Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1988/89:117

Fredagen den 19 maj

Kl. 10.00

Meddelande om val av en ytterligare suppleant i konstitutionsutskottet Förhandlingarna leddes lill en början av iredje vice lalmannen.

Naturresurslagen

1 § Justerades protokollet för den 10 maj.

2 § Utökning av antalet suppleanter i konstitutionsutskottet

Tredje vice talmannen meddelade all valberedningen enligl ell lill kammaren inkommet protokollsutdrag föreslagit alt antalet suppleanter i konsfitufionsutskottet skulle ulökas från 22 fill 23.

Kammaren biföll valberedningens förslag.

3 § Meddelande om val av en ytterligare suppleant i konstitutionsutskottet

Tredje vice lalmannen meddelade atl val av en ytterligare suppleanl i konslitulionsulskottet skulle ske vid kammarens sammanträde måndagen den 22 maj.

4 § Föredrogs och hänvisades

Motionerna

1988/89;K18-K20 lill konslitutionsutskottet

5 § Föredrogs

bostadsulskollels belänkande

1988/89;BoU12 Nalurresurslagen (prop. 1988/89:116 delvis).

Naturresurslagen

Anf. 1 AGNE HANSSON (c):

Herr lalman! De frågor vi nu skall behandla föranleder starkt miljöbeting-ade ställningstaganden. Del gäller hur vi skall värna om miljövärdena gentemot olika exploateringsinlressen. Betänkandet behandlar motioner från den allmänna molionsiiden med krav på ändringar i nalurresurslagen

Prot, 1988/89:117 19 maj 1989

Naturresurslagen

som har atl göra med skyddet för vissa älvsträckor mot vidare vatienkrafisutbyggnad, I betänkandet behandlas också regeringens proposition 1988/ 89:116, som lar upp planen för vatlenkraftsutbyggnaden.

Från centerpartiets sida har vi det principiella syrisältd all nalurresurslag-stiflningen måsle mera ange hur resurserna skall förvallas, och inle hur en exploatering skall ske. Naturresurslagen skall vara en bevarandelag och inle en exploaleringslag.

Hushållningsbeslämmelserna i naturresurslagen måste utformas pä etl säll som gör all olika intressen kan få del skydd de enligl lagen bör ha. Nalurresurslagen måsle vara ell verksaml redskap i arbelel med att värna miljön. Från denna principiella deklaralion går jag över lill att närmare kommenlera de reservationer i belänkandet som centern står bakom.

Från cenlerns sida vill vi ha de fyra huvudälvarna klassade som nationalälvar och ge dem det skydd som kan jämföras med del skydd som nationalparker har. Vi vill dessulom undanta Ammerän, Hårkan, Voxnan uppströms Edsbyn, Härjeåsjön, Smedjemorasjön, Emän och Edsforsen från vidare vatienkrafisutbyggnad. Med dessa projekt undantagna kan vi ändå uppnå det ulbyggnadsmål på 2,5 TWh per år i mitten av 1990-talel som riksdagen har beslutat om.

I reservalion 12 tas vårt krav på skydd för de fyra älvarna upp närmare. En klassning som nationalälvar skulle stärka nalurresurslagen som bevarandelag och ge slörre lyngd ål bevarande värdena. Det skulle också ha elt stort miljöpolitiskt symbolvärde och del skulle ge ett starkare skydd för miljön i älvarnas omedelbara närhel.

Herr lalman! Jag yrkar därmed bifall lill reservation nr 12.

Reservationerna 13,14,15,17,18 och 19 berör de övriga älvsträckor som jag tidigare angav alt cenlern vill undanta. Del för för långt att gå in på en djupare argumentering i samtliga dessa fall. Lål mig emellertid kommenlera två älvsträckor i dessa sammanhang, samtidigt som jag yrkar bifall till de här angivna reservationerna. Det gäller Ammerån och Emän.

Ammerån är Indalsälvens näst slörsla tillflöde med ett nederbördsområde på ca 3 070 km och en medelvaltenföring på ca 40 m/sekund vid mynningen i Ammer. Ån är på långa slräckor ell utpräglat strömvatien, som har sin källa i Hotagsfjällen och rinner igenom ell område med kambrosilurisk berggrund, vilkel gör all Ammerån är landels förnämsta kalkströmsvailen med en enastående förmåga all stå emot försurningen.

I Ammerån finns växter och djur som är utrotade eller utrotningshotade i andra delar av landel, bl.a. flodpärlmusslan och uttern. Vattnet är fyllt av planklonorganismer som ger överflöd på näring åt en mycket art- och individrik slrömfauna i nederströmsdelen.

Ammeråns flodsystem är ytterst värdefulll i en rad avseenden, inle minsl för naturvetenskaplig forskning.

Ammerån kan tack vare sin vattenkvalitet och sin slora variationsrikedom när det gäller både flora och fauna fungera som genbank för med vattendrag med sämre förutsättningar i dessa avseenden.

I den fysiska riksplaneringen klassas Ammerån i sin helhel som högsl bevarandevärd från ekologiska, naturvetenskapliga och kulturhistoriska synpunkter och för det rörliga friluftslivet

Ammerån uppströms Överammer är dessutom av geografiska skäl av riksintresse och undantagen frän vattenkraftsulbyggnad i den nya lagen om hushållning med nalurresurser. Dd finns således en rad myckel tungt vägande miljöpoliliska skäl för alt undanla Ammerån från vidare vattenkraftsutbyggnad. Därutöver har en enig lokal opinion sagt nej lill en utbyggnad, liksom ocksä kommunfullmäktige i Ragunda enhälligl har gjort. Jag lycker att del är oerhörl viktigt atl lyssna till den lokala opinionen när det gäller den här lypen av frågor.

Dessa omständigheter tillsammans med det faktum att effektiviseringarna av befintliga kraflverk kommer fill stånd utan att överledningen genomförs är ytterligare argument för att låla Ammerån omfattas just av nalurresurslagen. Mofiven för all inle genomföra denna överledning har således vunnit i styrka under den fid som debatten har gått vidare. Jag måste fråga socialdemokraterna: Varför är man i det här fallel inle beredd att lyssna till de lokala partikamraterna och här förena sig med oss centerpartister i etl majoritetsbeslut om alt undanta Ammerän?

Herr talman! Låt mig sedan gå över till atl kommentera Emän, som jagar väl bekanl med, eftersom den ligger i del län som jag represenlerar i dessa sammanhang. Jag sade vid förra årels behandling av dessa frågor att Emån är och bör förbli södra Sveriges nationalälv. Om den byggs ut, går vi miste om miljövärden som inle finns någon annanslans i södra Sverige.

Emån är unik från flera synpunkter. Den är reproduktionsplals för ett naturligt bestånd av lax och havsöring från Östersjön, som när det gäller storlek och kvalitet inle enbart är Europas bäsla ulan kanske l.o.m. världens bäsla. Den genuina Emå-havsöringen kan bevaras ål framliden endast genom en naturlig reproduktion. Emån är också en unik lokal för målen, som är utrotningshotad. Vid Emån finns dessutom unika sankmarker med betydelsefulla fågelskyddsområden för södra Sverige. I den tidigare fysiska riksplaneringen är Emån avsatt som ett naturområde av riksintresse.

Jag skulle kunna hålla på länge med att räkna upp argument i den här riklningen. De argumenl jag nu har framförl har bekräftats och befästs. Inte minsl framgick delta vid uppvaktningen av ulskollel under behandlingen av dessa frågor.

I reservation nr 18, som handlar om Emån, har vi i tio punkter belyst Emåns unika tillstånd. Fem av dessa punkter har kommit till sedan vi behandlade delta ärende förra gången. Dessa punkter stärker ytterligare uppfattningen att Emån bör undantas från vattenkraftsulbyggnad. För del första har Mönsterås kommun nu sagt nej till ett uppförande av kraftverk i Fliseryd. För det andra har man nu större kunskap om de vilda laxslammar-na, som jag tidigare har berört. För det tredje har regeringen slagit fast all målen måsle skyddas som djurart. För del fjärde har man nu gjorl en vetenskaplig beskrivning av Emåområdet på naturvårdsverkets uppdrag. I denna beskrivning finns uppgifter om atl det där finns naturvärden som l.o.m. överträffar dem som finns i många andra områden i del här landel som redan är skyddade. För del femle, slulligen, har Emåns dalgång blivit föremål för förnyad undersökning, och mera fakla har kommil fram som visar att det är elt unikt område som bör skyddas.

Herr talman! Jag yrkar således bifall till reservation nr 18 som gäller Emån.

Prot. 1988/89:117 19 maj 1989

Naturresurslagen

Prot. 1988/89:117 Låt mig dessutom yrka bifall till reservationerna 20 och 21 saml i övriga delar
19 maj 1989 bifall fill utskottets hemställan.

Nalurresurslagen BILLING (m):

Herr lalman! En moderat motion är fogad vid detta betänkande, nämligen reservation nr 4. I den behandlas möjligheterna fill fritidsbebyggelse enligl naturresurslagen. Det uttalades i propositionen om naturresurslagen alt kommunerna bör ha en positiv inslällning lill komplettering av bebyggelsen i exempelvis skärgårdssamhällena för atl möjliggöra ell bevarande av kullurbygden. Det underströks också i utskottsbelänkandet att del är av slorl värde alt få fram tillkommande fritidsbebyggelse i olika områden av vårt land. Vi vill nu all riksdagen skall upprepa della för att göra klarl för kommunerna all de bör följa de intentioner som fanns i propositionen, i utskottsbelänkandet och i riksdagens beslut. Så har nämligen inle skett.

Anledningen lill alt vi vill få lill stånd denna utveckling är alt vi vill öka tillgången på fritidshus i skärgårdssamhällen och vissa andra områden där en komplettering av den befintliga bebyggelsen är av myckel slorl värde. En sådan komplettering ökar tillgången på fritidshus, och därigenom håller män priserna nere. Och, herr lalman, alla känner fill prisutvecklingen i våra skärgårdssamhällen, där fasfighetspriserna snabbt blir myckel höga och där allt färre människor har råd all efterfråga bostäderna.

En ökad tillgång på fritidshus innebär väl också atl det blir lättare för de permanentboende atl bo kvar i områdel. Med lanke på della är del av värde för alla atl tillgången på tomter och mark för exploatering ökas i begränsad omfallning i de attraktiva skärgårdsområdena. Det är dessa synpunkter som framförs i reservation nr 4, och jag yrkar bifall till densamma.

Anf. 3 SIW PERSSON (fp):

Herr lalman! Det är snarl två år sedan naturresurslagen trädde i krafl. NRL innehåller som bekanl beslämmelser om användningen av mark och vatten. Där står bl.a. att slora mark- och vattenområden som inte alls eller endasl obetydligt är påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön, så långl möjligl skall skyddas mot ålgärder som påtagligt kan påverka områdenas karaktär. Det stadgas också att områden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt skall så långt möjligl skyddas mot åtgärder som kan skada naturmiljön.

Tyvärr är det så alt NRL, trols det som jag nyss anförde, möjliggör mineralutvinning i de obrutna fjällområdena. Vi i folkpartiet lycker att det är i högsta grad otillfredsställande atl mineralutvinning får ske inom så känsliga naturområden, vilkas karaktär så påtagligt kan påverkas av sådan verksamhel.

Folkpartiet vill därför all NRL ändras så, atl mineralutvinning i princip inte skall kunna ske inom de obrutna fjällområdena. Vi måste se lill att det svenska fjällområdel ges elt fullgott och varaktigt skydd även mot mineralutvinning.

Folkpartiet vill atl en översyn görs i syfle all undersöka hur nalurvårdsin-
tresset i NRL kan förslärkas. Det har tyvärr på olika sätt visat sig att naturen
6 behöver bällre skydd mol exploateringsinlressen.

Vi från folkparfiet yrkar också på all ansvarel för NRL bör ligga hos naturvårdsverket, som skall bevaka hur naturresurserna utnyttjas. Del finns ell påtagligt samband mellan miljöfrågor och frågor om hushållning med nalurresurser.

Folkparliel anser atl den epok med vallenkraftsutbyggnad som vi tidigare haft nu i huvudsak är avslulad. Vi anser att riksdagen bör uttala alt ulbyggnadsnivån 66 TWh är den slulliga nivån för vattenkraftsproduktion.

De få områden som nu finns kvar orörda måste bevaras fill kommande generalioner. Vi måste inse vårl ansvar.

För atl öka skyddet för inte bara älyarna ulan även miljön i deras närhet föreslär folkpartiet alt de fyra huvudälvarna samt vissa andra älvar skall ges ett ökat skydd genom att förklaras som nationalälvar. En förklaring som nationalälvar skulle dessulom vara av slort symbolvärde och ge lyngd ål det bevarandevärde som dessa älvar enligl riksdagens mening faktiskt har.

Folkpartiet vill atl även Ammerån, Hårkan, Voxnan uppströms Edsbyn, Meåforsen, Jaurekaska och Emån skall omfallas av NRL. En massiv opinion försöker bevara alla dessa projekt orörda. Man lägger fram det ena tungt vägande skälet efter det andra. Man anför att Ammerån är landets kalkrikaste älv. Man framhåller också älvarnas tillgänglighet och betydelse för fiske och kulturminnesvård, deras stora bevarandevärden samt stora och i en del fall unika värden dä det gäller geologi, odlingslandskap, myrområden och landskapsbild. Detta är verkligen tungt vägande skäl för all dessa projekt bör skyddas genom all las in i NRL. Tyvärr hjälper del inte med en massiv opinion och tungt vägande naturvärden. Jag vill fräga socialdemokralerna: Betyder inle folkets vilja någol när del gäller l.ex. Ammerån?

En massiv folkopinion i Sveg och Lillhärdalsbygden liksom Härjedalens kommun har sedan 15 år lillbaka försökl rädda Härjeåsjön och Smedjemorasjön genom alt förhindra en reglering och utbyggnad. Vi i folkparfiet anser att i det läge som nu råder bör möjligheten prövas all få lill stånd en överenskommelse med bolagen genom Ljusnan/Voxnans regleringsförening om att man avbryter påbörjade arbeten och helt enkell avslår från sin rätt Del är vikfigt att man tar till vara alla möjligheler all rädda det sista orörda vattendraget i området, Härjeån, och den sista kvarvarande nalurliga badsjön, Härjeåsjön.

Folkpartiet yrkar också på alt riksdagen som sin mening ger regeringen till känna all projekiei Edsforsen så negafivl skulle påverka delar av den skyddade älvsträckan Höljes-Edebäck i Klarälven, alt projektet inte bör komma till stånd.

Vi i folkparliel vill också understryka att det i plan- och nalurvårdslagsfifl-ningen finns regler om hur riksintressena inom vatlenkraflsplanen skall handläggas och diskuteras. Det finns regler för bildande av nalurreserval. Del finns således ingen anledning för energiverket all kontakta länsstyrelserna för att med dem diskutera reservalbildning m.m.

Herr talman! Jag vill yrka bifall lill reservationerna 3, 9,11 t.o.m. 19 saml 22 och 23.

Prot. 1988/89:117 19 maj 1989

Naturresurslagen

Prot. 1988/89:117 Anf. 4 JAN STRÖMDAHL (vpk):

19 maj 1989 Herr lalman! Jag vill la upp principiella frågor om nalurresurslagen, dess

Naturresurslagen

slyrka och karaklär. Jag vill också ta upp den konkreta frågan om våra ännu oförstörda älvar och hur de skall kunna räddas med hjälp av naturresurslagen eller andra medel.

Bakgrunden till nalurresurslagen, det som direkt fick i gång förarbetena, den s,k, fysiska riksplaneringen, var de slora hoten om exploatering på västkusten. Detta skedde på den tid då man trodde att varenda vik skulle kunna bebyggas med en stor induslri av någol slag. Lägel är inle rikfigt delsamma nu. Del mesl akluella hotel mot väslkuslen är kanske inte nya industriexploateringar i vikarna utan snarare den vägdragning som har diskulerals i många andra sammanhang, och som i sig har inneburit all naturresurslagen och dess trovärdighet, dess slyrka, har fått sig en lilen törn.

Nalurresurslagen handlar om hur man skall hushålla med mark och vatten ur både bevarandesynpunkt och exploaleringssynpunkt Vi får inte blunda för del. Del är alltså verkligheten, trots atl Siw Persson nu egenlligen beskrev del litet annorlunda. Nalurresurslagen innehåller också regler om alt man skall priorilera den mest långsikliga hushållningen med våra nalurresurser. Jag skulle vilja säga all en riklig tolkning av nalurresurslagen måsle innebära atl dessa exploateringsinlressen Ivingas vika för de hushållnings- och bevarandeintressen som nästan alllid måste sägas vara mer långsiktiga.

Nalurresurslagen brukar också kallas för en paraplylag. Del innebär att den i allmänhet inte verkar direki. Det går inte atl i några mål eller ärenden direki åberopa en viss paragraf i naturresurslagen. Den verkar genom att beslul fallas enligt andra lagar, varvid man måste ta hänsyn till vad som återfinns i nalurresurslagen. Därför är det viktigt alt de som tillämpar alla dessa andra lagar får gedigen kunskap om nalurresurslagen, dess förarbeten, innehåll och karaktär. Där tror jag man kan säga all det fattas en hel del ännu, Nalurresurslagen är så pass ny på marknaden, så alt säga, atl de som tillämpar vattenlagen osv, inle är tillräckligt kunniga på della område. De har inte fått i sig delta från början. De gör egenlligen sina bedömningar utifrån tidigare gällande lagstiftning.

Den indirekta verkan av naturresurslagen gäller i allmänhet. Men den gäller inle del avsnitt som direkt utpekar ett anlal älvar och vattenområden som skall skyddas mot vattenkraflsexploalering, nämligen 3 kap. 6 §. Dessutom gäller detta inle del avsnitt av nalurresurslagen som handlar om all regeringen skall pröva lokalisering av miljöstörande industrier innan sådana ärenden hanleras vidare i planprocessen.

En riklig tillämpning av nalurresurslagen borde ge vår miljö etl starkt skydd. Men, som sagt, verkligheten släpar efter. Etl skäl till det är också alt de översiktsplaner som samlliga kommuner skall ha om någol år ännu inle finns. Det innebär atl kommunerna i allmänhet inte har gjort sina egna övergripande bedömningar om hur man skall lillämpa nalurresurslagen. De har inte fått in det i sin översiktiiga planering av kommunernas områden. Delta är emellertid på gång.

Verkligheten är också den atl de som förelräder exploaleringsinlressena ofla är ekonomiskl siarka och vana vid all få som de vill. De är inle vana vid att de skall kunna hejdas av sådana lagregler som finns inskrivna i

naturresurslagen. Detta är bakgrunden till alt vi från vpk:s sida i etl antal reservationer stöder en förändring av nalurresurslagen som innebär att man trycker hårdare på bevarandeintresset och hushållningsintressel än man hillills har gjorl vid tillämpningen av lagen. I linje med detta anför vi i reservalion 1 all de s.k. sköisellagarna, dvs. de lagar som reglerar jordbruk och skogsbruk, borde inordnas under naturresurslagen.

I reservation 2 hävdar vpk att ett avsnill i naturresurslagen, vilket även Siw Persson delvis berörde, 3 kap. 1 § andra stycket skall tas bort ur naturresurslagen. I della stycke sägs det all bevarande- och hushållningsbestämmelserna inte ulgör något hinder mot utveckling av befintliga lälorler eller av del lokala näringslivet eller för utförandet av anläggningar som behövs för totalförsvaret. Om det finns särskilda skäl finns del inle heller något hinder för alt utvinna mineral i fjällområdet.

Denna reservation innebär en markering för alt man skall få borl delta stycke ur gällande lag och på del sättet förslärka del långsiktiga hushållningsintresset.

Vpk siöder också folkparlireservationen 9, där del krävs en översyn för atl förstärka nalurvårdsinlressel i nalurresurslagen.

Jag skall därefler gå över fill alt tala om älvarna och deras skydd och framlid. Älvarna skyddas på tre olika säll i naturresurslagen.

För del första skyddas älvarna genom de grundläggande hushållningsbeslämmelserna i 2 kap. nalurresurslagen. Del var även Siw Persson inne på. Del starkaste skyddel enligl dessa grundläggande principiella beslämmelser får sådana inlressen som också utnämns till riksintressen i den kommunala och regionala planeringen.

För del andra kan älvarna skyddas genom de regler som finns om atl man skall skydda vissa slörre eller mindre geografiska områden därför att de är intressanta för friluftslivet. Della återfinns i 3 kap.

För det tredje skyddas älvarna även genom ett annal avsnitt i 3 kap., där elt antal älvar i landet som inte får byggas ut räknas upp. Delta skydd är absolut och totalt Del är också anledningen till all jag inte anser all man behöver hitta på något ytterligare medel, nämligen alt utnämna några älvar lill nafionalälvar. Alla dessa älvar som är skyddade enligt 3 kap. 6 § är nationalälvar.

I ell anlal reservationer i delta betänkande krävs det att ytterligare älvar skall föras in i 3 kap. 6 § och göras absolut skyddade. I allmänhet slår mol socialdemokralerna och moderaterna när del gäller dessa reservationer samlliga övriga partier. Det är en konstellation som vi inle brukar återfinna så ofta i poUliken, men när del gäller älvar och naturvård är det näslan genomgående på del sättet.

Vpk fortsätter nalurliglvis alt yrka på all denna lista över skyddade älvar skall utökas. Vi gör det därför all vi vel att man kan uppnå målel när del gäller vatienkrafisutbyggnad och vattenkraftsutnytljande i alla fall genom effekliviseringar av framför allt befinlliga vattenkraftverk.

Som en kommentar till miljöparliels krav på att utöka det kommunala vetot lill alt gälla vattenkrafisanläggningar vill jag peka pä alt del i realiteten trots allt föreligger ett kommunalt veto även när del gäller detta område. De grundläggande reglerna för markens och vattnets användning baseras på de

Prot. 1988/89:117 19 maj 1989

Nalurresurslagen

Prot, 1988/89:117 19 maj 1989

Naturresurslagen

regler som vi har i vår nya plan- och bygglagstiflning och i naturresurslagen. Där återfinns grunden alt det finns ell kommunall planmonopol som innebär atl det avgörande ansvarel för markens och vattnets användning ligger hos kommunen. Jag har i reservation 7 pekal på atl oavsett vilket beslut riksdagen fattar om vilka älvar som skall införas i naturresurslagens älvkapilel har de kommuner som vill göra någol med sina älvar, antingen skydda dem eller bygga ut dem, möjlighel atl driva denna fråga som en kommunal fråga och föra in den i sin planering, i första hand i översiktsplanen och sedan följa upp denna fråga i områdesbestämmelser eller i detaljplaner. På del sättet kan kommunerna se fill att de även när del gäller den här delen av markanvändningsproblematiken utövar sitt kommunala planmonopol och tillvaralar sitt kommunala veto. Det är vikfigl alt detta förs fram. Ingen skall gå härifrån i dag och säga alt de förlorade när det gäller Ammerån eller Emån, utan människorna i de kommuner där dessa älvar finns kan myckel väl fortsälla alt driva och vinna sin sak med slöd av del regelsystem för planering och byggande som finns i del här landet - om människorna i dessa kommuner är så eniga som de säger, och det vel jag alt de är i de delar av landet som är akluella.

Jag vill även säga några ord om projekten i Härjedalen. Dessa har Siw Persson talat ganska myckel om, och jag skall därför bara undersiryka del som hon har sagt. Frågan är litet annorlunda där, eftersom det i fråga om dessa finns regeringsbeslut och domar, och det handlar om alt man måste få till stånd en ny förhandling. Jag vet alt man egenlligen inle skall påminna om Sölvbacka, eflersom man på sina håll anser all detta var ett myckel dyrt misslag. Men del är möjligl atl göra ett försök och gå in i en ny förhandling. Del är ju ingen som vel vad detta kommer alt kosta, inte förrän man har prövat att förhandla om denna kostnad. Den kostnaden kanske är mycket överkomlig i perspektivet av vad det skulle innebära av minskad turism och därmed minskade inkomster i denna bygd.

Med det anförda vill jag yrka bifall till samtliga reservationer där vpk finns med bland reservanierna och även till fokparfireservationen 9.

Anf. 5 ÅSA DOMEIJ (mp):

Herr talman! Jag vill gärna att specielll alla moderaler här i kammaren lyssnar, eflersom jag länker berömma dem för deras analytiska förmåga när naturresurslagen antogs. Det är inte så ofta jag berömmer moderalerna här i kammaren. Moderaterna sade i sin reservafion; Med hjälp av nalurresurslagen kan i stort varje ingrepp i naturen försvaras eller förhindras. Det är sant. Naturresurslagen har i praktiken givit vikfiga bevarandeinlressen etl myckel svagt skydd. Ell exempel på del är motorvägsbygget vid västkusten. Det är ell vägbygge som har beräknats bli samhällsekonomiskl olönsamt. Det klassificeras alltså helt plötsligt som riksintresse. Det vittnar verkhgen om hur diffus naturresurslagen är.

Svenska naturskyddsföreningen yrkade också avslag när naturresurslagen antogs. Moderalerna yrkade inle avslag av samma skäl som Naturskyddsföreningen. De har skrivit i sin reservation att om många äger mark kommer man att prova många olika typer av markanvändning. Dä är det självklart att den förnuftigaste typen av markanvändning sä småningom får allmän

spridning. Det kan inte tolkas på annal sätt än all man inte skall behöva ha sä mycket lagstiftning på detta område. Man kan fråga sig: Förnufiigasl för vilka? Är del säkert att del blir förnuftigast för människor som kommer att leva efter oss? Kortsiktiga vinstintressen kanske kommer att anses vara förnuftigast av dem som äger marken. Kan man vara säker på atl del blir förnuffigast när det gäller atl bevara utrotningshotade växl- och djurarter? Det tror inle jag. Man kan se i hela det här betänkandet atl moderaterna som vanligt ställer upp som stödparti för socialdemokralerna i miljöfrågorna.

I miljöpartiet har vi fidigare påpekat bristerna i miljölagstiftningen. I valrörelsen krävde vi att del tillsätts en parlamentarisk kommitté för att se över hela miljölagstiftningen. Tidigare har vi hört från regeringspartiet att det inle behövs. Miljölagsfiftningen är så bra. Men man måste också använda den, för annars händer ingenting. Del är visserligen sanl. Del spännande är att socialdemokraterna nu svängt. I den allmänpolifiska debatten utlovade Birgitta Dahl en parlamentarisk kommitté. Vi har inte fått se direktiven ännu, men del blir kanske någonting vetligt. I så fall får vi chansen att se över naturresurslagen, liksom all annan miljölagstiftning. Del är etl bra uppvaknande inom regeringspartiet.

Det var t.o.m. så alt när nalurresurslagen en gång antogs stärkte bostadsutskottet naturvärdsintresset och bevarandeintresset. Man gick alltså längre än regeringen och plockade in ordel "långsiktigt". 11 § nalurresurslagen står så här:

"Marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt skall användas så atl en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkl långsiktigt god hushållning främjas." Ordel långsiktigt fanns inle med i början. Regeringen hade sagl att man inte ville gå lika långl som naturresurs- och miljökommittén. Då lyckte i alla fall utskottet all ordel långsiktigt skulle plockas in så att vi får litet mera av en ekologisk grundsyn. Del är sagt i förarbetena att i ordet samhällsekonomiskl skall också ingå de ekologiska aspekterna. Egentligen kan man säga all lagen går långt i portalparagrafen. Jag kan hålla med både centerns och vpk:s företrädare atl det här egenlligen borde vara en bevarandelag. Men lagen är så diffus all den inte följts upp längre fram. Visserligen har man problem med tillämpningen.

Som Jan Strömdahl sade tidigare har man ännu inle fått i gång del kommunala och regionala miljö- och nalurvårdsarbelet så atl man kommit in i planarbdd när det gäller översiktsplaner, detaljplaner och områdesbestämmelser. Del kommer kanske så småningom, och då kan dd bli bättre.

Men del finns grundläggande fel i lagen. Del finns tex. inga krav på beslutsunderlagsregler. Det är någonfing som verkligen försvårar lillämpningen. I förarbetena står; "För alt de allmänt hållna reglerna i nalurresurslagen skall få avsedd verkan krävs ett väl ulvecklal system för kunskapsförsörjning." Varför har man inte i lagen utvecklat något krav på beslutsunderlagsregler? Det lycker jag är mycket konstigt. Del kan inte direkt göra lillämpningen lällare för dem som håller på med planarbete ule i kommunerna. Med den här diffusa uppbyggnaden av lagen ger man exploaleringsinlressena, som Jan Strömdahl också sade, en väldig styrka. Det gär alllid all hilta slöd någonslans. Del finns alltså en myckel dålig vägledning för hur man skall ta fram beslutsunderlag och för hur avvägningen mellan olika intressen skall

Prot. 1988/89:117 19 maj 1989

Naturresurslagen

Prot. 1988/89:117 19 maj 1989

Naturresurslagen

gå till. Också diskussionen om riksintressen, som den om motorvägsbygget, har visal alt lagen är ytterst diffus.

Sedan skulle jag vilja kommentera dl par reservationer. Vi stödjer reservation 1, som är en vpk-reservation, där man vill plocka in skogsvärdslagen och lagen om skötsel av jordbruksmark under naturresurslagen. Under den allmänna motionstiden diskuterade vi i miljöpartiet om vi skulle motionera om detta. Vi avsiod då. Eftersom vi har tyckt atl nalurresurslagen är så svag och eftersom vi ville ha en omarbetning av miljölagstiftningen, tog vi bara med del som vi lyckle var viktigast i vår motion. När frågan ändå kommil upp på detta sätt stödjer vi gärna vpk, eflersom vi tycker alt del borde vara så som föreslås i reservationen. Del är ju egentligen principiellt rikligt.

Jag vill vidare nämna nägol om del kommunala vetot Där har Jan Slrömdahl och jag olika åsikt. Varför vill vi införa della när del finns möjlighet i planlagsfiftningen all faktiskt bevara naturområden? Jo, det är därför att vi anser alt ell kommunalt veto trols allt ger elt slarkare skydd. 112 kap. PBL ges staten en möjlighel att köra över kommunerna genom alt hänvisa till riksintressen. Därför har vi tyckt att trols all den här möjlighelen på sätt vis redan finns ger kommunalt veto etl slarkare skydd. Det skulle kunna införas snabbi, eflersom del ändå kommer att ta etl bra lag innan vi får det lokala planarbdd att fungera ordentligt Man ger alltså ytterligare en möjlighet till kommunerna.

Vad gäller del lokala inflytandet för skyddel av orörda älvar har vi principiellt en annan utgångspunkt än vpk. Vpk skriver i sin reservalion, om jag har uppfattat det rätt, all man i lagen inle skallförbjuda ulbyggnad av orörda älvar. Del måsle man få bestämma lokalt. Vi har den ulgångspunklen att man lokall skall kunna sloppa ulbyggnad, men man skall inle heller kunna bygga ut. Det här är så långsikliga bevarandeintressen att de har betydelse inte bara för människor som bor i den berörda kommunen ulan också för kommande generalioner och för människor i andra kommuner. Vi har faktiskt så fä orörda älvar kvar atl de verkligen behöver elt rejält skydd.

Slulligen vill jag nämna något om reservation 2 angående del lokala näringslivet Del står i 3 kap. i nalurresurslagen bl.a.: "Bestämmelserna i delta kapitel ulgör inle hinder för utvecklingen av befinlliga tätorter eller det

lokala näringslivet- ." Vad innebär de? Om del är sä all exploatering är

lill nylla för det lokala näringslivet, är del då fritt fram för exploatering? Så skulle man väl kunna lolka lagen. Då tror många människor alt de områden som är uppräknade som skyddade i 3 kap. verkligen har etl starkt skydd. Del har de inle, eflersom del stycke jag läsle upp finns med. Vi är väldigt glada för att vpk har stött oss i slrävan alt ta borl slycket.

Men utskottsbehandlingen är konstig. I belänkandel skrivs atl det inle alls ges ell svagl skydd. Det är främst på kommunal nivå som avvägningar mellan nalurresurslagen och plan- och bygglagen skall göras. Det är kanske främst på kommunal nivå som man har anledning all ta hänsyn lill lokala näringslivsinlressen. Så argumentationen i ulskottsbelänkandet styrker oss i denna fråga.

Det som jag har svårast atl förstå är alt folkpartiet inle släller upp. När lagen antogs var man inom folkparliel inte nöjd. Folkparliel lämnade l.o.m.

etl eget lagförslag. Där hade man inle med denna brasklapp över huvud laget Del är myckel märkligl all folkpartiet inle siöder oss och vpk. Här skulle jag gärna vilja få en förklaring. Det är kanske så atl när ni folkpartister har tänkt igenom gär ni på samma linje som ni gjorde tidigare då lagen antogs.

Sedan bara något om nationalälvarna. Jan Slrömdahl säger all det inte blir någon större skillnad om älvarna kallas för nationalälvar. De finns ju ändå med i naturresurslagen.

Även om det inle framgår av vår reservalion ville vi gå längre här, som framgår av vår motion. Vi vill nämligen att dessa älvar skall få ell grundlagsskydd. Men beträffande enskilda älvslräckningar kommer Roy Ottosson senare i deballen att mera utförligt ulveckla våra synpunkler.

Till sisl yrkar jag bifall till alla reservationer i delta betänkande som vi i miljöpartiet har varit med om att underteckna.

Prot. 1988/89:117 19 maj 1989

Naturresurslagen

Anf. 6 KNUT BILLING (m) replik:

Herr lalman! Åsa Domeij sade atl moderaterna är ett stödparti lill socialdemokraterna i miljöfrågor. Hon berörde också vår reservation om NRL. Men om Åsa Domeij hade läsl hela betänkandet, skulle hon ha kunnat konstatera atl moderaterna minst av allt var elt stödparti till socialdemokraterna när PBL och NRL behandlades. Det var ju vi som stod för kritiken, och del var vi som sade nej till den föreslagna lagstiftningen. I övrigl tänker jag inle kommentera Åsa Domeijs uttalande om reservationen beträffande NRL. Del är ju inte vad det här ärendet handlar om. Jag förmodar alt Åsa Domeijs uppfallning om alt vi skulle slödja socialdemokralerna baseras på de ställningstaganden som gjordes i samband med arbelel med della betänkande vad gäller vattenkraften. Men Åsa Domeij har fullständigt fel. I likhel med så många andra svävar också hon i villfarelsen att det är riksdagen som säger ja fill vatienkrafisutbyggnad i fråga om enskilda vattenkraftsprojekt. Så är dock inte fallel. Om Åsa Domeij gör sig besväret alt slå upp s. 10 i betänkandet och läser första slycket där, får hon lära sig hur sådanl här behandlas i riksdagen.

Anf. 7 JAN STRÖMDAHL (vpk) replik:

Herr lalman! Jag skulle vilja kommenlera frågan om del kommunala vetot och den kommunala demokralin i älvfrågorna.

Anledningen lill vårt ställningstagande är atl vi tror pä det kommunala självbeslämmandel som den principiella grunden här. Men då måsle man också respektera del ställningslagande som en kommun gör i de former som gäller för ett bevarande eller för en utbyggnad. Den kommunala demokralin gäller antingen fram lill dess all länsstyrelsen tar över genom all det hela slår i slrid med andra intressen - mellankommunala intressen, hälsa, säkerhel eller de riksintressen som länsstyrelsen har att bevaka - eller också fram till dess att den aktuella paragrafen i naturresurslagen om namngivna älvar lar över. När del gäller de namngivna älvarna sätts det i nalurresurslagen definitivt slopp för en ulbyggnad. Även om 100 % av ledamöterna i fullmäktige i en kommun skulle vara för en utbyggnad av en älv är en sådan omöjlig.

Prot, 1988/89:117 19 maj 1989

Naturresurslagen

Anf. 8 SIW PERSSON (fp) replik:

Herr talman! På s, 6 i belänkandet står det; "Den kommunala planprocessen, i vilken de nu diskuterade avvägningarna kommer fill uttryck, inrymmer i sig krav på samråd med berörda inlressenler. Under samrådsskedet görs erforderliga avvägningar mellan olika inlressen."

Vi i folkparfiet anser, Åsa Domeij, alt PBL har sådana spärrar. Eftersom lagen är relafivt ny tycker vi atl den bör få verka ett lag fill. Om det sedan skulle visa sig finnas alltför stora brisler här, får vi naturligtvis återkomma lill detta. I nuvarande läge följer vi utskottsmajoritelen.

Anf. 9 ÅSA DOMEIJ (mp) replik:

Herr lalman! Moderalerna har glömt en sak. Jag sade faktiskt att ni varit väldigt krifiska till lagen. Jag sade ju att ni insett del riktiga med all varje ingrepp i naluren i stort sett kan förhindras eller försvaras med den här lagen. Men sedan sade jag också alt ni ofla är etl stödparfi fill socialdemokraterna i miljö- och naturvårdsfrågor. Del är ell faktum, och det framgår om man studerar alla de ulskottsbelänkanden där miljöfrågor behandlas.

Vi här i riksdagen kan faktiskl beslula vilka områden som skall föras in i naturresurslagen. Det finns olika konkreta fall, l.ex. när det gäller älvarna, och dessa skall vi i dag ta slällning till. Där stöder ni socialdemokraterna.

Sedan något om vpk:s uttalanden om del lokala inflytandet. Ni i vpk tror alltså på det lokala inflytandet i den här frågan. När del gäller alt stärka bevarandeintressena gör också vi del. Men dessutom anser vi all del behövs en stark styrning på både cenlral nivå och lokal nivå i dessa frågor. Vi vill alltså ha en skärpt miljölagsfiftning. Vi vill också ha ekonomiska slyrmedel i miljöpolitiken. Dessulom vill vi atl man lokalt skall kunna säga ifrån.

I dessa frågor har vi nog inte rikligt samma inställning som vpk. I miljö- och naturvårdsfrågor kan man inle lokalt få fälla avgörandet när det gäller exploatering av bevarandeintressen som är mycket viktiga för kommande generationer.

Vi har också en annan uppfattning när del gäller valet av skola och barnomsorg. Där tycker vi att väldigl många beslut skall kunna fattas lokalt eller av den enskilde individen. När del gäller långsikliga bevarandeintressen kan dock inte, som sagt, en lilen lokal opinion få förslöra värden för all framlid.

Ni i folkpartiet har tydligen ändrat uppfattning. Ni reserverade er ju när den akluella lagen antogs. Ni ville inte alls ha med brasklappen om det lokala näringslivet Tydligen har ert intresse för naturvården blivit mindre. Men vad var det då för mening atl så all säga flagga med era synpunkler när lagen antogs? Ni lyckle ju då alt skrivningen var så dålig all ni lämnade in elt egel förslag till ny lag. Men nu ställer ni inte längre upp på det.

Anf. 10 KNUT BILLING (m) replik:

Herr lalman! Till Åsa Domeij vill jag säga all ell påstående inte blir elt faktum bara därför all del upprepas ännu en gång här i kammaren.

Anf. 11 JAN STRÖMDAHL (vpk) replik:

Herr lalman! Jag tror inle, Åsa Domeij, alt vi är särskilt oense när del gäller grundinställningen här. Vi tror på den kommunala demokralin, även om beslut på detta plan skulle fattas som inte är av bevarandekaraktär. En demokratisk process kan alltså inte vara villkorad atl gälla endast om besluten så att säga går ål etl håll. Samiidigi menar vi alt del är vikligl alt ha etl övergripande skyddsnät - alltså all del finns lagar som sätter slopp för exploatering, l.ex. nalurresurslagen. Jag tänker då på exempelvis länsslyrelsens möjligheter alt ingripa.

Prot, 1988/89:117 19 maj 1989

Naturresurslagen

Anf. 12 SIW PERSSON (fp) replik:

Herr talman! Först och främsl vill jag säga till Åsa Domeij att vi i folkpartiet förbehåller oss rätten att själva ulforma våra motioner och reservationer. Sedan kan man fråga sig vem som ställer upp på vem.

Jag vill understryka att folkpartiels linje verkligen är klar när det gäller nalurvården. Vi i folkpartiet glömmer inle, till skillnad från er i miljöpartiet, alt natui-vården behöver en väl fungerande ekonomi och elt väl fungerande samhälle. Miljö- och naturvård koslar pengar. Det måste därför finnas ett samband och en kontinuitet i dessa avseenden,

Anf. 13 ÅSA DOMEIJ (mp) replik:

Herr lalman! Jag har inga fler kommenlarer till moderalerna. Ni hade ju själva ingel mer att säga. Jag kan bara konstalera all ni moderater nog accepterar att ert parti är ett stödparti till socialdemokraterna. Man behöver inle skämmas för sina åsikter.

Till vpk vill jag säga; Vissl måste man inom ramen för den kommunala demokratin få fatta beslul så alt säga åt två håll. Men vad vi här lar upp är ju vissa väldigl specifika och viktiga bevarandeintressen. Det gäller alltså skyddet för de få älvar som forlfarande är orörda. Om exploateringen av dessa skall man inte få besluta lokalt - tex. med lanke på sysselsättningsaspekterna på kort sikt. Även vi i riksdagen måsle hell enkell ha något att säga till om i del sammanhanget.

Sedan lill folkpartiet. Jag vet inte riktigt vad jag skall säga, eftersom jag tyckte atl den förra repliken var litet innehållslös. Det var ju så bra att ni kritiserade det här när lagen antogs. Jag förslår bara inte varför ni inte skulle kunna slälla upp på den reservation som vi och vpk har avgivit. Ni ville ju inle ha med del här stycket från början. Det är helt enkell delta som jag inle har fåll någon förklaring på.

Tredje vice lalmannen anmälde all Siw Persson anhållil all lill protokollet få antecknat atl hon inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 14 LENNART NILSSON (s):

Herr lalman! Jag ber atl först få yrka bifall till utskottets hemställan och« avslag på samtliga reservationer.

Egentligen skulle jag här inledningsvis kunna uttala starkt stöd för del som Jan Slrömdahl sade från denna talarstol. Det är myckel i de uppfattningar han framförde i sitt inlägg som jag delar och som man också kan använda som

Prot. 1988/89:117 argument för atl motionerna när del gäller olika älvsträckor bör avslås,
19 maj 1989 Men jag vill samtidigt passa på atl tala om atl bakgrunden till denna

Nalurresurslagen

lagsliflning lades ganska långt tillbaka i liden. Det var ju långt innan bildandel av något miljöparti här i landel var påtänkt. Vi hade en civilminister som hette Svante Lundkvist och som förberedde detta arbete genom hushållningen med mark och vatten i samband med den fysiska riksplaneringen.

Sverige är egentligen unikl. På väg lill kammaren går vi genom korridoren där vi kan titta ut. I dag på morgonen står en hel del ungdomar och fiskar. Bakgrunden till det rena vattnet i storstaden Stockholm är naturligtvis samhällets åtgärder och styrning sedan många år fillbaka. Man har ställt krav på utbyggnad av kommunala reningsverk och annat. Det har alltså varil en planering och en hushållning med de nalurresurser som finns.

Vi riksdagsledamöter reser runl omkring i världen, och vi kan fundera över om det finns någon annan stad i världen där man kan uppleva något liknande. Vi ser alltså här frukterna av en medveten socialdemokratisk polilik sedan många år lillbaka, atl vi skall hushålla med de tillgångar vi har. Det behövdes styrinstrument - planering, reslriklioner och annal.

Detta följdes upp genom den lagstiftning som har trätt i krafl så senl som den 1 juH 1987, som Siw Persson och andra här har nämnl. Vi har haft en naturresurslag som inte är - som Agne Hansson sade - en exploateringslag, utan en lag om hushållning med de naturresurser som finns i vårt land.

All mänsklig verksamhet handlar naturligtvis om konflikter. Det gäller alt ta hänsyn till ohka intressen, del gäller att ta hänsyn lill hur människor skall kunna ha arbete i ohka delar av landel, och det gäller naturligtvis framför alll att se till helheten i dessa sammanhang.

Det är ju de avvägningarna som riksdagen fattade beslut om när det gäller naturresurslagen. Man skulle ta hänsyn, se på vilka mark- och vattenområden i känsliga trakter som skulle skyddas. Därför skrev man i nalurresurslagen in hur det skall se ul på en del av våra kuster, all man inte skall släppa fram miljöstörande industrier, atl vissa älvsträckor skall bevaras, osv.

Men det handlade också om energipohtik. Vi har sagt att vi skall ha en viss mängd vallenkraft i vårl land. Det är klarl all det då uppstår konflikter i ohka silualioner. Vi socialdemokrater respekterar naturligtvis all den lokala opinion som finns ule i landet, där man med goda skäl kan hävda att "just den här delen av vår kommuns vattendrag bör skyddas". Vi respeklerar alltså det.

Men vi måste ju också fundera lilel på vilkel ansvar vi har för all se helheten i detta stora komplex, som handlar om hur vi skall kunna klara vår energiförsörjning. Vi har behandlat dessa frågor under en följd av år. De flesta av de reservationer som föreligger i dag innebär upprepningar av krav som tidigare har förts fram.

Jag nämnde atl jag kunde dela mycket av Jan Slrömdahls värderingar. Nalurresurslagen handlar ju om en långsiktig hushållning, med avvägningar.

Nu skall jag inte diskutera vägen E 6 i min hemkommun, för det hör inte

till den här diskussionen. Jag vill bara passa på all nämna alt om man skulle

bygga etl dubbelspår på Bohusbanan, skulle dd också innebära konflikter

16 från nalurvärdssynpunkt Man skulle få dra delta järnvägsspår med bl.a.

broar över känsliga områden. Del är ju hkadant med en väg. Då gäller det all ta hänsyn, göra olika avvägningar och se på vad som främjar den långsikliga hushållningen.

Detta är ganska svårt. Vi har en ny lagstiftning, och på många håll finns kanske inle de kunskaper som borde finnas. Därför har vi tillsammans ell stort ansvar - stal, myndigheter och kommuner - atl i slörre omfattning medverka till atl man får dessa kunskaper.

Nu delar jag Jan Strömdahls uppfattning all detta kommer atl fungera bällre när kommunerna får arbeia fram sina översiktsplaner. Men det är väl inte omöjligl att vi någon gång i framliden, när vi har selt hur den här lagstiftningen fungerar i praktisk verksamhel, måsle göra justeringar. Del är ju så med all verksamhet här i riksdagen. Ibland måsle vi kanske ompröva olika frågor, och del är möjligt alt vi kan behöva göra det också i dessa sammanhang,

Jan Strömdahls motiv för alt yrka avslag på samfiiga reservationer om all skriva in olika älvsträckor i naturresurslagen var egenfiigen att oavsett om man skriver in dem är ju frågan inle avgjord. De här delarna skall ju prövas i olika sammanhang i kommuner, enligl vattenlagen osv. Och i sista hand har också regeringen sin roll i dessa sammanhang. Del är därför som vi säger alt det inte finns någon anledning för riksdagen att i nuläget gå in och säga att vi skall göra si eller så. Vi har ju sagl en gång, i fråga om de älvar och älvsträckor som vi har skrivii in i nalurresurslagen, alt della gäller. Sedan får man pröva från olika ulgångspunkler, och naturligtvis också enligt naturresurslagen, på vilket säll man skall bygga ul de delar som berörs i olika reservationer. Den processen måste ha sin gång.

Jag skall som sagt inte ge mig in på några detaljer. Jag vill bara konstatera all del för oss socialdemokrater nalurliglvis handlar om alt vi måsle ha ell övergripande ansvar för all den verksamhel som vi har i vårt land. Vi respeklerar ohka opinioner, vi är alltid villiga alt lyssna på de argument som anförs såväl från förespråkare för ulbyggnad av olika verksamheter som från motståndare till verksamheter. Och vi vet alla att det finns konflikter. Det måste göras avvägningar. Alla kanske inte kan bli nöjda alltid. Men vi har etl ansvar, och del ansvaret tar vi genom att yrka bifall till bostadsutskottets hemslällan.

Prot. 1988/89:117 19 maj 1989

Naturresurslagen

Anf. 15 AGNE HANSSON (c) replik:

Herr lalman! Efler Lennart Nilssons anförande, i vilket han pratade om övergripande ansvar och att socialdemokralerna vissl kan överväga del ena och det andra, kan man vara än oroligare för de miljövärden som finns. Här framkom verkligen inte särskilt mycket lill försvar för de värden som naturresurslagen ändå vill slå vakt om.

Här har förts en principiell diskussion om naturresurslagsliflningens inriklning. Jag berörde den i milt inledningsanförande. Jag delar de uppfattningar som har förts fram här, atl man med ytterligare skärpa måste betona naturresurslagens hushållningskrav i de här sammanhangen.

Lennarl Nilssons inlägg var en historik över tillblivelsen av nalurresurslagen. Del handlade mycket om generella diskussioner omkring nalurresurslagen, men det var myckel få argumenl för de sakfrågor som berörs i delta

2 Riksdagens protokoU 1988/89:117

Prot. 1988/89:117 19 maj 1989

Naturresurslagen

betänkande. Utifrån den målande beskrivning som Lennarl Nilsson inledningsvis gjorde av de fritidsfiskare som ofla slår ulanför riksdagshuset och fiskar - vilket de naturligtvis kan göra lack vare del som enligl Lennart Nilssons beskrivning har skell - måsle jag resa frågan om människorna även i framtiden skall ha möjlighet all, precis som här vid Stockholms ström, stå vid Ammerån, Hårkan, Voxnan uppströms Edsbyn, Härjeåsjön och Smedjemorasjön, Emån eller Edsforsen och fiska. Del är det sakfrågorna gäller. Det är om delta vi vill ha besked från socialdemokraterna: Är ni beredda att skärpa lagstiftningen så alt detta blir möjligt, så atl naturvärdena pä dessa områden kan skyddas och så att del blir möjligl atl även på dessa platser utnyllja naturen till bl.a. fritidsfiske?

Går del verkligen all påslå alt man är miljöpolifiskl irovärdig om man viker undan från all la slällning i de här frågorna, Lennarl Nilsson? Det var väldigt mycket av omprövning i Lennarl Nilssons anförande. Jag hoppas alt han är beredd atl göra den här omprövningen, så atl vi får ta upp det spörsmålet nästa gång vi diskuterar frågan i utskottet. Nu har jag förstått att del kanske inle är möjligt.

Lät mig, ulöver de fem skäl som jag nämnde i milt inledningsanförande hade förändrats sedan förra årels deball, tillägga etl själle. Vi har fält ytterligare ett parli som släller upp och värnar om dessa älvsträckor, nämligen miljöpartiet. Del hälsar vi från centern med fillfredsslällelse. Ni är välkomna.

Anf. 16 JAN STROMDAHL (vpk) replik:

Herr talman! Lennart Nilsson log upp milt resonemang om all del fanns andra vägar att gå för att skydda dessa älvar, nämligen genom elt utnyttjande av den planlagsfiflning vi har och genom andra delar av naturresurslagen än jusl det kapitel som gäller älvarna. Del innebär inte att jag inte tycker att vi behöver della absoluta skydd för l.ex. Ammerån och Emån osv. Det behövs för alt inte kraftbolagen och andra intressenter inom dessa områden i onödan skall lägga ned arbele på att driva projekt som sedan i den kommunala hanteringen får slryka på foten. Riksdagen har, genom lagstiftning, möjlighelen atl peka ut de vikligasle vattenområdena, som absolut skall skyddas, oberoende av hur den kommunala majoriteten ser ut under olika valperioder. Det står jag fast vid när det gäller de här älvsträckorna. Men jag tycker alt del är vikligl att vi samtidigt pekar på att det lokala arbetet och den lokala kampen måste kunna leda fram till samma resultat

Jag uppfattar att Lennart Nilsson är beredd lill en viss öppning, när han säger att justeringar kan komma alt behövas. Det finns en möjlighet att i dag börja göra de justeringar av nalurresurslagen som vi kanske trols alll är överens om.

Alt även ell dubbelspår på Bohusbanan skulle inverka på miljön och komma i konflikt med bevarandeinlressen är självklarl. Del är, som del står i naturresurslagen, så atl mark skall användas till det som den är bäst ägnad åt Det styr hur en sådan här bana skulle dras. Samtidigt måsle man skilja mellan den verksamhel som sedan sker på denna bana, och dess inverkan på miljön, och den verksamhet som sker på en ScanLink, och dess inverkan på miljön. Skillnaden är ganska stor.

Anf. 17 SIW PERSSON (fp) replik;

Herr talman! Det var en ovanligl lågmäld Lennarl Nilsson vi fick uppleva i lalarstolen i dag.

Först vill jag säga atl jag hajade lill när jag hörde Lennart Nilsson säga ungefär så här; All mänsklig verksamhet handlar om konflikter. Men så får del ju inte vara. Konflikl är i sig negalivi värdeladdat. Tänk om vi i stället kunde lära oss att all mänsklig verksamhel handlar om samförstånd. Tänk så myckel längre vi kommer då. Dd skrämmer mig, Lennarl Nilsson, när utgångspunkten är konflikt och inle samförstånd. Hur skall naturen då ha en reahslisk chans?

Sedan säger Lennart Nilsson att socialdemokraterna respeklerar lokala opinioner, känner ansvar för enheten och att detta gäller en långsiktig hushållning, men med avvägning. Men svara på detta, Lennart Nilsson; Varför skall man få fiska i Slockholm, men inle i Ammerån? Varför skall man ha rätt lill naturlig miljö i Stockholm, när man skall ha kulisser i Norrlandsälvarna?

"Öppen för omprövning och justering", det låter bra. Men det är ju bara läpparnas bekännelse. Upp lill bevis, socialdemokrater! I detta belänkande nämns Ammerån, Emån och de få övriga orörda älvar som, lycker vi i folkparliel, behöver bevaras för all framfid. Visa ansvaret för kommande generationer, visa respekt för naturens villkor!

Anf. 18 ÅSA DOMEIJ (mp) replik:

Herr talman! Lennarl Nilssons anförande hade, vilket är vanligl från socialdemokratiskt håll, en mycket defensiv karaktär. Titta sä mycket bra vi socialdemokrater har gjort, sade han. På något vis försöker socialdemokraterna nu atl profilera sig som ell parli som allfid har värnat om miljön och alltid hafl dessa frågor som centralfrågor. Det är inte sant. Sä har del inle varit, och så har del inte blivit ännu, även om de nu har börjal ändra sig och l.ex. säger att miljölagstiftningen inte är så bra, lål oss börja arbeta om den. Det socialdemokratiska partiet är etl parli som i alla fider i första hand har värnat om de maleriella intressena. Det är förståeligt om man tänker på den typ av samhälle som det socialdemokratiska partiet en gång bildades i. Men kom inte och påslå alt ni i långa lider har värnal om miljön. Del är inle sanl.

Jag skulle gärna vilja få svar på några av de frågor som jag slällde i milt huvudanförande. Är inle det här med riksinlresse egenlligen alldeles för diffust formulerat? "Riksinlresse" kan ju i slort sett vara vad som helst. Det ser vi l.ex. när det gäller vägbygget på västkusten. Det är bara ett exempel. Tag det stycke i 3 kap, nalurresurslagen som handlar om del lokala näringslivet! Kan vi inle ta bort det? Om vi vill visa att nalurresurslagen faktiskt skall sätta bevarandeintressen främst, varför skall vi då ha med det stycket?

Jag förstår inte alls - jag måste upprepa det - logiken i betänkandet, där det står att del är främst på lokal nivå som avvägningarna skall göras, atl skyddsinlressena därför ges ell slarkl skydd på grund av all de lokala näringslivsinlressena annars kan köra över skyddsinlressena. Del är ju en väldigl konstig logik.

Sedan kan jag hålla med Lennarl Nilsson om att visst finns del konflikter.

Prot, 1988/89:117 19 maj 1989

Naturresurslagen

Prot. 1988/89:117 Det är klart att det finns konflikter! Men hade del då inle varil förnuftigt att i
19 maj 1989 denna lagstiftning ta upp någon typ av krav på hur beslutsunderlag skall se ut,

Naturresurslagen

alltså ta upp krav på beslutsunderlag? Hade det inte varit förnuftigt alt på någol vis lala om hur denna avvägning skall gå till?

Lennart Nilsson sade också att l.ex, lokala sysselsättningsaspekter kan ha belydelse. Där går han ju l,o,m, emot vad som står i belänkandel, som fill svar på vår molion säger så här: Del är klarl all inle sysselsättningen skall få leda till vattenkraftsulbyggnad, ulan del skall bara vara energipolitiska skäl som får avgöra, - Men nu kommer sysselsättningen upp igen! Det verkar vara gammal lypisk socialdemokrati, all alltså vara t,o.m, mer exploaleringsinrik-lad än man är i del betänkande som vi just diskulerar,

Anf. 19 LENNART NILSSON (s) replik;

Herr talman! Jag kan svara ja på Agne Hanssons fråga, Vissl skall människorna kunna fiska i alla de älvar som är berörda i reservalionerna! Vi socialdemokrater accepterar inle att man vid en evenluell ulbyggnad fördärvar möjligheterna för fiske och förstör vikliga naturvärden, Jag hoppas atl beslutsfattarna i kommunerna och i regeringen med utgångspunkt i de lagar vi har säger nej lill olika exploateringar, om det skulle vara så atl naturvärden och l.ex. fisket holas. Del är hell felaktigt alt påstå alt bara därför att delta inte, enligt Agne Hanssons och andras önskemål, uttryckligen blir inskrivet i naturresurslagen, så innebär del att det över huvud taget inte blir något fiske i de här älvarna. Så är det ju inte. Det är klarl att sådana frågor måste prövas och att människorna skall kunna fiska i älvarna.

Om man skall vara trovärdig i sin polifik atl vilja se lill atl det ges möjligheler fill planering med utgångspunkt i en lag som nu gällt etl par år, från den 1 juH 1987, så tror jag alt det är vikfigl alt man inte ändrar i lid och olid. Man måste ute i kommunerna veta vad man har atl rätta sig efler. Vi har ju diskuterat dessa olika delar av problemet under en följd av år och kommit fram till att sådana här ärenden måste prövas i den ordning som vi har bestämt

Sedan är del naturligtvis också viktigt atl det förs en diskussion. Jan Strömdahl nämnde Ammerån, och det är naturligtvis vikligl att man diskuterar med berörda kommuner, innan man sätter i gång en stor apparat. I vilken kommun det än må vara som det finns en opinion för alt säga nej till etl projekt är del viktigt atl del förs en diskussion. Kraftbolagen exempelvis måste ju försl diskulera för att veta vad de har alt rälla sig efter.

Jag förespråkar också samförstånd, Siw Persson. Del är viktigt atl man diskulerar och försöker komma fram till lösningar på ohka konflikter i samband med den verksamhel som vi håller på med.

Socialdemokratin är inle defensiv i dessa sammanhang. Under den lid som arbetarrörelsen har funnits har del kämpats ute på arbetsplatserna för dräglig miljö ål arbetarna, och del har kämpats för att skapa drägliga villkor för människorna, Socialdemokralin har alllid värnal om människors miljö i vårt samhälle.

Anf. 20 SIW PERSSON (fp) replik:

Herr lalman! Jag begärde ordet för genmäle när jag hörde Lennarl Nilsson säga att eventuell vattenkraftsulbyggnad inte får fördärva viktiga naturvärden. Detta skrämmer mig verkligen. När man bygger etl kraflverk, så förändrar man ju livsvillkoren i den delen av älven. Del finns nämligen en sorls flora och fauna i rinnande vatten, och det finns inle förutsättningar för dessa växter och djur att fortsätta att leva i de uppdämda vallenområdena och i de älvar som är reglerade. Så är det! Växter försvinner, djur försvinner. Och fisk, som vi har lalal om här i dag, får inle förutsättningar all leva i och med alt livsbefingelserna blir förändrade. Då planterar man in fisk - det bhr kuhsser.

Nej, Lennart Nilsson, det måsle vara miljö på nalurens villkor och inle på konstgjord väg, Vattenkraftsulbyggnad är ell oerhört stort ingrepp i naturen och förändrar totalt förutsättningarna för växter och djur. De arter som nu finns där försvinner. Del blir något hell annal i framfiden. Glöm inte bort del!

Prot. 1988/89:117 19 maj 1989

Naturresurslagen

Anf. 21 AGNE HANSSON (c) replik:

Herr talman! Den deball om fisket som Lennart Nilsson och jag för skall naturligtvis lolkas i sin vidaste bemärkelse ur nalurvärdssynpunkt. Det kan lydligen vara svårl för Lennarl Nilsson alt fatta hela innebörden av detta. Jag har inte förnekat atl del kan bli fråga om fritidsfiske i elt valtendrag även sedan det har byggts ut. Vad del gäller är att bevara de genuina lokaler som nu finns. Del är alltså inle fråga om alt skapa några konstgjorda fiskevallen. Jag har nämnt Emån och gett två lydliga exempel från mill hemlän. Såväl målen som laxen kommer avgjort alt vara holade i sin nuvarande existens, om man bygger ut Emån, Det gäller alltså en belydligl djupare fråga än den om folk renl allmänt skall få fiska eller inte i dessa vattendrag.

När det gäller trovärdighet och della atl man inle kan ändra sig anser jag all det är viktigt all vi debatterar de här frågorna. Från vårt arbete i utskottet har vi exempel på att det går atl ändra sig - det har vi sett tidigare, Jag hoppas alltså atl Lennart Nilsson skall ta fasta på argument, som han gjorde förra året när det gällde Klarälvens norra delar, och att opinionsbildningen fortsätter. Del var det jag menade när jag poängterade att miljöparfiel har kommil in i bilden. Vi har yllerligare ell fall i hislorien: Edänge.

Jag tror som sagl att det är viktigt att den här debatten fortsätter och atl det är bra om man från socialdemokrafiskl håll är beredd all lyssna på sina lokala kommunalpolitiker, l.ex. uppe i Ragunda kommun,

Anf. 22 ÅSA DOMEIJ (mp) replik;

Herr talman! Lennart Nilsson vill att vi skall vänta och se hur lagen kommer atl verka. Men krifiken mot naturresurslagen går i slort ut på all den är en svag lag för bevarandeintressena. Kritiken har ju funnits från miljörörelsen redan från början, så dd är inle något nytt. Vad vi vill är helt enkell all vi skall göra vissa modifieringar i lagen, tills vi kan arbeia fram en ny miljölagstiftning, för det kommer ju inle alt gå så fort - det krävs väldigl myckel arbete med det.

Sedan lill lalel om alt socialdemokraterna i alla tider har prioriterat

Prot. 1988/89:117 miljöfrågorna. Del är så uppenbarl fel. Socialdemokraterna har i alla tider
19 maj 1989 varit ett industriellt och materiellt inriktat parti. Det är nu man säger sig vilja

försöka bli elt miljöparti. T.o.m. ledande socialdemokrater säger ju atl socialdemokralerna tidigare har försummat dessa frågor. Nu vill ni socialdemokrater ändra er. Del är därför som ni har gått med på atl se över miljölagstiftningen som ni förut alltid har tyckt varit så bra, och ni har redan i dag chans atl ändra er. Ni har chansen atl slödja var och en av de reservationer som finns och som ger naturvården en slarkare ställning. Ni är vågmästare i var och en av dessa frågor, som så ofla annars i miljöfrågorna. Ni bromsar riksdagens miljöarbete.

Anf. 23 LENNART NILSSON (s) replik;

Herr talman! Det är nalurliglvis inle så atl socialdemokratin bromsar miljöarbetet Del är bara alt konstatera atl om man ser på vårl land, som under så många år har styrts av socialdemokrater, finns det naturligtvis anledning alt ibland vara självkritisk, fundera över det som vi har gjort och ibland göra omprövningar. Del släller jag upp på. För atl få lilel perspektiv på tillvaron måsle man också se på det arbete som lagls ned i form av skyddslagar för stränderna, som kom tidigt, utveckhngen av hushållning med mark och vatten, den fysiska riksplaneringen osv. Det är bara att konstatera att Sverige jämfört med andra länder är ell unikt land. Det är klart att del finns problem och brisler i vårt land, precis som i så många andra länder. Men jag hävdar all socialdemokralin i regeringsställning jämförelsevis alllid har legal väl framme i miljöarbetet.

Om man förändrar någonting, Siw Persson, är del inte säkerl att man fördärvar, det kan också ske förbättringar. Vi har och har hafl problem på många områden i landel. En utbyggnad av vattenkraften har där inneburit att vi har sluppit ifrån översvämningar och dylikt som har hotat bygder, jordbruk, hus osv. Vid besvärliga vintrar har vi kunnal konstatera atl det även finns problem med naturen. Ibland måste man kanske göra ingrepp i naluren som leder till förbättringar totalt selt.

Ett exempel är Emån. Man kan hålla med om mycket som sägs om att mal och olika arter av fisk och annal djurliv måste skyddas. Men det finns andra som hävdar alt de inle hotas om vissa ingrepp och förbättringar görs på olika slräckor. Del handlar om alt dessa situationer måste prövas med utgångspunkt i de lagar som finns, och därefler får man försöka komma fram lill ett ställningstagande. Man får alltså la hänsyn lill de värden som finns innan ett beslul kan fallas. Vi har i denna kammare stiftat lagar som måste följas. Dd bör även vara så all vi riksdagsledamöter lever upp till de lagar som vi här har varit med om atl fatta beslut om och respekterar en prövning med utgångspunkt i dessa lagar.

Tredje vice talmannen anmälde atl Agne Hansson, Åsa Domeij och Siw Persson anhållit alt till prolokollel få antecknat alt de inle ägde räll lill ytterligare repliker.

Anf. 24 SIGGE GODIN (fp):

Herr lalman! Hur långl får politiker gå utan att la hänsyn till vad enskilda människor lycker? Skall vi rikspoliliker i alla lägen hänvisa fill andra myndigheter när vi inte vill la slällning lill om lokala opinioner har räll eller fel? Det är ju så den socialdemokratiska regeringen agerar.

I Härjedalens kommun är 85 % av den tillgängliga vattenkraften redan utbyggd. Dagens ärende som handlar om alt bevara Härjeåsjön och Smedjemorasjön är en angelägenhet för hela Härjedalen. Samtliga parlier står bakom etl bevarande av den sista badsjön i Lillhärdal och de sisla i övrigl orörda vallendragen. Dessa vattendrag har etl myckel bra fiske - del finns alltså fisk inte bara i Stockholm - och bidrar självfallet till hela bygdens rekreation.

Lennart Nilsson har sagl all ärendel skall prövas av bl.a. kommunerna. Det är därför, Lennart Nilsson, som samtliga poliliker i Härjedalens kommun har sagl nej lill en utbyggnad. Samiidigi säger Lennarl Nilsson alt kraftbolagen får resonera med kommunerna och rätta sig därefter. Men vi har väl anledning all hjälpa Härjedalen, när kraftföretagd inte vill rälla sig efler vad människorna lycker?

Som regionalpolitiker har jag anledning att se pä denna fråga från en annan ulgångspunkl än energipolitikernas. Trols delta sammanfaller mina åsikter med energipolitikernas.

Del råder i Sveriges riksdag slor polilisk enighel om all människorna ule i bygderna skall mobiliseras. De skall stödjas så alt de själva kan ulveckla och skapa en egen framlid. Denna åsikl förfäktas även av socialdemokrater och moderater.

Herr talman! Hur skall dessa människor i Härjedalen fortsättningsvis kunna la ett ansvar för den svenska energipolitiken? De har salsal alla sina vallendrag så när som på dessa två sisla orörda - Härjeån och Smedjemorasjön. Vilka av oss andra svenskar har gjort samma uppoffring? Vi andra konsumerar det som glesbygderna producerar av energi. Vi har förmånen att de ställer upp för oss, och della belönar socialdemokrater och moderaler med att ta ifrån dem deras sista badsjö.

Ger nu utbyggnaden något nämnvärt lillskoll lill landets energiförsörjning? Del är faktiskt mycket marginellt. Denna ulbyggnad skall ge 25 GWh/år.

Människorna i Härjedalen skall mobiliseras, säger vi rikspolitiker. Ulbyggnaden spolierar den enda turism som kan förekomma genom atl fisket blir förstört. Riskerna är stora att försurningsprocessen förstör såväl bad som fiske. Vilka turister kan förväntas stanna i Lillhärdal om fisket spolieras?

I en fråga till miljö- och energiministern som besvarades den 7 april fick jag svarel på fyra enkla rader från energiministern: "Vallendomstolarna har redan meddelat domar i regleringarna. Som jag redan den 30 maj 1988 angav i ett frågesvar innebär detta att regeringen saknar möjhghel alt pröva fillåtlighelen av utbyggnaden på nytt."

Svarel visar alt endasl energiministern hade infunnit sig för atl svara. Någon miljöminister fanns inte all uppbringa i den frågan. Svaret visar också att regeringen inte hade något som helst intresse av att undersöka om någon annan ulväg fanns. Jag påpekade alt inlressel för en stockholmare självfalld

Prot. 1988/89:117 19 maj 1989

Naturresurslagen

Prot. 1988/89:117 19 maj 1989

Naturresurslagen

inte är så stort att rädda några små vattendrag i Härjedalen. Jag vidhåller den uppfattningen.

Herr talman! Den 21 november 1979 beslutade Sveriges riksdag att uppdra åt regeringen att vidta åtgärder som innebär att Sölvbackaslrömmarna skall bevaras. Dagens ärende är en exakl kopia av Sölvbackaärendet Det finns några få skillnader. I Sölvbacka berördes 200 människor. I dagens ärende berörs 5 000 människor. Dagens ärende ger mycket lägre tillskott av elkraft, och dagens ärende uppges kosta 15-20 milj. kr. i ersällning lill kraftbolaget. I Sölvbacka var koslnaden mångdubbelt större.

Herr lalman! Då kunde Sveriges riksdag och regering la lill vara förnuftet och lösa elt svårt problem. I dag säger energiministern att regeringen ingenfing kan göra. Vi här i Sveriges riksdag kan lösa regeringens problem om bara viljan finns hos socialdemokrater och moderaler.

Jag vill slälla en fråga lill er socialdemokrater och moderaler. Härjedalen är hka slort som Skåne och Blekinge tillsammans. Vad skulle ni sagt lill alla människor som bor i de länen om de hade hafl motsvarande krav? Människorna i Härjedalen kan ju inle hjälpa att det förts en sådan polilik i Sverige alt hela Härjedalen har utarmats. Jag behöver inget svar på min fråga, därför att jag vel all ingel parti i Sverige hade vågat motsätta sig elt sådanl krav om människorna i Skåne och Blekinge hade krävl detta. Men när det gäller Härjedalen går det bra. Det finns inga stora mängder av röster all hämta i Härjedalen.

Folkpartiet ställer upp bakom kravet alt bevara Härjeån och Smedjemorasjön. Jag är stolt över atl folkparfiet står bakom människorna i Lillhärdal -vi här i riksdagen med Bengt Westerberg i spetsen och lokala folkpartister i Härjedalen med Bengt Ruud i spetsen.

Herr talman! Del hade varit mycket angenämare om några moderaler och några socialdemokrater också hade varit här, exempelvis företrädarna på Jämtlandsbänken.

Herr talman! Skall hela svenska folkel medverka fill balanserad kärnkraflsavveckling krävs förslåelse från hela folket för de ingrepp och de negativa effekler som kommer all uppstå. Atl mot en hel kommuns vilja exploalera dessa vattendrag, som inle ger några slörre energimängder, är en skam. Detta skapar ingen förslåelse för landels energifrågor.

Herr lalman! Med detta inlägg vill jag vädja till i första hand moderalerna alt länka om. 20 milj. kr. och 25 GWh är felräkningssiffror i konungariket Sverige.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservalion 17.

Anf. 25 KNUT BILLING (m) replik:

Herr lalman! Sigge Godin sade all moderaterna lar ifrån befolkningen dess sista badsjö. Nej, Sigge Godin, det är fullsländigl felaktigt!

Vi har en lagstiftning - som Sigge Godin har varit med om att fatta beslul om - som innebär att ärenden skall prövas i domslol innan regeringen kan ge sill godkännande lill ålgärder. Så har skett i det här ärendel. Det har prövals i domslol, och åtgärder har tillstyrkts av regeringen. Moderaterna har över huvud taget inte med frågan atl göra, eftersom del inle är vi här i riksdagen som fattar beslut om huruvida en enskild älvslräcka skall byggas ut eller inle.

Naturresurslagen

Sigge Godin gör sig ålerigen skyldig lill den felaktiga tolkning som innebär Prot. 1988/89:117 att del är riksdagen som fattar beslul om enskilda älvsträckor och deras 19 maj 1989 eventuella ulbyggnad. Så är icke fallet! Det vore bra om riksdagens ledamöter slutade med den sortens argumentation, eftersom den inte är korrekt.

När det sedan gäller en jämförelse med Sölvbacka strömmar sades del all om vi i riksdagen nu ingrep och bad regeringen ta upp förhandlingar om att avbryta projekiei - precis som fallel var med Sölvbacka - skulle detta avbrott kosta 15 till 20 milj. kr. Sigge Godin sade att Sölvbackaärendet faktiskl kostade litet mer. Ja, del kostade i runda lal 250 till 300 milj. kr. Del här projektet är en tredjedel så slorl. Sigge Godin tror all koslnaden blir 15 till 20 miljoner. Det har gått tio år sedan vi diskulerade Sölvbacka strömmar. Vi har haft inflalion under tiden. Tror Sigge Godin att han på allvar kan bli trodd och respekterad när han nämner siffror för koslnaden i storleksordningen 15-20 miljoner? Del handlar nalurliglvis om ett mångdubbelt högre belopp!

Man kan självfallet vara beredd alt falla elt sådant beslul, men del hade varil nalurhgt om Sigge Godin också hade varil beredd all anslå de pengar som behövs. Del hade också varil nalurligl om Sigge Godin och folkpartiet i så fall hade föreslagit en ändring av hela lagstiftningen. Det kan ju inte vara rimligt atl ha en lagstiftning om hur vatlenkraftsutbyggnaden skall prövas som leder till atl när ärenden prövals i enlighet med denna lagstiftning och beslul har fallals några säger: Jag är inte nöjd med vad domstolar och regering har sagl, så nu skall vi överpröva ärendel. I så fall skall vi självfallet i grunden ändra lagstiftningen. Det hade varit naturligt att Sigge Godin kompletterat sill yrkande med ell sådanl yrkande.

Anf. 26 SIGGE GODIN (fp) replik:

Herr talman! Jag förslår atl Knut Billing blir upprörd. Jag skulle också bli upprörd om jag bodde i Härjedalen eller i Lillhärdal och fick ungarnas sista badsjö förstörd. Då kan man verkligen bli upprörd!

Självfallet har vi stått bakom en lagsliflning, Knut Billing, men även moderaterna borde förstå atl det faktiskt handlar om all ge regeringen elt uppdrag att förhandla med kraftbolaget om all bolaget skall dra lillbaka sina krav.

Knul Billing sade atl detta inle är en fråga för Sveriges riksdag. Det är nonsens! Det är självfallet en fråga för Sveriges riksdag. Det är ju väsentligt för en hel kommun, nämligen för Härjedalens kommun. Då måsle det väl vara en fråga som vi skall kunna diskulera här.

Om Sveriges riksdag, som moderaterna alllid hävdar är landels högsla beslulande organ, ger regeringen i uppdrag att ulföra något, ivingas regeringen naturligtvis atl göra det. Då är del faktiskt bara att sätta i gång och låla dem förhandla om detta eller låta berörd myndighet förhandla.

Sölvbacka strömmar var dt slorl ärende, och jag kan hålla med om atl del ärende vi nu diskulerar är belydligl mindre. Om del handlar om 15-20 milj, kr, eller om någon annan summa kanske man inte kan svara på exakt i dag. Siffran härrör fakfiskt från företrädare för bolaget, Knut Billing, inle från någon av oss andra.

När det gäller pengarna kan regeringen självfallel ålerkomma till Sveriges 25

Prot, 1988/89:117 riksdag och begära medel för de projekt som regeringen lycker är väsentliga

19 maj 1989

Naturresurslagen

att genomföra. Har regeringen dessutom fåll order av riksdagen atl göra någol, medverkar folkpartiet självfallel lill all medel anslås. På den punklen finns inga problem, Knut Billing, Problemel är alt ni inte vill acceplera att människorna i Lillhärdal har samma rätt atl fiska som människorna i Slockholm har.

Anf. 27 KNUT BILLING (m) replik:

Herr lalman! Del är inle alls som Sigge Godin säger, alltså all vi moderaler inte vill ge människorna i Lillhärdal samma rälligheler som vi ger människor i Stockholm. Vad vi säger är att delta ärende är prövat enligl gällande lagstiftning- en lagstiftning som vi här i riksdagen har antagit. Regeringen har yttrat sig i ärendet. Det är mot den bakgrunden som ärendel inle är riksdagens sak. Vi har behandlat ärendel i enlighet med gällande lagstiftning!

Man kan nalurliglvis slänga ur sig uppgifter om all etl avbrylande skulle kosta 15-20 milj, kr. Del betyder ju ingenting; del kan man lätt göra. I ett historiskt perspektiv kan vi i stället konstatera all del kostade 250-300 miljoner atl avbryla ulbyggnaden av Sölvbacka strömmar räknal i 1980 års penningvärde. Delta projekt som är en tredjedel så slorl kanske skulle kosla en Iredjedel av vad del kostade alt avbryla ulbyggnaden av Sölvbacka. Del skulle mol bakgrund av penningvärdeförsämringen innebära att ell avbrytande skulle kosta några hundra miljoner kronor.

Man kan naturligtvis forlfarande påstå all del är värl denna summa. Skall vi ha någon respeki för den ordning som gäller och för alla kraftprojekt som kan komma i fråga måste ju prövningen ske i enlighet med gällande lag, och förelagen måsle vela att det riksdagen har beslutat står sig, i slällel för atl allt först prövas enligt lagen och riksdagen sedan säger: Nej, vi gillar inle resultatet, alltså upphäver vi lagstiftningen.

Det vore rejäll och rikligl om Sigge Godin sade alt hela den nuvarande ordningen för prövning av valtenkraflsutbyggnaden är felaktig. Det säger inte Sigge Godin, Därför är hans argumenlalion ingenting annal än elt spel för galleriet.

Anf. 28 SIGGE GODIN (fp) replik:

Herr lalman! Vi skall följa lagar och förordningar i Sveriges riksdag, men vi skall också känna för de människor som drabbas och de människor som verkligen har medverkat lill all ge oss andra så myckel elkraft,

Knut Billing lalar om atl slänga ut etl belopp. Del koslar i Sölvbacka 250 milj, kr. Eller var det 300 miljoner, 400 miljoner eller 100 miljoner? Det är frågan. När jag lalar om 15-20 miljoner, svarar man atl del handlar om 30 milj, kr. Det är kraftverksförelrädaren som sagt all del kanske handlar om detta belopp, och alltså inte de människor det berör. Del är inte heller någon siffra som jag hittat på.

Nu förstår Knut Billing alt detta är en känshg fråga, och då gömmer man sig bakom att vi måsle respektera lagar och förordningar. Ja visst, del kan man göra, och då behöver man inle känna någoniing för de 5 000 människor som berörs.

Del gäller här faktiskt en slor och för Härjedalen viklig miljöfråga, Dd är

en stor viklig och fråga för turismen, eflersom det här bara förekommer sommarlurism. Del är framför alll en fråga om atl la hänsyn till bygdens människor. Varför lyssnar inte ni moderater lill människorna i Härjedalen? Är det så all del är rösterna det handlar om? Det finns inte så särskilt många moderater där. Del finns inte så många folkparlisler heller, men vi lycker ändå att det är viktigt att lyssna till människorna.

Varför vill ni inle jämföra effekterna och ställa den lilla elkrafl vi får ut mol den summa det kan kosta att förhandla, så all människor kan få sin rätt? Skall ni verkligen acceplera alt man förstör de tvä sisla vattendragen för människorna i Lillhärdal?

Prot, 1988/89:117 19 maj 1989

Naturresurslagen

Tredje vice talmannen anmälde att Knul Billing anhållit all fill protokollet få antecknat atl han inte ägde räll fill yllerligare replik.

Anf. 29 ROY OTTOSSON (mp):

Herr lalman! Jag har med stort intresse lyssnat till debatten hillills, och jag noterar all det inte funnits någon vilja bland andra partier än miljöpartiet alt i grunden diskulera denna lagstiftning.

Den lagstiftning vi har i Sverige när det gäller bevarandeintressena är mycket svag. Del gäller vallenlagen, som forlfarande är exploateringsinrik-tad, vilket förklarar en del av de ärenden som behandlas i dag. Det gäller naturligtvis också naturskyddslagen, något som Åsa Domeij tidigare påvisat

Det har också sagts atl vi i Sverige har en myckel bra naturvård jämfört med andra länder i världen, att vi skulle vara någol slags unikum och föredöme. Så är inle fallet. Res runl i världen och titta, så får ni se!

Sverige är myckel hårt exploaterat, inte minst när del gäller skog och vattendrag. Sverige har dessa exploateringsinriktade lagar. Räddningen för Sverige är atl vi är ganska få människor i del här landel och att vi har elt tempererat klimal med tjäle under en stor del av årel, vilket i viss ulslräckning förhindrar markförstöring och naturresursförslöring.

Jag skall ta upp vattenkraftsfrågorna. Det biologiska livet i strömmande vattendrag på våra breddgrader är mycket rikt Det har visat sig alt livet i strömmande skogsälvar och bäckar kan vara av samma omfallning som i ell korallrev. Del hör alltså lill de rikaste nalurliga ekosystemen på vår jord.

Vi har i Sverige byggt ut vattenkraft i en mycket stor del av dessa vattendrag. Enligl miljöpartiet de grönas bedömning skall vi inte fortsätta alt bygga ut ytterligare.' Vi skall sälta streck här och säga alt de få valtendrag som forlfarande är orörda skall förbli orörda även i fortsättningen. Det är vår grundinställning.

Del hindrar inte alt man kan öka effektuttaget från befinlliga vattenkraftverk genom effekliviseringar och förbättringar av olika slag. Del gör det möjligt all få en formell utbyggnad i terawattimmar räknal.

Med delta vill jag yrka bifall fill reservation 22. I den reservationen pläderas för att del skall vara en gräns för vatlenkraftsutbyggnaden och alt vi nått den gränsen.

Därmed vill jag myckel skarpt göra en invändning mot Lennart Nilssons anförande. Han sade atl man vid varje enskilt lillfälle skall göra avvägningar och kompromissa. Men om man kompromissar vid varje lillfälle och aldrig

Prot. 1988/89:117 19 maj 1989

Naturresurslagen

sätter någon gräns, blir det fill slut faktiskt ingenfing kvar. Lennarl Nilsson sade egenlligen alt allt är förhandlingsbart, medan vi menar att det inte är det: gränsen går här och nu.

Ammerån är en av de mest skyddsvärda större skogsälvar vi i dag har kvar i landel. Ammerån uppströms Överammer är också specielll skyddad i naturresurslagen. All den nedre delen av Ammerån från Överammer till utloppet i Indalsälven ännu inle är skyddad enligl naturresurslagen beror inle på alt naturvärdena plötsligt upphör i Överammer. Ammerån är precis lika rik och oexploaterad nedanför Överammer som ovanför. Nej, skälet till atl Ammerån nedströms Överammer ännu inte skyddats i nalurresurslagen är atl ett kraflförelag vill bygga ut slräckan. Man vill leda över Ammeråns vatten i en tunnel fill Indalsälven en bit uppströms det naturliga utflödet På det sättet skulle Ammeråns vatten rinna genom ytterligare två vattenkraftverk i Indalsälven jämfört med vad som annars skulle vara fallel. Det finns hela sex kraftverk i Indalsälven nedströms Ammeråns nalurliga utlopp, och överledningen skulle alltså betyda atl Ammeråvattnd i stället skulle passera åtta vattenkraftverk på sin väg fill havet.

Nu pågår effeklulbyggnad i en rad vattenkraftverk i Indalsälven som berörs av detta ärende. Likväl prövade vattendomstolen överledningen från Ammerån hell oberoende av dessaandra valtenkraflsutbyggnader i Indalsälven, trots alt de har en direkt inverkan på de beräknade energivinslerna. Det är därför inte särskilt förvånande all såväl den beräknade energiutvinningen som den samhällsekonomiska tillåtligheten har ifrågasatts, särskilt med lanke på alt Ammerån är vattenrik främsl under våren då kraflbehovet är mindre och atl älven har en mycket låg vallenföring under vintern då kraflbehovet är som störst Med vetskap om atl det är jusl den förmodade stora lönsamheten i explpateringsföretaget som har förlett vallendomstolen atl rekommendera regeringen alt lillåla överledningen, finns det all anledning all närmare analysera del sakförhållandet. God lönsamhet för förelagd kan uppkomma på andra sätt, l.ex. genom förbättrade avskrivningsmöjligheter o.d. Sådant är självfallet inte samhällsekonomiskt lönsamt.

I och kring Ammerån finns det bl.a. utter året om. Som ni säkert vet är uttern etl utrotningshotat djur. Sverige har bl.a. i Bernkonvenfionen förbundit sig att skydda såväl uttern som utterns naturliga livsmiljö. Del förpliktigar. Uttern är mycket starkt beroende av vinteröppna fiskerika vatten. I praktiken betyder del nalurligl strömmande vallen. Det är nalurliglvis därför som Ammerån är elt av de sisla vattnen i vårt land som över huvud laget hyser utter. Den akluella överledningen av Ammerån från Överammer fill Gesunden skulle leda fill atl vattenflödet vinterlid blev extremt lågt, sä lågt atl en stor del av det naturliga livet i älven slås ut. Med största sannolikhet innebär detta all även uttern slås ut. Det belyder all vallendomstolens beslut atl rekommendera regeringen alt tillåta utbyggnaden slrider mol internationella avtal, nämligen Bernkonveniionen.

Nalurliglvis är uttern bara en djurart bland många som holas av den här exploateringen. Del finns också en rad växtarter som är knutna lill den naluriiga älvmiljön och som holas av överledningen. Jag skall inte trötta kammarens ledamöler med all mer ingående beskriva allt della. Vi hade etl lilel seminarium i ämnet här i riksdagen den 2 december 1988, i vilket alla

parlier dellog. Jag vill ändå framhålla Ammeråns särart och alldeles speciella värden. Den här älven rinner upp i de kalkrika fjällen i norra Jämtland och har därför elt förhållandevis kalkrikt och välbuffrat vatten.Det belyder att Ammerån, i motsats lill de omgivande insjövattnen och mindre vattendragen, kunnat motstå försurningen.

Försurningen har i övrigt lyvärr drabbat dessa bygder mycket hårt. Många sjöar och vattendrag är utslagna, och dessutom har de drabbals av det radioakfiva nedfall som härrör från den havererade reaklorn i Tjernobyl, vilket lett till att fisken i dessa insjövatten har höga haller av den radioakfiva isotopen Cesium 137.

Del har visal sig alt Ammeråns vatten är kaliumrikt, vilket medfört atl det radioakliva cesiumet inte har ansamlats i älvens fisk. Della innebär självfallel atl värdet av att bevara älven blivit slörre än del någonsin varit.

Vi folkvalda i della parlament har nu chansen att sälla slopp för de här exploateringsföretagen genom att rösla för bifall fill reservation 13 och därmed skydda Ammerån för framtiden. Om vi gör detta siöder vi kommunen, länsstyrelsen och naturvårdsverket, vilka alla är eniga i den här frågan, och alla andra utom exploaleringsföretagel och i detta fall tyvärr även vallendomstolen.

Del finns en oroväckande parallell lill fallet Ammerån, och det är projekiei Klippen i Umeälven, där regeringen nyligen beslulal om en utbyggnad. Della är mycket oroväckande. Är del Ammerån som näsla gång slår på lur för alt bli föremål för regeringens godtycke?

Jag önskar alt riksdagen skulle kunna riva upp beslutet om projekiei Klippen i Umeälven. Tyvärr fattades beslutet efter den allmänna mofionstiden, och miljöpartiet har därför inte haft möjlighel alt motionera om detta. Självfallet siöder vi del särskilda yttrande om Klippen som folkparfiet har avgivil lill della betänkande.

Även i södra Sverige finns del valtendrag av mycket stort skyddsvärde. Jag vill särskill nämna Emån, som ligger i Kalmar län och som är ell av de biologiskt rikaste vattendrag som vi över huvud laget har kvar i det här landet.

Biologiskt sett är Emån oerhört rik. Där finns inte mindre än 25 fiskarter, varav flera är hotade, och där finns målen - en fisk som i Sverige är akut utrotningshotad. Stora havsöringar går upp i Emån, och del finns elt fantasfiskt fint fiske. Det finns även en skyddsvärd flora, och en rad sällsynta holade arter växer längs stränderna. Där finns också en myckenhet av översvämningsmarker, vilket ökar skyddsvärdet ytterligare. Landskapet är fantastiskt med meandrar, korvsjöar osv. - bara detta är skäl nog fill dl förbud mot exploatering.

Våtmarkerna kring Emån har blivit alllmer värdefulla för flyttfåglarna. Våtmarkerna borde därmed egentligen också omfattas av internafionella konventioner. Vi har nämligen i inlernalionella konvenlioner förbundit oss all se till atl flyttfåglarna även i vårt land kan rasta och flylla vidare. En slor del av de fåglar som finns nere i Europa och i Afrika - och som skall upp fill norra Norge, Finland och i viss mån även Sovjeiunionen - passerar över Syd-och Mellansverige och rastar då i strategiska områden. Detta är elt sådanl område.

Prot. 1988/89:117 19 maj 1989

Naturresurslagen

Prot. 1988/89:117 Men här planeras en exploatering - kraftverket i Fliseryd skall byggas ut.
19 maj 1989 Här skall det muddras och rätas ut. Dessulom bygger man nu invallningar

längs ån för atl utvinna mer jordbruksmark. Delta är helt obegripligt
* Men del är inte nog med det. Dessa muddermassor är bemängda med bl.a.

tungmetaller och PCB från tidigare ulsläpp. Det leder lill alt man skapar ytterligare miljöförstöring, eflersom en del av dessa miljögifler frigörs. Man planerar dessulom all lägga muddermassorna på åkrarna, och då blir också dessa förgiftade. Sådana åtgärder innebär vidare alt näringsläckaget från den omgivande åkermarken ökar. Det rinner mer kväve och fosfor ut i havet, och detta ställer fill problem.

Det är helt obegripligt alt man i del rika Sverige i dag inle kan skydda Emån. Jag vill yrka bifall till reservalion 18, i vilken vi reservanler kräver att Emån skall skyddas av nalurresurslagen.

En lång rad andra vatlenkraftsobjekt nämns i detta belänkande, men jag skall inte gå in mer i detalj på något ytterligare. Jag vill bara nämna ulbyggnaden av Hårkan, som tas upp i reservation 14, vilken jag härmed yrkar bifall till. Jag yrkar bifall till reservation 15, som behandlar Voxnan uppströms Edsbyn, och lill reservalion 16 om Meåforsen i Ångermanälven och Jaurekaska i Luleälven.

Sigge Godin tog i sill anförande upp Härjeåsjön och Blädjan i Härjedalen, och jag inslämmer självfallet helt och hållet i del han då sade. Del handlar i detta fall om en marginell tillförsel av energi, och man går Ivärlemot de lokala intressena i etl landskap där 85 % av den utbyggbara vallenkraften redan är utbyggd. Hur kan man acceptera någol sådant? Jag yrkar bifall till reservation 17.

När det sedan gäller reservation 22, vilken jag redan yrkat bifall till, finns det en speciell aspekt, nämligen minikraflverken. Vi i miljöpartiet är beslämda motståndare till all minikraflverken byggs ul i slor skala i Sverige. Skälet fill delta är all del dels är fråga om en lilen mängd krafl, dels är skadorna på naturen myckel slora. Den ökning av effektuttag från vattenkraften som krävs måste vi klara genom atl effektivisera, inte genom all fördärva de få vattendrag vi har kvar och genom all ge oss på de små vattendragen. Jag vill yrka avslag på reservation 21, eftersom miljöpartiet anser atl reservanierna föreslår en för stor ulbyggnad, vilket tyvärr öppnar dörren för en utbyggnad av minikraftverken.

Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till samfiiga reservafioner som miljöpartiet slår bakom.

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 30 LENNART NILSSON (s) replik:

Fru lalman! De påståenden som Roy Ollosson här har gjorl om alt jag har hävdal all allt är förhandlingsbart lyder på atl han inle har lyssnat fill milt inlägg, och jag vill därför göra ett klarläggande för protokollet.

I 3 kap. 6 § nalurresurslagen finns de älvar och älvsträckor för vilka vi

sätter gränser för ulbyggnad uppräknade. Om en ulbyggnad skall komma till

30 stånd av de vallendrag som inte slår uppräknade i 3 kap. 6 § naturresursla-

Naturresurslagen

gen, krävs en prövning enligt de lagar som finns och som riksdagen har sfiflat Prot. 1988/89:117 - vilkel jag också tidigare sagt. Del handlar då om atl göra avvägningar 19 maj 1989 mellan olika intressen. Vi socialdemokrater sätter gränser, och dessa finns i naturresurslagen.

Anf. 31 ROY OTTOSSON (mp) replik:

Fru talman! Det är glädjande all Lennarl Nilsson nu lalar om all allt inte är förhandlingsbart, utan all beslämda gränser måsle sältas. Frågan blir då: Var skall gränsen gå - före eller efter Ammerån, före eller efler Emån? Vi menar att gränsen går här och nu. Vi skall inte bygga ul fler valtendrag. Det är detta som debatten egentligen har handlat om under 50 års lid.

Del är så här det går till när man bygger ut vattenkraft, och så har del gäll lill under hela 1900-lalet. Man säger: Vi bygger ul den här delen, så får ni naturvårdare behålla den andra delen. Sedan går del 10 år, och då säger man: Vi behöver litet mer, vi kan väl dela. Det blir mindre och mindre kvar.

Det finns inle myckel kvar, ulan myckel litet. Hur kan man ge sig på sådana vattendrag som Ammerån och Emån som ju är extremt skyddsvärda, om man verkligen menar allvar när man säger atl man kan sälla bestämda gränser? Om gränsen ligger bortom alla dessa värdefulla vattendrag, är den ju inte värd någonting,

Nalurresurslagen ger möjlighet att ganska godtyckligt klassa än del ena än del andra som ell riksinlresse - vilkel Åsa Domeij visade på i sitt anförande. Regeringen kan göra detta. Den kan klassa motorvägsbygget i Bohuslän såsom elt riksintresse, även om vägen bhr samhällsekonomiskl olönsam. Detta ställer man mot skyddet av naturen, och så kör man över naturresurslagen. Då har allfing blivit förhandlingsbart. Detta är ell exempel på hur det kan gå fill.

Jag gläder mig emellertid åt att Lennart Nilsson nu markerar atl del skall sättas gränser. Vi vänlar bara på att få veta var socialdemokralerna ämnar sätta sin gräns. Framför eller bortom Ammerån? Framför eller bortom Emån?

Anf. 32 BO FINNKVIST (s):

Fru lalman! Med nuvarande lagstiftning skulle jag inle ha behövt skriva den motion som behandlas i det nu aktuella betänkandet. Men ansökan om effekiivisering av kraftverket i Edsforsen lämnades in, innan nuvarande lag trädde i kraft.

Ulskollsmajoritelen har förklaral alt motiven till den nya lagsliflningen givetvis kan vara vägledande för regeringen, när den skall ta slällning i denna fråga. Ärendel ligger ju hos regeringen. Det är i och för sig en rätt så hygglig skrivning av utskoltsmajoriteten, men jag kommer ändå att stödja den reservation som har fogats fill betänkandet till förmån för min motion.

Både länsstyrelsen och kommunen har avstyrkt denna effektivisering, som innebär att vattennivån kommer att höjas två meter i ett område med mycket, genomsläpplig mark och där det bor många människor. Höjer man vallennivån stiget trycket i älven, och alla som bor där och har erfarenheler av della vet att det kommer att innebära stora bekymmer för befolkningen.

Vi har med jämna mellanrum haft slora översvämningar, exempelvis i

Prot. 1988/89:117 Härjeån. Man får såsom privatperson i princip ingen ersättning. Senast fick

19 maj 1989

Naturresurslagen

man en ersättning, som uppgick till 10 % av skadornas värde. Detta är huvudorsaken till att man inte vill gå med på denna extra uppdämning. Befolkningen är inte negafiv fill vattenkraften. Del finns redan en kraftstation, men befolkningen vill dra gränsen så att den inte får ytterligare slora bekymmer. Jag yrkar bifall till reservation 19.

Anf. 33 INGRID HASSELSTRÖM NYVALL (fp):

Fru talman! Flera talare har tidigare tagit upp Emån med anledning av olika motioner i detta belänkande och den reservalion, nr 18, som dessa mofioner har lett fram till och som det har yrkats bifall lill. Både lalarna och reservanterna har vähaligt anfört elt flerlal argumenl för all Emån skall las in under nalurresurslagen. Jag vill därför inskränka mig lill några synpunkter.

För etl år sedan hade vi här i kammaren samma deball som i dag. Sedan dess har Emån kommil belydligl mer i rampljuset genom, som någon uttryckte det, det miljöhaveri som inlräffade i somras. Den av många markägare efterlängtade invallningen genomfördes i sin första elapp på elt hårdhänt och från miljösynpunkl helt oacceptabelt sätt.

En planerad fortsättning av det s.k. Emåprojektel är nu föremål för prövning i vattendomstolen. I riksdagen har miljö- och energiministern på en fråga av mig lovat en omprövning. Motioner om Emåprojektel kommer i höst att behandlas i jordbruksutskottet. Jag förutsätter atl den behandlingen kan utfalla bara på ett enda sätt: ett bevarande av Emån såsom södra Sveriges mest värdefulla naturvattendrag.

Att jag i dag tar upp della beror på alt frågan om andra invallningsdappen är samordnad med Sydkrafts kraftverksbygge i Fliseryd, Det finns därför dubbel anledning att så snart som möjligt hindra dessa båda stora ingrepp i Emån, Naturresurslagen kan där vara en verkningsfull hjälp på vägen,

Utskollels majoritet hävdar i år liksom tidigare att riksdagen inte skall påverka prövningen i vattendomstolen. Det är en synpunkt som man naturligtvis kan diskutera. Men någon gång måste vi la ställning. Nu går år efler år, och oron är stor i många läger om Emåns framlid. En ljusning var dock förra veckans yttrande från kammarkollegiet till vattendomstolen. Detta yttrande innebär ell kategoriskt nej lill en forlsällning av Emåprojektel.

Riksdagen, även socialdemokrater och moderaler, kan i dag ge sill stöd mol kraftverksutbyggnad och invallning genom att rösta för reservation 18. Del gör jag själv helhjärtat, även om jag på grund av begravning lyvärr kanske inle kan närvara vid voteringen.

Fru talman! Till sist vill jag lämna en sakupplysning. I betänkandet lalas om Fliseryds/Ljungnerholmarnas kraftverks ansökan om en ulbyggnad av vattenkraften, Ljungnerholmarnas kraflverk är ell fristående bolag. Med hänsyn till Emåns värde från nalursynpunkl har bolaget dragit tillbaka sin ansökan om utbyggnad. Bolaget arbetar i stället med att utveckla åns resurser, tex, elt projekt i samarbete med högskolan i Kalmar om fiskebaserad turism. Det går i gång i dagarna. Fliseryds kraftverk ägs av Sydkraft och dess ansökan kvarstår. Del är den som nu prövas av vallendomstolen.

Anf. 34 EVA GOÉS (mp):

Fru talman! Miljöpartiet de gröna anser att riksdagen är det forum som skall la till vara folkets rösl. Riksdagen är folkvald. Att då hänskjuta ärenden till regeringen för avgörande ser vi inom miljöpartiet såsom ell säll all slärka regeringen men minska riksdagens makt.

Vi kan inte acceptera alt Ammerån inte skulle ingå i nalurresurslagen, för Ammerån har ell mycket slort bevarandevärde från ekologisk synpunkl. Den är också av riksintresse och är en av Norrlands sisla genbanker. Bygger man ul Ammerån, innebär del, som Roy Ollosson nyss sade, elt brott mot Bernkonventionen. Det är också ett brott mot den demokraliska processen. Vi vel alla här i riksdagen att den lokala opinionen enhälligl har sagl nej till en överledning av Ammerån. Över alla partigränser arbetar folket i bygden för atl rädda Ammerån. Man har oförtröllligt agerat både på scen och via byråkratin för att bevisa för riksdagsmän och regering samt andra myndigheter såsom naturvårdsverket, fiskeristyrelsen, kammarkollegiet och länsslyrelsen all Ammerån har elt så stort egenvärde att det vore etl broll mol bygden och dess överlevnad, mol kommande generalioner och mol del ekologiska systemet atl la de sista outbyggda vallendragen. Ragunda kommun har bidragil med 98 % av sina valtendrag.

Stålfelt, professor i botanik, har sagt alt med varje förlusl som naluren gör blir också mänskligheten fattigare.

Att överlåta avgörandet om Ammerån till regeringen är farofyllt. Varför inte fatta beslut nu? Alla fakta finns. Efter beslutet om utbyggnaden av Klippen i Umeälven är jag personligen ytterst tveksam all lämna över ansvarel till regeringen. Varför vänla till hösten? Vi har alla fakta på bordet. Beslutet skall fattas av Sveriges högsta beslutande organ, här och nu! Det handlar om att vilja och alt välja. Det handlar om atl visa respeki för människorna i Sverige,

Härjeåsjön är elt Hknande fall. Man har byggt ul 95 % av Härjedalens vallendrag. Räcker inte delta? Sloppa omedelbarl dessa byggnationer. Här är ännu elt fall där den lokala opinionen gång efler annan på sina bara knän har bett om atl få behålla sina valtendrag.

Vilka har besökt Härjeåsjön? Jag har gjorl del tillsammans med mina barn. Jag vet all det är en alldeles otroligt fin badsjö med fina fiskevallen. Inte bara jag har besökt sjön. 1976 besökte Olof Palme Härjeåsjödammen för att fira ortens socialdemokratiska förenings 50-årsjubileum. Då sade han till lillhärdalingarna: "Om ni röstar på socialdemokraterna, då får ni behålla era vattendrag." Det löftet skulle jag vilja se förverkligal i dag.

1974 började man alt kämpa för att få behålla dessa vallendrag. 115 år har man nu kämpat. 1980 uttalade Härjedalens kommunfullmäktige enhälligl all man ville behålla vattendragen. 1988 vädjade kommunfullmäktige om all det påbörjade projektet skulle avbrytas. Kommunfullmäklige anförde:

"Såsom grund för kommunens vädjan ligger en massiv folkopinion i områdel, där befolkningen befarar att förändringar i landskap, natur och vattenkvalitet kommer att förstöra nuvarande livsbetingelser och förutsättningar för att utveckla näringsliv och livskvalitet till glädje för faslboende och turister i Lillhärdalsbygden, Härjedalens befolkning kan inle inse att den relativt måttliga energinytta som kraftexploateringen innebär kan uppväga

Prot. 1988/89:117 19 maj 1989

Naturresurslagen

3 Riksdagens prolokoU 1988/89:117

Prot. 1988/89:117 19 maj 1989

Naturresurslagen

de negativa verkningarna, vilka skapal en oro som förtjänar hänsynstagande."

Miljöpartiet de gröna är överens med lokalbefolkningen i Lillhärdal om att de vattendrag som återstår i Härjedalen måsle räddas åt kommande generationer. Härjedalens framtid hänger på de naturvärden som landskapet har all erbjuda. Atl offra de sisla vallendragen är att ta brödet ur munnen pä den bofasta befolkningen. Det rimmar mycket illa med Landsbygd 90, som går under devisen "Hela Sverige ska leva". Det måsle vara yllersl Iveksamt om det är god resurshushållning alt göra Härjeåsjön till ett regleringsmagasin. Jag frågar: Vad skall vi med fritiden till, om vi inle har någonslans atl njula av den?

Anf. 35 LENNART NILSSON (s) replik;

Fru lalman! Det finns anledning att än en gång upprepa all del faklum, atl vissa älvsträckor som berörs i olika reservationer inte las upp i nalurresurslagen, inle innebär alt det är fritt fram. Man kan läll fä den uppfaltningen när man lyssnar på lalarna här. Men det är alltså inle frill fram. Varje ärende skall prövas enligl de lagar som vi såsom folkvalda har fattat beslul om här i riksdagen.

Vi folkvalda socialdemokratiska riksdagsledamöter litar på att den socialdemokratiska regeringen, sedan processen hafl sin gång och regeringen skall fälla avgörandet, visar golt omdöme och gör nödvändiga avvägningar utifrån olika intressen. Naturintresset är ett av de viktigaste intressena i en sådan process. Vi litar alltså på all regeringen har della goda omdöme.

Anf. 36 EVA GOÉS (mp) replik:

Fru lalman! Jag är mycket mån om all vi alla ställer upp, för del har alla i Jämlland gjorl - även socialdemokrater, moderaler, folkparlisler, miljöpartister och vpkTare. Men varför vänla? Den här kampen har pågått länge. Alla vet atl Ammerån borde ingå i nalurresurslagen.

Varför slälla sig på etablissemangets sida? Är del för att det skall bli ell avskrivningsobjekt? Det handlar ju inte om att tillvarata några lerrawallim-mar, för dem kan man inte utnyllja i dag eftersom kraftverken inte kan ta emot den här effekten och utnyttja den vidare.

Sedan glömde jag yrka bifall till reservalionerna 13 och 17, fru talman!

Anf. 37 LENNART NILSSON (s) replik:

Fru talman! Etablissemanget i de här sammanhangen är riksdagens folkvalda, som så sent som för ell par år sedan fattade beslul om nalurresurslagen. Om man skall ha någon respeki för del etablissemanget, den folkvalda riksdagen som stiftar lagar, då bör man också följa de lagar som vi här stiftar och inle i lid och olid hålla på och rycka i dem.

Del måste finnas en respekt för lagarna ule bland människor, oavsett om de är kämpar som vill molverka utbyggnad eller det är industrier. Människor måste vela vad man har alt rätta sig efter och all del i sista hand är regeringen som har att ta slällning lill del som vi här i riksdagen har fattat beslut om.

Anf. 38 EVA GOÉS (mp) replik; Prot, 1988/89:117

Fru talman! Del är helt riktigl atl vi skall följa lagarna, men när de skrevs 19 maj 1989

var inle miljöpartiet de gröna inne i riksdagen. Det är därför vi vill revidera \

. . , ., Naturresurslagen

och se över lagarna, sa att det inte finns sa mänga halrum.

Del är nödvändigt alt vi är solidariska med kommande generalioner, med glesbygden, med dem som har det sämst ställt i Sverige och globalt sett. Del är därför miljöpartiet vill se över lagarna och respektera vad människorna ule i landel tycker och tänker.

Dessa avfolkningsbygder har inle en chans att göra sig hörda här. Kanske vi borde införa regeln att antalet riksdagsledamöter stod i proportion till arealen. Då skulle del bli många från Jämlland och Härjedalen.

Anf. 39 KRISTER SKÅNBERG (mp):

Fru talman! Det är viktigt all vi i Sverige har tillgång till energi som täcker alla rimliga behov inom de olika samhällssektorerna. Sverige har med sin vattenkraft och sina skogar länge varil myckel gynnat, så gynnat all många inte har lyckl atl del är viktigt atl hushålla. Energin flödar ju och är sä billig.

Och vad värre är, vi har i Sverige investerat stora pengar i s.k. energiproduktion som skadar miljön och förbrukar råvaror som inle förnyas. Jag länker på olja och kol. Under en lyvärr myckel lång parentes har vi dessutom satsat på den strålande kärnkraflen.

De flesta människor tycks nu ändå ha insett atl vi måsle värna om vår miljö, kanske därför alt holen har blivit så uppenbara. Lyckligtvis har kloka människor återupptäckt vindkraften, och kunskaperna ökar om hur man kan la vara på den flödande solenergin och lagra den för användning när den behövs.

Därför kan vi, fru lalman, känna oss säkra på alt klara energiförsörjningen i Sverige vid en snabb avveckling av kärnkraflen och vid en avveckling av användningen av fossila bränslen inom en 25-årsperiod - och delta utan all bygga ul vattenkraften i de orörda älvarna och i de älvsträckor som vi har talat om här i dag. Ulbyggnaden behövs helt enkelt inle.

Riksdagen bör därför här i dag slå fasl vattenkraftens roll i energibalansen på det sätt som framgår av reservalion 22, som baseras på en folkparlimotion och som miljöpartiet stöder. Del är pä en nivå av 66 TWh per år. Del ger alltså möjlighet till vissa effektiviietsförbältringar, som Roy Ollosson här har talat om. Del behövs ingen utbyggnad.

Det finns inga skäl all bygga ul vattenkraften över den nivån för atl klara energiförsörjningen. Och nalurliglvis skall utbyggnad heller inte ske av sysselsättningspolifiska skäl. Det kommer atl finnas fulll upp med meningsfulla arbetsuppgifter även i framliden. Därför yrkar jag, fru lalman, bifall lill vår reservation 24 och även lill reservation 23.

Vidare vill jag yrka bifall till vår reservation 6. Det är en brist i lagen, när den lydligen kan tolkas så att man kan lägga en depå för kolaska som man har gjort i Upplands-Bro, med uppenbara risker för att tungmetaller läcker ut i grundvattnet och förgiftar kommande generationer.

Ekonomiska kalkyler lider, fru talman, ofla fortfarande av stor ensidighet
och slora brisler. Man tar inte med alla intäkter och kostnader. Bl.a. räknar
man inle med fulla koslnaderna vid förbrukning av råvaror och koslnaderna 35

Prot. 1988/89:117 19 maj 1989

Naturresurslagen

för miljöförslöring av olika slag. Man räknar inte heller med den efierfrågan som kommande generationer skapar.

Tydligen räknar man heller inle med de värden som bevarande av vattensystem som vi lalar om här i dag innebär. Jag vill bara hoppas att vi från de olika partierna i dag har ökat insikterna något hos socialdemokraterna och moderaterna här i kammaren. Jag hoppas all man nu vid voteringen som skall komma gör de justeringar som åtminstone socialdemokralerna sagl sig vara öppna för och all man visar var gränserna går.

Det finns många moderater som har varit myckel akfiva i uppbyggnaden av föreningar som värnar vår nalur, och jag är säker på all många moderata väljare i valet mellan pengarna och livet väljer etl värdigt miljö- och nalurvänligt liv. Det är del enda långsiktigt livskraffiga allernalivel. Respektera deras vilja och bevara oersättliga naturvärden!

I det här sammanhanget vill jag säga, fru lalman, att vi vill ge de fyra orörda huvudälvarna nationalparksstalus, och det framgår av den för miljöpartiet, folkparfiet och centern gemensamma reservationen 12.1 samma motion där vi har talat om detta har vi också hemställl atl nationalparkerna skall grundlagsskyddas. Del innebär alt huvudälvarna blir grundlagsskyddade om förslagel går igenom, när vi återkommer till ärendet senare på basis av ett belänkande från konstitulionsutskollet.

Jag yrkar bifall till alla reservationer där mitt namn finns med.

Anf. 40 STINA ELIASSON (c):

Fru lalman! Jag vill uppehålla mig särskill kring ett par av reservationerna till del här belänkandet, nämligen reservation 13 om Ammerån och reservalion 14 om Hårkan. Jag börjar med all yrka bifall lill de reservationerna liksom fill övriga reservationer där centern finns med.

Ammerån är särskilt intressant för mig personligen, därför all den rinner igenom min kommun, och jag hör till dem som har varit med i opinionen och talat emot och arbetat emot Ammeråns överledning. Hårkan finns också i min hemtrakt. Den rinner bl,a, genom Lits församling. Jag tar inte upp de biologiska och ekologiska skälen till alt vi bl,a, från Jämllandsbänken enhäUigt har molioneral om Ammeråns överledning och sagl nej till en fortsatt utbyggnad - detta har andra mycket bra och vältaligt redogjort för.

På s, 26 och 27 finns de reservationer som jag ägnar mig åt. Kraftbolaget -det är egenlligen två, BÅKAB och Krångede - som har begärt att få göra överledningen har till alla hushåll och långl utanför vår kommun skickat vackra och påkostade broschyrer i flerfärgslryck, där man lalar om projeklen och försöker inbilla oss hur billigt del skall bh, hur bra del skall bli och att det inte skall påverka vare sig miljön eller möjhgheten till ulveckling när del gäller sysselsättning i kommunen.

De lurar oss. De vill på ett mycket aptitligl sätt presentera vad jag kallar för etl miljömord. Ammerån är den sista orörda, hell oreglerade älven i sin slorleksklass söder om Umeå,

Bl,a, säger kraftbolagen till oss i Ragunda kommun att de är villiga atl stödja lurismen. Del är bra del. Del kan de bäsl göra genom alt lämna Ammerån i fred, för dragningskraften hos Ammerån som turistmål ligger just i den orörda naturen och i ådalens vildmarkskaraklär. Alt ulveckla

sommarlurismen i Ragunda kommun är omöjligt ulan en fritt strömmande Ammerå med naturligt fiske, Della också sagl med adress fill regeringen, där ju nu ärendel ligger. Det är pröval i alla sammanhang.

Kommunen har sagt nej, och länsstyrelsen har sagt nej. Del gör vi också i molionen till årets riksmöte från Jämtlandsbänken - undertecknad av Marianne Slålberg, Margareta Winberg och Nils-Olof Guslafsson, alla tre socialdemokrater, Ingrid Hemmingsson, moderal, och av mig själv, centerpartist - och som det yrkas bifall fill i reservation 13,

Ärendel är alltså föremål för regeringens prövning. Jag förutsätter att regeringen är lyhörd för all den opinion och all den expertis som finns samlad i detta ärende, så att regeringen handlar i enlighet med vår motion och i enlighet med vad som sägs i reservafion 13,

Vi upplever nog alt vallenlagen helt enkelt är en utbyggnadslag. Riksdagen stiftar lagar - låt mig läsa en paragraf ur en lag som riksdagen har stiftat, lagen om hushållning med naturresurser, 2 kap. 1 §: "Mark- och vallenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mesl lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge saml föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning."

En från allmän synpunkt god hushållning är att låla Ammerån vara i fred och alt låla Hårkan vara i fred.

Jag övergår nu lill reservalion 14 angående Hårkan. I reservalionslexlen anges skälen för alt Hårkan skall lämnas i fred, bl,a, detta att den ligger nära Öslersund, Den är lätt tillgänglig och den har slor belydelse för fiske och kulturminnesvård.

Precis som när del gäller Ammerån har ideellt arbetande lokalbefolkning lagl ner mycket arbele för atl förbättra möjligheterna för folk atl fiska och sludera de unika kulturvärden som finns efter Hårkans stränder. Fördärva inte viktiga fiskemöjligheter och fördärva inte vikfiga kulturvärden vid Hårkan!

Jag yrkar, fru talman, ålerigen bifall till reservalionerna 13 och 14,

Prot. 1988/89:117 19 maj 1989

Naturresurslagen

Anf. 41 BERTIL DANIELSSON (m):

Fru talman! Några korta synpunkler beiräffande Emån. Del framställs ibland som om vi moderaler med beråtl mod och i alla lägen bara vill bygga ul vattenkraften. Så är det inte.

För det första vill vi bevara vår natur, som är värd atl skyddas. För det andra har riksdagen i stor enighel fatlal beslul om lagar och regler för hur denna behandling skall gå till. Jag hyser filllro fill riksdagens förmåga alt anta lagar. Del måste ytterligare betonas, och det förtjänar atl ännu en gång sägas, atl riksdagen har inte atl beslula om ulbyggnad av älvar eller vattenkraft. Vad riksdagen gör är alt undanla ulbyggnad för prövning. Riksdagen kan allså fillåla prövning av olika vatlenkraftsprojekt.

När det gäller Emån har det heller inle framkommil i deballen alt man redan har byggt ul denna å. Del finns ett kraftverk där, som skall byggas ut. Vid den fidigare behandlingen av detta ärende har bl.a. länsslyrelsens styrelse uppställt mycket långtgående villkor för på vilket sätt en evenluell ulbyggnad skall gå fill. Den ulbyggnad som skedde för länge sedan

Prot. 1988/89:117 19 maj 1989

Naturresurslagen

omgärdades inle av sådana restriktioner sorn vi nu kan förvänta oss inför en framlida ulbyggnad. Trots detta finns det i denna å elt trettiotal unika arter och fina naturvärden. Del är då förvånande atl dessa värden kan existera, då det vid denna utbyggnad inte fanns så hårda reslriklioner och villkor som nu kommer atl vara för handen. Är det så atl reservanterna har rätt i sin förmodan alt dessa värden skulle spolieras genom en fortsalt utbyggnad, skulle dessa redan vara förödda genom den utbyggnad som skedde för ett slort anlal år sedan.

Prövning skall således kunna ske, men det betyder inte alt en ulbyggnad verkligen kommer till stånd. Jag förutsätter all vallendomstolen tar den hänsyn som behövs för atl skydda de unika värden som del här är fråga om. Jag vill verkligen understryka all man måste uppställa mycket stränga krav för atl den unika miljö som finns med dess arlrikedom - fiskbestånd och annat - kan fortleva. Jag förutsätter all vattendomstolen tar dessa hänsyn vid sitt slulliga avgörande av den här frågan.

Överläggningen var härmed avslulad.

Kammaren övergick fill all fatta beslul i ärendet.

Mom. 1 (skogsvårdslagen och lagen om skötsel av jordbruksmark)

Utskottets hemställan bifölls med 262 rösler mot 35 för reservation 1 av Jan Strömdahl och Krister Skånberg.

Mom. 2 (avvägningar mellan NRL och ulvecklingen av befintliga tätorter m.m.)

Utskottets hemställan bifölls med 261 rösler mol 35 för reservalion 2 av Jan Slrömdahl och Krister Skånberg.

Mom. 3 (mineralutvinning i de obrutna fjällområdena)

Utskottels hemställan bifölls med 227 röster mot 70 för reservalion 3 av Erling Bager m.fl.

Mom. 4 (klarläggande av vissa intressen som NRL har alt tillgodose)

Utskottets hemställan bifölls med 240 rösler mol 57 för reservation 4 av Knut Billing m.fl.

Mom. 5 (deponering av kolaska)

Utskottets hemställan med godkännande av utskollels motivering - som ställdes mot dels utskottets hemslällan med godkännande av den i reservation 5 av Jan Slrömdahl anförda motiveringen, dels reservation 6 av Krister Skånberg - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (utvidgning av det kommunala vetot)

Utskollels hemställan med godkännande av utskottets motivering - som ställdes mot dels utskottets hemslällan med godkännande av den i reservation 7 av Jan Slrömdahl anförda motiveringen, dels reservalion 8 av Krister Skånberg - bifölls med acklamation.

Mom. 7 (naturvårdsverkels lista över riksintressanla områden) Prot. 1988/89:117

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservafion 9 av Erling Bager 19 maj 1989
och Siw Persson, dels reservation 10 av Krister Skånberg - bifölls med

acklamation. Naturresurslagen

Mom. 8 (ansvarel för NRL på cenlral nivå)

Ulskollels hemslällan - som slälldes mot reservalion 11 av Erling Bager m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 9 (förklaring av de fyra huvudälvarna m.fl. som nationalälvar)

Utskottets hemställan bifölls med 209 rösler mol 87 för reservalion 12 av Erling Bager m.fl.

Mom. 10 (Ammerån)

Utskottets hemslällan bifölls med 189 rösler mol 107 för reservalion 13 av Erling Bager m.fl. 1 ledamol avstod från att rösla.

Mom. 11 (Hårkan)

Utskottets hemslällan bifölls med 190 röster mol 106 för reservation 14 av Erhng Bager m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 13 (Voxnan uppströms Edsbyn)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 15 av Eriing Bager m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 15 (Meåforsen och Jaurekaska)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 16 av Erling Bager m.fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 16 (Härjeåsjön och Smedjemorasjön)

Utskottets hemställan bifölls med 192 rösler mot 105 för reservation 17 av Erling Bager m.fl.

Mom. 17 (Emån)

Utskottets hemställan bifölls med 191 rösler mot 104 för reservation 18 av Erhng Bager m.fl. 1 ledamol avstod från atl rösta.

Mom. 18 (Edsforsen)

Utskollels hemställan bifölls med 191 röster mot 104 för reservation 19 av Erling Bager m.fl. 1 ledamol avstod från alt rösta.

Mom. 19 (effekliviseringar av vattenkraftverk)

Utskottets hemslällan - som slälldes mol reservation 20 av Rune Thorén och Birger Andersson - bifölls med acklamation.

Mom. 20 (omfatlningen av planen för vatienkrafisutbyggnad)

Ulskoltets hemställan - som ställdes mol reservation 21 av Rune Thorén m.fl. - bifölls med acklamation.

Prot. 1988/89:117 Mom. 21 (vattenkraftens roll i energibalansen)

19 maj 1989

Meddelande om ändringar i kammarens sammanträdesplan

Utskollels hemställan - som ställdes mot reservation 22 av Erling Bager m.fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 23 (bildandet av naturreservat)

Ulskollels hemställan - som slälldes mol reservation 23 av Erling Bager m,fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 24 (sysselsättningsaspekterna vid vatienkrafisutbyggnad)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 24 av Krister Skånberg - bifölls med acklamation.

Mom. 25 (synpunkter från vissa intresseorganisationer)

Ulskoltets hemställan - som slälldes mot reservalion 25 av Krister Skånberg - bifölls med acklamation.

Mom. 26 (Vättern)

Utskottets hemställan - som slälldes mot reservalion 26 av Rune Thorén m,fl, - bifölls med acklamation

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

6 § Meddelande om ändringar i kammarens sammanträdesplan

Anf. 42 FÖRSTE VICE TALMANNEN;

Jag får meddela atl gällande sammanträdesplan kommer all ändras enligt följande:

a) Måndagen den 29 maj anordnas inle något arbelsplenum. Vid sammanlrädel, som lar sin början kl, 09,00, lämnas interpellationssvar,

b) Arbelsplenum tisdagen den 30 maj kl. 10.30 kommer alt avslutas senast kl. 18.00. Efter ärendebehandlingen följer interpellationssvar.

c) Sammanlrädel tisdagen den 6 juni kl. 12.00 kommer att inledas med ett höglidlighållande av nationaldagen. Därefler följer arbelsplenum. Voteringar kan denna dag förekomma även efler kl. 18.00.

7 § Beiräffande de på föredragningslistan återstående ärendena, bostadsutskottets betänkanden 1988/89:BoU10 och BoU9, beslöt kammaren på förslag av försle vice lalmannen medge all de fick fördas till avgörande i etl sammanhang sedan deballen i båda dessa ärenden avslutals.

Föredrogs bostadsutskotlels belänkanden 1988/89;BoU10 Ändrade betalningsvillkor för vissa statliga bostadslån m.m.

(prop. 1988/89:89 delvis) och

1988/89:BoU9 Godtagande av byggprodukter som godkänts i annat nordiskt Prot. 1988/89:117
land (prop. 1988/89:139). 19 maj 1989

Försl upptogs lill behandling bosladsutskoltds belänkande 10 om ändrade betalningsvillkor för vissa statliga bostadslån m.m.

Ändrade betalningsvillkor för vissa statliga bostadslån m.m.

Ändrade betalningsvillkor för vissa statliga bostadslån m.m.

Anf. 43 AGNE HANSSON (c):

Fru talman! Först vill jag säga all de lalare som har anmält sig till debalten i de två följande ärendena har kommit överens om atl inle begära votering i dessa. Jag skall försöka begränsa min laletid, så alt vi kan hinna med dessa ärenden till kl. 14.

Bostadsutskottets betänkande 10, som vi nu behandlar, har sin grund i regeringens förslag i proposition 1988/89:89 om ändrade betalningsvillkor för vissa bostadslån. Bostadsutskottet föreslår dessulom, med ulnylljande av sin initiativrätt, atl frågan om bokföring av vissa bostadslån ses över. Vidare föreslår utskottet att vissa studentbostäder skall omfattas av lagen. Slutligen gör utskottet etl tillkännagivande lill regeringen om ersältningslän vid förändrade amorleringsvillkor.

Huvudfrågan gäller ändringar av reglerna för vissa hyres- och bostadsrätts-hus. Utskottet har, efler påpekanden från lagrådet, skickat ut förslagel på remiss. Det övervägande antalet remissinslanser tillstyrker förslagel i denna del. Från cenlerns sida har vi också slälll oss bakom huvudförslaget, atl man inför fasta amorteringsplaner. Det innebär klara förenklingar och moderniseringar av länereglerna.

Vi har emellertid på två punkter hafl invändningar mol propositionens förslag. Del gäller för det första ändringar av principerna för beräkning av den ränta som berättigar till räntebidrag. För del andra gäller del ändrade villkor för räntebidrag. Eflersom vi befinner oss i lidspress, avstår jag från att gå in på en argumentering i detalj. Jag vill hänvisa till den omfattande beskrivning av värt ställningstagande som finns i vår kommittémotion Bo247 saml i reservationerna 3 och 4.

Fru talman! Låt mig säga att de förändringar som föresläs kan fä konsekvenser för vissa låntagare, framför allt de med mindre lån. Boendekostnaderna ökar för vissa hyresgäster på ell sätt som ur fördelnings- och rättvisesynpunkt inte är acceptabelt. De ändringar som görs av beräkningsgrunderna för ränlebidragen genom alt man inför etl ränldak kan innebära atl låntagare med mindre lån kan komma i kläm. Vi vill från centerns sida all regeringen skall uppmärksamma detta. Vårl yrkande avslås av utskottet Jag vill yrka bifall lill reservalion 3.

De ändrade villkoren för räntebidragen som innebär atl man säller ell räntetak på så sätt atl räntebidrag inle skall ulgå efter 25 år kan få fill följd all hyrorna måsle höjas ganska radikalt i vissa fall. Del kommer att slå hårt mot de svaga på bostadsmarknaden. Det är huvudskälet fill all vi vill avslå proposilionen och regeringsförslagel i denna del.

Fru lalman! Slulligen vill jag yrka bifall fill reservafionerna 3,4 och 5 och i övriga delar till utskottets hemslällan.

Prot. 1988/89:117 19 maj 1989

Ändrade betalningsvillkor för vissa statliga bostadslån m.m.

Anf. 44 KNUT BILLING (m):

Fru talman! Vi moderater har två reservationer i detta ärende. Jag yrkar bifall till bägge reservafionerna.

Den ena reservationen gäller övertagande av bostadslån som har finansierats över statsbudgeten. Vi har väckl en motion där vi säger all de förändringar som föreslås i proposifionen kan godtas först i det ögonblick de remissinslanser till vilka vi har beslutat skicka ul ärendel säger att de kan godtas. Remissinstanserna har svaral ja, och därför har vi godtagit förslagel. Men när del gäller den här delen anser vi alt del är fel, eflersom del innebär att SBAB skall få ensamrätt på atl konvertera lån förenade med räntesubventioner. De företag som har lån har redan förbindelse med olika botlenlåne-inslitut. Vi menar därför alt det är rimligt all de olika bollenlåneinstilulen även kan få vara med i delta sammanhang, vilket framgår av reservalion 2.

Sedan etl anlal år lillbaka kan allmännyttiga företag fä ta upp skuldbelopp som en tillgång i balansräkningen. Detta är naturhgtvis fel, vilkel vi ständigt har kritiserat Nu lar ulskollel ell initiativ och säger att när dessa paritels- och räntelån löses in kan en situation uppslå då företagen fär problem, eftersom de måsle lösa ul den tillgång som finns i balansräkningen och som är helt fikfiv. Detta underslryker ju bara hur galet beslutet var från början. Vi kan inte acceptera atl man går vidare på delta sätt och i bokföringen upptar skulder som tillgångar. Detta är, fru lalman, en fullständigt felaktig metod, och därför yrkar vi avslag på delta ulskoltsinitiativ.

Anf. 45 LEIF OLSSON (fp):

Fru talman! När proposition 89 om ändrade betalningsvillkor för vissa statliga bostadslån lades pä riksdagens bord, kunde vi konstatera alt del fanns mycket som var positivt i den, inte minsl syflel att förenkla och rationalisera låneförvaltningen.

Del handlar här i första hand om räntelån och paritetslån avseende hus som är byggda eller ombyggda under åren 1968-1974.

I folkpartiels motion Bo5 framfördes i princip två invändningar mot propositionen.

Den första invändningen var alt förslagel inle hade remissbehandlals, ell förhållande som även lagrådet noterar i sitt remissyttrande.

Lagrådet konslalerar även alt det inle är de enskilda låntagarnas intresse som står i förgrunden, utan det är i slällel etl bättre organisatoriskt system för långivaren, alltså staten, som är huvudintresset i propositionen.

Bostadsutskottet fick emellertid lill stånd etl allmänt remissförfarande. Remissvaren är i slorl selt positiva till förslaget, men flera remissinstanser uttalar dock farhågor för atl vissa låntagare skulle kunna få försämringar om del nya förslaget genomfördes. Remissinstanserna uttalar också osäkerhet om hur ulvecklingen kan bli framöver. Del gäller ränteläge, inflation och naturligtvis den ekonomiska utvecklingen i slort.

Fru talman! Den andra invändningen från folkpartiets sida var att det här handlar om ett civilrättsligt avtal mellan staten som långivare och lånlagarna.

Enligl folkparliel är del yllersl viktigt atl man är restriktiv när del gäller alt läla nya lagar rubba äldre civilrältsliga avtal.

Nu har ulskollsmajorilelen skärpt skrivningen när det gäller amorterings-

villkoren, så atl villkoren för de nya lånen inle får bli sämre än för de ersatta lånen. Detta är givelvis ett sleg i rätt riktning, men folkpartiet anser fortfarande all staten skall slå för sina avtal och att denna principfråga är så viktig all dessa generella ändringar av avtalsvillkoren ej bör genomföras.

Vi i folkpartiet tror att man kan nå samma resultat - en effektivare och mera rationell låneförvaltning- genom all låntagarna erbjuds all på frivillig väg ansluta sig lill de nya amorleringsvillkoren.

Fru talman! Jag ber alt fä yrka bifall till reservalion 1 och även till reservalion 5, som Knul Billing tidigare har redogjort för.

Prot, 1988/89:117 19 maj 1989

Ändrade betalningsvillkor för vissa statliga bostadslån m.m.

Anf. 46 JAN STRÖMDAHL (vpk):

Fru lalman! I del här ärendet skall jag vara mycket kortfattad. Jag yrkar bifall till reservation 4 som grundar sig på en mofion från centerparliel och på remissvar från utskottets remillering.

I denna reservalion anförs att vi är negativa till atl man ändrar villkoren för räntebidrag, vilket innebär atl om låntagarna inte har nätt upp lill marknadsräntan efter 25 år kan det bli en ganska kraflig höjning i ett svep av räntan. På delta sätt drar man bort subventioner frän lånlagarna på elt säll som det är svårt för låntagarna atl beräkna frän början.

Förslaget från regeringen bygger alltså på en förhoppning all inflationen skall begränsas, egenlligen mer än vad vi kan se i dag. Denna förhoppning kan vi dela, men del är svårl att bygga låneregler på förhoppningar om en låg inflalion. Jag yrkar bifall till reservalion 4.

Anf. 47 PAUL CISZUK (mp):

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 3 och 4 i delta betänkande.

Anf. 48 NILS NORDH (s):

Fru lalman! Inte heller jag skall bli långrandig i talarstolen. Jag vill börja med att yrka bifall till hemställan i utskottets betänkande och avslag på samtliga fem reservationer.

Jag vill först och främsl kort kommenlera reservation 1 från folkpartiet. Utskottet gör ju ett tillkännagivande till regeringen som går i den riktning som krävs i reservationen. Jag vill också nämna att lagrådei i sill yttrande har konstaterat att en ny lagstiftning rent principiellt inte skall rubba innehållet i tidigare avtal. Men särskilda skäl kan ju föranleda avsteg frän detta förhållande. Lagrådei gör mol bakgrund av del material som del har atl tillgå bedömningen alt della förslag är bra. Enligl lagrådet kommer förslagel att leda till en rationalisering av låneverksamheten.

Beträffande reservation 2 av moderalerna vill jag säga följande. Del är ganska naturligt all regeringen när den går in och vill göra en sådan förändring också måsle kunna hänvisa lill någon som överlar dessa lån, och då är SBAB den rätla instansen i denna del.

Fru talman! Övriga reservationer har kommenterats, och utskottet har förutsatt all regeringen myckel noga följer utvecklingen pä della område.

Prot. 1988/89:117 19 maj 1989

Godtagande av byggprodukter som godkänts i annat nordiskt land

Anf. 49 LEIF OLSSON (fp);

Fru talman! Nils Nordh säger atl delta är elt steg i räll rikining. Del var exakl vad jag sade i mitt inledningsanförande. Men det är samtidigt viktigt alt komma ihåg, atl om del gäller alt välja mellan principfrågan alt staten skall stå för sina avtal och målsättningen atl få en rationellare förvaltning, anser folkparliel tveklöst alt slalen skall få slå för förpliktelserna. Om man sedan erbjuder frivillig övergång lill ändrade regler och dessa inte är negativa för låntagaren bör del, som jag ser del, innebära atl den gamla låneslocken krymper avsevärl och kanske helt försvinner. Men då sker del på frivillig väg.

Anf. 50 KNUT BILLING (m):

Fru lalman! Nils Nordh sade all man måsle ha någon all hänvisa lill och att del i det här sammanhanget självfallel är SBAB. Av remissammanställningen framgår att hypoteksinsliluten själva har sagt atl de med glädje är med i bilden. Då skulle del finnas möjligheler för låntagare att välja vilkel institut de vill gå fill. Därmed skulle man också helt ha uppfyllt önskemålet om valfrihel. Det är inte så, Nils Nordh, all man enbart måste ha SBAB atl vända sig fill. Det är fulll möjligl för låntagaren atl välja, som hypoteksinsliluten säger.

Anf. 51 NILS NORDH (s):

Fru lalman! Helt korl lill Leif Olsson: Självfallet skall slalen försöka så långl det går alt hålla de ingångna avtalen. Men det kan finnas anledning, för att vi skall få en förenklad lånehanlering och en effekiivisering, all göra förändringar. Kan man inte rubba de befinlliga avtalen, innebär del all vi inte kan genomföra förenklingar.

Det är riktigl som Knul Billing säger - det säger vi också i utskollel - atl låntagaren har en frihet all gå lill andra låneinstitut än SBAB. Men SBAB är också den instans som ombesörjer ränlebidragsberätligade lån. Del är någonting som kan komma låntagarna till nytta.

Anf. 52 KNUT BILLING (m);

Fru talman! Jag vill bara erinra om atl det just var ränlebidragsberätligade lån som frågan gällde.

Överläggningen i della ärende var härmed avslutad.

(Beslutet fattades efter debatten om bostadsulskollels betänkande 9.)

Kammaren övergick till all deballera bosladsulskoitets betänkande 9 om godtagande av byggprodukter som godkänts i annat nordiskt land.

Godtagande av byggprodukter som godkänts i annat nordiskt land

Anf. 53 ERLING BAGER (fp):

Fru lalman! Jag vill börja med atl yrka bifall lill reservationerna 1 och 6 i bostadsutskottets betänkande 9. Dessa två reservationer är gemensamma för folkpartiet och moderalerna.

I regeringens proposition 139 föreslås att byggprodukter som godkänts i något annat nordiskt land intill utgången av 1991 skall godtas på samma sätt som hknande produkler i Sverige. Propositionen skall uppenbarligen ses som regeringens sätt alt ta itu med de snabbi sligande byggkoslnaderna. Den utgör förvisso ett steg i rätt riktning, men det bör samiidigi understrykas atl den föreslagna åtgärden isolerad kommer atl ha myckel liten effekt på det problem man säger sig vilja angripa.

Folkpartiet har i en parlimotion om bostadspohtiken föreslagit en rad åtgärder som skulle bidra till en lugnare kostnadsutveckling. Dit hör en rad förslag till avregleringar, bl.a. avskaffande av mark- och konkurrensvillkoren samt förändringar i regelsyslemet för räntebidrag. Del är också uppenbart att bostadssubventionerna har bidragit till all försvaga kostnads-medvetandet och därmed drivit upp koslnadsutveckUngen.

Vi kan acceptera att godtagandet av byggprodukter från andra länder nu begränsas till att enbarl gälla Norden, såsom föreslås i den föreliggande propositionen. Samtidigt vill vi dock betona alt samordningen med andra länder, exempelvis i Väsleuropa, bör drivas målmedvetet och konsekvenl även inom bostadspolitiken. Vi motsätter oss den föreslagna tidsbegränsningen till 1991. Några bärande skäl för detta förslag har inte redovisats. Vi föreslår därför att den ulgår.

Fru lalman! Enligt min mening talar flera skäl mol all giltigheten för det nu aktuella lagförslaget begränsas på del sätt som föreslås i propositionen, Ålgärderna är ett första sleg från svensk sida mol en slörre och mer vidgad marknad för byggprodukter, Målel bör vara all utvidga giltigheten för lagen till atl omfalla byggprodukter från flera länder i ställd för atl la steget tillbaka till nuvarande ordning vad gäller typgodkännande, vilkel kan bli fallel med regeringens förslag. Det är därför fel att på förhand förutsätta atl pågående förhandhngar inom Norden och ohka europeiska organ inte skulle leda lill någol resultat. Skulle problem uppstå i förhandhngarna och Sveriges position stärkas av ell annat slällningslagande, kan regeringen naturligtvis återkomma till riksdagen. Det bör dock i sammanhanget påpekas att erfarenheter först bör vinnas av godtagandet av typgodkända byggprodukter från de nordiska länderna. Tidsperspektivet inom byggmarknaden med långa projekterings- och upphandlingstider gör att eventuella positiva resultat av denna ordning knappast kan avläsas på kort sikt ulan kräver en tillämpning under elt anlal år.

Jag anser att det nu behandlade förslagel om godtagande av byggprodukter från de nordiska länderna får ses som ett första steg från svensk sida på vägen mot en friare handel med byggprodukter inom Europa, Det bör på sikt kunna leda till att utbudet av byggprodukter på den svenska marknaden avsevärt ökar, något som torde ha en positiv inverkan på bl,a, bosladsbygg-nadskoslnaderna. Samtidigt förbättrar givetvis en samordning med övriga Europa den svenska byggmateriahndustrins möjligheter all konkurrera på nya marknader.

Fru lalman! Jag yrkar återigen bifall lill reservationerna 1 och 6.

Prot. 1988/89:117 19 maj 1989

Godtagande av byggprodukter som godkänts i annat nordiskt land

Prot. 1988/89:117 19 maj 1989

Godtagande av byggprodukter som godkänts i annat nordiskt land

Anf. 54 RUNE THOREN (c):

Fru lalman! Jag vill börja med alt yrka bifall till cenlerreservalionerna 2,3, 4 och 5. Det kan tyckas atl det är många reservationer - fyra av sex - som cenlern slår för. Trots del vill jag säga atl vi i själva huvudfrågan egentligen är överens. Huvudfrågan gäller all försöka minska kostnaderna för boendet. På den punkten kan det naturligtvis inte råda någon oenighet

Reservalionerna talar i stort sett för sig själva, men jag vill någol kommenlera dem. Vi tycker inte atl del skall vara den tidsbegränsning som regeringen föreslår, eflersom della är ett ensidigt initiativ från Sveriges sida. Vi vill ha slörre påtryckningar på de övriga nordiska länderna. Därför tycker vi alt det vore rimligt alt upphöra lilel tidigare med den föreslagna ordningen och alt försöka få de övriga nordiska länderna atl vidla molsvarande åtgärder.

Reservation 3 handlar om miljö- och kvalitetsaspekterna. Vi har tidigare, inte minsl på 60- och 70-lalet, sett hur allvarligt det kunde vara med dåligl byggmaterial. Vi lycker att det är viktigt med en skärpning när det gäller miljö- och kvalitetsaspekter även från riksdagens sida. Vi tycker också alt det är vikfigt för denna kammare atl få en redovisning av hur det har gått Detta framhåller vi i reservation 4.

En reservation som tilldragit sig en del uppmärksamhel bland ledamöterna i bosladsutskotlel och föranlett en del särskilda yttranden är reservafion 5 om bostadspolitikens inriktning. Den vill jag ägna några minuler åt. Egenlligen -och då är vi kanske inte rikfigt överens - är frågan varför del över huvud laget behöver läggas fram ett sådanl här förslag i kammaren. Enligt cenlerns uppfattning är del slora problemet koncenlralionen i framför alll Stockholmsområdet men även inom andra områden i landel. Den diskussion som förs i dag även på andra håll än här i riksdagen går ul på alt försöka dämpa överhettningen. Vi har från centerns sida sagt många gånger att del inle bara är fråga om atl dämpa lillväxlen i storstäderna genom att lägga på avgifier och försöka få en bältre miljö, utan det gäller framför alll alt försöka få Sverige i bättre balans.

Här står jag nu och lalar inför en nästan tom kammare - kanske någon ser på TV - men vi har också vid många andra tillfällen diskuterat frågor som har betydelse för alt få Sverige i bällre balans. Del var inte länge sedan vi hade en debalt här i riksdagen om järnvägarna och vägarna.

Ju mer vi kan salsa, för del är ändå vad som är av belydelse, på järnvägen -centern föreslår t.ex. all 40 miljarder skall satsas på järnvägen - på en decentraliserad utbildning och på en ordenllig sjukvård, deslo mindre blir trycket på Slockholmsregionen. I dag finns del på sina håll tendenser liknande dem på 60- och 70-talen. Fina bosläder ule i landel överges, och i ställd ökar kraven här. Förelag som egenlligen skulle kunna vara kvar ute i landel, om det bara funnes kommunikationer, vägar, sjukvård och utbildning där, väljer alt flytta till en storstadsregion. Således ökar trycket på denna. Dessulom ökar koslnaderna.

Del är därför som vi i cenlern envisas med all la upp frågan om bostadspolitikens inriktning. Många gånger är det bara fråga om en läpparnas bekännelse när man slår här i lalarstolen. Men del är viktigt att hela fiden komma ihåg all vill man ha en decentralisering av de olika

funktionerna i vårl land, gäller det - inle bara beiräffande bostadsbyggandet ulan också i en rad andra frågor-atl föra en konsekvent politik. Del är vad vi i centern har gjort. Om vi hade varil i majoritet här i kammaren, skulle den här frågan nog inte ha behövt komma upp. Dä hade det nämligen inle varil nägon överhettning vare sig i fräga om bostadsbyggandet eller här i Stockholmsregionen. Men dithän har vi ännu inle kommil. Våra förslag slöds ju ännu inle av en majoritet I förhoppning om all del så småningom skall bh så yrkar jag ålerigen bifall till centerns reservationer.

Anf. 55 KRISTER SKÅNBERG (mp):

Fru talman! Jag vill börja med alt yrka bifall till reservafionerna 3 och 4 i bosladsutskoltds belänkande 9.

Sedan vill jag säga någol om reservation 3. Del är utomordentligt viktigt alt förebygga alt man får s.k. sjuka hus, vid både ny- och ombyggnad, och atl sanera de sjuka hus som finns, med lanke på de allvarliga och omfattande skador när del gäller människors liv och hälsa som sjuka hus redan har orsakat. Dessutom förefaller antalet skador av detta slag att öka.

Del finns byggprodukter som genom sina egenskaper eller sin utformning i sig själva eller i samverkan med andra produkler kan medföra risk för uppkomst av fukt- och mögelskador eller av andra skador som kan resultera i sjuka hus. Del är helt klarl. Därför menar vi atl svenska myndigheter även i fortsättningen skall pröva vilka produkter och material som medför sädana här risker. Produklerna och materialen skall nämligen uppfylla de krav som slälls i kap. 3 i plan- och bygglagen lill skydd för liv, personlig säkerhel eller hälsa och i motsvarande föreskrifler som kan ha meddelals med stöd av 16 kap., 1 § första stycket i samma lag.

Vi menar att del här alldeles särskill gäller byggmalerial och byggprodukter som har utvecklats och fillverkals ulanför Norden. Del kan inle förutsättas atl dessa är utformade för nordiska klimatbetingelser och byggmetoder. Vi har således ingenting emot alt man, som regeringen föreslår, släpper in byggprodukter som har godkänts i ell annal nordiskl land. Vad vi vill är alt man värnar om kvaliteten på produkterna, särskill i de avseenden som jag här har nämnl.

Jag vill också säga nägra ord om reservalion 4. Det vore vällovligt om den föreslagna åtgärden skulle innebära att man utan risker för människors liv och hälsa kunde dra ned byggkostnaderna. Men det är inte alldeles säkert att den föreslagna åtgärden fär den effekten. Kanske kommer riskerna för skador atl öka eller koslnaderna att påverkas negativt. För vad är det som säger atl man bara därför att man nu vidgar ramarna kan dämpa den tendens till oligopol och monopol som redan finns? Del kan ju hända alt de stora företagen i alla fall lyckas behärska marknaden, och då har man inle vunnit någonting.

Mot den bakgrunden är vi angelägna om att den redovisning av effekterna som efterlyses i reservation 4 verkligen av riksdagen framförs som ell, önskemål fill regeringen.

Prot. 1988/89:117 19 maj 1989

Godtagande av byggprodukter som godkänts i annat nordiskt land

Prot. 1988/89:117 19 maj 1989

Godtagande av byggprodukter som godkänts i annat nordiskt land

Anf. 56 RUNE EVENSSON (s):

Fru talman! Den svenska byggmarknaden kännetecknas av fulll kapacitetsutnyttjande och av en överhettning som är slörre än vid fidigare uppsving i byggkonjunkturen. Regering och riksdag har tidigare vidlagil åtgärder i syfle alt dämpa efterfrågan. De ålgärder som föreslås i delta betänkande är ytterligare ett steg på den vägen.

Produkfionskoslnaderna för nybyggda bosläder har ökat i en lakl som inle slår i rimlig proportion fill övrig kostnadsutveckling. På två år har koslnaderna ökat med drygl 30 %. Konsumentpriserna har under samma fid ökal med 11 %, Ca 35 % av byggkostnaderna utgörs av byggmaterialkoslnader. Inom byggmalerialinduslrin finns del endast dt fåtal konkurrerande företag inom varje varugrupp. Inom vissa varugrupper råder näst intill monopol. Det är inle en bra siluafion, I stället har della bidragit lill de stora kostnadsökningarna under senare år. De förslag som förs fram i betänkandet skall bidra till en ökad konkurrens inom byggmaterialseklorn genom att importen av byggmalerial från de övriga nordiska länderna främjas,

Sverige arbelar internalionelll för en harmonisering vad gäller kraven på byggprodukter. Detta arbete sker i FN:s och EFTA:s regi, I de nordiska länderna har detta arbete pågått sedan 50-talet, Regler har härvid utarbetats för elt tjugotal produktslag.

En förutsällning för atl olika material skall få användas i byggandel är att materialen uppfyller de grundläggande kraven i PBL, Enligt PBL har byggherren huvudansvaret för att byggbestämmelserna följs. Vid bygglovspliktiga åtgärder prövar även byggnadsnämnderna om de föreslagna åtgärderna uppfyller kraven i 3 kap, PBL, Det nordiska samarbele som existerar sedan lång tid tillbaka på byggbesiämmelseområdet har inneburil alt beslämmelserna i de olika länderna bygger på en likartad uppfallning. En produkl som är godkänd i etl annal nordiskt land kan i allt väsenlHgt anses svara också mot svenska krav. Något generelll godkännande lämnas dock inte, ulan godtagandet görs efter prövning i den enskilda byggnadsnämnden,

I avvaktan på Nordiska ministerrådets fastställande av ömsesidiga riktlinjer får nu de byggprodukter som har godkänts av behörigt organ i ett nordiskt land likställas med ell lypgodkänl eller tillverkningskontrolleral material i Sverige, Detta sker genom ett tillägg till 8 kap, 29 § PBL, där en ny paragraf - 29 a § - införs, som reglerar godtagandet av byggprodukter som godkänts i andra länder.

Detta gäller t.o.m. 1991. För atl säkerställa kvalitetskraven får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer bemyndigande att meddela föreskrifter för att undanla produkter som inle uppfyller kraven i 3 kap. PBL vad gäller skydd för liv och hälsa.

Till betänkandet har fogals sex reservationer, Moderalerna och folkparliel vill inle ha någon begränsning i tiden, medan centerpartiet vill korta av tiden med etl år till utgången av år 1990,

Propositionens förslag om en tidsbegränsning l,o,m, 1991 är motiverat av den förväntade ulvecklingen av del nordiska samarbelel och förhandlingarna när det gäller att få till stånd ömsesidighet i denna fråga. Frågan om en eventuell förlängning efter denna tidpunkt bör avgöras i slutet av 1991, när man bättre kan överblicka förhandlingsläget. Det är fråga om en förhand-

lingsposilion i dessa förhandlingar. Centern och miljöpartiet betonar i en reservation viklen av att miljö- och kvalitetsaspekterna inle eftersatts ulan att i reservationen föra in någol nytt utöver det som utskollel redan har anfört. Självfallet anser utskottsmajoriteten att kraven på miljö och kvalitet inte skall eftersättas, och man bemyndigar också regeringen, eller myndighet som regeringen godkänner, atl undanla produkter som inle anlas uppfylla kraven i PBL. Något tillkännagivande om detta erfordras ej, då det redan finns med i belänkandel.

Centerpartiet och miljöpartiet lar i en reservalion upp frågan om bostadspolitikens inriktning. Denna fråga är föremål för en utredning och behandlades för bara knappt en månad sedan här i kammaren. Utskottet intog då samma slällning som nu, varför jag ej närmare går in på delta,

Moderalerna och folkpartiet tar i en reservation upp frågan om samordningen med EG och menar att detta beslul är dt första steg mot en samordning av kraven som på sikl bör gälla även övriga Europa,

I proposilionen redovisas det svenska engagemanget i del internationella harmoniseringsarbete som pågår beiräffande byggsektorn. Dessa kontakter sker via EFTA och samarbeisorganisalionen UEA, Del nordiska samarbelel väntas få betydelse i det europeiska harmoniseringsarbdel. Arbetet med förslag till en seklorsöverenskommelse för byggområdet pågår inom EFTA, och ell slutgiltigt förslag kan väntas redan i september i år, I UEA, där de flesta EFTA- och EG-länder ingår, pågår ett utbyte av erfarenheter beträffande godkännandet av byggkomponenter, Någol tillkännagivande i frågan är ej nödvändigt.

Fru lalman! Med del anförda yrkar jag bifall till ulskollels hemslällan och avslag på reservationerna.

Prot, 1988/89:117 19 maj 1989

Godtagande av byggprodukter som godkänts i annat nordiskt land

Överläggningen i detta ärende var härmed avslutad.

Kammaren övergick till all fatta beslul i de förevarande ärendena.

Bostadsutskottets betänkande 10

Mom. 1 (ändrade betalningsvillkor för vissa slalliga bostadslån m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservalion 1 av Erling Bager och Leif Olsson - bifölls med acklamation.

Mom. 2 (överlagande av bostadslån som finansierats över statsbudgeten m.m.)

Utskollels hemställan - som ställdes mol reservalion 2 av Knut Billing m,fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 3 Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 4 (ändring av principerna för beräkning av den ränta som berättigar lill räntebidrag m.m.)

Utskottets hemställan - som slälldes mot reservalion 3 av Rune Thorén m.fl. - bifölls med acklamation.

4 Riksdagens protokoU 1988/89:117

Prot. 1988/89:117 19 maj 1989

Om barnomsorgen för samebarn i Jokkmokks kommun

Mom. 5 (ändrade villkor för räntebidrag)

Utskottets hemslällan - som ställdes mot reservalion 4 av Rune Thorén m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (bokföring av vissa bostadslån m,m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 5 av Knul Billing m,fl, - bifölls med acklamation.

Bostadsutskottets betänkande 9

Mom. 1 (lagförslagel)

Utskottets hemställan - som slälldes mot dels reservalion 1 av Knut Billing m.fl,, dels reservalion 2 av Rune Thorén och Birger Andersson - bifölls med acklamation.

Mom. 2 (miljö- och kvalitetsaspekter)

Utskollels hemställan - som slälldes mot reservation 3 av Rune Thorén m,fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (redovisning av effekterna)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Rune Thorén m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 4 (bostadspolitikens inriktning)

Ulskoltets hemslällan - som slälldes mot reservation 5 av Rune Thorén och Birger Andersson - bifölls med acklamation.

Mom. 5 (samordningen med EG)

Utskottets hemslällan - som ställdes mot reservation 6 av Knut Billing m,fl, - bifölls med acklamation.

8 § Kammaren beslöl kl, 13,42 atl ajournera förhandhngarna till kl, 14.00, då dagens frågeslund skulle börja.

9 § Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00 under ledning av andre vice talmannen.

10 § Svar på fråga 1988/89:628 om barnomsorgen för samebarn i Jokkmokks kommun

Anf. 57 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr lalman! Berith Eriksson har frågat mig om vilka åtgärder jag länker vidla för all samebamen i Jokkmokks kommun skall få sin barnomsorg på samiska.

Del är kommunerna som har ansvarel för barnomsorgen och dess organisation. Regeringen har dock vid ohka tillfällen uttalat sin positiva

inställning till barnomsorg för samer, och särskilda statiiga bidrag har också lämnats till Gällivare och Kiruna kommuner för startande av samiska förskolor. Slalsbidrag lämnas också för hemspråksträning på samiska.

Då Berith Eriksson, som framställt frågan, anmält att hon var förhindrad atl närvara vid sammanträdet, medgav andre vice talmannen alt Gudrun Schyman i stället fick della i överläggningen.

Prot. 1988/89:117 19 maj 1989

Om barnomsorgen för samebarn i Jokkmokks kommun

Anf. 58 GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret, även om del inte var svar på frågan.

Del är i Jokkmokks kommun som man har krävt barnomsorg, och del är där som man inte kan få den, Jokkmokks kommun vägrar att tillgodose föräldrarnas begäran alt få samisk barnomsorg med moliveringen alt kommunen inte vill medverka till att separera de samiska barnen från de svenska. Men det rör sig inte om några enstaka barn. Det är 51 barn - en ganska stor grupp - som står i kö.

Striden om att få barnomsorg på dessa högst rimliga villkor, nämligen att barnen skall kunna få lala sill egel modersmål, har pågått i fyra år. Denna inställning från Jokkmokks kommunfullmäktiges sida är myckel beklaglig. All erfarenhet visar att samiska barn som har placerats i den ordinarie barnomsorgen lill slor del mister det samiska språket, och de blir därmed inte heller delaktiga i den kultur och de traditioner som en barnomsorg med samisk profil kan förmedla.

Erfarenheterna från de försök med samisk förskola som har gjorts i Gällivare och Kiruna, som statsrådet hänvisar till, visar just atl barnens språkutveckling och vilja att acceptera samiska som första språk slarkl hänger samman med den status som samiskan ges inom förskolan.

Jag hoppas att vi är överens om att den samiska kulturen som helhet har ett sådanl värde atl den berikar den svenska kulturen, och då inte bara i de former som är intressanta atl visa upp i luristsammanhang. Nu vel jag alt regeringen har talat om, bl,a, i samepropositionen, de stora förpliktelserna att bistå samerna på olika sätt. Om inte löftena skall bli bara lomma ord, måsle, såvitt jag förstår, regeringen la ett ansvar, eflersom inle kommunerna gör det.

Vad skall föräldrarna göra för atl kunna utnyttja sina rättigheter, som del faktiskt finns riksdagsbeslut om?

Anf. 59 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr lalman! Får jag först erinra om att det svar jag gav innebär alt regeringen ställer sig positiv till förslaget om inrättande av samiska daghem. Men det skall ske inom de regler som vi har kommit fram till i riksdagen och som innebär att varje kommun organiserar och utformar sin egen barnomsorg. Jag tror faktiskt att det är viktigt alt ge kommunerna del förtroendet. Jag pekade också på att i de fall kommunerna har begärt statligt slöd för alt utveckla denna typ av verksamhet, har de också fått stödet. Del är också viktigt all visa, att om kommuner inom dessa ramar vill anordna verksamhet

Prot. 1988/89:117 19 maj 1989

Om vidgat tillämpningsområde för lagen om produktsäkerhet

av del slagel, är det möjligt alt få slalligt stöd, om verksamheten på någol sätt innebär utveckhng eller förnyelse.

I Jokkmokks kommun finns det både hemspråksträning för samiska barn och samiskspråkig personal vid daghem och i dellidsgrupper. Samebamen är alltså inte helt ulan denna viktiga kulturella insals.

Jag har fått en inbjudan all resa lill Jokkmokk och Gällivare och besöka dels verksamhelen i Jokkmokk, dels den verksamhet för samebarn som finns i Gällivare. Jag tänker ta fasta på denna inbjudan och bege mig dit upp. Då får jag möjlighet all diskutera både med Jokkmokks kommunledning och med representanter för sameinlressena. Sedan får vi se om de diskussionerna möjligen kan ha någon påverkan på den framtida planeringen i sammanhanget.

Anf. 60 GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Herr lalman! Jag lycker all del låter hoppingivande. Jag delar statsrådets uppfallning om all man i första hand skall gå till väga som man tidigare har gjort, genom atl göra det möjligt för kommunerna att själva organisera barnomsorgen och erbjuda yllerligare alternafiv med hjälp av statsbidrag. När kommuner inle tar för sig och dd får till följd all vissa grupper diskrimineras, måste regeringen ta ett övergripande ansvar.

Del kanske inle går alt göra denna jämförelse, men för inle så länge sedan här i kammaren hade vi en fråga om rörelsehindrade barn. En kommun vägrade bistå barnen för att de skulle kunna gå i en särskild skola. Man fick ändra sig i kommunen efter ett ullalande i konstitutionsutskottet. Det är kanske all hårdra denna fråga, men jag hoppas verkligen all det besök som statsrådet skall göra kommer atl innebära att det blir en positiv lösning på denna konflikt som i fyra år har blivit blockerad av pohlisk prestige. Jag önskar statsrådet lycka lill.

Anf. 61 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! Jag konstaterar med tillfredsställelse atl vi slår myckel nära varandra när det gäller den fortsatta handläggningen av denna fråga.

Får jag bara upplysa om alt den kommun som ändrade uppfattning när del gäller rörelsehindrade elever gjorde del sedan länsrätten hade fällt elt utslag som innebar att kommunen hade ansvaret för alt se lill att den handikappade eleven fick den skolgång som han ville ha. Jag tycker atl det var mycket lillfredsslällande att det utslaget kom.

Överläggningen var härmed avslulad.

11 § Svar på fråga 1988/89:614 om vidgat tillämpningsområde för lagen om produktsäkerhet

Anf. 62 Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM:

Herr lalman! Ulla Orring har frågat mig när jag avser alt verkställa riksdagens beslul alt frågan om en utvidgning av produklsäkerhdslagens tillämpningsområde snarast bör bh föremål för ulredning.

Frågan om även varor och Ijänsler som uteslutande tillhandahålls inom ramen för offenllig service skall kunna underkastas en produkl-säkerhdsreglering bereds för närvarande i civildepartementet Målsättningen är att så snart som möjligt kunna presentera det av riksdagen begärda underlaget.

Lål mig passa på tillfället att understryka atl konsumenlerna givetvis skall åtnjuta etl gott skydd när det gäller varor och tjänster som tillhandahålls av offenllig verksamhet. Den offentliga seklorn har byggls ul för att tillgodose viktiga krav och önskemål från medborgarna. I vissa fall kan det finnas skillnader mellan kraven och de varor och ijänsler som fillhandahålls. Kraven är också av delvis ny nalur. Det handlar inte bara om kvantitet utan i ökad ulslräckning också om kvalitet. All göra del möjligl alt vidta ålgärder av det slag som produklsäkerhdslagen anger även i fråga om den offentliga sektorns utbud är därför angeläget

Samtidigt skall vi komma ihåg att etl flertal produkler som enskilda människor kommer i kontakt med i s.k. offentliga miljöer redan är underkastade den nya produklsäkerhelslagen, eflersom produklerna används även i privatiivd. Varor och ijänsler som tillhandahålls av slatliga och kommunala bolag som driver ekonomisk verksamhet eller av affärsdrivande verk omfattas också av den nya lagen.

Prot. 1988/89:117 19 maj 1989

Om vidgat tillämpningsområde för lagen om produktsäkerhet

Anf. 63 ULLA ORRING (fp);

Herr lalman! Jag ber att få tacka statsrådet Margot Wallström för svarel. Det var ju posilivl alt höra att del pågår ell beredningsarbele i civildepartementet När och på vilkel sätt kommer förslaget atl föreläggas riksdagen? Detta är en myckel viklig fråga.

När den nya lagen om produktsäkerhet kom tyckte vi atl den skulle komma atl fylla etl viktigt krav. Vi menar alt konsumenlerna skall kunna känna sig säkra vid användandet av varor och tjänster. Del är elt stort misstag att lagen inte redan nu omfattar de tjänster och varor som tillhandahålls inom den offentliga verksamheten, tex. hälso- och sjukvård, skolor, daghem och fritidshem. Vi har också elt ökat antal produkler på marknaden, och mänga av dem är sä komphcerade alt det är svårt för oss som enskilda konsumenter all bedöma deras säkerhel.

Nu uppslår den egendomliga situationen all så länge produklsäkerhelslagen enbart omfaltar den privala sektorn omfattar den lilla Kalle som skadar sig på klätlerställningen på dagis som bedrivs i prival regi. Om lilla Pelle skadas på det kommunalt drivna daghemmet när han använder samma typ av klätterslällning, då gäller inle lagen.

I svarel utvidgar statsrådet moliveringen. Hon sade att den offentliga verksamheten har byggts ul för att tillgodose etl viktigt krav från medborgarna. Jag vill i ställd påstå all vi i folkparliel anser all den offentliga verksamhelen myckel väl skulle kunna drivas i prival regi. Därför tycker vi också att lagarna skall vara tillämpliga inom både privat och offenfiig verksamhet.

Därför vill jag få svar på frågan: När kommer förslag om en utvidgning av tillämpningen av lagen om produktsäkerhet?

5 Riksdagens protokoU 1988/89:117

Prot. 1988/89:117 19 maj 1989

Om vidgat tillämpningsområde för lagen om produktsäkerhet

Anf. 64 Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM:

Herr talman! Det känns viktigt att i alla fall lala om att många produkter som del här är fråga om, vilket Ulla Orring också känner till, i slor utsträckning kommer atl omfallas av lagstiftningen, eftersom många av produklerna även används i privatlivet. Dd är det som är kärnan i detta problem. Många leksaker som används på daghem förekommer också i någon utsträckning i hemmen och omfattas då av lagstiftningen. På samma säll är del med dagligvaror och inredningsprodukler som används i sjukvård och ulbildning. Sådana produkler som inte används i hemmen är i regel lilel mer speciella, l.ex. sjukvårdsapparater. Det förekommer också all fasla lekredskap används prival, och då omfattas de av lagen.

Denna fråga är renl lekniskl ganska komplicerad all lösa. Del är anledningen till atl det dess värre inte går all precisera det datum då vi kommer all vara färdiga med detta arbele. Produklsäkerhdslagen är en näringsrältslig lagsliflning och kan inte utan vidare kompletteras på det säll som Ulla Orring föreslår och som det också finns goda moliv lill.

Dessutom är del nödvändigl att samordna den med annan speciallagstiftning, l.ex. hälso- och sjukvårdslagen, så atl alla aspekter av frågan kan lösas. Därför måste vi mycket noga sludera olika lösningar, och det är det arbetet som nu sker inom civildepartementet. Målel är forlfarande att vi skall bli klara så snart som möjligt.

Anf. 65 ULLA ORRING (fp);

Herr lalman! Då lagen antogs av riksdagen i december i höstas fanns del de som tyckte alt vi skulle vänta med all anta lagen, framför alll för atl få en harmonisering med lagstiftningen inom EG,

Själv drev jag linjen atl vi skulle få en produklsäkerhdslag. Jag bhr litet förskräckt när jag hör atl statsrådet tvekar htet beiräffande den offentliga verksamheten. Det mesla av vår konsumtion står lill vårl förfogande genom den offentliga sektorn. Då uppstår en stark diskrepans mellan prival och offentlig verksamhet.

Del här är en slor och principiell fråga som vi kanske inte kan lösa vid denna frågestund, men jag länker för min del verkligen efterfråga en komplettering till nuvarande produktsäkerhelslag, så atl lagen verkligen skall omfatta även den offentliga sektorn.

Anf. 66 Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM;

Herr talman! Det är myckel olyckligl om jag givit inlryck av alt tveka om denna frågas belydelse och om all det är viktigt att vi försöker gå vidare och la slällning lill om vi kan låla lagen omfalla det som Ulla Orring ger exempel på. Jag beskriver verkligheten och de problem som vi står inför, nämligen svårigheten all samordna näringsrältslig lagsliflning med offentligrättslig lagstiftning, vilket det är fråga om.

Detta ärende rymmer en del tekniskt komplicerade frågor, Dd är anledningen lill alt arbelel inte går så snabbt som vi skulle önska.

Mina ambitioner är nalurliglvis fortfarande att vi skall följa riksdagsbeslutet

Anf. 67 ULLA ORRING (fp);

Herr talman! Folkpartiets inställning är ju att konsumentiagstiftningen skall omfatta både det offentliga och det privata området. Områdena skall vara likställda i den här frågan. Eftersom så stor del av vår konsumtion sker via den offentliga sektorn, som sagt, är detta synnerligen viktigt.

Jag förstår att det här är komplicerat, men det kan inle vara så kompliceral så alt man behöver avslå, tveka och vänla. Då har man missal syftet med produklsäkerhelslagen. Det var etl enigt utskott och en enig riksdag som fattade beslut om alt ge regeringen till känna önskemålen om en ulvidgning av lagstiftningen. Beslutet bygger på ett uttalande som konsumentverket gjorde då det fick utredningen på remiss. Jag vill verkligen än en gång säga att vi anser det vara en viklig uppgifl för statsrådet atl lösa denna uppgift genom att lämna förslag till utredning eller på annat sätt.

Prot. 1988/89:117 19 maj 1989

Om resultatet av vissa överläggningar mellan EFTA och EG om konsumentskydd

Anf. 68 Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM:

Herr lalman! Det är det jag säger, Ulla Orring: Vi håller på med arbetet. Jag försöker bara beskriva svårigheter atl jämföra klagomål på ett lekredskap med klagomål på en blindtarmsoperation. Det finns vissa aspekter som inte är alldeles enkla och där man inte i en handvändning kan komma fram till en lösning.

Del handlar ju om att få en ändamålsenlig lagstiftning som är korrekt och som vi kan följa. Ambitionen på detta område delar vi,

Anf. 69 ULLA ORRING (fp):

Herr talman! Jag lyssnar med intresse till statsrådets beskrivning av sina ambitioner. Vi möts väl till hösten igen, och då får vi se hur långt handläggningen av ärendet har kommit.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1988/89:631 om resultatet av vissa överläggningar mellan EFTA och EG om konsumentskydd

Anf, 70 Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM:

Herr lalman! Per Gahrlon har frågat mig vad resullalet blev av ett tjänslemannamöte mellan EG-kommissionen och EFTA-länderna om konsumentskydd, vilket enligt en uppgift i utrikesdepartementets handelsavdelnings redovisning av integrationsarbetet våren 1988-mars 1989 avsågs äga rum i april 1989.

Svaret på frågan är att något möte inte kom till stånd i april. Skälet synes vara atl kommissionens generaldirektoral för konsumentfrågor håller på all omstruktureras. EFTA har framfört önskemål om en ny lid för mölel.

Anf. 71 PER GAHRTON (mp):

Herr talman! Jag tackar för svaret. Detta var väl litet snopet för regeringen - för andra gången på åtta dagar får jag nu veta alt vikliga möten som redovisas i den här inlegrationsrapporlen inte har ägt rum.

Prot. 1988/89:117 19 maj 1989

Om resultatet av vissa ö verläggningar mellan EFTA och EG om konsumentskydd

Bakgrunden till frågan är givetvis atl del när del gäller konsumentpolitiken har kommit rapporler om alt den skulle bli betydligt sämre om vi EG-anpassar oss. DN skrev l.ex. i fjol: "Centrifuger som kan slita av armarna och spisar som kan bränna barnahänder tillåts i Europa och måsle accepteras också i Sverige." - Det var elt citat, inte ett påslående från min sida!

Både den nuvarande och den förre konsumentverkschefen har offentligt sagt - givetvis i belydligt mildare ordalag - atl del finns problem med en EG-anpassning av konsumentpolitiken.

Tyvärr har några ordenlliga redogörelser om vad en EG-anpassning innebär för konsumentskyddet inle varil tillgängliga för oss som inte arbelar inom konsumentverket eller inom regeringen. De jämförelser som givetvis har gjorts har man klassal som "inlernl arbetsmaterial".

Därför var det med slorl inlresse man log del av den här tjocka gröna boken. Det slår där en del saker, men de är alla oklara. Del sägs alt EG:s notifikalionssystem har utsatts för kritik. Men vilken kritik? Det sägs all direklivförslag är på gång när det gäller spädbarnsulrustningar, lekredskap och barnskyddande förslutningar. Men vad det skulle innehålla får man inte vela någoniing om. Det kan naturligtvis delvis bero på alt man i EG inle är helt klar med dessa direktiv.

Del finns en mängd fakta som vi inte fått kännedom om. När man då får läsa atl det hålls viktiga möten, ställer man naturligtvis en fråga om vad de lett till för resultat. Det var ju snopet atl mötet inte blev av, och jag undrar om statsrådet möjligen kan upplysa hur hon över huvud taget länker lämna bältre information om EG-anpassningens konsekvenser för konsumentskyddet

Anf. 72 Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM:

Herr lalman! Per Gahrlon har frågat mig vilket resultatet av visst angivet möte har givil. Jag har svarat på den frågan, och jag tänker inle ge mig in i en hell ny frågediskussion. I så fall får Per Gahrlon faktiskl ställa en ny fråga. Däremol kan jag säga alt del kanske inle är så entydigl till nackdel för konsumentpolitiken alt det här mötet inte kom till stånd precis vid del utsatta tillfället. Vad vi kunnal finna kan denna omorganisafion faktiskt innebära all konsumentfrågorna får en bättre och starkare'slällning i EG. Det är ju vad vi alla eftersträvar.

Anf. 73 PER GAHRTON (mp):

Herr lalman! Jag känner väl lill spelreglerna i riksdagen, och jag hade väl därför inle vänlal mig något mer utförligt svar på min sista fråga. Bakgrunden var givetvis alt jag hade förutsatt och förväntat mig atl här skulle kunna föras en debalt på grundval av redovisning av resultaten av detta möte. Nu blev det inle så, och del tycker jag ändå kan föranleda reflexioner kring regeringens allmänna informalion kring konsumentfrågorna och EG-anpassningen. Den informationen har varit dålig, och jag hoppas innerligt all den blir bättre.

Anf. 74 Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM:

Herr talman! Som konsumentminisler ser jag fram emot alt få föra nya diskussioner om EG-samordningen och konsumentpolitiken i framtiden.

Om frikyrkliga sjukhuspastorer

Detta gäller särskill de fem områden som EFTA bestämt som särskilt Prot. 1988/89:117 intressanta atl tala med EG om, nämligen produktsäkerhet, betalningsmdo- 19 maj 1989 der, konsumentkrediter, sällskapsresor och otillbörliga avtalsvillkor. Dessa frågor får vi säkerl anledning all ålerkomma till.

Anf. 75 PER GAHRTON (mp):

Herr lalman! Jag ser med stort intresse fram emot dessa kommande debatter. Jag vill nu bara påminna om atl när del gäller vissa andra områden, nämligen livsmedelskontrollen, miljöpolitiken och arbetsmiljön, har vi inom miljöpartiet trots regeringens hemlighetsmakeri lyckals få ul orginalmalerial från de slalliga verk som sysslar med dessa frågor. Det har gett underlag för myckel intressanta debatter. Detta material visar nämligen atl EG-anpassningen skapar väldiga problem. Del skulle vara bra för de kommande debatter som statsrådet nu säger sig vilja ha om vi fick tillgäng lill alll material om konsumentpolitiken och följderna av en EG-anpassning som finns inom regeringskanshet och den statliga administrationen.

Överläggningen var härmed avslutad. .

13 § Svar på fråga 1988/89:647 om frikyrkliga sjukhuspastorer

Anf. 76 Slalsrådel MARGOT WALLSTRÖM:

Herr lalman! Jan-Erik Wikslröm har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser att vidta för atl frikyrkliga sjukhuspaslorer skall kunna utöva sin tjänst med samma möjligheler som svenska kyrkans sjukhuspräster.

Bakgrunden till Jan-Erik Wikströms fråga är ell uttalande av JO Gunnel Norell Söderblom i etl beslul med brevsvar angående frikyrkliga sjukhuspas-lorers möjlighet all få tillgång till sjukhusjournaler och andra sekrelessbelagdä uppgifter om patienter vid de sjukhus där de verkar. JO konstaterar all sjukhuspräster inom svenska kyrkan har denna rätt, i den mån de behöver del för sin verksamhet. De får nämligen enligl JO anses för del allmännas räkning delta i sjukhusels verksamhel. När det gäller befattningshavare inom frikyrkor och andra religiösa samfund är frågan emellertid enligt JO mer svårbedömbar. JO lutar närmast åt atl sådana personer i allmänhet inle kan sägas bedriva sin verksamhel för det allmännas räkning. Men bedömningen kan vara beroende av del avtal som föreligger mellan befattningshavaren och landstinget. JO vill därför inte göra något generelll ullalande om dessa befattningshavares tystnadsplikt och räll all få ta del av handlingar.

Renl allmänl vill jag erinra om förulsätlningarna för den andliga vård vid sjukhusen som bedrivs av såväl svenska kyrkan som de andra trossamfunden.

Som en följd av svenska kyrkans offenlligrätlsliga slällning och gällande riksdagsbeslut ingår andlig vård vid sjukvårdsinrättningarna som ett led i prästernas tjänsteåligganden. Svenska kyrkans präster har också en lagstadgad lystnadsplikt i fråga om det som de får veta när de utövar själavård.

De fria trossamfunden får på egna initiativ bedriva andlig vård vid sjukhus och vårdinrättningar med endasl de begränsningar som sjukvårdsmyndigheterna kan ställa upp. Religionsfriheten kräver all deras medlemmar liksom

Prot. 1988/89:117 alla andra skall ha fillgång lill andlig vård i de former som de kan önska under
19 maj 1989 en sjukhusvistelse. Samhället väntar sig för övrigt en sådan insats från de fria

Omfrikyrkliga sjuk huspastorer

trossamfunden. Riksdagen och regeringen har därvid räknal med all frikyrkorna gör en arbetsinsats av liknande omfattning som svenska kyrkan. Staten ger också bidrag med för närvarande 3,3 milj, kr, lill den verksamhelen. Det sker inom ramen för stödet åt de fria trossamfunden.

JO:s uttalande i frågan huruvida de frikyrkliga sjukhuspastorernas verksamhet kan anses bedriven "för det allmännas räkning" vill jag inte kommentera på annat sätt än genom att framhålla dess otvetydigt försiktiga ordalag. Jag vill också erinra om att uttalandet bara avser frågan om rätlen alt få tillgång till sekrelessbelagl material. Jag avser inte att ge mig in på en tolkning av rättsläget. Det är i sisla hand domstolarnas sak.

Som svar på Jan-Erik Wikströms fråga kan jag endast säga alt regeringen inte överväger att föreslå någon ändrad lagstiftning beträffande sjukhussjälavården och de sekretessbestämmelser som gäller här,

Anf. 77 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Fru statsråd! Tack för i går och tack för svarel.

En av justitieombudsmännen har gjort etl uttalande om sjukhuspräslernas arbele som i flera avseenden synes vara vilseledande.

För del första slår det helt klart att präster i svenska kyrkan, kalolska kyrkan och frikyrkorna arbetar i den andliga vården vid sjukhusen på precis samma villkor. När riksdagen våren 1980 behandlade propositionen om den andliga vården vid sjukhusen gjorde riksdagen ett enhälligt tillkännagivande till regeringen av följande innehåll:

"Den andliga vården vid sjukhusen bör utgå från patienternas egna behov och önskemål. Utskottet vill också undersiryka att när svenska kyrkan och de övriga trossamfunden går in i verksamhelen - den förra enligt lag och de senare enligl åtagande - bör den förutsättningen gälla att möjlighet skall beredas dem atl verka som likvärdiga parter med lika möjligheler atl arbeia,"

Såvitt bekant tillämpar alla huvudmän för sjukvården detta synsätt. Alla i "sjukhuskyrkans" tjänst måsle anses delta i sjukhusets verksamhel för del allmännas räkning, för att låna JO:s uttryck. Av det följer att de måste ha precis samma rätt att ta del av patientjournaler och andra sekrelessbelagdä uppgifter.

Sedan är det en annan sak atl det i praktiken knappast förekommer att präster eller pastorer begär att få del av pafientjournalerna.

För del andra har både präster i svenska kyrkan och präster och pastorer i andra trossamfund tystnadsrätt enligt svensk lag. Tystnadsplikten för präst i svenska kyrkan är reglerad i lag, den är i annan ordning slrikl reglerad i övriga samfund,

JO:s tanke att av "sjukhuskyrkans" medarbetare bara de som hör hemma i
svenska kyrkan skall anses arbeia i del allmännas Ijänsl har alltså ingen grund
i riksdagsbeslut eller i sjukvårdshuvudmännens syn på verksamhelen.
Trossamfunden själva, både svenska kyrkan och övriga samfund, är överens
om att varken präster eller pastorer skall betraktas som vårdpersonal. De
58 arbetar på sjukhusen i kraft av sitt gemensamma uppdrag som kyrkornas

företrädare. De är, som riksdagen uttalat, likvärdiga parter med lika Prot. 1988/89:117
möjhgheter alt arbeta, 19 maj 1989

Anf. 78 Slalsrådel MARGOT WALLSTRÖM:

Herr lalman! Jan-Erik Wikslröm har helt korrekt återgivit riksdagens uttalanden vid genomförandet av reformen om själavård på sjukhus. Såviit jag kan förstå fungerar det ekumeniska samarbelel väl i den andliga vården vid sjukhusen. Del har heller inle framkommit något som lyder på all sjukhushuvudmännen inle skulle ha behandlal samfunden hkvärdigt. Om det skulle visa sig att något sådanl dyker upp, får del övervägas om regeringen behöver vidla några åtgärder för att inskärpa de principer som bör gälla.

En lagsliflning beiräffande frikyrkosamfundens medverkan i den andliga vården kan - av skäl som riksdagen också antydde vid behandlingen av ärendel - inle gärna komma i fråga. Eventuellt uppkommande problem får vi lösa på annat sätt, l.ex. genom förhandlingar och överenskommelser med sjukvårdshuvudmännen. Om det visar sig att det blir problem med della, är jag självfallet beredd alt bidra lill en sådan diskussion.

Om TV-övervakningen kring Globen

Anf. 79 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Del finns inga problem, del enda problemel är JO:s svar. Om man betraktar präster och pastorer såsom vårdpersonal gäller självfallet samma bestämmelse i sekretesshänseende oavsetl vilkel trossamfund dessa representerar. JO har även förbisett atl även pastorer i andra samfund än i svenska kyrkan enligl svensk lag äger lyslnadsräll.

JO använder uttrycket atl hon lutar ål en viss åsikt. Jag för min del anser atl man inte skall luta sig i sådana här frågor, utan man skall stå rak och vara bestämd. För detta finns det stöd i riksdagens ullalande och i svensk lag.

Överläggningen var härmed avslulad.

14 § Svar på fråga 1988/89:650 om TV-övervakningen kring Globen

Anf. 80 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON;

Herr talman! Kent Lundgren har ställt en fråga lill mig som har sin grund i riksdagens beslut atl efter förslag av regeringen anslå 3 550 000 kr. för TV-övervakning i anslutning lill Globen i Stockholm. Kent Lundgren menar att det är det företag som driver Globen som borde ha stått för de kostnader som anläggningen kräver.

Jag vill först säga alt jag inle har någon anledning all recensera riksdagens beslul. Däremot kan jag säga något om den principiella bakgrunden lill regeringens förslag.

Till polisens grundläggande uppgifter enligt polislagen hör bl.a. att övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra störningar därav saml atl ingripa när sådana har inträffat Del är således polisen som skall svara för den övervakning som sker av allmänna plalser. Hit hör bl.a. vägar och tunnelbanor. För övervakning och ordningshållning på enskilt område.

Prot. 1988/89:117 19 maj 1989

Om TV-övervakningen kring Globen

l.ex. inne i en anläggning som Globen, ansvarar i första hand den som nyttjar platsen eller anläggningen.

TV-övervakning är ibland etl utmärkt hjälpmedel i polisarbetet Atl använda delta gör övervakningen effektivare och sakrare samtidigt som det minskar personalbehovet. Del är därför naturligt alt del är staten som skall bekosla TV-övervakning.

Jag kan här tillägga all jag givelvis är medvelen om de särskilda problem från ordningssynpunkt som en slor, centralt- belägen idrottsanläggning innebär. Evenemang som drar slor publik leder lill påfresiningar för polisen som pä sikt kan gå ut över annan, angelägen polisverksamhet. Del kan givetvis ifrågasättas var gränsen för en arrangörs ansvar för ordningshållningen skall gä och hur långtgående arrangörernas ekonomiska ansvar bör vara när det gäller alt ersätta polisens koslnader för ordningshällning. Vi överväger för närvarande dessa frågor i civildepartementet.

Anf. 81 KENT LUNDGREN (mp):

Herr talman! Jag tackar slalsrådel för svaret. Jag hoppas atl min röst når fram. Jag har fått en förkylning som gör att del känns som om Globen sall på mina axlar.

Del är andra gången som civilminislern och jag debatterar i en enskild fråga. Och del är andra gången som jag försl blir rättad när det gäller del som jag påslår, men i nästa stund kommer civilministern med något posifivt i slutet av sitt svar. Anfingen ligger jag före min fid, eller så befinner jag mig parallelll med ulvecklingen.

Jag häller med statsrådet om att det är naturligt all slalen skall bekosla TV-övervakning - eller rättare, del har tidigare varil så. Men i och med det nya förelagsekonomiska synsäit som tränger på i samhället och med marknadskrafterna i ett ganska fritt spelrum, tycker jag atl det nog är ganska nalurligt att vi i slällel koncentrerar oss på att se till alt varje verksamhet skall bära sin del av koslnaderna. Om en anläggning kräver exceptionella kostnader för TV-övervakning, bör företagen bakom anläggningen ställa medel fill polisens förfogande.

I slutet av civilministerns svar kommer, som jag tidigare nämnde, del positiva: "Vi överväger för närvarande dessa frågor i civildepartementet" Del gläder mig oerhört mycket all få höra della från statsrådet. Jag har fler idéer, och vi kan kanske se efter om del finns något mer som jag i så fall kan bidra med. Jag fick inle svar på min fråga, men jag förmodar alt ställningstagandet när del gäller TV-övervakningen kring Globen inte är all se som ell prejudikat, utan det är en ändring på gång. Jag är lacksam om jag får ett klarläggande på den punkten.

Anf. 82 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON:

Herr lalman! Globen är inle någon unik anläggning. Jag vill i anslutning lill det frågeställaren nämner i sin fråga säga all del inte har någon som helst betydelse huruvida en anläggning finns i Slockholm eller på nägon annan plats i landet. Man ser däremot enligl de nuvarande beslämmelserna lilel olika på de här frågorna beroende på vem som anordnar verksamhelen i fråga. Jag vill hänvisa fill det som polismyndigheten i Slockholm sä riktigl

påpekai när den tagit upp den här frågan. Man säger all frågan om vem som är anordnare av en offenfiig fillslällning har stor betydelse när det gäller alt avgöra om anordnaren skall beiala för erforderlig polisbevakning eller inle. Ideella föreningar är i allmänhet befriade från skyldighet atl betala koslnader, medan andra ofta behöver göra detta.

Det är bl.a, dessa frågor som det finns anledning all fundera över. Civildepartementet ser dessutom över frågor som gäller tex, passagerares betalningsansvar för den övervakning som vi har på flygplatser m,m. Denna fråga har ett ganska brett spektrum, och den är inte begränsad till Globen, Enligt vår mening skall insalsen för att övervaka gator och tunnelbanor i det fallel belalas med skattemedel.

Prot. 1988/89:117 19 maj 1989

Om dokumentation av tortyrskador

Anf. 83 KENT LUNDGREN (mp):

Herr lalman! Jag känner mig litet splittrad inför svaret, men jag ser fram emot de fortsatta undersökningar som skall ske inom civildepartementet. Jag hoppas atl jag på någol sätt får se ell resultat av dem eller atl jag på annal sätt kan lägga märke fill dem. Det verkar trots alU som om vi har samma målsällning, nämligen alt effektivisera polisväsendet så gott del går ulan att rättssäkerhet och allmännytta blir hdande.

Jag lycker all vi nu skall gå ut i den trevliga vårsolen. Tack,

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1988/89:644 om dokumentation av tortyrskador

Anf. 84 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman: Karin Israelsson har frågat mig om regeringen är beredd att tillskapa etl insfitut för dokumentation av lortyrskador för att vinna ökad kännedom om tortyrens utbredning.

En samlad dokumentafion av olika slag är alllid en källa lill kunskap. Frågan om upprättandet av ell institut för dokumentation av tortyrskador är egentligen för stor att ta ställning till vid en frågestund. Jag vill dock framhålla att del i det nordiska samarbetet för migrationsfrågor för närvarande diskuleras alt genomföra ell projekt angående tortyroffer under kommande år. Projektets syfle är alt i Norden gemensamt söka samla kliniska erfarenheter rörande lorlyroffer, för att sedan medverka till all dessa erfarenheter utnyttjas i flyktingmotlagandet. Under dessa diskussioner har konlakl lagits med personer som arbetar med lortyrskador,

I de nordiska länderna byggs för närvarande upp centra för tortyroffer, I della läge förefaller del mig rimligt att försl avvakla erfarenheterna från dessa centra och också överväga att knyta frågan om dokumentationen av torlyrskadorna lill något av dem. Del är länkbart att vi då kommer fram till att ett svenskt institut av det slag Karin Israelsson efterlyst i sin fråga bör komma till stånd.

Prot. 1988/89:117 Anf. 85 KARIN ISRAELSSON (c):

19 rnaj 1989 Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svarel på min fråga, Atl jag ställde

en fråga beror på att tiden för inlämnande av inlerpellalioner var utgången.

Om kontrollen av vissa , . ■„ .■ f r* ■ ui- i ■ u i j . » .u j-

och jag ville garna fa en liten inblick i hur man på departementet bedömer

° situationen när det gäller tortyroffer.

Asylsökande har ju möjligheter att få akut sjukvård när de kommer till Sverige. Men som tortyroffer är det inte alla gånger som man ger klart besked vid första ansökningstillfället om att man blivit utsatt för lorlyr. Del kan också vara mycket svårt för många att snabbt berätta della, särskill då del gäller olika former av sexuell tortyr, som ju ofta förekommer i ett stort antal länder - även i de länder som har undertecknat de konvenlioner, där man förbinder sig att inte utöva tortyr.

För de asylsökande människor som utsatts för tortyr är det i dag ell slort bekymmer all få detta bekräftat, även om man i sin ansökan har uppgivit att man utsatts för tortyr.

Som statsrådet säger finns det centra för tortyroffer, men de används ju när den asylsökande har fått sina handlingar klara och är inne i landel. Det är med tanke på den grupp som hamnar här emellan som del skulle vara bra om man hade tillgång till dokumentation och erfarenheler, som kunde utnyttjas på ett bättre sätt än vad som sker i dag. Då skulle man snabbi kunna klarlägga huruvida tortyr har varit skälet till alt vederbörande söker asyl i vårt land.

Jag tolkar statsrådets svar som att det finns ett gemensamt intresse av alt man löser dessa frågor på bästa sätt. Jag hoppas att det blir en positiv lösning och att Sverige kommer att bli det land som får ett institut som kan samla den här erfarenheten.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på fråga 1988/89:646 om kontrollen av vissa syriska flyktingar

Anf. 86 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman! Maria Leissner har frågat mig om Sverige har kontaktat cypriotiska myndigheter för att be dem genomföra kontroll av syriska flyktingar som avser att resa till Sverige,

Svarel på frågan är att Sverige inte har tagit några sådana konlakler.

Svenska myndigheter prövar enligt våra regler vilka som skall få resa in i Sverige, Även Cypern har regler för sin gränskontroll. Det finns inget som säger alt den gränskontrollen skulle vara mer restriktiv gentemot personer som avser all resa till Sverige.

Anf. 87 MARIA LEISSNER (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret, som ju är tillfredsställande.

Skälet till min fråga är att jag har fått klara uppgifter om atl syriska

flyktingar som har flytt från Libanon via Cypern har blivit stoppade där när

de har velat fortsätta för att söka asyl här i Sverige, Jag tycker atl det är

62 alldeles utomordentHgt att svenska myndigheter inte är den direkta orsaken

till att de inte har kunnat fortsätta. Det är bra, därför att det är väsentligt alt Sverige hjälper till att slå vakt om de internationella principer som finns för flyktingpolitiken, bl,a, en route-principen som säger att en flykting skall kunna färdas genom ett antal olika länder, om det inte görs uppehåll under en längre tid, för kunna komma fram till det land där han vill söka asyl.

Jag hoppas att de cypriotiska myndigheterna - om de skulle ha konlakler med de svenska myndigheterna i framtiden - får klart för sig att Sverige inte vägrar inresa för asylsökande som saknar visum.

Prot. 1988/89:117 19 maj 1989

Om kontrollen av vissa sy ris ka fly klingar

Anf. 88 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman! Det kanske är överflödigt med en kommenlar. Vi är ju överens Maria Leissner och jag. Jag vill bara tillägga att Cypern har etl alldeles speciellt geografiskt läge. UNHCR - FN:s flyktingkommissariat - är sedan flera år tillbaka verksamt på Cypern, Tillsammans med det cypriotiska Röda Korset bistår man flyktingar och asylsökande som är i transit. Delta är då kanske ytterligare ett stöd för att de asylsökande som inte på egen hand har kunnat hävda att få resa vidare har möjlighet att få hjälp av FN:s flyktingkommissariat.

Överläggningen var härmed avslutad.

17 § Anmäldes och bordlades Motionerna

med anledning av prop, 1988/89:151 om höjning av den allmänna löneavgiften intill utgången av år 1990 1988/89:Fi96 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) 1988/89:Fi97 av Cari Bildt m,fl. (m) 1988/89:Fi98 av Gunnar Björk m,fl. (c) 1988/89:Fi99 av Lars Werner m.fl, (vpk) 1988/89:Fil00 av Inger Schörling m,fl. (mp) 1988/89:Fil01 av Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson (båda m) 1988/89:Fil02 av Nils Nordh m.fl. (s) 1988/89:Fil03 av Elving Andersson (c) 1988/89:Fil04 av Berit Löfstedt m.fl, (s) 1988/89:Fil05 av Margareta Persson m,fl, (s) 1988/89:Fil06 av Ylva Annerstedt m.fl, (fp) 1988/89:Fil07 av Gösta Bohman m.fl, (m)

18 § Anmäldes och bordlades

Finansutskottets betänkanden

1988/89:FiU33 Tilläggsbudget II inom finansdepartementets område

1988/89:FiU34 Tilläggsbudget II inom civildepartementets område

1988/89:FiU35 Oförutsedda utgifter för budgetåret 1989/90

Skatteutskottets betänkanden

1988/89:SkU34 Tullöverenskommelse med Spanien

1988/89:SkU35 Energiskatter

Prot. 1988/89:117 Justitieutskottets betänkanden

19 maj 1989 1988/89:JuU21 Säkerhetspolisen (SÄK)

~-------------- 1988/89:JuU23 Hovrättsfrågor m.m.

Meddelande om fråga

Lagutskottets betänkande

1988/89:LU34 Upphovsrätt och datorprogram

Utbildningsutskottets betänkanden 1988/89:UbU13 Anslag till grundskolor m.m. 1988/89:UbU15 Anslag till gymnasieskolor, m.m, 1988/89:UbU19 Anslag till utbildning för tekniska yrken 1988/89:UbU28 Verkställd granskning av Stiftelsen Riksbankens jubileumsfonds verksamhel och förvaltning under år 1988 1988/89:UbU29 Anslag på tilläggsbudget II 1988/89:UbU30 Ingenjörsutbildning

Näringsulskoltets betänkanden 1988/89:NU25 Energipolitik 1988/89:NU30 Statens vattenfallsverk 1988/89:NU31 Använt kärnbränsle, m,m.

19 § Meddelande om fråga

Meddelades alt följande fråga framställts

den 19 maj

1988/89:663 av Ingbritt Irhammar (c) till utrikesministern om de politiska förhållandena i Västsahara:

Del västsahariska folkets kamp för självbestämmande och oberoende har pågått i mer än 13 år,

I förra veckan hölls en konferens för européparlamentariker i Rom, där deltagarna var överens om att frågan om Västsahara inte kan lösas militärt, utan den måste lösas genom direkta dialoger och förhandlingar mellan kungariket Marocko och befrielserörelsen Polisario,

En första samtalsomgång skedde mellan parterna i januari i år. Därefter har Marocko inte gått med på fortsatta diskussioner, trots att FN:s generalförsamling antagit en resolution om en fredsplan för Västsahara, som accepterats av båda parter,

Mol bakgrund av det ovan sagda vill jag fråga:

Ämnar regeringen vidta några åtgärder för atl försöka förmå Marocko alt fortsätta dialogen med Polisario för förhandlingar om eldupphör och folkomröstning, där del västsahariska folket självl får beslämma om sin framtid?

20 § Kammaren åtskildes kl, 14,46, Prot. 1988/89:117

19 maj 1989 In fidem

GUNNAR GRENFORS

IGunborg Apelgren

Prot, Förteckning över talare

1988/89:117 (Siffrorna avser sida i protokollet)

Fredagen den 19 mqj

Förste vice talmannen 40

Bager, Erling (fp) 44

Billing, Knut (m) 6, 13, 14, 24, 26, 42, 44

Ciszuk, Paul (mp) 43

Danielsson, Bertil (m) 37

Domeij, Åsa (mp) 10, 14, 15, 19, 21

Ehasson, Stina (c) 36

Evensson, Rune (s) 48

Finnkvist, Bo (s) 31

Gahrton, Per (mp) 55, 56, 57

Godin, Sigge (fp) 23, 25, 26

Goés, Eva (mp) 33, 34, 35

Hansson, Agne (c) 3, 17, 21, 41

Hasselslröm Nyvall, Ingrid (fp) 32

Israelsson, Karin (c) 62

Johansson, Bengt K Å, civilminister 59, 60

Leissner, Maria (fp) 62

Lindqvist, Bengt, statsråd 50, 51, 52

Lundgren, Kent (mp) 60, 61

Lööw, Maj-Lis, statsråd 61, 62, 63

Nilsson, Lennart (s) 15, 20, 22, 30, 34

Nordh, Nils (s) 43, 44

Olsson, Leif (fp) 42, 44

Orring, Ulla (fp) 53, 54, 55

Oitosson, Roy (mp) 27, 31

Persson, Siw (fp) 6, 14, 15, 19, 21

Schyman, Gudrun (vpk) 51, 52

Skånberg, Krister (mp) 35, 47

Strömdahl, Jan (vpk) 8, 13, 15, 18, 43

Thorén, Rune (c) 46

Wallström, Margot, statsråd 52, 54, 55, 56, 57, 59

Wikström, Jan-Erik (fp) 58, 59

Riksdagens protokoll 1988/89:117 Fredagen den 19 maj

Riksdagens protokoll 1988/89:117