Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1988/89:89

Tisdagen den 4 april

Kl. 15.00

Förhandlingarna leddes lill en början av andre vice talmannen.

1 8 Andre vice talmannen meddelade att Gösta Lyngå (mp) denna dag återtagit sin plats i riksdagen, varigenom My Gillbergs tjänstgöring som ersättare upphört.

2 § Svar på interpellationerna 1988/89:126 och 145 om flaggade" fartyg i svensk kustsjöfart

'bekvämlighets-

Anf. 1 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Anna Wohlin-Andersson har med hänvisning till regeringens beslut alt tillåta fartyg registrerade i de danska och norska inlernationella registren i svensk kustfart frågat mig om jag anser atl det fortfarande är viktigt för Sverige med en svensk kustsjöfartsflotta och vad jag avser göra för atl förhindra den utslagning av den återstående svenska kuslsjöfartsflotlan som kan bli resultatet av regeringens ovan omtalade beslut.

Viola Claesson har med hänvisning lill samma beslut frägal mig följande:

1. Vilka är de verkliga motiven bakom regeringsbeslutet?

2. Har regeringen utsatts för påtryckningar frän någon nation eller lobbygrupp i denna fråga?

3. På vilka lagliga grunder har regeringen befogenheter alt, ulan riksdagens hörande, beslula om atl lilläla fartyg under norsk och dansk "bekvämlighetsflagg" alt gå i svensk kustfart?

Jag besvarar frågorna i ell sammanhang.

Som jag tidigare har redovisat här i kammaren enades regeringarna i Norge och Sverige är 1958 om alt ömsesidigt upplåta sin kustfart för varandras fartyg. Samma är förlängdes ett tidigare avtal om kustfart med Danmark. Det regeringsbeslut som bäde Anna Wohlin-Andersson och Viola Claesson hänvisar till innebär att fartyg registrerade i de danska och norska internationella registren skall anses som danska resp. norska fartyg och därmed omfattas av gällande avtal.

Gällande kustfartsavtal mellan Danmark, Norge och Sverige har sammantaget varit lill fördel för svenska fartyg. Riksdagens beslut om sjöfartspolifiska åtgärder syftar till att kunna bibehålla en handelsflotta av rimlig

2 Riksdagens protokoll 1988/89:88-89

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om "bekvämlighetsflaggade" fartyg i svensk kustsjöfart

omfattning under svensk flagg. Med dessa omfattande ekonomiska insatser kan bemanningskoslnaderna på svenska fartyg sänkas med ca 40 %. Andra länder har samtidigt valt andra lösningar. Danmark och Norge har som bekant infört internationella skeppsregister, DIS och NIS, för att pä det sättet sänka bemanningskostnaderna.

Del är konkurrenssituationen på sjöfartsmarknaden som motiverar det svenska stödet pä 550 milj. kr. Svenska fartyg kommer i del sammanhanget atl konkurrera med DIS- och NlS-regislrerade fartyg. Stödinsatserna innebär samtidigt alt svenska fartyg får en ökad konkurrenskraft i dansk och norsk kustfart. Om den svenska kustfarten skall skyddas helt frän konkurrens utifrån faller ocksä motivet för att låta fartyg som utnyttjas i svensk kustfart fä del av det statliga stödet.

Regeringens beslut har föregåtts av diskussioner mellan företrädare för de danska, norska och svenska regeringarna. Anledningen till dessa diskussioner är inte påtryckningar, som Viola Claesson antyder, utan den nya situation som uppstått.

På Viola Claessons fräga om lagliga grunder för beslutet vill jag framhålla att överenskommelsen innebär en bekräftelse pä alt DIS- och NlS-regislrerade fartyg skall anses som danska resp. norska och därmed omfattas av 1958 ärs kustfartsavtal. Överenskommelsen innebär inte att den av riksdagen fastlagda sjöfartspolitiken ändrats och är inte heller i övrigt av den karaktären atl den behöver riksdagens godkännande.

Avslutningsvis vill jag framhålla att riksdagens sjöfartspolitiska beslut givelvis ligger fast.

Anf. 2 ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c):

Herr talman! Den främsta anledningen till alt TU:s majoritet är 1987 sä hårt drev kravet på alt man snabbt skulle få fram etl sjöfartsslöd var omsorgen om den svenska kustsjöfarten. Det gällde all rädda vad som räddas kunde av de ca 160 fartyg som ännu fanns kvar under svensk flagg i svensk närsjöfarl. Vi bedömde del som en stor risk all mänga av dessa båtar skulle flagga ut i det norska öppna registret, om elt stöd inte kom lill ständ snarl. Regeringen kom också med förslag, och riksdagen sade ja till detta.

Innan jag fortsätter vill jag passa på att tacka statsrådet för svaret.

Varför är det dä så viktigt med en svenskflaggad närsjöfartsflotta? Sverige har Europas längsta kust och är därför mycket beroende av kuslsjöfart. Ur energisynpunkt, miljösynpunkt och vägslilagesynpunkl borde vi faktiskt ha en betydligt större andel sjöfrakl. Vi behöver folk som har kunskap om de svenska farlederna, skärgårdarna och hamnarna. Vi behöver ocksä båtar som stannar i Sverige om det blir kristider. Många samhällen är uppbyggda kring sina rederier. Det rör sig ofta om familjeföretag med stort kunnande, och de är intiativrika och anpassningsbara.

Sverige borde föra en politik som inte bara bevarar en svenskflaggad kustsjöfartsflotta, ulan också ger den tillfälle att ulvecklas och förnyas. Regeringen vidtar i ställer åtgärder som gör att vi riskerar att förlora en betydande del av de återstående kusifartygen lill det norska öppna registret. Del tycks emellertid inle alls intressera Sveriges kommunikationsminister.

Trots att bemanningskostnaden kunnat sänkas med 40 % pä svenska

fartyg genom statliga ekonomiska insatser, är kostnaden långt ifrän nere pä den kostnadsnivå som gäller för fartyg i NIS och DIS. Siffror frän "verkliga" fartyg i är visar, att när beslutet frän 1988 om sjöfarlsstödel fär sitt fulla genomslag, kommer en svensk tankbåt pä 10 000 tons dödvikt all ha en ärlig bemanningskostnad uppgående till lägst 4,8 milj. kr. Motsvarande fartyg i danska och norska internationella skeppsregister kommer ner lill en ärlig bemanningskostnad på mellan 2,8 och 3,2 milj. kr.

Tror kommunikationsministern verkligen atl rederierna kan fortsätta sin verksamhet under sådana konkurrensförhållanden? Statsrådet sade i svaret: riksdagens sjöfarlspolitiska beslut ligger givetvis fast. Ja, del är möjligt. Redarnas sjöfartsbeslul kommer emellertid säkert inte att ligga fast när sådana ändringar sker i deras marknadsförhållanden. Som jag ser det har de bara tre saker atl välja pä. De kan köra sina rederier till ruinens brant, dra upp båtarna pä land eller registrera båtarna i det norska öppna registret. Alla dessa alternativ innebär en kollaps för svensk sjöfartspolitik, svensk kustsjöfart och en del av det svenska transportväsendet.

Eftersom NIS, det norska registret, är elt öppet internationellt register kan ju alla typer av båtar och alla nationaliteter gå i svensk kustsjöfart. Ett ryskt fartyg under NIS-flagg har fri lillgäng lill våra kusler. Detsamma gäller för bålar från l.ex. Östtyskland, Polen eller NATO-länderna. Ett svenskt rederi har t.ex. kört malm från Luleå lill Oxelösund med en 10 000-tonnare. Nu kan vi få konkurrens av en 65 000-lonnare i NIS. Ett sådant tonnage finns inte ens i Sverige. Regeringens beslut har således öppnat svenska kusler för en hell annan värld, belräffande både typ av bålar och typ av nationaliteter.

Vad har kommunikalionsminislern för kommentar lill della? Från centerns sida ville vi komplettera sjöfarlsstödel med ett svenskt internationellt register främst för oceangående fartyg. Socialdemokralerna har emellertid hela liden sagt blankt nej till delta. Man har sagt atl etl inlernationellt register är oförenligt med svensk rättsuppfattning, inte minst pä arbetsrättens omräde, alt det är en oacceptabel ulsugning av arbetskraft frän falliga länder och alt del är ett skamligt förslag som gör svenska sjömän arbetslösa. Varför gäller inte dessa uttalanden nu när regeringen släpper in fartyg med lågkostnadsbesättningar i svensk kuslsjöfart? Del måsle kommunikationsministern vara snäll atl svara pä. En tredjedel av det svenska sjöfolket har anställning i svensk kuslsjöfart. Varför lar man inle hänsyn till dem när man fattar detta beslut?

Statsrådet har inte svarat pä min andra fräga. Den gällde vad man avser göra för atl förhindra den utslagning av den återstående svenska kustsjöfartsflottan som kan bli resultatet av regeringens tidigare omtalade beslut. Har statsrådet inga förslag eller anser statsrådet att frågan är oväsentlig?

Till sist vill jag fräga om kommunikationsministern tycker atl del är vettigt att först stödja och uppmuntra en näring och återge den en del av sin framtidstro och sedan slå den i huvudet sä att den riskerar alt dö.

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Oin "bekvämlighetsflaggade" fartyg i svensk kustsjöfart

Anf. 3 VIOLA CLAESSON (vpk):

Herr talman! Tack för svaret, Georg Andersson. När del blev uppenbart att regeringen i Sverige hade beslutat att öppna svensk kuslsjöfart för norska och danska fiffelflaggande fartyg uppstod inte bara förvirring. Mänga säg

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om "bekvämlighetsflaggade" fartyg i svensk kustsjöfart

ocksä detta som ett mycket märkligt steg. Jag för min del anser all en del av del anmärkningsvärda ligger i att regeringen inte ens gär lill riksdagen och diskuterar delta och all man inle heller kan vänta pä atl vi fär diskulera sjöfartspolitiken för denna säsong pä nytt. När beslutet stod klart reagerade också redarna omedelbart.

Jag vill i detta sammanhang säga att jag och Anna Wohlin-Andersson, vpk och centern, inte alls har samma uppfattning om vad ett öppet register skall tjäna till eller huruvida Sverige skall ha elt sådant. Jag har ställt mina interpellationer utifrån etl helt annal perspektiv än Anna Wohlin-Andersson.

I vpk är vi bestämda motståndare till ell öppet register. Det är därför bra atl Georg Andersson i interpellationssvaret säger att det beslut om sjöfarten i Sverige vi tidigare har fatlat ligger fasl. Nu återstår frågan: Kan del vara sä, Georg Andersson, att redarna inte bara vill skrämmas med sina hot utan faktiskt tänker sälla sina planer i verket? Det är ungefär samma fräga som Anna Wohlin-Andersson ställde och som jag förväntar mig etl svar på. 1 nägra av de mest hotfulla uttalandena gjordes gällande alt t.ex. SSAB överväger all anlita NIS- och DIS-fartyg för sina malm- och koltransporter. Har Georg Andersson undersökt om SSAB tänker verkställa detta hot? Detta är etl konkret exempel.

Så till min fräga om vem som har rätt att ta sädana här beslut. Jag menar atl regeringen genom delta beslut, som tydligen föregicks av att personer pä tjänstemannanivå inom departementet hade överläggningar med Norge och Danmark, premierar Norge och Danmark och deras beslut om alt inrätta dessa avskydda, öppna register, dvs. de register vi i Sverige inle ville ha, särskill med hänvisning lill vad de skulle innebära när det gäller arbetsrältsli-ga förhållanden för del svenska sjöfolket. Georg Andersson hänvisar nu i sitt svar till beslut frän 1958. Det kan inle vara tillräckligt. Regeringen skulle alllsä, med hänvisning till en överenskommelse från 1958 mellan de tre nordiska länderna, ha rätt alt ta detta beslut. 1958 var det som bekant ingen som över huvud taget hade diskuterat NIS eller DIS. Det är så fullständigt självklart atl vi inte behöver tvista om det. Alltså är detta en tolkningsfråga. Jag skulle vilja säga all del är en efterkonslruktion när man pekar på överenskommelsen från 1958, som skulle kunna ligga till grund för beslutet om att släppa in fartyg från de norska och danska öppna registren i svensk kuslsjöfart. De fartygen kan ju inte gå i sina egna resp. länders sjöfart, om jag är riktigt underrättad. Jag tror atl del stämmer. Det är alllsä i sä fall alldeles fel all hänvisa till etl avtal frän 1958 och sedan säga att de fartyg som finns i DIS och NIS är att betrakta som danska resp. norska fartyg. Det är de inte. Då hade inga hinder funnits, om det hade varit så enkelt atl ocksä släppa in dem i den danska och norska kustsjöfarlen.

Jag stannar där sä länge och sparar litet lid. Jag hoppas all jag fär svar pä mina frågor. För del första handlar det om redarnas hot och vad regeringen tänker göra, när man nu har tagit detta beslut. För det andra ifrågasätter jag om avtalet frän 1958 verkligen äger giltighet i detta fall. Jag vill gärna ha en kommentar till det.

Anf. 4 TOM HEYMAN (m):

Herr talman! Anna Wohlin-Andersson har lämnat en hel rad synpunkter pä den svenska kustsjöfarlen och även på frågan om ell internationellt register. Det är synpunkter som jag i alla väsentliga delar instämmer i, både när det gäller vikten av en svensk kustfarlsflolta och när det gäller dess möjligheler alt konkurrera. 1 detta sammanhang har också vi krävt ett internationellt svenskt register. Del var från början vår tanke atl det skulle begränsas till atl inte gälla för svensk kuslsjöfart. Nu har emellertid spelreglerna förändrats i och med atl man i Norge har tagit eller stär i begrepp alt la elt beslut som innebär atl NIS-registrerade skepp kommer atl lillätas i norsk kustfart. Då öppnas hela den europeiska Nordsjöfartsmarknaden för NIS-registrerade skepp, och de kommer naturliglvis all bli myckel vanliga i den svenska kustsjöfarlen. I det läget hänvisar regeringen endast till sin skattebefrielse och sill kontantstöd.

Subsidieberoende kan ingen näring vara i längden. Det ger ingen livskraft eller investeringsvilja. Möjligen kan man under elt antal är bedriva verksamhet med en alll äldre och sämre fiolta under subsidieberoende svensk flagg, men nägra nyinvesteringar kommer naturligtvis inte all ske. Det blir i så fall NIS-registrerade båtar som kommer att ta jobben. Speciellt det senaste norska beslutet understryker vikten av att vi får etl svenskt internationellt register, som gör del möjligt för svenska redare atl konkurrera på villkor motsvarande deras utländska konkurrenters.

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om "bekvämlighetsflaggade" fartyg i svensk kustsjöfart

Anf. 5 ANDERS CASTBERGER (fp):

Herr talman! Detta är elt utmärkt exempel pä hur del kan gå när vi inle har jämlika villkor, när vi inle på långt när kan matcha konkurrensen från den danska och den norska sjöfarten, som nu dessutom skall få operera i de svenska vattnen. Naturligtvis skall inle svensk sjöfart skyddas frän all konkurrens. Tvärtom, konkurrens befordrar effektivitet och rationalisering. Konkurrens innebär därför fördelar. Därför bör vi naturligtvis inrikta oss på successiva avregleringar. Avregleringar får dock inte förväxlas med regleringar som till råga pä alll skapar sädan orättvisa att vissa parter gynnas pä bekoslnad av andra. Detta visar tydligt på hur viktigt del är med konkurrens, konkurrens pä lika villkor.

Nu anger kommunikationsministern i svaret pä interpellationerna atl de s.k. NIS- och DlS-farlygen skall vara alt anse som norska resp. danska fartyg. Men det är just detta som leder till de ojämlika villkoren, alt vi alltså inte har ett likartat system i länderna. Det innebär dessutom ell tryck pä de svenska kuslsjöfarlsredarna att flagga över till l.ex. NIS, som ju är elt öppet register. Jag vill därför, herr talman, erinra om att folkpartiet ell flertal gånger har föreslagit att Sverige skall inrätta ett inlernationellt fartygsregister i syfte att möjliggöra för redarna all operera de svenskägda fartygen på internationella koslnadsvillkor. Del kommer vi också alt fortsätta föreslå. Detta är myckel vikfigt. Vi vill dessutom koppla det till all flagglagen frän 1977, som ju begränsar de svenska rederiernas handlingsfrihet när det gäller att disponera över fartygen och tonnaget, skall avvecklas.

Den innebär nämligen nackdelar pä en marknad som har utvecklats i riktning moi öppna register och mot en flexibilitet och röriighet som är

Prot. 1988/89:89 viktiga förutsättningar för att konkurrensen skall kunna hällas vid liv och för

4 april 1989

Om "bekvämlighetsflaggade" fartyg i svensk kustsjöfart

atl effektiviteten skall kunna utvecklas. Jag vill därför erinra om att regeringen har haft chansen alt ta ställning lill dessa förslag. Tyvärr har regeringen inle följt denna linje. Regeringen kommer alt fä nya chanser att göra det.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag lill Viola Claesson säga all folkpartiet naturliglvis har en helt annan utgångspunkt i fräga om detta än vpk. Konkurrens på lika villkor är till fromma för transportarbetet och för en trygg sysselsättning, på villkor som innebären sund ekonomisk verksamhet. Delta måste vara utgångspunkten ocksä för kustsjöfarten i de svenska vattnen.

Anf. 6 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Det är ganska intressant atl lägga märke lill den enighel som debattörerna pä vissa punkter tycks nå genom kritik frän diametralt motsatta utgångspunkter och värderingar. Anna Wohlin-Andersson mälar uppen bild av svensk sjöfart som om den vore utslagningshotad och i djup kris. Jag tror atl denna bild av situationen är helt felaktig. Hennes bild innebär också att hon underskattar värdet av de insatser av betydande mått som riksdag och regering faktiskt har fattat beslut om för svensk sjöfart. Varför gjorde vi dessa insatser om de inte skulle ha en påtaglig effekt och ge svensk sjöfart styrka?

Anna Wohlin-Andersson refererade till beräkningar som Redarföreningen har presenterat. Del framgår emellertid inle pä vilkel sätt dessa beräkningar har gjorts. Lål oss emellertid, så länge del inle finns några verkligt objektiva beräkningsgrunder, betrakta dessa beräkningar mer eller mindre som en partsinlaga. I alla händelser är bemanningskostnaderna en ganska liien del av ett fartygs tolalkostnader. Det är en rad andra faktorer som betyder mer. Del är fartygets anskaffningsvärde, finansiering, kvalitet, effektivitet med avseende pä transporterna, kundernas köplrohet och annal som betyder mer när del gäller all upprätthålla konkurrenskraften än de siffror som Anna Wohlin-Andersson föredrog i sill inlägg.

Enligt den statistik som jag har tillgänglig omfattade den svenska kustfarten 1987 totalt drygt 14 miljoner ton. Av detta log svenska fartyg 13,4 miljoner ton, norska fartyg 0,5 miljoner lon och danska fartyg 0,1 miljoner lon. Men enligt statistik beträffande den danska kustfarten, som omfattar 9,7 miljoner ton, tog de danska fartygen 6,3 miljoner ton, medan svenska fartyg tog 1,4 miljoner ton. Av detta kan jag konstatera all svenska fartyg sammantaget har hävdat sig väl och haft fördelar av gällande kuslfartsavtal.

Sverige ger nu sina fartyg ell betydande ekonomiskt stöd. Sverige har, som jag nyss konstalerade, slora fördelar av den danska kustfarten. Genom atl säga nej lill DIS- och NIS-farlyg i svensk kustfart kan Sverige knappast påräkna alt svenska fartyg med i huvudsak motsvarande ekonomiskt slöd skall fä fortsatt tillgäng till dansk och norsk kustfart. Jag ber debattörerna all nägot beakta också delta förhållande när de mälar upp sina skräckvisioner med anledning av de senaste besluten.

När riksdagen begärde sjöfarlspolitiska älgärder och senare fattade beslui om elt stöd pä 550 milj.kr. var det för all ge svenska farlyg möjligheter alt klara den inlernalionella konkurrensen. Riksdagen avvisade samiidigi de

borgerliga motionsförslagen om etl svenskt internationellt register. Riksdagen var redan vid denna tidpunkt pä det klara med atl danskar och norrmän vall andra lösningar. Svenska farlyg kommer med andra ord att möta DIS-och NIS-fartyg i den inlernalionella trafiken. Det faktum att DIS och NIS tilläts i svensk kustfart innebär följaktligen inte något nytt som motiverar ell svenskt internationellt register. Det var även svar lill Viola Claesson som ställde frågor om detta.

Viola Claesson ställde två frågor om redarnas hot. Sjöfarlspolitiska beslut har nu fattats, och del är i detta klimat som redarna får bedöma sina förutsättningar alt arbeta. Jag utgår frän att dessa förutsättningar är goda och atl svensk sjöfart skall kunna bibehållas. Vi fär naturligtvis pä detta område, liksom på alla andra områden, följa utvecklingen och utvärdera effekterna av olika beslut. Om det visar sig nödvändigt får vi göra nya överväganden. Men för dagen finner jag inte nägon anledning atl annonsera nägra sådana.

Slutligen vill jag när det gäller regeringens rätt att fatta detta beslut till Viola Claesson säga alt del är möjligt att det är en tolkningsfråga. Men jag menar alt regeringen står på en god och säker grund när den har gjort tolkningen atl detta beslut ligger inom ramen för det kuslfartsavtal som gäller.

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om "bekvämlighetsflaggade" fartyg i svensk kustsjöfart

Anf. 7 VIOLA CLAESSON (vpk):

Herr talman! Georg Andersson har helt rätt uppfattat det som jag underströk i mitt förra inlägg, nämligen atl debattörerna i denna debatt har diametralt olika uppfattningar om ett öppet register. Vi har fäll höra tre borgerliga företrädare som, på samma sätt som de mest högljudda redarna och redarkapitalet i Sverige, nalurligtvis ser atl möjligheten all även Sverige skall inrätta etl öppel register har ökat. Jag är precis lika medveten som Georg Andersson och de anställda på kommunikafionsdepartementet om atl del är detta som de mest högljudda ropen handlar om. Men min utgångspunkt var en annan.

När vi myckel livligt och intensivt i Sverige diskuterade sjöfarten i framtiden och när alla mer eller mindre hade intensiva kontakter också med Svenska Sjöfolksförbundet, visste vi hur del norska sjöfolket uppfattade den norska arbetarregeringens beslut om elt införande av elt öppel regisler. Min utgångspunkt i denna debatt är att jag tycker alt regeringens beslut att släppa in dessa NIS- och DIS-fartyg i svensk kuslsjöfart innebär en felaktig tolkning, en kryslad förklaring och en efterkonslruktion när regeringen hänvisar lill en överenskommelse frän 1958.

Georg Andersson frågade om vi kan tänka oss att svenska fartyg skall få gå i norsk och dansk kuslsjöfart, om Sverige inte släpper in deras NIS- och DIS-fartyg. Men, Georg Andersson, del är ju en helt annan sak. Norge och Danmark har vall att mot sina egna sjöfolk inrätta sådana regisler som upphäver de arbetsrättsliga reglerna. Det är alllsä fräga om en helt annan form av subsidier än dem som de borgerliga företrädarna nu har talat om i debatten. 1 dessa länder valde man atl göra delta trots mycket starka protester och trots mycket allvarliga konsekvenser för det egna sjöfolket. 1 det lägel menar jag alt del är felaktigt alt falla detta beslut frän regeringens sida. Och som ett brev på posten kommer ännu mer högljudda rop från

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om "bekvämlighetsflaggade'fartyg i svensk kustsjöfart

hökarna inom redarkapitalet i Sverige om att nästa steg då Hka gärna kan tas. Del är alliså della som oroar mig. Jag vill ha klara och lydliga uttalanden om atl ett sädanl steg inle skall kunna las. Jag tycker faktiskt, herr talman, atl jag kan tolka välvilligt vad Georg Andersson har sagl om att det inle heller är aktuelll att börja diskulera ett öppet svenskt regisler. Ä del svenska sjöfolkels och vpk:s vägnar vill jag säga all del var ell bra uttalande.

Anf. 8 ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c):

Herr talman! Först frågan huruvida beslutet är lagligt eller inte. Del har jag frägal KU om, sä KU får avgöra. Jag tänker inte gå in i den diskussionen i dag.

Jag lycker precis som Viola Claesson all del är en eflerhandskonsiruktion att gå tillbaka till 1958, när det inte fanns några internationella register. Om inle Georg Andersson tror pä propositionen när det gäller kusisjöfarisflol-tans framtid och inte pä redarna, så borde väl Georg Andersson tro pä sjöfartsverket. Där har man sagt alt den svenska kustsjöfarlen riskerar all drastiskt minska med detta beslut. De siffror jag nämnde borde enligt min åsikt statsrådet ha fått och läst innan beslutet fattades, någonstans i det fördolda.

Centern har varit pådrivande när det gällt sjöfartsstödet för atl rädda framför allt kuslsjöfarten ät Sverige och svenskarna. Jag lycker all regeringens handlande i del här fallet är som att dra en drunknande halvvägs upp, men när man kommer nära ytan släpper man taget. Del kallas inte livräddning. Det kallas dumhel eller möjligen brist på ork och inifiativ.

Förut har man kunnat konkurrera bra, säger Georg Andersson, med andra fartyg. Ja, men det har ju inte varit fråga om fartyg som funnits i de inlernalionella registren. Norrmännen, som jag har stor respekt för, lycker alt del är alldeles förskräckligt om de skall ha sin kuslsjöfart i etl öppet norskt register. Det är stor strid om delta i Norge nu. All vi har kunnat konkurrera bra beror pä all vi har konkurreral med fartyg som inte har funnits med i internationella regisler. Vi frän centern har inle velal ha kuslsjöfarten i ell inlernationellt register. Vi har slagits för ett inlernationellt regisler för oceangående farlyg, därför alt vi inle fann någon annan möjlighel alt rädda den trafiken. Nu ser jag ingen annan möjlighet för kustsjöfarlen atl klara sig än atl komma in i elt internationellt register ocksä. Men del var aldrig vad vi ville.

Får jag för en gångs skull vända mig till Viola Claesson och säga att jag inte slår här och talar mig varm för etl internafionellt register för kustsjöfarten. Jag hade helst velat slippa atl se ell sådant. Men just nu, efter det här regeringsbeslutet, ser jag nästan ingen annan möjlighet.

Sä vill jag fräga Georg Andersson än en gäng: Varför är det plötsligt möjligt att köra med lågkostnadsbesättningar mellan svenska hamnar, fastän socialdemokraterna hela tiden förut sagt nej lill della, även när det gällt oceangående fartyg? Det måste jag få svar på. Jag förstår inle logiken i det hela.

Anf. 9 ANDERS CASTBERGER (fp):

Herr talman! Varför genomfördes förändringarna om det inle var för atl förändra villkoren till det bättre? frågar statsrådet. Ja, självfallet fär vi utgä från atl syftet frän regeringens sida har varit goll, särskill med tanke på de riksdagens tillkännagivanden som gjordes i ett tidigt skede av debatten. Det hade naturliglvis varit mycket bättre om vi hade tagit fasta på en modell redan från början, en modell som tillämpas av mänga andra länder och numera även av våra grannländer.

Sjöfarten är inlernationell till sin natur. Att vi skulle utforma specialregler, som så hell avviker frän andra länders regler och dessutom helt avviker från våra nordiska grannländers regler, ger lyvärr bara den effekten att när man väl summerar ihop blir inte villkoren desamma för redarna inom sjöfarten i de skilda länderna, dvs. Sveriges sjöfart hamnar pä undanlag. Konkurrensen blir inle jämställd, ulan den blir ojämställd. Varför etl sådant specialkrångel från svensk sida?

Statsrådet antyder ocksä atl en utvärdering möjligen så småningom skulle kunna komma till stånd. Det är tacknämligt. Vi får verkligen hoppas atl man snart får en utvärdering så att vi kan få svart på vitt på att situationen i dag är sådan - det menar vi från mänga häll - alt den omedelbart bör förändras. Vi från folkpartiet har lagl fram vårt förslag till hur del skall gä till.

Till Viola Claesson vill jag säga all vi i folkpartiet inle vill ha nägra subsidier. Vi vill ha lika konkurrensvillkor. Del är detta det handlar om. Men det är givet atl Viola Claessons utgångspunkt är kommunistisk. Dä är det självklart alt vi i folkpartiet inte kan ha så mycket gemensaml med en sådan, och del har nog inte huvudparten av de ombordanställda heller.

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om "bekvämlighetsflaggade" fartyg i svensk kustsjöfart

Anf. 10 Kommunikafionsminister GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Anna Wohlin-Andersson menar att jag före debatten borde ha haft lillgäng till de siffror som hon refererade i sill förra inlägg. Jag har haft tillgång till de siffrorna, men jag kan notera alt del är Redarföreningens siffror. Jag har också läst dem med glasögonen pä. Även om de skulle vara riktiga-jag ville reservera mig för det mätt av partsinlaga som finns i dem-är del inle enbart dessa som avgör konkurrensförhällandena och konkurrensförutsättningarna. Det mäste väl Anna Wohlin-Andersson hålla med mig om.

Genom kuslfartsavtal med bl.a. England och Holland - länder som ocksä har lägkostnadsregister - har farlyg av NIS- och DlS-lyp redan tillgång lill den svenska kustfarten. Om nu den svenska kustfarten skall förbehållas endast svenska farlyg, då faller ju ell motiv för alt farlyg som utnyttjas i kustfarten skall omfattas av det ekonomiska stöd som riksdagen har beslutat om. Om man efterfrågar logik tycker jag faktiskt alt del finns skäl alt returnera frågan till Anna Wohlin-Andersson.

Avslutningsvis vill jag bara än en gång säga lill Viola Claesson atl det inte är aktuelll med nägol svenskt internationellt register.

Anf. 11 ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c):

Herr lalman! Nej, del är regeringen som är ologisk, och på minsl två olika säll. Del ena är alt regeringen släpper in sådana farlyg i svenska hamnar sorn

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om "bekvämlighetsflaggade" fartyg i svensk kustsjöfart

den säger definitivt nej lill när vi föreslår internationella register. Varför gäller inte alla de skäl som ni radar upp mot ett inlernationellt regisler när ni släpper in NIS- och DIS-fartyg på den svenska kusten? Jag har inte fått något svar på frågan.

Det andra är alt Georg Andersson säger atl man då helt skulle avskärma den svenska kustsjöfarten från konkurrens. Men det är ju inte fråga om det. Vi har konkurrens i dag. Vi har cabotageavtal med åtta tio länder, framför allt Holland, England, Danmark och Norge. Det har vi aldrig sagt nej lill. Det är bara en tidsfråga innan Englands och Hollands öppna register också vill komma in med sina fartyg på den svenska kusten. Vad ser vi då kvar av den svenska kustsjöfarlen? Jag skulle gärna vilja vela hur Georg Andersson ser pä frågan. Jag kan inte fatta att nägot farlyg vill gå med miljonförluster i väntan pä en utvärdering - det kan man inte göra.

Del är inle bara fräga om bemanningskostnader, säger statsrådet. Nej, det är investeringskostnader, räntekostnader och annat. Men där har Sverige aldrig legat framför de andra länderna. De andra länderna har i myckel högre grad än vi subventionerat räntan pä nybyggnad av fartyg och gett slöd lill all skaffa andrahandslonnage osv.

Än en gång, Sveriges kommunikationsminister: Varför gäller inte ert absoluta nej till lågkostnadsbesättningar, och allt vad del innebär, när ni släpper in NIS- och DIS-fartyg?

Anf. 12 VIOLA CLAESSON (vpk):

Herr talman! Jag skall försöka känna mig lugnad. Även om Georg Andersson tidigare nämnde att en utredning skulle kunna komma till stånd, förstår jag att den inle alls skulle kunna handla om de omedelbara förändringar i den riktning som t.ex. Anders Castberger, Tom Heyman och Anna Wohlin-Andersson önskar.

Jag vet, Anna Wohlin-Andersson, att centern möjligen har en mjukare inställning i dessa frågor än de andra två borgerliga partierna. De hetsar mer, det är ungefär som skillnaden mellan hökarna inom redarkapitalet och de som inle är hökar. Men lika fullt står centern bakom kravet pä ell öppel svenskt register, och det gör definitivt inte vpk.

De argument som framförts här, bl.a. frän Anders Castberger, visar att man helt enkelt kallar vissa saker men inte andra för subsidier. Vi har arbelsrältsliga regler och lagar i Sverige som arbetarklassen och arbetarrörelsen har kämpat sig till och verkat för i många år. Om man är beredd atl gä över lik och lilläla sädana förhållanden som råder på de bålar som gär under fiffelflagg, de rent omänskliga förhållanden för sjöfolket som vi ofta kan läsa om, då är del inte subsidier. Vi behöver inte kivas om begreppen. Anders Castberger säger atl han och jag resp. folkpartiet och vpk självfallet inte kan ha samma uppfattning därför alt jag och de andra i vpk är kommunister. Del är nalurligtvis riktigt.

Inom vpk står vi för den uppfattningen att man inte kan införa regler som för arbetstagarna innebär en arbetsrättslig tillbakagäng. Det skulle innebära all vi gick 100 år tillbaka i tiden i stället för alt ta elt steg framåt, nägot som sjöfolket har rätt att kräva för det vikfiga arbete man utför. Vi kommer aldrig atl slälla upp på kravel på lika konkurrensvillkor, om det är fräga om villkor

av det slag som Anders Castberger & co vill ha.

Tack vare del svenska sjöfolkets kamp i dessa frågor och lack vare den information sjöfolket gett, intar regeringen den ståndpunkt till etl öppet regisler som vi här har hört Georg Andersson redogöra för. Det lackar vi för och tar emot.

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om Öresundsförbindelserna

Överläggningen var härmed avslutad.

3 8 Svar på interpellation 1988/89:140 om Öresundsförbindelserna

Anf. 13 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Ulla Tilländer har frågat mig om regeringen är beredd att medverka till att en tunnel för järnvägstrafik blir det alternativ för en direktförbindelse mellan Sverige och Danmark som kan komma i fråga.

De svenska och danska Öresundsdelegationerna har tidigare beskrivit förutsättningarna för en kombinerad järnvägs- och vägförbindelse mellan Köpenhamn och Malmö. I februari redovisade delegationerna sitt senare uppdrag att se över möjligheterna alt anlägga en borrad tunnel för järnvägstrafik under Öresund. Samtidigt presenterades etl förslag om alt uppföra en kombinerad järnvägs- och vägförbindelse etappvis, så att först järnvägsdelen och senare vägdelen byggs.

Liksom den tidigare rapporten kommer 1989 års rapport atl remissbehandlas.

Det samlade utredningsmaterialet, vilket bl.a. inkluderar ulredningsrap-porlerna och remissynpunkterna pä dessa, kommer senare atl ligga till grund för regeringens ställningstagande om hur Öresundsförbindelserna skall utformas. Nägot förord för ett visst förbindelseallernativ är jag därför inle i dag beredd atl lämna.

Anf. 14 ULLA TILLÄNDER (c):

Herr talman! Jag vill tacka kommunikationsministern för svaret pä min interpellation. Svaret lämnar tyvärr frågan öppen om vad förslags förbindelser vi så småningom kommer all fä se.

1 del avseendet är svaret förvisso inte originellt. Det har varit regel att man hänvisat till utredningar. När dessa varit klara har man hänvisat till remissbehandlingar av utredningar och därefter lill summeringar av utredningsrapporter och remissynpunkter. Efter detta borde regeringens egen uppfattning kunna presenteras, såvida det inle tillkommit nägot nytt som kräver utredningar, remissomgångar och uppdateringar.

Någon gäng har kedjan brutits och en sittande regering har samlat sig lill ell beslut. Så skedde är 1973 med röstsiffrorna 215 för och 97 mol en bilbro Malmö-Köpenhamn. Dess bättre påverkades inte verkligheten av beslutet, för alltjämt är ju frågan föremål för utredningsarbele.

Så till vida har onekligen frågan om bron fallit framåt som regeringens fasta beslutsamhet 1973 har övergått i en mer eftertänksam attityd. Att man från atl en gäng ha beslutat om bron till atl man i dag villrådigt utreder och utreder ulan att riktigt kunna bestämma sig beskriver trots allt en mognadsprocess.

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om Öresundsförbindelserna

Men redan beslutet 1973 mäsle ha innehållit etl frö av vankelmod och tveksamhet, eftersom beslutsamheten visserligen ledde lill ett beslut men inte till ett förverkligande.

Vad som kom emellan var miljöfrågorna, och dessa undergrävde till och med den okomplicerade självklarheten hos socialdemokralerna i denna fråga. Denna underminering har fortsatt, och om miljöaspekterna får fortsätta att verka kommer de alt utgöra ett bättre fundament och en bättre grund för etl beslut än man hade för det tidigare beslutet, som alltså i dag är tämligen underminerat.

Tunga remissinstanser har sagl sitt, och del är förödande för själva tanken på en bilbro, som vilar på en oöverskådlig mängd belongpelare, sänkta kassuner och förstärkta fundament, som frän brofästet i Malmö kommer att te sig som en betongvägg.

Del är alllsä bra atl socialdemokralerna gripits av tvivel gentemot sin tidigare övertygelse. Vad som däremot är oroande är atl den övertygelsen inte har ersatts av en övertygelse om all broalternalivel definitivt borde avföras. Vad vi efterlyser är en klar insikt om atl bron inle är en framkomlig väg, om man lar miljöns krav pä allvar.

Del är nu drygt två decennier sedan planerna pä en bro mellan Malmö och Köpenhamn återigen drogs upp på allvar. Då var planerna pä en bro ett led i förverkligandet av Örestad, som skulle byggas ul längs Skånes hela västsida och pä slora delar av Själland.

Orsakerna till atl utvecklingen inte fortsatt i den riklning och den lakl som prognoserna förutspådde kan vara flera. Men en viktig faktor är den alll större oenigheten om vad som är en önskvärd framtid.

Tanken all det finns annat än ökningen av bruttonationalprodukten och materiellt välstånd som är betydelsefullt för människors trivsel har grumlat den tidigare uppfattningen om hur utvecklingen borde drivas. De tungt vägande argumenten mol en bro mellan Malmö och Köpenhamn är de långsiktiga effekterna på miljö och samhällsutveckling. Helt klart är att byggandet av en Öresundsbro fär som konsekvens en omfördelning av tungt gods frän järnvägen. Dä är en järnvägstunnel ell betydligt bättre alternativ.

Framstående företrädare för socialdemokraterna har hell nyligen förklarat alt man för en kamp för alt fä bort den gamla betongstämpeln. Den kampen är värd all respekt. Den kräver, för att man skall lyckas, vissa offer. Bron är en helig ko som måste slaktas; den är en lusenfoling som mäsle oskadliggöras. Del borde vara kommunikationsministerns bidrag till socialdemokratins nya policy.

En borrad järnvägstunnel är ell miljövänligt alternativ, som skulle ha mänga fördelar. Den skulle gynna järnvägen och väl svara mot den satsning pä järnväg som Europa står inför. Den skulle binda samman Malmö med Köpenhamn och Kastrup, och den skulle binda samman Köpenhamn med Sturup.

Avslutningsvis vill jag, trots formuleringarna i svaret, fräga om kommunikalionsminislern tror all regeringens ställningslagande äntligen kan bli etl entydigt nej till en bro och etl ja lill en järnvägstunnel.

Anf. 15 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Påståendet om atl frågan om fasta förbindelser mellan Malmö och Köpenhamn har lagit alltför läng tid är förvisso rikligt. Slalsrådel har väl mer än en gäng stått här i talarstolen och talat om långbänkar när det gäller tidigare borgerliga regeringar. Men på lal om långbänk tror jag att behandlingen av den här frågan saknar motstycke. Del är alltså viktigt atl vi ganska snarl fär ell beslut i frågan. Den här saken har ju diskuterats under mycket läng lid. Människor undrar vad vi i riksdagen egentligen sysslar med. Man undrar säkert om vi inte kan komma till skott någon gång.

Ett antal företag föredrar faktiskt, just pä grund av dåliga transportmöjligheter och dåliga kommunikationer, alt etablera sig ulomlands. De som förlorar på delta är de anställda i dessa företag.

Ulla Tilländers interpellation var faktiskt ganska intressant. Vi har i dag hört henne slakta bäde heliga kor och tusenfolingar - vilket är nägol orginellt för Ulla Tilländers del. För något år sedan debatterade jag med Ulla Tilländer i just den här frågan. Då förespråkade hon enbart färjeförbindelser. Men nu skriver hon i sin interpellation att den bäsla direkta förbindelsen är en tunnel. Innebär detta en omsvängning från centerpartiets sida? I så fall blir näsla steg alt man förordar en bil- och järnvägsbro. Vi tar elt par smä steg i tagel. Till slut hamnar vi rätt.

Om fru Tilländer fick välja mellan å ena sidan färjeförbindelser mellan Malmö och Köpenhamn och å andra sidan en järnvägstunnel, vilket alternativ skulle hon då välja?

Fru Tilländer säger atl elt antal lunga instanser har underkänt Öresundsdelegationen. Jagskall inle alls säga emot på den punkten. Men faktum är atl de som har sagl ja är ännu fler än de som har sagt nej. Det hade därför varit lilel passande att i den här debatten referera till det ocksä. Många är alltså positiva i del här sammanhanget. Öresundsdelegationen har faktiskt talat om mycket marginella miljöförsämringar när del gäller en bil- och järnvägsbro. Man säger ocksä att det är trafikutvecklingen i ston som blir avgörande för situationen framöver.

Lät mig, herr lalman, referera till en mycket välkänd "profet" på miljöområdet, nämligen Björn Gillberg. Han har sagl atl den framlida biltrafiken - med tanke på utvecklingen i dag när det gäller bilmotorer och situationen framöver - icke utgör nägot problem. Det enda som han beklagar, och det kan jag med utgångspunkt i min moderata uppfattning också göra, är att vi i Sverige fick katalysatorerna alldeles för sent. Vi skulle ha fattat beslutet långt tidigare.

Anser fru Tilländer atl Björn Gillberg inte längre är någon kompetens på delta område?

Till sist vill jag säga att jag tror att en bil- och järnvägsbro mellan Malmö och Köpenhamn långsiktigt är det bästa allernativel. Det gäller bara att tro på människors förmåga att utveckla sig och att ha en positiv syn på tekniken. Del här kommer nämligen alt fä enbart gynnsamma effekter för alla människor. Vi kan ju inle dag efler dag, vecka efler vecka och månad efter månad bara måla all utveckling i svart.

Så har jag nog kommit till den sista av många frågor lill fru Tilländer: Är fru Tilländer verkligen förespråkare av nolltillväxt i vad gäller ekonomin?

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om Öresundsförbindelserna

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om Öresundsförbindelserna

Man kan faktiskt få det intrycket, av hennes anförande här att döma, och det är i så fall en ny ståndpunkt frän centerns sida.

Anf. 16 GÖSTA LYNGÅ (mp):

Herr talman! Jag avslår från atl kommentera inlägget frän Sten Andersson i Malmö.

I den just färdigställda utredningen om miljöproblemen i Malmöhus län repeterades med förnyad kraft slutsatsen att bilismen ulan tvivel är den främsta anledningen lill de svära miljöproblem som länet, dess mark och dess vattendrag - inkl. Öresund och Östersund - har drabbats av. Försurningen har galt sä långt alt man i utredningen helt klart rekommenderar minskad bilism.

Att i del lägel ens tänka på att planera för en bilbro eller för trafik med billåg är ett flagrant brott mot den miljö som allt fler människor nu anser vara livsviktig för oss. När planerna ursprungligen smiddes och när utredningarna tillsattes på 1970-talet hade förstöringen inte gått så långt som nu. Dessutom hade man inte tillräcklig kunskap om problemen för atl inse deras vidd. Inte ens i samband med de senaste två årens kompletleringsarbeten verkar tillbörlig hänsyn ha tagils till vikten av atl vid varje trafikplanering minska bilismens andel av flödet.

Det är viktigt all de senaste årens ökade kunskap om bilismens problem kommer lill remissinstansernas kännedom. Frän den synpunkten är jag tacksam för Ulla Tilländers initiativ lill den här debatten. Jag vill alltså uppmana kommunikationsministern alt lill det malerial som gär ut på remiss lägga relevant inormation om behovet av att i dagens läge minska biltrafiken för alt rädda Skånemiljön. Givetvis bör remisstiden vara anpassad sä, all etl genomtänkt beslut kan fattas som alllsä bygger även pä denna information. Frågan är viktig.

Låt mig också kon beröra myten om "den rena bilen". Det betraktas ju som tekniskt möjligt atl fä fram eri bil som inte har de avgasproblem som dagens bensinmotor orsakar. Åsikterna varierar om huruvida det kommer att röra sig om en vidareutveckling av den redan existerande elektriska bilen eller om huruvida det handlar om en framtida bil som bygger pä de intressanta resultat som man har fåll fram i fräga om vätgasdrivna bilar. Eller också handlar det kanske om något annat som inle ens finns som prototyp ännu. Jag tycker detta låter utmärkt. Det kan nog ge stort hopp för framliden. Men-och detta är det absolut viktigaste-lät oss inle la ut nägol i förskott! Världen är full av innovationer, vilkas biverkningar har varit oväntade och ofta ogynnsamma. Lät den "rena" bilen ulvecklas och undersök vad som händer med annal än det som har förutsagts! Om sedan alll är väl är del bara alt utnyttja fördelarna med de tekniska landvinningarna.

Jag anser alllsä att mycket kan utvecklas som är bra för oss. Men mänga av de tekniska framstegen bör kontrolleras noga, innan man hetsar fram ell utnyttjande. Sä verkar också vara fallet när del gäller bilindustrin. Med tanke på konsekvenserna i fråga om det projekt som vi nu diskuterar gäller det att planera för miljövänlig järnvägstrafik. Välj del allernaiiv som är sundast med tanke pä den teknik som vi känner lill och gör inget förhastal! Vi rnäsle la ansvar för framtiden.

Anf. 17 VIOLA CLAESSON (vpk):

Herr lalman! Jag lycker inle alt del finns någon anledning alt kommentera inlägget frän Sten Andersson i Malmö. ScanLink har ju ändå sä många stora och mäktiga förespråkare. De tränger allt djupare in i samhället och maktens boningar och har alldeles för mycket att säga till om redan nu.

Häromåret gjorde jag och några andra i trafikuskottet en studieresa. Vi var bl.a. i Italien. Alla upplevde vi dä det kaos som biltätheten och bilismen över huvud taget framkallat där nere. När jag ställde frågan till de ansvariga i Italien, om de inte hade börjat lala om att sätta gränser för bilismen och biltälheten, dröjde del bara en liten stund innan jag fick elt svar, som alla tycktes vara överens om: Nej, i ett land där Fiat har sitt säte diskuterar vi inte i sädana termer.

Del finns ingen här som uttrycker sig på det sättet. Man hänvisar inle till Volvo, som har sitt säte i Sverige, men lika fullt, herr lalman, är det samma inställning som ligger i botten.

Georg Andersson har tidigare i sin egenskap av ordförande i det svenska socialdemokratiska broderskapsförbundel sagt etl klart och entydigt nej till en Öresundsbro, just med hänvisning lill miljöskäl. Inom parentes sagt har de svenska broderskaparna, som är klart uttalade socialister, också ett av de bäsla miljöpolitiska programmen här i landet.

I dag säger inle Georg Andersson elt klart nej. Han säger ingenting, till skillnad från Sven Hulterström, som samma är som Georg Andersson och Broderskapsförbundet sade nej till en Öresundsbro sade elt klart ja till bron.

Jag undrar då: Är del fariigare för Georg Andersson som kommunikationsminister atl säga nej än det var för Sven Hulterström att säga ja? Tyvärr är det bara Georg Andersson och de övriga inom regeringen som har ett entydigt svar pä den frågan. Jag vill därför fräga varför Georg Andersson inte lar siällning här och i dag, när utvecklingen på miljöfronlen har gäll dithän alt alla är överens om alt del stundar en miljökatastrof i Skåne och Öresundsregionen om ingenting drastiskt görs, bl.a. för att hejda och minska bilismen.

Inte minst Svenska naturskyddsföreningens rapport, som kom sä sent som i februari 1989 och handlar om konsekvenser av fasta förbindelser, framför allt Öresundsbron, visar alt det inte råder nägol tvivel om att luftmiljösitua-lionen i Öresundsregionen för närvarande är utomordentligl allvarlig. Man skriver atl regionen drabbas till följd av luftföroreningar både av storregionala skador, bl.a markförsurning och skogsskador, liksom av effekter av mer lokal karaktär. Det gäller bl.a. hälsoeffekter i tätorter. Det handlar alltså både om miljö och om människor.

I det lägel borde det vara ganska lätt för Georg Andersson alt ta ställning och göra det på ett rakryggat sätt med hänsyn till den ståndpunkt han som ordförande i Broderskapsförbundet tidigare hade. Jag vet att mänga socialdemokrater i dag längtar efler elt sådant klan och entydigt besked frän landets kommunikationsminister.

Låt mig återgå till förspelet när det gäller ScanLink och vägbyggande här i Sverige. 1985 berättade dåvarande försvarets materielverks chef, tillika ordförande i Svenska vägföreningen - som är en mycket mäktig lobbygrupp för vägbyggande och bilism i Sverige - Carl-Olof Ternryd atl han hade satt en

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om Öresundsförbindelserna

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om Öresundsförbindelserna

blåslampa i rumpan pä de svenska politikerna. Syftet med den bläslampan var, Georg Andersson, atl tvinga fram ScanLinkkomplexel. Han skröt också över del resultat som hade nåtts.

Den lid som har gäll har ocksä visat hur starkt motståndet har varit mot den del av ScanLink som gäller motorvägsbygget i Bohuslän vid Bratteforsåns dalgäng, som är en av de första länkarna i del slora ScanLinkbyggel och där Öresundsbron är en nyckel, som ScanLinkförespräkarna själva säger.

Kända miljöföreträdare från Skåne säger all elt beslut om en bro över Öresund betyder en återgång lill 50- och 60-talens värsta betongpolitik. Anna Lindh instämmer i detta. Anders Lindström, ordförande för Svenska sjöfolksförbundel, är en av dem som, precis som Anna Lindh, är myckel kritisk till hur det socialdemokratiska partiet i dag agerar med sitt rådslag. Anna Lindh säger alt det enda som kan förbättra miljösituationen i Skåne är alt del socialdemokratiska rådslaget klart och entydigt säger nej till en bro och ställer sig pä miljöopinionens sida.

Jag återkommer senare lill annan socialdemokratisk internkrilik.

Anf. 18 CARL FRICK (mp):

Herr talman! Jag vill i likhet med de tvä föregående talarna avstå frän all kommentera Sten Anderssons i Malmö inlägg.

Det är ett övermåttan återhällsaml svar som kommuriikaiionsministern har givit i denna viktiga fräga, som engagerar sä mänga människor. Del är utomordentligt viktigt att den sätts in i ett stort miljöpolitiskt perspektiv. Det är därför alldeles utmärkt att Ulla Tilländer än en gång har tagit upp frågan i kammaren.

Södra Skåne är ett av de områden i Sverige där miljön har drabbats mest, och man stär där inför kommande miljökatastrofer om ingenting görs. Delta hänger intimt ihop med den omfattande och ökande biltrafiken både för gods och för människor i detta område. Forskare har sagl alt utsläppen av kväveoxider mäste minskas med mellan 75 och 80 % för alt de skall komma innanför de gränser som naturen sätter för atl miljön och vi människor inle skall skadas. Det är därför av allra största betydelse all biltrafiken, som är den största källan till kväveoxidutsläppen, kan hällas tillbaka. För alt delta skall kunna gä fordras del alt det finns goda alternativ, som bidrar till alt de som nu väljer bil och lastbil i stället väljer järnvägen, som är den minsl smutsande av alla trafikformer.

Del är i detta perspektiv som diskussionerna kring Öresundsförbindelsernas framlid måsle ses. Med de verbala miljöambiiioner som ofta presenteras blir det viktigt atl man ser lill alt de får kött på benen genom all verkligen prioritera järnvägstrafiken, sä all den blir del attraktiva allernativel. Del är därför som bilbroalternalivel är så felaktigt - och nu förhoppningsvis begravt. Broalternalivel borde i alla händelser vara utmönstrat i debatten, med de farhågor som finns för störningar i vattenflödena i Öresund och Östersjön.

Därför blir en tunnel det enda realistiska allernativel, efiersom den inle behöver ge några miljöstörningar. En tunnel mäsle dä utföras så all den endast tar gods och passagarare, inle sä all den kan la länglradare och personbilar. Vi mäsle se lill att sä myckel gods och människor som möjligt ges

chansen atl komma upp pä räls. För dem som vill ta bil över Sundet finns alltid möjligheten atl la färjor, och de fär då betala de miljökostnader som det innebär. För detta alternativ måsle det utformas miljöregler som medför att färjorna inte deltar så aktivt i miljöförstöringen som de gör nu.

Det hade varit klädsamt om kommunikationsministern i sitt svar på något sätt hade berört de vikliga miljöfrågorna och hur de skall kunna klaras pä elt aktivt sätt i detta område. Det gär inle alt frila sig frän intrycket av della svar och andra yttranden som kommunikationsministern har fällt att han inle tar miljöfrågorna på allvar.

Över huvud tagel präglas den trafikpolitiska debatten av ett omfattande hyckleri. I riksdagen fattas kloka beslut om att kväveoxidmängderna skall reduceras med blygsamma 35 % och all koldioxidutsläppen inte skall få öka. Dessa beslut skulle rimligen ha följts av en lång rad propositioner från regeringen, där man följer upp besluten med konkreta lagförslag för alt nå målen. Något sådant har vi ännu inte sett, trots alt del snarl har gått etl är och trots att naturen dör stilla och sakta mitt framför våra ögon.

Det betyder atl det brådskar med ett klokt lunnelbeslul i fräga om Öresundsförbindelserna. Naturen, miljön och framliden väntar pä beslut som gynnar dem. Regeringens handlande i denna fräga kommer att visa var den verkligen står i miljöfrågorna. Varför inle ta ställning nu? Del gäller atl släcka blåslamporna via vägverkets påtryckningsgrupper, som Viola Claesson nämnde.

Jag är utomordentligt besviken på kommunikationsministerns svar, men jag är inte förvånad. Den nuvarande regeringen har alls ingen kraft utöver munkraft i miljöfrågorna, trots att det har varit ett miljöval och all väljarna satte miljöfrågorna framför alla andra. Denna kraftlöshet avspeglas i kommunikationsministerns till intet förplikfigande svar på en viklig interpellation.

Miljöfrågorna och miljöstörningarna är faktiskt den allra största frihelsbe-rövare som vi någonsin har varit utsatta för. De har en dimension längt utöver alla andra frågor. Förr i världen kunde vi med förtroende gå ut i naluren, dricka vallen, äta bär och göra en mängd saker ulan att behöva fräga: Törs vi göra del?I dag kan vi nästan inle ta ett steg ut i naturen utan alt ständigt fråga oss: Är del giftigt, är det förgiftat, törs jag äta del, finns det nägra skadliga ämnen i del? Del är en ofattbar frihetsinskränkning som har skett under en mycket kort fid av vär livshistoria. Det står de stora riksdagspartierna bakom, allihop. De vill ingenting göra. Det är en upprörande skandal.

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om Öresundsförbindelserna

Anf. 19 BERTIL PERSSON (m):

Herr talman! Man skall bygga broar mellan folk.

Sydvästsverige ligger långt från Europa - inte på kartan, men kommunika-tionsmässigi. Det tar lika lång tid från Lund lill Frankfurt som det tar från Nordfinland, och det gäller bara om det är isfritt. Kontakterna över Öresund har visserligen fungerat i år, men tidigare år har det varit ett elände att ta sig igenom isen mellan Malmö och Köpenhamn. Kvällstid har det av andra skäl varit direkl otrivsamt på färjorna.

Centern påstår sig av miljöskäl säga nej lill bron över Öresund. Ulla TiUander har motionerat varje år i 15 år. Tidigare motionerade hon om ett

3 Riksdagens protokoU 1988/89:88-89

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om Öresundsförbindelserna

nej till en fast förbindelse, men nu säger hon bara nej till bron. Men centern glömmer att när elt beslut berör flera olika eliska principer, kan man inle fatta beslut med utgångspunkt i bara en av dem.

Här gäller det förvisso miljön och där finns en påverkan, men den är enligt alla utredningar relativt obetydlig. Miljön blir i alla händelser betydligt bättre än den är nu. Men här gäller ocksä infrastrukturen och dess funktion för näringslivet. Turtäthet och regularitel är oerhört viktiga för näringslivels funkfion. Det gäller det kulturella och vetenskapliga nordiska utbytet, och del gäller en fungerande kontakt för Sydsverige med elt fungerande flygnäl.

För all en region skall ha utvecklingsmöjligheter fordras det framför allt tre funktioner. För det första är det universitet och högskolor. Del finns i Sydvästsverige. För det andra fordras det bra förbindelser, inte minst med flyg. Det finns inte i Sydsverige i dag. För det tredje fordras det en bra miljö i vid mening; bra kultur, bra rekrealionsmöjligheler, bra skolor, bra bosläder. Del finns också i Sydsverige. Den hake som finns för en god utveckling för Sydsverige är kommunikationsbrislen, framför allt den bristande kontakten med Kastrup.

Detta leder lill alt Sverige i dag tippar över mot axeln Slockholm-Arlanda-Uppsala. Två universitet och en stor flygplats. Om inte all utveckling skall samlas i den här regionen fordras det en motvikt. Den enda möjliga motvikt vi har i Sverige är axeln Göleborg-Helsingborg-Lund-Malmö och sedan över mol Köpenhamn-Roskilde, där man har fyra universitet och en stor flygplats.

Sydvästsverige har rika resurser, men behöver sina kommunikationer. Del är en nyckelfråga för den sydsvenska utvecklingen. Det behövs en förbindelse, och den skall fungera under 100 år framöver. Därför börden lösning man väljer vara bred. Del behövs åtskilliga transportbanor. Ingen vel om vi om 100 är kommer att åka med sedvanliga låg eller bilar. Men har man en bred förbindelse finns del ocksä möjligheter att använda ny kommunikationsteknik, miljövänligare kommunikationsteknik, därför alt det finns plats pä den fasta förbindelsen atl använda nya alternativ.

En bro eller en sänktunnel är egentligen likvärdiga alternativ. Men det skall vara en förbindelse som är självfinansierande och inle belastar skattebetalarna, och det skall vara en förbindelse med utvecklingsmöjligheter.

Med en tågtunnel, som är avsedd för biltåg, fär vi, precis som med färjorna, dålig turtäthet, långa väntelider på rangering, vi fär slora ranger-bangårdar och vi får dålig ekonomi. Skattebetalarna får gä in alldeles i onödan. Konkurrensmässigt innebär det i realiteten ingen som helst förbättring i förhållande till nuvarande färjor. Det blir precis samma problem som vi har i dag.

Jag lycker alltså inte att vi kan tillåta alt Sverige alltmer koncentreras och reduceras till en region mellan Stockholm och Uppsala. Jag tycker att Sydsverige skall ha en rimlig chans atl få ulvecklas. En bred förbindelse är självbärande, oavsett om man gör den som en bro eller som en tunnel. Det är bara ell lillsländ frän regeringen och riksdagen som behövs. Varje annat hinder, öken eller berg, mellan två så slora städer som Malmö och

Köpenhamn hade forcerats med en vägförbindelse. Varför just vatten skall Prot. 1988/89:89
vara oöverkomligt begriper inle jag. 4 april 1989

Om Öresundsförbindelserna

Men det allra mest förödande för Sydväslsverige är avsaknaden av beslut Lät oss slippa de miljöförstörande bilfärjorna.

Anf. 20 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Inte anade jag att kammaren var så angelägen att driva en sädan omfattande debatt i den här frågan just nu.

Ulla Tilländer klagar bitlerligen över atl jag lämnar frågan öppen. Vad hade Ulla Tilländer förväntat sig i ett läge där materialet just har sänts pä remiss, där det socialdemokratiska partiet - som jag i det här sammanhanget också företräder - har gått ut med ett rådslag som har begärts av vår partikongress, för atl den här frågan skall diskuteras i hela sin vidd? Tycker Ulla Tilländer atl del vore förenligt med god demokrati om jag skulle stå upp här som företrädare för regeringen, och därmed del socialdemokratiska pariiel, och ge etl klart besked om vad del är som skall gälla? Vad ijänar dä remissarbetet till? Vad tjänar dä rådslagsarbelet lill? Är det sä Ulla Tilländer menar att man skall bedriva politik och demokratisk, folklig förankring i en fräga? Jag tror faktiskt inte alt cenlerparliel arbetar pä det sättet.

Bron en helig ko. Nej, det finns inga heliga kor i det här sammanhanget. När nu frågan är ute för bred diskussion sägs det att del finns krifiska röster inom partiet. Visst finns det sådana. Del finns olika meningar inom parfiet. Man är kritisk mot rådslaget, påstår Viola Claesson. Men partikongressen har begärt all få etl rådslag. Vi har arbetat fram del materialet så snabbt som del var möjligt efter det att Öresundsdelegationen hade presenterat basmaterialet. Man kan nalurligtvis, som Sten Andersson, säga all frågan dragits i långbänk. Ja, det är en hundraårig fråga. Till det är vi alla skyldiga. De borgerliga regeringarna har haft chansen, i olika schatteringar. Ingen kom med nägot förslag som ledde till beslut. Dessutom är detta en fräga som vi mäste avgöra tillsammans med danskarna, i den män vi skall basera våra ställningstaganden på en fast förbindelse till Danmark.

Här talas om järnvägstrafik. Ja, järnvägslrafik kan bedrivas ined olika lösningar i den här förbindelsen. Det ingår i rädslagsmaterialel all bedöma vilken typ av trafik, vilkel syslem som är alt föredra. Jag tackar Viola Claesson för de erkännsamma orden lill de kristna socialdemokraternas förbund. Broderskapsrörelsen, som enligt Viola Claesson har det bästa miljöprogrammet. Ja, del är ett bra miljöprogram. Tack för erkännandet. Broderskapsrörelsen deltar i del breda arbete som nu pägär inom det socialdemokratiska partiet för all komma fram lill etl slutligt ställningstagande.

Carl Frick öser sin galla över kommunikalionsminislern, som enligt honom inte tar miljöfrågorna pä allvar. Om jag nu först har presenterats som ordförande för den organisation som har det bästa miljöprogrammet, är det väl litet egendomligt om jag ändå inte i nägon män skulle kunna lillmälas en roll i miljöpolitiken. Jag förväntar mig efter vad som har varit mellan miljöparfiet och mig inte några erkännanden frän del hållet, men jag försäkrar alt milt arbete i hög grad präglas av en ambition alt skapa en bättre miljö. Trafikpolifiken är en av de allra viktigaste frågorna när del gäller all

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om Öresundsförbindelserna

förverkliga en bra miljöpolitik. Jag kan väl fräga miljöpartiel om de färjeförbindelser som ni tidigare slogs för är helt förkastliga, medan tunnelalternalivet nu är del enda tänkbara. Del sker tydligen omkastningar också inom den mycket självmedvetna organisation såsom vilken miljöpartiet framträder.

Avslutningsvis vill jag säga att utgångspunkten för en fasl förbindelse över Öresund är att en sädan förbindelse skall vara självfinansierad, alt den skall vara avgiftsfinansierad. Det är en viktig utgångspunkt, tycker jag, liksom atl miljöaspekten skall tillmätas en starkt framträdande roll och att vi i hela den här diskussionen måste beakta alt beslutet om en förbindelse mäste fattas efter elt slulgiltigt samråd med annan stat, vilkel kanske ibland inle framgår av debatten.

Anf. 21 ULLA TILLÄNDER (c):

Herr lalman! Det är intressant att lyssna lill Sten Andersson i Malmö och Bertil Persson, som tillhör etl parti som länge har gjort en dygd av nödvändigheten att spara. Den sparsamheten tar sig ibland mycket drastiska uttryck, men dä det är fråga om bron gäller plötsligt inle denna försiktighet med resurser längre. Då åker spenderbyxorna pä, och betänkligheterna om vad som sker med skattebetalarnas pengar är dä som bortblåsta, trots alt det gäller elt projekt som enligt tunga remissinstansers uppfattning har myckel negativa konsekvenser för miljön. När jag lyssnade på Bertil Perssons inlägg kunde jag mycket väl märka att Bertil Persson inte har tagil del av vad remissinstanserna framfört. Jag uppmanar till läsning.

Man märker också att frågan ombronhar börjat kantra. Det finns inslag av desperation bland de broanhängare som trodde att saken var klar men som nu upptäcker att omsorgen om miljön får deras fundament att vittra. Dessutom var moderaterna ensamma om atl reservera sig för en bilbro, dä frågan senast behandlades av trafikutskotlet. Det märks litet pä diskussionen.

Del är faktiskt, Sten Andersson, den ensidiga tron pä en bro som har gjort att färjetrafiken försämrades under många är, under alltför mänga är. Vi i centern är ivriga anhängare av en väl fungerande färjetrafik för bäde person-och godstrafik. Den har också förbättrats under senare tid. Jag kan återigen hänvisa till trafikutskottets senaste betänkanden. Färjor kan faktiskt kombineras med elt annat miljövänligt allernaiiv: en borrad järnvägstunnel. Tanken på en sådan får etl alltmer ökat stöd. Sten Andersson säger att vi målar allting i svart. Men tänk nytt, Sten Andersson, tro på tekniken och hjälp till atl arbeta för en bättre miljö!

Visst kan det, Georg Andersson, vara aktningsvärt atl vara opartisk och eflersträva atl vara obunden, men atl i en fråga som denna, som har debatterats så mycket och så intensivt, inte kunna eller vilja ge ens en antydan om var man slår är knappasl tecken pä styrka. Efter vad Georg Andersson har sagt här får man intrycket atl det entydiga ja som Sven Hulterström för något år sedan gav på frågan om en bro skulle bli av, samiidigi som han uttalade ett entydigt nej till en tunnel, nu har ersatts av ett nja.

Anf. 22 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr lalman! Med en lätt överdrift skulle man kunna säga att elt pärlband av talare här har sagl alt de inte vill kommentera mitt inlägg. Jag hyser inte stora bekymmer över kvaliteten hos dessa pärlor eller diamanter, men de kommer mig att tänka på uttrycket: Bättre fly än illa fakta.

Ulla Tilländer sade bl.a. att del bara var vi moderater som reserverade oss för etl anlal år sedan. Lål mig friska upp fru Tilländers minne genom atl säga alt man under årens lopp har gjort ett antal undersökningar i Skåne. Där har dä funnits en majoritet för en bil- och järnvägsbro mellan Malmö och Köpenhamn. Vi moderater är faktiskt inte så isolerade som fru Tilländer här i kammaren genom att påslå delta försöker dupera folk atl tro.

Carl Frick! Tunnel är i dag det enda alternativet, påstår Carl Frick. Jag håller med statsrådet. En ledamot i kammaren höll på all "åka dit", därför atl han ville utreda alternativet om en tunnel. Man ifrågasatte om han över huvud tagel skulle vara med i riksdagen. Jag noterar atl ni ändrat inställning. Carl Frick talar också om förr i världen. Menar Carl Frick 1930, 1830 eller 1730? Det skulle vara bra atl fä elt klargörande pä den punkten.

Till Gösta Lyngå vill jag säga att när det gäller miljöproblem så är jag väl medveten om att bilismen och den gamla tidens motorer har åstadkommit och fortfarande åstadkommer miljöproblem. Men de motorer som tillverkas i dag gör del definitivt inte annat än marginellt. Men det är klart att vi kan använda den metod som Gösta Lyngås parti vill införa, nämligen all öka bensinpriserna katastrofalt. Det ledertill att Svensson, gemene man, icke har nägon som helst chans att skaffa sig en bil. Det är ett bra sätt att minska bilismen, alt bara de som har pengar, de besuttna, skall kunna äga och använda en bil med alla de fördelar som det innebär.

Viola Claesson! Jag är fullt på det klara med all fru Claesson fär utslag varje gång man talar om något på fyra hjul. Vi är emellertid mänga i Sverige som fortfarande anser atl bilen är elt bra transportmedel. Att referera lill Anders Lindström i Sjöfolksförbundet är ungefär som att använda samma argument som skräddarna gjorde i Paris pä 1800-talet och textilarbetarna i England vid samma tidpunkt: Kasta ut vävstolarna! Skall vi envist hälla kvar vid det bestående och se att omvärlden rusar ifrån oss, sä okej - nägra är klarar vi oss. Men på sikl är del förödande.

Anf. 23 GÖSTA LYNGÅ (mp):

Herr lalman! Kommunikationsministern anade alltså inte all kammaren ville debattera del här ämnet till denna grad. Det är ell för oss ytterst aktuellt ämne nu när remissrundan och samrådet förbereds, eftersom vi menar att de remisshandlingar som finns inle innehåller hela sanningen, som nu borde komma lill folks kännedom och uppmärksamhet. Remisshandlingarna har visserligen ett kapitel om miljöförstöring, men miljöförstöringen behandlas med alltför liten emfas. Man tar inle hänsyn lill den slora utredning i Malmöhus län som nu blivil klar om vikten av och problemen med föroreningarna. Del rör sig inte bara om kväveoxider och sådant. Jag kan här kommentera Sten Anderssons i Malmö inlägg. Det gäller alltså inte bara kväveoxider utan också koldioxider och mycket annal som dagens bilism inle klarar av och som del är tveksamt huruvida framlidens bilism kommer aii klara av.

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om Öresundsförbindelserna

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om Öresundsförbindelserna

Det finns många positiva saker förenade med en järnvägstunnel. En positiv sak är att man från Malmö kan komma till Kastrup med järnväg på en kvart eller kanske ännu kortare lid. Man kan då länka sig atl del flygfält som vi har placerat ul på den skånska landsbygden, Sturup, eveniuelll skulle kunna stängas och att vi alltså skulle kunna dirigera flygtrafiken till elt mer koncentrerat omräde och därmed slippa mänga av de problem som Sturup åsamkar. Man kan finna myckel positivt i tanken atl profilera mer och mer trafik till järnväg.

Tack för ordet!

Anf. 24 VIOLA CLAESSON (vpk):

Herr talman! Jag måste säga att jag nog hade väntat mig en nägol mer ödmjuk inställning från Georg Anderssons sida. Jag sade inte atl broderskaparna har det bästa miljöpolitiska programmet ulan elt av de bästa, därför atl det lill sitt socialistiska, myckel klara och tydliga innehåll är sä likt vpk:s miljöpolitiska program.

Det handlar ocksä om vad som i dag händer inom socialdemokratin. Det är en mycket viktig fräga. Som jag ser det har Georg Andersson och hans partikamrater faktiskt avgörandet i sin hand. Det handlar inle orn atl slåss av prestigeskäl, Georg Andersson - del handlar om alt minska föroreningarna i Skåne och Öresundsregionen sä drastiskt som med 90 %! Del är framför alll kväveoxidulsläppen men ocksä andra ulsläpp som det handlar om. Man kan inte raljera med sädana livsviktiga och livsavgörande frågor.

Därför är jag lika oförstående som Lyngä till atl kommunikalionsminislern är överraskad över alt vi vill ha en debatt här. Det är ju bra all Georg Andersson över huvud taget kommer hit! Jag skulle önska all vi lilel oftare och med jämnare mellanrum finge ha större debatter i de här myckel vikliga frågorna.

Till del som gäller Georg Anderssons eget parti hör en sä viklig fräga som Georg Anderssons egen moral. I egenskap av ordförande för Broderskapsrörelsen tog Georg Andersson alllsä myckel klart ställning mol slora molor-vägsbyggnationer, mol Scan Link och mol Öresundsbron. Varför kan Georg Andersson inle i dag som kommunikationsminister göra samma klara och lydliga slällningslagande som han gjorde när Sven Hullerström som kommunikationsminister för inle sä länge sedan forisalte att hävda all han kunde och vågade stå för både Scan Link och Öresundsbron?

Just nu "konferensas" det runt om i Sverige, nu senast i Skåne, där Anna Lindh framträdde - jag citerade henne tidigare - och var kritisk mol atl rädslagsmaterialel försenats. Det var ocksä Anders Lindström. Där fanns ocksä Jonny Grönberg, ordförande för Svenska Transporlarbelareförbun-det. Han sade: Det här är första gängen som den snåla åkerinäringen säger nej till en fyrfilig motorväg. Anledningen är atl det här handlar om en bro som förlänger avstånden lill kontinenten i stället för alt förkorta dem. - Del är svaret på frågan som ocksä andra ställer som talar om tillväxt och utbyggnad: det handlar helt enkelt om en förlängning av restiderna.

Anf. 25 CARL FRICK (mp): PrOt. 1988/89:89

Om Öresundsförbindelserna

Herr talman! Det är ju alldeles utomordentligt att Georg Andersson i 4 april 1989 Broderskapsrörelsen arbetat med att ta fram ett bra miljöprogram. Del hade varit ännu myckel bättre om det hade salt spär i det arbete som han gör i den svenska regeringen. Han säger alt hans arbete präglas av miljöambitioner. Jag måste säga all den präglingen är mycket svag med tanke på de yttranden som han har fällt i en lång rad sammanhang som har med trafik och miljö all göra. Det är ju ändå ord och handlingar som räknas och inte vad man för länge sedan skrivit på ett papper.

Sedan tycker jag atl Georg Andersson kan lyssna litet bättre på vad man säger. När jag talade om tunneln, som vi tycker är viktig, sade jag också alt de som vill åka färja skall kunna göra det. Men färjorna måste utrustas och skötas pä ell sådant sätt alt de inle stör miljön på det sätt som sker i dag.

För en gångs skull vill jag också säga några ord till Sten Andersson, som sade all miljöpartiet förespråkar en högprislinje när det gäller bensinpriserna. Del är sant; del gör vi. Men det gör också moderaierna. De glömmer fullständigt bort att de står bakom förslagen om moms på bensin, och den uppgår till ungefärligen samma belopp som det som miljöpartiet har föreslagit atl man skall höja bensinpriset med. Det är alltså ingen skillnad. Det är falskt att påstä någonting sådant.

Jag lycker all moderaierna, som brukar säga att de står för sanning och rättfärdighet, faktiskt borde länka litet på vad de säger i skattedebatten. Skillnaden mellan våra skatieförslag och moderaternas är att våra syftar till en långsiktig förändring av energipolitiken, medan deras syftar lill att gynna storindustrins energislöseri!

Anf. 26 BERTIL PERSSON (m):

Herr talman! Det är korrekt att luftföroreningarna är större i Skåne än i andra delar av landet. Varför är de det? Del är helt enkelt därför att Skåne ligger närmast kommunistländerna, närmast Polen och närmast Östtyskland. Men vi har inte låtit dessa problem förbli orörda. Sedan 1970 har vi sänkl svavelhallen i Malmöluflen till en tredjedel. I själva verket är det bara 15 % av svavlet i Malmöluften som produceras på platsen - resten är import, framför allt från kommunistländer. Kvävehallen har sänkts lill hälften sedan 1970; stoflmängderna har vi haft större problem med.

Det är lätt atl säga nej. Om man, envist och konsekvent, säger nej lill allting, riskerar man inte att utsätta sig för kritik. Det är de som vågar göra någonting som är lätta att kritisera. Del tror jag att man skall hålla i minnet i den här debatten.

Ulla Tilländer säger att jag vill slösa med skattebetalarnas pengar. Men då har väl Ulla Tilländer ändå fullständigt missuppfattat det hela! Säväl jag som Georg Andersson har talat om alt den här förbindelsen skall vara självfinansierande. Men Ulla Tilländers tåglunnel kommer atl kosta 8,3 miljarder kr., som läggs direkt på skattebetalarna, dvs. samma summa som det kostar att avgasrena en miljon bilar. Jag tycker att Ulla Tilländer skall läsa remissyttrandena, även frän sin egen region, från Malmö och frän Skåne.

Slutligen vill jag säga alt vi i Skåne behöver slippa de miljöförstörande
färjorna och alt vi behöver lösa kommunikationsproblemen. Kommunika- 39

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om Öresundsförbindelserna

lionerna är usla i dag. Vintertid är de hell oacceptabla. Vi måste skapa en utveckling i balans här i landet. Sverige fär inle bli bara Stockholm - Arlanda - Uppsala. Skåne ligger nalurligtvis sä längt bort att det är lätt att stä här i Stockholm och moralisera. Det är ingen som står här och kräver sådana kommunikationsrestriktioner för Stockholmsregionen!

Anf. 27 ULLA TILLÄNDER (c):

Herr talman! Sten Andersson griper nu tag i elt halmstrå och påpekar alt del i Malmö finns en majoritet för en bro. Ja, det kanske det gör. Men i Skåne tror jag inte att det gör det. Moderaierna i Helsingborg och moderaierna i Trelleborg ställer inle upp bakom en bro. Dessutom är moderata samlingspartiet i länet ganska splittrat i den här frågan.

Bertil Persson påpekade atl jag skulle ha missuppfattat någonting när det gäller kostnaderna för bron och hävdade atl den skulle vara självfinansierande. Det är väl ändå en missuppfattning, Bertil Persson, i varje fall i viss grad. Samtidigt som man säger detta säger man nämligen atl man måsle ha statsgaranlier-del kan händaatt det går på tok,ochdå mäste staten rycka in med skattemedel. Hell säker är man alltså inte på att det gär bra.

Jag vill ocksä påminna om vad remissinstanserna har sagt. Del är en del tunga remissinstanser som har yttrat sig - inle minst med tanke pä hur situationen är i Skåne.

Till att börja med anser Tekniska högskolan att det är olämpligt att bygga en bro för järnvägstrafik. De är rädda för att miljön skadas ytterligare. Fiskerinämnden i Malmö har sagt nej till en bro, och TCO-distriklel i länet anser att en järnvägsförbindelse bör prioriteras.

Boverkets föregångare, statens planverk, påpekade alt bara en lösning kan accepteras, nämligen en lösning som inte innebär nägon ytterligare miljöbelastning. Verket var mycket tveksamt till byggande av bropelare av betong i oskyddade havsområden med risk för kraftig påverkan av drivis och därtill i en saltmättad omgivning.

Nalurvårdsenhelen vid länsstyrelsen i Malmöhus län sade alt anläggandet av en broförbindelse för biltrafik i Köpenhamn-Malmö-lägel leder till -vilket tidigare redovisats - sädana miljökonsekvenser att projekiel strider emol grundläggande värderingar i natur- och miljövärdslagsliftningen och därmed ocksä mot de grundläggande principerna för hela samhällsplaneringen.

Del är sällan man hör en statlig myndighet ta till så starka ord. Det innebär också alt extra tyngd ges ål detta mot bakgrund av den utredning som presenterades nere hos oss i Skåne, i vilken man kräver omedelbar handling för alt rädda miljön. Det är tänkvärda ord, della!

Anf. 28 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Den här debatten kan lätt uppfattas som en liten slagväxling mellan olika oppositionspartier, men vi kan ändå inte undå alt lägga en stor del av skulden för den nu aktuella situationen på regeringspartiet sorn har lyckats förhala denna fråga under myckel lång lid.

Om man nu skall sälla någon som helst tilltro lill rapporter i tidningarna de senaste dagarna, så vill man från visst håll av bromolsiåndare i Skåne

ytterligare förlänga remisstiden, därför alt de tycker att remisstiden är för kort.

Jag frågade i mitt inledningsanförande om Ulla Tilländer försvarade nolltillväxt i ekonomin. Såvitt jag har förstått har hon inle velat besvara den frågan, men hon verkar ganska positiv till delta i sill svar.

Sedan tog Ulla Tilländer lill skamgreppet alt referera till en del tunga remissinstanser. Det skulle vara klädsamt om hon refererade till samtliga remissinstanser. Del finns en del mycket tunga remissinstanser som fru Tilländer nogsamt undvek att referera till.

I elt tidigare inlägg frågade jag också: Varför springer i dag en miljöopinion ifrån de åsikter som Björn Gillberg presenterat? Han var ju tidigare kungen på miljöområdet. Nu har han sagl alt bilar med dagens och morgondagens molorer är acceptabla, de är inle skadliga. Betraktas Björn Gillberg nu som pest och parias i centerpartiet och miljöpartiet?

Gösta Lyngå svarade inte heller på min fråga om hur bilismen skall minskas. Jag befarade att bensinpriset kunde höjas enormt och genom den metoden åstadkomma att gemene man skulle förlora alla möjligheter all ha en bil med allt det posifiva som det innebär.

Jag frågade Carl Frick om vilket århundrade han avsåg då han talade om "förr i världen". Det lyckades han omsorgsfullt dölja.

Herr talman! Låt oss fä en järnvägsbroförbindelse mellan Malmö och Köpenhamn. På sikt är detta mycket positivt inte bara för Malmö ulan för Skåne och hela Sverige. Det finns ingen anledning alt, precis som förr i tiden, streta emot allt som är nytt. Det nya kan vara litet spännande, men behöver inle bli farligt. Vi måsle ha en positiv framlidssyn!

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om Öresundsförbindelserna

Andre vice talmannen anmälde all Ulla Tilländer och Viola Claesson anhållit atl till protokollet fä antecknat att de inle ägde rätl lill ytterligare inlägg.

Anf. 29 GÖSTA LYNGÅ (mp):

Herr talman! Jag är klarl förvånad över Sten Anderssons i Malmö diskussioner om dessa kapitalister som kan ha bil, medan vi vanliga människor inte kan ha bil längre. Del är nog inle sä del kommer atl fungera med de höga priser som är nödvändiga att ta ul och som bäde moderater och vi menar skall bli verklighet. Det är alldeles nödvändigt alt vi skall kunna profilera, så atl inte onödig bilkörning uppmuntras.

Jag vill vidare repelera vad jag sade tidigare, nämligen all bilismen verkligen är miljöfienllig. Del som Björn Gillberg har sagt har kanske alt göra med just kväveoxidutsläppen som minskas mycket kraftigt med katalysatorerna, vilket är utmärkt.

Vi vel ocksä alt dikväveoxidutsläppen samiidigi ökas, och del är faktiskt en fara för ozonlagret. Man får fram sädana resultat nu i dagarna. Det är därför det är sä förfärligt viktigt all nu ta hänsyn till alla miljökonsekvenser, alllsä inle bara lill dem som förutsades för några är sedan utan även till dem som vi nu känner fill. Det är också därför som del är otroligl vikiigl att inte remissinsianserna får för kort tid på sig. Vi har hållit pä länge med det här, men lät oss få elt vist beslut. Lål oss ge remissinstanserna tillräcklig tid!

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om planerna på ett svenskt öppet sjöfartsregister

4 8 Svar på interpellation 1988/89:144 om planerna på ett svenskt öppet sjöfartsregister

Anf. 30 Kommunikafionsminister GEORG ANDERSSON: Herr talman! Viola Claesson har med hänvisning till en utredning av transporträdet ställt följande frågor lill mig:

1. Slår regeringen fasl vid riksdagsbeslutet frän december 1988 om atl etl öppet register är oförenligt med svensk rättsuppfattning? Har regeringen meddelat transportrådet att innehållet klart strider mot nämnda parlamentariska beslut?

2. På vems uppdrag har iransportrådet,gjort utredningen?

3. Har transporträdets styrelse sanktionerat utredningsuppdraget och i så fall varför?

4. Varför har utredningen inle signerats? Vem eller vilka personer har lett utredningen?

Transportrådet är ansvarig myndighet för bl.a. samordningen av beredskapsplaneringen inom transportsektorn. Mol den bakgrunden initierade rädet år 1986 elt anlal studier om transporter och försörjningsberedskap. Den utredning som Viola Claesson refererar till är en uppföljning och samtidigt en fördjupning av tidigare studier. Transporträdet har enligt vad jag fått vela skickat ul etl utkast lill rapport lill berörda myndigheter och intressenter inom totalförsvaret för synpunkter. Den slutliga rapporten, som nyHgen färdigställts och behandlats i rådets styrelse, innehåller enligt uppgift inte nägot förslag till öppel svenskt fartygsregister.

Jag kan för egen del tillägga alt riksdagens sjöfarlspolitiska beslut givelvis ligger fasl.

Anf. 31 VIOLA CLAESSON (vpk):

Herr lalman! Jag ber att få lacka också för delta svar.

Jag anser inte att jag fått svar på alla mina frågor, men vi har ännu en stund atl diskulera, även om tiden har runnit i väg. Vi har ju för en stund sedan haft en debatt om elt öppet sjöfartsregister och liknande frågor, och jag skall därför inte upprepa alla vpk:s argument mot ett öppet register.

Däremot mäsle jag understryka allvaret i all transporträdet skickar ut en rapport eller en utredning som klart strider mol etl riksdagsbeslut som logs så sent som den 15 december 1988. Det beslutet handlade ju om atl vi klarl och tydligt sade nej lill elt öppet svenskt regisler. Ändå kommer alltså nästan samtidigt den här utredningen frän transportrådet. Och den såg verkligen inte ut som etl litet utkast eller en skiss. Jag förutsätter atl landels kommunikationsminister har fått samma digra lunta som jag med andras hjälp och efter visst detektivarbete har lyckats få tag i elt exemplar av. Jag fick den nämligen inle såsom ledamot i trafikutskottet.

Herr talman! Jag måste säga atl det händer underliga saker i det här landet, som gör människor bäde rädda och faktiskt upprörda, därför all demokrafin håller på att urholkas.

Den första utredning under senare år som väckte bestörtning var en liknande men ännu tjusigare rapport, som var signerad å statens järnvägars

persontrafikavdelning. Den visade Sveriges framtida persontrafik på järnväg, och den innehöll en karta där landet Sverige slutade vid Sundsvall! År 2000 skulle det alltså inte finnas nägon järnväg norr om Sundsvall. Mänga upproriska människor hörde av sig och undrade vad i all sin dar delta var. Som riksdagsledamol kunde jag inle få reda på vem som hade gjort den rapporten - ingen ville kännas vid den, Georg Andersson.

Nyligen var Gunnel Farm, statssekreterare i kommunikationsminister Georg Anderssons eget departement, på resa i landet. Hon är en flitig dam, som varit på många ställen. Tyvärr är hon alldeles för flitig och säger alldeles för märkliga ting. Häromdagen stod hon i Blekinge och sade, tvärtemot vad riksdagen beslutat, i samband med vpk:s och s uppgörelse om 25 öres bensinskallehöjning, att Blekinges kustbana skulle räddas genom atl tillföras slamjärnvägsnätet. Ja, det beslutet är taget, men någon trafik har vi aldrig beslutat skall gå på den.

Vilkel enormt förakt mol folkviljan och mot riksdagens fattade beslut, när människor av den politiska kalibern kan få åka runt och säga sådana saker!

Men nu till den fråga som vi skall diskutera. På samma sätt är det när transportrådet kan gå ut och visa upp en rapport eller en utredning som landar pä etl förslag som totalt går på tvärs mot ett nyligen fattat riksdagsbeslut. Man föreslår etl öppet register och anför beredskapsskäl. Del märkliga är alltså alt man anför beredskapsskäl, samtidigt som man vill att Sveriges farvatten skall få trafikeras av i stort sett vilka som helst - vi kan alltså bli beroende av sådana krafter som vi verkligen inte borde vara beroende av, om vi vill värna om ett totalförsvar värt namnet.

Nu får jag inget svar på vem som har gett direktiv till transportrådet. Jag får inte heller något svar pä vem, när det inle är transportrådets styrelse, som har tagil detta beslut. Nägra dagar efter att det blivit känl att transportrådet hade gjort sin utredning träffade jag själv förtroendevalda riksdagsledamöter, som sitter i transporträdet styrelse. De var alldeles bestörla och visste inle vem som hade gjort den utredningen eller ens varför den över huvud laget hade gjorts.

För all iravestera vad C.-H. Flermansson har sagt tidigare: Någon jäkla ordning mäste det faktiskt vara på politiken i del här landet, också på sjöfartspolitiken!

Jag vill än en gäng fråga Georg Andersson: Vem är del som har gjorl utredningen? Vad var syftet bakom den? Och hur kan del komma sig atl den eller de i transporträdet som faktiskt står bakom initiativet och själva rapporten har tagil hjälp av det svenska redarkapitalet men inte haft en enda kontakt med sjöfolket, den andra parten i sammanhanget, som är den som drabbas av det förslag som läggs fram?

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om planerna på ett svenskt öppet sjöfartsregister

Anf. 32 ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c):

Herr talman! När transporlrädet för några år sedan behandlade transport-politiken fram till år 2000, fattades sjöfarten. Transporträdet fick därför i uppdrag alt utreda även sjöfartens roll och framtid i del svenska transportväsendet. Om nu inte iransporlrådels styrelse anser all utredningsresultatet överensstämmer med dess egna värderingar, är man försläs inte tvungen alt skicka ut förslaget på remiss, men jag anser att det är väldigt dumt all pä del

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om planerna på ett svenskt öppet sjöfartsregister

sättet lägga locket pä en myckel aktuell fråga. Frågor med sprängkraft skall man diskutera, inte stoppa undan. Här hade vi elt utarbetat remissmaterial. Det borde ha gätl ut pä remiss. Jag tycker del är fegt av styrelsen att inte låta della ske. Jag hoppas att det utredningsarbele som gjorts las upp av andra instanser, så att frågan om elt internationellt register eller inte i Sverige kommer upp till en öppen diskussion.

Frågan har blivil än mer aktuell och tyvärr fått etl betydligt vidare perspektiv efter det regeringsbeslut som vi nyss diskuterade. Den diskussionen visade, tycker jag, att regeringen antingen inte kan någonting om internationella sjöfartsregister eller också är totalt ologisk. Därför hade transporträdets utredning verkligen behövt komma lill kommunikationsdepartementet - och för övrigl ocksä komma ut till en allmän diskussion.

Viola Claesson säger att enligt förslaget till internationellt register skulle vilka som helst fä gå runt Sveriges kuster och frågar: Hur går del då med beredskapen? När jag nu har ordet, mäste jag poänglera all bäde vi från centern och Redareföreningen hela tiden har talat om ett internationellt regisler för oceangäende farlyg. Alt detta nu eventuellt utvidgas till all gälla även kuslsjöfart av vilka som helst är regeringens fel, som fattal det beslut som vi diskuterade för en stund sedan. Att det sannerligen inte gagnar svensk beredskap häller jag med Viola Claesson om.

Nu är del så atl sjöfarten kommer all diskuteras ordentligt här i kammaren igen på torsdag. Till slut vill jag bara uttrycka den förhoppningen, att Georg Andersson kommer hit på torsdag. Det skulle nämligen vara myckel intressant atl diskutera hela sjöfartspolitiken med honom.

Anf. 33 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Herr lalman! Dagens debatter tycks ha en benägenhet att breda ut sig. Viola Claesson vill nu fånga in frågor kring Blekingekustbanan, en järnvägskarta som presenterades för ett anlal är sedan osv., och Anna Wohlin-Andersson upprepar en tidigare debatt som vi har fört under lång tid i dag.

Jag skall myckel kort konstatera för del första all regeringen inle gett något uppdrag eller någon form av direktiv lill en utredning av det slag som det här är fräga om, för det andra att myndigheter självfallet har en rätl atl inom sitt ansvarsområde initiera olika studier, och även komma med förslag till åtgärder.

Det är en märklig demokratisyn Viola Claesson representerar här i dag. Först ondgör hon sig över atl jag inle gär ut och lar ställning medan remissarbete pägär, sedan kritiserar hon alt myndigheter diskuterar olika frågor. Hon kräver, underförslält, atl jag och regeringen skulle förhindra alt man ute i myndigheterna alls diskuterar olika frågor och skriver utkast med olika förslag. Den rapport som slutligen behandlades i iransporlrådels styrelse innehåller nämligen inle något förslag lill svenskt internationellt regisler; del är ju della som är det intressanta!

Slutligen! Det slår klarl för var och en alt regeringens och riksdagens beslut om sjöfartspolitiken ligger fasl, och del innebär - som jag tidigare i dag har upprepat - ell nej lill elt svenskt internationellt regisler.

Under detta anförande överlog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 34 VIOLA CLAESSON (vpk):

Herr talman! Javisst, Georg Andersson, är huvudfrågan om vi skall behöva drabbas av ett öppet svenskt register eller inte. Men jag försökte ocksä diskutera demokratifrågan. Det är nämligen många som precis som jag upplever atl demokratin håller på att urholkas pä etl myckel märkligt säll, när vissa inom myndigheten, vilka inte ens behöver ge sig lill känna med namn, kan förfara så egenmäktigt alt de går direkt emot riksdagens nyligen fattade beslut och utarbetar en omfattande utredningsrapport och skickar ul den på remiss. Alt resultatet nu blivit atl transporträdets styrelse i dess helhet när den fått ta ställning till detta malerial kommit fram till en annan slutsats beror helt enkelt pä den mycket kraftiga opinion som har funnits mol ell öppet register och även på den upprördhet, Georg Andersson, som föranleddes av det egenmäktiga förfarandet från transporträdets sida.

Skulle jag kunna fä etl svar pä frågan vem som har gjorl denna utredning? Även om nu sakinnehållet har ändrats därför att opinionen växt - där visar demokratin sin styrka - vore del intressant att fä veta om det egentligen är herr Norrbom själv som tillsammans med redarkapitalet slär för rapporten och därför borde ha signerat den.

Andra exempel som jag tar upp har ovedersägligt relevans för en demokratifråga som jag tycker är mycket viktig och som jag menar atl det är riktigt att ställa: Skall vi över huvud taget känna nägon tillfredsställelse över att fä arbeta i det svenska parlamentet? Om vi skall ha en möjlighel att känna att vi här i riksdagen följer upp önskemålen från dem som har valt oss, får det inte bakom kulisserna ske en mängd saker som inte alls stämmer med de beslut som vi har faltal och den vilja som vi har försökt atl företräda här.

Georg Andersson ser del som märkligt alt jag tidigare har vänt mig emol alt han som kommunikationsminister inte uttalar sig mot en Öresundsbro, som ju skulle få så katastrofala följder för miljön, och för en borrad järnvägstunnel. Jag vill nu för tredje eller fjärde gången hänvisa till att hans föregångare som kommunikationsminister minsann vågade ta ställning för en bro. Som broderskapare har Georg Andersson tidigare av miljöskäl tagit ställning mot en bro, och jag har därför efterlyst hans uppfattning här i dag. Jag vet att han har många partikamrater som hade väntat sig ett rakryggat framträdande här. På frågan om vem som har signerat provokationen mot riksdagen och sjöfolket och utredningen från transporlrädet får jag tydligen inget svar.

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om planerna på ett svenskt öppet sjöfartsregister

Anf. 35 ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag tycker att huvudfrågan just nu är om vi skall ha en öppen debatt i etl högaktuellt spörsmål eller inte. Även om det är vettigt atl inte skicka ut ett förslag på remiss om styrelsen inle delar utredningens uppfattning, finns ju den möjligheten att styrelsen skriver all denna uppfattning inte överensstämmer med dess mening men alt man ändå vill ha frågan under diskussion och därför skickar ut den på remiss.

Men del är naturligtvis, som jag förut sade, styrelsens sak att fatta sitt beslut på den punkten.

Del hjälper vidare inte, Georg Andersson, hur många gånger statsrådet än säger alt riksdagens sjöfartspolitiska beslut givetvis ligger fast. Jag anser inte

Prot. 1988/89:89 att sä är fallet när regeringen så flagrant har ändrat premisserna som har skett
4 april 1989 i det förslag belräffande kustsjöfarten som vi har diskuterat tidigare i dag.

Om transportstödet till Gotlandstrafiken

Överläggningen var härmed avslutad.

5 8 Svar på interpellation 1988/89:152 om transportstödet till Gotlandstrafiken

Anf. 36 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON: Herr lalman! Jerry Martinger har stället ett antal frågor om Gollandslrafi-ken. Bakgrunden är bl.a. atl drygt två år gått sedan regeringen beslutade anlita rederiet Nordström & Thulin AB att ulföra trafiken mellan Golland och fastlandet. Herr talman! Jag ber atl få redovisa frågorna i samband med mina svar.

I den första frågan hänvisar Jerry Martinger till en interpellationsdebatt om Gollandslrafiken den 2 februari 1987. Vid den debatten angav dåvarande kommunikationsministern vissa utgångspunkter för det nya avtalet. Sädana var bl.a.:

En bra och effektiv trafikförsörjning till en rimlig samhällsekonomisk kostnad.

Ett avtal som ger den som driver trafiken incitament alt utveckla och förbättra trafiken samtidigt som samhällets kostnader skall vara kontrollerbara.

MöjHgheter till, förutom ett statsunderstött basulbud året om, etl kompletterande trafikulbud under högsäsong.

Jerry Martinger har frågat om jag anser all delta uppfyllts.

Det nya avtalet ger den som driver trafiken incitament att utveckla trafiken samtidigt som kostnaderna är kontrollerbara. För är 1988 uppgick statsbidraget lill knappt 40 milj.kr. Det är mer än vad som ursprungligen budgeterats. Ökningen beror främst pä att intäktssidan inte har utvecklats pä det sätt som förutsatts.

Det nya avtalet ger möjlighet till kompletterande trafik. Denna möjlighet har ocksä utnyttjats. Sommaren 1988 bedrev rederiet på försök trafik med en snabbgående katamaran. Jag vill i delta sammanhang emellertid poänglera alt det rör sig om en möjlighet och inle om en skyldighet.

Även de utgångspunkter i övrigt som min företrädare angav för del nya avtalet har enligt min mening uppfyllts.

I samband med att regeringen godkände del nya avtalet uttalades, att regeringen genom en grupp statssekreterare skulle följa utvecklingen på Gotland i fråga om sysselsättningen. Jerry Martingers andra fräga är om jag kan redogöra för denna arbetsgrupps iakttagelser och slutsatser och vilka åtgärder som eventuellt har vidtagits med anledning av arbetsgruppens utredning.

Den grupp av statssekreterare som Jerry Martinger refererar till hade till

uppgift alt följa utvecklingen inför bytet av rederi i Gotlandstrafiken. Man

46 kan i del sammanhanget konstatera alt i princip samtliga av de anställda i

Gotlandsbolagels koncessionslrafik som så önskat har erbjudits anställning i det nya rederiet. Nägol skäl att fortlöpande genom en stalssekreterargrupp speciellt följa sysselsättningen på Gotland finns inle. Regeringen har en allmän ambition att följa sysselsättningen i landet och även vidta de särskilda åtgärder som kan bedömas nödvändiga. När det gäller Gotland vill jag särskilt upplysa om atl regeringen satsat medel i en ny kryssningskaj i Visby.

I Jerry Martingers tredje fråga sägs atl det vid olika tillfällen uttalals atl den nya ordningen i Gollandslrafiken skall medföra en servicenivåhöjning. Jerry Martinger frågar pä vilket sätt den utlovade servicenivåhöjningen nu kommit till uttryck.

Allmänt gäller alt den standard som kan erbjudas i trafiken inle är oberoende av de ekonomiska ramar som riksdagen anvisar för trafiken. Vid mina kontakter med transporträdet har rådet visat på standardhöjningar inom bl.a. följande områden: servicen ombord, tidtabellen, bokningssyste-met och terminalerna.

Jerry Martinger nämner i den fjärde frågan atl de ökade möjligheterna för staten att påverka tonnagesammansätiningen i koncessionstrafiken till och frän Gotland var ett av argumenten för byte av rederi. Hans direkta fräga är om jag anser att staten fått denna möjlighet att påverka och om jag är nöjd med den nuvarande tonnagesammansättningen.

Pä denna fräga vill jag helt kort svara ja. Staten har med nuvarande avtal möjlighel atl påverka tonnagesammansätiningen. Jag kan peka på att nuvarande sammansättning bygger på samförstånd mellan staten/lransporl-rådet och rederiet. Nuvarande lösning med inhyrning av färjan Visby bedömdes som en lämplig lösning beroende på den korta övergångstid som stod till förfogande vid byte av rederi.

I Jerry Martingers sista fråga konstateras alt de ekonomiska frågorna har haft stor betydelse vid beslutet om rederibyte. Anslaget lill färjelrafiken har för budgetåret 1988/89 beräknats till 30 milj.kr. och för budgetåret 1989/90 till 31 milj.kr. Mot denna bakgrund har han stället elt antal delfrågor, som jag nu besvarar fråga för fråga.

Jerry Martinger frågar hur mycket transportstöd som totalt har utbetalats till Nordström & Thulin AB fram lill i dag och hur stor del av detta stöd som avser kalenderåret 1988.

Enligt uppgift från transporträdet har 57 milj.kr. utbetalats i transportstöd. Av detta belopp avser knappt 40 milj.kr. är 1988.

Näsla delfråga lyder:

Finns del, förutom kostnader för fartygsinvesteringar, kostnader i trafiken hänförliga till det kostnadsansvar som åvilar staten under år 1988 som har aktiverats? Om så är fallet, vilken omfattning har dessa kostnader och hur är de fördelade på kostnadsslag? Om sådana aktiveringar gjorts - är de i så fall i överensstämmelse med avtalet?

Jag förutsätter atl de kostnader som staten betalar hell följer del avtal som ingåtts mellan staten och rederiet. I delta sammanhang vill jag nämna atl transporträdets arbete med koncessionstrafikens bokslut för närvarande pågår. Jag avser därefter för egen del att ta del av analysen. I avvaktan härpä kan jag i dag inle ge någon närmare kommentar.

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om transportstödet till Gotlandstrafiken

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om transportstödet Ull Gotlandstrafiken

Näsla delfråga lyder:

Ingår kostnaderna för den fillfälliga godsfärjan Forest Link, som hyrdes in för atl klara bl.a. det farliga godset under sommaren 1988, i iransporlslödet för della är? Hur kommer del farliga godset atl fraktas under sommaren 1989?

Beträffande transporter av farligt gods vill jag nämna atl dessa ryms inom koncessionstrafikens ansvar. Valet av transportsäti är däremot en fräga för rederiet. Sommaren 1989 kommer denna typ av transporter enligt transport-rådet att ordnas pä motsvarande sätt som hittills.

Avslutningsvis ställer Jerry Martinger följande fräga:

Bedömer kommunikationsministern det som sannolikt att transportstödet lill färjelrafiken mellan Golland och fastlandet kommer all ligga kring de av riksdagen angivna 30 milj. kr. per är under den fioårsperiod som koncessions-avtalet gäller?

Vad gäller stödets nivä långsiktigt får jag hänvisa till iransporlrådels anslagsframställning, som regeringen redovisat för riksdagen i den senaste budgetpropositionen.

Anf. 37 JERRY MARTINGER (m):

Herr talman! Jag ber alt få tacka kommunikationsminstern för svaret på min interpellation. Kommunikationsministerns svar på mina frågor lämnar emellertid en hel del övrigt alt önska.

Rederibytel i Gollandslrafiken och dess konsekvenser innehåller mänga märkliga inslag. Sä länge inle papperen har lagts pä bordel fär regeringen finna sig i atl dessa märkligheler i mänga fall övergår lill misstro mot handläggningen och kanske framför allt mot de ekonomiska konsekvenserna av rederibytet.

Jag kan inte förstå varför det nya avtalet fortfarande är hemligt. Man hänvisar lill att etl offentliggörande skulle kunna skada såväl rederiet Nordström & Thulin som staten. Men nu när detta rederi har anskaffat farlyg kan väl inle elt offentliggörande leda lill skada. Och hur staten skulle kunna lida skada kan jag bara inte förslå. Var snäll och förklara delta, herr kommunikationsminister!

När det gäller min första fräga svarar kommunikationsministern atl Iransporlslödet för år 1988 uppgick lill ell ca 10 milj. kr. högre belopp än beräknat och alt detta främst beror på att inläkissidan inle utvecklats på det sätt som förutsatts.

Att intäkterna i Gollandslrafiken under 1988 inte blev de förväntade kan emellertid inle tillskrivas för låga taxor. Taxorna har höjts kraftigt så atl de t.o.m. är högre än vad riksdagen en gäng föreskrev.

Samtidigt ligger antalet passagerare i koncessionstrafiken i nivå med tidigare års volymer. Del förhållandet atl Nordström & Thulin tagit över trafiken har inte inneburit någon som helst ökning av passagerarantalet.

Förklaringen till att intäkterna inle har blivil de förväntade måsle därför bero pä alt staten skrivit ett avtal med det nya rederiet som baserar sig på ett antagande om en kraftig passagerarökning.

De 10 miljonerna i transporlstödsöverdrag för år 1988 motsvarar en ökning av antalet passagerare med ca 10 %. När regeringen värderat de olika

anbuden inför den nya avtalsperioden har man alllsä förutsatt en 10-procentig passagerarökning i anbudet från Nordström & Thulin, medan någon sådan ökning inte förutsatts i anbudet från Gotlandsbolaget. Regeringen har, såvitt jag kan förstå, utgått ifrån all Nordström & Thulin skulle vara duktigare pä alt fä passagerare ombord pä båtarna än Gotlandsbolagel.

Genom kommunikationsministerns svar här i dag vet vi nu alltså att det är så här del har gått lill. Och det är etl högst anmärkningsvärt förfarande. Det innebär nämligen alt de två rederierna inle har behandlats lika vid anbudsbedömningen.

Det förhällandet atl passagerarantalet inte ökade under Nordström & Thulins första år är elt misslyckande som skattebetalarna nu fär betala. Det märkliga är bara atl kommuikationsminislern inle tycks ta detta särskill allvarligt.

Jag vill därför fräga kommunikationsministern om han bedömer det som sannolikt atl skattebetalarna även i fortsättningen skall fä betala för orealistiska antaganden om volymökningar i Gotlandstrafiken.

Min andra fräga, om den arbetsgrupp bestående av statssekreterarna i berörda departement som skulle tillsältas för atl se vilka konsekvenser rederibytet kunde få för sysselsätttningen på Gotland, avfärdar ministern med att gruppen bara skulle följa utvecklingen "inför" bytet av rederi. Men det är väl ändå en alltför uppenbar eflerhandskonsiruktion alt ge det beskedet, herr kommunikationsminister.

Pressmeddelandet från den 19 februari 1987 som berättar om den här arbetsgruppen innehåller inle etl enda ord som begränsar gruppens uppgift lill liden före bytet av rederi. Det ligger ju för övrigt i sakens natur all om regeringen lovar att en grupp statssekreterare skall "noga följa utvecklingen", som det stod i pressmeddelandet, så mäste delta avse även liden efter rederibytel.

Det är ju först e/rer bytet man verkligen kan se konsekvenserna- inte/öre bytet. Sä om inte statssekreterarna har granskat utvecklingen pä Golland efler rederibytel mäsle jag påslå att det ifrågavarande pressmeddelandet givit klart falska förespeglingar om regeringens vilja all hälla Gotland skadeslöst efler rederibytel.

Faktum kvarstår, herr lalman, atl beräkningar som gjorts vid länsarbetsnämnden på Gotland visar alt minsl 60 arbetstillfällen flyttats frän Golland lill fastlandet pä grund av rederibytel. Inle ens en så självklar sak som Gollandslinjens kontor har man - trots utfästelse därom - kunnat lokalisera fill ön.

Den omständigheten att Gotlandslinjen sedan årsskiftet stär som huvudman för bokning och biljetthanlering i Visby är en helt annan sak som inte har ell dugg med sysselsättningen på Golland atl göra. I denna fråga måsle nog kommunikationsministern i alla fall medge attden gotländska arbetsmarknaden drabbats av en betydande åderlåtning som följd av rederibytel.

Svaret pä min tredje fräga mäsle jag be atl fä förtydligat innan jag diskuterar det vidare. Betyder kommunikaionsminislerns svar att han delar transporträdets bedömning all standarden i trafiken har blivil bättre efter bytet av rederi?

Beträffande min fjärde fråga som handlar om tonnaget säger kommunika-

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om transportstödet tiU Gotlandstrafiken

4 Riksdagens protokoU 1988/89:88-89

Prot. 1988/89:89 tionsministern att inhyrningen av passagerarfärjan "Visby" bedömdes som
4 april 1989 "en lämplig lösning beroende pä den korta övergångstid som slod lill

Om transportstödet Ull Gotlandstrafiken

förfogande vid byte av rederi".

Detta kan jag förslå, eftersom så många alternativ lill "Visby" väl inte fanns - man var mer eller mindre tvingad all hyra in delta farlyg.

Vad frågan gäller, herr kommunikationsminister, är om del enligt avtalet är möjligt att hyra in ett farlyg på detta sätt. Om så är fallet skulle jag vilja veta huruvida Gotlandsbolaget i samband med upphandlingen meddelades att en sädan möjlighet stod lill buds.

Här har såvitt jag kan förstå ytterligare en diskriminering gjorts mellan de tvä rederierna Nordström & Thulin och Gotlandsbolagel, en diskriminering som fått utomordentligt stora ekonomiska konsekvenser försåväl staten som de berörda rederierna.

När del slutligen gäller min femte fräga om detaljerna kring transportstödet villjag avvakta kommunikationsministerns replik pä del jag sade inledningsvis i detta ämne innan jag gör nägon ytterligare kommentar.

Anf. 38 INGRID HASSELSTRÖM NYVALL (fp):

Herr lalman! Jag vill särskill ta upp en punkt i stalsrädels svar till Jerry Martinger. Längst ned pä första sidan i det stencilerade svaret stär alt det skulle finnas möjligheter lill, "förutom ett slatsunderslött basutbud ärel om, etl kompletterande trafikulbud under högsäsong".

Della var en av punkterna i del nya avtalet med Nordström & Thulin, och jag kan därför inte låta bli att ta tillfället i akt atl som representant för Kalmar län uttala den slora besvikelse som jag och mänga rned mig känner över atl turisltrafiken mellan Golland och vårt län inle kommer i gång i år.

Ca 120 000 färre passagerare kan vi räkna med alt det blir mellan de två • stora luristlänen sommaren 1989, om vi utgår från de siffror som gällde för två är sedan. Då reste 83 000 personer mellan Västervik och Visby och 36 000 personer mellan Öland och Visby.

Den här delen av avtalet med Nordström & Thulin borde i är kunna leda fram lill en god turisttrafik under högsäsongen. Men om nu Nordström & Thulin inle mäktar med detta borde regeringen genom transporträdet först och främst ha kunnat påverka Nordström & Thulin.- Man kunde ocksä ha släppt trafiken fri för andra entreprenörer och lämnat ut det hela på anbud. Detta kunde man ha gjort i så god tid att uppgifterna hade kunnat komma med i turistbroschyrer och prislistor.

Förra året fanns det trafik mellan Västervik och Gotland, men den skedde med en katamaran, och Nordström & Thulin erkänner att det var ett klart misslyckande. Mellan Öland och Gotland blev det ingen trafik alls. Katamaranen är nu tagen ur trafik. De inskränkningar som skall ske gör inte bara atl antalet passagerare blir mindre ulan också atl myckel färre bilar kan forslas över. Turistorganisationerna vet mycket väl vad detta belyder för luristöar som Öland och Gotland.

Man har väldigt svårt atl förslå den här negafiva synen - utom när del sägs

all delta skulle ta ekonomiska medel från koncessionstrafiken. Ja, kanske i

någon mån, men frågan är om inte totalkalkylen skulle vinna pä detta genom

50 all det blir en ökad omsättning och ell ökai resande, vilket ocksä bidrar lill alt

öka statskassan. Dessutom frågar man sig om inte del ringa belopp som skulle tas frän koncessionslrafiken lill dessa tvä linjer kunde utgöra en del av turiststödet lill dessa tvä luristoniräden. Turismen är ju faktiskt i dag den näst viktigaste näringen för såväl Kalmar län som Gotland.

I dagarna talas det ofta - och med rätla - om betydelsen av färjelrafik österut och kontakterna över Östersjön. Det vore ändå snopet om ökad färjetrafik över Östersjön inte skulle innefatta våra tvä stora semesleröar.

Pä torsdag kommer frågan om Gollandslrafiken all behandlas här i kammaren, och mycket av detta kommer kanske upp igen. Som en av motionärerna i denna fräga vill jag ta chansen alt betona alt även orn del blir elt uppehåll i år-del är ju försent att göra någonting nu-är det viktigt alt vi fär en annan tingens ordning sommaren 1990.

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om transportstödet Ull Gotlandstrafiken

Anf. 39 Kommunikafionsminister GEORG ANDERSSON:

Herr lalman! Jerry Martinger ställde etl ovanligt slort antal frågor. Interpellationssvaret var ovanligt långt och utförligt, men Jerry Martinger konstaterade ända all del lämnar en del övrigt att önska. Jag beklagar atl jag pä della utrymme inle lyckades fånga in alla svar som önskades.

Jerry Marfinger ville atl papperen skulle läggas pä bordet. Han menade atl denna f.aga annars kommer att kringgärdas av misstro. När jag hör Jerry Martinger undrar jag i milt stilla sinne om del inle är sä, att han egentligen vill sprida misstro. Av delta skäl vore det naturligtvis väldigt roligt om jag nu kunde lägga upp alla papper pä bordet och därmed få bekräftat orn delta kunde stilla Jerry Martingers misstro. Jag betvivlar atl sä vore fallet. Elt avtal är en överenskommelse mellan ivä parter, och i en affärsrelation lägger man inte utan vidare papperen pä bordet. Jag undrar om Jerry Martinger är beredd att kräva denna totala öppenhet i alla andra affärsrelationer på företagsmarknaden.

Jag har inte så lång bakgrund som kommunikationsminister, men jag har erfarit atl del förelåg en ganska kraftig kritik mol det säll varpå verksamheten tidigare hedrevs, vilkel man kanske skall ha med i bilden när man i dag diskuterar dessa frågor.

Jerry Martinger talade om taxehöjningar, och dessa kan man naturligtvis bedöma på olika sätt. Jag har noterat alt med ell ärskort reser gotlänningen under lägprissäsong för 70 kr., samtidigt som normalpriset för gotlänningen är 80 kr. Normalpriset för en resa med andraklassläg motsvarande sträcka är 78 kr. Det är klarl att man kan ha synpunkter på priset, men det är också en fråga om hur myckel samhället är berett alt lillskjula i sädana här sammanhang.

Jerry Martinger menar alt det närmast är etl svek att statssekreterargruppen inte fortlöpande följer utvecklingen när det gäller sysselsättningen. Jag kan inle hjälpa om Jerry Martinger härden uppfattningen, all del skulle röra sig om ell sådant löfle. Vi har inte bedömt det som motiverat att ha en fortlöpande uppföljning, utan denna stalssekreterargrupp kan anses ha fullgjort sitt uppdrag i och med att den hade följt vad som hände under själva bytet av rederi.

Vid kontakter med berörda myndigheter har jag informerats om alt rederibytel inle föranlett några negativa konsekvenser för sysselsättningen

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om transportstödet tiU Gotlandstrafiken

pä Gotland. Gotlandslinjen har totalt 210 tillsvidareanställda mol 178 under Gotlandsbolagets lid, dvs. 32 personer fler än tidigare. Vidare har man vall alt i större utsträckning anställa personal på fasta tjänster i slällel för som tidigare pä vikariat. Jag anser alt detta pekar pä att sysselsättningen i van fall inle utvecklats negativt, utan del lyder mera pä en positiv utveckling.

Med mina begränsade erfarenheter har jag själv inle nägon möjlighet alt bedöma hur standarden har ulvecklats - det finns säkerl andra här i kammaren som har erfarenhet och kan vittna om standarden. Transporträdet exemplifierar dock i en rad punkter hur man bedömer att standarden och servicen har förbättrats: nytt fartyg med hög kapacitet och högre standard har inskaffats, terminalen i Nynäshamn har byggts om, förbättringar har genomförts vid terminalerna i Oskarshamn och Visby, etl nytt bokningssys-tem har införts, tidtabellen har anpassats till resenärernas önskemål, vilkel innebär alt avgängar från Visby och fastlandet har lidigarelagls, och det har införts röda avgängar-för atl nämna några av de punkler som transporlrädet redovisat och som Jerry Martinger är väl medveten om. Jag hoppas alt iransporlrädel i detta avseende har gjort en rättvisande bedömning, efiersom det naturliglvis är angeläget att dessa transporter kan ske pä ett i första hand för gotlänningarna tillfredsslällande sätt.

Jag är naturligtvis beredd att själv följa utvecklingen och närmare stifta personlig bekantskap med förhållandena inom Gotlandstrafiken.

Anf. 40 JERRY MARTINGER (m):

Herr talman! När det gäller sysselsättningen pä Gotland redovisade jag länsarbetsnämndens siffror. Dessa innefattar inte bara personer som direkl sysslar med sjöfart. Rederibytel har ju ocksä fört med sig en mängd indirekta konsekvenser.

Kornrnunikationsministerns inlägg i övrigt har inte gett mig nägon anledning alt ändra delsom jag tidigare sade. Ministern gär inte ytterligare in pä detta med transportstödet. De uppgifler som han har lämnat i sill svar är över huvud tagel mycket förbryllande. Han säger nämligen all del hittills under den nya avtalsperioden har betalats ut 57 milj. kr., samtidigt som stödbehovet under är 1988 uppgick till knappt 40 milj. kr. Hur går detta ihop? Betalar transportrådet ut 17-18 milj. kr. i förskott direkl på det nya ärel sä där utan vidare? Vilken är orsaken till detta? Har inte kommunikationsministern nägon kommentar till dessa märkliga omständigheter?

Man kan vara mycket orolig för prognosmissar av det slag som del här faktiskt är fråga om, eftersom dessa på sikt kan ge upphov till krav från statsmakternas sida på nedskärningar i trafiken. Det innebär att exempelvis det gamla bashamnsalternativet återigen kan aktualiseras. Och det vore olyckligt.

Som svar på min femte fräga om det förutom kostnader för fartygsinvesteringar finns kostnader i trafiken sorn är hänförliga till del kostnadsansvar som åvilar staten under 1988 och som har aktiverats, säger kommunikationsministern att han "förutsätter" all de kostnader som staten betalar helt följer del avtal som har ingåtts mellan staten och det nya rederiet.

Herr talman! Della bör naturligtvis kommunikationsministern förutsätta. Viktigt är dock om kommunikationsministern har undersökt att det verkli-

gen är så. Nej, det har han tydligen inte. Detta trots att jag har ställt en rak och enkel fräga om dessa omständigheter och all kommunikalionsminislern har hafl gott om tid för atl undersöka förhållandena. Nu frågar jag: När kan kommunikationsministern vara klar med sin analys och när kan jag fä besked i denna viktiga fråga? Sä länge kommunikationsministern inte ger besked, får han finna sig i all jag och mänga andra har olika former av misstankar.

Det kommunikationsministern säger i sill svar beträffande det farliga godset och inhyrningen av godsfärjan "Förrest Link" tolkar jag sä att staten har betalat kostnaderna för della farlyg. Om denna tolkning av kommunikationsministerns kryptiska svar är riktig, innebär det faktiskt ett avsteg från de förutsättningar som gällde när avtalet ingicks. En av finesserna med atl anlita rederiet Nordström & Thulin var ju nämligen att trafiken skulle utföras med tvä fartyg, och att statens kostnader skulle baseras på tvä farlyg. Nu utförs trafiken sommartid med tre fartyg. Kostnaderna har således ökat pä etl sätt som inte var förutsett i avtalet. Är det irite sä, kommunikationsministern?

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om reklamen i satellitsänd kabel-TV

Överläggningen var härmed avslutad.

6 8 Svar på interpellafion 1988/89:159 om reklamen i satellitsänd kabel-TV

■■T

Anf. 41 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Kaj Nilsson har frågat mig om jag avser atl föreslå någon förändring i kabellagen så att den kommer atl omfatta olika typer av satelliter, t.ex. Astra.

Frågeställaren anger all bakgrunden till interpellationen är ett beslut av kabelnämnden alt inle vidta några åtgärder med anledning av reklamen i den satellitsända programkanalen TV 3.

Lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar innebär att det krävs tillstånd av kabelnämnden för atl sända i kabelnät till fler än 100 bosläder. Tillstånd krävs dock inte för vidaresändning av rundradiosändningar, oavsett om rundradiosändningarna kommer frän marksändare eller från satelliter.

Den som har tillstånd till satellitsändning har rätt all vidaresända olika programkanaler från satelliterna. Kabelnämnden fär emellertid förbjuda forlsati vidaresändning av en programkanal från satellit, om del under längre lid och i betydande omfattning har förekommit sädan kommersiell reklam som måste anses riktad särskilt till svenska konsumenter. Elt förbud får meddelas endast om det med hänsyn till sändningarnas art och programkanalens karaktär och inriktning bedöms atl ett förbud för programkanalen är godtagbart från yttrandefrihets- och informationsfrihetssynpunkt.

Den 15 februari 1989 fann kabelnämnden efter granskning av salellilkana-len TV 3 alt del i kanalen inte hade förekommit kommersiell reklam, som var riktad särskill lill svenska konsumenter, och som hade en sådan omfattning att det gav skäl lill ingripanden.

Kabelnämndens beslut rör elt enskilt ärende och kan inte göras lill föremål för en fråga lill elt slaisråd.

Samma datum behandlade kabelnämnden ocksä frågan om kabellagens tillämplighet pä sändningar frän satelliten Astra. Nämnden beslutade atl

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om reklamen isatellit-sänd kabel-TV

denna salellil vid tillämpningen av kabellagen skall behandlas som en direktsändande satellit och inte som en salellil i fasl trafik. Sändningar frän Astra kan därför vidaresändas i kabelnät ulan krav pä lillsländ enligt lagen.

Skälet lill all kabelnämndens tolkning fär denna konsekvens är all sändningar frän direktsändande satelliter betraktas som rundradiosändningar.

Kabelnämnden beslutade vidare alt i en särskild skrivelse underrätta regeringen orn beslutet. I skrivelsen uttalar nämnden atl det är troligt att en stor del av vidaresändningen av programkanaler frän satellit inom en nära framtid inle kommer att regleras av kabellagstiftningen medan en annan del av satellitsändningarna alltjämt kommer att vara lagreglerad. Nämnden finner det angeläget atl konsekvenserna av en sädan utveckling beaktas i det fortsatta radiorättsliga översynsarbelet.

Frågan om kabelsändningslagstiftningens tillämpning på olika slag av satellilsändningar behandlades av radiolagsutredningen i belänkandel (SOU 1987:63) Vidaresändning av satellilprogram i kabelnät. Utredningen föreslog atl i princip alla slags satellitsändningar skulle omfattas av kabellagens lillsländskrav och därmed av de regler som ställs upp i kabellagstiftningen. Förslaget fick etl blandat mottagande av remissinsianserna. Frän flera borgerliga riksdagspartier uttalades atl de avsäg atl utnyttja möjligheten för en minoritet att fördröja behandlingen i tolv månader om en proposition på grundval av utredningens förslag skulle läggas fram för riksdagen.

Enligt min mening visar det som nu inträffat att lagstiftningen om lokala kabelsändningar mäsle förändras. De regler som vi i Sverige vill skall gälla för vidaresändningar av satellilprogram mäste bli tillämpliga oberoende av frän vilken kategori av satelliter programmen sänds ul.

Etl lämpligt tillfälle all se över kabelsändningslagstiflningen kan vara i samband med det lagsliflningsarbete som kommer alt behövas för att Sverige skall kunna tillträda den konvention om gränsöverskridande TV-sändningar som just har anlagils av Europarådet.

Anf. 42 KAJ NILSSON (mp):

Herr talman! Jag har fäll elt överraskande positivt och klarläggande svar frän kulturministern på min interpellation. Det tackar jag för.

1 min interpellation har jag ställt en fråga lill statsrådet Göransson i etl viktigt ämne. Del är dock ett ämne som är undanskymt i debatten i denna kammare. Kan det bero på att frågan till synes är invecklad? Interpellationen föranleddes av del oklara lägel på medieområdet som rader efter kabelnämndens beslut av den 15 februari i är. Beslutet kan innebära atl del inte finns begränsningar för visandet av svensk TV-reklam. Nämnden hade funnit sig föranläten alt godta en reklamomfattning i TV 3 som enligt min mening gör reklamregeln meningslös - och om inte meningslös sä i varje fall svär att tillämpa på elt rimligt sätt. Därigenom kan uppfyllandet av etl av de kulturpolitiska mälen - att motverka kommersialismens negativa verkningar - äventyras. Jag är dock helt införstådd med atl statsrådet inte kan göra någonting äl kabelnämndens beslut. Del filialer inte grundlagen.

Del andra beslutet i kabelnämnden samma dag innebär atl den nya Astra-satelliten som TV 3 kommer att sända ifrån som en direktsändande

salellil inle kommer atl omfattas av kabellagens bestämmelser och följaktligen inte heller av koncessions- eller tillslåndssyslemet i övrigt. Sändningarna från Astra kan därför vidaresändas på kabelnätet utan krav på tillstånd enligt lagen.

Planerna på Astra har emellertid varil kända i mer än fyra år, kanske sex år, dvs. långt innan kabellagen trädde i kraft i början av 1986. Astra-satelliten innebär dock inte nägon som helst förändring i tekniskt eller rättsligt hänseende för satelliter i fasl trafik. Del är osäkert om kabelnämnden har kompetens atl bedöma en sådan teknisk fräga.

En konsekvens av kabelnämndens beslut blir alt del knappast går att upprätthålla koncessionssystemet för lokala kabelsändningar. Regler mot våld, pornografi och rashets kommer inle all gälla. Det är verkligen hög tid att regeringen och riksdagen återtar ansvaret för mediepolitikens mäl och inriktning och med utgångspunkt i syftet med kabellagen rättar till de felaktigheter som har uppkommit. Kabellagen bör således ändras så att Astra och andra liknande satelliter med säkerhet kommer atl omfattas av lagen. Reklamförbudet bör få en klarare och skarpare utformning, så atl godtycklig rättstillämpning kan undvikas.

Herr lalman! Del är med stor tillfredsställelse jag kan konstatera all kulturministern är av samma uppfattning. Jag vill understryka och citera vad han säger i interpellationssvaret: "Enligt min mening visar del som nu inträffat" - dvs. beslutet i februari - "atl lagstiftningen om lokala kabelsändningar måsle förändras. De regler som vi i Sverige vill skall gälla för vidaresändningar av satellitprogram måste bli tillämpliga oberoende av frän vilken kategori av satelliter programmen sänds ul."

Man kan då fräga om en proposition med delta innehåll kan väntas före den 30 april i år. Del kanske är tvivelaktigt. Av svaret framgår dock all statsrådet Göransson funnit atl ett lämpligare tillfälle atl se över kabelsänd-ningslagsfiftningen kan vara i samband med del lagsliflningsarbete som kommer alt behövas för atl Sverige skall kunna tillträda den konvention om gränsöverskridande TV-sändningar som har antagits av Europarådet.

Avslutningsvis, herr talman, har jag följande angelägna frågor. När tänker kulturministern för det första tillsälta en sådan utredning eller kommitté? Blir det inom den närmaste tiden eller inom elt år? 1 vilken form kommer för det andra utredningsarbetet att bedrivas? Kommer det atl bli fräga om en enmansutredning eller en parlamentariskt tillsatt kommitté?

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om reklamen i satellitsänd kabel-TV

Anf. 43 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON: Herr talman! Lät mig bara säga elt par ord, efiersom jag fick elt par direkta frågor. Någon proposition kommer självfallet inte atl kunna lämnas före den 30 april. Det som en gång aktualiserade filläggsdirektiven lill radiolagsutredningen, Astra-satellitens karaktär, har nu fått något nya förutsättningar mot bakgrund av den konvention som Europarådet har antagit. Den är ännu inte öppnad för undertecknande. Ett lagstiftningsarbete mäste alllsä följa i anslutning till atl ell sådant sker. Därför är jag i dag inte heller beredd att ge nägra närmare kommentarer om formerna för etl beredningsarbete för att kunna lägga fram en sådan proposition. Men jag nolerar-och delta är viktigt - att det i dag är uppenbart fler än Kaj Nilsson, som företrädare för

4 april 1989

Om skolpolitiken

Prot. 1988/89:89 miljöpartiet, och jag, som företrädare för socialdemokratin, som tycker att det är viktigt och nödvändigt med en lagstiftning när det gäller kabel-TV-verksamhelen. När vi diskuterade detta, senast på hösten 1987, var det mänga som ansäg och framförde i denna kammare att det bara var lill hinder och bekymmer med varje form av lagstiftning. Där har en europeisk opinion i dag intagit helt andra ståndpunkter, och det har jag anledning att vara myckel glad över.

Anf. 44 KAJ NILSSON (mp):

Herr lalman! Jag lackar för detta svar, fast det kanske kunde ha varit mera precist. Det är väl tid nu att sälta i gång med denna revision av kabel-TV-lagsliftningen. Man kan naturligtvis inle veta när Europakonventionen ligger pä den svenska regeringens bord, men jag hade nog önskat atl få ett litet mer precist svar på när man kan sätta i gång. Såvitt jag kan förstå av en proposition när det gäller Sveriges Radio och televerket siktar man pä 1992. Jag tycker atl del är läng lid, innan man kan fä i gång ett sådant arbete.

Anf. 45 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON: Herr talman! För undvikande av varje missförstånd: Självfallet påbörjas inle regeringens beredningsarbete i den stund man trycker på knappen för att datorns skrivare skall presentera propositionen. Arbetel pågår. Frågan gällde när jag förutsäg att delta skulle kunna resultera i en proposition och hur eventuella utredningar skulle se ut. På den punkten är det för tidigt att ge något besked. Men etl länkande förekommer och elt arbete pågår för alt bereda denna fräga.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 8 Svar på interpellation 1988/89:153 om skolpolitiken

Anf. 46 Statsrådet GÖRAN PERSSON:

Herr lalrnan! Ann-Calhrine Haglund har frågat mig om jag är beredd att vidta sädana älgärder atl den av henne redovisade synen på kunskaper och fostran kan fä genomslag i skolarbetet.

Skolan skall självfallet ge eleverna kunskaper och färdigheter. Eleverna skall lära sig läsa, skriva och räkna. De skall ocksä lära sig viktiga grundläggande fakla om l.ex. den historiska utvecklingen, om hur värt samhälle fungerar och om naturen.

Men skolans uppgift är vidare än så. Skolan skall inle bara lära ut kunskaper i bemärkelsen fakta. Eleverna skall lära sig att förstå sammanhang, kunna tillämpa sina kunskaper och ytterst ocksä kunna bilda sig egna uppfattningar om och ta ställning i kontroversiella frågor.

Skolan har också som mål all ge eleverna en kulturell grund. De skall lära sig atl förstå och uppskatta kulturella värden. De skall fä förutsättningar för atl ta del i kulturlivet i samhället.

Ytterligare en viklig uppgift för skolan är atl ge eleverna en social fostran, sä att de lär sig fungera tillsammans med andra. De skall fä respekt för och

lära sig acceptera skillnader i bakgrund och åsikter. Skolan skall fostra dem till medborgare i ell demokratiskt samhälle.

Allt della och annal därtill är vikliga uppgifter för skolan. Om det skall vara möjligt för skolan alt lyckas nå så högt satta mäl, är det självfallet nödvändigt med ett nära samarbete med föräldrarna. Pä den punkten är Ann-Cathrine Haglund och jag ense. Vi är ocksä ense om att det inte finns någon motsättning mellan målet atl ge kunskaper och färdigheter och andra mål för skolan.

Jag kan däremot inte dela Ann-Cathrine Haglunds uppfattning om alt vi bara skall beskriva skolans uppgift som atl ge kunskaper och färdigheter. Det bidrar inte till klarhet att ge intryck av att andra mål för skolan är av lägre dignitet vars uppnående följer som en bieffekt.

Mitt svar på Ann-Cathrine Haglunds fråga är således nej. Jag är inte beredd alt verka för den syn pä vad som är skolans uppgift som hon företräder.

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om skolpolitiken

Anf. 47 ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Herr talman! Jag vill lacka statsrådet för svaret pä min interpellation. Den föranleddes av alt statsrådet i debatten om skolans utveckling och styrning påstod all den inriktning pä kunskaper och färdigheter som moderaierna gör sig till tals för när del gäller skolan är för snäv. Detta uttalande gjorde mig besviken. Jag hade förväntat mig större insikt hos vår nye skolminister.

Interpellationssvaret gör mig ännu mer besviken och orolig, inte minst för alla de barn som inte har en omgivning som hjälper dem att fä kunskaper och färdigheter och en ordentlig utbildning. Var skall dessa barn få delta om inte skolan lär dem del? Var skall de få insikten all kunskaper och utbildning är viktigt?

Skolministern gör sig skyldig till just det slags normgivning som leder till tveksamhet, till att skolan skall ta upp och ombesörja alltmer och lill all alll annat skall anses vara lika viktigt.

Skolan skall förvisso la upp mycket. Skolan skall ge medborgarutbildning och göra ungdomarna beredda för vuxenliv och yrkesverksamhet. Just därför krävs en klar prioritering, tydliga mäl, så atl inle tiden för skolans huvuduppgift åsidosätts och annat än undervisning blir viktigare. Del krävs en grundinställning hos alla i skolan att skolans huvuduppgift är att ge kunskaper och färdigheter. En skolminister mäste gå i spetsen för den inställningen! Skolan måste fä vara skola!

Jag instämmer helt i'atl eleverna skall lära sig förstå sammanhang, kunna tillämpa sina kunskaper och ytterst kunna bilda sig egna uppfattningar om och ta ställning i kontroversiella frågor. Eleverna kan dock inte nä dil, om de inte har grundliga kunskaper och goda färdigheter. Skall l.ex. miljöengagemanget bli effektivt, måste man ha kunskaper i biologi och kemi, och man måsle kunna läsa ordentligt för att lära sig mer. Kunskaper och färdigheter är nödvändiga för atl man skall förslå sammanhang och kunna påverka. Ytligt tyckande kan bli riskabelt, ja farligt.

Självfallet skall skolan ocksä fostra, vilket släs fasl i läroplanen. Samiidigi är målbeskrivningarna så mångtydiga att det har blivit alltmer nödvändigt att slä fast att skolans huvuduppgift är alt ge kunskaper och färdigheter, sä all delta inle åsidosätts.

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om skolpolitiken

Många moment och aktiviteter har lagts in i skolans verksamhet för all tillgodose fostran, utan all man egentligen analyserat om de leder dil eller om de över huvud taget hör hemma i skolan.

Kunskaper och färdigheter står inle i motsats lill fostran. Del är när undervisningen fungerar väl, när övning och inlärning äger rum, som fostran också sker. Utan fostran blir det ingen inlärning. Utan ordning och reda, utan ell bra arbetsklimat i klassrummet och utan goda arbetsvanor och vettiga umgängesformer i skolan blir det inga kunskaper och färdigheter.

Det finns inga genvägar till kunskap. Det kräver arbete och uthållighet att lära sig nägol. Talar man inte om detta för eleverna, lurar man dem och sviker dem. Alt slå fast att skolans huvuduppgift är alt ge kunskaper och färdigheter innebär också alt slå fast alt skolan skall fostra, annars blir det ingen inlärning.

När statsrådet kallar detta för en snäv kunskapssyn leder del till en uppluckring av kunskapsbegreppet som är skadlig - dels därför atl han ger lärare och elever otydliga signaler, dels därför alt eleverna inte fär de kunskaper och färdigheter som de har rätt till.

Det finns skäl att betona hemmens ansvar för barnens fostran. Skolans uppgift är alt i samarbete med hemmen stödja eleverna i deras utveckling. Naturliglvis får skolan elt särskilt ansvar om hemmen brister i fostran. Dessa barn behöver mer hjälp än andra. Samtidigt får skolan aldrig dölja atl alla behöver kunskaper och färdigheter för alt kunna fungera på elt bra sätt -både för sin egen skull och för samhällets. Alla barn har rätt alt fä den insikten. Del blir särskilt viktigt om hemmen inte kan förmedla det. Skolan har elt särskilt ansvar.

Vi politiker har ansvaret atl ge skolan förutsättningar alt lösa sin huvuduppgift - att ge alla elever goda kunskaper och färdigheter. Men man gör det inte genom det slags uttalanden som skolministern gjorl.

Man gör del genom atl ge lärarna möjlighet all bedriva bra undervisning och ge varje elev undervisning efter anlag och intresse, genom klara mål, avreglering, ett statsbidragssystem som följer eleven, frihet att använda resurserna som man lokalt anser bäst, etl bra betygssystem, tidigare skolstart, frihet att välja skola och att välja i skolan, särskilt på högstadiet.

Jag blir mycket förvånad över all Sveriges skolminister inle vill insiämma i del som står i min interpellation, att goda kunskaper och färdigheter är vikliga för bäde den enskilde och samhällets utveckling, alt del kräver arbete att förvärva kunskaper och färdigheter och att det är att allsidigt främja den enskildes utveckling att sätta kunskapsmålet i centrum.

Herr talman! Jag vill lill sist fräga statsrådet Persson: Varför vill inte statsrådet släppa fram kunskapsmålets betydelse? Varför vill inle statsrådet därmed stärka varje barns rätl lill kunskaper och färdigheter?

Anf. 48 YLVA JOHANSSON (vpk):

Herr talman! Ann-Cathrine Haglund har interpellerat om den kunskapssyn som hon anser skall fä genomslag i skolarbetet. 1 princip är jag överens med statsrådet Persson om den beskrivning av skolans uppgifler som han ger i svaret. Och jag är myckel nöjd med statsrådets klara nej till moderaternas syn på vad som är skolans uppgifter. Jag vill ta fasta pä en mening i svaret.

nämligen: "Skolan skall inte bara lära ut kunskaper i bemärkelsen fakla." PrOt. 1988/89:89

Jag vill la upp några vikliga delar i den kunskapssyn son vi i vpk anser bör 4 april 1989

prägla skolarbetet. ,;/•.,

Om skolpolitiken

För det första: Kunskap är inte statisk. Kunskap är t.ex. lids- och

kullurberoende, men ofta även klass-och könsberoende. En lärobok är inget

facit där man kan slå upp de rätta svaren utan elt hjälpmedel i en aktiv

läroprocess.

För del andra: Kunskap mäste ständigt nyskapas och återskapas. Kunskap är inte någon livslång ryggsäck som man skall fylla i ungdomen för all sedan leva med resten av livet. Skolan måste ge alla elever sådana förutsättningar att de senare i livet själva eller tillsammans med andra kan nyskapa och återskapa den kunskap de behöver.

För det tredje: Kunskapsinhämtande är en akfiv och skapande process. Undervisning i skolan skall inte vara ett mekaniskt sväljande av färdigtugga-de kunskapsbilar utan just en kreativ process som kräver aktiva elever.

Som jag redan sagt delar jag i allt väsentligt den syn på skolans uppgifter som Göran Persson ger i svaret. Men jag skulle vilja komplettera detta svar litet grand.

Vi i vpk har länge talat om vikten av atl eleverna i skolan lär sig ett kritiskt förhällningssätt, etl s.k. kritiskt tänkande. Eleverna skall lära sig att förslå sammanhang, alt tillämpa sina kunskaper, att bilda sig egna uppfattningar och atl skaffa sig nya kunskaper. Vad som nu håller på alt ske är all samhällsutvecklingen ställer liknande krav på skolan och utbildningen. Arbetslivet förändras snabbi, och arbelsgivare av alla kategorier vill ha anställda med förmåga till flexibilitet och förutsättningar för om- och vidareutbildning. Vi är pä väg in i informationssamhället, där förmågan all sorlera, värdera och strukturera en ständig ström av fakta och information blir allt högre värderad. Jag frågar mig ibland om utvecklingen kanske gör att arbetsgivarna så småningom kommer att närma sig den syn på kunskaper och utbildning som vi i vpk har.

Jag skall sammanfatta vpk:s kunskapssyn och syn pä skolans uppgifler med några få ord, nämligen mångfald och kritiskt tänkande.

När Ann-Calhrine Haglund i sin interpellation, liksom moderata samlingspartiet i andra sammanhang, slår fasl alt skolans huvuduppgift är all ge kunskaper och färdigheter, mäste man nalurligtvis fräga vilka dessa kunskaper är. Ann-Cathrine Haglund vill all hennes syn pä kunskap skall fä genomslag i skolarbetet. Hon blir upprörd när moderaternas kunskapssyn betecknas som snäv, men hon ger inga argument som övertygar om motsatsen. Och i talarstolen säger hon nästan detsamma som stär i interpellationen, men hon konkretiserar inle vilken kunskapssyn som skall ha genomslag i skolarbetet.

Anf. 49 Statsrådet GÖRAN PERSSON:

Herr talman! Debatten handlar egentligen om synen pä den läroplan som
nu gäller i den svenska skolan. Detta försöker fru Haglund och andra
moderater ibland att gå förbi. Det är elt faktum som alla känner lill atl denna
riksdag i stor enighet har faltal beslut om denna läroplan. Läroplanen
författades av en moderat skolminister. Det har varit ell värde i att vi som har 59

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om skolpolitiken

arbetat i skolan har velal alt det har funnits en myckel bred uppslutning kring denna läroplan. Det är ett värde för skolan atl del mäldokumenl som gäller har en sädan förankring atl del inte riskerar snabba kast vart tredje är beroende pä denna kammares sammansättning.

I läroplanen anges myckel tydligt skolans dubbla roll. Denna roll är dels atl förmedla kunskaper och färdigheter, vUket vi är överens om, dels att bidra till en social fostran, en demokratisk fostran, av eleverna, all förbereda dem för deras liv som aktiva samhällsmedborgare i en demokrati. Jag vill ställa en fråga till fru Haglund: Om fru Haglund ställer sig bakom denna typ av fostran, varför kan då inte dessa mål klart få framgå av del dokument som vägleder skolan i dess arbete? Det är ju inte jag som skall stä här och förklara för kammaren varför fru Haglunds beskrivning av skolans uppgifter är de riktiga. Det är ju hon som maler sig ut, del är hon som gär ifrän den linje som i stor enighel har lagts fast. Jag vill fräga fru Haglund om delta är moderaternas linje, och varför man i så fall inte i det dokument som moderaterna anser skall styra skolan skall fä skriva in all det är viktigt atl skolan ocksä har en social och fostrande roll. Del skulle vara intressant att få ett svar pä den frågan.

Skolan har för oss socialdemokrater en mycket viktig funktion i samhället. Den har en vidare uppgift än all enbart förmedla kunskaper och färdigheter. I skolan läggs grunden för myckel av del förhällningssätt som barnen sä småningom som vuxna kommer att ha till deltagande i samhällsarbete och i kulturella aktiviteter och till attityder gentemot andra människor som de kommer alt stöta på. Del är fru Haglund som skall förklara för oss varför inte denna dimension skall få framgå av del dokument som styr skolans verksamhet. Vi är spända pä atl höra motiveringen till della. Ann-Cathrine Haglund fär argumentera mot en läroplansförfattare som var den partikamrat till henne som hade möjlighel att påverka läroplanens utformning. Vi väntar alltså med spänning, fru Haglund.

Anf. 50 ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Herr lalman! Jaghar redan givit svaret pä statsrådet Göran Perssons fräga. Om han hade lyssnal lill mig hade han inte behövt vänta med spänning. Läroplanens formuleringar och annat som styr den svenska skolan är för mångtydiga, det har den praktiska erfarenheten visat. Och många utvärderingar och annat styrker della.

Som exempel kan jag nämna alt formuleringarna är så mångtydiga all skolan under en läng rad är har fält ta pä sig en mängd uppgifter som har lett fill att den fid som har avsatts för skolans huvuduppgift, att ge kunskaper och färdigheter, har begränsats. Av den SÖ-undersökning om lärarnas attityder lill arbetsmiljön som lades fram i höstas framgår del helt klarl alt lärarna upplever alt del största problemet i skolan är just brislen pä lid, sioffträngsel och skolans många uppgifler.

Vi vel också alt mycket av skolans undervisningslid gär bort. En nyligen publicerad undersökning har visat att mänga limmar, t.o.m. sä myckel atl etl hell läsår i grundskolan och i gymnasiet, kan beräknas gå bort för annal på grund av atl lektioner inställs och av en hel rad andra skäl.

Sä skulle det inte vara om vi lyfte fram skolans kunskapsmål. Vi vel att det

pä många håll är problem med lokaler, med lärare och med läroböcker. Så skulle det inte vara om vi lyfte fram skolans kunskapsmål. Vi moderater har gäng på gång yrkat pä att riksdagen skall uttala atl kunskapsmålet skall lyftas fram, atl del skall anges som skolans främsta mäl. I och med all man gör delta säkerställer man också sädana saker som lärare, undervisningslid, lokaler och läroböcker. Men del säger ni socialdemokrater nej lill. Varför, statsrådet Persson, vill inle ni socialdemokrater gå tillbaka till den tradition som arbetarrörelsen stått för, nämligen atl det vikliga för eleverna är just kunskaper och färdigheter? Det finns annal som också är viktigt och som följer av att man lyfter fram kunskapsmålet, t.ex. fostran och medborgarutbildning. Men det viktiga för ungdomarna är atl fä kunskaper och färdigheter. Var skall ungdomar som inte har stödet hemma kunna få denna viktiga insikt. Om skolan sviker, om skolan lurar dem? Varför, statsrådet Persson, vill inle ni socialdemokrater lyfta fram kunskapsmålet, som är sä viktigt för unga människor?

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om skolpolitiken

Anf. SI YLVA JOHANSSON (vpk):

Herr lalman! 1 del jag sade förut läg litet underförstått en oro för atl moderaternas kunskapssyn är alltför snäv. Nu kommer Ann-Cathrine Haglund och säger atl skolan har alltför mångtydiga mål. De mäsle bli snävare. Det är precis vad jag är rädd för. Vad skall hända om vi gör skolan snävare? Snarare är det kanske tvärtom, att skolan redan nu är för snäv för de krav som samhället utanför ställer på den.

Jag blir förvånad när man säger att tid går förlorad i grundskolan, alt del är problem med trasiga skolböcker, alt det inte finns vikarier för lärare men att det inte skulle var så om vi lyfte fram kunskapsmålet. Men ge det litet mera innehall! Om vi bara stär här och säger alt nu lyfter vi fram kunskapsmålet, tror jag absolut inte att vi kommer undan alla de problem som finns i skolan i dag.

Anf. 52 Statsrådet GÖRAN PERSSON:

Herr talman! Jag frågade fru Haglund hur hon säg på skolans mål i den del som rör de vikliga frågorna om demokratisk fostran och social fostran. I stället för att svara pä detta säger hon att bara man lyfter fram kunskapsmålet löser man alla bekymmer vi har. Del är, precis som Ylva Johansson sade, svårt att visa hur den typen av argumentation hänger samman med exempelvis lokalfrågor och andra ganska praktiska frågor som mäste lösas i vår grundskola i dag.

Vi kommer inle ifrån att den diskussion fru Haglund har initierat handlar om läroplanen och dess innehåll. Del handlar om fundamenlet för läroplanen, hur vi ser pä grundskolans verksamhet och vad vi anser vara dess uppgift. Där har vi socialdemokrater, tillsammans med en bred majoritet i riksdagen, lagl fast alt skolan har som uppgift atl förmedla kunskaper och färdigheter men också atl fostra eleverna till demokratiska samhällsmedborgare och kritiskt länkande individer.

Nu tycker fru Haglund alt den typen av målbeskrivning som finns i läroplanen är mångtydig och alltför vid. Då gäller det för henne atl visa vad som skall las bort. Jag kommer aldrig atl ställa upp på den typ av beskrivning som hon här har gett uttryck för.

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om skolpolitiken

Sä påstår Ann-Cathrine Haglund atl min beskrivning inte skulle stämma med god tradition inom arbetarrörelsen. Vi har alltid sett skolan som en förutsättning för människorna atl la del i ell demokraliskl samhällsarbete. Vi har allfid sett skolan i det perspektivet. Kunskap har för oss varit makt i den meningen all kunniga medborgare ocksä har varil aktiva medborgare. Den funktionen har vi alltid lilllrolt skolan. Den som däremot är svävande i förhållande till sin tradition är faktiskt fru Haglund, som pä denna punkt är en dålig konservaliv. Hon är möjligen en god nyliberal men en dålig konservativ.

Del finns två statsråd med beteckning moderat, tidigare högerpartist, som har haft tillfälle atl påverka de dokument som har haft all reglera svenska skolans verksamhet, nämligen Gösta Bagge och Britt Mogård. Bada har lyft fram skolans dubbla roll, alt den skall fostra samtidigt som den skall förmedla kunskaper och färdigheter. Nu lycker fru Haglund alt detta är atl göra skolans målsättning för mångtydig.

Den enkät som Ann-Cathrine Haglund hänvisar till och som jag ocksä har tagit del av innehöll en del andra intressanta fakta. Lärarna betonade där starkt atl de gärna arbetar med, och också satte främst många gånger i sitt skolarbete, frågor som rör exempelvis fred, miljö och internationella relationer. I det sammanhanget ser man snabbi möjligheten och riktigheten i att koppla detta atl hanlera kunskapsförmedling i skolan till det andra målet om en demokratisk fostran, en fostran lill solidaritet.

Det återstår alltså, herr talman, för fru Haglund att för kammaren tala om varför det i dag för de moderater som företräder skolpolitiken är så angeläget atl ta bort ur målskrivningarna de tydliga anvisningar för skolans arbete som uppfordrar oss till att arbeta med elevernas demokratiska fostran. Varför, fru Haglund, får vi inle skriva om detta mångtydiga innehåll i våra dokument? Varför skall de tas bort? Jag väntar fortfarande på förklaring.

Låt oss hälla oss i fortsättningen av denna debatt till läroplanens innehåll och avstå åtminstone i dag frän att diskutera skollokaler, skolstart vid sex ärs ålder och den typen av frågeställningar. Fru Haglund har ändock i sin interpellation lagit upp målformuleringarna, och dä är del de dokument som inrymmer målformuleringarna som vi rimligen bör diskulera. Där är fortfarande fru Haglund skyldig mig svar. Varför får vi inte skriva om dessa saker? Varför får det inte uttryckas i måldokumentet? Jag väntar på svar.

Anf. 53 ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Herr talman! Jag håller med statsrådet Persson om atl det är fundamenlet vi diskuterar, hur vi ser på skolan i grunden. Vår grundsyn är att alla elever skall ha rätl till goda kunskaper och färdigheter. Alla elever är olika men har lika värde och lika stor räll till kunskaper och färdigheter. Men problemet med de målformuleringar som vi har är ju att dessa har gett till resultat att en läng rad andra aktiviteter har lagts in i skolan, en läng rad kringaktiviteter, en läng rad moment i de olika läroämnena, många saker som bryter undervisningen och som har gjort att skolans huvuduppgift, alt ge kunskaper och färdigheter, har åsidosatts. Andra aktiviteter har fäll för ston utrymme. Därför säger vi att vi måste lyfta fram kunskapsmålen. Vi mäste lyfta fram det som är skolans huvuduppgift, atl ge kunskaper och färdigheter.

Vi säger naturligtvis ocksä - det säger jag i min interpellation och sade i mitt första inlägg-att skolan skall fostra. Det blir ingen inlärning om det inte är ordning och reda samt ett bra arbetsklimat och goda arbetsvanor. Della följer av alt man lyfter fram kunskapsmålet. Om vi nu har målformuleringar som är så mångtydiga atl vi fär en läng rad aktiviteter som tar av skoltiden, tar av undervisningstiden och lar av elevernas kunskaper och färdigheter, dä mäste vi göra någonting ät detta. Då säger vi: Lyft fram kunskapsmålet, säg atl det är skolans huvuduppgift. Det är väsentligt för unga människor. Vad behöver unga människor? Jo, kunskaper och färdigheter för all kunna vara verksamma medborgare i elt demokratiskt samhälle.

Man måste ha goda färdigheter i atl läsa, skriva och räkna. Man mäste ha grundläggande kunskaper, annars förstår man inte vad som händer i omvärlden. Man förstår inte tidningarna, man kan inte läsa och man kan inte påverka. Om man inte har kunskaper i grundlägganden ämnen och grundläggande färdigheter, kan man inte utföra ett effektivt miljöarbete eller engagera sig för freden. Att påstä något annat är att svika barn och ungdom.

Skolan mäste få vara skola. Det är i skolan man skall lära sig. Det är i skolan man skall få de kunskaper och färdigheter man behöver senare. Detta är viktigast för de barn vars hem befinner sig i en omgivning som inte ger dem dessa kunskaper och färdigheter. Av detta följer att skolan självfallet skall fostra.

Jag har fortfarande inte fält något svar pä varför statsrådet Persson inte vill lyfta fram kunskapsmålet för barnens skull.

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om skolpolitiken

Tredje vice talmannen anmälde att Ylva Johansson anhållit alt lill prolokollet fä antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare inlägg.

Anf. 54 Statsrådet GÖRAN PERSSON:

Herr talman! Jag har flera gånger svarat på fru Haglunds fräga. Jag är självfallet anhängare av all skolan skall ge kunskaper och färdigheter. Men det är inte jag som skall förklara varför vi skall förändra dagens läroplan, sä som fru Haglund vill göra. Del är fru Haglund som skall klara ut varför man skall la bon tydligheten i skolans dubbla roll att också bidra till en fostran av eleverna till demokratiska individer. Det är detta som är kärnfrågan.

Det finns ingen motsats mellan mig och Ann-Calhrine Haglund vad gäller synen pä vikten av alt förmedla kunskaper och färdigheter. Motsatsen ligger i att fru Haglund inte vill ta in de formuleringar som av tradition har funnits länge i den svenska läroplanen, dvs. atl skolan ocksä har skyldighet all bidra till demokratisk fostran av eleverna. Där gär skiljelinjen, och varför det är så har fru Haglund ännu inle förklarat.

Jag skall sluta med ett citat ur läroplanen för atl visa vilken typ av formuleringar som har ifrågasatts frän moderat häll.

"Skolan skall därför utveckla sädana egenskaper hos eleverna som kan bära upp och förslärka demokratins principer om tolerans, samverkan och likaberättigande mellan människorna. Alt väcka respekt för sanning och rätl, för människans egenvärde, för människolivels okränkbarhel och därmed för rätten till personlig integritet är en huvuduppgift för skolan."

Dessa målformuleringar kan kanske av någon uppfattas som mångtydiga.

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om livsmedelsproduktionen

men inte av mig. De är klarl och distinkt formulerade, och de hör hemma i den svenska skolans tradition. De hör hemma i den enighel omkring svensk skolas mäldokumenl som denna kammare alltid har kunnat visa upp i modern tid. Jag kommer inte atl medverka till att den typen av formuleringar och den typen av målbeskrivningar tas bort ur detta dokument. Fru Haglund och hennes moderater kommer på den punkten alt vara isolerade i svensk skoldebatt, och del är bäst alt sä får förbli.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 8 Svar på interpellation 1988/89:148 om livsmedelsproduktionen

Anf. 55 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr lalman! Maj-Inger Klingvall har i en interpellation om livsmedelsproduktionen ställt tre frågor: för det första vem som tar hem vinsten av de alll dyrare livsmedlen, för det andra hur kvaliteten pä våra livsmedel lill rimliga kostnader kan förbättras och för det tredje om mälen för den svenska jordbrukspolitiken uppfyllts.

När det gäller den första frågan får vi fill stor del stödja oss pä de analyser som 1986 ärs livsmedelsutredning (LMU) gjorde. I sill belänkande konslale-rade utredningen atl under perioden 1970-1986 ökade livsmedelspriserna realt i Sverige med 19 %, vilkel är mer än i något annat OECD-land. LMU försökte ocksä ge en grov bild av de olika ledens andelar av totalutgifterna för livsmedelskonsumlionen är 1985.

När del gäller jordbruksprisreglerade livsmedel slär enligt LMU jordbruket för ca 32 %, industri- och handelsleden för 44 %, importen för 5 % och momsen för 19 %. Utvecklingen har inneburit atl jordbrukels andel av konsumentpriset minskat.

Kraftiga prisökningar pä livsmedel är ett problem, och del är viktigt alt vi fär reda pä vari orsakerna ligger. Alt jordbrukets andel av konsumentpriset sjunkit är dock delvis en naturlig följd av de förändringar som skett i samhället i form av ökad urbanisering, ökade avstånd mellan producenter och konsumenter, en ökad förvärvsfrekvens bland kvinnor och etl ökat transportarbete. Dessa förändringar har i sin tur medfört omfattande förändringar av hela produktions-, förädlings- och distributionskedjan för livsmedel. Vi köper betydligt mer förädlade livsmedel och färdiglagad mat i dag. Andelarna förskjuts mol senare led av den ökade förädlingsgraden i dessa led. Därutöver har de senare leden åtagit sig allt fler serviceuppgifter.

Jordbrukarnas andel har således minskat. Förutom tidigare, nämnda faktorer beror detta ocksä pä de ökade överskotten som avsatts på världsmarknaden lill lägre priser. Genom att bönderna delvis själva, genom lägre avräkningspriser, slär för exporlkostnaderna, har utvecklingen medfört alt jordbrukels andel av konsumeniprisei sjunkii. Della förhällande kan också ha hafl viss betydelse för konsumentprisutvecklingen. Beräkningen av böndernas inkomstföljsamhet i jordbruksprisöverläggningarna gjordes före år 1985 efter atl dessa exportkostnader betalats.

Överskottsproduktionen är i sin tur en följd av regleringssystemet, som

genom bl.a. avsältningsgaranlierna förhindrar marknadssignaler att nä fram till producenterna och som stimulerar lill en produktion som inte efterfrågas av konsumenterna.

Förutom denna effekt innebär jordbruksprisregleringen all fri prisbildning lill stor del ersatts med en administrativ styrning. För flertalet produkter ligger dessutom prisregleringsledel i det s.k. partiledet, vilket medför atl även förädlingsledet i vissa delbranscher omfattas av regleringssystemet. Nuvarande regleringssystem medför också atl incitamenten för jordbruket och livsmedelsindustrin alt hålla nere kostnadsutvecklingen försvagas.

Jordbruksprisregleringen är emellertid inte den enda förklaringen lill de snabba prisökningarna på livsmedel. Livsmedelsindustrin karakteriseras av en hög ägar- och företagskoncentralion, vilkel har lett fill en bristande konkurrens i della led. Delta förstärks ytterligare av all den importkonkurrens som den svenska livsmedelsindustrin utsätts för, begränsas starkt genom gränsskyddet.

Livsmedelsindustrins prissättning är också till största delen kostnadsbestämd. Ett förhållande som LMU också tog upp är att prisutvecklingen i betydande utsträckning synes vara ett resultat av kostnadsövervältring, där begränsade insatser görs för atl med effektivitelshöjande åtgärder möta kostnadsökningar i form av prisökningar på insatsvaror.

När det gäller grossist- och detaljislleden har det skett en koncentration mot ell fåtal block som är dominerande på den svenska marknaden. Blockbildningen har medfört etl minskat konkurrenstryck vilkel tenderat lill ökad prisstelhet och vissa svårigheter för nytillkommande aktörer all komma in på marknaden.

Enligt LMU bjuder också handelsleden i likhet med livsmedelsindustrin alltför lågt motstånd mot bakifrån kommande prisökningar. Höjningar av ordinarie priser förhandlas inte mellan handel och leverantörer utan "anmäls" endast av leverantörerna.

Ytterligare en faktor som LMU tog upp och som kan vara av betydelse för prisökningarna pä livsmedel är handelns prissättningsmeloder med tillämpandet av procenlpäslag. Detta torde enligt LMU innebära en begränsande faktor för handelns incitament atl motstå leverantörsprishöjningar, efiersom etl högre leverantörspris innebär en högre marginal i kronor och ören. Ell högre ordinarie pris ökar ocksä möjligheterna all vid kampanjer erbjuda attraktivare extrapriser.

Vad jag här försökt peka pä är atl del är svårt atl hitta en enskild faktor som ensam förklarar prisökningarna på livsmedel. Det är också svårt alt peka ul den som "lagit hem vinsten" av de snabba prishöjningarna. LMU konstaterar i sitt betänkande atl utifrån sill utredningsmaterial kan inte nägra anmärkningsvärda vinstökningar i nägol enskilt led påvisas. Del handlar snarare om en kombination av faktorer och möjligen atl kostnadsökningar accepteras som opåverkbara, vilkel ger en låg effektivitetsutveckling.

När del gäller livsmedelskvalilel är de svenska reglerna och gränsvärdena för kemikalier och tillsatser ofta strängare än i andra länder. En effektiv kontroll skall se till att reglerna efterföljs. Under senare tid har däremot brister i framför alll redligheten, men även i hygienen, uppdagals. Redlighet innebär all livsmedel motsvarar de krav pä t.ex. sammansättning och

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om livsmedelsproduktionen

5 Riksdagens protokoll 1988/89:88-89

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om livsmedelsproduktionen

märkning som lagen föreskriver samt de utfästelser som i övrigt lämnats i fräga om livsmedlet. Regeringen lade nyligen fram en proposition om bättre och effekfivare livsmedelskontroll. Propositionen skall behandlas av riksdagen under våren.

I propositionen föreslås också atl märkningen skall bli bättre och utformas så, atl den i större utsträckning än tidigare kan vara en hjälp för den vanlige konsumenten när det gäller alt väga produktens kvalitet mot priset.

En annan aspekt som ocksä rör livsmedelskvalilel är mångfalden och valfriheten. LMU konstaterade i sitt betänkande alt svenska konsumenter i många fall har etl mindre varierat utbud att välja på än man har i flera andra länder. Delvis är detta en följd av atl den svenska marknaden är relativt liten med fä företag och i viktiga avseenden avskärmad från inlernationell konkurrens. Den starka fokuseringen på rabatter i form av extrapriser kan också ha hämmat produktutvecklingen och kvalitetstänkandet och gett ett mera likartat sortiment. I samma riktning kan den starka förelagskoncentrationen inom livsmedelsindustrin och handeln ha verkat.

En annan aspekt beträffande livsmedelskvaliteten är avståndet mellan konsument och producent, som av många uppfattas som alltför slort. Delta är bl.a. en följd av utvecklingen mot storskalighet samt av den tidigare nämnda företagskoncentrationen, i såväl industri- och handelsleden, som försvårar för lokala och regionala producenter att nå fram till konsumenten. Genom att matvarorna passerar många olika led innan de när konsumenterna blir avståndet konsument-producent ocksä för stort i den bemärkelsen atl signaler bakåt i kedjan från konsumenterna har svårt atl nå fram. Även regleringarna bidrar lill atl sudda ut dessa marknadssignaler.

Den nyligen tillsatta konkurrensulredningen, vilken jag återkommer till senare, kommer att särskilt studera konkurrenssituationen inom livsmedelssektorn.

Jag vill ocksä nämna att jag själv redan i fjol bjöd in handelns representanter till diskussioner om bl.a. livsmedlens kvalitet och deras inställning till lokalt och regionalt producerade livsmedel. Handeln gjorde vid dessa möten en del utfästelser, som kommer att följas upp nästa vecka vid etl uppföljningsmöte, där handeln får redovisa vidtagna åtgärder.

Vad gäller frågan huruvida målen för den svenska jordbrukspolitiken har uppfyllts kan jag nämna att man redogjorde utförligt för detta i regeringens proposition i höstas om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. (1988/89:47). Jag vill ändå försöka ge ett kort svar på denna fråga.

Del livsmedelspolitiska beslutet år 1985 kan sägas innehålla fem mål: ell beredskapsmål, etl konsumentmäl, elt inkomstmäl, ett regionalpolitiskt mål och ett miljö- och resursmål.

Beredskapsmålet är volymmässigt mer än väl uppnått mot bakgrund av de kostsamma överskott som finns för flertalet varor. Såväl i 1983 års livsmedelskommitté som i den i fjol pubHcerade FOA-rapporten ansåg man all åkerarealen från beredskapssynpunkt kan vara mindre än dagens 2,9 miljoner ha åker.

Konsumentmålet, om konsumenternas fillgång till livsmedel av god kvalitet fill rimliga priser, har jag tidigare i mitt svar redan behandlat. Som framgått är detta mål inle tillfredsställande uppnått.

Del är enligt jordbruksnämnden inte möjligt alt fastställa om inkomstmå- Prot. 1988/89:89
let uppnåtts. Detta beror bl.a. på att jordbrukarnas inkomster till ca 70 % 4 april 1989
härrör från andra källor än jordbruket, vilket gör del svårt alt påverka \

inkomsten med hjälp av prisstödet. Del kan dock konstateras alt inkomsten ' '

är tillräckligt stor för atl stimulera fram en produktion som överstiger konsumtionen.

När det gäller det regionalpolitiska mälel visar beräkningar gjorda av jordbruksnämnden atl del generella prisstödet till ca 90 % hamnar i södra och mellersta Sverige. Detta prisstöd tillfredsställer således ej del regionalpolitiska målet.

Inte heller när det gäller miljömålet är prisstödet gynnsamt. Eftersom det nuvarande stödet betalas via priserna skapas incitament för jordbrukarna att öka intensiteten i produktionen. Därmed blir insatser med handelsgödsel och bekämpningsmedel lönsamma, vilket inverkar negativt på miljön. Vissa riktade åtgärder har redan vidtagits. Sedan år 1984 tas en miljöavgift ut på handelsgödsel och bekämpningsmedel. I fjol antog också riksdagen regeringens proposition om miljöförbättrande åtgärder i jordbruket.

Sammanfattningsvis kan man säga all graden av måluppfyllelse inle är tillfredsställande. Till stor del beror detta på alt vi i stort sett har endast ett medel, nämligen prisstödet, för att uppnå flera av målen.

För atl dämpa inflationen och för atl dämpa den fortsatta prisökningen pä livsmedel har regeringen redan beslutat om atl se över elt anlal av de faktorer som jag nämnt.

Som aviserades i regeringens proposifion om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. (1988/89:47) har regeringen tillkallat en parlamentarisk arbetsgrupp med uppgift dels att utvärdera 1985 ärs livsmedelspolifiska beslut, dels att utforma förslag lill en ny livsmedelspolilik.

Den första utgångspunkten för arbetsgruppen är ett sänkt gränsskydd. Någon ensidig svensk neddragning är dock inte aktuell, utan en förutsättning är att andra länder visar prov på samma ansträngningar.

En andra utgångspunkt är att de interna regleringarna minskas i omfattning och i vissa fall avskaffas.

Den tredje utgångspunkten är alt utveckla nya och mer direkta medel för att uppnå framförallt de beredskapsmässiga, regionalpolitiska och miljömässiga mälen.

Vidare har regeringen nyligen tillsatt en utredning om förbättrad konkurrenspolitik. Livsmedelssektorn är i denna utredning en av tre sektorer som särskilt skall uppmärksammas. Ett syfte med båda dessa vikliga utredningar är atl utforma förslag till hur inflafionen kan dämpas. De kraftiga malprisök-ningarna har otvetydigt påverkat inflationsutvecklingen. Det är därför viktigt att vi nu från olika politikområden försöker minska inflationen. I den ena av utredningarna är därför jordbrukspolitiken i fokus, i den andra konkurrenspolitiken.

Anf. 56 MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Herr talman! Först vill jag tacka jordbruksministern för det mycket
utförliga svaret. Det andas öppenhet och uppbrott - man skall bort från en
politik och ett system som överlevt sig självt. 67

Prot. 1988/89:89 Bakgrunden till min interpellation är den verklighet som mänga barnfamil-

4 april 1989 jer befinner sig i, med ständigt ökande matpriser kopplat till upplevelsen atl

Om livsmedelsproduktionen

maten smakar sämre.

Bröd och arbete! utropade arbetarrörelsens pionjärer. Men nu handlar det inte om kampen för brödet på samma nakna sätt som på den tiden utan om god, välsmakande färsk mal till rimliga priser.

Maten är så myckel mer än bränsle för vår kropp. Maten slår för upplevelser inte bara av smak, lukt och synintryck utan ocksä av glädje och gemenskap med andra. Bra mat och goda kostvanor ger bättre hälsa och elt längre liv. Del handlar om livskvalitet.

För den vanliga konsumenten - t.ex. för mamman som står i affären med en kyckling i sin hand och undrar om kycklingen ocksä smakar fisk - ter sig jordbrukspolitiken antagligen som en snårskog: gränsskydd, avsältningsga-ranli, inkomslmål och spannmålsöverskott. Begreppen haglar över dem som börjar tränga in i snårskogen.

Men självfallet hänger alll della ihop. Jordbrukspolitiken med dess allt överskuggande medel - prisstödet - styr utbudet av livsmedel och priset pä livsmedel.

Det stigande intresset för jordbrukspolitiken är glädjande. Det är särskill kvinnorna som engagerar sig, vilkel inte är sä konstigt. I de flesta hushåll är det ju fortfarande kvinnorna som står för maten och som försöker få pengarna alt räcka lill.

Det vi kvinnor vill ställa fram på bordet är mal som ser aptillig ut, som smakar gott, som inte innehåller rester av bekämpningsmedel eller andra miljögifter, som inte har fått extra färg och konserveringsmedel i förädlingsledet och som inte har transporterats 50 mil i onödan för att slutligen hamna i det egna kökel.

Det finns ytterligare en aspekt på maten. Det gäller dä del begränsade utbudet i våra butiker.

Många barn och ungdomar tror atl det bara finns två sorters äpplen - röda och gröna. Men jag kan i mitt minne framkalla smaken av ell nästan genomskinligt Transparenläpple eller känslan av att sätta länderna i ell knalligt Åkerö eller ett mjukt Gravensteiner. Sådana upplevelser, smaker eller minnen av smaker, måste vi låta våra barn och barnbarn få del av. Mal är inle bara atl bli mätt.

Vi i det socialdemokratiska kvinnoförbundet ägnade en stor del av vår senaste kongress åt diskussioner om mat och miljö. Vi har nu stora förhoppningar med anledning av de initiativ som regeringen har tagil. Vi behöver en ny livsmedelspolitik.

När det gäller jordbruksministerns svar pä min första fråga om vem som tar hem vinsten av de allt högre matpriserna blir tolalinlrycket atl hela regleringssystemet med avsättningsgarantier, prisreglering osv. klart motverkar jordbrukspolitikens fem övergripande mål - med undantag av beredskapsmälel, som vi klarar med råge. Den stela prisbildningen blir ännu stelare genom ägarkoncentralionen inom livsmedelsindustrin och blockbildningen i grossist- och detaljleden.

Statistik över prisökningarna under 80-talet visar att livsmedelspriserna
68 genomsnittligt ökat med 91 % i Sverige, men av dessa har de prisreglerade

livsmedlens priser ökat med nära nog 100 % och de oreglerade med 76 %.

Även när det gäller frågan om livsmedelskvalitet blir effekten densamma. Kommunikationen mellan konsument och producent fungerar inle tillfredsställande, på grund av regleringssystemets okänslighet. Avstånden bäde bildligt och rent geografiskt är för stora. Signalerna om vad konsumenterna önskar, vad som är bra, vad som är dåligt, når inte producenterna.

Jordbruksministern är i sin sammanfattning helt på del klara med all måluppfyllelsen inte är tillfredsslällande pä grund av prisstödels konstruktion. Det viktiga blir naturligtvis att hitta nya och bättre medel, men då är jordbruksministern inte lika klar. Jag kan förstå oklarheten, eftersom det i dagsläget finns en utredning som arbetar med delta.

Jag vill ändå be jordbruksministern utveckla sin syn pä tänkbara medel för framtiden. För det första talade han i svaret om nya och mer direkta medel för alt i första hand uppnå beredskapsmålet, miljömålet och det regionalpolitiska målet. Hur kan det komma att se ut konkret? För del andra: Vilka för-och nackdelar är förknippade med att minska eller ta bort de interna regleringarna?

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om livsmedelsproduktionen

Anf. 57 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):

Herr lalman! En av frågorna i interpellationen löd: Hur kan kvaliteten pä livsmedlen förbättras samtidigt som kostnaden blir rimlig?

Detta är en mycket viktig fråga för många. För alt nå bättre kvalitet pä livsmedel krävde vi i det socialdemokratiska kvinnoförbundet, sä som Maj-Inger Klingvall sade tidigare, 1987 i elt miljöpolitiskt program alt bl.a. jordbruket och livsmedelsindustrin skulle använda produktionsmetoder och teknik som tar hänsyn lill matens kvalitet och näringsinnehåll.

De svenska kvinnorna reagerar i dag mot de dåliga råvarorna och de höjda priserna. "Kvinnorna", säger jag, men det är naturligtvis också män sorn reagerar. Men det är fortfarande kvinnorna som i de allra flesta hemmen ansvarar för familjens måltider när det gäller planering, inköp och tillagning. När jag läser svaret på interpellafionen upptäckte jag att kvinnorna ocksä till viss del fick ta ansvaret för att matpriserna hade höjts. Del stär i svaret all den ökade förvärvsfrekvensen bland kvinnor skulle vara en av anledningarna lill att matpriserna hade höjts, och del är litet svårsmäll. Jag skulle vilja fräga jordbruksministern vad han menar med della svar.

Visst finns del många familjer som i dag betalar för ökad service genom att använda hel- och halvfabrikat. Del skall man naturligtvis kunna göra om man vill välja det, men nog bör del också finnas bra och hälsosamma basvaror till rimligt pris för alla dem som vill ha det. Det är mänga som vill ha det, vare sig de arbetar borta eller hemma.

Allt fler oroar sig över hur våra livsmedel behandlas. Man frågar sig vad vi egentligen äter och vad vi betalar för. Stordrift och hög ekonomisk avkastning dominerar bäde inom jordbruket och inom själva livsmedelsproduktionen.

Många vill också köpa alternativt odlade produkter för att pä så sätt höja sin livsmedelskvalilel. Vilket stöd kan de få som väljer att odla alternativt, och hur skall de alternativa produkterna kunna försäljas till rimliga priser?

Maten har blivit dyrare, inte genom kvinnorna ulan bl.a. genom länga

6 Riksdagens protokoU 1988/89:88-89

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om livsmedelsproduktionen

transporter och dyra förpackningar, men man kan knappast påstå atl maten har blivit bättre. Vi luras av tillsatser av konserveringsmedel och smak- och färgämnen. Visserligen har vi i Sverige, som det slär i interpellationssvaret, gränsvärden och regler som är strängare än i många andra länder, men detta har inte hindrat atl våra matvaror har förlorat i färskhel, i smak och i doft.

Det är viktigt atl stärka livsmedelskvalilelen och alt påverka utvecklingen till bättre och hälsosammare livsmedel. Vad är dä livsmedelskvalilel? Vissa egenskaper kan mätas direkl, och statistik kan visas, men är del de rätla egenskaperna som mäts och granskas? Skall ytterligare saker mätas? Skulle egenskaper som smak, utseende, färskhet, osv. kunna fä ingå i det som vi kallar för kvalitetsbegrepp när det gäller livsmedel?

Jag skulle vilja ställa frågan: Hur definierar jordbruksministern begreppet livsmedelskvalitet?

Vid del möte som jag förstår skall hållas i nästa vecka mellan jordbruksministern och representanter för handeln hoppas jag att jordbruksministern vill framhålla våra krav på bättre livsmedelskvalilel, just med de egenskaper som vi har nämnt, dvs. smak, färskhet, doft, osv., sä alt konsumentmälel gällande tillgång lill livsmedel av god kvalitet till rimliga priser sä snart som möjligt kan uppnäs.

Anf. 58 KRISTINA SVENSSON (s):

Herr talman! I vilken utsträckning har mälen för jordbrukspolitiken uppnätts, frågar interpellanten Maj-Inger Klingvall. Jag vill dä anknyta till det regionalpolitiska målet. Jordbruksminislern svarar att 90 % av det generella prisstödet hamnar i södra och mellersta Sverige, enligt beräkningar gjorda av jordbruksnämnden. Del är alltså bara 10 % som gär till skogslänen.

Enligt riksdagens livsmedelspolitiska beslut 1985 skall animalieproduktionen inom stödområdet behållas pä 1984 års volym, men produktionen har i stället minskat. När det gäller åkerarealen har den under tioårsperioden 1977-1987 minskat i hela landet, och minskningen har varit störst inom stödområdet, med 5 %, alt jämföra med 3 % minskning för hela landet.

Studerar man hur kombinationen jordbruk-skogsbruk har förändrats under samma tioårsperiod, finner man att minskningen har varit 16 % inom stödområdet. Det är särskilt uppseendeväckande, eftersom kombinationen jord-skog anses vara särskill passande i norra Sverige.

Antalet brukningsenheter har under denna tioårsperiod, minskal med 20 % i Norrland och i skogsbygderna i Götaland och Svealand.

Mjölkproduktionen har slutligenminskal med 13 % i stödområdet, och del är nästan lika myckel som i landet som helhet. Med hänsyn tagen till 1985 ärs riksdagsbeslut borde minskningen vara betydligt lägre:

Dessa siffror som belyser åkerareal, antalet brukningsenheter och mjölkproduktionen visar med all tänkbar tydlighet all del finns anledning att hysa oro med tanke pä jordbrukets framtid i skogslänen.

För att kunna upprätthälla det regionalpolitiska mälel mäste vi utveckla nya och mer direkta medel, säger Mats Hellström. Dä vill jag fråga jordbruksministern: Kommer Norrlandsstödet fortsättningsvis atl utökas? Kommer jordbruksministern atl föreslå förändringar av slödomrädesgrän-

serna? Vilka åtgärder planerar statsrådet att vidta när tväprissystemet för mjölkproduktionen avskaffas, för att säkra produktionsvolymen av mjölk i norra Sverige? Hur ställer sig jordbruksministern till etl förslag om produk-tionsbaserat statarstöd för att underlätta generationsväxling och nyetablering inom lantbruket i norra Sverige?

De här frågorna är av vital betydelse för att ett aktivt jordbruk skall kunna utvecklas och leva vidare i skogslänen. Bönderna i skogslänen är enligt min mening beredda atl la sitt ansvar för atl utveckla jordbruksnäringen. Jag kan peka på hur man t.ex. i Värmland, i Omställning 90, under förra året lade dubbelt sä stor areal i träda som de planerade 8 000 hektaren. I skogslänen har vi också genomfört ett jordbruk i ekologisk balans. Det är något som eftersträvas i hela landet.

Vi som bor i skogslänen ser hur skogen kryper allt längre ner i dalgångarna och förmörkar landskapsbilden. Det öppna och varierade landskapet minskar till ytan. Vi som bor i skogslänen vill ha etl lönsamt jordbruk som producerar bra mat, som ger förutsättningar för människor att bo på landsbygden, vilket ger etl befolkningsunderlag för service av olika slag. Vi vill ha ett landskap där ögat och själen stimuleras av växlande bilder, av åker och äng, av bebyggelse, av sjö och skog.

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om livsmedelsproduktionen

Anf. 59 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr talman! Först vill jag säga alt Krislina Svenssons senaste frågor ligger litet utanför själva interpellationen, som inte log upp dem specifiki, även om frågan om måluppfyllelsen ställdes rent allmänt.

Pä de specifika frågorna om Norrlandsjordbruksstödel är mitt svar att milt departement just i dessa dagar skriver på en proposition om jordbrukspris-stödet i Norrland. Det är en översikt som skall göras vart tredje är. Vi har nyss fält in jordbruksnämndens bedömningar och remissyttrandena över dem. Kristina Svensson får alltså svar pä sina frågor när vi lämnar vär proposition, vilket blir i slulel av den här månaden. Regeringen arbetar just med propositionen.

Låt mig .säga att det naturligtvis är mycket viktigt ur regionalpolitisk synpunkt att vi gör vad vi kan för att minska den negativa utvecklingen i Norrland. Nu skall man inte framställa nägol som enbart negativt. Det vore direkt fel. Det finns förutsättningar i hela Norrland för produktion som vi tyvärr saknar söderut, nämligen livsmedel som uppfyller just nägra av de krav som Ingegerd Sahlström nämnde. Del är mat som innehåller mindre av bekämpningsmedel, mindre av giftämnen över huvud taget än vad som är fallet söderut, där man använder mer bekämpningsmedel och liknande. Del finns solperioder som gör all produktionen i delar av Norrland kan vara minsl lika attraktiv som den söderut. Ser man de olika måtten för åkerareal, brukningsenheter och produktionsnivå sammantaget för slättbygder, mellanbygder, skogsbygder och Norrland är det ändå ingen avgörande skillnad. Del förekommer en minskning, men Norrland skiljer inle ut sig dramatiskt från de andra delarna av landet. Delta får vi nalurligtvis återkomma till när regeringen lägger fram sin proposition.

Till Ingegerd Sahlström vill jag säga att det inte står i svaret öch att det förvisso inte var min avsikt alt säga atl kvinnornas inträde pä arbetsmarkna-

PrOt. 1988/89:89 den, med den alll högre förvärvsfrekvensen, har ökat matpriserna. Däremot
4 april 1989 står det alldeles korrekt i svaret - som svar pä frågan om hur del är med

Om livsmedelsproduktionen

jordbrukets andel av de totala matpriserna - att jordbrukets andel av de totala matpriserna har sjunkii relativt sett under 70- och 80-talen. Ett skäl lill att förädlingsdelen av matkronan i dag är tyngre än den var på 60-talet är just den ökade förvärvsfrekvensen i samhället. Vi äter mer förädlad mal i dag, som vi köper i butik, än vi gjorde tidigare. Därför tar naturliglvis förädlingsleden en större del i dag än de gjorde förr. Det är oslridigl. Det är alltså bara andelen av matkronan som jag talar om i det svar som jag har avgivit här i riksdagen.

Jag tycker all de fakiorer som Ingegerd Sahlström nämner som de hon tycker är de vikliga när man skall definiera livsmedelskvalilel är ulmärkta. Del är ocksä ungefär de fakiorer som jag brukar framhålla när jag möter handeln i olika sammanhang. Jag kan ocksä lägga till att det skall finnas valfrihet. Det nämndes av någon av talarna att del inte är bra om barn får växa upp och tro atl det bara finns två sorlers äpplen. Jag tror att del var Maj-Inger Klingvall som nämnde det. Det är inte heller bra om barn tror atl del bara finns tvä sorters potatis, en kokpotatis och en hakpotalis. Men lyvärr är urvalet i mänga affärer sä begränsat att detta är vad man ser. Jag vill alllsä till den uppräkning av vikliga fakiorer som Ingegerd Sahlström gjorde också lägga elt utbud som ger valfrihel, atl konsumenten har möjlighet att välja även i affären.

Just frågorna om all alternativt odlad mal skall finnas med i valfriheten tillhör del som överläggningarna med handeln i högsta grad har handlat om. Tyvärr har denna fräga inneburit nägot av ett moment 22. Mänga bönder säger: Jag skulle vilja bli alternaiivodlare, men jag törs inle lila på all jag verkligen fär mina varor sälda, all de slora kedjorna bryr sig om mig. När jag lalar rned ICA, KF eller DAGAB säger de all de är beredda alt med sina stora, effektiva distributionsapparater ta hand om den lille lokale producenten, fä fram hans eller hennes produkter lill de stora kedjorna och snabbköpen, under förutsättning atl det finns leveranstrygghet och förstås kvalitet. Vi säljer allt vi kan, säger de. vi fär inle fillräckligt myckel. Del finns klarl ulllalal av kedjorna atl de är beredda atl la emot mer varor. Samtidigt finns det många odlare som säger atl de inte törs gä över till alternativ odling, eftersom de inte vet om del verkligen finns nägon som kommer att ta hand om deras varor. Det är mycket tråkigt att dessa två led inte möts. Jag har sett som en av mina uppgifler i överläggningarna med handeln alt försöka bidra till att gifta samman de stora kedjorna och deras mycket effektiva distributionsapparater - som tyvärr inte har använts så mycket - med de smä producenterna. Vi har diskuterat hur man bäst skall fä fram de små producenternas produkter lill de stora marknaderna. Det har de stora kedjorna utfäst sig all klara. Det skall bli spännande alt nästa vecka, när jag möter handeln, se hur den redovisningen ser ut som de har ästadkoininil del här året.

Maj-Inger Klingvall sade atl del inte är lätt för den ensamma mamman att
tränga igenom snårskogen, eller hur nu uttrycket löd. Del är tyvärr inte bara
den ensamma mamman som har problem .utan även OECD anser all Sverige
72 har snårigare bestämmelser än mänga andra länder.

Jag beklagar all jag pä grund av något tekniskt fel i min indikator har överskridit tiden och ber all få återkomma i en senare replik.

Anf. 60 KRISTINA SVENSSON (s):

Herr talman! Jag anknöt till elt av mälen för jordbrukspolitiken, del regionalpolifiska mälel. Vi är överens om all del inle uppfylls. Svaren kommer alllsä sä småningom, och del ser jag fram emol.

Jag lycker också alt del är en intressant principiell diskussion som pägär just nu när det gäller jordbruksnäringen i skogslänen och som man bör lyfta fram i detta sammanhang. Det finns de som hävdar atl man skall betrakta näringen som en faktor som skapar sysselsätttning och häller kvar människor pä landsbygden. Sedan finns det de som hävdar jordbruksnäringen som producent av livsmedel, av bra livsmedel. För min del vill jag att produktionen i sig skall ha företräde framför sysselsättningsaspekten, bl.a. av det skälet att man i skogslänen redan i dag har genomfört den omställning som vi talar om all jordbruket i stort stär inför, alltså från industrijordbruk och frän storskalighet till ell jordbruk i ekologisk balans. Alt jag lar upp dessa två sidor av näringen beror pä all del ibland hävdas alt etl allmänt regionalt politiskt slöd skulle kunna ersätta Norrlandsslödel. Det tror jag vore mycket olyckligt. Del vore fel all vi i riksdagen dä skulle avhända oss möjligheten att styra.

En jordbruksproduktion som ger oss färska livsmedel av hög kvalitet är en tillgång inte bara för de människor som bor i skogslänen och konsumerar dessa livsmedel ulan ocksä för många fler människor. Pä sikl tror jag atl efterfrågan på mat som är producerad på ett bra sätt, på det sätt som nu tillämpas i skogslänen, där vi har exempel pä alternativt odlad produktion osv., kommer all öka bäde inom landet och utom landet.

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om livsmedelsproduktionen

Anf. 61 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):

Herr lalman! Jag vill bara säga all jag är myckel nöjd med atl höra atl man nu kommer all ta etl initiativ när det gäller samarbetet mellan de stora livsmedelskedjorna och producenterna. Del mäsle innebära, om resultatet blir positivt, ett närmande mellan dessa led och att vi som är konsumenter fär en bättre produkt. Vi kommer ocksä frän de långa transporter som i dag fördyrar maten för oss. Vi fär dessutom etl ytterligare plus, nämligen det att kunden direkt vet vem som har producerat den vara som han eller hon köper. Jag frågade vad jordbruksminislern hade för definition pä livsmedelskvalilel, och jag är nu sä gott som övertygad om att egenskaper som smak, doft och färskhet kommer med i fortsättningen. Del är jag lacksam för.

Anf. 62 MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Herr lalman! Del kändes bra alt jordbruksminislern nappade på mitt exempel om äpplena. Jag kan komplettera exemplet med potatisen. Det finns tre sorters potatis för barnen. Pommes frites är den tredje sorlen. Jag tycker all dessa exempel är rätt talande för det bristande utbud som jag var inne pä i mitt inlägg och som även jordbruksministern har med i sitt inlerpellaiionssvar.

Jag beklagar all jordbruksminislern inle hann kommentera min fräga om

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om livsmedelsproduktionen

de nya medlen i jordbrukspolitiken. Jag skall försöka konkretisera min fräga genom att ta upp det som har belysts i ESO-rapporlen Allernaiiv i jordbrukspolifiken. Där föreslås nämligen alt prisslödel sänks och alt en del av detta får betalas i form av elt direkt stöd till jordbrukarna. Dä undrar jag om jordbruksministern tror att ett neutralt brukarstöd kan leda till all de nya mälen för jordbrukspolitiken uppfylls, eller om det möjligen är på det sättet alt produktionen behöver styras för alt vi skall få bättre kvalitet på maten, miljövänliga brukningsmetoder och etl jordbruk i hela landet.

Anf. 63 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr talman! Lål mig säga först fill Krislina Svensson alt när det gäller de problem som finns i Norrlandsjordbrukel - om vi nu häller oss till problemen och inte som jag gjorde i mitt tidigare inlägg ocksä pekar pä de myckel positiva förutsättningarna i vissa avseenden för en del av Norrlandsjordbruken när det gäller just matkvalileten - så vill jag inte föregripa den diskussion som skall föras i arbetsgruppen och inte heller den proposition som vi arbetar med, men jag är inte säker på all man kan renodla problematiken pä del sätt som Kristina Svensson menade, om jag förstod henne rätt, och säga all produktionen är det vikliga och att vi inle skall se lill regionalpolitiken. Jag tror atl de problem som innebär att unga människor inte lar över sina föräldrars gärdar eller all jordbruken i hela byar läggs ner, så alt man lill slut kanske fär elt utägande så atl säga, ofta sammanhänger med sociala faktorer. Del är svårt atl vara mjölkbonde, om man är ensam i byn och del inle finns hjälp pä nägol sätt. Man har barn och kanske önskar semester, man vill vara ledig på somrarna som man är i andra barnfamiljer. Kanske maken eller makan har ett annat yrke nägon annanslans. Del finns ell socialt tryck på många bönder, som i dag är häri bundna hela ärel. Det trycket finns på mänga häll, men del är kanske extra starkt om man är ensam producent i byn, om avbylarsyslemel inle fungerar osv. Dä tror jag all man mäsle se lösningar ocksä i relation lill sysselsättningen i bygden, möjligheten alt ha ett nätverk av människor som kan hjälpa varandra. Jag tror faktiskt atl det är svart all renodla produktionsmålet så hårt, när vi lalar om alt försöka lösa problem med nedläggning och med att unga människor kanske inte vill ta över sina föräldrars gårdar i glesbygden i Norrland. Men del kanske inte var det som Kristina Svensson menade. Jag tror emellertid inle alt man kan göra en sädan renodling.

När del gäller frågan om de tänkbara medlen vill jag av naturliga skäl inte föregripa - och kan det inle heller - den arbetsgrupp som sä vitt jag vel ännu inte har kommit in på medelsdiskussionen. Den parlamentariska gruppen befinner sig ännu i diskussionen om mälpreciseringar och annal. Men del har konstaterats av den nordiska utredningen om jordbruket i Norden över huvud tagel alt man räknar med alt jordbruksprisstödet i Sverige har sä stora avbränningar att högst hälften när bonden. Frågan gäller alllsä hur man kan utveckla medel som mer direkt när bonden. 1 debatten har dä närnnls olika former av inkomstslöd. Maj-Inger Klingvall var själv inne pä det. Det finns förslag om arealersättningar. Del finns förslag om brukarslöd som är neulrali mellan produkter men däremot inte neutralt i produktionen utan kan öka med produktionen. Det finns förslag om olika typer av ersättningar av annal

slag med regionalpolitiskt anknytning, med miljöpolitisk anknytning. Det finns förslag om konlraktsodlingar och olika former för sådana. Jag vel att det inom EG förekommer diskussioner om inkomslförsäkringar och annat. Jag utgår ifrån att arbetsgruppen kommer atl se på en lång rad av olika typer av medel. Det går alltså inle för mig all i dag svara på vad arbetsgruppen kommer fram till. Den beräknas bli klar med sitt arbete i september. Det är tänkt att det skall bli en lång, ordentlig remisstid, och regeringen lägger sedan fram en proposition på grundval av del förslaget om ungefär ett år räknat frän nu.

När det sedan är fråga om nackdelar och fördelar med de interna regleringarna och vad som händer om man minskar deras omfattning eller om man avskaffar dem, sä vill jag säga atl kvoter ju har den nackdelen alt man fär en kapitalisering. Del läggs in värden i marken som gör del svårt för nytillkommande atl la över, som över huvud tagel gör det svårt för den som är ny och utanför kvolsystemel alt komma in i del. Det låser en kanske stel struktur och försvårar nyföretagande, försvårar för unga bönder. Avsättningsgarantier är ju en annan ganska vanlig form bäde i vårt land och i andra länder. Det handlar då om att bonden garanteras ett visst pris, oberoende av om del finns någon som vill köpa produkterna eller inte. Del leder, som vi vet, till en överskotlssubventionering, som i sin lur urgröper böndernas inkomster, osv. Men det är inte bara det att den urgröper böndernas inkomster, vilket är illa nog - den här typen av avsättningsgaranlier fjärmar också producenten från konsumenten. Det är ändå viktigt att det finns en marknadssignal, att konsumentens efterfrågan når fram fill producenten och inte suddas ut av den typen av intern reglering.

Gemensamt för de interna marknadsregleringarna är att etl av deras syften är alt höja priset extra utöver det som gränsskyddet åstadkommer. Där är vi dä tillbaka lill den diskussion som interpellanterna här log upp, nämligen matprisernas negativa effekter.

Skall man se till de negativa effekterna av att avskaffa eller förenkla, som vi har sagt, interna marknadsregleringar, är det självfallet alt bonden har anpassal sig till en reglering, och här som vid all omställning, är det viktigt hur vi kan föra in nya medel, sä att det inle blir fill skada för den enskilda personen.

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Om livsmedelsproduktionen

Tredje vice talmannen anmälde all Kristina Svensson och Ingegerd Sahlström anhållit att till protokollet få antecknat alt de inte ägde rätt till ytterligare inlägg.

Överläggningen var härmed avslutad.

9 8 Föredrogs och hänvisades

Propositionerna

1988/89:48 till trafikutskottet

1988/89:76 till lagutskottet

1988/89:92 fill näringsulskottet

1988/89:101 lill trafikutskottet

Prot. 1988/89:89 1988/89:115 till försvarsutskottet
4 april 1989 1988/89:116 till jordbruksutskottet

1988/89:119 lill konstitutionsutskottet 1988/89:123 till socialutskottet 1988/89:126 och 127 till skatteutskottet 1988/89:128 lill jordbruksutskottet 1988/89:130 ull socialutskottet 1988/89:131 till konstitutionsutskottet 1988/89:133 lill näringsulskottet 1988/89:134 lill trafikutskottet 1988/89:135 till skatteutskottet 1988/89:136 lill näringsulskottet 1988/89:137 lill skalteutskottel 1988/89:138 fill socialutskottet 1988/89:139 till bostadsutskottet Skrivelsen 1988/89:82 lill socialförsäkringsutskotlet

10 8 Föredrogs och hänvisades

Förslag

1988/89:24 till konstilutionsulskottet

118 Föredrogs och hänvisades

Motionerna

1988/89:Sf27 och Sf28 till socialförsäkringsutskoltet

12 § Föredrogs men bordlades äter Finansutskottets betänkanden 1988/89:FiU 14-FiU 19 Skatteutskottels betänkanden 1988/89:SkU22 och SkU23 Försvarsulskoltets betänkande 1988/89:FöU12 Utbildningsutskottets betänkande 1988/89:UbU9 Näringsutskottels belänkande 1988/89:NU16 Arbetsmarknadsutskottets betänkanden 1988/89:AUll och AU12

13 8 Anmäldes och bordlades

Motionerna

med anledning av prop. 1988/89:114 om allmänna helgdagar

1988/89:K12 av Gunhild Bolander (c)

1988/89:K13 av Anders Björck m.fl. (m)

1988/89:K14 av Anna Wohlin-Andersson (c)

med anledning av prop. 1988/89:120 om dubbelbeskattningsavtal mellan
Sverige och Thailand
76 1988/89:Sk46 av Bo Lundgren m.fl. (m)

14 8 Anmäldes och bordlades Prot. 1988/89:89

Konsfitulionsulskollels belänkande 4 april 1989

1988/89:KU25 Vissa sekretessfrågor rörande skyddet för enskilds personliga ,,..,.

" , ro Meddelande om inter-

förhållanden m.m. „ .

pellation

Skalleulskollels belänkande 1988/89:SkU21 Sjöfarisbeskattning

Justitieutskottets betänkanden 1988/89:JuU13 Förverkande vid skadegörelse

1988/89:JuU16 Underrättelseskyldighet m.m. när utlänningar är berövade friheten

Lagutskolleis belänkanden

1988/89:LU22 Äktenskapsrättsliga frågor

1988/89:LU23 Skadeståndsansvaret vid kärnkraftsolyckor

1988/89:LU24 Inteckning av bostadsrätt

1988/89:LU25 Vissa skadesländsfrågor

1988/89:LU26 Fotografers rättigheter

Kulturutskottets betänkanden 1988/89:KrU13 Anslag till idrott 1988/89:KrU14 Anslag till turism och rekreation

Trafikutskottets betänkanden

]988/89:TUll Transportrådet, transportstöd m.m.

1988/89:TU12 Sjöfart

1988/89:TU13 Trafiksäkerhet

1988/89:TU14 Transportforskning

15 8 Meddelande om interpellation

Meddelades alt följande interpellation framställts

den 4 april

1988/89:186 av Annika Åhnberg (vpk) till miljö- och energiministern om skärpta miljökrav på färjetrafik:

Vårt land förbinds med grannländerna bl.a. genom en omfattande färjetrafik. Färjorna släpper ut avgaser i luften och kyl- och avloppsvatten i haven.

Avgaserna innehåller en mängd ämnen, koldioxid, svaveldioxid, kolväten, tungmetaller och stoft, varav många bidrar lill alt skapa allvarliga miljöproblem. En hel del av dessa utsläpp kan undvikas om hårdare krav ställs pä färjetrafiken, t.ex. när del gäller tillåten svavelhalt i oljan.

För att bekämpa mussellarver och andra organismer som sätter sig i och -jj

Prot. 1988/89:89 täpper till kylvattenledningar och värmeväxlare används starka miljögifier.
4 april 1989 Dessa innebär en fara för ekosystemen i haven.

; För enskilda kommuner är det myckel svårt all hanlera dessa problem.

° Olika regler i olika kommuner kan leda till att färjeföretagen spelar ut kommunerna mot varandra. Därför är det nödvändigt att restriktionerna blir lika för alla inblandade parter.

Del behövs alltså en skärpning av lagstiftningen. Våra hav är svårt förorenade. Det behövs snabba förbättringar. Jag vill därför fråga miljö- och energiministern:

Vad tänker regeringen göra för alt minska färjelrafikens ulsläpp i luft och vatten?

16 8 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 4 aphl

1988/89:554 av Hugo Hegeland (m) lill kommunikationsministern om åtgärder för atl förhindra oljekatastrofer till havs:

För varje dag som går ökar riskerna för att fler oljekatastrofer likt den i Alaska inträffar. Hundratals skrotfärdiga oljetankrar trafikerar nämligen världshaven. Inlernalionella regler och kontrollorgan saknas. Alla kuststater har dock intresse av alt det blir någon ordning på eländet.

Med anledning härav vill jag ställa följande fråga:

Är regeringen beredd att ta initiativet till en internationell konferens där man eftersträvar en lösning på nämnda högst otillfredsställande situation?

1988/89:555 av Margareta Persson (s) till utbildningsministern om skyldigheten för hyresgäster alt betala kostnaderna för installation av kabel-TV:

En man som inle vill ha kabel-TV kan nu vräkas från sin lägenhet efter ett utslag av högsta domstolen. Mannen har ingen TV och har därför infe betalat den extra avgiften på 30 kr. i månaden som hyresgästerna skall belala för kabel-TV.

En kvinna som inle ville ha kabel-TV vägrade också alt betala avgiften men satte in samma summa på ett konto hos länsstyrelsen. Efter ett utslag i hovrätten fär nu hyresvärden pengarna. Konsumentverket är en instans som är upprörd över de här utfallen.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Bengt Göransson följande:

Kommer statsrådet atl ta initiativ till en lagändring, så att hyresgäster i framtiden inte skall kunna åläggas alt betala för kabel-TV som de inte vill ha?

1988/89:556 av Inger Schörling (mp) till miljö- och energiministern om företagens miljöinvesteringar:

I investeringsfonderna - uppbyggda av företagens vinster - finns över 18 miljarder kronor insatta på riksbanken.

Sedan november 1987 är det möjligt att ta ut pengar till miljöinvesteringar som "väsentligt förbättrar den yttre miljön".

Endast 400 miljoner har betalats ut till miljöinvesteringar under 1988, trots att det sannerligen inte är brist på angelägna investeringsobjekt.

Vad beror det på alt intresset är så svalt, och har det från regeringens sida gjorts något för att få industrin att använda fondpengar till miljöinvesteringar?

Prot. 1988/89:89 4 april 1989

Meddelande om frågor

1988/89:557 av Annika Åhnberg (vpk) till arbetsmarknadsministern om gränsvärden för slyrenhall i lufl:

I en unik undersökning, gjord vid yrkesmedicinska fakulteten i Linköping, har visals all styrenexponering gett upphov lill arbetsskador fastän styrenhalten i luften legat under halva det tillåtna gränsvärdet.

Eftersom fabriken där de undersökta arbetade lades ned, kunde man göra en ny undersökning långt efter det atl exponeringen upphön. Symptomen -bl.a. balansrubbningar, onormal trötthet och huvudvärk-började avta först tre lill sex månader efter del all exponeringen upphört.

Dessa undersökningsresultat är myckel allvariiga och borde redan ha lett till åtgärder i form av skärpta föreskrifter och kraftigt sänkta gränsvärden för styrenhaller i luft.

Jag vill därför fråga arbetsmarknadsministern:

Kommer arbetsmarknadsministern alt la initiativ i syfte atl äsladkomma sänkta gränsvärden för slyrenhaller i lufl?

1988/89:558 av Gudrun Schyman (vpk) till försvarsministern om försvarels kreditkortsavfal med visst oljeföretag:

I Svenska Dagbladet den 30 mars kunde man läsa att del svenska försvaret tecknat ett avtal med Shell, som innebär att försvarets samtliga person- och lastbilar förses med ett kreditkort som gäller hos Shell. Shell är utsatt för internafionella och svenska bojkoltaktioner, eftersom bolaget förser Sydafrika med olja.

- Det här var en upphandling i konkurrens. Shell lämnade del bäsla
anbudet, uppger man på försvarets materielverk.

Samma dag kunde man pä s. 3 i Aftonbladet läsa i en artikel signerad av Sveriges statsminister:

- Vi ska fortsätta atl verka för sanktioner mot Sydafrika. Del gäller FN-sanktioner, som är mest effektiva. Men det gäller också all försöka fä många andra länder att göra som vi och på egen hand förbjuda all handel med Sydafrika.

- Vi ska driva en aktiv Sydafrikapolitik ända tills apartheid undanröjts. Strider inte FMV:s agerande mot riksdagens beslut att förbjuda all handel med Sydafrika?

Prot. 1988/89:89 Min ftåga är:

4 april 1989

----------------------- Ar försvarsmrnistern beredd atl vidta några åtgärder för all upphäva

Meddelande om frågor FMV:s beslut?

1988/89:559 av Jan Strömdahl (vpk) till justitieministern om skyldigheten för hyresgäster all betala kostnaderna för installation av kabel-TV:

På senare tid har elt stort antal fall behandlats där enskilda hyresgäster och bostadsrättsinnehavare velat slippa kostnad för och installation av ledning för mottagning av satellilsända TV-program.

I en dom har högsta domstolen slagit fast alt hyresgäst som vägrat betala kabel-TV-tillägg kan vräkas. När det gäller telefoninstallalion - en erkänd nyttighet - avgör varje hyresgäst/bosladsrätlsinnehavare om anslutning och abonnemang. Ingen kan vräkas för att man vill slippa telefon eller vägrar betala telefonräkningen.

Jag vill därför fräga justitieministern:

Är justitieministern beredd atl föreslå sädana lagändringar alt kabel-TV-installalion jämställs med telefoninstallation vad gäller hyreslag/boslads-rältslagstiflning och individuell anslutning?

1988/89:560 av Maria Leissner (fp) till statsrådet Maj-Lis Lööw om vissa åtgärder för att minska antalet asylsökande till Arlanda:

Av uttalanden som Arlandapolisen gjort i massmedia framgår att polisen kontaktar flygbolag för att tillhälla dessa all sluta transportera asylsökande till Arlanda. Eftersom detta förfarande inle synes vara förenligt med Genévekonventionen och de svenska riktlinjerna för flyktingpolitiken, vill jag fräga invandrarministern om det påtalade förfaringssättet föranleder regeringen att vidta några åtgärder.

1988/89:561 av Siw Persson (fp) till miljö- och energiministern om den planerade utbyggnaden av kraftstationen Klippen i Umeälven:

Regeringen har sagl ja till Vallenfalls omstridda utbyggnad av kraftstationen Klippen i Umeälven. Därmed går regeringen emol bl.a. naturvårdsverket och Älvräddarna som bestämt motsatt sig kraftverksbygget.

En utbyggnad av kraftstationen Klippen får svåra konsekvenser för naturen, och fisket och deltalandskapet nere i Hemavan påverkas negativt. Folkpartiet har kraftigt protesterat mol Klippenprojektef. Folkpartiregeringen sade 1979 av miljöskäl nej till utbyggnad av Klippen.

Nu vill jag fråga miljöminister Birgifta Dahl:

Vilka miljöpolitiska överväganden ligger bakom regeringens beslut atl säga ja till utbyggnad av Klippen?

1988/89:562 av Marianne Andersson (c) lill utbildningsministern om fördelningen av resurser mellan gamla och nya folkhögskolor:

Efiersom de nya folkhögskolor som efler riksdagsbeslut startats de senaste åren inle tilldelals egna nya resurser, måste de "gamla" folkhögskolorna dela

Meddelande om frågor

med sig av sina elevveckor för alt de nya skall komma upp till en rimlig nivå Prot. 1988/89:89 pä 4 000 elevveckor. Del mest orimliga i delta syslem är all även de "gamla", 4 april 1989 l.ex. Dalslands folkhögskola, som inte når upp till 4 000 elevveckor, fär avstå ytterligare för att de nya skall nå rekommenderad nivä.

Är det rimligt atl gamla folkhögskolor med färre elevveckor än 4 000 skall avstä ytterligare för alt de nya skall nå upp till 4 000 elevveckor? Om inte, skall de undantas från nedskärningen?

1988/89:563 av Karl-Gösta Svenson (m) till industriministern om Karlskronavarvet:

I en frågedebatt med undertecknad uttalade industriministern att Celsius styrelse inte skulle fatta något bindande beslut angående Karlskronavarvet vid sitt sammanträde den 28-29 mars.

Styrelsen för Celsius fattade emellertid vid delta sammanträde avgörande beslut angående Karlskronavarvets framtid. Industriministern har i anslutning till delta beslut uttalat att det av Celsius styrelse fattade beslutet är ett bra beslut.

Del är märkligt alt industriministern förmedlar dubbla budskap. Det är ocksä märkligt atl industriministern på detta sätt inte tar sitt och regeringens ägaransvar, utan låter styrelsen för Celsius avgöra denna vikliga fråga som är så intimt förknippad med vår försvarspolitik.

Vilka åtgärder avser regeringen alt, som företrädare för staten i egenskap av ägare till Celsius, vidta med anledning av Celsius beslut den 29 mars?

17 8 Kammaren åtskildes kl. 19.04. In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Gunborg Apelgren