barnomsorgen infe står i proportion till de behov som finns. För aft närmare klarlägga situationen kommer socialdepartementet att noggrant följa och analysera utvecklingen i de enskilda kommunerna. Om en sådan analys motiverar särskilda åtgärder kommer jag självfallet aft föreslå sådana.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om utbyggnadstakten för barnomsorgen

Under defta anförande överfog andre vice falmannen ledningen av kammarens förhandlingar,

Anf. 168 BERITH ERIKSSON (vpk):

Herr falman! Jag tackar statsrådet Bengt Lindqvist för svaret.

En bra barnomsorg är en rätfighef lika självklar som en bra skola. Därför är det viktigt atf den rättigheten lägstadgas. Om målet full behovsfäckning till 1991 skall kunna uppnås behöver kommuner, utbildningsanordnare och andra berörda det stöd och den bas som ett lagstadgande ger.

Vi har redan i dag lagstadgad rätt för sexåringar fill deltidsgmppverksam-het, Jag var med ute på fältet som förskollärare när den rätten infördes, och jag minns aUt positivt runt den dagen - satsningar av kommuner, fackföreningar, högskolor, satsningar som skapade engagemang, entusiasm och framtidstro,

Klara, entydiga direktiv gör det lättare för alla att på ett konstruktivt sätt ta sig an problemen, I Bengt Lindqvists svar finns det med aft det kan bli fråga om en lagsfiftning. Jag tycker atf det är olyckligt atf det förslaget mera har framförts som ett hot än som ett stöd för beslutsfattare som skall verkställa beslutet.

Anser statsrådet atf det finns några nackdelar med aff lagstadga rätten till barnomsorg? Vilka är i så fall dessa nackdelar?

Anf. 169 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr falman! För mig är naturligtvis det vikfiga att vi når målet full behovsfäckning i barnomsorgen i enlighet med de beslut som riksdagen fattade 1985 och som jag redovisade i mitt svar. Det är viktigt atf veta vilka medel vi skall använda för aff nå det målet, men det är samfidigt underordnat målet i sig. En rätt talar vi om i propositionen Förskola för alla barn. Det är en rätt för barnen. Det förufskickar egentligen att vi också skall lagstifta på det sätt som vi har gjort när det gäller rätten till den allmänna förskolan, dvs. rätten för sexåringar.

Låt oss återkomma till den frågan i det kommande arbetet. Då blir lagsfiftningen anfingen ett medel aft nå målet, nämligen genom atf ett mycket klart besked ges fill kommunerna, eller också en bekräftelse på att vi nu är framme vid en situation där vi kan erbjuda denna möjlighet som en faktisk rätt för alla barn. Man kan alltså se lagstiftningsfrågan som antingen medel eller mål.

115

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om det statliga bidraget tid de n eurosedyn -skadades förening

Anf. 170 BERITH ERIKSSON (vpk):

Herr falman! Det var ett mycket positivt svar. Jag tycker att det är behoven som skall styra tillgången, och nivån skall vi avgöra fillsammans, eftersom barnen är vårt gemensamma ansvar i ett demokrafiskt samhälle. Jag ser fram emot det fortsatta arbetet omkring de andra svåra frågorna inom barnomsorgen i dag - jag tänker på brisfen pä personal och kvalitetsfrågorna. Det är i de sammanhangen viktigt aft grunden är helt klar.

Överläggningen var härmed avslutad.

39 § Svar på fråga 1988/89:91 om det statliga bidraget till de neurosedynskadades förening

116

Anf. 171 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr falman! Barbro Sandberg har frågat socialministern om hon är beredd att vidta åtgärder med anlednng av beslutet aff infe utge statsbidrag fill Föreningen för de neurosedynskadade.

Arbetet inom regeringen är så fördelat aff det är jag som skaU svara på frågan.

Beslut om fördelning av statsbidrag fill handikapporganisationer fattas av regeringen efter förslag från statens handikappråd. I rådet ingär företrädare för bl.a. vissa statliga myndigheter. Svenska kommunförbundet och Landsfingsförbundet samt de centrala handikapporganisafionerna. Grundläggande förutsättningar för att bidrag skall utgå är att den sökande organisationen bedriver en bred handikappoUfisk verksamhet, atf organisationen är representativ för den grupp man företräder och atf dén är demokratiskt uppbyggd.

När det gäller fördelningen av statsbidraget för budgetåret 1988/89 har ett enhälligt statens handikappråd föreslagit att Föreningen för de neurosedynskadade inte skall filldelas bidrag, eftersom föreningen för närvarande infe har en verksamhet som är bidragsberätfigad. Regeringen har beslutat i enlighet med rådets förslag.

Anf. 172 BARBRO SANDBERG (fp):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret men är givetvis infe nöjd.

Aft fördela pengar till handikapporganisationer är naturhgtvis en grannlaga uppgift. Självfallet måste det finnas regler för hur det skall gå fill. Men ibland måste man också kunna se till hur verkligheten ser ut och infe bara stelbent följa de byråkratiska regler som ställts upp. Jag tycker att de neurosedynskadades förening är just ett sådant exempel, där man borde kunna ta hänsyn till människorna som är berörda.

På 1960-falef när neurosedynkatastrofen inträffade skrevs det mycket om den, och staten lovade aff hjälpa till. Nu har barnen blivit vuxna men därför har inte problemen försvunnit. Det har däremot det lilla bidrag som föreningen fick. Som skäl anges atf föreningen infe har någon handikappolifisk målsättning. Det beror ju på vad man menar med handikappolifisk målsättning! Den här gruppen är fakfiskt unik på så sätt att det inte tillkommer nya fall. Den kan därför infe jämföras med andra handikapp-

grupper. Men man vet inte heller hur framtiden kommer att te sig för medlemmarna i den här gruppen. Därför har man bl.a. sökt pengar till projekt om förslitningsskador. Det kaUar jag faktiskt handikappolitik. Organisafionen är i allra högsta grad representativ för sin grupp.

Men rnan behöver också pengar för att hålla ihop föreningen. Det lilla bidraget är helt nödvändigt för att ungdomarna, som nu själva tagit över föreningen från föräldrarna, skall kunna hålla ihop den. Anser Bengt Lindqvist verkligen att en liten unik handikappförening skall vägras bidrag på grund av stelbenta byråkratiska regler, eller tvingas in i en annan och större handikapporganisation där den - det vet vi - kommer aft drunkna?

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om det statliga bidraget till de neurosedyn -skadades förening

Anf. 173 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr falman! Jag menar aft vi i Sverige har anledning att känna mycket stor stolthet över det allmänna stöd fill handikapporganisationerna som vi ger. Det stödet är unikt i världen: Vi ger stöd fill handikapporganisationers grundläggande verksamhet, som går ut på aft bilda opinion, att informera, aft påverka och atf hävda de intressen som människor med handikapp har. Det är alltså en del i den svenska demokratin. De regler som finns för fördelningen av stödet utformades i mitten av 1970-talef, och de har sedan dess varit oförändrade. Jag känner inte till någon handikapporganisation som på allvar skulle vilja ändra reglerna - man är på det klara med vilken oerhörd dynamik som ligger i att ha ett stöd utformat just på det här sättet.

Dessutom menar jag aft vi måste respektera ett sakkunnigt beredningsarbete av den myndighet som i alla dessa år fördelat pengarna. Man har stannat för att ge pengar fill 29 organisationer och att säga nej till inte bara de neurosedynskadades förening utan också fill 13 andra.

Anf. 174 BARBRO SANDBERG (fp):

Herr falman! Jag häller med Bengt Lindqvist om aff vi i många stycken kan vara stolta över den handikappolifik som vi för. Men som statsrådet säger utformades reglerna på 1970-talef. Då tycker jag det finns desto större anledning aff vara litet generös, när en liten unik förening kommer till.

Jag förstår att de större handikapporganisationerna inte vill dela med sig. Men som statsrådet också påpekade måste man ha pengar för sin grundläggande verksamhet. Det rör sig här om en mycket liten gmpp, som jag sade. Jag tycker faktiskt att vi har en viss skyldighet att stödja även den lilla gruppen. Vi hoppas naturligtvis ätten sådan katastrof inte skall hända igen. Det är faktiskt ganska små belopp det rör sig om. Om föreningen infe får det här stödet kanske föreningen inte kan existera vidare.

Anf. 175 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! Jag vill upplysa om att även de neurosedynskadades förening har en ansökan hos arvsfonden som gäller ett av de verksamhetsområden som man också nämner i sin ansökan fill statens handikappråd. Det gäller undersökningen av förslitningsskadorna hos neurosedynskadade. Såvitt jag försfår är det en mycket bra ansökan man där har lämnat in. Vi kommer naturligtvis att i vanlig ordning pröva den, men jag vill ändå säga att det finns en påtaglig möjlighet för föreningen atf få stöd den vägen.

117

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om den regionala samhällsutvecklingen

I övrigt har gruppens storlek egentligen ingenting att göra med om man fär pengar eller inte, så länge man är representativ för den grupp som man söker för. Det är säkert den här organisationen. Problemet har varit atf man egentUgen inte har haft någon verksamhet över huvud taget att söka pengar för. Det var inte i är utan för fre år sedan som stödet till de neurosedynskadades förening drogs in.

Anf. 176 BARBRO SANDBERG (fp):

Herr talman! Man har sökt pengar från arvsfonden fill projektet om förslitningsskador, men det troliga är aft de pengarna inte kommer atf räcka. Då har man över huvud taget ingen möjlighet atf genomföra projektet, eftersom man inte har några egna pengar.

Det här är exempel pä en handikappverksamhet som man faktiskt vill driva. Föreningen försöker att vara förutseende därför aft de neurosedynskadade i sift dagliga liv har helt andra förutsättningar än vi andra har. Deras förslifningsskador är helt andra än friska människors.

Aff man infe har någon verksamhet hänger ihop med att föreningen tidigare har drivits av föräldrarna. De har känt det som en trygghet atf barnen har kunnat hålla ihop. Nu är barnen vuxna och skall själva försöka ta över föreningen. Jag tycker aft det är naturligt aff de har haft vissa svårigheter i början.

Överläggningen var härmed avslutad.

118

40 § Svar på fråga 1988/89:38 om den regionala samhällsutvecklingen

Anf. 177 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN:

Herr talman! Kjell Dahlström har frågat förutsvarande statsrådet Gustafsson om regeringen har någon ambition atf stoppa den sneda regionala utvecklingen i dagens Sverige. Arbetet i regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.

Den regionala utvecklingen var under några år i mitten av 1980-talet klart otillfredsställande. Trycket på storstadsområdena -främst Stockholmsregionen - var starkt och inflyttningen till storstäderna var större än utflyttningen. Regeringen satte därför in kraftfulla regionalpolitiska insatser för att åstadkomma en mera balanserad utveckling. Utöver en kraffig ökning av de ordinarie regiönalpolifiska anslagen, har särskilda insatser gjorts i de mest utsatta regionerna - Norrbotten och norra Sveriges inland. Bergslagen, Blekinge m. fl. områden.

En förnyelse av regionalpolitikens inriktning har också skett. En allt större andel av de regionalpolitiska medlen har t. ex. använts till utbildning, teknikutveckling, teknikspridning och andra infrastmkturåtgärder som syftar till atf främja den långsiktiga utvecklingen i olika orter och regioner i landet. Därmed minskar också trycket pä storstäderna.

Ett stort antal kontakter har också tagits med privata tjänsteföretag i Stockholmsregionen för aft förmå dessa aft lokalisera verksamhet i stödområdet och stödjepunkter i anslutning fill stödområdet. Vidare har staflig

central verksamhet utiokaliserats från Stockholmsregionen fill regionalpolitiskt prioriterade områden.

Den förda poUtiken har varit framgångsrik. Vi har nu en betydligt mera balanserad regional utveekUng. Under det senaste året har t. ex. Stockholmsregionen haft flyttningsunderskott gentemot övriga landet. Samfliga skogslän har i år haft befolkningstillväxt.

För att den förbättrade regionala balansen skall kunna bibehållas är det, vilket också framhållits i årets regeringsförklaring, angeläget att den breddning av regionalpolitiken som ägt rum under senare år, med inrikning mot kompetenshöjning, utbildning och förbättrad infrastruktur, fortsätter.

Då Kjell Dahlström, som framställt frågan, var ledig från riksdagsarbetef, medgav andre vice talmannen att hans ersättare Birger Schlaug fick delfa i överläggningen.

Anf. 178 BIRGER SCHLAUG (mp):

Herr talman! Jag får tacka för svaret denna sena timme när tågen börjar gå hemåt. Åtminstone i södra Sverige går tågen hemåt, i norr kanske det infe blir så mycket tåg kvar, om regeringens järnvägspolitik får fortsätta. • Den regionala obalansen är farlig för samhällsutvecklingen. Vi har fortfarande en väldigt stor och stark regional obalans, exempelvis när det gäller totalförsvaret. Det har nu lagts fram en utredning - Försvarsmaktsufredning 88 - och det kommer att bU häftiga diskussioner om mer pengar till militären; redan nu får den för övrigt 70 miljoner varje dag. Samfidigt bygger man in i samhället regional obalans och ökad sårbarhet. Det är ett stort problem för totalförsvaret.

Den regionala obalansen innebär också ökad miljöförstöring i allra högsta grad. Det följer nämhgen av regional obalans. 200 000 människor i våra storstadsområden lever i dag vid gator där luffföroreningarna är värre än vad FN rekommenderar. Det är förnedrande för de människorna, helt enkelt, och det är en följd av den regionala obalans vi har.

Ingela Thalén hävdar att regeringen är intresserad av aff minska den regionala obalansen. Jag kan tänka mig att hon tycker att kampanjen Låt hela Sverige leva är bra. Samtidigt accepterar ni i regeringen atf Arlanda stad byggs. Det blir i stort sett en asfaltering mellan Stockholm och Uppsala.

Tullinge flygplats stöds av socialdemokrater. Trots s.k. idiofstopp för kontor i Stockholm byggs det kontor vid Centralen. Landsfingsförbundet bygger nytt kontor, kring Globen byggs det nya kontor, som i stället kunde bli bostäder för bostadslösa, och facket bygger nya kontor i Stockholm.

Man sätter helt enkelt in en magnet i Stockholmsområdet, och då kan inte hela Sverige leva. Det jag kräver är långsiktiga åtgärder. Vad har regeringen för långsiktiga åtgärder att komma med?

Under defta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om den regionala samhällsutvecklingen

119

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om den regionala samhällsutvecklingen

Anf. 179 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN: Herr talman! Det är en långsiktig utveckling i regionalpolitiken aff satsa pä kompetensutveckling, aff satsa på de högskolor som finns runt om i landet, att satsa pä teknikcentra, aff satsa på utbildning över huvud taget. Om vi tittar på folkmängdsförändringen i länen, finner vi att den ur skogslänens och övriga läns synpunkt är mycket posifiv och aff det sker en ganska kraftig förändring i Stockholmsområdet. I den senaste rapporten frän stafisfiska centralbyrån kan man se aff Stockholms inflyttningsöverskoff består uteslutande av invandring och av födelseöverskottet, och gentemot övriga landet har Stockholms län ett flyttningsunderskott.

Det här visar på atf de regiönalpolifiska insatser som hitintills har gjorts och som kommer atf fortsätta ger ett positivt resultat. Däremot är det rikfigt, vilket infe Birger Schlaug antydde, men som jag tycker är vikfigt, att den inomregionala obalansen i Stockholms län måste åtgärdas.

Anf. 180 BIRGER SCHLAUG (mp):

Herr talman! Arbetsmarknadsministern menar då att det finns ingen inbyggd magnet i Stockholmsområdet i dag, med Arlanda stad och allt det här. Det är intressant atf höra.

Jag tror aff det krävs mer långsikfiga åtgärder, på fre olika områden. Ett av dem är ägandet. Vi måste ha kvar ägandet ute i hela landet. Tycker regeringen t. ex. aff det är bra atf anställda får förköpsräft till sina företag när företagen skall säljas, så att ägandet finns kvar i hela landet?

Vidare krävs det en mer konsekvent och långsiktig strategi för atf få ökad lönsamhet i företagen utanför storstadsområdena, exempelvis genom ganska dramatiskt sänkta arbetsgivaravgifter i områden söm infe tillhör storstäderna. Är regeringen villig atf genomföra en sådan sänkning, en gynnad konkurrenssituation helt enkelt för de här företagen?

Det krävs också en annan inställning till bostadsbidraget. Utveckla det till ett bastillägg, så aff glesbygdsboende fär lika mycket stöd som stadsboende.

120

Anf. 181 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN:

Herr talman! Det är vikfigt att det inte blir ett motsatsförhållande mellan Stockholms kommun och övriga kommuner i landet. Jag tycker aft vi skall dra nytta av att Stockholms kommun är en magnet i förhållande till storstäder i övriga Norden och i Europa. Stockholm är intressant som etableringsort för företag som har en europeisk verksamhet, och det tycker jag atf vi skall ta vara på.

Vi skall samfidigt ta vara på möjligheten aft rent praktiskt flytta ut verksamheter från Stockholms kommun fill andra delar av landet. Vi kan se exempel på det, senast i ett regeringsbeslut i dag, dä ett stort tjänsteföretag flyttar ut en lång rad arbetsplatser fill flera orter i anslutning fill sfödotnrädet.

I fråga om sfödområdesindelningen har jag för närvarande inget förslag fill ändring av det som gäller i dag.

Anf. 182 BIRGER SCHLAUG (mp):

Herr talman! Jag konstaterar aft arbetsmarknadsministern infe anser att det som nu händer i Stockholmsområdet- nya kontor, Arlanda stad och allt

detta - är en magnet som drar till sig folk från andra delar av landet. Jag tycker aff det är ganska intressant att arbetsmarknadsministern har den uppfattningen, eftersom den är helt felakfig enligt mitt sätt att se.

Hur ser ni i regeringen på ägandet i den här situafionen? Är det viktigt atf ägandet finns kvar där människor bor, eller skall ägandet centraliseras? Anser ni det vara en regionalpolifisk åtgärd atf se fill att ägandet finns kvar där människor finns?

En annan viktig fråga: hushållen. Varför kan man infe Uksfälla boende i t. ex. Gäddede med boende i Stockholm och utveckla bostadsbidraget fill ett basfillägg som bara hänger ihop med inkomsten i familjen och antalet barn? Om människor i glesbygden har dyra transportkostnader och människor i storstaden dyra hyreskostnader, det tycker jag aff staten skall ge sjutton i. Stöd glesbygdsboendet också!

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om statliga företags handläggning av personal- och arbetsmiljöfrågorna

Överläggningen var härmed avslutad.

41 § Svar på fråga 1988/89:83 om statliga företags handläggning av personal- och arbetsmiljöfrågorna

Anf. 183 Industriminister IVAR NORDBERG:

Herr talman! Paul Lestander har, mot bakgrund av inträffade arbetsolyckor vid renoveringen av SSAB Svenskt Stål AB:s koksverk i Luleå, frågat mig om regeringen kommer att ta några inifiafiv för atf förbättra stadiga företags handläggning av personal- och arbetsmiljöfrägor.

Självfallet har statliga liksom andra företag att följa de bestämmelser som finns pä arbefsmiljöområdet för aff, i samarbete med de anställda och de fackliga organisationerna, skapa en god arbetsmiljö och aktivt förebygga risker för arbetsolyckor.

När SSAB under våren 1988 beslutade om en genomgripande renovering av koksverket i Luleå gavs uppdraget till den tyska entreprenören Krupp Koppers. Företaget byggde koksverket 1975 och besitter enligt SSAB lämplig kompefens för arbetet, som måste utföras parallellt med aff driften upprätthålls vid koksverket. Krupp Koppers har i sin tur anlitat ett ungerskt specialistföretag pä murning som underentreprenör.

Inför projektet har överläggningar skett med yrkesinspektionen. Byggnadsarbetareförbundet har godkänt entreprenörerna. Svenska regler och avtal gäller för arbetet. SSAB:s skyddsföreskrifter har vidare översatts till tyska och engelska samt presenterats för platsledningen för Krupp Koppers liksom för underentreprenörens byggledare.

Omständigheterna kring olyckan i koksverket är nu föremål för utredning av åklagare. SSAB genomför en intern undersökning. Det är med andra ord för fidigt atf uttala sig om vad som orsakat och vem som bär ansvar för de beklagliga arbetsolyckorna i Luleå.

Oavsett ansvarsförhållandet kommer, enligt vad jag erfarit, SSAB atf gå igenom sina skyddsmfiner för aft förhindra en upprepning av liknande händelser. Jag avser aft hålla mig underrättad om atf så sker.

121

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om visst uttalande om bilstölder

Anf. 184 PAUL LESTANDER (vpk):

Herr talman! Jag får först tacka industriministern för svaret. Svaret är rakt och utan krumbukter och innebär i korthet att det har varit brister. Man har inte översatt skyddsföreskrifterna tiU ungerska.

Tydligen kommer man nu att göra en översyn av rutinerna på SSAB, och industriministern lovar aff se till atf den översynen görs på ett lämpligt sätt.

Med det får jag tills vidare låta mig nöja. Det vikfiga är ju att man drar riktiga lärdomar och också ser till aff olyckor sådana som dem jag har berört i min fråga helt omöjliggörs.

Överläggningen var härmed avslutad.

42 § Svar på fråga 1988/89:67 om visst uttalande om bilstölder

122

Anf. 185 Justitieminister LAILA FREI VALDS:

Herr falman! Göthe Knutson har erinrat om ett uttalande som jag gjorde år 1968 om ungdomsbrottslingar som återfaller i brott. Han har nu bett mig aff i riksdagen klarlägga innebörden i mitt uttalande, sedan jag tillträdde som justitieminister, om atf jag i dag skulle uttrycka det mycket bättre.

För 20 är sedan uttryckte jag mig i ordalag som var mycket illa valda.

Jag vill därför slå fast aff jag helt ansluter mig till uppfattningen aff den enskilda människans trygghet till liv, hälsa, integritet och egendom är ett grundläggande mål för kriminalpolitiken. Brottslighet kan aldrig accepteras utan måste bekämpas. Vad jag menade för 20 år sedan var atf man mäste förstå anledningen till atf människor begår brott. Men det är infe detsamma som att försvara brottsligheten.

Vi vet aft en mycket stor andel av dem som döms för brott fillhör socialt utsatta grupper. I bakgrunden finns i regel svåra uppväxtförhållanden, arbetslöshet och missbruk. Det hindrar inte att vi skall ingripa med fasthet också i dessa fall. Men i ett djupare kriminalpolitiskt perspekfiv och för atf pä sikt förhindra aff barn och ungdomar dras in i kriminalitet är det viktigt aff skapa goda förutsättningar för dem atf växa upp och finna en plats i samhället. Genom atf skapa ett rättvisare samhälle ökar vi möjligheterna aft motverka brottsligheten.

Jag hoppas aff jag har gjort mig tillräckligt klar på den här punkten nu.

Anf. 186 GÖTHE KNUTSON (m):

Herr falman! Jag tackar justitieministern för svaret. Jag vill då genast fråga om jag nu skall tolka svaret så, aff defta är ett bestämt avståndstagande från formuleringar i stil med aft det är en självklarhet aff den som infe har en bil går ut och stjäl en sådan på gatan.

Om jag kan tolka svaret så är det glädjande. Det är utomordenfligt angeläget atf vårt land har en justitieminister som konstaterar skillnaden mellan rätt oeh fel, som konstaterar atf det finns en brottslighet som måste beivras.

Som läget var ännu fill denna stund här och nu har det frän justitieministern bara lämnats ett svar på den fråga jag har ställt, och det var atf

justitieministern i dag skulle uttrycka sig på ett bättre sätt än 1968. Detta gav anledning fiU stark oro. Man måste fråga sig om vi hade fått en jusfitieminister med en anarkistisk uppfattning och om denna justifieminister var kvar på samma nivå som under den socialistiska studenfrevoltens år.

Det finns också andra sociala sidor än brottslingens i ett sådant här fall, och det gäller ägandet. Det finns bakom varje stulen bil en ägare, en människa eller oftast en familj. Ägarens eller ägarnas sociala situation måste också beaktas, och jag hoppas atf det kommer fram tydUgt när justitieministern nu här, som jag hoppas, tar klart avstånd från det tidigare uttalandet.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om åtgärder mot meningslös vandalism

Anf. 187 Jusfitieminister LAILA FREIVALDS:

Herr talman! Som jag redan sagt har jag tagit avstånd ifrån det sätt på vilket jag uttryckte mig för 20 år sedan. Det jag infe kan fa avstånd ifrån är hur jag tänkte då. Jag tänker likadant i vad gäller behovet av aft förebygga brott, och det är bara jag som egentligen vet vad jag tänkte för 20 år sedan. Jag var då engagerad i detta atf samhället måste se på orsakerna till atf människor begår brott och vidta åtgärder mot dessa orsaker.

I dag har jag en bredare erfarenhet och en djupare kunskap. Det ger mig möjlighet aft i varierade former förebygga alla former av broffslighef. Jag kommer att med kraft och konsekvens fullfölja det kriminalpolifiska arbete som mina företrädare har påbörjat, I det arbetet ingår givetvis också att se till atf offren för brottsligheten tas om hand på ett bättre sätt än hittills,

Anf. 188 GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Jag tackar justitieministern för det kompletterande svaret. ' Jag måste emellertid be aff få citera ännu en gång ur det beryktade yttrandet i den TV-sända debatten för 20 år sedan. Dä sade Laila Freivalds: "Däremot kan jag inte förstå hur man ska kriminalisera människor som aldrig i sitt liv har fått en chans atf tjäna ihop till sin egen bil till exempel. Sådana pojkar som åker ut och in i ungdomsvårdsskolor; aldrig någonsin kan de köpa sin egen bil. Att de tar en bil som står på gatan, det tycker jag är fullkomligt självklart."

Det är ganska självklart aft man då som ledamot av Sveriges riksdag också frågar sig, efter det aff jusfitieministern infe har tagit avstånd frän uttalandet: Vad leder det till? Vart syftar justitieministern?

Jag önskar henne all lycka till i arbetet på atf skapa ett rättvisare samhälle och komma till rätta med brottsligheten. Men det måste också finnas reaktioner från samhället på brottslighet.

Överläggningen var härmed avslutad.

43 § Svar på fråga 1988/89:68 om åtgärder mot meningslös vandalism

Anf. 189 Justitieminister LAILA FREIVALDS:

Herr falman! Margit Gennser har frågat mig vUka åtgärder jag avser atf vidta för aff stävja meningslös vandalism som allt oftare drabbar medborgare i värt land, bl. a. i form av skadegörelse på parkerade bilar.

123

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om åtgärder mot meningslös vandalism

Sådan skadegörelse är liksom andra former av skadegörelse en typ av broffslighef som har ökat i omfattning på senare tid. Jag delar Margit Gennsers oro över denna utveckling som ekonomiskt och på andra sätt drabbar både enskilda och samhället som helhet.

Problemet med skadegörelse i olika former är inte bara en fråga om hur lagstiftningen är utformad. Detta innebär naturligtvis infe aft de möjligheter som finns på detta område bör lämnas outnyttjade. Lät mig nämna två konkreta exempel på lagstiftningsåtgärder som kan få särskild betydelse.

I år har införts möjligheter för domstolarna atf i samband med villkorlig dom, skyddsfillsyn eller överlämnande till vård inom socialtjänsten för brott som har vållat skada ålägga den dömde aft biträda med att avhjälpa skadan. Dessa regler innebär en tydligare reakfion från samhällets sida när det gäller den här typen av brott.

Jag vill också hänvisa till det arbete som pågår inom jusfitiedepartementet beträffande sfraffskalorna för de olika brotten. Arbetet bygger på ett förslag av fängelsestraffkommiftén. Kommittén anger som sin uppfattning att det finns skäl atf se allvarligare på skadegörelsebroften än för närvarande. Beredningen av förslaget inom departementet bedrivs också med denna inriktning.

Till sist vill jag säga aff jag givetvis är beredd aff överväga de ytterligare lagstiftningsåtgärder som kan bedömas vara motiverade.

124

Anf. 190 MARGIT GENNSER (m):

Herr talman! Jag får tacka jusfifieministern för svaret som ger mig tillfredsställelsen att se atf vi hyser samma oro över denna skadegörande verksamhet som sker på gator och torg och som gäller parkerade bilar och annan egendom. Jag noterade också att justitieministern hade vissa förslag, t. ex. att den som gör ofoget också skall avhjälpa skadan. Justitieministern har också tittat på straffskalan.

Jag skall vara litet personlig. Jag råkade ut för vandalisering på valdagen och funderade över situationen. Vad beror det egentUgen pä att friska, normala människor kan ge sig på en bil som står parkerad? Ibland ger de sig på människor också och slår dem utan anledning. Jag undrar om man infe måste gå på mera djupgående attityder.

Den svenska staten har under senare år ofta visat sidvördnad mot äganderätten. Vad de styrande gör sprider sig även fill folket, i alla fall fill de mest lätfledda.

Måste vi infe också skydda ägandet, t. ex. ett grundlagsskydd för äganderätt? Justitieministern sade att hon var öppen för andra lagsfiftningsåtgärder. Jag tror att vi måste börja skydda äganderätten, och det måste vi också göra för att skydda oss mot ännu värre saker, t. ex. att man ger sig på folk också.

Överläggningen var härmed avslutad.

44 § Svar på fråga 1988/89:70 om åtgärder mot patent på levande varelser

Anf. 191 Justifieminister LAILA FREIVALDS:

Herr talman! Bengt Harding Olson har frågat mig om jag - mot bakgrund av genteknikens möjligheter till s. k. genmanipulation av djur och även människor - är beredd att för Sveriges räkning avvisa patenträtt på genmanipulerade levande varelser.

Låt mig redan från början slå fast att jag för min del bestämt avvisar tanken pä att man skall kunna få patent på sådana högre former av liv som Bengt Harding Olson nämner.

Vilka gränser vi skall sätta för möjligheten att patentera andra biotekniska uppfinningar är en oerhört komplicerad fråga. Framför allt inrymmer den grundläggande etiska och moraliska aspekter. Men det finns också svära rättstekniska problem.

Som Bengt Harding Olson noterat har frågan tagits upp i det lagstiftningssamarbete som äger rum inom FN-organet WIPO (världsorganisationen för den intellektuella äganderätten). Sverige far aktiv del i det arbetet. Även inom EG och Nordiska ministerrådet intar frågan en framskjuten plats.

Dessa internationella diskussioner befinner sig alltjämt i ett inledande skede. Få länder har bestämt tagit ställning till frågan var gränsen för det patenterbara området skall gå. Det är också för Sveriges vidkommande för tidigt atf inta en definitiv ståndpunkt i denna fråga. Allmänt bör vi dock sträva efter att finna etiskt godtagbara lösningar som samtidigt kan vinna en bred internafioneU uppslutning. Det är viktigt för att bevara den internafionella rättslikheten på området och för atf skapa goda förutsättningar för en fortsatt västeuropeisk integration.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om åtgärder mot patent på levande varelser

Anf. 192 BENGT HARDING OLSON (fp);

Herr talman! Jag får tacka justitieministern så mycket för svaret. Jag noterar aff bioteknik och genteknik är tvä nya forskningsområden som blivit alltmer politiskt aktuella. Det pågår ett utvecklingsarbete som vi är överens om pä många håll i Sverige, i Nordiska rådet, inom EG och inom FN. Ett kärnproblem är frågan om rätt till patent, alltså patenträtten till levande varelser. Då talar vi närmast om genmanipulerade varelser, alltså djur och faktiskt också ytterst människor.

Men vi talar också om en patenträtt på själva processen att framställa skall vi kalla det konstgjorda varelser. Den officiella svenska inställningen måste klart och entydigt deklareras.

Jag vill nog säga till justitieministern atf vi infe befinner oss i ett inledande skede. De förhandlingar som sker nu, där Sverige är inblandat, är i ett ganska avgörande skede. I FN-organet WIPO måste i slutet av denna månad de svenska representanterna fa ställning: ja eller nej till patenträtt på levande varelser. Då är det vikfigt atf inställningen är genomtänkt och atf den inställningen är polifiskt förankrad. Det bör dessutom komma till allmänhetens kännedom var vi står.

Jag noterar av justitieministerns svar aff justitieministern säger nej - vi skall infe ha sådan patenträtt för egen del.

125

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om åtgärder mot rymningar frän kriminalvårdsanstalter

Ja tack, det lugnar säkert många, men vad är regeringens officiella inställning fill defta?

Det hölls ett sammanträde i fredags som var mycket viktigt. Vad avhandlades då? Vilka direktiv gavs? Eller skall tjänstemannarepresentanterna handla självsvåldigt? Riksdagen och svenska folket har rätt till informafion om defta, eller hur, justitieministern?

Överläggningen var härmed avslutad.

126

45 § Svar på fråga 1988/89:89 om åtgärder mot rymningar från kriminalvårdsanstalter

Anf. 193 Justitieminister LAILA FREIVALDS:

Herr talman! Göthe Knutson har frågat mig om vilka åtgärder jag - mot bakgrund av rymningarna från Väsferviksanstalten för några dagar sedan - är beredd atf vidta för atf förhindra rymningar från de slutna kriminalvårdsanstalterna. Göthe Knutson hänvisar i sammanhanget till mina två företrädares löften om åtgärder mot rymningar från fängelserna.

Inledningsvis vill jag erinra om att statsministern i sin regeringsförklaring uttalat att kriminalvården måste bedrivas så att rymningar förhindras. Detta gäUer givetvis alla typer av anstalter.

Det finns dock skillnader i säkerheten vid oUka anstaltstyper. Så är säkerhetskraven större på slutna riksansfalter än på slutna lokalansfalter som Västerviksanstalten. På sådana anstalter placeras företrädesvis intagna som dömts fill fängelse i högst ett år.

De åtgärder som mina företrädare har redovisat här i kammaren och i andra sammanhang har rört problemen med rymningar från specialavdelningarna på de slutna riksansfalterna Norrköping och Hall, där man uteslutande placerar rymningsbenägna intagna med mycket länga fängelsestraff.

Jag är helt överens med mina företrädare i den här frågan. Åtgärder har också vidtagits för att höja säkerheten vid specialavdelningarna. Avdelningen på Norrköpingsanstalten har, efter ombyggnad och komplettering av säkerhetsutrustningen, öppnats på nytt den 3 oktober. Personalen har också genomgått speciell säkerhetsutbildning. Båda specialavdelningarna berörs vidare av ett av kriminalvårdsstyrelsen utarbetat förslag fill åtgärdsprogram som syftar fill att höja säkerheten vid tyngre anstalter. Avsikten är atf programmet - efter sedvanliga förhandlingar med de fackliga organisafionerna - skall anpassas till de olika anstalternas särskilda förhållanden. Jag kommer givetvis att fortlöpande följa utveckUngen. Något särskilt initiativ från regeringens sida är enligt min mening infe motiverat.

Anf. 194 GÖTHE KNUTSON (m):

Herr falman! Tack för svaret, justitieministern.

För några dagar sedan kunde spionen och landsförrädaren Sfig Bergling fira jubileum - ett år i frihet. För dagen är 270 interner på fri fot. 40 av dem är klassificerade som speciellt farliga. Justitieminister Laila Freivalds har sagt i

ett fidningsuftalande atf hon inte reflekterade över BergUngs flykt då det begav sig. Det gjorde däremot resten av svenska folket. Jag kan berätta för justitieministern att spionen Bergling bokstavligen promenerade ut i friheten. Så slapp var bevakningen. Eller kanske den av regeringen godkända bevakningen helt enkelt syftade fill att han skulle få möjhghet atf fly? Det hela var rent löjligt, men samtidigt ganska förfärligt.

Tydligen är det dåligt ställt med bevakningen av fångar även i dag pä en rad anstalter. I år firas rekordår för rymningar inom kriminalvården. Åtgärderna som statsrådet berättade om har uppenbarligen infe givit resultat. Aldrig förr har så många fångar rymt, skriver Aftonbladet, som nog enligt regeringen bör vara ett sanningsvittne eftersom den tidningen är LO-ägd och socialdemokrafisk.

Jag anser att det svar som statsrådet nu har givit mig andas en passivitet och liknöjdhet för den här rätt svåra problemafiken. Det är ju infe meningen atf vi skall ha vare sig slutna riksanstalter eller slutna lokalansfalter, för aff undvika atf man bara medelst en skivstäng skall kunna öppna ett fönster, sorn nu skedde i Västervik.

Är det verkligen statsrådets avsikt att inte vidta några ytterligare åtgärder?

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om åtgärder mot rymningar från kriminalvårdsanstalter

Anf. 195 Justifieminister LAILA FREIVALDS:

Herr talman! Jag vill på nytt poängtera atf rymningar från fängelserna mäste försväras. Defta får dock infe ske fill vilket pris som helst. Ökad inlåsning och isolering från yttervärlden skapar en inhuman miljö både för de intagna och för personalen.

Jag anser aff det vore bra om den här rymningsdiskussionen kunde få rimliga proportioner. Man måste således se mycket allvarligt på rymningar frän de slutna riksanstalterna, mycket allvarligare än på rymningar från lokalansfalter och framför allt från öppna anstalter. Dessutom har antalet rymningar från slutna riksanstalter och slutna lokalansfalter legat på en oförändrad nivå under hela 1980-falef, om man far hänsyn till beläggningen. Jag är givetvis inte nöjd med den nivån.

Jag vill se en tydlig minskning av rymningarna från våra anstalter. Men frågan om säkerhet fär inte ses isolerad, utan den skall kopplas fill frågan om innehållet i vården av kriminella under verksfällighefsfiden.

När det gäller BergUngs flykt vill jag påpeka aff han rymde under en permission, och permissionsreglerna för den typen av fångar har ändrats sedan dess.

Anf. 196 GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Det är tydligt aff dessa ändringar av permissionsreglerna infe har lett till något resultat, eftersom 800 interner har avvikit just under permissioner de första sju månaderna i år. Som jag nämnde är 270 på fri fot, varav 40 är klassificerade som speciellt farliga. Det kan ju inte ge allmänheten den uppfattningen aft landets styrande far allvariigt på problemet.

När det gäller urskulden som regeringen har, att man ligger på samma rymningsnivå nu som fidigare med hänsyn fill omsättningen, kan man bara konstatera aff brottsligheten i landet har ökat, vilket har medfört fler interner. Men samtidigt är det alltså fler som kliver ut ur fängelserna eller

127

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om åtgärder mot rymningar från kriminalvårdsanstalter

som inte följer gällande permissionsregler, regler som varit alltför generösa. Justitieministerns företrädare i detta ämbete poängterade här i kammaren bl. a. i ett svar till mig att det minsann skulle bli annorlunda. Hon uttalade detsamma i TV, men ingenting har förändrats. Man frågar sig om man skall skratta eller gråta ät dessa rymningar.

Jag rekommenderar läsning av tidningen Aftonbladet, åtminstone en sida i tisdagsnumref: "De kryper genom ventiler. De hoppar över murar. De gräver sig ut .Eller bryter sig helt enkelt ut genom gallerförsedda fönster med hjälp av bågfilsblad och skivstänger. 1988 ser ut att gå till historien som rymningarnas år." Man ger också några exempel; "En 30-årig mordanklagad fånge rymmer från Hall utanför Södertälje sedan han sågat sönder gallret för fönstret med hjälp av ett bågfilsblad.

Två interner på Hågaanstalten, Södertälje rymmer under en beledsagad permission.

En 42-årig fånge, klassad som fariig, avviker under en obevakad permission från riksanstalten i Kumla."

Justitieministern, vad är detta?

128

Anf. 197 Justitieminister LAILA FREIVALDS:

Herr falman! Jag föredrar aft hålla mig fill kriminalvårdsstyrelsens statistik och infe till Aftonbladets redovisning av enstaka fall.

Det har vidtagits åtgärder när det gäller de slutna riksanstalterna. Det har vidtagits åtgärder när det gäller permissionsreglerna. Men framför allt: Det förhäller sig infe så aff antalet rymningar har ökat.

Anf. 198 GÖTHE KNUTSON (m);

Herr falman! Jag kommer givetvis aft mycket noggrant granska kriminalvårdsstyrelsens statistik och därefter gä i svaromål mot de påståenden som justitieministern gör i denna debatt.

Räknat i antal har rymningarna blivit fler, vilket även jag kunde utläsa av den statisfik som presenterades i början av september - den blev ju mycket uppmärksammad. Jag tror faktiskt atf Aftonbladet är mycket källkritisk och baserar sig på just den statistiken. Ingen kan väl förneka aff det som jag nyss citerade är korrekt. Aftonbladet fortsätter: "Tre interner på kriminalvårds-anstalten i Täby bryter upp ett fönster och far sig över staketet ut i friheten." Det är inte särskilt svårt aff fa sig ut från ett fängelse som rimligen eller åtminstone borde vara stängt för dem som är interner. Jag citerar vidare: "Tre interner pä Huddingeanstalten far sig ut genom ett krossat fönster, klättrar över det inre staketet och gräver sig under det yttre. En av dem klassas som farlig."

Jag hoppas att justitieministern tar itu med detta problem. Andra justitieministrar har misslyckats.

Överläggningen var härmed avslutad.

46 § Svar på fråga 1988/89:90 om organisationsanslutningen till politiskt parti

Anf. 199 Justitieminister LAILA FREIVALDS:

Herr falman! Ingvar Karlsson i Bengfsfors har frågat mig hur många fackliga organisationer som i dag är organisafionsanslutna till socialdemokraterna och om jag avser aft medverka till aff denna nya anslutningsform kommer aff upphöra.

Som svar på frågan om min eventuella medverkan till att den nämnda anslufningsformen skall upphöra har jag ingenting att tillägga till vad mina företrädare sagt när de här i riksdagen redovisat regeringens uppfattning om kollektivanslutningen.

Jag upprepar alltså aff den föreningsfrihet vi har häri Sverige innebär att medlemmarna i fackliga och polifiska organisationer- lika väl som medlemmar i andra typer av ideella föreningar - själva bör få bestämma hur de vill ha det i sin förening, vilka andra organisationer föreningen skall samverka med, i vilka former samverkan skall ske, hur föreningens medel skall användas, osv. Regeringen avser inte att medverka till någon begränsning av den friheten.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om organisationsanslutningen tid politiskt parti

Anf. 200 INGVAR KARLSSON i Bengfsfors (c):

Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret på frågan. Detta var ett svar som var väntat. Samtliga tidigare justitieministrar har i denna kammare sagt likadant, så jag har infe vänfat mig någon förändring. Vi har dock i alla fall en ny justitieminister nu, och det är därför bra atf också testa hennes syn på defta.

Den nya justitieministern har ju tidigare varit chef för konsumentverket. Man kan fråga sig hur en "konsument", en föreningsmedlem, känner sig då han/hon blir kollektivt ansluten eller tvångsanslufen till ett poUtiskt parti. Det kan också vara en fråga atf tänka på.

Kollektivanslutningen skall upphöra i och med 1990 års utgång, har man sagt. Det har också beslutats på den socialdemokrafiska partikongressen. I stället kommer då den nya formen organisationsanslufning. Den formen har infe varit speciellt mycket debatterad i denna kammare. Justitieministern svarar ändå på exakt samma sätt som man brukar göra när det gäller kollektivanslutningen.

Det nya med organisationsanslufningen är ju att organisafionen, fackföreningsavdelningen, blir medlem i det politiska partiet, socialdemokraterna. Medlemsavgiften som kommer att tas ut skall baseras på det totala antalet medlemmar i den fackliga avdelningen. Häri ligger det nya.

Tidigare var den enskilde medlemmen ansluten. I och med den nya anslutningsformen har medlemmarna infe ens reservationsrätt. De måste således ställa upp och betala, och de kan inte reservera sig. Om de på fackmöten protesterar mot organisationsanslufningen avslöjar de därmed mer eller mindre sin polifiska hemvist.

Jag tycker aft justitieministern skall ta sig en allvarlig funderare på den här frågan.

129

9 Riksdagensprotokoll 1988/89:7-9

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Otn åtgärder för att förhindra att barn utnyttjas för pornografiska alster

Anf. 201 Justitieminister LAILA FREI VALDS:

Herr falman! Även som konsumentombudsman fick jag ofta frågor som rörde just föreningsfriheten. Jag hade ofta anledning aft åberopa den och aft försvara den. Det gör jag även i detta sammanhang.

Personligen vill jag säga aff eftersom det socialdemokratiska kongressbeslutet nu innebär att man frångår kollektivanslutningen och går över fill individuell anslutning, är det en utveckling i rätt riktning.

Anf. 202 INGVAR KARLSSON i Bengtsfors (c):

Herr falman! Jag kan konstatera aft den förra konsumentchefen, nuvarande jusfitieministern, anser aff det är viktigare med föreningens frihet än med den enskilda människans frihet, och det tycker jag är allvarligt.

Frågan om kollektivanslutningen behandlas just nu i KU, Det finns också ett yrkande om aff riksdagen skall uttala sig emot atf man organisafionsanslu-ter föreningar fill polifiska parfier. Jag hoppas verkligen aft det finns en majoritet i KU för denna fråga.

Jag vet aff miljöparfiet har sagt aff det är emot kollekfivanslufningen. Det mäste då också vara emot organisationsanslufningen. Vpk, som blev en aning lurat när det skulle bU nya anslutningsformer, känner sig väl litet åsidosatt i den här frågan. Vpk kan nog därför också tänka sig aff reagera negafivt på organisafionsanslutningen. Jag hoppas verkligen atf majoriteten i konstifu-fionsutskoftet tar ansvar för den enskilda människan.

Överläggningen var härmed avslutad.

47 § Svar på fråga 1988/89:93 om åtgärder för att förhindra att barn utnyttjas för pornografiska alster

130

Anf. 203 Justifieminister LAILA FREIVALDS:

Herr talman! Ylva Annerstedt har frågat mig om vilka åtgärder jag ämnar vidta för aft ingripa mot de människor som utnyttjar barn för pornografiska alster och som driver handel med dessa.

Bakgrunden till frågan är uppgifter i massmedia som utpekar Sverige som storexportör av barnpornografi, såväl stillbilder som videofilmer.

Uppgifter av det slaget har gång efter annan cirkulerat i pressen och andra media. Det har emellerfid visat sig svårt aft få fram belägg för atf uppgifterna är riktiga. Det har bl, a, påståtts atf barnpornografi skulle sändas frän Sverige fill USA, Jag kan nämna aff en delegation från USA besökte Sverige år 1985 för överläggningar om åtgärder. Från svensk sida gjordes efterforskningar för aft få veta hur det förhöll sig med påståendena om sändningar frän Sverige, Inte heller den gången fick man fram något som styrkte uppgifterna.

Vad jag nu har sagt innebär naturligtvis inte atf man kan utesluta att det förekommer aft pornografi av det här slaget sprids från Sverige, Men jag tror atf uppgifterna om omfattningen av spridningen frän Sverige måste ses med en viss skepsis.

Att problemet såvitt gäller Sverige ibland överdrivs hindrar infe att handel med barn och utnyttjande av barn för sexuella syften i sig utgör mycket

allvarliga problem. Jag delar fill fullo Ylva Annersfedts upprördhet över den företeelse som barnpornografin utgör och jag anser att man med kraft måste ingripa för atf förhindra att barn exploateras på defta sätt.

Anf. 204 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Först vill jag tacka jusfitieministern för svaret pä min fråga. Trots den kraftfulla slutklämmen tycker jag ändå aft det gav bevis på den skepsis som man överallt möter när det gäller barns utsagor om sådana här oerhörda händelser.

Uppgifterna är som sagt hämtade i massmedia, och jag tycker atf de är oerhörda. Vi vill inte ens tro att det är möjligt. Det kanske är orsaken fill att så få fall har beivrats sedan barnpornografi blev kriminaliserad 1980. Vi får ständigt bevis för aft man infe tror på vad barn berättar.

Enligt amerikansk full och polis kommer varje år 2 000 paket frän Sverige med bilder och videofilmer. Man tror infe atf dessa filmer framställs här, utan atf de görs i Asien. Detta faktum innebär emellertid inte att det finns någon anledning aft skurkar i vårt land skall fä profitera på övergrepp pä ufländska barn.

I vår lag sägs endast aft spridning av sådana här alster är straffbar. Straffen är dessutom löjligt låga. Det handlar om böter som människor i sådan här smutsig hantering naturligtvis räknar som rufinmässiga kostnader. Fängelse i sex månader kan också utdömas. Det har emellerfid infe gjorts hitfills. I USA räknar man innehav och spridning av barnporr som ett oerhört allvarligt brott, och det kan utdömas fängelse i fio år. Hos polisen i Oslo arbetar 15 -20 personer med saken.

I Sverige händer ingenfing trots atf det uppenbarligen försiggår en omfattande import och export och trots att man misstänker att produktion och spridning av barnpornografi sker i slutna kretsar även här.

Jag vill fråga jusfifieministern - som säger sig vilja ingripa med kraft för atf förhindra att barn utnyttjas - om hon är beredd atf akfivera svenska myndigheter och att lägga fram förslag till skärpning av straffen, i vad gäller både längd och omfattning.

Anf. 205 Justitieminister LAILA FREI VALDS:

Herr talman! Jag är beredd aff vidta varje åtgärd för att komma till rätta med användandet av barn i pornografiskt syfte och även beträffande det andra problem som Ylva Annerstedt nämner, nämligen att barn över huvud taget utnyttjas i sexuellt syfte.

Beträffande barnpornografin har vi svårigheter att verkligen finna faktiska förhållanden som styrker de uppgifter som finns i pressen.

Jag har t. ex. i dag talat med generaltullstyrelsen. Man uppger där aft vi sedan i maj har ett tullavfal med USA som går ut pä atf när vi får en särskild förfrågan och misstanke föreligger, skall vi göra en särskild undersökning för atf finna sändningar som påstås vara på väg. Nägon sådan konkret begäran har inte kommit frän USA.

Jag har också fått höra aff sedlighetsroteln i Stockholm har fått tre tips under det senaste året om aft det någonsfans skulle förekomma barnpornografi. När man har gjort undersökningar på platsen har man infe funnit något.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om åtgärder för att förhindra att barn utnyttjas för pornografiska alster

131

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om åtgärder för att förhindra att barn utnyttjas för pornografiska alster

Jag är övertygad om aff alla myndigheter som är inblandade i den här frågan - sociala myndigheter och kanske framför allt polisen och fullmyndigheterna - är oerhört uppmärksammade på frågan. Det finns inga delade meningar hos någon som har någon anknytning till den här frågan om vikten av att verkUgen komma till rätta med och finna de eventuella personer som sysslar med denna verksamhet. Jag är övertygad om atf dessa myndigheter kommer att vara oerhört vaksamma i den här frågan i framtiden.

Beträffande straffskalorna och just pornografin gäller det atf först hitta brottslingen för att över huvud taget kunna döma honom. Men jag häller med om att straffskalorna på det här området behöver ses över. Det pågår ett arbete inom justitiedepartementet med en allmän översyn av sfraffskalorna. Den här frågan kommer aff beaktas i det sammanhanget.

Anf. 206 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr falman! Jag tycker det är mycket positivt med justitieministerns engagemang i frågan, och jag tycker det är bra att vi får beskedet aff det nu pågår en översyn av sfraffskalorna. Betyder det att vi snart kan vänta ett resultat av översynen? Jag skulle vara tacksam också för ett sådant besked.

Det fullsamarbefsavtal som justitieministern nämner har funnits bara sedan i maj i är. Det innebär ändå aff man nu pä ett helt annat sätt än tidigare kan göra de efterforskningar som tidigare kunde ske endast pä diplomatisk väg. Men det krävs alltså ett aktiverande någonstans ifrån för atf tullkriminalen skall göra dessa efterforskningar. Är justitieministern beredd aft medverka också till detta?

Anf. 207 Justitieminister LAILA FREIVALDS;

Herr falman! Jag kanske skall nämna en rad åtgärder som är pä gång i fråga om internationella kontakter. Det behövs ju ett internationellt engagemang för att komma fill rätta med de här frågorna.

På gemensamt nordiskt inifiafiv har Europarådet tillsaft en kommitté som skall föreslå åtgärder mot handel med barn, barnprostitution och barnpornografi. På nordiskt inifiafiv fogs samma fråga upp vid det europeiska justitieministermötet i Lissabon i juni i är. Pä ett av de nordiska jusfitieminis-fermöfena förra året beslöts det aff de nordiska polis- och tullsambandsmän-nen i narkotikafrågor, som är utplacerade runt om i världen, skall bevaka förekomsten av handel med barn och barnprostitution.

Beträffande frågan om när översynen av sfraffskalorna är färdig törs jag inte lämna någon exakt uppgift. Det är ett ganska omfattande arbete, men det sker med skyndsamhef.

132

Anf. 208 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Jag vill tacka för de beskeden. Jag tycker det känns betryggande att det faktiskt sker arbete på så många nivåer. Men jag tycker ändå det vore av värde aff få ett snabbt resultat beträffande alla dessa aktiviteter, åtminstone i fråga om det som vi kan påverka i Sverige. Vi vet ju aft dessa barn är oerhört utsatta, och de får ständigt signaler från vuxenvärlden som innebär atf de infe blir trodda. De måste fä känna atf också

myndigheterna nägon gång ställer upp. Då får avståndet till insatser och åtgärder infe vara för långt.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om upphandlingen av uniformer tid försvaret

48 § Svar på frågorna 1988/89:7 och 26 om upphandlingen av uniformer till försvaret

Anf. 209 Försvarsminister ROINE CARLSSON:

Herr talman! Lennart Brunander har frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta för atf den fortsatta utvecklingen och tillverkningen av den nya uniformen till försvaret kommer att ske i Sverige.

Hans Nyhage har frågat mig om jag vill redovisa min syn på upphandlingen av militära uniformer.

Frågorna är föranledda av aff försvarefs materielverk efter anbudsförfarande upphandlat väv till och konfektionering av uniformer till försvaret.

Vid upphandling till försvaret gäller bestämmelserna i upphandlingsförordningen, vilket innebär aff upphandlingen skall ske på affärsmässiga grunder. Vidare är det fastlagt atf försvarefs materielverk skall samräda med överstyrelsen för civil beredskap för det fall ett utländskt anbud understiger lägsta svenska anbud och angelägna försörjningsberedskapsmotiv kan vägas in i den stadiga upphandlingen. Jag har fått veta aff försvarets materielverk har antagit det lägsta anbudet för konfektioneringen som också väsenfligt understiger det lägsta inhemska anbudet men delat ordern på väv mellan Sverige och utlandet.

Jag finner infe anledning aft ifrågasätta materielverkets beslut.

Anf. 210 LENNART BRUNANDER (c):

Herr falman! Jag tackar försvarsministern för svaret, även om jag ogillar innehållet i det. För mig och för de flesta svenskar är det självklart aft den svenske soldafen skall ha svensktillverkad uniform. Det är vikfigt därför att uniformen är en viktig del av soldatens skyddsutrustning. Det är inte meningen aft alla dess egenskaper skall vara väl kända för vem som helst ute i världen.

Vidare är det viktigt för oss atf i Sverige behålla det kunnande som behövs för aff utveckla den här typen av produkter. Det rör sig infe om vilken typ av produkter som helst utan om en tekniskt avancerad produkt som har utvecklats under många års arbete, med stora insatser från svensk industri beträffande både kunnande, personal och ekonomiska åtaganden. Därmed har man förväntat sig - och borde ha kunnat räkna med - aff detta skulle vägas in när upphandlingen så småningom skulle ske.

Detta uppträdande mot industrin tycker jag infe är rikfigt. Försvarefs materielverk har gjort fel när man har tagit resultatet från detta arbete och skickat ut det till konkurrenter i utlandet och sagt: Gör en sådan här produkt, så skall vi köpa den av er om ni kan sälja den fill ett bra pris. Jag tycker aff det är fel.

Det är nu bara försvarsministern som genom aff vidta åtgärder kan göra

133

Prot. 1988/89:9 någonting ät detta, återupprätta det förtroende som är borta. Regeringen har

13 oktober 1988 hittills inte velat ta ställning i det här fallet, utan man har hukat i buskarna, så att säga.

Jag tycker det är viktigt att vi kan göra dessa produkter i Sverige, att vi

uniformer till försvaret ... . u .-n ■ • o • j i ■ u r x- ,

' lägger ut beställningarna i Sverige - av de orsaker som jag har framfört.

Varför skyller försvarsministern på de statliga verken? Det är ju bara försvarsministern som i det här läget kan fa de beslut som krävs om atf vi skall köpa svenskt trots aft det blir något dyrare. Andra statliga verk har köpt uniformer i utlandet, men de har fått backa när de har sett resultatet -uniformerna har infe hållit mättet.

Jag skulle vilja vädja till försvarsministern aff göra någonting ät detta. Jag upprepar frågan: Varför agerar inte regeringen?

Anf. 211 HANS NYHAGE (m):

Herr talman! Jag ber atf fä tacka försvaret, som jag tyvärr inte finner vara särskilt positivt.

Handläggningen av detta ärende från ansvariga myndigheters sida är enligt min mening högst anmärkningsvärd.

Överenskommelse träffades 1979 mellan försvarets materielverk och svensk tekoindustri om framtagande av en uniformsväv, pä vilken ställdes mycket höga kvalitetskrav. Industrin har ställt sin kapacitet, sitt tekniska kunnande, sin laboratorieutrustning och sin produktionsutrustning till förfogande för aff utveckla den nya väven. Det har tagit flera år att arbeta fram den aktuella väven, under vilken fid således betydande delar av produktionsapparaten varit inriktade på och uppbundna av detta arbete. Alternativt skulle alltså andra produkter ha kunnat framställas, som gett inkomster. En förutsättning har därför givetvis varit att kostnaderna för utvecklingsarbetet skulle täckas in av framtida leveranser.

Frän FMV:s sida påstår man nu, när väven väl är framtagen och godkänd, aft man därifrån i allt väsentligt finansierat utvecklingsarbetet och aff industrin således skulle ha fått täckning för sina kostnader. Detta är uppenbarligen infe sant. Det är industrin själv som i huvudsak fått stå för dessa kostnader. Ersättning från FMV har endast utgått i begränsad omfattning.

Men inte nog med detta. FMV har tillåtit sig aft begära in anbud på en kopiering av den inom svensk industri utvecklade och tekniskt mycket avancerade väven. Den affärsmoralen är milt sagt skrämmande! Generositeten mot konkurrenterna fill den svenska tekoindustrin är enastående. Utvecklingsarbetet är gjort. I prakfiken slipper konkurrenterna det arbetet och besparas därmed stora kostnader. Detta kallar FMV konkurrens på lika villkor. Upphandlingen skall ske på affärsmässiga grunder, säger försvarsministern. Vi vet ju, herr talman, aft anbudsgivaren i Sydkorea har vänt sig till den svenska tekoindustrins färg- och kemikalieleverantörer för att få teknisk hjälp, som också har lämnats.

Anser försvarsministern atf handlandet gentemot den svenska tekoindustrin är korrekt, att den tillämpade affärsmetoden är klanderfri? Kan statsrådet ange något annat område - med beaktande av de i detta ärende 134

givna förutsättningarna - där man från ansvarigt häll har handlat eller skulle Prot. 1988/89:9
kunna handla pä samma sätt? 13 oktober 1988

Överläggningen var härmed avslutad.

Om överbefälhavarens förslag Försvarsmaktsutredning -88

49 § Svar på fråga 1988/89:14 om överbefälhavarens förslag Försvarsmaktsutredning -88

Anf. 212 Försvarsminister ROINE CARLSSON:

Herr talman! Stina Gustavsson har frågat mig om jag avser bereda förslaget från överbefälhavaren så atf hänsyn tas fill de regiönalpolifiska och operativa aspekter som kan läggas på försvaret.

Min utgångspunkt är atf vi skall ha ett så starkt och effektivt försvar som möjligt utifrån våra förutsättningar.

Överbefälhavarens redovisning av förändringar i fredsorganisationen syftar bl.a. fill att förbättra och effektivisera utbildningen och därmed ytterst till att få slagkraftigare krigsförband.

Jag vill erinra om aff regeringen har tillsatt en parlamentarisk kommitté med uppgift aft granska överbefälhavarens underlag och lämna förslag om bl.a. arméns långsiktiga utveckling.

Regeringen kommer därefter att överväga och ta ställning till förslagen, med beaktande av alla de aspekter som är viktiga för dessa frågor.

Anf. 213 STINA GUSTAVSSON (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka försvarsministern för svaret på min fråga.

I svaret erinrar försvarsministern om den parlamentariska kommitté som nu har tillsatts för aft granska ÖB:s utredning. Men det var ju ändå så, atf riksdagen redan i samband med förra årets beslut uttalade sig om behovet av parlamentarisk översyn och medverkan inför det mellanbesluf som föresfår nästa vår. Defta tycker jag att regeringen har nonchalerat. Infe förrän på sensommaren i är tillkallades en parlamentarisk kommitté: Enligt direkfiven skall ju arbetet vara färdigt den 15 december - en orimligt kort fid, som endast kan medge en ytlig och tämligen summarisk förankring.

I juni 1987 fattades i denna kammare beslut om det svenska försvarets utformning under kommande femårsperiod. Det var ett majoritetsbeslut, som vilade på en uppgörelse om finansieringen mellan socialdemokrater och folkparfister. Från centern hade vi förslag om högre anslag.

Försvarsmaktsutredning -88 har fått ansenligt format, vill jag påstå. Det är aft beklaga atf man inte tillämpat den praxis som tidigare gällt i Sverige, nämligen aft större förändringar fått arbetas fram i en pariamentariskt sammansatt utredning.

Försvarsufredningar måste enligt mitt sätt aft se arbeta utifrån militära principer, dvs. ur försvarssynpunkt och infe i första hand ur regionalpolitisk synpunkt. Tyvärr kommer man infe ifrån tanken aft det sistnärrinda fått övervikt i ÖB:s förslag.

Som exempel på regementen som föresläs bli nedlagda har angetts I 11 i Växjö. Detta regemente och dess försvarsomrädesstab har i dag ansvar för

135

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Otn örlogsfartygspro-duktionen

såväl Kronobergs som Kalmar län med Öland. Det är ett område som enhgt försvarsexperter har ett växande strategiskt intresse. Och enligt vad jag erfarit av Försvarsmaktsufredning -88 har motivet för atf i andra delar av landet ha kvar milifärförband varit atf förbandet är det enda i sitt län. Men detta gäller tydligen inte för Kronobergs och Kalmar län.

Därför vill jag ställa en ytterligare fråga fill försvarsministern: Delar försvarsministern överbefälhavarens syn aff andra kriterier skall gälla för hela sydöstra Sverige än för landefs övriga delar?

Överläggningen var härmed avslutad.

136

50 § Svar på fråga 1988/89:17 om örlogsfartygsproduktionen

Anf. 214 Försvarsminister ROINE CARLSSON:

Herr talman! Karl-Gösta Svenson har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser atf vidta för aft förhindra en utarmning av svensk försvarsindustri vad avser örlogsfartygsproduktionen.

Karl-Gösta Svenson syftar på det överbefälhavaren har anfört om svensk försvarsindustri i programplanen 1989-1992, där han också redovisat sina ställningstaganden med anledning av Försvarsmaktsufredning -88.

Vad överbefälhavaren anfört i programplanen samt myndigheternas anslagsframställningar bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Jag vill också här upplysa om att regeringen har tillsatt en parlamentarisk kommitté med uppgift aft granska, överväga och lämna förslag över försvarsmaktsufredningen. Kommittén skall enligt direkfiven redovisa sitt arbete den 15 december 1988.

Då regeringen tar ställning till överbefälhavarens programplan kommer naturligtvis konsekvenserna för bl.a. örlogsfartygsprodukfionen aff vägas in.

Anf. 215 KARL-GÖSTA SVENSON (m):

Herr falman! Jag tackar försvarsministern för svaret. Tyvärr gav det infe några som helst besked om hur man skall göra med Karlskronavarvet, Jag beklagar atf de anställda på varvet inte kan få några besked frän regeringen i defta avseende.

Det är upprörande, herr talman, atf regeringen av fakfiska skäl hindrade medborgarna i vårt land från att ta del av ÖB-rapporten före valet. Det hade varit värdefullt atf i god demokrafisk anda före valet få en debatt om svenskt försvar och svensk försvarsindustri.

Enligt ÖB-rapporten äventyras förmågan aff utveckla och producera kvalificerade fartygssysfem med nuvarande planering. Det krävs enligt ÖB ett resurstillskott på 3 % per år för att den inriktning som ingår i 1987 års försvarsbeslut skall kunna upprätthållas även på sikt.

Socialdemokraterna har i riksdagen radikalt ändrat uppfattning om Karlskronavarvet, I enighet har riksdagen tidigare fastslagit att staten skall ha ett speciellt ansvar för sysselsättningen på varvet. Nu står moderaterna ensamma om denna uppfattning. Socialdemokraternas agerande kan uppenbarligen inte tolkas på annat sätt än så, atf man är på väg aft stänga dörren för

produktion av nya örlogsfartyg vid varvet. Även försvarsministerns uttalande i budgetpropositionen 1987/88 ger stöd för en sådan tolkning.

Den nytillsatta försvarskommiffén är bunden av befintliga ekonomiska ramar. Marinen kan infe inom nuvarande ramar uppnå de mål som ställts i 1987 års försvarsbeslut. Karlskronavarvet hamnar därmed åter i en allvarlig beläggningssituation i slutet av år 1990. Det är sanneriigen hög tid atf regeringen ger klara besked om Karlskronavarvets framtid. Varvet och dess personal mäste få framtidstro. Besluten måste bli mer långsiktiga. Kompetensen mäste vidmakthållas och utvecklas.

Därför vill jag ställa en fråga till försvarsministern: Kommer regeringen att ta initiafiv till en ny försvarsufredning, som inte är bunden av gällande ekonomiska ramar?

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om sambandscentralen i Gryt

Överläggningen var härmed avslutad.

51 § Svar på fråga 1988/89:36 om sambandscentralen i Gryt

Anf. 216 Försvarsminister ROINE CARLSSON:

Herr talman! Viola Furubjelke har frågat mig om skärgårdsbefolkningen, båtfolkef och personalen vid sambandscentralen i Gryt kan räkna med aft centralens verksamhet får fortgå i enlighet med riksdagens intentioner.

I kustbevakningens anslagsframställning för nästa budgetär har, fill skillnad från vad som påstås i frågan, erforderliga medel för drift av sambandscentralen i Gryt inräknats. Kustbevakningen har således inte föreslagit nägon förändring i verksamheten.

Kustbevakningskommiffén utreder för närvarande den nya kustbevak-ningsmyndighetens lednings- och sambandssystem. Resultatet kommer enligt uppgift aft redovisas vid årsskiftet.

Riksdagen har beviljat särskilda medel för drift av sambandscentralen i Gryt dygnet runt bl. a. mot bakgrund av den betydelse en kontinuerlig närvaro av bevakningspersonal i kustregionerna har. En ändring av defta förhällande kan naturligtvis endast ske efter nytt ställningstagande av riksdagen.

Anf. 217 VIOLA FURUBJELKE (s):

Herr falman! Jag vill tacka för svaret. Det var ett glädjande besked att medel har avsatts, så atf sambandscentralen i Gryt får fortsätta sin verksamhet. Jag har naturligtvis förståelse för atf försvarsministern inte kan föregripa kustbevakningskommifféns utredning, som nu pågår.

Sambandscentralen betyder väldigt mycket för den bofasta befolkningen i skärgärden. Den sparar också pengar åt samhället. Vid ett besök i måndags vid Gryts sarhbandscenfral blev jag övertygad om att det är på det sättet. Jag fick dä flera exempel pä hur viktig den geografiska närheten till skärgärds-borna är. Där utspelar sig t. ex. följande:

En seglare anropar sambandscentralen och anmäler en misstänkt skogsbrand. Den tjänstgörande pä sambandscentralen vet med en gång hur hon skall agera. Hon ringer till den fiskare som bor på grannön och som hon

10 Riksdagens prolokoU 1988189:7- 9

137

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Om närvaron av svensk militär vid viss flyktingförläggning

känner och ber honom kontrollera saken. Han kan snabbt tala om atf det var en helt kontrollerad avfallsbränning som pågick. Med detta samtal förhindrade alltså den tjänstgörande på sambandscentralen en onödig utryckning. Om det verkligen hade varit en okontrollerad brand, hade hon med sin personkännedom snabbt sammankallat Gryts hemvärn. Under fiden hade kustposferingens båtar gjorts klara. Efter ca 10 minuter hade de varit på väg ut för aff släcka branden. Denna effekfivitet tror jag atf man kan uppnå bara med geografisk närhet.

Skärgårdsborna håller också ögon och öron öppna för misstänkt verksamhet i de omkringliggande vattnen. Många gånger är de osäkra när de ringer in till sambandscentralen och vill meddela att de sett någonting som de tycker är skumt. Sannolikt skulle de inte ringa till en person som de inte kände och prata om dessa saker, men i och med att det finns en ömsesidig personkännedom vågar man ringa. Sambandscentralens personal vidarebefordrar ju uppgifterna till vakthavande på Muskö, där man utreder dem.

Dessa exempel talar sitt tydliga språk. För tryggheten och säkerheten är det alltså viktigt atf sambandscentralen finns kvar. Jag ser därför fram emot att kustbevakningskommiffén i sin utredning kommer fram fill samma positiva svar som jag har fått av försvarsministern i dag.

Överläggningen var härmed avslutad.

52 § Svar på fråga 1988/89:78 om närvaron av svensk militär vid viss flyktingförläggning

Anf. 218 Försvarsminister ROINE CARLSSON:

Herr falman! Jan Jennehag har, med anledning av att militär personal varit närvarande vid en flyktingförläggning, vilket enligt uppgift skulle ha spritt skräck bland flyktingarna, frågat mig vilka åtgärder jag planerar att vidta för atf förhindra aft något liknande skall upprepas.

Jag har låtit undersöka händelsen.

Den militära personalen fick kommunens tillstånd att använda en del av förläggningen för atf tvätta sig efter en övning. Övningsledningen var inkvarterad i en annan del av förläggningen. Därför var det ingen som reagerade när personalen kom för aff tvätta sig. Påståendet atf personalen skulle ha spritt skräck bland flyktingarna är alltså felaktigt.

Det finns ingen anledning att vidta några åtgärder med anledning av det inträffade.

138

Anf. 219 JAN JENNEHAG (vpk):

Herr talman! Jag tackar försvarsministern för svaret.

Försvarsministern säger atf det var "ingen som reagerade när militären kom för att tvätta sig". Den undersökning som försvarsministern låtit göra har tydligen inte omfattat det som stod i tidningen Östra Småland i måndags. Där ges en helt annan bild. Jag tycker att det är tråkigt atf försvarsministern och jag drar olika slutsatser av vad som har inträffat. Det betyder också aff den typ av händelser som nu har inträffat möjligen kan upprepas.

Överläggningen var härmed avslutad.

53 § Föredrogs och hänvisades Propositionerna 1988/89:14 fill lagutskottet 1988/89:15 fill justitieutskottet

54 § Meddelande om val

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Meddelande om val

Meddelande om interpellationer

Anf. 220 TREDJE VICE TALMANNEN:

Jag får erinra om atf vid sammanträdet tisdagen den 18 oktober kl. 15.00 kommer atf förefas val fill fullmäkfige i riksbanken m. fl. organ.

55 § Anmäldes oeh bordlades

Skrivelsen

1988/89:11 med redogörelse för tillämpningen av ferrorisflagsfiffningen

Proposifionerna

1988/89:12 om fortsatt giltighet av lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i

spaningssyffe i vissa fall 1988/89:21 om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt 1988/89:26 om insfansordningen enligt yrkestrafiklagstiftningen, m. m.

56 § Meddelande om interpellationer

Meddelades aff följande interpellafioner framställts den 12 oktober

1988/89:17 av Ingrid Sundberg (m) till statsrådet Bengt Göransson om inrättande av kulturfonder:

Det har nu gått mer än två år sedan riksdagen gav regeringen i uppdrag att överväga frågan om kulturfonder, vilket aktualiserats i riksdagen.

Kulturutskottet inhämtade i mars 1987 aft riksdagens framställning bereds inom regeringskansliet.

Sveriges ekonomi är i dag god och allt oftare hörs talet om överhettning. Det finns mycket pengar i omlopp och konsumtionen är hög. Stiftelser och organisationer, som samlar in medel till olika ändamål, har goda tider och svenska folket bidrar på många olika sätt till den verksamhet som frivilligorganisationer av olika slag svarar för.

Samfidigt upplever vi att kulturiivet kanske mer än någonsin har brist på medel. Såväl statliga som regionala kulturinstitutioner har svårt aft klara sig på de anslag som beviljas från olika håll och kulturarbetarna har inte kunnat få del av den förbättrade privatekonomi som kommit stora delar av svenska folket fill del.

Hedersgåvor och testamenfsförordnanden kan komma bl. a. Röda korset.

139

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Meddelande om interpellationer

Rädda barnen, Hjärt- och Lungfonden och Cancerfonden till del och så sker också med hundrafals miljoner kronor, men var finns den nationella kulturfond som skulle kunna komplettera övriga fonder? Långsamhefen i regeringens beredning far jag som ett tecken på aff man inte tilltror svenska folket vilja att bidra till ett levande kulturliv. Med hänvisning till det anförda vill jag fråga kulturministern:

1. Vill kulturministern medverka fill bildande av en eller flera kulturfonder, för att ta emot donationer, gåvor och testamenfsförordnanden?

2. När komrner regeringens beredning av ärendet om kulturfonder aft vara slutförd?

1988/89:18 av Anna Wohlin-Andersson (c) fill kommunikationsministern om fördelningen av medel för investeringar i länstrafikanläggningar:

Vägverket har genom beslut den 26 september fastställt de ekonomiska ramar som skall ligga till grund för länsstyrelsernas beslut beträffande investeringar i länsfrafikanläggningar-länsvägar, länsjärnvägar och kollek-fivtrafikanläggningar - de närmaste åren.

Slutsumman för år 1989 är 424 milj. kr. I regeringens trafikpoUtiska proposition föreslogs atf 545 milj. kr. skulle gå till länstrafikanläggningar 1989. Detta blev också riksdagens beslut. Här föreligger alltså en skillnad på ca 120 milj. kr. mellan beslut och nu föreslagen medelsram.

Enligt fördelningsplanen får år 1989 AB-, M- och O-län 32,4 % av den sammanlagda disponerbara summan. 1990 får dessa storstadslän 34,8 % och 1991 över 40 %. Denna fördelning synes inte överensstämma med regeringens uttalade målsättning atf bedriva en aktiv regionalpolifik.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga kommunikafionsministern:

Hur förklaras skillnaden pä 120 milj. kr. mellan riksdagsbeslutet om investeringar i länsfrafikanläggningar och vägverkets nu utskickade medelsram?

Avser statsrådet aff vidta någon åtgärd för att få fill stånd fördelningsplaner som bättre svarar mot den uttalade regionalpolitiska målsättningen?

den 13 oktober

140

1988/89:19 av Ulla Orring (fp) fill socialministern om läkarlinjen vid universitetet i Umeå:

"Landsfing i norr tvingas hyra läkare för 100 000 kr. i månaden" lyder rubriken i en av våra stora dagstidningar. Det handlar i detta fall om Kiruna som, för aft klara av sin röntgenenhet, tvingas "leasa" läkare från Göteborg på två fill fyra veckor i taget.

Situationen i Kiruna är tyvärr infe unik. Liknande förhållanden föreligger dess värre även i de övriga Norrlandslänen.

Läkarsituafionen i Norrbotten är sedan många är sällsynt svår. Vid årsskiftet 1987-1988 redovisades att antalet tjänster som varken hade ordinarie befattningshavare eller vikarie hade ökat från 17 % till 19 %.

Dessutom föreligger stora svårigheter aft rekrytera AT-läkare, dvs. läkare

under utbildning, vilket i sin fur betyder problem inför framtiden. Läkare som gjort sina AT-är stannar som regel inom den region där man fullgjort sin utbildning och fått sin legitimation. Men misslyckas man även med den rekryteringen innebär det ytterligare försvagning av läkartillgången.

Nu i oktober redovisas att Norrbotten behöver 100 läkare, framför allt specialutbildade inom röntgen, öron, gynekologi och intensivvärd. I Jämtland saknas läkare på 23 av de 76 distrikfsläkarfjänsterna. I Västerbotten fattas ordinarie befattningshavare på 39 av de 106 inrättade disfrikfsläkar-fjänsterna. Sammantaget är ca 1 400 läkartjänster vakanta i hela landet. Detta förhållande påverkar starkt möjligheterna ätt i sin fur besätta läkartjänsterna i den norra sjukvårdsregionen, där tjänsterna är mindre attraktiva än i landet för övrigt.

Den mycket besvärliga läkarbristen som råder i Norrland måste åtgärdas. Det går infe längre aff vänta och se. Det behövs infe fler utredningar utan det behövs fler läkare i landet.

Vi har frän folkparfiets sida i ett flertal mofioner framfört kravet om en utökning med 20 nya platser för läkarstuderande vid universitetet i Umeå. All erfarenhet visar atf de läkare som utbildats i Umeå till 60-70 % stannar i den norra sjukvårdsregionen. Tyvärr har regeringen avvisat kravet och i stället hänvisat fill nya utredningar.

Nu har både Landstingsförbundet och socialstyrelsen gjort gemensam sak och ställt sig bakom kravet om en ökad läkarutbildning i Umeå. Avgörandet ligger nu hos regeringen.

Mina frågor blir då:

År socialministern beredd att medverka fill en ökad intagning på läkarlinjen vid universitetet i Umeå för atf därigenom på sikt avhjälpa den svåra läkarbristen?

Vilka andra omedelbara åtgärder ämnar socialministern ta initiativ till för aft avhjälpa dagens bristsituation och därmed infria hälso- och sjukvårdens målsättning om sjukvård på lika villkor i värt land?

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Meddelande om interpellationer

1988/89:20 av Karin Israelsson (c) fill socialministern om åtgärder för aff förhindra ökning av antalet aborter:

Det inger stark oro atf fonårsaborterna nu åter ökar. I samband med aff den nu gällande abortlagen antogs sattes speciella åtgärder in för att ge en ordentlig information i sex- och samlevnadsfrågor. Denna informafion gavs fill en början i form av projekt där bl. a. Gotlandsprojektet utgjorde en föregångsbild som sedan togs över av mänga landsting och kommuner.

Numera ingär dessa åtaganden i huvudmännens arbetsområden. I vissa fall har de aborfförebyggande åtgärderna fått stå tillbaka för andra arbetsområden. Det är i stället främst de aidsförebyggande åtgärderna som i dag dominerar informafionsbilden.

Prevenfivmedelsrådgivningens resurser har även skurits ner, då huvudmännen har tvingats till stora besparingar. Ilär har även brisfen på sjukvårdspersonal spelat en stor roll. Infe minst de dåliga öppethällandeti-derna och svårigheter aft ge service under sommarmånaderna kan ha bidragit fill atf vi nu igen kan notera ett ökat antal fonårsaborfer.

141

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Meddelande om interpellationer

Aborttalens utveckling har de senaste åren även visat på aff det föreligger brister som måste åtgärdas om de intentioner som fanns när abortlagen infördes skall verksfällas.

Jag vill med anledning av detta förhåUande fråga socialministern om vilka åtgärder som regeringen ämnar vidta för aff förhindra en ökning av antalet aborter, och då främst tonårsaborter.

142

1988/89:21 av Gullan Lindblad (m) till socialministern om den rättspsykiatriska verksamheten:

Situationen inom rättspsykiatrin i vårt land har varit föremål för många debatter oeh utredningar på senare år och har även resulterat i en anmälan till konstitutionsutskottet på grund av regeringens passivitet i frågan.

De långa väntetiderna för människor som skall genomgå rätfspsykiafrisk undersökning har medfört alltför långa häktningsfider. Av socialstyrelsens anslagsframställning för budgetåret 1988/89 framgår aff väntetiderna för rätfspsykiafrisk undersökning står i uppenbar strid med gällande lag. Av det totala antalet rätfspsykiafriska undersökningar under fiden januari - juli 1987 med 36-51 ärenden per månad hade endast 4-11 ärenden avgjorts inom föreskrivna 6 veckor. De alltför långa väntetiderna har påtalats av bl. a. JO, socialstyrelsen samt social- och justifieufskotten utan aff någon radikal åtgärd vidtagits.

Senast är det riksdagens revisorer som redovisat atf regeringen redan 1983 tillsatte en utredning i frågan och aft ett betänkande avgavs 1986 av den s. k. RRK-ufredningen. "Betänkandet är under beredning i socialdepartementet", sägs det i revisorernas granskning av socialstyrelsens nya organisation.

Kriminalvårdsstyrelsen skriver i sitt svar rörande socialstyrelsens planering:

"Socialstyrelsens insatser är särskilt viktiga i fråga om den tunga psykia
trin, där resurserna snabbt minskat, medan öppenvården prioriteras. De
flaskhalsar som kriminalvården berörs av finns inom rättspsykiatrin (utred
ningsresurser) . Periodvis stängning av rätfspsykiafriska kliniker orsa
kar långa väntetider på häkten för undersökningsfall."

Den rättspsykiatriska verksamheten har under en följd av år fått minskade ekonomiska ramar, och socialstyrelsen har tvingats minska antalet vårdplatser och stänga kliniker sommartid. Socialstyrelsen har upprepade gånger redovisat de svåra förhållandena inom rättspsykiatrin, bl. a. i samband med anslagsframställningarna, tyvärr utan att erforderliga medel anvisats och utan att ett avgörande skett i huvudmannaskapsfrågan. Förhandlingar om ett eventuellt överförande av huvudmannaskapet för rättspsykiatrin till landstingen har nu pågått i flera år utan atf något resultat redovisats.

Jag vill erinra om aff socialutskottet under 1987 gjorde ett fillkännagivande om behovet av resurser för rättspsykiatriska undersökningar samt ett uttalande rörande huvudmannaskapsfrågan.

Jag anhåller om atf till socialministern få ställa följande frågor:

Vilka åtgärder har socialministern vidtagit för atf rätta till den krisartade situationen inom rättspsykiatrin?

Är socialministern beredd atf utan dröjsmål vidta åtgärder för atf rätta fill missförhållandena och förkorta de långa väntetiderna för rätfspsykiafriska undersökningar?

När kan förslag i ärendet förväntas?

1988/89:22 av Gunhild Bolander (c) till miljö- och energiministern om skydd av grundvattnet:

"Vatten är ett farligt gift - vilket omger Visby stift" skaldade Falstaff Fakir i slutet av förra seklet. För honom var det måhända ett skämt, i dag är det i många fall en otäck och bister verklighet. Föroreningen av Östersjön är omfattande, liksom av Västerhavet.

Vatten är grunden för allt liv pä jorden. Föroreningar av grundvattnet, vattnet i sjöar, vattendrag och hav kan därför vara ett direkt hot mot allt liv. I Norden är vi gynnade av att ha gott om vatten. Kanske är det därför som vi hitfills inte haft någon omfattande diskussion om vattnets kvalitet. Men vattenkvaliteten är en av dagens vikfigaste miljöfrågor.

Försurningen är ett stort hot mot vårt dricksvatten. I dag beräknas var femte brunn i Sverige ha försurat vatten. Vatten- och avloppsnäten är så dåliga i många tätorter atf det finns stora risker för att de totalt bryter samman. Centerparfiet har i många år krävt ett långsiktigt program när det gäller kommunernas vatten- och avloppsnät.

Det finns i dag flera andra hot mot dricksvattnet. Föroreningar läcker ut från soptippar och avfallsupplag. De miljöfarliga transporterna sker också vid eller på vattentäkter och t. o. m. behandlingen i vattenverken kan utgöra en risk. Klor används i dag för att slippa bakterier i vattnet. Forskare har varnat för att kloret kan ge skador. Alla dessa hot mot värt dricksvatten måste minska, för att på sikt försvinna. Vi måste i tid se fill atf vårt grundvatten och våra vattendrag inte får obofliga skador.

Andra föroreningar som kan vara ett direkt hot mot vår dricksvattenförsörjning är bekämpningsmedel i grundvattnet. Under den gångna sommaren upptäcktes rester av bekämpningsmedel, främst fenoxisyror, i grundvaften-täkfer på Gotland. Redan förra året misstänkfes föroreningar av fenoxisyror. Det är oacceptabelt att bekämpningsmedel finns i dricksvatten. I Sverige finns nästan ingen kunskap om riskerna med detta. Det finns heller inga gränsvärden utsatta för kvaliteten på grundvattnet. Frågan är nu om det finns tillräckliga resurser för kontroll av grundvattnet.

De senaste tjugo åren har stora resurser satsats på avloppsrening, men dricksvattenförsörjningen har försummats. När den centrala drieksvatfentill-synen överfördes till livsmedelsverket fick den väsenfligt förbättrad organisation, men samtidigt minskade de totala resurserna, bl. a, i fråga om personal. För aft de problem som berörts ovan skall kunna utredas och åtgärdas är det nödvändigt aft livsmedelsverket ges bättre resurser för sin rådgivning och tillsyn.

Den svenska forskningen om dricksvatten, dess betydelse för hälsan och hur föroreningar skall bedömas och motverkas, befinner sig i en kris. Sedan naturvårdsverket 1986 upphörde med atf fördela anslag för dricksvatten finns ingen anslagsgivare med ansvar för området.

Prot. 1988/89:9 13 oktober 1988

Meddelande om interpellationer

143

Prot. 1988/89:9 Jag vill med anledning av det ovan anförda fråga miljö- och energiminister

13 oktober 1988. Birgitta Dahl;

Meddelande om frågor 1, Avser regeringen aft utarbeta ett kontrollprogram för skydd av grundvattnet i hela landet?

2. Avser regeringen aft initiera aff gränsvärden för grundvattnet i Sverige
utarbetas?

3, Är regeringen beredd aft se över organisationen och öka resurserna för
tillsyn och forskning?

57 § Meddelande om frågor

Meddelades atf följande frågor framställts

den 12 oktober

1988/89:97 av Erkki Tatnmenoksa (s) till miljö- och energiministern om åtgärder för att förhindra spridning i naturen av plastringar till ölburkar;

Ett nytt miljöproblem har drabbat oss. Öl- och läskedrycksburkar binds ihop med plasfringar. Dessa plastringar kan man numera se överallt, tyvärr ofta i naturen. Om ringarna är nödvändiga, kunde de tillverkas av ett annat material.

Har statsrådet uppmärksammat detta, och i så fall ämnar statsrådet vidta några åtgärder för atf stoppa dessa plastföremäls spridning i naturen?

1988/89:98 av Ktntt Wachtmeister (m) till finansministern om slopande av åldersgräns för ledamot i taxeringsnämnd:

I våras avskaffade riksdagen 70-ärsgränsen för valbarhet fill nämndeman i domstol. För ledamot i taxeringsnämnd har dock ingen sådan ändring gjorts.

Är finansministern beredd att föreslå en ändring i 8 § taxeringslagen innebärande ett slopande av 70-årsgränsen för ledamot i taxeringsnämnd?

den 13 oktober

1988/89:99 av Margareta Persson (s) till socialministern om ökad uppmärksamhet på vissa sjukdomsgrupper:

Primär fibromyalgi hör fill den s, k, mjukdelsreumatismen, som är en stor sjukdomsgrupp som orsakar mänga patienter lidande. Patienterna är ofta kvinnor i 25-50-årsåldern, vilka remitterats frän läkare till läkare och fått pröva olika behandlingar. Alltför ofta har de inte blivit tagna pä allvar av läkarna. Ändå finns det både typiska symptom och övriga symptom som gör aft man kan ställa en ganska säker diagnos om vissa av symptomen föreligger.

Att infe bli trodd, atf inte bli tagen på allvar, är tyvärr inget specifikt för

personer med primär fibromyalgi. Många människor med olika neurologiska

144

Meddelande om frågor

symptom kan vittna om samma sak. Självfallet är det svårt för läkare aft Prot. 1988/89:9 kunna ställa rätt diagnos när symptomen inte är tydliga och vanliga. Men atf 13 oktober 1988 ta patienten på allvar är mycket viktigt. Stora krav måste därför ställas på vilken information och fortbildning som läkarna konfinuerligt måste få ta del

av.

Avser statsrådet atf ta initiafiv fill aft läkarna bUr mer uppmärksammade på sjukdomsgrupper, t. ex. primär fibromyalgi, för atf minska patienternas lidande och få dem aft bU tagna på allvar?

1988/89:100 av Lennart Brunander (c) till försvarsministern om sammansättningen av försvarefs personalnämnd:

Försvarefs personalvårdsnämnd (FPVN) harfill uppgift att fungera som en kontaktlänk mellan försvaret, riksdagens parfier, värnpliktsrörelsen och de anställdas organisationer. FPVN skall följa och uppmärksamma personal-och värnpliktsfrågor inom försvaret. Nämnden består av fio ordinarie ledamöter och fio suppleanter.

FPVN har genom sin speciella sammansättning fungerat på ett i förhållande fill andra nämnder annorlunda sätt, FPVN har också fungerat som ett forum för diskussion och erfarenhetsutbyte i personalfrågor, I arbetet inom nämnden har också suppleanterna arbetat aktivt och bidragit till den bredd som kunnat uppnås. Det har uppfattats som en tillgång att det varit så.

Inom försvarsdepartementet pågår för närvarande en översyn av bl, a, FPVN:s sammansättning. Det diskuteras en borttagning av suppleanterna samt en minskning av antalet ordinarie ledamöter. Den föreslagna nedskärningen skulle enligt min mening leda till att FPVN förlorade sin speciella karaktär och bredd.

Mot denna bakgrund ställer jag följande fråga till försvarsministern:

Är försvarsministern beredd atf medverka fill aff försvarets personalnämnd fär behålla nuvarande principer för nämndens sammansättning?

1988/89:101 av Anna Wohlin-Andersson (c) till industriministern om den regiönalpolifiska utredningen;

Den 27 maj 1988 beslöt riksdagen aft "framhålla betydelsen av att den regiönalpolifiska utredningen ägnar särskild uppmärksamhet åt utvecklingen i skärgårdsområdena, I detta sammanhang fär också prövas behovet av ytterligare myndighetssamordning. Vad utskottet ovan anfört i anslutning fill motionerna A405, A408, A410 och A454, den senare i aktuell del, bör ges regeringen till känna,"

Med anledning av motion A403 angående transportstöd i skärgården ställde sig riksdagen bakom arbetsmarknadsutskottets skrivning: "Utskottet har anledning utgå från aft även driftstödet till skärgårdsfransporfer behandlas i defta sammanhang,"

Enligt vad jag inhämtat har hittills inga tilläggsdirektiv i anledning av riksdagsbeslutet givits den regiönalpolifiska utredningen.

145

Prot. 1988/89:9 Jag vill därför fråga industriministern:

13 oktober 1988 ,,.................. ........ . • , ,• • ,

---------------- Nar ämnar industriministern ge den regiönalpolifiska utredningen fill-

Meddelande om frågor läggsdirektiv med anledning av det ovan angivna riksdagsbeslutet?

1988/89:102 av Birger Schlaug (mp) fill finansministern om finansiering av utrymningar på grund av reaktorolycka:

Statens energiråd skriver i rapporten "Efter Tjernobyl" atf "även med angivna förbättringar av säkerheten kvarstår vissa händelseförlopp med mycket låg sannoUkhet som kan leda till utsläpp av liknande omfattning som i Tjernobyl".

Tjernobylkatastrofen kostade Sovjet 80-120 miljarder kronor. Staden Tjernobyl - hemort för 10 000 människor - kommer enligt vad partiorganet Pravda låter meddela, att jämnas med marken. I fjol uppgav regionaladministrationen i Kiev att minst 27 städer och byar i området kring reaktorn blivit obeboeliga.

Jag förmodar att finansministern delar expertgruppens uppfattning vad gäller riskerna för en svensk reaktorolycka med lika stora utsläpp som i Tjernobyl. Trots detta vill regeringen inte avveckla kärnkraften snabbt utan man väntar fill år 2010.

Hur planerar finansministern atf finansiera utrymmande av städer, t. ex. Malmö eller Oskarshamn, och uppbyggnad av nya städer med kanske hundratusentalet bostäder?

1988/89:103 av Birger Schlaug (mp) till försvarsministern om beredskapsövningar med befolkningen nära kärnkraftverken:

Tjernobylkatastrofen drabbade Sverige genom bl. a. stora nedfall av cesium. Än i dag ökar cesiumhalfen i såväl vilt som fisk. Ändå kom Sverige lindrigt undan. Effekterna skulle bli betydligt värre och kaosartade om det hade varit en svensk reaktor som havererat och medfört liknande utsläpp som i Tjernobyl.

Under många år har frågan om befolkningsövningar i närområdena kring svenska kärnkraftverk diskuterats. Det handlar om utrymning, djurtiUsyn, inkvartering, livsmedelsförsörjning etc.

Övningar med befolkningen kring kärnreaktorerna har infe genomförts. Konferenser med tjänstemän etc. har däremot genomförts.

Delar statsrådet uppfattningen att en olycka med radioaktiva utsläpp som följd kan inträffa i alla svenska reaktorer?

Om svaret är ja: Varför sker inte övningar med befolkningen runt kärnkraftverken?

1988/89:104 av Birger Schlaug (mp) till statsministern om riksdagens frågestunder:

Djupt bedrövad satt jag på riksdagsläkfaren den 6 oktober och lyssnade pä
statsrådens agerande i samband med aff riksdagsledamöter ställt frågor.
'*" Varför denna bedrövelse? Jo, bedrövelsen rann upp i och med insikten aft

frågestunden inte respekterades av statsråd, som förnedrade riksdagsleda- Prot. 1988/89:9

möterna genom att inte visa vare sig hövlighef eller respekt, men mest av allt 13 oktober 1988

på grund av att man trampade litet på demokratin. . ,, , ! 7"

„ .... , - . o . „ , , . . Meddelande om frågor

Svaren på frågorna var ofta inte svar. Till råga pa allt avslutade statsråden

debattrundan genom att snabbt dra sig ur debatten och därmed döda den.

Är statsministern beredd att medverka till att statsråden engagerar sig mer i frågedebatterna?

58 § Kammaren åtskildes kl. 20.07. In fidem

GUNNAR GRENFORS

/Gunborg Apelgren