Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1988/89:122

Fredagen den 26 maj

Kl. 14.00

Förhandlingarna leddes lill en början av andre vice talmannen.

1 § Justerades protokollet för den 18 maj.

2 § Till kammarkansliet hade inkommit följande ansökan om entledigande:

Fr.o.m. den 1 oklober har jag av regeringen förordnals till generaldirektör och chef för forlifikafionsförvaltningen. Jag får härmed ansöka om entledigande från uppdraget atl vara ledamol av riksdagen fr.o.m. den 1 oktober 1989.

Slockholm den 17 maj 1989 Björn Körlof

Framställningen bifölls av kammaren.

3 § Svar på fråga 1988/89:652 om överhettningen på arbetsmarknaden

Anf. 1 Arbelsmarknadsminisler INGELA THALÉN:

Herr lalman! Margil Gennser har frågat finansministern öm han avser all vidta ålgärder för alt undanröja alt lokaliseringsstöd och arbetsmarknadsåtgärder utbetalas till betydande belopp inom områden som har en brislarbels-marknad. Exempel som nämnls är Ljusnarsberg, Åre och Golland. Frågan har överlämnats till mig.

Lål mig få konstatera alt sysselsättningen har ökat myckel starkt i alla län. Samiidigi har arbetslösheten minskat myckel markanl. Del har medförl atl arbetsmarknadspoliliska ålgärder såsom beredskapsarbete, ungdomslag och inskolningsplalser har kunnal halveras mellan åren 1983 och 1988. Överhett-ningslendenserna på arbelsmarknaden gäller framför alll Stockholm och övriga storstadsområden. Även i vissa andra regioner råder en stor efterfrågan på vissa lyper av yrkesulbildad arbetskraft.

Den regionala balansen har förbättrats i så goll som hela Sverige. Men del finns forlfarande betydande skillnader mellan olika delar av landet. De långsikliga och strukturella problem som funnils i utsatta regioner kvarslår lill viss del. Problemen framstår inle som lika tydliga under rådande högkonjunklur, men arbelsmarknaden i dessa regioner är ofla forlfarande

Prot. 1988/89:122 ensidig och svag. Konjunkturläget har medfört en god investeringsvilja hos

26 maj 1989 de företag som finns inom stödområdena och genom de företag som

nyetablerar sig där.

arbelsmarknaden

, j Riksdagen har hell nyligen med anledning av regeringens förslag i

filläggsbudgel II (prop. 1988/89:125) beslulal om ytterligare medel för

innevarande budgelår till anslaget för Lokaliseringsbidrag och anslagel för

Regionala utvecklingsinsatser m.m., dd s.k. länsanslagel.

Detta beror på den stora efierfrågan på sådant regionalpohtiskl slöd som för närvarande råder. Under högkonjunkturer har vi de största möjligheterna atl långsiktigt stärka och differentiera näringslivet i de utsatta regionerna.

Anf. 2 MARGIT GENNSER (m):

Herr talman! Jag rubricerade nog min fråga någol felaktigt. Rubriken lyder "Överhettningen på arbetsmarknaden", men den borde ha hetat Inkonsekvenserna i svensk arbetsmarknadspolitik. Vissl finns del inkonsekvenser, men det framgick inle riktigt av svarel. Som exempel kan nämnas all man i Ljusnarsberg får pengar för att skapa arbdsfillfällen, samiidigi som man får pengar för att få tag på den arbetskraft som behövs för atl tillsätta dessa arbeten. Det förhåller sig på samma sätt i Åre, pä Gotiand och säkerligen på många andra håll i vårt land. Detta är inkonsekvent, och del ger felaktiga signaler. Det var därför som jag slällde frågan lill finansministern, som ju har atl svara för vår ekonomi. \ Det är klart all om sysselsättningen ökar, bör också arbdslöshelen minska. Det bör ju ha någol samband med varandra.

Jag måste säga atl den regionala balansen nog blir bäsl om man låler marknaden sköta sig själv. Arbetstillfällen uppstår allfid i de orter som är mest tillväxtbefrämjande. När tillväxttakten är för hög, är det kanske inte alltid så läll all få arbetskraft, och då flyttar man verksamheten någon annanslans.

Men poliliker är klåfingriga, i vart fall socialdemokratiska poliliker. Nu har man 25 plus 8 miljarder kronor som skall användas för all slödja arbetsmarknadsåtgärder som egentligen inle behövs. Jag vill därför fräga: Vad gör fru Thalén för alt undvika dessa stödpolitiska inkonsekvenser i vår arbetsmarknadspolitik?

Anf. 3 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN: Herr lalman! Det är rikligl all det i ett antal orter finns en efterfrågan på viss arbetskraft, vilkel jag också nämnde i mitt svar. Jag nämnde även att flera av dessa regioner har en uttunnad och svag arbetsmarknad. Denna uttunning beror på all främsl under de borgerliga åren flyttade stora delar av den arbelsdugliga arbetskraften lill storstadsområdena, eftersom man inte fick det slöd och den hjälp som man då behövde. Nu har återflyttning börjat ske, och befolkningsavmattningen har stannat av. Men i vissa av dessa regioner behöver man faktiskt få en ordentlig inflyttning, framför allt av vissa grupper av unga människor, för att kunna bibehålla befolkningsstrukturen i dessa kommuner. Man behöver hell enkelt ha ungdomar och människor i medelåldern för att kunna klara ell differenfieral näringsliv och en bred arbetsmarknad och för atl på detta säll också klara social omsorg, vård, utbildning och allmän service.

Den regionala balansen sköter sig själv, sade Margit Gennser. Jo, jag tackar jag, del har vi nog sett under de är då Margit Gennsers parli satt som ell av de borgerliga partierna i regeringsställning och hade ansvar för jusl regionala frågor. Man kan fråga sig, Margil Gennser, hur det kommer sig att om den regionala balansen skall sköta sig själv, varför då moderalerna genomförde en extra höjning av länsanslaget, som går lill länsstyrelserna i syfte atl bidra till en bältre regional balans.

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om överhettningen på arbetsmarknaden

Anf. 4 MARGIT GENNSER (m):

Herr lalman! Del är alllid roligt alt höra om de borgerliga åren. Del var då som vi hade en internationell lågkonjunktur som vi inle sett maken till sedan 30-talel. Det var således under dessa år som de borgerliga partierna hade ansvaret. Sverige är inle en isolerad ö i världen. Kom ihåg det, fru Thalén. Talet om de borgerliga åren är demagogi och inle sakliga argumenl. Arbetsmarknadspolitik är alldeles för vikfigl för alt man skall föra diskussionen på den nivån.

Schweiz, t.ex., har haft marknadsekonomi sedan andra världskriget. Schweiz har inle några regionala problem. Där har man hell enkell fått successiva följdjusteringar hela liden. I Schweiz är inflalionen och arbetslösheten låga. Nej, marknaden sköter faktiskt detta bättre av sig själv än vad klåfingriga polifiker gör. Hur skall slraffbeskallningen i Slockholm kunna påverka de svaga regionerna på ett bra sätt? Tala om det för mig, fru Thalén.

Anf. 5 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN:

Herr talman! Jag kan förstå att Margit Gennser tycker att det är ganska pinsamt all ständigt höra talas om de borgeriiga åren. Jag lovar att del här är sisla gången som jag - i varje fall i en debatt med Margit Gennser - nämner de borgerliga åren. Vi skall nog dra en tystnadens slöja över dem.

Sedan lycker jag atl det avlånga Sverige och Schweiz kanske inle är alldeles jämförbara länder. Det är rikligl atl vi skall använda de arbetsmarknadspoliliska och regionalpolitiska medlen myckel klokl. Del är också rikligl alt vi inle skall vara klåfingriga. Enligl min uppfattning är vi inle heller del. Vi stödjer sunda objekt. Vi följer de rikllinjer som riksdagen har slagit fast, och vi använder oss av de strategier som riksdagen har accepterat och godkänt, när vi arbelar med såväl arbelsmarknadspohlik som regionalpolitik.

När det gäller de enskilda objekt som Margit Gennser har som bakgrund till sin fråga är det så atl dessa objekl ännu inle är färdigbehandlade. Därför återstår det att se om dessa behöver bli föremål för någon fortsatt debatt efter den här.

Anf. 6 MARGIT GENNSER (m):

Herr talman! Nu fick jag änfiigen ett konkrel svar. Förslagen är inte färdigbehandlade.

Jag återkommer då lill del pinsamma. Jag tycker alt det är oerhörl pinsamt, fru Thalén, när man inle använder sig av konsekventa, logiska argument utan av demagogi. Det lycker jag är pinsamt, inte för mig utan för fru Thalén. Jag är ledsen över atl behöva påpeka del.

Faklum är att marknaden visar mycket klart var man har lönsamma

Prot. 1988/89:122 objekt Det är de som ger bäst avkastning. Investeringskalkyler är ulmärkta
26 maj 1989 att använda sig av när man skall fördela pengarna. Man får då rätt signaler.

Om överhettningen på arbelsmarknaden

Förelagen skall inle lära sig all tigga pengar, de skall lära sig all tjäna pengar.

Så har man tyvärr inte alltid gjort. Det kan man kritisera. Det är därför jag är

kritisk lill den här lypen av politik, särskilt när den fär så egendomliga,

inkonsekvenla effekter.

Anf. 7 Arbelsmarknadsminisler INGELA THALÉN: Herr lalman! Sakbehandlingen av de objekt och de förslag som har fält stöd i ohka beslut har varit utomordentligt grundlig. Några av de objekt som har fått slöd har visserligen inte fungerat i det långa loppet. Man skall då komma ihåg alt en hel del av delta stöd är avsett att vara ett riskkapital. Regionalpolitiken har ocksä ell vidare syfle än all bara ge enskilda företag stöd. Regionalpoliliken har också till syfte atl se till att det i en hel region, pä en hel arbetsmarknad, finns en samklang mellan service, turistnäringar, offentlig verksamhel och privat och kommersiell service. De olika näringsgrenarna och de olika delarna av arbetsmarknaden skall tillsammans fungera så alt de förstärker regionen. Det har ingenting atl göra med klåfingrig politik, inkonsekvens eller bristande logik. Jag tycker atl om man skall tala om att vara demagogisk, skall man kanske inte använda den lypen av formuleringar själv.

Anf. 8 MARGIT GENNSER (m):

Herr talman! Jag ber att få hänvisa lill nobelpristagaren Friedrich von Hayek. Han har konstaterat atl fördelen med en marknadsekonomi är alt man fattar besluten där man har informationen. Informationen är utspridd. Det går inle all koncentrera informationen lill loppen, fill regeringen. Del är därför politiken blir inkonsekvent Det är således inte fråga om demagogi, utan om vad en nobelpristagare har utrett i många skrifter.

Problemel är atl man säkert har mycket goda intentioner och vill göra del bra, men man har dess värre inte den kompelens som marknaden har. I en högkonjunklur bör man därför avstå från alt genomföra den här typen av åtgärder som ger felakliga signaler lill företag och lill enskilda människor.

Anf. 9 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN: Herr lalman! Om man skall fatta beslulen där informationen om kompetensen finns är det väl ganska logiskt atl man gör som vi nu gör i regionalpohtiken, nämligen att man oflasl fattar besluten på länsstyrelserna och i SIND. Man fullföljer dem inom ramen för de regler som riksdag och regering har faslslälll. De få ärenden som inte faller inom ramen för det mönsler som riksdagen har lagl upp, kommer lill regeringen för en översiktlig och allmän bedömning. Dessa beslut fallas då på grundval av information som har kommit från de instanser som har kunnandet och informafionen. Därmed fattas också besluten i de avseendena på rätt nivå.

Anf. 10 MARGIT GENNSER (m);

Herr lalman! Jag vill då ta upp etl par saker. Informationen är utspridd och detaljerad. För atl man skall fä upp informationen till loppen, måsle den

samlas ihop, förkortas och begränsas. Del kallas osäkerhetsabsorpfion. Det är därför man har bättre informalion nere på lägre nivå när man kan falla beslul om mer begränsade ärenden. Uppe i kanslihuset kan man inle på samma sätt vela vilka företag som har framliden för sig. Nej, hade man skapat svensk industri på det visel i början av 1900-talel och på 1930-lalel, hade vi inte haft dagens storföretag.

Anf. 11 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN: Herr lalman! Del beror nalurliglvis på hur man samlar ihop informationen, fru Gennser. Man kan naturhgtvis samla ihop informationen på ell sådanl säll att man får den precis så fullödig som man behöver ha den. Dessutom kan man få en viss översiktlighet. Om man skulle fullfölja Margil Gennsers resonemang kan man ju ifrågasätta den utveckling som innebär alt del uppkommer koncerner, med den översikt som koncernen har över en verksamhet som l.ex. skall läcka hela världen.

Anf. 12 MARGIT GENNSER (m):

Herr talman! Nej, man kan aldrig ersätta den osäkerhetsabsorpfion som uppkommer när man insamlar informalion från många häll. Man kan naturligtvis få andra stordriftsfördelar. De finns dock knappast på regeringskansliet Del är sådant som kan förekomma i stora koncerner där man kan ha en hell annan skalekonomi i marknadsföringen, forskningen, produklionen osv. Man vet alt det finns problem med just osäkerhetsabsorptionen. Det har dess värre varil ett av de slora problemen i förelagen. Del är därför man bör avstå från planstyrning så myckel som möjligt.

Överläggningen var härmed avslulad.

Prot; 1988/89:122 26 maj 1989

Omförekomsten av dioxin i Östersjöfisk

4 § Svar på fråga 1988/89:626 om förekomsten av dioxin i Östersjöfisk

Anf. 13 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM;

Herr talman! Olle Öslrand har frågat mig om regeringen är beredd all ekonomiskt medverka lill att samtiiga de prover av fisk som fiskerinämnden i Gävleborgs län vill undersöka med avseende på dioxinförekomst analyseras.

Livsmedelsverket karllägger för närvarande förekomsten av dioxiner i olika livsmedel. Arbetet bedrivs i samarbete med bl.a. naturvårdsverket och fiskeristyrelsen. Bl.a. har fisk från älta olika vattenområden i Sverige undersökts.

På förfrågan från länsstyrelsen i Gävleborgs län har livsmedelsverket tidigare meddelal alt verkel är berell alt dels bekosla analysen av fem strömmingsprov och tre sikprov från Gävlekuslen med avseende på polyklo-rerade bifenyler (PCB) och DDT, dels bekosla analysen av fyra av dessa fiskprov med avseende på dioxiner. Frågan om huruvida verkel kan göra ytterligare insatser för undersökning av miljögifter i fisk beror på dels resultaten av analyserna, dels behovet av undersökning av fisk från andra havsområden.

Problemel med förekomst av miljögifler i fisk rör även andra områden

Prot, 1988/89:122 längs Norrlandskusten, Livsmedelsverket har därför meddelat alt man är 26 maj 1989

Omförekomsten av dioxin i Östersjöfisk

beredd all medverka till att det görs ytterligare undersökningar av fisk frän olika vattenområden.

Vilka undersökningar livsmedelsverket kommer att medverka i måste naturligtvis även fortsättningsvis främst vara en fråga för myndigheten.

Anf. 14 OLLE ÖSTRAND (s):

Herr lalman! Jag ber alt få tacka jordbruksminislern för svarel, även om jag naturligtvis inte är nöjd.

Bakgrunden lill min fråga är alt det höslen 1988 kom larmrapporter om atl fisken i Östersjön och Bottenhavet innehöll del farliga giftet dioxin. Detta slogs dä upp med slora rubriker i massmedia. Följande rubriker har använls i Norrlandsfidningar som sammanfattningar av vissa forskares uttalanden: "Jag fattar inle all de vågar rekommendera folk atl äta fisk", "Fisk kan ge oss cancer", "Svartlista strömmingen" och "Klorerade utsläpp har gjorl havsfisken oällig".

Reaktionen från konsumenterna kom naturligtvis omedelbart. Del har skett en nedgång av fiskförsäljningen, särskill av strömming, med 25 %. Det bör noteras all forskarnas uttalanden bygger på spridda analysvärden och indikalioner som man har fått av atl undersöka boltensedimenl från några kustområden och elt fåtal fiskar. I Gävleborgs län har man över huvud tagel inle tagit några prover på slrömming eller sik, som i huvudsak fiskas efter Gävleborgskusten. Man erkänner att det inle gär alt göra en säker riskbedömning på grundval av nuvarande underlag. Ändock går man ut i massmedia. Samtidigt riskerar stora delar av en yrkeskår att slås ut

Nu har fiskenämnderna begärl att livsmedelsverket skall genomföra åtta prover med avseende på dioxinhallen. Skall man då pruta 4 prover fill en kostnad av 50 000 kr.? Jag måsle säga all jag hell enkelt lycker alt det här är löjligl, jordbruksminislern. Man kan fråga sig vad vi skall ha etl livsmedelsverk till.

Till slut skulle jag vilja slälla ytterligare en fråga lill jordbruksministern. Är del här en resursfråga på livsmedelsverket, eller vad är det egenlligen fråga om?

Anf. 15 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr lalman! Som jag redan tidigare har sagt, har livsmedelsverket angell all del är berdl att sätta i gång med prover av den lyp som Olle Östrand frågar efler. Det rör sig här om områden där också länsstyrelserna går in med pengar. Del är i viss män en fördelningsfråga. Jag vill inle här i kammaren göra en bedömning av hur del ser ut i Gävleborgs län, men i andra län vid Norrlandskusten går också länsstyrelserna in med pengar. Livsmedelsverket måsle ändå rimligen göra bedömningen av var de med sina resurser kan göra de bäsla insalserna och var de kanske kan kompletteras med länsinsatser.

Anf. 16 OLLE ÖSTRAND (s):

Herr lalman! De prover som fick detta genomslag i massmedia togs i huvudsak utanför MoDos fabrik i Husum och ledde fill ett dråpslag för fiskarna utefter hela Norrlandskusten. Jag lycker att det vore självklarl att

livsmedelsverket skulle medverka till atl ta de prover av dioxinhallen som fiskenämnden i Gävleborgs län anser att man måste ta, för atl objekfivl kunna upplysa allmänhelen om vad det är frågan om. Om inle livsmedelsverket vill medverka till detta måsle man tillföra länsstyrelserna ökade ekonomiska resurser, så att de i stället kan ta sådana här prover. Detta är också en slor regionalpolitisk fråga i dessa områden, speciellt utefter Norrlandskusten.

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om rätten tid ersättning ur viltskadefonden

Anf. 17 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr lalman! Jag har jusl sagl alt livsmedelsverket medverkar i Gävleborgs län. Vilka pengar länsstyrelsen vill ta fram är inte min sak atl bedöma. I andra län gör länsstyrelserna det också.

Anf. 18 OLLE ÖSTRAND (s):

Herr talman! Jag hoppas ändå att jordbruksminislern håller med mig om alt livsmedelsverket borde ha kunnal slälla upp och ta dessa åtta prover. Jag är överlygad om alt livsmedelsverket inte står och faller med 50 000 kr.

Det är min förhoppning all man på livsmedelsverket efter denna debalt länker om i delta avseende och tar de prover som fiskenämnden i Gävleborgs län har begärl.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på fråga 1988/89:659 om rätten till ersättning ur viltskadefonden

Anf. 19 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr talman! Slina Eliasson har frågat mig om jag är beredd att la inifiafiv lill sådana förändringar i villskadeförordningen att ersättning ur viltskadefonden utgår även för skador på skog.

Riksdagen beslulade våren 1987 att skogsägare skulle kunna få bidrag ur länels viltskadefond när skogsplanteringar utsatts för så svåra skador av älg att en omplantering är nödvändig enligl skogsvårdslagens föreskrifter om skyldighet all anlägga ny skog.

Del visade sig emellertid alt stor osäkerhet råder i fråga om de årliga skadorna på skog och vilken effekt den nya produklionsanpassade jakten kunde få på skogsskadorna. 11988 års budgetproposition föreslog regeringen därför atl en försöksverksamhel med bidrag till omplantering av skog borde genomföras i några län. Riksdagen hade ingen erinran mot den föreslagna försöksverksamhelen.

Det pågår därför en försöksverksamhel i Blekinge, Älvsborgs och Norrbollens län med bidrag till omplantering av skogsplanteringar som skadats av älg under åren 1988 och 1989.

Sedan försöksverksamhelen utvärderats kommer regeringen alt la ställning till utformningen av ett bidragssystem för hela landel.

Prot, 1988/89:122 Anf. 20 STINA ELIASSON (c):

26 maj 1989 Herr lalman! Jag lackar jordbruksminislern för svaret på min fråga. Det

Om rätten tid ersätt ning ur vdtskade-fonden

beslut som riksdagen fattade våren 1987 gäller etl ganska small område, nämligen skador orsakade av älg som är så svåra alt en omplantering är nödvändig. Men del är även andra slags skador och problem jag avser med del jag har tagit upp i min fråga, Dd handlar om fillväxtförluster, kvalitetsförluster vid gallring osv. Enligt min mening var delta beslut för all del ell lilel sleg på räll väg, men inte fillräckligl, Dd kan ju inle ha varil okänt atl skador har förekommit. Del är bara alt gå ut i skogen ochse hur det ser ul eller tala med några av de markägare som har blivit utsatta för sådana skador.

Nu är försöksverksamheten i gång, och del är bra. Vad man kan hoppas på är all det inte blir elt långdraget funderande när försöksverksamhelen är över, ulan all elt rejält förslag föreläggs riksdagen så all vi kan få en annan lingens ordning.

Skogsvårdsslyrelsen i Jämtlands län genomförde våren 1988 en älgbetesin-ventering. Inventeringen representerade cirka en iredjedel av länels skogsareal. Tillväxtförlusten uppskattades fill 3,2 miljoner skogskubikmeter. För markägarna beräknades de ekonomiska förlusterna till över 700 milj. kr.

Jag anser alltså all bidragssystemet måsle ändras, så att skador på skog orsakade av älg betyder alt markägarna har räll lill åtminstone något lilel bidrag. Vad tycker jordbruksministern egentligen om detta?

Anf. 21 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM: Herr lalman! Sfina Eliasson säger atl det räcker alt gä ul i skogen och filta, sä ser man alt skador har skett. Förvisso är dd så. Det är också etl av skälen lill alt man har salt i gäng denna försöksverksamhel. Men del visar sig då också alt det inle är så läll alt hilla kriterier för bedömningar. T)et är inle heller så konsfigt Skadorna kan ju se olika ut på olika håll. Därför har vi denna verksamhet i gång.

Mitt svar är atl vi så snarl som möjligl skall la fram etl syslem för hela landel. Jag hoppas all vi, om della gär bra och om vi får in hyggliga redovisningar, skall kunna lägga fram ett förslag redan nästa år.

Anf. 22 STINA ELIASSON (c):

Herr talman! Del senaste jordbruksministern sade, att han hade en förhoppning om att del redan nästa år skall kunna komma ell förslag, lolkar jag positivt Jag lackar för den upplysningen. Jag hoppas att "nästa år" innebär början av årel.

Men man kan redan nu, genom alt bara titta hur del ser ut i skogen, se.var älgar har varil framme. Del som markägaren planterade i fjol är borta. Han måste plantera om igen, och enbart plantorna kostar mycket pengar.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på fråga 1988/89:669 om familjejordbrukets utveckling

Anf. 23 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr talman! Lennart Brunander har - med hänvisning lill lillämpningen av jordförvärvslagen - frågat mig om det är min uppfattning att vi skall ha en levande landsbygd och om del i så fall inte är vikfigl all familjejordbruket kan utvecklas.

Jordförvärvslagen är elt jordpolitiskt slyrmedel, vid sidan av etl anlal andra medel, för alt man skall kunna uppfylla målen för jordbrukspolitiken. Jordförvärvslagen påverkar i sin nuvarande ulformning endasl en mindre del, ca 30 %, av det lotala antalet överlåtelser av jordbruks- och skogsfas-fighder. Del grundläggande ändamålet med lagsfiflningen är atl främja en från allmän synpunkl lämplig ulveckling av lantbruksföretagen. Vid lillämpningen av lagen skall eftersträvas all från regionalpolifisk synpunkl ändamålsenliga företag bildas. Ett av syftena med jordförvärvslagen är att vi skall ha en levande landsbygd, och etl av medlen för att nå detta mål är jusl att slå vakt om familjelanlbrukd, eftersom familjelantbruket även i framtiden kommer all vara den dominerande förelagsformen i jordbruket.

Riksdagens beslut år 1987 om ändring av jordförvärvslagen innebär främst atl ralionaliseringssyfiet tonats ner i förhållande lill vad som gällt tidigare. Lagens regionalpoliliska syfte har däremot stärkts.

För atl uireda vissa frågor om jordförvärvslagstiftningen har jag fillsalt en särskild utredare. Utredningen syflar till att klarlägga i vad män jordförvärvslagen ulgör ell effektivt medel för atl uppnå de politiska mål som slällls upp för jordbruket Utredningen skall redovisas under juli månad i år. Vi kommer således att få ytterligare underlag som belyser jordförvärvslagens roll för atl nå det önskade syftet atl upprällhälla en levande landsbygd med etl utvecklat familjejordbruk.

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om familjejordbrukels utveckling

Anf. 24 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Jag tackar jordbruksminislern för svarel. Orsaken fill att jag slällde frågan är all jordbruksministern i några fall har gäll emol de synpunkter som har lell lantbruksnämnd och lantbruksstyrelse lill beslul. Del gäller framför allt i fall där familjeföretag har velal förslärka sina fasligheter. Det som fick mig alt slälla frågan jusl nu var ett fall som har varit uppe hos jordbruksministern tre gånger. Lantbruksnämnden och lantbruksslyrelsen har hafl samma uppfallning samlliga gånger, och även jordbruksminislern har tidigare haft samma uppfattning som dessa instanser. Men vid det senasle tillfället har jordbruksminislern ändrat åsikt. Jag tycker alt det är litet anmärkningsvärl all han har gjort det. En landsbygdskampanj, som fortfarande pågår, har anordnats, och även en landsbygdsriksdag har anordnats, och det satsas väldigt myckel på en levande landsbygd, det talas åtminstone väldigl myckel om det. Det är viktigt all vi har del. Men den grundläggande förutsällningen för delta är ju etl levande jordbruk. Och det är de något mindre jordbruksföretagen som är myckel vikfiga i detta sammanhang. Men då måsle de ocksä kunna förslärkas när de ges möjlighet fill detta. Dessa möjligheter uppträder inte särskilt ofla, och därför kan man inte bara rycka på axlarna och säga atl del ordnar sig någon annan gång, för del gör del inte.

Prot. 1988/89:122 Jag är emellertid lacksam för all jordbruksministern slår fasl atl elt av
26 maj 1989 syftena med jordförvärvslagen är atl vi skall ha en levande landsbygd. Och etl

Om familjejordbrukets utveckling

av de medel som skall användas för detta är att förstärka familjejordbruken. Jag hoppas alt jordbruksministern i fortsättningen har detta lilel mer i åtanke. Nu säger jordbruksministern att han har tillsatt en ulredare för alt uireda vissa frågor om jordförvärvslagen och att man genom en sådan ulredning får en bältre grund för alt ta ställning. Men var det då rimligt av jordbruksminislern all hell plötsligt ändra åsikt i ett ärende som har varit uppe till behandling så många gånger, just när denna ulredare arbetar? Hade del inle varil rimligt all vänla litet? Jag skulle vilja fräga jordbruksministern om han inle anser all dessa mindre jordbruksföretag är viktiga och atl de måste ges möjligheler alt ulvecklas när de får chansen.

Anf. 25 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr talman! Som Lennarl Brunander väl vet är jag förhindrad alt från regeringshåll uttala mig här i riksdagen om enskilda ärenden och överklaganden. Vi får inle diskutera sådana frågor här i riksdagen, och det vet Lennart Brunander som själv siller i lantbruksstyrelsen som fattar beslul i frågan. Låt mig därför svara principiellt

I de fall då det har handlat om överklaganden lill regeringen har det ofta inle varit fråga om familjejordbruk gentemot något annal, ulan del har varil fråga om två olika familjejordbruk. Någon har då genomfört etl köp och sedan vägrats all fullfölja köpet och då överklagat till regeringen. Oflasl har regeringen då följt lantbruksslyrelsens beslut, men ibland har lantbruksslyrelsen varil oenig.

Utan atl gå in i del enskilda fallet vill jag ändå med anledning av del fall som Lennart Brunander nämnde säga alt det har behandlats dels med lillämpning av den gamla jordförvärvslagen, dels med tillämpning av den nya. Vi har ju en ny jordförvärvslag sedan några år lillbaka. Skillnaden mellan dessa är atl del i den gamla lagen sades att förvärvslillstånd skall vägras, om egendomen behövs för jordbrukels eller skogsbrukets rationalisering. I den nya lagen sägs det atl förvärvstillstånd får vägras, om dd är av allmänl intresse atl egendomen tas i anspråk för jordbrukets eller skogsbrukets rationalisering. Man måste alliså inle ingripa på samma sätt som enhgt den gamla lagen för atl förhindra genomförda köp,

1 de fall som har överklagats fill regeringen och som jag har bifallit har det handlat om atl man har slagil vakt om små familjejordbruk. Det kan ha varil en situation då en auktion har anordnats där någon har bjudit lill etl rimhgt och inle till ell vansinnigt pris och genomfört ell köp. Sedan kanske slalen har sagl alt della köp inte får genomföras, då del har funnits en jordbrukare som bältre har behövt denna jord. Om det då finns en jordbrukare som över huvud taget kanske inle har deltagit i denna auktion och inte visat något egel inlresse, skall staten då bestämt och prompt säga atl detta köp inle får genomföras? Den nya lagen ger litet vidare ramar i elt sådant fall än den gamla. Och förvisso är del de små förelagen som jag har salt långt fram och velat värna om vid min prövning.

Anf. 26 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Jag vet, jordbruksminislern, alt man inle skall diskutera enskilda fall. Därför har jag inle heller slällt frågan med utgångspunkt i del enskilda fallet, utan jag har bara talat om varför jag har slällt denna fråga. Frågan är av principiell vikl. Av de fall som denna fråga grundades på, och del har varit några, har det varil fråga om familjeförelag som skulle behöva förstärka sill underlag för att driva verksamheten vidare. Men andra inlressenler har gäll före. Ibland har del varil fråga om intressenter med aktiviteter som har varil tvivelaktiga i den meningen atl man inte har velal om de över huvud lagd kommer atl fungera. Som jordbruksminislern sade är det rikligl alt ramarna i och med den nya lagen har blivit vidare. Del är därför jordbruksministerns beslul är så vikfiga. I fortsättningen blir de ju slyrande för tolkningen av jordförvärvslagen. Därför blir jag oroad när jordbruksministern fattar beslul som innebär att andra än dessa jordbrukare får företräde.

Jag skulle emellerfid bli glad om jordbruksminislern när denna ulredning är klar kommer fram lill all familjeföretagen måsle fä möjlighel atl förslärkas och fattar beslul med ulgångspunkl i detta.

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om familjejordbrukets ulveckling

Anf. 27 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr lalman! Det handlar förvisso inte om familjeföretag mol några andra, eftersom juridiska personer inle har samma slällning som familjejordbruken i den nya lagen, ulan i de enskilda fallen handlar del om olika familjejordbruk som står mol varandra. En inle ovanlig situation är ju all en säljare säger att han vill sälja endasl till en viss person och alt han inle kommer alt sälja lill någon annan. Detta blir då föremål för prövning, och del kan gå många år på grund av avslag.

I och med den nya lagen är del inte nödvändigl all gå in i varje enskill fall och sloppa genomförda köp. Man kan slälla frågan: Är del inte bällre all en viss faslighet säljs till en person som har valts ul och alt fasligheten pä sä sätt används än all den så att säga ligger för fäfot? Det kan ju vara så, atl en gammal människa säger att del bara är lill en viss person som hon vill sälja. Del är ingen enkel fråga. Men del är den lypen av frågor som del handlar om. Man kan naturligtvis komma fram lill olika bedömningar. Men del är förvisso olika familjejordbruk som står mot varandra.

Anf. 28 LENNART BRUNANDER (c):

Herr lalman! Jag har inle ställt min fråga med utgångspunkt i alt det är två olika familjejordbruk som står mol varandra, ulan min fråga ulgår från det andra fallet, där andra intressenter har kommit in och fått företräde när besluten har fallals. Detär detta jag har reagerat mol. Pä del sättet försämras möjligheterna att fä en levande landsbygd. Grunden för all del skall fungera i en by är att de förelag som finns där verkligen kan fortsätta all arbeta och ha det underlag som de kan fä.

Ell jordbruksföretag har ju inle fulll med möjligheler lill förslärkning, utan del kanske blir elt tillfälle jusl nu, och sedan kan det ta många år innan det blir ett nyll lillfälle. Och det är inte lämpligl all köpa jordbruksmark långl från den egna gården. Del är därför vikligl all möjligheterna alt förstärka

Prot. 1988/89:122 familjejordbruken finns kvar. Atl styrkan i ralionaliseringsparagrafen har

26 maj 1989

Om EG-anpassningen och läkemedelskontrollen

tagits bort innebär ju inte att man skall förhindra detta, utan del gäller alt förhindra de mycket slora fastigheterna.

Överläggningen var härmed avslulad.

7 § Svar på fråga 1988/89:633 om EG-anpassningen och läkemedelskontrollen

Anf. 29 Socialminister SVEN HULTERSTRÖM;

Herr lalman! Per Gahrlon har frågat mig vad resultatet blev av den aviserade analys av skillnader mellan läkemedelsregler i Sverige och EG, som omnämnts i regeringens rapporl Sverige-EFTA-EG 1988.

Av utrikesdepartementets redovisning av det svenska integralionsarbeld våren 1988-mars 1989 framgår all den svenska arbelsgruppen för hälso- och socialpolitiska frågor har gjorl en analys av reglerna för svensk läkemedelskonlroll och gällande direktiv med rikllinjer för EG-ländernas läkemedelskonlroll. Arbelsgruppen har därvid gjorl bedömningen all del inle finns några allvarligare hinder för atl Sverige skall kunna uppfylla direktivens normer.

Som exempel på de skillnader som finns i regelsystemen kan jag nämna all EG kräver att giltigheten av en registrering av läkemedel begränsas till högsl fem år. Någon motsvarande lidsgräns finns inte i svensk lagstiftning. Ett annal exempel är alt vissa färgämnen i läkemedel inte är tillåtna i Sverige men får användas enligl EG;s direkfiv.

Den viktigaste frågan för Sveriges del är att söka få ell svenskl inflylande på de regler om en framtida gemensam läkemedelsregistrering som för närvarande övervägs inom EG. Ett direki sådant inflylande torde vara svärl atl uppnå utan all vi i Sverige kan visa atl vi uppfyller EG:s redan gällande normer på läkemedelsområdet

Del material som den svenska arbetsgruppen har tagit fram används som underlag för diskussioner inom EFTA om elt gemensaml närmande till EG.

Då Per Gahrton, som framställt frågan, anmält atl han var förhindrad atl närvara vid sammanträdet, medgav andre vice lalmannen all Anila Stenberg i ställd fick delta i överläggningen.

Anf. 30 ANITA STENBERG (mp):

Herr talman! Jag får lacka socialminister Hulterström för svarel, även om jag inte känner mig helt tillfredsställd och säker vare sig som läkemedelskonsument eller riksdagsman. Jag tycker atl del är bra all registreringen av läkemedel begränsas till högst fem år. Sedan är del alltså så alt vissa färgämnen i läkemedel som inle är tillåtna i Sverige får användas enligt EG:s direktiv. Men med lanke på den principiella grundsynen pä EG-anpassningen och med kännedom om hur de övriga varukonlrollsystemen fungerar i EG befarar jag att läkemedelskontrollen vid en EG-anpassning kommer all minska, vilket kan leda till hälsorisker. Jag tycker atl frågan om läkemedels-

konlrollen borde undantas från EG-anpassningen. Detta har vpk och miljöpartiet yrkat i en avvikande mening när socialutskottet lämnade sill utlåtande i dessa frågor.

Det är en sak lill som jag tycker är viklig, nämligen atl det är nödvändigt alt Sverige mycket slarkl betonar social- och hälsofrågorna i harmoniseringsar-betet När regeringen arbetar med integrationen är del väldigt viktigt atl man särskilt beaklar detta.

Vi anser alt frågan är så betydelsefull all det är motiverat med etl särskill råd för social- och hälsopoliliska frågor med en bred representation för olika intressen eller all det redan exislerande rådet för Europafrågor får en bred represenlalion även för de social- och hälsopoHliska frågorna.

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om EG-anpassningen och den svenska folkpensioneringen

Överläggningen var härmed avslulad.

8 § Svar på fråga 1988/89:634 om EG-anpassningen och den svenska folkpensioneringen

Anf. 31 Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Per Gahrton har frägal mig vilka förändringar av folkpensioneringen som planeras med anledning av EG-anpassningen.

EG som institution ställer inga direkta krav på hur medlemsländerna ulformar sina nationella socialförsäkringssystem. Någon harmonisering av lagstiftningarnas omfattning och förmånernas storlek krävs inle mellan de olika medlemsländerna i EG i det här avseendel. Däremol finns inom EG elt regelsystem för samordning av socialförsäkringsförmåner för i första hand migrerande arbetstagare.

Som nämns i regeringens rapport ger EG-reglerna i vissa fall etl mera heltäckande skydd vid vistelse och bosättning i elt annat land än de bilaterala konventioner Sverige har slulil med medlemsländerna i EG. Enligl svensk lagstiftning och våra socialförsäkringskonventioner gäller i dag olika meloder för fastställande av rätten till folkpension beroende på om pensionären är svensk medborgare eller inte och beroende på om denne är bosatt i Sverige eller inle. Dessa skillnader kan inte upprätthållas om vi genomför en fullständig anpassning till EG:s regelsystem. De regeländringar som i så fall blir akluella kommer endast atl beröra personer - svenskar eller ulländska medborgare - som invandrar till och utvandrar från Sverige.

Då Per Gahrton, som framställt frågan, anmält all han var förhindrad alt närvara vid sammanträdet, medgav andre vice lalmannen alt Ragnhild Pohanka i stället fick della i överläggningen.

Anf. 32 RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr talman! Det var så lyckligt för mig all del i går var en ulmärkt föredragning i socialförsäkringsutskottel om dessa frågor. Så egenlligen har jag dels fått ell svar här i dag, som jag vill tacka för, dels fåll en stor del av frågorna besvarade vid föredragningen i går.

Det finns ändå frågor kvar. Jag tänkte på jämställdheten, som ju kan bli etl

Riksdagens protokoll 1988/89:122 -123

Prot. 1988/89:122 problem. Vi har kommit ganska långt på del området. En utlandssvensk -
26 maj 1989 detta talade vi också om i går - kan i dag bara flytta hem och få sin pension.

Om EG-anpassningen och den svenska folkpensioneringen

Hur kommer del alt bli därvidlag? Vad kommer del all belyda administrativt för de många människor som bor några är i Sverige och lar med sig sina poäng till sill land? Vad kommer del alt belyda ekonomiskt? Vad kommer del att ge för följder för den svenska pensioneringen?

Det är väl dessa frågor som kvarstår, annars fick jag som sagl en del av frågorna besvarade i går.

Anf. 33 Socialminister SVEN HULTERSTRÖM;

Herr talman! Vad det innebär administrativt får vi väl se när vi diskuterat dessa frågor ytterligare. Jag kan inte svara på frågan nu. Renl generelll innebär anpassningen, som framgår av svarel, för dem som invandrar eller utvandrar, vilket ju inle är en så stor grupp, att de får mera likarlade regler än vad de har i dag. Jag har svårt att se att det skulle vara till någon nackdel, snarare kommer det att uppfattas som en fördel av de berörda.

Anf. 34 RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr talman! Det handlar inte bara om svenskar utan även om människor i andra europeiska länder. Om jag har förställ del rätt skulle vi i Sverige ge ATP-poäng fill personer i annal land men på det landets villkor och på svenska slatens bekostnad. Det är mycket ekonomi i del hela. Vad kommer del alt betyda? Finns det nägon utredning på områdel? Finns dd nägra planer på att la reda på vad det innebär för Sverige?

Anf. 35 Socialminister SVEN HULTERSTRÖM;

Herr lalman! Vi vet ju vad andra länders och EG-länders regelsystem innebär. Men ATP-systemel berörs ju inle. Det är ju en tilläggspensionering, men det är folkpensionen som berörs. Som jag sade blir konsekvensen mera likarlade regler. De speciella regler som vi har nu kommer inle atl gälla i fortsättningen. Såvill jag kan förstå är det knappasl lill någon nackdel för någon.

Anf. 36 RAGNHILD POHANKA (mp);

Herr talman! Det berör ATP för svenskar, för man får lägga ihop den tid man har arbelat i annal land med den "svenska" fiden. Sä ATP blir alltså berörd. Vad innebär del? Vilken summa kommer man alt räkna? Hur värderar man lönen i etl annal land i förhållande lill den svenska kronan, osv.? Frågan är kanske för lidigl väckt.

Anf. 37 Socialminister SVEN HULTERSTRÖM: Herr talman! Det är möjligt att frågan är för tidigt väckl, men jag tror inle atl det blir så kompliceral. ATP-systemel står ju i relation till vad man har haft för inkomst. Jag kan inle se alt del skulle bli särskilt kompliceral.

Överläggningen var härmed avslulad.

9 § Svar på fråga 1988/89:635 om de sociala följderna av en EG-anpassning

Anf. 38 Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Per Gahrton har frågat mig vilka sociala åtgärder regeringen ämnar vidla för all motverka de negativa följder som enhgt frågeställaren följer av en harmonisering med EG;s inre marknad.

Enligl Romfördragds artikel 117 är EG:s medlemsstater eniga om all det är nödvändigt att främja en förbättring av levnads- och arbetsvillkoren inom EG för all härigenom möjliggöra en utjämning av dessa villkor på en stadigt sfigande nivå. Genom Europeiska enhetsakten har nya förutsättningar skapals för EG att vidla gemensamma ålgärder på del sociala området,

I detta sammanhang har beslul även fallals atl fördubbla de medel EG;s strukturfonder disponerar för olika regional-, arbetsmarknads- och socialpolitiska insatser, så atl dessa år 1993 ulgör motsvarande 100 milj, kr.

Från svenska regeringens sida avser vi all i våra kontakter med EG, bl,a, genom EFTA, verka för en förstärkning av den sociala dimensionen i del europeiska samarbetet.

Samtidigt kommer Sverige att fortsätta all driva en akliv nafionell polifik pä de regional-, arbetsmarknads- och socialpolitiska områdena.

Då Per Gahrton, som framställt frågan, anmält atl han var förhindrad atl närvara vid sammanträdet, medgav andre vice talmannen att Ragnhild Pohanka i stället fick delta i överläggningen,

Anf. 39 RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr talman! Jag lackar socialminislern för svaret.

Jag tror att det här kommer atl medföra oerhört mycket negafivl för Sverige, Vi kommer att få svårt att behålla en levande landsbygd, vilket vi i och för sig har svårl med redan i dag, på grund av den gemensamma ekonomiska marknaden och varuutbytet fritt över gränserna.

Vårt jordbruk har mycket svårl att hävda sig i dag i vissa delar av Sverige. När anpassningen till den europeiska marknaden är färdig, tror jag att del inle blir myckel jordbruk kvar i Sverige. Norra Sverige blir ödelagt Den lilla fonden på 100 miljoner år 1993 är ändå bara fickpengar. Det kan inte betyda någonting för alla dessa länder med regionala satsningar i de egna länderna.

Men det finns också etl annal problem här. Del sägs ju att förelag flyttar utomlands, därför att Sverige inle är med i EG. Men jag tror att förelagen i ännu högre grad kommer alt flylla ulomlands när det inte längre finns någonting som hejdar. Människor i andra länder har inte, och kommer inte all ha, samma sociala skyddsnät som vi i Sverige har. Man behöver inle beiala de löner ulomlands som svenska arbetare har räll till. Jag länker på exempelvis Portugal, Turkiet - om nu Turkiel kommer med i EG - och Italien.

Jag vill således fråga: Vad gör man från svensk sida för att molverka delta?

Sedan har vi frågan om jämlikheten mellan kvinnor och män. Det finns skillnader i detta avseende mellan olika länder - della glömde jag för reslen all la upp tidigare - när del gäller pensionsåldern, föräldraförsäkringen saml

Prot, 1988/89:122 26 maj 1989

Om de sociala följderna av en EG-anpassning

Prot, 1988/89:122 26 maj 1989

Om de sociala följderna av en EG-anpassning

många andra förmåner. Hur skall det gå atl åsladkomma en någorlunda likartad jämlikhet över gränserna? Del handlar inle bara om varor och tjänster, utan del handlar också om atl människor skall ha rätt all leva pä ungefär samma villkor,

Anf. 40 Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Först en korrigering. Till följd av ell skrivfel står del i svarel all strukturfondernas medel år 1993 kommer all ulgöra molsvarande 100 miljoner. Del skall vara 100 miljarder. Det är en viss skillnad. I och för sig belyder del inte särskilt mycket för den principiella diskussion som vi för.

Ragnhild Pohanka har ställt etl antal frågor. Hon undrar bl.a. hur del skall bli när det gäller jordbruket, vårl sociala förmånssystem och jämlikheten. Naturligtvis kan vi spekulera i hur det skall bli och göra mer eller mindre välgrundade anlaganden. Men allteftersom förhandlingarna fortskrider kommer alll della alt klarna. Beiräffande förhandlingarna förs ju en mycket öppen debatt i Sverige. För den som är intresserad av dessa saker är del alltså lätt all hälla reda på vad förhandlingarna rör sig om och vilka problem som finns. Därför går det nog inte all i dag säga någol om de farhågor som Ragnhild Pohanka ger uttryck för. I och för sig förslår jag alt människor hyser farhågor. Det fortsatta förhandlingsarbetet får, som sagt, utvisa hur det skall bli. Delta förhandlingsarbete bedriver vi i Sverige för övrigt tillsammans med ell anlal andra länder som också har nått ganska långl när del gäller att bygga upp sociala förmånssystem av olika slag. Dessa syslem kommer vi ju inle all utan vidare överge. Tvärlom bör del vara vår utgångspunkt att vi skall behålla det som vi har uppnått. Dessulom vill vi vara med och påverka EG:s regelsystem i förbättrande riktning.

Anf. 41 RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr lalman! Det är klart atl det är en viss skillnad mellan 100 miljoner och 100 miljarder. Men även 100 miljarder tycker jag är en ganska lilen summa i delta sammanhang.

Jag skall inle gå in på frågan om socialförsäkringen igen, eflersom den frågan lagils upp för sig. Ja, förhandlingarna har förts inför ganska öppen ridå. Vi har emellertid upplevi slora svårigheler när vi har försökl la reda på hur harmoniseringsarbdel fortskrider i Sverige. Men på den punkten skedde en öppning under gårdagen som vi är mycket positiva till och som vi lycker är viklig. Forlfarande efterlyser vi dock olika andra uppgifter.

Del är många frågor som inryms här, eflersom registret är så brett Men vad är man frän svensk sida beredd all göra för att se lill alt detta arbele inle får de negativa följder som l.o.m. omnämns i regeringens rapporl Sverige-EFTA-EG 1988? Jag har inte fått något rikligt svar frän socialministern. Del har, tycker jag, bara förekommil några svävande formuleringar.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1988/89:658 om åtgärder mot ökat narkotikamissbruk

Anf. 42 Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr lalman! Ingbritt Irhammar har frågat justitieministern om ålgärder mol ökal narkoiikamissbruk. Arbetet inom regeringen är så fördelal alt del är jag som skall svara pä frågan.

Centralförbundet för alkohol- och narkoiikaupplysning har riksdagens uppdrag att följa utvecklingen av alkohol- och narkotikamissbruket CAN bygger sina bedömningar på olika undersökningar liksom på analyser av olika lyper av statistik. CAN har också elt regionall rapporteringssystem som innebär all återkommande skattningar görs av lägel i olika delar av landet. Det experimentella missbruket bland de unga är relativt begränsat, konslalerar CAN. Enligt 1988 års skolundersökning har 3 % av landets 16 år gamla skolungdomar prövat narkotika. Enligl undersökningar bland värnpliklsin-skrivna pojkar hade 1988 ca 6 % pröval narkotika. Della kan jämföras med år 1981, då andelen var 9 resp. 17 %. Del har också varit tydligt att det intravenösa missbruket bland unga har minskat under de senaste åren.

Del finns nu tecken pä att situationen har förändrats. Olika myndigheter har rapporterat ell ökat missbruk av amfetamin och i viss utsträckning av kokain bland unga och vuxna som är socialt etablerade. Missbruket inom dessa grupper sker i första hand oralt och kombineras ofta med missbruk av cannabis och alkohol. Vidare har elt anlal vårdenheter - däribland Mariapolikliniken - rapporterat att man fält en ökning av antalet unga intravenösa missbrukare.

Regeringen kommer atl fortsätta all priorilera kampen mol narkotikamissbruket. Vi skall intensifiera del förebyggande arbetet, och vi skall fortsälla alt utveckla en offensiv narkomanvård. Näsla vecka inleds en ny riksomfattande aktion mol droger. Akfionens syfte är bl.a. alt öka ansträngningarna all stoppa langningen av narkotika och all sloppa nyrekryteringen av missbrukare. Föräldrar, skola, socialtjänst och polis skall tillsammans med olika typer av frivilliga organisationer inlensifiera del drogförebyggande arbetet på dd lokala planet. Olika informationsinsatser skall göras centralt för att ge uppmärksamhet äl de lokala aktiviteterna. På upptaklskonferenser den 29 maj och den 31 maj kommer aklionen atl presenteras närmare. Aktionen kommer alt arbeta under två år och disponera ca 11 milj. kr. årligen.

Under de senasle tre åren har slalen satsat slora resurser på all ulveckla narkomanvården. Drygl 200 milj. kr. har under denna fid salsats på atl ulveckla såväl öppenvården som institutionsvården. En slor del av resurserna har avdelats lill den öppna uppsökande narkomanvården för ungdomar och vuxna. Man har därigenom uppnått konlakl med tidigare okända missbrukare. Vidare ingår särskilda projekl för kvinnliga missbrukare. Därulöver har speciella bidrag utgåll för att ulveckla tvångsvården för missbrukare. Frivilliga organisationer har fåll ökal slöd för all ulveckla sina vård- och stödinsatser. Staten kommer att fortsätta denna offensiva salsning även under näsla budgelår. Drygt 50 milj. kr. kommer att avsättas för insatser i syfle att utveckla narkomanvården. Jag avser alt föreslå regeringen att till höstriksdagen ålerkomma med förslag om etl nytt slalsbidragssystem

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om åtgärder mot ökat narkoiikamissbruk

Prot, 1988/89:122 26 maj 1989

Om åtgärder mol ökat narkotikamissbruk

för missbrukarvärden och ungdomsvärden. Härvid kommer vården av de tyngsta missbrukarna och tvångsvården alt uppmärksammas särskilt. Under höslen kommer jag också all föreslå regeringen all i en proposition förelägga förslag om förändringar av lagen (1980:620) med särskilda beslämmelser om vård av unga.

Anf. 43 INGBRITT IRHAMMAR (c):

Herr talman! Jag lackar socialminislern för svarel.

Bl.a. de två rapporter som nyhgen har presenlerals av dels Maria ungdomsenhet i Stockholm, dels socialförvaltningen i Luleå är myckel oroande. Det är alltså mycket skrämmande att missbruket har ökat bland yngre och atl lyngre droger, såsom kokain och heroin, används i slörre utsträckning än man trott

Mot den bakgrunden är del myckel bra alt regeringen nu, som jag uppfattar del, tar dessa uppgifter på allvar. Del framgår exempelvis av den aktion som inleds nästa vecka. Aktionen går ju ul på alt man skall få elt slopp på langningen, och det är bra. Dessutom vill man sloppa nyrekryteringen av missbrukare.

Jag är emellertid myckel oroad av atl pohsen inle har fillräckliga resurser för delta arbele. Förr talades del om alt polisen kunde vara ute och störa galulangningen. Men numera pågår relafivt fri försäljning, bl.a. på tunnelbanestationerna här i Stockholm. Problemen där är mycket slora. Jag vill därför fråga: Har regeringen några planer på en ytterligare utökad polisutbildning? Jag vet all man för närvarande ulnylljar alla resurser när det gäller atl utbilda poliser. Men vi mäsle ändå salsa på ytterligare utbildning. Jag skulle gärna vilja ha etl besked på den punkten.

Vidare är vården forlfarande ett problem. Människor som nu är vårdmoti-verade får vänta mycket länge på en plats inom vården. Det görs satsningar, och del är bra. Men ändå skulle jag vilja veta om regeringen har samma målsättning som t.ex. vi i cenlern, nämligen all del i framliden skall vara möjligt för dem som anser sig vara i behov av vård alt också få sådan, och delta inom loppet av etl par tre dagar efler det atl vederbörande har anmält sitt intresse för vård.

Anf. 44 Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr lalman! Frågan vilka resurser polisen har för alt ingripa mol exempelvis galulangningen är självfallel viktig, och del är ju pohsmyndighe-len själv som har atl efler hand göra de avvägningar som behövs för de egna prioriteringarna. Regeringen ger ju inte detaljanvisningar om det.

Jag kan säga lill Ingbrill Irhammar alt jag vet all del har förekommil diskussioner mellan berörda myndigheter på del här området, även inom den aklionsgrupp som finns, och atl pohsen vid de överläggningarna har ullalal att man kommer att göra extrainsatser i sommar på della område. Polisen har uppmärksammat tendenser som finns fill etl ökat missbruk och är oroad över dessa.

Jag vill med anledning av den andra frågan säga alt det inte finns någon uttalad målsättning i antal dagar, men att jag anser atl del är självklart atl kommunerna, som är de organ som i första hand har all bedöma dessa frågor

när ett ingripande snabbi skall göras, anstränger sig till det yttersta för att vederbörande skall komma under vård och behandling sä forl som möjligl.

Anf. 45 INGBRITT IRHAMMAR (c):

Herr talman! Jag är väl medveten om alt pohsen själv prioriterar inom sitt område, men jag är också säker på att man inom regeringen vet alt del finns en smärtgräns för priorileringar när de grundläggande resurserna inte är tillräckliga. Det var därför som jag frågade om en utökning av antalet utbildningsplatser för poliser, vilkel jag ser som en absolut nödvändighel för atl man i framliden skall kunna prioritera alla de vikfiga områden som såväl cenlern som regeringen klart angivit bör prioriteras. Det var anledningen fill all jag ställde frågan på den punklen.

Den andra frågan gäller målsättningen. Anledningen fill att del är så vikligl all man skall kunna ta hand om ungdomar och andra med missbruksproblem inom etl fålal dagar är alt de är så känsliga all de lält förlorar sin motivation igen. Det har därför frän dem som har ansvarel för åtgärder för dessa missbrukare ullalats atl det är nödvändigl att vården ges inom ell antal dagar.

Slulligen bara en snabb fråga: Kan vi få några besked om vad förslagen om särskilda beslämmelser om vård av unga kommer all gå ut pä? Jag har hört sägas alt kommunerna skall få ökat inflylande i delta sammanhang.

Anf. 46 Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Den sista frågan kan jag inle svara på, eftersom ärendel är under beredning. Det pågår nu diskussioner med Kommunförbundet och Landstingsförbundet, och del är omöjligt för mig all exakt förulse vilka resullal dessa förhandlingar kommer alt leda till. Regeringens avsikt är dock atl det skall bh en förbättring. Det är det som man håller på alt diskulera.

I frågan om *ården vill jag säga att även om det inle har uttryckts etl önskemål i form av elt vissl anlal dagar är det regeringens inlenfion alt del skall finnas etl sådanl samarbete mellan polis och socialtjänst alt när polisen upptäcker all någon behöver vård, skall den omedelbarl ta konlakl med socialtjänsten, och då skall socialtjänsten vara beredd alt gripa in och göra sin insats.

Vad lill sisl gäller frågan om utbildning av poliser skedde det en ökning i årets budgetproposition av polisulbildningen. Men det låren fid, ell anlal år, innan en sådan förbättring märks ule på galor och lorg. De mera korlsikfiga problem som vi nu diskulerar måsle lösas genom extrainsatser redan i sommar.

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om åtgärder mot ökat narkotikamissbruk

Anf. 47 INGBRITT IRHAMMAR (c):

Herr talman! Försl någol om poliserna. Del är rikligl all vi utbildar 600 poliser, men med denna ulbildning får vi inga förbättringar vare sig på kort eller på lång sikt, eflersom över 800 poliser avgår per år. Man skulle möjhgtvis kunna nå snabbare resultat genom all se fill alt de redan utbildade poliserna stannar kvar. Vi liar också för delta ändamål föreslagit stimulansåtgärder till en kostnad av 10 milj. kr., som regeringen inle varil beredd att fulll ut ställa sig bakom.

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om utbetalningen av ersättning lill privalprakliserande tandtekniker

Jag har också en fråga om s.k. § 12-hem för ungdomar rned missbruk av slörre omfattning. Del förhållandel atl det inle är staten som har ansvarel för dessa hem har varil elt slorl problem. Därför har också elt flertal av dessa hem lagls ned, trols all de hade behövts i delta sammanhang. Finns det planer på all återföra ansvarel för dessa hem lill slalen?

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1988/89:661 om utbetalningen av ersättning till privatpraktiserande tandtekniker

Anf. 48 Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr lalman! Gullan Lindblad har frågat om jag är beredd atl se över rutinerna för ersättning till de privatpraktiserande tandteknikerna. Enligt Gullan Lindblad är denna kår drabbad av den offentliga byråkratin genom ell krånghgl och tidsödande redovisningssystem, vilket innebär all tandteknikerna inte får belall frän försäkringskassan förrän efler 45 dagar, ofla inte förrän efter 90 dagar.

Del är riktigl, som Gullan Lindblad säger, alt de landlekniska laboratorierna ofla får vänla en tid på sin ersättning från försäkringskassan. Orsaken till detta dröjsmål är dock inte den offentliga byråkratin representerad av försäkringskassan, ulan del är tandläkaren eller landstinget som förorsakar dröjsmålet. Riksförsäkringsverket har vid några tillfällen gjorl stickprovsundersökningar som ger klara belägg för detta.

Eftersom del är landläkaren som är ansluten till sjukförsäkringens ersättningssystem är denne också formelll ansvarig inför försäkringen. Till följd härav kan försäkringskassan utbetala ersättningen för tandläkarnas räkning lill det landlekniska laboratoriet först när landläkaren sänt in den atlesterade landtekniska fakturan till kassan,

Eflersom del finns landläkare som inle attesterar den landlekniska fakturan förrän hela behandlingen är slutförd, kan del uppslå dröjsmål av det slag som Gullan Lindblad nämner,

Della är givelvis inle tillfredsställande för de landlekniska laboratorierna. Då någon anslutning av de landlekniska laboratorierna till försäkringen inte är akluell måste frågan lösas mellan laboratorierna och tandläkarna, Enligl vad jag känner lill pågår sedan en tid överläggningar mellan Sveriges landläkarförbund och Sveriges landteknikers riksförbund i syfle atl träffa ett s,k, standardavtal för alt lösa della problem.

Anf. 49 GULLAN LINDBLAD (m);

Herr talman! Jag ber atl få tacka socialministern för svaret, som ger elt visst hopp för alla de privalprakfiserande landtekniker som i,dag är ganska bekymrade, ibland l,o,m, hell förtvivlade över all de under mycket lång tid får ligga ule med pengar och l,o,m, får låna dyrt kapital för atl klara mljansen, på grund av atl de får vänla så länge på ersättningen för sitt arbele. Att jag lagil upp denna fråga beror på att jag som vice ordförande i socialförsäkringsulskollet och ledamot av riksdagen känner elt ansvar för

dem som är beroende av ersättning frän dd allmänna försäkringssystemet. Om dröjsmålen beror på den ena eller den andra byråkraiin kan vi kanske strida om, men hur vi än vrider och vänder på saken är de privalprakliserande tandteknikerna beroende av att ersättningen från den allmänna försäkringen fungerar, Såvill jag förstår är socialministern och jag eniga om att del är vikfigl alt del blir en bältre lingens ordning på detta område.

Nu tycks någon form av avtal vara i sikte, och det ät ju bra. Del är också angelägel all informationen härom tränger fram, för uppenbarligen vet inle många privalprakliserande landtekniker om alt en sådan lösning är i sikte,

Ersättningssystemel borde vidare kunna förbättras. Det är visserligen tandläkarna som är anslutna till försäkringen, men ersättningen borde ändå kunna belalas direki till tandteknikern i fråga, och Denlallaboraloriernas riksförening skulle kunna stå som garant för denna utbetalning vid en kontroll i efterhand. Alternativt kunde man gå den väg som tidigare tillämpats, nämligen att del i början på årel utbetalas en schablonersällning, som sedan avräknas.

Etl avtal är dock nu på gång, och jag hoppas all etl sådant skall komma till stånd. Jag vill be socialministern alt vara observant i denna fråga. Om så behövs återkommer jag med en ny fråga. Det är viktigt atl de som del gäller får sin ersällning snabbi och all de inle behöver vänta flera månader pä all den skall komma.

Prot, 1988/89:122 26 maj 1989

Om användningen av genteknik på människor

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1988/89:670 om användningen av genteknik på människor

Anf. 50 Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Karin Starrin har frågat mig vilka ålgärder regeringen avser alt vidla för atl ange samhällels ramar för användning av genteknik på människa,

Karin Starrin hänvisar till tidningsuppgifter som säger all någon proposition om användning av genteknik pä människa inte kommer att lämnas lill riksdagen under pågående session.

Frågan om användning av genteknik på människa liksom bl,a, frågan om forskning på befruktade ägg från människa bereds för närvarande inom regeringskansliet. Innan förslag till lagstiftning lämnas till riksdagen kommer yllerligare diskussioner om utformningen av förslagen atl föras. Jag vill dock allmänl slryka under all arbetet sker mol bakgrund av en reslrikliv inslällning lill bruk av genteknik på människa. Del är min förhoppning att en proposition skall kunna lämnas lill riksdagen under höslen 1989,

Anf. 51 KARIN STARRIN (c):

Herr talman! Jag vill börja med all lacka socialministern för svarel. Anledningen lill att jag har tagit upp denna fråga är all jag läsle i en tidningsartikel atl vi inle kunde vänla oss någon proposition i detta ärende nu under våren. Del var ändå del löfte jag fick av socialministern i februari

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om användningen av genteknik på människor

månad, när jag ställde en fråga med ungefär samma innehåll. Därför reagerade jag naturligtvis med stor besvikelse.

Utvecklingen inom detta område går mycket snabbi och intresset är mycket stort, inte bara från forskare, industrier och lillverkare, utan även från människor i allmänhet. Människorna börjar känna oro när de inle riktigl vet var vi slår. Jag vill fråga socialministern om vi skall låla induslrin gä vidare och styra utvecklingen. Jag hade förväntat mig atl vi skulle ha ambilionen alt det är riksdag och regering som talar om hur vi vill ha utvecklingen och hur vi vill att tillämpningen av den nya teknik man ständigt får fram skall ske. Jag kan inle tänka mig atl socialminislern heller är nöjd med all vi sländigl förlorar lid eller med atl ulvecklingen med ekonomiska förebilder slyrs i den här riktningen. Jag tycker all del är hög tid atl vi från riksdagen lalar om hur vi skall ha det. Jag är besviken över altvi låter ytterligare tid rinna i väg.

Anf. 52 Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr lalman! Det är i och för sig riktigl all, inte en proposition, men en lagrådsremiss var aviserad före sommaren. Så småningom skulle den resultera i en proposition till riksdagen. Delta byggde naturligtvis på den intention som Karin Starrin efterlyser, nämligen att politikerna skall sätta upp vissa regler för hur verksamhelen med genteknik får bedrivas och i vilken omfallning den får bedrivas. Där är vi inte elt dugg oense.

Men under proposifionsarbdds gång visade dd sig vid konlakl med socialulskoltel atl man inom ulskollel var inlresserad av att få diskutera denna fråga ytterligare. Del är del enkla skälel lill atl del uppställ en viss försening. Vi har nämligen velat ställa upp på alt ge den information som socialutskoltels ledamöler ville ha innan propositionsarbetet slutförs. Om vi skall vara litet prakliska skulle jag rekommendera Karin Starrin all hålla koniakt med exempelvis sina egna parlivänner i socialutskottet och få den information som de kan ha. Enligt vad jag förstår kommer de att ha något slags överläggning i denna fräga i nästa vecka.

Vi har alltså hållit igen slutförandet av propositionsarbdd för all diskutera vissa frågor som ledamöterna inom utskottet kan vilja väcka redan innan proposilionen läggs fram.

Anf. 53 KARIN STARRIN (c):

Herr talman! Jag vill ändå fräga socialministern om han inte kan tycka all det är lilel för mycket fid som vi har förlorat 1984 lades ulredningen om genefisk integritet fram. Som jag förslår del är man inte så mycket inne på jusl dessa frågeslällningar i den proposition- som nu är under utarbetande heller. Eller har jag missförstått det hela? Kommer man atl behandla människans inlegrilel och Hugoprojekld i den kommande proposifionen?

Anf. 54 Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr lalman! Jag kan inte närmare gä in på vad proposifionen slutgiltigt kommer alt innehålla.. Men bakgrunden lill den finns i utredningen om genefik och normer. Även om det materialet är litet gammalt, del kan jag hålla med Karin Starrin om - det kom 1984 -, ger det en bild av vilka problem som diskuteras. Eflersom materialet är lilel gammalt har sedan förnyade

kontakter tagits bl.a. med medicinsk-efiska rådet och en del andra organ som arbetar med dessa frågor. Jag kan i och för sig säga att del hade varit önskvärl att få detta ärende förelagt riksdagen för ställningstagande på etl tidigare stadium. Men förklaringen lill att det lar lilel lid är all det är relativt besvärliga avvägningar som måsle göras i dessa sammanhang.

Anf. 55 KARIN STARRIN (c):

Herr talman! Jag håller med socialminislern om all del är svåra avvägningar som måste göras i dessa frågor. Del är awägningar som både är posifiva och negativa. Alt hitta elt precis lagom läge i de här frågorna är svårl.

Jag vill ändå fråga om jusl forskningsprojektet Hugo i alla fall följs av regeringen. Jag fick den uppgiften när vi debatterade denna frågeställning senast. Socialminislern svarade då atl regeringen följer den delen av frågeställningen om människans integritet Det skulle vara inlressanl alt fä ta del av nägon form av informalion om hur regringen följer detta projekt, hur myckel man arbelar med del och hur långt man hilfills har kommit.

Anf. 56 Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Som jag tidigare har svaral Karin Starrin följer regeringen utvecklingen på delta område, och naturligtvis följer även de andra organen, exempelvis medicinska forskningsrådet, ulvecklingen. Men i vilken ulslräckning della kan fångas upp i proposilionen är jag faktiskl inle beredd atl svara på i dag, speciellt inte som propositionen inte är närmare föreslående än alt den skall föregås av en lagrådsremiss. Del får visa sig i de fortsalla diskussionerna.

Anf. 57 KARIN STARRIN (c):

Herr talman! Jag får väl i det här lägel nöja mig med den kommeniaren. Men jag lycker att vi ändå skulle vara myckel beljänla av att få informafion om hur regeringen arbetade i just della forskningsprojekl. Men del får vi återkomma till.

Jag har en annan fråga rent generellt. Hur bedömer socialministern hela den utveckling som sker på bioleknikområdet? Det var detta jag tog upp inledningsvis. Ser man de olika uppgifter om försök som kommer fram som oroande, fillfredsställande, spännande eller hur ser regeringen på detta?

Anf. 58 Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Del är uppenbart att vissa delar av gentekniken kan användas positivt för att bota och undvika sjukdomar. Men det finns nalurliglvis också grenar av den där vi har anledning alt se med en viss oro på de möjligheter som denna leknik ger. Som jag sade i svaret - det kan jag upprepa nu - är vår utgångspunkt i detta arbele alt ha en reslrikliv inställning. Del kommer att avspegla sig i den kommande propositionen.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om användningen av genteknik på människor

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om parlamentarisk insyn i utredningen om service, slöd och vård ull psykiskt sjuka

13 § Svar på fråga 1988/89:672 om parlamentarisk insyn i utredningen om service, stöd och vård till psykiskt sjuka

Anf. 59 Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Gullan Lindblad har frågat på vilket sätt det kommer att ges möjlighel lill parlamentarisk insyn i den nya ulredningen om service, stöd och vård fill psykiskt sjuka.

Regeringen har den 11 maj i år beslutat alt tillkalla en särskild ulredare med uppgifl atl överväga och föreslå olika ålgärder för att en förbättrad och effeklivare service och vård lill psykiskt störda skall uppnås. Utredningen skall kartlägga siluafionen inom psykiatrin och utvärdera effekterna av förändringen från slulna till öppna vårdformer under 1980-lalet. Utredningsarbetet kommer all bedrivas i samverkan med Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundel, socialstyrelsen, berörda pafient- och anhörigor-ganisafioner saml övriga berörda myndigheter och organisationer.

De flesla sjukvårdshuvudmän har målmedvetet arbetat med förändringar pä detta område. Antalet patienter som varil inlagna för slulen psykiatrisk vård har kunnat minskas förhållandevis krafligl under senare år. Utvecklingen av nya vårdalternativ har inneburit en bättre livskvalitet för många psykiskt störda. Generelll sett gäller dock atl ulvärderingen och uppföljningen har varit bristfällig när del gäller alternativa modeller för hur vården bör vara uppbyggd.

Den särskilda utredaren har tillkallats för alt kartlägga silualionen och ulvärdera effekterna av förändringen inom psykiatrin. Särskill skall utvecklingen mol de öppna vårdformerna siuderas och analyseras. Arbetet skall utmynna i slutsatser och förslag som bör slutredovisas under år 1992.

Som framgår av min redogörelse är det primära syflel med utredningsuppdraget att följa upp ulvecklingen och beskriva hur förändringarna påverkal de individer som berörts. För en sådan kartläggning lämpar sig en parlamentariskt sammansatt beredningsgmpp mindre väl. Jag kan emellertid försäkra atl det kommer att ges rika tillfällen för alla berörda alt ge synpunkler och påverka del fortsatta arbelel mol alt förbättra samhällels service och vård lill psykiskt störda, när kartläggningen och förslagen har lagts fram.

Anf. 60 GULLAN LINDBLAD (m);

Herr lalman! Jag ber alt få lacka även för detta svar.

Jag har inle slälll den här frågan för all kritisera att ulredningen har tillsatts, ulan snarare för atl föreslå en god förankring hos medborgarna när del gäller dessa myckel vikliga men samtidigt mycket känsliga frågor inom psykiatrin. Alt del är svåra frågeställningar visar inte minsl det faktum atl socialberedningens arbete med ell förslag lill en Ivångsvårdslagsliflning nu har dröjt fyra fem år utan atl regeringen har kunnal lägga fram någol förslag i det stycket

Jag tycker att socialministern är htet väl optimistisk när han beskriver vad som har hänl inom psykiatrin. Del är helt riktigl all myckel slora strukturförändringar har skett inom den psykiatriska vården. Den ena institutionen efler den andra har lagts ned, men den kommunala socialtjänsten och hemtjänsten har lyvärr inle hängt med, utan människor har farit illa och gör så fortfarande.

Det sägs myckel i ulredningen som är bra om bättre samarbete och finare samordning mellan vårdseklorn och andra samhällssektorer, om hur vi skall uppnå en bältre vård och service ål psykiskt störda och om altvi kan lillvarata samlliga resurser i samhället på ell bättre sätt. Inte minst är det vikfigl all man ser över frågan rörande psykoterapeutisk och psykogeriatrisk kompetens inom vården.

Alll delta är bra, men jag hoppades att socialminislern skulle säga alt någon form av referensgrupp skulle tillsättas, som under arbetets gång kunde komma in och ge synpunkter i denna vikliga fråga. Är del inle möjligt alt tänka sig en sådan lösning? Denna referensgrupp skulle kunna sammanträda kanske ett par gånger, och jag tror alt det skulle göra det kommande arbetet med en proposition belydligl lättare.

Anf. 61 Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Som jag sade i svarel syflar utredningen i första hand fill en utvärdering och uppföljning. Jag är medvelen om atl del finns vissa brister, som Gullan Lindblad påpekar, just i uppföljningen. Det kommer väl alt visa sig när utredaren gått igenom förhållandena. Då får vi det hela dokumenterat, och vi får ell bra underlag.

Del är klart atl man, som Gullan Lindblad vet, använder olika utrednings-former för olika ändamål. I det här fallel tror jag atl jusl del utredningsarbete som nu skall utföras kanske inle, som jag sade, är av den typ där man lämpligen använder sig av en parlamentarisk ulredning. Det finns emellertid ingel som hindrar atl man i etl senare skede knyter någon pariamenlarisk referensgrupp till utredningen. Jag vill inte ha någon mening om det i dag. Jag tycker alt man först bör låla ulredaren arbeia ell lag och se vad han kommer fram fill. Jag utesluter inte alt man i ett vissl skede av utredningsarbetet skall kunna använda den metoden.

Anf. 62 GULLAN LINDBLAD (m);

Herr talman! Jag håller med socialministern om alt slora delar av detta arbete säkerl görs bra med en s.k. experlutredning, och jag har den slörsta lilllro lill det arbete som kommer att utföras. Jag vel att ell stort antal människor ~ om jag har förstått rätt etl tiotal sakkunniga och etl tjugotal experler - kommer att knytas fill ulredningen, att arbetet skall ske i samverkan med de stora organisationerna osv. Men jag är tacksam för atl socialminislern länker över delta med en parlamentarisk referensgrupp. Om man efler en lid kunde komma in och få en parlamentarisk insyn, skulle det göra atl vi på ett helt annat säll kunde förankra det här arbetet över hela linjen.

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om parlamentarisk insyn i utredningen om service, stöd och vård tdl psykiskt sjuka

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om ökade resurser för tvångsomhändertagande

14 § Svar på fråga 1988/89:678 om ökade resurser för tvångsomhändertagande

Anf. 63 Socialminister SVEN HULTERSTRÖM;

Herr lalman! Bengt Harding Olson har frågat mig om jag är beredd att vidtaga ålgärder för att säkra tillgången på platser vid de särskilda tillsynshemmen.

Alt ungdomar hamnar i kriminalitet och missbruk är tragiskt, och samhällel måste vidta ålgärder på många områden för alt ge dessa ungdomar den vård och det slöd de behöver. Ett faktum är dock att statisfiken visar alt antalet ungdomar som begått broll har minskal något under de senasle åren. Däremot lycks det vara så all ell färre antal ungdomar begår etl ökal anlal broll. Det tycks också vara så alt denna förhållandevis mindre grupp ungdomar har en mera sammansatt och svårare problematik i dag.

För att kunna ge dessa ungdomar en adekvat vård fordras bl.a. elt mera differentierat vårdutbud vid de s.k. § 12-hemmen. Della fordrar i sin tur etl förbättrat regionalt samarbele.

I de pågående förhandlingarna mellan staten och de båda kommunförbunden om ell nylt statsbidragssystem för missbrukarvärden och ungdomsvården läggs särskild vikl vid vården av de mesl utsatta grupperna.

Regeringen avser alt ålerkomma fill höslriksdagen med en proposition om dessa frågor.

Anf. 64 BENGT HARDING OLSON (fp);

Herr lalman! Jag får lacka socialminislern för svaret.

Vissa ungdomar måste omhändertas på grund av kriminalitet eller drogmissbruk eller bådadera och då placeras de i s.k. fillsynshem. Problemel är all behovel av plalser faktiskt ökar, men tillgången minskar. Det är dokumenterat bl.a. i en ständig köbildning fill dessa hem. Alternativet bUr då atl man placerar ungdomarna i häkte, och del är ju en dålig lösning för de allra flesla ungdomar.

Jag varnade här i kammaren i februari 1988 för atl plalsbristen på tillsynshemmen skulle bli alltmer akut. Dåvarande socialministern Gertrud Sigurdsen föreföll inle alls oroad. Hon föreföll mest intresserad av stalsbidrag och mindre av ungdomarna. I april i år, 15 månader senare, lycks verkligheten drabba regeringskanslid. T.o.m. justitieministern har blivit oroad över den, som hon säger, prekära situationen. Jag har nu fått ett svar av socialministern, ett svar som allmänheten förmodligen skulle kalla för ett typiskt politikersvar; ulredning pågår, med ytterligare fördröjning som följd.

Jag vill fråga så här: Är socialminislern åtminstone litet grand oroad över denna köbildning? Dd skulle vara bra om även socialministern ålminslone ingick i de oroades skara över silualionen. Vilken effekl kommer det nya LVU-förslagd alt få? Kommer del att innebära ökade, minskade eller oförändrade krav pä plalser vid dessa lillsynshem?

Anf. 65 Socialminister SVEN HULTERSTRÖM: Herr talman! Anledningen lill all Gertrud Sigurdsen på sin tid svarade som hon gjorde var, såvitt jag kan förstå, atl denna verksamhel bygger på avtal.

överenskommelser, mellan slalen och kommunerna och landstingen. De gällande avtalen löper inte ut förrän 1989, som alltså är rätt tidpunkt att diskulera vilka förändringar som bör göras i den här verksamhelen. Nu närmar vi oss avtalstidens utgång, och förhandlingar pågår i avsikt atl få till stånd ett nylt avtal för de kommande åren. En anledning till alt vi för dessa diskussioner nu är bl.a. atl vi vill åsladkomma en förbättring av del slag som Bengl Harding Olson efterlyser. Eflersom förhandlingarna inte är slutförda kan jag naturligtvis inte säga exakt vad de kommer att resultera i, men jag kan gärna säga alt etl av skälen till att regeringen har lagil upp delta med Kommunförbundet och Landstingsförbundet är att vi känner oss oroade av all vissa delar av verksamheten inte fungerar så som vore önskvärl.

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Orn ökade resurser för tvångsomhändertagande

Anf. 66 BENGT HARDING OLSON (fp):

Herr lalman! Jag lackar för delta kompletterande svar. Det känns tryggt atl vela alt i varje fall nuvarande socialminislern är oroad över förhållandena.

Del är klarl atl jag som jurist också anser atl avtal skall hållas. Men samiidigi handlar del om våra ungdomars framlid, och då kanske man fär handla efler vad som verkligen krävs.

Det var bra att socialministern antydde detta med statsbidragssystem. Men jag lycker alt vi skulle kunna få lilel mera kött på de benen - litet mer om vad del kommer all innehålla. Och framför allt: Skyller socialministern på kommunerna pä samma sätt som justitieministern gör? Har man någol som helsl ansvar från statens sida, etl ekonomiskl ansvar eller i varje fall etl tillsynsansvar? Det är faktiskl angeläget att få reda på detta här och nu.

Anf. 67 Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr lalman! Nej, jag skyller inle på kommunerna. Del finns ingen anledning atl göra det, för jag vet atl de har sina svårigheter. Men staten tar ju sitt ansvar genom statsbidragen.

Del enda jag inle kan göra i dag är alt förulskicka vad överenskommelsen slutgiltigt kommer atl resultera i, eflersom tre parter är inblandade. Jag kan säga vad som är inriklningen från statens utgångspunkt - och det är atl få lill stånd en förbättring.

Kommuner och landsting kommer naturligtvis alt kräva någonting i gengäld. Sedan får vi se, inför näsla avtalsperiod, vad vi kan åsladkomma för resullal. Men jag ulgår frän alt samtliga inblandade parter har elt gemensamt mål, nämligen all den här vården skall fungera så bra som möjligl.

Anf. 68 BENGT HARDING OLSON (fp):

Herr talman! Ja, det är vi överens om, och del är ju bra om del blir en förbättring. Men kommer det alt innebära att staten är beredd atl la ell ansvar ulöver det ekonomiska, nämligen en form av tillsynsansvar?

Den lid som har gått förskräcker. Slalen har passivt tittat på, medan kommuner och landsting desiruerar den här vikliga vården och omhändertagandet av ungdomarna. Det har också fåll lill följd - vilkel förhoppningsvis intresserar socialministern - problem när del gäller personalsituationen på lillsynshemmen. Personalen uppfattar silualionen som utomordentligt osä-

Prot, 1988/89:122 26 maj 1989

Om rältsodontologtjänsten vid rättsläkarstationen i Stockholm

ker, och närmast så all någon typ av nedläggning är på gång.

Det vore värdefullt om socialministern kunde säga någonfing för att lugna personalen och undvika fortsatt personalflykt Den här personalkategorin är utomordentligt kvalificerad och minsann inte lätt all hitta på marknaden. Den utbildas inle bara genom skolor och papper utan i verkligheten, tillsammans med dessa ungdomar.

Anf. 69 Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr lalman! Vi har inle från regeringens sida den utgångspunkten alt del är fråga om någon avveckling av den här verksamheten. Som jag har sagt flera gånger nu, har vi den utgångspunkten atl där del brisler skall brisierna avhjälpas - och alt del skall fungera bättre.

Men när det gäller ansvarsfördelningen är del inte så länge sedan ansvarel för denna verksamhet överfördes från staten lill kommuner och landsting, och nägra ändringar i del avseendel har vi inte funderingar pä.

När del gäller tillsynen har ju socialstyrelsen elt fortlöpande ansvar för alt utöva tillsyn över den här värden, liksom mycken annan vård, och jag utgår från att socialstyrelsen aklivl utövar del ansvaret.

Anf. 70 BENGT HARDING OLSON (fp):

Herr lalman! Det går naturligtvis inle alt här beslula hur denna reform skall se ul - det inser jag fuller väl.

Men jag tycker i varje fall atl man ännu en gång skall överväga vilkel tillsynsansvar som skall ligga på regeringens sida. Som sagt: historien förskräcker.

Låt mig säga atl jag tror alt samhällel - och då menar jag hela samhällel -måsle bära sitt ansvar. Man får inte svika de här ungdomarna för all de är litet annorlunda, för atl de så att säga har kommil mitt emellan stolarna. Detta ansvar måsle alltså alla la - staten, kommunerna och landslingen. Jag är angelägen att framhålla atl socialminislern härvidlag tar etl särskill ansvar för framliden.

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1988/89:686 om rältsodontologtjänsten vid rättsläkarstationen i Stockholm

Anf. 71 Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Anita Stenberg har frågat mig om de tidningsuppgifter stämmer som säger atl rältsodontologtjänsten vid rättsläkarslationen i Stockholm skall dras in på grund av brislen på resurser.

Del finns en tjänst som rätlsodonlolog i Sverige. Tjänsten är placerad vid rättsläkarslationen i Solna, men rältsodontologen biträder även övriga rätlsläkarslationer i landel.

Innehavaren av tjänsten avgår inom korl med pension. I samband med della har socialslyrelsen övervägt om del finns anledning att ändra tjänste-konslmklionen. Man har bl.a. hållit överläggningar med odonlologiska

fakulteten vid Huddinge sjukhus för att efterhöra möjligheterna atl förena räitsodontologens tjänst med tjänst vid den odontologiska fakulteten för att på så vis stärka ämnets slällning. Det har visal sig inle vara möjligl. Socialstyrelsen har ocksä vänt sig till föreståndarna vid rättsläkarstationerna för all få deras syn på lämplig Ijänstekonslmkfion.

Rältsodontologen har en mycket viktig uppgifl att fylla. Enligt de uppgifler jag fått från socialslyrelsen har slyrelsen för avsikt alt snarasl återbesätta tjänsten, troligen med samma konstruktion som hittills.

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om rältsodontolog-Ijänsten vid rättsläkarslationen i Stockholm

Anf. 72 ANITA STENBERG (mp):

Herr lalman! Jag får tacka socialminister Hulterström för svarel. Socialministern och jag diskuterade rättsodontologi här i kammaren den 14 februari i år. Då hade Sven Hulterström ingen förståelse för mina krav. Då sade socialministern:

"Jag tror inle heller på Anila Stenbergs beskrivning, att mer eller mindre hela rättssamhället på detta område står och faller med huruvida det finns en fasl tjänst eller om man har flera olika läkare i form av konsultinsatser för att utföra de tjänster som vi kan vara överens om är nödvändiga atl göra i vissa undersökningar."

Det har gått tre och en halv månad sedan dess. Nu har vi genom den Iragiska flygolyckan vid Oskarshamn fått en klar uppfattning om hur en rättsodontolog arbetar. Vid olyckstillfället larmades rältsodontologen, som var på semester, och han hämtades lill identifieringen med hehkopler för alt snabbt komma till olycksplatsen. Tack vare att flygbolaget kände till alla namnen kunde identifieringen ske via de förolyckades landkort Ändå var identifieringen svår - och kunde utföras just lack vare rältsodontologen och tandkorten.

Men vad hade hänt om olyckan skett en månad senare? Då hade rältsodontologen gåll i pension, utan efterträdare. Jag tycker all del är otillständigt, sett ur arbetsmiljö- och trygghetssynpunkt, att tjänsten som rättsodontolog inte är återbesatt en vecka innan nuvarande innehavare avgår med ålderspension.

Jag vill i alla fall säga: Tack så mycket för det positiva svaret!

Anf. 73 Socialminister SVEN HULTERSTRÖM;

Herr lalman! Med anledning av det senaste som Anita Stenberg sade vill jag bara framhålla, för att inte någon skall få intrycket atl ingen finns som ulför detta arbete, att om inte tjänsten blir tillsatt under sommaren - och det kanske den inle blir- kommer naturligtvis de vikarier som redan tidigare har funnits all tjänstgöra. Del är alliså inte så att verksamheten inle finns fillgänglig.

Anf. 74 ANITA STENBERG (mp);

Herr lalman! Del är alldeles riktigt, men det krävs kontinuitet. Det måste alltså finnas en rällsodontologljänst med kontinuitet Såviit jag förstår har socialstyrelsen numera insett det.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 Riksdagens proiokoU 1988189:122-123

Prot, 1988/89:122 26 maj 1989

Om ingenjörsutbildningen inom gymnasieskolan

16 § Svar på fråga 1988/89:657 om ingenjörsutbildningen inom gymnasieskolan

Anf. 75 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Leif Marklund har frågat mig om jag är beredd alt arbeia för att även orler med treårig leknisk linje i gymnasieskolan (T3) och med slorl behov av leknisk utbildning ges möjlighel atl bedriva den nya tvååriga ingenjörsutbildningen i högskolan.

Frågan om den nya ingenjörsutbildningens lokalisering diskulerades ganska ingående i den proposition (1988/89:90) om sådan ulbildning som regeringen lämnade i början av våren, och som denna kammare tog ställning lill så nyligen som i förrgår,

I propositionen framhöll regeringen all lokaliseringen måste avgöras genom en sammanvägning av väsentliga skäl, som var för sig kan peka i olika riktning, Närhel lill ulbildningen är viktig för den fortsatta industriella utvecklingen i landels olika regioner. Detta är etl av huvudskälen för en bred lokalisering av den nya ulbildningen. Samtidigt är del ell kvalitetskrav att utbildningen hålls samman inom slabila och utvecklingsbara utbildningsenheter av tillräcklig storlek, som dä inle kan bli alllför många i förhällande till den totala volym som utbildningen planeras få.

Den avvägning regeringen gjorde ledde till att ca 40 orter i propositionen föreslogs få en av riksdagen fastställd framtida permanent lokalisering av den nya ingenjörsutbildningen. Riksdagen har ocksä beslulal i enlighet med della förslag. Jag är inle beredd atl nu förorda en permanent lokalisering av ulbildningen lill ytterligare orler ulöver de på delta sätt beslulade.

Samtidigt är del naturligtvis alldeles riktigl, som Leif Marklund har framhållit i sin fråga, att utbildning av detta slag har stor betydelse för orler som t.ex. Piteå. Genom den proposition som lades fram för elt år sedan om särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m.m. (prop. 1987/ 88:86) skedde ju ocksä en bestämd salsning i Piteå på utvecklingsresurser inom området för fiberarmerade polymermaterial. Bl.a. fick högskolan i Luleå en förslärkning av sitt forskningsanslag med 1 milj. kr. för att kunna medverka i denna satsning. Givetvis är frågan om utbildningsmöjligheterna i anslutning till en sådan salsning av slor belydelse.

Som det särskilt framhållits i propositionen om den nya ingenjörsutbildningen - och som riksdagen lämnal ulan någon invändning - har varje högskola ell ansvar för all inom sill verksamhetsområde planera utbildningens geografiska förläggning med hänsyn lill lokala förutsättningar och behov. Del finns alltså en möjlighet för elt universilel eller en högskola all föriägga utbildning lill annan orl än högskoleorten, om tillgängen lill lärare, lokaler och ulruslning kan säkras. Det ulbildningsbehov Leif Marklund har pekal på bör därför enligt min mening närmasi prövas av de berörda högskolorna och i en sådan planeringssamverkan med t.ex. länsstyrelser och kommuner som också betonats i proposilionen.

Anf. 76 LEIF MARKLUND (s);

Herr talman! Jag lackar utbildningsministern för svarel.

Jag är i slorl sett till freds med svaret; jag hade inte hoppats få något annal svar i dag, men jag måste få tillslå alt jag faktiskt lycker all svaret borde ha innehållit ytterligare en mening: alt det inte bara ankommer på varje högskola atl la ansvar för alt vidga utbildningen där del finns behov av det utan att det också föreligger skyldighet att göra del.

Läl mig gå lillbaka till grunden för ingenjörsutbildningen och titta på tidigare skrivningar, som också framgick av propositionen. Utbildning och forskning är en nyckelfaktor när det gäller den regionalpoliliska utvecklingen. Risken med att ulbildningen koncentreras till högskoleorterna liggeri atl man får en regional obalans inom sådana regioner som har elt slort behov av alt kunna ulveckla orter utanför de delvis överhettade områdena. Enligt vad jag förslår vilar elt stort ansvar på kommuner och högskolor när del gäller atl komma överens om all lägga ut utbildningar ulanför de orterna.

Syftet med min fräga är naturligtvis inte alt hilta mer permanenla orter utan all åsladkomma en mer fasl hållning när det gäller alt ställa upp på utbildning ulanför högskoleorter, även på sådana orler som i dag endasl har T3-utbildning. Jag kan ta etl exempel från del lokala område som jag väl känner till, nämligen Piteå. Asea Brown Boveri har förlagt sin forskning och utveckling när det gäller plaslkomposiler till just del områdel. Jag är helt övertygad om att om vi kan slälla upp med utbildning och utbildad personal kommer vi alt få en bra avknoppning från-just del företaget Jag vill därför ytterligare fråga om jag inle av utbildningsministern kunde få del svarel att man från högskolans sida bör ha en sådan skyldighet som jag tidigare lalade om.

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om ägarkonstruktionen i en framtida tredje TV-kanal

Anf. 77 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON;

Herr lalman! I sakfrågan är Leif Marklund och jag överens om all del är angelägel alt man i högskolorna med slorl allvar prövar möjhghelerna att förlägga utbildningen lill olika orter.

När del gäller föreskrifter och skyldigheter måste jag lill Leif Marklund säga alt min erfarenhet av möten med norrbottningar är sådan all jag inle alldeles opåkallat är beredd att föreskriva nya skyldigheter. Jag litar mer på norrbottningens förmåga atl i kraft av de beslulsramar som finns åsladkomma goda lösningar när man ger förutsättningar och möjligheler.

Överläggningen var härmed avslutad.

17 § Svar på fråga 1988/89:664 om ägarkonstruktionen i en framtida tredje TV-kanal

Anf. 78 Ulbildningsminisler BENGT GÖRANSSON: Herr lalman! Gunnar Hökmark har frågat mig om jag har regeringens uppdrag all genomföra diskussioner om ägarkonstruktionen i en framlida iredje TV-kanal eller om del rör sig om prival konsultverksamhet inom mill ansvarsområde.

Prot, 1988/89:122 26 maj 1989

Om ägarkonstruktionen i en framtida tredje TV-kanal

Svaret på båda frågorna är nej. Jag har vid olika tillfällen talat med personer som har uttryckt intresse av alt bedriva verksamhet i en evenluell sådan TV-kanal, Samtalen har lillkommil på dessa personers inilialiv. Som ansvarig i regeringen för radio- och TV-frågor kan och bör jag föra sådana samtal ulan atl ha nägol särskill uppdrag och ulan all samtalen därför blir vad frågeställaren betecknar som privat konsultverksamhet

Anf. 79 GUNNAR HÖKMARK (m);

Herr talman! Jag skall be att få tacka utbildningsministern för svarel på min fråga.

Självfallet skall utbildningsministern kunna föra samlal med olika personer och företag i det svenska samhällel. Min fråga är föranledd av att jag fick i mina händer ell brev från Nordisk Television AB till utbildningsministern där det heler bl.a.; "Vi kommer atl noga överväga de synpunkter Du framförde i samband med bedömning av den lämpliga ägarorganisationen. Vi räknar med att ålerkomma med informafion om den kompletterade ägarkrdsen under det första halvåret 1989."

Det är helt uppenbart, herr talman, alt det här rör sig inle bara om en allmän diskussion utan om all uibildningsminislern uppenbarligen, så som Nordisk Television AB har uppfattat det, har framfört konkreta synpunkter på vilken företagets framlida ägarkonslruklion bör vara, salt i relation fill fillkomsten av en evenluell framlida Iredje TV-kanal. Det är faktiskt någonting som bör dras fram i ljuset.

Först och främst bör man få svar på frågan: Vilka synpunkter är del som utbildningsministern har framförl till Nordisk Television AB? Vilka är det som skall gynnas genom en ny lyp av ägarkonslrukfion, som på något sätt skall underlätta för Nordisk Television vid tillkomsten av en Iredje TV-kanal? Har utbildningsministern framfört molsvarande synpunkler på hur andra inlresserade företags ägarkonstruktioner skall se ul?

Detta är frågor som är värda atl slälla.

Det är bra om detta förebådar tillkomsten av en tredje TV-kanal, men del är oacceptabelt om den skall tillkomma i smyg, så atl den fakfiskt slrider mol idén med en Iredje TV-kanal, nämligen alt den skall vara fristående och oberoende.

Anf. 80 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON: Herr lalman! Jag konslalerar atl jag faktiskt har svarat på Gunnar Hökmarks fråga. Han har frågat mig om jag har ell uppdrag att genomföra diskussioner med Nordisk Television AB eller om jag sysslar med prival konsultverksamhet. Jag har då svaral atl jag inle haft någol särskilt uppdrag -Nordisk Television har liksom etl stort anlal andra företag konlaklat mig och har funnits representerat vid debatter där jag har medverkat och hafl synpunkler pä hur olika ägarkonstruktioner för svenska televisionsföretag lämpligen skulle kunna se ul. Del har jag framförl, framför allt i offentlig debalt.

Jag brukarvid mitt umgänge med andra inte ta betalt för all säga goddag, vilkel möjligen är en överraskning för Gunnar Hökmark; det är möjligl alt Gunnar Hökmark brukar göra del. Av del skälel blev jag något överraskad

av frågan om den privala konsultverksamheten.

Hade Gunnar Hökmark frågat vilken korrespondens som kan finnas och vilka regislrerade handlingar som kan finnas i regeringskansliet rörande etableringen av nya TV-kanaler hade han självfallet kunnat få besked om del. Så sent som i går beslöl regeringen atl avslå en framställning från en enskild företagare som i ett enkelt, 4—5-radigt brev erbjöd sig att med hög kompetens ta hand om en tredje kanal. Det var emellertid så litet underbyggt all jag i del sammanhanget inte ansåg del angelägel all föra några ytterligare diskussioner för alt skaffa mig ytterligare och djupare informafion.

Prot, 1988/89:122 26 maj 1989

Om ägarkonstruktionen i en framlida Iredje TV-kanal

Anf. 81 GUNNAR HÖKMARK (m):

Herr talman! Jag har all respekt för att utbildningsministern i debatter framför sina synpunkter på hur olika förelag skall kunna vara konstruerade. Men del är en väsenfiig skillnad mellan det och hur man framför synpunkter i privala samlal med förelrädare för förelag som har ell myckel omfattande inlresse av alt fä vara med och bilda en iredje TV-kanal,

I min fråga lyfte jag fram det faklum att utbildningsministern uppenbarligen befinner sig i diskussioner med ett bestämt bolag, nämligen Nordisk Television AB, När jag frågade om det rör sig privat konsultverksamhet, hade jag ingen annan misstanke än all det säkerligen var av renl ideell nalur. Men del är givetvis av intresse för denna kammare och för allmänhelen atl få veta vilka synpunkler som därvid har framförls. Jag nolerar atl del är ingenting som utbildningsministern anser vara av inlresse atl svara på. Det skulle vara av inlresse.

Anf. 82 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:
Herr talman! Jag svarar på alla frågor. Jag har i della sammanhang faktiskt
svaral på de frågor som Gunnar Hökmark har slällt till mig. Jag kan då
knappast förebrås för alt jag inte svarar på frågor som Gunnar Hökmark inle
har ställt till mig. I

Om Gunnar Hökmark är orolig för alt jag har gått in i djupa förhandlingar med ett företag, kan jag ge ell myckel bestämt besked i denna kammare vid delta tillfälle atl några sådana diskussioner har inte förts. Till företrädare för Nordisk Television, Karissima Television AB och för andra förelag, har jag -även i slulna rum - redovisat samma synpunkler som jag har framförl vid debatter. Jag kommer alt fortsätta att göra del. Jag kan försäkra Gunnar Hökmark all några förhandlingar om uppdrag har vi inle förl - varken jag eller någon annan av regeringens förelrädare.

Anf. 83 GUNNAR HÖKMARK (m):

Herr lalman! Vi kan konstatera en sak, nämligen all Bengt Göransson har inle hafl regeringens uppdrag all framföra synpunkler lill Nordisk Television AB om hur detta bolags framlida ägarkonslruklion bör se ul. Vi kan också konstatera atl statsrådet har framfört sådana synpunkler som i alla fall av företrädare för del företaget anses vara direkt relaterade lill möjligheterna alt få vara med om all bilda en iredje TV-kanal.

Om delta inle är konsultverksamhet och rådgivande verksamhet, vel jag inle vad det är. Jag har inte på något sätt velat misstänkliggöra utbildningsmi-

Prot, 1988/89:122 nistern för att ta emot arvoden, I sä fall ber jag verkligen om ursäki. Jag
26 maj 1989 tycker att dd är oacceptabelt om utbildningsministern i dolda rum går in i

Om Stiftelsen Väster botiensmusiken

diskussioner om hur ell bolag skall organisera sig för att kunna komma i fråga för all få della i framställandet av en ny, tredje TV-kanal,

Anf. 84 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON;

Herr lalman! Låt mig för ordningens skull och för säkerhels skull understryka och upprepa: Jag har icke gjort några som helst uttalanden om vilken ägarkonslruklion Nordisk Television bör ha. Det överlämnar jag åt företrädarna för Nordisk Television alt ha synpunkler om.

Jag kan däremol i en diskussion ha synpunkler pä huruvida den ena eller andra ägarkonstruktionen är för mig acceptabel. Jag kan alltså svara på frågan om jag lycker alt del är rimligt att ell amerikanskt ägarintresse representeras i svenska TV-fördag, Det finns en rad sådana principiella frågor som jag kan svara på ulan all för den skull ge råd ål något företag.

Företagen får dra slutsatser av de generella synpunkler som redovisas. Delta är faktiskt inte konstigare än all jag i diskussioner om skolfrågor svarar pä huruvida den ena eller andra skolorganisationen kan antas överensstämma med läroplanens krav. Även på den punkten är jag beredd all svara på frågor ulan all del kallas för konsultverksamhet,

Anf. 85 GUNNAR HÖKMARK (m):

Herr talman! Jag kan konstatera atl Nordisk Television har skrivii fill utbildningsministern. Man framför all man skall överväga de synpunkter som utbildningsministern har framförl i samband med samlal om den framlida ägarorganisationen av Nordisk Television. Det framgår också atl man räknar med alt återkomma med informalion om den kompletterade ägarkrdsen under del första halvårel 1989.

Utbildningsministern må ursäkta, men della lyder på en mer långtgående diskussion om den framlida ägarkonstruktionen i Nordisk Television AB än vad utbildningsministern här i kammaren ger sken av. Det är möjhgen så att det går all konstalera i denna debatt att Nordisk Television AB har något komprometterat sin egen integritet i samband med den framtida diskussionen om hur en iredje TV-kanal'skall se ut.

t Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Svar på fråga 1988/89:665 om Stiftelsen Västerbottensmusiken

Anf. 86 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Ulla Orring har frågat mig om jag är beredd atl medverka lill all ekonomiska medel tillförs Västerbotlensmusiken för all tillförsäkra dess fortsatta existens.

Jag ber atl få hänvisa till milt svar på fråga av Maggi Mikaelsson om statligt bidrag lill Sliflelsen Västerbotlensmusiken. Det svarel lämnades fredagen den 28 april 1989 - för fyra veckor sedan.

Anf. 87 ULLA ORRING (fp):

Herr lalman! Jag tackar för svaret. Dels är jag inte nöjd med svarel, dels lycker jag inle att det svar lill Maggi Mikaelsson som statsrådet hänvisade lill var tillfredsställande. Del är därför jag har slällt frågan igen.

För många av oss är konstnärligt och kulturellt skapande en viklig förulsältning för etl öppet och demokratiskt samhälle. Della borde gälla oavsett var vi bor i landet. Tyvärr har opera och musikteater under århundraden varit förbehållna dem som bor i Stockholmsområdet och sydligare delar av Sverige. Äntligen fick vi i mitten av 1970-lalel ell embryo lill musiklealer i Umeå, som nu ulvecklas lill fullsländig verksamhel i och med att IDUN-Teatern har lagils i bruk som fast spelscen.

Men ekonomin för Norrlandstealern är nu ohållbar. Statsrådet känner väl till alt det finns etl underskott på 6,6 milj. kr. som har uppkommil under en 18-månadersperiod. Anledningen lill underskottet var ju atl avlalel vid överlämnandet av verksamheten till landstinget och kommunen inte var bra. Regionaliseringen kostade 3,8 milj. kr., och alla kostnader redovisades inle. Del synes inle ha förelegat någon kalkylerad budget från statsmaktens sida, utan en pott av pengarna hade salts av. Stiftelsen i sin tur var ej heller underkunnig om framfida konsekvenser.

Jag måste då upprepa frågan: Vad göra, herr statsråd? Skall kulturmörkrd ånyo sänka sig över Norrland? Vilken principiell inslällning har slalsrådel till de regionala musikteatrarna? Delar statsrådet milt och folkpartiets mäl om behovel av en decentraliserad verksamhet och det mål som jag försl nämnde i mitt anförande? Tänker regeringen la sitt kulturella regionalpolitiska ansvar?

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om Stiftelsen Västerbotlensmusiken

Anf. 88 Ulbildningsminisler BENGT GÖRANSSON:

Herr lalman! Den fråga som Maggi Mikaelsson ställde och fick svar på för fyra veckor sedan är samma fråga som Ulla Orring har slälll i dag. Jag svarade:

"Landslingen övertog den 1 januari 1988 huvudmannaskapet för den regionala musikverksamhelen. Dd slalliga bidragd lill denna verksamhel fastställs genom årliga förhandlingar mellan statens förhandhngsnämnd och Landstingsförbundet Det statliga bidraget lill Västerbollens läns landsting för den regionala musikverksamhelen uppgår 1989 lill 12,4 milj. kr. Förhandlingar angående bidragets storlek för 1990 kommer atl äga rum i höst.

Jag är inle beredd alt nu föregripa dessa förhandlingar. De särskilda koslnadsomsländigheler som kan föreligga för den regionala musikverksamheten i Västerbotten bör bedömas i det kommande förhandlingsarbetet. Vidare bör dimensioneringen av del slalliga bidraget lill Norrlandsoperan prövas i del reguljära budgetarbetet"

Det reguljära budgetarbetet där della prövades avslutades för en tid sedan i denna kammare. Då kan jag konstatera, Ulla Orring, all från folkparliels sida föreslogs inga exlra anslag för teatern i Väslerbollen.

Däremot log folkparliel.initiativ för atl locka fram exlra pengar till Operan vid Gustaf Adolfs torg. Ni gjorde den prioriteringen den gången, och ulskollel acceplerade den prioriteringen. Operan och Dramaten i Stockholm

Prot. 1988/89:122 hade alltså i del slycket företräde framför Västerbottenslealern.

26 maj 1989 Jag är engagerad för Västerbottenslealern men kommer alt se till alt

Om Sliflelsen Västerbotlensmusiken

diskussionen om denna förs vid de tillfällen när vi möts i förhandlingar.

Resultatet i dessa förhandlingar kommer att redovisas i proposition till

riksdagen.

Anf. 89 ULLA ORRING (fp):

Herr lalman! Jag har svaret lill Maggi Mikaelsson framför mig. Som jag sade tidigare var jag inte alls nöjd med det svarel. Underlaget för del avtal som tecknades var inle adekval. Del var brisler i beräkningen av vad den nya musiklealem skulle kosla när del gäller den regionala verksamheten. Del var fråga om dels ökade lönekrav, som tillfredsställdes på ett vissl sätt, dels bidrag lill symfoniorkesterns aktörer och andra ökade kostnader, som inle blev läckta. Underlaget visade en siffra på 3,8 milj. kr.

När del gäller budgetarbetet och del beslul som riksdagen nyligen fattade hade folkpartiet i en molion äskat ytterligare anslag lill musiklealerverksam-hel i landel. Men det vann inte gehör. Jag har ännu inte fåll svar på frågan: Skall kulturmörkrd ånyo sänka sig över Norrland?

Anf. 90 Ulbildningsminisler BENGT GÖRANSSON:

Herr lalman! Nej, någol kulturmörker sänks sannerligen inle över Norrland, bl.a. till följd av de myckel massiva saisningar som gjorts av den socialdemokratiska regeringen och av en riksdag, där socialdemokratin har kunnal spela en mycket väsentlig roll. Dd har skelt genom tillkomsten av spellokaler i Umeå och Luleå och genom tillkomsten av institutioner.

Det är viktigt atl den formella gången blir riklig, och den fråga som ställs handlar om huruvida jag i riksdagen vid en frågestund är beredd att föra de förhandlingar som regering och riksdag, dvs. staten, skall ha med landstingen om ersällning, dvs. alt jag i maj månad 1989 skall lämna besked om innehållet i budgetpropositionen 1990. På den punklen har jag sagl alt jag i dag inle kan ge något besked. Del är såvill jag kan förslå ell korrekl och förhoppningsvis också respektabelt svar i den procedurfråga som har aktualiserats.

Anf. 91 ULLA ORRING (fp);

Herr lalman! Även kommuner och landsting bidrar ganska ordenlligl lill all verksamheten kan gå ihop. Men man befinner sig i en akut kris. Och erkänn, herr statsråd, att underlagd var alllför bristfälligt! Det fanns ingel budgetunderlag i egentlig mening, utan det var en pott som man fördelade. Sedan lyckte man kanske alt kommuner och landsting skulle ha det fortsatta ansvaret. Trots all detta bidrag nu skall fastställas i förhandlingar mellan förhandlingsnämnden och Landstingsförbundet, kan Sveriges kulturminister inte undandra sig ansvaret för all säkerställa Norrlandsoperans fortsatta existens. Del är i det avseendel jag vill ha ett svar, och jag tycker att statsrådet borde erkänna atl underlaget var bristfälligt och måste rättas lill.

Anf. 92 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr lalman! Jag tror inle all underlaget var bristfälligt. Ulla Orring vel lika väl som jag alt en av förklaringarna till de våldsamma kostnadsökningarna på teaterinstitutionerna är det avtal som träffades förra året, och de har alltså inle någoniing att göra med budgeten vid övertagandel av institutionerna. Om del skulle vara så - vilkel jag starkt ifrågasätter - att etl landsting eller en institution som övertar en verksamhel efteråt kommer och säger att man inle hade någon budget, måsle jag säga all del ändå bör finnas någon kompelens hos den som lar över all bedöma huruvida del finns en budgel eller inte. Del är nalurliglvis inte på det sättet, Ulla Orring, atl del saknas en budget. Det har i stället blivit ökade koslnader för en expansiv och framgångsrik verksamhet. Egentiigen är del della det handlar om. Vi får vid förhandlingar söka finna lösningar, så atl vi kan säkra verksamhetens fortbestånd. Hur del skall gå till, kan jag faktiskt inte uttala mig om i dag.

Anf. 93 ULLA ORRING (fp):

Herr talman! En sak är vi överens om, nämligen all del är en oerhört framgångsrik verksamhet som Norrlandsoperan bedriver i Umeå. Men erkänn, herr statsråd, alt budgeten var felkalkylerad. Atl kalkylera med ell reseanslag på 250 000 kr. för Norrlandsoperan är hell felaktigt Om Norrlandsoperan skall resa ut med Rigoldlo, är kostnaden 100 000 kr. per dygn. I operans uppgift ingår ju också atl turnera i norra Norrland, och del gör operan med den äran.

Jag vidhåller all del vid överförandel inle fanns någon ordenllig budgel. Regionmusiken t.ex. överfördes till Musikerförbundet från all tidigare ha tillhört ett annat förbund. Detta i sin tur medförde ökade koslnader för ob-lillägg och annal. Jag tycker inte alt budgeten var korrekt.

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om den planerade musikteatern i Göteborg

Överläggningen var härmed avslulad.

Talmannen överlog ledningen av kammarens förhandlingar.

19 § Svar på fråga 1988/89:676 om den planerade musikteatern i Göteborg

Anf. 94 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON;

Herr talman! Ingela Mårtensson har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser all vidla för atl säkerställa att den planerade musiklealem i Göleborg kommer lill stånd.

Den breda uppslutning som jag hoppats på kring en ny västsvensk musiklealer har lyvärr gått om inlel. Skaraborgs läns landslings nej till medverkan har inneburit atl även ell par andra landsting har ullalat tveksamhet kring sitt engagemang. För närvarande diskuteras ell anlal alternativa förslag, som syftar till atl rädda projektet. I dessa diskussioner deltar inle regeringen, och innan jag vel vilkel resullal de kan ge, är jag inle beredd alt nu ullala mig om dessa.

Prot. 1988/89:122 2:6 maj 1989

Om den planerade musiklealem i Göteborg

Anf. 95 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr lalman! Kullurminislern var ju mycket ivrig all komma upp i lalarstolen för atl läsa upp svaret. Tänk om kullurminislern kunde vara lika ivrig alt se lill atl vi får en musiklealer i Göteborg.

Jag blev litet besviken pä svaret all regeringen inte vill uttala sig i denna fråga och säga vad man länker göra. Kulturministern bara konstaterar all regeringen nu inte deltar i diskussionerna. Men staten har ju ändå ett ansvar för kulturen även i de olika regionerna i Sverige.

Frågan om en ny musiklealer i Göleborg har blivit en lång följetong. Jag skall inte sticka under stol med alt även de kommunala politikerna har etl ansvar för alt del dragit ut så här långl pä liden därför alt man inle kunde beslämma sig för var teatern skulle byggas. Men när man nu har bestämt sig, trasslar i stället de kringliggande landslingen därför att regeringen bestämt sig för alt dessa måste slälla upp lill vissa delar för alt slalen skall satsa på teatern. Della har gäll om intet, och det har Karl Frithiofson nu konstaterat

Kulturministern hänvisar ocksä till de kringliggande landstingens bristande engagemang. Men alt landslingen trasslar pä det här sättet får ju inle leda lill att hela projektet faller. Staten kan ju inte vara passiv bara därför att man ser att fömtsättningarna för den modell man byggt upp nu inle riktigt finns. Därför lycker jag all staten måsle ta etl större ansvar och se till all vi även på den västra sidan av Sverige har ett levande musikliv. Då är en ny musikteater av vital betydelse. Därför vädjar jag lill kullurminislern all ta nya iniliafiv för alt del skall bli en ny musiklealer i Västsverige.

Anf. 96 Ulbildningsminisler BENGT GÖRANSSON:

Herr lalman! Ingela Mårtensson lycker atl jag borde vara lika ivrig all lösa frågan om musiklealem som jag var atl svara på hennes fråga. Jag släller gärna upp i tävlan med Ingela Mårtensson och ganska många andra, både i denna kammare och annorstädes, när det gäller dokumenterad iver att lösa frågan, atl ta iniliafiv och all med viss oförtrölllighel la upp frågan. Jag lycker nog, Ingela Mårtensson, all jag har stuckit ut hakan mer än många andra, vilka har varit påfallande försikliga i sill engagemang för den här frågan. De har lämnal myckel litet eldunderslöd i den offentliga deball som har förekommil.

Jag borde ha vunnil en viss respekt också hos Ingela Mårtensson för all jag tagit ansvar och engagerat mig och för all jag även har uttalat vissa förhoppningar om att frågan skall kunna lösas. Men jag konstaterar att det för ögonblicket pågår diskussioner i Göteborg, och jag vill gärna se vart de leder, innan jag går vidare.

Anf. 97 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr lalman! Jag hoppas verkligen all kulturministern engagerar sig i den här frågan, så att vi kan se ett slut på den här planeringen och att ett nytt bygge verkligen blir av.

Jag vel inle riktigl vad kulturministern syflar pä när han lalar om diskussioner, och jag vel inle vilka som skall della, eflersom landslingen nu har tagit slällning för att inte della. I varje fall släller Skaraborgs läns landsting inle upp, och någon möjlighet till slöd därifrån finns inte längre.

Vilka är det som skall se fill att vi får fram pengar lill en investering? Är det näringslivet som kulturministern hoppas på? Jag hoppas för min del att staten tar elt större ansvar för koslnaderna. Vi i folkpartiet är beredda atl slälla upp och se till all den planerade musiklealem kommer till stånd.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om ulbyggnad av Kristinebergs marinbiologiska station

20 § Svar på fråga 1988/89:681 om utbyggnad av Kristinebergs marinbiologiska station

Anf. 98 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Lars Leijonborg har frågat miljö- och energiminister Birgitta Dahl när regeringen avser atl ge byggnadsstyrelsen i uppdrag all projektera den planerade utbyggnaden vid Kristinebergs marinbiologiska station.

Arbetet inom regeringen är så fördelal alt det är jag som skall svara pä frågan.

Jag är väl medvelen om de lokalproblem som föreligger vad gäller både Kristinebergs marinbiologiska station och Askölaboraloriet Byggnadsstyrelsen kommer atl snarast möjligl redovisa de åtgärder som bör vidtas, både i form av provisoriska och mer permanenla lösningar.

Vad gäller Kristineberg vill jag nämna att universitetet i Göleborg tillsammans med byggnadsstyrelsen för närvarande upphandlar en provisorisk barack för del akuta behovet. Man räknar med alt kunna ta denna i bruk redan denna sommar. Utredningsarbetet med atl la fram en permanent lösning pågår parallellt. Så snart etl färdigi förslag föreligger är jag beredd alt i vanlig ordning pröva frågan.

Anf. 99 LARS LEUONBORG (fp):

Herr lalman! Jag ber alt få tacka Bengt Göransson för svarel. Jag är i stort sett tillfredsställd med det. Det tyder på alt det finns en slörre vilja till handling i denna fråga än vad regeringen fidigare visal.

Havsmiljöforskningen var en myckel slor fråga i den senasle valrörelsen, och frågan om resurserna lill Kristinebergs marinbiologiska stafion blev något av ett lestfall. Jag tror därför atl del finns elt ganska slort inlresse hos allmänhelen för hur den här frågan hanleras.

Det rör sig här om ell byggnadsobjeki av den slorleken att det normalt inte är riksdagen som fattar beslut. Men under uibildningsulskottets behandling av denna fråga var det alldeles tydligt alt del finns en majoritet i Sveriges riksdag för en utbyggnad i Krisfineberg.

Statsrådet säger att "så snarl ett färdigi förslag föreligger är jag beredd all i vanlig ordning pröva frågan". Vid en sådan prövning kan del väl vägas in att riksdagen enhälligl har sagt all den förutsätter atl regeringen vidtar snara ålgärder på del här områdel.

Överläggningen var härmed avslulad.

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om studiemedelsreduktionen vid feriearbete

21 § Svar på fråga 1988/89:683 om studiemedelsreduktionen vid feriearbete

Anf. 100 Statsrådet GÖRAN PERSSON:

Herr lalman! Lars Leijonborg har frågat mig om jag är beredd atl vidla några åtgärder för att vid reduktion av studiemedel mildra effekterna av inkomster som intjänats under sommaruppehållet.

I del nya studiemedelssystem som gäller sedan vårterminen 1989 kan den sluderande ha en århg bruttoinkomst om drygl 36 000 kr. utan alt studiemedlen reduceras. Rätten till sludiemedel bortfaller hell vid en årsinkomsl som överstiger 125 000 kr. Reglerna medför alt en studiemedelslagare som tjänar 36 000 kr. under elt år får etl genomsnittligt nettobelopp efler skall som utslaget under årels alla lolv månader uppgår fill drygl ca 6 200 kr. per månad. Dessutom har många sluderande därutöver rätt fill bosladsbidrag. De studerande har således en högre ekonomisk ersättning än vad mänga förvärvsarbetande får nöja sig med.

Reglerna för reducering av sludiemedel tar hänsyn lill att de sluderande ofla har inkomster under sommarferierna. Det s.k. fribeloppet, som anger vid vilken inkomsl reduceringen av studiemedel påbörjas, är således högre för höstterminen än för vårterminen.

Jag anser vidare atl det är rimligt att bidragsdelen reduceras före lånedelen. En proportionell reduklion av bidrag och lån skulle innebära atl även den med inkomster upp till 125 000 kr. per år skulle få rätt till studiebidrag. Del kan knappast hävdas all studerande med sådana inkomster är i behov av elt bidrag för att kunna sludera.

Jag avser mot denna bakgrund inle vidla några åtgärder för atl ändra reduceringsreglerna för sludiemedel.

Anf. 101 LARS LEIJONBORG (fp):

Herr lalman! Jag lackar Göran Persson för svarel. Jag tror att vi har rätt lika ulgångspunkler när vi lalar om studiemedelssystemet, nämligen dels alt den reform som nyligen genomfördes i alll väsentligt är myckel bra, dels atl del är av intresse för kvaliteten i ulbildningen alt de studerandes arbele vid sidan av studierna reduceras jämfört med hur del förhålhl sig under senare tid. Icke desto mindre är jag något bekymrad över den slutsats statsrådet drar i svarel. Studiemedelssystemet bygger på atl studenterna skall arbeta under ferierna. När statsrådet säger all studenterna kan uppnå inkomster som är högre än löntagares, utgår han vid beräkningen från att de får studiemedel under nio månader och alt de har arbetsinkomster under tre månader. Om del förhåller sig så, börjar studiemedlen reduceras vid ett mycket blygsamt extraarbete. Studenterna finner då all näslan hela bidraget faller borl, och del tycker jag är myckel olyckligl.

Sludiemedelsutredningen var inne på att reduceringen skulle vara 30 % när årsinkomsten översteg fribeloppsgränsen, men reduceringen blev nu 50 %, vilket har gjorl della problem mer akut. Jag vill fråga statsrådet om inle också han har mött signaler om della och om inle också han känner sig någol bekymrad över all man kan få 100 % i marginaleffekt, om man också räknar med de reducerade bostadsbidragen.

Anf. 102 Statsrådet GÖRAN PERSSON:

Herr lalman! Man skall naturligtvis vara försiktig när man ullalar sig om den här typen av syslem. Självfallet kommer också studiemedelssystemet så småningom all vara moget för en översyn. Vi skall dock komma ihåg att reglerna fastställdes nyligen och all de trädde i kraft inför innevarande läsår. Mot den bakgrunden ser jag nu ingen anledning att se över systemet

Jag tycker att Lars Leijonborg något underskattar beloppet 36 000 kr. Del är dagens fribelopp i systemet Den som har feriearbete under tre månader kommer väl av och till upp i en inkomst på över 36 000 kr., men de flesla sludenler lär inle spräcka den fribeloppsgränsen. Vad Lars Leijonborg nu tar upp som ett problem lär därför inte vara något större bekymmer för dem.

Trots det vill jag inle bagatellisera frågan. Alla marginaleffekter i denna typ av system leder så småningom till all systemen vittrar sönder. Vi skall därför vara uppmärksamma på ulvecklingen. Men just nu ser jag ingel behov av alt vidta någon förändring.

Prot, 1988/89:122 26 maj 1989

Om studiemedels-reduktionen vid feriearbete

Anf. 103 LARS LEIJONBORG (fp):

Herr talman! Den genomförda studiemedelsreformen är bra. Den punkl som jag här har berört var den enda punkl där folkpartiet riktade avgörande krilik mol reformförslaget Del som därefter har hänl bekräftar all vi hade rätt.

Vi i folkpartiet har diskuterat olika lösningar, av vilka den ena är atl helt slopa fribeloppsgränsen. Men del blir relativt dyrt En annan länkl lösning är all finna ell syslem där man exkluderar inkomster som intjänas under sommarmånaderna.

Jag tycker som sagt atl del som har hänl efter reformens genomförande visar att vi haft rätt i vår kritik och atl det finns anledning atl ytterligare överväga denna punkt i reformen.

Anf. 104 Statsrådet GÖRAN PERSSON;

Herr lalman! Alt exkludera sommarmånaderna i syslemel är verkligen mycket besvärligt Alt helt la bort fribeloppsgränsen koslar, som Lars Leijonborg sade, myckel pengar, uppskattningsvis drygt 50 milj. kr. Om de pengarna finns fillgängliga, är del inle säkerl atl de skall användas på del sättet för atl ge maximal effekl för studenterna.

Jag tror ocksä alt vi skall vara försiktiga när vi bedömer de reaktioner på systemet som har kommit. Vårt intryck är atl det i huvudsak fungerar bra. Mot den bakgrunden vill jag inte ställa en förändring på den akluella punklen i utsikt Men jag kommer, som jag sade förul, alt noggranl följa ulvecklingen.

Anf. 105 LARS LEIJONBORG (fp):

Herr talman! Jag håller med Göran Persson om all del finns en del administrativa problem med att exkludera inkomster intjänade under sommarmånaderna. Jag håller också med honom om att etl slopande av fribeloppsgränsen blir ganska dyrt. I själva verkel lär del kosla mer än vad Göran Persson sade.

Prot, 1988/89:122 Min erfarenhet är all studenterna tycker all del införda studiemedelssyste-
26 maj 1989 met pä det hela taget är myckel bra. Men de har en allvarlig invändning,

Om ett nytt syslem för brottspåföljd

vilken har märkts under de gångna månaderna och kommer atl märkas än mer när de planerar för sommararbete. Den invändningen gäller just fribeloppsgränsen. Även om de båda nämnda lösningarna innebär en del problem är min slulsals att någon förändring i fräga om fribeloppsgränsen måste göras. Jag är övertygad alt vi så småningom hamnar i en siluafion där vi måsle göra något ål detta problem.

Överläggningen var härmed avslulad.

22 § Svar på fråga 1988/89:677 om ett nytt system för brottspåföljd

Anf. 106 Justitieminister LAILA FREIVALDS:

Herr lalman! Bengl Harding Olson har frågat mig om jag är beredd alt vidla åtgärder för all garantera atl del lagförslag om behandlingen av psykiskt störda lagöverträdare som bereds i regeringskansliet nu kommer på ullovad lidpunkl.

Lagförslaget utgör en del av en slörre reform, som även omfattar lagsliflningen om psykiatrisk tvångsvård och de rättspsykialriska undersökningarna. En viklig fråga för reformen är hur den rättspsykialriska undersökningsverksamheten skall organiseras i framtiden. När del gäller denna fräga har del lyvärr visal sig finnas problem som gjorl all hela projektet kommit att fördröjas på ell olyckligt sätt

Jag delar Bengt Harding Olsons uppfallning om alt del är viktigt att det läggs fram ell lagförslag om behandlingen av de psykiskt störda lagöverträdarna, och jag kan försäkra all jag för egen del vill verka för alt lagstiftningsarbetet inle skall fördröjas ytterligare.

Anf. 107 BENGT HARDING OLSON (fp):

Herr lalman! Jag ber atl få lacka för svarel. Del är yllerligare ett kapitel i en till synes oändlig följetong angående psykiskt störda lagöverträdare.

Uppenbarligen finns ett behov av ell nytt päföljdssyslem. Ell sådant måsle förena gärningsmannens behov av vård med allmänhetens behov av samhällels skydd. Det är det bästa sättet all förebygga återfall i brottslighet, och det är till fördel för alla, särskill presumtiva brottsoffer.

Departementets handläggning är inte bara osedvanligt långdragen, vilkel inle säger litet, ulan också hårresande. Juslilieminisler Sten Wickbom utlovade 1986 atl dd skulle läggas fram dl förslag 1987. År 1987 utlovade justitieminister Anna-Greta Leijon all elt förslag skulle komma 1988. Gertrud Sigurdsen sade våren 1988 all etl förslag skulle komma sommaren 1988, Men ännu har ingel förslag lagts fram. Nu är det sommar, men inte 1988 ulan 1989,

Innan svarel kom på min fråga undrade jag vad juslilieminislern nu skulle

utlova, Svarel blev: "inle fördröjas ytterligare". Det tackar jag nalurliglvis

särskilt för. Men man måste ändå fråga om del går att lita på det beskedet,

46 Jag hoppas att t,o,m, justitieministern förstår att det är befogal att jag hyser

en viss skepsis om resultatet Det minsta jag anser mig kunna begära är en precisering i tiden av begreppet "inte fördröjas ytterligare". Är det näsla är, näsla sommar eller senare?

Anf. 108 Justitieminister LAILA FREIVALDS;

Herr talman! Som Bengt Harding Olson vet har förhandlingarna mellan staten och landstingen avbrutits i frågan om atl föra över den rättspsykialriska undersökningsverksamheten till landstingen. Regeringens förhoppning är all förhandlingarna skall kunna återupptas snarasl, så alt en lösning på organisationsfrågan inle behöver skjutas upp yllerligare. Då skapas del förutsättningar att genomföra hela reformen pä områdel. Någon närmare precisering av när del kan ske vill jag för dagen inle göra.

Anf. 109 BENGT HARDING OLSON (fp):

Herr lalman! Det är verkligen trist alt del hela skall fördröjas pä detta sätt Jag är nalurliglvis medvelen om att det är någon sorls konflikl mellan socialdepartementet och justitiedepartemenlel. Men den här frågan är så angelägen alt man får lov att försöka lösa den. Man har också varil nära en lösning. Efler en utfrågning i maj 1986, om jag inte missminner mig, presenterades en skiss till lösning. Vad innehöll den skissen? Del är faktiskt angelägel för oss i riksdagen alt få reda på del, så atl vi känner lill vilken färdriktning justitieministern har länkl sig.

En lagrådsremiss har också varil nära avsändande per post eller bud. Varför stoppades den? Del är högst angeläget alt vi får kännedom om justitieministerns färdriktning. Detta förhalande kommer atl fördröja ikraftträdandet av den nya lagsliflningen på ett myckel olämpligt och klandervärt sätt.

Överläggningen var härmed avslulad.

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om översyn av reglerna om skadestånd vid ideell skada

23 § Svar på fråga 1988/89:679 om översyn av reglerna om skadestånd vid ideell skada

Anf. 110 Justitieminister LAILA FREIVALDS:

Herr lalman! Bengt Harding Olson har frågat mig om regeringen avser all genomföra en översyn av reglerna om skadeslånd vid ideell skada.

Svarel är ja. Regeringen har beslulal all bemyndiga mig att tillkalla en kommillé med parlamenlariskl inslag för atl se över reglerna om ersällning för ideell skada i samband med personskada m.m. Kommitténs huvuduppgifter blir att överväga om den nuvarande ersättningsnivån bör höjas, vilka ersättningsprinciper som bör lillämpas och hur normer för att beslämma ersättningen skall fastställas.

Jag avser all inom kort utse ledamöler i kommittén.

Anf. 111 BENGT HARDING OLSON (fp):

Herr talman! Jag ber atl fä lacka så myckel för svarel. Jag har lagt ner utomordentligt stor omsorg på atl formulera min fråga för atl någon gång få

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om reglerna för verkställighet av utvisningsbeslut

höra justitieministern svara ja och inte bara nej när jag släller frågor. Jag lackar för del ja som jag fick.

Utgångspunkten är ju atl kriminalitet ofla drabbar brottsoffret hårt på många olika sätt Man blir ekonomisk drabbad genom alt man förlorar ägodelar. Man drabbas praktiskt genom del arbele som krävs för atl röja upp efteråt Man måste göra anmälan till polisen och kontakta försäkringsbolaget. Det största lidandel ligger emellertid i själva kränkningen av den personliga integriteten - ofla etl lidande av psykisk art.

Gällande rätt begränsar möjligheterna lill att få s.k. ideellt skadeslånd, dvs. för sveda, värk, lyte och men. Ersättningen skall också inkludera lidande och obehag liksom vissa olägenheter i övrigt. Riksdagen beslutade höslen 1986 om att en förbättring måste ske och om att en översyn skulle göras på initiativ av regeringen. Nu har det gått två och etl halvl år sedan dess, och regeringen har ännu inte kommit i gång med denna översyn. Jag fick här besked om alt man skall utse ledamöter inom korl. Jag skulle också på den punklen vilja ha en precisering. Är det rimligt att man skall dröja två år med all ge direktiv? Är del rimligt all man skall vänla ytterligare sex månader för atl kunna tillsätta en kommillé? Är frågan om brottsoffrens situation sådan all den kan betraktas som en struntfråga? Är juslilieminislern nöjd med denna handläggning?

Överläggningen var härmed avslulad.

24 § Svar på fråga 1988/89:642 om reglerna för verkställighet av utvisningsbeslut

Anf. 112 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW;

Herr talman! Slen Andersson i Malmö har frågat mig om jag är beredd alt vidtaga åtgärder så att polisen inle hindras i sin verksamhel i vad del gäller atl verkställa utvisningar på grund av tydligen alllför oklara regler.

Frågan lar sikte på en händelse som nyligen utspelades i riksdagens lokaler.

PoUsens verksamhel hindras inte i delta avseende av de beslämmelser som nu finns.

Polislagen säger;

"För all söka efter person som med laga stöd skall omhändertas får polisen bereda sig filllräde till den eftersöktes bostad eller annat ställe som disponeras av honom. Om det finns synnerliga skäl anta alt han uppehåller sig hos annan får polisen bereda sig tillträde även dit."

Några särskilda regler med avseende på riksdagen föreligger inle.

Anf. 113 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Jag lackar för svarel. När jag ställde min fråga riktade jag den lill justitieministern, eftersom del inte fanns några skäl i världen för atl ställa den lill minislern för utlänningsfrågor.

Under tre veckor har nu denna fråga tydligen bollals mellan olika deparlemenl innan någon velal ta itu med frågan och besvara den. Del är

svårt atl ställa följdfrågor till ett statsråd som egentligen inle har med saken att göra.

Låt mig ändå säga all jag i och för sig inle kan ställa frågor lill lalmannen, som till viss del är orsak till denna händelse, då en person som bröt mol gällande lag fick en tillfällig asyl i riksdagens lokaler. Det är anmärkningsvärl att riksdagsledamöter som är medlemmar i Sveriges lagstiftande församling struntar i de beslut som faltals i denna kammare.

Herr lalman! Jag vill därför fräga: Kan inle vi som är ledamöter av denna kammare följa fattade beslul, hur kan vi dä begära all Svensson på galan skall göra det?

Jag skall inte ställa fler följdfrågor, men jag vill dock uttrycka en liten önskan om atl det skulle vara passande om det citat ur polislagen som statsrådet anförde kunde sättas upp för allmän kännedom i samtliga partiers korridorer.

Prot, 1988/89:122 26 maj 1989

Om åldersgränserna för vissa uppdrag i statliga nämnder

Anf. 114 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman! Det är rikligl alt det kan diskuleras vem som skulle svara på den här frågan, Å andra sidan är jag helt övertygad om att oavsetl vilket statsråd som hade svarat, hade del enkla svarel blivit jusl del citat ur polislagen som jag nyss läsle upp. Även frågeställaren är uppenbarligen inne på att detta också i hög grad är en fräga för riksdagen själv att diskulera. Förslaget som Slen Andersson i Malmö framförde vore mig fjärran alt kommentera. Det är i hög grad en fräga för riksdagen själv.

Anf. 115 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Det är helt klart all detta är en fråga för riksdagen. Jag tror också atl det är en allmän principiell fråga, där mer än en människa utanför detta hus har undrat över hur ledamölerna av denna kammare har kunnat agera på del sätt som man har gjorl.

Fru statsråd! Det är ju så all man släller en fråga till del statsråd som man tror handlägger de ärenden som det gäller inom området Jag Irodde atl polisens rättigheter och skyldigheter var en angelägenhet för antingen juslilieminislern eller civilminister Bengt K Ä Johansson. Men nu var del tyvärr inle så.

Jag vill än en gång säga alt jag hoppas att del sätts upp ett anslag med citatet ur polislagen i riksdagens lokaler, så alt vi vel vad vi har alt rälla oss efter.

Överläggningen var härmed avslulad.

25 § Svar på fråga 1988/89:645 om åldersgränserna för vissa uppdrag i statliga nämnder

Anf. 116 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON:

Herr lalman! Lars Erneslam har frågat socialminislern om han i framliden generellt skall undanta personer som uppnått pensionsåldern från slatiiga uppdrag som ordförande eller vice ordförande i nämnder som utses av

4 Riksdagens protokoä 1988/89:122-123

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om åldersgränserna för vissa uppdrag i statliganämnder

regeringen. Arbelel inom regeringen är så fördelal atl del är jag som skall besvara frågan.

Svarel på Lars Ernestams fråga är nej.

Från principiell synpunkt är del väsenlligl alt inga övre åldersgränser gäller för offentliga uppdrag. Jag vill erinra om atl regeringen 1980 ulfärdal en förordning (SFS 1980:541) om förbud mol åldersdiskriminering vid tjänste-lillsältning m.m. Förbudet gäller också statliga uppdrag.

När det gäller personer som inle bara uppnått pensionsåldern utan under en kommande mandatperiod även passerar 70-ärsgränsen får en bedömning göras i varje enskill fall om elt omförordnande bör ske.

Då Lars Ernestam, som framställt frågan, anmält all han var förhindrad all närvara vid sammanträdd, medgav lalmannen all Ylva Annersledl i slällel fick delta i överläggningen.

Anf. 117 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr lalman! Jag får lacka civilministern för svarel, som jag tycker är någol tveeggat Bakgrunden lill frågan är de signaler som kommil från flera häll om alt riksförsäkringsverket fält instruktioner frän regeringen om att det inle kommer all utses några ordförande eller vice ordförande som fyller 70 år under mandatperioden. Denna inslällning är något märklig med tanke på all vi nu har tagit bort den s.k. 70-årsregeln t.ex. för nämndemän. Så sent som i november förra året behandlade konslilulionsutskotlet en motion som log upp frågan om åldersgränser för ledamöler i taxeringsnämnderna. Konstitutionsutskottet hänvisade dä lill alt åldersgränserna för nämndemän och för ledamöter av domkapitlet var borttagna samt att del inle fanns något förslag om åldersgränser för ledamöler i de nya skaltenämnderna.

Nu visar det sig atl regeringen tydligen går ivärlemot den ulveckling som sker på della område. Hälsa och aktivitet är helt individuellt. Vi anser det tokigt att en politiskt akliv person plötsligt skall vara diskvalificerad för medborgerligt arbete bara för all hon eller han råkar fylla 70 år.

Nu säger civilministern i svaret atl del skall göras en bedömning i varje enskill fall huruvida ett omförordnande bör ske. Då vill jag fråga; Vilka konkreta ålgärder länker civilministern vidla för att undanröja de signaler som riksförsäkringsverket anser sig ha fått om att inte någon som har fyllt eller skall fylla 70 år under mandatperioden kan komma i fråga som ordförande eller vice ordförande i dessa nämnder?

Anf. 118 Civilminister BENGT K Ä JOHANSSON:

Herr talman! Jag förstår inle riktigl hur Ylva Annerstedt kan beteckna svaret som tveeggat. Mill svar var nej, och det är väldigt enlydigi. När del gäller bakgrunden lill frågan är del möjligl all den har varil litet oklar för frågeställaren. Del som uppenbarligen har föranlett frågan är atl del har framställts som om det skulle ha gåll ut direktiv om att ingen skall ulses efler 70 års ålder. Det är inle korrekl. Riksförsäkringsverket har hört sig för om hur man skall förfara om en ordförande eller vice ordförande uppnår 70 års ålder under förordnandeperioden. Verkel fick då svarel att man i så fall vill ha yllerligare etl namnförslag, så all man kan välja mellan den som har

passerat 70-årsgränsen eller kommer atl göra det och en yngre kandidat. Del lycker jag är ell rikligl och bra förfarande. Del har således inle gått ut något formelll meddelande.

Anf. 119 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr lalman! Del svarel får man inle när man lalar med de personer som har alt utse dessa poster. Man får då beskedet att det inle kan komma i fråga alt utse någon som har fyllt 70 år. Vi för vår del anser atl del är hell fel.

Jag skulle då vilja ha etl besked från civilminislern om vilka åtgärder civilminislern tänker vidla för att undanröja de tveksamheler och missuppfattningar som helt uppenbarl råder hos riksförsäkringsverket

Anf. 120 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON:

Herr talman! Det finns inga tvelydighder. Mill svar är entydigt Det finns en förordning om alt åldersdiskriminering vid tjänstetillsättning inle skall förekomma.

Överläggningen var härmed avslulad.

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om rekryteringen av personal tid den offentliga seklorn

26 § Svar på fråga 1988/89:660 om rekryteringen av personal till den offentliga sektorn

Anf. 121 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON;

Herr talman! Ylva Annersledl har frågat mig om regeringen överväger alt använda affärstidslagsfiflningen som ett inslrumenl för all underlätta rekryteringen av personal till den offentliga sektorn.

Svaret är nej.

Anf. 122 YLVA ANNERSTEDT (fp);

Herr talman! Jag fär tacka civilminislern för svarel. Det var i alla fall elt klart besked.

Bakgrunden är, vilket framkommer i min fråga, del märkliga ullalande som har gjorls av del socialdemokratiska socialborgarrådet i Stockholm om alt elt stopp för de fria affärstiderna skulle ge personal lill vården. Folkparfiet har vid en lång rad tillfällen poängterat atl de fria affärstiderna måste vara kvar. Med de förändringar som värl samhälle har gått igenom är det nödvändigl att man kan handla på lördagar och söndagar. När skall annars familjer med en eller två hellidsarbelande föräldrar kunna handla? Skall del ske på hemvägen från dagis kl. 19 med två irölla och hungriga småbarn? Det är nalurliglvis fullsländigl orimligl. Det är dessa familjer som drabbas om affärerna tvingas minska sill öppethållande.

Drabbas gör också de som i dag arbetar på lördagar och söndagar och inle kan arbeia på andra tider. De som nu arbetar i handeln gör det därför alt de lycker om del och för att liderna passar dem. Om de ville arbeia i vården, skulle de redan göra det.

I inledningsanförandet vid Landstingsförbundels kongress i Malmö sade civilminislern så här om sin egen och regeringens uppgifler i fortsättningen;

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om påtalade brister i medelsförvaltningen hos statliga myndigheter

"Den andra stora uppgiflen är alt på olika sätt fördjupa medborgarrollen, atl bli mer lyhörda för medborgarnas behov och önskemål, att lyfta fram valfrihelen och skapa system som bättre molsvarar morgondagens krav på delaktighet och demokratiskt inflytande." Jag får tolka civilministerns svar så alt detta också gäller handelns konsumenter.

Anf. 123 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON:

Herr lalman! Frågan gällde rekrylering av personal till den offentliga sektorn. Jag har svaral på den frågan.

Ylva Annersledl vill nu diskutera affärstidslagsfiflningen. Jag lycker att del är respektabelt alt socialborgarrådet i Slockholm funderar över hur man skall kunna rekrylera och behålla personal i den offentliga sektorn. Det är en myckel svår situation i Slockholm, och även i Stockholms län. Jag lycker inte atl delta är en framkomlig väg, men jag är beredd all diskutera olika vägar.

Regeringen lade för sin del i kompletteringsproposifionen ganska nyligen fram förslag som är ägnade atl påverka situationen. Det föreslås alt man skall ha olika avgifier på den privala ijänsteseklorn och den kommunala seklorn. Det är etl säll atl försöka påverka silualionen. Enligt min mening har den privala tjänstesektorn tagit till sig för slor del av de befinlliga personalresurserna. Del här är en vikfig fråga som handlar om den offentliga sekiorns personalförsörjning.

Anf. 124 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr lalman! Den modell som civilministern nu diskulerar - nämligen atl man skall lägga straffskatl på de privala arbetsgivarna- har vi från folkpartiet klart avvisat Jag skulle dock önska all civilministern vidarebefordrade de övriga förslag till hur man skall förbällra personalrekryleringen i den offentliga seklorn som civilminislern redovisade i Malmö. Han sade då nämligen alt man inom den offentliga sektorn bör bedriva en bältre personalpolilik, man skall se lill alt behålla den personal som redan finns och man måsle la bort alla de deltidsanställningar som t.ex. finns inom sjukvården.

Överläggningen var härmed avslulad.

27 § Svar på fråga 1988/89:682 om påtalade brister i medelsförvaltningen hos statliga myndigheter

Anf. 125 Civilminister BENGT K Ä JOHANSSON:

Herr lalman! Lars Leijonborg har frågat mig vilka ålgärder jag avser atl vidta med anledning av del växande antalet s.k. orena revisionsrapporter i statsförvaltningen.

Med anledning härav vill jag säga följande.

RRV granskar årligen ca 350 myndighetsbokslut.

Sedan år 1986, när RRV log över hela ansvarel för den slalliga redovisningsrevisionen, har anlalel orena revisionsberättelser legal på ca 15 per år.

I de flesta fall rättar myndigheterna själva till de brister som finns.

I andra fall har regeringen tagit initiativ till särskilda utredningar för att rälla lill uppkomna brister.

Jag vill för egen del deklarera att en revisionsberättelse som pekar på allvarhga brister i medelsförvaltningen givetvis inte bör få bli liggande utan åtgärd.

Anf. 126 LARS LEIJONBORG (fp):

Herr lalman! Jag ber all få lacka civilministern för svarel på min fräga. Jag lycker alt del är bra, men otillräckligt

Det är bra att slalsrådel klarl deklarerar alt sådana här revisionsberättelser måste följas upp med ålgärder. Jag tror dock att det i första hand bygger på en felaklig verklighetsbild. De jag har talat med i riksförsäkringsverket har nämligen bilden all problemen med medelsförvallningen i statsförvaltningen har ökat. Del är litet svårt att göra en jämförelse eftersom systemet ändrades 1986, men alll tyder på atl antalet orena revisionsberättelser har ökat.

Begreppet ansvarsfrihet existerar inle i statsförvaltningen. Del är dock hell klart alt skulle sådana här revisionsberättelser förekomma i privala företag, skulle det i många fall leda till att styrelserna inte fick ansvarsfrihet. Jag lycker att detta lyder pä alt regeringen måsle ta elt större ansvar i dessa fall och ulöva regeringsmakten starkare. Man måste se lill atl de ämbetsverk som i vissa fall år efler år negligerar revisionsanmärkningar verkligen vidtar åtgärder med anledning av anmärkningarna. Jag tror också att problemen måste åigärdas på elt annat sätt, nämligen genom all tillgången på kvalificerade ekonomer måste bli större i statsförvaltningen. 1 en revisionsberättelse för rikspolisstyrelsen påpekar RRV just att resurserna för den ekonomiska förvaltningen måsle förslärkas både kvantitativt och kvalitativt Jag vill gärna fråga civilminislern om han delar den bedömningen atl vi ulöver de insatser som nämns i svarel också måste åtgärda själva medelsförvaltningen i de olika myndigheterna.

Anf. 127 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON:

Herr talman! Jag tänkte först att jag skulle spara riksdagen lid genom att inte läsa upp hela svarel; det var onödigt långt. Men där finns vissa synpunkter som hör till bilden och som jag gärna vill anföra. Jag tror inte all Lars Leijonborg och jag har olika syn på della. Del är oerhört viktigt att den revisionsverksamhet som bedrivs på RRV också följs upp när det kommer lill åtgärdssidan. Jag tycker alt det är bra all RRV ägnar delta ett betydande inlresse och följer upp de revisionsrapporter man avlämnar, förutom all vi i regeringskansliet och även myndigheterna skall göra det

Jag vill peka på att det pågår etl betydande utvecklingsarbete inom statsförvaltningen när del gäller budgetprocessen och medelsförvaltningen. Detta syftar lill atl vi skall få en effekfivare medelsförvallning och verksamhel när det gäller budget och ekonomi.

Vid ell regeringssammanträde i går antog regeringen direktiv till en översyn av redovisningsrevisionen. Där skall bl.a. tas upp frågan om atl förbättra kontrollen av myndigheterna och atl ulveckla dialogen mellan redovisningsrevisionen och regeringskansliet. Vi behöver l.ex. gå igenom vid

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om påtalade brister i medelsförvaltningen hos statliga myndigheter

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om följderna för småförelagare av rullande elavslängning

vilken lidpunkl revisionsberättelsen skall avlämnas och till vem och vilka, så att man kan få en bättre överensstämmelse mellan de synpunkter som finns däri och del regeringen anför i t.ex. budgelproposilionen inför riksdagen, så att man därvid kan kommentera bl.a. de rapporter som RRV lämnar.

Anf. 128 LARS LEIJONBORG (fp);

Herr lalman! I en revisionsberättelse för bosladsstyrelsen sägs: "I likhet med vad som anförts i revisionsberättelserna för de senasle sju åren har den inlerna konlrollen i bosladsverkds system och rutiner för låne- och bidragshantering p g a resursbrist även under 1987/88 varit behäftad med väsentliga brisler. Detta har medförl all respektive anslag för bl a räntebidrag i många fall och med ansenliga belopp har ianspråktagits på felakliga grunder." - Jag vill påpeka alt del här rör en verksamhel med miljardomsätl-ning. Det handlar alltså om myckel slora belopp.

Del civilministern anför är bra. Jag tror dock all det därulöver är nödvändigt alt både se över de ekonomiska rutinerna i ämbetsverken och se lill atl ämbetsverken får de resurser som behövs för att på ell kvalificerat sätt handha de mycket slora belopp som ämbetsverken nu hanterar.

Anf. 129 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON

Herr talman! Det kan i vissa enstaka fall gälla resurser. Men i allmänhet gäller det nog i första hand atl man är uppmärksam på de synpunkter RRV kommer med och att man vidiar erforderliga ålgärder. Jag ålar mig nalurliglvis, såsom bevakare av den slalliga redovisningsrevisionen, alt se till all det sker på ell bra säll, i den ulslräckning jag kan påverka.

Överläggningen var härmed avslulad.

28 § Svar på fråga 1988/89:654 om fonderna för småföretagare av rullande elavstängning

Anf. 130 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr lalman! Ylva Annerstedt har frågat hur regeringen avser garanlera berörda småförelagare utkomstmöjligheter vid "lemporär rullande elavslängning".

En vägledande princip för regeringens arbete är atl vårl energisystem skall kännetecknas av en säker tillförsel. Detta gäller både energi och effekl.

Situationen i Sverige är för närvarande myckel god vad gäller tillgäng på energi och god vad gäller tillgång på effekl.

Kraftindustrin gör själv bedömningen, atl även om vi åter skulle få ett extremt väderläge, som del som rådde i januari 1987, kommer elbelastningen att kunna klaras utan bortkopplingar eller ransoneringar.

Skulle effektbrisl trots alll uppträda har kraflfördagen lagt upp en rutin, benämnd roterande bortkoppling. Avsikten med rutinen är att vid akut effektbrisl vidmakthålla effeklbalansen, så atl inle slorkraflnälel slås ut. Rent praktiskt går det till så atl vissa geografiska områden kopplas bort från nätet under ell par timmar, Därefler kommer kraften tillbaka lill dessa

områden, samtidigt som andra områden kopplas borl för några timmar. På detta sätt häller man pä tills effektbrislen upphörl. Roterande bortkoppling har hiltills inle behövt tillgripas i Sverige.

Går vi sedan över lill regionala och lokala effektbrislsiluationer, som tex, kan uppstå till följd av fel i överföringsnälei, bör del nämnas all del i vår nuvarande ellag inte nämns någol om leveransskyldighd vid en bristsituation, I stället får elleverantören i sådana fall grunda sig på de av Svenska elverksföreningen och konsumentverket gemensamt utarbetade allmänna beslämmelserna, I dessa sägs atl kraftleverantören i händelse av energi- och effektbrist får fördela tillgänglig kraft mellan sina abonnenter.

Miljö- och energidepartementet har inlett en brett upplagd översyn av ellagslifiningen för atl bl,a, komplettera den i fräga om störningsberedskap,

Småförelagare med verksamheten förlagd till den egna bostaden kommer i och för sig att påverkas av bristsituationen i samma utsträckning som hushåll och övriga elabonnenter i bostadsområdena. Det är emellertid ytterst osannolikt alt en bristsituation skall uppstå.

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om följderna för småföretagare av rullande elavslängning

Anf. 131 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr lalman! Jag får lacka miljö- och energiministern för svarel. Del är ganska uppmuntrande just nu, med den situation vi har. Men en bristsituation kan uppstå. Del är klarl alt man blir orolig om man tjänar sill levebröd i bostaden. Jag lycker kanske att det, när man från Vattenfall föreslår en åtgärd av detta slag, endasl visar all man inle har särskill mycket aning om hur verkligheten ser ut i dag. Ganska många av landets småförelagare har sin verksamhet förlagd i anslutning lill den egna bostaden. Del kan vara i källaren, i garaget eller i ell rum i anslutning lill själva bostaden. Människor som har lyssnat lill de senaste årens uppmaningar om alt slarla egel har nu sin verksamhet hemma. Hur skall de sköta sitt jobb om della förslag förverkligas? Det är klart att de är oroliga.

En ålgärd av della slag har ytterligare en effekl. Den slår exlra hårl mot kvinnor, eftersom kvinnor startar egel i hemmel i mycket större utsträckning än män. Del kan tyckas att ell par limmars bortkopphng, som ministern redovisade, inle skulle betyda sä myckel. Men med tex, den datorisering vi nu upplever blir del fullständigt förödande. Ganska många kvinnor har t,ex, bokföringsbyråer hemma och sköter allling med dator. Del skulle alltså få mycket förödande konsekvenser.

Jag konstaterar också att ministern redovisar att man har inlett en brett upplagd översyn av ellagslifiningen. Man skall bl,a, komplettera den i fråga om slörningsberedskap. Jag skulle gärna vilja ha elt besked från ministern om atl man i denna översyn också tar med möjlighelen all skydda småförelagare för denna typ av ingrepp.

Anf. 132 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL;

Herr lalman! Självfallet kommer så atl ske, I själva verkel angav jag redan i mitt svar att ett av syftena med den nu inledda översynen är alt försöka hitta goda lösningar på denna lyp av problem, inte minsl mot bakgrund av det som Ylva Annersledl talar om, nämligen datoriseringen.

Jag vill jämföra det vi nu lalar om med de insalser som gjordes särskill med

Prot, 1988/89:122 tanke på jordbrukarna med anledning av de erfarenheler vi gjorde i samband

26 maj 1989 med den stora störningen vintern 1983, Vi gjorde ganska många goda

erfarenheter då. Då införde man dt system med reservaggregat i organiserat

° samarbdemed jordbrukarnas egna organisationer. Jag skall inte gå för långl

' 1 S PP in på detaljerna här. Jag tror nämligen att man måste söka andra tekniska

lösningar. Men detta är hanterbara problem, som vi självfallet tar allvarligt

på. Vi kommer alt eflerslräva alt hilta lösningar på dem.

Får jag lill sisl säga, herr talman, att det paradoxalt nog är på det sättet all den mycket ambitiösa beredskap som kraflfördagen har - vi har t.o.m. förberett ett system för en situation som sannolikl inle kommer alt inträffa -nog i onödan har skapal oro hos en del människor. Jag hoppas att Ylva Annersledl hjälper mig all lugna de människor som är berörda.

Anf. 133 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr lalman! Jag är myckel glad för det myckel positiva svar som Birgitta Dahl har lämnal.

Jag undrar emellertid om del är möjligl alt lämna en tidsplan för denna översyn. Är resullalen nära föreslående eller måsle vi vänta länge på all översynen skall bli färdig?

Överläggningen var härmed avslutad.

29 § Svar på fråga 1988/89:655 om skärpta regler mot miljöfarliga utsläpp

Anf. 134 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr lalman! Annika Åhnberg har frågat mig när regeringen länker föreslå ändringar av rådande ordning där tillsynsmyndigheterna accepterar alt den som utövar miljöfarlig verksamhel själv sköter mätningar av ulsläppen. Hon har som exempel nämnt alt företaget Nesle Oxo, som under hösten 1986 överskred sina utsläppsgränser, inte kunnal överbevisas om broll därför atl mätutrustningen varit dålig.

Jag får inte uttala mig om förhållandena i det enskilda fallet, eftersom de straffrättsliga frågorna avgörs av åklagare och domstolar.

När det gäller konlrollen av miljöfarlig verksamhel har reglerna nyligen ändrals i syfle att skärpa och effektivisera tillsynen, och ytterligare ändringar träder i kraft den 1 juli i år. Jag vill därför svara Annika Åhnberg genom atl redogöra för regelsystemet och för de ändringar som genomförts och kommer att genomföras.

Miljöskyddslagens regler innebär atl den som utövar miljöfarlig verksam
het är skyldig all anpassa verksamhelen lill miljöskyddslagens krav. Det är
hans skyldighet all se till alt han iakttar tillåtlighetsreglerna och övriga villkor
för verksamheten. Elt sådant ansvar medför att han måsle bygga upp en
egenkonlroll i tillräckUg omfallning. Han är också skyldig atl lämna
uppgifter om verksamheten lill tillsynsmyndigheterna. Det strider därför inle
mot miljöskyddslagens beslämmelser all den som utövar miljöfarlig verk-
56 samhet själv kontrollerar verksamheten och lämnar rapporl till lillsynsmyn-

digheterna om konlrollen. En sådan ordning slår inte heller i motsatsställning till en aktiv myndighdslillsyn.

En effektiv egenkonlroll förutsätter all del finns ell kontrollprogram som närmare reglerar hur konlrollen skall utövas. Därför infördes år 1987 en ny regel i miljöskyddslagen om alt tillsynsmyndigheten om del behövs skall meddela föreläggande om undersökningar och kontroll enligl etl kontrollprogram. Del är också straffbart enligl miljöskyddslagen all inte följa vad som föreskrivs i ett kontrollprogram och atl lämna orikliga uppgifter till tillsynsmyndigheterna.

Den 1 juli i år skärps reglerna om egenkontrollen. Enligt en ny bestämmelse i miljöskyddslagen är den som ulövar miljöfarlig verksamhel skyldig atl utöva kontroll av verksamheten. Om det finns tillstånd till verksamheten, måsle han ocksä varje år lämna in en särskild miljörapport till tillsynsmyndigheten.

Till slul vill jag nämna alt en parlamentarisk ulredning nu skall se över hela miljöskyddslagsliflningen.

Dä Annika Åhnberg, som framställt frågan, anmält atl hon var förhindrad all närvara vid sammanlrädel, medgav lalmannen atl Ylva Johansson i stället fick della i överläggningen.

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om skärpta regler mol miljöfarliga ulsläpp

Anf. 135 YLVA JOHANSSON (vpk):

Herr lalman! Jag lackar miljö- och energiministern för svarel på Annika Åhnbergs fråga. Frågan gäller hur miljötillsynen skall fungera. Jag tror, liksom Birgitta Dahl, att vi måsle acceptera en hög grad av självkontroll i förelagen, annars fär vi en fullkomligl ohanterlig konlrollbyråkrafi. Men denna självkontroll ute på företagen måsle ju sedan i sin tur kunna kontrolleras av samhällel. I del akluella fallel har koncessionsnämnden angett villkor för verksamhelen som gjorl del omöjligt all i efterhand juridiskt komma ål företaget.

Nesle Oxo tillverkar råvaror för polyesterindustrin, en verksamhet som i alla sina led innebär stora miljöproblem. Koncessionsnämnden tillät Nesle Oxo att överskrida den fillåtna nivån för ulsläpp av kolväten under högsl fem timmar i sträck. Under en lång period hösten 1986 visade mätinstrumenten på alldeles för höga halter av kolvälen. Länsslyrelsen polisanmälde då förelaget. Men del har nu blivit klarl att det inte bhr någol ålal. Anledningen är alt mätinstrumenten endast registrerar utsläppen momentant och inle kontinuerligt. Det kunde alltså inte bevisas att ulsläppen var för höga hela fiden utan endasl vid de fidpunkler då värdena avlästes. Dessutom var mätutrustningen otillförlitlig och behäftad med stor osäkerhet vid varje mätning.

Jag förutsätter all de skärpningar av reglerna för egenkontrollen som statsrådet nämner kommer att innebära all möjligheterna all i efierhand åtala förelag som överskrider de tillåtna gränserna säkras. Jag hoppas all vi i fortsättningen skall slippa sådana situationer som den med Nesle Oxos otillräckligt kontrollerade kolväleutsläpp. Del får nalurliglvis inle vara möjligt för förelag atl slippa undan ålal genom atl använda en dålig mätteknik.

Prot, 1988/89:122 Jag skulle dessutom önska att sådana kontrollinstrument användes som
26 maj 1989 omedelbart larmar eller avbryter processen vid för stora ulsläpp.

Om Forsmarkslagrel

Anf. 136 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL: Herr talman! Jag vill understryka alt jag forlfarande inle ultalar mig om del enskilda fall som jag enligl grundlagen inle har rätt att ullala mig om. Del är just det förhållandet all många tillstånd, villkor och kontrollprogram har varit för otydliga för alt man i praktiken skall kunna följa upp kontrollen från myndigheternas och domstolarnas sida som har lett till de skärpningar i lagen och dess tillämpningar som är följden av förra årels riksdagsbeslut med anledning av regeringens miljöpolitiska proposition. Självklart är det meningen atl detta också skall tillämpas i praktiken. Och vi har som väl är redan börjal se en förbättring. Det är också den här inställningen som ligger bakom den allmänna översynen i parlamentarisk form av miljölagstiftningen som nu kommer i gäng.

Överläggningen var härmed avslutad.

30 § Svar på fråga 1988/89:656 om Forsmarkslagrel

Anf. 137 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr lalman! Gudrun Schyman har frägal mig om jag är beredd att medverka till all en offentlig vetenskaplig granskning kommer till stånd angående Forsmarkslagrel.

Denna frågeställning har tidigare varil föremål för behandling i riksdagen och är så även under årels riksmöte. I näringsulskoltets belänkande 1987/88:40, s. 66, finns en redogörelse för den prövning som föregått de beslul som lett fram lill atl Forsmarkslagrel tagils i drifl.

Jusl den typ av redovisning som Gudrun Schyman efterlyser har regeringen bemödat sig om att la fram. Myndigheterna har i sin granskning av underlagsmaterialet anlitat utomstående experter. Besluten i olika instanser har föregåtts av etl omfattande remissförfarande. Kärnkraftinspektionens och strålskyddsinslilutets granskning finns dokumenterade i särskilda rapporler.

Regeringen har i sina beslut betonat alt en eventuell förslulning av förvaret inle fär ske ulan regeringens lillstånd.

Jag gör ingen annan bedömning än den riksdagen tidigare kommit fram lill, nämligen att frågan om anläggningens tillkomst har noggranl och på elt omfattande säll prövals i vederbörlig ordning. Prövningen har - vilket jag särskilt vill framhålla för Gudrun Schyman - varit offentlig.

Anf. 138 GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Herr lalman! Jag ber att få lacka Birgitta Dahl för svaret. Jag anlar atl även

Birgitta Dahl har läst del upprop som jag refererade fill i min fråga. Jag antar

också alt Birgitta Dahl har sett vilken massiv opinion av myckel kunniga

miljö- och nalurintresserade personer som slår bakom det, en ovanligt bred

58 samling faktiskt med en sällsynt enighel i denna fråga.

1 uppropet sägs del att oavsetl om man är för eller emol kärnkraft måste man vara överens om atl avfallet skall förvaras på bästa möjliga säll.

Birgitta Dahl hänvisade tillen mängd utredningar som har gjorts. Men parallellt med de beslut som har fattats och parallellt med de ulredningar som har sagts gälla för expertutlätanden och liknande finns det hela liden en krifik från utomstående experter. Och den kritiken har, såvitt jag förstår, växl under den senasle liden. När en så bred opinion och så många oberoende och kunniga experter på delta område ställer sig upp och uttalar sig kritiskt finns det behov av den här typen av offentligt förhör om Forsmarkslagrel. Om nu Birgitta Dahl är så säker på atl de beslul söm har faltals är de rikliga, vad finns del då atl förlora på ett förhör?

Anf. 139 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL: Herr lalman! Självfallet har jag läsl uppropet, eflersom del har skickats lill mig också. Jag kan bara konstatera att jag, med all den respeki jag har för de organisationer som finns här, inte delar deras uppfattning.

Jag välkomnar en diskussion. Den är nödvändig i sådana här svåra frågor, del behövs en kritisk granskning hela liden. Samiidigi vill jag påminna Gudrun Schyman om någoniing som är väldigt vikligl, nämligen all vi icke bidrar lill alt skapa en föreställning om alt de myndigheter som är satta atl granska säkerhelen i de här mycket allvarliga frågorna icke skulle drivas av oväld. Vi får icke underkänna dem, diskreditera dem genom oöverlagda päslåenden. Jag har den slörsta respeki för kärnkraftinspektionens och strälskyddsinstitutds oväld. De har dessutom i arbetet jusl med dessa frågor på ell alldeles ovanligl säll inbjudil lill yttranden från en rad frislående experter. Det är väldigl viktigt alt de skyddas mot all på olika säll få sin auktoritet försämrad, särskilt eflersom det icke till någon del är befogat

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om Forsmarkslagrel

Anf. 140 GUDRUN SCHYMAN (vpk);

Herr lalman! Jag lycker all del sista Birgitta Dahl sade lät lilel oroväckande. För mig låler det ungefär som atl man skall lägga munkavle på de organisationer som nu har uttalat sig kritiskt och på de experter som ultalar sig kritiskt Del finns dess värre när del gäller kärnkraftsfrågan och hela den nukleära frågan en genomgående trend atl man vill lägga munkavle på de experler som vågar vara kriliska. Det finns en rad exempel som vi har uppmärksammat inom både miljörörelsen och energirörelsen. Det är ingen rolig ulveckling, lycker jag.

Jag kan inle förstå annat än att det bäsla sättet atl fä respeki för dessa myndigheter från offentligheten och frän allmänhelen är att ha så slor öppenhet i diskussionen som möjligl och att mötas i ell åsiktsutbyte utan fördomar från vare sig den ena eller den andra sidan. Det är bara detta man begär.

Anf. 141 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr lalman! Det är inle sanl, som Gudrun Schyman säger, all man

försöker lägga munkavle pä någon. Vad jag vänder mig emol är all vi skulle

ha en politisk överprövning i någon form av säkerhetsmyndigheternas beslut.

Det skulle vara någonting ytterligt farligt Jag kommer att värna om dessa

myndigheters inlegrilel med all den kraft jag har.

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om sovjeliska fosfor-utsläpp I Öslersjön

Anf. 142 GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Herr lalman! Jag menar inte, Birgitta Dahl, att vi skall ha en politisk överprövning av de beslut som har faltals. Men jag menar all man måsle vara på det klara med att de beslul som har fattats är rikliga och atl beslutsunderlagen är fullständigt korrekla. Del råder inte enighet om delta i dessa frågor. Eftersom del är så viktiga frågor med så långtgående konsekvenser för så mänga människor, måste man vara otroligt aktsam. Det tror jag faktiskt vi är överens om, Birgitta Dahl och jag. Då lycker jag alt man måsle se lill atl också fillfredsställa den orohga delen av opinionen. Del många är väldigt oroliga över är t.ex. att della är en prototyp i full skala. Försök har aldrig tidigare gjorts. Del är en sak som många känner sig starkt oroade över. Och det finns väl all anledning all göra del. De flesla andra slora induslriprojeki brukar man faktiskt testa först och se om de verkhgen håller. Del har man inte gjort här.

Anf. 143 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL: Herr talman! Den här anläggningen är faktiskt föremål för en forllöpande myckel sträng tillsyn. Den är inte lämnad all fungera för sig själv. Som jag sade i mill svar får icke en slutgiltig anslutning och andra lyper av slulliga åtgärder vidlas utan en ny särskild prövning. Det är inle ens självklarl alt man kommer atl försluta den för allfid när den en gång kommer att vara fullt utnyttjad, ulan man förser den kanske med en kontinuerlig övervakning även därefler.

Anf. 144 GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Herr talman! Jag förslår all man inte har kunnat ta slutgiltig ställning lill hur den slulgilfigt skall se ut, eflersom del forlfarande finns sä många frågetecken kvar. Vi som är oroliga över all den här anläggningen ändå kommer att las i bruk på del sätt som här förespeglats vill all man är på del klara med hur den kommer all se ut i slutändan, innan man börjar i första ändan. Jag lycker att del är en ganska rimlig begäran. Man skall veta var flygplanet skall landa, innan man sätter sig i det. Det har vi hävdat inom kärnkraftsmotslåndsrörelsen hela tiden. Det har visat sig atl vi faktiskt hade rätt från början. Vi kommer alt få rätt även i det här fallel. Med tanke på de massiva erfarenheter som har gjorls borde man hejda sig.

Överläggningen var härmed avslutad.

31 § Svar på fråga 1988/89:666 om sovjetiska fosforutsläpp i Östersjön

Anf. 145 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL: Herr talman! Annika Åhnberg har frågat mig vad regeringen tänker göra för alt inte ytterligare dumpning av fosforbomber skall ske i Öslersjön.

Som Annika Åhnberg själv påpekat utgör den dumpade fosformängden elt myckel litet tillskott jämförl med övriga källor, varför problemel i första hand inle kan betraktas som ell närsaltsproblem. Däremot finns det självklart en rad andra problem förknippade med dumpningen.

Miljöfrågor beiräffande Östersjön regleras mellan Östersjöländerna i den s.k. Helsingforskonvenlionen. Samtliga Östersjöns strandstater är medlemmar i konventionen. Dumpning av annat än muddermassor i de vallen som omfattas av konventionen är förbjuden. Vid dumpning av muddermassor måste tillstånd ha meddelals av den lokala tillståndsgivande myndigheten. Dock omfattas inte medlemsländernas inre farvatten av konventionen.

I det nu föreliggande ärendet har, enligl uppgifl från Helsingforskommis-sionens sekretariat, med slörsta sannolikhet dumpningen skelt på det som benämns inre farvatten. Det är dessulom möjligl alt dumpningen skett av misstag och i slrid mol gällande lokala beslämmelser. Frågan utreds för närvarande inom Sovjeiunionen.

Dumpningen har i dagarna diskuterats inom ramen för Helsingforskommissionen och kommer vidare alt diskuleras vid ett möte i juni, då sekrdariald iräffar ordföranden för kommissionen samt de olika ordförandena för kommissionens samtiiga kommilléer. Därefler kommer regeringen all la ställning lill behovel av ell eventueUt särskill agerande från Sveriges sida.

Förutom mot bakgrund av vad som stadgas i Helsingforskonvenlionen, kan etl agerande ske med slöd av del avtal om miljösamarbete som nyligen upprättats mellan Sverige och Sovjeiunionen. Möjligheten att ta upp frågan med Sovjeiunionen kommer alt finnas i samband med min resa längs den balfiska kusten i höst, fillsammans med den sovjetiske miljöministern.

Då Annika Åhnberg, som framställt frågan, anmält atl hon var förhindrad alt närvara vid sammanlrädel, medgav lalmannen alt Ylva Johansson i stället fick della i överläggningen.

Anf. 146 YLVA JOHANSSON (vpk):

Herr lalman! Jag ber alt få tacka miljö- och energiministern för svarel på Annika Åhnbergs fråga.

Som redan sagts är del inle mängden fosfor som i första hand föranlett frågan. De sovjeliska bombernas 20 lon fosfor är bara en bråkdel av den mängd fosfor som varje år släpps ut i Östersjön. Men jag menar alt del är principiellt vikligl alt reagera mot all haven används som en soptipp, där man kan bli av med en mängd problem som man inte vill veta av. Även om dumpningen skelt i Sovjetunionens inre farvatten och även om Sovjetunionen säkert har problem med alt konlrollera sin egen militärs agerande, flyter fosfor med ylvaltnet så atl svenska fiskare på l.ex. Gotland blivit oroade. Miljöproblemens lösning kräver naturligtvis inlernalionelll samarbele, och jag kan bara önska alt det skulle handla litet mindre om ord och lilel mer om konkrel handling.

Herr lalman! Jag är myckel nöjd med statsrådets svar, och jag är glad alt Birgitta Dahl, såsom jag lolkar svarel, kommer all la upp frågan med Sovjetunionen.

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om sovjeliska fosforutsläpp i Östersjön

Överiäggningen var härmed avslulad.

Prot, 1988/89:122 26 maj 1989

Om behandlingskapaciteten för miljöfarligt avfall

32 § Svar på fråga 1988/89:671 om behandlingskapaciteten för miljöfarligt avfall

Anf. 147 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr lalman! Karin Starrin har frågat mig om vilka ålgärder regeringen avser att vidta för att öka behandlingskapacitelen för miljöfarligt avfall.

Det är en akluell och viklig fråga som Karin Starrin lar upp. Bristen på behandlingskapacitet för dd miljöfarliga avfallet är etl slorl och synnerligen allvarligt problem.

Regeringen inbjöd i millen av mars övriga riksdagspartier till en överläggning med miljövårdsberedningen för att diskutera denna och flera andra svåra avfallsfrågor. Jag nämnde där inledningsvis alt frågorna rörande det miljöfarliga avfallet har diskuterats relafivt litet i förhållande till övriga avfallsproblem. Det gäller såväl behandlingskapacitd som utrymmen för lagring och kontroll över mängder och flöden. Jag upplevde vid mölel en öppen och positiv attityd till all finna en riksläckande lösning på detta komplexa problem. För all pä lång sikt komma till rätla med problemel atl ha en tillräcklig behandlingskapacitd gäller det nalurliglvis i första hand atl minska mängden miljöfarligt avfall som behöver omhändertas. Det sker både genom all mängden och farligheten hos avfallet minskar. Detta innebär en del omställningar inom industrin, och här måste producentansvaret i fortsättningen spela en mer avgörande roll.

När det gäller den akuta behandlingsbristen, som frågan avser, måste kapaciteten ökas. Lokaliseringen av en utbyggnad är här det slora problemet. Enligl vad jag har fått uppgifler om har del inom SAKAB förberetts en kapacitetsökning. Men man kommer inle längre förrän lokaliseringsfrågan är löst. SAKAB har anmält della till regeringen. Regeringen kommer att ge en särskild utredningsman i uppdrag all lämna förslag lill en lösning på lokaliseringen av en framlida utbyggd behandlingskapacitet för miljöfarligt avfall. Frågan skall behandlas snarast möjligt, så alt de överhängande problemen kan lösas.

Till sisl vill jag nämna atl frågorna kring del miljöfarliga avfallet ingår i regeringskansliels pågående arbete med en översyn av avfallshanteringen i stort. En viktig del i della arbele är det förslag till ändring i renhållningslagen som har presenlerals i en departementspromemoria, som gick ut på remiss i onsdags. Enligl förslaget läggs ansvaret för all avfallshantering pä kommu-

Anf. 148 KARIN STARRIN (c):

Herr lalman! Jag lackar dels för i går, dels för delta svar.

Vi befinner oss i en krissituation. Dd svar som jag har fått i dag av miljö-och energiministern kan tolkas som ett instämmande på den punklen vad gäller mängden miljöfarligt avfall, som bara ökar.

Har vi egentligen något syslem i dag som klarar det miljöfarliga avfallet? I den ena rapporten efter den andra kan man ju läsa atl SAKAB inte har resurser när det gäller att ta hand om del miljöfarliga avfallet. Dessulom kan man läsa all lösningen på problemel är all exportera miljöfarligt avfall, gift. Jag vill mol den bakgrunden fråga om miljöminislern är till freds med det hanteringssätl som SAKAB tvingas tillämpa.

Självfallel är det riktigt atl lösningen pä läng sikt är alt minimera mängden miljöfarUgt avfall. Vidare måste avfallet bli mindre farligt. Men det här lar naturligtvis lid. Jag vill fräga: Vilka ålgärder är miljöminislern beredd alt vidta när det gäller att förmå producenterna att minska mängden miljöfarligt avfall?

Jag är en aning oroad över en departementspromemoria som jag kunde la del av via ell pressmeddelande i går. Enligt departementspromemorian är lösningen kanske att kommunerna får totalansvaret i detta sammanhang. Men har kommunerna verkligen kapacilel och kunskaper för atl klara hela hanteringen? Det kan ju klart konstateras att SAKAB har misslyckats med den uppgiften.

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om behandlingskapacitelen för miljöfarligt avfall

Anf. 149 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL;

Herr talman! För det första vill jag som elt konkrel exempel på vad jag gör för att dels minska mängden avfall, dels göra avfallet mindre farligt anföra att jag började min arbetsdag lidigl i morse med all iräffa representanter för förpackningsbranschen och bryggeribranschen för att diskutera dessa frågor. Det var inle första gången som vi träffades. Vid dl tidigare tiUfälle fick dessa personer en hemläxa av mig, som de inte riktigl klarade av vare sig när del gäller all åta sig atl få borl miljöfarliga komponenter eller när det gäller all presentera en strategi för hur man skulle minska mängden onödiga förpackningar. De har därför fått en ny hemläxa till i augusti.

För det andra vill jag säga atl jag tycker atl nuvarande situation är myckel otillfredsställande. Del är inle självklarl all mängden miljöfarligt avfall totalt sett är större nu än den var tidigare. Del är bara sä, att vi i dag har mer kunskaper. Dessulom samlas mera avfall in. Det är därför som l.ex. SAKAB inle klarar av att ta hand om det avfall som samlas in.

Fortfarande har vi inte tillräcklig kontroll över denna hantering. Man räknar med alt ungefär en femtedel av del avfall som årligen uppstår försvinner på felakliga vägar. Tanken med alt ge kommunerna ell helhetsansvar är inte att det i varje kommun skall finnas en behandlingsanläggning för miljöfarligt avfall, ulan tanken är att skapa elt helhetsansvar ute bland användarna. Avfallet måste ju samlas upp på elt säkerl sätt och transporteras till den som på etl ansvarsfullt och acceptabelt sätt kan ta hand om det. Där kan kommunerna samarbeta. Jag vill understryka atl den departementspromemoria som skickats ut har diskuterats fram i samråd med Kommunförbundet och Renhållningsverksföreningen.

Den export som förekommer är inte tillfredsställande. Jag lycker att vi borde ha ambilionen alt själva klara delta. Dock vill jag undersiryka att del i varje enskill fall krävs lillslånd och ulfärdas villkor. Exporl förekommer bara till de OECD-länder som kan visa alt avfallet las om hand på etl ansvarsfullt sätt Vi deltar alltså inte i den kriminella export av miljöfarligt avfall lill u-länderna som har upprört så många.

Anf. 150 KARIN STARRIN (c):

Herr lalman! 8 000 lon miljöfarligt avfall vänlar på atl kunna bli mollaget av SAKAB. Men SAKAB har inte erforderliga resurser. Om vi räknar litet grand på della och sluderar hur volymen ökar, kommer vi alt finna all del är

Prot, 1988/89:122 26 maj 1989

Om behandlingskapaciteten för miljöfarUgt avfall

40 000 lon miljöfariigt avfall som kommer att få vänla på en bättre kapacilel hos SAKAB, Det handlar alltså om en ny anläggning. Delta kan definitivt inle anses vara lillfredsslällande. Frågan måste få en akut lösning.

Återigen något om kommunerna. Också jag tror att kommunerna på ett positivt sätt kan medverka när det gäller all åstadkomma en gemensam insamling av alll miljöfarligt avfall. Del är ju hell olillfredsslällande all vi inte känner lill vart 100 000 ton avfall tar vägen av de 500 000 ton som totalt finns. Däremol tror jag definitivt inte att vi har rätt atl lägga över ansvaret på kommunerna och all kräva atl dessa skall ha all kompelens i detta läge, när staten inle själv klarar av del här.

En följdfråga blir; Vem har huvudansvaret för all skapa ell tillfredsställande system för hanteringen av vårt miljöfarliga avfall?

Anf. 151 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL: Herr lalman! Självfallel är det riksdag och regering som har det övergripande ansvaret här. Vad del är fråga om är att skapa en organisation som fungerar i verkligheten. I dag finns det inte någon sådan, eftersom ingen ute på fälld rent praktiskt har möjligheter atl klara av insamlingen av miljöfarligt avfall och konlrollen av vad som pågår inom olika verksamheter.

Enligl förslaget är det meningen atl slatens naturvårdsverk skall forlsälta atl vara central fillsynsmyndighd. Beiräffande den akuta situationen vill jag säga atl utredningsmannen snabbt skall komma med ell förslag. Jag vill framhålla alt del är myckel viktigt atl olika partier visar etl ansvar - jag utgår från att även del parli som Karin Starrin fillhör kommer alt göra del - för de obekväma beslul som måsle fattas om lokaliseringen av de anläggningar som har all la hand om del miljöfarliga avfallet.

Anf. 152 KARIN STARRIN (c):

Herr talman! Vi i cenlern är naturhgtvis beredda att dela delta ansvar. Men i nuvarande läge är det väldigl vikligl atl regeringen tillkännager sin syn på del hela.

Trols allt tycker jag atl det är bra atl regeringen kommer att ge en särskild utredningsman i uppdrag att lämna förslag till en lämphg lösning på lokaliseringen. Jag vill fråga: Hur lång tid kan utredningsmannen tänkas få på sig? Hur snabbt kan frågan bedömas få en lösning?

Anf. 153 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL: Herr lalman! Del är min ambition alt dessa frågor skall kunna lösas inom de närmaste månaderna. Del som kan komma emellan är all kommun efler kommun säger nej. Då blir del svårt atl komma fram till en lösning i godo. Vad vi vill är just alt i godo komma fram fill en lösning för en eller flera anläggningar, som måsle kunna uppfylla de mycket höga miljökrav som vi kommer atl slälla. Del är, som sagt, min ambition alt della skall ske myckel snabbi.

Till slut, herr talman, vill jag bara säga alt avsiklen med alt inbjuda riksdagens partier fill gemensamma överläggningar i miljövårdsberedningen var jusl all visa öppenhet och alt inbjuda lill elt delat ansvar. Vid den överläggningen var jag mycket glad över atl samlliga parlier deklarerade att

Sverige självl måsle la hand om sitt miljöfarliga avfall. Således får vi gemensamt la elt ansvar för var hanteringen skaU ske.

Överläggningen var härmed avslutad.

33 § Svar på fråga 1988/89:616 om åtgärder mot rapporterat våld mot befolkningen i El Salvador

Anf. 154 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr lalman! Bertil Måbrink har frågat mig vad regeringen avser göra med anledning av våldet mol befolkningen i El Salvador.

Regeringen har sedan många år verkat för all internationellt uppmärksamma silualionen i El Salvador. I första hand har detta skett inom FN:s ram. Vi har dessutom vid upprepade lillfäUen direki lill den salvadoranska regeringen framförl våra synpunkter. Vi har också lämnat humanitärt bislånd lill organisationer som arbetar för mänskliga rälligheler i El Salvador, och vi beviljar asyl ål flyktingar.

Den beskrivning Bertil Måbrink gör av händelserna den 19 april stämmer i stort med den bild regeringen fått via andra kanaler.

Del finns också många andra exempel på övergrepp mot civilbefolkningen och broll mol grundläggande mänskliga rättigheter i El Salvador. Enligt uppgift skall en ny dödsskvadron med nära relalioner till det tillträdande regeringspartiet ARENA nyligen ha upprättats.

Den svenska regeringen känner djup indignation inför dessa händelser. Vi följer konlinuerligl ulvecklingen i El Salvador och kommer också i fortsättningen att direki lill den salvadoranska regeringen framföra våra krav på respeki för mänskliga fri- och rälligheler.

Anf. 155 BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr lalman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Den s.k. Ariasplanen för fred i Centralamerika är etl viktigt bidrag i den här processen. Fredsinitiativei, eller Ariasplanen, omfallar som bekant elt antal stater i den här regionen. I den debatt som förs utomlands, men också här hemma, riklas av vissa kretsar enbart kritik mot Nicaragua. Jag skulle vilja påstå att av de inblandade länderna är Nicaragua det enda land som i konkret handling lever upp till fredsplanen. Det kan man däremot inte säga om El Salvador. I detta land ökar brotten mot de mänskliga rättigheterna, där härjar dödspalmllerna med tyst medgivande från makthavarna. USA, som borde engagera sig hårt för all förmå regimen och ARENA-parliet i El Salvador all respektera de mänskliga rättigheterna, fortsätter i stället sina grundlösa angrepp mol Nicaragua. Jag ulgår ifrån atl utrikesministern i sina samlal med ledare för USA;s administration nyligen påtalade USA:s ansvar för situationen i El Salvador.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om ålgärder mol rapporterat våld mot befolkningen i El Salvador

5 Riksdagens prolokoU 1988/89:122 -123

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om efterforskningarna av viss promemoria i Boforsmålel

34 § Svar på fråga 1988/89:618 om efterforskningarna av viss promemoria i Boforsmålet

Anf. 156 Utrikesminister STEN ANDERSSON;

Herr talman! Gudrun Schyman har frågat mig om jag kan förklara var de dokument som efterfrågats av överåklagaren Folke Ljungwall nu finns.

Ljungwall har i brev till mig av den 20 januari 1989 begärt atl vissa handlingar med anknytning till krigsmalerielexporl skulle eflerforskas i utrikesdepartementet. De åberopade handlingarna skulle bl.a. ha varit anteckningar frän möten inom departementet saml från ett möte mellan UD-föreirädare och Boforsrepresentanler.

Efler en nogrann undersökning inom departementet svarade jag Ljungwall brevledes den 22 februari all några sådana dokument inte kunnal påträffas.

Ell möjligl skäl lill delta kan vara alt del rört sig om inlernl arbetsmaterial som inte omhändertagits för arkivering. En annan möjlighet är atl handlingarna aldrig har upprättats.

Anf. 157 GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Herr lalman! Jag får lacka utrikesministern för svarel.

Möjligheterna alt dessa dokument antingen inte skulle ha funnils över huvud tagel eller atl det skulle har rört sig om inlerna arbetspapper lycker jag inle är särskilt trovärdiga, måste jag säga. Jag skall ta elt exempel som har kommil fram i handlingarna från Stockholms tingsrätt. Det finns en anteckning från den 14 mars 1980, skriven av den då nye krigsmalerielinspek-lören Sven-Olof Olin i KMLs dagbok: Samlal Marfin Ardbo och Winberg om export, pågående och planerad, fill olika länder. Se särskild anteckning.

Det finns några fler sådana exempel som är myckel tydliga. Jag tror inte att man skriver Se särskild anteckning, om man inle också har upprältal en sådan anteckning. Om man har gjort del och skrivii det i en sådan här dagbok, förmodar jag atl del inte är fråga om interna arbetspapper, utan all de bör ha omfattats av någon form av diarieföring pä KMI.

Det finns andra dokument som har påträffats efter hot eller utfästelse - jag vel inle hur man skall uttrycka del - om brottsutredning mol KMI för förstörande av bevismaterial. Del finns andra dokumenl som inle har blivit registrerade förrän flera år efler det atl de har kommil in. Det är en salig röra, skulle jag vilja säga, bland alla de papper som rör vapenexport, vilkel är mycket känsliga frågor.

Möjligheten alt handlingarna aldrig har upprättals eller all del rör sig om internt arbdsmaterial är inle de enda möjligheterna, tycker jag. Jag vill fråga utrikesministern: Kan det också vara så all del finns dokumenl som undanröjs medvetet, just därför alt de handlar om illegal vapenexport?

Anf. 158 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Själva frågan är oförskämd. Del undanröjs aldrig någol material ur UD. En del material tuggas sönder, men del är icke material av den här karaktären. "En salig röra" är en lika osaklig beskrivning av det som förekom. Del är också fel alt säga alt de här förklaringarna inle är möjliga.

Om EG-anpassningen och neutralitetspolitiken

Del är korrekl atl KMLs dagbok innehåller en hänvisning lill en separal Prot. 1988/89:122 PM som skulle gälla elt möle. Något sådanl papper har emellertid inte 26 maj 1989 kunnat återfinnas, trots såväl polisens som våra egna noggranna efterforskningar. Förklaringen kan vara alt om det har funnits ett sådant papper kan det ha haft karaktären av ett informellt arbetspapper, som därför inle arkivlagts. Det är den enda förklaring vi har kunnat finna. Vi kan bara gissa oss lill en förklaring till varför papperen inte har återfunnits.

Anf. 159 GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Herr lalman! Det står utrikesministern fritt att tycka att jag är oförskämd. Jag hävdar atl det är ganska sakliga påståenden jag gör. Hur förklarar annars utrikesministern all så många papper vilka rör just vapenexporten försvinner eller inle återfinns? Sådana som enligl anteckningar skall finnas; sedan finns de inte. Andra återfinns först flera år efter det att de har kommit in. Del måsle finnas någon förklaring till att så många papper försvinner eller hittas så senl jusl när det gäller vapenexport. Jag tycker inte all del är oförskämt atl ställa frågan hur della kommer sig.

Överläggningen var härmed avslutad.

35 § Svar på fråga 1988/89:629 om EG-anpassningen och neutralitetspolitiken

Anf. 160 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr lalman! Per Gahrlon har ställt en fråga om resultatet av en analys av de neulraliletspolitiska problem som kan uppslå vid etl närmande lill EG,

I frågan hänvisar Per Gahrlon till regeringens vilbok om EG-anpassningen och säger alt det i denna skulle hävdas alt en analys av dessa neutralitetspoU-liska problem skall ha skell. Jag förmodar att han med vitboken menar den redovisning av det pågående integralionsarbeld som har utarbetats på utrikesdepartementets handelsavdelning.

Jag har också förgäves letat efler de formuleringar som Per Gahrlon åberopar. På s, 206, som han hänvisar till, slår inle all någon neutralitelspoli-tisk problemanalys har skett. Del slår atl en genomgång av EG-samarbdds förenlighet med neulralitetspolitiken har inletts.

Låt mig säga några ord till om neutralildspolitiken och integrationsarbetet Del är självklarl atl förutsättningarna för inlegralionsarbetet och effekterna av elt närmande lill EG måste analyseras på en lång rad olika områden, I vissa fall rör del sig om mycket snäva, tekniska frågor. I andra gäller det frågor av en övergripande nalur, såsom t.ex. de neutralitetsrätlsli-ga och neulralilelspoliliska aspekterna på samarbelel med EG.

Del är dessa aspekter, i stort och i smått, som nu analyseras och diskuteras
inom regeringskansliet Gränserna för värl samarbete med EG är klara. De
fastlades i riksdagens beslut i maj förra året, vilket grundade sig på
utrikesutskottets belänkande om Sverige och den västeuropeiska integratio
nen. Därav framgår bl.a. atl vi inte kan delta i ett samarbete om utrikes- och
säkerhetspolitik. Naturligtvis kan även andra frågor av belydelse för 67

Prot. 1988/89:122 heutraliletspolitiken dyka upp i samarbetet med EG. Det är därför vi redan

26 maj 1989 nu försöker kartiägga evenluella problemområden. När karlläggningen är

TT '. klar länker vi också redovisa det arbetet

Om EG-anpassningen

Då Per Gahrlon, som framställt frågan, anmält alt han var förhindrad atl närvara vid sammanträdet, medgav lalmannen att Ragnhild Pohanka i stället fick della i överläggningen.

Anf. 161 RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr talman! Det finns olika ultolkningar av begreppel neutralitet. Vi har exemplet Irland, som utan reservationer har gått med som medlem i EG och samfidigt hävdar sig vara neutralt Vi har exemplet Österrike, som har en inlernalionelll garanterad neutralitet som en följd av fredsslutet 1945. Och vi har exemplet Sverige, som skulle kunna kallas den självpåtagna neulralitels-poUliken. Den officiella uttolkningen av det svenska neutralilelsbegreppei brukar vara "alliansfrihet i fredslid syftande lill neutralitet i krig". Jag frågar mig hur del kan anses möjligt alt vara ansluten som nafion lill EG och förena detta med krav på att omvärlden skall ha förtroende för den svenska neutralilelspolitiken, EG beslår, som lorde vara ulrikesminislern bekanl, av länder som prakliskt lagd allihop är medlemmar i NATO, en USA-ledd mililärallians,

I en artikel i Aftonbladet den 21 maj 1989 hävdas atl man från EG-kommissionens sida klarl uttalat att vapenhandeln bör innefattas i den inre marknaden, Financial Times säger den 9 november 1988 alt Europa troligen kommer att öppna en gemensam vapenmarknad. Man skriver atl det handlar om en aktionsplan som utarbetats av NATO-staternas utrikesministrar och att den hänger väl ihop med förslag på EG-kommissionsnivå om atl utsträcka den inre marknadens regler lill all gälla också vapenområdd.

Jag frågar ulrikesminislern; Avser regeringen all läla den svenska vapenindustrin innefattas i den svenska anpassningen lill EG;s inre marknad som regeringen redan inlell? Och i så fall, är della förenligt med den traditionella svenska ulrikespoliliken?

I Jacques Delors rapporl om en ekonomisk union skissas en samordning av EG-ländernas valulor, en stegvis övergång lill elt europeiskt banksystem där de nalionella ländernas cenlralbanksfunklioner, som de innehar i dag, lyfls upp till överstatlig EG-nivå, Man skissar vidare på en gemensam valuta och etl syslem där man har bindande regler för de enskilda medlemsländernas budgetpolitik. Vore detta, herr ulrikesminisler, förenUgl med den svenska neulralitetspoliliken?

Överläggningen var härmed avslulad.

36 § Svar pä frågorna 1988/89:648 och 649 om förhållandena mellan Kina och Tibet

Anf. 162 Ulrikesminisler STEN ANDERSSON:

Herr talman! Ragnhild Pohanka och Kaj Nilsson har båda slälll vissa frågor om Sveriges syn på Tibet, Ragnhild Pohanka har frågat mig vad jag och regeringen "kan bidra med för atl stärka Dalai lamas icke-våldskamp, t,ex, alt underlätta atl fredliga förhandlingar med Kina kan inledas", Kaj Nilsson har frågat "hur Sverige kan slödja del tibetanska folkel i dess icke-våldskamp för att få behålla sin religion, sitt språk och sin kultur och på vilket sätt jag är beredd att bevaka och inför världen visa Sveriges lojalitet med ell förtryckt folk".

Innan jag behandlar frågorna skulle jag vilja säga några ord om Kina i allmänhet. Vi har i Sverige följl de senaste årens utveckling där med stort intresse. Särskilt har vi med beundran noterat de utomordentligt snabba ekonomiska framstegen sedan slutet av 70-lalel, Del är vår djupl kända förhoppning all den framtida ulvecklingen även skall innebära att krav på ökade demokraliska fri- och rättigheter lillgodoses, Sverige har alllid sell med sympati på dem som med fredliga medel slrävar efter delta mål,

Ragnhild Pohankas och Kaj Nilssons frågor är lämUgen vittomfattande, men jag skall försöka besvara dem så koncist som möjligl, Sverige har aldrig ifrågasatt Kinas suveränitet över Tibet, Tibet åtnjuter viss självstyrelse som s.k, autonom region inom Kina, Vi utgår ifrån all denna autonomi ges verklig innebörd.

På svensk sida har vi också - som jag framhålUt i kammaren flera gånger tidigare - nolerat den kinesiska regeringens sedan flera år tillbaka uttalade vilja all korrigera följderna av den polilik som fördes under 60- och 70-lalen, Händelserna i Lhasa i oklober 1987, i mars och december 1988 saml senasl i mars i år inger emellertid oro.

Det är viktigt att nationella minoriteter behandlas så att mänskliga rättigheter och kulturella värden respekteras. Till de mänskliga rättigheterna hör givetvis rällen att genom fredliga demonstrationer frilt ullrycka sin åsikt Atl möta sådana demonstrationer med våld eller undantagslagar kan inte vara fruktbart. Detta gäller naturligtvis även Tibet.

Jag är överlygad om alt dialog är den enda framkomliga vägen för atl undvika ytterligare blodsutgjutelse i Tibet

Sverige välkomnar alt Dalai lama för sin del än en gång uilryckUgen lagil avslånd från allt bruk av våld.

Sveriges syn på dessa frågor är väl känd. Vi har i diplomatiska kontakter med kinesiska företrädare tagit upp lägel i Tibet

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Omförhållandena mellan Kina och Tibet

Anf. 163 RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr talman! Jag vill tacka utrikesministern för svaret. Det är särskilt två meningar som jag vill framföra: "Sveriges syn på dessa frågor är väl känd. Vi har i diplomatiska kontakter med kinesiska företrädare lagil upp läget i Tibet," I svaret sägs inle någoniing om på vilkel sätt, men jag förmodar atl det är i den riktning som våra frågor går.

Jag har fåll ett positivt svar på en fråga i detta ämne tidigare här i

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Omförhållandena mellan Kina och Tibet

kammaren. Det var i höslas, den 27 oklober. Sedan dess har, såvitt jag vet, ingenting hänt från svensk sida i del här avseendet. Men problemen är stora i Tibet på många områden. Del enda som jag känner till som är värl alt nolera i det här fallet sedan miljöpartiets inträde i riksdagen är det uppenbart negativa bemötande som Dalai lama fick, när han besökte Sverige. Han logs inle emol med den värdighet som borde ha kommit honom lill del. Han är dock statsöverhuvud och ledare för en exilregering. Andra har lagits emot med hell annan respekt. Även Dalai lama borde ha kunnal las emot med stor respekt.

Utrikesministern förutsätter atl Kina har respekt för Tibets autonomi. Men vi vel ju all Kina inle har den respekt som man borde ha för Tibets autonomi.

Man har flyttat in annan befolkning i Tibet - del är ell gammall känl recept - så all tibelanerna är i minoritet i sill eget land. Språket har vissa svårigheter all göra sig gällande, likaså religion och kullur. Fredliga demonstrationer slås ned med våld. Det här är saker som man från omvärlden ändå kan uttrycka en åsikl om.

Kineserna är oerhörl känsliga för delta. Det är näslan del enda som kan få dem att reagera - de är oerhört beroende av västvärlden.

Anf. 164 KAJ NILSSON (mp):

Herr lalman! Jag skall också be alt få lacka utrikesminister Sten Andersson för det svar jag har fått på min fråga, om han och den svenska regeringen kan stärka Dalai lama i hans icke-våldskamp för Tibets befrielse och oberoende, mot bakgrund av atl den tibetanska ungdomens tålamod lycks svikta och ungdomarna frestas att tillgripa våld. De har också funnit atl del lönar sig alt göra det mot bakgrund av erfarenheterna av andra befrielserörelser i iredje världen och på annal håll.

Slen Andersson säger i svaret bl.a.: "Del är viktigt alt nationella minoriteter behandlas så atl mänskliga rättigheter och kulturella värden respekieras." Tibets folk har blivit en minoritet i sill eget land på grund av en massiv inflyttning av kineser - drygl 7 miljoner på 40 år. Del är en aning cyniskt att uttrycka det så, att man skall värna om den nalioneUa minoriteten, som har blivit jusl det på grand av den från kinesernas sida förda politiken.

Dalai lama har enligl min uppfattning försökl förmå kineserna alt komma lill samlal om den uppståndna situationen, som nu förvärras över tiden. Geneve har föreslagits som samlalsort. Varför inle Stockholm, herr ulrikesminisler?

Utrikesministern säger också atl han är överlygad om atl en dialog är den enda framkomliga vägen för all undvika ytteriigare blodsutgjutelse i Tibet, Varför skulle den dialogen inle kunna föras i Slockholm?

Jag vill också komma in på Dalai lamas fredsplan - jag hinner väl inte utveckla det, men jag instämmer i Ragnhild Pohankas synpunkt, alt del är Utet haltande att regeringen inte velal ta emot Dalai lama men samtidigt har gjorl ett annat mottagande, artangerat på högsla nivå, nämligen av PLO-ledaren Arafat,

Överläggningen var härmed avslutad.

37 § Svar på fråga 1988/89:651 om transport genom Sverige av utländsk krigsmateriel

Anf. 165 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Gudrun Schyman har frågat mig om jag anser alt det är förenligl med Sveriges neutralitetspolitik atl utländsk krigsmateriel transporteras genom Sverige, bl,a. från Förbundsrepubliken Tyskland till Norge,

I de fall som avses i Gudrun Schymans fråga är svarel ja,

Anf. 166 GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Herr lalman! Del var elt myckel korl och koncist svar. Det är väl kanske så det skall gå till i de här debatterna. Jag skulle naturligtvis ha önskat atl svaret hade varil ell lika korl och koncist nej. Jag delar nämligen inle utrikesministerns uppfattning i den här frågan.

Jag lycker atl svaret visar på atl vi behöver ha en genomgripande diskussion om innehållet i den svenska neutralilelspolitiken, om vad den egenlligen innebär. Jag undrar vad ulrikesminislern skulle anse om alt tillåta transporter för Warszawapakten upp till Kolahalvön och Murmansk, Vad skulle den svenska opinionen säga om del plötsligt blev offentligt att sådana Iransporler i hemlighet ägde rum? Vad skulle t,ex, Carl Bildt säga? Det hade varil intressant att veta, även om inle utrikesministern kan svara på del. Vad skulle NATO säga? NATO skulle väl anlagligen fråga sig vad vi skulle ha för förmåga att avbryla de transporterna om det säkerhetspolitiska läget ändrades.

Den frågan måsle man väl slälla också när det gäller de här transporterna. Jag är nämligen mycket orolig för att det svar man då skulle få vore: Nej, dem kan vi inle avbryla - del skulle strida mot vår neulraliletspolitik. I så fall lar vi slällning i en konflikt, eftersom de här transporterna har pågått så länge.

Del finns en benägenhet, tycker jag, i den svenska ulrikespoliliken och säkerhetspolitiken all la neutraliteten till inläkt för atl göra precis vad som helst. EG-frågan är elt exempel - låt vara all vi inle skall deballera den här i dag. När man lyssnar på UD:s representanter får man intrycket att går vi inte med i EG är vi inte neutrala och att vi därför måsle gå med i EG.

Man kan vrida på neutralitelsargumentel och ta del fill inläkt för all göra näslan vad som helst. Man kan också ta det fill inläkl för all inle föra deball över huvud laget. Del är dess värre också vanligl.

Jag undrar alltså: Hur skulle dd se ut om Warszawapaklen ville begagna samma stråk genom Sverige? Och varför är delta hemligt? Om del nu är någonfing som stämmer så väl överens med vår neutraUtel - varför då delta hemlighetsmakeri?

Anf. 167 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr lalman! Jag tycker Gudrun Schyman har en dålig dag i dag; hon är så osaklig. Vi tar alls inte neutralitetspolitiken lill intäkt för alt göra vad som helst. Vi för en myckel strikt neutralitetspolitik. Men jag skall gärna utveckla det lilel.

Det är helt enkell så alt samma regler gäller när man prövar transilering av sådan här krigsmateriel som för krigsmalerielexporl i övrigt. Här har

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om transport genom Sverige av utländsk krigsmateriel

Prot, 1988/89:122 riksdagen gjort alldeles klara uttalanden från neulraliletspolitiska ulgångs-

26 maj 1989

Om transport genom Sverige av utländsk krigsmateriel

punkter. Del gäller alltså de nordiska länderna. Jag skall gärna gå in på del ytterligare, om Gudrun Schyman så vill.

Jag skall inte svara på frågan, vad Carl Bildt skulle säga, trots alt jag möjligtvis skulle kunna föreställa mig det. Men det är klarl alt vi skulle pröva en framslällning från Warszawapaklen på samma sätt. Men om Gudrun Schyman länker sig hur geografin ser ul skall hon finna alt del inle är iroligl att det kommer någon sådan begäran, Kolahalvön och Murmansk Ugger inte så till i förhållande till Sverige, Men reglerna skulle nalurliglvis gälla.

Anf. 168 GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Herr lalman! Jag skall inle recensera den dag utrikesministern har i dag -om den är dålig eller inle vet inte jag. Jag lyckas väl inte utverka några pussar i dag, förstår jag, om det är det utrikesministern menar. Det gjorde jag nämligen en annan gång.

Jag kan faktiskl inle förstå atl man kan sätta likhetstecken mellan transilering och exporl. Del måsle vara två olika saker tycker jag. Vapenexport innebär atl man levererar varor som har köpts eller sålts. Alt vi transporterar våra vapen som - dess värre tycker jag - skall ul i världen är en sak. Vi måsle ju ändå skicka dem om de skall ul. Köper vi in vapen måste de också gå på våra vägar och järnvägar - det förslår jag också. Det är väl en annan sak att tillåta regelrätta transporter för alt bygga upp andra makters försvar på det sätt som transiteringen innebär. Jag kan inle se atl del är precis samma sak. Men om det är det, har vi fåll ytterligare ell argumenl för att stoppa all svensk vapenexport, och del kan man ju i så fall lacka för,

Anf. 169 Utrikesminister STEN ANDERSSON;

Herr talman! Jag har svaral på den fråga jag har fått: Della står i klar och otvetydig överensstämmelse med svensk neutralitetspolitik,

Gudrun Schyman drog in i diskussionen vad hon nu kallade pussar - förra gången var del lal om kyssar. Jag tyckte då all Gudrun Schyman var en sjysl tjej, så hon blev mycket riktigl en kysst tjej. Men nu har hon gjorl sig skyldig till en osjysl grej, så nu är dd slutkysst, i vUkd fall som helst för tillfäUd,

Anf. 170 GUDRUN SCHYMAN (vpk);

Herr lalman! Det var ju en myckel öppenhjärtig deklaralion. Jag vel inte riktigt vad jag skall göra för alt komma i bältre dager. Vi får väl se - del kanske blir någonting av det vad det Uder.

Som slutkommentar vill jag säga atl jag lycker all den här frågan på ett bra säll visar all vi måsle föra en ordenllig diskussion om Sveriges neutralitetspolitik. En sådan hoppas jag att vi kan föra i goda ordalag - med eller ulan pussar eller kyssar.

Överläggningen var härmed avslulad.

38 § Svar på fråga 1988/89:662 om tvångsförflyttning av kurder i Irak

Anf. 171 Utrikesminister STEN ANDERSSON;

Herr talman! Ingbritt Irhammar har frågat mig om regeringen ämnar framföra protester till den irakiska regimen mot ivångsförflyttningar av kurder.

Jag har tidigare i olika sammanhang givil ultryck för regeringens syn på diskriminering och övergrepp mol kurder, i riksdagen senast den 17 mars i år. Låt mig återigen slå fast atl reglerna om respekt för mänskliga rältigheter gäller lika för alla människor, även för dem som tillhör minoritetsgrupper. Alla har samma rättigheler.

De kurdiska minoritetsgrupperna lever i en utsatt situation i gränsområdet mellan fem länder. Världen har vid upprepade tillfällen fäll ta del av skakande skildringar om övergrepp mol kurder. Tiotusentals kurder har tvingats fly från sina hem och många lever nu under svåra förhållanden i flyktingläger.

Kurdernas kulturella särdrag måsle bevaras. Konkrela ålgärder måste därför vidtas av de berörda länderna för atl kurderna skall kunna bibehålla och ulveckla sin kullur och få del av den ekonomiska utvecklingen oavsetl vilkel land de vislas i.

I Irak har kurderna givits ett vissl självstyre. Della lycks dock långtifrån tillräckligt för att möla kurdernas krav, och framför alll inle för all garantera deras mänskliga rättigheter.

Förflyttning av människor mol deras vilja strider mot grundläggande mänskliga värderingar och principer, Sverige har länge verkat aktivt för minoritetsgruppers skydd och respeki för mänskliga rättigheter. Den svenska regeringen kommer att forlsälta alt klarl och entydigt påtala brott mot folkrätten. Del är viktigt atl alla känner etl gemensaml ansvar för all förbättra kurdernas situation.

Det är vår förhoppning all Iraks regering, och regeringarna i de andra länderna med kurdiska minoriteter, skall förslå allvaret i Sveriges traditionella engagemang för mänskliga rättigheter och ta inlryck av våra synpunkter.

Prot, 1988/89:122 26 maj 1989

Om Ivångsförflytlning av kurder i Irak

Anf. 172 INGBRITT IRHAMMAR (c):

Herr talman! Jag lackar för svaret

Irak har ända sedan 1977 gått in för att utplåna kurdiska byar och flytta befolkningen, 4 000 byar har försvunnil i irakiska Kurdistan, och en miljon människor har tvingais överge sina hem. Kurder har dödats med olika medel.

Förra året dödades 9 000 kurder av kemiska vapen i Irak. I lusental flydde kurder lill bl.a. Turkiel och Iran.

Som jag framförde i min fråga fortsätter nu den irakiska regimen all verkställa sina planer på att Ivångsförflylta kurder från Arbil- och Suleimaniyaprovinserna. Kurder som protesterar mot denna ivångsförflytlning kan arresteras, och de riskerar att både torleras och avrättas.

Det är viktigt att fastslå, som Sten Andersson gör i sitt svar, all förflyttning av människor mol deras vilja strider mot grundläggande mänskliga värde-

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om Västsahara m.m.

ringar och principer. Jag tolkar utrikesministerns svar så, alt regeringen avser att ta varje lillfälle atl framföra sin syn på saken lill Iraks regering. Iraks agerande är ett brott mot konvenlionerna om de mänskliga rättigheterna. Det är oerhört viktigt alt vi är många som reagerar mot broll mot folkrätten. Därför känns det exlra angeläget atl vi följer hur 4 miljoner kurder i Irak kommer alt behandlas av regeringen där i framtiden. Själv kommer jag alt fortsätta att noga följa denna fråga, och jag avser atl ålerkomma i ärendel vid etl senare tillfälle.

Överläggningen var härmed avslulad.

39 § Svar på frågorna 1988/89:663, 667, 668, 673 och 674 om Västsahara m.m.

Anf. 173 Utrikesminister STEN ANDERSSON;

Herr talman! Ingbrill Irhammar har frågat mig om regeringen ämnar vidtaga några ålgärder för all försöka förmå Marocko alt forlsälta dialogen med Polisario för förhandlingar om eldupphör och folkomröstning där det västsahariska folket självl får bestämma om sin framlid.

Ingela Mårtensson har frågat mig om jag är beredd atl la initiativ till all Sverige skall kunna agera som medlare i konflikten mellan Polisario och Marocko.

Jan Strömdahl har frågat mig om den svenska regeringen kan tänka sig atl vidta åtgärder för alt medverka till ett genomförande av fredsplaner för Västra Sahara.

Ragnhild Pohanka har frågat mig om regeringen är beredd alt ge aktivt stöd poliliskt och ekonomiskl till Polisario, och om regeringen också är beredd all påverka Marocko, så att meningsfulla förhandlingar kan föras med anledning av den fredsplan som OAU, FN och Europaparlamentet siöder.

Inger Koch har frågat mig vad regeringen ämnar vidta för ålgärder för all de nu avbrutna förhandlingarna mellan Marocko och Polisario skall återupptas.

Befolkningen i Västra Sahara måste äntligen få utöva sin oföryllerliga rätt lill självbestämmande. Sverige har i många år givit sitt fulla stöd ål all denna rätt förverkligas, bl.a. genom all slälla sig bakom den av frågeställarna nämnda FN-resolulionen.

Stora framsleg har det senasle året gjorts i Väslra Sahara-frågan i det inlernalionella samfundels hägn. Alt parterna i konflikten sedan ocksä kunnal ha direklkonlakt med varandra har stärkt förhoppningarna om en lösning.

Den av FN och OAU den 30 augusti 1988 framlagda fredsplanen har i princip accepterats av både Marocko och Polisario. Planen förutsätter en folkomröstning i FN:s och OAU:s regi om territoriets framlida status.

Godkännandet av FN:s och OAU:s fredsplan innebär elt viktigt steg i riktning mol en varaktig lösning av konflikten. Alt relationerna mellan Algeriet och Marocko på senare lid åter normaliserats är också etl hoppingivande inslag i utvecklingen.

Ulsikterna alt befolkningen i Västra Sahara får möjlighet atl frill uttrycka sina önskemål beträffande områdets status förefaller bättre än kanske någon gång tidigare. Besvärliga förhandlingar återstår emellertid. Alla parter bär nu ett slorl ansvar för atl la lill vara de möjUgheier som bjuds.

Regeringen ger sitt fulla stöd lill FN:s generalsekreterare och dennes särskilde representant i deras medlingssträvanden. Dessa ansträngningar i direkt kontakt med parterna pågår för närvarande med slor intensitet Den svenska regeringen har också direkta konlakler med parterna.

Beiräffande frågan om ekonomiskl bislånd vill jag erinra om att Sverige under många år lämnal betydande ekonomiskt slöd ål humanilära insatser för de västsahariska flyktingarna. Under innevarande budgelår har Sverige hittills bidraget med 21 milj. kr.

Slödet förmedlas via fast etablerade och väl fungerande kanaler såsom Rädda barnen och Röda korset, som för della ändamål samarbetar med Polisario. Beredskap finns för ytterligare bidrag. Polisario har i sina kontakter med utrikesdepartementet informerats härom.

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om Västsahara m.m.

Anf. 174 INGBRITT IRHAMMAR (c):

Herr lalman! Tack för svaret. Som Sten Andersson säger har FN antagit en resolution om en fredsplan i tre steg för Västsahara, och Sverige har slälll sig bakom denna resolution. Resolutionen innebär direkla förhandlingar, eldupphör och en folkomröstning. Del är positivt alt fredsplanens punkler har accepterats av både Polisario och Marocko, liksom atl det är positivt all en dialog har startat mellan Polisario och kung Hassan av Marocko. Detta skedde i januari i år. Båda sidor har insett atl en miliiär lösning av konflikten inte är möjlig. Därför är förhandlingarna absolul nödvändiga.

Det oroande för närvarande är alt ingen ny tid för dialog är bestämd. En dialog behövs ju och är absolut nödvändig för atl fredsförhandlingar skall kunna påbörjas och det över 13 år långa kriget kunna la slul och för att folket skall kunna gå lill sina folkomröstningar för alt avgöra sin framtid.

Mol den bakgrunden kan jag konstatera i svarel atl Sverige ger sill fulla slöd till FN:s generalsekreterare och dennes arbete med medlingsslrävande-na. Men det jag saknar och är besviken över är, alt det inle framgår i svarel atl Sverige stödjer och välkomnar fortsatta dialoger och all Sverige är berett alt försöka agera mera aklivl för att uppnå detta.

Anf. 175 JAN STRÖMDAHL (vpk):

Herr lalman! Jag vill, herr utrikesminister, tacka så mycket för svaret på de här frågorna. Frågorna är likartade, och kommenlarerna blir kanske också likartade, eftersom flera av oss frågeställare har deltagit i en europeisk parlamentarikerkonferens, där vi diskuterat dessa frågor ganska grundligt

Denna konferens kom, som Ingbrill Irhammar var inne på, fram lill att det absolut viktigaste nu för atl man skall kunna förverkliga fredsplanen är all del kommer i gång direkla förhandlingar mellan Marocko och Polisario. Jag lycker alt ulrikesminislern faktiskt undviker atl i sitt svar göra distinktionen all han accepterar den tanken. Det lalas i svaret om förhandlingar och kontakter osv. Dd är positivt all denna första kontakt har kommil lill stånd. Marocko har nu sent omsider erkänt alt Polisario existerar och all del pågår

Prot, 1988/89:122 en konflikt Men del behövs någonting mera. Den marockanska regeringen

26 maj 1989 har hittills sagt alt man träffat Polisario och all det räcker. Man säger all man

'. inte behöver några direkta förhandlingar. Del är därför vi är angelägna om

all svenska parlamentariker och den svenska regeringen skall kunna hjälpa

lill för atl man skall komma ytterligare dl litet steg pä vägen mot det

slutresultat som jag tror atl vi är ganska överens om.

Anf. 176 INGELA MÅRTENSSON (fp);

Herr lalman! Jag tackar ulrikesminislern för svarel. Jag har slälll frågan om Sveriges möjligheter atl medla i konflikten mellan Polisario och Marocko. Jag ser med lillfredsslällelse av svarel atl regeringen aklivl verkar för att man skall få till stånd en fredlig lösning av denna olyckliga konflikt, som pågått i så många år och förorsakat så myckel lidande.

Det är viktigt atl Sverige verkligen släller upp för de små folkens kamp för självbestämmande. Sverige kan här som ett alliansfriil land spela en mycket viktig roll. Jag ser därför detta som elt mycket positivt svar och hoppas att utrikesministern även i fortsättningen kommer att engagera sig för den här saken, sä all vi snarl får se en lösning pä problemel.

Detta är, som det framhålls i svaret, en av de konflikter där man i alla fall änlligen kan se en ljusning. Jag hoppas all del blir en positiv utveckling och att den kommer så snart som möjligt.

Jag deltog också i den här konferensen i Rom. I konferensen deltog många parlamentariker från olika delar av Europa. Det är också framför aUl Europas stöd som man efterlyser för att få lill stånd en lösning. Det var sex länder som inle stödde resolutionen i FN. Del vore bra om Sverige också kunde agera för all trycka på dessa länder - jag tror all del framför allt är NATO-länder - att aktivt stödja fredsplanen i FN.

Anf. 177 INGER KOCH (m):

Herr talman! Även jag skall be atl få lacka ulrikesminislern för svaret. Vi ser alla det som mycket positivt all den här långvariga konflikten kan gå mot sin lösning. Precis som utrikesministern har sagt har båda parter, alltså även Marocko, accepterat den här fredsplanen. I svaret slår del också all aUa parter nu bär ett slorl ansvar för atl ta vara på de möjligheter som bjuds. Nu tycker vi inle att alla parter lar sitt ansvar. Marocko har inle gjorl några slörre ansträngningar för all komma i konlakl med Polisario och få direkla förhandlingar till stånd. Det är därför vi är litet oroade. Det är också därför vi frågat utrikesministern vad Sveriges regering nu länker göra.

Del står också i svarel all den svenska regeringen har direkla konlakler med båda parter. Därför ser vi fram mot atl del blir en snar lösning av konflikten och alt del kommer förhandUngar till stånd.

Anf. 178 RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr lalman! Jag tackar utrikesministern för ell positivt svar på min fråga

om ytterligare stöd lill det hårt sargade folket i Västsahara. Det råder

tydligen en total enighel i Sveriges riksdag om alt vi skall arbeia för

ytterligare förhandlingar. De direkla förhandlingarna är ju en förulsällning

76 för framtida möjligheler all få fred i detta område.

Jag ser i svaret all utrikesministern är positiv lill FN-resolulionen, men det finns väl i framtiden utrymme för ytterligare initiativ. Jag märker här en skillnad i förhållande lill den fråga som vi tidigare ställt beträffande etl annat land. Jag är emellertid lacksam för svaret, och det mesta har väl redan sagts i denna fråga.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot, 1988/89:122 26 maj 1989

Om diarieföringen och arkiveringen av handlingar i utrikesdepartementet

40 § Svar på fråga 1988/89:680 om diarieföringen och arkiveringen av handlingar i utrikesdepartementet

Anf. 179 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr lalman! Ingela Mårtensson har frågat mig vilka åtgärder jag avser alt vidla för atl handlingar på UD diarieförs och arkiveras på elt betryggande sätt.

Utrikesdepartementets arkiv hanterar varje är över 300 000 inkommande och avgående handlingar. Diarieföringen är i viss ulslräckning decentraliserad. En god ordning råder.

De handlingar Ingela Mårtensson hänvisat fill rör utförsel av krigsmateriel. De akluella handlingarna fick inte något eget diarienummer, men de hör fill ett enskill diariefört utförselärende.

Dokumenten logs om hand för förvaring av den dåvarande krigsmate-rielinspektören. Med hänsyn lill den nu pågående rättsprocessen har gallringen och uppsorteringen av dennes kvarlämnade tjänslehandlingar lills vidare uppskjulits.

För att förbällra överskådligheten i KMLs arkiv har en ny dossierplan och datoriserad diarieföring införts fr.o.m. början av år 1988.

Anf. 180 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Jag lackar utrikesministern för svaret. Del är enligl min mening ett något kryptiskt svar. Det är dock posifivt all nya rutiner lydligen har införts fr.o.m. början av 1988.

Jag mäsle säga atl jag blev någol förvånad när jag såg anteckningar på de handlingar som jag log del av i samband med arbetet med granskningen av vapenexporten om atl handlingarna "återfunnits" i slutet av 1988. De hade lydligen varil någon annanstans sedan de kom in till KMI 1985. De var inte heller diarieförda.

Jag undrar nu om del gjorts någon undersökning inom UD för all la reda på var dessa handlingar funnits och varför de inte diarieförts. Man kan nästan läsa ut av svarel alt utrikesministern lycker atl del är lillfredsslällande all de inle hade något eget diarienummer men atl "de lillhör etl enskilt diariefört ulförselärende". Kan del vara lillfredsslällande alt det går till på del visel?

Del finns i svarel också en hänvisning fill den pågående rättsprocessen. Jag undrar om man inom UD inle har reagerat på atl del rått sådana här förhållanden. Jag håller kanske inte med om atl del är en salig röra i UD:s arkiv, men nog finns del en hel del märkliga förhållanden som jag lycker att även utrikesministern borde reagera mol.

Prot, 1988/89:122 26 maj 1989

Om svenskt stöd för iakttagande av mänskliga rättigheter i Rumänien

Anf. 181 Utrikesminister STEN ANDERSSON;

Herr talman! Ingela Mårtensson fann svaret någol kryptiskt Jag lyckle mig i Ingela Mårtenssons inlägg spåra samma konspiratoriska läggning som finns hos en viss kvällstidning, nämligen den med sting - solsting.

Allmänna handlingar skall givetvis utan dröjsmål diarieföras eller pä annal sätt hållas ordnade. Men det är inle i alla lägen självklarl vad som ulgör en allmän handling, Etl inlernl arbetsmaterial kan exempelvis när handläggningen är avslutad omhändertas för arkivering och försl då bli allmän handling, I det nu aktuella fallel lillkom den omständigheten all krigsmale-rielinspeklören avled och att en polisutredning inleddes. Del finns därför pä KMI en del material som sä småningom skall bli föremål för en särskild genomgång innan slutlig arkivering sker.

Det har inte försvunnit något material från något arkiv, Ingela Mårtensson. Materialet fanns i krigsmaterielinspeklör Algernons egel skåp, där det senare hittades.

Anf. 182 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr lalman! När man läser ordefäterfunnils' får man uppfaltningen all materialet har funnils någon annanslans, och man undrar då var del funnils under liden. Men lydligen har materialet hela tiden funnits i Algernons arkiv. Kan jag få en bättre beskrivning av vad som hänt med materialet? Anser utrikesministern atl del är tillfredsställande att det tillgår på detta sätt? Hur kommer det sig atl materialet återfanns först i slutet av 1988? Den här affären har ju pågått under en längre tid.

Anf. 183 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Detta material förvarades i Algernons skåp på ett sådant säll atl man måste uppfatta det som atl han hade betraktat del som etl internt arbetsmaterial. Del var när man började lela bland delta material som man kom underfund med att dessa handlingar fanns. Delta är den riktiga förklaringen, och ingen annan.

Anf. 184 INGELA MÅRTENSSON (fp);

Herr talman! Utrikesministern tycker alltså att det är fråga om internt arbetsmaterial om del kommer in handlingar från Bofors till KMI? Skall inle handlingar som inkommer på ett sådant sätt arkiveras? Vad jag förstår har del i vissa fall hänl atl man inle velal la emol handlingar, utan att de har fåll skickas med poslen så all de faktiskt har inkommit lill KMI.

Överläggningen var härmed avslutad.

41 § Svar på fråga 1988/89:687 om svenskt stöd för iakttagande av mänskliga rättigheter i Rumänien

Anf. 185 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Håkan Holmberg har frågat mig på vilkel sätt regeringen avser atl ytterligare skärpa den svenska hållningen gentemot regimen i Rumänien.

Jag håller med Håkan Holmberg om alt förtrycket i Rumänien är unikl i Europa. Redan i en debatt här i kammaren den 22 november i fjol kunde vi konstatera att det rådde enighel i denna fråga. Del var en enighet som Håkan Holmberg själv kallade "glädjande". Även de andra dellagarna i deballen framförde liknande uppfattningar. Vid detta lillfälle redovisade jag vad regeringen hade gjorl och vad den avsåg göra.

Som jag då förutskickade har Sverige fortsatt alt vara myckel aktivt för atl öka trycket på Rumänien vad gäller respekten för de mänskliga rälligheterna.

Pä svenskl initiativ beslöt FN:s kommission för de mänskliga rälligheterna i Geneve den 9 mars i år atl tillsätta en särskild rapportör. Han skall lill nästa möle om ell år lägga fram en rapport om läget för de mänskliga rättigheterna i Rumänien. Della var dessutom en av de ålgärder som vi diskulerade i november. Del är inle ofta som tillräckligt stöd kan uppnås i kommissionen för atl utse en sådan rapportör. Det är för övrigt första gången någonsin som etl land i Europa kommer alt granskas pä della sätt.

Med oförminskad styrka har representanter för den svenska regeringen vid upprepade samtal med rumänska företrädare ultryckl vår oro för ulvecklingen i landet och för behandlingen av Doina Cornea och andra rumänska medborgare som riklal krifik mol regimen i landet.

Att erhålla och sprida information är också en grundläggande mänsklig rättighet som fastlagts bl.a. i flera bindande internationella dokumenl. Dellagarslaterna i den europeiska säkerhels- och samarbetskonferensen har antagit flera dokumenl som syftar lill atl förbättra tillgången på informalion och arbetsvillkoren för journalister.

Vid ESK;s nyligen avslutade s.k. informalionsforum i London rikiade vi krilik mot Rumänien för atl man förvägrat svenska journalister inresa.

Vi har också under de senaste dagarna åter fått bevis på hur rumänska mvndighder hindrar svenska journalister från atl ulöva sitt yrke. Vi beklagar djupt att man på rumänsk sida åter vall alt ställa sig vid sidan av den hoppingivande process som pågår på många häll i Europa.

Den 30 maj inleds i Paris ett annat möte inom den europeiska säkerhels-och samarbetskonferensens ram. Detta skall bl.a. ägnas åt mänskliga rältighelsfrågor. Jag kan försäkra alt Sverige där kommer alt spela en aktiv roll. Vi kommer atl framföra våra krav atl de mänskliga rättigheterna respekteras i Rumänien. De rumänska ledarna kan inte undandra sig sill ansvar för alt iaktta de åtaganden som de gjorl både inom ESK-processen och inom andra organ.

Prot. 1988/89:122 26 maj 1989

Om svenskt stöd för iakttagande av mänskliga rättigheter i Riimä-

Talmannen konstaterade atl frågeställaren ej var närvarande i kammaren och förklarade överläggningen avslulad.

42 § Föredrogs och hänvisades

Molionerna

1988/89:U7-U9 fill utrikesutskottet

Prot, 1988/89:122 43 § Anmäldes och bordlades
26 maj 1989 Motion

med anledning av prop, 1988/89:146 om dubbelbeskatlningsavlal mellan Sverige och Zimbabwe

1988/89:Sk62 av Bo Lundgren m,fl, (m)

44 § Anmäldes och bordlades

Skatleutskollels betänkanden

1988/89;SkU31 Ersättning för koslnader i ärenden och mål om skatt

1988/89:SkU33 Särskild skatt på företagsvinster, m,m,

1988/89:SkU36 Vissa faslighetslaxeringsfrågor, m.m,

1988/89;SkU37 Ändring i tulltaxelagen, m.m,

1988/89:SkU38 Ändrade regler om skogskonto, m,m,

1988/89;SkU39 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Indonesien

Utrikesulskottels betänkande

1988/89:UU23 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Socialförsäkringsulskoltets belänkande

1988/89;SfU21 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Jordbruksutskottets bdänkande

1988/89:JoU22 Vissa dammsäkerhets- och vatlenkraftsfrågor, m,m.

Näringsutskottels belänkande

1988/89:NU35 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Bostadsutskoltets betänkanden

1988/89;BoU13 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden 1988/89:BoU14 Kostnadsprövning för bostadslån för lånlagarbyggda egnahem

45 § Kammaren åtskildes kl, 18,26. In fidem

GUNNAR GRENFORS

/Gunborg Apelgren