Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1988/89:116

Torsdagen den 18 maj

Kl. 12.00

Förhandlingarna leddes fill en början av andre vice lalmannen.

1 § Återkallelse av motion

Andre vice talmannen meddelade att Carl Frick och Gösta Lyngå i skrivelse den 16 maj återkallat den av dem väckta motionen 1988/89:Sk685 Skall på engångsförpackningar.

Andre vice lalmannen anmälde atl han hade avskrivit denna motion.

Skrivelsen lades till handlingarna.

2 § Justerades protokollet för den 9 maj.

3 § Föredrogs men bordlades åter

Bostadsutskottets belänkanden 1988/89:BoU9, BoUlO och BoU12

4 § Företogs fill avgörande utrikesutskottets betänkanden 1988/89:UU21 och UU20, finansutskottets betänkande 1988/89:FiU24, justifieutskottets betänkanden 1988/89:JuU19 och JuU20, kuliurulskotlets betänkande 1988/89:KrU23 samt näringsutskotlets betänkanden 1988/89:NU26 och NU27 (beträffande debatten i dessa ärenden, se prot. 115).

Utrikesutskottets betänkande 21

Ulskollels hemställan bifölls.

Utrikesutskottets betänkande 20

Mom. 5 (kommuners m.fl. rätt fill bojkottåtgärder)

Ulskollels hemställan bifölls med 243 röster mot 71 för reservafion 1 av Pär Granstedt m.fl. 2 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 6 (viseringsregler)

Ulskoltets hemställan bifölls med 275 rösler mol 37 för reservafion 2 av Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus. 1 ledamol avstod från all rösta.

Prot. 1988/89:116 Mom. ll (värvning i Sydafrikas armé)

18 maj 1989 Ulskoltets hemställan bifölls med 298 rösler mot 17 för reservalion 3 av Per

Gahrton.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Finansutskottets betänkande 24

Mom. 1 a (genomförande av en folk- och bostadsräkning år 1990)

Först bilräddes reservafion 1 av Rune Rydén m.fl. - som ställdes mol reservalion 2 av Carl Frick - med acklamafion.

Härefler bifölls utskottels hemställan med 200 röster mot 96 för reservafion 1 av Rune Rydén m.fl. 17 ledamöter avsiod från att rösta.

Mom. 3 (uppgifter i FoB 90)

Utskottets hemställan bifölls med 245 rösler mol 36 för reservalion 3 av Gunnar Björk och Ivar Franzén. 29 ledamöter avstod från att rösla.

Mom. 6 och 7 (säkerhet, sekretess och integritet i FoB 90, m.m.)

Utskottets hemställan - som slälldes mot reservalion 4 av Carl Frick -bifölls med acklamation.

Mom. 9 (sankfion mol uppgiflsvägrare)

Utskottets hemställan bifölls med 263 rösler mol 19 för reservalion 5 av Carl Frick. 32 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 11 (utformning av framfida folk- och bostadsräkningar)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservalion 6 av Lars De Geer och Ingela Mårtensson - bifölls med acklamation.

Mom. 12 (intervall mellan framlida folk- och bostadsräkningar)

Utskottets hemställan bifölls med 165 röster mot 149 för reservafion 7 av Gunnar Björk m.fl.

Mom. 15 (översyn av datalagen)

Ulskoltds hemställan - som slälldes mot reservation 9 av Lars De Geer och Ingela Mårtensson - bifölls med acklamation.

Mom. 16 (datapolitikens inriktning)

Utskollels hemställan - som slälldes mol reservation 10 av Lars De Geer och Ingela Mårtensson - bifölls med acklamafion.

Övriga moment Utskollels hemställan bifölls.

Justitieutskottets betänkande 19

Mom. 1 (lagförslagen i proposilionen)
4 Utskottets hemställan bifölls med 297 röster mot 18 för reservation 1 av

Kenl Lundgren.

Mom. 3 (näringsidkare) PrOt. 1988/89:116

Utskotlels hemställan bifölls med 162 röster mol 152 för reservafion 2 av 18 maj 1989 Karin Ahrland m.fl.

Mom. 5 (Europakonventionen)

Utskottets hemslällan - som slälldes mol reservalion 3 av Karin Ahrland m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (allmänna frågor om rättshjälpen) Utskollels hemslällan - som ställdes mot reservalion 4 av Berith Eriksson

- bifölls med acklamafion.

Mom. 7 (rättegångskostnader i förvaltningsmål)

Utskottets hemslällan bifölls med 162 rösler mol 154 för reservalion 5 av Karin Ahrland m.fl.

Övriga momenl Utskottets hemslällan bifölls,

Justitieutskottets betänkande 20

Utskotlels hemställan bifölls.

Kulturutskottets betänkande 23

Mom. 1 (anslag lill Bidrag fill ulvecklingsverksamhel inom kulturområdet m.m.)

Utskottets hemslällan bifölls med 255 rösler mol 60 för reservationen av Ingrid Sundberg m.fl.

Mom. 2—5 Utskotlels hemslällan bifölls.

Näringsutskottets betänkande 26

Mom. 1 (stimulansprogram för utveckling av alternativa drivsystem m.m.) Utskottets hemställan bifölls med 277 rösler mot 36 för reservalion 1 av Per-Ola Eriksson och Kjell Ericsson. 1 ledamol avstod från atl rösla.

Mom. 2 (stöd till ulveckling av elbilen) Utskotlels hemslällan - som ställdes mol reservalion 2 av Hädar Cars m.fl.

- bifölls med acklamafion.

Mom. 3 (stöd till utveckling av RAN-syslemd)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 3 av Per-Ola Eriksson och Kjell Ericsson - bifölls med acklamation.

Mom. 4 (slöd lill utveckling av Elko-motorn m.m.) Utskottets hemslällan - som slälldes mol reservalion 4 av Hädar Cars m.fl.

- bifölls med acklamation.

Prot. 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

Mom. 5 Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 6 (utredning om bilindustrins framlid)

Utskottets hemställan bifölls med 277 röster mot 37 för reservalion 5 av Lars Norberg. 1 ledamol avsiod från all rösla.

Näringsutskottets betänkande 27

Utskottets hemställan bifölls.

5 § Beträffande de på föredragningslistan återstående ärendena, jordbruksutskottets belänkanden 1988/89:JoU14 och JoU18, beslöl kammaren på förslag av andre vice lalmannen medge att de fick fördas lill avgörande i ett sammanhang sedan debatten i båda dessa ärenden avslutats.

Föredrogs jordbruksutskottets betänkanden

1988/89:JoU14 Livsmedelskontrollen (prop. 1988/89:68) och 1988/89:JoU18 Reglering av priserna på fisk m.m. (prop. 1988/89:102).

Försl upptogs lill behandling jordbruksutskottets betänkande 14 om livsmedelskontrollen.

Livsmedelskontrollen

Anf. 1 INGVAR ERIKSSON (m):

Herr talman! Jordbruksutskottets betänkande 1988/89:14 behandlar regeringens proposition 1988/89:68 om livsmedelskontrollen. Förslag om vissa ändringar i livsmedelslagen (1971:511) tillstyrks nu av utskottet Syftet är atl skärpa livsmedelskontrollen.

I belänkandel behandlas också motioner frän allmänna molionsiiden 1988 och 1989 saml motioner väckta i anledning av proposilionen om livsmedelskontrollen och även i anledning av proposition 1987/88:128 som gäller miljöförbättrande ålgärder inom jordbruket.

Ulskollel har avslyrkl de mofioner som väckts i anledning av proposifionen i den mån de slår i molsällning till regeringens förslag och överväganden.

Utskottet föreslår ell riksdagsuttalande i anledning av tre motioner från moderalerna, centerparliel och vpk. I uttalandel slälls krav pä alt regeringen bör återkomma till riksdagen med en särskild redovisning i fråga om den närmare utformningen av en vidgad avgifisfinansiering inom livsmedelskontrollen. Delta, herr talman, är myckel angelägel, då koslnaderna för de skärpningar som nu riksdagen i relalivt slor enighel väntas anta av allt atl döma kommer all bli bdydande.

Herr lalman! Del är ganska anmärkningsvärt alt det, trots den stora enighel om de ålgärder som nu regeringen och utskottet med vissa modifieringar släller sig bakom, finns lill betänkandet fogat inle mindre än 58 reservationer och 7 särskilda yttranden. Jag måste tyvärr konstalera all en

hel del av dessa är överdrivna och svåra atl förslå. Förslagen skulle också bli mycket svåra all omsätta i den praktiska verkligheten, om de skulle få gehör här i riksdagen. Vi moderater har varil restriktiva i sammanhanget, inte minsl därför all man nu på livsmedelskonlrollområdet lar så väsentliga sleg framåt.

Bakgrunden fill del som nu sker är givelvis den omfattande och intensiva debalt om dessa frågor som pågått länge. Man kan också konstatera att betydande brisler har förekommil i del hillills fillämpade syslemel, inle minsl vad gäller importkontroll och möjlighelen all ge livsmedelsproducenter en chans att konkurrera med de ulländska producenterna på lika villkor. Som exempel härpå kan anföras att det i Sverige tidigare har beslutats om l.ex. förbud mol användning av vissa hjälpmedel i produkfionen och i behandlingen av livsmedel. Ofla uppslår då en situation där produklionen försvåras och fördyras, lagringstiden i butikerna förkortas osv. Samfidigt utsätts inte de utländska producenterna för motsvarande krav. Importören kan alltså ofta presenlera en produkt som till synes har högre kvalitet och bättre lagringsduglighet. Oftast går det ej atl påvisa sådan mängd av restsubstanser i produkten när det gäller l.ex. växlskyddsmedel atl produkten kan sloppas vid imporl. Då får den föras in för konsumtion i Sverige, trots alt den producerats på ett säll som inle är tillåtet i Sverige.

Om ulvecklingen får fortsätta opåtalal i denna riktning kommer alll fler livsmedel som produceras i Sverige all slås ul. Sverige lagstiftar i vissa fall bort sina egna möjligheler. Man slår undan benen för sig själv och sina egna produkler, och öppnar sedan gränsen för produkter som man har velal skydda den svenske konsumenten från, på grund av det sätt på vilket de framställts.

Det är nu dags atl se till att inga restsubstanser av i den svenska produktionen förbjudna ämnen tillåts vid import av molsvarande produkt. Nollvärden är i dessa fall det enda rimliga. Om man kombinerar delta med ursprungsmärkning av livsmedel kan de största problemen förhoppningsvis klaras framöver.

Vi vel atl det är väsenlligl med en märkning av livsmedlen. Då får konsumenterna kännedom om varifrån produklerna kommer. De får också förståelse för och kännedom om hur produkterna i resp, land har producerats, om ursprungsmärkningen kompletteras med övriga upplysningar. Då har konsumenten chans att välja.

Det är i dagens läge svårt att komma längre än att först och främst förbjuda sådana restsubstanser av ämnen i importerade varor som inte är tillåtna i svenska produkter och dessulom gå in för en märkning av produklerna. Skulle man gå längre finns uppenbara riskeratt vi får uppleva handelspolitiska negativa konsekvenser. Vi vel att del kan leda lill ytterligare problem för Sverige, inte minsl på det livsmedelspolitiska området.

Vi moderater har också den uppfattningen att i samband med den internalionaliseringsprocess som nu pågår skall andra krav tas upp och föras fram i de överläggningar som kommer all ske. Här gäller del all Sverige är aktivt Vi har här, herr lalman, fåll gehör för de synpunkler som vi moderater i flera år fört fram på detta område. Vi släller alltså upp för propositionen i dessa sammanhang. Vi kommer dock att noga följa utvecklingen framöver.

Prot. 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

Prot. 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

Grunden för en god livsmedelshantering måsle vara goda kunskaper, både hos dem som yrkesmässigt handhar livsmedel och hos allmänhelen. Det är därför beklagligl alt kunskaperna om hur livsmedel skall handhas har försämrats under den senaste tioårsperioden. Dd kan bero på alt del i den hemkunskapsundervisning som tidigare var så god och intensiv i dag ägnas allt mindre tid ät all lära eleverna att bedöma råvaror och hur dessa skall behandlas och förvaras. De s.k. lanthushållsskolorna har till stor del lagts ned, och de terminskurser som fidigare funnits vid dessa har nästan helt försvunnil. Den värdefulla ulbildning som dessa skolor ger borde meritera till vidareutbildning inom olika områden.

När undervisning av praktiskt allmänbildande karaktär finns inom skolsystemet är det vikligl all frågor om beredning av livsmedel och deras hantering ges ulrymme. Konsumenter ulan lillräckliga kunskaper känner sig ofta otillfredsställda med livsmedelskvalitelen, del framkommer i den offentliga debatten. Konsumenlerna blir i hög grad beroende av den kvalitetskontroll som tillverkare, försäljare och inle minst statsmakterna ombesörjer. Det sker nu en skärpning av denna kontroll, vilkel är posilivl. Den inriklning som nu antas leder framåt

I della bdänkande tas även upp resonemanget om giftfria livsmedel och vad giftfria livsmedel egentligen är. Utskottet vill fästa uppmärksamheten pä den missuppfattning och felaktiga information som vidlåder begreppet giftfria livsmedel. Enligt ulskollels mening är begreppel så oklarl alt det knappast kan gagna en vederhäftig konsumentupplysning. Bekämpningsmedel och andra främmande ämnen används av olika skäl i delar av livsmedelsprocessen. I livsmedlen förekommer emellertid också ämnen som härrör från sådana verksamheter ulanför livsmedelsprocessen som negativt påverkar miljön, liksom naturliga men icke deslo mindre skadliga ämnen såsom tex. solanin i potatis. Avgörande för bedömningen av livsmedlens tjäntighet måste i samtliga fall givetvis vara ämnenas eventuella förekomst och skadeverkan i den slutliga produkten. För delta fastställs gränsvärden, som måste sättas med största reslriktiviiet I de fall där det visar sig omöjligt eller förenai med stora svårigheter atl fastställa gränsvärden rnåsle man se över förhållandena.

I belänkandet behandlas också bestrålning av livsmedel. En ny teknisk metod för atl hållbarhdsbehandla livsmedel är bestrålning, som förekommer på vissa håll i vår värld. Denna bestrålning är i sig inle hälsoskadlig. Den avger inle heller skadlig radioakliv strålning.

Enligl vår mening finns del normalt inte anledning all förbjuda en metod pä grund av all del finns människor som i första hand av känslomässiga skäl är negativa till metoden.

Det finns emellertid andra skäl för alt bestrålning av vissa livsmedel inle bör accepteras. Bestrålning kan innebära atl bakterieulvecklingen hämmas, vilket leder till att ur bakteriologisk synpunkt otjänliga produkter efter sådan behandling i vissa fall kan förbättras och anses tjänliga. Produkten kan då givetvis inle anses vara färsk. Konsumenternas normala meloder för alt avgöra om en produkl är färsk och vilken kvalitet produkten häller fungerar inte. Därför bör bestrålning av färskvaror inle förekomma. Vi har därför biträtt den föreslagna förändringen av 11 §.

Regeringen aviserar emellertid också att den avser all i förordning totalförbjuda all besirålning av livsmedel. Livsmedelsverket bör dock trols alll få möjlighet all ge dispens från ell sådanl förbud i de fall där allernalivel framslår som klarl sämre. Ett exempel är kryddor. Vissa sorters kryddor behandlas i dag med giftiga gaser för att förhindra mögelangrepp. Del kan inle uleslulas all del ur hälsosynpunkt vore bältre om dessa kryddor i slällel bestrålades. Vi moderater menar att livsmedelsverket måste ha den kompetens och de möjligheter som krävs för att göra denna lyp av avvägningar. Vi har i en reservalion velat ge regeringen dessa synpunkter till känna.

I den prakliska verkligheten har del inlräffal olyckor- människor har blivit svårl sjuka, och även dödsfall har inlräffal på grund av mögelbildning i kryddor. Om alternativet då är atl rnan använder myckel giftiga kemikalier för all söka undvika mögelbildning, anser vi atl den möjlighet som redan i dag finns ule i världen kan ulnylljas.

Herr lalman! När del gäller avgifissyslemd föresläs förändringar i livsmedelslagen som bl.a. innebär att lagen om köttbesiktning kommer att avskaffas, vilkel medför all riksdagen lill regeringen hell överlämnar utformningen av de beslämmelser pä della område som kommer att slyra livsmedelshanteringen. Vi kan med anledning av behovel av detaljerade regler pä en lång rad områden acceplera att myndigheter utfärdar sådana bestämmelser. Vi ulgår frän all beslämmelserna ulformas ufifrän såväl den enskilde konsumentens behov av skydd som ulifrån livsmedelshanteringens förutsättningar.

Regeringens förslag innebar emellertid också att regeringen skulle få fria händer att själv besluta om utformningen av avgiftssystemet. Den offentliga konlrollen av livsmedel bör huvudsakligen bekoslas genom avgifier frän berörda företag. Avgiftssystemet bör utformas så atl del tar hänsyn lill de reella tillsynskoslnaderna. Regeringen har i proposilionen anlyll att så skall vara fallet.

Enligl vår mening bör man slräva efler all avgifterna sä väl som möjligt speglar tillsynsverksamhetens koslnader. Det innebär l.ex. atl företag med väl utbyggd egenkonlroll kan fä lägre kostnader.

Enligt regeringens förslag skall livsmedelsverket med hjälp av riksrevisionsverket utforma ett nytt avgiftssystem. Detta skulle träda i kraft vid årsskiftet Riksdagen skulle enligt regeringens förslag inte få möjlighet att la slällning lill det nya avgifissyslemd. Delta ansåg vi moderater vara oacceplabell, och vi ville därför atl riksdagen skulle fä möjlighet att äler ta ställning till de konkreta principerna för hur avgiftssystemet skall vara utformat framöver. Vi har nu fått gehör för denna uppfattning genom skrivningen i betänkandet.

Herr talman! Vi moderaler har fogat reservalion 10 om läckaget av växlskyddsmedel lill betänkandet Vi vet atl man på olika häll i vårt land har kommil fram till att det har förekommit läckage. Men i de flesta fall har det konstaterats all del har berott på visst slarv. Och i dessa fall har orsakerna alltså kunnat klarläggas. Det kan emellertid aldrig accepteras all växlskyddsmedel hamnar i grundvattnet eller i brunnar och skadar del vallen som skall konsumeras. Vi moderaler har i vår reservalion 10 lagil upp dessa problem. Vi anser all viklen av det personliga ansvarslagandel skall betonas när del

Prot, 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

Prot. 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

gäller användningen av växlskyddsmedel. Vi menar alt läckage som sker pä grund av oförsiktig användning är helt oacceplabell. Vi anser också att samhällel måste bidra till all kunskapen breddas på detta område, vilkel vi har velal ge regeringen lill känna i reservation 10.

I övrigl har jag berörl reservationen om dispens när del gäller bestrålning av livsmedel. Vi släller upp för beslrålningsförbud, men vi vill ha en viss dispensmöjlighd.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill reservationerna 10 och 56 samt i övrigl lill utskottels hemslällan.

Anf. 2 LARS ERNESTAM (fp):

Herr talman! Vi behandlar i dag dels ett förslag om ändringar i livsmedelslagen, dels elt anlal motioner i anslutning till proposilionen om livsmedelskontroll. I betänkandet behandlas dessutom elt myckel slorl anlal motioner från den allmänna motionstiden 1988 och 1989. Det är alltså många frågeställningar med mängder av yrkanden som nu har fält komprimeras i detta betänkande. Motionerna har resulterat i inle mindre än 58 reservafioner och elt antal särskilda yttranden. Nägra av reservafionerna är från folkparfiet.

Från folkpartiets sida har vi i detta sammanhang koncentrerat oss pä all försöka bedöma de länge efterlysta skärpningar i livsmedelslagen som nu föreslås. Vi kan från vår sida konstalera att lagförslagen i stor ulslräckning uppfyller krav som vi under många år har drivit här i riksdagen.

Del är bra att det i proposilionen, och kanske ännu mera kategoriskt i belänkandel, slås fasl alt samma krav skall ställas på innehållet i livsmedel som importeras som på de livsmedel som produceras i vårl land. Kontrollen på importerade produkler skall skärpas. Vi skall få ytterligare etl laboratorium osv. Det är viktigt att organisationen byggs ut, så all vi verkligen får de resurser för utökad kontroll som utlovats. Personalsiluafionen är för närvarande inle tillfredsställande på delta område.

En detalj i proposifionen handlar om avgiftsfinansiering, där regeringen har begärl fullmakter. Denna delalj har väckt många diskussioner i jordbruksutskottet. Allmänt talas det ofta om att vi skall förenkla bidragsströmmarna mellan slal och kommun. Del förslag som nu har skisserats gär i motsatt rikining. Del rör sig visserligen i det här fallet om avgifter, men det är bra atl regeringen får i uppdrag av riksdagen att återkomma med förslag till hur avgiftssystemet skall utformas.

Vi har slälll oss bakom förslaget när det gäller bestrålning av livsmedel. Men jag tror atl del är bra om del finns dispensmöjligheter. Vi delar de efiska synpunkterna och den rädsla som många människor känner för just bestrålning och erkänner även riskerna. Men vid hearingar och i andra sammanhang har del visats all bestrålning i vissa fall kan vara en framkomlig väg. Därför tror jag atl del är bra om jordbruksministern och regeringen i framliden noga överväger frågorna. För vissa kryddor kan del vara värdefulll med bestrålning. Det kan också finnas allergiker som har behov av mat som är bestrålad, Försikfighet är naturhgtvis att tillråda, men del gäller atl behandla frågorna seriösl, och jag hoppas att så sker.

I betänkandet las ulbildningsfrågorna upp myckel marginellt. Del är

rimligt, eftersom utbildningsfrågorna hör fill utbildningsdepartementets arbetsområde. Men del sägs att ämnel livsmedelsteknik skall få ökat utrymme. Jag vill utöver vad som står i betänkandet hänvisa lill en interpellationsdebatt som jag hade med miljöministern om personalsituationen på miljöområdet. De personalgrupper som berörs i del här belänkandet ligger nära den kategorin. För att man skall kunna uppfylla lagförslagets intentioner behövs kompetent personal. Utbildningssituationen är inte fillfredsställande. Del råder slor brisl på kompetenta inspektörer. Man behöver bara studera tidningen Kommun-Aktuellt för all få klarl för sig atl kommunerna med ljus och lykta söker personal.

Kommunernas ökade ansvar på miljöskyddsområdet, naturvårdsenhder-nas ökade behov och inte minst förelagens behov av personal har skapal en stor bristsituation. För att kommunerna skall klara miljöskyddet behöver man ibland omskola personal och inspektörer som nu sysslar med livsmedelsteknik lill att syssla med miljöskydd. Del visar alt bristsituationen är stor. Del räcker inle med att vidga ämnet livsmedelsteknik. Del behövs krafttag, och del finns anledning för riksdagen alt återkomma lill dessa frågor.

Eflersom jordbruksministern är närvarande i kammaren vill jag i all vänlighet fråga om inte jordbruksministern anser alt del är en gemensam uppgift för miljöministern och jordbruksministern alt ta dessa frågor på allvar och agera så att vi får en fungerande personalsituation. Del räcker inle med utbildningen i Umeå och en liknande ulbildning i Kalmar. Det behövs också fortbildning av personer med annan basutbildning för att man skall kunna besätta de befattningar som blir vakanta.

Jag vill yrka bifall lill de reservafioner där ledamöler som represenlerar folkpartiet finns med. De reservalionerna är inte så många.

Vi anser atl del behövs ell särskilt insfitut för folkhälsan. I dag är det tre myndigheter som har ansvaret, nämligen livsmedelsverket, socialstyrelsen och konsumentverket För att den här vikliga verksamhelen skall få full effekl behöver den samordnas och intensifieras.

Folkparfiet vill ha fristående miljörevisorer. Det bör finnas möjligheter att utveckla etl system i livsmedelshanteringen på samma säll som vi vill ha på miljöområdet. Genom revisorer skulle hälsoskyddsaspekterna inpräntas bättre hos företagens inlressenler. Del är beklagligl all vi endasl fått slöd från miljöpartiet för våra synpunkter i denna fråga.

Herr lalman! Jag skall slutligen beröra vattenfrågorna. Dricksvattnet och vallenfrågorna över huvud taget kan komma atl utvecklas lill en av de stora miljöfrågorna på 90-talet. Representanterna för folkpartiet, centern, vpk och miljöpartiet har tagit upp vattenfrågorna och anfört reservationer med skilda motiveringar. Utskollels majoritet hänvisar fill de begränsade insatser som pågår, forskning och försöksverksamhel. Samiidigi påpekas all vallenverken många gånger är ålderdomliga, bristfälligt underhållna saml atl resurserna för personal och ulbildning är olillräckliga.

Enorml stort kapital är nedlagt i våra vatlenanläggningar. Den förnyelse som måsle komma blir myckel kapitalinlensiv. Men detta kan inte hindra alt vi slår inför en utmaning om vi i framtiden skall få behålla vatten av god och användbar kvalitet. Till delta kommer försurningens effekler för sjöar och valtendrag. Det behövs en strategi för framliden. Utskottets majorilel tar

Prot, 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

Prot, 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

enligt min uppfattning alltför lätt på den här frågan. Skall det bli så, Grethe Lundblad, att vi tar itu med vallenproblemen först när situationen är akul? Del behövs framförhållning och strategi. Denna strategi saknar vi från folkpartiet i detta belänkande.

Herr talman! Jag yrkar än en gång bifall lill de reservationer där folkpartiet finns med och i övrigt till utskottels hemslällan.

Anf. 3 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Mat, eller livsmedel, som väl är den term som vi oftast använder i dessa sammanhang, är något väldigt viktigt för oss och är en av grundförutsättningarna för att vi skall kunna leva. Vi borde kanske inte behöva påpeka della, men ibland verkar det som att vi har glömt bort det. Samtidigt ökar intresset för vad vi äler. Människor ifrågasätter alllmer och har synpunkler på de hvsmedel som vi köper i affärerna - de skall vara av bra kvahtet. Men på samma gång har kunskaperna om mal och hur man hanterar mal minskat.

Vi i centerparliel har i mänga sammanhang framhållit behovel av mera ulbildning för alla människor. Men vi har inle fått önskat slöd.

Ingvar Eriksson nämnde lanthushållsskolornas vikliga roll. Jag skulle vilja rekommendera Ingvar Eriksson att resonera med moderata landstingsledamöter runl om i vårl land om dessa saker. När vi slåss för lanthushållsskolorna ute i länen har vi inte alltid moderaterna med oss. Vi har ofta fått dra del kortaste strået Övriga partier har nämligen velat lägga ned dessa viktiga skolor. Verkligheten överensstämmer inte allfid med det som vi här talar om.

Vi förväntade oss myckel av propositionen i della sammanhang. Många motioner har under åren avslagits här i riksdagen jusl med hänvisning lill atl förslag skulle läggas fram. Jag kan inte riktigt hålla med föregående talare om atl alla de krav som rimligen kan slällas på lagstiftningen i della avseende uppfylls. Vi i centerpartiet har andra synpunkter.

Här släller alltså moderater och folkpartister i stort sell upp på de synpunkter som den socialdemokrafiska regeringen har förl fram. Men i själva verket är del inte särskilt mycket större resurser som föreslås. Organisationen ändras. Kontrollverksamheten förbättras och utökas en aning. Men vid den utfrågning som ägde rum i jordbruksutskottet sade livsmedelsverkets generaldirektör Arne Kardell att vi inte skall förvänta oss en revolution i detta sammanhang. Redan små resurser utökas bara med 10 %. Och ändå gäller dd en marknad som represenlerar elt värde av ungefär 130 miljarder. En sådan här ålgärd kan alltså inte få särskill slor effekt. Jag tror att denna bedömning är ganska riklig.

När del gäller principerna i detta sammanhang har heller inte särskilt mycket ändrals. Del är fråga om nyanser. Det skall bli mera provlagning för all man skall kunna kontrollera importen. Men den grundläggande förutsällningen är alt del skall vara samma värdering och samma krav när det gäller både importen och det som produceras i Sverige. Dessa krav uppfylls dock inle. Man går nämligen inle tillräckligt långt. Dessutom är det omöjligt att kontrollera alll.

Vidare står det ingenting i propositionen om vattnet Det är väl, jordbruksministern, ganska generande all man i detta sammanhang har

glömt borl vårl viktigaste livsmedel, vattnet. Vi har berörl della i motioner och kräver ålgärder på della område.

Vad är del då som är viktigt när vi skall.faslslälla vad som är bra kvalilel? Ja, naturligtvis skall livsmedlen vara sammansatta på ell sådant sätt atl de är nyttiga för oss. Men då kan vi inle ta fasta på ell enskilt livsmedel. Det är ju hela vår livsföring som avgör om vi skall må bra eller dåligt. Del handlar om att kombinera maten pä rätt säll. Det behövs, som sagt, utbildning och informalion. Men självfallet måste de enskilda livsmedlen vara sådana att de kan inordnas i en lämplig diet.

Dessutom vill vi atl livsmedlen skall vara fria från gifter av olika slag. Men del är kanske en utopi i dagens samhälle, eftersom luflen i stor utsträckning bidrar fill försämringar. Odlaren kan således inte påverka i det avseendet. Även på den punklen behövs del åtgärder. Men vi måste också se fill all maten inte tillförs gifter direki vid produktionen eller senare genom olika fillsalser. Tillsatserna är etl bekymmer i sig. Ofla används ju inte tillsatser för att förbättra maten, utan för atl göra maten mera hållbar när den skall transporleras långa slräckor. Tillsatserna är således inle till gagn vare sig för maten eller för konsumenten/producenten. Det här resonemanget kan vara en ulgångspunkl för diskussionen.

Sedan vill jag kommentera en annan sak som nämns i belänkandet. Del har kanske inle så mycket med livsmedlens kvahtet alt göra. Det står i betänkandet att man när det gäller livsmedelspolifiken från 1985 som en grundläggande värdering har att vi skall vara rädda om och hushålla med den naturresurs som marken ulgör. Ja, del är fakfiskt vad vi centerpartister i olika sammanhang slåss för. Men socialdemokraterna för en helt annan jordbrukspolifik. Socialdemokraterna vill nämligen snarare rasera denna resurs - den har inte så slort värde för framliden. Men del här uttalandet har kanske närmasi karaktären av en bisats i sammanhanget

För alt kunna erbjuda livsmedel av god kvahtet krävs det elt fungerande kontrollsystem. Här föreslås vissa förändringar. Kommunerna skall få en vikiigare roll, och del tror jag skulle vara väldigt bra. Vi i centerpartiet har uttryckt samma uppfattning. Dessutom har vi sagt att det vore rimligt atl kommunerna fick ta över ännu mera av kontrollen - i den mån kommunerna vill göra del och har erforderliga resurser. Värt förslag går alltså i den riktningen.

När det gäller avgifterna föreslår regeringen en grundavgift för företagen. Del kan vara elt bra system. I vissa motioner sägs det alt del vore rimhgt atl de som har alt avlägga en avgift också får någonting för pengarna - l.ex. en grundläggande hjälp i utvecklingen av konlrollen eller för att få fram livsmedel av god kvalilel. Även jag tror all det är riktigl all ha etl sådanl syslem. Dessulom har regeringen föreslagit atl kommunerna skall betala in pengar fill livsmedelsverket för alt på del sättet bidra lill atl täcka verkels kostnader. Men det lycker vi är fel.

Vi i utskottet har enats om atl hemställa hos regeringen om ett förslag som vi får möjlighel att framföra synpunkter på. Förslagen i de motioner som handlar om dessa följer med i det sammanhanget. Regeringen har möjlighel - för atl inle säga skyldighet - atl ta hänsyn till dessa olika synpunkter vid utformningen av del nya avgiftssystemet

Prot. 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

Prot. 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

En delfråga i delta sammanhang gäller bestrålningen av maten. Del är vikfigt, som del har sagts här och som man ocksä säger i propositionen, att del inte bara är fråga om skadeverkningar utan att del också är fråga om konsumentens krav. Vi kan dock inle bortse från all bestrålningen kan ha en skadlig inverkan. I varje fall belyder bestrålningen alt matens innehåll förändras.

Utskottets skrivning har förstärkts på denna punkt. Proposilionen var ju litet vag när det gäller konlrollen av importerade livsmedel. Utskottet slär fast all samma regler skall gälla för både import och inhemska livsmedel. Det skall inle få förekomma någon bestrålning av livsmedel vare sig när del gäller hvsmedel som produceras i Sverige eller när del gäller importerade livsmedel.

Moderaterna avvaktar här något och menar att dispenser borde kunna beviljas. Jag och övriga i centerpartiet har uppfattningen all del inle skall förekomma några dispenser. Sådana behövs inle. Del går atl klara sig utan kryddor som innehåller kemikalier.

Samma regler och samma synsäit borde gälla för importen av livsmedel över huvud laget Ute i världen används en hel del tillsatser och hjälpmedel som inte tillåls i Sverige. Jag lycker atl del är både fegl och inkonsekvent av socialdemokralerna, moderalerna och folkparfislerna att inte instämma i de krav som jag här har nämnl. Del är inte tillräckligt att bara säga att det skall vara en kontroll och att inga ålgärder behövs om kontrollen inte visar på några felaktigheter. Det finns mycket som inte kan kontrolleras. Del handlar inle alllid om fillsalser. I stället kan det handla om andra värderingar - tex. etiska värderingar. Slällda krav bör alltså gälla även importen.

Det sägs i belänkandel att de synpunkter som förs fram i motionerna i första hand kanske inte är ägnade att trygga en bra mal för konsumenlen. I stället är det etl sätt att åsladkomma bättre förutsättningar för den svenske producenten. Jag vill hävda all del är fråga om både-och. Vi har ell ansvar gentemot konsumenten. Men vi har naturhgtvis ocksä etl ansvar gentemot den svenske producenten. Det får vi inte slicka under stol med. Dessulom skall vi inle vara rädda för all erkänna alt vi har della ansvar.

Ute i Europa och även på andra håll används anlibiofika i foder i lillväxlfrämjande syfle. Men detta är förbjudet i Sverige. Antibiotika förekommer här endast i hten utsträckning, tex. när del gäller broiler. I en reservafion som är fogad lill detta betänkande säger vi atl även denna möjlighel bör las borl. I princip kan man dock säga all anlibiofika inte används i Sverige. Vi kan inte i dag genom provlagning vid gränsen konlrollera om anfibiofika har använls.

Samma sak gäller hormoner. Det finns inget lagrum som förbjuder imporl av hormonbehandlat kött, och del lycker vi är fel. Det är också en rad andra preparat som används i andra länder men som vi inle får använda i Sverige. Del gäller djurhållning och mycket annat. Och i fråga om spannmål och grönsaker som vi importerar borde vi naturligtvis ställa samma krav som vi släller på dessa produkter när de framställs i Sverige.

När Ingvar Eriksson talade här fidigare, läl det ungefär som om han hade samma synpunkter. Det vore ju myckel bra om det vore så, för då hade moderalerna möjlighet atl rösta på vår reservalion 7, som lar upp denna

fråga. I annat fall lycker jag att man är litet inkonsekvent. Man talar om att vi borde ha samma krav, men man lever inte upp lill det lalel.

Sedan sägs det att vi inte kan klara detta, eftersom vi får restriktioner emot oss om vi släller upp sådana här handelshinder. Jag vill inle gå med på alt det är tekniska handelshinder om vi släller samma krav. Skulle vi ställa ökade krav på importen i förhållande lill de krav vi ställer i Sverige - då kan jag gå med på atl det är handelshinder, men inle annars. När vi exporterar hvsmedel ut i världen, fill EG, till USA och fill Japan, då ställer man krav på oss. Där tar man inte emol vad som helst, ulan man ställer vissa specificerade krav som vi måste lillgodose. Del står t.o.m. i proposilionen all hvsmedels-verkd skall hjälpa lill att garantera detta. Vi borde ställa samma krav på de importländer som vi handlar med.

Frågan till de övriga partierna bUr; Är del acceptabelt alt vi förgiftar svenska folket med olika preparat bara för att vi skall få sälja andra produkler i stället? Är del så vi skall se del?

Jag vill också säga litet om vattnet. Som jag sade är vattnet vårt viktigaste livsmedel - och det las inte ens upp i propositionen. De som har ansvarel för vattenkonlroll och vattenkvalitet har ganska små medel till förfogande. Man har inte fått bygga upp en forskningsapparat som är tillräcklig för all man skall klara den ulveckling som vi behöver. Det sägs i skrivelser från Kungl. Vetenskapsakademien att vi i Sverige kommer på efterkälken i förhållande lill andra länder. Det borde inle vara rimligt, vi borde gå i bräschen. Vi har förutsättningar för alt ha bra vatten - och har del naturligtvis fortfarande. Men den pågående markförsurningen och påverkan på vattnet av metaller och annal innebär elt bekymmer som definitivt är akluellt Vi har läckage från tippar och annat. Här måsle ske en ulveckling för att vi skall få bättre vatten. Vi har föreslagil en parlamentarisk ulredning, som skall dra upp riktlinjerna för hur vallenförsörjningen skall fungera.

Vi måste ju klorera vattnet i de allra flesta tätorter, I en reservation har vi framhållit all det inle är säkerl att detta är så särskill bra. Jag tror atl det skulle vara mycket värdefullt om vi kunde komma ifrån kloreringen av dricksvattnet, men vi måste ju ha den i dag av hygieniska skäl. Här måsle utvecklas nya metoder. Då är det rimligt att det salsas mer resurser på forskning.

Elt annat problem är alla de ledningsnät som vi har och som får en allt sämre kvalitet Det hjälper inle hur bra vatten vi har, om vi släpper in det i dåliga ledningar. Det har skrivits någonstans all med nuvarande ombyggnadslakt skulle det ta 400 år innan vi har bytt ut della ledningssystem. Då kan ju alla föreställa sig hur det kommer att se ut, Dd kommer inle att finnas några ledningar alt leda vatten i på slutet; då får man väl bära del i spänner eller på annat säll. Ja, det är väl att överdriva, för del kommer antagligen all hända någonting. Men utvecklingen går nu alliså för långsamt,

Avslulningsvis: Maten är, som jag sade, myckel vikfig för oss. Den är grundläggande för alt vi skall kunna ha ett bra liv. Maten är en viktig del av vår livskvalitet Vi skall kunna känna oss säkra på att den mat vi äler är nyttig. Därför behöver vi en bra livsmedelskontroll, och därför är det viktigt att våra reservationer i detta betänkande får etl så brett stöd i riksdagen som möjligt

Därmed, herr talman, yrkar jag bifall fill våra reservationer.

Prot. 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

Prot. 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

Anf. 4 INGVAR ERIKSSON (m) replik:

Herr lalman! Lennarl Brunander säger atl vi och folkpartiet och andra är fega, som inte vägar slälla upp på den reservation som han här pläderade för när det gäller kraven på importkontrollen. Han påstod t.o.m. att vi talade för alt förgifta svenska folket med preparat som finns i importen, för att få sälja andra produkler.

Herr talman! Det var en mycket obehaglig beskyllning, och jag måste be Lennart Brunander la lillbaka den. Det är långt ifrån på del sättet Självfallet vill vi inte medverka till atl förgifta några människor med livsmedel.

Men en sak är alldeles uppenbar: Vad jag har sagt hiltills är att vi är myckel beroende av att i framtiden kunna exportera fill omvärlden, inte minst livsmedel. Del pågår ju G ATT-förhandlingar, och det pågår en internationalisering. Del är därvid mycket vikligl alt vi från Sveriges sida arbetar för att få konkurrera på lika villkor, arbetar för alt harmonisera beslämmelser. I det sammanhanget skall vi från svensk sida framföra kravel på att man skall gå så långt som det över huvud tagel är möjligl för att minska användningen av behandling som kan vara negativ för livsmedel, inte minsl behandling med kemikalier.

Men vi kan ju aldrig gå så långl, Lennart Brunander, atl vi slår undan benen för vår egen verksamhel. Del är ju vad Lennarl Brunander, ibland tillsammans med parlikollegor, har medverkal till genom den förbudshysleri som faktiskt i vissa sammanhang har förekommit i Sverige. Det är det som skapar så slora svårigheler för de svenska producenterna.

Jag vill bara rekommendera Lennart Brunander att vara någol försiktigare när han deltar i den här debatten.

Anf. 5 LENNART BRUNANDER (c) replik;

Herr talman! Jag lycker faktiskt att ni är litet fega när ni inle vågar stå för den uppfattning som vi sä ofta, från alla parlier, deklarerar i det här sammanhanget - att vi skall ha samma regler. När det kommer till kritan slår man alltså inte för detta, mot bakgrund av all man, som jag sade, är rädd för att det skall hända någoniing när del gäller vad vi själva exporterar.

Sedan gömmer man sig bakom GATT. Det spelar snart sagt ingen roll vad vi diskuterar, det är ändå GATT som skall styra. Jag tror att vi skall behålla något av vår egen integritet, av våra egna möjligheler att beslämma.

Del som sades om atl förgifta var en fråga fill Ingvar Eriksson och övriga, om man är beredd alt göra det för att få exportera. Nu sade Ingvar Eriksson atl del vill ni givetvis inte. Del är jältebra om ni inte vill det. Då är det bara alt vara konsekvenl och leva upp lill detta.

Anf. 6 INGVAR ERIKSSON (m) replik:

Herr talman! Jag pläderade i mitt anförande för de skärpta kraven när det gäller imporlkonlrollen, och jag sade att vi nu genom föreliggande proposifion och belänkande har fåll gehör för kravel att det över huvud laget inle i importen skall fä förekomma restsubstanser av giftiga ämnen som är förbjudna för användning i Sverige, Detta, tillsammans med alt vi sedan får gehör för kravet på märkning av de importerade produkterna, innebär all vi förhoppningsvis skapar möjligheter för de svenska konsumenlerna atl själva

avgöra vad de vågar konsumera. Vi skapar också möjligheler att komma så Prot. 1988/89:116

långt som det i dagens läge är möjligt att komma, 18 maj 1989

Man kan ha önskemål och förhoppningar, man kan leva i visionernas 7 , , , ~

.. ,, , T, j ». . , ■• , , ... r- . Livsmedelskontrollen

värld, Lennart Brunander. Men vi moderaler ar realistiska, och darfor har vi

konstaterat all vi i dagens läge inte kan komma längre. Men jag har dessulom

understrukit att vi från svensk sida med kraft skall arbeta för att komma

längre.

Anf. 7 LENNART BRUNANDER (c) replik:

Herr talman! Ingvar Eriksson vet lika bra som jag och alla andra att vi i Sverige bl.a. förbjuder imporl av hormontillsatser, antibiotika i tillväxtfrämjande syfte, sköldkörlelhormoner, tungmetaller osv. Men det är svårt atl vid våra gränser kontrollera atl sådana ämnen inle införs i landel.

Resonemanget om att ställa samma krav på importerade livsmedel som på inhemska blir ihåligt, om konlrollen begränsas till provlagning. Vi skall ställa samma krav som andra länder släller på oss. När vi skall sälja kött och fläsk fill EG kommer man hit och konlrollerar all våra slakterier uppfyller de krav som man ställer. Om de inte gör det får vi inle sälja ett enda kilo. Jag kan inte finna någon anledning lill att vi skall agera annorlunda.

Ingvar Eriksson sade all man slår undan benen för det svenska jordbruket. Ja, del gör man, om man inte ställer samma krav pä de jordbruksprodukter som importeras. Del är vad vi hela liden har krävt.

Ingvar Eriksson är myckel nöjd med föreliggande proposifion. Del kan i dessa dagar finnas anledning atl påpeka att moderater och socialdemokrater är mycket sams.

Andre vice talmannen anmälde all Ingvar Eriksson anhållil att fill prolokollel få anlecknal atl han inle ägde räll lill yllerligare replik.

Anf. 8 ANNIKA ÅHNBERG (vpk):

Herr lalman! Vi behandlar nu jordbruksutskottets betänkande 14 om livsmedelskontroll. Till detta betänkande är 58 reservationer fogade, av vilka vpk har underlecknal 28. Jag inleder med att yrka bifall till samtliga reservationer som vpk har underlecknal.

Del kan lyckas som om del slora antalet reservationer skulle spegla en stor oenighet om hvsmedelskonlrollen. Men jag tror all del som mest kännetecknar belänkandel är enigheten bland samtliga partier om behovel av en förbättrad livsmedelskontroll. Inle ens de mest förhärdade marknadsentusiasterna har något att invända mot en slark samhällelig kontroll på detta område. Alla inser atl en marknad som i hög grad styrs av prisbildningen inte klarar av kvalitetsaspekterna. All del är så har framgått med all önskvärd tydlighet den senasle fiden. Del har gälll såväl de hygieniska förhållandena inom reslaurang och handel som redligheten vad gäller dalummärkning av livsmedel.

Del är vidare uppenbarl alt den kontroll som samhället nu ulövar är i

otillräcklig, i vissa fall t.o.m. så gott som obefintlig. En slor del av 1

livsmedelskontrollen vilar på kommunernas miljö- och hälsoskyddsförvall- i

ningar. På dessa förvallningar läggs nu också en allt slörre börda av andra | 17

2 Riksdagens protokoll 1988/89:116

Prot. 1988/89:116 högt prioriterade uppgifter. Det har gjorl att man på en del håll inte ägnar sig

18 maj 1989 åt livsmedelskontroll i tillräcklig omfattning. Det mest slående exemplet har

Livsmedelskontrollen

väl varit Pajala kommun, som t.o.m. öppet deklarerade atl man inte länkle

fullgöra denna skyldighet, eflersom man hell enkell inle hade resurser. Det

föranledde i sin tur ingripanden från JO.

Enligt uppgifter som framkom vid den offentliga utfrågning som utskollel anordnade i samband med behandhngen av detta betänkande är det dt hundratal kommuner som bara har en enda miljö- och hälsoskyddsinspektör anslälld. Det är hell uppenbarl alt delta är myckel otillfredsställande och helt otillräckligt. Del behövs dels ändrade priorileringar i kommunerna, och det är någol som redan har börjat ske i takt med alt frågor kring tex. miljö men även livsmedel blir allt vikfigare. Dels behövs det också kraftigt ökade resurser till kommunerna. Del går inte all särskilja den här frågan från den allmänna frågan om ökade resurser lill den gemensamma seklorn. Jag vill i sammanhanget beröra vår reservation, nr 52, som handlar om skolornas roll vad gäller livsmedel och livsmedelskvalitet.

Del sägs att det är viktigt med ökade kunskaper om livsmedel och att skolan kan spela en viktig roll i det sammanhanget Vi inslämmer gärna i detta, men vi tycker all del måste finnas en överensslämmelse mellan den teori som skolorna lär ut och den praktik som de själva ulövar genom skolmåltiderna. Del är dålig pedagogik alt i teorin lära ut vikten av all mat tillagas noggranl saml att råvaror används i slällel för halvfabrikat och äts under lugna förhållanden, när skolmåltiderna i prakfiken visar eleverna att maten framför alll skall vara billig, alt den mycket väl kan transporleras långt och hållas varm myckel länge och all den skall ätas snabbt i en stressad miljö.

Den här frågan handlar i myckel hög grad om resurser. Kommunerna behöver ökade resurser för alt kunna ge barnen bättre mal i skolorna.

Herr talman! Det finns naturligtvis många anledningar till atl behovet av livsmedelskontroll har ökal. Vi har utvecklat etl samhälle som bär på vissa systemfel. Storskaligheten i livsmedelsproduktionen leder till en del negativa effekter. Långa transporter och lagringstider leder fill etl ökat behov av tillsatser och till att maten är mindre färsk och fräsch. Ibland får den kanske också sämre näringsinnehåll. Del behövs också ökad kontroll för alt se fill att gränsvärden inle överskrids.

Storskaligheten ökar också anonymiteten i hela hanteringen, I en småska-Ug produktion uppslår kontakter lättare mellan producenter och konsumenter. Denna kontakt kan också ersätta en del av de kontrollfunkfioner som annars måsle utövas av myndigheter.

Till vår samhällsulveckling hör all många människor äter allt fler av sina måhider i någon form av storkök. Del kan vara skolmatsalen eller personalmatsalen och det kan vara en reslaurang.

Konsumentens kontroll över såväl råvaror som tillagningsmeloder och hygien i dessa sammanhang är obefintlig, Inle många går ul i kökel och tittar efter. Del är för övrigt inte heller tillåtet Här är därför samhällels kontroll av allra största vikl.

En myckel stor del av livsmedelsburna sjukdomar orsakas också jusl av

hanteringen i slorkök. Vi har därför i några reservationer tagit upp dessa

18 problem och velat peka på viklen av alt en större del av livsmedelskontrollen

riklas in mot olika typer av slorkök, både de privala och de i samhällels regi.

Vi har också velal peka på behovet av ökad offentlighet. Man kan ju säga all livsmedelskontrollen på restauranger och storkök på sätt och vis är en bdygsältning av hur man på företaget eller restaurangen uppfyller kraven på god livsmedelshantering. Vi tycker atl denna bdygsältning skall finnas fillgänglig för kunderna i handeln eller för kunderna på restaurangerna. Precis som vi människor betygsätts i många sammanhang och sedan får finna oss i alt bära med oss dessa betyg genom livel samt redovisa dem i olika sammanhang, är det elt befogat konsumentkrav att få den här typen av redovisning från de storkök man nödgas använda sig av. Tyvärr har vi inte fåll utskottet med oss på den synpunkten.

Del finns också posifiva anledningar lill att livsmedelskontrollen ökar. Det beror till en del på atl vi numera har fått ökade kunskaper om livsmedlen, om deras näringsinnehåll och hur detta påverkas av olika hanteringar. Dd beror också på den ökade standarden i vårt samhälle. Den gör det möjligt för oss all ställa höga krav på vår livsmedelsproduktion.

Herr lalman! En så golt som stående fråga på dagordningen vid våra debatter här i kammaren som rör jordbruk eller livsmedel är frågan om imporlkonlrollen, så också i dag. Vi befinner oss i en lid av ökad internationell handel med livsmedel. I vårt land ställer vi höga krav pä våra livsmedel. Som redan har sagls i debatten kan del gälla meloder, hormonfillsatser och anfibiofika. Det gäller också diska krav på djurhållningen. Vidare gäller det bestrålning av livsmedel, en fråga som jag skall ålerkomma lill.

Del är elt oeftergivligt konsumentkrav att vi släller samma krav pä våra importerade livsmedel som vi släller på de inhemskt tillverkade. Detta kan inte uppnås genom kontroll vid gränsen av produkterna, en kontroll som går ut på atl man mäter evenluella restsubstanser. Myckel av det som vi inle accepierar i form av tillsatser eller metoder går inle att mäta i själva produkten. Just därför måsle vi också kunna säga nej till imporl när det finns skäl atl anta att sådana metoder eller tillsatser har använts. Della skall inte kunna betraktas som elt lekniskl handelshinder. Det är ingel tekniskt handelshinder, utan egentligen ett självklarl konsumenlkrav.

En metod skulle kunna vara att imporlera genom kontrakt. Precis som man i kontrakt kan bestämma hur andra importerade varor skall vara borde man också kunna ställa krav på livsmedlen. Del kan inle vara omöjligl alt genomföra ett sådant system. Ibland kan man få en känsla av att det råder en stor enighet här i kammaren om behovet av en stark importkontroll, men jag tror att man skall vara vaksam när del gäller skillnaden mellan dem som tycker atl konlrollen kan vara tillräcklig om den gäller mätningen av evenluella restsubstanser och oss som anser all den också måste kunna leda till att man säger nej till i Sverige otillåtna meloder.

Vi har i en reservalion krävl en internationell arbetsgrupp. Tanken är just den alt den skall arbeta med livsmedelskontroll som går över gränserna. Det gäller behovel av atl hitta fram till gemensamma regler och krav, behovel av alt finna mätmetoder som kan accepteras i olika länder. Tyvärr har vi inle heller fått något gehör för della krav.

Kravet på hård kontroll av importerade varor är givetvis i första hand ell konsumentkrav, men det är också av stor betydelse för det svenska

Prot, 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

Prot. 1988/89:116 jordbruket, eftersom importerade varor som framställs med metoder som vi
18 maj 1989 inte tillåter blir billigare. Om varan importeras hit och säljs billigare än den

Livsmedelskontrollen

inhemska produkten som vi har ställt höga krav på, kommer ju den importerade produkten att konkurrera ul den inhemska varan.

Jag nämnde tidigare del ökade behovet av slörre resurser lill samhällel. Samhället är ju inte viktigt bara ur de aspekter som jag tidigare berörl i detta sammanhang. Genom sina storkök är ju samhället också en stor konsument av livsmedel och kan i hög grad genom upphandlingar som befrämjar hög kvalilel bidra lill att höja kvaliteten på livsmedelsproduktionen.

Jag vill också någol beröra bestrålningen av livsmedel. Här tycker jag atl det är intressant atl observera alt de som hävdar atl del med lanke på de meloder som används inle går alt konlrollera importerade livsmedel ändå säger alt del är möjligl just när det gäller bestrålning av livsmedel. Det beslut som vi snart skall fatta, om förbud mot livsmedel som har besirålals, visar jusl att del i själva verkel är möjligt att gå mycket längre med imporlkonlrollen när del gäller meloder som vi inle accepterar. Här finns det en motsägelse, och det skulle vara intressant alt få en redogörelse från de parlier som å ena sidan tycker att vi kan säga nej till bestrålade livsmedel men å andra sidan tycker att vi inte kan säga nej lill andra otillåtna metoder eller tillsatser som inte accepteras här i Sverige.

Vi har när det gäller bestrålningen en reservalion. Enligt vår mening behövs det ell riksdagsbeslut när del gäller förbud mot bestrålning av livsmedel. Vad vi i dag skall fatta beslul om är inte förbud mot bestrålade hvsmedel, ulan vi ger regeringen möjlighet atl, om så behövs, fatta sådana beslul. Det är en väsenlhg skillnad. Vårl krav är alltså hårdare, vi vill gå längre och införa ell definitivt förbud mot bestrålade livsmedel.

När del gäller bestrålade livsmedel är det faktiskt så, alt vi än i dag inte vet om bestrålning av livsmedel är skadlig. Det har faktiskt varken här eller i andra delar av världen bedrivits en så långsiktig och seriös forskning all vi i dag kan säga alt bestrålning av livsmedel inte är skadhg. Tvärtom finns del faktiskt forskare som hävdar att bestrålningen är farlig, att livsmedel som har besirålals kan bli cancerogena. Dessutom är bestrålning av livsmedel en metod som är kostsam, som är storskalig och som passar i ett hvsmedelssys-tem som över huvud tagel inte ligger i linje med vår allmänna strävan, nämligen att det skall vara en bra lokal fördelning, atl det skall vara nära mellan producenter och konsumenter och alt varorna skall vara färska och inte förvaras länge. Bestrålningen är en del i ett system som pekar ål heh galet håll.

Dricksvattnet har berörts tidigare i debatten, och även jag vill säga några
ord i den frågan. Dricksvatten är som sagt någonting som tyvärr över huvud
taget inle behandlas i belänkandet eller i den proposition som ligger till grund
för betänkandet, fastän dricksvattnet är vårt viktigaste livsmedel. Vi anser att
kontrollen av dricksvattnet måsle förstärkas. Också i det här fallet kominer vi
tillbaka till frågan om resurser lill kommunerna. Det har ju påvisats ell
tydligt samband mellan Alzheimers sjukdom och aluminiumhalter i dricks
vatten. Del finns också en stor oro för vad kloreringen av dricksvatten kan ge
upphov till. Märkhgt är all vi på andra håll i samhället strävar efter all minska
20 kloreringen, tex. inom massaindustrin, medan vi med beråtl mod klorerar

dricksvattnet, som är vårl viktigaste livsmedel. Kloreringen av dricksvattnet Prot. 1988/89:116

ger också upphov till dioxiner. Dioxinhalterna i dricksvatten har undersökts 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

mycket litet Del är myckel som har försummats när del gäller dricksvattnet,

och del finns slor anledning till ökad vaksamhet och större kontroll, vilket vi

också har begärt i en reservation. Vi har också begärt att kloreringen måste

avvecklas. Det är också mycket vikfigl alt man ser över lokaliseringen av

dricksvattentäkler och att kraven på närbelägna industrier och reningsverk

skärps.

Den bioleknologiska ulvecklingen går med rasande fart Del som för några år sedan fortfarande kunde ses som den mest olrohga science ficfion är i dag obehagligt nära verkhghelen. En lilen aspekt på detta är möjligheten alt framställa syntefiska livsmedel. Man får då livsmedel som smakar och ser ut som de helt nalurliga livsmedlen men som är framställda på syntetisk väg. Här har vi i en reservation krävt alt hvsmedelsverkel, som skall stå för livsmedelskontrollen, ägnar saken mycket större uppmärksamhel. Vaksamheten måste skärpas. Givelvis är hela den bioteknologiska utvecklingen, framför allt gentekniken, någonting som behöver regleras genom lagstiftning. Men delta är frågor som vi kommer atl diskutera här i kammaren i andra sammanhang.

Jag vill också någol mer beröra ansvarsfördelningen mellan olika myn
digheter som har att ulöva livsmedelskontroll. Inledningsvis sade jag all del
på olika håll i landel finns brister i fråga om den lokala tillsynen. På sina håll
har den kanske l.o.m. varit obefintlig. Detta är kanske en av anledningarna
fill att man i propositionen och i betänkandet nu säger sig vilja se att
livsmedelsverket får en starkare ställning som den centrala myndighel som
har alt utöva livsmedelskontroll. Vi tror inte atl della är lösningen på
problemel. I stället tror vi atl livsmedelskontrollen i första hand bör vara
lokal, och vi tror att del är den lokala myndigheten, miljö- och hälsoskydds-
förvaltningen, som har de bästa förutsättningarna och möjligheterna all
granska livsmedelshanlerande företag. När det gäller tillsynen av miljöfarli
ga verksamheter har vi en process som går åt det andra hållet De centrala
myndigheterna lägger ut allt mer på de lokala myndigheterna. Med denna
utveckling när del gäller livsmedelskontrollen kan vi få en situation där
samma förelag granskas av olika myndigheter. Enligt vår mening vore del
smidigare om den lokala miljö- och hälsoskyddsförvallningen hade hela
tillsynen. Däremot behöver denna förvaltning i sitt arbete stöd och hjälp av
livsmedelsverket Förvaltningen behöver ha tillgång till den expertis som
måste finnas på livsmedelsverket, men det skall vara pä kommunernas
villkor. Därför har vi också hafl synpunkler på del system fill avgiftsfinan
siering som föreslås. Förslagel är myckel diffust och oklarl utformat, varför
utskottet har begärt all regeringen skall återkomma med ell mer preciserat
förslag. Dd här förslagel bygger ju på atl kommunerna tar ul avgifier för
livsmedelskontrollen och att en del av pengarna skall tillföras livsmedelsver
ket. Vi lycker alt del är lilel märkligt all man i en tid då man diskulerar
behovel av att avbyråkrafisera och göra den samhälleliga verksamheten
mindre krånglig föreslår ell system som är så oerhörl byråkratiskt och
krångligt lill sin natur. Vi anser alt de medel som kommunerna skall ta in
genom ell avgiftssystem skall de själva kunna förfoga över. De skall l.ex, 21

Prot, 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

kunna använda pengarna för att köpa tjänster av livsmedelsverket. Den verksamhel som den slatliga myndigheten livsmedelsverket skall stå för skall finansieras via statsbudgeten.

Vi har också i några reservationer tagit upp behovet av en förbättrad märkning, vilkel också berörs i proposilionen. Vi lycker att det för konsumenten är angeläget all veta hur livsmedel har tillverkals. Innehållsdeklarationen för l.ex. potatis skall lala om vilka bekämpningsmedel som har använls och hur många besprulningar som har gjorts. Vi lycker också all det behövs regler för sådana begrepp som miljövänlighet och naturenlig. I takt med att intresset och engagemanget för miljö och nalur ökar florerar i allt högre grad denna typ av begrepp som reklam för olika livsmedelsprodukler. Det måsle sällas gränser och ramar för hur man får använda denna typ av begrepp.

Del framställs mycket information om livsmedel och folkhälsa. Vem av oss minns inle socialstyrelsens snusförnumsliga pekpinne om hur mänga brödskivor per dag vi skulle äta. Vi tror atl del är viktigt alt samhällsinformation ges vid rätt lillfälle och på rätt plals. Del kan tex. vara rimligt att affärer avslår en del av del slora ulrymme som i regel finns för reklam lill förmån för samhällelig informalion kring livsmedel, kost och folkhälsa. Tyvärr har vi inte heller för detta fått gehör i ulskollel.

Det finns yllerligare reservationer, men jag avslår från atl här i mitt inlägg närmare gå in på dem. Diskussionen tenderar ändå atl bli mycket lång.

Anf. 9 CARL FRICK (mp):

Herr talman! Jag vill med en gång yrka bifall lill de 39 reservationer som miljöpartiet de gröna genom Åsa Domeij har ställt sig bakom.

Livsmedlens kvalilel är av avgörande belydelse för hur de tas emol av kunderna. Det moderna transportsamhället, som har prioriterat energislöseri med hjälp av billig energi, har medförl alt mat numera är gammal innan den når oss konsumenter och kommer lill våra matbord. För atl molverka delta är det av allra största vikt att den offentliga upphandlingen hanteras på så sätt alt den gynnar lokala producenter. Vid en upphandling är del inle bara priset som är dd intressanta ulan också kvaliteten.

Jag har som gammal upphandlare av kvalificerad maskinutrustning för stålindustrin alllid ansett all kvalilel och funklion spelar en avgörande roll. Atl inle la kvaliteten på allvar vid offentlig upphandling innebär all man på sikt ger sina kunder sämre kvalitet Del är allmänt accepterat att äldre matvaror har en sämre kvalitet än färsk mat. Man måsle därför i den offentliga upphandlingen priorilera alternativt producerade livsmedel. Dessa livsmedel har erkänt bättre kvalitet än konventionellt producerade livsmedel.

I del här sammanhanget är det viktigt all ta upp problemen kring importerade livsmedel. Inom miljöpartiet de gröna är vi av den bestämda uppfaltningen alt de importerade livsmedlen måsle konkurrera med de svenska på lika villkor. I Sverige har vi numera alltmer skärpta krav på dem som producerar livsmedel, av såväl hälso- som miljöskäl. Alt då imporlera livsmedel som inte har producerats på sätt som vi fordrar i Sverige innebär dels atl vi äveniyrar folkhälsan, dels all vi exporterar miljöförstöring. Det är

klarl oetiska handlingar. Det hävdas med bestämdhet att detta skulle strida mot GATT-stadgar. Det har vi svårt alt förstå när vi vet atl såväl EG som USA ställer alldeles speciella krav på svenska slaktprodukter, dvs. atl produkterna skall följa de normer som gäller inom EG och i USA. På samma säll har jag under min induslritid varit med om alt man från köparland har ställt alldeles speciella krav på produkterna för all de skall kunna accepteras för exporl. Det var aldrig tal om atl del slred mol någon GATT-stadga. Vi inom industrin gjorde vad köparlandet krävde, av den enkla anledningen all vi ville sälja. Dessutom var del intressant nog en merit all kunna uppfylla dessa högre produktkrav. Del var en merit som kunde användas i marknadsföringen. Det är därför ulomordenthgl svårt att förstå hur del kan komma sig att man, pä sätt som sker, döljer sig bakom GATT när man tvingar oss all ta emol livsmedel som är producerade på sätt som vi i Sverige inte kan acceplera.

Del är vår uppfattning i miljöparfiet att det nu är dags att praktisera normal affärssed när del gäller livsmedelsprodukler. Del är fråga om alt specificera produklerna och bara köpa från de leverantörer som är villiga all klara dessa specifikationer. Normalt köper man inle frän den leveraniör som inle klarar kraven förrän den leverantören har bevisat att den ålerigen klarar specifikationerna.

Vi måsle normahsera livsmedelshandeln. Den skall inle vara hokus pokus för luddiga tankar. Den skall vara rättfram och korrekt. Till denna självkontroll mellan köpare och säljare fordras en övergripande nalionell kontroll för att vi inle skall exportera dåliga miljöförhållanden. Kontrollen skall inte bara omfatta råvaror till livsmedel utan också färdiga livsmedel som tex. konserver och bröd. Det är i denna fråga märkhgt all folkpartiet inle ställer upp på dessa rimliga krav. Partiet har ell namn som förphkfigar - ett parfi för folkel. I dessa frågor handlar man mol folkets bäsla och dess hälsa. När tänker folkpartiet egenfiigen leva upp fill sill namn mer än som bokstavskombination i dd här sammanhanget?

Sedan ett antal år klassificeras vatten som livsmedel. Del är därför av yttersta vikt all vatten omfattas av en serie av gränsvärden, så atl kontrollinstanserna vel vad de har all hålla sig till. Vi vel nu också alt vårt vatten förorenas av jordbruksgifter. Allt fler kommunala ledningsnät börjar nu få en standard som leder lill atl många kommuner kommer att riskera all fä ett mindervärdigt vatten. Del är därför märkligl att majoriteten inte kan ställa sig bakom de krav på ulredningar och program för bällre vattenkvalitet som har rests. På samma sätt anser vi det vara märkligl att inte acceptera bindande gränsvärden för bl.a. jordbruksgifter i dricksvatten. Hade gränsvärdena funnils hade man tvingat de kommunala reningsverken att kontrollera förekomsterna. Som del nu är dricker vi någol om vars giffighet vi ingel vel. Del gäller alt hålla vattnet renl så alt vi slipper tillföra en mängd kemikalier för atl låtsas att det är renl.

Fisk har alltid ansetts vara ett fullvärdigt livsmedel med mängder av goda egenskaper, varför vi ofta uppmanas all äta jusl fisk. Nu är del inle så enkelt längre. Bl.a. återfinns kvicksilver i fisk, och det finns rekommendationer för havande kvinnor atl begränsa sin konsumtion av vissa fiskar. Problemet är alt vi i Sverige inte följer WHO:s normer för kvicksilver i fisk. Vi accepierar i

Prot. 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

Prot. 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

princip dubbell så myckel som den inlernalionella normen. Hade den följls skulle mångdubbelt fler vattendrag vara svartlistade.

På liknande säll hanterar livsmedelsverket dioxinerna, bl.a. i Vällerrö-ding. Här har mätningar visat på mycket höga halter av dioxiner. Skulle de normer som WHO har satt upp följas och skulle vi samfidigt beakla alt vi dagligen får i oss dioxiner via mjölkfdt, borde Vätterrödingen svartlistas. Livsmedelsverket tillåter sig en mycket vid tolkning av WHO-normen, och det medför att många människor helt i onödan belastas med dioxiner. Problemet är all vi inte har någon aning om hur olika gifter sam- och motverkar varandra. Därför måste restrikfivitet alllid vara huvudprincipen. Del finns säkerl ingen anledning alt tumma på de internationella normerna. Om något kan de alltid skärpas.

Miljöpartiet de gröna hävdar atl Vätterrödingen forlfarande bör svartlistas till dess atl dioxinhalterna har kommil ner till under 5 pikogram per gram fisk. Redan de larm som har varit har skadat fisket i Vättern, och det är därför mer än rimligt att förorenarna betalar. I Välternfallet finns det en slor känd dioxinkälla, Aspa Bruk, som borde beiala fiskarna för deras förlusler. Del är förvånande atl ulskollel inle har gåll på denna linje. I andra fall har vi som princip all förorenaren skall betala. Varför icke i detta fall?

En av de centrala frågorna när det gäller livsmedel är kvalitetsbegreppet Enligt miljöpartiets uppfattning kan detta inle bara begränsas till vad som kan mätas, vägas och registreras. Mal är sä myckel mera, dvs. smak, form, färg och konsistens. Till della kommer numera också hur en vara har producerats, dvs. det kommer in etiska aspekter på kvalilel som förr aldrig var aktuella. Dessa frågor har bearbetats inom den alternativa odlingen. Där har man också försökt la fram andra metoder för registrering av kvalitet än de nu gängse.

Med det stigande miljömedvetandet och oron för vad som händer med oss på grund av all den giflspridning som är officiellt sanktionerad av samhället växer del nu fram krav på etiska kvalitetsbegrepp.

För atl de alll medvetnare kunderna skall kunna välja de produkler som de eftertraktar är dd tvunget att vi får etl system för produktmärkning som ger nödvändig informalion. Eflersom färskhet är en viktig egenskap är del av avgörande betydelse all få en fungerande dalummärkning, som talar om hur del förhåller sig, alltså när varorna är skördade eller tillverkade.

Märkning med ursprungsland är etl annal vitalt krav som del ofta syndas mot inom dagligvaruhandeln. Ansvarsfördelningen i samhället blir tydligare om man inför krav på att producenlnamnd skall uppges.

En ytterst viktig märkning är den om vilka gifter och det anlal behandhng-ar som livsmedlen har genomgått under sin tillverkning. Med en sådan märkning skulle konsumenten få en klart ökad valfrihel och möjlighel all styra sin konsumtion.

Det är ytterligt förvånande atl ulskollsmajoritelen inte har kunnat slälla sig bakom etl så blygsaml krav. Det är inget annal än elt grovt svek mol medborgarna, vilkel demokraliska partier faktiskt inle borde ställa sig bakom. Vi kan bara ana all siarka producenlintressen tvingar fram dessa ställningstaganden lill förfång för medborgarna. Det måsle vara ell led i en medveten förgifiningspolilik. Om inle -varför inle acceptera atl konsumen-

terna kan få denna information om gifter och hur ofta maten har behandlals?

Sopförbränning är en fortfarande aktuell metod för atl bli av med sopor. I och med att sopor innehåller klor bildas dioxiner vid förbränningen. PVC-förpackningar innehåller klor och ger därför dioxiner vid sopeldning. Det är skäl nog för att PVC-förpackningarna skall tas ut ur livsmedelshanteringen. Vi förvånas än en gång över att utskottet, som fakfiskt ställer sig bakom etl medvetet spridande av gifter över land och folk, inle förordar all förpackningar som innehåller PVC skall las borl inom elt år.

Bestrålning av livsmedel har diskuterats här. Vi i miljöparfiet lycker atl de myckel hårda formuleringarna i belänkandet är bra, men vi vill dessutom införa ell förbud mol dispenser på della område. Del finns alla skäl i världen all göra en klar rågång mot slappt tal om giftfrihet.

Vi talar numera inom miljörörelsen hellre om ekologiskt lantbruk och allernafivl odlade produkter än om giftfri odling. Del går inle atl klart definiera detta begrepp.

Egentligen är det ganska dåligl alt vi måste ha en sä omfattande Hvsmedelskontroll. Det tyder ju på atl del finns en omfattande brisl på redlighet hos dem som producerar livsmedel. Det borde egenfiigen inte alls vara på del sättet om alla människor gjorde del de borde göra, nämligen ta ansvar för sina produkter. Det är ganska skrämmande all en sådan här omfattande lagsfiftning faktiskl behövs om någol så vitalt som medel fill liv.

Moderaterna har en märklig molion, Jo257, där de ullrycker som sin mening all handelsgödsel, gifter och tillsatser inte är negativa för livsmedlens kvalitet. Man häpnar inför ett sådant synsätt, som klarl slrider mol den erfarenhet som numera finns i samhället.

Ingvar Eriksson påsiod också atl vi har alltför många regleringar på hälso-och miljöområdena. Jag frågar mig; Vad vill då egenfiigen moderalerna? Vill de släppa loss en flod av gifter över det svenska folket? Vad slår egenlligen m för? Står del för mera miljöförstöring?

Prot, 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

Anf. 10 LARS ERNESTAM (fp) replik;

Herr talman! När jag lyssnade till Carl Frick frågade jag mig: När kommer synpunkterna om folkparliel?

Carl Frick lägger normall in några av sina speciella synpunkter på folkpartiet och här kom de ocksä, inlindade i formen av alt vi inte skulle omfatta folkels synpunkter.

Vi i folkpartiet tror på människorna. Vi tror på en bra konsumentupplysning, och vi vill ha etl institut för folkhälsan. Vi tror på informafionens möjligheter. Vi tror också på att människan, med den informationen, kan göra egna val.

Visst behövs det lagstiftning. Vissl behövs en skärpl livsmedelslagstiftning; del släller vi oss bakom - men Carl Fricks lal handlar om förbud, förbud, reglering och förbud. Jag vet inle hur mänga gånger Carl Frick använde de orden i sitt anförande.

När jag har studerat Carl Fricks vandringar i olika politiska ämnen här i riksdagen har jag funderat över om det finns någol område över huvud laget där han inle vill ha förbud. Jag har hillal elt: han säger att vi riksdagsledamöter skall ha frihet all välja mellan alt bära slips eller inle göra del. Jag kan i

Prot. 1988/89:116 och för sig dela hans uppfattning i den frågan; vi skall ha frihel även pä del

18 maj 1989 området, men människorna behöver vara fria på belydligl fler områden.

7 TTT ! Vi kan lila på människorna. Del gör också vi i folkparfiet. Del behövs

Livsmedelskontrollen , .. . . ,..,, = ,, ..

lagstiftning, men inte forbud pa alla områden.

Anf. 11 INGVAR ERIKSSON (m) replik:

Herr talman! Carl Frick lalade nyss om ansvar. Om människor lar mer ansvar behövs givelvis färre regleringar. Också vi i moderala samlingspartiet tror på människorna, som Lars Ernestam nyss sade för folkpartiets räkning.

När Carl Frick sedan kom med en ny beskyllning om att vi moderater skulle stå för någol som han kallar för miljöförslöring, vill jag än en gäng lala om för Carl Frick atl vi arbetar för att lösa miljöproblemen så bra och så snabbi som det över huvud tagel är möjligl.

Carl Frick diskuterade också frågan om huruvida användning av handelsgödsel och växlskyddsmedel skulle innebära en sämre kvalitet på produkterna. Carl Frick, det är inte dokumenleral all kvaliteten blir sämre. Det råder delade uppfattningar i de frågorna bland många i samhällel som har kunskap om detta område i dess helhel. Jag vill ändå erinra Carl Frick om att om vi i Sverige l.ex. skulle helt förbjuda all användning av växlskyddsmedel och av handelsgödsel, då skulle vi av allt alt döma få lägre kvalitet på många livsmedel. Vi skulle över huvud taget inte kunna försörja vårl egel folk.

Om vi ser denna fråga i ell globall perspektiv inser vi all vi skulle få en livsmedelskatastrof av aldrig skådat mått om vi gick in för att förbjuda användning av växlskyddsmedel. Vi vet ju att om vi skall kunna klara av att försörja världens alla människor krävs vissa hjälpmedel. Vi skall givetvis arbeta så snabbt och så bra som möjligt för att minimera riskerna och ta bort de medel som är farliga, det är vi helt överens om. Det råder inga delade meningar om det. Vi moderater är nog mer realistiska än Carl Frick och miljöpartiet är i del sammanhanget.

Anf. 12 CARL FRICK (mp) replik;

Herr lalman! Det är faktiskt på del sättet att miljöpartiet i allra högsta grad tror på människan! Faktum är ju att del finns en massa människor som inte gör det som de borde göra. Hade de gjort det så hade vi sluppit en massa kontrollverksamhet och förbud.

Min synpunkt på folkparliel härrör från del faklum alt folkpartiet inle vill att de svenska producenterna skall konkurrera på samma villkor som gäller för producenterna av importerade produkter. Eftersom vi genom provlagning vet atl man sprutar flitigt ulomlands kommer faktiskt mal till Sverige som inle uppfyller de krav som vi har i Sverige. Då måste jag ju fråga förelrädare för folkpartiet om de tycker atl del är bra. Om de lycker att det är bra skall de naturligtvis inle följa våra goda förslag. Om de tycker all del är dåligt skall de ge det svenska jordbruket och den svenska trädgårdsnäringen samma villkor som gäller för producenterna av importerade varor. På den här punkten lycker jag alltså atl folkparfiet sviker sill namn som ett parli för folket.

Beträffande de moderala anklagelserna vill jag säga att det är vikfigl atl vi
26 här i Sverige gör rent hus med våra gifter. Vi har ju utomordentligt goda

odlingsförhållanden i det här landet. Vi har metoder att odla ulan gifter, och Prot. 1988/89:116 dessutom är det mycket väl dokumenterat alt allernalivt odlade matvaror har 18 maj 1989

en väsentligt bättre kvalitet. De har l.ex. en mycket bättre lagrings-

L „■• j- u »■■ j T-> ... • • ,1 .. i;« •• •• Livsmedelskontrollen

beständighet an andra varor. Della visar mängder av rapporter. Var vag ar en

rimlig väg att gå. Den är realistisk. Det kan aldrig vara realistiskt att

medvetet sprida gifter över mark, mal, jord och vallen. Det måste långsiktigt

vara klart orealistiskt!

Anf. 13 LARS ERNESTAM (fp) replik:

Herr lalman! Jag vill än en gång upprepa alt vi i folkparliel släller samma krav på innehållet i importerade livsmedel som dem som vi släller på svenska livsmedel. Vi släller samma krav, och det är därför som vi vill ha skärpl kontroll. Vi skall få en sådan, men jag ställer mig tveksam till att vi i dag har fillräckligl med personal för att klara della, men del är vikligl all vi får den kontrollen.

Jag tror däremot inte, Carl Frick, att vi från Sverige kan skicka ut kontrollanter över hela världen för atl kontrollera varje odlare av bananer, apelsiner, tropiska frukter eller vad det vara må, som säljer produkler lill Sverige. Förekomst av olika ämnen måste kontrolleras när livsmedlen införs till Sverige. Detta är viktigt. Vid gränsen ställer vi samma krav som i Sverige.

Anf. 14 INGVAR ERIKSSON (m) replik:

Herr lalman! Carl Frick talade här om atl vi skulle kunna klara oss utan handelsgödsel och växlskyddsmedel i Sverige. Det är orealistiskt atl hävda den uppfattningen.

Jag tror dessutom att Carl Frick inte har klarl för sig hur det skulle vara att möta den bonde som i ell framlida Sverige stod inför sin odlade gröda och såg hur insekter och växlsjukdomar har angripit hans gröda. Han vet alt det finns vissa hjälpmedel som på etl balanserat sätt kan hjälpa till all klara problemen, men då skulle Carl Frick ha förbjudit honom atl använda sig av dessa. Den bondens gröda skulle vara hell förödd. Han skulle över huvud laget inle framöver klara av uppgiften att vara bonde.

Det är sedan en annan sak, Carl Frick, all vi moderater är för en mångfald i jordbruket, vilkel jag gärna vill erinra om i detta sammanhang. Vi är också för att man skall ha möjlighet alt odla alternativt. Del skall skapas förutsättningar för de människor som vill göra delta atl också kunna fullfölja sin önskan. Om det finns en marknad för de produkterna skall de produceras, och de kommer all produceras. Men jag är rätt överlygad om atl del ändå kommer alt ske i mindre omfattning och all huvuddelen av den svenska hvsmedelsförsörjningen måsle tryggas med produkler som har producerats på ett konventionellt sätt. Men den produktionen skall givetvis ske med minsla möjliga användning av växlskyddsmedel och handelsgödsel.

Det är möjligheternas jordbruk vi vill slå vakt om. Jag tror atl Carl Frick är inne på myckel farliga vägar när han vill stryka etl streck över all användning av sådana medel i Sverige. Det skapar sådana oerhörda problem som inte ens Carl Frick är mäktig atl lösa.

Prot. 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

Anf. 15 CARL FRICK (mp) replik:

Herr lalman! Jag vill fill Lars Erneslam säga att det är skillnad på all kontrollera innehållet och att faktiskt föreskriva hur en sak skall vara tillverkad.

Det normala borde vara att man gör kontraktsodlingar. Det upprättas ett kontrakt mellan den som producerar någonting och den som köper någonting. I svenskl affärsliv är det normalt på så säll, all om man inte uppfyller kontraktets bestämmelser får man ta tillbaka produkterna, och man får inte leverera i fortsättningen. Del sker i normalt svenskt affärsliv, och del är obegripligt att normala affärsregler inle skulle kunna tillämpas inom jordbruksområdel. Man behöver då inle ha så omfattande kontroller, ulan det kan ske en stickprovskontroll i Sverige. Om det då visar sig all en producent inte uppfyller bestämmelserna, får han avstå från att leverera till Sverige lill dess han kan bevisa att hans uppgifler är sanna. Della är ganska enkell, och det borde fungera rätt bra.

Jag tycker att det Ingvar Eriksson säger är ganska inlressanl. Han vill använda del minsta möjliga av alll del som är farligt Han måste alltså ha en insikt om att det finns något som är farligt i det svenska jordbrukd. Det är en glädjande insikt.

Vi i miljöpartiet tror också på människornas möjligheter, men då måste människor ha kunskap om dd som är farhgt Del är därför som vi vill all del skall finnas uppgifter på matvarorna om de gifter som livsmedlen behandlats med, och hur många gånger det skett. Vi får då en reell chans atl välja rätt

Om en sådan märkning kommer, är jag övertygad om alt del blir en massiv övergång fill ekologiskt odlade produkter. Människor vill nalurliglvis inle äta sådanl som behandlats med gifter - om de bara vel om det. Det vore mycket bra om moderaterna kunde gå med på all vår mat märks med uppgifler om de medel man behandlat den med. Vi skulle då fä en massiv övergång till sundare produkter, och vi skulle spara miljön. Var så god, kom igen med elt svar!

Andre vice talmannen anmälde alt Ingvar Eriksson anhållit atl lill protokollet få antecknat att han inle ägde rätt fill ytterligare replik.

Anf. 16 GRETHE LUNDBLAD (s):

Herr lalman! Det är sällan som politiken påtagligt når svenskarna när de sitter kring köksbordet. Man kan undra om gårdagens debatt om Ebbe Carlsson-affären och om av somliga påstådda slora brister i regeringens arbele orsakade många diskussioner kring köksborden. Men man lalar ofta i svenska hem om mal, malval och malkvalitd.

Beslul om livsmedelskvalitet och livsmedelskontroll är politiska beslul som berör hela Sveriges befolkning så golt som dagligen. Tyvärr är de frågorna sällan etl eftertraktat ämne för press och andra massmedia, utom jusl i de fall när man kan rikta krilik mot ett förelag eller en myndighel.

Riksdagens diskussion och beslul om en bältre livsmedelskontroll är ell svar på en ofla framförd kritik från allmänhet och' forskare. Medan livsmedelskonlrollutredningen under flera år arbetade med frågorna kring produktion, marknadsföring och försäljning, ökade de kriliska artiklarna

och reportagen kring livsmedelshanteringen. Delta har också medfört ett ökat antal krav i riksdagen på förbättrad hantering av livsmedel. Vi behandlar därför i dag 35 motionskrav från 1988, 51 från 1989 samt 55 mofionsförslag som avgivils med anledning av regeringens förslag.

Detta understryker, vilkel utskottet också anför, alt frågorna om livsmedlens kvalitet och kostvanornas betydelse för hälsan de senaste åren framstått som alltmer väsentliga. Samtidigt har formerna för livsmedelsproduktion och hvsmedelshanlering förändrats. Del reformarbete kring livsmedelskvalilel och kontroll av livsmedel som inleddes med den nya livsmedelslagen 1971 och livsmedelsverkets tillkomst, har ständigt byggls på genom olika kungörelser, vilka såväl förändrat som förenklat - men inle försämrat - de bestämmelser som släller krav på livsmedelsindustri, dislribulion och handel.

Enligl jordbruksnämndens slalislik uppgick konsumfionen av livsmedel år 1963 till ell värde av ca 15 miljarder kronor och år 1987 till 109 miljarder kronor. Livsmedelshandeln är en bransch som omsätter slora belopp fördelade på många små inköp hos en mängd inköpsställen. Eftersom varje del av livsmedelskedjan - från jord fill bord - måsle la sin del av ansvarel för alt de berättigade kraven som konsumenlerna ställer på livsmedlens kvalitet, hållbarhet och smak verkligen uppfylls, är det lält att förstå kontrollens omfång.

Samhället - genom livsmedelsverket och kommunernas hälsovårdsnämnder - har etl ansvar för den offentliga livsmedelskontrollen saml även för all ge informalion såväl lill konsumenter som lill andra berörda parter.

Såväl livsmedelsindustri som distribution, grosshandel och detaljhandel har de senasle årtiondena alltmer präglats av koncentration till färre och slörre enheter, vilkel medförl en geografisk koncentration. Della har inle alltid varil till fördel ur kvalitets- och kontrollsynpunkt, eftersom kvalitet och hållbarhet ofta blir lidande av långa transporter och omlastningar. De aktuella rättsfallen om felaktig dalummärkning i Skåne visar della problem i blixtbelysning. Det gör likaså de i kommunerna inte sällan förekommande anmärkningarna mot livsmedel som är i mindre lämpligl skick vid försäljning.

Utskottet välkomnar de möjligheter till en mer lokal livsmedelsproduktion som de ändrade bestämmelserna för köttbesiktning och märkning av kött öppnar. Men vi är på andra sätt medvelna om all de mycket stora livsmedelsindustrierna saml slorköken, som bereder mat för 10 000-tals personer per dag, måste vara underkastade en effektiv kontroll, byggd dels på all man har en verksam egenkonlroll, dels på alt livsmedelsmyndighder-na testar egenkontrollen och gör stickprov.

Utskottet gör på ett par områden särskilda markeringar utan all del speciellt berörs i hemslällan. Det är viktigt atl dessa uppfattningar delges riksdagens ledamöler och andra inlresserade.

För dd första: Det fastslås atl felaktiga kostvanor är nutidens kanske slörsta folkhälsoproblem. Därför bör en förbällrad folkhälsa, som bygger på en hög kunskapsnivå och sunda kostvanor, vara en cenlral målsättning för livsmedelskontrollen och elt av målen för en samlad livsmedelspolilik i Sverige.

Prot. 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

Prot. 1988/89:116 För det andra: Utskottet tar itu med den ofta vårdslösa benämningen
18 maj 1989 "giftfria livsmedel". Ibland är det ofrånkomligt all del används olika för

Livsmedelskontrollen

livsmedel skadliga ämnen under någon del av produktionsprocessen. Det kan ske av miljöskäl men också för att bekämpa skadeinsekter eller liknande. Det kan också i en naturlig mognads- eller produktionsprocess bildas skadliga ämnen, t,ex. solanin i potatis.

Det viktiga för konsumenten måsle vara om del färdiga livsmedlet innehåller hälsofarliga ämnen eller inte.

Det pågår en ständig vakthållning för alt kartlägga och analysera miljögifter samt för alt göra kontrollen av tillsatser minutiöst säker. Därför är det felaklig informalion till svenska konsumenter när man utan närmare bestämning använder uttrycket "giftfria livsmedel" eller "giftiga livsmedel", Alla svenska livsmedel som är underkastade offenllig livsmedelskontroll är giftfria livsmedel. Om hälsofarliga ämnen finns i livsmedel är del förbjudet att sälja dessa livsmedel. Man kan jämföra med förbudet mot vissa potalissorler 1987 saml mol fikonimporl 1988 och mot försäljning av fisk från svartlistade sjöar. Därför, herr talman, finner jag del någol olustigt när man t.o,m. inom riksdagen har en förening för giftfria livsmedel.

För det tredje: Utskottet påpekar också värdel av att alternalivt odlade produkler i ökad ulslräckning ingår i ell varierande ulbud på livsmedel. Såväl genom della som genom forskning, rådgivning och bältre livsmedelskontroll kan såväl dessa produkter som högkvalilafiva livsmedel i övrigl medverka fill en höjning av livsmedelskvalitelen och tillfredsställa konsumenternas efterfrågan. Importkontrollen - speciellt av frukt och grönsaker - har länge varit ett omtyckt frågeämne i riksdagen.

Utskottet slår fast som etl oeftergivligt konsumentkrav att samma anspråk slälls på livsmedel vid import som vid försäljning i Sverige, Därför hälsar utskottet med tillfredsställelse atl imporlkonlrollen vid gränserna skärps, att hvsmedelslagen ändras för all man på grund av konsumentintresset skall kunna vidla åtgärder mot importerade hvsmedel - detta bl,a, för all kunna förbjuda införsel av livsmedel vars nalurliga mognadsprocess har påverkals genom bestrålning. Däremot öppnar inle lagändringen möjhghelen att enbart av konkurrensskäl förbjuda imporl av livsmedel, framslällda med vissa produktionsmetoder, om livsmedlen vid importen fyller svenska kvalitetskrav,

I debatten har man flera gånger nämnl imporlkonlrollen. På någol säll
tycker jag att det ligger en hel del av nationell självgodhet i de påståenden
som görs om atl myckel av det som kommer till våra gränser skulle vara
behäftat med fel som inte finns i svenska livsmedel. Får jag påminna herr
Brunander om att när Sverige skulle anpassa gränsvärdena för bekämpnings
medel i cerealier, alltså även i vetet, till de andra nordiska länderna och till
EG, så fick Sverige lov att sänka 10 gränsvärden för att uppnå anpassning.
Man fick sätta 18 nya gränsvärden, som man inle hade hafl tidigare. Endast
ett gränsvärde fick ökas. Sverige är alltså inle på alla områden bäst, ulan det
är faktiskt så att vi ingår i en internationell handel, där vi måste anpassa oss
till varandra. På en hel del områden innebär det att Sverige måste skärpa sina
gränsvärden. Därför är det någol av desinformation när man antyder all del
30 skulle vara så myckel sämre livsmedel i andra länder. Jag tycker alt debatten

om importkontrollen ofta är en storm i ell vattenglas. Prot. 1988/89:116

Jag kan också tala om atl man gjort stickprovskontroller, bl.a. 1988 av 18 maj 1989

grönsaker. Man tog då prov på både importerade och svenska grönsaker. TT, ~

., , , .. ■ ■ ■-•■„ j -,n j •„. , , Livsmedelskontrollen

97 % av de svenska grönsakerna innehöll under 20 % av den tillåtna hallen.

Det var alltså en myckel fin kvalitet. Men det var faktiskl 88 % av de

importerade grönsakerna som hade precis samma fina kvalilel. Vi skall alltså

vara litet försiktiga med att utpeka importerade livsmedel som en akilleshäl

för den svenska livsmedelskontrollen.

Därför tror jag faktiskt alt kampen mol en mer omfattande kemikalieanvändning än vad svensk lagstiftning ibland tillåter måste föras genom förhandlingar om miljörisker och handelsvillkor. Om vi försöker samarbela med andra länder tror jag att vi bäst når fram till en bättre Hvsmedelskvahtet även på importerade produkler.

Jag anser alt det är mycket viktigt att de nordiska länderna nu infört i slort sett hkartade gränsvärden, tex. för bekämpningsmedelsrester i spannmål och potatis, som ju båda är mycket vikliga livsmedel. Därför lycker jag all man i utskottet bör vara nöjd med skärpningen av imporlkontrollen. Jag hoppas att del fortsatta internationella samarbetet skall ge konsumenlerna större säkerhet vid valet av nyttiga livsmedel.

Många har i debalten också nämnl dricksvattnet, som ju är vårl viktigaste hvsmedel. Rent vatten är etl dagligt livsvillkor för oss. Det är framför allt försurningen och den ökande kemikalieanvändningen som är ell hot mot dricksvattnets kvalitet. Livsmedelsverket har emellertid utarbetat ett förslag till en ny dricksvatlenkungörelse, som för närvarande är ule på remiss. Den ersätter den bestämmelse som tillkom år 1983. Så det rör sig snabbt på della område av hvsmedelskonlrollen. Riksdagen har ju under flera år i rad varil behjälplig med atl besluta om ökade medel till livsmedelsverkets dricksvattenavdelning. Men det var egentligen skakande att vid utskottets utfrågning höra att Kommunförbundels livsmedelsansvarige inte kände lill atl det fanns nya bestämmelser för dricksvatten från år 1983. Här måsle kommunerna verkligen skärpa sig och informationen lill kommunerna öka. Del är dags, herr talman, med en syneförrättning på alla vattenverk av dricksvattnets kvalitet och på ledningsnätet.

Trols del slora antalet reservationer har såväl behandlingen i utskottet som reaktioner från företag och allmänhet givit ett intryck av tillfredsställelse med förslagen i propositionen. Förslagen syftar ju till en skärpl och på några områden utvidgad kontroll av livsmedlens lillstånd och kvalitet vid försäljning och import.

Den utfrågning utskollel hade med representanter för ansvariga myndigheter, producenlintressen och konsumentintressen visade också all man accepterar de skärpta bestämmelserna och att de ökade resurserna till livsmedelsverket kommer att ge en skjuts framåt för livsmedelskontrollen. Denna utfrågning refereras också i utskollsbetänkandet.

Därför kan jag sammanfattningsvis konstatera, alt en hel del av reservationerna endasl ytterligare understryker vad utskollel redan sagt i betänkandet I en del reservationer bjuder man över utskotlsmajoritetens förslag, utan all redovisa hur resurser och kontrollmöjligheter skall ordnas.

Del är omöjhgt för mig atl här hinna kommenlera alla reservationer, men 31

Prot. 1988/89:116 vad gäller imporlkonlrollen tycker jag all del kan slås fast all del i
18 maj 1989 reservationerna 7-9 ges en helt felaklig syn på konlrollen vid import av

Livsmedelskontrollen

livsmedel, som ju skall tillförsäkra konsumenterna tjänliga livsmedel men inte vara ett vapen i konkurrensen mellan svenska och utländska produkler.

I reservationerna 11 — 16 kommer en del förslag lill skärpning av dricksval-tenkonlrollen. Del är viktigt atl fastslå alt del främsl är kommunernas ansvar atl deras innevånare får bra dricksvatten, ulan föroreningar av hälsofarliga kemikalier eller tillsatser. Under de senasle åren har livsmedelsverket sall i gång en hel del aktiviteter, bl.a. på grund av alt riksdagen beviljat ökade medel. Nu senast har verket kommit med en rapport om forsknings- och undersökningsbehov kring dricksvattenförsörjningen, där del bl.a. sägs;

"Med hänsyn till de problem som under senare tid framkommit inom dricksvaltenförsörjningen har del för livsmedelsverkels del känts angeläget att inventera vilka yllerligare insalser som behöver göras i fråga om forskning, teknikutveckling och utbildning i syfte att tillgodose konsumenternas berättigade krav på etl bra dricksvatten. Denna inventering redovisas i förevarande rapport. I denna görs också en bedömning av vilka åtgärder som enligt hvsmedelsverkel är särskilt viktiga att genomföra.

Det ligger i sakens natur all en inventering av förevarande slag som till huvuddelen beslår av en katalog av problem ger intryck av slorl elände. Del mesla framslår som eftersatt och våra tekniska färdigheter och kunskaper som nästan obefintliga. Så illa är det naturligtvis inte. Vi både kan och vet mycket när del gäller framställning och distribufion av dricksvatten. Men i vissa avseenden behöver vi bällre underlag för att lill konsumenternas gagn kunna oplimera säkerhel och resursanvändning i dricksvattenförsörjningen."

Herr lalman! Vi kan alltså förvänta oss ökande insatser för all säkra dricksvattnets kvalitet, utan att riksdagen behöver specielll understryka del,

Elt annal område som har föranlett flera reservationer, nämligen nr 17—21, är frågan om gifter i fisk, särskilt vid Norrlandskusten, Närdetgäller såväl kvicksilver som dioxin och cesium i fisk har livsmedelsverket under senare år gett ut en del allmänna råd till fiskare och konsumenter, samfidigt som man bl. a. genom det nystartade dioxinlaboratoriet i Umeå och genom de marina forskningsstationernas utbyggnad söker kartlägga eventuella risker vid konsumtion av fisk.

I stället för att införa gränsvärden, vilket förordas i reservationerna, har man alltså vall alt gå ul med informafion lill konsumenterna. Distribufionen av fisk är ofla så spridd alt man inte kan nå fram precis i del ögonblick den säljs.

När det i reservationerna 22 och 26 klagas över bristen på gränsvärden, tycker jag atl det finns skäl atl påminna om del omfattande arbete som pågår för att sätta gemensamma nordiska gränsvärden för alll fler främmande ämnen och tillsatser. Det har redan givit tre slora rapporter, tjocka som böcker, med förslag som efter hand genomförs. Alll delta har faktiskl skett på svenskt initiativ genom Nordiska rådels kommitté för näringsfrågor.

I andra reservationer pläderar man för atl ge länsslyrelserna en tyngre del
av konlrollansvarel för livsmedlen saml alt införa en sorts kommunalt veto
32 mot att livsmedelsanläggningar konlrolleras centralt.

Vi anser atl den föreslagna uppdelningen av konlrollansvarel mellan livsmedelsverket och kommunerna tillförsäkrar att såväl expertkunnande och erfarenhet som lokalkännedom och närhet till marknaden kan medverka till att öka kontrollens kvalitet. Problemet har ju varit alt en del kommuner har lagil för lält på hvsmedelskonlrollen, också i fall där många människors hälsa kunnat äveniyras om otjänhga hvsmedel saluförts eller serverats.

Etl reservationsvis framfört krav på etl särskilt institut för folkhälsan måste jag bestämt avvisa. Statens livsmedelsverk har genom sin omfattande rådgivnings- och informationsverksamhet visat alt del är berett all la itu med alla frågor där kostvanorna kan ha slor betydelse för hälsan.

Det finns också en hel del reservationer om märkning av livsmedel. Trols att man nu enligl propositionen skall förslärka märkningen och ge ökad informalion till konsumenterna, finns det ändå reservanler som begär ytterhgare märkning-om djurmiljön, om vilka bekämpningsmedel som har använls, om vilka besprulningar som har gjorts, osv. osv. Jag kan se framför mig hur kunderna i hvsmedelsaffären hillar äpplen som är fullslämplade med märkningar, för reservanterna vill ju t.o.m, atl oförpackade livsmedel skall märkas. Hur skulle del se ul, om vi skulle märka alla äpplen med vilka besprulningar de har fått, när de var skördade, vilken trädgård som hade producerat dem, etc?

Jag tror faktiskt atl konsumenlerna belackar sig för en sådan märkning och alt vi skall hålla oss inom rimlighetens gränser och acceplera märkning av förpackade livsmedel saml informalion till konsumenterna på hyllorna invid oförpackade livsmedel, så som vi också har sagt i utskollels belänkande.

Vikfigare tror jag alt del är alt påpeka någol som inte tas upp i reservalionerna, nämligen att det nu finns beslut om en näringsriktighets-märkning, ett märke med etl litet grönt nyckelhål som anger vilka livsmedel du som konsument bör välja, om du vill äta mindre fett, mindre salt, mindre socker och mera fiber, alltså livsmedel som befrämjar hälsan.

I övrigt vill jag, herr talman, anknyla litet till en del av det som har sagls i debatten - jag kan inle kommentera allt. Frågan om importkontrollen har jag tagit upp tidigare, och jag tror som sagt all del är vikfigt att vi häller oss fill de gränser som satts i proposifionen.

Annika Åhnberg talade om klorering av dricksvatten. Jag vill dä tala om alt av 2 000 kommunala vattenverk är det endasl 82 som filisätter klor fill dricksvattnet. Problemel är afltsä inle så slort som Annika Åhnberg låter påskina.

Till Lennarl Brunander vill jag säga all jag är litet bekymrad över att man tar i så väldigt i fråga om hänsyn fill producenfintressena i samband med imporlkonlrollen. Jag tror att del är myckel viktigare alt vi för kampen i samband med alt villkoren fastställs i internationella handelsavtal. För närvarande pägår del en enorm kamp mellan Norden plus EG mol USA när del gäller hormonbehandling av djur och exporl av kött med kvarvarande hormonresler. Vi ser lydligl all konsumentintressena är siarka i den debatt som förs, och jag tror att det är väldigt viktigt att arbetet på det områdel fortsätter.

Jag vill inte ytterligare kommentera frågan om bestrålning av livsmedel. Jag tycker atl det är rätt avvägning som gjorls i proposifionen, och jag tror

Prot, 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

3 Riksdagens protokoll 1988/89:116

Prot. 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

inle all det behövs några dispensmöjligheter. Tvärlom tror jag att sådana skulle kunna leda till bristande lilltro hos konsumenlerna till våra slrävanden.

Till slut, herr talman, vill jag säga att i regeringsförslagel om en ändrad och förstärkt livsmedelskontroll med dess beslul också om enklare men bältre märkning och om förbud mot bestrålning av livsmedel är en milstolpe i livsmedelslagsliftningens historia, även om den lill synes inle medför så stora lagändringar. Den är ell politiskt svar på de många konsumenternas krav på bättre livsmedelskvalilel och mera redhghet i produktion och marknadsföring av livsmedel. Lål oss hoppas all den snabbi leder till förbättringar och rättelser, så atl konsumenterna i fortsättningen kan känna slörre tillfredsställelse med de hvsmedel de köper.

Under detta anförande övertog lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 17 ANNIKA ÅHNBERG (vpk) replik:

Herr talman! När Grethe Lundblad säger atl del är viktigt atl ställa samma krav på importerade livsmedel som på de svenska tycker jag det är ohederligl av henne att uttrycka sig så. Så uttryckte sig för övrigl också folkparliels representant förul.

Det är nämligen uppenbarl att man inte avser en hkartad kontroll av de importerade livsmedlen och de inhemska, eflersom man inle också säger att importkontrollen kan avse metoder och tillsatser som vi inle tillåter här hemma, men som inte är mätbara i produkten.

I samma sekund som man säger alt imporlkonlrollen skall begränsa sig till alt mäta restvärden i produkten, har man också sagt all man accepierar en sämre kontroll av de livsmedel vi importerar än av dem vi tillverkar själva.

Grethe Lundblad säger all del är självgodhet att påstå alt de svenska livsmedlen skulle vara så mycket bättre än de importerade. Men det är väl inte av självgodhet som vi har skärpt kraven på djurhållningen, så alt den skall bli etiskt mer acceptabel? Dd är inle av självgodhet som vi har en hög reslriktivitel när det gäller atl använda l.ex, antibiotika, eller som vi inle vill tillåta bestrålning. Vi gör det därför atl vi lycker atl della är vikliga kvalitetsaspekter, det är viktiga konsumentkrav. Då är den logiska konsekvensen att vi ställer samma krav på det vi importerar.

Är det så atl en anpassning lill internationella krav innebär atl vi får skärpa våra gränsvärden, då är del bra och vi skall göra det. Men innebär anpassningen alt vi skall göra våra gränsvärden sämre, då skall vi inte acceplera del. Då skall vi sätta oss på tvären och bråka och protestera. Del är vår uppgifl i del sammanhanget.

Grethe Lundblad säger också alt delta med konlrollen av importerade livsmedel är en storm i ell vattenglas. Nej, jag tror att frågan om det kvalitativa gränsskyddel av hvsmedel i själva verket är en huvudfråga i den diskussion kring vår framtida Hvsmedelspolitik som vi just har påbörjal.

Del importeras varje dag, eller åtminstone varje månad, till vårt land l.ex. kött från Austrahen som är behandlat med tillväxlhormoner på ett sätt som vi inle accepierar i Sverige. Del finns i dag ingen möjlighel alt säga nej fill della.

Del är vikliga frågor. Del är inte en storm i elt vattenglas.

När det gäller dricksvattnet verkade del försl som om Grethe Lundblad delade den oro som kommer till utlryck i många reservationer. Jag förstår då inte varför hon inte kan yrka bifall dem.

Sedan säger Grethe Lundblad - och jag har ingen möjlighet alt kontrollera det i det här ögonblicket - att det bara är 82 kommunala reningsverk .som tillsätter klor lill dricksvattnet

Försl och främsl tror jag atl del gäller de verkligt stora vattenverken, som finns i tätorterna och producerar för väldigt många människor. Jag är dessulom tveksam fill om det verkligen bara är 82. Jag tror alltså all del berör väldigl många människor här i landel och att det därför forlfarande är en mycket viklig fråga. Det är synd att man inle kan få enighet kring detta viktiga krav.

När del gäller oförpackade livsmedel är det självklart alt vi som reserverat oss inle anser all varje enskilt äpple skall märkas. Det förslår också Grethe Lundblad, Vad som avses är atl den frivilliga överenskommelse som nu finns skall bli bindande.

Prot, 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

Anf. 18 CARL FRICK (mp) replik;

Herr lalman! Det finns en skiljelinje här i riksdagen mellan dem som tror alt kvalitet är bara någonfing man kan väga, mäta och registrera och dem som tycker att kvalitet fakfiskt är mycket mera, bl.a. detta hur vår mat produceras. Det är därför det blir en näslan obegriplig diskussion mellan å ena sidan socialdemokrater och folkparlisler och å andra sidan oss som har en annan åsikt. De tror atl om bara de siffror man kan sätta upp är fina är allt väl. Men så väl är det tyvärr inte. Det enda rimliga är atl vi faktiskt ställer hell klara krav på producenterna på hur maten skall få ha fillverkals när vi skall importera den.

Det är som Annika Åhnberg säger inte av självgodhet vi har ställt krav i Sverige på svenska produkter. Vi har ställt dem för atl de är viktiga för folkhälsan och för vår miljö. Annars hade det varit frill fram. Då skulle vi inle ha behövt sälla upp några gränsvärden över huvud taget. Del hade varit frill fram för allsköns elände.

Men gudskelov har vi faktiskt solidariska känslor här i landel och vill ställa krav på maten. Samma krav måste kunna ställas på hur saker och ting produceras.

Om vi dessutom är solidariska internationellt och anser atl vi kommit fram till något bra på detta område, är del ulmärkt om vi också kan sprida dessa krav utomlands och slälla krav på hur man skall producera det vi skall imporlera. Då sprider vi faktiskt också kunskap om detta lill andra länder. Det vore fantastiskt bra.

Jag lycker denna debatt i grunden är utomordentligt beklämmande när man hör vilka resonemang som förs.

Sedan sade Grethe Lundblad alt livsmedel som är under kontroll är i princip befriade från gifter, och alt man därför inte kan säga atl mat som står under kontroll inle är giftfri. Det tycker jag är ell ganska häpnadsväckande påstående. Vi vet av många rapporter att del numera sprids jordbruksgifler i våra vattendrag och atl de kommer ned i vårl grundvatten och dricksvatten.

Prot, 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

Kommuner säljer vatten lill sina invånare. Här är ett livsmedel som står under kontroll, men bevisligen kan innehålla gifter. Problemet är all man inle salt några gränser för della giftinnehåll, och därför kontrollerar kommunerna inte heller delta. Här finns plals för allvarliga insalser på delta Område, Vi måste kunna garanlera etl friskt vatten, som är ell utomordentligt livsmedel, och vi måste också ställa dessa internationella krav.

Jag är utomordentligt förvånad över alt det finns slora parlier som inte inser allvaret i detta och kämpar emot med händer och fötter. Men jag tror det kommer en omsvängning här i landel. Det märktes en sådan ghdning på det moderala hållet.

Anf. 19 LENNART BRUNANDER (c) replik:

Herr talman! Grethe Lundblad beskriver detta livsmedelskontrollförslag och dess genomförande som etl väldigt stort steg framåt Det är bra om vi kan få en förbällring, men jag vill inte beskriva del här förslaget som ett så fantastiskt stort steg framåt. Det är en förbällring, och det är bra, men del är inle tillräckligt

Den slora diskussionen gäller här hur vi skall behandla livsmedel som kommer från andra länder.

Som Annika Åhnberg sade här tidigare går det inle atl säga alt vi skall kolla bara det vi kan registrera och alt hävda all vi därmed har en likvärdig behandhng. Det är inte riktigl sanl.

Mycket av della kan vi inte registrera, det gäller hormoner, antibiotika och en hel del andra saker inkl, bestrålning. Vi är relativt överens om hur vi skall agera när det gäller bestrålningen, men när det gäller övriga sätt att hantera eller producera livsmedel har socialdemokraterna en helt annan uppfattning. Och då är del inte fråga om alt del skall vara hkvärdigt

Grethe Lundblad säger att delta bara är etl sätt alt skydda producenter. Ja, det är klarl alt en producent mår illa av att bli behandlad på etl sätt som inle gäller för en producent på andra sidan gränsen. Del är fullt förståeligt och naturligt. Men i grunden är della också ett konsumentintresse. Det fick vi myckel klart för oss vid den utfrågning vi hade om hvsmedelskonlrollen. Representanter för konsumentorganisationerna slog där mycket klart fast att de kräver all del skall vara lika regler och samma krav på den importerade maten. Som de uttryckte det: De vill ha ärlig mat. Det är konsumentkravet, och det stämmer överens med kraven från producenterna. Där är det inle någon skillnad.

Grethe Lundblad talade om att detta med vattnet är så bra. Tyvärr är del inle riktigt så. Kungl, Vetenskapsakademien skrev lill statsrådet för miljö-och energidepartementet förra årel bl,a,: "Inom betydande sekiorer är läget så illa, att man kan tala om en förlorad forskargeneration, vilket i sin tur medför bland annal flera förlorade generafioner av personal" inom olika områden. Man fortsätter med att säga: "Kopplingen mellan forskningen och den prakliska verkligheten är mycket bristfäUig." Della är ord och inga visor från Kungl. Vetenskapsakademien, som är ett huvudorgan när del gäller forskning på delta område. Jag lycker all man skall vara någol aklsam och alt man verkligen skall anstränga sig för alt nå en bältre status.

Kloret är etl bekymmer. Del har också uttalats av livsmedelsverket att vi

måste försöka få fram nya metoder, eftersom de nuvarande inte är särskill bra.

Anf. 20 LARS ERNESTAM (fp) replik;

Herr talman! Jag vill säga några ord, inte om livsmedelskontrollen, utan om vallenkonlrollen. Vattnet är ju också ett livsmedel.

Vi har i och för sig bra vatten i Sverige. Men vi har i mofioner tagit upp och diskuterat de farhågor som finns inför framtiden, Grethe Lundblad säger att frågan i stor ulslräckning kan hänvisas till kommunerna. Kommunerna har måhända gjorl sig skyldiga lill försummelser. Kommunerna känner ibland inle lill de bestämmelser som gäller, Dessulom skall del komma en ny kungörelse,

Grethe Lundblad har också varit vänlig nog all vid sidan av debalten ge mig informalion om förslag som man på hvsmedelsverkel har lagil fram om behovet av ulökad forskning. Men, Grethe Lundblad, dessa ålgärder behöver sältas in omgående. Jag undrar: Finns dessa resurser, och kommer det att finnas resurser för att man skall kunna gå in i den forskning som behövs på vattenområdet, för atl vi inte om några år skall hamna i en så akut situation att det är för sent? Det är därför som jag tycker att dessa mofioner, som fillkommit i etl myckel vällovligt syfte, borde ha fått en bättre behandling av ulskollel än denna snabba avsågning under hänvisning fill vissa mindre utredningar som pågår. Detta är inle lillräckhgt, Grethe Lundblad.

Jag skall inle la upp tiden med någon debatt kring insfitulel för folkhälsan. Våra synpunkter är väl refererade i vår reservation.

Prot. 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

Anf. 21 INGVAR ERIKSSON (m) replik;

Herr lalman! Grethe Lundblad lalade i sitt anförande ganska allmänl om vad som har skett på livsmedelskontrollområdet, och jag kan med lillfredsslällelse konstatera atl hon har en mer posifiv inslällning i dag till den svenska produklionen än hon kanske hade tidigare.

Grethe Lundblad log upp elt exempel som handlade om importerade grönsaker. Hon nämnde att det faktiskt finns områden, där vi i Sverige är Ivungna att skärpa oss. Del är givet alt vi måste vidla en skärpning där del behövs. Men om man ser på de kontrolluppgifter som föreligger om importen av grönsaker, kan man trots alll konstatera att i de fall där gränsvärden har överskridits rör det sig lill övervägande del om importerade produkter. Jag vill bara notera delta. Man får ju förutsätta att man, med den skärpning som nu kommer all beslutas, kommer att kunna hantera dessa problem framöver.

Anf. 22 GRETHE LUNDBLAD (s) replik:

Herr talman! Jag vill gärna ta upp frågan om imporlkonlrollen. När jag talade om nalionell självgodhet menade jag all man på något vis i debatten ofta framställer det som om vi här i Sverige alltid är bäst. Man bör vara något försiklig, eftersom man nu vid jämförelser med olika länder upptäcker att det finns en hel del områden, där Sverige inte ligger bättre till än andra länder, utan tvärtom sämre. På dessa områden skall vi naturligtvis bättra oss. Därför skall man inte allfid framställa imporlkonlrollen så som all den innebär att

Prot.. 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

man bara tar hänsyn lill livsmedlens fillslånd vid importtillfället och således släpper igenom livsmedel som ofla har blivit utsatta för en mycket omfattande behandling med kemikalier i utlandet. Som sagt har jag direki kunnal visa på exempel där så inte varit fallel, utan ivärlom Sverige har fått skärpa sina beslämmelser för att anpassa dem till andra länders regler.

Jag har faktiskt inte direki sagt atl dricksvattnet är bra, men jag har sagl all det för närvarande pågår etl omfattande arbele på detta område, vilkel jag är mycket lacksam över. Jag har l.o.m. sagl alt alla vi i riksdagen kan la ål oss äran av all del går bältre, eftersom vi under flera år varit med om alt bevilja exlra resurser till dricksvallenkonlrollen. Det är naturligtvis en av orsakerna fill all man har kunnal salsa mer på detta. Sedan kan jag hålla med om all förhållandena inle är bra som de är i dag. Del lar fakfiskt några år innan man har hunnit i fall.

Däremot kan jag konstatera att det dricksvatten som är sämsl i Sverige trols alll är det vatten som kommer från de privala brunnarna, där man i myckel större utsträckning har högre haller av metaller och olika bekämpningsmedelsresler än vad man har i det kommunala vattnet, vilket kanske ändå kan vara lill en viss tröst.

Det nämndes tidigare alt man borde minska halterna av tillsatser och konserveringsmedel. Också jag lycker atl det är väldigt viktigt med en minskning. Jag arbetar gärna för - och har arbelat för - atl så skall ske. Men jag vill säga särskilt lill Lennart Brunander all vi måsle vara klara över alt detta kommer att innebära atl stora livsmedelsindustrier blir Ivungna atl splittra upp sin verksamhet, eflersom man med den centraliserade verksamhd man i dag har inte kan leva upp fill kravel på så låga gränsvärden för konserveringsmedel. Man måste tänka efter när man centraliserar verksamheten och förstå alt i förlängningen medför della tyvärr att användningen av tillsatser och konserveringsmedel ökar.

Jag tror att det är väldigl vikligl att vi i alla partier stöter på våra kommunall förtroendevalda i hälsovårdsnämnderna och liknande, all de nu - även om många av miljöproblemen måste tas på allvar- inle skall glömma atl ägna sig ål just dricksvattnets kvalitet och frågan om livsmedelskontroll. Dessa frågor är fortsall väldigt vikliga, även om man har myckel arbele med miljöproblemen.

Jag instämmer i del som Lars Ernestam sade i sitt inledningsanförande, atl del är oerhörl viktigt att utbildningen i såväl miljöfrågor som livsmedelskvaU-lelsfrågor ulökas, så att vi verkligen får underlag för atl kunna anställa fler människor till atl utöva denna kontroll. Jag vel atl man, åtminstone på lantbruksuniversitetet, kan erbjuda ulökad utbildning för atl ge människor kompelens för alt syssla med livsmedelskontroll och med miljökontroll.

Anf. 23 LENNART BRUNANDER (c) replik:

Herr lalman! Jag vill återanknyla till frågan om importen. Grethe Lundblad säger atl kraven är ungefär desamma. Då vill jag slälla följande frågor till Grethe Lundblad: Skall vi tillåla imporl av kött från djur som är hormonbehandlade? Är del riktigt all vi skall göra del? Skall vi lillåla import av kött från djur som har ulfodrats med antibiotika för atl de skall växa bättre? Det finns ett otal andra exempel.

När del gäller exempel av den här lypen kan vi inle vid gränsen testa Uvsmedlen och avgöra huruvida de är behandlade eller inte. Vi måsle alltså ha en garanti från försäljarna att livsmedlen inle har behandlats. Annars köper vi dem inle. Ställer sig Grethe Lundblad bakom detta krav? Ibland får man det intrycket, och ibland faller Grethe Lundblad tillbaka och säger att livmedelskontrollen skall vara så som den beskrivs i proposilionen, och del är väl sådan som den kommer atl bli. Det är därför som vi riktar krilik mot regeringens förslag och också mol de övriga partier som har samma uppfattning.

Vi i Sverige är inte alltid bäst. Men genom all vi har infört restriktioner på en rad områden, kan vi ändå visa på atl dessa produkter i detta avseende är bällre än de som vi importerar, vilka är framtagna på etl annal säll. Det lyckerjag inle är fel att tala om. Vi behöver inte säga att andra är bättre än vi, när vi faktiskl är bättre själva. Men vi är inle bäst på alla områden.

Jag återkommer därmed lill va-området Jag skall fortsätta all citera ur Kungl. Vetenskapsakademiens skrivelse till statsrådet för miljö- och energidepartementet. Det sägs där vidare: "Inom exempelvis va-området finns endasl en professur vid tekniska högskolor, vilkel inlernalionelll selt är generande lite. Sverige har vidare långt att gå för att hävda sig internafionellt när det gäller bland annat analysteknik och behandlingsteknik liksom lagstiftning." Detta gäller alltså vallen. Del är därför anmärkningsvärt all man inle log upp detta i propositionen som behandlar livsmedelskontroll. Del gäller ju fakfiskt vårl viktigaste livsmedel.

Prot. 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

Anf. 24 ANNIKA ÅHNBERG (vpk) replik:

Herr talman! Jag vill återigen säga några ord om den förmenta nationella självgodheten. Vi tror givetvis inle att producenter i andra länder, tex. i länder i iredje världen, av illvilja gentemot oss medvetet producerar livsmedel av låg kvalitet. De bedriver faktiskt sin jordbruksproduktion på hell andra villkor och under hell andra förhållanden än vi gör.

De internationella kemikalieföretagen som producerar bekämpningsmedel och gödselmedel bedriver med all kraft reklam och propaganda för allt som är bra och effekthöjande med deras medel, ulan att samtidigt informera om de negativa effekler som dessa medel också kan ha. Dessa medel kommer därför självfallet till användning, eftersom de möjliggör högre avkaslning.

Det här har i sin lur att göra med den fruktansvärda snedfördelningen av pengar och resurser som finns i världen. I de rika länderna skor vi oss faktiskt hela tiden på de fattiga ländernas bekostnad. På grund av sin slora skuldbörda måste de fattiga länderna exportera en stor del av sina livsmedel fill andra länder, fastän de skulle behöva dem själva. Vi har sannerligen en slor uppgifl att fylla när del gäller alt förändra de internationella relationerna så att Iredje världens länder får en rimlig chans att ulvecklas på sina egna villkor.

När del gäller importkontrollen har Grethe Lundblad inle tagit upp och förklaral varför vi kan kräva elt förbud mot import av bestrålade livsmedel, när man inle - som vi har föreslagit i våra reservafioner- kan förbjuda import av livsmedel producerade med andra metoder. Vi kommer sannolikl all fatta etl beslul när det gäller bestrålade livsmedel som innebär att vi beviljar

Prot. 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

regeringen, eller myndighet som regeringen föreslår, möjlighel alt även ufifrån konsumentintresset föreskriva förbud för import av livsmedel. Det är elt lagrum som vi kommer alt kunna använda och som mycket väl kan användas ocksä för att förbjuda import av andra lyper av livsmedel.

Jag är överlygad om alt den allmänna opinionen kommer att tvinga fram förbud mot import av livsmedel producerade med metoder och tillsatser som vi inte tillåter här, liksom den har tvingat fram delta ställningslagande när del gäller bestrålade livsmedel. Det är bara en tidsfråga innan belongpartierna här i riksdagen också kommer all ivingas inse det,

Anf. 25 CARL FRICK (mp) replik:

Herr talman! Sverige är ett marknadsliberalt land. Strävan är också all vi skall bli ännu mera marknadsliberala, eftersom vi skall anpassa oss lill EG och de stora marknaderna. En av de viktigaste etapperna i denna strävan som man nu arbetar med är att de olika konkurrenterna skall få en likvärdig behandling. Man skall således inle särbehandla någon part i affärsförbindelser. Detta gäller för maskiner, allsköns oljor m.m. Så forl det handlar om mat är det slopp. Då gäller inle den likvärdiga behandlingen längre.

Vi kan inte slälla krav på produktionsmetoder ulom när det - som Annika Åhnberg mycket riktigl påpekade - gäller bestrålad mat. Där har man hittat en liten hake. Det är en produktionsmetod som vi kan förbjuda. Det är faktiskt bara alt spinna vidare pä den haken, när man nu har upptäckt den.

Del enda vi begär är atl produkler från svenskt jordbruk och svensk trädgårdsnäring skall bli behandlade på samma sätt som importerade varor i denna konkurrens. Jag tycker all del borde vara helt självklarl och satt utom all diskussion. Jag måste säga alt i etl marknadsliberalt land är del här fantastiskt Jag hade egentligen inle väntat mig det.

Sedan kom frågan om fillsalser upp, och visst är del ell resullal av den centraliseringspolitik som har förts i det här landet - ytterst medvetet och ytterst villigt. Sverige är ett heroiskt land. Vi älskar det stora. Globen är elt exempel på det

Vi vill emellertid ha en annan polilik. Därför är en av de punkter som upptas i reservalionerna så fantastiskt viktig, nämligen den offentliga upphandlingen. Det är vikfigt att man bestämmer sig för alt vi skall upphandla myckel mer lokalt och atl vi också måste ställa krav på produkterna för atl främja alternativt odlade produkler som är bra för folkhälsan. Här har vi etl inslrumenl för all bryla ner storskaligheten i det svenska samhället. Det skulle vara väldigt bra om vi kunde ändra våra bestämmelser när del gäller offenllig upphandling så all vi skulle kunna få en ulveckling mot mera småskalighd och sundare, färskare och bättre mal. Varför skall det vara så förtvivlat svårt att inse detta och verka för det, i stället för all hela tiden bara spjärna emot?

Anf, 26 GRETHE LUNDBLAD (s) replik:

Herr talman! Jag vill först slå fast all vi inle kan lägga oss i andra länders livsmedelslagsliftning. Vi kan dock beslula hur de livsmedel som vi importerar skall vara beskaffade. När vi en gång i liden i Sverige förbjöd användningen av tillväxlhormoner och antibiotika var del därför all de rester

som kan finnas i livsmedlen var lill skada för människor. På denna grund bör vi också vid våra gränser hindra imporl av livsmedel som innehåller rester av antibiotika och fillväxlhormoner. Del är ganska klart alt så är fallel.

Lennart Brunander lalade om vallen och om professurer på det området. Jag tror dock all del på oerhörl många håll i Sverige finns vetenskapsmän, professorer och andra som arbetar med vattenfrågor. Del finns i Lund, Ultuna, Umeå och på många andra håll. Del är inte bara på Tekniska högskolan sådana professurer finns.

Till Carl Frick vill jag säga atl jag - som framgick av mitt anförande - är mycket positiv lill alternaliv odling och lill atl man såvitt möjligl skall få en lokal livsmedelsproduktion i större omfattning än man har i dag. I mitt egel län har jag dock tyvärr fått konstatera alt landsfingds beslut om att man hell skall övergå till atl inhandla alternafivodlade växter fick upphävas, eftersom del inte fanns tillräckligt med alternalivodlade produkter atl inköpa. Därför hälsar jag med slor fillfredsslällelse det omslällningsstöd som man nu har gett till alternafiv odling. Det måste ju försl finnas ett utbud av varor, innan olika myndigheter kan beslula om offentlig upphandling.

Såviit jag kommer ihåg är del inte så många frågor jag nu inle har hunnit besvara. Jag har tagit upp dem som jag tyckte var viktigast Jag vill ändå lill sist fastslå alt när det gäller importkontrollen lycker jag att del är myckel viktigt atl den skärps. Del är mycket vikligl alt vi vid de svenska gränserna stoppar sådana varor som inte uppfyller de krav vi ställer pä resthalter och liknande i de svenska livsmedlen. Därför hälsar jag med lillfredsslällelse alt livsmedelskontrollen kommer atl få såväl ökade laboratorieresurser som personella resurser genom dagens beslut.

Prot. 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

Talmannen anmälde atl Carl Frick anhålhl alt fill protokollet få antecknat att han inte ägde rätt lill yllerligare replik.

Anf. 27 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr lalman! Jag har med intresse lyssnat på den debatt som har varit. Jag tror att del för konsumenternas del är bra att vi är ense över partigränserna om att kontrollen av livsmedel måste skärpas. De förändringar som regeringen har föreslagit i propositionen får ell brett stöd i riksdagen. Det innebär bl.a. att de ansvariga myndigheterna får rejält utökade resurser. Det ger förutsättningar all komma till rätta med fusket i livsmedelsbranschen. Men även om den offentliga kontrollen förslärks fråntar del inle företagen deras ansvar för att livsmedlen uppfyller de krav som konsumenterna och hvsmedelslagstiflningen släller. Livsmedelsbranschen måsle, för sin egen trovärdighets skull, ägna sig ät en självkritisk granskning och höja ambitionsnivån när del gäller kvaliteten på livsmedlen.

Del gäller också att stärka konsumenternas slällning och ge dem en verklig valfrihet Märkningen av livsmedel skall ändras, så att den ger konsumenlen enklare, tydhgare informafion. Märkningen skall bh mindre experlbdonad och vara mer till hjälp för den vanlige konsumenlen. Att ursprungslandet skall anges på varorna är också något som många konsumenter länge har önskat.

Bakgrunden lill debatten och proposilionen är till slor del alt produktio-

Prot. 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

nen av våra livsmedel under 1980-talet har skelt i allt större anläggningar, med en ökad förädhngsgrad och längre distributionsvägar. Detta har ändrat förulsällningarna för samhällels kontroll och fillsyn. Dessutom har livsmedelskvalitelen och koslens betydelse för hälsan blivit cenlrala frågeställningar.

Begreppel livsmedelskvalitet omfattar ett stort antal krav som konsumenterna ställer på maten. Del är både objektiva och subjektiva krav. Det gäller näringsriklighet, god smak, färskhet, hållbarhet, bekvämlighet, mångfald och all varorna skall vara prisvärda. Kraven gäller informafion om maten -valfrihet för konsumenlerna. Vetskap om hur och var maten har framställts upplevs av många konsumenter som vikfig. Sammantaget har denna utveckling medförl nya krav på samhällets insalser. Dd är utgångspunkten för den debatt vi för i dag.

Jag vill understryka alt ansvaret för att livsmedlen uppfyller de krav konsumenter och lagsfiftning ställer vilar på samtliga aktörer inom livsmedelskedjan, från odlare och producenter via grossister fram lill detaljister. Förslaget innebär alltså atl man i alla led måste kritiskt se över verksamheten och höja ambitionsnivån.

Jag vill ta upp några av de grundläggande principer som bör gälla för den offentliga kontrollen. En utgångspunkt är all kontrollen skall vara likartad och neutral i förhållande till livsmedlens ursprung och den marknad livsmedlen är avsedda för. Det belyder också att kraven skall vara desamma oberoende av vilken produktionsmetod som har använls och oberoende av om livsmedlen är importerade eller inhemska, för att knyta an lill den diskussion som har förts här på eftermiddagen. Del innebär exempelvis att samma krav, av hälsoskäl, skall slällas på varor som är importerade som på hemmaproducerade varor. Del slälls också skilda krav på produkfionsmdo-der i olika länder av andra skäl, utöver hälso- och konsumentaspekter. Della har också debatterats här. Jag kan dock inte hålla med de reservanter som här vill ställa krav på atl andra länder måsle använda samma produktionsmetoder som vi gör i Sverige, för att vi skall acceplera import. Vi skulle alltså inle fillåta import även om livsmedlen uppfyller de krav vi släller på livsmedel vi själva har producerat.

Vad det handlar om är konsumenternas hälsa, om all produklerna skall bedömas på ell likvärdigl sätt. Det som har debatterats här handlar i hög grad om andra frågor. Det finns många produktionsmetoder som skiljer sig från våra av helt andra skäl. Del kan vara krav på den yttre miljön, krav på arbetsmiljön osv. Då gäller naturligtvis för livsmedlen, precis på samma säll som för andra varor man handlar med i l.ex. industrin, att våra högre miljöambifioner inte i sig kan ligga fill grund för krav på importstopp. Jag har ibland exemplifierat della med all säga alt vi inle kan sloppa imporl av verkstadsprodukter från Storbritannien enbart av det skälet att arbetsmiljökraven i Storbritannien är lägre än arbelsmiljökraven i Sverige. Här finns internafionella regler om handeln i GATT. De gäller lika för alla varor, vare sig de lillhör jordbruks- eller industriområdet.

Etl av skälen lill den förvirring som har uppstått i diskussionen hänför sig anlagligen till följande. Huvudregeln är att man bedömer produkten. Bedömningen skall vara hkvärdig. Men det har sagts i debatten här all det

betyder alt man bara kan utföra kontroller vid gränsen. Om man då inle hittar något, därför atl man inle har meloder för del, blir konlrollen i alla fall inte likvärdig. Det är riktigt. Men det är inte bara vid gränsen som kontroll kan ske - och sker.

Jag tror all del var Lennarl Brunander som sade all EG släller krav på hur våra slakterier skall se ut och frågade varför inte vi gör delsamma. Men del gör vi ju! Det slår också i proposilionen. Det är inte fritt fram för alla länder att exportera kött till Sverige. Vi ställer krav på de slakterier utomlands som vi skall godkänna. Vi fillämpar också det syslemel alt vi som regel godkänner de slakterier som EG godkänner, även om vi inte själva inspekterar alla slakterier.

Del finns alltså kontroller utöver de kontroller som sker vid gränsen, t,ex, att man kan godkänna eller icke godkänna slakterier utomlands. Sådana kontroller görs. Men grundregeln är all det är den produkt som kommer över gränsen del handlar om, hur den ser ul och vilka egenskaper den har. För alt bedöma produkten kan man också gå till ursprungslandet, som del görs på slakterisidan, om man menar all del inle räcker med kontroll vid gränsen.

Som det också sägs i propositionen menar vi att man skall kunna la upp en diskussion med exporfiänder om tex. möjligheten att de intygar att kött inte innehåller hormoner, mot bakgrund av atl vi i dag har dåhga tekniska möjligheter atl vid gränsen upptäcka om kött innehåller hormoner. Ett av förslagen i propositionen innebär all vi skall ge bältre tekniska resurser för att man skall kunna hitta hormoner.

Fortfarande är det alltså produkten som skall bedömas. Det är huvudkriteriet. Då kan man ibland också gå in på behandlingsmetoderna. Det är väl det som har lell lill den fråga som Annika Åhnberg har ställt flera gånger. Detsamma gäller bestrålning av livsmedel. Det är produkten som skall bedömas, men metoden kan också vara viktig i bedömningen. På del sätlel fungerar alltså regelsystemet inom GATT,

Vi har dessutom, bl,a, från Norden, framförl i de pågående GATT-förhandhngarna all andra frågor av elisk innebörd också skall tas upp. En nordisk utgångspunkt i GATT-förhandhngarna är att man av andra än renl hälsomässiga skäl i vissa fall bör kunna acceplera begränsningar i GATT, Del kan gälla den etiska aspekten av hormoner, genteknisk användning, köttmjöl från sjuka djur eller annat av den typen. Men det är alltså en annan dimension, och vi har från vår sida lagt in detta i de förhandlingar som pågår inom GATT, Det jag nu har lalal om är en distinktion som jag tror är viktig att göra för atl denna debatt inte skall bli oklar.

Som jag nämnde ligger ansvaret i första hand på dem som producerar och distribuerar livsmedel. Därför är en viktig princip i proposifionen att kontrollen skall bygga på alt varje företag har en särskilt utformad egentillsyn med ett speciellt kontrollprogram, med provtagningar, analyser av produktionen, resultat som kan journalföras osv, Egenfillsynen, med obligatoriska kontrollprogram, är alliså ett viktigt tillskott till den lyp av kontroll vi har nu.

Jag vill också understryka att egenfillsynen inle innebär atl den offentliga tillsynen skail minska. Tvärtom ger kontrollprogrammen i förelagen bältre möjligheter för myndigheterna att fullgöra sina uppgifter.

Prot, 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

Prot. 1988/89:116 Händelser och avslöjanden under senare år har visal att det verkligen finns
18 maj 1989 behov av att i ökad utsträckning kontrollera det vi kallar redligheten, dvs, att

Livsmedelskontrollen

Uvsmedlen verkligen innehåller vad producenterna utlovar. Avsikten med proposilionen och de riksdagsbeslut som nu kommer alt fallas är alt konlrollen i framtiden mera skall inriklas jusl på redlighdsaspeklen. Provtagningar, som i vissa fall fordrar specialistkompetens, kommer då att bli viktigare. Det är också ett skäl till att den centrala myndigheten, dvs. livsmedelsverket, måsle spela en slarkare roll.

Andra skäl som talar för atl den centrala kontrollen är viktig är det som jag lalade om inledningsvis, den pågående strukturomvandlingen i livsmedelssektorn, som innebär att mycket stora, kanske rikstäckande industrier med komplicerade produktionssystem, som kan finnas i en liten kommun, distribuerar mat över hela landel. Det är skälet till all del enligl min mening inle är sannolikl alt man med ett mer decentraliserat kontrollsystem effektivt kan övervaka del centraliserade hanteringssystem som de slora förelagen och de förelag som har komplicerade produktionsprocesser har byggt upp under senare år.

Samtidigt sker dd en motsatt ulveckling på en rad områden inom livsmedelsvärlden, mol elt ökat inlresse för småskalig produktion, närodlat Denna utveckling har gått parallellt med utvecklingen mot större produktionsanläggningar. Del är viktigt atl lagstiftningen och kontrollens utformning inle motverkar elablering av den småskaliga verksamhelen utan stimulerar den. En verksamhet där just detta bör beaktas, vilkel nämns specifikt i proposilionen, är köttbesiktningen. Vi pekar på hur vår glesbygds-poUtik som innebär ökad lokal vidareförädling av bygdens råvaror måste hjälpas fram och inle försvåras genom den typ av konlrollbestämmelser som gäller. Det är så förslagen är ulformade när del gäller ulvecklingen l.ex. av gårdsslakl, renslakt, osv. Men de grundläggande kraven på hygien i samband med hantering av livsmedel får inte heller eftersättas i den småskaliga lokala produktionen. Det gynnar inte en positiv utveckling av denna typ av småskalig produktion. Det grundläggande är att samma krav skall ställas på livsmedlen oavsett ursprung och produktionsmetoder.

Eftersom frågan om dricksvattnet har tagits upp i debatten vid etl flerlal
tillfällen skall jag säga följande. Dricksvaltnet omfattas självfallet också av
de principer för kontroll som denna proposition handlar om. I proposilionen
finns det ju inte ett kapitel för ett livsmedel och ett annat kapitel för ett annat
livsmedel, och del saknas inle elt kapitel för dricksvatten. Vissa speciella
kölifrågor har tagils upp i etl egel kapitel. Delsamma gäller vissa imporlfrå-
gor. Men i propositionen finns det alltså inle ett kapitel för varje vara. De
principer som gäller i fråga om detta gäller även för dricksvatten. När del
gäller hur dricksvattnet specifikt hanleras har vi, som sagt, förstärkt
resurserna i fråga om dricksvattenkontrollen vid flera tillfällen, åtminstone i
varje budgel som jag har haft ansvar för, och frågan har tagils upp i
budgelproposilionen. Vi återkommer naturligtvis till hösten med dessa
mycket vikliga frågor. Livsmedelsverket kommer då att lägga fram sina
program, osv. Självfallel är dricksvattnet etl utomordenfiigt vikligl livsme
del. Och självfallet omfattas även dricksvatlnel av de regler som ställs upp
44 här.

Lars Erneslam rikiade följande fråga till mig; Är del inte ell gemensaml ansvar i regeringen att lösa ulbildnings- och personalfrågorna? Svarel är naturligtvis ja. Jag menar alt det som sägs i propositionen på s. 48 om ökade utbildningsmöjligheter och den översyn som utbildningsdepartementet planerar atl göra av ulbildningen i detta sammanhang när del gäller inspektörer är viktigt och ell exempel på att dd är fråga om elt gemensaml ansvar.

Anf. 28 LENNART BRUNANDER (c) replik;

Herr lalman! Jordbruksministern understryker alt man måsle känna ett ansvar för hela livsmedelskedjan för att livsmedlen skall kunna bli bra. Det är alldeles rikligt, och det håller vi i centerpartiet med om. Det är naturligtvis myckel viktigt atl hela denna kedja kontrolleras på elt rikligt sätt

Jordbruksministern säger vidare all samma krav skall ställas på alla produkter oavsett vem som säljer dem. Men jag håller inte med om atl detta sker. Den som producerar varor i Sverige har vissa krav på sig, medan den som producerar varor någon annanslans i världen har andra krav på sig. Så kommer det också all förbh så länge det inle finns metoder för testning av all de svenska följs.

Anlibiotikainblandning i djurfoder förbjöds av hälsoskäl. Men samtidigt vissle vi atl denna inblandning inte går alt konlrollera med hjälp av tester. Men vi måsle ändå förvissa oss om alt anlibiofika inle förekommer i del som vi importerar. Vi vet nu att anfibiotikainblandning i djurfoder är tillålen ule i världen. Detsamma gäller hormoner. Min fråga lill jordbruksminislern är följande; Är det jordbruksministerns uppfallning alt vi inle skall tillåla import av kött från djur som har bHvil behandlade med hormoner eller med kemoterapeutika, i delta fall penicillinbehandUng?

Jordbruksminislern sade all vi inle kan ställa miljökrav på andra länder. Men om vi nu anstränger oss för atl minska användningen av kemikalier och handelsgödsel i de svenska jordbruken för att minska föroreningen av Östersjön, men importerar vete från Tyskland där bekämpningsmedel har använts vid framställningen, vilket ger kväveutsläpp som också ger utsläpp i Östersjön, vad finns det för logik i della?

Vad har regeringen gjorl för alt förbättra de missförhållanden som Kungl. Vetenskapsakademien har pekat på när det gäller vattnet?

Anf. 29 ANNIKA ÅHNBERG (vpk) replik:

Herr talman! Jordbruksministern sade all han inle delar uppfattningen att jordbruk i andra länder skall bedrivas på samma sätt som i Sverige, dvs. all livsmedlen skall produceras med samma metoder som i Sverige. Jag förstår inte vilka han syftar på. Det är väl ingen som i denna diskussion har hävdat att Sverige skall importera enbarl livsmedel som är producerade med samma meloder som används i Sverige. Vad som har hävdals är ju all del som vi i Sverige inle tillåter vid framställning av livsmedel inle heller skall tillåtas i importerade livsmedel. Del är med en viss beundran jag iakttar jordbruksministerns förmåga att konstruera dåliga argument hos motståndarna och sedan raskt bekämpa dem. Del är mer intressant all diskutera de faktiska argumenten och få en ulveckling av debalten.

Jag lycker emellertid också att det som jordbruksministern sade var

Prot. 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

Prot. 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

mycket intressant. Jag lyckle all han hade en annan ton i sitt anförande nu än vi har hört tidigare. Han nämnde själv alt del vissl finns kontrollmetoder med vilkas hjälp man kan kontrollera mer än förekomsten av restsubstanser i Kvsmedlen vid gränsen. Vissl finns det möjligheter att i det internationella arbetet fästa mycket större vikt vid de efiska aspekterna och vid andra typer av frågor som vi diskulerar. Det tycker jag är mycket intressant Diskussionen är nu lilel annorlunda än den som vi fidigare har fört med jordbruksministern, och det som jordbruksministern sade var myckel hoppfullt. Är inle konsekvensen av del att det bemyndigande som vi vill ge lill regeringen, alt också beakta konsumentintresset, kommer all kunna ulslräckas fill all gälla också annal än bestrålning av hvsmedel?

När del gäller centraliserad eller decentraliserad livsmedelskontroll delar vi uppfattningen alt det kommer atl finnas fall där livsmedelsverket skall ha tillsynsansvaret. Men vi tror inle på den mekaniska uppdelning som antyds i proposifionen, med vissa storlekar och vissa omfattningar. Det kan ju mycket väl finnas små men oerhörl komplicerade anläggningar som de lokala miljö- och hälsoskyddsförvaltningarna inte klarar av. När det gäller utvecklingen inom bioteknologin kan del myckel väl uppslå ell läge där del på detta område behövs insatser från livsmedelsverket. Men vad vi har sagl är atl grundprincipen skall vara all livsmedelskontrollen skall vara lokal och att livsmedelsverket skall vara den resurs som skall finnas cenlrall och som kommunerna kan använda sig av. Livsmedelsverket skall också vara den myndighet som svarar för det övergripande arbetet, de internafionella kontakterna och andra vikfiga frågor.

Anf. 30 CARL FRICK (mp) replik:

Herr talman! Vi har länge hafl en kampanj i Sverige som heter "Hela Sverige skall leva!" För atl hela Sverige skall kunna leva måsle vi ha en levande landsbygd med många människor som kan leva och verka där. För att de skall kunna göra det måste de kunna bygga upp en ekonomi som fungerar. De skall därför inle behöva utsättas för en oskälig konkurrens från varor som är framställda med metoder som har förbjudits i Sverige. Jag håller med Annika Åhnberg om all jordbruksminislern så all säga vänder på problematiken. Vad vi har krävt är ju all dessa livsmedel inle skall produceras med metoder som har förbjudils i Sverige. Jag lycker alt det är en viklig princip, som vi skall hålla fast vid.

Jordbruksministern säger också att Sverige vid normal handel inte kan ställa krav på hur produkter skall tillverkas. Jo, det kan vi vissl. Del vet jag med min erfarenhet av inköp av olika varor från stålindustrin.

Visst kunde man helt bestämt beställa olika stålsorter som tillverkades på olika sätt. Man föreskrev l.o.m. processen för atl få fram olika sorlers stål. Det gjorde man därför att man vissle alt det gick att få fram olika egenskaper. Man kan således tillverka med olika processer och få fram olika specificerade egenskaper. Det är alltså fullt möjligl att inom internationellt handelsutbyte specificera processer för all få fram del man vill ha.

Vi vidhåller fortfarande från vår sida atl vi fakfiskt måsle kunna använda oss av de möjligheler som yppat sig atl när del gäller den bestrålade maten av

konsumentintresse hävda att vi inte skall importera mal som har tagits fram Prot. 1988/89:116
med meloder som vi har förbjudit i det här landel. 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

Anf. 31 INGVAR ERIKSSON (m) rephk:

Herr lalman! Det är bra att jordbruksministern nu gav besked i den fråga som jag tidigare berörl i debalten, nämligen all del skall vara konkurrens på lika villkor länder emellan. Vi kan alltså ställa längre gående krav gentemot omväriden då det gäller produktionsmetoderna, om jag uppfattade jordbruksministern rätt. Statsrådet framhöll också all vi kan göra delta genom vidare förhandlingar inom GATT. Jag kan då säga alt vi kommer alt med stor uppmärksamhet följa de förhandhngar som blir akluella framöver.

Jag har en fråga att ställa till statsrådet som gäller den förändring i 11 § livsmedelslagen som regeringen nu har lagt fram förslag om. Regeringens förslag alt till 11 § livsmedelslagen föra hänsynslagande fill konsumenlinlres-set är enligt vår mening högst diskutabelt, dels ur lagstiflningssynpunkt, dels ur politisk synpunkl. Begreppet konsumentintresset är inte idenfifierat i lagtexten, inle heller finns det i specialmotiveringarna i propositionen någon vägledning härvidlag. Vi har därför skäl atl misslänka all regeringen har för avsikt all använda detta begrepp också i andra fall då opinionen kräver vissa åtgärder, även om sådana krav vilar på felakliga grunder. Därfill kommer alt begreppet som sådant är alltför diffust för att kunna accepteras i svensk lagtext. Jag vill, herr talman, ha elt besked av jordbmksminislern om vad som är avsikten med della förslag.

Anf. 32 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM;

Herr talman! Jag skall besvara den sisla frågan försl. Konsumentintresset berörs även i andra paragrafer i lagen. Den föreslagna uppläggningen är för övrigl mycket lik den lag som Västlyskland har.

När del sedan gäller frågan om importen säger Lennart Brunander all
kraven inte är lika därför atl vi inte kan mäta på samma säll och inle har
samma resurser. Det är två olika frågor. Kraven på produkterna är lika.
Sedan är det naturligtvis alldeles rikligl att vi kan ha för litet resurser för alt
leva upp till kraven. Det är elt skäl till att vi nu vill slärka imporlkonlrollen
och ge resurser för alt finna ämnen som man inte kan finna nu. Men, Lennart
Brunander, det gäller icke bara imporl kontra svenskt eller över huvud tagel
möjligheterna alt finna l.ex. hormoner. Jag vill påminna Lennart Brunander
om alt den kanske mest intensiva debatten kring hormoner och möjligheter
na all upptäcka resp. icke upptäcka dem, inom EG, såvitt jag har förstått,
inle egenlligen har gällt förhållandet fill USA. Del tror jag mig våga påstå.
Importen från USA har varit den handelspolifiskt inflammerade frågan för
EG. Där ser del nu ul som atl EG får möjligheler alt föra sin linje, vilket är
bra för oss, för vi önskar något liknande. Frågan har i stället gällt det
förhållandel atl man i Tyskland, där det är förbjudet att använda hormoner,
ändå använt hormoner i den s.k. stora kalvskandal som i hög grad präglat den
tyska debatten om livsmedel. Där handlar det alltså om teknik all finna
hormoner, och då inte enbart med avseende på import eller inte utan också
när del gäller möjligheterna att spåra användning av förbjudna ämnen i del
egna landet. Där är resursfrågan, möjligheterna all finna analysmetoder, 47

Prot. 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

utomordenfiigt viktig. Det gäller alltså inle bara, Lennarl Brunander, i fråga om imporl eller inle. Del visar i hög grad den lyska debatten och debatten inom EG,

Annika Åhnberg sade att jag hade en annan ton. Det kan jag inte bedöma, men jag har redovisat vad som sägs i propositionen både när det gäller möjligheterna atl med andra länder få överenskommelser och när del gäller slakt och kötlhaniering vid import med de krav som ställs på slakterier - del är inte bara gränskontroll. Dessa frågor har lagits upp i proposilionen. Annika Åhnberg säger atl hon inte känner igen sig när jag beskriver kraven på lika behandlingsmetoder. Jag försökte läsa vad som står i reservafion 7. Det är möjligl all jag har läsl på annal sätt än Annika Åhnberg, men där lalas det om samma krav också på andra produktionsformer. Detta ledde fill att jag gjorde den invändning som jag gjorde förut.

Carl Frick lalar om oskälig konkurrens, och Lennart Brunander var inne på liknande frågor. Då vill jag säga att det står i reservafion 7 att "de svenska producenterna skall ges möjligheler att konkurrera på samma villkor". Del framställs ofta så - även i denna deball - atl i och med alt vi ställer hårda miljökrav på svenska jordbrukare tvingas de oskäligt att konkurrera med billig import av mal som är producerad i länder där man inle har samma stränga miljökrav. Sedan lalar man med en viss indignation om att della inte är lika villkor. Låt mig påminna om att Sverige faktiskl har ett högre gränsskydd för jordbruksproduktionen än många av de länder som man här talar om. Jag undrar hur producenterna i andra länder skulle reagera om de läste detta. De kanske skulle säga: Då skall Sverige sänka sitt gränsskydd för att det skall bh lika villkor, eftersom Sverige har ett högre skydd för sin livsmedelsproduktion än inom tex, EG.

Den GATT-förhandhng som vi talar om handlar om en sänkning parallelll från alla länders sida. Men vi gör det alliså från en högre nivå. Det tycker jag ändå man bör ha med i bilden när man lalar om lika konkurrensvillkor i detta sammanhang.

Slutligen lill Lennarl Brunander: Nej, del förhållandet all vi medverkar fill att inle yllerligare öka miljöförslörelsen i Öslersjön är inle i sig etl skäl för alt hindra imporl från Tyskland, vare sig del gäller industriutsläpp - atl vi skulle förbjuda import av verkstadsprodukter från Tyskland därför atl industrierna där smutsar ner mer - eller när det gäller Hvsmedel. Här handlar avvägningen om själva produkten: Är den hälsosam för konsumenten eller inle?

Anf. 33 LENNART BRUNANDER (c) replik;

Herr talman! Jordbruksminislern forlsäller all lycka atl del är rikligt alt man ställer olika krav. Han försökte göra gällande atl jag sade att del är en resursfråga. Det var inte vad jag sade, framför allt inte vad jag menade. För jag menar exakl vad jordbruksminislern själv kom in på, nämligen atl del för vissa av dessa krav inte finns testmetoder. Man kan alltså inte bygga upp en kontroll enbart på att finna rester. Eftersom man inte har sådana kontroller, måste man på annat sätt hindra sådan imporl. Vi har ju gjorl den bedömningen atl om en viss melod används vid livsmedelsproduktion är maten inte bra för människan att äta. Då kan den inte bli bättre av att den produceras någon annanstans.

Vi fick nu besked av jordbruksminislern om alt det inte spelar någon roll om man smutsar ner Öslersjön när man producerar vete eller annal i Västtyskland. Vi kan importera del i alla fall, trots all vi har förbjudit produktionsmetoden i Sverige. Det är också ett sätt all behandla producenterna på olika sätt.

Sedan säger jordbruksministern - detta hör egenfiigen fill en annan debatt - alt vi har högre gränsskydd i Sverige och atl vi skall förhandla om det inom GATT. Gränsskyddel kan alltid diskuleras i förhållande till flera länder. Skillnaden är inte så förfärligt slor. Men del finns en annan viktig skillnad: vi har belydligt fler skatter och avgifter för de svenska företagen. Skall vi börja utjämna där, då kanske del hela jämnar ut sig.

Västtyskland anfördes som exempel i hormondebatlen. Är jordbruksministern beredd all medverka lill en livsmedelslagstiftning som molsvarar den västtyska, som faktiskl är mer långtgående än den svenska när det gäller atl ställa krav på importen? Del vore i så fall väldigl bra.

Prot. 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

Anf. 34 ANNIKA ÅHNBERG (vpk) rephk:

Herr lalman! Del var verkligen inle min avsikl att recensera jordbruksministerns olika framträdanden i denna diskussion. Vad jag ville ha sagt var alt själva debatten har förändrats. I början när vi diskuterade imporlkontrollen möttes vi av framför alll två argument.

Del första argumentet var att del inle går alt konstalera om otillåtna metoder eller tillsatser använls. Del enda möjliga är fakfiskt atl göra mätningar när det gäller produkten. Det går inte atl genomföra en imporlkontroll på någol annal sätt.

Nu säger jordbruksministern: Jo, vissl kan man la reda på vilka slakterier som accepteras. Det går alt skriva kontrakt med dem som man importerar från. Det finns en rad olika sätt att utveckla metoderna för alternafiv importkontroll.

Jag lycker att delta är etl framsteg och en förändring i diskussionen.

Del andra argumentet som vi väldigl ofla möttes av i början var att del här inle är förenligl med GATT. Del kommer att betraktas som tekniska handelshinder. Vad jordbruksminislern nu säger är att detta kommer all bh förenligt med GATT:s inlenfioner. Det är bra. De här avtalen måsle ju förnyas och förändras. De är i mycket hög grad föråldrade. De bygger ju på en syn på den inlernalionella handeln som härrör från tiden för andra världskriget - långt innan vi över huvud taget hade samma utvecklade hvsmedelskontroll som vi har i dag, ja, innan vi hade den insikt om miljökonsekvenser etc, som vi nu har. Därför måste dessa aspekter kunna vägas in när del gäller den internationella handeln och avtalen i det sammanhanget.

Jag tycker således att det är etl framsteg i diskussionen att del finns möjligheter här. Ändringen av 11 § i livsmedelslagen är bra. Men förmodligen finns det andra som av samma anledning i slällel är väldigt oroade över utveckhngen.

Vidare säger jordbruksministern: Om vi skulle vara rättvisa, borde vi sänka vårt gränsskydd. Då skulle vi åsladkomma rällvisa mellan svenska och ulländska jordbruksproducenter.

4 Riksdagens protokoU 1988/89:116

Prot. 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

Jordbruksministern vet väl att del är precis vad vi står inför. Det är ju just den utveckhngen som vi är på väg atl få. Vi slår alltså inför en sänkning av det ekonomiska gränsskyddet.

Visst är det så, att det ekonomiska gränsskydd som vi i dag har i viss mån också blir en hämsko på importen av bilhga livsmedel, eftersom dessa - på grund av gränsskyddet - inle bhr så billiga här. Avskaffar vi det ekonomiska gränsskyddet, blir del ännu vikiigare all vi har etl myckel slarkare kvaHlativt gränsskydd. Det blir än viktigare än vad det är i dag.

Anf. 35 INGVAR ERIKSSON (m) rephk:

Herr talman! Jordbruksministerns besked med anledning av min fråga om ändringen av 11 § i livsmedelslagen var endast all Västtyskland har liknande bestämmelser. Jag måste dra slutsatsen att regeringen trots allt kan tänkas komma att använda sig av detta begrepp även i andra sammanhang framöver - även om kraven vilar på diskutabla grunder.

Anf. 36 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr talman! Vad jag sade är att alla länder skall göra neddragningar. Vi startar från en högre nivå än andra länder. Man får inle glömma borl alt Sverige faktiskt är mera skyddat än de länder där man ibland indignerat gör ett stort nummer av att konkurrensen skulle bedrivas på konstiga villkor.

Vad vi talar om här är faktiskt hälsan och produkterna. Blandar vi in konkurrensförhållandena för de svenska producenterna - frågan är vad induslrin och jordbruket säger om det -, tror jag att vi gör oss själva en otjänst vad gäller våra försök atl förhandla i GATT och i andra sammanhang.

Man måste skilja, Annika Åhnberg, mellan de regler som gäller i dag i GATT och de regler - jag måste här tillägga atl det, precis som Annika Åhnberg säger, har hänl mycket sedan GATT tillkom - som vi i Norden men också andra länder försöker föra in i GATT-förhandlingarna. Del handlar då om de etiska aspekterna, inle om alt konkurrenshänsyn skall föras in. Del är alltså diken som kommer in i dessa sammanhang. Del gäller gentekniken och den del av hormonbehandhngen som innebär all del måste till tilläggsbefrämjande insatser. Men det finns också en hälsoaspekt beträffande konsumenlen - det här är alltså en fråga i dubbel bemärkelse. Jag länker då på l.ex. kött från sjuka djur.

Lennarl Brunander sade atl det inte räcker all tala om restsubslanserna utan att man bör gå vidare. Ja, visst! Det är precis vad som slår i propositionen. Vi säger där just om veterinärmedicinska preparat när det gäller kött: Det pågår en metodutveckhng vid livsmedelsverket för all i ökad utsträckning kunna påvisa resthalter. Vidare säger vi i propositionen: Det bör emellertid också prövas om inte andra kontrollmetoder än laboratorieanalyser skulle kunna användas. En möjlighet är all genom överenskommelser om intyg från exportlandet försäkra sig om att köttet uppfyller de svenska kraven.

En sådan överenskommelse har vi för närvarande med Förenta staterna. Vi hoppas kunna träffa en sådan överenskommelse även med andra länder, i ljuset av GATT-förhandlingarna. Detta är alltså innebörden av del som sägs i propositionen. Och det är så vi länker handla.

Anf. 37 KARIN STARRIN (c):

Herr talman! Konsumenten måste få en mer framträdande roll i dagens samhälle. Huvudsyftet med behandlingen av livsmedelspropositionen och livsmedelsfrågorna är all öka konsumentens förlroende för livsmedlen: Kvalitetsfrågorna måste betonas mera. Vem är mesl benägen och kunnig när del gäller alt bedöma kvaliteten på maten om inle konsumenten?

Vi människor kräver bra mat lill rimliga priser. Jag har den bestämda uppfattningen att kvahtetskraven värderas alltmer. Konsumenten vill inle ha kemiskt behandlade livsmedel. Dessutom frågar konsumenlen aldrig efter bestrålade livsmedel. Vi konsumenter vill vela vad del är som vi äter. Det är samhällets uppgift att lala om det för oss.

Herr talman! Ät mera svenskt! Det är min uppmaning här i dag. De svenska livsmedlen håller totalt sett en myckel hög kvalilel vid en internationell jämförelse. Hur kan jag då påslå delta? Ja, naturligtvis därför alt det finns flera ohka krav och restriktioner när del gäller både den svenska odlingen och den svenska köttproduktionen. Detta säger jag, Grethe Lundblad, ulan atl vara belastad med nationell självgodhet. Vissl skall vi slälla stränga krav på svenska livsmedel också!

Däremot är det inle självklart att produktion med allt slörre enheter ger den bästa kvaliteten. Byråkraiin håller i dag på all försälla oss i en oönskad situation. Våra krav och restriktioner får inte vara till enbarl för våra egna syften. De får inle omöjliggöra lokal produktion. Jag som konsument måste naturligtvis vara mycket mer intresserad av all köpa morötter av en lokal odlare än av atl köpa morötter från etl slort massparti som har transporterats långa vägar.

Vi i centern betonar viklen av atl lokal produktion möjliggörs för atl på det sättet göra avståndet mellan producent och konsument så korl som möjligl. Jag yrkar bifall lill reservalion nr 2 och ullrycker samiidigi min stora besvikelse över atl varken regeringen eller moderaler eller folkpartister kan instämma i cenlerns krav.

Herr lalman! Om jag frågar ledamöterna i riksdagen om de inle anser att alla producenter skall ha möjlighel all konkurrera på hka villkor, är jag övertygad om atl alla svarar ja.

Men när jag överför denna förutsättning till svensk livsmedelsproduktion kryper socialdemokrater, folkpartister och moderater ifrån den uttalade uppfattningen. Varför kan vi inte ställa samma krav på produktionen av importerade livsmedel som vi ställer på svenskproducerade livsmedel? Efler all ha lyssnat på debatten i dag kan jag bara undersiryka atl vi inle har samma uppfallning här.

Vi har redan tuffa krav på djurhållningen i Sverige, och de nya föreskrifler som är fastiagda av lantbruksslyrelsen har lill syfte att våra djur skall ha en bällre hvsmiljö. Korna måste få gå ute på bete, grisar och höns får inte finnas i för trånga utrymmen. Hur kan vi då tycka atl det är moraliskt och etiskt riktigl atl så forl vi går över Sveriges gränser är del inle angelägel längre all veta tex, hur djuren har vuxit upp? Delta är inle god moral, anser jag.

Länsveterinärerna i Sverige är en mycket viktig resurs, som vi skall använda oss mer av. De besitter stor kunskap, i slor ulslräckning på grund av all de finns nära produktionen. De behärskar hälsofrågor och djurlagstifl-

Prot, 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

Prot, 1988/89:116 ning. Vi måste tillsammans lyfta fram veterinärernas kompetens och totalt få

18 maj 1989 en ökad matkvalitet,

'T. , , , 7, I proposifionen anför jordbruksminislern all del varken finns anledning

Livsmedelskontrollen f f j e.

eller möjlighel alt ga in och konlrollera vilka produktionsmetoderna är. Som vi har hört av flera talare här kan inte vi i centern acceplera den ståndpunkten. Livsmedelsverkets generaldirektör anförde i utfrågningen att riksdagen givil verkel bemyndigande att med stöd av livsmedelslagen ingripa endast när det föreligger hälsorisker. I samma andelag sade han atl del inte föreligger någon önskvärdhet atl gå htet längre. Han sade också alt man inte kan göra det på grund av handelshinder. Sanningen är den, all regeringen inte vill gå längre.

Varför har vi våra myndigheter? Jo, för all skapa trygghet, för alt lugna människors oro. Statsrådet har glädjande nog förstått all för att lugna människor förbjuder man import av bestrålade livsmedel. Detta är elt krav som vi centerkvinnor har betonal under lång lid, och nu är del mycket bra all vi får elt klarläggande.

Utskottet har uttalat atl det från folkhälsosynpunkt är etl självklart och oeftergivligt konsumentkrav atl den svenska importkontrollen präglas av grundsynen att samma anspråk slälls på importerade och inhemskt producerade livsmedel. Kontrollen görs dels genom atl besiktiga exporlanläggning-ar, dels genom alt la olika stickprov vid gränsen. Delta räcker lyvärr inte. Jag vill fråga jordbruksministern; Var kommer de etiska och moraliska uppfattningarna in?

Det är dags att sluta prata om handelshinder. Det är verkligen dags att slälla samma krav på importerade livsmedel som vi ställer på de svenskproducerade. Hur många gånger skall vi låta oss luras att äta hormonbehandlat kött? Jag måste faktiskt ifrågasätta socialdemokraternas ambition att värna om god malkvalitd. När LRF-kvinnorna demonstrerade förra veckan här i Stockholm, var deras främsla önskemål att man verkligen får samma krav på importerade livsmedel som på svenska.

En annan fråga som vi i centern har tagit upp gäller choklad. Choklad är livsmedel. Visst vill vi veta hur gammal en chokladkaka är, Vissl kan vi emellanåt fundera över hur jusl "den försäljaren" kan hålla så mycket lägre priser än andra försäljare, hur cirkaprisel kan frångås. Är det måhända så atl man har lyckats komma över elt stort parti? Jag ställer frågan utan att för den skull anklaga någon.

Visst är del ell konsumentintresse och en rättighet att få veta hur chokladproduklionen går till och hur färsk varan är. Del går att märka chokladaskar och chokladprodukler. Delta har branschen kommit överens om, och man märker i dag chokladaskar. Men vad jag lycker - och vad vi i centern nu har framhållit - är att vi bör kunna få veta i stort sett hur gammal den chokladkaka är som vi stoppar i oss. Vi vill ha en märkning även på chokladen.

I Gävleborgs län - och även i flera andra län - har vi hafl en särskill svår

silualion, inle minst på grund av effekterna efler Tjernobylolyckan. Vi i

cenlern har i andra motioner krävt resurser för all verkligen komma lill rätta

med effekterna efter denna olycka.

52 När del gäller arbetet med fisk har vi också krävl extra resurser. Jag har

varil i koniakt med länsstyrelsen, som har fått särskilda pengar för atl klara av etl fiskeprojekl. Man skall göra en karfiäggning och ta prover på fisk, så atl vi skall kunna mäta hur omfattande skador som har kunnat uppkomma på fisken. Detta säger jag med anledning av all vi i cenlern inte har biträtt miljöpartiets reservalion.

Herr lalman! Betänkandet ulgör hell rikligt elt steg framåt, men tyvärr absolut inle tillräckligt. Det är ledsamt alt nu behöva konstatera atl vi inle har nått ända fram.

Med detta yrkar jag bifall till cenlerns reservafioner.

I delta anförande inslämde Sfina Eliasson, Marianne Jönsson och Sfina Guslavsson (alla c).

Anf. 38 GRETHE LUNDBLAD (s) replik:

Herr talman! Det var mycket intressant att Karin Starrin i början av sitt anförande fastslog all del var så viktigt för konsumenlerna atl man fick en bättre livsmedelskontroll. Hon framhöll speciellt importkontrollen av odlade produkler. Jag vill gärna hålla med henne. Men för att vara hell sanningsenlig borde hon ha sagl, när det gäller spannmål och potatis, dessa vikfiga livsmedel, atl del vikligasle för konsumenlerna i Sverige är att man har samma krav på de svenska livsmedlen som på de importerade. Just när del gäller dessa produkler har ju livsmedelsverkels undersökningar visat atl vi i Sverige måste göra räll betydande skärpningar i vår policy för att närma oss kraven på de importerade livsmedlen - åtminstone de livsmedel som produceras i de nordiska länderna och inom EG.

Jag tycker alltså atl man måste säga detta om man speciellt vill framhäva konsumentintresset. Det framgick nämligen senare i Karin Starrins anförande all hon starkt poängterade konkurrensintressd för producenterna. När det gäller livsmedelskontroll är det enligt min mening i första hand konsumentintresset som vi skall framhålla. Intresset atl se fill att producenterna får lika konkurrensvillkor bör komma i andra hand. I Sverige måste vi som sagl också skärpa våra villkor.

Anf. 39 INGVAR ERIKSSON (m) replik:

Herr talman! Jag vill bemöla Karin Starrin apropå talet om ohka uppfattning när det gäller kraven på producenter i Sverige jämfört med kraven på producenter i omvärlden. Det kan ju vara så, Karin Starrin, all Sverige har gått någol eller några sleg för långt, och litet för snabbi, när del gäller kraven på svenska producenter. Då blir del hela svårt all hanlera, inte minsl ekonomiskt, för Sveriges bönder som inte lycks få kompensation för de krav som ställts från Sveriges regering och Sveriges riksdag i del här sammanhanget.

Anf. 40 KARIN STARRIN (c) replik:

Herr talman! Jag vill först betona, Grethe Lundblad, att producenterna också är konsumenter. De svenska producenterna är ju myckel angelägna all hålla så hög kvalitet som möjligl på grund av alt de själva också är konsumenter, och myckel måna om alt man ur hälsosynpunkt äter rätt mat.

Prot. 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

Prot, 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

Med anledning av Ingvar Erikssons inlägg vill jag fråga om Ingvar Erikssons och moderaternas uppfallning är alt vi har för stränga krav på svenskproducerade livsmedel. Det var fakfiskt en hell ny fråga. Jag vill ytterligare betona atl jag gång efler annan sade alt jag inte vill backa på kraven i fråga om kraven på svenskproducerade livsmedel. Därmed kan jag ändå inte tycka atl vi som konsumenter skall finna oss fillfredsställda med all vi inte vet riktigl ordenlligl hur våra importerade livsmedel produceras. Jag lycker del borde finnas en ambitionsnivå och en vilja att uttrycka att vi verkligen vill eflerslräva della mål.

Vi vel mycket väl att kontrollen kan bli svår, men vi kommer ingen vart om vi inte alls är beredda all försöka hitta former för att uppnå detta mål.

Jag vill absolul inle i detta anförande ha haft någon underlon av alt vi vill sänka kraven på kvaliteten hos svenskproducerade livsmedel.

Anf. 41 GRETHE LUNDBLAD (s) replik:

Herr lalman! Jag har många års erfarenhet från den konsumenlpoliliska debatten, och jag vill säga till Karin Starrin all del argumenl hon använder, alt producenterna också skulle vara konsumenter, ur konsumentpolifisk synpunkl är etl förfärligt billigt argumenl. Della att ledningen för producentföretag nalurligen och främst skulle ledas i sin verksamhet av sitt inlresse som konsument, del håller inte.

Anf. 42 INGVAR ERIKSSON (m) replik:

Herr lalman! Man har ställt frågan fill mig om vi har för stränga krav. Jag vill svara alt vi givelvis skall slälla sådana krav som är fillräckligl stränga för alt garanlera svenska folket högvärdiga livsmedel. Men kraven skall vara reahsfiska med hänsyn lill möjligheterna atl i den prakliska verkligheten fullfölja dem.

När det gäller förhållandel fill omvärlden framöver har vi moderaler förhoppningar om atl vi i det fortsatta europeiska inlegrationsarbelel skall kunna vinna förslåelse för de svenska kraven. Där är vi beredda all gå så långl som möjligt.

Anf. 43 KARIN STARRIN (c) replik:

Herr lalman! Slutkontenlan av Grethe Lundblads inlägg blir att Grethe Lundblad föraktar producenterna. Jag tycker absolul atl vi sammanfattningsvis skall kunna konstatera att producenter också är konsumenter. Litet av detta var jordbruksministern också inne på när han sade alt vi måste skilja på de hälsomål som vi har å ena sidan och konkurrensbestämmelserna som vi har å andra sidan. Då är vi återigen inne på all viklen och betoningen av handelshinder får ell mycket slorl utrymme i dessa olika ställningstaganden. Detta kan vi från centerns sida inle acceptera.

Talmannen anmälde alt Grethe Lundblad anhållit alt lill protokollet få anlecknal alt hon inle ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 44 INGER SCHÖRLING (mp);

Herr talman! Det har varil en intressant debalt. Vi har hört hur de olika partierna har framlagt sina ståndpunkter när det gäller livsmedelskontrollen och livsmedelspolitiken. Vi har rört oss utomlands ganska myckel också och har lalal om hur vi skall handha den livsmedelskontroll som har med import utifrån att göra.

Jag länkle la mig friheten all bli litet provinsiell.

Livsmedelskontrollen skall ge trygghet åt oss konsumenter. Ändå frågar vi som bor i Gävleborgs län oss oroligt: Hur farligt är det egentligen all äta den fisk vi kan få där?

Varför skall vi behöva fråga oss della? Jo därför alt provtagning och kartläggningar helt enkelt är otillräckliga och yllersl begränsade. Den information vi får är ibland motstridig och motsägelsefull.

Livsmedelskontrollen bör och skall skärpas. Det sägs också i betänkandet, och dd är bra. Men om den konlrollen skall bli verkningsfull måste ju gränsvärden fastställas. Man kan inte heller se varje ämne för sig, ulan man måste ha en samlad bedömning av farligheten för all avgöra om ell livsmedel är tjänligt eller otjänligt.

Dessutom vel vi inle hur olika ämnen påverkar varandra. Forskningen om della är näslan obefintlig, vågar jag säga. Detta måsle vi också ha med i beräkningen.

I Gävleborgs län har både insjöar och hav under ganska lång lid belastats av utsläpp från induslrin. Många av länels insjöar är svartiistade på grund av höga kvicksilverhalter. Praktiskt laget varenda sjö skulle vara svartlistad om vi följde värJdshälosorganisationens rekommendationer om gränsvärden för kvicksilver, vilket skulle innebära en halvering av nuvarande gränsvärden.

Della har vi, miljöpartiet de gröna, krävt.

De klorhaltiga föreningarna och andra giftiga ämnen från massainduslrin som finns ulefler hela Norrlandskusten och i synnerhet i Gävleområdd, har under lång lid också belastat vattnen.

Ell av de giftigaste ämnen som släppts ut är dioxin. Dioxinhallen har mätts i fisk längre upp, bl.a. i Sundsvall. Vissa forskare menar atl man helt enkell inte borde äta laxfisk och andra fiskar från Bottenviken och Östersjön, medan andra säger atl riskerna är ganska små.

När del gäller Gävlebuklen har hitfills inte några som helst prov på dioxin gjorts. Nu har det kommil besked från livsmedelsverket om all man skall göra fyra provtagningar. Del är ganska dyra prov med dioxin, 20 000 kr. per prov, men jag är inle alls, som Karin Starrin, nöjd med del. Del gäller alt få etl samlat grepp på alla de ulsläpp som finns och alla de gifter som finns i fisken. Länsstyrelsen är inte alls nöjd med de anslag man fått och säger alt man inle klarar att göra ell sådanl jobb på dessa anslag.

Cesiumhalten i insjöfisk i Gävleborgs län och i många andra län är så hög atl kommunen uppmanar människor att över huvud laget inte äta fisken. I Gävle kommun ligger halterna på mellan 10 000 och 85 000 becquerel per kilo fisk. Då skall vi vela att långt ifrån alla sjöar är kontrollerade. Ingen är frilagen, men ingen är svarthslad. Varför svartlistar man inle dessa sjöar och säger; Äl inle fisk från dessa cesiumdrabbade sjöar?

Dessutom finns andra metaller i vattnen, som på grund av försurning.

Prot, 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

Prot. 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

sjunkande pH, har lösts ut. Det gäller bly, aluminium, kadmium, och här finns också förslås PCB, DDT och rester från bekämpningsmedel.

Denna svåra situafion med så många föroreningskällor i samma område gör att del krävs en övergripande provtagning och en karlläggning av tungmetaller, cesium, dioxin, PCB, DDT och bekämpningsmedel.

Livsmedelsverket har på sitt ansvar att kontroll sker och att man kan ge besked fill människor om fisk och om livsmedel över huvud taget är tjänliga som människoföda eller inte. Det är de stadiga verkens ansvar att informera och ge besked till alla hushåll.

Miljö- och hälsoskyddskontoren har försökt atl informera, men man har inle råd all gå ul med informafion lill alla hushåll. Jag kräver att människor skall få veta hur det är.

Fisk är etl vikligl livsmedel. Dd måste bli slul på den rådande nonchalanta livsmedelskontrollen när det gäller fisk.

Gör en övergripande provtagning och en karlläggning av situationen! Gävleborgs län har tyvärr allt som behövs för en sådan studie.

Jag yrkar bifall fill reservationerna 18, 19, 20, 21 och 22 när del gäller gränsvärden och för övrigt till miljöpartiels samtliga reservationer i delta betänkande.

Anf. 45 KARIN STARRIN (c):

Herr talman! Man kan bara konstalera alt cenlerns uppfattning angående kärnkraften har varit helt riktig under alla år. Del som inle kunde hända har hänt. Vi har drabbats av Tjernobyl-olyckan. Jag tror all många fler människor skulle få mer insikl om olyckans omfallning, om man studerade den förändrade livssituation som många människor har tvingais in i, inle minsl i Gävleborgs län.

Till Inger Schörling vill jag bara säga atl inle heller jag är nöjd med de resurser som har ställts till förfogande för atl man skall kunna konstatera de olika effekterna av olyckan. Jag ville framhålla att centern har krävl ytterligare resurser i samband med behandling av andra frågor här i kammaren. Därför hade vi inte bevakat just den här frågan. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har koncentrerat de få resurser som ändå står lill buds på alt göra studier beträffande just fisk. Så det finns inga som helsl motsättningar.

Anf. 46 GRETHE LUNDBLAD (s):

Herr lalman! Jag vill inte påstå något annat än all livsmedelsverket har sell mycket allvarligt på frågor som rör fisk som skadats av föroreningar på grund av att lungmelaller har friställts i sjöarna till följd av försurning, på grund av radioaktivt nedfall, och liknande gifter från ulsläpp i industrier. Varje år ändrar man i hstan över svartiistade sjöar. Nu innebär svartlistade sjöar inte att fiske förbjuds. Men fisk som har fångats i svartiistade sjöar får inte säljas. Man har också gått ut med råd fill allmänhelen i områdena och vänl sig specielll fill de gravida kvinnorna. Livsmedelsverket ger råd, och hälsovårdsnämnderna är sedan skyldiga alt vidarebefordra informationen i sina resp. områden. Man har också vänl sig till mödravårdscentraler och läkare och informerat om de risker som gravida kvinnor utsätts för, om de äter mycket av den här fisken. Det är inget problem om man äter fisk en gång i veckan.

Däremol kan del finnas en risk, om man äter fisk flera gånger i veckan. Detta är alltså vad livsmedelsverket har informerat om.

Jag håller med om atl problemet är allvarligl, men jag lycker att man har gjort så myckel som möjligl i del här lägel. Man har gått ut med informalion och har verkligen inte undanhållit sådan. Problemet är kanske att vederbörande lokalt inle har ägnat sig så mycket ål frågan att informafionen kommil ul.

Prot. 1988/89:116 18 maj 1989

Livsmedelskontrollen

Anf. 47 ANNIKA ÅHNBERG (vpk):

Herr talman! Inger Schöriing tar upp svåra frågor. Å ena sidan säger hon att fisk är nyttig mal - och den uppfattningen delar vi ju -, å andra sidan vill hon i stort sett svartlista alla sjöar i Gävleborgs län. Hon menar att fisken är otjänlig som föda, eflersom den innehåller så slora halter av gifter; metaller, dioxin, cesium m.m. Tyvärr blir inte fisken bättre som människoföda bara därför atl vi lar många prover och gör analyser. Vi kan mäta vad som finns i fisken, men vi har forlfarande mycket outvecklade analysmetoder för all avgöra hur det påverkar människan. Kanske är det också så, att människorna i Gävletrakten skulle ha slor nylla av att vi satsade myckel pengar och forskning på en ulveckling av analysmetoderna, så all vi får veta vad ämnena medför när de kommer in i människokroppen.

All vi inte har yrkal bifall fill de här reservationerna innebär inle någon nonchalans mol de människor som bor i trakterna kring Gävle. Vi förslår den oro som människorna i dessa trakter känner efler att ha drabbals så hårl av Tjernobyl-olyckan. Men del finns problem av liknande karaklär även på andra håll i landel. Därför är del viktigt atl vi ökar insalserna i hela landel, liksom att över huvud laget öka forskningen när det gäller de här problemen.

Anf. 48 INGER SCHÖRLING (mp):

Herr talman! Grethe Lundblad sade att livsmedelsverket gör så mycket som möjligt. Det kan ju hända att livsmedelsverket gör del med de resurser som livsmedelsverket har. Eftersom del görs alldeles för litet, måsle del bero på all livsmedelsverket har för små resurser. Också Grethe Lundblad vet nog hur det förhåller sig.

Så fill sjöarna och kvicksilverhalterna. Ca 10 000 sjöar bör svartlistas med utgångspunkt i dagens gränsvärde. Utgår man från 'WHO:s krav skulle antalet mångdubblas.

Sedan till cesium. Trots alt vi har skyhöga gränsvärden förekommer ingen svartlistning. Ca 5 000 sjöar behöver kanske svartlistas.

Till Annika Åhnberg vill jag säga följande. Visst är del bra all vi kan utveckla analysmetoderna, men människorna måsle ju få vela vad de har all välja på. Det är ju här som livsmedelsverket har sina brister. Man lalar inle om att det är farligt. Gävle kommun går ul och informerar all man inle skall äta fisken från Gävletraktens sjöar, men livsmedelsverket tiger slill.

Anf. 49 ANNIKA ÅHNBERG (vpk);

Herr talman! Jag tror faktiskl inte heller att livsmedelsverket tiger slill i nonchalans mot människorna i Gävldraklen. Även Uvsmedelsverkds kunskaper är nog brislfälliga. Man måste vara oerhörl seriös. Jag utgår ifrån att

5 Riksdagens protokoll 1988/89:116

Prot. 1988/89:116 18 maj 1989

Reglering av priserna på fisk m. m.

inle heller Inger Schörling och miljöpartiet vill öka oron bland människorna. Del måste vara seriöst när vi säger: Nej, ät inle det här. Då skall vi säkerl vela all det är farligare än att använda ell annal livsmedel. Jag tror faktiskl all del är bristen på kunskap och inte nonchalans som gör atl livsmedelsverket inte har tagit ställning. Därför menar jag all livsmedelsverket omedelbarl måste skaffa sig mer kunskap. Det är oerhört viktigt att göra detta för att sedan kunna gå vidare med det här arbetet.

Anf. 50 INGER SCHÖRLING (mp):

Herr talman! Jag håller med om att det behövs mer kunskap, men vi kan inle uppfatta det hela som något annat än ganska stor nonchalans. De flesla sjöarna har alltså becquerelhalter på 10 000-85 000 bequerel per kilo fisk. Trols delta säger inte livsmedelsverket all människorna skall låla bli alt äta fisken. Vi har ju ett gränsvärde på 1 500 becquerel. Vid de här höga värdena skall ju sjöarna svartlistas, och människorna bör få veta hur farligt det är. Jag tycker atl del är nonchalant när inte del slatiiga verket går ul och informerar om delsamma som kommunerna. På grund av brisl på resurser kan kommunerna emellertid inte vända sig till alla hushåll.

Överläggningen i detta ärende var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter debatten om jordbruksutskottets betänkande 18.)

Kammaren övergick fill alt debattera jordbruksutskottets belänkande 18 om reglering av priserna på fisk m.m.

Reglering av priserna på fisk m.m.

Anf. 51 JENS ERIKSSON (m):

Herr lalman! Jag har i min motion avlämnad under allmänna motionstiden utförligt beskrivil del orimliga i all man lar pengar från fiskels prisreglering för all dela ul lill konsumenlerna därför att torsken under två år varit för dyr. För dyr innebär att prisel överstigit del normpris som statens jordbruksnämnd föreslagit och riksdagen fastställt. Men det är inte så att torsken har varil för dyr, ulan del är normpriserna som har varil för låga.

Priserna på torsk i våra grannländer, såsom Norge och Danmark, har legat betydligt högre, hksom världsmarknadspriserna. Att priserna på torsk sfigit beror på att det har varit brist på torsk. När det är brist minskar också fångsterna, och om priserna legal stilla hade fisket helt enkelt varit olönsamt,

I de överläggningar fisket haft med konsumentdelegationen och statens jordbruksnämnd, har man inle fått någol gehör för verkligheten. Antingen saknar man totalt kunskaperom fiskets villkor eller också vill man inte förstå. Det senare är säkerligen del mesl troliga.

Det är också orimligt alt bedriva överläggningar med motparter som totalt saknar ansvar för näringen. Om den enda målsättningen är alt skaffa konsumenterna billig mat, kan resultatet bli så som det blivit i fiskeförhand-hngarna. Nolluppräkning tre år i rad har salt sina spår i svenskt fiske. Del har tvingat ut fiskare i väder då det borde tillhöra de mänskliga rättigheterna att

få ligga i hamn, och enbarl i vinter har flera slora fiskeskepp sänkts av brottsjöar under pågående fiske.

Jag funderar ibland på hur del har kunnat gå lill när man får igenom sådana avtal. Del beror säkert i första hand på att förhandlingarna har urartat så att det inte längre kan kallas förhandlingar. Det är en parodi på förhandlingar. En parodi där maktfullkomlighet och översitteri fåll alllför stort spelrum och blivit mer avgörande för avtalets resultat än sakargument.

Fiskets förhandlingsdelegation, eller rättare sagt dess avlalsråd, kunde ju ha låtit bU att godkänna avtalet. Men inför jordbruksnämndens hot om ett ännu sämre förslag har man inle vågat la den risken. Erfarenhet av behandlingen hos regeringen har fidigare inte heller ingell förhoppningar om förslåelse för fiskets problem. För ett par år sedan hade jordbruksministern, trots nollbud, i sill förslag till riksdagen ytterligare försämrat avtalet pä flera punkter. Dess bällre acceplerade inle riksdagen jordbruksministerns förändringar. Del finns siarka skäl för kraven i den moderala reservationen. Jordbruksnämndens förslag och riksdagens beslut all la pengar från fiskels prisreglering och dela ul fill konsumenlerna slår i strid mot de regler som gäller för prisregleringen. Det är förvånande hur någon lyckals komma på en så befängd och ondskefull idé.

De ålgärder som beskrivs i arbetsgruppens ulredning för att dämpa priserna har jordbruksnämnden ulnylijal. De har infört exporlavgifier och öppnat möjligheler för imporl av torsk till den svenska beredningsindustrin. Att beredningsindusirin inte kunnat hitta billigare torsk någon annanstans kan faktiskl inte svenskt fiske rå för.

En sak som inträffat under senare fid gör del ylleriigare befogat atl pengarna återgår till regleringskassan. Jag tänker då på statsministerns överenskommelse inom EFTA om fullsländig liberalisering av handeln med fisk och fiskprodukler. Överenskommelsen innebär - därom är alla EFTA-nationer eniga - att avgiften som finansierar regleringen försvinner. Hur det skall lösas har inle gått all få någol besked om. I det interpellationssvar jag fick av statsministern den 23 mars fick jag i varje fall inga besked.

Det vi vet i dag är att slatsminislern offrat svenskl fiske för någol - ingen vet vad. Intresset för fisket som näring är inle slorl hos den socialdemokratiska regeringen, och än en gång har fiskerinäringen farit illa. Hur illa vet vi inle ännu.

Ingvar Carlsson vandrar nu runt på Island och belraklas som en hjälte. Det blir man tydligen om man struntar i de sina och gynnar andra nationer. Vem som får betala hjälteglorian återstår all se. Man kan nu läsa i tidningarna hur statsministern och den isländska statsministern kostar på sig råa skämt om hur framtiden skall gestalta sig, vilka de skrattar hjärtligt ål. Jag tycker att det visar statsministerns nonchalans för en näring som i dag kämpar för sin existens. Jag kan lala om för Sveriges riksdag all svenska fiskare skrattar inte. De är djupl bekymrade för framliden. Om man tar borl regleringsavgiflen behövs regleringskassans pengar ännu mera.

Jag vill påslå all jag trots allt har svårl att tro all man på jordbruksdepartementet, som nu vänlar på förslag från statens jordbruksnämnd om hur de 30 milj. kr. skall användas, är beredd all dela ul dem lill konsumenterna, som knappasl kan sägas få någon nytta av dem.

Prot. 1988/89:116 18 maj 1989

Reglering av priserna på fisk m.m.

Prot. 1988/89:116 Om man är förnuftig låter man pengarna gå lillbaka, alldeles som vi
18 maj 1989 moderater skriver i vår reservation. Det skulle ändå vara en liten ljuspunkt

Reglering av priserna på fisk m.m

och ett tecken på alt man inte heh struntar i svenskl fiske. Det kunde också utskottet föreslagit, och jag beklagar alt vi moderater stod ensamma. Herr talman! Jag yrkar bifall till vår reservation.

Anf. 52 KAJ LARSSON (s):

Herr talman! I jordbruksutskottets belänkande 18 behandlas regleringen av priserna på fisk för perioden den 1 juli 1989 fill den 30 juni 1990.

Prisregleringen, som har funnits sedan 1981, föregås av förhandlingar mellan fiskets organisation och konsumentdelegationen och leds av jordbruksnämnden. Del har vid tidigare debatter när propositionen om prisregleringen har debatterats framförts både synpunkter och kritik på prisregleringen. Till följd av detta har regeringen tillsall en enmansulredning, som skall se över regleringen. Utredningen skall presenlera sill förslag den 1 juli i år. Man har i utredningen noga sett på vad som gäller inom EFTA och vilka följder det kan bli för svenskt fiske.

Av direktiven till årets prisförhandlingar framgick atl det skulle ske en uppräkning av priserna, och några nya inslag skulle inte ingå. Resultatet av årets förhandlingar och det förslag som ligger på riksdagens bord är en uppräkning av normpriserna med 6,5 % för sill, slrömming och övriga grupper och något mer för torsken.

De synpunkter som har kommit fram i betänkandet och som Jens Eriksson redogjorde för i reservationen gäller de 30 milj, kr, som har förhandlats fram tidigare - 15 milj, kr, etl år plus 15 milj, kr, ell år till. Som Jens Eriksson också redogjorde för var det för höga priser jämförl med normpriserna på torsken som skulle komma konsumenterna till godo. Del skedde en överenskommelse, och pengarna fonderades. Det har sedan tillsalts en arbetsgrupp som skall titta på hur man bäsl skall gå till väga med utdelningen till konsumenterna.

Jag minns, Jens Eriksson, när vi hade en debatt i kammaren den 1 juni 1987, Regeringen hade då ändrat jordbruksnämndens förslag. Då var det elt väldigt liv på Jens Eriksson, och han framförde krilik för all förslaget hade ändrats, Jens Eriksson sade då: "Del är däremot tillfredsställande atl det finns en majoritet i utskottet som har detta förlroende för nämnd och förhandlingsparter. Om propositionen hade vunnil utskottets och senare riksdagens bifall, skulle det enligt min uppfattning- och den lorde även vara andra inblandade parters - ha inneburil all del inte är meningsfullt att förhandla och komma fram till en uppgörelse, då en sådan inte respekteras av den socialdemokratiska regeringen. Denna är i stället beredd atl försämra uppgörelsen, och det är atl märka att den på alla punkler försämras åt ett håll: till fiskets nackdel,"

Men, Jens Eriksson, vad är det som håller på att ske nu? Nu är Jens
Eriksson precis av den andra uppfattningen. Nu vill han ändra på vad man
har kommit fram till i förhandlingarna. Vi har suttit i två år och förhandlat
och varit överens om att 15 milj, kr, skulle fonderas för att komma
konsumenterna till godo. Det har varil ohka uppfattningar om della.
60 Konsumentdelegationen vill ha mer än 15 milj. kr., medan fiskarna vill ha

mindre. Resultatet blev 15 milj. kr. Men del var man överens om. Prot. 1988/89:116

Reglering av priserna på fisk m.m.

Nu kommer Jens Eriksson, som tillika har lell förhandlingarna för 18 maj 1989 fiskarna, och kräver i en mofion och även i en reservation atl få bryla denna överenskommelse. Han säger att detta är felakligl och att pengarna bör återföras lill fiskarna. Del finns inte någon logik i Jens Erikssons resonemang.

Herr lalman! Med denna redogörelse vill jag yrka bifall till hemställan i jordbruksutskottets betänkande 18 och avslag på reservationen.

Anf. 53 JENS ERIKSSON (m);

Herr talman! Jordbruksministern har ju lämnal kammaren, annars kunde han ha fått med sig budskapei att han kan överväga förslaget från statens jordbruksnämnd.

I årels avtal har gjorts en uppräkning. Jag har inget mer att säga om den.

Jag vill informera Kaj Larsson om atl jag den 1 oktober i fjol lämnade förhandlingsdelegationen och anser mig därför vara fri och obunden atl väcka vilka motioner jag vill under allmänna motionstiden. Jag anser mig ha rätt att rätta lill del som har varil fel under ett par år fidigare.

Om vi nu skall sopa framför varandras dörrar kan ju Kaj Larsson börja framför sin egen. Det var nämligen han som för etl par år sedan frenetiskt debatterade här i kammaren för en ändring av dd ingångna avlalel, medan jag ingen gång under dessa sex sju åtta år har velat ändra på avlalel. Nu känner jag mig däremot fri atl göra så. Därför har jag motionerat under allmänna molionsiiden, och därför yrkar jag bifall lill vår reservalion.

Anf. 54 KAJ LARSSON (s):

Herr talman! Jag har ingenting emot atl ändra, Jens Eriksson. Den rättigheten skall riksdagen ha. Däremol ansåg ju Jens Eriksson vid det tillfället atl avtalet inte skulle få ändras. Om det varil en förhandhng skulle del träffade avtalet gälla.

Det som har skelt är atl Jens Eriksson nu har ändrat uppfattning. Han menar att förhandlingsresultatet skall brytas, och de 30 milj. kr. skall fördelas mellan fiskarna i stället för att komma konsumenterna lill godo, vilket parterna kom överens om.

Anf. 55 JENS ERIKSSON (m):

Herr lalman! Det finns två anledningar fill att jag har väckl denna mofion. Den ena är att dessa pengar inle kan ges lill konsumenlerna pä etl vettigt säll. 30 milj. kr. till åtta miljoner människor ger inte konsumenterna någonfing att tala om. Distributionen koslar lika myckel som konsumenlerna får i plånboken.

Den andra anledningen är att statsministern nu har skrivii på ett avtal med EFTA som berövar oss möjligheterna all finansiera prisregleringen. I Norge, Island och Sverige är vi överens om all prisregleringsavgiflerna försvinner från EFTA-länderna, och då försvinner också möjligheterna all finansiera prisregleringen.

Det är två starka skäl till att jag under allmänna mofionsfiden väckte denna
mofion om alt vi åtminstone skulle bärga de pengar som kan bli fill gagn för 61

fiskenäringen men inte gagnar konsumenlerna.

18 maj 1989

Reglering av priserna på fisk m.m.

Prot. 1988/89:116 Anf. 56 KAJ LARSSON (s)

Herr talman! Jag lycker vi skall vänla och se vad arbelsgruppen kommer fram till, Jens Eriksson. Ännu har inte någol förslag presenterats. Jag vet all del har funnils olika idéer om hur pengarna skall komma konsumenterna lill godo, men ännu har inte något förslag presenterats.

Jag tycker vi skall vänta med att kritisera det och kullkasta del innan vi har selt resultatet.

Anf. 57 JENS ERIKSSON (m):

Herr talman! Jag vel ungefär hur arbetsgruppens förslag kommer all se ul, eftersom jag har sullil med i den. Jag anser inle del meningsfullt

Jag har en svag förhoppning om att jordbruksministern skall vara så förnuftig alt han inle faller för de förslag som framläggs utan all han i ställd låter pengarna gå lillbaka till regleringskassan. Det är del yttersta hoppet, eflersom vi inle fick med utskottet och förmodligen inte heller får riksdagen med på värt förslag.

Överläggningen i detta ärende var härmed avslutad.

Kammaren övergick lill att fatta beslut i de förevarande ärendena.

Jordbruksutskottets betänkande 14

Mom. 1 (allmänna utgångspunkter för livsmedelskontrollen m.m.)

Utskollels hemslällan bifölls med 249 rösler mol 54 för reservation 1 av Karl Erik Olsson m.fl.

Mom. 2 (en lokal livsmedelsproduktion)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservalion 2 av Karl Erik Olsson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (användningen av handelsgödsel m.m.)

Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering bifölls med 264 röster mol 37 för utskottets hemställan med godkännande av den i reservalion 3 av Annika Åhnberg och Åsa Domeij anförda moliveringen.

Mom. 4 (kontroll av storköken)

Ulskoltets hemställan - som ställdes mol reservation 4 av Annika Åhnberg och Åsa Domeij - bifölls med acklamation.

Mom. 5 (miljöhänsyn i livsmedelskontrollen)

Utskottets hemställan - som slälldes mol reservation 5 av Åsa Domeij -bifölls med acklamation.

Mom. 6 (offentlig upphandling)

Utskottets hemställan - som slälldes mol reservalion 6 av Annika Åhnberg och Åsa Domeij - bifölls med acklamation.

Mom. 7 (konkurrensneutralitet m.m. mellan importerade och inhemskt Prot. 1988/89:116
producerade livsmedel) 18 maj 1989

Utskottets hemställan bifölls med 231 rösler mol 72 för reservation 7 av Karl Erik Olsson m.fl.

Mom. 8 (importkontroll av produkternas kvalitet m.m.)

Utskottets hemslällan - som slälldes mot reservation 8 av Åsa Domeij -bifölls med acklamation.

Mom. 9 (ulvidgning av livsmedelskontrollen)

Utskotlels hemslällan bifölls med 243 röster mol 57 för reservalion 9 av Karl Erik Olsson m.fl. 1 ledamot avstod från att rösla.

Mom. 10 (läckaget av växlskyddsmedel)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 10 av Sven Eric Lorentzon m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 11 (ålgärder m.m. för en bältre dricksvattenkvalitet)

Försl bilräddes reservation 11 av Håkan Holmberg och Anders Castberger med 38 röster mot 17 för reservation 13 av Annika Åhnberg. 246 ledamöler avstod från att rösta.

Härefler biträddes reservation 12 av Karl Erik Olsson m.fl. med 71 rösler mot 36 för reservation 11 av Håkan Holmberg och Anders Caslberger. 193 ledamöter avsiod från att rösla.

Slutiigen bifölls utskotlels hemslällan med 191 rösler mol 71 för reservalion 12 av Karl Erik Olsson m.fl. 39 ledamöter avstod från all rösta.

Mom. 12 (gränsvärden för dricksvaltenkvalilel)

Utskottets hemställan bifölls med 281 rösler mol 18 för reservation 14 av Åsa Domeij. 1 ledamol avstod från all rösta.

Mom. 13 (förbud mot vissa valtenkemikalier)

Ulskollels hemslällan - som slälldes mol reservation 15 av Annika Åhnberg och Åsa Domeij - bifölls med acklamation.

Mom. 14 (halogenering av dricksvattnet)

Utskottets hemställan - som slälldes mol reservafion 16 av Karl Erik Olsson m.fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 17 (gränsvärden i fisk)

Först biträddes reservation 17 av Annika Åhnberg med 39 röster mot 18 för reservafion 18 av Åsa Domeij. 243 ledamöter avsiod från all rösla.

Härefler bifölls utskottets hemställan med 257 röster mol 45 för reservafion 17 av Annika Åhnberg,

Mom. 18 (vissa åtgärder i Gävleborgs län)

Utskottets hemslällan - som slälldes mot reservation 19 av Åsa Domeij -
bifölls med acklamation, 63

Prot, 1988/89:116 Mom. 19 (svartlistning av Vätternrödingen)

18 maj 1989 Utskottets hemslällan - som slälldes mot reservation 20 av Åsa Domeij -

bifölls med acklamation.

Mom. 20 (ersättning till vissa yrkesfiskare)

Utskottet hemställan - som ställdes mol reservafion 21 av Åsa Domeij -bifölls med acklamation.

Mom. 21 (information om gränsvärden m.m.)

Ulskoltets hemställan - som ställdes mol reservafion 22 av Åsa Domeij -bifölls med acklamation.

Mom. 23 (syntetiska livsmedel m.m.)

Utskottets hemställan - som slälldes mol dels reservation 23 av Annika Åhnberg, dels reservalion 24 av Åsa Domeij - bifölls med acklamation.

Mom. 24 (vissa konserveringsmedel m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservalion 25 av Åsa Domeij -bifölls med acklamation.

Mom. 25 (en internationell arbetsgrupp)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 26 av Annika Åhnberg och Åsa Domeij - bifölls med acklamation.

Mom. 26 (etl vidgal kvalitetsbegrepp)

Utskotlels hemställan bifölls med 283 röster mol 18 för reservafion 27 av Åsa Domeij.

Mom. 28 (ansvarsfördelningen inom livsmedelskontrollen)

Utskollels hemställan - som ställdes mol dels reservalion 28 av Karl Erik Olsson m.fl., dels reservation 29 av Annika Åhnberg - bifölls med acklamation.

Mom. 29 (ägarstrukturen inom livsmedelsbranschen)

Ulskoltets hemställan - som ställdes mol reservalion 30 av Annika Åhnberg- bifölls med acklamation.

Mom. 30 (samordning av livsmedelskontrollen)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservalion 31 av Åsa Domeij -bifölls med acklamation.

Mom. 32 (huvudansvaret för informalion och rådgivning m.m.)

Ulskollels hemslällan - som slälldes mol reservation 32 av Håkan Holmberg och Anders Castberger - bifölls med acklamation.

Mom. 33 (kötlbesiktningen och den småskaliga slakleriproduktionen)
Utskollels hemslällan - som slälldes mol reservalion 33 av Annika
64 Åhnberg - bifölls med acklamation.

Mom. 34 (antibiotikainblandningen i foder) Prot. 1988/89:116

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 34 av Kari Erik 18 maj 1989 Olsson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 35 (kartläggning av imporlkonlrollen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 35 av Annika Åhnberg - bifölls med acklamation.

Mom. 36 (hållbarhetslider för vissa kötlprodukter)

Utskottets hemslällan - som ställdes mol reservation 36 av Åsa Domeij -bifölls med acklamation.

Mom. 37 (PVC i förpackningar m,m.)

Ulskoltets hemställan - som ställdes mot reservalion 37 av Karl Erik Olsson m.fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 38 (auktoriserade revisorer i livsmedelsföretagen)

Utskottets hemställan - som slälldes mot reservalion 38 av Åsa Domeij m.fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 39 (kontroll av primärproduktionen)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 39 av Åsa Domeij -bifölls med acklamation.

Mom. 40 (märkning med ursprungsland)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 40 av Annika Åhnberg och Åsa Domeij - bifölls med acklamation.

Mom. 42 (märkning med skördedatum, plockningsdalum m.m,)

Utskottets hemställan - som slälldes mol dels reservation 41 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander, deb reservation 42 av Åsa Domeij - bifölls med acklamation.

Mom. 43 (dalummärkning av chokladprodukler)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 43 av Karl Erik Olsson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 44 (märkning med producentens namn m,m,)

Utskottets hemslällan - som ställdes mot reservation 44 av Åsa Domeij -bifölls med acklamation.

Mom. 46 (märkning med bekämpningsmedel, antalet besprulningar m,m,) Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 45 av Annika Åhnberg och Åsa Domeij - bifölls med acklamation.

Mom. 47 (märkning med begreppen "miljövänlig", "naturenlig" m,m,)

Utskottets hemslällan - som slälldes mot dels reservation 46 av Annika
Åhnberg, dels reservation 47 av Åsa Domeij - bifölls med acklamation, 65

Prot, 1988/89:116 Mom. 48 (viss annan märkning)

18 maj 1989 Utskottets hemställan - som ställdes mol reservalion 48 av Åsa Domeij -

bifölls med acklamation.

Mom. 50 (ulrymme för samhällelig information)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 49 av Annika Åhnberg - bifölls med acklamation.

Mom. 51 (information till konsumenterna)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservalion 50 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander - bifölls med acklamation.

Mom. 52 (informationsskyldighet för vissa företag)

Utskollels hemställan - som ställdes mol reservation 51 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander - bifölls med acklamation.

Mom. 53 (skolornas roll för ökad livsmedelskunskap)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservalion 52 av Annika Åhnberg - bifölls med acklamation.

Mom. 54 (utbildning inom livsmedelskontrollen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 53 av Annika Åhnberg - bifölls med acklamation.

Mom. 57 (förbud mot bestrålning av livsmedel och mot import av bestrålade livsmedel)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 54 av Annika Åhnberg, dels reservation 55 av Åsa Domeij - bifölls med acklamation.

Mom. 58 (dispensmöjligheter för bestrålning av livsmedel)

Utskottets hemställan bifölls med 239 röster mot 60 för reservalion 56 av Sven Eric Lorentzon m,fl, 2 ledamöler avsiod från att rösla.

Mom. 59 (ansvar för brott mot livsmedelslagen m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 57 av Håkan Holmberg och Anders Castberger - bifölls med acklamation.

Mom. 60 (offentlighet i livsmedelskontrollen)

Utskottets hemställan bifölls med 266 röster mol 35 för reservation 58 av Annika Åhnberg och Åsa Domeij. 1 ledamot avstod från alt rösta.

Övriga moment Utskottets hemslällan bifölls.

Jordbruksutskottets betänkande 18

Mom. I Utskottets hemställan bifölls, 66

Mom. 2 (återföring av 30 milj. kr. lill fiskets prisregleringskassa)

Utskottets hemställan bifölls med 243 röster mol 57 för reservationen av Sven Eric Lorentzon m,fl.

Prot. 1988/89:1.16 18 maj 1989

Meddelande om frågor

6 § Anmäldes och bordlades

Motionerna

med anledning av riksdagens förvaltningskontors förslag 1988/89:28 om ökal

stöd till riksdagens ledamöter 1988/89:K18 av Lars Werner m.fl, (vpk) 1988/89:K19 av Birger Hagård (m) 1988/89:K20 av Jan Sandberg (m)

7 § Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 17 maj

1988/89:655 av Annika Åhnberg (vpk) till miljö- och energiministern om skärpta regler mot miljöfarliga utsläpp:

Under hösten 1986 överskred företaget Nesle Oxo under mer än en månad vida sina utläppsgränser och blev polisanmält av länsstyrelsen. Företaget erkände, men har senare inte kunnat överbevisas om brott, då mätutrustningen var dålig. Företaget har självt satts att sköta mätningen, och det har tillsynsmyndigheten accepterat. Den här ordningen kan inte godtas längre.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga miljö- och energiministern:

När tänker miljö- och energiministern föreslå ändringar av rådande ordning?

1988/89:656 av Gudrun Schyman (vpk) till miljö- och energiministern om Forsmarkslagrel:

Representanter för en övervägande merpart av den organiserade miljörörelsen i Sverige har i dagarna undertecknat ett upprop om Forsmarkslagrel. Undertecknarna kräver att Forsmarkslagrel utsätts för en offentlig vetenskaplig granskning.

Är miljö- och energiministern beredd att medverka till att ett sådant offentligt förhör kommer till stånd?

den 18 maj

1988/89:657 av Leif Marklund (s) till utbildningsministern om ingenjörsutbildningen inom gymnasieskolan:

En ny tvåårig ingenjörsutbildning, med statligt huvudmannaskap, är under införande. Denna utbildning avser att ersätta nuvarande fjärde årskursen i

Prot. 1988/89:116 gymnasieskolans fyraåriga tekniska linje,

18 maj 1989 Utbildningen lokaliseras till högskoleorterna och orler med slörre T4-

., , . , ' 71 skolor. Detta innebär all orler som Piteå med endast T3-Unje utestängs från

Meddelande om frågor . , .,,,,. .

möjligheten alt bedriva avancerad leknisk utbildning, med risk för brist pa

mellaningenjörer. Utbildningen har utomordentlig slor belydelse för den

satsning som ABB gör inom det plast- och fiberkomposittekniska områdel,

men även på det energitekniska området i Piteå.

Med hänvisning till ovanslående vill jag fråga:

Är utbildningsministern beredd all arbeta för atl även orler med T3-linje, och som har stort behov, ges möjlighet atl bedriva mellaningenjörsutbild-ning?

1988/89:658 av Ingbritt Irhammar (c) lill justitieministern om åtgärder mot ökal narkotikamissbruk:

I rapporter som nyhgen presenterats av Maria ungdomsenhet i Slockholm och socialförvaltningen i Luleå framgår att narkotikamissbruket bland ungdomar i Stockholm och Luleå, där undersökningarna gjorts, kraffigt ökal. Delta är mycket oroväckande.

En trend som märks i undersökningarna är att heroinmissbruket ökar och ökar bland de yngre. En annan trend lycks vara atl de kvinnliga missbrukarna slår för en stor del av missbruksökningen.

Den allmänna uppfattningen har under senare lid varil all svenska ungdomar fält en alltmer reslrikliv attityd fill narkotika. De gjorda undersökningarna pekar i en annan riktning.

Mol bakgrund av de alarmerande undersökningsresultaten vill jag fråga:

Ämnar regeringen vidta några speciella åtgärder exempelvis i form av nya informationsinsatser och behandlingssatsningar för atl försöka bekämpa det ökade missbruket?

1988/89:659 av Stina Eliasson (c) till jordbruksministern om rätten till ersällning ur viltskadefonden:

Under perioden 1980-1987 har från viltskadefonden i Jämtlands län överförts ca 7,5 milj. kr. fill viltskaderegleringsfonden. Under samma period har det inte överförts några medel tillbaka fill länet.

I Jämllands län har skador orsakade av älg uppkommil på skogen motsvarande flera hundratals miljoner kronor.

Enligl 8 § i viltskadeförordningen får ersättning lämnas ur viltskadefonden endast för skador på jordbruksgrödor eller på trädgårdsodlingar.

Mol denna bakgrund vill jag fråga jordbruksministern:

Är jordbruksminislern beredd att ta initiativ till sådana förändringar i viltskadeförordningen att ersättning ur viltskadefonden utgåräven fill skador på skog?

1988/89:660 av Ylva Annerstedt (fp) fill civilminislern om rekryteringen av Prot. 1988/89:116
personal fill den offentliga sektorn: 18 maj 1989

Det har länge efterlysts åtgärder från regeringens sida för att råda bot på den offentliga sektorns personalkris. Men del är häpnadsväckande all en ledande socialdemokral i Slockholm, socialborgarrådet Karin Jonsson, nu kräver en ny affärslidslag för atl få personal lill vården.

Socialdemokraterna har fidigare föreslagit tvångssparande, därför att det frivilliga sparandel är för lågl. Nu förs förslag fram om ivångsstängning av arbetsplatser, därför att det är för få som frivilligt söker sig lill den offentliga sektorn.

Med anledning av detta vill jag fråga civilministern:

Överväger regeringen all använda affärstidslagsliflning som elt instrumenl för att underiälta rekryteringen av personal till den offentliga sektorn?

1988/89:661 av Gullan Lindblad (m) lill socialministern om utbetalningen av ersällning till privatpraktiserande tandtekniker:

De privatpraktiserande tandteknikerna utför elt viktigt arbete inom tandvården. Denna kår är tyvärr drabbad av den offentliga byråkratin genom ett krångligt och tidsödande redovisningssystem, I regel erhålls inte betalning från försäkringskassan förrän efter 45 dagar, ofta inte förrän efter 90 dagar, Della system innebär att de landtekniska laboratorierna ofla Ivingas ligga ute med mycket stort kapital och ofta tvingas låna pengar under väntetiden. Den enskilde torde knappast få häfta i skuld till slal eller kommun under så lång tid!

Jag vill fråga socialministern;

Är socialministern beredd att se över rutinerna vad gäller ersättningen lill de privatpraktiserande tandteknikerna?

1988/89:662 av Ingbritt Irhammar (c) lill utrikesministern om ivångsförflylt-ning av kurder i Irak:

Den irakiska regimen fortsätter alt verkställa sina planer atl Ivångsförflyt-ta kurder från Arbil- och Suleimaniyaprovinserna i den kurdiska delen av Irak, Planerna är enligt uppgift atl ivångsförflytlningen skall ske dels lill öknen i sydvästra Irak, dels till bevakade läger i norra Irak,

Berörda kurder i en mängd byar har fått ell officiellt meddelande från regimen i Irak atl de skall förflyttas i millen av maj. Kurder som protesterar arresteras och riskerar både att torleras och all avrättas. Agerandet från den irakiska regimen är elt brott mol konventionen om de mänskliga rälligheterna.

Mot denna bakgrund vill jag fråga utrikesministern:

Ämnar regeringen framföra prolester till den irakiska regimen mol tvångsförflyllningar av kurder?

Meddelande om frågor

Prot. 1988/89:116 8 § Kammaren åtskildes kl, 16.53, 18 maj 1989

In fidem

OLOF MARCUSSON

IGunborg Apelgren

Förteckning över talare Prot,

(Siffrorna avser sida i protokollet) 1988/89:116

Torsdagen den 18 m

Brunander, Lennart (c) 12, 16, 17, 36, 38, 45, 48

Eriksson, Ingvar (m) 6, 16, 26, 27, 37, 47, 50, 53, 54

Eriksson, Jens (m) 58, 61, 62

Erneslam, Lars (fp) 10, 25, 27, 37

Frick, Cari (mp) 22, 26, 28, 35, 40, 46

Hellström, Mats, jordbruksminister 41, 47, 50

Larsson, Kaj (s) 60, 61, 62

Lundblad, Grethe (s) 28, 37, 40, 53, 54, 56

SchörUng, Inger (mp) 55, 57, 58

Starrin, Karin (c) 51, 53, 54, 56

Åhnberg, Annika (vpk) 17, 34, 39, 45, 49, 57

gotab

89195, Stockholm 1989