Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1988/89:17

Fredagen den 28 oktober

Kl. 10.00

Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen.

1 § Justerades protokollet för den 20 innevarande månad.

2 § Anmälan om kompletteringsval till utskott

Tredje vice talmannen meddelade att moderata samlingspartiets partigrupp på grund av uppkomna vakanser anmält Göran Ericsson som suppleant i konstitutionsutskottet efter Beatrice Ask och som suppleant i justitieutskottet efter Ulf Melin samt slutligen Ulf Melin som suppleant i utbildningsutskottet efter Beatrice Ask.

Tredje vice talmannen förklarade valda till

suppleant i konstitutionsutskottet Göran Ericsson (m)

suppleant i justitieutskottet Göran Ericsson (m)

suppleant i utbildningsutskottet Uff MeUn (m)

3 § Till kammarkansliet hade inkommit följande ansökan om ledighet:

Härmed anhåller jag om ledighet under tiden den 12 november-den 11 december för uppdrag i den svenska FN-delegationen. Stockholm den 26 oktober 1988 Nils T Svensson

Framställningen bifölls av kammaren.

Tredje vice talmannen anmälde att Anna Brandoné (s) skulle tjänstgöra

som ersättare för Nils T Svensson.

125

Prot. 1988/89:17 28 oktober 1988

Utökning av antalet suppleanter i utskotten

Meddelande om val av ytterligare suppleanter i utskotten

Om ägaransvaret i svensk lagstiftning

4 § Utökning av antalet suppleanter i utskotten

Tredje vice talmannen meddelade aft valberedningen enligt ett till kammaren inkommet protokollsufdrag föreslagit att antalet suppleanter i utbildningsutskottet skulle utökas från 17 till 23, i utrikes- och näringsutskof-ten från 17 till 22, i finans-, skatte-, försvars-, social- och arbefsmarknadsuf-skoffen från 17 till 21, i konstitutions-, justitie-, trafik-, jordbruks- och bostadsutskotten från 17 till 20 samt i lag-, socialförsäkrings- och kulturutskotten från 17 fill 19.

Kammaren biföll valberedningens förslag.

5 § Meddelande om val av ytterligare suppleanter i utskotten

Tredje vice talmannen meddelade aft val av ytterligare suppleanter i utskotten skulle ske vid kammarens sammanträde måndagen den 7 november kl. 12.00.

6 § Föredrogs och hänvisades

Proposition

1988/89:47 fill finansutskottet

Skrivelse

1988/89:43 fill justitieufskoftet

7 § Föredrogs och hänvisades

Förslag

1988/89:8 fill finansutskottet

8 § Föredrogs och hänvisades ' Motionerna 1988/89:L3-L8 fill lagutskottet

9 § Svar på interpellation 1988/89:7 om ägaransvaret i svensk lagstiftning

126

Anf. 1 Justitieminister LAILA FREIVALDS:

Herr talman! Nic Grönvall har ställt följande frågor till mig:

1. På vilka grunder finns eft särskilt juridiskt ägaransvar såvitt gäller aktier och andra representativa bärare av äganderätt?

2. Om sådant ansvar föreligger, gäller då detta ansvar lika för samtliga typer av aktier och värdepapper?

3. Om svaret på den föregående frågan är nej, efterlyser Nic Grönvall den rättsliga grunden för och definitionen pä det differentierade ägaransvar som åsyftats.

Av interpellationen framgår inte klart vad Nic Grönvall avser med sina frågor. Begreppet ägaransvar har ingen enheflig betydelse. Först och främst används begreppet i en mycket vidsträckt bemärkelse när man från olika efiska utgångspunkter vill diskutera vilka krav som bör ställas på en ägare inom näringslivet. Infe heller juridiskt sett har begreppet ägaransvar en entydig innebörd. I debatten används begreppet i bl,a, finansrättsliga, näringsrättsliga och associafionsrättsliga sammanhang. Pä finansrättens och näringsrätfens område förekom begreppet t.ex, i den interpellationsdebatt som fördes här i riksdagen i våras mellan Nic Grönvall och statsrådet Johansson, Den debatten gällde bl,a, skillnaden mellan ägandet av bankak-fiebolag och finansbolag.

Inom associafionsrätten syftar begreppet ägaransvar närmast pä ägarnas betalningsansvar i olika företagsformer. I det sammanhanget vill jag säga några ord om en lagstiftningsfråga som är aktuell på området.

I ett betänkande med titeln Ansvarsgenombrott m.m. har betalningsan-svarskommittén föreslagit en lagregel om atf personligt betalningsansvar (s.k. ansvarsgenombrott) under särskilda omständigheter skall kunna inträda för aktieägare och vissa andra personer med anknytning till ett akfiebolag. Regeln är i huvudsak avsedd att utgöra en kodifiering av nuvarande rättspraxis. En motsvarande regel föresläs för de ekonomiska föreningarna. Befalningsansvarskommitténs betänkande har remissbehandlats och övervägs nu inom justitiedepartementet.

Jag vill också beröra ägarutredningen som Nic Grönvall kommer in på i sin interpellafion. Ägarutredningen har framför allt haft till uppgift atf kartlägga och analysera förändringar i ägande och inflytande inom svenskt näringsliv under senare år. Utredningen beräknas lägga fram sitt huvudbetänkande under de närmaste dagarna.

Prot. 1988/89:17 28 oktober 1988

Om ägaransvaret i svensk lagstiftning

Anf. 2 NIC GRÖNVALL (m):

Herr talman! Jag tackar justitieministern för defta svar. Som jusfitieministern påpekar är frågornas avsikt otydlig, och det är meningen. Jag har ställt dessa frågor till andra statsråd och inte kunnat få fill stånd en debatt av det innehåll som frågorna skulle kunna vara öppningen till.

Det jusfifieministern nu har sagt med detta försiktiga svar är, om jag förstår det rätt, en bekräftelse på aff hon verkligen står bakom legalifefsprin-cipen. Det kan alltså, enligt svensk rätt, inte utkrävas ansvar av eller rikfas krav mot en ägare med mindre grunden för ett ansvar är klart angiven i lagen. Det är så jag försfår detta svar, och det är bra atf vi är ense om detta.

Spegelbilden av ansvar är rätfighef. Den rätt ägaren har aft utöva sin äganderätt styrs också av legalitefsprincipen. Det finns många bra exempel i svensk lagsfiftning både på ägaransvar och på begränsningar i ägarens rättigheter. Med utgångspunkt i detta och i justifieminisferns nu möjligen något bakvänt deklarerade stöd för legalitefsprincipen, kan konstateras atf i det fall man i myndighefsbeslut eller lagstiftningsförsök ägnar sig ät att diskriminera ägande av något slag, genom att ställa speciella krav på vissa ägare, förgriper man sig mot legaUfefsprineipen.

Ufifrån detta konstaterande är min fråga fill jusfifieministern om hon, med utgångspunkt i svaret, avser atf se fill aft svensk lagstiftning infe fär eft

127

Prot. 1988/89:17 28 oktober 1988

Om ägaransvaret i svensk lagstiftning

innehåll som innebär aft ägande diskrimineras utan aft sådan diskriminering vilar på en lagbestämmelse. Jag tänker då på den fråga som var föremål för diskussion mellan Bengt K Å Johansson och mig om ägandet i finansbolag, som är eft bra exempel på detta. Säkerligen får vi snart också en lagstiftning om ägandet i banker i vilken man, utan aff finna någon rättslig grund för det, avser atf begränsa ägarens rätfigheter. Enligt finansbolagslagsfiffningen har, vilket justitieministern alldeles säkert känner fill, bankinspektionen rätt aft utöva någon form av vandelprövning när det gäller den ägare som äger eft finansbolag. Jag menar atf defta är en direkt överträdelse av svensk lagstiftning. Vi vänfar oss också aff banklagstiftningen kommer att innehålla eft förbud mot aff äga mer än 10 % av ett bankaktiebolag. Det är eft förbud som ingriper i ägarens fria rätfighef att äga. Jag menar att detta helt klart står i strid mot legalitefsprincipen, som den svenska rättsstaten vilar på. Det vore värdefullt aff få justitieministerns synpunkter på just dessa två exempel, som är aktuella och mycket åskådliggörande.

Anf. 3 Justifieminister LAILA FREI VALDS:

Herr falman! Jag är infe rikfigt säker pä vilket budskap Nic Grönvall egentligen avsäg atf framföra till mig. Jag blev litet osäker på grund av aff de exempel - eller antydningar fill exempel - som Nic Grönvall tog upp handlade om fillämpning av lagen, en tillämpning som enligt Nic Grönvall i vissa fall tydligen har varit diskriminerande i förhällande fill vissa ägare eller viss typ av ägande. Defta skulle enligt Nic Grönvall innebära aff man förgriper sig mot legalifetsprineipen.

Så långt håller jag med Nic Grönvall. Om de som har att fillämpa lagsfiftningen infe gör det på det sätt som lagstiftaren har avsett, så är det inte acceptabelt. Men det ligger utanför mitt ansvarsområde.

Däremot berör den andra delen av Nic Grönvalls resonemang i allra högsta grad mitt ansvarsområde, nämUgen hur våra lagar utformas. Det är för mig en helt annan sak. Ansvaret för utformningen av lagarna ligger på den lagstiftande församlingen, dvs. ytterst riksdagen, och det är riksdagen som bestämmer vad som är en lag. Jag har litet svårt att hänga med i Nic Grönvalls resonemang om atf en lag skulle strida mot legalifetsprineipen. Jag trodde atf det var lagen som angav vad det materiella innehållet vid fillämpningen av legaUfefsprineipen är. Därför ställer jag mig fortfarande litet frågande till Nic Grönvalls resonemang. Men vi tycks vara eniga om aft lagar skall tillämpas som de är avsedda aff tillämpas med det innehåll de har. Jag nöjer mig med att konstatera atf vi är ense om denna självklara men också viktiga punkt.

128

Anf. 4 NIC GRÖNVALL (m):

Herr talman! Fru justitieminister! Det är bra aff vi är ense om både principen och att den är självklar. Men jusfifieministern har i sin verksamhet att delfa i regeringsarbefet, vilket innebär bl.a. utarbetande av propositioner. Och helt nyligen har, som jag ser det, legalitefsprincipen när det gäller ägandet träffs för när i lagen om finansbolag. Denna lagsfiftning har öppnat möjlighet för en prövning av ägarens vandel, vilket jag finner vara mycket beklagligt. Bankinspekfionens generaldirektör har vid sin uttolkning av denna bestämmelse faktiskt uttalat sig för aft ägarens vandel kan ha betydelse för frågan om aukforisationen.

Jag vill peka på ett arbete som ligger framför regeringen, nämligen den förväntade effekten av kredifmarknadskommitténs lagstiffningsförslag om begränsningen av rätten att äga aktier i bankaktiebolag. Enligt detta lagförslag skall, som jag uppfattar det, den som nu äger mer än 10 % diskrimineras, oeh ägaren skall med exekutiva medel kunna fränfvingas ägandet. Jag menar atf detta är ett brott mot legalitefsprincipen. Det finns nämligen infe nägon sådan rätt enligt vare sig konstitutionen eller annan lagstiftning, dvs. aff ägaren skall kunna tvingas fränträda det ägda. Undantaget anges i konstitutionen, nämligen expropriation, och där anges syftet.

Nu sfär vi emellerfid inför en situation där regeringen funderar pä en lag som skall fa över ägarens rättigheter, och det är, enligt min uppfattning, ett brott mot legalitefsprincipen. Och jag vågar nu gissa atf vär nya justitieminister kommer aft hålla på legalitefsprincipen och ägarens rätt när denna lagstiftning skall prövas, och det tycker jag är mycket bra.

Prot. 1988/89:17 28 oktober 1988

Om åtgärder för att sänka promillegränserna för bilförare

Anf. 5 Justitieminister LAILA FREIVALDS:

Herr talman! Jag vill kortfattat säga atf de lagförslag som regeringen lägger pä riksdagens bord naturligtvis skall diskuteras av riksdagen. Och de beslut som riksdagen dä fattar blir gällande rätt. Den exklusiva rätten har just riksdagen.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på interpellation 1988/89:4 om åtgärder för att sänka promillegränserna för bilförare

Anf. 6 Justitieminister LAILA FREIVALDS:

Herr talman! Elver Jonsson har frågat mig om regeringen är beredd att snabbt vidta åtgärder för aft radikalt sänka promillegränserna och därmed öka trafiksäkerheten för alla trafikanter.

I regeringsdeklarafionen utlovas aff riksdagen kommer att föreläggas ett förslag om en sänkning av gränsen för rattonykterhet. Vilken gräns som kommer atf föreslås, och hur förslaget i övrigt kommer atf utformas tekniskt, är jag däremot inte beredd atf redovisa nu. Lät mig emellerfid säga aff min allmänna uppfattning är aff alkohol och trafik infe hör ihop oeh aff jag, precis som Elver Jonsson, menar atf det är en oacceptabelt stor del av trafikolyckorna som har samband med alkoholförfäring.

Vi måste också komma ihåg aff det finns andra faktorer än promillegränsen som har betydelse för trafiknykterheten. Upptäcktsrisken är tyvärr mycket liten. I det arbete som nu pågår inom regeringskansliet är därför också frågan hur man skall effekfivisera kontrollen av stor vikt. En övergång fill alkoholufandningsprov som bevisning i mål om frafiknykferhetsbroff och eft ökat bruk av s.k. sållningsprov är exempel på åtgärder som kan förbättra kontrollmöjligheterna och därmed den allmänna laglydnaden.

9 Riksdagens protokoll 1988/89:13 -17

129

Prot. 1988/89:17 28 oktober 1988

Om åtgärder för att sänka promillegränserna för bilförare

130

Anf. 7 ELVER JONSSON (fp):

Herr falman! Jag tackar jusfitieministern för svaret på min interpellafion. Svaret är välpoleraf oeh allmänt positivt, men det ger infe svar pä det jag egentligen frågade om, nämligen om regeringen snabbt och radikalt vill sänka promillegränsen vid frafiknykferhetsbroff.

I en vetenskaplig föreläsning i går i Oslo sade professor Milan Valverius bl.a. följande:

"Dagens trafik ställer allt högre krav på människans psykiska och fysiska egenskaper. Den moderna livsstilen framkallar en psykisk utfröftning som minskar prestationsförmågan. Eftersom psyskiska och fysiska utfrötfnings-processer är nära förknippade med varandra minskas människans möjligheter att reagera adekvat i trafiken. Man försöker med hjälp av alkohol och farmaka röja detta tillstånd ur vägen. I dag måste föraren i rätt tid och fillräekligt noggrant kunna observera vad som händer i hans omgivning; det han hör och ser måste han pä ett riktigt sätt bearbeta för atf reagera snabbt och riktigt i olika trafiksifuafioner.

Det bör alltså vara uppenbart aff alkohol infe hör hemma i dagens trafik."

I ett remissvar i somras från en av de ledande motororganisafionerna sfär det atf läsa:

"Av de faktorer, som orsakar vägtrafikolyckor och som är möjliga aft

registrera, intar alkoholpäverkan hos föraren en framträdande plats. Sam-hällsåtgärder för aft förbättra trafiknykferheten måste därför ständigt hållas så effektiva som möjligt. Eftersom en så stor andel av befolkningen tar aktiv del i trafiken som förare av motorfordon, är en förbättrad frafiknykferhefs-standard i sig ett instrument för att minska också alkoholskadorna.

Den nedre gränsen för straffbar påverkan, som nu är 0,5 promille," - far man hänsyn fill felmarginalen är det nära 0,6 promille - "innebär aff man för närvarande godtar en icke obetydlig konsumtion av alkohol. Den vetenskapliga forskningen pä området är dock i stort sett överens om att det normalt förekommer en nedsättning av förarfunkfionerna så snart det finns en mätbar alkoholhalt i blodet. Den vetenskapliga synen talar således för aft man över huvud taget infe bör acceptera alkohol i trafiken.

När de svenska promillereglerna infördes 1941" - vi var ett av de första
länderna i världen - "kunde detta ske med åberopande av vetenskapliga
---- undersökningsresultat."

Sverige har tillsammans med Norge varit stilbildande när det gäller aff bekämpa frafiknykferhetsbroffen. Nu har forskningen givit ett nytt underlag för atf väsenfligt sänka den gräns där sfraffbarhet inträder. Ett införande av en principiell nollgräns i Sverige skulle kunna verka pådrivande också på den internafionella opinionen på området.

Vi är alltså överens - det framgår av justitieministerns svar och mina här antydda påståenden - om atf alkohol och trafik inte hör ihop. Jusfitieministern säger t.o.m. atf det är oacceptabelt. Dä blir min fråga: Vore det dä infe logiskt aft säga aft vi borde ha en lagsfiftning där vi sätter gränsen vid den lägsta räftssäkra? Jag efterlyser om inte justitieministern är beredd att verka i en sådan anda att gränsvärdesnivån skall ligga just vid den lägsta räftssäkra gränsen?

Intressant är också, herr talman, aff notera stödet för tanken att införa vad man kan kalla en principiell nollgräns. Det finns det starkt stöd för inom

riksdagsparfierna. Folkpartiet gick för övrigt uf med en valaffisch där man sade: Ingen promille i trafiken. Vi tänker följa den linjen också efter valet. Flertalet parfier uttalade sig i valrörelsen för liknande tankegångar och framför allt för kraffigt sänkta gränsvärden. Nu har vi en massmedial uppbackning som kanske aldrig tillförne för aff åstadkomma eft resultat, infe genom atf vi i första hand sätter åt bilister och fordonsförare utan genom atf vi fär en situation där respekten för trafiknykferheten är sä stor aft man skall kunna rädda hundrafals människoliv. Vi har ju en situafion i Sverige där kanske bara två av 1 000 bilförare kör onyktert men där var tredje trafikolycka där föraren kör ihjäl sig har samband med alkohol. Trafikolycksriskerna ökar alltså dramatiskt redan vid låg alkoholkonsumfion. Därför vore det vikfigt med en säkning. Lagstiftningen är inte bara ett sätt aft straffa utan framför allt eft sätt för lagstiftaren atf uttala vad man anser vara rimligt. Min uppfattning, herr talman, är atf det enda rimliga är aff det i trafiken råder absolut helnykterhet.

Prot. 1988/89:17 28 oktober 1988

Om åtgärder för att sänka promillegränserna för bilförare

Anf. 8 Justitieminister LAILA FREIVALDS:

Herr falman! Elver Jonsson far i sitt anförande upp tvä begrepp som den här diskussionen rör sig kring. Det ena är principiell nollgräns, det andra är lägsta räftssäkra gräns.

Det är inte så lätt att ange vad som är lägsta räftssäkra gräns och att ställa det i förhållande till vad man menar med principiell nollgräns. Det är därför jag i dag inte är beredd atf ge något mer konkret svar pä vad regeringens förslag kommer aff innehålla. Jag kan infe föregripa pågående beredning.

Frågorna om lägsta räftssäkra gräns och principiell nollgräns har tagits upp i flera av de tunga remissinstanser som yttrat sig över förslaget. De överväganden och den argumentering som finns i remissvaren kommer vi självfallet aff fa hänsyn till i beredningen inom departementet.

Anf. 9 ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! Jag vill starkt ta fasta på det allra sista justitieministern sade i sitt senaste inlägg, atf stor hänsyn kommer aff fas fill det som sagts om nödvändigheten av aft sänka gränsvärdena och till den argumentering som förs i de olika remissvaren och i andra skrivelser som nätt departementet. Egenfligen finns det naturligtvis inga skäl atf tillåta en viss mängd alkohol, utom om det av någon outgrundlig anledning skulle finnas svårigheter atf göra mätningar. Men sådana invändningar var relevanta för några tiotal år sedan dä vi inte på teknisk väg hade så stora möjligheter att mäta. Dagens mätmetoder är ju så exakta atf man på vetenskapligt håll menar aft man utan våda kan uttala sig för en principiell nollgräns. Det skulle framför allt vara av pedagogiskt värde aft fill svenska folket och inte minst de unga bilförarna kunna säga atf i trafiken tillåter vi inga starköl eller ett par glas vin, lagstiftaren bjuder infe på det, utan här råder det absolut helnykterhet.

Jag har självfallet stor respekt för det som jusfitieministern säger, atf man måste se till aft rättssäkerheten hävdas. Det tror jag är möjligt. Men jag anser också aft man kan instämma i vad många vetenskapsmän i dag säger, atf gränsen ligger någonsfans vid 0,2. Då far man bort alla osäkerhetsmoment när det gäller rättssäkerheten.

Jag tror det är viktigt med denna debatt därför atf det råder så mycket myter i denna fråga. Vi kan konstatera aft det så sent som i somras fanns oro i

131

Prot. 1988/89:17 28 oktober 1988

Om åtgärder för att sänka promillegränserna för bilförare

132

regeringskretsar bland punschpraUnätande statsråd för aff punschpraliner skulle ge utslag. Det är ju en myt; statsråden kan med god ro både äta punschpraUner och dricka lättöl i rätt rejäla mängder, för de ger infe utslag. Det är viktigt att hävda just helnykterheten i trafiken,

Jusfifieministern nämner i slutet av sitt svar atf uppfäcksrisken är låg. Det är rikfigt, Aff riksdagen godkände vad justitieministerns företrädare föreslog för något år sedan, atf dra in 100 tjänster som trafikövervakande polis var ett ödesdigert misstag ur trafiksäkerhetssynpunkt. Det var missriktad sparsamhet. Det är också en fråga som jag tycker jusfifieministern bör överväga därför aff övervakningen spelar en väldigt stor roll. Uppfäcksrisken bör öka, för det kommer trafiksäkerheten fill godo.

Får jag skicka med en sak på de åtta sekunder jag har kvar av min faletid: Sjönykerheten är lika viktig som nykterheten på land,

Anf. 10 Jusfitieminister LAILA FREIVALDS:

Herr talman! Jag vill ta fasta pä en sak i Elver Jonssons senaste anförande, och det är det pedagogiska värdet av olika åtgärder. Det är självfallet så aft de regler vi har i lagar och förordningar är av stort pedagogiskt värde. Men på ett område som defta, trafiknykterhet, finns det andra åtgärder som är minst Uka viktiga vad gäller att få ut det budskap som det finns stor enighet om: aft hävda helnykterhet i trafiken. Det är vikfigt aft just det budskapet förs uf i samhället på många olika sätt. Lagsfiftningen är bara ett medel att uppnå pedagogisk effekt. Mot det pedagogiska värde som en nollgräns skulle ha måste sättas de problem av rättssäkerhetskarakfär som dyker upp. Det är dessa vi nu överväger, och vi får se var vi hamnar i vårt förslag.

När det gäller sjönykferhef vill jag säga att även den frågan är under övervägande. Jag delar Elver Jonssons uppfattning atf det är en väsenflig fråga, som vi inte har fillmätt tillräckligt stor betydelse fidigare.

Anf. 11 ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! Jag vill avsluta med aff tacka för de posifiva svaren. Sällan har jag hört ett debuterande statsråd ge en enkel riksdagsman så mycket på hand i ett interpellationssvar. Det ger oss stora förhoppningar om atf vi skall kunna komma framåt beträffande sänkt gränsvärde för trafikonykterhet fill lands, och löftet om att man också skall se på sjöonykterheten är mycket glädjande. På det området har vi dragits med både myter och okunnighet, och nu är vi också där framme vid en oacceptabel situation, då dagens snabba båtar i den blandade trafiken utgör ett hot för både egendom och Uv.

Jag vill sedan tillägga: Justitieministern säger att det inte bara handlar om lagsfiftning på frafiknykferhetens område utan också om andra åtgärder. Jag instämmer i det. Men låt det inte bli fråga om ett motsatsförhållande, Atf även andra åtgärder är bra får inte hindra en god lagsfiftning beträffande den kanske vikfigaste punkten i fråga om trafiksäkerheten, nämligen rattonykterheten.

Till skillnad från andra reformer har en ändrad lagstiftning här fre stora fördelar. Den gör gott för samhällsekonomin. Den är billig för statskassan, och den är djupt mänskligt posifiv. Skulle vi infe kunna säga aft detta är

människoliv. Överläggningen var härmed avslutad.

någonfing som vi bör klara ut och göra det ganska raskt? Vinsfen är räddade Prot. 1988/89:17

Uppskov med besvarande av interpellation och frågor

Meddelande om interpellationssvar

Om vissa utrikeshandelspolitiska frågor

28 oktober 1988

11 § Uppskov med besvarande av interpellation 1988/89:3 samt frågorna 1988/89:15 och 95

Anf. 12 TREDJE VICE TALMANNEN:

På grund av att utrikesminister Sten Andersson har blivit sjuk måste besvarandet av Karin Söders interpellation samt Margaretha af Ugglas och Håkan Holmbergs frågor uppskjutas till ett senare sammanträde.

12 § Meddelande om svar på interpellationerna 1988/89:8 och 13

Anf. 13 Statsrådet ANITA GRADIN:

Herr talman! Av Bengt K Å Johansson har jag ombetts aff läsa upp följande meddelande angående interpellafion 8 om arbetsvillkoren inom den offentliga sektorn:

"Eftersom interpellanten var förhindrad att närvara i dag ber jag atf få besvara interpeUationen den 8 november. Bengt K Å Johansson"

Vidare, herr talman, ber jag att få meddela aff Per Gahrfons interpellation

13 om EG-harmoniseringens mål, medel och effekter på grund av atf
interpellanten var förhindrad att närvara i dag inte kommer atf besvaras inom
stipulerad tid. Jag har därför kommit överens med interpellanten om atf
interpellationen skall besvaras den 22 november.

13 § Svar på interpellation 1988/89:10 om vissa utrikeshandelspolitiska frågor

Anf. 14 Statsrådet ANITA GRADIN:

Herr talman! Nic Grönvall har i en interpellafion frågat hur jag bedömer förhandlingssituafionen inom GATT och vad jag avser aft göra för atf stärka de pågående förhandlingarna. Han har vidare frågat om jag anser det fillfredsställande att koncentrera den svenska ansträngningen såvitt gäller harmoniseringen med EG till EFTA-organisationen och hur länge jag avser atf låta EFTA-vägen vara ett "huvudspår" i arbetet. Han har också frågat vilka former utvidgningen av EFTA-samarbetet tagit och på vilken polifisk grund beslutet härom vilar.

GATT-förhandlingarna, den s.k. Uruguay-rundan, befinner sig i ett intensivt skede.

Rundan skall enligt mandatet vara klar senast i slutet av år 1990. I december i år kommer det att hållas ett minisfermöte i Montreal, då

133

Prot. 1988/89:17 28 oktober 1988

Om vissa utrikeshandelspolitiska frågor

134

förhandlingarna kommit halvvägs. Regeringen har, på samrna sätt som inför mötet i Punta del Este, inbjudit två representanter för näringsufskottet atf ingå i vår delegation.

Vissa besvärliga frågor står i förgrunden för förhandlingarna nu. Liberaliseringen av fjänsfehandeln är ett av de nya ämnen i rundan som Sverige fäster stor vikt vid. En central fråga har hela tiden varit jordbruket, som är ett mycket känsligt förhandlingsområde. Jag vill också nämna handelspolifiska aspekter dä det immaferialrätfsliga området. Frågor som har särskild betydelse för u-länderna, som tropiska produkter och tekoprodukter, står också högt upp på listan.

Vi kan notera framsteg på ett par områden. Det gäller framför allt förhandlingarna om själva det multilaterala regelsystemet i GATT. Där bör flera viktiga beslut kunna fattas redan i Montreal. Det handlar om aft stärka G ATT:s roll i övervakningen av medlemsländernas handelspolitik. Proceduren för fvisflösning bör kunna stramas upp, och vi bör kunna nå framsteg på konkreta och tradifionella områden, som tullar och icke-tariffära hinder. På samfliga dessa områden har Sverige spelat en aktiv roll oeh bidragit fill framstegen. När det gäller vissa andra centrala handelspolitiska frågor, t.ex. regler om förbättrad skyddsklausul och subvenfioner, ser det tyvärr infe ut aff kunna bli något resultat redan vid Montreal-mötet,

De svenska ansträngningarna har gått uf på att finna samlade lösningar som kan underlätta ett balanserat förhandlingspaket i Montreal, Vi är från svensk sida akfiva, både i de 15 förhandlingsgrupperna i Geneve, i nordiska sammanhang oph i EFTA-samarbetet, Nu under hösten träffar våra förhandlare också de viktigaste förhandlingsparterna för atf medverka till lösningar i de svära frågorna.

Det är helt klart aft de stora aktörerna - USA, EG, Japan - polifiskt har ställt sig bakom den nya GATT-mndan, Både den amerikanska administrationen och EG-kommissionen har vid flera tillfällen understmkti rundans stora vikt, Mofiven har klart uttalats: det står inte i någons intresse aff världshandeln bilateraliseras.

Tillsammans med ett tjugotal andra ministrar frän både u- och i-länder delfog jag i början av oktober i ett informellt möte i Islamabad med deltagare frän EG och flertalet större GATT-länder, som USA, Japan, Brasilien och Indien, Ministrarna gav eft starkt politiskt stöd till de pågående förhandlingarna och för ett lyckosamt möte i Montreal,

Ett misslyckande i Montreal skulle innnebära ett steg fillbaka frän mulfilaferalism och även innebära allvarliga risker för Uruguay-rundan, Minisfermöfet måste visa resultat. Regeringen arbetar hårt för ett framgångsrikt Montreal-möte,

Herr talman! I våras fattade riksdagen med bred politisk enighet sitt beslut om den västeuropeiska integrationen. Regeringen fick mandat att gå vidare i det nordiska samarbetet, atf stärka EFTA och att bredda och fördjupa samarbetet med EG så långt det är förenligt med svensk neutralitetspolitik. Riksdagen uttalade också atf det finns all anledning för EFTA-länderna aft ta fill vara den tillgäng som ett gemensamt uppträdande innebär, och det är också den väg regeringen går,

EFTA-länderna har mycket atf vinna pä ett nära samarbete, och EG-sidan

föredrar också att i möjUgaste mån finna samlade lösningar som kan gälla för hela Västeuropa,

Det här innebär aft vi från fråga till fråga ser på vilken framkomstväg som är lämpligast. I många fall är det den samlade EFTA-vägen, i andra fall kan sakfrågorna tala för en annan lösning. När det gäller EG:s luftfartspolifik har det t.ex. varit naturligt aft söka en gemensam skandinavisk lösning, eftersom SAS direkt berörs genom det danska EG-medlemskapef.

EFTA-länderna har dessutom kommit överens om aft enskilda länder kan välja att stå utanför visst samarbete som initieras i EFTA/EG-sammanhang.

Regeringen håller alltså infe dogmafiskt fast vid den ena eller andra vägen. Vägledande är ett pragmatiskt handlande, och där framstår i de allra flesta fallen EFTA-samarbetet som den bästa vägen. Också det nordiska perspektivet är vikfigt för oss. I det sammahanget vill jag också hänvisa fill det nordiska handlingsporgrammet. På vissa områden, som yttre och inre miljö, kan de nordiska länderna verka pådrivande i det europeiska integrafionsarbetet. Det mäste fas fill vara.

På många områden kan harmoniseringsarbetet ske genom ett rent nafionellt agerande. Sedan i juni i år skall kommittéer och utredare beakta EG-utvecklingen och ta till vara de möjligheter till harmonisering som finns.

Vid EFTA:s minisfermöte i Tammerfors i juni i år fattade EFTA-länderna beslut om en handlingsplan och en fidtabell och lade fram sina synpunkter pä hur EFTA-samarbetet ytterligare kan fördjupas och breddas. Det arbetet pågår nu i höst, och informella samtal har inletts med EG-kommissionen för att nå fram till ett nytt arbetsprogram för en vidare integration i Västeuropa.

Prot. 1988/89:17 28 oktober 1988

Om vissa utrikeshandelspolitiska frågor

Anf. 15 NIC GRÖNVALL (m):

Herr falman! Jag tackar ufrikeshandelsministern för ett fylligt och intressant svar.

När det gäller dessa frågor liknar väl egentligen en sådan här interpellationsdebatt mera ryggdunkningar än verklig debatt, eftersom vi är grundläggande ense om det mesta. Till ufrikeshandelsministern vill jag ge en komplimang för den stora öppenhet som vi från oppositionen får åtnjuta. I sammanhanget kan jag väl endast beklaga att jag inte tillhör de två som får följa med fill Montreal.

Jag borde emellertid få lov atf börja denna debatt med ett konstaterande som har eft mera allvarligt innehåll. I gårdagens nummer av Veckans Affärer fick vi läsa atf EG-kommissionen infe kommer atf öppna ett informationskontor i Stockholm och atf man gör en direkt hänvisning till bristande intresse från den svenska regeringens sida när man mofiverar sitt ståndpunkt-stagande härvidlag. Det vore värdefullt att få utrikeshandelsminisferns kommentar till detta. Det är en sorgUg nyhet, och jag hoppas att man kan göra någonting åt den. Vi vill ha och vi behöver defta kontor.

Den diskussion som egenfligen skulle föras allra först handlar om GATT. Den situation som jag ser framför mig tycker jag rymmer faran för att svensk ufrikeshandelspolitik skall hamna mellan två stolar. Det gäller å ena sidan den multilaterala GATT-jurisdiktionen, som är vikfig, grundläggande och nödvändig för en framgångsrik utveckling av frihandeln pä jorden och å andra sidan vårt kontaktsökande med ett Europa, med eft EG, som är ett av

135

Prot. 1988/89:17 28 oktober 1988

Om vissa utrikeshandelspolitiska frågor

136

de stora blocken och en av de tunga parterna i utvecklingen av GATT-rundan.

Det är givet aff det ligger en stor fara i atf svensk utrikeshandelspolitik på något sätt klipps sönder i mitten mellan dessa båda. För min del vill jag ange ståndpunkten atf dessa båda spår, om jag får lov aff använda utrikeshandelsministerns eget ord, är de centrala. Det gäller EG-samarbetet och GATT-ufvecklingen. Båda dessa linjer måste följas helt och fullt, och det tycks utrikeshandelsminisferns svar verkligen antyda.

När det gäller GATT-frågorna skulle jag bara vilja göra några påpekanden för att kanske få litet synpunkter fillbaka. I Montreal skall man behandla centrala frågor och försöka åstadkomma en startpunkt för andra halvlek. Det är då naturiigtvis viktigt atf ett par av de gamla surdegarna - om jag får lov aft säga så - visar upp en fräsch och ny profil som antyder möjligefer till lösningar. Jag tänker på gräzonsätgärder. Dessa åtgärder är mycket naturliga och självkara för de nationer som känner ett behov av atf skydda sig, men de har något av ljungbrandens förmåga att utveckla sig, och kan bli en verkligt allvarlig störning i frihandeln.

Jag vill också påpeka behovet och nödvändigheten av en tydlig svensk hållning i fjänsfehandeln. Vi är redan stora fjänsteexportörer, men rätt sä njugga fjänsfeimportörer. Jag menar aff här borde det kanske vara utrikeshandelsminisferns främsta uppgift aft åstadkomma en större harmoni mellan ufrikeshandelspolitik och svensk inrikespolitik, I många hänseenden tycker jag aff vi ser drag av inskränkthet och avhållsamhef ifrån en äkta frihandels-hållning, i förhållande till våra handelspartner.

Jag vill sedan gå över till EG-arbetet, och jag hoppas att det kan komma till stånd ytterligare någon replik, eftersom detta är det vikfigaste just nu, I Tammerfors blev EFTA positivt inställt fill den svenska s,k, breda anslagefs hållning. Man lade fast eft handlingsprogram för aft kunna studera och formalisera defta breda anslag. Man skulle väl kunna säga - det vore värdefullt med utrikeshandelsminisferns kommentar till det - att defta egentligen inte är EFTA. Det hela bygger på atf man skall kunna vara fri från vissa förhandlingsfrågor oeh atf man ibland inte skall vara bunden av de uppgörelser som träffas av andra. Det här är egenfligen eft exempel på just det som i alla fall vi frän moderaternas sida ofta har talat om, nämligen det som ufrikeshandelsministern understryker i slutet av svaret: den pragmatiska hållningen, nödvändigheten aff söka den effektivaste vägen framåt och att verkligen arbeta där framgångarna finns aft få och inte nödvändigtvis inom en fastlagd förhandlingsram.

Jag vill fråga ufrikeshandelsministern om det här breda anslagefs uppföljning skall ske inom ramen för EFTA-organisationen. EFTA är ju en varuhandelsorganisation som egentligen inte är ägnad att arbeta med sådana frågor som det exempelvis mycket spännande projektet om Europé as a financial area. Det är något som inte alls stämmer överens med EFTA-nationsgruppens intressen och enskilda polifik. Det skulle som sagt vara intressant om ufrikeshandelsministern ville utveckla sina synpunkter på detta vidgade EFTA-samarbete på områden som inte rör EFTA och där man så tydligt ser motsättningarna mellan de olika medlemsnationerna.

Anf. 16 Statsrådet ANITA GRADIN:

Herr talman! Får jag fa upp Nic Grönvalls olika frågor. Först gällde det frågan om ett EG-konfor i Stockholm. Jag har åtskilliga gånger berättat för denna kammare om mänga tillfällen då vi till Bryssel har sagt aff Sverige välkomnar ett EG-konfor. Vi har inte fått något besked ifrån Bryssel. Såvitt jag vet har det ännu infe fattats något definitivt beslut. Från svensk sida har vi i Bryssel så sent som för någon vecka sedan tagit upp frågan om ett kontor i Sverige i samband med statssekreterare Carl Johan Åbergs besök i Bryssel.

Sedan vill jag säga några ord om EG och GATT. Jag håller med Nic Grönvall om aff det är oerhört väsentligt att vi ser till aff ta vara på den internationella handeln både i EG-sammanhang oeh i GATT-sammanhang. Jag ser ingen motsättning mellan de här båda spåren, även om det finns försök från en del håll - också internationellt - aff kanske spela ut EG mot andra starka krafter i de internafionella sammanhangen.

Såväl Sverige som EG har tradifionellt fäst stor vikt vid aft man bygger upp ett öppet frihandelssystem baserat på GATT:s grundläggande principer om MGN, dvs. icke-diskriminering och likabehandling. Vi har båda varit pådrivande för aff få fill stånd den Uruguay-runda som nu pågår. Skälet fill aft vi har gjort det är aff vi båda vill stärka och bredda det mulfilaferala handelssystemet.

När det gäller gräzonsätgärder arbetar vi fillsammans med våra nordiska grannar. Frän nordiskt håll driver vi på för aft fä fram lösningar när det gäller skyddsklausulfrågan. Vid mötet i Islamabad som jag berättade om tyckte jag mig märka atf både USA och EG gav uttryck för samma inställning.

Tjänstehandeln anser jag också är mycket viktig. Vi driver på även där och har precis som i andra sammanhang presenterat eft nordiskt positionspapper.

För aft övergå fill EFTA-EG-samarbefet vill jag säga aff det är riktigt när Nic Grönvall drar slutsatsen av mitt svar, atf vi i Tammerfors fick bred accept för aft vi från EFTA-sidan nu skall gå in för den här breddade diskussionen med EG. I klartext betyder det aff vi nu vill föra samtal och sonderande diskussioner i Bryssel när det gäller alla de fyra områdena. Vi tycker kanske aff samarbetet hitfills har varit för mycket koncentrerat till varuområdet. Vi är glada för atf ha fått gehör för eft breddat samarbete. Det har också tagit sig uttryck i atf alla sex EFTA-länderna till i mitten av juli hade sänt in sina prioriteringar till EFTA-sekretariatet i Geneve, och av dem kan vi se att det råder stor samstämmighet.

Samtidigt har vi i de uppföljningsdiskussioner som har ägt rum mellan EFTA-länderna kommit överens om atf vi måste vara pragmafiska. Vi kan infe säga atf det bara är en väg som leder fill målet. Kan vi inte gå fram EFTA-vägen finns både den nordiska vägen och den bilaterala vägen. Vi fär laga efter det som är prakfiskt framkomligt. Det vikfiga i defta jobb är aft regeringen pä alla sätt skall fullfölja det mandat som riksdagen har gett regeringen, nämligen atf söka samarbete på alla områden och aff Sverige, när vi kommer fill slutet, inte blir diskriminerat. Med vårt stora utrikeshandels-beroende skall vi finnas med i det västeuropeiska samarbetet. Det kommer atf vara till nytta för oss, både för sysselsättningen och för vår välfärd.

Prot. 1988/89:17 28 oktober 1988

Om vissa utrikes handelspolitiska frågor

137

Prot. 1988/89:17 28 oktober 1988

Om vissa utrikeshandelspolitiska frågor

Anf, 17 HÄDAR CARS (fp):

Herr talman! Jag skall infe den här gången alls gä in pä relationen fill Europeiska gemenskapen utan bara ställa en fråga fill Anita Gradin med utgångspunkt i aff man frän EG uppenbarligen gjort helt klart atf man inte ser EG som en sluten marknad utan aft man, när det gäller just förhandlingarna med GATT, är vilUg att vara pådrivande, atf gå långt för aff hitta gemensamma regler för varuhandeln - det är huvudsakligen varuhandel som GATT behandlar, även om tjänsfefrägor och annat kommer in och får en ökad vikt.

Jag vill fråga: På vilka områden ser man i dag frän svensk sida förutsättningar för ett nära samarbete med EG i dessa G ATT-förhandlingar?

På vilka områden kan det alltjämt vara så, aft vi frän svensk sida har ståndpunkter som inte i alla avseenden sammanfaller med de ståndpunkter som den Europeiska gemenskapen driver i dessa förhandlingar?

138

Anf. 18 NIC GRÖNVALL (m):

Herr talman! Det enda jag har atf säga om det där EG-konforef i Stockholm är aff det ju vore trevligt om ufrikeshandelsministern nu ville fa reda på hur det är och se fill aff det infe blir ett beslut. Det ser hotande uf.

När det gäller förhållandet mellan EG och GATT har jag uppfattat saken så atf i de stora handelspoUf iska blocken i världen är jordbruksfrågan eft stort hinder. Man ser där hur det finns motsättningar mellan USA och EG och möjligen andra stora jordbruksländer, exempelvis Canada. Det är väl pä det området som man möjligen uppfattar aft Sverige såsom del av Europa aktivt borde verka för atf EG:s jordbrukspolitik inte blir fill ett hinder i GATT-arbefet. Jag utgår ifrån atf det är ett arbete som pågår och aft ufrikeshandelsministern delar min uppfattning där.

Sedan kanske jag skall komma fillbaka till det där breda anslaget som jag behöll och alltjämt behåller en viss skepsis till. EFTA är en organisation som vilar på ett avtal som Sverige har inträff i och som reglerar samarbetets former och områden. Genom det breda anslaget och den uppföljning som nu sker har EFTA-organisationen tagits i anspråk för en hel del andra uppgifter än de som EFTA-organisationen ur folkräftslig synpunkt har kommit till för atf handha. Det var därför jag frågade om den polifiska grunden för atf på det här sättet vidga EFTA-organisationen. Man kan ju svara pä det med ordet "pragmatisk", och så har man gjort ifrån sig. Det kan jag acceptera. Man borde då egentligen kalla de här grupperna för ad hoc-grupper snarare än EFTA-grupper, men låt oss inte strida om orden.

Jag vill belysa några områden som verkligen oroar mig när det gäller just det breda anslaget inom EFTA-ramen. Vi har, som jag sade nyss, the financial area, som har behandlats i EFTA-gruppen och emoffagifs positivt där men där de olika nationerna i EFTA har olika hållning. Schweiz har en mycket speciell hållning i finansiella frågor, och Sverige har ju kvar sin valufareglering. Det förefaller som om häri ligger motsättningar sä stora atf det breda anslagefs koncept över huvud taget inte kan fungera. Fiskefs området är ett annat, där Norge och Island har mycket speciella intressen, olika sinsemellan men framför allt mycket olika svenska intressen, och där-som det förefaller mig - EFTA-vägen tycks vara en mycket olycklig väg med

Om vissa utrikeshandelspolitiska frågor

hänsyn till de uppenbara motsättningar som finns mellan de nationer som Prot. 1988/89:17 ingär i gruppen. Det kunde vara värdefullt atf avsluta debatten med aff få 28 oktober 1988 ufrikshandelsministerns synpunkter pä dessa svagheter som finns i EFTA organisafionen.

Anf. 19 Statsrådet ANITA GRADIN:

Herr talman! Lät mig först vända mig fill Hädar Cars. Det är riktigt aft EG har gått uf och sagt aft det inte skall vara en sluten marknad. Det har förts en diskussion i den internationella pressen de senaste dagarna om detta. Där har man klart sagt ifrån från EG:s sida aft man vill ställa upp också för GATT.

Om man dä tittar pä de positionspapper som finns för de olika ämnesområden som är föremål för diskussion i dag i Geneve och GATT, kan man säga atf på de flesta områden finns de nordiska posifionspapperna och EG:s positionspapper mycket nära varandra. Det finns naturligtvis nyanser. Men det finns, som jag ser det, något slags västeuropeisk gemensam syn pä flertalet frågor. Skillnader finns framför allt på fiskefs område. Det har avspeglat sig också de senaste dagarna i andra förhandlingar.

När det gäller jordbruksområdet måste, som jag ser det, EG och USA komma fram fill en lösning för aff det skall bli något slags ram för de fortsatta förhandlingarna efter Montreal. Från svensk och nordisk sida gör vi vad vi kan för atf de olika grupperna, inte minst då USA och Keynes grupp skall kunna hitta en gemensam lösning tillsammans med oss andra.

Om jag sedan får återgå till det breda anslaget är det naturligtvis på det sättet, Nic Grönvall, att EFTA-konventionen formellt är en frihandelsrela-fion mellan EFTA-länderna. Den reglerar infe hur EFTA-länderna skall lägga upp sitt samarbete med EG. Det sker i stället med utgångspunkt i våra frihandelsavtal och den gemensamma EFTA/EG-deklarafion som antogs i Luxemburg 1984. Det som EFTA-länderna nu gör är aff följa upp den polifiska deklarafionen med konkreta samarbefsöverenskommelser. I det sammanhanget har det visat sig vara ändamålsenligt att använda EFTA som forum. Därigenom kan EFTA-länderna samordna sina ståndpunkter. Det är rikfigt aft det också finns olika åsikter i vissa sammanhang mellan EFTA-länderna. Det är också därför som vi har kommit överens om att ett enskilt EFTA-land infe skall kunna förhindra en lösning med EG, utan atf vi pragmatiskt kan gä vidare på annat sätt. Det är det som har varit det viktiga: aft vi från fall till fall kan hitta de lösningar som är de riktiga.

Nic Grönvall vet lika bra som jag, för det har vi talat mycket om i EFTA-delegationen, aft fisket infe bara är ett problem mellan EFTA- och EG-länderna. Fisket är ett problem också internt inom EFTA, vilket avspeglades vid den senaste ministersammankomsten i Tammerfors. Det som vi nu försöker göra, på parlamentarikernas uppdrag, är ju atf se hur vi inom EFTA skall kunna gå vidare också när det gäller fiskefrägor.

En statssekreterargrupp har i uppdrag aft studera olika frågor rörande statsstöd, vilket ju spelar en viss roll. Vad detta måste handla om är ju att fiskare i de olika länderna ändå skall kunna arbeta på likartade villkor.

Den andra frågan är naturligtvis atf vi också skall vara rädda om våra fiskevatten, sä aft även kommande generationer kan fä tillgång till fisk.

139

ProL 1988/89:17 28 oktober 1988

Om vissa utrikeshandelspolitiska frågor

Anf. 20 NIC GRÖN V ALL (m):

Herr falman! Jag vill ta min sista replik i anspråk fill aft göra några mer generella markeringar som jag tycker är väsenfliga aff göra i denna vikfiga fråga som vi ju med ett samlande begrepp kallar för Europafrågan.

Jag kan nämligen nu se att debatt och annat visar eft ökande intresse i det svenska samhället för Europafrågan, och det är mycket hälsosamt. Samtidigt upplever åtminstone jag som moderat oppositionspolitiker - med stor uppskattning av Europafrågan som kanske är vär tids stora polifiska fråga -från min position ett mått av oro över att vi ännu så länge fortfarande talar om förhandlingsmefoder och annat. Jag önskar stafsrädef all lycka pä den pragmafiska vägen. Jag skall understödja hennes hållning, och det gör vi alla.

Fortfarande sysslar vi emellerfid med systemfrågor och mera grundläggande frågor, medan vardagen ju innehåller sådana enkla frågor som anfidump-ningsproblem och marknadstillfrädesproblem. Jag vill gärna ta upp tvä sådana synpunkter i dag.

Vi måste få en riktig lösning - och med rikfig menar jag så nära medlemskap som möjligt. Förmodligen är gränsen den som ligger i atf Sverige såsom handelspartner fill EG fär tillgäng fill EG:s institutioner, där alltså frågor om anfidumpning och annat kan prövas som vore vi eft land med tillgäng till EG-jurisdiktionen. Då skulle vi kunna slippa sädana problem som förefaller vara ensidiga EG-ätgärder. Just nu rikfas åtgärderna mot rostfri stålindustri och en stor dieselfabrik i Sverige och annat där man saknar fillgång fill EG-insfifutioner och i stället utsätts för en ensidig EG-granskning. Jag menar aft defta är olyckligt och aft vi måste försöka nå fram till en tillgång till institufionerna.

Det andra ämnet jag fog upp var offenflig upphandling. På den punkten rör sig utvecklingen fort framåt. Jag såg i papperna att ni i Tampere hade berört denna fråga och hade träffat vissa överenskommelser. Mitt bekymmer på detta område är emellerfid atf den svenska utvecklingen går för långsamt. Bereder vi verkligen på ett seriöst sätt tillgång fill EG, exempelvis när det gäller de mycket betydelsefulla upphandlingar som sker i icke statliga organ, såsom landsting och kommuner, och som fortfarande måste anses vara upphandlingsfrågor när det gäller offentlig sektor, som ju offenflig upphandling avser?

Dessa två exempel visar atf vi sä snart det gär måste övergå "from sounds to things" och syssla med verkliga vardagsproblem inom EG-området.

140

Anf. 21 HÄDAR CARS (fp);

Herr falman! Jag vill bara göra några fä kommentarer.

Jordbruket: Det är väsentligt atf vi från svensk sida visar villighet aft avreglera den svenska marknaden, minst i den takt som USA och EG kan komma aft enas om för jordbruket. Såvitt jag förstår är den svenska regeringen inte ovillig fill detta för närvarande, men jag vill gärna ha det bekräftat av statsrådet Gradin.

När det gäller teko nämnde Anita Gradin ingenting i sin kommentar till min fråga. Finansminister Feldt har ju förklarat aff vi skall avreglera totalt på tekoomrädet. Det var ju ett glädjande besked. Han kunde ha låtit det beskedet lämnas av den för frågorna ansvariga, men det är en annan sak.

Vi har ju haft många diskussioner kring denna fråga, Anita Gradin och jag. Kanhända får vi fillfälle att ha ytferUgare någon diskussion, men om det nämnda målet kommer aff förbli regeringens, kommer den frågan därigenom aft vara avförd från diskussion på eft sådant sätt som vi från folkpartiefs sida länge har önskat.

Fisket är, som Anita Gradin sade, eft problem inte bara mellan olika stora handelspartner. Det är också i hög grad ett problem inom EFTA och kanske också inom Norden. Jag erinrar mig infe minst de ganska omfattande subvenfioner av statlig karaktär fill sitt fiske som Norge har och som ökar svårigheterna aff skapa en större marknad inom fiskesekforn inom Norden. Det vore värdefullt om man inom GATT-förhandlingarna kunde hitta lösningar som tog hänsyn även fill de förhållandena.

Slutligen, herr talman, vill jag bara understryka det som Nic Grönvall och även statsrådet Gradin var inne på. Det är betydelsefullt aft EG-konforef kommer till stånd. Min bild är atf statsministern under sift besök i Bryssel var mycket klar på den punkten. Jag vet aft Anita Gradin med full tydlighet har uttalat från denna talarstol atf det är ett starkt svenskt önskemål atf ett sådant kontor kommer till stånd. Jag förstår därför inte hur man i Bryssel kan ha misstolkat vår inställning.

Om de i Bryssel som ägnar sig åt denna fråga skulle fa något intryck av vad vi säger i denna talarstol, kan jag för folkparfiets del liksom Nic Grönvall fidigare för moderaternas del säga aft vi delar uppfattningen atf det vore mycket beklagligt om ett sådant här kontor infe kommer fill stånd inom en nära framtid.

Prot. 1988/89:17 28 oktober 1988

Om vissa utrikeshan-delspplitiska frågor

Anf. 22 Statsrådet ANITA GRADIN:

Herr falman! Om det svenska EG-konforef skall infe råda några tvek-samheter. Den svenska regeringen har inbjudit fill ett sådant kontor, och jag lovar aft ytterligare föra diskussion om detta.

Det är helt rikfigt, Nic Grönvall: Vad vi skall göra är atf kavla upp ärmarna och göra ett vardagsarbete på alla områden för atf föra dialogen om den västeuropeiska integrationen. Det handlar också om anfidumpning, där vi driver linjen aff anfidumpningsreglerna skall ersättas med konkurrensregler. Vidare driver vi det i EFTA- och i EG-sammanhang.

Så fill den andra frågan, om offentlig upphandling. Sverige har eft mycket öppet sysfem, oeh det avspeglar sig också i de upphandUngar som görs på olika områden. Efter Tammerfors för vi nu en ordentlig teknisk dialog med EG med hög prioritet sä atf vi vet vad detta betyder.

Det är alltså de verkliga vardagsproblemen som vi jobbar med, därför aff det är de som sedan kommer aff omsättas i om vi är med eller infe.

När det gäller institufionerna jobbar sedan en fid en juristgrupp för aff se hur vi skall hitta insfitufionella lösningar mellan EFTA- och EG-länder. I de olika länderna har vi ju oUka konsfitufioner, vilket också kan få fill konsekvens atf man hittar olika lösningar.

Till Hädar Cars om jordbruket: I filläggspropositionen avspeglar sig den diskussion som regeringen för just ufifrån GATT-perspekfivet och det internafionella perspektivet i aft jordbruksministern inbjuder fill en diskussion om jordbruksfrågorna.

141

Prot. 1988/89:17 När det gäller teko är det så aff jag har försökt driva uppfattningen atf detta

28 oktober 1988 skall vara det sista MFA-avfalet inom GATT och aft vi pä det sättet skall få in

T I '. tekofrägorna i det normala GATT-systemet. Det är alltså skälet till att
OmLemi-systemetför .,.,,.. .,. , , .■■.„•..,

. regeringen 1 filläggspropositionen nu talar om att defta ar vad Sverige tanker

avgasrening „ .„ .... ... , .........

° göra. Det vill vi göra for att ge textilindustrin möjlighet aff veta att detta ar

det sista avtalet. Pä det sättet tycker vi atf vi i god fid har talat om var vi sfär. Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på interpellation 1988/89:9 om Lemi-systemet för avgasrening

Anf. 23 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr falman! Ivar Franzén har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser vidta för aff de möjligheter som Lemi-systemet kan ge i miljöförbättringar och i förbättrad ekonomi för bilisterna kan utnyttjas på den svenska marknaden.

Riksdagen och regeringen formulerar målen för miljöpolifiken. Genom aft ställa hårda krav på ufsläppsbegränsningar styr vi teknikutvecklingen mot dessa mål. Det är infe vår uppgift atf värdera miljöeffekten av speciella ufsläppsbegränsande tekniker. Den uppgiften åvilar främst statens naturvårdsverk.

Genom flera beslut har riksdagen och regeringen successivt skärpt avgaskraven för personbilar. Kraven innebär radikala begränsningar av utsläppen frän såväl nyproducerade bilar som bilar i trafik. Kraven är utformade så aff biltillverkaren fritt kan välja den teknik som bäst tillgodoser dem. En förutsättning för atf kraven skall ge avsedd miljöeffekt är atf kontrollsystemet fungerar väl.

De bilar som medges dispens från avgasbesfämmelserna ställs utanför samhällets kontrollsystem och krav på låga avgasutsläpp. Dispens frän bestämmelserna kan därför bara ges i särskilda fall då den negativa effekten för miljön bedöms bli mycket liten.

Lemi AB har infe varit berett att lämna det underlag för det s.k. Lemi-systemefs effekter pä avgasutsläppen som statens naturvårdsverk i samråd med AB Svensk Bilprovning ansett nödvändigt för den tekniska bedömningen. Därför har regeringen infe kunnat medge bilar som utrustats med det s.k. Lemi-systemet dispens från atf uppfylla avgaskraven.

Regeringen avser inte atf vidta några ytterligare åtgärder beträffande det s.k. Lemi-systemet.

Anf. 24 IVAR FRANZÉN (c):

Herr talman! Först ett formellt tack till Birgitta Dahl för svaret - ett svar som jag är mycket missbelåten med. Svaret är ett förskräckande bevis på regeringens passivitet i en viktig miljöfråga. Regeringen är helt fixerad vid naturvårdsverkets tolkning av bilavgasförordningen och det fill denna knutna kontrollsystemet.

Denna naturvårdsverkefs tolkning av bilavgasförordningen bjuder pä
12 mänga egenheter. Dels hävdar man atf avgasreningssysfemet infe pä något

sätt fär förändras för aft bilindustrins ansvar och kontrollsystemet skall fungera fullt ut, dels skriver man så här till Volvoföretaget Catena AB med anledning av dess ansökan att få använda Lemi-systemet i kombination med eftermontering av katalysafor:

"När det gäller enbart montering av katalysafor har ju den frän början A 10-bil" - i princip bilar av årsmodellerna 1976-1988 - "inte haft en sådan del i avgassystemet. Därför betraktas en eftermontering av katalysafor på A 10-bilar inte som en förändring av den certifierade lösningen pä avgasreningssysfemet, varför heller inte någon särskild dispens behövs för en sådan åtgärd."

Det är lika uppenbart aft A 10-biIarna inte heller har Lemi-systemet med i sitt avgasreningssysfem. Lemi-systemet medför inte heller något som helst ingrepp i bilens avgasreningssystem.

Vad som händer är att en liten mängd Lemi-vätska tillförs bränsle-luftblandningen. Därmed förbättras förbränningen, vilket medför mindre föroreningar och lägre bränsleförbrukning.

Det finns en mängd fester från mycket framstående provinstituf i olika delar av världen som bekräftar aft detta är riktigt.

När Birgitta Dahl vill låta påskina att Lemi-systemet skulle kunna innebära negafiva miljöeffekter ligger i defta en mycket allvarlig misskredifering, för aft infe säga förolämpning, av världens kanske främsta experter på detta område.

När Birgifta Dahl säger aff Lemi AB infe varit berett att lämna det underlag som naturvårdsverket begärt är det knappast hela sanningen. Lemi AB erbjuder sig att medverka i mycket omfattande tester, upplagda enligt naturvårdsverkets önskemål, men naturvårdsverket har valt aff begära det orimliga. I sin avslagsskrivelse, av den 24 oktober 1988, anger naturvårdsverket krav innebärande fullständigt körcykelprov samt hållbarhetsfesfer omfattande 80 000 km för resp. motorkoncepf. Underlaget skall fas fram för varje motorfamilj där Lemi-systemet skall användas.

Kraven på långvariga och mycket kostsamma hållbarhetsfesfer blir närmast löjliga när man känner till systemets enkelhet och atf det i praktiken har fungerat klanderfrift i taxibilar som gått 300 000-400 000 km.

Det finns alltså övertygande bevis för atf Lemi-systemet kan medföra stora miljöfördelar och betydande bränslebesparingar. Om vi uppnår 10 % bränslebesparing för våra bensinbilar, innebär det atf vi sparar ca 500 miljoner liter bensin. För Sveriges bilister betyder detta mer än 2 miljarder kronor i lägre kostnader. Det medför också motsvarande lägre utsläpp av koldioxid. Till detta skall läggas en drastisk minskning av koloxidutsläppen och betydande minskningar av utsläppen av kolväten och kväveoxider.

Jag monterade själv Lemi-sysfem pä min bil för snart ett år sedan. Enligt statens bilprovnings mätningar medförde detta en sänkning av koloxidhalten på 92,5 %. Alla försfär vad det betyder, framför allt i stadstrafik. Enligt de mätningar som gjordes före och efter installationen utan några övriga justeringar sjönk kolvätehalten med ca 60 %.

Jag har följt Lemi-systemefs utveckling och de byråkratiska turerna kring detsamma under fre års tid. Jag har blivit övertygad om atf Lemi-systemet rymmer stora möjligheter, men jag har också blivit skrämd av hur bilindu-

Prot. 1988/89:17 28 oktober 1988

Om Lemi-systemet för avgasrening

143

Prot. 1988/89:17 28 oktober 1988

Om Lemi-systemet för avgasrening

strins intresse så fullständigt har dominerat regeringens och myndigheternas ställningstagande.

Vad det i dag handlar om är om Lemi-systemet skall fä prövas i Sverige eller inte. Regeringen har haft tvä chanser i detta sammanhang. Men i båda fallen har regeringen valt byräkrafiska tolkningar framför omtanken om miljön.

I dag deklarerar Birgifta Dahl frankt atf regeringen minsann infe skall göra någonfing mer. Birgitta Dahl anser aft det ankommer pä bilindustrin, om denna nu finner det förenligt med sina intressen, aft göra något. Miljöintressena oeh bilisternas intressen bortser miljöministern frän. Mycket märkligt, måste jag säga! Har Birgitta Dahl någon bra förklaring till detta handlingssätt? Det borde ju vara tvärtom. Miljön borde alltså vara ministerns främsta ansvarsområde.

144

Anf. 25 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr falman! Det är just av omsorg om miljön och bilisterna som jag anser att det är nödvändigt aff den som vill ha generell dispens kan visa tillfredsställande prov på aft man kan leva upp till ställda krav. Jag anser detta bl.a. därför atf det - tvärtemot vad Ivar Franzén påstår - är fråga om ingrepp också i motorn och avgasreningssysfemet. I Lemis monteringsanvisningar anges ju aff ingrepp som innebär aft man måste borra hål i insugningsröref och ingrepp i återförningssysfemet för vevhuset kan behöva göras.

Det är just för aft kunna avgöra om detta kan påverka avgasegenskaperna som vi behöver ett bättre underlag. Vidare är det oklart om motorns långfidsegenskaper förändras i och med det här systemet, t.ex. genom korrosion.

Vad som behövs för aff vi skall kunna medge en generell dispens av det slag som Lemi begär, eller som andra kan tänkas begära, är att man underkastar sig precis samma regler som gäller för alla andra aktörer, varken mer eller mindre. Det kravet uppställer vi av omsorg om miljön. Inget hindrar ju Lemi aff just acceptera de reglerna och aff svara på de frågor som både naturvårdsverket och departementet vid hanteringen av frågan har ställt. Om man från Lemi vore beredd aff arbeta på samma villkor som gäller för alla andra, skulle vi få det bevis som krävs för aff kunna ge en generell dispens. Om man infe gör det, kan vi infe handla annorlunda än vi nu har gjort.

Anf. 26 IVAR FRANZÉN (c);

Herr talman! Miljöministerns argumentering här är mycket märklig. Naturvårdsverket har valt aff titta på amerikanska modeller när det gäller cerfifiering av nya avgaskomponenter. Därmed har man kommit fram fill de här mycket omfattande festen. Miljöministern säger aft man måste göra ingrepp i motorn. Men det är verkligen en sanning med modifikafion. I allmänhet görs monteringen på slangsysfemet.

Om man nu skall fala om eventuella svagheter med Lemi-systemet i fråga om bensinmotorn, handlar det väl just om att det inte går atf fä en fullständig kontroll här. Det gäller bl.a. den rätta mängden Lemi-vätska (väfeperoxid, , etanol m.m.) i förhållande fill belastningen i körcykeln. Något ingrepp i

avgasreningssystemet kan man dock inte fala om. Jag har faktiskt bett jurister som är helt skilda från allt vad t.ex. Lemi heter att titta på detta, och de är mycket förvånade över den tolkning som naturvårdsverket gör.

Det kan inte hjälpas, miljöministern, men man fär en känsla av atf detta ärende särbehandlas. Systemet är ju enkelt, och det här går att applicera på alla bilar. Dessutom kan man uppnå betydande vinster på miljöområdet och även betydande bränslebesparingar.

I dag finns del en artikel i Svenska Dagbladet, där Nobelpristagaren i kemi professor Yuan T Lee, uttalar sig för just dessa principer. Jag tror inte att någon som behärskar dessa frågor hävdar - jag har i varje fall inte träffat någon som gör det - aft vi inte uppnår en förbättrad förbränning, men då under förutsättning atf det blir rätt kombination när det gäller den mycket Ulla mängd Lemi-vätska som behöver tillföras bränsle. Miljöministern vet atl detta i lika hög grad gäller våra dieselmotorer. Men i det a\'seendet finns det inte några byråkratiska hinder.

Vad det alltså handlar om här är atf vi behöver få göra ett seriöst storskaligt försök beträffande svenska bilar. Det är verklighetsfrämmande att hävda att detta skulle vara negativt för miljön. Naturvårdsverket säger att risken finns, om vi härigenom kan minska de föroreningar som en bilmotor producerar, aft det befintliga avgassystemet kommer aft fungera sämre. Ett sådant resonemang saknar såväl rim och reson som logik. Uppenbarligen blir ju belastningen mindre. Alla prover som gjorts av en rad mycket framstående institut visar att så är fallet.

Naturvårdsverkets inställning är alltså orimlig, och energiministerns inställning i defta vikfiga miljöärende är också mycket beklaglig.

Prot. 1988/89:17 28 oktober 1988

Om Lemi-systemet för avgasrening

Anf. 27 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL: Herr talman! Sanningen är - tvärtemot vad Ivar Franzén säger - att naturvårdsverket och regeringen säger aff Lemi inte skall särbehandlas. I stället skall Lemi behandlas precis som alla andra system.

Anf. 28 IVAR FRANZÉN (c):

Herr talman! Jag inledde mitt första inlägg här med att visa på de väsensskilda tolkningar som finns när det gäller att bedöma en eftermontering av en katalysator, som trots allt utgör en bit av ett avgasreningssystem. Det gäller alltså inte Lemi-systemet. Självklart är det en naturnödvändighet för naturvårdsverket aff hävda detta.

Jag har följt ärendet länge, och jag har deltagit i debatten därför atf jag vet hur många bilar praktiskt fungerar i detta sammanhang. Jag har sett motorer på taxibilar som är synnerligen välbehållna efter 400 000 kilometers körning. Det är ett mycket slående bevis för aft detta med korrosion och liknande knappast ar någonting som man utröner bättre vid 80 000 kilometer än vid 400 000 kilometer. Det krav som har ställts pä varje motorfamilj saknar således all rim och reson.

Det är ju ändå så, att det i dag finns eft mycket stort intresse världen över för det här systemet. Jag vill inte hävda att Lemi-systemet ger just den eller den effekten. Men den slutsats jag kan dra är att systemet har mycket stora möjligheter. Skall dä infe vi som vill värna miljön se till aft det verkligen blir

145

10 Riksdagens protokoll 1988/89:13-17

Prot. 1988/89:17 28 oktober 1988

Om åtgärder för att stärka det internationeUa miljösamarbetet

den utveckling av Lemi-systemet som är så angelägen när det gäller att dra nytta av fördelarna av systemet på detta område? Det gäller atf bl.a. skapa en marknad- låt vara aff denna kan vara begränsad- för detta. Man måste ju ha en viss kontroll över det hela. Därmed fär vi också erfarenheter av storskalig drift, samtidigt som vi får mycket goda möjligheter till uppföljning. Det är vad det i dag handlar om. Men i stället står man kategoriskt fast vid naturvårdsverkets tolkning av bilavgasförordningen - ingenfing annat hjälper. Man skall göra någonting som infe ens finns i sinnevärlden när det gäller kraven på atf fä detta certifieraf. Man har, som sagt, fiffat på amerikanska modeller - såvitt jag kan utläsa av de papper som varit tillgängliga för mig.

Vidare finns det väldigt mänga exempel pä atf Lemi-väfskan kan ge goda resultat i fråga om våra dieselmotorer. Det finns ju frihet i det avseendet. Jag hoppas således på en utveckling i åtminstone den delen. Kanske får vi dä det bevis som behövs för aft de stelbenta tolkningarna skall kunna mjukas upp vad gäller våra bensinmotorer.

Jag vill upprepa att jag knappast känner till någon annan miljöåtgärd som är självfinansierande. Det är mycket märkligt om vi som vill värna miljön infe skulle göra särskilda insatser för sådana åtgärder som betalar sig själva. Visserligen förlorar statskassan en del i bensinskatt, men det må det vara värt att förbättra miljön och samtidigt minska importen av olja.

Anf. 29 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL: Herr falman! Just därför aff Lemi-systemet kanske skulle kunna innebära ett mycket värdefullt tillskott - jag har nämligen inte påstått motsatsen, eftersom jag inte vet det - är det så beklagligt att Lemi AB inte vill gå med på atf göra ett storskaleförsök i samråd med naturvårdsverket och Svensk Bilprovning enligt den lagstiftning som gäller i Sverige.

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på interpellation 1988/89:2 om åtgärder för att stärka det internationella miljösamarbetet

146

Anf. 30 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL: Herr talman! Hädar Cars har ställt frågor fill mig om vilka inifiativ regeringen ämnar fa för aff stärka det internationella miljösamarbetet med särskild tonvikt pä samarbetet i Europa. Jag välkomnar interpellafionen, som ger riksdagen och mig fillfälle att diskutera en mycket viktig del av miljöpolifiken. Skogsdöd, algblomning och klimatförändringar är bara några exempel på aft miljöskador oftast är gränsöverskridande och endast kan lösas i samförstånd mellan länder.

Låt mig fill en början erinra om vad som sägs om de internafionella miljöfrågorna i regeringens miljöproposition från i våras (1987/88:85) och som riksdagen ställde sig bakom. Det nationella och internationella arbetet med miljöfrågorna måste gå hand i hand. Det är nödvändigt aft alla länder gemensamt söker bemästra de globala och regionala miljöproblemen och atf det internationella arbetet bedrivs effektivt och målinriktat.

Sverige har sedan lång tid hårt engagerat sig i det internationella miljösamarbetet. Sverige är part i ca 100 styrelser, förhandlings-, arbets- och expertgrupper inom olika mellanstatliga organisationer med global, regional eller subregional anslutning samt i skilda konventioner. I dessa fora deltar vi aktivt och många gånger som en ledande och inifiafivfagande nation. '

Lät mig i detta sammanhang också understryka vikten av det omfattande och värdefulla miljösamarbete som bedrivs av folkrörelser, ideella organisationer och vetenskapliga insfitutioner. Det är ofta i sådana fora viktiga frågor först tas upp till internationell behandling, och de bidrar med sitt arbete fill att skapa attitydförändringar i olika länder.

De globala miljöfrågorna växer i betydelse. Världskommissionen för miljö och utveckling, som kom till på bl.a. svenskt initiativ., färdigställde sin rapport Vår gemensamma framtid våren 1987.

Sverige driver nu bl.a. i nära nordisk samverkan akfivt att organ inom
FN-systemet och nationella regeringar vid utformningen av polifik och
program skall beakta rapportens huvudbudskap: människans framtid är
beroende av en varaktigt hållbar utveckling. '

Vid 1987 års generalförsamling föreslog Sverige att FN överväger atf ordna en global konferens om miljö och utveckling är 1992. Vi har goda förhoppningar aft FN senare i höst skall fatta ett posifivt beslut i denna fråga. En vikfig uppgift blir att verka för att en ny miljökonferens blir handlingsin-rikfad fill sin uppläggning och uppnår goda resultat.

Det internationella miljötekniska insfitutet, som nu inleder sin verksamhet, har till uppgift atf ytterligare driva på utvecklingen.

Herr talman! Det är en glädje för mig atf i denna debatt kunna tillkännage atf regeringen nu har utsett ledningen för institutet. Till ordförande i styrelsen har utsetts professorn och universitetskanslern Gunnar Brodin och till direktör professorn och chefen för Beijerinsfitutet Gordon Goodman.

De mycket stora risker som sammanhänger med en klimatförändring som följd av människans påverkan framstår alltmer som ett av de stora hoten mot människans miljö. Regeringen ser mycket allvarligt pä denna fråga och har bl.a. därför bidragit till aff finansiera ett internafionellt sekretariat om global förändring inom ramen för Kungl. Vetenskapsakademien. Regeringen avser atf ge hög prioritet åt denna fråga i det internationella arbetet, som numera är alltmer uppmärksammat av världens regeringar.

En annan global fråga av största betydelse är skyddet av det stratosfära ozonlagref och minskningen av CFC-användningen. Det är vår avsikt aft starkt driva kraven på en internafionell avveckling av CFC inom det s.k. Montrealprotokollefs ram i syfte aff fä andra länder aft följa den avvecklings-takt som vi i Sverige bestämt, dvs. en fullständig avveckling fram till är 1995. Ett snabbt stopp pä CFC-användningen är också ett vikfigt bidrag för aft begränsa den globala klimatförändringen.

Sverige fäster stor vikt vid miljösamarbetet i OECD, inte minst pä kemikalieområdet. Jag vill också påminna om att Sverige år 1987 föreslog att en speciell transport- och miljökonferens anordnas av OECD och den europeiska fransportministerkonferensen, ECMT. Vi har fått gehör för detta förslag och arbetar nu för aft konferensen skall nå konstruktiva resultat.

Prot.'1988/89:17 28 oktober 1988

Om åtgärder förätt ' stärka det internationella miljösätnarbétét

147

Prot. 1988/89:17 28 oktober 1988

Om åtgärder för att stärka det internationella miljösamarbetet

148

Samarbetet med våra grannstater om skyddet av den marina miljön i Östersjön och Nordsjön har intensifierats under senare år. Sverige har ofta varit initiativtagare och pådrivande samt akfivt medverkat till ökade åtaganden från strandstaferna atf minska sina utsläpp. Vid miljöminisferkon-ferensen för Nordsjön i november 1987 och för Östersjön i februari 1988 -den senare fillkom för övrigt på svenskt inifiafiv - har ytterligare åtaganden fastställts.

Miljöarbetet på alleuropeisk nivå spelar stor roll och hänger mycket nära samman med den svenska miljöpolitikens utformning. Sverige var en av inifiativfagarna till konventionen om långväga luftföroreningar och bl.a. protokollet om nedskärning av svavelutsläppen. Arbetet går nu vidare. I början av nästa vecka äger ett ministermöte rum inom konventionens ram, då ett första stegets kväveprofokoll - också det bl.a. ett svenskt förslag- skall undertecknas. Vi kommer samfidigt atf tillsammans med likasinnade även underteckna en deklarafion om aff vi är beredda att acceptera väsenfligt hårdare gränsvärden än vad protokollet föreskriver i sitt första steg. Från nordisk sida kommer vi också då atf föreslå att ett ambitiöst internationellt samarbete påbörjas vad gäller dels de s.k. krifiska belastningsgränserna - vad naturen tål -, dels aff finna kostnadseffektiva lösningar för regionens försurningsproblem, som underlag för steg två i den internafionellt rättsliga regleringen av utsläpp av försurande luftföroreningar.

Regeringen är av uppfattningen att så stor del av miljösamarbetet i Europa som möjligt skall omfatta såväl Öst- som Västeuropa. Det är därför vi fäster så stor vikt vid samarbetet i sådana organ som ECE och den alleuropeiska luffföroreningskonvenfionen och inom Europeiska säkerhetskonferensens ram.

Det är också i det ljuset man skall se Sveriges samarbete med EG på miljöområdet.

Inom ramen för regeringens allmänna polifik vad gäller den västeuropeiska integrationen spelar miljöfrågorna en allt större roll.

Utvecklingen inom EG är nu inne i ett intressant skede. När EG:s regeringschefer i slutet av 1985 enades om den s.k. Europeiska enhetsakten kom miljöskyddet aff särskilt framhävas. Under senare fid har också EG fattat viktiga miljöbeslut, t.ex. vad gäller rökgasrening för stora förbränningsanläggningar.

Den 20 september i är avgjorde EG-domstolen ett uppmärksammat mål som riktats mot Danmark vad gäller krav pä returglassystem för öl och läskedrycker. Utslaget blev en seger för Danmark och mäste uppfattas som tämligen långtgående i beaktande av miljöintressen i förhållande till andra EG-intressen.

Rent allmänt kan konstateras, aff genom utvecklingen inom EG har motsträviga medlemmar tvingats inse atf den s.k. inre marknaden i många fall kräver en högre skyddsnivå än man skulle ha varit beredd att överväga enbart med hänsyn till miljön.

Sveriges samarbete med EFTA och EG på miljösidan har stärkts under senare år. Sverige stöttade aktivt det holländska förslaget att sammankalla en västeuropeisk miljöministerkonferens i Noordwijk i oktober 1987 och spelade i egenskap av ordförande i EFT.A en central roll för konferensens

framgång. Arbetet bedrivs nu vidare - med bl.a. regelbundna möten pä hög tjänstemannanivå - och ett nytt miljöministermöfe planeras aff äga rum under år 1989. I detta arbete har Sverige varit - och är - tongivande.

Miljö- och energidepartementet har tagit initiativ till en jämförande analys av EG:s miljöpolifik och den svenska miljöpolitiken. De svenska kontakterna med bl.a. EG-kommissionen kommer att bli tätare. På några områden har svenska erfarenheter och lösningar vunnit EG;s intresse och sedan återkommit i Kommissionsförslag till medlemsländerna.

Självfallet är vår strävan aft där förutsättningar finns söka enas om gemensamma regler och åtaganden. Som jag redan har sagt ovan sker ju dessutom den största delen av det miljövårdsarbetet i regionala och globala fora, där såväl EFTA- som EG-länderna deltar.

I en del fall är det dock ofrånkomligt aft Sverige och EG intar olika hållningar. Även mellan EG-länderna är detta möjligt i mänga miljöfrågor enligt den reviderade Romtrakfafen. Jag ser infe heller detta som något avgörande eller stort hinder för ett närmare samarbete. När starka miljöskäl talar för aff vi i Sverige måste vidta åtgärder som avviker frän EG;s kommer vi att göra så, som var fallet med avgasrening av personbilar. Det viktiga är aff vi i god fid informerar bl.a. EG och gör allvarliga försök att komma fram till gemensamma lösningar.

Det nordiska miljösamarbetet har intensifierats under senare år. Återigen är det Sverige som är pådrivande i arbetet. Den svenska regeringens syn i sakfrågorna är känd för riksdagens ledamöter sedan behandlingen av regeringens miljöproposition i våras. Som alla vet innebär dock varje förhandling eft givande och tagande, och man når i allmänhet inte så långt som man själv önskar.

Regeringen fäster vidare stor vikt vid de bilaterala kontakterna, främst med länderna i värt närområde. Bl.a. håller nu ett regeringsavtal med Sovjetunionen på aff framförhandlas.

Låg mig, herr falman, avslutningsvis försäkra Hädar Cars aft regeringen även framöver avser aff aktivt delta i det internationella miljövårdssamarbetet. Det är alldeles uppenbart aff vi inte utan långtgående internafionella överenskommelser kan lösa de miljöproblem Sverige står inför.

Prot. 1988/89:17 28 oktober 1988

Om åtgärder för att stärka det internationella miljösamarbetet

Anf. 31 HÄDAR CARS (fp):

Herr talman! Jag vill framföra mitt fack för ett utförligt och i flera avseenden klarläggande svar från statsrådet Dahl. Jag vill, liksom hon, understryka miljöfrågornas globala betydelse. Infe minst gäller det kampen mot koldioxiderna, mot den drivhuseffekt som jorden kan komma att utsättas för och som redan är på väg.

Det är därför bra aff Birgitta Dahl anger atf regeringen ser mycket allvarligt på den frågan. Atf hon i svaret också gav en del upplysningar om personfrågor av intresse för riksdagen i den här saken var också trevligt.

Jag vill erinra om aff Torontokonferensen konstaterade, aft drivhuseffekten - om den utvecklas i full skala - vore en katastrof som endast kunde jämföras med fullt kärnvapenkrig. Det är en ganska långtgående jämförelse för aft komma från vetenskapsmän.

Därför är det en naturlig önskan aff också vi i Sverige bidrar till aff

149

11 Riksdagens protokoll 1988/89:13 -17

Prot. 1988/89:17 28 oktober 1988

Om åtgärder för att stärka det internationeUa miUösamarbetet

150

reducera riskerna för en omfattande växthuseffekt. Riksdagen har ju fattat beslut om atf vi infe skall öka utsläppen av koldioxid, och jag utgår ifrån aff regeringen är inställd på det. Om regeringen ser drivhuseffekfen så allvarligt som statsrådet anger kommer man - det utgår jag ifrån - att vidta alla åtgärder för atf minska utsläppen av koldioxid frän svensk sida, sä att vi verkligen ger vårt bidrag fill att undvika de faror som drivhuseffekten medför.

Jag noterar också det positiva svaret när det gäller freon, CFC-gaserna. Montreal-protokollet är i och för sig bra, men det var inte särskilt långtgående. Det har sagts mig atf EG skulle vara berett aft uppfylla det protokollet - men självfallet kan jag vara felorienterad pä den punkten. Men även om EG är berett aff uppfylla det protokollet tycker jag inte aft detta är fillräekligt.

Det gläder mig därför atf kunna notera att EG:s industriorganisafion, där Industriförbundet och SAF är medlemmar, för sin del förklarat sig beredd aff vara med om aft kraven skärps. Det öppnar förvisso möjligheter. Jag tycker bara aft det är synd aff Sverige inte pä samma sätt som medlemsstaterna kan vara med i de diskussioner som på det här området förs inom EG.

Det är bra, herr talman, aft vi snart fär en jämförelse av miljöreglerna inom Sverige och EG.

I sitt svar konstaterar statsrådet för det första att miljöfrågorna får allt större betydelse inom den västeuropeiska integrationen. För det andra nämns det i svaret att utvecklingen inom EG nu är inne i ett intressant skede och atf EG redan i 1985 års enhetsakt särskilt framhöll miljöskyddet. För det tredje sägs aft EG under senare tid fattat vikfiga miljöbesluf, bl.a. när det gäller kampen mot luffföroreningar. För det fjärde konstateras atf EG:s miljöpolitik infe bör ses som något stort eller avgörande hinder för ett närmare samarbete mellan Sverige och EG. För det femte framhåller statsrådet Dahl aft de svenska kontakterna med EG-kommissionen om miljöfrågorna kommer aff bli tätare. För det sjätte säger Birgifta Dahl, om jag förstod rätt, atf Sverige inom miljöområdet eftersträvar gemensamma lösningar med EG.

Jag noterar allt defta med tillfredsställelse; jag tycker det är bra om jag fär bekräftat aft jag på dessa punkter har uppfattat svaret rätt vad gäller regeringens ambifioner.

Jag tror också atf vi gemensamt kan glädja oss åt atf en person som i de här sammanhangen länge fungerat som bromskloss - jag tänker på Storbritanniens premiärminister Margaret Thatcher - aff döma av de uttalanden hon nyligen gjort skulle ha vaknat upp i miljöfrågorna. Vi har ännu infe sett några konkreta resultat av det, men det är självfallet av stort värde om hon infe bara munfligt utan också i handling skulle visa sig mer intresserad av att komma fill rätta med miljöproblemen än hon hitfills varit.

Birgitta Dahl hävdar aff svenska erfarenheter och lösningar inom miljöområdet vunnit EG:s intresse och återkommit i kommissionsförslag. Jag tycker det vore intressant aft höra vad statsrådet här syftar på. Det är naturligtvis roligt för denna kammare att veta vilka kommissionsförslag som Sverige kan ta ät sig, i varje fall, en del av äran av.

Anf. 32 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr falman! Jag skulle vilja fråga om stafsrädef planerar att göra en översyn av Sveriges internationella miljöbevakning.

Ambassaderna har ju lantbruksråd som ser närmare både på lanfbmksfrå-gorna och pä miljön. Men efter deparfemenfsförändringen här i Sverige kanske det vore lämpligt att se över den bevakningen oeh också atf intensifiera den.

Hädar Cars efterlyste en dynamik i näringslivet som skulle ge fillväxt och därmed också vara bra för en miljöförbättring. Brundflandrapporfen ger ju möjligheter av ett helt annat slag än restriktioner för näringslivet. Jag skulle vilja betona - jag tror aft Birgitta Dahl instämmer med mig pä den punkten -aft ett kraftfullt agerande frän regeringarna i världen när det gäller lagar som ställer hårda miljökrav i form av stadganden om avgifter och andra belastningar pä näringslivet så fort man skadar miljön kommer, om finansieringsmöjligheter ställs till förfogande på olika sätt där det behövs, att leda fill en förnyelse av näringslivet, fill en ekologisk strukturomvandling av näringslivet, som kan vara en motor för en framtida fillväxt. Jag skulle gärna vilja vända på resonemanget aft vi först måste ha tillväxt och därmed få pengar aft klara miljön - i själva verket är det så aff hårda miljökrav kommer atf leda filfen tillväxt som är av eft gott innehåll och både förnyar industrin och räddar vår värld.

Sverige har en framsynt energipolitik. Vi har beslutat om ett uthålligt energisystem i Bmndflandrapporfens anda, dock med en viss fördröjning som jag mycket beklagar. Men internationellt har Sverige en slagsida ät det icke hållbara systemets sida.Vi är väl företrädda i de internafionella organ som arbetar för kärnkraften. Jag tänker då på FN:s atomenergiorgan i Wien, lAEA, och också på internationella sfrålskyddsunionen, ICRP. Det är mycket vikfigt aff vi balanserar våra åtaganden där med ett stort och extra kraftfullt åtagande när det gäller förnybar energi, vilket bättre stämmer överens med Sveriges riksdags beslut.

Jag har själv i FN kontaktat de organ som arbetar med "new and renewable energy sources", dvs. nya och förnybara energikällor. De lever ett ganska anonymt liv, och man sade också aff det infe fanns något större stöd från svensk sida för detta. Jag skulle gärna vilja få en kommentar från Birgifta Dahl om hon har planer på aff förstärka Sveriges agerande internationellt just när det gäller de förnybara energikällorna.

Prot. 1988/89:17 28 oktober 1988

Om åtgärder för att stärka det internationella miljösamarbetet

Anf. 33 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL: Herr talman! Jag vill först säga aft det är mycket glädjande aff enigheten kring de grundläggande frågorna tycks vara stor här i kammaren. Vi var också. Hädar Cars, när riksdagen i vinfras behandlade regeringens proposition, överens om atf detta arbete mycket väl kan ske i de former Sverige har valt utan ett fullt medlemskap. Jag tycker aft vi borde kunna enas om att vi skall utnyttja de möjligheterna maximalt. Det är i varje fall vad regeringen gör och försöker göra. Vi ser allt fler exempel på framgångar. Det är dynamik i utvecklingen i Sverige, i EG och i hela Europa. Visst finns det också motgångar, men framför allt ser vi just nu framgångar. Lät oss komma överens om att när Margaret Thatcher - och andra - också

151

Prot. 1988/89:17 28 oktober 1988

Om åtgärder för att stärka det internationeUa miljösamarbetet

152

kommer in i den dynamiska processen så skall hon välkomnas som den förlorade dottern fill fadershuset. Då skall det gamla vara glömt sä atf man skall kunna inrikta sig pä nya, bra lösningar. Men vi vill ju se konkreta resultat. Det är det vikfiga.

Hädar Cars efterlyste prakfiska exempel, Jag skall bara nämna eft, Sverige bestämde sig för aff införa märkning av miljöfarliga batterier. Vi lyckades ena de nordiska länderna om en lösning på detta område, och vi notifierade GATT. Under denna process blev EG intresserat och bestämde sig för aft man skulle införa märkning av miljöfarliga batterier. Vi har nu också kunnat komma överens med EG om hur denna märkning skall se uf genom aft vi på eft par punkter när det gäller millimetersforlek och färg tillgodosett EG;s önskemål. Detta är ett av många exempel på den roll vi faktiskt kan spela.

Ett annat exempel är just CFC-programmef. När Monfreaiprotokollet undertecknades ansågs det enligt de besked vi hade fått atf arbetet skulle ta mycket lång tid. Vi lyckades inte uppnå mer än atf man fill år 1998 skulle åstadkomma en halvering. Sveriges beslut att avveckla CFC-användningen fill år 1994 och vår metod aff redovisa hur defta skulle kunna ske på praktiskt sätt ledde fill eft erkännande från den internafionella kemiindusfrin att det faktiskt gär klara detta. Detta har fillsammans med forskarnas nya larmrapporter gjort aff det nu finns allt fler som är beredda aft ta ytterligare steg. Sverige inledde en sådan process omedelbart, och stödet för detta vidgas. Jag vill dock säga atf det är viktigt aff vi nu ser fill aff tillräckligt mänga ratificerar sä aft det första avtalet skall träda i kraft. Det är ännu infe tillräckligt mänga, bl,a, saknas ännu EG, men vi har goda förhoppningar om aff de länderna skall komma med i fid för aft avtalet skall träda i kraft den 1 januari.

När det gäller drivhuseffekten och hotet om klimatförändringar så har Sverige en mycket genomtänkt strategi. Beslutet atf avveckla CFC som i Sverige svarar för hälften av drivshuseffekten, den som vi skapar själva, är eft sådant effektivt medel i denna strategi. Ett annat är aff vi liksom riksdagen ställer kravet aff omställningen av energisystemet skall ske utan aff utsläppen av klimafpäverkande eller försurande ämnen ökar. De skall helst minska. Naturvårdsverket och energiverket har därför i förra veckan fått i uppdrag atf för regeringen redovisa klart och tydligt hur omställningen av energisystemet skall genomföras så atf dessa mål uppfylls. Jag hade så sent som i gär en överläggning med ledningarna för dessa två myndigheter och statens vatfenfallsverk om hur defta arbete skaU bedrivas pä ett sådant sätt så att det kan ingå i redovisningen inför riksdagen år 1990,

Våra insatser på trafikområdet är också av strategisk betydelse för aft motverka drivhuseffekten. De svarar för en betydande del - och en ofta försummad del. På andra håll i världen är jordbruket mycket viktigt.

Jag vill till Birgitta Hambraeus säga atf det knappast är genom aft hålla oss borta frän I AEA och ICRP som vi kan göra en nyttig insats för att balansera andra tendenser och intressen.Vi brukar utnyttja också dessa fora för att framhålla aft framtidens energiförsörjning måste grunda sig på andra alternativ än både kärnkraft och fossila bränslen. Vi har också arbetat mycket målmedvetet med de frågorna inom lAEA och naturligtvis inom FN-systemet som helhet. Våra insatser där kommer att intensifieras. Det är självfallet så att de nya krav som ställs av omsorg om miljön innebär en chans

fill förnyelse av industrin och industrisamhället oeh en chans för u-länderna till utveckling på helt andra villkor än de skulle få om de gjorde om våra misstag.

Jag vill slutligen säga att vi redan förra hösten instruerat våra ambassader om ökad miljöbevakning. Liksom i regeringskansliet och hos myndigheterna här hemma skall detta genomsyra deras och de tekniska attachéernas arbete. Vi har alltså sett till att detta som Birgitta Hambraeus ber om redan är gjort.

Prot. 1988/89:17 28 oktober 1988

Om åtgärder för att stärka det internationella miljösamarbetet

Anf. 34 GRETHE LUNDBLAD (s):

Herr talman! Jag vill också tacka miljöministern för den mycket ingående och rikhaltiga beskrivning hon har givit av det internationella miljöarbetet. Svaret innehåller ju både glädjeämnen och bekymmer och det är ju så som det tyvärr ser uf i världen i dag när det gäller miljöfrågorna.

Aft jag far till orda beror bl.a. pä atf jag vill berätta att parlamentariker frän Norden i samarbete med de nordiska industriförbunden häromdagen hade en konferens där vi just diskuterade hur industrin i de nordiska länderna fillsammans med myndigheter och polifiker skulle försöka höja ambitionsnivån i industrins kamp mot miljöskador och miljörisker. Det fanns mycket positivt i den dialog som där kom fill stånd. Det visade sig aff de nordiska indusfriförbunden är beredda aft arbeta internationellt i olika branschorganisationer och indusfrisammanslufningar för aff fa itu med miljöriskerna överallt i världen.

Vad som däremot är negativt är kanske atf t.o.m. de nordiska industriförbunden är tveksamma fill ett freonförbud, och man kan tyvärr infe riktigt följa Brundflandkommissionens princip aff man bör använda den bästa miljövänliga teknik som något land har utvecklat och alltså följa det land som har kommit längst. Det är i sådana frågor som vi polifiker måste sätta ät industrin och försöka påverka den aft komma längre i sitt miljöengagemang.

I övrigt vill jag här också gärna instämma i det som sägs på sid. 2 i det utdelade svaret om aff Sverige både i Norden och ute i Europa ofta deltar mycket aktivt "som en ledande och initiativtagande nation". Det vill jag gärna intyga. Det är på det sättet, och det gläds man ät när man reser utanför Sveriges gränser.

Jag tycker också aff det är positivt atf här få veta aff det bredvid kväveprofokollet, som man nu skall fatta beslut om i ECE och som ur svensk synvinkel infe går så särskilt långt, kommer aff lämnas en sidodeklaration med högre krav. Det är utmärkt, eftersom det kan vara en vägvisare för andra länder. Jag tror också atf det vore mycket bra om vi t.ex. tillsammans i denna kammare kunde förmå industrin i Sverige aff i sin syn pä konkurrensneutralitet hela tiden försöka uppnå en konkurrensbalans på ständigt lägre ufsläppsnivå. När det gäller miljöfrågorna är det samma förhållande som när man försöker sänka terrorbalansens nivå.

Med anledning av den diskussion som under de senaste dagarna har ägt rum om det nordiska miljöarbetet vill jag säga atf man i och för sig ibland kan beklaga aft de nordiska regeringarna måste fatta konsensusbesluf, eftersom det ofta blir en avtmbbning om infe alla länder vill gå lika långt. Speciellt beklagligt är det för Sveriges del.

153

Prot. 1988/89:17 28 oktober 1988

Om åtgärder för att stärka det internationella miUösamarbetet

Jag vill i detta sammanhang gärna understryka Danmarks stora betydelse som vägröjare inom EG. Danmark har fillsammans med de övriga länderna i Norden pä något sätt varit modellbildande för EG i kampen mot miljöriskerna. Danmark har ju också skapat möjligheten inom EG att av miljöhänsyn bryta mot majoritetsbeslut. Bestämmelsen i enhetsakten som möjliggör defta är mycket vikfig. Jag tycker aff vi skall tacka danskarna för detta.

Jag vill avsluta med aff säga aft det beslut som fattades häromdagen i Oslo, aft man önskar aft få en ännu bättre plan mot havsföroreningar, var viktigt, eftersom de nordiska länderna måste ha mycket hög ambitionsnivå när det gäller havsföroreningar. Det skall bli en internationell konferens med deltagande av länder i både Östeuropa och Västeuropa och då vill vi gärna visa vägen till långtgående insatser mot havsföroreningar. Jag hoppas, och är nästan säker på, atf vår svenska miljöminister också har förståelse för de nordiska parlamentarikernas inställning. Vi vill försöka aff förmå de nordiska länderna att gemensamt gå ännu längre när det gäller kampen mot havsföroreningar.

154

Anf. 35 HÄDAR CARS (fp):

Herr talman! Det är mig fullständigt främmande att vi från svensk sida inte skulle tala om, och det med viss stolthet, vad vi gör på miljöområdet. Sverige är eft land som är tekniskt och även miljöpolitiskt väl utvecklat. Det är lättare för ett litet land atf vara det än för ett stort land där beslutsproceduren är mer omfattande. Vi skall också fillvarata möjligheten att fortsättningsvis vara pådrivande. På den punkten finns det alltså, såvitt jag förstår, alltså icke någon skillnad mellan Birgitta Dahl och mig.

Det som gör EG särskilt intressant är bl.a. atf man, enligt enhetsakten, inom miljöområdet kan fatta majoritetsbeslut i ministerrådet. Länderna har där olika röstetal som sfär i viss relafion fill folkmängden. Man kan genom denna beslutsordning få med de länder som är mest ovilliga; tvinga pä dem bestämmelser på miljöområdet som dessa länder annars inte skulle anta. Där skiljer sig EG pä ett centralt och viktigt sätt ifrån internationella konferenser, där inget land kan tvingas, utan där de beslut man kommer fram fill är beroende av de länder som vill gå minst långt. Det blir då den minsta gemensamma nämnaren som blir bestämmande. Som exempel kan nämnas resultatet av Montreal-konferensen.

Inom EG kan man gå väsentligt längre, eftersom man kan köra över de mest ovilliga genom aft förlägga dem att gå längre. Jag tycker aft detta är värt aff notera.

Det förhållandet aff EG på så sätt lyfter genomsnittet när det gäller åtgärder för aft komma till rätta med miljöproblemen innebär infe heller -vilket också Birgitta Dahl har framhållit - något hinder för att de stater som så önskar går ännu längre, såvitt detta infe leder till handelshinder. EG-domstolens beslut beträffande Danmark och returglasen är ett klart uttryck för just detta atf man kan gä längre.

Vidare har vi miljösamarbetet med öst, där EG redan i dag spelar en dominerande roll. Eft sådant samarbete är ju beroende både av överföring av tekniskt kunnande och av krediter. Det är i kraftfältet mellan EG och Comecon-länderna som vikfiga beslut som rör vär egen miljö kommer att fattas. Här står Sverige utanför.

Sverige kan infe i dag fillsammans med Västtyskland, Holland och Danmark vara med och höja den gemensamt överenskomna nivån för miljön inom EG. Sverige kan inte inom t.ex. Europaparlamentet driva opinionsarbete inom EG. Sverige kan inte heller i särskilt hög grad påverka de för vår egen miljö viktiga beslut som kommer atf fatfas av EG och Comecon-länderna i miljöfrågor. Därför undrar jag hur länge vi skall vara till freds med den ordningen. Är Birgitta Dahl till freds?

Prot. 1988/89:17 28 oktober 1988

Om åtgärder för att stärka det internationella miljösamarbetet

Anf. 36 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Det är utmärkt atf den här översynen redan är gjord på ambassaderna. Om jag förstod statsrådet rätt har det också resulterat i en intensifiering av bevakningen.

Det är självklart atf vi skall delta i IAEA;s arbete, eftersom det är en oerhört viktig uppgift atf försöka hindra spridning av kärnvapen. Däremot borde Sverige självfallet i FN agera för att lAEA skall slippa den dubbla och helt omöjliga rollen aff både hindra spridning av kärnvapen och underlätta spridningen genom atf föra ut kärnkraffteknik över världen. Det är märkligt atf regeringen inte vill akfivt arbeta inom FN för att ändra IAEA:s instruktion. Jag konstaterar med glädje statsrådefs uttalande att vi i FN:s olika organ skall intensifiera vårt arbete med de förnybara energikällorna, och jag ser fram emot aff i höst i FN närmare kunna studera på vilket sätt vi kan intensifiera vårt arbete där.

Anf. 37 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr falman! Det allra bästa sättet aft främja utvecklingen är det prakfiska exempel som vi själva utgör, genom atf visa aft en omställning av energisystemet bort från både kärnkraft och fossila bränslen är möjlig. Vi möter allt större intresse. Till att börja med möttes vi mest med överseende - och faktiskt i många organ ofta med hånskratt.

I mitt förra inlägg fill Hädar Cars glömde jag att säga, att när de myndigheter som nu har fått i uppgift atf redovisa hur en miljöanpassad energiomställning ser ut har kommit in med den redovisningen, skall den diskuteras av regeringens miljövårdsberedning. Som jag meddelade i den allmänpolifiska debatten kommer vi atf inbjuda riksdagens partier till aff inom miljövårdsberedningens ram granska det här. Vi gör det särskilt med tanke på hur viktig den här frågan är för oss alla här i riksdagen.

Till Grethe Lundblad vill jag säga att jag tycker aff parlamentarikernas behandling av ministerrådets förslag har varit nyffig. Parlamentarikerna fillstyrker faktiskt den allmänna miljöplanen, där vi har nätt bättre resultat i form av konkreta åtaganden. Våra åtgärder mot havsföroreningar har infe varit tillräckligt bra. Jag hoppas atf överläggningarna i Helsingör skall ge den kraft som behövs för atf vi skall kunna gå ett steg längre. Jag har redan skrivit till mina kolleger, dels för aff påminna om det möte vi skall ha dagen före sessionen, dels för att föreslå aft vi, när vi träffas i Sofia under de närmaste dagarna för kväveförhandlingarna, skall ha en första diskussion om hur vi skall kunna motsvara parlamentarikernas krav.

Så till beslutsformen. Jag har faktiskt träffat kolleger inom EG som sagt att de skulle önska att Sverige fanns med till deras hjälp, för att med

155

Prot. 1988/89:17 28 oktober 1988

Om åtgärder för att stärka det internationella miljösamarbetet

majoritetsbeslut tvinga fram en bättre fingens ordning. Jag har också varit med om andra internationella-ja, t.o.m. nordiska förhandlingar-då jaghar önskat aft det vore möjligt atf hjälpa fill. Men ibland befinner vi oss i minoritet, oeh dä kan vi inte ge någon hjälp. Dock vill jag med kraft hävda att vi, i de former vi själva har valt av omsorg om säkerhetspolitiken - vilken är till nytta infe bara för oss själva utan även för omvärlden - har möjlighet att påverka utvecklingen. Det är viktigt aff vi slår fast detta och inte genom olika uttalanden gör den möjligheten mindre än den är.

Jag kan försäkra aft vi kommer atf utnyttja denna möjlighet maximalt. Det är en styrka för den svenska regeringen aft vi har en riksdag bakom oss som är så engagerad i miljöfrågorna. Det är infe alla regeringar förunnat.

156

Anf. 38 HÄDAR CARS (fp):

Herr falman! Sveriges mål, aft komma bort frän koldioxid och kärnkraft, är en mycket ambitiös målsättning. Det är önskvärt att vi kan uppnå detta mål, och jag delar förhoppningarna om detta. Men jag ser ännu betydande problem på vägen, innan vi kan realisera det målet.

Birgitta Dahl säger aff det redan finns de från andra länder som med intresse och, om jag förstod det rätt, växande respekt följer det vi gör på detta område. Det är utmärkt om det förhäller sig sä. Jag ser alltjämt huvudsakligen svårigheter med atf klara de mål som vi är överens om. Jag kan tänka mig aft vi så småningom tvingas till en prioritering mellan de olika målen. Då får vi se i vilken män vi kommer aff vara överens.

Det är mycket bra atf vi gör vad vi kan för aft påverka utvecklingen, både globalf och i vår omedelbara omvärld. Jag tänker på den region som kallas för Europa. Vi skall inte missa några tillfällen till det. Det förhållandet atf vi själva, pä grund av den säkerhetspolitik som vi har valt, inte har det inflytande och den ställning i de här sammanhangen som annars varit möjlig får inte hindra oss från aft utnyttja de kort vi alltjämt har kvar och att spela dem sä skickligt vi kan. Men det är naturligtvis värt aft notera aft vi pä grund av den polifik som vi hitfills har valt inte med full kraft kan fillvarata de möjligheter som annars skulle ha stått oss fill buds för att göra insatser som skulle fått ännu större betydelse för vär egen miljö och som skulle ha påverkat utvecklingen i Europa. De utsläpp som skadar vär miljö mest kommer i stor utsträckning från Europa. Jag noterar aft Birgitta Dahl har gjort de erfarenheterna. Jag tycker aft det är intressanta erfarenheter som hon redovisar.

Anf. 39 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL: Herr falman! Jag säger infe defta i provokativt syfte. Hädar Cars. Men jag har infe upplevt atf våra möjligheter aft påverka utvecklingen är ofillräckliga. Lät mig säga som Edith Södergran: Det tillkommer mig infe atf göra mig mindre än jag är. Den som har störst inflytande har det oftast i form av prakfisk handling och där har Sverige en fördel som vi utnyttjar.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Anmäldes och bordlades

Proposition

1988/89:24 om ändring i lagen (1984:351) om tofalisaforskaff

Prot. 1988/89:17 28 oktober 1988

Meddelande om interpellationer

17 § Anmäldes och bordlades

Förslag

1988/89:13 Riksdagens förvaltningskontors förslag angående ökat stöd fill

riksdagens ledamöter Redogörelse 1988/89:5 Riksdagens förvaltningskontors redogörelse för verksamhetsåret

1987/88

18 § Meddelande om interpellationer

Meddelades att följande interpellationer framställts

den 27 oktober

1988/89:39 av Börje Hörnlund (c) fill arbetsmarknadsministern om landsbygdens UtveckUng:

Den koncenfrationsinriktade poUfik som bedrivits efter regeringsskiftet 1982 har i hög utsträckning haft udden riktad mot landsbygden som avfolkats alltmer. Företrädare för regeringen har samfidigt med framträdanden i samband med aktiviteter, som anordnats med anledning av den pågående landsbygdskampanjen, talat om vikten av att stödja landsbygdens utveckling.

Dåvarande industriministern, Thage G Peterson, framhöll i sift tal, då budkavlar från landefs alla delar överlämnades till företrädare för de politiska partierna, "aff 35 000 människor har deltagit i studiecirklar, vars syfte är aft fa fram lokala handlingsplaner och utvecklingsprojekt. Uppemot 150 000 människor har varit med i lokala utvecklingsgrupper. Uppemot 800 bygdekommittéer har anslutit sig till den Nafionella Folkrörelsekommiffén,"

Industriministern underströk vidare aff "Hela Sverige skall leva-kampan-jen är den största mobiliseringsrörelsen någonsin på den svenska landsbygden. Nu måste vi också se till att den kraften hålls vid liv också i framfiden".

Den enda konkreta åtgärd som industriministern aviserade från regeringens sida var dock att den regionalpolitiska utredningen skulle få pröva de uppslag som kommit fram via landsbygdskampanjen. Detta innebär aft konkreta beslut i anledning av kampanjen kan fatfas först om 2-3 år.

Regeringens passivitet och ovilja är mot bakgrund av dåvarande industriministerns uttalande förvånande. Ett bibehållet engagemang och en fortsatt framtidstro hos de många människor som deltagit i landsbygdskampanjen förutsätter att de idéer och intentioner som presenterats omsätts i konkret handling. Ett fortsatt utredande leder till atf entusiasmen svalnar och aff planerade insatser inte kommer fill stånd. Regeringens handlande kan

157

Prot. 1988/89:17 28 oktober 1988

Meddelande om interpellationer

karakteriseras med det gamla ordspråket "medan gräset gror dör kon".

Bristen på vilja fill konkreta insatser från regeringens sida är djupt oroande. Utarmningen av landsbygden har under det socialdemokrafiska regeringsinnehavet gått mycket långt. I stora delar av landet krävs kraftfulla och omedelbara insatser. Utflyttningen mäste vändas i inflyttning om inte mänga kulturbygder skall dö uf inom några få är.

Regeringens hantering av landsbygdskampanjen är emellertid helt i linje med den polifik man fidigare bedrivit. Man har fattat ett stort antal beslut som varit negativa för landsbygden, samfidigt som man i ord talat om landsbygdens betydelse och vikten av en levande landsbygd.

Från centerpartiefs sida har föreslagits kraftiga insatser i syfte att förstärka landsbygdens infrastruktur genom satsningar på skola, vägar, kommunikafioner, skatteutjämning, småföretagsamhet m.m. Centerparfiet har även föreslagit aft 100 milj. kr. skall anvisas för projekt som syftar fill utveckling av landsbygden, och som inte kan finansieras via de ordinarie regionalpolitiska anslagen. Dessa medel skulle bl.a. kunna användas till stöd för att fullfölja och utveckla de förslag som kommit fram inom landsbygdskampanjen. Centern har också krävt höjda länsanslag, vilka delvis kan utnyttjas för satsningar på landsbygden.

Något gehör för dessa intentioner har vi hittills inte vunnit. En satsning på atf utveckla landsbygden är dock både en överlevnads- och en miljöfråga av avgörande betydelse för samhällsutvecklingen i stort.

Med anledning av vad som ovan anförts vill jag fråga arbetsmarknadsministern:

Avser regeringen aft på något sätt medverka till att de förslag och intentioner som framkommit inom landsbygdskampanjen "Hela Sverige skall leva" kan fullföljas omedelbart?

158

1988/89:40 av Rune Thorén (c) fill bosfadsministern om ökad tillgäng till bosfäder för ungdomar:

Dagens situafion på bostadsmarknaden präglas av en stor bostadsbrist i många kommuner. Avgörande för utvecklingen har varit den starkt koncenf-rafionsdrivande ekonomiska politik som förts.

Bostadsbristen är infe längre ett problem enbart för storstadsområdena, även om brisfen är mest markerad där. Sedan 1982 har antalet kommuner som rapporterat bostadsbrist fill bostadsstyrelsen ökat varje år.

Enligt senast fillgänglig statistik sfär ungefär 450 000 människor i bostadskö över hela landet, varav 138 000 är ungdomar.

De som drabbas värst av bostadsbristen är ungdomarna. Enbart i Stockholm rapporteras 48 000 bosfadssökande ungdomar stå i kö. Av dessa 48 000 uppges 42 000 sakna egen bostad.

Socialdemokraterna har haft regeringsansvaret under de är som dagens problem på bostadsmarknaden har skapats och bär därmed ansvaret för denna utveckling.

Efterfrågan på bosfäder har inte i rätt fid mötts med ett ökat bostadsbyggande. Regeringen framhåller att bostadsbyggandet nu ökar i snabb takt. Det skall då sättas i relafion fill aft nybyggnadstakten 1982-1985 varit mycket

låg. 1985 var nyproduktion av lägenheter den lägsta sedan 1940-talet.

Om bostadsbyggandet haft samma omfattning under den socialdemokrafiska regeringsperioden som 1982, när centern var i regeringsställning, skulle det nu ha funnits ca 60 000 fler lägenheter i Sverige.

Behovet av lägenheter från en växande grupp ungdomar och ökad andel ensamhushåll har av regeringen mötts med en polifik som genom förändrade låneregler sfimuleraf till sammanslagningar av små lägenheter fill större. Medan andelen små lägenheter minskat har antalet ungdomar ökat.

De åtgärder som regeringen vidtagit har infe gett avsedd effekt. Ungdoms-bostadsstöd, lagen om kommunal bosfadsanvisningsräff, ytterligare utredande m.m. ökar inte tillgången pä bosfäder för ungdomar. Regeringens inriktning mot ytterligare regleringar och tvingande lagregler tenderar snarare leda till en ökad byråkrafi i kommunerna, fill men för de bosfadssökande.

Från centerpartiets sida har vi däremot föreslagit ett antal konkreta åtgärder som syftar fill aff öka tillgången pä bosfäder för ungdomar fill en rimlig kostnad på både kort och läng sikt. Centerpartiet har bl.a. föreslagit aft eft stimulansbidrag fill kommunerna införs i syfte aff öka byggandet av mindre lägenheter, eft förmånligt bosparande för ungdomar, förändrade läneregler i avsikt aff bevara resp. byggande av fler smålägenheter, stopp för konforisering, utnyttjande av vindsvåningar m.m. Centerpartiet har presenterat ett konkret åtgärdsprogram för aff förbättra bostadssituationen för ungdomar, vilket framför allt är av betydelse i storstadsregionerna.

Centerpartiet har bl.a. med anledning härav föreslagit införande av en överheftningsavgift på byggande av lokaler i de mest expansiva delarna av Stockholms län. Intäkterna skulle återföras fill regionen för bl.a. investeringar i bostadsbyggande. Dessa förslag har avslagits av riksdagens majoritet.

Motiven för vårt förslag är bl.a. aft många ungdomar och unga familjer flyttat till storstadsregionerna. Storstadskommunerna får därigenom en åldersstruktur som ställer ett allt större krav på investeringar i bostäder, skolor, barnomsorg etc. Genom den socialdemokrafiska koncentrafionspoli-tiken och den därav följande ökande regionala obalansen har många enskilda människor oförskyllt försatts i en en ohållbar social situation genom den överhettning - med bl.a. en akut bostadsbrist som följd - som skapats i storstadsregionerna.

Med anledning av vad som ovan anförts vill jag fråga bosfadsministern:

Vilka konkreta initiafiv avser regeringen vidta i syfte aft öka fillgången pä bostäder för ungdomar för aff komma fill rätta med den akuta bostadsbrist som råder i många kommuner som en följd av den förda koncentrationspolitiken?

Prot. 1988/89:17 28 oktober 1988

Meddelande om interpellationer

1988/89:41 av Per-Ola Eriksson (c) till statsrådet Anita Gradin om småföretagens situation vid ökad integrering med EG:

Strävandena fill en ökad europeisk integration på olika områden är positiva. Intresset för dessa frågor har också påtagligt ökat i den svenska politiska debatten. Det är emellertid vikfigt att konstatera aft den ökande integrationen i Västeuropa infe får en sådan inriktning aff koncentrationsten-

159

Prot. 1988/89:17 28 oktober 1988

Meddelande om interpellationer

160

denserna inom samhälle och näringsliv ytterligare förstärks.

I en informationsskrift, utgiven av utrikesdepartementet, konstateras aff det bland EG:s medlemsländer oeh regioner föreligger stora skillnader vad avser industristruktur. Det framhålls i skriften atf det i dag inom EG finns stora problem inom tunga industrigrenar. Vidare understryks atf en av avsikterna med aff förverkliga den interna marknaden är atf genom fusioner och etableringar över nationsgränserna skapa förutsäffningar för en konkurrenskraftig industri.

Detta kan infe tolkas pä annat sätt än aft inriktningen är atf en ökande koncentration från EG:s sida upplevs som posifiv. De stora svenska företagen kan också genom storlek, finansiell styrka och internafionella kontakter pä olika sätt etablera sig inom EG. De mindre företagen har infe dessa möjligheter och riskerar vid en medveten koncenfrationsdrivande politik slås ut anfingen genom nedläggning eller genom att bli uppköpt av eft större företag.

I den svenska debatten har infe frågan om formerna för småföretagens medverkan och möjligheter aft på ett positivt sätt delta i integrationssträvandena diskuterats fillräekligt - infe heller de effekter detta kan få pä den regionala utvecklingen i Sverige.

De senaste åren har koncentrationen av människor fill storstadsområdena varit påtaglig. Den förda ekonomiska polifiken har också resulterat i en stark makt- och ägarkoncentrafion inom näringslivet genom bl.a. ett stort antal företagsfusioner. Detta har påverkat balansen mellan olika regioner i landet. I eft framtidsperspektiv med ökad integration mellan Sverige och EG bör därför den regionala utvecklingen bedömas.

Småföretagen har små möjligheter atf av egen kraft och med bevarad självständighet få del av EG:s marknad. De har infe samma resurser som de stora företagen aff möta de krav och regler som ställs frän EG:s sida. Småföretagen har redan problem med aff möta de krav som ställs från svenska myndigheter och den svenska byråkratin. Byråkratin inom EG tenderar att vara än mer svårgenomtränglig.

I den fidigare nämnda skriften redovisas atf det inom berörda departement inletts en genomgång av vilka konsekvenser som EG:s planer på aff genomföra den inre marknaden skall fä för svensk del. Någon redovisning av hur regeringen avser aff skapa förutsättningar för att även småföretagen på eft posifivt sätt skall kunna delta i de västeuropeiska integrationssträvandena finns inte. Någon bedömning av effekterna på redan utsatta regioner i Sverige finns infe heller.

Med anledning av vad som anförts vill jag fråga statsrådet:

Vilka åtgärder avser regeringen vidta så att de mindre företagen med bibehållen självständighet fär del av de posifiva effekter en ökad integration med EG kan ge för Sverige?

Vilken regionalpolitisk ambifion vill regeringen lägga fast för värt land inför de fortsatta överläggningarna med EG?

Vilka inifiafiv avser regeringen vidta så aff de mindre företagen, inom ramen för eft vidgat europeiskt samarbete med en alltmer koncentrerad industristruktur på EG:s inre marknad, kan medverka till atf målet regional balans i Sverige uppnäs?

På vilket sätt får småföretagen delfa i det arbete som igångsatts inom regeringskansliet för aff analysera de konsekvenser EG:s planer pä en inre marknad kan fä för svensk del?

Prot. 1988/89:17 28 oktober 1988

Meddelande om frågor

19 § Meddelande om frågor

Meddelades aff följande frågor framställts

den 28 oktober

1988/89:158 av Hugo Bergdahl (fp) fill miljö- och energiministern om svavelutsläppen på Kolahalvön:

Skogarna har utplånats, fiskarna har ändrat färg, lavarna har försvunnit och bären innehåller 500 gr mer nickel än normalf. Så beskrivs den pågående miljökatastrofen på Kolahalvön i sovjetisk press.

Enligt en forskningsrapport från finska skogsforskningsinsfifufet i Rovaniemi är finska Lappland på väg mot en miljökatastrof orsakad av svavelutsläppen på Kolahalvön. Mätningar av skador frän svavelnedfallet i mellersta finska Lappland som blev klara i augusti 1988 visade atf hänglaven har minskat med 50-75 % under loppet av fio år. Rennäringen har drabbats av detta. Det kan ta minst fio år för hänglaven aff återhämta sig. Svavelnedsläp-pen förväntas också slå hårt mot den finländska skogsindustrin och mot hela naturen i den lappländska vildmarken.

Det finns inga undersökningar som visar att försurningsnivån i Sverige har påverkats av industriufsläppen från Kolahalvön. En sådan effekt kan dock inte uteslutas. Luftföroreningar från Kolahalvön kan mycket väl bidra till försurningsläget i Sverige, men dessa effekter har alltså infe undersökts. Man kan på goda grunder befara aff ett allvarUgt miljöhot också vilar över våra värdefulla naturområden i norra Sverige som följd av de omfattande svavelutsläppen på Kolahalvön.

Vilka åtgärder avser regeringen vidta för aff avvärja hoten mot miljön i Sverige med anledning av de omfattande svavelutsläppen på Kolahalvön?

1988/89:159 av Lars Norberg (mp) till miljö- och energiministern om användningen av fossila bränslen:

Vid en konferens om kol och kolanvändningsfeknik i Södertälje den 26 oktober har Lennart Lundberg - t.f. chef för Vattenfall - uttalat atf dagens kolanvändning för energiändamål på 3 megafon bör öka fill 5-13 megaton.

Riksdagen har i sift energipolifiska beslut våren 1988 uttalat aff utsläppen av koloxid ej fär öka. Vattenfall måste antingen utgå ifrån aff annan användning av fossila bränslen radikalt måste minska, t.ex. genom en halvering av bil och lastbilstrafiken, eller också, vilket dess värre är mer troligt, struntar Vattenfall i den av riksdagen fastställda miljöpolitiken.

161

Prot. 1988/89:17 Hur avser statsrådet förmå det statliga verket Vattenfall aft agera i enlighet

28 oktober 1988 med av riksdagen fastställd energipolifik?

Meddelande om frågor

20 § Kammaren åtskildes kl. 12.16.

In fidem

BENGT TORNELL

/Gunborg Apelgren