Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1988/89:84

Måndagen den 20 mars

Kl. 12.00

Förhandlingarna leddes av förste vice talmannen.

Om Djärvenprojektet i Sorsele

1 § Justerades protokollet för den 10 mars.

2 § Anmälan om kompletteringsval till utskott

Förste vice talmannen meddelade att miljöpartiet de grönas riksdagsgrupp som suppleant i trafik- och jordbruksutskotten anmält Roy Ottossons ersättare Hans Lindforss.

Förste vice talmannen förklarade vald till

suppleant i trafikutskottet Hans Lindforss (mp)

suppleant i jordbruksutskottet Hans Lindforss (mp)

3 § Svar på interpellation 1988/89:130 om Djärvenprojektet i Sorsele

Anf. 1 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN:

Fru talman! Karin Israelsson har frågat mig, dels om regeringen är beredd att ge ersättningsarbeten och psykologiskt stöd till lokalbefolkningen i Sorsele kommun pä samma sätt som gjordes i Göteborg och Bergslagen när de utgjorde krisområde, dels om regeringen är beredd att stödja en fortsättning av Djärvenprojektet i Sorsele kommun och låta det stå som förebild för liknande verksamheter bland övriga inlandskommuner.

Karin Israelsson hävdar i sin interpellation bl.a. att regeringen inte i fillräcklig omfattning har insett det behov som finns till samlade insatser för en levande bygd i Västerbottens inland och att Sorsele kommun av statsmakterna behandlas som mindre värderad eftersom satsningarna är blygsamma i denna kommun.

Karin Israelsson menar ocksä att inlandsbanan hotas av att banverket inte klarar att konkurrera med landsvägstrafiken, vilket får till följd att timmerterminalen läggs ner och timmertransporterna läggs över på landsväg.

Jag vill börja med att säga att jag är något förvånad och förundrad över Karin Israelssons negativa beskrivning av regeringens insatser och engage-

Prot. 1988/89:84 20 mars 1989

Om Djärvenprojektet i Sorsele

mang i Västerbottens inland. Förvånad är jag därför all Karin Israelssons beskrivning inte stämmer med verkligheten, och förundrad är jag över all Karin Israelsson i det sammanhanget samtidigt frågar om en fortsättning av Djärvenprojektet, som vi är överens om varit särskilt lyckosamt för Sorsele kommun. Regeringen har ju dessutom aktivt medverkat iprojeklel med ekonomiskt stöd.

Västerbottens läns inland är ett av regeringen prioriterat område vad gäller regionalpolitiska utvecklingsinsatser. Länsstyrelsen i Västerbottens län har i år 90 milj. kr. i länsanslag för lokaliseringsbidrag, företagsutveckling, glesbygdsstöd och projektverksamhet. Sedan 1982 har anslaget ökat med 125 %. Därutöver har bäde statens industriverk och regeringen beviljat regionalpolitiskt stöd främst till flera större projekt. Sedan 1982 har sammanlagt drygl 200 företag i länets inlandskommuner fäll ca 500 milj. kr. i regionalpolitiskt stöd. Detta stöd beräknas ha skapat mer än 1 100 nya arbetsfillfällen och medverkat till atl ytterligare elt stort antal jobb kunnat bibehållas.

Jag vill ocksä påminna om den särskilda regionalpolitiska propositionen hösten 1987 (1987/88:64) för norra Sveriges inland som innehöll etl flertal insatser till Västerbotten. Därutöver har regeringen det senaste året beslutat om drygt 25 milj. kr. i särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser i huvudsak riktade till Västerbottens inland. Djärvenprojektet utgör ell exempel pä dessa insatser.

Beträffande Karin Israelssons oro över inlandsbanans framtid vill jag hänvisa till del svar kommunikationsministern gav Lennart Marklund här i riksdagen den 23 februari i år pä hans fräga om timmertransporter frän Norrlands inland.

Vad sä gäller frågan om Djärvenprojeklels fortsättning vill jag, som Karin Israelsson, understryka den positiva utveckling som projektet haft för Sorsele kommun. Under de snart tre är som projektet pågäll har ell tjugotal mindre förelag startats, vilket skapat fler arbetstillfällen bl.a. för ortens ungdomar. Regeringen har ekonomiskt slött projektet i tre år, och det bör nu kunna inordnas inom ordinarie verksamhet. Jag vill upplysningsvis nämna att länsarbetsnämnden i Västerbotten och Sorsele kommun just nu för diskussioner om formerna för en mer permanent samverkan för att fullfölja de goda resultat som Djärvenprojektet åstadkommit.

Anf. 2 KARIN ISRAELSSON (c):

Fru talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret på min interpellation. Jag kan väl inte med bästa vilja påstå att jag är nöjd med svaret. En lon i svaret säger mig att jag är en kverulant som i stället borde tacka för de insatser som gjorts och sedan vara nöjd. Delta förvånar mig. eftersom jag vet att arbetsmarknadsministern för nägon vecka sedan besökte Västerbotten och dä uppvaktades av representanter för min hemkommun, Sorsele. Inte var det en uppvaktning som beskrev ljusa framtidsutsikter för kommunen, nej det var med stor oro man ville framföra sina frågor.

Om jag skall tolka arbetsmarknadsministerns svar välvilligt, sä borde vi nu bara vara tysta och nöjda. Tyvärr kan jag inte nöja mig med det beskedel. All Västerbottens inland är ett av regeringen prioriterat område när del gäller

regionalpolitik är väl möjligt. Men samtidigt bedriver regeringens affärsdrivande verk en politik som helt kullkastar grundstrukturen i regionen. Domänverkels omorganisation, som jag tagit upp i en interpellation som jag färsvarpå efter denna debatt, är ett sådant exempel. Statens järnvägar är ett annat. Under de senaste åren har beslut efler beslut inneburit att den statliga verksamheten dragits frän inlandskommunerna, medan centraliseringen växt i redan överhettade områden. Samtidigt som järnvägstrafiken läggs över till landsvägstrafik, dras alla insatser för vägbyggande i inlandet in, till förmån för kustens landsvägar. Kronofogdemyndigheternas omorganisation och folkbokföringens omläggning innebär förlorade arbetstillfällen i vår kommun och även i övriga inlandskommuner. SJ:s indragningar innebär nedläggning av omlastningsstationer och på sikt svårigheter för sågen att utnyttja järnvägen. Det innebär att bemanningen vid stationen måste minskas, och snart dras den in.

Striden om poslstationer innebär atl vi som tror pä orternas överlevnad fär slåss mot företrädare som tror pä centraliseringens fördelar. På område efter område fär vi kämpa för vår överlevnad, och i skenet av detta anser jag att mina frågeställningar är klart berättigade.

1 första hand önskar vi ge stöd till småskalig verksamhet. Inte minst alla de kvinnor som vill starta eget har funnit dagens stödformer alltför svåra att utnyttja. Djärvenprojektet har visat vägen för nya sätt alt skapa arbete närmare den enskilde. 1 Sorsele har projektet lyckats. Upprinnelsen var en motion som centern väckte i landstinget. Oron var stor över den fortsatta utflyttningen av ungdomar frän kommunen. Genom alt samordna och intensifiera insatserna har man lyckats skapa nya arbetstillfällen och även delvis hejda utflyttningen.

Visserligen har speciella projektpengar anslagits, men det säger ingenting om vad kostnaderna blivil om inle dessa medel funnits. Antalet flyttningsbidrag har minskat. Beredskapsarbeten som inte varit meningsfulla skulle ha kostal betydligt mera. För staten skulle del ha blivil betydligt dyrare med andra stödformer.

I jämförelse med traditionella satsningar pä ett induslriarbelslillfälle är det små summor pengar del handlar om. Det krävs nu alt de pågående förhandlingarna skall ske i en för kommunen positiv anda. Ungdomarna i kommunen är värda detta.

Tyvärr har väl erfarenheterna inte varit speciellt goda hos oss när det gäller beaktanden som vi tror att staten skall göra när det gäller vär landsända. Alltför ofta möts vi av påståenden att det går bra för Västerbotten och då kan del inle vara så stora problem för inlandet. Men del är betydande skillnader i elt län som till ytan är så stort.

Utvecklingen i Umeå är bra för Umeå. men hjälper ej Sorsele eller andra kommuner i inlandet. Det är lika orimligt .som att säga att Värmland skulle dra nytta av att Arlanda expanderar.

Alt kunna fä utbildning pä hemorten är ofta inte möjligt om man bor i Västerbollens inland. Här finns mänga utbildningsbehov som kan tillfredsställas. Distansundervisning med Umeå universitet sorn moderhögskola kan utvecklas ytterligare. Inom värd och omsorg sker i dag sädan utbildning som ytterligare kan förstärkas. Skog och jord tillhör basnäringarna. Tyvärr

Prot. 1988/89:84 20 mars 1989

Om Djärvenprojektet i Sorsele

Prot. 1988/89:84 20 mars 1989

Om Djärvenprojektet i Sorsele

försvinner allt flera jordbrukare på grund av dålig lönsamhet och svåra ägareförhällanden. Skogsbrukets framlid verkar inle speciellt ljus med den brist pä avverkningsbar! virke som föreligger.

Med de nya signaler som nu når oss ökar oron inför framtiden. Detta avläses snabbt i en sä liten kommun. Arbetslösheten är låg. Det beror på den tidigare stora utflyttningen, och det finns behov av arbetskraftsinflyttning. I den situationen är det då mycket angeläget att den statliga verksamheten inle dras in, som nu sker. Tror inte staten på kommunen, hur skall då enskilda människor och blivande företagare väga göra det?

När privata företag kommer i kris och gär omkull och vi frågar berörda ministrar vad de ämnar göra, har ett standardsvar de senaste åren varit atl det sociala ansvaret ligger på ägarens bord. Nu ställer jag samma krav på staten när statens verksamhet dras in. Vilket socialt ansvar ämnar man ta för inlandets befolkning?

Vilka åtgärder är regeringen som delägare beredd att vidta för atl bevisa att man tar ett större ansvar än andra företagsägare? Fär vi ökade anslag till de vägar som snart kommer att slitas ner ännu mera, nu när tunga transporter läggs över frän järnvägen? Får vi nya arbetstillfällen i turistnäringen, nu när domänverkets skogar inte räcker till? Fär vi ersättningsarbeten när andra omorganisationer innebär att statlig verksamhet dras in eller förändras?

Jag är väl medveten om att dessa frågor inte ligger pä arbetsmarknadsministerns bord. Jag tycker dock att regeringen har ett övergripande ansvar när det gäller just dessa frågor. Det man gör i ett departement mäste också följas av åtgärder från de andra departementen. Det är inte rimligt att man frän ett departements sida satsar på åtgärder för förbättrad arbetsmarknadssituation, medan andra departement hela tiden plockar undan arbetstillfällen i samma region. Jag efterlyser en samordning. Jag undrar om arbetsmarknadsministern är beredd alt ta ell initiativ i den frågan. Tydligen saknas denna samordning i dag.

Anf. 3 ULLA ORRING (fp):

Fru talman! Jag vill till statsrådet Ingela Thalén egentligen rikta samma frågor som Karin Israelsson har ställt här i dag och understryka allvaret i hennes interpellation. Det pägår en kampanj runt om i landet som särskilt starkt har engagerat folket i Västerbotten. Det är Landsbygd 90. Otaliga arbetsgrupper har bildats och folk samlas i bygderna. Varför har denna kampanj mött ett sådant starkt gensvar? Jo, människorna i Västerbottens inland känner sin tillvaro hotad.

Sä här skriver några sorselebor i en motion till folkpartiels länsförbunds årsmöte: "Vi ser med stor oro pä utvecklingen i stora delar av Västerbottens län och särskilt Sorsele kommun. Skogsbruket har varit ryggraden i en läng period men har nu förlorat i betydelse på grund av rationalisering och mekanisering. Andra näringar har inte utvecklats framåt i motsvarande grad. Resultatet har blivit en fortsalt befolkningsminskning och därav följer automatiskt en lägre servicenivå pä de flesta områden.

Vi vill att åtgärder vidtas sä att trenden bryts.

De blygsamma satsningarna inom Sorsele kommun som kompensationen för en outbyggd Vindelälv och naturreservatsbildningarna gör, att vi med gott samvete kan kräva statligt riktade satsningar pä Sorsele."

Dessa människor i Sorsele kräver bl.a. en sänkning av arbetsgivaravgifterna. Vi diskuterar här bl.a. det s.k. Djärvenprojektet som har pågått etl antal år. Vi som har följt det har uppfattat det som ett lyckat projekt. Det har inneburit att fler egenföretagare har kommit i gång med verksamhet. Inte minst har projektet kunnat fånga upp ungdomar, som har stannat i sin hembygd och vägat starta eget. Nu skall projektet upphöra. Eller också tvingas kommunen att skrapa fram ytterligare miljoner för att rädda verksamheten.

Än en gäng sviker den socialdemokratiska regeringen. Det blir den bistra sanningen för inlandskommunerna. Konsekvenserna är att ungdomarna flyttar och de gamla blir kvar. Pä 25 år har Västerbottens inland åderlåtits på 22 000 människor, vilket motsvarar dagens befolkning i kommunerna Storuman, Sorsele och Vilhelmina. För 25 är sedan fanns 5 700 invånare i Sorsele kommun. 1 dag finns det 3 500.

Det finns inte heller särskilt mycket av skattepengar att hämta ur kommunens börs för att på egen hand finansiera Djärvenprojektet, om man har följande fakta i minnet: Skatteinkomsterna är mycket låga i en kommun som Sorsele. Inkomståret 1986 fanns sålunda enbart 17 personer i hela kommunen som deklarerade en inkomst över 175 000 kr.

Min fråga till statsrådet blir: Anser statsrådet att rådande förhållanden är försvarbara? Statsrådet skall ju medverka i landsbygdsriksdagen i Umeå, och jag tror att statsrådet kommer att få den frågan där, ännu mer accentuerad. Gäller fortfarande det regionalpolitiska mälet om en balanserad befolkningsutveckling och att man skall ge människor tillfälle till arbete, service och god miljö oavsett var de bor i landet, eller skall vissa delar av landet överges? Skall inlandet bli i huvudsak leverantör av kvalificerad arbetskraft? Skall Landsbygd 90 bli Tätort 90?

Sorsele kommun brottas med ojämlika villkor i jämförelse med kommunerna pä andra sidan länsgränsen, dvs. i Norrbotten. Folkpartiet har under många år arbetat för en nedsättning av arbetsgivaravgifterna i stödområde A och B, men den socialdemokratiska regeringen har inte lyssnat på kraven. Förelagen i Västerbotten har fått konkurrera på ojämlika villkor. Är statsrådet beredd att i dag lämna besked på den punkten? Blir det en nedsättning av arbetsgivaravgifterna?

Vi i folkpartiet anser att insatserna för regionalpolitiken mäsle ske mer kontinuerligt och långsiktigt, inte så atl projekt som Djärven bara försvinner i brist på ekonomiska medel. Jag nämner en sänkning av arbetsgivaravgifterna som en väsentlig insats för ett område som Sorsele, som har permanenta problem. Här handlar det inte om en tillfällig branschkris, som t.ex. den som uppträdde i Bergslagen och Uddevalla.

Behovet av en mer utvecklingsinriktad regionalpolitik framträder alltmer, liksom behovet av en mobilisering av befintliga resurser samt inte minst behovet av ett rejält länsanslag. Det är en gåta att regeringen i budgetpropositionen föreslär oförändrat länsanslag. Folkpartiet har föreslagit ytterligare 170 miljoner. Pengarna för projekt hos länsstyrelsen är nämligen slut.

Posten för projektmedel inom länsanslagen är i dag maximerad. Konsekvenserna blir att man på länsnivån inte ges full frihet att själv prioritera de regionalpolitiska medlens användning. Vi i folkpartiet vänder oss starkt emot

Prot. 1988/89:84 20 mars 1989

Om Djärvenprojektet i Sorsele

Prot. 1988/89:84 20 mars 1989

Om Djärvenprojektet i Sorsele

detta. Även användningsmöjligheterna för det regionalpolitiska stödet måste vidgas. Stödformerna måste kunna förändras, sä all stöden kan användas för mjuka investeringar av typen kunskaper och tjänster och sä att man kan understödja etablering och vidareutveckling av verksamhetsformer som är under utveckling.

Till sist: Är statsrådet beredd att stödja våra krav? Finns del framlid och utveckling och jämlikhet i Sorsele?

Anf. 4 Arbetsmarknadsminister INGELA THALEN:

Fru talman! "På arbetsförmedlingen i Sorsele har Maj Brännlund sina ärenden ordnade i prydliga fack. Det enda som tidigare alltid svämmat över gapar nu tomt. På det stär det 'respenning', en påminnelse om årtiondens flyttlasspolitik. Men för två år sedan vände det. Nu finns det mänga lediga jobb i Västerbottens nordligaste fjällkommun, och Maj Brännlund är ännu inte riktigt van vid att behöva leta efter arbetskraft." Detta är inledningen till en artikel om paniken som lurade bakom hörnet i Sorsele kommun. Jag tycker att detta är positivt. Jag tror att det är oerhört viktigt att vi ocksä diskuterar frän den utgångspunkten, nämligen att det finns positiva möjligheter i Västerbotten, i Sorsele och i de övriga inlandskommunerna.

Djärvenprojektet var, precis som namnet säger, ett projekt för att dra i gäng verksamhet. Till det projektet har staten lämnat över 10 milj. kr. och därutöver ett starta-eget-bidrag, arbetsmarknadsutbildning samt arbetsmarknadsutbildningsbidrag.

I förslaget till budget för arbetsmarknadsverket ingår att en stor del av de sysselsättningsskapande medlen skall kunna användas mer flexibelt just för att man i fortsättningen skall kunna delta i och stödja denna typ av verksamhet när den inordnas i den reguljära verksamheten. Det är därför som nu länsarbetsnämnden tillsammans med kommunen diskuterar fortsättningen av Djärvenprojektet. Jag tycker alltså, precis som föregående talare, att detta projekt är utomordentligt bra. Det finns efterföljare i andra delar av landet, och det är ett gott betyg åt Djärvenprojektet.

När det gäller länsutvecklingen är det oerhört viktigt atl än en gång slä fasl att staten har det övergripande regionalpolitiska ansvaret men att man inom regionerna och mellan kommunerna samarbetar så att man nyttjar den arbetsmarknad som finns utöver den egna kommunen. Det är detta som är det regionalpolitiska ansvaret och länsansvaret. Och det är viktigt att ocksä detta länsansvar tas.

Jag skall nämna ett exempel som jag tror är viktigt när vi diskuterar den statliga utvecklingen och den statliga servicen. För att göra det möjligt för mindre orter och glesbygder att behålla t.ex. statlig service pägär det i dag en lång rad försök med t.ex. lokalkontorsverksamhei där man för samman försäkringskassan och posten med t.ex. arbetsförmedlingen eller försäkringskassan med kommunens bibliotek. Pä delta sätt kan man på de minsta orterna behålla den statliga servicen för människorna som bor där och ge dem entydiga signaler, vilket jag tycker atl man skall göra - när man satsar på industriutveckling skall man också behälla den här typen av service. Men man måste vara beredd atl ompröva den sä att den får andra former för att kunna överleva.

På frågan om det blir en nedsättning av arbetsgivaravgifterna vill jag svara alt den diskussionen skall jag återkomma till när den regionalpolitiska kommittén har lagt fram sitt förslag. I den regionalpolitiska kommittén sitter ocksä representanter för folkpartiet. Jag skulle vilja ställa en fräga till folkpartiets företrädare med anledning av den uppvaktning jag fick frän några talesmän för vissa inlandskommuner när jag var i Västerbotten. En av de stora och mest bekymmersamma frågorna gällde en folkpartimotion om de fjällnära skogarna. Den motionen skulle nämligen innebära att nästan resten av Sorsele kommun skulle bli oanvändbar ur skogsvärdssynpunkt och skogsbrukssynpunkl. Det kan vara ett lika stort hot som en omändring av Djärvenprojektet. Men detta kanske är en fråga som folkpartiet kan ta upp till diskussion.

Avslutningsvis, fru talman, tycker jag att Djärvenprojektet är ett utomordentligt bra projekt, och jag är övertygad om alt länsarbetsnämnden och kommunen kommer alt se till att kraften i detta projekt också blir basen för en fortsatt verksamhet och ett stöd i den positiva utveckling som nu börjar skönjas i Sorsele kommun.

Prot. 1988/89:84 20 mars 1989

Om Djärvenprojektet i Sorsele

Anf. 5 KARIN ISRAELSSON (c):

Fru talman! Jag ber att fä tacka för det sista som arbetsmarknadsministern tog upp, och jag hoppas att det också förs vidare i praktisk handling till dem som nu förhandlar om Djärvenprojektet och dess vidare utveckling. Vi i kommunen är beredda att ställa våra smä resurser till förfogande för en fortsättning, eftersom detta varit positivt. Men det har varit positivt tack vare att vi har haft bra representanter på det kommunala planet som har fullföljt detta arbete praktiskt. Hur sådana projekt skall lyckas hänger mycket samman med hur man lokalt kan förankra dem. Denna typ av projekt har förekommit i hela Norden, och just Djärvenprojektet har varit det mest positiva. Vi i Sorsele kommun är naturligtvis mycket glada över att vi har lyckats sa bra och vill gärna föra fram detta.

I dag finns det gott om lediga arbeten också uppe i Sorsele. Problemet är att fä vägar söka sig dit. Det beror pä att människor har en känsla av att Sorsele är elt glömt område i andra hänseenden. Just den debatt som i dag förs när domänverket, SJ och andra statliga organ drar sin verksamhet därifrån innebär att vi förlorar befattningshavare med en utbildning som har varit till fördel för kommunen och som också har inneburit arbetstillfällen för medföljande make eller maka. Det är inte lätt all rekrytera t.ex. lärare, läkare och tandläkare om det inte finns även andra akademikerjobb. Detta har emellertid funnits inom domänverkets organisation. Med tanke på framliden är det allvarligt om vi förlorar den typen av arbetstillfällen. Det är nödvändigt atl behålla detta slags arbeten.

När det gäller länsanslagen och de regionalpolitiska stöden finns det en tröghet i dem som inte är bra. Det vore värdefullt om man fick ett flexiblare användningsområde och ett bättre sätt att använda dessa pengar, sä atl de kommer att ligga närmare de människor som behöver dem. De behöver inte heller vara bundna i en omfattning som mänga gånger är orimlig när människor vill satsa på ett eget företagande i Sorsele. Sorsele är ju en lill ytan mycket stor kommun men befolkningsmässigt myckel liten -drygl 3 500 bor

Prot. 1988/89:84 20 mars 1989

Om Djärvenprojektet i Sorsele

där. Detta är alltså nägot som man mäste arbeta vidare med.

Det konkurrensförhällande som råder mellan Sorsele och Norrbotten innebär ocksä att företag flyttar till Norrbotten på grund av den fördel som de sänkta arbetsgivaravgifterna där innebär för företagen. Vi fär hoppas att den pågående utredningen kommer att lägga fram många fler förslag när det gäller att göra det möjligt för människor att flytta tiUbaka till en inlandskommun. Inte minst i fråga om den skattemässiga situationen vore del en fördel. Sorsele är en högskattekommun, vilket slår mycket hårt. Skalleutjämnings-bidraget skulle i detta sammanhang kunna vara ett instrument.

Anf. 6 ULLA ORRING (fp):

Fru talman! Statsrådet försökte nu bättra på bilden av förhållandena för oss som lever i Sorsele. Jag bor vid kusten, i Umeå, i Västerbotten. Och det är milsvida skillnader mellan en inlandskommun och en kustkommun även i det praktiska livet. Jag tycker att den socialdemokratiska regeringen har varit alltför passiv. Trenden i Västerbottens norra inland har varit densamma under mänga är, och den socialdemokratiska regeringen har inle gjort nägra särskilt stora insatser. Länsanslaget som ställs till länsstyrelsens förfogande har regeringen gång efter annan efter påbackning frän oppositionspartierna fält ändra. Det torde väl bli sä även denna gäng. Jag tycker att snålheten bedrar den vishet som borde leda regeringen i detta arbete.

Folkpartiet har under många år fört fram kravet på en nedsättning av arbetsgivaravgifterna. 350 miljoner räknar man med att Norrbotlenskommu-nerna får behälla tack vare den nedsättning av arbetsgivaravgifterna som gäller i he[a Norrbottens län. Men i en stackars kommun som Sorsele får man betala full arbetsgivaravgift. Jag vet vad sågägarna och företagen i Sorsele säger om delta, de är inte nöjda.

Statsrådet tog sedan upp de fjällnära skogarna. Jag tycker att statsrådet skall vara litet försiktig pä den punkten, eftersom vi från folkpartiets sida har sagt atl detta skall ske i samverkan med markägarna och kommunen och att man skall se till att det blir ersättningsmark. Detta förslag har inte socialdemokraterna fört fram, men också de är inne pä en gränsdragning beträffande de fjällnära skogarna. Centerpartiet, miljöpartiet och vpk har fört fram förslaget om fjällnära skogar, men det gjorde även socialdemokraterna och moderaterna i den enkät som gick ut från SNF. Skillnaden är att folkpartiet efter valet har stått fast vid sitt ställningstagande före valet. Men det var inte detta som debatten i dag skulle handla om.

Debatten i dag handlar om Djärvenprojektet. Jag finner för min del det ohemult av statsrådet att inte kunna säga att staten skall gä in med ett litet anslag för att Djärvenprojektet skall kunna fortgå. Det aren bra modell, och det är etl bra arbete som utförs tillsammans med andra nordiska länder. Pä detta sätt kan ungdomarna se att del finns framtidsmöjligheter även i norra Norrlands inland.

Anf. 7 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN: Fru talman! Jag mäste säga att jag inle förslär vad Ulla Orring menar när hon säger att det är ohemult att inte gä in med nägra statliga pengar. Varifrån tror Ulla Orring att länsarbetsnämndens pengar kommer? Vems pengar är

det? Det är ju statliga medel. Till länsarbetsnämnden i Västerbotten har satts av 1,8 extra miljoner och arbetsmarknadsverket har satt av 4 miljoner extra till Västerbotten för just sådana insatser för kvinnors sysselsättning i inlandskommunerna i Västerbotten. Det är om något statliga pengar. Jag ser också detta som positivt. Jag tror att det är oerhört viktigt att inan gör sådana här satsningar för kvinnors sysselsättning i inlandskommunerna. Inlandskommunerna har ju den tunnaste och smalaste arbetsmarknaden och behöver en sådan breddning som Karin Israelsson tidigare var inne på, nämligen en som ger arbete åt båda makarna i familjen.

Prot. 1988/89:84 20 mars 1989

Om domänverkets verksamhet i övre Norrlands inland

Förste vice talmannen anmälde att Ulla Orring anhållit att till protokollet fä antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare inlägg.

Anf. 8 KARIN ISRAELSSON (c):

Fru talman! Del är alldeles riktigt att det nu finns extra pengar för kvinnor i inlandskommunerna. Men det är ju inte pä regeringens initiativ som dessa har tillkommit, utan efter de uppvaktningar som varit och de krav som har ställts under många år. Där har vi alltid fått räkna med mindre anslag än vad vi tänkt oss.

Inlandskommunerna hade en gemensam uppvaktning inför finansministern, industriministern och arbetsmarknadsministern för något är sedan. Man presenterade en lång lista pä åtgärder som behöver vidtas. När den regionalpolitiska propositionen sedan kom refererade man egentligen bara till gamla pengar; inte var det speciellt mycket nytt.

Vi kvinnor frän inlandskommunerna kommer tillbaka med våra krav. Vi tror på inlandskommunernas framtid, men vi behöver stöd, och staten bör ta ansvar för sin verksamhet. Det är ett mäste i fortsättningen. Vad som känns svårt i det här sammanhanget är att Djärvenprojektet har varit ett positivt inslag och skapat väldigt mycket framtidstro. De indragningar man nu gör frän statens sida slär sä atl säga undan benen för denna framtidstro. Det är vi väldigt upprörda över. Med en positiv behandling i fortsättningen av Djärvenprojektet finns alltså möjligheter att göra väldigt mycket mera i dessa kommuner.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på interpellation 1988/89:131 om domänverkets verksamhet i övre Norrlands inland

Anf. 9 Industriminister IVAR NORDBERG:

Fru talman! Karin Israelsson har frågat mig om regeringen är beredd att låta de regionalpolitiska hänsynen väga tyngre än lönsamhetskraven vid en omorganisation av domänverkets verksamhet i Västerbotten och Norrbottens inland.

Låt mig först konstatera att domänverket, enligt den instruktion, SFS 1988:366, som regeringen fastställt, har i allt väsentligt ett självständigt ansvar för sin organisation. Domänverket är ett affärsdrivande verk, vilket

Prot. 1988/89:84 20 mars 1989

Om domänverkets verksamhet i övre Norrlands inland

innebär att verksamheten är en del av staten. Domänverket har ingen myndighetsuppgift, utan verksamheten skall bedrivas på helt affärsmässiga grunder. Statliga anslag för finansiering av verksamheten erhålls inle, utan den affärsmässiga verksamheten förutsätts dels ge tillräckligt överskott för en fortsatt utveckling av företaget, dels ge en utdelning till staten.

Domänverkets främsta uppgift är alt bedriva skogsbruk och genom sågverksrörelsen vidareförädla skogsråvara. Skogsbruket är den dominerande verksamheten inom domänverket.

Domänverkets totala markinnehav uppgår till 9,4 miljoner hektar, varav 3,9 miljoner hektar är produktiv skogsmark. Därmed förvallar verket ca 20 % av Sveriges totala produktiva skogsmark.

Avverkningsvolymen har minskat under senare är. Virkesuttaget i Västerbotten och Norrbotten har sålunda varit betydligt mindre under slutet av 1980-talet än tidigare pä grund av en s.k. virkessvacka. Minskningen åren 1983-1988 har varit ca 24 %. Det lotala virkesutlaget har från år 1983 lill är 1988 minskats med 20 %.

Mot denna bakgrund gav domänverkets styrelse generaldirektören i uppdrag att utreda konsekvenserna av att minska administrationskostnaderna för verket. Domänverket bedömde också atl en översyn av verksamheten var motiverad med hänsyn till affärsutveckling, utveckling av ledningsformer, behov av fortsatt decentralisering m.m. En organisationsutredning har nu gjorts.

Syftet med den nu aktuella omorganisationen, som domänverkets styrelse beslutat MBL-förhandla om, är atl decentralisera beslutanderätten och därmed förstärka linjeorganisationen samt fä en ändamälsenligare organisation.

De enskilda skogsförvaltningarna avses fä etl större ansvar för försäljning, ekonomi och skogskapital. För att nä detta vill domänverkets ledning minska antalet skogsförvaltningar frän 31 till ca 20. Samtidigt förstärks kompetensen pä varje resultatenhet, medan den centrala administrationen föresläs minskas. Enligt domänverket är dessa förändringar nödvändiga för att pä sikt behälla en sund ekonomi och konkurrenskraft.

Den administrativa regionnivän med kontor i Luleå, Umeå, Falun och Växjö föreslås dras in och ersättas med tvä divisioner med placering i Luleå och Växjö - Domänskog Norr resp. Domänskog Syd. Även huvudkontoret i Falun kommer enligt förslaget att minskas.

Enligt förslaget till ny organisation skall administrationen minska med knappt 200 tjänstemän.

I det av domänverkets styrelse diskuterade organisationsförslaget förutsätts inte någon minskning av antalet skogsarbetare. Denna grupp har i betydande utsträckning berörts av tidigare rationaliseringar.

Jag har fält veta av domänverket atl styrelsen varit helt enig i sitt beslut om all genomföra MBL-förhandlingar vad gäller omorganisationen av verket. Efter dessa förhandlingar planerar domänverket senare under somniaren att ta beslut om genomförandel av omorganisationen och övriga förändringar som följer med denna.

Jag kan naturligtvis inte föregripa de MBL-förhandlingar som skall äga rum, men jag utgår från att domänverket gör sill yttersta för alt mildra

verkningarna för de anställda som kan komma alt beröras. Enligt sin instruktion skall domänverkels styrelse särskilt beakta de krav som ställs pä verksamheten med hänsyn bl.a. till regionalpolitiken.

Anf. 10 KARIN ISRAELSSON (c):

Fru talman! Jag ber atl få tacka industriministern för del utförliga svaret pä min interpellation. Vi sorselebor vet av ärs erfarenhet vad det betyder när statliga verk skall bedrivas med affärsmässighet och att ett överskott skall inlevereras till staten. I de termerna döljer sig ofta en storskalig drift utan regionalpolitiska hänsyn. I svaret finns dock en räddningsplanka, som jag vill belysa ytterligare. Industriministern säger nämligen sä här: "Enligt sin instruktion skall domänverkets styrelse särskilt beakta de krav som ställs pä verksamheten med hänsyn bl.a. till regionalpolitiken."

Tack för de orden; de ger oss möjligtvis en chans att få gehör för våra krav. Vi som bor och lever i Västerbottens och Norrbottens inland är helt beroende av atl man tillmötesgår de regionalpolitiska krav som vi med rätta bör kunna ställa pä statlig verksamhet.

Domänverket är en stor arbetsgivare i Sorsele, i Arjeplog och i de andra inlandskommunerna. Åtskilliga kubikmeter timmer har avverkats, och den minskade avverkning som nu noteras har många förutspått långt tidigare. Vi har försökt att fä svar pä våra oroliga frågor rörande virkessvacka, men det har varit svårt atl fä nägol besked. Skogsvårdsåtgärderna har inte alltid varit så övertygande, med sent insatta återplanteringar och bristfällig gallring. Nu anses skogsvårdslagen ha följts; i alla fall har det tydligen inte anmärkts på dessa förhållanden. För många har den avverkningstakt som hållits verkat som en skövling av skogsmarkerna. Som ett resultat av detta lämnas nu inlandet äl sill öde.

Domänverket har även avstått marker för domänreservat. Ett bevarande av fjällnära skogar är till fördel för hela landet. Men del blir de små och fatliga kommunerna som fär betala det hela med färre arbetstillfällen. Löftena om ersättningsarbeten som gavs när Vindelfjällens naturreservat avsattes har inte infriats. Det var naturvårdsverket som den gången skötte förhandlingarna.

För närvarande har 60 % av Sorseles yta pä närmare 80 kvadratmil någon form av restriktion. För Arjeplogs del finns del tvä och en halv mil strandmark för varje invånare att rekreera sig vid. För den kommunen verkar det därför märkligt att det finns ett strandskydd som skall ge allmänheten möjlighet att vandra fritt och därmed innebär ett förbud att bebygga innanför en 100 meters strandgräns. Mera lokalt anpassade förordningar borde det finnas möjlighet till. Detta är ytterligare ett exempel pä den brist pä verklighetsförankring i besluten som vi ofta drabbas av.

Det var i varje fall en stor oro som spred sig i trakterna, när meddelandet om en ändrad struktur i domänverkets organisation lämnades i slutet av januari detta år. Vi vet vad det innebär när rationaliseringar skall ske. Det brukar alllid vara lill inlandets nackdel, när man talar i de termerna.

Jag är ocksä helt på det klara med att en omorganisation måste ske inom de statliga verken. De vinster som dä uppkommer kan med fördel läggas på en

Prot. 1988/89:84 20 mars 1989

Om domänverkets verksamhet i övre Norrlands inland

7 Riksdagens protokoU 1988189:82-84

Prot. 1988/89:84 20 mars 1989

Om domänverkets verksamhet i övre Norrlands inland

organisation som verkligen tar ett regionalpolitiskt ansvar. Då blir organisationsförändringen ännu värdefullare.

När en revirsammanslagning genomförs hoppas jag att domänverket tar hänsyn till den förlust av välutbildad personal som del innebär för en liten kommun. Tänk också gärna i nya banor. Det måste inte nödvändigtvis alltid vara den mindre kommunen som skall förlora arbetstillfällen. Kontoren måste inte ligga i den större kommunen. Del är också fel att alltid inlandskommunerna skall ställas mot varandra. Lät kustreviren släppa till personal till förmån för inlandets revir.

I Sorsele satsar just nu domänverket pä kronofiske, ett turistobjekt som kan bidra till en viss sysselsättningsökning på turistsidan. Tyvärr vet vi inte vad som kommer att hända med överledningen av Laisälven, som ses som ett hot mot denna utveckling. 1 alla lägen blir det en kommunernas strid när det gäller sysselsättning i dessa bygder. Vinsterna kommer att gä till kusten, till Skellefteå Kraftverk som får mera vatten för energiproduktion. Överleds inte Laisälven verkar det omöjligt att fortsätta gruvdriften i Laisvall. Förstörs Laisälven blir möjligheterna att utnyttja älven för fiske inom Sorsele begränsade eller obefintliga. Kronofisket hotas. Samtidigt påverkas troligtvis Vindelälven, vilket i sin tur medför att de satsningar i positiv riktning som skett där inte kan fullföljas.

Jag förstår att domänverkets omorganisation sker utan medverkan av departementet. Men industridepartementet har ett allmänt ansvar även för sysselsättningen inom Sorsele kommun. Ett lämpligt sätt att kanalisera nya arbetstillfällen dit är att se till att den friställda personalen får ett stöd för att kunna arbeta inom turistnäringen, som ju tycks vara räddningsplankan. Men turism byggs inte upp bara för att det finns naturreservat. Satsa på dessa områden pä samma sätt som man gjorde i Uddevalla och Bergslagen! Ge de oroliga inlandsborna ett positivt besked! Allt som de levererat av skog under årtionden måste kunna föranleda en erkänsla i form av nya arbetsuppgifter. Man blir inte turistguide så lätt om man i flera är har arbetat som skogsarbetare. Enligt planerna kommer också skogsarbetare att friställas i Sorsele kommun, varför det inte är bara administrativ personal som hotas.

Det krävs även ett samhällsansvar för inlandsbornas överlevnad. Finns det inte ett sådant kommer flyttlassen snart att rulla igen. Mänga har trott att statens ansvar skulle vara större än det enskilda näringslivets, men sä är det inte.

Avslutningsvis vill jag fräga industriministern om det är orimligt atl även beträffande små inlandskommuner kräva ersättningsarbeten för dem som har förlorats till följd av reservatsbildningar och ändrade strukturer av statlig verksamhet.

Anf. 11 ULLA ORRING (fp):

Fru talman! När det gäller industriministerns svar till Karin Israelsson handlar det ju i stort sett om samma ärende - det gäller alltså norra Norrlands inlandskommuners möjlighet till överlevnad. I det här fallet är det fråga om Sorsele kommun.

Många säger så här i debatten: Blir Norrland en koloni i Sverige? Detta är en fräga som jag finner att man måste ställa med allt större allvar. Vad som

framför allt oroar är bristen pä samordning mellan myndigheterna. Det är inget nytt fenomen. Det har funnits i årtionden. Nu visar 1988 och 1989 upp en fortsatt positiv sysselsättningsutveckling. Arbetslösheten är pä tillbakagång även i Norrlands inlandskommuner. Det är faktiskt brist på arbetskraft. Men skenet bedrar, det är ungdomarna som flyttar i brist på arbetstillfällen och i brist pä bostäder.

Inom folkpartiet har vi den åsikten att de långsiktiga problemen beträffande den regionala balansen kvarstår, trots det som statistik om befolknings-och sysselsättningsutveckling visar. Verkligheten är en annan än den som framgår av statistik. Därför blir också varje indragning och rationalisering av den statliga myndigheten i norra Norrlands inland så kännbar. Jag är den första att erkänna att vi självfallet också måste ställa ett effektivitetskrav på den statliga verksamheten, men regeringen har dock ansvaret för att en skyddsmekanism fungerar, så att inte norra Norrlands inland överges.

Nu blir det en sammanslagning av Sorsele- och Storumanreviren och verksamhet kommer till stånd i Luleå och Växjö. Men detta räddar inte Sorsele. Det är de långa avstånden som lägger hinder i vägen. Det är inte korta avstånd mellan orterna, utan man måste köra mänga mil på dåliga vägar, och det är dåliga kommunikationer - och brist på kommunikationer. Traditionell regionalpolitik har handlat om att man genom kostnadsdämpan-de insatser skall försöka överbrygga de speciella nackdelar som avstånd och klimat skapar i vissa regioner. Men det räcker inte, utan här behövs mer av utvecklingsinriktad regionalpolitik. Vi menar att det behövs mer samordning och överblick, planering och sektorssamordning. Det är inle svårt att finna exempel pä brist pä samordning. Det har ofta hänt att man har dragit in postkontor, kanske inte just i Sorsele men pä andra ställen. Sedan har man i stället fått ett industrihus utlokaliserat. Den ena handen har inte vetat vad den andra gör.

Vi anser att länsstyrelsens roll mäste förstärkas, och jag återkommer till vad jag framförde i mitt tankeutbyte med Ingela Thalén: länsanslagen måsle höjas kraftigt.

Framför allt bör målet vara att människor i norra Norriands inland skall kunna få en likvärdig standard ekonomiskt, socialt och kulturellt. Jag vill säga till industriministern - det är kanske ett onödigt påpekande, men det kan inte nog ofta upprepas - att människorna i inlandskommunerna är duktiga människor. De har god utbildning och bra kvalifikationer. Men ge dem ett redskap i händerna, sä att de kan använda sin utbildning! Det gär inte längre att svälta ut dem. Då far alla ungdomar sin väg. Därför vill jag fräga: Vilka åtgärder kan industriministern tänka sig vidta, förutom dem som nu har nämnts, för att inte norra Norrlands inland och därmed Sorsele kommun skall helt utarmas? Vi diskuterar ju en återbäring med anledning av de pengar som man får in på grund av vattenkraften. De människor som har medverkat till att utarma sina naturresurser vill se en återbäring. Jag tycker att det vore välgörande om industriministern hade ett svar.

Prot. 1988/89:84 20 mars 1989

Om domänverkets verksamhet i övre Norrlands inland

Anf. 12 Industriminister IVAR NORDBERG:

Fru talman! Beträffande det sista som Ulla Orring kom in pä vill jag bara hänvisa till att det finns en regionalpolitisk utredning, som bl.a. prövar

Prot. 1988/89:84 20 mars 1989

Om domänverkets verksamhet i övre Norrlands inland

huruvida vissa inkomster från bl.a. vattenkraften skall i någon form kunna återföras lill de regioner där elkraften hämtas.

Karin Israelsson och Ulla Orring utgär båda ifrån all reviren Sorsele och Storuman skall slås ihop och att Sorseles revir skall upphöra. Låt mig säga alt något beslut ännu inte har fattats om detta. I den utredning som domänverkets styrelse har behandlat finns det inte något förslag som pekar ut alt just Sorseles revir skall upphöra.

Men om Sorseles och Storumans revir skulle beröras av omorganisationen, kommer endast, enligt de uppgifter som jag har inhämtat, elt fåtal tjänstemän på revirkontoret att bli övertaliga. Reviret i Sorsele sysselsätter ungefär 60 till 65 personer, och 11 av dessa är tjänstemän. Det är alltså icke ännu beslutat hur det skall bli på området. Därför tycker jag inte all vi skall gå händelserna i förväg.

Jag vill gärna knyta an till vad Karin Israelsson själv framförde i sill inlägg, nämligen alt man från domänverkels sida bedriver ett i annat avseende viktigt arbete förutom skogsbruksverksamheten och som jag vill påstå har stor betydelse när det gäller regionalpolitiken. Domänkoncemen är nämligen landels största turist- och fritidsvärd. Åtskilliga miljoner människor frän både Sverige och utlandet besöker varje är verkets marker och anläggningar. Det är mänga av Sveriges populäraste frilids- och friluftsområden som har anlagts och som sköts av domänverkskoncernen. Mer än 90 000 hektar sjöar och rinnande vatten är iordningställda av domänverket för fritidsfiske. De flesta vatten är tillgängliga genom rikstäckande domänfiskekort. Mer än 40 000 jägare arrenderar jakt pä de ca 5 miljoner hektar mark som domänverket upplåter. Inom vissa utvalda ornräden ges särskild möjlighet till korttidsjakl. Verket arrenderar ut mark av skiftande slag och storlek, frän tomter för fritidshus till områden för industrier, vinlersporlanläggningar, golfbanor m.m.

Domänverkets turistiska satsningar vänder sig lill en mycket bred allmänhet. Verket har satsat mycket på upplåtelser av campingplatser och slugbyar runt om i landet. Domänverket bedriver ocksä och stödjer elt omfattande naturvårdsprogram över hela Sverige, och verket utför en rad naturvårds-uppdrag i nationalparker och naturreservat.

Allt det som jag har redovisat betyder ur regionalpolitisk synpunkt mycket. Det ger direkta sysselsättningsmöjligheter för mänga, och det ger också positiva effekter in i andra näringsomräden. Eftersom de verksamheter jag nu har pekat på i sig inte alltid är lönande och kan drivas med krav pä hög lönsamhet, är det av stor vikt att domänverkels skogsverksamhet bedrivs på ett affärsmässigt sätt, sä att man har ekonomiska resurser atl kunna bedriva den övriga verksamheten. Inte minsl ur regionalpolifisk synpunkt är det viktigt att verket bibehåller en bäde stark och sund ekonomi för all klara de viktiga uppgifterna.

100

Anf. 13 KARIN ISRAELSSON (c):

Fru talman! När det gäller revirsammanslagningen är det precis som industriministern säger, nämligen alt beslutet ännu inle är fattat. Erfarenheter genom åren har lärt mig att de första varningarna brukar besannas. Jag vel inte varifrån tidningarna har fält sina uppgifter, men del har funnits

karlmaterial som har publicerats med förslag där man tänker sig en revirsammanslagning när det gäller Sorsele och Storuman, och samma sak är det med Arjeplog och Arvidsjaur. Del handlar om enorma områden. Som det alltid brukar vara, och som det har varit hittills, är det alllid den mindre kommunen som förlorar till den större kommunens fördel. Det är bra om det gär alt visa att man kan göra del pä nägot annat säll. När domänverket nu planerar en revirsammanslagning kan man visa praktiskt att Sorsele fär behälla de arbetstillfällen som man i dag har inom domänverket.

Från domänverket i Sorsele har man ocksä aviserat att skogsarbetare kommer att friställas, i vart fall kommer man inte att återanställa personal beroende på den minskande avverkningstaklen jämfört med tidigare är. Detta ger bl.a. som resultat alt hela familjer kommer atl förlora huvudförsörjningen och man söker sig till andra orter. Det är inte bra att det är sä. Därför är del viktigt, om vi nu skall satsa på andra typer av verksamhet i domänverkets regi, att man snarast gär in och visar vad man tänker göra av de enorma områden som finns i Sorsele kommun och även i Arjeplog. Vi är inte emol turism. Men vi vet att det krävs mycket arbete, marknadsförande insatser osv. för att det skall bli återverkningar i form av arbetstillfällen - det ger sig inte självt.

När man minskar avverkningen kommer det att fä effekter på de sågverk som finns. Vad detta i sin tur kommer att innebära vågar vi bara ana när det gäller just Sorsele kommun. Kommunen har ett stort sågverk som sysselsätter mänga och som baserar sig pä domänverkets avverkningar. Del är samma sak här. Alla transporter gär mot kusten. Del är svårt all få timmerlranspor-terna att gå från andra hållet i länet mot Sorsele för att man skall kunna utnyttja den sägverkskapacitet som finns där. Det är nägon naturlig inställning som säger att det skall vara sä. Men vi från centerns sida tror på inlandet och möjligheterna där.

Ulla Orring nämnde postkontor som dras in på andra orter och man satsar på annat där i stället. Jag bor i en by som heter Gargnäs. Där har vi i tre är lyckats skjuta på en indragning av ett postkontor tack vare att vi tillsammans har visat pä de förutsättningar som finns i bygden. Men det är myckel jobbigt att hela tiden övertyga de statliga myndigheterna att det är andra förhållanden sorn råder än vad kanske statistiken visar.

Vi ger inte upp. Vi fortsätter atl kämpa.

Prot. 1988/89:84 20 mars 1989

Om domänverkets verksamhet i övre Norrlands inland

Anf. 14 ULLA ORRING (fp):

Fru talman! Jag vet också att den regionalpolitiska utredningen arbetar med de frågor som gäller nedsättning av arbetsgivaravgiften och återbäring på vattenkraften. Men det är så viktiga frågor som gäller möjligheterna för dessa människor i norra Norrland och Västerbottens inland att få bo kvar. Det finns faktiskt fortfarande människor som älskar sin bygd och vill bo kvar, särskilt i Sorsele kommun. De människorna måsle beredas dessa möjligheter.

Industriministern talar om turismen. Det är säkert en kommande verksamhet. Men än så länge är den helt och hållet i sin linda.

60 % av Sorsele kommun är avsatt som nalurvärdsomräde. Det är självklart alt Sorseleborna inle skall slä för den ekonomiska konsekvensen av

101

8 Riksdagens protokoU 1988/89:82-84

Prot. 1988/89:84 20 mars 1989

Om domänverkets verksamhet i övre Norrlands inland

detta ställningstagande som är en nationell fråga. Om man avsätter 60 % till naturvårdsområden, måste hela svenska folket ställa upp för atl stödja dessa människor sä att de kan bo kvar och satsa på andra näringar dä skogen sviktar.

Här är det fråga om att utveckla turismen. Men industriministern, närmaste flygfält ligger i Lycksele eller Umeå. Turisterna har numera bråttom. Tid är pengar för dem. Vägarna är inte heller i framkomligt skick. Vägförvaltningen har inte räd att ploga vägarna. Det finns även denna vinter stora svårigheter att ta sig fram.

Här behövs en ram av regionalpolitiska medel. Om det sorterar under arbetsmarknadsministern eller industriministern är frågan. Men jag tycker att ni gemensamt borde se pä dessa saker sä att det blir förbättrade villkor för sorseleborna och så att inte Norrland blir en koloni i Sverige.

Anf. 15 Industriminister IVAR NORDBERG:

Fru talman! Jag trodde att Ulla Orring var medveten om att vägfrägorna inte ligger hos vare sig arbetsmarknadsministern eller industriministern utan hos kommunikationsministern. Lät mig säga att hela regeringen och även riksdagen känner ett ansvar för att den regionalpolitiska utvecklingen i detta land skall vara sådan att det skapas förutsättningar och möjligheter för människor att bo och verka där de bäst kan och helst vill. Därför har också bäde regering och riksdag fattat viktiga beslut för att ge elt stöd just till inlandsområdena på olika sätt. Ingela Thalén berörde en del av delta i den tidigare debatten.

Jag vill säga till Karin Israelsson att jag inte kan utesluta att revirförändringarna kommer att bli sädana som hon har sagt. Något beslut har alltså icke fallats, utan det är en fråga som först kommer att bli föremål för ordentlig bedömning.

Den utredning som ligger lill grund för Karin Israelssons interpellafion berör pä intet sätt skogsarbetarkären, utan det är i princip totalt 200 tjänstemän inom domänverket som berörs av denna omorganisation.

När det gäller sågverken i inlandet är domänverket nog den skogsägare som bäst har ställt upp och sett till att dessa sågverk fär den råvara som behövs för att de skall kunna upprätthälla sin verksamhet och. ge den sysselsättning som är nödvändig för de människor som arbetar där. Även i det avseendet vågar jag hävda att domänverket i förhällande till andra skogsbolag har tagit ett mycket stort regionalpolitiskt ansvar, och det är man sannerligen också beredd att göra fortsättningsvis.

102

Anf. 16 KARIN ISRAELSSON (c):

Fru talman! Det som industriministern först var inne pä är någonting som ofta höns frän företrädare till honom, nämligen atl det i regeringens kansli skulle finnas ett övergripande ansvar mellan departementen när del gäller den regionalpolitiska synen och att de olika polilikeromrädena beaktades i olika sammanhang. Jag undrar om den nuvarande industriministern ocksä arbetar efter de reglerna eller om han avser att göra del. Jag fick inte något svar frän arbetsmarknadsministern på frågan om hon ville ta elt initiativ till sådana arbetsformer.

Jag vet att den utredning som tidigare var aktuell inte berör skogsarbetarna, men jag vet också att det i den interna utredningen om framtiden för åtminstone Sorsele revir har lagts fram förslagom att skogsarbetarkären skall decimeras på grund av den minskade avverkningsmängden.

Det är alldeles riktigt att domänverket har ställt upp för sågverken. Jag har själv varit med och förhandlat med domänverket om satsningar på sågverk och träbaserad industri i vår kommun. Vi har tyckt atl det har varit naturligt att domänverket har tagit det ansvaret, eftersom domänverket är en sä stor skogsägare i dessa områden. Därför är vi oroliga, när det kommer propåer om en neddragning av personal, en förändring av reviren och en minskning av avverkningen, och vi befarar att detta också kommer atl ge återverkningar pä sågverken som en reaktion. Det är en del av den oro som vi känner när domänverket aviserar förändringar.

Jag hoppas att det besked vi får till sommaren när domänverkets styrelse har fattat beslut rörande revirsammanslagningen är till fördel för de små kommunerna och alt de krav som de smä kommunerna ställer pä verksamheten ocksä beaktas.

Prot. 1988/89:84 20 mars 1989

Om domänverkets verksamhet i övre Norrlands inland

Förste vice talmannen anmälde att Ulla Orring anhållit att till protokollet fä antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare inlägg.

Anf. 17 Industriminister IVAR NORDBERG:

Fru talman! Jag tror att Karin Israelsson är klart medveten om atl de regionalpolitiska frågorna har flyttats frän industridepartementet till arbetsmarknadsdepartementet, där alltså huvudansvaret för de regionalpolifiska frågorna nu ligger. Men kvar finns i alla departement ett ansvar för att vid utformningen av olika förslag beakta också regionalpolitiska konsekvenser och ta hänsyn till vad som behövs .för att man pä olika sätt skall kunna medverka till en positiv utveckling i olika delar av landet.

Jag vill gärna hävda att det, nu och även fortsättningsvis, är former av infrastrukturella investeringar som är de mest angelägna när det gäller att medverka till en positiv utveckling på olika områden. Del handlar om utbildningsinsatser, kommunikationer, osv. Där har under senare är ocksä kraftfulla investeringar och satsningar gjorts i olika delar av landet.

Jag fär av Karin Israelssons inlägg intrycket all ett beslut om sammanläggningar av tvä revir innebär att all verksamhet som finns inom etl av reviren upphör och alt anställningar försvinner. Sä är det ingalunda. Även om det skulle bli en sammanläggning av reviren i Sorsele och Storuman kommer den verksamhet som bedrivs i Sorsele kommun att fortsätta i huvudsak på samma sätt som i dag. Ett antal tjänstemän blir direkt berörda av en förändring, men icke övriga som arbetar inom reviret, utan de kommer självfallet atl kunna fortsätta med den verksamhet de bedriver i dag.

Förste vice talmannen anmälde att Karin Israelsson anhållit att till protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt lill ytterligare inlägg.

Överläggningen var härmed avslutad.

103

Prot. 1988/89:84 20 mars 1989

Om oljeprospekteringen i Östersjön

104

5 § Svar på interpellation 1988/89:135 om oljeprospekteringen i Östersjön

Anf. 18 Industriminister IVAR NORDBERG:

Fru talman! Carl Frick har frågat mig

dels vilka avvägningar som regeringen har gjort mellan behovet av olja och de skador som oljehanteringen obönhörligen kommer att leda till,

dels varför regeringen tillåter oljeprospektering i ett så känsligt hav som Östersjön,

dels varför regeringen inte arbetar för att förhindra vidare nedsmutsning av Östersjön och

dels varför regeringen genom att ge tillstånd till oljeprospektering inleder en process som gör att riksdagsbeslutet om begränsning av koldioxidutsläppen inte kan klaras.

Frågorna är föranledda av att regeringen under 1988 meddelade sammanlagt fem olika tillstånd till prospektering efter olja och gas pä svensk kontinentalsockel i Östersjön eller dess närområde.

Jag vill inledningsvis kortfattat redogöra för de bestämmelser som reglerar prospektering efter och utvinning av olja och gas på kontinentalsockeln samt för handläggningen av de nu aktueUa ärendena.

För prospektering efler och utvinning av olja och gas på vår konlinental-sockel krävs tillstånd enligt lagen (1966:314) om kontinentalsockeln. Tillståndsprövningen görs av regeringen. Utgångspunkten för prövningen är att undersökning och utvinning av såväl olje- och gasförekomster som andra mineralförekomster är samhällsnyttiga verksamheter. Självfallet mäste sådana verksamheter avvägas mot andra angelägna enskilda och allmänna intressen. Exempelvis som underlag för avvägningar mellan mineralintresset och motstående intressen inhämtas därför vid beredningen av en lillsländsan-sökan regelmässigt yttranden från bl.a. statens naturvårdsverk, fiskeristyrelsen, Sveriges geologiska undersökning (SGU), berörda länsstyrelser och kommuner. Ges tillstånd till prospektering eller utvinning kan det förenas med olika föreskrifter för ett särskilt hänsynstagande till motstående intressen och för att tillgodose kravet pä en god miljö.

Vid beredningen av de fem ansökningarna från totalt sex prospektörer om att fä undersöka förekomsten av olja och gas pä vär kontinenialsockel i Östersjön och dess närområde inhämtades yttranden pä det sätt jag nyss redogjort för.

Samtliga remissinstanser har i princip tillstyrkt eller inte haft någon erinran mot att tillstånd ges för tre av de fem ansökningarna. 1 några fall har tillstyrkan skett under förutsättning av vissa förbehåll och villkor, vilka har beaktats av regeringen.

Vad gäller de tvä övriga ansökningarna har Båstads kommun och Sveriges fiskares riksförbund avstyrkt den ena. Den andra ansökningen har vad avser borrning och exploatering avstyrkts av fiskeristyrelsen och kammarkollegiet, medan Sveriges fiskares riksförbund har avstyrkt att tillstånd över huvud taget meddelas. Regeringen har av bl.a. detta skäl begränsat tillsländel till att endast avse geofysiska och andra mätningar. Övriga remissinstanser har tillstyrkt eller inte haft någon erinran mot all tillstånd ges för de tvä sistnämnda ansökningarna. Även i nägra av dessa fall har tillstyrkan skett under vissa förutsättningar, vilka har beaktats av regeringen.

Fyra av de fem tillstånd som regeringen har gett omfattar undersökningar genom geofysiska och andra mätningar och gäller under en tid av tvä eller tre är. Påvisas under denna period borrvärd indikation, som tillståndshavarna avser att undersöka genom borrning, förlängs efter anmälan tillsländstiden med två år. Det femte undersökningstillståndet omfattar, som jag nyss nämnt, enbart geofysiska och andra mätningar och gäller under en lid av tvä är.

Efter denna bakgrundsbeskrivning skall jag gä över till att svara pä de olika frågor som Carl Frick ställt med anledning av de nämnda regeringsbesluten.

Som svar på den första och den andra frågan vill jag framhålla att det är etl nationellt intresse att få kunskap om de naturresurser som kan finnas inom landet. Det är ocksä viktigt att de för samhället mest fördelaktiga avvägningarna görs mellan intresset av att ta till vara olika naturresurser, som olja och gas, och allmänna intressen av annat slag. Regeringen har utifrån bestämmelserna i kontinentalsockellagen haft att ta ställning till fem ansökningar om prospektering för att klarlägga om det på vissa delar av vår kontinentalsockel finns några olje- och gasförekomster som kan utvinnas lönsamt.

En faktor som regeringen i denna fillständsprövning har tillmätt stor betydelse är behovet av att fä kunskap om våra olje- och gasförekomster. En annan minst lika betydelsefull faktor som regeringen beaktat i sin prövning är de risker som är förenade med oljeborrning i ett vattenområde som kännetecknas av stor känslighet för miljöstörningar. Prospektörernas ekonomiska och tekniska kompetens har givetvis också spelat en avgörande roll i tillståndsprövningen. Denna faktor är ju bl.a. viktig för bedömningen av prospektörens förmåga att kunna leva upp till de krav som ställs på verksamheten till skydd för den marina miljön, dvs. förmågan att kunna förebygga skador. Vid en sammanvägning av framför allt de nu nämnda faktorerna har regeringen i likhet med naturvärdsverket och flertalet övriga remissinstanser funnit att de begärda tillstånden bör ges, dock med vissa villkor och föreskrifer, bl.a. till skydd för den marina miljön.

Mot bakgrund av den risk för skilda skadeverkningar på den marina miljön som provborrningar i Östersjön kan medföra, och med hänsyn lill alt prospektörerna av naturliga skäl inte i dag kan ange var och när borrning kan bli aktuell, har regeringen i de fyra undersökningstillstånd som ger möjlighet till borrning föreskrivit att fast eller flytande anläggning för borrning i havsbottnen inte fär inrättas på kontinentalsockeln utan att regeringen lämnat särskilt medgivande till detta.

De undersökningstillstånd som regeringen meddelat innehåller även föreskrifter om att tillståndshavarna skall följa de säkerhetsföreskrifter som tillsynsmyndigheten SGU i samråd med naturvårdsverket och andra berörda myndigheter meddelar för verksamheten, bl.a. till skydd för den marina miljön.

För att en påvisad utvinningsvärd olje- eller gasfyndighel skall fä utvinnas, krävs det enligt kontinentalsockellagen ett ulvinningstillständ. Även denna tillståndsprövning görs av regeringen.

Som svar pä den tredje frågan vill jag upplysa om att Sverige deltar aktivt tillsammans med övriga stater runt Östersjön i arbetet inom Helsingforskommissionen (HELCOM). I konventionen om skydd av Östersjöområdets

Prot. 1988/89:84 20 mars 1989

Om oljeprospekteringen i Östersjön

105

Prot. 1988/89:84 20 mars 1989

Om oljeprospekteringen i Östersjön

106

marina miljö åtar sig varje stat att vidta alla lämpliga åtgärder för att förhindra sådan förorening av Östersjöområdets marina miljö som orsakas av utforskning av eller utvinning från resp. stats del av havsbottnen och dess underlag eller av annan därmed sammanhängande verksamhet. Kommissionen har nyligen antagit tvä rekommendationer om vilka särskilda hänsyn och beredskapsåtgärder som skall vidtas i samband med offshore-verksamhet.

Till sist vill jag som svar på den fjärde frågan äter påminna om att regeringen har haft att tillämpa bestämmelserna i kontinentalsockellagen. Utifrån dessa bestämmelser har, som jag nyss framhöll, regeringen i likhet med naturvårdsverket och flertalet övriga remissinstanser funnit att de begärda undersökningstillständen bör ges. Innan en eventuell borrning eller utvinning kan påbörjas krävs ytterligare ett antal tillstånd av regeringen.

Avslutningsvis vill jag betona att en eventuell utvinning inte i sig leder till en ökad inhemsk förbrukning. Den nytillkommande oljan eller gasen kan komma att ersätta en viss del av nuvarande import.

Anf. 19 CARL FRICK (mp):

Fru talman! Jag tackar industriministern för det utförliga svaret. Jag kan konstatera att beslutet om oljeprospektering i Östersjön säkert har fatlats på formellt korrekt sätt, och något annat hade jag inle tänkt mig. Samtidigt kan jag konstatera att industriministern genom denna forrnalisering av svaret glider undan frågornas substans, deras reella innebörd.

Östersjön är i dag ett svårt sargat innanhav. Sverige har som kustslat ett med andra kuststater delat ansvar, dels för att inle öka sargandet och nedsmutsningen, dels för att se till att nedsmutsningen och förstörelsen upphör och att skadorna kan läkas.

Östersjön är ett döende hav. Hundratusentals salar har dött, långt innan förra sommarens stora säldöd. Fiskefängsterna mäste kvoteras mellan länderna för att förhindra utfiskning. Svavelvätetäckta havsbottnar breder ut sig. Orsaken till delta är en hänsynslös rovdrift med naturresurser och en fullständig ringaktning av andra livsformers livsbetingelser. Luft och vatten har länge betraktats som outsinliga och självrenande tippar för industrisamhällets avfall. Vi ser i dag resultaten i etl döende och svårt sargat Östersjöhav.

Del tillsätts kommissioner och upprättas konventioner för Östersjön. Sveriges riksdag bereds tillfälle atl falla kloka miljöpolitiska beslut. Men förstörelsearbetet fortsätter.

Jag betvivlar inte atl regeringen fattar formellt rikliga beslut. Men med tanke på Östersjöns tillstånd är det svårt att förstå att regeringen kan gå med på oljeprospektering där. Oljeprospektering syftar till oljeborrning och oljeutvinning. Om man kommer att finna utvinningsbara mängder olja i Östersjön, kommer det att bli mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att förhindra oljeulvinning i Östersjön. Att säga nej vore alt lura dem som har fått prospekteringstillstånd och har satsat slora pengar pä arbetet alt leta efter olja.

Oljeulvinning leder ofelbart till utsläpp av olja i varierande mängder, och utsläppen skadar en redan skadad miljö och biotop ännu mera. Vi vel all det finns trösklar upp till vilka de ekologiska systemen klarar belastningen.

överskrids dessa kommer de ekologiska katastroferna mycket snabbi. Vi säg detta senast vid algblomningen i Västerhavet i somras.

T.S. Eliot säger i sin dikt The Waste Land att världen inte kommer att gå under med en smäll, utan med en suck. Naturen kan inte skrika ut sin smärta i den omilda behandlingen, den bara lägger av. Vi står som frågande åskådare inför det som vi har ställt till med.

Medvetet satsar regeringen på förstörelse av Östersjön, trots alla konventioner, kommissioner och riksdagsbeslut; allt formellt korrekt. Det gör det inte mindre hemskt. Det ger etl maskinmässigt kallt och hänsynslöst intryck, som om alla de kunskaper vi har om Östersjöns situation alls inte finns.

Sveriges riksdag har fattat några grundläggande viktiga beslut på miljö-och energiområdet, nämligen alt koldioxidutsläppen från Sverige inte skall få tillåtas öka och att vi skall satsa på atl utveckla de inhemska förnybara energislagen. Det är mot bakgrund av dessa beslut märkligt att regeringen går med på oljeprospektering. Användning av olja leder till ökade koldioxidutsläpp, och fillgång till inhemsk olja kommer att motverka de inhemska förnybara energislagen.

Regeringens beslut är i och för sig helt logiskt och konformt med det utredningsarbete som bedrivs inom skatteutredningarna, främst inom KIS. Där vill man införa moms pä energi, minska punktskatterna med 30 % och bibehålla storförbrukarskattesubvenfionen, som ger industrin ungefär 1 000 milj. kr. per är i subventioner. Utredningen visar att skatteförslagen kommer atl innebära ökad användning av olja, kol, naturgas och elkraft samt atl de inhemska förnybara energislagen kommer att missgynnas. Dessa förslag stöds i utredningen för närvarande av socialdemokrater, moderater och folkpartister. Det är en del av arbetet pä atl anpassa oss till EG. Sett ur delta perspektiv blir det naturligt att leta efter olja i Östersjön. Med de föreslagna skattesystemen skulle det ju gå åt mera av den varan. Det hänger ihop - det blir logiskt - men det strider mot de beslut som riksdagen har fattat. Jag är besviken pä industriministerns svar, men jag är inte förvånad.

1 valet mellan pengarna eller livet väljer den socialdemokratiska regeringen hellre pengarna - hellre än atl handla solidariskt och ansvarigt mot oss som lever nu och mot kommande generationer. Någonstans har del gått snett inom svensk socialdemokrati, som jag länge har haft en stor och grundmurad respekt för, för det solidariska samhällsbyggande som den har åstadkommit tillsammans med fackföreningsrörelsen i härd kamp mol den ekonomiska makten. Av det - det vel jag - finns det delar kvar, men den röda varma färgen flagnar, och en kall blå färg tonar fram, alltmedan Östersjön grånar under all den skit som vi tillåter den att tyngas ned med.

Jag hade förväntat mig ett annat svar, ett svar tyngt av det ansvar som vi alla har för överlevnad och fortbestånd, inte ett svar med en formell redogörelse för hur ett förstörelsearbete lugnt kan få utvecklas under lagligt korrekta former.

Det är uppenbarligen långt till den dag då situationens allvar och insikterna om vårt tillstånd också när in i de makthavandes boningar och arbetsrum. Det är hemskt, men det är sant. Prospekteringslillsiänden skulle aldrig ha givits. Fler bör absolut inte ges. Regeringen bör undersöka hur de redan givna tillstånden skall kunna dras in.

Tack för ordet!

Prot. 1988/89:84 20 mars 1989

Om oljeprospekteringen i Östersjön

107

Prot. 1988/89:84 20 mars 1989

Om oljeprospekteringen i Östersjön

Anf. 20 Industriminister IVAR NORDBERG:

Fru talman! Carl Frick hävdar alt regeringen medvetet satsar pä att förstöra Östersjön, all regeringen fattar beslut som strider mot del beslut som riksdagen har fattal. Jag vill pä del bestämdaste bestrida båda de påståendena.

Det finns - det vill jag gärna säga - en klar skillnad i uppfattning hos ä ena sidan Carl Frick och ä andra sidan regeringen och, som jag tror, en mycket bred majoritet i Sveriges riksdag. Carl Frick vill över huvud taget inte låta göra de undersökningar som regeringen och riksdagen bedömer vara angelägna. Jag vill än en gång hävda att det är viktigt för en nation som Sverige atl klara ut vilka naturresurser som finns inom landet. Det förutsätter att kunskapsunderlag las fram. För alt kunna påvisa förekomster av säväl olja och gas som metaller av olika slag och för alt kunna bedöma förekomsternas värde krävs det prospektering. I denna process av kunskapsuppbyggnad mäste naturligtvis hänsyn tas till allmänna intressen av andra slag. Det är vad regeringen har gjort i prövningen av de fern ansökningarna och vad regeringen gör även i andra fall.

Jag framhöll i mitt svar atl regeringen i sin prövning har beaktat de risker som är förenade med oljeborrning i Östersjön. Vid en sammanvägning av i huvudsak intresset av alt fä kunskap om vara olje- och gasförekomster och prospekteringens risker och skadeverkningar har regeringen i likhet med bl.a. den myndighet som utövar tillsynen när del gäller miljövärdsfrägorna, naturvårdsverket, funnit all de begärda tillstånden skall ges. Tillstånden har - jag vill än en gäng understryka detta - förenats med villkor och föreskrifter bl.a. till skydd för den marina miljön. Jag vill ocksä än en gäng understryka atl det krävs särskilt medgivande av regeringen innan provborrningar kan påbörjas. Vidare vill jag framhålla att någon slutlig avvägning av vad som är fördelaktigast för samhället självfallet inle kan göras förrän vi vel vilka förekomster som finns. Påvisas under prospekleringen en eller flera fyn-dighelersom nägon vill utvinna kommer del, som jag framhöll i min svar, alt krävas ytterligare lillsländ av regeringen. Den slutliga iniresseavvägningen fär alllsä göras i samband med denna fillständsprövning.

Jag tror ocksä atl del kan finnas anledning all i della sammanhang påpeka att prospektering efler olja och gas pä svensk kontinenialsockel inle är nägon ny företeelse. Det delstatliga oljeprospekteringsaktiebolaget, OPAB, har bedrivit aktiva provborrningar i bl.a. Östersjön sedan början av 70-lalel. Under perioden 1973-1987 har OPAB utfört totalt 17 provborrningar i Östersjön. Dessa borrningar har kunnat genomföras utan bestående skadeverkningar på den marina miljön. De erfarenheter som finns frän dessa provborrningar är med andra ord goda. Den skyddsnivå som kommer alt föreskrivas i beslut om provborrningar blir minsl lika hög som vid den borrning som tidigare genomförts. Tekniken kommer ocksä all utvecklas ytterligare fram lill den tidpunkt när det blir aktuellt för ytterligare provborrningar. Det finns mol denna bakgrund enligt min uppfattning inte nägon anledning att tro all riskerna vid eventuella provborrningar skall öka jämfört med tidigare utförda borrningar.

108

Anf. 21 CARL FRICK (mp):

Fru talman! Att inhämta kunskaper är naturligtvis inte nägot som helst fel. Vi ställer helt säkert upp på alt man kan prospektera runt om i landet för att ta reda pä vad vi har för naturresurser. Men Östersjön är faktiskt etl sällsynt olämpligt val av plats när det gäller sådana saker som olja. Vi vet nämligen att den dag som det blir fräga om en oljeulvinning, då kommer skadorna till en hotad miljö. Skadorna blir helt enkelt ett faktum - de går inte att undvika. Det är därför vi vill ta upp den här frågan. Vi är djupt oroade över den utveckling som vi kan se framför oss.

Del är, som jag sade i mitt tidigare anförande, självklart att de som lägger ned pengar på oljeprospektering gör det i den varma förhoppningen all de skall påträffa utvinningsbara mängder och tjäna pengar på verksamheten. Det mäste bli utomordentligt svårt att säga nej till de människor som har satsat sä mycket pengar under sä läng tid.

Atl man säkert kan klara av en hel del provborrningar utan atl den marina miljön blir störd tror jag är möjligt. Jag tror att de erfarenheter som OPAB och andra har fått kan vara till god nytta, men problemet är vad som kommer sedan. Vi hyser en mycket stor oro och skulle av den anledningen vilja att regeringen undersökte möjligheterna att dra in de beviljade tillstånden.

Vi mäste sluta tro pä att vi alltid med små tekniska finesser kan lösa de problem som vi stär inför. Vi har ju sett vad som har skett ute i Atlanten. Det finns verkligen anledning att se pä dessa frågor och hysa stor oro. Därför vill vi som sagt att oljeborrningarna skall upphöra.

Om man medvetet vill satsa pä att utvinna olja i Östersjön har man på nägot sätt bestämt sig för att Östersjön är etl lämpligt ställe att göra detta pä. Då bidrar man ju långsiktigt till att förstöra den här miljön. Jag kan inle komma ifrån del, och sedan fär industriministern tycka något annat. Jag tycker också att det i grunden strider mot riksdagens beslut i miljöfrågan att vi skall satsa på energiformer som vi på läng sikt egentligen måste komma bort ifrån, eftersom en användning av sådana energislag ökar koldioxidutsläppen. Riksdagen har ju sagt ifrän att dessa utsläpp inte fär öka. Detta är alltså en ond cirkel, som vi på något sätt måste försöka ta oss ur.

Tack för ordet!

Prot. 1988/89:84 20 mars 1989

Om oljeprospekteringen i Östersjön

Anf. 22 Industriminister IVAR NORDBERG:

Fru talman! Jag kan liksom Carl Frick icke vara beredd att uttala mig för att vi skall avslä exempelvis frän naturgas när det gäller den framtida energiförsörjningen. Tvärtom menar jag att naturgasen kommer att vara en viktig energikälla i framtiden. Jag är inte lika säker som Carl Frick pä att vi helt och hållet kan avskaffa användningen av olja eller oljeprodukter. Enligt min mening är det trots allt viktigt att vi själva får en uppfattning om vilka resurser på det här området som kan finnas inom vårt eget lands gränser men att vi dä ocksä bör vara överens om att om dessa resurser skall utvinnas, så mäsle del ske på elt ur miljösynpunkt sä säkert sätt som möjligt. Jag vill gärna starkt understryka detta.

Jag vill ocksä påpeka att vi från industridepartemeniets sida i arets budgetproposition har föreslagit älgärder som bl.a. skall leda lill att vi kan åstadkomma en snabbare kartering av hela vär kontinentalsockel. Del anslås

109

Prot. 1988/89:84 20 mars 1989

Om oljeprospekteringen i Östersjön

ca 30 milj.kr. fördetta, syftande bl.a. till att SGU skall kunna förfoga över ett fartyg för att kunna påskynda och effektivisera den här undersökningen. Det arbetet ger i sig viktig information vid planering av kust- och havsområdenas utnyttjande och skydd.

Dessutom kopplas till det programmet dels etl miljökemiskt program som syftar till att fä fram underlag för bedömning av de karterade områdenas miljöstatus, dels ett tvärvetenskapligt mälprogram som har till syfte att kartlägga vilka miljöeffekter som utvinning av havets mineralresurser orsakar. De här förslagen, som har lagts fram i budgetpropositionen, föreställer jag mig att man också från miljöpartiets sida är beredd att stödja.

Jag hade förmånen att övervara Nordiska rådets senaste sammankomst, som hölls här i salen. Där diskuterades bl.a. ett samarbetsprogram på fiskeriomrädet. En representant för det svenska miljöpartiet var aktiv i debatten och menade att ett samarbetsprogram för fiskeriomrädet också borde la upp grundläggande miljöfrågor. Vederbörande sade följande, som jag tillåter mig att citera:

"Självklart mäste man då skriva in att kväveläckaget frän jordbruket skall minska, att de radioaktiva transporterna över haven skall stoppas och de klorhaltiga ämnena frän massaindustrin reduceras. Detta är förutsättningen för hela fisket."

Men ingenting sades om att man skulle stoppa alla prospekieringsarbeten som det givits tillstånd till i Östersjön eller att man eventuellt skulle upphöra med oljeutvinning i andra vattenområden, som exempelvis Nordsjön.

Carl Frick är kanske inte helt ensam om sin uppfattning, men jag är i varje fall inte säker pä att han har hela sill parti med sig när han vill att vi skall säga nej till en kartläggning av vilka mineraltillgångar vi har. Vi får sedan pä ett seriöst säll verkligen pröva om utvinning skall få ske och se till att den i sä fall sker på ett så miljöskyddal sätt som möjligt.

110

Anf. 23 CARL FRICK (mp):

Fru talman! Det som sades från miljöpartiets sida under Nordiska rådets debatt ställer jag upp pä till 100 %. Jag tror att del var de problem som där nämndes som då framstod som de viktiga. Oljeutvinning i våra farvatten har ju faktiskt inte påbörjats.

Det är klart att vi måste ha ett intensivt samarbete med andra länder för att komma till rätta med alla kväveläckage frän industriutsläpp, som industriministern nämnde. Det är självklart. Hur skall det annars gä? Men vi är, som jag tidigare sade, också intresserade av att vi skall kunna kartlägga våra mineraler och hur de skall utvinnas, särskilt då på land. Men jag tycker fortfarande att det är oroväckande att man vill göra det i Östersjön, just med tanke på vad olja kan ställa till med.

Det har i Sveriges riksdag också sagts att vi skall prioritera de inhemska, förnybara energislagen. Det borde vi verkligen göra med all kraft, i stället för att satsa kraft och pengar på atl försöka se vad vi kan utvinna av någonting som vi faktiskt vel obönhörligen kommer att bidra till alt pä olika sätt förstöra den marina miljön. Vi kan inte med all god teknik som vi i dag känner förhindra att det blir stora oljeutsläpp i Östersjön, och det är ett utomordentligt känsligt innanhav. Det vore fruktansvärt sorgligt om vi här i

landet vidtog åtgärder för att möjliggöra detta. Vad man har sett runt om i PrOt. 1988/89:84

världen när det gäller de här sakerna borde, tycker jag, stämma till stor 20mars 1989

eftertanke. Det vore vida bättre att satsa industriministerns kapacitet och ~~ ' !

■ r= r ■ • , ■ p I , ■ r , • . Omoljeprospekte-

kraft pa att försöka fa fram de inhemska, förnybara energislag som faktiskt . .

............................ , ..,, , , . , ,.. , , ringen t Östersjön

kan leda oss m i ett bättre samhälle med mycket mindre utsläpp och mycket

mindre förstörelse av natur och omgivning än den mycket olyckliga oljan,

speciellt då den som kan utvinnas ur Östersjön.

Tack för ordet!

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Föredrogs och hänvisades

Propositionerna

1988/89:78, 95, 113, 118 och 124 fill jusfitieutskottet

1988/89:132 till skatteutskottet

7 § Föredrogs och hänvisades

Förslag

1988/89:23 fill konstitufionsutskottet

8 § Föredrogs och hänvisades

Motionerna

1988/89:Bo7-Boll till bostadsutskottet

1988/89:Fö4-Fö 16 lill försvarsutskottet

1988/89:Ubl7-Ub33 fill utbildningsutskottet

1988/89:Fi38-Fi42 till finansutskottet

1988/89:Sfl8-Sf23 till socialförsäkringsutskottet

9 § Föredrogs men bordlades åter

Konsfitutionsulskoltets betänkanden 1988/89:KU24 och KU26 Skaiteutskottets betänkanden 1988/89:SkU17, SkU20 och SkU28 Lagutskottets betänkanden 1988/89:LU14, LU16, LU17, LU20 och LU21 Socialförsäkringsutskottets betänkanden 1988/89:SfU12-SfU14 KuUurutskottets betänkanden 1988/89:KrU17 och KrU20 Näringsutskottets betänkande 1988/89:NU15

10 § Anmäldes och bordlades Propositionerna

1988/89:102 om reglering av priserna pä fisk m.m.

1988/89:125 med förslag om tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1988/89

111

Prot. 1988/89:84 ll § Meddelande om interpellafioner 20 mars 1989

...... . Meddelades att följande interpellationer framställts

Meddelande om inter-

pellationer

den 17 mars

1988/89:165 av Lennart Pettersson (s) till statsministern om samarbetet mellan EFTA-länderna:

Mötet mellan EFTA-ländernas statsministrar i Oslo den 14-15 mars resulterade i en deklaration som i 25 punkter drar upp riktlinjerna för en utveckling av EFTA:s bidrag till europeisk integration och av relationerna mellan EFTA-länderna och den Europeiska gemenskapen. I deklarationen framgår bl.a. alt EFTA-länderna är beredda att undersöka möjligheterna att uppnå ett mer strukturerat samarbetsförhällande med EG med gemensamt beslutsfattande och gemensamma administrativa institutioner. För att uppnå en fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer skall olika s.k. optioner (alternativ) för att stärka de institutionella länkarna mellan EFTA-länderna och EG prövas. Ingen option skall uteslutas i denna prövning. Vidare skall EFTA:s beslutsordning och gemensamma förhandlingskapacitet stärkas.

De första kommentarerna till deklarationen ger i viss mån en blandad bedömning av huruvida deklarationen för svensk del är ett klart steg på vägen för att uppnå de mäl för integrationsarbete som riksdagen satte upp i fjol. Vissa menar att deklarationen är för svag och att den inte utgör en tillräcklig plattform för den fortsatta dialogen mellan EFTA-länderna och EG. Man nämner särskilt avsaknaden av ordet "tullunion" i texten, eftersom den kan antas vara en möjlig ram för ett närmare samarbete med EG. Andra karakteriserar deklarationen som ett viktigt bevis pä att EFTA-spåret är framkomligt.

Vilken bedömning gör statsministern av förutsättningarna för ett utvidgat samarbete mellan EFTA-länderna och EG efter statsministermölet i Oslo?

1988/89:166 av Sten Andersson i Malmö (m) lill justitieministern om likhet inför lagen:

Fredagen den 10 mars erhöll undertecknad i riksdagen ett svar pä en interpellation av justitieminister Laila Freivalds.

Interpellationen grundade sig på en dom i Malmö tingsrätt där en åtalad dömdes till dagsböter efter det han grovt misshandlat en familjemedlem, trots att straffet normalt borde varit fängelse. Tingsrätten tog hänsyn till traditionerna i den åtalades hemland. Det skall påpekas att den åtalade varit i Sverige sedan tio är.

Ovannämnda dom innebär stora risker för att förståelsen för invandrare minskar i Sverige, vilket är ytterst beklagligt. Det mäste vara viktigt att ett brott som begås i Sverige skall följas av samma påföljd - oavsett traditioner i gärningsmannens hemland.

112

I den nämnda interpellationen tog jag upp ett exempel. Prot. 1988/89:84

"Om en sedan länge i Sverige boende person, eller en person som är född i 20 mars 1989

Sverige, begär ett knarkbrott och en person som kanske tillfälligtvis vistas i ., , , , !

... , , , j. , , „ Meddelande om inter-

Sverige begär samma typ av brott under exakt samma omständigheter, skall „ .

o ' pellationer

då dessa båda personer dömas lika, eller skall hänsyn tas till de eventuellt mer

liberala bedömningar pä knarkbrott som finns i del land som utlänningen

kommer från?"

Statsrådets svar blev:

"Herr talman! Jag tänker inte leka domstol i riksdagen."

Svaret mäste av allmänheten uppfattas som mycket egendomligt.

Med tanke på det uteblivna svaret i ovannämnda interpellationsdebatt önskar jag svar av statsrådet pä följande fråga:

Är statsrådet beredd medverka fill en lagstiftning som generellt utgär från att brott begångna i Sverige skall bedömas utifrån svenska förhållanden och inte baseras på traditioner i gärningsmannens hemland?

12 § Kammaren åtskildes kl. 13.37. In fidem

OLOF MARCUSSON

/Gunborg Apelgren