Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1988/89:87

Torsdagen den 23 mars

Kl. 13.00

§ Justerades protokollet för den 15 rnars.

1 § Återkallelse av motion

Talmannen meddelade atl Göthe Knutson m.fl. i skrivelse den 22 mars älerkallat den av dem väckta mofionen 1988/89:Sk381 Beräkningen av bilförmån för företagare.

Talmannen anmälde att han hade avskrivit denna motion.

Skrivelsen lades lill handlingarna.

3 8 Pä grund av atl konslituiionsutskottets offentliga utfrågning av staismi-nisler Ingvar Carlsson lagit längre lid i anspråk än beräknat beslöt kammaren kl. 13.02, pä förslag av talmannen, att ajournera förhandlingarna till kl. 13.30.

4 § Förhandlingarna återupptogs kl. 13.30.

5 8 Svar på frågorna 1988/89:501, 504, 505, 506 och 536 samt interpellationerna 1988/89:163 och 165 om Sverige, EG och EFTA

Anf. 1 Statsminister INGVAR CARLSSON:

Herr talman! Per Gahrlon har ställt etl anlal frågor lill mig orn innebörden av en ramöverenskommelse med EG. om EG som valfråga 1991, orn EG-anpassningen och svensk energipolitik och om tillgången till vissa handlingar inom regeringskansliet rörande EG. Birger Schlaug har frågat om innebörden av elt uttalande av mig i TV:s nyhetsprogram "■Aktuelll" om en svensk anpassning till EG. Lennart Pettersson har interpellerat om EFTA-ländernas Oslomöte. Jens Eriksson har framlagt en interpellafion om EFTA-överenskommelsen om handel med fisk. Jag besvarar dessa frågor och interpellationer i ett sammanhang.

Jag vill först påminna om alt riksdagen för etl knappt är sedan med bred majoritet beslöl alt inorn ramen för ell brett västeuropeiskt samarbete arbeta

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Om Sverige, EG och EFTA

för omfattande, nära och varaktiga förbindelser med EG:s olika inslilutioner pä alla områden utanför utrikes- och säkerhetspolitiken.

1 Luxemburgdeklarationen från 1984 lades grunden för ett utvidgat samarbete mellan EG:s och EFTA:s medlemsländer. Del yttersta mälet var alt skapa elt dynamiskt europeiskt ekonomiskt samarbelsomräde - förkortal EES-som omfattar hela Västeuropa. EFTA-ländernas möte i Oslo skapade förutsättningar för ett ytterligare fördjupat samarbete.

Således är Oslodeklarationen ell viktigt steg framåt, i den riklning riksdagen förordat. Jag vill här särskilt betona följande punkter i deklara-lionstexten:

- EFTA-länderna ger elt klart stöd till kommissionspresidenten Delors initiativ. EFTA förordar således det mer långtgående av hans två alternativ, dvs. en mycket bred och mer fast strukturerad relation med gemensam beslutsordning och gemensamma institutioner.

- EFTA-länderna är överens om all mälel för förhandlingarna med EG är största möjliga medverkan i den interna marknadens s.k. fyra friheter.

- Vidare belönas betydelsen, i ett vidare allmänpolitiskt perspektiv, av ett utökat samarbete med forskning, utbildning, miljöskydd, samt pä det ekonomiska och monetära området.

- Inlegralionsarbetets sociala dimension framhålls särskilt.

- EFTA-länderna klargör sin principiella syn pä samarbetets uppläggning i Västeuropa. Viklen av en balans mellan rättigheter och skyldigheter understryks särskilt. Samråd, ömsesidigt erkännande av likvärdig lagstiftning och gemensamt fattade beslut lyfts fram som särskilt vikliga uppgifler.

- EFTA-länderna förklarar sig beredda att skapa en ordning för rättslig övervakning och tillämpning av gjorda åtaganden.

1 deklarationen slås fast alt EFTA är den huvudsakliga förhandlingsplatlfor-men. Vidare framhålls all EFTA-regeringarna avser all stärka EFTA:s beslutsprocess och kollektiva förhandlingskapacitet.

För min del hälsar jag med tillfredsställelse atl EFTA-länderna gemensamt lagl fast denna ambitiösa plattform för del fortsatta arbetet.

EFTA-ländernas krav i höstas pä en breddning av Luxemburgprocessen bidrog till atl utlösa Delors initiativ. Genom Oslodeklarationen har EG nu fåll ell klart och posilivl svar. Dialogen är därmed i gäng. Vid det ministermöte sorn hölls sä sent som i måndags beslöl EFTA-länderna och EG gemensamt att inleda samtal om del framtida sarnarbelets omfattning och struktur. Etl nytt minislermöte planeras till hösten. Därmed bekräftades att dialogen mellan de båda ländergrupperna nu går in i en ny och intensivare fas.

Ell annal element i Oslodeklaralionen är all EFTA-länderna uttalar sig för en liberalisering av sin handel med fisk och andra marina produkter. I del sammanhanget vill jag påminna om alt det redan i EFTAS:s stadgar släs fast att man skall verka för en utveckling av denna handel. Det är föresiåeligt att Island, med sitt slora exportberoende av fisk och fiskprodukler. nu vill se resultat i della avseende. Ocksä EFTA:s parlanientarikerkoininilté har enhälligt gett uttryck för denna uppfattning.

Vid Oslomölel, liksom fidigare, har Sverige besläml hävdat alt en Prot. 1988/89:87

förutsättning för frihandel inom EFTA med fisk är all det råder likartade 23 mars 1989

konkurrensförhålianden inom fiskerinäringarna. Frågan om statsstöd till 'Z I '. ~7~ ~

Om Sverige, EG och fisket liksom andra konkurrensregler, exempelvis transilenng och rnark- cpxA

nadsföring av fisk, kommer nu att behandlas vidare i EFTA:s särskilda

stalssekreterargrupp om fiskeliberalisering. För svensk del gäller vidare -

vilkel inte framgår av Oslodeklaralionen - att vi vid risk för allvarliga

marknadsstörningar kan införa importrestriktioner fram till den 1 januari

1994. Detta underlättar givetvis branschens anpassning lill den kommande

frihandeln. Jag är mot denna bakgrund övertygad om alt Sverige pä

fiskeomrädel skall kunna konkurrera med de andra EFTA-länderna pä

jämförbara villkor.

En annan sak är alt naturliga förutsättningar och tillgäng lill fiskevatten varierar mellan EFTA-länderna. Därför kan konkurrensförhällandena aldrig bli identiska.

För närvarande pägär en utredning för alt bl.a. utvärdera prisregleringen på fisk. Utredningen skall redan den 1 juli i är redovisa sina resultat. De förslag som läggs fram skall, enligt direktiven, bl.a. främja den samlade fiskerinäringen genom att skapa förutsättningar för rationalisering av yrkesfisket och fiskberedningsindustrin, främja avsättningen av svenskfång-ad fisk och marina produkter bäde pä den inhemska marknaden och pä exportmarknaden, samt öka förutsättningarna för ell bättre utnyttjande av svenska fiskekvoter.

Härmed fär vi en samlad bedömning av vilka åtgärder som krävs för atl förbättra förutsättningarna för det svenska yrkesfisket. Regeringen kommer även fortsättningsvis att slå vakt om denna näring. Del gäller givetvis även i samband med inlernationella överenskommelser.

Vad gäller Per Gahrtons fräga om EG-anpassningen och svensk energipolitik vill jag framhålla att energifrågorna hitintills inte stått pä dagordningen för EFTA/EG-samarbetet. Del är inte heller elt ämne som berörs i Oslodeklaralionen. Energifrågornas vikl inorn EG förväntas öka under 1989, men i de förslag som ryms i EG:s vitbok om den inre marknaden och de s.k. fyra friheterna finns inget direktiv som berör energipolitiken. Jag vill påminna Per Gahrlon om att fem av EG :s tolv medlemsstater vall att inte ha kärnkraft, nägot som inte ifrågasätts av EG-kommissionen eller andra EG-länder.

Samtidigt vill jag erinra om all riksdagen uttalade sig för ell breddat och fördjupat samarbete med EG på alla samhällsområden så längt det är förenligt med neulraliletspolitiken.

Jag vill därför inle utesluta att elt samarbete med EG kommer att inledas ocksä pä energiområdet. Men detta betyder inle att Sverige av denna anledning skulle frångå beslutet om en kärnkraftsavveckling, fattat av riksdagen.

Birger Schlaug har i sin fråga hänvisat lill elt uttalande av mig i etl av TV:s
nyhetsprogram. När jag där sade all det var en fräga om all "ge och la"
syfiade jag pä diskussionerna om den slutliga utformningen av Oslodeklara
lionen. Jag svarade pä en fråga om varför inte ordet "lullunion" uttryckligen
förekommer i texten. 5

Prot. 1988/89:87 Till detia vill jag foga kommentaren atl del i en förhandling alltid gäller atl

23 mars 1989 finna en kompromiss. Vi är inle inriktade pä all "plocka russinen ur kakan".

Om Sverige. EG och EFTA

Men, och del vill jag belöna, det innebär inle atl vi behöver göra avkall pä värderingar som är centrala för oss. Social nedrustning, en försämrad yllre miljö eller arbetsmiljö, ell sämre konsumentskydd, en urholkad arbetsrätt eller eftergifter pä jämställdhelsområdel är pris som vi inle är beredda alt belala i förhandlingarna.

Mälet för den harmonisering som pågår inom EG är för övrigt i de flesta fall en anpassning till högre skyddsnormer, där ingel medlemsland skall behöva sänka sin skyddsnivå.

Per Gahrton har frägal om rätten för riksdagsledamöter att fä ta del av handlingar hos regeringskansliel som rör EG. Som tidigare framhållits vid flera tillfällen pägär ell omfattande arbete med inlegrationsfrägorna i elt drygl tjugotal arbetsgrupper, där underlag las fram för regeringens ställningstaganden i olika frågor. Enligt Iryckfrihetsförordningen blir sådant material i allmänhet inte allmänna handlingar. Detta gäller ocksä exempelvis material som en tjänsteman vid någon statlig myndighet, i sin egenskap av ledamol av någon av arbetsgrupperna, tar fram.

Rådel för Europafrågor är knutet lill regeringskansliel. För handlingar som berör rädet gäller således samma regler om offentlighet och sekretess som belräffande andra handlingar inom regeringskansliet. I sammanhanget vill jag ocksä erinra om all regeringen i niånadsskiftel april-maj kommer att presentera en utförlig redogörelse för läget i inlegrationsarbetet. Inför Oslomölel hade jag också överläggningar med partiledarna, som fick la del av etl detaljerat malerial om EFTA/EG-samarbelel.

Beträffande vän fortsatta arbete anser jag. sammanfattningsvis, att den konsolidering av EFTA-samarbelet soni vi beslutade om i Oslo kommer alt underlätta Sveriges strävanden atl fä lill ständ det långtgående samarbete som riksdagen uilalal sig för. Som framhålls i Oslodeklaralionen ulesluts inga valmöjligheter vad belräffar de institufionella formerna för samarbetet.

Således är det naturligl all ocksä en tullunionslösning - bland andra lösningar - diskuteras med EG. Under förutsättning all bl.a. neulralilels-och medinflylandeaspekterna kan tillgodoses kan en tullunion vara en del av ett brett upplagt samarbete. Den närmare utformningen och omfattningen av en eventuell lullunion mäsle ocksä preciseras. Således blir del först efter ingående diskussioner med EG möjligt alt ta ställning till denna samarbels-form.

Diskussionerna mellan EFTA-länderna och EG är en del av en pågående process. Det är i dag för tidigt all uttala sig om slutresullatel. Med beaktande av våra förbehåll belräffande utrikes- och säkerhetspolitiken har vi valt atl förutsättningslöst undersöka vilken grad av och vilka former för del västeuropeiska integrationsarbetet som för Sveriges del är mest ändamålsenliga. De förslag till lösningar vi frän regeringens sida kommer fram lill kommer all föreläggas riksdagen för debatt och beslut i sedvanlig demokratisk ordning.

Bakgrunden till mitt uttalande om alt jag hoppas kunna undvika att EG-frägan blir elt huvudtema i nästa valrörelse är följande: Regeringen har riksdagens uppdrag all verka för ell närmare samarbete med EG. Jag ser

med stor tillförsikt på våra möjligheter atl inom de närmaste åren nå goda Prot. 1988/89:87

resultat i delta avseende. Ingen har någonting att vinna på en uppslitande 23 mars 1989

partipolitisk strid som rör den för landet sä centrala neulraliietspoliiiken. 7 ~ . ZT 7

Om Sverige, EG och Del är av stort värde för Sverige som nation om det även fortsättningsvis kan ccta

råda bred enighet om riktlinjerna för vårt dellagande i Europasamarbetel.

Anf. 2 PER GAHRTON (mp):

Herr talman! Jag tackar för att statsministern nu äntligen värdigas svara pä frågor om EG här i kammaren. Det är kanske inte bara min och andras ringa personer som har orsakat det ulan mullret frän den egna rörelsen, t.ex. Blommans kärnfulla utbrott i Metallarbetaren: "Var fan är Ingvar Carlsson i EG-deballen?" Del var Blommans uttryckssätt.

Statsministern träder alllsä in på EG-scenen. Det är utmärkt. Men i vilken skepnad kommer han? Är det som demokratisk folkledare, som vill inleda en demokratisk debatt om EG-politiken som en förberedelse för ett demokratiskt avgörande av folkel i val? Knappast, tyvärr. Snarare tycker jag del låter som en auktoritär mästrare som manar till rättning i leden.

Undvik "upprivande partipolitisk strid" om EG! säger han. Demonstrera "bred enighet om riktlinjerna för vårt dellagande i Europa-samarbelel"! heter det.

Vad är detta för auktoritärt språkbruk i en demokrati? Hur kan man, Ingvar Carlsson, kalla öppen demokratisk debatt för "upprivande partipolitisk strid"? Allvarligt talat: Försöker statsministern skrämma oss till tystnad om EG-anpassningens obehagliga sanningar?

Ingvar Carlsson vidhåller alllsä all han vill undvika debatt om EG-frägan inför valet 1991. Och sannerligen - regeringen gör vad den kan för atl omöjliggöra sakdiskussion.

När jag i januari via riksdagens utredningstjänst begärde tillgäng till material från pågående utredningar om de konkreta effekterna av en EG-anpassning, fick jag utförliga promemorior frän livsmedelsverket, naturvårdsverket, kemikalieinspektionen, arbetarskyddsstyrelsen. Det resulterade i en rad riksdagsmotioner och en debattartikel i Dagens Nyheter. När jag i februari försökte fä tillgång till ytterligare malerial av samma slag, tvingades riksdagens ulredningsljänsl rapportera atl "del skrivna malerial som finns inom ISEK" - integrationssekretariatel - "och Beredningsgruppen för Europafrågor samt arbetsgruppernas malerial anses som internt arbetsmaterial och lämnas därför inle ul". Och när jag för elt par veckor sedan vände mig direkt till 35 myndigheter, blev svaret magert. Bara 12 har över huvud laget svarat på hänvändelsen; sammanlagt har jag fått tillgång till en tidskriftsartikel.

När jag här i kammaren har frågat Anita Gradin, Ingela Thalén och Margot Wallström om detta hemlighetsmakeri med EG-fakta, har de hänvisat till formalia. Sten Andersson gav däremot i utrikesdebatten löfle om att vi skulle fä den nödvändiga informationen. Men nu återgår statsministern alltså till formalia och vidhåller alt den sorts material som jag tidigare fick av myndigheterna inte skall lämnas ul.

Då frågar jag för det första: Var det alllsä fel av de myndigheter som

Prot. 1988/89:87 lämnade ul sädana handlingar i januari? Eller har det hänt nägol sedan
23 mars 1989 januari som gör att sädanl material nu har blivit hemligt?

Om Sverige, EG och EFTA

Fördet andra: Jag begär dessa handlingar i min egenskap av riksdagsman. Vad är det som gör att jag dagligen - senast i dag - kan fä sädana här luntor med röda hemligstämplar pä om allt möjligt, om utrikes- och säkerhetspolitik, men alltså inte kan fä läsa l.ex. konsumentverkets utredning om EG-anpassningens negativa effekter för svenskt konsumentskydd?

Herr talman! Jag har också frågat vad slatsministern menar rned att regeringens målsättning är en "heltäckande ramöverenskommelse" med EG. Stalsminislern svarar genom att referera vad som sägas pä nägra punkler i Oslodeklaralionen. Han säger atl EG och EFTA skall skapa en "gemensam beslutsordning och gemensamma institutioner" och "en ordning för rättslig övervakning och tillämpning av gjorda åtaganden".

Då vill jag fråga: Vad betyder "gemensamma institutioner"? Det är väl inle sä, all ni funderar pä någon sorls gemensamt ministerråd när del gäller EFTA och EG?

Vad belyder "en ordning för rättslig övervakning"? Skall Sverige underordnas EG-domstolens jurisdiktion?

Är stalsminislern medveten om att varje överföring av svensk beslutsrätt lill överstatlig organisation, exempelvis EG, enligt grundlagen kräver tvä beslut med mellankommande val (regeringsformen 10 kap., 5 8)?

Hur, Ingvar Carlsson, skall Sverige kunna medverka i en "gemensam beslutsordning" av överstatlig karaktär ulan all det blir en fräga för valrörelsen 1991? Sanningen är väl alt eventuella beslut om en "gemensam beslutsordning", "gemensamma inslilulioner" och "gemensam rättsordning" med EG enligt grundlagen måste underställas folkel i val. Regeringen funderar väl inte på atl försöka kringgå grundlagen för atl forcera en anslutning till EG via EFTA.

Herr lalinan! Vidare har jag frägal om energin. Den saken kommer Birger Schlaug att närmare gä in på. Jag kan bara konstatera alt del är ett sakfel all säga all EG inle rekommenderar kärnkraft. Del är ju vad EG-kornrnissionen har gjort bl.a. när det gäller Danmark.

Statsministern klamrar sig fasl vid fjolårets riksdagsbeslut om EG. Men sedan dess har det varit val. I det valet vann de mest EG-kritiska partierna, och de mest EG-positiva förlorade. Tror verkligen Ingvar Carlsson all del gär alt förföra Sveriges befolkning med hjälp av hemligstämplar och auktorilära sialsministermaningar? Varför inte i stället, Ingvar Carlsson, inbjuda hela folkel till en öppen debatt? Varför inle lyfta på alla lock, öppna alla lyckta dörrar och ge fri tillgäng lill alla fakla om EG-anpassningens konsekvenser?

Varför ställer inle Ingvar Carlsson upp pä Sten Anderssons löflen om glasnost i EG-debatten? Statsministern vill väl inte gå lill hislorien som Sveriges Ligatjov.

Anf. 3 BIRGER SCHLAUG (mp):

Herr lalrnan! Jag vill lacka stalsminislern för svaret och pärninna honörn om atl han i den allmänpolitiska debatten den 1 februari i är sade:

"I västvärlden blomstrar kapitalismen. Men inle för alla. Slora öar av ofärd breder ut sig i framför allt de slora städerna. Arbetslösheten är hög, de

sociala klyftorna ökar och slora stadsdelar förslummas. I vissa länder verkar det som om man inte ens bryr sig om de arbetslösa, de hemlösa, de allra svagaste."

Jag skulle inle kunna beskriva den här räa marknadsliberalismen särskilt mycket bättre än slatsminislern. Men vi skiljer oss ät pä en punkl: Jag inser all man, om man harmoniserar sill samhällsbygge med den typ av samhälle soni Ingvar Carlsson beskriver, naturliglvis också fär acceptera att del för nägot negativt med sig.

Statsministern anser tydligen atl en harmonisering till det som han sä målatide beskriver inte innebär nägon försämring. Ä andra sidan hävdar statsministern i svaret alt en harmonisering innebär ett givande och etl lagande. 1 svaret säger nämligen stalsminislern alt del "alllid gäller att finna en kompromiss". Vidare säger han: "Vi är inle inriktade på atl 'plocka russinen ur kakan"."

Men vad skall vi kompromissa bort? Det är helt riktigt atl vi inte bara kan plocka russinen ur kakan. Vi rnäsle ocksä häva nägra bägare ättika. Men vad är del som är ättikan, Ingvar Carlsson?

Ingvar Carlsson lovar all del inle skall bli någon social nedruslning. Men det är ju en viss skillnad mellan total social nedruslning och försämringar inom vissa områden. Vilka blir försämringarna?

Del finns säkerl ocksä vissa fördelar med en EG-harmonisering -exempelvis sänkt matmoms. Men när skall vi få höra talas om nackdelarna? Vad är del som blir ättikan i det sammanhanget?

Hur kommer det sig atl man inte vill utreda ell alternafiv till den totala EG-anpassning som föreligger? Socialdemokraterna hävdar ju i samband med arbetet i riksdagen atl nägra alternativa utvecklingsvägar inle fär utredas - jag tänker dä bl.a. pä skalleutskottet.

Nägon försämrad arbetsmiljö skall det inte bli enligt Ingvar Carlsson. Men kan dä Ingvar Carlsson lala om för mig hur det kommer sig? Kan Ingvar Carlsson lala om varför Nordiska rädeis ministerråd hell nyligen vägrade all skriva in i den nya arbelsmiljökonvenlionen all nägon försämring av arbetsmiljön inle fär ske som ett led i EG-anpassningen? Varför kunde man inle skriva in delta? Har del möjligen med ättikan alt göra?

Danmark, som ju är medlem i EG, har tvingats plocka bon cancerrnärk-ningen när del gäller l.ex. styren. Jag tog upp detta faktum flera gånger under Nordiska rädeis senaste session. Men inle en enda dansk proiesterade mol min beskrivning av saken. Arbelarskyddsstyrelsen skriver i sin tidning Arbelarskydd all en anpassning lill EG:s regler för arbetsmiljön skulle medföra kraftiga försämringar vid bl.a. hanteringen av lösningsmedel och asbest - del är ungefär vad Danmark har fäti uppleva. Är del här bara fria fantasier. Ingvar Carlsson? Har man i Danmark pä pin kiv försämrat arbetsmiljön när man plockade bort cancerniärkningen? Eller har det här möjliglvis med EG alt göra? Vad är russinen för Danmarks del? Ja. del kanske är en fri marknad för kapitalet. Och vad är del som är ättikan? Ja. del är en sämre arbetsniiljö. eller - om jag nu skall använda mig av Björn Gillbergs språk - fier mord pä arbetsplatserna.

Egentligen lycker jagatl del är fräga orn etl ganska usell byte. Mendet här byiel leder kanske till ökad ekonomisk lillväxl. och det är ju målet för den

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Otn Sverige, EG och EFTA

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Om Sverige, EG och EFTA

ekonomiska politik - modell Kjell-Olof Feldt - som socialdemokraterna vill föra tillsammans med moderaterna och folkpartiet.

Sä till energipolitiken. Här ger slatsminislern elt intressant besked: En harmonisering till EG innebär ocksä elt s.k. samarbete pä energiområdet. Men, säger Ingvar Carlsson, det här innebär nalurligtvis inle all vi skall frångå kärnkraftsavvecklingen. Nej, det hade jag inle ens funderat över. Statsministern har - det är helt klan - faktiskt väckt den björn som sov.

Men det finns ocksä väldigt mycket annal i kärnkraflscykeln. 1 del nummer av Der Spiegel som korn ul den 4 juli 1988 kan man läsa: Efter påtryckningar frän den inlernalionella jordbruks- och kärnkraftslobbyn har EG beslutat all man efter nästa kärnkraflsolycka skall godkänna tio gånger sä hög radioaktivitet i livsmedel som efler Tjernobylolyckan.

Skall vi acceplera det sorn ell led i harmoniseringen och för att inle vara den sorn sätter upp handelshinder? Kan Ingvar Carlsson sitta kvar som statsminister i en regering som accepterar någonfing sådant?

I EG:s vitbok, 80 §, hävdar man att det skall skapas en gemensam nukleär marknad. Innebär det atl vi skall köpa fransk kärnkraftsel l.ex.? Kan Ingvar Carlsson sitta kvar som statsminister i en regering som vill avveckla kärnkraften samtidigt sorn vi importerar fransk kärnkraftsel?

Skall vi ta emot och deponera kärnkraftsavfall från EG:s inre marknad i samband med en harmonisering omkring 1995? Kan Ingvar Carlsson silla kvar som statsminister i en regering som filialer atl vi tar emot kärnkraftsavfall? Vi skall ju själva avveckla kärnkraften.

Jag skulle vilja ha konkreta svar pä de frågor som jag här har ställt.

När jag i gär som hastigast träffade Per Gahrton i en korridor här i huset berättade han alt slatsminislern i elt svar pä en fräga som Per Gahrton ställt hävdade att EG-frägan inte bör komma upp i nästa valrörelse. Jag trodde atl Per Gahrton skämlade. Men han förklarade för mig all han inle gjorde del. Det var alltså allvar. Sveriges slatsminister sade i nådens är 1988 på fulll allvar all en sådan här fräga, som berör hela samhällsutvecklingen, inte bör las upp vid näsla val. Det tycker jag är fullsländigi osannolikt. Vad menar Ingvar Carlsson egentligen med elt sådant uttalande?

Anf. 4 JENS ERIKSSON (m):

Herr talman! Herr statsminister! Jag tackar för svaret pä min interpellation.

Frågan om liberalisering av handeln med fisk har jag med spänning, men inte ulan farhågor, följt de senaste åren. Sveriges fiskares riksförbund har ocksä framfört sina åsikter till jordbruksdepartementet under frågans behandling i statssekreterargruppen.

Delta är för mig och för fiskarkären en fräga av sä stor betydelse att den kan jämföras med EG-avlalel 1972, dä fisket mer eller mindre förlorade sin handel med Europa.

Nu förefaller det som om stalsminislern är pä väg alt göra om eller redan har gjort om bravaden frän 1972. Vad blir det av svenskt fiske om gränserna öppnas pä vid gavel, avgifterna som finansierar värt prisregleringssystem tas bort och länder som Norge och Island får fri tillgäng lill vär marknad? Della sker ulan alt vi äger tillgäng lill den viktigaste konkurrensfaktorn, nämligen

fri lillgäng lill produktiva vallen, som ger möjlighet all fiska mänga olika fiskarter.

Jag funderar pä om statsministern vet vad del handlar om. Fanns del inle någon med i Oslo som var insatt i fiskefrägor och som kunde sufflera statsministern? Del är frågor sorn Sveriges fiskare har räll atl ställa efter Oslomölel.

Statsministern tar upp ett allmänt resonemang om en översyn av fiskets prisreglering, och det enda positiva som framkommer där är alt "vi" - lika med regeringen - "fär en samlad bedömning vilka åtgärder som krävs för all förbättra förutsättningarna för det svenska yrkesfisket", och att regeringen forlsällningsvis skall slä vakt om näringen även i samband med inlernationella överenskommelser. Men gällde inte detta förhällande, dvs. atl slå vakl om näringen i samband med internationella överenskommelser, före Oslomötet också? Del blir den omedelbara frågan när man har tagit del av stalsminis-lerns svar.

För övrigt har slatsminislern mer eller mindre undvikit alt svara i sak pä mina frågor. Statsministern säger sig vara övertygad om att Sverige pä fiskeomrädel skall konkurrera rned andra EFTA-länder pä jämförbara villkor. Det beror i hög grad pä hur statsministern och hans regering agerar. Osloavlalet pekar definitivt inle på detta. Är det inte så att statsministern, eftersom andra regeringar log parli för resp. länders fiskare, lämnade klartecken lill eftergift för hela del svenska yrkesfisket för att fä en deklaration till ständ? Fisket fick inle hindra! Fiskarna är ju en liten yrkesgrupp. Det blåser lilel grand på hemmaplan, sedan är det glömt - var del inle sä statsministern resonerade? Men vi glömmer inte vare sig 1972, vars konsekvenser vi dagligen lever med, eller 1989 i Oslo.

Jag har frågat statsministern varför han inle krävde samma övergångsbestämmelser som Finlands slatsminister krävde. På del svarar inte stalsminislern. Varför?

Hur kan statsministern pästå att han nu, och Sverige tidigare, hävdat att en förutsättning för frihandel inorn EFTA med fisk är att del rader likartade konkurrensförhålianden inom fiskerinäringarna? Stalsminislern säger ocksä i sitt svar all balansen mellan rättigheter och skyldigheter understryks särskill.

Menar stalsminislern att del, när Finland getts möjlighet lill undantag för 80 % av sill fiske och självt bestämmer avvecklingstaklen efler 1993, kan kallas för likartade konkurrensförhållanden? Menar slatsminislern alt ell sädanl undantag för ett av de två länder som fär de största problemen genom liberalisering är en balans mellan rättigheter och skyldigheter?

Statsministern säger också att han inte inriktat sig på alt plocka russinen ur kakan. Nej, del märks sannerligen. Men det är därför inte nödvändigt att peta dit alla russinen - plockar därifrån gör andra. Det gör Island och Norge och inle minst Finland. Samtliga dessa länder är av förståeliga skäl nöjda med Sveriges eftergifter.

Slatsminislern talade i en TV-inlervju i samband med Oslodeklaralionen om ell givande och elt tagande. Vad som varit givande i deklarationen är uppenbart för Sveriges fiskare. Statsministern har också den här gängen

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Om Sverige, EG och EFTA

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Om Sverige, EG och EFTA

bjudit på fisk. Oslodeklarationen kan inte återkallas. Statsministern har klart uttalat i sin handling vad han anser atl elt svenskt yrkesfiskeär värt.

Menar statsministern att han och hans regering, vid en översyn av norrnprissyslemet, har för avsikt att stärka ell hån anslrängl yrkesfiske, som redan nu arbetar under olikartade konkurrensvillkor?

Kan vi lita pä att regeringen inle ger bon mera fiskerätligheler lill EG för tullättnader på vissa produkter?

Hur tolkar stalsminislern "full liberalisering"? Efler alt jag har hört den isländska tolkningen, finner jag statsministerns tolkning ytterst intressant.

Jag vill lill slut upprepa frågan varför Sveriges statsminister i motsats till sin kollega i Finland inle tog parli för landets fiskare. 1 konkurrenshänseende är Sverige, i minsl lika stor ulslräckning som Finland, utsatt för konkurrens gentemot slora fiskenationer som Island och Norge. Fiskare i Sverige väntar sig ell rakt och ärligt svar av sin staisrninisler.

Anf. 5 LENNART PETTERSSON (s):

Herr talman! Jag ber alt fä tacka stalsminislern för svaret pä min interpellation om EFTA-statsministrarnas möte i Oslo.

Jag delar hans positiva bedömning atl mötet blev en framgång för EFTA och all del som är pä gäng kan bli en myckel viktig bas för etl framlida fördjupat samarbete mellan EFTA-staterna och EG. Det som nu händer efter Jacques Delors utspel och efter Oslomölel är i själva verket det viktigaste som har skett mellan EFTA och EG sedan den gemensamma Luxemburgdeklarationen 1984.

Della borde också vara en tankeställare för moderaierna och för dem inom näringslivet som trycker pä för svenskt medlemskap. Även de som inte ger särskilt mycket för den svenska neutraliteten borde nu kunna erkänna atl del finns andra former av samarbete med EG än medlemskap som på etl bra säll tillgodoser svenska ekonomiska intressen.

Pä samma säll bör isolalionistiskl inställda partier som miljöpartiel och vpk inse alt ett land med 8 miljoner invånare och med en väldig utrikeshandel måste vara med - för att inte bli aklerseglal - när integrationen i Västeuropa nu gär vidare. Faktum är atl halva vår produktion säljs ulomlands, och större delen, 75 %, går just till Västeuropa. Skulle vi utsättas för diskriminering pä den stora EG-marknaden skulle vän välstånd inkl. den sociala välfärden riskera atl drabbas av slora påfrestningar. Priset för isolationism kan alltså bli mycket högt.

EFTA-slalerna har nu genom Oslodeklarationen tagil EG-kommissionens ordförandes utsträckta hand och ställt sig bakom det mera långtgående av hans två samarbetsalternativ, nämligen etl fast samarbete med i vissa delar gemensam beslutsordning och gemensamma institutioner. Elt centralt ord i detta sammanhang är tullunionen. Det nämns inle Oslodeklarationen, och av EFTA-länderna har Schweiz, i varje fall i nuläget, vissa svårigheter pä denna punkt.

Efiersom detta kan bli en viktig fräga i del forlsalta samarbelel skall jag uppehålla mig nägot just vid frågan om en eventuell tullunion. Låt mig då först konstatera atl del inte är nägot nytt atl Sverige är intresserat av en tullunion i en eller annan form. När vi förra gången förhandlade med EG.

1970-1971. inför Gemenskapens då förestående utvidgning, förde Sverige fram önskernälet om en sädan union för all samarbetet skulle fä en tillräckligt fast form. Den gängen avvisade EG del svenska önskemålet med hänvisning till insfitutionella problem.

Det intressanta i dagens situation är all del nu är EG-kommissionens president som för fram tanken på en tullunion mellan EFTA och EG som en bas för samarbelel. Del är ell principiellt genombrott som nu har skett, och det tyder dels pä att EG är inriklat på att ge EFTA-staterna en speciellt gynnad posifion i förhällande lill gemenskapen, dels på all EG vill ta med dessa stater i ett gemensamt beslutsfattande på de områden som berörs av en eventuell tullunion.

Men ocksä lullunionen kan innebära neutralilelsproblem, efiersom den inle bara innebär en gemensam yllre tullmur utan ocksä en gemensam handelspolitik. Länder som Sverige mäste därför ha möjlighel lill ell neutralitetsförbehäll, om den gemensamma handelspolitiken skulle komma alt användas i utrikespolifiska syften.

Jag vill fråga stalsminislern hur han ser pä möjligheten för Sveriges del, vid en eventuell lullunion med EG, all fä ell neulralilelsförbehäll, när vi vet att man från EG:s sida inte har velat diskutera den typen av förbehåll för stater som eventuellt söker medlemskap.

Slutligen ser jag inle, herr talman, lullunionen i sig som ell mäl. Däremot löser den mänga problem när det gäller att garantera svensk industri ell långsiktigt icke-diskriminerande tillträde till den stora västeuropeiska marknaden. Min iro är ocksä all den lullunionen kan vara en viklig inträdesbiljett när del gäller andra områden, när del gäller samarbete pä miljöområdet, där 80 % av luftburna föroreningar kommer frän ullandel, när det gäller medborgarnas Europa, utan en massa restriktioner, när det gäller samarbetet inom utbildning och forskning och t.o.m. när det gäller det samarbete soin måsle komma till för atl vi tillsammans pä nytt skall kunna åstadkomma en ökad niedborgarkoniroll över de multinationella storföretagen, som nu opererar alltmera fritt mellan olika nalionalslater.

Jag vill därför sluta, herr talman, med alt fräga hur stalsminislern ser pä tullunionen: Är den enbart en ekonomisk fräga för Sverige, eller har den också betydelse i ett vidare samarbete mellan EFTA-länderna och EG?

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Om Sverige, EG och EFTA

Anf. 6 PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr talman! Riksdagsbeslutet från våren 1988 innebar ju att Sverige i största möjliga utsräckning skall della i den västeuropeiska integrationen, men inle eflersträva medlemskap. Bakom della beslut fanns en bred politisk enighet som del finns anledning alt pärninna om. Det var elt bra beslut som centern stär fast vid. Detta säger jag med adress lill stalsminislern som tidigare i är av någon outgrundlig anledning kritiserade centern och felaktigt ifrågasatte vän ställningstagande.

Beslutet 1988 angav ju förhandlingsuppläggning inför de förestående förhandlingarna med EG. Jag vill gärna belöna att delta inle fär innebära att EG-debatlen därmed är avslutad, inte minst när det gäller del längre tidsperspektivet efter 1992.

Vi har i Sverige gemensamma värderingar pä mänga områden med övriga

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Om Sverige, EG och EFTA

västeuropeiska länder, vilkel är en väsenllig förulsälining för vär deltagande i den västeuropeisk integrationen. Samtidigt mäsle ulgångspunklen vara alt vi kan hävda sådana värderingar där samstämmigheten med EG-länderna inle är lika påtaglig.

Etl deltagande i integrationen kan försläs ge många fördelar frän sysselsättningssynpunkt. Det innebär emellertid inte all behovet av aktiv närings- och regionalpolitik därmed är lillgodoselt. Inte heller har svenska exportförelag framliden tryggad enbart genom EG-sarnarbetel. Man kan fä den uppfattningen när man hören del av dem som deltar i debatten om EG.

I sin interpellation efterlyser Lennart Pettersson statsministerns tolkning av Oslomölel - jag tror i och för sig alt det var en begäran sorn stalsminislern har glatt sig ät. Det är bra all EFTA-mölet enades om en gemensam deklaration. Även om den var avsedd som ell svar pä Delors utspel i januari innebar ju EFTA-mölet att vi nu fär testa om EG-kornmissionen slår bakom sin president. Hur förankrad är Delors uppfattning i de olika EG-länderna?

Frän centern har vi i motioner framhållit vikten av att EFTA fär en starkare position gentemot EG. EFTA mäste vara den gemensamma förhandlingsplattformen. Därför är del fillfredsställande atl ambitionsnivån hos EFTA har höjts lill följd av Oslomölel.

Jag vill med anledning av vad statsministern sade om en tullunion säga all del var bra alt den tidigare, ganska överdrivna diskussionen om en lullunion blev nedtonad i deklarationer frän Oslomölel. Alt nu förorda en tullunion hade varit olyckligt. Vi måste först få en ordentlig analys av vad en sådan tullunion skulle betyda för Sveriges del.

Hur kan en tullunion förenas med ett tillfredsslällande självbestämmande inom områden där vi vill framhålla vär självständighet och vår rätt att inom landels egna gränser fatta beslut sorn är avgörande för livsmiljön, för den sociala iryggheten osv.?

Hur skall vi undvika icke-diskriminering av omvärlden, när vi ocksä vill handla med länder utanför EG-omrädet?

Hur skall vi få garantier för alt inle dras in i handelspolitiska konflikter som i så fall skulle kunna undergräva vär neutralitetspolifik?

Jag ansluter lill mig lill Lennart Petterssons uppfattning när han efterlyser stalsminislerns bedömning då del gäller dessa frågor, som det är väsenfiigt alt man löser innan man går vidare pä "lullunionsspåret".

Jag är nägol förvånad över alt slatsminislern i dag tycks ha älerfallit till den fidigare debatten sorn fördes före Oslomötet om en tullunion. För Sveriges del är det viktigt att vi bedriver handel även med andra länder än EG-länderna. Del är viktigt med hänvisning till trovärdigheten i fräga om neulraliletspolitiken, och det öppnar ocksä myckel intressanta perspektiv. Europa är faktiskt större än EG-omrädet och världen är större än Europa.

EG är i dag en lullunion med uppgift alt främja inäi och diskriminera utäl. Därför bör vi kanske tänka oss för några gånger innan vi stänger in vän land i en sädan union - om vi vill samarbeta med andra delar av världen.

Lennarl Pettersson sade att en tullunion inle är nägot mäl att sträva efler, och det vill jag understryka. Samtidigt vill jag säga att de som önskar driva dessa krav och anser att lullunionen är ell mål i sä fall måste redovisa om de menar att tullunionen ocksä skall vara biljetlen lill elt medlemskap i EG.

Med anledning av EFTA-överenskommelsen om fiske vill jag betona vikten av att uppgörelser som Sverige deltar i inte skall få en sådan karaktär alt man nonchalerar mindre gruppers intressen. Jag tror inle all det var statsministerns avsikt med uppgörelsen i Oslo. Jag lolkar stalsminislern så, att regeringen inle avsiktligt vill utsätta fisket för en sämre behandling än andra delar av näringslivet. Dä vi gör en uppgörelse är det viktigt atl vi inle säljer ut ett omräde av näringslivet för alt vinna någonting pä ell annal område.

Herr talman! Till sist hälsar jag med tillfredsställelse statsministerns besked om alt vi skall fä en redogörelse för lägel när det gäller integrationsarbetet. Vi behöver fä en öppenhet i debatten om EG och en "älerinforma-tion" till riksdagen, om vi skall värna om den breda politiska enighet som faktiskt rådde under våren 1988.

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Om Sverige, EG och EFTA

Anf. 7 MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Herr talman! En sak tycks i varje fall partierna vara överens om här i dag, och det är att man vill diskutera Europafrågorna.

Stalsminislern är myckel optimistisk beträffande EFTA-spärel i sill svar här i dag. Det vore bra om det till fullo gick att dela hans förhoppningar. Men svensk Europapolitik mäsle ocksä vara grundad pä realism.

Presskommunikén frän EFTA-EG-mölel i Bryssel är ju ganska mager, och äterhänvisningen till Luxemburgdeklarationens "ram" är direkt oroande. Det var ju om denna väg som Delors talade när han i sill lal den 17 januari sade att varje steg framåt gör uppförsbacken brantare.

I Oslo och Bryssel har det sagts mycket positivt om samarbetet mellan EFTA och EG, men konkretiseringen äterslär. Därmed återstår också del mesta av arbetel och alla framgångarna.

Sverige lyckades inte få med en uttrycklig hänvisning till tullunionen i EFTA-kommunikén frän Oslo. Därmed försall EFTA chansen all myckel handfasl gripa lag i den av Delors framsträckta handen.

Det finns anledning att fräga slatsminislern här i dag om frågan om lullunion fortfarande är aktuell för EFTA:s del, eller om den inte är del. För Sverige är del en viklig fråga.

Frän moderal sida för vi fram kravel pä en lullunion, därför alt en sädan skulle ge en konkret höjning av nivån pä Sveriges relationer med EG. En tullunion ger oss basen för del likvärdiga tillträde till den inre marknaden sorn vi eftersträvar.

En tullunion löser självfallet inte alla problem. Den ger oss inte elt deltagande i EG:s spännande utbildningsprogram, och den ger oss inte den likabehandling av svenska medborgare som är ell viktigt mäl för svensk Europapolitik. Men det slär. ocksä efler Delors lal, ganska klart atl ell deltagande i EG:s tullunion är en förutsättning för att slora delar av svenskt näringsliv inte skall behöva riskera olika former av diskriminering i framliden. Delta är av mycket stor betydelse.

Att svenskt näringsliv i dag ökar sina investeringar inom EG längt snabbare än sina investeringar i Sverige beror inte främst pä alt det i dag skulle finnas nägra besvärande gränser mellan Sverige och EG. Skälet är i stället oron för att förelag i Sverige i framtiden kan komma att diskrimineras

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Om Sverige. EG och EFTA

av EG på olika sätt, t.ex. genom atl inte fä samma rättigheter och möjligheler som företag lokaliserade inom EG-omrädet.

Och samma oro ligger bakom del faktum alt de slora ufiändska invesle-ringsfiödena lill Västeuropa - främst frän Japan - i dag gär Sverige förbi.

Svenska företag investerar i EG i accelererande lakl, och nästan enbart finska förelag bland ufiändska förelag investerar i Sverige. Svenska förelag hjälper lill all minska arbetslösheten ute i Europa i dag.

Del mäl som riksdagen salt upp för svensk Europapolitik är all svenska medborgare och förelag skall ha likvärdiga möjligheter och rättigheter som medborgare och företag i det övriga Västeuropa. Del är en bra och arnbiliös målsättning. Nu gäller det atl realisera den.

Skall del s.k. EFTA-spärel bära mäsle EFTA:s intenfioner gentemot EG konkretiseras och ges en tidsplan. Ulrikeshandelsminislern angav som etl av sina mäl inför resan till Bryssel att fä fram en tidsplan för del fortsatia arbetel. Har hon lyckats med delta?

Sveriges Europapolitik mäste behälla sina ambitiösa mäl. Den fär inle reduceras till det som är minsla gemensamma nämnaren för länderna i EFTA.

Sammanfattningsvis vill jag således fräga slatsminislern orn alternafivet lullunion fortfarande är aktuellt för EFTA som organisation och om en konkret tidsplan föreligger för del forisatta arbetel.

Anf. 8 NIC GRÖNVALL (m):

Herr talman! Herr staisrninisler! Det finns ett gemensaml drag i närmandel lill della problem som slalsminislern gör gemensaml med Lennarl Pettersson: man betonar all Osloöverenskommelsen är en framgång för EFTA. Vi moderater vill snarare se del sä, all det skulle ha varii en framgång för Sverige. Jag tycker all hela den framtoning som socialdemokraterna ger frågan och den nuvarande situationen sker under etl starkt intryck av en överbetoning av EFTA pä bekoslnad av svenska intressen. Del är en fråga som är angelägen alt ta till diskussion, eftersom det i Oslodeklaralionen finns redovisal någonting som Jens Eriksson har beskrivit som ell svek, en beteckning som jag såsom delegal i EFTA-delegalionen kan slälla mig bakom. När parlamentarikerna vid en konferens i Hamar, en konferens som jag för övrigl inte dellog i, beslöl all förorda en liberalisering av fisket, kopplade man den tanken lill atl ocksä liberaHsera handel med processed food. Dä hade man en tanke om balans mellan de eftergifter som Sverige skulle nödgas göra och de förmåner som skulle kunna uppnäs.

Nu har statsministern givit ett stort eftertryck äl EFTA-intressena genom att sälja ul del svenska fisket för atl rädda EFTA-intressena, alltså en förmän för EFTA pä svensk bekoslnad. Jag känner en allvarlig farhåga atl socialdemokraterna pä del här viset försöker atl ducka i de åtaganden som regeringen har fått av riksdagen i 1988 års beslut.

I punkterna 14, 15, 16 och 17 i Oslodeklaralionen, som väl är de centrala, berörs ell antal områden där samarbelel skall ulvecklas. Där berörs också vilka medel som skall användas. Alla som kan nägot orn denna fräga vägar rned bestämdhet säga, tror jag, men det vore intressant att höra slalsminis-lerns uppfattning, all de sex EFTA-länderna inle kan enas om medlen i alla

de frågor som nämns i punkten 14 och punkten 11. Del belyder alllsä alt det inte finns ett sammanhållet EFTA-spär, att det inte finns en sammanhållen EFTA-plattform i de frågor som nu är sä väsentliga för svensk framlid.

Vad avser stalsminislern all göra nu under del närmaste halvåret? Är slalsminislern beredd atl ta itu med att snarast forma andra förhandlingskonstellationer i så viktiga frågor som exempelvis passunionen, som skulle garantera Europas befolkning fri rörlighet mellan 18 länder, där vi ju vel atl Schweiz av konstitufionella eller andra skäl häller emot, eller när det gäller all skapa en arbetsmarknad, där siluationen ju egentligen är likadan?

Del är viktigt för oss atl känna oss övertygade om att statsministern är beredd atl arbeta oinskränkt med Sveriges bästa för ögonen - inle med EFTA:s bäsla.

Jag skulle till slut vilja säga atl del är angelägel alt fä ansluta sig till alla de krav som här framförts på öppenhet i debatten. Jag vill gärna säga med anledning av vad statsministens svar innehåller om den kommande valrörelsen, atl det är fullständigt självklarl alt EG-integrationen, eller skall vi kalla det Europaintegrationen, kommer atl vara en myckel viklig del i näsla valrörelse och även under liden framöver, efiersom regeringen mäsle lägga fram förslag lill riksdagen i fräga efler fråga allt eftersom de närmar sig sina lösningar, och den politiska debatten kommer givetvis att leva in i näsla valrörelse. Dä är del särskilt tråkigt atl observera att statsministern försöker skjutsa undan Europafrågan från valrörelsen genom atl hänvisa lill neutralitetsfrågan. Det är ju inte samma fråga, och jag är angelägen understryka att utrikesutskoliels betänkande frän snart ell är sedan innehåller en förklaring som faktiskt betyder all riksdagen har sagl all neutraliteten i sig icke är etl hinder för etl medlemskap. Del slär i betänkandet att neutraliteten kan utgöra ell hinder för medlemskap blott om dess internationella förtroende skadas av medlemskapet, vilket ju betyder att om vi kan upprätthålla neutraliteten på andra sätt, är inle den etl hinder för medlemskap.

Det finns alllsä två frågor. En Europafråga och en neulralitetsfräga. Vi behöver verkligen diskutera bägge två.

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Om Sverige, EG och EFTA

Anf. 9 HÄDAR CARS (fp):

Herr talman! Liksom statsministern vill jag, frän folkpartiets sida, framhålla att vi sätter stort värde på om del även fortsättningsvis kan råda enighet om riktlinjerna för vårt dellagande i Europasamarbelel. Del måsle också - så uppfattar vi del - innebära all vi bejakar en öppen debatt, där olika åsikter om metoder och vägval, om graden och djupet i samarbetet får komma till uttryck. Det är väsenfiigt atl genom en sådan diskussion fä en genomträngande analys av frågan om våra relationer med den europeiska gemenskapen.

Herr talman! Vi har i dag en gemensam färdriktning, vi färdas i samma läg. Kanske visar del sig längre fram atl mälen för vär gemensamma resa kan skilja sig, att några vill färdas längre. Dä får vi diskutera det när vi näll de mål som vi är överens om. Kanske lär vi oss alla också något av vad vi fillsammans ser och upplever under resans gång.

Herr talman! 1 början av 70-lalet lämnade Sverige in en ansökan lill EG där man förklarade sig eflersträva elt omfattande, nära och varaktigt samarbete

2 Riksdagens protokoll 1988/89:87

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Om Sverige, EG och EFTA

med Gemenskapen. Vi bejakade vid del tillfället möjligheterna till en tullunion, men formen för samarbetet lämnades öppen! Jag tror atl statsministern delar min uppfattning att resullalel av förhandlingarna den gängen inte blev vad vi uttalat oss för från svensk sida.

EFTA:s svar från Oslo har en delvis likartad karaktär som Sveriges ansökan frän 70-lalel. Del är långtgående i sak men öppet beträffande formerna. Efiersom den här gången EFTA genom Delors uttalat sig för en lullunion hade del varit en fördel, om EFTA i Oslodeklarationen klart uttalat sig i samma riktning, anslutit sig till möjligheten av en sädan samarbetsform.

Nu skall som statsministern framhåller, samtal inledas om EFTA-EG-samarbetets omfattning och struktur. Slalsminislern talar i sitt svar om en ny och intensivare fas. Min fråga lill statsministern är dä: Vilket är dä EFTA:s förslag lill vägar när del gäller atl nä del långtgående mål som inryms i deklarationen? Del räcker inle med atl uppställa ett mäl - man mäsle också vara beredd atl ange en gemensam färdväg, elt spår som man vill följa. Vill slalsminislern för kammaren beskriva i varje fall de första stegen på EFTA:s färdväg till ett nära, omfattande och varaktigt samarbete med EG! Det är väl inte sä, herr statsminister, atl EFTA-länderna överlåter hell pä den europeiska gemenskapen alt välja färdvägen?

Anf. 10 KRISTER SKÅNBERG (mp):

Herr talman! Det är ju sä all EFTA-länderna fillsammans utgör EG:s största externa handelspartner. Jag vill därför fräga: I Oslodeklaralionen lalas del om att den huvudsakliga förhandlingsplattformen skall vara gemensam. Vad betyder det? Belyder det atl man förhandlar både var för sig och gemensamt? Är del i sä fall etl effektivt sätt all förhandla? Är del inle så att EFTA-länderna, om de höll ihop i de förhandlingarna, skulle kunna förhandla sig fram till fri rörlighet för människor, varor och tjänster över gränserna? Borde inte EFTA-länderna gemensamt och i gemensamt intresse kunna förhandla sig fram lill alt den principen skulle gälla att de enskilda ländernas miljö-, hälso- och arbetarskyddsnormer inle skulle behöva sänkas? De som redan har högre normer skulle då sä atl säga fä vänia in atl de andra höjer sina normer, men ingen borde behöva sänka sina normer.

Hur ser slatsministern pä förhandlingsuppläggningen som innebär all man förhandlar både var för sig och gemensamt? Jag tycker den läier mycket ineffektiv. På del sättet tror jag alt del gemensamma uppträdandet blir föga trovärdigt.

Jag skulle ocksä vilja kommentera Lennarl Petterssons lal om att del skulle finnas partier som vill isolera Sverige. Sverige är ju med i EFTA och har elt frihandelsavtal för industrivaror med EG. Vi har goda handelsförbindelser med de flesta länder - men lyckligtvis inte med Sydafrika. Såvitt jag vet har EG genomsnittligt en högre tullmur mol omvärlden än bäde EFTA och Sverige har. Hur vikliga den inre marknadens fyra friheter är för fri handel kan jag inte bedöma, men om de är till stor fördel innebär det ju atl vissa länder favoriseras framför andra, dvs. att man utestänger vissa länder - etl slags kollekliv isolationism.

Miljöpartiet vill ha ett sä öppet samarbete med alla länder som möjligt och en gränslös frihet för människor och kunnande, både i hela Europa och i

resten av världen. Det finns alltså partier här som vill isolera Sverige mer än Prot. 1988/89:87
andra, man jag tror att herr Pettersson namngav fel partier. 23 marS 1989

Om Sverige. EG och EFTA

När statsministern och Lennart Pettersson talar om ökad välfärd, herr talman, undrar jag vilket tidsperspektiv man har och hur solidarisk man är med människor i värt eget land och i andra länder. Hur ökar välfärden i Sverige nu och i framliden genom alt man åter släpper in asbest i Sverige? Hur ökar den med att man har sämre skyddsbestämmelser mot lösningsmedel i EG och tvingas införa del även i Sverige om vi harmoniserar? Hur ökar välfärden med sänkta tullar pä vin och sprit och ökade risker för införsel av narkotika om vi inle har varukontroll vid gränserna? Hur ökar välfärden med ökad och tyngre lastbilstrafik i Sverige, i Danmark och i transitländer som Schweiz och Österrike? Är vi eniga om all bilavgaser skadar naturen och bidrar lill miljöförstöring, bl.a. till växthuseffekten? Och vad händer med trafikolyckorna när trafiken pä vägarna ökar? Gäller den ökade välfärden också våra barn och barnbarn?

Jo, skulle jag vilja säga, herr talman, EG-frägan och neutralilelsfrägan är nog samma fråga. Jag vill passa pä och fräga slatsminislern hur han ser på Jacques Delors tal om atl EG syftar lill en ekonomisk och polifisk union.

Anf. 11 Slatsminister INGVAR CARLSSON:

Herr talman! Jag skulle vilja börja med att svara Jens Eriksson.

Jens Eriksson tillhör ett parti som egentligen ännu härdare än del socialdemokratiska partiet och regeringen argumenterar för nödvändigheten av en anpassning till Europa. Då blir det litet besvärande när Jens Eriksson omedelbart går till angrepp när vi går in i förhandlingar och gör det minsta försök att åstadkomma en uppgörelse. Jag kan bara kort säga att om vi har den inställningen kommer vi inle alt nä särskill längt när del gäller integration.

Jag vill då direkt svara när det gäller sakfrågan. Jag tycker all Jens Erikssons kritik är mycket orättvis. Under min lid som statsminister har vi träffat en principöverenskommelse med Sovjetunionen där jag själv skötte slulförhandlingarna om avgränsning i Östersjön av den s.k. vita zonen, varvid viktiga fisklillgängar tillföll Sverige. Genom del särskilda fiskeavial som slöts i samband med gränsöverenskommelsen har det redan tidigare fruktbara fiskeulbytet med Sovjetunionen ytterligare kunnats bygga ul.

Genom avtalet med EG har EG:s fiske är 1989 av torsk och lax i Sveriges del av den f.d. "vita zonen" reducerats till en tredjedel resp. hälften av tidigare genomsnittliga fångster, samtidigt som Sverige fäll avsevärda och delvis nya fiskekvoter i Nordsjön.

Sammantaget innebär de internationella överenskommelser som Sverige under 1988 slutit på fiskets omräde en avsevärd förbättring av det svenska fiskels resurssiluation, inle bara i Östersjön utan också genom utökade möjligheter till fiske i Nordsjön.

Möjligheterna att förbättra beståndssiluationen i Östersjön, särskill när del gäller de hårt utsatta fiskslagen torsk och lax, har ökat avsevärt efler upphörandel av det hell oreglerade "rovfisket" i den f.d. "vita zonen".

Det hade väl ändå varit klädsamt om Jens Eriksson hade sagl någonting om
detta positiva. Jag vill bestämt tillbakavisa påståendet att jag icke har ägnat 19

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Om Sverige, EG och EFTA

fisket nägot intresse - jag har dessutom engagerat mig personligen i en av de mest avgörande frågorna och åstadkommit vad alla partier har menat var en bra uppgörelse för Sverige.

Lennart Pettersson vill jag svara alt det vid en tullunion är en nödvändighet för oss alt få etl neutralitetsförbehäll. Vi kan som neutralt land icke della i ett handelskrig. Däremot gör jag den bedömningen alt vi har goda möjligheler att fä elt neulralitetsförbehåll. Jag tror inte att det kommer att stå och falla med den frågan - det blir snarare de villkor som i övrigt är förknippade med en tullunion som kommer alt avgöra om vi kommer atl anse det vara en bra dellösning eller en dålig dellösning.

Tullunionen är nalurligtvis inte enbart en ekonomisk fråga, men den är ändå lill sin karaktär så begränsad att vi aldrig kan nöja oss med en lullunion. Det finns områden utanför lullunionen som det är av väsentligt intresse för oss alt åstadkomma ett samarbete omkring. Det är därför som vi ibland använt en mer heltäckande definifion - att vi önskar någon form av ramavtal som täcker de fyra friheterna och ytterligare ell anlal samarbetsomräden.

Jag vill i del här sammanhanget sammantaget besvara Lennart Petterssons, Margaretha af Ugglas och Per-Ola Erikssons inlägg och frågor om tullunion. Margaretha af Ugglas liksom hennes partiledare Carl Bildt driver frågan om tullunion mycket hårt, sä långt att de t.o.m. menar atl vi i Oslo borde ha uttalat oss för och bundit upp oss för tullunionen. Jag vill säga att det inle funnits något stöd för detta hos övriga partier.

Per-Ola Eriksson ger uttryck för en mycket mera negativ och skeptisk inställning lill lullunionen. Jag upplevde det inte så att Per-Ola Eriksson vände sig till statsministern med sitt mera kritiska lal om tullunion, utan det var i realiteten lill Margaretha af Ugglas och Carl Bildt.

Min och regeringens inställning är att vi skall pröva om en tullunion är ett rimligt inslag i en framlida överenskommelse. Men jag har precis samma uppfattning som Per-Ola Eriksson: vi är icke beredda atl säga ja eller nej lill detta i dag. Del är inte vi som har den uppfattningen, utan del är moderaterna. Mitt problem består i att försöka hålla samman centern och moderaterna omkring en gemensam fortsatt linje. Jag har beskrivit del som ni hittills har gjort som vissa ylterskär, men jag har inte för min del någon möjlighet atl garantera all enigheten består. Jag hoppas atl den skall göra del, och jag kommer att anstränga mig till det yttersta för della.

Jag ber alt få återkomma. När jag får sä mänga frågor som jag här fält kan jag inle besvara alla i milt första inlägg.

Anf. 12 PER GAHRTON (mp):

Herr talman! Det var ju synd att statsministern inte fick lid all svara på våra frågor. Del var väl en tillfällighet, förstår jag.

(Statsminister Ingvar Carlsson: Jag kommer tillbaka.)

Jag utgår från det, och därför skall jag ytterligare konkretisera det väsentliga.

Det talas här om att vissa konstitutionella aspekter påverkar schweizarnas agerande i delta sammanhang. Del finns en konstitution i Sverige också.

Sveriges grundlagar. Del har nyligen kommit ul en ny upplaga av dem. I Sveriges grundlagar heter del bl.a. att beslutanderätt som direkt grundar sig på regeringsformen, dvs. beslutanderätt som tillkommer riksdagen, regeringen m.m. "kan i begränsad omfattning överlåtas lill mellanfolklig organisation för fredligt samarbete, till vilken riket är eller skall bliva anslutet, eller lill mellanfolklig domstol". Om man nu skall inrätta en gemensam beslutsordning och gemensamma institutioner med den överstal-liga organisationen EG, är del inte då en sådan överföring av beslutanderätt som beskrivs i regeringsformens 10 kap. 5 §? Jag skulle vilja ha ett mycket klart svar på den frågan från statsministern. Är det inte så? Jag tycker att det är självklart atl det är på del sättet.

Lål oss anta att det är så. I regeringsformen stadgas att för beslut i fråga om överlåtelse gäller vad som är föreskrivet om stiftande av grundlag, och om detta stadgas atl grundlag stiftas genom två likalydande beslut. Del andra beslutet fär ej fallas förrän det efter det första beslutet hållits val till riksdagen i hela riket och den nyvalda riksdagen samlats.

Är det dä inte så att om regeringen tänker sig gemensamma beslutsordningar och gemensamma institutioner tillsammans med den överstatliga organisationen EG, är det fråga om beslut som måste fattas i denna grundlagsenliga ordning, nämligen med mellankommande val? Kan vi få ett klart svar på frågan om det är så som statsministern tolkar detta?

Om del är pä det sättet, måste dä inle delta rimligen bli föremål för en valdebati? Är inte själva poängen med dessa stadganden för hur grundlagar ändras och därmed ocksä hur man överlåter beslutanderätt till överstatliga organisationer atl de beslut som riksdagen fattar skall därefter framläggas för folket i en valrörelse, sä att riksdagen sedan eventuellt kan bekräfta sitt beslut eller - om riksdagen får en annan sammansättning - förkasta detta?

Är det något fel på min tolkning? Och om del inte är något fel på den, måste inle denna fräga grundlagsenligl bli föremål för en rejäl valdebatt? Eller vad tänker regeringen annars göra? Ni tänker väl inte slinka undan från grundlagen på nägol sätt?

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Om Sverige, EG och EFTA

Anf. 13 JENS ERIKSSON (m):

Herr talman! Statsministern tar upp de bilaterala avtal som vi har träffat med EG och andra länder och framhåller att vi har gjort sådana byten atl vi kan fiska i Nordsjön. Ja, del stämmer, men det är då fråga om bilaterala avtal där vi bytt fiskerätt mot fiskerätt och krona mot krona. Om statsministern tycker att det är bra, delar jag hans uppfattning. Vi har kommit ell stycke pä väg, men det har egentligen ingenting att göra med dessa frågor.

Statsministern säger också atl jag tiUhör ett parti som vill närma sig Europa, och det är alldeles rikligt. Men vi skall inte närma oss Europa på ett sådant sätt all fisket slås ut, så att fisket får betala vad detta kostar. Del var egentligen del som hände i Oslo. Del enda man egentligen var fullt överens om var atl man skulle liberaHsera handeln med fisk och marina produkter. Sverige hade där allt att förlora och de andra länderna allt att vinna. Finland, som ock.så kunde ha blivit en förlorare, fick sädana undantag att finnarna själva kan bestämma hur de vill genomföra sin avtrappning.

När det gäller den vila zonen sade statsministern vid något tillfälle atl han

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Otn Sverige, EG och EFTA

kan se de gotländska fiskarna i ögonen, och det förstår jag all han kunde göra. Förhandlingarna skedde den gängen i samförstånd och samarbete mellan regeringen och del svenska fisket. Vi tyckte också atlavlalet på den punkten var det bästa som vi kunde fä vid del tillfället.

Men jag är tveksam om statsministern nu kan gå ut och se de svenska fiskarna i ögonen, om han inte gör nägot annal än kommer överens om en fullständig liberalisering av handeln med fisk och marina produkter.

Anf. 14 MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Herr talman! Först vill jag säga att jag tycker att det är bra att slalsminislern här säger att han bedömer del som möjligt alt uppnå elt neulralitetsförbehåll i en förhandling om tullunion. Den bedömningen delar vi.

Vidare blev jag nägot förvånad över att höra statsministern säga att det inte var etl svenskt förhandlingsmål inför Oslo alt uppnå en formulering om lullunion. Jag trodde faktiskt att så var fallet.

Dessutom är det kanske inte så viktigt vem som driver frågan om tullunion. Viktigare är väl själva sakfrågan, dvs. om tullunion kanske - vilkel vi tror- är en förutsättning för all uppnå riksdagens mål för svensk Europapolitik. Under sädana förhållanden är ju frågan om tullunion myckel viktig för Sverige.

Jag vill upprepa min fråga till statsministern om alternativet tullunion fortfarande är aktuelll för EFTA. Det vore viktigt atl få besked på den punkten här i dag.

Anf. 15 KRISTER SKÅNBERG (mp):

Herr talman! Jag vill fråga statsministern vad han tror händer med de svenska småföretagen och med småföretag i övriga EFTA-länder vid den tilltänkta harmoniseringen med de helt öppna gränserna för bl.a. kapital och varor.

Är det statsministerns uppfattning att storskaligheten ökar och att flera stora företag tycks växa genom fusioner och uppköp?

Man talar om de öppna gränserna för varor och kapital och om all de öppna gränserna skall öka möjligheterna all utnyttja de komparativa fördelarna. Vilka näringar skall vi ha kvar i Sverige? Vad händer t.ex. med det svenska jordbruket, speciellt med de smä jordbruken och deras innehavare? Om man tittar på övriga Europa har del där varit samma tendens som här, dvs. många små jordbrukare har fått "lämna in" och ägna sig åt andra saker. Jag vet att man i Österrike, Schweiz och Västtyskland oroar sig för atl de smä jordbruken som finns kvar kommer all gå förlorade vartefter man i denna integration, de fyra friheterna, också lar in jordbruket. Jordbruket har ju varit en svår stötesten i EG-arbetel.

Anf. 16 LENNART PETTERSSON (s):

Herr talman! Även jag är glad över stalsminislerns klara besked om att vi behöver ett, och skall ha ett, neulraliletsförbehäll om vi går in i en tullunion. Jag är också glad över hans tro på att vi kommer att uppnå delta. Frän mina utgångspunkter är det rätl alt anse att tullunionen är en i första hand begränsad ekonomisk fråga, även om den kan ha en symbolbelydelse i elt vidare sammanhang. Del är på sä många andra områden som vi mäsle samarbeta. Jag tror all vi även i Sveriges riksdag, när vi fattar våra beslut i olika frågor, måste inse alt på många områden räcker inte nationalstaten lill för alt åstadkomma resultat som människor kräver. Vi måste samarbeta regionalt i Europa. Del är därför som vi behöver det bredare samarbete som vi i dag diskuterar, bl.a. när del gäller formerna.

Det har varit intressant atl notera den argumentation som förs frän moderaternas sida om fisket. EFTA:s pariamenlarikerkommitlé har enhälligt ställt sig bakom frihandel med fisk. Där satt parlamentariker från socialdemokraterna, moderaterna och folkpartiet. Huruvida centerpartiet var med kan jag inte komma ihåg, men centern har inte rest några större invändningar i efterhand. Vi fattade ett enhälligt beslut vid ett sammanträde i Hamar i Norge om att gä fram med förslag till ministerrådet i EFTA angående frihandel med fisk inom fyra år.

Herr talman! Det är vidare intressant att notera miljöpartiets slora engagemang för Schweiz, när miljöpartiel samtidigt talar om atl man är mycket utåtvänd och inte isolalionislisk. Schweiz är ell mycket kapilalägar-vänligt land. Landet för en stenhård invandringspolitik mot svaga grupper i Europa, och det är etl land som inle ens har ansett sig kunna gå med i FN. Detta är miljöpartiels idealland när del gäller frågor om inlernationellt samarbete. Jag ber kammarens ledamöter atl notera detta faktum.

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Om Sverige, EG och EFTA

Anf. 17 BIRGER SCHLAUG (mp):

Herr talman! Jag tänker inte lägga debatten på sä läg nivå som Lennart Pettersson har gjort.

Statsministern säger atl han har tidsbrist, men del finns flera ministrar. Regeringen har ju kollektivt ansvar för EG-politiken, så upp och svara på frågor ni andra.

Jag tänker fortsätta med en hjärtefråga, nämligen arbetsmiljön. Jag ställde en mycket konkret fråga: Är det på pin kiv Danmark försämrar arbetsmiljön? Är det på pin kiv man plockar bort cancermärkningen på del ena lösningsmedlet efter det andra? Eller har detta möjligtvis med EG atl göra, Ingvar Carlsson?

När det gäller miljön svarar Ingvar Carlsson alt några försämringar skall inte göras, som etl led i anpassningen till EG - nu gick en minister! Men delta är egentligen lögn. Redan nu gör vi detta - vi försämrar miljön som etl led i anpassningen till EG. Nästan 6 000 milj. kr. satsar vi på atl öka bärigheten på våra vägar, som elt led i EG anpassningen så atl EG:s stora, långa och tunga långtradare kan åka pä våra vägar och ta mer gods från järnvägen. Anpassningen sker ju redan nu. Ingvar Carlsson, innebär inte detta försämringar för miljön? Så till konsumentskyddet. Stalsminislern hävdar i svaret att regeringen inte är beredd atl acceplera sämre konsumentskydd

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Om Sverige, EG och EFTA

som ett pris atl betala i förhandlingarna med EG. Det är intressant. Men redan nu har regeringen accepterat detta. S-märkningen är etl exempel som konsumentverkets generaldirektör tar upp. Generaldirektören - tillsall för övrigl av regeringen - hävdar atl slopandet av S-märkningen är en eftergift för EG. Vidare hävdar han i en intervju i Upsala Nya Tidning den 17 februari att slopandet av S-märkningen är en försvagning av produktsäkerheten. Försämringen sker redan! Statsministern säger att detta skall vi inte göra -men det sker nu mitt framför våra ögon!

Regeringen är uppenbarligen beredd att sänka konsumentskyddet. Del är uppenbart atl del kommer att uppfattas som handelshinder om vi har kvar våra normer när del gäller atl skydda barn mol varma spisar, lällöppnade tvättmaskiner etc, etc. Det är klart att del är handelshinder. Slalsminislern säger vidare atl regeringen inle är beredd all sänka kraven. Självfallet är det delta som är utgångspunkten i förhandlingar, dvs. att man inte är beredd att sänka kraven. Jag har suttit i etl antal fackliga förhandlingar. Offentligt hävdas alltid atl man inle är beredd atl sälja ul viktiga saker. Del vel Ingvar Carlsson också. Men det är en avgörande skillnad på att inle vara beredd och atl försäkra nägol.

Kan regeringen försäkra atl man inle skall göra avkall på dessa saker, som man säger att man inte är beredd alt göra avkall pä?

Anf. 18 PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr talman! Slatsministern talade om ylterskär från centerns sida. Jag tror att statsministern denna skärtorsdag är ute på djupt vatten. Del är väl närmast ett blindskär det gäller.

Vi står bakom kompromissen, dvs. riksdagsbeslutet 1988. Men det får inte innebära alt vi inte kan ha synpunkter. Vi måste ha del på framtida utvecklingoch på samarbetet mellan Sverige och EG. Jag hoppas alt vi skall kunna kosta på oss den öppenheten även allt framgent.

Jag ställde tre frågor till stalsminislern, och den enda jag egentligen fåll svar pä gäller självbestämmanderätten och neutralitetsförbehället. Det är bra. Jag vill upprepa de andra delarna sedan.

Det är viktigare att säga atl lullunionen bara täcker en del av det samarbete vi behöver med andra länder ute i Europa. Vi behöver intensifiera allt samarbete pä utbildningsområdet - när det gäller forskning och mycket annat. Den som tror att vi mäste ha en lullunion för att klara svenskt näringslivs konkurrenskraft glömmer nog bort alt vi redan har en stark och bra konkurrenskraft från svensk sida i EG-omrädel. Men för att behälla den konkurrenskraften är del viktigt all vi här hemma intensifierar insatserna för småföretagsutveckling, liksom för utveckling av mindre och medelstora företag.

Jag lolkar inläggen från exempelvis moderaternas talare i denna debatt som alt moderaierna egentligen önskar svenskt medlemskap i EG, men man gömmer sig i dag bakom tullunionen. Jag tycker att det är en farlig väg efiersom man spräcker den breda enighet som bör råda i en sä allvarlig fräga. Om inle moderaterna vill lyssna pä centern, bör de kanske lyssna på Industriförbundet. Förbundet tycker alt man skall välja den väg som bestämdes i fjol, 1988 på våren.

Jag vill fråga slatsministern om han gör den bedömningen att del icke skall bli en diskriminering gentemot omvärlden i det fall att vi väljer tullunionsalternativet. Vilken analys gör man? Kan man garantera all vi inte skall dras in i handelspolitiska konflikter och liknande? Hur ställer sig en tullunion gentemot vår strävan alt samarbeta och kunna sluta frihandelsavtal med länder i andra delar av världen, l.ex. med länderna i Nordamerika och med öststalsländerna? Detta är något som vi också måsle ha med i analysen.

Jagskall inle, herr talman, förlänga debatten denna skärtorsdag. Jag avser inte att gå upp i nägra fler repliker. Jag har hundra mil hem.

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Om Sverige, EG och EFTA

Anf. 19 NIC GRONVALL (m):

Herr talman! I anledning av del som sagts nu i slutet av debatten vill jag la upp frågan om tullunionens betydelse för moderata samlingsparliel. Låt mig genast slå fasl att vårt parli lojalt ställer sig bakom 1988 ärs riksdagsbeslut. Därom skall och får ingen tvekan råda. Men det är givet att det riksdagsbeslutet innehåller en målsättning, och i den män den politik som det riksdagsbeslutet fastställde inle ger det resultat som moderata samlingspartiet eftersträvar kan vi komma atl ompröva vär inställning. Självfallet skall regeringen först få anstränga sig för att fullgöra det uppdrag som riksdagen givit och pröva sin förmåga att nå den framgång som riksdagen önskade.

När det gäller frågan om tullunion, herr talman, vill jag gärna påpeka att begreppet tullunion definieras i GATT-stadgans artikel 24. Jag skulle gärna vilja veta - av statsministern, eller av Lennarl Pettersson, som ju här talar om behovet av etl neulralitetsförbehåll - vad i arfikel 24 som förbehållet skall gälla. Vad i svensk neutralitet låter sig icke förenas med en tullunion? Exakt vad är det i GATT-stadgans definition av begreppet tullunion som inte passar socialdemokraterna?

Den överenskommelse som slöts i Hamar av parlamentarikerna var- herr statsminister och herr Lennarl Pettersson - beklaglig. Men den hade i alla fall det goda med sig atl den kopplade det svenska deltagandet till överläggningar om "processed food", och det är en hållning som många gånger har bekräftats i parlamentarikerkommittén. Om inte dess ordförande har uppfattat det förhållandet lycker jag atl han skall vända sig lill sin partikamrat Stig Gustafsson, vilken representerar kommittén i de fortsatta överläggningar som nu lyvärr blott kommer att omfatta "processed food" och inte längre fisket.

Anf. 20 Statsminister INGVAR CARLSSON:

Herr talman! Beträffande tullunionen skall jag återigen uttrycka mig alldeles klart. Det var etl önskemål frän svensk sida alt den skulle finnas med som en möjlighet atl pröva i det fortsalla samarbetet. Men vi skulle icke från svensk sida, som jag upplevde det, binda oss för alt införa en tullunion.

Med anledning av miljöpartisternas inlägg vill jag säga följande. Det har varit tre stycken inlägg i denna debatt. Krister Skånberg ber mig att utveckla min syn på den svenska jordbrukspolitiken med hänsyn till EG. Jag har för atl besvara den frågan och ell tjugotal andra frågor sex minuter till mitt förfogande. Jag konstaterar bara att om man skall ställa den typen av frågor fär riksdagens talarordning ändras sä atl jag fär rimlig tid på mig. Jag har icke en chans alt besvara den typen av frågor nu.

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Om Sverige, EG och EFTA

Jag finner det ocksä orimligt när Birger Schlaug i samma ämne säger alt andra statsråd kan hoppa in i debatten. Jag har varit beredd att svara på frågor. Försvarsministern eller justitieministern, som finns här i kammaren, kan då inte plötsligt gä in i debatten. I den här frågan kan man verkligen tala om debattnivå.

Per Gahrton har tagit upp frågan om tillgång till material. Vi har för inte så länge sedan i samband med partiledaröverläggningar lämnat över etl malerial som, såvitt jag förslär, övriga partier i varje fall förklarat sig vara utomordentligt nöjda med.

Per Gahrlon frågar vad uttrycket gemensamma institutioner betyder. Del belyder att vi nu i fortsättningen tillsammans med EG skall försöka diskutera oss fram till hur vi skall klara av gemensamt beslutsfattande, vilkel ju är önskvärt och nödvändigt. Om det i detta sammanhang kommer in vissa inslag av överstatlighet, ämnar vi icke kringgå grundlagen. Vi kommer självfallet att respektera den.

Låt mig lill Birger Schlaug säga att jag känner en stark oro när det gäller den arbetslöshet pä i genomsnitt 10-11 % som finns i Europa. Jag vill därför att vi skall delta i elt väsleuropeiskt samarbete, och av den anledningen utformas för närvarande en socialdemokratisk och en facklig strategi för alt bekämpa arbetslösheten i Västeuropa.

Vi vill vara öppna mot den övriga europeiska arbetarrörelsen. Men Birger Schlaugs och miljöpartiets medicin är atl man skall isolera sig. Vi kommer inte att kunna lösa de framtida sysselsättningsproblemen även om vi isolerar oss. Vad tror Birger Schlaug kommer att hända om vi från omvärlden blir utsatta för en diskriminering av svensk industri? Vad tror Birger Schlaug kommer alt hända med vår induslri om vi icke fär en rimlig överenskommelse med EG?

Vi skall väl inte bygga upp murar och med våld försöka hålla kvar sysselsättningen i Sverige? Vi skulle dä fä del verkliga hotet mol svenska arbetares och svenska tjänstemäns anställningstrygghet. Men della är ett problem som över huvud tagel inle inlresserar miljöpaniei, och man kan därför driva sin förenklade agitation, vilkel Per Gahnon och Birger Schlaug har gjort här i dag.

Jag är intresserad av en diskussion i EG-frägan, och jag har i hög grad medverkat lill den diskussionen pä olika säll. Jag har lagl ned oerhört mycket lid för alt vi skall fä till stånd en dialog ocksä pä del internationella planet och för atl vi i omvärlden skall få en förståelse för den svenska neulraliieispoliii-ken. Men jag ser inget egenvärde i all vi skall göra neutralitetspolitiken och dess roll i Europapolitiken till en stridsfråga. Jag har den förhoppningen att vi pä sädana grundläggande områden skall kunna åstadkomma en bred enighet. Om man inle kan göra distinktionen mellan all föra en intensiv debatt och all få information i EG-frägan och samtidigt inse atl del finns vissa saker i del här samhället som vi vill slä vakt om, är det heller inte så myckel bevänt med viljan alt förstå motståndaren.

Jag vill till Hädar Cars och Margaretha af Ugglas säga atl regeringen önskar ell tidsprogram som innebär att vi under hösten skall kunna komma in i ganska konkreta överläggningar med EG. Vi förväntar oss en första reaktion frän EG i april-maj. Vi har alllsä ambitionen att ha elt lidsprogram.

men del är inle något som vi ännu kunnat komma överens med EG om. Vi kan förhoppningsvis få reakfioner pä delta senare under vären.

Del vi skall diskulera är sädana frågor som alla lalare här har tagil upp och om möjligt begärt ytterligare information om. Del handlar om hur man skall kunna lösa tvister om man kommer i en sådan situation - jag tror att del var Per Gahrlon som log upp den frågan - och hur man skall kunna äsladkomma etl gemensaml beslulsfatlande. Vi har då nalurligtvis möjlighel atl påverka sä all vi skall få ell så stort inflytande som möjligt över den processen. Vi vet inte i dag om vi kommer tillräckligt längt pä EFTA-vägen. Det är ju detta som vi genom diskussionerna med EG skall försöka skaffa oss en bild av. Jag är efler Oslomölel mer optimistisk när del gäller de möjligheierna.

Jag vill slufiigen säga till Jens Eriksson atl vi faktiskt har inskrivet all Sverige vid risk för allvarlig marknadsslörning kan införa importrestriktioner fram lill den 31 december 1993.

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Om Sverige, EG och EFTA

Anf. 21 PER GAHRTON (mp):

Herr talman! Det är nog läge för talmannen atl ha en kurs i debaltordning med stalsminislern. Det är ju stalsminislern själv som har vall atl besvara alla dessa frågor och inlerpellalioner i ell sammanhang och därmed skapal en debattordning som förvisso är orimlig. Han kunde ha tagil dem en och en, sä hade vi kunnat betat av ämnena ordentligt. Jag tror inte all det hade tagit mer lid, faktiskt.

Sedan tycker jag att statsministern skall sluta med det här isoleringssnacket. Det håller inle. Det är inle irovärdigt. Alll fler människor börjar nu inse alt den gröna rörelsen är internafionell. Vi har nyss med 17 parfier, även i EG-länderna, skrivit ihop oss i etl gemensaml program om samarbetet i Europa.

Det är inle samarbetet som sådant det handlar om - vi vill samarbeta minsl lika myckel som ni - utan det är formerna, om det skall vara Jacques Delors Superimperium som skall vara huvudformen för del europeiska samarbelel.

Dä handlar del om de konkreta effekterna för löntagare och mänga andra, och dä vill vi ha malerial. Oslomalerialet har vi fäll, och vi tackar för del -lyvärr var del hemligstämplat, så vi kunde inle citera ur del. Däremot fär vi inle konsumentverkels utredning om de konkreta effekterna av EG-anpassning. Jag tycker att Ingvar Carlsson skall informera sig om del, om han inte är tillräckligt informerad, och prata med Sten Andersson, som gav ett löfle här i riksdagen alt delta skulle klaras upp och vi skulle fä full information i framtiden.

Här gäller det inle allmänna handlingar. Vi begär den informationen i egenskapav riksdagsledamöter och riksdagsparti. Varför kan vi fä Oslomalerialet men inle konsumentverkels interna utredningar om konkreta effekter?

Så detta med grundlagen. Jag noterar tacksamt all slatsministern säger all han inle tänker kringgå grundlagen. Det hade ju varit sensationellt med varje annan sorts besked. Men svara dä pä min beskrivning av det här: Är del inle sä att gemensam beslutsordning innebär sådant överförande lill överslatlig organisation sorn grundlagen stadgar om? Måste ni dä inle se lill att varje sådan proposition till riksdagen antas i grundlagsenlig ordning, med mellankommande val?

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Om Sverige, EG och EFTA

Om det är pä del sättet, måste dä inte statsministern ta tillbaka sitt härresande yttrande - jag noterar alt även andra partier ger vär grundsyn visst slöd - om atl han vill undvika debatt i denna centrala fråga i valrörelsen 1991? All få en klar deklaration från regeringen skulle vara all rensa debattläget och undanröja alla misstankar om all ni försöker mygla eller lägga på locket. Ge oss ändå det beskedel alt ni tvärtom önskar en bred folklig debatt om Europasamarbetet också inför valet 1991!

Anf. 22 BIRGER SCHLAUG (mp):

Herr talman! Det är klart atl vi skall ha en rimlig överenskommelse med EG. Självklarl! Men del jag reagerar emol är att stalsminislern hela liden gömmer sig bakom tesen att man inte är beredd alt göra si eller sä - vi är inle beredda alt sälja ul del eller det.

Detta är ganska ointressant, efiersom alla förhandlingar inleds med dessa fraser. Jag har självt hållit på med fackliga förhandlingar och vet precis hur det är.

Det som är intressant är att vela: Vad kan ni försäkra när det gäller arbetsmiljön, den sociala välfärden, arbetsrätten, den yttre miljön, jämställdheten och konsumentskyddet? Det är delta som är intressant, inle vad som är utgångspunkten och vad ni måste säga.

Jag skulle vilja veta om statsministern ocksä kan säga alt han försäkrar atl man inle skall sälja ut någonting på de här områdena. Dä blir det inlressanl, plötsligt.

Sedan tycker jag all det var synd atl jag inte fick svar pä frågan om det är på pin kiv Danmark försämrar arbetsmiljön eller om det möjligtvis beror pä EG och varför den Nordiska arbetsmiljökommissionen inle kunde skriva in alt man inle skall försämra arbetsmiljön vid en anpassning till EG.

Kärnkraften hör inte hemma i etl civiliserat samhälle, har slalsminislern sagt. Det är väldigt klokt sagl. Del vore bra all fä etl ja eller elt nej: Tänker regeringen acceplera alt vi importerar fransk kärnkraftsel? Ni måsle ju ha tänkt igenom frågan.

Tänker regeringen acceptera atl Sverige lar emol och deponerar kärnavfall från EG:sgemensammanukleäramarknad? Jaeller nej-ni mäsle ju halänkl igenom del. Kärnkraflsfrägan måsle regeringen ha tänkt igenom myckel grundligt, i och med att Sverige skall avveckla kärnkraften och regeringen har bundit upp sig vid att det är ociviliserat all ha kärnkraft. Del kan inte vara nya frågeställningar på något sätt.

Skall vi sälja kärnkraflsteknik till EG? Inte är det väl sä alt Ingvar Carlsson trots sin måleriska beskrivning av EG-länderna i den allmänpolitiska debatten anser att EG-länderna är så ociviliserade att de t.o.m. skall prackas på gammal kärnkraftsteknik?

Jag tycker atl det vore intressant om statsministern ville sluta med atl säga alt man inte är beredd atl göra det eller del, ulan atl vi i slällel fick höra honom säga vad regeringen kan lova när del gäller arbelsmiljö, arbetsrätt osv.

Sedan lycker jag atl del är lilel skrämmande all höra en socialdemokratisk statsminister hävda att om kapitalet får fri marknad sä blir allting bättre. Herregud! säger slatsministern nu där borta. Men är del inle en väldigt

marknadsinriklad politik som socialdemokralerna plötsligt driver? Prot. 1988/89:87

Om Sverige, EG och EFTA

Är det inle så att en fri marknad för kapital leder fill ökad centralisering, 23 mars 1989 ökad storskalighet, ökad maktkoncentration? Är inte delta fallet, och varför vill man inte utreda en alternativ utvecklingsmodell?

Anf. 23 JENS ERIKSSON (m):

Herr talman! Statsministern säger all man har skrivit in alt det finns möjlighel alt fä importrestriktioner. Skall det då jämföras med de resultat som Finland har uppnått? Jag har frågat statsministern varför han inte krävde och fick samma övergångsbestämmelser som Finland, och då förstår jag att allt vad han kunde åstadkomma var att det är möjligt atl införa importrestriktioner om del blir problem.

Del här är mitt sisla inlägg. Jag skulle då vilja peka pä atl Islands 6 000 fiskare i dag är lika tillfredsställda som Sveriges 4 500 fiskare är oroliga för framtiden. Jag vill säga lill slatsminislern att en fiskare i Sverige känner oro pä samma sätt som fiskare frän Island eller Finland. Även om fisket har liten ■ betydelse för Sverige som land, är det oerhört betydelsefullt för kusten, för näringen och för dem som är sysselsatta inom fisket.

Den svenska fiskarkåren känner oro och också besvikelse över del avtal som träffats. Det gär inte hur länge som helst atl lasta pä en åsna del ena efler det andra, för en dag stupar åsnan.

Slutligen skulle jag vilja säga till statsministern atl jag är missnöjd med förklaringen lill statsministerns agerande i Oslo vad beträffar svenskt fiske. Jag har i dag erfarit att Sveriges fiskares riksförbund har begärt atl fä träffa stalsminislern i anledning av Oslomölel. Jag hoppas atl slatsministern lillmötesgär den framställningen och vid det mötet ger konkreta förklaringar och besked lill samtliga Sveriges yrkesfiskare. Det skulle vara välgörande.

Anf. 24 MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Herr talman! En kort kommentar till vad statsministern nyss sade, av vilket jag kan instämma i myckel. Men jag förstår honom inte i ett avseende.

Jag förstår att statsministern haft en besväriig dag, men jag tycker faktiskt inle alt slatsministern har en så besvärlig sits i vad gäller svensk Europapolitik. Statsministern häri ryggen en bred riksdagskompromiss med mycket bra målsättningar för den svenska Europapolitiken.

Alla partier som står bakom kompromissen har i dag förklarat atl vi står fasl vid den och kommer alt stä fast vid den. Det tycker jag är ell gott utgångsläge för stalsminislern i hans ansträngningar alt arbeta för svenska intressen.

Till slut, herr talman, ber jag alt få önska kammaren och statsministern en glad påsk!

Anf. 25 LENNART PETTERSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få önska Margareta af Ugglas glad påsk tillbaka!

Sedan lill herr Grönvall. Om Hamar kan jag ge besked, ly jag var med. Del enda som togs upp var frihandel för fisket. Diskussionerna fortsätter när det gäller livsmedelsprodukter i övrigt. I den mån nägon skall kritiseras för att främja frihandeln, skall säväl moderater som socialdemokrater och folkpar-

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Om Sverige, EG och EFTA

lister kritiseras för della. Möjligen har Jens Ericsson blivil grovt vilseledd av sina partivänner i denna fråga, när det började blåsa litet hetare kring fiskefrågorna. Pä s-sidan häller vi i varje fall fast vid frihandel.

Birger Schlaug gillade inte karakteristiken av miljöpartiel sorn elt isolatio-nistiskl parti. Låt mig då la ytterligare ett exempel, Birger Schlaug.

I dag satt vi i näringsutskottet och justerade ell belänkande om utrikeshandel. Miljöpartiels representant reserverade sig mot betalning av medlemsavgifter i GATT, eftersom del var något som inte föll miljöpartisterna pä läppen i anslutning till denna stora frihandelsorganisation. Del ger ytterligare belysning av var miljöpartiet slår i frihandelsfrågorna och ger ytterligare belysning med anledning av talet om att miljöpartiet skulle vara öppet mot omvärlden även utanför Europa. Sä är det alltså inle.

Sedan tänkte jag fråga miljöpartiet: Hur länge tänker ni acceplera ulan protester att Sverige importerar finsk kärnkraftsel? Vi importerar faktiskt inle fransk kärnkraftsel, som ni nu håller pä och talarom. Inom ramen fördet nordiska energisamarbetet importerar vi däremot finsk kärnkraftsel, skulle jag föreställa mig. Men där har ni inle haft nägra synpunkter.

Jag noterar att ni får fila litet på della debattknep när del gäller energipolitiken.

Till slut, herr talman, det finns många frågor där inan måsle samarbeta nationer emellan. EG är faktiskt inte bara en marknad för kapital, det är myckel annal också, och det kan bli ännu mera om vi inte isolerar oss, utan för samtal. Hur skall vi någonsin kunna komma till rätta med de slora mulfinationella förelagen? Sverige klarar inle detta ensamt. Vi måste samarbeta med vara grannar för att på nytt fä medborgarkonlroll och löntagarkontroll över de stora multinationella företagen. Där kan vi - i gott samarbete med i varje fall vissa delar av de partier som verkar inom EG -göra en betydelsefull insats.

Anf. 26 LARS NORBERG (mp):

Herr talman! Lennart Pettersson apostroferade alldeles nyss mig såsom den representant som i näringsulskottet diskuterade och reserverade sig i frågan om hur mycket pengar som skulle anslås för Sveriges dellagande i GATT.

Jag lycker atl delta är en detaljfråga som möjliglvis kan belysas när vi så småningom i kammaren kommer fram lill del betänkande som behandlar denna fråga. Den har elt mycket perifert samband med EG-debatten. Jag vill inte förlänga debatten med statsministern med den frågan.

Anf. 27 HÄDAR CARS (fp):

Herr talman! Statsministern sade all vi har ambitionerna atl fä lill ständ etl tidsprogram för förhandlingar i höst. Det tycker jag är bra och välkomnar det. Jag kan garantera slatsminislern atl folkparfiet kommer atl bidra sä långt vi kan lill slöd för framgångar i de förhandlingarna. Den fräga jag ställer är emellertid vilka som är "vi" i sammanhanget. Det nämnde stalsminislern inle. Är del den svenska regeringen, eller står "vi" i detta fall för hela EFTA? Del vore bra atl fä den frågan klarlagd.

Herr talman! Per Gahrton och hans miljöpartister har tagit som sin uppgift atl i den svenska EG-deballen företräda isolationismen och med alla medel förtala och misskredilera den europeiska gemenskapen och den samverkan för fred i Europa, för bättre hälsa, miljö, välstånd och för ökad frihet för medborgarna i Europa som EG-länderna åstadkommit och är pä väg att fördjupa.

EG-länderna har vunnit sina framgångar på grundval av demokrati och marknadsekonomi. Låt mig erinra om atl viljan all uppnå medlemskap i den europeiska gemenskapen var en stark drivkraft för de demokrater som i fascismens Spanien, Portugal och Grekland kämpade för sin frihet. De förde den kampen med EG:s stöd.

Del är också, herr talman, EG-ländernas ekonomiska och polifiska framgångar som mer än kanske någon annan enskild faktor tjänat och tjänar som inspiration för dem som i Östeuropa vill ersätta diktatur och cenlralpla-nering och socialism med demokrati och marknadshushållning. Del är framgångarna, herr talman, för en utveckling i den riktningen och på kraften bakom de framgångarna som Per Gahrton och hans vänner i miljöpartiel spottar. Det kan ni fortsätta med! Era spottloskor mot gemenskap i Europa och mot den svenska Europapolitiken, som syftar lill atl bygga ut samarbetet med Gemenskapen, är mer ett uttryck för affekt än för en genomtänkt vilja att nä effekt.

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Om Sverige, EG och EFTA

Anf. 28 Statsminister INGVAR CARLSSON:

Herr talman! De tre minuter som jag har till mitt förfogande skall jag använda för alt svara de två talare som jag inte tidigare hunnit bemöta.

Krister Skånberg ställde frågan vad uttrycket "huvudsakligen gemensam plattform" innebar. Det innebär alt EFTA-vägen är huvudvägen för förhandlingar. Del är där vi har tänkt oss all de avgörande frågorna nu förhoppningsvis skall kunna lösas. Sedan kan det finnas vissa speciella frågor, t.ex. när det gäller SAS, där ett EG-land är med, tillsammans med Norge och Sverige, och där vi finner det naturligt alt lala direkl med EG.

Krisler Skånberg ställer ocksä frågan om normer - om man skulle kunna tolka saken sä alt de normer vi i dag har inle skall behöva sänkas, utan alt i stället en anpassning sker uppåt för dem som i dag har en lägre ambitionsnivå. Svaret på den frågan är ja.

Fär jag i anslutning till detta också svara pä Hädar Cars fräga om med "vi" avses EFTA-gruppen. Svaret pä den frågan är ja. Jag hänvisar lill vad jag sade nyss om att del kan finnas vissa specialfrågor som man kan ta upp direkl med EG.

Nic Grönvall är den andra debattör som jag inte svarat. Jag mäste säga atl jag blev lilel förskräckt över Nic Grönvalls inlägg. Han slår i katalogen som moderat, men det nationalistiska draget i inlägget lydde mera pä miljöpartist än på moderat. Här gäller att hälla Sveriges bäsla för ögonen. Här värdet inte tal om Norden eller EFTA, ulan del var ett oerhört svenskinrikiat inlägg.

Med den inställningen kommer vi inle långt i Europasamarbelel. Jag tror Nic Grönvall behöver ha ett allvarligt samtal med Margaretha af Ugglas för alt fä litet mer överblick och litet mer förståelse för vad inlernalionelli innebär.

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Information om viss promemoria

Jag skall sluta med att säga - som en direkl replik lill Margarelha af Ugglas - att jag inte är missnöjd med Europasamarbetet. Jag har använt ord som alt jag upplevt några onödiga ylterskär, men i stort sett är vi nu samlade bakom denna uppläggning. De senaste månaderna har vi nått längre än pä åtskillig lid dessförinnan. Vi har visserligen inte kommit dithän atl vi kan lala om etl totalt genombrott, men det är ändå väldigt intressanla öppningar i förhandlingsläget gentemot EG. Jag tycker att vi med viss optimism nu kan arbeta vidare pä den inslagna vägen och förhoppningsvis nå fram lill ett resultat som för EFTA, Norden och Sverige är tillfredsställande.

Talmannen anmälde atl Per Gahrton, Birger Schlaug och Margaretha af Ugglas anhållit att tUl protokollet få antecknat atl de inte ägde rätl till ytterligare inlägg.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Information om en promemoria med förslag till ändring av det allmännas skadeståndsansvar i samband med myndighetsutövning

Anf. 29 Justitieminister LAILA FREIVALDS:

Herr talman! Den 25 november förra året utlovade jag här i kammaren en översyn av reglerna i skadeståndslagen om det allmännas skadeståndsansvar. Jag framhöll då som min principiella uppfattning alt enskilda som drabbas av ekonomiska förluster till följd av fel eller försummelse som begås av företrädare för myndigheter skall ha rätt till ersättning.

Det är med stor tillfredsställelse som jag i dag kan meddela riksdagen atl resultatet av den översyn som utlovades i november nu föreligger. Pä mitt uppdrag har juslitierådet Bertil Bengtsson undersökt behovet av förändringar av reglerna i 3 kap. skadeståndslagen om del allmännas skadeståndsansvar. Bengtsson har i en departementspromemoria. Del allmännas ansvar enligt skadeståndslagen, presenterat resultatet av sitt översynsarbele.

I reglerna i skadeståndslagen finns vissa begränsningar i statens och kommunernas skadeståndsansvar vid myndighetsutövning. Det gäller den s.k. standardregeln i 3 kap. 3 8, passivitetsregeln i 3 kap. 4 § och jämkningsregeln för ren förmögenhelsskada i 3 kap. 5 §.

När vi den 25 november förra året här i kammaren debatterade del allmännas skadeståndsansvar uttryckte jag atl dessa begränsningar i en del fall kan medföra mindre tillfredsslällande resultat för den skadelidande. I departementspromemorian föresläs nu att de här begränsningarna i del allmännas skadeståndsansvar skall tas bort.

I promemorian föresläs ocksä en annan viklig ändring. För närvarande gäller ansvaret för fel eller försummelser vid myndighetsövning bara sådana fel eller försummelser som företrädare för myndigheter begår när de utför uppgifter som slår i etl nära sammanhang med myndighetsutövningen. Är felet eller försummelsen hänförlig till någon åtgärd som inle stär i nära sammanhang med myndighetsutövning omfattas felei eller försummelsen inte av ansvaret. Nu föresläs en utvidgning av ansvaret sä all del skall omfatta

alla fel eller försummelser som har samband med myndighetsutövning. Härigenom ökas möjligheterna för den skadelidande atl få ersättning för skadan. Ändringen innebär bl.a. atl även sådan service som mera allmän rådgivning och upplysningsverksamhet som ligger inom ramen för myndighetens uppgifter i regel kommer atl omfattas av skadeståndsansvaret.

De framlagda förslagen synes uppfylla kravet på atl enskilda som drabbas av ekonomiska förluster till följd av fel eller försummelser som begås av företrädare för myndigheter i princip skall ha rätl till ersättning.

Departementspromemorian skall sändas ut på remiss. Vi skall se lill atl förslaget handläggs snabbi, så atl en proposition pä grundval av promemorian kan lämnas lill riksdagen i höst.Detären angelägen reform. Den utgör ett viktigt inslag i regeringens strävanden att stärka rättssäkerheten för enskilda och förenkla lagstiftningen. De nya reglerna bör därför träda i kraft sä fort som möjligt. Såvitt nu kan bedömas bör de kunna träda i kraft den 1 januari 1990.

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Information om viss promemoria

Anf. 30 TALMANNEN:

Jag ger nu ordet till de ledamöter som med korta frågor vill begära kompletterande sakupplysningar till den information som justilieminislern just har lämnat. Jag medger alt frågestunden i samband med justitieministerns information sammanlaget får ta högst 20 minuter i anspråk.

Anf. 31 MARTIN OLSSON (c):

Herr talman! Jag ber atl fä ställa några frågor med anledning av justitieministerns information.

För oss som många år har motionerat om en utredning med syfte alt förbättra det allmännas skadeståndsansvar är del glädjande all regeringen nu har lagit upp denna fråga. Vi anser att den är viklig för vär rättssäkerhet. Del är värdefullt alt den har tagits upp trots alt riksdagens majoritet varje år har avslagit förslag på området. Det skedde senast i november i höstas, dä majoriteten konstalerade atl det inle förelåg några omständigheter som talar för en skärpning av skadeståndsansvaret för det allmänna.

Jag vill fråga justitieministern varför regeringen inle har låtit en parlamentarisk utredning pröva dessa frågor, som ändå har så stor vidd, i stället för all göra en myckel begränsad översyn.

Jag har ytterligare etl spörsmål. När vi i riksdagen behandlar motioner om del allmännas skadeståndsansvar, behandlar vi samtidigt motioner om statens skadeståndsansvar i affärsmässig verksamhet. Har justitieministern även för avsikt atl låta pröva det spörsmålet, i syfte atl de som drabbas av förlust eller skada på grund av statens affärsmässiga verksamhet skall ha samma möjlighet alt få ersättning som om skadevållaren hade varit privat näringsidkare?

Anf. 32 ULLA ORRING (fp):

Herr talman! Del är bra att justitieministern nu är överens med oss om att staten skall bära sitt skadeståndsansvar och all hon nu också delar folkpartiets uppfattning att de enskilda som drabbas av ekonomisk förlust vid försummelse skall ha rätl lill ersättning.

3 Riksdagens protokoll 1988/89:87

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Information om viss promemoria

Jag har dock några frågor. Statsrådet säger att enskilda skall få ersättning. Hur går det då med företagen? I massmedia har del l.ex. berättats om eit fiskodlingsförelag som fick sin fiskodling smittklassad av fiskeristyrelsen. Kommer del här företaget och andra att få ersättning?

Del är ocksä bra med en utvidgning av ansvaret så att del skall omfatta alla skador på grund av fel och försummelser som har med myndighetsutövning atl göra och att den enskilde skadelidande fär ökade möjligheter till ersättning. Del tycker vi är bra. Min andra fräga blir dä vilka begränsningar det är som återstår. Statsrådet som kan överblicka hela fältet kan kanske ge oss en upplysning om detta. Blir det l.ex. en rejäl ersättning?

Jag vill även la upp den fråga som Martin Olsson berörde. Det gäller den offentliga affärsdrivande verksamheten. Justitieministern har ju varit chef för konsumentverket och jag förmodar atl hon delar uppfattningen all del skall råda likställdhet mellan staten, när den driver affärsverksamhet, och enskilda näringsidkare. Vi har ju konsumenttjänsllagen och köplagen.

Del har skett en omvändelse frän socialdemokraternas sida. Vad är det egentligen som har hänt? Är det den offentliga debatten som har förmätt statsrådet atl ändra sin inställning på den här punkten?

I lagutskottet har vi i dag haft etl sammanträde där vi preliminärt har beslutat om en parlamentarisk utredning. Jag vill fräga statsrådet vilken inställning slalsrådel har när det gäller tillsättningen av den parlamentariska utredningen och om dess sammansättning. Blir del en bred och förulsätl-ningslös utredning som ordentligt kommer att ta tag i frågan?

Anf. 33 ALLAN EKSTRÖM (m):

Herr talman! De föregående talarna har sökt att få klarhet i förslagets huvudpunkter. Jag vill slälla en fråga med samma syfte för att vi bättre skall förstå innebörden av promemorian.

Jag skall la två principiellt viktiga rättsfall till utgångspunkt. Dessa rättsfall har vi diskuterat i kammaren vid flera tillfällen. Det gäller bilhandlaren och företagaren Halvar Alvgard, som utsattes för betalningssäkring och blev ruinerad, och Trifoliumfallel, där konsumentverkets missvisande pressmeddelande av högsta domstolen ansågs ligga utanför begreppet myndighetsutövning. Hade utgången i dessa fall blivit annorlunda om dagens förslag då hade varit lag?

Anser justitieministern att departementspromemorian tillgodoser den som drabbas av skada lika effektivt som kan antas bli fallet genom den av lagutskottet beställda utredningen?

Det tycks i varje fall inte författaren lill promemorian, juslilierådel Bertil Bengtsson, själv anse. 1 Svensk Juristtidning 1988 s. 619 kallar han nämligen departementspromemorian för "en begränsad översyn". Han tillägger: "Sådana mera långtgående reformer som här" - dvs. i artikeln i tidskriflen -"diskuteras kräver däremot en mera ingående och tidskrävande utredning." Artikeln är rubricerad "Skärpt ansvar för orikliga myndighetsålgärder?".

Min sisla fråga är: Avser justitieministern hantera promemorian som om lagutskottets beställning inle hade skett, eller skall uppdraget utvidgas?

Anf. 34 Justitieminister LAILA FREIVALDS:

Herr talman! De tre frägeställarna har alla berört frågan om en parlamentarisk utredning. I anslutning lill det har också Ulla Orring undrat om det är frågan om en omvändelse från regeringens sida. Jag vill inleda med att säga att jag redan den 25 november i kammarens diskussion om det allmännas skadeståndsansvar uttalade uppfattningen all man behövde se över de skadeståndsregler som finns. Del var orsaken till atl en utredning kom till stånd genom att den främste experten på området, nämligen justilierådet Bertil Bengtsson, fick della uppdrag. Jag ansäg att frågan var av sådan angelägenhetsgrad och art att detta var det bäsla sättet att utreda ett utvidgat skadeståndsansvar för det allmänna.

Nu föreligger ett förslag från Bertil Bengtsson. Del finns goda förutsättningar för en snabb behandling, sä att en proposition, grundad pä del förslaget, kan läggas fram för riksdagen redan i höst. Med hänsyn lill alt del är fräga om en angelägen reform är del enligt min mening olyckligt om vi skulle fördröja genomförandet av den reformen genom att utreda denna fråga ytterligare, om det förslag som nu finns i departementspromemorian tillgodoser de krav som kan ställas i sammanhanget. Vi lär få belyst om del är på det viset bl.a. i den remissbehandling som nu följer.

Frägeställarna har vidare ställt ett antal frågor som har all göra med förslagets innehåll. Martin Olsson och även Ulla Orring ställde frågan hur del var med de affärsdrivande statliga företagen. Del förslag som föreligger kommer att få viss betydelse även för dem. Men det handlar om specialområden som efter hand mäste bli föremål för ytterligare utredning. Som jag uttalade redan i november i den debatt vi hade i kammaren kommer det atl bli nödvändigt atl fortsätta med etl utredningsarbete för all komplettera det skadeständsomräde som faller utanför skadeståndslagens regler om del allmännas ansvar.

Ulla Orring ställde frågan om vilka begränsningar i det allmännas skadeståndsansvar som återstår om detta förslag skulle genomföras. Svaret måste bli alt inga särskilda begränsningar egentligen kvarstår beträffande det allmännas skadeståndsansvar, om detta förslag skulle genomföras.

På frågan om det ocksä kommer att bli rejäla ersättningar måsle svaret bli all ersättningens storlek bestäms av domstol efter prövning, och den beror pä det enskilda fallet. Skadeståndets storlek skall givetvis vara relaterad lill den skada som har lidits. Del är domstol som får avgöra vilken ersättning som bör utgä.

Allan Ekström nämner enskilda fall som har förekommit tidigare. Jag kan inle här diskutera vilken förändrad situation de föreslagna reglerna skulle innebära för de enskilda fallen. Jag kan dock litet mer allmänt redovisa vad förslaget innebär på nägra väsentliga punkler.

Genom förslaget knyts det allmännas skadeståndsansvar till fel och försummelser som har skett i samband med myndighetsutövning, i stället för alt det som nu krävs att de sker vid själva myndighetsutövningen. Del innebär en utvidgning av ansvarsområdet som bl.a. går ut på alt service såsom rådgivning och upplysningsverksamhet också kan leda lill skade-ståndsansvar. Elt pressmeddelande l.ex., som har samband med myndighetsutövningen inom myndigheten, omfattas ocksä av skadeståndsansvaret.

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Information om viss promemoria

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Information om viss promemoria

På samma sätt får man bedöma uppgifler från myndigheter i broschyrer eller liknande.

I övrigl vill jag hänvisa till de beredningar som pågår på olika specialområden. 1 ett av de fall som Allan Ekström nämnde blir de förslag som regeringen längre fram i vår kommer atl lägga av intresse. Förslaget gäller ändringar i betalningssäkringslagen.

Anf. 35 MARTIN OLSSON (c):

Herr talman! Fördröjningen beror på socialdemokraterna, som år efler år har motsatt sig en utredning. När det gäller hur frågorna skall utredas vill jag säga att detta är grundläggande rättsliga frågor som del borde vara skäl i alt bäde få grundligt belysta och att nä en bred enighet kring. Anser inle justitieministern att denna fråga är av den karaktären att det är lämpligt alt sträva efter en bred översyn och bred enighel?

När det gäller de statliga affärsdrivande verksamheterna säger justilieminislern att det förslag som föreligger kommer alt fä viss betydelse även för dem. Jag vill fråga justitieministern vad hon anser om del motiv som har framförts för atl avslå kraven på detta omräde tidigare, nämligen att det skulle kunna leda till avgifts- och kostnadsfördyringar om man stärker konsumentskyddet, om vi kallar det så, gentemot de offentliga verksamheterna. Då vi stärker konsumenternas ställning i andra avseenden framför man aldrig de synpunkterna. Är de verkligen relevanta att försvara sig med, när man inte vill stärka den enskildes ställning gentemot affärsverken?

Anf. 36 ULLA ORRING (fp):

Herr talman! Justitieministern är orolig för att del skall bli en försening. Jag lycker atl en försening genom en parlamentarisk utredning gagnar saken. I delta fall skall man se just till saken. Jag vill fräga justilieminislern varför man lämnar förelagen ulanför i detta förslag. Jag kan ocksä hänvisa lill debatten den 23 november, dä riksdagen debatterade denna fräga i kammaren, två dagar före justitieministerns inlerpellationsdebatl. Dä var den socialdemokrafiska gruppledningen i lagutskottet myckel osäker pä hur man skulle hantera frågan. Man trodde dock all man skulle komma fram pä något sätt i regeringskansliet. För folkpartiets del mäste jag säga att della blir en halvmesyr.

Jag vill än en gäng ställa samma frågor till justilieminislern. Del mäste finnas ell krav frän allmänheten att även frågor som gäller den offentliga verksamheten, de affärsdrivande verken, lyfts fram. Det är ju där del ofta inträffar saker som påkallar en uppgörelse med den enskilde som nyttjar dessa verks tjänster. Jag upprepar alltså mina frågor: Varför görs ingen parlamentarisk utredning? Varför lämnas de affärsdrivande verken utanför? Varför lämnas företagen utanför?

Anf. 37 ALLAN EKSTRÖM (m):

Herr talman! Svaret på mina principiellt vikliga frågor-det var alllsä inte ivå enskilda fall, ulan de principer som åskådliggjordes med dessa båda rättsfall som jag avsäg - förstod jag faktiskt inte. Justilieminislern verkar rätt nöjd med denna promemoria. Men jag upprepar atl förfallaren själv inte är

nöjd med den. Han säger all delta bara är en begränsad översyn och atl det krävs mera långtgående reformer för att tillmötesgå det som han kallar för skärpt ansvar för orikliga myndighelsätgärder.

Lagutskottets beställning anknyter till den mera fullständiga utredning som förespråkas i Bertil Bengtssons artikel. Min fräga mäste dä bli: Avser jusfitieministern att respektera lagutskottets beställning?

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Information om viss promemoria

Anf. 38 Justitieminister LAILA FREIVALDS:

Herr talman! Martin Olsson, Ulla Orring och Allan Ekström uppehöll sig vid frågan om en parlamentarisk utredning. Men om del förslag frän Bertil Bengtsson som nu föreligger i sak tillgodoser de krav som kan ställas pä en förändring av skadeståndslagen ser jag ingen mening med en parlamentarisk utredning. En parlamentarisk utredning bör ju inle vara något självändamål. Vad jag är ute efler är en ordentlig översyn, och jag tror att vi har fått en sådan genom alt anlita den främste experten på området. Jag är mycket angelägen om att få en bred enighet kring denna fräga. Lål oss därför avvakta med frågan om ytterligare utredande på skadsländslagens omräde tills detta förslag åtminstone har remissbehandlats. Jag skall givetvis respektera riksdagens beslut om hur denna fräga skall hanteras.

När det gäller frågan om affärsverken och konsumentskyddet i samband med dessa är jag litet förvånad över frågeställningen. Affärsverken - i den mån de inle betraktas som myndigheter och det är reglerna i 3 kap. skadeståndslagen som är tillämpliga - är att anse såsom privata förelag. Det är alltså dessa skadeståndsregler som blir aktuella.

Del förslag som nu föreligger innebär alt stal och kommun fär samma ansvar som privata arbetsgivare för person- och sakskador som anställda orsakar genom fel eller försummelse i tjänsten. Därtill kommer all staten och kommunerna får ell längre gående ansvar än privata arbetsgivare för ren förmögenhetsskada i dessa fall. Den som drabbas av fel frän statens eller kommunernas sida kommer alltså att ha etl klart bättre skydd än den som drabbats av motsvarande fel frän en privat verksamhet. Men de regler som gäller för privat verksamhet gäller givelvis även för de affärsdrivande verken.

Med avseende pä det som Ulla Orring sade om konsumentskyddet när det gäller de affärsdrivande verken har diskussionen där handlat om hell andra frågor än dem som rör skadestånd eller i ännu mindre ulslräckning skadestånd enligt skadeståndslagen.

Allan Ekström gjorde gällande alt utredningsmannen Bertil Bengtsson inle är nöjd med del utredningsförslag som han har lagt fram. Det är ett egendomligt påstående att en expert skulle ha lagt fram elt förslag som han själv inte var nöjd med. Del förhållandet atl Bertil Bengtsson har ullalat sig i frågan på ett vidare område än del som uppdraget omfattade, innebär all han är myckel nöjd - så har jag uppfatial det - med det förslag lill förändringar som han har lagt fram när del gäller skadeståndslagen. Det som han föreslår är vad han anser behöver göras för att skadeståndsreglerna i 3 kap. skadeståndslagen skall vara tillfredsställande. Däremot har han anfört alt han anser alt del krävs ytterligare förändringar när del gäller de områden där det finns särskilda regler, t.ex. pä skatteområdet och när del gäller den

4 Riksdagens protokoll 1988/89:87

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Information om viss promemoria

särskilda belalningssäkringslagen. Och som jag tidigare sade pägår det en översyn även i dessa delar.

Anf. 39 ULLA ORRING (fp):

Herr talman! Jag måste fråga justitieministern om hon lycker alt denna utredning verkligen tillgodoser de önskemål som har förts fram i motionerna. Om Bertil Bengtsson är nöjd beror det väl på att hans uppdrag var begränsat till de direktiv som regeringen gav honom. Jag tycker alt regeringen är ansvarig för den försening som har skett när del gäller alt komma till rätla med skadeståndsfrågan. Det är en fråga som vi i riksdagen har ältat under de senaste tre fyra åren. Jag vill än en gäng slälla frågan till statsrådet om en parlamentarisk utredning. Ämnar statsrådet driva pä och inle försena en sådan? Det förslag som har lagts fram är ju så begränsat.

Anf. 40 ALLAN EKSTRÖM (m):

Herr talman! Jag kan anknyta lill Ulla Orrings senaste frågor. Promemorian motsvarar inle alls dagens krav. Jag åberopar Bertil Bengtsson själv som mitt främsta vittne. Han är ju inte nöjd, han vill lösa problemet med relationen mellan staten och den enskilde pä etl annat sätt. Han pekar också på själva ansvarsgrunden, culpa, och inle rent strikt ansvar. I promemorian görs det i fråga om delta ingen ändring. Den enskilde fär alltså även i fortsättningen i stor utsträckning bära den ekonomiska skadan när det gäller åtgärder som han oförskyllt utsätts för.

Anf. 41 MARTIN OLSSON (c):

Herr talman! Justitieministern undrade över min fråga när det gäller ersättning frän de statliga verken. Jag vill därför citera vad socialdemokralerna och vpk skrev i betänkandet då de avstyrkte motionerna:

"Då frågan nu åter aktualiserats vill utskottet än en gång stryka under atl en skärpning av statens skadeståndsansvar vid affärsmässig verksamhet är förenad med stora svårigheter och kan leda till betydande kostnadsökningar för allmänheten i form av exempelvis högre portoavgifier och dyrare järnvägsresor."

Jag ville alltså höra om även justitieministern anser att konsumentskyddet gentemot högre kostnader är etl motiv för atl inte förbättra konsumentskyddet på detta område.

Anf. 42 Juslilieminisler LAILA FREIVALDS:

Herr talman! Ulla Orring undrade om motionärerna är nöjda med detta förslag. Det överlåter jag gärna till motionärerna alt själva avgöra.

Ulla Orring säger också atl del är regeringen som är ansvarig för förseningen. Del är möjligt att man kan se del på della säll. Men jag tycker atl Ulla Orring kan vara tacksam över all regeringen nu försöker ta igen det som har förlorats i lid genom atl försöka gä fram snabbt och få en ändring till ständ redan den 1 januari 1990. Mot denna bakgrund lycker jag alt det är förvånande atl del förordas att vi i slällel skall försena detta ytterligare.

Detta är inget begränsat förslag. Ulla Orring påstår all del skulle vara ett begränsat förslag i något avseende, jag förstår inte rikligt pä vilket sätt. Del

är inget begränsat förslag, ulan förslaget innebär en total översyn av 3 kap. skadeståndslagen.

Till Allan Ekström vill jag säga alt jag lycker att del inle är riktigt meningsfullt atl diskutera om Bertil Bengtsson är nöjd eller inle. Det är en fråga som han själv ytterst fär avgöra. Jag vill bara göra det påpekandet alt det i uppdraget till Bertil Bengtsson när del gäller översyn av 3 kap. skadeståndslagen inte fanns några begränsningar.

När det gäller de affärsdrivande verken och tidigare diskussioner som har gällt deras skadeståndsansvar, vill jag säga till Martin Olsson atl svaren i fråga om della har givils mol bakgrund av att de affärsdrivande verken i skadeståndssammanhang behandlas precis som förelag över huvud laget med de särskilda avtal som över huvud tagel kan finnas på della omräde. Jag skulle tro alt del var delta som även Ulla Orring syftade på. Det pägår ett arbete med att justera konsumentskyddet när det gäller t.ex. all ingripa mot oskäliga avtalsvillkor som affärsdrivande verk använder sig av, sä att detta skydd blir likartal över hela marknaden.

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Om rätt att träffa bindande a vtal om att pensionsförsäkring skall utgöra giftorättsgods

Överläggningen var härmed avslutad.

7 8 Svar på fråga 1988/89:534 om rätt att träffa bindande avtal om att pensionsförsäkring skall utgöra giftorättsgods

Anf. 43 Jusfitieminister LAILA FREIVALDS:

Herr talman! Charlotte Cederschiöld har frågat mig om jag ser några avgörande invändningar mot alt man ändrar äktenskapsbalken, sä atl makarna får möjlighel atl i förväg avtala att en privat pensionsförsäkring skall ingå i bodelning.

Som svar pä frågan vill jag nämna atl justitiedepartementet under maj månad i år kommer att inleda en utvärdering av den familjerältsreform som trädde i kraft den 1 januari 1988. Genom den utvärderingen kommer vi atl fä ett underlag för alt ta ställning lill om det behövs några ändringar i bl.a. äktenskapsbalken. Den fråga som Charlotte Cederschiöld har tagit upp får uppmärksammas i det sammanhanget.

Anf. 44 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):

Herr talman! Jag får tacka statsrådet för svaret som är ganska intetsägande och saknar del väsentliga, nämligen svaret pä själva frågan, statsrådets syn pä avtalsfrågan. All del skall göras en översyn visste vi förut.

Trots alt fler kvinnor tecknar pensionsförsäkringar har kvinnor generellt sett en sämre pensionssituation än män.

Den som har tagit ell stort hem- och barnansvar eller låtit sin lön gä till löpande utgifter i tron att pensionsförsäkringen skulle ingå i boet kan drabbas av äktenskapsbalkens lagstiftning om pensionsförsäkring, som har retroaktiv effekt. Avgörande i försäkringssammanhang är antalet år premien har betalats. Ändå är tidsaspekten inte belyst i proposition eller förarbeten. Om det hade funnits möjlighet atl i förväg avtala om en pensionsförsäkring skall ingå i bodelning eller ej, skulle människor ha nägon möjlighet att anpassa

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Om rätt alt träffa bindande avtal om att pensionsförsäkring skall utgöra giftorättsgods

pensionsförsäkringen till rådande verklighet i resp. familj. Moderaterna och folkpartiet har pekat pä denna möjlighet i ett särskilt uttalande i lagutskottet.

Livränta behandlas som giflorättsgods med möjlighel att träffa förtida avtal om alt den skall undantas vid en eventuell bodelning. Familjelagssak-kunniga påpekar alt livränta kan fylla samma funktion som en pensionsförsäkring. Denna olika behandling i lagen av livränta och pensionsförsäkring måsle i realiteten uppfattas som orimlig, även om jag är medveten om att det här finns en juridisk distinktion. Pensionsförsäkring och livränta som tas i samma syfte borde behandlas lika i lagen, dvs. makarna borde kunna ingå avtal om huruvida livräntan eller pensionsförsäkringen skall ingå i en framtida bodelning.

Om statsrådet inte vill ändra på detta förhållande, vilken motivering har statsrådet då för att behandla pensionsförsäkring och livränta som las i samma syfte olika när del gäller möjligheten för makar atl träffa avtal?

Anf. 45 Justitieminister LAILA FREIVALDS:

Herr talman! Frågan om hur pensionsförsäkring skall behandlas i bodelningssammanhang har diskuterats en hel del i massmedia och bland dem som är praktiskt verksamma pä familjerättens område. Delta är utan tvivel en av de frågor som bör uppmärksammas särskilt vid en kommande utvärdering. Däremot bör man inte före denna utvärdering la ställning till om det behövs, och i så fall vilka, ändringar i äktenskapsbalken. Jag noterar att jag inte är ensam om den uppfattningen. Lagutskottet har nyligen behandlat saken. Charlotte Cederschiöld deltog själv i utskottets behandling av frågan. Utskottet, vars betänkande i denna del var enhälligt, fann liksom jag alt man bör avvakta utvärderingen av familjerättsreformen, innan man tar ställning till frågan om pensionsförsäkring.

1 elt särskilt yttrande till utskottets belänkande anför bl.a. Charlotte Cederschiöld: Hur frågan bör lösas vid den kommande översynen kan vi dock för närvarande inle la ställning till. Flera alternativ är tänkbara.

Vi är helt överens på den punkten. Jag delar Charlotte Cederschiölds och utskottets uppfattning alt vi bör avvakta den kommande utvärderingen och därefter ta ställning till vilka ändringar som bör göras.

Anf. 46 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):

Herr talman! Detta andra inlägg var mera positivt. Det hindrar inte atl statsrådet i andra frågor, l.ex. i skadeståndsfrägan som vi nyss diskuterade, kunde anlägga principiella synpunkter innan utredningen var klar.

Jag vill göra statsrådet uppmärksam på vad som står i propositionen om äktenskapsbalk från 1986/87: "Makar skall liksom hittills fritt kunna ingå avtal med varandra angående egendomsförhållandena i äktenskapet. En make skall dessutom kunna sluta förmögenhetsrättsliga avtal med den andra maken."

Detta mäste av många uppfattas som att det skall gå all fritt träffa förtida avtal om såväl pensionsförsäkring som livränta. Men del gör det alltså inte. Här råder olika förhållanden.

Jag hoppas att statsrådet står för andemeningen i citatet ovan, sä att vi kan förvänta oss en anpassning av lagen i enlighet med de vackra deklarationerna.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Om SJ:s driftvärn

8 8 Svar på fråga 1988/89:542 om SJ:s driftvärn

Anf. 47 Försvarsminister ROINE CARLSSON:

Herr talman! Med anledning av alt Asea Brown Boveri, ABB, har blivit huvuddelägare i SJ :s underhållsverksläder har Viola Claesson frågat mig om SJ:s driflvärn kopplat lill underhållsverksamheten skall slopas eller möjligen överföras till transnationella ABB.

Affärsverket SJ har fått regeringens tillstånd atl organisera driftvärn. När nu underhållsverkstäderna genom etl beslut av SJ säljs till elt privat företag gäller detta lillsländ inte för företaget. Företaget får därför ansöka om nytt tillstånd alt organisera driftvärn, varvid regeringen beslutar, eller begära att få organisera förelagshemvärn, varvid beslutanderätten ligger hos rikshem-värnschefen. Alt ägarförhållandena för underhållsverkstäderna ändras påverkar givetvis inle behovet av skydd av förelaget och dess anställda. Jag förutsätter därför alt företaget kommer att ansöka om att fä organisera antingen driftvärn eller företagshemvärn.

Jag vill också understryka att företagsägaren, som i detta fall är ett transnationellt företag, inte får inflytande över eller insyn i svensk försvarsplanering genom att det finns någon form av hemvärn vid företaget.

Ledningen av och uppsikten över hemvärnet utövas enligt hemvärnskungörelsen (1970:304) av rikshemvärnschefen. Mililärbefälhavarna och för-svarsomrädesbefälhavarna leder hemvärnet inom sina resp. områden. Detta gäller både det allmänna hemvärnet och driflvärnet. Chefen för driftvärnet vid ett företag utövar under rikshemvärnschefen ledningen av och uppsikten över förelagets driftvärn.

Anf. 48 VIOLA CLAESSON (vpk):

Herr talman! Jag ber att få tacka Roine Carlsson för svaret. Del låter ju betryggande, men kanske Roine Carlsson tillåter all jag vidgar begreppet lilel.

Det är skrivet elt brev den 25 november 1988 lill ÖB från slabschefen och civilbefälhavaren för milo nedre Norrland, där man alltså i november hade vissa aningar om vad som komma skulle. I brevet betonar undertecknarna för ÖB del viktiga behovet av en fungerande järnväg. Under krig och kris handlar det framför allt om beredskap för sjuk- och förnödenhetstransporler samt om atl ha fordon och maskiner. Man säger att en fungerande järnväg är omöjlig utan fungerande reparationsresurser för rullande materiel och menar vidare att de nya ägarna måste bindas till överlåtelsehandlingar eller liknande som elt k-företag, dvs. ell förelag med ett speciellt kontrakt vid krig och liknande, där SJ:s nuvarande beredskapsätaganden klart överlåts till de nya ägarna.

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Om användningen inomförsvaret av skUda enhetsbegrepp för radioaktiv strålning

Jag förutsätter att della är riktigt och vill därför fråga Roine Carlsson: Finns del farhågor för atl ett transnationellt företag, som i praktiken har monopol pä underhåll av rullande materiel, kan sätta Sverige i en svär knipa? Finns det i sä fall beredskap?

Överläggningen var härmed avslutad.

9 8 Svar på fråga 1988/89:529 om användningen inom försvaret av skilda enhetsbegrepp för radioaktiv strålning

Anf. 49 Försvarsminister ROINE CARLSSON:

Herr talman! Marianne Andersson hänvisar i sin fråga till att olika begrepp för stråldos används vid beredskapen mot kärnkraftsolyckor och inom totalförsvaret. Hon anser att detta är synnerligen olyckligt, efiersom det skapar risker för onödiga missförstånd inom totalförsvaret. Det allvarligaste är dock enligt hennes bedömning den förvirring allmänheten riskerar alt utsättas för vid en olycka.

Mot denna bakgrund frågar hon mig vilka åtgärder jag är beredd atl vidta för atl komma till rätla med denna begreppsförvirring.

Vid mätningar av joniserande strålning går man för närvarande successivt över lill det internationellt standardiserade s.k. Sl-systemel. 1 detta sammanhang är två begrepp aktuella.

Stråldos är den energimängd som absorberats per massenhet absorberande material, och den mäts i enheten gray (Gy). Enligt ett beslut av överbefälhavaren från 1987 skall denna enhet användas inom försvarsmakten.

Dosekvivalent är den stråldos som beräknats utifrån de relativa biologiska verkningarna av olika strålningsformer, och den mäts i enheten sievert (Sv). Denna enhet används i civila strålskyddssammanhang, främst i beredskapen mol kärnenergiolyckor och för arbetarskydd vid kärnkraftverken.

Del kan nämnas atl för huvuddelen av den strålning som åtföljer en kärnladdningsexplosion är dosekvivalenien uttryckt i sievert numerärt ungefär lika med stråldosen uttryckt i gray.

Efler olyckan i Tjernobyl har enheten sievert successivt blivil starkt etablerad i Norden och även internationellt.

Behovet av enhetliga begrepp har aktualiserats av alt instrument med enheten sievert anskaffats till samtliga kommuner i landet och till indikeringsorganisationen kring våra kärnkraftverk. Instrumenten är även avsedda att användas under krig i samband med radioaktivt nedfall från kärnvapenexplosioner.

Jag vill informera om att det pågår ett samarbete mellan de berörda myndigheterna i syfte all få till stånd enhetliga begrepp. Jag räknar med atl arbetet inom kort kommer alt leda lill etl nytt beslut av överbefälhavaren. I avvaktan på detta finner jag inte behov av att nu vidta några åtgärder.

Anf. 50 MARIANNE ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag vill tacka försvarsministern för svaret.

Jag ställde den här frågan därför atl jag blev mycket bestört när jag fick kännedom om att olika begrepp används för stråldos inom del militära och det civila försvaret. För mig verkade detta fullständigt ologiskl och opraktiskt och dessutom ägnat alt skapa förvirring vid en eventuell kärnkraftsolycka. Alla minns väl den begreppsförvirring som rådde inom flera områden efter olyckan i Tjernobyl.

När jag dessutom fick veta all de civila försvarsorganisationerna förgäves försökt få en överenskommelse om en förändring, blev jag ännu mer bestört. Jag vet nu atl del har hänt en del sedan jag ställde den här frågan, och del är positivt. Bl.a. har berörda organisationer träffats för atl diskutera, och alla var ense om behovet av ett enhetligt syslem i fred och krig. Del är posilivl all nu höra all del pågår ett samarbete för all åstadkomma en överenskommelse om enhetligt begrepp. Jag hoppas atl delta leder till ett snabbi resultat.

Från civil sida är man överens om att begreppet sievert är att föredra, efiersom den enheten fär allt större inlernationell användning. Att kommunerna, länsstyrelserna och SSI har mätinstrument med enheten sievert, och alt det militära försvaret ännu inte har skaffat all sin utrustning, är ytterligare ett skäl för atl just enheten sievert skall användas i framtiden.

Jag vill fräga försvarsministern om han är villig alt förorda att enheten sievert skall användas i hela totalförsvarsorganisalionen.

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Om rytmiklärarutbildningen på musikhögskolan

Överläggningen var härmed avslutad.

10 8 Svar på fråga 1988/89:535 om rytmiklärarutbildningen på musikhögskolan

Anf. 51 Statsrådet GÖRAN PERSSON:

Herr talman! Ingegerd Wärnersson har frågat utbildningsministern vilka åtgärder han tänker vidta för atl studerande skall bli formellt behöriga lill tjänst som musiklärare vid grundskolan och gymnasieskolan, om de har fått musiklärarlinjens fyraåriga rylmiklärarulbildning med lillvalskurs om 50 poäng för undervisning i musik.

Bakgrunden lill frågan är alt denna utbildning inte finns medtagen bland de utbildningsvägar som enligt skolförordningen (1971:235) ger behörighet till musiklärartjänst, trots alt utbildningen har funnits sedan 1980.

Arbetet inom regeringen är så fördelat atl del är jag som skall svara på frågan.

Jag kommer att föreslå regeringen att den nämnda utbildningen snarast möjligt tas in i skolförordningen (1971:235) som en av de ulbildningsvägar som ger behörighet till tjänst som musiklärare vid grund- och gymnasieskolan.

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Om rytmiklärarutbildningen på musikhögskolan

Anf. 52 INGEGERD WÄRNERSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret.

Rytmiklärarnas inträde i skolan har medfört elt starkt intresse för ämnet musik. Utbildningen ingår som en särskild inriktning inom musiklärarlinjen. Man utbildas därigenom till musiklärare med rytmik som huvudämne eller fördjupning och genomgår samma basutbildning som övriga musiklärarstuderande på utbildningslinjen.

Sedan 1982 har ca 50 lärare utexaminerats frän denna utbildning i tron att de erhållit formell behörighet. Del blev givetvis en viss oro hos dessa lärare -och även kommunerna - när de upptäckte all de inle hade den formella behörigheten. Därför är jag mycket glad i dag över statsrådets svar, atl dessa lärare skall få sin formella behörighet.

Vad beträffar rytmiklärarulbildningen om 80 poäng har lärare med denna utbildning den övervägande delen av sin metodik- och praktikutbildning på förskole-, låg- och mellanstadiet. Jag hoppas därför att även dessa lärare erhåller behörighet sä att de kan undervisa i grundskolan.

Efiersom jag är sista lalare denna sena skärlorsdagseftermiddag ber jag att få önska herr talmannen, statsrådet och personalen en glad påsk.

Överläggningen var härmed avslutad.

118 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1988/89:86 till socialförsäkringsutskoltet

12 8 Föredrogs och hänvisades

Motionerna

1988/89:Sk42-Sk45 till skatteutskottet

1988/89:Ju3-Ju 10 till justitieutskottet

1988/89:Föl7-Föl9 till försvarsutskottet

1988/89:Fi43-Fi48 till finansulskotlel

13 § Anmäldes och bordlades

Propositionerna

1988/89:121 om lag om en folk- och bostadsräkning år 1990

1988/89:129 med förslag till medelsberäkningar för Sveriges Radio m.m.

14 8 Anmäldes och bordlades

Motionerna

med anledning av prop. 1988/89:96 om legitimation för vissa kiropraktorer,

m.m. 1988/89:Sol9 av Sten Svensson m.fi. (m) 1988/89:So20 av Mona Saint Cyr (m) 1988/89:So21 av Lars Werner m.fl. (vpk)

1988/89:So22 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (båda s)

1988/89:So23 av Karin Israelsson m.fl. (c)

1988/89:So24 av Ove Karlsson och Anita Johansson (båda s)

1988/89:So25 av Daniel Tarschys m.fl. (fp)

1988/89:So26 av Hans Nyhage (m)

1988/89:So27 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp)

med anledning av prop. 1988/89:109 om ny inriktning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder för unga 1988/89:A3 av Inger Schöriing m.fl. (mp) 1988/89:A4 av Börje Hörnlund m.fl. (c) 1988/89:A5 av Sonja Rembo m.fl. (m) 1988/89:A6 av Lars Werner m.fl. (vpk) 1988/89:A7 av Elver Jonsson m.fl. (fp)

med anledning av prop. 1988/89:111 om utlandssvenskarnas avgifter vid

sjukvård i Sverige, m.m. 1988/89:Sf24 av Lars Werner m.fl. (vpk) 1988/89:Sf25 av Sten Svensson m.fl. (m) 1988/89:Sf26 av Sigge Godin m.fl. (fp)

med anledning av riksdagens förvaltningskontors förs. 1988/89:22 om

ändring av vissa arvoden m.m. 1988/89:K10 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) 1988/89:K11 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Meddelande om interpellationer

15 8 Meddelande om interpellationer

Meddelades att följande interpellationer framställts den 23 mars

1988/89:170 av Görel Bohlin (m) lill kommunikationsministern om rätten till studiestöd vid flygutbildning:

Genom den utveckling civil luftfart fått världen över, och inte minst inom svenskt inrikesflyg, har en rad bristyrken inom den civila luftfarten uppstått. Det gäller flygtekniker, flygledare och även piloter. I samtliga fall har från statens sida stora ansträngningar gjorts för att "snabba upp" utbildning ulan att ge avkall pä kvalitetskrav. Sä har t.ex. den utbildning flygledarna får i större utsträckning baserats på praktisk tjänstgöring och delals i tvä, avsnitt varigenom man vunnit arbetskraft. Vad gäller pilotulbildning medges numera statligt stöd för utbildning i privata flygskolor, även om detta slöd är tämligen blygsamt.

Många ungdomar med brinnande intresse och fallenhet för flyg lar lån och söker sig till akademier i andra länder, t.ex. USA. Efter intensiva studier och 245 flygtimmar avlägger eleven de prov som ger Commercial Licence och

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Meddelande otn interpellationer

Instruclor Licence. Samtidigt har han/hon tillägnat sig rätt goda kunskaper i engelska, vilkel onekligen är ett plus, då del gemensamma luftfartsspräkel ju är engelska.

Den unga eleven vill nu kanske hem för alt bli trafikflygare pä hemmaplan, men det är sannerligen inle sä lätt; dels konverteras ett amerikanskt certifikat inte utan vidare, utan det fordras oftast ytterligare skolning med ytterligare lån och ytterligare uppoffringar, dels är del lång väntetid för alt komma in på den utbildning som ger del svenska certifikat han/hon så hell åslundar.

På grund av kostnaderna avslår mänga från all söka utbilda sig ulomlands trots alt vi så väl behöver nya piloter. Det uppskattas alt vi behöver.ca 150 piloter om året de närmaste åren pä grund av avgångar genom pension vid 60 eller 55 år och på grund av medicinska krav.

Det finns möjlighet alt få studiestöd för vissa utbildningar utomlands. Eftersom eleverna vid TFHS och Bromma Flygskola fär studiemedel borde det inte vara otänkbart att studiestöd också skulle utgä för kvalificerad pilotulbildning utomlands. Vad gäller de amerikanska flygakademierna, har de sannolikt en ganska ojämn kvalitet vad beträffar utbildningen. Med del går att utröna. Etl sätt vore alt uppdra ål luftfartsverket atl studera marknaden och söka upp de bäsla akademierna i USA för alt också eventuellt anpassa sitt program efter luftfartsverkets krav och därmed ge dem etl godkännande. Härefter skulle en möjlighet finnas att ge studiestöd till enskild utbildning vid utländsk flygakademi, lätta bördan för de unga som gör en sådan satsning och snabbare klara att fylla de brister som hotar vad gäller antalet piloter.

Är kommunikationsministern beredd att pröva möjligheten alt låta luftfartsverket "godkänna" vissa utländska flygutbildningar och att göra utbildningen vid dessa berättigad lill studiestöd?

1988/89:171 av Görel Bohlin (m) till kommunikationsministern om körkortsutbildningen:

Trafiksäkerhetsverkel har förberett och ämnar införa en ny kursplan för körkortsutbildning. Den nya kursplanen innefattar kursmoment i psykologi, som enligt professorn i psykologi, Göte Hansson, kräver alt undervisningen ombesörjes av "väl kompetenta lärare" under en 3-6 veckors utbildning,på heltid.

Detta innebär en kraftig utökning av den tid körskoleeleven skall tillbringa på skolbänken och givelvis en avsevärd fördyring - uppåt 2 000 kr. Huruvida körskolornas lärarkår på kort tid kan tillägna sig sådana kunskaper dels i psykologi och dels i den erforderliga pedagogik som kan ge dem omdömet "väl kompetenta lärare" undandrar sig milt bedömande men förefaller osannolikt.

Utöver den fördyring och tidsförlust som den enskilde eleven får utan alt med någorlunda tillförlitlighet kunna skaffa sig adekvata kunskaper i psykologi enligt kursplanen finns andra besynnerligheter i arbetel med den nya kursplanen.

TSV har anlitat en konsult, en högskolelärare, som förutom alt han deltagit i framtagandet av kursplanen också åt STR, Sveriges trafikskolors

riksförbund, författat de läromedel, varpå undervisningen skall baseras. STR är en av flera läromedelstillverkare och har härigenom fått en avsevärd konkurrensfördel, vilkel NO-anmälts.

Flera av kraven i den nya kursplanen ligger på en hög abstraktionsnivå. Det belyder att de som har liten fallenhet för teoretiska studier kommer atl få mycket svårt att klara körkortsprovets teoridel. Risken finns ocksä atl flera av de en- och tvåmanstrafikskolor som finns i Sverige - i synnerhet i Norrlandslänen - slås ut, eftersom man där saknar både praktiska och ekonomiska möjligheler att hålla de minst 20 teorilektioner per elev som enligt kursplanen erfordras och som enligt professor Hansson ändå är pä lok för litet.

Eftersom man kan ifrågasätta om en kursplan med så osäkra faktorer bör genomföras och då de inslag av näringsfrihetsbegränsning och olillböriig konkurrens som finns inle synes anstå elt statligt verk, vill jag fräga kommunikationsministern om dessa förhållanden kan väntas föranleda några regeringens åtgärder.

1988/89:172 av Lars Tobisson (m) till finansministern om valutaregleringen:

I en interpellationsdebatt i november förra året, som främst handlade om den fortsatta avregleringen av valutapolifiken, betecknade finansministern ett seriöst meningsutbyte om det europeiska monetära systemet (EMS) som värdefullt. Sedan dess har riksdagen gett klartecken för valutaregleringens avskaffande. Arbetel med att undanröja gränshinder har drivits vidare i GATT-förhandlingarna och i förhållande lill EG. Tanken på en svensk anknytning till EMS har vunnit ökat slöd.

När Sverige 1977 utträdde ur "valutaormen", som var EMS:s föregångare, konstruerades en korg av utländska valutor, vilken sedan dess bildat utgångspunkt för angivandet av den svenska kronans värde. Denna lösning har dock inte kunnat förhindra tämligen stora kursfluklualioner mellan kronan och andra valutor, bl.a. som en följd av dollarns kraftiga svängningar och dess dubbla vikt i korgen.

Kursrelalionerna har då varit mer stabila inom EMS. Till en början justerades pariteterna tämligen ofta, men mer än tvä är har nu förflutit sedan den senaste förändringen ägde rum. Förklaringen är främst en ökad konvergens av den ekonomiska politiken i de olika EMS-länderna, vilken inte minst tagil sig uttryck i en avsevärt lägre prisstegringslakt i tidigare höginflalionsländer. Frankrike är ett gott exempel.

En anknytning till EMS är naturliglvis inte någon palenlmedicin för atl dämpa prisstegringen. Men om den ekonomiska politiken i övrigt inriktas på en effektiv kamp mot inflationen, skulle ett sådant byte av valutapolitisk regim utgöra ett gott stöd. Som påpekas i en bilaga till den statliga långtidsutredningen 1990 skulle en anslutning till EMS mer än någon annan enstaka åtgärd markera att Sverige menar allvar med den fasta växelkursen.

En förändring av detta slag skulle också skapa en fastare förankring av kronans värde. Stabila växelkurser gentemot europeiska länder är av stort värde, eftersom mer än hälften av Sveriges export går till EG och tre fjärdedelar till Västeuropa. Ytteriigare en fördel är atl vi skulle kunna räkna

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Meddelande om interpellationer

Prot. 1988/89:87 23 mars 1989

Meddelande om interpellationer

med stöd från centralbankerna i EMS-länderna vid en spekulativ attack mot den svenska valutan.

Sverige har angett som mäl atl delta i det västeuropeiska integrationsarbetet så långt detta är möjligt utan att vår traditionella utrikes- och försvarspolitik störs. Monetärt samarbete kan inte gärna ha något med neutralitetspolitik att göra. En svensk EMS-anknytning ligger därför i linje med den av riksdagen våren 1988 uppställda målsättningen för vårt lands medverkan i Europa-samarbetet.

I den deklaration som EFTA-ländernas regeringschefer ställde sig bakom i Oslo den 15 mars anges som särskilt angeläget atl utveckla samarbetet med EG genom bl.a. "utökade konsultationer på den ekonomiska och monetära politikens områden". Enligt den senaste aktivitetsrapporten från EG:s monetära kommitté har denna sedan 1984 speciella kontakter med Norge. Österrike har ett liknande arrangemang sedan 1987.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor lill finansministern:

1. Följer det inte av riksdagens mål för Sveriges medverkan i det västeuropeiska integrationsarbetet att en anknytning av kronan till EMS bör eftersträvas?

2. År finansministern beredd att i enlighet med Oslo-deklarationens förord för vidgade konsultationer låta riksbanken etablera liknande kontakter med den monetära kommittén som norska och österrikiska myndigheter redan har?

16 8 Kammaren åtskildes kl. 16.17. In fidem

OLOF MARCUSSON

/Gunborg Apelgren

Förteckning över talare Prot.

(Siffrorna avser sida i protokollel) 1988/89:87

Torsdagen den 23 mars

Talmannen 33

Andersson, Marianne (c) 43

Carlsson, Ingvar, statsminister 3, 19, (20), 25, 31

Carlsson, Roine, försvarsminister 41, 42

Cars, Hädar (fp) 17, 30

Cederschiöld, Charlotte (m) 39, 40

Claesson, Viola (vpk) 41

Ekström, Allan (m) 34, 36, 38

Eriksson, Jens (m) 10, 21, 29

Eriksson, Per-Ola (c) 13, 24

Freivalds, Laila, justitieminister 32, 35, 37, 38, 39, 40

Gahrton, Per (mp) 7, 20, 27

Grönvall, Nic (m) 16, 25

Norberg, Lars (mp) 30

Olsson, Martin (c) 33, 36, 38

Orring, Ulla (fp) 33, 36, 38

Persson, Göran, statsråd 43

Pettersson, Lennarl (s) 12, 23, 29

Schlaug, Birger (mp) 8, 23, 28

Skånberg, Krisler (mp) 18, 22

af Ugglas, Margaretha (m) 15, 22, 29

Wärnersson, Ingegerd (s) 44