Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1988/89:118

Måndagen den 22 maj

Kl- 09.00

1 § Val av ytterligare suppleant i konstitutionsutskottet

Förelogs val av en ytterligare suppleanl i konstitutionsutskottet.

Talmannen meddelade att valberedningen enligl etl till kammaren inkommet prolokollsuldrag enhälligl föreslagit Hugo Andersson till ny suppleant i konstitutionsutskottet.

I enlighet härmed utsåg kammaren lill

suppleant i konstitutionsutskottet Hugo Andersson (c)

2 § Till kammarkansliet hade inkommit följande ansökningar om entledigande:

Anhåller härmed atl bli entledigad från uppdraget som ledamol i bosladsutskottet. Slockholm den 18 maj 1989 Rune Thorén

Undertecknad hemställer härmed om atl bli entledigad från mitt uppdrag som ledamot i slyrelsen för Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond. Gävle den 11 maj 1989 Ing-Marie Hansson

Härmed anhåller jag om entledigande från mitt uppdrag som styrelseledamot i Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond för återstoden av tiden till dess nyll val förrättas under år 1992.

Skälel lill min anhållan är att jag accepterat att i år bli vald till styrelseledamot till dess nytt val förrättas under år 1995.

Enligl stadgarna för Sliflelsen Riksbankens jubileumsfond åvilar del fullmäktige i riksbanken, med vilka ovanslående uppgörelse träffats, atl fill riksdagen lämna förslag till ny styrelseledamot Stockholm den 11 maj 1989 Sten Wikander

Framställningarna bifölls av kammaren.

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Anmälan om kompletteringsval tiU utskott

Om löntagarfonderna och A P-fondernas aktieköp

3 § Anmälan om kompletteringsval till utskott

Talmannen meddelade all centerpartiels riksdagsgrupp på grund av uppkomna vakanser i vissa utskott anmält Rune Thorén som ledamol i trafikulskoltel efter Anna Wohlin-Andersson, Birger Andersson som ledamot i bosladsutskotlel efter Rune Thorén, Larz Johansson som suppleanl i finansulskotld efter Anna Wohlin-Andersson, Hugo Andersson som suppleant i trafikutskottet efter Rune Thorén och Rune Thorén som suppleanl i bosladsutskoltd efter Birger Andersson.

Talmannen förklarade valda lill

ledamot i trafikutskottet Rune Thorén (c)

ledamot i bostadsutskottet Birger Andersson (c)

suppleant i finansutskottet Larz Johansson (c)

suppleant i trafikutskottet Hugo Andersson (c)

suppleant i bostadsutskottet Rune Thorén (c)

4 § Justerades protokollen för den 11 och 12 maj.

5 § Svar på interpellationerna 1988/89:169 och 192 om löntagarfonderna och AP-fondernas aktieköp

Anf. 1 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Gunnar Hökmark har ställt följande frågor fill statsministern:

1, Gäller tidigare löfte om att inga löntagarfonder eller något som liknar
löntagarfonderna skall införas?

2, Om svaret är ja, hur kan då regeringen överväga nya fonder enligt LO:s förslag, vilket statsministern sagl i en radiointervju? Strider inte fillkoms-len av sådana fonder mot löftet från den 21 december 1983?

3, Hur vill statsministern kommenlera del faktum att staten - som redovisats i interpellationen - är börsens största ägargrupp, och har blivit så under de senaste tre åren?

4, Hur långt i fråga om sociahsering, för alt använda Krister Wickmans utlryck, avser regeringen att gå när det gäller statligt ägande på börsen?

Anne Wibble har frågat mig om regeringen har för avsikl att lägga fram förslag om ulökad rätt för AP-fonderna att köpa aktier.

Arbetet inom regeringen är så fördelal all del är jag som skall besvara även Gunnar Hökmarks inlerpellalion. Jag besvarar därför båda interpellationerna i etl sammanhang,

ATP-systemel är i grunden ell fördelningssystem som innebär all utgående pensioner skall belalas av det förvärvsarbetande löntagarkollektivet. Den fonduppbyggnad som skell hade ursprungligen till syfle att möta ojämnheter i utbetalningarna och all kompensera det minskade sparandet i samhällel som ATP-systemel kunde förvänlas medföra.

AP-fonden förvaltas i dag av lio frislående fondstyrelser, lål vara alt l:a-3:e fondstyrelserna har ett gemensamt kansh. De placeringsbestämmelser som gäller för de olika fondstyrelserna är resultatet av elt antal revisioner som skett över tiden och som fortfarande pågår. Jag kan bl.a. upplysa om all regeringen i årels kompletleringsproposiiion föreslår atl placeringsbesläm-melserna för l:a-3:e fondstyrelserna samt 4;e och 5:e fondstyrelserna ändras i vissa hänseenden. Bl.a. föreslås atl 4:e fondstyrelsen skall få förvärva aktier i banker och försäkringsbolag saml all samma fondstyrelse får en vidgad ram för förvärv av utländska aktier.

Skälen för dessa förslag är bl.a, atl förulsätlningarna för de överväganden som ursprungligen låg lill grund för placeringsbeslämmelserna i flera avseenden ändrals. Jag kan bara peka på de effekler som avregleringen av kapitalmarknaden och avskaffandet av valutareslriktionerna har haft och kommer atl få för fondförvaltarna. Samtidigt har kravet på en effektiv förvallning och en god förräntning av fondkapitalet skjutits i förgrunden; särskilt som en femledel av de utbetalade pensionsmedlen härrör från förräntningen av fondkapitalet och inte från inbetalade avgifier. En effektiv förvaltning borgar för elt fortsall begränsal uttag av arbetsgivaravgifter.

Med detta som bakgrund besvarar jag först Gunnar Hökmarks frågor.

Löntagarfondernas väsentligaste uppgifl är att medverka lill en fördelningspolitiskt acceptabel tillväxt- och slabiliseringspolilik. Här skiljer de sig från övriga fondstyrelser. De finansieras också på elt annorlunda säll; genom vinstdelningsskalten och en särskild ATP-avgift Några planer på ytterligare fonder med della syfle eller denna finansieringsform finns inte. Tidigare beslut atl löntagarfonderna inle skall tillföras ytterligare medel efter utgången av år 1990 gäller också.

Svaret på Gunnar Hökmarks första fråga är alltså ja.

När Gunnar Hökmark talar om LO:s fondförslag menar han iroligen en idérapport från en kommitté inom LO. Rapporten syflar fill att skapa debatt inom arbelarrörelsen och samhällel i övrigt om sparandet och förmögenhels-fördelningen. I en sådan debatt deltar naturligtvis också del socialdemokratiska parliel. Något beredningsarbete beiräffande sådana fonder som kommittén behandlar i sin rapport pågår däremot inte i regeringskansliet. Gunnar Hökmark påslår att statsministern skulle ha kommenteral fondförslagen i en Eko-inlervju fidigare i år. Denna intervju har lyvärr inle kunnal spåras.

Staten har under senare år sänkl sin ägarandel i PKbanken, NCB AB, Procordia AB och UV-Shipping AB genom all introducera dessa förelag på

Prot, 1988/89:118 22 maj 1989

Om löntagarfonderna och AP-fondernas aktieköp

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Om löntagarfonderna och AP-fondernas aktieköp

börsen och sälja ut delar av sitt aktieinnehav fill allmänhelen. Delta har visserligen fått lill följd atl statens andel av det totala börsvärdel ökat -genom börsinlroduklionerna - men samfidigt har ju statens ägarandel av det lotala näringslivet sjunkit. Gunnar Hökmarks analys är därför missvisande. Yllerligare försäljningar av statligt ägda aktier planeras bl.a. i SSAB, Svenskt Stål AB.

Gunnar Hökmark påstår att slatens andel av börsvärdel skulle vara dubbelt så stor som Wallenberggruppens. Denna jämförelse är inle relevant. Staten uppträder nämligen inte på börsen som en enda ägare med samma inriktning och målsättning, vilket inte är ovanligl för större privata ägargrupperingar. Med detta anser jag att den Iredje frågan är besvarad.

Regeringen har slutiigen inte, som Gunnar Hökmark tycks tro, någon slrävan efler att - som han uttrycker del - socialisera någon bestämd andel av börsen. Däremot har regeringen ell ansvar för atl bl.a, ATP-syslemds fondförvaltning är så effektiv atl pensionssystemet skall kunna uppfylla sina åtaganden även vid de påfrestningar som del kan komma att utsållas för. Del ansvaret avser regeringen alt leva upp till även om de konservativa krafterna i samhällel lolkar della som socialisering.

Så till Anne Wibbles fråga.

Som framgår av del svar jag lämnat Gunnar Hökmark har regeringen inle för avsikl alt lägga fram förslag om några utvidgade ramar för AP-fonderna all förvärva aktier. Svaret på Anne Wibbles fråga är alltså nej.

Anf. 2 GUNNAR HÖKMARK (m):

Herr lalman! Jag vill försl lacka finansminislern för svarel på min interpellation. Det finns två sätt att tolka det svaret. Den ena tolkningen är atl finansminislern seriöst menar att regeringen är beredd all leva upp lill Olof Palmes löfte från den 20 december 1984 och atl man därför säger nej lill en forlsall kollektivisering av ägandet. Det innebär att finansministern, liksom Krister Wickman, ser faran i en socialisering av näringslivet om AP-fonderna ges en ny rätt att köpa aktier. Det innebär också med nödvändighel att finansministern tar avstånd från de planer som i dag finns inom LO på att bygga ul fondsystemet i en oerhört radikal omfattning. Det är i så fall, herr talman, etl viktigt besked vi har fått. Finansministern bör bekräfla om beskedel skall lolkas så. I vilket fall som helst kräver beskedet en del klargöranden.

Del andra alternativet för atl lolka finansministerns svar i dag är att han nu öppnar för en socialiseringsoffensiv, där man försöker förneka atl fondfrägan hela tiden har gälll makten över det svenska näringslivet. Del har varil hell klart för motståndarna, och det är det som har inspirerat anhängarna.

Del kan i dag synas som om finansministern försöker reducera Olof Palmes löfte fill atl gälla löntagarfonder som heter löntagarfonder och som har syflel all ge en fördelningspolitiskt acceptabel tillväxt och en slabiliseringspolilik som till någon del finansieras med hjälp av vinstdelning. Detta innebär atl löntagarfonder som inte kallas för löntagarfonder, men som tar löntagarnas pengar genom onödigt höga ATP-avgifler och som inle har till syfle alt ge en fördelningspolitiskt acceptabel tillväxt och en slabiliseringspolilik ulan all ta makten över näringslivet, enligl Feldts definition i dag inte skulle omfattas av

Olof Palmes löfte. Det är i så fall en brännvinsadvokatyr av sämsta slag. Del innebär all socialdemokratin blåser till strid i en ny fonddebatt molsvarande vad vi har hafl på 20-talel, 40-lalet, 60-talets aktiva näringspolitik och 70-lalels deball om löntagarfonderna.

Del finns ett antal skäl för all vara skeptisk och misstänka det andra tolkningsallernalivet. För del första är del Kjell-Olof Feldts omdefinilion av löftet av Olof Palme till atl gälla de tekniska formerna för finansieringen. Är finansminislern beredd all på fulll allvar hävda all Olof Palmes löfte bara avsåg fonder som finansieras med hjälp av vinstdelning? För del andra finns det anledning lill skepsis eflersom Kjell-Olof Feldt i sill svar inle tar avslånd från tanken på att AP-fonderna skall få köpa aktier på börsen, antingen genom alt släppa dem fritt helt och hållet eller genom att tex. få använda 10%.

Om nu regeringen inte har någon strävan att socialisera en bestämd andel av börsen - vilkel Kjell-Olof Feldt hävdar, och jag förslår att del självfallel inte finns någon bestämd andel i termer av procent - borde finansministern kunna svara på frågan om regeringen avser att forlsälta socialisera på del säll som den 5:e AP-fonden är elt ullryck för eller om del nu är stopp.

Herr lalman! Till skäl för misstänksamheten finns också all P O Edin, som är arkitekten bakom de nuvarande löntagarfonderna, har uttalat sig för all AP-fonderna skall få köpa för 10-15 % av sill kapilal på börsen. Leif Blomberg, Metalls ordförande, har hävdat all del skall vara fritt fram för att helt och hållet placera AP-fondernas kapital på börsen. Finansministerns egen statssekreterare har i Dagens Eko sagl all placeringsreglerna skall ses över. Statssekreteraren i socialdepartementet har hävdat atl del går atl länka sig att AP-fonderna skall få köpa för kanske 9-10 miljarder kronor om årel på börsen. Finansministerns egen definition av del hela ger anledning all misslänka alt man nu är beredd atl diskutera LO:s fondförslag. På samma sätt var det när statsministern i Dagens Eko den 16 januari fick frågan om han ville föra en dialog med LO om LO-gruppens förslag. Statsministern svarade visserligen atl löntagarfonderna var steget, men han sade också att del beror på vilka lyper av fonder det gäller. Han var hell klar när det gäller löntagarfonderna. Andra åtgärder får diskuteras.

Del uttalandel är alt öppna för en diskussion om sådana fonder och en sådan forlsall kollektivisering som inle skulle diskuleras i framtiden, enligl del löfte som Olof Palme gav när han sade att löntagarfonderna var stegel. Det är därför vikligl all på nytt ställa frågan vad Olof Palmes löfte i dag gäller för regeringen. Är finansminislern i dag beredd atl å regeringens vägnar avvisa de planer som uppenbarligen har diskuterats inom regeringspartiet och i regeringskansliet, dvs. om atl den l:a—3:e AP-fonden skall få full frihel atl köpa akfier på börsen? Avser finansministern atl ta avstånd från LO:s fondförslag, eller anser finansminislern alt de är förenliga med Olof Palmes och Tage Erlanders löften om hur AP-medlen skall användas och alt löntagarfonderna skall vara steget?

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Om löntagarfonderna och AP-fondernas aktieköp

Anf. 3 ANNE WIBBLE (fp);

Herr talman! Jag ber atl få lacka finansminislern för svarel på min interpellation.

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Om löntagarfonderna och A P-fondernas aktieköp

En stor del av svarel består av s.k, bakgrundsinformation om ATP-systemel, Jag tycker kanske att finansministern kunde förutsätta atl riksdagens ledamöter vet atl ATP-systemel är ell fördelningssystem och inte ell premiereservsystem. Jag kan ändå konstatera att många av dem som debatterar pensionssystemets framtid anser alt del hade varil belydligl bättre om den linje som bl,a, företräddes av bl,a. folkpartiet hade genomförts, dvs. om ATP-systemet i stället hade varit ett premiereservsystem.

Min fråga var föranledd främst av uttalanden från statssekreteraren i socialdepartementet, som i månadsskiftet mars-april lät meddela att regeringen hade för avsikt att föreslå alt de tre första AP-fonderna skulle få fri placeringsrätt för 10 % av vad statssekreteraren kallade intäkter. Senare kunde, forlfarande enhgt samma representant för regeringen, andelen ökas ända lill 20 %. Enbarl 10 % skulle molsvara ungefär 4,5 miljarder kronor, som skulle kunna användas för aktieköp varje år. Höjer man andelen till 20 % blir del ungefär 9 miljarder kronor varje år. Del handlar om en betydande, för att inte säga enorm, socialisering av svenskt näringsliv.

Finansministern svarar nu alt regeringen inle länker lägga fram någol sådanl förslag, och det låter ju bra. Tydligen råder det här en viss oenighet inom regeringen. Socialdepartementet vill köpa mer aktier, medan finansdepartementet inle vill göra del. För ögonblicket har tydligen finansdepartementet avgått med segern i den här inlerna striden. Men frågan är hur länge detta besked står sig. Finansminislern har ju en ganska slor förmåga all säga etl och göra ett annal. T.ex, i fråga om omsättningsskatten på akfier sade finansminislern atl den minsann inle skulle höjas. Men det dröjde bara några veckor innan förslag om höjning kom.

Hur länge vill Kjell-Olof Feldl alt vi skall tro på dagens besked? Kommer det också all ändras om några veckor, eller tar det flera månader? För närvarande råder del här i riksdagen ett spel där förslagen ändras näslan varje dag.

Finansministern hänvisar i svaret lill kompletteringspropositionens förslag alt låla 4;e och 5:e AP-fonderna köpa akfier i banker och försäkringsbolag. Del ökar visserligen inte AP-fondernas totala aktievolym, men del ökar det kollekfiva ägandet och inflytandet inom bank- och försäkringssektorn. Att det skulle kunna bidra fill en väl fungerande kapitalmarknad, som det står på olika slällen, är som jag ser det hell taget ur luften. Nu är del visserligen inte särskill mycket av kompldleringsproposifionens förslag som ser ut alt godkännas av riksdagen, men med del vanhga regeringsunderlaget, dvs. med kommunislslöd, tycks det här fungera.

I samma kompletleringsproposiiion föreslås det också all de tre första AP-fonderna skall få frihel alt köpa faslighelsaklier. Något motiv för della anges inte alls. Vill finansministern tala om vad han tror del för med sig för fördelar?

Dessa ändringar i AP-fondernas placeringsregler kan synas ganska små. Men jag ser dem som elt inslag i det vi i folkpartiet kallar "de små stegens tyranni" med ökad socialisering som sannerligen inte är utan betydelse.

Finansminislern påstår i svaret att AP-fondernas placeringsregler skall bidra fill att trygga pensionerna. Det är elt myckel oroväckande och illavarslande påslående. Om man tror all del är så kan del argumentet

användas för atl öka jusl rällen att placera i aktier. Men i själva verket är påståendet nonsens. Pensioner tryggas av produktionen, och för ell tryggt pensionssystem behövs det bra tillväxt av produktionen. Tillväxten ökas sannerligen inte av atl AP-fonderna äger mer aktier vare i sig bank- och försäkringssektorn eller i någon annan del av näringslivet Tvärtom hävdar jag att tillväxten blir sämre med mera kollektivt ägande av näringslivet.

Om svaret på min inlerpellalion skall vara någol värt måste finansministern inte bara ta avstånd inle bara från socialdepartementels påslående alt AP-fonderna skall köpa en mängd nya aktier, vilket han har gjorl. Han måste också ta avslånd från påståendet att pensionernas tryggande har någol som helst samband med hur mycket aktier AP-fonderna har. Kan finansministern göra del? Förslår han alt tryggandet av pensionerna inte har etl dugg med AP-fondernas aktieinnehav atl göra?

Den LO-rapport som nämns i interpellationerna syftar lill alt skapa debatt om sparandel och förmögenhelsfördelningen, säger finansminislern. S.k. debatter som aklualiseras av LO har en myckel obehaglig förmåga atl omsättas i konkreta förslag av en socialdemokralisk regering. Med hänsyn fill atl finansminislern redan är hell inställd på ell slort ökat offentligt sparande är del väl bara en tidsfråga innan LO-lankarna återspeglas i finansministerns proposilioner, även om själva beredningsarbetet inle skulle ha påbörjats ännu. Vem vet vilken utdelning LO vill ha på sina 60 milj. kr. i jubileumsgåva fill del socialdemokratiska partiet? Eller är finansministern beredd alt ta avstånd från alla de fondkonstruklioner som föreslås i denna LO-skrifl?

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Om löntagarfonderna och AP-fondernas aktieköp

Anf. 4 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! I den glesa spindelväv som numera återstår av borgerlig samverkan kryper det forlfarande omkring en insekt som heler socialisering. Kring attacker mot denna varelse går det lydligen ännu atl få ihop åtminstone två borgerliga parlier i något slags gemensam aktion.

Del lustigaste i allfihop är att man vill koncenlrera deballen kring det som kallas Olof Palmes löfte om del s.k. stegel. Detta löfte påstås nu gälla prakliskt taget varje förändring i regelsystemet för AP-fonderna och statiiga företag och varje inköp av en aktie eller en faslighet som skall göras av en offentlig institution, en kollektiv fond osv. Detta skall inle kunna ske på grund av Olof Palmes löfte, säger man. Tunnare och bräckligare har väl sällan argumenteringen för privatkapilalismen varit, herr lalman.

Vad gällde striden om löntagarfonderna? Jo, det var all dessa fonder skulle styras av en majoritet av löntagarrepresentanter, till skillnad från t.ex. 4:e AP-fonden, som har köpt aktier sedan början av 1970-talel. Del åberopades direki från förslagsställarnas sida, från socialdemokratins sida, all delta var etl sätt all ge lönlagarna ell ägarinflytande i företagen. Del är klarl alt del var en utmaning mot privalkapitalismens krav på obruten hegemoni. Det andra som skiljer löntagarfonderna från andra konstruktioner är all de finansieras lill allra slörsla delen genom en särskild vinstskatt. Skillnaden är inle bara konstruktionen ulan också syftet, om vi jämför med fjärde AP-fonden. Fjärde AP-fonden har från början haft som syfle att ge pensionskapitalet en bättre förräntning och ökad grad av värdesäkring genom ägande av aktier vars värde kan förväntas växa och t.o.m. växa snabbare än den allmänna

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Orn löntagarfonderna och AP-fpndernas aktieköp

prisnivån stiger. Atl en del av förmögenhetsmassan: förelagen på del sättet tillförs pensionskapitalet har icke från arbetarrörelsens sida beskriviis som elt sätt för löntagarna att få ökad makt i företagen eller all göra ägarförhållandena beroende av en viss instruktion av samma lyp som den för fjärde AP-fonden. Atl delta har insetls på borgerligt håll framgår alldeles uppenbarl av all fyra borgerliga regeringar under sex år inte bara lät fjärde AP-fonden vara kvar utan kraftigt ökade på dess kapilal för att del skulle kunna förstärka näringslivets riskkapitalförsörjning.

Herr lalman! Del är därmed fullständigt orimligt att göra det åtagande som gäller löntagarfonderna tillämpligt på alla slag av förändringar av placeringsreglementet för AP-fonderna eller statens ägande via de förelag som bl.a. inköptes av borgerliga regeringar. Jag vägrar bestämt alt ge mig ut i den lypen av tolkningar av begreppet socialisering, all placeringsreglerna för AP-fonderna skulle betyda en förändring av maktförhållandena på det sättet som löntagarfonderna otvivelaktigt syflade till. Del ledde ju också lill alt det blev den stora stridsfrågan i början av 1980-talet,

Om Sverige behöver etl ökat sparande - och del lorde alla vara ense om i dag - finns del två vägar att gå. Här går en klar ideologisk gräns. Den ena vägen man kan gå är via en kraftig ökning av de privata förmögenheterna, genom all man bygger upp elt stort privat sparande. Jag har inget emot att människor skaffar sig sparkapilal. Jag ingel emot atl vi har en kapitalägande del av befolkningen som aktivt bevakar sina inlressen i den meningen. Men om vi med ekonomisk-poliliska ålgärder skall öka sparandel föredrar jag att göra det i en form som inle ökar olikheterna i förmögenhet i samhället. Vi vet av erfarenhet att om förmögenheterna skulle öka totalt sett, är det en mycket lilen del av befolkningen som lägger beslag på den slörsta delen av ökningen. Därför kommer vi att fortsätta slåss för all kollektivt ägande skall kunna existera i Sverige och t,o.m, byggas ul,

Anne Wibble kan inle rimligen ha någol som helsl verklighetsunderlag för atl påstå atl kollektivt ägande leder lill sämre tillväxt. Då borde man väl i all sin dar omedelbarl kräva att de enskilda försäkringsbolagen, som ju bygger på ett slags kollektivt ägande, får lägga ner sin verksamhet vad gäller förvärv av aktier i svenskt näringshv.

Anf. 5 GUNNAR HÖKMARK (m):

Herr lalman! Jag tror alt Kjell-Olof Feldl möjliglvis borde bekymra sig mindre för den borgerliga spindelväven och hellre försöka finna lilel väv som binder honom samman med Stig Malm, Ingela Thalén och den regering vars pohtik här håller på all cirkla runl i elt slags kaos i kammaren och i riksdagshuset Vad deballen här gäller är om nu akluella fondförslag från LO och propåer från olika statssekreterare i regeringen är förenliga med Olof Palmes lönlagarfondslöflen. Då är givetvis frågan: Vad handlade den debatt, där löftet gavs, om? Handlade den, som Kjell-Olof Feldt försöker säga, om fonder som finansieras på ett visst säll, nämhgen genom vinstdelning, eller handlade den om maklen över näringslivet Svarel är myckel enkell. Både motståndare och anhängare hade del klart för sig: Del handlade om makten över näringslivet.

Den upplysning som vi har fåll här i dag, herr talman, är utomordentligt

intressant. Den innebär all finansministern den 22 maj 1989 i prakfiken har upphävt del lönlagarfondslöfle som Olof Palme gav i denna kammare den 20 december 1984, Finansministern förklarar alt de AP-fonder som är inne i samma system som löntagarfonderna myckel väl kan få börja köpa aktier på börsen, ulan atl del strider mot Olof Palmes löfte. Det var inte så del uppfattades, och det var inle i den deballen löftet gavs. Nu ändrar man sig. Del faktum all finansministern anser att det är förenligl med Olof Palmes löfte all första-tredje AP-fonden köper akfier innebär all man nu öppnar för en massiv socialisering av svenskt näringsliv. Detta finns också med i del som Kjell-Olof Feldl nu sade i sill inlägg, all det är det kollektiva sparandel, del offentliga sparandet, som måste prioriteras. Dd är samma tankar som återfinns i hans beramade artikel i Tiden, där han i och för sig förklarar att marknadsekonomin har visat sig överlägsen alla andra syslem, men där han också säger all del nu är dags all ta ilu med del personliga ägandet och den personliga förmögenhelsfördelningen.

Jag skulle för klarhetens skull vilja få ell rakt och lydligl besked från Kjell-Olof Feldl: Är del förenligt med löftet från den 20 december atl första lill iredje AP-fonden köper aktier i enlighet med de propåer som har kommit från LO och från ell anlal statssekreterare? Avser regeringen att gå vidare med den lypen av socialiseringar av ägandet? Det har sitt intresse på grund av alt del i så fall innebär att den socialdemokratiska regeringen i Sverige är beredd att gå emol den våg av liberaliseringar och privaliseringar som sveper över hela den värld som har insett atl marknadsekonomin är överlägsen.

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Om löntagarfonderna och AP-fondernas aktieköp

Anf. 6 ANNE WIBBLE (fp):

Herr lalman! Jag konstaterar atl finansministern gav två ovanligl lydliga besked i sitt andra inlägg. Först och främsl vill han inte ta avslånd från nya fondkonstruklioner, vilka sådana del än kan handla om. Vi kan uppenbarligen vänla oss flera förslag om nya kollekliva fonder, om än i litet varierande tappning, frän en socialdemokralisk regering..Del betyder alt en ulveckling av de små stegens tyranni mot forlsall socialisering kommer att fortgå.

Det andra beskedel som finansministern lämnade var det ovanligt lydliga förordet för ökat offentligt sparande. Della innebär, som finansminislern väl förstår, en fortsatt kollekfivisering av ägandet, eftersom någon måste äga det som människor spar.

Det finns elt antal utredningar som har diskuleral ägandds fördelning i Sverige. Det finns en som kallas ägarutredningen rätt upp och ner. I denna utredning har även de socialdemokratiska ledamöterna förklaral att del skulle vara värdefullt med ett bredare enskill ägande. Jag konstaterar nu bara all finansminislern uppenbarligen är av en hell annan uppfattning och i praktiken har lagil avstånd från de tankar som framförs av socialdemokraterna i ägarutredningen. Jag beklagar djupt all vi på della sätt lydligen får fler fondförslag och fortsatta strider om socialisering eller icke socialisering. Jag tycker atl finansministern kunde låta bli alt låta förvånad över att vi i folkpartiet inle lycker om socialisering.

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Om löntagarfonderna och AP-fondernas aktieköp

Anf. 7 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Vad ni i folkpartiet lycker vet jag fakfiskt inle. Ni var alltså med om all bygga ul ett av de socialiseringsinslrument, med er egen definition, som Anne Wibble nu uttalar sin fasa över.

Gunnar Hökmark skall inle blåsa upp sig och tro att han är med om någol historiskt ögonblick denna dag den 22 maj 1989. Om varje förändring i placeringsreglerna för AP-fonderna är etl svek mot löftet om löntagarfonderna, då har det redan skett. Regeringen har lagt fram förslag om en femte AP-fond som skall köpa aktier. Denna fond har riksdagen fattat beslut om, och fonden skall nu påbörja sill arbele. Vi i regeringen gjorde alldeles klarl vid del fillfälld, liksom vid många andra tillfällen, att vi anser atl det är regeringens och riksdagens ansvar alt se fill att pensionsfonderna har möjlighet fill kapitalplaceringar, så all systemets möjligheter atl finansieras med räntor och utdelningar inte alldeles i onödan urholkas och i slällel hell och hållet måste finansieras genom höga ATP-avgifler. Det är ju finansieringsmetoden som i delta sammanhang är avgörande. Jag begriper också alt pensionssystemets möjlighet fill finansiering hänger samman med vad som händer med produktion och sysselsättning. Men vilka som är med och belalar har en viss betydelse. Om del enbarl är avgifterna som är finansieringsinstrument, då faller bördan mycket hårt på enbarl på en grupp, nämligen på löntagarna.

Sedan kanske jag får avge något slags egen deklaralion här om inslällningen lill prival ägande kontra kollektivt ägande. Jag tror all Gunnar Hökmark och Anne Wibble är medvetna om atl Sverige kanske är det industriland som har den starkaste privatkapitalismen. I varje fall finns det inte någon annanslans en sådan koncentration av stora förelag med enorm förmögen-hetsackumulalion och en liten krets ägare med enorml inflytande över dessa företag. Jag tycker i och för sig att många av dessa ägare har skött sin uppgifl på ett föredömligt sätt. Svensk induslri hävdar sig väl i världen. Men del är också uppenbarl all ägarna fill dessa företag i olika lägen kan utmana breda folkliga inlressen genom att helt enkell visa pengarnas makt. När chefen för Ericsson deklarerar, att om riksdagen fattar elt visst beslul, kommer han atl ge order om att flytta ut större delen av företaget utomlands. Det är naturligtvis honom obetaget att göra sådana uttalanden. Däremot visar det övermodet och maklen hos en lilen grupp kapitalägare all åsidosätta intresset hos en nation av att behålla etl förelag som i hög grad har byggts upp genom kollekfiva insatser. Vad skulle della förelag ha varit ulan samarbetet med etl av slalen ägt förelag, nämligen televerket?

Det har varil min övertygelse under alla år som jag har lillhörl socialdemokratin och varit socialist att ett land som Sverige behöver en motvikt, behöver en maktbalans, inte bara av en riksdag och en regering med en demokratisk förankring ulan också av ell samhälle med vissa ekonomiska resurser att stå emot förmögenhetsackumulafionen, maktkoncentrationen och ibland makl-berusningen hos dem som äger pengarna. Detta kan myckel väl förenas med en öppen ekonomi, med en marknadsekonomi och med en stark slällning för privatkapitald på våra marknader. Men jag vägrar all acceplera atl vi hell skall böja oss under er föreställning om alt all makl, allt sparande, all förmögenhd skall samlas hos denna grupp.

Anf. 8 GUNNAR HÖKMARK (m);

Herr talman! Del centrala i den senare delen av Kjell-Olof Feldts analys är ju atl regeringen för en målmedveten polilik för all försvaga del enskilda ägandet. Sverige är ett unikt land som har etl negativt hushållssparande på grund av socialdemokraternas skattepolilik samtidigt som regeringen bygger upp ell omfattande offentligt sparande, som finansministern berömmer sig av i sin kompletteringsproposition. Det innebär atl vi är på väg i en rikining som skiljer sig från den i alla andra länder, vilka har insett all marknadsekonomin förutsätter ell omfattande och spritt enskilt ägande. Varje gång en reform är på lal för atl vidga det personliga ägandet från de alllför små kretsar som det i dag omfattas av motsätter sig regeringen del när del gäller vinstandelar, när del gäller konverlibler, när det gäller möjligheterna all friköpa lägenheler. Så fort det ges möjligheter för enskilda människor, för normala löntagare, alt själva skapa sig ett ägande griper regeringen in, eftersom det är lättare för regeringen alt acceptera de stora företagen, det anonyma ägandet, eflersom detär lättare atl få AP-fonderna atl ta över, det är uppenbarl.

Med lanke på finansministerns svar i dag är det också uppenbarl all della är den socialdemokrafiska politiken in på 90-lalet. Socialdemokralerna skall låta den första lill den Iredje AP-fonden med en förmögenhelssumma molsvarande 300 miljarder gå in på börsen och köpa aktier. Det är inle jag som blåser upp mig, ulan jag bara konstaterar att del är ell historiskt viktigt besked, inle på grund av all del är någol ärofyllt, utan på grund av alt del är den bortre parentesen på den löflesperiod som en del har troll på. Vi moderater irodde inle på den, eflersom vi vissle all socialdemokraterna skulle gå vidare. Och nu är det uppenbarl, vilket har deklarerats i riksdagen av finansminislern, all socialdemokralerna med hjälp av lönlagarnas pengar skall fortsätta all bygga upp ell kollekfivl ägande i Sverige. Det kommer att drabba svenskt näringsliv, därför det är ni som gör all förutsättningarna för företagen i Sverige är så svåra atl företag flyllar utomlands. Det beror inle på arroganta chefer i svenskt näringsliv utan på de ekonomiska villkor som ni skapar i vårl land. Del blir inle bältre av all man tror alt man kan effektivisera förvaltningen av AP-medlen genom att kolleklivisera dem. Det är faktiskt så att Kjell-Olof Feldl är den finansminister i den västliga industrivärlden som synes vara sämsl på att garanlera del framtida innehållet i pensionerna. Såvitt jag vel finns det ingel annal land i västvärlden som della är och näsla år kommer all ha så låg ekonomisk tillväxt som det land där Kjell-Olof Feldt administrerar ekonomin. Atl låta AP-fonderna köpa kapital på börsen ger inte tillväxt ulan slagnation.

Vi har fått etl viktigt besked här i dag. Det tackar vi för, men vi kommer all ta striden.

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Om löntagarfonderna och AP-fondernas aktieköp

Anf. 9 ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Finansminislern lalade ändå om alt han insåg all pensionssystemet hänger på produktion och sysselsällning. Del lyckte jag var bra. Del innebär, får jag hoppas, alt argumentet alt trygga pensionerna icke hädanefter kommer atl användas för olika förändringar, för utökningar av AP-fondernas rältigheter all köpa aktier. Då kan man ålminslone diskulera

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Om löntagarfonderna och A P-fondernas aktieköp

vad sakfrågan gäller, nämligen makt och ägande.

Den andra delen av finansministerns anförande handlade om någol slags ondgörande över maklens och ägandds koncentration. Jag kan hålla med i vissa delar all det skulle vara bättre om makt och ägande vore mindre koncentrerade och mera spridda på enskilda individer.

När det har förts fram förslag här i riksdagen av mycket konkrel nalur för att åsladkomma jusl denna spridning av makl och ägande från oss i folkparliel, l.ex. i vad avser de anställdas vinstandelar, då röslar socialdemokraterna emol. Ni är uppenbarligen inle alls intresserade av all sprida makl, ansvar och inflytande lill enskilda individer, utan det skall vara lill någoniing annat. Så den s.k. koncenlralionsfilpsofin inom socialdemokralin fortiever nog i högönskhg välmåga.

Anf. 10 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Gunnar Hökmark låtsas vara förskräckt när han gör en viss tolkning av milt uttalande. I själva verkel är han förljust och lycklig: länk om ni får en ny fråga som ni kan arbeta med när ni har så lilel annal alt syssla med i politiken! Men jag skall göra Gunnar Hökmark besviken därför all det jag har sagt här i dag inte är någoniing nytt. Det har sagls många gånger förr från vår sida. Del sades senasl när vi lade fram förslagel om den femle AP-fonden. Del är en gammal deg som Gunnar Hökmark rör om.

Man säger atl marknadsekonomin förutsätter elt omfattande spritt privat ägande. Ja, jag bejakar detta, för det gör den. Den förutsätter l.o.m. någol som heler prival vinningslystnad, vilket jag också bejakar. I Sverige äger i dag 2,5 miljoner hushåll aktier. Det är den största andel prival aktieägande bland hushåll som finns i världen. Del har uppstått under vår regeringstid, inte under er. Det är under vår regeringstid som värdet på den svenska aktiebörsen har fyrdubblals. Del är under vår regeringstid som aktiebörsen haft en omsättning som aldrig förr. Mängder av människor som är vanliga inkomsllagare har kunnat köpa sig aktier. Det är bra. Detta har skett under vår regeringslid, trots löntagarfonderna och trots den fjärde och den femte AP-fonden, Därför ser jag ingen motsättning i all ha en mycket vital marknadsekonomi. Jag skulle gärna vilja att vår marknadsekonomi var vitalare än den är i dag och alt vi också faktiskl hade kolleklivl ägande, all åtminstone en del av den förmögenhetsökning som alla är med om alt skapa hamnade i former som gör att alla får del av dess frukter. Det har varil socialdemokralins riktlinje många år, och del kommer vi alt fortsätta med. Dd står inte i motsättning mot alt vi vill ha en liberahsering och avreglering av vår marknadsekonomi, med ytterligare inslag av utiändsk konkurrens och samarbete med öppna gränser osv. Så sin förljusning över atl ha hittat en ny socialiseringsfråga må Gunnar Hökmark ha, men hyckla inte och låtsas inte att förfasas över detta. Gunnar Hökmark vel myckel väl all den svenska ekonomins problem icke beror på all vi har socialiserat för myckel och icke beror på all vi har för myckel kollektivt ägande utan på atl andra ting i vår ekonomi fungerar sämre än vad vi önskar. Det är dessa ling som jag hoppas atl Sveriges riksdag under denna vår, dock inle med medverkan av moderaterna och folkparliel, kommer alt la ilu med.

22 maj 1989

Talmannen anmälde att Gunnar Hökmark och Anne Wibble anhållil att Prot. 1988/89:118

Om anpassningen till. EG och svenska miljömål

till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytteriigare inlägg. Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på interpellation 1988/89:185 om anpassningen till EG och svenska miyömål

Anf. 11 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Carl Frick har frågat mig hur det kommer all bli möjligl för Sverige att hävda svenska miljömål när vi anpassas till EG.

Sverige dellar aktivt i del internafionella miljöarbetet. På många områden är Sverige slarkl drivande i de internationella miljöförhandhngarna. Del kan gälla frågor på del globala planet, som en klimatkonvention, CFC-aweckling och hantering av miljöfarUgt avfall, och del kan gälla frågor på regional nivå, som luftföroreningar och marina miljöfrågor i Europa,

Vad gäller det europeiska miljösamarbetet är del regeringens strävan atl det skall vara så brell och vittomfattande som möjligl. Därför fäster regeringen stor vikl vid det miljösamarbete som omfallar såväl Öst- som Västeuropa, särskilt inom ramen för FN;s regionala kommission för Europa, ECE och konferensen om säkerhet och samarbele i Europa,

Samarbetet i Västeuropa intensifieras alltmer, Höslen 1987 hölls ell miljöministermöte i Holland mellan företrädare för EFTA- och EG-länderna, Som en uppföljning av delta hålls numera regelbundna möten mellan företrädare för de västeuropeiska länderna. Samarbelel är dock forlfarande av informell karaklär och omfallar huvudsakligen informationsutbyte om ländernas miljöpolitik. Under senare lid har dessa möten kompletterats med omfattande kontakter på expertplanet.

Som miljöminister håller jag själv nära kontakter med såväl EFTA som EG och deras medlemsländer både i form av bilalerala besök och i form av deltagande i multilaterala möten.

Inom korl publiceras en rapport om Sverige och det väsleuropeiska inlegrationsarbelel vad gäller miljöfrågorna, I rapporten lämnas en detaljerad information om utvecklingen av EG:s miljöpohtik och om samarbetet mellan EFTA- och EG-länderna på miljöområdet. Huvuddelen av rapporten ägnas en jämförelse mellan EG:s miljöregler och motsvarande svenska bestämmelser.

Av rapporten framgår att miljöfrågorna under senare tid har börjat spela en alll slörre roll inom EG, Under de senasle månaderna har viktiga miljöpoliliska beslul fatlals om CFC-aweckling, om skärpia bilavgasnormer även för småbilar och om EG-ländernas rätt att av miljöskäl slå vakt om ett system med returflaskor, manifesterat genom en uppmärksammad dom i Europadomstolen för elt par månader sedan. Vi välkomnar att EG:s övergripande organ nu fäster större vikt vid miljöfrågorna.

När jag nu besvarar Carl Fricks konkreta frågor är det viktigt att konstalera följande:

- Av EG;s vilboksdirektiv omfattar endast ell tiotal miljöområdet. Del stora flerlalel regler faller utanför vitboken.

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Om anpassningen till EG och svenska miljömål

- EG:s miljöpolitik är inle heltäckande. Fortfarande är den slörre delen av miljöpolitiken kvar under nationell bestämmanderätt.

- Av de gemensamma EG-reglerna är de flesta beslutade enligt artikel 130, vilket innebär atl de är minimiregler, och att medlemsländerna har rätt att själva införa strängare regler.

Alll detta innebär all del finns ell betydande ulrymme för de enskilda EG-länderna atl föra en egen nationell miljöpolitik. Delta gäller självfallel i än högre grad icke-medlemsländer.

Vid den analys som gjorls av EG:s och Sveriges miljöpolitik har konstaterats att de svenska bestämmelserna i de flesla fall är identiska med EG:s eller ligger myckel nära EG:s. Det gäller inte minst på sådana områden där överenskommelser fattals inom mullilalerala organisationer, där såväl Sverige som EG dellar och där överenskommelserna bildar grund för den egna lagstiftningen. Under de närmaste åren kan vi förvänta oss alll fler globala och regionala överenskommelser som kommer alt påverka alla länders, inkl, EG:s, miljöregler.

På flera vikliga punkler skiljer sig dock reglerna ål. Del gäller l.ex. på kemikalieområdet, där Sverige ställer starkare krav på tillverkare och importörer att visa att produklerna inte är miljöfarliga. I Sverige har vi dessulom en fjärde farlighelsklass vid miljömärkning av kemikalier.

Ett annat område gäller bilavgasbeslämmelserna. De svenska hållbarhels-kraven och konlrollsyslemd är hårdare än EG:s, vilkel vi räknar med kommer all innebära en avsevärd skillnad i utsläppseffekt, trots atl EG nu fatlat beslut om att införa normer likvärdiga med de svenska.

Regeringen strävar efter ett nära samarbete med övriga västeuropeiska länder. Della gäller även miljöområdd. Skälet är givetvis miljöfrågornas allvar och gränsöverskridande karaktär. Därför förordar Sverige liksom övriga EFTA-länder ell närmare samarbete med EG i syfte all om möjligl komma fram till gemensamma lösningar. Målsättningen är självfallet att generellt höja miljöskyddet i Väsleuropa.

Regeringen har vid flera tillfällen deklarerat att Sveriges närmande till EG inle får ske på bekostnad av exempelvis en försämrad miljö. Den linjen ligger fast. I avsaknad av gemensamt överenskomna miljöbestämmelser med EG har Sverige givetvis full frihet atl driva sin egen miljöpolitik.

Många av de miljöproblem som Sverige står inför i dag kan inte lösas enbart genom nationella beslämmelser. Dessa måsle kompletteras med långtgående internationella överenskommelser såväl globala som regionala och bilaterala. Sveriges samarbele med EG på miljöområdet har som utgångspunkt de mål som gäller för vår miljöpolitik och vårl övergripande internationella miljöarbete.

Anf. 12 CARL FRICK (mp);

Herr lalman! Jag tackar Birgitta Dahl för svaret. Jag fäster mig här särskill vid atl regeringen nu lägger samma tonvikt vid miljöfrågorna som vid neutralitetsförhållandet när det gäller EG, Det är väl så man måste tolka svarel.

Miljöfrågorna är inle bara det som tas upp i ohka akter och direktiv, ulan dessa är också fasl knutna till de åtgärder som föreslås i Sverige och som

syflar till att stärka del nära samarbele och den anpassning som eftersträvas. Skattepolitiken skall anpassas. Det kommer att framgå av betänkanden som läggs fram, och del gäller både inkomstskatter och de indirekta skatterna. Speciellt tydligt bhr delta när del gäller de indirekla skatterna, där del uttalade syftet ju är atl vi skall bli så EG-konforma som möjligt.

Från regeringens sida hävdar man att framlagda, förslag inte är regeringens. Ja, vissl är det väl så teoretiskt! Men i praktiken utgår utredningarna från olika regeringsdirekliv. Dessutom slår den akluella utredningens socialdemokratiska majorilel helt bakom de framlagda förslagen. Vår miljöframtid styrs i högsla grad av det som sker på energiområdet.

Strävan efter alt åsladkomma EG-konformilel och att gynna induslrin leder lill förslag som syftar till en ökad användning av fossila bränslen och elkraft. När det gäller inhemsk förnybar energi av ohka slag blir del svårt. Energinolan kommer i huvudsak all få betalas av hushållen, och från del hållet visar man inte någon slörre solidaritet - det märks ju.

Atl medvetet öka elkraftsförbrukningen i en tid då kärnkraften skall avvecklas framslår som elt hån mol miljöpolitiken och framlidsansvaret Likaså vill man på fulll allvar momsbelägga personirafiken, vilket skulle få fill följd alt tågåkandet och kollektivtrafiken minskade med 12-16 %. Med andra ord vill man i Sverige föra en polilik som innebär en ökad bilism.

Frågetecknen bara hopar sig inför EG-anpassningen. Vart tar alla fina mål vägen? Och vart tar framlidsansvaret vägen?

EG:s vilbok anger väldigt tydliga gränser för de ålgärder som ell enskill land får vidla för alt skydda miljö och människor. Såvitt vi förstår eftersträvar regeringen en anpassning utan gränskontroller. Om vi har stränga krav på miljön beiräffande produklionen och användningen av olika produkler här i Sverige, kan således svenska företag föredra atl lägga sin produktion i mindre miljökrävande länder. Därefter kan varorna fritt importeras till Sverige. Om det blir så, har vi ju bara exporterat miljöproblem och i slällel fåll varor med funktionssätt som vi inte gillar. Det är här som de stora farorna för framtiden ligger.

Det skall bli intressant att se hur regeringen kommer att lösa knuten i fråga om dels det ohämmade gränslösa handlandel, dels medborgarnas miljökrav. All döma av vad vi hitintills har sell väger affärsmässigheten tyngre än miljöhänsynen. Det räcker all sludera förslagen lill beskallning av energi och persontransporter för all inse detta.

Kan Birgitta Dahl på något säll bidra lill all den oro som vi hyser för utvecklingen kan minskas? Och vad tänker Birgitta Dahl göra för att vända den nu förutsebara ulvecklingen i anpassningsarbetet, som uppenbarligen kommer att leda till att vi får använda fossila bränslen i betydligt större ulslräckning än vi gör i dag? Här måsle man också beakla de konsekvenser som della kommer att få för vår miljö. Vi i Sveriges riksdag har ändå fallat beslut om all koldioxidutsläppen inle skall öka och om att kväveoxidmängden skall minskas med 30 % fram lill 1995 -delta trots all forskare anser det vara nödvändigl med en mycket större minskning. I dag ligger ju värdena långl över gränsen för vad naturen lål.

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Om anpassningen till EG och svenska miljömål

2 Riksdagens protokoU 1988/89:118

Prot. 1988/89:118 Anf. 13 LARS ERNESTAM (fp):

22 maj 1989 Herr lalman! När jag studerar miljöministerns svar på interpellationen

Om anpassningen till EG och svenska miljömål

finner jag en relativt heltäckande redogörelse för miljöarbetet i Europa och för hur vi förhåller oss i del sammanhanget.

Det hade dock varil intressant om miljöminislern också hade redovisal förmodade hot och aktuella förväntningar inför ett stundande EG-samarbete.

I miljödebatten här i Sverige får man ofta höra frågan; Varförskall Sverige ha slrängare krav än andra länder? Våra utsläpp motsvarar ju bara någon procent av övriga världens. Se på Väsleuropa och dess samlade ulsläpp! Del är där som ålgärder behöver vidtas. Ja, men Sveriges riksdag har ändå fatlal beslul på delta område - ofta i stor samstämmighet, eftersom vi är medvelna om all Sverige som ett väl utvecklat land har etl ansvar här.

När man så sluderar miljödebatten inom EG frapperas man av hur likartad denna i stort är med den svenska debatten. Av en del inlägg i den svenska debatten - det gäller bl.a. Carl Fricks inlägg - freslas man emellertid att tro att EG och EG-länderna inle lar miljöhoten på allvar. Så är inte fallet. Visst finns det skillnader mellan EG-länderna och Sverige. Men del finns också skillnader mellan de olika EG-länderna. I en del frågor har vi i Sverige gåll längre beträffande miljökraven, I andra frågor har EG gått längre. Dessutom finns del frågor där vissa EG-länder har gåll längre. Men lolall sell har vi kanske gått någol längre än andra. Skillnaderna är dock inte särskill slora,

Freonerna tex, skall ju borl också i EG, även om del arbelel har gått litet trögare där än det har gjort hos oss. Miljökonsekvensbeskrivningar diskuteras, och avfallsfrågorna är föremål för utredning. Går man igenom område efler område, finner man en ganska likartad debatt.

Ell närmare samarbete med EG i miljöfrågorna skall väl ändå inle, miljöministern, beskrivas som ett hot. I stället bör väl detta ses som en möjlighet - även om vi hamnar utanför de beslutande organen - när det gäller atl kunna påverka miljöarbetet i en positiv rikining och alt få ta del av de ställningstaganden som EG-länderna har gjort på områden där dessa har gått längre än vi, eller kommer att göra det.

Miljöfrågorna är reellt bland de viktigaste internationella spörsmålen i dag - bortsett från dem som hör samman med krig och fred. Luft och vallen känner inga gränser. I della sammanhang bör också EG:s möjligheter atl vidla stödåtgärder i Östeuropa noteras. Miljöministern var ju nyligen i Bryssel. Jag skulle uppskatta litet mer personliga synpunkter från henne på miljöarbetet i EG. Går detta arbete framåt? Är skillnaderna så stora all EG reellt blir ett hol mol vår miljöpolitik i händelse av elt närmare samarbele här?

Kommer det att finnas möjligheter till särlösningar? Minislern hänvisar ju
fill särlösningar, och nyligen avgjorde EG-domstolen ett sådant mål.
Danmark har ett returglassystem för öl och läskedrycker, där endast vissa
förpackningstyper får användas. Detta system uppfattades av kommissionen
som ett handelshinder för leverantörer från andra länder, men EG-
domslolen avslog i höstas kommissionens begäran om etl utslag i den
riktningen. Denna dom kan betraktas som en seger för Danmark och som ett
18 långtgående beaktande av miljöintressena.

Ett annat område som diskuteras är bilavgasbeslämmelserna, där vi har gått längre. Men även där förs en livlig diskussion inom EG. Jag såg i en tidningsnotis häromdagen atl Grekland har beslutat all införa stimulans för katalytisk rening av bilar på samma sätt som vi har gjorl här i Sverige. Tidigare har del sagls att Sydeuropas länder varil motståndare till förändringar, men även där pågår lydligen en debatt

Jag skulle vilja fråga miljöminislern om det ändå inte är så all miljösamarbetet går framåt i Europa och om vi inle på del området har mycket att filiföra Europa.

Anf. 14 KRISTER SKÅNBERG (mp):

Herr talman! Jag vill anföra några ytterligare synpunkler på förhållandet mellan EG och Sverige på miljöområdet. Del finns nalurliglvis en inneboende målkonflikt mellan EG:s marknadsintressen och miljöintressen. Det är fråga om samma målkonflikt som vi har i Sverige. Hillills har miljön och naluren i de allra flesla fall fått stå tillbaka i denna målkonflikt

Miljöpartiet har visal all det här leder till ytterligare svåra skador på miljön och elt ytterligare förslösande av nalurresurser.

En som många gånger energiskt talat om för industrin alt den måsle bete sig miljövänligare är vår miljö- och energiminister, och del uppskallar vi, samtidigt som vi hittills har varil besvikna över att de konkreta ålgärderna har släpat efler. Del har ännu så länge, lycker vi, blivit mera ord än handling. Jag vill dock tro all Birgitta Dahl har respeki med sig i svenska induslrikrdsar när hon ryter till och atl många förelag för säkerhels skull vidiar en del åtgärder för att bli bättre.

Svårare kommer det att bli när de svenska miljöintressena slälls mol vad som gäller inom EG, där man väl inle kan räkna med all Birgitta Dahl fär samma gehör. Det finns en del bekymmer i delta sammanhang, och jag vill först peka på vad som kommer all räknas som handelshinder. Vi kommer väl alt få mänga tillfällen all återigen dryfta vilka intressen som i delta sammanhang kommer atl väga över. I Sverige är vi oroade över alt del inom EG och dess kommande inre marknad blir EG-domstolen som får del sisla ordet.

Vad som framför alll kan skapa bekymmer är två paragrafer i vitboken om den inre marknaden vilka reglerar miljöfrågorna, nämligen § 130 R och § 100. Frågor om åtgärder mot miljöproblem som uppstår i samband med produktionsprocesser regleras i § 130 R, som behandlar utsläpp och avfall. Frågor om miljörisker som hänger ihop med varors sammansällning behandlas i § 100. Inom ramen för § 100 kan man inom EG falla tvingande beslut med kvalificerad majoritet, men däremot inle inom ramen för § 130 R.

Utsläpp i luft och vallen samt förbränning, dumpning och exporl av avfall kan ju ha direkt gränsöverskridande effekler, och delta har bl.a. föranlell miljö- och energiministern all anordna elt anlal möten ule i Europa och i andra delar av världen för all försöka påverka andra länder att tillsammans med Sverige komma fram fill normer som minskar gränsöverskridande föroreningar. Det hade dock varil rimligare om man i jusl dessa sammanhang i EG hade kommil överens om att ge möjlighel lill majoritetsbeslut för att

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Om anpassningen till EG och svenska miljömål

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Om anpassningen tiU EG och svenska miljömål

tvinga de värsta miljöförstörarna atl slå till reträtt. Men majoritetsklausulen finns alltså endast i § 100.

Atl så är fallet är visserligen i och för sig bra, men effekter av varors sammansättning är ju i huvudsak begränsade till människor i närmiljön, till jusl dem som använder ell lösningsmedel eller äter en viss matvara. Om man inle har tillräckligt skarpa normer, är del alltså huvudsakligen det egna landels befolkning som drabbas. Del finns alltså en risk atl Sveriges rösl kan komma all bli myckel svag i förhållande till all en mycket marknadsinriklad kör i EG:s inre marknad.

Det skulle vara spännande all litet mera konkret få höra hur vi skall kunna leva upp lill de fina deklarationerna från regeringen om atl ingenting skall bli sämre på miljöområdet när EG;s tryck mot Sverige ökar. Vad kommer vi all kunna göra, och på vad sätt kan den harmonisering som man förtjust arbetar på göra Sveriges läge bällre? Jag kan inle se annat än atl vi skulle ha slörre glädje av atl bara fortsätta all hävda våra inlressen och anpassa oss endasl i de fall där del är naturiigi all göra del därför alt det leder till en förbällring för alla parter.

Anf. 15 VIOLA CLAESSON (vpk):

Herr talman! Jag hade inte tänkt gå upp i denna deball, men efter all ha lyssnat lilel grand på den känner jag att jag nog måsle göra del ändå. Eftersom jag är ledamol av riksdagens trafikutskott är trafik- och transport-frågor del område som jag har arbetat mest med. Utvecklingen av den svenska anpassningen till EG visar på della område med all önskvärd tydlighet all denna där inle leder till några som helst förbättringar. Den Iransportpolifik som fastlades bl,a, genom de beslul som riksdagen log i förra årel efler regeringens proposition om trafikpohliken inför 90-talet innebär inte bara alt Sverige anpassar sig, ulan faktum är atl Sverige också på flera punkler går före flera av länderna inom EG i miljöovänlig riktning, bl,a. genom att anpassa Sveriges trafikpolitik lill kraven i vitboken men också till krav som ställs av olika EG-organ på att landsvägstransporterna skall ökas. Jag tror all Birgitta Dahl är medveten om della, men jag är rädd för all del skall komma i skymundan i denna debalt.

Jag tvivlar, Birgitta Dahl, på att ingel kommer alt bli sämre på miljöområdet genom anpassningen lill EG, Jag vill hänvisa lill vad som kom fram i samband med regeringens trafikpoHfiska proposition och beslutet med anledning av den förra året. Före propositionen lade man ul uppdrag till en rad olika personer och organ i vårt land all uireda vissa frågor. Den första rapport som dessa uppdrag ledde till på transportområdet gällde Sverige, EG och transporterna. Denna rapporl är skriven av Per Olof Rask, som genom ell konsultföretag själv har inlressen på landsvägsområdel, och han kom naturligtvis fram lill all Sverige borde gå in för EG-modellen.

Vad innebär då denna EG-modell? Jo, den innebär utan tvivel mer av tunga Iransporler på landsväg, som en följd av den avreglering som bl,a, stora åkarinlressen i Västeuropa har beställt. Den innebär också att man skulle behöva ändra lagstiftningen här i Sverige för all tillåla ännu lyngre transportfordon på våra landsvägar, dvs, jusl sådana fordon som svarar för de allra värsta ulsläppen.

Döm om mångas förvåning när den här rapporten var klar och det syntes tydligt atl rapportskrivaren förordade mer av lunga transporter, dvs. EG-modellen. Dessutom tillkännagav dåvarande kommunikationsminister Sven Hulterström omedelbart i ell pressmeddelande, dvs. på elt offensivt säll, alt EG-modellen, vilkel alltså innebär mer av tunga landsvägstransporter, var det som Sveriges regering och Sverige borde fastna för. På punkt efler punkt har man fattat beslut som tyder på att del är i den här riktningen man skall gå.

Däremot salsar olika EG-länder och andra länder ulanför EG, bl.a. Schweiz, oerhörl mycket på järnvägen. Men i den EG-proposition som lades fram före irafikproposilionen säger regeringen atl den tycker all Sverige bör anpassa sig efter EG, så att man avreglerar och låter det offentliga får mindre ansvar för järnvägstransporterna. Detta händer just i ett läge när järnvägslransporler och spärburna transporter över huvud taget vore det mest lämpliga att satsa på. Nu har förslagen genomförts. SJ sprängdes i två olika delar, elt banverk och etl affärsdrivande SJ. Detta har, Birgitta Dahl, inte lett till mer av järnvägssalsningar, ulan tvärtom. För 10 miljarder på tio år är en spottstyver i de här sammanhangen, särskill jämförl med länder som Schweiz, som för den delen också slår utanför EG. De anpassar verkligen inte sin trafikpolitik till EG, och jag menar atl det inte heller finns någon anledning för Sverige all göra del.

Elt exempel som jag skulle vilja att Birgitta Dahl kommenterade är de krav som lilla Schweiz faktiskt ganska tufft släller gentemot EG. Man framhärdar i uppfattningen all den Iransillrafik, långtradartrafiken, som skall gå genom Schweiz bör lyflas upp på järnvägsvagnar. Alllmer tågtrafik bedrivs som lar också personbilarna på tåget när de skall passera Schweiz. Man salsar mängmiljardbelopp på att utveckla just spårbundna transporter. Schweiz är elt föregångsland, där man inle har ansett sig vara tvingad att anpassa sig fill EG.

Då undrar jag, Birgitta Dahl: Varför skall jusl Sverige, som i dag slår ulanför EG, t.o.m. gå i spetsen för att anpassa både lagstiftning och annat till en polilik som innebär mer av landsvägslrafik och mindre av järnvägstrafik?

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Om anpassningen till EG och svenska miljömål

Anf. 16 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL: Herr lalman! Interpellanten Carl Frick valde en förvånande smal inkörs-port till sitt debattinlägg. Självfallet strävar vår energi- och trafikpolifik mol alt vi skall använda mindre fossila bränslen och inle mer. Del kommer också lill synes i det samlade förslag om direkta och indirekta skaller och miljöavgifter som regeringen avser att lägga fram för riksdagen. Del står myckel klarl redan i direktiven lill ulredningen om indirekla skatter, att en eventuell moms på energin måsle förenas med de styrmedel som behövs för atl vi skall kunna uppnå våra miljö- och energipoliliska mål. Vi har ocksä forcerat arbetet i miljöavgifisuiredningen och klarl ullalal att del under delta år och näsla år kommer att införas avgifier på utsläpp av svavel, kväve och koldioxid.

Sedan skulle jag vilja la upp den vidare debalten och säga följande: Den svenska regeringen driver samarbetsfrågorna med EG från den utgångspunkten alt vi skall försöka påverka EG i rikining mot skärpta miljökrav. Vi

Prot, 1988/89:118 finner det vara myckel viktigt med en sådan öppen dialog. Jag vill som
22 maj 1989 exempel hänvisa lill de uttalanden som nyligen gjordes av de socialdemokra-

Om anpassningen tiU EG och svenska miljö mål

tiska partiledarna i Europa, att syflel med vårl samarbele skall vara att tillföra EG den sociala dimensionen och omsorgen om miljön, atl vi aktivt skall verka för detta. Vi gör del också i vårt direkla samarbete med EG.

Jag kan redovisa all jag, när jag nyligen besökte kommissionen i Bryssel, träffade företrädarna för forskning, miljö och energi och hade mycket ingående diskussioner med dem. Därvid inbjöd jag också deras forskningschef lill besök i Sverige i höst, för atl deras forskningsprogram och vår forskningspoliliska proposition just när del gäller prioritering av miljöfrågorna skall kunna samordnas på ett sådant sätt all vi hjälper varandra alt driva dessa frågor.

Jag log också upp en annan sak som jag anser vara mycket viktig. Det är att etl av de viktigaste samarbelsområden man skulle kunna länka sig för EFTA och EG, både när det gäller forskning och leknisk utveckling, är atl ulveckla ell renl trafiksystem - ett trafiksystem med rena fordon och sä mycket som möjligl av landsvägs- och flygtrafiken överflyttal fill spårbunden Irafik - samt att vi gör särskilda satsningar för all rena våra storstäder. Della har den svenska regeringen akfivt tagit upp som etl mycket vikfigl forskningssamarbete mellan EFTA och EG. Då skulle vi nämligen, på en gång, kunna rena Europa, alltså kraftfullt angripa den, vill jag påslå, värsta miljöfaktorn i Europa i dag, och samtidigt bidra till atl utveckla leknik som andra länder behöver. Vi har också särskill lagil upp denna fråga inom OECD och tagit initiativ lill den gemensamma överläggningen mellan OECD:s miljö- och Irafikministrar som skall äga rum i höst med samma syfte.

Inför det regionala uppföljningsmötet av Brundtlandrapporten för ECE-länderna nästa vår har vi särskilt tagit upp dessa frågor, därför att vi anser att ECE, som representerar de rika industriländerna, skall gå före med att ulveckla ny teknik och nya system som främjar miljön.

Om en vecka iräffas IEA:s energiministrar. Huvudtemat för det mötet kommer all vara miljön. Den frågan har Sverige drivit i flera år och änlligen fått gehör för. Del förslag till gemensamt uttalande som nu finns säger all miljökraven på ett hell annat sätt än hittills måste beaklas just vid användningen av fossila bränslen, och all man därvid skall sträva efter all minska användningen så myckel som möjligl, inle bara rena vid de anläggningar som använder sådana.

Jag har jusl kommil hem från ett möte om FN:s miljöprogram. Här har Sverige tagit initiativ lill en klimalkonvention, som skall ha förhandlats fram till näsla globala miljökonferans 1992. En sådan klimatkonvention kommer självfallet alt innebära hårda krav på energi- och trafiksystemen, och för övrigt även på industriella anläggningar. Det blir myckel hårda krav särskilt för de rika induslriländerna, och då är jag tillbaka till Väsleuropa.

Sverige har också varit pådrivande och gått före i en rad enskilda frågor.
Det gäller bilavgaser, CFC och kemikalier. Inle på något av dessa områden
tror jag all vi skulle ha hafl de internationella överenskommelser vi nu har
ulan Sverige som föregångare. Del är alldeles tydligt när det gäller CFC. Det
är också myckel påtagligt beiräffande bilavgaserna. Där slular faktiskt
22 striden inom EG med del majoritetsbeslut som man förväntas falla i juni om

jusl bilavgaser. Tidigare vänlade man sig alt Holland och andra som ville gå Prot. 1988/89:118
före skulle få ge upp, 22 maj 1989

EG och svenska miljömål

Sverige och jag personligen, av stor övertygelse och med den erfarenhet
jag har, anser alltså all vi skall ge oss in i samarbetet. Del är positivt, det är ...

dynamiskt Vi är inte alllid sams, men vi når betydande framgångar, och vi ger inle upp våra egna krav.

Anf. 17 CARL FRICK (mp):

Herr lalman! De här debatterna förs ofta på två plan. Del ena gäller miljösamarbetet, och del ser vi faktiskt inte som ell hol. Det ser vi som en fanlaslisk möjlighel. Det tycker vi är alldeles utmärkt. Vi riklar ingen som helst krilik mol all den verksamhet som bedrivs på själva samarbetsområdel, Tvärlom applåderar vi del varmt.

Hotel ligger i della med affärsmässigheten. Vi hyser en stark oro för all den kommer alt la överhanden,

Birgitta Dahl beklagade den smala infallsvinkeln. Men den berodde på atl taletiden är begränsad och atl det faktiskt är trafiken och energiförbrukningen som står för de kanske allra största delarna av den miljöförstöring som vi slår inför i både Sverige och Europa i övrigl. När vi då ser de förslag om de framlida skatterna som läggs fram och kan konstalera alt de ökar användningen av de fossila bränslena - både när det gäller energiomvandlingen och i transportapparaten, eftersom de föreslagna skatterna leder till minskat tågresande och minskal antal kollektivresande -, finner vi all del rimligen måsle innebära alt bilåkandet ökar med de följder detta har.

Det är också inlressanl alt Birgitta Dahl säger all man skall slräva efler elt "rent" syslem. Del är självklart all vi vill ha ell sådanl. Därför är jag ulomordenlligl förvånad över atl man inte kan tänka sig all lägga skatt på flygbensin. Flygel är kanske del mest nedsmutsande av alla Irafikslag, räknal per passagerarkilometer. Del rimliga vore alt flygbensinen beskattades minst hka högl som bilbensin. Därigenom kunde man kanske också skapa konkurrensneutralitet mellan olika iransporlslag i del här landet. Vi har en gammal regel som säger att varje Irafikslag skall bära sina koslnader. Flygel måsle här vara ell område som av någon anledning har undanlagils. Här finns alltså verkligen någonting all göra för all se lill all minska den ohämmade ökningen av flyget. Del är mycket viktigt ur miljösynpunkl.

Vår oro finns alltså kvar, trots alla de insatser som Birgitta Dahl gör på del internationella planel. Detta är hoppet i denna fråga, men hoten ligger faktiskl i kraven på anpassningen av våra skattesystem fill EG. På den punkten känner jag mig inte på något sätt lättad av vad Birgitta Dahl har sagl. Oron har snarast förstärkts av det Krister Skånberg och Viola Claesson har förmedlat på detta område.

Anf. 18 VIOLA CLAESSON (vpk):

Herr talman! Jag tycker, Birgitta Dahl, precis som andra lalare här att del
är bra med insalser i internafionella sammanhang. Del har handlat om
diskussioner och inte så mycket om konkreta beslut. Men del innebär inle att
Sverige i slorl måsle anpassa sig fill EG. Jag lycker i slällel alt vi skall ha den
inslällningen alt vi skall vara med i alla fora där vi kan påverka siluafionen lill 23

Prot, 1988/89:118 det bättre, eftersom just miljöproblemen är så enormt slora, Della är en

22 maj 1989 fråga som måste prioriteras. Det behöver vi inte ens diskulera, utan det är

Ti ~. 7r~ hell självklart.

Om anpassningen ttU ' ,

E- , , ... Men om etl land eller flera länder inom eller utanför EG har kommit

t. (j och svenska miljö-
,. längre pa ett vissl område, är del väl alldeles självklarl atl vi oavsell EG:s

polilik skall la ål oss del, pä samma sätt som vi skall sprida kunskaper som vi

har och redogöra för beslul som vi fattar i Sverige och som går längre än de

andra regeringarnas beslul.

Birgitta Dahl känner mycket väl lill anledningen till EG-anpassningen. Som några lalare nämnt här i dag är det en myckel strängt marknadsinriklad ekonomi - jag skulle vilja kalla den för en nyliberal ekonomi. När det gäller transport- och trafikområdet har del handlat om alt avreglera busslrafiken, att avreglera yrkeslrafiken - den tyngsta och farligaste irafiken - och all avreglera och införa en mer eller mindre nyhberal politik på järnvägsområdet, där staten tidigare haft del slora ansvaret. Som vi ser del, leder detta lill en EG-modell, dvs. mindre av regionalpoliliska hänsyn och mindre av miljöhänsyn.

Katalytisk avgasrening måste vi naturligtvis ha, och vi måsle gå längre på det områdel. Men kalalylisk avgasrening innebär, Birgitta Dahl, myckel litet, om Irafikökningen får fortsätta som den gjort hittills. Enbart i Sverige härden lunga irafiken under de senaste 15 åren ökal med 50 %. Vi ser av de prognoser som bara skriver upp den ulveckling som varil hittills, både inom EG och i Sverige, all biltrafiken i stort kommer alt öka med mellan 60 och 100 % fram till år 2000 och slrax därefler. Då räcker del inte att diskutera katalytisk avgasrening. Det kan vi väl vara överens om.

Det är intressant all miljöpartiet här är inne på en linje som innebär mindre av affärsmässighet och mer av planhushållning, även om man inle använder del begreppet. Intressant är också atl del socialdemokratiska kvinnoförbundet i går gick ut med och fick publicitet om ett krav på mycket drastiska ålgärder på miljöområdet. Man hänvisar lill alt det är en socialistisk planhushållning som kan lösa delta problem.

Anf. 19 LARS ERNESTAM (fp):

Herr lalman! Det är bra att miljöministern återupprepar de internationella insatser som Sverige gör. Vi är överens om att Sverige skall göra sådana insalser, och mänga gånger är det riksdagen som här varit pådrivande. Jag tror också att det är väl känl att Sverige är pådrivande i del inlernalionella arbelel. Inom oppositionen vill vi all Sverige skall vara ännu mer pådrivande.

Vad jag lycker är litet bekymmersamt med en sådan här deball är alt även
om vi nu skall lala om vårl samarbete med EG, kommer debalten ändå i stor
utsträckning alt handla om frågeslällningar i Sverige - l.ex. hur många
miljarder vi i Sverige salsar på järnvägsbyggande - i stället för all vi går ul
över gränserna och ser vad som kan åstadkommas i samarbele. Jag hade då
önskat alt miljöminislern kanske i litet slörre utsträckning hade tagit upp
miljödiskussionen i EG. Är del inle så, miljöministern, alt del också pågår en
positiv miljödiskussion i EG och all de olika länderna diskulerar all föra de
olika frågorna framåt Visserligen hänvisar miljöministern nu lill dl samar-
24 bete mellan de socialdemokrafiska statsministrarna - jag förutsätter att det

gäller även socialdemokratiska statsministrar i EG-länderna. Men såvitt jag Prot. 1988/89:118

kan se av de dokument jag läst pågår det en intensiv och akliv miljödebatt i 22 maj 1989

EG, Den bör vi la fill oss. Vi bör också veta att vi inle alltid är bäsl när vi lalar

om allt vi skall göra. Jag tänker t.ex, på vad Carl Frick sade om lufttrafiken. '" "" ningen

Bullret är också miljöhot, och där har EG, såvitt jag vet, kommit längre än vi. '

Vi kan också la fram andra områden, där EG har kommil längre. Det är

därför bra alt vi för denna debatt, men det är farligt om vi hamnar i någon

form av försvarsposition, där vi enbart diskulerar hoten och undviker alt

diskulera möjligheterna. Det finns nämligen också stora möjligheter i ett

ökal internafionellt samarbete, även i ett samarbete med EG,

Anf. 20 KRISTER SKÅNBERG (mp);

Herr talman! Del gäller att ta vara på möjligheterna. Vi hör nu all i de fall -och del finns åtskilliga sådana fall - där Sverige har för miljön sämre regler än EG, kan vi räkna med Lars Ernestam och folkpartiet när del gäller sirävandena all vi i Sverige skall förbättra oss. Vi ser del som en klar möjlighel.

Så har vi då de andra fallen. Miljöintresset inom EG växer - det är naturligtvis alldeles sanl - i varje fall hos de stora delar av befolkningen som drabbas av den allt sämre miljön. Men om ell avgörande hinder i Sverige har varil industrins tröghet och i många fall aktiva motstånd och dess skrämselpropaganda om alt skärpta miljökrav kommer all urholka svensk ekonomi och leda lill ökad arbelslöshel och andra nackdelar för de anslällda, så är del ett ännu slörre hinder ute i Europa, där industrins påtryckargrupper är ännu slarkare. En del av de röslslarka länderna i EG har konservativa regeringar, England t.ex. har ju visal föga omsorg om sin egen och sina grannars miljö.

Av vad Birgitta Dahl nu sagl framgår alt Sverige aklivl skall della i det internationella miljöarbetet. Birgitta Dahl skall ha heder av sina insalser. Det kan läll bli så all Birgitta Dahl blir en ledargestalt i del internationella miljöarbetet Vi hoppas på god framgång i del arbetet. Men del samarbelel kan Sverige ha ulanför den inre marknaden och utanför EG-domslolens räckhåll. Där har Sverige större möjligheter att föregå med gott exempel. Vi kan knappasl ha sämre möjligheler all påverka del internationella miljöarbetet bara därför atl vi står utanför EG.

Vi kan se på det som hänt i Danmark. Där har man förhindrats att la itu t.ex. med en del cancerframkallande ämnen, eflersom EG klassal myckel färre ämnen som cancerogena än vad Världshälsoorganisationen har gjorl. När del gäller farlighdsklassning av lösningsmedel som loluen och styren har EG hindral Danmark all förbättra sin miljö. På samma säll kan man la exempel från jordbrukspolitikens område. Faktum är alt EG också i många fall har sämre miljöregler och atl det där förekommer en större tröghet än i Sverige när det gäller atl åstadkomma förbättringar,

Anf. 21 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL;

Herr talman! Med anledning av ell par inlägg här vill jag försl understryka
atl jag inte reser runt i världen och dellar i miljöförhandlingar som enskild
individ utan som förelrädare för hela regeringen och för Sverige, Jag är inte
någon privatperson som håller på med detta, ulan jag företräder officiellt 25

Prot. 1988/89:118 vän land. Det betyder alt miljökraven i del internationella arbetet lika väl
22 maj 1989 som här hemma skall vara etl överordnat krav i det samarbete vi ger oss in i.

Om anpassningen till EG och svenska miljö mål

Del är alltså inte fråga som om atl defensivt eller passivt anpassa sig utan all samarbela för att få inflytande och kunna driva på. På de punkter där vi inte fått andra med oss har vi vall all vara föregångare. Vi har då kunnal konstatera atl vi med prakliska exempel har kunna överlyga andra om alt det är möjligt alt göra mycket mer än de tidigare irodde.

Inle hade det varil möjligl alt för två veckor sedan få över 80 stater atl gemensamt uttala all man skall upphöra med all CFC-användning före sekelskiftet, om inle Sverige hade gått före och visat att del är prakfiskt möjligt. Del var nämligen vårl beslut för ell år sedan som tvingade de multinationella kemiföretagen all erkänna atl de kan få fram alternativ.

Jag skulle kunna peka på många sådana exempel. Jag vill också säga all när del gäller cancerframkallande kemikalier anpassar vi oss inte i de fall där EG:s regler är sämre än våra.

Jag vill också säga fill Lars Ernestam all jag fullsländigl delar uppfattningen atl del är lill stor nytta att aklivl della i detta samarbete. Vi har sådant samarbete med EG-kommissionen men också med en rad enskilda EG-länder. Vad vi kan se är att del är en slor dynamik i ulvecklingen för närvarande och en myckel livlig diskussion. Del är faktiskt så att scenen har förändrats. Vi trodde länge att det skulle vara så all besluten fick rättas efter den som ville minsl. Så är del inle längre.

Redan vid miljöminislermölel, gemensaml för EFTA och EG, höslen 1987 var en grundläggande princip i vårl gemensamma uttalande atl vi skulle samarbeta för all driva på och att den som ville minst inte fick stoppa utvecklingen.

I en rad fall av konkrela beslul har del visal sig alt en anslulning lill slrängare miljökrav har kommit all bli inträdesbiljetten lill den gemensamma marknaden. Del är det som förklarar varför man lill slut har kunnat få ell beslut om t.ex. stora förbränningsanläggningar eller om CFC. Det är också del som lett fill att till slut EG och EG:s medlemsländer har anslufit sig till en rad internafionella överenskommelser, träffade av regionala eller globala organisafioner, där motståndet tidigare var slort. Jag vill l.ex. nämna ECE:s beslut i höstas atl näsla sleg i arbetet skall vara att utsläppen av kväveoxider, svavel och kolvälen skall ned till vad naluren tål. Jag vill också nämna deras anslulning lill CFC-beslutet, Flera viktiga EG-länder blev till slul medför-slagsställare lill Sverige i kravel på en klimatkonvention vid FN:s miljöslyrel-ses möle.

Jag tror därför atl vad vi kan göra är all tillsammans med de pådrivande kraflerna inom EG påverka uppförandel inom hela Västeuropa, Detta är en möjlighet som vi bör ta lill vara. Ingenting blir bällre om vi isolerar oss i helighet på hemmaplan. Allt står atl vinna på elt aktivt dellagande.

Anf. 22 CARL FRICK (mp):

Herr lalman! Del är uppenbarligen så atl vi på vissa områden är rörande

överens, t.ex. när del gäller samarbetet i miljöfrågor. Jag tror inte att del på

dd området över huvud taget finns någon punkl där vi behöver strida. Jag

26 tror atl även Lärs Erneslam kan känna sig lugn när del gäller miljöpartiels

inslällning på den punkten: Vi tycker all del är viktigt med samarbele. Där slår han alltså in öppna dörrar. Vi har aldrig hävdat atl Sverige normall sett är bäst på allt - det vore utomordentligt förmätet.

Frågan gäller egenthgen vilka ekonomiska slyrmedel man skall använda i samhällel för all nå de miljömål som man vill nå. När vi säger att man i EG betonar affärsmässigheten innebär det inte att vi pläderar för en slrikl planhushållning. Vad vi lalar för är atl man, när man säller pris på varor och tjänster, skall försöka få med de samlade samhällskostnaderna för just de varorna och de tjänsterna, så att människorna får tydliga signaler om vad som är bra och vad som är dåligt.

Om samhällskostnaderna blir höga blir en produkt dyr i jämförelse med en produkl för vilken de samlade koslnaderna är lägre. I en marknadsekonomi köper människorna normall hellre den produkt som är billigare, kanske den produkt som under sin användning slår för de lägsta samlade koslnaderna för individen.

Genom alt använda sig av skatter och avgifter och därigenom åsladkomma en slyrning tror vi i miljöpartiet all man når utomordentligt långt. Det är därför vi är så besvikna på de utredningar som har gjorls och som innebär att man lar borl punktskatter och all man vill lägga moms på energi och persontransporter. Man får då en ulveckling som går åt fel håll. Det leder nämligen enligt andra utredningar lill slöseri med fossila bränslen, och dél är just del vi skall undvika. Vi vill i ställd ha en helt annan utveckling när det gäller beskattningen och när det gäller avgiftsbeläggningen och beskattningen av energin, så atl prisel på varorna uttrycker de lotala samhällskostnaderna. Då kan vi styra rätt. Därför protesterar vi mot de utredningar som gjorts. Eflersom de innebär en anpassning till EG är del så atl vi, om de får genomslagskraft, på sikt får sämre miljö därför all vi vill anpassa oss lill EG. Det protesterar vi emot.

Vi måste i Sverige agera självständigt för en annan lyp av skatter: Vi måsle införa en beskattning av energiråvaran i grunden och på detta lägga punktskatter för miljön. Gör vi del har vi i Sverige utomordentliga chanser all komma till rätla med våra miljöproblem på energisidan - annars icke.

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Om anpassningen tid EG och svenska miljömål

Anf. 23 LARS ERNESTAM (fp):

Herr lalman! Jag är ganska nöjd med miljöministerns senaste inlägg. Hon talade där om en dynamisk utveckling i Europa. Jag tror ändå att del är bra att vi beskriver den verklighet som finns och den miljödebatt som just nu pågår över hela världen. Från en riksdagsledamots begränsade horisont - vi träffar inte regeringar och regeringsföreträdare - kan jag nämna de besök vi har haft här i riksdagen av representanter från Tyskland och senasl från engelska parlamentet. Vi har hafl en del besök under en rad år, och vid varje diskussion märker jag hur mycket längre man hunnit i miljöfrågorna och hur myckel mer engagerad man är i dag än man var för l.ex. fem år sedan.

Del är klart atl vi har gått före, och vi skall gå före. Freonerna är ell bra exempel på del. Vi har alla slälll oss bakom del, och det visar sig nu all freonerna försvinner i EG och i en slor del av resten av världen. Det är bra.

Men det är viktigt - och det tror jag den här debatten måste ge lill resultat -att vi ser miljöfrågorna och del internationella samarbelel kring dem som en

Prot. 1988/89:118 möjlighet i stället för ett hot. Det finns en tendens - jag är glad att Carl Frick
22 maj 1989 modererade sig i sitt senaste inlägg - alt använda miljöfrågorna i en hotbild

Om miljöproblemen i Västsverige

över det framlida samarbetet. Det är fel. Vi måsle hålla balans och redovisa både de positiva och de negativa delarna. Det finns också mycket positivt med internationellt miljösamarbete.

Talmannen anmälde att Krister Skånberg och Viola Claesson anhållit att till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare inlägg.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på interpellation 1988/89:214 om miöproblemen i Västsverige

Anf. 24 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr lalman! Viola Claesson har ställt elt anlal frågor lill mig angående miljöproblemen i Väslsverige,

Lål mig bara först konstatera atl tidpunklen för frågeställningen är naturlig. Regeringens uppdrag för snart ett och ett halvt år sedan till landels länsstyrelser om regionala miljöanalyser hade just syftet att klarlägga skadesitualionen och åtgärdsbehovet i landets olika regioner, Viola Claessons frågor om miljösituationen i Västsverige kommer i direki anslulning till länsstyrelsernas inrapportering.

Analyserna har just i dagarna skickals in till naturvårdsverket. Utan all föregripa naturvårdsverkets analys vill jag säga atl en snabb genomgång ger ell entydigt inlryck: Situationen är allvarlig. Försurade mark- och vallenområden, skadade skogar och övergödda sjöar och havsområden rapporteras. Skadebilden varierar något, och vissa regioner är värre utsatta än andra. Del kan finnas flera orsaker till denna regionala skillnad: utsatthet för nedfall från ulländska källor, förekomsten av särskilt stora irafikstråk eller miljöfarlig verksamhet osv. Viola Claesson har hell räll när hon säger alt väslra Sverige har en hög miljöbelastning. Men del finns andra regioner i Sverige som också är hårt belastade.

Trafiken är ett av vår fids allvarligasle miljöproblem. Trafiksektorn svarar för en betydande andel av de mesl miljöskadliga ulsläppen. Lokall är trafiken en dominerande utsläppskälla. I storstäderna slår vägtrafiken för ungefär tre fjärdedelar av kväveoxidutsläppen och drygt hälflen av kolväte-utsläppen.

Trafikens miljöeffekter ökar i omfattning i jämförelse med miljöproblem inom andra delar av samhället. Trots delta vill jag inte, som Viola Claesson, utnämna landsvägslrafiken till den största boven i miljödramat i Västsverige, Vi måste arbeia med flera allvarliga miljöproblem parallelll,

Sverige har infört Europas strängaste avgaskrav för personbilar. Skärpta
avgaskrav på lätta lastbilar och bussar genomförs fr,o,m, 1992 års modeller
och för tunga fordon fr.o,m, 1994 års modeller. Naturvårdsverket utreder på
regeringens uppdrag ytterligare skärpta avgaskrav för personbilar. Storslads-
trafikkommitlén kommer före årsskiftet att redovisa sill slutbetänkande,
28 som bl.a, kommer att beröra Göteborgsområdet.

Vår strategi för att minska trafikens miljöeffekter är i första hand atl rena vid källan. Men regeringen kommer självfallet inle alt tveka all vidla även andra typer av åtgärder,

Viola Claesson frågar om jag med hänvisning till miljösituationen kommer atl medverka till all person- och godstransporter på landsväg förs över till järnväg.

Transporter på elektrifierad järnväg har många fördelar från miljösynpunkl. Därför är det viktigt att järnvägen ges åtminstone likvärdiga förutsättningar jämförl med andra Irafikslag, För ett år sedan fattade riksdagen på regeringens förslag beslut om en rad åtgärder för atl förbättra järnvägens möjhgheter. Bl,a. angavs som etl riktmärke för banverkets planering alt 10 miljarder kronor under en tioårsperiod borde beräknas till investeringar i nya järnvägar, SJ:s organisation förändrades, och kombitrafiken fick ökat slöd, Statsningar på spårbundna transporter är etl vikfigt inslag i arbelel för elt miljöanpassat transportsystem,

Viola Claesson tar också upp flygtrafiken i sin interpellation. Flygförbindelserna, inle minst de regionala, har kraftigt förbättrats under 1980-talet, Denna ulveckling har fört människorna i vårt avlånga land närmare varandra, Tolall selt svarar flyget för en mycket liten del av utsläppen från trafiksektorn. Utsläppen har dock ökat i mycket snabb takt under samma period. Vår målsättning är att bryta denna trend.

Regeringen har uppdragit åt luftfartsverket att redovisa förslag till åtgärder för alt begränsa flygets miljöeffekter. En särskild miljöskall har redan införts på inrikesflyget.

Från 1 juli i år skall större nyanläggningar av flygplatser prövas av koncessionsnämnden för miljöskydd, I praktiken innebär della alt elt flerlal av landels flygplatser kommer alt miljöskyddsprövas inom den närmaste tiden. Delta kommer att ske i samband med att utökad verksamhet planeras vid anläggningarna.

Senare i år och under näsla år kommer de särskilda miljöprojekt som Viola Claesson har nämnt, miljöprojekt Göleborg, Sundsvall-Timrå och väslra Skåne, alt redovisas. I dessa rapporter kan vi vänta oss atl vikliga erfarenheler och nya åtgärdsförslag kommer atl föras fram. Dessa kommer all kunna tas till vara i miljövårdsarbetet även i andra regioner med liknande problem.

Slutligen, herr lalman: Frågan om regeringen länker förklara delar av Älvsborgs och Göteborgs och Bohus län till miljöskyddsområde kan jag, som Viola Claesson säkerl själv förslår, inle ge etl definitivt svar på här i dag. Del vore all föregripa miljöprojektens arbete och den viktiga utvärdering och sammanställning som naturvårdsverket nu skall göra av de regionala miljöanalyserna. Som jag redan har sagt kommer de regionala miljöanalyserna tillsammans atl lyfta fram och belysa olika regioners miljösituation. Ett viktigt syfle med miljöanalyserna är just att motivera ett intensifierat ålgärdsarbde på kommunal och regional nivå.

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Om miljöproblemen i Västsverige

Anf. 25 VIOLA CLAESSON (vpk):

Herr lalman! Jag vill tacka Birgitta Dahl för svaret. .

Jag vill också tacka länsstyrelsen i Älvsborgs län för dess omfattande

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Om miljöproblemen i 'Västsverige

miljöanalys och förslag lill åtgärdsprogram, som jag haft som underlag för min interpellation.

De miljöproblem som redovisats för Väslsverige är mycket allvarliga - det instämmer ju Birgitta Dahl i. De är minsl sagt alarmerande. Jag tycker atl del känns naturiigi all aklualisera de här frågorna så länge problemen är så stora som de är.

Del låter bra när Birgitta Dahl sländigl upprepar - jag har tittat tillbaka i en del snabbprolokoll för att få det bekräftat - att Irafiken är elt av vår tids allvarligasle miljöproblem. Men, herr lalman, vad menar miljöminislern egentligen? Landsvägstrafikens och flygets farliga ulsläpp till luft, mark och vatten är etl av vår lids allvarligaste problem. När denna trafik dessutom ökar så enormt och okontrolleral som den gör i dag betyder del all den är vår lids allvarligaste miljöproblem i de flesta regioner i vårl land.

Med elektrifierad tågtrafik, spårvagnar, trådbussar och andra spårbunda transporter är det precis tvärlom! Ju mer vi satsar, deslo bättre blir miljön. Ju mindre vi salsar, desto mer ökar den problematiska landsvägslrafiken -tunga godstransporter och privatbilism. Jag skulle uppskatta om Birgitta Dahl rättade sig på den punklen: Är det inte landsvägstrafiken som är ell av vår fids allvarligasle miljöproblem? Är den inte det allra allvarligasle, med tanke på den ökning som skett och som fortsätter ohejdat?

Vi har tidigare också diskuterat EG-anpassningen och vad den innebär. Exporfindustrins krav på och ulveckling av jusl in time-lransporler och EG-anpassningen, som exportindustrin redan går i spetsen för, är förödande för miljön, särskilt kanske i väslra Sverige. Del är också på grund av exportindustrins krav på dessa områden som man vill bygga ScanLink.

När Birgitta Dahl hunnit studera länsstyrelserapporten från Älvsborg, som också berör angränsande områden i Göteborgs och Bohus län, tror jag att hon håller med om all vägtrafiken är del slörsla problemel. Vi behöver kanske inte här tvista om det - del kan vara en felsägning när Birgitta Dahl säger trafiken i stället för landsvägslrafiken. Av redovisningen framgår all del mesta av kväveoxidutsläppen lill luften faktiskt kommer från bilismen. Del framgår klarl all det inte kommer all finnas en chans att uppfylla det alltför blygsamma målel en 30-procenlig minskning, om inle någol drasliskl sker.

Herr lalman! Del är ännu värre med de hälso- och miljöfarliga kolväleut-släppen. Inom länet släpps del faktiskt ul 20 000 lon, och i denna rapport redovisas alt 80 % kommer från biltrafiken. Håller Birgitta Dahl inte med om atl della är skrämmande besked? Del handlar ju också om människornas hälsa.

Om det skall vara någon mening med del uppdrag som länsslyrelserna för ell år sen fick av regeringen, måste länets besked lill regering, naturvårdsverk och riksdag omgående leda till ålgärder. Jag behöver inle argumentera med Birgitta Dahl om att katalyfisk avgasrening är en otillräcklig miljömetod - det tror jag vi är överens om. Jag vill därför fråga Birgitta Dahl: Om vi i vpk fick igenom våra förslag, som vi nu år efler år har framställt i denna kammare, om all järnvägssystemet, elektrifierade och spårbundna transporter, skall ulgöra stommen i hela transportväsendet i Sverige, skulle då inte miljön bli bättre? Om vpk tillsammans med miljöpartiet och centern fick stöd

av regeringen för att satsa minst 40 miljarder per år på järnvägen, skulle då inle miljön i Väslsverige, Älvsborgs län och övriga tätbefolkade områden bli bättre i stället för sämre?

Jag övergår nu till det konkrela svar som Birgitta Dahl lämnal. Jag har full förslåelse för all Birgitta Dahl här å regeringens vägnar inte kan ge ett definitivt besked om atl regeringen skulle förklara del område som jag har tagit upp, som etl miljöskyddsområde. Men om beskedel nu inle kan bh definitivt, vill jag att Birgitta Dahl ändå htet mera ulvecklar vilka möjligheler som kan finnas för Älvsborgs län och delar av Göleborgs och Bohus län all bh klassal som ell miljöskyddsområde, som staten lar ansvar för.

Dalälvsutredningen, Hisingeprojekld, miljöprojekt Göleborg, osv., handlar ju om specifika delar av landel. Vad jag här vill ta upp är akuta problem för bl.a. Älvsborgs län och västra Sverige - problem som inle kan vänla på en utvärdering och på att massor av byråkrater skall hinna läsa dessa handlingar.

Birgitta Dahl säger ofta i sina svar här i kammaren atl regeringen minsann inle skall dra sig för konkrela ålgärder. Men i det här fallel kan man inle vänta på en utvärdering, Birgitta Dahl. Man vill i stället ha konkreta besked. Det vore väldigl bra om vi finge lilel mer av ord på vägen och klara besked när det gäller all göra Älvsborgs län lill etl miljöskyddsområde. Finns del någon sådan möjhghel, och hur snabbt kan det ske? Går del inle all åsladkomma detta på korlare fid än den lid som det lar att utvärdera de övriga projeklen? Om inget sker snabbi kommer många människor alt må ännu sämre och miljön kommer all få slryka på foten, skogarna dör osv.

Prot. 1988/89:118 22 maj'1989

Om miljöproblemen i Västsverige

Anf. 26 LARS ERNESTAM (fp):

Herr talman! Jag delar miljöministerns uppfattning all del inle är bra om della blir en enfrågedebatt. När vi diskulerar miljöproblemen i Väslsverige kan vi inle lala enbarl om trafiken och trafikens problem. Det är självklarl alt Irafiken har en myckel slor miljöpåverkan - det känner vi alla fill - och atl vi skall hålla uppsikt över den, men del finns också andra insatser som är angelägna. Det är farligt när miljödebatten tenderar att bh en enfrågedebatt. Den debatten måste hela tiden föras på alla områden samtidigt, vilkel också gäller för Väslsverige.

Jag avser alt ställa etl par frågor lill Birgitta Dahl, varav den första berör trafikområdet Folkpartiet m.fl. parfier här i riksdagen har begärt atl de planerade skärpta kraven för avgasulsläpp från dieseldrivna fordon skall tidigareläggas. Regeringen och socialdemokralerna i jordbruksutskottet motsätter sig della tillsammans med moderalerna under hänvisning lill bl.a. handelshinder. Borde det ändå inle finnas möjlighel atl frivilligl genomföra dessa förändringar tidigare, även om kravel inle kan göras obligatoriskt? Molsvarande förändringar när del gäller frivillig övergång fill kalalylisk rening av bensindrivna fordon har ju blivit en succé. En myckel slor del av bilägarna har frivilligl gåll över till katalytisk rening på sina bilar. Efteråt har det till och med sagls alt man egenlligen borde ha genomfört delta tidigare -precis som vi i folkparliel ville.

Nu tror jag inle alt en rening av dieseldrivna fordon är tillräckligt, vilkel också Viola Claesson säger. Men varje åtgärd som har miljöförbättrande

Prot. 1988/89:118 betydelse bör iakttas, och lill detta hör förbättringen av avgasrening när del

22 maj 1989 gäller dieseldrivna fordon.

~ ~.. Ti ~ En annan fråga gäller della med särskilt miljöskyddsområde. När miljömi-

Om miljöproblemen t , o r j , , , , , ,..„,,,,

y... nistern för några ar sedan framlade forslaget om ändring i miljöskyddslagen

så, atl vissa områden skulle kunnas förklaras utgöra särskilt miljöskyddsområde, var- om jag inle minns fel - folkpartiet det enda av de icke-socialisliska partierna som ställde sig bakom detta förslag. Vi fann det naturiigi med hänsyn till den miljösituation som råder. Men det är nog inle tillräckligt atl göra vissa begränsade områden av typ Laholmsbukten, Hisingen och kanske Dalälven till miljöskyddsområden. Från folkparliel har vi fört fram alt Skagerack-Kattegalt-områdel, dvs. Västsverige, är så belastat atl antalet miljöskyddsområden behöver ytterligare utökas. Jag tror all det är en väg som det är nödvändigl all gå fram på. Jag vill då fråga: Är det verkligen så att regeringen hårdnackat motsätter sig en sådan utvidgning all i stort sell hela västkusten kommer all omfattas av dessa skyddsåtgärder?

Anf. 27 RUNE EVENSSON (s):

Herr talman! Miljöfrågorna är i Västsverige ofta i olika sammanhang föremål för debatt. Denna debatt är föranledd av alt länsstyrelsen i Älvsborgs län delvis i samråd med länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framlagt en analys över miljösituationen. Analysen visar att utsläppen minskar inom flera områden, men inom flera andra kvarstår de eller har delvis ökat. Situationen är allvarlig. Vi har på senare år fått uppleva elt genombrott för miljöfrågorna på alla områden. Denna attitydförändring är glädjande och helt nödvändig om vi skall komma lill rätta med problemen. Det samlade miljö- och energibeslul som riksdagen fattade våren 1988 gör all arbelel för förbättringar pågår på alla områden, Resullalen går inle alllid all avläsa omedelbarl,

Väslkuslområdet är mycket ulsalt för luftföroreningar från andra länder. Nedfallet av kväve och svavel är störst i de södra delarna av länet. Skogen uppvisar allvarliga skador, vilkel tidigare också har påvisats genom flygbildsteknik. Vi socialdemokrater i norra Älvsborg har krävl ålgärder mot delta i en motion till årets riksmöte.

Utsläppen till luften av kväve kommer till slörsla delen från trafiken och jordbruket, och beträffande kolväten står Irafiken för medparlen.

När det gäller ulsläpp till vatten av kväve är del jord- och skogsbruket som är den stora boven. I fråga om fosfor är det enskilda avlopp saml jord- och skogsbruket som är de största förorenarna. Jag ulgår ifrån att regeringen genom internationell påverkan gör vad den kan för atl komma till rälla med de ulifrån kommande föroreningarna.

Utsläppen från trafiken måsle begränsas. Den katalytiska reningen, som successivt byggs ut, kommer att bidra till detta. Hastigheterna på vägarna bör sänkas. Della bör ske genom en bältre hastighelskontroll. Det är bättre atl få bilisterna alt efterleva gällande hastighetsbestämmelser än all sänka hastighetsbegränsningarna - bestämmelser som kommer atl efterlevas lika dåligt som dagens.

Vägdebatten i Västsverige handlar i dag endast om E 6 och dess olika
32 sträckningar - som om all Irafik i Västsverige gick på denna väg. Det känns

angeläget all meddela alt någon mil österut från E 6 går riksväg 45, som Irafikeras av fler fordon än som trafikerar E 6. Dessutom finns de slora vägarna E 3 och riksväg 40, för all nämna några. Eftersom Väslsverige således är hårl trafikerat, skulle en bällre övervakning ge en bra effekt.

I den pågående järnvägsdebalten har vi i det väslsvenska miljöprogrammet - som utarbetats av sex socialdemokratiska partidistrikt - och senare också i motioner sagt att slörre satsningar måste lill med överförande av gods från landsväg till järnväg, med etl utformat kombisystem som minimierar omlastningen. Pendeltågslrafiken bör byggas ut och tågförbindelserna i övrigl förbättras.

Det miljöprogram för västra Sverige som vi tidigare hänvisade lill utarbetades lill förra årels valrörelse av de sex västsvenska socialdemokratiska partidistrikten. Det är etl väl genomarbelal program med långtgående förslag inom alla områden. Regeringen bör i det kommande arbetet beakla förslagen i detta program.

Regeringen har tidigare förklarat Hisingen i Göteborg som ett område som särskill bör uppmärksammas och kan tänkas komma att ge även andra områden samma ställning. Detta kan exempelvis bh fallet i triangeln Göteborg-Vänersborg-Lysekil, Detta förs fram i vårt program.

Med ledning av den upprättade miljöanalysen bör regeringen överväga ökade miljöinsatser i Väslsverige, Triangeln Göteborg-Vänersborg-Lysekil synes vara ell alltför snävt tilltaget område med hänsyn till de konstaterade skadorna. Området bör i stället utökas lill alt omfatta större delen av Göteborg, Bohus och Älvsborgs län och utgöra etl miljöskyddsområde. Den skärpning av reglerna för gödselhanlering och lagringskapacitet som riksdagen tidigare beslutat om bör ulökas till atl gälla även detta område, och inte bara kustzonen, Birgitta Dahls kommentar med anledning av detta förslag kan kanske uppfattas som positiv, men jag har förståelse för att hon vill avvakla en samlad bild över lägel i landet i slort innan regeringen fattar beslut i frågan,

Elt västsvenkt utredningsinstitut bör tillskapas för miljöfrågor, Della skulle ge samordningsfördelar och en möjlighel atl la helhetsgrepp på miljöfrågorna över länsgränserna. Miljöproblemen känner inga gränser. Övergripande utredningar kan då göras och förslag framlas som sedan resp, länsslyrelse har genomförandeansvaret för.

De synpunkter jag här har fört fram bör regeringen la i beaklande i del fortsatta arbetet.

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Om miljöproblemen i Västsverige

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 28 MARIANNE SAMUELSSON (mp):

Fru talman! Kan Västsverige verkligen vänta till dess all arbetet med ulvärderingen av miljöprojekten är klarl? Nej! Vi som bor på landels väslra sida förvänlar oss faktiskl konkrela ålgärder, och det ganska snabbi, för alt man skall kunna komma till rätta med de problem vi nu genom analyser har påvisat. Vi kan inte stillatigande vänla på all övriga länsstyrelser och andra ledningar kommer fram till liknande resullal, ulan här behövs åtgärder. I del

3 Riksdagens protokoU 1988/89:118

Prot. 1988/89:118 svar Birgitta Dahl gav fanns dock inle myckel av konkrela åtgärder.

22 maj 1989 Medan vi väntar på åtgärder planeras del för och salsas del alllmer på

~ ~ ~ ~ effektivare landsvägslrafik. Della sker genom utbyggnader till större,

snabbare och effeklivare vägar. Vad tänker regeringen vidta för åtgärder för

Västsverige att motverka delta?

Satsningarna på en effektivare tågtrafik innebär allt färre lågslopp. Vad gör regeringen för att vi skall få ha kvar möjligheterna all åka tåg?

Det planeras för fler och större flygfält, vilket naturligtvis skulle öka ulsläppen från flygel. Hur länker regeringen bryta den trenden? Den måste brytas innan det är för senl, innan vi har vant oss vid all det dimper ner flygplan på i stort sett varje litet fält, och innan vi har vant oss vid atl kunna åka flyg vart vi vill. När det har gått så långt är del inte läll all ändra vårt beteende. Del är nu man måsle salsa på att fylla de flygplan som behöver gå i trafik och på all hålla antalet flygplatser nere.

Vad tänker regeringen göra åt vårt försurade dricksvatten? Om jag har förstått det hela rätt, så har det bidrag man tidigare kunde få för atl åtgärda försurat dricksvatten försvunnil. Delta innebär att de människor som har egna brunnar, och alltså inte själva har bidragit fill att situafionen ser ut som den gör, ändå själva måste slå för koslnaderna om de vill åtgärda försurningen. Det är orimligt alt människor i vårt rika land inte kan dricka tjänligt vatten. Detta är en fråga som ofla berörs i samband med atl vi diskulerar u-landsproblemaliken. Delta är verkligen elt problem vi måste ta itu med, så all vi inle här i landet får en siluafion molsvarande den i många u-länder,

Anf. 29 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL;

Fru lalman! Jag tror inte all del föreligger någon skillnad i uppfattning mellan mig och dem som har deltagit i denna debatt. Situationen är myckel allvarlig, inte minst i södra och västra Sverige.

I dag täcks nästan hela kustUnjen in av särskilda insalser. Dessa har salts in i området från väslra Skåne, över Laholmsbukten och Göteborg. Åtgärder har dessulom satts in i norra Bohuslän, där ett samarbele sker med södra Norge, Andra särskilda insalser förekommer också på västkusten. Del kommer nämligen under della år alt ske en omprövning av samlliga där liggande raffinaderiers verksamhel, delta enligt uppgifter från naturvårdsverket.

Vi har satt i gång detta arbete för all snabbi nå resultat i de mest drabbade
områdena i Sverige, Vi har samtidigt bett länsstyrelserna att ge en samlad
redovisning av miljösituationen i deras resp, län. Dessutom har länsstyrelser
na nu fått en praktiskt taget dubbelt så stor personalstyrka lill sill förfogande.
Med de ökade resurser som såväl länsstyrelser, kommuner och centrala
myndigheter nu får finns det möjligheter alt omedelbart intensifiera arbetet,
med utgångspunkt i det framtagna materialet. Vad gäller en lång rad av de
insatser som är nödvändiga så har ju länsstyrelserna och kommunerna själva
beslutanderätt. Till dessa insalser hör en skärpning av villkoren för miljöfar
lig verksamhet; länsstyrelserna och kommunerna kan antingen själva
genomföra denna åtgärd eller föreslå atl naturvårdsverket gör en prövning i
34 frågan.

Man har vidare möjlighet all föreslå hastighetsbegränsningar på enskilda vägsträckor. Det har uppstått en tvist om huruvida länsslyrelserna kan fatta beslut för en hel region vad gäller denna typ av frågor. Men man har kommil fram lill alt endasl trafiksäkerhelsverkel har räll att fatta beslul i denna typ av frågor. Ingenfing hindrar dock trafiksäkerhelsverkel från att fatta sådana beslul. Vi har beslulal alt genomföra en generell hasfighelsbegränsning på alla 110-vägar i två månader i sommar. Detta kan ses som dl annal ullryck för hur allvarligt vi ser på dessa frågor.

Jag kommer om tio dagar, den första juni, alt få redovisningen om miljöprojektet i Göteborg. Jag vel redan på förhand all där finns en rad myckel konstrukfiva förslag, inle minsl gällande trafiken, men också gällande viss miljöfarlig verksamhet i fråga om oljehanlering och i fråga om stora industrier som släpper ut mycket lösningsmedel.

När det gäller kraven på dieselfordon vill jag säga fill Lars Ernestam alt vi här har ell tekniskt problem som gäller avvägningen mellan partikelulsläpp, kolväleutsläpp och kväveoxidutsläpp. Delta problem gör det svårt all uppnå effekfiva resultat med annal än atl hell enkell rensa t.ex. storstäderna och vissa andra regioner från diesellrafik. Flera släder har fattat beslul om all plocka bort dieselfordonen ur exempelvis kollekfivtrafiken. För närvarande är detta - i kombinalion med en sänkning av hastighetsgränserna - det bästa tillvägagångssättet för all komma till rälla med de mycket slora problem som trafiksektorn ger upphov till. Samtiiga trafikverk har fått i uppgift atl till regeringen redovisa en miljökonsekvensbedömning av resp. verks trafikseklors miljöeffekler saml etl förslag på hur man skall komma till rälla med de problem som detta innebär.

Regeringen länker inle silla och långhala med redovisningen från västra Sverige. Vi har valt att ge naturvårdsverket möjlighet all under sommaren yllra sig över förslagen. Jag utgår från atl förslagen kommer atl leda lill förstärkta insatser i västra Sverige, så att hela slräckan, från Skånes sydspels och upp till Norge, kommer att omfattas av de skärpta insalser som är nödvändiga.

Del finns också en ökad medvetenhet om att man inle kan begränsa åtgärderna till den närmaste kuststräckan, utan att även fillrinningsområde-na måste omfattas av insatserna.

Ell sådant vikligl beslul som del vi har faltal om alt Skoghallsverken måste upphöra med all kvicksilverhantering - vilkel trädde i kraft den 1 maj i år -har betydelse för silualionen i Västerhavet. Detta är bara elt exempel, av många, på beslut gällande enskilda anläggningar eller generella regler för industri, jordbruk och trafik, som regeringen har tagit - och fler kommer atl las. Som jag tidigare sade så utgår jag från all den redovisning vi nu har fåll kommer all leda till förstärkta insatser från såväl kommuner och länsstyrelser som naturvårdsverket och koncessionsnämnden.

Vad sedan gäller användningen av den särskilda paragrafen i miljöskyddslagen - vilken träder i krafl den 1 juli i år-vill jag säga till Lars Ernestam, atl delta gör del möjligl atl få till stånd generelll verkande åtgärder inom ell vissl område. På detta sätt behöver man inte ompröva varje enskjld verksamhet. Vi kommer naturligtvis inte alt tveka att utnyttja denna paragraf om det visar sig nödvändigl. Jag kan mycket väl länka mig att så blir fallet i detta sammanhang.

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Om miljöproblemen i Västsverige

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Om miljöproblemen i Västsverige

Anf. 30 VIOLA CLAESSON (vpk):

Fru talman! Det är ju bra atl Birgitta Dahl nu säger att hon utgår ifrån atl del kommer alt bli förstärkta insatser. Jag har av alla de andra inläggen här förstått alt det nu finns stöd från samlliga parlier för en åtgärd, så regeringen behöver faktiskt inte tveka när del gäller alt förklara elt slörre område än vad som tidigare har diskuterats i västra Sverige för elt miljöskyddsområde.

Om det nu är så atl naturvårdsverket ändå måsle ha sommaren på sig för att ulvärdera och kanske också kontrollera om rapporten från Älvsborgs län och Göteborgs och Bohus län stämmer med verkligheten - jag förutsätter naturligtvis atl den gör del - så kan vi kanske i slutet av sommaren eller lidigl på hösten vänta oss ett klart besked,

Birgitta Dahl sade redan i sill skriftliga svar på min interpellation atl det faktiskl är så alt det regionalt och kommunalt måste till en mängd insalser. Men de frågorna, som man också lyfter fram i ell jättestort paket med förslag till äigärdsprogram, förutsätter flera initiativ, så atl del är på riksnivå som del skall ske någoniing. Man klarar inte detta helt utan hjälp. Det är ganska självklarl.

Om vi nu kan förutsätta atl det blir förstärkta insatser till hösten - jag hoppas del skall bli möjligt - vill jag ändå höra med Birgitta Dahl, Del ligger ju, som någon tidigare har sagt här, en förhoppning i atl man har karllagt problemen och ser vad man skulle kunna göra, eftersom nu bilismen och vägtrafiken innebär så stora problem. Jag gissar att Rune Evensson hade trott alt jag som vanligl skulle gå lill frontalatlack när del gäller E 6-an och ScanLink, för han hade laddat upp för det. Det gäller ju faktiskt alt visa att man vill satsa på järnvägen. Då räcker det inle med 10 miljarder på tio år, Birgitta Dahl, Vi är ju många som i dag slåss för varenda bandel, både hten och stor, bl,a, i det område som vi nu talar om för att rädda det som räddas kan. Därför kan banverkels pengar inte räcka. Det finns också i Birgitta Dahls egel parli en väldigl stark opinion. När i går del socialdemokratiska kvinnoförbundet gick ul och lalade om planhushållning började del faktiskl hända någonting inom Birgitta Dahls parti i form av påtryckningar som jag förvänlar mig en del av också. Men det är faktiskt så all man måsle satsa mer på järnvägen än vad man har gjort hittills och mindre på landsvägslrafiken; man måste t.o.m. minska landsvägslrafiken. Jag skulle gärna vilja ha litet medhåll av Birgitta Dahl där. En majoritet av folkel siöder faktiskl satsningar på järnvägen, och mängder av entusiastiska järnvägsarbetare har arbelal fram förslag inle minst för Göleborg och Göteborgsområdet som skulle rädda miljön snabbt, om man verkligen ingrep, som Birgitta Dahl säger atl regeringen är villig att göra.

Till sist vill jag säga lill Rune Evensson alt del var ett märkligt inlägg han gjorde när han gick emot regeringen när det gäller hastighetsbegränsning. Jag trodde inle alt det var möjligt.

Anf. 31 LARS ERNESTAM (fp);

Fru talman! Det finns tekniska problem för genomförande av en tidigareläggning av avgasrening för dieselfordon, säger miljöministern. Del är ungefär del besked som vi alltid får, innan besluten fattas i riksdagen. Sedan när beslulen väl är fattade, visar det sig atl del mycket väl går att genomföra

förbällringar. Jag tycker alt den diskussion som vi hade om den katalytiska reningen av bensindrivna fordon visar detta. Möjligheter fanns, och man hade alltså kunnat genomföra den frivilligl tidigare.

Sedan är del så, miljöminislern, atl jag här talar om frivillighet, inle om ell obligatorium, som vi i och för sig har förl fram i våra motioner.

Sedan talar miljöministern om de ålgärder som måste vidtas på västkusten. Det är bra att de vidtas. Det är faktiskt så atl riksdagen har fått gå längre än de förslag som ministern lade fram. Det gäller både forskning beiräffande havsföroreningar och forskningen kring fiskefrågorna på västkusten. Därför är del bra att riksdagen är pådrivande också på detta område.

När det gäller frågan om atl vidla yllerligare ålgärder, exempelvis att förklara vissa områden som särskilda miljöskyddsområden, säger miljöministern nu atl hon inte skall tveka att använda den möjligheten. Jag tycker det är bra att del i beredskapen finns med möjligheten all sätta in extra ålgärder. Jag tror nämligen atl de åtgärder som miljöministern har redovisal hilfills inte är tillräckliga för att uppnå den fillfredsställande situafion som vi vill få på västkusten.

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Om miljöproblemen i Västsverige

Anf. 32 RUNE EVENSSON (s):

Fru lalman! Väslsverige är ett område där försurningen av mark och vatten har gått längst. Elt inslag i kampen för att förbällra della skulle vara alt skärpa kraven betydligt för de koncessionsförhandlingar som Birgitta Dahl sade förut skulle ske med raffinaderierna. Jag utgår från att man gör det.

När det sedan gällde hastigheten på vägarna anser jag all den har ökal markant under de senaste åren. Det finns många orsaker till del, bällre bilar och annat. Men bl,a, är del den ökade vägrenskörningen som gör all trafikanter som kör lagligt drivs undan av bakomvarande som absolul lill varje pris skall förbi. På det sättet har rytmen i irafiken ökal krafligl på senare år. Därför anser jag alt det är mera realistiskt och rikligl atl försöka leva upp till de gränser vi har än alt gå ut och ytterligare sänka hastigheterna, någol som ändå ingen följer. Del är alltså skärpt övervakning som jag tror får den bäsla effekten.

Sedan skulle det vara roligt att höra Birgitta Dahls kommenlar till det som jag förde fram när det gäller skärpta regler för gödselhanteringen inom det här området - om man skulle utvidga del som i dag gäller till all omfalla hela Älvsborgs län och Göteborgs och Bohus län tex,

Beiräffande mitt uttalande när det gäller samarbete över gränserna så står del i miljöanalysen för Älvsborgs län att när det gäller sopförbränning är det inget slörre problem, eftersom det bara finns en anläggning kvar, i Borås, och den är på väg atl avvecklas om några år. Men faklum är atl alldeles ulanför länsgränsen finns det en stor anläggning i Göteborg som heter Sävenäs, Den förhärskande vindriktningen är oftast sydvästlig, vilkel belyder atl det som släpps ut från denna sopförbränning sprids över slora delar av Älvsborgs län genom de höga skorstenar som finns på Sävenäs,

Det finns också en stor kolkraflanläggning i Göteborg, Även ulsläppen från denna anläggning går ut över Älvsborgs län. Därför är det vikfigl att samarbete sker över länsgränserna, för som jag sade föroreningarna följer inte alltid länsgränser. Därför är det vikfigl alt man lar tag i dessa frågor och

Prot. 1988/89:118 följer upp dem ordentligt Det skulle man klara genon\ att man hade en
22 maj 1989 organisation över länsgränserna.

Om miljöproblemen i Västsverige

Anf. 33 MARIANNE SAMUELSSON (mp):

Fru lalman! När del gäller dessa frågor är del mycket viktigt all ligga steget före i planeringen, så all man på miljösidan lyckas belydligt bättre än vad man gör på den andra biten. Jag tycker all man har misslyckals när del gäller järnvägssalsningarna. Vi har en livlig diskussion om den trafikfarliga vägen mellan Borås och Göteborg exempelvis.Tyvärr går försöken atl få i gång järnvägen inle vidare bra. Den diskussionen är väldigl trög. Där borde man verkligen salsa, så att man innan man gör vägen så mycket bättre ser lill all fler och fler lär sig ätt la tåget. Då har man ju åstadkommit någonting när det gäller miljösituationen.

Miljöministern undvek att över huvud taget nämna någol om försurade brunnar och försurade vatten. Jag tycker del är litet sorgligl, för del är faktiskt del som ligger människorna väldigl nära, eflersom de skall dricka det här vattnet. Det hade varil önskvärl all vi hade fått i gång etl bra system, där man via kommunen kunde ansöka om all fä bidrag. Alt regeringen drog in pengar innebär alt flera kommuner inte längre kommer att bidra lill att åtgärda brunnarna. Det kommer att naturligtvis drabba människor. Vi vet inte vad det innebär för hälsorisker atl dricka vatten som är försurat.

Anf. 34 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Fru lalman! Del finns myckel i det förflutna som är otillräckligt när del gäller miljön. Det tror jag vi är överens om allihop. Det var ju för alt vinna tid, åtskilliga år, som länsstyrelserna fick det här uppdraget att göra en ordentiig redovisning av situationen i länen. Det var för all vinna lid och driva på ulvecklingen som vi också har sall i gång de här regionala projekten. Jag är övertygad om, fru talman, all det kommer atl visa sig att vi tjänar in åtskilliga år genom de pionjärinsatser som görs här och genom den insals som länsstyrelserna nu har gjort för all redovisa situationen i sina län och vilka områden de behöver göra något åt, för del ser olika ut i olika delar av Sverige.

Vi har dessutom det särskilda programmet mot havsföroreningar och luftföroreningar som nu successivt skärps med ungefär tre års mellanrum. Jag tycker alt vi skall unna oss atl erkänna alt vi änlligen har fåll fart på elt miljöarbete, som tidigare har gått för långsamt. Det är väldigt bra att ha sakligt underlag och vela exakt vad som behöver göras i olika delar av landet och var resurserna behöver koncentreras.

Jag tror atl man för l.ex. västra och södra Sverige skall komma fram lill all man behöver ytterligare skärpa reglerna för gödselhanleringen och gå längre in i landel, eftersom tillrinningsområdel är större. Vi behöver även se på skogsvården med molsvarande utgångspunkt. Vi har redan förändrat synen när det gäller utdikningen och vill nu återställa våtmarkerna till de nalurliga silar som de har varil för all skydda havel bl.a. från utsläpp från jord- och skogsbruket.

Vi behöver gå myckel längre än vi hittills har gjort när del gäller

trafiksystemet Det räcker inle i ett korlsikfigl perspektiv i de värsl drabbade

38 delarna av landel ens med laglydighet. Därför genomför vi en generell

hastighetsbegränsning under sommaren. Regeringen ser detta såsom en jätteskola för alla svenska bilister all lära sig köra ordenlligl och försiktigt med omsorg om miljö och människoliv. Den oreda som i dag råder på vägarna är oacceplabel. Den visar en nonchalans mol medmänniskornas liv och miljön, som vi inle skall finna oss i. Jag tror atl man också kommer atl få se regionala hastighetsbegränsningar i de delar av landel där belastningen är störst. Det återstår att se vem som slutligen skall falla beslutet. Jag anser att vi befinner oss i den silualionen att vi måsle lillgripa sådana åtgärder för att snabbt nå resultat.

Inom regeringskansliet pågår ett arbete när det gäller sura brunnar och försurat dricksvatten, och det ser ut som om livsmedelsverket kommer all få resurser för all hantera detta problem. Detta arbete måste inle alltid ha samma form som de har hafl under några år tidigare. Det är alldeles uppenbart atl detta problem är mycket stort i vissa delar av landet. Många kommuner bör sköta sill vatten- och avloppssystem bättre. Här har skelt försummelser, och kommunala insalser måste göras.

Del vore utmärkt med ett samarbete mellan länsstyrelserna över länsgränserna, Ell sådant här utredningsinstitut kan länsslyrelserna själva ta initiativ till och i så fall förmodligen få en effektivare resursanvändning. Länsstyrelserna får då råd med flera specialister än om de skall göra arbelel var för sig, I dessa län bor och lever människor tvärs över länsgränserna, så ell samarbele är högsl befogal,

Slulligen vill jag säga till Lars Ernestam atl problemel inle är rikligl detsamma med dieselfordonen som med den katalytiska reningen av bensindrivna bilar. Del finns elt fakfiskt problem: Vad skall vi priorilera? Partikelutsläppen, kolväteutsläppen eller kväveoxidulsläppen? De teknologier som vi har i dag tillåter inte att vi minskar på det ena ulan atl del andra ökar. Det är det praktiska problemet. Vi har inte givit upp inför detta, utan naturvårdsverket arbelar på alt ulforma regler som går all hantera. Kan vi minska tidsmarginalerna, kommer vi att göra det. Jag tror att vi i de värst drabbade områdena, i slorsläderna, kommer atl behöva ta borl så många som möjligt av de dieseldrivna fordonen.

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Om miljöproblemen i Västsverige

Anf. 35 VIOLA CLAESSON (vpk):

Fru lalman! Jag beklagar all Birgitta Dahl inle med elt ord vill fortsätta atl diskulera järnvägstrafiken. Min och många andras uppfallning är nämligen att man radikalt skulle kunna förbättra miljön genom alt satsa mera på järnvägen. Det räcker inte, Marianne Samuelsson, all lära fler och fler alt ta tåget Det måsle också finnas ell låg som går och går relativt snabbi. Del måsle finnas biljetter, som folk har råd atl använda sig av. Detta är fullständigt självklart i dag. Mycket visar vad människorna tycker om olika kollektiva transportmedel och hur de vill ha dem. Därför är det litet märkligt all Birgitta Dahl så undviker frågan om järnvägstrafiken.

Vore del inle bättre, Birgitta Dahl, att snabbt och resolut ställa upp på vpk:s, miljöparliels och cenlerns sida och satsa minst det fyrdubbla beloppet på järnvägen under den kommande fioårsperioden? Skulle inle delta leda fill en bällre miljösituation i hela väslra Sverige - och även i andra delar av landel?

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Om miljöproblemen i Västsverige

Birgitta Dahl talade om all det egenfiigen är en jälleskola för landets bilister med den här satsningen som nu skall göras. Man ställer äntligen upp på vpk:s gamla krav på en sänkning av hastighetsgränserna, Eflersom del är en ålgärd som man snabbt kan använda sig av, måste den självfallet följas upp med en bällre kontroll. Om del blir en jälleskola för landets bilister, vill jag fråga: Är inte klassen i denna skola alldeles för stor, Birgitta Dahl? Antalet bilister är för många. Det håller på atl bh kaos på våra vägar, och del problemet snuddade faktiskt Birgitta Dahl vid.

Vad skall man då göra ål detta kaos mer än att försöka slyra bilisterna genom att sänka hastighetsgränserna och påbjuda katalytisk avgasrening? Finns del någoniing annal all hoppas på från regeringen, när den nu tydligen inte vill salsa på järnvägen?

Birgitta Dahl nämnde tidigare all man i internationella sammanhang nu diskuterar etl forskningssamarbete. Det handlar om atl ulveckla ell renl trafiksystem. Del skulle vara elt av de viktigaste forskningsområdena. Hon sade också att hon företrädde det officiella Sverige och inte sig själv. Men i internationella sammanhang reste Kjell-Olof Feldt till OECD:s ministermöte såsom Sveriges representant både 1984 och 1985. Han propagerade då för att Scandinavian Link skulle byggas i Sverige. Regeringen har även tillåtit byggandel av molorvägen i Bohuslän med de konsekvenser della kommer atl få, Däremol har Bohusbanan, västkustbanan, banan Borås-Varberg saml banan Borås-Herrljunga-Uddevalla inle fått några pengar. Vad vill Birgitta Dahl göra åt della?

Försle vice lalmannen anmälde all Marianne Samuelsson anhållil all till protokollet få antecknat atl hon inte ägde rätt till ytterhgare inlägg.

Anf. 36 ELISABET FRANZÉN (mp):

Fru lalman! Jag kan inle låla bli att kommenlera Birgitta Dahls tal om all man vinner tid genom atl länsstyrelserna gör sammanställningar om miljösituationen. Birgitta Dahl antydde all miljöåtgärderna då kommer snabbare. Jag har snarare fått den uppfattningen alt när regeringen tillsätter ulredningar och gör sammanställningar är del för atl vinna lid åt dem som smutsar ner miljön. Försl när induslrin har lyckals ulveckla batterier som är ickealkaliska, förbjuder regeringen alkaliska batterier. Förbudel kommer inte före industrin.

Den katalytiska avgasreningen kom mycket sent till Sverige. Svenska bilföretag har i flera år exporterat bilar med katalysatorer till andra länder, l.ex. USA. En bekant lill mig berättade följande.

Han hade arbetat i USA i fyra år och kom lillbaka till Sverige med sin Saab, tillverkad i Sverige. Han hade tagit borl själva katalysatorn, eflersom han vissle all det inte fanns oblyad bensin i Sverige. Hos Svensk Bilprovning irodde man atl instrumenten var felakliga. T.o.m. utan katalysator hade bilen så rena avgaser. Den uppfyllde de krav som man ställde i USA, men som man inte kunde ställa i Sverige på de svenska bilfabrikanterna. Då har den svenska regeringen inte vunnit tid åt miljön utan åt bilfabrikanterna.

Jag vill också lala om järnvägen kontra flyg- och laslbilstrafik. Här utreder man och vinner tid åt dem som vill lägga över än mer godstrafik på landsväg

och dem som vill öka flygets andel av transportarbetet. Man utreder och man utreder, men man investerar endasl i ringa grad i en utbyggnad av järnvägen. Man vinner tid åt den som inte värnar om miljön.

Tänk om vi i Sverige kunde vidta radikala åtgärder. Jag kan ta ett exempel från Japan, när japanerna började bli medvetna om att man behöver en ren miljö för att kunna överleva. Utanför Tokyo på vägen mot de berg där man kan åka skidor låg en gång i tiden en kemisk induslri, ungefär tre kilometer lång. Den blev ålagd att rena enligt vissa normer. Denna industri ansåg sig emellertid vara den enda och dominerande arbetsgivaren i området och struntade i reningen.

Så kom den dag då företagets respittid gick ut. Inom industrin kände man sig ganska säker i sin starka ställning. Vad hände? Jo, polis kom dit och slängde fabriken, 9 000 arbetare blev arbetslösa. Japanerna vågade alltså göra delta ingrepp. Efter denna händelse vågar inte andra företag ta denna risk utan inför rening. Jag skulle önska att den svenska regeringen hade samma mod alt vidta åtgärder. Då skulle också industrin skynda på betydligt snabbare än i dag,

Anf. 37 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Fru talman! Elisabel Franzéns vilseledande inlägg får inte stå oemotsagt, Försl och främst har länsslyrelsernas redovisningar givit oss ett fullständigt unikt material, som inte fanns tidigare och som kan läggas till grund för radikalt skärpia ålgärder, anpassade till förhållandena i resp, län. Man har mobiliserat kunskaper på etl sätt som inte har skett tidigare.

När det gäller miljöprojekt kan jag peka på ett pionjärarbete som har utförts i flera fall och som innebär att man har utvecklat metoder för att kunna lägga fast skärpta gränser, som vi inle tidigare har haft. Man har t,ex. i etl miljöprojekt i Göteborg utvecklat metoder för att mäta kolväteutsläppen. För det första har man avslöjat atl ulsläppen är mycket större än raffinaderier och industrier tidigare har sagt. För det andra kan undersökningarna läggas till grund för skärpta krav och kontrollsystem, som vi tidigare inle har haft tillgång till.

När det gäller Dalälven pågår just nu längs efter Dalälvens lopp en systematisk omprövning och skärpning av alla givna tillstånd till både industriell verksamhet och annan verksamhet, inkl, många kommuners avloppssystem.

Beträffande vissa industrier och induslribranscher har vi generelll skärpt kraven och tillämpar dessa skärpta krav i ställningstagandet i enskilda anläggningar. Det intressanta är att många av regeringens beslut har fattats under industrins hot om nedläggningar. Det skedde t,ex, när det gäller Skoghallsverken, som jag nämnde tidigare. Men inle i något enda fall har det skett någon nedläggning, utan industrin har uppfyllt de nya och hårdare kraven.

Man kan givetvis diskutera om inte Sverige kunde ha fattat beslut om avgasrening tidigare. Vi fattade dock beslutet tidigare än något annat land i Europa men senare än Japan och USA, Det som skiljer oss från USA är att vi har ett effektivt kontrollsystem för hur reningen fungerar. Det har man inte i USA, och det innebär att effekterna av vårt beslul är mycket mer betydande.

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Om miljöproblemen i Västsverige

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Om rniljöproblemen i Västsverige

Förste vice lalmannen anmälde all Viola Claesson anhållil all till protokollet få antecknat atl hon inle ägde räll lill ytterligare inlägg,

Anf. 38 ELISABET FRANZÉN (mp):

Fru talman! Birgitta Dahl kallar mitt inlägg vilseledande, men hon angav inte på vilken punkt.

Jag har inte förnekat atl de ulredningar som görs är till nytta. De skall göras. Men behöver regeringen, samtidigt som utredningarna pågår, besluta - mot Göteborgs kommuns vilja - att Säröleden skall byggas om lill motorväg? Göteborgs kommun ville ha en kolleklivfil och öka kolleklivlrafiken i stället. Är det verkligen rimligt atl lägga ner miljarder på en molorvägsbil på ell par mil samtidigt som dessa utredningar pågår? Det är molslridande åtgärder.

Miljöprojekt Göteborg hör vi ofta myckel skryt om. Jag har fått uppgiften atl del endasl är lack vare hängivna medarbetare i miljöprojektet som det bhvit någonting av. Från början hade regeringen bara anslagit pengar lill löner och konlor. När man ville ha pengar fill utgifter av annat slag, t,ex, konsulter, fick man svaret att om man hade några utgifter kunde man väl skicka kvittona lill regeringen. Detta har jag visserligen hört i andra hand; men jag har också hört atl medarbetare hotat med alt säga upp sig för all kunna få resurser alt utveckla de meloder med hjälp av konsulter och annal som i dag presenteras och som är resultatet av ett utmärkt arbete där nere.

Men vi göteborgare har absolut fått intrycket atl det egentligen inte var meningen atl del skulle komma ut så myckel mer än ett propagandajippo.

Anf. 39 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Fru talman! Det blir värre och värre när Elisabet Franzén talar.

Miljöprojektet i Göteborg har fått myckel betydande anslag i flera ohka omgångar för den typen av insatser som Elisabet Franzén nämner. Det har lett till all man kunnal lägga fram pionjärförslag på en rad områden.

Regeringen förutsätter dock att projekiei försl redovisar en arbelsplan innan regeringen ger medel för särskilda insalser. Man har jobbal mycket kort fid, och jag vill gärna betyga alt många insatser varit både ideella och skickliga.

Poängen med miljöprojektet är atl vi handplockar personer som går lilel ulöver del vanliga och som skall hjälpa fill atl få fart på utvecklingen och mobilisera de resurser som finns. Miljöprojektet har fått de anslag det behövt för högst betydande konsultinsatser.

, Förste vice talmannen anmälde att Elisabet Franzén anhållit all tiU prolokollel få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare inlägg.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på interpellation 1988/89:226 om erosionsskadorna på vissa skånska kustavsnitt

Anf. 40 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Fru lalman! Per Stenmarck har frågat mig hur jag ser på problemen med erosionsskadorna på de skånska stränderna, om det pågående Östersjösamarbetet har lett till någol resultat samt på vilket sätt som regeringen kan stödja arbetet med att komma till rätta med erosionsskadorna.

Jag besvarade en liknande inlerpellalion av Per Stenmarck måndagen den 30 maj 1988, Jag vill nu liksom då framhålla att jag naturligtvis ser allvarligl på de problem med erosionsskador som förekommer ulmed bl,a. den skånska kusten.

En viktig utgångspunkt när det gäller möjligheterna att komma lill rälla med erosionsproblemen är alt den sländigl pågående förändringen av strandlinjen måsle ses som ell led i nalurens egna processer. Jag länker då på havsströmmarnas inverkan och på den landsänkning som pågår sedan den senaste istiden.

Mänsklig planering och verksamhet måsle anpassas lill nalurens villkor. Del belyder bl,a. alt utsläppen av föroreningar måste minskas radikall både globalt, regionalt och lokall. Del är bakgrunden lill regeringens ansträngningar både internationellt och här hemma alt komma till rätta med klimatförändring, försurning och havsföroreningar. Det är också skälet till de hårda miljökrav som nu ställts på bl,a. industrier, jordbruk, fordon och energianläggningar.

Också när det gäller planeringen av markanvändningen måste samhällsul-byggnaden anpassas lill de ramar som naluren ger. Del arbete med översiktsplaner enligt plan- och bygglagen som nu pågår i landets kommuner är därför av mycket stor vikt. Enligt vad jag har fått veta har de berörda kommunerna behandlat erosionsfrågan i etl gemensaml utredningsarbete.

När del gäller de tekniska förutsättningarna att skydda mark, byggnader och anläggningar mol erosionens inverkan pågår forsknings-.och utvecklingsarbete vid bl.a. Lunds universitet. Detta arbele sker i samarbete med de berörda kommunerna.

Vad gäller Östersjösamarbetet har det av skäl som alla kan förstå varil nödvändigl att koncenlrera arbetet på de föroreningar som är följden av människans verksamhet. Jag ser det emellertid som nalurligt att Östersjöns strandslater utbyter erfarenheter om erosionens inverkan och om tekniska lösningar för alt hndra effekterna av denna process.

Prot, 1988/89:118 22 maj 1989

Om erosionsskadorna på vissa skånska kustavsnitt

Anf. 41 PER STENMARCK (m):

Fru talman! Jag ber atl få lacka miljöministern för svaret på min interpellation. Jag konstaterar alt miljöministern ser allvarligt på problemel, men att egentligen inte särskilt mycket har hänt sedan vår debatt i fjol, för atl möla de skador som erosionen orsakar.

Det finns på sitt säll en ganska ödesfnältad bakgrund till den här frågan. När havsvattnets nivå stiger samtidigt som landmassan sjunker, så är det etl axiom atl havel brer ul sig på landets bekostnad.

1 en sådan utvecklingsprocess, som kanske både är en nalurlig del av

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Om erosionsskadorna på vissa skånska kustavsnitt

naturens förlopp och samtidigt någonting som vi människor på olika sätt satt i gång, står vi till stora delar maktlösa.

Det problem som jag här tagit upp, och som jag också förde fram i en interpellation för ett år sedan, berör de erosionsskador som i allt större utsträckning drabbar våra stränder, och som innebär att sanden försvinner.

Från ett år till ett annat kan det ofta vara en långsam och omärklig process, men över en historisk tidsperiod av några sekel kan det i många fall röra sig om hundratals meter.

Till icke oväsentlig del är detta ett globalt problem. Många länder runt i vår omvärld är drabbade. Många åtgärder har också vidtagits med blandat resultat,

I Norden kan vi på flera ställen se en fortgående förstörelse av kusterna. Det gäller framför allt vid Jyllands väststränder i Danmark och längs södra och västra Skåne.

I Skåne är stora delar av sydkusten utsatt för en kontinuerlig erosion sedan många år tillbaka.

Stränderna har minskat kraftigt, vilket har drabbat ett antal kustkommuner. Hårdast drabbad är sannolikt Ystad, Men gemensamt kan sägas atl samtliga kustkommuner från Ystad i söder till Ängelholm i nordväst på något sätt har drabbats.

Låt mig få kommentera några punkter i miljöministerns svar. Jag vill gärna understryka alt jag tror att detta i sak i många avseenden är hell korrekt.

Miljöministern säger bl.a, att erosionsskador är "etl led i naturens egna processer". Det är säkert till stora delar riktigl. Därför är naturligtvis alla ansträngningar för att komma till rätta med klimatförändring, försurning och havsförorening, som nämns i svaret, viktiga.

När miljöministern i sitt svar talar om just sådana åtgärder som människan vidtagit och som kan vara skadliga för naturen så vill jag fråga:

Varför kan inte regeringen, inom ramen för dessa anslrängningar, också ta initiativ till ett stopp för den sandsugningsaktivitel, som fortfarande bedrivs? Eller är det detta som avses med orden i miljöministerns svar om alt planeringen av markanvändningen måste "anpassas till de ramar som naturen ger"?

Samtidigt som miljöministern hänvisar till en rad förebyggande åtgärder krävs det oundvikligen också krafttag för atl åtminstone i någon mån reparera de uppkomna skadorna.

Det var anledningen till min fråga om på vilket sätt regeringen kan tänka sig alt stödja arbetet med att komma till rätta med erosionsskadorna. Jag kan dess värre inte finna att miljöministern har gett något svar på denna fråga.

Redan i sitt svar för ett år sedan så förklarade Birgitta Dahl, att i Östersjösamarbetet ingår "alla frågor av betydelse för miljön". I sitt svar i dag hänvisar miljöministern till att det varit nödvändigt att koncenlrera arbetet på föroreningar förorsakade av människans verksamhet.

Jag har förståelse för denna prioritering, men hoppas atl jag tolkat miljöministern rätt, att även den typ av problem som jag här tagit upp så småningom kommer att diskuteras.

Jag nämnde tidigare att även Danmark på en del håll är hårt drabbat av erosionsskador. Låt mig få avsluta med att fråga: Har några diskussioner

förts med den danska regeringen för att om möjligt göra gemensamma ansträngningar i frågan?

Anf. 42 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Fru lalman! Får jag först ytterligare kommentera varför det senasle året varit ett unikl år när det gäller våra hav och samarbetet med grannarna runt Östersjön och Nordsjön. Det behövs inga överord för alt förklara det med den dramatik vi upplevt med algblomning och säldöd och andra förskräckande rapporler om den pågående förstörelsen av våra närmaste hav. Jag tror Per Stenmarck är ense med mig om att vi fått lov att göra extraordinära ansträngningar under det senaste året. Tyvärr finns det andra frågor som vi då inte hunnit ägna så mycket tid som de förtjänat. Det gäller samarbetet inom Helsingforskommissionen, samarbetet runt Nordsjön och samarbetet bilateralt med våra grannar. Vi har varit hell och hållet upptagna med att försöka få bättre insatser mot de från land och luft kommande föroreningarna till våra hav.

Vi har också arbetat fram ett särskilt nordiskt program mot havsföroreningar.

Jag kommer dock i det fortsatta arbetet naturligtvis att se till att också dessa frågor berörs, i all synnerhet som det faktiskt i ett regionalt perspektiv-om man vill uttrycka det litet enkelt, men lättbegripligt - rör sig om samma sandmängder som förflyttas av strömmar och havsvatten från olika delar av kustlinjen till andra, och ibland ut i havsområdet.

Självfallet krävs samarbete även här, men jag tror inte vi kommer ifrån att havsströmmarna har sin gång. Vi kan minska klimatpåverkan, och det anstränger vi oss för att göra så mycket som möjligt för att minska höjningen av havsytan, men jag tror inte man kan stoppa havsströmmarna. Det tror jag inte heller Per Stenmarck vill.

Insatser för att komma till rätta med dessa problem måste också kombineras med insatser i de berörda kommunerna och länen för att anpassa samhällsplaneringen till det som trots allt är naturens gång.

Vi har sådana problem också längs några av våra älvar, t,ex, Dalälven och Torne älv.

Jag har här i min hand en undersökning som gjorts av professor John Norrman vid nalurgeografiska institutionen vid Uppsala universitet om just dessa områden. Han säger att den praktiska lärdom som kan dras av vad som hänl vid Äspet är att mark inom gränserna för en havsstrands variationer ej bör utnyttjas som tomtmark eller för permanenta byggnationer i någon form,

Det är mot bakgrunden av denna sorts konstateranden som jag påpekar i mitt interpellationssvar att kommunernas pågående arbete med översiktsplaner enligt den nya plan- och bygglagen är mycket viktigt. Då bör man beakta dessa förhållanden för att undvika att tomtmark och byggnader akut utsätts för följderna av stranderosionen.

Samtidigt kan man ju vinna att en större del av våra stränder är fria för allmän och gemensam användning.

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Om erosionsskadorna på vissa skånska kustavsnitt

Prot. 1988/89:118 Anf. 43 PER STENMARCK (m):

22 maj 1989 Fru talman! Jag nämnde även inledningsvis all jag har all förslåelse för den

Omprövningen av asylansökningar från tortyrhotade flyktingar

prioritering som var nödvändig under föregående år. Vad som inlräffade då var förhoppningsvis extraordinärt och skall inte behöva inlräffa igen.

Jag har också märkt den precisering som miljöministern gjorde i sin komplettering här, att del gäller även de bilalerala kontakterna. Jag lolkar del som all del finns förutsättningar för en diskussion även inom det ämne jag här nämner när det gäller förbindelserna med Danmark, Jag är tacksam för de preciseringar vi fått.

När det gäller vad de enskilda kommunerna kan göra är det naturligtvis självklart all det är där merparlen av delta arbele måsle göras. Del är ett arbele som i allra högsla grad har gjorls redan fidigare. Elt antal av de berörda kommunerna har avsänt elt brev, som också är undertecknat av landshövdingen i Malmöhus län, till regeringen. Man redogör där för det arbele som har ulförts; stora insatser som också kostal mycket pengar. Enbart i Ystads kommun räknar man med alt kostnaderna hitfills har uppgått till 5-10 mil j. kr., och i Skurups kommun - som är en liten kommun - lalas del om kostnader på bortemot 1 milj. kr. I Trelleborgs kommun räknar man med planerade kostnader på ca 3 milj. kr,, och i Vellinge kommun har man lagl ned 3-4 milj, kr,, och man räknar med ytterligare ca 9 milj. kr. Det rör sig hillills om utgifter i storleksordningen 9-15 milj. kr. och man planerar utgifter på 30-35 milj. kr. Del är för dessa kommuner fråga om myckel pengar.

Jag tycker alt man i dd här sammanhanget måste fundera på om det inte också finns ett riksintresse av förebyggande ålgärder men också för forskningsinsatser. Miljöministern får väl så småningom redovisa hur hon ser på den frågan för de berörda kommunerna, eftersom de har begärl all få träffa regeringsrepresentanter och höra deras syn oå detta.

Låt mig klargöra den fråga jag slällde inledningsvis. På vilket sätt skulle regeringen kunna länka sig alt slödja arbelel med att bota dessa skador och bryta den ständigt negativa utvecklingen? På vilket sätt kan regeringen tänka sig slödja en mer akfiv forskning på del här områdel?

Överläggningen var härmed avslulad.

9 § Svar på interpellation 1988/89:235 om prövningen av asylansökningar från tortyrhotade flyktingar

Anf. 44 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Fru talman! Mot bakgrund av några enskilda ärenden har Maria Leissner
fråga mig följande: Är invandrarministern beredd att upprepa uttalanden
från proposilionen 1985/86:17 om att en person som riskerar alt ulsältas för
lorlyr inle skall ulvisas? Anser invandrarminislern att regeringen fill fullo
följer åtagandena i lortyrkonvenlionen i sin prakliska polilik? Finns del
några undanlag från huvudregeln all bevilja uppehållsfillstånd för personer
som riskerar tortyr, och vilka är dessa i så fall? Anser invandrarministern att
46 dokumenterad tortyr i hemlandet, under i princip oförändrade politiska

förhållanden, inte innebär grundad anledning att tro att den asylsökande ulsälls för lorlyr igen vid hemkomslen?

Med anledning av frågorna vill jag svara följande.

I proposition 1985/86:17 om godkännande av FN-konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, konstaterar föredragande slalsrådel (s. 12) att åtagandena i artikel 3 i konventionen är uppfyllda genom reglerna om asylräll i 3 och 6 §§ ullänningslagen (1980:376), som hindrar alt ulvisning sker i de fall där man vid prövning av elt konkret ärende finner all det föreligger fara för alt en person skall utsättas för tortyr om han utvisas. Reglerna om asylrätt är oförändrade. Mitt svar på Maria Leissners första fråga blir därför all åtagandena kvarstår.

Svaret på den andra frågan är ja!

Beiräffande den Iredje frågan, om del finns några undanlag från huvudregeln alt bevilja uppehållstillstånd för personer som riskerar tortyr, är svaret i princip nej. Av 78 § andra stycket jämfört med 77 § utiänningslagen framgår emellertid, atl om en utlänning i eller ulom rikel har bedrivit verksamhet som har inneburit fara för rikets säkerhet, och del finns anledning alt anta atl han skulle fortsätta sådan verksamhet här, får han sändas, lill ett land där han riskerar politisk förföljelse om han inte kan sändas lill något annat land. Lagtexten åsyftar emellertid ett fall som är så extremt alt regeringen ännu inte, mig veterligt, hafl anledning alt fillämpa stadgandet.

Därefter övergår jag till all besvara den fjärde frågan. Bedömningen av faran för all utsättas för tortyr måste göras i varje enskill fall efler sedvanlig noggrann prövning. Om del i ett ärende dokumenteras atl myndigheterna i den asylsökandes hemland ulsalt sökanden för tortyr, lyder della på atl det förekommer allvarlig förföljelse. Den som riskerar sådan förföljelse får, i enlighet med den svenska lagsfiftningen, uppehållsfillstånd i Sverige.

Avslutningsvis vill jag bemöta ett påstående från Maria Leissner, enligt vilket regeringen utvecklat en praxis som förefaller stå i motsatsställning lill FN:s konvention mot tortyr m.m. Till slöd för sin uppfattning åberopar hon att det genom en rad fall har dokumenterats att beslut fattas om utvisningar av asylsökande, trots att de utsatts för tortyr och atl del förelegal risk för lorlyr vid återkomsten. Det torde visserligen ha framgått av de svar som jag jusl lämnal, men för alt undanröja evenluella oklarheter, vill jag än en gång göra klart, att den som löper risk för atl utsättas för tortyr av myndigheterna i sitt hemland, eller i ett annal land, som vederbörande riskerar all bh sänd lill, givetvis har rätt till asyl i Sverige, Detta är den praxis som regeringen tillämpar.

Prot, 1988/89:118 22 maj 1989

Omprövningen av asylansökningar från tortyrhotade flyktingar

Anf. 45 MARIA LEISSNER (fp):

Fru talman! Jag vill tacka invandrarminislern för svarel på min interpellation. Det är ett klart och tydligt svar, vilket är behövligt och välgörande, och det kan kanske ha sin betydelse vid framtida bedömningar av tortyrskadade flyktingars asylansökningar. Det är helt klart att de av invandrarministern här redovisade principerna inle alllid har kommil all tillämpas.

Några fall som särskilt uppmärksammats i massmedia bär vittnesbörd om detta, Sohél Rahman från Bangladesh fick höra att man visserligen trodde på

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Omprövningen av asylansökningar från tortyrhotade flyktingar

hans berättelse, men att tortyren inte varit tillräckligt långvarig för all han skulle kunna få stanna. Han deltog i en demonstration i Dacca och arresterades i samband med den. Under två och ett halvl dygn satt han i arrest på polishuset. Poliserna tvingade i honom litervis med vatten med hjälp av en plastslang placerad i strupen, för att därpå trycka med en stövelklack på hans mage, s.k, vattensprutning. Några år senare uppsöktes han av två okända män som misshandlade honom och som sedan släppte honom efter två dagar under villkor att han lämnade det parti han var medlem av, Baksalpartiet, Ett halvt år senare, när han i sitt arbete som pressfotograf stod vid sidan av ett demonstrationståg för att fotografera, kom tre män i en bil. De stannade under sken av att vilja fråga honom något, hällde en liter fotogen över Sohel och tände på.

När Sohel kom till Sverige fick han höra att han inte löpte någon allvarligare risk om han återvände till Bangladesh, vilket också regeringen senare instämde i,

Sami Itani, palestinier från Libanon, tillhörde en organisation i Libanon som hjälpte palestinier och som därför var naturliga fiender till Amalmilisen, Han tillfångatogs av Amal våren 1985 och tvingades att leva flera dagar i ell källarrum tillsammans med ett tjugotal andra utan vatten och utan toalett. Han togs efter tre dagar upp till förhör, utfrågades, och blev slagen med käpp på fotsulor, kropp och huvud, och han fick tänder utslagna. Denna procedur upprepades två gånger under några dagar. Vid ett av dessa tillfällen blev Sami skenavrättad. Han bars slutligen ner till källaren utan atl kunna stå eller gå,

Samis familj kunde på olika vägar befria honom. De tog honom till läkare och köpte biljett till Sverige för att få ut honom ur landel. Den direkla anledningen till att man ville hjälpa honom att fly var att den man som fått honom frisläppt sagt till pappan: Nästa gång kan jag inte hjälpa honom. Han måste lämna Libanon om han vill överleva.

När Sami sedan kom till Sverige fick han under ansökans behandling från ansvarig myndighet höra att tortyr inte ger automatisk rätt till bosättning i det här landet, Sami blev sedermera utvisad och, så vitt man vel, lever han underjordiskt och har en fullständigt osäker tillvaro.

Del finns andra berättelser som jag inte kommer atl la upp kammarens tid med att referera. Men jag vill särskilt peka på en grupp som är utsatt för tortyr, nämligen kurder från Turkiet. Att tortyr är regel vid förhör bekräftas av Amnesty International och av lokala turkiska organisationer för mänskliga rättigheter och av advokater i Turkiet. Vi vel att det förekommer en rad olika, relativt avancerade, tortyrmetoder. Vissa av dem lämnar märken, men andra gör det inte.

Det förekommer tyvärr att kurder från Turkiet blir utvisade, trots att de varit utsatta för tortyr i samband med förhör och trots att de uppenbart kan riskera att utsättas för detta när de återvänder.

Invandrarministerns principer så som de redovisas i interpellationssvaret står i en bjärt kontrast till några av de fall som jag har berättat om och lyvärr också till vissa andra.

Det finns naturligtvis många problem förknippade med tortyrskador. Flyktingar berättar om sina erfarenheter för sent. Det kan också vara så atl

skadorna är svåra atl dokumentera. Viss tortyr lämnar inga märken utom i själen. Men när skadorna är dokumenterade, och när del är troligt all del förekommer tortyr i flyktingens hemland, och när berättelsen finns med i handlingarna och kan beaklas av myndigheterna, hur kan man då besluta om ulvisning och forlfarande hävda att de av invandrarministern redovisade principerna gäller?

Del finns kanske etl svar. Det är möjliglvis detta all en så klar syn på alt lortyrskador innebär ell bevis på allvarlig förföljelse - som invandrarministern gav i sill svar - tidigare inte har redovisats. Jag vill särskilt tacka för det förtydligandet från Maj-Lis Lööw,

För säkerhels skull vill jag lill sist fråga invandrarminislern om hennes bedömning av tortyrens långvarighel och hur del påverkar bedömningen av asylansökan, Anila Klum, generalsekreterare i Svenska Amnesty, och Jesus Alcala, jurist i Amnesty, skrev i anledning av fallet Sohel en artikel där de slällde frågan: Hur kommer det sig all regeringen inte omedelbart ingriper mol en myndighels absurda tolkning av bindande internationella normer? De reagerade bl,a, på atl invandrarverket uppenbarligen infört en gradering av lorlyr. Kortvarig tortyr räckte enligt en tjänsteman på verkel inle som grund för alt få stanna i Sverige. Jag skulle vilja höra om invandrarministern delar denna tjänstemans syn.

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Om prövningen av asylansökningar från tortyrhotade fly klingar

Anf. 46 BERITH ERIKSSON (vpk):

Fru lalman! Turkiet har naturligtvis anpassat sig till de konventioner mot lorlyr som landel har undertecknat Men den anpassningen beslår i all man har utformat tortyren på ell sätt som inle skall ge synliga skador, t.ex. elchock, iskallt vatten under högt tryck, slag under fotsulorna och annan myckel grym behandling. Hur dokumenterar man dä sin tortyr så atl man blir trodd?

Jag vill även slälla några ytterligare frågor till invandrarminislern. Anser invandrarminislern att den turkiska regimen uppfyller det mesl elementära kravel i vad gäller mänskliga rättigheter för kurder? Anser invandrarminislern all etl folk på tio miljoner har rätt all hävda sin etniska existens? Anser invandrarministern alt kurderna i den situation som de befinner sig i även har rätt alt kämpa för den rättigheten?

Eftersom så många av de asylansökningar som jag har tittat på och som har fått avslag är från kurder som kommer från staden Konya, skulle jag vilja vela vad invandrarminislern vet om staden Konya och de speciella förhållanden som råder för kurderna där?

Anf. 47 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Fru lalman! Jag börjar bakifrån med Berith Eriksson. Jag erinrar mig atl vi har diskuleral dessa frågor i kammaren tidigare. Interpellationen handlar om principerna för tortyrhotade flyktingar och asylansökningar över huvud lagd. Att ge sig in och diskulera Turkiel speciellt är litet ulanför ämnet för denna interpellation. Men jag har mänga gånger hävdal atl del finns mycket som man kan ifrågasätta när del gäller mänskliga rättigheter och framför allt mänskliga rätfigheter för kurderna i Turkiet. Det är en av anledningarna lill alt bl.a. många kurder frän Turkiet har beviljats uppehällslillslånd i Sverige.

4 Riksdagens protokoU 1988/89:118

Prot, 1988/89:118 22 maj 1989

Omprövningen av asylansökningar från tortyrhotade fly klingar

Låt mig sedan gå över till Maria Leissner, Hon fortsätter det principiella resonemangel, Maria Leissner gör del på etl sådant säll alt hon antingen mot bältre vetande - vilkel jag inte tror - tar upp enskilda ärenden som vi inte kan diskutera, eller kanske i själva verket utnyttjar det faktum att hon vet att jag inle har någon möjlighet all kommenlera, ifrågasätta eller komplettera de uppgifter i de enskilda ärendena som Maria Leissner har givil.

Jag är glad om Maria Leissner tyckte att det var dt viktigt förtydligande. Jag har egenlligen bara redogjort för vad som slår i de lagar och konventioner som vi följer. Men för säkerhets skull, om det kan vara till ytterligare upplysning i denna debatt, kan jag lala om alt i dd förslag till ny utlänningslag som vi skall debattera om drygt en vecka i kammaren, föreskrivs det etl ovillkorligt hinder mot verkställighet lill ett land om det finns grundad anledning att tro atl utlänningen skulle vara i fara för dödsstraff, kroppsslraff eller lorlyr. Delta är fråga om ett skydd som är mer långtgående än det som följer konventionen mot tortyr som vi har lalal om. Det är alltså en skärpning även i förhållande till hur det ser ul i dag i vår lagstiftning.

Del är också utomordentligt svårt att kommentera enskilda uttalanden av tjänstemän i dt verk. Möjligtvis har del föresvävat tjänstemannen all två saker hör ihop eller också kan tjänstemannen ha blivit cilerad på elt säll som innebär atl två saker har blandats ihop: del talas nämligen om all del måste föreligga intensitet i förföljandet. Men någon intensitet i fråga om tortyr är del aldrig lal om. Jag vet inle om del kan vara en sammanblandning av de två begreppen som har gett upphov ullalandet eller till tolkningen av uttalandet Men jag har i varje fall här gjorl klart vad som är regeringens princip.

Anf. 48 MARIA LEISSNER (fp):

Fru lalman! Försl vill jag säga till invandrarministern atl det är lilel svårl att lala om flyklingpolitik ulan att nämna varför man lar upp elt eller annal generellt problem. Talar man om hur principerna för behandling av tortyrskadade flyktingar har kommit atl ulveckla sig, är del litet svårl alt göra det utan att redovisa varför man har vissa ståndpunkter. Därför torde del vara nödvändigt alt även i fortsättningen referera till olika händelser och enslaka personer, även om jag är fullständigt medvelen om alt vi inte kan diskutera jusl dessa personer i kammaren och varför de har fält avslag eller inte.

Men del intressanta som denna debatt handlar om är, hur del kan komma sig all det förekommer uttalanden och atl del redovisas principer från handläggningen av asylansökningar, uttalanden och principer som går ut på att del l.ex. måsle ha förekommil tortyr under en längre tid. Hur kan det komma sig atl människor utvisas som har dokumenterade och inte ifrågasatta lortyrskador, när l.o.m. invandrarminislern säger atl henne veterligen något undantag inte har gjorts mot denna princip? Hur kan del komma sig att människor trots detta ulvisas?

Del är naturligtvis myckel Irevhgi att ha ett bra och klart ställningslagande av den typ som vi har fått i interpellationssvaret i dag. Men vad jag verkligen hoppas på är atl detta ställningstagande fär elt genomslag i såväl regeringens politik som i invandrarverkets handläggning och att man kanske från

regeringens sida medverkar till att sprida litet ljus över sakernas tillstånd på Prot. 1988/89:118
olika nivåer i handläggningen. 22 maj 1989

Anf. 49 BERITH ERIKSSON (vpk);

Fru lalman! Om debatten skall bli meningsfull måste man nalurliglvis referera till fakliska förhållanden. Jag har inle lagil upp enskilda fall. Jag tar däremol upp kurderna som folkgrupp, som asylsökande och i sammanhang där de riskerar lorlyr, om de skickas lillbaka. Det är i detta sammanhang viktigt atl vi lar ställning till de frågor jag ställde, eflersom de förhållanden jag lar upp är grunden lill all asylsökande kurder kommer hit från Turkiel.

Del råder undanlagstillstånd i turkiska Kurdistan. Kurdistan är starkt mililariseral. Uppgiften för regeringen, guvernören, säkerhetspolisen och mihtären i detta område är all utrota PKK och all kurdisk etnisk och nalionell kamp. Del räcker atl göra som en kurdisk flicka gjorde nyligen. Under en lektion i sin skola hävdade hon att hon var kurd, att kurderna har elt egel språk, och en egen litteratur som är tusen år gammal. För detta sitter hon nu häktad och riskerar flera års fängelse. När dessa kurder kommer till vårl land och söker asyl är det mycket cyniskt att svara dem all vi inte kan sätta lilllro till deras berättelser.

Jag undrar: Varifrån får invandrarverket och regeringen de uppgifler som skall hgga lill grund för deras bedömning av sanningshalten i dessa människors berättelser?

Omprövningen av asylansökningar från tortyrhotade flyktingar

Anf. 50 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Fru lalman! Jag kan egenthgen bara lill Berith Eriksson upprepa vad jag sade nyss, vad jag tidigare har sagt och vad mina företrädare har sagl många gånger: Vi erkänner kurdernas rätt all hävda sitt etniska ursprung och all de har rätt atl kämpa för den saken också. Jag lycker faktiskt atl vi i praktisk handling också i Sverige har visat atl vi erkänner den rällen. Del faklum all vi har ett trots allt ganska ansenligt antal kurder från Turkiel i Sverige som har fått slanna här för alt de kommil på dessa grunder visar della. Men vi får också lov all vara överens om atl vi fortsättningsvis skall hanlera den lagsliflning vi har med enskild bedömning i varje ärende.

Får jag då fortsätta med del Maria Leissner och jag lalar om och, som hon uttrycker del, sprida litet ljus över principerna. Jag vill peka på ännu en aspekt när vi diskuterar om tortyr. Jag har nämligen en känsla av alt man blandar ihop lorlyr med någol annal ibland. Jag kan läsa högl ur artikel 1 i den lortyrkonvenlion som vi lalar om;

"I denna konvention avses med begreppet tortyr varje handling genom vilken allvarlig smärta eller svårl lidande, fysiskt eller psykiskt, medvetet tillfogas någon antingen för sådana syften som all erhålla information eller en bekännelse av honom eller en tredje person, all straffa honom för en gärning som han eller en tredje person har begått eller misstänks ha begått eller all hota eller ivinga honom eller en tredje person eller också av någol skäl som har sin grund i någon form av diskriminering under förutsättning att smärtan eller lidandel åsamkas av eller på anstiftan eller med samtycke eller medgivande av en offentlig tjänsteman eller nägon annan person som handlar såsom förelrädare för det allmänna." Delta är vikligl atl komma

Prot. 1988/89:118 ihåg. Vidare; "Tortyr innefattar inte smärta eller lidande som uppkommer
22 maj 1989 enbart genom eller är förknippade med lagenliga sanktioner."

Om prövningen av asylansökningar från tortyrhotade fly klingar

Jag tycker atl man ibland inte har rikligt klarl för sig vad som är tortyr. För

att korrekt definieras som tortyr skall det vara smärta eller annat lidande som

uppkommer i samband med myndighetsutövning.

Förste vice talmannen anmälde att Berilh Eriksson anhållil all till protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare inlägg.

Anf. 51 MARIA LEISSNER (fp):

Fru lalman! Med det sislnämnda ville invandrarminislern motivera varför tex, palestinier från Libanon som bhvit utsatta för svår tortyr inte beviljats uppehållstillstånd i Sverige, Det är möjhgt all del stämmer med den lagstiftning som finns internationellt, att man inle skall kunna få stanna i Sverige om man inle har blivit torterad av en myndighetsperson, utan bara av Amalmilisen, Det är i så fall etl klargörande förtydligande. Det sprider väl ytterligare ljus över regeringens politik när det gäller inte minst palestinier från Libanon,

Avslulningsvis vill jag säga all del finns etl bekymmer med atl debattera flyktingpolitik, och det är all invandrarministrar har en tendens atl komma och gå. Därför vill jag inle heller ställa Maj-Lis Lööw personligen lill svars fullt ul för många av de fall där flykfingar trols dokumenterade lortyrskador har utvisats.

Man kan se interpellationssvaret som etl avstamp i en politik från regeringens sida som går ut på att klart och tydligt slå fast att Sverige följer tortyrkonventionen och atl vi har för avsikl alt också se lill all alla berörda myndigheter har full information om detta, I Anita Klums och Jesus Alcalas artikel föreslås att man skall kosta på handläggarna en grundkurs i mänskliga rättigheter och studier av Amnestys årsrapport Det kan möjligtvis också vara en tanke atl fortsätta arbetet med,

Anf. 52 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Fru talman! Maria Leissner gör sin tolkning av vad jag ville motivera genom atl läsa upp detta. Jag uppfattade del som all hela interpellationen handlade om huruvida Sverige följer de åtaganden som vi har, bl,a, mot bakgrund av lorlyrkonvenlionen. Jag lycker ändå atl vi skall vara på del klara med hur tortyr definieras och vad vi menar med lorlyr, om vi nu hela liden lalar om tortyr. Jag vill inte på något vis ställa ul Maria Leissner i del avseendel. Hon är en kunnig debattör när del gäller dessa frågor. Men vi skulle kanske kunna hjälpas åt atl sprida ljus i den allmänna debalten och med en interpellationsdebatt kanske också ge bidrag i folkbildningens tjänst Del är därför jag lycker all del är viktigt att försöka undanröja myckel av de missförstånd jag ser, inle minsl i massmedia.

Överläggningen var härmed avslulad.

10 § Svar på interpellation 1988/89:230 om villkoren för privat läkarverksamhet

Anf. 53 Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Fru talman! Lars Leijonborg har - genom att föra fram tre exempel -önskat belysa konsekvenserna av det regelsystem som gäller för privalläkar-vård och som enligt Leijonborg försvårar villkoren för den verksamheten. Han har mot denna bakgrund frågat om jag är beredd all medverka till en ändring av dessa regler.

De tre exemplen på konsekvenser av regelsystemet som tas upp är

att privatläkare inte kan genomföra operationer av någol mer komphcerad nalur, t.ex. äderbräcksoperalioner,

att privatläkare inle får anlita vikarier, t.ex. för att själv utnyttja föräldraledighet samt

alt privatläkare inte har rätt all la ut förhöjd avgifl när flera sjukdomar behandlas vid ell och samma besök.

Del är rikligt alt privatläkarna inle kan få ersättning enligl läkarvårdstaxan för operationer av det slag Lars Leijonborg nämner. Moliven för denna begränsning av ersältningsmöjlighelerna för privatläkare är flera. Läkarvård av mer kompliceral slag som del här är fräga om kräver speciella och dyrbara resurser i form av l.ex. lokaler, utrustning och inte minsl personal.

Med hänsyn härtill har denna verksamhet i första hand och mot bakgrund av sjukvårdshuvudmännens ansvar för hälso- och sjukvården enligl hälso-och sjukvårdslagen kommit atl bedrivas genom huvudmännens försorg. Jag är dock medvelen om att prival sådan verksamhet förekommer på vissa håll i landel men anser att specialistvård av delta slag även i framtiden i första hand bör lämnas av sjukvårdshuvudmännen. Den privala verksamhel som ändå finns på området utgör dock elt värdefullt komplement fill den offentliga vården. Jag vill också erinra om alt Landstingsförbundet och Sveriges läkarförbund för en månad sedan träffade en överenskommelse angående vissa frågor om privalläkardablering m.m. I överenskommelsen behandlas även denna fråga, varvid parterna betonar den möjlighet som ges i läkarvårdslaxan, all i de fall en sjukvårdshuvudman behöver komplettera sin verksamhet med kapacitet för någon speciaKslvårdsåigärd som inle ersätts enligl läkarvårdslaxan kan delta lämpligen ske i form av vårdavial mellan huvudmannen och läkaren. Jag ansluter mig lill denna bedömning.

Lars Leijonborgs påstående alt privatläkare inte får anlita vikarier, t.ex. för atl själva utnyttja föräldraledighet, är korrekl endasl när del gäller vikariat för del av en dag. Riksförsäkringsverket har skriftligen informerat försäkringskassor och privala vårdgivare om vad som kan utgöra godtagbara hinder vid beslul om tillfälliga vikariat Bl.a. anges all de ledighder som följer av lagen om allmän försäkring, l.ex. föräldraledighet, skall anses vara godtagbara hinder. Verket förordar därvid inle någon generell begränsning av vikariatets längd, utan della får bedömas med hänsyn till orsaken lill det godtagbara hindret. Vidare bör, enligl verkel, vikariatet avse en sammanhängande period. I praktiken har dock detta inneburil alt vikariat medgivils för lägst en hel dag. En vikariatsperiod bör också kunna delas upp i flera

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Om villkoren för prival läkarverksamhet

5 Riksdagens protokoll 1988/89:118

Prot, 1988/89:118 22 maj 1989

Om villkoren för privat läkarverksamhet

kortare perioder, dock med endasl en vikarie verksam per period. Enligt vad jag erfarit har frågan om deltidsvikarial diskuterats vid de nyligen avslutade överläggningarna mellan riksförsäkringsverket och Läkarförbundet om läkarvårdstaxans nivå från den 1 juli 1989, Även om parterna inle nu lyckades hilta en lösning, lorde det finnas goda förutsättningar atl lösa frågan vid nästa förhandlingsfillfälle.

När dd gäller del iredje påståendet, alt privatläkare inle har rätt atl ta ul förhöjd laxa när flera sjukdomar behandlas samfidigt, är della hell i överensstämmelse med bestämmelserna i läkarvårdstaxan. Enligt vad Lars Leijonborg antyder skulle bestämmelsen ha tillkommit i syfle alt förhindra eventuellt missbruk, eftersom det ibland kan vara svårt att konlrollera om patienten verkligen har behandlats för flera sjukdomar vid samma vårdbesök. Även om beslämmelsen har en sådan effekl är den i första hand motiverad av läkarvårdstaxans konstruktion. Enligt 7 § läkarvårdstaxan ingår i arvodel lill läkare såväl undersökning av patienten som erforderlig behandling för visst slag av ålgärd. Ell införande av förhöjd avgifl när flera sjukdomar behandlas samtidigt skulle kräva en ulökning av taxan för de olika silualioner som kan uppkomma då det skulle vara motiverat med förhöjd avgifl. En sådan detaljreglering skulle förmodligen medföra tolknings- och tillämpningssvårigheter. Jag finner mot bakgrund härav all en utökning i detaljeringsgraden av läkarvårdstaxan inle är motiverad.

Anf. 54 LARS LEIJONBORG (fp):

Fru talman! Jag ber atl få tacka socialminislern för svaret på min interpellafion. Man kan inte säga atl de problem i sjukförsäkringen som jag har tagit upp beror på del s.k. Dagmarsyslemel. I varje syslem med en kollektivt finansierad sjukvård, som också jag är anhängare av, måste del finnas vissa regler för hur medel från den gemensamma finansieringen skall betalas ul. Även om dd systemet konstruerats från mer liberala ulgångspunkler hade del säkerl behövls l.ex. en övre gräns för ersättning per behandling.

Däremot är del uppenbart för mig när jag hör socialministerns svar all de problem som jag har tagit upp beror på att regeringen har den grundsyn som också kommer lill utlryck i Dagmarsyslemel. Denna grundsyn innebär för det första en skepsis mot sjukvård i privat regi. För det andra innebär denna grundsyn alt det är genom politiska beslut snarare än genom pafienternas egna val det skall avgöras vilken sjukvård som skall finnas tillgänglig. Mol detta slår vår liberala grundsyn som innebär atl vi välkomnar privala initiativ och slår vakl om det fria läkarvalets princip och i största möjliga ulslräckning vill överlämna till patienterna att avgöra sjukvårdens utformning. Trots en del alibiformuleringar om all privat vård utgör etl värdefulll komplement, som också finns med i dagens svar, är del lydligl att regeringen har en negaliv och njugg inställning lill privatläkare.

För alt se på de tre exempel som jag har tagit upp så konstaterar socialminislern när del gäller privatläkares möjlighet all genomföra mer komplicerade operafioner att den möjlighel som står lill buds är all läkarna Iräffar s.k. vårdavtal med landslingen. I socialministerns och Landstingsförbundets värld är de här läkarna nägol som man kan ta fill som nödutgång när

landstingen misslyckas med sitt ansvar all åstadkomma denna vård. Men för de läkare som berörs handlar det ofla om ganska stora invesleringar. Och del innebär naturligtvis en mycket osäker tillvaro alt göra sådana investeringar och anställa personal på sådana vårdavial. Vi vet ju, vilket framgår av socialministerns formuleringar, att dessa avtal kan sägas upp så snart sjukvårdshuvudmannen lycker alt han kan bedriva denna vård på egen hand. Vi kan ju då och då läsa om atl privata läkare, nu senast gällde det Cilyakuten i Stockholm, får besked om all de måsle skära ned verksamheten. Jag tror alt mänga människor i Sverige i dag tycker all del är egendomligl all myndigheterna i vårdkrisens Sverige hindrar människor, l.ex. privatläkare, som vill arbeta i vården att göra insalser. Jag undrar om socialminislern i dag kanske har något begripligt svar på den enkla frågan.

Det andra exemplet som jag tog upp, som gäller möjlighelen lill sex timmars arbetsdag för privatläkare, berör relativt få individer. Det är elt ganska lilel problem. Men trots alll har vi varit överens om att människor på den svenska arbetsmarknaden skall ha den här rättigheten. Varför skall då jusl denna grupp stå ulanför? Socialministern hoppas på en lösning i näsla förhandlingsomgång mellan Läkarförbundet och riksförsäkringsverket Men det är ju inle Läkarförbundet som hindrar en lösning av delta problem. Om slalsrådel anser all del vore önskvärl med en lösning kunde statsrådet uppdra ål riksförsäkringsverket atl gå motparten till mötes på denna punkt. Jag vill fråga Sven Hulterström om regeringen är beredd att ge ell sådanl uppdrag lill riksförsäkringsverket

Till sisl vill jag ta upp frågan om tvä behandlingar samtidigt Jag säger renl ul i min interpellation atl det finns i diskussionen misslankar om missbruk. Vi vel ju att del i debatten har talats om laxeglidning, vilket är elt finare ord. Även statsrådet använder finare ord när han säger att del blir tolknings- och tillämpningssvärighder med ett annat syslem. Jag lycker inte all vi behöver hymla på del sättet, utan det är klarl alt det är ell problem i della sammanhang. Men jag tror all vanliga människor även i della sammanhang anser alt det är ganska egendomligl alt en läkare kan få 500 kr., eller vilken nivå det nu kan handla om, om han behandlar mig för en åkomma i dag och sedan 500 kr. om han behandlar mig för en annan åkomma i morgon, men att han inle skall kunna få ull.ex. 1 000 kr. om han behandlar båda åkommorna i dag. Jag anser alt del finns konlrollinstanser. Om patienterna är missnöjda finns ansvarsnämnden. För de fall där man från försäkringssystemet tror all del förekommer missbruk finns det ett system med förtroendeläkare som skall göra kontroller. På den sista punkten måste jag fråga statsrådet om han har någol all säga lill dem som lycker all det är myckel egendomligt.

Prot, 1988/89:118 22 maj 1989

Om villkoren för privat läkarverksamhet

Anf. 55 Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Fru lalman! Lars Leijonborg säger alt mycket av det som han uppfattar som hinder för privatläkarnas verksamhel beror på grundsynen i Dagmarsyslemel och säger atl regeringen utifrån den grundsyn som kommer lill ultryck i Dagmarsyslemel, om jag uppfattar honom rätt, skulle försöka hålla lillbaka privatvården. Han lalar om negativism och njugghel.

Del är riktigt i och för sig alt vi från den nuvarande regeringens sida har den allmänna inställningen atl del är samhällel som skall ha huvudansvaret och

Prot, 1988/89:118 svara för sjukvården i det här landet. Det uppfattar vi som en viktig princip,

22 maj 1989 Det är inte bara socialdemokralin och regeringen som slår bakom Dagmar-

.,„ t- ■ . systemet, ulan det är brett förankrat i riksdagen, med flera partier som varma

Om villkoren for privat ■' o ' r

,.., , , anhängare och tillskyndare lill Dagmaröverenskommelserna, under den lid

läkarverksamhet o j b

som de har existerat Del är klarl alt regeringen lar sin del av ansvarel för all

del här syslemel har kommil lill, men vi är alltså inle ensamma. Systemet har

slora fördelar, inle minsl när det gäller atl lillgodose önskemålen om en

någorlunda rällvis läkarförsörjning över hela landel. Jag tror inle alt man

kan skylla pä Dagmarsyslemel all det finns vissa problem. Jag kan inle heller

anse all problemen skulle vara så slora att man inle på elt eller annat sätt

skulle kunna lösa dem.

Vi har emellerfid valt all, utöver atl samhällel har huvudansvaret för sjukvården, decentralisera den. Landslingen har etl myckel långlgäende ansvar för hur sjukvården fungerar. Därför lycker jag atl det vore fel om jag som socialminister eller regeringen som sådan regeringen i alla avseenden gav landstingen detaljanvisningar om vad de skall iräffa för överenskommelser av olika slag med andra parter inom sjukvården. Det får man diskulera på landstingsnivå och söka sig fram lill de prakfiska lösningar på vårdbehov som man frän område till område och från fall till fall anser vara möjliga.

Som jag sade i interpellationssvaret kan man när del gäller operafioner av olika slag iräffa vårdavtal. Enligt avtal är del åtminstone två parter inblandade, och då kan man se till alt inle den ena parlen drabbas av några plötsliga förändringar. Del går att bygga in sådana klausuler i etl avtal. Jag kan inle finna atl det skulle kunna ulgöra elt hinder för alt privatvården skall kunna vara det komplement som också regeringen har uttalat all den anser alt den skall vara till den allmänna sjukvården, som ändå måste ha hand om huvuduppgiften.

Ser man på utvecklingen på senare år kan man konstatera att det inte heller är sä atl privatvärden har kommit till någon strykklass, ulan det har under elt antal år skelt ökningar av privatvårdens verksamhet när det gäller bl.a. antalet besök och konsultafioner av olika slag. Det är alltså inte alls så att regeringen lägger hinder för den privata verksamhet som finns, utan man har, som sagl, lösl de praktiska frågor i de flesta fall på elt ganska konstruktivt sätt

Så till de konkrela frågorna. Alt åsladkomma sextimmarsdag får vara en förhandlingsfråga mellan Landstingsförbundet och läkarnas organisation. Del bör förhoppningsvis kunna lösas i kommande förhandlingar. Jag lycker alltså inle all regeringen skall gå in med elt uppdrag lill riksförsäkringsverket och ulöva styrning på delta område, ulan det bästa är om parterna själva kan komma lill en praktisk lösning.

Detsamma gäller frågan om förhöjd avgift, som jag tror är litet mera
komplicerad atl lösa med hänsyn lill del regelsystem som då måsle byggas
upp för alt förhindra alt en sådan ordning missbrukas. Jag är naturligtvis
öppen för all lyssna på prakliska förslag lill lösningar i alla avseenden. Såvitt
jag nu kan bedöma är del svårt att hilla sådana lösningar. Jag kan inte se alt
jag har fåll någon dokumenlalion som visar alt nackdelarna med del
nuvarande systemet är så slora atl de har utgjort någol särskill slorl hinder
56 för all den enskilde patienten skulle få den vård som den behöver.

Jag vill inle ställa ul några löften om att ändra på det systemet heller, utan Prot. 1988/89:118
jag hänvisar till mitt skrivna svar. 22 maj 1989

A r c£ T Arx: T r-TT/-M,.rr>/~vTi,- /r N Om Utlämnandet av

Anf. 56 LARS LEIJONBORG (fp);

son

Fru talman! Vi skall inte låta delta ulvecklas till en generell Dagmardebatt - -

Jag bestrider dock bestämt att systemet skulle ha haft de positiva fördelar för läkarförsörjningen i glesbygd som socialminislern här påslår.

Får jag i förbigående ha en lilen språklig synpunkt på socialministerns inlägg, Socialminislern talar om samhällels sjukvård som synonym till den offentliga sektorns sjukvård. Min uppfattning är, och den delas numera av rätt många, alt i samhället ingår även privatläkare och många andra. Man bör eftersträva en annan terminologi för tydlighetens skull.

Statsrådet lalar om alt del har skett en decenlralisering lill landslingen på sjukvårdens område. Men poängen med min fråga är all jag vill alt de problem som jag har tagit upp löses inom sjukförsäkringssystemet. Därmed är det i högre grad en rikspoliiisk fråga. Även om jag är medvelen om alt det finns decentralisering från regeringen fill ämbetsverken har väl statsrådet slörre möjligheler att påverka riksförsäkringsverkels agerande.

Jag uppskallar i och för sig den allmänna lon som statsrådet har i sitt svar. Han hoppas på en uppgörelse om sextimmarsdag och är öppen för förändringar i regelsystemet på andra punkter, om det kan dokumenteras att det är slora problem.

Nu hör till saken all trols den lilla ökning som skelt, som statsrådet också påpekade, av privatiäkarkonsullationerna är de i del stora hela forlfarande mycket få. Men jag tror atl i den mån patienter får möjlighet all välja o(;ksä framöver och vi har del svårt på den offentliga sidan med t.ex. personälrekry-tering, kommer irycket på den privata sidan att expandera att finnas. Då kommer problemen alt växa. Jag tror att del finns all anledning all man i regeringskansliet funderar både på sina grundläggande principen och på l.ex. hur de detaljproblem som jag har tagit upp skall hanteras.

Överläggningen var härmed avslulad.

11 § Svar på interpellation 1988/89:231 om utlämnandet av stoft efter avliden person

Anf. 57 Socialminister SVEN HULTERSTRÖM: Fru lalman! Ingrid Ronne-Björkqvist har frågat slalsrådel Laila Freivalds om hon har för avsikl alt la initiativ till en översyn av och en erforderlig komplettering av gällande regler när det gäller ansvaret för och utlämnandet av stoft efler person avliden på sjukhus. Arbetet inom regeringen är så fördelal att det är jag som skall besvara interpellationen.

Hälso- och sjukvårdens ansvar för alt omhänderta stoftet efter den som avlidit på sjukhus är i dag inle rätlshgt reglerat Inte heller frågan om utlämnandet av stoftet är rättsligt reglerad. Av Iradition har dock den offentliga sjukvården tagit hand om avlidna före och efter obduktion saml i

avvaktan på bisältning och begravning. Frågan om reglering av ansvaret 57

utreds emellertid för närvarande.

Prot, 1988/89:118 22 maj 1989

Om utlämnandet av stoft efter avliden person

Den s,k. lillsynsulredningen, som ser över bestämmelserna om tillsynen över hälso- och sjukvårdspersonalen, har i uppdrag bl.a. alt överväga sjukvårdshuvudmannens ansvar för omhändertagandel av avlidna i avvaktan på bisältning och begravning.

Man kan säga all den fråga som las upp i interpellationen - vem som har räll atl la hand om den döda kroppen - innefattas i lillsynsutredningens uppdrag. När utredningen överväger sjukvårdshuvudmannens ansvar för omhändertagandet av avlidna måste den också beröra frågan om när sjukvårdens ansvar slutar och ansvaret övergår till annan liksom också frågan om vem som i tvisliga fall har alt beslula om lill vem den döda kroppen får lämnas ul. Jag förutsätter alt lillsynsulredningen lar del av den debatt som förs här i kammaren.

Anf. 58 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp):

Fru talman! Först vill jag tacka socialministern för svarel.

I lillsynsutredningens direktiv står det myckel riktigt alt man skall överväga vilket ansvar sjukvårdshuvudmännen bör ha för all omhänderta avlidna i avvaklan pä bisältning och begravning. Jag har tidigare varit både landslingsanslälld och landstingsman och minns därför myckel väl den debatt som med all säkerhet ligger bakom de här formuleringarna i direktiven. Det handlade då om sjukvårdshuvudmännens skyldighet l.ex. när det gäller atl slå lill Ijänsl med transport av en som avlidit i ell annat län och när del gäller att ge tillgång lill bårhus.

Jag tror atl del finns en risk för alt utredningen begränsar sig lill de ursprungliga frägeställningarna, om den inle får klara signaler all vidga sina överväganden till att gälla även det som jag berör i min inlerpellalion. Del bör alltså inle bara handla om skyldigheten atl ställa upp med service ulan ocksä om vilken rätt sjukvårdshuvudmännen har atl mol de anhörigas vilja förfoga över stoftet.

Socialministern avslular svarel med följande ord; "Jag förulsälter att lillsynsulredningen tar del av den deball som förs här i kammaren." Om socialminislern skickar över prolokollel frän denna debatt lill ulredningen, blir del en tydhg signal om att utredningens överväganden också skaU inbegripa de här aspekterna. Är socialminislern villig att göra en aktiv markering för alt den här vinklingen av problemel med säkerhel skall beaktas av ulredningen?

Jag misslänker atl jag själv sponiani som jourhavande läkare en natt eller helg skulle ha försökl hindra t.ex. en nyanländ asylsökande alt direkt la hem stoftet efter en avliden anhörig - exempelvis om de anhöriga skulle kunna tänkas bära hem den döde genom galorna eller placera den döde i baksätet på en bil - rimligtvis kan de inle känna lill svensk lag om jordfästning. Men ju mer jag har funderat över frågan, deslo mer överlygad har jag blivit om att det vore djupl oetiskt alt ge efler för en sådan här spontan reaklion. Vi svenskar är nog trots alll inte bäst på allling. En sak är vi definitivt dåliga på jämförl med mänga invandrare, nämligen när del gäller att på ett nalurligt sätt handskas med döden och atl omedelbart gå in i och bearbeta sorgen på ett sunt och förnuftigt sätt 1 del avseendet återstår mycket för oss all lära.

Jag tror alt många av oss inom sjukvården omedvetet och ulan all

reflektera anser del vara självklart alt sjukhuset, när någon har dött på sjukhus, har rätt alt förfoga och bestämma över den avlidnes kropp samt över vad som skall ske med kroppen och när denna skall utlämnas fill anhöriga. Det här har blivit särskilt tydligt för mig sedan jag i januari väckte en molion angående regler för obduktion. Jag nämnde bl.a. alt obduktion inte borde fä ske mot den avlidnes eller de anhörigas vilja när trolig dödsorsak inte kan anges men man säkert kan utesluta brott Det kan l.ex. gälla en åldring, där valel slår mellan dödsorsaken hjärtinfarkt eller hjärnblödning.

De som har hört av sig och protesterat mot min motion - både sjukvårdsanslällda och politiker - har sagl alt de anser alt man bör vara skyldig att slälla kroppen lill förfogande för obdukfion för all därmed bidra lill en höjd kunskapsnivå inom sjukvården. I dag är ca 50 religioner representerade i värl land. En del anser alt obduktioner är en form av likskändning. Jag upplever det som djupt oetiskt atl vi inom sjukvärden skulle få räll att skaffa kunskap med hjälp av sådana meloder som upplevs som allvarlig kränkning av individen och som en skändning av den döde.

När det gäller obduktioner funderar transplanlationsutredningen över dessa frågor. Men jag tror atl del ändå är vikligl alt vi får en handlingsberedskap också i de fall där obduktion inte får ske mot anhörigas vilja därför att dödsorsaken är känd - dvs. de fall där frågan enbarl gäller hur och när stoftet skall lämnas ut lill anhöriga när någon avlidit på sjukhus. Del är angelägel att socialministern gör ell förtydligande och meddelar utredningen om alt också de här aspekterna bör övervägas.

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Om barnfamiljernas ekonomi

Anf. 59 Socialminister SVEN HULTERSTRÖM;

Fru talman! Hell korl. Jag förulsälter att ulredningen tar del av de diskussioner som förs i de ämnen som berör utredningen. Men jag skall naturligtvis aktivt försäkra mig om det genom atl sända över interpellationssvaret och dagens protokoll - jusl som en anmaning lill utredningens sekretariat om atl de frågor som vi här har diskuterat skall beaklas.

När det sedan gäller förfaringssättet vid obduktioner får vi på detta område, liksom på många andra områden i .samhället, ta hänsyn till de förändringar som sker i och med att nya grupper kommer till Sverige och bosätter sig här. Genom invandringen har det ju förekommit förändringar pä en rad olika samhällsområden. Man får försöka la hänsyn också i sådana här silualioner. Exakt hur en lösning kan åstadkommas kan jag för dagen inle uttala mig om. Även den frågan får väl beaklas av berörda ulredningar, mol bakgrund av den respekt för människors integritet, religionsutövning osv. som vi renl allmänt anser atl man skall ha.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på interpellation 1988/89:210 om barnfamiljernas ekonomi

Anf. 60 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Fru talman! Charlotte Cederschiöld har i en inlerpellalion slälll följande fråga till socialministern: Är statsrådet beredd medverka till sådana åtgärder

Prot, 1988/89:118 22 maj 1989

Orn barnfamiljernas ekonomi

inom familjeslödssystemd som minskar risken för de fatala ekonomiska konsekvenser som föräldraförsäkringen nu kan leda till?

Arbetet inom regeringen är så fördelat att del är jag som skall svara på interpellationen.

Familjepolitiken måsle ulgå från barnfamiljernas behov och önskemål. Det stöd som barnfamiljerna efterfrågar och behöver är tillgången till en god barnomsorg, tid för samvaro med barnen och olika former av ekonomiskt stöd. Brister i dessa avseenden begränsar valfriheten för barnfamiljerna. Regeringen har därför gett reformarbetet på dessa områden högsta prioritet. År 1991 skall barnomsorgen vara fullt utbyggd, så atl alla barn över ell och ell halvt år skall ha räll till plats. Fr.o.m. den 1 juh 1991 skall föräldraförsäkringen vara fullt utbyggd och omfalla 18 månaders ersällningslid.

Föräldraförsäkringen bygger på inkomstbortfallsprincipen. Föräldrapenningens storlek avgörs av den inkomsl föräldern går miste om när han eller hon är hemma och vårdar sina barn. För den som inte har något inkomstbortfall finns den s.k. garantinivån som ger föräldern rätt till föräldrapenning med för närvarande 60 kr. per dag. Föräldraförsäkringens regler i övrigt är så utformade atl de ger möjlighet till ett flexibelt utnyttjande där föräldrarnas egna beslul är avgörande.

Talet om konceptionsdagens avgörande betydelse för ersättningens storlek är i allt väsentligt missvisande. De regler som nu finns för atl man skall erhålla och även behålla en bra ersällning under den tid man är hemma med sina barn är tydliga och klart gynnsamma. Detta gäller inle minst när familjen får flera barn.

Charlotte Cederschiöld antyder alt föräldraförsäkringsförmånerna i vissa andra länder skulle var förmånligare än i Sverige. Della är direki felaktigt. Den svenska föräldraförsäkringen har ingen jämförbar motsvarighet i utlandet En seriös jämförelse med andra länder visar atl skillnaderna ofla är mycket stora lill Sveriges fördel.

Det ekonomiska stödd till barnfamiljerna har också andra vikliga komponenter. Lål mig här nämna barnbidragen och bosladsbidragen. Dessa slödformer är av slor belydelse, inle minst för familjer med endasl en förvärvsarbetande förälder.

När del gäller skallefrågorna arbelar för närvarande en särskild parlamentarisk utredning med frågor om den direkla beskattningen.

Principen all beskatta individer - inte familjer - kommer däremot inle alt ändras. Stödet till familjerna kommer även i fortsättningen att ske via transfereringar. Etl huvudskäl för detta är att etl slöd via skattesystemet blir kompliceral och kan ge upphov till krångel och byråkrati.

De närmaste åren måsle utvecklingsarbetet på det familjepolitiska områdel inriklas på atl fullfölja ulbyggnaden av barnomsorgen och föräldraförsäkringen. Då har vi ett fullständigt och sammanhållet familjepolitiskt stödsystem, som utgår ifrån barnfamiljernas egna önskemål och som ger myckel slor trygghet och valfrihet.

Anf. 61 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m); Fru lalman! Jag tackar för svarel. Statsrådet är belongfast ståndaktig när det gäller den ensidiga socialdemokratiska politiken, trols de konsekvenser

den kan få och det tvång den medför för den enskilde. Prot. 1988/89:118

Min inlerpellalion kom lill stånd efler det atl en vän fill mig hade tvingais 22 maj 1989
välja mellan abort eller förstörd ekonomi. Del blev abort, eftersom hon ~.

under kärleksakten glömde länka på statsrådets regler. Hennes föräldrapen- '" barnfamiljernas ning sänktes då hon inle lyckades få barnomsorgsplats i lid. När hon återvände till arbelel, där hon normalt hade högsta sjukpenningklass, visade det sig atl hon vänlade barn. Hon skulle inle hinna få ihop sina åtta månader innan barnet föddes. Hon ansökte om dispens från reglerna om konceptionsdagen hos försäkringskassan. Hon hade nämligen fåll besked alt hennes normala sjukpenningklass inte skulle gälla då konceptionsdagen var fel, dvs. hon var inte tillbaka på arbetet den dag barnet avlades. Del blev avslag. Familjen hade barn fidigare och därmed ell ekonomiskl ansvar för dem. Del blev abort, eflersom konceplionsdagen gjorde all föräldrapenningen skulle ha reducerats fill garantibeloppel med en årsförlust på 138 500 kr. -skillnaden mellan garantibelopp och högsta föräldrapenning.

För denna familj motsvarar varken daghemspolitiken eller del ekonomiska slödel familjens önskemål. Det gör del inte heller för familjen från Orsa som skrev lill samlliga riksdagspartier den 10 maj. Familjen har fyra barn mellan 2 och 11 år och en försörjare. Den skriver i sitt brev: "När det nu verkar som om vi skall vara med och dämpa köpfesten, en fest vi aldrig varil bjudna på, och det för oss innebär att vi måste avvara pengar vi inle har, så blir vi förlvivlade". Mamman kommenterar vidare en politisk diskussion om tvångssparande i Kanalen på följande sätt: "Del var synnerligen skrämmande atl höra politikernas nonchalans när det gällde situationen för de enskildas

ekonomiska verklighet. Kanske ett medvetet drag bland många andra

atl tvinga sådana som jag och min familj in i fållan? Hellre börjar jag

arbeta svarl."

Regeringen föreslår ålslramningar för hushållen, men säger sig samtidigt utgå från familjernas önskemål. Vi lägger i stället fram fr.-slag som ger familjerna själva möjlighel all avgöra. Statsrådet vågar inte go föräldrarna medlen. Skillnaden är pålaghg mellan moderaternas lilltro lill föräldrarna och socialdemokralernas misslro. Eftersom statsrådet vidhåller atl del jämförelsevis ensidiga familjestöd som Sverige har är del enda rätta och omöjhgen kan tänka sig några förändringar - vilket var frågan - är uppenbarligen svaret all statsrådet är beredd att ta de fatala konsekvenser som kan bli effekten för människor som inte passar in i regelsystemet. För mig är tvärlom varje liv som släcks på grund av stelbenta regler upprörande.

Föräldrar skall själva ha medlen att skapa en god uppväxt för barnen ulan att vara beroende av byråkrater och politiker. Vi avvisar enhetsmodellen och har därför lagl fram förslag om vårdnadsbidrag för förskolebarn, räll lill avdrag för barnomsorgskostnader, neutrala statsbidrag till barnomsorg, ekonomisk Irygghelsgaranti vid vård av egna barn, exlra pensionsskydd, skatteavdrag på kommunalskatten med 15 000 kr. per barn som är under 18 år, höjt garantibelopp från 60 till 76 kr. per dag, en årshöjning på 5 840 kr. En familj med tre förskolebarn skulle via vårdnadsbidrag och skatteavdrag få 58 500 kr. Därlill kommer våra generella skallesänkningar.

Ju fler komponenter etl system består av, desto mindre beroende bhr man
av varje del. Hänsyn skall las lill hur många som skall leva på inkomsten, 61

6 Riksdagens protokoU 1988/89:118

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Om barnfamiljernas ekonomi

Man skall kunna leva på sin lön - även om man har familj. Vi diskuterar nu den generella familjepolitiken. Bidrag som prövals mol bruttoinkomsten har kraftiga marginaleffekter och tar inte hänsyn till disponibel inkomst per person. Skulle även behovsprövade bidrag las med blir jämförelsen med Europa mycket omfattande. I Frankrike har man t.ex. 24 olika familjebidrag, varav vissa är behovsprövade. Familjestöd och ekonomiskl stöd vid barnafödsel finns i de flesta jämförbara länder, men bidragsbehoven är lägre med högre allmän standard, 30 % lägre skattekvot ger naturligtvis utslag. Föräldraslödet ulgår i olika former. I många länder är barnavdragel på skatten viktigast. Stödet vid barnafödsel, föräldrapenningens motsvarighet, är ibland högre än hos oss, men utbetalas under kortare tid. Detta har jag särskilt påpekat i interpellationen, I Väsllyskland får man tex, 100 % av lönen de första månaderna och sedan 2 100 kr. Ledighet är etl år, Belgien salsar slorl på positiva skatteeffekter och barnbidrag. Barnbidragen är högre än hos oss i flera länder.

Del är mytbildning atl göra vår föräldraförsäkring lill familjepolilikens Columbi ägg. Fler komponenter behövs, och familjestödet skall ses till barnets hela tidsperspektiv. Räknat i procent av disponibel inkomst är stödet i Sverige lägre än i många andra europeiska länder, Sverige är bra på välfärd, men inte enastående. Våra pensioner, sjukpenningar och barnbidrag lär ligga under genomsnittet i EG, Vi sackar efter. Visst kan statsrådet lägga ut dimridåer, men inte ens monopohserad eterinformalion kan i längden dölja de socialdemokratiska svagheterna i Sverige i jämförelse med övriga Europa,

Till sist har jag två frågor. Är del rikligt all ha elt så ensidigt regelsystem att del kan orsaka aborter? Hur tror statsrådet all en enhelsmodell skall kunna lillgodose sä många olika familjers praktiska och emotionella behov?

Anf. 62 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Fru talman! Låt mig först säga att den nedgörande kritik som Charlotte Cederschiöld kom med mot den svenska familjepohtiken inle är den bild jag möter på otaliga möten med vanligl folk runl om i landet. Del är inle heller den bild jag får när jag möter familjeministrarna i Europa, När vi presenterar vår barnomsorgsutbyggnad, vår föräldraförsäkring och de övriga delarna i systemet tror en del inle att det är sant. Det är för bra för att vara sant är en reaktion jag faktiskt har fått på många håll.

Vi skall kanske också påminna om atl Sverige nu loppar ligan över anlalel födda barn. Även om jag inte tror att det har sin huvudorsak i ett väl fungerande familjepolitiskt system, skall man nog inte underskatta det systemets betydelse för föräldrarnas slällningslagande till fler barn,

Frankrike har elt familjeslödssystem som i allt väsentligt utgår från all den ena föräldern, kvinnan, skall slanna hemma. Har man den utgångspunkten och menar att det är del man vill permanenta är det klart atl man får elt hell annal system än det som vi vill åstadkomma.

Jag skulle, fru talman, ha lust att ställa en del frågor lill Charlotte Cederschiöld, bl,a, om vad hon egentligen vill med föräldraförsäkringen. Vad moderaterna vill är i varje fall bitvis klarl. De vill bl,a, sänka ersättningen från 90 % lill 80 %, Del är lydligen ett exempel på bra familjepolitik. Moderaterna har sagt nej till utbyggnaden av barnomsorgen.

Kortare föräldraförsäkring är uppenbarligen också en bra familjepolitik. Men hur skall vi göra med den del av föräldraförsäkringen som redan är etablerad, Charlotte Cederschiöld? Skall den också rivas upp? Med den krilik hon levererar borde egentligen del vara den logiska följden.

Del moderalerna och de andra borgerliga partierna vill erbjuda i form av ell vårdnadsbidrag på 41 kr. om dagen är inte ens så högt som den allra lägsta nivån i föräldraförsäkringen. Vi har ganska god erfarenhet och många vittnesbörd om all den inte räcker alt leva på. Så myckel mindre räcker naturligtvis elt vårdnadsbidrag på 41 kr. lill för delta.

Sanningen är egenlligen alt moderaterna har sagt nej lill det mesla av ulvecklingsarbetel inom del familjepolitiska området.

Nu går vi vidare med två ytterligare förslag. Vi föreslår 900 milj. kr. yllerligare i statsbidrag till utbyggnad av barnomsorgen. Vi lägger fram förslag om en kraflig höjning av barnbidraget. Hur kommer moderaterna att ställa sig lill dessa förbättringar?

Anf. 63 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):

Fru talman! Det intressanta är just att de som slalsrådel träffar ule i Europa är familjeministrar. De trycker nämligen mer på familjen i andra länder.

Den är inte riktigt sann, bilden som statsrådet ger av att man lycker att kvinnorna skall vara hemma. Jag delar inte heller den bilden, slalsrådel. Jag tycker alt var och en skall ha en chans alt välja. Faktum är att det finns bidrag lill hjälp i hemmel i såväl, om jag nu har räll, Frankrike som Väsllyskland. Frankrike har ett slags vårdbidrag, och i Västtyskland får man ell slöd när man skall förvärvsarbeta så atl man kan ordna hemhjälp. I Frankrike har man tagit in detta just för att man vill atl barnen skall ha slörre möjlighet att växa upp i hemmiljön och att det skall bli mindre tryck på daghemmen. Förvärvsfrekvensen bland kvinnor ule i Europa är krafligl ökande. I två tredjedelar av OECD-länderna ligger frekvensen över 50 %. 1 de svenska siffrorna är det faktiskt ganska myckel luft, eftersom föräldraförsäkringen räknas in. 17,4 % utgörs av de kvinnor mellan 25 och 44 år som har barn och är föräldralediga.

Del är inlressanl atl höra statsrådets förändring beiräffande synen pä valfriheten. Jag minns Lisa Mattsons tid som ordförande i Kvinnoförbundet och när hon sade; Vi har gjort upp med valfrihelen. Nu lalar ni om atl ni vill genomföra valfrihet. Men i praktiken har ni inga förslag till förmån för den. Del är egentligen nyspråk ni sysslar med.

Vad vi vill ha, statsrådet, är fler komponenter, vilkel kommer all öka möjligheterna för familjen själv all välja. Med avdrag på skallen för man över beslutanderätten om hur familjen skall leva, hur barnen skall växa upp till familjen från politikerna. Det är det vi vill. Vi vill ha mindre politikerinfly-lande och mer föräldrainflytande.

Jag skulle vilja slälla några frågor också: Om man varit tvungen att utnyttja hela föräldraförsäkringen - 18 månader när den är ulbyggd -, hur klarar statsrådet att ge barnen mellan två och sju år mer tid med sina föräldrar? Där ökar vårt vårdnadsbidrag valfriheten. Vad är del för fel på alt ge resurserna lill föräldrarna, så alt de kan bestämma vad som är bäsl för barnen, är del inle alt utgå från föräldrarnas önskemål?

Prot, 1988/89:118 22 maj 1989

Om barnfamiljernas ekonomi

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Om barnfamiljernas ekonomi

Anf. 64 Statsrådet BENGT LINDQVIST;

Fru lalman! Atl jämföra svenska förhållanden med förhållandena i andra länder i fråga om familjepolitiska slödsystem är naturligtvis mycket komplicerat. Men jag skall gärna fortsätta den jämförelsen tillsammans med Charlotte Cederschiöld på annal säll. Vi lär inte hinna fördjupa oss så särskilt mycket i del i dag. Men del finns kraffiga incitament i del franska familjeslödssystemet till att en av föräldrarna, nämligen av tradition kvinnan, skall stanna hemma. Det vill jag alldeles bestämt hävda. Då får man etl helt annal ulfall i politiken.

Sedan vill jag med intresse notera att Charlotte Cederschiöld också tycker att valfriheten skall omfatta möjlighelen att välja förvärvsarbete och att stanna hemma. Då är barnomsorgen och barnomsorgsutbyggnaden av alldeles avgörande belydelse. Jag vill påslå att ytterhgare månader lagda till föräldraförsäkringen ökar valfrihelen. Jag har utomordentligt svårl alt förslå hur en ulbyggnad av föräldraförsäkringen på någol som helst sätt skulle motverka valfriheten. Del är naturligtvis precis tvärtom.

Att människor för atl kunna vara lediga i sådana här sammanhang behöver ersättning för den inkomst som faller bort, lycker jag är fullständigt naturligt, I själva verket är det en förulsältning för att man skall ha råd atl vara ledig. Därför är en genomsnittlig ersättning i föräldraförsäkringen - den som ulgör 90 % av arbetsinkomsten - mellan 250 och 350 kr, om dagen. Det är denna avgrund mellan etl sådanl ersättningssystem och del ersättningssystem som värdnadsbidragel med sina 41 kr, om dagen ulgör, som är den stora vägande skillnaden i valfrihet och valmöjligheter för föräldrarna.

Anf. 65 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):

Fru talman! Det är inlressanl att statsrådet hårdnackat vägrar alt svara på mina frågor. Alt inle få någol svar är också elt svar till min vän med aborten. Inte heller svarar statsrådet på hur de skall göra som har tagit ut hela föräldraförsäkringen men ändå vill ha litet mer lid med barnen mellan två och sju år. På della får vi inga svar.

Jag håller med statsrådet om alt det är oerhört svårt att göra dessa jämförelser mellan olika länder. Därför får man titta på hur myckel stödet utgör äv disponibel inkomst. Det är det enda vettiga sättet att göra dessa jämförelser på. Där ligger Sverige ganska dåUgl till. Belgiens siffra är 22,9, Holland har 18,9 och Sverige har 13,9, Sverige ligger alltså ganska långt ned i den här tabellen. Anledningen är att det just är genom reglering av skatten som man ger människor valfrihet.

Statsrådet tycks vara alldeles övertygad om Sveriges unika förträfflighet. Men den uppfattningen delar han inte med Rolf Edberg, den gamle socialdemokratiske kämpen, som i Metallarbetaren skrev just detta atl Sverige hade lägre genomsnittliga bidrag, pensioner, sjukpenning och barnbidrag än EG, Även inom socialdemokratin börjar uppenbarligen ljuset successivi all gå upp, även om del lar htet tid.

Del intressanta är att statsrådet heller inte har några svar på hur de familjer som faktiskl har problem med den förda familjepolitiken, de som har praktiska och känslomässiga problem med enhetsmodellen, skall få sin tillvaro atl fungera. Nej, statsrådet, gör i stället upp med enhetslösningarna.

Anf. 66 Statsrådet BENGT LINDQVIST: Prot. 1988/89:118

Fru lalman! Låt mig med stor glädje och tillfredsställelse notera all vi nu i 22 maj 1989

Chariolte Cederschiöld och jag hoppas även i moderata samlingspartiet har--- ~"

bilismen

en förkämpe för ökade ekonomiska satsningar på socialpolitikens område; _ ' nadernafor

höjda pensioner, bällre ersällning vid sjukdom, osv. Det är myckel

glädjande att notera atl detta kan bli en följd av vad vi nu hört av Chariolte

Cederschiöld. Jag begärde egenlligen ordet för att bara med elt par ord kommenlera

detta med aborterna. Jag har faktiskt med förvåning tagit del av den

upplysning som fanns i Chariolte Cederschiölds interpellation om all

reglerna för föräldraförsäkringen skulle leda till ökat anlal aborter i Sverige.

De forskare och de experler på abortfrågor och abortulveckling jag har

kunnat konsullera känner inte alls igen den bilden. De ser inga som helsl

signaler i den riktningen. Det är väl kanske på del sättet atl om en

"kärleksnatt", som Charlotte Cederschiöld talar om, ger till resultat en

graviditet, är huruvida man skall ta ansvaret för barnel generelll den stora

och helt avgörande frågan. Det är möjhgt att för de allra flesla kommer

giltighetstid och kvalifikationsgränser för föräldraförsäkringen ganska långl

ned på listan i det sammanhanget. Ändå vill jag upprepa atl om det är

någonting som föräldraförsäkringen är, så är den generös när det gäller både

ersättningsnivå och giltighetstider. Det är ju faktiskt på dd sättet all efler

barnets födelse är man kvar i systemet med samma inkomslborl-

fallsersätlning i två och etl halvl år. Det tror jag är ganska unikl för de

stödsystem vi har i Sverige.

Förste vice talmannen anmälde all Charlotte Cederschiöld anhållil all lill protokollet få antecknat att hon inte ägde räll till ytterligare inlägg.

Överläggningen var härmed avslulad.

13 § Svar på interpellation 1988/89:232 om kostnaderna för bilismen

Anf. 67 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Fru talman! Jan Sandberg har frågat mig om jag är beredd, atl innan något av de i interpellationen diskulerade förslagen genomförs, ta initiativ till en samlad översyn av konsekvenserna vid en eventuell kraftig ökning av bilisternas kostnader.

Principen för olika iransporlgrenai-s kostnadsansvar har lagls fast av riksdagen för etl år sedan i den Irafikpolitiska proposifionen. I den anges att Irafiken skall la fulll kostnadsansvar för de kostnader som den ger upphov fill. Det gäller inle minsl miljöeffekterna, och som bekanl bidrar bilismen lill den miljöförsämring som pågår.

Som ell led i alt la fram beslutsunderlag för slällningslagande i denna fråga arbetar för närvarande ett flertal utredningar inom skilda delområden. Bland dessa är, som Jan Sandberg anger, den s.k. storsladstrafikutredningen och ulredningen om vägavgifter på befintliga vägar.

Vi vet redan i dag atl behovel av ålgärder på våra vägar är stort Det krävs 55

Prot, 1988/89:118 22 maj 1989

Om kostnaderna för bilismen

dock stora resurser för atl komma lill rätta med dessa problem. Regeringen har inte funnil del möjligt atl över statsbudgeten finansiera alla de nödvändiga ålgärder som föreligger ulan föreslår, i linje med den trafikpolitiska propositionen, atl väghållningsresurserna på längre sikl mäsle förslärkas genom alternativ finansiering.

Bilisternas koslnader kommer sannolikl att öka i framtiden om bilismen skall bära sin del av kostnadsansvaret inom trafiken, och olika former av avgifier kan bli akluella. Regeringen kommer dock att beakla de samlade effekterna av olika ålgärder och se till att en rimlig och rättvis fördelning av kostnadsansvaret kommer lill stånd.

Anf. 68 JAN SANDBERG (m):

Fru lalman! Jag vill börja med att tacka kommunikationsministern för svarel.

Orsaken lill denna interpellation är de alll fler olika förslag som diskuleras i syfte att öka de svenska bilisternas kostnader. Ökningarna kan sammantaget bli mycket slora.

Om alla dessa förslag eller delar av dem blir realitet kommer konsekvenserna atl bli mycket negativa för slora delar av vårl avlånga land.

Bilen behövs och är nödvändig. Åtta av lio resor sker i dag med bil. Bilberoendd är mycket stort, inte minsl bland de människor som bor i glesbefolkade delarna av vårl land. De som är mesl beroende av bilen är barnfamiljer. 95 % av alla dessa hushåll har tillgång lill bil, men beroendel är mycket stort bland alla befolkningsgrupper.

Jag har ställt denna interpellation lill kommunikationsministern bl.a. därför att vi redan tidigare kunnal se all socialdemokraterna ofla och gärna höjer skatter och pålagor för bilisterna.

Sedan den socialdemokratiska regeringen tillträdde 1982 har en formlig bombmatta av skattehöjningar drabbat den svenske bilislen. Sedan 1982 har nämligen bl.a. följande skatter höjts. Bensinskatten har höjls med mer än en krona per liter. Fordonsskatten har höjls. Accisen, dvs. försäljningsskatten på nya bilar, har höjts med mer än 100 %.Därulöver har Ijänstebilsbeskall-ningen skärpts, samtidigt som reseavdragsmöjligheterna begränsats. Regeringen har också infört bilkredilförordningen, som gör del ännu svårare att bekosla bilinköp.

Ulöver delta har nu en mängd olika nya skatte- och avgiftshöjningar börjal diskuteras, några av dem l.o.m. på initiativ av kommunikationsministern själv. Några exempel på delta är etl forcerat framtagande av möjligheten atl la ul nya avgifier från bilisterna i storstadsområdena och etl uppdrag lill vägverket alt ta fram förslag lill avgiftsbeläggningar av inte nya utan befinlliga vägar. Förslag har framlagts om miljöavgifter och om moms pä bensin, som lill råga på alll skall beräknas som en skall på den skall man redan belalar, nämligen bensinskallen. Del har också framskymtat förslag om en försämring av reseavdragen, som i vissa fall skulle medföra ökade kostnader på upp till 20 000 kr. för etl hushåll som har tillgång till bil.

Det är därför myckel inlressanl all få höra kommunikationsministerns syn på hur myckel bilisternas koslnader kan tillåtas öka även i framtiden.

I kommunikationsministerns svar får man ganska nedslående besked. Jag Prot. 1988/89:118
vill citera ell exempel på del: 22 maj 1989

Om kostnadernaför bilismen

"Bilisternas kostnader kommer sannolikl alt öka i framtiden om bilismen skall bära sin del av koslnadsansvarel inom Irafiken, och olika former av avgifier kan bli aktuella."

Tydligen är kommunikationsministern inte medveten om all bilisterna i dag med råga belalar sina egna koslnader, och har så gjorl under en lång rad år.

Den statliga trafikpolifiska utredningen, TPU, presenterade för några år sedan en beräkning av bihsmens utgifter och inläkler. Den visade alt bilisterna mer än väl betalar sina kostnader. Om man ser på inkomster och utgifter skulle inkomsterna enbart innevarande budgelår översliga kostnaderna med mer än 12 miljarder kronor.

Jag nämnde tidigare att kostnaderna för bilisterna har ökal belydligt sedan den socialdemokratiska regeringen lilllrädde 1982,

Faktum är all koslnaderna i dag är så stora att många av hushållen har svårigheler alt klara sin hushållsekonomi på grund härav. En forskningsrapport som för några år sedan framlades vid Stockholms universilel visade att många barnfamiljer kunde tvingas avstå från ell mål mal om dagen för all ha råd all behålla den nödvändiga bilen;

I kommunikationsministerns svar kan man utläsa atl han myckel väl kan tänka sig atl bilisterna skall tvingas betala ännu mer för sitt bilinnehav. Den intressanta frågan är dock hur mycket. Jag har i min inlerpellalion nämnl en siffra som anlyder vad kostnadshöjningen kan bh om de olika diskulerade förslagen genomförs. Den ökade koslnaden skulle då bli 5 kronor 20 öre per körda mil.

Jag vill därför fråga kommunikationsministern: Vilken grund har kommunikationsministern för sitt svar all bihsternas "kostnader kommer sannolikt att öka i framtiden om bilismen skall bära sin del av kostnadsansvaret"?

Samiidigi skulle del vara intressant atl höra vad kommunikationsministern har all säga lill den barnfamilj som redan i dag tvingas avslå från ett mål mat om dagen för att ha råd atl behålla sin nödvändiga bil,

Anf. 69 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Fru talman! Jag har flera gånger hafl tillfällen all här i riksdagen diskutera bilismen och konsekvenserna av bilismen. Då har del varit angrepp från det andra hållet, där man menal alt vi är för generösa mol bilismen och all bilismen har alldeles för goda villkor. Nu var del ett annat ljud i skällan i kritiken mot regeringen, som ansågs vara alllför negaliv lill bilismen. Vid något tillfälle har jag i en intervju uttryckt den meningen att bilen ger ökad frihet för många. Det väckte på sina håll krafliga reaktioner för all vi intog en alltför positiv attityd till bilismen.

Jag tror all del är viktigt att hålla en god balans i den här diskussionen. Jag inslämmer med Jan Sandberg i att bilen behövs. För många är den naturligtvis omistlig; den behövs för atl man skall komma till jobbet och för atl tillgodose de transportbehov i övrigl som man kan ha, särskilt i glesbygd.

Men det är också så alt bilismen ökar myckel kraftigt: Anlalel bilar har
ökal, och anlalel körda mil med bil har ökal mycket kraftigt. Detta inger å 67

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Om kostnadernaför bdismen

andra sidan en mycket stor oro, därför att bilen och bilismen medverkar till en kraftig miljöförstöring. Det måste vi komma till rätta med. Till syvende och sist måste man då förhla sig lill prisinstrumenid, tror jag. Vi kan inle på administrativ väg förbjuda människor all köra bil. Vi kan kanske lägga hinder i vägen för att köra i vissa områden, men generelll är dd prisinstru-menlet som måste användas.

I det perspektivet får vi som politiker inte tveka. Om de utredningar som jag hänvisat lill kommer fram till atl man för alt hejda en ohämmad ulveckling av bilismen - nu uttrycker jag mig myckel försiktigt - måste öka kostnaderna för bilismen, får vi som politiker vara beredda alt vidla den åtgärden, även om den naturligtvis stöter på motstånd hos många. Det erfor vi när vi senasl höjde bensinskatten med 25 öre. Då ville ju de borgerliga partierna inle vara med.

Låt mig ändå tillägga att bensinpriset i reala termer har sjunkit ganska kraftigt under senare år, låt vara att bensinskatten har höjts. För bilisten har alltså inle bensinkostnaderna under de senaste åren inneburil någon ökad belastning realt sett,

Slulligen diskuteras nu en omfattande skattereform, I del sammanhanget kommer naturligtvis också beskattningen av bensin och kanske också beskattningen av resandet i andra avseenden in i bilden. Men det fär då bedömas i etl helhetsperspektiv. Vi kan inte här och nu lösryckt diskutera de olika uppgifter som kan förekomma om höjda bensinskatter.

Anf. 70 JAN SANDBERG (m):

Fru talman! Självfallet skall man ha ett helhetsperspektiv när man diskulerar de här frågorna. Det var del jag försökle åstadkomma genom min interpellation. Jag tror att många med mig blir oroade inför framtiden när de ser alla de ohka förslag som diskuleras i olika utredningar. Del enda gemensamma för dem är att alla på något sätt föreslår utökade ekonomiska pålagor på bilismen. Det är just den allmänna, sammanhållna diskussionen jag vill ha.

Jag noterade tacksamt att kommunikationsministern sade att bilen ger ökad frihel för många. Det är vi i varje fall överens om. Jag är inte lika glad över de signaler som jag tyckte kommunikationsministern här gav och som faktiskl ulgjorde etl svar på min inlerpellalion i så motto atl de visade all kommunikationsministern är beredd att höja koslnaderna för bihsmen, och det även, som han uttryckte det, om en opinion skulle vara emotdet

Men jag kan informera kommunikalionsminislern om atl man hell nyligen har gjorl en undersökning av vad svenskarna i allmänhet har för synpunkler på bilismen och på kostnaderna för bilismen. Sifo undersökle det i april. Man kunde konstalera att en mycket kraftig majorilel - 70 % - av samtliga invånare såväl med som utan bil är emot exempelvis moms på bensin, även om den momshöjningen skulle betalas igen genom sänkta inkomstskatter, som ministern var inne på. Det finns också en majoritet emot någon form av miljöavgifter eller vad man nu skulle kunna kalla det.

En annan intressant sak som SIFO-undersökningen gav vid handen var att om koslnaderna för bilisterna höjs krafligl säger sig mer än var tredje

pensionär ha för avsikt att sälja sin bil. Även kvinnorna säger i stor utsträckning att de i så fall tänker sälja bilen.

Får man för sig att lägga fram förslag om ytterligare skatter och avgifter på bilismen är det - det kan man konstatera - främst två grupper i samhället som kommer att drabbas: kvinnor och pensionärer. Utöver de båda grupperna kommer framför allt de som bor i mer glesbefolkade delar av Sverige alt få ännu slörre problem all klara av sitt bilinnehav, och bilinnehavet är faktiskt nödvändigt för de grupperna.

Jag vet att kommunikationsministern gärna ser atl den här debatten inle tar så lång tid. Jag tänkte därför avslutningsvis bara nämna att man i SIFO-undersökningen frågade samtliga— även de som inle hade bil - om de ansåg att politiker bör göra det svårare att äga och använda bil. Det var bara 9 % som ansåg det. Jag hoppas atl regeringen tar inlryck av den massiva folkopinionen och all man inte kommer atl presentera förslag till ökade skatter och avgifter. Om man inte gör det är jag oroad över alla de negativa konsekvenser som regeringens politik på del här området kommer atl få för mycket stora befolkningsgrupper i Sverige,

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Om verksamheten vid AB Svensk Bilprovning

Anf. 71 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON: Fru talman! Låt mig bara komplettera den bild som den här raden av opinionssiffror ger med uppgifter från en annan opinionsundersökning, som säger atl en klar majoritet av befolkningen är beredd att göra uppoffringar om det gagnar miljön. Det är i det perspektivet som jag tror atl man skall diskutera frågan om bilismen och koslnaderna för bilismen.

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på interpellation 1988/89:233 om verksamheten vid AB Svensk Bilprovning

Anf. 72 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON;

Fru talman! Jan Sandberg har frågat mig vilka inilialiv regeringen är beredd atl ta för att förbätlra servicen hos AB Svensk Bilprovning och vilka av förslagen i riksrevisionsverkels rapport som bör genomföras.

Svensk Bilprovnings arbete inom trafik- och miljösäkerhetsområdel är välmotiverat. Enligt beräkningar av både riksrevisionsverkel och Svensk Bilprovning är de samlade nyttoeffekterna större än de lotala koslnaderna.

Antalet utförda besiktningar har under år 1988 varit belydligt större än de närmast föregående åren. För att ytterligare kunna öka servicen krävs därför betydande insatser.

Besiktningsprogram och kontrollmetoder ses löpande över inom Svensk Bilprovning,

Beslut har också fattats om byggandet av etl flertal nya besiktningsanläggningar, Dessulom kommer slyrelsen för Svensk Bilprovning under våren alt ta fram ett underlag för hur man skall hantera det framtida behovet av besiktningsstationer.

Just nu pågår också byggandet av ett motortestcenter i Haninge kommun.

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Om verksamheten vid AB Svensk Bilprovning

där förutom hittillsvarande arbetsuppgifter på bilavgasområdd också forsknings- och utvecklingsarbete kommer att drivas.

Kötiderna hos bilbesiktningen är i genomsnitt 15 dagar med en särskill hög belastning i storstäderna. Stora ansträngningar görs för atl minska den. Personal lånas in från lågbelaslade lill högbelastade anläggningar för all effektivisera användningen av resurser, Dessulom har elt förslag lämnats till trafiksäkerhelsverkel som innebär atl fordon inte skall kallas till kontrollbe-siklning tidigare än 18 månader efter registreringsbesiktning. Del innebär atl fordonen i genomsnitt är två år och tre månader när den första besiktningen görs.

All avveckla monopolet, som Jan Sandberg efterlyser, och därigenom splittra det ansvar och de arbetsuppgifter Svensk Bilprovning i dag har kan leda lill alt möjlighelen till helhetssyn på trafik- och miljösäkerhetsfrågorna minskar och är därför inte akluellt Från den synpunkten är del också vikligl att prioriteringar inom fordonskonlrollen kan ske samordnat och all den betraktas som en helhet. Jag är därför inte beredd alt ta inilialiv lill en avveckling av Svensk Bilprovnings monopol.

Riksrevisionsverkels rapporl om den statliga fordonskonlrollen är just nu på remiss hos berörda instanser. Jag är därför i dag inte beredd all redovisa några slällningstaganden med anledning av riksrevisionsverkets rapporl.

Anf. 73 JAN SANDBERG (m):

Fru talman! Jag vill börja med att tacka kommunikationsministern för svaret. Sedan vill jag inledningsvis klargöra alt jag inte har ifrågasatt nyttan av eller att vi skall ha obligatorisk fordonskontroll. Vad jag, och faktiskt även riksrevisionsverkel, i långa stycken ifrågasatt är bl.a. Svensk Bilprovnings monopol inom hela besiktningsområdet, de alll längre köerna för att få besiktningstider, de långa färdvägarna lill besiklningsslalioner, framför alll i glesbygd, och brislen på kundanpassning i Svensk Bilprovnings verksamhel.

Människor upplever i dag pålagliga problem med att få sitt fordon besiktigat. Det gäller i första hand den årliga konirollbesiktningen, även eventuella efterkonlroller, men också kontroll av smärre förändringar på fordonen, bl,a. vid montering av dragkrok m,m. Jag kan berätta all jag i dag själv hade en besiklningstid för min bil, dvs, i slutet av maj, och den liden beställde jag redan i mars månad. Detta visar att del i varje fall i mitt område. Stockholmsregionen, är svårt att få tid för besiktning, vilket bl,a. hänger samman med atl Svensk Bilprovning har monopol och alt man inte har kunnal anpassa sin service till kundernas, bihsternas, efierfrågan.

Riksrevisionsverkel har i en nyhgen ulkomnien revisionsrapport med titeln Den statliga fordonskontrollen gjorl en genomlysning av verksamhelen vid Svensk Bilprovning. Man presenterar en hel del uppseendeväckande uppgifter, eller som det uttrycks i rapporten: "Vid granskningen har del framkommil flera förhållanden som föranleder behov av förändringar".

Vi moderater har länge krävt att del svenska besiktningssystemet ses över och förändras. Vi har bl.a. föreslagil alt man avvecklar Svensk Bilprovnings monopol.

Man kan med fördel låta andra än enbarl Svensk Bilprovning genomföra

konlrollbesiklningar - della givetvis under förulsältning alt de som skall göra dem försl har godkänts.

Ett sådanl syslem fungerar alldeles utmärkt i andra länder, och det skulle det göra även göra i Sverige. Detta syslem har bl.a. införts i Väsllyskland.

Redan i dag har vi en mängd verksläder, bl.a. märkesverkstäderna, som skulle kunna komma i fråga som godkända besiktningsanläggningar. Inte minsl organisationen Moiormännens riksförbund har redan en utbredd besiktningsverksamhet som fungerar nog så bra och som vilken annan Svensk Bilprovningsstation som helsl.

Fördelarna med ett sådanl system som jag skisserar är flera.

- Köerna skulle minska,

- Människor skulle inle behöva la ledigt från arbetet för att besiktiga sin bil, ulan den kan i stället lämnas på morgonen och hämtas på kvällen,

- Om någol fel på bilen upptäcks kan del omgående lagas på samma plats,

- De som bor i de glesare delarna av Sverige skulle få myckel närmare lill en besiktningsplals. I dag Ivingas många köra tiotals mil lill besiktningen.

- Kontroll av monterad dragkrok m.m. skulle kunna ske samtidigt som bilägaren har bilen inlämnad för åtgärden.

- Kostnaderna och därmed avgifterna skulle sjunka på grund av den utökade konkurrensen.

Listan över fördelar med ett nytt, avmonopoliserat besiktningssystem skulle kunna göras mycket längre.

Fru lalman! Dess värre blev jag någol besviken över kommunikationsministerns svar på min interpellation. Det andas inte det minsta kritik mol det nuvarande systemet. Enligt kommunikationsministern fungerar besiktningen i dag i slorl selt bra, och det finns inte någon anledning all förändra något när det gäller den inriklningen. Om bara Svensk Bilprovning bygger någon ytterligare anläggning i Sverige blir alll frid och fröjd.

Jag tycker all kommunikationsministern skall lala litet med några av de människor runt om i Sverige som köar för att få en besiktning av sina bilar genomförd. Del kommer garanterat att ge minislern en annan bild av verkligheten.

Tyvärr ivingas jag konstalera alt den socialdemokratiska regeringen på detta område, liksom på så många andra, inte är beredd att pröva nya vägari syfte alt förbätlra servicen för invånarna i Sverige. Del är beklagligl.

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Om verksamheten vid AB Svensk Bilprovning

Anf. 74 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON: Fru talman! Jag har svårt atl se att en avmonopolisering skulle innebära en ökad glesbygdsservice, Verksamhden går naturligtvis med förlust i glesbygden, men tack vare sammanhållen organisation kan Svensk Bilprovning klara en hygglig service också i glesbygden med uppbyggnad av stationer som i och för sig utifrån förelagsekonomiska ulgångspunkler naturligtvis inte är motiverade. Jag utgår ifrån att om del finns andra inlressenler som vill etablera sig på detta område, är de intresserade av atl verksamheten i någon män skall gå ihop.

Jag är väl medveten om atl det råder problem i Stockholmsområdet Det är ell stort bekymmer för Svensk Bilprovning, Men inte heller detta är en följd

Prot. 1988/89:118 av monopolet, utan del är en rad andra omständigheter som förorsakar
22 maj 1989 köproblemen i Stockholmsområdet Som bekant är del inte bara inom

Om verksamheten vid AB Svensk Bilprovning

Svensk Bilprovning som man brottas med personalbrist och sådana problem. Jag noterar att Svensk Bilprovning åtnjuter stort förtroende hos allmänhelen. Jag har i varje fall inle fått någon bekräftelse på alt del skulle föreligga något stort utbrett missnöje hos svenska bilägare med bilprovningens sätt alt arbeta, Självfallel kan en och annan - så är del alltid - hysa ett brislande förtroende, men renl allmänt sett är förlroendel för Svensk Bilprovning hyggligt.

Jag har också frågat efter hur det är i andra länder. Jag har fått elt enda exempel där man försökt sig på en viss avmonopolisering, nämligen Västtyskland. Men enligt uppgift föreligger det inte någon utvärdering av den verksamheten. Del är nog därför lilel för tidigt atl lyfla fram Västtyskland som elt lysande exempel.

Anf. 75 JAN SANDBERG (m):

Fru talman! Kommunikationsministern säger all problemen med de långa väntetiderna och köerna inte är orsakade av monopolet, och han nämner problemel med all få personal. Del är hell rikligt all det finns sådana problem vid bilprovningsstationerna. Men på detta område, liksöm på så många andra områden, där del är det offentiiga som är arbelsgivare, är det ju inle den omständigheten att del rent allmänl råder arbetskraftsbrist som gör alt just den offentliga arbetsgivaren har svårt all få personal. Oftast har offentliga arbelsgivare myckel svårare alt få tag på personal än vad exempelvis privata arbetsgivare har, vilkel hänger samman med systemet, de små möjligheterna alt kunna påverka sin arbetssituation m.m. Men jag avser inte att förlägga den debalten här.

Det är inte bara brist på personal som är det stora problemet. Om man ser tillbaka till början av 1980-talet, finner man alt den genomgående trenden vid Svensk Bilprovning har varit all köerna blivit längre och längre för varje år.

I början av 1980-talel var inte brist på personal något slorl problem ens
inom offentlig verksamhel. Det finns således andra orsaker till de långa
köerna. Samtidigt som köerna är långa fill Svensk Bilprovning, är belägg
ningsgraden vid de olika bilprovningsslafionerna myckel låg. Detta kan man
också se hos andra delar av den offentliga verksamhelen. Om Svensk
Bilprovning hade varil konkurrensulsall eller hade fungerat på en fri
marknad inom något annat område, skulle ett sådanl förelag inle ha haft
någon en chans all överleva, utan då skulle de företag som kunde använda
sina resurser på det bästa sättet kunna fortsätta med sin verksamhet. Om man
släppte litet på monopolet skulle Svensk Bilprovning få finnas kvar också i
framtiden, men vi anser att även andra aklörer bör kunna vara med och la
hand om delar av eller hela besiktningsverksamhelen efler del all de
kontrollerats. Då skulle man uppnå en mängd andra fördelar, bl.a. bättre
kundanpassning och serviceinriktning. Jag skulle inle ha behövt vänta i drygt
två månader på att få en fid för besiktning. Nu kan jag vara glad över all
personalen på den stationen var vänlig och inte tvingade mig att betala en
72 högre avgifl, en s.k, förseningsavgift, på grund av atl jag inle kunde hälla mig

inom den sfipulerade fiden, Vissl finns det fördelar med Svensk Bilprovning, Prot. 1988/89:118

men släpp fram alternafiv och lål människorna själva bedöma dessa fördelar, 22 maj 1989

vilkel de kan göra om de har möjlighel all gå lill andra som erbjuder samma T '. '. 77

j ö 6 j Om verksamheten Vid

form av service, . „ „ , „.,

„ ... , , ■, ■ , , •,,.. ,, ,, AB Svensk Bilprov-

Del ar riktigt atl den privata besiktningsverksamhelen i Västtyskland inte

är utvärderad. Men den svenska besiktningsverksamhelen är utvärderad av riksrevisionsverkel, och den ulvärderingen visar atl det krävs många förändringar för alt verksamheten vid Svensk Bilprovning skall fungera bättre.

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Anf. 76 FÖRSTE VICE TALMANNEN;

På grund av att kommunikationsministern är förhindrad all besvara ytterligare inierpellafioner i dag, uppskjuts återstående interpellationsdebalter fill ett annal fillfälle.

16 § Föredrogs och hänvisades

Motionerna

1988/89: Fi96 - Fi 107 till finansutskottet

17 § Föredrogs men bordlades åter

Finansutskottets betänkanden 1988/89:FiU33-FiU35

Skalleulskottels belänkanden 1988/89:SkU34 och SkU35

Justitieutskottets betänkanden 1988/89:JuU21 och JuU23

Lagutskottets betänkande 1988/89:LU34

Utbildningsutskottets belänkanden 1988/89;UbU13, UbU15, UbU19 och

UbU28-UbU30 Näringsutskotlets betänkanden 1988/89:NU25, NU30 och NU31

18 § Anmäldes och bordlades Konslitutionsulskoliels betänkanden

1988/89:KU34 Sekretesskyddel för uppgifler i tillsynsärenden m.m. 1988/89:KU36 Uppskov till 1989/90 års riksmöte med behandlingen av vissa ärenden

Lagutskottets belänkanden

1988/89:LU35 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden 1988/89:LU36 Bidrag till en stiftelse för utvecklandet av god redovisningssed 1988/89:LU37 Ulsökningsavgifter

Jordbruksutskottets betänkande

1988/89:JoU19 Ändring i bilavgaslagen (1986:1386), m.m,

Prot. 1988/89:118 22 maj 1989

Meddelande om frågor

Arbetsmarknadsutskottets betänkanden 1988/89:AU16 Åtgärder för ungdomar 1988/89;AU20 Regionala skyddsombud

19 § Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framslällls

den 22 maj

1988/89:664 av Gunnar Hökmark (m) till utbildningsministern om ägarkonstruktionen i en framtida tredje TV-kanal;

Kulturministern är involverad i diskussioner om den framlida ägarkonstruktionen i en framtida tredje TV-kanal, Diskussionen förs uppenbariigen med ett bestämt företag, nämligen Nordisk Television AB,

Med anledning av detta fakliska förhållande vill jag fråga kullurminislern följande;

1, Är de diskussioner som förs med Nordisk Television AB avsedda all redovisas för riksdagen?

2, Har kullurminislern regeringens uppdrag atl genomföra dessa diskussioner, eller rör del sig om prival konsultverksamhet inom statsrådets ansvarsområde?

3, Innebär dessa diskussioner att regeringen avser all lämna riksdagen förslag om en tredje TV-kanal, i vilkel ingår förslag om vilken ägargrup-pering som skall gynnas med ansvarel för denna TV-kanal?

1988/89:665 av Ulla Orring (fp) till utbildningsministern om Stiftelsen Västerbotlensmusiken;

Stiftelsen Västerbotlensmusiken har stora ekonomiska bekymmer. När slalen överlämnade ansvarel i januari 1988 förelåg dess värre inte en fullständig ekonomisk bild av verksamheten, ulan givna ramar spräcktes tämligen omgående på grund av de nya avtal som kom till stånd inom musikområdet.

Överläggningar mellan Västerbottens läns landsting, Umeå kommun och departementet har förekommit, i vilka relevanta fakta har redovisats.

Min fråga är:

Är statsrådet beredd all medverka till att ekonomiska medel tillförs Västerbotlensmusiken för atl säkra dess fortsatta existens?

20 § Kammaren åtskildes kl. 13.40. Prot. 1988/89:118

. 22 maj 1989 In fidem

OLOF MARCUSSON

/Gunborg Apelgren

Prot. Förteckning över talare

1988/89:118 (Siffrorna avser sida i protokollet)

Måndagen den 22 maj

Förste vice talmannen 73

Andersson, Georg, kommunikationsminister 65, 67, 69, 71

Cederschiöld, Charlotte (m) 60, 63, 64

Claesson, Viola (vpk) 20, 23, 29, 36, 39

Dahl, Birgitta, miljö- och energiminister 15,21,25,28,34,38,41,42,43,45

Eriksson, Berith (vpk) 49, 51

Ernestam, Lars (fp) 18, 24, 27, 31, 36

Evensson, Rune (s) 32, 37

Feldl, Kjell-Olof, finansminister 4, 9, 12, 14

Franzén, Elisabet (mp) 40, 42

Frick, Cari (mp) 16, 23, 26

Hulterström, Sven, socialminister 53, 55, 57, 59

Hökmark, Gunnar (m) 6, 10, 13

Leijonborg, Lars (fp) 54, 57

Leissner, Maria (fp) 47, 50, 52

Lindqvist, Bengt, statsråd 59, 62, 64, 65

Lööw, Maj-Lis, slalsråd 46, 49, 51, 52

Ronne-Björkqvist, Ingrid (fp) 58

Samuelsson, Marianne (mp) 33, 38

Sandberg, Jan (m) 66, 68, 70, 72

Skånberg, Krister (mp) 19, 25

Stenmarck, Per (m) 43, 46

Wibble, Anne (fp) 7, 11, 13

76 gotab 89197, Stockholm 1989

Riksdagens protokoll 1988/89:118 Måndagen den 22 maj

Riksdagens protokoll 1988/89:118