Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1988/89:120

Onsdagen den 24 maj

Kl. 09.00

Förhandlingarna leddes lill en början av förste vice lalmannen.

1 § Val till styrelsen för Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond

Företogs val av sex ledamöter jämte fem personliga suppleanter i slyrelsen för Sliflelsen Riksbankens jubileumsfond.

Anf. 1 STIG ALEMYR (s):

Fru talman! Slyrelsen för Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond består av tolv ledamöler, valda för en lid av sex är. Slyrelsen förnyas successivi vart tredje år med val vart tredje år av sex ledamöter.

I år står sex ledamöler jämte personliga suppleanter för fem av dem i lur alt avgå. Valberedningen har efler föreskrivet samråd enhälligl godkänt en gemensam lista av utseende som framgår av en lill kammarens ledamöter utdelad promemoria.

I egenskap av ordförande i valberedningen ber jag all lill fru talmannen få överlämna den gemensamma lislan.

Den avlämnade gemensamma listan upplästes av förste vice lalmannen och godkändes av kammaren, varvid befanns all följande personer, vilkas namn i här angiven ordning upptagils på lislan, valts för tiden från valel lill dess nytt val förrättats under sjätte årel härefler;

ledamöter

Arne Gadd (s) riksdagsledamot

Lars Tobisson (m) riksdagsledamot

Berit Löfstedt (s) riksdagsledamot

Barbara Cannon professor

personliga suppleanter

Arne Kjörnsberg (s) riksdagsledamot

Rune Rydén (m) riksdagsledamot

Margarela Winberg (s) riksdagsledamot

Lars-Göran Slenelo professor

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Korripletteringsval lill styrelsen för Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond

Jarl Torbacke Lars Werin

professor professor

Slen Wikander verkslällande direktör

2 § Kompletterings val till styrelsen för Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond

Företogs val av två ledamöter jämte en personlig suppleant i styrelsen för Sliflelsen Riksbankens jubileumsfond.

Anf. 2 STIG ALEMYR (s):

Fru lalman! Valberedningen har berell frågan om komplelleringsval med anledning av avsägelser från två ledamöler som valls för mandatperioden 1986-1992. Valberedningen föreslår atl lill ny ledamol för återstoden av nämnda mandatperiod ulses nuvarande suppleanten Lars Svensson och all till personlig suppleant för denne utses Gertrud Sigurdsen. Vidare föreslås all verkslällande direktören Lennart Holmström utses lill ledamol i slyrelsen för samma lid.

I enlighet med valberedningens förslag utsåg kammaren - för återstoden av mandatperioden 1986-1992 - till

ledamöler

Lars Svensson (s) riksdagsledamot

personlig suppleanl

Gertrud Sigurdsen (s) riksdagsledamot

Lennarl Holmström verkställande direktör

3 § Justerades protokollet för den 16 maj.

4 § Föredrogs och hänvisades

Proposition

1988/89:152 fill lagutskottet

5 § Föredrogs men bordlades äter

Konstilutionsulskollels belänkande 1988/89:KU38

Finansutskottets betänkande 1988/89:FiU32

Försvarsutskottets betänkanden 1988/89:FöU14, FÖU15 och FöU17

Socialutskottets belänkanden 1988/89:SoU23 och SoU24

Kulturulskottets belänkande 1988/89:KrU24

6 § Företogs till avgörande näringsutskotlets belänkanden 1988/89:NU25, Prot. 1988/89:120 NU30 och NU31 samt skatteulskoltds betänkande 1988/89;SkU35 (beträf- 24 maj 1989 fande deballen i dessa ärenden, se prol. 119).

Näringsutskottets betänkande 25

Mom. 1 (plan för kärnkraftsavvecklingen)

Först bilräddes reservation 3 av Hädar Cars och Gudrun Norberg med 38 röster mol 20 för reservafion 4 av Lars Norberg. 264 ledamöler avstod från alt rösta.

Härefter biträddes reservalion 2 av Per-Ola Eriksson m.fl. med 78 rösler mot 36 för reservation 3 av Hädar Cars och Gudrun Norberg. 207 ledamöler avsiod från all rösta.

Därpå biträddes reservalion 2 av Per-Ola Eriksson m.fl. med 78 rösler mot 62 för reservation 1 av Per Weslerberg m.fl. 182 ledamöler avstod från all rösta.

Slulligen bifölls utskollels hemslällan med 145 röster mol 78 för reservation 2 av Per-Ola Eriksson m.fl. 99 ledamöter avsiod från alt rösta.

Mom. 2 (effeklhöjningar i kärnkraftverk)

Utskottets hemslällan bifölls med 244 röster mol 78 för reservafion 5 av Per-Ola Eriksson m.fl. 1 ledamol avsiod från atl rösla.

Mom. 3 (förstatligande av kärnkraflverk)

Utskottets hemslällan bifölls med 302 röster mol 20 för reservalion 6 av Lars Norberg. 1 ledamol avstod frän atl rösla.

Mom. 4 (ersättning lill ägare av kärnkraftverk)

Utskotlels hemslällan - som slälldes mot dels reservation 7 av Per Weslerberg m.fl., dels reservation 8 av Lars Norberg - bifölls med acklamation.

Mom. 5 (kärnkraftsavveckling i Finland)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 9 av Lars Norberg -bifölls med acklamation.

Mom. 8 (utredning om slatens kärnkraftsinspektion)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservalion 10 av Lars Norberg-bifölls med acklamation.

Mom. 9 (inlernalionella atomenergiorganet lAEA)

Utskottets hemställan bifölls med 243 rösler mol 78 för reservalion 11 av Per-Ola Eriksson m.fl. 1 ledamot avsiod från all rösla.

Mom. 10 (redovisning av kostnader i Sverige lill följd av Tjernobylolyckan) Utskottets hemslällan - som ställdes mol reservalion 12 av Roland Larsson m.fl. - bifölls med acklamation.

Prot. 1988/89:120 Mom. 12 (energiförsörjningen i slorl)

24 maj 1989 Först biträddes reservalion 14 av Per Weslerberg m.fl. med 60 röster mol

39 för reservation 15 av Hädar Cars och Gudrun Norberg. 222 ledamöler avstod från att rösta.

Härefter biträddes reservation 13 av Per-Ola Eriksson m.fl. med 78 rösler mol 61 för reservation 14 av Per Westerberg m.fl. 176 ledamöter avstod från atl rösla.

Slulligen bifölls ulskoltets hemslällan med 144 rösler mot 77 för reservation 13 av Per-Ola Eriksson m.fl. 101 ledamöter avsiod från all rösla.

Mom. 15 (regionalpoliliska aspekter på energiförsörjningen)

Utskottets hemslällan - som slälldes mol reservalion 16 av Per-Ola Eriksson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 17 (beredskapsaspekier på energiförsörjningen)

Ulskollels hemslällan - som slälldes mol reservalion 17 av Per-Ola Eriksson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 18 (energimarknadens struktur)

Utskottets hemställan bifölls med 165 röster mot 157 för reservation 18 av Hädar Cars m.fl. 1 ledamot avsiod från all rösla.

Mom. 19 (energipoliliska slyrmedel i allmänhet)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservalion 19 av Per-Ola Eriksson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 20 (stöd till teknikutveckling på energiområdet)

Utskottets hemslällan - som ställdes mot dels reservalion 20 av Per-Ola Eriksson och Ivar Franzén, dels reservation 21 av Paul Lesiander - bifölls med acklamation.

Mom. 21 (kvantitativa mål för energihushållningen)

Försl bilräddes reservation 22 av Per-Ola Eriksson m.fl. med 60 röster mot

20 för reservation 23 av Lars Norberg. 240 ledamöler avsiod från att rösla. Härefter bifölls ulskoltets hemställan - som ställdes mol reservalion 22 av

Per-Ola Eriksson m.fl. - genom uppresning.

Mom. 22 (energihushållning i allmänhet)

Utskollels hemslällan - som slälldes mol dels reservalion 24 av Per-Ola Eriksson m.fl., dels reservation 25 av Lars Norberg - bifölls med acklamation.

Mom. 23 (elprisernas framtida utveckling)

Utskottets hemslällan med godkännande av utskollels motivering - som

ställdes mot dels reservalion 26 av Per-Ola Eriksson m.fl., dels reservalion 27

av Hädar Cars och Gudrun Norberg, dels utskottels hemställan med

godkännade av den i reservalion 28 av Lars Norberg anförda motiveringen -

6 bifölls med acklamation.

Mom. 25 (eliaxesyslem som stimulerar till energihushållning) Prot. 1988/89:120

Utskottets hemslällan - som ställdes mol reservation 29 av Per-Ola 24 maj 1989 Eriksson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 26 (ålgärder för alt kapa belaslningstoppar i elsystemet)

Utskotlels hemställan - som ställdes mol reservalion 30 av Per-Ola Eriksson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 27 (energisnåla hushållsmaskiner)

Utskottets hemställan - som slälldes mol reservation 31 av Per-Ola Eriksson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 28 (fossileldade kraflverk)

Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering - som slälldes mol dels reservalion 32 av Per Westerberg m.fl., dels utskottets hemställan med godkännande av den i reservation 33 av Hädar Cars och Gudrun Norberg anförda motiveringen, dels reservation 34 av Per-Ola Eriksson och Ivar Franzén, dels reservation 35 av Paul Lesiander, dels reservalion 36 av Lars Norberg - bifölls med acklamation.

Mom. 29 (kolanläggningen i Vårtan)

Ulskollels hemslällan - som ställdes mot reservalion 37 av Paul Lesiander och Lars Norberg - bifölls med acklamation.

Mom. 30 (utnyttjande av fossila bränslen i Norden)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 38 av Lars Norberg -bifölls med acklamation.

Mom. 31 (kraftvärmeutbyggnaden)

Ulskollels hemslällan med godkännande av utskottets motivering - som slälldes mol dels reservation 39 av Per-Ola Eriksson m.fl., dels ulskoltets hemställan med godkännande av den i reservation 40 av Lars Norberg anförda moliveringen - bifölls med acklamation.

Mom. 32 (garantipris för viss elenergi, m.m.)

Ulskoltets hemslällan - som slälldes mot reservalion 41 av Per-Ola Eriksson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 33 (vindkraft)

Ulskoltets hemställan med godkännande av utskottets motivering - som ställdes mot dels utskottets hemställan med godkännande av den i reservalion 42 av Per Weslerberg m.fl. anförda moliveringen, dels reservation 43 av Hädar Cars och Lars De Geer, dels reservalion 44 av Per-Ola Eriksson och Ivar Franzén, dels reservation 45 av Paul Lestander och Lars Norberg -bifölls med acklamation.

Prot. 1988/89:120 Mom. 34 (åtgärder lill förmån för valtenkraftsproducerande regioner)
24 maj 1989 Utskottets hemställan - som slälldes mol dels reservalion 46 av Per-Ola

Eriksson och Ivar Franzén, dels reservation 47 av Paul Lestander, dels reservation 48 av Lars Norberg - bifölls med acklamation.

Mom. 35 (landsbygdens elektrifiering)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservalion 49 av Per-Ola Eriksson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 36 (elopfioner)

Utskottets hemställan - som slälldes mol reservalion 50 av Hädar Cars och Lars De Geer - bifölls med acklamation.

Mom. 37 (transilering av elkrafl på stamnätet)

Utskollels hemslällan - som ställdes mot reservation 51 av Gudrun Norberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 39 (allmänna rikllinjer för nalurgasintroduktionen)

Utskottets hemställan med godkännande av utskottets mofivering - som ställdes mol dels reservation 52 av Per Westerberg m.fl., dels reservalion 53 av Hädar Cars och Lars De Geer, dels reservation 54 av Per-Ola Eriksson och Ivar Franzén, dels reservalion 55 av Paul Lesiander, dels ulskoltets hemslällan med godkännande äv den i reservalion 56 av Lars Norberg anförda motiveringen - bifölls med acklamation.

Mom. 40 (Öslgasprojekiet)

Utskottets hemställan med godkännande av utskottels motivering- som slälldes mot dels reservalion 57 av Paul Lesiander, dels utskottets hemställan med godkännande av den i reservation 58 av Lars Norberg anförda moliveringen - bifölls med acklamation.

Mom. 41 (vissa regionala frågor kring naturgasintroduktionen)

Ulskoltets hemslällan med godkännande av utskollels motivering - som ställdes mol dels reservalion 59 av Paul Lestander, dels utskottets hemställan med godkännande av den i reservalion 60 av Lars Norberg anförda moliveringen - bifölls med acklamation.

Mom. 42 (ägarförhållandena i Swedegas AB)

Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering - som ställdes mot dels utskotlels hemslällan med godkännande av den i reservafion 61 av Hädar Cars m.fl. anförda mofiveringen, dels reservation 62 av Paul Lestander och Lars Norberg - bifölls med acklamation.

Mom. 43 (motorgas)

Utskottets hemställan - som slälldes mot reservation 63 av Hadars Cars m.fl, - bifölls med acklamafion.

Mom. 44 (prisutjämningsfond för olja) Prot. 1988/89:120

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservalion 64 av Paul Lesiander 24 maj 1989

- bifölls med acklamafion.

Mom. 45 (Karlshamns oljekraftverk)

Utskottets hemslällan bifölls med 224 rösler mot 98 för reservalion 65 av Hädar Cars m.fl. 1 ledamot avstod från all rösta.

Mom. 46 (kol)

Utskottets hemslällan med godkännande av utskottets motivering - som ställdes mol dels ulskollels hemställan med godkännande av den i reservafion 66 av Hädar Cars m.fl. anförda moliveringen, dels reservation 67 av Per-Ola Eriksson m.fl., dels ulskollels hemställan med godkännande av den i reservalion 68 av Lars Norberg anförda motiveringen - bifölls med acklamation.

Mom. 47 (saisningar på inhemska bränslen)

Utskottets hemställan bifölls med 205 röster mol 117 för reservation 69 av Hädar Cars m.fl. 1 ledamol avstod från atl rösla.

Mom. 48 (slöd lill biobränsleeldade fjärrvärmeanläggningar)

Utskottets hemställan - som slälldes mol reservalion 70 av Hädar Cars m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 49 (odling av energigrödor)

Utskollels hemställan med godkännande av utskottels motivering - som slälldes mot dels reservation 71 av Per-Ola Eriksson m.fl., dels ulskotlds hemställan med godkännande av den i reservalion 72 av Hädar Cars och Gudrun Norberg anförda motiveringen, dels reservation 73 av Lars Norberg

- bifölls med acklamation.

Mom. 50 (förgasningsanläggning i Nynäshamn m.m.)

Först bilräddes reservation 74 av Hädar Cars m. fl. med 98 röster mot 22 för reservation 75 av Lars Norberg. 201 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 206 rösler mol 95 för reservation 74 av Hädar Cars m.fl. 21 ledamöler avstod från atl rösta.

Mom. 51 (biogas)

Ulskoltets hemställan - som ställdes mol reservation 76 av Per-Ola Eriksson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 52 (solenergi)

Utskottets hemslällan - som slälldes mol reservation 77 av Per-Ola Eriksson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 53 (anslag till Energiforskning)

Utskollels hemslällan med godkännande av utskottets motivering - som
ställdes mot dels reservation 78 av Per Westerberg m.fl., dels utskottets 9

Prot. 1988/89:120 hemställan med godkännande av den i reservalion 79 av Per-Ola Eriksson
24 maj 1989 och Ivar Franzén anförda moliveringen, dels reservation 80 av Lars Norberg

- bifölls med acklamation.

Mom. 54 (bemyndiganden avseende energiforskning)

Utskollels hemställan - som ställdes mot reservalion.81 av Lars Norberg -bifölls med acklamation.

Mom. 55 (långsiktig energiteknikforskning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 82 av Hädar Cars m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 56 (ny tekniks prakliska funktion),

Ulskoltets hemställan med godkännande av utskottets mofivering - som slälldes mol dels utskottets hemslällan med godkännande av den i reservation 83 av Per Weslerberg m.fl. anförda motiveringen, dels reservation 84 av Roland Larsson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 57 (anslag lill Bidrag till verksamheten vid Studsvik AB)

Utskottets hemslällan - som slälldes mol reservalion 86 av Lars Norberg -bifölls med acklamation.

Mom. 59 (vätgas)

Utskottets hemställan bifölls med 213 röster mot 99 för reSiervation 87 av Hädar Cars m.fl. 4 ledamöler avstod från att rösta.

Mom. 60 (försöksområde för utveckling av energiteknik) Ulskoltets hemställan - som ställdes mot reservation 88 av Paul Lestander

- bifölls med acklamation.

Mom. 61 (seklorsövergripande forskning)

Utskotlels hemställan - som ställdes mol reservation 89 av Per-Ola Eriksson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 62 (danolproduktion)

Ulskoltets hemställan - som ställdes mol reservation 90 av Per-Ola Eriksson m.fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 63 (anslag lill Utredningar m.m.)

Utskottels hemslällan - som ställdes mot reservation 91 av Per-Ola Eriksson och Ivar Franzén - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemslällan bifölls.

Näringsutskottets betänkande 30

Mom. 1 (utvecklingssamarbete med Asea Brown Boveri AB m.m.)
10 Utskottets hemställan - som ställdes mol dels reservafion 1 av Gudrun

Schyman, dels reservalion 2 av Lars Norberg - bifölls med acklamation.

Mom. 2 (investeringsplan och finansieringsplan) Prot, 1988/89:120

Ulskoltets hemslällan - som ställdes mot dels reservation 3 av Roland 24 maj 1989 Larsson och Kjell Ericsson, dels reservalion 4 av Gudrun Schyman, dels reservation 5 av Lars Norberg - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (beslutsordning i fråga om vatlenkraftsprojekt)

Utskotlels hemslällan - som ställdes mol reservation 6 av Lars Norberg och Gudrun Schyman - bifölls med acklamation.

Mom. 4 (borgensram)

Ulskotlds hemställan - som slälldes mot reservalion 7 av Lars Norberg -bifölls med acklamation.

Mom. 5 (förvärv av aktier, m.m.)

Ulskoltets hemslällan bifölls med 303 rösler mol 20 för reservalion 8 av Lars Norberg.

Mom. 6 (förvärv av aktier i Swedegas AB, m.m.)

Utskollels hemställan - som slälldes mol reservation 9 av Lars Norberg-bifölls med acklamation.

Mom. 7 (uppdelning och partiell försäljning av Vattenfall)

Utskottels hemslällan - som ställdes mot dels reservation 10 av Hädar Cars m.fl., dels reservation 11 av Lars Norberg - bifölls med acklamation.

Mom. 8 (omlokalisering av vissa enheter lill Väslernorrlands län)

Utskottets hemslällan bifölls med 257 rösler mol 65 för reservafion 12 av Roland Larsson m.fl. 1 ledamol avstod från att rösta.

Mom. 9 (lokalisering av vissa enheter fill Jämtland)

Utskottels hemställan bifölls med 275 röster mot 45 för reservalion 13 av Lars Norberg och Gudrun Schyman. 2 ledamöter avsiod från alt rösta.

Näringsutskottets betänkande 31

Mom. 2 (forskning om hanteringen av använt kärnbränsle, m.m.)

Ulskoltets hemslällan bifölls med 245 röster mol 77 för reservalion 1 av Roland Larsson m.fl. 1 ledamol avsiod från att rösta.

Mom. 3 (framlida hantering av använl kärnbränsle, m.m.)

Utskottets hemställan bifölls med 246 rösler mot 76 för reservafion 2 av Roland Larsson m.fl. 1 ledamot avstod från all rösla.

Mom. 4 (beräkning av framtida ulgifler för använl kärnbränsle m.m.)

Utskottets hemslällan - som ställdes mol reservalion 3 av Paul Lesiander och Lars Norberg - bifölls med acklamation.

Prot. 1988/89:120 Mom. 6 (preliminär höjning av avgiften för finansiering av framtida ulgifler
24 maj 1989 för använt kärnbränsle m.m.)

Utskollels hemslällan - som ställdes mot dels reservalion 4 av Paul Lestander, dels reservation 5 av Lars Norberg - bifölls med acklamation.

Mom. 7 (upparbetningsanläggningär)

Ulskoltets hemställan bifölls med 244 röster mol 77 för reservafion 6 av Roland Larsson m.fl. 1 ledamot avsiod från att rösla.

Mom. 8 (redovisning av vissa avtal, m.m.)

Ulskollels hemslällan - som slälldes mot reservafion 7 av Roland Larsson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 9 (slutförvaret för reakloravfall)

Ulskoltets hemslällan bifölls med 279 röster mot 40 för reservalion 8 av Paul Lesiander och Lars Norberg. 2 ledamöler avsiod från all rösla.

Övriga moment Ulskollels hemslällan bifölls.

Skatteutskottets betänkande 35

Mom. 1 (allmänna rikllinjer för energibeskattningen)

Försl bilräddes reservalion 3 av Görel Thurdin och Håkan Hansson med 39 röster mol 20 för reservalion 4 av Gösta Lyngå. 261 ledamöler avstod från alt rösta.

Härefter bilräddes reservafion 3 av Görel Thurdin och Håkan Hansson med 59 röster mot 39 för reservalion 2 av Britta Bjelle och Ingrid Hasselström Nyvall. 223 ledamöter avstod från all rösla.

Därpå biträddes reservalion 1 av Bo Lundgren m.fl. med 63 rösler mol 59 för reservation 3 av Görel Thurdin och Håkan Hansson. 197 ledamöler avstod från all rösta.

Slutligen bifölls utskottets hemställan med 164 rösler mot 62 för reservation 1 av Bo Lundgren m.fl. 97 ledamöler avsiod från atl rösta.

Mom. 2 (olja och kol)

Ulskollds hemslällan - som slälldes mol dels reservafion 5 av Görel Thurdin och Håkan Hansson, dels reservafion 6 av Gösla Lyngå - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (bensin m.m.)

Utskotlels hemställan - som ställdes mol reservafion 7 av Gösta Lyngå -bifölls med acklamation.

Mom. 4 (elt slopande av kilomelerskallen och en motsvarande höjning av skatten på dieselolja)

Utskottets hemslällan - som slälldes mot reservalion 8 av Gösta Lyngå -bifölls med acklamation. 12

Afow. 5 (naturgas) Prot. 1988/89:120

Utskotlels hemslällan - som ställdes mot dels reservalion 9 av Görel 24 maj 1989 Thurdin och Håkan Hansson, dels reservation 10 av Lars Bäckström, dels reservalion 11 av Gösla Lyngå - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (elkrafl som produceras i vattenkraftverk)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservalion 12 av Lars Bäckström, dels reservation 13 av Gösta Lyngå - bifölls med acklamation.

Mom. 7 (elskatien för den slorförbrukande induslrin)

Utskollels hemslällan bifölls med 280 rösler mot 38 för reservation 14 av Lars Bäcksiröm och Gösta Lyngå. 3 ledamöler avsiod från all rösta.

Mom. 8 (elkrafl producerad i vindkraftverk)

Först biträddes reservalion 16 av Görel Thurdin och Håkan Hansson med 36 röster mot 21 för reservalion 17 av Gösta Lyngå. 263 ledamöter avsiod från alt rösla.

Härefler bilräddes reservation 16 av Görel Thurdin och Håkan Hansson med 59 röster mol 45 för reservalion 15 av Britta Bjelle och Ingrid Hasselström Nyvall. 216 ledamöter avsiod från alt rösla.

Slulligen bifölls utskottets hemställan med 225 rösler mot 61 för reservation 16 av Görel Thurdin och Håkan Hansson. 37 ledamöler avsiod från att rösla.

Mom. 9 (kondenskraft och kraftvärmeproduklion)

Utskottets hemslällan bifölls med 246 röster mot 76 för reservation 18 av Görel Thurdin m.fl. 1 ledamot avstod från alt rösta.

Mom. 10 (etanol m.m.)

Ulskollels hemställan bifölls med 245 rösler mot 76 för reservation 19 av Görel Thurdin m.fl. 2 ledamöler avstod från all rösla.

Mom. 11 (gasol för molordrifi)

Utskottets hemslällan - som slälldes mol dels reservalion 20 av Görel Thurdin m.fl., rfe/i-reservation 21 av Gösta Lyngå-bifölls med acklamation.

Mom. 12 (gasol för industriellt bruk)

Utskottets hemställan - som ställdes mol dels reservalion 22 av Lars Bäckström, dels reservation 23 av Gösta Lyngå - bifölls med acklamation.

Mom. 13 (uranskatt)

Försl biträddes reservalion 25 av Lars Bäcksiröm med 26 rösler mol 21 för reservation 26 av Gösta Lyngå. 273 ledamöter avsiod från atl rösta.

Härefler biträddes reservalion 24 av Görel Thurdin och Håkan Hansson med 42 röster mot 39 för reservation 25 av Lars Bäckström. 241 ledamöter avstod från all rösla.

Slutligen bifölls utskottets hemställan med 244 rösler mot 78 för reserva
lion 24 av Görel Thurdin och Håkan Hansson. 1 ledamot avstod från alt 13
rösta.

24 maj 1989

Prot, 1988/89:120 Mom. 14

Utskottets hemställan bifölls.

Anslag lill utbildning för tekniska yrken m.m.

7 § Föredrogs

konstitutionsutskottets betänkande

1988/89:KU36 Uppskov till 1989/90 års riksmöte med behandlingen av vissa ärenden.

lagutskottels belänkanden

1988/89:LU35 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden,

1988/89:LU36 Bidrag till en stiftelse för utvecklandet av god redovisningssed

(prop. 1988/89:150 delvis) och 1988/89:LU37 Ulsökningsavgifter (prop. 1988/89:150 delvis).

Kammaren biföll vad utskotten hemställt

8 § Föredrogs

utbildningsutskottets betänkanden

1988/89:UbU30 Ingenjörsutbildning (prop. 1988/89:90 delvis),

1988/89:UbU19 Anslag till ulbildning för tekniska yrken (prop. 1988/89:100

delvis och 1988/89:90 delvis) 1988/89:UbU13 Anslag lill grundskolor m.m. (prop. 1988/89:100 delvis)

samt 1988/89:UbU15 Anslag till gymnasieskolor, m.m. (prop. 1988/89:100 delvis

och 1988/89:90 delvis).

Förste vice talmannen meddelade alt betänkandena skulle debatteras i angiven ordning och avgöras i ett sammanhang efler avslutad debatt

Först upptogs till behandling utbildningsutskollels belänkanden 30 om ingenjörsutbildning och 19 om anslag till utbildning för tekniska yrken, vilka belänkanden skulle debatteras gemensaml.

Anslag till utbildning för tekniska yrken m.m.

Anf. 3 BIRGER HAGÅRD (m):

Fru lalman! Rätt länge har vi eflerlysl en förnyelse av den tekniska utbildningen här i Sverige. Från moderat sida har vi vid upprepade tillfällen motionerat om en ny s.k. mellaningenjörsutbildning. Utskottet har föreslagil riksdagen alt fatta beslut om införande av en ny ingenjörsutbildning. Det är den ulbildningen som vi i dag skall sjösälta. Den kommer naturligtvis all ha sin slora belydelse långl in pä nästa århundrade.

Massmedierna brukar inle uppmärksamma sådanl varom strid inte råder. Så är det ocksä i del här fallet. Man har inte uppmärksammat särskilt mycket atl vi just nu slår i begrepp att införa en helt ny utbildning, och delta i relativt stor enighel. Det är inle intressant när vi i riksdagen inte försöker la heder och ära av varandra. Del är inle intressant när vi inle markerar väldigl slora

åsiktsskillnader. För mig som statsvetare och som riksdagsledamot återstår bara alt konstatera atl det här är ett av de många ärenden som har manglats igenom hela denna grottekvarn och som nu kommer alt resultera i beslul av slor belydelse för vår ungdom, men som partierna inte har så förfärligt motstridiga uppfattningar om.

Del hindrar emellertid inle all vi moderaler i några avseenden har velat markera betydelsen av en del punkter. Tre av de sju reservationer som fogals lill del betänkande som gäller den nya ingenjörsutbildningen är moderala. De gäller i alll väsentiigt jusl kvalitetskravet Vi tycker all man inle tillräckligt uppmärksammat de här problemen från de andra partiernas sida eller från regeringens sida. Vi vill betona just kravet på kvalitet i den nya ingenjörsutbildningen, den som alltså skall innefatta två års högskoleutbildning ovanpå gymnasieulbildningen och som står som litet grand av ett alternativ till den fyra och ell halvl-åriga civilingenjörsutbildningen.

Vi menar att man myckel noggrant måsle slå fast utbildningsmålen. Man måsle mycket noggranl sludera den effektiva studietiden. Man mäsle ställa upp förkunskapskrav, för utan ordentiiga förkunskaper blir varje utbildning förfelad. Man måste också slälla ordentliga krav på kompetensen hos lärarna. Del här skall vara en högskoleulbildning, har det sagls. Vi har anslutit oss lill del. Det kräver också enligt högskolelagen alt denna ulbildning skall slå på vetenskaplig grund. Men för atl della skall vara möjligl måste såväl lärare som elever ha en nära kontakt med forskningen. Samtidigt föreslås alt den här ulbildningen skall bedrivas pä 42 olika orter. En sådan utspridning medför naturligtvis en risk för att den här utbildningen inle blir högskolemässig. Jag skulle vilja säga att chansen för all den skall vara högskolemässig, i varje fall i initialskedet, är utomordentligt lilen. Del kommer den inte att bli.

Avgörande i detta sammanhang blir nalurliglvis lärarkompetensen. Har vi tillräckligt många kompetenta lärare som kan ge denna tvååriga ingenjörsutbildning på vetenskaplig grund? Tyvärr, fru talman, tror jag inle all vi kommer atl ha det. Men kanske vi kan uppnå della inom lål oss säga en tioårsperiod. I så fall är det inle dåligl.

Vi moderater har också betonat att den ettåriga teknikerutbildningen, som nu aviseras bli införd, skall vara en del av gymnasieutbildningen.

Vi har från moderat sida också bestämt understrukit att det inte finns någon anledning alt tulla på förkunskapskraven fill den tvååriga ingenjörsutbildningen, ulan förkunskapskraven skall vara de som är fastställda i andra sammanhang. Förkunskapskraven skall vara i enlighet med de gängse reglerna också under försöksverksamhelen. Vi kan inle acceptera några geografiska förturer. Detta skall vara en del av högskoleutbildningen, och all högskoleutbildning skall vara riksrekryterande.

Sedan, fru lalman, kommer vi in på del som för många riksdagsledamöter egentligen varit stötestenen i ulskollel och föremål för många uppvaklningar utifrån landel, nämligen vilka orter som skall ha den här tvååriga ingenjörsutbildningen. Del handlar alltså om lokaliseringen. I propositionen föresläs inle mindre än 42 enheter, som jag varit inne på tidigare. Centerparliel, som alllid vill ha fler orter, är inne på yllerligare åtta. Jag tror atl miljöpartiet vill ha fem lill. Det förvånar mig att det är så blygsamma lal. Man borde kanske

Prot, 1988/89:120 24 maj 1989

A nslag tiU utbildning för tekniska yrken m.m.

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag lill utbildning för tekniska yrken m.m.

ha kunnat kräva ännu fler. Kvaliteten kanske inte är så betydelsefull.

Vi moderater har sagl oss atl del i det här fallet som i alla andra naturligtvis måste vara högskolestyrelserna som avgör var denna ulbildning skall lokaliseras. Det finns ingen anledning att göra något undantag här. Vi här i riksdagen, här i Slockholm, vel inle hur silualionen är nere i Ljungby eller i Huddinge. Det är inte vår sak att ge oss in på detaljer. Delta har högskolestyrelsen i Växjö eller i Slockholm större kompelens all klara av. Det är åt dem vi skall uppdra all la hand om lokaliseringen.

Del finns allmänl en oro för lärarsiluaiionen, som jag var inne på inledningsvis. Utskottet ger också utlryck för della. Del är trots alll en tillfredsställelse för oss all kunna nolera all utskottet föreslår riksdagen att följa det synsäit som vi moderater lägger i dagen när del gäller kraven på kompetens hos lärarna. Utskottet slår med bestämdhet fast atl då gymnasielektorer befordras lill högskolelektorer får det endasl vara fråga om sådana som har behörighet att verka som högskolelärare, dvs. sådana som har disputerat eller som kan ha därmed jämförliga kvalifikationer. Delta kommer atl prövas av de behöriga instanserna.

Med dessa anmärkningar kring våra reservationer hoppas vi atl den nya tvååriga ingenjörsutbildningen skall bli lyckosam. Jag ber atl få yrka bifall till de moderata reservationerna till utbildningsutskottets belänkande nr 30.

Till sisl, fru talman, bara några få ord om betänkandet nr 19.

Cash limit-principen kom att gälla i detta sammanhang som i andra. Man yrkade 2 % nedskärning. Det innebar atl den tekniska sektorn skulle förlora 18,4 milj. kr. Vi vet samfidigt att den tekniska utbildningen inle skulle klara en sådan smäll. Därför har dess bättre en överenskommelse träffats mellan socialdemokrater, folkparlisler och oss moderaler om atl i del här fallet lägga på den tekniska ulbildningen 19 milj. kr. Vi tror att det är helt nödvändigt alt sä sker.

De frågor som i övrigl har lagils upp gäller det tekniska basåret, där det finns litet avvikande uppfattningar, och den dalavelenskapliga utbildningen i Slockholm, där en arbetsgrupp inom UHÄ har lagt fram elt förslag. Det finns anledning atl avvakta dess bedömning. Vi moderaler har emellertid velal vidhålla alt det är nödvändigl atl göra en ordenllig sludie av per capitatilldelningen för den tekniska grundutbildningen. Där har del enligl den tekniska utbildningens företrädare skett en utveckling som inte är tillfredsställande. Vi menar all man borde ha sell över delta närmare, och därför yrkar jag bifall till denna reservalion.

Anf. 4 LARZ JOHANSSON (c):

Fru lalman! Tillät mig att börja i något omvänd ordning och först kommenlera betänkandet nr 19. Jag skall ta upp tråden ungefär i det sammanhang som Birger Hagård också berörde. Det gäller anslagel för utbildningar inom seklorn för tekniska yrken.

Del är alldeles riktigl alt regeringen dels föreslog en 2-procenlig reduktion för all föra över resurser till annan utbildning, dels läl denna sektor liksom all annan högskoleutbildning drabbas av den s.k. cash limit-principen, dvs. löndakd. Det är alltså 3 % som denna seklor har förlorat.

Birger Hagård gör också en rikligt beskrivning, när han säger all man i

utskottet har kommit överens om atl lägga lillbaka 19 miljoner på den tekniska ulbildningen. Detta belopp kompenserar den 2-procentiga besparingen men däremot inle cash limit-besparingen, som alltså kvarstår. Då kan det kanske lyckas litet övermaga att del i ulskoltsmajoritelens text slår all det som man nu gör skall betraktas som en generell förstärkning för utbildningarna inom seklorn. Om man jämför med regeringens ambitionsnivå, som ju sannerligen inte var särskilt hög, så kan del nalurliglvis belraklas som en förslärkning, men jämfört med hur det har varit tidigare är del forlfarande en försvagning. Dessutom hänger denna anvisning av pengar samman med beslut som vi fattade häri kammaren för ungefär en månad sedan. De pengar som man nu lägger tillbaka på den tekniska sektorn kommer nämligen huvudsakligen dels från seklorn för vård, dels frän sektorn för undervisningsyrken, där den 2-procentiga besparingen slär igenom fullt ut. Ser man till högskolan i dess helhet är del fortfarande en mycket dålig affär som man går ur årels budgetprocess med.

Bara några få ord om två reservationer från centern. Den ena gäller tekniskt basår för de tekniska utbildningarna, där vi tycker att det finns skäl atl salsa ytterligare resurser för att utveckla och utvidga verksamheten. Den andra reservationen gäller planeringsramarna för arkitektutbildningen, där vi anser all riksdagen bör besluta atl regeringen skall ålerkomma med förslag om en arkitektutbildning också för norra Sverige. Jag yrkar bifall lill dessa reservationer. I övrigt talar texten i reservationerna för sig själv.

Sedan skall jag övergå till belänkandet om mellaningenjörsulbildningen. Vi har varil eniga om behovet av denna reform, som Hgger rätt i tiden och är väl avpassad efter de ulbildningsbehov som vi nu kan se framför oss. Däremol har vi inte varit överens om dimensioneringen och lokaliseringen av dessa utbildningari, I Birger Hagårds någol raljanta påstående om centerns förslag om ytterligare etl antal utbildningsorter kom det alt framstå precis som om dessa orter skulle ha fillkommit på en höft. Vårt förslag grundar sig faktiskt på atl man, när man i regeringskansliet beredde, delta ärende, hade tillsatt en särskild arbetsgrupp som mycket noga analyserade både utbildningsbehoven och lokaliserings- och dimensioneringsfrågorna. Till skillnad från den bedömning som Birger Hagård gjorde är min uppfattning den all denna arbetsgrupp verkligen har haft möjligheter, förmåga och kapacilel att sälla sig in i behoven av ulbildning i olika delar av landet. Därför har vi i cenlern betraktat det förslag som regeringens egen arbetsgrupp presenterade som ett väl underbyggt och etl väl avvägt förslag när det gäller antalet utbildningsorter. De orter som vi föreslår utöver dem som las upp i majoritetens förslag är dels sådana som nu har försöksverksamhel med denna ingenjörsutbildning, dels sådana som har del fjärde årel på den tekniska utbildningen. Det är alltså inte vilka utbildningsorter som helsl utan orter som har resurser för detta. De har lokaler, utrustning och bevisligen ocksä lärarkapacild för alt kunna bedriva denna ulbildning. De orler som jag lalar om och som stämmer överens med arbetsgruppens förslag är ulöver majorilelens förslag Nyköping, Tierp, Ljungby, Stenungsund, Lidköping, Bollnäs, Hudiksvall och Roberlsfors. Tre orler - Nyköping, Ljungby och Bollnäs - har redan denna försöksverksamhet. Det är lilel märkligl all dessa orler nu hell plötsligt skulle befinnas inle vara lämpliga för att där

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag tid utbildning för tekniskayrken m.m.

2 Riksdagens protokoll 1988/89:120

Prot, 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag till utbildning för tekniska yrken m.m.

fortsättningsvis bedriva den här utbildningen. För att återigen anknyta till Birger Hagårds anförande vill jag säga atl del faktiskl är så att vi här i riksdagen - även moderalerna och även Birger Hagård - har varit med och beslutat om denna försöksverksamhet. Jag förutsätter att man då gjorde en motsvarande kvalitetsbedömning som den som i dag har ifrågasatts.

När del gäller Ljungby och Bollnäs kommer Slina Gustavsson och Karin Starrin senare att här något ytterligare utveckla argumenten. Jag skall säga ell par ord till om Nyköping, som av de orler som nu slälls utanför utbildningen är den i särklass största. Om man i utbildningsunderlagd räknar in också Oxelösund handlar det om dt befolkningsunderlag på ca 80 000 människor. Sedan lång lid fillbaka bedriver man i Nyköping fyraårig teknisk utbildning och sedan etl par är lillbaka även försöksverksamhel med mellaningenjörsutbildning med utomordenfiigt goda resultat Därför är det förvånande att ulskoltsmajorilelen i urvalet av orler har utelämnat just Nyköping.

Sedan jag läst utskotlsmajoritetens avslagsmofiveringar måste jag säga att de är tämligen klena. Därför har jag några frågor att slälla fill Berit Löfstedt, som så småningom här kommer atl redovisa majorilelens synpunkler. När det gäller de här tre orterna säger ulskoltsmajorilelen: "Utskottet är emellertid inte berett atl nu förorda all samlliga de orler som ingår i pågående försöksverksamhel permanent skall ha den tvååriga ingenjörsutbildningen." Sedan erinrar utskottet om alt del åligger varje ansvarig högskoleenhet att besluta om var man vill lägga ul utbildningen. Delta vet vi om - det är ju självklarhder. Det här gäller för all högskoleutbildning, så del är inte något märkligt med det.

I nästa stycke säger ulskottsmajoritelen: "Med hänvisning lill vad
utskottet anfört tillstyrker utskottet de orter som föreslås i propositio
nen." Med hänvisning lill vad då, Berit Löfstedt? All utskottet "inle har
ansett" kan vi läsa innantill, men vi som skall redovisa beslutet vill väldigl
gärna veta varför. Människorna på de orler där utbildningen nu försvinner
vill nalurliglvis gärna vela varför de inle skall få fortsätta med en verksamhet
som bevisligen har fungeral bra. Då räcker det inle, Berit Löfstedt, att bara
säga alt utskottet anser. Vi vill veta vad del är för moliv som utbildningsut
skottets majorilel har för att l.ex. hävda all den försöksverksamhel med
ingenjörsutbildning som nu pågår i Nyköping, Bollnäs och Ljungby inle skall
få fortsätta.

Vi vel dessutom atl närheten lill utbildningsorten är en klar fördel när del gäller alt få ungdomar alt söka en ulbildning. Min nästa och sisla fräga lill Berit Löfstedt blir därför: Tror utskoltsmajoriteten att lika många ungdomar från de berörda orterna i fortsättningen kommer att söka sig lill ingenjörsutbildning som om utbildningarna hade fåll fortsätta i den form som de har i dag, dvs. om försöksverksamhelen hade permanentats?

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till cenlerreservalionerna.

Anf. 5 BJÖRN SAMUELSON (vpk):

Fru talman! Vi i vpk lycker all del är bra atl riksdagen nu kan falla beslul om denna ingenjörsutbildning på mellannivå. Vi är nalurliglvis ocksä glada över alt utskottet föreslår en viss förslärkning av medlen lill utbildningen för

tekniska yrken. Del är klart atl del förhåller sig så som Larz Johansson här framhållit, atl detta totalt sett för högskolan inle är någon klang- och jubelföreslällning, men för ulbildningen inom den tekniska seklorn innebär utskottets förslag ändå en förstärkning i förhållande till regeringens förslag.

När propositionen om den nya ingenjörsutbildningen framlades, såg vi i vpk vissa problem med denna ulbildning. Ell av dessa problem var hur lärarförsörjningen framöver skulle klaras. Vi vet atl det är svårt all rekrylera lärare, kanske särskilt inom den tekniska seklorn. Därför föreslog vi i vår molion atl riksdagen av regeringen skulle begära förslag i syfte alt förbällra tillgången på lärare l.ex. i denna nya ingenjörsutbildning. Utskottet har tillstyrkt vår motion, och utskottet hemställer atl riksdagen av regeringen skall begära förslag för atl åsladkomma en förbällring av rekryteringen av lärare för utbildningen inom den tekniska seklorn.

Vi ansåg atl della var någol av ett generalproblem för denna ulbildning. Det gjorde all vi i vpk, i avvaklan på delta förslag från regeringen, bl.a. av kvalitetsskäl inle ville gå längre i fräga om antalet orter som skulle ha denna ingenjörsutbildning eller bygga ut antalet utbildningsplatser. Men när regeringen har lagl fram delta förslag och vi ser atl del är ett bra förslag, som kan garanlera en god försörjning av lärare, är vi frän vpk:s sida naturligtvis beredda att föreslå en ökad dimensionering av ingenjörsutbildningen, om vi gör bedömningen all del behövs och om vi av regionalpoliliska eller andra skäl gör bedömningen alt ulbildningen kan förläggas lill fler orler än vad som föresläs i den nu behandlade propositionen.

Fru talman! När del gäller utbildningen inom den tekniska seklorn har det under de senaste 10-15 åren förts en deball om viklen av att man så alt säga breddar kompetensen hos de människor som skall arbeia inom den tekniska sektorn. Dessa synpunkter har framförls från olika håll, och vi i vpk har bl.a. pläderat för viklen av atl de sluderande i den tekniska sektorn får kunskaper även i samhällsvetenskap och humaniora. Del har gjorls förändringar i den riktningen i bl.a. utbildningsplaner, förändringar som gör all blivande ingenjörer nu får etl vissl mått av kunskaper i ekologi och annan miljövård. Under de senaste 20 åren har det här skett en ganska bra ulveckling. Jag minns alt man i början av 1970-lalel på KTH här i Stockholm när det gäller avloppsreningsteknik diskuterade om man skulle ha en mynning på avlopps-rörd ul i recipienlen som skulle ge turbulens eller om man skulle släppa ut föroreningarna direki, så all de med en gång sleg upp lill ytan och kunde upptäckas av medborgarna. Man har nu kommil litet längre.

Ulvecklingen i samhället gär fort, och man har upptäckt all olika vetenskaper har beröringspunkter med varandra som dd är nödvändigl alt la hänsyn till. Vi inom vpk anser därför all del är viktigt atl man i högskoleutbildningarna framöver undviker återvändsgränder och inte ordnar utbildningarna sä att de studerande bara har en väg all gå om de vill läsa vidare. Vi i vpk föreslog därför all regeringen skulle förelägga riksdagen förslag om påbyggnad av denna nya ingenjörsutbildning på mellannivå, som riksdagen nu skall falla beslut om, så att 80-poängsulbildningen kan utbyggas med sludier lill teknologie kandidat-examen. Tyvärr delar utskollel inle denna vår uppfattning ulan lycker alt det räcker om de sluderande kan bygga på denna ulbildning med sludier för elt anlal poäng och få molsvarande

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag till utbildning för tekniska yrken m.m.

Prot, 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag tid utbildning för tekniska yrken m.m.

civilingenjörskompdens. Detta är i och för sig bra, men det räcker inle. Utskottels ställningstagande går emot de ambitioner man hafl när det gäller att knyta även samhällsvetenskap och humaniora till teknisk ulbildning. Vi tror atl fler lekniker kanske hade gått vidare i sina studier och läsl l.o.m. icke-lekniska ämnen, om man på de högskolor som nu kommer alt få den nya ingenjörsutbildningen hade kunnal gå vidare med fortsatta studier för etl antal poäng inte bara i tekniska ämnen utan även i någol angränsande ämne inom l.ex. samhällsvetenskap för atl få en kompelens som molsvarar teknologie kandidat-examen.

Tyvärr delar ulskollel inle vpk:s uppfattning i denna fråga, och jag yrkar därför bifall till vår reservalion nr 7 till ulbildningsutskollels belänkande nr 30 avseende teknologie kandidat-utbildning.

Fru talman! Vpk har också i reservalion nr 3 fill utbildningsutskottets betänkande nr 19 föreslagit en ökning av antalet ulbildningsplalser i arkitektutbildningen. Det har vi gjort av framför allt två skäl. Det ena är alt vi har en brisl på arkitekter, som kommer alt bestå om man inle gör någoniing ål dimensioneringen. Det andra skälel är att etl ökal miljömedvetande i samhället kräver alt vi får fler människor med arkilektkompdens. Den kunskap vi i dag har om de sociala effekterna av illa utformad och planerad boendemiljö har lärl oss alt det krävs fler personer med arkilektkompdens.

Med dessa ord, fru talman, yrkar jag bifall till vpk;s reservationer fill de betänkanden vi nu behandlar.

Anf. 6 BIRGER HAGÅRD (m) rephk:

Fru lalman! Jag vill bara säga några ord med anledning av vpk:s reservation och förslag angående teknologie kandidatexamen. Detta är förvisso elt intressant förslag. Björn Samuelson påpekar med rätta all det finns anledning atl kombinera ett tekniskt kunnande med en utbildning på andra områden. Han nämnde samhällsvetenskap. Man skulle också kunna framhålla inte minsl språken i del här sammanhanget Jag håller inte för otroligt att vi så småningom kan komma dithän.

Men Björn Samuelson vel lika bra som jag att vi har en viss tröghet, minst sagl, i systemet här i Sverige, och vi kanske inte känner oss rikligt mogna atl nu omedelbarl fatta etl beslul om en ny examen. Men jag känner naturligtvis en djup tillfredsställelse över atl också vpk i dessa sammanhang vill föreslå olika examina och examensbenämningar. Del är ju inte så många år sedan vi hade del räll besväriigi med all överlyga socialdemokralerna om nödvändigheten atl införa l.ex. en filosofie kandidat-examen. Detta är alllsä förvisso elt steg i rätt rikining, och jag håller inle för uteslutet all vi så småningom kan enas i detta fall, när vi sell litet närmare på förslaget och tagit slällning till utformningen av en sådan ulbildning.

Anf. 7 BJÖRN SAMUELSON (vpk) replik:

Fru lalman! Efler de positiva orden från Birger Hagård är det ju förvånande atl moderalerna inte kunde slula upp bakom vpk:s krav på all man skall försöka lägga fram förslag om någol som liknar en teknologie kandidat-examen. Om del kallas teknologie kandidat-examen eller något annat betyder inle så myckel. Hermann Hesse skulle kanske kalla del

Abraxas, vad vel jag, fru lalman? Det har inle så stor belydelse bara man vel vad del handlar om.

Anf. 8 CLAES ROXBERGH (mp);

Fru lalman! Jag skall börja med atl instämma i de positiva omdömena om mellaningenjörsulbildningen. Även vi frän miljöpartiet lycker att det är positivt atl del här kommer till stånd.

Del finns emellerfid vissa inslag som vi inle tycker är så positiva. Högskolesystemet bör enligt vår mening vara enhetiigt. Vi menar atl staten bör la ansvaret för högskolan, och det gäller såväl den föreslagna ingenjörsutbildningen som t.ex. vårdutbildningarna. Det är ingen mening med att bygga upp etl ingenmansland mitt emellan det slatliga ansvarsområdet och det kommunala ansvarsområdet. Vi menar alt ansvaret bör renodlas. Högskoleutbildningarna skall slalen betala för och la ansvar för. Gymnasieskolan och grundskolan bör kommunerna ha elt vidgat ansvar för.

Om den ifrågavarande ingenjörsutbildningen integrerades i den befintiiga högskoleutbildningen, tror vi att del skulle bli slörre samordningsvinster. Dessutom tror vi att det skulle bli bällre möjligheter när del gäller lärarrekrytering, forskningsverksamhet och annal.

Högskolan bör alltså ha ett stadigt huvudmannaskap. För all man skall kunna åstadkomma en bra mellaningenjörsutbildning är det enligl vår åsikt viktigt all en utbyggnad inle forceras ulan all utbyggnaden sker i lugn lakl. Därför har vi yrkat på en långsammare utbyggnadstakt, detta framför allt för att klara lärarproblemen. Vi tror alt detta är en nyckelfråga, för bygger man ul för snabbi och inle lyckas hålla uppe lärarkompetensen, hamnar man i en besvärlig situation.

Vidare måste kompletteringsutbildningen lösas för elever med annan bakgrund, l.ex. N-linjen. Vi skall skapa så få "dead ends" som möjligt i utbildningssystemet. Påbyggnadsutbildningen, som det här talades om, tycker vi är något positivt, även om vi inle är beredda all i dag stödja den. Del är också vikligl från rekryteringssynpunkt alt lösa påbyggnadsulbildnings-problemet

Vidare är det viktigt alt även frågor om arbetsmiljö och yttre miljö-frågor får en bra plats i utbildningen. Detta påpekas i belänkandet, men jag vill ytterligare understryka behovet.

Miljöpartiet anser vidare alt de orter som har hafl försöksverksamhelen i första hand skall komma i fräga om lokaliseringen skall ske till fler orler.

Därmed vill jag yrka bifall lill miljöpartisternas reservation i betänkandet Tack!

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag tdl utbildning för tekniska yrken m.m.

Anf. 9 BERIT LÖFSTEDT (s):

Fru lalman! Den tekniska ulvecklingen går utomordentligt snabbi för närvarande. Det vågar man gott påstå utan att bli beskylld för atl använda alltför originella ordvändningar. Näringslivet ropar efter allt fler och allt kompetentare medarbetare. Stat och kommun behöver också välutbildade tekniker.

Samtidigt ställs del nya krav och förväntningar på teknikerna. De skall kunna utveckla nya och för miljön skonsamma produkler och produklions-

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag till utbildning för tekniska yrken m.m.

meloder, och de skall kunna vara med och förbättra tillverkningsprocesserna, så att arbetsmiljöerna blir hälsosammare.

Våra tekniker behöver dessulom vara så välutbildade all Sverige som nation kan fortsatta att konkurrera med andra industrinationer i en framskjuten position.

Sedan några år tillbaka har del stått klart atl den nuvarande fyraåriga tekniska utbildningen i gymnasieskolan inle rikligl motsvarar de krav och förväntningar som man kan ställa på en ingenjörsutbildning. Analogt med della har också en rad påbyggnadsutbildningar av varierande längd både. i gymnasieskolan och i högskolan vuxit fram.

Regeringens proposition om en ny, tvåårig ingenjörsutbildning inom högskolans ram har därför varit efterlängtad. Utbildningen, som på sikt skall ersätta det fjärde året i gymnasieskolans T-linje har också mottagits väl av de allra flesla. Näringslivet har utlryckl sin uppskattning, och mellan riksdagspartierna råder i huvudsak, som framgått tidigare här i kammaren, en bred enighet om reformens huvuddrag.

Den oenighet som kommer till uttryck i de i och för sig ganska få reservafioner som är fogade till betänkande 30 rör kanske inte utbildningens grundstruktur ulan mer detaljer.

En fråga har skapat en viss uppståndelse, vilket också har framgått av vad tidigare lalare har sagl. Det har gällt den permanenla lokaliseringen av den nya utbildningen. Jag skall återkomma litet senare till den frågan. Så här inledningsvis vill jag bara konstatera all fler orler vill stå värd för ulbildningen än vad som har bedömts vara möjligt all genomföra. Della lycker jag i och för sig är ell gott belyg ål reformen. Del omvända hade varit myckel värre.

Del vi lalar om är alltså en tvåårig, avslutad ingenjörsutbildning inom högskolan med egna mål. För sin rekrylering skall ulbildningen i huvudsak bygga på treårig teknisk linje i gymnasieskolan. Den tvååriga utbildningen skall ges på etl begränsal anlal allmänna linjer med relativt bred inriklning. Uppbyggnaden av den nya ulbildningen skall ske under en period fram till den 1 juli 1993, då reformen skall vara fulll genomförd och T4 i gymnasieskolan avvecklad.

Förslaget nu innebär all 42 namngivna kommuner fär ulbildningen permanent 23 högskolor får ansvaret för ulbildningen på de 42 orterna. Här kan jag säga lill Claes Roxbergh all ulbildningen ingår i högskolan. Utbildningen har alltså slalligt huvudmannaskap. Under försöksperioden fram till 1993 kommer de berörda kommunerna att få stå för koslnader för lokaler och utrustning som avlösning för neddragningen på T4 i gymnasieskolan. Det är möjligen della som Claes Roxbergh avsåg i sitt anförande. För forlfarighelslillståndel efter 1993 tar staten över hela kostnadsansvaret. Andra regler ändras också då till all överensstämma med vad som i övrigt gäller för högskolan.

Under tiden fram till 1993 skall en ny ettårig teknikerulbildning utvecklas för de studenter som inte vill gå vidare lill den ulbildning som vi nu lalar om. Dessutom skall det skapas möjligheler för elever som har gått naturvetenskaplig linje i gymnasieskolan att med hjälp av kompletteringsutbildning bli behöriga till ingenjörsutbildningen.

Det är också viktigt att slå fast att syftet med hela reformen är atl höja

kvaliteten i ingenjörsutbildningen. Eftersom vi talar om en högskoleulbildning, är del dessulom alldeles självklarl all ulbildningen skall vila på vetenskaplig grund.

Så vill jag kommenlera några av de frågor som vi har diskuterat litet särskilt i utskottet.

Förslaget innebär alt högskoleutbildningen skall etableras på en rad orler som kanske tidigare har haft enbarl gymnasieulbildning. Åtminstone är det så alt en ny stor grupp skall tas in i högskolan, närmare bestämt enligl majoritelsförslaget 6 250 nybörjare hösten 1993. Till alla dessa studenter krävs det många kvalificerade lärare, så pass många atl vi fakfiskt känt en viss oro i utskottet i vad gäller möjligheten att rekrytera etl tillräckligt antal. Vissa andra talare har redan markerat denna oro. Vi uppmanar därför gemensamt regeringen att komma med förslag till åtgärder för att trygga lärarförsörjningen fill de tekniska utbildningarna, dvs. både till den nu aktuella och till övrig teknisk utbildning.

I lärarfrågan gör ulskollel också elt uttalande som närmasi är elt förtydligande av propositionen. Utskollel menar alt de enda av de nuvarande gymnasielärarna utan formell behörighet som kan förordnas på nyinrättade högskoleleklorljänsler ulan ansökningsförfarande är de relativt få som tidigare med konstitulorial förordnats på ordinarie tjänst som gymnasielektor. 1 övrigt skall del normala kompetenskravet för tjänst som högskolelektor upprätthållas.

Som jag tidigare sade är riktmärket för dimensioneringen av den nya utbildningen, enligt vad vi nu kan bedöma, 6 250 inlagningsplalser år 1993. Centern har i en reservation föreslagil alt riktmärket i slällel skall vara 8 000 nybörjarplatser. Man kan naturligtvis tvista om vilket tal som är del korrekta. Vi i majoriteten har stannat för den lägre siffran vid en sammanvägning av flera faktorer, tex, lärarrekrytering. Jag förslär alt cenlerns huvudskäl till all vilja öka planeringsramen är atl man vill förlägga ulbildningen lill ytterligare några orler ulan att tvingas omprioritera inom ramen.

Det är viktigt för planeringen och resursutnylljandel alt nu namnge de orler som permanent skall få den nya ulbildningen. Sä görs också i proposilionen i och med att 42 orter anges. Dessa orler är antingen sådana som redan har högskolor eller slora T4-skolor, Vid valet av orler har dessutom önskemål om en rimlig geografisk spridning över landel varil vägledande.

Närhet till ulbildning är viktig både för de sluderande och för den regionala ulvecklingen - precis som Larz Johansson säger. Om man ser på kartan finner man att detta förslag med de 42 orterna kommer att leda till en ganska hygglig geografisk spridning över landet. Samtidigt som man bör försöka tillgodose önskemålet om spridning, måste kravet på kvalitet upprätthållas. För detta krävs en viss omfattning både när det gäller denna utbildning och kanske också andra utbildningar på orten.

Nu är det förstås självklart all man på vissa orter, särskill där man deltagit i försöksverksamheten, blivit besviken över att man inte får utbildningen permanent. Utifrån ell lokalt belraktelsesätl är besvikelsen också förståelig. Vi här i riksdagen har dock att göra en sammanvägning av olika skäl. Del är

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag tiU utbildning för tekniska yrken m.m.

Prot, 1988/89:120 därför vi stannat för dessa orler. Om det i framtiden skulle visa sig
24 maj 1989 nödvändigt att öka dimensioneringen, bör utökningen ske så atl samlliga de

Anslag tid utbildning för tekniska yrken m.m.

orler som fanns med i arbetsgruppens förslag får utbildningen permanent.

Det förtjänar härutöver atl påpekas att det står varje högskola fritt att själv beslämma atl en viss utbildning skall ges på en viss ort inom högskolans geografiska sfär, om del finns behov och om man anser övriga förutsättningar föreligga.

Fru talman! Med det jag nu sagl, men utan alt i delalj kommentera varje reservation, yrkar jag bifall lill utbildningsutskottets belänkande 30 i dess helhet och avslag på de sju reservationerna.

Jag övergår till alt något kommenlera betänkande 19 som behandlar övrig leknisk ulbildning i högskolan. Den del av budgetpropositionen som det här betänkandet behandlar innehåller en slörre nyhet, och det är en omdaning av den matemalisk-naturvdenskapliga utbildningen. Utbildningen skall strammas upp, fördjupas och förlängas, Ulbildningen blir på 160 poäng, och den skall ges vid universiteten i Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå, Den här förändringen har varil efterlängtad och för den delen också under en lid känd när del gäller dess huvuddrag.

En annan viklig åtgärd som aviseras i budgetpropositionen är en översyn av miljö- och hälsoskyddshnjen. De senasle åren har del kommil alt slällas många nya krav på dem som tex, hos kommuner och länsslyrelser skall arbeta med miljöfrågor och miljötillsyn. Också efterfrågan på människor med god miljöutbildning har ökat, bl,a, genom de beslul vi faltal här i riksdagen.

Regeringen har nu uppdragil åt UHÄ all genomföra den tidigare aviserade översynen. Översynen skall omfatta dimensionering, innehåll och organisafion av linjeulbildningen samt behovet av forl- och vidareutbildning. Man skall dessutom med förtur ägna sig åt att la fram elt förslag till kompletteringsutbildning inom det naturvdenskapUga området för personer med annan grundutbildning. Man skall också se efler om ulbildningen behöver ges på fler orler än i dag.

Vi i utskottet hälsar den här översynen med tillfredsställelse, och vi ullrycker också en förhoppning om alt det skall gå undan med översynsarbetet. Detta är ell myckel angelägel område.

Etl enigl utskott har kommil fram lill att filiföra den tekniska grundutbildningen 19 milj.kr. mer än vad regeringen föreslagil. Vi föreslår all medlen filiförs anslaget generellt ulan några särskill medskickade anvisningar. Enligt budgelproposilionen var del tänkt att en omfördelning inom högskolan skulle få bidra till alt förstärka AES-seklorn. Vi har redan här i kammaren fattat beslut om all med råge förslärka AES-seklorn, och nu koslar vi också på oss delta.

Jag vill lill sisl hell korl kommentera några av de sex reservationer som är fogade till detta betänkande men som egenlligen inle kan sägas innehålla några större stridsfrågor.

Sedan ganska lång tid tillbaka finns vid några av våra högskolor etl s.k.

tekniskt basår. Basåret syflar lill alt göra studenter från gymnasieskolans

samhällsvetenskapliga och ekonomiska hnjer behöriga för studier inom

24 teknisk och naturvetenskaplig högskoleutbildning. Cenlern vill nu att etl

sådant basår skall etableras på ytterligare ell par orter, och man vill också benäget skicka med pengar fill del.

Jag vill försl och främsl slå fast atl detta tekniska basår har varil bra, eftersom det hjälpt till alt trygga rekryteringen lill teknisk utbildning. Nu har emellertid påbyggnadsutbildningar av ohka slag med tiden kommit att bli en ganska vildvuxen flora. Utbildningarna förekommer i gymnasieskolan, komvux och högskolan. Detta faktum indikerar alt både de enskilda studenterna och arbetsmarknaden har ell behov av sådan ulbildning.

Det har blivit uppenbarl all det behövs en upprensning och en städning saml atl ansvarsfördelningen mellan olika ulbildningsanordnare behöver klargöras. Förre överdirektören Lars Sköld har därför för utbildningsdepartementets räkning gjort en genomlysning av problemel och kommil med vissa förslag. Skölds arbete övervägs för närvarande i utbildningsdepartementet. Ulskoltsmajorileten yrkar därför avslag på centerns reservafion med förslag om ell leknisk basår, men vi har inle någol emol ell tekniskt basår som sådanl. När vi i utskottet vel alt vi skall få möjlighel atl göra en samlad bedömning av etl problemkomplex, brukar vi kunna enas om ell ställningstagande av formell natur, vilket utskottsmajoriieten nu vill göra. Centerpartiet och Larz Johansson brukar enligl min erfarenhet för del mesta acceplera den sorlens beslut.

Cenlern och vpk föreslår, i olika reservafioner, en utökning av arkitektutbildningen. Cenlern vill att utbildningen skall etableras med 30 plalser i Luleå och all regeringen i nästa budgetproposition skall ålerkomma med elt sådanl förslag. Vpk vill slå till på en gång och etablera arkitektutbildning med 30 plalser i Umeå.

Del är mycket möjligl att en ulökning av arkitektutbildningen behövs. Det är också möjligt alt det vore bra atl ha en sådan ulbildning placerad någonslans norröver, men vi saknar ordentiigt underlag för att falla elt sådanl beslul här i dag. Mer grundhga analyser av själva behovet behöver nog göras. Om en ulökning skulle bedömas erforderlig, borde nog också lokaliseringen granskas htet närmare. Skall dessutom utbildning etableras på en ort som inte redan har arkitektutbildning, behövs en rejäl genomgång av resursbehov i form av lärare, lokaler och ulmstning. Vi utgår från att regeringen gör en samlad bedömning av denna och andra angelägna frågor inför nästa års mer långsiktigt inriklade proposition om budgelen för högskolan.

Jag vill slutiigen säga några ord om moderaternas önskan i reservalion 6 om en sludie av per capita-tilldelningens ulveckling avseende leknisk ulbildning. Inför riksdagens mer långsikliga beslul om 90-lalels högskola behöver vi ett både omfattande och bra underlag. Utskottet ulgår från att vi får ett sådanl. Del är därför kanske lilel onödigl atl peka ut jusl en studie av per capita-tilldelningen till tekniska ulbildningar. Del är en studie av många som kan behövas för alt vi skall få ett bättre beslutsunderlag.

Med det jag nu sagl yrkar jag bifall till utbildningsutskottets betänkande 19 i dess helhel och avslag på reservationerna.

Prot, 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag lill ulbildning för tekniska yrken m.m.

Under detta anförande övertog andre vice lalmannen ledningen av kammarens förhandhngar.

Prot, 1988/89:120 Anf. lO CLAES roxbergh (mp) rephk:

24 maj 1989

Anslag tid utbildning för tekniska yrken m.m.

Herr lalman! Till all börja med vill jag göra elt förtydligande vad gäller mellaningenjörsulbildningen. Miljöpartiet föreslår en långsammare utbyggnadstakt. Vi menar att den första perioden, innan staten lar över lill fullo, faktiskt är ganska viktig. Det är under denna period nödvändigt att staten har ett totalt kostnadsansvar. Vi menar all inlegralionen med den övriga högskolan underlättas, liksom samutnyttjande av lokaler och annat, om man så all säga sorterar under samma hatt redan från början.

Anf. 11 LARZ JOHANSSON (c) replik:

Herr lalman! Jag efterlyste litet mer argumenl från majoriteten. Del jag har kunnal vaska fram av det Berit Löfstedt nu har sagt är följande: Del hela är ej möjligl all genomföra. Men min fråga kvarslår: Varför är det inle möjligl atl genomföra? Vidare sade Berit Löfstedt: 1 ulskollel måste man göra en sammanvägning av olika skäl. Vilka skäl handlar del orn? Dessa frågor vill jag ha svar på.

Möjligen kan man säga atl det av Berit Löfstedts anförande kom fram två synpunkler. Den ena rör kvalitetsaspekten och den andra tillgängen pä lärare. Del är enligt Berit Löfstedt vikligl alt höja kvaliteten i ulbildningen. Då kvarstår min fråga: Är inte kvaliteten tillräckligt god i de ulbildningar i Nyköping, Bollnäs och Ljungby, där del nu bedrivs en försöksverksamhet? Om så är fallel, säg dä i klartext atl del är fråga om en dålig utbildning. I så fall skall den naturligtvis avbrytas. Om kvaliteten är tillräckligt god och uppfyller de krav man kan ställa pä ulbildningen på andra orler, skall den nalurliglvis fortsätta.

Berit Löfstedts andra argument rörde fillgången på lärare. Men det är faktiskl så all del bevisligen vid de orter som bedriver försöksverksamhel finns tillgång på kompetenta lärare. I och med detta återstår inle del argumentet längre.

Om man lar Nyköping som exempel ser man all dessa lärare i dag har en delad tjänst mellan försöksverksamheten och. gymnasieskolans tekniska utbildning. Denna ulbildning kommer ju för övrigt att finnas kvar, även om den blir treårig. Om man har förhoppningar om att dessa lärare skall söka sig någon annanstans, till exempelvis Eskilstuna och Katrineholm, där mellaningenjörsulbildningen kommer all bedrivas, så leder detta i så fall bara lill all man utarmar gymnasieskolan på lärarkapacild.

Om man ser på Ljungby kan man konstatera all merparlen av de lärare som ingår i den försöksverksamhet som bedrivs där också är verksamma i den lokala induslrin. Dessa lärare kommer ju inle att försvinna någon annanstans, utan det innebär att ingenjörsutbildningen blir av med den lärarkapacild som i dag finns all tillgå.

Vi har rätt alt kräva klara besked. Är utbildningen inom de nu pågående försöksverksamheterna av tillräckligt god kvalitet? Finns del, enligl utskotlsmajoritetens uppfattning, inom ramarna för försöksverksamhelen tillgång på lärare av tillräcklig kompetens? Dessa frågor skulle jag myckel gärna vilja ha svar på.

Anf. 12 BIRGER HAGÅRD (m) replik;

Herr lalman! Jag finner diskussionen rörande vilka orter som bör ha den tvååriga högskoleutbildningen relativt nalurlig mol bakgrund av vad majoriteten har sagt i utskottsbelänkandet Men diskussionen är likafullt hell onödig enligt moderala samlingspartiets förmenande. Jag skulle vilja fråga Berit Löfstedt och utskottsmajoritelen över huvud taget: Varför göra ell undanlag när del gäller denna tvååriga högskoleutbildning och peka ut jusl ell anlal orter? Varför följer man inle den allmänna princip som gäller i alla andra sammanhang, nämligen alt det är de lokala högskolestyrelserna som beslämmer vart man vill utlokalisera ulbildningen? På detta sätt skulle man slippa denna ddaljdiskussion, för vilken jag anser all vi har relativt dålig kompetens. Vidare skulle vi slippa frågor av typen: Varför får Katrineholm och Hässleholm ulbildningen men inte Nyköping, Bollnäs etc? Dessa frågor kan bältre avgöras av de lokala högskolestyrelserna.

Ytterligare en anmärkning med anledning av vad Berit Löfstedt har sagt: Okej, alt höja kvaliteten är något som vi har varil överens om. Det är ell av syftena med utbildningsreformen. Men hur skall vi kunna garantera all vi får en höjd kvalitet? Vi hyser en gemensam oro inför lärarsiluaiionen, och detta manifesteras i ulskotlsbetänkandet. Hur skall vi kunna klara detta? Framför alll: en ökning av dimensioneringen i detta sammanhang är väl knappast något vi kan länka pä innan vi har lösl de problem vi nu står inför. Just kvalitetsproblemen tror jag kommer all vara väldigl besvärliga under de närmaste lio åren.

Ett problem vi inle ens har nuddal vid är hur man skall förmå gymnasielärare på den tekniska sidan alt gå över fill högskolan, när det, del vet vi, ges löneförmåner och andra garantier på gymnasieskolan vilka man inle ens skulle kunna drömma om inom högskolan. Jag skulle nästan vilja spetsa lill del och säga, all för många gymnasieleklorer är det inle särskill angeläget all bli högskolelektor, eftersom del ger ordentligt försämrade villkor och arbetsförhållanden.

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag tdl utbildning för tekniska yrken m.m.

Anf. 13 BERIT LÖFSTEDT (s) replik:

Herr talman! Miljöparfiets Claes Roxbergh lalade om en långsammare utbyggnadstakt. Jag tror all majoriteten av oss anser atl del är angelägel att handla nu, atl få i gång denna ulbildning på så bred front som möjligt. Del som skall utredas och bearbetas vidare hinns med under försöksperioden fram lill 1993, när reformen skall vara färdig. Vi är-för ungdomarnas skull-faktiskl ganska angelägna om alt ge alll fler möjlighet att ta del av denna breda och bättre ulbildning.

När det gäller pengarna vill jag säga, att det förhållandet all kommunerna får la på sig en del av kostnadsansvaret under försöksperioden beror på atl man samtidigt får en minskad kostnad i samband med neddragningen av antalet elevplalser på den tekniska linjens fjärde år.

Den slörsta skillnaden mellan mig och Larz Johansson är egenlligen inle synen på vad man presterar på varje orl. Skillnaden är snarare att Larz Johansson laborerar med 8 000 inlagningsplalser medan vi har känt oss överlygade om atl 6 250, såvitt vi nu kan se, är tillräckligt Om man delar upp dessa inlagningsplalser på yllerligare orter blir det dessutom färre på varje

Prot, 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag till utbildning för tekniska yrken m.m.

orl. För kvalitetens skull anser jag att man har glädje av alt omfattningen ändå är begränsad. Det är ju alldeles oslridigt atl det skulle gå åt mer resurser, totalt sett, lill atl la hand om 8 000 elever än 6 250. Vad detta resulterar i får vi se framöver. Det kan ju bli så lyckosamt alt man faktiskl klarar av atl hanlera fler elever. Om det kan tillskapas nya resurser, kommer vi inle all vara istadiga i denna fråga. Vi har ocksä sagl all i så fall kan också de andra orterna komma i fråga. Det är inte något fel på dem i jämförelse med andra orter, det handlar endast om att se till en vettig geografisk spridning utan atl det för den skull blir alltför utspritl.

Kvalitetsfrågorna, Birger Hagård, är ingel som vi kan falla beslul om över en natt Del måsle bli fråga om atl på olika säll tillskjuta resurser. Detta är ett långsikligl arbele, och målel måste vara all få fram en god ulbildning. Della hgger i både nationens och ungdomarnas intresse.

Anf. 14 CLAES ROXBERGH (mp) replik:

Herr lalman! Alla är uppenbarligen ense om problemen. Dessa har bl.a. atl göra med kvalildsfrägorna. Då kan man fråga sig: Varför inte ha en långsammare utbyggnadstakt? Det vore egentligen det logiska sättet alt möta dessa farhågor. På sä vis skulle vi åstadkomma en bra utbildning som lillgodoser de krav som finns. Risken är nämligen att vi, om vi går för snabbt fram, fakfiskt inle får den utbildning vi ville ha.

Anf. 15 LARZ JOHANSSON (c) replik:

Herr lalman! Då har vi alltså fått bekräftat att de argument som Berit Löfstedt använde i sitt första inlägg inte gäller. Kvaliteten är fillräcklig och del finns fillgång till lärare på de orter som diskussionen gäller, och den bedömning som gjorls är hell godtyckhg.

Det nya argumenl som nu fördes in var all resurserna inle räcker lill. Tror ulskollsmajorilelen all resurserna i lokaler och utrustning, t.ex. vid del alldeles förträffliga resurscenlrel i Ljungby, skall flytta ifrån orten lill någon högskoleort eller någon annanstans och användas där?

Möjhgen är det så alt utskottsmajoriteten funderar ungefär så här; Om vi nu snävar in antalet orler litet grand, blir del förhoppningsvis färre sökande, eftersom vi vel atl ungdomar inle gärna åker så långt utan hellre väljer en annan ulbildning närmare hemorten. Då kan det hända alt del någol snävare lalel slår sig.

Del vikfiga är inle, Berit Löfstedt, att i dag bestämma hur många ungdomar som skall delta i den här utbildningen 1993. Det vikliga är att ge dem möjligheter, om de vill ha ulbildningen. Jag försäkrar all alla de som i så fall skulle vara inlresserade av alt skaffa sig mellaningenjörsutbildning kommer all vara efterfrågade. De kommer alt gå ål på arbelsmarknaden. Så del finns inte någol skäl fill all försöka snäva in ulbildningen utan tvärlom: Utnyttja de resurser som finns, och de finns bevisligen framför alll på de orler där del i dag bedrivs försöksverksamhel!

Utnyttja de resurserna och utbilda de ungdomar som vill skaffa sig en mellaningenjörsutbildning. Del skulle vara etl betydhgl bättre sätt att hantera den här frågan än atl bara säga all vi har gjort en bedömning - det skall inle vara för tunt, men utbildningen skall ändå vara geografiskl fördelad.

Det finns alltså egenthgen inte några argument för det beslul som utskollsmajorilden har kommil fram till.

Anf. 16 BERIT LÖFSTEDT (s) replik;

Herr talman! Till Claes Roxbergh en gång till då: Ungdomarna och nationen behöver den här ulbildningen, och vi är överens om atl det gär atl klara den utbyggnadslakt som nu föreslås.

Så några ord till Larz Johansson. Det jag sade inledningsvis gäller. Ingen får särskilt långt lill de 42 orler som är föreslagna. Jag tror faktiskt all de Hgger hyggligt fill för atl ungdomar skall kunna åka dit och skaffa sig ulbildning på högskolenivå. Jag är fullständigt medveten om alt närhet är vikfig, och del är också därför som ulbildningen föreslås bli utspridd i så pass stor utsträckning.

Anf. 17 CARL-JOHAN WILSON (fp):

Värderade lalman! Jag inleder med atl citera ur en skrift som gavs ut i början av det här årel:

"Del är angelägel alt åstadkomma en högkvalitaliv utbildning på alla nivåer och ell flexibelt utbildningssystem. Del behövs fler högl utbildade ingenjörer och forskare. Svenskl näringsliv har en hög forsknings- och ulvecklingsandel, men den borde kunna omsättas i större produktivitetsförbättringar och fler innovationer. Åtgärder för all stimulera en bred användning av ny teknik inom näringslivet är därför viktiga. Samtidigt måste den unikt svenska formen av breddulbildning av de anslällda i ny teknik drivas vidare och kvaliteten i den grundläggande utbildningen i skolan hävdas."

Citatet kommer från Sveriges regerings finansplan, bil. 1 fill budgetproposifionen 1989.

I en uppräkning av angelägna uppgifter för den ekonomiska politiken de närmaste åren är det som jag nyss cilerade del enda som direki exempHfierar insatser inom utbildningsområdet.

Man väntar sig att utbildningens specialutgåva - bil. 10 fill budgetpropositionen - därför skall redovisa en uppföljning av intentionerna i finansplanen och satsa pä just det som i finansplanen är exempel på angelägna uppgifter.

Visst blir man förvånad, när man ser all utbildningsdepartementet i ställd föreslär en besparing på mer än 18 milj. kr. i anslagel fill ulbildning för tekniska yrken.

Nu har ulbildningsulskoltet rättat lill det här. 1 belänkande UbU19 föreslär ulbildningsutskottet atl anslagel lill ulbildningar inom seklorn för tekniska yrken ökas med 19 milj. kr. i förhållande lill regeringens förslag.

Det är klart att utbildningsutskottets socialdemokrater hade räknal med all följa regeringens förslag om minskning av satsningen på de tekniska yrkena. När socialdemokraterna märkte alt oppositionen var enig om alt i stället förslärka teknikerutbildningen, var det bara atl acceptera atl del fanns majorilel för höjningen med de 19 miljonerna. Nu kan man alltså räkna med, atl riksdagen mot regeringens vilja följer intenfionerna i formuleringarna i regeringens finansplan ...

I belänkande UbU30 föreslår utbildningsulskotlel atl riksdagen beslular

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag tid utbildning för tekniska yrken m.m.

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag tid utbildning för tekniska yrken m.m.

inrätta en tvåårig ingenjörsutbildning pä högskolenivå enligt regeringens proposition 1988/89:90. Den nya ingenjörsutbildningen skall ersälla och förslärka den utbildning som hiltills givils i årskurs fyra av gymnasieskolans fyraåriga tekniska linje - och motsvarande vuxenulbildning.

Det är väl dokumenterat att det finns ett stort behov av ingenjörer med en sådan utbildning. Därför är det värdefulll atl vi nu kan falla beslut om del.

Värderade talman! Jag yrkar bifall till utbildningsulskollds hemslällan i betänkandena 19 och 30.

Anf. 18 KARIN STARRIN (c);

Herr talman! Kunskap ger ökad framtidstro och ökade utvecklingsmöjligheter. Den reform som behandlas i utbildningsutskottets belänkande 30 Och som vi nu är beredda att fatta beslut om ger ökade kunskaper. Alltså skapar den en ökad framtidstro.

1 Hälsingland, del landskap som jag kommer ifrån, ökade framfidslron under 1987. Varför påslår jag det? Jo, del var då man beslulade om att vi skulle fä den stora glädjen atl ha tvä av försöksorterna - ingenjörsutbildning skulle bedrivas på försök både i Bollnäs och i Hudiksvall. Det satte i gång engagemang, skall ni vela.

Näringslivet har verkligen efterlyst ökal antal ingenjörer. För att upprätthålla kompetensen och klara konkurrensen behöver förelagen bällre ulbildad personal, och de såg att det finns ell stort behov av den utbildning del här är fråga om. Lärarna stöttade försöksverksamheten, SS A-sekreterarna jobbade för högtryck, och polifikerna stödde också del hela genom all tillåta exlra kostnader för investeringar etc.

Sä fär vi nu läsa förslaget här i betänkandet, alt försöksverksamhelen skall upphöra näslan innan den har startat. Tyvärr kan jag inte ställa någon fråga till Berit Löfstedt nu, eflersom hon har gåll ul ur kammaren, men jag lycker all det är fräckt all upphöra med en försöksverksamhel innan man har utvärderat den. Alla tror väl atl försöksverksamhet skall få pågå under den tid som är bestämd och utvärderas under tiden.

Vad händer nu? Jo, man fattar beslut om att verksamheten skall upphöra innan man ens har hunnit påbörja någon ulvärdering. Hur tror ni all människorna kring Bollnäs och Hudiksvall reagerar på det som sker? De kan ju inte uppfatta det på annal sätt än atl det är elt stort svek. Eleverna tycker inte heller all del ger någon speciellt stor tilltro till oss politiker. Vi måste skapa oss ell bältre rykte, och det gör vi definitivt inte på det här sättet, genom atl försl påbörja en ulbildning och sedan upphöra med den.

Miljöpartiet menar atl om man finner alt det är värdefulll med en fortsättning på verksamhelen skall dessa försöksorter försl komma i fråga. Del häller ju inle heller! Först skall vi lydligen upphöra med denna verksamhel. Sedan skall vi också, ifall vi vill, kunna fortsätta. Detta inger inte heller nägon vidare framtidstro.

Jag vill absolul inle acceplera detta beslut. Ell bifall till den reservalion vi har avgetl från centerns sida, reservation nr 6, anser jag är det rätta beslutet. Jag yrkar bifall till den reservationen.

Anf. 19 SONIA KARLSSON (s):

Herr talman! I motion Ubl7 har vi molionärer framförl behovet av atl den nya ingenjörsutbildningen lokaliseras till Motala och Mjölby. Önskemålet är atl lill Motala få en elteknisk linje och lill Mjölby en maskinteknisk linje.

Både Motala och Mjölby är myckel beroende av sina verkstadsföretag och industrier. Flera av våra fördag har framfört behovel av en leknisk ulbildning på orten. Som det nu är förlorar Motala och Mjölby många av de ungdomar som går det fjärde året på teknisk linje i Linköping, eftersom många av dem stannar kvar på utbildningsorten efler utbildningen. Bl.a. Nokia har fill kommunledningen i Motala framfört alt den ofullständiga gymnasieutbildningen inom teknikområdet är ett hinder för en slörre salsning på dess dotterbolag Luxor. Det är särskilt den eltekniska grenen som Nokia efterfrågar.

Herr talman! Utbildningsutskottet anför i sill betänkande följande svar på
vår molion; "Utskollel vill i sammanhanget erinra om att det åligger varje
ansvarig högskoleenhet atl - inom ramen för givna resurser - noga pröva den
geografiska förläggningen av utbildningen med hänsyn till de lokala förut
sättningarna och samhällets behov ." Vi motionärer anser all del ur

Motalas och Mjölbys perspektiv föreligger etl sådant samhälleligt behov.

Vår förhoppning är atl högskolan i Linköping vid behandling av detta ärende noga prövar den möjlighet som ges i propositionen och som också anförs i utbildningsutskottels belänkande, nämligen att inom sitt verksamhetsområde planera utbildningens geografiska förläggning med hänsyn lill lokala förutsättningar och samhällets behov.

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag tiU utbildning för tekniska yrken m.m.

Anf. 20 STINA GUSTAVSSON (c):

Herr lalman! När man läser ulbildningsutskottels betänkande om den nya ingenjörsutbildningen finner man att hänsyn lill den tekniska ulbildning som i dag bedrivs på ell flerlal orler inte hell har tagils. Därmed löper också några orler stor risk alt få en sämre teknisk ulbildning än den man har i dag. Delta kan väl knappast vara meningen när en ny utbildning lanseras. Jag skall här endast ta upp en av dessa orler som, om utbildningsulskollds majoritets förslag går igenom, riskerar atl hamna i sämre läge än i dag. Den orten är Ljungby i Kronobergs län.

I Ljungby finns en rad medelstora och mindre förelag som är slarkl exportinriklade. Kunskapsutvecklingen, teknikanvändningen och rekryteringen till förelagen är i hög grad konkurrensutsatla. Den lokala arbetsmarknadens förmåga alt följa med i förelagens utveckling blir avgörande för fortsatt verksamhet och expansion i en ort som Ljungby.

Tillgången på utbildad arbetskraft beror i hög grad på vad den lokala ulbildningen på en sådan orl kan åstadkomma. I dag finns T4-linje och påbyggnadskurs om elt år, dvs. etl femle år av leknisk ulbildning. I Ljungby har förelagen gått samman och hittills satsat ca 5 milj. kr. i elt lekniskl resurscentrum i direkt anslutning lill ortens gymnasieskola. Della har företagen gjorl för att förvissa sig om en väl fungerande ulbildning, både för sina redan anställda och för en behövlig rekrylering.

I en sludie som utförts av bl.a. SIND, skolöverstyrelsen och UHÄ får den ulbildning som nu pägår i Ljungby de högsla vitsord.

Prot, 1988/89:120 Som jag ser del är det dålig hushåUning atl inle la lill vara de resurser som

24 maj 1989 finns i Ljungby i form av lokaler, förnämHg utrustning, väl fungerande

' ~ ~~~ ~ praklikplalser och därtill väl kvalificerade lärare.

* ° Utskottet säger för all del Htet välvilligt all det åligger varje högskoleenhet

- för Ljungbys del är del Växjö högskoleenhet - atl inom ramen för givna

resurser noga pröva den geografiska förläggningen av försöksverksamheten

med ingenjörsutbildningen. Del låter sig sägas, men del gäller då verkligen

alt tilldelningen av elevplalser blir i den storleksordningen atl spridning av

ulbildningen möjliggörs. Del kan knappast sägas all så sker med den

dimensionering som utskotlsmajoriteten föreslagil.

Herr lalman! Skall de nya grepp som riksdagen nu tar inom den tekniska ulbildningen inte bli fill del sämre på vissa orler i vårl land är det nödvändigt alt dels tala om vilka yllerligare orler som behöver detta fillskott, dels säkerställa ell tillräckligt anlal elevplalser. Den garanfin lycker jag mig se i centerpartiets reservationer nr 4 och 6 i belänkande nr 30. Jag yrkar bifall fill de reservalionerna.

Överläggningen i detta ärende var härmed avslulad.

(Beslut fattades efler debatten om utbildningsutskottets betänkande 15.)

Kammaren övergick fill atl deballera ulbildningsutskottels betänkande 13 om anslag fill grundskolor m.m.

Anslag till grundskolor m.m.

Anf. 21 ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Herr talman! Jämförl med förhållandena i andra länder har den svenska skolan slora resurser. I det svenska samhällel finns en slark vilja alt salsa på skolan. Trols delta och trots engagerade insalser från de flesla som arbelar i skolans värid, molsvarar resultaten inte de förväntningar man har rätt alt ha. Att många skollokaler är svårt slitna, all eleverna inle har egna böcker, att lärare flyr yrket och att lärarutbildningen inte lockar sökande visar på allvarliga problem. Detsamma gör SÖ-undersökningen av lärarnas atfilyder. Lärarna upplever de många kraven, fidsbrisien och stressen som mycket svåra. De kraffiga reaktionerna på regeringens skolbudget i vintras bestyrker detta. Det måste vara djupgående brisler och elt uppdäml missnöje som får lärarna alt reagera så häftigt!

Låt oss en gång för alla erkänna problemen. Del ger utgångspunkter för konkreta åtgärder!

Hur kan det ha blivit så här? Jo, därför all kunskaper, färdigheter och undervisning inte erkänns som skolans huvuduppgift och därför all skolpoli-fiken inle säller varje elevs behov och förutsättningar i centrum.

Skolan har blivit ell slags Mädchen fiir allés. Del finns snarl sagl inget samhällsintresse eller samhällsproblem som inte skall påverkas genom ulbildningsinsatser i skolan.

Visst är del viktigt med kost och mofion, samlevnad och irafik, kunskap om arbetsliv och jag vet inte vad, men skolan måste få tillfälle alt göra det 32

som skolan i första hand är till för: skolan skall vara skola. Skolan skall ge kunskaper och färdigheter. Målen skall vara klara och lydliga.

Skolans kris beror inle på bristande resurser. Den beror på atl pengarna i alllför lilen utsträckning salsas på del som är skolans huvuduppgift - att förmedla kunskaper och färdigheter.

De flesla lärare man lalar med suckar över atl de måsle ägna sig så förtvivlat mycket åt annal än det de utbildats för - undervisning - och över alla dessa konferenser.

Pengarna används fel - till kringaktiviteter, administrafion och byråkrati i stället för fill undervisning, lärare, böcker och lokaler. Så blir del med socialdemokralisk skolpolitik och ett dåligl statsbidragssystem.

Skolan behöver en klar målsättning och en tydlig betoning av viklen av goda kunskaper och goda färdigheter. Det behövs också en ökad frihet att organisera arbetet som man på den enskilda skolan anser bäst.

Jag är övertygad om alt en minskad administrafion, byråkrafi och centralstyrning skulle stärka lärarnas roll, ge en bällre lärarutbildning och bättre tillgång på bra läromedel saml leda lill atl mer av resurserna salsas på undervisningen. Skolan skulle kunna la slörre hänsyn fill elevernas oHkhet, deras behov och inlressen.

Jämlikhet i socialdemokratisk version handlar lyvärr inte om att ge var och en de utvecklingsmöjligheter som leder till de bästa resultaten.

Därför tar den socialdemokratiska skolpolitiken inle hänsyn fill elevernas olika behov. Kunskapsinhämtande och färdighetsträning har inle en tillräckligt central roll. Andra uppgifter än undervisning får ta för stort utrymme och kosta alldeles för mycket pengar. Att undervisningen i sig innebär fostran har inle socialdemokraterna förstått

Ivern alt centralisera och del förmenta jämlikhelslänkandet har lett lill en enorm byråkrati. Pengar och lid har förts från undervisningen till diverse andra uppgifler. Dessutom har bidragen konstruerats så all kommunerna stimulerats all också anslå pengar.

Vi moderaler accepterar inle regeringens sätt att hantera anslagen för skolan. Vi föreslår också ett helt annat statsbidragssystem.

När regeringen skall spara leder della fill all undervisningen drabbas, såsom var fallet med den föreslagna indragningen av de 167 miljonerna på lärarlönerna. Samtidigt som man vägrade släppa centralstyrningen och regleringen av de olika anslagen, föreslog man en nedskärning som skulle ha drabbat undervisningen direki. Nu har man visserligen tagit lillbaka sitt förslag efter de våldsamma reaktionerna, men problemen kvarslår.

Vi moderaler har i våra motioner visal på ett helt annat sätt all lösa skolans kris. Vi har föreslagit omfördelningar som innebär atl de belopp som direkt går lill undervisningen ökar med 697 milj. kr. - en del av omfördelningarna finns i dagens belänkande, andra i betänkandena UbUll och 12. Vi förslärker undervisningen genom alt överföra pengar till undervisningen från annat, till gagn för alla elever.

Genom all skolans resurser salsas på undervisningen, minskar behovel av andra insalser. Man får också slörre möjligheler ule på skolorna alt ordna undervisningen - inle minsl gruppindelningarna - som man anser bäsl. Del är ju där man känner behoven och förutsättningarna bäst. Att satsa på

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag till grundskolor

3 Riksdagens protokoU 1988/89:120

Prot. 1988/89:120 undervisning, kunskaper och färdigheter innebär därmed att också satsa på
24 maj 1989 elevernas allsidiga utveckling och sociala fostran.

Anslag tid grundskolor m.m.

Vi har föreslagil besparingar dels inom administration och byråkrati, dels när det gäller extra anslag lill sådanl som normall bör ingå i skolans arbete eller som del bör vara en kommunal uppgift atl svara för, t.ex. utformningen av skoldagen. Vi har föreslagit all pengar från dessa anslag skall föras till den direkta undervisningen.

Herr talman! Den moderala utbildningspolitiken är en helhet. För den som daghgen sysslar med dessa ting är del något besvärande alt så få lyckas fånga och diskutera skolans hela siluafion. En deball om det ena eller andra anslagel leder fel. De många delförslagen ingår i en helhet.

Vi moderater föreslår etl reformprogram där kunskaper, färdigheter och respekt för den enskilde eleven är självklara ulgångspunkler. De reservationer vi behandlar i dag innehåller endast delar av helheten.

De främsla delarna i helheten är;

1. Klara mål som sätter kunskaper och färdigheter i cenlrum, Jag har redan
betonal della och viklen av alt stärka undervisningen. Inle minsl nödvändigl
är det att värna om undervisningstiden, så att lektionerna kan ägnas åt det
verkligt viktiga och atl allehanda avbrott undviks. Denna grundsyn är skälet
till atl vi anser atl forlbildningen av grundskolans lärare i första hand skall
avse ämnesfördjupning.

Goda kunskaper hos lärarna är avgörande för att ulbildningen skall kunna ha hög kvahtet Det ger lärarna trygghet, en trygghet som gör undervisningen mer intressant och gör det lällare alt hålla ordning. Goda kunskaper stärker både lärare och elever!

2. Belyg som redovisar kunskaper och färdigheter i relation lill läroplanens
krav. Betygen är etl nalurligt hjälpmedel i skolan, men del betygssystem vi
har är inle bra. Vi skulle behöva en rejäl betygsdebatt, som kan leda till ell
bättre betygssystem. När skall egentligen den slora föräldraopinion som
kräver elt bättre betygssystem få gehör hos socialdemokralerna?

3. En tidigare skolstart som - tillsammans med etl åldersblandal och flexibelt lågstadium - skulle kunna anpassa lästräning och annan undervisning efler varje barns mognad och andra förutsättningar. Barn behöver en bättre grund än de får i dag.

4. Ökade möjligheler för eleverna att välja inriklning och studiekurs efter anlag och intresse. Della är särskilt vikligl på högstadiet

Ju slörre möjlighet eleverna har alt välja ämne och kurs efter intresse och förutsättningar, desto slörre möjligheler får de all lyckas väl. Och det kan myckel väl bU så alt en elev väljer svår kurs i t.ex. engelska, lätt kurs i matematik, mycket svår kurs i franska osv., dvs. olika svårighetsgrad i olika ämnen.

Elever och föräldrar måste kunna välja skola - offenllig eller frisläende -och få betydligt fler möjligheter att välja inom skolan. Särskilt på högstadiet måste utrymmet för tillval öka. Självfallet måste skolan ge möjlighet att komplettera efter årskurs 9 om eleverna vill och behöver.

I Gävle försökte lärarna göra någol ål situationen på högstadiet genom all
34 dela in eleverna i årskurs 9 i tre grupper efter betygen. Man kan ha olika

Anslag ttU grundskolor m.m.

synpunkter pä detta. Men del var elt försök att ge eleverna undervisning efter PrOt. 1988/89:120 anlag, och det kom fram ur ett behov av att möta varje elev på hans eller 24 maj 1989 hennes nivå. Det vore bra om Gävleförslaget kunde bli utgångspunkt för en konstruktiv debatt om hur vi skall öka möjligheterna att anpassa undervisningen till varje elevs behov.

5. Statsbidraget till skolan måste läggas om. Vinterns debalt om skolans
resurser visar hur viktigt det är. Principen bör vara alt skolan får etl visst
anslag för varje elev - statsbidraget skall följa eleven till den skola han eller
hon väljer - och del är kommun och skola som själva fattar beslut om hur
detta anslag skall användas.

Lokall kan man använda pengarna på etl bättre och effeklivare säll. Jag har fullt förlroende för att man lokalt både vill och kan värna en undervisning av hög kvalitet och ge eleverna det stöd som de kan behöva i olika avseenden förutom den direkta undervisningen. Det är inte heller nödvändigl med olika anslag för utvecklingsarbete, aktiviteter och kulturella inslag. De torde vara led i skolans verksamhet, som man lokalt bäst kan utveckla och ulforma.

Ell sådant anslagssystem öppnar för frihet för föräldrar och elever att själva välja skola och skolform. Vi skulle kunna få en oerhörd dynamik och stimulans för en positiv utveckling av skolan. Atl ett sådant syslem måsle innehålla ett särskilt stöd för glesbygdsskolor är självklart.

Statsbidraget för fristående skolor måsle bli likvärdigl med de statsbidrag som gäller inom den allmänna skolan. Om en frislående skola har blivit godkänd, måsle den självfallel få lika mycket i statsbidrag som en allmän skola. Del är orimligt all statsbidraget för frisläende skola är bara cirka hälflen av den statliga koslnaden för elever i grundskolan!

En myckel lilen del av eleverna i Sverige går i fristående skolor. Del beror ju på alt de frislående skolorna i Sverige diskrimineras. I mänga andra länder, t.ex. Danmark, finns en mångfald skolor. Del är ju endast om samhällsstödet blir likvärdigl som de fristående skolorna blir ell möjligl val för alla. Del skulle ge föräldrarna reella möjligheler alt kunna påverka sina barns skolgång.

De flesta frislående skolor i Sverige har tillkommit efter kamp. Är det rimligt att man som i Drevdagen skall behöva kämpa i sex år, ja egentligen myckel längre, innan myndigheterna ger med sig? Nej, statiiga och kommunala bidrag borde vara en rättighet. Vi är alla skattebetalare, och det av socialdemokraterna omhuldade brukarinflylandd borde kunna inrymma en möjlighet alt välja skola.

Den förmyndaraltityd som socialdemokraterna visar mol de fristående skolorna är otillständig. Vår nye skolminister har i olika uttalanden visal sig som en praktfull "överförmyndare". Del är en viktig jämlikhetsfråga att alla elever har räll och möjlighel alt välja en frislående skola eller möjlighet att välja inom del allmänna skolväsendet

6. Avreglering av skolan. Den är nödvändig om skolan skall kunna
utvecklas. Skolans personal, elever och föräldrar måste kunna beslämma hur
man vill organisera arbetet. Vill man bilda mindre klasser eller grupper,
måste man kunna göra det.

Både styrningspropositionen och kompletleringsproposilionen innehåller
fina ord om decenlralisering, förenkling och avreglering. Lokala inifiafiv, 35

Prot. 1988/89:120 entusiasm och uppfinningsrikedom kan inle tas till vara fulll ul med

24 maj 1989 nuvarande system, säger regeringen. Det är vad vi moderater har sagl länge.

, ,,, , , , Bidraessvstemet måste se skolan och lärarna frihet atl beslämma hur

Anslag tdl grundskolor " . , .

resurserna skall användas. Det kräver en radikal minskning av alla styrande m.m.

regler som i dag upplevs som slora hinder. Detta erkänner ju också

regeringen. Det är återigen en fräga där vi moderaler fåll räll.

Med förenkling menar vi en verklig avreglering. Behövs över huvud taget centrala direktiv på område efter omräde? Tror inle socialdemokralerna på sina lokala poliliker? Vi tror på våra. Del går all ta bort andra regler än dem som handlar om höglidlighållande av minnesdagar.

Vad kommer regeringen all göra ål detta? Och inser inte socialdemokralerna all del blir ännu vikiigare att klarare ange målen - atl skolan skall sälta kunskaper och färdigheter i centrum?

7. En fristående ulvärdering av skolan. En sådan har vi krävl många gånger och del måsle upprepas. Nuvarande ordning är inle rimlig.

Herr lalman! Jag vill fräga ulskoltets talesman:

Varför vill inte ni socialdemokrater öppna för alla elever all välja skola, fristående eller offenlhg? Är del inte ell rättmätigt jämlikhetskrav all alla får välja?

I en inlerpellationsdebatt i förra veckan angav statsrådet Göran Persson att han inle hade för avsikl atl öka möjligheterna all välja skola. Delar ulskollels talesman denna åsikt? Hur ser ni socialdemokrater egentligen på föräldrainflylandd?

Inte heller log han rikligl avstånd från yttrandet från Kommunförbundets ordförande att klasserna i skolan bör bli slörre ulan försökle prata borl del. Vad säger ulskoltets talesman om delta?

Vad är det egenthgen som gör all ni socialdemokrater inte vill slå fasl all skolans huvuduppgift är atl ge kunskaper och färdigheter? Varför vill ni inte slärka undervisningen, slå vakl om undervisningen? Varför vill ni inle slälla upp på elt avreglerat statsbidragssystem, som ger lärarna möjlighet alt priorilera undervisning, kunskaper och färdigheter?

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill samlliga reservationer där moderata namn förekommer.

Anf. 22 LARS LEIJONBORG (fp):

Herr lalman! Jag skall börja med att påpeka all folkpartiets skolpolilik bygger vidare på en lång liberal reformtradilion. Om jag får ge fyra exempel, vill jag nämna kampen för införande av den allmänna folkskolan, 1927 års botlenskolereform, Gunnar Heléns insatser på 1950-lalel för den nya grundskolan saml de insalser som gjordes under den borgerliga regeringstiden för den nya läroplanen för grundskolan, Lgr 80.

De liberala poliliker som har arbelal med dessa reformer och andra har
drivits av en stark känsla för all utbildning är viktig för individen.
Människorna behöver kunskap för sin frigörelse och utveckling på del säll
som Ann-Calhrine Haglund har ulvecklal här. Men politikerna drevs
därulöver också av övertygelsen om alt utbildning och kunskap är vikliga för
36 hela samhällels utveckling. Däri lägger vi också all vi vill atl samhället skall

utvecklas mol slörre klasslöshd och mer av gemenskap. Där tror vi atl skolan har en roll all spela.

Vår idéutveckling på skolområdet har naturligtvis inte avstannat med Lgr 80. 80-talel har handlat om att förverkliga intentionerna i Lgr 80 men naturligtvis också om att tillgodogöra sig den debalt som har förts i vårt land och i andra länder och inlemma den i vär skolpolitik.

Såsom exempel här vill jag först och främst la debalten om den offentliga seklorn, som ju har varil livlig under 80-lalet. Del handlar om atl vrida perspeklivel från etl producentperspektiv fill mer av ett konsumentperspek-fiv. Man kan gå myckel längre än vi tidigare har trott i decentralisering och mångfald. Den balanspunkt som följer av del som jag lalade om nyss mellan skolans individualiseringsmål och skolans integrationsmäl har möjligen förskjutits i takt med all samhället runt omkring skolan har ulvecklats.

Om man prövar en ny avvägning mellan dessa båda mål, vilket man exempelvis gjorde i Gävle med nivågrupperingsförsöket i 9-an, tycker jag all det är litet reflexmässigt atl säga alt vi redan har prövat ell parallellskolesys-tem. Ett sådant hade vi fram fill 1950-talel, och det var inle bra. Det kan faktiskt hända all dagens samhälle är ett annat än gårdagens och all därav följer att en avvägning kan göras nägol annorlunda. Jag brukar citera professor Torslen Husen, som ju i hög grad är en av arkitekterna bakom den nuvarande grundskolan. Han brukar ofla framhålla hur vikligl det är atl vi nu gör mer för all skapa mångfald och frihel i systemet

Vi har också under 80-talel lärl oss hur vikligl det är att sfimulera personalen och ta vara på dess kreativitet

Mot bakgrund av den beskrivning jag gjorl av vår idéutveckling under 80-lalel är vi kriliska mol socialdemokralernas skolpolifik. Vi ifrågasätter renl av i en motion som vi väckte häromveckan om socialdemokralerna egenlligen har någon skolpolitik. Vi har i varje fall myckel svårt atl upptäcka den. Någol tillspetsat kan man säga att del verkar som om skolan på 80-talel framför alll setts som ett sparobjekt De positiva känslor som fanns i skolans värld i samband med antagandet av Lgr 80 har i viss utsträckning försvunnil. Socialdemokraterna har olika åsikter vid olika tidpunkter, och även olika individer inom socialdemokralin har olika åsikter. Det är därför myckel svårl all vela vad som är en socialdemokratisk skolpolitik. I den motion jag nyss nämnde pekar vi på skolstartåldern, betygsfrågan och flera andra som exempel på sådana frågor. Jag skulle vilja nämna ett område lill. Regeringen lade i somras fram en proposition som bl.a. handlade om mer decentralisering i skolan. Vi sade då atl denna proposition innehåller jättetjusiga ord men alt detta ju är hell otillräckligt Men det tyckte inle socialdemokralerna i riksdagen. De ansåg alt propositionen var ulmärkt och antog den. De kritiserade också oss för vår inställning. Nu läsle jag i det nummer av Lärartidningen som utkom den 11 maj följande:

"Göran Perssons förslag kommer endasl två och en halv månad efler del alt riksdagen anlog propositionen om skolans styrning och ulveckling. En och annan riksdagspoliliker irodde nog all man då slog fast vad som ska gälla. Men skolministern var inte nöjd med propositionen.

- Den var inte konkrel. Man sade bara all decenlralisering var den nödvändiga vägen men inte hur det konkrel ska gå till, menade han.

Prot, 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag tiU grundskolor m.m.

Prot. 1988/89:120 - Därför måste vi nu ta ilu med de verkliga knäckfrågorna."
24 maj 1989 Det var ju precis del vi sade, men då dög inte det. Då skulle Bengt

Anslag tiU grundskolor m.m.

Göranssons skolproposition försvaras, men nu är det ett annat ljud i skällan. Det som nu gäller är kommunalisering. Man har utsett ett kommunalråd i Katrineholm all vara skolminister. Del lolkar vi på det sättet alt man i regeringen har bestämt sig för att nu satsa på kommunalisering. Man vill därvidlag inte ha något motstånd i utbildningsdepartementet, och därför utser man en kommunalman till skolminister. Göran Persson säger också i en inlervju i LO-tidningen: "Sverige består ju av en massa Katrineholm." Del är väl sä, men vi tror alt också den decentraliseringen är otillräcklig. Vi vill gå mycket längre och ta mycket rejälare tag.

Vi vill först och främsl decentralisera makl lill enskilda elever och föräldrar. Elever skall tillsammans med sina föräldrar i högre grad än hiltills kunna avgöra l.ex. i vilken skola man skall gå, vilka ämnen man skall läsa och vilka kurser man skall sludera.

Näsla sleg för oss är atl ge mycket större möjligheter för den enskilda skolan att själv utforma sin verksamhel. Vi tror bl.a. att del är etl bra sätt alt tillgodogöra sig just den kreativitet hos personalen som jag tidigare talade om. Ell instrument som vi tillsammans med moderalerna och miljöpartiet pekat på för all åstadkomma detta är all göra om statsbidragssystemet enligt den princip som brukar kallas för elevpeng. Förslaget om elevpeng utgör egentligen en sammanfattning av två delar. Den första är en kraftig schablonisering av statsbidragen. Della minskar administrationen, men ännu viktigare är atl det innebär decenlralisering av beslutsbefogenheter till de nivåer i systemet som är närmare eleverna. Elt bidragssystem som innehåller många specialbidrag och detaljbestämmelser är ell instrument för att cenlralslyra skolan.

Den andra delen av elevpengstanken är all ge en rätt för föräldrar att tillsammans med sina barn beslämma i vilken skola barnen skall gå. Statsbidraget, liksom det kommunala bidraget, skall gå till den skola som föräldrarna och eleverna väljer. Vi tror att ett system av den här lypen skulle förändra skolan i några grundläggande avseenden.

För del första skulle man så atl säga vända upp och ner på beslutsstrukturen. Den skulle förändras så, att en mängd beslut som i dag fattas centralt i stället skulle fattas ute på de enskilda skolorna av dem som är verksamma där.

För del andra skulle administrationen minska lill förmån för del som är skolans kärnverksamhet, dvs. i första hand själva undervisningen.

För del tredje skulle konsumenlinflylandet öka, dvs. föräldrars och elevers möjligheler all påverka systemet, vilket i första hand sker på bekostnad av poHlikernas möjligheler all slyra verksamhelen. Makten i systemet läggs på den nivå som brukar kallas den lägsla, alltså den som är närmasi eleverna. På sikt kommer bara skolor som föräldrar och elever tycker är bra att överleva. Vi tror atl detta tillför en dynamik till systemet

För det fjärde och sisla skulle de frislående skolorna i ett sådanl här system äntligen få en rättvis behandling.

Mol della system har anförts atl det skulle missgynna glesbygdskommu-
38 ner. Jag har tittat litet närmare på della argumenl med ulgångspunkl i den

rapporl som Kommunförbundel avlämnade för en lid sedan om fördelningen av stalsbidrag till Sveriges kommuner. Del nuvarande systemet anses ju gynna rätlvisa mellan kommunerna. De många reglerna skall vaska fram de mest behövande sä, atl de får mest Detta används ständigt av socialdemokrater och centerpartister som argument mot elevpengen. Man pekar på alt statsbidraget till Pajala är 27 000 kr. och lill Svedala bara 13 000 kr. per elev. Hur stor skall elevpengen egentligen vara? frågar man retoriskt Men om man tittar närmare på detta problem finner man alt det inte är så stort. Det genomsnittliga statsbidraget är 15 400 kr. per elev. För alla Sveriges kommuner, ulom 18, gäller alt del belopp de i dag får ut avviker högsl 15 % från den summan. 1 dessa 18 kommuner bor ca 2 % av Sveriges elever - i nästan samtliga fall rör dd sig om glesbygdskommuner i Norrlands inland. Således bor 98 % av Sveriges grundskoleelever i kommuner där statsbidraget per elev är 17 700 kr. eller lägre. I de fall ett nytt system skulle innebära en viss minskning, uppvägs denna mer än väl av den mindre administrationen och den ökade lokala förfoganderätten över pengarna.

De tre partier i riksdagen som förespråkar en elevpeng har insett atl ell nytt syslem behöver kompletteras med regler som ger extra medel till glesbygdskommuner med många skolor. Om man vel all problemel berör 2 % av landels elever och 18 av Sveriges kommuner, inser man alt del inle kan vara omöjligl att ulforma sådana regler. Det förefaller alltså som om delta myckel komplicerade system som skall vaska fram de mesl behövande kommunerna sä all säga är berget som födde en rätta. I sluländan får de flesla kommuner ut i slort lika myckel per elev, vilkel den sammanställning från Kommunförbundel som jag tidigare berörde visar.

Utifrån denna grundsyn förespråkar vi folkpartister en skolpolitik, som skiljer sig ganska myckel från l.ex. socialdemokralernas. Detta avspeglas delvis i del betänkande som vi nu diskulerar.

Jag ämnar inte gå in pä alla reservationer, utan bara nämna tre punkler som jag anser vara de allra viktigaste.

Den första punklen handlar om en salsning på lärarnas fortbildning, vilket jag tror betyder väldigt myckel för personalens trivsel och för kvahtden i undervisningen. Jag är förvånad över alt inte fler parlier har insett alt del är nödvändigt med en mera kraflfull salsning på della område.

Den andra punkten gäller löftet om extra pengar för alt möjliggöra fasla lärarvikarier. Lärarnas frånvaro utgör ju ett slorl problem i skolan. Vi vet att en hel del lektioner måste slällas in och atl de lektioner som genomförs med hjälp av vikarier ofta präglas av låg kvalitet Nu fick skolans folk i januari höra från både finansminislern och skolministern alt det var angeläget alt komma lill rälla med delta. Därför skulle man utge ett extra bidrag på 100 milj. kr. Men detta löfte har frusit inne, vilkel vi tycker är beklagligt. Vi yrkar här - liksom vi gör i ett belänkande som kommer att behandlas längre fram -alt detta löfte om yllerligare 100 milj. kr. i slalsbidrag fill lärarlöner infrias.

Den Iredje och sista punklen avser det som jag fidigare här i dag mest har uppehållit mig vid, nämligen elt nytt statsbidragssystem. Della borde ha förverkligats för länge sedan. Nu skall förslagel uppenbarligen dras ell varv fill i ulbildningsdepartemenld och följaktligen kommer det atl bli ytterligare försinkat. Men vad ännu värre är: Om man får döma av signaler från den nye

Prot, 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag tid grundskolor m.m.

Prot, 1988/89:120 skolministern, kommer det förslag som blir elt resultat av denna process atl
24 maj 1989 vara helt otillräckligt, vilkel medför ytterligare förlorade år när del gäller

Anslag tid grundskolor m.m.

skolpolitiken. Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall lill de reservationer som

folkpartiet har slälll sig bakom i uibildningsulskottets betänkande 11.

Anf. 23 LARZ JOHANSSON (c):

Herr lalman! Del betänkande vi nu behandlar gäller ju budgeten för grundskolan. Det är därför naturiigi atl diskussionen måste komma alt handla ganska myckel om pengar och om skolans resurser. Jag skall börja med all göra några små kommentarer till de inlägg som har gjorls, och jag börjar med det som Ann-Cathrine Haglund sade. Jag skall försöka att göra delta pä ett stillsamt sätt, och inle göra några värderingar eller sätta några betyg. Av någon konstig anledning tycker moderater mycket illa om alt man sätter belyg på dem, i all synnerhet om de får dåliga betyg. Då blir de väldigl upprörda. Sä del skall jag inte göra.

Apropå betygsdebatt, vore del naturligtvis bra om vi fick en rejäl sådan och om moderalerna slutade upp med att blockera den möjligheten, så atl vi fillsammans kan försöka se om dd går atl fä fram ett nytt och bältre betygssystem. Della kan åstadkommas genom att rösta för det förslag som centern har väckl här i riksdagen om atl en ny belygsutredning skall lillsällas, där man prövar våra ohka förslag och våra olika argumenl. Men inle ens när vi från centern kommer med propåer om att göra små delförbältringar av betygssystemet är moderaterna särskill intresserade av att åstadkomma någonfing. Detta var parentefiskt sagl om betyg.

Del framkom av Ann-Cathrine Haglunds anförande och det framkommer av betänkandet och i reservationer atl moderaterna vill förslärka undervisningen i grundskolan med - för alt vara exakl - 697,4 milj. kr. Ordet "förstärker" borde naturligtvis förses med de slörsla citationstecken som riksdagstrycket över huvud taget förfogar över. Vad man gör är ju att flytta pengar från några anslag till andra. Man kan nalurliglvis säga - som Ann-Cathrine Haglund gjorde - att då kommer alla dessa resurser att användas lill undervisning.

Jag kan i och för sig räkna upp alla de anslag som detta berör. Jag skall emellertid nöja mig med atl kommentera två - de allra största. Man lar ifrån den s.k. SIS-resursen, särskilda insatser i skolan, 291,7 milj. kr. Det handlar dock, Ann-Cathrine Haglund, om undervisning för elever som har problem. Det är elever som är handikappade, sjuka eller på olika sätt är utsatta i skolan. Del är klart utsagt alt dessa resurser som fördelas inom skolväsendet skall omvandlas till undervisningstimmar. Om man nu flyttar pengar från ell anslag som berör undervisning till ett annat anslag som också berör undervisning, blir del ju inle särskill stor skillnad. Den enda skillnaden är möjligen atl pengarna kanske inte når de elever som bäsl skulle behöva dem, dvs. de sjuka, de handikappade eller de som har svårigheter av olika slag.

På samma sätt är del med nästa rejäla överföring som moderalerna vill
göra. 300 milj. kr. skall las från förslärkningsresursens icke undervisnings
bundna del. Det är rikligl all det rör sig om en icke undervisningsbunden del,
40 men den kan i viss mån redan i dag användas fill undervisning. För ell eller ett

Anslag lid grundskolor m.m.

par år sedan försökle regeringen pruta ungefär 100 milj. kr. på del här Prot. 1988/89:120 anslagel. Av den debatt som då följde, och som vi själva deltog i, fick vi 24 maj 1989 ganska klarl för oss hur viktiga de här resurserna är jusl för de elever som har speciella problem i skolan, de som är utsatta, har svårigheler, är mobbade eller har problem hemma. Atl använda pengarna på del sättet menar jag innebär - med Ann-Cathrine Haglunds egna ord - att ta hänsyn till elevernas olika behov. Dessa anslag har inte kommil lill av en slump, utan för att man skall la hänsyn lill olika elevers skilda behov.

Del här gäller de 697 milj. kr. som man flyttar på. I det sammanhanget får man dock inle glömma borl att som grädde på moset prutar moderalerna ungefär 630 milj. kr. på angränsande delar av skolväsendel - på hemspråksundervisningen, som ju är undervisning, dryga 100 milj. kr. på gymnasieskolan, näslan 100 milj. kr. på kommunal vuxenulbildning, 127 milj. kr. på folkbildningen, 264 milj. kr. på vuxenstudieslödet osv. Jag tror att man måste se delta i sitt sammanhang.

När det sedan gäller diskussionen om statsbidragssyslemet uppehöll sig Lars Leijonborg ganska myckel vid detta och återkom till det ständiga resonemanget om skolpeng och elevrelaleral bidrag. Jag noterade alt Lars Leijonborg har läst på sedan vi senast debatterade denna fråga, i varje fall till en del, och uppenbarligen har han gjorl det sedan han för någon vecka sedan här i riksdagsdebatten sade: "Jag höll på atl säga all jag önskade all jag kände

till stalsbidragsreglerna men allvarligl lalal önskar jag inte del.

Systemet är så komplicerat atl jag är tacksam över all min hjärna huvudsakhgen används till annal. Sådana frågor kan vi överlämna till experterna." Det är nog inle ulan att del märks.

Del nuvarande slalsbidragssyslemel har dock inle kommil till av en slump. Det har reformerats några gånger. Det nu gällande systemet är från den 1 juli 1978. När den propositionen lades fram här i riksdagen hade vi en borgerlig regering. Lars Leijonborg var då anställd som sakkunnig på utbildningsdepartementet. Om man gör en lilen sammanfattning av propositionen från 1978 får man faktiskt en ganska bra beskrivning av vad detta problem egentligen handlar om. Där står följande; "Alla elever skall, oberoende av var de bor, oberoende om deras skola är slor eller hten och oberoende av vilka prioriteringar pohtikerna i deras hemkommun gör, garanteras en minimiresurs som gör det möjligt alt 1 undervisningsgrupper av rimlig storiek ge dem undervisning i de ämnen och under del anlal lektioner per vecka som läroplanen föreskriver".

Jag undrar då om Lars Leijonborg och Ann-Cathrine Haglund inle tycker
atl dessa gmndsalser gäller i dag, att de är viktiga för grundskolan om vi skall
ha en likvärdig gmndskola i hela Sverige. Eflersom Kommunförbundets
ordförande har åberopats här, hade del kanske varit lämpligl om både
moderater och folkpartister hade tagit avslånd från denna typ av uttalanden.
Vad sade Kommunförbundels ordförande egentiigen i klartext? Jo, han sade
ungefär på följande sätt: Om vi i kommunerna bara får ta hand om pengarna
när man för över resurser till oss och besluta om dem helt och hållet själva,
kan vi när vi tycker att del är lämpligl använda en del av pengarna lill all
reparera trasiga tak på skolorna och i stället göra klasserna slörre. Jag tycker
inte att det vore en bra utveckling. Jag lycker all del är viktigt att vi, med de 41

Prot, 1988/89:120 resurser som staten bidrar med, kan garanlera undervisningen. Vi har en
24 maj 1989 uppdelning mellan stal och kommun som man bör slå vakl om så länge den

Anslag tiU grundskolor m.m.

gäller. Det är därför viktigt atl markera avståndstagande mot den lyp av resonemang som Kommunförbundets ordförande gav utlryck för.

Lars Leijonborg lycker atl en 15-procenlig avvikelse upp eller ner inle är så mycket att hetsa upp sig för. Om man gör sig besväret atl tränga in i Kommunförbundels underlag när det gäller stalsbidragsfrågan, finner man alt det faktiskl rör sig om ganska betydande belopp för många av dessa kommuner. Jag skall komma tillbaka fill statsbidraget och våra egna synpunkter på det litet senare.

Jag noterade också att Lars Leijonborg sade alt del parallellskolesystem som vi hade på 50-talel och som då dömdes ul kanske inle skulle vara så tokigt i dag. Är det Lars Leijonborgs allvarliga mening atl vi borde pröva all återinföra etl parallellskolesystem? I annat fall var den markeringen något obefogad.

När det gäller grundskolebetänkandd har vi några reservationer som vi tycker att del är viktigt atl peka på. En av dessa gäller fortbildning av lärare. När vi fattade beslul om lärarulbildningsreformen var vi överens om atl del var viktigt all ge de nu yrkesverksamma lärarna en fortbildning som skulle ge dem en kompetens molsvarande den som de nya lärarna får. Vi var också överens om all del vore bra om man kunde ge dem även en sladieövergripande fortbildning. Lärare med nuvarande lägstadielärarulbildning skulle således få möjlighel att l.ex, kunna undervisa på mellanstadiet, och mellanstadielärare skulle få möjhghel att undervisa på högstadiet och vice versa.

Den sladieövergripande forlbildningen har helt och hållet kommil bort i del fortbildningsbeslut som har fattats sedan dess, Sladieövergripande fortbildning skulle öka flexibiliteten i läraranvändningen, ge möjligheter -som andra har efterlyst här - till en mer flexibel personalpolitik, ge möjhgheter för lärare att ulveckla sig i sitt yrke osv. Då får man inte låsa in dem med snäva fortbildningsinsatser och med en snäv ijänstekonslruklion som omöjUggör den flexibiUteten,

Detta kräver naturligtvis ökade resurser och framför allt möjligheter att använda de resurser som står till fortbildningens förfogande pä etl bällre sätt än vi gör i dag. 1 dag används merparten av pengarna för fortbildning lill alt betala vikarier när lärarna genomgår fortbildning. Det här är dock en fräga som naturligtvis hänger samman med många andra problem, l.ex. arbetstids-frågor, och som vi säkert får anledning att återkomma till.

När del gäller vikarier i skolan delar jag Lars Leijonborgs uppfattning att vi behöver fler fasla lärarvikarier. Lars Leijonborg lycker emellertid hell plölsligl att det i detta sammanhang vore lämpligl att ha en särskild resurs - i detta fall på 100 milj. kr. extra - som skall läggas på ett speciellt bidrag, tilläggsbidraget i skolan. Del vore väl mycket rejälare atl säga atl vi skall öka basresursen och ge skolan möjligheter till en ökad grundbemanning. Del är ju då först som vi verkligen kan lösa vikarieproblemet på lång sikl.

Margareta Hemmingsson! Vi har tidigare varit överens om i utbildnings
ulskotlel, och vi hade en gemensam skrivning för etl par år sedan, alt vi skall
42 ta bort del särskilda basresursmedellald på mellanstadiet. Det skulle

successivi avvecklas. Efter det att vi fattade del ursprungliga beslutet har PrOt. 1988/89:120

dock ingel hänt. Nu är vi tämligen ensamma om den här inställningen. De 24 maj 1989

Anslag tid grundskolor

omgrupperingar som ett särskilt fastställt basresursmedeltal leder lill är ell av

de stora problem vi har och bidrar till mycket av oron i skolan. Del har vi inle

på de andra stadierna. Det bidrar alltså myckel till en för skolan dålig

utveckhng.

Jag återkommer lilel grand till statsbidraget, och jag vill använda de sisla minuterna till att beskriva hur vi i cenlern vill se pä den fortsatta utvecklingen. Det är riktigt atl under mänga är, ända sedan SIA-beslutd, har skolan varit föremål för en ganska betydande decenlralisering. Den decentraliseringen skall naturligtvis fortsätta. De beslut som har fattals under åren har också haft den inriklningen, inle minsl slatsbidragsbeslutel från 1978, som ger stora möjligheler till lokal anpassning och lill lokall ansvarslagande. Della gäller nalurliglvis också läroplanen. Den här ulvecklingen skall fortsätta.

De senaste årens utveckling mol en ökad decentralisering har inte varit hell utan komplikationer. Tyvärr har det på grund av de stora statliga besparingarna blivit en ganska våldsam koslnadsövervältring från staten till kommunerna. Del i sin tur har lett till alt många kommuner har tvingats lill betydande nedskärningar inom den delen av verksamhelen som bekoslas av kommunala medel, dvs. byggnader, lokalunderhäll, skolsociala anordningar, läromedel osv. Den här utveckhngen bidrar lill att undergräva förtroendet för atl kommunerna skulle ha möjligheter alt ta ett vidgal ansvar för skolan - i all synnerhet om man fortsätter atl ha en sådan restriktiv inställning till statsbidragssystemet

Vi i centern fortsätter all hävda alt slalsbidragssyslemel - som naturligtvis skall reformeras, förenklas och ytteriigare schabloniseras - även i fortsättningen skall innebära att specialdeslinerade slalsbidrag ges lill skolan. Statsbidraget måsle ge en så långl del är möjligt likvärdig koslnadsläckning, oavsett kommunstorlek, befolkningsstruktur och geografisk belägenhet. En sådan likvärdig kostnadstäckning är möjlig alt uppnå bara om man använder klassen, dvs. undervisningsgruppen, som kosinadsbärare. Om vi skall kunna garantera denna likvärdiga ulbildningsslandard måste syslemel dessulom ha en anknylning till undervisningsvolymen.

Men även med dessa förbehåll är det alltså fullt möjligt att konstruera elt system som både rymmer kraven på enkelhet och överskådlighd och ger ell större utrymme för lokal anpassning. Men för att kraven pä ett lokall ansvarstagande skall kunna ges etl reellt innehåll krävs det också atl kommunerna ges hkvärdiga resurser.

Med detta, herr lalman, har jag kommenterat både statsbidragsfrågan och våra reservafioner som är fogade lill betänkandet om grundskolan. Jag yrkar bifall fill cenlerreservalionerna i della betänkande.

Anf. 24 ANN-CATHRINE HAGLUND (m) replik;

Herr talman! När del gäller betygsfrågan ger Larz Johansson en vansinnig
hisloriebeskrivning. Ingen fråga har väl egentligen utretts så mycket som
betygen. Jag vill påstå alt det faktiskt är Larz Johansson som vill blockera
frågan genom att begrava den i en belygsutredning. 43

Prot. 1988/89:120 Vi i moderaterna har lagl förslag om hur vi vill se betygen, grunden för
24 maj 1989 betygen och hur betygen kan se ul. Det finns en betydande föräldraopinion

Anslag tid grundskolor m.m.

som kräver fler betyg och elt bältre betygssystem. Jag tycker atl man skall både behandla våra förslag och lyssna lill den betydande föräldraopinionen.

När det gäller anslagen lill skolan är Larz Johansson denna kammares främste förkämpe för centralstyrning och detaljreglering. Han framstår som kammarens skolkamrer. Larz Johansson har tydligen ingen lilllro lill alt man ule i kommunerna, dvs. lärarna på de enskilda skolorna, kan åsladkomma en bra undervisning. Det skall vara så många olika potter och påsar för anslagen som möjligl, och del går inle att ändra på någoniing.

Del finns massor av belägg för problemen med all kunskaper och färdigheter i undervisningen inte värnas, Stoffirängseln är för stor, och lärarna får syssla med alltför myckel annal. Skolans ekonomiska resurser går till alltför mycket annat. Det är därför som vi har föreslagit alt en mängd olika anslag och "påsar" i slällel skall riklas fill undervisningen. Del är undervisningen som skall vara huvudsaken i skolan,

Salsar man på undervisningen, minskar behovel av många andra insatser. Ges lärarna och skolan möjligheter atl använda resurserna lill att åstadkomma en bra undervisning, skapas hjälp åt de elever som behöver särskild hjälp och undervisningsgrupper som är vettiga.

Varför skall SIS-anslaget behöva vandra över länsskolnämnden ul lill skolan? Vi har föreslagil etl nytt anslag som skall gå fill handikappade elever, och vi har föreslagit atl resten av SIS-anslaget skall gå direkt till skolan. Vi är fullständigt överlygade om att man genom att satsa på undervisningen kan lillgodose alla de barn som kan ha behov av specielll slöd i undervisningssituationen.

Anf. 25 LARS LEIJONBORG (fp) replik;

Herr lalman! Del yllrande av mig som Larz Johansson citerade fälldes i en riksdagsdebatt om en utomordentligt leknisk fråga, nämligen vilka regelförändringar som eventuellt skulle behövas för att öka möjligheterna för skolorna alt använda utomstående entreprenörer. Det kan gälla försäkringsfrågor, tjänstekonstruktion, prissättning osv.

Jag tycker inte atl del är vår uppgift som poliliker atl ha sådana detaljkunskaper. Larz Johansson har en tendens atl gräva ned sig för myckel i detaljer, och det är möjligen en förklaring fill alt centerparfiet numera rätt ofta hamnar snett i skolpolitiken.

Larz Johansson är annars ganska kluven. Han lillhör ju ell parti som lalar
för decentralisering, men dels är han den främste försvararen av det rådande
statsbidragssystemet, dels vill han göra så små förändringar i det som möjligl.
Della utgör en kluvenhet, eflersom Larz Johansson också har varit med om
att utarbeta styrningsberedningens förslag, som innebär en rätt långtgående
' schablonisering. Jag är inte rikfigt klar över vilket statsbidragssystem Larz

Johansson för dagen egentligen står för.

Jag tycker atl Larz Johansson skall läsa riksrevisionsverkets ulvärdering av

del statliga stödd till lokal skolutveckling. Del är en av dessa många "påsar".

RRV är ju ulomordenlligl krilisk lilljhur det slödel har använts. Häromsis-

44 tens dömdes för övrigt Jönköpings kommun i regeringsrätten för all man

Anslag tid grundskolor m.m.

hade råkat använda pengar från en "påse" för etl ändamål som egenlligen Prot: 1988/89:120 skulle ha finansierats ur en annan "påse". Det är en princip som Larz 24maj 1989 Johansson försvarar och som jag har svårt att förslå.

Invändningen mol folkparfiets förslag om vikariepengar faller ganska platt fill marken. Först och främsl finns det redan en särskild "påse" när det gäller tilläggsbidrag. Men Larz Johansson måsle ha hört till leda all om vi i folkpartiet får utforma slalsbidragssyslemel kommer del all bli helt annorlunda. Då kommer det inle alt bli aktuellt med några små "påsar". Det viktigaste argumentet för mig i del här sammanhanget är att de 100 milj. kr. har utiovats. Det är därför de också skall belalas ut

När del gäller parallellskolesystemd vanlolkades mitt uttalande. När man vill pröva nya varianter av individualisering lar ofla motståndarna - bl.a. Larz Johansson - upp att det blir dt nytt parallellskolesystem och atl del har prövals tidigare. Jag menar att samhällel ju kan ha förändrats sedan 50-lalel, och nu kan del vara möjligt atl använda individualiseringsinslrument som inte var lämphga på 50-lalet. Självfallet är det därmed inte sagt all jag skulle förespråka ett parallellskolesystem.

Anf. 26 LARZ JOHANSSON (c) replik:

Herr lalman! När del gäller frågan om förändringar av betygen framhärdar Ann-Calhrine Haglund i den gängse moderata uppfattningen att moderalerna är beredda atl diskutera bara under förulsällning att betygen förändras på det sätt som moderaterna vill. Men om det läggs fram andra förslag, som kanske ger oss möjlighet atl jämka ihop en gemensam uppfattning, så all vi verkligen får en förändring lill stånd, då vill inle moderalerna vara med och diskulera. Då får del vara, eftersom moderalerna vill ha betygsfrågan kvar alt slä andra i huvudet med. Men när det gäller alt försöka åstadkomma en förändring så alt det blir bättre för de elever som finns i skolan i dag, t.ex. i fråga om grunderna för urval lill gymnasiet, då är moderaterna myckel litet benägna all vilja diskutera.

Beiräffande statsbidragssystemet kan jag säga lill både Ann-Calhrine Haglund och Lars Leijonborg all det var en våldsamt felaklig beskrivning all säga alt vi i centern inle är beredda att ändra någoniing. Jag har tidigare i kammaren och i motioner försökt redovisa grundtankarna i ett förändrat statsbidragssystem, som har sill ursprung i de diskussioner som vi förde i styrningsberedningen. Det är inle fräga om någon kluvenhet, utan vi anser atl man myckel väl kan åstadkomma såväl en förenkling som en ökad schablonisering och ett ökat lokalt ansvarstagande. Och det var alla partier utom moderala samlingspartiet och folkparliel överens om i styrningsberedningen. Moderaterna och folkpartisterna reserverade sig fill förmån för sill eget förslag, och därmed blev det inte den enhet i denna fråga som kanske hade varit nödvändig för att vi skulle få en förändring till stånd.

Lars Leijonborg, det innebär inle något motsatsförhållande all vilja
decentralisera men ändå åsladkomma likvärda resurser. En decenlralisering,
ell ökat lokalt ansvarstagande, som innebär all de kommuner som får delta
ansvar inte har resurser och föruisällningar på elt likvärdigl säll all kunna ta
ansvarel, är ingen decenlralisering. Dd är därför som vi centerpartister i
detta fall förordar ell specialdeslineral statsbidrag även fortsättningsvis till 45

Prot, 1988/89:120 skolan, vilket skall ge de olika kommunerna likvärda möjligheter att ta sitt
24 maj 1989 lokala ansvar och atl utforma skolan med de lokala förutsättningar som

Anslag ull grundskolor m.m.

gäller. Men del är moderaler och folkpartister inte beredda alt göra, och då får vi inle heller någon decentralisering i egentlig mening.

Anf. 27 ANN-CATHRINE HAGLUND (m) replik: Herr talman! Vissl vill vi diskulera betyg. Vi har ju lagl fram långa rader av förslag i betygsfrågan, förslag som stämmer myckel väl överens med den stora föräldraopinion som finns, inle minsl inom Hem och skola, som har uttalat sig för fler och bältre betyg. Vi vill inle begrava den här frågan i en ulredning, ulan vi har lagt fram våra förslag, och vi är självfallel öppna för en diskussion.

När del gäller synen på statsbidragssystemet tror jag atl skillnaden mellan oss egenlligen är atl Larz Johansson värnar väldigt myckel om den kommunala planeringen och del kommunala beslutsfattandet, medan vi värnar om de enskilda eleverna och föräldrarna och elevernas och föräldrarnas räll alt kunna välja skola. Det är den decentraliseringen vi skall ha, decenlralisering ut till de enskilda hemmen, så att eleverna och föräldrarna kan välja skola, och statsbidraget skall följa eleverna. Del är den principen vi värnar om, medan Larz Johansson värnar om den kommunala planeringen.

Anf. 28 LARS LEIJONBORG (fp) replik:

Herr talman! Vi i folkparfiet tror atl del vore bra om en ny betygsutredning tillsattes.

När det gäller statsbidragssystemet anser vi att skolan i största möjliga ulslräckning skall ha så likvärda resurser som möjligl. Men elt syslem med specialdeslinerade slalsbidrag medför väldigl ofta centralstyrning. Som exempel kan jag nämna ett av de senaste förslagen, nämligen del från centern om ell särskilt stimulansbidrag för läroböcker. Det innebär ju atl staten bestämmer att en satsning på elt område är vikiigare än saisningar på andra områden, och därför stöder man det speciellt. Om man har en flora av sådana specialdestinerade statsbidrag innebär del en centralstyrning av systemet, vilket vi vill komma bort från. Jag är faktiskl inle rikligt på det klara med vilket statsbidragssystem som Larz Johansson i dag försvarar. Han ägnade en god slund av sitt huvudanförande åt all försvara det anslag som nu kallas Särskilda insalser i skolan. Vill cenlern behålla det bidraget? Jag ser inte del begreppel i er reservalion. Om ni lycker all det är ell av de många bidrag som kan avskaffas, varför använder ni då så myckel lid ål all försvara dét?

Anf. 29 LARZ JOHANSSON (c) replik:

Herr talman! Vi värnar om den enskilda eleven och den enskilda skolan,
säger Ann-Cathrine Haglund. Sedan säger Lars Leijonborg atl del är klart all
skolorna skall ha likvärda resurser. Men i sill inledningsanförande sade Lars
Leijonborg alt den resursfördelning som folkparliel tänker sig, dvs. elev
pengen, innebär all skolor som inle förmår hävda sig får mindre resurser.
Dåliga skolor får litet pengar, så all de blir ännu sämre, och bra skolor får
mycket pengar, eftersom många elever söker sig dil. Del innebär väl inte
46 likvärda resurser, Lars Leijonborg?

Om en skola som inle får så många elever råkar vara den enda skolan pä orten, och del kanske är en liten kommun med ganska få skolor över huvud taget, skall den skolan då sländigl drabbas av all den får små resurser, eftersom en sådan skola enligl Lars Leijonborgs sätt att mäta ut resurser aren dålig skola, och får "skylla sig själv"? Den sorlens resursfördelning tror inle cenlern på, Lars Leijonborg.

Slimulansbidrag lill läromedel är väl inle precis det senaste förslagel. Jag irodde att vi diskuterade årets betänkande, och förslaget om stimulansbidrag hör hemma i fjolårels betänkande, då vi diskulerade läromedel. Så den debatten har vi väl klaral av.

Låt mig när det gäller bidraget för Särskilda insalser pä skolområdet, SIS -del som tidigare hette Särskilda ålgärder på skolområdet, SÅS - säga atl vi tror all del även i ett förändrat och förenklat statsbidragssystem behövs någon form av uljämningsresurs på länsnivå. Dd uppstår nämligen slora skillnader mellan olika kommuner som kan bero på ganska lillfälliga förändringar i befolkningsstruktur, osv. Jag har själv i egenskap av både skolslyrelseordförande och länsskolnämndsordförande upplevi l.ex. vad som kan hända ute i en liten landsortskommun, om man från en närbelägen storstad bestämmer sig för alt fosterhemsplacera elt tiotal elever i en sådan kommuns skolor. Helt plötsligt uppstår resursbehov, som ingen kunde förutse och som är av den arten att någon måste skjula lill särskilda resurser. Det är ell exempel på vad en sådan utjämningsresurs på länsnivå kan behöva användas till.

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag tid grundskolor m.m.

Andre vice lalmannen anmälde all Lars Leijonborg och Ann-Calhrine Haglund anhållit att till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt fill ytterligare repliker.

Anf. 30 YLVA JOHANSSON (vpk):

Herr talman! I januari demonstrerade närmare 10 000 elever här utanför riksdagshuset. På skolor runl om i landet protesterade elever och lärare. Aftonbladet hade helsidor med namninsamlingsupprop. Den andra stora kvällstidningen gick till överdrifl och blev vulgär på "löpet" och "ettan".

1 budgetpropositionen föreslog regeringen all 167 miljoner skulle dras in från grundskoleanslaget. Det var en konsekvens av den politik del ett år tidigare funnits en slor uppslutning kring i riksdagen, då en betryggande majoritet slällt sig bakom den s.k. cash limit-principen som instrument för slyrning av slatliga verksamheter.

Jag gissar atl regeringen blev ganska förvånad över de slora protesterna och massmedias engagemang. 167 miljoner är myckel pengar, men sell i förhällande lill vad samhällel totalt salsar på skolan ser de beryktade 167 miljonerna betydligt mindre ut

Protesterna och den oerhörda besvikelse som kom till utlryck när budgetförslaget blev offentligt skall ses mol bakgrund av de besparingar som skolan drabbals av under 80-lalel. Tålamodet hos elever och lärare har varit, och är forlfarande, hårl prövat.

När nu statsfinanserna förbättrats var del mänga som väntade sig en salsning på skolan, inle minsl efler statsministerns löften under valrörelsen.

Prot. 1988/89:120 Protesterna och besvikelsen var i mångt och mycket en reaktion på den
24 maj 1989 uteblivna satsningen på skolan.

Anslag Idl grundskolor m.m.

Mycket kan hända i politiken på några få dagar, och jag skall inte stå här och gnälla om del som har varil. Jag är glad alt ett enigt utskott, så när som på de oförbätterliga moderalerna, vill öka anslagel lill grundskolan med 167 miljoner i förhållande lill regeringens budgetförslag.

Ja, skolans resurser har debatterats livhgt det senasle halvåret. Många, framför alll elever och lärare, har menat att skolan har för litet resurser. "Satsa på skolan" och "Låt skolan leva" har varil deras stridsrop.

Andra, framför alll vissa ekonomer och regeringsföreträdare, har hävdal att den svenska skolan slukar resurser på ett säll som inte sker i något annat land. "Spara" och "Effektivisera" har varit deras paroll. Del handlar om pengar till skolan och hur dessa skall fördelas. Men skolans resurser utgörs inte bara av pengar. De viktigaste resurserna är faktiskt eleverna och lärarna i skolan. För oss som fattar beslul i den här kammaren gäller del att se lill all dessa viktiga resurser, elever och lärare, fär möjlighel att skapa en så bra undervisningssituation som möjligt. Det finns anledning alt noga fundera över vilka åtgärder som behövs för atl alla elever skall få en bra undervisning, som leder till användbara kunskaper och en harmonisk uppväxt.

Under förra årel gjorde skolöverstyrelsen en undersökning bland grundskolans lärare som visade all de flesta lärare trivs med sitt arbele, men alt yrket också rymmer negativa sidor. Till dessa negativa sidor hör alt lärarna inte kan ge eleverna en meningsfull undervisning i den utsträckning som man önskar, all jobbet är stressigt och all lärarna inte får den uppskattning som man önskar.

Vi kommer nog framöver att få en mer intensifierad debalt om lärarnas löner och arbetsvillkor i takt med alt lärare riskerar all bli en bristvara. Jag hoppas atl vi i en sådan debatt skall slippa höra den underton som vi märker inom vissa andra yrkesområden där det råder brisl på ulbildad personal. Jag tänker då pa argumenl som byggs upp med "vi har elt så förfärligt, tungt, stressigt, arbetsaml och slitsamt arbete atl vi genast måste ha mycket mer betalt för att slä ul".

Jag hoppas alt ingen missförslår mig nu och tolkar detta som elt inlägg i pågående avtalsrörelse eller som elt förtal av lärarnas kampanj för högre löner. Del jag vill poänglera är att det för oss poliliker gäller att skapa en skola, där elever och lärare har goda förutsättningar att trivas och tillsammans kan utföra ell bra arbele. Skolan skall inte vara någoniing som lärare och elever ivingas alt slå ut med. Och då måsle vi när vi bedömer skolans resurser också väga in de vikliga resurser som eleverna själva, med sina idéer och erfarenheler, tillsammans med lärarna, med sin påkostade ulbildning och sill yrkeskunnande, utgör.

Några av de vpk-förslag som visserligen innebär ökade ulgifler för
statskassan men enligt vår mening samtidigt ger etl bältre utnyttjande av
skolans andra resurser - lärarna och eleverna - behandlas i det här
betänkandet Del gäller t.ex. minskade klasslorlekar, en ökad grundbeman
ning och förbällrade möjligheter till lärarnas fortbildning.
De slora fördelarna med mindre klasser är så välkända atl jag inte behöver

48 upprepa dem här. Genom all låla delningstalel vara 25 för hela grundskolan

Anslag tiU grundskolor m.m.

skulle man även slippa många av de uppslitande delningar av klasser som nu Prot. 1988/89:120 sker vid övergången fill mellanstadiet Jag yrkar bifall till reservalion nr 12, 24 maj 1989 där vi föreslär att lågstadiets delningstal skall gälla för B-skolans årskurs 3-4, där i dag mellanstadiets delningsial gäller.

Problemet med kortlidsvikarierna i skolan sliter på elever och lärare. Vikarien ivingas ofta rycka in med bara någon timmes varsel och har då ingen möjlighet att förbereda undervisningen. Vikarien är främmande för eleverna, och del är omöjligl för vikarien att hjälpa varje elev utifrån elevens egna förutsättningar och behov. Kortlidsvikariens uppgift blir ofta att helt enkelt agera någol slags polis eller kontrollant i klassen. När den ordinarie läraren sedan kommer lillbaka måsle klassen arbeia ifatt den tid som mer eller mindre gått förlorad under lärarens frånvaro. Alarmerande många lektioner har också visat sig vara helt lärarlösa när den ordinarie läraren är borta.

För att råda bot på dessa problem behövs en ökad grundbemanning på skolorna. Jag vill yrka bifall till reservation nr 6.

Lärarfortbildningen är ett viktigt inslrumenl för utveckling av skolan och en viktig stimulans för de yrkesverksamma lärarna. Den nuvarande dimensioneringen av forlbildningen är inte tillräcklig. En ulökning måste ske för atl behovet skall kunna tillgodoses. Jag vill yrka bifall lill reservalion 4.

Herr lalman! Gymnasieskolans naturvetenskapliga utbildning har under elt antal är hafl oroande få sökande. Efter vissa ålgärder har nu antalet sökande ökat, men fortfarande är det, enligl vpk:s bedömning, alltför litet Della skall jag återkomma till i nästa debatt

Jag vill här la upp några av de ålgärder som behövs för att stimulera och intressera elever för en naturvetenskaplig gymnasieutbildning samtidigt som NO-undervisningen stärks i grundskolan. Vi i vpk har inle någon patentlösning på hur detta skall ske, och vi föreslår all ett åtgärdsprogram skall utarbetas. Men några punkter skulle jag ändå vilja peka på.

Det är viktigt att man i NO-undervisningen kan använda etl undersökande och experimentellt arbetssätt, som kan ta till vara elevernas naturliga nyfikenhet inför naturen, naturkrafterna och omvärlden. För att kunna bygga upp en sådan undervisning kring laboralioner, experiment, exkursioner m.m. krävs alt elever och lärare ges möjlighel atl bedriva undervisning i halvklass. Del krävs då även sådana lokaler och sådan utrustning att laboralioner och experiment blir möjliga atl genomföra ulan elt orimligl omfattande förberedelsearbete av läraren.

För alt elevernas nyfikenhet skall kunna mötas av svar och förklaringar måste lärarna ha en bra och aktuell ulbildning. Lärarna måste också vara så pass insatta i den naturvetenskapliga kunskapsutvecklingen, all de förmår levandegöra vetenskapens utveckling så att undervisningen inte blir historielös. Det faktum all dagens sanningar förmodligen har förändrats i morgon måste framgå i den grundläggande utbildningen i skolan.

Ja, det var några förslag lill åtgärder. Jag vill yrka bifall fill reservation 3.

Med detta vill jag yrka bifall till alla reservafioner som vpk har undertecknat och i övrigl lill utskottets hemställan.

4 Riksdagens protokoll 1988/89:120

Prot. 1988/89:120 Anf. 31 EVA GOÉS (mp):

24maj 1989 Herr talman! Jag har ell urklipp där del slår: "Vad skall man ha

Anslag tid grundskolor m.m.

utvärderingar fill? Eleverna klagar ju bara på samma saker år efter år." Detsamma kan man fråga sig när man lyssnar på debatten här i kammaren. Dagens debalt är väldigl mycket en upprepning av vad som redan sagts del här "läsåret". Del känns som att vi försöker tjata oss till någon förnyelse. Jag tror atl enda sättet att komma överens är att tillsammans förändra skolan. För del har ju alla sagt atl de vill och all dagens skola inte är bra. Vad är det som inle är bra? Jo, arbetsmiljön i Sveriges största arbetsplats. Vi måste ändå räkna skolan som elevernas arbetsplats. Hurdan är deras arbetsmiljö?

Jag tänker uppehålla mig vid de väsentligheter som miljöparfiet stryker under, nämligen atl man måsle ha ell lokall inflylande över skolan och att vi måste få ell nytt statsbidragssystem. Vi måste fortbilda lärare. Del behövs en grundbemanning när det gäller fasta lärarvikarier. Det måste vara möjligt att under en övergångsperiod få använda förstärkningsresursen för att minska klasserna. Dessulom skall inle frislående skolor diskrimineras.

Naturligtvis får vi inte minska utgiftsramen. I stället måste det ske en omfördelning - från byråkrafin till dem som verkligen behöver pengarna, lill dem som arbelar på golvet.

Jag yrkar härmed bifall fill alla de reservationer i utskottsbelänkandel som vi i miljöpartiet siöder.

Sedan tänkte jag uppehålla mig vid fortbildningen av lärare. Vad som inte har nämnts här i dag är all det slår i ulskotlsbetänkandet alt i all lärarforlbildning skall hänsyn las lill jämslälldhetsfrågorna.

Jag undrar hur många av er som lyssnade på ett program som handlade om högstadieelever. Det finns exempel på att man infört rutinen atl ställa varannan fråga lill flickor och varannan lill pojkar. Stämningen har blivit en hell annan i klassrummet Man vill definilivi inle återgå lill det gamla systemet. Av erfarenhet vet vi ju alt det mesl varit pojkarna som fått uppmärksamhel där.

När del gäller lärarfortbildningen anser vi naturligtvis att miljön skall stå i centrum. Vad lärarna verkligen har skrikil efler är ju alt fä utbildning i miljöfrågor.

Vidare skall det vara möjligt atl komma ut i yrkeslivet föratl få praktik. Vi i miljöpartiet har föreslagil att man skall ha räll fill praktik i yrkeslivet Eller också skall man ha rätt lill fortbildning vart sjunde år. Det är den lokala skolan som beslämmer i del avseendet.

Sedan någol om grundbemanningen. När del gäller frånvaron i skolan har man för läsåret 1987/88 kommit fram till alt i genomsnitt 10 % av lärarna var borta. Del är oehört myckel. När del inle finns en vikariepool, är läraren -som Ylva Johansson sade - i skolan som polis eller som kontrollant. Det är djupl olillfredsslällande. Här väntar jag bara på argumentet all del är upp lill varje kommun att anställa lärare som skall ingå i en vikariepool. Men vi tycker ändå all regeringen behöver se över frågan och anslå medel till en grundbemanning av fasla lärarvikarier.

Beträffande förstärkningsresursens användning handlar del om att man

under etl övergångsskede skall kunna använda denna resurs för all minska

50 klasserna. Beslul fallas lokalt Som jag sade tidigare vill vi ha en lokal styrelse

i skolan. Man skall alltså utgå från eleverna samtidigt som man utgår från den lokala situationen.

Dd gäller att decentralisera beslut, att avreglera och atl låta de människor som är direkt berörda ta ett ansvar.

Bäde Lars Leijonborg och Ann-Calhrine Haglund har uppehållit sig vid det nya statsbidragssystemet, som även vi i miljöpartiet släller oss bakom. Vi anser att det skall vara elevrelalerade bidrag. Men hänsyn skall också tas till den geografiska och demografiska situationen i kommunen i fråga. En miniminivå beträffande undervisningsinsatserna måste kunna garanteras. Ta l.ex. skolan i Drevdagen. Varför behövdes del en så utdragen kamp där? Varför inle direki bestämma att skolan i den lilla byn Drevdagen skall ha samma möjligheler som alla andra skolor atl bedriva undervisning? Människorna där har kämpat i 17 år. Om man har elevrelalerade bidrag och dessutom elt exlra glesbygdsslöd, skall del - ulan en sådan här kamp - vara möjligl all bedriva skolundervisning i Drevdagen. Däremot måsle kommunerna slå för byggnader, skolmat osv.

Varför skall Waldorfskolorna, Monlessoriskolorna och alla andra skolor som gör ett väldigl finl arbete diskrimineras? Varför får dessa bara ersättning för ca 40 % av lärarlönerna? Vi anser alt bidragssystemet skall gälla också dessa skolor, men även alla andra skolor som följer skollagen eller läroplanen - båda är lika vikliga. Del måste ske en prövning. Finner man då alt en skola är godkänd, skall denna ha elevrelalerade bidrag. Om del vid prövningsförfarandet skulle bli avslag - som l.ex. i fråga om skolan i Drevdagen, som ju inle ansågs ha rätt all bedriva skolundervisning - skall del vara möjligl att anföra besvär hos regeringen.

Det är väldigl viktigt alt öka del lokala inflytandet. Vi har avgell ell särskilt yttrande. Vi har ju tagit upp denna fråga så många gånger- senast i januari, om jag minns rätt Vi tog då upp frågan om styrningen och utvecklingen av skolan. Ännu en gäng vill jag säga att del är de som är direki berörda som skall bestämma. Del är A och O alt föräldrar, skolpersonal och - inte minst -elever fär bestämma hur skolan skall ulformas. Dessa skall beslämma över ekonomin, innehållet, klasslorlekar osv. Det är viktigt att bryta byråkrafin och att införa lokala styrelser i skolorna.

Ge skolorna ell reellt inflytande! Ta eleverna på allvar! Ta lärarna på allvar! Låt dem som direkt är berörda och som arbetar på golvet få de verklyg som behövs för alt åsladkomma en förbättrad arbetsmiljö. Som jag sade förul är skolan vår viktigaste och slörsla arbetsplats. Låt därför eleverna få lön för mödan! En god arbetsmiljö ger arbetsglädje.

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag tid grundskolor m.m.

Anf. 32 MARGARETA HEMMINGSSON (s):

Herr lalman! När jag häromdagen sall och läsle kvällstidningarna föll blicken på en insändare. Del var elever i en skolklass i årskurs 4 i Köping som skrev och berällade alt de minsann trivdes i skolan och atl de hade del bra. Jag log när jag läsle della. Så gulligl, tänkte jag. Men samtidigt fick jag mig en tankeställare. Vad var det egentligen som gjorde att en skolklass i en medelstor svensk stad beslulade sig för att skriva till en lidning och lala om atl del var så bra?

Vår uppgift som politiker är självfallet att påtala brister samt att arbeta för

Prot. 1988/89:120 att samhället förbättras. För oss skolpolifiker gäller detta främst skolan.
24 maj 1989 När massmedia skall skildra den politiska debalten kan de ibland bli något

Anslag tdl grundskolor m.m.

övertydliga, som Ylva Johansson underströk. Jag lycker alt det är viktigt all vi inte glömmer atl också lyfta fram allt det positiva som finns i skolan: engagemang, glädje, nytänkande och ulveckling. Det kan inte vara bra om man i skolan upplever problemen nästan som etl måsle.

Jag tycker atl del är glädjande alt flera av dagens debattörer har lyft fram posifiva inslag i skolan och på olika sätt påvisat hur de vill göra skolan bättre. Men det gick kanske htet forl för Ann-Calhrine Haglund i del avsnittet.

I viss mån kan jag hålla med Eva Goés om all det är mycket som upprepas i skoldebatterna. Men uppfatta inle delta så, atl jag skulle mena alt del inle finns några problem - för sådana finns del ju. Följaktiigen är del vår uppgifl alt på olika sätt och på olika nivåer ta ilu med dessa problem. När en lärare är borta får eleverna en vikarie. Atl då få en vikarie som eleverna känner igen är verkligen en förmån. De kommuner som har anställt fasta lärarvikarier har också nätt elt bra resullal. Andra kommuner har sell över del lotala antalet lärare i kommunen och genom sammanförande av olika tjänster eller genom andra flexibla lösningar har de frigjort resurser för all kunna anställa fasta lärarvikarier.

Det är ju en kommunal angelägenhet all lösa vikariefrågan. Men personligen tror jag alt del är viktigt atl vi följer upp detta och studerar kommunernas sätt atl lösa problemet. Dessutom måsle vi fundera över hur den lotala lärarresursen utnyttjas- även om vi socialdemokrater säger nej lill förändringar beiräffande bidrag på det området.

Moderata samlingspartiet talar myckel om individen och individualisering, men omsätter inle delta i konkrel handling när det gäller skolan - möjligtvis när det gäller statsbidraget

Nej, i skolan är individer - alltså människor - mer lätthanterliga om de sätls i grupp, med olika undervisning för olika grupper. Man skulle faktiskt kunna ullrycka del så, atl moderata samlingspartiet indelar skolans elever i olika kollektiv. Med moderat hjälp skall eleverna få välja vilken grupp, eller vilkel kollekliv, de vill tillhöra. Men eftersom de ofla inte vet sill bäsla, bör de i slor utsträckning påverkas av föräldrar och lärare. Väljer de ändå fel, bör det finnas möjlighel altändra pä valet.

Ja, sedan är det bara för läraren all anpassa undervisningen till det kollekliv han eller hon slår inför. Då blir allling bra, och alla blir nöjda. Eller som Ann-Cathrine Haglund uttryckte del i debatten om skolans styrsystem den 8 februari i år: "Man skall kunna känna atl man klarar av det man gör och att man får en inlärningstakl som passar en själv. Man kan l.o.m. lyckas bra på små prov och få bra betyg."

Varför lalar moderala samlingspartiet så mycket om betyget som kunskapsmätare, när det i vissa fall skall fungera som uppmuntrare? Och när det gäller de elever som inle lyckas bra pä vare sig små eller stora prov och inte får . några bra belyg - är deras belyg en kunskapsmälare eller en bestraffning?

I själva verkel är del väl så, atl vi alla vill skriva under pä behovet av

individualisering i undervisningen. Visst vill vi stärka självkänslan hos alla

elever i skolan. Ja, jag tror fakfiskt alt vi alla skulle kunna skriva under på den

52 målsättning som ullrycks i en av de meningar jag fidigare cilerade från

Ann-Calhrine Haglund; "Man skall kunna känna att man klarar av det man gör och all man får en inlärningstakl som passar en själv."

Då hänger myckel på läraren. Läraren får en viktig uppgifl, en stor utmaning. Ja, det här är en verklighet som jag tror all mänga lärare, kanske de allra flesla, sliter med i sill arbele - individualisering. Del är därför vi har skapat en ny lärarutbildning, bl.a. Det är därför utskottsmajoriteten sagt att fortbildning för atl ulveckla den allmänna specialpedagogiska kompetensen hos alla lärare skall prioriteras.

Vi skall stödja lärarnas vilja fill individualisering. Vi skall hjälpa dem genom insatser på fortbildningens område.

Men här har vi inte moderata samlingspartiet med oss - och inte folkparfiet heller. Nej, de har reserveral sig lill förmån för en ämnesfördjupande fortbildning, och skriver i sin reservation: "Del är en betydande risk all fortbildningsresurserna nu låses fill en utbildning som saknar fillräcklig substans och som inte får del innehåll som stödjer en god kunskapsutveckling,"

Vart har individualiseringen lagil vägen, Ann-Calhrine Haglund?

I dag behandlar vi anslagen fill grundskolan. Då är det inle utan alt man i hkhel med Ylva Johansson drar sig fill minnes den enorma debatt vi hade i samband med att budgetproposifionen lades fram i januari.

Diskussionerna och opinionen mot ett cash limit-syslem på skolans område ledde så småningom lill att regeringen log lillbaka förslaget - eller, om man vill ullrycka det så, fill atl vi i utskottet avstyrkte regeringens förslag.

Men nu undrar jag bara: Hur är del med moderata samlingspartiet? Har ni avstyrkt cash limit?

I utskotlels belänkanden den här våren kan man läsa sig till all när det gäller länsskolnämnder, slöd för utveckling av skolväsendet, särskilda insalser på skolområdet och bidrag lill drifien av gymnasieskolor m.m., vill moderata samlingspartiet anslå sammanlagt 40 milj. kr. mindre än vi andra. Men någol avstyrkande av cash limit-principen står inle att finna.

Det räckte inte med att Svenska Dagbladet i januari skrev så krifiskt mot parfiet och dess partiledare - om feghet och vilja alt skaffa bilHga poänger genom atl låtsas atl ni var emot cash limit. Nu är del ju lyst! Får vi veta, Ann-Cathrine Haglund; Hur är del nu, vill ni avslå cash limit eller vill ni dd inte?

Nu får vi säkerl höra om de överföringar eller transfereringar som sker till den undervisningsbundna förslärkningsresursen. Men varifrån las pengarna? Larz Johansson har ju mycket utförligt kommenteral detta här i dag, och jag kan helt instämma i vad han har sagt om dessa besparingar. Vilka elever är det som skall betala? Och vilka lärare är det som drabbas?

Jo, del är alla de som vill ulveckla skolan, förbättra den och finna nya vägar till kunskap. De skall fråntas sina ekonomiska resurser. Del där borde ni komma på ändå, lycks moderala samlingspartiet resonera. Men är del egentligen så enkelt?

Moderala samlingspartiet diskulerar ju annars med glädje del posifiva i ulvecklingsarbetel inom de frislående skolorna. Men varför vill ni inle räcka en hjälpande hand fill alla de lärare som arbelar inom grundskolan, där de allra flesta eleverna i vårt land går?

Prot, 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag tiU grundskolor m.m.

Prot. 1988/89:120 Och att miljöpartiet skulle hänga på den trenden - del förvånar mig, del
24 maj 1989 trodde jag inte. Ni skulle ju slå för nytänkande, och sä lierar ni er med de

Anslag tid grundskolor m.m.

konservativa för privatskolornas främjande.

Själv tog jag med stort intresse del av Eva Goés inlägg i debatten om skolans slyrning. Jag tyckte atl hon gav en myckel fin beskrivning av del utvecklingsarbete och nytänkande som finns på våra skolor. Eva Goés berättade om sina egna erfarenheter från skolan. Men varför vill ni nu gå ihop med moderaler och folkpartister för att ta pengar från de svaga och ge till de siarka? För det är ju vad som händer, Eva Goés, när man lar pengar från förslärkningsresursen för atl skapa mindre klasser. De svaga eleverna, de med litet slörre behov, får betala för skapande av mindre grupper. Vem tjänar på del? Vem är det som gynnas av ett sådanl syslem?

Nej, tänk om i miljöpartiet! Låt oss i stället gemensamt stärka lärarna och deras möjligheler lill en annan undervisning! Att man kan göra del har ju Eva Goés själv gett etl gott exempel på.

Dessulom pågår det ju ute i vårt land hela tiden diskussioner om hur vi kan organisera arbetet på annal sätt och få mindre grupper all arbeia med.

Jag vill med del sagda yrka avslag pä samtliga reservationer och bifall lill hemställan i utbildningsulskollds betänkande 13. Men innan jag lämnar lalarslolen skall jag göra nägra korta kommentarer fill några inlägg i den här debatten.

Ann-Calhrine Haglund sade; Att få välja en frislående skola är ell rättmätigt jämhkhelskrav. Jag måsle erkänna atl jag satt och väntade på det uttalandet Vid debatten för en månad sedan kallade fru Haglund del för en jämlikhetsfråga av giganfiska mått, della alt få välja skola - om man vill gå i privatskola, och de andra betalar för del.

Men samtidigt lalade hon om oss socialdemokrater som några företrädare för etl förment jämlikhetstänkande. Läl mig då fråga: Finns del olika slag av jämlikhet, som jag inle har lärt mig? Är jämlikheten förment om den, som för oss socialdemokrater, handlar om all lyfla upp den svage, den som finns där nere och behöver exlra stöd, men rättmätig om den handlar om att staten skall beiala mer av studier vid privatskolorna? Del är etl sätt alt resonera som vi socialdemokrater aldrig kan ställa upp på.

Lars Leijonborg står här och gör sig lusfig över att vi har en skolminister som är f.d. kommunalråd. Den kommeniaren får slä för folkpartiet. Själv skall jag avstå från alt kommenlera de olika poster som den f.d. partisekreteraren Lars Leijonborg har innehaft.

Under detta anförande överlog iredje vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 33 ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Herr lalman! Jag tror atl vi alla betygar alt del finns mycket som är finl i
den svenska skolan. Jag lycker atl del är rohgt att det finns skolklasser som
skriver alt de har det bra. Jag tror all del finns, och jag sade ocksä i min
inledning alt del görs många engagerade insalser. Men vi politiker är satta all
åtgärda saker och ling som är fel, att göra saker och ting bällre. Vi kan inte
54 bortse från att det särskill under det senasle halvårel har förekommil ganska

kraftiga lärar- och elevreaktioner, och att del i den allmänna debatten har kommil fram saker som också socialdemokraterna har sagt är fel. Del är della vi måsle deballera, och del är detta vi måsle göra någoniing ål. Vi måste erkänna problemen, och vi måste göra någonting ål dem,

Margareta Hemmingsson säger alt människor inle är individer i den moderala skolpolitiken. Hon citerar något jag har sagl i en annan debatt. Citatet är riktigl. Del är taget från en diskussion vi hade om allmän och Särskild kurs. Allmän och särskild kurs är i stort sett de enda vaimöjiigheier som elever i Sverige har i dag. Del jag sade var att om vi ökar möjlighelen all välja grupp och svårighetsgrad, ökar vi möjligheterna atl lyckas väl för de elever som det annars inte går bra för. Del är precis del som vi moderaler för fram. Del är del vi arbetar för. Vi vill öka möjligheterna all välja, öka möjligheterna för skolan atl kunna ta hänsyn lill varje elev, att möla varje elev och ge varje enskild elev undervisning efler dennes förutsättningar och anlag.

Individualiseringen inom klassens ram är ell myckel vackert begrepp, men det begreppel kan bara vara en realitet för superpedagoger och naturbegåvningar när det gäller undervisning. Med sin bakgrund vet väl Margarela Hemmingsson också alt del i praktiken är myckel svårt all åstadkomma en individualisering inom klassens ram, en individualisering som tar fasla på varje elev. Ni socialdemokrater lyfter inte fram den svage. Den svage eleven sitter i nio år och känner sig svag. Eleverna vet myckel väl hur de klarar sig och hur de slår i förhållande till de andra. Vi vill öka möjligheterna för alla att välja och få en utveckling så långt som möjligt utifrån sina förutsättningar.

Vi har valt en helt annan leknik än cash limit för all lösa problemel med anslagen till skolan. Vi tycker inte att systemet med olika anslagsposter är bra, utan vi vill föra över pengarna till undervisningen. Margarela Hemmingsson står för etl genomdetaljeral system med en reglering och en slyrning där väldigt mycket också försvinner i administration. Vi vill ge pengarna till undervisningen. Vi tror att lärarna kan ordna undervisningen så atl den får god kvalitet, så att de kan ordna gruppstorlekar som är lämpliga och så att de kan se till att alla elever får den undervisning som var och en skall ha.

Till sist slällde. jag en fråga som Margarela Hemmingsson visserligen berörde men inte svarade på; Varför vill ni inte öppna för alla elever att välja skola? Varför vill ni inle låta statsbidraget följa eleven,så all alla, oberoende av föräldraekonomi, kan välja en skola som de tror på och med en inriktning som de tycker är bra? Varför vill ni inte göra delta, är del inte ett rättmätigt jämlikhetskrav av gigantiska mått alt alla elever kan välja? Ger inte detta det verkliga föräldrainflytande som del är så vikligl atl åsladkomma i den svenska skolan?

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag tid grundskolor m.m.

Anf. 34 LARS LEIJONBORG (fp):

Herr lalman! Det ligger väl i sakens nalur atl en diskussion i riksdagen koncentreras på brisler. Debatterna skulle bh rätt trista och långa om alla också gick igenom det som är bra inom det ämne som man diskuterar. Jag håller med om atl del kan medföra ell vissl problem, nämhgen att de som är verksamma på området får en felaktig bild av verkhghelen. Men vi kan väl ha

Prot, 1988/89:120 den arbetsfördelningen alt Margareta Hemmingsson, så länge hon lillhör det
24 maj 1989 regeringsbärande partiet, kan la med elt kort avsnill i debatterna om att det

Anslag Ull grundskolor m.m.

naturligtvis också finns mycket som är bra i skolan.

Min bedömning av själva verkhghdsbilden är, som jag sade i mitt huvudanförande, att myckel av de positiva känslor som fanns efter beslutet om Lgr 80 har försvunnit. Ett grundläggande problem i skolan är att lärarna känner bristande uppskattning, bristande inspiralion. De lycker att det är så myckel i samhället omkring skolan som släller orimliga krav på dem och alt de inle har molsvarande förutsättningar att leva upp lill de kraven.

Jag har ingenting emol alt göra mig lustig när jag håller anföranden, men tyvärr tror jag inte att det var min avsikl att göra mig lustig över skolministerns tidigare arbele som kommunalråd i Katrineholm. Det var mest etl konstaterande av del faktum atl med Göran Persson har kommunali-seringen blivit etl centralt begrepp i socialdemokratisk skolpolitik. Hans företrädare ägnade sig dä och då ål alt ulveckla nackdelarna med en för långtgående kommunalisering.

I dag finns det, som Margareta Hemmingsson säger, ett intresse runl om i landet alt pröva olika varianter av gruppstorlekar. Det ingår i strävan all individualisera. Jag lycker atl det är något orimligt atl ställa begreppet individualisering emot mindre grupper. Mindre grupper kan ofta vara ett instrument som kan användas för alt åstadkomma individualisering. Men det finns en statiig bestämmelse som säger all på elt visst sätt fär man inte använda förstärkningsresursen för all åstadkomma en annan gruppindelning. Huvuddelen av förstärkningsresursen får inle varaktigt användas för atl åstadkomma mindre undervisningsgrupper. I det ligger all vi här anser oss veta bättre hur gruppindelningen skall göras runt om i landel. Del tror inte jag. Jag tror atl det är där man känner de lokala problemen och de lokala förutsättningarna som man är bäsl skickad alt avgöra hur gruppindelningen skall ske. Det är därför vi så länge det nuvarande statsbidragssystemet gäller vill rensa borl förbudet atl använda förstärkningsresursen för atl minska gruppstorlekarna.

Anf. 35 YLVA JOHANSSON (vpk);

Herr lalman! Margarela Hemmingsson gör ett stort nummer av den dåliga och förkastiiga cash limit-metoden, som socialdemokralerna i detta betänkande har tagit avstånd från. Det är tur att det inle är Margareta Hemmingsson som skall försvara de socialdemokratiska färgerna i deballen om gymnasieanslagen, för där är cash limit-metoden lydligen en mycket bra metod,

Margareta Hemmingsson ägnar sig huvudsakhgen ål all kritisera de
borgerliga förslagen från moderaterna, folkparliel och miljöpartiet. Jag
tycker att hon gör det mycket bra. Hon för fram en bra kritik mot deras
förslag. Men man kan fråga sig vad socialdemokraterna vill göra. Om vi
erkänner all del finns brister i den svenska skolan, trots att myckel är bra,
kunde det vara inlressanl att i alla fall peka ut några små tankar om äl vilket
håll man vill gå för alt förändra denna skola. Det vänlade jag mig alt få höra
någonting om, eller att några kommentarer skulle göras lill de förslag som
56 vpk har fört fram. Men del blev vi utan.

Anf. 36 EVA GOÉS (mp):

Herr lalman! Jag skall ta vid där Ylva Johansson slutade. Kjell-Olof Feldt har nämhgen i Aftonbladet sagt atl man vill lägga fram ell förslag om att staten skall betala en viss summa för varje elev, i ställd för som i dag för lärarnas löner. Del är precis del som miljöpartiet de gröna vill. Om vi får ell elevrelaleral statsbidrag, behöver vi inte hålla på med konstruktionerna att la från förstärkningsresursen för atl kunna skapa mindre grupper. Jag sade flera gånger, och jag betonade atl man i ett övergångsskede kanske måste nyttja del här sättet att verka. När man kommer ul i skolan finner man ju all detta är en realitet. Man måsle väl utgå från verkligheten och inle göra en skrivbordsprodukt. Jag anser atl man inle skall ha förbud ulan att man måsle pröva varje gång. Jag betonade också vikten av atl det var den lokala skolan och slyrelsen på skolan, där också eleverna har inflylande, som skall bestämma. Jag anser inte alt man tar från de svaga och ger till de siarka ulan alt detta gagnar alla. Annars skulle jag inle ställa upp på det.

Jag tror all vad miljöparliels nytänkande innebär och vad vi kan göra är atl försöka överbrygga avståndet mellan moderaler och socialdemokrater, eflersom jag ser väldigt många likheter. Tag della all socialdemokralerna inför profilskolor! Del är ju ell säll all justera, så att man filialer litet mer flexibilitet och en annan skola. Ni är på god väg, men ni behöver ju inle ta stegel fulll ut lill höger.

Anf. 37 MARGARETA HEMMINGSSON (s):

Herr talman! Ni behöver ju inle gå fulll ul lill moderalerna, säger Eva Goés, samtidigt som hon lalar om all på den brygga som skall leda oss från vår ylterlighelsståndpunkt till högerkanlen skall miljöparfiet ligga som ell grönt maskrosblad, som vi skall klättra på. Nej, det håller nog inle rikligl, Eva Goés. Jag tror all vi måsle sälla upp förbud i vissa fall för alt man skall kunna pröva sig fram. Om den lypen av prov skall gå ut över de svaga eleverna, då måsle vi säga ifrån. Del finns nalurliglvis många möjligheter atl göra ohka variationer av tester, men de får inle gå ut över de svaga.

Lars Leijonborg säger alt deballen blir så trist och lång, om vi tar med det som är bra. Men hur är det om vi tar med det som är dåligt - blir den rolig och kort då? Jag vel inle. Men jag lovar atl säga någoniing om positiva saker, så får vi se hur det går.

Lars Leijonborg sade apropå skolministern - jag beklagar atl vi kommer in på honom igen - alt det var för alt skolministern var kommunman som vi nu helt plötsligt hade börjal diskutera kommunalisering av skolan. Då undrar jag: Är det därför att folkpartiet är företrätt av en man som arbelar på Managemenlgruppen som folkpartiet vill ha in mer av privata utbildningsföretag i den offentliga skolan? Del är ju ungefär samma sak.

Så till Ann-Calhrine Haglund. Elevernas enda möjlighel att välja i skolan är atl välja mellan allmän och särskild kurs, säger Ann-Calhrine Haglund. Det är inle sant. Det går ju att skapa mängder av val inom skolan. Men valen skall vara så drastiska, stora och betydande nästan för hela livel, om de skall räknas i den moderata skolan. Men del går ju atl göra mängder av saker också inom klassen och inom undervisningen - del vel Ann-Cathrine Haglund. Men det är så bra, menar moderalerna, att man måste komma ner

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag tdl grundskolor m.m.

Prot. 1988/89:120 på de här små grupperna. Då undrar jag: Hur små grupper skall det bli? Och
24 maj 1989 vad skall det vara för lyp av indelning? Enklast är väl att göra olika grupper -

Anslag lill grundskolor m.m.

en grupp här, där eleverna får undervisning och sedan etta i betyg, och en annan grupp här, där eleverna får tvåa i betyg, när de gäll ut skolan. Det är enklast för läraren och bäsl för eleverna också. Dessutom kan man spara in på föräldrasamtal, för man kan ju redan från början göra upp om hur del blir. Är det så ni vill ha del?

Sedan har ni ju, Ann-Cathrine Haglund, när det gäller cash limit reserveral er mol vårl avslagsyrkande. Jag vill gärna säga till Ylva Johansson all jag inle gör något stort nummer av cash limit, dess vara eller inte vara. Jag gör etl stort nummer av att moderala samlingspartiet i januari var ule och svängde sig i deballen med Carl Bildt i spetsen och sade: Del här är minsann någoniing som vi inle skall ställa upp på, ulan vi släller upp för skolan. Men hur är del när det kommer till faklum? Ni har inle yrkal avslag på alt-satserna. Del är ju moderalerna som förespråkar dern. Jag skall citera ur utbildningsutskottets belänkande nr 13:

"Utskottet finner att föreslagen typ av utgiftsram inte är lämplig på grundskolans omräde." Della anser samlliga parlier utom moderalerna.

Vidare slär del i betänkandet; "--------------------------- och föreslår atl riksdagen avslår

samlliga tre förslag i proposilionen som rör sänkt veckotimpris m.m. och under anslagel Bidrag till driften av grundskolor m.m. anvisar 167 milj. kr. utöver regeringens förslag för att läcka kostnaderna för etl återställt veckotimpris." Detta har moderata samlingspartiet reserveral sig mol. Då undrar jag: Vad gäller?

Anf. 38 EVA GOÉS (mp):

Herr lalman! Ja, Margareta Hemmingsson, beskrivningen av mitt arbete, att det går att göra mycket inom den ordinarie skolan, är okej. Det var bara det atl jag bröt mol reglerna. Det var jusl de här förbuden som jag satte mig upp emot, när jag satsade pengar från en påse lill en annan. Jag tömde alla påsarna i en säck, och sedan utnyttjade jag del. Jag utgick från behoven i klassen - i samråd med eleverna, i samråd med föräldrarna, i samråd med personalen. Jag var alltså tvungen alt bryla mol förbud, men del som jag gjorde var riktigt. De elever som var med de här tre åren, specielll del sisla året i sjätte klass i en nu nedlagd skola, kan inlyga all det var det bästa årel i deras liv. Så kände de det därför all de var delaktiga i besluten. De var delaktiga i budgetarbetet. De fanns med hela liden. De bestämde vilken personal vi skulle ha. Alll dellog de i. Men del skall jag säga, att hade rektorn varil en paragrafryttare, så hade han kunnal stoppa mig. Varför inte ta bort dumma beslut och dumma regler, när de inte är till nylla för skolsituationen?

Anf. 39 LARS LEIJONBORG (fp):

Herr talman! Det viktiga är naturligtvis alt diskutera olika förslag i sak.
Del är givetvis hell ointressant vad ohka förslagsställare tidigare har hafl för
arbele. Jag uppfattar det heller inle som någon som helsl krilik mot Göran
Persson all han tidigare har varil kommunalråd i Katrineholm - jag bara
påpekade del i förbigående. Men, som sagl, jag skall i fortsättningen
58 koncentrera min kritik på hans förslag, som ju i mycket handlar just om atl

kommunerna i fortsättningen skall spela en större roll i skolpolitiken, och på den sakliga substansen i argumenten.

Jag håller med Ylva Johansson och andra, som har påpekat alt del finns väldigl litet av framåtsyftande idéer i det som Margareta Hemmingsson säger. Jag tycker att det är betecknande, eftersom socialdemokratisk skolpolitik för närvarande är ganska idéfallig.

Det som Eva Goés säger är ocksä mycket intressant Det bekräftar en erfarenhet som jag också har, nämligen alt del allt som oftast händer atl man, när man reser i landet, iräffar på exempel på lokala utvecklingsprojekt som är mycket spännande. Men när man frågar mera om dem och Iränger djupare in i dem, visar det sig rätt ofta att de har lillkommil i strid mot överordnade instanser och ibland renl av i slrid mot gällande regler. Jag tycker atl del är, precis som Eva Goés säger, en indikation på all vi skulle kunna rensa väldigt radikall i regelfloran. Jag hoppas verkligen att den nya skolministern, vilket yrke han än har haft tidigare, skall åsladkomma del.

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag tdl grundskolor m.m.

Anf. 40 ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Herr lalman! Margarela Hemmingsson sade apropå frislående skolor atl det behövs förbud i vissa fall, när elever med särskilda behov drabbas. Jag skulle då vilja erinra om exempelvis Montessoriskolan. Moniessorimdoden hade inte uppkommil, om det inte hade funnils barn med särskilda behov. Maria Moniessori arbetade med mentalt efterblivna barn, och det sporrade henne till att starta en revolution inom undervisningen. Den melod som hon skapade används i dag väldigt mycket inom särskolan bland barn med särskilda behov. Moniessori är en lyp av fristående skolor, som har kommit lill därför alt den hjälper barn med särskilda behov. Många andra frislående skolor har också uppkommit ur särskilda behov av nägol slag. Skall de inle ha rätt till en behandling likvärdig den som skolor inom det allmänna skolväsendet får? Jag lycker det är märkligt. Jag har ännu inte fåll svar på frågan, varför ni inle vill låta alla välja. Varför skall del vara beroende av föräldrarnas inkomst eller engagemang?

Margarela Hemmingsson talade om drastiska val med följder för hela livet. Hon förde en, om uttrycket ursäktas, ganska barnslig diskussion om grupper som skulle få betyget 1, betyget 2, osv. Del exemplet är faktiskt ovärdigt en seriös deball om hur man skall fillgodose alla barns behov, hur man skall kunna åstadkomma en skola med valmöjligheter.

Vilka valmöjligheter skall finnas, frågade Margarela Hemmingsson. Ja, del skall finnas valmöjligheter. En och samma elev kan, som jag sade i mitt inledningsanförande, välja en kurs av en svårighelsgrad i svenska, en kurs av annan svårighetsgrad i engelska eller matematik, osv. Och självfallet skall man kunna komplettera. Vi har i vårt förslag när det gäller tillvalen på högstadiet också tillfogat en möjlighel alt komplettera för elever som vill och behöver del.

Så tillbaka till grundskoleanslagd. Vi har reserveral oss för en annan lösning, Margareta Hemmingsson. Vi förordar en annan lösning av problemet med grundskolans ekonomi. Vi accepterar inte del socialdemokratiska sätlel alt hantera anslagen för skolan. Ni föreslog en besparing som skulle drabba undervisningen. Vi vill förslärka undervisningen. Vi anser att skolan

Prot. 1988/89:120 skall ge kunskaper och färdigheter, att skolan skall meddela undervisning. Vi
24 maj 1989 vill förstärka undervisningen - därför har vi lagt fram vårt paket, som skall ses

Anslag tid grundskolor m.m.

som en helhel. Den helheten kommer vi moderater att rösla för i denna kammare. Vi anser att del är skolans huvuduppgift att förmedla kunskaper och färdigheter.

Jag vill så ålerkomma till alla de frågor som jag har slällt. Jag har ställt frågor om vad ni vill göra för atl åstadkomma en avreglering, om vad ni vill göra ål statsbidragssyslemet och ål målen. Ni socialdemokrater har ändå i debatter och i ohka propositioner kommil med antydningar, men vi har inle fått vela någoniing. Jag har inte fått något svar på mina frågor, t.ex. om hur ni ser på föräldrainflylandel, klasslorleken, skolans huvuduppgift och möjligheterna lill val för olika elever.

Jag vill instämma i den fråga som Ylva Johansson slällde; Vad vill ni socialdemokrater egentligen? Margarela Hemmingsson har inle givil en enda ledtråd när det gäller vad socialdemokraterna vill göra åt problemen -de problem som enligt vad Margarela Hemmingsson ändå erkände finns i den svenska skolan.

Anf. 41 MARGARETA HEMMINGSSON (s);

Herr talman! Självfallel kan nya ideér många gånger få trängas med gamla. Sä är det mycket rikfigt, som Ann-Cathrine Haglund påpekade, för en del av de specialpedagogiska utbildningsmetoder som finns inom de frislående skolorna. Det är också just därför som vi socialdemokrater har valt all slödja vissa av de frislående skolorna. Vi har sagl all de skall ha del slödel därför alt de har en annan pedagogik och elt annal säll all arbeia. Andra kan ha arbetssätt som vi kan dra nytta av och lära oss all använda också i den allmänna skolan, och det kommer då alla lill del.

Har socialdemokraterna inga mål för sin skolpolitik, frågades det här. Jag blev väldigt förvånad över den frågan. Under de år som jag har varil med i riksdagen - del är sedan 1982 - har vi behandlal en mängd förslag som gälll förändringar av skolan på olika nivåer.

Del har handlat om en ny lärarutbildning för lärarna på grundskolan - del var en mycket stor förändring med klara målsättningar all skapa både en mer sammanhållen grundskola och en mer individualiserad och all underlätta för lärarna alt arbeia med nya arbetsformer,

I år fattade vi beslut om del nya styrsystemet för grundskolan, som på sill sätt helt vänder upp och ned på beslutsfattandet - del var någon som tidigare nämnde behovel av det. Inom det nya styrsystemet ligger just de lokala skolplanerna, och genom de lokala skolplanerna skapas på ell hell annal sätt möjligheter alt åstadkomma förändringar lokalt.

Där kan jag någol knyta an lill del som Eva Goés log upp. Med hänvisning lill vad jag sade om all man i vissa fall kanske behöver ha förbud sade hon alt det hon berättat om skelt i strid med gällande regler. Det är jusl del jag menar: Med elt annal styrsystem, som kommer ut mer lokall, kan man gemensaml arbeia för förändringar inom den ramen. Då sker de efler de lokala behoven, och styrs och regleras inle uppifrån.

Vi har också beslulal om förändringar inom gymnasieskolan. Vi har haft
60 ell slorl reformprogram. Vi har försöksverksamhet med treårig yrkesutbild-

ning för en förändring av gymnasieutbildningen på den sidan. Tidigare diskuterades den s.k. mellaningenjörsulbildningen. Vi har diskuterat styrsystem när del gäller högskolor och avskaffande av regionstyrelser och andra sätt att fördela medel lill högskolorna än via regionslyrelser.

Det här är inle bara målbeskrivningar - det är praktisk polilik som visar hur vi socialdemokrater under de senaste åren på olika sätt arbelal för all reformera skolan. På det sättet måsle vi naturligtvis gå vidare.

I mångt och mycket är det här exempel på att vi fillsammans har arbelat för förändringar av skolan och åstadkommil dem genom samarbele mellan partierna. Jag tycker egenlligen alt det fina med arbetet i riksdagens utbildningsutskott är all vi åsladkommer en utveckling av skolan genom samarbele mellan partierna.

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag tid grundskolor m.m.

Anf. 42 EVA GOÉS (mp):

Herr lalman! Margarela Hemmingsson inslämmer alltså i vad jag tidigare sade, nämligen alt styrningen skall ske lokalt. Jag påpekade ju jusl atl om man vill använda förstärkningsresursen för atl skapa mindre grupper skall det ske lokalt.

Margarela Hemmingsson log upp lärarulbildningen. Vi anser också all del i lärarulbildningen borde ingå alternativ, l.ex. jusl specialpedagogik som har med Waldorf att göra.

Jag vill avsluta med atl säga all skolan är till för atl lära för livet, vara allmänbildande och ge bildning. Eller som Ellen Key har sagt: Bildning är det vi har kvar sedan vi glömt allt vad vi lärl.

Anf. 43 ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Herr talman! Margareta Hemmingsson sade alt nya ideér kan få trängas med gamla. Det låter nog bra, men i prakfiken är det ju så all socialdemokralerna bara siöder vissa fristående skolor. Dessulom stöder man de fristående skolorna så snålt atl de i praktiken är elt alternativ bara för människor som har råd alt beiala eller som har ell alldeles speciellt engagemang för sina barns skolgång. Ni socialdemokrater ger ju inle de frislående skolorna ett likvärdigt stöd! Därför kan frislående skolor aldrig bli ett alternativ för alla. Ni siöder bara vissa frislående skolor, som behagar er.

Margarela Hemmingsson lalade om de slora målen och socialdemokraternas visioner och tog upp del styrsystem som man lade fasl genom slyrproposilionen. Den propositionen var full av vackra ord, men den hade föga av konkrel innehåll. Del var mycket få konkrela förslag i den; bl.a. saknades förslag om statsbidragen, som faktiskt är det viktigaste när del gäller styrningen av skolan.

Margarela Hemmingsson lalade vackerl om den utveckling som skolplanerna skall innebära. Vad är det för revolution som skolplanerna kan ge? Mer byråkrati, ja, och flera människor som blir sysselsatta med att formulera skolplanerna. Men tror inte Margarela Hemmingsson att man redan i dag har planering för sin verksamhet ule i kommunerna? Vad är del för revolution som skall komma i och med skolplanerna? Nej, jag vill upprepa den fråga som har ställts förut: Vad vill egentligen socialdemokraterna?

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag ull gymnasieskolor, m.m.

Överläggningen i detta ärende var härmed avslulad.

(Beslul fattades efter debatten om utbildningsutskottets belänkande 15.)

Kammaren övergick lill att debattera utbildningsutskottets betänkande 15 om anslag till gymnasieskolor, m.m.

Anslag till gymnasieskolor, m.m.

Anf. 44 GÖRAN ALLMÉR (m):

Herr lalman! I utbildningsutskottets betänkande nr 15 behandlas en del ärenden som rör gymnasieskolan. Min avsikt är alt främsl beröra de frågor där vi moderater har en annan uppfattning än utskottsmajoriteten.

Lål mig dock, herr talman, först få säga nägra ord om dimensioneringen av den s.k. direkiramen. Vi hälsar med lillfredsslällelse all utskollel har bifallit våra motioner om en oförändrad dimensioneringsram bäde för budgetåret 1989/90 och för budgetåret 1990/91. Som kammarledamöterna säkerl kommer ihåg fattade riksdagen våren 1988 beslut om 127 000 inlagningsplalser för de båda budgetåren. Regeringen föreslog i årels anslagsframslällning ätt ramarna skulle minskas med 2 000 resp. 4 000 intagningsplatser jämfört med riksdagens beslul. Några nya avgörande skäl för att ändra riksdagens beslul innehåller inle budgetpropositionen. Vi anser därför, herr talman, atl även regeringen bör respektera riksdagens beslul.

När riksdagen för några år sedan beslöl all rullande fastställa slutgiltiga ramar för två år och en planeringsram för det tredje årel var avsiklen att ge kommunerna en fast grund för sin planering av gymnasieskolan under elt någol längre tidsperspektiv. I regeringens förslag skulle skolhuvudmännen ivingas till drastiska ingrepp i sin organisation med mycket korl lidsvarsel. Utskottets nu fattade beslul ger dem en dryg ivåårsperiod för alt anpassa sin organisation. Det anser vi vara till gagn för kommunerna.

Herr talman! Jag vill efter denna inledning la upp den viktigaste frågan, som ulskollel behandlar i detta betänkande, nämligen den framlida utformningen av gymnasieskolans yrkesutbildning. Vi moderaler säger nej till regeringens och utskottsmajorilelens förslag om en ulökning av den nu bedrivna försöksverksamheten. Vi gör det inle därför att vi motsätter oss förändring. Tvärtom är vi del parti som långt tidigare än något annat av riksdagens parlier påvisade svagheterna i del nuvarande systemet Vi gör del därför alt ÖG Y-förslagel, som ligger lill grund för försöksverksamhelen, har för slora brister och inle ger den kvalilel i ulbildningen som vi önskar.

Modellen innehåller oacceptabla schabloniseringar, där ingen egentlig hänsyn las lill de olika yrkesutbildningarnas speciella karaktär. De arbels-platsanknulna inslagen riskerar genom elevens slällning på arbetsplatsen all bli en förlängd praktisk yrkesorientering. Förlängningen av utbildningstiden lar inle hänsyn lill de olika utbildningarnas fakliska behov av yllerligare undervisningslid. Inslagen av allmänna ämnen tycks mera vara inriktade på atl ge eleverna allmän behörighet för högskolestudier än all ge dem den undervisning som de behöver för all bli skickliga och kompetenta yrkesutövare. Regeringens fixering vid tanken atl snart sagt alla skall ha allmän

behörighet för högskolestudier är ett svek gentemot de studerande. Dessa får felaktig information om de krav högre studier normalt ställer. Dessulom riskerar även gymnasieskolans yrkesutbildning all bli kvalitativt sämre, eftersom tillräcklig tid inle kan avsättas för linjens huvudämnen.

Den grundläggande kritik som vi anförde mol förslagel för ell år sedan kvarslår:

Den yrkesinriktade ulbildningen skall utformas efter de krav yrket ställer. Delta gäller inte minst de allmänna ämnena, som måste väljas så, att de stödjer den valda yrkesutbildningen.

Att lära sig olika yrken kräver olika lång tid. Därför måsle utbildningstiden variera med de olika yrkenas krav.

Inga kostnadsberäkningar har heller redovisats för en fulll utbyggd verksamhet. Den fillkommande kostnaden lorde kunna beräknas bli 1,5-2 miljarder kronor. I dessa beräkningar ingår inle kommunernas investeringskostnader för lokaler m.m. Det är enligt vår mening självklarl att de ekonomiska förutsättningarna måsle klarläggas innan ulbildningen förändras.

Slutligen måste framhållas atl för de nya utbildningslinjer som nu skall prövas i försöksverksamheten kommer inget fullständigt underlag alt föreligga för den ulvärdering som enligl planerna skall äga rum under höslen 1991.

Vi moderaler anser att följande rikfiinjer bör gälla för den gymnasiala yrkesutbildning som vi förordar skall införas i slällel för den av regeringen föreslagna utbildningen:

Den skall ha en effektiv och omfattande anknylning lill del praktiska arbetslivet.

Stor hänsyn skall tas lill de speciella krav och behov som gäller för resp. yrke och bransch vid utformningen av kurs- och limplaner.

Undervisningen skall bestå av för utbildningslinjen specifika allmänna ämnen, fackteori och arbetsteknik.

Utbildningen skall kunna variera mellan två och fyra år beroende på inriktning. Huvuddelen av utbildningstiden förläggs till arbetsplatsen. I skolan undervisas eleven i allmänna ämnen, fackteori och arbetsteknik.

Särskilda utbildningsplaner upprättas för varje yrke, och riksdagen fastställer de allmänna rikllinjerna.

Eleven erhåller betyg eller bevis över genomgången ulbildning.

Eleven är anslälld i resp. företag under praktiktiden, dvs. under den tid som eleven befinner sig pä arbetsplatsen.

Förelag eller andra arbetsgivare som engageras i ulbildningen har arbetsgivaransvar för eleven under praktiktiden.

Elevens lön sätts med utgångspunkt i all han eller hon befinner sig under ulbildning. Lönen höjs i lakl med att den produktiva arbetsinsatsen ökar.

Arbetsgivaren betalar lön som slär i relation lill produktionsinsatsen och de särskill avpassade sociala koslnaderna. Slal och kommun svarar för övriga koslnader.

Lagen om anställningsskydd skall inte vara lillämplig på elev som är anställd på företag för att genomgå grundläggande yrkesutbildning. Efter avslulad ulbildning upphör automatiskt företagels ansvar för elev.

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag ull gymnasieskolor, m.m.

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag ull gymnasieskolor, m.m.

Förelag som vill inrätta utbildningsplatser måste ha möjlighet att klara sina åtaganden. En handledarulbildning skall erbjudas de personer inom förelagen som engageras i dessa uppgifter.

Den av oss föreslagna yrkesutbildningen måste självfallet kunna kompletteras med traditionell och i huvudsak skolförlagd yrkesutbildning för yrkesområden och på orter där på grund av givna förutsättningar inga andra alternaliv kan erbjudas.

Herr talman! I vår mofion UbSlO har vi moderater visat på en utbildningslinje som ulan dröjsmål behöver göras treårig, nämligen vårdlinjen. Elever på denna linje har på senare år lyvärr visal sig ha bristande baskunskaper och har ofta behövt stödundervisning på grundskolenivå i t.ex. matemafik, svenska och engelska. Utökningen av gymnasieskolans vårdlinje med ett år bör därför i stor ulslräckning användas till allmänna ämnen som svenska, engelska, naturkunskap, psykologi och matematik samt vårdpraklik. Religionskunskap och filosofi saml kost- och konsumenlkunskap bör ingå i läroplanen. Praklikperioderna bör byggas upp i en logisk följd och praktik-platserna väljas med omsorg.

Herr talman! Skolminister Göran Persson har i dagarna sänt på remiss elt omfattande material rörande hela gymnasieskolans förnyelse inkl. den studieförberedande gymnasieutbildningen. Det finns av den anledningen måhända ingel behov av någon mer omfattande debatt här och nu när det gäller de leoreliska linjerna i gymnasieskolan. Eflersom moderala samlingspartiet inle omfattas av remissen, vill jag dock anföra några synpunkter.

Översynen bör främst inriktas på en revidering av kurs- och fimplaner, så alt linjernas högskoleförberedande karaktär än mer betonas. Del är exempelvis viktigare alt språkutbildningen förstärks än alt praklikinslag införs som obligatorium. Den kommande internationaliseringen inom högskoleutbildningen, liksom behovet alt kunna utnyttja utländsk facklitteratur i undervisningen, kommer atl slälla slora krav på goda språkkunskaper i inle bara engelska.

Elevernas valmöjligheter bör vidare förbättras inom resp. linjes kurs- och timplan. Elever med inlresse för idroll och estetiska ämnen kan med timplanejämkning få fem veckotimmar för sludier i sitt specialintresse. Samma möjlighet till jämkning av limplanen bör ges så, alt elev med inlresse för elt läroämne får möjlighet atl bedriva fördjupade studier i della ämne. För atl stärka de främmande språkens ställning bör även s.k. språkgymnasier med riksintagning, i likhet med de nuvarande idrotlsgymnasierna, inrällas.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till de reservationer i delta belänkande som de moderala företrädarna ställt sig bakom.

Anf. 45 TREDJE VICE TALMANNEN:

Jag får meddela att anslag nu har satts upp om alt della sammanträde skall fortsätta efter kl. 19.00.

Anf. 46 CARL-JOHAN WILSON (fp):

Värderade talman! Utbildningsutskottets betänkande 1988/89:UbU15 behandlar anslaget lill gymnasieskolor m.m. Under 1990-lalets första del kommer ganska myckel atl förändras inom

gymnasieskolan. Häromdagen sände regeringen ut ett antal utredningar pä remiss. Det skall bli intressant att följa del fortsatta arbetet.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen atl anlalel utbildningsplatser i gymnasieskolan skall minskas från 127 000 lill 125 000. Det anser inte moderaterna, folkpartisterna, centerpartisterna, vpk-arna och miljöpartisterna i utbildningsutskottet. Del fanns därför i ulbildningsulskoltet en majoritet för det högre elevantalet, och socialdemokraterna fann sig i att gå emot regeringsförslaget i del här stycket och ansluter sig lill utskoltsmajoriteten.

Jag skall här kortfattat kommentera några av reservationerna till betänkandet I reservation 4 föreslår moderata samlingspartiet och folkparliel alt en försöksverksamhel med regionala idrotlsgymnasier skall fortsätta under fem år. Det skulle ge eleverna möjlighel till inackorderingstillägg. Det gäller här elt mellanting mellan de riksrekryterande idrotlsgymnasierna och de lokalt möjliga jämkningarna av schemat. Eleverna sluderar så nära sin hemort att de kan fortsätta all representera sin hemmaklubb, men de fär en träning på elilnivå som är jämförbar med riksidroltsgymnasiernas.

Om man vill ge den här lypen av kombinalion av sludier och idrott en chans atl bli ordentligt prövad, är della elt bra tillfälle. För de aktuella kommunerna - bl.a. Jönköping, Eksjö och Vetlanda kommun - och för de akluella specialidrottsförbunden och eleverna, är det en slor besvikelse om riksdagen inle tillåter all försöksverksamhelen fortsätter. Under de senasle två åren har del funnils motioner från socialdemokrater, moderaler, folkpartister och centerpartister i just det här ärendet.

Reservation 10 gäller lärlingsutbildning. Folkpartiet anser all vi bör försöka öka intresset för gymnasial lärlingsutbildning, eftersom sådan ulbildning är ett utmärkt alternaliv till de reguljära yrkesulbildande gymnasielinjerna. En lärling är nu bäde elev i gymnasieskola och anställd i del företag där lärlingsutbildningen sker. Del skulle säkerl bli lällare att få förelag intresserade av lärlingsutbildningen om de hade möjlighet alt provanslälla lärlingar eller träffa avtal om lidsbegränsad anställning. Elt förslag till sådana möjligheter är huvudpoängen i reservation 10.

Det är närmast självklart all fler förelag skulle erbjuda sig all medverka i lärlingsutbildning om de fick la hand om lärlingen på anslällningsvillkor som liknar skolutbildning- dvs. anställningen kan prövas igen efler lärlingstidens slul, precis som en eventuell anslällning prövas för en arbetssökande som kommer direkt från gymnasieskolan.

I reservation 12 föreslär folkpartiet att handledarulbildning inom vården skall förbättras. Många inom vården upplever nu atl elevhandledning är svår och betungande. Vid den treåriga försöksverksamheten i gymnasieskolan bör det finnas ulrymme för all också aktualisera hur man på värdarbetsplal-sen tar hand om efterföljande elevkullar. Sådana moment ingår i ulbildningar fill andra yrken med pedagogiska inslag i yrkesutövningen.

I reservalion 15 föreslår folkpartiet och miljöpartiet de gröna atl gymnasieskolan skall bli mer flexibel. Vi vill all specialgymnasier skall kunna inrällas för l.ex. matematik, fysik och språk på samma sätt som man nu kan jämka limplaner för ökad satsning på idrott och estefiska ämnen.

Liknande önskemål framförs i reservation 21 av moderala samlingspartiet

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag tid gymnasieskolor, m.m.

5 Riksdagens protokoll 1988/89:120

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag tiU gymnasieskolor, m. m.

och folkpartiet. Det gäller där särskilda insalser på språkområdet, Sverige behöver människor med goda språkkunskaper. Representanter för bransch efler bransch kan berätta alt deras nya medarbetare behöver större språkkunskaper än vad de äldre har. Konlakler med andra länder har i slor utsträckning blivit dagliga på många arbetsplatser.

Jag är förvånad över att del endast är moderata samlingspartiet, folkpartiet och i någon mån miljöpartiet de gröna som anser att t.ex. de spräkintresserade eleverna skall ha lika goda chanser till att i gymnasieskolan odla sina speciahnlressen som de idrottsinlresserade och musikintresserade gymnasisterna har. Riksdagens slöd till reservationerna 15 och 21 skulle ge eleverna den möjligheten till specialisering, till fördel både för dem och för Sverige.

I reservation 17 föreslår folkpartiet en salsning på gymnasial konsumtions-utbildning i nya former. Vi lycker all del är en viktig uppgifl för gymnasieskolan all erbjuda ökade kunskaper inom områdel kost, hälsa och konsumtion. I arbetslivet behövs sådana kunskaper på många håll. Vi slår i reservationen etl slag för lanthushållsskolorna, som ofta kommer på undantag i informationen om utbildningsvägar. Jusl lanlhushållsskolorna skulle kunna göra goda insatser i en reformering av den konsumtionsutbildning som det här gäller.

Värderade lalman! Jag yrkar bifall lill de reservationer till belänkandet 1988/89;UbU15 som är undertecknade av folkparlisler och i övrigt lill utskottets hemslällan.

Anf. 47 MARIANNE ANDERSSON (c):

Herr lalman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till samlliga de reservationer som centern ställt sig bakom i utbildningsutskottets betänkande 15 om anslag fill gymnasieskolor, m.m.

Jag skall härefter något gå in på centerpartiets syn på de här frågorna och på gymnasieskolan i stort. Vi i centern har under en följd av år krävt en lotaldimensionerad gymnasieskola med utrymme för all ge alla ungdomar under 20 års ålder en avslutad gymnasieutbildning. Denna uppfattning torde delas av regeringen, eflersom den vid detta riksmötes öppnande uttalade att alla ungdomar under 20 år skulle ha rätt fill en plals i gymnasieskolan. Men budgetförslaget innehöll någoniing annal. I det föreslogs en sänkning med 2 000 platser, och en sänkning av ambifionsnivån långl under målsältningen.

Eftersom utskottet nu har kunnat enats om en höjning med 2 000 plalser för näsla år, har vi centerpartister avstått frän en reservalion med förslag om en ytterligare utökning av antalet plalser. Men värt krav om en ökning av dimensioneringen för budgetåret 1991/92 kvarstår.

Vi anser atl antalet inlagningsplalser i gymnasieskolan bör motsvara den efterfrågan som avspeglas i ungdomarnas förstahandsval. Antalet platser skall alltså inle dras ner när elevkullarna minskar, utan det skall i slällel anpassas lill den nivå som tillgodoser målet en gymnasieskola för alla.

Centerparfiet anser också all de ungdomar som får utbildning och praktik inom ramen för del kommunala uppföljningsansvard skall beredas plats i gymnasieskolan. De nuvarande priorileringsreglerna för 16-17-åringar bör avskaffas. Förra året nådde vi en bit på vägen, då vi fick majoritet för all prioriteringen inom vårdutbildningen skulle avskaffas. Varför kan inle

socialdemokralerna gå längre i år? Annars kan man ju helt enkelt inte uppnå målel om en gymnasieskola för alla.

När del gäller den treåriga yrkesinriktade utbildningen, som påbörjades i form av försöksverksamhel förra året, har väl de flesta i minnet den debatt som fördes under lång fid innan änlligen ett regeringsförslag kom och de förväntningar som alla berörda parter hade på atl man skulle kunna åstadkomma en kvalitelsförbältring och statushöjning för yrkesutbildningen, atl man efter lång tids väntan äntligen skulle komma till skott och fä en förbättrad yrkesutbildning i Sverige.

Behovel av yrkesulbildade människor är stort, därom råder inget tvivel. När så förslaget kom förra våren, innehöll det bara en försöksverksamhel med 5 000 plalser, som dock vid utskottsbehandlingen utökades till 6 000. Vår inslällning då var att ulbildningen skulle införas i full skala och med lilel längre förberedelsetid, så att starten skulle ha skett i år.

Nu har vi försöksverksamhelen, och trots den korta förberedelsetiden lyckades eleverna göra omval och man lyckades få i gång verksamhelen. Erfarenheterna hittills är goda, och elt intensivt förberedelsearbete pågår ute i landet för en ulökning. I år föreslås en ulökning lill 10 000 platser, men vi anser atl det är otillräckligt och föreslär därför yllerligare 1 000 plalser, som vi lycker skall användas i första hand för yrkesutbildning inom småindustri och hantverk. Nuvarande lärlingsutbildning inom de områdena är olillräcklig.

Den nya yrkesutbildningen tillgodoser i slort praklikbehovd på det mer praktiska området, men det är ju viktigt med praktik även inom del teoretiska området. Jag tänker då på ekonomlinjen, som både är yrkesförbe-redande och studieförberedande.

SÖ har också föreslagit all ämnesanknulen praktik bör bli obligatorisk under totalt tre veckor på den treåriga ekonomiska linjen, med början i årskurs 1 år 1989/90, för atl sedan byggas ul lill att omfatta alla tre åren. Vi delar den uppfattningen och anslår också medel för della. Anser socialdemokraterna att praktik är viktig? Jag vill ställa den frågan. Om ni svarar ja bör ni ställa upp på det kravet.

Så kommer jag lill ett område som vi i centern priorilerar högl. Del gäller utbildningen om kost, hälsa och konsumtion. Vi har under en följd av år pekal på behovet av ökade kunskaper om kost, hälsa och hushållning och därmed uppmärksammat den brisl som uppstått under de senaste decennierna på grund av den förändrade livsföringen med stress, den s.k. frukosliseringen av matvanorna - man äter på stående fot och vid olika tider inom familjen - och övergången till snabbmat. Kunskapsöverföringen mellan generalionerna har minskat drasliskl.

Trots den nu ganska omfattande matdebalten har svenska folket faktiskt fått sämre matvanor. Särskilt gäller della barn och ungdomar, vilket har konsekvenser för deras hälsa och inle minsl för deras förmåga att tillgodogöra sig undervisningen i skolan.

Vi kräver utökad ulbildning i dessa frågor på alla nivåer inom skolväsendet. När det gäller gymnasieskolan vill vi för del första att undervisning om kost och hälsa skall vara obligatorisk på samtliga linjer. Vi är fulll medvelna om den slofflrängsel som råder redan nu, men del argumentet kan vi inte

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag tiU gymnasieskolor, m.m.

Prot. 1988/89:120 falla för. Här är det faktiskt fråga om alt lära sig leva. Ingen kan bli en bra
24 maj 1989 civilingenjör, läkare eller dalaprogrammerare eller duktig i något annat

Anslag tillgymnasie skolor, m.m.

yrke, om han inte mår fysiskl bra. Kostens belydelse för prestationer är uppenbar, och kunskapen om detta är en förutsättning för all kunna utföra ett kvalificerat arbete.

Tidigare har vi inte fått något gehör för det kravel, och del är därför glädjande atl ulredningen om två nya treåriga linjer i gymnasieskolan faktiskt föreslår just undervisning i dessa ämnen. Hur del slutliga förslagel kommer all se ut vet vi dock inle. Vi anser all della är sä vikligl alt riksdagen redan nu bör uttala sig för alt undervisning i kost- och hälsofrågor bör in på alla linjer i gymnasieskolan.

För del andra bör utrymmet för dessa frågor ulvidgas i den nya omvårdnadslinjen. De elever som går där har etl stort behov av kunskaper om kost, hälsa och hushållning i sill kommande arbele i vården. Delta behov ökar i takt med alt hemsjukvård och hemtjänst fär ökad belydelse.

När del gäller resurser för den här lypen av utbildning är del viktigt alt framhålla internal- och lanthushållsskolornas roll. Där finns kompetens, och undervisningen bedrivs i en form som främjar ansvarstagande och hänsyn. Med det ökande intresse som nu finns för kostfrågor är det viktigt att den här resursen tas lill vara och all den får vidareutvecklas. Påbyggnadsulbildningen kost, hälsa, hushållning bör med fördel kunna bedrivas vid de skolorna.

Vär sisla reservalion gäller lillämpningen av en utgiftsram för lönekostnader för gymnasieskolan. Vi har inle accepterat den besparingsmetoden på något annat område inom undervisningsväsendet, och vi gör det inte heller här. Det ensidiga undantagandel för grundskolan, som skedde efter demonslralioner i januari och den massiva opinionsstorm som var då, borde i konsekvensens namn ha följts av atl meloden slopats hell och hållet Den här metoden har under innevarande år lett till alt flera skolor tvingais minska undervisningsvolymen inom angelägna områden, l.ex. språk, och frivilliga ämnen som idroll. Effekien av utgiftsramen för lönekostnader slår hårdasl mot elever med svårigheler i skolan, vilkel är oacceptabelt för oss.

Slutligen, herr lalman, vill jag säga all gymnasieskolan är och måste vara föränderlig för all motsvara samhällels krav, för atl tillgodose elevernas behov av kunskaper både för sitt eget liv och i ett alllmer komplicerat samhälle och för att ge dem så bra förutsättningar som möjligt för yrkeslivet eller vidare sludier. Vi anser att anlalel linjer bör minskas och alt val av specialisering skall ske senare än nu. Detta underlättar för eleverna all komma på rätt plals och minskar felvalen. Kurs- och timplaner bör revideras. Språkundervisningen måste ses över.

Vi kommer atl noggranl följa del arbele som pågår med ulveckling av gymnasieskolan inför 90-talel. Det kommer atl bli en intressant utveckling, men jag är övertygad om att bara för all man gör en förändring nu kommer deballen om gymnasieskolans framtid ingalunda alt vara avslutad i och med det.

Anf. 48 YLVA JOHANSSON (vpk):

Herr talman! När vi i vpk ropar på mer pengar lill skolan, brukar vi
68 omedelbarl få höra all den svenska skolan är dyrast i världen. Jag betvivlar

inte all del är sant, och jag har ingenting emot all medverka till all den     Prot, 1988/89:120
forlsäller att vara världens dyraste, bara vi vel all den fungerar bra för alla     24 maj 1989
elever och helsl ulvecklas till atl bli allt bättre. Det finns nalurliglvis             '.

anledning alt diskutera hur de pengar som salsas på skolan kommer till * ' Sytiasie-

användning, hur skolans samlade resurser kan ulvecklas, var del behövs mer '

pengar och var del eventuellt går atl spara.

Del finns lydligen de som lycker att den svenska gymnasieskolan är alltför dyr. När jag är ute på skolor runt om i landet möter jag sällan, för att inle säga aldrig, någon som tycker all del salsas för mycket pengar på gymnasieskolan. Men i riksdagens utbildningsutskott har fyra parlier enats om all minska anslaget till lärarlönerna i gymnasieskolan med 1 %, della som en följd av den s.k. cash limit-metoden - eller "tillämpningen av en utgiftsram för lönekostnader", som del heter på klingande ren kanslisvenska.

I en demokrati är det förstås hell riktigt atl det finns partier med olika uppfattning. Några vill spara här och slösa där, andra vill ivärlom. Men del är väl rimligt atl man då lar ansvar för sina besparingar och lalar om alt viss verksamhet i gymnasieskolan är onödig. Den verksamhel som då blir kvar, så atl säga, den man anser viktig och betydelsefull, måste i alla fall få lillräckliga resurser.

Jag menar atl man genom alt använda sig av cash limit-metoden smiter ifrån sitt ansvar.

Vpk hävdar att del, för demokratins skull, skall vara vi som är poliliskt valda i Sveriges riksdag som skall besluta om statliga verksamheters nivå och inriklning. Vi måste som folkvalda la ansvar för beslul och verkhghet inför dem som befinner sig mitt uppe i den verklighet som våra beslut berör.

Vi i vpk har motsatt oss cash limit-metoden, eflersom den leder till alt ansvaret för slalliga verksamheter övervältras pä de anslällda. Inom skolan innebär del alt lärarna får ta ansvaret för priorileringar inom skolan. Lärarna skall, genom all avstå från motiverade löneökningar, se till all skolan klarar sina ålagda uppgifter.

Lärarna har nalurliglvis en nyckelroll i gymnasieskolan, men del är i det närmaste odemokratiskt all överlämna ansvaret för atl utbildningen får tillräckliga resurser på lärarna. På samma sätt är det orimligt att lärarnas avtalade lön skall styra de priorileringar som del alltid är nödvändigt att göra.

När del gäller grundskolan har utskotlsmajoriteten glädjande nog insett all cash limit-metoden som styrinstrument inte bara är elt mycket trubbigt instrument utan också leder lill orimliga konsekvenser. När del gäller grundskolan blir del ingen enprocenlig nedskärning av anslagen. Del är mycket bra, och det glädjer mig.

Men klarsynen har stannat vid grundskoleanslaget. Del kan självfallel inte bero pä massmedias stort uppslagna ramaskri kring de 167 miljonerna till grundskolan, utan bottnar nalurliglvis i en seriös polilisk bedömning där dessa fyra partier, socialdemokraterna tillsammans med moderaterna, folkpartiet och miljöpartiet, kommit fram till att gymnasieskolan har för mycket pengar och atl där bedrivs en del onödig verksamhel.

När det gäller en enprocentig minskning av anslaget till gymnasieskolan
finns det dessutom erfarenheler från del läsår som nu lider mol sitt slul, så
ingen behöver sväva i ovisshet om vilka cash limit-metodens konsekvenser 69

bhr.

Prot, 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag tiU gymnasieskolor, m.m.

I åtskilliga skolor, t,ex, i Stockholm, har man tvingats dra in delningstimmar, så atl undervisningen måste bedrivas i större grupper med färre möjligheler fill tex, laboralioner och mindre lärarfid per elev.

Som Marianne Andersson sade har frivillig undervisning i bild, dramatik, idrott och musik drabbats. Det är estetiska och skapande ämnen, som redan har elt snålt tilltaget utrymme i kursplanerna.

Möjligheten till utökad studiekurs har dragits in. Undervisningsgrupper i moderna språk som hafl ell lågt, men i vanliga fall fillräckligl, elevantal har inte kunnal starta.

Nedskärningen drabbar elevernas och lärarnas hela arbetssituation. Hårdasl slår de mot de elever som redan har del sämsla utgångsläget

Vi i vpk motsätter oss den princip för styrning som cash limit-metoden innebär, och vi kan inte acceptera den enprocenliga nedskärning som utskoltsmajoriteten föreslår. Jag yrkar bifall lill reservation 23, som vpk och centern har underlecknal.

Ja, del var kanske en del skarpa ord från min sida. Men det finns också en del att glädja sig åt i del betänkande vi nu diskulerar. Jag tänker då dels på antalet inlagningsplalser i gymnasieskolan för de kommande två läsåren, som utskollel kan skryta med all ha enats kring, dels på den utökade försöksverksamheten med treårig gymnasial yrkesutbildning.

När del gäller antalet inlagningsplalser föreslog regeringen en minskning med 2 000 platser i höst och ytterligare 2 000 plalser nästa hösl. Men utskottet är enigl om atl inte minska antalet inlagningsplalser i förhållande lill de tidigare beslulen. När antalet 16-åringar nu börjar minska, kommer del all leda lill atl färre 16-äringar slälls ulanför gymnasieskolan, och det är mycket bra.

Del beslut vi snart skall fatta här i kammaren innebär alt 2 000 ungdomar slipper få beskedet atl de inle kommit in på gymnasiet i hösl. Det skall bli roligt att fatta det beslutet.

När del gäller försöksverksamhelen med de treåriga yrkeslinjerna föreslår regeringen atl den utvidgas fill atl omfatta 10 000 intagningsplatser det kommande läsåret. Riksdagen har fidigare beslutat om elt fullskaleförsök i ell län - Värmland. Vi i vpk menar alt det är mycket värdefullt, bl.a. för den ulvärdering av försöksverksamheten som nu pågår, att fullskaleförsöket inte blir en ettårsföreteelse utan kan fullföljas. Eflersom del nu fattas ca 800 platser i Värmland för all del skall bli ett fullskaleförsök i ett län även det kommande läsåret, tvingas vi reservera oss lill förmån för yllerligare inlagningsplalser.

Det har visat sig att försöksverksamheten ofta innebär slora kostnader i form av lokaler, utrustning m.m. som måsle nyanskaffas eller moderniseras. För atl försöksverksamheten skall kunna utvärderas på etl rättvist sätt och för att de kommuner som ingår i försöket inte skall dra på sig alltför stora kostnader, föreslår vpk all ett statsbidrag om 500 kr. per elev skall ulgå. Tyvärr är vi ensamma om det förslaget i utskottet. Jag yrkar bifall fill reservalionerna 8 och 25.

När vi nu pratar om yrkesutbildningen i gymnasieskolan kan jag inle låla bli alt kort kommentera vad Göran Allmér sade. Han sade alt fixeringen vid atl ge alla gymnasieelever behörighet för högskolestudier är ell svek, ett svek

som ger en falsk bild av vad som krävs vid högskolestudier. Jag undrar: Vad menar Göran Allmér och moderalerna med delta? Är det så atl vissa människor, av dolda anledningar, är mindre lämpade för högskolestudier, även om de har både inlresse och tillräckliga förkunskaper? Jag tycker all det låter som om det vikliga med behörighetskraven för moderaterna inte är atl ha en garanti för en minsla gemensam kunskapsnivå utan att sålla agnarna från vetet. Och den konservativa traditionen har entydigt visat vilka samhällsklasser som räknas lill vetet och vilka som får finna sig i atl sållas bort.

Herr lalman! Jag tänker inle kommentera betänkandets alla delar, men jag skulle avslutningsvis vilja säga några ord om reservation 3, som gäller den naturvetenskapliga gymnasieutbildningen.

Vi som är engagerade i utbildningsutskottets arbete är nog alla oroade över all anlalel sökande lill den nya grundskollärarlinjen varil lågl. Specielll svårt har det varil atl få behöriga sökande fill inriktningen matematik-naturorien-lerande ämnen för årskurserna 1—7. Nyligen har vi kunnal konstatera all antalet sökande fill lärarulbildningen har ökat. Men forlfarande är det alarmerande tomt på ulbildningen av s.k. lidigarelärare med inriklningen matematik-NO.

I de första årskullarna på den nya ulbildningen har del funnits problem med brist på behörighet. Studerande har tvingais atl komplettera vissa gymnasiekunskaper för atl kunna fullfölja ulbildningen. Det har speciellt gällt kunskaper i matemafik och naturvetenskap. Del är problem som man förmodligen Ivingas all acceplera i början av en ny utbildning. Behörighetskraven har skärpts betydligt, och del tar tid innan de studerande lär sig all så atl säga välja rätt på gymnasiet

När det gäller gmndskollärarulbildningen är det lydhgt att det krävs betydhgl fler sökande som har den kompelens som gymnasiets naturvetenskapliga linje i dag ger. Men behovel av naturvetenskapliga kunskaper är stort inom många delar av samhället och inom en mängd olika ulbildningar, och efterfrågan kan i framfiden förväntas öka, speciellt med tanke på de svåra problem inom t.ex. miljö- och energiområdet som forlfarande väntar på lösningar.

Inom en rad yrkesområden som inte är all betrakta som naturvetenskapliga områden ställs ökande krav på naturvetenskapliga kunskaper. Denna utveckling sker samfidigt som de teknisk-naturvetenskapliga högre utbildningarna sväljer alll fler studerande, som sedan snabbi sugs upp av näringslivet

UppenbarUgen är det så alt de elever som avslutar gymnasiets N-linje inle räcker till för det slora behov av naturvetenskaplig gymnasiekompetens som finns. Dessutom handlar en allt slörre del av samhällsdebatten nu om miljöfrågor, naturvård, kemikalier, jord- och skogsbruk, energiförsörjning osv. För alt som medborgare kunna delta i samhällsdebatten och för all kunna ta ställning i viktiga frågor utan atl vara helt utlämnad till olika experler krävs vissa gmndläggande kunskaper inom naturvetenskaperna.

Vi i vpk menar att det är nödvändigt att förbällra och stärka NO-undervisningen i gmndskolan. Vi menar också alt fler elever måsle ges en naturvetenskaplig gymnasiekompetens av den typ som i dag ges på N-linjen. Jag yrkar bifall lill reservation nr 3 i betänkandet.

Prot, 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag tiU gymnasieskolor, m.m.

Prot. 1988/89:120 Herr talman! Jag har inte berört samtliga de reservationer som vpk har
24 maj 1989 undertecknat Men jag vill yrka bifall lill dessa och i övriga delar till

~ ! ~, '. uibildningsulskottets hemslällan.

Anslag tdl gymnasie
skolor, m.m. GÖRAN ALLMÉR (m) replik:

Herr lalman! Ylva Johansson frågade mig vad jag menade med alt tala om svek då det gäller allmän behörighet för de elever som nu deltar i den försökverksamhet som pågår med treåriga yrkesinriktade linjer på gymnasieskolan. Del är ett svek, när man använder det som en signal för att lala om alt dessa elever nu kan sälta i gång och sludera på högskolan. Det är nämligen inle rikfigt så enkelt som man vill göra gällande. Man talar inte om atl det oftast i detta sammanhang också rör sig om särskild behörighet för all man skall ha möjhghel atl klara av högskolestudier. Man ger alltså fel signal då man säger; Har ni bara läsl detta ämne under elt vissl antal år är alla problem borta.

Det är ett svek också av den anledningen att det plockar tid från övriga för yrkesutbildningen nödvändiga ämnen. Om det nu inle stjäl lid från övrig yrkesinriktad ulbildning, har det naturligtvis en bonuseffekt som är både intressant och nyttig, och det hälsar vi också från moderala samhngspartiet med glädje. Men att la delta, att se till alt dessa elever fär en allmän behörighet för högskolestudier, som ett primärt mål för att ändra gymnasieskolans yrkesinriktade linjer är, enligl vårt sätt all se, ell svek.

Anf. 50 YLVA JOHANSSON (vpk) replik:

Herr talman! Del Göran Allmér sade blev litet modifierat nu när han gick upp en andra gång. Nu säger han all sveket består i all man inle talar om att del för många utbildningar också krävs en särskild behörighet. I så fall är det kanske inte så mycket all diskulera.

Göran Allmér säger också att de allmänna ämnena, som ger den allmänna behörigheten, stjäl lid från yrkesutbildningen. Men då har man en ganska snäv syn på hur yrkeslivet i dag ser ul och en ganska begränsad syn på hur yrkeslivet kommer att utvecklas i framtiden. De som i dag går en yrkesutbildning i gymnasieskolan kommer alt jobba och ha ett aklivl yrkesliv ganska många år framöver. Yrkeslivet hinner ändra sig ganska mycket. Den utveckling vi har sett hiltills och de tendenser vi kan se är all det i yrkeshvet i allmänhet ställs allt högre krav på kunskaper inom allt fler olika områden.

Anf. 51 GÖRAN ALLMÉR (m) replik:

Herr lalman! Jag tycker kanske att Ylva Johansson skulle ha lyssnat mer ingående på vad jag sade i milt första anförande. Vi har inget som helst all invända mot en betydligt mer omfattande insals av allmänna ämnen. Men del väsentliga med dessa allmänna ämnen i den yrkesinriktade utbildningen är all stärka eleverna i deras framtida yrkesutövning och yrkesroll, inle primärt att se fill all de får allmän behörighet till högskolestudier.

Anf. 52 KAJ NILSSON (mp):

Herr talman! Till atl börja med hälsar jag med lillfredsställelse utskottets
72 ställningstagande vad gäller Osby kommuns överenskommelse med Älm-

hulls kommun med förslag lill fihalulbildning på leoreliska studievägar, där var kommun för sig inte skulle klara en gymnasial utbildning. Regeringen har lämnal medgivande lill att sådan utbildning får anordnas på E-, H-, S-, N- och T-hnjerna. Del är en unik konstrukfion som ger de här orterna i relativ glesbygd i södra Sverige ulbildnings- och bildningsmöjligheter samt chans lill en levande kullur.

Nu över till mom. 23 och reservalion 15 om gymnasieskolans inriktning och ulformning. Mitt under del pågående omfattande försöks- och utvecklingsarbetet vill miljöpartiet de gröna tillsammans med folkparliel lämna ett bidrag lill gymnasieskolans förändring i demokratisk riktning. Vi vill atl såväl yrkesinriktade som studieförberedande studievägar inrättas, eftersom nästan alla ungdomar numera går vidare lill gymnasieskolan och denna inle bara är en förberedelse för fortsatta studier vid fackhögskolor och universitet. Vi vill också all specialgymnasier för teoretiska ämnen inrättas, t.ex. matematik, fysik och språk, i likhet med idrotlsgymnasier i övrigl. Över huvud taget bör flexibiliteten vid tillval öka i gymnasieskolan. Antalet avhopp kan därigenom kanske också minskas.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till reservalion 15.

Reservalionerna 19 och 20 är uttryck för miljöpartiet de grönas skolprogrampunkter sedan länge, för vilka vi pläderade bl.a. i valrörelsen 1988. Därför yrkar jag bifall till dessa reservationer. De gäller dels utbildning i kost-, hälso- och konsumtionsfrågor, dels undervisning i biologi och ekologi. Della ingår i vår överlevnadsstrategi men innebär samtidigt en förkovran för var och en i syfte all underiälta för individen all klara av vardagslivet på bäsla säll och kunna påverka de i samhället rådande värderingarna om arbetet i hemmel, om omsorgen om barnen, elc. Del handlar alltså om vård och fostran av barn, om boende, om privatekonomi och om kost, ämnen som i dag har en myckel ringa andel av ulbildningsliden i gymnasieskolan. Den här inriklningen och dessa ämnen bör bli obligatoriska undervisningsmoment på samtliga linjer i gymnasieskolan samt i en linje med speciell inriktning på kostfrågor, boende och konsumentekonomi.

Men, herr talman, det gäller också atl ge unga människor en ökad kunskap om samspelet i naturen och om människors påverkan pä natur och miljö. Det är en av förutsättningarna för atl vi skall kunna lösa miljöproblemen här hemma och ute i världen. Det räcker inle med kampanjer av lypen "Det nalurliga steget", etc, - de må vara aldrig så bra. En kontinuerlig undervisning i biologi och ekologi måsle få ell ökal utrymme på de 3- och 4-åriga linjernas limplaner, Inle minsl viktigt är del på de ekonomiska och tekniska hnjerna, där ekologi bör studeras i årskurserna 2 och 3,

I miljökampen har miljövänner ofta arbetat efler devisen: Tänk globall -handla lokall! Med miljöpartiet de grönas inträde i denna kammare ökar miljökampens internationella inslag - del finns numera en grön världsrörelse. Men del avgörande här är att den allmänna utvecklingen i förelag, organisationer och myndigheter också går mot en ökad inlernationahsering. All förslå och helst kunna tala främmande språk blir alll nödvändigare i människors yrkesutövning. Miljöpartiet vill därför förbätlra språkprogrammet i gymnasieskolan. På teknisk linje bör eleverna få en treårig studiegång i engelska samt B-språk eller C-språk. Det rör sig om tre veckotimmar i

Prot, 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag ull gymnasieskolor, m.m.

Prot, 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag till gymnasieskolor, m.m.

årskurs 3 i vartdera språket. Här vill miljöpartiet de gröna hålla skolöverstyrelsen varm med försöksverksamhel på della område och med alt utarbeta konkreta mål för undervisningen och utforma modeller för större individualisering inom språkundervisningen - och detta inte "i någon män", som Carl-Johan Wilson låler antyda här i debatten.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill reservafion 22,

1 reservafion 11 pläderar vi för ökal utrymme för lärlingsutbildning i gymnasieskolan till förmån för en slarkare ställning i framtiden för del svenska hantverket Jag yrkar bifall även till denna reservation,

Slulligen, herr lalman, yrkar jag bifall till reservation 13, som Göran Allmér redan utförhgl pläderat för, om en förlängning av utbildningen för vårdpersonal och om en höjning av den allmänna kunskapsnivån inom vårdutbildningarna,

I övrigt yrkar jag bifall lill utskottets hemställan.

Anf. 53 LARS SVENSSON (s):

Herr talman! Utvecklingen i gymnasieskolan framöver är en spännande fråga, som riksdagen myckel snarl kommer atl få la slällning.till.

Det belänkande som vi nu behandlar gäller anslagen för nästkommande budgetär. Det har inte varil möjligl för utskottet att behandla alla de motioner som inte har anknytning lill ekonomin under näsla budgetår. Vi tvingas föreslå riksdagen att behandlingen av dessa motioner skjuts upp till höslen. Det innebär atl en hel del motioner som rör gymnasieskolan men som inte har direki anknytning till budgelen kommer alt behandlas i hösl, dvs. under näsla riksmöte. Jag har velal säga della, eftersom del ligger nära lill hands för molionärer atl känna alt behandlingen av deras motioner drar ut på liden. Men med den slora arbelsanhopningen i ulskollel har det inle varil möjligt alt göra på annat säll.

Det har emellertid även väckls motioner beträffande anslagen, motioner som alllsä har anknytning till budgelproposilionen. Det är i mycket stor utsträckning gamla kända motionsyrkanden, som också har lett till gamla kända reservafioner. Jag skall inte kommenlera varje reservafion för sig ulan i stället ange några principiella ståndpunkter, som också legat lill grund för ställningstagandet fill mofionerna.

Lål mig innan jag går in på delta göra några kommentarer till en del av del som sagts i debatten. Dd har talats om det antal plalser som skall finnas i direkiramen för gymnasieskolan. Riksdagen beslutade i fjol om 127 000 platser även för del kommande budgetåret. Regeringen hade, som del sagls fidigare i debatten, föreslagit en minskning med 2 000 plalser. Som skäl för minskningen hänvisade regeringen till atl antalet 16-åringar minskar med ungefär 2 000. Regeringen ansåg därför atl del även med ell mindre anlal platser borde finnas möjhgheter att ge ungdomarna samma förutsättningar att få gymnasieulbildning. Man hänvisade också till den förändring som skelt när det gäller linjesystemet och slopandet av sektorsindelningen inom direktramen.

Vi är inom utskottet överens om - och jag är glad över alt vi blivit del - att höja ramen med 2 000 platser. Jag tycker all det är viktigt atl inle bara ungdomarna - dvs. 16-17-åringarna - ulan även andra har möjlighel att söka

gymnasieutbildning. Vi beslulade i fjol att slopa prioriteringen av 16-17-åringarna när del gäller vårdutbildningar. Vi tror atl del kommer atl belyda att det blir fler äldre sökande, vilkel kommer alt ställa större anspråk på ramarna. Detta är givetvis glädjande både för ungdomen och för andra som vill ha gymnasieulbildning. Men del är naturligtvis speciellt angeläget all kommunerna, skolhuvudmännen, vet atl den planering som man påbörjade redan under förra året kommer all kunna gälla både för nästkommande budgelår och för budgetåret därpå. Därför är det bra att riksdagen är enig på denna punkt; det innebär atl del inle kommer att bli några förändringar inför ell kommande budgelår.

Vilken sedan den framlida inriklningen blir är svårl all förutse. 16-årskullen - ungdomskullen - minskar myckel kraftigt, och med all säkerhet kommer riksdagen alt tvingas vidta förändringar. Men till den saken får vi återkomma senare; vi har lilel lid på oss. Vi bör emellertid vara medvelna om atl gymnasieskolan i första hand är en ungdomsskola. Del är i synnerhet en skola för dem som lämnar grundskolan. Därför måste vi göra anpassningen så, all gymnasieskolans dimensionering ansluter sig lill storleken på den akluella ungdomskullen. Vi känner fill inlressel bland ungdomen för gymnasieulbildning. Vi vet också hur man i samhället i övrigl ser på gymnasieutbildningen, och därför är del självklart atl gymnasieskolan skall ha en sådan kapacitet att ungdomarna har möjlighel att fä denna ulbildning.

Som jag tidigare sade tror jag atl slopandel av sektorsindelningen inom direkiramen kommer atl innebära en förbällring av möjligheterna atl utnyllja de platser som finns. Jag skall strax återkomma till hur man kan bedöma vad som är angeläget i fråga om gymnasieutbildningen men vill först ta upp någonting som har direki anknytning till del belänkande vi nu behandlar. Det gäller frågan om ÖGY-försöket och den yrkesinriktade ulbildningen i gymnasieskolan. Av skrivningarna i ulskotlds betänkande framgår alt moderaterna är hell isolerade när del gäller synen på den gymnasiala yrkesutbildningen. Det finns en mycket bred pohfisk enighet i denna fråga. Del är endasl moderaterna som intar en annan slåndpunkl. Alla andra parfier ställer sig bakom ÖGY-försöket. Nu gäller frågan dd antal platser som skall inrättas. Förra årel var del en myckel slor tveksamhet i kammaren beträffande möjligheterna alt genomföra det förslag om en höjning från 5 000 fill 6 000 platser som då förelåg. Det blev emellerfid ingel problem, för ungdomarna valde en treårig yrkesinriktad ulbildning i gymnasieskolan. Ungdomarna visade alltså etl intresse, och kommunerna-skolhuvudmännen - kunde klara delta.

Del sade vi också för elt år sedan. Dd blev alltså inga problem utan man fick sökande till denna ulbildning. Del är glädjande alt uppslutningen i denna fråga är så total, alltså bortsett från moderaterna. Men låt mig höja elt varningens finger fill såväl folkpartiet som miljöpartiet. Hur långt ghder ni ut när det gäller lärhngsutbildningen i dess nuvarande form? Jag tror atl del kommer att finnas behov av att behålla lärlingsutbildningen som komplement men icke som etl alternativ. Del visar sig inte minst när man talar med avnämarna. De är icke nämnvärt intresserade av lärlingsutbildningen - med eller utan högre bidrag. Avnämarna vill i stället ha en bättre och bredare utbildning för de ungdomar man anställt Gå inte för långt ut på isen, när vi så

Prot, 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag tiU gymnasieskolor, m.m.

Prot, 1988/89:120 småningom skall ta definitiv ställning lill hur gymnasieskolan skall se ul. Se
24 maj 1989 lill att ni inte sitter fasl i ett garn och närmar er moderalerna. Jag hoppas

Anslag tiU gymnasie skolor, m.m.

alltså att både folkpartiet och miljöpartiet besinnar sig och inte vandrar ut i öknen.

Jag vill göra vissa kommentarer till moderaternas förslag. Vi har läsl moderalmolionen, som Göran Allmér citerade ur, om de krav man bör ställa på en framtida yrkesutbildning. Göran Allmér underlät emellertid atl citera en myckel inlressanl sak, nämligen vad som sägs innan man kommer in på de oHka punklerna. Där heter det: "Moderata samlingspartiet anser alt följande riklHnjer bör gälla för den gymnasiala yrkesutbildning som vi förordar skall inrättas i stället för den av regeringen föreslagna utbildningen och för vilken lärlingsutbildning kan vara en bra beteckning." Detta är skälel lill alt jag säller upp elt varnande finger mol de parlier som är en bil ule på isen när del gäller lärlingsutbildningen.

Vad är det moderaterna vill ha? Moderaterna vill, precis som Ylva Johansson har påpekai, ha en uppdelning av agnarna och vetet. Moderaterna vill inte att de som väljer alt gå en yrkesinriktad utbildning skall få en vettig grundutbildning. Del är vad det innebär när ni hela fiden lalar om atl man skall ha praktik. Vad vi åsyftar med ÖGY är utbildning i företaget. Ni håller fast vid det gamla prakfikbegreppet. Del innebär alt ungdomarna skall gå ut i vanliga jobb. Av delta andas hela er mofion. Ni föreslår att ungdomarna skall vara anställda och att de skall ha lön efter den prestation de utför. Och vart tar utbildningen vägen, Göran Allmér? Ni vill inle förbättra gymnasieutbildningen för de ungdomar som väljer en yrkesinriktad linje, och ni vill under alla förhållanden inte ge dem möjligheler alt söka in på högskolorna. Så ungefär är läget. Det är därför som jag säger atl här finns en bred majoritet från de övriga partierna som släller sig bakom ÖGY-försöket och den principiella synen atl de som väljer en yrkesinriktad ulbildning skall få en bra grundutbildning, även inom allmänna ämnen. Men del kommer man inte atl få, enligt moderaternas förslag. Det visar den nuvarande lärhngsutbildningen med de stora brister som råder inom den. Jag tror atl det är viktigt alt man markerar detta.

Varför föreslår vi nu en ulökning? Jo, detta baserar sig dels på resultatet från förra årel om hur bra det gick, anlalel sökande och om hur skolhuvudmännen lyckades, dels på atl det nu finns läroplaner framtagna för ytterligare sju nya linjer. Vid detta fillfälle skulle jag vilja passa på alt säga all riksdagen inte beslutar om hur platserna skall fördelas. Därför vill jag göra den rättelsen, Ylva Johansson, att riksdagen aldrig har beslutat att det skall förläggas något fullskaleförsök fill Värmland. Vad vi har sagt är atl man skall försöka att pröva olika linjer där del finns läroplaner. Vidare skall man försöka att få vissa regionala delar så nära fullskaleförsök som möjligt. Det har vi gjorl i Värmland. Visserligen fattas det platser för atl alla gymnasieelever som går på yrkesinriktad linje skall få just den utbildningen, men i övrigl har vi - som vi bedömer det - vad vi behöver för alt kunna göra en utvärdering.

Vi kan således notera att man har lyckals bra när del gäller att genomföra

ÖGY-utbildningen. Alla de farhågor som fanns för etl år sedan har icke

76 besannats. Del gick all genomföra denna ulbildning. Parterna kunde komma

överens. Vi slapp diskussionen om all del skulle utgå lön under tiden. ÖGY-försöket blev betraktat såsom jämbördigt med annan utbildning.

Som hastigast vill jag bara korl säga någoniing - eflersom det tidigare har nämnts i diskussionen - om del slora remisspakd som regeringen nu har sänt ul. I paketet behandlas en hel del reservafioner om kost och hälsa saml om vad hnjerna skall innehålla för ämnen. Jag tror all vi kommer alt få en spännande tid framöver. Dels skall vi se hur de tvååriga linjer som ännu är kvar skall se ut - om det föreligger ett utredningsförslag om alt de skall bli treåriga, kommer vi att kunna satsa inom kost- och hälsoområdet, den gamla k-hnjen -, dels skall vi se hur del i övrigl skall se ut när del gäller ingångarna fill gymnasieskolan. Vi kommer atl få en diskussion om breda ingångar, möjligheter att senare välja på gymnasiet och en minskning av antalet linjer, vilkel skapar ökade möjligheter för ungdomarna atl senare välja. De får en bältre grund all stå på i ett samhälle som kräver en bättre grundutbildning. I della sammanhang kommer vi då alt kunna konkurrera även inlernalionelll. Vi har redan goda förutsättningar att klara detta. Vi vet atl EG har beslutat att man principiellt skall ha minst ettårig yrkesutbildning inom yrkesområdet, helsl tvåårig.

Lål oss då fortsälla. Del remisspakd som nu är ute vädjar lill all alla skall slälla upp och diskutera hur gymnasieskolan skall se ut i framtiden. Vi skall själva kunna vara med om alt slyra den och se fill atl den blir anpassad sä, alt ungdomarna som lämnar gymnasieskolan har möjlighel all antingen gå ut i förvärvsHvet eller att söka en högre utbildning. Dessutom skall läroplanerna inom gymnasieskolan - vilka naturligtvis måste göras om - ulformas på elt sådanl säll alt man fillmötesgår de behov som finns hos ungdomarna såväl när det gäller kost, hälsa och ekonomi som i fråga om möjhgheter all ulveckla sig själv.

Herr lalman! Med del anförda har jag inle gåll in på några enskilda reservationer. Men jag anser att reservationerna - som återkommer i slorl sett varje år - kommer all bli behandlade genom det förslag som nu är ute på remiss och som riksdagen så småningom har all la ställning lill. Jag yrkar därmed avslag på samtliga reservationer och bifall lill utskollels hemställan.

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag tiU gymnasieskolor, m.m.

Anf. 54 MARIANNE ANDERSSON (c) replik:

Herr lalman! När del gäller dimensioneringen hänvisade Lars Svensson lill atl gymnasieskolan i första hand är en ungdomsskola. Det är klart att den är det. Del är med anledning av atl elevkullarna går ned som man i fortsättningen inte kan länka sig en utökning av anlalel platser för att kunna erbjuda en gymnasieskola för alla ungdomar under 20 år. Men, Lars Svensson, hur är del då med regeringsförklaringen? Där uttalades faktiskt all alla ungdomar under 20 år skall ha rätt till gymnasieulbildning. Jag irodde alt uttalandet inte bara var en del avetl tal vid riksdagens öppnande, ulan att det var en programförklaring inför kommande arbele. Men nu visar man här att man inte har för avsikl atl leva upp lill delta och inte är lyhörd för de behov som finns.

Beiräffande yrkesutbildningen och ÖGY-förslagd tror jag alt Lars Svensson helt och hållet missuppfattade mitt inlägg, i vilkel jag krävde en ulökning av antalet platser med 1 000 stycken. Dessa platser skulle gä jusl fill

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag tiU gymnasieskolor, m.m.

ulbildning inom småföretag och hantverksutbildning. Lars Svensson höjde ett varnande finger fill oss i centern när det gäller lärlingsutbildning. Vår uppfattning är att den utgör etl komplement och all den skall finnas, men också atl den till största del kommer alt ske inom den nya yrkesutbildningens ram. Det är just därför som vi har krävl ytterligare 1 000 platser. Lars Svensson måste ha missuppfattat del hela.

Vi i cenlern har krävt atl kost och hälsa skall ingå som etl ämne inom alla hnjer i gymnasieskolan. Det är ett krav som har framförls under flera år. Jag tittade i elt protokoll från december 1986, och där resle vi samma krav. Man hänvisade då till ÖGY-ulredningen. Nu hänvisar man till den ulredning som har behandlat frågan och lill det remissarbete som är på gång. På så vis behöver man inle la ställning lill denna fråga. Man hänskjuter den i stället hela tiden fill olika utredningar. Ulredningar kommer och utredningar går, men egentiigen händer del ingenting pä della område. Det är därför som vi i en reservation yrkar alt undervisning i kost och hälsa skall meddelas inom alla linjer i gymnasieskolan. Vi lycker att detta är viktigt

Anf. 55 GÖRAN ALLMÉR (m) replik:

Herr lalman! Låt mig börja med alt nägol korrigera Lars Svensson när del gäller del som han sade om direktramen. Del var ju faktiskt sä, Lars Svensson, att det förhållandel alt årskullarna minskar och med vilket antal de går ned kände vi lill redan förra ärel när vi fattade beslul om 127 000 inlagningsplalser. Regeringen tillförde inte diskussionen något nytt faktamaterial när man ändå gick in och försökte ändra på ell riksdagsbeslut. För övrigt instämmer jag helt i del som Lars Svensson sade om direkiramen och dess framtida ulveckling.

Jag går så över till den yrkesinriktade utbildningen. Moderalerna slår isolerade, sade Lars Svensson. Det är nästan så att man frestas att använda den gamle frikyrkopastorns ultryck; Tack gode Gud atl del är som del är, för hur skulle det annars vara.

Om vi inte hade opponerat oss mot den socialdemokratiska utbildningspolitiken, skulle över huvud taget ingenting ha hänl i det sammanhanget. Som jag nämnde i milt inledningsanförande visade moderalerna redan i början av 80-lalel på svagheterna i den gällande yrkesutbildningen och skisserade ett förslag. Utan det hade t.ex. ÖGY aldrig kommit fill stånd. Del måste vara vi som går i spetsen och ser till alt del verkhgen händer någoniing.

Det är hell rikfigt, Lars Svensson, all jag medvetet utelämnade ordet lärlingsutbildning då jag framförde synpunkter ur vår partimofion. Det gjorde jag av den enkla anledningen att jag ville se om jag därigenom kunde få Lars Svensson all avslå från den mytbildning som han annars ägnar sig ål när det gäller vårt yrkesulbildningsförslag. Han läser faktiskt vår molion som en viss potentat läser Bibeln.

Del är inte fråga om atl sålla några agnar från vetet I vår motion framställer vi mycket klart alt del skall finnas elt betydande inslag av allmänna ämnen. Lars Svensson! Hur lär man sig ett yrke bäst? Är det genom alt man gär som praktikant och lillar, som föreslås i ÖGY, eller genom att man såsom vi föreslår aklivl dellar i den verksamhel som förekommer vid förelaget?

Anf. 56 CARL-JOHAN WILSON (fp) rephk:

Värderade lalman! Lars Svensson är krifisk mol folkparfiet för att vi i en reservalion föreslår att man skulle göra del lättare att anordna lärlingsutbildning. Vi vill all del skall vara elt alternativ som det är läll att ta till där det är lämpligt, inte där det är olämpligt, Lars Svensson.

Är del etl komplement eller ett alternativ, undrar också Lars Svensson. Skillnaden mellan komplement och alternativ är inte så stor i det här sammanhanget att man, som Lars Svensson gör, behöver la lill så vidlyftiga miljöskillnader som skillnaden mellan atl vara på vandring i öknen och alt vara ute på isen.

Anf. 57 YLVA JOHANSSON (vpk) replik:

Herr talman! Jag vill kommenlera det Lars Svensson sade. Lars Svensson sade att socialdemokraterna har det underlag de behöver för att kunna göra en utvärdering av försöksverksamheten med den treåriga yrkesutbildningen. Del är ju roligt för socialdemokralerna. Vpk gör dock inle samma bedömning, och vi är inle ensamma om den inslällningen.

Vi var inte heller ensamma om all förvänla oss ett fortsatt fullskaleförsök i etl län, även om riksdagen inle fattade beslut om all det skulle vara just i Värmland som de nya platserna skulle läggas ul.

Jag är vidare litet besviken över att Lars Svensson tiger om cash limit-metoden. Hur kan del komma sig atl socialdemokralerna gör så olikartade bedömningar av denna metod när del gäller grundskolan resp. gymnasieskolan? Vilka polifiska bedömningar ligger bakom socialdemokralernas ställningstagande atl man skall skära ned på gymnasieskolan med 1 %?

När del gäller varningen lill de parlier som talar sig varma för lärlingsutbildning, håller jag gärna med Lars Svensson. Jag tror all han har helt räll i del. Moderaterna är, som Lars Svensson har sagt, ganska isolerade. Jag har dock själv bhvit oroad över det ullalande som finns i miljöpartiets reservation om atl man skulle ha större möjligheter att få arbete efter en lärlingsutbildning än efler en treårig ulbildning i gymnasieskolan. I det sammanhanget vill jag gärna hålla med Lars Svensson.

Anf. 58 LARS SVENSSON (s) replik:

Herr lalman! Jag skall svara kortfattat när del gäller cash limit. Läget i utskollel var och är alt del finns en majoritet när det gäller all avskaffa cash limit på grundskolan. Det fanns del emellertid inte när det gäller gymnasieskolan, utan där följde utskottet det beslut som riksdagen har fattal, där majoriteten av parfierna slällde sig bakom utgiftsramen för ell kommande år. Det var alltså skälet, och del tycker jag atl man skall vara ärlig nog atl erkänna.

När dd gäller fullskaleförsök tror jag alt Ylva Johansson och jag är överens. Jag har sagt att med den bas som vi har fått genom det ÖGY-försök som är utlagt i Värmland - och som nära nog är ell fullskaleförsök - har vi fält elt så bra underlag som vi behöver för utvärdering. Det kommer inle alt kunna tillföra utvärderingen något om man utökar med 800 plalser. De resurser som man nu har lagl på nya linjer ger däremol mer för ulvärdering-

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag tiU gymnasieskolor, m.m.

Prot, 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag tdl gymnasieskolor, m.m.

en, än om man skulle ha lagt ul fler plalser i Värmland,

Carl-Johan Wilson! När dd gäller lärhngsutbildningen har vi tidigare under många år diskuterat om den skall vara ell komplement eller elt alternafiv. Från vår sida har vi sagt atl den skall vara ett komplement på de områden där gymnasieskolan inte kan erbjuda en utbildning. Det kan gälla relativt snäva yrkesområden, och det kan vara geografiska förhållanden som spelar in. I dessa fall kan vi acceptera del. I övrigt anser vi att ungdomarna behöver den utbildning som ges inom gymnasieskolan för alt stärka sin ställning. Om man har en gymnasieulbildning blir man inle heller låst lill en speciell arbetsgivare.

Göran Allmér talar om prakfikanter när det gäller ÖGY:s förslag. Enligl ÖGY är del dock icke fråga om att man skall gå ut som praktikant Det är i ställd fråga om att man skall få en utbildning ute i näringslivet. Del är viktigt alt man kommer ihåg detta. I annat fall blandar man - som Göran Allmér -ihop lärlingsutbildning och gymnasial yrkesutbildning enligl ÖGY-mo-dellen.

När jag säger alt moderalerna är isolerade, så menar jag inle enbart här i kammaren. Parterna ute på arbelsmarknaden går också emol er. Ni är ensamma om er uppfattning att man inte skall förlänga den yrkesinriktade ulbildningen till tre år. Det får ni väl fortsälla atl vara. Så länge vi vet alt vi har en majoritet bakom oss, kommer vi att driva på för alt man skall göra den yrkesinriktade utbildningen jämbördig med den teoretiska, så att man kan söka högre ulbildning men också så all man kan få en bällre utveckhng för ungdomar i slorl.

Kost och hälsa på alla linjer - det tycker jag är bra. Del finns med i det paket som för närvarande är ute, och man skall undersöka om det går all få in del i läroplanen.

Lanlhushållsskolan tycker jag också har en stor belydelse. Den bör försöka anpassa sig så alt den kan finna nya former.

Anf. 59 YLVA JOHANSSON (vpk) replik:

Herr talman! Jag skall mycket kortfattat vända mig till Lars Svensson. Han sade att del inle fanns någon majorilel i utskottet när del gäller cash limit i gymnasieskolan. Del är väl en sanning med modifikation. Om socialdemokralerna hade intagit en annan ståndpunkt, hade det ju funnits en majoritet. Utskottet var för övrigl inle heller enigl när del gällde gmndskolan. Del fanns där en reservafion från moderalerna. Delta var således inget särskill bra svar.

Anf. 60 GÖRAN ALLMÉR (m) replik:

Herr lalman! Jag skall börja med det sisla Lars Svensson tog upp. Han sade alt moderaterna är isolerade inte bara här i kammaren ulan ocksä ule i näringslivet. Parterna på arbetsmarknaden slår inle på er sida, sade han. Det är möjligt all de inte gör del. Del är nog faktiskl sanl att de inte gör det. Vi inom moderaterna upplever dock, Lars Svensson, alt vår främsla uppgift är atl här i kammaren verka för de idéer som vi anser vara bärande, inle all försöka driva idéer därför alt man hos parterna ule på arbelsmarknaden har en eller annan uppfallning. Här i kammaren fattar vi beslulen och utformar

ulbildningen framöver. Det gör vi inte för att gå parternas ärenden.

Sedan sade Lars Svensson alt del inte var fråga om praktikanter i ÖGY-förslagd. Jag har tyvärr inle med mig del förslag fill försöksverksamhel när del gäller yrkesutbildningen som kom för etl år sedan. Där framgår dock tämligen klarl hur det förhåller sig. Jag ber Lars Svensson atl läsa förslaget Det framgår att det icke är fråga om att eleverna skall della i verksamheten i samband med sin utbildning, ulan de skall ute på arbetsplatserna se hur verksamhelen fungerar. På del sättet, menar vi moderater, lär sig ingen elt yrke. Det gör man bara genom all della i verksamhelen.

Jag måste, eflersom jag inte hann det i min förra replik, komma lillbaka lill uttrycket sålla agnarna från vetet Jag upplever det som all socialdemokraterna, och även en del andra partier i kammaren, har uppfattningen alt del skulle vara specielll fint alt ägna sig åt teoretiska sludier och atl del skulle vara atl befinna sig i bottenskiktet om man ägnar sig äl ett prakfiskt inriktat yrke. Vi moderater ser del faktiskt inle så. För oss är varje yrke av samma status. Det enda som vi anför från vår sida är atl man skall vara skicklig, kompetent och duktig oavsett vilket yrke man ägnar sig ål. Del är detta som vårt förslag lill en yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan syftar lill.

Anf. 61 MARIANNE ANDERSSON (c) replik:

Herr lalman! Av Lars Svenssons kommenlar fill cash limit-principen utgår jag från, och del förstår man, att han anser atl del är etl rättvist system. Lars Svensson vidhåller del och säger klart atl del var endasl när del fanns en majoritet emot som man frångick syslemel. Alltså måsle socialdemokraterna tycka atl det är rällvisl.

Lars Svensson säger att det är bra med kost och hälsa på alla gymnasielinjer. Han håller precis med mig. Det är mycket bra. Jag tycker då atl riksdagen redan nu bör kunna göra ell uttalande i denna fråga, så att del finns med när hela detta stora omräde går ut på remiss.

Jag fick egentligen inte något svar på frågan om dimensioneringen av gymnasieskolan. Är del så, Lars Svensson, alt socialdemokralerna ämnar leva upp fill löftet i regeringsförklaringen om en gymnasieskola för alla?

Anf. 62 LARS SVENSSON (s) replik:

Herr lalman! Vi har litet begränsad tid för all försöka besvara de frågor som blir slällda, och det händer att jag inte hinner med.

Vi från utbildningssidan har väl egentligen inle anledning alt fortsätta diskussionen om cash limit-principen. Vi följde det beslut som riksdagen fattade för etl är sedan på de områden där del fanns majorilel. Del är del verkliga förhållandet

Marianne Andersson tog upp kost och hälsa. Jag uttrycker mig posifivt med ulgångspunkl i alt ämnel måsle las upp på läroplanen när läroplanen görs om. Marianne Andersson vel all det inle går alt filiföra nya ämnen ulan att samtidigt plocka väck något annal ämne. Del måsle aUtså ske i samband med atl läroplanen revideras. Då hoppas jag atl remissinslanserna är positiva och av samma uppfallning som Marianne Andersson och jag är. Då kan del finnas möjlighet att få in della ämne i läroplanen.

Jag för inle talan för parternas vidkommande, Göran Allmér. Men det

Prot, 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag tid gymnasieskolor, m.m.

6 Riksdagens protokoll 1988/89:120

Prot, 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag tiU gymnasieskolor, m.m.

siöder mig självfallel i min uppfattning om att jag har rätt när det gäller ÖGY kontra ert förslag fill yrkesinriktad ulbildning, när jag vet alt både arbetsgivare och arbetstagare har samma uppfallning och när jag vel all denna utbildning på slällen där man prövat den i slörre omfattning har visat sig inte vara lämplig eller praktisk.

Jag för inte detta resonemang här för att vi socialdemokrater skulle tycka alt dd är finl att bara studera leoreliska ämnen. Jag har inte studerat teorefiska ämnen. Jag för della resonemang därför att jag anser atl ungdomarna skall ha samma möjligheter och förutsättningar. Vi anser inte atl man skall skilja på dem som väljer en teoretisk ulbildning och dem som väljer en prakfisk ulbildning. Vi anser att eleverna skall ha en i grunden bra utbildning inom de allmänna ämnena osv. Del är därför jag säger atl del inte rör sig om praktik i ÖGY, ulan det är fråga om ulbildning enligt ett modulsystem som parterna själva har diskuterat

Jag log inte upp en annan fråga som moderalerna har med i reservationen. Moderaterna säger alt läroplanerna är dåliga med avseende på de ulbildningar som hittills har genomförts när det gäller ÖGY. Jag har inle fått bevis för della. Parterna har själva varit med om alt utforma läroplanerna. Jag förulsälter atl de är bra. Men det viktigaste är all del inle är fräga om praktik, ulan del är fråga om en ulbildning som sker ute på företagen och inte i skolan.

Tredje vice talmannen anmälde all Marianne Andersson och Göran Allmér anhållil atl lill protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

Anf. 63 ELISABETH PERSSON (vpk);

Herr lalman! Förra riksmötet behandlade utbildningsutskottet elt yrkande om atl utbildningen av optiker borde anordnas inom högskolan. Den gången avslogs yrkandet med moliveringen all ulbildningen eventuellt skulle komma atl beröras av en kommande utredning. Nu återkommer kravet på all optikerutbildningen skall bli en högskoleulbildning, och dessulom har man lagt till att del vore mycket lämpligl atl låla universitetet i Linköping få utbildningsansvaret

Vänsterpartiet kommunisterna anser verkligen inte all det finns anledning alt invänta någon utredning för alt riksdagen skall kunna uttala sig om den framtida optikerutbildningen. Utvecklingen har gått forl vad beträffar optikernas verksamhet. Nu krävs kunskaper som i många avseenden ligger långt över vad som kan anses vara gymnasienivå. Mer kvalificerade bedömare än jag är hell överens om all vi måsle här i landel lyfla upp optikerutbildningen på samma nivå, dvs. högskolenivå, som i flera andra länder. Inte minst optikerna själva kräver detta. Del sammelsurium av fördjupningskurser och vidareutbildningskurser på olika nivåer som finns i dag gagnar verkligen ingen - allra minst optikerna. De olika nivåerna är en effekt av att huvudutbildningen är betraktad som en gymnasieutbildning.

Herr talman! Universitetet i Linköping har vid upprepade tillfällen demonstrerat sin förmåga all samordna ämnen och ulveckla tvärvetenskapliga utbildningshnjer. Många skäl talar för att även utvecklingen av en opiikerutbildning bör skötas av berörda fakulteter och institutioner vid just

della universitet. Alla de förutsättningar som en utbildningssamordnare av en opfikerutbildning måste ha finns här.

Jag kan ge några exempel. Den tekniska fakulteten kan svara för ulbildningsinslag av naturvetenskaplig och teknisk nalur, l.ex. fysik, optik och optometri. Den medicinska fakulteten kan slå för inslag som anatomi, fysiologi och fysiologisk opfik, och den filosofiska fakulteten för relevanta områden inom beteende- och samhällsvetenskaper liksom forskningsmetodisk träning. Allt della behövs och bör ingå i en högskoleutbildning för opfiker.

Slutligen, herr lalman, vill jag anföra ytterligare ett skäl för att en högskoleutbildning av det här slagel borde förläggas lill jusl Linköping och ingen annanslans. 2,5 mil utanför Linköping ligger Borensberg optikerskola. Om det blir just högskolan i Linköping som får slå för högskoleutbildningen, finns en möjhghel atl la till vara både den kunskap och den erfarenhet som har samlats i Borensberg under många år.

Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till reservation 2.

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Anslag tiU gymnasieskolor, m.m.

Överläggningen i detta ärende var härmed avslulad.

Kammaren övergick lill att fatta beslul i de förevarande ärendena.

Utbildningsutskottets betänkande 30

Mom. 1 (ny tvåårig ingenjörsutbildning)

Utskottets hemställan bifölls med 257 rösler mot 59 för reservation 1 av Ann-Calhrine Haglund m,fl.

Mom. 3 (behörighet och urval)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservalion 2 av Ann-Cathrine Haglund m,fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 4 (reformens genomförande)

Ulskoltets hemställan - som ställdes mol reservation 3 av Eva Goés -bifölls med acklamation.

Mom. 6 (riktpunkt för dimensioneringen)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 4 av Larz Johansson och Marianne Andersson - bifölls med acklamation.

Mom. 9 (lokalisering av utbildningen)

Försl bilräddes reservation 5 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. med 64 röster mol 44 för reservalion 6 av Larz Johansson och Marianne Andersson. 212 ledamöler avsiod från att rösta.

Härefter bifölls ulskoltets hemslällan - som slälldes mol reservation 5 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. - genom uppresning.

Mom. 13 (teknologie kandidat-utbildning)

Ulskoltets hemslällan bifölls med 300 röster mol 21 för reservalion 7 av Björn Samuelson.

Prot. 1988/89:120 Övriga momem

24 maj 1989 Utskottets hemställan bifölls.

Utbildningsutskottets betänkande 19

Mom. 1 (tekniskt basår)

Utskottets hemslällan - som ställdes mot reservation 1 av Larz Johansson och Marianne Andersson - bifölls med acklamation.

Mom. 2 (planeringsramar m.m. för arkitektlinjen)

Ulskoltets hemställan - som ställdes mot dels reservalion 2 av Larz Johansson och Marianne Andersson, dels reservalion 3 av Björn Samuelson - bifölls med acklamation.

Mom. 16 (studie av percapilalilldelningens ulveckling)

Utskottets hemslällan - som ställdes mot reservalion 6 av Ann-Calhrine Haglund m.fl. - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskollels hemställan bifölls.

Utbildningsutskottets betänkande 13

Mom. 1 (fortbildning av lärare i grundskolan)

Utskottets hemslällan - som slälldes mol dels reservafion 1 av Ann-Cathrine Haglund m.fl., dels reservation 2 av Larz Johansson och Marianne Andersson - bifölls med acklamation.

Mom. 2 (undervisningen i nalurorienlerande ämnen i grundskolan m.m.) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservalion 3 av Ylva Johansson -bifölls med acklamation.

Mom. 3 (särskilt bidrag för fortbildning av lärare i grundskolan)

Ulskoltets hemställan - som ställdes mot dels reservafion 4 av Larz Johansson m.fl., dels reservalion 5 av Lars Leijonborg och Carl-Johan Wilson - bifölls med acklamafion.

Mom. 6 (en ökad grundbemanning i skolorna i form av fasta tjänster för lärarvikarier)

Först bilräddes reservation 6 av Larz Johansson m.fl. med 78 rösler mol 41 för reservalion 7 av Lars Leijonborg och Carl-Johan Wilson. 202 ledamöler avsiod från alt rösla.

Härefler bifölls utskottets hemställan med 205 röster mol 78 för reservalion 6 av Larz Johansson m.fl. 38 ledamöler avsiod från atl rösta.

Mom. 7 (basresursmedeltalet på mellanstadiet)

Utskollels hemställan - som slälldes mol reservation 8 av Larz Johansson och Marianne Andersson - bifölls med acklamation.

Mom. 8 (förstärkningsresursens användning) Prot. 1988/89:120

Utskottets hemslällan - som ställdes mol reservation 9 av Ann-Calhrine 24 maj 1989 Haglund m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 9 (elt nytt statsbidragssystem för grundskolan och godkända fristående skolor)

Först biträddes reservalion 11 av Larz Johansson och Marianne Andersson med 38 röster mot 23 för reservation 12 av Ylva Johansson. 258 ledamöler avsiod från alt rösta.

Härefter bilräddes reservation 10 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. med 120 rösler mot 38 för reservalion 11 av Larz Johansson och Marianne Andersson. 161 ledamöler avsiod från att rösla.

Slutiigen bifölls utskottets hemslällan - som ställdes mot reservation 10 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. - genom uppresning.

Mom. 10 (beslutsinstans när det gäller statsbidrag till fristående skola m.m,) Utskollels hemställan - som slälldes mot reservation 13 av Larz Johansson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 11 (uttalande om statsbidrag till vissa skolor)

Utskottets hemslällan - som ställdes mol reservalion 14 av Ann-Calhrine Haglund m,fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 15 (inriktningen av utvecklingsverksamheten med kultur i skolan)

Utskotlels hemslällan - som slälldes mol reservalion 15 av Ann-Calhrine Haglund m,fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 16 (disposition av viss del av bidraget till utveckhng av samlad skoldag) Utskottets hemslällan - som slälldes mot dels reservation 16 av Ann-Cathrine Haglund m.fl., dels reservation 17 av Lars Leijonborg och Carl-Johan Wilson - bifölls med acklamation.

Mom. 17 (bidrag till lokalt utvecklingsarbete på mellanstadiet och högstadiet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 18 av Ann-Calhrine Haglund m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 18 (anslagsbeloppel m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mol dels reservalion 21 av Larz Johansson och Marianne Andersson, dels reservation 22 av Ylva Johansson -bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Utbildningsutskottets betänkande 15

Mom. 3 (planeringsramar för elevplatser i gymnasieskolan för budgetåret

1991/92) 85

Utskottets hemslällan bifölls med 277 röster mol 39 för reservation 1 av Larz Johansson och Marianne Andersson. 1 ledamot avstod från atl rösta.

Prot. 1988/89:120 Mom. 6 (utbildning av optiker)

24 maj 1989 utskottets hemställan bifölls med 297 röster mot 22 för reservalion 2 av

Ylva Johansson. 2 ledamöter avstod från att rösla.

Mom. 11 (rekrytering av elever till naturvetenskaplig linje i gymnasieskolan) Utskotlels hemställan - som ställdes mol reservalion 3 av Ylva Johansson -bifölls med acklamation.

Mom. 14 (försöksverksamhet med regionala idrotlsgymnasier)

Utskollels hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 16 (uividgad försöksverksamhel med treårig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 5 av Ann-Cathrine Haglund m.fl., dels reservation 6 av Lars Leijonborg och Carl-Johan Wilson, dels reservalion 7 av Larz Johansson och Marianne Andersson, dels reservation 8 av Ylva Johansson - bifölls med acklamation.

Mom. 18 (utformningen av den yrkesinriktade utbildningen på gymnasial nivå)

Ulskoltets hemställan - som slälldes mot reservation 9 av Ann-Cathrine Haglund m.fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 19 (lärlingsutbildning m,m,)

Utskottets hemslällan - som slälldes mol dels reservation 10 av Lars Leijonborg och Carl-Johan Wilson, dels reservation 11 av Eva Goés - bifölls med acklamation.

Mom. 21 (vårdutbildningarnas praktisk-kliniska delar)

Utskottets hemställan - som slälldes mol reservation 12 av Lars Leijonborg och Carl-Johan Wilson - bifölls med acklamation.

Mom. 22 (inriklningen av en treårig vårdutbildning)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservalion 13 av Ann-Cathrine Haglund m,fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 23 (gymnasieskolans inriktning och utformning)

Utskottets hemställan - som ställdes mol dels reservation 14 av Ann-Cathrine Haglund m,fl,, dels reservation 15 av Lars Leijonborg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 24 (ämnesanknulen praktik på treårig ekonomisk linje i gymnasieskolan)

Ulskollels hemställan - som slälldes mol reservation 16 av Larz Johansson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 25 (utbildning i kost, hälsa och konsumtion m.m. i gymnasieskolan) Utskottets hemslällan - som slälldes mol dels reservation 17 av Lars Leijonborg och Carl-Johan Wilson, dels reservation 18 av Larz Johansson och Marianne Andersson, dels reservation 19 av Eva Goés - bifölls med acklamation.

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Meddelande om sammanträdet fredagen den 26 maj

Mom. 27 (undervisning i biologi och ekologi i gymnasieskolan)

Utskollels hemställan bifölls med 296 rösler mol 22 för reservalion 20 av Åtgärder för ung-
Eva Goés. domar

Mom. 28 (språkundervisningen i gymnasieskolan)

Utskottets hemslällan - som ställdes mot dels reservalion 21 av Ann-Cathrine Haglund m.fl., dels reservation 22 av Eva Goés - bifölls med acklamation.

Mom. 32 (lillämpningen av en utgiftsram för lönekostnader för gymnasieskolan)

Utskottels hemställan bifölls med 263 rösler mot 58 för reservation 23 av Larz Johansson m,fl, 1 ledamot avstod från atl rösta.

Mom. 35 (bidrag lill ålgärder inom kommunernas uppföljningsansvar för ungdom under 18 år m.m.)

Utskottels hemställan - som slälldes mol reservation 26 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

9 § Meddelande om sammanträdet fredagen den 26 maj

Anf. 64 TREDJE VICE TALMANNEN:

Med ändring av gällande sammanträdesplan inställs arbelsplenum fredagen den 26 maj. Frågestunden tar sin början planenligt kl. 14.00. Meddelande om della har utdelats till kammarens ledamöter.

Andre vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar.

10 § Föredrogs

arbetsmarknadsutskottets betänkande

1988/89:AU16 Åtgärder för ungdomar (prop, 1988/89:109 och 1988/89:100 delvis).

Åtgärder för ungdomar

Anf. 65 MONA SAINT CYR (m):

Herr talman! Under lågkonjunkturen upplevde alla ansvariga politiker speciellt ungdomsarbetslösheten som ell pressande problem. Del är viktigt

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Åtgärder för ungdomar

alt de unga kommer in och finner sig till rätta i arbetslivet så snart som möjligt. Nästan obotliga skador kan annars bli följden för många. Under den här liden arrangerades ett otal skilda åtgärder för att hjälpa ungdomar lill elt fotfäste på arbetsmarknaden eller lill s,k, sysselsättning av någol slag. Del blev för många l.o.m. svårl all greppa hela ålgärdspaketel och skilja på de olika inslagen.

Herr talman! I dag är läget ett annat. Antalet arbetslösa ungdomar i de båda aktuella åldersintervallerna har med högkonjunkturen sladigt sjunkit sedan åren 1986 och 1987, År 1984 var antalet 35 000, I år är det 23 000, Antalet ungdomar som är föremål för arbetsmarknadsåtgärder har därmed också skiftat. På de nämnda fem åren har dessa ungdomar blivit inalles ca 20 000 färre. Nu kommer regeringen med en proposition om inskolningsplatser, omfattande hela arbetsmarknadsområdet - en ny form av ungdomsgaranti. Parallelll härmed avskaffas ungdomslagen.

Herr lalman! Det är naturhgtvis etl generellt selt välkommet inilialiv, som förtjänar ett positivt mottagande - etl syslem alt lesla, medan vi alltjämt har ett stort utbud av arbetstillfällen. Dock finns del anledning atl också granska förslagels beståndsdelar.

Moderata samlingspartiet har gjort detta och anser atl flertalet ungdomar-nu som tidigare - faktiskt har förmågan att på egen hand finna elt arbele. Statsmakternas ansvar i sammanhanget är att skapa goda förutsättningar genom att erbjuda lämplig utbildning för de unga. Vikfigt är atl de ungas egna initiativ tillåls fungera och ulvecklas. Genom alt ta sitt öde i egna händer ulvecklar den unga människan sin självständighet, kreafivitet och självkänsla. Delta är viktigt för all skapa självförtroende, trygghet och självtillfredsställelse. Den unga människan måste få chansen att bejaka sig själv, omvärlden, framliden och möjligheterna - atl få känna hur de egna vingarna bär.

Den kända tesen att "vad göras skall är allaredan gjort" är passiviserande. Därför bör den s.k. anvisningsliden i normala fall ej undersfiga fio veckor -mot regeringens föreslagna sju. Den fiden inbjuder nämligen lill aktivt egenengagemang och ger arbetsförmedlingen tid all planera bra i anslutning fill individens speciella behov.

Herr talman! Man kan vidare inle heller hell bortse från all ett generellt system, där ohka myndigheter ombesörjer allt ål de unga medborgarna, kan omvandlas till en black om foten för de unga som själva direkt söker anställning. Om systemet förutsätter generella samhällssubventioner fill arbetsgivare som anställer ungdomar, kan anslällningsbesluld komma all förhalas för att man skall kunna tillgodogöra sig del ekonomiska stödet. Detta drabbar då den arbetssökande. Vad jag här säger gäller de s.k. avtalade inskolningsplatserna. För ungdomar med sociala problem kan korlare anvisningslid givetvis vara motiverad.

Herr lalman! Konjunkturen är som nämnts väsentligt annorlunda i dag än i början på 80-talel. Arbetsgivarna ropar och lockar på arbetskraft. Ungdomarna är begäriiga på arbelsmarknaden, även om del finns unga som bor fel eller utbildats fel, eller som har medicinska eller sociala handikapp. Även invandrarungdomar kan stöta på speciella svårigheter när det gäller att söka och få arbete. Men för övrigt kan man ifrågasätta, om verkligen arbetsgivare

som anställer jusl ungdomar skall tillerkännas samhällsstöd för detta. En samhällehgt loppslyrd arbetsorganisation skapas. Av regionalpolitiska skäl kan det vara motiverat Men hur är det med de s.k. överhettade regionerna, som man just i dagarna försöker hålla lillbaka med ekonomiska restriktioner av ohka slag, med höjda avgifter och skatter? Behöver dessa överhettade områden samtidigt stimulans och ekonomiskt stöd? Det förefaller onekligen förbryllande.

Vi moderaler vill i stället all de avtalade inskolningsplatserna - del är dem jag nu lalar om - och de slalliga bidrag som är knutna lill dem skall begränsas lill problemområden där unga människor har svårl, i dag och framöver, all få arbele. Bidrag för avtalade inskolningsplatser bör alltså inte utgå i storstadsregionerna. Däremot bör de s.k. särskilda inskolningsplatserna av social karaklär inte begränsas, utan de skall givelvis kunna inrättas över hela landet.

Moderala samHngsparlid vill för dessa särskilda inskolningsplalser inte heller ha någon begränsning när del gäller lyp av arbelsgivare, vilkel regeringen föreslår. Kan andra arbetsgivare än de offentliga komma överens med arbetsförmedhngen om all la hand om arbetslösa svårplacerade ungdomar under viss tid, bör de också få delta. Varför inle? Statsbidragets nivå får anpassas lill delta. Kanske finns del hos den private arbetsgivaren uppgifter som passar den unge bättre än dem som l.ex. kommunen kan erbjuda. Då bör de uppgifterna givetvis vara tillgängliga för den som har behov och intresse av dem. Systemet skall inte lägga reglerande hinder i vägen.

Utöver dessa invändningar från moderata samlingspartiet, vilka föranlell reservationer, har vi också ansett all del stalsbidrag som utgår lill särskilda inskolningsplatser inte bör fixeras fill hundraprocentsnivån. I ställd bör den nivån vara den maximala.

Vad slutligen angår ersättningen lill unga arbetssökande under de s.k. jobbsökaraklivileterna, bör denna likställas med kontant arbetsmarknadsstöd, dvs. KAS. Förutsättningen är alt ungdomarna inle har rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till samtliga moderala reservafioner fill arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 16.

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Åtgärderför ungdomar

Anf. 66 KJELL-ARNE WELIN (fp);

Herr talman! Del är med slor lillfredsställelse som jag ser atl man nu avskaffar ungdomslagen och ersätter den med någonting som är bättre. Enligt min beslämda uppfattning är det närmast genant alt vi har använl ungdomslagen under så lång lid som vi har gjort, då den på sin höjd har garanterat ungdomar på 18—19 år halvtidsarbete, förutsatt all de inle har varil kassaberättigade. Att steget nu tas för atl förändra förutsättningarna för denna ungdomsgrupp är utomordentligt tillfredsställande.

Ungdomarna utgör, som tidigare talare var inne på, en orimhgl slor del av de arbetslösas skara. Här måste kraftfulla åtgärder vidtas för att förändra den situationen. Ungdomar som går arbetslösa under kortare och framför allt under längre lid löper risk att i socialt hänseende få långvariga skador, som är svåra atl reparera längre fram i liden. Därför är del utomordentligt viktigt atl

Prot, 1988/89:120 samhället ser lill att ungdomsarbetslösheten reduceras så långt det är möjligl,

24 maj 1989 När man nu tar steget över till en ny lagsliflning för dessa ungdomar, skulle

"' TZ 777 det vara på sin plats all i större omfattning använda sig av annat än den

Åtgärder for ung- f t-

, offentliga seklorn för ungdomarnas sysselsättning. Nu sägs det i förslagel alt

man skall försöka all låla ungdomarna gå ul lill de enskilda arbetsgivarna i

större omfattning än tidigare. Med della låler vi i folkpartiet oss nöja tills

vidare.

Del jag finner synnerligen tillfredsställande i förslagel är all regeringen har förkorlat anvisningsliden för ungdomarna. Del är mycket bra alt man vill göra den fid som ungdomarna går ulan arbete så kort som möjligt. Del är utomordentligt bra all man har fastnat för den korla lid som nu föreslås.

För alt återgå till frågan om var man skall placera ungdomarna i arbete, lycker jag atl det som är viktigast all lilla på och kontrollera framöver är atl de placeringar man gör i ganska slor omfattning också leder till arbele när tiden för arbetsmarknadsåtgärden lider mol sill slut. Vi har erfarenhet från ungdomslagen och beredskapsarbeten av att ungdomar som placeras i offentliga seklorn bara undanlagsvis erbjuds anslällning hos dessa arbelsgivare. Därför är det utomordentligt vikligl all man nu ser till och arbetar aktivt för all ungdomarna i väsenlligl myckel slörre omfattning än hitintills placeras ul hos de enskilda arbetsgivarna. Elt arbetserbjudande bör vara målel för alla dessa placeringar. Det är framför alll av den anledningen som vi i folkpartiet har begärl att man ganska snart efter att lagen har trätt i krafl -dvs. den 1 juli -, kanske redan vid årsskiftet, skall göra en ulvärdering av lagen. Regeringen skall dä se lill alt riksdagen får del av utvärderingen. Anledningen lill denna begäran är atl vi vill få klarl för oss alt de som placerats ocksä får möjlighel lill arbele där de har blivit placerade via arbetsmarknadsåtgärden.

Del är också viktigt all ganska snarl konlrollera alt arbetsförmedlingarna lyckas leva upp till den korla anvisningstid som förutsätts i lagstiftningen. Det finns de som har uttryckt tvivel om all arbetsförmedlingarna skall klara detta. Del är enligl folkpartiets säll alt se saken ulomordenlligl vikligl att en utvärdering görs ganska snarl efler lagsfiftningens ikraftträdande. Utvärderingen bör framför allt koncentreras på anvisningsliden, på vilken typ av arbelsgivare som har använls för arbetsmarknadsåtgärden och hur ofta åtgärden leder fill arbete.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall lill folkpartiels reservafion och i övrigt lill ulskoltets hemställan.

Anf. 67 KERSTI JOHANSSON (c):

Herr talman! En av de vikligasle uppgifterna för samhället är atl bereda ungdomar arbete eller ulbildning. Vi får bara inle acceplera alt unga människor inle får fäste på arbelsmarknaden. Men trots goda konjunkturer har ungdomsarbetslösheten varit, och är forlfarande, hög. Del är fakfiskt så att betingelserna på arbetsmarknaden för många ungdomar i regionall utsatta områden blivit mer och mer ojämHka i förhållande lill betingelserna för ungdomarna i mer expansiva områden. Inle minsl gäller delta för flickor.

Herr talman! Grunden för en fungerande arbetsmarknad är en framsynt
90 pohfik för en ekonomisk ulveckling inom ramen för en marknadsekonomi

som lar sociala och miljömässiga hänsyn. Delta är i och för sig självklarl, hksom atl samhällets insatser skall inriktas på atl skapa varaktiga jobb över hela vårt land.

En sådan politik, som innefattar den arbetslinje som centerparfiet förespråkar, lägger grunden för goda sysselsättningsmöjligheter för ungdomar att få arbele pä den reguljära arbetsmarknaden och minskar behovel av särskilda stödinsatser. Men även om vi har denna sysselsätlningspolitiska inriktning kan det ändå krävas all särskilda insatser görs. Del är mot den bakgrunden vi från centern så många gånger har hävdal att en allmän arbetslöshetsförsäkring bör införas. Del grundläggande syftet med en sådan försäkring skall vara alt garanlera en ekonomisk grundtrygghet för den som inle kunnat få sin försörjning genom eget arbele. Del är emellerfid särskilt viktigt all - som jag inledningsvis betonade - ungdomar som slär i begrepp att gå ut pä arbetsmarknaden får möjligheter till arbete och utbildning.

Det belänkande, AU16, som vi nu behandlar innebär en ny inriktning av de arbetsmarknadspoliliska ålgärderna för unga. Del är bra, även om del skulle kunna ha skell långl tidigare. Det var i höstas som AMS i en skrivelse lill regeringen föreslog åtgärder i syfte alt ge ungdomar som inle får arbete på den reguljära arbetsmarknaden ökade möjligheter till praktisk ulbildning eller inskolning i arbelslivel. I korthet innebar AMS förslag att ungdomslagen inom den offentliga seklorn skulle ersällas av ett system med inskolningsplatser, som omfallar hela arbelsmarknaden och som erbjuder arbele älta limmar om dagen.

Det var den skrivelsen som också låg till grund för proposilionen. Det här är en linje som cenlern har drivit länge, och det är bra att centerns krav och kritiken från AMS nu leder fram lill atl statligt stöd kan utgå lill heltidsplatser för placering av arbetssökande ungdomar på hela arbelsmarknaden.

I centerpartiet är vi ändå inte hell lill freds med förslagen i proposilionen och i belänkandet - detta därför alt problemen på arbetsmarknaden för ungdomar mellan 20 och 24 år inte har tagils upp. Vi anser all det finns siarka skäl all pröva möjhghelerna all också för denna åldersgrupp införa någon form av garanti för arbele eller ulbildning. Vi menar all risken för alt slås ut trots alll kan vara störst i denna åldersgrupp, därför att del är vid den här tidpunkten som inträdet på arbetsmarknaden efter avslutad skolutbildning normalt sker. Huvuddelen av de arbetssökande i åldersgruppen får arbete efter relalivt kort tid. Men vad som är oroande är alt anlalel långlidsarbetslö-sa i den här gruppen är så stort som del är. Vi har därför föreslagit all garantin för arbete eller ulbildning temporärt skall utvidgas till atl omfatta långtidsarbetslösa i åldersgruppen 20-24 år. Man räknar med all ungefär 2 000 av de kvarstående arbetssökande i den här åldersgruppen är långtidsarbetslösa. Del är inle acceptabelt enhgt vårt säll att se. Med de fömtsältningar som redovisas i propositionen skulle, till en koslnad av 150 milj. kr., omedelbart upp till det antalet - ungefär 2 000 - avtalade inskolningsplatser och särskilda inskolningsplatser kunna erbjudas de ungdomar i den aktuella åldersgruppen som varit arbetslösa en längre tid.

En sådan åtgärd menar vi i centern skulle vara ell led i sirävandena att skapa en mer fullständig garanti för all också dessa ungdomar kan beredas arbete eller utbildning. Det anser vi vara angeläget och har därför begärt atl

Prot, 1988/89:120 24 maj 1989

A tgärder för ungdomar

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Åtgärderför ungdomar

del anslagsbelopp som regeringen föreslagit skall räknas upp med 150 milj, kr,

I vår parlimotion i anledning av budgetpropositionen och i en rad andra motioner har vi underslrukil atl både sociala och ekonomiska skäl talar för alt all krafl skall inriklas mol insalser som priorilerar arbete eller ulbildning ål de arbetssökande framför konlantstöd. Från centerpartiet har vi bl.a. av detta skäl lagt fram en mängd förslag som syftar till att bredda arbetsmarknaden och skapa fler arbetstillfällen. Det förslag vi har i det här betänkandet är då en del av detta.

All del är angelägel att öka arbelskraftsulbudel med hänsyn lill den efterfrågan som finns i nuvarande konjunkturläge har med all tydlighet framgått av den deball som förts under de senaste veckorna. Del borde därför, som jag ser del, inte ha varit så svärl för fler parfier all slälla upp på vårt förslag här.

Med detta, herr lalman, yrkar jag bifall lill centerns reservationer nr 2,12 och 13 och i övrigl lill utskottets hemställan.

Anf. 68 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! I dag skall riksdagen fatta ell förnuftigt beslut, nämligen all avskaffa ungdomslagen, en lag som har varit en skam för arbetsmarknadspolitiken och haft stora negativa konsekvenser. När ungdomslagen avskaffas, behöver inte socialdemokraterna och de tre borgerliga partierna känna någon skam över det som de uträttade den 19 december 1983, nämligen alt införa den här lagen. Vpk var i riksdagen då ensaml om alt inle slälla sig bakom ett införande av denna typ av lag. Jag tror atl avskaffandet i dag är en bekräftelse på den erfarenhet man har haft av lagen.

Vpk var kritiskt mol ungdomslagen framför allt av tre huvudskäl, av tre principiella skäl som är viktiga för arbetsmarknadspolitiken i framtiden. Det var fel atl erbjuda ungdomarna deltidsarbete om fyra timmar. Det var fel all lagen egenlligen inle syftade till fasta anställningar ulan lill förvaring. Och del var fel alt lagen innehöll långtgående tvångsåtgärder och all del för ungdomarnas del inle fanns någol som helsl medinflylande över den här lyper av verksamhet.

När riksdagen beslulade alt införa ungdomslagen 1983 blev det alllsä efler en del turer en majoritet här i riksdagen för lagen. Socialdemokraterna försökle köra igenom lagen med sin minoritet men fick slopp här i kammaren. Förslaget blev återremitterat till arbetsmarknadsutskottet. Efter den behandlingen i arbelsmarknadsulskottet hände något märkligt. Trols all det inte fanns någon majoritet för lagen kröp moderaterna in i den slora famnen. Folkparliels avslagsyrkande slutade i en total uppslutning kring regeringsförslaget, och cenlerns heroiska kamp för full arbetsdag för de unga slutade också i platt fall den dagen, den 19 december 1983. Del blev ett högerförslag av bäsla märke med anslutning från fyra partier. Men nu skall som sagl lagen avskaffas, och det hälsar vi med slor glädje.

De nuvarande ungdomslagen skall ersättas av inskolningsplatser. Den stora skillnaden är, som vi påpekai i vår motion, framför allt all arbetstiden nu är enligt gängse modell på arbetsmarknaden. Del är alltså inle fråga om någon särbehandling av ungdomar. Del är ell sleg i rätt riktning. Ändå är väl

della inle något slulgilligl och bra förslag, för som arbetsmarknaden ser ut i     Prot. 1988/89:120
dag hårdnar dess villkor. Utsorteringen ökar, lönsamhetskraven på arbets-     24 maj 1989
marknaden i dess helhel ökar, vilket betyder all förutsättningarna för ell     ~;

meningsfullt arbete kombinerat med en god miljö minskar. Rätten till etl * ■' "*

arbele bhr illusorisk. Många stampas ut eller ställs åt sidan. Den diskussion vi har om arbetsmiljön är väl ell tecken på delta.

Nu skall del bli inskolningsplalser, och vpk har accepterat inskolningsplatser lills vidare. Del är inte något universalmedel. De kan bh en karusell. Inskolningsplatserna kan utnyttjas av arbetsköparna för sortering och ulslagning på samma sätt som man gjorl tidigare. I grunden handlar del här nalurUglvis om vilka maktrelationer som råder på arbetsplatserna. Men vi kan inte leva hur länge som helsl i den här konstlade högkonjunkturen. Därför funderar man nalurliglvis över hur arbetsmarknadspolitiken skall utformas när högkonjunkluren är över. Kan vi här i landet tillåla att det som hände på 1980-talet upprepas: Man slod då ganska handfallen inför utvecklingen som innebar atl mängder av ungdomar inle hade etl meningsfullt arbete, egentligen inle ett meningsfullt liv, på grund av alt deras försörjning var upphävd genom del syslem vi hade här i landet.

Vi menar all vi måste förbereda oss för della. Vi har då sagt atl vi måsle ha en allmän inskolningsgaranti. Vi har lagt fram ett sådant förslag tidigare - då kallades del för en ungdomsgaranti. Men del är inte en sådan särlösning som är lösningen framöver om det uppstår problem. Grunden är naturligtvis atl skapa arbete åt alla, att se till att alla har möjligheter all arbeta och inle blir utsorterade - blir förtidspensionerade eller långtidssjukskrivna eller kanske inte alls vill söka sig in på arbelsmarknaden.

Vi föreslår alltså en allmän inskolningsgaranti. Vi menar all arbetsförmedlingen, samhället och fackföreningsrörelsen, måsle få ell starkare grepp om det här och i någon mån urholka § 32-lanken - nämhgen all arbetsköparna har räll all frill anställa och i slorl selt avskeda arbetskraft genom atl bestämma produktionens och verksamhetens innehåll - i Arbetsgivareföreningens stadgar. Del belyder naturhgtvis vissa ingrepp, som går ut över arbetsköparna. Vi menar alt arbetsförmedlingen i etl lågkonjunklurläge skall kunna placera ut ungdomar eller andra som inte har så stor arbetslivserfarenhet i verksamhel som ger arbetslivserfarenhet, vilket är det viktiga.

Man kan nalurliglvis diskutera vem som skall beslämma omfånget av arbetet och arbelsmarknaden. I ulskollel lycker man all man redan har de vapen som behövs genom del subventionssystem som man fidigare haft och som är väl prövat. Det väl prövade systemet är just de avskaffade ungdomslagen. Jag lycker inle att del är någon bra motivering alt inför en kommande lågkonjunktur hänvisa till just del redskap som vi i dag har; Det är subventioner lill del privata näringsHvel och till myndigheter. Man måsle göra ingrepp i deras rätt atl anställa och bestämma arbetskraftens storlek. Någon måsle la ansvar för de människor som inle har tillgång till arbete när de här krafterna bestämmer hur stor arbetskraften skall vara.

Är det då bara samhället som skall inrätta konstlade arbeten? Nej, nu måsle de som bedriver verksamhelen i landet la ansvar också i en lågkonjunktur. Det är bakgrunden till vårl förslag om en inskolningsgaranti.

Vi menar alt den skall finansieras genom en särskild avgift, som har väldigl 93

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Åtgärderför ungdomar

mycket gemensaml med den arbelsmiljöavgifi som kommil på tapeten de senasle dagarna och som skall gå fill ell bestämt ändamål. Den avgift som vi vill använda just till dem som inte har arbetslivserfarenhet, dvs. bl.a. ungdomar, har ungefär samma karaktär och samma syfte: Den går lill ett specielll ändamål. Det borde därför egenlligen ligga i tiden alt göra en sådan insats.

Herr talman! Vi har som sagl slälll oss mycket positiva till alt ungdomslagen avskaffas och lill att vi nu får en lillfällighdslösning. Vi hade naturligtvis hoppats all riksdagen och utskottet skulle se lilel mer framåt, men som vanligt, hade jag så när sagt, herr lalman, kommer man väl några år efter det atl riksdagen avslagil vårl förslag pä att del var så man skulle ha gjort. Det är oflasl vpk-förslag man då lar upp.

Härmed yrkar jag bifall till vpk-reservationen i betänkandet Om den inte blir bifallen i dag kommer den säkerl att bli det någol riksdagsår framöver -det är jag helt överlygad om; del här behövs.

Anf. 69 KJELL-ARNE WELIN (fp) replik:

Herr talman! Jag har lyssnat på Lars-Ove Hagbergs historiebeskrivning. Del han sade var sannolikt rätt och riktigl.

Jag jobbade ute på arbetsförmedlingarna när det här hände. Ungdomslagen ersatte egentligen ell vakuum som hade uppställ för den åldersgruppen ute pä förmedlingarna. Jag sade i mitt anförande precis som moderaternas och centerns represenlanler gjorde i sina alt ungdomslagen inle var bra och alt vi inte var nöjda med förslagel om dem. Jag sade också att vi hälsade den nya inriklningen med myckel stor tillfredsställelse. Ungdomslagen hörde, som Lars-Ove Hagberg sade, egentligen inle hemma bland de arbetsmarknadspoliliska åtgärder som vi varil vana vid.

Det är kanske litet förmäld av Lars-Ove Hagberg att tolka skeendet som han gör när han säger att varje gäng vpk blir nedröstat i en votering återkommer förslagen ell anlal år senare som riksdagens. Men jag är för Lars-Ove Hagbergs skull glad över all den kritik som vpk för sex år sedan riktade mot ungdomslagen i dag har visal sig vara befogad. I allt övergripande håller jag med om atl det är mycket bra atl ungdomslagen avskaffas.

Anf. 70 KERSTI JOHANSSON (c) replik:

Herr lalman! Det var när Lars-Ove Hagberg lalade om alt centerns förslag slutade i platt fall som jag begärde ordel: Även jag skulle dä vilja ägna mig lilel ät historiebeskrivning.

På våren 1982 väcktes en centermotion med krav på atl arbele eller ulbildning skulle beredas alla ungdomar under 21 är. Riksdagen biföll den molionen och uppdrog ål regeringen alt ulforma elt åtgärdsprogram mol ungdomsarbetslösheten. Dd klarl uttalade syflel med programmet var att alla ungdomar upp till 21 år skulle erbjudas arbete eller ulbildning i stället för arbetslöshetsersättning eller annat ekonomiskl slöd från del allmänna. Socialdemokraterna reserverade sig för avslag på den molionen.

Sedan kom förslaget om införande av ungdomslag, och det var en uppföljning av vad riksdagen tidigare hade beställt men med den skillnaden alt förslaget avsåg enbart 18-19-åringar och innebar en garanti för arbele på

halvtid och inom den offenthga seklorn. Vi krävde i motioner bäde innan proposilionen kom och med anledning av propositionen all inriklningen av åtgärderna för ungdomarna skulle vara alt ge dem heltidsarbete och atl de skulle gälla hela arbetsmarknaden.

Från centerpartiets sida har vi sedan konsekvenl drivil arbetslinjen och ställt krav på en förändrad inriklning av åtgärderna. Vi har hela tiden menat att del hade varit bättre för ungdomarna om arbetet i väsentlig utsträckning hade kunnat utföras inom enskilt näringsliv och småföretagsamhet och alt del hade varit bättre om arbetstiden hade omfattat hel arbetsdag och inte halv. Nu är vi ju där, och vi lycker alt det är tillfredsställande. Men jag ville ändå återge en del av den här hislorien.

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

A tgärder för ungdomar

Anf. 71 LARS-OVE HAGBERG (vpk) replik:

Herr talman! Jag log upp historiebeskrivningen därför all jag lycker all de som var med om alt inrätta ungdomslagen skall la på sig sill ansvar när vi avskaffar dem. Socialdemokratins förslag hade ingen majorilel. Man gick till riksdagen och trodde att man skulle fä igenom förslagel i andra hand. Men del visade sig att man inle fick del; förslagel blev då återremitterat lill arbetsmarknadsutskottet. Då hände det märkliga atl folkpartiet vek sig, centern vek sig och det gjorde även moderaterna. Man accepterade förslagel med små, små förändringar men samma huvudinriktning.

Jag tycker ändå alt man skall ha någon form av hederlighet, hållfasthet eller trovärdighet i politiken och i dag erkänna detta. Nog var det i del lägel ganska hållningslösl att krypa in under regeringens hall och sedan fortsätta all kritisera det förslagel. Det var den hisloriebeskrivningen jag ville ha fram.

I betänkande AU 1983/84:12 finns det bara en reservafion om lagstiftningen om ungdomslagen, och för den slär jag för vpk:s räkning. Det var bara vpk som var emot förslagel den dagen. Övriga kan naturligtvis nu i efierhand säga att förslaget var felakligl, men jag har ändå velat påpeka den hållningslöshe-ten. Del måste väl ändå vara någon konsekvens i politiken!

Anf. 72 KJELL-ARNE WELIN (fp) replik:

Herr talman! Om del nu är så att vi har medverkal lill en lösning av den situation som rådde på arbetsmarknaden för 18— 19-åringar år 1983 och vi har gjort det på ett sätt som vi inle är helt tillfredsställda med i efierhand, lycker jag att Lars-Ove Hagberg inte skall hävda alt det är hållningslösl all försöka ändra på det hela. Kompromisslösningen blev inte rikligl bra, men den var avgjort bättre än det vakuum som fanns på arbelsmarknaden för ungdomarna just vid del tillfället. 1983 och 1984 var del ju utomordentligt svårt för ungdomarna alt få arbete på den öppna marknaden. Man var tvungen att genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder se lill alt ungdomarna fick sysselsällning. Jag häller forlfarande med Lars-Ove Hagberg om alt det inle var någon bra lag. Men vi medverkade lill den, eftersom den var bällre än ingenting alls. Då tycker jag att vi har full rätt att krifisera och komma med förslag som är bättre.

Sedan har jag litet svårt atl förslå när vpk-represenlanter hävdar alt vi har varit hållningsiösa när vi vid något tillfälle har medverkat till att få igenom socialdemokratiska förslag, då socialdemokralerna har befunnil sig i minori-

Prot. 1988/89:120 tet. Jag tror att vpk i stället borde ulöva självkritik på den punklen, eflersom
24 maj 1989 jag tror att ni oändligt fler gånger har handlat på del sättet än vi borgerliga.

tgar erfor ung- LARS-OVE HAGBERG (vpk) replik:

domar \ r / r

Herr lalman! Jag lycker att det är myckel klädsamt atl vara krilisk mol sina

egna handlingssätt Men del som jag var krilisk mot var inle framför allt

dagens ställningstagande ulan del som man gjorde sig skyldig lill tidigare.

Ena dagen hade man en mycket klar linje och andra dagen föll alla pladask,

fasl man var myckel krilisk. Efteråt gick alla ut och kritiserade. Det vara bara

det som jag tyckte var litet hållningslösl.

För vpk är det i dag detsamma som då: vi vill ha en längre arbetstid, och vi vill atl ungdomslagen skall ha en annan ulformning. Man skall sikta mol fasl arbele och mot att ungdomarna skall få en mer etablerad ställning på arbetsmarknaden.

Del förslag som läggs fram i dag närmar sig delta. Jag hoppas att det är erfarenheten under de här åren som har visat alt vi inle kan gå tillbaka till den gamla lagstiftningen. Den här lilla replikomgången kan kanske visa atl dd inle finns någon majorilel för denna lyp av lagstiftning, som särbehandlar ungdomar så fantastiskt illa.

Anf. 74 ANNA HORN AF RANTZIEN (mp);

Herr talman! Med anledning av proposition 1988/89:109 om ny inriktning av arbetsmarknadspoliliska ålgärder för unga har miljöpartiet lämnat en motion. Myckel av det som ulskollel föreslår är bra. De 400 milj. kr. som enligl förslagel sparas är inte heller all förakta. Med vår molion vill vi framför allt betona vissa fakla och fördjupa förslaget.

Vårl samhälle blir ju alllmer kompliceral och svårbegripligt för den enskilde - svårare atl överbhcka när lagarnas och förordningarnas antal växer. Även om det är självklart att ett samhälle utvecklas på gott och ont och därvid kräver nya regleringar, måste floran av bestämmelser ses över och rensas. Så sker när ungdomslagen, som här har häcklats av alla parlier, nu är på väg att avskaffas - och det verkar vara ett steg i rätt riktning. Vi återkommer säkert med förslag om fler sådana steg.

Att ersälta ungdomslagen och dess fyratimmarsarbetsdag med avtalade och särskilda inskolningsplatser med heltidsarbete tror vi kan ge ungdomar, som av olika skäl inle finner elt arbete på annat säll, en utvecklande och meningsfull början på förvärvslivet Då gäller del emellertid atl elt brett utbud av platser erbjuds, så alt varje sökande har en möjlighet att finna något som känns vettigt och ger honom eller henne tillförsikt inför den oändligt långa framtiden. Säkerl belyder den första anställningen oerhörl myckel för den unges syn på samhället. Därför vill vi att skrivningen förtydligas med hänvisning till 8 § vad beträffar möjligheten atl även enskilda arbetsgivare skall kunna anställa ungdomar både på avtalad och på särskild inskolnings-plats. Ulbud och mångfald ökar på så säll. Atl arbetsgivaren inte skall kunna utnyttja della till förfång för arbetstagaren kan självfallet kontrolleras genom uppföljning från AMS sida.

Arbetsmarknadsstyrelsen har föreslagit all högre stalsbidrag än 50 % skall
96 kunna utbetalas för arbete på avtalad inskolningsplals, om återstående

möjlighel annars är en särskild inskolningsplats. Till skillnad från utskottet stöder vi delta förslag.

Vi stöder också Skola-Arbde-utredningen när den betonar hur vikligl del är med jämställdhet mellan könen då särskilda inskolningsplatser erbjuds. Nalurliglvis gäller detta också invandrar- och flyklingungdomar.

I våra två sisla yrkanden i motion 1988/89: A3 framhåller vi hur vikligl det är all ungdomar får pröva på att arbeta i ideella föreningar. Där har man ofla behov av atl anställa arbetskraft, men medlen saknas. Dessa organisationer omfallar så mänga inriktningar att den arbetssökande verkligen får rika valmöjligheter. Det är också viktigt atl visa de unga atl del ännu finns idealitet, livets sall, säger Pär Lagerkvist, all vi inte måsle la belall för varje arbetstimme. Av egen erfarenhet vel jag hur lätt del är atl engagera unga människor för kultur- och nalurbevarande uppgifler och för samlevnads- och överlevnadsproblem. Solidaritetskänslan har ännu inle kapslats in hos dem som så ofta hos oss garvade vuxna. Éll sådant arbetsfillfälle kan ge ungdomarnas liv djup och innehåll förulom mänskliga konlakler över hela världen och slöd för framtiden. Sådant skapar inre trygghet och måsle molverka den fruktansvärda tomhet och tristess som anas bakom höga och växande självmordssiffror.

Jag kanske inle behöver betona betydelsen av all alla i ett fidigl skede av sill liv blir medvetna om hur viktigt del är för etl människovärdigt liv alt ha känsla för miljö och natur och solidaritet med dem som har det sämre slälll och alt ha kunskap om vad vi kan göra ål de därmed sammanhängande problemen. Med inskolningsplalserna får vi ännu en liten möjlighel all ge en del av våra ungdomar den gåvan.

Med delta yrkar jag bifall till reservafionerna 7 och 9 i belänkande AU16.

Prot, 1988/89:120 24 maj 1989

Åtgärderför ungdomar

Anf. 75 MONICA ÖHMAN (s):

Herr lalman! Arbetsmarknadsutskottet behandlar i detta betänkande proposition 1988/89:109 om ny inriktning av arbdsmarkriadspolifiskä åtgärder för unga och fem motioner som har väckls med anledning av propositionen, 1 betänkandet behandlas också yrkanden om ungdomsåtgärder i fyra motioner från allmänna motionstiden.

Ungdomsproposilionen innebär i korlhel följande.

Ungdomarna får vanlig arbetsförmedhngsservice under tre veckor. Målet är arbete pä den reguljära arbelsmarknaden. I vissa fall erbjuds utbildning, om detta bedöms som den bäsla vägen för att få arbete. I dagens goda arbetsmarknadsläge beräknas de allra flesta av ungdomarna att få arbele redan i della skede.

Näsla steg, efler tre veckor, blir atl arbetsförmedlingarna erbjuder systematiska arbetssökar- och vägledningsakfivilder. Individuella handlingsplaner sätts upp för att man så snart som möjligt skall kunna hilla arbele på den reguljära marknaden. Under förutsättning atl ungdomarna dellar i aktivileterna ulgår utbildningsbidrag. Man beräknar att ännu fler ungdomar har fåll arbele efler delta skede.

Den mindre grupp ungdomar som sju veckor efter anmälan lill arbetsförmedlingen - eller för dem som slutat skolan på våren, före den 1 november på hösten - inle fått någol arbete, erbjuds arbele i form av inskolningsplals.

7 Riksdagens protokoll 1988/89:120

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Åtgärderför ungdomar

Inskolningsplatserna är pä heltid med avtalsenliga löner och löper på sex månader. Staten betalar halva lönekostnaden. Inskolningsplatser kommer alt finnas på hela arbelsmarknaden. Hittills har de bara funnits inom den privala seklorn.

De avtalade inskolningsplatserna beräknas i slort sett läcka behovet. Särskilda inskolningsplalser kommer dock alt inrättas på några orter där arbelsmarknaden är begränsad, och för etl mindre antal ungdomar med särskilda behov. Dessa platser skall kunna rekvireras av offentliga arbetsgivare och slalsbidrag utgår med 100 % av lönen. Dessulom erhåller arbetsgivaren en ersällning på 5 % av lönekostnaden som adminislralionsbidrag. Denna ungdomsgaranli omfattar alla ungdomar som fyllt 18 men inle 20 år. För ungdomar med vissa handikapp gäller garantin upp fill 25 års ålder. Del nya systemet föreslås träda i kraft den 1 juli i år.

Herr talman! Det beslut vi snart skall fatta här i kammaren innebär alt ungdomslagen avskaffas och ersätts med inskolningsplalser. Jag tror atl alla tidigare talare här uttryckt sin tillfredsställelse över atl så sker. Det vittnar om att vi är på rätt väg.

När man i negativa termer talar om ungdomslagen, får man inte glömma den silualion vi befann oss i och hur arbelsmarknaden såg ul för våra unga när ungdomslagen inrättades. De har onekligen varil bra och hjälpt många unga alt få jobb. Trols alt vi nu är överens och lycker det är bra all ungdomslagen avskaffas har det fogats inle mindre än 13 reservationer till betänkandet. Av hänsyn lill kammarens arbete avslår jag från alt gå igenom samtliga reservafioner, men jag vill i alla fall göra några korla kommenlarer.

De tvä första reservationerna av moderala samlingspartiet och centerparfiet lar lill slor del upp arbetsmarknadspolitiken i vid bemärkelse. Denna fråga debatterades här i kammaren så senl som förra månaden, och jag anser därför all det inle finns anledning alt pä nytt debattera del området

I reservafion nr 3 av vänslerparfid kommunisterna föreslås all en allmän inskolningsgaranti skall införas. Garantin skall gälla för dem som ännu inle kommil in på arbelsmarknaden - i första hand ungdomar, flyktingar och vissa hemarbelande kvinnor. Jag skulle bra gärna vilja vela vilka kvinnor som avses. Vad menar man med uttrycket "vissa hemarbelande kvinnor", och vilken urvalsprincip skall gälla?

Lars-Ove Hagberg sade atl vi socialdemokrater kanske hade lagil inlryck av vpk:s trägna arbete för en förändring av ungdomslagen. Jag har inte varit många år i riksdagen, men jag är inle alls orolig över alt vpk inle skall återkomma med sitt förslag om inskolningsgaranli. Om jag har läst rätt har förslag om ungdomsgaranfi framförls både vid riksmötet 1983/84 och riksmötet 1984/85 och kanske någon fler gång. Jag tror säkerl vpk återkommer i den här frågan.

När del gäller ersättningen fill de unga under den lid de dellar i aktiviteter för att söka arbele, föreslår moderaterna i reservation nr 5 atl ersättningen bör vara lika med det belopp som ulgår som kontant arbetsmarknadsstöd. Som skäl anger moderalerna all denna aktivitet inte är all jämföra med arbetsmarknadsutbildning, som är likvärdig med ett vanligl arbete på heltid.

Men här gör moderaterna etl egel anlagande. De påslår att aktiviteter med all söka arbete normalt pågår maximalt fyra limmar per dag. Detta finns inle

belagt på något sätt, och enligt majoritetens mening finns ingen anledning till halvdagsaktiviteter. Vi utgår ifrån att akfiviieler för atl söka arbete som regel skall pågå på hellid, och det är då också rimligt all man kan få ersällning i form av utbildningsbidrag.

Låt mig avslulningsvis kommentera miljöparfids mofion 1988/89; A3 som lett fram lill reservalionerna nr 7 och 9. I mofionen betonas vikten av alt ideella föreningar får möjlighet att anställa ungdomar på både avtalade och särskilda inskolningsplatser, och alt ungdomarna bör ges goda möjligheler alt ägna sig äl miljö- och naturvårdande insatser. Men man säger också atl ideella organisationer har behov av arbetskraft men inte råd att betala avtalsenliga löner.

Jag förstår inle alls delta. Inskolningsplatser - avtalade och särskilda - är uteslutande till för att stärka ungdomarnas ställning och ge dem förulsältning för etl arbele pä den reguljära arbelsmarknaden. Vi kan inte börja la hänsyn till arbetsgivarens ekonomiska ställning. Detta är en viklig princip, och jag anser all riksdagen å det bestämdaste bör avvisa miljöpartiets förslag.

Med detta, herr lalman, ber jag att fä yrka bifall till utskottels hemslällan i betänkande nr 16 i sin helhel och avslag på samlliga reservationer.

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Åtgärder för ungdomar

Anf. 76 LARS-OVE HAGBERG (vpk) replik;

Herr lalman! Monica Öhman behöver naturligtvis inle vara ängslig över alt vpk inte skall komma tillbaka med bra förslag. Men det som oroar mig är att regeringspartiet och andra har så lång slarlsträcka i sin tankeverksamhet när del gäller atl komma fram till alt vårl förslag är bra.

Denna garanti skall, som vi säger i vår motion, gälla för dem som har liten arbetslivserfarenhet Vi vill inte ha några särlösningar för ungdomar som bara skall gälla för dem. Men del finns många ungdomar, framför alll i en lågkonjunklur, som har en liten arbetslivserfarenhet och behöver komma in på arbetsmarknaden. Men detta gäller även för flykfingar, och också kvinnor som hillills har arbelat hemma kan omfattas av denna inskolningsgaranti.

Vi i vpk anser atl det inte är alldeles lyckligt all införa en lag speciellt för en grupp, och del är därför vi har med en uppräkning av andra grupper som kan tänkas omfattas av en allmän inskolningsgaranti.

Jag vill alt Monica Öhman, som avvisar förslaget, också skall berälla för mig vad som skulle vara bällre. Man säger i betänkandet atl man har rika erfarenheter av hur man skall göra i en lågkonjunktur. Man inrättar "olika typer av löne- och andra koslnadssubveniioner för alt underlätta för företag och förvallningar atl behålla anställd personal och stimulera dem atl tidigarelägga nyrekryteringar".

Är del en bällre väg atl man över skattesystemet, med moms och andra inkomstskatter, belalar för olika ålgärder, dvs. subventionerar dem? Vårl förslag innebär egenthgen all förelagen skall vara för en form av samhällsplanering. Det råder en anarki i del ekonomiska system som vi har i det här landel. Riksdagen borde kunna fatta etl beslut om en lag enligt vilken man skall planera även för en kommande lågkonjunktur.

Monica Öhman kan kanske berätta för mig vad som är det fina med att komma så här senl med förslag om lönesubvenlioner som skall finansieras över skattsedeln, utan att man vel atl detta fungerar. Det kanske finns någon finess som jag inte har förstått.

Prot. 1988/89:120 Anf. 77 MONA SAINT CYR (m) replik:

24 maj 1989 Herr lalman! Monica Öhman nöjde sig med all kritisera den reservation

~s ~, 7. från oss moderaler som handlade om KAS. Vi vill alllsä se en ersättning till

Åtgärderför ung- , , , , , ,., , , , ....

, de arbetssökande ungdomarna som är lika med det belopp som utgår i form

av KAS, medan utskottet anser atl slödel skall ske i form av bidrag

molsvarande det som lämnas vid arbetsmarknadsutbildning. Och så anklagar

hon oss för all göra elt egel anlagande, men jag måsle säga all det har också

ulskollel gjort. Utskottet har utgått ifrån, dvs. gjorl ell antagande, all del här

skall vara fråga om heltid.

Vi har å vår sida gjort en rimlighelsbedömning som bygger på den proposition som regeringen har skrivii. Del är den gängse seden här alt man motionerar i anslutning lill en proposition och vad som står i den. Eftersom del inte står någoniing om hellid i del här sammanhanget, har vi inte hafl någon anledning att ulgä från del, ulan vi har alltså gjort en rimlighelsbedömning. Sedan följer vi givelvis upp våra motioner med reservation, mot den här bakgrunden.

Inle heller utskottet har således haft någonfing annal att bygga på än etl eget anlagande.

Anf. 78 ANNA HORN AF RANTZIEN (mp) rephk;

Herr lalman! Jag vill svara Monica Öhman att etl bra förslag, som ger ungdomarna något ulöver allmän arbetslivserfarenhet - som ungdomarna ändå får fillräckligl av under senare anställningar -, blir inle sämre av atl det fyller ännu en uppgift.

De båda uppgifterna stärker ju varandra. De unga fär en vikfig erfarenhet, och den erfarenheten får de hos de ideella organisafionerna, som i sin lur kan hjälpa ännu flera. Del är ell underbarl samarbete där, och det är verkligen synd att företrädarna för de övriga partierna inte kan se all samhället vinner på detta. Om ni kunde se del, skulle ni inle bara blankt avslå vårl förslag, av slentrian.

Anf. 79 MONICA ÖHMAN (s) replik:

Herr talman! Myckel korl lill Lars-Ove Hagberg: Den föreslagna garantin är väldigl omfattande. Just nu står vi i begrepp all falla beslul som gäller 18-19-åringar, och där tror jag inte atl hemmafruar m.fl. finns med i bilden, så jag vidhåller mitt tidigare förslag lill beslut.

Sedan är del rikfigt som Mona Saint Cyr säger all i proposilionen slår del ingenfing om hel- eller halvtid. Då lycker jag all del är litet hårt av moderaterna atl dra slutsatsen alt del skall vara halvfid.

I dagens arbetsmarknadsläge, när förelagen behöver myckel arbetskraft, finns det all anledning för arbetsförmedlingarna atl lägga upp ett vetfigt program för ungdomarna och ta kontakter med olika förelag och all ungdomarna får vara sysselsatta med att besöka förelag och försöka få en inblick i vad det innebär att arbeta där under en hel dag. Som jag sade förul, är det inle klarl alt del är fråga om någon halvdagssyssla.

Avslulningsvis några ord till Anna Horn om detta alt få se någoniing

utöver arbetet. Jag var yrkesverksam när ungdomslagen trädde i krafl, och

100 jag har haft omkring mig under årens lopp många ungdomar, som fick prova

på arbelslivet lack vare ungdomslagen. Jag vel också alt vad de här ungdomarna behöver och vad de många gånger sätter i främsta rummet är alt få tjäna pengar. De har gått i skolan i många år, och de har många idéer om vad de vill göra, men för atl kunna förverkliga dessa behöver de ha pengar. Så jag tycker inte atl vi skall tro på atl ungdomarna är beredda all jobba så väldigl myckel ideellt.

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Åtgärderför ungdomar

Anf. 80 MONA SAINT CYR (m) replik:

Herr lalman! Del har många gånger visal sig, när man har överbeskyddal unga människor, alt del har drabbat dem negativt. Många är de i vårt samhälle som har reagerat på all det faktiskl inte är så ovanligt atl del varit mera lönsamt att inte arbeta än att arbeta. Jag har själv exempel från min hemkommun på atl del har förekommit, och det upprör folk i gemen.

Om nu arbetsgivarna gärna vill ha arbetskraft och ungdomarna gärna vill ha jobb, då tror jag all del ordnar sig dem emellan. Men i så fall bör del finnas elt incitament som gör att ungdomarna vill ha ett heltidsjobb som ger helfidslön, gentemot att uppbära KAS, dvs. atl man tarsnäppet upp, ett steg uppåt. Del måsle vara mera lockande alt byla upp sig fill en helfidslön än all gå med KAS. Man kan väl se positivt på vårt förslag.

Anf. 81 LARS-OVE HAGBERG (vpk) replik:

Herr lalman! De flickor som i dag är 18-19 år och som skulle få en garanti på sex månaders arbetslivserfarenhet kan vid nästa lågkonjunklur om två, tre, fyra, fem, sex eller sju år kanske vara jusl hemmafruarna som skulle ha behövt möjlighelen till en garanti all komma ut i arbetslivet De beslul vi fattar i dag behöver väl inte vara så förfärligt kortsiktiga, Monica Öhman.

Sedan förstår jag atl Monica Öhman inte kan svara på min fråga. Jag tror att man egentligen skulle vilja införa en allmän inskolningsgaranti, en form av planering i arbetsmarknadspolitiken, som garanterade människor att de inte behövde vara arbetslösa, men atl man inle har orkat med del. Jag får väl göra en så snäll tolkning i alla fall.

Men det kan ju också vara så all man är ganska cynisk, går den nyliberala vägen och inriktar sig på "tvåtredjedelssamhället", nämligen den övre delen av medelklassen, och låler de människor vara som inle orkar in på den hårda arbelsmarknaden. Del kan också vara del som ligger bakom, men jag hoppas all arbetarrörelsens iradilioner påverkar åtminstone del socialdemokratiska partiet och del i sin lur regeringen lill alt ta etl vidare och mer solidariskl grepp kring den här frågan och komma fram lill garantin som vi har föreslagit.

Anf. 82 ANNA HORN AF RANTZIEN (mp) replik: Herr lalman! Bara en kort replik för att undanröja ett fullständigt missförstånd. Jag förstår inle alls vad Monica Öhman menar med att ungdomarna inte skulle få betalt. De skall naturligtvis få betalt på de villkor som gäller för inskolningsplatser, och de ideella föreningarna skulle också betala enhgt de villkor som gäller. När de unga sedan slutar efler den korla tiden hos en sådan organisation, lar de med sig någoniing som de kanske inle skulle få på en annan arbetsplats och är på del sättet psykiskt bällre ruslade.

101

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Å tgärder för ungdomar

Anf. 83 YLVA JOHANSSON (vpk):

Herr talman! Det är ganska spännande atl sitta här och lyssna till debalten. Kjell-Arne Welin har talat om det vakuum som 18-19-åringar levde i 1983. Jag var själv en av de här 18—19-åringarna 1983. Något vakuum märkte jag inte precis. Däremot var det en stor ungdomsarbetslöshet.

Ungefär hälften av de arbetslösa 18-19-åringarna hade då beredskapsjobb. Arbetslöshet är aldrig någoniing roligt ulan tvärlom någoniing som alltid måste bekämpas. Alt vara arbelslös kan vara myckel nedbrytande och leda både till urusel självkänsla och - ännu värre - utslagning, så det är ingel atl försvara. Men när ungdomslagen kom till infördes ocksä en ny princip, för ungdomarna under 20 år blev omyndigförklarade i vissa avseenden. Vi ansågs plölsligl inle ha någon som helst räll alt försörja oss, för på fyra timmars arbele kan man inle försörja sig.

Monica Öhman säger all ungdomslagen hjälpl många ungdomar ut på arbelsmarknaden. Del är inte min erfarenhet, men det är möjligt atl hon har rätt. När vi blev förhindrade att försörja oss, tvingades många lämna sina lägenheler. Ungdomar som hade flyttal hemifrån ivingades flytta hem igen till sina föräldrar, för de kunde inte försörja sig.

Under den här tiden, med stor ungdomsarbetslöshet, kombinerad med att del fanns en "ungdomspuckel" där de flesla var 18 eller 19 år gamla, var det etl läge där del var möjligl alt införa ungdomslagen och också vidla andra åtgärder som i praktiken höjde myndighetsåldern.

Som Lars-Ove Hagberg har sagl, var vi i vpk motståndare till ungdomslagen när den infördes. Vi har också motsatt oss andra särlösningar som är diskriminerande på det sätt som ungdomslagen är. Därför välkomnar vi nu förslagel lill inskolningsplalser, vilket innebär all också 18—19-äringar skall ha rätt till försörjning och ha rätt all leva ett myndigt liv, såsom man borde få göra när man har blivit 18 år och borde vara myndig.

Vi vill också gå längre än man gör i förslagel om inskolningsplatserna, men det har Lars-Ove Hagberg redan pratat om, så jag tänker inle beröra del.

Jag yrkar bifall till vpk:s reservation.

102

Anf. 84 KJELL-ARNE WELIN (fp):

Hert talman! När Ylva Johansson hävdar att jag har sagt all ungdomarna levde i dl vakuum, är detta faktiskt inte sanl. Jag sade alt ungdomarnas silualion på arbetsmarknaden kunde liknas vid etl vakuum.

Del är inte alldeles riktigt - som Ylva Johansson säger - att dessa 18—19-åringar fick beredskapsarbete i någon särskill slor omfattning. Beredskapsarbetena räckte ju alls inte till för alla de ungdomar under 25 år som var berättigade till elt beredskapsarbete. Det var till följd av detta som ungdomslagen infördes. Man skulle garanlera 18-19-åringarna en viss sysselsällning. Vad jag därutöver har sagt om ungdomslagen överensstämmer i slorl sett till alla delar med vad Ylva Johansson här presenterade som sin uppfallning. Del råder inle några delade meningar oss emellan när del gäller jusl den frågan.

Anf. 85 YLVA JOHANSSON (vpk):

Herr talman! Jag polemiserade egentiigen inte, och jag ber om ursäkt om jag hörde fel beträffande vakuumet. Däremol sade jag inte atl alla hade rätt till beredskapsarbete, utan alt ungefär hälflen av de arbetslösa 18—19-åringarna hade beredskapsjobb medan ungefär hälften inle hade det Så var lägel.

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Åtgärderför ungdomar

Överläggningen var härmed avslulad.

Kammaren övergick till att fatta beslut i ärendet.

Mom. 1 (förutsättningarna för ungdomars inträde på arbetsmarknaden)

Utskottets hemslällan - som slälldes mot reservation 1 av Anders G Högmark m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 2 (inriktning av insatserna för arbete och utbildning ål ungdomar) Utskottets hemslällan - som ställdes mot reservalion 2 av Börje Hörnlund och Kersli Johansson - bifölls med acklamation.

Mom. 5 (allmän inskolningsgaranti)

Utskottets hemslällan bifölls med 293 rösler mot 20 för reservation 3 av Lars-Ove Hagberg. 1 ledamot avsiod från all rösla.

Mom. 7 (anvisningstiden)

Utskottets hemslällan bifölls med 258 rösler mot 57 för reservalion 4 av Anders G Högmark m.fl.

Mom. 8 (ekonomiskl stöd vid jobb-sökaraktiviteter)

Utskottets hemställan - som slälldes mol reservation 5 av Anders G Högmark m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 9 (regional avgränsning av avtalade inskolningsplatser)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 6 av Anders G Högmark m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 10 och 11 (stalsbidrag till avtalade inskolningsplatser, m.m.)

Utskottets hemslällan - som ställdes mot reservalion 7 av Anna Horn av Rantzien - bifölls med acklamation.

Mom. 12 (särskilda inskolningsplatser hos enskilda arbetsgivare)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservalion 8 av Anders G Högmark m.fl., dels reservation 9 av Anna Horn af Rantzien - bifölls med acklamation.

Mom. 14 (statsbidraget till de särskilda inskolningsplatserna)

Utskollels hemställan - som ställdes mol reservalion 10 av Anders G Högmark m.fl. - bifölls.med acklamation.

103

Prot, 1988/89:120 24 maj 1989

Regionala skyddsombud

Mom. 17 (utvärdering av reformen)

Utskottets hemställan bifölls med 278 röster mol 39 för reservation 11 av Elver Jonsson och Charlotte Braniing,

Mom. 18 (ålgärder för ungdomar i åldern 20-24 år)

Ulskoltets hemslällan bifölls med 275 rösler mol 39 för reservation 12 av Börje Hörnlund och Kersti Johansson, 2 ledamöter avsiod från att rösta.

Mom. 22 (medelsanvisning för inskolningsplalser)

Utskottets hemslällan - som slälldes mot reservation 13 av Börje Hörnlund och Kersti Johansson - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

11 § På förslag av andre vice talmannen medgav kammaren att de ärenden som hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde skulle företas till avgörande i ett sammanhang i början av morgondagens arbetsplenum.

Förste vice lalmannen övertog ledningen av kammarens förhandUngar.

104

12 § Föredrogs

arbelsmarknadsulskottds belänkande

1988/89:AU20 Regionala skyddsombud (prop. 1988/89:125 delvis).

Regionala skyddsombud

Anf. 86 MONA SAINT CYR (m):

Fru talman! Moderalerna i utskottet är ensamma motionärer och ensamma reservanter i della belänkande vad angår avsnittet Regionala skyddsombud i tilläggsbudget II, Vi ifrågasätter närmast två ling. Vi anser alt systemet med regionala skyddsombud bör ses över, innan beslut fattas om en förändring. Det är en naturlig hantering vid behov av förändringar. Vi anser vidare atl del finns anledning alt se över arbetsmiljöfondens möjligheter atl klara framlidens ekonomiska åtaganden liksom den fördelning av medel som sker ur fonden till organisafionerna för olika typer av arbelsmiljöproblem. Fonden skall ju också räcka fill utbildning i MBL och ge medel fill arbetsmiljöinslitulel.

Systemet med regionala skyddsombud i dess nuvarande omfattning och form har ca 15 år av erfarenhet bakom sig. De regionala skyddsombudens huvuduppgift är atl akfivera del lokala skyddsarbetet på arbetsställen där skyddskommitté saknas. Medel för verksamheten hämtas från arbetsgivarnas arbetarskyddsavgifter, som bygger upp arbetsmiljöfonden.

Regeringen meddelar nu en ny ordning för fillsällande av regionala skyddsombud. En facklig organisation skall i fortsättningen få utse dem, utan

det medgivande av yrkesinspektionen som sker i dag. Utskottet framhåller all yrkesinspekfionens prövning varil myckel fids- och resurskrävande. Ändå sägs prövningen vara av rent formell karaktär. Vad yrkesinspektionen haft alt göra har varit alt konstatera att skyddskommitté saknas och alt förhållandena på arbetsstället påkallal att regionalt skyddsombud utses.

Förbryllande i detta sammanhang är alt uppgifter om antalet arbetsställen som berörs av verksamheten varierar starkt. Skillnaden mellan yrkesinspektionens uppgifter och de fackliga organisationernas är så slor som mellan 96 000 och 164 000. Detta är inle bara förbryllande ulan också intressant, eflersom del finns en koppling mellan dessa siffror och de medel som ulgår ur fonden fill de olika fackliga organisationerna. Nog vore det intressant all få klarhet i detta, då så stora belopp som ca 400 milj. kr. tillskjutits denna verksamhet bara under 1980-lalel. Därför har vi moderaler velal se en uttömmande redovisning över de gångna årens verksamhel med del syslem som man nu är beredd all avskaffa. Del vore värdefulll all få ell bokslut över del gamla systemet innan etl nyll oprövat syslem införs. Man kan emellertid också se verksamhelen så, all det kan visa sig olyckligt atl minska kontaktytan mellan yrkesinspektionen och det lokala skyddsarbetet - vilkel nu faktiskt sker.

Fru lalman! Regeringen har vidare aviserat ell nyll bidragssystem, vilkel utskottet tillstyrker. Därvid fördelas tillgängligt belopp mellan LO, TCO och SACO/SR med 90,5 % resp. 8,2 % och 1,3 %. Sammanlagt utgör dessa belopp 100 %. Men ändå skall viss andel av beloppel även fortsättningsvis kunna ulgå lill organisation utanför de slora huvudorganisationerna. Den föreslagna fördelningen låses i fem år framåt. Den överensslämmer inle med den fördelning som senast uppgivna ansökningar redovisar. De fackliga organisationerna har också klagat över att utbetalade medel inte räcker till.

En naturlig fråga blir då om fondens intäkter i forlsällningen kommer all balansera dess utgifter. Inför den förändring som förestår anser vi moderaler alt förändringarna borde ha lagts på is. Dels uppges fondstyrelsen genomföra en översyn av fondens ekonomiska förvaltning för närvarande, dels hade kommissionens förutvarande ordförande nyligen ett sammanträffande med kommissionens referensgrupp. Därvid framkom en klar markering av önskvärdheten atl kartiägga de psykosociala problemen på arbelsmarknaden. Kommissionens uppgift har ju också präglats av atl den skall peka ut de 400 000 farligaste jobben. Om nu detta kommer alt innebära en förändrad inriktning på det lokala skyddsarbetet, berörs ju också del arbele som utförs av de regionala skyddsombuden. Del lorde då ha varil lämpligt all avvakla kommissionens slutrapport också i detta avseende. Har alltså fördelningen mellan organisationerna blivit den rätta mot bakgrund av de slutsatser som man kan komma all komma fram till? Det kan man näppeligen vela i dag.

Fru lalman! Jag yrkar bifall till de moderata reservalionerna.

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Regionala skyddsombud

Anf. 87 KJELL NILSSON (s);

Fru lalman! Utskottet har atl behandla en proposition om tillsättandet av regionala skyddsombud och en ändring av bidragssystemet för verksamheten. Utskottet är enigt sånär som på de moderata ledamölerna. Utskottet lillslyrker regeringens förslag i dessa frågor.

105

Prot, 1988/89:120 24 maj 1989

Regionala skyddsombud

Del finns alltså två reservationer, och de handlar om hur man framöver skall utse de regionala skyddsombuden. Hifinfills har de fackliga organisationerna anmält de regionala skyddsombuden. Formellt går anmälan lill yrkesinspektionen, som ser över att förfarandet har gåll lill på elt rikligt sätt Del har inte någon gång hänt all yrkesinspekfionen har lagt sig i vilka som väljs, utan yrkesinspektionen har följt de förslag som har kommil från organisationerna. Vi från utskoltsmajoritetens sida lycker alt delta är onödigl, och vi delar regeringens och arbetsgruppens uppfattning alt detta behöver yrkesinspektionen inle arbeia med. Del finns brister i resurserna, och det är bällre atl yrkesinspekfionen använder alla sina resurser fill all se över arbdsmiljöarbetet ule på arbetsplatserna och mindre till det formella arbelel.

Del föresläs också all arbelsmiljökommissionen skall få etl tilläggsdirektiv för att fitta på verksamheten för de regionala skyddsombuden. Detta ingår i direkfiven som arbelsmiljökommissionen har fåll att se över hela del lokala arbdsmiljöarbetet Där ingår också de regionala skyddsombuden. Jag yrkar avslag på reservafion 1.

Mona Saint Cyr pekade på fördelningen av de ekonomiska resurserna mellan centralorganisationerna. Siffrorna som Mona Saint Cyr anmäler är riktiga. Arbetsgruppen har lagl fram della förslag, och del har varit remissbehandlat och ligger alltså fasl när riksdagen godtar del. Dessa siffror är en spegling av hur arbetsmiljön egentligen ser ut på arbetsplatserna. Det är så pass myckel svårare problem och del behövs mer för de regionala skyddsombuden all arbeia med på LO-sidan än för de andra organisationerna. Det är med all sannolikhet rätt att fördela pengarna så.

Jag yrkar avslag på de båda reservafionerna och bifall till hemslällan i utskollsbetänkandet

106

Anf. 88 MONA SAINT CYR (m):

Fru talman! Jag tycker all det här har gäll litet för hastigt Den krifik som har kommit lill ullryck anser jag inle har blivit uppmärksammad i det här förslagel. Enligl arbelsgruppen säger de regionala skyddsombuden atl de inte hinner med vad de skall göra. Dessulom känner de sig isolerade. De har inte lid att bygga upp det lokala skyddsarbetet, som bl.a. är avsiklen med deras funktion på de mindre arbetsplalserna.

När man fidigare i arbetsmiljöutredningen på 70-talet diskuterade att göra den förändring som har skell, som man nu har länkl på rätt länge, lalades del om alt yrkesinspektionen hade en viktig funklion både i att ge stadga åt systemet som sådant och i alt utgöra en kontrollfunkfion. Det är ju bidragsberälfigad verksamhet, och då kanske del behövs en kontrollfunktion i sammanhanget Om nu yrkesinspekfionen kopplas borl från denna verksamhel, som tar så myckel fid och pengar och som ombuden inte hinner med, undrar jag vem som skall ulföra konlrollen i fortsättningen. Skall de regionala skyddsombuden som i dag inte hinner med även sköta konlrollen? Jag kan inle se vad man vinner med denna förändring. Jag tycker all det har blivit en halvmesyr och all del verkliga problemet inle är löst.

Anf. 89 KJELL NILSSON (s);

Fru talman! De regionala skyddsombuden skall inte ta över yrkesinspekfionens arbele. De tar över skyddsombudens och skyddskommittéernas arbele ule pä arbetsplatserna. Enligl della förslag har yrkesinspektionen sin inspekterande verksamhel lika mycket som fidigare. Del enda man inte behöver syssla med är atl se över alt del formelU har gått rikligt fill när våra slora huvudorganisationer har nominerat folk fill dessa mycket vikliga platser.

Jag lycker att del är bättre att yrkesinspektionen får mer lid att åka ul och besöka arbetsplalserna och hålla konlakl med de regionala skyddsombud som är utsedda. Del ger precis det resultat som Mona Saint Cyr efterlyser.

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Regionala skyddsombud

Anf. 90 MONA SAINT CYR (m):

Fru talman! Jag tycker all mycket av delta är kallen på råttan, råttan på repet osv. Jag har själv som hälsoskyddsinspeklör jobbal med delta skyddsarbete. Jag hade aldrig kontakt med regionala skyddsombud. De fanns aldrig någonsin lill hands, medan yrkesinspekfionen var en samarbetspartner. Jag tyckte att del fungerade bra. Jag tvivlar på all denna organisation är färdig atl användas på ell velligl säll.

Jag vill gärna ålerkomma lill medlen. Skall det verkligen bli billigare att gä över till den typ av verksamhet som föreslås här? Jag kan inle se att ekvationen går ihop. Facket gör del väl inle enklare. Blir del mindre formelll när facket hanterar detta? Del blir mera jobb och dyrare, och pengarna räcker inle till.

Differensen mellan arbetsställena är också inlressanl. Jag vet vilka svårigheterna är alt Iräffa rätt. Men skillnaden är stor. Del kan ligga någol i alt organisationerna har haft inlresse av att ha så många arbetsställen som möjligl all redovisa, eflersom man söker bidrag med utgångspunkt i del. Ju fler arbetsställen, ju fler regionala skyddsombud och ju mera medel behöver man givelvis. Då är det intressant hur fördelningen senare görs. Fördelningen är dessulom intressant när vi tänker pä de 400 000 farligaste jobben. Om det blir ett sådanl resultat i arbetsmiljökommissionen att inriktningen får ändras, har man låst upp sig på fem år med denna fördelning. Man kanske hittar på ell hell annat arbetsfält än vad man är inriktad pä i dag.

Anf. 91 KJELL NILSSON (s):

Fru talman! Dd är faktiskt inle alls på det sätt som Mona Saint Cyr säger. De fackliga organisationerna är vana vid detta arbele. Från allra första början av arbetsmiljöarbdel har de fackliga organisationerna drivil denna fråga så obyråkratiskl och effektivt som möjligt. Så sker också nu i fråga om de regionala skyddsombuden.

Att de som är verksamma inom yrkesinspektionen skulle få mindre tid all inspektera när de shpper ägna sig åt rent formellt pappersarbete och i stället kan vara ute på fältet, där vi vill ha dem i skyddsarbetet, kan jag inte förstå. Vi är nog inte överens om detta, eflersom vi ser på det från olika utgångspunkter. Jag ser det från den fackhga utgångspunkten, från vilken arbdsmiljöarbetet är så olrohgl angeläget Inle minst på de små arbetsplatserna, där skyddskommittéer inte finns och där skyddsorganisationen är

107

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Regionala skyddsombud

sämre, behövs dessa regionala skyddsombud. Jag tror att de kommer all ulföra della arbele på ell ännu bältre säll i och med all de nya reglerna införs.

Anf. 92 MONA SAINT CYR (m):

Fru talman! Då förstår jag inte varför denna förändring har genomförts just nu när det talas om fondens bekymmer med att få ekonomin att gå ihop och om de framtida utökade uppgifterna och därmed också utbetalningarna. Om man sitter i fondstyrelsen och ser över den ekonomiska förvaltningen och kommer fram lill dt besked lämligen snarl kunde man väl ha avvaktat den delen när det gäller ekonomin.

Beiräffande de 400 000 farligaste jobben kunde man ju ha avvaktat vad arbetsmiljökommissionen kommer fram lill om ell år, den 1 juh 1990. Del är nämligen mycket intressant och väsentligt i detta sammanhang alt ha dessa saker klara för sig när dessa beslul fallas. Jag anser inle all man är redo för beslulen, del är bara detta vi har velal peka på.

Anf. 93 KJELL NILSSON (s):

Fru lalman! Nu argumenterar Mona Saint Cyr för det som väldigt många av oss i kammaren i en arbdsmiljödebatl varnade för, atl del tillsatta viktiga organet, arbetsmiljökommissionen, inle fick bli en broms på del reguljära arbelsmiljöarbeld. Skall vi hela liden avvakta med konkrela åtgärder för alt förbättra arbetsmiljön till dess att arbetsmiljökommissionen är färdig med sitt arbele, har dessa farhågor besannats. Det anser vi är fel. Delta arbete måste fortgå. Arbetsmiljökommissionen skall föra fram idéerom förändringar. Då ges det fillfälle att återkomma till detta i debatten. Det är möjligt att vi är för sent ule med denna förändring, men i så fall finns del så myckel slörre anledning alt göra del nu. De fackliga organisafionerna har mycket länge krävt denna förändring när del gäller tillsättandet av regionala skyddsombud.

108

Anf. 94 MONA SAINT CYR (m);

Fru talman! Kjell Nilsson hänvisade själv nyss fill att arbetsmiljökommissionen skulle se över det lokala skyddsarbetet Och i della bör då de regionala skyddsombudens funkfion ingå. I och med delta bör del faktiskt vara intressant alt få vela vad den kommer fram fill. Om deras funklion inte skall ses över, får man intrycket av att del här bara var en liten publicitets-fråga.

Anf. 95 KJELL NILSSON (s):

Fru talman! Detta är mitt sista inlägg. Det sista som Mona Saint Cyr kommenterade sade jag med anledning av att Mona Saint Cyr ville ha ett lilläggsdirekfiv. Men delta ingår redan i direktiven. Då finns dd ingen anledning alt skriva samma sak en gång lill. De som siller i arbelsmiljökommissionen fattar säkert de givna direktiven på ett riktigt sätt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslul i ärendel skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

13 § Föredrogs Prot. 1988/89:120

konstilufionsutskoitels belänkande 24 maj 1989

Sekretesskyddet för uppgifter i tillsynsärenden m.m.

1988/89;KU34 Sekretesskyddet för uppgifter i fillsynsärenden m.m. (prop 1988/89:131 och 1988/89:67 delvis).

Sekretesskyddet för uppgifter i tillsynsärenden m.m.

Anf. 96 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Fru lalman! I det här belänkandel behandlas två olika proposifioner. För det första 131, som ger miljö- och hälsoskyddsnämnderna möjlighel alt offentliggöra uppgifter de fåll tillgång fill som tillsynsmyndighet Det måste då gälla uppgifler som rör människors hälsa, miljö eller - som del sägs -redlighet i handeln och som är av allmänt intresse. Aktuella exempel är miljöfarliga ulsläpp eller dålig livsmedelshygien.

Del är bra att människor i fortsättningen skall kunna få veta om livsmedel har dålig kvalitet, om någon slarvar med datummärkningen eller om leksaker är farliga. Men lagar och bestämmelser måste vara så utformade atl människor klart kan förutse och förslå konsekvenserna av sina handlingar. Detta krilerium uppfyller inle den föreslagna utformningen av beslämmelsen i 8 kap. 7 § sekretesslagen. Flera remissinslanser har också påpekai att den föreslagna regeln är klart otillfredsställande.

Vi menar att rättssäkerheten i vårl samhälle skall innebära atl gällande lagregler har en sådan fasthet och klarhet att det inte råder något tvivel om vad konsekvenserna bhr om man som medborgare handlar på det ena eller andra sättet Del skall också klarl gå att känna till var gränsen går mellan fillåtet och förbjudet. I det här fallet har många remissinstanser pekat på att del inle går att förutse vad en sekrelessprövning kommer atl leda fill. Med den utformning bestämmelsen nu fåll överlämnas del åt den handläggande myndighelen att avgöra vad som är allmäninlresse eller inle.

Folkparliel anser atl man måsle precisera förutsättningarna för alt lämna ul sekrdesskyddade uppgifter. Delta är särskill vikligl i de fall då del gäller uppgifter som inte innebär alt företaget gjort nägol fel eller överträtt någon gällande bestämmelse. Att fritt överlämna fill en enskild ijänsteman alt göra intresseavvägningen mellan allmänintresset och företagels önskan atl behålla sekreless för affärshemligheter är otillfredsställande - detta särskilt som reglerna för att erhålla skadeslånd när tjänstemannen gjorl en felbedömning är myckel små.

Med tanke på de värden som står på spel måste dd framgå av lagtexten alt offentliggöranden skall förbehållas siluafioner där bristerna är av allvarlig art, avser akluella uppgifter och allmänl avser uppenbara missförhållanden. Risken finns annars, något som också framhålls från remissinstanserna, atl förelagens frivilliga kontakter med tillsynsmyndigheten kan komma att äventyras. Fru lalman! Jag yrkar bifall fill reservalion 1.

Fru talman! I nästa avsnitt i belänkandel behandlas proposifion 67, Sekretesskyddet för barn gentemot vårdnadshavaren.

Vi biträder propositionens förslag om uividgad sekreless gentemot
vårdnadshavaren om del finns anledning all anta alt barnel skulle lida
betydande men om uppgiften lämnades ut lill denne. 109

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Sekretesskyddet för uppgifler i tillsynsärenden m.m.

1 vår motion har vi dock gjorl vissa förbehåll. Den föreslagna lagändringen får inte tas till intäkt för atl undanhålla föräldrarna väsentlig informafion om sina barn och därigenom göra del svårare för dem att fungera som fostrare och föräldrar. Redan i dag råder del många missuppfattningar om hur gällande sekretessregler skall tillämpas, och del är därför oerhörl viktigt att den personal som nu skall tillämpa de nya reglerna får ordentlig ulbildning, t.ex. i form av fallbeskrivningar och allmänna riktlinjer.

Detta är en komplicerad lagstiftning vars konsekvenser inte helt kan överblickas. Redan när sekretesslagen antogs 1979/80 skrev konsfilutionsulskollel i sitt belänkande alt del är nödvändigl all man frän slalsmakternas sida uppmärksami följer rättsutvecklingen. Vi anser att de signaler som kommit klarl visar behovel av den ulbildning som vi har förespråkat

Vi menar därför alt utskottet hade borl göra elt klart fillkännagivande om kravet på utbildning. Detta krav har vi framförl i reservation 2, som jag yrkar bifall till och till vilken ocksä centerpartiet och miljöpartiet anslutit sig.

110

Anf. 97 ULLA PETTERSSON (s):

Fru lalman! När vi behandlar sekretessfrågor här i riksdagen, gör vi del oftast med utgångspunkt i framställningar om utökat sekretesskydd i en eller annan form. Somliga bifalls, somliga avslås, men oftast handlar det om alt vidga del sekrelessbelagdä området. Eflersom del är min och konstitutionsutskottets, och förhoppningsvis hela riksdagens, utgångspunkt all myndigheternas informalion och verksamhel skall vara offentiiga i slörsta möjliga ulslräckning, kan jag uttrycka min glädje över all vi i dag åtminstone i ell fall behandlar en inskränkning av del sekrdesskyddade området.

Dd handlar här alltså om sekretesskyddet för uppgifter i tillsynsärenden, som Ylva Annerstedt korl och korrekl redogjorde för i sitt inlägg. Jag skall därför inte upprepa det. Ylva Annerstedt lalade också om de svårigheter som denna lagstiftning kan medföra. Jag kan inslämma i del Ylva Annerstedt sade. Det är ingen enkel lagstiftning att tillämpa omedelbart Jag kan väl påslå all ingen sekretesslagstiftning är enkel. Det finns detaljer som man näppeligen kan fästa på papperet i en lagtext Praxis i detta ärende, som i många andra ärenden som vi fattar beslut om här i riksdagen, fär visa sig allteftersom rättstillämpningen har fortgått. Del är självklart att man måste följa upp en sådan här lagstiftning fortsättningsvis.

Atl Ylva Annerstedt och folkpartisterna är upprörda över all enskilda tjänstemän skall göra avvägningen har jag svårl all förslå. Del är precis vad som gäller hela del övriga sekretessområdel, kanske i första hand myndigheternas förhållanden gentemot enskilda. Om del inle upprör folkparfiet vet jag inle varför della skulle göra del. Jag kan också nämna att möjligheterna fill skadestånd, som Ylva Annerstedt var inne på, är föremål för översyn jusl nu. Jag yrkar, fru lalman, avslag på reservation 1.

Jag vill även nämna någol om de andra punkter som betänkandet innehåller om ulökning av det sekrdesskyddade områdel, nämligen sekretessen för utgifter i ärenden hos statens nämnd för internationella adoptioner. Alla ärenden som handlar om inlernalionella adoptioner kommer numera att sekrdessbeläggas. Det innebär all meddelarfrihden begränsas. Detsamma gäller ärenden hos broltsskadenämnden, där del egentligen är

konsligt alt sekretesskyddet inte har införts tidigare. Jag vel alt man ordnat del i praktiken på annat sätt, men i dag kommer vi alltså att falla beslul om atl man skall skydda de integriletskänsliga uppgifterna på delta omräde. Det ligger helt i linje med del inlresse som fokuserats pä brottsoffrens utsatta ställning under den senaste liden. Del gäller dock självfallet inle brottsskade-nämndens beslut.

Slutligen handlar betänkandet om sekretesskyddet för barn i förhållande fill vårdnadshavaren, som också Ylva Annerstedt nämnde. Del är naturhgtvis här fråga om svåra avvägningar. Vi har i utskottet hafl motioner atl behandla där man uttrycker oro för att föräldrar inte får reda på fillräckligl mycket om sina barn. Vi har också behandlal mofioner som går i motsatt rikining, där man sagl atl man måsle skydda barn bältre. Det finns skäl alt beakta båda uppfattningarna. Jag lycker att man i propositionen kommit fram til) ett resonemang med en vettig a\'vägning, som också utskottet är helt överens om. Det krävs atl del skall vara etl belydligt men för barn för all man inte skall lämna ul uppgifter. Jag tror del är rikfigt. Man kunde nalurliglvis länka sig atl vi skulle ha ell starkare skydd för barnen, s.k. förlroendesekre-tess. Av två skäl är del inle lämpligt. För det första kan man inte helt och hållet skydda barn från obehagliga situationer. En obehaglig situafion kan vara nödvändig för att man skall kunna komma lill rätta med problemen pä områden som det här gäller. För det andra måste det slutligen vara myndigheterna som tar ansvaret. Del kan inte vara så att ansvaret ligger på barnet eller den unge, ulan de skall kunna lämna sina uppgifler i förtroende för alt de inte skall föras vidare. Myndigheterna, alltså vuxna människor, måste ta del ansvaret.

Folkpartiet instämde härvidlag, faslän man redovisade en avvikande mening lill socialutskottets yttrande. Del finns en htet konstig reservation från folkpartiet, cenlern och miljöpartiet i denna fråga om all man skall informera bättre på den här punkten. Jag kan självfallel hålla med om all del finns inlresse för utökad informalion, men jag kan inte låta bli att undra vad man vill att regeringen skall göra. Del pågår i dag inom socialslyrelsen, som är det cenlrala organet på delta område, elt arbele med all utforma nya allmänna råd kring sekretesslagen. Del kommer att la lid, säger man frän socialstyrelsen, men arbelel är påbörjat. Jag vel inle på vilkel säll man ytterligare skulle kunna påskynda, eftersom arbetet redan har påbörjats.

Jag kan vidare nämna alt Kommunförbundel konfinuerligi har ulbildning på sekretessområdel för tjänstemän som handlägger dessa frågor. Vi var egentiigen eniga i utskottet när vi behandlade den här frågan. Av någon anledning såg väl folkparliel behov av all markera sin mening.

Av vad jag har sagt, fru lalman, hoppas jag framgår all jag yrkar avslag på reservalion 2 och således bifall lill utskottets hemställan.

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Sekretesskyddet för uppgifter i tillsynsärenden m.m.

Anf. 98 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Fru talman! Ulla Pettersson ville göra gällande all vi skulle vara upprörda över all enskilda tjänstemän skulle falla avgörandet när del gäller hemliga uppgifler som man fåll vid sin myndighetsutövning. Det är dock inte delta som vi kriliserar, utan vi krifiserar all dessa tjänstemän har så luddiga föreskrifler alt följa. Vi menar all det är öppet för godtycklighet och olika

111

Prot. 1988/89:120 behandling i olika delar av landet, om regler och beslämmelser inle är klara

24 maj 1989 och entydiga. Vi lycker atl man borde kunna precisera all l.ex. de brister som

„, , ,, j... man har fält reda på är av allvarlig arl, att det rör aktuella förhållanden och

Sekretesskyddet for "

.r .'.„ inte någonting som har hänt för 10-15 år sedan, vilket vi har exempel på i

uppgifter t ttUsynsaren- 6 6 f t-

, debatter.

den m.m.

Vi lycker också att det klart skall sägas ut atl det skall vara fräga om

uppenbara missförhållanden. Det är alltså detta som vi vänder oss emot, och

det är därför som vi har reserveral oss mot del som utskottet föreslår. Vi är

inle emot all enskilda tjänstemän fäller avgörandet Del är, precis som Ulla

Pettersson sade, förhållandel i alla andra sammanhang när det gäller

myndigheters förhållanden lill de enskilda medborgarna. Del är bra att den

här lagen har kommit fill och all människor nu skall kunna få reda på när

företag missköter sig i miljöhänseende, när det gäller födoämnen som hotar

människors hälsa osv. Men de som skall fatta avgörandet måste ha klara

regler all hålla sig till. Detta framhåller vi i vår reservation.

När del sedan gäller sekretesskyddet för barn gentemot vårdnadshavaren är vi, precis som Ulla Pettersson sade, eniga. Det är en bra regel som nu kommer till. Vi lycker ändå alt de signaler som har kommit utifrån landel när det gäller lillämpningen av de sekretessregler som redan nu gäller är sä alarmerande, alt utskottet borde ha utdelat en allvarlig uppmaning, alltså ell tillkännagivande, lill regeringen all forcera del utvidgnings- och informationsarbete som har startat och all göra detta med klarare riktlinjer än vad som nu gäller.

Vi lycker, och det är precis vad man gav uttryck för när sekretesslagstiftningen kom till, atl del är viktigt alt följa upp delta och alt rätla till förhållandena när saker och ting inle har fungeral, Della omräde är elt av de områden - det har vi fåll klara indikationer på - där del finns brister i tillämpningen av lagen. Därför finns del all anledning atl forcera arbetet med den utbildning som de människor behöver som har alt tillämpa lagen - allra helst som det nu kommer nya och utvidgade sekretessregler.

Anf. 99 ULLA PETTERSSON (s):

Fm talman! Vad som skall lill för alt en folkpartist skall bh upprörd kan väl inle jag avgöra.

I den molion som Ylva Annerstedt också yrkar bifall till slår del; "All frilt överlämna till en enskild tjänsteman all göra inlresseavvägningen mellan allmänintresset och företagets önskan atl behålla sekreless för affärshem-

hgheler är otillfredsställande----------------------- ," Jag tycker att folkpartiet har en någol

märkhg inslällning i denna fråga. Man säger ju all man lycker alt del är bra
med den här lagstiftningen. Ändå yrkar man avslag. Del hade väl varil logiskt
- om man nu verkligen har den uppfattning som Ylva Annerstedt ger uttryck
för - atl ansluta sig lill övriga parlier i utskottet som säger ja lill denna
lagsliflning för atl sedan i tex, en motion eller etl särskill yttrande
ålerkomma med krav på preciseringar. All man i dag yrkar avslag kan jag
bara lolka på det sättet atl man faktiskt inte vill ha den här lagstiftningen - i
alla fall inle just nu. Ylva Annerstedt nämnde remissinstanserna. Dessa är i
huvudsak positiva. Det gäller även justitiekanslern, justitieombudsmannen
112 och Köpmannaförbundet

Sekretesskyddet för uppgifter i tillsynsärenden m.m.

Beträffande farten på och riktlinjerna för arbetet med utbildningen vad Prot. 1988/89:120 avser sekretesslagen upprepar jag vad jag tidigare har sagt, nämligen all 24 maj 1989 detta arbete är i gång. Jag vel inte vad man egenlligen skulle kunna åstadkomma om arbelel bedrevs i andra former. Jag lycker nog, Ylva Annersledl, alt folkpartiet här slår in tämligen öppna dörrar. Jag länker då på folkpartiets okynnesreservation i della sammanhang. Men naturligtvis har de enskilda kommunerna ute i landel ett stort ansvar för all deras personal får den utbildning som behövs. Det är emellertid inle en fråga som riksdagen skall ta slällning till.

Anf. 100 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Fru lalman! Det är mycket riktigl att vi har sagl atl del är otillfredsställande alt enskilda tjänstemän har atl tillämpa en lagsliflning som inle är klarl preciserad. Del gäller i alla sammanhang. Alla som har all tillämpa lagstiftningen skall vela precis var gränsen går för vad som är tillätet resp. otillåtet. Den utformning som lagsliflningen nu har fält innebär att man ger ulrymme för godlyckhghel. I olika delar av landet kan vilt skilda bedömningar göras - det beror ju på vilka olika erfarenheter man har. Anledningen till olikheterna är atl man inte kan ulläsa klarl och enlydigi vilka konsekvenser lagen kan få eller var gränsen för vad som är tillåtet resp. otillåtet dras. Det är detta som vi vänder oss emot.

Vi vill alltså inle ha lagstiftningen såsom denna nu är utformad. Vi lycker inte att del är bra att försl yrka bifall lill elt förslag till en dålig lagstiftning för atl sedan motionsvägen försöka få en ändring lill stånd. Då är det mera logiskt att redan från början säga nej lill en lagstiftning vars utformning vi inte lycker är korrekl och som inte uppfyller de krav som kan ställas i ell rättssamhälle.

Anf. 101 ULLA PETTERSSON (s):

Fru talman! Ylva Annersledl säger alt man skall veta precis var gränsen går för vad som är tillåtet resp. otillåtet när det gäller atl lillämpa lagen och all lagen skall lillämpas exakt lika runt om i landet. Ge exempel, Ylva Annerstedt, på en lagstiftning som varenda Ijänsteman runl om i landet exakt känner till och som medger alt alla gör samma bedömning! Det finns olika domstolar - exempelvis förvaltningsdomstolar - i landels alla delar bl.a. för att vi skall få en gemensam rällsfillämpning. Sä måste det vara. Sedan kommer man så småningom fram fill en praxis. En sådan kan inle noteras i exakt det ögonblick då beslut om denna lagstiftning klubbas här i riksdagen.

Att folkparfiet inte vill ha den här lagstiftningen har framgått med all önskvärd tydlighet. Man vill alltså inte att det skall finnas möjligheter att få reda på exempelvis vilka restauranger eller mjukglassförsäljare som gör vad som åläggs dem. Man skall alltså inle kunna välja bostadsort eller frilidsorl med tanke på vilka utsläpp som finns i miljön runt omkring. Men då vill jag säga all del inte behöver röra sig om några olagligheler. Del kan ju vara ett klart allmänintresse att veta hur del förhåller sig.

Riksdagens protokoU 1988/89:120

113

Prot. 1988/89:120 Anf. 102 YLVA ANNERSTEDT (fp):

24 maj 1989 Fm talman! Anledningen lill vår reservalion är självfallet alt vi vill

„.., , .. minimera det ulrymme för godtycke som finns inom all lagsfiftning- Ulla

Pettersson berörde också detta - innan en klar praxis har utkristalliserats. Vi säger därför atl om man inte kan precisera sig mera än som är fallel när del gäller utformningen av denna lagsliflning, får vi vänla med etl beslut till dess att det är helt klart att det går att åstadkomma en precisering. Det handlar ju om många människors möjligheter all försörja sig och om dessa mänga människors möjligheter att verka i samhället. Att utsätta människorna för en lagstiftning som medger etl mycket stort utrymme för godtycke anser vi inle vara rikligt. Därför har vi reserverat oss.

Anf. 103 ULLA PETTERSSON (s):

Fru talman! Jag vill bara säga att jag lycker att det är väldigl bra atl ni i folkpartiet inle har slörre inflytande i den här församlingen än ni har. Om folkpartiet hade haft det, skulle ju - som Ylva Annerstedt själv säger - den här lagstiftningen ha fåll bero.

Överläggningen var härmed avslulad.

(Beslut i ärendel skulle fallas vid nästa arbetsplenum.)

14 § Föredrogs

justitieutskottets betänkande

1988/89;JuU21 Säkerhetspolisen (SÄK) (prop. 1988/89:108).

Säkerhetspolisen

Anf. 104 GÖTHE KNUTSON (m):

Fru talman! Säkerhetspolisen i vårt land har mycket vikliga uppgifter.

Säkerhetspolisen skall bekämpa brott mot rikets säkerhel.

Säkerhelspolisen skall vara en trygghetsfaktor för den svenska nationen.

Säkerhetspolisen - som allmänt förkortas säpo - skall ägna sig ål lerrorismbekämpning, åtgärder mol subversiv verksamhel och säkerhetsskydd.

Del råder en bred enighet om della i vårt land. Det finns inte någon i riksdagen som yrkar pä att denna rikets säkerhetstjänst skall upphöra.

Vi moderaler har tre reservationer fogade fill det betänkande som nu behandlas. Vi vill alt säkerhetspolisens organisafion och verksamhet skall bli ännu bättre än vad propositionen och utskottets majorildsförslag kan bidra till. Bl.a. vill vi förbättra den parlamentariska insynen i säpos verksamhel.

Dd handlar alltså om juslitieulskoitets belänkande JuU21. Vi moderaler i utskollel står för reservationerna 2, 4 och 6.

Jag ber, fru lalman, all få yrka bifall lill dessa reservationer.

Enligl reservation 2 på s. 16 i belänkandet går vi emot propositionens och
utskotlsmajoritetens förslag om en höjning av tjänstenivån för säkerhetspo
lischefen. Säpochefen skall enligt förslaget vara en befattningshavare på
f 14 verkschefsnivå. Man uttrycker sig också så, all vederbörande skall sökas i

kretsen av personer med verkschefskompelens, ja, t.o.m. med generaldirek- Prot. 1988/89:120
törskompdens - i och för sig är del samma sak. 24 maj 1989

Säkerhetspolisen

En lid skymtade också i tidningar uppgifter om alt en utredare på området ansåg all säpochefen skulle sökas bland slatssekrderarkandidater eller likställda. Då var man definitivt - åtminstone om tanken var rätt återgiven -inne på en politisering av säpo. Dess bättre, fru talman, skymtar vi ingenting av sådana funderingar i regeringens proposition.

Säkerhetstjänsten skall som hilfills vara en avdelning i rikspolisslyrelsen. Säpochefen skall vara avdelningens chef. Det anser vi moderater vara rikfigt.

Men förslagel om kompdenshöjningsnivå för säpochefen har föranlett kritiska varningar från remissinslanser som Stockholms tingsrätt och Hel-singsborgs tingsrätt. Den senare varnar för dubbelkommando inom rikspolisstyrelsens ledning.

Den nyulnämnde säpochefen Mats Börjesson är sedan många år generaldirektör. Jag passar på tillfället, fru lalman, all lyckönska Mats Börjesson i hans nya befattning. Det är etl oerhörl vikligl arbete som han går in i. Och jag tror alt Mats Börjesson kommer all vara en förträfflig förelrädare för säpo, en myckel kompetent person på denna utsatta befallning. Han kommer all vara en lika föredömlig och lysande företrädare för säpo som han har varit för generaldirektörskären.

Vår reservafionstext och vår uppfallning - jag har här återgivit huvuddragen - har självfallet ingenting med Mals Börjessons person alt göra. Vi bara konstaterar atl risker för dubbelkommando och oklarheter beiräffande kompetensfördelningen inom rikspolisslyrelsen kommer all finnas med den föreslagna nyordningen. Därför anser vi, liksom flera remissinstanser, alt vi skall akta oss för sådana förändringar som gör att säpo kan bli "en stat i slalen". Den risken ökar, menar flera remissinstanser, när chefens tjänsteställning höjs såsom nu föreslås. Vi moderater föreslår alltså etl bibehållande av nuvarande ordning.

Reservafion 4, på s. 17 i betänkandet, har fält rubriken Granskningskansli . Vi moderaler skriver där om den föreslagna uppgiften för rikspolisstyrelsen atl fördjupa insynen i säpoverksamheten. Den kan enkelt beskrivas som en granskningsuppgift.

Del är bra, säger vi, atl de parlamentariskt fillsatla ledamölerna i rikspolisslyrelsen får denna uppgifl. Men då måste de också få resurser för granskningsarbetet - del kommer alt kräva en hel del. Vi ser del som nödvändigl att upprätta ett kansli med kompetent personal, hämtad utanför polisväsendet

I samma reservation väcker vi tanken på ett särskill parlamenlariskl utskott för behandling av rikspohsstyrelsens nya insynsfrågor.

I reservation 6 lar vi upp den omdebatterade frågan om s.k. informella konlakler mellan å ena sidan regeringskansliet och andra myndigheter och å andra sidan polisen, däribland säpo. Vi vill atl sådana informella kontakter inle skall förekomma, ålminslone inle i princip. Vår reservalion inleds med ell längre citat från riksåklagaren, hämtat ur remissvaret från RÅ-myndig-helen.

Ebbe Carlsson-affären nämns inle i propositionen. Jag kan inle erinra mig
alt den nämndes i utskottets diskussion heller. Men alla minns vi avslöjanden 115

Prot, 1988/89:120 24 maj 1989

Säkerhetspolisen

116

om hur ordergivning lill säpofolk skedde "vid sidan om". Så får del naturligtvis inte vara. I konstitulionsulskottel har man reagerat, och i vår moderata reservation återger vi en lilen del av vad vi skriver i vår moderata kommillémotion, nr Ju8.

I proposilionen framhålls atl statsmakternas slyrning av säkerhelspolisen måsle ske på elt sätt som inte kommer i konflikl med de grundlagsfästa principerna om myndigheternas självständighet Vi moderater delar givelvis denna uppfattning. Vi har emellertid i vår motion något berört vad som anförts om regeringens styrning av den slalliga förvaltningen i dels proposition 1986/87:99 Ledning av den slalliga förvaltningen, dels säpokommilléns belänkande Säkerhetspolisens inriklning och organisation (SOU 1988:16).

I nämnda proposition gjordes gällande all del inte fanns några hinder för "informella kontakter" mellan regeringen och myndigheter ens dä dd var fråga om myndighetsutövning mot enskild enligt regeringsformen 11 kap. 7 §. Från bl.a. moderat sida reagerade vi mol alt för utomstående okända konlakler mellan tjänstemän skulle få bilda grund för beslul i regeringen underlydande myndigheter. Della har vi satt på pränt i konstitutionsutskottets belänkande 1986/87:29, reservation 4.

Säpokommittén gjorde gällande att del är nödvändigt atl regeringen informeras även om aktuella ärenden hos säkerhelspolisen och alt det ofla finns ett behov av "dubbelriktad informalion mellan regering och myndigheter". Vidare anförde kommittén: "Informafion av detta slag bör lämnas av statsråd eller tjänstemän i regeringskansliet alll efler omständigheterna. Någol formligt regeringsbeslut lorde inle erfordras även om informationen innebär alt elt statsråd gör ett policybdonat uttalande på regeringens vägnar."

Ett flerlal remissinslanser har reagerat på kommilléns resonemang. Riksåklagaren har bl.a. anfört alt regeringen enligl hans mening inte ulan siarka skäl bör ge rikllinjer i enskilda ärenden, om inle rikspolisstyrelsen har hänskjutit frågan till regeringen.

Jag kan, fru talman, inte nu gå vidare i den här mycket intressanta texten. Men sammanfattningsvis vill jag konstatera atl det finns all anledning alt reagera i del här belänkandet, så att regeringen gör etl uttalande där det fastslås: "Täta, formlösa kontakter mellan regering och säkerhetspolis i konkreta ärenden måsle inge siarka betänkligheter. Någon sådan form av informell slyrning från regeringens sida i säkerhetspolisens löpande verksamhet bör i princip inle äga rum." Det är alltså etl förslag från oss moderater, och del föreligger i reservalion 6.

Fru lalman! Jag har framhållit säkerhetspolisens belydelse. Del är angeläget - yllersl angelägel - alt säpo har slorl förtroende hos allmänheten, likaså stort förlroende hos myndigheter och bland beslutsfattare, bl.a. riksdagen.

Ebbe Carlsson-affären har inle bekommit säkerhelspolisen väl. Men det var inle de många säpoanställdas fel. De gör ett goll arbele - och, som jag tidigare framhållit, ett mycket viktigt arbete.

Nu gäller del att åsladkomma en ny era hos och för säpo. Vi moderater lyckönskar säpo lill återuppbyggnaden av en god image - och återställt förtroende.

Anf. 105 BERITH ERIKSSON (vpk): Prot. 1988/89:120

Fru lalman! Jag skall försöka hålla mitt anförande före middagsuppehållet. 24 maj 1989

Säkerhetspolisen

Som vi skriver i den motion som har behandlals i detta belänkande, är det av stor belydelse för vårt lands säkerhet all vi har en effektiv och omdömesgill säkerhetstjänst. Det är även av slor betydelse för tilltron lill säkerhetstjänsten att rikllinjerna för dess arbete och insynen i arbelel sker under demokraliska former. Förslag om förbättringar i den riktningen har lagts, som vi nu skall besluta om.

Jag vill med anledning av det förslaget och med anledning av våra reservationer lill samma belänkande rikla en uppmaning till riksdagens ledamöler, såväl fill socialdemokralerna som lill de borgerliga parfierna: Parlipolifisera inte säpo! Del är inte bra för vår demokrafi, och del är inle heller bra för tilltron till säpo. För del faklum alt två av riksdagens sex parlier slälls ulanför det demokrafiska och parlamentariska arbelel angående landets säkerhetstjänst är egentligen mycket förvånande. För hur kan någon uppfatta det som demokratiskt atl ca 600 000 medborgare och väljare inte får den represenlalion som de har rätt alt förvänla sig? En opinion på mellan 10 och 12 % diskrimineras.

Delta, fru lalman, kan vi inle lolka på annal sätt än att del handlar om alt just parlipolifisera en fråga som verkligen inle lämpar sig för partipolitik av del här slaget. Eller har det kanske all göra med all åsiktsregistreringen trots allt skall fortgå, och då kanske även omfatta betydande folkopinioner? Om förslagen i det betänkande som vi nu deballerar går igenom pä alla punkler, är det ett nederlag för demokratin och mycket negativt för filltron lill landels säkerhetstjänst

Göthe Knutson uttalade att moderalerna hade haft vissa farhågor för att det kunde bli fråga om en partipolilisering av säpo med utnämnandet av en ny chef. Men detta faktum, fru talman, anser vi i allra högsta grad är all partipolilisera säpo.

Säkerhetstjänsten måste med nödvändighet arbeta hemligt, men del är då också nödvändigl all se lill att säkerhetstjänsten inle utvecklas lill en stat i staten. Det är en verklighet som vi kan se i så många andra länder, där säkerhetstjänsten blivit det maktorgan som styr över alla andra mer eller mindre demokratiskt valda organ i landel. Del är inte enbarl tillsättandet av chefstjänsten som innebär en risk för alt säpo blir som en slal i slalen, ulan i ännu högre grad beror delta på hur insynen i säpo organiseras.

En omfattande demokratisk och parlamentarisk insyn i verksamhelen är därför nödvändig. Bristerna i delta hänseende är i dag slora. Säpokommitténs och regeringens slutsals, all insynen fungerar väl genom den parlamentariska representafion vi har, saknar grund. Del har visal sig all parlamentarikerna inte har kunnat vare sig ingripa, förhindra eller påverka de missförhållanden som nu och då kommit lill offentlighetens kännedom.

Det finns därför all anledning atl förslärka den parlamentariska represenlafionen och att ge alla de i riksdagen företrädda parfierna representation även i rikspolisslyrelsen. I del sammanhanget bör även rikspolisstyrelsens befogenheter stärkas.

Men della, fru talman, är inle tillräckligt Vi föreslår en särskild nämnd,
även den med företrädare för riksdagens alla partier. Denna nämnd bör ges 117

Prot. 1988/89:120 vittgående insyn i och möjligheter fill en viss kontroll av säkerhetspolisens

24 maj 1989 arbete. Nämndens verksamhet bör därför inte inskränkas fill ett sammanlrä-

~, ] 7- de i månaden, ulan den bör konfinuerligi följa och granska säkerhetspolisens

Säkerhetspolisen

verksamhel.

Del har i dagarna utnämnts en ny chef för säpo, och han har uttalat all del för honom är en central uppgift atl återställa förtroendet för säpo efler alla skandalaffärer. Vi hoppas att Mals Börjesson är beredd all medverka fill en demokratisk utvärdering av säpo. Vi har stort förtroende för Mats Börjesson. Han har gjorl ell gott inlryck genom sina fidigare uppdrag. Vi har därför även förväntningar på all han har integritet och ett demokratiskt sinnelag även i sill arbete med denna uttalat centrala arbetsuppgift Vi önskar honom framgång i hans nya arbele med alt leda landets säkerhetspolis.

Med detta, fru lalman, yrkar jag bifall fill reservalionerna 1, 3 och 5.

15 § Kammaren beslöt kl. 17.57 att ajournera förhandlingarna fill kl. 19.00 för middagsuppehåll.

16 § Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00. I iredje vice talmannens frånvaro leddes förhandlingarna av Karin Ahrland i hennes egenskap av den av de närvarande ledamöterna som längst tid hade varil ledamot av riksdagen.

17 § Säkerhetspolisen

(forts, juslilieulskoltets belänkande 21)

Anf. 106 KENT LUNDGREN (mp):

Fru lalman! Jag förutsätter alt jag även i den nu uppkomna situationen skall börja mitt anförande så. Välkommen i den här stolen!

När jag häromdagen stod i denna talarstol sade jag att jag tyckte atl jag hade vant mig och all del var ganska mysigt atl slå här. Men i vissa sammanhang är del inle så. Della är ett sådanl lillfälle.

När jag började jobba med polilik över huvud tagel, hade jag stort inlresse för demokratifrågor och rättssäkerhet. Den fråga vi nu behandlar tycker jag i allra högsla grad rör demokrafin.

Jag har läst detta betänkande och även läsl regeringens proposifion ganska noga. Gång på gång återkommer orden: "Den parlamentariska insynen skall förbättras när det gäller säpo," I motsats till detta sägs att vissa partier inte skall ha denna parlamentariska insyn. Jag reagerar när man kallar detta för parlamentarisk insyn. Parlamentarisk insyn innebär för mig atl hela parlamentet och alla de grupper av människor som parlamentarikerna företräder skall vara delaktiga i insynen. Så är det inte i detta fall.

Detta kommer igen på ett antal slällen. Del sägs två gånger på s, 6, och i
betänkandet finns t.o,m, rubriken Parlamentarisk insyn. Jag kan möjligen
kalla det för parliinsyn, men inle för parlamentarisk insyn,
118 Vad som intresserar mig mycket i sammanhanget är naturligtvis varför

man i en så viklig fråga som rikllinjer för säpo och den löpande tillsynen av säpo utesluter etl par av partierna i riksdagen. Del här problemet kan komma all öka. Vi kan ju få fler småpartier, om del nu är storleken det hänger på. Jag funderade ett lag på om del var det förhållandel att vi är nya som gör atl vi utesluts från denna insyn. Nej, vpk har ju varil med så länge alt den förklaringen är utesluten.

Är vi dä säkerhetsrisker? Jag tror inle det. Vi är lika intresserade av och känner lika myckel för Sveriges säkerhet och Sveriges förhållningssäll till lerroristorganisationer osv. som andra partier.

Beror det då på vem man representerar? Ja, jag vet inte. Vi känner det så i miljöpartiet, att vi står för förbättrade överlevnadsmöjhgheler för människorna. Jag vel inte om det är detta som hindrar atl vi får insyn. I så fall undrar man vad motsatsen skulle vara.

Vi har anslutit oss lill tre reservationer lill della betänkande, nämligen reservationerna 1, 3 och 5. I samtliga dessa reservationer behandlas den frågan jag här berört.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill dessa reservationer, och jag vore tacksam om jag från kolleger från andra partier kunde få elt svar på mina frågor om orsak och verkan i detta fall.

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Säkerhetspolisen

Under detta anförande övertog tredje vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 107 LARS-ERIK LÖVDEN (s):

Herr talman! Vi har i Sverige, precis som i de flesta andra länder, en särskild polisverksamhet vars syfle är all hindra och uppdaga brott mot rikels säkerhet. För all värna vårl oberoende, våra säkerhetspolitiska intressen och vårl demokraliska statsskick behövs en sådan pohsverksamhd.

Del är nödvändigl all vi har en effektiv säkerhetspolis för att motverka infiltration, främja säkerhetsskyddet i övrigt, bedriva kontraspionage, molverka terrorism och andra yllre och inre hol mot vårt land.

Deballen om säkerhetspolisen har stundtals varil inlensiv. Inte sällan har säkerhetspolisen blivit utsatt för hård krifik och beskyllts för bäde ineffektivitet och brislande objektivitet Delta är i mångt och mycket en följd av den mycket stränga sekreless som omgärdar säkerhelspolisen och som gjort det svårl för allmänhelen att få en nyanserad och rikfig bild av verksamheten. Sekretessen är naturhgtvis nödvändig, men den gör samtidigt att förutsättningarna för en allmän debatt om säkerhelspolisen är annorlunda än för annan myndighetsverksamhet, och den skapar också en gmnd för misstänksamhet och kritik.

Jag vill som en motbild hävda att vi i dag har en till slora delar effekfiv säkerhetspolis när det gäller så vikliga och svåra uppgifler som atl bedriva kontraspionage och bekämpa terrorism. Med delta har jag inle sagt att allt är bra. Det har begåtts fel och misslag. Dd finns anledning alt på en rad punkler genomföra förändringar och förbättringar, framför allt all säkra alt säkerhetspolisen är underställd demokratisk kontroll.

Just del förhållandet all säkerhetspolisens verksamhet bedrivs under sträng sekretess gör det särskill vikligl all säkerhelspolisen slår under

119

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Säkerhetspolisen

120

demokralisk kontroll och alt dess verksamhel regelbundet blir föremål för granskning och översyn.

Regeringens proposition grundas på säpokommilléns första betänkande, som handlar om säkerhetspolisens inriktning och organisation. Säpokommilléns förslag var enhälligl och remissutfallet positivt, och nu behandlas ett ulskotlsbelänkande som i stort sett bygger på en bred pariamenlarisk majorilel. Detta måsle hälsas med slor lillfredsställelse. Säkerhelspolisen och grunderna för denna är nämligen inle särskilt väl lämpade för politiska stridigheter.

Utskottet fillstyrker regeringens förslag i fråga om säkerhetspolisens organisatoriska hemvist, arbelsuppgifler och organisation. Den slörsla förändringen på delta område är att liwaktsverksamhelen samordnas under säkerhetspolisen. Det innebär ett överförande av den liwaktsverksamhet som funnils vid Stockholmspolisen och en samordning med terroristbekämpningen. På så sätt skapas fömlsätlningar för en väl fungerande liwaktsverksamhet, vilket vi är i slorl behov av.

För att statsmakterna skall få ell fastare grepp över säkerhetspolisen föreslås alt regeringen årligen i samband med regleringsbrevet utfärdar närmare rikllinjer för säkerhetspolisens verksamhet. Dessa riktlinjer skall utfärdas efler samråd med partiledarna för de partier som är företrädda i utrikesnämnden. Utskottet tillstyrker det här förslagel men gör del tillägget, atl regeringen i anslulning till budgetpropositionen bör redovisa rikthnjerna i huvuddrag i mer övergripande frågor. På så sätt får juslitieulskottel och kammaren möjligheler att en gång om året mer noggranl debattera inriklningen av säkerhetspolisens verksamhel.

Ulskollel gör ett tillkännagivande på denna punkt. Säkerhetspolisen skall i fortsättningen ledas av en säkerhdspolischef, som rekryteras bland personer som kan komma i fråga för verkschefsbefallningar. Del innebär en höjning av kompetensnivån och möjligheter att till säpochef utse en person med bred erfarenhet av samhällsfrågor och yrkesliv.

På den här punklen har moderaterna reserveral sig i ulskottd. Jag har svårl atl hänga med i moderaternas resonemang. Vad är del för fel på atl höja kompetenskraven och ställa krav på bredare erfarenhet och yrkesverksamhet än enbarl polischefskompelens? Ni säger alt risken för att säpo blir en slal i slalen ökar med en sådan konstrukfion. Jag delar definitivt inle den uppfaltningen. Om man rekryterar en säpochef med en bredare erfarenhet från samhällslivet och med högre kompetens, då minskar ju riskerna för en utveckling i den riktning som ni befarar.

Regeringen har vid sitt val nyligen av ny säpochef ulgått från de högre kompetenskraven. Det är utomordentligt glädjande all regeringen rekryterat en ny säpochef, Mals Börjesson, med bred samhällserfarenhel och omvittnat stor integritet I likhet med andra lalare vill jag önska Mats Börjesson lycka till med hans myckel viktiga uppgifl.

En cenlral punkl i regeringens proposition är förslagel om en stärkt parlamentarisk kontroll över säkerhetspolisen. Rikspohsstyrelsens slyrelse skall få som särskild uppgift att följa tillämpningen av regeringens årliga riktlinjer och för regeringen redovisa sin bedömning. Detta släller krav på all rikspolisslyrelsen gör en mer syslematisk granskning av säkerhetspolisen än för närvarande.

I detta sammanhang vill jag tillägga, bl.a. med anledning av reservalion 4 från moderaterna och reservation 5 från vpk och miljöpartiet, att frågan om den parlamentariska konlrollen kommer alt bli föremål för fortsatta överväganden i säpokommittén i samband med översynen av personalkontrollen.

I propositionen behandlas också frågor om rekrylering, utbildning och personalrörlighet. Utskottet släller sig här bakom regeringens förslag.

Med anledning av två motioner i vilka man tar sikle på en förslärkning av den utrikespolitiska kompetensen gör utskottet ell tillkännagivande. Säkerhetspolitiska och utrikespolitiska frågeställningar är bland de viktigaste inslagen i säkerhetstjänstens arbete. Del är därför av stor belydelse all aktuella kunskaper på detta område finns på skilda nivåer inom säkerhetstjänsten. Enligl ulskollel finns del anledning alt överväga en ordning med en fasl etablerad organisation med tjänstemän från utrikesdepartementet, som ställs till säkerhetstjänstens förfogande för tjänstgöring på skilda nivåer inom organisationen.

Herr lalman! Med det beslut som riksdagen i dag kommer atl fatta om säkerhetspolisens inriktning och organisation skapas förutsättningar för en stärkt, effektiv och väl fungerande säkerhetstjänst under demokralisk kontroll.

I en andra utredningsetapp behandlar nu säpokommittén frågor om personalkontroll, arbetsmetoder och meddelarfrihd.

Herr lalman! Med detta yrkar jag bifall till ulskoltets hemställan och avslag på samlliga reservationer.

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Säkerhetspolisen

Anf. 108 BERITH ERIKSSON (vpk) replik;

Herr lalman! Vad är del som gör det så nödvändigt och trovärdigt med denna koppling lill ulrikesnämnden? Vad är del som gör den kopplingen så lämplig, som utskottet uttrycker del?

Lars-Erik Lövdén lalade myckel om sekreless. Jag släller frågan: Är det utskotlsledamöternas i denna kammare uppfattning atl vpk och miljöpartiet inte kan hålla på sekretessen i fråga om just sekrelessbelagdä handlingar eller uppgifler? Del vore, herr talman, inlressanl all få delta bekräftat eller dementerat här och nu. Min och många andras uppfattning är nog atl del är jusl säpo som har läckl på elt strategiskt sätt i lämpliga silualioner och portioner.

Det beror dock inte bara på den dåliga sekretessen att säpo har framstått som ineffektiv. Brister, som att telefonsamtal som bandals inte har blivit utskrivna liksom atl avlyssnandet av en mängd uppgifter om personer och organisationer inte har översalls eflersom lolk inle funnils tillgänglig, kan man kanske rätla till med en bältre organisation och med hjälp av personalrekrylering. Svårare är del all vidla ålgärder mot och få bukt med rena olagligheter såsom huggning och åsiktsregistrering. Vad gäller tvångsmedel som leleövervakning och telefonavlyssning behövs ett betryggande syslem för rättslig kontroll av polisens beslul och åtgärder. Förslag om sådana tvångsmedel förehgger och skall beslutas av riksdagen. Polisen skall inle få möjlighet att tänja på lagar eller bryta mol dem. För att nu avslöjade missförhållanden inle skall upprepas får inle tillsynen, såsom nu är fallel, vara i det närmaste illusorisk.

121

Prot, 1988/89:120 24 maj 1989

Säkerhetspolisen

122

Vi anser all man kan tillsätta en nämnd trots atl säpokommitténs arbele inte är slutfört. Som vi påpekar i vår molion skall denna nämnd inle enbart syssla med personalkontroll ulan även med andra frågor.

Anf. 109 GÖTHE KNUTSON (m) replik:

Herr lalman! Lars-Erik Lövdén begriper inle - för atl använda hans egna ord - varför det skulle vara någol fel alt höja kompetensen hos den som skall vara chef för säkerhelspolisen. Vi moderater är inte ensamma om all hysa den uppfattning som jag redovisade i mill inledningsanförande. Stockholms tingsrätt har i sitt remissvar lill säpoulredningen bl.a. anfört alt säkerhetstjänsten är en synnerligen viktig del av själva polisverksamheten. Det mäsle på alll sätt eftersträvas alt deninle blir en stal i slalen. Riskerna härför blir slörre ju högre tjänsteställning chefen för säkerhetstjänsten har.

Helsingborgs tingsrätt varnade för de risker för dubbelkommando som elt genomförande av ell sådant här förslag kan medföra. Åklagarmyndigheten i Slockholm framförde bl.a. följande:

"Om säkerhetspolisen ges en chef med den siarka slällning som kommittén skisserar, sannolikt med egen slark förankring i regeringskansliet, synes del kunna medföra risker för oklarhet beträffande kompetensfördelningen och andra samarbetsfrågor inom RPS."

Del finns också, herr talman, andra remissorgan som på samma sätt har varil kritiska. Dit hör polismyndigheten i Malmö och länsstyrelsen i Örebro län, som varnar för risken för konflikter och otydlig slyrning av verksamhelen.

Lål mig göra ell tillägg lill frågan om kompetenshöjningen för säpochefen. Lars-Erik Lövdén säger atl regeringen har sökt en chef med just bred samhällserfarenhel. Det är ju känt av alla som har varit inlresserade av frågan om vem som skulle bli ny säpochef att regeringen har fått fråga ell ganska slorl anlal personer. Jag är alldeles säker på att Lars-Erik Lövdén känner till delta bättre än någon annan. Man har till slul hell enkelt vall en person som måste framstå som mer eller mindre oomlvistad, och så har man sagl tack så hemskt myckel för all denne myckel erfarne ämbetsman har åtagit sig detta uppdrag. Men han gör del vid 62 års ålder, om det inle är 63.

Jag hoppas fä möjlighel till replik senare för all besvara Lars-Erik Lövdéns synpunkler pä reservalion 4.

Anf. 110 KENT LUNDGREN (mp) replik:

Herr talman! Ja, Lars-Erik Lövdén, del är väl inle så alldeles lätt Antingen förstår inte jag vad Lars-Erik Lövdén menar, eller också säger inle en skrift del som jag tror all den säger.

Miljöparfiel och vpk har velal vara med både när del gäller alt ulforma rikllinjer för säpos arbele och när det gäller all få den parlamentariska insyn som man i dag kallar det men som jag inte vill kalla det - delparlamenlarisk insyn kan jag sträcka mig till - som del handlar om i säkerhetspolisens löpande arbete. Civilministern hänvisar lill all del skall vara de parlier som i dag är representerade i utrikesnämnden. Där finns den högsla nivån, slår det på s. 8 i betänkandet Även om vi har en annan organisafion i miljöpartiet, kan vi nog skaka fram någoniing som kan se ul som högsla nivå hos oss också. Jag tror inte att det är sådana saker som hindrar.

På s. 9 i belänkandel står dd: "I slyrelsen ingår vid handläggningen av säkerhetsärenden rikspolischefen, chefen för säkerhetsavdelningen och sex av regeringen utsedda lekmannarepresenlanler, i regel riksdagsledamöter."

I motionerna Ju5 och JulO begärs atl samlliga parfier skall vara representerade, vilkel utskottet säger nej till. Man hänvisar visserligen till del som Lars-Erik Lövdén sade, dvs. pågående överväganden, men man stoppar miljöpartiet och vpk redan när det gäller att vara med och utforma rikllinjerna. Berilh Eriksson slällde frågan huruvida vi betraktades som läckagerisker. Jag skulle vara myckel lacksam atl få reda på vad del är vi är, eftersom vi inle kan få vara med och utforma riktlinjerna. Jag tycker inle att det borde vara så svårt atl svara på den frågan.

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Säkerhetspolisen

Anf. 111 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik:

Herr talman! Först till Berilh Eriksson och Kenl Lundgren och diskussionen om i vilken form överläggningarna skall ske om de ärliga riktlinjerna för säkerhetspolisens verksamhel. Man har vall utrikesnämnden av det enda skälet att utrikesnämnden är ett etablerat organ för överläggningar på högsta nivå i viktiga utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Del faller sig då nalurligl all detta organ är ulgångspunklen för den parlamentariska förankring som bör ske när del gäller rikllinjerna för säkerhetspolisen.

Rikspolisslyrelsen är sammansatt enligl principer som gäller för en rad andra myndigheter. Del finns inte någon anledning atl ändra på de principerna och generellt utöka anlalel ledamöter i de olika verksslyrelserna.

Sedan vill jag ytterligare kommentera Berith Erikssons inlägg. Vad har Berilh Eriksson för grund för alt påslå alt säkerhelspolisen fortsatt all bedriva åsiklregislrering efler det all elt uttryckligt förbud utfärdats mot åsiklsregislrering? Del borde vara rimhgt atl Berilh Eriksson väntade med sådana kategoriska uttalanden tills justitiekanslern redovisat sitt särskilda utredningsuppdrag i den frågan. Jag tycker all del finns anledning att vara något försiklig innan man gör sä beslämda uttalanden. Det är ju möjligt atl Berith Eriksson, i slutändan när jusfitiekanslern redovisal sitt uppdrag, Ivingas atl la fillbaka delta uttalande.

Till Göthe Knutson och frågan om verkschefskompdensen; Jag förstår inte varför just de höga kompetenskraven skulle öka risken för konflikter mellan säpochefen och rikspolischefen. Del var etl enhälligt utredningsbetänkande - även den moderate ledamoten i ulredningen slällde sig alltså bakom del förslag som säpokommitlén lade fram i sitt första betänkande om att höja upp befattningen lill att gälla en person med verkschefskompetens. Som i all annan verksamhet är samarbete en fråga om personlig förmåga och vilja. Det kanske inte heller är okänt för Göthe Knutson all del lilel längre fillbaka i historien har funnits konflikter mellan rikspolischef och säpochef, även om tjänsten som säpochef varil en avdelningschefsbefallning. Även i fortsättningen kommer rikspolischefen atl ha del yttersta ansvaret för säkerhetspolisen. Del får ske en arbetsfördelning mellan rikspolischefen och säpochefen på så sätt atl rikspolischefen beslular i frågor av slor belydelse eller särskild vikt samt i frågor som har belydelse också för den öppna polisverksamheten. I löpande ärenden bör rikspolischefen hållas informerad. Han har då självfallet rätten, precis som hittills när Ijänsten som

123

Prot, 1988/89:120 säpochef har varit en avdelningschefsbefallning, all ta över beslutande-
24 maj 1989 rätten.

Säkerhetspolisen

Anf. 112 BERITH ERIKSSON (vpk) replik:

Herr talman! Först och främst, Lars-Erik Lövdén, sade jag inle all åsiktsregistreringen fortsatte, utan jag ställde frågan: Kan det vara så? Jag menar alt de ofullständiga svar som vi har fält här lämnar öppningar för funderingar i olika riktningar.

Jag lycker inte atl det är hållbart att säga, som Lars-Erik Lövdén gör, all det var fråga om ett etablerat organ. Skall detta etablerade organ vara ell för alltid givet? Är inte den demokraliska aspeklen tillräckligt stark? År det inle, vilket jag också tog upp i mitt inledningsanförande, tillräckligt all miljöpartiet och vpk representerar ca 600 000 väljare i landet? Är inle den aspekten tillräckligt stark?

Anf. 113 GÖTHE KNUTSON (m) replik;

Herr lalman! Jag vill ännu en gång säga lill Lars-Erik Lövdén beträffande kompetensnivån för säpochefen atl jag tror all var och en även ulan närmare granskning av propositionen eller tidigare framlagt utredningsbetänkande kan räkna ul, alt om man tillsätter två personer med ungefär hkvärdig kompetens -viharjunu fått en säpochef som har varit generaldirektör i, som jag tror, 13 år och i två olika verk - är risken stor för att del kan bli motsättningar på grund av att reglerna icke är tillräckligt klart utformade. I etl rephkskifte finns icke tid atl närmare gä in på det här, men jag är villig all Slanna kvar här i kammaren fills vi har rett ut del, om Lars-Erik Lövdén inte nu vill förstå varför så många remissinstanser ser den risk som vi moderaler påtalar. Del är onödigl atl bygga in risker i ell sådanl här system.

Det skulle vara intressant att få veta om Lars-Erik Lövdén har någon mening om huruvida den nye säpochefen kommer all försvinna ul ur Generaldireklörsföreningen, som han i varje fall varil ordförande för, om han inte är det. Om han måste mönstra ut därifrån tycker jag del är ulomordenlligl beklagligt. Min uppfattning är alt han verkligen befinner sig på generaldirektörsnivå.

Så lill frågan om parlamentarisk insyn och det faklum alt vi moderater reserveral oss lill förmån för ett granskningskansli. Lövdén säger atl del ärendet blir föremål för fortsatt utredning. Låt mig då säga att det är utomordenfiigt all del blir ell forlsatl utredande. Den nya säpokommillén är utsedd, och vi kan konstatera atl där finns utomordenfiigt kompetenta företrädare som behärskar del mesta. Men här är nu vi i riksdagen beredda all falla ett beslul om parlamentarisk insyn och granskning, och man får icke de resurser som vi moderaler anser att det är nödvändigt att ha från början. Varför skall man utreda del - verksamhelen skall ju börja nu? Del skulle vara angelägel alt få höra majoritetens företrädare närmare förklara varför man skall behöva vänta på en särskild utredning om någonfing så enkell som att Ulifrån tillsätta personal i etl granskningskansli.

Anf. 114 KENT LUNDGREN (mp) replik:
124 Herr talman! Jag skall fatta mig myckel korl, eflersom Berith Eriksson

sade det mesta. Det är bara en sak som jag vill tillägga till Lars-Erik Lövdén.

I sitt huvudanförande sade Lövdén all säpos verksamhel är någoniing som man inle kan ha normal offentlig debatt om. Jag håller med om del. Säpo är en enhet som delvis är slulen, även i sådana här sammanhang. Men skall man undvika de misslänkliggöranden eller vad man skall kalla del som ofla sker i pohlisk debalt är det synnerligen viktigt alt insynen i verksamheten är parlamentarisk, Lars-Erik Lövdén.

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Säkerhetspolisen

Anf. 115 LARS-ERIK LOVDEN (s) replik;

Herr lalman! Försl några ord lill Göthe Knutson om frågan om verkschefskompetens. Jag är inte överlygad om att vi kommer så mycket längre, även om vi stannar kvar och debatterar till klockan 12 i natt Jag kan inte förslå all riskerna för konflikter och motsättningar skulle behöva öka för alt man söker en chefsperson som har bredare kompelens, större erfarenhet av verkschefs-befattningar och slörre samhällserfarenhel än en ren polischefskarriär ger.

Jag tror all det är tvärtom: En person som besitter de kvalifikationerna är sannolikl också bällre skickad all hanlera evenluella kompdenskonflikler, som kan uppslå i all samhällelig verksamhel och som, som jag sade, uppenbarligen har funnils - om man ser lillbaka några årtionden - mellan säkerhdspolischef och rikspolischef, trols all säkerhdspolischefsbefatlning-en har varil en avdelningschefsbefatlning. Jag tror atl den nye säpochefen är väl skickad all leda den viktiga verksamhet som säkerhetspolisens arbete utgör och även göra det i gott samarbele med rikspolischefen.

Så fill frågan om inrättandet av en säkerhetsnämnd och ell särskill granskningskansh. Den frågan är, som jag sade, infiml förknippad med de överväganden som nu görs i säpokommittén om personalkontrollen. Enligt direktiven har säpokommittén att överväga inrättandet av en särskild registernämnd för personalkontrollärenden och registerfrågor. Skulle kommittén komma fram lill all en sådan nämnd bör inrällas får frågan om dess förhållande lill rikspohsslyrelsen och om dess arbetsuppgifter tas upp till behandling. Del gäller även den fråga om ett särskill granskningskansli som har väckts i reservationen.

Slutligen några ord fill Berith Eriksson: Jag reagerade med skärpa mot de antydningar som jag lyckte att Berith Eriksson gjorde om forlsall åsiktsregistrering, på samma sätt som jag med slor skärpa reagerat mol den vulgära argumentering som förs i reservation nr 5 av vpk och miljöpartiet Ni skriver i den reservationen atl kompelens och omdömesförmåga inom SÄK har överskuggats av paranoida politiska vanföreställningar. Jag menar alt del är elt djupt orällvisl påstående. Del är direki kränkande för den personal inom säkerhetsavdelningen som utför elt kvalificerat och seriösl arbete.

Jag vill avslutningsvis än en gång undersiryka all de fel, brister och försummelser som förekommit i det förgångna inle får överskyla del faktum att vi när det gäller kontraspionage och terroristverksamhel i dag lill slora delar har en effektiv säkerhetspolis. Inom organisationen finns många som gör ett utomordentligt bra och kvalificerat arbele.

Tredje vice lalmannen anmälde att Berith Eriksson och Kenl Lundgren anhållit att lill protokollet få antecknat att de inte ägde räll till ytterligare repliker.

125

Prot, 1988/89:120 Anf. 116 HANS GÖRAN FRANCK (s):

24 maj 1989 Herr lalman! Jag vill bara i korlhel säga några ord om två socialdemokra-

Säkerhetspolisen

fiska motioner i det här ärendet. Den ena av dessa har undertecknats av mig och ytterligare fem socialdemokrater,

Beiräffande rekrytering, utbildning och specialistkompetens har man i utskottsutlåtandd tillmötesgått våra önskemål. På en punkl föreslår man även etl tillkännagivande. Jag har bara en sak all säga om delta - del slår också i vår molion - nämligen all det är vår uppfattning alt det civila inslaget i säkerhelspolisen bör bli slörre. Del gäller jusl dem som har specialistkompetens. Jag tror för min del all del inte räcker med all man har civila konsulter, ulan det behövs säkerligen alt man har specialislkompdenta personer som reguljärt anställda i verksamheten. Redan nu finns del ju rådgivare från utrikesdepartementet, även om del har varil i ofillräcklig omfattning. Det tror jag är viktigt för all skapa balans och säkerhel i säpos arbete.

På den andra punkt där molionen har ell bestämt yrkande - del gäller båda de socialdemokratiska mofionerna - yrkar vi på inrättande av en särskild nämnd för säpos verksamhet. Den nämnden bör enligl vår mening beslå inle bara av parlamentariker från de partier som är representerade i justilieut-skottet utan även av andra lämpliga personer, för atl nämnden skall kunna verka för insyn i och kontroll av verksamheten.

En sådan nämnd bör inle heller bara vara en registernämnd, som har föreslagits frän visst håll. Det bör vara en särskild nämnd som har hela insynen i och kontrollen av säkerhetspolisens verksamhet. Den uppgiften är så stor atl man inle kan lägga den på rikspolisstyrelsens styrelse. Regeringen borde enligt vår mening ha fattat beslul om della redan nu i samband med omorganiseringen. Vi motionärer lycker inte att det är konsekvent atl säga alt det är en för stor uppgifl för rikspolischefen all la ansvar både för den öppna polisiära verksamhelen och för säkerhetstjänsten. Man föreslår en chef på verkschefsnivå för säkerhelspolisen. Då borde man i konsekvensens namn ha sagl alt det är en för slor uppgifl för rikspolisstyrelsens ledamöter alt ulöva insyn över både den öppna polisverksamheten och säpoverksamheten.

Säpo har befunnit sig i en krisarlad situation, och misstankar om allvarliga överträdelser är under ulredning. Förtroendet är dåligt I en sådan silualion är del angelägel all man handlar snabbi i denna fråga och inför en särskild nämnd.

Denna nämnd bör också kunna vara en klagomur för enskilda personer. Visserligen finns JO och JK, men det utesluter inte att en sådan här nämnd också skulle kunna vara en instans fill vilken den enskilde skulle kunna vända sig. Del skulle slärka förtroendet för den här verksamhelen.

När nu säkerhetspolisen har fått en ny chef tycker jag alt vi har anledning all förvänla oss atl han skall fylla vikliga funkfioner. Han behöver en sådan här nämnd, och den borde inrättas snarast.

Anf. 117 GÖTHE KNUTSON (m);

Herr talman! Jag har begärl ordel eflersom jag inle anser att replikskiftet
med Lars-Erik Lövdén var avslutat, och jag ger honom nu chansen atl på nytt
gå upp i debatt
126 Jag vill fråga Lars-Erik Lövdén om han underkänner förståndsgåvorna och

insiktsfullheten hos de remissorgan som uttalat sig på del sätt som jag tidigare Prot. 1988/89:120 beskrivit, vilket finns redovisat i riksdagens protokoll och riksdagstrycket 24 maj 1989

Den problemalik som Lars-Erik Lövdén inte säger sig förslå kan delas upp ~; '.

i två delar. Det ena är det mänskliga kynnet, och det andra är rikspolisstyrel- p is n

sens förmåga atl utfärda en arbetsordning som är alldeles solklar. Lål mig ta upp del sislnämnda försl. I proposilionen slår på s. 15 följande: "Utgångspunkten bör vara atl rikspolischefen beslutar i säkerhetsfrågor av slor betydelse eller av särskild vikt samt i sådana säkerhetsfrågor som även berör den öppna polisen, l.ex. föreskrifler om samarbetet mellan den öppna polisen och säkerhelspolisen. I löpande ärenden bör rikspolischefen hållas informerad och bör då vara oförhindrad alt ta till sig beslutanderätten i ett särskilt fall."

Det är inte alldeles lätt att i den detaljreglering som enligl riksdagens beslut åvilar vederbörande myndighet klargöra vilka säkerhetsfrågor som är av Slor betydelse och särskild vikl. Det bör ske en klar gränsdragning i fräga om kompetensen.

Vi har också i Sverige vår nomenklalura och en befallningsnomenklalur som klart anger var man befinner sig i beslulspyramiden och vem som slår i lydnadsförhållande fill vem. Men när två personer har en hög slällning finns det risk för att det som jag kallar för del mänskliga kynnet kommer till ullryck. Del är betydligt lättare för en kamrer på rikspolisstyrelsen alt känna sig underordnad än del är för en person som har hafl en rad loppbefallningar och som befinner sig på en hög kompetensnivå. Det är i del fallel inte lill hjälp att man har en bred samhällsinsyn.

Herr lalman! Vi moderaler har efterlyst elt granskningskansli. Vi lycker nämligen atl del är mycket bra med insyn i säkerhetspolisens arbete. Det är därför som vi lar upp frågan om all tillsätta en särskild kommitté. Låt oss uireda delta. Vi moderater har inte krävt atl ett beslul om detta skall fattas nu. Men vi konstaterar däremol all riksdagen är beredd alt praktiskt tagel omgående - efter verkstälhghden av det beslul som riksdagen nu skall fatta -företa en granskning. Den granskningen skall enhgt proposilionen göras av tjänstemän inom myndigheten, dvs. rikspolisslyrelsen.

Man kan då lätt räkna ut alt den kommer alt utföras av tjänstemän som de faclo är kolleger med dem som skall granskas. Jag vill inle misstänkliggöra någon, men del är mänskligt alt la vissa kollegiala hänsyn.

Det måste vara bättre att göra som vi moderater har föreslagit, nämligen upprätta ell särskill kansli med personal som kommer frän annal håll och inle lillhör polismyndigheten, och även ge kansliet möjhghel alt anlita konsulter m.m. Jag ber, herr talman, att härvidlag få hänvisa till vår utomordentliga motionstext.

Anf. 118 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Herr talman! Jag underkänner inle omdömet hos de remissinslanser som
varil tveksamma till att inrätta en befattning med verkschefskompelens. Men
jag lycker å andra sidan alt Göthe Knutson inle skall underkänna omdömet
hos alla de remissinstanser som yttrat sig posilivl om den här konstruktionen.
Justiliekanslern, Polisförbundet och många andra remissinstanser har slällt
sig bakom tanken på att man skall inrätta en befattning som säpochef med 127

verkschefskompelens.

Prot, 1988/89:120 24 maj 1989

Hovrältsfrågor m.m.

Vi skall vara alldeles klara över all rikspolischefen även i fortsättningen är den ytterst ansvarige för säkerhdspolisens verksamhet. Säpochefen blir vice ordförande i rikspolisslyrelsen och underordnad rikspolischefen. Del råder inget tvivel om att det kommer att förhålla sig på det visel.

Del är inle tänkt att det skall ske någon ändring när del gäller den relation som har funnits mellan rikspohschefen och säpochefen i den tidigare organisationen. Men i och med all vi ställer krav på verkschefskompetens får vi i säkerhetspolisen in en person som har en annan bakgrund, en bredare kompelens och erfarenhet än vad en ren pohschefskarriär ger. Jag tror all det är mycket posilivl för säkerhelspolisen atl få en chef med en sådan erfarenhet Det är, som Göthe Knutson säger, inle särskill klokl all ha någon sorts kamrer som säpochef. En säpochef bör nog befinna sig på en htet högre nivå.

Anf. 119 GÖTHE KNUTSON (m):

När det gäller möjhghelen atl göra rätt bedömning av vilka remissinslanser som har mesl räll vill jag lill Lars-Erik Lövdén säga att vi moderaler lar del säkra före del osäkra. Delta borde väl vara utomordentiigl angeläget då del rör sig om säkerhetstjänsten.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendel skulle fallas vid nästa arbetsplenum.)

18 § Föredrogs

juslitieutskottels belänkande

1988/89:JuU23 Hovrältsfrågor m.m. (prop. 1988/89:95).

Hovrättsfrågor m.m.

128

Anf. 120 JERRY MARTINGER (m):

Herr lalman! I de äldsta domslolarna i Sverige bestod nämnden av tolv nämndemän. År 1948 sänktes antalet lill nio nämndemän och 1971 lill fem nämndemän. De regler som gäller sedan 1983 innebär att nämnden skall bestå av tre nämndemän. I mål som rör brott, för vilka inle är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år, har dock nämnden alltjämt bestått av fem nämndemän.

Nämndens medverkan i rättskipningen har av ålder ansetts stärka medborgarnas förtroende för domstolarnas arbete. Denna medverkan tillgodoser också medborgarnas intresse av insyn i domstolarnas verksamhet. Nämndemännen är vidare en garanti för att domstolarnas avgöranden ligger i linje med den allmänna rättsuppfattningen i samhällel. Genom nämndemännen är del meningen all domslolarna skall tillföras erfarenheter från olika områden som kan vara vikliga.

För all lillgodose de syften som nämnden skall fylla måste nämnden vara representativ för medborgarna. Nämnden skall vara sammansall så alt den kan bidra till kontinuitet och likformighet i rättskipningen.

Regeringen har nu föreslagit att särregleringen om fem nämndemän i vissa

brottmål skall upphöra all gälla. En tingsrätt skall alltså enligl regeringens förslag normalt vara domför med en lagfaren domare och tre nämndemän i alla mål där nämndemän skall delta.

Erfarenheterna efter den senaste nedskärningen har emellertid visat all en stor del av syftet med lekmannainflytandd i våra domstolar gåll förlorat i och med införandet av Iremannanämnder. Femmannanämnderna var av nalurliga skäl mer allsidigt sammansalla vad gäller exempelvis kön, ålder, yrkeserfarenhet och partitillhörighet, vilket har stor belydelse vid de överläggningar lill dom eller beslul som sker efler en rättegång.

För många nya nämndemän tar det också relativt lång tid innan de känner sådan säkerhel alt de vill yttra sig vid en överläggning; man vill försl lyssna och lära. 1 Iremannanämnder ger della yrkesdomaren ett slorl överlag, varvid det föreligger risk för att lekmännens synpunkter inle blir tillräckligt framförda och beaktade.

Den nuvarande ordningen med olika anlal nämndemän beroende på brottets svårighetsgrad är dessulom förenad med olägenheter och föranleder praktiska svårigheler. Det har förekommit fall där huvudförhandlingen har måst göras om sedan rätten funnil sig inle vara domför på grund av alt för få nämndemän deltagit. I vissa fall har detta berott på förbiseenden vid målens utsättning. Men del har också berott på sakens ulveckling under rättegången. Som exempel på del senare kan nämnas alt ell mål om misshandel som inletts med tre nämndemän måste las om i det fall då den misshandlade avlidit och gärningen ändrals lill dråp.

Regeringens förslag om neddragning av antalet nämndemän till tre i del hell övervägande anlalel mål i tingsrätt har kritiserats av en slor mängd remissinslanser, däribland Nämndemännens riksförbund. 1 årels första nummer av tidningen "Nämndemannen" publiceras ell upprop lill Sveriges riksdagsmän som är undertecknat av förbundels ordförande John Thörn-gren. Uppropet lyder enligl följande.

"Till Sveriges riksdagsmän! Nämndemännens riksförbund protesterar mol att regeringen ulan alt på någol vis ha kontaktat landets nämndemannakår nu planerar atl minska antalet nämndemän frän fem lill tre i grövre brottmål. Den föreslagna neddragningen med 40 procent av den folkliga representationen i dessa mål slrider mol del löfte om en förslärkning av domslolarna som gavs i regeringsförklaringen. Rätlegångsutredningen föreslår fyra nämndemän i alla tingsmäl. Remissopinionen är helt övervägande positiv lill förslaget, i synnerhet som del skulle eliminera möjligheten av lika röstetal. När justitieministern nu föreslår en minskning i strid mol utredningens förslag om ökning, uttalar hon sig samtidigt positivt om jämnt antal nämndemän. Detta är illavarslande. Vi nämndemän befarar att nästa steg kan bli en neddragning till två, alltså den modell som lillämpas i öststaterna. Neddragningen ulgör ännu ell hol mol domstolarnas anseende, en allvarlig begränsning av medborgarnas insyn i rättskipningen och därmed en fara för allmänhetens tilltro lill svenskt rättsväsende. Sveriges nämndemän vädjar lill Sveriges riksdagsmän att rösla emol förslaget."

Herr talman! Från såväl allmänl demokratiska synpunkler som av rättssäkerhetsskäl är del angeläget att den i ett mål medverkande nämnde-mannagruppen har en så allsidig sammansättning och bred förankring i

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Hovrättsfrågor m.m.

129

9 Riksdagens prolokoU 1988/89:120

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Hovrättsfrågor m. m.

130

samhället som möjligl. Minskningen av anlalel nämndemän från fem till tre har medfört atl den önskvärda allsidighden och bredden har försämrats inom den del av rättskipningen där tyngdpunkten i praktiken ligger i flertalet fall.

Del är inle på del sättet som den nuvarande ordningen ger utlryck för, all gränsen mellan å ena sidan mål med komplicerade bevisvärderingsfrågor och grannlaga överväganden i fråga om påföljdsval och å andra sidan mål utan sådana inslag går vid två års fängelse som straffminimum för brottet, utan sådana mer komplicerade frågeslällningar förekommer i alla lyper av mål. Betydelsen av grannlagenhel och omsorg vid rättens bedömning är självfallet lika slor i alla slags mål. Prövningen av alla enskildheter i ett mål kan allmänt anlas ske på ell bältre sätt och med större säkerhet om fem nämndemän deltar i ställd för tre.

Från moderata samlingspartiels sida förordar vi en återgång till den ordning som gällde före är 1983, då anlalel nämndemän i tingsrätt var fem i alla mål där nämndemän deltog. En ökning från tre lill fem nämndemän betyder att möjligheterna till representativitet i del enskilda målel ökar med drygl 66 %, Den ändring vi föreslår bör kunna ske redan vid kommande årsskifte.

En naturlig följd av en återgång lill systemet med fem nämndemän i alla mål är atl också reglerna om kollektiv rösträtt ålerinförs. Även om vi rent formelll behandlar frågorna om antalet nämndemän och nämndemännens rösträtt var för sig, är det ändå i realiteten på del sättet all frågan om rösträtten hänger nära samman med frågan om anlalel nämndemän. All nämndemännen erhöll individuell rösträtt 1983 var ju närmast en kompromiss för att begränsa nackdelarna med den då genomförda minskningen av antalet nämndemän till tre i de flesla mål.

Det är angelägel att den lagfarne domarens inflytande på rättens avgöranden inte minskar så att juristdomaren kommer helt i bakgrunden. En ordning som innebär större inflytande för lekmännen än för juristdomaren kan innebära risker för rättssäkerheten genom ojämnheter i tingsrätternas rättskipning och ökad frekvens av överklaganden till hovrätt.

Mol bakgmnd av det ansvar som dessulom åvilar den lagfarne domaren i dennes egenskap av rättens ordförande kan den individuella rösträtten inle innebära en rimlig avvägning om antalet nämndemän ökas till fem. Dessulom bör inte lekmannainflytandd bli avsevärt större i tingsrätt än i hovrätt

Beiräffande mandattidens längd förordar vi moderater en återgång lill sexårsperioder. De längre perioderna garanlerar kontinuitet och erfarenhet Sexåriga mandatperioder skulle också vara ett ullryck för all nämndeman-naskapet är något förmer än etl vanligl kommunall politiskt uppdrag.

Frågan om mandatperiodens längd var föremål för överväganden i ell lagstiftningsärende är 1975. Den dåvarande juslilieminislern uttalade i ärendet bl.a. följande.

"En direkt sammankoppling mellan den kommunala valperioden och nämndemansmandalel är sålunda ingalunda självklar. Önskemålet om att nämnden fortiöpande anpassas till majoritetsförhållandena i fullmäktige får här vägas mot behovet, inle minst från rättssäkerhetssynpunkt, av all inom nämnden bevara nödvändig erfarenhet av domslolsarbdd. Mol denna

bakgrund saknas tillräckliga skäl alt korta av den sedan lång lid lillbaka gällande sexårstiden, vilken visat sig väl ägnad atl tillgodose behovet av kontinuitet hos nämnden."

Detta uttalande äger lika stor giltighet i dag som när det gjordes.

När det slulligen gäller domarsammansätlningen i hovrätt gäller i dag den regeln att minst fyra lagfarna domare skall delta om det överklagade avgörandet fattals av tre eller flera lagfarna ledamöter i tingsrätt. Denna regel bör vara kvar. Vi moderater kan inle slälla oss bakom förslaget all anlalel lagfarna ledamöter i hovrätten generellt minskas till tre, eftersom delta skulle innebära en formell försvagning i jämförelse med vad som gäller i dag. Den omständigheten att hovrätten är sammansatt på ett sådanl säll att dess kompetens framstår som högre än underrätternas har också ett symbolvärde som inle bör underskattas.

I sitt remissyttrande över förslagel har Svea hovrätt tagit upp just det här förhållandet Hovrätten skriver bl.a. följande.

"En part som underkastar sin sak en ny prövning i hovrätten anser givetvis alt saken blivit oriktigt bedömd av den instans som först handlagt densamma. Han går till hovrätten för atl få en mer sakkunnig bedömning. Hovrätten bör därför genom sin sammansättning erbjuda slörre garantier för ell rikligl bedömande än den instans som försl avgjorde saken.

Att reducera hovrältsförfarandd lill att 'målet bedöms en andra gång' är alt ej infria parternas och allmänhetens förväntningar på högre räll. Inte nog härmed. Utredningens inslällning står därtill i motsättning lill hela idén med ell devolutivl rättsmedel. Och detta i så mycket högre grad som hovrätterna i praktiken inle är blott andra ulan sisla instans i del absoluta flerlalel mål. Rättegångskommitléns värnande om tingsrätternas slagkraft är vällovligt. Som utredningen framhåller framtvingar emellertid ekonomiska faktorer prioriteringar som inle alltid är välkomna. Del bör därför framhållas all en förstärkning av överrälterna alltid släller sig billigare eftersom de är mycket färre lill anlalel än underrätterna. Slutsatsen av det anförda blir att kravet på alt andra (och i praktiken i regel sista) instans skall ha en starkare sammansällning än första instans inte kan eftersättas."

Herr lalman! En ordning som innebär alt de nuvarande sammansättnings-reglerna för hovrätt får fortsätta atl gälla innebär också att erforderligt adjunktionsulrymme bibehålls. Dd är ur utbildningssynpunkt väsentligt all icke ordinarie domare ges oförminskade tillfällen all della i prövningen av större och mer komplicerade disposiliva tvistemål.

Jag yrkar bifall fill reservafionerna nr 1, 3, 4 och 6.

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Hovrättsfrågor m.m.

Anf. 121 ANDERS SVÄRD (c):

Herr lalman! I reservalion nr 2 föreslår centerpartiet atl antalet nämndemän i tingsrätt skall vara fyra i alla mål där nämndemän över huvud lagd förekommer. Den exlra koslnad som då skulle uppstå - om kammaren beslutar i enlighet med centerförslagd - i förhållande till utskoltsmajoritetens förslag är en extrakostnad som är lätt atl molivera. Rättssäkerheten och ett brell lekmannainflyiande är goda skäl för den ordningen all del alllid skall vara fyra tjänstgörande nämndemän i de aktuella målen. Tillsammans med juristdomaren uppnås med fyra nämndemän anlalel fem. I normalfallet går

131

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Hovrättsfrågor m.m.

det då, utan att lillgripa ordförandens ulslagsröst, atl fä till stånd klara majoriletsulslag när del förekommer delade meningar.

För oss centerpartister är del för övrigl självklarl alt varje nämndeman skall ha en röst. Därför avvisar vi tanken på återinförd kollekliv rösträtt Jerry Marlinger säger all del finns risk för all jurisldomaren kommer i bakgrunden med denna ordning. Jag tror inte det. Den risken är nog mycket filen med lanke på del kunskapsmässiga överlag som juristdomaren besitter. Jerry Marlinger själv talade för övrigl om alt nämndemän ofla är osäkra och behöver lid för att bli varma i kläderna.

Vi i cenlern anser alltså alt det är vikiigare all öka anlalel nämndemän i de mål där del nu tjänstgör tre-fyra än atl behålla anlalel fem i de ca 20 % av alla mål vid våra fingsrätler, där nämndemän tjänstgör. Man vinner också slörre klarhet genom atl göra reglerna för antalet nämndemän som skall tjänstgöra enhetliga. Risken för atl mål avgörs med fel sammansällning elimineras om antalet allfid skall vara delsamma.

Från cenlerns sida har vi kunnal konstatera alt det finns elt brett stöd för vår linje. Utöver representanter för rältegängsutredningen har enskilda nämndemän, nämndemannaföreningar och andra som är inlresserade av frågan hört av sig och uttalat sig till förmån för all del skall vara fyra nämndemän när sådana skall tjänstgöra i tingsrätt

Vi anser det vara vikligl all lyssna inle minsl fill dem som har de praktiska erfarenheterna.

Herr talman! Jag yrkar således bifall till reservation nr 2.

Anf. 122 KENT LUNDGREN (mp):

Herr talman! Timmen börjar bli sen och vädret utanför är vackerl. Jag skall därför försöka bjuda de närvarande på lilel lid.

Jerry Marlinger uttalade sig så väl om reservation nr 1, som också miljöparfiet stödjer. Därför finns det inte någon anledning alt orda mer om den. Jag yrkar alltså bifall lill reservalion nr 1.

Miljöpartiet slår ensaml bakom reservafion nr 5. Den handlar om en minskning av antalet lagfarna domare i vissa fall. Del finns egentligen inte heller så myckel alt orda om den reservationen med lanke på all grunden för reservation nr 5 är precis densamma som för reservation nr 1. Miljöpartiet vill gärna medverka till effekiivisering och kostnadsbesparingar, men på vissa punkter kan vi inte länka oss all göra della, och del är när vi kan befara all del kan påverka rättssäkerheten för den enskilde. All jusl minska antalet lagfarna domare i vissa fall ser vi som en sådan punkt. Av den anledningen yrkar jag bifall också lill reservation nr 5.

132

Anf. 123 GÖRAN MAGNUSSON (s):

Herr talman! I della betänkande 23 från juslitieutskollel föreslås vissa förändringar i hovrättsprocessen saml ändringar i hovrätternas och tingsrätternas sammansättning. Det har väckls ell antal motioner dels under den allmänna molionsiiden, dels i anslulning lill proposition 1988/89:95, vilken ligger till grund för delta ärende.

Utskollel tillstyrker förslagel i propositionen ulom beträffande antalet nämndemän i tingsrätten, där utskotlsmajoritelen föreslår oförändrade

regler, vilket ocksä är i linje med vad som förordas i två motioner som har väckts i anslutning till ärendet. Ulskottd har avstyrkt övriga motioner. Dessulom finns det elt anlal reservationer.

I betänkandet föreslås alltså ändringar i rättegångsbalkens regler för rättegång i hovrätt Syftet med förslagel är alt förenkla och effektivisera hovrättsarbetet och koncentrera verksamheten till de viktiga frågorna.

Under de senaste årens reformarbete har grunden varit alt det skall finnas tre domstolsinstanser, dvs. fingsrätl, hovrätt och högsta domstolen. Dessa instanser har olika funktioner. I fingsrätten skall parterna erbjudas en fullständig och kvalificerad prövning av sin sak. Hovrättens huvuduppgift är alt rätta till avgöranden som ändå av någon anledning blivit felakliga. Högsla domstolen skall svara för prejudikaisbildningen.

Del är vikligl all hovrätterna kan ägna huvuddelen av sin verksamhet ål atl granska och överpröva mål som kan vara felakfigt avgjorda i tingsrätterna och även åt mål som framstår som svårbedömda eller på annal sätt är kvahficerade.

Utskottet ställer sig bakom de förändringar som - med bibehållen rättssäkerhet - syflar till alt förenkla och effektivisera domstolsarbdet

Hovrättsprocessen föreslås ändrad så, att möjligheterna all åberopa nytt material justeras. Vidare föreslås atl del skall införas klargörande regler om alt hovrätten i princip inle behöver pröva skuldfrågan när endasl påföljdsfrågan överklagats. Hovrätten har ocksä skyldighet - vilket jag anser vara vikligl - alt utöva materiell processledning under förberedelsearbetet i tvistemål.

När det gäller frågan om antalet nämndemän kan det konstaleras alt det sedan de ändrade reglerna infördes 1983 har funnits motionsyrkanden, och frågan har varje år varil föremål för kammarbehandling.

Ändringarna 1983 innebar atl fem nämndemän skulle finnas i rätten i mäl om brott, för vilka inte är stadgat lindrigare straff än två år. Huvudregeln är att rätten är domför med tre nämndemän. En fräga i detta sammanhang frän 1983, som inte rönt lika stor uppmärksamhet som frågan om antalet nämndemän, är alt nämndemännen då också tillerkändes individuell rösträtt. Det har således ökal nämndemännens inflylande i förhållande fill vad som var möjligl med den kollektiva rösträtten. Man kanske kan karakterisera debatten under de senasle åren så all det har blivit väl myckel exercerande kring frågan om fem, fyra eller tre nämndemän och vid vilkel anlal som rättssäkerheten och allmänhetens insyn är fillräckligl tillgodosedd.

Herr talman! Lål mig klart och lydligl slå fast all utskottets uppfattning är all etl brell lekmannainflyiande inom rättsväsendet är ulomordenlligl vikfigl. Del är en garanfi för att domstolarnas avgöranden ligger i linje med allmänna rättsuppfattningar i samhälld. Särskill viklig är lekmannamedverkan i bedömningsfrågor, exempelvis när del gäller påföljdsval eller bevisvärdering. Del är nalurliglvis också vikligl med lekmannainflyiande när del gäller medborgarnas intresse och insyn i domstolarnas verksamhel och medborgarnas förtroende för rättsväsendel.

Domstolsverket har gjort en ulvärdering av reformen från 1983. Det finns ingenting i den utvärderingen som visar all nämndemannareformen har inneburit någon försämring av rättskipningen. Man kan inle utläsa något

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Hovrättsfrågor m.m.

133

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Hovrättsfrågor m.m.

sådant av statistiken över antalet överklaganden eller ändringsfrekvensen i överklagade mål. Den kostnadsminskning som eftersträvades - det var faktiskt stalsfinansiella skäl som var huvudmotivet för nämndemannareformen - har man också uppnätt.

En nackdel med gällande ordning är naturligtvis som framhålls i utskottsbelänkandet att en del mål kan komma alt avgöras i en felaklig sammansättning. När utskottet har övervägt denna fråga har del lett fram lill att utskottet nu förordar alt nuvarande regler skall behållas. De diskuterade nackdelarna anser utskollel vara av sådan art atl de kan accepteras.

I sammanhanget vill jag också något beröra den kollekfiva rösträtten. Den tycks vara en förutsättning för moderaternas yrkande om fem nämndemän, och återfinns således i reservalion nr 1. Som framhålls i proposilionen - vilket citeras i ulskollels betänkande - är det inle möjligt atl återinföra den kollektiva rösträtten. Den är inte förenlig med moderna principer för lekmannamedverkan i beslutande organ.

Herr talman! Jag kan inle underlåta atl framhålla den åsikten alt de moderata reservalionerna 1, för etl anlal på fem nämndemän, och 3, om den kollektiva rösträtten, egentligen är villkorade av varandra och måhända borde slällas under proposition i etl sammanhang, eflersom argumentationen och uppläggningen är sådan. Del är för mig litet svårt alt förstå all miljöpartiet kan vara med på reservation nr 1. Miljöparfiet slår ju vakl om individens möjligheler till påverkan i samhällel.

Jag yrkar således avslag på reservalionerna 1, 2 och 3.

I reservalion 4 pläderas för en återgång lill sexåriga mandatperioder. Från den 1 januari i år gäller treåriga mandatperioder. Del finns nu inle någon anledning att göra några nya överväganden i den frågan än dem som riksdagen tidigare har gjort. Jag yrkar avslag pä reservation 4.

Jag yrkar även avslag på reservalion 5. I denna reservafion vill man inle acceplera att domslolarna i vissa fall skall kunna vara domföra med etl mindre anlal domare än enligl nu gällande regler. Den föreslagna ändringen, som även kan godtas ur rättssäkerhetssynpunkt, innebär elt bättre resursutnyttjande.

I reservation 6 argumenteras emot uttalanden i en deparlemenlspromemoria som handlar om domstolarnas framtid. Det gäller hovrättens sammansättning. Utskottet anser sig inte i delta beredningsläge kunna göra något uttalande på begärl sätt

Herr lalman! Jag yrkar slutligen bifall lill hemställan i justitieutskottets betänkande nr 23 vid innevarande riksmöte.

134

Anf. 124 ANDERS SVÄRD (c) replik;

Herr talman! Göran Magnusson säger atl del är vikligl med etl brett lekmannainflytande när del gäller tingsrättens sammansällning. Nuvarande regler innebär all 80 % av alla mål avgörs med tre nämndemän. Från centerns sida lycker vi att det antalet är för litet. Della innebär också all man har elt jämnl antal inkl. juristdomaren. Det medför fortfarande risk för en felaktig sammansättning, med vad det kan innebära av negativa konsekvenser. Allt delta tycker jag lalar för bifall till reservation nr 2.

Anf. 125 JERRY MARTINGER (m) replik: Prot, 1988/89:120

Hovrättsfrågor m. m.

Herr lalman! När del gäller antalet nämndemän kan jag närmast för Göran 24 maj 1989 Magnusson berätta att även den socialdemokratiske finansminislern har ullryckl uppfaltningen alt tre nämndemän är för litet Finansministern har för övrigt sagt alt även fyra är för litet. När det för några år sedan var fråga om all bestämma storleken på de nyinrättade skattenämnderna förklarade finansministern i proposition 1986/87:47 s, 124 följande; "När del gäller frågan om hur många förtroendevalda som skall kallas fill varje sammanträde delar jag inte kommitténs uppfattning att endast fyra lekmän skall kallas, I likhel med några kommiltéledamöler och en del remissinslanser finner jag del lämpligare alt fem lekmän kallas. Därigenom ökas möjligheterna atl ge nämnden en mer allsidig sammansättning. Dessutom motverkas en alltför kraffig neddragning av den nuvarande förlroendemannaorganisafionen."

Beiräffande den kollekliva rösträtten har jag i mill inledningsanförande redogjort för de skäl som lalar för alt den kollektiva rösträtten bör återinföras om antalet nämndemän ökas lill fem, 1 del sammanhanget vill jag ännu en gång erinra om all del förhållande som gjorde all nämndemännen erhöll individuell rösträtt 1983 var en kompromiss för att begränsa de nackdelar som skulle komma alt bli följden genom atl man minskade antalet nämndemän,

Anf. 126 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:

Herr talman! När del gäller frågan om antalet nämndemän finns del också anledning alt någol beröra kostnaderna. Av tidigare utredningsmaterial och av proposifionen kan man uppskatta att koslnaden för alt öka antalet nämndemän lill fyra är ungefär 15 milj. kr. Om man skulle välja att bifalla den reservation moderaterna har tillsammans med miljöpartiet skulle kostnaden bli ungefär 30 milj. kr. Del är självklarl atl koslnaden har betydelse även om statsfinanserna nu är i bättre balans än de har varit tidigare.

Till Anders Svärd och Jerry Martinger skulle jag vilja säga alt om vi har 15 resp. 30 milj. kr. ytterligare att salsa i rättsväsendel, finns del väl anledning alt fundera över om det verkligen är så alt etl ökat antal nämndemän skulle vara del bästa sättet all använda pengarna på. Jag är överlygad om all vid en ordentlig genomgång av dessa frågor skall vi kunna hitta ytterligare angelägna mål alt satsa pengar i. Jag vill gärna peka på den här ekonomiska aspekten på denna fråga.

Även jag har noterat finansministerns uttalanden. Del finns naturligtvis anledning all försöka rätta sig efler finansminislern. Jag hoppas alt Jerry Martinger skall hitta ytterligare ett antal punkter där det finns anledning för honom all följa finansministerns idéer.

Anf. 127 JERRY MARTINGER (m) replik:

Herr lalman! Del sista som Göran Magnusson sade tänker jag inle kommentera i detta sammanhang.

När del gäller en ökning av antalet nämndemän, anser vi moderaler - som
jag fidigare sagl - att det också ökar rällssäkerhelen. Vi menar alt
rättssäkerheten aldrig kan bli för dyr. 135

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Hovrättsfrågor m.m.

Anf. 128 ANDERS SVÄRD (c) replik:

Herr lalman! När del gäller denna sifferexercis tror jag all dessa 15 milj. kr. var i förhållande till regeringens förslag. Majoritetens förslag är ju något dyrare än regeringens. Vi kan dock nu inte komma fram fill vad den exakia siffran är. Del kostar några kronor mera. Men jag menar all rättssäkerhet och ell brell lekmannainflytande är värt de pengarna. Del är ett ställningstagande som centerparliel har gjorl och som socialdemokraterna lydligen har uppfattat.

Anf. 129 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:

Herr talman! Jo, det är möjhgt att det kan finnas anledning atl juslera med en eller annan miljon kronor. Men givelvis kvarstår själva huvudresone-manget

Jag vill för Jerry Martinger något beröra den kollektiva rösträtten. Det är klarl ätt det finns anledning atl på allvar se på människornas möjligheler lill insyn och inflylande även i domslolsprocessen. När man då sä kraftfullt skriver om detta och yrkar på att antalet nämndemän skall ökas fill fem och samtidigt vill återinföra den kollekfiva rösträtten, tar man fillbaka en del av det inflylande och möjligheler fill påverkan som har vunnits med nämndemannareformen från 1983.

Jag har för min del litet svårl att följa med i moderaternas resonemang om att dd skulle bli så utomordentiigl myckel bältre om vi berövade nämndemännen den enskilda rösträtten.

136

Tredje vice lalmannen anmälde atl Jerry Marlinger och Anders Svärd anhållil all fill protokollet få antecknat alt de inte ägde rätt fill yllerligare rephker.

Anf. 130 LARS SUNDIN (fp):

Herr talman! Lål mig, liksom tidigare talare, börja med alt betona all lekmännens, dvs. förtroendemännens, medverkan i den dömande verksamheten är vikfig. Den bidrar lill all upprätthålla medborgarnas förlroende för våra domstolar, bl.a. genom den insyn nämndemännen får i dömandet Del är ytterst en garanti för rättssäkerheten.

Nämndemannareformen år 1983 innebar bl.a. atl anlalel nämndemän i tingsrätt i de flesla brottmål minskades från fem till tre. I mål om myckel grova broll skulle dock, som förul, fem nämndemän tjänstgöra.

Nämndemannareformen har utvärderats av domstolsverket, vilkel har påpekats här. Reformen har av allt all döma inle inneburit, som många fruktade, atl det har blivit fler överklaganden. Den har inle inneburil all ändringarna i högre instans har blivit vanligare än före reformen. Pengar har med andra ord sparats utan alt det har gått ut över rättssäkerheten.

I del regeringsförslag som vi nu behandlar hävdar justitieministern alt man enligl hennes mening i och för sig kan åberopa skäl för den nuvarande ordningen med tre nämndemän i brottmål i allmänhet och fem nämndemän i de allvarligaste brottmålen. Den bygger på den princip som i andra sammanhang har setts som en processrättslig ledsljärna, nämligen en smidig anpassning till vad de olika målen typiskt sett kräver.

Del är mol den bakgrunden del är svårl alt förstå att regeringen kunde lägga fram elt förslag om atl minska antalet nämndemän lill tre i samtliga brottmål. I en motion avvisade vi i folkparliel förslaget. Vi såg det som elt allvarligl hol mol domstolarnas anseende. Det är bra och glädjande all utskottet i detta betänkande gör delsamma. Regeringen råkar ut för ell välförtjänt nederlag i denna fråga. Del är detta som är del politiskt intressanta i det betänkande som vi nu behandlar. Regeringen lider nederlag i en viklig fråga.

Jag ber alt få yrka bifall till utskotlels hemslällan.

Prot, 1988/89:120 24 maj 1989

Upphovsrätt och datorprogram

Överläggningen var härmed avslulad,

(Beslul i ärendel skulle fattas vid näsla arbelsplenum,)

19 § Föredrogs

lagutskottets belänkande

1988/89:LU34 Upphovsräll och datorprogram (prop, 1988/89:85),

Upphovsrätt och datorprogram

Anf. 131 ELISABETH PERSSON (vpk):

Herr talman! Ärade ledamöter! Hade någon när boktryckarkonsten var ung påstått atl del en dag skulle finnas böcker i lusental i någol som kallades för bibliolek för fri ullåning, skulle nog den personen i fråga ha blivit anklagad för häxeri eller för alt på något annat sätt vara i förbund med den onde.

Men i dag är vi där. Del är en fullsländig självklarhet för oss all vi frilt skall kunna låna böcker och ta del av dem utan all äga dem. Nu har en ny materia gjort sitt inträde på marknaden. Datorprogram konkurrerar med del skrivna ordet Vi skall falla beslul om all låla datorprogram lyda under samma lagar när det gäller upphovsrätten som andra konslnärliga uttrycksmedel, t.ex. litteratur och musik.

Vänsterpartiet kommunisterna släller sig i slort sell bakom betänkandet om upphovsrätt och datorprogram med undanlag i ett avseende. Vi har reserverat oss mot förslaget alt ändra på 23 §, som gör det möjligt att låna eller hyra ut litterära verk utan upphovsmannens tillstånd. Vi lycker atl del är alldeles onödigl all nu, innan vi vel hur framfiden och marknaden kommer alt bli för datorprogram, ändra denna lag och sloppa möjligheterna för en utlåning av datorprogram. Jag tror all vi begår elt slort misslag om vi gör delta. Jag delar inte alls ulskoltets bedömning all detta skulle vara fill förfång för dalormarknaden och all dd skulle ge upphov fill olaglig kopiering osv. Tvärlom tror jag att det är angeläget att ha en liten venfil som gör del möjligl alt på laglig väg låna etl datorprogram, pröva och se om del passar ulan all behöva köpa del. De datorprogram som skulle komma i fråga är sådana som har etl innehåll som är intressant för vanhga människor, t,ex, ordbehandlingsprogram, bokföringsprogram osv. Det gäller alltså inle mer specialbe-ställda datorprogram. Jag tror all dd skulle vara angelägel jusl för all förhindra olaga kopiering att denna möjlighet lill ulhyrning eller ullåning av

137

Prot. 1988/89:120 datorprogram finns ulan atl för varje program behöva få upphovsmannens

24 maj 1989 tillstånd.

Upphovsrätt och datorprogram

Jag tror att parallellen med böcker på 1500- och 1600-ialen är god och bra alt ha i minnet. Jag har försökl alt överlyga utskottets ledamöter om att del vore en klok gärning all avslå från atl ändra 23 §. Tyvärr är del ingen som har lyssnat på mig, och jag har väl knappast någon förhoppning om alt få kammaren all ändra sig. Men, herr lalman, jag vill i alla fall yrka bifall lill vpk;s reservafion när del gäller upphovsrätt och datorprogram.

Anf. 132 INGER HESTVIK (s):

Herr lalman! I lagutskotlels betänkande nr 34 behandlas proposilionen om upphovsrätt och datorprogram och de motioner som väckls med anledning av proposilionen. Redan med den lagsliflning som vi har i dag kan datorprogram vara en typ av verk som faller inom fillämpningsområdel för upphovsrätlslagen. För atl klarlägga rättsläget har i 1 § upphovsrätlslagen gjorts etl tillägg där det släs fasl att etl datorprogram i lagens mening skall anses vara ell litterärt verk och alltså ha upphövsrällsskydd.

Enligl upphovsrättslagen har man rätt att för enskill bruk framställa enslaka exemplar av offentliggjorda, litterära verk. Datorprogrammen får anses inta en särställning bland dessa skyddade litterära verk. Dels är de från början dyra all framställa, dels är de lätta att sedan kopiera och dels är kopian av lika hög kvalilel som originalet.

I fortsättningen skall man som hillills kunna kopiera ett datorprogram för enskilt bruk, men med den begränsningen all förlagan inle används i någon form av näringsverksamhet eller inom offentlig verksamhet. Det får anses vara en bra avvägning mellan de olika intressen som gör sig gällande i frågan.

När det gäller organiserad ullåning och ulhyrning av datorprogram, l.ex. från bibliotek, måsle enligl belänkandel upphovsmannen ha gett sitt lillstånd fill den verksamheten. Utlåning av datorprogram kommer här all skilja sig från utlåning av andra litterära verk, eftersom där gäller att så fort etl verk utgivits får del fritt spridas vidare genom ullåning eller uthyrning. Här finns alltså en inskränkning av upphovsmannens spridningsrätt som inte kommer att gälla för datorprogram.

Vänsterpartiet kommunisterna delar, som vi har hört, inte ulskotlsmajoritetens uppfattning på denna punkl utan vill jämställa utlåning av datorprogram med utlåning av böcker. I reservationen påpekas atl den fria bokullåningen inte stört bokmarknaden. På den punkten finns det ingel all invända, men utskotlsmajoriteten anser all jämförelsen mellan bokullåning och utlåning av datorprogram inte är relevant. I ställd bör jämförelsen göras med den utlåning och uthyrning av grammofonskivor som skedde i början av 80-lalet. Den överspelning fill kassettband som då kunde ske och som gjordes i slor omfallning visade sig störa ulgivningen av musikaliska verk väsentligt. Av den anledningen beslutade riksdagen 1982 att uthyrning av musikaliska verk inte fick ske utan upphovsmannens eller rättighetsinnehavarens fillslånd.

Vi anser atl vi inte kan upprepa den missbedömning rörande den tekniska

utvecklingen som gjordes för tio år sedan, Utskotlsmajoriteten vill därför

138 redan nu fastställa atl rältighetsinnehavaren har oinskränkt spridningsrätt

för datorprogram när det gäller organiserad uthyrning och ullåning. Att låna vänners och arbetskamraters datorprogram och kopiera dem är naturligtvis tillätet. Därför yrkar jag avslag på reservationen.

När del gäller rätten lill datorprogram vid anställningsförhållanden har utskottet efter att ha tagit del av många remissinstansers synpunkler och efler en hearing kommit fram till atl den praxis som lillämpas av branschen i dag fungerar bra. Någon lagstiftning är alltså inte enligt ulskollel behövlig. Den upphovsrällslagstiflning som kommer all gälla i och med all beslutet om detta betänkande fattas kommer inte heller alt inverka negafivl pä gällande praxis. Någon anpassning till EG- och EFTA-ländema i denna fråga är inte heller nödvändig. Utskottet ulgår emellerfid från all regeringen följer ulvecklingen på områdel noga och atl om så anses behövligt lar inilialiv fill förändringar.

Herr talman! Så när som på en punkl är del alltså ett enigt utskott som föreslår förändringar i lagstiftningen när det gäller upphovsrätt och datorprogram.

Med det anförda yrkar jag bifall till hemställan i utskottets betänkande och avslag på reservationen från kommunislerna.

Prot, 1988/89:120 24 maj 1989

Upphovsrätt och datorprogram

Anf. 133 ELISABETH PERSSON (vpk):

Herr talman! Inger Hestvik tog upp precis det som gör det så angelägel alt ha dalotek, eller bibliolek för datorprogram. Inger Hestvik sade all människor får låna fritt av vänner och kopiera. Men de som inle har några vänner som har datorprogram, för dem skulle det naturligtvis vara mycket angeläget all kunna gä till biblioteket och låna elt ordbehandhngsprogram eller ett bokföringsprogram eller vad de är ute efter. 1 stället måste de nu gå och köpa sådana, vilkel kostar tusentals kronor. Jag tycker all liknelsen med den lidiga, gryende bokmarknaden är mycket bra. Den visar nämligen i ett nötskal precis vad del rör sig om. På den tiden var inle böcker var mans egendom, och man såg med förskräckelse på blotta tanken all låna en bok. I stället kedjades böckerna fast i kyrkväggarna.

Nu håller precis samma sak på atl ske när det gäller datorprogram. De kedjas fasl inom den lilla sfär i del här landet som genom arbele eller på annat säll har tillgång till dem. Men för de vanliga människorna, för herr och fru Svensson eller för unga herr Jönsson som börjar att bli intresserad av della, skall det sättas klarl stopp, och del skall göras olagligt för dem all pröva sig fram. Jag tycker att det är mycket synd all den framtida möjlighel som innebär alt man skulle kunna verka i hell motsatt riktning, nämligen atl uppmunlra och stimulera användandet av datorprogram, stryps och all dessa datorprogram görs tillgängliga för en lilen exklusiv elit. Del är inle alla som har vänner och bekanta atl låna datorprogram av. Jag lycker, som jag sade tidigare, alt del finns goda skäl för all man inle släller fill del för framliden genom all ändra denna olycksaliga paragraf.

Anf. 134 INGER HESTVIK (s):

Herr lalman! Elisabeth Persson tar upp della problem som om del vore hell omöjligl alt få låna etl datorprogram i framtiden. Men så är det ju inle. Denna lagändring hindrar inle uthyrning av datorprogram. Den innebär bara

139

Prot. 1988/89:120 att upphovsmannen säger ja eller nej till alt hans program skall få hyras ul

24 maj 1989 eller lånas ul. Delta lagförslag innebär alltså inle någon självklar spridnings-

r, , , , rätt. Eftersom det kostar en hel del pengar att göra ett datorprogram kan

upphovsmannen få en ersättning för det arbete som han har lagl ned och få till
program 6 5

stånd elt avtal, l.ex. med bibliotek.

Vi har mycket dåliga erfarenheter jusl från den fonografiska branschen i samband med den lagstiftning som lillkom och som gjorde del frill fram på detta område, enligt Elisabeth Perssons modell. Då startade firmor som hyrde ut t.ex. grammofonskivor till människor, och biblioteken lånade gratis ut grammofonskivor. Folk gick sedan hem och spelade av dessa skivor på kassettband. Del ledde fill att många av musikproducenlerna hell enkelt förlorade sitt ekonomiska underlag för atl producera l.ex. skivor av mer kullurellt inlresse med ett smalare utbud. Jag tror därför all vi är på rätt väg, och jag yrkar bifall till hemslällan i utskottets betänkande.

Anf. 135 ELISABETH PERSSON (vpk):

Herr talman! Del är rörande all höra hur socialdemokraterna vill värna om kapitalet när del gäller datormarknaden. Inger Hestvik säger att det koslar väldigl myckel att ta fram elt datorprogram. Jag är övertygad om atl om man skulle behandla våra författare med samma vördnad och respeki som man behandlar fillverkarna av datorprogram skulle deras limpenning vara betydligt högre. Jag tror alt det tar väl så lång fid atl skriva en god bok av hög hllerär klass som det lar att tillverka datorprogram. Del ligger år av möda bakom del. Skulle man räkna ul den limpenning, royaliy och biblioteksersättning som en författare får för att skriva en bok är jag överlygad om alt förfallaren kommer långl efter konstruktören av datorprogram. Jag är inle alls lika orolig för all de kommer att lida så svåra ekonomiska förluster om vi skulle göra det möjligt all hyra ul och låna ul datorprogram, tvärlom.

Jag tror också atl del var ett ganska dåligt beslul som vi fattade när del gällde grammofonskivorna. Del var en övergående trend, en puckel. Efter ell lag hade det säkert visal sig atl del inle var lill så stort förfång för musikmarknaden.

Herr lalman! Jag vidhåller mill bifallsyrkande lill vpk;s reservalion.

Anf. 136 INGER HESTVIK (s):

Herr lalman! Jag vill inte ta ställning till vilket som kostar mest för en upphovsman, att göra ett litterärt verk, en bok, eller att göra ett datorprogram. Men däremot vel jag all om jag läser en bok som jag har lånat på biblioteket och tycker att den är bra, kopierar jag den inte, ulan jag köper den, eftersom det förmodligen blir både bältre och billigare. Skulle jag däremot gå och låna ell datorprogram och finna att det är bra kan jag med lätthet kopiera del ulan kostnad och ulan all någon märker del. Del är teknikens framfart och utveckling som har gjort det möjligl att kopiera grammofonskivor fill kassettband och att kopiera datorprogram lill samma kvalitet som originalet. Del är detta som är problemel.

Jag tror inte all del bara är stora firmor som tjänar pengar på detta, även

om del kanske är de som är mesl framträdande när det gäller de slora och

140 mest komplicerade programmen, utan jag tror all della är bra för unga

tekniker och unga forskare som vi hoppas få fram i Sverige och som kan Prot. 1988/89:120

hjälpa till att sprida vår teknik och utveckla vårl näringsliv.

Överläggningen var härmed avslulad.

(Beslul i ärendet skulle fattas vid näsla arbetsplenum.)

24 maj 1989

Ändring i bilavgaslagen, m.m.

20 § Föredrogs

jordbruksutskottets belänkande 1988/89:JoU19 Ändring i bilavgaslagen 1988/89:128).

(1986:1386), m.m. (prop.

Ändring i bilavgaslagen, m.m.

Anf. 137 INGVAR ERIKSSON (m):

Herr lalman! I jordbruksulskotlels belänkande 1988/89:JoU19 behandlas ändring i bilavgaslagen från 1986 m.m. Della sker på grund av regeringens förslag i proposition 1988/89:128. I anslutning härtill behandlas också elt anlal motionsyrkanden.

Utskottet föreslår med anledning av motioner från moderaler och cenlerparfister atl undanlaget för jordbruk och skogsbruk från förbudet mot körning i terräng med motordrivet fordon skall regleras i lagen.

Den nu gällande lerrängkörningslagen trädde i kraft 1976. Lagen syftar till atl skydda mark och vegetation mol skador. Den innehåller bl.a. ett generellt förbud mot körning i terräng med lerrängfordon och motorfordon på barmark samt på snötäckt skogsmark med plant- och ungskog, om del inte är uppenbarl att körningen kan ske ulan risk för skada på skogen. Inom de delar av fjällområdet som regeringen beslämmer- det kan gälla kalfjället t.ex. - är körning i terräng med terrängfordon och motorfordon förbjuden även på annan mark. I den gällande terrängkörningsförordningen undantas körning på barmark i jord- och skogsbruk saml i direkt samband med renskötsel från del generella förbudel.

Naturvårdsverket har föreslagil vissa ändringar i lagen beroende på att olika lyper av terränggående fordon nu regislrerats som traktorer vilka inte används som nytlofordon. Detta har skett särskilt i fjällområdena under senare år. Det har skapats en särskild marknad för barmarksfordon, som inte omfallas av lerrängkörningslagens regler. Slitaget i markerna ökar i områden med känsliga vegelalionstyper, och risken för slörningar på djurlivet ökar. Konflikterna mellan ohka intressen ökar också.

Regeringen har nu föreslagil att lerrängkörningslagens tillämpningsområde ulvidgas till alt omfatta motordrivna fordon över huvud tagel. Statsrådet anser atl redan befinlliga undanlag i terrängkörningsförordningen frän förbudet även i framliden skulle lillgodose behoven av nyttotrafik med akluella fordon. Eventuella yllerligare undantag måste enligl statsrådet övervägas och förslag komma senare.

Vi moderater inslämmer i att del finns behov av en utvidgning av lerrängkörningslagens tillämpningsområde bl.a. med hänsyn till nalurvårdens intressen. Vad beträffar regleringen av undantagen från den nu

141

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Ändring i bilavgaslagen, m.m.

142

utvidgade lagens tillämpning kan elt generellt förbud visa sig ge negafiva konsekvenser. Förslagel är inle förenligl med ell rationellt och ekonomiskt jord- och skogsbruk. Det innebär ju alt man i lag generelll skulle förbjuda sådan verksamhet som utgör en hörnslen i dessa näringar. Jord- och skogsbruket bör i stället garanteras den trygghet som etl lagsladgal undantag ulgör. Vi gläder oss givetvis åt all utskottet nu också godtagit dessa våra förslag.

Herr lalman! Enligl bilavgaslagen från 1986 kan lillverkare genom beslut av myndighet åläggas att rälla brisler i avgasreningssyslemd ända lills bilen är fem år gammal eller har körts 80 000 km, om fel framkommer vid en s.k. nybilskontroll eller hållbarhelskonlroll. Därulöver har tillverkaren en skyldighet gentemot bilägaren all kostnadsfritt avhjälpa brister som framkommer i andra sammanhang, l.ex. vid den årliga konirollbesiktningen. I samband med behandlingen av propositionen om miljöpolitiken inför 1990-talet hävdade miljö- och energiministern alt utformningen av 6 § bilavgaslagen inte medförde någon skyldighet för tillverkaren atl bekosla en garanlireparation, som ulförls av annan än tillverkaren. Vid behandlingen av förslagel vidhöll ulskollel dock sin tidigare uttryckta uppfallning atl en bilägare skall kunna reparera sin bil och även få garantireparationer av avgasreningssystemet utförda på en bilmärkesobunden verkstad. Utskottet hemställde därför om att riksdagen skulle ge regeringen i uppdrag atl komplettera bilavgaslagen i enlighet med tidigare framförda önskemål. Riksdagen beslutade också i enlighet med detta.

I propositionen föreslås nu atl bilägaren skall ha rätt alt lämna sin bil till en obunden verkstad för att åtgärda en brist i avgasreningssyslemd som omfattas av tillverkarens åtagande. Tillverkaren skall vara skyldig atl betala ersättning lill verkstaden för en sådan reparation, om bilägaren har anlitat någon som yrkesmässigt ulför bilreparalioner. Tillverkaren har rätt att kräva ulredning i fråga om en reparation som har ulförts av en obunden verkstad. Elt sådanl krav skall framställas inom två veckor från del tillverkaren mottog ersättningsanspråk. Tillverkaren måsle ta slällning lill anspråket inom fyra veckor. Sedan betalning skelt får tillverkaren inle åberopa felaktigheter i reparationen gentemot bilägaren, om åtagandet skulle bli akluelll igen. Det är här man har kommit litet snett, enligt vad vi moderater anser. Del är därför vi har fogat elt par reservationer till della belänkande.

Del förslag som nu lämnals av regeringen synes göra del möjligl för bilägaren att vända sig lill den verkstad han önskar för sina garanlireparalio-ner. Ulskollel har dock inte uppställt de villkor för ell sådant förslags ulformning som vi tidigare krävde av regeringen. Det viktigaste villkoret var atl den verkstad som gjorde ingrepp i avgasreningsulruslningen skulle la på sig del fortsatta ansvaret för utrustningen. Därigenom skulle tillverkaren inle kunna bli ansvarig för fel begångna av någon annan. Detta var av särskilt stor betydelse med hänsyn till den långa garantitiden. För alt garanlera konsumentens trygghet uppställdes krav pä atl den verkstad som utförde garanlire-parationen skulle vara försäkrad.

Föreliggande förslag uppfyller inle de nu redovisade villkoren. Regeringen bör därför enligt vär mening återkomma lill riksdagen med etl förslag, som uppfyller de krav som tidigare har slällls. Del är della vi vill ge regeringen till känna, vilket vi framför i reservation nr 1.

I reservalion 2 har vi moderaler uppmärksammat frågan om konkurrensförhållandena på reservdelsmarknaden och att åtagandet enligt bilavgaslagen inte får innebära atl konkurrensen pä denna marknad begränsas. I enlighet med delta föreskrivs även i bilavgasförordningen (1987:586) alt tillverkaren inle får föreskriva som etl villkor all bilen måste repareras vid en viss verkstad eller atl reservdelar av vissl fabrikat måsle användas. Naturvårdsverkets föreskrifter angående bilavgaskontroll synes dock enligl vår mening inte stå i överensstämmelse med den gällande ordningen. I likhet med vad som framhålls i den moderata motionen Jo884 anser vi därför all gällande föreskrifter omedelbart skall rättas till. Vad vi anfört med anledning av denna motion vill vi att riksdagen skall ge regeringen lill känna.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservalionerna 1 och 2 som är fogade lill betänkandet och i övrigl till ulskollds hemslällan.

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Ändring i bilavgaslagen, m.m.

Anf. 138 ANDERS CASTBERGER (fp):

Herr lalman! Fjäll och mark tillhör våra stora värden. Vi har etl ansvar för hur vi umgås med dessa tillgångar. Därför behövs skärpningar i lerrängkörningslagen. Självfallet måste jord- och skogsbruk kunna skötas. Därför anser ju utskottsmajoritelen atl en ändring i regeringens förslag lill lagen skall göras, så atl det klarl framgår atl jordbruk och skogsbruk undanlas från förbudet. Men fjäll och mark holas i alla fall. Vissa omständigheter tyder på att gällande lagstiftning om terrängkörning inle efterlevs i den utsträckning som vi har anledning att självklart räkna med. Med hänsyn härlill tycker vi i folkpartiet att regeringen skall få i uppdrag att kartlägga hur väl lagen på delta område fungerar och efterlevs. Skulle vi i det här sammanhanget komma fram till alt efterlevnaden är så dålig som vi har anledning all dess värre befara, får vi nalurliglvis återkomma med förslag om lagskärpningar som kan visa sig erforderliga. Med della yrkar jag bifall lill reservation 7.

Herr lalman! Sveriges bilister genomför en av de största miljöinvesteringar som faktiskt gjorts i Sverige. De köper nämligen katalytiska avgasreningssystem fill sina bilar. Men enligt naturvårdsverket kommer den katalytiska avgasreningen att hinna med att bidra bara lill all begränsa ökningen av luftföroreningarna, om man räknar pä en lidsperiod mellan 1980 och 1995.

Naturvårdsverket har föreslagil atl också dieselfordonen skall åläggas en kraflig rening. Vad gör då regeringen? Jo, förra årel lanserade man ett program, som innebär atl de tunga dieselfordonen inle skall behöva införa denna rening förrän 1994. Eflersom det var valår passade man på atl subventionera jusl denna rening med 400 milj. kr. Detta hell i onödan dessulom, eflersom arbete pågår för fullt med ulvecklingen av utrustning för jusl dieselfordon. Ulvecklingen är så långl framme alt ell införande av obligatoriska beslämmelser för lunga dieselfordon kan ske redan 1992, precis som folkparliel har föreslagil. Del är två år tidigare än regeringens linje. Del blir åtskilliga lon mindre cancerframkallande ämnen, åtskilliga lon mindre av olika partiklar och sot. Enligt naturvårdsverket innebär del all man totalt i irafiken, i stället för alt upprätthålla oförändrad nivå när det gäller ulsläpp, kan minska utsläppen med uppåt 5 % för hela perioden fram lill 1995. Det vore väl en åtgärd, som innebar alt personbilsägarnas investering i katalytisk avgasrening kom till nytta också därför att den tunga trafiken kan dra sitt strå

143

Prot, 1988/89:120 fill stacken. Varför stretar socialdemokralerna så kraftfulll emol en sådan
24 maj 1989 miljöreform, när man dessulom skulle kunna shppa planlösa subventioner

Ändring i bilavgaslagen, m.m.

och få bältre miljö saml i förhållande fill delta etl oförändrat stort miljöarbete gjort? Är detta verkligheten bakom den socialdemokratiska regeringens påstådda miljömedvetenhet?

Nu är, herr lalman, rening av befinlliga motorer och motortekniker ändå bara ell steg på vägen. Etl av de radikala grepp som nalurliglvis måsle las är atl se lill alt vi tar fram motorer och drivmedel som är rena redan vid källan. Det var en slor debalt om delta häromdagen här i riksdagen. Naturligtvis gick socialdemokraterna emol detta. Men arbelel med alternativa drivmedel och allernaliva motorer pågår. Elkomotorn, som vi alla känner lill, är ell exempel. Del förekommer också försök med välgasdrifl för personbilar. Mindre mängder av avgasutsläpp och användning av alternativa bränslen blir då möjliga. Då är del beklagligl atl regeringen i själva verkel motarbetar detta. Vad annal kan man säga än att motarbeta, när regeringen strör ut näslan en halv miljard kronor i onödan på dieselrening och delta ulan alt man ställer befogade krav på atl dieselrening skall genomföras inom den tid som tekniskt är möjligt? Mot detta står folkpartiets politik om en satsning på utveckling av nya typer av motorer som är renare redan vid källan. Detta föreslår vi skall finansieras med l.ex. den del av de 400 miljoner som nu möjligen ännu inle har gått åt lill dessa onödiga, allmänna subventioner. Men socialdemokralerna säger nej. Är delta verkligheten bakom den socialdemokratiska regeringens påstådda miljömedvetenhet?

Herr talman! Med tanke på detta finns del all anledning alt i stället yrka bifall också lill reservationerna 8,12 och 13 förulom den redan nämnda nr 7.

Anf. 139 LENNART BRUNANDER (c):

Herr lalman! Nu har vi ett förslag på kammarens bord om en ny bilavgaslag, som ger de märkesobundna verkstäderna den möjlighel all vara med och konkurrera om reparationerna som riksdagen har beställt vid ell par tillfällen. Nu är det egenlligen tredje gången gillt för oss, för regeringen har tidigare inte uppfyllt de krav som vi har slällt. Det gör den kanske inle helt fulll den här gången heller, men jag tycker atl det kan vara värl all pröva det system som nu föreslås. Det ger ändå den rätt fill konsumenlen som köper bilen och till de märkesobundna verkstäderna som vi har beställt Del är kanske en konstruktion som vi inle hade tänkt oss, men vi får väl se hur den fungerar.

Vi har också ett förslag om en ändring i lerrängkörningslagen. I slort selt blir del så som regeringen har föreslagit, men på en punkt får vi igenom en förändring, nämligen atl man för traktorer som skall köra i jordbruk eller skogsbruk får en generell dispens och alltså inte behöver krångla och söka dispens. Del här är en fräga som Anna Wohlin-Andersson log upp i en av sina sista motioner. Det är synd atl hon inle fick uppleva denna framgång. Men vi kan vara glada för alt vi fått den.

Vi har från cenlerns sida krävt all handikappade skall få bällre möjligheler

enligt den här lagen. För oss andra är det självklarl alt kunna ge oss ut i

naturen, där allemansrätten gäller. Vi har alltid möjlighet atl göra del när vi

144 helst önskar det Vi tycker atl det borde ha varit möjligl att ge en generell

dispens för handikappade. Man kunde länka sig att man, när man får sig tilldelat elt handikappfordon, också får en generell dispens från lerrängkörningslagen, så alt man inle behöver krångla med den titt som tätt Man borde ha gett de handikappade samma möjligheter i detta avseende.

Vad jag länkle lala mesl om är bilavgaserna. Ulsläppen från irafiken ökar ju på etl säll som vi kanske inte rikligl hade väntat oss. Det beror på atl det sker en ganska stor trafikökning, betydligt större än vad vi hade planerat. Vi har fåll katalytisk rening på personbilar, och del har naturligtvis blivit bällre men inte fillräckligl bra. Sedan har vi dieselfordon, som är ett bekymmer eftersom man där inle har samma möjligheler att rena som när del gäller bensinbilar. I fråga om dieselfordon ställer vi nu hoppet fill alt man kan få fram bättre motorer så atl ulsläppen blir mindre.

Naturvårdsverket har gett ut en rapport om bilavgaser. Det är naturvårdsverkets rapport nr 3578 om mätningar under liden 1980-1988. Jag skall citera en bit av rapporten:

"En beräkning över samtliga långtradare av alla fabrikat visar en ca 50 %-ig reduktion av CO-utsläppen för fordon av 1984-1988 års modell jämförl med dem som är av årsmodell 1980 eller tidigare. Della ger dock endasl en marginell inverkan på miljön eftersom CO-utsläppen från dieselmotorer är myckel låga jämfört med bensinmotorer. För HC har under molsvarande lid utsläppen sjunkil med ca 30 % vilkel bör ha hafl en god effekl på ulsläppen av luktande och mutagena" - alltså cancerframkallande -"ämnen. När del gäller utsläppen av NO" - alltså kväveoxid - "är dock bilden mycket dystrare eftersom man där ser en stadig, om än 'bara' cirka 10 %-ig, ökning av utsläppen räknat i gram per häslkraftlimme. Detta kan kanske ses som en obetydlig ökning, men så är nog lyvärr inte fallel. Eflersom transportarbetet har ökal under senare år bör även ulsläppen ha ökal från fordonsgruppen. Delta bhr så myckel mer markerat eftersom de väsenlligl höjda moloreffeklerna används till en högre medelhastighet."

Della skriver alltså naturvårdsverket i sin rapport. Det innebär atl motiven för en tidigareläggning beträffande de krav som vi ställer i våra reservationer när det gäller laslbilar och" bussar blir så myckel starkare.

Så till en annan fråga i detta sammanhang. Vi i riksdagen har ju beslutat alt målet i detta avseende skall vara att kväveutsläppen i Sverige minskas med 60 % i förhållande till 1980 års nivå. Om vi skall ha en möjlighet att åstadkomma della, måsle det till en tidigareläggning av de krav som skall ställas på lunga fordon och bussar.

Jag skulle vilja fråga Martin Segerstedt, som represenlerar socialdemokralerna här i kväll: Har ni övergett målet all uppnå en minskning av kväveutsläppen fram lill millen av 90-lalel? Ni vidtar ju inga åtgärder. Ändå lar ni upp elt resonemang i dessa frågor. Således har ni väl hafl möjligheler atl lägga fram förslag.

Anders Caslberger log upp frågan om nya motorer och nya drivmedel. Det är väldigl viktigt att ha etl utvecklingsarbete på delta område. Riksdagen fattade beslul 1988 innebärande en hemställan till regeringen om åtgärder på della område. I en reservalion i delta betänkande begär vi att få en redovisning av dessa saker. Marlin Segerstedt kan kanske tala om för oss vad regeringspartiet har gjort på detta område sedan beslutet fattades. Har ni

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Ändring i bilavgaslagen, m.m.

145

10 Riksdagens prolokoU 1988/89:120

Prot. 1988/89:120 legat stilla? Eller har ni vidtagit några åtgärder? Vi är väldigt inlresserade av
24 maj 1989 att få veta hur det förhåller sig.

Ändring i bilavgaslagen, m.m.

Skadorna på miljön, skogen och människorna är påtagliga. Jag var med pä etl besök hos Chalmers i Göteborg härförleden. Där redovisade man hur kväve- och kolväleulsläppen påverkar miljön. Tillväxten av skogen och även av all annan växtlighet försämras.

I den proposition som vi nu behandlar står del; "Nalurvårdsverkd har av regeringen fått i uppdrag alt göra erforderliga undersökningar och utarbeta förslag lill bidragsregler. Uppdraget skall redovisas i sådan tid atl reglerna kan börja tillämpas den 1 juli 1989." Dd handlar således om en hemslällan till regeringen om åtgärder som syftar till en förbällring när det gäller ulsläppen från äldre bilar. Jag länker då t.ex. på del bidrag om 1 000 kr. som de bilägare får som förser sin bil med avgasrening. Dessa regler skall börja tillämpas den 1 juli 1989 - alltså ganska snarl. Jag skulle därför vilja fråga Marlin Segerstedt: Hur är del med del här förslagel? Jag har inte sell lill del. Del skulle vara väldigt roligt atl få etl svar här, eflersom reglerna skall börja gälla om ungefär en månad.

Herr lalman! Med delta yrkar jag bifall till centerpartiets reservationer i detta betänkande.

Under detta anförande överlog andre vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 140 MAGGI MIKAELSSON (vpk):

Herr lalman! Jag har med korl varsel fått hoppa in i ställd för Annika Åhnberg i denna debatt. Jag är därför inte beredd på någol längre inlägg.

Det finns tre reservationer av vpk i detta betänkande, nämligen reservationerna 3 och 11 som vi har avgivit tillsammans med miljöpartiet och reservalion 9 som vi och cenlern slår bakom. Jag förhlar mig i dag på alt Lennarl Brunander och Roy Ottosson redovisar de ståndpunkter som ligger bakom våra gemensamma reservationer.

Med della yrkar jag bifall lill reservationerna 3, 9 och 11.

Anf. 141 ROY OTTOSSON (mp):

Herr talman! Det här betänkandet från jordbruksutskollel handlar om förbättringar av tre lagar: bilavgaslagen, lerrängkörningslagen och lagen om svavelhalligt bränsle. Från miljöpartiet de grönas sida välkomnas dessa förbällringar.

Men vi ivingas ändå konstalera alt förbättringarna inle är tillräckligt långtgående. Miljö- och naturförslöringen är sä omfattande i dag all väsentligt mera långtgående åtgärder krävs om vi verkligen skall lyckas anpassa samhället till vad naluren tål. Med lanke på att alla parlier faktiskt har loval alt utsläppen skall minskas lill vad naluren tål och alt belydligl slörre hänsyn skall tas lill naturvärden är del förvånande all vi har måst reservera oss på hela sju punkler i fråga om detta belänkande.

Avgaskraven när del gäller dieseldrivna fordon är otillräckliga. Dessa krav

måsle skärpas så mycket som möjligl och så snarl som möjligt. Det finns

146 ingen godlagbar ursäki för senfärdighet pä den punkten. Både skogsskador-

na och barnallergierna ökar snabbt i omfattning i värt land, och det hänger samman med dieselavgaserna. Vi i miljöparfiet de gröna har mofioneral om alt skärpia krav på avgasrening för bussar och lastbilar skall införas så snart som möjligl, vilket i prakfiken betyder inom ett år. Att- som regeringen och, dess värre, även utskottsmajoriteten gör - föreslå all vi skall vänla med kraven på de lyngre fordonen lill 1992 finner vi hell oacceplabell.

Kraven måsle också skärpas ytterhgare. Vi bör noga följa den snabba tekniska ulvecklingen på området och utnyttja alla rimhga möjligheler att få en förbättrad rening. Vi har erfarit all tekniken för rening av parfikelulsläpp från motorfordon står inför ett genombrott. Därför är det rimligt att denna positiva teknikutveckling stimuleras genom en skärpning av kraven på rening av parlikelutsläppen. Dessa partiklar är sannolikl en av de främsla hälsoriskerna i stadsluften.

Även dieselfordonen står för en betydande andel av kväveoxidutsläppen. Detta moliverar också skärpia krav på rening för dieselfordon. För all påskynda en ulveckling mol miljövänligare motorer och drivmedel behövs del rejäla stimulanser för dessa. Vi har - del framgår av vårl budgetförslag och våra partimotioner i anslutning lill budgetbehandlingen i riksdagen -föreslagil alt anslagen ökas med totalt 150 milj. kr. som elt bidrag till bällre rening och utveckling av miljövänligare motorer. Dess värre har vi inle fåll tillräckligt stöd i riksdagen för våra krav. Jag kan trösta folkpartiet, centerpartiet och andra med att ni kommer all få en chans även nästa år atl stödja dessa krav.

För atl få etl så bra genomslag som möjligt för miljövänligare och renade motorer är del viktigt att reservdelsmarknaden fungerar så bra som möjligl. Tyvärr innebär naturvårdsverkets nuvarande föreskrifler angående bilavgaskontroll ell monopol för varje biltillverkare när det gäller att tillhandahålla s.k. originaldelar. Naturvårdsverkets föreskrifler innebär bl.a. all bilens lypenlighet förulsälter en överensslämmelse i alla delar med del typade exemplaret. Såvitt vi kan bedöma står detta i strid med riksdagens tidigare beslut. Bestämmelserna måste alltså ses över, och det är regeringens skyldighet att se fill att så blir fallet.

Med delta vill jag yrka bifall fill reservationerna 3, 10, 11, 12 och 13.

Vad gäller lerrängkörningslagen finns del två reservafioner från miljöparfiet de gröna. Den första reservationen är ovanlig sä lill vida alt den innebär ett bifall lill proposilionen. Alla andra partier i utskottet, inkl. socialdemokraterna, har krävl att elt redan existerande undantag i terrängkörningsförordningen skall föras in i lerrängkörningslagen. Vi finner det både ologiskt och onödigt alt föra in i lagen endasl etl av en rad vikfiga undantag från förordningen. Varför skall körning på barmark i jord- och skogsbruket las med i själva lagtexten men inte räddningstjänst, sjukvårdslransporter, veterinärers utryckning i trängande fall osv.? Förvänlar sig socialdemokralerna i riksdagen all regeringen skall förbjuda maskinellt jord- och skogsbruk i Sverige genom atl slryka undanlagd för traktorer och skotrar i terrängkörningsförordningen?

Den andra reservafionen från oss när del gäller lerrängkörningslagen gär ut på att få elt stopp för barmarkskörning på kalfjället och i våtmarker. Skälel till detta är uppenbart: skadorna på vegetationen blir mycket omfattande i

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Ändring i bilavgaslagen, m.m.

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Ändring i bilavgaslagen, m. m.

148

dessa naturmiljöer. Vi kan inte acceplera att lagen inte tar hänsyn lill detta faktum. Naturvårdsverket har i sitt förslag krävl att barmarkskörning på kalfjället skall förbjudas, även för renskötsel och statliga tjänstemän ule på ärende. Miljöpartiet de gröna stöder lill fullo naturvårdsverkets krav, och vi anser att dd omgående bör omsättas i praktisk handUng. I rimlighetens namn måste delta förbud även omfatta de ömlåliga våtmarkerna i vårl land. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall lill reservationerna 4 och 5.

Anf. 142 MARTIN SEGERSTEDT (s):

Herr lalman! Den proposifion som behandlas i jordbruksutskottets betänkande handlar om tre olika lagar; bilavgaslagen, lerrängkörningslagen och lagen om svavelhalfigl bränsle. Den senasle har för övrigl inga molionärer hafl synpunkler på, den behöver därför inte las upp i deballen. Dessulom finns etl förslag om skärpta avgaskrav för laslbilar och bussar.

När riksdagen i fjol fattade beslul om katalytisk avgasrening gavs samtidigt etl uppdrag till regeringen all komma med förslag lill hur bilägare skulle få frihet i valet av verkstad vid garantireparationer av avgasreriingssyslemel. Den lösning som regeringen valt är, som tidigare har sagts, att tillverkaren skall vara skyldig att betala ersättning för en garantireparation även till s.k. obunden verkstad om vissa förutsättningar är uppfyllda.

I några reservationer har invändningar rests mot denna skyldighet för tillverkaren. I första hand gäller invändningen all om en annan verkstad än märkesverkstaden utför en åtgärd i avgasreningssystemet, skall denna verkstad också slå för garantin under den fortsatta garantitiden. Detta har emellertid visat sig vara en mycket svår och, som vi ser det, en i praktiken omöjlig väg att gå. Etl skäl är alt del här är fråga om en lekniskl komphcerad utrustning, som samverkar med komponenter i motor- och bränslesystem. Garantiålagandet skulle av det skälet i praktiken bli omöjligt atl hantera. Ansvarel för hela syslemel skulle för den verkstad som gjort ett ingrepp kunna bli så betungande, all obundna verksläder skulle se sig tvungna all avvisa den lypen av reparationer. Då har vi inte fått den frihet atl välja verkstad som riksdagen eftersträvade i beslutet i fjol.

En annan följd kan bli atl det uppstår etl delat ansvar där ingen, varken tillverkaren eller den obundna verkstaden, kan avkrävas ett ansvar av bilägaren. Då kan bilägarna komma i etl besväriigi läge. Del är att märka alt del här rör sig om en i sådana här sammanhang myckel lång garantitid. Det hinner hända mycket under denna tid. Del är fråga om fem år eller 80 000 kilometer. Del kan hända myckel både tekniskt och vid t.ex. ägarbyten.

Vi menar från utskollsmajoriletens sida atl de beslämmelser om tillverkarens rätt som kommer all gälla, nämligen alt han, innan han ålar sig betalningsansvar, gör sig underrättad om varför och hur reparationen är utförd, är till fyllest för atl missbruk inle skall kunna ske. Ett försäkringsskydd kan enligl propositionen och även ulskollsmajoritelen komma lill stånd, ulan alt någol särskill ingripande från regeringen eller någon annan myndighel behöver ske.

När del gäller lerrängkörningslagen har en skärpning aktualiserats av atl flera nya typer av terränggående fordon kommit ut på marknaden och registrerats som traktorer. Del är här ofta fråga om fordon som inte används

som nytlofordon i näringsutövning. Utskollel inslämmer i det uttalande som görs i propositionen om behovet av en utvidgning av lerrängkörningslagens tillämpningsområde, bl,a, med hänsyn till naturvårdens intressen. Vi vill dock från utskottels sida ha ell generelll undanlag i lagen, nämligen för körning inom jord- och skogsbruket. All vi stannat för dessa areella näringar beror hell enkelt på att del är näringar som bedrivs över hela landel. Vi vel alt del finns andra angelägna Iransporler, men vi har utgåll från dessa näringars utbredning över hela landels yla.

En speciell ställning vad gäller körning på barmark intar renskötseln. Renskötseln utövas under barmarksperioden i det alldeles speciellt känsliga kalfjällsområdet, där risken för beslående skador är myckel stor även vid den relativt ringa påverkan som de moderna fyrhjulsdrivna fordonen med breda däck åstadkommer. Del kan inte undvikas all vissa stråk blir utsatta för etl alllför stort slitage, som lämnar svåra skador i den känsliga vegdafionen. Vi har dock avstått från all närmare gå in frågorna om rennäringen och lerrängkörningslagen med hänvisning fill pågående ulredningar.

När vi i fjol behandlade miljöpropositionen instämde riksdagen i miljöministerns förslag till hur det fortsatta arbetet för atl begränsa väglrafikfordo-nens avgaser skulle bedrivas. Här som på så många andra områden är del av stor vikl alt internationella regler kan komma lill stånd. 1 den nu aktuella propositionen redovisar miljöminislern all grunderna för ddaljföreskrifter, som skall molsvara de krav som gäller fr.o.m. 1990 års modeller av lätta lastbilar och bussar i USA, under hösten har utarbetats inom den s.k. Stockholmsgruppen. Del är vad som har hänl efter det all vi behandlade miljöpropositionen under våren 1988. På detta område har vi alltså kommil en bit på väg.

För partikelutsläppen kan inle sådana internationella överenskommelser ännu fastställas. Därför har inte grunden kunnal läggas för provlagning och gränsvärden. Arbetet pågår emellertid inom Slockholmsgruppen med alt utarbeta de ddaljföreskrifter som krävs.

För att stimulera en tidigareläggning av övergång lill avgasrenade fordon föreslås i propositionen ett investeringsbidrag som skall gälla fram till dess all de nya kraven blir obligatoriska. Det har visat sig all den katalysatorrabatt som fram till i år utgått lill personbilar hafl en myckel god effekl. Det finns därför all anledning atl pröva samma grepp för de lyngre fordonen.

I reservationer har folkpartiet, cenlern, vpk och miljöpartiet krävt en tidigareläggning av de skärpta avgasreningskraven för lunga fordon. Som jag tidigare nämnl är delta en fråga som vi behöver få en så bred internationell enighet i som möjligt. Det gäller både för atl transporterna i sig är långväga och gränsöverskridande och för alt utsläppen som kommer från fordonen också är långväga och gränsöverskridande. Det är därför viktigt att Sverige med sin internationellt sett myckel framgångsrika industri för lillverkning av tunga fordon är med som en pådrivare. Vi måste också della i arbetet inom del som nu kallas för Stockholmsgruppen, Vid ett sludiebesök som utskottet gjorde på Volvo fick vi också dagsläget på detta område klart för oss. Vi fick framför allt veta atl den s.k. partikelfällan nu är på väg all införas och alt ell enhetligt system för mätning av partikelutsläpp kan komma till stånd.

Vi har inte släppl målel atl reducera kväveoxiderna. Men del är, som jag

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Ändring i bilavgaslagen, m.m.

149

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Ändring i bilavgaslagen, m.m.

ser det, föga förtroendeingivande all nu lägga överbud på delta område, Ambilionen atl i takt med den tekniska ulvecklingen flytta fram positionerna är hell klar från regeringens sida. Del är alldeles lydhgt att regeringen vill skärpa kraven i den lakl som är rimlig och tekniskt genomförbar liksom all man hela liden vill höja ribban för induslrin. Den snabba ulveckling av miljömedvetandet som nu sker är med all säkerhel bra även för industrin. Miljöargumenten blir alll slarkare försäljningsargument i de av luftföroreningar plågade länderna runl om i världen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskollels hemslällan och avslag på reservationerna.

Anf. 143 INGVAR ERIKSSON (m):

Herr lalman! När riksdagen förra gången fattade beslut om dessa krav på verkstäderna, uttalades alt man måsle ha som villkor alt den verkstad som gjorde ingreppet också tog ansvar för jobbet. Vi lycker alt del är ell logiskt krav med hänsyn lill de risker som dd kan medföra, inle minsl för konsumenten-bilägaren, om etl fel begås och fillverkaren och den märkesobundna verkstaden inte kan komma överens. Det var därför vi slällde kravet atl det skulle krävas en övergång av garantin. Dessutom skulle den märkesobundna verkstaden vara försäkrad, så alt konsumenlen, om olyckshändelser inträffade, inle skulle komma i kläm. Vid den hearing som vi hade i samband med behandlingen av della ärende gavs också myckel klara besked från de märkesobundna verkstäderna all de var beredda atl överta garanfi-ansvard. Men något krav härpå införs nu inle i lagen.

Nu säger Marfin Segerstedt atl kravet på försäkring kan lillgodoses ulan all regeringen ingriper. Men riksdagen slällde ändå kravet all regeringen skulle ålerkomma med elt förslag i den riktningen. Varför har regeringen inte uppfyllt della krav?

150

Anf. 144 LENNART BRUNANDER (c):

Herr lalman! I fråga om tidigareläggning av avgaskraven på dieselfordon sade Martin Segerstedt atl den internationella Irafiken i vårl land försvårar för oss alt ställa avgaskrav tidigare än omvärlden. Martin Segerstedt sade å andra sidan atl Sverige skall gå före i del här arbetet och att den socialdemokratiska regeringen inle har släppl del mäl som vi satt upp. Marfin Segerstedt sade också atl vi i oppositionen kommer med överbud och atl regeringen har höjt ribban. På vilket sätt, Marlin Segerstedt, har regeringen höjt ribban när del gäller avgasreningen på lätta och tunga laslbilar och på bussar? Vad man gör i denna proposifion är alt man upprepar exakl samma sak som riksdagsmajoriteten fattade beslul om förra årel. Man kan fundera över varför detta över huvud lagd nämns den här gången. Det hade ju inle varit nödvändigl. Inte en stavelse har ändrats.

De krav som vi nu ställer och som Martin Segerstedt kallar för överbud är identiska med de krav vi ställde när riksdagen fattade del tidigare beslutet

Dessutom är det så, som det har redovisats från flera häll, alt om vi skall klara målsättningen med minskade kväveutsläpp, måste vi sänka haslighderna och fidigarelägga de avgaskrav som vi nu diskulerar. I annal fall klarar vi inle del uppsatta målel, bl.a. beroende på all irafikökningen blivit belydligl

större än vi räknal med, vilkel förtar effekterna av den kalalyfiska avgasreningen på bensinbilar. Marlin Segerstedt får alltså förklara för oss på vilket sätt regeringen höjt ribban och vad det är som gör att den internationella trafiken försvårar för oss all gå före. Är del inle i slällel så, Marlin Segerstedt, alt det är en eftergift åt bilindustrin i Sverige som gör all man nu inte vill gå snabbare fram? Den hänsynen lyckerjag inte atl man skall ta, ulan här gäller del atl ställa krav för alt få någonfing uträttat Vi vel alt bilinduslrin har den tekniska kunskapen och möjligheterna i övrigl, men vi mäsle våga ställa krav. Det vågar uppenbarligen inte den socialdemokratiska regeringen.

Jag har vidare inte fått svar på min fråga om vad regeringen gjorl när del gäller bällre bilmotorer och nya bränslen med anledning av den beställning som regeringen också fick förra årel. Inle heller har jag fått svar på frågan vad det är för förslag naturvårdsverket lagl fram för alt vi den 1 juli skall kunna få regler för all stimulera avgasreningen på äldre bilar. Vi har ännu inle sett några sådana förslag. Vi är, Marlin Segerstedt, mycket intresserade av ett svar på dessa frågor.

Prot, 1988/89:120 24 maj 1989

Ändring i bilavgaslagen, m.m.

Anf. 145 ROY OTTOSSON (mp):

Herr talman! Först lerrängkörningslagen, Marlin Segerstedt Näringarnas ställning motiverar alltså all man skall skriva in någoniing som redan finns i en förordning i en lag men utesluta aUling annal som finns i denna förordning. Varför skall inte räddningstjänsten, sjukvårdstransporter och veterinärernas utryckning i nödfall också skrivas in i lagen, om man nu skall skriva in regler för jord- och skogsbruk? Jag vill betona atl del inle handlar om dispenser utan om generella undanlag i förordningen. Det är ologiskl, orimligl och onödigt. Är det verkhgen så att socialdemokraterna här i riksdagen förväntar sig all regeringen skall förbjuda maskinellt jord- och skogsbruk i Sverige genom att slryka undantaget för traktorer och skotrar i terrängkörningsförordningen, för att nu la ett exempel? Det är orimligt och ologiskt

När del gäller frågan om barmarkskörning hänvisar Marfin Segerstedt till utredningar. Det är faktiskt så atl naturvårdsverket noga har utrett denna fråga sedan 80-talels början och för snart två år sedan hade etl färdigi lagförslag, som sedan legat och samlal damm till dess miljöpartiet log upp frågan i riksdagen för några månader sedan. Då lovade Birgitta Dahl att del skulle hända någoniing, och så började del hända någonting. Men man tog inte med förbudel mol barmarkskörning på kalfjäll även för statiiga tjänstemän i tjänsteärenden och för samer. Varför kan man inte gå på naturvårdsverkets linje, som är väl underbyggd? Vi vel all detta förslag håller bra. Vad vi däremol vet inte håller, del är marken i fjällen. Jag rekommenderar Marlin Segerstedt atl åka dit upp och titta på hur del ser ut sedan man körl med dessa fordon på kalfjället. Marktäcket slits av och vattnet ändrar riktning. Det lar årtionden och kanske århundraden innan dd kan reparera sig självt, om det alls reparerar sig självt

Varför lar man inte med förbudet mol körning på våtmarker? Jag rekommenderar Martin Segerstedt all också lilla på hur del ser ut när man körl med dessa lyper av fordon på våtmarker. Där blir dd också skador som

151

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Ändring i bilavgaslagen, m.m.

knappast reparerar sig själva, annal än på myckel lång sikt.

När del gäller avgaslagen är del väldigl svårl alt se varför del skulle vara ell överbud att kräva en rening som redan är införd, även på dieselfordon, i stora delar av världen. Jag vill betona att man inle skall blanda samman katalysalorrening på bensinbilar med den rening på dieselfordon som vi nu diskuterar. Det är här fråga om helt olika reningstekniker och för den delen även olika förbränningstekniker i motorerna.

Det är l.o.m. så all man i flera städer i Sverige överväger alt förbjuda dieselfordon på grund av de enorma utsläpp som dessa ger upphov till, inte minsl av hälsovådliga partiklar, Göleborgs kommun har redan fattat beslul om elt sådanl förbud. Man skall i kommunen i fortsättningen bara köpa in icke dieseldrivna fordon. Del gäller bussar och liknande. Del beror på alt man inle tillräckligt snabbt kunnal få fram kraven på rening. Del är faktiskl så all bilinduslrin kör ifrån regeringen och socialdemokralin på denna punkl. Ni ligger hela tiden efter ulvecklingen. Ni släller inte de krav som man rimligen kan slälla med hänsyn till den potential som finns. Jag kan inle lolka del på annal sätt än alt man kryper för bilindustrin. Något annal kan del knappast vara fråga om.

Med detta vill jag än en gång yrka bifall lill de reservationer som miljöpartiet har underlecknal.

152

Anf. 146 ANDERS CASTBERGER (fp):

Herr lalman! Martin Segerstedt går förbi den viktiga prioriteringsfrågan: Skall vi strö ut näslan en halv miljard kronor på åtgärder när del gäller de tunga dieselfordonen, när del visar sig alt utvecklingen ändå gör det möjligt atl l.o.m. tidigarelägga införandel av de skärpia bestämmelserna? Vad är delta för penningrullningspolitik, när vi i stället kan använda resurserna för alt ulveckla nya motorer och alternativa bränslen? Naturligtvis är del som princip myckel bältre att se lill all vi har någol renl vid källan, eller i varje fall renare, än all vi renar någol i efterhand med olika lyper av anordningar. Icke desto mindre är del naturligtvis ganska förvånande att Martin Segerstedt säger atl del ju ändå verkar som om del händer en hel del och atl man alltså lugnl kan avvakla lill 1994.

I själva verket kom det så sent som för bara några dagar sedan rapporter om all man på Volvo i Göleborg håller på med breda prov med partikelfällor. Mercedes Benz i Västtyskland genomför nu ett brell upplagt provsystem, där flera tusen fordon får denna utrustning. Varför kan man då inte gå från 1994 års lill 1992 års modeller, dvs. la utrustningen i bruk höslen 1991? Den frågan svarar inle Marlin Segerstedt på. Det gör all man måsle fråga sig själv om den socialdemokratiska regeringen har släppl sina mål. Nej, säger Martin Segerstedt. Men faktum är att man släpper medlen varmed målen skall uppnås. Det är myckel ledsamt, Marlin Segerstedt

Sedan fick vi nalurliglvis ingel riktigl svar på frågan varför en karlläggning av terrängkörningsreglerna inte ens är önskvärd. Behov därav finns ju. Marlin Segerstedt kryper undan hela frågan om kartläggning och översyn. Har inle Marlin Segerstedt sett någon snöskoter i fjällen? Har del aldrig oroat Martin Segerstedt vad som händer i den norra delen av Sverige? Han lever ju där och kan se vad som sker. Vi måsle tillse all gällande lag efterlevs.

Om så inte sker måste vi vara beredda atl vidla ålgärder. Jag motser ell svar Prot, 1988/89:120
på dessa mina frågor, 24 maj 1989

Anf. 147 MARTIN SEGERSTEDT (s): Ändring t bdavgas-

Herr talman! I mitt anförande, Ingvar Eriksson, redovisade jag klart våra s > • • ställningstaganden i frågan om garantiåtagandena kan bli splittrade på flera händer. Del är anledningen till all vi vill få ett renodlat garantiåtagande hos tillverkaren. Jag redogjorde också för frågan om försäkringslösningen och sade: Varför skall vi blanda in myndigheter i en försäkringslösning som ändå klaras? Vi har ju molsvarande lösning på många andra områden, och inget hindrar atl den här branschen kan ordna en försäkringslösning. Del kan dessulom innebära den konkurrens som moderaterna brukar eftersträva på skilda marknader.

Frågan om avgasreningssystemen är hell klarl elt myckel svårt problem. Vi vel myckel väl all de lunga fordonens ulsläpp är elt stort bekymmer, och del är viktigt all komma ål det problemet, Lål mig erinra om vad som redovisas i propositionen, nämligen all Slockholmsgruppen har kommil fram lill en överenskommelse för de lättare lastbilarna, och en överenskommelse kommer också atl träffas i fråga om de tyngre. Del är oerhörl vikligl atl en internationell överenskommelse träffas på detta område. Det är skälel lill alt del är angelägel atl också träffa en överenskommelse beiräffande de tyngre fordonens avgasulsläpp.

Så lill frågan om lerrängkörningslagen. Del var jag som beskrev vad som händer i fjällen. Det är riktigt att jag tillbringar en mycket slor del av min lid uppe i fjällvärlden, och jag känner väl till problemen. Del har varit problem med de motorcyklar som har använts tidigare, och problemen har ökal med tillkomsten av de nya fordonen, som har en betydligt större framkomlighet Därför är del viktigt att så snabbt som möjligt få fram de utredningsförslag som vi tidigre har redovisat. Det pågår också en ulredning om naturvårdslagens lillämpning i dessa fall.

Del är vidare angelägel atl se över lerrängkörningslagen och dess tillämpning. Del skall ges ökade resurser till övervakning, vilkel också nämns i propositionen. Även på det området har naturvårdsverket fått elt uppdrag.

Vidare kommer i år utredningar att läggas fram om rennäringens slällning och om hur denna näring skall använda de modernare fordonen. Det är naturligtvis etl legitimt krav för näringen att på samma säll som andra näringar få ulnyttja den moderna teknik som finns. Men del måste göras en avvägning mellan fördelarna med denna tekniska ulruslning för rennäringen och riskerna för skador.

Del är inte alls så att vi avvaktar utvecklingen och inte vidiar några åtgärder i frågan om avgasreningssystem. Tyvärr var del inle så många ledamöler från utskottet som kunde följa med fill Volvo i Göleborg. Men vi som var med fick ingående upplysningar om vad som händer jusl nu. Som tidigare har sagts håller Mercedes Benz på med försöksverksamhel, vilkel visar att inget nyll avgasreningssyslem ännu är färdigi. Det pågår en mängd ohka forskningsprojekt, som även svensk induslri deltar i. Del är alltså viktigt med internationell samordning på detta område.

153

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Ändring i bdavgas-lagen, m.m.

Anf. 148 ANDERS CASTBERGER (fp):

Herr lalman! Nej då, säger Marlin Segerstedt, här avvaktar vi inte någonting ulan att också göra något. Men vad man gör är ju bara alt pä punkt efter punkt hänvisa lill utredningar. Men, snälla någon, det bör väl inle längre handla om ulredningar. Vad gäller avgasrening på tunga dieselfordon hänvisar man lill, som det så fint heler, Slockholmsgruppen. Men del är ju inle längre fråga om all utreda i Stockholmsgruppen. När vi besökte Volvo i Göleborg fick vi reda på att utvecklingen visar all det med all säkerhet går alt införa de nämnda bestämmelserna om avgasrening från 1992 års modeller. Det lalas om den slora inlernalionella samordningen, men faklum är all man kan hänvisa lill de regler som gäller i USA. Där är reglerna pä delta område ytterligt hårda.

Menar verkligen Martin Segerstedt all vi med de kunskaper vi har redan nu skall behöva vänla till 1994 och dessulom lägga ul 0,5 miljarder kronor i onödan? Det är inte en bra polifik, om vi med del menar en polilik, som syftar till en bältre miljö samtidigt som vi kan få ett bra och oförändrat stort transportarbete utfört Del måsle också vara målet.

Herr lalman! I frågan om lerrängkörningslagen hänvisar Marfin Segerstedt fill all del pågår en översyn av naturvårdslagen. Men man har inle som direktiv atl utreda del som reservafion 7 handlar om, nämligen missbruket av körning med snöskoter. Del är vad som måsle karlläggas. Förekommer missbruk i den ulslräckning som vi har anledning att misslänka och befara? Vilka slutsatser skall i sä fall dras av det?

På den punkten ger inte Martin Segerstedt någol rejält svar, ulan han hänvisar bara lill pågående ulredningar. Del är inle tillfredsställande alt vi får vela all det är den socialdemokratiska regeringens seriösa miljöpolitik. Det går ju atl vidta åtgärder, alt nä målen och få fram bestämmelser i rimlig lid. Vi får också vela vad del koslar, men de pengarna är socialdemokralerna märkligt nog beredda alt strö ut i subventioner på detta område.

154

Anf. 149 LENNART BRUNANDER (c):

Herr lalman! Utöver de problem som vi hittills har talat om när det gäller billrafiken, nämligen kväveutsläppen, koloxidutsläppen och kolväleulsläppen, har vi också koldioxidutsläppen, som kanske är det allra slörsta problemet. Jag hörde i radion i dag på morgonen atl en FN-ljänsleman hade sagl all koldioxidutsläppen måste minska med 85 %, räknal från den nivå där de ligger i dag, om vi över huvud lagd skall ha någon chans alt överleva på jorden. Även om vi lyckas klara denna minskning, kommer temperaturen atl sfiga med en grad på 100 år, vilkel i sig säkerligen är anmärkningsvärt och besvärligt. Detta släller ännu myckel större krav på oss än vad vi hittills har lalal om. Del kommer alt krävas nya motorer och nya bränslen.

Jag har fortfarande inte fått något svar från Martin Segerstedt om vad regeringen har gjort med anledning av del uppdrag som regeringen fick av riksdagen våren 1988 när det gäller nya motorer och nya bränslen. Jag har inte heller fåll någol svar från Martin Segerstedt på frågan om stimulanserna fill införande av bättre avgasrening på äldre fordon. Det gäller ju enligt den proposition som vi nu behandlar beslämmelser som snart skall träda i krafl. Jag kan inle tolka detta på annat sätt än att Martin Segerstedt inte har något

svar. Det är mycket anmärkningsvärt och dessulom myckel ledsamt.

Sedan säger Martin Segerstedt atl det är de lunga fordonen som är problemel. I nästa andetag säger han atl del är viktigt all komma åt dessa ulsläpp men atl vi måste vänta på inlernalionella överenskommelser. Om de internationella diskussioner som pågår leder lill all vi inte kan komma överens om att få nya regler ens 1992-1994, som regeringen föreslagit, skall vi då uppskjuta detta med atl vidla åtgärder ännu längre? Det är ju konlenlan av vad Martin Segerstedt säger, och det gör mig ännu mer orolig. Det finns ju möjligheler att vidla dessa ålgärder fidigare. Det hade naturligtvis varit ännu lättare, om beslutet hade lagils våren 1988, men del är fortfarande inte för sent. Del borde ha varil en ledsljärna för den socialdemokratiska regeringen.

Marlin Segerstedt säger vidare: Vi avvaktar inle ulan vidiar ålgärder. Vilka ålgärder har man vidlagil på del här området sedan våren 1988?

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Ändring i bilavgaslagen, m.m.

Anf. 150 INGVAR ERIKSSON (m):

Herr talman! Marfin Segerstedt framhärdar och tror lydligen all problemen med reparationerna av avgasreningssyslemen skall klaras även av märkesobundna verkstäder utan att de tar över garantibilen. Jag befarar alt problemen kommer atl bestå, då jag har svårl att tro att detta kommer att gå spårlöst förbi. Jag befarar alt tillverkaren i många fall inte kommer all vara beredd atl behålla garantiansvaret. Vi får se. Vi kommer i varje fall all med uppmärksamhel följa den fortsatta utvecklingen.

Anf. 151 ROY OTTOSSON (mp):

Herr talman! Ja, Marlin Segerstedt, det är bra all ni också känner till problemen i fjällen. Deslo mindre begripligt är det atl man inte är beredd alt förbjuda barmarkskörning på kalfjäll även för tjänstemän och samer. Del är ju endasl barmarkskörning på kalfjäll som det handlar om. Naturvårdsverket har utrett delta. Del finns ingen anledning atl hänvisa lill någon annan ulredning. Del arbete som pågår för alt få fram en ny naturvårdslag handlar inte om detta. Del handlar däremol om att ulvärdera snöskolerkörningen m.m., så den delen är fillgodosedd. Men jusl frågan om barmarkskörning på kalfjäll, som då gäller samerna och vissa tjänstemän, är utredd. Där finns del väJ genomtänkta förslag. Varför kan inte regeringen och socialdemokraterna stödja dessa? Det är faktiskt obegripligt

Det enda vi har kunnal få fram i deballen här är att det är fråga om en eftergift åt något krav från samerna, anlagligen just från de samer som kör på barmark på kalfjället Vi vet ju om att detta är ett marginellt problem - det är ju utrett Det går bra atl förbjuda sådan här körning.

När del sedan gäller all införa undanlag i lerrängkörningslagen, undantag som normalt skall finnas i terrängkörningsförordningen och som redan finns där - det gäller då vissa undantag men inte andra - har jag inte fått någon förklaring från Marlin Segerstedt varför nyttotrafik i skogs- och jordbruk skall beröras i lagtexten, medan sådan trafik som räddningstjänst, sjukvårds-transporter osv. inle skall omfattas av lagtexten. Är del mindre viktigt, eller vad finns det egentligen för skäl lill alt göra denna fullständigt onödiga och orimliga ändring? Jag har inte fått någon förklaring lill del - jag väntar.

När del gäller avgasrening har vi tidigare upplevt här i Sverige hur

155

Prot. 1988/89:120 regeringen år efter år förhalat beslutet om atl införa katalysatorrening på

24 maj 1989 bensinbilar. När man till slut efter mycket stor vånda genomförde beslul om

v , . 77~i sådan rening vände del hela plötsligt. Då var det väldigl bra. Då var alla med

. på det. Del var toppen. Det var inga som helsl problem. Man började l.o.m.

glorifiera del. Nu förhalar man i slällel dieselreningen. Del är precis samma

mekanism. Man är rädd för all stöta sig med vissa ekonomiska intressen. Det

är den enda förklaringen. Tekniskt sett finns det inte några hinder.

Ser man på hur del förhåller sig internationellt, finner man all hårdare krav redan nu har genomförts på andra håll i världen. Se på Kahfornien t.ex.! Om vi skall tala om internationella förhållanden, vill jag också peka på det beslut som EG nyligen log om avgasrening på bensindrivna bilar. På ell par veckor slog inslällningen över från elt blankt nej fill ell klarl ja. Man vågade driva på. Del land som vågade driva på då var Holland, Men om man inle vågar driva på, får man inle heller någon utveckhng internationellt Det är självklart all Sverige på det här områdel skall gå fram så forl som det är tekniskt möjhgt. Annars blir del ju så småningom förbud mot dieselfordon i fler städer.

Anf. 152 MARTIN SEGERSTEDT (s):

Herr talman! Först några ord om snöskolerkörning. Del är heh rikfigt all vi har över 100 000 snöskotrar i landel. Framför alll i och omkring tätorterna i berörda områden är de ett stort problem, när man kör på ett felaktigt säll. Dessulom kör man ofla på förbjudna områden. Men det är inle någonting som vi kan lagstifta om, utan det gäller att följa upp det hela. Det är i mycket stor utsträckning en polisiär fråga. Snöskolerkörning är, som tidigare sagts, föremål för en utredning, och vi kommer förhoppningsvis att få förslag om vissa skärpningar. Samtidigt är snöskotern etl myckel viktigt fordon, som används på ett vettigt sätt både för rekreation och för nyltokörning. Därför måsle vi ha sådana beslämmelser all många kan komma i åtnjutande av sådan körning och att den sker under former som vi kan acceptera.

Ett annat problem är atl man kör för mycket i ungskog. Vi får därigenom myckel stora skogsskador. Men, som redan sagts, en lagstiftning är på gång på del här områdel.

I denna replikomgång framkom inle särskill många nya argumenl. Jag menar att jag har redovisal vad som har skett och vad som är på gång. Jag kan försäkra er atl regeringen arbelar med dessa frågor på etl ulomordenlligl seriösl sätt. Men, som jag har sagt flera gånger, är det fråga om problem som vi måsle arbeia med på bred front.

Roy Ottosson sade om lerrängkörningslagen och samerna att det är mycket enkelt atl förbjuda samerna atl köra på kalfjället. Jag är inle säker på att det är så enkelt. Renskötseln är en näringsutövning som skett sedan urminnes tider, och samerna har sina givna rältigheter. Visserligen har de inte körl motorcykel på fjället sedan urminnes tider, men de har också rätt att använda de tekniska hjälpmedel som finns.

Vi vet att detta är ell problem, liksom flygningen. Del flygs myckel

helikopter på låg höjd över fjällvärlden, och del kan också ha nackdelar,

framför alll för del vilda. Men vi måsle faktiskl avvakla de ulredningar som

156 har i uppdrag all uireda detta. Det är minsl två ulredningar som arbelar med

Ändring i bilavgaslagen, m.m.

det här - det är jag säker på. Vi kommer att få förslag, och vi kommer atl få Prot. 1988/89:120 tillfälle att här i kammaren deballera de här frågorna mer. Men för dagen tror 24 maj 1989 jag inle all del är möjligt all gå vidare med lagstiftning på jusl del här området.

Anf. 153 LENNART BRUNANDER (c);

Herr talman! Martin Segerstedt säger att regeringen jobbar seriöst med frågan om avgasrening på olika lyper av fordon och har mycket på gång. Varför då inte redovisa det för oss som har ställt frågor om del? Vi får ju ingen redovisning av del ulan får bara vela alt del är saker på gång. Del inger inget förlroende.

Anf. 154 ROY OTTOSSON (mp):

Herr lalman! Jag vill först göra en rältelse av vad jag sade i mitt förra inlägg. Jag råkade säga förbud mot dieseldrifl i städer - jag menade naturligtvis stopp för inköp av dieseldrivna fordon. Det kan bli akluellt i flera släder, precis som del redan blivit i Göteborg.

Så till Marlin Segerstedt Frågan om barmarkskörning på kalfjäll är faktiskt utredd och färdig. Del vore mycket ärligare om socialdemokralerna hell enkeh lalade om atl man är beredd all acceplera del. Att nu hänvisa till en ulredning upplever inte jag som ärligi - det är egenlligen inle någon sådan utredning på gång nu. Det är snarare så atl man har bestämt sig för atl acceptera att samerna faktiskt bedriver barmarkskörning på kalfjäll.

Vintern är lång i fjällen, och för del mesta är det inte barmark. Det går alldeles utmärkt att bedriva den här näringen utan all köra pä barmark med de här fordonen. Det är jusl det som naturvårdsverket har utrett. Jag skulle vilja veta vad del egentligen är för fel på naturvårdsverkels utredning och förslag på den punkten, eftersom Martin Segerstedt försöker all undvika all svara på frågan.

Jag noterade än en gång atl Marlin Segerstedt inle vill förklara varför man skall la in elt visst undantag i lerrängkörningslagen, nämligen del om jord-och skogsbruk, men inte andra undantag som nu finns i terrängkörningsförordningen, som räddningstjänst, osv. Del är mycket ologiskl. Del är också orimligl atl anta alt regeringen skulle ändra terrängkörningsförordningen på sådanl sätt atl man i prakfiken förbjöd jord- och skogsbruk i Sverige. Del är ju den enda tänkbara förklaringen, om man nu skall försöka länka logiskt Men det kanske man inle skall! Det vore trevligt att få en förklaring lill det här frän Marlin Segerstedt

Anf. 155 ANDERS CASTBERGER (fp):

Herr talman! Martin Segerstedt erkänner ju att del finns problem och åter
problem med lerrängkörningslagens tillämpning, och så hänvisar han lill en
ulredning - och dessulom fill fel utredning. Någon ulredning som utreder del
som vi faktiskt föreslagit i reservation nr 7 finns det för närvarande inle. Vad
vi önskar är en kartläggning för atl se om den okynnesåkning och laglöshet
som vi har anledning befara verkligen förekommer. Om så är fallel måsle vi
naturligtvis gå vidare för atl skärpa bestämmelserna och tillse att lagarna
efterlevs. Delta viftar Martin Segerstedt dess värre borl. Det ger etl intryck 157

Prot. 1988/89:120 24 maj 1989

Ändring i bilavgaslagen, m.m.

av alt det här ärendel ligger i någon byrålåda i vänlan på något utspel som regeringen förbereder för atl åstadkomma en PR-effekt Eller också är del hell enkell så atl del är ell av de nu dess värre många områden inom miljöpolitiken där regeringen inte hinner med eller i varje fall har förlorat målet ur sikle.

När del gäller frågan om reningen av avgaserna från de lunga dieselfordonen vill jag påminna Marlin Segerstedt om atl när folkpartiet som enda riksdagsparti före förförra valet lanserade förslagel om alt man ålminslone frivilligl skulle kunna få införa katalytisk avgasrening på bensinpersonbilarna stretade socialdemokraterna emol och sade blankt nej. Del var l.o.m. förbjudet att ha personbilar med katalytisk avgasrening. En biltidning som ville testa del syslemel, som då hade varil i bruk i mer än tio år i USA, fick begära särskild dispens, som inle beviljades av trafiksäkerhetsverket.

Har då inle socialdemokralerna lärl sig någoniing av delta? Jo, det har man. Statsrådet Dahls statssekreterare säger i ell av de senasle numren av Affärsvärlden att nu vet vi bältre - vi kunde ha infört det här tidigare. Då frågar jag mig; Varför vore det inte möjligl atl fidigarelägga införandet av de skärpta beslämmelserna för de lunga dieselfordonen fill 1992, när vi nu vel atl fordonen faktiskl finns på plals, fungerar och körs omkring.

När del gäller frågan om partikelfällor ville Martin Segerstedt göra elt stort nummer av all de inte är färdigutvecklade. Jo, de har faktiskt kommil så långl all de redan sitter i breda prov ute i tusentals fordon för atl man skall få yllerligare erfarenheler. Skall det och utvärderingen av del behöva la mer än fyra år? Det är en orealistiskt dålig tro på teknisk ulveckling när socialdemokraterna sköljer 400 milj. kr. över detta hell i onödan.

Anf. 156 MARTIN SEGERSTEDT (s):

Herr lalman! För Anders Caslberger vill jag läsa något ur regeringens proposition, s. 46: "Den nu arbetande ulredningen som ser över naturvärdslagen har ocksä i uppdrag att pröva om möjligheterna till bevakning och tillsyn av lerrängkörningen behöver förbättras." Del är vad jag stöder mig pä i det sammanhanget.

Sedan skall jag bara ta upp ytterligare etl ämne, och det gäller återigen samerna. Det är nämligen sä atl de här fordonen behövs vid kalvmärkningen jusl på sommaren, när man driver ihop renarna för kalvskiljningen, och då är man uppe på kalfjället Del kan man inte ersälla med annal än all ha hund och springa efter renarna, som man gjorl tidigare i alla tider. Det är den enda ersättning som finns för del. Man kan inle använda flyg i det sammanhanget, därför all kalvarna är för små och man skrämmer dem för myckel. Del är skälel till atl del vore etl slorl ingrepp i rennäringen - del anser man i varje fall från samernas håll - om vi för närvarande helt skulle förbjuda användning av hjulfordon.

Det är skälet till alt jag säger atl vi skall se över det här; jag är överlygad om all vi måste få till stånd ytterligare skärpningar, men atl helt förbjuda del anser jag inte rnöjligl.

158

Överläggningen var härmed avslulad.

(Beslut i ärendel skulle fattas vid näsla arbelsplenum.)

21 § Kammaren beslöl att förhandhngarna skulle fortsättas vid morgonda- Prot, 1988/89:120
gens sammanträde, 24 maj 1989

22 § Kammaren åtskildes kl, 21,58, In fidem

BENGT TÖRNELL

/Gunborg Apelgren

159

Prot, Förteckning över talare

1988/89:120 (Siffrorna avser sida i protokollen) (Siffrorna avser sida i prolokollel)

Onsdagen den 24 maj

Tredje vice lalmannen 64, 87 Alemyr, Sfig (s) 3, 4 Allmér, Göran (m) 62, 72, 78, 80 Andersson, Marianne (c) 66, 77, 81 Annerstedt, Ylva (fp) 109, 111, 113, 114 Brunander, Lennarl (c) 144, 150, 154, 157 Caslberger, Anders (fp) 143, 152, 154, 157 Eriksson, Berith (vpk) 117, 121, 124 Eriksson, Ingvar (m) 141, 150, 155 Franck, Hans Göran (s) 126 Goés, Eva (mp) 50, 57, 58, 61 Gustavsson, Stina (c) 31 Hagberg, Lars-Ove (vpk) 92, 95, 96, 99, 101 Haglund, Ann-Calhrine (m) 32, 43, 46, 54, 59, 61 Hagård, Birger (m) 14, 20, 27 Hemmingsson, Margarela (s) 51, 57, 60 Hestvik, Inger (s) 138, 139, 140 Horn af Rantzien, Anna (mp) 96, 100, 101 Johansson, Kersli (c) 90, 94 Johansson, Larz (c) 16, 26, 28, 40, 45, 46 Johansson, Ylva (vpk) 47, 56, 68, 72, 79, 80, 102, 103 Karlsson, Sonia (s) 31

Knutson, Göthe (m) 114, 122, 124, 126, 128
Leijonborg, Lars (fp) 36, 44, 46, 55, 58
Lundgren, Kent (mp) 118, 122, 124, 132
Löfstedt, Berit (s) 21, 27, 29
Lövdén, Lars-Erik (s) 119, 123, 125, 127
Magnusson, Göran (s) 132, 135, 136
Marlinger, Jerry (m) 128, 135
Mikaelsson, Maggi (vpk) 146
Nilsson, Kaj (mp) 72
Nilsson, Kjell (s) 105, 107, 108
Ottosson, Roy (mp) 146, 151, 155, 157
Persson, Ehsabeth (vpk) 82, 137, 139, 140
Pettersson, Ulla (s) 110, 112, 113, 114
Roxbergh, Claes (mp) 21, 26, 28
Saint Cyr, Mona (m) 87, 100, 101, 104, 106, 107, 108
Samuelson, Björn (vpk) 18, 20
Segerstedt, Marfin (s) 148, 153, 156, 158
Starrin, Karin (c) 30
Sundin, Lars (fp) 136
Svensson, Lars (s) 74, 79, 81
Svärd, Anders (c) 131, 134, 136
160 Wdin, Kjell-Arne (fp) 89, 94, 95, 102

Wilson, Cari-Johan (fp) 29, 64, 79 Öhman, Monica (s) 97, 100

gotab 89199, Stockholm 1989