Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1988/89:13

Fredagen den 21 oktober

Kl. 09.00

Förhandlingarna leddes av andre vice talmannen.

1 § Justerades protokollet för den 13 innevarande månad.

2 § Föredrogs och hänvisades

Propositionerna

1988/89:19 till näringsutskottet

1988/89:28 till skatteutskottet

1988/89:35 till utrikesutskottet

3 § Allmänpolitisk debatt (forts från prot. 12)

Anf. 1 MAGNUS PERSSON (s):

Herr talman! Ett par veckor efter valdagen är det dags för oss aft påbörja vardagsslitet och vardagsjobbet här i riksdagen. Ledamöterna välkomnas återigen av personalen i riksdagshuset, som tydligen spontant upplever det som stimulerande den dag vi återvänder till riksdagsarbetef. Det blir litet mer liv och rörelse i huset, säger många man möter.

Det känns trivsamt att komma tillbaka och känna den du- och frivselanda som vi har mellan ledamöter och personal. Jag vill till kammarens protokoll säga ett stort tack till all personal för defta välkomnande. Det är något visst med den atmosfär som råder här i riksdagshuset på Helgeandsholmen,

Ett par veckor efter valet är det dags för den allmänpolifiska debatten. Efter att i två dagar ha lyssnat till en rad inlägg från partiledare och övriga partiföreträdare kan man bara konstatera att många tolkar valresultatet som en viss potentat tolkar bibeln. Det står självfallet den enskilde ledamoten fritt att utifrån sin egen ståndpunkt säga hur hon eller han upplever det polifiska dagsläget.

Herr talman! Det finns all anledning att vi var och en på sitt håll noga analyserar valresultatet och utifrån den analysen drar konsekvenserna av defta. Kanske blir vi förhoppningsvis litet mer ödmjuka på ömse håll efter den reningsprocessen. Jag skall i mitt inlägg tolka hur många i mitt hemlän, bl.a. socialdemokrater, uppfattar situationen.

Hemma i Värmland gjorde socialdemokratin ett relativt hyggligt val, jämfört med i många andra valdistrikt. Den politik vi förde fram i valrörelsen

Prot. 1988/89:13 21 oktober 1988

AllmänpoUtisk deban

och det budskap som våra valarbetare enträget kämpade för ute på arbetsplatserna gav gensvar. Man kände igen problemsfällningarna, och våra krav och frågor fanns, och finns, förankrade hos breda väljargrupper. Vänstervinden höll med andra ord i sig,

I Värmlandsvisan återfinner vi i texten bl,a,: "Ack Värmeland, du sköna, du härliga land, du krona bland Svea rikes länder!" Visst är det med stolthet vi sjunger den visan, och det med all rätt. Det finns i vårt län en rad natur- och miljövärden som är unika och oersätfliga för den enskilda människan,

I ett skogslän som Värmland är miljön, sysselsättningen oeh kulfuren vardagsnära fing som människorna möter dagligen. När det gäller miljön är Värmland med rätta känt som ett vackert län med många nafurscenerier. Vi har under årens lopp drabbats av en rad miljöförstöringar, men det finns också en utveckling som visar på motsatsen. Vi kan fa Vänern som ett exempel,

Vänerns status har förbättrats kraftigt under årens lopp. Som exempel kan nämnas regeringsbeslutet i våras, vilket innebär atf kvicksilverhanferingen vid Skoghallsverken nu upphör inom kort. Liknande regeringsbeslut fär vi säkert uppleva framdeles.

Det fidigare riksdagsbeslutet om atf låta Sfrängsforsen omfattas av naturresurslagen är en annan åtgärd som vinner alltmer respekt. Det finns en bred riksdagsmajoritef bakom beslutet atf freda forsen framdeles. Jag hoppas att även moderaterna i länet snart stäUer upp på den delen.

Jag har velat nämna dessa exempel för aff inte alla skall tro atf miljö och natur är dömda på förhand. Hemma i länet diskuteras för närvarande i länsstyrelsens lekmannastyrelse andra aktuella miljöfrågor. Det finns konflikter mellan jobb och miljöförstöring. Miljöaspekterna väger allt tyngre i den polifiska debatten. Lät oss arbeta efter den principen. Dä klarar vi både arbetena oeh miljön.

Herr talman! Jag har aldrig i fidigare valrörelser mött så mycket entusiasm och framtidstro. Vi är infe speciellt vana vid den situafionen. Vi har oftast mötts av feta tidningsrubriker där varsel och nedläggningar av företag och arbetsplatser har varit ständigt återkommande händelser i vår vardag.

Det har tidvis varit svårt att klara krissituationerna under årens lopp. Företagsnedläggningar och personalinskränkningar har gjort aft arbetslösheten tidvis har varit oacceptabelt hög. Värmlands län har oftast varit god tvåa efter Norrbottens län i vad gäller antalet arbetslösa.

Situationen är nu en annan. Vi har i dagsläget ett betydligt bättre utgångsläge än vad vi tidigare vant oss vid. Nu gäller det atf minska antalet långtidsarbetslösa, inte minst. Trots det starkt förbättrade sysselsättningsläget finns det alltjämt många orter som brottas med stora problem. Nordvärmland och Hagfors-Munkfors-området har alltjämt hög arbetslöshet.

I Munkfors har vi exempelvis en onormalt hög kvardröjande kvinnoarbetslöshet. Vi brottas med en klar undersysselsättning, framför allt bland kvinnorna i länet. Vi har alltför tung och ensidig industri på en rad orter. Många som i dag har delfidsjobb söker heltidsjobb. Av totalt 2 500 registrerade A-kassemedlemmar som jobbar deltid och söker helfid är infe mindre än 2 200 kvinnor. Siffrorna talar sift tydliga språk. Speciella åtgärder

från AMS sida måste fill för atf klara även dessa oeh likartade orters oacceptabla kvardröjande höga kvinnoarbetslöshet.

Högkonjunkturen har inneburit aft även vi har dragits med i karusellen. Vår pappers- och massaindustri samt stålindustri gär på högvarv. Detta är följden av en klok och genomtänkt regeringspolifik som vi har all anledning atf prisa.

Trots högkonjunkturen finns det både posifiva och negafiva inslag i vad gäller situationen på arbetsmarknaden i vårt län. Därifrån är emellerfid steget långt till den vrångbild som oppositionen stundtals förde fram i valdebatferna. Den svartmålning av politiken och vardagen som vissa opposifionsföreträdare gjorde i valrörelsen var alltför dyster. Människorna ute pä bruken kände inte igen locktonerna och kunde för sin del inte instämma i den borgerliga vulgärpropagandan. Sä enkelt tror jag att det är. Valresultatet visade bl.a. detta.

Jag mötte många inom exempelvis den offenfliga sektorn, som har sina speciella problem. Många talade om atf de inte orkar med den arbetsbelastning som finns. De trötta ryggarnas folk känner i ökad utsträckning av arbetet. Arbetsskadorna ökar. Klagomålen kom också från byggnadsarbetarna, skogsarbetarna, pappersbruksarbetarna och från bufikskassörskorna på Domus, vilkas axlar inte längre häller.

Herr falman! Jag skulle kunna nämna tusentals olika vittnesmål som alla utmynnade i aff det är dags aft fa itu med miljön. Det är emellertid i mycket hög grad aktuellt atf fa itu med arbetsmiljön och arbetsskadorna och de monotona och tunga arbetena. Det vi ser i dag är bara toppen av ett isberg. Jag är mycket nöjd med att regeringen tar upp dessa frågor med förtur. Den aviserade kommissionen har självfallet många arbetsuppgifter framför sig.

Inledningsvis sade jag aff vi i nuläget upplever en betydligt bättre situafion än vad vi har varit vana vid. Det är riktigt, men om Värmland och övriga skogslän skall kunna överleva och ytterligare pressa ner arbetslösheten krävs speciella åtgärder.

Situationen är följande hemma i mitt län: Vi redovisar 3 800 arbetslösa, eller 2,2 % arbetslöshet. Det är jämförelsevis låga siffor. Tidvis har vi haft upp till det tredubbla antalet arbetslösa. Vår målsättning är naturiigtvis atf kraffigt minska arbetslösheten och helst utplåna resterande arbetslöshet. Arbetslösheten kan aldrig bli för låg enligt värt sätt aft se det.

Herr falman! Jag såg för en tid sedan i en tidningsartikel aft Verkstadsföreningens nyblivne verkställande direktör uttryckte att arbetslösheten nu är för låg i det här landet. Jag rekommenderar honom en studieresa fill Värmland och övriga skogslän. Där kan han på ort och ställe fa del av kalla fakta. Kanske kan han övertyga företagen aff rent av flytta dit, där arbetskraften finns.

Attityden från arbetsgivarna måste ändras. Det går inte aff framdeles bara rekrytera unga friska pojkar och flickor. Ta chansen aft rekrytera där folk finns, även om de kanske har fått litet krämpor under årens lopp.

De centrala statliga verken måste ges klara direktiv om aff i ökad utsträckning decentralisera arbetsuppgifter. Det är eft ständigt krav från oss i skogslänen och frän sydöstra Sverige. Det gäller aff dammsuga den centrala statsförvaltningen på idéer och öka takten för aft finna arbetsformer som styr

Prot. 1988/89:13 21 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988,/89:13 21 oktober 1988

AUmänpolitisk debatt

arbetsuppgifter uf till länen. Jag är övertygad om atf en ytterligare regionalisering av många arbetsuppgifter kan ske utan atf detta inkräktar på "effekfiviteten.

Situafionen i storstadsområdena och framför allt i Stockholm är ju den att det är här jobben finns, medan bostäder däremot oftast saknas. Trots att bostadsbristen nu börjar sprida sig över hela landet är situationen en helt annan i flera av skogslänen.

I exempelvis Värmland tror vi att en hel del av våra förbundskamrater nu återvänder hem ifrån Norge där konjunktursvackan och en snabbt tilltagande krissituation på den norska byggarbetsmarknaden förhoppningsvis innebär att en eller annan värmlänning återvänder hem till sin hemort.

Vi vill självfallet behålla våra ungdomar i länet, I dag har vi ca 19 000 ungdomar i åldern 15-19 år. År 1995 är den siffran redan nere i 15 000 på grund av minskade ungdomskullar. Kan vi erbjuda jobb och bostad så stannar många av Våra ungdomar kvar i länet i större utsträckning. Jag menar därför aft storstäder och skogslän gemensamt bör stötta varandra i kampen för bostäder, jobb och miljö. Det finns enligt mitt förmenande inga motsättningar i den strategin. Flytta gärna över den överhettning och investeringsvilja som finns i framför allt storstadsregionerna fill skogslänen. Vi ställer upp.

I detta sammanhang vill jag också säga atf jag hoppas och tror aft de i den allmänpolitiska debatten aviserade konjunkturdämpande åtgärderna inte skall hämma den industriella utveckUngen hemma i skogslänen.

Omsorgen om miljön, trafikflödet och boendet i Stockholmsområdet kräver radikala åtgärder. Vi förväntar oss aft den regiönalpolifiska utredningen kommer med konkreta krav och lösningar för aff reda uf framfida problemsfällningar. Den regionala obalansen skapar nafionella problem som hejdar fillväxten för landet i stort,

Alternafivödlarna hemma i Värmland är nöjda med de satsningar som regeringen gjort under innevarande år. Vi välkomnar ytterligare regerings-inifiafiv angående ökad resursfilldelning som gynnar alfernafivodlingen i vårt län.

Värmland är försökslän för den treåriga gymnasiala yrkesutbildningen. Vi är tacksamma för att vi fått gå i bräschen för den utbildningen. Vi är övertygade om att detta är bra för ungdomarna och bra för arbetsmarknaden. Erfarenheterna är posifiva. Det finns endast ett område där arbetsmarknadens parter - Metall och Verkstadsföreningen - förhandlat under en längre tid och inte kunnat komma överens och därmed inte nått en förhandlingsöverenskommelse. Om inte en uppgörelse snarast träffas förväntar vi oss att regeringen snarast vidtar åtgärder som syftar fill en lagstiftning som garanterar prakfikplatser ute i företagen. Den här frågan brådskar. Man kan kanske använda det gamla ordspråket: "Medan gräset växer dör kon,"

En annan utbildningsfråga som är viktig gäller vårdsektorn, I anslagsframställningen för budgetåret 1989/90 för den kommunala högskolan i Karlstad anhöll utbildningsnämnden vid landstinget i Värmland om atf få starta alternafiv studiegång på 130 poäng inom hälso- och sjukvårdslinjen. Tyvärr har UHÄ inte fillmötesgåft det här kravet. Vi värmlänningar förväntar oss aft UHÄ omprövar sitt beslut och att man välvilligt ställer upp bakom detta.

Härfill kommer också att Värmland har sköferskebrisf.

Herr falman! I början av september månad drabbades Värmland - och dä främst västra Värmland - av eft skyfallsliknande regn och oväder som drog fram över framför allt Eda och Årjängs kommuner. Ovädret tog med sig vägar, broar, hus och enskild egendom i en omfattning som dessa frakter aldrig tidigare skådat. Kostnaderna för skyfallet och ovädret som drog fram under veckoslutet den 2-4 september 1988 Ugger i storleksordningen 10-15 milj. kr, sammanlagt för enskilda och för Eda och Årjängs kommuner.

De bortspolade vägarna, broarna, husen m,m, och den enskilda egendomen som ej täcks av försäkringar måste ersättas. Vi förväntar oss atf samhället - i det här fallet staten - ger det hårt drabbade området extra medel för aft snabbt klara situationen. Det finns all anledning atf statsmakterna posifivt prövar länefs anslagsframställning.

Vi är också i stort behov av en offensiv satsning på järnvägsnätet. En upprustning av det lokala stamnätet vad gäller bandelen Charlottenberg-Kil-Karlstad är angelägen. Värmlänningarna vill på allt sätt slå vakt om den viktiga stambanan mellan Oslo och Stockholm, Här ingär självfallet förberedelsearbetet för aft man successivt skaU kunna sätta in snabbtågsförbindelser i första hand mellan Karlstad och Stockholm, för aff de skall kunna förlängas västerut i ett senare skede.

Herr talman! Vad jag sagt här i talarstolen är en kort rapsodi över hur många värmlänningar upplever det. Visst finns det problemsfällningar, och visst finns det oro inför morgondagen och framtiden. Men det finns infe minst - skulle jag vilja säga - framtidstro och entusiasm för aff klara jobben och kunna bo och leva i Värmland,

Vi har en bra miljö. Vi har en vacker natur, och vi har folk som vill hugga i och jobba. Vi har en fin kultur. Vi avser aft satsa ordentligt pä eft kulturhus i Karlstad, Litet av de trehundra utlovade kulfurmiljonerna bör regna även på oss.

En fortsatt satsning på högskolan i Karlstad är nödvändig om vi skall kunna överleva. På sikt hoppas och tror vi aff statsmakterna accepterar en utökning av antalet universitetsorter i vårt land. Högskolan i Karlstad, med den s,k, Karlstads-modellen som flaggskepp, bör ligga väl fill för eft framtida universitet.

Herr talman! Till oppositionen skulle jag slutligen vilja säga: Riv inga broar! Lät oss i stället bygga flera broar för atf trygga jobben och så atf allt fler kan leva och bo i vårt vackra län Värmland,

Prot. 1988/89:13 21 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 2 BERTIL DANIELSSON (m):

Herr talman! Under mottot "en levande landsbygd" görs omfattande insatser runt om i landet. Det bildas kommittéer och arbetsgrupper som har till uppgift atf ta fram åtgärdsförslag för att stärka landsbygden och glesbygden.

Detta är bra och dessutom nödvändigt. Emellertid har utgångspunkterna ibland varit oklara eller felaktiga. Jag är tveksam till om det är genom subvenfioner, riktade bidrag eller ökad styrning som man når allra bäst resultat.

Sedan gammalt har socialdemokraterna en förkärlek för just den sortens

Prot. 1988/89:13 21 oktober 1988

Allrnänpolitisk debatt

poUtik. Aff satsa skaftepengar och att använda styrmedel är det recept som socialdemokraterna använder sig av. Ofta är dessa metoder både dyra och verkningslösa.

Ett annat fel som ofta begås är atf helhetssynen saknas. Varje problem och varje område behandlas för sig, utan en nödvändig överblick. Särskilt markant är defta beträffande de selektiva stödformerna. De företag eller den landsända som lyckas få eft visst stöd eller ett paket blir säkert tacksamma, men för dem som blir utan ter sig orättvisorna stora. Detta leder givetvis fill ytterligare krav på stöd eller paket. På detta sätt snurrar bidragskarusellen vidare.

Denna politik är i grunden felaktig. Det som i stället borde vara inriktningen återkommer jag till. Först vill jag beskriva vissa utvecklingstendenser och det tillstånd som kännetecknar framför allt de svaga regionerna.

o Expansionen av näringsliv och befolkning sker främst i och kring universitets- och högskoleorterna.

o Ungdomen flyttar från glesbygdslänen för utbildning och arbete,

o Allt mindre vägpengar går till de svaga områdena,

o Samhällets service och även annan service blir sämre allteftersom underlaget sviktar,

o Stora delar av näringslivet, bl,a. jordbrukets förädlingsindustri, koncentrerar sin verksamhet fill större orter.

o Åldersstrukturen är ogynnsam. Andelen äldre ökar, och på motsvarande sätt minskar antalet unga.

o Medelinkomsten är lägre i glesbygdslänen än i storstadsregionerna.

Denna uppräkning visar atf det råder en obalans i Sverige, För de flesta måste det vara önskvärt atf denna obalans elimineras. Metoderna att nä dit råder det delade meningar om, Uksom om hur långt man skall driva utjämningen.

Som jag tidigare nämnt är det inte åtgärder av socialisfisk modell som är de rätta. Andra grepp måste tas,

I stället för att subventionera och tvångssfyra måste vi locka fram det bästa, sfimulera, underlätta, undanröja hinder och öka öppenheten och friheten. Det är inte någon enstaka eller några få åtgärder som krävs, det är ett helt batteri, en mängd olika förslag som sammantaget ger den önskade effekten och som kan vända glesbygdens negafiva trend till en positiv utveckling.

Eftersom jag kommer från Kalmar län rikfar jag mig i några av mina förslag fill just detta län. Det hindrar infe att likartade idéer kan tillämpas i andra delar av landet. Förslagens karaktär har den profilen.

Ett framgångsrikt och realistiskt landsbygdsprogram skulle kunna innehålla följande förslag:

1, De särskilda skatter som tynger ner jord- och skogsbruket måste bort. Det gäller skogsvärdsavgiften samt skaften på handelsgödsel och bekämpningsmedel.

2, Förmögenhetsskaften på arbetande kapital i små företag och lantbruksföretag bör slopas,

3, Företagarkonfo för alla småföretagare bör införas för atf på så vis utjämna inkomsterna över olika år.

1, Efableringskonto bör införas, vilket gör det möjligt för dem som vill starta eget atf bygga upp ett eget startkapital,

2, Lärlingsutbildning för ungdomens yrkesutbildning bör starta i stor skala, med Kalmar län som försökslän,

• 6, Ökade satsningar på vägbyggen. Alternativa finansieringsformer bör prövas där entreprenadföretag kan engageras,

7, Stopp för sfraffbeskatfning av bensinen och bilisterna.

8, Sänkta och ändrade skatter för bl,a, skogsavverkningar, vilket sfimulerar till ökade avverkningar. Idén om fillväxtbeskatfning av skogen mäste avvisas,

9, Utförsäljning av statens, landstingens och kommunernas skogar måste genomföras. Det privata skogsbruket behöver väl dessa tillskotfsmarker,

10, Okade satsningar pä de mindre högskolorna och ett fördjupat engagemang i näringsutvecklingen inom området. Högskolan i Kalmar bör på sikt få forskningsstatus,

11, Ökad frihet atf bygga permanent- och fritidshus på landsbygden,

12, Privata etableringar inom vård och omsorg bör tillåtas, och med särskild stimulans för glesbygdsområdena,

13, Införande av vårdnadsbidrag.

14, Rättvisare kommunalt skaffeutjämningssystem,

15, Skattelättnader för de djurägare som förbinder sig atf hålla visst antal djur på det öländska Alvaret, för att därmed förhindra den accelererande igenväxningen.

Jag gör inte anspråk på aff dessa 15 punkter löser landsbygdens aUa problem. Det finns säkert andra lösningar också, men genomförs de här skulle en rad positiva effekter uppstå.

Till detta kan läggas att de nya signaler om en ändrad jordbrukspoUfik som regeringen sänder ut inger oro för landsbygdens del. Även om eft ökat inslag av marknadsanpassning är nödvändig, skulle den skisserade omläggningen leda alltför långt, Sveriges bönder skall infe behöva bli bidragsmoffägare.

Regional- oeh landsbygdspolifik är inte bara polifisk styrning. Det borde vara mera frigörelse, mindre regler, ökat engagemang och ökad stimulans. Dessa alternativ borde få visa vad de går för.

Prot. 1988/89:13 21 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 3 ULLA ORRING (fp);

Herr talman! Berfil Danielsson talade nyss om ökat engagemang. Det är något som jag verkligen önskar mig när det gäller de regiönalpolifiska frågorna. Vi kan ju se ut över denna sal. Dä ser vi aft det är vi som företräder de regioner som önskar ökat engagemang som är närvarade vid denna debatt. Här saknas företrädare för regeringen. De falare som behandlar de regionalpoUtiska frågorna har också placerats allra sist på talarlistan i denna allmänpolitiska debatt. Detta är svaret pä vår önskan om ökat engagemang från regeringen.

Jag tänkte i mitt anförande ta upp frågor som särskilt rör Norrlandslänen, I den brytningstid vi nu upplever växer nya strukturer och koncentrationer snabbt fram med många frågetecken inför framtiden, Polifiska handlingar och beslut som nu fastläggs kommer aft forma i första hand 1990-taIets samhälle, men de kommer att få verkningar långt in på 2000-falet. Inför den

Prot. 1988/89:13 21 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

framfiden känner jag oro vad gäller regionalpolifiken med hänsyn fill det lappverk och den paketutdelning så aff säga, som präglar regeringens handlande. Var finns den långsiktiga planeringen? Hur preciseras målet?

Tidigare samhällsförändringar - jag tänker på övergången från jordbruks-till industrisamhälle - medförde också stora befolkningsomflyttningar och obalans. Nu handlar det dock om en ny och annorlunda och svårare obalans samt helt andra sektorer. Det handlar orn överlevnad för Norrlands inland.

Jag tänker närmast på den koncentration som är följden av den utveckling som sker pä det högteknologiska området, inom tjänste- och kommunikationsföretagen och den storsfadskoncentration som vi ser främst kring navet Uppsala-Arlanda-Sfockholm, Jag och många med mig oroas av den segregation som uppstår mellan utvecklingsområden och de stillastående eller befolkningsminskande områdena främst i skogslänen, de s,k, perifera områdena. Kommer dessa områden att lämnas utanför kunskapssamhället? Kommer människorna där aft bli delaktiga av den utveckling som pågår? Får vi i stället ett första och ett andra klassens samhälle? Det råder en socialdemokrafisk tystnad ute i landet om dessa frågor,

I forskningsrapporten I framtidens kölvatten, som publicerades för några år sedan, skisserades en bild av Sverige där utvecklingen i framtidsbranscherna är koncentrerad till fem centrer, och där universitets- och högskoleorterna utgjorde motorn. Umeå-Luleå är eft sådant centrum för Norrland och för utvecklingen.

För övriga delar av landet, de som stod utanför, förutsägs allt större problem. Tillverkningsindustrin var visserligen av betydelse, men i framtidsscenariot skisserades också bilden aff allt fler medborgare skulle undandra sig marknaden för aft överleva så atf säga, med modellen självhushåll.

Herr falman! Framtidsskissen synes alltför snabbt bli verklighet. Befolkningstillväxten i Umeå för de fre första kvartalen detta är är 1 600 medborgare, medan inlandsbefolkningen fortsätter aff minska. Länsarbetsnämndens prognos för inlandet visar också en fortsatt avtappning i Västerbotten pä mellan 300 och 350 personer i åldrarna 16 fill 64 år. Länsarbetsnämnden har också begärt särskilda resurser för inlandet av denna anledning. Dessa siffror utgör underlag i form av statistik och redovisar eft överskott totalt för länet. Men statistiken beskriver infe verkligheten. Arbetsmarknadsminister Ingela Thalén sade häromdagen aff hon är nöjd med utvecklingen. De berörda människorna godtar emellertid inte denna.

Var finns socialdemokraternas handlingskraft? Hur planerar regeringen atf hantera denna utveckling? Är den önskad? Svar saknas även här i dag.

"Hela Sverige skaU leva" får inte enbart bli ett jippo för att dölja de allvarliga baiansproblem som nu präglar det socialdemokratiskt styrda svenska samhället - en uppdelning i en ufvecklingszon och en annan zon för uppehållande försvar.

Folkvandringen frän glesbygdslänen i norr har nu gått för långt. Det är främst de unga kvinnorna som flyttar. Länsstyrelsen i Västerbottens län oroas över den utvecklingen, Kvinnounderskotfet i vårt län beräknas i åldrarna mellan 15 och 29 är till 1 600, I en typisk inlandskommun som Sorsele i Västerbotten konstaterar arbetsförmedlare atf den stora utflyttningen nu märks påtagligt. Det är brist på arbetskraft, särskilt till hemtjäns-

ten. Något måste göras för att krisen skall lösas, utropar både arbefsförmed-larna och socialtjänsten. Vem skall hjälpa de åldriga äkta paren och de gamla ensamstående ute i byarna? Vem tar ansvaret, med de långa avstånden och de glest befolkade byarna? Sjukvården har läkarbrist - 40 % av distrikfsläkarfjänsterna i Västerbottens inland är obesatta eller besatta med vikarier. När får vi en ökad läkarutbildning till Umeå?

Jag bollar frågan vidare till regeringspartiet. Jag hörde inget löfte från regeringen vad gällde de äldre och deras behov av service från socialdemokraterna under den nyss avverkade valrörelsen. Nej, sex veckors semester var socialdemokraternas glättade budskap - när vi får råd.

Vilken politik, vilken strategi har regeringen för aft unga människor skall stanna kvar i sin hembygd och finna en meningsfull tillvaro även i skogslänen? Ni socialdemokrater räddar er undan den besvärliga frågeställningen genom att hänvisa till den regiönalpolifiska utredningen. Låt mig då bara påminna om att det var tack vare folkparfiets inifiafiv, och i samarbete med övriga inom oppositionen, som det genomdrevs att en utredning skulle komma fill stånd.

Förutsättningen för att reparera en skada är att behovet kartläggs. Det är bra att så sker. Men det är den poUfiska viljan som avgör, och där kommer er inställning att testas. Finns en insikt om en helhetslösning, en strategi för atf skogslänen i inlandet skall överleva?

Det gäUer att hela landet blir med i utveckUngen i den högkonjunktur som råder. Med stora klyftor mellan skilda delar av landet fillvaratas infe alla möjUgheter för tillväxt, varken för samhäUet eller för individen. Inte heller ett svenskt välfärdssamhälle har råd med förluster.

Herr talman! Vad vill då folkpartiet? Under den allmänpolitiska debattens första dag har både Bengt Westerberg och Anne Wibble framfört en rad generella åtgärder som allmänt gagnar landet, även skogslänens inland, exempelvis sänkning av marginalskatterna, rörlig pensionsålder och även möjlighet till förvärvsavdrag för de pensionärer som vill och orkar arbeta vidare efter pensionsåldern, Själv vill jag särskilt fa upp folkpartiförslaget om en sänkning av arbetsgivaravgiften för inlandet och de svårast drabbade delarna av landet. Den försöksverksamhet som har pågått i Norrbotten och som gällt hela länet har givit påtagUgt positiva resultat. Man räknar med atf ca 300 milj, kr. på detta sätt blivit kvar inom länet och i sin fur genererat nya investeringar i både människor och utrustning. Landshövding Curt Boström i Luleå har också kraftfullt understrukit betydelsen av denna åtgärd. Folkpartiets förslag utmynnar i aft åtgärden bör sättas in för hela inlandet men kustregionerna undantas.

Vad är socialdemokraternas uppfattning? Finansminister Kjell-Olof Feldt deklarerade klart och entydigt under valrörelsen atf försöksverksamheten i Norrbotten var misslyckad och skulle upphöra. Att Västerbottens inland eller övriga delar av skogslänens inland skulle få stimulera näringslivet med avgiftsbefrielse var inte att tänka pä.

Så var det med den solidariteten enligt socialdemokratisk tappning: den sträcker sig inte till att stärka de svaga inlandskommunerna.

Eller är en förändring på gång? Arbetsmarknadsministern hänvisade ju i onsdags till den regionalpolitiska utredningen. Skall man se det som en

Prot. 1988/89:13 21 oktober 1988

AUmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:13 21 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

fortsättning av "rosornas krig" inom partiet?

Herr talman! För folkpartiet är det självklara syftet med en akfiv regionalpoUfik att även uppmuntra till lokala inifiafiv. Det finns många duktiga människor med goda idéer, även i våra skogslän. Under valrörelsen träffade jag ett äkta par i Vindelgransele i Västerbotten, som driver en bokföringsbyrå. De hade fullt upp med jobb. Det rådde alltså ingen brist på arbetsuppgifter. Däremot fanns det en rad andra brister och hinder - t,ex, brist på goda/tillgängliga kommunikationer vad gäller både tåg och flyg, brist pä bra vägar och brist på service frän postverket, med ofta förekommande förseningar. Det fanns många brister inom kommunikationssektorn.

Förutsättningarna för atf driva en affärsverksamhet omintetgörs oftast på grund av nämnda hinder, Ofillräckliga väganslag, allt mer av tung trafik och övervältrandet av godstrafik från ett sviktande järnvägsnät har både bildligt och praktiskt satt djupa spär i vägnätet. Underhållet har försummats i åratal, och skadorna verkar vara oreparabla.

Vem tar det samlade polifiska ansvaret för även dessa frågor som djupt berör regionalpolitiken? Här bollas ansvaret mellan departementen. Regeringen vill infe se behovet av en helhetsbild.

Sammanfattningsvis konstaterar jag atf den socialdemokrafiska regeringens aktiva insatser för att hindra utflyttningen från inlandet saknas. Skattetrycket mäste minskas framför allt i glesbygdskommunerna. Men i stället har socialdemokraterna efter övertagandet av regeringsmakfen både höjt skatter och tagit fram 151 nya skatter, vilket innebär aft även inlandet drabbas.

Det är nödvändigt att vi får sänkta skatter, inte minst för att attrahera nyckelpersoner - ekonomer, ingenjörer, lärare samt läkare och annan sjukvårdspersonal - fill skogslänen. Inte enbart marginalskatterna utan även kommunalskatten och statsskaften blir sammantagna alltför oöversfigliga tröskelvärden när det gäller atf stimulera till inflyttning till glesbygden. Lönfagarfondsavgifferna måste avskaffas, så att kommuner och landsfing i stället kan använda skaftemedlen till den vård och omsorg som skatterna är avsedda för. Det får inte vara dyrare aft bo och leva i Norrlands inland än i övriga delar av landet. Vi i folkpartiet vill få fill stånd en omläggning av regionalpoUtiken, Vi vill ha en mobiUsering, där inlandets överlevnad blir ett riksintresse. Människorna i skogslänen är värda den omtanken. Det är vad som behövs för att visa att det finns nägon sanning bakom talet om aft hela Sverige skall leva.

Anf. 4 ROLAND SUNDGREN (s):

Herr talman! En vikfig del av riksdagsarbetet består i att förmedla de regionala problem som man tycker bör uppmärksammas på riksnivå. Det är viktigt, men man får för den skull inte glömma helheten. Grundläggande för UtveckUngen i den egna regionen är ju atf det gär bra för nationen Sverige. Den ekonomiska polifik som förts sedan 1982 av den socialdemokrafiska regeringen har inneburit atf det i denna hösts allmänpolitiska debatt infe falas så mycket om arbetslöshet. Det största arbetsmarknadspolifiska problemet börjar i stället bU brisfen på arbetskraft. När t.o,m, länsarbetsnämnden i Norrbotten börjar tala om besvärliga flaskhalsar då det gäller aft få

arbetskraft fill vissa sektorer i denna av arbetslöshet fidigare så hårt drabbade region, är det förståeligt aff dagens regiönalpolifiska debatt har helt andra utgångspunkter än vad som brukar vara vanligt.

Det betyder inte aff vi inte skulle behöva föra en regionalpolifisk debatt i dag, tvärtom, I denna goda konjunktur är ju förutsättningarna större när det gäller atf fa itu med de regionala obalanserna i värt land.

Vissa satsningar pä järnvägskommunikafioner och högskoleutbildningar i det inre av Mälardalen och Bergslagen skulle exempelvis kunna bidra fill aff minska expansionsfrycket i Storstockholm och ge storstaden en chans aff klara bl,a. bostadsförsörjningen och vissa trafik- och miljöproblem.

Därför är det angeläget aff sä snart som möjligt starta projekteringen på vissa delar av Mälarbanan, som riksdagen uttalade sig för i juni i år. För att få en jämnare investeringstakt i Stockholmsområdet bör delinvesferingar göras som knyter samman högskolestäderna Eskilstuna, Västerås och Örebro, Därmed skapas förutsättningar att göra det inre av Mälardalen och Bergslagen till en utveekUngsregion, som bättre kan minska trycket pä Stockholmsregionen.

Som Ulla Orring sade är kriteriet på en utvecklingsregion att den är kunskapsfät och sammanbunden med snabba och täta kommunikationer, I den bok som Ulla Orring nämnde, I framtidens kölvatten, falas det om fem ufvecklingsregioner. Det finns möjligheter atf skapa fler utvecklingsregioner. Det inre av Mälardalen och Bergslagen är en sådan region, genom satsningar på snabba kommunikationer mellan de fre högskolestäderna.

Med tanke pä aft Ulla Orring sade atf det saknas en strategi för regionalpolitiken verkar hon mycket uppgiven när det gäller det egna länet, I andra län far man inifiativ för aft med utgångspunkt i utvecklingsorterna knyta samman regionen med snabba kommunikationer. Detta kan också gälla Umeå i Västerbottens län och inre Norrland, Uksom i mitt län det inre av Bergslagen med Bergslagspendeln, Defta är mycket vikfigt för aft man på länsnivå skall uppnå det fina samspelet mellan de kommuner som har fillgång fill högskoleutbildning oeh forskning.

Jag fann ingenting i Ulla Orrings anförande som skulle kunna innebära lösningar på problemen i inre Norrland. Skaftesänkningar är absolut inte någon lösning som speciellt skulle gynna inre Norrland.

Den bärande tanken med Mälarbanan är aff den - fillsammans med andra kommunikationsinvesteringar i inre Mälardalen - dels skall bidra till att förstärka triangeln Eskilsfuna-Västerås-Örebro och utvecklingsmöjligheterna där, dels skall ge effektiva förbindelser med Stockholm och västerut med Göteborg.

Alla är i dag posifiva fill Mälarbanan; SJ-ledningen, banverket, regeringen och riksdagen, enligt uttalandet i juni i är. I avvaktan på aff Mälarbanan blir genomförd borde trafiken på den aktuella sträckan så långt det är ekonomiskt möjligt redan nu ordnas enligt Mälarbanekoncepfet. I detta läge har SJ-regionen i Örebro dragit in tåg på sträckan Örebro - Västerås och föriängt restiderna för resenärer från Örebro, Arboga och Köping genom ett 20 minuter långt tågstopp i Västerås. Därmed tar man bort ett resandeunderlag som redan finns. Det är en synnerligen märklig åtgärd, som snarast måste rättas fill.

Prot. 1988/89:13 21 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

2 Riksdagens protokoll 1988/89:13-17

Prot. 1988/89:13 21 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Länstrafikbolagen börjar i allt större utsträckning engagera sig i en lokaltrafik på järnväg, så även i Västmanlands län. Det är bra, men det kan uppstå underliga trafiklösningar, som på Mälarbanesträckan Västerås—Arboga, På denna sträcka borde trafiken helt skötas av SJ, enligt Mälarbane-förslagef, Det skulle stämma med den kraftfulla regionalpolifik jag nämnde inledningsvis. Men nu kan det inträffa aff SJ drar in tåg och motiverar det med aff länsfrafikbolaget svarar för atf det ändå blir en viss täthet i trafiken. Det är knappast en konkurrenskraftig uppläggning av järnvägstrafiken, om man tvingas byta från tåg fill buss bara för atf det råkar finnas en länsgräns som skall passeras. Jag tror aff det finns anledning aff göra en översyn av samordningen mellan SJ och lokaltrafiken, nu när allt fler länsfrafikbolag aktualiserar lokal tågtrafik.

Miljöaspekter spelar en allt större roll när vi skall fatta beslut. Det är infe minst årets valutgång ett uttryck för. En utbyggd Mälarbana kommer atf påverka färdmedelsvalet. Det beräknas att andelen fågresande bland pendlarna ökar frän 12 % till 26 %. En överströmning av bilpendlare blir en av fler vikfiga miljövinster med Mälarbanan,

Låt mig fill sist säga några ord om sysselsättningen i Västmanland. Västmanland fillhör de län som under en följd av år genomgått kraftiga strukturella förändringar. Jag behöver bara nämna gruvorna och stälkrisen. Länet har också sedan 1970 ärligen haft sjunkande befolkningstal. Nog kändes det oroande i början av detta år, när det i en liten kommun som Skinnskatteberg, med drygt 5 000 invånare, varslades om nedläggning av 340 arbetsfillfällen, I relation fill Stockholms invånarantal motsvarar det ca 50 000 jobb. Det är desto mer glädjande aft kunna konstatera aff Skinnskatteberg, genom industriverkets beslut pä tisdagen i denna vecka, får ca 150 nya jobb dä Mälarply beviljats lokaliseringsstöd och kan börja en verksamhet i de lokaler som Swanboard Masonite AB nu lämnar, Pä en annan liten ort i länet, nämligen Morgongåva, lade det finskägda Svenska Rosenlew för några månader sedan ned sin fillverkning av skördetröskor, vilket fick fill följd aft 200 personer blev arbetslösa. I dessa lokaler har hittills 45 nya jobb skapats.

Det känns tillfredsställande aft det i tider av högkonjunktur med en stark samhällsekonomi går aff finna konstruktiva lösningar på strukturförändringar, som i en annan situafion skulle ha inneburit katastrof för två små samhällen.

Vid Supra i Köping lades ammoniakfabriken ned för ett år sedan. Nu står företaget inför nedskärningar med ytterligare 100 personer. Även om gödselmarknaden är i krympande, tycks det dessutom som om Norsk Hydro har stora svårigheter aft klara importkonkurrensen. En fråga som kanske skulle uppmärksammas är om inte Sverige, bl.a. av beredskapsskäl, borde ha en inhemsk produktion av handelsgödsel,

Västmanland är fortfarande landets mest industrialiserade län. Det som ibland kan upplevas som en hotbild inför framfiden är aft denna industri i allt högre grad styrs av beslutsfattare utanför värt lands gränser. Det gäller vikfiga företag som Asea Brown Boveri, Metallverken, Wirsbo Bruks AB, Supra m,fl. Att företagsledningarna finns i andra delar av världen ökar infe tryggheten, men understryker vikfen av aft vi får till stånd ett koncernfackligf inflytande över gränserna.

AUmänpolitisk debatt

Det är infe minst mot denna bakgrund angeläget att investeringarna i PrOt. 1988/89:13 Mälarbanan kan påbörjas så snart som möjligt. Tillgången på bra utbildning 21 oktober 1988 och goda kommunikafioner är den bästa garantin för en bra framfid i det inre av Mälardalen och Bergslagen.

Anf. 5 AXEL ANDERSSON (s):

Herr falman! Den svenska ekonomin har under socialdemokratins regeringsinnehav genomgått en stark förbättring. Sysselsättningen har ökat och arbetslösheten minskat, också i skogslänen.

Sverige har fått balans i sina utrikesaffärer, och det stora budgetunderskottet är ett minne blott. Samtidigt har inflationsbekämpningen varit framgångsrik, och investeringarna - framför allt i industrin - har ökat kraftigt.

Denna positiva utveckling har dock kommit olika snabbt till olika delar av landet. Våra storstadsområden och universitetsorter drog som vanligt först nytta av de bättre tiderna, med befolkningsfillväxt och sysselsättningsökning som resultat. Sist kom furen till Norrlandslänen.

Herr falman! För aft kunna åstadkomma en mer rättvis, likartad och någorlunda samtidig utveckling i hela landet, behövs riktade statliga insatser, framför allt i skogslänen,

I strävan atf åstadkomma en utjämning har samhället de senaste 25 åren utvecklat regiönalpolifiska stödformer av olika slag. En fördelning av pengar och andra resurser från gynnade till missgynnade regioner i vårt land har inletts.

Herr falman! Det regiönalpolifiska arbetet har varit inriktat på att långsiktigt och uthålligt lyfta landefs utsatta regioner och förbättra deras näringslivsmiljö. Fortfarande gäller det aft höja dessa regioners attraktionskraft och aff öka deras konkurrenskraft. För atf åstadkomma detta har den socialdemokrafiska regeringen gjort stora satsningar pä förbättrade kommunikafioner, ökad fillgång fill högre utbildning, kunskap och kompefens, ny teknik, riskvilligt kapital för utvecklingsinsatser och pä andra faktorer som är avgörande när ny sysselsättning skall skapas.

Herr falman! Resultaten börjar visa sig. Sedan den socialdemokratiska regeringen fillträdde i oktober 1982 har drygt 24 000 nya jobb skapats genom regionalpolitiska satsningar. Men därmed är infe de regionala problemen lösta.

Många hot och utmaningar återstår. De starka koncentrationsskapande krafterna arbetar alltid för centralisering, och mänga faktorer missgynnar fortfarande skogslänen. Mycket talar för aff effekfiva styrmedel måste fill för aft bryta det privata kapitalets stora intresse för några få, starkt överhettade regioner i landet.

Herr talman! För skogslänen utgör en väl fungerande offenflig sektor en nödvändig förutsättning och plattform för en framgångsrik regional utveckling. I dag är denna sektor hårt pressad, infe minst i mitt hemlän Gävleborg.

Landstinget och kommunerna har solidariskt bidragit till den nödvändiga saneringen av landets ekonomi. Defta har inte kunnat ske utan stora ekonomiska uppoffringar, som nu tenderar atf bli övermäktiga.

Mest pressad är landstingefs situafion. Fonderna är tömda och likviditeten har över lag sjunkit fill den lägsta nivån hittills. Samtidigt finns mänga

Prot. 1988/89:13 21 oktober 1988

AllmänpoUtisk debatt

angelägna områden som kräver snara insatser.

Äldreomsorg och åtgärder för handikappade, ett latent och stort behov av mer personal, förnyelse av sjukhusbesfändet, hälsocentraler och omsorg om de psykiskt utvecklingsstörda är exempel på sådana angelägna områden.

Ett annat exempel på den offenfliga sektorns trängda läge är försäkringskassans stora problem. Den brottas med ekonomiska svårigheter som gör det omöjligt aff inom rimlig fid klara handläggningen av det starkt växande antalet ärenden. Väntetider på över ett år är inte ovanliga. Trots det tvingas kassan - av ekonomiska skäl - aft säga upp folk. Detta är orimligt.

Herr falman! Enligt min mening finns det nu - mot bakgrund av rikefs goda ekonomiska läge - möjligheter för statsmakterna aff på ett helt annat sätt än hittills under 1980-falef ge ett utökat stöd fill nödvändiga socialpolitiska förbättringar, främst i utsatta regioner.

Goda kommunikafioner är en annan vikfig förutsättning för en framgångsrik regionalpolifik. Det är därför med tillfredsställelse vi frän Gävleborg har noterat regeringens höga prioritering av snabbtågsförbindelsen Stockholm—Sundsvall. Tillsammans med en fortsatt upprustning av norra stambanans sträckning genom vårt län oeh vidare norrut och eft fortsatt ambifiöst investeringsprogram i länefs vägnät, innebär defta mycket för aff förbättra förutsättningarna för en expansion av länets näringsliv.

Bra utbildningsmöjligheter är en annan grundläggande förutsättning för en god näringsUvsutveckling. Också här pågår ett viktigt uppbyggnadsarbete med sikte på aff höja kompefens och slagkraft i länefs företag. Gävleborgs egen högskola har de senaste åren fått betydligt utökade resurser för aff möta de snabbt växande behoven. Men satsningen på en näringslivsinriktad högre utbildning i Gävleborgs län befinner sig fortfarande i ett inledningsskede. Fortsatta satsningar är nödvändiga. Utbyggnad av den högre utbildningen är den kanske viktigaste näringspolitiska uppgiften under de närmaste åren.

Herr talman! Sverige är troligen det land i världen som har den mest utvecklade välfärden. Med rätta hyser vi stolthet över detta. Men välfärden måste fördelas rättvisare över landet än som nu är fallet. Ett av de vikfigaste instrumenten härför är en väl fungerande regionalpolifik.

Utöver det rena rättviseskälet finns det också en annan orsak fill en mer rättvis fördelning över landet av arbete och välfärd. I tider av full sysselsättning - ja, på många viktiga områden råder i dag brist pä arbetskraft - är det angeläget aff landets alla resurser fas till vara.

Herr talman! Jag har i mitt inlägg försökt stryka under behovet av en väl fungerande regionalpolitik. Vi som bor i de mest utsatta delarna av landet ser med spänd förväntan fram emot nästa är, dä den regiönalpolifiska utredningen skall lägga fram sina förslag till en förbättrad regionalpolitik. Utredningens direkfiv anger en mycket hög ambitionsnivå. Jag citerar: "De regionalpoUtiska målen att alla människor - oavsett var de än bor i landet - skall ha fillgång fill arbete, service och en god miljö bör bibehållas". Herr talman! Detta är en hög och förpliktigande målsättning, men det är den enda rimliga!

Anf. 6 MAUD BJÖRNEMALM (s):

Herr talman! Under valrörelsen ställdes frågan: Är krisen i Bergslagen över? Med Bergslagen menades då norra delen av Örebro län. Svaren

varierade naturligtvis beroende på vem som tillfrågades. Vi socialdemokrater i Örebro län anser atf det är hög tid aff tvätta bort krissfämpeln. Visst finns det fortfarande problem, ganska stora, framför allt i Hällefors och Ljusnars-berg. Men jag mötte i valrörelsen en stark tro på framtiden och en optimism som bådar gott.

Aff den socialdemokratiska regionalpolitiken varit framgångsrik visar bl.a. valresultatet i Ljusnarsbergs kommun, där socialdemokraterna gick starkt framåt. Väljarna gav alltså den socialdemokratiska kommunledningen och den socialdemokrafiska regeringens polifik med beröm godkänt.

Problem finns, men nu känner vi dem och kan arbeta med dem. Det görs stora och aktiva insatser från berörda kommuner och från regionala organ, men det kommer också att behövas extra resurser även i framfiden. Den förändring av näringsfrukfuren som skett och alltjämt sker ställer stora krav pä olika regionalpolitiska insatser. Den tillväxt som den senaste tiden varit förbehållen storstadsregionerna bör kunna spridas och även ge en posifiv utveckling i Bergslagen.

Kanske vi behöver marknadsföra oss bättre både i storstadsregionerna och i det övriga landet. För det måhända är som, enligt lokalpressen, en företagsledare sade när han nu under hösten invigde eft högteknologiskt företag i Ljusnarsberg: "För en stockholmare ligger det här ganska långt in i skogen och vi var rädda i början, men vi lärde oss snart att det finns annat än kolmilor och läppsnus härute. Och vi har blivit mycket väl mottagna. Kommunen har ställt upp på ett föredömligt sätt och vi har inte haft några svårigheter atf hitta kvalificerad personal och vi är inte rädda längre."

För aff vi i framfiden skall kunna utveckla Örebro län och utgöra eft realisfiskt alternafiv fill storstadsregionerna är det framför allt satsningar på utbildning och förbättrade kommunikationer som behövs.

Högskolan i Örebro är i dag den största högskolan utanför universiteten. Högskolan har trots sin storhet en liten teknisk utbildning men ingär i Bergslagens tekniska högskola.

Som en fortsättning på de regiönalpolifiska insatserna begärs nu för högskolan i Örebro en förstärkning med 53 årsstudieplafser.

De samverkansplaner som finns bygger på aft det finns bra kommunikafioner mellan de orter som tillhör Bergslagens tekniska högskola.

Vi vet aff färre väljer aft satsa på högre utbildning, om avstånden frän hemorten är långa och kommunikafionerna dåliga. Vi vet också, aft om våra ungdomar väljer en högre utbildning på annan ort och kommunikationerna med hemorten är dåliga, så tunnas de sociala kontakterna ut och det påverkar intresset aff flytta hem igen. Vi behöver våra ungdomar i länet, och därför är det viktigt atf det finns både högre utbildning och goda kommunikationer i länet.

Örebro län har en central position när det gäller transporter, både på väg och på järnväg. En förstärkning av väg- och järnvägssnätet skapar goda förutsättningar för inlandets industrier. För en fungerande trafik är naturligtvis vägarnas standard av stor betydelse. Länsstyrelsen har utarbetat en länsvision för vägarna där man kraftigt poängterar aff för atf utveckla ett inlandsalternafiv är det mest angelägna att ge en standardhöjning ät riksvägarna 50 och 60, den s.k. nord-syd-leden, och också förbättra Europavägarna E 3 och E 18.

Prot. 1988/89:13 21 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:13 21 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Eft krav både frän regionala myndigheter, men framför aUt från Hällefors kommun, har varit pengar för aft förbättra den s.k. Lokavägen, dvs. vägen mellan Hällefors och Karlskoga. Den vägen har stor betydelse för godsfrafik och behövs också för aft underlätta arbetspendling från Hällefors. Ombyggnaden och upprustningen är kostnadsberäknad fill 45 miljoner kronor. I den s.k. Bergslagsproposifionen beviljades 25 miljoner i en första etapp. Från Örebro län förutsätter vi nu atf medel redan under innevarande budgetär anslås så aft hela vägsträckan blir färdig, annars går den inte atf utnyttja, varken för person- eller godstrafik.

Den stora ökningen av godstransporter på våra vägar har förutom trafikproblem och ökat vägslitage även medfört stora miljöförstöringar. Många av de regelbundna och långväga godstransporterna borde kunna överföras på järnväg,

I Örebro län vill vi därför utnyttja det centrala läge som Hallsberg har och fortsätta den satsning som redan har påbörjats med atf göra Hallsberg fill terminal för godstransporter. Det finns redan flera företag som insett det utmärkta läget och lokaliserat verksamheter dit.

Det arbete som nu pågår när det gäller Mälarbanan och Svealandsbanan har ju bl,a, till syfte atf utveckla de regioner som gränsar fill Stockholmsregionen, Från Örebro län är vi positiva fill en utbyggnad av både Mälarbanan och Svealandsbanan, men vi är också allvarligt oroade över de diskussioner som tydligen pågår aft endast bygga ut sträckorna Stockholm—Västerås och Södertälje—Eskilstuna, eller också aff bygga en ring runt Mälaren,

Den indragning av antal tåg och den försämring av tågfidfabeller som SJ har gjort kan man tolka så, aff SJ är intresserat av aft antalet resenärer på sträckan Örebro—Västerås blir mindre. Vi tror atf SJ, med vikande resandeunderlag som argument, vill slippa bygga uf sträckan Västerås-Örebro, Vi vill ha en fullständig utbyggnad av Mälarbanan och Svealandsbanan, Sker infe det så förhindras en bra regionalpolifisk utveckling i Örebro län. Det finns också skäl aft understryka atf även statliga affärsdrivande verk måste ta regiönalpolifiska hänsyn.

Herr talman! Sammanfattningsvis kan sägas atf för en bra utveckling av Örebro län krävs naturligtvis många insatser av skiftande slag. Men viktigast - åtminstone på sikt - är den satsning på utbildning och kommunikationer som vi vill göra och där vi också behöver samhällets resurser. Då kan vi glädja oss ät den Bergslagsfid som kommer!

Anf. 7 JILL LINDGREN (mp):

Herr talman! Jag har valt bostadspolitiken som tema för mitt första anförande här i riksdagen. Även jag skall som representant för Stockholms stad ta upp problem och möjligheter från min hemmaplan, från motsatt synvinkel mot exempelvis Roland Sundgren och Ulla Orring, men med instämmande i mycket av problematiken.

Vi lär nu - enligt färsk stafistik - tillbringa ända upp fill 85 % av vår fid inomhus. Man kan diskutera lämpligheten i defta. Vi vet också aft svenskarna behöver rekreation och aff det finns anledning att öka vår tid i friska luffen - om den nu är frisk - för vår hälsas skull. Men detta kan ju infe alla göra. Det finns alltså all anledning aff noga studera boendeförhållandena

och boendets villkor - både de fysiska, de ekonomiska och de demokrafiska.

Vi i miljöparfiet de gröna anser det vara ytterst viktigt aff var och en har verkligt inflytande över sitt boende, vare sig man bor i bostadsrätt, egnahem eller hyresrätt i någon form, varhelst man bor. I detta sammanhang vill vi aff lånereglerna för renoveringar - jämfört med reglerna för lån till ny bebyggelse - kraftigt förbättras. Äldre bebyggelse måste fä finnas kvar dels för aff hålla liv i stadskärnorna, dels för atf människor skall kunna bo kvar i sina bostäder - hela livet ut om de vill. För närvarande är lånevillkoren för ombyggnad dåliga. Det blir billigare för husägaren aff riva och bygga nytt, eftersom lånen gynnar nybyggande. Kommunerna är ofta alltför släpphänta och fillåter rivning i många fler fall än de borde, om man utgår från bevarandefilosofin. Dessutom fillåter byggtekniken nu högre exploateringsgrad. Det s.k. ROT-programmet för renovering, om- och tillbyggnad, som skulle hjälpa fill atf rädda gammal fin bebyggelse, driver i stället fram alltför omfattande ombyggnader. Kvar av det gamla blir oftast bara skalet, fasaden. Fullt användbara, ofta kvalifafivf bättre köksskåp, mässingshandfag och spegeldörrar av solitt trä t.ex., byts uf. Samfidigt byts skafferier uf mot kyj-och svalskåp, vilket dessutom höjer energiförbrukningen. Omfattande utbyte av inredning och utrustning, även om den gamla varit fullt funkfions-duglig och ofta t.o.m. föredragits av den boende, leder naturligtvis fill högre boendekostnader. Detta leder i sin fur mycket ofta fill att hyresgästen efter det aft lägenheten renoverats, infe har råd aff flytta tillbaka utan måste söka sig något billigare. Alternativet är att samma hyresgäst får bostadsbidrag. Notera då att de nya material man installerar i gamla lägenheter ofta har sämre kvalitet och kortare livstid än de gamla. Detta leder i sin fur fill att bostaden får sämre kvalitet, både maferieUf och i frivselhänseende, om hyresgästen infe kunnat välja bort ombyggnaden. En naturlig följd blir framfida ökat behov av reparationer osv. Det enda defta leder fill är, som vi i miljöpartiet ser det, en accelererande kostnadsökning - i spiral - och illusoriska siffror om ökad fillväxt, genom höjning av bruttonationalprodukten, som med dagens ekonomiska synsätt felakfigt tolkas som höjd levnadsstandard.

När det gäller boendekostnader anser vi i miljöpartiet de gröna atf bidragsgivaren infe skall styra användningen av bidraget. Därför vill vi byta ut bostadsbidraget mot ett basfillägg. Bastilläggef skall baseras på inkomst och antal barn och torde väl även i fortsättningen användas som bostadskostnadstäckande tillägg där boendekostnaderna är höga - dvs, i tätorterna och storstäderna. Men den som har låg boendekostnad, exempelvis i glesbygden, där man i stället har höga resekostnader, kan då också få ett fillskott i hushållskassan och möjligheten atf med detta bidrag täcka sina högre resekostnader.

Herr talman! Alla som bor i glesbygden åläggs - via skattsedeln - sten på bördan, eftersom de får hjälpa fill att finansiera de höga boendekostnaderna i storstäderna till förmån för dem som har flyttat dit. Glesbygdsborna drabbas samfidigt av risken aff förlora såväl sin lokala, kommunala som kommersiella service, eftersom underlaget krymper.

Trots den omfattande utlokaliseringen av statliga verk och myndigheter på 70-talet - med alla kostnader och resurser som lades ned på det - och trots det

Prot. 1988/89:13 21 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:13 21 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

regionala stödet blir koncentrationen till storstäderna allt större. Här, i och runt Stockholm och kanske framför allt mellan Stockholm och Uppsala, märks detta i allra högsta grad. Söder om Stockholm har man hitfills klarat sig ganska bra.

Denna koncentration av företag fill Storstockholm hotar emellerfid aff leda till asfaltering och exploatering av de grönytor som ännu finns kvar, och som har blivit allt viktigare. Stockholms närförorfer, som fortfarande har en acceptabel boendemiljö, hotas av att få parkmarken bebyggd. Dessa ytterst välplanerade stadsdelar, med förträfflig balans mellan bostadshus, nafur-och parkmark, affärer och annan service, hotas nu aff helt förstöras på grund av trycket pä bostadsmarknaden, som i sin tur är resultatet av aft arbetsmarknaden här är överhettad.

Dessutom hotas även större "lungor" och rekreationsområden i området aft asfalteras eller bebyggas, Eft praktexempel är det unika Hansta som rimligen borde göras fill naturreservat, eftersom riksintressanta naturvärden annars skulle försvinna.

Vi måste också komma ihåg, herr talman, aft de arbetsplatser som koncentreras till storstäderna alstrar fyra gånger så mycket trafik som bosfäderna gör. Livsmiljön och livsvillkoren för storstadsbefolkningen försämras pä detta sätt hela tiden. Det gör också situationen för glesbygdsbefolkningen av samma skäl, men pä olika sätt.

Glesbygdsbefolkningens service försämras kraftigt. Skolor och annan kommunal service hotas av indragning. Storstadsbefolkningens livsmiljö, blir oacceptabel på grund av överexploatering, trängsel, försämrad framkomlighet, dålig luft, buller och stress. Bostadsbristen ökar och ökar. Fortfarande talas det om aft "vi skall bygga bort bostadsbristen". Hur skall vi kunna göra det när alla regler och villkor enbart sfimulerar byggandet av fler industrier, kontor och andra inrättningar?

Nej, herr falman! Vi måste få klart för oss atf det inte går att bygga bort bostadsbristen i storstäderna nu. Det gär inte atf göra det utan att de drabbas av vad jag - med en parallell fill Vietnamkriget - kallar Song My-effekfen, Song My var, som många av er minns, en by som USA ville rädda. Eftersom motståndaren var starkare mäste man emellertid förstöra byn för atf den inte skulle falla i vad som av amerikanarna ansågs vara fel händer,

I storstäderna riskerar invånarna nu att drabbas av att deras miljö helt asfalteras - i den välsignade goda avsikten aff "vi måste bygga bort bostadsbristen". Samtidigt sprids vantrivsel, och pressen på invånarna ökar. Kriminalitet och sociala problem ökar i takt med aff fiden och kraften för omsorg om varandra krymper. Även här får vi, vill jag påstå, en icke önskad tillväxt på grund av verkningslös regionalpolitik och bostadspolitik. Särskilt utsatta är - som vanligt - barn, ungdomar, gamla och andra mindre starka grupper.

I Stockholm saneras 1 200-1 500 små billiga lägenheter bort varje år genom sammanslagning, konforisering och rivning. För att det skulle bli bättre balans mellan bostadsbyggande och konforsbyggande i Stockholm infördes vad en del kallar "idiofstopp" för konforsbyggande i Stockholm. Trots detta måste vi tyvärr konstatera att hundratusentals kvadratmeter konforsyta även nu håller på atf byggas i centrala delar av Stockholms stad.

Vi har exempelvis Globen med kringyta på 124 000 m för företag av olika slag. Den ytan motsvarar 3 000 eller 4 000 enmmslägenheter, som skulle kunna gå fill de ungdomar som hopar sig i bostadskön i Stockholm.

Vid Slussen bygger Landstingsförbundet nya kontor, hotell och konferenslokaler. Dess tidigare lokaler på 3 000 m' vid S:t Eriksgatan ■blir infe ens de några bosfäder ät den behövande sjukvårdspersonalen som vänligen flyttar hit för atf hjälpa fill att fylla alla vakanta tjänster på våra sjukhus och andra vårdinrättningar. Nej, det blir nya kontor! Alltså fler kontor igen.

Vid Centralen ligger för närvarande norra Europas största byggarbetsplats. Byggs här bostäder då, månntro? Nej, det blir ytterligare fler kontor Och bussterminal. Men varför - om nu kontoren behöver flyttas till nya lokaler - görs inte gamla kontor till bostäder? Har vi infe kunnandet? Har vi inte materialen? Har vi infe pengarna? Eller har vi inte kommit pä aft det går? Jag, herr talman, är rädd aff det är viljan som saknas. Nej, bostadsbristen kan inte byggas bort. Den kan bara planeras bort - omfördelas bort -inom befintlig bebyggelse!

Vi måste från och med nu ändra lånevillkoren och reglerna för byggandet. Svensk byggnorm håller på aff omarbetas och då behövs också framsynta krav för ett resursbevarande och energieffekfivt samhälle.

Vi har från rekordåren på 60-falet - när man försökte bygga bort bostadsbristen förra gången, genom det s.k. miljonprogrammet-en rad s.k. sjuka hus som vållar mycket lidande och éxträ kostnader för mänga människor i dag. Detta får inte hända igen.

Vi får inte heller förstöra utomhusmiljön eller asfaltera naturmarken nära bostäderna. Både unga och gamla behöver den för sin fysiska och mentala hälsa. Man skall kunna bo och leva i hela Sverige och även i centrala delar av storstäderna utan atf bli sjuk av dålig miljö. Det måste därför löna sig aft varsamt rusta upp och bevara äldre bebyggelse.

Vi måste anpassa vårt bostadsbestånd till kunskapen om morgondagens krav och vetskapen om ekosystemets ramar. Detta är en utmaning som vi i miljöparfiet gärna tar oss an, tillsammans med samhällets alla krafter.

Nya hus skall anpassas för förnybara el- och värmekällor. Det måste äntligen bli stopp för installation av direktverkande el vid bostadsbyggandet. Möjlighet atf använda biologiska bränslen behövs i beredskap i alla hus, liksom utrymmen för källsortering av sopor. Placering av husen så att vind och sol gynnar energisparande skall tas med i planeringen och även allehanda experimenfbyggnader måste prövas för vidareutveckling av framtidens bostadsbyggande.

Det finns redan nu - trots hårt, konservativt motstånd i kommunerna -flera s.k. ekobyar i landet. Jag kan exempelvis nämna Dalby i Lunds kommun och Tuggelite i Karlstad. På dessa ställen har envisa miljövänner i social gemenskap visat hur man kan bygga och bo - med brukarinflytande och fördelning av gemensamma arbetsuppgifter

- energisnålt

- med egna odUngar

- med gemensamma daghem och gäsfufrymmen, klubbrum osv.

- byar som infe producerar avfall, där återanvändningen safts i system

- byar med social gemenskap och trygghet för dem som bor där.

Prot. 1988/89:13 21 oktober 1988

AUmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:13 21 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Detta, herr talman, är början till morgondagens sarnhälle, den anpassning till naturens lagar som vi både kan och måste göra och som vi kommer att finna ger oss inte lägre levnadsstandard, utan kraftigt höjd livskvalitet och ett gott samvete för att vi inte gör av med mer resurser än vad vi behöver och för att vi lämnar ifrån oss ett samhälle till våra barn och barnbarn som vi kan vara stolta över.

Anf. 8 SYLVIA PETTERSSON (s):

Herr talman! Låt mig i den här allmänpolitiska debattens sista timme få ägna några minuter åt kulturen och samtidigt något beklaga aft det till synes stora intresset för de här frågorna under valrörelsen inte har hålUf i sig hos övriga partier så pass att man har ansett sig behöva fortsätta aff föra den här debatten i dag.

Kulturen har länge haft svårt att få en plats på den polifiska dagordningen som svarar mot dess betydelse. Men det har börjat ändra sig. Under de allra senaste åren har positionerna flyttats fram. Vi har fått nya museer, teatrar och orkestrar runt om i landet, och en bred amatörverksamhef har utvecklat sig inom folkrörelser och föreningar. Lägg därtill den ungdomliga musikrörelsen, de många körerna och arbetarspelen.

Allt detta ser vi som tecken på en mycket glädjande utveckling, eftersom kulturen berikar människan, ger henne överblick, ökar förståelsen mellan då och nu och hjälper henne att skaffa sig redskap atf forma framfiden.

I den nyligen avslutade valrörelsen kom kulturfrågorna bättre till sin rätt än tidigare - bl.a. gavs de i det socialdemokratiska valmanifestef en egen rubrik. Det innebär att vi under den kommande valperioden kommer att prioritera kulturfrågorna. Och det kan vi göra därför atf vi känner stödet från allt fler som engagerat sig i kulturpolitiken.

Vi tolkar valresultatet så aft vi har fått stöd för vårt förslag aft under kommande treårsperiod förstärka den statliga kulfurbudgeten med 300 milj. kr. Det, herr talman, är den största satsning som någonsin gjorts på en gång på kulturen i Sverige,

Främst på fyra områden skall resurserna användas:

• för att främja förnyelse och utveckling, särskilt när det gäller barn- och ungdomskulturen,

• för att engagera fler människor,

• för att sprida kulturen i hela landet samt

• för att förbättra konstnärernas arbetsvillkor.

Vi skall försätta med att förbättra och utveckla det kulfursföd som har formats under den senaste tioårsperioden. Men eftersom vi är övertygade om att kulturens kraft är verksam inte bara i samband med livefs fesfliga fillfällen utan också i människors vardag, vill vi mer än hittills inrikta oss på aft söka vägar och verktyg för aff forma en kulturpoUtik med möjlighet för människor att utöva kultur mer än att konsumera.

Här skulle jag vilja peka på två områden som är särskilt vikfiga: dels kulfur i arbetslivet, dels studieförbundens kulturverksamhet. På båda dessa områden har det nämligen visat sig att man lyckats nå grupper som tidigare inte i rimlig omfattning fått del av samhällets satsningar på kulturområdet.

Socialdemokratins kultursyn bygger på grundtanken att kulturell jämlikhet är Uka angelägen som ekonomisk och social jämlikhet. De växande förväntningarna på kulturområdet måste därför enligt vår uppfattning mötas genom att fler engageras och får känna ansvar för kulturlivets utveckling.

Därför innebär vår satsning på kulturområdet också att fler människor uppmuntras att ta det första steget. Så förunderligt väl fungerar det ju i de flesta fall att den som en gång börjat läsa böcker fortsätter med det - ofta hela livet. Och den som en gång upptäckt den kraft som musiken, teatern och konsten kan ge, kommer att söka nya upplevelser - ständigt.

På ett flertal områden kan åtgärder vidtas för att få fler att medverka. Den breda amatörverksamheten inom folkrörelser och föreningsliv kan spela en viktig roll för att stimulera fler att ta första steget.

Första steget kan med fördel tas redan i förskolan. Därför bör barn i förskolan ges rika tillfällen till skapande verksamhet och erbjudas komma i kontakt med ett levande kulturliv. I det pedagogiska programmet för förskolan får kulturen glädjande nog stort utrymme. Nu återstår att bevaka att kulturen framöver får en framskjuten plats inom barnomsorgen.

Kultur i skolan har hunnit bU ett begrepp och är nu en viktig del i vår kulturpolitik.

Det ligger ett egenvärde i att vår allmänna skola skall vara så bra att alla vill ha sina barn där, och vi tror på att kulturen härvidlag kan spela en viktig roll.

Människans vardag kommersialiseras alltmer - mot det kan skolan ge barn och ungdomar kulturella motbilder. Besök på museer, konserter och teaterföreställningar samt film och konst skall ingå i skolarbetet, från lågstadiet upp genom gymnasieskolan. Skolan bör knyta kulturarbetare fill sig, så att barnen tidigt får träna sig i eget skapande.

Den mycket framgångsrika satsningen på kultur i skolan skall därför fullföljas och utvecklas.

Herr falman! Nya impulser har nått oss utifrån genom TV, film och andra medier samt genom att många svenskar besöker andra länder - men främst genom de senaste decenniernas invandring. Och det svenska samhället har förändrats.

Vid sidan av den svenska kulturen lever i dag i Sverige en lång rad andra kulturer. Det är av stor vikt att vi både är medvetna om de kulturella skillnaderna och visar respekt för varandras särart. Kulturen är till sin natur internationell och gränsöverskridande. Många kulturkrockar blir som bekant snart accepterade som nya "svenska seder".

En sak står fullkomligt klar: Det finns all anledning för oss att även framgent slå vakt om det nya mångkulturella Sverige som på så många områden har berikats genom de människor som av olika anledningar har sökt sig till vårt land.

Mest konkret kan vår solidaritet komma till uttryck genom samhällets fortsatta stöd i olika former- fill invandrarorganisationernas kulturverksamhet, fill Utterafur på invandrarspråk, till hemspråk m.m.

Kulturmiljövårdens ställning har stärkts under en följd av år. Av särskilt stor betydelse var vårriksdagens beslut, som innebar både förbättrade ekonomiska resurser och bättre redskap att förverkliga våra ambifioner att skydda och bevara värdefulla kulturmiljöer - bebyggelseområden såväl som

Prot. 1988/89:13 21 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:13 21 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

odlingslandskap. Det finns all anledning aft fortsätta pä den inslagna vägen.

Kulturlandskapet har förändrats genom införande av nya metoder i jordbruket, gamla industrimiljöer har fått lämna plats för nya av ett helt annat slag, vårt boende har förändrats och påverkat samhällsstrukturen.

Den här snabba förändringen föder behov av förankring i hembygden -och det gäller långt ifrån bara bland dem som bor där de vuxit upp som barn, det gäller i hög grad även bland människor i storstad, inflyttade från andra delar av Sverige eller från andra länder.

Det kan vara så att det i storstadsområdena, där inflyttningen varit stor, är särskilt viktigt aff främja kunskapen om gångna tider för atf nå ökad gemenskap och hemkänsla i den nya kommunen.

Kunskapen om det förflutna kan också vara en förutsättning för aff vi skall kunna bidra fill en bra samhällsutveckling. Om vi infe vet varför värt samhälle i dag ser uf som det gör, kan vi infe skapa ett bättre morgondagens samhälle. Kulturminnen och fornlämningar kan i den här processen kasta ljus över sammanhangen bakåt i tiden.

Herr falman! Vi socialdemokrater har alltså bestämt oss för en satsning pä kulfuren, och vi vill främja kulfur som kan utövas framför sådan som bara konsumeras.

Vi vill uppmuntra ett samarbete mellan professionella kulturarbetare och amatörer, för det är i mötet mellan entusiasmen och kunskapen som det ofta händer spännande saker - eller som Siv Arb har uttryckt det: Det är pä vägen över bron, inte vid dess fästen, söm paradoxerna möts och dialogen börjar.

Herr falman! Vi vill förstärka statens insatser på en rad områden, och vi kommer atf fullfölja arbetet med kulfur i skolan och pä arbetsplatserna. Och vi gör det för atf vi tror på kulturens betydelse för utveckUngen av vårt samhälle. Vi tror aff ett vitalt och levande kulturliv ger kraft och framtidstro. Vi tror aff kultur i människors vardagsmiljö kan stärka och utveckla den sociala gemenskapen.

Elisabet Hermodsson beskriver sä här de andliga värdenas överlägsenhet -eller snarare det materiellas tillkortakommanden i livets vikfiga skeden:

Vad befriar människan? Nej, inte är det fingen Prylar är ett satans bann När man vill lyfta vingen

Herr talman! Här skulle jag egenfligen sluta mitt anförande. Jag tänker infe starta någon bostadspolitisk debatt, men som "Stockholmslänare" kan jag infe figa när jag hör Jill Lindgren beskriva läget i vår gemensamma hembygd. Jag känner infe igen mig.

Ute i landet har människor lärt sig att vara stolta över sin bygd, och jag vill som Stockholmslänare också kunna säga med stolthet i rösten: Jag är Stockholmslänare. Jag bor i en bygd som jag är stoU över.

Jag vill rätta en uppgift som Jill Lindgren lämnade. De regler-som har införts för bostadsbyggande i Stockholms län främjar inte byggande av industrilokaler. Reglerna är fill för att förhindra att byggande av industrilokaler tar resurser från bostadsbyggandet. Så ligger det till.

Anf. 9 JILL LINDGREN (mp) replik:

Herr talman! Jag konstaterar aft industribyggande och kontorsbyggande tyvärr gynnas på bostadsbyggandets bekostnad hur reglerna än ser uf. Jag utgår frän fakta.

Jag är född och uppväxt i Stockholms stad. Jag har sett utvecklingen under 44 är, det är så gammal jag är.

Jag är också stolt över Stockholm, och jag vill kunna vara det i fortsättningen också. Jag vill inte se en utveckling som är desfrukfiv. Det är det målet som jag arbetar för.

Vi måste se verkligheten och upptäcka att hur reglerna än ser uf behöver de ändras för aff vi skall nå de mål som vi har saft upp för oss, nämligen en mer levande stadsmiljö med bostäder och arbetsplatser i balans.

Prot. 1988/89:13 21 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 10 SYLVIA PETTERSSON (s) repUk:

Herr falman! Det som Jill Lindgren säger, då hon påstår att hon utgår frän fakta, är inte riktigt. Hon sade bevisligen aft reglerna gynnar byggande av industrilokaler, och det är inte rätt.

Reglerna gynnar bostadsbyggandet, och reglerna har också gjort att det på senare är har byggts fler bostäder i Stockholmsområdet än åren dessförinnan.

Anf. 11 JILL LINDGREN (mp) replik:

Herr talman! T.o.m. fastighetsborgarrådet Mats Hulth konstaterar att konforiseringen sprider sig. Det går tyvärr inte atf återstäUa kontoriserade lägenheter fill bostäder därför att reglerna är sådana som de är. De ansvariga i Stockholms stad har uppenbarligen problem med detta. Därför måste riksdagen och regeringen hjälpa till att lösa dessa problem.

Det är klart aft den starka inflyttningen också är eft stort problem. Även den mäste vi göra någonting åt. Det kan vi exempelvis göra genom atf sänka arbetsgivaravgifterna i glesbygden, vilket miljöparfiet föreslår.

Anf. 12 PAUL CISZUK (mp):

Herr talman! Låt mig först livligt instämma i vad flera talare under förmiddagen har anfört om behovet av en regionalpolifik och behovet av järnvägskommunikafioner.

Sedan vill jag säga något om vårt försvar.

Den gröna vägen syftar till ett humanekologiskt samhälle i fred, men i vårt fredsprogram finns naturligtvis också rikflinjer för hur vi menar att vårt försvar skall byggas upp. Det handlar då om totalförsvar - infe bara militärt försvar. Sverige är värt ett starkt försvar. I dag är det svagt.

Totalförsvaret blir aldrig starkare än sin svagaste länk - oberoende av hur många JAS-plan vi bygger. Civilsamhällets sårbarhet är den svaga länken.

Vi har i stort sett vidmakthållit och tekniskt utvecklat ett militärt försvar med utgångspunkt i andra världskriget och det kalla blockkriget, Samfidigt har vårt samhälle genom centralisering och storskalig energi- och livsmedelsförsörjning utvecklats till något som är hart när oförsvarligt. Sabotage mot några transformatorsfationer kan ögonblickligen lamslå landet. Hot mot Barsebäck kan tvinga oss att avträda Skåne ett tusen gånger snabbare än vi vann det. Brist på importerade drivmedel stoppar livsmedelsfransporter och

Prot. 1988/89:13 21 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

jordbruk. Vi kommer att kräla i stoftet för den som kan slå på strömmen eller förse oss med dieselolja.

Vad göra?

Grundläggande är att bygga om samhället i riktning mot:

- mångfald i energiförsörjningen

- minskat transportberoende

- lokal produktion av baslivsmedel och bränsle.

Det gröna samhället skall bli försvarligt med hänsyn till kommande generationer men även bli försvarbart mot yttre angrepp genom en kombination av:

- militärt försvar

- civilförsvar

- beredskap för civilmotstånd.

Hittills har vi haft försvarsdebatter och utredningar som mest handlat om det militära försvaret. Visst gör Civilförsvarsförbundet, överstyrelsen för civil beredskap och många andra ett aktningsvärt arbete, men får de tillräckligt stöd politiskt och massmedialt? Det militära försvaret i det gröna Sverige bör ses som en avdelning av en internationell polis med uppgift att vara fredsbevarande i vår del av världen.

Vad kan då hota freden här? Man målar upp hotbilder utifrån alla de rustningar som finns och motsättningar mellan öst och väst. Kanske har detta ännu någon relevans i dag, men sannolikt inte på 2000-talet - och vi bygger ju försvar för den tiden. Hotbilden då kan vi bara gissa. Kanske är det då folkvandringstid igen, så att u-ländernas många människor börjar vandra mot Europa för att rättmätigen hämta hem vad vi med krämarkolonialism har tagit från dem! Hur skall vi möta dem? Knappast med pansarbrigader -hellre med den goodwill vi tidigare förvärvat genom bistånd, I varf fall är det fel att i försvarsplaneringen utgå från 70-talets hotbild. Låt oss i stället satsa på säkra kort som

- robust samhälle,

- utbildning i civilmotstånd och

- internationell mänsklighet.

Försvarsbeslut inför de närmaste åren måste sikta på en sådan omstrukturering samtidigt som vi inte genom snabba förändringar sprider osäkerhet och inbjuder till angrepp. I denna omstrukturering måste vi engagera alla människor.

Vi för fram begreppet samhällstjänst, som bör omfatta alla män och kvinnor. Vad det gäller är att ge värnpUkten ett annat innehåll - eft innehåll som känns meningsfullt. Då bör där finnas valfrihet. Där bör kunna ingå allt arbete som syftar till det robusta och försvarbara samhället. Utbildningstiden kan inte vara alltför kort, för det är mycket som bör ingå. Vi skisserar på en allmän del, omfattande:

- civilmotstånd och självskydd,

- föräldra- och samlevnadsutbildning samt

- hälsofostran och egen vård.

Sedan kommer specialfack som:

- vapenfjänst,

- civilförsvar,

- psykologiskt försvar,

- ekonomiskt försvar och

- mänsklig omsorg.

Nu talar man om kris i försvaret: vi har inte råd med tillräcklig utbildning av värnpliktiga, teknologin måste prioriteras. ÖB ställer oss inför valet aft antingen avveckla armébrigader och regementen eller lägga till mera pengar. Men borde det infe finnas en tredje väg? Kan man inte ge våra landskapsregementen en stor uppgift inom hemvärn, civilförsvar och utbildning i civilmotstånd, organisation av landskapets försörjning med energi och livsmedel och så småningom ansvar för en utvidgad samhällstjänst? NaturUgtvis behöver vi under de närmaste åren ett relativt starkt gränsskydd och miUtärt kuppförsvar, SannoUkt bör detta prioriteras på bekostnad av armébrigader med besvärlig mobiUseringstid,

Avslutningsvis, herr talman: Låt oss alla ta ett ansvar för försvaret. De människor som arbetar inom försvarsmakten måste känna att landet är försvarbart och att vi alla medverkar, vare sig det sker genom blöjbyte, elektronikservice eller ålning medelst hasning.

Prot. 1988/89:13 21 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 13 STINA ELIASSON (c):

Herr falman! Jag vill ta upp några områden, som bl,a. ur regionalpolitisk synpunkt är viktiga för mitt hemlän, Jämflands län. Under valrörelsen var det särskilt en stor och viktig fråga som vi i centern ägnade oss åt. Det var vägfrågan.

Innan riksdagen i våras beslutade om den närmaste framtidens inriktning på trafikpolitikens område och fördelning av vägpengar till olika trafikområden hade en hel del hänt i Jämtlands län i vägfrågan. Från oUka håll ordnades uppvaktningar och påtryckningar via skrivelser. Vi hade personliga samtal med representanter för vägmyndigheferna, samtal vars innehåll inte minst var riktat fill det ansvariga departementet och dess minister. Slutligen hade vi besök av trafikufskottet. Ledamöterna fick på ort och ställe själva erfara hur vägsituafionen är i Jämtlands län.

Men varken information eller självupplevelse hjälpte. Det hela resulterade i stort sett i ord fulla av välmening och förståelse. Men vi fick infe välbehövliga medel.

Så några fakta om vägförhållandena i Jämflands län. Det är bara 53 % av länets vägar som har beläggning. Medeltalet för landet är 70 %.

En tredjedel av länets vägar har tjälrestriktioner under i genomsnitt två månader per år. Vad det innebär för skogsnäringen att inte kunna få virke fraktat från avverkningsplafser till sågverk och liknande anläggningar bör var och en begripa. Åkarna i de dåliga vägarnas län, Jämtlands län, kan dessutom visa upp sönderskakade fordon. De kan också redovisa höga reparationskostnader på grund av dåliga vägar,

50 broar i länet klarar infe EG:s brutfoviktsbesfämmelser, och 40 % av hela brobesfåndet i länet är undermåligt - dvs, 213 broar.

Prot. 1988/89:13 21 oktober 1988

AUmänpolitisk debatt

Det finns 450 km grusväg kvar i landefs huvudvägnät - därav inte mindre än 240 km i Jämflands län, alltså mer än 50 % obelagda huvudvägar.

I regeringskansliet kan man infe vara ovetande om behovet av rejäla satsningar pä vägnätet i Jämtlands län. När det så eftertryckligt sägs från socialdemokratiskt håll atf "Sverige går för fullt", vore det då inte pä sin plats aff se fill aff hela landet gör det? Jämtlands län hör ju också till Sverige! Ett viktigt villkor för att Jämtlands län skall få en chans att "gå för fullt" - eller i varje fall starta "förfullfgående" - är aft vi får bättre vägar!

Eft steg i rätt riktning vore atf vägverket fördelade de samlade resurserna mera rättvist. Men det hjälper infe särskilt långt, om inte själva basen breddas - dvs. aft vägverket filldelas mer pengar atf fördela!

Hjälp fill atf få vägverket och regeringen aff inse aft Jämflands län och människorna där är värda aft få bättre vägar! Visa det i nästa anslagsomgäng! Hela Sverige skall leva, har det sagts. Det målet måste ju också omfatta Jämflands län, och bra vägar är utan tvivel grundläggande för ett levande län. Vid eft senare tillfälle kommer jag att ta upp jord- och skogsbrukefs betydelse för värt län.

Det är klart aff ESO-rapporten har väckt stor oro även i Jämtlands län. Man kan fråga sig om rapporten är beställd av regeringen. Misstanken finns atf det kan vara så.

Sedan vill jag peka på den oroande, förfärliga verklighet, herr falman, som många människor i Jämflands län efter Tjernobylolyckan lever i.

Tror berörda myndigheter aff Tjernobylnedfallef är något som försvinner efter bara ett par år? Nog måtte man väl känna fill aff det far ca 30 är innan giftet "försvunnit".

Hur skall det bli för renskötande näringsidkare, fårägare och andra djurhållare i de smittade områdena i framfiden? Hur ser regeringen på framtidsmöjUgheterna för oss som har drabbats av det radioakfiva nedfallet? Vi kan ju infe fa vara på älgköft och fisk, eller utveckla våra idéer om ökad odUng av grönsaker, eller ta fill vara och bearbeta bär och svamp osv.

Idéer, framåtanda och arbetslust har vi i Jämtlands län. Det visar inte minst aktiviteten vid vår förnämliga högskola. Som exempel vill jag särskilt anföra sektionen för ekoteknik, där man på ett genialt sätt förenar undervisning, forskning och utveckling i en integrerad enhet mellan elever, lärare och experter i samverkan med näringslivet - helt i enlighet med vad statsmakterna har efterlyst.

Vi kan och vi vill, vi som bor i Jämflands län, men vi kräver en rättvisare behandling från statsmakten. Låt oss t.ex. få betalt för det vi producerar! 1 öre/kWh för vår producerade el-energi, kräver vi, liksom del i vinstskattén för den energi vi producerar.

Visst är detta bakvänt: staten får ca 500 milj. kr./år i energiskatt enbart från Ragunda kommun. Ragunda får ca 30 milj, kr./år i skatteutjämningsbidrag från staten. Här kräver vi en ändring! Vi arbetar själva för eft levande län, men vi vill ha ersättning för det vi producerar till rikshushållef.

Som avslutning på mitt lilla anförande om förhållandena i Jämtlands län vill jag citera Jämtlandssången, de allra sista raderna. Och nu är den stunden kommen som jag länge har sett fram mot, nämligen aff jag fär sjunga ett inlägg:

"Sä fändom ånyo det hopp som våra fäder närt Prot. 1988/89:13

för slit och mödor av fröjd och sol eft mätt oss beskärt." 21 oktober 1988

Det var Jämtland som talade genom mig. Meddelande om frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Anmäldes och bordlades

Proposifion

1988/89:22 om ändring i lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner

5 § Anmäldes och bordlades

Motionerna

med anledning av prop. 1988/89:10 om särskilda åtgärder med anledning av

algblomning och säldöd 1988/89:Jo2 av Bengt Silfverstrand (s) och Maja Bäckström (s) 1988/89:Jo3 av Ulla Orring (fp) 1988/89:Jo4 av Lars Ernestam m.fl. (fp) 1988/89:Jo5 av Sven-Olof Petersson (c) 1988/89;Jo6 av Kari-Erik Olsson m.fl. (c) 1988/89:Jo7 av Lars Werner m.fl. (vpk) 1988/89:Jo8 av tredje vice talman Berfil Fiskesjö (c) 1988/89:Jo9 av Kenth Skärvik (fp) och Leif Olsson (fp) 1988/89:JolO av Åsa Domeij m.fl. (mp) 1988/89:Joll av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m)

6 § Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 20 oktober

1988/89:130 av Åke Selberg (s) fill jordbruksministern om veterinärsifuafionen i Norrbottens län:

Distriktsveterinärernas situafion i vissa delar av landet är mycket be-svärUg.

I Norrbotten t .ex. är sju tjänster vakanta, vilket är helt otillfredsställande. De veterinärer som innehar de övriga tjänsterna fär en omänsklig arbetsbörda, vilket i sin tur för med sig aft de lämnar länet. I dag är situafionen helt ohållbar.

Med hänvisning fill ovanstående vill jag fråga:

Vad ämnar statsrådet Hellström vidta för åtgärder för aft förbättra veterinärsifuafionen i Norrbottens län?

33 3 Riksdagens protokoll 1988/89:13 -17

Prot. 1988/89:13 1988/89:131 av Kaj Nilsson (mp) till statsrådet Bengt Göransson om 21 oktober 1988 statsbidrag fiU nafurskolor:

Meddelande om frågor För att förbättra de ekologiska studierna för eleverna i grundskolan startades med början år 1982 ett antal naturskolor i landet. Merparten av barn i dag har infe tillgång till naturen, varför naturskolan i första hand fungerar som fältsfudiecentrum även i lärarfortbildningen. Många kommuner har trots den utveckling som ägt rum vare sig nafurskola eller anslag till resor till sådana anläggningar för kommunens skolelever.

Kommunernas besparingar har drabbat i Uka hög grad exkursionsanslagen som läroboksanslagen. Statens och kommunernas satsningar för den obligatoriska skolan och gymnasieskolan är i dessa avseenden klart ofillräckliga och otidsenliga. De statsanslag som fr.o.m. i höst ges till vissa projekt inom miljövårdsområdet kommer aft beröra bara en liten procent av grundskolans elever och lärare.

Är skolminister Göransson beredd att låta statsbidrag utgå i likhet med det stimulansbidrag som staten givit för kultursatsningar i grundskolan och gymnasieskolan och aff se till aft kommunerna uppmuntras till lika stora satsningar?

1988/89:132 av Kaj Nilsson (mp) till utbildningsministern om ekologiskteknisk utbildning i Kristianstads län:

Under en fidigare riksdagsperiod väcktes frågan om en ekologisk-feknisk utbildning inom ingenjörsskolan, dvs. gymnasieskolans fjärde och femte år, som på försök anordnas inom högskolan från den 1 juli 1988.

Behovet aff lösa de ekologiska frågorna har sedan mofionen lades fram blivit mer akut än någonsin. Ett akfivt sätt aft lösa problemet på vore aft ekologi och ekoteknologi förs in i den nya ingenjörsutbildningen, särskilt som kommunerna i Kristianstads län har en planerad försöksverksamhet som kan prövas per omgående. Utbildningsdepartementets planeringsgrupp (SIM-gruppen) har infe tillräckligt insett betydelsen av atf ekologiska och ekofeknologiska studier prioriteras för atf göra det möjligt aft snarast komma till en lösning av en rad tekniska problem, som annars för miljöproblemen allt längre bort från en lösning. Kommuner och företag i nordvästra Skåne ställer sig positiva till att planeringen förverkUgas.

Är utbildningsministern beredd atf medverka till aft modernisera gymna- Prot. 1988/89:13 sieskolans tekniska utbildning årskurs 1-3 och den påbörjade ingenjörsut- 21 oktober 1988

bildningen (årskurs 4-5), som ges som högskoleutbildning inom ingenjörs- T7~77"/ j 7"i sektorn 10 och 41-80 poäng, så atf ekofeknologi snarast möjligt blir ett alternafiv i Kristianstads läns ingenjörsskola i den nordvästra delen av länet?

7 § Kammaren åtskildes kl. 10.46. In fidem

OLOF MARCUSSON

/Gunborg Apelgren