Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1988/89:86

Onsdagen den 22 mars

Kl. 09.00

1 § Justerades protokollet för den 14 mars.

2 § Anmälan om kompletteringsval till fullmäktige i riksbanken

Talmannen meddelade att socialdemokratiska riksdagsgruppen som ny suppleant i riksbanksfullmäktige efter statssekreterare Gunnar Lund anmält planeringschef Klas Eklund.

Talmannen förklarade vald till

suppleant för fullmäktige i riksbanken planeringschef Klas Eklund

3 § Meddelande om dagens sammanträde

Anf. 1 TALMANNEN: ,

Jag får meddela att dagens sammanträde beräknas pågå åtminstone till kl. 23.00 med sedvanligt middagsuppehäll mellan kl. 18.00 och 19.00 samt att voteringar med all säkerhet kommer att äga rum även under kvällen.

4 § Företogs till avgörande näringsutskottets betänkanden 1988/89:NU13 och NU14 samt arbetsmarknadsutskottets betänkanden 1988/89:AU9, AUlO, AU14 och AU15 (beträffande debatten i dessa ärenden, se prot. 81).

Näringsutskottets betänkande 13

Mom. I (AB Vin- & Spritcentralens export)

Först biträddes reservation 1 av Per-Ola Eriksson m.fl. med 76 röster mot 17 för reservation 2 av Lars Norberg. 221 ledamöter avstod frän att rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 226 röster mol 91 för reservation 1 av Per-Ola Eriksson m.fl. 5 ledamöter avstod frän att rösta.

Mom. 2 (Svenska Tobaks AB:s utlandsverksamhet),

Utskottets hemställan bifölls med 204 röster mot 113 för reservation 3 av Per-Ola Eriksson m.fl. 3 ledamöter avstod frän att rösta.

Meddelande om dagens sammanträde

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Konsumentpolitiska frågorm.m.

Mom. 3 och 4 Utskottets hemställan bifölls.

Näringsutskottets betänkande 14

Mom. 1 Utskottets hemställan biföUs.

Mom. 2 (vissa åtgärder mot statliga organs sponsring m.m.)

Utskottets hemställan bifölls med 284 röster mot 39 för reservationen av Paul Lestander och Lars Norberg. 1 ledamot avstod från att rösta.

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 9

Mom. 1 (anslag till Jämställdhetsombudsmannen m.m)

Utskottets hemställan bifölls med 262 röster mot 62 för reservation 1 av Chariotte Branting och Kjell-Arne Welin.

Mom. 2 (anslag till Särskilda jämställdhetsåtgärder)

Först biträddes reservafion 2 av Charlotte Branfing och Kjell-Arne Welin - som ställdes mot reservation 3 av Kersti Johansson och Göran Engström -genom uppresning.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 242 röster mot 41 för reservation 2 av Charlotte Branting och Kjell-Arne Welin. 41 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 3 Utskottets hemställan bifölls.

Arbetsmarknadsutskottets betänkanden 10, 14 och 15

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

5 § Föredrogs

lagutskottets betänkande

1988/89:LU17 Konsumentpolifiska frågor m.m (prop. 1988/89:100 delvis).

Konsumentpolitiska frågor m.m.

Anf. 2 EWY MÖLLER (m):

Herr talman! Lagutskottets betänkande 1988/89:17 som vi nu skall behandla handlar om konsumentpoHtiska frågor. Det gäller dels anslagsfrågor, dels ett antal motioner väckta under den allmänna motionstiden som utskottet har behandlat. Till betänkandet har fogats 16 reservationer varav moderata samlingspartiet finns med pä 7. Reservationerna 3, 5, 9 och 13 har vi gemensamma med folkpartiet och centerpartiet, och reservationerna 1, 6 och 8 är gemensamma för moderata samlingspartiet och folkpartiet. Jag skall i korthet redogöra för några av dessa reservafioner.

Inledningsvis vill jag framhålla att vi moderater när det gäller konsumentpolitiken har en konsekvent inställning som vi också har redovisat många

gånger tidigare när konsumentpolitiken varit iippe till debatt här i kammaren. Detta skedde framför allt 1986, då vi ingående debatterade och fattade beslut om mål för och inriktning av konsumentpolitiken. . Från moderata samlingspartiets sida har vi inte ansett att det finns anledning att vid behandlingen av de konsumentpolitiska frågorna på nytt ta upp de grundläggande principerna i konsumentpolitiken. Vi står fast vid den inriktning vi har redogjort för i andra, föregående behandlingar som innebär att bra konsumentpolitiska mål kan uppnås främst genom ett samspel mellan kompetenta konsumenter och ansvarskännande producenter. Vi anser att det främst är marknadsekonomin som bygger på ett sådant samspel - ett växelspel i marknadsekonomin mellan konsumenter och producenter utgör den största tryggheten för konsumenterna, därför att fri konkurrens är ett betydande inslag i marknadsekonomin. Faran för konsumenterna är när detta växelspel sätts ur funktion. Vad jag då syftar på är när konkurrensen försvinner, vilket i dag sker när det gäller vissa av samhället producerade tjänster. Just inom dessa områden där konkurrensen är så gott som obefintlig blir det också till nackdel för konsumenten. Det gäller främst inom den offentliga sektorns verksamheter, där konsumenternas val är begränsat fill en enda källa. Där det skapas monopol, där sätts ocksä marknadsekonomin ur spel.

Vi anser att en framsynt konsumentpolitik skall syfta till att inrikta de samhälleliga insatserna på områden där de verkligen behövs för att skydda dem som kan komma i en svagare ställning. Vi anser därför att man inom konsumentverkets verksamhet skall prioritera frågor rörande efterlevnaden av marknadsföringslagen, lagen om avtalsvillkor och branschöverenskommelser med näringsidkarnas organisationer. På det sättet stärker man konsumenternas ställning.

Jag skall redogöra för några av våra reservationer. Reservation 1, som handlar om anslag till allmänna reklamationsnämnden, eller ARN som den kallas i dagligt tal. ARN:s främsta uppgift är att lösa tvister mellan konsumenter och näringsidkare. Ett område som på senare tid aktualiserats är ARN:s behörighet att även pröva tvister mellan konsumenter och fastighetsmäklare. Den här frågan var föremål för behandling 1988, och riksdagen beslutade då om en översyn av lagen om fastighetsmäklare. Det uttalades då att det ankommer på regeringen att avgöra översynsarbetets omfattning. Vi har i denna fråga anslutit oss fill ett krav som förts fram i en folkpartimotion, nämligen att det är önskvärt att ARN i denna fråga, som är av så stor vikt för de enskilda konsumenterna, redan under kommande budgetår kan börja pröva fasfighetsmäklartvister. I reservationen framgår det hur vi vill finansiera vårt förslag.

Reservation 3, som bygger på en motion av Nic Grönvall, behandlar konsumenttekniska nämnden. Nic Grönvall ifrågasätter starkt den konsumenttekniska nämndens existens och sammansättning. Vi har i reservationen begärt en översyn av nämndens sammansättning, och vi vill ha en utvärdering. Nic Grönvall kommer emellerfid längre fram i debatten att redogöra för sina synpunkter i denna fråga.

I reservation 5 tar vi upp frågan om prisinformation. Varornas prismärkning är en aktuell fråga för både handeln och konsumenten. Prismärkning,

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Konsumentpolitiska frågorm.m.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

KonsumentpoHtiska frågorm.m.

oavsett om den sker direkt pä varan, på hyllkanten eller i skyltfönstret, är en angelägen upplysning för kunden. Vi anser att konsumenten skall kunna ställa krav pä handeln atl prisrnärkningen skall vara tydlig sä att konsumenten själv kan kontrollera sina inköp. Risken i dag är att prismärkningen försämras helt vid införandet av datakassor i butiker och i varuhus. Vi viU ge konsumentverket i uppdrag att ta upp prismärkningsfrägoriia med handeln och pä frivillig väg träffa en överenskommelse som innebären förbättring för konsumenten.

I reservation 6 behandlas extraprissystemel. Prissättningen på varor är etl viktigt komkurrensmedel som ger signaler till konsumenten. Den erfarenheten vi har är atl hushållen i mycket stor omfattning utnyttjar extrapriser, och vanligen köper konsumenterna mer av en vara, när ,den har extrapris. Naturligtvis kan det finnas avarter inom della system liksom på mänga andra områden. Vi anser självfallet att avarter inom, extraprissystemet mäste motverkas. Men vi anser afi extraprissystemet överväger till gagn för konsumenterna. Vi vill därför ha kvar de röda prislapparna.

Utskottsmajoriteten hänvisar i betänkandet till regeringskansliets arbete med direktiven till en utredning av konkurrensförhållandena i svensk ekonomi. Men vi vill redan nu deklarera vår inställning. Vi hävdar konsumenternas fria val och tillgång till jämförande alternativ. Vi kommer inte att godta en lagstiftning som innebär förbud mot extrapriser eller det som livsmedelsutredningen förordade, nämligen ett enprissystem, som varken tillgodoser näringsidkarnas eller konsumenternas behov.

Reservation 8 handlar om vikten av varudeklarationssystem, och reservation 9 handlar om datastyrd konsumentinformation. Ulla Orring kommer att utveckla dessa reservationer vidare i sitt anförande, och för atl inte förlänga debatten nöjer jag mig med alt yrka bifall lill dessa tvä reservationer.

Reservation 13 handlar om produktsäkerhetslagen. Vi är mycket kritiska mot den bestämmelse i lagen som gäller val av adressat för ett åläggande för varningsinformation eller återkallelse. Lagen har allvarliga brister ur säkerhetssynpunkt, och den är oklar. Den kan slä hän mot en näringsidkare som inte är direkt ansvarig för produkternas säkerhetsbrister.

Vi anser att ell åläggande som kan avse flera näringsidkare skall begränsas till att gälla någon eller några av dem. 1 första hand bör åläggandet vara riktat mot den näringsidkare som i egenskap av tillverkare eller importör har det faktiska ansvaret för produkten. Vi ställde samma krav vid behandlingen av produktsäkerhetslagen i december 1988.

Herr talman, med det anförda yrkar jag bifall till reservationerna 1, 3,5,6, 8, 9 samt 13 och i övrigt till utskottets hemställan i betänkandet.

Anf. 3 ULLA ORRING (fp):

Herr talman! Konsumentfrågorna och konsumentpolitikens utformning tilldrar sig elt allt större intresse. I debatten efterfrågar konsumenten kvalitet pä produkterna och innehällsdeklarationer.främst på matvaror. Livsmedelsverket har äntligen förstått kraven, långt efter det att handeln pä egen hand börjat införa symbolmärkning på livsmedelsproduklerna. Nu kommer den gröna symbolen med nyckelhålet för fettsnäla och fiberrika varor. Justitieministern har ocksä efter starka krav frän oss i folkpartiet beslutat alt ändra pä

sekretesslagstiftningen angående den fillsynsyérksamhet som miljö- och hälsoskyddsnämnden utför. Det innebär att rapporter om dålig livsmedelshygien eller miljöfarliga utsläpp äntligen blir offentliga. Allt detta är bra, och det syns att opposition lönar sig.

Det är ovanligt många motioner och nära 40 yrkanden som avspeglar konsumentintresset i riksdagen när det gäller de beslut vi i dag skall fatta.

Herr talman! Den internationella konsumentdagen uppmärksammades förra veckan. Det kan därför vara lämpligt att påminna om att det förflutit 27 år sedan president John F. Kennedy för USA:s befolkning proklamerade de fyra rättigheterna för konsumenterna - rätten till säkerhet, rätten till information, rätten att välja och rätten att bli hörd.

Den internationella konsumentrörelsen har dessutom tillagt ytterligare fyra rättigheter, nämligen rätten till gottgörelse, rätten till konsumentutbildning, rätten att få sina grundbehov tillfredsställda och rätten till hälsosam miljö., -,

Ställer vi i Sverige upp bakom kraven? Är t.ex. rätten att välja så självklar i vårt land? Tyvärr kan jag inte svara ja på den frågan.

Vi i folkpartiet talar om att det i huvudsak finns tre fronter att attackera för att stärka konsumenternas ställning. Ett av de områden vi prioriterar är en reformering av den offentliga sektorn. Syftet är att öka valfriheten för medborgarna inom områden som vård, omsorg, utbildning, etermedia, teletjänst, m.fl. offentliga sektorer. Här vill vi försöka stimulera till enskilda initiativ.

Vi anser att här saknasrätten att välja i värt land - en av konsumenternas
rättigheter i USA. -

Den debatten kommer säkert atl föras vid annat tillfälle, men jag vill slå fast att det också är en av konsumentens rättigheter att välja. Konsumentskyddet i värt land borde gälla också för den offentliga sektorn.

Herr talman! Jag nämnde att vi ville attackera tre fronter för konsumentens bästa. Offentlig sektor har jag nämnt och kommer här att mer ingående beröra de två övriga områdena, nämligen marknadsekonomi - mera marknadsekonomi - samt konsumentutbildning och konsumentupplysning.

När vi i folkpartiet talar om mer marknadsekonomi vill jag påminna om att vi liberaler alltid har slagit vakt om marknadsekonomin som vi ser den - en socialliberal marknadsekonomi. Inget annat system värnar tillnärmelsevis pä samma sätt om konsumenternas intresse och önskemål. Och där finns fyra viktiga hörnstenar: privat äganderätt, näringsfrihet, en fri och sund konkurrens och en skattepolitik som stimulerar i stället för hämmar. Vi vet att utrymmet för enskilda initiafiv finns i marknadsekonomin, och där verkar konsumenter, företag och organisationer inom vissa spelregler. Vi bekämpar den socialistiska detaljstyrningen. En fri och sund konkurrens med mångfald gynnar konsumenten. Det blir konsumentens köpval som bestämmer produktionen, ty genom den fria konkurrensen - etableringsfrihet, frihandel - skapas förutsättningar för det vi som liberaler eftersträvar: valfrihet, prispress, utveckling och anpassning. I vår modell för en bra konsumentpolitik, med sikte på konsumentens bästa, vill vi därför undvika lagstiftning och systematiskt sträva efter ett samspel mellan produktion och konsumtion med frivilliga överenskommelser.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Konsumentpolitiska frågorm.m.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

KonsumentpoHtiska frågorm.m.

Där ligger också enligt vårt förmenande frågan om affärstiderna. Förståelse för och kunskap om konsumenternas föränderliga behov är avgörande även för handelns överlevnad, särskilt som svensk handel i så stor utsträckning bygger på småföretagsamhet. Här går en klar skiljelinje mellan liberal och socialdemokratisk konsumentpolitik. Den nyligen tillsatta utredningen, som skall se över handelns öppettider, är helt onödig. Konsumenten vill handla på kvällar och helger, och det har handeln ställt upp på. De fria affärstiderna måste behällas, inte minst med tanke på barnfamiljer och människor med oregelbundna arbetstider.

Det finns hos socialistiska politiker-ja, även hos en del miljöpartister- en förmyndarattityd som innebär att man ofta vill tillgripa politisk styrning för att trycka pä andra människor sina egna värderingar om lämpliga eller olämpliga produkter och livsstilar. Vi har en annan utgångspunkt. Vi utgår från en valfrihet - att inte styra. Vi värnar bäst om konsumentintresset genom att erbjuda alternativ. Det går inom den fria sektorn; däremot är den offentliga än så länge alltför monopolinriktad. Vi kommer att agera för en förändring även där. Att låta konsumenten välja vara utifrån kvalitet, pris, hållbarhet med korrekt information anser vi vara att sätta konsumentintresset i fokus. Men här saknas som sagt den offentliga sektorn.

Det är självklart att konsumenten måste ha kunskap/utbildning för att göra de viktiga valen på marknaden. Vi vill medverka till att förbättra informationen och kunskapen - inte reglera och styra.

Av denna anledning har vi i vår partimotion en rad viktiga yrkanden som behandlas i detta lagutskottets betänkande och vars innebörd är att erbjuda konsumenten instrumenten att fördjupa sina kunskaper om varornas kvalitet och om tillgång till jämförande produktinformation med ett lättillgängligt system - videotex - och därmed flytta fram positionerna. Det finns hjälpmedel, och vi konsumenter bör använda oss av de system som står oss till buds.

Konsumenten, den minsta enheten i vårt samhälle, blir därmed bättre informerad och kan bättre hushålla med sina och samhällets resurser. Utbildningen i skolan är synnerligen viktig, och den vill vi slå vakt om och fördjupa kunskaperna hos eleverna. Men den debatten hör inte hemma här.

Det är också på sin plats att här nämna vikten av det regelverk som står till konsumentens förfogande. Jag tänker på konsumentverket, allmänna reklamationsnämnden, NO, SPK och de viktiga lokala konsumentnämnderna. Det är inte minst hos konsumentvägledaren som den viktiga rådgivningen sker. Eftersom detta är en kommunal angelägenhet är det kommunpolitikernas uppgift att värna om både kvalitet och kompetens ute i kommunerna. Budgetrådgivningen till den enskilde konsumenten kan betyda att samhället i det långa loppet spar stora pengar både för individen och för samhället i stort.

Vi har också i vår partimotion framfört en rad förslag för att öka konsumentupplysningen genom ökad varuprovning, varudeklarationer, te-ledistribuerad varuinformation, prismärkning samt ett ökat anslag till allmänna reklamationsnämnden. För att ta det sista först vill jag säga att vi anser att allmänna reklamationsnämnden redan kommande budgetår bör få resurser för att lösa tvister mellan fastighetsmäklare och köpare. Riksdagen

beslutade i höstas om en översyn av lagen om fastighetsmäklare. En brist ansågs vara att det saknades alternativ till domstolsprövning. Då framfördes krav om ett institut.

Frän folkpartiets sida, med instämmande av moderaterna precis som Ewy Möller här nämnde, vill vi därför redan nu föra fram kravet att tillåta allmänna reklamationsnämnden att påbörja verksamheten med tvistelösning. Vi föreslår ett resursfillskott för att nämnden därmed kan bistå de konsumenter som råkat illa ut och behöver en kvalificerad hjälp, som allmänna reklamationsnämnden verkligen kan erbjuda. För den enskilde kan tvister röra sig om stora pengar. Jag yrkar därför bifall till vår reservation nr 1 och därmed avslag pä utskottsmajoritetens förslag om finansiering med särskilda medel av den lokala reklamationshanteringen. Vi anser att allmänna reklamationsnämnden centralt har de bästa kvalifikationer att utföra tvistelösningar för de enskilda konsumenterna.

Herr talman! Jag har tidigare talat om viktiga förutsättningar för en socialliberal marknadsekonomi. Jag anser att prissättningen har flera viktiga funktioner, bl.a. att informera producenter och konsumenter om den samhällsekonomiska kostnaden för och nyttan av olika varor. Subventioner, punktskatter och differentierad moms innebär en konsumtionsstyrning. Konsumenten får inte genom priserna en korrekt information. Ingrepp i den fria prisbildningen såsom prisstopp, som ju livligt har förekommit under den socialdemokratiska regeringstiden, anser vi bara fär förekomma vid absolut exceptionella förhållanden.

Vi vänder oss också mot andra ingrepp i detaljhandelsverksamhet, som det klåfingriga förslaget häromåret om att förbjuda extrapriser. Prissättning är ett viktigt konkurrensmedel inom handeln och bör finnas kvar. Jag tycker att "röda lappar" skall ses som ett konkurrensmedel, men självklart inom ramen för och enligt det system av överenskommelser som träffas mellan konsumentverket och branschen, inte som ett system som skall tillämpas permanent pä en vara. Delaljreglera inte detaljhandeln! Det är detta budskap som jag vill lämna. Det är svagt av utskottsmajoriteten att den inte har en äsikl utan vill vänta pä vad utredningen om konkurrensförhållandena eventuellt skall tycka. Vi här i riksdagen skall ha en åsikt, och den skall uttalas klart. Jag yrkar därför bifall till reservation 6.

I frågan om prismärkning och prisinformation har det uppstått lätt turbulens. Jag vill därför klart deklarera att folkpartiet inte efterfrågar en lagstiftning på området. Vi tror att branschen och konsumentverket skall kunna träffa en frivillig överenskommelse även pä detta område.

Priset pä varan är en synnerligen viktig del i handelns information till kunden. När nu en ny teknik alltmer gör sitt intåg i butiken i form av kodläsande datakassor och kassakvitton som skall vara tydliga med text och siffror, uppstår självfallet diskussion om den tidigare prismärkningen. Men även handeln inser att prisinformationen mäste fungera. Tyvärr slarvas det i alltför mänga butiker. Vissa datakassor ger inte heller allfid en fullständig information. Men det finns också utmärkta välskötta butiker, som t.ex. den i Viksjö som jag besökte i måndags - en fantastiskt välordnad butik med klar prismärkning på varorna.

Med tydliga hyllkantsetiketter, med jämförpriser och den gröna symbol-

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Konsumentpolitiska frågorm.m.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

KonsumentpoHtiska frågorm.m.

märkningen för fettsnäla produkter tillgodoses en del av kraven pä prisinformafion. Sedan bör handeln ställa upp med märkpenna om prislappen saknas. Det allra bästa konkurrensmedlet för handeln är att varorna är prismärkta med varuetikett, prisskylt eller prislapp. I en vanlig livsmedelsbutik kan man fördela sortimentet i tre olika varugrupper i fråga om prisinformation. En tredjedel av varorna är märkta med pris på hylletikett eller prisskylt - mjölk, mejerivaror, öl och läsk. En tredjedel är förpackade färskvaror som ost, grönsaker och kött - alltid märkta med prisetikett direkt pä varan. En tredjedel är specerier, konserver, hårt bröd, och där finns priset oftast på hylletikett och ibland på prislapp. Det är när det gäller den senare gruppen som det råder delade meningar om huruvida prisinformationen fungerar.

Nu filisätts en utredning om konkurrensförhållandena i den svenska ekonomin, och denna utredning har fått till uppgift att överväga frågan om prisinformation. Vi anser att det är en onödig omväg. Här bör överenskommelse träffas mellan branschen och konsumentverket. Även på ett annal område krävs bättre prisinformation, nämligen i fräga om skyltfönstren. Där krävs skärpning.

Jag yrkar bifall till reservation 5.

Konsumentinformation i form av varuprovningar och varudeklarationer och datastyrd konsumentinformation utgör väsentliga inslag för att konsumenten skall kunna göra sitt fria val med väl underbyggd kunskap. Att före köp kunna jämföra olika varors egenskaper och kvaliteter bidrar till en god hushållsekonomi.

Konsumentverkets varuprovningar, som till största delen utförs på uppdrag, är utmärkta. Men för att varuprovningarna skall kunna utvidgas till att även omfatta området utanför ren uppdragsprovning - det finns ju mänga produkter som inte fabrikanterna själva vill prova - borde konsumentverket mer prioritera detta område. Vi anser att jämförande provningar i det länga loppet bidrar till bättre produkter - pä samma sätt som ett system med varudeklarationer, som vi anser borde införas.

1 Sverige fanns redan på 50-talet en varudeklarationsnämnd, som startade som en ideell förening. Totalt fanns då drygt hundratalet varudeklarationsnormer för livsmedel, kläder, heminredning och husgeråd. VDN-systemet innebar att tillverkarna blev mer medvetna om de krav som ställdes pä deras produkter, och konsumenterna fick god vägledning inför valet av produkt. Men VDN-märkningen försvann pä 70-talet. Nu har symbolmärkning kommit på livsmedel, och det är bra, men vi vill gå ytterligare ett steg. Vi anser att konsumentverket bör få i uppgift av regeringen att initiera ett samarbete med branschorganisationerna för att åstadkomma en frivillig standardiserad varuinformation även inom andra varugrupper än livsmedel, pä samma sätt som i dag sker med Möbelfakta.

Den teledistribuerade varuinformationen ser vi också som ett viktigt verktyg för konsumenten. Vi vet att det kan vara svårt att överblicka alla utbud som finns på dagens marknad. Med bl.a. videotex och text-TV, kompletterat med teleprogramvara, kan viktig jämförande information om varor och tjänster ställas till konsumentens förfogande.

Vi menar att konsumenten inte enbart skall behöva vända sig till en konsumentvägledare utan genom detta system själv kunna plocka fram

fakta. Det har bedrivits försök med varuinformation direkt till ett antal hushåll i Västerås, vilket visat sig vara en fullt framkomlig väg. 1 Frankrike är systemet väl förankrat. Samverkan mäste ske med konsumentverket för alt utvidga verksamheten, och det borde finnas goda möjligheter att bilda lokala konsumentföreningar och intressegrupper i arbetet med att fä fram mer videolexinformation. Tänk om vi fick en publicering av sammanställningar av tester från Råd och Rön, tidningen Vi eller ICA-kuriren! Nog skulle det underlätta för oss konsumenter!

Vi vill att konsumentverket skall gä vidare med sin 1987 påbörjade försöksverksamhet och dessutom göra utvidgade prov med videotex. Jag yrkar bifall till reservationerna 7, 8 och 9.

Helt kort vill jag beröra produktsäkerhetslagen, som tillkom i höstas. Vi menar från folkpartiets sida att det är viktigt att skadliga produkter omgående dras bort frän marknaden och att konsumenten fär en varningsinformation. Vi anser att det i första hand är handeln som skall svara för uppgifterna, utom i fräga om direkta märkesvaror, dä det ankommer pä tillverkaren eller importören att återkalla varan. Ett åläggande bör i första hand riktas mot den som i egenskap av tillverkare eller importör har det faktiska ansvaret för produkten. Det är endast om det bedöms att ett sådant åläggande inte kan ge avsedd effekt som ett åläggande kan riktas mot detaljist eller grossist. Jag yrkar bifall till reservation 13.

Enligt motionären Nic Grönvall bör den konsumenttekniska nämnden avskaffas. Det anser inte folkpartiet. Däremot ställer vi oss starkt kritiska till nämndens sammansättning. Vi har i värt konsumentpolitiska program lyft fram vikten av brukarmedverkan, som skett genom initiativ frän bl.a. Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Om den nämnd som tillkommit på regeringens initiativ innebär det bästa sättet att tillvarata brukarinflytandet, det vet vi inte. Men vi anser att det bör ske en utvärdering och att framför allt nämndens sammansättning bör granskas.

Avslutningsvis vill jag beröra problemen med våldsleksaker. Det är förvånande atl inte en branschöverenskommelse har kunnat träffas mellan konsumentverket, barnmiljörådet och branschen. Redan förra året hade lagutskottet en omfattande diskussion om den förnedrande försäljningen av väldsleksaker, framför allt våldsförhärligande dataspel. Vi genomförde en hearing med berörda parter. Vår inställning i folkpartiet är att man så längt möjligt skall undvika lagstiftning. Men sker inte en förbättring, mäste starkare medel användas.

Dåliga varor hör inte hemma på den svenska marknaden, framför allt inte i barns och ungdomars värld. Ökad information till föräldrar kan öka medvetenheten hos berörda personer och måste kunna leda till en sanering av utbudet av framför allt data- och TV-spel med väldsinslag.

Folkpartiet instämmer därför i kravet om att ge regeringen till känna vad ulskotlet anser och att det skall ankomma pä regeringen att närmare överväga vilka åtgärder som skall vidtas för att öka informationen på detta område.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till de reservationer där folkpartiet finns med och i övrigt till utskottets hemställan.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Konsumentpolitiska frågorm.m.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Konsutnentpolitiska frågor m.m.

Anf. 4 MARTIN OLSSON (c):

Herr talman! Konsumentpolitiken bör enligt centern skapa förutsättningar för enskilda konsumenter att medvetet och effektivt kunna hushälla med resurserna och kritiskt kunna välja bland utbudet av varor och tjänster. Konsumentpolitiken betyder därför synnerligen mycket för de enskilda hushållens ekonomi. Kunniga och medvetna konsumenter kan även genom att ställa krav på produkters tillverkningsmetoder och innehåll påverka tillverkare och producenter. Konsumenterna kan därigenom bl.a. bidra till att miljöriktigare produkter framställs. Vad medvetna konsumenters efterfrågan kan betyda för tillverkningsmetoder och produktutbud är den mycket snabba övergången till efterfrågan på oblekt papper elt bra exempel pä.

Utbildningen i konsumentkunskap är synnerligen viktig för att de som tillhör den unga generationen skall få tillräckliga kunskaper för att som framtidens konsumenter kunna bidra till en bäde ekonomisk och iniljöriktig utveckling. Centerpartiet har därför i olika sammanhang krävt att utbildningen i konsumentkunskap skall vara omfattande i värt utbildningssystem. Det har också gällt bevarande av såväl konsumentteknisk linje på gymnasiet som lanthushållsskolorna. Då det var fråga om att informera konsumenterna betydde hemkonsulenterna på länsnivå mycket. Vi motsatte oss därför indragning av denna värdefulla verksamhet.

När det gäller konsumenternas möjlighet att hävda sina rättigheter och fä ersättning för skador och förluster betyder den konsumentpolitiska lagstiftningen och olika skadeståndsregler mycket. Centerparfiet har inom det området bl.a. krävt att skyddet för den enskilde skall vara lika starkt när motparten är myndigheter och offentlig verksamhet som när motparten är privat näringsverksamhet. Efter det att socialdemokraterna i många är har avslagit dessa krav synes nu regeringen ha insett att åtminstone vissa reformer fordras. Justitieministern skall ju i morgon redovisa regeringens överväganden efter alla avslag i riksdagen, senast i november i fjol.

Eftersom de båda föregående talarna har redovisat nägot av sina resp. partiers grundläggande samhällssyn, vill jag framföra nägra av centerns principiella synpunkter med avseende pä samhällsutveckling och konsumentpolitik.

I centern arbetar vi för ett decentraliserat samhälle med en rättvis fördelning av landets resurser och spridning av boende, arbetstillfällen och service. Vi arbetar för ett samhälle med fri konkurrens och valfrihet. Därför arbetar vi för ett samhälle med marknadsekonomi som skall ta sociala och miljömässiga hänsyn. Ett sådant samhälle är enligt centern ocksä den bästa grunden för en bra konsumentpolitik.

I det betänkande frän lagutskottet som vi nu har att ta ställning till behandlas dels anslag till konsumentverket, marknadsdomstolen och allmänna reklamationsnämnden, dels 27 motioner, varav 3 frän centern. Jag avser att främst uppehålla mig vid de spörsmål som tas upp i de tre centermotionerna, men jag vill även ta upp några andra frågor.

I vad gäller anslagen till de nämnda myndigheterna vill jag erinra om vikten av att det i budgetpropositionen ges en rättvis redovisning av resp. myndighets anslagsframställning, så att vi riksdagsledamöter kan göra

jämförelser mellan myndigheternas framställningar och vad regeringen föreslär.

När det gäller allmänna reklamationsnämnden hade nämnden - vilket dock inte kan utläsas av budgetpropositionen - begärt anslag för prövning av fastighetsmäklartvister. Oberoende av om detta krav borde fillgodoses eller inte har vi i utskottet enhälligt i anledning av det inträffade understrukit vikten av att det i budgetpropositionen lämnas alla uppgifter som erfordras för bedömningen av anslagsframställningarna.

En av de grundläggande förutsättningarna för att en konsument skall kunna göra sakliga bedömningar vid inköp är information om dels varans pris, dels varans innehåll och lämplighet att använda i olika situafioner.

Frågan om prismärkning av varor har behandlats flera gånger av riksdagen. Handelns datorisering får inte leda till att prisinformationen försämras. Konsumenterna skall ha rätt att ställa krav på tydlig prismärkning, direkt på varan eller på hyllkanten. De brister som nu förekommer måste undanröjas genom påverkan, självsanering och frivilliga överenskommelser inom branschen. Med hänsyn till vikten frän konsumentpolitisk synpunkt av tydlig prismärkning har vi från centerns sida ställt oss bakom reservation 5 i vilken yrkas pä ett tillkännagivande till regeringen om vikten av att konsumentverket ges i uppdrag att på nytt ta upp prismärkningsfrågorna med handelns representanter för att söka åstadkomma bättre prismärkning.

Extrapriserna är en annan fråga som behandlas i betänkandet. Även i år har det nämligen väckts en motion om detta. I fjol hade utskottet att behandla dels en socialdemokratisk motion med krav på lagstiftning mot extrapriser, dels tvä folkpartimotioner med krav på ett riksdagsuttalande mot inskränkning i rätten att tillämpa extrapriser. Som framgår av det särskilda yttrande som vi centerpartister har fogat till betänkandet anser vi inom centern att riksdagen, i avvaktan pä frågans vidare prövning, inte nu har anledning att göra något uttalande i frågan. Vi betonar emellertid att vi inte kommer att godta en lagstiftning som skulle innebära ett förbud mot extrapriser, eftersom vi ser systemet med extrapriser som ett acceptabelt konkurrensmedel. Samtidigt påpekar vi att vi anser det närmast självklart att "avarter" inom extraprissystemet måste motverkas både genom åtgärder av branschen och genom myndigheternas medverkan.

Jag vill nu, herr talman, övergå frän pris- till produktinformationen. Produktinformationen är ju en annan viktig förutsättning för att konsumenterna skall kunna göra bedömningar inför ett köp. 1 en centermotion har vi tagit upp frågan om information om livsmedlens innehåll och användbarhet. Konsumentverkets uppgift är bl.a. att "utföra eller låta utföra undersökningar av olika varor, tjänster och andra nyttigheter" och "att informera konsumenterna om för dem väsentliga fakta och förhållanden". Men detta gäller inte livsmedel, trots att livsmedlen både väger tungt i en familjs budget och mer än nägot annat torde ha betydelse för människors hälsa. Frän centerhäll begärde vi redan i fjol att konsumentverket i samråd med livsmedelsverket skulle påbörja ett konsumentinformationsarbete på livsmedelsområdet med inriktning dels på ursprungsmärkning, dels pä innehålls-deklarationer, dels också på information om användningsområde, och eventuella begränsningar därav. Motionen avslogs då, varför vi har återkom-

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Konsumentpolitiska frågorm.m.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Konsumen tpolitiska frågorm.m.

mit med motsvarande krav i år. Vi anser att det bör vara en rättighet att få kännedom om livsmedlens verkliga innehåll och ursprungsland, och även om deras lämplighet. Exempelvis är det för allergiker viktigt att få information om kött kan innehålla antibiotikarester. Det kan vidare vara viktigt för konsumenterna att fä information om huruvida visst kött bör konsumeras först efter upphettning. Inte heller är det oväsentligt för konsumenterna att få kännedom om huruvida livsmedel innehåller tungmetaller, liksom restsubstanser av tillväxthormoner. Vi anser att konsumentverket, pä samma sätt som verket har att informera om andra varors lämplighet, innehåll och användningsområden, bör ha vissa skyldigheter även när det gäller livsmedel. Som jag nyss har framhållit betyder livsmedlen synnerligen mycket för människors hälsa och hushållens ekonomi. Samtidigt vill jag betona atl konsumentverket är det organ som har den bästa kunskapen om hur information skall lämnas.

I en annan centermotion tas frågan upp om vikten av varudeklaration om produkter som innehåller miljöfarliga ämnen. Motionärerna konstaterar alt det pä marknaden finns en stor mängd varor, som trots att de kan misstänkas innehålla miljöskadliga ämnen inte är försedda med varudeklaration. Detta gäller trots att miljöintresset bland enskilda har ökat markant. I motionen tas upp frågor om både uppgifter av betydelse för allergikänsliga konsumenter och uppgifter om vilka t.ex. tvätt-, disk- och rengöringsmedel som man bör använda för att minska de miljöfarliga utsläppen. Från centerns sida anser vi det angeläget bäde frän allmän miljösynpunkt och för den enskilde att allmänheten får tillgång till information i form av varudeklaration om miljöskadliga ämnen i olika produkter. Vi har följt upp motionen med reservation 12 i betänkandet.

Herr talman! Frågan om åtgärder mot försäljning av våldsleksaker har i är, liksom tidigare är, föranlett flera motioner, bl.a. en frän centern. Jag vill uttycka min tillfredsställelse över att vi i lagutskottet stär eniga bakom en kraftfull skrivning, där vi framhåller, att om inte överenskommelser om erforderliga åtgärder kan uppnås genom förhandlingar mellan barnmiljörådet och branschen, återstår endast lagstiftningsalternativet. Med anledning av centermofionen framhåller vi dessutom det ansvar den icke organiserade handeln mäste ta, om branschorganisationerna förbinder sig att inte saluföra våldsleksaker och data- och TV-spel med markanta väldsinslag.

Jag hoppas verkligen att utskottets tveklösa skrivning skall leda till att väldsleksaker och dataspel med våldsförhärligande inslag skall komma bort ifrån marknaden, så att barn och ungdom slipper utsättas för dessa leksakers och spels negativa påverkan på värderingar om vad som är rätt och orätt i relationerna mellan människor.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till reservationerna 3, 5, 9, 10, 12 och 13 och i övrigt till utskottets hemställan.

Anf. 5 ELISABETH PERSSON (vpk):

Herr talman! För tre är sedan, vären 1986, fattade riksdagen beslut, som bl.a. innebar att den kommunala konsumentverksamheten skulle ges hög prioritet inom konsumentpolitiken. Konsumentpolitisk verksamhet skulle inrättas i alla kommuner, och de lokala konsumentmyndigheternas arbets-

uppgifter och myndigheternas samarbete med andra intressenter skulle ges större omfattning. Även pä annat sätt betonades hur viktigt det är med lokal konsumentvägledning.

Nu har tre är gått, och trots alla dessa vackra utfästelser och målsättningar är vi längt ifrän att ha konsumentvägledning överallt i landet. Skillnaderna mellan olika kommuner är mycket stora. I några är konsumentvägledningen väl utbyggd, med kunniga och välutbildade informatörer, som stär till kommuninvånarnas tjänst. Där är den lättillgänglig och har öppettider som passar konsumenterna. 1 andra kommuner kan "konsumentvägledningen" bestå i att en redan hårt belastad socialsekreterare fält som extra arbetsuppgift att ocksä fungera som konsumentvägledare. 1 några kommuner finns det över huvud taget ingen konsumentvägledning alls.

Det här är naturligtvis orättvisor och skillnader som drabbar konsumenterna. Orättvisorna kommer att bestå så länge konsumentpolitiken inte är en obligatorisk uppgift för kommunerna. Vpk:s förslag om lagstadgad kommunal konsumentvägledning är det enda sättet att garantera alla människor, oavsett var de bor här i landet, tillgång till kvalificerad konsumentvägledning.

Otvivelaktigt behövs detta. Det är mycket länge sedan marknadens parter - köpare och säljare, eller konsument och producent - hade ett jämnstarkt och likvärdigt förhällande. Jag vill påstå att det nu är regel att konsumenterna befinner sig i underläge i denna maktkamp. Dagens varu- och tjänstemarknad är mycket komplicerad, och den kräver både specialkunskaper och tid av konsumenterna för att de skall ha en chans att tränga igenom den djungel som råder på mänga områden. Vi är mänga som varken har kunskaperna, tiden eller de praktiska möjligheterna att kunna avgöra om det vi vill köpa är det rätta eller det vettigaste köpet.

Våra val försväras ocksä av allt skickligare och intensivare marknadsföring och reklam. Det är anmärkningsvärt att somliga anser att vi inte har råd med konsumentvägledning men inte ifrågasätter de enorma summor som omsätts just på marknadsföring och reklam. En aldrig så väl utbyggd konsumentvägledning skulle bara kosta en bråkdel av vad reklamen och marknadsföringen kostar.

Uppgifterna för konsumentvägledarna är alltså många. De skall kunna tillhandahälla vägledning åt enskilda konsumenter, ge allmän information i konsumentfrågor samt kontrollera och följa upp hur konsument- och marknadsföringslagar efterlevs av näringsidkare i kommunerna.

Jag vill därför yrka bifall till vpk:s motion om obligatorisk konsumentvägledning.

Lagstiftning som syftar till stöd eller skydd för konsumenterna behövs så länge vinstmaximering är ett måste för producenter och säljare. Frivilliga överenskommelser är otillräckliga. Mycket ofta följs de inte. och ibland är de omöjliga att åstadkomma. Tyvärr har vi sett alltför mänga exempel på detta.

Ett flagrant exempel är de överenskommelser som 1979 träffades mellan barnmiljörådet och leksaksbranschen om krigsleksaker. Syftet med överenskommelsen var att begränsa leksaker med utpräglat väldssyfte, men leksaksimportörerna och tillverkarna hittade snart på nya sätt att kringgå överens-

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Konsumentpolitiska frågor m.m.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Konsumentpolitiska frågorm.m.

kommelsens syfte, genom att introducera nya typer av väldsleksaker och spel.

De här nya, väldsinriktade leksakerna, som sedan några år finns på marknaden, exempelvis de som skildrar rymdkrig, omfattas inte av överenskommelsens bokstav. Tvärtom har väldsinslagen i leksakerna och spelen blivit allt grövre. Tortyr och människoförakt ingår som självklara och huvudsakliga moment i många av dem. De trivialiserar döden. De förmedlar en rå och förvriden livsstil.

Barn utsätts ständigt för aggressioner, förtryck och hot. Genom lek kan barnen bearbeta sina upplevelser och erfarenheter och forma sin verklighet. Men att sätta sädana här våldsleksaker i deras händer är i sig en aggressiv handling mot barnen, ett ytterligare sätt att förgripa sig mot dem. Det borde inte vara tillåtet, liksom det inte heller är tillåtet att aga barn.

Våldsutvecklingen bland barn och ungdomar måste motverkas med olika metoder. Det finns inga enkla, formella lösningar för att förhindra en oönskad våldsutveckling, men en åtgärd bland flera är att stoppa marknadsföringen, importen och den inhemska tillverkningen av sädana leksaker och spel där det råa våldet är huvudsaken, som trivialiserar dödande och krig och som skapar nya aggressioner hos barnen.

Nu har ett enigt utskott givit leksaksbranschen en sista chans till frivillig överenskommelse. Kan inte en uppgörelse komma till stånd och leksaksmarknaden saneras före årets slut, återstår endast lagstiftning som direkt förbjuder försäljning av leksaker och spel som bygger på våld.

När det gäller frågan om könsdiskriminerande reklam är tiden nu verkligen mogen för lagstiftning. Trots kvinnokamp och jämställdhetslag, trots arbetsmarknadsavtal och opinionsbildande arbete, trots forskning och utbildning, gär utvecklingen mot verklig jämställdhet långsamt. Den könsdiskriminerande reklamen florerar som aldrig förr och bidrar till att underminera de jämställdhelsmål som samhället faktiskt har beslutat om.

Vi i vpk tror inte längre att det går att tala reklammakarna till rätta och på det sättet få bort denna typ av reklam. Med nuvarande marknadsföringslag finns det inte möjlighet att komma åt ens de mest kränkande exemplen. Vi kräver därför en ändring eller ett tillägg i marknadsföringslagen så att könsdiskriminerande reklam förbjuds.

Det här är en viktig kvinnofråga. Det finns inte en kvinnoorganisation i detta land som inte i skarpa ordalag har uttalat sig mot könsdiskrimineringen i reklamen. Jag vill verkligen uppmana alla riksdagens ledamöter, kvinnor såväl som män, att se det här ur ett kvinnoperspektiv såsom en viktig jämställdhetsfråga och kvinnofråga som är överordnad parfitillhörighet och rösta för reservation 14, där vi kräver lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam.

Avslutningsvis vill jag, herr talman, säga några ord om prismärkning. I åratal har olika rekommendationer prövats som systemafiskt har kringgåtts av handeln. Vi i vpk anser att dessa frågor är sä viktiga att det inte gär att komma till rätta med dem genom att lappa ett ofärdigt system. Här behövs klara och entydiga regler, som utgår från konsumenternas behov.

Därför noterar vi med tillfredsställelse att konsumentministern efter ett förslag frän vpk har inlemmat dessa frågor i utredningen om konkurrensför-

hållandena. Vi ser fram mot att frågan kommer att få en bred lösning efter del Prot. 1988/89:86
att utredningen har avslutat sitt arbete. 22 mars 1989

Konsumentpolitiska frågor m.m.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till reservationerna 2, 4 och 14 och i övrigt till utskottets hemställan.

Anf. 6 ELISABET FRANZÉN (mp):

Herr talman! Det är viktigt med en stark konsument. Det har sedan länge varit grunden för näringslivet i Sverige och för konkurrensen. Det är vad de liberala teoretikerna säger, men vi vet att konsumenten i dag blir alltmer oskyddad och behöver hjälp för att kunna välja ordentligt på marknaden. Anpassningen till EG är inte bra för konsumenten, och konsumentskyddet behöver förstärkas av denna anledning. Konsumentverket har i dag en verksamhet som till stor del är inriktad på hushållsekonomin med budgeträd-givning och skuldsanering, vilket är viktigt för många enskilda. Vi har en lag om produktsäkerhet som är alltför begränsad. Man kan bara ingripa om det är fara för människors liv och hälsa, men inte vid fara för miljön och vid mindre skador pä människor. Det talas i lagen om bevakning av företagens marknadsföring, men det skall huvudsakligen företas genom egna åtgärder.

Allt detta är bra, och vi vill inte minska pä nägot vad gäller konsumentskyddet. Vi vill i stället öka konsumenternas kunskap och få en starkare konsument. En konsument som verkligen är kunnig och medveten är den konsument som har den största maklen på marknaden. Det har vi sett genom den revolution som ägt rum det senaste året när det gäller pappersvarorna pä butikernas hyllor. Konsumentens krav har förmått tillverkare och säljare att ta fram oblekt och miljövänligt papper i en utsträckning som vi knappt trodde vara möjlig för några år sedan.

Det finns tolv kommuner kvar som inte har konsumentrådgivning. Frågan är om man skall tvinga dessa kommuner med hjälp av lagstiftning. Detta är en fräga som vi har diskuterat inom miljöpartiet, och vi har delade uppfattningar. De flesta av oss tror dock inle att en lagstiftning skulle fä en riktigt bra effekt när det gäller dessa kommuner. Det har visat sig att sådant intefungerat särskilt bra när den politiska viljan inte är så stark. Vi hoppasatt väljarna i dessa kommuner skall tvinga sina politiker lill att på frivillig väg inrätta en konsumentupplysning.

En mycket viktig del av konsumentupplysningen i dag är informationen om miljöfarliga produker och effekterna pä miljön. Konsumentverkets riktlinjer är inte tillräckligt bra när det gäller detta. Vi i miljöparfiet kommer längre fram att återkomma med förslag till förbättringar pä den punkten. Men det finns redan i dag förbättringar som kan göras. Konsumentverket kan samarbeta med livsmedelsverket när det gäller information om livsmedel och deras innehåll. I dag ligger inte denna uppgift pä konsumentverket, men det finns där utbyggda kanaler och en organisafion som skulle fungera. Vi ansluter oss därför till centerns förslag om att riksdagen skall ge regeringen till känna att ett samarbete mellan konsumentverket och livsmedelsverket bör komma till ständ.

Ett annat problem som konsumenterna i dag har i affären är prismärkningen. Det finns regler i marknadsföringslagen, det finns domar frän marknadsdomstolen, och konsumentverket har utfärdat riktlinjer till handeln som

2 Riksdagens protokoU 1988/89:86

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Konsumentpolitiska frågorm.m.

handeln har gått med pä. Ändå märker vi att prismärkningen blir sämre och sämre i affärerna. Detta kommer i kölvattnet efter införandet av streckkodsmärkningen av produkter. Regeringen har nu förutskickat en utredning om konkurrensbegränsning som skall ta upp bl.a. denna fräga, och vi fär se vad den kommer fram till. Men i väntan på den utredningen är det mycket viktigt att konsumentverket intensifierar sina ansträngningar för att fä handeln att klart och tydligt prismärka varor.

Det är ett grundläggande krav att konsumenten skall kunna se vad varan kostar utan att behöva stå och leta, och att konsumenten skall kunna räkna ihop vad varorna i korgen kostar när man skall gä fram till kassan. Man skall kunna jämföra priserna i olika affärer. Vi i miljöpartiet de gröna vill därför att konsumentverket försöker fä handeln att rätta sig efter dessa riktlinjer. Om handeln inte gör detta, fär vi ta ställning till frågan om lagstiftning efter det att regeringen kommer med sin utredning om konkurrensbegränsning.

När man gär in i affärer ställer man sig mycket ofta dessa frågor: Vad är detta egentligen? Vad skall det användas till? Var är det gjort? Vilket land kommer det ifrån? Vilket företag är det som gjort den här varan, ärdet fråga om en multijätte eller en liten tillverkare? Jag själv väljer mycket gärna varor frän en mindre tillverkare, vare sig det gäller bröd, öl, kläder eller nägot annat. Det är i många fall viktigt att veta när varan är producerad och med vilken produktionsmetod. Det är inte bara när det gäller livsmedel som detta kan vara intressant.

Denna märkning behövs ur konsumentsynpunkt. Det finns vissa förslag och utredningar som pekar åt det hållet, men vi vill att detta arbete skall skyndas på och att riksdagen skall ge regeringen detta till känna.

Ett annat problem inom handeln är massförpackningarna. Om man skall köpa möbeltassar, skruvar och pennor måste man mycket ofta köpa dessa i plastpåsar. Detta är dels fräga om resursslöseri, dels blir man mänga gånger tvungen att köpa mer än vad man vill ha. Jag är medveten om att det ibland är nödvändigt att dagligvaruhandeln, för att t.ex. kunna tillhandahålla skruvar, förpackar mänga pä en gång för att lätt kunna sälja och lagerhälla varorna. Men delta har blivit alltför vanligt, och konsumenten blir bunden av del. Vi vill därför att det skall ingå i uppdraget till den utredning som nu skall tillsättas om konkurrensförhållandena att se på problemet med massförpackningarna och hur de inverkar på konkurrensförhållandena.

Sedan kommer vi till reklamen, som är ett kapitel för sig. Vi i miljöpartiet talar mycket gärna om köpfrid. Man skall inte tvingas att hela tiden motta en mängd köpbudskap.

Jag skall berätta om en resa som jag för nägra är sedan gjorde och som gav mig en tankeställare. Min man och jag åkte genom Östtyskland. Det var i mänga stycken en förfärande upplevelse. Pä åkrarna fanns det inte utsäde, det var inte dränerat och det var dåligt med varor i butikerna. Det var oläckt att se hur man pä det hotell vi bodde pä försökte efterlikna nägot slags västeuropeisk lyx. Den andra dagen kom vi på kvällen till Östberlin, där man hade börjat restaurera gamla byggnader. Vi fick en mycket skön kväll, och vi åt på ett trevligt ställe. Det var lugnt, det var klass pä det, och det kändes mycket skönt.

Strax före midnatt åkte vi genom Checkpoint Charlie till västsidan och

möttes av ett bedövande reklamutbud. Det gjordes först och främst en massa hatpropaganda mot denna fruktansvärda mur. Att man gjorde kommers av den fruktansvärda tragedi som denna mur innebär var ruskigt. Det fanns flammande neonskyltar överallt och ljudliga köpbudskap. Jag upplevde här kontrasten starkt, och jag kände att denna påträngande reklam var en nedsmutsning av milt sinne som jag inte vill utsätta mig för. Samtidigt kände jag att jag inte heller ville ha det samhällssystem som fanns pä andra sidan gränsen. Detta utgör en del av de tankar jag har inom miljöpartiet. Man måste kunna kombinera den frid från påträngande köpbudskap som jag kände i öst med den till vissa delar fungerande ekonomi som vi har i väst. Men jag ser reklamen som ett hinder för en fungerande ekonomi. Den uppmuntrar till en konsumtionsökning, som har blivit till ett självändamål och som inte fyller ett vettigt mänskligt behov. Vi måste leta efter former för atl minska reklamen. Man fär inte missgynna de små företagen - gärna de stora, sä att de små får bättre förutsättningar. Man fär inte heller inskränka yttrandefriheten på väsentliga punkter. Där letar vi alltså efter former. Man kan börja med förslaget i vär reservation som gäller en begränsning av den direktreklam som väller in i våra brevlådor. Sådan reklam kan jämföras med hemfridsbrott, och vi vill att regeringen lägger fram ett förslag om begränsning av direktreklamen.

När det gäller könsdiskriminerande reklam önskar vi att en egensanering kunde ske, men trots att företeelsen har diskuterats i decennier, trots all man mycket länge försökt påverka marknaden, är tendenserna just nu de motsatta. Det verkar tyvärr vara nödvändigt med en lagstiftning mot de grövsta formerna av könsdiskriminerande reklam. Därför väntar vi pä att regeringen lägger fram ett förslag som grundar sig pä konsumentverkets nyligen framlagda rapport. Vi tror att det är nödvändigt att lagligen reglera de allra värsta formerna av kränkande könsdiskriminerande reklam.

Sedan har vi en gammal bekant frän i höstas när det gäller konsumentlagstiftningen. Förutom konsumentombudsmannen har i dag konsumentorganisationerna samt organisationer av arbetstagare och näringsidkare rätt att föra talan i marknadsdomstolen. Eftersom varor i dag många gånger innehåller kemiska produkter, nya och okända, och det inom miljöorganisationerna ofta finns kunniga forskare, kemister och andra, som kan dessa ämnesområden bättre än konsumentombudsmän, arbetstagare och näringsidkare, föreslär vi att miljöorganisationerna skall få taleräll i marknadsdomstolen. Det anfördes i diskussionerna i utskottet att om miljöorganisationerna skrev in i sina stadgar att de samtidigt är konsumentorganisationer, skulle de få talerätt. Men det skall inte behövas. Det gäller inte arbetstagarorganisationerna exempelvis. Jag har faktiskt kontrollerat en del stadgar hos LO-förbund och Statstjänstemannaförbundet. Där stär ingenting om att dessa är konsumentorganisationer.

Allra sist vill jag understryka den vikt som vi lägger vid utskottets krav pä att marknaden skall saneras från väldsleksaker. Jag hoppas verkligen att marknaden lyckas det här året, så att vi slipper en lagstiftning. Om man inte lyckas med en egensanering är lagstiftning nödvändig - det är utskottet enigt om.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Konsumentpolitiska frågor m.m.

Prot. 1988/89:86 Så vill jag yrka bifall till de reservationer som miljöpartiet har skrivit

22 mars 1989 under.

Konsumentpolitiska j HESTVIK (s):

•' * ■ ' Herr talman! Vid behandlingen av lagutskottets betänkande 1988/89:17

om de konsumentpolitiska frågorna har vi från socialdemokratiskt häll delat upp debatten så, att jag kommer att ta upp reservationerna 1, 3, 5,6,7, 8, 13 och 14, medan Bengt Kronblad ansvarar för de övriga och för vår socialdemokratiska syn på konsumentpolitiken.

Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets hemställan samt avslag på samfiiga reservationer.

Allmänna reklamationsnämnden har i sin anslagsframställning bl.a. begärt dels att få ett extra engångsbelopp för lokal reklamationshantering, dels att få 280 000 kr. för att pröva tvister mellan konsumenter och fastighetsmäklare.

Vi socialdemokrater anser att det är viktigt att den lokala reklamationshanteringen får ökat stöd både frän den utgångspunkten att det är lättare för konsumenterna om de kan få hjälp på nära häll och frän den utgångspunkten att allmänna reklamationsnämnden därigenom kan avlastas och få en minskad ärendetillströmning. Vi motsätter oss alltså det krav som folkpartiet och moderaterna framställer i reservation nr 1 om en minskning av anslaget till lokal reklamationshantering med 205 000 kr.

Vi motsätter oss också det i reservationen begärda anslaget till prövning av tvister mellan konsumenter och fastighetsmäklare. Vi har tidigare under detta riksmöte behandlat lagen om fastighetsmäklare, och utskottet har hos regeringen begärt en översyn av denna. Vi anser därför att vi inte kan gå händelserna i förväg och uttala oss för att allmänna reklamationsnämnden skall ta upp sådana tvister och tilldelas pengar för detta.

I utskottsarbetet observerades att utskottet inte av de uppgifter som redovisades i budgetpropositionen kunde utläsa vilka krav som framställts av allmänna reklamationsnämnden och därmed bedöma dem. Vi fann detta otillfredsställande, som Martin Olsson har påpekat här, och väntar oss en förändring i nästa budgetproposition. Möjligen kan den kommitté som nyligen tillsatts av regeringen för att utreda möjligheterna atl reformera utformningen av budgetpropositionen komma fram till en bättre ordning.

I en moderat motion krävs att den konsumenttekniska nämnden, som är ett rådgivande organ knutet till konsumentverket, skall avskaffas. De borgerliga ledamöterna i utskottet vill inte gå lika långt men anser i reservation nr 3 att nämndens sammansättning bör ses över och att verksamheten bör utvärderas.

Utskottsmajoriteten anser att nämnden, som varit i arbete knappt ett år, bör få fortsätta sin verksamhet dels därför att det efter en så kort tid knappast finns underlag för en utvärdering, dels därför att nämnden fyller ett stort behov. Det finns många exempel som visar att samordningen av brukarin-tressen och produktutformning måste bli bättre. Jag ser att ordföranden i konsumenttekniska nämnden, tillika ledamot i lagutskottet, finns med på talarlistan, så jag nöjer mig med vad jag nu har sagt.

I reservation nr 5 av de borgerliga partierna plus miljöpartiet framhålls att
20 konsumentverket bör få i uppdrag att ta upp prismärkningsfrågorna med

handelns representanter för att få till ständ en för konsumenterna bättre prismärkning.

I reservation nr 6 av moderaterna och folkpartiet yrkas att det nuvarande extraprissystemet bör finnas kvar.

Vi är alla i utskottet överens om att konsumenterna skall ha tillgång till en bra prisinformation. Den åsikten delar vi med det ansvariga statsrådet Margot Wallström. Hon anser ocksä - precis som utskottet - att det finns brister i prisinformationen när det gäller säväl dagligvaror och andra varor som tjänster.

Regeringen har helt nyligen tillsatt en kommitté som skall utreda konkurrensförhållandena i den svenska ekonomin. I en av de fem punkterna i kommittédirektiven tas just prisinformationen upp. Den exakta lydelsen är

som följer: "-- kartlägga och analysera konsumenternas möjligheter att fä

en klar och entydig prisinformation och om det behövs överväga en lagreglering av prisinformation till konsumenter." Utskottsmajoriteten anser att vi är tillgodosedda genom det initiativ som regeringen har tagit och avstyrker därför reservationerna.

Folkpartiet har i reservation nr 7 yrkat att konsumentverkets varuprov-ningsverksamhet skall utökas.

Utskottsmajoriteten har med tillfredsställelse tagit del av provningsverksamhetens utveckling. Som framhålls i betänkandet har verksamheten ökat med 12 % budgetåret 1986/87, med 5 % budgetåret 1987/88 och håller fortfarande pä att utvecklas.

Eftersom konsumentverket dessutom beställer provningar från andra laboratorier och deltar i ett europeiskt och nordiskt samarbete anser vi att varuprovningsverksamheten utvecklas i rätt riktning utan påpekande från utskottet, och vi avstyrker därför reservationen.

När det gäller varudeklarationssystem vill folkpartiet och moderaterna i reservation nr 8 ge konsumentverket i uppgift att i samarbete med branschorganisationerna utveckla ett sådant system.

Utskottsmajoriteten står fast vid de synpunkter som förts fram vid fidigare behandling av frågan. Det är viktigt med en bra produktinformation, men det bör vara en standardiserad varuinformation för vissa varugrupper, t.ex. möbelfakta. Vi sade också att det är ett område som passar mycket väl för näringslivets egenåtgärder men att konsumentverket bör få till stånd branschöverenskommelser pä sådana områden där det bedöms nödvändigt ur konsumentsynpunkt. Att bygga upp ett omfattande varudeklarationssystem av VDN-karaktär anser vi inte vara meningsfullt. Vi står fast vid dessa synpunkter och avstyrker alltså reservationen.

När det gäller behovet av märkning ur miljösynpunkt, som framförs i samma mofion, kan vi bara hänvisa till det betänkande om miljömärkning av produkter som nyligen avlämnats till regeringen och som vi får invänta behandlingen av.

När vi pä Luciadagen förra året debatterade betänkandet om produktsäkerhetslag fanns samma yrkanden från de borgerliga partierna som i dag när det gäller adressat för ett åläggande om varningsinformation eller återkallelse. Precis som dä anser vi att konsumentombudsmannens omdöme och kunskap i rättssäkerhetsfrägor, som vi har tilltro till, vid handläggningen av

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Konsumentpolitiska frågorm.m.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

KonsumentpoHtiska frågorm.m.

de få fall det kan komma att röra sig om är en garanti bäde för näringsidkarna och för konsumenterna. Vi fär inte glömma att det är fråga om en säkerhet i de produkter som kommer ut pä marknaden, och skulle en vara eller tjänst inte uppfylla rimliga säkerhetskrav, måste den snabbt kunna tas bort frän marknaden. Vi yrkar avslag på reservation nr 13.

I reservation nr 14 begär vpk och miljöpartiet ett tillkännagivande till regeringen om förslag till lagstiftning om könsdiskriminerande reklam. Det är ett förslag som ocksä förts fram i en socialdemokratisk motion. Yrkandet avstyrks av utskottsmajoriteten pä grund av att konsumentverket nyligen lämnat sin rapport i ämnet - Nu ska den bort! - till regeringen. 1 denna rapport föreslås att lagregler mot reklam som kränker ettdera könet skall införas samt att ett forum för debatt och granskning av könsdiskriminerande reklam skall skapas. Man konstaterar också att ett etiskt råd bildats inom reklambranschen.

Vi brukar lata regeringen arbeta med de förslag som framförts till den och ge den möjlighet att komma med egna övervägda förslag i propositioner innan utskottet föreslår riksdagen att göra tillkännagivanden. Jag kan inte inse att det finns någon åsiktsskillnad mellan reservanterna, motionärerna och utskottsmajorileten. Vi kände nog samma glädje när konsumentverket hade sin rapport klar. Vi instämmer i rapportens titel Nu ska den bon!, men det är regeringens skyldighet att komma med förslag om pä vilket sätt det skall ske.

Konsumentpolitik är viktig pä alla områden, men enligt min mening är kanske det allra viktigaste just nu en fräga som väckts i sju motioner av centern, vpk och socialdemokrater och som berör våra barn och ungdomar. I dessa motioner har åtgärder krävts mot försäljningen och marknadsföringen av våldsförhärligande leksaker och spel. Utskottet är enigi om alt här måste något hända, och det snart. Vi kan inte utsålla våra barn och ungdomar för en hänsynslös exploatering från näringslivet och oseriösa försäljare som slär utanför branschen.

Barnmiljörädet har regeringens uppdrag att förhandla ined branschen. Tack vare lagutskottets betänkande frän förra ärel har branschen gått med på att ta upp det förhandlingsarbete som havererade. Detta förhandlingsarbete pägär för närvarande. Utskottet anser att en godtagbar överenskommelse mäste nås före årsskiftet. Annars återstår endast lagstiftningsalternativet.

Ett motionsyrkande pä detta område har utskottet tillstyrkt utan att för den skull kunna anses föregripa pågående förhandlingar. Det gäller information till föräldrar och andra berörda personer om utbudet av data- och TV-spel. En ökad medvetenhet om att vissa sädana spel innehåller utpräglade våldsinslag kan enligt utskottets mening leda till att användningen av våldsspelen minskar bland barn och ungdom. Detta är ett litet första steg mot en bättre ordning.

Herr talman! Avslutningsvis kan jag konstatera att vi i stort sett har en bra och väl genomtänkt lagstiftning på konsumentområdet samt att vi med några få undantag är eniga om denna över partigränserna.

Anf. 8 EWY MÖLLER (m) repHk:

Herr talman! Först när det gäller anslagen till allmänna reklamationsnämnden för prövning av tvister som uppstår mellan konsumenter och fastighetsmäklare, vet vi egentligen inte när eller om denna fräga kommer att innefattas i det översynsarbete som det ankommer pä regeringen att avgöra omfattningen av. Vi anser att denna fråga är mycket angelägen och menar därför att man redan nu bör pröva den. Det finns inte någon anledning att uppskjuta denna fråga.

När det sedan gäller detta med extrapris, har vi den uppfattningen att extrapriser är viktiga för konsumenten. Jag har här redogjort för vår synpunkt, och trots att det tillsatts en utredning, vill vi ändå uttala att vi inte vill ha nägon styrning. Vi vill ha en fri konkurrens. Jag tror att även handeln ser detta som angeläget och att den har som önskemål att förse konsumenten med bra priser, god kvalitet och bra service. Det kan inte vara nägot fel med extrapriser. Tvärtom är dessa ett inslag i den fria konkurrensen.

Vidare när det gäller prismärkning har i dag allt fler varuhus och även mindre butiker, trots motstånd frän konsumenterna, gått ifrån prismärkning i och med införandet av datakassor. Vi vet att det finns väldigt mänga prismedvetna konsumenter. Det är en nödvändighet i dag atl vara prismed-veten med tanke pä alla skatte- och prishöjningar som gör att det blir allt mindre kvar i plånboken för konsumenten.

Vi anser att innan man som konsument kommer till kassan skall man ha möjlighet att veta vad en vara kostar för att kunna jämföra och för att kunna följa prisutvecklingen. Det behövs absolut inte nägon lagstiftning i den här frågan och egentligen inte någon utredning heller. Prismärkning mäste komma till stånd på frivillig väg genom en överenskommelse med handeln, och då kan konsumentverket vara till hjälp just för de enskilda konsumenterna.

Slutligen när det gäller produktsäkerhetslagen har vi samma uppfattning som vi hade i december 1988, att lagar skall vara klara och tydliga. Sä är inte fallet med de bestämmelser i produktsäkerhetslagen som gäller val av adressat. Oklara lagregler leder ofta till rättsosäkerhet och bristande effektivitet.

Jag yrkar än en gång bifall till de berörda reservationerna.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Konsumentpolitiska frågorm.m.

Anf. 9 MARTIN OLSSON (c) replik:

Herr talman! Vissa frågor är av grundläggande betydelse inom ett ämnesområde. Av grundläggande betydelse för konsumentpolitiken är bl.a. frågan om konsumenternas rätt att kunna bedöma vad en vara verkligen kostar. Det är av den orsaken som vi har ställt oss bakom en reservation om ett tillkännagivande till regeringen vad gäller prismärkningen. Vi vänder oss emot att den tekniska utvecklingen skall leda till ett försämrat konsumentskydd. Frågan är av den karaktären att det är viktigt att riksdagen gör ett tillkännagivande som stöd för strävandena att behålla prismärkningen för att inte göra det svårt för konsumenterna att bedöma vad en vara verkligen kostar och jämföra priset med priset på andra varor.

En annan fråga som jag vill ta upp och som berördes av Inger Hestvik är detta med miljömärkning. Det är av grundläggande betydelse för en

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Konsumentpolitiska frågorm.m.

konsument att fä kännedom om en varas eventuella miljöfarlighet för honom eller henne, liksom det är av stor betydelse att alla de konsumenter som på bästa möjHga sätt vill begränsa miljöfarliga utsläpp på varorna kan fä uppgift om i vilken män en produkt bidrar till miljöförstöringen. Konsumenten kan dä välja den ur miljösynpunkt bästa produkten.

Det var bra att Inger Hestvik tog upp detta med könsdiskriminerande reklam, sä att det klart blev uttalat att alla vi som varit med om att avstyrka motioner i denna fråga har gjort detta mot bakgrund av den rapport om könsdiskriminerande reklam som konsumentverket nyligen överlämnat tUl regeringen - en rapport som har namnet Nu ska den bort!

Anf. 10 ULLA ORRING (fp) replik:

Herr talman! Inger Hestvik gick igenom de mofioner som Hgger till grund för reservationerna från folkpartiets sida. I mitt anförande betonade jag myckel konsumentens möjlighet till valfrihet och framhöll vikten av att konsumenten dä har en kunskap om den vara han väljer.

Jag vill först la upp vår reservation angående ökat anslag till allmänna reklamationsnämnden för att lösa fastighetsmäklartvister. Vi vet att det kostar konsumenterna stora pengar att inte fä rådgivning pä det sätt man önskar sä att tvisten kan lösas. Jag tycker därför att det är ganska självklart att vi prioriterar detta.

Inger Hestvik fäste sig vid att vi vill skära ned det ökade anslaget till de lokala konsumentnämnderna för att lokalt klara denna reklamationshantering. Vi menar att det behövs juridisk expertis för att lösa dessa frågor och att den finns i allmänna reklamationsnämnden. Den socialdemokratiska regeringen har alltid varit väldigt avogt inställd till den allmänna reklamationsnämnden, som vi har sett som ett mycket bra forum för tvistelösning.

Inger Hestvik säger sedan att frågan om prisinformation skall utredas. Det tycker jag är så självklart att handeln och konsumenterna bör kunna komma överens om det. Detaljreglera inte detaljhandeln! Detta är en fråga mellan konsumentverket och branschorganisationerna. Märkvärdigare än sä är det inte. Om man sätter sig vid förhandlingsbordet, gär igenom sortimentet och undersöker var prisinformationen kan förstärkas samt var den kan vara som den är i dag, då tror jag man kan komma överens.

I utskottets skrivning nämns att varuprovningarna har ökat med 5 % budgetåret 1987/88. Men, Inger Hestvik, jag tror att det antal nya varor som kommer ut på marknaden väsentligt översfiger denna ökning. Jag och folkpartiet i övrigt vill framhålla att det är viktigt att varuprovningen även sker pä sådana varor av vilka det inte finns en beställare. Därmed kan de olika varorna jämföras på ett rättvist sätt. Vi ser att man inom konsumentverkets varuprovningsverksamhet kan göra det. Vi vill att regeringen skall framföra att detta skall prioriteras.

Visst har vi förtroende ■ för konsumentombudsmannen i frågan om produktsäkerhet. Men det gäller också att veta vem som i första hand ansvarar för att produkterna är av sädan kvalitet att konsumenterna kan känna trygghet.

Till sist vill jag säga så här: På 1970-talet orkade man ha en varudeklarationsnämnd. Varför orkar man inte ha det i dag?

Anf. 11 ELISABETH PERSSON (vpk) replik:

Herr talman! Jag skall beröra frågan om könsdiskriminerande reklam.

Inger Hestvik kryper bakom frågan pä ett underligt sätt, nämligen när hon säger att konsumentverket har gjort en utredning som har kommit fram till att rekommendera en lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam. Man kan väl i fridens dagar inte ta ifrån riksdagsledamöterna deras ansvar i denna fråga.

Om vi vill fä bort den könsdiskriminerande reklamen och i andra sammanhang uttala oss för en lagstiftning mot den, då tycker jag det är synnerligen angeläget att vi nu markerar detta genom att rösta för motionen i fräga. Att riksdagen förutom konsumentverket ställer sig bakom en lagstiftning ger ju ännu större tyngd ät det hela. Det är faktiskt riksdagens uppgift att föreslå lagar.

Jag vill därför upprepa min uppmaning till framför allt kvinnliga ledamöter att markera sin inställning genom att rösta för den aktuella motionen.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Konsumentpolitiska frågorm.m.

Anf. 12 INGER HESTVIK (s) replik:

Herr talman! Låt mig först kommentera vad Elisabeth Persson sade om könsdiskriminerande reklam. 1 och med det föreliggande betänkandet, som vi skall fatta beslut om i dag, har vi angett inriktningen och sagt vad vi tycker. Även denna debatt, där alla har talat för att det behövs en skärpning pä detta område, visar den väg som regeringen bör gå.

Vi måste dock ha klart för oss att denna fråga inte är enkel. Här handlar det om grundlagstiftning, tryckfrihetsinskrärikningar och annat. Därför tror jag det är bra med en remissomgång med anledning av konsumentverkets rapport. Om rapporten gär ut pä remiss sprids ocksä budskapet på ett annat sätt.

Vi har sett konsekvenserna av lagstiftning på detta område i l.ex. Norge och pä Island. Sedan 1975 har bara 15 fall varit uppe till prövning. Gränsdragningen mellan schabloniserande reklam och kränkande reklam är svär att dra. Därför bör vi föra en bred debatt om den saken. Problemet löses inle genom lagstiftning, utan vi måste också stärka opinionen.

Allmänna reklamationsnämnden har genom sin nya instruktion fält ökad frihet att själv ta upp tvister om fastighetsmäklarna. Nämndens räd kan ge vägledning. Vissa länsstyrelser har t.o.m. fält anslag för provverksamhet.

Det är förvånande att moderaterna har undertecknat reservationen om minskade anslag till den lokala reklamationshanteringen. Den är ju elt stöd för folkpartimotionen. Ställningstagandet går helt emot den moderata konsumentpolitiska rapporten, som fanns refererad i Konsumenträtt i början av förra året. Där kunde man läsa att moderaterna inte bara vill begränsa konsumentverkets arbetsområde och avskaffa de kommunala konsumentvägledarna, utan man ville ocksä utveckla den lokala reklamationshanteringen. Hur man skall kunna uppfylla det senare utan att säga ja till de i propositionen föreslagna anslagen till kommunal reklamationshantering, förstår jag inte. Men det kanske Ewy Möller kan förklara för mig.

Vi är ense om att prisinformationen är mycket viktig. Det är enligt min mening angeläget att vi fär till stånd en bred debatt om just prisernas betydelse. Man kan se det ur handelns synpunkt, att priserna bara är ett

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Konsumentpolitiska frågorm.m.

konkurrensmedel för att locka köpare fill sig. Men man kan också se det ur konsumenternas synpunkt, nämligen att få en bra vara för det pris man betalar. Jag tror att den översyn som regeringen har fått till stånd genom kommittén i fråga är nödvändig. Ulla Orring talar om valfrihet, och visst skall vi ha en sädan.

Anf. 13 EWY MÖLLER (m) replik:

Herr talman! Vad först gäller frågan om anslagen tUl aUmänna reklamationsnämnden vill jag säga att vi, när riksdagen antog lagen om fastighetsmäklarna i höstas, avgav samma reservafion som nu. Vi ansåg att det var mycket vikfigt att dessa tvister prövades till nytta för konsumenterna. Vi ansåg även dä att konsumentombudsmannens bedömning inte kunde vara tillräckHg för att värna rättssäkerheten. Precis som nu påpekade vi att lagar måste vara klart utformade, och man måste veta vad man har att rätta sig efter. Vi anser att lagen är felaktig just i fråga om bestämmelserna om val av adressat. Det säger vi också i reservationen.

Anf. 14 ULLA ORRING (fp) replik:

Herr talman! Jag återkommer fiU frågan om aUmänna reklamationsnämnden. Inger Hestvik menar att man mycket väl kan börja med den här tvistelösningen. Men för att kunna göra det krävs det mer pengar. Jag tror att det är ganska avgörande för många konsumenter att de får ett rejält stöd vid tvistelösningar pä detta område. Allmänna reklamationsnämnden kan därvidlag ställa upp med kunskaper långt utöver de kunskaper som de lokala konsumentvägledarna kan bistå konsumenterna med ute i landet.

1 mitt anförande nämnde jag att det är viktigt att se till att man ute i landet anställer konsumentvägledare med ordentliga baskunskaper så alt de verkligen kan hjälpa konsumenterna.

1 fråga om prisinformationen tror jag att det är onödigt med en lagsfiftning. Det är bättre att redan nu initiera förhandlingar och därmed slippa vänta pä en utredning. Detta kan handeln och konsumentverket komma överens om.

Anf. 15 INGER HESTVIK (s) replik:

Herr talman! I sin förra replik tog Ulla Orring upp frågan om den utökade varuprovningen på konsumentverket. Vi är helt ense om att det är oerhört viktigt med en varuprovningsverksamhet. Den är mycket omtalad. 1 sin reklam för en vara säger t.o.m. företagen att varan har fått ett bra omnämnande av konsumentverket.

Skall vi prioritera varuprovningen måste vi emellertid också tala om vilka resurser vi är beredda att avsätta. Är vi beredda att filiföra konsumentverket mer resurser för denna provning, eller skall det göras en omprioritering inom verket? Vad skall man i så fall minska på, Ulla Orring? Det vore intressant att få veta. Såvitt jag känner fill har inte folkpartiet anslagit nägra pengar till detta.

Ewy Möller återkommer till frågan om val av adressat. Jag tycker precis detsamma som jag sade på Luciadagen förra året. Enligt min och utskottsmajoritetens uppfattning skall ett åläggande i första hand riktas mot den som har det faktiska ansvaret för produkten.

I de allra flesta fall kommer detta inte att innebära några problem. I några fall kommer avvägningsproblem att uppstå. För att lagen skall uppfylla de förväntningar och krav som vi ställer på den måste ansvaret för varningsinformation och återkallelse läggas på den eller de näringsidkare som har bäst möjlighet att åstadkomma de resultat som man vill uppnå. Med propositionens förslag når man en vidare krets, vilket är bra för konsumenterna. Detta stär jag och utskottsmajoriteten fortfarande fast vid.

När det gäller konsumentombudsmannen anser vi att reservanternas förslag är mera begränsat. Det skulle inte ge full effekt. Utskottet påpekar att konsumentombudsmannen har en väldigt viktig roll i detta avseende. I sina avvägningar bör man ta hänsyn till t.ex. den försämrade goodwill som en näringsidkare kan fä genom ett åläggande, precis som man måste ta hänsyn till de kostnader som han kan få bära vid ett eventuellt försvar i domstol. Konsumentombudsmannen bör ställa detta mot den fara som konsumenterna utsätts för. Med de erfarenheter som konsumentombudsmannan har är vi övertygade om att valet av adressat i produktsäkerhetslagen är det rätta.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

KonsumentpoHtiska frågorm.m.

Talmannen anmälde att Ewy Möller och Ulla Orring anhållit att fill protokollet fä antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

Anf. 16 BENGT KRONBLAD (s):

Herr talman! De konsumentpolitiska frågorna har även i är visats ett stort intresse. I lagutskottets betänkande 17 diskuterar vi vårt arbete när det gäller konsumentfrågorna och pekar på förslag till åtgärder. Utskottet har inför betänkandet gjort studiebesök hos konsumentverket, där vi har inhämtat synpunkter på några av de frågor som behandlas i betänkandet, nämligen bl.a. konsumenttekniska nämndens verksamhet, den kommunala konsumentverksamheten, extraprissystemet, varuprovningsverksamheten vid konsumentverket och verkets försöksverksamhet med videotexdata.

Herr talman! Mälet för den socialdemokratiska konsumentpolitiken skall vara att stödja hushällen i deras strävan att effekfivt utnyttja sina resurser samt att stärka konsumenternas ställning på marknaden. Konsumentpolifi-ken skall sålunda bli tydligare inriktad på hushällsekonomiska frågor och då särskilt på hushållens baskonsumtion. Vi pekar på tre särskilt viktiga utvecklingslinjer.

För det första skall den lokala verksamheten ges hög prioritet. Utbyggnaden, som skall ske genom kommunernas frivilliga åtaganden, bör ha som mål att konsumentpolitisk verksamhet inrättas i alla kommuner. Vidare bör de lokala konsumentmyndigheternas arbetsuppgifter och myndigheternas samarbete med andra intressenter ges större omfattning. För det andra skall särskilt utsatta grupper stödjas, och för det tredje förordas att fler grupper i samhället engageras i konsumentpolitiken. Konsumenternas möjligheter att påverka produktion och distribution av varor och tjänster kan på det sättet förstärkas. Ocksä ett ökat engagemang frän organisationer eftersträvas. Vidare skall företagen ha ett större ansvar för att förbättra konsumenternas förhållanden. För att uppnå målet med konsumentpolitiken skall särskilda insatser göras när det gäller att utveckla konsumenternas kunskaper genom

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Konsumentpolitiska frågorm.m.

forskning, utbildning, konsumentinformafion och information frän företagen.

Herr talman! Jag avser nu att kommentera några reservationer, nämligen reservationerna 2, 4, 9-12 samt 15 och 16.

I reservation 2 från vpk och miljöpartiet föreslås att miljöorganisationer skall ha talerätt i marknadsdomstolen i konsumentfrågor. Utskottet konstaterar att organisationer med stadgar som visar att de arbetar med bl.a. konsumentpolitik redan har rätt till talan i marknadsdomstolen. Därmed yrkar jag avslag på reservation 2.

Den lokala konsumentverksamhetens utbyggnad och kravet pä ett obligatorium behandlas i reservation 4 från vpk. Utskottet har såväl tidigare som i dagens betänkande understrukit vikten av en väl fungerande lokal konsumentverksamhet samt att det åligger kommunerna att driva och utveckla verksamheten i samverkan med konsumentverket. Utskottet konstaterar att antalet tjänster har ökat från 200 till 225 under det senaste året och att endast 12 kommuner i dag saknar verksamhet. Utskottet utgår från att utbyggnaden fortsätter utan obligatorium, och jag avstyrker därmed reservation 4.

I reservation 9 från moderaterna, folkpartiet och centern framförs kravet pä en fortsättning av den försöksverksamhet med datakommunikation inom konsumentinformationen som konsumentverket bedriver. Jag konstaterar dock att man i reservationen inte skickar med någon ekonomi för att bedriva den fortsatta försöksverksamheten. Utskottet erinrar om att konsumentverket i tio av landets kommuner sedan hösten 1987 bedriver etl försöksprojekt med databaserad konsumentinformation.

Konsumentverket häller för närvarande pä med att utvärdera projektet, som beräknas vara klart under vären 1989. 1 och med att detta arbete pågår yrkar jag avslag på reservation 9.

I reservation 10 från centern och miljöpartiet efterlyses en bättre information om livsmedlens innehåll. Jag vill understryka vikten av en god information om innehållet i våra livsmedel. Livsmedelsverket har detta ansvar, och pä uppdrag av regeringen har verket utarbetat en rapport om märkning, varubeteckning, tillsatser m.m. Helt nyligen har regeringen lagt fram proposifionen 1988/89:68 om livsmedelskontroll med förslag, varmed utskottet anser att kravet i reservationen är tillgodosett. Därför yrkar jag avslag på reservation 10.

I reservationerna 11 frän miljöpartiet och 12 frän centern tar man upp märkning av dagligvaror samt deklaration om miljöskadliga ämnen. Utskottet hänvisar även här till den av regeringen framlagda propositionen 1988/89:68 angående märkning. Utredningen om miljömärkning av produkter, SOU 1988:61, är för närvarande föremål för remissbehandling, och regeringen har i december 1988 beslutat om ändringar i förordningen om kemiska produkter. Med hänvisning härtill yrkar jag avslag på reservationerna 11 och 12.

Miljöpartiet kräver i reservation 15 en lag om reklambegränsning. Utskottet vill här erinra om att direktreklam ofta torde falla inom det tryckfrihetsrättsliga regelsystemet. Tryckfriheten innebär bl.a. rättighet för enskilda att, utan nägra av myndighet eller annat allmänt organ i förväg lagda hinder, utge skrifter. En myndighet fär t.ex. inte utöva censur eller hindra

tryckning. Det är inte tillåtet för t.ex. postverket, som är ett allmänt organ, att vägra distribuera reklamblad pä grund av dess innehåll.

Beträffande integritetskränkande uppgifter- om sädana lämnas ut för att användas t.ex. i direktreklamsammanhang - föresläs det i data- och offentlighetskommitténs slutbetänkande SOU 1988:64 en ny regel. Betänkandet är nu ute pä remiss. Med hänvisning till detta yrkar jag avslag på reservation 15.

1 reservation 16 tar miljöpartiet upp frågan om massförpackningar och kräver att konsumenten inte skall tvingas köpa hela förpackningar i stället för enstaka föremål. Utskottet anser att det får ingå i konsumentverkets normala arbetsuppgifter att följa frågan och bedöma lämpliga förpackningsstorlekar. Jag yrkar därför avslag pä reservation 16.

Fru talman! Med detta yrkar jag avslag på samtliga reservationer och bifall till utskottets hemställan i dess helhet.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Konsumentpolitiska frågorm.m.

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 17 ELISABETH PERSSON (vpk) replik:

Fru talman! Bengt Kronblad talade så varmt om en utbyggnad av konsumentvägledningen och att den skall vara väl fungerande. Jag tror honom på hans ord, när han bedyrar att detta är viktigt, men det förhällandet alt tolv kommuner fortfarande helt saknar konsumentvägledning tycker jag inte är något bra argument för att stoppa ett obligatorium.

Det är ocksä pä del sättet - och det måste Bengt Kronblad veta väl - att det finns väldigt många kommuner som till namnet har vad man kan kalla för konsumentvägledning, men det kan inskränka sig till, precis som jag sade i mitt inledningsanförande, att en socialarbetare, redan hårt tyngd av annat arbete, fär sätta av någon eller möjligen nägra timmar i veckan för att fungera som konsumentvägledare, utan att ha vare sig intresse, utbildning eller kunskaper för att klara det.

Det lär också på sina håll finnas exempel pä att folkvalda politiker gär in och gör nägon form av frivilligarbete när del gäller konsumentvägledning. Skulle det vara sä, är vi inte långt ifrån gamla tiders Förmyndarsverige, när nägon salt med kommunalkontoret pä fickan och var bäde patron och politiker i kommunen. Så skall del naturligtvis inle gä till.

Konsumentvägledning är en sä kvalificerad sak och kräver sä myckel av sina utövare, bäde i fräga om utbildning och när det gäller förmåga att ha kontakt med människor, att vi bedömer det som synnerligen angeläget att höja dess status. Det kan man bara göra genom att fatta beslut om ett obligatorium, att kommunerna skall fylla vissa normer.

Det skall vara en rättighet för alla konsumenter här i landet, oavsett var de bor, att ha tillgång till konsumentvägledning. Dit kan vi tyvärr inte nä, om vi inte gör konsumentverksamheten till en obligatorisk uppgift för kommunerna.

Jag vill alltså yrka bifall till vpk:s reservation nr 4.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Konsumentpolitiska frågorm.m.

Anf. 18 ULLA ORRING (fp) replik:

Fru talman! Bengt Kronblad talar sig varm för att konsumentpolitiken ocksä skall innehålla moment av forskning, utbildning och kunskap. Det instämmer vi helt i från folkpartiets sida, och det är därför vi anser - med instämmande från både moderaterna och centern - att databaserad varuinformation är väldigt bra för konsumenterna.

Bengt Kronblad talar om att konsumentverket har satt i gång nägot som kallas för varubörsen. Jag vill säga att det skedde efter den opinion som vi i folkpartiet har drivit i frågan om att utnyttja den moderna tekniken, som kan underlätta för konsumenterna. Hela vår profil går ut pä att konsumenterna skall ha tillgång till kunskaper och kunna utvärdera de varor som bjuds ut pä marknaden. Det underlättas av ett system med datakommunikation.

Varubörsen finns hos konsumentvägledarna, men vi vill gå ett steg ytterligare. Vi vill vända oss direkt till konsumenterna. De skall kunna ta in de här programmen i sina hemdatorer. Jag är övertygad om att det är en utveckling som kommer.

Reservanterna skickar inte med några pengar, säger Bengt Kronblad. Vi skickar dock med pengar till en allmän budget för konsumentverket, och det här är en prioriteringsfråga. Vi ger hög prioritet åt datastyrd konsumentinformation för att tillgodose konsumenternas krav pä kunskap och utbildning. Med ett sådant system blir de fakta som finns frän jämförande tester tillgängliga genom videotex och dataprogram.

Anf. 19 MARTIN OLSSON (c) replik:

Fru talman! Frän centerns sida har vi anslutit oss till reservationen om datastyrd konsumentinformation. Vi anser det vara viktigt att utnyttja ny teknik för att stärka konsumenternas ställning, så att den nya tekniken inle enbart utnyttjas för kommersiella strävanden.

Jag begärde ordet närmast för att ta upp frågan om livsmedlen. I reservation 10 har vi framhållit att konsumentverket skall ha ett ansvar även när det gäller information om livsmedel.

Bengt Kronblad talade om vad som föreslagits i proposifionen i fräga om ursprungsmärkning av livsmedel, och jag vill uttrycka min glädje över att den frågan har kommit sä långt. Jag tror att det var 1983 som jag motionerade om att det borde anges pä livsmedel både från vilket land livsmedlet kom och från vilka länder som viktiga ingredienser hade hämtats. Dä blev det avslag här i riksdagen, men det är ju roligt att det man tagit upp ändå vinner gehör efter hand.

Skälet till att vi tycker att konsumentverket tillsammans med livsmedelsverket skall ha ett ansvar för informationen om livsmedel är att det inte gär att komma ifrän att konsumentverket är den myndighet i värt land som har den främsta kunskapen om och bästa erfarenheten av vad som krävs för att på ett framgångsrikt sätt informera konsumenterna om olika varor: Därför bör inte konsumentverkets informationsskyldighet begränsas på ett sådant sätt att livsmedlen utesluts. Som jag tidigare sagt har livsmedlen synnerligen stor betydelse bäde ekonomiskt för en familj och för bl.a. hälsosituationen.

Det är alltså mot bakgrund av att jag tycker att samhället skall ta största möjliga ansvar för en fullgod information till konsumenterna om livsmedlens

både innehåll och lämplighet ur olika synpunkter som jag anser att konsumentverket bör kopplas in och få ett ansvar därvidlag.

Anf. 20 EWY MÖLLER (m) replik:

Fru talman! Med anledning av Bengt Kronblads anförande vill jag framhålla att vi moderater också är medvetna om att det behövs en bra konsumentpolitik, främst då för de människor som av olika anledningar inte kan klara av sina inköp och sin ekonomiska situation. När man inte klarar av sin ekonomiska situafion, behöver man hjälp och rådgivning, det är vi också medvetna om.

Jag sade i mitt inledningsanförande att konsumentpolitiken skall inriktas på dem som har en svagare ställning i samhället och att allt fler kommer i ekonomiska kriser. När man belastar människor med höjda skatter och prishöjningar undan för undan, drabbas främst de grupper som redan har en svag ekonomi.

Vad vi vill med vår konsumentpolitik är att den enskilde konsumenten och de enskilda människorna skall ha en stark ställning i samhället gentemot myndigheterna. Vi vill att människor skall ha rätt till säkerhet, rätt att välja och rätt till information. Det är detta vi har framfört i våra reservationer och i det anförande som jag höll förut.

Anf. 21 ELISABET FRANZÉN (mp) replik:

Fru talman! Först nägra ord om miljöorganisationernas talerätt i marknadsdomstolen. Förutom konsumentombudsmannen har konsumentorganisationer rätt att väcka talan, det är alldeles rikfigt. Dessutom har näringslivsorganisationer rätt att väcka talan, och det kan möjligtvis motiveras med att de ofta är konsumentens eller konsumentombudsmannens motpart i de här mälen. Det kan ocksä finnas skäl för att arbetstagarorganisationer har den rätten, och jag har ingenting emot det, men motiveringen som anförts tidigare, att det står i deras stadgar att de företräder konsumenterna stämmer inte. Det finns minst lika starka skäl att ge miljöorganisationerna den rätten, i och med att det där finns kunskap.

Reservation 10 handlar inte bara om att ge bättre information om livsmedel, utan den handlar också om att utnyttja de rätt väl fungerande kanaler som konsumentverket har och pä det sättet förbättra informationsvägarna.

När det gäller vårt förslag om reklambegränsning är det alldeles riktigt att det är en fråga som har tryckfrihetsrättsliga aspekter. Men det finns redan tidigare begränsningar i tryckfriheten. Man fär t.ex. inte i tryck kränka personer eller grupper, och man fär inte avslöja saker som har betydelse för rikets säkerhet. Man fär heller inte göra reklam för sprit och tobak. Tryckfrihetslagstiftningen är inte i första hand till för att skydda reklambudskap utan för att främja det fria ordet, det fria informationsutbytet, opinionsbildningen. Det bör gä att införa regler om reklambegränsning som inte inskränker de här önskvärda friheterna. Detta stär vi fast vid. Det är en kränkning av människor att tvingas bli utsatta för de här budskapen.

När det gäller massförpackningarna har vi föreslagit att konkurrensbegränsningsutredningen skall titta även på den biten för att avgöra om de

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

KonsumentpoHtiska frågorm.m.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Konsumentpolitiska frågorm.m.

innebär konkurrensbegränsning, om de är ett tvång för konsumenten eller inte. Det tycker jag också att riksdagen kunde gä med pä.

Anf. 22 BENGT KRONBLAD (s) replik:

Fru talman! Konsumentverksamheten är viktig, som jag tidigare underströk, men ett obligatorium, som Elisabeth Persson talar om, menar vi är att gå ifrån bl.a. kommunernas egen beslutsrätt. Vi ställer alltså krav på alt det skall finnas en konsumentverksamhet, men vi vill icke ha ell obligatorium utan anser att kommunerna får ta sitt eget ansvar.

Ulla Orring instämmer i mitt inlägg beträffande utbildning, forskning och information. Det visar kanske också en begränsning av behovet av reservationer. Vad som är anmärkningsvärt, Ulla Orring, är ju att ni reserverar er trots att konsumentverkets utvärdering nu pägär. Vi tycker att det är viktigt att se pä den utvärderingen. Jag har fått information om att Ulla Orring ingår i konsumentverkets styrelse, och jag är förvånad över att riksdagen inte skulle ta hänsyn till er utvärdering. Vi tycker det är viktigt att se på den först.

Martin Olsson tog upp livsmedel, antibiotika och diabetiker. Vi anser det viktigt att livsmedelsverket har hand om den delen. Vad beträffar att antibiotika inte får förekomma i kött finns det redan reglerat att man inte får lämna djur som har fått sådan behandling till slakteri. Därför bör det också vara livsmedelsverket som bedriver kontrollen på den punkten och inte konsumentverket, precis som vi tidigare har föreslagit.

Ewy Möller säger att också moderaierna vill ha en bra konsumentpolitik. Men hoppa då med på utskottets hemställan! Där är de riktlinjer fastlagda som jag har talat för.

Det är intressant med debatten om de enskildas styrka. Allmänna reklamationsnämnden är säkert något konfunderad över Ewy Möllers agerande här. Pä Luciadagen 1988 ville moderaierna nämligen lämna mindre pengar till reklamationsnämnden, och i dag går de in för att lämna mer. Den ryckigheten tycker vi inte hör hemma i en riktig politik.

Elisabet Franzén tar upp talerätten för miljöorganisationer. Har en organisation i sina stadgar att man skall arbeta med exempelvis miljö- eller konsumentfrågor, har man givetvis också möjlighet att bedriva det arbetet. De organisationer som Elisabet Franzén räknade upp har bl.a. till uppgift att arbeta med konsumentfrågor.

Reklambegränsning är en svår fräga, och som jag redovisade mäste man fortsätta att utreda den. Skall vi begränsa reklamen, kan vi kanske t.o.m. ifrågasätta en del reklam i samband med de olika valrörelser som bedrivs i landet.

Anf. 23 ULLA ORRING (fp) replik:

Fru talman! Bengt Kronblad återkommer till att det skall ske en utvärdering av varubörsen, som för närvarande provas i tio kommuner. Han påpekar ocksä att jag är ledamot av konsumentverkets styrelse. Allt det här stämmer.

Men Bengt Kronblad har inte riktigt läst vad som slär i vär motion och vad vi har framfört i vär reservation. Vi vill i den här frågan vända oss direkt till konsumenterna. Det är den verksamheten som vi tycker nu bör prioriteras

för att konsumenterna själva skall kunna ta del av de varufakta som man kan få fram via videotex och annan information, t.ex. genom att överföra telefonkatalogen pä en hemdator som är direkt placerad hos konsumenten. Här finns stora utvecklingsmöjligheter. Ett projekt har prövats i Västerås, och det gav bra resultat.

Det är det här vi vill se, att man kan vända sig direkt till konsumenterna. Det handlar inte om den nuvarande varubörsen, vars upplysningar man har fått hämta hos konsumentvägledaren. Della är elt sätt atl avlasta konsumentvägledarna, och det är ganska stor skillnad. Vi kvarstår vid vär reservation.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

KonsumentpoHtiska frågorm.m.

Anf. 24 EWY MÖLLER (m) replik:

Fru talman! Helt kort till Bengt Kronblad: Vi har redogjort här för vår inriktning i fråga om konsumentpolitiken, och den står vi för.

Man måste väl ändå hålla sig till vad debatten gäller. Anslaget till allmänna reklamationsnämnden avser de pengar som nämnden har äskat, 280 000 kr., just för att kunna pröva frågan om tvisterna mellan fastighetsmäklare och konsumenter. Det är det vi har ställt upp bakom, och vi har samma uppfattning som vi hade pä Luciadagen 1988.

Anf. 25 MARTIN OLSSON (c) replik:

Fru talman! Jag vill återkomma till detta med livsmedlen. Inte alla livsmedel som säljs i vårt land är producerade här, utan en stor del har importerats. Frän centerns sida har vi i andra sammanhang begärt att det skall ställas samma krav pä importerade livsmedel som pä svenska. Det betyder att vi inte skall importera livsmedel som är framställda pä ett sätt som miljömässigt och etiskt m.m. är otillätet i vårt land.

Vi vill att konsumentverket skall få etl delansvar när det gäller informationen om livsmedel, och det beror på atl de förekommer mycket på marknaden och att konsumentverket är det organ som har att slå vakt om konsumenternas intresse och behov och rätt till en god information. Vi tycker det är synd att konsumentverkets kunnande i detta fall skall begränsas till varor som inle är livsmedel.

Anf. 26 ELISABET FRANZÉN (mp) replik:

Fru talman! Bengt Kronblad lyssnar som fan läser Bibeln. När det gäller begränsning av direktreklam vill vi ha ett förslag; vi har inte nägot färdigt förslag att ta ställning till. Och vi har redan sagt att det inte fär inskränka yttrandefriheten, informationsfriheten och åsiktsbildningen. Vi kan inte ställa upp pä någonting som hindrar att t.ex. politisk information när folk, utan vad vi vill är att minska det ohämmade flödet av direktreklam som väller in i våra brevlådor. Det behöver inte alls ha några allvarliga tryckfrihetsrättsliga aspekter.

1 vad gäller miljöorganisationerna säger Bengt Kronblad här återigen alt de organisationer som har i sina stadgar att de är konsumentorganisationer har rätt att föra talan. Nu vill vi alltså att miljöorganisafionerna ocksä skall få den rätten, även om det inte står något sådant i deras stadgar - liksom arbelstagarorganisalionerna har det utan att det stär i deras stadgar, såvitt jag

3 Riksdagens protokoU 1988/89:86

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

KonsumentpoHtiska frågorm.m.

har kunnat upptäcka. Jag har här några exemplar av Statstjänstemannaför-bundets stadgar och LO:s grundstadgar, som Bengt Kronblad kan få läsa innantill i.

Anf. 27 ELISABETH PERSSON (vpk) replik:

Fru talman! Bengt Kronblad vill slå vakt om kommunernas fria beslutsrätt och anför det som ett argument för att inte införa obligatorisk kommunal konsumentvägledning. Men kommunerna har en rad obligatoriska uppgifter som de fullföljer och som inte anses inskränka deras fria beslutsrätt. Jag kan inte se att en obligatorisk konsumentvägledning skulle vara en så förfärligt stor inskränkning i denna allmänna, fria kommunala beslutsrätt. Det handlar naturligtvis i stället om hur man vill prioritera dessa frågor.

Jag tycker att det haltar litet när man ä ena sidan då detta ärende behandlats tidigare här i riksdagen, och som nu Bengt Kronblad gjort, talat sig varm för vikten av detta, ä andra sidan sedan säger: Nej, kommunerna skall ha frihet att strunta i detta. De orättvisor som härigenom uppstår mellan landets invånare är anmärkningsvärda.

Det har faktiskt också visat sig att kommunerna till syvende och sist själva tjänar på att ha en väl utbyggd och fungerande konsumentvägledning. Finns en sådan har de möjlighet att på ett tidigt stadium hjälpa människor i olika sammanhang. Det kan t.ex. gälla att bygga upp en hushällsbudget eller att bidra till att människor kan ta sig ut ur en tilltrasslad kontokortssituation.

Jag tycker aUtså att vi har all anledning att tillse att kommunal konsumentvägledning införs över hela landet, och det kan bara ske genom att det inrättas ett obligatorium.

Anf. 28 BENGT KRONBLAD (s) replik:

Fru talman! Till Ulla Orring vill jag säga att det är viktigt att man tar hänsyn till den kunskap som har byggts upp genom försök som har bedrivits. Den utvärdering som nu pågar skall visa vägen till en förhoppningsvis ännu bättre information än den som i dag bedrivs. Det har vi sagt vid tidigare tillfällen, och jag vill understryka det även i dag.

Ewy Möller säger att moderaterna står för sin politik, och att de gör det har jag ingenting att erinra mot.

Med anledning av Martin Olssons diskussion om livsmedelsverkets import osv. vill jag understryka att det är livsmedelsverkets kompetens som är viktig på det här området. Den bör vi slå vakt om, och därför bör livsmedelsverket få behålla sin kontrolluppgift i detta sammanhang.

Till Elisabet Franzén vill jag säga att det givetvis kan föras en ganska bred debatt kring frågan om reklambegränsning. Men låt mig också uppmana er att pröva era idéer i verkligheten. Vem är det egentligen som skall avgöra vilka reklamblad som skall läggas i min postlåda eller inte? Blir inte detta också en begränsning av öppenheten i vårt samhälle, vilken vi i vissa sammanhang slär vakt om? Vi säger därför i dag nej till en reklambegränsning. Men vi säger med det definitivt inte ja till atl vad som helst skall delas ut i våra postlådor.

Vad gäller miljöorganisationernas möjligheter att delta i konsumentarbetet vill jag, som jag tidigare gjort, peka på att de har den rätten om den är

inskriven i stadgarna. Jag tackar för att man till mig har överlämnat LO:s normalstadgar. Jag vill som ordförande i LO-distriktet i södra Sverige säga att jag känner till LO:s stadgar väl. Det stär där att vi som andra uppgift har att arbeta med konsumentpolitiken inom vårt område. Jag skall med nöje informera Elisabet Franzén om distriktets uppgifter.

Elisabeth Persson talade för en obligatorisk utbyggnad av konsumentvägledningen. Jag delar uppfattningen att det är viktigt att konsumentorganisationerna och konsumentpolitiken i kommunerna utvecklas och byggs ul. Del aren uppgift som vi har inom ramen för kommunalpolitiken. Vi bör givetvis i riksdagen göra de kraftfulla uttalanden som i dag har förts fram från denna talarstol, och jag vill understryka dessa. Det kan kanske leda till atl vi när frågan debatteras nästa gäng kan konstatera att mälet är nätt även för denna utbyggnad.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

KonsumentpoHtiska frågorm.m.

Förste vice talmannen anmälde att Elisabet Franzén anhållit att till protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 29 NIC GRÖNVALL(m):

Fru talman! Det kan möjligen ses som litet onödigt att till denna debatt foga yttranden frän en enkel motionär, men eftersom jag tycker att den motion som jag har väckt och det bemötande som den har fått åskådliggör ett slags politisk-ideologisk skiljelinje, tycker jag att det är väl värt att argumentera en del kring just den. Jag kommer ju i debatten också t.o.m. att möta en uniformerad konsumentkämpe, nämligen Inga-Britt Johansson.

Det är rätt påfallande att de partier som sä ofta talar och ocksä verkar utifrån ömsinthet, vård och omsorg om miljö och människor - jag tänker särskilt pä miljöpartiet men även på folkpartiet - driver en konsumentpolitik som alldeles uppenbart syftar till att reglera, att införa tvång och atl styra. Det är en egendomlig motsägelse, som borde lyftas fram allt oftare, att dessa frihetens och individens apostlar pä det här sättet formulerar och agiterar för en politik som innebär begränsningar, regleringar och tvång.

Argumentationen i min motion syftar egentligen just till att påvisa hur konsumentpolitiken i sig rymmer ett mycket betydande element av tvång och' ovilja att acceptera andra människors önskningar och sätt atl bete sig. Som Ewy Möller sagt står vi moderater bakom de grundläggande konsumentpolitiska motiven sädana som John F. Kennedy har formulerat dem och även i stor utsträckning som de har formulerats av den s.k. världskonsumentrörel-sen. Men i dessa krav finns ju ingenting av att man skall begränsa individers frihet eller företagares rätt att utveckla sin rörelse efter sin bästa förmåga. Sä är fallet enbart när de minskar konsumentens säkerhet eller fria tillgäng till val eller till information. Då skall vi inskränka denna rätt, men inte eljest.

Det finns en utredning vars namn bestar av ett ord med 49 bokstäver: konsumentteknikforskningsfinansieringsutredningen. Det hade väl varit en tillräcklig poäng, om det hade stannat vid ett världsrekord pä den punkten. Det hade räckt med den bragden. Det finns etl avsnitt i den utredningens betänkande vilket jag gärna vill delge kammaren som ett bra exempel på vart konsumentpolitiken är pä väg i stället för att syssla med angelägna frågor. Jag läser innantill på s. 43: "Detta kan förefalla förvånande mot bakgrund av ett

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Konsumentpolitiska frågorm.m.

ökande intresse från industrins sida för att finna nya vägar att utforska konsumenternas krav och önskemål samt elt växande användande av instrumentet teknikupphandling, främst från stora offentliga upphandlare. Enligt utredningens uppfattning kommer konsumentteknisk forskning även i framtiden att ha svårigheter att hävda sig om inle dessa samband tydliggörs."

Härav kan man utläsa, att om en konsumentpolitisk utredare finner att konsumentpolitikens mål och medel inte tillräckligt uppskattas av dem som förmodas konsumera denna politik, gäller det att se till att de begriper. Så utarbetar man en utredning, där man skriver: Ni begriper inte ens ert eget bästa. Nu talar vi om för er vad ni skall göra och vad som är bra för er, och sedan skall vi dessutom se till att den politiken blir genomförd. Sedan ordnar regeringen med att det i konsumentverkets instruktion införs en bestämmelse om att det skall finnas en konsumentteknisk nämnd. Generaldirektören ser till att det blir 22 ledamöter i den nämnden. Allra sist, men inte minst, ordnas det minsann så att den utredare som hittat pä behovet av nämnden blir ordförande i den. Det kan väl inte vara en tanke utan är naturligtvis en tillfällighet, men det lyser i ögonen.

Man undrar: Hur kan 22 människor med sekreterare och andra medarbetare bidra till att konsumentpolitiska mål uppnås, särskilt när ändamålet med deras verksamhet är begränsat till nägot sä egendomligt som att verka för att brukarkrav beaktas vid utveckling och upphandling av produkter.

Vad i all sin dagar är brukarkrav? Är det inte att produkten är bra, är lätt att använda, har ett fint utseende, är hälsosam att äta eller är ett gott hjälpmedel för att lyfta? Och i sä fall: Vad är det som gör att inle dessa konsumentkämpar vägar tro på att konsumenten själv vet vilken produkt som är bäst, att välja den spade som har ett lagom långt skaft, att välja den sjuksäng som ger lättaste medverkan vid lyft av tunga patienter? Varför tror ni inte på att konsumenterna begriper della?

Ja, ni tror naturligtvis bara på en enda sak. Ni tror nämligen på regleringar, tvång. Ni vill så längt som det är möjligt sätta er över den fria individens förmåga att tänka och handla - och det står i strid med moderat konsument-tänkande.

Anf. 30 ULLA ORRING (fp) replik:

Fru talman! Jag vet inte om Nic Grönvall har varit här i kammaren tidigare i dag och tagit del av debatten hittills. Jag vet alltså inte om han har tagit del av min sammanfattning av folkpartiets konsumentpolitik. Vi säger att vi vill attackera konsumentpolitiken för att förbättra konsumentens ställning dels inom den offentliga sektorn, dels när det gäller att åstadkomma mera marknadsekonomi och dels när det gäller att åstadkomma mer av kunskapsinsamling och utbildning för konsumenterna.

Nic Grönvall gör ett stort nummer av konsumenitekniska nämnden. Jag kan hålla med honom på en punkt, nämligen att konsumenttekniska nämndens sammansättning är en elefant i detta sammanhang. Delta har vi också berört i reservation 3. Vi säger där att vi vill ha en utvärdering och en översyn av nämndens sammansättning.

Däremot häller jag absolut inte med Nic Grönvall när det gäller hans

ganska svepande kritik av folkpartiets konsumentpolitik och av brukarmedverkan. Beträffande den starka teknikutveckling som nu pågår- del gäller också produktutvecklingen i sammanhanget - borde det väl ändå innebära att det fanns någon form av konsumentinflytande. Det gäller ju att få fram bra produkter. Det är detta som jag har velat framhålla under de timmar som dagens debatt har pågått.

Det kan ju handla om kökets utformning, om våra kläder eller om vanliga saker som cyklar- jag har lagt märke till atl Nic Grön vall brukar vara ute och cykla. Men när det gäller brukarmedverkan tycker jag att konsumentverket ändå har en uppgift. Jag vet inte om det skall behöva finnas en sådan här nämnd. Däremot tycker jag att det skall finnas ett brukarinflytande i konsumentpolitiken. Vi i folkpartiet vill medverka till kunskapsutveckling och forskarutveckling på något sätt. Det är ju ocksä vad som är på gäng nu inom konsumentverkets ram. Men nämndens sammansättning, som jag sade tidigare, är inte precis uppmuntrande i en demokrati. Nämnden är alltför ensidigt sammansatt.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Konsumentpolitiska frågorm.m.

Anf. 31 NIC GRONVALL (m) replik:

Fru talman! Jag vill naturligtvis inte förlänga det här replikskiftet onödigt mycket. Men när det gäller påståendet att jag skulle ha framfört svepande kritik vill jag ändå säga att jag tycker att det är ett riktigt påstående. Jag hade nämligen inte alls lust att gå in i en detaljdebatt med Ulla Orring. Men när man i konsumentpolitiska sammanhang definierar ordet marknadsekonomi är det fråga om en socialliberal marknadsekonomi. Det är alltså en begränsad, reglerad marknadsekonomi. Men denna marknadsekonomi har inte den frihet som ni i sä många andra sammanhang talar om.

Beträffande nämndens sammansättning vet jag tyvärr inte riktigt vad som har sagts här tidigare. Jag var nämligen ute och cyklade när den frågan togs upp. Man behöver dock bara läsa innanfill för att förstå att nämnden är ett foster som härrör från ett slags sinne som överbetonar det offentligas möjligheter. För närvarande ingår i nämnden företrädare för bl.a. försvarets forskningsanstalt, socialstyrelsen, handikappinstituten, konsumentverket, arbetsmiljöfonden, statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckling, tekniska högskolan i Lund resp. Linköping, Chalmers tekniska högskola, standardiseringskommissionen och Stiftelsen Svensk textilforskning. Men var finns konsumenten, Ulla Orring?

Anf. 32 ULLA ORRING (fp) replik:

Fru talman! Nic Grönvall vill självfallet tolka en socialliberal marknadsekonomi som en reglerad marknadsekonomi. Det är Nic Grönvalls gamla käpphäst. Men sä uttryckte jag mig inte i mitt anförande. Jag sade ganska klart och tydligt vad vi menar med en socialliberal marknadsekonomi. En sädan omfattar nämligen ett konsumentinflytande. Hänsyn tas till konsumenternas ställning på marknaden. Vi arbetar alltså för konsumentens bästa. Tyvärr är det ju ofta sä, att det är konsumenten som är den svagare parten i detta sammanhang. Vi vill därför ha en socialliberal marknadsekonomi där hänsyn tas till konsumenten.

Självfallet skall konsumenten vara representerad i fråga om konsument-

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

KonsumentpoHtiska frågorm.m.

verket och den form av brukarinflytande som det här rör sig om. Det är ju det som är själva poängen med ett brukarinflytande.

Jag tycker att jag uttryckte mig ganska tydligt, Nic Grönvall, när jag talade om utformningen i detta sammanhang. Om den nuvarande konsumenttekniska nämnden med sin sammansättning är den riktiga verksamhetsformen betvivlar jag. Däremot vill jag alltså ha ett brukarinflytande. Det vore väldigt bra om man inom näringslivet tog dessa frågor ad notam och hörde sig för hos konsumenterna i dessa frågor i samband med att man utvecklar nya produkter och provar det hela. Det är min filosofi när det gäller brukarinflytandet.

Anf. 33 INGA-BRITT JOHANSSON (s):

Fru talman! Jag är litet konfunderad efter det senaste replikskiftet. Moderaterna och folkpartiet står ju bakom samma reservation. Men Ewy MöUer yrkade bifall till reservationen i fråga med hänvisning till Nic Grönvalls motivering. Mot den bakgrunden tycker jag att ekvationen inle alls går ihop.

Konsumenttekniska nämnden har egentligen sitt ursprung i ett betänkande, "Hushållning för välfärd", som presenterades för nägra år sedan. Under avsnittet om kunskapsutveckling beskriver man dessa saker. Men man säger ocksä att det behövs ett forum där olika forskare, stora uppköpare och andra intressenter kan träffas och använda varandra som bollplank.

När jag arbetade med finansieringen av Chalmers konsumentteknik - det länga namnet i della sammanhang kan mycket riktigt, Nic Grönvall, uppfattas som ett skämt, men jag kunde helt enkelt inte hitta pä ett roligt kort namn - var del FOA som föreslog all ett slags forum skulle inrättas där man kunde träffas och diskutera olika frågor och där man gemensamt kunde bidra till att kunskaperna spreds. Eftersom många log fasta pä idén, lade jag fram ett förslag. Naturligtvis var det slumpen sorn gjorde att jag blev ordförande för nämnden. Ett stort antal av dem som pä nägot sätt var inblandade i diskussionerna föreslog nämligen mig. Jag accepterade detta dä, men jag kan avgå, om Nic Grönvall tror atl det blir bättre om jag gör del.

Vidare sägs det att nämnden har en konstig sammansättning. Ja, det kan se ut sä. Men sammansättningen är inte så märkvärdig som man kan tro. De tekniska högskolorna har alltså ansvaret för utbildningen av de tekniker som sedan skall jobba med produktutveckling. De har de forskare som skall jobba med dessa saker. Av branschforskningsinstituten är det alltså de som har jobbat mest med brukarorienterade produkter och som kan någonting i sammanhanget.

Elt par myndigheter är inblandade när det gäller den brukarorienterade utvecklingen. Landstingsförbundet och Kommunförbundet är de stora uppköparna, och det är tydligen det som har retat Nic Grönvall allra mest. Man frågar sig alllsä: Varför är dessa med? Jo, Landstingsförbundet och Kommunförbundet gör upphandlingar för väldigt många miljarder varje år och de har möjligheter att tillsammans med företag komma fram lill bra produkter, till produkter som uppfyller de krav som ställs.

När det gäller t.ex. åldringsvården och de äldre som bor hemma finns det flera olika grupper som blir brukare. Det är socialtjänstens folk, sjukhusels

personal och inte minst den äldre själv - alla dessa olika brukares krav skall vara uppfyllda i fräga om den här produktutvecklingen. Sedan mäste de lära uppköparna som sköter om upphandlingen att ta till vara de kunskaper som kommer fram. Det är ett arbete som pägär på vissa häll, men i mycket liten utsträckning. Vi tycker att det skulle vara mera.

Standardiseringskommissionen är mycket intresserad av att vara med. Den vet ju att standardisering är ett bra sätt att fä fram bra normer och bra produkter för den enskilde konsumenten pä marknaden. Standardiseringskommissionen tog initiativ till en grupp i nämnden, som har arbetat fram ett förslag som har presenterats för den Åslingska utredningen. Förslaget handlar om hur konsumenternas behov och hur konsumentrepresentanter skall komma in i standariseringsarbetet. Det tycker jag är ett bra initiativ, som visar vad man kan göra.

Nämnden är stor. Alla ledamöter i nämnden träffas fem gånger om året. I övrigt arbetar vi var och en för sig eller i smä grupper. Man tar kontakt utåt, och man informerar varandra om vad som finns att göra och hur man kan arbeta vidare. Det är en synnerligen obyräkratisk organisation som inte alls har till uppgift att fatta nägra beslut, lägga ut nägra tvångströjor eller styrmedel eller reglera någonting. Det handlar bara om att underlätta för dem som vill komma med i det här arbetet att komma vidare.

Jag kan väl nämna medlemmarna i Mekanförbundet. En av dem sade så här när vi hade en överläggning med dem: Jag förstod inte vad brukaroriente-rad produktutveckling var förrän min gamla pappa, som är 92 är och som vill och kan klara sig själv, helt plötsligt inte kunde använda spisen hemma. Dä förstod jag vad det handlade om, sade han. Tyvärr är det så, alt eftersom det inte finns framtaget nägra bra metoder för att man skall få fram brukarkraven och konsumenternas krav, har teknikernas och uppfinnarnas idéer gått alldeles för längt, innan vi äntligen börjat titta på brukaraspekterna. Kan inte vi få lov att vara med i denna nämnd och fä all den information som nämnden besitter?

Det finns en tanke bakom sammansättningen i nämnden. Jag är helt övertygad om att nämnden kommer att se annorlunda ut om några år. Det är nämligen i princip ett helt frivilligt deltagande. Varje myndighet som ingår betalar själv sina kostnader. Man fär inga arvoden eller någonfing sådant. Det kommer därför att bli sä att de som inte tycker att de har mer atl hämta eller mer att ge kommer att falla ifrän. Det finns dä redan en kö med andra som vill komma in.

Många grupper har visat sin glädje över att detta arbete äntligen har kommit i gång. Jag vill även nu ta ett exempel utifrån. En grupp som absolut inte kan anklagas för att ligga pä vänsterkanten på något sätt är Husmodersförbundet Hem och Samhälle. Den hade för ett par veckor sedan en stor konferens i Stockholm, dit jag var inbjuden för att informera om nämnden. Man berättade i sin tur att nu när de ser att det pägår ett arbete så försöker man öppna och få i gång en konsumentkanal, där man pä det lokala planet skall bygga upp verksamheter sä att man fångar in alla dessa problem. Sedan skall man hjälpas ät för alt driva det vidare till företag och myndigheter. Det är precis den typ av utveckling som vi vill ha när det gäller konsumentarbetet. Detta står också beskrivet i Hushållning för välfärd. Det handlar om fria

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

KonsumentpoHtiska frågorm.m.

Prot. 1988/89:86 organisationer som verkar i olika aspekter på konsumentpolitikens område

22 mars 1989

Konsumentpolitiska frågorm.m.

och som verkligen kan driva utvecklingen framåt.

Jag vänder mig sedan till Nic Grönvall. Den gigantiska byråkratiska organisation som han har fått sädan bra reklam för i tidningen Köpmannen -som har öst sin galla över oss utan att ta någon som helst kontakt och höra sig för - är en synvilla, och ingenting annat.

Anf. 34 EWY MÖLLER (m) replik:

Fru talman! Jag vill bara göra ett litet tillrättaläggande, eftersom Inga-Britt Johansson sade att jag hade yrkat bifall till reservationen, men med Nic Grönvalls synpunkter som han sedan skulle redogöra för. Jag sade att reservation 3 bygger pä en motion av Nic Grönvall, som starkt ifrågasätter den konsumenitekniska nämndens existens och sammansättning. Vi har i reservationen begärt en översyn av nämndens sammansättning. Vi vill ha en utvärdering. Sedan sade jag alt Nic Grönvall längre fram i debatten kominer att redogöra för sina synpunkter pä motionen. Jag yrkade därefter bifall.

Om jag skulle ha sagt våra synpunkter, sä har jag nu fått det justerat i protokollet. Det var sina egna synpunkter han skulle redogöra för.

Anf. 35 ULLA ORRING (fp) replik:

Fru talman! Den historiska bakgrund som Inga-Britt Johansson beskriver är riktig. Det var således utredningen Hushållning för välfärd, som lämnade sitt betänkande 1985, som framförde synpunkter om ett brukarinflytande. Däremot vill jag väl nagga Inga-Britt Johanssons belåtenhet litet grand i kanten. Även vi i folkpartiet var myckel aktiva och vi intresserade oss för den konsumenttekniska forskningen som skedde vid Chalmers tekniska högskola, där det fanns en personlig professur för en befattningshavare som gjorde ett fantastiskt goll arbete för att fä fram brukarinflytande när det gäller utformning av kläder, sjukvårdsmaterial och annat. Vi föreslog också att 1,5 milj. kr. skulle avsättas för att man skulle kunna utveckla brukarinflytandet. Så småningom kom Inga-Britt Johansson att bli ordförande i denna kommitté.

Inga-Brilt Johansson, nog mäste det väl kännas litet egendomligt med sammansättningen av nämnden? Det är ju en gigant, mäste man säga. Jag hoppas atl del är nägra som faller ifrän under resans gång, eftersom jag inte tror att en sädan stor nämnd kan arbeta effektivt.

Nämnden har kommit i gäng så pass sent. Den har bara varit i verksamhet ett är. Nägra mogna frukter har ju inte direkt fallit ut av verksamheten. Att man ifrån Husmodersförbundet Hem och Samhälle skulle säga att man får en konsumentkanal och att det enbart beror på denna nämnd, betvivlar jag starkt. Jag tror verkligen att alla goda krafter, alla intresseorganisationer och alla frivilliga behövs för att man skall kunna lyfta fram konsumenternas krav och behov i debatten och framför allt för att man skall fä fram bättre varor.

Vi har genom vår reservation anmärkt pä nämndens sammansättning. Vi vill se en utvärdering av verksamheten. Det stär vi fast vid.

Anf. 36 NIC GRÖNVALL (m) replik:

Fru talman! För tids vinnande stannar jag i min bänk, annars hade jag så gärna velat stå framför Inga-Britt Johansson. Nu är hon emellertid vänlig nog att vända sig om. Jag vill nämligen säga till henne att jag inte alls vill att hon skall avgå som ordförande för den här egendomliga nämnden. Debatterna med henne tillhör mina mest uppfriskande intellektuella duschar här i kammaren. Det är ett skäl för mig att delta i konsumentpolitiska debatter, och det tycker jag är roligt.

Hela Inga-Britt Johanssons anförande formade sig egentligen till ett bevis pä den totala oförmågan att begripa att konsumenter vet vad de vill. Hon preciserade ett antal viktiga områden som den här egendomliga nämnden skulle fullgöra tjänster inom. Det fanns inte tillgång till en enda konsument på nägot av dessa områden, utan det var myndigheter och organisationer som fillsammans skulle sitta där och tänka. I Hushållning för välfärd stod det om ett bollplank. Det skulle vara ett bollplank där konsumenter och producenter kunde mötas och tillsammans bestämma om och diskutera hur produkter skall utformas. Det försvann i byråkratins pappershögar.

Fru talman! Konsumentens förmåga och vilja att välja åskådliggjordes tidigare i debatten pä ett mycket bra sätt av Elisabet Franzén, möjligen utan att det var avsikten. Jag skulle tro att hon egentligen hade precis motsatt avsikt. Hon beskrev emellertid ganska måleriskt för oss hur hon begav sig ut pä en resa som slutade i Östberlin. Där rådde det frid, sval tystnad och stort lugn. Det vet vi ju alla att det gör, eftersom man där inte fär göra vad man vill, gunäs. Sedan reste hon till Västberlin och plägades svårt av det stora reklamutbudet och tyckte atl hela hennes själ våldtogs. Det hade ju varit sä väldigt enkelt att stanna kvar i Östberlin. Det är detta val som konsumenterna har rätt att göra. Varför utsätta själen för denna plåga, Elisabet Franzén, när friden ändå fanns i Östtyskland?

Beskrivningen av Husmodersförbundet var utmärkt. Del är ju precis så del skall gä till. Människor som av eget intresse samlar upp strömningar hos konsumenter och brukare, tar kontakt rned de producenter som kan vara intresserade av informationen och träffar överenskommelser med dem samt utvecklar produkter och tillvaratar konsumentintressen. Det behövs inga nämnder. Del behövs ätskilligt mycket mindre av politik och styrning och reglering, det behövs fria människor som får utbildning i skolan, i en bra skola. Det är den bästa konsumentpolitiken.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

KonsumentpoHtiska frågorm.m.

Anf. 37 INGA-BRITT JOHANSSON (s) replik:

Fru talman! Jag mäste gå fram till talarstolen för att kunna se Nic Grönvall. Om jag stär vänd bakåt i bänken tar inte mikrofonen upp ljudet.

Konsumenttekniska nämnden skall inte styra och reglera någonting. Den skall ge möjlighet att föra ut information, sä att det verkligen kommer till ständ förutsättningar för konsumenterna att påverka produktutformningen. Det är inte via konsumenttekniska nämnden som den här påverkan skall ske. Den skall ske direkt i produktutvecklingsarbetet. Det rör sig om en utveckling av vad som redan har påbörjats - man har exempelvis vid universitetet i Lund ett helskaleförsök, där man i princip plockar in folk från gatan och gör en mängd mätningar, tester och prov för att se hur belysningen

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

KonsumentpoHtiska frågorm.m.

skall vara utformad för att fungera eller liknande verksamheter. Ett annal exempel är när man vid Chalmers i Göteborg arbetar tillsammans med pensionärer, socialtjänst och ett företag, vilket med medel frän STU utvecklar en toalettstol som även en nyopererad höftledspatient kan använda utan hjälp.

Det är detta jag menar med brukarorienterad produktutveckling, och det är detta som sä sakta kommer i gång men som i vissa fall inte alls finns. Småföretagen har ingen som helst egen möjlighet i dag att göra sådant här. Dessa företag måste vi hjälpa via utvecklingsfonder, via högskolorna och via andra kanaler. Men först och främst måste vi fä i gäng debatten, och det arbetar vi för i konsumenttekniska nämnden.

Dä det gäller konsumenternas möjlighet att välja själva har det gjorts klara konstateranden. Flera undersökningar visar att när konsumenter klagar på varor, på kvalitet, så rör det sig om tyget på soffan eller om någonting som går sönder för fidigt o.d. Det är nästan aldrig fråga om de ergonomiska problemen med en vara, för därvidlag är kunskapen sä läg att man kryper in i sig själv och skyller på att man har valt dåligt eller på att man inte kan använda den och den prylen. Man säger: Den är för svär för mig. I stället borde man säga: Vad är detta? Varför kan det inte finnas saker som jag kan använda utan att bli trött i handleden.

När Nic Grönvall flyger hem i morgon bör han titta pä den kaffekanna som de har i SAS-kabinerna. Det är en typisk produkt som är utvecklad i samråd med brukarna. Man har fått fram en mycket bra produkt, men det skedde efter krav frän dem som skulle använda den i slutändan. Det var inte ett företag som hittade på den här kannan - som företag gör med alltför mänga prylar i dag, vilket de själva erkänner.

Anf. 38 NIC GRÖNVALL (m) replik:

Fru talman! Den här gängen går jag fram till talarstolen, för jag skall efter inlägget lämna ett papper till stenografen.

Jag vill påminna Inga-Britt Johansson om vad det är för sorts nämnd hon sitter i. Det låter så fridfullt och brukarorienterai, men jag skall läsa innantill ur regeringsbeslutet: "Till verket är en konsumentteknisk nämnd knuten. Nämnden har till uppgift - enligt 12 § förordningen med instruktion för konsumentverket - att verka för att brukarkrav beaktas vid utveckling och upphandling av produkter."

Vi vet sä väl att när regeringen bestämmer att ett visst organ skall verka för någonting, så ser regeringen till att organet verkar genom att det kommer lagar och regler, om inte "verkandet" kommer i gång.

Detta blir ännu tydligare när man läser vidare i regeringsbeslutet: "I nämnden ingår företrädare för de myndigheter, forskningsinstitutioner och andra organ som regeringen bestämmer. Ordföranden i nämnden utses av regeringen. Övriga ledamöter utses av konsumentverket."

Detta, fru talman, är en fullständig bild av byråkratin.

Anf. 39 INGA-BRITT JOHANSSON (s) replik:

Fru talman! Det är helt riktigt att det stär att vi skall verka för att brukarkraven beaktas. Verka för saker kan man göra pä många olika sätt -genom att bedriva opinionsbildning, genom att hjälpa till att sprida information, kanske genom att få fram skrifter osv. Det skall vi göra. Däremot står det ingenstans i papperen att vi skall lämna förslag till ny lagstiftning e.d. Jag kan försäkra Nic Grönvall att vi inte har nägra sädana tankar.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Konsumentpolitiska frågorm.m.

Anf. 40 CARL FRICK (mp):

Fru talman! Det har varit en intressant debatt, och jag gläder mig faktiskt åt att vara sist. Det skall bli intressant att anlägga några ideologiska synpunkter på konsumentpolitiken.

Våra svenska problem är inte av de slag som många styrande tror att de är-de som dansar kring guldkalven, den kalv som nu har vuxit till en genmanipulerad guldko som föder klonade guldkalvar pä löpande band. Politikens huvudaktörer stirrar sig förblindade pä ko och guldkalvar och glömmer det som sker bakom deras ryggar. Det är där som våra livsförutsättningar föröds för att göda de gyllene klonkalvarna.

De styrande är guldförblindade, men de som inte är guldförblindade vaknar - folket vaknar till medvetande och insikt om förstörelsen och dess grundorsaker.

Våra verkliga problem är en accelererande miljöförstöring och hotet mot våra livsbetingelser som följd av en ohämmad tillväxt av den materiella förbrukningen.

Den enorma miljöförstöringen är det allra största hotet mot och den allra största inskränkningen av vår personliga frihet. Att arbeta mot miljöförstöringen är en av de viktigaste solidaritetsfrågorna. Svensk socialdemokrati, som nu är ett vågmästarpani i svensk politik, har en fantastisk chans att kunna driva en solidarisk politik. Det betänkande som vi skall ta ställning till i dag visar att den inte är villig atl använda konsumentpolitiken som en murbräcka i ett solidariskt framtidsarbete.

Miljöpartiet de grönas utgångspunkter för konsumentpolitiken är:

solidariteten med naturen och de ekologiska systemen,

solidariteten med de kommande generationerna,

solidariteten med de fattiga i världen och med utsatta människor i Sverige.

Dessa utgångspunkter ställer krav på oss att producera och konsumera med eftertanke - krav pä att vi skall välja produkter som främjar långsiktig hälsa, krav på att varor skall produceras på ett miljörimligt sätt och att varorna under sin funktionstid inte stör miljön samt att varorna efter konsumtion skall kunna återanvändas. Restprodukterna - avfallet - skall helst vara ofariiga.

Konsumentpolitiken är ett viktigt led - ett kanske avgörande led i arbetet att minska den materiella förbrukningen. Kan vi inte minska den materiella förbrukningen kommer vi inte att kunna undgå ekologiska katastrofer. Det vi säg i somras i Västerhavet är bara en svag föraning av vad som förestår oss om vi inte gör något verkligt konkret för alt minska den materiella förbrukningen. Konsumentpolitikens utformning och inriktning visar vårt

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Kotisumenipolitiska frågorm.m.

verkliga ansikte i framtidsarbetet.

Miljöpartiet de gröna ser den upplyste och kunnige konsumenten som en av de viktigaste aktörerna för en bra framtid för oss och för våra barnbarn. Konsumenternas vardagsarbete med framtiden mäste paras med härda bestämmelser och utsläppsskatter för industrin för att sfimulera den till miljövänligare processer. Arbetet måste också paras med tvingande lagstiftning när vi inser - och det gör vi - att de två andra sätten inte alltid räcker.

Miljöpartiet de gröna vill utnyttja den omvandlingskraft som finns i marknadsekonomin för att med dess hjälp ändra samhällets inriktning.

Kraven är mänga, svära och i dagens samhälle i praktiken omöjliga att genomföra helt. För att nå allt det - som de flesta av oss i ord håller med om -fordras en omställningsprocess. Den innebär att vi tar metodiska och kraftfulla steg för att kunna hålla oss innanför de ramar som naturen sätter och för att vi skall kunna komma undan de ekologiska katastroferna. Denna process är en enorm utmaning, och den ställer oss inför många problem, som utmanar vår fantasi - vär skaparförmåga - och värt tekniska kunnande, vilka måste utvecklas. Framför allt fordrar processen insikter och kunskaper. Den fordrar medkänsla och lyhördhet -vilja att ta emot information och kraft och mod att handla. Det är som konsumenter som vi ocksä kan ge värt dagliga bidrag i denna process.

Den kunnige konsumenten är enligt marknadsekonomins teori den som skall styra producenterna. Det är konsumenternas överlagda val som är marknadsekonomins nav.

Kunnig blir man som konsument bara om man har kunskaper. Värt moderna industrisamhälle blir alltmer komplext med nya produkter, kemikalier, gifter och produkter med fantasinamn. Att pä något rimligt sätt hantera allt detta - om det ens är möjligt för den enskilde konsumenten att fä tag i all nödvändig produktinformation - ter sig allt oöverstigligare.

För att bli kunniga och fylla den uppgift som marknadsekonomin och framtidsarbetet ställer oss inför måste konsumenterna - vi alla - ha hjälp, möjlighet att fä kloka råd och veta var vi kan få erforderlig rådgivning.

Den allra enklaste metoden för speciellt dagligvaruhandeln är att märka produkterna med viktig, relevant och korrekt information. Vad ärdet som vi som konsumenter rimHgen bör begära?

1. En tydlig och klar prismärkning på alla förpackade varor, med undantag för vissa mejerivaror och kanske flaskor. Den nu allmänna hyllkantsmärk-ningen är helt otillräcklig och fordrar för mänga en gymnastisk färdighet som vi inte alla har, för de fall dä hyllmärkningen sitter lågt. Dessutom stämmer ibland inte hyllkantsmärkningen med den produkt som finns pä platsen. Det är fullkomligt oacceptabelt att, som man nu gör på många häll, helt slopa prismärkningen. Detta är ett grundläggande svek mot konsumenternas behov av att kunna välja och vara ekonomiska. Det är ett medvetet led i arbetet på att öka den materiella konsumtionen som måste stävjas. Detta leder till inflation, eftersom vi blir omedvetna om vad varor kostar - det går lätt att smyghöja priserna. En god prismärkning borde en ansvarskännande inflationsbekämpande finansminister verkligen vara intresserad av.

2. Varje vara måste ha elt korrekt varunamn - dvs. en vara får inte ge sken

av att vara något som den inte är. Det betyder att för att en vara skall få kallas glass, måste varan vara gjord pä grädde, ägg och socker och inget annat. För att den skall kunna kallas vaniljglass skall den vara smaksatt med riktig vanilj. En jordgubbsglass måste innehålla riktiga jordgubbar för atl ge smak av jordgubbe - inget annal.

3. Producentnamn är etl mäste, tillsammans med en uppgift om vilket företag som äger tillverkningen. Vi skall kunna välja bort producenter och ägare som i andra länder säljer av oss förbjudna produkter eller använder av oss förbjudna tillsatser i sina produkter, som de sedan kanske säljer till u-länder. Vi måste få chansen att kunna visa internationell solidaritet och stoppa skurkarna.

4. Produktionsmetod är i många fall en utomordentligt viktig information för oss konsumenter. Genom sädan information kan vi välja bort varor som har producerats pä sätt som vi inte accepterar här i landet. Sådana uppgifter kan vara "alternativodlad", "icke klorblekt" osv.

5. Tillverkningsdag eller skördedag är uppgifter som i många fall är av verkligt stor betydelse för konsumenten och bör vara ett mäste när det gäller matvaror. Färskhet är en viktig egenskap hos många dagligvaror. Denna uppgift gynnar närproducerade livsmedel och är dessutom ett sätt att minska användningen av konserveringsmedel. Det är de fjärrproducerade livsmedlen, som måste hindras från att bli skämda genom att man pepprar dem med konserveringsmedel. De närproducerade klarar sig, och konsumenterna kommer att välja färskheten - men de mäste få veta.

6. Uppgift om behandlingar är en annan viktig information inom livsmedelsområdet. 1 detta fall rör det sig om uppgifter om vilka kemikalier och gifter som varan har behandlats med under produktionskedjan fram till försäljningstillfället. Uppgiften är ett led i arbetet att öka konsumenternas valfrihet atl söka sundare livsmedel, som har producerats pä etl miljörimligare sätt.

För allt detta har vi inte fäll stöd av utskottets majoritet. Varför ställer man inte upp på atl ge konsumenterna den information och den valfrihet som de behöver?

Miljöpartiet de gröna anser att det därutöver fordras en omfattande konsumentrådgivning för att vi skall kunna välja mellan alternativ och fatta kloka beslut.

Det är inte alldeles lätt och ens självklart hur man gör enkla behovsanalyser och att ställa dem mot marknadens utbud och de kostnader som är förbundna med varan under dess funktionstid - att väga mot nyttan av produkten. Marknadens utbud är ofta stort och oöverskådligt, och reklamen strävar inte efter att ge oss allsidig information. Denna problematik ställs vi som konsumenter många gånger inför när vi skall köpa kapitalvaror.

För att man skall bli en kunnig och styrande konsument fordras god information. Vi mäste finna former för att kunna slippa påträngande, oombedd reklam som sköljer över oss i dag. Speciellt betänklig är den reklam som kommer direkt i våra brevlådor.

Det finns i dag en rörelse som pläderar för att ta allt skräpet och återbörda del till poslens gula brevlådor, som ett straff för eländet. Om detta agerande

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Konsutnentpolitiska frågorm.m.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Konsumentpolitiska frågorm.m.

får spridning, kan det kanske vara ett sätt att förmå poslen att inte delta i denna spridning av reklam.

Det hävdas av reklamförespråkare att ett hinder för direktreklam också skulle innebära stopp för viktig samhällsinformation. Det är naturligtvis nonsens. Det går att skilja mellan varureklam och samhällsinformation. Det är inte fräga om att dyka ned i kuverten och se vad det är för texter i dem.

Miljöpartiet de gröna är definitivt mot reklam i TV. Hemmets vrå skulle inte kunna bli skyddad mot reklammassorna. Det är ocksä en form av hemfridsbrott.

I den män som reklambegränsningar strider mot gällande grundlagar, är det partiets mening att dessa lagar mäste kunna ses över och ändras.

Miljöpartiet de gröna har i sitt ekonomiska program tagit fasta på uppslag från Gunnar Adler-Karlsson i hans bok Lärobok för 80-talet, där han myntar begreppet köpfrid. Med detta avsåg han att vi bör kunna bli befriade frän de floder av reklammaterial som vi får över oss utan att vi har bett om det.

Vi vet alla hur svårt det är att trots markeringar på dörrar och skrivelser till registerförvaltare slippa den pappersflod som vi inte har beställt. Detta är pä gränsen till hemfridsbrott.

Köpfridstanken tar fram idén att det i varje kommun skall finnas minst en informationscentral dit vi kan vända oss för att fä informationer om marknadens utbud, kvalitet, funktion, prestanda, service och kostnader, miljörimlighet m.m. Jag gillar definitivt de idéer som vpk har framfört i detta sammanhang. Detta skulle då vara och fungera som det ansvariga samhällets erbjudande till konsumenterna och till producenterna och ett alternativ till dagens reklammetoder att pracka pä oss varuinformation när vi inte har frågat efter den. Detta är ocksä ett sätt att ge konsumenterna en möjlighet att spela sin roll som marknadens och producenternas styrare, vilket de senare säger sig vilja eftersträva.

Hur en sädan informationsverksamhet skall betalas kan alllid ställas under diskussion. Det enklaste är kanske att den helt betalas med statsmedel, för atl kommunerna inle skall uppleva att det naggas pä den kommunala självbestämmanderätten.

Massförpackningar är ett industrialiserat köptvång som i grunden strider mot principen om kundens valfrihet och kunden som styrare av marknaden. Alltför ofta är det så att man, om man som konsument vill ha ett fätal exemplar av en vara, tvingas köpa långt fler än vad man tänkt sig. Förutom att det är ett köptvång är det ett utomordentligt onödigt slöseri med ändliga resurser. Det leder till att vi ökar den materiella förbrukningen i stället för att minska den. Massförpackningssystmet strider mot de grundläggande principerna för en god konsumentpolitik. Därför måste de bort. Men utskottets majoritet kan inte ens tänka sig att utreda ofoget.

Den kunnige konsumenten som kan välja röstar med plånboken - det dagliga demokratiska påverkansarbetet. Genom att rösta med plånboken utövar konsumenten sin makt i marknadsekonomin. Genom att rösta med plånboken kan vi som konsumenter aktivt verka som miljövårdare och hälsovårdare. När många av oss väljer bort miljövidriga och hälsovådliga produkter kommer de att försvinna ur marknaden.

Också den okunnige konsumenten röstar med plånboken - röstar som

dagens producenter vill - röstar för slöseri, eftersom konsumenten, hitintills, mänga gånger varit utan alternativ. Vi vill ha bort alternativlösheten.

Arbetet med anpassning till EG pägår nu för fullt, med arbetspapper som vi som beslutsfattare inte får ta del av. Vore så fallet skulle alltför mycket komma ut, protesterna skulle hagla, och då skulle man inte kunna pillra in oss i EG sä tyst och stilla som man vill. Men informationsflödet har nu stoppats. Del förbehålls det speciella rådet med regeringsledamöter och storindustri. De tystande krafterna har fått förnyad kraft i samhället.

Det är väl värt att i kammaren än en gäng ta upp EG-problemafiken och då kopplad till konsumentfrågorna. En svensk EG-anpassning innebär att vi skall följa de principer som har fastlagts i EG:s vitbok 13 och 58 §§.

I 13 § i EG:s vitbok heter det: "Exempel pä tekniska hinder är de olika standardbestämmelser för diverse produkter som de enskilda medlemsstaterna har antagit av hälso- eller säkerhetsskäl eller för att skydda miljön eller konsumenterna."

I 58 § i EG:s vitbok heter det: "att ifall en vara är lagligt tillverkad och marknadsförd i medlemsstat finns ingen anledning till att den inte skulle kunna säljas fritt inom hela gemenskapen."

EG-anpassningen, som riksdagen fattade beslut om i maj 1988 utan egentlig debatt, är ett fruktansvärt hot mot den svenska konsumentpolitiken, en politik som trots sina brister bygger pä tankar om solidaritet och att det måste finnas gränser för producenternas frihet. De nämnda paragraferna i EG:s vitbok visar tydligt på detta. Skrivningar av detta slag kan bara leda till att de varor som har en lägsta kvalitet har ett ekonomiskt försteg. Bestämmelser som är till för att skydda konsumenter är handelshinder. I en framtid blir dä också konsumentrådgivning till handelshinder, speciellt om den utförs på nationell nivå.

I Sverige kommer vi med en EG-anpassning att fä det utomordentligt svårt att klara hälsofrågor och miljöfrågor som är kopplade till konsumentfrågorna. Bl.a. kommer den nyligen beslutade djurskyddslagen, som har tillkommit för att djuren skall få det bättre och för att vi skall fä bättre produkter, inte att kunna genomföras. De svenska reglerna är att betrakta som handelshinder. Att EG-anpassningen kan få allvarliga sociala konsekvenser framgick med all tydlighet av en debatt om EG och alkoholen härförleden i kammaren. EG-anpassningen är inget annat än ett systematiskt svek mot god svensk tradition och fint solidaritetsarbete inom konsumentomrädet.

Det är inte utan en viss besvikelse som jag tar del av utskottsmajoritetens skrivning - mot en ännu bättre konsumentpolitik, mot en bättre miljöpolitik och mot en bättre hälsopolitik. Betänkandet andas en allmänt positiv inställning till konsumentfrågorna, men det finns inget sting i skrivningarna, eftersom den grundläggande insikten om konsumentpolitikens sprängkraft uppenbarligen inte finns. Är det kanske just därför som man är så mesig? Här visar man sitt verkliga ansikte! Här visar man att solidaritet, medkänsla och framtidsansvar mer än gärna offras på pengarnas altare!

Tyvärr finns det säkert en rädsla för att kunniga konsumenter utgör ett hot mot tillväxten i den materiella förbrukningen. Var finns stinget i detta? Varför inte satsa helhjärtat på det solidaritetsarbete som en verkligt aktiv

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

KonsumentpoHtiska frågorm.m.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Konsutnentpolitiska frågorm.m.

konsumentpolitik innebär? Grön konsumentpolitik är en politik för konsumenternas valfrihet.

De ståndpunkter som moderaterna i debatten har gett uttryck för tyder på en dålig insikt och en aningslöshet om maktförhållandena mellan konsumenter och producenter. Det gäller att ge konsumenterna makt över sin vardag. Inte skall producenterna ha den makten?

Överläggningen var härmed avslutad. Kammaren övergick till att fatta beslut i ärendet.

Mom. 3 (anslag till Allmänna reklamationsnämnden)

Utskottets hemställan bifölls med 223 röster mot 98 för reservation 1 av Ulla Orring m.fl.

Mom. 4 (miljöorganisationers talerätt)

Utskottets hemställan bifölls med 277 röster mot 41 för reservation 2 av Elisabeth Persson och Elisabet Franzén. 1 ledamot avstod frän att rösta.

Mom. 5 (konsumenttekniska näinden)

Utskottels hemställan bifölls med 185 röster mot 134 för reservation 3 av Ulla Orring m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Motn. 6 (den kommunala konsumentverksamheten)

Utskottets hemställan bifölls med 292 röster mot 27 för reservation 4 av Elisabeth Persson. 1 ledamot avstod frän att rösta.

Mom. 7 (prisinformation)

Utskottets hemställan bifölls med 164 röster mot 156 för reservation 5 av Ulla Orring m.fl.

Mom. 8 (extraprissystemet)

Utskottets hemställan-som ställdes mot reservation 6 av Ulla Orring m.fl.

- bifölls med acklamation.

Mom. 9 (konsumentverkets varuprovningsverksamhet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Ulla Orring och Bengt Harding Olson - bifölls med acklamafion.

Mom. 10 (varudeklarationssystem) Utskottets hemställan -som ställdes mot reservation 8 av Ulla Orring m.fl.

- bifölls med acklamation.

Mom. 11 (datastyrd konsumentinformation)

Utskottets hemställan bifölls med 186 röster mot 132 för reservation 9 av Ulla Orring m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 12 (konsumentinformation avseende livsmedel) Prot. 1988/89:86

Utskottets hemställan bifölls med 261 röster mot 59 för reservation 10 av 22 mars 1989
Marfin Olsson m.fl. Konsmnentpolitiska

frågorm.m. . Mom. 13 (märkning av dagligvaror)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 11 av Elisabet

Franzén - bifölls med acklamation.

Mom. 14 (deklaration om miljöskadliga ämnen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 12 av Martin Olsson och Stina Eliasson - bifölls med acklamation.

Mom. 15 (produktsäkerhetslagen)

Utskottets hemställan bifölls med 183 röster mot 134 för reservation 13 av Ulla Orring m.fl.

Mom. 16 (könsdiskriminerande reklam)

Utskottets hemställan bifölls med 273 röster mot 41 för reservation 14 av Elisabeth Persson och Elisabet Franzén. 3 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 19 (reklambegränsning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 15 av Elisabet Franzén - bifölls med acklamation.

Mom. 20 (massförpackningar)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 16 av Elisabet Franzén - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

6 § Föredrogs

lagutskottets betänkanden

1988/89:LU16 Anslag till kronofogdemyndigheterna, m.m. (prop.

1988/89:100 delvis), 1988/89:LU20 Ändringar i förmänsrättsordningen,

1988/89:LU14 Anslag till bokföringsnämnden (prop. 1988/89:100 delvis) och 1988/89:LU21 Ansvarsförsäkring för fritidsbåtar.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

4 Riksdagens protokoU 1988/89:86

Prot. 1988/89:86 7 § Föredrogs

22 mars 1989 kulturutskottets betänkande

; 1988/89:KrU17 Anslag tUl teater, dans och musik (prop. 1988/89:100 delvis).

Anslag tiU teater, dans

Anslag till teater, dans och musik

Anf. 41 INGRID SUNDBERG (m):

Fru talman! År 1868, för 121 är sedan, ägde den första teaterdebatten rum i den dä nya tvåkammarriksdagen. Ett antal motioner hade inlämnats av icke stockholmska riksdagsmän med kravet att anslaget till de kungliga teatrarna skulle minska, eftersom det upplevdes som stötande att en svältande landsbygdsbefolkning skulle med sina skattepengar "understödja huvudstadens liderliga nöjen". Skatteutskottet biföll då inte mofionerna men föreslog en skrivelse till Kungl. Maj:t, i vilken teatrarna uppmanades fill sparsamhet.

20 år senare hade de statsteaterfientliga krafterna tilltagit. Statsutskottet ansåg att staten borde betala teaterskulderna, men sedan fick det vara nog. Teatrarna borde hyras ut till enskilda. Teatrarna var då Dramaten och Operan. Riksdagen fattade beslut om att driftsanslagen skulle upphöra. Det StatHga engagemanget upphörde också.

Hur det gick sedan kan den som är intresserad läsa om i den jubileumsskrift som utgavs till Dramatens 200-årsjubileum och som på ett fascinerande sätt redogör för turerna i den omväxlande dansen mellan Sveriges riksdag och våra nationalscener.

I dag har riksdagen att ta stäUning till en ny tur, som berör bidragskonstruktionen och statsanslagen till Operan och Dramaten för det kommande budgetåret. 1 kulturutskottets betänkande föreslås att riksdagen i tre fall ger regeringen sin åsikt till känna. Anslagen till Dramaten och Operan uppräknas därtill med 19,9 milj. kr. utöver förslaget i budgetpropositionen.

Någon teaterdebatt av den form som ägde rum för mer än ett sekel sedan torde inte komma att föras här i dag. Genom utbyggnaden av våra regionteatrar och det statHga anslaget till dessa har den debatt som tidigare ifrågasatt värdet av nationalteatrar i viss män avsomnat, och bra är det. När det gäller anslagen och deras storlek har socialdemokraterna frångått propositionens förslag och stött den fempartimotion i vilken gjordes en annan bedömning vad avser medelsbehoven för nationalscenerna än vad statsrådet gjort i propositionen. Utskottet föreslår i sitt betänkande att riksdagen bifaller olika yrkanden som framförts i motionen i fråga. Jag hoppas att kulturministern blir glad över detta ställningstagande från de socialdemokratiska ledamöterna, eftersom det trots allt ger kraftigt förbättrade möjligheter för både Operan och Dramaten att genomföra sin verksamhet på ett sätt som motsvarar deras kulturansvar.

I utskottets betänkande nr 17 hemställs som sagt om tre tillkännagivanden. I budgetpropositionen hade angivits, mot bakgrund av att en ny bidragskonstruktion syftar till en bättre möjlighet till framförhållning, att anslaget skall räknas upp med 5 % per år. Utskottet har inte motsatt sig detta, men har inte velat godta att det sker rent rutinmässigt utan att en bedömning görs - om en uppräkning av anslaget med 5 % ger realistiska förutsättningar för teatrarna

att bedriva den verksamhet som de med hänsyn till sin kulturpolitiska betydelse bör ha.

För att återgå till historien vill jag erinra om att det fanns en tid när man ansåg att man kunde offra den typiska Dramatenrepertoaren till förmån för lättare gods för att därmed trygga en representativ verksamhet vid Operan. I dag har vi två nationalscener, och var och en av dem har sitt ansvar för att vara kulturbärare.

Kulturutskottet konstaterade 1985 i samband med behandlingen av anslaget till Operan, att verksamheter av det slag som bedrivs vid våra nationalscener bör ha en resultatutjämningsfond av lämplig omfattning. Det visade sig nämligen då att Operan hade byggt upp en fond av sädan storlek att fonderade medel förutsattes böra användas, varvid det kvarstående anslagsbehovet minskade i förhållande till tidigare år. Mot bakgrund av den debatt som de senaste dagarna har förts i Svenska Dagbladet finns det anledning att erinra om att detta icke var löntagarnas pengar.

Nu är emellertid situationen den, att det varken för Operan eller för Dramaten finns nägra reservmedel, vilket helt naturligt försvårar driften och planeringen. Utskottet anser det därför angeläget att regeringen inför nästa ärs budgetproposition tar upp frågorna om Operans och Dramatens behov av reservmedel och om aktiekapitalens storlek till förnyad prövning. Det föresläs att riksdagen ger regeringen detta till känna.

Det tredje tillkännagivandet berör Riksteatern. Kulturutskottet anser att Riksteatern - inom ramen för de ökade resurser som i framtiden bör satsas pä den regionala kulturen - mäste fä anslag som skapar möjligheter för teatern att bättre leva upp till de anspråk som ställs på den.

Kulturutskottet kan därför ha gott samvete. Utskottet har gjort vad det har kunnat för att säkra verksamheten och förutsätter att så kan ske ocksä för framtiden. Det är bara att hoppas att Teaterförbundet - och jag hänvisar återigen till artiklarna i Svenska Dagbladet - inser detta, eftersom oriktiga spådomar om en starkt minskad teaterverksamhet i vårt land verkligen inte kan gagna vare sig teaterproduktionen eller de anställdas arbetsglädje. Det är trots allt riksdagen som har sista ordet, och innan man ger sig ut i en debatt bör man ha gjort sig underkunnig om lydelsen av detta sista ord.

Fru talman! Runt om i värt land växer det upp teaterföreningar, inte bara i teaterstäderna. 1 våra småkommuner startar teaterföreningar - helt pä frivillig basis - för att ordna teaterresor, anordna diskussionsaftnar om pjäser man sett och rent allmänt stimulera till fler teaterbesök. Stiftelsen Riksskäde-banan och de sju regionala skådebanorna utgör bisarra exempel bäde pä en övertro på folkrörelsernas verksamhetsområden och på ekonomiskt oför-stånd. Miljoner som skulle kunna komma våra teatrar lill godo som driftsanslag läggs ut på en verksamhet, vars resultat aldrig riktigt bedömts -det vägar man inte - och som skall föreställa vara en av kulturministerns omhuldade folkrörelser, utan att ha en ideell förankring annat än möjligtvis hos kulturministern själv och hos dem som åtnjuter sina anställningsförmåner därifrån. Det finns trots allt en ganska sund inställning hos svenskar. När vi hör av en god vän eller av andra att det ges en trevlig pjäs pä teatern, vill vi ocksä gå på teater, och vill vi gå pä teater gär vi till teatern eller posten och skaffar biljetter. Man sätter sällan i gång en apparat med ombud, som skall

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Anslag Ull teater, dans och musik

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Anslag tiUteater, dans och musik

försöka genomföra anskaffningen, såvida man inte har en mycket stark subventionering av biljettpriset.

Nu har också Skådebanan i Stockholms län gått i konkurs. Det var kanske inte oväntat för dem av oss som var med pä konferensen i Konserthuset häromåret. Vi moderater vill avveckla Skådebanan i alla dess former. 1 reservation 8 skriver vi att vi vill föra över grundbelopp frän de regionala skådebanorna till bl.a. de mindre symfoniorkestrarna, fill Jönköpings orkester och till teaterverksamhet i län som saknar egen länsteater. Vi vill också öka orkestrarnas turnéverksamhet. I reservation 9 tar vi ocksä upp kravet på att medel från Skådebanan används för att öka teatrarnas egen marknadsföringsverksamhet.

Fru talman! Stiftelsen Svenska rikskonserter har nu varit i gäng i litet mer än ett år. Det är spännande att följa utvecklingen. För närvarande är det alldeles för tidigt att bedöma hur verksamheten har utvecklats med landstingen som huvudmän. Men de rapporter som har kommit tycks visa pä ett starkt engagemang för verksamheten, även om flera landsting tydligen har känt sig främmande för uppgiften att handha länets musikverksamhet. Intresset för musik i alla dess former är i stigande. Vad jag tror att mänga finner glädjande är de krav på kvalitativt god standard som man möter i de flesta musiksammanhang. Det statliga bidraget till den regionala musikverksamheten skall fastställas genom årUga förhandHngar mellan statens förhandlingsnämnd och Landstingsförbundet. I avvaktan på icke färdiga förhandlingar gällande 1990 har anslaget för kommande budgetår föreslagits blj 170,5 milj. kr. När det gäller anslaget till stiftelsen Svenska rikskonserter vill vi moderater minska detta med 6 miljoner. Minskningen avser då Svenska rikskonserters arfistförmedling och fonogramproduktion. Vi framhåller i reservation 3 att vi vill skapa möjligheter till alternativa uppdrags- och arbetsförmedlingar i privat regi och anser därmed följdriktigt att även Svenska rikskonserters artistförmedlingsverksamhet bör upphöra.

Fonogramproduktionen är en fråga som vi moderater länge har drivit. Visst bör vissa smala inspelningar ha stöd för att musiklivets krav på mångfald och kvalitet skall kunna tillfredsställas. Caprise gör också utomordentligt förnämliga inspelningar. Vad vi vänder oss emot är att stiftelsen Svenska rikskonserter ensam skall ha detta stöd för sin fonogramproduk-fion.

Fru talman! Kulturutskottet har i detta betänkande enbart behandlat frågor som rör teater, dans och musik. Utskottets mer övergripande kuUurbetänkande kommer att föreläggas riksdagen vid ett senare tillfälle.

Oberoende av detta vill jag gärna göra några kommentarer som rör just dansens, teaterns och musikens område.

Anslagets utformning i vad gäller den regionala musikverksamheten är ny och annorlunda, och jag finner det önskvärt att man noga följer utvecklingen. Jag tror att man här har slagit in på en riktig väg. Kulturministern har dessutom fått 300 milj. kr. extra att spendera under några är. Utskottet har redan lagt till nära 20 milj. kr. för att en fullgod verksamhet över huvud taget skall kunna bedrivas vid våra nationalscener. Enligt vad som sägs skall man i nästa års budgetproposition lägga särskild vikt vid den regionala kulturverksamheten. Jag vill uttrycka en förhoppning om att kulturministern då vågar

visa prov på nytänkande och kreafivitet och att han inte läser sig fast vid bedömningar som ligger längt tillbaka i fiden. Mycket har hänt inom musiklivet, med teaterverksamheten och dansen. Publiken kommer, även om den mänga gånger måste ha det lättare godset som inträdesbiljett. Jag är personligen ledsen över att Skaraborgs län svek i vad gäller musikteatern i Göteborg. Särskilt kände jag detta när jag i söndags körde förbi Malmö stadsteater och utanför teatern räknade till 16 jättebussar från Varberg, Växjö, hela Halland och Skånes olika kommuner. Så är det flera gånger i veckan, och biljetterna är inte billiga. Jag kan föreställa mig att förhållandet kan bli detsamma i Göteborg, om man hade en musikteater, och Skaraborgsbussarna skulle med all säkerhet inte saknas. Min förhoppning är nu att kommunerna i länet skall känna sitt ansvar. Det är ju den väg som vi moderater tidigare förordat när det gäller den regionala kuUurpolitiken. Jag vill också erinra om att visst röstade moderaterna i landsfinget emot, men sju eller åtta socialdemokrater - uppgifterna varierar - och flera från andra partier gjorde detsamma. Kanske resonerade skaraborgarna så, att de inte ville vara med och betala vad de ansåg vara Göteborgs "liderliga nöjen", för att travestera riksdagens skatteutskott 1868.

Ja, fru talman, debatten om dans, musik och teater kommer att föras år efter år i vår svenska riksdag. Kulturministrar kommer och går, liksom kulturutskottets ledamöter. Vad som förändras är tiden och det samhälle av vilket kulturen är en omistlig del. Låt oss hoppas att dansen, musiken och teatern i framtiden fär förbli lika livsnödvändiga som de är i dag.

Fru talman! Jag yrkar bifall till de reservationer där mitt namn återfinns och i övrigt till utskottets hemställan.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Anslag tiU teater, dans och musik

Anf. 42 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):

Fru talman! Ett par veckor efter valet 1988 intervjuades Bengt Göransson i Svenska Dagbladet om sina planer för den kommande mandatperioden. Han påstod där att skillnaden mellan en socialisfisk och en borgerlig kulturpolifik skulle ligga i betoningen av folkbildningsperspektivet. Innebörden av detta kunde han inte klargöra.

1 en replik, likaledes i Svenska Dagbladet, hävdade jag att skillnaden snarare ligger i socialdemokraternas obetvingliga lust att styra kulturen, inte bara stödja den. Jag kritiserade Bengt Göransson för att hans löften var luftiga och preciserade sedan - inför den hundramiljonerssatsning som socialdemokraterna utlovat - ett antal områden pä kultursektorn där behoven är särskilt stora. Sä här skrev jag:

"Nationalscenerna Operan och Dramaten behöver rejäla anslagslyft för att klara lönerörelsen och inte behöva minska utbudet.

De regionala teater- och musikensemblerna vill alla ha en kvalitetsförstärkning.

De fria teater- och musikensemblerna slåss för sin existens. Det gäller t.o.m. så framgångsrika grupper som Folkoperan och Skånska teatern.

Symfoniorkestrarna upphävde ett nödrop redan förra året, och deras ekonomiska svårigheter är akuta.

De centrala museerna har knappa medel för sin verksamhet och trängande

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

, Anslag tiUteater, dans och musik

byggnadsbehov. Samma gäller de regionala museerna.

Kulturminnesvärden är eftersatt och luftföroreningarna tär snabbi och effektivt på våra kulturminnesmärken ay trä, sten och glas. De statliga insatserna mäste kompletteras med ökat kommunall ansvarstagande.

Konstinköpsanslagen för Nationalmuseum och Moderna museet är oroväckande låga."

I samma artikel lyfte jag ocksä fram konstnärsstödet som den kanske mest angelägna uppgiften av alla.

Sä kom dä budgetpropositionen i januari. Det visade sig att regeringen gjort helt andra prioriteringar än dem som jag föreslog i början av oktober 1988. Inga förstärkningar till de regionala teater- och musikensemblerna, inte till symfoniorkestrarna, inte till de centrala museerna, inte till konstinköp, inte till kulturminnesvärden, inte till de fria grupperna, inte till konstnärsstödet. Flera av dessa angelägna behov får vi anledning debattera i anslutning till kommande betänkanden från kulturutskottet.

Min första punkt var påpekandet att "nationalscenerna Operan och Dramaten behöver rejäla anslagslyft för att klara lönerörelsen och inte behöva minska utbudet". Vad innebar då regeringens förslag?

Det stod snart klart att Operan och Dramaten drabbats av ett dråpslag i budgetpropositionen. Kulturministern skrev själv att budgetförslagen "kommer att kräva en anpassning av verksamheten till den nivä som är realistisk med hänsyn till statsbidragets framtida utveckling och de möjligheter till inkomster som kan finnas". Jag har karakteriserat denna mening som en kulturpolitisk reträtt. Det var inte fråga om en oförändrad verksamhet utan om en medveten neddragning av den konstnärliga verksamheten.

Effekten av regeringens förslag hade nämligen blivil att regeringen hade förändrat repertoaren för vara nationalscener. Med den kraftiga neddragning som skulle blivit resultatet av budgetpropositionens förslag hade bäde Operan och Dramaten tvingats göra om sin repertoar. Tolvskillingsoperan och Mästaren och Margarita hade knappast kunnat sältas upp. Baletter som Nötknäpparen och Svansjön hade måst avföras från repertoaren. Lohengrin och Singoalla hade måst utgå. Ja, Operan har tvingats ersätta Tristan och Isoide med ett mindre personal- och kostnadskrävande projekt.

Ofta har i debatten om sponsring framförts farhågor för att företagen skulle kunna påverka teatrarnas repertoar. Hittills har vi lyckligtvis inte sett några exempel pä detta. Men vad vi faktiskt har sett är försök från regeringen att indirekt styra repertoaren pä våra nationalscener.

Nu har kulturutskottets socialdemokratiska ledamöter insett att regeringens förslag till anslag var otillräckligt och medverkat till att kulturutskottets förslag på denna punkt har blivit en enhällig tillstyrkan av fempartimotionen om 19,9 milj. kr. i anslagsförstärkning utöver vad regeringen föreslagit. Jag vill gärna ge utskottets socialdemokrater en eloge för detta.

Men problemen är naturligtvis inte över med det. Kvar stär frågan om vad som händer inför kommande budgetår för Operan, Dramalen och Riksteatern. Visserligen är basen för kommande ärs uppräkningar förstärkt, men grundfrågan är om den konstnärliga verksamheten vid våra nationalscener skall kunna bedrivas pä en bibehållen, konstnärligt acceptabel nivå. Det är

till sist en fråga om vilken syn regering och riksdag har på dessa konstnärliga institutioners uppgift och roll.

Här gör kulturutskottet genom två enhälliga fillkännagivanden till regeringen viktiga markeringar. Regeringen mäste inför nästa budgetär bedöma om Dramaten, Operan och Riksteatern fär realisfiska förutsättningar att bedriva den verksamhet som de - med hänsyn till sin kulturpolitiska betydelse - bör ha. Regeringen måste också inför beredningen av nästa års budgetproposition till förnyad prövning ta upp frågan om storleken på Operans och Dramatens aktiekapital och nationalscenernas behov av ekonomiska reserver.

Men alla de regionala institutionerna har också betydande problem. Lönerörelsen har gett samma utslag där som på övriga konstnärliga institutioner. Och staten har genom arbetsgivarverket tagit initiativ till de förbättringar ifråga om arbetstid, instrumentersättning och lönenivå som musiker och skådespelare långt om länge fått.

Nu delar stat, landsfing och kommuner ansvaret för de regionala scenerna. Vad skall vi dä säga till dem som arbetar i Göteborg, Karlstad och Umeå om statens insatser? Först måste vi påpeka atl kulturutskottet och riksdagen redan för två år sedan enhälligt begärde en översyn av de statliga anslagen till de regionala institutionerna. Men regeringen har först nu, två år för sent, börjat med denna översyn. Följakfiigen har heller inga reella förbättringar föreslagits frän regeringen.

Vi har i en reservation förordat att det statsanslag som utgått fill Skådebanan i Stockholms län, som gått i konkurs, skulle tillfalla de regionala scenerna. Det rör sig om ca 3,3 milj. kr. Behovet av förstärkningar är långt större än så, men mitt yrkande om bifall till reservation 10 skall tolkas som ett löfte att de regionala scenerna måste fä prioritet inför nästa årsbudget.

Statens bidrag till de fria teater-, dans- och musikgrupperna ökar enligt regeringens förslag med 2,3 milj. kr. Det är obetydligt mer än den uppräkning som alla institutioner fär som inflationskompensation. Vi tycker att det är otillräckligt. De fria grupperna gör beundransvärda insatser med begränsade resurser. Inte minst svarar de för en väsentlig del av det utbud som riktar sig till barn och ungdom. Vi föreslär därför i reservation 19, som jag yrkar bifall till, en uppräkning av anslaget till de fria grupperna med 3 milj. kr. utöver regeringens förslag.

Vi har ocksä velat ge Svenska rikskonserter särskilda resurser för att beställa verk av svenska kompositörer och anordna fler konserter med anlitande av svenska musiker och sångare. Vi anser att det statliga arbetsförmedlingsmonopolet på kultursektorn bör avvecklas och ser därför den artistförmedling som bedrivs inom ramen för Svenska rikskonserters verksamhet som ett steg på vägen mot en ökad mångfald inom artistförmedlingen. De 2 milj. kr. vi föreslår i reservation 5, som jag yrkar bifall till, behövs om Rikskonserter skall kunna göra en meningsfull insats för att skapa arbetstillfällen för svenska kompositörer, sångare och musiker.

Fru talman! När riksdagen nu skall besluta om anslagen till teater-, dans-och musikområdena sker det för min del med en blandning av oro och glädje.

Oron gäller alla de angelägna behov som staten inte kunnat tillgodose:

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Anslag till teater; dans och musik

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Anslag ull teater, dans och musik

institutioner som tvingas skära ned repertoar och avskeda personal, fria grupper som dignar under bördorna, skådespelare, dansare, sångare och musiker som gär utan arbete, ungdomar vid teater-, musik- och operahögskolorna som ser framlida arbetstillfällen hotade.

Glädjen gäller den beredvillighet som funnits i kulturutskottet att korrigera misstag och felbdömningar och söka stärka kulturens roll i ett samhälle där tyvärr fortfarande för de flesta levnadsstandard betyder mer än livskvalitet.

Anf. 43 STINA GUSTAVSSON (c):

Fru talman! Intresset för och satsningar på teater, dans och musik har lett till att vårt land i dag har en mycket bred verksamhet på dessa områden. Så har t.ex. Riksteaterns bildande på 1930-talet inneburit en satsning pä turnéverksamhet och uppbyggnad av fasta ensembler ute i länen. Teatern blev pä det sättet en tillgäng för flertalet. De fria grupperna har sedan slutet av 1960-talet vitaliserat teaterlivet och visat pä nya möjligheter att med enkla medel nå ut till människorna.

Den 1 januari 1988 omorganiserades regionmusiken och Rikskonserter. Landstingen blev då huvudman för den regionala musikverksamheten. Även denna förändring har utfallit positivt vad gäller utveckling och intresse. Det negativa har landstingen fått stä för. När beslutet om förändrat huvudmannaskap fattades sades det att det skulle vara kostnadsneutralt att ta över, men sä har inte blivit fallet. Landstingen fär nämligen vara med om att tillskjuta pengar.

Utbyggnaden av de regionala kulturinstitutionerna innebär dock inte att man kan säga att det svenska kulturlivet är decentraliserat. Det har blivit mer decentraliserat men inte fullt ut. Det visar sig nämligen att grundbeloppen till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstilutioner till stor del -ungefär 57 % - hamnar i storstadsområdena.

En rimlig nivä borde vara att storstadsområdena och övriga landet tilldelades ett lika stort antal grundbelopp. Därför föreslår vi från centerpartiet, vilket framgår av reservation nr 13, att 100 grundbelopp inrättas under 1989 för fördelning av kulturrådet. Sammantaget anser vi att det under en treårsperiod behövs ca 290 grundbelopp för att verksamheter utanför storstäderna skall komma upp på samma nivå. Vi anser alltså att det är nödvändigt att redan innevarande år påbörja denna satsning. Det behövs en förstärkning av grundbeloppsnivån med anledning av löneutvecklingen, för en ökad satsning till län som saknar egen teater och för att något häva det svära sysselsättningsläge som råder bland skådespelare och musiker.

Fru talman! Centerpartiet anser att det är bäde naturligt och angeläget att rikets huvudstad har ett rikt och allsidigt kulturliv. Det är en följd av att de nationella riksinstitutionerna finns där. Operan och Dramaten har en mycket stark ställning både nationeUt och internationeUt. och därmed har också riksdagen ett särskilt ansvar för dessa, vilket bäde Ingrid Sundberg och Jan-Erik Wikström framhållit i debatten tidigare i dag. Likaså är det ett enigt utskott som står bakom ytterligare satsning pä Operan och Dramaten. Båda institutionerna är nägot av värt kulturella ansikte ute i världen. För att institutioner som är personalkrävande skall kunna ha någon framförhällning, är det nödvändigt att ha ett längre ekonomiskt perspektiv än det nästkom-

mande året. Det är bra att ett treårigt rullande budgetsystem införs, men det behövs därtill en bedömning varje år av om uppräkningen är tillräcklig. Från centerpartiets sida ser vi också Operan och Dramaten som vikfiga för kulturlivet i hela Sverige. Det är därför angeläget alt nägra föreställningar varje år kan förläggas ute i landet. När detta förs pä tal fär man alltid till svar att det är sä dyrt och att det inte finns nägra lämpliga scener. Men nog borde det vara möjligt att ta fram en repertoar som ocksä skulle lämpa sig för uppförande pä andra orter.

Ett annat sätt - om ock upplevelserna inte är riktigt desamma - är att utveckla samverkan mellan levande teater, musik, opera, balett och Sveriges television i större utsträckning än vad som görs i dag. Medborgarna i det här landet har genom avgifter och skatter byggt upp såväl televisionen som kulturinstitutionerna. En nära samverkan dem emellan, till allmänhetens tjänst och gagn, är därför både naturlig och nödvändig i den mediesituation vi kommer att möta i framfiden. Den tekniska utvecklingen torde ocksä komma att underlätta en sådan inriktning.

Vad gäller de frigjorda medlen frän Skådebanan i Stockholm vill vi frän centerparfiet använda 1 miljon av dessa till en anslagspost. Kultur i vardagslivet. Förslag om inrättande av en sådan behandlas av kulturutskottet i ett annat betänkande.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 11, 13 och 16 av centerpartiet och i övrigt fill hemställan i kulturutskottets betänkande nr 17.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Anslag tiUteater, dans och musik

Under detta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 44 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk):

Herr talman! De statliga anslagen pä teaterområdet har förlorat kraftigt i värde under 1980-talet. För insfitutionsteatrarna beräknas värdeminskningen mellan 1980/81 och 1986/87 till ca 100 milj. kr. Att åtstramningspolifiken inte fått värre synliga följder än som varit fallet beror bl.a. pä att stora delar av skådespelarkåren och de teateranställda varit skandalöst underbetalda. Mänga har häpnat när de fäll klart för sig vilka usla löner som utbetalas till framstående, ofta internationellt uppmärksammade skådespelare.

Förra årets avtalsuppgörelse innbar en viss förbättring av de materiella förhållandena. Men nu är det tydligen meningen att skådespelarna själva skall betala för det genom ökad arbetslöshet. Tilläggas kan att arbetslösheten bland Teaterförbundets medlemmar redan är nästan 20 gånger högre än genomsnittet på arbetsmarknaden. Varannan skådespelare och dansare erhöll någon gång under 1988 bidrag från arbetslöshetskassan.

Vänsterpartiet kommunisterna menar mot denna bakgrund att de av regeringen föreslagna anslagen fill teatrarna är helt otillräckliga. Förslaget strider ocksä mot de löften som i höstas utfärdades om en mer generös och framsynt kulturpolitik. Kraftigt ökade satsningar är nödvändiga de närmaste åren. Som ett första steg föreslär vi för det närmaste budgetåret en 10-procentig uppräkning av anslagen. Därvid föreslär vi att anslaget till Svenska riksteatern skall uppräknas med drygt 15 milj. kr., utöver vad regeringen har föreslagit. Regionala och lokala teater-, dans- och musikinsti-

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Anslag till teater, dans och musik

tutioner skall få ett anslag på 27 milj. kr. utöver det regeringen har föreslagit.

Regeringen å sin sida hävdar att en stor satsning i år sker pä kulturens område. Även om årets anslag till en del innebär förbättringar pä ett sedan länge eftersatt område, är det inte fillnärmelsevis tillräckligt för att garantera den nationella kulturens fortlevnad och expansion. Vpk ser kulturen som ett verktyg med vilket man kan förändra, ett vapen riktat mot framtiden, som en garant för demokrati och yttrandefrihet. I dag hotas vär nationella kultur av starka kommersiella krafter och intressen.

Detta utvecklar vi i andra motioner till årets r'iksdag. Men det är viktigt att påpeka att det just av denna anledning är betydelsefullt att satsa på sådana institutioner som exempelvis de fria teatergrupperna. De fria teatergrupperna och deras verksamhet inom teater-, dans- och musikområdena tillhör de mest värdefulla bidragen till det svenska kulturlivet under de senaste decennierna. Grupperna, som ursprungligen bildades som motvikt mot statUga och kommunala institutioner, har kommit att innebära en unik förnyelse av kulturlivet, inte minst genom sin uppsökande verksamhet och sin inriktning på eftersatta grupper som t.ex. barn. Trots att en stor del av just barnteaterverksamheten drivs av de fria grupperna får de endast en mindre del av anslaget för sådan verksamhet. Grupperna behövs som motvikt mot den kommersiella kulturen. De behövs för sin vitaliserande roll inom svenskt kulturliv. De behövs för sin uppsökande verksamhets skull och för sin spridning av kulturen inte bara till eftersatta grupper, utan också regionalt ute i landet. Vpk har under en följd av år slagits för de fria gruppernas existens, inte bara i riksdagen, utan runt om i alla kommuner där man valt att skära ned på just kulturanslagen. Alla de fria grupperna satsar på medvetandegörande och levande kultur, och det märks inom alla områden, inte minst inom musiken.

En kraftig uppräkning av stödet till de fria gruppernas verksamhet är nödvändig, inte bara för att garantera deras fortsatta existens, utan också för att möjliggöra bättre levnadsvillkor för dessa konstnärer liksom möjlighet till utveckling och expansion. Många fria grupper lever i dag på ruinens brant, och en framsynt planering och utveckling omöjliggörs genom de knappa bidragen. Statens kulturråd föreslår en uppräkning av anslaget till fria teatergrupper med närmare 16 milj. kr. för nästa budgetär. Regeringen medger drygt 2 miljoner och hävdar att detta skulle vara en kultursatsning. Vpk anser inte det. Stödet till de fria grupperna bör öka mycket kraftigt.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till samtliga vpk-reservationer som fogats tiU det betänkande vi nu behandlar.

Anf. 45 ANDERS NILSSON (s):

Herr talman! Om riksdagen följer kulturutskottets förslag i det betänkande som vi nu diskuterar, betyder det en uppräkning av de flesta anslagen. Operan och Dramaten får stora tillskott. För Riksteaterns del betyder utskottets ställningstagande, om det följs, en beställning till nästa budgetproposition. Svenska rikskonserter får ett ordentligt tillskott. För de regionala och lokala insfitutionerna innehåller regeringens proposition och utskottets betänkande ett löfte om en översyn av insatserna i framtiden.

Om vi ser till utvecklingen under 80-talet kan vi konstatera att anslagen till teater, musik och dans i fast penningvärde har ökat med över 10 %. Jag avser då de anslag som omfattas av dagens betänkande. Men det finns skäl att till detta lägga de betydande insatser som har gjorts och görs regionalt och lokalt, både vad gäller driftkostnader och vad avser investeringar i lokaler m.m.

Staten har i år avslutat ett treårigt program för att bygga ut regionala insfitutioner av skilda slag. Riksteatern, vär största turnéteater, har fått nya och ändamålsenliga produktionslokaler i Botkyrka kommun.

Emellertid är musik-, teater- och dansintresset stort, och trycket pä de anslagsgivande instanserna är kraftigt, vare sig dessa finns pä central, regional eller lokal nivå. Det är naturligtvis i sig en glädjande tendens - denna spänning mellan dels publikens tryck, institutionernas önskemål och planer, dels tillgången pä pengar. Anslagen till dessa kulturella områden måste ju vägas bäde mot andra anspråk inom kultursektorn och mot andra samhällsintressen. Det är säkerligen sä att bättre resurser inom hela kultursektorn verkar stimulerande även på de kulturområden som i dagens situation inte hör till de mest gynnade. Mot den bakgrunden är regeringens höjning av kulturanslagen med drygt 100 miljoner glädjande. Den debatt som följt på årets budgetproposition och det missnöje som försports här och var är ett "de höga förväntningarnas missnöje". Och det är, herr talman, tillfredsställande att som socialdemokrat här kunna notera att förväntningarna är stora.

Jag vill yrka bifall till utskottets hemställan och avslag på de 21 reservationer som lämnats.

Beträffande anslagen till Operan och Dramaten är utskottet enigt. Det gäller även bidragskonstruktionen i framtiden liksom kravet pä att regeringen inför nästa budgetproposition ser över frågorna om aktiekapitalets storlek och behovet av resultatutjämningsfonder. Det finns emellertid en punkt härvidlag som jag vill kommentera.

Ingrid Sundberg konstaterade i sitt inledningsanförande att det nu inte finns några reservmedel. Utskottet framhåller i betänkandet att "det är angeläget atl regeringen inför beredningen av nästa ärs budgetproposition tar upp frågorna om Operans och Dramalens behov av reservmedel och aktiekapitalens storlek till förnyad prövning". Även moderaterna stär bakom detta uttalande. Jag erinrar mig att när denna fräga var uppe till beslut under 1985/86 ärs riksmöte fanns en moderat reservation mot en snabb uppbyggnad av Dramatens resultatutjämningsfond. Moderaterna ville dä pruta med halva beloppet, nämligen 2,5 milj. kr. Man kan fråga sig hur Dramatens situation skulle ha sett ut i dag, om riksdagen då hade följt det moderata förslaget.

Jag vill även göra en kommentar till den situafion som uppstod i samband med fempartimotionen om en höjning av anslagen till Operan och Dramaten. När budgetpropositionen framlades i början av året blev personalen pä dessa institutioner oroad över arbetsutsikterna framöver. Det fanns vidare en risk för oro hos de regionala institutionerna och bland andra kulturarbetargrupper att en eventuell höjning av anslaget till tvä av riksinstitutionerna skulle tas frän deras anslag. Mot den bakgrunden har vi socialdemokrater funnit det motiverat att ställa oss bakom anslagshöjningen.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Anslag till teater, dans och musik

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Anslag tiU teater, dans och musik

Nu nägra ord om Riksteatern. Jag finner det en smula anmärkningsvärt att de borgerliga partierna i sin omsorg om riksinstitutionerna pä teaterområdet helt glömde bort Riksteatern. Det är kanske symptomatiskt att jag i den här debatten inte hörde vare sig Ingrid Sundberg, Jan-Erik Wikström eller Stina Gustavsson nämna Riksteatern. Ingrid Sundberg talade om två nafionalsce-ner. Kan det vara så att moderaterna, centern och folkpartiet endast sett till de institutioner som spelar i Stockholm och glömt resten av landet?

I en socialdemokratisk motion anser motionärerna att Riksteatern i fråga om anslagens storlek bör behandlas som jämbördig med övriga teatrar av riksintresse. Utskottet har ställt sig bakom dessa tankegångar och gör en beställning hos regeringen inför nästa års budgetproposition.

Det finns, herr talman, när det gäller Riksteatern anledning att poängtera två posifiva inslag i dess verksamhet. Det ena gäller det utvecklingsarbete som syftar till en finskspråkig teaterverksamhet i Sverige. I en första etapp fär Riksteatern resurser för produktion av finskspråkig barn- och ungdomsteater. Riksteaterns planer går ut på att på sikt etablera en finskspråkig teaterensemble. Det andra inslaget är tillkomsten av en dansteater i Stockholm. Om de planer som finns går i lås, kan starten förhoppningsvis ske i början av år 1990.

Som jag nämnde inledningsvis har under en treårsperiod en betydande förstärkning av statens anslag till de regionala institutionerna skett. Anslagen till de fria grupperna har också höjts. Centern, folkpartiet, miljöpartiet och vpk har var för sig reservationer med förslag om höjningar av vissa av dessa anslagsposter. Vi i utskottsmajoriteten anser att den fortsatta utvecklingen av stödet till de regionala institutionerna bör prövas i det övergripande arbete på utvecklingen av den regionala kulturverksamheten som pågår. Det är dock värt att notera att utbyggnaden av länsteatern i Skaraborg fortsätter, nu med tio nya grundbelopp. Det finns skäl för att utbyggnaden av en ny teaterinstitution kan ske successivt. Därför har utskottet avstyrkt en motion om ytterligare fem grundbelopp fill Skaraborg. Utskottet anser att den praxis är rimlig som innebär att fördelningen av grundbeloppen görs av kulturrådet.

1 detta sammanhang vill jag som skaraborgare göra en Hten kommentar till vad Ingrid Sundberg sade om musikteatern i Göteborg. Hon sade att hon var ledsen för att Skaraborg svek. Ja, det är vi många som är. Men, Ingrid Sundberg, det var ju främst den moderata gruppen i landstinget som svek. Jag kan som skaraborgare vittna om att detta ändå har tillfört teatern en hel del, för hela denna historia har varit dramatik av högsta klass med inslag av såväl fars och komedi som tragedi. Recensionerna av hur aktörerna har agerat har flödat i pressen varenda dag. Förhoppningsvis är sista akten ännu inte spelad, och jag skulle för min del gärna se Ingrid Sundberg som pjäsens primadonna på slutet komma in på scenen och tala sina bångstyriga partivänner och aktörer i Skaraborg fill rätta. Dä skulle kanske ocksä den här pjäsen kunna få ett lyckligt slut - det är ju någonting som publiken älskar. I budgetpropositionen kommenteras det förhällandet att Skådebanan i Stockholm har försatts i konkurs. Det finns teatrar som fortfarande har krav pä Skådebanans konkursbo, och utredningen härom kan dra ut pä tiden. Utskottet vill därför inte tillmötesgå de reservanter som till olika ändamål vill

ta i anspråk de grundbelopp som tidigare gått till Skådebanan i Stockholm. Vi tillstyrker förslaget i propositionen att regeringen får fördela de medel som eventuellt blir tillgängliga för teaterfrämjande åtgärder.

Det statliga bidraget till stiftelsen Svenska Rikskonserter höjs i årets budgetproposition med över 6 miljoner till drygt 54,5 miljoner. Det är en kraftig höjning. Av höjningen är 1,5 miljoner avsatt för en fortsatt verksamhet med den artistförmedling som Rikskonserter bedrivit sedan 1985. Ytterligare 1,5 milj. kr. av statsbidraget skall användas under det första året av ett treårigt projekt med syfte att öka möjligheterna till engagemang för oetablerade unga artister som satsar på en frilanskarriär som solister eller ensemblemusiker.

Både dessa förslag skall ses mot bakgrund av den stora arbetslösheten bland unga musiker. Den artistförmedling som Rikskonserter bedriver medverkar till att förmedla uppdrag bäde till etablerade och till icke etablerade artister. Inom ramen för det treåriga projektet kommer musikerna att fä stöd och möjligheter till utveckling, och det kan kombineras med arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbete. Utskottsmajoriteten har tillstyrkt förslaget, och vi råder kammaren att avslå moderaternas reservation. Moderaterna vill nämligen inte satsa nägra pengar vare sig pä arbetsförmedlingsverksamheten eller på projektet för de unga musikerna.

Även när det gäller Rikskonserters fonogramproduktion reserverar sig moderaterna för ett avslag pä förslaget i propositionen. Det förtjänar att framhållas att Rikskonserters engagemang härvidlag är mycket välprecise-rat. Det innebär att fonogramproduktionen skall inriktas pä dels ny svensk musik som är orepresenterad eller ofullständigt representerad på fonogram, dels på svenska arfister vilkas konstnärsskap inte kan anses vara tillräckligt dokumenterat. Svenska Rikskonserter skall sträva efter att komplettera den musik som ges ut av andra producenter. Utöver detta har Rikskonserter naturligtvis rätt att ägna sig åt andra produktioner, om det kan ske pä kommersiell grund eller med bidrag från andra. Utskottsmajoriteten anser att detta är en kulturpolitiskt betydelsefull gärning och avstyrker därför den moderata reservationen.

Folkpartiet föreslär i en reservation att 2 miljoner skall anslås till Rikskonserter för beställning av verk av svenska komponister och för anordnande av fler konserter med anlitande av svenska musiker och sångare. De nya 1,5 miljoner som jag tidigare nämnde innebär en satsning på unga oetablerade artister. Det ger möjligheter till fler konserter med svenska musiker och sångare. Förslaget har kommit från Rikskonserter. Därifrån har däremot inte kommit något förslag om ökade resurser för beställning av verk av svenska komponister under budgetåret 1989/90. Vi avstyrker den reservationen.

Det är, herr talman, mycket lätt och kanske också naturligt att i en sådan här diskussion fastna i en debatt om belopp och om enskilda anslagsposters storlek. I kulturdebatten tenderar man att låta storleken av dessa betyda liv eller död. Detaljerna skymmer helheten. Så bör det naturligtvis inte vara.

Jag tog i min inledning upp några funderingar kring det tryck som är alldeles tydligt på ökade samhälleliga insatser inom musik-, dans- och teaterområdet, och jag visade på de satsningar som gjorts och görs lokalt.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Anslag tiUteater, dans och musik

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Anslag tiU teater, dans ochmusik

regionalt och centralt. Detta tryck, detta publika krav, har säkerligen sin rot i mänga åtgärder. Jag är övertygad om att den kommunala musikskolan betytt mycket för musikintresset, liksom det stora intresset för amatörteater påverkar efterfrågan på professionell teater. Satsningarna på regionala kulturinstitutioner har bidragit till att detta tryck finns överallt i landet. Ökningen av kulturanslagen till studieförbunden verkar naturligtvis i samma riktning.

Det finns också skäl att se utvecklingen i ett tidsperspektiv. För varje budgetproposition och för varje utskottsbetänkande om teater, musik och dans kan det finnas anledning att önska mer. Men ser vi tillbaka på det som har åstadkommits, och blickar vi dessutom framåt och tar del av alla de planer som finns och projekt som är på gång, blir bilden en annan. Det väntar spännande saker! I det perspektivet är årets budgetproposition och vårt utskottsbetänkande en bra produkt.

Jag yrkar därför, herr talman, bifall till utskottets hemställan och föreslår avslag pä reservationerna.

Anf. 46 INGRID SUNDBERG (m) replik:

Herr talman! Först till Anders Nilsson.

Jag nämnde i mitt anförande Riksteatern och sade: "Utskottet anser att Riksteatern inom ramen för de ökade resurser som i framtiden bör satsas på den regionala kulturen måste få anslag som skapar möjligheter för teatern alt bättre leva upp till de anspråk som ställs på den."

Jag vill här ocksä säga att begreppet två nationalscener är vedertaget; därtill kommer Riksteatern. Om Anders Nilsson vill införa begreppet tre nationalscener må det vara honom obetaget, och kanske kan också jag lära mig det.

När det gäller vårt anslag för uppbyggnad av Dramatens fond är det riktigt att vi ville dela upp de fem miljonerna pä två är. Vi motsatte oss alltså inte reservfonden. Vad som förespråkas i den fempartimotion som här diskuteras är ju just att reservfonden nästa år skulle vara nere pä noll med den utveckling vi nu har.

När det tiU sist gäUer Skaraborg vill jag säga att primadonna har jag aldrig varit! Det händer att man vid slutet av en föreställning låter en deus ex machina ingripa, dvs. att "gudsmaskinen" stiger fram på scenen. Det är enligt Svensk uppslagsbok en oväntad hjälpare ur trångmål. Jag förstår att det kanske var det som Anders Nilsson syftade pä, om han menade att min makt över mina partikamrater skulle vara större än den makt som Paul Jansson i Mariestad har över sina - det var trots allt åtta socialdemokrater som, mot ett beslut som tidigare hade fattats, stjälpte förslaget.

I uppslagsboken stär dessutom - och det kanske finns skäl att erinra om det med tanke pä Skaraborg - att denna deus ex machina som kommer in på slutet är en från ovan nedstigen gudom som så löser en invecklad konflikt. Kanske kan vi hoppas att Anders Nilsson eller kulturministern till slut blir denna deus ex machina.

Anf. 47 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp) replik:

Herr talman! 1 mitt anförande nämnde jag Riksteatern två gånger. Jag föreslär att Anders Nilsson i efterhand läser mitt anförande, så skall han finna att det i den liberala själen ryms två nationalscener och dessutom Riksteatern. Skall man ha ett sammanfattande namn kan man möjligen säga tre nationalteatrar.

Sä till Skådebanan i Stockholms län, som har gått i konkurs. Jag tycker att de fackliga organisationer som står bakom Skådebanan i Stockholms län skall ta ansvaret för att betala ut de pengar till teatrarna för vilka man har fått biljetter. Men i avvägningen mellan behovet av teaterfrämjande insatser i Stockholms stad och län och behovet av ytterligare stöd till de regionala scenerna tvekar jag inte ett ögonblick. Problemet i Stockholms stad och Stockholms län är inte att prångla ut biljetter till Operan, Dramaten, de fria gruppernas scener, Vasan och Oscars, utan problemet är hur de som står i kö fill de utsålda föreställningarna skall kunna få biljetter. Det kan nu vara en lämplig tidpunkt att säga: Nu kan vi ta de här 3,3 miljonerna och stödja ytterligare ansträngningar att förankra regionalteatrarna ute i landet. Så stockholmare jag är klappar mitt hjärta starkare för de regionala scenerna än för Skådebanan i Stockholms län.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Anslag tUl teater, dans och musik

Anf. 48 STINA GUSTAVSSON (c) replik:

Herr talman! Anders Nilsson uppehöll sig av förståeliga skäl mycket vid Operan och Dramaten, men sade att ingen tidigare hade nämnt Riksteatern. Jo, Anders Nilsson, jag nämnde att bildandet av Riksteatern under 1930-talet innebar en satsning pä turnéverksamhet och en uppbyggnad av de fasta ensembler som vi nu har ute i länen. På det sättet blev teatern faktiskt en tillgäng för flertalet.

Lika fullt som centerpartiet ställer upp för riksinstitulionerna i Stockholm gör vi det för teater-, dans- och musikinstitutioner ute i landet. Dessa har nämligen, pä samma sätt som Operan och Dramaten, drabbats av stora lönepäslag. Vi ser det som positivt att lönerna förbättras för grupper som har en läng och dyr utbildning men låga löner. Det är därför vi anser det nödvändigt att redan nu göra ett extra lyft.

Anf. 49 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk) replik:

Herr talman! I vissa avseenden håller jag med Anders Nilsson: 1 sådana här debatter, där olika anslag berörs, löper man en risk att omvandla kulturdebatten till en debatt som påminner om prissättningen av olika specerivaror och på sä sätt förlora helheten.

Men jag vill hävda att vpk har en helhetssyn. Vi anser att årets budgetförslag bör ses mot bakgrund av det mycket kraftigt ökade kommersiella inslaget på kulturområdet. Vi häller faktiskt på att översvämmas av en kommersiell, främmande och massproducerad kultur, som hotar den svenska kulturen, som hotar den svenska kulturella och nationella identiteten.

Årets kulturanslag skall ses mot bakgrund av den stora debatt som inte minst kulturarbetarna i Sverige förde pä höstkanten före valet. Genom Hans Alfredson varnade de för att de historielösas och identitetslösas skara i

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Anslag tiU teater, dans och musik

Sverige ökar på grund av den torftighet som det svenska kulturanslaget medför.

Mot denna bakgrund, och i medvetenhet om alt kulturen är den högsta formen av idédebatt och ideologisk debatt, anser vi att man borde kunna bifalla våra blygsamma krav om en ökning av olika kulturanslag, exempelvis till Riksteatern, som Anders Nilsson apostroferade, till de fria teatergrupperna och till de lokala teater-, musik- och dansinstitutionerna. Det anslaget vill vi öka med blygsamma 10 %.

Mot denna bakgrund anser vi att regeringens ökning av anslaget - som i mänga fall knappt överstiger inflationskostnaderna - snarare är ett uttryck för en socialdemokratisk syn på kulturen än elt bevis för landets dåliga ekonomiska resurser. Ett av världens rikaste länder har alltså inte råd att satsa mer än vad regeringen har föreslagit pä kulturen!

Anf. 50 ANDERS NILSSON (s) replik:

Herr talman! Jag erkänner gärna att jag kanske inte lyssnade så väl som jag borde när det talades om Riksteatern. Men när det gällde att väcka motioner med anledning av budgetpropositionen var det inte särskilt mycket hos Riksteatern som engagerade de borgerliga. Det är värt att notera.

I mitt anförande, Alexander Chrisopoulos, tog jag bäde i inledningen och i avslutningen upp det kraftiga tryck på ökade kulturinsatser som finns. Det är ett uttryck för ett mycket stort kulturintresse i Sverige. Det ser jag som ett hälsotecken. Det vore mycket värre om inte detta tryck fanns. Det skulle nämligen betyda att ingen egentligen frågade efter kulturella begivenheter.

I fräga om situationen i Skaraborg, Ingrid Sundberg, är min uppfattning att det ligger en poäng i det förhållandet att lokala och regionala instanser är med och satsar. Jag tror inte att det är lyckligt för vare sig Västsverige, Skaraborg eller för kulturintresset i dessa områden att en gudom stiger ned och ordnar fram pengar. Det är bättre att människorna i Västsverige stiger fram och tar ansvar för kultursituationen i det egna området.

Jan-Erik Wikström säger enligt min mening något värdslöst att Skådebanan skall prångla ut biljetter. Jag har nog uppfattat Skådebanans uppgift som en annan än att prångla ut biljetter, nämligen att stärka teater- och musikintresset bland olika grupper i samhället.

Anf. 51 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp) replik:

Herr talman! Det är bra om de fackliga organisationerna vill stärka intresset för teatern. Det kan göras på olika sätt, men det är inte säkert att det behövs statsbidrag för det. Jag tror inte det vore till gagn för Skådebanans verksamhet om vi närmare granskade det som ligger bakom den konkurs som man har drabbats av.

Sedan säger faktiskt Anders Nilsson att han efterlyser alt oppositionen på ännu fler punkter skulle ha korrigerat regeringens budgetförslag. Han frågar ängsligt varför vi inte också väckte en motion om Riksteatern. Det är inte så, Anders Nilsson, att det är en allmän sport att korrigera regeringens budgetförslag, utan ocksä vi har vårt budgetansvar att tänka på. Men man kan hamna i ett läge att man även om inte obegränsade medel står till

förfogande finner att man måste rycka ut. Det var den bedömning som fem partier gemensamt gjorde.

Det är enligt min mening litet säreget all från regeringspartiets sida inte vara nöjd med de motioner som vi har väckt, utan efterlysa ännu fler initiativ. Det är, mäste jag säga, att bli bönhörd i överkant.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Anslag tiUteater, dans och musik

Anf. 52 INGRID SUNDBERG (m) replik:

Herr talman! Jag instämmer i vad Jan-Erik Wikström senast sade. Lät mig tillägga att det verkar som om Anders Nilsson med sitt anförande ville skapa motsättningar så till vida att Riksteatern skulle vara en rent socialdemokratisk angelägenhet, medan man med varm hand överlämnade de två övriga nationalscenerna till de borgerliga partierna. Det vore en mycket olycklig uppdelning om vi skulle betrakta Dramaten, Operan och Riksteatern som på nägot sätt partipolitiskt anslutna eller att ansvaret för dem skulle ligga på olika partier. Så är det ju inte. Jag tyckte att Jan-Erik Wikström i övrigt klargjorde vår uppfattning i fråga om motionsskrivandet.

1 fråga om situationen i Skaraborg delar jag faktiskt Anders Nilssons uppfattning. Vi moderater har alltid ansett att ansvaret för kulturpolitiken skall läggas så lågt som möjligt, i detta fall ute i kommunerna. Min förhoppning är således att kommunerna skall kunna bidra på nägol sätt.

Den gudom som jag tog fram i stället för att agera som primadonna pä en föreställning tänker jag närmast skall vara den som gär ut i kommunerna och försöker få dem att ta sitt ansvar. Jag tycker inte att staten skall la hela ansvaret för Göteborgs kommande musiktealer. I mitt exempel från Malmö påpekade jag vilket enormt upptagningsområde som teatern där har. Särskilt gäller det musikteaterföreställningarna. Jag tror att förhållandet skulle kunna bli detsamma i Göteborg.

Sista ordet är ännu inte sagt, sade Anders Nilsson förut. Jag får hoppas att det är ett riktigt konstaterande.

Anf. 53 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk) replik: Herr talman! Anders Nilsson upprepade det han sade tidigare, nämligen trycket och behovet av ett levande och blomstrande kulturliv. Det kan vi vara överens om. Men vi i vpk nöjer oss inte med att bara konstatera det ökade trycket och motsvarande behov, ulan vi ställer i debatten frågor om vad som görs för att tillgodose det ökade behovet. Gör regeringen tillräckligt eller inte? Det var vad jag försökte få fram i mitt anförande och i min replik.

Anf. 54 ANDERS NILSSON (s) replik:

Herr talman! När det gäller musikteatern i Göteborg är det inte fräga om kommunernas eller statens insatser, utan om kommunernas eller landstingets. Jag ser det som en uppenbar svårighet att fä 17 kommuner i Skaraborg att enas om anslag till musikteatern i Göteborg. När inte det går blir den här teatern inte längre teater utan ren cirkus. Det kan i och för sig ocksä vara bra, men det är en annan historia.

Jag vill poängtera att vi vad gäller Riksteatern har gjort flera tillkännagivanden i utskottsbetänkandet än de tre som Ingrid Sundberg nämnde. Vi gör ett tillkännagivande även beträffande Riksteatern. Jag förstår inte varför

5 Riksdagens protokoU 1988/89:86

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Anslag tiU teater, dans och musik

Jan-Erik Wikström och Ingrid Sundberg argumenterar mot detta. I utskottets betänkande står de ju faktiskt bakom även detta tillkännagivande. Vad jag har frågat efter är varifrån initiativet kommer.

Anf. 55 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Den offentliga teaterdebatten handlar ofta om teaterns bristande resurser. Detsamma gäller debatten om dansens och musikens villkor. Det är i och för sig bra att behoven av insatser från offentligheten uppmärksammas, och det finns alla skäl att instämma i påpekandena om att resurserna är otillräckliga, att de praktiskt taget aldrig svarar mot de önskemål som finns och inte heller mot de kulturverksamhetens möjligheter som kan finnas.

Mindre bra är emellertid att debatten i regel förs mot bakgrund av bristfälliga fakta i fråga om vad som verkligen satsas. Myten om kultursektorn som den sektor som ständigt lider nederlag i budgetarbetet odlas, senast här av Alexander Chrisopoulos, som för att kunna odla myten måste bortse från alla fakta och siffror som redovisas för riksdagens ledamöter. Faktum är ju att knappast någon sektor av vårt offentliga liv har fått så stora reala förstärkningar under de gångna åren som just kultursektorn. Jag hävdar därmed inte att detta skulle vara tillräckligt och att vi har nått de mål som vi vill uppnå. Det har vi inte. Men kultursektorn har faktiskt inte varit föremål för nedskärningar. Jag förstår inte varför Alexander Chrisopoulos ständigt bluffar med korten.

Det anslag som vi diskuterar i dag kan tjäna som exempel på del. Budgetåret 1980/81 anslogs av statsmedel i 1988 ärs pennningvärde 901 milj. kr. till detta område. I år har regeringen i sitt budgetförslag anvisat 1 003 milj. kr. Till denna summa kommer de belopp som verksamheten disponerar av medel anslagna av landsting och kommuner. Ytterst är det en fråga om vad skattebetalarna erlägger, inte vad den ena och andra beskattningsnivån anslår. De senare beloppen har ökat väsentligt mer än vad statsanslagen gjort. En av diskussionspunkterna är ju att mänga landsting anser att de fär betala för mycket i förhållande till staten. Men det betyder faktiskt att skattebetalarna svarar för hela summan.

Genomgående är alltså att kommunal- och landstingsanslagen har ökat mer än statsanslagen. Men även av statsmedel har området tillförts mer än vad som framgår av utbildningsdepartementets anslag. Kanske skall man någon gäng också komma ihåg det. Statliga bidrag till teaterhusbyggen och omfattande insatser av arbetsmarknadsmedel för att ge flera konstnärer arbetsuppgifter kan tjäna som exempel.

Men man skall erkänna - och det gör jag - att det inom sektorn skett en förändring av fördelningen till förmån för kulturpolitikens decentraliserings-och regionaliseringsmål, för att använda en lätt byråkratisk term. Men även Operan har under perioden kunnat öka antalet anstäUda; där fanns spelåret 1982/83 drygt 667 ärsanställda och spelaret 1987/88 drygt 713.

I regeringens budgetförslag har Operan och Dramaten föreslagits fä full kompensation för kommande hyreshöjningar och vidare 10 % höjning av verksamhetsanslaget nästa år och utöver uppräkning för kostnadsökningar de därpå följande två budgetåren en nivåhöjning med 5 % vartdera året.

Anslaget skall dessutom enligt förslaget betalas ut i dess helhet den 1 juli, vilket möjliggör räntevinst. För att klara akuta problem föresläs engångsan-slag på sammanlagt 14 milj. kr.

Att antalet arbetslösa inom teaterområdet har ökat under senare år är sant. Vi har all anledning att söka medverka till att skådespelarkåren får möjlighet att utöva sitt yrke. Men det bör trots allt noteras - och här bygger jag pä de uppgifter som Svenska teaterförbundet har lämnat till regeringen -att samtidigt som antalet skådespelare som varit arbetslösa någon gäng under året har ökat under de senaste aren, har också antalet skådespelare som haft arbete hela året och som inte varit arbetslösa nägon gäng under året ökat: mellan 1985 och 1987 ökade antalet som hade arbete hela året frän 3 080 till 3 216 eller med 4,4 %. Vi har alltså fått fram 136 nya årsarbeten bland Teaterförbundets medlemmar under dessa två år. Detta är siffror som Teaterförbundet självt redovisar i sin statistik.

Jag vill pä inget sätt underskatta de svårigheter som våra stora institutioner möter i sin vardag - men jag tycker att en faktabeskrivning som utgår från verkligheten är bättre som debattunderlag än kampanjens förenkling.

Att den senare har fått dominera vinterns debatt är uppenbart: Hur skall man annars förklara atl ett parti som nästan maniskt avvisar alla satsningar i Stockholm - centern - plötsligt väljer att lägga ytterligare 20 kulturmiljoner i Stockholm? Hur kan det komma sig atl praktiskt taget ingen i den offentliga debatten frågat moderaterna om deras motiv för att låta skolbarnen betala den ökade insatsen till Operan och Dramaten? Moderaterna kräver ju att anslaget för kulturverksamhet i skolan skall slopas. Det stär i den motion som moderaterna väckt på skolomårdet. 16 av 20 miljoner till Operan och Dramaten skall skolans kulturverksamheter betala.

Är det vidare ingen som funderar över hur det kan komma sig att Alexander Chrisopoulos - riksdagsledamot för Göteborg - starkt engagerar sig för att ge ökade statsanslag till Stockholmsinstitutioner liksom till Drottningholmsteatern, men iakttar en närmast missklädsam tystnad i debatten om en ny musikteater i Göteborg? Är opera i Göteborg finkultur som skall bekämpas medan den i Stockholm är av nationellt värde?

Har folkpartiet tänkt sig att reformerna någon gång skall finansieras, eller drömmer sig Jan-Erik Wikström tillbaka till den lid när han som utbildningsminister kunde lova ut statliga miljoner på kredit, att betalas med hjälp av en socialdemokratiskt upprättad äteruppbyggnadsbudget? Har miljöpartiet lämnat alla sina principiella uppfattningar bakom sig när det fick plats i riksdagen - eller var det sä att frånvaron av kulturprogram i partiet innebar mer än att programskriften saknades? Vi vet ju att sä var fallet; saknades också tänkandet, principen bakom?

Nog finns det skäl att denna vår fundera över motiv och avsikter i den debatt som förs. För regeringens del vill jag klargöra att vi tänker fortsätta att efter måttet av resurser utveckla kultursektorns ekonomiska möjligheter. Allt kommer vi inte att kunna klara pä en gång, men vi skall se till bäde att ökade resurser tillförs området och atl våra efterträdare, de mä vara socialdemokrater eller tillhöra andra partier, skall slippa betala de räkningar vi lämnar efter oss.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Anslag till teater, dans och musik

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Anslag tiU teater, dans och musik

I det stycket skiljer sig socialdemokratiska budgetförslag frän oppositionens.

Anf. 56 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk) replik:

Herr talman! Kulturministern har ställt vissa frågor direkt till mig, och jag tänker svara på dem.

Hur kommer det sig att Alexander Chrisopoulos är varm anhängare av ökade resurser till Dramaten och Operan i Stockholm medan han har iakttagit en pinsam tystnad vad gäller motsvarande institutioner i Göteborg? Ja, det förhåller sig så att Alexander Chrisopoulos aldrig har varit motståndare till sådana kulturinstitutioner som Operan och Dramaten, och Alexander Chrisopoulos har aldrig ställt stödet till de kulturinstitutionerna i motsättning till alla andra kulturyttringar i landet. Alexander Chrisopoulos och hans parti har tagit klar ställning för utbyggnad av Operan i Göteborg, och det ställningstagandet råder det ingen som helst tvekan om.

Nu är kulturministern litet sur. Han har fått finna sig i att riksdagen har korrigerat det ursprungliga förslaget från regeringen, vilket innebar ett mindre anslag till Operan och Dramaten i Stockholm än vad kulturutskottet har bestämt sig för att förorda. Kulturministern har mycket svårt att svälja detta. Jag skulle råda kulturministern att, även om det bär emot, försöka acceptera det här. Sådana här överspända reaktioner talar inte till fördel för en kulturminister.

Nu säger kulturministern att vi satsar mycket efter måttet av våra resurser. Det vill jag på det bestämdaste bestrida. Sverige är ett av världens rikaste länder. I Sverige, där arbetarrörelsen är i regeringsställning, säger man sig värna om svenska folkets kultur och yttrandefrihet. Man säger sig värna om arbetarkulturen och om en utveckling som skall minska kommersialismens negativa verkningar. Har denna regering inte räd alt satsa pä kulturinslag som fria teatergrupper, Riksteatern och andra institutioner som vi debatterar i dag, mer än vad som motsvarar en knapp kompensation för inflationen? Det som vi föreslagit från vårt partis sida är en ökning med knappt 10 % av anslagen, och det anser vi vara realistiskt, dock inte i förhållande till våra resurser, som är mycket större än så.

Anf. 57 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp) replik:

Herr talman! Också jag fick under mina år som kulturminister vara med om att vid några tillfällen en riksdagsmajoritet ökade på kulturanslagen. Dä kan man bete sig på olika sätt. Man kan vara glad över att det i riksdagen finns en sådan förankring för kulturen att man tacksamt tar emot detta stöd, eller också kan man göra som Bengt Göransson gör i dag: fakta och slå vilt omkring sig. Inte ett argument i sak när det gäller anslagen till Operan eller Dramaten - den debatten är förlorad. Han ger i stället ett slags allmänt svepande kritik parti för parti.

Vad det gäller är att kulturutskottets majoritet på ett antal punkter har gått emot kulturministerns förslag. Man kan tveka om huruvida detta är baserat pä ett misstag. Jag vill tro att det delvis är fräga om det. Man har inte förmätt att analysera Operans och Dramatens ekonomiska situation. Men det kan också vara fråga om en medveten neddragning av verksamheten.

När man hör kulturministern fakta här i dag, är det väl den senare teorin man fär ansluta sig till. Det är inte ett gott ord om Operan och Dramaten, utan det är slag fill höger och vänster. Så beter sig en förlorare.

Men det avgörande är ju till sist inte prestigen för den ena eller andra politikern, utan frågan är: Kan vi upprätthålla en konstnäriig nivå på verksamheten vid våra nationalscener? Vad har kulturministern att säga på den punkten?

Det är inte sä att folkpartiet har lovat ut statliga miljoner på kredit. Vi kritiserades under valrörelsen av socialdemokraterna för att vi hade så strama budskap att man menade att vi var beredda att dra ner levnadsstandarden för människor. Man får väl ändå välja vilken argumentationslinje man för.

Nu har Svenska Dagbladet berett Bengt Göransson ett utmärkt tillfälle att svara på den kritik som har kommit fram i två artiklar av Peder Falk och Tomas Sander. Den ena artikeln är rubricerad "Illusionisten" och är illustrerad med ett foto av kulturministern. Den andra arfikeln, betitlad "Göransson kallar minskning för ökning", slutar: "Bengt Göransson talar om 'satsning' och 'utbyggnad' medan verkligheten visar på motsatsen. Envist kallar han varje minskning för ökning, varje nedskärning för att 'kulturen lyfts fram' och framhåller sig själv som kulturens vän och förkämpe."

Jag tycker att det är för härda ord. Jag vill försvara Bengt Göransson och säga att jag vet att han har en stark ansvarskänsla för det här området. Men han har gjort sina misstag, och då tycker jag att det är bra att riksdagen kan korrigera honom.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Anslag tiU teater, dans och musik

Anf. 58 INGRID SUNDBERG (m) replik:

Herr talman! Under de senaste dagarna har det kommit fram en mycket stark krifik mot kostnadsutvecklingen i skolan. Man har jämfört kostnaderna med elevbeståndet och med de resultat som skolan uppnår och konstaterat att kostnadsökningen har varit onödigt stor. Från socialdemokrafiskt håll har det inte hörts några kommentarer till detta.

Om man däremot diskuterar kostnadsutvecklingen vid Operan och Dramaten, våra nationalscener, skall man nöja sig med att lyssna på kulturministerns anförande här, där han säger att i 1989 års penningvärde är ökningen så och så stor. Det finns trots allt möjligheter att konstatera vad det kostar att producera teater och opera och vad som har hänt med levnadsstandard och löner för arbetare på praktiskt taget alla kulturområden under samma tid. Det hänsynstagandet bör man göra.

Sedan gjorde kulturministern en hänvisning till vårt förslag att ta bort de konkreta kulturpengarna i skolan. Vi har år efter år i motioner framfört kravet pä att kulturen inte får ligga som någon sorts löst fillskott till den ordinarie skolverksamheten utan att den skall vara integrerad med hela undervisningen i skolan.

Jag vill erinra om att under de senaste 50 åren har, oberoende av den socialdemokratiska kulturministerns speciella kulturpengar, elever och skolklasser gått pä skolkonserter och teatrar, haft tillgång till fria grupper och gått på Operan. Vi ser ingen risk för att den möjHgheten skulle uttömmas, om

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Anslag tUlteater, dans och musik

kulturen i högre grad än vad som nu är fallet kunde ses som en viktig och varaktig del av hela det svenska skolarbetet.

Anf. 59 STINA GUSTAVSSON (c) replik:

Herr talman! Jag vill med anledning av kulturministerns anförande säga att nu önskar jag Operan och Dramaten arbetsro.

Den debatt som har pägåit har varit nyttig på flera sätt. Den har lyft fram arbetsvillkoren för skådespelare och musiker. Den har lyft fram den korta framförhållning vad gäller medelstilldelning som institutionerna hittills haft. Men debatten har också lyft fram vilken fin tillgång kulturinstitufionerna är för Sverige.

Ett bifall till centerns reservation 13 i det betänkande frän kulturutskottet som vi nu behandlar skulle även ge de regionala institutionerna en arbetsro som de ocksä väl behöver.

Anf. 60 KAJ NILSSON (mp) replik:

Herr talman! Kulturministern angriper miljöpartiet en aning aggressivt när det gäller principerna för värt kulturprogram, innan vi haft tillfälle att presentera det. Jag har inte haft fillfälle att tala om vad vi föreslår i årets kulturbudget. Men jag skall försöka svara i alla fall och sedan återkomma efter den här rundan med våra synpunkter.

Miljöpartiet de grönas kraftiga satsningar sker i medvetande om att vi befinner oss i en starkt centralstyrd kultur, där det rader en socialdemokra-tisk-borgerlig kulturhegemoni. Den fungerar som ett slags kulturmonopol.

Sädana monopol vill vi bryta upp. Etl led i denna strävan är att satsa pä regional och lokal nivå när det gäller kulturpolitiken. Det gäller alltså alt stimulera kommunerna och regionerna till etl intensivt kulturliv, för viktiga möten inom kulturen sker bäst i liten skala, i små grupper, under medverkan av professionella och amatörutövare av konsten.

Kulluren och konsten måste fä komma in i människors vardagsliv på ett helt annat sätt än hitintills. Där har bl.a. det som vi pratat orn i dag, de fria teater-, dans- och musikgrupperna, en mycket stor betydelse med sitt engagemang och sitt kunnande.

Jag skall be att fä återkomma sedan med vär syn pä den aktuella kulturbudgeten.

Anf. 61 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Kulturen i skolan, säger Ingrid Sundberg, får inte vara något löst tillskott. Den skaU vara en väsentlig del av skolans verksamhet, och därför förtjänar den inga anslag!

Stina Gustavsson önskar Operan och Dramaten arbetsro. Det gör ocksä jag. Jag tycker att det är viktigt att vi har en bra opera. Men jag noterade att när Stina Gustavsson gick in och argumenterade i sak för viktiga ting, var det kultur i vardagslivet. Det kan väl knappast vara att resa med turistbuss till Malmö Stadsteater och titta pä "Kiss me Kate", det evenemang som Ingrid Sundberg åberopade.

Kaj Nilsson säger i sin replik att miljöpartiet vill bryta upp kulturmonopolen och understryka att de viktiga mötena sker i liten skala. Ja, det var mot

den bakgrunden som jag ställde mig frågan hur det kommer sig att miljöpartiet då väljer att göra en så stor satsning på två centrala institutioner.

Jag invänder inte mot satsningarna på de stora institutionerna, men jag tycker att det är intressant om det ändå finns någon princip, någon tanke bakom de ställningstaganden man gör. Debatten blir enklare och redigare och lättare att föra till konstruktiva beslut, om man har känslan av att det finns en avsikt och en tanke, annat än den kommande omröstningen i riksdagens plenisal. Det var detta som jag pekade på.

Med anledning av det Alexander Chrisopoulos sade noterar jag att vpk tar ställning för en opera i Göteborg. Vpk tar ställning till förmån för allt, det vet vi. Men jag konstaterade att Alexander Chrisopoulos inte har varit särskilt aktiv när det gällt att medverka i en mycket viktig opinionsbildning, som hade kunnat påverka det olyckliga beslut som fattades i Skaraborg.

I det stycket är det på det sättet att de politiker, framför allt regionala politiker, som starkt har engagerat sig där - det gäller både socialdemokraten Lars Johansson och centerpartisten Kent Johansson - har satsat en enorm politisk kraft och prestige för att få igenom ett beslut i Skaraborgs län. Praktiskt taget ingen har hjälpt dem i den argumenteringen.

Jag har följt debatten i tidningarna i Skaraborg och känt en viss beklämning över att politikerna som engagerat sig för en lösning lämnades sä i sticket, när så många några månader tidigare var beredda att göra uttalanden om de vikfiga insatserna. Det var i den debatten som jag saknade Alexander Chrisopoulos.

Sedan tycker jag att man skall vara korrekt med fakta. Eftersom Alexander Chrisopoulos stiger upp och säger att vi inte har råd att satsa på fria grupper och att anslagen har minskat, kanske jag bör påminna om att under de år som jag har haft möjlighet att lägga fram förslag har anslagen till fria teatergrupper tredubblats. Men jag erkänner att det inte räcker för dem. Det är inte tillräckligt. Men det är de höjningar som jag har sett möjliga att föreslå, och då tycker jag att man kan vara litet generös. Jag ber om ursäkt, Alexander Chrisopoulos, om jag i det stycket låter stingslig, men om ett anslag tredubblas och detta i talarstolen utmålas som en katastrofal sänkning och urholkning, dä förbehåller jag mig faktiskt rätten att på den punkten peka på att det inte är sant. Anslagen har tredubblats, men det räcker inte -därom kan vi vara överens.

Jan-Erik Wikström klagar över att jag inte har ett argument i sak. Men jag har ju inte någon möjlighet att i riksdagen, med en ersättare på min plats nr 207, lägga fram förslag om andra anslagstilldelningar än de som utskotten gär fram med. Jag har respekt för riksdagen, men jag tycker att det har funnits skäl för mig att i den här debatten ändå redovisa de diskussioner som förts och de bakomliggande motiven och också fundera över varför debatten har förts som den har förts.

Jag sade om Operan och Dramaten att det inte gynnar någondera av dem att man kallar ökningar för nedskärningar. Sedan får man diskutera ökningarnas storlek och om de är otillräckliga, men man skall faktiskt vara korrekt i sin verklighetsbeskrivning.

Det är naturligtvis riktigt när Jan-Erik Wikström säger att han inte har

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Anslag till teater, dans och musik

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Anslag tiUteater, dans och musik

lovat ut miljoner på kredit. Det har han aldrig gjort. Han har aldrig sagt pä förhand att det var kredit det handlade om. Men när jag tittar på vad folkpartiet lovar för närvarande och ser Jan-Erik Wikströms stora programartikel om kulturpolitiken inför valet förra året, där folkpartiet under tre är framåt var berett att utöver nuvarande åtaganden satsa 100 miljoner nya kronor på kulturen, 33 milj. kr. om året, då inser jag att om det inte skall vara nägra miljoner på kredit, har ni praktiskt taget redan intecknat alla de reformmiljoner som skulle läggas på kulturpolitiken under treårsperioden, och det kanske inte var meningen. Därav drog jag slutsatsen att det kanske fanns en viss kreditrisk i sammanhanget.

Anf. 62 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk) replik:

Herr talman! Kulturministern fortsätter att försöka insinuera någonting om min aktivitetsnivå när det gäller satsningen på musikteatern i Göteborg. Pä något konstigt sätt antyder han att vpk visserligen har tagit klar ställning, men att Alexander Chrisopoulos inte har aktiverat sig tillräckligt mycket. Nu kan det ju hända att det skall uppfattas som en komplimang - han anser att mitt aktiva deltagande i denna verksamhet skulle påverka opinionsbildningen väldigt mycket och därmed lösa problemet - men jag tror inte det.

Vad han i övrigt vill insinuera förstår jag inte riktigt. Jag kan bara nämna att det f.d. kulturrådet i Göteborg, som aktivt har deltagit i kampanjen, är medlem av vårt parti och att det nuvarande kulturrådet också är vpk-medlem. De driver den här frågan akfivt.

Atl jag har engagerat mig sä mycket för Dramaten i Stockholm är fel; det har jag inte gjort alls. Motionen i den frågan är undertecknad av Bo Hammar och inte av Alexander Chrisopoulos. Anledningen till att vi agerar på det viset i värt parti är atl vi fördelar arbetet. Det behöver inte tolkas som att vi är oeniga. Den saken är det alltså tämligen ointressant att debattera vidare om.

Den andra frågan gäller vad man skall karakterisera som tillräckligt eller otillräckligt, som ökning eller minskning. Jag kan säga följande: Regeringen har i årets budgetproposition föreslagit en ökning av anslaget till fria teatergrupper med 2 milj. kr. Det är knappast över kompensationen för inflationen. Statens kulturråd föreslår en ökning med 16 milj. kr., detta för att rädda mänga fria teatergruppers verksamhet och bidra till att de skall kunna fullfölja sin konstruktiva roll som kulturinstitutioner.

Nu är frågan: Vad är det som skall karakteriseras som tillräckligt eller otillräckligt, som ökning eller minskning? Det är relativa begrepp som hela tiden måste ställas i förhållande till någonting annat. När vi talar om en kraftig ökning i enlighet med kulturrådets förslag på 16 miljoner-vi nöjer oss med 12 miljoner till de fria teatergrupperna - menar vi att den är nödvändig för att de fria teatergrupperna skall kunna,fortsätta att existera och fullfölja sin konstruktiva roll inom kulturområdet, och så säger också kulturministern sig uppfatta det.

Anf. 63 KAJ NILSSON (mp) replik:

Herr talman! Jag hade inte tänkt att debattera sä mycket om nationalscenerna, men nu efterlyser kulturministern besked om varför vi satsar på dem. Det är värt första tillfälle över huvud taget att ta ställning till teaterkulturen

här i kammaren. Inför risken att nationalscenerna skulle minska sin verksamhet stod vi mellan tvä mindre goda ting: att klara verksamheten med vårt stöd, åtminstone det här året, eller låta bli. Vi valde alltså att stödja nafionalscenerna.

Vi gör det inte okritiskt. Vi efterlyser att nationalscenerna skall turnera mer i landet, och vi tycker det är ett bra förslag att de också skall bidra mycket mer till TV-teatern. Värt stöd är alltså villkorat.

Men vi kan inte gä med på att se att ett stort antal högt kvalificerade konstnärer inom olika fack - teater, dans, musik - med en utbildning som är en av de kostsammaste som vi har i landet i viss utsträckning skulle gå och stämpla i arbetslöshetskassorna, när de kan ge oss unika upplevelser, ja, de främsta upplevelserna inom sina speciella områden. Det är förklaringen till att vi stod upp till stöd för femparfimotionen. Det deltagande som vi har bidragit med har ju också haft det goda med sig att kulturministern själv och det socialdemokratiska partiet har kommit in pä precis samma linje.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Anslag till teater, dans och musik

Anf. 64 STINA GUSTAVSSON (c) replik:

Herr talman! Kulturministern sade att jag i mitt anförande endast uppehöll ' mig vid kulturteater i vardagslivet. Dagens protokoll kommer med all säkerhet att utvisa att sä inte var fallet. Men om man från socialdemokraternas sida är beredd att stödja kultur i vardagslivet, hälsar vi det naturligtvis med tillfredsställelse frän centerpartiet, eftersom vi i ett kommande betänkande kommer att behandla just ett anslag för detta ändamål.

De övergripande kulturfrågorna, som till och frän har dykt upp här i debatten, kommer senare att behandlas i kammaren, och till dess fär väl kulturministern också ge sig till tåls.

Anf. 65 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp) replik:

Herr talman! Jag vill nog hävda att det i den fempartimofion där jag står som första namn ges en alldeles korrekt verklighetsbeskrivning av vad som skulle ha hänt för Operan och Dramaten, om regeringens budgetförslag gått igenom. Det är på den punkten jag har efterlyst argument, för man kan ju inte vara sur över att riksdagen plussar på, om man samtidigt inser att anslagen har varit otillräckliga. Det är i den debatten jag menar att Bengt Göransson egentligen inte har deltagit på allvar.

Det är inget fel att säga: "Vi räknade fel. Vi förutsåg inte konsekvenserna av detta." Det tycker jag mycket väl att man kan göra. Men hela tiden finns ändå misstanken att man medvetet önskade en neddragning av verksamheten. Den ligger inte kulturministern sä nära om hjärtat som den uppenbarligen gör för företrädare för de andra partierna.

Jag vill fråga kulturministern, som ju har ännu en replik: Är det bra att Operan och Dramaten har fåll denna förstärkning så att de inte behöver friställa konstnärlig och annan personal ganska omgående?

Kulturministern har haft ett alldeles unikt tillfälle - 100 milj. kr. serverade på ett silverfat att fördela som han själv önskar. För att hjälpa honom har jag och många andra försökt att under hösten tala om, var behoven finns. Det har genomgående varit fråga om konstnärsstödet, kulturminnesvärden och de regionala institutionerna. Till dem ges det egentligen ingenting. Det

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Anslag till teater, dans och musik

kommer möjligen medel i kommande budgetar. Men jag hade inte väntat mig ett förslag, som närmast skulle vara ett dråpslag för nationalscenerna. För mig är det här inte en fräga om att spela ut regionerna mot Stockholm, utan det är pä något sätt ett test på den konstnärliga medvetenheten. Vad är det som nationalscenerna representerar? Jo, det är det professionella kunnandet på dramatikens och musikdramatikens område. Om inte ett land som Sverige har räd att bibehålla denna konstnärligt medvetna nivå, är vi väldigt illa ute. Jag skulle önska att den här debatten - i vilken jag inte deltagit i tidningspolemiken, utan medverkat fill en mofion och riksdagens kommande beslut - skulle leda till att vi blev överens om att gemensamt slä vakt om att de två nationalscenerna och de tre nationalteatrarna skall kunna fortsätta att fungera på en bibehållen verksamhetsnivå med den konstnärliga integriteten i centrum.

Anf. 66 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Stina Gustavsson har uppenbarligen missuppfattat mig. Jag sade inte i min replik att Stina Gustavsson uteslutande uppehöll sig vid kultur i vardagslivet. Jag noterade bara den emfas med vilken hon betonade verksamheten, eller möjligen projektet Kultur i vardagslivet - jag vet inte vilket som avsågs. Jag stäUde mot den bakgrunden frågan hur hon då såg på den prioritering hon hade gjort vad gäller anslagsfördelningen.

Jan-Erik Wikström ställde en mycket rak fråga: Är det bra att Operan och Dramaten har fått ökade anslag? Ja, det är bra, obetingat bra. Jag har emellertid fört ett resonemang om våra diskussioner om den kulturpolifiska utvecklingen och betonat att den mår bäst av att vi för diskussionen mot bakgrund av korrekt återgivna fakta.

Det är mycket värdefullt att kulluren uppmärksammas och att kultursektorn i dag anses ha ett sä stort uppmärksamhetsvärde att den blir föremål för en sä pass intensiv diskussion som varit fallet under den gångna vintern. Det har jag naturiigtvis anledning att som ansvarig kulturminister fundera över. Det är viktigt att påminna om, bl.a. när det gäller förslagen om kulturarbetarna, att vi mot bakgrund av en analys kommer att se tiU att 300 friska miljoner kommer ut och gör nytta och kan medverka till att förändra strukturer. Detta kan bidra fill utveckHng och vi kan med hjälp av de miljonerna locka fram ytterligare medel från andra häll. Det får inte innebära att det sker såsom mellan kommunicerande kärl - 300 milj.kr. från staten lyfter bort 300 milj.kr. från kommunen eller landstinget. Om så vore fallet vore det meningslöst med en sådan satsning, och detta är skälet till att vi vill ha en ordentlig analys.

Ett sådant löfte om 300 friska miljoner väcker naturHgtvis mycket stora förväntningar, och det leder också till att man för varje ny miljon får förväntningar som egentligen motsvarar 10 milj.kr. Detta är naturligtvis ett ytterligare exempel på de sfigande förväntningarnas missnöje som Tage Erlander en gång talade om. Det missnöjet möter vi. Den debatten är jag beredd att ta, och jag inser att vi kommer att få den. Vi kommer pä vissa punkter att få en strid om fördelningen. Den socialdemokratiska regeringen är beredd att ta både debatten och emellanåt striden, men vi hoppas också på de många konstruktiva och goda lösningarna. I det stycket kommer vi inte att

väja. Vi kommer att fullfölja vårt åtagande att tillföra kultursektorn 300 Prot. 1988/89:86
friska miljoner under denna valperiod. 22 mars 1989

Anslag tiU teater, dans
Anf. 67 LOLA BJÖRKQUIST (fp): , ,

ochmusik Herr talman! Det är trevligt att kulturministern trots allt är här i dag. Det

visste jag inte när jag skrev mitt inlägg.

Det finns en utmärkt dansensemble vid Östergöfiands länsteater, och det finns en motion, 1988/89:Kr326, som handlar om denna och som är fogad till betänkandet.

Efter det att utredningen om musikteater kom år 1975 sågs Östgötabaletten som ett mönster för en metod att stegvis bygga ut dansteatern. Tanken var att det skulle tillkomma fler dansensembler i regionerna för att just stärka dansens ställning i landet. Men Östergötlands länsteater är alltjämt den enda länsteater som har en egen dansensemble. Den håller en hög klass, och den har genom åren haft en mycket varierande repertoar.

Trots detta har dansen som konstform svårare att locka en storpublik, och därmed blir de inspelade recetterna mindre än när man spelar teater.

Kulturminister Bengt Göransson har själv i budgetpropositionen påpekat att dansverksamheten har det besvärligare, eftersom publiken fortfarande är ovan att se dansföreställningar. I besparingstider kan det vara lätt att snegla mot den verksamhet som inte alltid drar fulla hus. Östergötlands länsteater har precis som alla andra regionteatrar drabbats av rejält ökade kostnader de senaste åren. Vid vår teater finns ett stort antal anställda. Det finns ungefär 220 årsarbeten, vilket innebär att det finns ca 300 personer. Av dessa hör 13 till balettensemblen - 10 dansare, 1 koreograf och 2 tekniker. Dansarna har speciella lokaler för repetitioner, och det finns en ljudstudio.

Det finns inga särskilda grundbidrag som gär specifikt till baletten. Dessa grundbidrag fastställdes för Östergötlands länsteaters del redan på 1970-talet, och antalet grundbidrag har sedan dess inte ökat i antal. Eftersom Östergötlands länsteater har en så stor ensemble har man också nätt taket, och man får inte 55 % av bidragsunderlaget i statsbidrag, utan det ligger snarare pä 36-38 %.

Kulturministern vill stödja danskonsten bl.a. genom att ge den ett eget Dansens hus i Stockholm. Del välkomnar nog de flesta. Men regeringen har nu möjlighet att ocksä stödja den danskonst som finns utanför Stockholm genom att, som vi i folkparfiet föreslår, utöka grundbidragen och bl.a. rikta dem till just dansensemblen vid Östergötlands länsteater.

Jag vill i detta sammanhang också påpeka att det är viktigt att den utredning som bl.a. skall se över grundbidragen arbetar skyndsamt. Jag kan också nämna att vår teaterchef, Hans Bergström, har långt framskridna planer när det gäller utveckling av dansensemblen. Östergötlands länsteater vill utveckla sitt samarbete med andra regionteatrar i Östergötland och erbjuda dem balettföreställningar både för barn och vuxna. På sä sätt kommer fler att få ta del av konstformen dans och baletten fär ocksä en mer jämnt fördelning i sin spelplan.

Genom att Skådebanan i Stockholms län har försatts i konkurs frigörs ca
3,3 milj. kr. till andra ändamål. Statsrådet Bengt Göransson har föreslagit att
de medlen skall användas till teaterfrämjande verksamhet. Detta uttalande 75

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Anslag tiU teater, dans och musik

har utskottets majoritet stött, och man överlåter helt åt regeringen att ta ställning till hur de medlen skall disponeras.

Vi i folkparfiet föreslår bl.a. i motion Kr229 att medlen skall användas till ett ökat antal grundbelopp till teater-, dans- och musikinstitutioner säväl i Stockholm som i landet i övrigt. Vi föreslär dessutom att en del av dessa frigjorda medel kommer Östgötabaletten till godo.

Jag yrkar bifall till reservafion 10 som är fogad till kulturutskottets betänkande nr 17. Reservationen följer upp förslagen i de tidigare nämnda motionerna.

Anf. 68 KAJ NILSSON (mp):

Herr talman! Jag noterar att kulturministern inte fortsatte att polemisera med miljöpartiet i fråga om nationalscenerna eller om stödet till fempartimotionen, och att min förklaring kan accepteras. Jag skall heller inle uppehålla mig särskilt mycket vid den frågan.

De olika förslag frän miljöpartiet de gröna som tas upp i kulturutskottets betänkande nr 17 kan sägas vara signifikativa för vår inställning fill den första budget om kulturen som behandlas här i kammaren. Vi hade hoppats pä ett trendgenombrott för kulturen, på höjningar av anslagen till en märkbart högre nivä. Vi i miljöpartiet de gröna är beredda att satsa 100 milj .kr. mer än regeringen på kulturen. Vi lägger nästan hälften av pengarna på teater, dans och musik - saker som dagens betänkande handlar om.

Satsningar på teater och dans främjar decentraliseringen av verksamheten och beslutsfunktionerna inom kulturområdet och innebär att man möter eftersatta gruppers behov. Satsningarna ger människor möjligheter fill egen skapande aktivitet och främjar kontakter mellan människor - saker som partierna är ense om vad gäller de kulturpolitiska målen, men vi vill gå ännu längre när det gäller pengarna.

Först vill jag uppehålla mig vid Riksteatern. Vi vill öka anslaget till denna med 16 miljoner mer än vad regeringen vill anslå, dels för att stärka Riksteatern i fråga om dess uppgift att leva upp till sin roll när det gäller att kunna stödja regional och lokal teaterverksamhet, dels för atl kunna förmedla teaterföreställningar och gästspel av andra institutioner och ensembler. I betänkandet förekommer en skrivningfrän socialdemokraterna som jag uppfattar som en brasklapp tillkommen i sista stund, eftersom den gäller verksamheten nästa är. Vi vill alltså uppfylla Riksteaterns egna önskemål i den här budgeten. Det gäller nämligen att möjliggöra ytterligare tre vuxenproduktioner per budgetår, och det kostar 16 milj. kr. Genom Riksteaterns verksamhet kan människor på många orter, ofta för första gången, komma i kontakt med en levande teater. Det kraftiga tillskottet skulle också bättre balansera Riksteaterns ställning gentemot de båda nationalscenerna Dramaten och Operan, vilka har debatterats här fidigare. I och för sig har vi stött Dramaten och Operan, men av andra skäl. Den saken är dock redan slutdiskuterad.

När det gäller Dramaten och Operan har vi i miljöpartiet de gröna medverkat till att alla opposionspartierna kunnat gå samman för att klara verksamheten vid de här nationalscenerna på oförändrad nivå. När det gäller stödet saknas det, som sagt, inte kritik.

Jag yrkar bifall till miljöpartiets reservation 2.

Nästa kraftiga höjning som vi i miljöparfiet föreslår gäller bidrag fill de fria grupperna inom teater-, dans- och musikområdet. Där föreslår vi satsningar om 11 milj. kr. mer än vad regeringen anslår. Pengarna skall användas till ytterligare förbättringar av stödet till de här grupperna - främst till teatergrupperna med 8 milj. kr. och till de fria dansgrupperna med 3 milj. kr. Inom denna utökade ram hoppas jag att också Skånska teatern kan fä ett utrymme.

De fria grupperna arbetar under svåra förhållanden. En fortsatt satsning på dessa är någonting som är mycket angeläget. Det ligger helt i linje med miljöparfiets ideologiska syn på kulturpolitiken. De här grupperna riktar i hög grad in sig pä barn och ungdom och står för okonventionella budskap i kulturdebatten.

Herr talman! Jag yrkar bifall till vär reservation 21.

1 samma syfte vill vi i miljöpartiet stödja regional teaterverksamhet i län som saknar egen länsteater - t.ex. Jämtlands och Hallands län. För att stödja regeringens satsningar föreslär vi ett tillskott om ytterligare 490 000 kr., sä att båda teatrarna fär lika stora bidrag - en halv miljon vardera. Det här är särskilt vikfigt nu när utvecklingsplanen, som syftade till att statsbidraget skulle utökas när det gäller de mindre länsteatrarna, i princip har fullföljts. Därför yrkar jag bifall till miljöparfiets reservation 15.

I betänkandet sägs det att reservationerna ofta gäller frågor om medelsanvisningarnas storlek. När det gäller den skrivningen tolkar jag in ett "bara", alltså att det bara gäller medelsanvisningarnas storlek. Så kan det ju dock inte vara. Man har talat om de växande förväntningarnas missnöje. Men i skuggan av detta missnöje tystnar röster i kulturdebatten. Grupper upphör, grupper kan inte fungera. Regeringen säger att kulturen prioriteras i budgetpropositionen. O.K., låt oss då se till att det görs med besked!

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Anslag tiUteater, dans och musik

Anf. 69 INGA-BRITT JOHANSSON (s):

Herr talman! Lars-Erik Lövdén frän Malmö, Barbro Evermo Palmeriund från Stockholm och jag har väckt en motion som berör stadsteatrarnas situation i nämnda städer. Motionen har av någon underlig anledning inte ansetts höra hemma i diskussionen om bidragen till regionala och lokala teatrar. I stället tas den här frågan upp i ett annat betänkande som kommer att presenteras senare. Jag vill bara ä motionärernas vägnar markera att vi tycker att det är en konstig ordning. Det handlar ju faktiskt om hanteringen av bidragen.

1 och för sig är det inte sä konstigt att det har blivit sä här, för redan efter kulturbeslutet 1974 sattes stadsteatrarna pä undantag. Under de senaste åren har det varit en helt öronbedövande tystnad när det gäller stadsteatrarna. Vi har med jämna mellanrum försökt att bryta denna tystnad. Men vi har inte lyckats. Nu petar man alltså undan dem helt och hållet.

Det är bra att en översyn av grundbidragen äntligen kommer till ständ. Om jag förstått det hela rätt har arbetet påbörjats. Förhoppningsvis kan det hända någonting under tiden fram till nästa år. Men jag vill påpeka all den ekonomiska situationen för dessa teatrar är lika kritisk som den situation som andra befunnit sig i och som fått betydligt större uppmärksamhet i debatten.

Prot. 1988/89:86 Stadsteatrarnas situation bryr man sig tydligen inte särskilt mycket om. Det
22 mars 1989 är inte fråga om de stigande förväntningarnas missnöje, utan det handlar om

Anslag tiU teater, dans och musik

ett missnöje som vi har påtalat under ett antal år och som bara växer vid de aktuella teatrarna. Men, som sagt, vi får väl fortsätta debatten när det betänkandet tas upp som rör stadsteatrarnas situafion. Återigen vill jag framhålla att det är märkligt att stadsteatrarna inte räknas till vare sig regionala eller lokala teatrar när det gäller stadsbidragen.

Anf. 70 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Utskottet har bl.a. av tidsskäl fått dela upp arbetet med de här frågorna. Det är bara av det skälet som den fråga som Inga-Britt Johansson tog upp inte behandlas i dagens betänkande. Jag tror att frågan kommer upp i det justeringsammanträde som kulturutskottet skall ha senare i dag. Man kan inte karakterisera det sä, att vi pä nägot sätt har åsidosatt de stora stadsteatrarna. Deras problem tas alltså upp i ett senare betänkande.

Anf. 71 INGA-BRITT JOHANSSON (s):

Herr talman! Vi har fått den förklaringen under hand i dag. Men fortfarande tycker vi att det är konstigt att de här stora teatrarna inte finns med i diskussionen om fördelningen av penningarna i fråga.

Överläggningen var härmed avslutad.

Kammaren övergick till att fatta beslut i ärendet.

Mom. 3 (medelsanvisningen till Bidrag till Svenska riksteatern)

Först biträddes reservation 1 av Alexander Chrisopoulos - som ställdes mot reservation 2 av Kaj Nilsson - genom uppresning.

Härefter bifölls utskottets hemstäUan med 282 röster mot 39 för reservation 1 av Alexander Chrisopoulos. 3 ledamöter avstod från att rösta.

Motn. 8 (beräknande av medel för artistförmedling m.m.)

Utskottets hemställan biföUs med 261 röster mot 62 för reservation 3 av Ingrid Sundberg m.fl. 1 ledamot avstod frän att rösta.

Mom. 9 (beräknande av medel för fonogramproduktion)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Ingrid Sundberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 10 (särskilda resurser för beställning av verk m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 5 av Jan-Erik Wikström och Margareta Fogelberg - bifölls med acklamation.

Mom. 14 (stöd till skådebaneverksamhet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 8 av Ingrid Sundberg m.fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 15 (uttalande om resurser för marknadsföring)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 9 av Ingrid Sundberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 16 (viss teaterfrämjande verksamhet) Hemställan

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels hemställan i reservation 10 av Jan-Erik Wikström och Margareta Fogelberg, dels hemställan i reservation 11 av Jan Hyttring och Sfina Gustavsson - bifölls med acklamation.

Motivering

Utskottets motivering - som ställdes mot den i reservation 12 av Ingrid Sundberg m.fl. anförda mofiveringen - godkändes med acklamation.

Mom. 17 (anslaget i övrigt fill grundbidrag)

Först biträddes reservation 13 av Jan Hyttring och Sfina Gustavsson med 44 röster mot 23 för reservation 14 av Alexander Chrisopoulos. 255 ledamöter avstod frän att rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 264 röster mot 59 för reservafion 13avJanHyttringoch Sfina Gustavsson. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 18 (stöd till teaterverksamhet i län som saknar egen länsteater)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 15 av Kaj NUsson -bifölls med acklamation.

Mom. 20 (medelsanvisningen m.m. till Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper)

Först biträddes reservation 20 av Alexander Chrisopoulos med 22 röster mot 21 för reservation 21 av Kaj Nilsson. 279 ledamöter avstod frän att rösta.

Härefter biträddes reservation 20 av Alexander Chrisopoulos med 41 röster mot 40 för reservation 19 av Jan-Erik Wikström och Margareta Fogelberg. 243 ledamöter avstod från att rösta.

Slutligen bifölls utskottets hemställan med 242 röster mot 40 för reservation 20 av Alexander Chrisopoulos. 41 ledamöter avstod frän att rösta.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Anslag tUl teater, dans och musik

8 § Föredrogs

kulturutskottets betänkande

1988/89:KrU20 Forskning (prop. 1988/89:100 delvis),

konstitutionsutskottets betänkande

1988/89:KU26 Överklagande av vissa förvaltningsbeslut av enskilda organ (prop. 1988/89:66) samt

22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

Prot. 1988/89:86 skatteutskottets betänkande

1988/89:SkU17 Godkännande av protokoll mellan Sverige och Finland om ersättning för bortfall av kommunalskatt i vissa fall, m.m. (prop. 1988/89:30).

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

9 § Föredrogs

skatteutskottets betänkande 1988/89:SkU20 Inkomstbeskattning, m.m.

Inkomstbeskattning, m.m.

Anf. 72 BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Dagens inkomstskattedebatt är föranledd av mofioner dels om inkomstskatten för 1990, dels om inriktningen av en mer långsiktig skattereform - eller skatteomläggning, beroende på de olika partiernas synpunkter.

Det finns anledning att först stanna vid 1990 års inkomstskatt. Vi kan konstatera att det är anmärkningsvärt att regeringen inte har lagt fram nägot förslag om vad som skall gälla för 1990. Det innebär i realiteten att man får en kraftig skärpning av skatteuttaget för alla inkomsttagare och naturligtvis ocksä en skärpning av det totala skattetrycket, nägot som i och för sig alltid har legat i linje med socialdemokratisk politik. Nu har det ryktats, om jag fär säga sä, att regeringen faktiskt har, såvitt jag förstår på beställning av Landsorganisationen, övervägt marginalskattejusteringar för 1990. Nägon information har emellertid inte lämnats till Sveriges riksdag som, såvitt jag vet, fortfarande har den hela och fulla beskattningsmakten. Det vore intressant all höra vad socialdemokraterna i riksdagens skatteutskott och de som har att företräda regeringspartiet i riksdagen har för uppfattning om denna fråga. Är det rimligt att regeringen bedriver skattepolitik och utfäster löften utanför riksdagens kammare, i stället för atl för riksdagen i god tid redovisa vad som skall gälla för nästkommande år?

Det är inte bara frän denna principiella utgångspunkt man kan kritisera regeringen. Det gäller ocksä att lägga fast klara spelregler, exempelvis för de parter som nu har att förhandla om löneavtal för nästkommande år. Om man inte ger dem klara spelregler är det heller inte möjligt för dem att träffa avtal på rimlig nivä. Jag återkommer nägot till den frågan.

Som enda parti har moderata samlingspartiet lagt fram förslag för just 1990. En utgångspunkt för vårt skatteförslag för det året är, liksom när det gäller inriktningen av en mer långsiktigt verkande skattereform, en sänkning av det totala skattetrycket. Detta är föranlett av att vi vill att alla skall ha sänkt skatt. Vi vill inte att man skall omfördela skattebördan, sä att nägra fär betala andras skattesänkningar.

Vi föreslär en sänkning av marginalskatten för alla - för de allra flesta heltidsarbetande föreslär vi en sänkning med sju procentenheter. Den skatteskala som skall gälla måste inflationsskyddas. Om skiktgränserna inte

relateras till konsumentprisutvecklingen innnebär det en automatisk skattehöjning i efterhand. Dessutom innebär det att allt fler kommer upp i högre marginalskatteskikt. Vi föreslår dessutom ett första steg i införandet av ett grundavdrag för barn, sä att hänsyn kan tas till försörjningsbörda vid beskattningen.

I det betänkande från skatteutskottet som vi nu har att behandla är vi fortfarande ensamma om konkreta förslag när det gäller 1990 års skatt. Jag vet att Birger Schlaug kommer att ha vissa invändningar mot detta, men lät oss ta den debatten senare, när den kommer upp. Jag kan ju redan nu säga att det är ett orealistiskt förslag som läggs fram frän det partiets sida.

Det är mycket beklagligt att inga förslag om 1990 års skatt läggs fram. Det finns en uppenbar risk, trots att ett avtal nu har träffats mellan SAF och Landsorganisationen på en nivå som i och för sig kommer att bli alltför hög när det gäller bruttolönekostnaden. Men flera avtal kvarstår att träffa, och man har inte lagt fast spelreglerna. Den begränsade marginalskattesänkning som regeringen tycks överväga räcker heller inte till för att garantera lugnet när det gäller 1990 års avtal i detta avseende. Del förslag vi moderater har lagt fram innebär att man kan få ett väsentligt trendbrott i lönebildningen, bl.a. genom att skattetrycket samtidigt sänks, så att man får en skattesänkning både när det gäller skattesats och krontal. Med värt förslag kan man t.o.m. - jämfört med oförändrade marginalskatter och inget inflationsskydd - åstadkomma en nedgång av bruttolöneökningarna i storleksordningen från 6,1 % fill 0,7 %, under förutsättning av normal inflationstakt och 1 % reallöneökning efter skatt. Det ger alltså en grund för ett trendbrott i lönebildningen och därmed en förbättring av den svenska konkurrenskraften.

Detta om 1990 års skatter. Det skulle vara intressant, som sagt var, att höra Anita Johansson, som företrädare för socialdemokraterna, kommentera varför socialdemokraterna och regeringen inte vet vad man vill när det gäller 1990 ärs skatter.

I flertalet motioner läggs också fram förslag om inriktningen av en långsiktigt hållbar skattereform - eller, för vissa partier, omläggning av skattestrukturen i sig. Samtidigt pägär ett intensivt utredningsarbete. Tre utredningar arbetar med företagsbeskattningen, inkomstbeskattningen i övrigt och indirekta skatter. Vad som diskuteras i utredningarna har, pä vägar som man kan fundera över, kommit ut. Det gör det omöjligt alt föra en debatt om en långsiktig skatteomläggning - eller skattereform - utan att ta hänsyn till vad som är känt om utredningsarbetet. Lät mig dock först lägga fast några utgångspunkter för den diskussionen.

I Sverige svarar det höga skattetrycket tillsammans med skattesystemets utformning för stora problem. Ett problem är vi tyvärr alltför ensamma om att ta upp i debatten. Det gäller valfriheten för enskilda människor. Vi har den klara uppfattningen att man måste förbättra enskilda människors valfrihet. Det måste ske genom att man bryter upp monopol och avreglerar på den offentliga sektorn, tillåter alternativ och stimulerar konkurrens. Men detta innebär också etl krav på att man sänker det totala skatteuttaget, så att medborgarna fär disponera en större del av sina egna inkomster efter skatt. Därigenom ökas den enskildes valfrihet.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning,
m.m. ;

6 Riksdagens protokoU 1988/89:86

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

Skattesystemet och skattetrycket orsakar dessutom stora snedvridningar i samhällsekonomin. De snedvridningarna leder till sämre utnyttjande av de resurser som redan existerar. De leder också tiU en sämre tillväxt av våra totala resurser. Det blir alltså ett sämre utnyttjande av de resurser vi har och mindre tillväxt för framtiden. Skattesystemet är dessutom utformat sä att hänsyn inte tas till försörjningsbördan.

De problemställningar jag nu har redovisat existerar. Det gläder naturligtvis oss moderater att socialdemokraterna har blivit uppmärksammade på åtminstone problemet när det gäller snedvridningen. Vi hade väl hoppats på, men kanske inte väntat oss, att man skulle intressera sig för människornas valfrihet. Fortfarande är socialdemokraterna det parti som vill cementera offentliga monopol och behålla politikerstyre genom högt skatteuttag. Men socialdemokraterna har i vart fall intresserat sig för de snedvridningar som uppkommer i samhällsekonomin. Det innebär att även socialdemokraterna inser att de alltför höga marginalskatterna, skatten på inkomstökningar, mäste dras ned. Vi välkomnar socialdemokraterna till de förslag vi sedan mänga år har väckt i riksdagen, som innebär att man bör slopa den statliga inkomstskatten för flertalet inkomsttagare och ha en högsta marginalskatt pä 50 % - 20 % statlig skatt plus kommunalskatt. Det kan bli något högre än 50 %, eftersom inte minst socialdemokratiska kommuner i snabb takt höjer kommunalskatten. Det finns många exempel på detta.

Men man vill naturligtvis inte sänka skattetrycket. Bortsett från valfrihetsaspekten leder denna vägran till andra negativa effekter. För det första kan man inte i tillräckligt stor omfattning motverka snedvridningen av samhällsekonomin. Även om marginalskatterna är det stora problemet, sätts genom det totala skatteuttaget en gräns för möjligheten att dra ned marginalskatterna. Om man skall göra en rejäl skattereform, måste det totala skatteuttaget minska. Dessutom leder en skatteomläggning inom ramen för ett oförändrat skattetryck till att några får betala andras skattesänkningar. Det är inte möjligt att kalibrera en skatteomläggning så att ingen vinner och ingen förlorar eller så att alla vinner. Det kommer att bli några som får betala andras skattesänkningar. Det tycker vi är orimligt. Vi vill sänka skatten för alla.

Den första frågeställningen gäller alltså om det vi skall diskutera på det långsiktiga planet är en skattereform som måste innebära ett sänkt skattetryck eller en skatteomläggning inom ramen för ett oförändrat skattetryck. Vär inställning är naturligtvis klar- sänkt skattetryck. Socialdemokraterna är alldeles uppenbart intresserade av ett oförändrat och pä sikt sannolikt ett höjt skattetryck.

För en skattereform eller en skatteomläggning kan det sedan anges flera andra mäl. Jag skall nämna tre viktiga, som jag tror att vi i realiteten är överens om.

Det första målet är att skapa ett skattesystem, givet ett visst skattetryck, som kan öka den ekonomiska effektiviteten, sä att ekonomin fungerar bättre. Vi fär då en snabb resurstillväxt och ett bättre resursutnyttjande.

Det andra målet är att uppnå en anpassning till omvärlden med tanke på att Sverige redan i dag är en öppen ekonomi. För att Sverige skall hälla sig kvar på en nivå med någorlunda hög standard måste Sverige i än högre grad än

tidigare anpassa sig till vad som händer i omvärlden. Det har ju redan fattats ett principbeslut om att avskaffa valutaregleringen.

Det tredje målet är att minska utrymmet och intresset för vad jag skulle vilja kalla överdriven skatteplanering.

Nu måste man notera att dessa tre mål är motstridiga. De är särskilt motstridiga vid ett högt skattetryck i Sverige jämfört med omvärlden. Det innebär att man inåste prioritera mellan målen. För oss moderater är det då självklart att vi i medborgarnas intresse prioriterar en förbättrad ekonomisk effektivitet och en sådan anpassning till omvärlden att levnadsstandarden inte försämras och sä att det ges möjligheter att trygga välfärden.

Då är det naturligtvis bra att socialdemokraterna, som jag har sagt tidigare, nu har insett att marginalskatterna mäste sänkas. Men följden av att man först och främst helt prioriterar motivet att minska utrymmet för skattearbitrage och skatteplanering kombinerat med ett oförändrat skattetryck leder till slutsatser pä andra områden som är förödande bäde för enskilda medborgare och för samhällsekonomin.

Genom läckor från utredningsarbetet har det blivit känt att man från socialdemokratiskt håll överväger en mycket kraftig skärpning av bostadsbeskattningen, framför allt när det gäller småhus och bostadsrätter, men denna skärpning kommer också att påverka dem som bor i hyreslägenheter. Det rör sig om en skatteskärpning i storleksordningen 10 miljarder. För ett parti som i valrörelsen för ett halvår sedan lovade att det inte skulle bli ett fullt genomslag av fastighetstaxeringen 1990 för småhus måste det ändå vara litet svårt att nu plädera för en skatteförändring pä bostadssidan som faktiskt innebär större skattehöjningar än vad som följer av fastighetstaxeringen och oförändrade skatteregler.

Jag skulle vilja fråga Anita Johansson: Är det så snart ni bryter vallöften? Bortsett från de enskilda människor som kan komma i kläm genom ökade kostnader för boendet och genom prisfall på fastigheter, innebär detta naturligtvis ett minskat intresse för sparandet till och i egen bostad. Det är i sin tur negativt för samhällsekonomin.

Sparandet missgynnas också på annat sätt av de tankegångar som präglar de socialdemokratiska utredningsledamöterna. Socialdemokraterna har lagt fram förslag om en kraftig skärpning av beskattningen av pensionsparandet. De vill att avkastningen skall beskattas med 20 eller 30 %. Var de kommer att landa är svårt att i dag säga. Denna beskattning av pensionsparandet kommer naturligtvis att drabba de personer som i avtalspensioner eller i enskilda frivilliga pensionsförsäkringar under en lång tid har satsat pä att trygga ålderdomen. Deras förutsättningar rubbas väsentligt.

Socialdemokraterna missgynnar också det totala sparandet, eftersom ett sparmål, förutom den egna bostaden, också är att spara för sin ålderdom i form av pensionsförsäkringar, avtalsbundna eller frivilliga. En beskattning leder naturligtvis till ett minskat intresse för den formen av sparande.

Särskilt stora blir problemen när det gäller anpassningen till omvärlden. När man skärper beskattningen på svenska pensionsförsäkringar, vad hindrar då svenska medborgare att köpa utländska pensionsförsäkringar, Anita Johansson? Vi kommer att fä ett utflöde av kapital frän Sverige till andra länder. Hur skall socialdemokraterna lösa det problemet? Dels

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

missgynnas de som sparar, dels missgynnas hela samhället genom en minskning av sparandet, och dels är det risk för ytterligare negativa konsekvenser genom den bristande anpassningen till omvärlden.

Socialdemokraterna föreslår också en kraftig skärpning av beskattningen på framför allt riskkapital. Det är ganska märkligt i ett läge då Sverige behöver ett antal projekt som genom försörjning av riskkapital kan växa sig starka och ge sysselsättning i framtiden. Riskkapital kan snabbt flyttas, särskilt i ett läge då valutaregleringen har avskaffats. Jag skulle vilja ställa en fråga till Anita Johansson: Hur skall socialdemokraterna klara den situation som uppkommer när de än mer fjärmar sig från omvärldens beskattning av riskkapital? Jag har hört tidigare socialdemokratiska riksdagsledamöter offentligt beklaga att alltför få entreprenörer existerar och att alltför fä smä företag växer upp till stora. Samtidigt är socialdemokraterna beredda att göra det ännu sämre för entreprenörerna.

Vi moderater förespråkar en omfattande skattereform. Den har följande utgångspunkter: Skattereformen skall utformas så att alla får sänkt skatt. Den måste utformas så att hänsyn tas fill enskilda människors ekonomiska situation. Människor måste kunna lita på att spelreglerna inte drastiskt försämras. Skattereformen skall utformas sä att de mest skadliga effekterna av nuvarande system undanröjs eller minskas kraftigt. Det är därför marginalskatterna skall sänkas genom att man slopar den nuvarande statliga inkomstskatten för de allra flesta och inför tvä statliga inkomstskikt, ett på 10 % och ett på högst 20 % statlig skatt.

Sedan måste man gå vidare och ytterligare sänka skattetrycket och skatteuttaget för individerna. Marginalskattesänkningarna måste omfatta inkomsttagare i låga och vanliga inkomstlägen för att ge en positiv effekt på lönebildningen. Skattereformen måste också innebära att inkomstbeskattningen utformas med hänsyn till olikheter i familjers olika försörjningsbörda. Det är därför som vi lägger fram förslag om ett grundavdrag för barn på 15 000 kr. vid den kommunala beskattningen. Socialdemokraterna har nu uppenbarligen tänkt att införa ett barnbidrag, naturligtvis finansierat genom andra skattehöjningar, det ligger ju i förslagets natur. Det blir en ytterligare rundgång och en höjning av skattetrycket. Varför är det fel att inrätta inkomstskattesystemet så att hänsyn tas till försörjningsbörda, så att barnfamiljerna får behålla dessa pengar före skatt?

När vi diskuterar utgångspunkter måste vi ha den internationella utvecklingen som utgångspunkt. Vi kan i längden inte vara isolerade med ett hårt skattetryck och höga marginalskatter. Vi måste också kunna tänka oss att genomföra en skattereform så att vi inte fjärmar oss än mer från de regler som gäller i omvärlden. Skattereformen skall självfallet utformas så att skatteflykt, skattefusk och överdriven skatteplanering motverkas. Det sker bäst om man sänker skattesatserna så långt möjligt. Det är genom sänkta skattesatser som man får ett allmänt minskat intresse för den typen av transaktioner.

Den reform vi förespråkar skall naturligtvis kompenseras när det gäller inkomstbortfallet i så måtto att man inte fär negativa stabiliseringspolitiska effekter och, att bytesbalansförsämringen inte blir så kraftig, att man kommer i obalansproblem i detta avseende. Men dä skall man mäta det

skattebortfall som uppkommer, inte statiskt utan med hänsyn till de positiva effekter reformen för med sig. Det innebär att de s.k. dynamiska effekterna vägs in vid beräkningen av det faktiska skattebortfallet vid en omfattande skattereform. Man måste också genomföra besparingar i den offentliga sektorn samtidigt som man avreglerar och bryter upp offentliga monopol och utnyttjar resurserna bättre.

Slutligen är vi naturligtvis beredda att även göra de förändringar i skattebaserna som följer av att marginalskatterna sänks, att man exempelvis får en enhetlig beskattning av vad som måste betecknas som lön.

Herr talman! Den omfattande skattereform som vi förespråkar innebär sänkt skatt för alla, en omvärldsanpassning och stora dynamiska effekter som kommer att gynna alla, kanske främst dem med låga inkomster.

Jag yrkar, herr talman, bifall fill de reservafioner med moderat medverkan som är fogade till betänkandet.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

Under detta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 73 BIRGER SCHLAUG (mp) replik:

Herr talman! Bo Lundgren gav miljöparfiet en liten känga. Han talade väldigt mycket om de dynamiska effekterna av en kraffig marginalskattesänkning. Nu är ju de dynamiska effekter som Bo Lundgren talar om väldigt osäkra. Bo Lundgren utgår från att folk skall arbeta mer i lönearbetet. Övertidsarbete skall bli mera lönsamt, och man skall arbeta mera. Men det i sin tur för med sig andra dynamiska effekter, nämligen mindre frivilligt arbete i ideella organisafioner, mindre egen barnomsorg, färre föräldra-kooperativa daghem, ökad stress, ökade sjukskrivningar och fler barn som får fler timmar utan föräldrakontakt. Detta riskerar man om man hela fiden skall jaga pä att folk skall arbeta mera i lönearbete. Dessutom tvingar man i den skattemodell som moderaterna, folkparfiet och i viss mån socialdemokraterna tycks förorda låginkomsttagare, mest kvinnor, fill lönearbete för att de skall kunna upprätthålla sin nuvarande konsumtionsstandard.

Anf. 74 BO LUNDGREN (m) replik:

Herr talman! Genom sänkt skattetryck och sänkta marginalskatter skapas utrymme för valfrihet för människor ocksä när det gäller valet mellan arbete och fritid. I det system som vi för närvarande har straffbeskattas arbete. Jag vet att miljöpartiet vill ha en skattereform, som bestraffar människor som arbetar mer än vad miljöpartiet anser att de skall göra. Det farliga med detta - och det är den stora invändningen - är att man med den inställningen får betydligt mindre resurser för att klara de svåra miljöproblem som vi har. Det krävs nämligen arbetsinsatser för att lösa miljöproblem. Det går inte genom att sitta och tänka och filosofera, vilket Birger Schlaug tycks vilja att människor skall göra, eller tvingar dem till att göra. Det går inte att lösa miljöproblem på det viset, för det krävs åtgärder och det krävs arbete.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

Anf. 75 BIRGER SCHLAUG (mp) replik: . Herr talman! En del behöver nog tänka och filosofera mera. Det förstår jag efter att ha hört Bo Lundgrens resonemang.

Det här med valfrihet innebär också att man faktiskt skall kunna minska sin arbetstid i lönearbetet. Det intressanta är att de som förordar dessa kraffiga marginalskattesänkningar är sä säkra på de dynamiska effekterna. Hur kan Bo Lundgren vara sä säker på att det blir sä som han säger? Det beror ju litet på hur människor reagerar.

Om man sänker marginalskatterna, sänker man också den totala skatten för människorna. Man skall alltså kunna upprätthålla sin nuvarande konsumtionsstandard och ändå sänka sin lönearbetstid. Tänk om folk gör sä i stället, att man väljer att vara ledig t.ex. på torsdagar från lönearbetet, vill ha samma konsumtionsstandard och ta hand om sina barn. Hur går det dä med Bo Lundgrens dynamiska effekter?

Anf. 76 BO LUNDGREN (m) replik:

Herr talman! Som Birger Schlaug mycket väl vet vill vi moderater, liksom folkpartiet och centern, att man skall ha en chans att själv ta hand om sina barn om man så önskar. Vi vill skapa incitament och möjligheter till det i det system som existerar. Det intressanta är ju att all erfarenhet talar för att man får en positiv effekt på arbetsutbudet genom marginalskattesänkningar. Det tycker vi är positivt. Til syvende og sidst är vi beroende av att det görs arbetsinsatser för att vi skall kunna lösa olika typer av problem.

När man jämför Sverige med andra länder kan man knappast hävda att vi har en lång genomsnittlig arbetstid. Det är tvärtom jämfört med andra länder i Europa och andra västliga industriländer. Det är beklagligt att Birger Schlaug och miljöpartiet för en skattepolitik, som i realiteten minskar möjligheterna att lösa de stora miljöproblemen. Det tycker jag är det mest allvarliga.

Tredje vice talmannen anmälde att Birger Schlaug anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 77 KJELL JOHANSSON (fp):

Herr talman! I det betänkande som vi nu debatterar behandlar skatteutskottet ett sextiotal motioner på inkomstskattens område. Hemställan i detta betänkande erbjuder en beklämmande läsning. Den omfattar 35 moment, och i varje moment föresläs avslag på ett eller flera motionsyrkanden. Ofta föreslås avslag på motioner knippvis. Tala om motionsslakt!

Jag har ofta påtalat det sterila nej-sägande och den närmast totala menlöshet som skatteutskottets socialdemokrater lägger i dagen. Vid något tillfälle har jag talat om det förhållandet att vuxna människor, representanter för sitt parti i skatteutskottet och valda ledamöter i Sveriges riksdag, låter sig reduceras, krympas till ett regeringens transportkompani utan vilja, utan åsikt och utan tillstymmelse till kreativt tänkande och blir en anonym hop, vars högsta mäl och mening här i livet är att genom beordrat knapptryckeri se till att inga förslag från oppositionspartierna - oavsett hur kloka de än må

vara- bifalls av Sveriges riksdag. Vilken fruktansvärt deprimerande uppgift här i livet!

Jag mäste säga att jag lider med riksdagens talmän som under dessa befingelser skall se till att riksdagens anseende upprätthålls och att riksdagens ställning hävdas.

Alla dessa motioner utgör en katalog över avigsidorna, orättvisorna, felakfigheterna och orimligheterna i vårt nuvarande skattesystem, i vilket de fördelningspolitiska ambitionerna spårat ur så till den milda grad att t.o.m. en av arkitekterna bakom verket, finansminister Kjell-Olof Feldt, betecknat det som både perverst och ruttet.

Jag skall gärna medge att det krävs ett betydande mått av moralisk resning för att på det sätt som Kjell-Olof Feldt har gjort erkänna misstagen, sakligt pröva frågorna och lägga om kursen. För denna kursomläggning har finansministern mitt erkännande och folkpartiets stöd. Jag känner ett behov av att fä detta sagt.

Herr talman! Jag måste väl i sanningens namn framhålla att mofionskatalo-gen innehåller förslag som vi från folkpartiets sida inte kan ställa upp på. I en hel del frågor delar vi andra partiers åsikter. I andra gör vi det inte. Vi ställer t.ex. inte upp när miljöpartiet nu upprepar sina förslag till en närmast konfiskatorisk beskattning av människor med vad man brukar kalla medelinkomster. Man säger att skatten på arbetet skall sänkas, men i själva verket höjer man marginalbeskattningen, t.o.m. för människor med mycket, mycket blygsamma inkomster. Den skattepolitik som miljöpartiet står för har jag tidigare betecknat som böter för arbete, och jag står fast vid denna bedömning. Minsta lilla skärpning av miljöpartiets skatteskalor, och de hamnar naturligen i brottsbalken. Hur går talet om att skatten på arbete skall sänkas ihop med miljöpartiets skatteskalor?

Herr talman! Vi befinner oss nu mitt inne i årets avtalsrörelse. Frän folkpartiets sida har vi under en följd av år i vär skattemotion under den allmänna motionstiden presenterat förslag till sänkningar av inkomstskatterna. Vi gör inte detta i år, utan vi utgår från att regeringen skall lägga fram förslag om en rejäl sänkning av marginalskatterna som ett led i den förhoppningsvis förestående inkomstskattereformen. Men inte heller i år har regeringen kunnat ta sig samman för att lägga fram ett förslag i samband med presentationen av budgeten. I stället nonchalerar man riksdagen och går ut till löntagarorganisationerna med ett villkorat förslag, som också följdriktigt bara ställt till röra i avtalsproceduren.

När skall regeringen egentligen lära läxan och presentera raka linjer pä skatteområdet i tid före avtalsförhandlingarna? År efter år har vi nu kunnat notera välfärdsförluster beroende på att regeringen inte kunnat i tid lägga fram raka och klara besked. Det vore intressant om Anita Johansson kunde förklara vad detta hattande skall tjäna till.

Herr talman! Den motionskatalog som jag tidigare talat om förefaller detta är något tunnare än fidigare. Jag tolkar detta som att ledamöterna något häller igen inför det arbete som nu är i gäng på skatteområdet.

I februari 1987 presenterade en arbetsgrupp i folkparfiet, som jag själv hade nöjet att ingå i, ett förslag till ett nytt skattesystem. Det byggde på en enhetlig skattesats med likvärdig beskattning av inkomster av skilda slag.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

Tanken var den att den som var ute efter att genom olika transaktioner bringa ner skatten i slutänden skulle upptäcka att skatten trots alla fiffigheter ändå blev densamma. Vi valde skattesatsen 40 % bl.a. därför att vi förordade en -låt vara förenklad - real beskattning av kapitalinkomster.

I juni samma är presenterade så regeringen direktiven till det utredningsarbete som snart går in i sin slutfas. Dessa direktiv ansluter i väsentliga delar till de principer som folkpartigruppen tidigare presenterat.

1 utredningen om reformerad inkomstbeskattning, RINK, tycks man nu ha stannat för en nominell beskattning av kapitalinkomster. Vi finner det därför befogat med en skattesats pä 30 %, som utredningen föreslagit.

Även dä det gäller företagsbeskattningen hade vi i folkpartiets arbetsgrupp föreslagit att man skulle ha en real vinstbeskattning. Eftersom detta inte blir fallet talar även det - och naturligtvis också fördelen av att ha en enhetlig skattesats - för att skattesatsen sätts till 30 %.

Det bristfälliga skattesystem med alla negativa effekter som vi dragits med under en läng rad år har kostat Sverige och svenskarna stora välfärdsförluster. Vi har frän folkpartiets sida år efter är slagits för en reformering av skattesystemet, och vi har hittills arbetat - och kommer även i fortsättningen att i konstruktiv anda arbeta - för att nå fram till ett bra resultat.

Mälet för skattepolitiken bör vara en kraftig sänkning av marginalskatterna . Taket bör sättas till 50 %. Alla inkomsttagare bör således alltid få behåUa minst hälften av en inkomstökning. Ett annat krav från folkpartiet är att skatteskalan inflationsskyddas i syfte att förhindra att inflationen automatiskt skärper skatteuttaget. Utan inflationsskydd skärps både marginalskatten och genomsnittsskatten, och reformens värde urholkas snabbt för varje är.

Dagens skattesystem missgynnar sparande och gynnar skuldsättning. För att man bl.a. skall komma tUl rätta med detta bör de nuvarande inkomstslagen kapital, annan schablontaxerad fastighet samt tillfällig förvärvsverksamhet slås samman till ett inkomstslag. Jag minns att finansministern, när jag nämnde den här modellen under en tidigare debatt, i en repHk till mig sade att han tyckte att det var ett intressant förslag. Senare kom det också att bli utredningsdirektiv för RINK. Skattesatsen för detta inkomstslag bör vara densamma som den marginalskattesats som gäller för huvuddelen av inkomsttagarna. Det blir dä mindre lönsamt att låna, och sparande stimuleras.

Herr talman! Sedan socialdemokraterna återkom i regeringsställning har man dammsugit hela fältet i jakt pä nya skatter, och gamla skatter som man skulle kunna höja. Skattetrycket mätt i procent av bruttonationalprodukten är i dag ca 55,5 %, trots att statsministern preciserat målet till 51,5 %. Folkpartiet kan inte acceptera denna skattehöjarpolitik. Skatteuttaget måste i stället snarast sänkas.

Folkpartiet är ocksä i princip motståndare till all sambeskattning. Detta har lett till att vissa former av sambeskatining avskaffats. När det gäller förmögenhetsbeskattningen kvarstår dock sambeskattningen av makar. Denna bör slopas, och jag yrkar därför bifall till reservation 15.

Speciellt märkligt är det, tycker vi, att fosterbarns och fosterföräldrars förmögenhet sambeskattas. Fosterföräldrarna får ju inte disponera över

fosterbarnens förmögenhet. 1 akt och mening att rätta till denna felaktighet yrkar jag bifall till reservation 16.

Det är också enligt folkpartiets mening orättvist att barn som förlorat en av föräldrarna, eller båda föräldrarna, skall beskattas hårdare vid feriearbete eller inkomster av annat slag än barn som har båda föräldrarna i livet. Med hänvisning till att frågan behöver utredas vidare har en ändring förhalats är efter är. Detta är oacceptabelt, och jag yrkar bifall till reservation 17.

En bilförsäljare måste normalt köra den senaste årsmodellen för att kunna demonstrera denna för kunderna. En del taxeringsnämnder jämkar därför förmänsbeloppet, men andra gör det inte. Detta leder till en olikformig beskattning, som inte kan accepteras. Riksskatteverket bör därför få i uppgift att utfärda anvisningar som åstadkommer en likformig behandling vid taxeringen. Jag yrkar bifall till reservation 19.

Herr talman! Vid utformningen av skattepolitiken, arbetsmarknadspolitiken och annan lagsfiftning som berör arbetslivet har vi från folkpartiets sida sökt tillvarata och utveckla de anställdas inflytande och meddelägande i och intresse för det företag där de arbetar. Genom företagsanknutna vinstdelningssystem uppnår man pä frivillighetens väg en rad fördelar för företagen, för de anställda och ur samhällsekonomisk synpunkt. Medarbetarnas intresse ökar. Det dagliga arbetet blir mer stimulerande, och företagets resultat förbättras. De anställda fär också ett ägarinflytande i förelagen, och enskilt sparande och ägande ökar.

Allt detta är effekter som vi i folkpartiet finner synnerligen positiva. Intresset för vinstdelningssystem har också ökat kraftigt under senare år. Ur de anställdas synpunkt är socialdemokraternas reaktion obegriplig. I stället för att ta vara på de välståndsbildande krafter som utvecklas i ett sådant system gör man allt för att förhindra att dessa system kan utvecklas. Det sker dessutom praktiskt taget regelmässigt i strid med de anställdas önskemal.

Från folkpartiets sida vill vi utveckla och stimulera tillkomsten av vinslandelssystem. Delta har vi motiverat säväl i våra motioner genom åren som i reservation 24, vilken jag rekommenderar till läsning och givetvis yrkar bifall till.

Vi vill från folkpartiets sida ocksä ge dem som uppnår pensionsåldern möjlighet att fortsätta sin yrkesverksamhet, om än kanske i nedtrappad skala. Därför föreslår vi ett förvärvsavdrag om 10 000 kr.

Herr talman! Tiden rinner i väg, och jag hinner inte kommentera alla folkpartireservationerna utan fär nöja mig med att yrka bifall till alla reservationer där mitt namn står antecknat.

Innan jag slutar vill jag något beröra den otroligt seglivade frågan om sänkt moms på maten. Denna fråga är avlivad i utredning efter utredning. Del har blivit samma resultat. Vinsterna för dem som man vill hjälpa - barnfamiljer, pensionärer, låginkomsttagare - blir försumbara. Problemen, inte minst avgränsningsproblemen, är mycket stora. Kontrollen är närmast omöjlig.

Miljöpartiet gillar inte fläsk. Likväl kör man med detta valfläsk, och likt grisen Särimner uppstår matmomsen varje dag i ny skepnad. Miljöpartiets förslag är att svensk basmat skall momsbefrias, och man räknar i motioner och i reservationen upp en rad exempel. Jag hinner inte gä in på alla dessa exempel, jag får nöja mig med ett.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

Svensk fisk skall momsbefrias, och min fråga till miljöpartiet blir då: Om jag gär till "Feskekörka" i Göteborg för att inhandla en torsk, hur skall jag då veta att torsken är svensk? Vad har det för betydelse, enligt er mening, om den är landad av en svensk eller en dansk trålare? Och hur skall jag veta att torsken som den svenska trålaren fiskat i Skagerrak är svensk?

Jag kommer, herr talman, alldeles osökt att tänka på göteborgaren som kom in i affären för att köpa en burk sardiner. Skall det vara spanska eller portugisiska sardiner? frågade den servicesinnade expediten. Det kvittar, sade göteborgaren, jag skall inte snacka med dem.

Anf. 78 BIRGER SCHLAUG (mp) replik:

Herr talman! Kjell Johansson kan t.o.m. vara litet rolig ibland. Annars är han mest onyanserad. Vad beträffar basmaten kommer Carl Frick att utveckla våra synpunkter mycket ingående.

Jag vill fräga: Anser Kjell Johansson att haven skall överleva? Och tror Kjell Johansson att detta har någonting alls med vårt jordbruk att göra? Tror Kjell Johansson att detta i sin tur har någonting alls att göra med fläskproduktionen i Sverige? Om ni visste det, om ni såg de ekologiska sambanden, som Carl Frick sedan kommer att redogöra för, så hade ni förstått vär avsikt.

Sedan gav Kjell Johansson miljöpartiet en känga för det här med marginalskatter. Jag tror nog att Kjell Johansson har klart för sig att marginalskatten inte är detsamma som den totala inkomstskatten. Det är faktiskt så, att vi i vårt förslag sänker den totala inkomstskatten med ca 5 miljarder. Dessutom anser vi att arbetsgivaravgifterna skall sänkas. Om man skall ha ett resurshushällande samhälle är det väldigt viktigt - vilket alla ekonomer som har ekologin klart för sig är fullständigt överens om - att kostnaden för arbetstiden mäste sänkas medan kostnaden för energi mäste öka. Jag återkommer till detta senare i mitt anförande.

Om nu Kjell Johansson är emot inflation, hur kan han dä vara för ett inflafionsskydd? Borde inte alla krafter, alla mäktiga grupper arbeta mot inflation, och varför skulle man göra det på alla håll om man hade ett inflafionsskydd?

Sänkt skattetryck kan väl aldrig vara ett självändamål i sig. Visst är det i och för sig trevligt med ett sänkt skattetryck, men det väsentliga är ju vad skattetrycket innebär. Transfereringar som gör att småbarnsföräldrar kan vara hemma hos sina små barn genom att vara dagbarnvårdare för eget barn är ju jättebra, och detta skall också finansieras genom skatter.

Att ta itu med miljöförstöringen innebär också att vi måste ha skatter, miljöskatter. Detta är precis vad folkpartiet säger sig vilja arbeta med. Ni vill ju ha ekonomiska styrmedel. Är inte skatter och avgifter sådana?

Anf. 79 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Herr talman! Jag tycker att vi skall förlägga synpunkterna när det gäller grisarnas inverkan på miljön till en annan debatt. Därför avstår jag från att kommentera detta.

Däremot håller jag med Birger Schlaug när han säger att miljöpartiets förslag innebär att inkomstskatten sänks totalt. Jag skulle vilja gå så längt att

jag vågar påstå att ni kommer att sänka den katastrofalt, för med det förslag som ni lägger fram kommer arbetet att reduceras så kraftigt att skatteinkomsterna kommer att urholkas på ett sätt som vi aldrig tidigare har skådat i Sverige. Vi kommer att uppleva en flykt av kvalificerade medarbetare i företagen frän Sverige till utlandet som vi inte har sett maken till. Sä nog kommer ni att sänka den totala inkomstskatten.

Varför skall man ha inflationsskydd om man är motståndare till inflation? Jo, det skall man ha därför att om man har ett inflafionsskydd vet löntagarnas organisafioner när de sätter sig att förhandla, att de inte behöver lägga pä 3-5 % på sina lönekrav för att kompensera den förlust som inflafionen orsakar när man gör bokslut för det år som man förhandlar om. Då kan man i stället hålla sig till måttliga lönekrav som täcker en real förbättring. På så sätt pressar inte lönerörelsen upp lönerna och priserna. Således får man inte en höjd inflafion utan en sänkt.

Alla kan förstå vilka transfereringar vi kommer att kunna genomföra när vi har infört en skatteskala som inte är någonting annat än rena böter för människor som ökar sina arbetsinsatser.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

Anf. 80 BIRGER SCHLAUG (mp) replik:

Herr talman! Jag vidhåller att Kjell Johansson är något onyanserad. Han avstår dessutom från att diskutera miljöfrågorna. Han tror tydligen att miljöpolitik är någonfing som utgör en speciell sektor som ligger inom vattentäta skott. Jag återkommer till detta i mitt huvudanförande.

Egentligen vet man mycket litet om dynamiska effekter. Vi vet inte hur människor reagerar i dag när allt fler människor uppskattar fritiden alltmer. Den ena undersökningen efter den andra visar ju att det är brist på tid som människor lider av. Då vill moderater, folkpartister och numera även socialdemokrater tvinga människor att utföra mer lönearbete. Hur reagerar människor då? Jag anförde ett exempel i diskussionen med Bo Lundgren, och jag kan ta upp fler. Om man lönearbetar mer får man räd att låta någon annan besöka ens gamle far på långvården. Visst, man kan köpa den tjänsten. Men med sänkta marginalskatter kan man sänka sin arbetsfid och själv besöka sin gamle far pä torsdagar. Hur gär det då med de dynamiska effekter som man i folkpartiet talar om?

Man kan naturligtvis övertidsarbeta mer för att kunna byta ut sitt kylskåp när en annan färg blir modern. Visst, särskilt om man har den fria syn pä reklam som folkpartiet har.

Man skall nog vara väldigt försiktig med att ge några definitiva synpunkter på detta med dynamiska effekter. Dessutom gynnar vi den informella sektorn med vårt skattesystem, och det gör vi fullt medvetet.

Anf. 81 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Herr talman! Det finns internationella exempel som visar de dynamiska effekterna. Men att här gä in i det resonemanget skulle bli alltför omfattande. Vi har ocksä frän folkpartiets sida behandlat de dynamiska effekterna med ganska stort ansvar. Vi säger inte att det omedelbart uppstår stora, dynamiska effekter pä en enda gäng. Däremot är vi fullständigt övertygade om - liksom man är i andra länder där en reformering av inkomstskatten har

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

genomförts på det sätt som vi föreslär - att de dynamiska effekterna kommer att uppstå. I annat fall vore vitsen med att göra denna inkomstskattereform inte så stor.

Jag reagerar varje gäng Birger Schlaug sätter likhetstecken mellan den informella sektorn, som ju ökar om man avhåller människor från att arbeta, och moral hos människor. Birger Schlaug har anklagat mig för att inte vilja ta hand om mina barn. Nu insinuerar han också att man skulle vara hänsynslösare mot sina gamla föräldrar. Det finns inte något som helst samband. Tvärtom, får man bättre räd har man ju bättre tid.

Tidigare nämnde Birger Schlaug barnen. Man kan ju tänka sig den transferering som följer av att man - innan man skaffar barn - tillför samhället resurser genom arbete och att man efter del att barnen har flugit ut arbetar mer och skaffar samhället resurser - resurser som kan överföras till barnfamiljer för att ge föräldrarna mer tid lill att vara tillsammans med sina barn.

Tredje vice talmannen anmälde att Birger Schlaug anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 82 GÖREL THURDIN (c):

Herr talman! För drygt tre månader sedan förde vi i skatteutskottet en diskussion om inkomstskatterna med anledning av regeringens proposition. Då fattades beslut om årets skatteskala i elfte timmen, skulle man kunna säga. På det viset kunde inte regeringen påverka förra årets avtalsrörelse ett enda dugg i stabiliserande riktning.

Under de senaste åren har avtalsrörelserna dominerat den ekonomiska debatten. Resultatet av arbetsmarknadens parters överenskommelser påverkar i allra högsta grad viktiga faktorer i den svenska ekonomin, inte minst inflationen.

Vad som har påverkat lönestegringarna är- förutom koncentrationspolitik med åtföljande överhettning - det sfigande skattetrycket. Efter 1981 års skattereform då marginalskatterna sänktes kraftigt för ett stort antal löntagare har regeringen underlåtit att inflafionsskydda skatteskalorna. Därmed har skattetrycket höjts i takt med löneökningarna, och kompensation för detta har blivit stående krav i avtalsförhandlingarna. Detta omfattar i princip samtliga löntagare.

Det naturligaste vore att regeringen i sin budgetproposition i januari anger vilka skattesatser som skall gälla för nästkommande år. Det bästa vore att regeringen i början av året visar sin vilja att sänka skatterna så att avtalsparterna kan utgå ifrån bestämda villkor. Vad gör då regeringen? Jo, den ställer villkor: Om ni inte håller er pä mattan vill inte vi socialdemokrater sänka skatterna för detta år. Ungefär sä har det låtit.

Utskottets socialdemokrater anger i betänkandet att möjligheterna att överblicka resultatet av de pågående löneförhandlingarna är mycket bättre i juni, och dä kan man se hur skatterna för 1990 skall se ut. Detta leder ju inte fill stabila villkor, utan i stället till spekulation om hur regeringen eventuellt kommer att agera och till ständigt kraftigt höjda löner.

Från centerpartiet förväntar vi oss emellertid att regeringen redan i vår

kommer med ett förslag till 1990 års skatter. Regeringen bör lägga fram förslag om sänkta skatter för alla, dels en liknande skattesänkning som för 1989, dels också en skattereduktion på 500 kr. för andra halvåret 1989 och 1 000 kr. för alla under nästa år. Det är fler än moderaterna som har en uppfattning om 1990 ärs skatter.

Vi föreslår en skattereduktion av två skäl. Det första gäller fördelningspolitiken. Den skattesänkning som regeringen genomdrivit för 1989 lämnar låginkomsttagarna utan skattesänkning. Det anser vi i centerpartiet vara fel. Alla skattebetalare måste få del av en skattesänkning för att det inte skall ställas kompensationskrav.

Det andra skälet gäller stabiliteten i ekonomin. Inflationstakten i Sverige är i dag betydligt högre än den är i konkurrentländerna. Trots flera ärs högkonjunktur förlorar svenska företag marknadsandelar. Det är mycket viktigt att skattepolitiken utformas med varsam hand, så att det inte uppstår kompensationskrav och spänningarna i ekonomin och mellan grupper ökar.

Skattereduktionen vill vi i centern, liksom tidigare, finansiera med höjda skatter pä olja, kol och uran.

För mig framstår det som mycket märkligt att socialdemokraterna väljer att invänta skatteutredningens betänkande innan förslag om 1990 ärs skatter kan läggas fram. Skatteutredningen har inte rätt att fatta beslut om den kommande skattereformen utan kan endast fatta beslut om förslag som skall läggas fram. Det är dessutom förslag som gäller tiden efter 1990 - såvida inte regeringen avser att lägga fram en proposifion i vår med förslag i delar av den påtänkta skattereformen.

Är det så, Anita Johansson? Är det därför som ni socialdemokrater vill avvakta ställningstagandena i utredningen? Annars finns det inte nägon som helst anledning att invänta utredandet för att åstadkomma lägre skatter nästa år. Det finns inte heller anledning att invänta löneförhandlingarna, eftersom löneglidning och lokala avtal inte kan greppas redan i vär.

Vi anser att en fortsatt skattesänkning 1990 mäste åtföljas av fördelningspolitiska skatteåtgärder, som en kraftig kommunalskatteutjämning och sänkt matmoms- Kjell Johansson till trots. Vi anser att sänkt matmoms kan finansieras inom den kommande skattereformen.

Kommunalskatten är den tyngsta skatten för de allra flesta, vilket vi från centerpartiet har hävdat gång pä gång, särskilt för människor med inkomster under den nivå där riksdagen har beslutat om marginalskattesänkningar. Från det perspektivet är det redan nu nödvändigt med en förstärkt kommunalskatteutjämning och sänkta matpriser.

Skillnaden 7 kr. i kommunalskatt mellan kommuner innebär att den som bor i en högskattekommun i princip betalar totalt 25 % mer i skatt än den som bor i en lågskattekommun vid samma inkomst. Det tål att tänka pä.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 10 i skatteutskottets betänkande 20.

Kraven på en reformering av skattesystemet har under 1980-talet vuxit allt starkare. Orsakerna kan sökas i det höga skattetrycket men ocksä i mera djupgående förändringar i samhällsförhållandena. Skattesystemet har framför allt under 1980-talet visat en rad tecken pä att inte kunna klara de

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

uppgifter som det är tänkt att fullgöra. Kravet på en mer genomgripande reform är därför berättigat.

Skattetrycket måste sänkas, men det måste ske i en sådan takt att rättvisa och välfärd inte hotas. Det måste också ske på ett sådant sätt att låginkomsttagarna inte får en sämre ekonomisk situation. Då inträder i stället krav på ökade transfereringar i form av bostadsbidrag och socialbidrag.

Vart man sig i betänkandet vänder, hänvisar den socialdemokratiska gruppen fill de pågående skatteutredningarna. Det är naturligtvis nödvändigt att se på vad en kommande skattereform bör innehålla enligt centerpartiets uppfattning.

För det första skall grundprincipen "skatt efter bärkraft" gälla. Den har aldrig hämmat utvecklingen eller tillväxten i samhället, snarare tvärtom. Den grundförutsättningen gällde på den tiden då välfärden byggdes upp. Frågan är om det är frånvaron av den grundtesen som gör att välfärdssamhället urholkas.

Skatt efter bärkraft innebär att människor får behålla mer av sin inkomst efter skatt än de får i dag, så att de klarar sin försörjning. Det innebär med andra ord lägre skattesatser.

Skatt efter bärkraft innebär ett grundavdrag, som också höjs. Det innebär att skatteskalan för arbetsinkomster ej kan vara proporfionell, utan en viss progressivitet måste behållas.

Skatt efter bärkraft innebär att låginkomsttagarna inte skaU betala för att de som har bättre inkomster skall få kraftiga skattesänkningar. Det innebär snarare att alla måste få del av skattesänkningen, om än inte lika stor. Här spelar sänkt matmoms och en utjämning av kommunalskatten en oerhört stor roll, liksom bibehållna reseavdrag och möjligheter att klara sitt boende genom avdragsrätt för räntekostnader.

För det andra skall skatt gynna sparande och ett decentraliserat ägande. Att åstadkomma ett ökat sparande fär sägas vara en stor uppgift för regering och riksdag. Den i utredningen föreslagna separatmodellen är tilltalande enkel att förstå för gemene man, och den innebär med 30 % skattesats en lägre beskattning av själva sparandet i sig och att det blir mindre gynnsamt att låna, med utgångspunkt i sparandet.

Det kan dock behövas sparstimulanser. Förutom att pensionssparandet behålls med bl.a. hjälp av avdragsrätt i deklarationen, anser vi i centerparfiet att införandet av personliga investeringskonton kan ha stor betydelse. Dessa konton skall användas för i första hand boende och nyföretagande. Att lånebelastningen på hushållen skall minska vad gäller bostadslånekostnader, genom att den egna insatsen ökas och därigenom det egna kapitalet, är ett viktigt mål.

Det finns i dag ett stort intresse för sparande med hjälp av personliga investeringskonton. Det kan i och för sig tyckas att det skulle minska skatteintäkterna mycket - det gör i och för sig ocksä det skattefria sparandet i dag - men pä något sätt mäste inriktningen i samhället vara alt människor själva skall kunna ha en buffert och kunna göra en egen insats för att bl.a. ordna sitt boende.

I samband med kapitalbeskattningen är det också viktigt att komma ihåg

att akfiebeskattningen skall ta hänsyn till att ägandet i samhället bör spridas.

För det tredje skall skatt främja arbete och företagande. Det sker genom sänkta marginalskatter och marginaleffekter, genom sänkt skatt för framför allt de mindre företagen och genom slopad förmögenhetsskatt på arbetande kapital i företag.

Marginaleffekter på grund av t.ex bostadsbidrag och daghemsavgifter kommer att finnas kvar även efter reformen, fastän på en lägre nivå. Då är det också viktigt att inte höja de trappstegen, genom att göra bostadsbeskattningen så betungande att högre bostadsbidrag behövs. Jag tänker då inte bara på fastighetsskatt och höjda taxeringsvärden utan också på förslagen att lägga moms på vattenavgifter, sophämtning, telefonavgifter, osv.

Jag vill också betona vikten av att en kommande skattereform verkligen tar hänsyn till egenföretagarna, som i dag är hårt belastade av både höga marginalskatter och höga egenavgifter. Vi har från centern länge hävdat att de mindre företagen bör få sänkta arbetsgivaravgifter, men vi har ännu inte fått gehör för det.

För det fjärde skall skatt styra mot en god miljö och energi- och resurshushållning. Det handlar då om att ha styrmedel för det. Bl.a. har punktskatter varit styrande t.ex. när det gäller energipolitiken, men de har inte varit tillräckligt styrande. Jag tänker inte gå närmare in på det, eftersom vi i dag framför allt behandlar inkomstbeskattningen. Men det är vikfigt att kunna reducera beskattningen av arbete och att samfidigt kunna ordna resurshushållningen och energipolitiken bättre genom styrning medelst punktskatter.

Jag yrkar bifall till reservationerna 3 och 8 i betänkandet.

Jag hade inte tänkt ta upp de dynamiska effekterna. Men de har berörts av flera talare, och jag tror att det är viktigt att vi tar upp den diskussionen. Dynamiska effekter innebär i och för sig inte bara ökat arbetsutbud. De medför också att man får en bättre fungerande ekonomi över huvud taget, t.ex. att människor kan klara sig bättre själva och att vi inte behöver ett alltmer ökande transfereringssystem. Det kan ge en bättre dynamik. Att investeringar görs i näringslivet, i stället för att pengar används till spekulation, och att sparandet ökar ger i sig dynamiska effekter.

Beroende på hur skattereformen kommer att se ut, kommer de dynamiska effekterna att te sig litet olika. Skall man i princip överfinansiera skattereformen, inte sänka skattetrycket nägot och inte räkna med några dynamiska effekter i inledningsskedet av skattereformen, tror jag att den inte kommer att ge de dynamiska effekter som man eventuellt skulle önska att den gav. Då kommer krav på ökade transfereringar i stället, och det har i sig en dämpande effekt på dynamiken.

Jag tycker att det är vikfigt att komma ihåg att, vilket Kjell Johansson pratade om, människor behöver få skatterna sänkta för att t.ex. kunna unna sig mer tid med sin familj. Det stämmer. Man skall komma i håg att de som har barn hemma som inte är sä stora kommer att välja att vara hemma mer med sina barn om de fär den möjligheten. De kanske inte har räd att i dag minska sin arbetstid. Men om de får mer pengar kvar efter skatt kan de ha räd att prioritera sina barn som de skulle vilja. Jag tycker att man skall ställa det

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

mot det ökade arbetsutbudet, som ensidigt förs fram när det gäller dynamiska effekter.

Jag tror alt man måste väga in dynamiska effekter i finansieringen. Det blir svårt att över huvud taget åstadkomma en fördelningspolitisk profil om man inte gör det. Det är mycket möjligt att man mäste se över skatteskalan också, för jag tror att fördelningspolifiken är viktig för dynamiken i samhället. Skatt efter bärkraft har stor betydelse för det vi kallar dynamik.

Med anledning av matmomsen vill jag säga att det är besvärligt med åsikter som totalt har fastnat, trots att förutsättningarna ändras. För de har ändrats. I dag finns det inga administrativa hinder. Det är nästan att nedvärdera den fantastiska apparat vi har byggt upp för att hantera granskning och kontroll, att säga att det inte går att klara. Att gränsdragningar i sig skulle vara så omöjliga att göra tror jag inte heller. En viss anpassning får naturligtvis göras för att klara uppgiften. Men det är helt klart att sänkt moms kommer att leda till lägre priser på maten. Folkpartiet talade ju om att sänkt moms över hela linjen ger sänkta priser. Då måste de tycka sä även när det handlar om matpriser. Sänkta matpriser har betydelse för den som har låga inkomster. Oavsett vilken stafistik man plockar fram har kostnaderna för boende, kostnaderna för mat betydelse förde människor som har en stor försörjningsbörda i förhållande till sin inkomst. Det är alldeles klart.

I en reservation tillsammans med folkpartiet och moderaterna ger vi uttryck för vår gemensamma åsikt om beskattningen av anställdas vinstandelar. Vi har också en mängd särskilda yttranden angående barnpension, bilförmån och reseavdrag. Men jag ämnar inte gå in på de sakerna nu, utan yrkar bifall till samtliga reservationer som centerpartiet står bakom.

Anf. 83 BO LUNDGREN (m) replik:

Herr talman! Jag vill egentligen bara ställa en fråga till Görel Thurdin. Skattereduktionen skall finansieras genom att oljeskatten höjs med 300 kronor per kubikmeter och kolskatten med 300 kronor per ton, genom införande av en uranskatt samt med hjälp av litet annan beskattning. Vilka får betalade här skatterna pä uppvärmning och el, och hur ser fördelningseffekterna ut?

Anf. 84 KJELL JOHANSSON (fp) repHk:

Herr talman! Görel Thurdin talade om att det går att finansiera en sänkning av momsen. Visst går det. Man kan finansiera den på många olika sätt. Det är inte det som egentHgen förbryllar mig, även om jag tycker att centern finansierar sänkningen på ett mycket konstigt sätt. Centern vill höja momsen pä bilar och på kylskåp. Därmed ser man till att vi fär en motsatt verkan på energipolitiken, en motsatt verkan pä miljön än den vi vill ha. Men visst gär detta.

Får jag i diskussionen med Görel Thurdin fortsätta på samma tema som tidigare, exemplet med torsken. Ni föreslår att man skall sänka momsen på vissa baslivsmedel, bl.a. fisk. Men det skall vara obearbetade baslivsmedel, dvs. torsken skall vara hel. Däremot skall man ha full moms på bearbetade livsmedel. Då är min fräga till Görel Thurdin: Vad är det för vits med att den som har råd att gå och köpa en hel, färsk torsk i Feskekörka skulle fä sänkt

moms, medan den förälder som rusar in i en butik pä vägen hem till barnen och köper fiskbullar eller litet djupfrysta torskfiléer skall behöva betala full moms? Det är konsekvensen av ert förslag.

Anf. 85 GÖREL THURDIN (c) replik:

Herr talman! Det är fantasfiskt vilken indignation det väcker hos Kjell Johansson - och jag utgår från att det gäller hela folkpartiet - när man talar om att försöka sänka matpriserna i värt land. Jag mäste säga att jag tycker att det är av mindre betydelse var exakt man sätter gränserna när man skall bestämma sig för detta. Det är principen som är viktig. Egentligen skulle vi i riksdagen ägna oss mer ät grundläggande viktiga principer i den politiska debatten, än att sänka oss ner i fiskedjupen, där vi eventuellt kan fånga detaljer, som sätts upp som stora staket dä någonting viktigt eventuellt skall genomföras.

Jag tycker inte att det Kjell Johansson för fram om dessa gränsdragningar har någon relevans. Vi lade fram ett förslag i en motion tidigare för att visa hur det kunde se ut. Vi har sagt att vi tänker finansiera den sänkta matskatten totalt i den kommande skattereformen. Därför har vi släppt kravet pä att höja momsen på de nämnda kapitalvarorna. Vi är inte sämre än alt vi kan ändra på en viss inriktning då förutsättningarna ändras, eftersom vi skall genomföra denna skattereform.

Till Bo Lundgren vill jag bara säga att vårt förslag om höjda punktskatter innehåller i sig en mycket viktig miljödel. Man kan fråga sig hur stor uppslutning det finns i riksdagen när det gäller att tillgodose miljön. Energipolitiken skall styras sä att vi fär både en bättre resurshushållning och en bättre energianvändning. Men vi hör aldrig talas om vad del kommer att kosta om vi t.ex. skall behålla kärnkraften och underhälla den. Vi har inte fått höra vad det kan kosta i ökade energipriser att vara fast i det energisystem som finns i dag. Jag vill bara säga att höjda punktskatter enligt det här förslaget slår mindre hån än moms pä energi, som nu diskuteras i den utredning som arbetar med detta.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

Anf. 86 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Herr talman! Görel Thurdin säger att det inte spelar sä stor roll och att man inte skall fästa sig så mycket vid hur förslaget är utformat. Men det tycker jag att man skall göra. Jag tycker att man skall fästa mycket stor vikt vid utformningen. Görel Thurdin säger att det är principen som är viktig. Det tycker jag inte.

Ni talade om vardagsmat och förde in ett helt nytt begrepp, som är något svårt att definiera och något svårt att särskilja. Vad får er att föreslå att jag, om jag går in i en butik och köper en röding eller en annan ädelfisk, skall ha nedsatt moms pä den, eftersom det är vardagsmat, men att jag, om jag köper fiskbullar, som sannolikt inte är malda av röding, skall betala full moms pä dem? Visst är det intressant, Görel Thurdin, och svårt att förstå hur man kan gynna barnfamiljer, pensionärer och dem som har det litet knapert ställt genom att lägga fram och genomföra sådana fö.rslag.

7 Riksdagens protokoU 1988/89:86

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

Anf. 87 BO LUNDGREN (m) replik:

Herr talman! Jag kan i viss utsträckning förstå att Görel Thurdin inte ville svara på min fråga, men den är ändå relevant, eftersom centern föreslår en skattereduktion 1990 för att på det viset få en bra fördelningsprofil när det gäller skatteuttaget.

Jag vill fråga Görel Thurdin en gång till, och försök att svara exakt på frågan: När det gäller den höjda oljeskatten som påverkar uppvärmningskostnaderna, när det gäller uranskatten som ökar elkostnaderna - vilka fär betala dessa skatter, och hur ser fördelningseffekterna ut?

Anf. 88 GÖREL THURDIN (c) replik:

Herr talman! Jag hade inte tänkt föra någon läng debatt om mervärdeskatt och matmoms med Kjell Johansson i dag, men det gär ju inte att undvika. För att Kjell Johansson skall fä sova gott i natt så lovar jag att jag visst skall se till att fiskbullarna går att inhandla utan matmoms. Det tror jag inte är något större problem.

Det är riktigt att de höjda punktskatterna kostar en del för hushållen, men med det förslaget blir kostnaderna mindre än med det energisystem som vi har i dag. Vi har haft alldeles för litet av debatt om framtida energipriser. Energikonsumtionen torde vara betydligt högre för höginkomsttagare än för låginkomsttagare. Har man lägre inkomster reflekterar men säkert mer över både hur man bor och hur man använder energi. Jag tror ocksä att man kan utgä ifrän att höginkomsttagare i regel bor på större ytor, om inte annat. Jag ser att Bo Lundgren skakar på huvudet.

Vi tar in detta i en total skattereform, där andra vill lägga än mer på hushällen när det gäller energibeskattning. Det är klart att Bo Lundgren hela tiden klarar sig - han vill ju bara sänka skatterna. Jag ser att han nickar instämmande. Sedan vill han inte vara med och finansiera skattesänkningarna, och då gör mandel enkelt för sig-jag förstår det. Dä kan man ifrågasätta det mesta av den finansiering som föreslås och där kanske flera partier sä småningom måste ställa upp för att klara hem en skattereform, som de facto även Bo Lundgren vill ha.

Anf. 89 LARS BÄCKSTRÖM (vpk):

Herr talman! Jag har anmält mig for att tala i tio minuter, men efter att ha hört de här intressanta inläggen kanske jag behöver nägon minut längre tid för att även kunna kommentera dessa inlägg. Jag har inte haft förmånen att kunna gå in i de tidigare replikskiftena.

Det finns mycket att säga om detta betänkande, men jag skall begränsa mig till de inledande momenten. Maggi Mikaelsson från vpk kommer att ta upp andra moment, bl.a. momsmomentet.

I likhet med alla andra debatter handlar ju den här debatten inte om att fä någon att ändra ståndpunkt till den votering som vi skall företa om någon timme. Vi vet ju hur det kommer att gä i den. Men debatten handlar om att kanske fä nägon att ändra sinnelag till de voteringar som vi skall ha våren 1990.

1 denna sfilla vecka blir debatten om detta betänkande uppenbariigen just stilla. Lika uppenbart är det att debatten blir nog sä intensiv vad gäller de

kommande förändringarna av skattesystemet.

Under mänga är har moderaterna och folkpartiet krävt stora skattereformer. Ingen kan anklaga dem för bristande ihärdighet i dessa krav. Även till detta riksmöte återkommer motionerna som ett säkert vårtecken. Lika säkert har de avslagits och kommer de att avslås.

Under alla dessa är har nyliberalerna likt folket i förskingringen fäll återupprepa "nästa är i Jerusalem". Och de lär få säga sä även denna påsk. Men kanhända blir de bönhörda nästa vär, för nu har delar av socialdemokratin gjort sin Canossavandring, och det som inte kunde sägas till valet 1988 och det som inte kan göras vären 1989 kanske blir sanning till vären 1990. Så blir fallet om den socialdemokratiska riksdagsgruppen väljer den högersväng som kanslihushögern önskar.

Å andra sidan är polifik det möjligas konst, och vad som vissa ministrar önskar låter sig inte allfid göras. I debatten om det kommande skattesystemet har vi i dagarna noterat hur man på andra sidan kanalen tagit intryck av kritiken.

Så kom det nya förslaget, PM 100, ett Columbi ägg som vill göra troligt att slopade statsskatter mest gynnar de breda löntagargrupperna. De som tjänar 120 000 kr. fär en skattesänkning på 10 000 kr. De som tjänar 400 000 kr. -del tjänar låginkomsttagarna bland höginkomsttagarna - fär 75 000 kr. i skattesänkning. Detta säger man gynnar mest de vanliga breda löntagargrupperna.

Visst tror jag att experterna kan räkna, visst talar de sanning. Men det finns också en selekterad sanning. Och det är snarast den man nu rör sig med. Riktlinjerna från PM 50 ligger nämligen i allt väsentligt fast även i PM 100. Vårens modellbeteckning är ny, men grundkonceptet är exakt detsamma. Det följer principen "gammalt vin i nya läglar". Därför tror jag att vi kommer att ha kvar fördelningsdebatten, trots att den blir av en ny årsmodell.

I det betänkande som vi just nu formellt debatterar finns några inledande moment som är väl värda atl betänka.

I reservationerna 1 och 2 kan vi skönja en skattepolitisk linje, en skattepolitisk linje 1 där nyckelordet bakom skattepolitiken är "tillväxt". Bakom dessa reservationer finns en förhoppning om ell slags skattepolitikens perpetuum mobile, maskinen som genererar sin egen kraft. Den har ingen lyckats skapa inom mekaniken, och jag betvivlar att nägon kan göra det inom skattepolitiken.

1 reservationerna 3, 4 och 5 kan man se konturerna av en annan skattepolitisk inriktning. I dessa reservationer talar man om fördelningspolitik, skatt efter bärkraft, problem med höga kommunalskatter, krav på slopad matmoms och krav på regional balans. Det är samma krafter som hade en likartad syn pä kärnkraften, och jag tror att man snart kan tala om en skattepolitikens linje 3 eller en röd-grön allians, om ni så vill. Fast hittills är det väl endast vi i vpk som fått svara för det röda inslaget. 1 senaste numret av Från Riksdag och Departement kunde vi t.o.m. fä en grafisk illustration på omslaget till denna glidning i politiken.

Nu rör det sig t.o.m. om en bredare samsyn än den i förutvarande linje 3.1 kraven på åtgärder mot stigande kommunalskatter och för fördelningspolitisk rättvisa finner man en bredare bas än hos linje 3, en bred bas som rymmer

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

100

betydande delar av fackföreningsrörelsen. Visst finns det skillnader inom denna bas, men skillnaderna är inte större än de går att överbrygga.

I dag yrkar jag naturligtvis bifall till reservation nr 4 från vpk. Vi avser inte att i dag stödja någon annan reservation. Men jag vill understryka att det gär att bygga upp en samsyn kring den breda basens skattesyn. Och det finns plats för fler parfier!

Vi i vpk har valt att i vår reservation särskilt hårt trycka på kommunalskatternas betydelse. Vi gör det för att dessa i verklighetens värld skapar vida större problem än marginaleffekter från statsskatten. Man talar gärna om Wigforss i skattedebatten, och vissa säger att hans skalor inte alls gav lika höga marginaleffeker som dagens skalor. Det är sant.

Å andra sidan låg kommunalskatterna då på en väsentligt lägre nivå. I dag talar man om slopad statsskatt och en marginalskatt pä 30 %, men då glömmer man att kommunalskatterna i många kommuner redan ligger över 30-procentsnivån. Det är alltså orimligt att tala om marginaleffekter och skatter utan att tala om den "grundbult" som utgörs av kommunalskatterna.

Att sänka kommunalskatterna med runt 10 kr. skulle kosta ca 60 miljarder. Det skulle sänka marginalskatterna med omkring 10 %. Men då skulle skatterna sänkas underifrån; det skulle således bli en skattesänkning också för dem som tjänar minst.

Vad man hittills har diskuterat i Sverige är egentligen - det ger jag Bo Lundgren rätt i - inte skattesänkningar utan skatteomläggningar: från direkt fill indirekt beskattning av hushåll, och enbart en omfördelning inom beskattningen av juridiska personer och företag. I klartext har man diskuterat att gå från progressiv till rak eller rent av regressiv beskattning.

I Reagans USA, som i mängt och mycket är förebilden för den tänkta reformen, nöjde man sig inte med detta, utan man omfördelade skatteuttag från hushåll till företag.

Reagans omtalade skatterevolution innebar att företagen inom en femårsperiod skulle betala in runt 120 miljarder dollar mer i skatt. Vill man inspireras av Reagan, borde man kanske överväga att hellre löpa den linan ut. Den effektiva företagsbeskattningen i Sverige är som bekant inte särdeles hög, speciellt inte på storföretagen, medan vinsterna är just särdeles höga.

Detta faktum förtjänar uppmärksamhet också när man diskuterar det s.k. skattetrycket. Det är inte bara skattekvotens storlek som är intressant, utan också vem som betalar skatten och vad den används till. Att höja skatt för att få fler JAS-plan är inte bra, men att höja skatt för att korta vårdköer kan vara nödvändigt. Men detta utvecklar vpk i sitt särskilda yttrande nr 1. I dagens votering kommer vi att stödja utskottet under detta moment.

Angående skatteskalorna för 1990 avser vpk att stödja utskottet. Vi gör det, medvetna om att frågan återkommer. Vi kommer då att lägga fram yrkanden för att ge besluten en rimlig fördelningspolitisk profil.

Jag yrkar vidare bifall till vpk-motionen Sk444, yrkande 16, under moment 26. Det föreligger ingen reservation på den punkten, så jag yrkar därför bifall till motionen.

Så en kommentar speciellt till socialdemokraterna. I dagarna har man på ledaravdelningarna spekulerat om vad PM 100 betyder för olika grupper och om det verkligen går att skapa en majoritet för en skatteomläggning. Jag

menar att ingenting kan vara enklare för er. Det går säkert alldeles utmärkt att få stöd från folkpartiet och moderaterna för de bärande idéerna i PM 100. Det kanske rent av är möjligt att upprepa manövern från kärnkraftsomröstningen och skapa en skattepolifikens linje 2 tillsammans med folkpartiet. Men har ni politiskt råd med den manövern? Kan man vinna hela världen men förlora någonting annat? Det kan visa sig vara en pyrrusseger.

Vill ni, så finns det en annan lösning. Det går att söka sig fill den linje 3 i skattepolitiken som jag inledningsvis skisserade. Då kan en skattepolifik byggas upp från en bred bas, i samklang inte bara med de partier som jag har nämnt utan också med fackföreningsrörelsens värderingar. Valet är ert - det borde vara lätt! Det handlar inte om några kluriga matematiska beräkningar

- det handlar om politisk vilja.

Där är det kanske slut på de tio minuter som jag anmält mig för, men jag finner också anledning att något kommentera en del av de andra anförandena.

Bo Lundgren och Kjell Johansson talade mycket om de dynamiska effekter som de vill göra gällande att skattereformen skall få - det är den stora poängen med den. Det vet väl alla människor att det uppstår dynamiska effekter - det finns ju gott om bevis för det, tycks man vilja säga. Men var någonstans finns bevisen för det? Samhällena är inga laboratorier. Det går inte att visa på enkla kausala samband i nationalekonomin. Nationalekonomins internationella namn är just polifisk ekonomi - det är en värderingsrik vetenskap.

Vi har här talat om de dynamiska effekterna i USA. Men där ökade man ju skatteuttaget pä företag! Det är en väsentlig skillnad. Vad man gjorde i USA skulle kanske kunna kallas för ett slags nykeynesianism, i och med att man stimulerade utbudet, dvs. efterfrågan, inom försvarsindustrin till rent astronomiska siffror, vilket satte snurr på hjulen. Det ledde i och för sig också till ett gigantiskt budgetunderskott. Det är baksidan av den s.k. dynamiken, att vi har ett allvarligt hot mot hela världsekonomin på grund av dessa gigantiska budgetunderskott som härrör från skattesänkningar. Vi har ju i den svenska politiken bitter erfarenhet av gigantiska budgetunderskott, som vi haft svårt att få ned och fått kämpa med.

Man talar om arbetskraftsutbudet - det är väl självklart, säger man, att det blir ett ökat utbud av arbetskraft. Det finns mig veterligt två undersökningar på det området: en norsk och en svensk. I den ena undersökningen sägs det att om man gör en marginalskattesänkning med runt 10 % ökar arbetskraftsutbudet med kanske 0,2 %. Å andra sidan tappar man lika mycket i skatteintäkter, så det går ungefär jämnt upp.

I den undersökningen påpekas mycket riktigt att människor med hög marginalskatt oftast jobbar för fullt. Om man har mycket höga inkomster har man ofta en position där det förutsätts att man arbetar 60 timmar i veckan. De människorna har så att säga inget utrymme för att öka sitt arbetskraftsutbud.

Det är också så att man vanligtvis har chefslöneavtal som säger att man inte har rätt till övertidsersättning. Det är klart att man inte tjänar någonting mer på sin övertid, eftersom man inte får en enda krona mer när man jobbar över

- det stär i de personernas avtal.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

101

prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

Det är ett känt faktum att dessa chefslöneavtal finns inom privat näringsliv och numera även inom offentlig förvaltning. Det är så att säga avtalet och inte skattesystemet som gör att de inte kan jobba över.

Men jag tror att det på ett sätt är riktigt att den här reformen har en dynamisk effekt, dvs. att man fär ett ökat utbud av arbetskraft. Men det är inte genom morotseffekten utan det är genom piskeeffekten som det framför allt uppnås. När man sänker marginalskatterna, när man sänker statsskatten, och finansierar det med ökad indirekt beskattning fär läginkomsttagarna ingen vinst av skattesänkningen, men de fär vara med och betala skattesänkningen för de bättre ställda. Vill man dä ha oförändrat konsumtionsutrymme måste man göra någonting. Då fär man öka sin arbetskraftsinsats.

Vilka finns dä i den gruppen? Jo, det är kvinnor i de unga familjerna, där kvinnan ofta har gått ned i arbetstid för att få tid för sina barn. Så är det i verklighetens värld. Vad tvingas den familjen då göra? Jo, öka sitt utbud av arbetskraft.

Det är också vad nationalekonomer har sagt: Orsaken till det ökade utbudet av arbetskraft under 1980-talet står icke främst att söka i sänkta marginalskatter - det är kvinnorna som ökat sitt utbud av arbetskraft - utan i att familjerna fått försämrade realinkomster. Den som då haft möjlighet att satsa litet mer tid har gjort det. - Det blir nog en dynamisk effekt, men inte alls den dynamiska effekt som ni tror; det är inte moroten utan piskan som åstadkommer den.

Vad barnfamiljerna i Sverige behöver är - tror jag - inte att jobba ännu mer. En av orsakerna till de problem vi redan har i samhället är nog alt de redan tvingas jobba så hårt.

Jag skall sluta nu - jag har redan överskridit den angivna tiden tillräckligt. Jag yrkar alllsä bifall till reservation 4 och till motionen Sk444, yrkande 16. Tack!

102

Anf. 90 BIRGER SCHLAUG (mp):

Herr talman! Jag skall börja med att citera en känd miljö- och energiminister som har sagt sä här:

"Vär stund på jorden, kamrater, skall bli den stund dä vi återupprättar respekten för människan och naturen i samspel! Vi skall under vår livstid återskapa vår barndoms gröna ängar, rena friska luft och klara källsprång."

Citatet härrör frän socialdemokraternas senaste kongress. När Birgitta Dahl sagt detta danade applåderna bland kongressdeltagarna, om jag inte minns fel. Kanske t.o.m. några av socialdemokraternas ledamöter i skatteutskottet applåderade för fullt.

Det minister Birgitta Dahl hävdade före valet handlade om en historisk omvändelse inom socialdemokratin, en historisk uppgift för socialdemokratin, nämligen att ta miljöfrågorna pä allvar. Nu undrar jag om socialdemokraterna i skatteutskottet med Lars Hedfors i spetsen förstått innebörden av Birgitta Dahls uttalande. Det finns tyvärr inget tecken som tyder pä det i det aktuella utskottsbetänkandel. I stället avstyrker man varje miljöintention.

Herr talman! Ordsvallet var imponerande i valrörelsen, och orden blev allt starkare för varje säl som flöt i land på västkusten. I dag ser vi facit, inte bara i form av våldtäkt av Bratteforsåns dalgäng och inte bara i form av en

handelspolitik som göder miljöförstöringen, inte bara i form av en mycket tafflig miljö- och energipolitik, utan också inom skatteområdet.

Det finns förmodligen en riksdagsmajoritet som tycks ställa sig bakom en modell för en fastighetstaxering, som innebär att miljö- och energiinvesteringar straffbeskattas i stället för att uppmuntras. En riksdagsmajoritet tycks ställa sig bakom dagens betänkande, i vilket majoriteten avstyrker att miljömål skall införas i skattepolitiken. Det tycker jag är häpnadsväckande. Varför avstyrker socialdemokraterna i skatteutskottet kravet pä att miljömål skall införas i skattepolitiken? Jag vill fä ett konkret svar pä den frågan.

En riksdagsmajoritet hotar att i dag ställa sig bakom en beskattning av tjänstebilar, nägot som faktiskt leder till ökad bilism, ökade koldioxidutsläpp och ökade kväveoxidutsläpp, trots att vi i riksdagen har beslutat att kväveoxiderna skall minska med 30 % och att koldioxiderna inte skall öka.

Det märkliga nu är att en majoritet inte är villig att se till att kvävenedfallet minskar genom den lilla åtgärd som det står i skatteutskottets betänkande alt vi kan vidta.

Övergödningen i havet beror framför allt på kvävet, och kvävet kommer främst från bilismen. Jag tycker det vore lämpligt att en riksdagsmajoritet gav sitt stöd åt de grönas reservation nr 25, som innebär ett litet steg av alla de små steg som måste tas för att komma till rätta med kväveoxidutsläppen, dvs. stoppa schablonbeskattningen för tjänstebilar. Är inte miljön värd detta lilla, lilla steg, Lars Hedfors, Kjell Johansson, Bo Lundgren och ni andra?

Miljöpolitiken är inget isolerat. Det är ingen sektor med vattentäta skott mot andra politiska sektorer. Kjell Johansson vill inte debattera miljöpolitik, och han förstår inte att skattepolitik och miljöpolitik hänger ihop. Det är tragiskt. Miljö- och naturresursmäl måste alltså vara målsättningar för skattepolitiken.

Grundläggande för en skattepolitik som är miljörelaterad är att skatt och avgifter på arbetsfiden sänks radikalt, att kostnaden för arbete sänks och att skatter och avgifter på energi höjs lika radikalt.

Låga energipriser har varit en målsättning bäde för industri och den politiska makten sedan mycket lång tid tillbaka. Ännu i dag, 15 år efter den s.k. oljekrisen, innehåller den förda politiken föga som uppmuntrar till hushållning och renare energiformer. Tvärtom har vi en fasfighetstaxering på gång som kommer att göra investeringar i ny energiteknik mer eller mindre olönsamma.

En analys av kostnadsutvecklingen när det gäller energi å den ena sidan och arbetskraft å den andra talar sitt klara språk. I fast penningvärde har energipriserna generellt sett ökat med bara 25 % sedan 1950. För arbetskraften har kostnaderna per timme och i fasta priser ökat med 375 % under samma tidsperiod. Av denna ökning är ungefär två tredjedelar ökade skatter och ökade avgifter. En sådan utveckling i kostnadsrelationerna leder naturligtvis till en stor inverkan på samhällsstrukturen.

Herr talman! Hela miljörörelsen reagerar mot det här. Det gäller miljöpartiet de gröna. Naturskyddsföreningen med Anders Wijkman i spetsen, och det gäller resursekonomer och humanekologer världen över. Varför gör vi då det? Jo, återvinning, återbruk, reparation, kultur, värd och undervisning är arbetskrävande verksamheter. Kostnadsutvecklingen på

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

103

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

104

arbete och energi har inneburit att energiintensiv nytillverkning har gynnats på bekostnad av arbetskraftsintensiv återvinning och underhäll. Det betyder att prylkonsumtionen baserad på ändliga naturresurser har gynnats på bekostnad av resurshushållning. Slit-och-släng-mentalitet och trendprylar har gynnats, medan kvalitet har missgynnats. Allt detta är en följd av bl.a. skattepolitiken. Vi har fått en politik som präglas av tillväxtfundamentalism i stället för ekonomisk-ekologisk realism.

Anders Wijkman, numera ordförande i Svenska naturskyddsföreningen, säger så här, och då vill jag att speciellt Bo Lundgren hör på, eftersom Anders Wijkman är en gammal moderat kompis till honom:

"Helt avgörande är inställningen till tillväxtsamhället, dvs. villigheten att ta upp en seriös diskussion om materialismens avigsidor, om nödvändigheten av att modifiera både livsstil och konsumtionsmönster."

Inget av de gamla riksdagsparfierna har hittills stött tanken på att förändringar i vårt sätt att leva är nödvändiga. Ni vill tydligen, framför allt moderaterna och folkpartiet och tyvärr även socialdemokraterna, inte acceptera att miljökrisen till väsentliga delar är ett resultat av vår ständiga jakt på materiell tillväxt. Självklart är den här diskussionen mycket obekväm, särskilt i en valrörelse, men den måste ändå kunna föras. Vi måste inse att det konsumtionsmönster vi i en liten del av världen ägnar oss ät är orimligt i global skala. Jag skulle vilja få ett svar frän framför allt de tre partierna i den grå triangeln, moderaterna, folkparfiet och socialdemokraterna, om ni anser att värt konsumtionsmönster är realistiskt att överföra i global skala. Är det realistiskt eller inte? Om inle, varför säger ni dä att vi skall ha mer av samma konsumtionsmönster?

Det är faktiskt sä att vi tillhör det folk pä jorden som skitar ner mest per capita, som slösar mest av jordens ändliga naturresurser per capita och som mal ner naturresurser snabbast till avfall och rök. Det är faktiskt sä att naturresurserna har haft årmiljoner på sig att växa och produceras. De här gör vi slut på under nägra fä historiska ögonblick, bl.a. med hjälp av den skattepolitik som inte minst den grå triangelns partier förordar.

Jag beklagar att framför allt Bo Lundgren och Kjell Johansson är sä extrema tillväxtfundamentalister som de är. Jag tror att man måste börja diskutera tillväxtens innehåll och inte vara sä fruktansvärt präglad av fundamentalism.

Herr talman! I miljöfrågorna är socialdemokraterna vågmästare. De har att söka stöd hos moderater och folkpartister eller hos det gröna bältet. Tyvärr väljer de nästan konsekvent att söka stöd så att miljön blir förlorare.

Inom fördelningspolitiken är det samma sak. Socialdemokraterna är vågmästare. Antingen söker de stöd hos Bildt och Westerberg eller ocksä kan de söka stöd i det gröna bältet. Jag tror det är viktigt att det gröna bältet i riksdagen - miljöparfiet de gröna, centern och vpk - gemensamt försöker ta ett ansvar för att förmå socialdemokraterna att tänka om. Partiegoismen måste vika för en gemensam regnbågsfront mot den grå triangeln Feldt-Westerberg-Bildt i fördelningspolitiska frågor.

Centern, vpk och de gröna har förvisso olika grundvärderingar i en rad frågor, men det finns ocksä gemensamma tunga grundbultar när det gäller fördelningspolitiken. Vi borde kunna bilda en gemensam regnbågsfront när

det gäller momsen bort pä mat, kommunal skatteutjämning och en inkomst-skatteskala som skyddar låginkomsttagare.

Parfierna har litet olika infallsvinklar och olika finansieringsalternativ inom dessa tre områden. Det är förvisso sant. Men nog är skillnaden mindre mellan oss tre än den spännvidd som råder inom socialdemokratin.

Jag är också övertygad om alt stora grupper inom socialdemokratin, inte minst inom fackföreningsrörelsen, skulle ställa sig bakom en regnbågsfront, även om den skulle utmana den nuvarande socialdemokratiska ledningen med Kjell-Olof Feldt i spetsen.

Jag anser att partiegoism måste vika för sakpolitik och för vårt gemensamma ansvar att skydda de sämst ställda i samhället, när nu den grå triangeln allt klarare framträder som bärare av de sämsta sidorna hos traditionell högerpolitik.

Det framgår av skatteutskottets betänkande att det gröna bältet anser att skattepolitiken skall inriktas på tre mäl - vilket vi också hört här- miljömål, fördelningspolitiska mål och regionalpolitiska mål. Detta synsätt skiljer sig radikalt frän den grå triangelns värderingar där tillväxtfundamentalism och konventionella tillväxtmäl är helt dominerande.

Jag vill än en gäng betona att socialdemokraterna är vågmästare. Ni skulle tillsammans med en regnbågsfront driva frågan om en rättvis fördelningspolitik. Ni har själva att välja att antingen söka stöd hos folkpartiet och moderaterna eller hos oss andra.

Herr talman! Miljömål, fördelningspolitiska mål och regionalpolitiska mål är viktiga för skattepolitiken. Jag yrkar därför bifall till de grönas reservation nr 5, vilket innebär ett stöd för såväl en miljöpartimotion som en centermotion.

När det gäller inkomstskatten för år 1990 yrkar jag bifall till reservation 11, vilken bl.a. innefattar krav på ett ordentligt höjt grundavdrag och endast marginella skattesänkningar för höginkomsttagare.

En annan fördelningspolitisk fråga är momsen pä mat. Jag yrkar bifall till reservation 14 från de gröna, och jag hoppas att det är sisla gången som centern, vpk och miljöpartiet går ut med olika reservationer resp. ett särskilt yttrande i den här frågan. Vi borde på något sätt kunna skriva ihop oss. Denna fråga kommer att utvecklas vidare av Carl Frick i hans inlägg.

I reservation 17 yrkar folkpartiet, moderata samlingspartiet och miljöpartiet att en utredning bör se över barnpensionerna. Jag instämmer i detta fall i Kjell Johanssons argumentafion.

I reservation 21 behandlas frågan om förmän av fri tjänstebil. Eftersom det är en miljöfråga har vi kommit i total konfrontation med moderata samlingspartiet. Det är tyvärr inte helt ovanligt. Riksdagen har beslutat, även Bo Lundgren och Kjell Johansson, att kväveoxiderna skall minska med 30 % fram till är 1995. Samma riksdag har beslutat, även Kjell Johansson och Bo Lundgren, att koldioxidutsläppen inte får öka. Man mäste dä vidta åtgärder för att hejda bilismens tillväxt. Vi måste komma ner till samma nivä på bilismen som rådde år 1981-1982, dvs. en minskning med 25 %. Vi var inte förskräckligt fattiga, och vi hade det inte förskräckligt eländigt år 1981-1982. Om vi inte klarar av detta, klarar vi absolut inte heller av att nå de mäl som naturen sätter.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

105

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

Bilismen ökar ärligen med 5 %. Kväveoxidutsläppen frän bilismen ökar trots införande av katalytisk avgasrening, och koldioxidutsläppen kommer vi tyvärr inte alls åt med rening.

Moderaterna brukar i denna kammaren hårt driva frågan om koldioxidutsläpp. 40 % av koldioxidutsläppen kommer frän bilismen, och jag har över huvud taget aldrig hört någon moderat säga något om hur man skall komma till rätta med de ökade koldioxidutsläppen från just bilismen. Det vore kul att höra Bo Lundgren redogöra för detta. Det vore mycket intressant.

Skall vi inte ha ekonomiska styrmedel, som Bo Lundgren brukar tala om, exempelvis höjd skatt pä bensin? Vad är det annars för vits med att ha mål om man inte på nägot sätt försöker uppfylla målen? Jag yrkar bifall till reservation 21, och jag tar för givet att många andra ledamöter också kommer att rösta för den vid voteringen.

Jag yrkar också bifall till reservation 32, i vilken miljöpartiet föreslår - i enlighet med vår syn på global solidaritet - att avdrag för gåvor till tredje världen accepteras. Vi är principiellt emot avdragssystemet, men just detta fall är det gyllene undantaget. Jag hoppas vi får stöd av folkpartiet vid voteringen, eftersom folkpartiet faktiskt har samma inställning.

I reservafion 35 föreslår folkpartiet och miljöpartiet att ett sårskilt inkomstslag införs för kulturverksamhet. Jag yrkar bifall till den reservafionen.

Miljöpartiet har gått samman med folkparfiet och moderata samlingspartiet om reservation 36 som gäller krav på utredning om införande av s.k. nyetableringskonto. Vi från de grönas sida ser problem med detta och vill därför ha frågan utredd. Det är värt en utredning om man genom ett nyetableringskonto kan ge människor möjlighet att utnyttja sin kreafivitet. Vi behöver fler småföretag i landet, och vi behöver ta till vara idéer. Småföretagen med sina idéer och sin kreativitet behövs som en motvikt till den konservatism, stelbenthet och oförmåga till nytänkande som dominerar bland de stora bolagen. Jag yrkar bifall till alla reservationer som miljöpartiet har undertecknat.

Herr talman! I övrigt anser jag att kärnkraften snarast skall avvecklas, eftersom ingen mänsklig varelse, inte ens politiker, kan ta ansvar för dess följder.

106

Anf. 91 BO LUNDGREN (m) repHk:

Herr talman! Jag blir uppriktigt sagt skrämd när jag lyssnar till hur Birger Schlaug utvecklar sin retorik om tillväxtsamhällets fasor. Man kan diskutera hur den ekonomiska tillväxten används. Men den ekonomiska tillväxten har ändå gjort att vi i Sverige inte längre lever i ett fattigdomssamhälle. Jag vill fråga Birger Schlaug: När skulle tillväxten ha stoppats, 1880 eller 1925? Var det så Sverige skulle se ut i dag? Hur ser situationen ut i ett land som Polen med låg tillväxt och dålig ekonomi? Där klarar man inte att lösa nägra miljöproblem, eftersom det krävs resurser för investeringar i miljövänlig teknik, något som vi är ganska duktiga pä i Sverige.

Hur skall man i tredje världen klara sig frän svälten om man inte har tillväxt i de länderna? Birger Schlaug förordar att man i Sverige skall få rätt fill avdrag för gåvor till tredje världen. Men han förnekar dä alldeles uppenbart

möjligheten att dessa länder genom egna insatser kan komma ifrän sitt fattigdomssamhälle.

Birger Schlaug talar om en regnbågsfront. Men det gäller att dä komma ihåg vad en regnbåge egentligen är. Många försöker nä fram fill regnbågen, men det klarar man aldrig eftersom regnbågen egentligen inte existerar. Det är fråga om ett optiskt fenomen som försvinner i intet.

Man måste ha en helhetssyn när det gäller miljöpolitiken. Det är intressant att Birger Schlaug här talar om säldöd och de salar som flöt i land. Det var nägot som miljöpartiet politiskt exploaterade taktiskt, eftersom det är ett politiskt parti med taktiskt tänkande. Man exploaterade detta för att skapa miljödebatt när det i realiteten var fråga om en en sjukdom. Det var en sjukdom som kunde ha bekämpats med en sådan teknik som Birger Schlaug ville förbjuda forskningen att utveckla.

Birger Schlaug talar om kväveoxiderna från bilismen. Ett sätt att förbättra situationen vore naturligtvis att ersätta en bil utan avgasrening med en ny bil som har avgasrening. Man måste även ha en helhetssyn när det gäller koldioxiden, och se till atl de utsläpp som sker kan hanteras i naturen. Men Birger Schlaug vägrar att inse vad som krävs för att ersätta kärnkraft.

Herr talman! Jag blir skrämd när jag hör Birger Schlaug och hans retorik, som egentligen innebär att han vill driva Sverige fillbaka fill det fattigdomssamhälle vi hade på 1800-talet.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

Anf. 92 GÖREL THURDIN (c) replik:

Herr talman! Birger Schlaug nämnde att det vore önskvärt att vpk, miljöpartiet och centern framöver avger gemensamma reservationer. Vi har en gemensam syn när det gäller miljön och behovet av att rädda den natur vi har, en bättre resursanvändning och en bättre energipolitik osv. Men när man talar om ekonomiska styrmedel och om hur man skall påverka människor, hänger detta ocksä ihop med det ekonomiska system som man har i samhället. Om vi inte har riktigt samma syn på hur det ekonomiska systemet skall bäras upp av samhället, kan vi faktiskt inte avge gemensamma reservationer. Vi har olika syn på frågan om människors frihet. Miljöpartiet vill med styrmedel tvinga människor pä ett sådant sätt atl de egentligen mister sin frihet.

Vi tycker i centerpartiet att även om man skall rädda miljön mäste människan ha en viss frihet också i fortsättningen, och det är där våra vägar skiljs åt. Jag beklagar att det inte finns en sådan samsyn att vi kan skriva ihop oss, men nu föreligger det vissa skillnader som gör att vi inte kan det.

' Anf. 93 BIRGER SCHLAUG (mp) replik:

Herr talman! Jag börjar med Görel Thurdin. De tre partierna har ändå en gemensam syn när det gäller momsen på mat. När det gäller kommunal skatteutjämning har vi snarlika syn, och när det gäller att se till att låginkomsttagare inte förlorar har vi också en gemensam syn. Jag tycker att det är viktigt att ta vara pä det här.

När det gäller ekonomiskt system förstår jag inte riktigt vad Görel Thurdin menar. Vi använder i stort sett samma ekonomiska styrmedel som centern. Sä det var väl atl ge ammunition till Bo Lundgren att använda mot centern.

107

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

Vi värnar kanske mer om den riktiga marknadsekonomin än något annat parti här. Vi är ju livrädda för EG-anpassningen som leder till en blå planekonomi, där allt fler beslut fattas i allt färre styrelserum hos allt större multinationella företag. Det är livsfarligt.

Sedan till Bo Lundgren. Jag skall läsa upp ett citat frän Kjell-Olof Feldt, ur Göteborgs-Tidningen. Vid ett besök på Chalmers i Göteborg sade han så här om ekonomisk tillväxt:

"Ser vi det ur ekonomisk effektivitetssynpunkt och tillväxtsynpunkt är det uppenbart att vi skall offra Västkusten. Jag kan inte hitta någon annan lösning som ger bättre avkastning. Och varför skall vi göra det? Ja, vi vill ha ekonomisk tillväxt! Vi struntar i om vi förstör några tiotal mil kust i det här landet. Det finns hundratals mil kuster längs Medelhavet och andra hav."

Det var ett ordagrant citat från bandinspelning, refererat i GT och Miljö och Framtid.

Det är väl så här. Visst behövs det tillväxt på många ställen. När Per Albin Hansson och Hjalmar Branting på sin tid arbetade med en hård social verklighet och man höjde den materiella tillväxten, då hände det att också människors välbefinnande ökade. Men om vi i dag höjer den materiella tillväxten, är det inte alls säkert att människors välbefinnande samtidigt ökar. Här blir sambanden mycket mycket mer komplicerade än de var på den tid som Bo Lundgren talar om.

Det finns gränser för tillväxten. Vi kan inte köra hur mycket bil som helst, det klarar vi inte av, och vi kan inte flyga hur mycket som helst. Det är tyvärr bara så. Sedan är det självklart att en solidarisk politik mäste innebära att vi i vår del av världen inte gör slut på naturresurser på det sätt som vi gör i dag, för då räcker de inte fill u-länderna.

Vi kan inte pracka på dem vår dåliga teknik. Vi har en mycket primitiv teknik. Ta kärnkraften exempelvis, som Bo Lundgren tycker är sä fruktansvärt effektiv och bra. 1,5 % av energin i kärnbränslet utnyttjas i verkligheten i elvärmen - ett slöseri utan like!

Slutligen vill jag säga att det inte var vi som exploaterade säldöden. Det var ett annat parti, som älskar bilismen, nämligen folkpartiet, som t.o.m. hade valaffischer med salar. Det var just rätt parti. Så vänd er till folkpartiet, Bo Lundgren!

108

Anf. 94 BO LUNDGREN (m) replik:

Herr talman! Citatet av vad Kjell-Olof Feldt sade fär rimligen Birger Schlaug diskutera med Anita Johansson och andra, och dä möjligen i en annan debatt, men det är sin sak.

Den principiella frågan är viktig här: Behövs tillväxt? Nu skall vi inte försöka krypa ifrån den. Jag har inga fler repliker i detta replikskifte, men Birger Schlaug har en till.

I Sverige behövs ingen tillväxt nu - vi har haft för mycket, enligt Birger Schlaug. Då är naturligtvis en relevant fråga: När skulle den ha slutat? 1880? 1930? 1940? Kom ihåg att tillväxten på den fiden skedde genom produktionsmetoder som var betydligt värre ur miljösynpunkt än de produktionsmetoder som man nu, tack vare teknikens utveckling, kan använda sig av.

Jag vill ocksä fråga: Vilken teknik menar Birger Schlaug att man skall fä

använda i u-länderna? Som jag sade, riskerar de ju svält i den modell Birger Schlaug står för.

Föra fillbaka det svenska samhället, inte utveckla tekniken. Vad skall man då kunna ge till de underutvecklade länderna? Jo, avdragsrätt för gåvor, sade Birger Schlaug.

Säldöden valde jag som exempel pä hur miljöpartiets teknikfientlighet kan slä. Det är korrekt att Birger Schlaug faktiskt förespråkade ett stopp för den forskning som skulle kunna utveckla botemedel mot det virus som orsakade den s.k. säldöden.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

Anf. 95 GÖREL THURDIN (c) replik:

Herr talman! När vi i centern talar om ekonomiska styrmedel, är det inte bara fråga om styrmedel för att få till stånd en bättre miljö eller en bättre resurshushållning utan också om sådana ekonomiska styrmedel som ger människor möjlighet att utveckla ekonomisk handlingskraft, och där har partierna inte riktigt samma syn.

Vad beträffar matmomsen vill jag säga att hade er reservation gällt ett principiellt uttalande om att sänka momsen på mat, då hade vi naturligtvis kunnat samskriva oss om det. Men nu är ju den reservationen oerhört detaljerad, och som jag sagt tidigare anser vi det inte möjligt att här i riksdagen åstadkomma en utformning exakt i detalj.

Det viktiga är principen, och sedan får man se vilka förslag som kan läggas fram av den administrativa sakkunskap som finns i samhället. Därför har vi skjutit över den här frågan till skatteutredningen, eftersom vi tänker ta in den som en del i den kommande skattereformen.

Anf. 96 BIRGER SCHLAUG (mp) replik:

Herr talman! Jag tycker att det är väldigt vikfigt med valfrihet. Det är därför vår skattepolitik har en sådan fördelningspolitisk profil att även låginkomsttagare skall ha valfrihet, t.ex. när det gäller barnomsorg - man skall ha rätt att vara hemma hos smä barn, osv. Jag inser att vi naturligtvis också måste ge någonting, om vi skall kunna samarbeta när det gäller momsen och den kommunala skatteutjämningen. Självfallet är vi öppna för diskussioner.

Till Bo Lundgren vill jag säga att motståndskraften hos djur, salar t.ex. eller fiskar, i ett sjukt hav sjunker högst avsevärt. Det är detta som är intressant. Man kan inte bara medicinera bort allfing. Att åtgärda orsakerna fill sjukdom är både billigare och effektivare, även om det leder till att vi tillsammans faktiskt fär åka litet mindre bil, om vi tillsammans ocksä fär gä över till ett biologiskt jordbruk som minskar kvävetillförseln till havet, om vi inte i fortsättningen kan köpa klorblekt papper. Någonting får vi betala, litet bekvämlighet kanske. Men det är det väl värt.

Hur stor tillväxten än är, Bo Lundgren, kan vi inte köpa oss ett nytt hav, och vi kan inte köpa oss en ny skog. Dessutom är BNP ett ovanligt ointelligent mått på tillväxten. Det mäter omfånget, kvantiteten, inte kvaliteten.

Om jag åker hem till Bo Lundgren, i Skåne någonstans, och diskar hans disk, och Bo Lundgren åker hem till mig och diskar min disk, och vi tar betalt

109

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

av varandra, då ökar tillväxten. Inte speciellt lyckad fillväxt, vad? Åker vi bil till varandra, så köper vi en massa bensin och gör slut pä ändliga naturresurser. Då ökar tillväxten, men det är inte speciellt intelligent tillväxt i det här fallet.

Sedan släpper vi ut så mycket kolväten från vara bilar att våra barn fär allergichocker och mäste föras till sjukhus. Vad händer då, Bo Lundgren? Jo, dä ökar tillväxten. Inte speciellt intelligent tillväxt det heller.

Pä vägen hem, när jag skall hem till mig och Bo Lundgren hem till sig, krockar vi med Kjell Johansson, så att bilarna skadas. Bilarna mäste lämnas in på reparation, och då ökar tillväxten. Men det är fortfarande inte speciellt intelligent tillväxt.

Lät oss tala om intelligent tillväxt, inte om tillväxt anonymt utan om tillväxtens innehåll. Det är det som är väsentligt.

Tredje vice talmannen anmälde att Bo Lundgren anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

110

Anf. 97 ANITA JOHANSSON (s):

Herr talman! Det är en lång och intressant debatt som har pågått i denna kammare om skatterna. Efter att ha lyssnat till mina meddebattörer blir jag emellertid ganska överlycklig över att finansministern i det här landet heter Kjell-Olof Feldt, och det tror jag att många av svenska folket skulle kunna instämma i.

I olika massmedier har vi de senaste månaderna matats med hur orättvist vårt skattesystem fungerar, och en del har förfasat sig över hur finansministerns utspel kommer att drabba skilda kategorier av människor.

Många medborgare har av förståeliga skäl blivit djupt oroade och upprörda, och inte har det blivit bättre av att många deltagare i debatten inte gjort speciellt mycket för att tillrättalägga de grövsta felaktigheterna. Här har man skrivit om hur en familj drabbas av att reseavdraget till och frän jobbet skulle ändras till att omfatta endast resor med egen bil som överstiger sammanlagt 10 mil per dag.

Men det finns ju, som mänga av er vet, inte nägot konkret förslag av den innebörden. Därför kan det tyckas märkligt att uppgiftslämnarna till en del tidningar inte drar sig för att lämna uppgifter som inte är helt relevanta.

En enig socialdemokratisk partikongress beslöt för två år sedan att arbeta för en total skatteomläggning. Man gav efter en bred remissomgång tämligen utförliga besked om vilken skattereform vi skulle ha i framtiden och hur den skulle vara utformad. I vårt valmanifest, Bo Lundgren, inför 1988 ärs val har det tämligen utförligt sagts hur den reformeringen skall gä till och vad vi vill uppnå. Vi gick alltså inte ut till väljarna med några lögner när det gäller skatterna. Jag kan gärna bistå Bo Lundgren med ett exemplar av värt valmanifest, om han så önskar.

Man kan sä här i efterhand naturligtvis konstatera att just den biten inte alls blev den fräga som kom att behandlas i massmedierna. Den kanske hade för litet av "affär" över sig, och därmed ansågs den inte vara tillräckligt intressant.

Detta ter sig sä mycket märkligare, eftersom vi ju kunnat konstatera att

just detta med skatterna var den fråga som väljarna intresserade sig för. Den kom faktiskt före både miljön och äldreomsorgen i många opinionsmätningar.

Herr talman! Jag har tidigare i nägon debatt i denna kammare haft nöjet att kunna konstatera att väljarna vid det förra valtillfället genomskådade bäde moderaternas och folkpartiets skatteförslag och tog konsekvenserna av detta. Att de skatteförslagen skulle ha drabbat läginkomsttagarna mycket hårt är numera helt klart. Men om man mot den bakgrunden tar del av årets motioner till riksdagen frän de borgerliga partierna, kan man konstatera att de inte har lärt sig särdeles mycket av valutslaget.

Inom socialdemokratin har vi under lång tid försökt att skapa rättvisa mellan arbete och kapital och därmed ocksä komma till rätta med den sjunkande skattemoralen och en alltför ohämmad skatteplanering.

För snart ett halvt år sedan preciserade sig den socialdemokratiska partistyrelsen i fråga om inriktningen pä det nya skattesystemet och den reformering vi står inför. Vår syn är att värt nuvarande skattesystem mäste förändras i grunden och att vi redan nu måste börja arbeta i riktning mot det slutliga skattesystem som vi väntas få på 1990-talet.

En av förutsättningarna för den här genomgripande reformen är atl kraven på fördelningspolitisk rättvisa upprätthälls; jag vill gärna säga det till det s.k. gröna bältet här i kammaren. Det innebär i klartext att det samlade skatteuttag som höginkomsttagarna står för inte får minska som ett resultat av reformen och att den ökade tillväxt som reformen väntas medföra skapar nya resurser för fördelningspolitiska insatser, t.ex. inom familjepolitiken.

Herr talman! Mitt partis linje är att åstadkomma ett skattesystem som ger både mer rättvisa och mer effektiva skatter. Skatterna skall uppmuntra till arbete, investeringar och sparande. Skatteflykt skall motverkas liksom skatteplanering, och kapitalbeskattningen skall skärpas.

Den linjen har vi redan börjat arbeta efter, och del är därför vi har avstyrkt de 60 motionerna på skatteområdet, vilket Kjell Johansson ondgjorde sig sä mycket över.

Jag kan säga till Kjell Johansson att jag hade förmånen att sitta i riksdagen under den borgerliga regeringens tid. Måhända en del folkpartister mådde illa av att avstyrka folkpartistiska motioner. Det kan han ju kontrollera med sina äldre kamrater här i kammaren.

Vårt agerande bör emellertid betraktas på litet längre sikt, eftersom det i hög grad ingår i det reformarbete som påbörjades av vär partikongress 1987.

1980-talet har inneburit att vi pä olika sätt försökt förenkla och förbättra vårt skattesystem. Det här arbetet har varit mycket seriöst och målinriktat.

Marginalskatterna har som en direkt effekt av 1982 års skattereform sänkts kraffigt för en majoritet av de heltidsarbetande, samtidigt som underskottsavdragens skattevärde begränsats till den nivä som gäller för förvärvsarbetande i allmänhet.

Den reformen har följts upp med justeringar av olika slag, och så sent som förra året beslutade riksdagen om en 3-procentig marginalskattesänkning för innevarande år.

Under 1980-talet har också deklarationsförfarandet förenklats, vilket gjort att de skattskyldiga lättare kunnat överblicka sin ekonomiska situation. Det

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

111

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

nya systemet har också medfört rättvisare och snabbare beslut inom taxeringsorganisationen.

Fru talman! Ett förslag till ny taxeringslag har lagts fram av skatteförenk-Hngskommittén, som har till uppgift att reformera och förenkla skatteprocessen. Till detta kan ocksä läggas olika förslag att förhindra att skattereglerna utnyttjas på ett icke avsett sätt.

Men de här åtgärderna räcker inte, utan fär endast ses som en början pä den mera djupgående reform som jag inledningsvis talade om. Det finns brister i vårt nuvarande system som tydligen inte kan åtgärdas utan mer vittgående ingrepp. Jag tänker dä på den bristande likformigheten i beskattningen av kapitalinkomster och skatten på inkomst av arbete.

Som kammarens ledamöter väl känner till arbetar ett flertal parlamentariska kommittéer. I de kommittéerna, Kjell Johansson, sitter ett stort antal socialdemokratiska riksdagsledamöter som är med och påverkar den framtida skattepolifiken. Vi skall göra en översyn av hela vårt skattesystem. Avsikten är att vi skall vara klara i juni månad detta är. Den tänkta reformen skulle då efter en bred remissomgång kunna tillämpas fr.o.m. inkomståret 1991.

Mot den bakgrund som jag försökt skissera finns det enligt min mening ingen anledning att i dag gä in och närmare penetrera de motioner som lagts fram. De krav pä förändringar som här skisseras har i flera fall tidigare varit uppe i riksdagen och avslagits. Något krav kan anses ha delvis nytt innehåll, men det nu framförda förslaget har bedömts vara av sådan art att det har ringa värde att man nu tar ställning till förslaget. Man kan med fördel invänta den nya skattereformen och därmed också fä en mer samlad bild av skatterna i framtiden.

Fru talman! Först efter en remissomgång med omfattande debatt och genomlysning kommer regeringen nästa vår att lägga fram ett förslag för riksdagen om reformerad inkomstbeskattning. Eventuell kritik mot detaljlösningar i det tänkta förslaget bör därför enligt min mening anstå, inte minst frän massmediernas sida, till dess att det finns ett förslag att la ställning till.

I tidningarna förekommer ofta tabeller där skattesänkningar för höginkomsttagare redovisas utan att man tar hänsyn till effekterna av de minskade avdragen och förändringen av kapitalbeskattningen. Sädana här höginkomsttagare utgör ingen stor andel av svenska folket, och därför tycker jag att det är ganska meningslöst att föra den debatten. Vad som är intressant är hur det nya förslaget påverkar läg- och mellaninkomsttagarna, och denna debatt får vi helt säkert återkomma till här i kammaren.

Fru talman! Jag vill med detta yrka bifall till skatteutskottets hemställan och avslag på samtliga reservationer.

112

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 98 BO LUNDGREN (m) replik:

Fru talman! Anita Johansson sade att hon i varje fall var lycklig över att Kjell-Olof Feldt var finansminister. Det är egentligen litet förvånande, för jag antar att Anita Johansson delar ledande socialdemokraters uppfattning om värt nuvarande skattesystem - det som kallas perverst och ruttet.

Jag vill erinra Anita Johansson om att Kjell-Olof Feldt under läng lid bidragit till att skapa just detta perversa och ruttna skattesystem. Det hade kanske varit bättre om vi sluppit den typen av finansminister.

Vidare säger Anita Johansson att socialdemokraterna gav besked före valet, och i vart fall kom man inte med nägra lögner. Jag har i och för sig inte talat om lögner, men det är ändå så att de riktlinjer som den socialdemokratiska partikongressen redovisade var väldigt tunna. Mycket litet sades, men det gavs några vallöften. Ett vallöfte som jag bestämt kommer ihåg att jag hörde frän flera - frän dåvarande bostadsministern och en del andra, jag tror det var finansministern och statsministern -var att 1990 års fastighetstaxering inte skulle få fullt genomslag.

Fär jag fräga Anita Johansson: Stär det löftet kvar? Kan Anita Johansson garantera att socialdemokraterna inte kommer att skärpa bostadsbeskattningen i detta avseende för småhusen mer än att man kan klara det vallöfte som säger att fastighetstaxeringen inte får slä fullt ut?

Anita Johansson menade att de förslag som vi frän moderat håll lade fram skulle kunna drabba låginkomsttagare. Men vi lade ju fram förslag som innebar att alla skulle få sänkt skatt. Jag vet inte om Anita Johansson avser att kritisera det förslag som innebar att vi ville slopa statsskatten för de flesta inkomsttagarna och ha en högsta marginalskatt på 50 %. Är det detta Anita Johansson kritiserar? Det var ju ett förslag som vi lade fram i valrörelsen. Är det inte acceptabelt? Jag skulle vilja ha svar pä just den frågan - det är den andra av mina frågor.

Jag nöjer mig, fru talman, i denna replik med dessa tvä frågor för alt Anita Johansson skall kunna svara. Det kan bli för myckel annars. Kommer socialdemokraterna att hålla vallöftet när det gäller småhusen? Och hur ligger det till: Är det sä att det ni kritiserar i vär politik är just detta löfte frän valrörelsen att man skall slopa statsskatten för de flesta inkomsttagarna och ha högst 50 % marginalskatt?

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

Anf. 99 BIRGER SCHLAUG (mp) replik:

Fru talman! Anita Johansson hade faktiskt obegränsad tid lill sitt förfogande i talarstolen och borde ha kunnat bemöda sig om att svara på nägra av de konkreta frågor hon fick. Jag skall upprepa nägra av dem.

Varför avstyrker den socialdemokratiska gruppen i skatteutskottet kravet på att ett miljömål skall införas? Inte behöver vi vänta med detta tills utredningar och genomlysningar gjorts - till nästa år och Gud vet allt vad det är. Varför kan man inte införa ett miljömål? Varför avstyrker ni detta förslag?

Varför accepterar ni en schablonbeskattning av tjänstebilar, när ni samtidigt har varit med om att ta konkreta beslut om att kväveoxiderna skall minska med 30 % fram till 1995 och att koldioxidutsläppen inte skall öka? Hur tror ni socialdemokrater i skatteutskottet att man skall kunna komma till

113

Riksdagens protokoll 1988/89:86

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

rätta med detta, om man ingenting gör konkret? Skall det liksom komma någonting uppifrån eller hur skall det ske? Ni hade ju en liten chans här.

Jag läste i tidningen där hemma - det är Katrineholms-Kuriren som vi har i Vingåker. Man skriver så här på ledarsidan i dag: "Hur skall socialdemokraterna lyckas med konststycket att försvara uppemot 30-procentiga marginalskattesänkningar våren 1989, då fyraprocentiga skattesänkningar valrörelsen 1988 innebar kraftiga orättvisor?"

Det är en borgerlig tidning som skriver detta, och jag håller med. Jag tycker att eftersom ni socialdemokrater har en vågmästarställning så skall ni utnyttja den och hamna på rätt sida - inte tillsammans med moderaterna och folkpartiet.

114

Anf. 100 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Fru talman! Jag kan inte hjälpa att jag kom att tänka på prinsessan på ärten när Anita Johansson beklagade sig över de angrepp som riktas mot socialdemokratin, beroende på det arbete som pågår för att få fram ett nytt skattesystem. Jag har faktiskt svårt att tycka synd om socialdemokratin i det avseendet, när Anita Johansson direkt, i nästa andetag, här upprepar de felaktiga påståendena och attackerar folkpartiet för att vi skulle ha haft ett dåligt förslag för låginkomsttagarna. När man analyserade förslagen visade det sig ju att just folkpartiets förslag var det bästa för låginkomsttagarna. Sluta med den typen av angrepp, så kan vi få en mera konstruktiv debatt!

Jag måste säga, Anita Johansson, att jag är besviken på arbetet i skatteutskottet. Jag hittar ingen som helst konstruktivitet längre. Det är en stor besvikelse att vi inte kan avhjälpa de enklaste orättvisorna - det rör sig ofta om mycket enkel lagstiftning.

Jag ville höra litet grand om socialdemokratins inställning till inflationsskyddet. Jag utgår från att om vi genomför en skattereform, så tycker socialdemokraterna att de skatteskalor som de nu själva är med om att introducera är bra. Då är den stora frågan: Varför skall man avvisa ett inflationsskydd och därmed se fiU att det inte finns någon som helst chans att dessa skatteskalor skall stå sig? Om man tycker att skatteskalorna är bra när man inför dem, borde man ju slå vakt om dem, men det gör man inte. Jag skall nägot belysa hur det kommer att te sig. Det är väldigt många inkomsttagare som kommer att hamna i det högsta läget för marginalskatt, alltså 50 %. Tag en person som i dag Hgger strax under brytpunkten. Han har en inkomst på 150 000 kr. och en marginalskatt på 47 %. Han kommer, när reformen genomförts, att få en sänkt marginalskatt - hans marginalskatt blir 30 %. Men om inflationen bara är blygsamma 4 % per år kommer hans inkomst att vara ca 200 000 kr. efter drygt sju år, och då har hans marginalskatt ökat till 50 %. Skulle inflationen genomsnittligt bli 6 % tar det bara fem år innan denna person är i den sitsen att han har en marginalskatt på 50 % och avdrag som är värda 30 %, mot att de i dag i alla fall är värda lika mycket som den marginalskatt han betalar.

Vad är det som gör att ni vill rasera reformen, riva ner de här skatteskalorna och förändra dem utan att det fattas några som helst beslut i riksdagen? Varför skall inflationen kunna rasera den skattereform som vi skall genomföra?

Anf. 101 GÖREL THURDIN (c) replik:

Fru talman! Jag tror inte att det finns några här i kammaren som kan slä sig för bröstet så häffigt som socialdemokraterna. Anita Johansson gav verkligen uttryck för sin belåtenhet över det mesta som gjordes från deras håll. Ändå kan man säga att klyftorna under dessa sex år av högkonjunktur de facto har vidgats i detta samhälle. Det har inte bedrivits någon fördelningspolitik. Man har inte sett om låg- och mellaninkomsttagare under dessa sex år.

Här i kammaren åberopas ständigt valmanifest och partikongresser. Visst är det bra att ni samlas och försöker bestämma er för vad ni vill. Men vi ser ju inte röken av någon handlingskraft i den riktning ni påstår er vilja arbeta i, vare sig det gäller miljö- eller skattepolitik. Det är ju vad man åstadkommer som man til syvende og sidst skall räknas för.

Anita Johansson talar om justeringar av skatteskalor och att ni har ordnat en skattereform. Nu beslöts ju skattereformen under en annan regeringstid, sä jag vet inte precis om ni kan tillgodoräkna er den till 100 %. Ni har sedan inte inflationsskyddat skatteskalorna, vilket har höjt skattetrycket hela tiden och påverkat inflationen ganska påtagligt. Ni har för 1989 sänkt skatterna med 3 %, men då har ni lämnat låginkomsttagarna utanför. Därför har centerparfiet föreslagit en skattereduktion.

Jag uppfattade inte riktigt om Anita Johansson svarade på frågan om anledningen till att man i betänkandet när det gäller 1990 års skatter hänvisar fill att man vill invänta vad utredningen kommer med innan man lägger fram något förslag och om ett sådant förslag möjligtvis kommer att innehålla delar av en kommande skattereform. Annars ser jag ingen anledning att åberopa detta.

Vi har samma åsikt när det gäller rättvisa mellan inkomster av arbete och kapital. Visst är det riktigt att se till att vi inte har ett system där småspararna fär betala skatt på i princip varenda krona de sparar och där andra, som har hög avkastning på stort kapital, egentligen fär tillbaka på sin skatt. Men det beror i sä fall på det system vi har i dag som är felaktigt och som skall rättas fill.

Jag måste också fråga varför ni vill strypa debatten hela tiden. Det är ju det ni gör. Vad är ni rädda för, när ni inte medger folk att debattera vare sig reseavdrag eller annat i massmedia eller här eller ute i samhället?

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

Anf. 102 LARS BÄCKSTRÖM (vpk) replik:

Fru talman! Till Anita Johansson vill jag säga följande. Socialdemokraternas representant hade tvä argumentationslinjer här i talarstolen. Den första var: Vi har talat om allt redan. Den andra linjen var: Vi har inte sagt någonting alls. Man kan välja någon av dessa linjer, men inte båda. Ni har sagt en del, men ni sade det mycket lågt. Sedan har ni sagl mycket och det ganska högt i utredningarna. Jag tror nog att ni kan täta en del av läckorna själva, vad gäller PM 100. Ni säger att det samlade skatteuttaget för höginkomsttagarna inte får minska. Men i er egen handling säger ni att mänga höginkomsttagare inte betalar nägon skatt. I sä fall bör del ju öka, annars har man kvar denna orimlighet som ni själva pekar pä.

Det grundläggande är att ni socialdemokrater måste ta ställning till företagsbeskattningen. Vi fick i dag i våra brevlådor material frän Industri-

115

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

förbundet, där Lodin skriver att det finns en sak som är bra med socialdemokratisk skattepolitik, och det är att man ligger nära Industriförbundets program när det gäller företagsbeskattningen. Lodin säger att det i den beryktade PM 50 framhålls att personskallereformer i flera länder har finansierats med höjd skattebelastning pä bolagen men att den svenska reformen inte har denna inriktning. Delta är elt grundläggande problem för er. T.o.m. Reagan kunde våga sig på att höja skatteuttaget för företagen. Om ni kan ge dessa direktiv, kan ni också klara fördelningspolitiken. Men om ni tror atl ni kan finansiera stora sänkningar av statsskatterna genom att höja den indirekta beskattningen, går det inte att klara fördelningspolitiken. Delta är etl grundproblem.

Del finns emellertid en liten öppning. Det är när Anita Johansson säger atl vi skall ha en omfattande remissomgång. Där är en öppning för oss alla som deltar i detta offentliga samtal. Där kan man kanske hoppas pä en förändring av sinnelaget.

Men del finns en annan sak man måsle nämna, och del är att det inte diskuteras något om kommunalskatterna. Del är del andra felslutet. Man måsle diskutera detta som en helhet och med företagsbeskattningen och försöka öka uttaget där. Ni socialdemokrater har givit företagsvärlden kraftfoder under ett decennium nu. Dä fär ni också vara beredda att mjölka kon, sä atl säga, när den har fått så myckel kraflfoder. Det finns resurser inom svenskt näringsliv som kan bidra till sänkningar av beskattningen av arbetsinkomster. Det utrymmet bör man utnyttja. Man bör göra något ål kommunalskatterna. Det gär aldrig att få någon 30-procentig skatt, som ni förespeglar, om man inte sänker kommunalskatterna.

116

Anf. 103 ANITA JOHANSSON (s) replik:

Fru talman! Jag kan lugna Bo Lundgren och alla andra eventuella villaägare att vi socialdemokrater kommer atl se till atl folk även efter omläggningen kommer att kunna bo kvar i sina villor. Det är väl vi socialdemokrater som har varit garanterna för att folk har kunnat fä etl så fint boende.

Görel Thurdin sade att för att få en stabil ekonomi är det viktigt atl tidigt ge besked om nästa ärs skatter. Jag tänker då på 1990 ärs skatteskalor. Jag skulle, Görel Thurdin, vara ganska försiktig med att prata om stabil ekonomi om jag vore centerpartist. Det är nämligen sä - det kan jag väl säga lill er allihop - att om vi inte har en god ekonomi och får ordning på våra finanser, kan vi inle genomföra några reformer över huvud tagel i detta land. Del är därför vi nu har skrivit i belänkandet när det gäller 1990 års skatteskalor att vi avvaktar inriktningen på utredningen och atl vi avvaktar också för atl se vad som händer i avtalsförhandlingarna. Jag hoppas givetvis - del har jag sagl i utskottet och det kan jag säga här i kammaren - att regeringen snarast möjligt kommer med förslag om skatterna för nästa år.

Birger Schlaug pratade om miljömål. Visst skall vi ha miljömål, och det har vi. Men det skulle vara klädsamt om miljöparfiet någon gång förslod sambandet mellan en god ekonomi och en bra miljö. Utan ell bra skattesystem och en väl fungerande ekonomi kan vi heller inte uppnå våra

miljömål. Det tyckte jag alt Bo Lundgren utvecklade på ett bra sätt i en replik till Birger Schlaug - var sä god, Bo Lundgren!

Jag är glad över alt finansministern heter Kjell-Olof Feldt när jag titlar pä vilka alternativ som finns till den socialdemokrafiska polifiken. Det är bara att läsa i betänkandet. Då kan man konstatera att alla partier har olika reservationer när det gäller inriktningen av skattepolitiken. Likadant var det för någon vecka sedan, när vi diskuterade finanspolitiken här i kammaren -fem olika reservationer från resp. partier. Man ställer sig undrande: Hur ser exempelvis en gemensam borgerlig strategi ul för framfiden? Del finns alltså, fru talman, i detta betänkande bara en enda gemensam borgerlig reservafion.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

Anf. 104 BO LUNDGREN (m) replik:

Fru talman! När socialdemokraterna är trängda brukar de tala om andra partiers eventuella problem. Nu är dessa problem inle särskilt slora, eftersom partierna i den parlamentariska demokrati med flera partisyslem som vi har redovisar sina uppfattningar. Men det gäller inte socialdemokraterna. De brukar ligga lågt före valet och efter valet tala om vad de vill göra. Socialdemokraterna kritiserar oss i vissa valrörelser för att vi vill spara in pengar i kommunerna under kommande valperiod. Men utan att säga ett ord drar socialdemokraterna in tre fyra gånger så myckel som vi ens diskuterat. Det går inte all använda den tekniken längre, den är inte trovärdig.

När Anita Johansson talar om att de borgerliga förslagen i valrörelsen var fördelningspolitiskt tveksamma, menar hon just att vi moderater föreslog att man skulle slopa den nuvarande statsskatten för de allra flesta och ha en högsta marginalskatt på 50 %. Det var ju det socialdemokraterna sade i valrörelsen. Jag hörde det mänga gånger. Vi moderater har ju haft rätt i alla år. Socialdemokraterna har ju sagl att detta är riktigt och rimligt. Och del är socialdemokraternas målsättning i inkomstskatteutredningen, om jag fär tro de fidningar som redovisar vad som händer i utredningen. Jag är glad över att Anita Johansson i detta avseende har kommit till klarhet.

Sedan finns det andra låsningar som är besvärligare för Anita Johansson. De gäller att vi även i fortsättningen skall ha elt högt skattetryck i Sverige. Det leder fill att socialdemokraterna måste skärpa bostadsbeskattningen så kraftigt atl de inte kan hålla det löfte de faktiskt gav i valrörelsen. De förslag som ligger kommer, sävitl jag förstår, Anita Johansson och andra att ställa sig bakom den 19 juni när inkomstskatteutredningen skall presenteras. Dessa förslag innebär alt människor får skattehöjningar som väsentligt översfiger vad elt fullt genomslag av fasfighetstaxeringen nästa år skulle medföra. Socialdemokraterna har naturligtvis också en känsla för att man inle så alt säga kan slå folk från hus och grund i alltför stor utsträckning. Men efter den underbara nattens uppgörelse ökade faktiskt antalet exekutiva aukfioner. Många familjer fick stora problem att hanlera sin ekonomiska situation, vilket naturligtvis är beklagUgt.

Problemet för socialdemokraterna är att de fortfarande vill ha elt system med högt skatteuttag, stora offentliga monopol och regleringar, som leder lill sämre resursutnyttjande och till att resurserna inle ger tillräcklig tillväxt. Detta problem kan lösas pä ett enkelt sätt genom att skattetrycket sänks. Dä kan man öka valfriheten för människorna. Men den politik som Anita

117

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

Johansson förespråkar leder till alt man fortsätter med en inlåsning av människorna och utlämnar dem lill politikerna och inte ger dem nägon valfrihet.

Anf. 105 BIRGER SCHLAUG (mp) replik:

Fru talman! Jag fick inte något svar på frågan varför socialdemokraterna inte vill alt man i skaltebetänkandel skriver in alt skattepolitiken skall ha etl miljömål. Varför?

Jag fick inte heller, trots att Anita Johansson fick tala sä länge hon ville, svar på frågan varför socialdemokraterna accepterar schablonbeskattning när det gäller tjänstebilar, vilket fakfiskt ökar bilismen. Birgitta Dahl och den övriga regeringen har ju sagt att man skall åtgärda detta.

När det gäller god ekonomi vill jag säga följande. Vad är ekonomi, Anita Johansson? Ekonomi betyder egentligen hushållning med jordens knappa resurser, om man skall vara riktigt noga. Men det är ju inte det som sker. Vi har elt konsumtionsmönster som är omöjligt i global skala. Jag frågade i mitt inledningsanförande om socialdemokraterna i skatteutskottet anser att vårt konsumtionsmönster går atl översätta i global skala och vad som då skulle hända.

Jag förstår att socialdemokraterna tycker att Bo Lundgrens tillväxlresone-mang var klokt och bra. Ni i den grå triangeln har ju en oinlelligent syn på BNP-tillväxt. Ni talar inte om innehållet utan om omfånget, kvantiteten och inte kvaliteten. Del tycker jag är dåligt.

Till och med vår kommunikationsminister har i en miljödebatt sagl alt del är klart att bilismen ökar på västkusten eftersom vi har ekonomisk tillväxt. Det finns alltså en avigsida pä den ekonomiska tillväxten som vi mäste ta pä allvar. Jag har citerat en finansminister som anses vara så duktig av vissa just när det gäller hans syn pä tillväxten - om västkusten dör spelar ingen roll bara det blir ekonomisk tillväxt, del är det väsentliga. Sedan kan vi bada vid Medelhavet. Jag vill alliså ha svar på de två konkreta frågor som jag ställde. Varför vill socialdemokraterna inle ha della miljömål med i skattebelänkan-det, och varför accepterar socialdemokraterna en schablonbeskattning av tjänslebilar när del leder till ökade koldioxidutsläpp och ökade kväveoxidutsläpp?

Anf. 106 GÖREL THURDIN (c) replik:

Fru talman! Jag skall göra Birger Schlaug glad genom alt ocksä jag la upp god miljö och god ekonomi. Om vi i fortsättningen inle har en god miljö får vi inle heller nägon bra ekonomi, det är alldeles klart. Men ä andra sidan kan man säga atl när man har förstört ganska myckel kanske man behöver pengar för att köpa viss teknik eller utveckla sädan för alt klara av att la hand om det som har förstörts tidigare. Men miljön måsle vara basen för den goda ekonomin.

Anita Johansson kunde inte begripa alt jag som centerparfisl vågade tala om stabil ekonomi. Hade vi haft en bättre opposition under den borgerliga regeringstiden, kanske det hade varit möjligt atl äsladkomma bättre ting. Men vi kunde inle ändra på det som socialdemokraterna hade skapat före den borgerliga regeringsperioden. Socialdemokraterna hade ju före 1976

fattat en mängd beslut, som påverkade regeringssituationen under följande sex år. Jag tycker atl det är ganska skamligt att jämföra de sex åren med borgerlig regering och de sex följande åren med socialdemokratisk regering. Förutsättningarna var ju helt olika.

Jag efterlyser en gemensam socialistisk strategi, men den finns inle i denna kammare. Om regeringen drar in pengar från kommunerna sä gör den det med hjälp av moderaterna. Regeringen lägger fram skatteförslag, som liknar de förslag som folkpartiet har lagt fram och lutar sig alltså mot folkparfiet. Sedan tar regeringen hjälp av vpk när den vill införa t.ex. valpskatt. Regeringen lutar sig t.o.m. emellanåt mot centerpartiet, när den tycker att den saknar fördelningspolifisk profil. Jag har inle sett någon konsekvent socialdemokratisk profil i denna riksdag, eftersom socialdemokraterna är i minoritet.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

Anf. 107 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Fru talman! Jag skulle helst inle vilja ta upp den självförhävelse som jag tycker att Anita Johansson visar å Kjell-Olof Feldts vägnar. Jag tycker ändå att det är litet grand på sin plats med någon blygsamhet. Sverige är i jämförelse med OECD:s 24 medlemsländer enligt prognoserna för innevarande år på väg att hamna på 21 plats då det gäller fillväxten. Endast tre länder beräknas få en lägre tillväxt än Sverige. För 1990 visar prognosen att Sverige kommer att inta jumboplatsen då det gäller tillväxten. Litet försiktighet borde därför vara på sin plats.

Jag vill föra en konstruktiv debatt. Jag har tagit upp följande i två inlägg men inte fått något svar. Anita Johansson sitter ju själv i inkomstskatteutredningen. Jag antar att ni där gör ert bästa för att få fram skatteskalor som är så bra som möjligt. En utgångpunkt är att nio av tio inkomsttagare skall ha högst 30 % marginalskatt när inkomstskatteutredningen är färdig med sitt arbete. Vad är det då för vits med att inte göra systemet komplett med etl inflationsskydd? Redan vid mycket rimliga antaganden kommer bara tre fjärdedelar av inkomsttagarna inom ungefär fem år att ha 30 % marginalskatt om inflationen fär härja. Om man börjar med nio av tio, vad är det dä för vits med atl bara åtta av tio inkomsttagare efter några år skall ha 30 % marginalskatt? Och varför skall inflafionen fä försämra systemet, det system som alla nu bryr sin hjärna med för att del skall bli så bra som möjligt? Den frågan tycker jag att Anita Johansson borde svara pä.

Anf. 108 ANITA JOHANSSON (s) replik:

Fru talman! Jag vill fill Bo Lundgren säga att det som vi gick ut med i vårt valmanifest var rättvisare beskattning mellan kapital och arbete. Nu säger Bo Lundgren att moderaterna också hade sagt det och att de ville ha 50-procentiga marginalskatter. Men det är ju en väsentlig skillnad, Bo Lundgren, mellan moderat och socialdemokrafisk skattepolitik. Ni moderater vill ju inte vara med om att skärpa kapitalbeskattningen. Ni vill inle vara med om avdragsbegränsningar, osv. Då vill jag påstå alt vår skattepolitik är mera fördelningspolitiskt riktig. Jag tänkte på vilket ramaskri det blev när vi genomförde den s.k. engångsskatten och beskattningen av pensionerna. Det visade sig faktiskt att marknaden aldrig hade kunnat få någon bättre

119

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

draghjälp än just det. Det var undergången, lät del dä i debatten. Jag undrar, fru talman, om inte Bo Lundgren är litet avundsjuk på oss socialdemokrater som med kraft har tagit tag i skatterna och skattedebatten. Det är ändå vi som leder debatten just nu. Vad alla diskuterar är vad socialdemokraterna gör. Del är glädjande. Man skulle naturligtvis kunna önska att det någon gång stod någonting i tidningarna om vad de borgerliga gör, men sådant är del svårt all hitta.

God ekonomi, Görel Thurdin och Birger Schlaug, ger en god miljö. Jag kan inte se annal än alt de hänger samman. Visst finns del myckel som skulle kunna vara bättre, Görel Thurdin. Men med den politik som vi bedrivit sedan vi kom tillbaka i regeringsställning har vi ändå lyckats, och del skäms jag inte för, alt rätta till ekonomin. Nu har vi kommit dithän att vi kan börja tala om reformer och skattereformer för framtiden. För mig känns det väldigt bra.

Vi är inte färdiga än i skalteutredningen. 1 juni skall vi i utredningen presentera värt förslag. Då är det bestämt hur vi som sitter i utredningen ser på frågan. Sedan återstår, som jag sade tidigare, en lång remissomgång, där många skall lycka lill, innan vi kanske om drygt ett år får ett förslag lill riksdagen. Sedan kan vi diskutera skatterna inför framtiden.

Förste vice talmannen anmälde att Bo Lundgren, Birger Schlaug och Görel Thurdin anhållit att till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

120

Anf. 109 MAGGI MIKAELSSON (vpk):

Fru talman! Jag måste säga att det vore myckel frestande att kommentera det som har sagts i kammaren, men luften häller snarl på atl gä ur dem som suttit och lyssnat, för debatten har ju pågått ganska länge. Så jag skall avslå från det den här gången. Jag vill i stället börja med etl fiUrättaläggande genom atl yrka bifall lill etl särskilt yrkande angående mom. 26, som är utdelat lill kammarens ledamöter. Av misslag, eller kanske på grund av bristande rutin, har jag missat atl i utskottet reservera mig till förmän för vårt yrkande om underhåll till icke hemmavarande barn. Jag vill rätta till det på det här viset. Yrkandet lyder sålunda:

all riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Sk340,1988/89:Sk342 yrkande 1, 1988/89:Sk383 och 1988/89:Sk444 yrkande 16 hos regeringen begär förslag om höjd beloppsgräns för rätt till avdrag för underhållsbidrag till 6 000 kr. per barn och om omvandling av della till en skattereduktion om max. 3 000 kr. i enlighet med vad som förordats i min motion 1988/89:Sk444.

Jag tänker fortsätta där Lars Bäckström slutade för en och en halv timme sedan och ta upp mom. 6 i hemställan, som handlar om mervärdeskatten på livsmedel. En hel del har redan sagts om denna, och del är ju allmänt känl alt vi har världens högsta matskatt i Sverige, liksom att det finns en stark opinion mol denna.

Vpk har i mänga är motionerat om ett avskaffande av matmomsen, och atl döma av debatten hittills fär vi hålla på ännu nägra är. Utskottsmajorileten har avstyrkt våra yrkanden och hänvisar i texten bl.a. lill tidigare års behandling av vpk-molioner med-samma innehåll. Det intressanla är att man i den ulskotlsskrivning som här refereras och som för resten är frän riksmötet

1983/84, säger alt "elt syslem med olika mervärdeskatt skulle skapa betydande administrativa problem och kostnadsökningar inom såväl statsförvaltningen som näringslivet, försvåra skattekontrollen och öppna nya möjligheter till skattefusk".

Sedan riksmötet 1983/84 har det allt blåst en hel del olika vindar. Numera är man inom regeringen inte alls lika säker pä atl del skulle bli vare sig stora administrativa problem eller öppna möjligheterna till skallefusk - tvärtom. Det blåser EG-vindar över Sverige, och då går det bra att tänka om, t.o.m. när det gäller momsen och åtminstone när det gäller utredandet. 1 tilläggsdirektiv till KIS, kommittén för indirekta skatter, fick utredningen sä sent som i juni förra året i uppdrag att pröva bl.a. om en lägre mervärdeskatt pä viss konsumtion skulle ha positiva fördelningseffekter mellan olika hushåll. Detta gjordes mol bakgrund av frågans behandling i EG. Måhända kan man ocksä se del som en eftergift åt den starka opinionen. Den politiska viljan alt ta bort malmomsen är nog dess värre inte förändrad.

En av de grupper som direkt skulle gynnas om matmomsen togs bort är de lågavlönade barnfamiljerna. De måste ju lägga en förhållandevis större del av sina inkomster på mat. Folkpartisterna anser visserligen att kravet på slopande av matmoms är hopplöst förlegat. De hänvisar lill alt utredning pä utredning har bestyrkt detta. Visst finns det utredningar som visar alt barnfamiljerna skulle göra måtfiiga vinsterom man slopade matmomsen och betalade delta med breddad eller höjd moms pä andra varor, dvs. inom mervärdeskattesystemel. Det är här skillnaderna mellan vpk, centern och miljöpartiet finns. Vi i vpk menar atl del är ett oeftergivligi krav alt en reform av det här slaget skall finansieras utanför mervärdeskattesyslemet. Med della följer ocksä atl vi inle kan stödja miljöparfiets reservation i dag. Uppenbart är i alla fall alt en slopad malmoms är etl krav, som stöds av en väldigt stor majoritet av det svenska folket. Bo Lundgren sade i sitt inledningsanförande alt mälet är sänkl skatt för alla. Varför inte, Bo Lundgren, sänka skatten pä mat då?

När det gäller förmånen av fri bil, som tas upp i mom. 13 i utskottets hemtällan, vill jag deklarera att vi kommer att stödja utskottets hemställan. Vi stödjer delvis den skrivning som finns i miljöpartiets reservation, och vi är överens om nödvändigheten av att hejda utsläppen av kväve- och koldioxid genom bl.a. att minska bilismen. Men vi anser inte all reservationens förslag fär en sådan effekt.

Vi har vidare avgivit ett särskilt yttrande angående tidsvinst för atl lämna och hämta barn pä daghem och resor till och från arbetet. Det har aviserats i den kommande skatteomläggningen, även om det till viss del dementeras av socialdemokraterna, att man inle skall få göra några reseavdrag för de första fem milen enkel väg. Vi kan naturligtvis inte gå med pä sädana försämringar och menar i likhet med centern att reseavdraget tvärtom mäste förbättras.

Fru talman! Så vill jag säga nägot om reservationerna 29 och 30, som handlar om skattereduktion för fackföreningsavgifl och extra avdrag pä grund av sjukdom. Hösten 1982 beslutade vpk och socialdemokraterna, mot de borgerliga partiernas vilja, att införa en rätt till skattereduktion för fackföreningsavgifier. Underlaget maximerades till 1 200 kr., och reduktionen som utgjorde 40 % av underlaget blev alltså högst 480 kr. Sedan beslutet

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

121

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning,

fattades har priserna höjts och värdet av skattereduktionen urholkals. Vi anser nu att det är dags att avskaffa maximeringen och att fackföreningskostnaderna skall ses som en kostnad för inkomstens förvärvande.

Förslaget om att vid laxeringen avskaffa avdrag för sjukdomskostnader innebär att oUka sjukdoms- och handikappgruppers behov ställs emot varandra, och det tycker vi är stötande. En grupp som skulle drabbas om del här avdraget avskaffades är pensionärerna. Riksdagen har ju fidigare i år avskaffat det fria sjukhusåret, vilket har medfört ökade kostnader för pensionärerna. Vpk var och är fortfarande motståndare lill den försämringen. Vi tycker atl det är extra angeläget att villkoren inte ytterligare försämras. Även om högkostnadsskyddet reformeras, finns det enligt oss inte skäl att slopa möjligheten fill avdrag för sjukdomskostnader i taxeringen.

Slutligen vill jag yrka bifall fill reservationerna 29 och 30 och i övrigt fill samtliga av vpk lämnade reservationer.

122

Anf. 110 CARL FRICK (mp):

Fru talman! Det har varit en intensiv och ganska spännande skattepolitisk debatt. Av någon anledning har matmomsen kommit att spela en stor roll. Det verkar som om den har blivit nägot av en symbolfråga, och det är också så för miljöpartiet.

Svensk livsmedelspolitik har under en lång rad av år varit sådan att den har lett tUl att vi ur många synpunkter har fäll sämre mat. Orsakerna lill delta är flera. En dominerande orsak har varit den strävan fill koncentration och specialisering som har präglat poHtiken. Detta har lett till en stor användning av jordbruksgifter och konstgödsel. Giflrester finns i vär mat, och vi vet i dag mycket litet om de långsiktiga verkningarna pä hälsan av detta.

Våra husdjur hålls många gånger på sätt som upprör landets konsumenter. De värsta avarterna skall förhoppningsvis kunna elimineras sä småningom med hjälp av den nya djurskyddslagen. Del gäller bara att nu snabbt få fram bra tillämpningsföreskrifter helt i lagens anda - om inte EG-anpassningen gör det omöjligt.

Under en historiskt kort tid har vi av föregivna ekonomiska effekliviiels-och lillväxtskäl utsatts för ett storskaligt samhällsexperiment, med en omfattande miljöförstöring i släptåget. De starkt negafiva konsekvenserna av giftspridningen kan konstateras för miljön, djur- och växtlivet samt odlingslandskapet och dessutom i form av övergödning av vattendrag, algblomning och fiskdöd.

Del finns i dag elt mycket starkt och stigande intresse för livsmedel som är producerade utan jordbruksgifter och konstgödsel och som kommer från djur som har hållits på ett etiskt acceptabelt sätt - när man nu vet vad aUt annat kan ställa tillmod. Vårt land har blivit utomordentligt sårbart under de senaste 40 åren. Även detta är ett resultat av en medveten politik, som de flesta av de gamla partierna i riksdagen har ställt sig bakom. Sårbarheten visar sig dels som ett mycket starkt utlandsberoende som äventyrar försörjning med baslivsmedel under avspärrningar och krig, dels som distributions-problem under kriser beroende på den fidigare nämnda koncentrationen och specialiseringen.

Livsmedelspriserna har under de senaste åren stigit myckel kraftigt och i

genomsnitt snabbare än komsumentprisindexet. Detta gör alt barnfamiljer många gånger tycker att det finns en dålig praktisk överensstämmelse mellan publicerade siffror för konsumentprisindex och de faktiskt upplevda prisökningarna. Detta är en av grunderna till de protester som bl.a. har kommit fill uttryck genom "Dalauppropet".

Det är miljöparfiet de grönas bestämda uppfattning att vi i Sverige måste utveckla ett robust och uthålligt jordbruk, som kan försörja oss väl med bra basmal lill rimliga kostnader för konsumenterna och barnfamiljerna såväl i fred som i kristider.

I Sverige har vi den märkliga situafionen all vi har världens högsta malskatt - momsen, som är 23,46 %. Miljöparfiet de gröna vill slopa moms på svensk basmat och kompensera bortfallet av skattemedel med en generell höjning av den allmänna momsen med drygt 2 %.

Den basmal som miljöpartiet för närvarande vill stödja är mjölk, syrade mjölkprodukter etc. samt kött av nöt, får, lamm och get liksom fisk landad av svenska fartyg - även om Kjell Johansson tycker att del är vansinnigt. Del måste gå precis lika bra att skilja fisk från olika länder som alt skilja äpplen och päron från olika länder- även om Kjell Johansson har varit med om atl se till atl vi kan importera praktiskt taget hur dåliga äpplen och päron som helst. Vi skall inte ta hänsyn fill hur de har behandlats.

Vidare skall säd och sädesprodukter som gryn, mjöl, flingor och matbröd stödjas liksom potatis, rotfrukter, grönsaker, frukt, bär, svamp, konserver och honung.

Till basmat som miljöpartiet de gröna inte vill stödja räknas ägg, griskött, broiler, socker, margarin och smör- och margarinblandningar. Undantagen för griskött, ägg och broiler motiveras av atl dessa produkter till övervägande delen las fram på ett etiskt oacceptabelt säll. Miljöparfiet de gröna vill dessutom medvetet gynna jordbruk med nötkreatur framför de med svinuppfödning. Nötkreatur passar väl in i de odHngssystem som partiet vill alt det svenska jordbruket i stor utsträckning skall anpassas till. Pä så sätt minskas kväveläckage, övergödning och död av våra hav.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

Anf. 111 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Jag ber att få erinra Carl Frick om att vi behandlar skatter. Del är angelägel alt vi så långt möjligt koncentrerar oss på del ämnet.

Anf. 112 CARL FRICK (mp):

Fru talman! Jag lovar att jag är strax klar. Men denna fråga är en viktig principsak.

Anledningen till att vi vill ge dessa matvaror stöd är att den slopade momsen på basmalen gynnar uppbyggandet av elt ekologiskt rimligt svenskt jordbruk. Det gynnar uppbyggandet av ett resurssnålt och uthålligt svenskt jordbruk som kan klara folkets försörjning under krig och kriser. Det gynnar de familjer som genom konsekventa val kan sänka sina totala malkostnader. Det gynnar pä sikt folkhälsan, eftersom vi kommer alt få basmat med mindre inblandning av gifter än i dag och med produktionssätt som inte skadar människor och natur. Det gynnar miljön totalt med minskad kvävebelastning. Det blir billigare för samhället, och de totala skadorna minskar.

123

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

Det hävdas ofta i debatten att ett slopande av niatmomsen pä den svenska basmalen inle skulle gynna barnfamiljer med låga inkomster. Det är faktiskt inte sant. Man vill då tona ner betydelsen av de dynamiska effekterna, som är så populära i poHtiska sammanhang. 1 detta enkla fall vill man faktiskt bortse från dem. Miljöpartiet har den bestämda uppfattningen att en kostnadsförändring av detta slag kommer atl ha myckel stor betydelse för konsumtionen. De kostnadsmedvetna konsumenterna kommer att se fill att de väljer rätl. Över huvud laget använder man de dynamiska effekterna som finanspolitikens gubben i lådan. De passar praktiskt laget till allting och, de skall klara vilka samhällssektorer som helst. Men det tror inte miljöpartiet på.

Vi måsle alltså slopa momsen pä svensk basmal. Man skall slopa momsen på svensk basmal så atl det går att få i gäng processen för en bättre miljö och bättre hälsa och totalt lägre samhällskostnader. Utskottels avslag innebär alt majoriteten inte vill angripa de verkliga problemen i samhället. Det är ett svek mot framtiden, våra barn och deras barn. När skall vägmästarpartiet socialdemokraterna la sitt grundläggande ansvar för miljö och framtid och samtidigt göra nägol riktigt vettigt i fördelningspolitiken? Som vågmästare har ni chansen. Slopa moms på svensk basmat. Det är elt steg mot etl bättre samhälle. När får vi se atl ni tar den chansen?

I maj för knappt ett år sedan fattades viktiga beslut i riksdagen pä miljöområdet. Det borde rimligen ha lett till en störtskur av propositioner som skulle ha verkat för all vi skulle fä skatteförslag som skulle vara gynnsamma för miljön. Vi har inle sett lill något förslag. Ni har i utskottet punkt för punkt avstyrkt alla olika förslag som leder i den riktningen. Del är utomordentligt dåligt. Det vittnar om vilken betydelse svensk socialdemokrati tillmäter på miljöfrågorna.

Jag yrkar bifall till miljöpartiets reservationer under denna punkt pä dagordningen.

Tack för ordet!

124

Anf. 113 BENGT-OLA RYTTAR (s):

Fru talman! Det är litet märkligt atl under flera limmars skatledebatt är det först nu vid avmattningsfasen som skattereduktion för fackföreningsavgiften över huvud tagel nämns. Det är litet märkligt eftersom del är många miljoner svenskar som berörs av delta.

Vpk har en reservation där man föreslår all kronlalstakel skall tas bort. 1 motionerna Sk307 och Sk386 föreslås alt även procentsatsen skall las bort och att hela fackföreningsavgiften skall ligga fill grund för skallereduktionen. Principen om likhet inför lagen säger också atl det borde vara så för fackföreningsmedlemmarna, eftersom arbetsgivarorganisationerna har full avdragsräll för sina organisalionskoslnader.

Fru talman! I utskottets motivering för avslag på dessa motioner hänvisar man till skatleulredarna och deras arbete. Nu hoppas jag verkligen att våra skatleutredare är sä kloka all de inser att del är åtskilligt myckel lättare all motivera och förankra en framtida skattereform som är sä brutal som den som nu är på tapeten, om detta med reduktionen för fackföreningsavgiften blir utformad som del är föreslaget i dessa tvä motioner.

Anf. 114 KRISTER SKÅNBERG (mp):

Fru talman! Jag vill inleda mitt korta anförande med ett citat. Jag skall så småningom tala om vem jag citerar.

"Och kan vi hur länge som helst skjuta frågan om del moderna tillväxlsamhällets vara eller icke vara ifrån oss? Varför vågar inte politikerna (utom möjligen miljöpartisterna) ifrågasätta människornas livsstil, nämligen ytterst den som förtär våra resurser och äventyrar vär miljö? Hur länge ska vi blunda för atl de ekologiska problemen i själva verket kräver omedelbara, antagligen smärtsamma, åtgärder och inskränkningar i livssätt och produktionsmönster om vi skall kunna se våra barn i ögonen och ta ansvar för vär jord?"

Jag citerade en känd svensk manlig chefredaktör. De flesta chefredaktörer är ju män. Han är i färd med att byta jobb. Del är en trendig och god skribent som arbetar pä Östgölakorrespondenten. Snarl kommer moderater i hela Sverige all lätt kunna läsa Mr Trend, Bertil Torekull, när han skriver i Svenska Dagbladet. Jag hoppas pä fortsalt insiktsfullt skrivande för Bertil Torekulls del och på nya och tilltagande insikter för Svenska Dagbladets läsares del.

Det är någonting som jag vill tillfoga debatten om trafik och skatter. Skatterna på dieselolja och kilometerskatten mäste ju höjas för att dämpa lastbilslrafiken. Samtidigt behöver tydligen riksdagens ledamöter påminna bäde kommunikationsministern och SJ-chefen om järnvägens ansvar att -medan vi väntar på att en effektivare regionalpolitik skall bidra till atl minska transporterna över huvud taget - ta hand om mer och mer av de långväga transporterna i stället för mindre och mindre.

Till Bo Lundgren vill jag säga att han möjligtvis inle vel vad som har hänt med salarna. Det har nämligen visat sig atl sälkropparna som flöt i land är sä fulla av gift atl hälsovårdsmyndigheterna i Tyskland har förbjudit att de bränns, efiersom del skulle medföra för slora giftulsläpp.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

Anf. 115 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Fär jag erinra ocksä Krister Skånberg om alt det är skatteutskottets betänkande 20 som vi behandlar, och att del rimligtvis bör vara skattefrågor som tas upp.

Anf. 116 KRISTER SKÅNBERG (mp):

Fru talman! Det hindrade dock inle Bo Lundgren från alt tala om salarna. Därför tänkte jag att jag kanske kunde ge svar pä tal.

Det har talals myckel om tillväxt här, och jag förmodar all detta hör till skattedebatten. Man fär intrycket av atf tillväxten är absolut nödvändig för alt komma fill rätta med miljöproblemen. Bo Lundgren ställde en fråga till miljöpartiet: Var skall vi dra gränsen för tillväxten? Svaret kunde faktiskt många politiker ge i sina valtal i höstas. Inle mer än vad naturen täl, sade man dä, även om man har glömt bort det nu. Jag anser alt del hör lill skaffedebatfen när falare efter talare talar om för oss att för miljöns skull mäste vi ha en ökad tillväxt.

Avslutningsvis vill jag hjälpa Birger Schlaug med ett problem som han har. Han har nämligen infe fått något svar frän Anita Johansson på frågan om

125

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

varför inte miljömålet har tagits med i dagens skattepolifik. Jag måste säga atl Birger Schlaug har varit ouppmärksam. Anita Johansson har svarat. Hon sade att det inte fanns något väsentligt i motioner och reservationer.

Fru talman! Det är bara i ord och före val som socialdemokraterna tar hänsyn till vad naturen tål - inte i politisk handling.

Överläggningen var härmed avslutad.

Anf. 117 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Tiden medger dess värre inte alt vi lar voteringen nu. Det innebär att vi inleder förhandlingarna kl. 19.00 med votering. För att det inte skall uppstå några missförstånd vore jag tacksam om det går alt sprida detta besked till så många som möjligt.

10 § Kammaren beslöt kl. 17.54 alt ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll.

11 § Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00 under ledning av tredje vice talmannen.

12 § Inkomstbeskattning, m.m.

(forts, skatteutskottets betänkande 20)

Kammaren övergick till atl fatta beslut i ärendet.

Mom. 1 (allmänna riktlinjer för skattepolitiken)

Först biträddes reservation 5 av Birger Schlaug med 21 röster mot 19 för reservation 4 av Maggi Mikaelsson. 273 ledamöter avstod från alt rösta.

Härefter biträddes reservation 3 av Görel Thurdin och Rolf Kenneryd med 34 röster mot 22 för reservation 5 av Birger Schlaug. 256 ledamöter avstod från atl rösta.

Därpå biträddes reservation 2 av Kjell Johansson och Britta Bjelle med 37 röster mot 36 för reservation 3 av Görel Thurdin och Rolf Kenneryd. 241 ledamöter avstod från atf rösta.

Härefter biträddes reservation 1 av Bo Lundgren m.fl. med 58 röster mot 38 för reservation 2 av Kjell Johansson och Britta Bjelle. 217 ledamöter avstod från att rösta.

Slutligen bifölls utskottets hemställan med 143 röster mot 60 för reservation 1 av Bo Lundgren m.fl. 111 ledamöter avstod från att rösta.

126

Mom. 2 (skattetrycket)

Först biträddes reservation 7 av Kjell Johansson och Britta Bjelle med 37 röster mot 36 för reservation 8 av Görel Thurdin och Rolf Kenneryd. 239 ledamöter avstod från atf rösta.

Härefter biträddes reservation 6 av Bo Lundgren m.fl. - som ställdes mot

reservation 7 av Kjell Johansson och Britta Bjelle - genom uppresning.

Slutligen bifölls utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 6 av Bo Lundgren m.fl. - genom uppresning.

Mom. 3 (skatten för 1990 års inkomster)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 9 av Bo Lundgren m.fl., dels reservation 10 av Görel Thurdin och Rolf Kenneryd, dels reservation 11 av Birger Schlaug - bifölls med acklamation.

Mom. 4 (barnavdrag)

Utskottels hemställan - som ställdes mol reservation 12 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (mervärdeskatt på livsmedel)

Först biträddes reservation 13 av Maggi Mikaelsson med 23 röster mot 20 för reservation 14 av Birger Schlaug. 269 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 270 röster mot 19 för reservation 13 av Maggi Mikaelsson. 24 ledamöter avstod från alt rösta.

Mom. 7 (sambeskatining av förmögenhet i allmänhet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 15 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 8 (sambeskattning av fosterföräldrars och fosterbarns förmögenhet) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 16 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 9 (barnpension)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 17 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 10 (existensminimum)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 18 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 12 (värdering av bilförsäljares förmån av fri bil)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 19 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

Mom. 13 (förmån av fri bil i övrigt)

Först biträddes reservation 20 av Bo Lundgren m.fl. med 60 röster mot 20 för reservation 21 av Birger Schlaug. 233 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 20 av Bo Lundgren m.fl. - genom uppresning.

Mom. 17 (pensionsförsäkringar)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 22 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

127

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Inkomstbeskattning, m.m.

Mom. 18 (fackliga stipendier)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 23 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 19 (vinstdelning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 24 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 20 (schablonavdraget i tjänst)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 25 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 21 (tidsvinst vid resa för att lämna och hämta barn på daghem)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 26 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 22 (resor fill och från arbetet i övrigt)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 27 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 23 (dubbel bosättning)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 28 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 24 (skallereduktion för fackföreningsavgifl)

Utskottets hemställan bifölls med 292 röster mot 20 för reservation 29 av Maggi Mikaelsson.

Mom. 25 (extra avdrag pä grund av sjukdom)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 30 av Maggi Mikaelsson - bifölls med acklamation.

Mom. 26 (underhäll till icke hemmavarande barn)

Utskottels hemställan - som ställdes mol dels reservation 31 av Bo Lundgren m.fl., dels del av Maggi Mikaelsson under överiäggningen framställda yrkandet - bifölls med acklamation.

Mom. 27 (avdrag för gåvor som SIDA förmedlar till tredje världen)

Utskottels hemställan bifölls med 286 röster mot 21 för reservafion 32 av Birger Schlaug. 3 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 28 (avdrag för gåvor till ideellt humanitärt arbete)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 33 av Kjell Johansson och Britta Bjelle - bifölls med acklamation.

128

Mom. 30 (kulturarbetarnas rätt till avdrag för utvecklingskostnader)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 34 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 31 (etl särskilt inkomstslag för kulturverksamhet)

Utskottets hemställan bifölls med 254 röster mot 60 för reservation 35 av Kjell Johansson m.fl.

Mom. 34 (nyetableringskonton)

Utskottets hemställan bifölls med 199 röster mot 113 för reservafion 36 av Bo Lundgren m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Begränsad avdragsrätt för vissa reaförluster, m.m.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

13 § Föredrogs skatteutskottets belänkande

1988/89:SkU28 Begränsad avdragsrätf för vissa reaförluster, m.m. 1988/89:71).

(prop.

Begränsad avdragsrätt för vissa reaförluster, m.m.

Anf. 118 BO LUNDGREN (m):

Herr falman! Efter den debatt vi nu har haft om inkomstskaft, salar, torskar och mycket annat, skall vi gå över fill att diskutera etl förslag om begränsad avdragsrätt för vissa reaförluster, m.m.

Ursprunget till detta förslag är att finansminister Feldt, som Anita Johansson tidigare karakteriserade som önskedrömmen om en finansminister, fann sig föranlåten att på själva nyårsafton lägga fram förslag med retroaktiv verkan när det gällde skatterna för 1989. Det ena förslaget kommer senare att behandlas i kammaren och gäller en särskilt kraftig vinstskatt pä företagsvinster. Det som nu behandlas är eff förslag om begränsad avdragsrätf för reaförluster pä aktier och andra, motsvarande värdepapper.

Det förslag som har lagts fram har föranletts av problem som i realiteten har sitt ursprung i de förändringar och skärpningar av realisationsvinstbeskattningen som genomfördes av socialdemokratiska regeringar i slulel av 1960-talet och början av 1970-talet. De problem som uppstod hade i och för sig kunnat förutses.

De effekter som uppkommer genom det förslag som har lagts fram i den proposition som behandlas i föreliggande betänkande är orimliga. De innebär att personer som har en sammanlagd realisationsförlust genom transaktioner under året faktiskt kan få betala en netloskatl pä denna förlust. Del är etl orimligt förslag och en orimlig effekt. Det utredningsarbete som pågår tyder på att detta skall kunna fortsätta. Socialdemokraterna vill uppenbarligen instifutionalisera den modellen, där man även i fortsättningen skall betala skatt på förluster i än större utsträckning.

Förslaget innebär dessutom en kraftig asymmetri. Tanken är nämligen att man, lill skillnad frän tidigare, inte längre skall fä dra av realisationsförluster fullt ut pä kortvarigt innehav av aktier och motsvarande värdepapper, oavsett om detta sker mot korta eller länga vinster. Del ger de effekter som

9 Riksdagens protokoU 1988/89:86

129

Prot. 1988/89:86 jag tidigare redovisade. Denna asymmetri som uppkommer motverkar ocksä
22 mars 1989 risktagande, som sparande i riskvilligt kapital, vilket behövs inle minst för

Begränsad avdragsrätt för vissa reaförluster, m.m.

uppbyggnaden av mindre företag.

De problem som har uppstått fill följd av den skärpning som genomfördes av socialdemokraterna, som jag tidigare nämnde, kan lösas på ett sätt med bibehållen symmetri och utan missgynnande av risktagande. Del sätt på vilket detta kan göras redovisas i reservation nr 1 av moderata samHngsparfiet, folkpartiet och centerpartiet. Det innebär en ren symmetri, där såväl vinster som förluster får tas upp resp. dras av till 40 % oavsett innehavstid. Jag yrkar självfallet bifall till reservationen 1.

Om del nu skulle vara så, trots de övervägande starka skäl som talar för reservationen, denna ändå inte skulle bifallas av kammarens majoritet, finns det anledning atl göra justeringar i propositionen. Del bör göras en sädan justering atl symmetri delvis uppnås, sä till vida att det är bara under förutsättning av alt en realisationsvinst på korttidsinnehavda aktier görs mol långlidsvinster som begränsningen skall vara 40 %. Annars skall nuvarande regler gälla.

Detta återfinns i reservafion nr 4, som jag i andra hand yrkar bifall till, dvs. om reservation nr 1 skulle falla.

Oavsett resultatet, finns det anledning alt yrka bifall också lill reservafion nr 5, där vi tar upp övergångsreglerna och den retroaktiva verkan som förslaget frän finansministern de facto har. Även om förslaget - meddelande om detta lämnades till riksdagen på nyårsafton - står i överensstämmelse med de bestämmelser som för närvarande gäller enligt retroaktiv skattelagstiftning får del sannolikt oavsedda effekter. För den som har lämnat in en aktie enligt elt erbjudande före årsskiftet och därmed har fränhänt sig aktien i fräga kan det bli sä att den försäljning det rör sig om anses ha skett efter årsskiftet och han därmed drabbas av de nya reglerna. För att detta skall kunna undvikas bör övergångsreglerna ändras enligt förslaget i reservationen 5.

1 betänkandet finns ytterligare en del resonemang som gäller spridning av aktieägande, skatteregler generellt och skatteregler för konvertibler. Herr talman! Jag tänker inte gå in i detalj på reservationerna i dessa frågor, med tanke på den sena limmen och för att underlätta behandlingen, utan jag nöjer mig med att yrka bifall till de reservationer som moderata samlingspartiet har medverkat till.

Anf. 119 BRITTA BJELLE (fp):

Herr talman! I det ärende vi nu skall behandla inträffade etl par händelser under utskottsbehandlingen som förtjänar alt beröras innan jag gär in pä själva skattefrågan.

Den första händelsen var atl en del av oppositionspartierna önskade skicka
den aktuella propositionen lill lagrådet för yttrande. Det som då hände var
atl socialdemokraterna motsatte sig detta, och först efler votering kunde
utskottet fatta beslut om en lagrådsremiss. Till saken hör alt Sveriges
aktiesparares riksförbund i skrivelse tiU utskottet pekade på att det behövdes
övergångsregler, eftersom de menade alt lagstiftningen fick retroaktiv
130 verkan för den som vid ikraftträdandet hade orealiserade aktieförluster.

Vidare menade de att förslaget är ett hot mol principen om likformig och rättvis beskattning.

Vi i folkpartiet tyckte att det läg en del i deras argument och hade dessutom själva motionerat i ärendet. Vi ansåg därför att del var naturligt att låta lagrådet svara pä dessa frågor. Jag kan inte förstå varför socialdemokraterna ville motsätta sig att lagrådet skulle höras. Att höra lagrådet är etl sätt att vinna säkerhet i atl den lagstiftning vi beslutar om blir korrekt. Att motsätta sig alt lagrådet hörs är dessutom ett ogeneröst sätt att arbeta på i utskottet, speciellt som en lagrådsremiss i delta fall tidsmässigt inte hade nägon betydelse.

Den andra frågan som jag vill beröra är lagrådets yttrande över propositionen. Skälet fill att lagrådet skulle höras var att förslaget aldrig remissbehandlades. I de flesta motionerna och i en skrivelse framkom synpunkter som pekade på att den aktuella lagstiftningen kunde vara retroaktiv eller på annat sätt olikformig och därför orättvis. Vad som då hände var alt lagrådet lämnade ett yttrande pä fem ord: "Lagrådet lämnar förslaget ulan erinran."

Med detta yttrande menar jag alt lagrådet pä ett förvånansvärt sätt har nonchalerat riksdagen och samtidigt urholkat tilltron till lagrådets verksamhet. När riksdagen begär elt yttrande frän lagrådet beror det naturligtvis pä att vi är osäkra på om den lagstiftning som vi just är i färd med alt besluta om verkligen överensstämmer med grundlagen och inle innehåller några orättvisor.

1 regeringsformens 8 kap. 18 § står del:

"Lagrådets granskning skall avse

1. hur förslaget förhäller sig till grundlagarna och rättsordningen i övrigt,

2. hur förslagets föreskrifter förhåller sig till varandra,

3. hur förslaget förhåller sig lill rättssäkerhetens krav,

4. om förslaget är så utformat atl lagen kan antagas tillgodose angivna syften,

5. vilka problem som kan uppstå vid tillämpningen."

Om det av motioner och skrivelser framgår alt det finns en oro över att lagförslaget som lagrådet skall granska innehåller problem, menar jag att det hade ålegat lagrådet atl beröra dessa frågor för all på del sättet hjälpa riksdagen atl förstå atl de problem som vi såg var överdrivna.

Debatten om att Sverige behöver en författningsdomstol får förnyad näring när det visar sig atl lagrådet nonchalerar riksdagen och tar sä lätt pä sin uppgift som lagrådet gjort i delta fall.

Herr talman! När del gäller själva skattereglerna är vär uppfattning i folkpartiet att vi skall ha en skattelagsfiftning som bl.a. gynnar sparande och risklagande och som leder till spritt ägande i näringslivet. I flera är har del enskilda hushållssparandet varit alldeles för lågt. De senaste åren har det t.o.m. varit negativt. Hushällens direktägda andel av del totala börsvärdet har dessutom minskal lill 20 % 1988, från att ha varit 70 % 1965.

Men skattesystemet mäste, förutom all gynna sparande och risktagande, ocksä vara rättssaken och ge stabila regler för den enkilde. När man vill förändra skattereglerna för att förhindra eller försvåra oönskad skatteplanering anser vi i folkpartiet att della förändringsarbete mäste utföras varsamt

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Begränsad avdragsrätt för vissa reaförluster, m.m.

131

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Begränsad avdragsrätt för vissa reaförluster, m.m.

132

och med hänsynstagande till företag och enskilda som bedriver seriös verksamhet och som planerar utifrån de spelregel som riksdagen har angivit.

Den proposition som vi nu behandlar har tillkommit för alt förhindra viss skatteplanering när det gäller användandet av reaförluster vid försäljning av aktier. Förslaget går ut på att rätten till avdrag för reaförluster vid försäljning av aktier och andra värdepapper samt rättigheter som beskattas enligt aklievinstreglerna skall begränsas till 40 % redan från första innehavsdagen. Detta innebär att reavinstskatten för s.k. korta aktieinnehav förändras pä så sätt att vinst skall beskattas till 100 %, medan endast 40 % av uppkomna förluster får dras av. Förslaget innebär avsteg från vikfiga skatterättsliga principer.

När man ändrar spelregler för enskilda och företag anser vi i folkparfiet att elt minimikrav vid förändringen borde vara en redovisning av hur omfattande den skatteplanering är som man vill förhindra. Någon sådan redovisning finns inte i propositionen, och därför kan man inte heller fä nägon uppfattning om hur angeläget det är atl förändra reglerna.

Ett av skatleplaneringsexemplen som åberopas i propositionen är alt den som har förlustaktier säljer dessa innan två år förflutit från förvärvet och därigenom säkrar etl hundraprocentigt förlustavdrag, som sedan kan sparas i sex år för att under den tiden kvittas mot en vinst, där vinslen bara beskattas med 40 %.

Både detta och andra förfaranden som beskrivs i propositionen kan stävjas genom att den s.k. tvåårsregeln avskaffas och skatteplikten för reavinster på aktier begränsas till 40 % oavsett innehavslidens längd. En sådan reavinstbeskattning medför samtidigt en generell begränsning av avdragsrälten för reaförluster till 40 % av förlusten. Fördelarna med della förslag är alt lagstiftningen behälls symmetrisk, att regelsystemet förenklas och alt inlåsningseffekterna försvinner. Med andra ord ett bättre förslag än det som regeringen har valt.

Förutom ambitionen att begränsa skatteplanering sägs det i propositionen att nuvarande regler leder till att olika transaktioner motverkar ett skatteuttag efler bärkraft.

Propositionens förslag förbättrar inte detta förhållande. Enligt de nya reglerna kan det i många fall uppslå en skattepliktig vinst, trots atl placeraren gjort en nettoförlust. Som exempel kan nämnas den person som realiserar en vinst på en korttidsaktie och får 6 000 kr. Samma år realiserar vederbörande en förlust på en korttidsaktie på 10 000 kr. 40 % av förlusten på de 10 000 kronorna, dvs. 4 000 kr., blir avdragsgill mot vinslen, som jag sade var 6 000 kr. Med 50 % marginalskatt blir det 1 000 kr. i skall. Den här personen har alltså först förlorat 10 000 kr. och sedan betalat skatt med 1 000 kr. Vinsten på 6 000 kr. räcker inte för att läcka del ekonomiska avbräcket pä 11 000 kr. Med propositionens förslag kan man knappast säga alt reglerna leder till ett skatteuttag efter bärkraft.

Slutligen vill jag nämna ett särskilt problem som inte beaktats i propositionen. Om en aktie före årsskiftet på ell bindande sätt lämnats in för överlåtelse i samband med ett uppköpserbjudande och uppköparen först efler årsskiftet fullföljer sitt åtagande, ansågs enligt tidigare praxis överlämnandet av aktien som avyitringsdag. Med de nya reglerna, som överlälaren

inle hade anledning att räkna med, riskerar överiåtaren att drabbas av negativa ekonomiska effekter som han inle kunde förutse vid tillfället dä aktien lämnades till försäljning. För all undvika de svårigheter som är förenade med att bedöma i vilket skede avyttring i ett sådant här fall skall anses ha skett, bör det finnas särskilda övergångsregler.

Vi i folkpartiet anser inte alt dessa problem skall lösas av de tillämpande myndigheterna, utan vi menar alt problemen skall lösas med övergångsregler som beslutas av riksdagen.

Mot bakgrund av vad jag nu har gått igenom yrkar jag bifall till de förslag som finns i reservationerna 1, 5 och 8.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Begränsad a vdragsrätt för vissa reaförluster, m.m.

Anf. 120 ROLF KENNERYD (c):

Herr talman! Värt nuvarande skallesystem innehåller en läng rad asymmetrier och obalanser. Del ger grogrund för en i och för sig lagenlig men oönskad skatteplanering. Ett exempel på sådan oönskad skatteplanering är atl del fram till årsskiftet har varit möjligt att kvitta 100-procenliga förluster som har uppstått under två års innehav mol 40-procentiga vinster som har uppstått vid innehav under längre tid än två år.

Regeringen föreslär i proposition att denna möjlighet skall försvinna. För centerpartiets del instämmer vi i propositionens syfte, nämligen atl stoppa oönskad skatteplanering, men vi instämmer inte när del gäller den metod som föreslås i propositionen. Denna metod drabbar nämligen seriös verksamhet på ett otillbörligt sätt. Den lägger ytterligare lock på riskkapilalför-sörjningen, som vi inte har kunnat få alt fungera på ett tillfredsställande sätt under den högkonjunktur som vi nu har upplevt under ett antal år. Den skapar dessutom nya asymmetrier och obalanser. Vid korta innehav kommer detta att innebära atl vinster beskattas med 100 %, medan förluster enbart får tas upp med 40 % avdragseffekl. Detta kommer att få negativa effekter på det lotala sparandet. Det får som sagt negativa effekter när del gäller risklagande och även negativa effekter för våra strävanden att uppnå etl spritt ägande i näringslivet.

Jag vill, herr talman, med det anförda yrka bifall till reservation nr 1.

I övrigt behandlas i detta betänkande ett antal förslag som har mer eller mindre löslig anknytning till del ämne som i övrigt behandlas i betänkandet. Dessa förslag behandlas och övervägs i nu pågående skatleutredningar, och jag ber därför alt i dessa delar få instämma i utskottets hemställan.

Anf. 121 MAGGI MIKAELSSON (vpk):

Herr talman! Pengar förökar sig inte av sig själva. Pengar är ett mått på de arbetandes produktion. I ett kapitalistiskt samhälle är spekulation i och profilering pä resultatet av de arbetandes produktion en av grundstenarna.

Handel och spekulation i aktier är elt led i det här. Den här verksamheten har ökat explolionsartal, och även vanliga hushåll ägnar sig numera åt s.k. akfiesparande, och i skolorna har man tävlingar i spekulation. Sällan eller aldrig talar man om varifrån pengarna kommer. Varenda krona som de svenska företagen gär i vinst med, och som höjer aktievärdet, är ju faktiskt hoparbetade av arbetarna på företagen. Det är mycket ovanligt att några akfieägare bidrar till atl skapa mervärde i samhället. Och ändå är det deras

133

Prot. 1988/89:86 aktieinnehav och akliespekulalion som gynnas i skattesystemet. Aktiespe-
22 mars 1989 kulation är alltså mycket lönsamt i dag. Börsvärdena har ju mångdubblats

Begränsad a vdragsrätt för vissa reaförluster, m.m.

under de senaste åren, och börsfallel i oktober 1987, den s.k. svarta måndagen, har vid det här laget återhämtats med råge.

I vpk :s motion har vi föreslagit en rad åtgärder vid beskattningen för all dra in en del av vinsterna pä aktiespekulation. Genom all dra in spekulationsvinster lill statskassan skapas elt ekonomiskt utrymme för nödvändiga reformer. Dessutom är det ett led i att skapa en rättvis fördelning i samhället.

Av utskottets skrivning framgår alt man i avvaktan på de förslag till ny inkomstskaltelagstiflning som skall komma från RINK-ulredningen är angelägen att täppa lill luckorna i nuvarande regler. Del tycker vi är bra, men vi anser inle att de förslag som finns i betänkandet räcker.

Vpk kräver en skärpning av reavinslbeskatlningen pä aktier efler tvä års innehav till 75 % av vinsten. Det är enligt vår uppfattning en måttlig höjning i avvaktan på den mer genomgripande reform av aktiebeskaltningen som vi menar måsle göras i samband med den kommande skatteomläggningen. Inkomst av kapital mäsle givetvis beskattas minst lika mycket som inkomst av arbete.

Jämsides med den skärpta reavinstbeskattningen bör försläs den i propositionen föreslagna begränsningen av avdragsrälten för aktieförluster genomföras. Den har enligt vår mening fått leva kvar alltför länge, trots att det funnits klara möjligheter atl kringgå reglerna, vilket naturligtvis har utnyttjats av dem som har haft kunskaper, eller haft råd atl köpa sig dessa kunskaper.

Vi i vpk tycker också alt det är angeläget all man gör en översyn av lagstiftningen för att motverka den alltmer lilllagande skatteplanering som sker i organiserad form.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall lill vpk:s reservationer nr 2 och nr 9.

Anf. 122 KRISTER SKÅNBERG (mp):

Herr talman! Aktivt, ansvarsfullt och långsiktigt ägande är värdefullt. Men del har blivit allt vanligare atl försöka tjäna pengar pä kapital i form av s.k. klippekonomi. Delta breder ut sig i Sverige. Det bollande med pengar och s.k. värdepapper som klippekonomin innebär tycks bli allt mindre beroende av verkliga värden. Samtidigt innebär delta atl företag helt eller delvis byter ägare, styrelse och inriktning. Om de nya ägarna till sädana företag är "klippekonomer" som bara är ute efter snabba vinster, är det stor risk att ägarbytet får negativa följder för företaget, för dess anställda, för leverantörer och kunder-och därmed för många människors arbete och försörjning.

Miljöpartiet de gröna anser all alla som medverkar i en verksamhet, bäde ägare och anställda, skall vara personligt ansvariga, moraliskt, ekonomiskt och juridiskt, för den del av verksamheten som de kan påverka.

Vi anser att man skall betala lika mycket i skatt, eller mer, på avkastning av

kapital och pä realisationsvinster som på eget arbete. Därför skall olika slag

av kapitalvinster värderas och beskattas likvärdigt. Som elt första steg för alt

134 uppnå dessa syften föreslår vi dels all den s.k. tvåårsregeln vid beskattning av

realisationsvinster pä värdepapper, aktier, slopas, dels atl en utredning fillsätis med uppgift atl föreslå hur olika slag av kapitalvinster skall värderas och beskattas likvärdigt.

Med det sagda vill jag yrka bifall till propositionens förslag om begränsning av avdragsrätten för realisationsförluster. Vi kan just nu inte se något bättre sätt atl minska skatteundandragandet än att bifalla propositionens förslag, även om det kanske innebär en ryckig polifik. Skatteflykt måsle pä olika sätt stävjas och bekämpas.

Jag vill passa på att tala om att vi har avgett ett särskilt yttrande, där vi uttalar vårt stöd för spritt aktieägande. För att få till stånd detta ansvarsfulla och långsikfiga ägande är del nödvändigt alt de som arbetar i ett förelag ges förköpsrätl när förelaget skall säljas, att de anställda fär tillgäng till ekonomisk, juridisk och praktisk hjälp vid överlagandet av förelaget och atl anstäUda och lokalbefolkning, vid utgivning av nya aktier i större företag, skall ha förköpsrätt till en tredjedel var; vid utgivning av nya aktier knyts dessa till en lokal företagsenhet.

Vi menar också att de anställda och lokalbefolkningen skall ha förköpsrätt när det gäller att köpa ett företag eller dess tillgångar när företaget skall läggas ned.

Till slut, herr talman, vill jag säga att jag gläder mig åt atl Britta Bjelle tog upp kravet på en författningsdomstol. Miljöparfiet har länge ansett att Sverige måsle fä en författningsdomstol. Vi märker ocksä all behovet ökar. Riksdagens största parti vill inte alltid inse att riksdagen har den lagstiftande makten. Jag hoppas att riksdagens opposifionspartier, när vi skall fatta beslut om författningsdomstol, skall agera tillsammans här i kammaren på samma sätt som i skalteutskottel.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Begränsad avdragsrätt för vissa reaförluster, m.m.

Anf. 123 LARS HEDFORS (s):

Herr talman! Allt det här talet om reaförluster, reavinster och skatteplanering kan kanske förefalla något kryptiskt för den oinvigde. Jag skall därför med ett enkelt exempel försöka visa vad det handlar om. Även om exemplet är förenklat säger del en hel del om hur skatteplanering med hjälp av reaförluster kan gå till.

Vi skall följa personen X, som köper aktier för 10 000 kr. Efter knappt två år går aktiekurserna ned, och X säljer sina akfier för 7 000 kr. Då har X gjort en förlust - en s.k. reaförlust - pä 3 000 kr. Men nu händer någonfing egendomligt: Den smarte herr X köper omedelbart tillbaka sina aktier igen för 7 000 kr. X har nu sina aktier kvar. Men han har en annan sak ocksä, nämligen en bokföringsmässig förlust på 3 000 kr., som han får, som man säger, spara etl antal år.

Och så inträffar några år senare det som är så vanligt i dessa dagar: Kurserna gär upp, och X säljer nu aktierna igen för 15 000 kr. Vinsten blir alltså 8 000 kr., och den skattepliktiga delen av den blir 3 200 kr., efiersom bara 40 % av vinsten skall beskattas. Det är i detta läge som herr X plockar fram sitt lilla trumfkort, nämligen den gamla förlusten på 3 000 kr., och simsalabim, så är den skattepliktiga vinsten nere i 200 kr., dvs. 3 200 kr. minus 3 000 kr.

Genom en smart transaktion, som egentligen bara inneburit att aktierna

135

Prot. 1988/89:86 bytt ägare under några timmar, har alltså herr X lyckats pressa ned den
22 mars 1989 skattepliktiga vinsten frän 3 200 kr. lill 200 kr. Detta innebär etl skallebort-

Begränsad avdragsrätt för vissa reaförluster, m.m.

fall för staten pä i runda slängar 1 500 kr. Nu invänder förmodligen Vän av ordning atl det ju inle är nägra stora summor - del är väl ingenting att bråka om.

Nej, del kan tyckas så. Men lål oss dä leka med tanken -och del är en högst realistisk lek - all det rör sig om aktier, inle för 10 000 kr. utan för 1 milj. kr. och all del inle bara är herr X som gör sä ulan alt det är 1 000 personer som har insett fördelarna med denna typ av avancerad skatteplanering. Då blir det plötsligt fråga om 150 milj. kr. som försvinner frän det allmänna.

Nu tyder allting pä alt inte heller del är tillräckligt. Det rör sig förmodligen om betydligt större belopp - kanske rent av i miljardklassen - som undandras det allmänna och som andra människor genom hårt arbete får betala i stället. Det är i den situationen som Kjell-Olof Feldt och den socialdemokratiska regeringen ingriper och säger: Stopp och belägg! Sä där fär det inte gå till.

Om herr X vill göra om sin bravad efter den 1 januari i år kommer han enligt regeringens förslag atl få skatta för 2 000 kr. och inte för 200, eftersom han bara fär dra av 40 % av den tidigare förlusten. Del borde kunna dämpa lusten lill sädana smarta manövrer i framtiden, tycker jag.

Regeringen har alltså genom sin proposifion salt stopp för systematiska och affärsmässiga skalleplaneringsakliviteter. De strider förmodligen inte mol lagen, men man rnäsle ända fråga sig om de är moraliskt försvarbara. Del tycker inle vi socialdemokrater. Det finns anledning att fråga sig vad de borgerliga tycker. Från del hållet gär man ju kategoriskt emol propositionens förslag till skärpning av reglerna.

Det är i och för sig inle särskilt förvånande när del gäller moderata samlingspartiet, som ju gäll emol samtliga de 24 förslag för att stävja skatteflykt som den socialdemokratiska regeringen lagt fram sedan 1982. Däremot har man anledning att förvånat höja pä ögonbrynen när det gäller folkpartiet och centerpartiet, som ju ändå vid något tillfälle varit med på barrikaderna i kampen mot skatteundandragandet.

Särskilt anmärkningsvärt är det att centerpartiet nu väljer att ställa sig vid sidan om. Centerpartiet säger sig ju värna de lågavlönade, och i sin mera exalterade stunder vill man t.o.m. hävda att man angriper oss socialdemokrater frän vänster. Här angriper ni centerpartister oss med stor aggressivitet frän höger i era ivriga strävanden atl ställa upp för ett välbärgat skattefrälse!

Det är visserligen sant att centerpartiet tillsammans med övriga borgerliga partier i reservation nr 1 hävdar all man vill motverka skatteflykt. Men del gör man genom all lägga fram elt förslag som ytterligare skulle gynna aktieägarna - framför allt de stora aktieägarna - och som ytterligare skulle gynna spekulation i aktier! Man belönar faktiskt dem som salt skatteundandragandet i syslem. Återigen ett exempel på atl centerpartiets tal om fördelningspolitisk rättvisa inle är nägot annal än just prat.

Vi socialdemokrater tycker atl beskattningen av kapitalvinster skall öka.

De kommer i dag alldeles för billigt undan, särskilt om man jämför dem med

inkomster av vanligt hederligt arbete, som drabbas av mycket högre skaller.

Del finns mänga exempel pä det.

136 Riksskatteverket har undersökt 70 aktieförsäljningar som genomfördes

åren 1981-1985. Vinsten pä dessa försäljningar blev totalt 905 milj. kr. När alla reduklionsregler hade ulnytijals och alla reaförluster dragils av, återstod 15 milj. kr. atl beskatta. Den inbetalda skatten blev 10 milj. kr. På en vinst pä 905 milj. kr. betalade man alltså en enda futtig procent i skatt!

Här finns del, herr talman, alldeles uppenbart ell rejält utrymme för en höjd beskattning. Därför lägger vi nu fram etl förslag, som leder inle bara lill en högre skatt pä aklievinster ulan också lill att avancerad skatteplanering försvåras. Det är för övrigt ett förslag, som ligger väl i linje med de tankegångar som finns i pågående skatleutredningar.

Till sist, herr talman, skulle jag något vilja kommentera Britta Bjelles inlägg när del gäller den formella behandlingen i utskoltel.

Det är riktigt alt del framfördes krav pä atl ärendet skulle remitteras till lagrådet. Det är ocksä rikligt atl vi socialdemokrater gick emot det. Det gjorde vi därför alt det i det här förslaget inte finns nägon otillåten retroaktivitet.Det här förslaget innehåller en sä enkel lagstiftning alt del inle behövs nägon remiss lill lagrådet, sade vi. Vi sade ocksä alt förslaget pä intet vis strider mol grundlagen. Ni hävdade motsatsen. Lagrådet fick förslaget för yttrande och gav oss socialdemokrater rätt på alla punkter. Det enda man egentligen sade var att man inte hade något atl erinra mot förslaget.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på samtliga reservationer.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Begränsad avdragsrätt för vissa reaförluster, m.m.

Anf. 124 BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Jag har egentligen satt stort värde på Lars Hedfors integritet. Att vi har olika politiska uppfattningar och värderingar är en sak för sig. Men man måste ändå handskas litet mindre vårdslöst med fakta än vad Lars Hedfors har gjort här.

Det exempel som Lars Hedfors redovisade var korrekt. Det är bara del att del är en följd av den lagstiftning som genomfördes av socialdemokratiska regeringar under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. Kan Lars Hedfors förneka att just de regler han själv kritiserade infördes av socialdemokratiska regeringar? Det är den första frågan.

När Lars Hedfors försöker föra ett resonemang om all moderaterna och andra partier slär vakt om den här möjligheten, dä talar han antingen mol bättre vetande eller också har han inte förstått vad som står i reservation 1. Vi föreslår nämligen en fullkomligl symmetrisk behandling, som innebär att vinster och förluster behandlas lika. Möjligheter till vändning av förluster finns inte enligt reservation 1. Jag tycker det är rimligt atl Lars Hedfors ägnar sig ät all försöka förstå vilka förslag oppositionen framlägger. Annars måsle del vara svårt alt värdera dem. Vi löser på ett symmetriskt säll de problem som han log upp utan att motverka det riskvilliga sparandet, som är så viktigt.

I det sammanhanget försökte Lars Hedfors göra en poäng av alt vi moderater skulle vara emot, som han sade, 24 förslag för att stoppa skatteflykt. För det första kan den beräkningen av antalet förslag diskuteras. För del andra är del naturliga genniälet all vi har sagt nej till de 22,23 eller 19 förslag som ni har lagt fram. Det enkla skälet är att de inle fungerade. Ni har ju tvingats framlägga förslag pä förslag just därför atl de framlagda inle hade

137

Prot. 1988/89:86 någon effekt. Ni gick inte till roten med det onda, nämligen det höga
22 mars 1989 skattetrycket och de asymmetriska inslagen i skattesystemet. Det är sä man

Begränsad avdragsrätt för vissa reaförluster, m.m.

löser problemen och inte på ert vis. Det är en sak som måste las upp lill diskussion.

Om ni inte kan acceptera reservation 1, Lars Hedfors, men ändå på etl snyggt sätt vill lösa de problem ni har tagil upp, som beror på er egen lagstiftning, av vilken anledning kan ni då inle i andra hand ställa upp pä den symmetriska behandling som föresläs i andrahandsreservalionen? Den gär ut på atl korta förluster får kvittas på samma sätt mol korta vinster. Kvittas de mot långa vinster är det fråga om en kvittning lill 40 % och inle mer. Därmed uppnås också symmetri ulan all förstöra riskkapilalförsörjningen. Del är ytterligare elt sätt att hantera frågan.

Sedan säger Lars Hedfors atl beskattningen av kapitalvinster skall öka enligt socialdemokraternas syn. Det är egentligen mycket märkligt. Ni tycks inte vara medvetna om alt kapitalet är rörligt över gränserna, atl ni själva anser alt valutaregleringen skall avskaffas och alt del leder lill alt riskvilligt kapital strömmar ut från Sverige i än högre grad än för närvarande. Ni spelar hasard med Sveriges framtid när del gäller riskkapitalförsörjning.

Till sist några ord om lagrådels granskning. Lars Hedfors säger märkligt nog att orsaken till att ni inte ställde upp på en lagrådsgranskning var att ni gjorde den bedömningen att det här inte var ett ärende som lagrådet behövde se på. Men lagrådet är ju till just därför alt man skall ha någon som, trots att man tror att förslaget är bra, skall göra den värderingen. Jag förutsätter atl regeringar, när de normall sett remitterar förslag lill lagrådet, inte utgår frän att förslagen är felaktiga. De gör del för att få en ytterligare garanti för förslagens riktighet. Det är därför som jag i likhet med Britta Bjelle tycker atl det här var ett myckel märkligt ställningstagande.

Jag vill ocksä passa pä atl helt instämma i Britta Bjelles karakteristik av vad som för närvarande händer i lagrådet. Det är inte bara del här exemplet som är en uppenbar nonchalans mot riksdagen och som bör tas upp i annal sammanhang. Det gäller också förslaget lill handelsbolagslagsliflning förra året. Lagrådet sade alt man egentligen inte hade någon överblick över förslaget, men efiersom förslaget var att se som etl provisorium kunde man godta del. Beträffande förslaget om särskild vinstskatt, som vi snart skall behandla, säger lagrådet atl man inle heller har överblick över förslagets konsekvenser. Det är komplicerat, men det skall ändå gå igenom. Lagrådet förefaller mig för närvarande vara etl transportkompani ät regeringen, och det är beklagligt ur grundlagssynpunkt. Det ställer ytterligare krav på en författningsdomstol, vilket också Britta Bjelle berörde.

Får jag fråga Lars Hedfors: Varför godtar ni inte de andra förslag som vi har lagt fram?

Anf. 125 ROLF KENNERYD (c):

Herr talman! Lars Hedfors använde ett enkelt exempel med herr X som

huvudperson. Jag tror inte alt någon bestrider riktigheten i det exemplet. I

vart fall tänker inte jag göra det. Det är ju just ett exempel på - för att

använda Stig Malms språkbruk - den ruttenhet som vidlåder del skattesys-

138 tem som socialdemokraterna har byggt upp under decennier.

Det finns emellerfid också andra exempel, herr Hedfors, nämligen bl.a. exemplet med huvudpersonen, den mindre erfarne herr Y, vars situation beskrivs i reservation 1. Denne småsparare blir, förmodligen av likviditetsskäl, tvungen att under samma är realisera en vinst på 10 000 kr. utgörande kortlidsaktier och göra en förlust på 20 000 kr. med aktier som han har innehaft under en längre lid. Det skulle enligt de förslag vi nu skall fatta beslut om innebära att herr Y mäste redovisa en skatteplikfig inkomst 2 000 kr., trots att den sammanlagda förlusten är 10 000 kr.

Vi i centerpartiet vill skydda den lille spararen, och vi vill motverka den "spekulalör" som herr X är ell exempel pä. Han har fält elt allt större utrymme för att spekulera sedan 1982 då socialdemokraterna återkom till makten. Antalet mångmiljonärer har under dennna period flerdubblats. Herr Hedfors är delansvarig för att den situationen har uppställ.

I mitt anförande sade jag att vi instämmer i syftet att försämra det för herr X, men vi värnar ocksä om småspararen herr Y. Vi ser till realiteterna i den marknad om vilken vi nu diskuterar.

Herr Hedfors sade atl centerpartiet ägnar sig åt mycket prat som går ut pä atl attackera socialdemokraterna frän vänster. Det kan inle bli nägon annnan positionsbestämning, eftersom vi står kvar vid de positioner vi har intagit sedan en lång följd av år och som vi har drivit i valrörelsen. Socialdemokraterna däremot har sedan valet 1988 förflyttat sig hästlängder till höger om den redan före valet 1988 intagna högerpositionen.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Begränsad avdragsrätt för vissa reaförluster, m.m.

Anf. 126 BRITTA BJELLE (fp):

Herr talman! Lars Hedfors tog etl exempel där han ansåg att regeringen hade tagit itu med problemen och att regeringen därefter kommit med den lagstiftning som vi nu har. Därigenom skulle regeringen visat sig synnerligen handlingskraftig. Men det intressanla är att Lars Hedfors exempel, och mänga andra exempel på samma tema, finns i slutbetänkandef från utredningen om kapitalvinstbeskaltningen. Det betänkandet presenterades sä tidigt som i juni 1986. Man kunde för tre är sedan peka pä de frågor som Lars Hedfors i dag tog upp. Under tre är har regeringen ansett atl del inle funnits skäl all ändra de regler vi faktiskt har. När sedan regeringens förslag ändå kommer - del förslag som Lars Hedfors framhåller som det allra bästa -visar del sig, som även Bo Lundgren sagl, all man tydligen inte har läst vär motion i vilken vi har ett annat förslag.

Jag rekommenderar Lars Hedfors atl läsa den här boken av det enkla skälet att det i den finns tre förslag som utredningen diskuterar. De förslag som utredningen kommer fram till är samma förslag som bl.a. folkpartiet och moderaterna har i sin reservation. Utredningen säger t.o.m. atl delta är de förslag som man av flera olika skäl bör föredra, dels för atl man kommer ifrån inlåsningseffeklen, dels för att man behåller symmetrin. Utredningen nämner i betänkandet ytterligare orsaker till att det är angeläget all genomföra de förslag som vi sedan framlagt. Det finns med andra ord ell annat sätt att komma till rätta med de oegentligheter som Lars Hedfors påtalade.

När det sedan gäller frågan om lagrådsremiss menade jag atl det är ogeneröst av skalleutskottets socialdemokrater att inte medverka till en

139

Prot. 1988/89:86 lagrådsremiss. Det mä vara hänt alt socialdemokraterna exakt anser sig veta

22 mars 1989 hur saker och ting förhåller sig. Men om etl annat parti känner sig osäkert pä

~ 7~ huruvida det är en dålig lagstiftning som vi är pä väg alt fatta beslut om, borde

* ° man av generositet kunna tänka sig alt lagrådet får uttala sig om den

för vissa reaförluster, ,,.,,• • ,, , , ■, = l j ■ .,i = ,,

•' - lagstiftning som socialdemokraterna ar sa hundraprocentrgl saker pa. Man

'"' ' skapar då en bättre känsla för de andra partiernas medverkan i del arbetet,

och vi har elt lagråd som är till för att lyssna pä när man nu vill ha besked. Jag

kan ä andra sidan, liksom Bo Lundgren, inte låta bli alt fräga mig om

lagrådets funktion verkligen är den som vi tänkt oss. Det är ganska intressant

att det förra året kom en opinionsundersökning som visade alt 73 % av

svenskarna anser att vi behöver en författningsdomstol. Den siffran kommer

förmodligen alt öka under det kommande året.

Anf. 127 MAGGI MIKAELSSON (vpk):

Herr talman! När man hör Lars Hedfors sä målande beskriva hur man med olika transaktioner kan undandra samhället skattemedel undrar jag varför man inte har gjort någonting tidigare. Alt kapitalister har alla trumf pä hand när det gäller att hitta luckor i lagstiftningen är väl ingen nyhet. Ni vet också atl ni tämligen oreserverat kan påräkna slöd frän vpk när det gäller mer skatt pä kapitalet. Risken är lyvärr stor alt de positiva effekter som den här föreslagna förändringen skall medföra försvinner på grund av andra omläggningar. Jag tänker främst pä slopandet av valularegleringen och pä fria finansrörelser. Detta är ett direkt grundskott mot möjligheten att hälla efter skatlefifflare.

Bara under januari och februari månad i år köpte svenska börsaklörer aktier utomlands för 5,3 miljarder. Del är ganska myckel pengar. Riksskatteverket har gjort en undersökning av sammanlagt 70 aktieförsäljningar. Den sammanlagda nettovinsten uppgick lill 905 milj. kr. Efler transaktioner litet hit och dit blev del kvar 15 milj. kr. atl beskatta, vilket ledde till en skatt på ca 10 milj. kr. Skatten blev alltså ungefär 1 % av neltovinsien av dessa försäljningar.

Det visar hur nödvändigt det är att man verkligen gör någonting ål detta. Risken är atl de åtgärder som regeringen och den socialdemokratiska utskotlsmajoriteten vill vidta inle räcker lill. Del finns också en risk alt åtgärderna kommer för sent och alt de inte alls kommer att räcka till för att ta in de pengar som behövs till samhället.

Man kan som ett exempel ta att inkomstbeskattningen gav 240 miljarder till statskassan, medan omsättningsskatten och förmögenhetsbeskattningen gav mycket mindre. Delta har vi bl.a. diskuterat tidigare i kväll, och vi kommer att fä anledning atl återkomma till della.

Anf. 128 KRISTER SKÅNBERG (mp):

Herr talman! Bo Lundgren kritiserar regeringens skattepolitik. Men om verkligheten och kartan inle stämmer, Bo Lundgren, är det realistiskt att salsa på alt verkligheten gäller. Det är väl därför socialdemokraterna nu på punkt efler punkt försöker stoppa skatteundandraganden, och det är därför som man erkänner att hela det nuvarande skattesystemet är ruttet. Man 140

medger att de som tjänat de stora pengarna har kunnat bestämma sin skatt själva.

Även om man inte har heder av att man byggt upp det här systemet, anser jag atl man har heder av atl man nu drar konsekvensen av alt skalleleori och verklighet inle längre stämmer överens. Tänk om man, herr talman, vore lika klok och uppriktig när det gäller kopplingen mellan miljö och ekonomi!

Man säger alt god miljö är en god ekonomi. Det innebär att en god miljöpoHtik är en god ekonomisk politik, och det innebär att all verksamhet måsle rätta sig efter vad naturen tål.

Om jag tidigare har uttryckt mig otydligt vill jag, herr talman, yrka bifall till vär reservation som är fogad till betänkandet och dessutom fill vpk:s reservation nr 9 om åtgärder mol skatteundandraganden.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Begränsad avdragsrätt för vissa reaförluster, m.m.

Anf. 129 LARS HEDFORS (s):

Herr talman! Bo Lundgren återkommer med envisheten och regelbundenheten hos etl gökur till frågan om skattetrycket och allt det onda som det höga skatlelryckel för med sig. Del hade varit bra om Bo Lundgren någon gäng ocksä diskuterat skatteplanering och skatteundandraganden.

Vi har, precis som Bo Lundgren sade, lagl fram 24 olika förslag lill åtgärder mot skatteplanering och skatteundandraganden. Moderata samlingspartiet har gäll emot samtliga 24 förslag. Nu säger Bo Lundgren all man gjorde del eftersom de inte fungerade. Visst fungerar de. Det finns massor av exempel på att dessa åtgärder har fungerat. Man kan ta förslaget om förskotlsräntor eller exempelvis förslaget om kommanditbolag. Men det skall erkännas att en del av förslagen har haft karaktär av provisorier, men även provisorier är ibland nödvändiga. Det gäller speciellt om man väntar på något mer permanent, vilket ju är exakt vad vi just nu gör, nämligen en kraftfull skattereform som skall komma till rätta med hela den här problematiken.

Bo Lundgren frågar varför man inle i stället kan avskaffa tvåårsregeln och fullt ut använda sig av regeln om reduktion av underlaget till 40 %. Jag har redan sagt atl vi inte vill ställa upp bakom della, efiersom det skulle gynna aktieägarna. Särskilt de stora aktieägarna skulle gynnas av detta, och det skulle gynna aktiespekulationen ytterligare. Vi skulle alltså belöna dem som redan i dag skalleplanerar. Del kan vi inte acceptera.

Bo Lundgren för sedan fram ett andrahands yrkande om atl reduceringen till 40 % bara skulle tillämpas bara när del är fråga om en vinst, dvs. en inkomst skall tas upp till 40 %.

Pä den punkten har han inte sina borgerliga kamrater med sig, och det kunde ju vara intressant för Bo Lundgren atl ställa frågan lill de andra borgerliga partierna. De har förmodligen insett att om förslaget genomfördes skulle del fortfarande vara lönsamt atl skaffa sig fiktiva förluster.

Rolf Kenneryd tog exemplet med herr Y, som gäller beskattning av en förlust som kan uppstå. Del är möjligt all del fallet kan inträffa, men del gäller i så fall bara korttidsaktier. Vi vet av erfarenhet att den genomsnittlige aktieägaren inle ägnar sig åt korta affärer, och han kommer alltså inte all drabbas. Vi vel också atl de som ägnar sig ål all spekulera i aktier har en viss framförhållning, sä jag är övertygad om atl de kan klara även detta problem.

Britta Bjelle och Maggi Mikaelsson ställer frågan: Varför har ni inte

141

Prot. 1988/89:86 tidigare tagit upp det här? Svaret är enkelt. Det finns en i stort sett
22 mars 1989 obegränsad uppfinningsrikedom hos de människor som vill dra sig undan

Begränsad avdragsrätt för vissa reaförluster, m.m.

skatt. Det är näst intill omöjligt att förutse allt som de skall göra. Skaltemyndigheterna kommer dess värre alltid i efterhand när del gäller den avancerade skatteplaneringen - det var någonting som vi också fick klart för oss vid den utfrågning som skatteutskottet genomförde för några månader sedan. Dessutom har skatteplaneringen med reaförluster accelererat under senare år.

Slutligen några ord om att det inte har skett nägon remiss lill lagrådet. Vi vet ju alt det har kommit massor av förslag från regeringen - inle bara från den socialdemokratiska regeringen utan ocksä från de borgerliga regeringarna - som aldrig gått till lagrådet, därför alt lagstiftningen varit av sä enkel natur att det inte behövts. Det var ganska lätt atl se att del i det nu aktuella förslaget inte fanns nägon retroaktivitet, ingenting som stred mot grundlagen, och då underlät man alt skicka förslaget till lagrådet. Det är så vi har resonerat i den socialdemokratiska gruppen i riksdagens skatteutskott.

Anf. 130 BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Del här blir inlresssantare och intressantare. Socialdemokraterna bygger upp ett skattesystem, exempelvis när del gäller realisationsvinstbeskattning, och det systemet utnyttjas sedan på etl sätt som kan leda lill vad Lars Hedfors tycker är oönskade effekter. Då skyller man på andra, trots atl man själv har byggt upp ett sådant system.

Det är samma sak när det gäller andra s.k. skalteplaneringsålgärder. Socialdemokraterna har byggt upp ett syslem som har stimulerat människor lill atl försöka undvika de höga skattesatserna. För varje transaktion som har förbjudits i lagstiftning har nya poppat upp, och sä har man legal efter och infört en ny lagstiftning.

Vi har sagl nej till det föreliggande förslaget därför att det tillkommer nya konstruktioner efter hand. Vad som bör göras är att komma till rätta med den verkliga orsaken, nämligen i det här fallet inte bara skattetrycket utan också och framför allt marginalskattesatserna. Det är ju det man har missal.

Men del intressanta för den del av kammarens ledamöter som är här och för dem som möjligen lyssnar är atl notera effekterna. Det som Lars Hedfors kritiserar är en följd av del system han själv eller rättare sagl hans parti har byggt upp.

Lål oss titta på det konkreta förslaget. Lars Hedfors kritiserar reservation 1 och säger att etl syslem där 40 % tas upp lill beskattning skulle vara mycket illa. Del skulle gynna spekulanter - det var argumentet för alt avvisa det. Nu råkar jag veta och alla andra också alt socialdemokraterna för närvarande överväger att man skall beskatta nominella reavinster med 30 % skattesats.

40 % av den nuvarande högsta skattesatsen, 72 %, utgör 28,8 %. Jag
medger alt 30 % innebär 1,2 procentenheters skärpning i förhällande till värt
förslag, men detta hemska gynnande av spekulanter som förordas i reserva
tion 1 - och som Lars Hedfors inte kan tänka sig atl gä med pä i dag - lägger
socialdemokraterna den 19 juni kl. 10 förslag om i inkomstskatteutredning
en. Ni får väl ändå försöka ha någon form av samordning mellan olika delar
142 av er rörelse. Det vore bra för er egen skull, tror jag.

När det sedan gäller andrahandsyrkandet frågar Lars Hedfors mig varför inte de andra borgerliga partierna tycker atl det är bra. De kanske har gjort den bedömningen att det ändå var kört, eftersom ni är ointresserade på socialdemokratiskt håll. Men det räcker med att ni ställer upp, så klarar vi symmetrin. Vi löser problemet, och vi drabbar inte den lilla herr Y som Rolf Kenneryd talade om.

Lägg märke till alt herr Y existerar, och jag vill fräga Lars Hedfors: Tycker Lars Hedfors atl det exempel som Rolf Kenneryd redovisade och som finns i reservation 1 är rimligt? Skall man, samtidigt som man vill motverka spekulation, missgynna den lilla spararen, som kanske av likviditelsskäl tvingas göra de transaktioner som Rolf Kenneryd visade?

Jag skulle vilja ha svar från Lars Hedfors på detta: Är del rimligt atl man faktiskt tar ul skatt av en människa som har en total förlust, att en person som har tappat pengar ändå skall skatta enligt det förslag som nu föreligger?

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Begränsad avdragsrätt för vissa reaförluster, m.m.

Anf. 131 BRITTA BJELLE (fp):

Herr talman! Varför har vi inte tidigare gjort någonting? var utgångspunkten för Lars Hedfors. Som jag redan tidigare sagt, fanns Lars Hedfors exempel med redan i juni 1986, och del har inte skett några stora förändringar sedan 1986 i fräga om sättet att använda sig av de här reglerna.

Jag kommer tillbaka till kapitalvinstkommitténs slutbetänkande. Det intressanla är ju att det var socialdemokrater som satt i den kommittén, och Lars Hedfors kompisar där kom fram till följande om det förslag som folkpartiet och moderaierna nu stär bakom:

"Med avskaffande av tvåårsregeln förenklas regelsystemet och inläsningseffekter försvinner. Vidare kommer man till rätta med de systematiska förlustframtagningarna. Kommittén anser dessa fördelar så väsentliga att de klart uppväger intresset av att beskatta spekulationsvinster fullt ul. Enligt vår uppfattning skulle denna lösning inte medföra någon försämring av aklie-vinsibeskattningens fördelningspolitiska effekter."

Sedan kan man läsa vidare och finna atl kommittén dessutom pekade pä att eftersom vi hade fält omsättningsskatt på aktier hade man redan där gjort del näst intill ogörligt atl hälla på med korttidsspekulationer.

Med andra ord: Lars Hedfors företrädare i den här utredningen anser att det Lars Hedfors hävdar här är ganska ointressant, därför att tvåårsregeln ur så många andra aspekter är betydligt bättre än del förslag som regeringen har vall.

Anf. 132 ROLF KENNERYD (c):

Herr talman! Jag noterar ändå med en viss tillfredsställelse att Lars Hedfors dämpade tonläget ganska väsentligt i repliken i förhållande lill tonläget i huvudanförandet. Jag noterar också att det är alldeles uppenbart att Lars Hedfors ännu inte blivit informerad om de planer som man i finansdepartementet har om den kommande kapitalbeskattningen. Men det har Bo Lundgren redan utvecklat, så jag skall inle fördjupa mig i del.

Det är möjligt atl herr Y finns i verkligheten, säger Lars Hedfors. Det är icke enbart möjligt, ulan det är definitivt sä alt herr Y finns i verkligheten. Lars Hedfors försvarar sig då med att genomsniltsaktiespararen inte

143

Prot. 1988/89:86 drabbas. Del är ganska typiskt för det sätt varpå socialdemokratin synes

22 mars 1989 betrakta bäde fördelningsproblem och andra problem inom skattesystemet,

att man numera enbart tar hänsyn till genomsnittet. Ytterkanterna i
Begränsad avdragsrätt , , ..,, . , , .. , ,. . ,

' . , problemställningarna behöver man uppenbarligen inte bry sig om.

för vissa reaförluster, r..-»- .i u jjj u.

m.m.

■' Det har påminner om den stackars person som hamnade med del ena benet

i 1-gradigl vatten och det andra i 75-gradigt. Till följd av all genomsnittet

överensstämde med kroppstemperaturen förväntades denna person må

synnerligen väl. Det är alldeles självklart atl herr Y, som nu befinner sig med

bägge benen i endera av de här olika valtenlemperalurerna, inte är hjälpt av

att genomsnittsspararen inte drabbas.

Det hade varit möjligt och är fortfarande möjligt alt klara bäde problemen

med herr X och de kommande problemen för herr Y genom atl ansluta sig till

den reservation som stär för nr 1 vid det här betänkandet.

Anf. 133 MAGGI MIKAELSSON (vpk):

Herr talman! Den här socialdemokratiska marknadsekonomin är allt en tuHpanaros, tycker jag. Man kan inte säga att man är elt arbetarparti och samtidigt förhärliga och företräda marknadsekonomin.

Lars Hedfors säger ju själv alt skalteplanerarna ligger före. Vi i vpk har i mänga år motionerat om skärpta skatter på kapitalet. Om uppfinningsrikedomen hos skalteplanerarna nu är sä stor, borde väl ni kunna ge skattemyndigheterna rimliga anslag för deras arbete. Ni borde ocksä kunna biträda den reservation som jag lagt och som innebär en skärpning gentemot ulskottels förslag.

Har del aldrig fallit Lars Hedfors in alt del kanske är del ekonomiska syslem ni bekänner er till som det är fel pä? Har det aldrig fallit er in i socialdemokratin att det är detta ekonomiska system som gör att ni rakar i sådant bryderi gentemot folkpartiet och moderaterna? Det gär inle atl bäde behälla kakan och äta upp den. Man kan inte bäde skärpa beskattningen för de rika kapitalägarna och samtidigt ge dem lättnader utan att det blir svårt att förklara sig.

Anf. 134 KRISTER SKÅNBERG (mp):

Herr talman! Bo Lundgren är en konsekvent person. Han tror all han gynnar viktiga värden, när han energiskt verkar för atl det skall bli ännu lättare all tjäna pengar pä pengar.

Men det finns problem här. De pengar man tjänar och inle vill betala skatt för i klippekonomin las ju någonstans ifrän. Ofta las de frän herr och fru och fröken Y, frän småspararna som man påstår sig ömma för.

Om Bo Lundgren tänkte mera långsiktigt, skulle han kanske märka att det alltmer utbredda skattefusket allvarligt skadar företagandet. Jag tror all för att företagandet, som vi behöver här i Sverige, skall få ett långsiktigt gott rykle och fä behålla rörelsefrihelen, som pä många häll redan är inskränkt, skall man hjälpas ål all få ell hederligt beteende och mota bon skattefuskarna.

144

Anf. 135 BO LUNDGREN (m) replik:

Herr talman! Självfallet skall vi alla hjälpas åt att bekämpa skallefuskare som bryter mot lagen. Vi skall också se fill, att skattesystemet blir så utformat att överdriven skalleplanering motverkas. Vi skall även ha ett skattesystem, som gör alt småföretag och andra företag kan växa och fungera, inte minst för att på det viset kunna utveckla tekniker för alt rädda miljön.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Begränsad avdragsrätt för vissa reaförluster, m.m.

Anf. 136 LARS HEDFORS (s):

Herr talman! Bo Lundgren tar upp frågan varför vi har fått ett skattesystem med starka incitament till skalleplanering och skallefusk. Del är naturligtvis någonfing som har hänt under en läng tid, del är en lång process som har åstadkommit det. Då skall vi inte glömma att vi faktiskt har haft en period pä sex är med borgerliga regeringar. De har också ansvar för detta, inte minst därför all de under den liden lade fram etl mycket stort antal förslag till ändringar av skattelagstiftningen, varibland närmare 100 förslag till olika skattehöjningar. Det borde väl vara ett memento för Bo Lundgren m.fl. Delta har bl.a. gjort alt vi har fått etl skattesystem som är ett lapptäcke, ell invecklat skattesystem som ger möjligheter lill skatteplanering och skattefusk.

Bo Lundgren återkommer också till de höga marginalskatterna och säger att de är boven i dramat. Det är en sanning med myckel stor modifikation. Jag tror att de allra flesta experter på det här området är överens om atl del är asymmetrierna i skattesystemet som är boven i dramat.

Marginalskatterna kanske har en viss roll att spela i det här sammanhanget, men egentligen är det inte höjden på marginalskatterna utan skillnaden mellan beskattningarna av de olika inkomstslagen som är avgörande. Om det ena inkomstslaget beskattas med 85 % som högst och det andra med 70 % är skillnaden 15 %. Om vi har den högsta marginalskatten på 25 % och den lägsta pä 10 % är fortfarande skillnaden 15 %. Incitamentet till skatteplanering är precis lika stort.

Sedan kommer Rolf Kenneryd tillbaka lill herr Y och frågar varför vi inte kan ställa upp pä andrahandsyrkandet, som skulle gynna herr Y. Jag tror inte atl herr Y förlorar någonting på det här förslaget. Om nu Rolf Kenneryd inte vill att vi skall tala om den genomsnittlige aktieägaren, kan jag i stället säga alt det finns etl mycket stort antal aktieägare som sparar långsiktigt, och de kommer inle pä nägol vis atl drabbas av della skatteförslag. Det kan möjligen drabba dem som spekulerar kortsiktigt i aktier.

Maggi Mikaelsson anklagar oss för atl vi låter skalteplanerarna sä alt säga ligga före, för atl del över huvud tagel finns en skatteplanering och för atl vi inte vidtar åtgärder i tid. Man måste vara både blind och döv om man inte upptäcker del som pågår i samhället just nu, nämligen ell antal skatleutredningar som har till syfte alt förändra vårt skattesystem totalt. Det är faktiskt sä, alt den röda tråden genom hela skalteutredningsarbetet är att komma till rätta med skatteplanering och skatteundandragande av olika slag.

Maggi Mikaelsson frågar också varför vi inle ger skattemyndigheterna ökade anslag så atl de kan komma till rätta med detta. De får faktiskt ökade anslag, men frågan är om det räcker att ge dem del. Problemet är ju att vi inte har tillräckligt mänga människor pä de tjänster som redan finns för att utföra

145

10 Riksdagens protokoU 1988/89:86

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Begränsad a vdragsrätt för vissa reaförluster, m.m.

del nödvändiga kontrollarbetet. Det är del slora problemet, men det är också elt problem som vi skall ta itu med och som det säkert finns goda möjligheter alt lösa.

Anf. 137 BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Jag skall fatta mig kort. Det är naturligtvis på det viset att socialdemokraterna till största delen har byggt upp det skattesystem vi har. Under den period då det var borgerlig majoritet i kammaren lyckades vi börja dra ner del statliga skattetrycket och minska marginalskatterna. Det är notabelt atl diskussionen kring skatteplanering och skatteundandragande har intensifierats efter hand sedan 1982, när socialdemokraterna vann valet.

146

Anf. 138 BRITTA BJELLE (fp):

Herr talman! Lars Hedfors åberopar den genomsnittlige aktieägaren och menar att det inte har skett några försämringar. Det är i så fall ganska intressant alt vi har fått ett brev från Sveriges Aktiesparares Riksförbund, som ändå får anses i stor utsträckning representera medelaktieägaren. Sveriges Aktiesparares Riksförbund har påvisat de oegentligheter man tycker alt detta förslag medför. Dessutom är det ganska intressant atl läsa tidningen Aktiespararen, där riksförbundets ordförande skriver: "Under de senaste sex åren har den socialdemokratiska regeringen konsekvent infört försämringar i sparvillkoren. Genom att ständigt införa nya överraskande pålagor pä landets aktiesparare omöjliggör regeringen etl långsiktigt och samhällsnyttigt sparande i aktier." Han säger också att "svenska aktiesparare har den högsta aktiebeskaltningen i Västeuropa".

Det lär väl knappast råda något tvivel om alt detta är ett dåligt förslag även för den genomsnittlige aktiespararen.

Anf. 139 ROLF KENNERYD (c):

Herr talman! Nu tycker jag att det är Lars Hedfors som påminner om ett gökur. Han återkommer med ett gökurs envishet till alt den som sparar i aktier på läng sikt inle drabbas. Jag bestrider icke detta. Men det är icke heller denna typ av sparare jag har talat om när jag har tagit exemplen med herr Y. Jag har talat om den som av olika skäl, t.ex. likviditelsskäl, tvingas sälja med en sammantagen förlust och ändå tvingas ta upp ett belopp lill beskattning. Denne herr Y mä ha långsiktiga ambitioner. Sannolikt har han också haft del. Men olika omständigheter har alltså gjort alt han har tvingats att göra denna transaktion, som leder honom in i denna belägenhet. De effekterna hade vi kunnat undvika om herr Hedfors hade varit mera eftertänksam.

Anf. 140 KRISTER SKÅNBERG (mp):

Herr talman! Sedan 1972 har jag i olika former arbetat för att främja smäförelagande och dess verksamhetsförutsätlningar. Det är tråkigt alt konstalera att många småföretag får allt sämre förutsättningar, just därför att de girigaste inte kan hålla sig lill spelreglerna ulan hela liden trampar över. Sedan skärps olika regler, vilket gör att vi har en djungel. Del är därför bra

atl man nu tar nya lag. Jag hoppas alt vi nästa vår tillsammans skall kunna få ett bättre skatteklimal ett tag framåt.

Jag tycker ocksä att del är roligt att Bo Lundgren är villig alt vara med i detta arbete. Jag fäste mig dock vid ett ord i hans inlägg: "överdrivet skatteundandragande". Vi skiljer oss ät där, Bo Lundgren och jag. Jag är emot skatteundandragande, och Bo Lundgren är emot överdrivet skatteundandragande.

Jag vill säga några ord om hur jag tycker alt klimatet har försämrats på ett håll, där i alla fall jag tycker atl man borde visa större ansvar. Del finns ju den gamla visan om vad man gör på banken efter klockan tre. Senast pä nyårsafton, tror jag, att finansministern talade om detta, när han delade ul sin lilla överraskningsgåva lill svenska folket. Han sade just atl valet av tidpunkt hade gjorts för att man inte skulle behöva jobba över på banken den kvällen, som man har sett sig tvungen all göra andra kvällar, för att rädda rika klienter som har valt en form för skatteundandragande och plötsligt mäsle byta fot.

Prot: 1988/89:86 22 mars 1989

Begränsad avdragsrätt för vissa reaförluster, m.m.

Anf. 141 BO LUNDGREN (m) replik:

Herr talman! Som kommer alt framgå av protokollet sade jag "överdriven skatteplanering".

Anf. 142 MAGGI MIKAELSSON (vpk):

Herr talman! Ja, Lars Hedfors, jag känner mycket väl lill att det finns flera olika skatleutredningar på gång. Men för mig är del myckel inkonsekvent atl man tillsätter utredningar för att komma till rätta med skattefifflet och samtidigt slopar valutaregleringen.

Anf. 143 LARS HEDFORS (s):

Herr talman! Mycket kort: Bo Lundgren undandrar sig allt ansvar för all vi har etl skattesystem som ger incitament till skatteplanering, trots att vi har haft borgerliga regeringar i sex är och trots atl vi vel att del under den liden gjordes hundratals ändringar i skattelagstiftningen. Man höjde närmare hundra skaller. Del säger sig självt att det bidrog till atl göra skattesystemet till del lapptäcke del faktiskt är.

Nu skall vi hälla de borgerliga regeringarna räkning för- åtminstone den sisla, eller den senaste - atl de gjorde elt försök alt komma till rätla med problemet. Det resulterade dock, som alla vet, i atl regeringen i fråga sprack. Man lyckades inle. Det finns alltså anledning atl länka sig för innan man ger de borgerliga chansen igen.

Jag tror inte att vi kommer sä mycket längre i denna diskussion. Vi socialdemokrater vill försöka lösa problemet med skatteplanering och reaförluster genom atl dra åt skruvarna. Ni borgerliga vill göra det genom att belöna skatteplanering.

Anf. 144 KJELL JOHANSSON (fp):

Herr talman! Del senaste var väl ändå för grovt. Får jag bara kort karakterisera de båda förslag som har lagts fram. Regeringsförsiaget innebär atl människor som säljer aktier och gör förluster och inte nägra vinster får

147

Prot. 1988/89:86 betala skatt i vissa fall. Det förslag vi har lagt fram, som framgår av

22 mars 1989 reservationen, innebär att den som vill vara så fiffig som Lars Hedfors var i

~~ '■ ~ 7' det här exemplet, får för det första betala courtage och för det andra betala

* . f, omsättningsskatt på den affär han gör. För det tredje har han använt tid

■' ' alldeles i onödan fill detta. Skatten blir nämligen exakt densamma som om

han inte hade gjort denna affär. Jag tror att en sammanfattning av detta slag

kan vara av värde för denna debatt.

Överiäggningen var härmed avslutad.

Kammaren övergick till att fatta beslut i ärendet.

Mom. 1 (skattelättnader, avdragsbegränsningar eller andra skatteskärpningar)

Först biträddes reservation 2 av Maggi Mikaelsson i motsvarande del med 22 röster mot 21 för reservation 3 av Birger Schlaug. 265 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter biträddes reservation 1 av Bo Lundgren m.fl. i motsvarande del med 131 röster mot 20 för reservation 2 av Maggi Mikaelsson i motsvarande del. 158 ledamöter avstod från att rösta.

Slutligen bifölls utskottets hemställan med 179 röster mot 126 för reservation 1 av Bo Lundgren m.fl. i motsvarande del. 2 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 2 (begränsningsreglernas utformning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 4 av Bo Lundgren m.fl. i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (övergångsreglerna)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 5 av Bo Lundgren m.fl. i motsvarande del - biföUs med acklamation.

Mom. 6 (stöd för ett spritt aktieägande m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 6 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 7 (uttalanden om en symmetrisk behandling av vinster och förluster) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 10 (skattereglerna för konvertibler)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 8 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 11 (åtgärder mot skatteundandraganden)

Utskottets hemställan bifölls med 271 röster mot 38 för reservation 9 av Maggi Mikaelsson. 148

övriga moment Utskottels hemställan bifölls.

Andre vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Föräldraförsäkringen

14 § Föredrogs

socialförsäkringsutskottets betänkande 1988/89:SfU12 Föräldraförsäkringen (prop. delvis).

1988/89:69 och 1988/89:100

Föräldraförsäkringen

Anf. 145 MARGIT GENNSER (m):

Herr talman! Detta ärende berör föräldraförsäkringen. Det är ett ärende som till Synes enbart handlar om kronor och ören, men så är det inte. Detta är en mycket djupgående ideologisk fråga.

Del nu liggande förslaget om föräldraförsäkring står mot de borgerliga partiernas förslag om beskattat vårdbidrag. Var ligger då den grundläggande skillnaden i förslagen? På vad sätt skiljer de sig åt - djupast sett - i den grundläggande synen på familjen och familjens självständighet?

Sverige har en på ett vis särpräglad socialism. Det är inte företagen, producenterna eller de som i socialistisk doktrin kallas kapitalisterna som i första hand socialiserats i vårt land. Det är i stället familjernas, medborgarnas inkomster. Ett internafionellt extremt högt skattetryck på fysiska personers inkomster leder till en fördelningskarusell, som Gösta Bohman brukade kalla rundgång och som kräver det ena intrikata fördelningsinslru-mentel efter det andra. Detta får inte enbart ekonomiska konsekvenser utan i högsta grad djupgående kulturella. Föräldraförsäkringen med den utformning den har fått stärker än mer statens, det offentligas, grepp över människorna. I grunden står här två livssyner mot varandra: självständighet som egenvärde mol lydnad och i viss mån underkastelse. Familjen är grundstenen för mig, i alla fall i det västerländska samhället. Barnen är föräldrarnas ansvar. Det är föräldrarna som skall ge barnen grundläggande värderingar och normer, lära dem att ta ansvar, visa tolerans, hjälpsamhet, hänsyn - ja, också flit, sparsamhet och respekt och längtan efter att söka kunskaper.

Naturligtvis lägger vi alla olika tyngdpunkt på olika värderingar. Vi är uppvuxna i olika traditioner och under olika förhållanden. Detta fordrar respekt för familjens integritet, och det måste vara basen för vår familjepolitik. Detta är i varje fall basen för moderata samlingspartiets familjepolifik.

Värt förslag om beskattat vårdnadsbidrag på 15 000 kr. per barn och år mellan ett och sju års ålder, avdragsrätt för styrkta barnomsorgskoslnader upp till 15 000 kr. per år och barn samt rätt att räkna ATP-år för vård av eget barn upp till dess att barnet har fyllt sju år ger valfrihet för familjerna under hela småbarnstiden. Till detta kommer vårt förslag på skattesidan som innebär grundavdrag med 15 000 kr. per hemmavarande barn upp fill 18 års ålder samt "negaliv skatt" för dem som inte kan utnyttja avdragen fullt ut.

149

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Föräldraförsäkringen

150

Vårt förslag återför resurser lill barnfamiljerna som de själva fär utnyttja på bästa sätt. Heltidsomsorg eller egen vård av småbarnen, deltidsomsorg och deltidsarbete, familjedaghem, kommunal omsorg eller privat, släkt eller anställda, pappa eller mamma hemma - della skall inte vi i riksdagen bestämma. Det skall familjerna fä göra.

Hur ser dä den socialdemokratiska familjepolifiken ul? Familjen skall styras. Jag vet inle om Alva Myrdals något elitistiska tankar öppet eller mera dolt styrt socialdemokratisk barnomsorgspolik. Hennes åsikt var emellertid atl föräldrar inte kunde ge en professionell uppfostran åt sina barn. Därför behövdes "slorbarnkamrar", som i våra dagar praktiskt blivil kommunal barnomsorg. Föräldraförsäkringen skall ge föräldrarna möjlighet alt i princip vara hemma de första elt och ell halvt åren - viss uppdelning av uttaget av försäkringen får dock göras. Sedan skall alla barn beredas plats inom den kommunala barnomsorgen. I prakfiken är det så att kommunerna inte har platser för de allra yngsta och för övrigt heller inte ät de nägot äldre. Barnomsorgsmälet håller inle och kommer inte att hälla. Del är fortfarande inle i första hand fräga om pengar. Så stora samhällsbyggen som socialdemokraterna satsar pä leder dess värre till haverier. Det är därför vi häller fast vid vårt mera flexibla syslem med värdnadsbidrag parat med elt bättre skattesystem. Det skapar nämligen mänga möjligheter. Det skapar anpassningsbarhel för den enskilde och stärker familjen. De informella nätverken stärks, och det är viktigt när svårigheter kommer. En stark stal skapar dess värre ofta ett svagt samhälle: I dag ser vi detta i föräldrars förtvivlan inför barnomsorgsköer. Vi ser det också i de växande äldreomsorgsköerna. Varför blir det så? Formella, enhetliga lösningar leder till dålig anpassningsförmåga. Så enkelt är det.

Jag yrkar bifall till reservation 1 och avslag pä propositionen i denna del.

Men leder inte våra förslag till sämre ekonomisk kompensation lill barnfamiljerna? Nej, ser vi till hela smäbarnstiden är vär modell även med ett statiskt betraktelsesätt överlägsen. För föräldrar med höga inkomster och hög sjukpenning är det socialdemokratiska alternafivet förhållandevis fördelaktigt. Inkomstbortfallsprincipen borgar för delta. Men detta kan väl knappast inrangeras under rubriken "Social fördelningspolitik".

Alt föräldrarna enligt våra förslag kommer all fä betala högre barnomsorgskostnader, som är avdragsgilla, är en regel som skall ge större jämslälldhel mellan dem som får barnomsorgsplats och dem som inle fär det eller inle vill utnyttja en sådan. Våra skatteförslag skapar en rättvisare, en mera välavvägd beskattning, som för övrigt kommer att skapa dynamik och växande välstånd. Att vi föreslår atl ersättningsnivån inom föräldraförsäkringen skall vara 80 % skall ses i detta totala sammanhang. Vär politik skapar pä sikt en högre standard. Jag yrkar bifall till reservation 5.

Garantinivån i föräldraförsäkringen släpar efter. Höjningen nu senast har inte nämnvärt ändrat detta förhållande. Denna eftersläpning drabbar de ekonomiskt sämst ställda familjerna. Därför föreslår vi att garantinivån automatiskt följer förändringarna i penningvärdet och alt garantinivån fr.o.m. 1990 bestäms till en trehundrasexliofemtedel av basbeloppet. Jag yrkar bifall till reservation 6.

Vi har familjer som drabbats svårt. Deras barn är sjuka eller handikappa-

de. Att underiätta för dessa familjer är oerhört behjärtansvärt. Det förslag som återfinns i reservation 12 ber jag att få yrka bifall till.

Kontaktdagar är bestämda fill visst antal per år. Varför dessa pekpinnar? Bestäm en ram för det lotala antalet dagar och lål föräldrarna själva avgöra vad som är vikfigt för dem och deras barn. Jag yrkar bifall till reservation 16.

Diskriminering bör om möjligt undvikas. Det är vi säkerligen alla överens om. Men varför då diskriminera föräldrar som hellre väljer privat barnomsorg? De bespar fakfiskt det offentliga betydande kostnader. Jag förstår inte alt majoriteten kan tycka atl det är tolerant, rätl, riktigt och rättvist alt vägra rätl lill kontaktdagar för privat barnomsorg. Jag yrkar bifall till reservation 18. Samtidigt yrkar jag bifall fill reservafion 21. Jag låter mofiveringen i reservationstexten tala för sig själv.r

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Föräldraförsäkringen

Anf. 146 BARBRO SANDBERG (fp):

Herr talman! Socialförsäkringsutskollets betänkande 12 behandlar föräldraförsäkringen, och till detta betänkande har fogats 23 reservafioner och två särskilda yttranden. Jag avser att kommentera några av folkpartiels reservafioner.

Föräldraförsäkringen är en viktig del av familjepolitiken. Föräldrar har olika behov och önskemål. Därför är det viktigt alt familjepolifiken utformas så, atl den främjar valfrihet och jämställdhet mellan kvinnor och män.

I proposition 1988/89:69 föreslår regeringen en utbyggnad av föräldraförsäkringen. Den skall ske i tre etapper och vara helt genomförd den 1 juli 1991. Regeringens förslag innebär alt föräldrar skall kunna vara hemma med ersättning enligt inkomstbortfallsprincipen i 18 månader. Vi anser att vårt förslag om värdnadsbidrag ger bättre valfrihet för småbarnsföräldrar. Socialdemokraternas förslag innebär atl man måste avstä från förvärvsarbete för att få föräldrapenning. Det tycker vi inte är nägon valfrihet, och Margit Gennser har ju här tidigare redogjort för vårt gemensamma förslag.

Folkpartiet har under en rad år motionerat om förbättringar för föräldrar med sjuka och handikappade barn. Vi tycker bl.a. atl taket pä 90 dagar för tillfällig föräldrapenning borde tas bort för det fåtal familjer som på grund av mycket svära omständigheter tvingas utnyttja den tillfälliga föräldrapenningen under lång tid. När man utökade från 60 fill 90 dagar var etl av argumenten omsorgen om cancersjuka barn. Det finns naturligtvis flera andra sjukdoms-fillständ som kan vara aktuella. Men vad händer om barnet inte tillfrisknat när de 90 dagarna gått? Skall man då vara tvungen att lämna bort sitt sjuka barn? Hur har ni socialdemokrater egentligen tänkt? Vi anser att denna begränsning bör tas bort för de berörda familjerna.

När en person drabbas av en funktionsnedsättning får detta konsekvenser även för människor i den handikappades omgivning. Hela familjen och andra nära anförvanter berörs. Dessa problem måste uppmärksammas i högre grad än vad som hittills skett. Det kan finnas tillfällen dä den anhörige bör delta i rehabilitering och lära sig lyft- och bärteknik, medverka i sjukgymaslik för atl kunna vara lill hjälp vid träning i hemmiljö. Dessutom ges tillfälle till kontakt med andra människor i liknande situafion. Behovet av föräldramedverkan gäller även vid habiliteringsinsatser för barn med handikapp. Föräldrar skall självfallet ges möjlighet att med ersättning från föräldraförsäkringen fä den

151

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Föräldraförsäkringen

152

ledighet som erfordras för deltagande i habilitering, rehabilitering och utbildning för föräldrar med barn med handikapp. I dag är del inte alltid sä, beroende på skillnader i tillämpningen av lagen.

Regeringen bör därför ge förslag lill åtgärder för alt råda bot pä dessa skillnader. Vi i folkpartiet anser dessutom att denna rätt bör tillkomma båda föräldrarna samtidigt. I dag ger endast vissa sjukdomstillstånd, t.ex. diabetes, den möjligheten. Föräldrarna kan faktiskt behöva stödja varandra i dessa ibland krisartade stunder.

Vård av hemmaboende vuxet handikappat barn är ett återkommande krav från oss folkpartister. Vårdbidrag och tillfällig föräldrapenning utgär till dess barnet fyller 16 år. Därefter fär barnet förtidspension. Om della barn blir sjukt har föräldrarna inle rätt till ledighet och fär därmed inte heller nägon ersättning. Vi anser att man skall ha rätt till ledighet. Ersättning bör utgå i de fall föräldrar måste avslå från förvärvsarbete - åtminstone så länge barnet bor hemma och så länge elt normalt barn är hemmaboende.

1 vissa fall kan det vara svårt för föräldrarna atl la ledigt när etl barn är sjukt och i stället lättare atl engagera nägon annan närstående, t.ex. mormor, morfar, farmor eller farfar. Vi folkpartister menar alt det skulle gagna barnfamiljernas valfrihet om ocksä sådana anförvanter i förekommande fall kunde erhålla tillfällig föräldrapenning. Ersättningen skulle då självfallet utgä efter den sjukpenningklass som den anlitade släktingen befinner sig i. Detta kan i det enskilda fallet bli dyrare eller biUigare, än om föräldern själv stannade hemma, men genomsnittligt sett bör en sädan reform knappast innebära ökade kostnader för den aUmänna försäkringen.

För närvarande pågår etl utredningsarbete för all kartlägga ensamstående och ensamboende föräldrars behov av att överlåta tillfällig föräldrapenning och de konsekvenser detta skulle medföra. Arbetet skall redovisas under april och juni. Enligt folkpartiets mening bör denna möjlighet att fä tillfällig föräldrapenning öppnas för alla föräldrar. Del pågående utredningsarbetet bör därför kompletteras så, atl det omfattar alla föräldrar och inle enbart ensamslående.

Inle heller kan tillfällig föräldrapenning utgä när daghem slänger pä grund av sjukdom hos personalen eller om dagbarnvårdarens barn är sjukt. Utskottsmajorileten befarar alt kommunerna skulle minska sin barnvårdar-verksamhet om tillfällig föräldrapenning skulle utgå i dessa fall. Vi tycker naturligtvis inte att daghem skall stängas av denna anledning, och därför är detta en lösningendast i undanlagsfall. Men har man ingenstans att lämna sitt barn måste man stanna hemma, och i så fall utan ersättning. Föräldrarna är alltså inte hjälpta av att ni socialdemokrater anser all kommunerna skall la sill ansvar. Vi delar den uppfattningen, men för oss är del viktigt atl föräldrarna ges möjlighet att vara hemma när de behöver.

Jämslälldhelsdeballen har hittills- och pä goda grunder- huvudsakligen handlat om kvinnornas ställning. Men atl bryta diskriminering av kvinnor och förändra den traditionella kvinnorollen räcker inte. Jämställdhet kan inte vara alt kvinnorna i praktiken är dubbelarbelande, dvs. sköter bäde hem och förvärvsarbete, medan männen stannar kvar i sin traditionella könsroll.

Det är ännu längt kvar lill dess ansvar för förvärvsarbete och hemarbete delas efter lust och fallenhet och inte efter kön. Men det är ändå viktigt att

konstatera atl mans- och papparollen har utvecklats en hel del under de senaste decennierna. Man kan nog utan att överdriva slå fasl atl dagens pappor har elt helt annal ansvar för och delaktighet i hem, familj och hushåll än vad som var fallet för inte sä länge sedan.

Folkpartiet arbetar för att stegvis bygga ut mäns fristående rätt till ersättning i samband med barns födelse till 20 dagar. I ett första steg föreslår vi alt ledigheten byggs ul frän 10 fill 13 dagar. Vi vill på delta sätt uppmuntra ett positivt beteende och bygga vidare på en lyckad jämställdhetsreform. Förhoppningsvis är det också en väg alt locka fler män atl ta en större del också av föräldraledigheten.

Herr talman! Till sist vill jag kommentera Daniel Tarschys och Charlotte Brantings motion om rätt till ledighet till dess barnet fyllt tre år.

Enligt lagen om rätt lill ledighet för vård av barn har arbetstagare rätt fill hel ledighet utan lön fill dess barnet uppnätt 18 månaders ålder. Folkpartiet tycker att denna rätt bör utsträckas till tre års ålder. Mänga föräldrar anser att barn som är ell och etl halvt eller två år gamla bör vårdas i hemmet. Vi är medvetna om att en förlängd rätt fill ledighet kan innebära vissa problem för arbetsgivarna, men vi tror inte att dessa problem är så allvarliga atl de vallar betydande svårigheter. I allmänhet är del den plötsligt påkomna frånvaron som ställer lill störst besvär för företagens och myndigheternas personalplanering. En ledighet som kan förutses läng tid i förväg vållar inte lika stora bekymmer.

I arbetsmarknadsutskottets yttrande över den här motionen framhåller man dels att utskottet avvisar tanken pä förlängd obetald ledighet, dels att riksdagen inte har någon anledning att frångå tidigare ställningstaganden.

Först vill jag påslå att det väl ändå mäste vara så, alt det är föräldrarna själva som skall avgöra om de vill ta ledigt utan lön för atl fä vara med sina barn. De tycker kanske att lid med barnen är viktigare än pengar.

För det andra har det ju faktiskt hänt tidigare här i riksdagen - och tur är väl det - atl man har ändrat sig när man funnit atl beslutet kanske inte var sä bra. Jag har märkt alt socialdemokraterna har svårt all svälja att andra partier kan komma med bra förslag.

Ofta tar man förslagen lill sig och låter dem komma som egna i kommande propositioner. Det här är ett sådant förslag som vi tror kommer, när man svall förtreten över att man inle själv lagt fram förslaget. Det viktigaste är ju trots allt att del i slutändan blir bättre för de berörda - vem som lagt fram förslaget är, enligt min uppfattning av underordnad betydelse.

Till sist, herr talman, några ord om del särskilda yttrandet angående utlandstjänslgöring.

Del har under många år påtalats att personer som arbetat utomlands i vissa fall har elt bristfälligt socialförsäkringsskydd, och det gäller inle minst föräldraförsäkringen. Med hänsyn lill atl en utredning för närvarande pågår avstår vi dock från alt nu reservera oss.

Med delta, herr talman, yrkar jag bifall till alla reservationer som undertecknats av folkpartisterna i utskottet.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Föräldraförsäkringen

153

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Föräldraförsäkringen

Anf. 147 KARIN ISRAELSSON (c):

Herr talman! Barnfamiljernas situation borde vara god i vårt land, som har ett försäkringssystem som lill synes skyddar i alla situationer. Men så är inte fallet. Många barnfamiljer lever ytterst ansträngt, och ekonomin inte tillåter dem alt vara just barnfamiljer. Behovet av att kunna vara tillsammans med barnen under de första betydelsefulla åren har inte kunnat tillfredsställas. Samtidigt med delta har inte barnomsorgen kunnat täcka efterfrågan.

Genom etl enigt förslag frän centern, moderaierna och folkpartiet rörande vårdnadsbidrag har vi visat på helt andra vägar att ge alla barnfamiljer ett ekonomiskt stöd. Värt förslag möjliggör elt betydligt friare utnyttjande av ett ekonomiskt stöd och räcker fram fill skolåldern. Även för den hemarbetande innebär det en ersättning för det arbete som utförs med vård av de egna barnen. Med en utbyggd föräldraförsäkring ges inle alla samma slöd. Den som fär ersättning enligt inkomstborlfallsprincipen för vårdinsatserna får ojämlik ersättning. Högsta ersättning är i dag ca 500 kr., lägsta ersättning 60 kr.

Vinnare i den socialdemokratiska familjepolitiken är den barnfamilj som har höga inkomster, där båda har arbete och där man har ordnad barnomsorg. Förloraren är den familj som vall atl själv vårda barnen och därför har en förälder som är hemarbetande. För båda familjerna är vårdnadsbidraget det bästa alternativet. Men regeringen vill inle ge lågin-komstfamiljen en bättre situation. Tydligen skall arbete med egna barn inte värderas alls, om man inle avstår frän ell annat arbete.

Regionall innebär värdnadsbidraget en omfördelning av medel lill förmån för kommuner med få kvinnor ute i arbetslivet och med barnomsorg baserad pä familjedaghem. Även denna brist på rättvis fördelning av de drygt 2 miljarder som nu anslås till förlängd föräldraförsäkring visar pä alt nuvarande regering inte slåss för de svaga, varken för den ekonomiskt svaga familjen eller för den skaltesvaga kommunen. Men della var egentligen inte någon överraskning - centern har i mänga sammmanhang fått stå för en fördelningspolitik som saknas hos socialdemokraterna. Del är inte längre fördelningen av befintliga resurser som styr regeringens förslag, ulan det är i stället de redan gynnade som skall gynnas ännu mera. Delta går igenom i många andra förslag och beslut.

Centern slår i sin mofion fasl all etl värdnadsbidrag är den ersättningsform som bäst gagnar barnen. Det är först genom en bättre fördelning av de 2 miljarder som förlängningen av föräldraförsäkringen kostar som vi kan ge barnfamiljerna en bättre situafion. Därför säger vi nej fill regeringens förslag och reserverar oss till förmån för vårt förslag, som ger valfrihet och bättre fördelning av så stora summor pengar. Del måsle vara elt väl grundat krav atl alla barn skall fä del av de samhällsförbättringar som vi beslutar. I det fallet tillgodoser inte föräldraförsäkringens förlängning vår grundsyn.

Jag yrkar bifall till vår reservation nr 1 och avslag på propositionen.

Vissa föräldrar bildar föräldraledda daghem, som kostar kommunen mindre än de kommunala daghemmen. Barnen mår bra av atl de får träffa sina föräldrar oftare, efiersom dessa aktivt deltar i arbetet. Nu har det visat sig all försäkringskassan tolkar ersättning via den tillfälliga föräldraförsäk-

154

ringen till nackdel för de föräldrar som sänker sin daghemsavgift genom medverkan i daghemmets verksamhet.

Detta är antagligen en korrekt tolkning av de regler som styr denna ersättning. Men för barnomsorgen är det olyckligt atl det inte skall vara möjligt att utnyttja den särskilda föräldrapenningen för detta ändamål. Vi från centern anser alt delta snarast bör läggas till rätta - det får inle vara reglers otymplighel som förhindrar föräldramedverkan.

Jag vill med detta, herr talman, yrka bifall lill reservafion 8.

Jag är väl medveten om de slora svårigheter som kan föreligga när del gäller tolkning av lagbestämmelserna om fillfällig föräldrapenning. Vad vi i centerpartiet har pekat på denna gång är vad som sker när etl barn har vårdbidrag och blir försämrat eller kräver särskild tillsyn. 1 del fallet utgär ej någon ersättning frän den tillfälliga föräldrapenningen, vilket då drabbar föräldrarna och familjens inkomst. Vi anser atl regeringen bör utforma och lägga fram förslag till en sådan förändring av lagen alt della blir möjligt.

Jag yrkar bifall till reservation nr 13.

I Stockholm och våra andra stora städer liksom även på andra orter i landet innebär inte det förhållandet att man har en daghemsplats också att man kan utnyttja den. Allt oftare möts föräldrarna av beskedet att personal saknas, så att föräldrarna får ta ledigt från sitt arbete och ta hand om barnens vård. Detta är inle alltid möjligt. I de fall där familjedagmammornas barn insjuknar erhåller den förälder som då inte kan placera sitt barn där, inte någon särskild föräldrapenning. Om däremot dagmamman insjuknar kan man utnyttja föräldraförsäkringen.

Denna brist pä logik är mycket svår att förklara. Pä nägot sätt mäste föräldrarnas situation skyddas. Del är inte rimligt all föräldrarnas ekonomi skall drabbas av alt kommunerna inte klarar personalsituationen. Det är inte bara så att det kostar familjerna pengar - det är också synnerligen otryggt för barn och föräldrar att ständigt drabbas av detta besked. I slutänden drabbas barnen - de känner atl de är till besvär och att ingen bryr sig om hur de mår. Bristen på alternativ i barnomsorgshänseende visar sig även i dessa förhållanden.

Tyvärr vill inte majoriteten i utskottet stödja vårt förslag till utredning för att komma till rätla med problemen. Jag kan inte förstå varför detta skulle vara sä känsligt alt utreda. Barnomsorgens svagaste punkt, bristen på personal, borde inte förhindra att della lyfts fram. För barnfamiljernas skull mäsle detta lösas.

Jag yrkar bifall till reservafion 15.

Om barn inte får rum i den kommunala barnomsorgen utan föräldrarna får ordna barnomsorgen på egen hand och ofta till betydligt större kostnad, drabbas familjen också av andra bestraffningar. Kontakldagar för barn kan bara användas om barnen är inskrivna i den kommunala barnomsorgen och bara högst tvä dagar per år. Vi frän centern ser del som en form av överförmynderi från samhällets sida att så inskränka föräldrarnas rätt att själva bestämma över hur dagarna skall utnyttjas.

Jag yrkar bifall till reservationerna nr 16 och 18, där vi utvecklar vår syn pä dessa frågor.

1 en motion i riksdagen begär Stina Gustavsson och Kersti Johansson en

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Föräldraförsäkringen

155

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Föräldraförsäkringen

komplettering av föräldraförsäkringen. Den skulle innebära alt gruppen gravida lantbrukarkvinnor kunde utnyttja avbytarservice. Denna grupp av kvinnor har ofta mycket lunga och påfrestande arbetsuppgifter, som är svära atl ulföra. Föräldrapenningen, som ofta är mycket låg, räcker inte till för att betala vad servicen kostar. Kostnaden uppgår till 340 kr. per dag för abonnenter och 400 kr. per dag för övriga. I våra grannländer finns denna möjlighet.

Del finns många skäl fill alt ocksä denna grupp av kvinnor bör ha råd all utnyttja föräldraförsäkringen ulan att familjen drabbas av stora inkomstförluster. Tyvärr instämmer inte utskottet i förslaget. Vi frän centern anser frågan så viktig alt vi vill ge regeringen i uppdrag atl lägga fram förslag. Jag yrkar därför bifall lill reservation nr 20.

En strävan alt underlätta alla regelsystem har del ofta talats och beslutats om i riksdagen. Ändå är regeringen snabbi framme med förslag som krånglar lill del både för myndigheter och för enskilda människor. Om en arbetstagare inte är överens med arbetsgivaren, föreslär regeringen alt detta skall delges inte bara arbetstagaren utan även den fackliga organisation som arbetslagaren tillhör. Detta är ett tveksamt sätt atl hanlera denna fråga pä. Vi säger nej lill regeringens förslag och yrkar bifall fill reservation nr 21.

För alt fä mera tid med sina barn medger vissa arbetsgivare småbarnsföräldrar rätt till tjänstledighet fram till dess att barnet fyller tre år. För de föräldrar som så önskar är del möjligt atl utnyttja denna rätl lill ledighet. I dessa fall ges föräldrarna en större valfrihet, en valfrihet som gynnar hela familjen. Tyvärr är inte denna rätt självklar. Vi i centern anser att det skulle vara en viktig reform om alla småbarnsföräldrar hade denna rättighet. Samtidigt borde den förkortade arbetstid som man har rätt lill förlängas fill dess atl barnet fyller tolv år. I dag utnyttjas den möjligheten av alla som har barn upp fill sju års ålder. De reformer som vi nu föreslår efterfrågas ofta av föräldrar som dels har svårt atl få bra barnomsorg, dels önskar få mera tid med barnen.

Med detta yrkar jag bifall lill vår reservation nr 22.

156

Anf. 148 MARGÖ INGVARDSSON (vpk):

Herr talman! Förslaget om en utbyggd föräldraförsäkring skulle, om det förverkligades, vara en nödvändig och efterlängtad reform. Vi i vpk ser en utbyggd föräldraförsäkring som en viktig grund för en bra familjepolitik. Detta och andra förslag som vpk har lagt fram om lagstadgad barnomsorg och sex limmars arbetsdag skulle medverka lill all män och kvinnor i prakfiken fär lid både för förvärvsarbete och för atl vara tillsammans med sina barn. Vi är alltså helt överens när del gäller förslaget lill en utbyggd föräldraförsäkring. Det är bara på en punkt som vi har en annan uppfattning än regeringen. Det gäller pappornas möjligheter att utnyttja föräldraförsäkringen.

Om vi inte reserverar en viss lid för papporna, kan den utbyggda föräldraförsäkringen få precis samma effekt som del borgerliga vårdnadsbidraget. Vi anklagar ju de borgerHga för att medverka till att det återigen blir kvinnorna som kommer att stanna hemma den största delen av ledigheten -ja, i de flesta fall hela tiden. Vi kan inte instämma i det som statsrådet säger i propositionen, nämligen atl papporna nu använder sig av föräldraförsäkring-

en i relativt stor omfattning. Det tycker vi alltså inte alls. Vi tycker i stället atl papporna utnyttjar föräldraförsäkringen i alldeles för liten utsträckning. Vidare är det inte rikligt, som det står i propositionen, att 29 % av fäderna utnyttjade föräldraförsäkringen 1987. Riksförsäkringsverket har bara statistik fram lill 1985. Del året log 30 % av fäderna ut i genomsnitt en och en halv månad under barnets första två är. Under det första året är det fortfarande fyra av fem pappor som låter bli atl ta ul den ledighet som föräldraförsäkringen ger rätl lill, och del är inte acceptabelt.

Alla undersökningar visar atl det är del första året som är sä oerhört vikfigt för den nya familjen. Del är under det första året efter del att elt barn har fötts som man grundlägger arbetsfördelningen i hemmet. Om del då är kvinnan som är hemma, blir det på nägot sätt naturligt atl hon tar huvudansvaret för hem och barn. Därför måste vi på alla sätt uppmana papporna att vara hemma under det första året. Jag kan inle se annat än alt man mäste reservera en viss lid för pappornas räkning.

Den främsta orsaken till alt män inle utnyttjar föräldraförsäkringen är atl män och kvinnor inle har samma ställning på arbetsmarknaden, i samhället eller i hemmet. Givelvis arbetar vi alla pä alt åstadkomma samhällsförändringar som innebär atl män och kvinnor får samma ställning. Men det kommer alt dröja åtskilliga år innan vi når dit. För den skull kan vi dock inle bara sitta och vänta och hänvisa till förändringar som kommer kanske först längt in pä 2000-lalet. Vi mäsle således göra någonfing nu för att papporna skall få möjlighet alt vara hemma hos sina barn.

Om man studerar mäns attityd till föräldraförsäkringen och vården av barn - sädana undersökningar har gjorts - ser man all flertalet män i princip tycker alt män och kvinnor skall dela på vårdnaden av de smä barnen och på föräldraledigheten. De flesta män i värt land säger all del är riktigt att göra så. Men männen säger ocksä: I värt fall är del myckel bättre alt det är kvinnan som är hemma. Detta motiverar männen med lusen olika saker. Så är del faktiskt.

Om man studerar de förändringar som har skett när det gäller männens uttag av ledighet i enlighet med föräldraförsäkringen under de är som denna här funnits, kan man se att männen påverkas positivt när det gäller att ta ut ledighet av de ekonomiska förbättringar i föräldraförsäkringen som har åstadkommits för män. Dessa förbättringar är alllsä någonting positivt och de stimulerar männen att utnyttja föräldraförsäkringen. Däremot synes inte en förlängning av föräldraledigheten påverka männen på samma sätt. Atl döma av de undersökningar som riksförsäkringsverket har gjort på detta område kan man generellt säga alt ju längre den föräldraledighet är som tas ut vid elt barns födelse är, desto mindre är andelen män som är föräldralediga. Största andelen föräldralediga pappor finner man i familjer som tar en kortare föräldraledighet direkt efter ett barns födelse. Om vi studerar utbyggnaden av föräldraförsäkringen - alllsä alt föräldrapenning kan utges i upp till 18 månader- och ser till förhållandena på barnomsorgsområdel, kan vi nog utgä från atl många småbarnsföräldrar, i enlighet med föräldraförsäkringen, väljer atl vara hemma under ganska lång tid i anslutning till eii barns födelse.

Om del som hittills har gällt under alla år gäller även i fortsättningen, kommer papporna inle atl öka sitt uttag av ledighet enligt föräldraförsäkring-

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Föräldraförsäkringen

157

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Föräldraförsäkringen

158

en. I stället kommer det även i fortsättningen att vara fyra pappor av fem som låter bli att vara lediga. Det har alltså inte skett några stora förändringar när del gäller andelen pappor som under 1980-lalel är föräldralediga under de första åren efter ett barns födelse. Riksförsäkringsverket har, som sagt, bara statisfik fram till 1985. Men trots det kan man inte se någonfing som talar för att det har skett några avgörande förändringar sedan dess. Vi anser således att det bör ske en kvotering när det gäller föräldraförsäkringen. Om vi inte gör det ulan i stället väljer alt bygga ut föräldraförsäkringen, blir del nästan ogörligt atl komma tillbaka om några år och säga: Ja, vi misslyckades. Det hjälpte inle med alla informationsinsatser. Papporna väljer fortfarande atl inle utnyttja föräldraförsäkringen. Nu får vi kvotera.

Det hela blir då så oerhört mycket svårare. Kvinnorna kommer att uppleva situationen så, att man lar tid från deras ledighet och ger denna lill männen. Men om vi kvolerar nu när vi bygger ut, fär både män och kvinnor en längre tid med sina barn. Därför anser vi att det är nödvändigt.

Även antalet kontaktdagar skall utökas enligt propositionen. Det är inle fråga om någon stor ökning, ulan man skall utsträcka rätten atl ta ut kontaktdagarna under hela det kalenderår som barnet fyller tolv år. De regler som har gällt tidigare har fått mycket knepiga konsekvenser för en del föräldrar. Det är givelvis bra att man gör denna utvidgning. Vi har emellertid myckel svårt atl förstå varför man har en tidsgräns på mellan fyra och tolv år för kontaktdagarna. Många barn är ju inskrivna i barnomsorgen redan frän 1-1,5 års ålder. När man skolar in barnen på dagis och redan har tagit ut hela föräldraledigheten, behöver man ju också någon form av ledighet för att kunna vara med barnet vid inskolningen. Vi tycker ocksä att när barnen går pä högstadiet behövs dessa kontaktdagar för att föräldrarna skall kunna komma och hälla kontakt med skolan. Många gånger är del kanske nästan viktigare att föräldrarna har den möjligheten till kontakt på högstadiet. Det är ofta där som problemen börjar. Del blir t.ex. problem med kontakterna mellan familjen och skolan.

Vi föreslår atl regeringen skall göra upp en plan för hur man skall kunna bygga ul kontaktdagarna. Vi kräver inle pengar omedelbart i denna omgång. När man lägger nästa etapp på föräldraförsäkringens utbyggnad eller kanske t.o.m. den tredje - vi kan vänta så länge - vill vi ha en plan för hur kontaktdagarna skall byggas ut. Vi tycker att kontakldagar är bra, men de är otillräckliga. De behöver utökas.

Vi har även väckt motioner om föräldrar till handikappade barn och deras möjlighet att deltaga i barnens rehabilitering. När barnen går hos sjukgymnast, logoped eller på något annat rehabiliteringsställe kan del vara bra om båda föräldrarna får vara med samtidigt. Det är alltså inle möjligt i dag. Bara den ena föräldern kan få tillfällig föräldrapenning vid dessa besök. Det är emellertid av stort värde om båda föräldarna samtidigt kan få samma undervisning och insyn i barnens rehabilitering, behandling och behov. Om båda föräldrarna har varit med samtidigt kan de sedan när de kommer hem mycket lättare utföra behandlingen efler instruktionerna. De kan då kontrollera med varandra att de har uppfattat saker och ting räll och alt del stämmer. De kan också, vilket är oerhört viktigt, stödja varandra i den svåra och tunga situation som det innebär atl ha elt handikappat barn, som man

kanske dagligen måste hjälpa och utföra vissa behandlingar pä.

Jag yrkar således bifall till reservationerna 3,12 och 17 i detta betänkande.

Jag skulle också gärna vilja kommentera folkpartiets reservafion nr 10. Reservationen tar upp rätten för föräldrar med handikappade barn att med tillfällig föräldrapenning besöka rehabiliteringsinslitutioner och liknande, precis pä samma sätt som föräldrar med friska barn fär göra i samhällets förebyggande barnhälsovård, som det heter i lagtexten. Detta är etl gammall krav som vi från vpk har haft i mänga år. I detta betänkande anser vi emellertid alt vårt krav är fillgodosetl. Vi har därför inte reserverat oss. Man anger klart i belänkandet att riksförsäkringsverket nu har formulerat allmänna råd, där man just rekommenderar försäkringskassorna atl betala tillfällig föräldrapenning vid de besök som föräldrar till handikappade barn gör vid institutioner som deras barn behöver, pä samma sätt som gäller för föräldrar med friska barn i samhällets förebyggande hälsovård. Jag kan inte förstå annat än alt reservation nr 10 är ett missförstånd frän folkpartiets sida. Det är anledningen till att vi inte har stött den reservafionen.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Föräldraförsäkringen

Anf. 149 RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr talman! Det är faktiskt en stor reform som är på gång när del gäller barnfamiljerna. Under den tid som miljöpartiet de gröna har funnits har vi planerat för en utbyggd föräldraförsäkring. Från början hade vi t.o.m. planer pä tre år, men vi har nu sänkt det lill tvä är. Vi tycker emellertid att det är en reform som egentligen borde ha tagits upp tidigare på dagen, eftersom det är en av de större reformerna inom del sociala området på många är.

Varför har vi då vall två år? Jo, del är en utvecklingsperiod för barnen. Barnen skall kunna få vara hemma om föräldern väljer alt ta ut försäkringen under så lång lid. Varje enskild förälder väljer naturligtvis ändå på sitt säll.

Vi vill bygga ut föräldraförsäkringen sä atl den skall omfatta 24 månader, med ersättning som motsvarar förälderns sjukpenning. Det skall ske i etapper, precis som socialförsäkringsutskotlet lägger fram förslag om. Den första etappen som genomförs från den 1 juli i år innebär atl försäkringen skall byggas ut med fem månaders ersättning på sjukpenningnivå och sju månader på garanlinivån, dvs. totalt fjorton månader på sjukpenningnivä och tio månader på garantinivå. Under den andra och tredje etappen, 1 juli 1990 resp. 1991, byts vardera fem månader pä garanfinivå ut mol fem månader på sjukpenningnivå. Ersättning skall kunna tas ut i form av hel, halv eller fjärdedels föräldrapenning under en längre tid.

Del kan lyckas alt det blir dyrt med en utbyggnad av föräldraförsäkringen till 24 månader. De dynamiska effekterna är emellertid svåra att beräkna. Del är därför mycket möjligt alt del inle alls kostar de summor som man har beräknat för själva utbyggnaden, eftersom daghemsplatsernas utbyggnad är en dryg kostnad i statens budget.

Vi vill också att man skall kunna vara dagbarnvårdare åt eget barn. Man skall kunna ha fyra barn, t.ex. två egna och två övriga, och få full lön. Vårdar man enbart sina två egna barn skall man fä 50 % av dagbarnvårdarlönen. Man skall således ha de förmåner som del innebär att ha en anställning -semesterersältning, ATP-poäng, sjukpenninggrundande inkomst och alla de andra förmåner som finns. Della är ett arbete, och det är också en arbetslivserfarenhet.

159

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Föräldraförsäkringen

160

Det anser vi vara etl rätlviseiänkande när det gäller att värda barn. Kvinnor har under många decennier och århundraden varit hemma och vårdal barn. Det inverkar menligt på pensionerna. Det här skulle då vara en möjlighet för dessa kvinnor all kunna få ATP-poäng. Del är ofta kvinnor som är hemma. Del kommer naturligtvis också atl bli män. Della kan emellertid medföra en förbättring av deras pensioner.

Liksom Margö Ingvardsson vill vi kvotera för männen. Det tycker vi är viktigt, eftersom det inle verkar hända sä mycket pä detta område. Männen är visserligen hemma och vårdar tillfälligt sjuka barn. De tar emellertid sällan ut något på föräldraförsäkringen. Vi vill ha en kvotering som skall utnyttjas av alla pappor. Annars skall man inte få de här extra månaderna, såvida det inte är fråga om en ensamförälder. Fr.o.m. den 1 juli 1989 skall minst två månader av den del av försäkringen som ersätts pä sjukpenningnivä tas ut av vardera föräldern. Fr.o.m. 1 juli 1990 skall del vara minsl fyra månader och fr.o.m. 1 juli 1991 minst sex månader.

Miljöpartiet har också velat införa kvotering i andra sammanhang. Del beror på all vi är litet otåliga. Vi vill all del skall hända något på dessa områden. Vi tror inte atl man annars får de effekter man önskar. Männen har ofta de högsta inkomsterna, och kvinnorna har de lägsta. Familjerna väljer då ofta alt kvinnan skall vara hemma. Under den första tiden med amning och sådant blir det naturligtvis så. Men vi anser atl det skall vara en kvotering här.

Med detta yrkar jag bifall lill reservation 2, som gäller mom. 1, och till reservation 4, som gäller mom. 2.

Delta är också en jämlikhetsfråga. Diskrimineringen av männen skall inte fortsätta längre, ulan de skall också ha möjlighet att delta - litet grand skall de nästan tvingas in i detta. Det är ju en förlust för den förälder som inte fär värda del lilla barnet.

I reservafion 7 vill vi i miljöpartiet atl garantinivån inom föräldraförsäkringen skall höjas, därför alt den länge har varit så låg. Vi har inte nämnt någon summa.

För vård av vuxet, handikappat barn är det viktigt atl föräldrarna fär hjälp. Ett handikappat barn är ibland som ett spädbarn långt upp i åren, och när situationen förändras, när barnet blir sjukt, skall en förälder få vara hemma och vårda barnet. Tillsynsbehovel upphör inle pä samma sätt som hos vanliga barn. Därför yrkar jag bifall lill reservation 11.

Det har hänt många gånger, speciellt under influensaepidemin i år, att daghem har fått stängas. Ocksä många privata dagmammor och kommunala dagbarnvårdare har stängt sina institutioner. Då har föräldrarna inte fått någon ersättning för förlorad arbetsinkomst. Jag vill därför ocksä yrka bifall till reservation 15, som gäller mom. 12, där det föreslås atl förälder skall kunna få ersättning när daghemmet är stängt.

Miljöpartiet vill stödja reservation 23 om arbetstid mellan heltid och tre fjärdedelslid, därför alt del är viktigt att man ocksä kan vara sjukskriven på det sättet.

Sedan kommer delta med kvotering, förlängd föräldraförsäkring och sex timmars arbetsdag att medföra en stor förändring i familjepolitiken. Jag yrkar bifall lill de reservationer som jag har nämnt.

Anf. 150 DORIS HÅVIK (s):

Herr talman! Jag tycker också atl det är synd att vi skall diskutera den största familjepolitiska reformen pä 1980-talel vid denna sena limma. Del är mycket värdefullt alt vi kan ta upp principerna i den reformen, som kommer alt betyda så oerhört mycket för så mänga människor i värt land.

Det är litet vulgärt att säga att denna reform är uttryck för en socialistisk grundsyn och ställa denna mot en konservativ. Jag är helt övertygad om all både kvinnor och män, oberoende av vilket parfi de lägger sina röster på, hälsar denna reform som en utomordentligt bra familjepolitisk reform som kommer att gynna hela familjerna.

Jag skall inte ägna mig äl alla de reservationer som är fogade lill utskottets betänkande, inte på något sätt därför att jag undervärderar dem, utan enbart därför alt vi vid andra tillfällen har tagil ställning lill likalydande reservationer. Bakom många av dem står etl parti, och bakom en del stär tre parfier, men för utskottets betänkande i sin helhet stär dock majoriteten.

Jag skall bara ta upp tvä saker, och det är för det första en sak som är i grunden fel. Det är när det sägs att föräldrarna till en handikappad person för vilken del utgär vårdbidrag inte kan få föräldrapenning för vård och lillsynsbehov om det inträffar dels en försämring av del handikapp för vilket vårdbidraget utgär, dels en akut sjukdom. Sädan ersättning utgår, och det står i riksförsäkringsverkets allmänna regler. Detta var bara etl litet tillrättaläggande.

Jag vill för det andra la upp en sak som ulskotlet har behandlat i sill belänkande och som Margö Ingvardsson och Ragnhild Pohanka talade om, nämligen rätten till kvotering. Utskottet har konstaterat all pappornas intresse av alt utnyttja föräldraförsäkringen successivt ökat men atl vi inle är nöjda. Därför har föredragande statsrådet föreslagit att 2,5 milj.kr. ur anslaget lill försäkringen fär disponeras för informationsinsatser i samband med genomförandet av de nya reglerna inom föräldraförsäkringen.

Vi menar nämligen atl det, i stället för atl kvotering införs, i första hand bör göras ytterligare informationsansträngningar för atl få lill ständ de attitydförändringar som behövs för atl öka pappornas insatser i värden av sina barn. Därför yrkar jag avslag på reservationerna i denna fräga.

Jag kanske skall tillfoga att vi säger: "Utskottet är därför inle berett atl nu förorda en kvotering, eftersom en sådan skulle begränsa föräldrarnas möjligheter att själva fördela föräldraledigheten pä det i deras situation mest ändamålsenliga sättet." Vi skall vänta och se vad denna information kan ge när del gäller alt fäderna ökar sin insats för att la del av föräldraförsäkringen.

Det är viktigt att vi här i kammaren tar upp vad denna reform egentligen innehåller. Jag är övertygad om atl mänga kommer alt vara intresserade av all i riksdagens protokoll ta del av vilken rätl de har och läsa om de tre etapper som försäkringen kommer alt byggas ut i.

1 propositionen framhålls atl den ökade förvärvsfrekvensen bland kvinnorna och det påvisade intresset hos föräldrar atl förena förvärvsarbete med värd och ansvar för barn bör leda till all samhället underlättar för föräldrarna att förena föräldraskapet med en insats pä arbetsmarknaden. En utökad och därmed förbättrad föräldraförsäkring är det bästa sättet att förverkliga

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Föräldraförsäkringen

161

11 Riksdagens protokoU 1988/89:86

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Föräldraförsäkringen

162

föräldrarnas ambitioner i del här avseendet. Det är ocksä myckel viktigt all båda föräldrarna får möjlighet att ta ansvar för barnets vård och utveckling. Föräldrarna måste därför ges ekonomiska möjHgheter att ta delta ansvar. Ersättning från föräldraförsäkringen på förälderns sjukpenningnivå ger sådana möjligheter. Med en föräldraförsäkring som täcker inkomstbortfallet under elt och etl halvt är och en räll lill barnomsorgsplats från del barnet är elt och elt halvt år ökas den ekonomiska och sociala tryggheten påtagligt för barnfamiljerna.

Mot denna bakgrund föreslås all föräldraförsäkringen byggs ut till alt omfatta föräldrapenning under 18 månader med en ersättning som motsvarar förälderns sjukpenning. Utbyggnaden bör ske i etapper och vara helt genomförd den 1 juni 1991.1 den första etappen, som föreslås bli genomförd den 1 juli 1989, byggs försäkringen ul med tre månaders ersättning på sjukpenningnivå. I den andra etappen, som föreslås bli genomförd den 1 juli 1990, byts de 90 dagarna med ersättning på garanlinivå ut mot en ersättning under samma tid på sjukpenningnivå. I den sisla etappen förlängs försäkringen den 1 juli 1991 med ytterligare tre månaders ersättning på sjukpenningnivå. De särskilda ersältningsdagarna vid flerbarnsbörd skall dock vara oförändrade till antal och belopp.

I propositionen föreslås också övergångsregler. De i etapp etl tillkommande 90 föräldrapenningdagarna med ersättning på sjukpenningnivän föreslås gälla barn födda under oktober 1988 eller senare. För barn födda i september

1988 utökas antalet dagar med 60, och för barn födda i augusti 1988 utökas antalet dagar med 30. Övergångsregler vid utbyggnaden av etapp tvä och tre bör utformas på motsvarande sätt. När de 90 dagarna med föräldrapenning på garantinivå under den andra etappen övergår till dagar med föräldrapenning pä sjukpenningnivå får därför föräldrar med barn födda under oktober

1989 eller senare samtliga kvarstående garantidagar utbytta mol dagar på sjukpenningnivå. För barn födda i september 1989 får högst 60 dagar bytas ut och för barn födda i augusti 1989 får utbytet avse högst 30 dagar. Den ytterligare utökningen av föräldraförsäkringen med 90 dagars ersättning på sjukpenningnivä, som skall ske i den tredje etappen, gäller barn födda under oktober 1990 eller senare. För barn födda i september 1990 utökas antalet med 60 dagar och för barn födda i augusti 1990 utökas antalet dagar med 30.

Det i propositionen framlagda förslaget omfattar endast den första etappen av utbyggnaden. För den fortsatta utbyggnaden begärs riksdagens godkännande av de riktlinjer som förordas i proposifionen. Utbyggnaden av etapp elt kommer enligt propositionen att kosta 2 300 milj. kr., etapp tvä 1 950 milj .kr. och etapp tre 2 480 milj. kr. I propositionen föreslås vidare alt föräldrapenningen får tas ut längst till dess barnet har fyllt älta år, eller den senare tidpunkt dä barnet har avslutat första skolåret. Detta skall gälla för alla föräldrar som vid ikraftträdandet den 1 juli 1989 har dagar med föräldrapenning kvar för barn födda den 1 juli 1985 eller senare, dvs. barn som inte har uppnått nuvarande åldersgräns om fyra år när den nya regeln träder i kraft.

Enligt utskottets mening är det angeläget att stödet lill småbarnsföräldrarna förstärks. Stödet skall göra det möjligt för föräldrarna alt själva vårda barnet under den första tiden och därefter kombinera förvärvsarbete med

vård av barnet. Av betydelse härför är såväl storleken pä del ekonomiska stödet som utbyggnaden av samhällets barnomsorg. Utskottet anser att det ekonomiska stödet i första hand bör vara konstruerat sä alt del kan läcka föräldrarnas inkomstbortfall medan barnet är litet. Därigenom får även den förälder som har högst inkomst möjlighet att la ansvar för vården av barnet. Utskottet välkomnar därför regeringens förslag alt föräldraförsäkringen skall byggas ut till 18 månader. Av kostnadsskäl bör dock utbyggnaden ske i de redovisade etapperna, och utskottet anser att förslaget i denna del är väl avvägt.

Delsamma gäller de föreslagna övergångsreglerna. Utskottet anser det således inte möjligt atl för närvarande bygga ul försäkringen snabbare eller längre än vad som föreslås i propositionen. Utskottet vill samtidigt understryka vikten av alt planerna för utbyggnaden av samhällets barnomsorg fullföljs. Såsom anförts i propositionen innebär planerna för utbyggnaden av barnomsorgen alt kommunerna inle skall minska omfattningen av den barnomsorg som gäller barn under elt och ell halvt år. Enligt utskottets mening mäsle detta gälla även vid en utbyggnad av föräldraförsäkringen i enlighet med föreliggande förslag. Utskottet tillstyrker således lagförslaget i denna del, ävensom riktlinjerna för den fortsatta utbyggnaden.

Jag skulle, herr talman, bara vilja la upp ytterligare en sak. Här har sä många gånger från denna talarstol talats om att föräldrar som har höga inkomster premieras i relation till föräldrar med låga inkomster. Man framhåller atl föräldraförsäkringen skulle utgöra en ersättning för utfört vårdarbete och pekar på sådana orättvisor som att en del får 500 kr. och andra kan få 60 kr. om dagen. Men vad det handlar om är, att om vi menar allvar med att det är vikfigt att alla föräldrar ges möjlighet atl stanna hemma, så får det inte stupa på inkomsterna. Det vi vill bereda alla föräldrar möjlighet till är alt kunna få ersättning för förlorad arbetsinkomst. Det handlar inte om betalning för utfört arbete.

Jag brukar, när jag från talarstolen går lilbaka något lill vad som hänt tidgare i riksdagen, anklagas för att jag blir sä historisk. Men jag tror att det är bättre all känna litet av historien än atl bli anklagad för alt vara historielös.

Jag erinrar mig när jag, inte i denna talarstol, ulan i en talarstol i elt annat riksdagshus, uttalade min glädje när regeringen Ullslen, med en socialminister som hette Gabriel Romanus, tog det djärva greppet alt höja upp den tredje månaden av den särskilda föräldrapenningen till alt utgöra ersättning enligt inkomstbortfallsprincipen. Det var elt djärvt grepp, eftersom han fidigare hade ingått i en irepartiregering där man diskuterade etl värdnadsbidrag som skulle utlösas enligt treslegsraketprincipen. I den debatten, som jag nu har roat mig med att läsa, framkom del att detta var första steget, men den ekonomiska verkligheten innebar all man dä inle kunde gå längre. Året var 1979.1 folkpartiets partiprogram fanns inskrivet alt man skulle gä vidare och att man var beredd när resurserna så tillät, atl gå vidare till tolv månader. Del kändes bra, det kändes riktigt. Nu har det varit ett mellanspel på ganska många är, då man ocksä har talat om värdnadsbidrag. Del har även folkpartiets talesman gjort, och det finns en gemensam borgerlig reservation pä det området. Men i folkpartiets motion slär alt man, när denna reform väl

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Föräldraförsäkringen

163

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Föräldraförsäkringen

164

är genomförd, icke kommer alt arbeta för att den skall rivas upp, och jag ser del som nägot som i tankevärlden går tillbaka lill 1979.

Herr talman! Jag ber alt fä yrka bifall lill utskottets hemställan i alla dess delar och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 151 MARGIT GENNSER (m) replik:

Herr talman! Jag blev något förvånad över fru ordförandens i socialförsäkringsutskottet ordval. Jag hade uttryckt mig vulgärt, för jag försökte visa att det finns en betydande skillnad mellan en socialistisk livssyn och en borgerlig livssyn, även vad gäller familjepolitiken. Jag trodde aldrig alt ordet socialism var vulgärt. Jag trodde alt det var ett positivt laddat ord för socialdemokrater. Men har jag tagit fel, ber jag så myckel om ursäkt.

Jag tycker ändå att vi skall se pä den här skillnaden. Det är helt enkelt fråga om styrning. Jag anser att det är föräldrarna som skall ges största möjliga valfrihet i nägot som jag tror är bland det viktigaste i våra liv, att uppfostra den kommande generationen. Men vi är alla olika. Jag tror att vi mäste visa myckel stor tolerans och därför hjälpa familjerna i det moderna samhället sä atl de kan utforma sin uppfostran av sina barn med så stor valfrihet som möjligt. Därför har jag, faktiskt efter myckel tänkande, kommit fram lill all värdbidrag är bättre parat med de skalleförändringar som vi föreslär från moderat håll. Med det förslaget skulle vi verkligen genomföra den av Knut Wixell en gång stadfästa skatleförmågeprincipen. Jag tycker att del är viktigt atl se skillnader. Sedan kan vi ha olika värderingar, för vi är olika.

Eftersom vi talar om barn, skall jag be att få hänvisa till en barnbok. Jag är mycket förtjust i Muminlrollen. Där skildras mänga olika personligheter. De är olika. Vi har den litet smäslarviga Muminfamiljen, som nog är som vi moderater. De vill välja själva och leva efler sitt eget huvud. Vi har hemuler som vill ha rak rättning på svansen och vill att allting skall se ganska ordentligt och planerat ut. Jag tycker alt man skall tolerera dessa olikheter, men när vi utformar förslag här i riksdagen skall vi göra det pä ett sådant sätt att männskorna själva kan fä välja.

Anf. 152 KARIN ISRAELSSON (c) replik:

Herr talman! Det är förvisso en stor reform som vi skall fatta beslut om i kväll, och för den skull tycker jag alt det är fel atl, som fru Håvik här gör, helt nonchalera de krav som finns i våra reservationer. Jag återkommer till det.

Det handlar i dag om fördelningen av myckel pengar, i förlängningen 6,6 miljarder kronor, och med det sätt pä vilket regeringen brukar räkna vet vi inte vad sluträkningen kan bli. Den kan bli på betydligt större belopp än 6,6 miljarder, som nämns i propositionen. Det handlar alltså om oerhört stora summor pengar, samfidigt som man säger nej lill många viktiga inslag, som skulle ge förbättringar och stöd också till mänga barnfamiljer.

Vi i centern anser att det är fel atl inle ge de gravida lanbrukarkvinnorna möjlighet att få en lugn graviditet och möjlighet till avbytare.

Vi tycker atl det är fel alt inle ge slöd när daghemmen stängs pä grund av bl.a. dålig kommunal planering. Vi tycker att det är fel all inte ge kontaktdagar till alla barnomsorgsformer. Varför denna njugghet på den ena sidan, när man pä den andra sidan strör pengar vill och brett omkring sig?

Vi tycker också atl det är orättvist när vissa får 60 kr. och andra närmare 500 kr. för det arbete som de utför vid vård av egna barn. Vi ser vård av egna barn som ett arbete man utför, och vi har lagt fram förslag efler vårt synsätt. Vi tycker alt fika arbete skall värderas lika. På del sätt som vi fördelar pengar i vårt förslag till värdnadsbidrag skulle alla barn upp lill sjuärsåldern kunna få del av pengarna. Alla regioner skulle behandlas pä samma vis, och man skulle pä etl bättre sätt fördela pengarna och ge familjerna en större valfrihet. Det är ett förslag som vi vill arbeta för även i fortsättningen. Vi har olika syn på hur grundtryggheten ser ut och på hur fördelningen av stora summor pengar skall ske.

Om vi skall gå tillbaka till del som ansågs oviktigt, det som handlar om föräldrapenningen när man har värdnadsbidrag, vill jag säga alt det stär i texten att man inte ger ut föräldrapenning i de fall dä det är grundsjukdomen som ligger lill grund för försämringen och det kan vara förenat med svårigheter att tolka vad som är orsak lill atl ett barn med värdnadsbidrag plötsligt fär en försämring. Vi tycker atl det är en njugghel, särskilt i skenet av de miljarder som man i dag strör ul lill barnfamiljerna. Vi tycker all man skulle kunna fördela de pengarna pä ett mer rättvist sätt.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Föräldraförsäkringen

Anf. 153 MARGO INGVARDSSON (vpk) replik:

Herr talman! Doris Håvik hänvisade till uiskottsskrivningen, där man avstyrker förslaget om kvotering. Denna ulskotlsskrivning lyder sä här: "Utskottet är därför inle berett atl nu förorda en kvotering, eftersom en sådan skuUe begränsa föräldrarnas möjligheter att själva fördela föräldraledigheten på det i deras situation mest ändamålsenliga sättet."

Hur skall man tolka della? Ja, det går inle all tolka pä annat sätt än alt en kvotering försvårar för föräldrarna att fördela föräldraledigheten pä etl bra sätt. I dag har vi inte nägon kvotering, och då måsle ju utskottet anse atl i dag fördelar föräldrarna föräldraledigheten på elt ändamålsenligt sätt. Det går inte alt tolka uttalandel på något annal sätt. Utskottet och Doris Håvik tycker alltså att del är ändamålsenligt alt fyra av fem pappor låter bli atl ta ut sin föräldraledighet. I stället säger utskottet och Doris Håvik - det sägs naturligtvis också i propositionen - att man skall satsa 2,5 miljoner på informationsinsatser för att förmå papporna atl använda föräldraförsäkringen.

Isexår har jag drivit den här frågan om kvotering av föräldraledigheten. 1 sex år har jag fält precis samma svar - man anvisar pengar till informationsinsatser. Men jag kan ju konstalera att på dessa sex är har det faktiskt inte hänt någonfing i föräldrarnas uttag av föräldraledigheten. Det ser likadant ul nu som del gjorde för sex år sedan.

Varför har ni inte lyckats med den här informationen? Tala om för mig vad ni har gjort för fel i era informationsinsatser! Tala också om vad det är för någonting ni har kommit pä nu som skall göra all denna information har verkan!

Tyvärr måste jag säga att jag inte tror att detta kan informeras bort. Del här är någonting som ligger inbyggt i värt samhällssystem och sammanhänger med kvinnans ställning i samhället och ställningen pä arbetsmarknaden. Del är del som är orsaken till alt föräldraledigheten delas upp pä del här sättet.

165

12 Riksdagens protokoll 1988189:86

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Föräldraförsäkringen

Männen har en annan ställning på arbetsmarknaden, och de anser att de har så viktiga arbeten att just de, trots att de anser all pappor skall vara hemma hos sina barn, inte kan vara hemma. Men del är en oerhörd tur atl alla dessa kvinnor inte har några viktiga arbeten, utan att de kan vara hemma och föda barn och t.o.m. vara hemma etl helt år efteråt. Del är lur det!

Anf. 154 BARBRO SANDBERG (fp) replik:

Herr talman! Doris Håvik sade alt utbyggnaden av föräldraförsäkringen ger möjlighet att förena föräldraskapet med förvärvsarbete. Det är just den möjligheten som vi menar att vårt förslag till vårdnadsbidrag ger föräldrarna. De får 15 000 kr. i handen att kunna disponera på det sätt som de själva väljer. Det ger dem verklig valfrihet. Vi vill också ge dem rätt till avdrag för styrkta barnomsorgskostnader. Som Doris Håvik sade gynnar socialdemokraternas dem som har höga inkomster - de får mer. De kan utnyttja föräldraförsäkringen ett och ett halvt år, men därefter får de inle någon ersättning.

Vi tror inte heller, som Margö Ingvardsson sade, all dagens unga välutbildade kvinnor kommer atl stanna hemma. De vill ocksä ul pä arbetsmarknaden. Även om det går långsamt med föräldraledighet för pappor, har vi trots allt sett att dagens pappor är mer intresserade av atl la del i sina barns uppväxt. Vi har också sett att ungdomar i dag i större utsträckning än tidigare faktiskt delar på hemarbetet.

Sedan sades del om reservation 10 att föräldrar i dag har rätt att vara hemma. Denna reservation bygger faktiskt pä information frän föräldrar som har drabbats av att försäkringskassorna tolkar den här lagparagrafen på olika sätt. Vad vi har velat med vår motion är atl man skall förtydliga lagen, sä att alla försäkringskassor skall veta att föräldrar har denna rättighet.

Doris Håvik sade vidare att folkpartiet i sin motion hade skrivit atl man inte skulle riva upp föräldraförsäkringen. Vi har, som Doris Håvik också påpekade, tidigare varit med om att förbättra den föräldraförsäkring som vi har haft, och vi kommer givetvis att se till att vi fär en så bra föräldraförsäkring som möjligt. Jag vill bara beklaga att Doris Håvik inte hade något att säga om de familjer som har det allra svårast i dag. Det är familjer med handikappade barn, och där har vi haft vissa yrkanden.

166

Anf. 155 RAGNHILD POHANKA (mp) replik:

Herr talman! Jag tycker också att del är viktigt med kvotering. När jag fick milt första barn fick jag fyra månaders ledighet. Det är 32 är sedan. Det var naturligtvis inte myckel att dela på. Och så finns det någonting som heter amning, och då tyckte jag att det var lämpligt att modern var hemma.Men när det är fräga om sä läng tid som ell år, etl och ett halvt är och enligt värt förslag två år, tycker jag alt del är självklart alt föräldraförsäkringen skall kvoteras. Under min livslid har det inte hänt myckel pä jämställdhetens område - det har det faktiskt inte. När jag var ung var flickorna minst lika framåt som de är i dag. Del har inte hänt så mycket som man skulle önska, och därför kanske man mäste skynda på detta.

Det är en förmån för papporna att få vara hemma med sina barn. Det är någonting man skall erbjuda dem. Man skall säga: Ta nu ul det här! Du får

inle presenten om du inte tar ut den! Det är sä man måste se på den saken.

Det är alltså fråga om en kvotering. Vi har föreslagit sex månader, men det spelar mindre roll. Man får alltså enligt värt förslag arton månaders föräldraledighet, och sedan får pappan eller mamman, vilken av dem del nu är, en ytterligare present: Ytterligare sex månader- var sä god! Vill ni inle ha del får ni inte den presenten.

Vårdbidrag kan inle rädda den här situationen, tycker jag. Värdbidrag kan inte åstadkomma en ny familjesituation. Vårt förslag gäller att man kan värda eget barn. I Uppsala har man genomfört del litet grand bakvägen. Man erbjuder dagbarnvårdare atl fä anställning, och deras barn får förtur i kön och placeras efter närhetsprincipen. Om man har fyra barn får man full lön. I dag kan man vara tvungen att ha sina egna två eller tre barn plus fyra barn, och det är inte bra.

Delta skulle innebära en möjlighet för barn som är infektionskänsliga eller pä annat sätt känsliga att inte vistas i sä slora barngrupper. Del är inte dyrare, så del är inle svårt att genomföra delta.

Sex timmars arbetsdag ger ocksä föräldrarna möjlighet alt umgås mer med sina barn när de växer upp och när de blivit litet större.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Föräldraförsäkringen

Anf. 156 DORIS HÅVIK (s) replik:

Herr talman! Jag delar Ragnhild Pohankas uppfattning all det är en fördel för fäderna alt kunna stanna hemma och vara med sina barn. Men jag tror alt även männen är möjliga atl påverka. Jag ger inte upp efter sex år, utan jag tror all informationsinsatser kan ge dem en ökad chans att inse della. Sedan är jag pä det klara med atl tiden också arbetar för oss.

Jag vill säga till Barbro Sandberg alt jag inte talade om reservation nr 13.1 den situation som där behandlas gäller atl ersättning ulgär för barn som har blivit försämrade - det mä vara genom det handikapp för vilket det utgär vårdbidrag eller genom en akut sjukdom som gör alt barnet behöver mer tillsyn. Del slär i Allmänna råd, utgivna av riksförsäkringsverket.

Skulle kassor tillämpa detta olika är del alt beklaga, men vi brukar hänvisa till de allmänna råden, som de har atl ta del av. På riksförsäkringsverket är man - det har jag erfarit vid mina kontakter - mycket förvånad över uppgiften att ersättning här inte skulle utgä; tillämpningsföreskrifterna är på den punkten helt klara. Men det är självklart alt det kan hända att man måsle styrka denna försämring med nägon form av läkarintyg, som man fär göra i andra sammanhang, så att det kan göras en prövning på del området.

När det gäller lantbrukarhustrus möjligheter till ersättning lill avbytare vill jag säga atl försäkringen inte är uppbyggd enligt den principen. Övriga partier har ju också känl sig främmande för det kravet, avstyrkt yrkandet och ställt sig helt pä den sida där ulskoltsmajoriteten återfinns.

Anf. 157 BARBRO SANDBERG (fp) replik:

Herr talman! Jag vill säga till Doris Håvik all jag svarade på Margö Ingvardssons kommentar till reservation 10. Del var pä den punkten jag ville ha ett förtydligande.

När det gäller reservation 13 vill jag säga atl det faktiskt har hänt alt föräldrar har blivit nekade. De har ocksä varit i kontakt med riksförsäkrings-

167

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Föräldraförsäkringen

verket. Jag hoppas nu atl de allmänna råden - där är det litet luddigt uttryckt, men del står trots allt där - skall nå ut till försäkringskassorna, så alt de verkligen rättar sig efter dem.

, Självfallet skall man styrka försämringen med läkarintyg. De här föräldrarna står ju i ständig kontakt med läkare, så det är alltså inga problem för deras del.

168

Anf. 158 KARIN ISRAELSSON (c) replik:

Herr talman! Det var intressant att Doris Håvik nu också kommenterade några av reservafionerna till betänkandet; de är ju rätt många till antalet.

Det är ganska typiskt att vi, när vi för fram krav, får höra att försäkringen inte är uppbyggd för just den typen av krav och för just den gruppen av människor. Den är uppbyggd för andra människor, i andra situationer.

Det är kanske alldeles riktigt alt delta kan vara fel forum att vända sig lill för de gravida lantbrukarkvinnorna i föräldraförsäkringssammanhang. Men någonstans måsle man ju börja när problem uppstår. Utskottet avstyrker helt förslaget att dessa kvinnor skall ha möjlighet att vända sig till försäkringssystemet för att få den här orättvisan ändrad.

På grund av en tidningsartikel i dag vet jag alt Avbylartjänst har gått in och finansierar den ledigheten för de gravida kvinnorna, men kravet kvarstår naturligtvis att man också från samhällets sida skall gä in och göra någonting för denna lilla grupp, som är mycket utsatt.

Anf. 159 MARGÖ INGVARDSSON (vpk) replik:

Herr talman! Jag måste, trots att timmen är sen, fä återkomma fill kvoteringen - den är så oerhört viktig. Det är verkligen sorgligt alt utskoitsmajoriteten försitter den gratischans som vi här har att ordentligt påverka jämställdheten mellan män och kvinnor i hemmen. Det är någonting av det svåraste atl påverka, och här har vi en enorm möjlighet, eftersom allting pekar på att arbetsfördelningen i hemmet grundläggs under barnets första är.

Om vi vid utbyggnaden av föräldraförsäkringen i första etappen reserverar en månad för pappan, är det inte något stort ingrepp i familjernas bestämmanderätt, men det skulle ha oerhört positiva effekter, främst för papporna men också för hela familjen. Därför är det så fruktansvärt olyckligt att man försitter den här chansen.

När vi väl har byggt ut föräldraförsäkringen och inte infört kvotering, kan vi inte i efterhand reservera delar för pappan, eftersom det då kommer att uppfattas så att vi tar tid från kvinnan. Det är olyckligt att man försitter den här möjligheten och i stället hänvisar fill informationsinsatser. Och ändå kan inle Doris Håvik ge ett enda exempel på vad det är man skall informera om. Det finns inte en pappa i vårt land som inte vet att han har rätt att ta ut föräldraledigheten. Det är väldigt få män som säger att kvinnor och män inte skall dela på vårdnaden av de små barnen. Del är en försumbar del av männen som anser det. Vad är det då man skall informera om?

Anf. 160 RAGNHILD POHANKA (mp) replik:

Herr talman! Bollen går tydligen runt här mellan kvinnokämparna. När hushållspengarna fördelas här i kväll - det rör sig om miljarder - är det bara kvinnor som talar. Vi kanske skulle ha haft kvotering på talariistan också! Det här är en angelägenhet för männen och inte bara för kvinnorna. Jag väntar på att en man skall yttra sig. Jag såg att det var en man framme hos talmannen, men jag hade tänkt säga det här innan jag såg honom.

Jag tycker att man skall se längre fram än till det första året. Del är ju många pappor som mister sina barn på det viset att makarna skiljs åt och går olika vägar. Har pappan inte fått kontakt med sitt lilla barn är del då myckel svårt alt ta upp den sedan. Det här blir naturligtvis först och främst en positiv sak för hela familjen, men det kan också betyda att skilsmässobarn får behålla båda sina föräldrar. Så viktigt anser jag att det här är. Det sker ju många skilsmässor. Det är oerhört viktigt för barnens framfida utveckling att de har kontakt med båda föräldrarna. Det här kan vara en möjlighet. Kanske skilsmässan av denna orsak inte ens behöver genomföras - men det är kanske att gå för långt. Men det viktiga är att barnen i händelse av skilsmässa behåller kontakten med båda föräldrarna. Har båda föräldrarna skött om barnen när de var smä, blir föräldrarna starkare bundna till barnen - det är helt klart.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Föräldraförsäkringen

Anf. 161 DORIS HÅVIK (s) replik:

Herr talman! Jag vill peka på vad man kan förändra. Margö Ingvardsson verkar ha givit upp för länge sedan. Sker det inte nu, kommer det aldrig all kunna ske. Vad man skall göra nu är, enligt statsrådet, att i stället för att i första hand kvotera göra ytterligare ansträngningar för att informera för att få lill stånd de alfitydförändringar som behövs. Jag är medveten om att del tar tid att förändra attityder.

Jag blir en aning förvånad när Margö Ingvardsson säger att hon är helt klar över alt kvinnorna vill ha denna kvotering. Inför man inte den nu kommer kvinnorna senare alt anse atl man tar ifrån dem en förmån. Jag frågar mig egentligen hur del är med önskemålen från parterna om denna kvotering skall ske. Skulle parterna anse atl man tog något från dem som de så gärna vill dela med sig av?

Jag hoppas alt denna attitydförändring kan komma till stånd. Där har vi inga delade meningar, men jag hoppas att det skall kunna ske utan en sträng kvotering. Den är inle alllid den lyckligaste vägen.

Anf. 162 EVERT SVENSSON (s):

Herr talman! Det är riktigt alt denna fråga inte är en kvinnofråga utan en familjefråga. I familjer finns som bekant både män och kvinnor.

Det beslut som vi skall fatta i dag är en viktig milstolpe i vår samlade familjepolifik. Föräldrarna skall få praktiska - jag understryker prakfiska -möjligheter atl stanna hemma hos barnen när de är små. Tillräcklig ersättning skall betalas ut så atl föräldrarna har ekonomiska möjligheter att utnyttja denna ledighet. Det är väsentligt i denna fråga. Vårdnadsbidragets svaghet är att man inte betalar tillräckligt så att föräldrarna har möjlighet att utnyttja ledigheten.

169

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Föräldraförsäkringen

Del är alltså ett historiskt viktigt beslut som riksdagen kommer att fatta inom några minuter - om vi nu hinner med det i kväll. Hade de borgerliga vunnit valet hade vi i stället fått ett otillräckligt vårdnadsbidrag. Nu blev det inle så, och det kan barnfamiljerna vara glada för.

Vi är nägra socialdemokrater som i en motion har föreslagit att riksdagen vid nästa steg i föräldraförsäkringens utbyggnad, dvs. nästa etapp, skall höja garantinivån. Utskottets majoritet ställer sig bakom dessa krav. Kraven återkommer också i reservationer. Utskottet skriver alt utskoltel utgår från "att en förnyad prövning av möjligheterna alt höja garanlinivån sker i samband med att lagförslag utarbetas för nästa ulbyggnadselapp av försäkringen". Det är alltså viktigt alt stryka under vad utskottet här har sagl som etl svar på vär motion.

Nästa etapp skall enligt planerna omvandla garantibidraget för de tre månaderna till föräldrapenning pä sjukpenningnivä. Vi tycker dä att det är lämpligt att höja grundnivån, dvs. del belopp i försäkringen som alltid skall utgä oavsett inkomst. Nivån är, som vi vel, 60 kr. Del har sagts tidigare i debatten. Vi har inle i vår motion angett något belopp vid en höjning, men vi har resonerat om atl elt lämpligt belopp borde vara 100 kr. per dag. Det finns faktiskt de föräldrar som inle har hunnit skaffa sig förvärvsinkomster, dvs. den förvärvsinkomst som grundlägger rätten till föräldrapenning enligt sjukförsäkringsmodellen. Det gäller framför allt unga föräldrar, och det gäller föräldrar i glesbygden där inte båda har arbete - kanske ocksä i andra fall. Ocksä dessa människor bör ha en rimlig ersättning, om inte föräldraförsäkringen skall anses vara orättvis.

Vi motionärer ställer oss, som jag har sagt tidigare, givetvis bakom inkomstbortfallsprincipen. Del är del enda realistiska. Men vi vill ä andra sidan också ge de kategorier som inle har nägol förvärvsarbete en rimlig ersättning all falla tillbaka pä. Vi motionärer är alltså till freds med vad utskoitsmajoriteten harskrivit som svar på vår motion. Del belyderalt vi inle yrkar bifall till den reservation som Ragnhild Pohanka har fogat till utskottsbetänkandel. Del skulle, enligt vår mening, inte föra frågan närmare sin lösning. Utskoltsmajoriletens skrivning väger i detta fall, och det känner vi alla till här i kammaren, tyngre än en enskild reservation. 1 ulskottels skrivning talar man om en höjning vid nästa etapp, och del är för övrigl en bättre precisering än vad som framgår av reservationen.

Jag yrkar bifall lill utskottsmajoritetens förslag i det här avseendet.

170

Anf. 163 MARGARETA WINBERG (s):

Herr talman! "Om en kvinna är trött av ständiga barnsängar och till slut dör i en, sä är det inget alt göra åt. Låt henne dö. Hon är i världen för all föda barn."

Citatet är av Martin Luther. Dess bättre är detta citat över 400 är gammalt. Dess värre lever dessa tankar kvar, visserligen i det tysta och visserligen hos en minoritet. Men bara det faktum att 400 ärs utveckling inte klart och kraftfullt kunnat undanröja denna myt är betänkligt.

Kvinnor och män har samma rätl till elt utvecklande liv. Kvinnor och män har samma rätt men också samma skyldighet lill etl liv med ansvar för sina barn.

Detta har varit ett centralt mål för det socialdemokratiska kvinnoförbundet. Vi har drivit det aktivt sedan 1972. Pä vår kongress antog vi då programmet "Familjen i framtiden, ett socialistiskt familjeprogram." Där lade vi bl.a. fast målet "att kunna förena föräldraskap och förvärvsarbete."

Egen försörjning är den avgörande grunden för jämställdhet. Men för att kunna möjliggöra den egna försörjningen för både kvinnor och män, för mammor och pappor, måste villkoren för barnfamiljer förbättras. Detta gäller naturligtvis ocksä för barnens skull. Barnen har dels behov av jämställda föräldrar, dels behov av mer tid tillsammans med bäde mamma och pappa. För oss i det socialdemokratiska kvinnoförbundet spelar föräldraförsäkringen en mycket betydelsefull roll i en akfiv och utvecklande familjepolilik. Därför känns det särskilt bra i dag när vi ser all värt opinionsarbete krönts med framgång.

Varför föräldraförsäkring?

- Den ger barn och föräldrar mer lid tillsammans.

- Den underlättar på grund av sin konstruktion för pappor att ta sin del av föräldraansvaret.

- Den möjliggör även för ensamslående, för övrigt en växande grupp i samhället, och lågavlönade alt stanna hemma när det föds ett nytt barn.

- Den är flexibel, den kan tas ut på en mängd olika sätt.

- Den bygger på redan befintliga rutiner och är därmed administrativt enkel.

- Den är omtyckt av människorna i det här landet.

Till detta senare skulle jag vilja tillägga: En utbyggd föräldraförsäkring var, som bekant, elt av våra vallöften i fjolårets valrörelse.

Jag kan försäkra att det var många kvinnor som ringde till våra partiexpeditioner runt om i landet och ville veta mera om detta. De frågade om hur och när\i skulle genomföra detta. Somliga bytte t.o.m. parfi. De kom till oss, eftersom vi var klara och entydiga, och vi stod lill skillnad från de borgerliga partierna för en jämställd politik. Med det beslut som vi nu är på väg alt fatta, inleder vi genomförandel av detta värt vallöfte.

Jag vill också med några ord kommentera den tidigare debatten. Barbro Sandberg sade bl.a. så här: Det är långt kvar till dess kvinnor och män delar pä hemarbetet. Javisst, del är så sant. Men vilken slutsats drar hon av del? Jo, hon och folkpartiet stödjer elt förslag till vårdnadsbidrag som vi vel nästan uteslutande vänder sig till kvinnor. Det är en ojämställd och ologisk konsekvens av ett riktigt konstaterande.

Både Karin Israelsson och Barbro Sandberg hävdar att föräldraförsäkringen är orättvis, att den ger mest lill dem som redan har. Jag tycker alt ni här på något vis blandar äpplen och päron, när ni nu ömkar för dem som har låg eller ingen inkomst. Ni har rätt så till vida alt kompensafionen för lönebortfallet följer lönens storlek. Det ligger i själva konstrukfionen. Lågavlönade, delfidsarbetande och arbetslösa får därför mindre ersättning än högavlönade och heltidsarbetande. Men detta är en annan frågeställning, och del leder mig lill att fräga:

När stod ni i frontlinjen för en minskad lönespridning?

När kämpade ni för den solidariska lönepolitiken?

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Föräldraförsäkringen

171

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Föräldraförsäkringen

När drev ni opinion för färre deltidsarbeten, eller för en utbyggd offentlig sektor - kvinnornas arbetsmarknad?

Det är lönespridningen, deltidsarbetet och arbetslösheten som utgör grunden för er kritik.

Svaret pä frågorna är att ni aldrig har gjort detta. Nu försöker ni knipa billiga poäng, såsom jag ser del, på en situation som ni aldrig i grunden försökt, eller kanske inle ens velat, förändra. Men, herr talman, dess bättre är människor kloka. De gär inte på era försåtliga förenklingar av verkligheten. De tänker litet längre än här och nu. De förslår vad som är bra för människor - kvinnor, män och barn - i ell modernt samhälle i utveckling. Del fick vi, herr talman, belägg för i 1988 års val.

I detta anförande instämde Maj Britt Theorin, Ingegerd Sahlström, Karin Wegestål, Lahja Exner och Maj-Inger Klingvall (alla s).

172

Anf. 164 KARIN ISRAELSSON (c) replik:

Herr talman! Om de tre borgerliga partierna inle kommit med sina förslag till vårdnadsersätlning och värdnadsbidrag i valrörelen 1988 är jag helt övertygad om atl detta förslag aldrig legat på riksdagens bord i dag. Ni säg delta som elt stort hot mot er politik när ni fann hur mänga barnfamiljer som skulle få en möjlighet alt få en ekonomisk ersättning för vårdnaden av barn. Det var därför som ni drev på frågan.

Under valrörelsen var era besked om vad den reform ni aviserade egentligen skulle gå ut på mycket oklara. Det är först senare som ni har givit dessa riktlinjer. Men vad är del för rättvisa i all fortsätta med etl orättvist syslem? Om vi nu ser atl familjepolifiken kräver andra inslag än de som kan åstadkommas med föräldraförsäkringen, tycker jag alt del är alldeles rikligt att man nu tar nya tag och ändrar på de principer som ger den här mycket sneda fördelningen av penningsummor dels mellan barnfamiljer, dels mellan regioner. Det är det som vi gjort i del icke-socialistiska förslaget till värdnadsbidrag.

Det är ett mycket märkligt sätt att resonera när Margareta Winberg påstår att förslaget är rättvist eftersom man följer en princip. Det är ingen rättvisa atl en person erhåller 500 kr. och annan person 60 kr. Hur kan man påstå något sådant när det är fräga om samma arbetsuppgifter som skall utföras?

Vi har en annan ideologi bakom vårt förslag, och den gynnar samtliga barnfamiljer oavsett var i landet man bor, och oavsett vilka inkomster man har. Förslaget ger alla familjer samma möjligheter, och det styr inle pengarna lill vissa höginkomslgrupper. Del handlar om väldigt mycket pengar när del gäller den fördelning som man i dag fattar beslut om. Det är åtskilliga miljarder kronor som skulle kunna användas pä ett betydligt bättre sätt över hela Sverige lill alla barnfamiljers bästa.

Vi kvinnor i de icke-socialistiska partierna driver också kvinnosaksfrägor. Det är inte på något sätt bara socialdemokratiska kvinnor som gör del. Jag tycker all Margareta Winberg verkligen har missal debatten. Det är ett synnerligen orättvist betyg hon ger de andra kvinnoorganisationerna.

Jag tillhör den största kvinnoorganisationen i det här landet, centerns kvinnoförbund. Jag hälsar Margareta Winberg välkommen all läsa vär

historia och se allt det vi har gjort för att främja kvinnors situation. Det är ingenting som vi på något sätt skäms för, utan vi framhåller detta arbete som synnerligen viktigt. Det är inte sä att socialdemokraterna är bäst. Det är bara för alt de själva vill "peppa upp sig" som de påstår detta. Historien visar faktiskt något annal.

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Föräldraförsäkringen

Anf. 165 BARBRO SANDBERG (fp) replik:

Herr talman! Till det som Karin Israelsson sade kan man också tillägga att vårdnadsbidraget skall utgå efter det atl föräldraförsäkringen löpt ut.

Margareta Winberg sade att jag sagl alt del var längt kvar till jämställdhet mellan kvinnor och män. Det är så sant. Men hon påstod att folkpartiet inte har gjort någonting. Jag vill snarare vända på del hela och säga alt folkpartiet är det parfi som kanske mest gått i bräschen för alt förbättra jämställdheten. Vi voterade t.ex. häromdagen i kammaren för bättre resurser till Jämo, men det sade socialdemokraterna nej lill. Vi har ocksä avgelt en reservation om att förlänga pappaledighelen. Det säger socialdemokraterna också nej till. Vi vill även förbättra ledighetslagarna sä, att man skall kunna fä vara ledig den fid man själv anser att man vill vara ledig från sitt arbete.

Anf. 166 RAGNHILD POHANKA (mp) replik:

Herr talman! Del här med kvinnosaksfrågor är intressant. Miljöparfiet har drivit kvinnosaksfrågor allt sedan vi startade partiet. Vi gjorde så atl vi började med oss själva, och det är ett mycket bra försök. Dels driver vi förslaget om reform av barnomsorgen, dels är vi alllid - sä nära som del går -hälften kvinnor i beslutande församlingar och i våra egna styrelser och nämnder. Vi har tyvärr elt sjukdomsfall i vär riksdagsgrupp, annars skulle vi levt upp lill detta även här i dag. Varannan talare pä listorna är en kvinna.

Även om jag här inte har blivil angripen när del gäller kvinnosaksfrågor eller jämställdhetsfrägor, vill jag säga att vi driver dessa mycket hårt i värt parti.

Anf. 167 MARGARETA WINBERG (s) replik:

Herr talman! Jag vill först säga att jag aldrig har tagit ordet kvinnosaksfrågor i min mun. Jag talar om en jämställd familjepolitik. Jag tycker att detta uttryck är mer relevant än det andra ordet.

Alla de borgerHga partierna talar här om valfrihet. Jag har ofta undrat hur er bild av familjen ser ut. Vilken valfrihet ger ert värdnadsbidrag de ensamstående, en grupp som faktiskt blir allt större i Sverige i dag? Vad säger ni lill dem? Ni vet väl att det finns familjer som består av en vuxen person och barn? Vilken valfrihet ger ert förslag fill lågavlönade familjer som redan i dag lever pä marginalen? Hur skall de kunna avslä från lönekompensation och leva på ert värdnadsbidrag?

Folkpartiet talar om alt man har varit föregångare vad gäller jämställdheten. Ja, del var så under en lid. Men i dag är det inle sä.

En förslag till vårdnadsersätlning leder inte mot jämställdhet utan från jämställdhet. Del leder till all barnens kontakter med papporna försväras. Det leder till att kvinnorna faktiskt hålls tillbaka, att småbarnspapporna mäste arbeta över ännu mer än vad de gör i dag, och det befrämjar en traditionell och delvis reakfionär kvinnosyn.

173

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Föräldraförsäkringen

Jag tycker att del är dags att inse att kvinnorna har kommit ut på arbetsmarknaden för att stanna och att det andra steget nu är att kvinnor skall erövra samma villkor i arbetslivet som männen. Del målet når man inle med etl vårdnadsbidrag och de förslag som ni förespråkar i dag, ulan det gör man med en god personalpolitik, med en aktiv arbetsmarknadspolitik och en framåtsyflande familjepolitik. I dag tar vi ytterligare ell steg på väg mot det sistnämnda.

Anf. 168 KARIN ISRAELSSON (c) replik:

Herr talman! Margareta Winberg undrar om vi vel någonting om hur en familj ser ut. Jag vill påstå atl det gör vi i allra högsta grad. Vi vet vilka problem familjerna har med det system som i dag gäller i fråga om familjepolitiken, föräldraförsäkringen osv. De har del synnerligen bekymmersamt.

Om värt förslag om värdnadsbidrag genomfördes skulle deras situation förbättras. De skulle ha råd alt förkorta sin arbetstid, vilket de i dag inte har.

Margareta Winberg säger att värt system inte gynnar lågavlönade. Men med bästa vilja i världen kan man väl inte påslå att föräldraförsäkringen plötsligt gör lågavlönade fill högavlönade. Felet med det systemet är ju att man är kvar på den nivä där man är. Man har ingen chans till en förändring.

Kvinnor har alllid arbetat. Det är bara del atl socialdemokraterna inte förslär att vårdarbete också är ett arbete som bör ges en ersättning, men det har vi från de borgerliga partierna insett. Även för vårdarbete skall det ges en ekonomisk ersättning.

Anf. 169 BARBRO SANDBERG (fp) replik:

Herr talman! Margareta Winberg frågar som sagt om vi vel någonting om hur familjerna ser ul i dag. Självklart gör vi del. De flesta av oss har egna familjer.

Jag kan inle förstå vad socialdemokraternas föräldraförsäkring egentligen ger familjer med barn upp till 7 är för valfrihet. Vårdnadsbidraget utgår, som jag sade tidigare, efter det att ersättningen frän föräldraförsäkringen har upphört, och då ger det föräldrarna möjlighet att själva välja om de vill vara hemma, om de vill arbeta dellid, om de vill betala för barnomsorg.

Anf. 170 MARGARETA WINBERG (s) replik:

Herr talman! Karin Israelsson börjar nu tala om atl förkorta arbetstiden med hjälp av vårdnadsersätlningen. Det var ju inle rikligt det debatten handlade om, utan den handlade om hur lågavlönade eller ensamstående skulle kunna vara helt lediga och försörja sig på vårdnadsersättningen. Det är den frågan som jag vill ha svar pä: Hur går det lill, om man är lågavlönad eller ensamstående, när man skall leva pä 15 000 kr. per är?

Karin Israelsson säger vidare atl med värt förslag är man kvar på den nivä där man är. Ja visst, det ligger i själva systemet. Med ert förslag sänker man sin nivå, och del är det vi kritiserar.

174

Andre vice talmannen anmälde all Karin Israelsson och Barbro Sandberg anhållit alt lill protokollet få antecknat atl de inte ägde rätt lill ytterligare repliker.

Anf. 171 KRISTER SKÅNBERG (mp):

Herr talman! Jag vill säga några ord till förmån för den förlängda och kvoterade föräldraförsäkringen. Jag häller verkligen med Margö Ingvardsson, när hon uttrycker sin förundran över alt männen ofta inte hinner ställa upp hemma när barnen är små och hennes glädje över alt kvinnorna faktiskt hade lid. Min far var affärsman, och hade inte mamma haft tid hade jag faktiskt inte stått här.

Det finns många myter och förevändningar all rensa upp bland, hos bäde män och kvinnor. En sådan här present som Ragnhild Pohanka talar om, som männen kan ta emot eller mista, dvs. en kvoterad betald ledighet från arbetet för att kunna ulföra elt minst lika ansvarsfullt arbete hemma, skapar åtminstone bättre ekonomiska möjligheter. Därmed är en förevändning för alt stanna på jobbet borta.

Kvar är många andra hinder. Två vikliga hinder finns pä arbetsplatsen: dels pappans egen inställning fill vad som är viktigt här i livet, dels arbetsgivarens inställning. Vad värderar arbetsgivaren? Värderar hon eller han en mänskligt mogen medarbetare, som fyller också papparollen med fullt ansvar och innehåll och som får ovärderliga erfarenheter som säkert går att tillämpa när pappan kommer tillbaka lill sitt arbete? Eller värderar man mera ensidiga karriärister?

I ett samhälle där helheten och allsidig utveckling värderas är valet lätt både för pappan och för arbetsgivaren. Men vi är inte där ännu, herr talman. Ändå mäsle vi ha inriktningen klar och hålla oss i ständig rörelse åt räll håll. Del gör vi i del här fallet genom att i kväll rösta för en förlängd och kvoterad föräldraförsäkring.

Jag vädjar lill de kvinnliga riksdagsledamöterna atl ge männen den här lilla knuffen och till de manliga riksdagsledamöterna atl ge sina medbröder den här chansen.

Till sist, herr talman, för våra barns och barnbarns skull: Lät oss avveckla kärnkraften i Sverige omgående!

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Föräldraförsäkringen

Anf. 172 DANIEL TARSCHYS (fp):

Herr talman! Det är ingen tvekan om atl en utbyggd föräldraförsäkring lill 18 månader innebär en avsevärd förbättring för de barn som är mellan elt och ett och ett halvt år och för deras föräldrar. Det innebär större frihet för de föräldrarna, det är ingen tvekan om den saken.

Men det är heller ingen tvekan om att den här reformen samtidigt lägger beslag på resurser som skulle kunna användas för att förbättra villkoren för alla småbarnsföräldrar, alla föräldrar med barn upp till sju år.

De glömda barnen i den här debatten är barnen mellan 18 månader och sju år. Vad vi har velat åstadkomma genom vårt förslag om vårdnadsbidrag är att förbättra villkoren för alla småbarnsföräldrar. Vi har spritt förmånerna på hela denna stora grupp, medan socialdemokraterna har koncentrerat förmånerna pä en myckel myckel mindre grupp.

Självfallet får man med det socialdemokratiska förslaget en bättre reform för den lilla gruppen pä vilken man koncentrerar alla förmåner, men man lämnar alla de andra i sticket. Det är det som är felet med den reform som vi nu kommer atl fatta beslut om.

175

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Föräldraförsäkringen

Margareta Winberg låtsas här som om vi hade påstått alt någon människa kunde leva på 15 000 kronor om året. I valrörelsen hörde vi oavbrutet delta påstående. Men ingen har någonsin gjort gällande atl värdnadsbidraget är så stort att man kan leva på del. Del är just elt bidrag, som gör det lättare för föräldrarna att välja mellan olika former av barnomsorg, mellan olika grader av förvärvsarbete, som gör det möjligt atl förkorta arbetstiden.

Socialdemokratiska kvinnoförbundet, som har kämpat för sex limmars arbetsdag, går nu emot en reform som skulle underlätta för föräldrar alt välja just sex fimmars arbetsdag under hela den tid dä barnen är i förskoleåldern.

Den ökade valfriheten är poängen med värdnadsbidraget, och del är en reform som gäUer hela den slora gruppen småbarnsföräldrar. Ni socialdemokrater genomför en värdefull reform för föräldrar med barn upp till 18 månader, det är ingen tvekan om den saken, men ni lämnar alla de andra barnen och deras föräldrar i sfickel, därför att ni vägrar atl gå med pä en reform som kan innebära ökad valfrihet för alla småbarnsföräldrar.

Överläggningen var härmed avslutad. Kammaren övergick fill alt fatta beslut i ärendet.

Mom. 1 (utbyggd föräldraförsäkring och kontakldagar t.o.m. tolfte året) Först biträddes reservation 1 av Gullan Lindblad m.fl. med 123 röster mol

22 för reservation 2 av Ragnhild Pohanka. 156 ledamöter avstod frän alt

rösta. Härefter bifölls utskottets hemställan med 175 röster mol 124 för

reservation 1 av Gullan Lindblad m.fl. 1 ledamot avstod frän atl rösta.

Mom. 2 (kvoterad föräldraledighet)

Först biträddes reservation 3 av Margö Ingvardsson - som ställdes mol reservation 4 av Ragnhild Pohanka - med acklamation.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 247 röster mot 37 för reservafion 3 av Margö Ingvardsson. 17 ledamöter avstod från att rösla.

Mom. 3 (sänkt kompensalionsnivå inom föräldraförsäkringen)

Utskottets hemställan bifölls med 247 röster mol 54 för reservation 5 av Gullan Lindblad m.fl.

Mom. 4 (garantinivån inom föräldraförsäkringen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 6 av Gullan Lindblad m.fl., dels reservation 7 av Ragnhild Pohanka - bifölls med acklamation.

Mom. 5 (föräldrakooperativt daghem)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 8 av Karin Israelsson och Rune Backlund - bifölls med acklamation.

176

Mom. 6 (antalet ersällningsdagar med tillfällig föräldrapenning)

Utskottets hemställan bifölls med 265 röster mot 36 för reservation 9 av Sigge Godin och Barbro Sandberg.

Mom. 7 (inslitufionsbesök) Prot. 1988/89:86

Utskottels hemställan - som ställdes mol reservation 10 av Sigge Godin 22 mars 1989

och Barbro Sandberg - bifölls med acklamation. ~ '

Föräldraförsäkringen

Mom. 8 (värd av vuxet, handikappat barn)

Utskottels hemställan - som ställdes mot reservafion 11 av Sigge Godin m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 9 (ersättning lill båda föräldrarna)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 12 av Gullan Lindblad m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 10 (tillfällig föräldrapenning samtidigt med vårdbidrag)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 13 av Sigge Godin m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 11 (tillfällig föräldrapenning till annan närslående än förälder)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 14 av Sigge Godin och Barbro Sandberg - bifölls med acklamation.

Mom. 12 (tillfällig föräldrapenning vid stängning av daghem m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservatoin 15 av Sigge Godin m.fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 13 (flexibelt uttag av kontaktdagar)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 16 av Gullan Lindblad m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 14 (ökat antal kontaktdagar m.m)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 17 av Margö Ingvardsson - bifölls med acklamation.

Mom. 15 (rätt till kontaktdagar vid privat barnomsorg)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 18 av Gullan Lindblad m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 16 (förlängd pappaledighet)

Ulskottels hemställan bifölls med 260 röster mot 38 för reservation 19 av Sigge Godin och Barbro Sandberg.

Mom. 19 (avbytare för gravida lantbrukarkvinnor)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 20 av Karin Israelsson och Rune Backlund - bifölls med acklamation.

Mom. 22 (underrättelse till arbetstagarorganisation)

Utskottels hemställan - som ställdes mot reservation 21 av Gullan Lindblad m.fl. - bifölls med acklamation.

177

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Föräldraförsäkringen

Mom. 23 (ledighetsrätten)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 22 av Sigge Godin m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 24 (arbetsfid mellan heltid och tre fjärdedelstid)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 23 av Sigge Godin och Barbro Sandberg - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

15 § Kammaren beslöt alt ärendebehandlingen skulle fortsättas vid arbetsplenum onsdagen den 5 april.

16 § Anmäldes och bordlades

Proposition

1988/89:86 med förslag till utlänningslag m.m.

178

17 § Anmäldes och bordlades

Mofionerna

med anledning av prop. 1988/89:98 om ändring i lagen (1957:262) om allmän

energiskatt 1988/89:Sk42 av Bo Lundgren m.fl. (m) 1988/89:Sk43 av Lars Werner m.fl. (vpk) 1988/89:Sk44 av Birger Schlaug m.fl. (mp)

med anledning av prop. 1988/89:107 om ändring i lagen (1978:69) om

försäljningsskatt på motorfordon, m.m. 1988/89:Sk45 av Birger Schlaug och Åsa Domeij (båda mp)

med anledning av prop. 1988/89:108 om säkerhetspolisens inriktning och

organisation m.m. 1988/89 :Ju3 av Sfina Eliasson (c) 1988/89:Ju4 av Hans Göran Franck m.fl. (s) 1988/89:Ju5 av Lars Werner m.fl. (vpk) 1988/89:Ju6 av Daniel Tarschys (fp) 1988/89:Ju7 av Göran Ericsson (m) 1988/89:Ju8 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) 1988/89:Ju9 av Martin Segerstedt och Jan Fransson (båda s) 1988/89:JulO av Claes Roxbergh m.fl. (mp)

med anledning av prop. 1988/89:110 om handläggningen av ärenden om

med anledning av riksdagens revisorers förs. 1988/89:18 angående Aktiebolaget Tipstjänsts slöd till idrotten 1988/89:Fi43 av Karin Israelsson (c) 1988/89:Fi44 av Anne Wibble m.fl. (fp) 1988/89:Fi45 av Bo Lundgren m.fl. (m) 1988/89:Fi46 av Göran Ericsson (m) 1988/89:Fi47 av Inger Schöriing m.fl. (mp) 1988/89:Fi48 av Gunnar Björk m.fl. (c)

Prot. 1988/89:86 22 mars 1989

Meddelande om fråga

18 § Meddelande om fråga

Meddelades alt följande fråga framställts

den 21 mars

1988/89:552 av Lars Norberg (mp) lill industriministern om principerna vid försäljning av statliga företag:

Genom nyhetssändningar den 20 mars har del kungjorts atl Procordia genom sitt dotterföretag Kalmar Industries beslutat att sälja Kalmar Verkstad lill del multinationella företaget Asea Brown Boveri. 1 den särskilda debatten om börsintroduklion av statliga företag den 21 februari riktade jag två gånger frågan om statens planer beträffande Kalmar Verkstad lill Ivar Nordberg. Jag påpekade det olämpliga i atl staten pä detta sätt bidrog till att skapa ett monopolföretag för järnvägsmaterial i landet.

Jag fick vid detta tillfälle inget svar av statsrådet. Jag finner det i hög grad anmärkningsvärt atl staten, på sätt som Ivar Nordberg beskrev när det gäller SSAB, lägger ned stor möda på att på ett riktigt sätt fördela aktierna, men när det gäller ett annat företag, där staten har det helt dominerande ägaransvaret (81 %), i all tysthet säljer ut företaget till etl multinalionelll slorförelag. Del finns uppenbarligen starka skäl till en ordentlig genomlysning av frågan om vilka målsättningar som staten skall ha i sin kommersiella verksamhet.

Med anledning av det inträffade vill jag fräga statsrådet Nordberg:

Vilka principer är vägledande för industridepartementet vid försäljning av statliga företag med hänsyn till frågor rörande konkurrensberänsning, de anställdas intressen och lokalbefolkningens intressen?

19 § Kammaren åtskildes kl. 23.30.
In fidem

BERTIL BJORNSSON

/Gunborg Apelgren

179

Prot. Förteckning över talare

1988/89:86 (Siffrorna avser sida i prolokollet)

Onsdagen den 22 mars

Talmannen 3

Förste vice talmannen 123, 125, 126

BjeUe, Britta (fp) 130, 139, 143, 146

Björkquist, Lola (fp) 75

Bäckström, Lars (vpk) 98, 115

Chrisopoulos, Alexander (vpk) 57, 63, 65, 68, 72

Franzén, Elisabet (mp) 17, 31, 33

Frick, Cari (mp) 43, 122,123

Gennser, Margit (m) 149, 164

Grönvall, Nic (m) 35, 37, 41, 42

Gustavsson, Stina (c) 56, 63, 70, 73

Göransson, Bengt, utbildningsminister 66, 70, 74

Hedfors, Lars (s) 135, 141, 145, 147

Hestvik. Inger (s) 20, 25, 26

Håvik, Doris (s) 161, 167

Ingvardsson, Margö (vpk) 156, 168

Israelsson, Karin (c) 154, 164, 168, 172, 174

Johansson, Anita (s) 110, 116, 119

Johansson, Inga-Britt (s) 38, 41, 43, 77, 78

Johansson, Kjell (fp) 86, 90, 91, 96, 97, 114, 119, 147

Kenneryd, Rolf (c) 133, 138, 143, 146

Kronblad, Bengt (s) 27, 32, 34

Lundgren, Bo (m) 80, 85, 86, 96, 98, 106, 108, 113, 117, 129, 137, 142, 145,

146, 147 Mikaelsson, Maggi (vpk) 120, 133, 140, 144, 147 Möller, Ewy (m) 4, 23, 26, 31, 33, 40 Nilsson, Anders (s) 58, 64, 65 Nilsson, Kaj (mp) 70. 72, 76 Olsson, Manin (c) 12, 23, 30, 33 Orring, Ulla (fp) 6, 24, 26, 30, 32, 36, 37, 40 Persson, Elisabeth (vpk) 14, 25, 29, 34 Pohanka, Ragnhild (mp) 159, 166, 169, 173 Ryttar, Bengt-Ola (s) 124 Sandberg, Barbro (fp) 151, 166, 167, 173 Schlaug, Birger (mp) 85, 86, 90, 91, 102, 107, 109, 113, 118 Skånberg, Krister (mp) 125. 134, 140, 144, 146, 175 Sundberg, Ingrid (m) 50, 62, 65, 69 Svensson, Evert (s) 169 Tarschys, Daniel (fp) 175

Thurdin, Görel (c) 92, 97, 98, 107, 109, 115, 118 Wikström, Jan-Erik (fp) 53, 63, 64, 68, 73, 78 Winberg, Margareta (s) 170, 173, 174

IgO gotab 88677, Stockholm 19