Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1988/89:115

Onsdagen den 17 maj

Kl. 09.00

Förhandlingarna leddes lill en början av andre vice lalmannen.

1 § Justerades protokollet för den 8 maj.

2 § Föredrogs men bordlades åter

Jordbruksulskotlels belänkanden 1988/89;JoU14 och J0UI8

3 § Föredrogs

konstitutionsulskollets betänkande

1988/89:KU30 med anledning av granskning av statsrådens tjänsteutövning Och regeringsärendenas handläggning.

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Anf. 1 ANDRE VICE TALMANNEN:

Granskningsdeballen uppdelas liksom tidigare år i flera avsnill. Varje avsnitt behandlas som elt självständigt ärende, och talarlistan för de olika avsnitten kan alltså utökas med ytteriigare lalare. Då alla under etl avsnitt anmälda lalarna hafl ordel övergår kammaren omedelbarl lill att debattera nästa avsnitt. Voteringarna äger rum i ett sammanhang sedan samtliga avsnitt slutdebatlerals.

Försl upptas till behandling avsnittet Vissa förändringar i regeringen och regeringskansliet, m.m.

Anf. 2 ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Det gångna året har placerat riksdagens konslilufionsulskoll i centrum av den politiska deballen. Riksdagens konlrollmakt har fåll elt modernl genombrott Offentliga ulskottsulfrågningar har blivit etl uppmärksammat inslag i del politiska arbetet.

Det är inte ens etl och ett halvt är sedan dörrarna öppnades för utskottens arbete. Dd låg många år av hårl arbete bakom för att nå dithän. Alla dåliga argumenl mol öppenhet som kan uppbringas fördes fram.

Öppenheten och konstitulionsuiskoltets nya roll är inte någon gåva från regeringen till riksdagen. Del är i stället riksdagen som änlligen börjat

Vissa förändringar i regeringen och regeringskansliet, m.m.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Vissa förändringar i regeringen och regeringskansliet, m.m.

reagera mot den ibland underordnade och förödmjukande roll som den Ivingals spela under decennier.

Man kan säga att denna förändring har kommil väl senl. Del är sant. Men det är också sant att kampen inte är vunnen - ännu.

Nu skall de offentliga ulskotlsulfrågningarna utvärderas. Detta finns det självfallet inget att invända emot. Men jag är beredd alt slå vad om ansenliga belopp atl del från vissl håll kommer att föras fram förslag, som går ut på alt begränsa och försvåra möjligheterna för konstitutionsutskottet all effektivt sköta sitt granskningsarbete.

Det förslag lill förändringar som kommer att framläggas kommer naturligtvis inle alt dikdleras på detta sätt Del kommer all hela alt det endasl syflar lill alt bällre "strukturera" utfrågningarna, all underiälta för dem som kommer fill ulskollel att vara bättre förberedda. Detta kommer naturligtvis många inom utskottet, i kammaren och i medier atl tro pä. Det är myckel bekvämare all vara godtrogen än misstänksam.

Frågan om vad som nu skall hända med de offentliga ulskollsulfrägningar-na kommer säkert inle all lösas ulan slrid. Lål oss aldrig glömma hur oppositionen behandlades förra sommaren när den ville inleda en granskning av Ebbe Carlsson-affären före valel - det val dä slalsminislern hade loval all ge en lung regeringspost till en av de inblandade. Lat oss inte glömma med vilken fräckhet utskottets ledamöler blev behandlade av människor som har haft att svara på frågor. Vi har fått uppleva hur de som har fullgjort sin grundlagsenliga uppgifl all granska regeringen har blivit åthutade, inte de som har visat sill förakt för riksdagen.

Riksdagen representerar svenska folkel. Den granskar på folkets vägnar. Snabba reformer måste till för atl stärka såväl utskottels som de enskilda ulskotlsledamölernas möjligheler alt arbeia. De som framträder inför utskottet skall rimligen höras under ed. En Iredjedel av utskoltd skall kunna besluta om inkallande lill utfrågningar, kunna bestämma om utfrågningen skall vara offentlig och kunna kalla till exlra sammanträde. Utskollels kansli - som håller hög kvalitet och besitter en lång och grundlig erfarenhet av granskningsarbete - måsle ges ökade resurser. Den enskilde riksdagsledamotens arbetsmöjligheter måsle rejält förbättras, och det bör ske före är 2000, vilkel nu inle synes vara möjligt med del säll alt handlägga dessa frågor om ledamöternas arbetsresurser som för närvarande är för handen i riksdagen.

Så räkna lugnt med att frågan om offentliga utskottsutfrågningar och konslitutionsutskotlets fortsatta arbete kommer atl bli föremål för debalt. Det kommer då att visa sig vilka som håller på riksdagen och vilka som håller på regeringen.

Herr lalman! Låt mig i denna inledande omgång göra några kommentarer fill årels granskningsbetänkande i slort. Skiljer del sig från tidigare? Ja, det gör del. Del är hållet i en skarpare ton, och det riklar mer kritik mol regeringen än tidigare. Del visar på rällssamhällds förfall, på vänskapskor-rupfionens utbredning, på maklens arrogans och på en politisk och polisiär halvvärld. Men del visar också på de mänskliga tragedier som alltid kommer när partiboken ersalt lagboken. Ebbe Carlsson-affären har skördat många offer. Fler blir det säkerl.

Sverige må se lugnl och välmående ut på ytan. I själva verket håller delar av vårl rättssystem och vår maktutövning på all ruttna inifrån. Sverige är som etl mögelhus. Del luktar inte bra. Striden om vem som är ansvarig pågår, och alla skyller på varandra. Saneringen kommer att la lång tid och kosta mycket.

Jag sade all årets granskningsbetänkande är mer kritiskt än normalt. Socialdemokralerna är på elt antal punkter med på kritik. Nu kanske någon lycker atl della ändå visar att socialdemokralerna har tänkt självständigt Rikligt så enkelt är det nog inte.

Man har i princip gått med på krilik bara i den utsträckning som det varit sankfionerat uppifrån eller nödvändigt av majoritetsskäl i utskottet. Kritiken man är beredd på i Ebbe Carlsson-affären är den som l.ex. Ingvar Carlsson och Anna-Greta Leijon själva vidgått, inte mera. I några fall handlar del om alt man snabbi tvingats gå med på krilik, när man i ulskollel upptäckt alt vpk och miljöpartiet beslutat sig för samma ståndpunkt som de borgerliga. Då har man varit snabb alt kratsa kastanjerna ur elden. I några fall har del emellertid gått litet väl snabbt, och socialdemokraterna i utskottet har lill sin egen oförställda häpnad hamnat i minoritet och tvingats reservera sig.

Konstigare än så är del inte. Del handlar om atl göra en dygd av nödvändigheten. Den som på nära håll sett spelet har inga illusioner om någon ökad öppenhet eller självständighet. Det är därför som jag inle tror på försåtliga förslag om att förändra formerna för utskoltsförhören.

Finns del några generella slulsalser som man kan dra av årets gransknings-belänkande? Ja, del tycker jag. Jag anser - och vad jag nu säger är baserat på mina erfarenheler efter ell anlal år i konslilutionsulskollel - att del finns klara tendenser i ulvecklingen.

För del första: Respekten för lag och rätt har minskat bland poliliker och ämbetsmän. Man kringgår lagar, och man tar informella beslul. Man slarvar med dokumentation, och man känner inte etl personligl ansvar för sina beslut. Man chansar i ökad ulslräckning på alt ingel skall märkas.

För det andra: Politiseringen av utnämningarna leder lill en ny lyp av lojaliteter. Den opolitiske svenske ämbetsmannen lillhör en utdöende ras. Hade del funnils fler sådana kompetenta, oberoende ämbetsmän i Ebbe Carlsson-affären och färre politiska maktspelare, sä hade affären aldrig blivit en affär av det slag den blev. Nu föll man på eget grepp genom att så många av huvudaktörerna inte slog slopp ulan i ställd satte full fart framåt

Den socialdemokratiska ulnämningspolitiken är en varböld i det svenska samhället. Den har skapal en svensk nomenklatur. Del är en utveckling som pägäti under mänga år nu. På detta område känner numera fördomsfriheten inga gränser. Den senaste utvecklingen tycks dessutom vara att partibokstänkandet skall gå på exporl. Parliboksinnehav eller inle skall tydligen vara slyrande också för uppgifter som ligger långt borta från våra egna gränser.

För del Iredje: Den svenska socialdemokratiska nomenklaturen litar inte på delar av den svenska administrationen, nota bene den som inte står under socialdemokratisk kontroll. Del är därför man tillgriper s.k. back-channels, dvs. exlra kanaler. Hela Ebbe Carisson-affären handlar om all gå vid sidan av del normala polis- och rättsväsendet. I Bahr- och Ferm-affärerna handlar det om något motsvarande, nämligen om att gå förbi den svenska utrikesförvaltningen.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Vissa förändringar i regeringen och regeringskansliet, m.m.

Prot. 1988/89:115 De många affärerna under senare år är ingen slump. De kan nästan alllid
17 maj 1989 hänföras till minst en av de tre kategorier som jag här har pekat på.

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Kommer då utvecklingen med nya affärer alt fortsätta? Jag tror del. De ligger numera inbyggda i del svenska systemet Endasl en hell annan inställning till lag och rätt, inte minsl lill våra grundlagar, elt slut pä politiseringen av ulnämningspolitiken och en återgång lill alt gä Ijänslevä-gen, kan bromsa ulvecklingen.

... ,.. .... . Herr lalman! Jag är överlygad om atl konslitutionsulskotlel även i

Vissa förändringar ire- " -"

, . fortsättningen kommer att vara välförsett med arbetsuppgifter. Den saken

geringen och regerings- " ''

, ,. kommer andra all sörja för. Vi har all se lill att riksdagen genom

kansliet, m.m. / b b

konstitutionsulskotlet far möjlighet all effektivt och ulan otillbörlig inblandning granska även i framtiden.

Anf. 3 BIRGIT FRIGGEBO (fp);

Herr lalman! Vid få tillfällen har intresset för vad som händer i riksdagen varit så stort i medier och bland allmänhet som under del senaste årel. Öppenheten och känslan av att vara med om något som inte är förutsebart har lockat till atl lilla och läsa. Plölsligl befinner vi riksdagsledamöter oss i en situation där allmänhelen med liv och lusl, eller avsky, diskuterar och kommenterar våra arbelsmeloder och vårl och regeringsledamöternas säll all sköta arbetet. I stället för att bara få en granskning av regeringen har öppenheten ocksä lell lill en granskning av KU-ledamöternas säll alt sköta sina arbetsuppgifter och riksdagens säll alt utöva kontrollmaklen. Vi har också fått engagerade medborgare som hör av sig med råd och synpunkler under arbetets gång.

Det är så del skall gå lill i en demokrali. Del är väljarna som är uppdragsgivarna och de slutliga domarna.

Vad håller ni egenlligen på med i konslilulionsutskollel, frågar en del. Spektakel, säger utrikesministern. Folkdomstol, säger andra. Poliliskl käbbel och privata vendettor, säger några. Andra har en helt annan uppfattning. De menar alt vi upprätthåller rättsstaten, atl vi utför ell viktigt renhållningsarbete, alt vi håller tummen i ögal på maklhavarna och att vi genom vårt arbele förhindrar mygel och överträdelse av lagarna.

Det finns många förklaringar till kriliken mot granskningen och konslilulionsutskotlet och dess ledamöter.

All ulrikesminislern kallar del hela för spektakel har sin grund i att han ogillar granskningen som sådan. Han tycker inte om all regeringen granskas och slälls ul. Den direkla orsaken var ju alt en av parlibröderna, ambassadören i Paris, inle gjorde så väl ifrån sig - om man säger så. Del gällde atl fä borl inlressel från parfibrodern. Dä passade det bra att förlöjliga granskningen i stället

Svenskar i allmänhet ogillar bråk. Vi är rädda för konflikter, åtminstone för all visa dem öppel. Kompromiss och samarbele eller allmänl kvirr bakom ryggen slår högre i kurs. En del blir alltså obehagligt berörda och vänder sig bort och vill inle höra mer och tar avstånd.

En del förslår inte syflel med granskningen. De tror all del handlar om
personliga vendettor eller polilisk pajkastning.
6 Målel är att försvara rättsstaten. All makl måste konlrolleras. Okontrolle-

rad makt leder ofrånkomligen till övergrepp, maktfullkomlighet, nepotism, mygel eller överträdelse av bestämmelser och lagar. Del gäller inle bara socialdemokrater, inle ens enbart politiker. Del gäller i varje organisafion eller förelag. Varenda lilen förening i detta land har en revisor, som kontrollerar alt alll har gäll rätt lill. Därför har Sveriges riksdag en kontroll eller granskning av rikets styrelse- regeringen. Och kontrollen skall fungera väl, oavsett om vi har en socialdemokralisk eller en borgerlig regering.

Del viktigaste syftet med granskningen är atl förebygga fel. Och det har vi verkligen uppnått under senare år. Gång på gång har jag, från regeringsledamöter och regeringstjänsteman, fått höra kommentarer - ibland skämtsamma - om all del är bäsl alt vi passar oss - för annars kommer KU. Det är som att skrämma barn med vargen.

Jag tror dock inte all många svenskar kopplar ihop konslitutionsulskottets granskning av regeringen med sin egen privata situation. Vad har det där de håller pä med i konsfilulionsulskoltel med mig atl göra utom ätt det är en spännande underhållning, säger nägon. Mitt svar är alt det i högsla grad har med alla svenskars privata situation att göra. För om inte vi i konslilulionsulskoUd håller tummen i ögat på rikets ledning och förhindrar lagöverträdelser, så sprider sig laglösheten ner i myndigheterna som en löpeld. Om regeringen får, så får väl jag, kommer tjänstemännen atl länka. Och nästa gäng blir det du själv, svenske medborgare, som slår inför en ijänsteman som fillämpar lagarna pä sill eget lilla privala sätt. Då har vi fått rättslösheten och godtycket satt i system.

En annan orsak lill atl man tycker alt konslitufionsutskotlets granskning bara är strunt har sin grund i en svag rättskänsla. Konstitutionens fri- och rättigheter är okända för många svenskar. Resonemang om all ändamålet helgar medlen har till och från lält atl få anhängare. Och regeringens företrädare har inle dragit sig för atl utnyttja detta under utfrågningarna.

I många uttalanden och artiklar har invändningar förts fram mol hur granskningen är upplagd. Konslilulionsutskotlet skall nu ulvärdera granskningen, och det är myckel värdefullt att vi har fått en så offentlig debatt om granskningen och så många förslag till ändringar och förbättringar. En hel del går alt ta vara på. Men jag vill ändå ta fillfälld i akt all bemöla och kommenlera en del av förslagen och invändningarna.

Etl påstående är all KU är etl politiskt sammansall organ och all det därför inte blir en objektiv granskning. Jag vill påstå att det är fullständigt nödvändigt för parlamentet all ha en granskning av sin styrelse. Det är riksdagen som stiftar lagarna. Det är riksdagen som utser slalsminisler. Del är för mig en självklarhet att riksdagen då också följer upp hur lagarna följs och hur statsministern och hans regering sköter sina jobb.

Vad riksdagen skall göra är all utöka sina kontrollfunktioner, inle nedrusta dem. Vi borde ägna betydligt mer tid lill atl granska vart alla pengar som vi anslår lill olika ändamål tar vägen och hur effektivt de används. Regeringen har hundralals tjänstemän som granskar myndigheterna. Riksdagens revisorer har elt tjugotal. När hörde svenska folket lalas om riksdagens revisorer? De borde vara lika kända som konsfilutionsulskollel. Som iglar borde vi granska hur pengarna används och atl myndigheterna arbetar effektivt Del är ju inle våra pengar vi anslår-det är medborgarnas.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Vissa förändringar i regeringen och regeringskansliet, m.m.

Prot. 1988/89:115 Gång på gång har folkpartiet föreslagit all riksdagens kontrollmakt borde

17 maj 1989 förstärkas och all slora delar av riksrevisionsverket skall ställas till riksdagens

~ '7~. förfogande.

... Men åter till konslitutionsutskottet. Är vi landlösa genom atl vi är politiskt

° lillsalla? Jag tycker inte det. Inte minsl den nya öppenheten har bidragit till
m.m. , . . r = 1 » ,..,.. 1

atl del 1 mänga frågor har gatl alt fa enighel över partigränserna om den

juridiska bedömningen av begångna fel. På tidningsspråk "prickas" i år

y. r.. ■■ • . Anna-Greta Leijon, Gertrud Sigurdsen, Bengl Lindqvist och Kjell-Olof

, Feldt. Tidigare har bl.a. Mats Hellslröm fåll en ålhulning av utskottet om att

geringen och regerings-
... o o minislrar skall tala sanning. Dessutom görs del i ar åtskilliga uttalanden om

otillfredsställande förhållanden i den administrativa granskningen, om jämslälldhelen i regeringskansliet, om utlänningsärendena och om aktieteckningen i UV-Shipping. Detta kommer att vara lill ledning för regeringens handlande i framtiden. Var så säker på atl vi kommer atl följa upp våra uttalanden!

En annan sak är atl valörerna kan vara litet varierande när det kommer till frågan vilkel ordval som skall användas när kriliken skall formuleras. Där har regeringspartiet en svaghel, för alt använda de milda orden. Men det förtar inte allvaret i all kritik framförs gemensaml från alla partier inkl. socialdemokraterna.

På några punkler är vi dock oense även i den juridiska bedömningen. Men del är ju inle ovanligl all jurister i brottmål eller vid l.ex. granskning av lagar i lagrådei kommer till olika slulsalser. Den som tror atl jurister skulle sköta den juridiska granskningen mer objekfivl och enigt torde la miste. Även de som förordar all vi borde införa en författningsdomstol, som skulle granska regeringen, borde lilla på hur ofla domarna i högsla domstolen i USA är hell eniga i sina beslut.

En annan invändning är att ledamöterna i KU är juridiskt oskolade. Till det vill jag bara säga att vi har tillgång lill hela Sveriges samlade juridiska kunskap när vi vill. Och den utnyttjar vi tacksamt. Dessutom har vi viss erfarenhet och kunskap själva. Många års lagstiftningsarbete har lärl oss en hel del. Vissa jurister framför denna krilik på ell sådanl sätt atl man tvingas dra slutsatsen att de anser att man inte kan anförtro folkets valda represenlanler i Sveriges riksdag all ens stifta lagarna. Folkparliel avvisar bestämt ett sådanl korporativt synsäit.

Del försvar för konstitutionsutskottet jag nu har framförl innebär inle att jag anser all allting slår räll fill. Utskottet har mycket begränsade resurser atl exempelvis göra ordenlliga förundersökningar innan utfrågningarna sätter i gång. Del har inneburil all utfrågningarna ibland varit litet röriga, atl vi har ivingals lill omtagningar för alt vara säkra på all vi har hört rätt och kunnal uppfatta vad som har hänt i verkligheten. Vi har fått ägna oss ål sådan förundersökningsverksamhet i utfrågningarna i alltför hög grad, i slällel för att få möjlighet lill koncentration till avgörande frågor i belysningen av regeringens ansvar.

Som jag sade förra årel bör vi hämta ordföranden från ell annat parti än

regeringspartiet Jag är överlygad om alt arbetet då skulle bedrivas med

större kraft och färmild. Detta har ingenting att göra med Olle Svensson som

8 person, utan det är en principiell uppfattning. Det bör också naturligtvis

finnas ell minoriidsskydd när det gäller beslul om hur granskningen skall läggas upp, vilka uppgifter som skall tas in osv.

Herr lalman! Jag vill avsluta med alt säga alt den som kritiserar att vi över huvud taget har en konstitutionell granskning i riksdagen av regeringen talar för rättslöshetens samhälle.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Anf. 4 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr lalman! Som framgått av de inlägg vi redan har hört är tanken den alt den första omgången i vår debatt i dag skall röra konstiiutionsutskoltets granskningsverksamhet mera allmänl. Den har också kommil i fokus genom den nya öppenheten och den därmed åtföljande debatten i massmedia. För den som har sullil i konslilutionsulskotlet i årtionden snart har del varit intressant alt följa den debatten. För många är del en ny upptäckt atl vi har ell konstilulionsutskolt som granskar regeringen, och det kan nalurliglvis kännas litet bittert för oss som år efter år har producerat digra betänkanden, som har gått ganska spårlöst förbi i den allmänna diskussionen.

Den förändring som nu har skett är naturligtvis bra. Svenska folket har fått ögonen på atl det i riksdagen finns ett kontrollorgan som håller ögonen på vad som sker på högsla nivå. Man har också fåll fillfälle all se en del av riksdagens verksamhel, direki hemma i vardagsrummet

Den svenska riksdagens konstitutionsutskott är, såvitt jag har kunnat finna, rätt originellt. Jag har försökt studera saken och funnit att man egentligen inte någon annanslans i väriden har någon motsvarighet Del förekommer i olika parlamentariska församlingar att man tillsätter särskilda granskningsulskoll när det bränner till ordenlligl i en fråga. Del förekommer också att de vanliga utskotten gör granskningar molsvarande vär inom sina sakområden. Men elt utskott som har den övergripande granskningsuppgift som konslilutionsulskotlet har, har jag inle funnit någonslans.

Konstilutionsutskoltels verksamhel har genom årtiondena varit mer eller mindre omfattande. Man kan säga att den utvidgade aktiviteten i konstitutionsutskottet startade i mitten av 70-lalet, och sedan har verksamheten blivit alltmer omfattande. Del är klarl alt man ibland, när vi har ständiga sammanträden och ständigt nya, slora frågor, kan slälla frågan på vilket sätt vi skall avgränsa vår verksamhet, så att den inle sväller över alla gränser.

Jag tror nämligen all konstitutionsutskottets verksamhel är värdefull, inle bara ur de aspekter som jag redan har berört här. Verksamheten är värdefull eflersom vi i konstilulionsutskottel kan plocka fram ur arkiven och gömmorna saker och ling som annars inte skulle nå ul lill offentligheten och som inte skulle bli kända. KU;s verksamhel bidrar alltså lill en vidgning av den offentliga debatten i vårt land. Vidare tror jag alt konstilutionsulskotlels verksamhet har - och det har jag sagt många gånger tidigare från denna talarstol - en viktig preventiv effekt Man vet i regeringskretsen, i kanslihuset och hos myndigheter med kontakter med kanslihuset att del i riksdagen finns ett organ där del går alt plocka fram vad som helsl. Del som göms i snö kommer upp i tö. Jag tror att detta är en värdefull effekt av KU:s granskning, och jag tror att det bidrar till att vi i vårt land vad man än säger och lycker-inle minsl med hänvisning till vad som har hänl under senare år - har elt förhållandevis okorrumperal politiskt system.

Vissa förändringar i regeringen och regeringskansliet, m.m.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Vissa förändringar i regeringen och regeringskansliet, m.m.

Jag vänder på argumentationen någol jämförl med vad tidigare talare har sagl här. Jag lycker alt nägon gång bör man understryka även delta. Vi har i vårt politiska system en öppenhet och en insyn som nästan saknar motstycke i de flesla andra länder. Det är nalurliglvis värdefullt, och del skall vi slå vakt om.

Den grundläggande och i sak allra viktigaste uppgiflen med KU:s granskning är självfallel atl syna ärenden ur rättslig synvinkel, konstatera vad som verkligen har hänl i olika frågor och alt fastlägga ansvaret. Det gör vi också i konstitulionsulskottel. Var och en som orkar och ids kan ta del av det tjocka belänkande som har lämnals i år. Där finns en lång rad intressanta frågor som tas fram till belysning och diskussion på ell säll som inte skulle ske om inte vär granskning ägde rum.

Vi i konstitutionsulskotlet har även fått utstå kritik från många håll. Särskilt Birgit Friggebo berörde det i sill anförande. 1 långa stycken kan jag inslämma i vad Birgil Friggebo sade. För mig är del alldeles givet alt den här uppsynen över vårt högsta exekutiva organ skall ligga i riksdagen. Det är ocksä alldeles självklart för mig alt det skall vara folkets valda representanter som skall ha hand om denna uppsyn.

Del brukar sägas att det borde finnas etl mera domslolsliknande organ för granskningen av statsrådens sätt atl sköta sina ämbdsuppgifler. Man kan ha många invändningar mol detta. Jag vill lägga ytterligare en till dem som redan har framförls här, nämligen all om del vore på del sättet skulle de flesla av de frågor som vi i konslitulionsulskottel aktualiserat inte ha tagits upp lill behandling över huvud taget. Del är enligl milt sätt att se jusl denna verksamhet i gränslandet mellan juridik och polifik som gör konslitutionsutskotlets granskning särskilt effektiv.

När de offentliga utfrågningarna infördes innebar del en förändring på olika sätt Självfallel blev del en större öppenhet. Men det finns anledning att betona all denna öppenhet, dvs. denna ökade insyn för allmänhelen, är villkorad av atl utfrågningarna sänds vidare - att TV och radio finns på plats och att tidningarna refererar. Vi kan inte vara sä säkra pä alt del kommer att fortsätta så som del har varit hittills.

Jag sall häromkvällen och gjorde en sammanställning av alla öppna utfrågningar som har skelt i riksdagen inom alla utskott sedan den nya ordningen infördes. Det är mängder av utfrågningar. Många av utfrågningarna har rört myckel inlressanla och för svenska folkel vikliga ärenden. Men det är praktiskt taget bara etl urval av konsfilufionsulskotlets öppna utfrågningar som i någon större utsträckning har gått vidare till svenska folkel. Det skall lydligen vara en viss karaklär på de frågor som skall anses vara av allmänt intresse. Öppenheten från riksdagen har ökat genom de öppna utskoltsförhören, men vi skall inte ha några överdrivna illusioner om att denna öppenhet gäller förbehållslöst.

Det betänkande som konstilulionsutskottel i dag presenterar skiljer sig en del från tidigare belänkanden. Enigheten i delta utskottsbetänkande är större än tidigare. Även frän socialdemokratisk sida har man denna gång insett att många av de fel som har begåtts och de brisler som har funnits i handläggningen av regeringens uppgifler har varil av sådanl slag alt man inle kunnat undgå atl anmärka på dem. Fortfarande finns det dock - det kan vi se i

betänkandet - en benägenhet hos företrädarna för regeringssidan all se mildare på det som har inträffat än vad vi från andra partier har ansett vara befogat.

En fråga som har kommil upp i samband med den granskning som vi i konstitulionsulskottel ulför är gränserna för granskningen. När människor har passerat revy vid utfrågningarna har många frågat sig vad dessa egenlligen har med granskningsarbetet atl göra. Det är alldeles givet all enligt grundlagens beslämmelser är del regeringens handlande som skall granskas. Regeringen är så alt säga cenlrum för vår uppmärksamhet, någol som vi inle får lappa ur sikle. Samiidigi har del visat sig, inte bara i år utan även tidigare, att i vårt moderna samhälle finns del en så nära koppling mellan regeringen och underlydande myndigheter - ibland även med personer ulanför myndighderna - i rena beslutsärenden, all det är nödvändigl för konstitutionsutskottet för att få en helhetsbild av vad som har inlräffal all kalla lill utfrågningar sådana personer som inle är direki knutna till regeringskansliet.Det innebär givetvis inle att vi lar över från andra myndigheter uppgiften alt utreda om tex. brottslig verksamhel har förekommil inom förvaltningen eller utövats av enskilda personer. Den delen - där har vi ibland blivit kritiserade för alt vi inte gått djupare - skall ju vårt vanliga åklagar- och polisväsende sköta. Om man ser på följderna av den granskning som vi har gjorl i år, är del alldeles uppenbart att den i sin tur har lyfl fram Omständigheter och visal pä verksamheter som gett de vanliga ordinära myndigheterna anledning att agera pä ell sätt som inte skett tidigare. Vi har fortfarande pågående ulredningar av olika slag om misstänkt brottslig verksamhel i olika avseenden, och vi har naturligtvis all invänta resultatet av dessa utredningar och se vad de ger.

Samtidigt lägger detta en viss hämsko på vår verksamhel. Det har också inneburil all vi år efler år i stora ärenden, inte bara i den aktuella Ebbe Carlsson-affären utan l.ex. i den stora vapenexporthärvan, har fält säga alt vi återkommer nästa år lill samma frågor, om det finns anledning fill det.

Jag vill avsluta, herr talman, med alt säga all detta innebär en förändring i utskottets verksamhel som är hell i enlighet med grundlagen men som inle har uppmärksammats. Beträffande granskningsdebatten ulgår man ofla från - jag har dess värre sell l.o.m. i riksdagens publikationer all man kallar debatten för dechargedebatt, vilket är felaktigt - att vi här i riksdagen beviljar ell slags ansvarsfrihet när vår granskning för årel är avslutad. Så är del inte, ulan vi har en fortlöpande granskning. Den omständigheten all vi nu har avlämnat ell belänkande i etl anlal ärenden innebär inle all vi inle skulle kunna la upp trådarna pä nyll i samma ärenden. I vissa frågor, herr talman, är jag överlygad om alt så kommer atl ske.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Vissa förändringar i regeringen och regeringskansliet, m.m.

Anf. 5 BO HAMMAR (vpk);

Herr talman! Anders Björck älskar vadhållning. I dag började han igen med all slå vad om att del kommer att bli svårl för KU i framliden. Man kommer atl försöka förhindra granskningsarbetet. Jag är beredd, Anders Björck, atl hålla emol. Jag tror inte alls alt granskningsarbeld kommer atl försvagas. Jag tror all det står slarkare än någonsin och all evenluella försök au begränsa arbelel kommer atl slå fel.

Prot. 1988/89:115 Jag är, herr talman, inte heller samma panikmakare som Anders Björck.
17 maj 1989 Jag tror inte alt Sverige håller på atl bh etl mögelhus. Jag tror inte heller alt

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

nomenklaturen håller på all ta över. Jag lycker atl Anders Björck skulle sludera de länder där del finns en nomenklatur. Jag lycker inte heller att allt fler varbölder slår upp i vårl land. Jag tror inte, som Birgit Friggebo, att laglöshelen håller på all sprida sig som en löpeld. Jag tror all vi måste hålla litet sans och måtta. Jag lycker all vi har gjort elt bra granskningsarbete.

Vissa förändringar i regeringen och regeringskansliet, m.m.

På ledamöternas bord ligger nu etl belänkande på 1 600 sidor. Jag anlar atl det är ett rekord i riksdagens hisloria. Man får hoppas alt betänkandets kvalilel i viss mån kan leva upp lill det voluminösa omfånget.

Konslilutionsulskotlet är riksdagens äldsta ulskoll. Det tillkom i samband med en närmasi revolutionär process i det svenska samhället åren 1808—1809. Ulskoltets uppgifl var all granska och bevaka de höga makthavandes förehavanden i fråga om rikets styrelse. Den uppgiften har utskottet haft i 180 år, och den uppgiften har utskottet fullföljt med slor diskretion den mesla liden. Så inträffar plötsligt en präktig skandal, och så finns vår lids nya medier pä plats i form av televisionen. Ibland kan man ju undra om mediet är budskapet.

Hur som helst blev alltså slutresultatet 1 600 sidor ulskoltstext, och jag gratulerar varje ledamol som sedan gårdagen hunnil läsa belänkandet. Å andra sidan har väl de flesta sett merparlen av betänkandet leleviserat På KtJ;s förslag genomförs nu de flesla ulskotlsulfrågningarna inför öppna dörrar. Det är bra. Och KU svarar för lejonparten av dessa. Vi har därför ett särskilt ansvar för att göra en utvärdering av de erfarenheler som vi gjorl.

Å ena sidan kan vi konstalera all inlressel ökat för riksdagens verksamhel. Konslitutionsutskotlets roll och verksamhel diskuleras inte bara bland statsvetare och jurister. Det har blivit en allmän angelägenhet. Vi som varit inblandade i utfrågningarna har märkt del i form av otaliga personliga samtal och brev. Hur brett vi nått ut med utfrågningarna förslod jag rikligt på allvar en sommarsöndag förra året på Södersladion i Slockholm, när gamla Hammarbysupporlrar ville diskutera KU-ulfrågningarna i stället för laguppställningen i matchen och den rätta speltaktiken. Talmannens önskan alt riksdagen skall slä i cenlrum var verkligen tillgodosedd.

Å andra sidan har, herr lalman, myckel krifik riktats mot de öppna utfrågningarna. Del massmediala och spektakulära sägs ha fåll la över sakfrågorna. Bagateller sägs ha blivit huvudfrågor. Utfrågningarna har skötts oprofessionellt, hävdas del från en del håll, ibland litet besserwisseraktigt Krav har slällls pä en författningsdomstol, som delvis skulle ersälla KU. Men om nu juristerna skall la över från de folkvalda, så varför inle ta hela stegel fullt ul och ersälla riksdagens ledamöter med jurister? För kan man verkligen överlåta ål vanliga folkvalda utan juridisk ulbildning all sfifia våra lagar?

Har kritikerna verkligen länkl på konsekvenserna? Följden av att ersätta
politiken med juridiken skulle ofelbart bli atl juridiken politiserades. USA är
elt bra exempel där utnämningen av domare lill högsta domstolen ofta
föregås av våldsamma politiska strider, som handlar om olika kandidaters
politiska hemvist. Så vill vi inle ha del här.
12 KU är etl riksdagens organ för granskning av regeringens fögderi. Och så

bör del förbli. Det ankommer på riksdagen atl dra sina slutsatser på grundval av KU;s förberedande arbete. Och ambitionen måsle vara alt del arbetet skall bedrivas med oväld och integritet Frågan om lag och räll, om respekt för grundlagar och vanlig lag är inle förhandlingsbar. Sedvanlig polifisk linjedragning, som är naturhg i andra utskott, borde inte vara lika nalurlig i KU. Sjävfallel vore det illusionsmakeri all hävda alt traditionella partipolitiska konflikter inle skulle färga också KU:s arbele. Vi har skilda polifiska värderingar t.ex. då del gäller makt och ägande, och det präglar också vårt arbele. Ändå kan man lyckligtvis hävda atl del i dagens KU inte finns någon given och beständig majoritet. Del är bra, för det tyder på en viss integritet i utskoltd.

Läser man dagens belänkande skall man finna att där finns i de olika frågorna i stort selt alla länkbara konstellafioner avspeglade.

I flera viktiga frågor har socialdemokraterna hamnat i minoritet gentemot samfiiga övriga parlier. Ibland bildar socialdemokralerna majorilel med vpk, ibland med miljöpartiet, ibland med de borgerliga partierna gentemot vpk och miljöparfiet och ibland med moderalerna och Anders Björck. Tala om hoppande majoriteter! KU är inle rikligl förutsägbart, och så skall det vara.

Men vi får inte glömma bort atl utskollel på inånga punkler är enigt Del gäller bl.a. de första elva punkterna som innehåller många viktiga avsnill och påpekanden om regeringsarbelds skötsel. Det gäller också andra punkter, där utskollel har förenat sig i kriliska formuleringar om brister i regeringen.

I det här sammanhanget vill jag gärna passa pä och ta avslånd från en del grova smädelser som har riktats mot utskottets ordförande. Det är både oförskämt och oriktigt alt reducera hans roll till all vara maktens allfid tjänstvillige och fifflande lakej. Jag tror inte all någon i ulskollel vill skriva under på den lypen av förtal som har förekommil i vissa fidningar, ofta baserat på felaktiga uppgifler. Del hindrar inle att vi ibland kan vara oense med Olle Svensson och rikta hård krilik mot honom. Det hindrar heller inle atl vi oberoende av person diskuterar den vikliga principfrågan om huruvida regeringspartiet eller oppositionen skall besätta ordförandeposten i KU. Särskilt vikligl är det all fundera över vilka rältigheter en minoritet i utskottet skall ha, tex. då det gäller rätten att kalla fill sammanträde i ulskottd. Förra sommarens uppjagade procedurstrider visar atl det behövs en översyn här.

Herr talman! Tillbaka till erfarenheterna från alla våra utfrågningar. Ofta har vi fått höra atl fel frågor ställts och atl viktiga frågor missals. Del är möjligt. Det är ju allfid lält alt spela fotboll från läktaren och all slälla de rätta frågorna i TV-soffan. Men visst kan och måste mycket bli bättre.

Arbetsförhållandena i dag för ulskoltets ledamöter är ganska primifiva. Jämförelser med de amerikanska utfrågningarna blir därför missvisande. Där har varje senator en hel stab a v expertis till sitt förfogande. Vi har ett litet men naggande goll ulskollskansli som gör ett fantastiskt arbete - tack för del! - men i övrigt ingenting. Det är inle bra, eftersom utskottets uppgifl är att vara en hård granskare a v en regering som har bataljoner av höga jurister och experter lill sitt förfogande för alt lägga ul texten om regeringens förträfflighet. Riksdagens granskande organ borde kunna få åtminstone en bråkdel av

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Vissa förändringar i regeringen och regeringskansliet, m.m.

Prot. 1988/89:115 de resurserna för all kunna sköta sill vikliga arbete. Del handlar om att
17 maj 1989 förstärka riksdagens konlrollmakt

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

En stark konlrollmakt är nödvändig för atl förhindra maktmissbruk och

korruption. Ell slarkl KU bidrar till all skapa en bra regering. Del är det som

vi är lill för.

Anf. 6 HANS LEGHAMMAR (mp):

Vissa förändringar i regeringen och regeringskansliet, m.m.

Herr talman! Jag vill inledningsvis säga litet om punkterna 1 — 11 i dagens deball om KU:s granskningsärenden. Det är ju faktiskl vad vi skulle diskutera i den här inledande rundan, även om vi har kommit överens om att vi skall mera gå in på KU:s säll all granska. Dessa ärenden har vi inom utskottet lyckats nå enighet om. För all del inte skall bli bortglömt yrkar jag redan nu bifall lill hemslällan på samtliga punkter i denna runda. Det känns bra, för så eniga om sakfrågorna som vi har varil här är vi ju inte så ofla i denna kammare.

De flesta ärenden är inte av den karaktären alt de kräver någon längre debatt. Men på några punkter har vi i miljöpartiet ändå kommenlarer.

Elt goll lecken är punkten 2, som behandlar frågan om regeringsärendenas antal. De tjänstemän som har hafl i uppgifl atl följa upp hur många ärenden som regeringen har skickal lill riksdagen har här funnil den lägsla noteringen sedan ulskollel började all granska anlalel ärenden, och del var 1967. All enbarl se lill anlalel ärenden och utifrån detta fastställa all del har delegerats ärenden lill kommuner och landsfing är kanske lilel vanskligt. Men nu verkar det faktiskt gå åt räll håll.

Med vår syn på vad som skall behandlas i riksdagen har man alltså tagit ell lilel men viktigt steg åt rätt håll. Vi anser nämligen att bara de ärenden som verkligen måsle tas upp i kammaren skall las upp här. Resten skall las upp i kommuner och landsfing. På del visel får vi en viklig och nödvändig decenlralisering av besluten och därmed en större delaktighet från dem som skall fatta beslut på basplanet. I dag lycker många atl det inle spelar någon roll vilka beslut som fattas i kommuner och landsting, eflersom alla vikliga beslut ändå fattas i riksdagen. Konstaterandet atl antalet ärenden nu sjunker kan vara etl första sleg ål räll håll, och det är i så fall bra! Jag hoppas atl litet uppmuntran gör atl decentraliseringen påskyndas.

Värt alt nämnas i detta sammanhang är också all vi European Greens nyligen har kommit överens med representanter från 21 andra gröna länder i hela Europa - alltså både Öst- och Väsleuropa. Della skedde i Paris för någon månad sedan. Beslul skall inle fattas på högre nivå annal än när delta verkligen är nödvändigl. Del är givetvis EG-harmoniseringen som ligger till grund för detta ställningstagande.

Näsla punkl som jag vill nämna något om gäller propositionsavlämnandd. Utskottet har funnil en del atl anmärka på här, och det var innan årets kompldteringsproposilion var framlagd. KU säger här gemensaml att del är viktigt att budgetpropositionen blir så heltäckande att riksdagens ledamöler kan få en så heltäckande bild av regeringens ekonomiska politik som möjligt.

I det perspektivet framstår årets kompldleringsproposition som ell hån

mol KU och riksdagen. De kanske viktigaste och mest kontroversiella

14 beslulen i fråga om årets budgel las inle upp förrän nu. Det är inle konstigt alt

del råder total förvirring om vad regeringen egentligen vill med den ekonomiska politiken. Löftet från valrörelsen om atl man skulle bli ell miljöparti finns det inte etl spår av i komplelleringspropositionen. Men ännu är del inte för sent När omsätts orden i handling?

Den sisla punklen i denna debatlrunda gäller ell problem som vi i miljöpartiet anser att del är oerhört viktigt atl man kan komma till rätta med. Det är då fräga om krigsmaterielexporlen. Della ämne har dock fått stå tillbaka för den omfattande granskning av Ebbe Carlsson-affären som vi genomfört i år. Men jag lovar all åtminstone vi i miljöpartiet de gröna kommer att gå till botten med denna fråga, även om del behövs prickningar av både socialdemokrater och borgerliga.

Slulligen, herr talman, vill jag redogöra lilel för vår syn pä KU;s granskningsarbete.

Det har onekligen varil ett spännande och hektiskt år för en som är grön i dubbel bemärkelse all få vara med vid KU:s prestigefulla och vikliga granskning. Dd skall dock tilläggas all trols det allvar som jag verkligen känner för mill uppdrag spelar den gode Strindberg mig etl spratt då och dä. Jag läste nämligen om romanen Röda rummet förra sommaren, samtidigt som Ebba Carlsson-affären brusade ut i TV-n. Fantasin sattes i rörelse. Hur hade månntro den gode Strindberg beskrivil Ebbe Carlsson-affären anno 1988-1989?

Visst är vi väl överens i KU om all det är en viklig konstitufionell granskning som vi utför. Men utan insikten om det politiska maktspel som samtidigt pågår kan KU:s granskningsarbete lätt bli en ny Slrindbergsroman, och del vill vi ju verkligen inte.

Under senare tid har det vid ell flerlal tillfällen yrkats atl KU:s arbete åter skall ske inför slängda dörrar. Jag vill hävda att detta bara är ett sätt att sopa de problem som finns under mattan i ställd för att lyfla fram dem och tydliggöra det maktspel som fakfiskt pågår i svensk politik.

Del öppna granskningsarbete som vi nu ulför på försök skall ulvärderas och prövas inför framtiden. Här har onekligen den uppmärksamhet som KU har fåll gett oss en god grund för en ingående prövning av vårt arbetssätt. Efter snart elt granskningsär i utskottet har jag som hell grön samlat på mig en del erfarenheter som jag vill passa på all debattera.

Man måsle ställa slora krav på den dubbla roll som ett poliliskl granskningsulskoll har, så att det inte blir politiskt gräl i slällel för konstitutionell granskning. Därför krävs en ingående översyn av konslitutionsutskotlets arbetsmetoder. Den konstruktion som vi i dag har bäddar lyvärr onekligen för misstänksamhet mol regeringspartiet på flera områden. Samtidigt missar vissa ledamöter i del borgerliga blockel inte en enda chans atl klippa lill med politiska slagdängor med krafliga övertoner, som knappast stärker trovärdigheten i vårl arbele.

De politiska övertonerna borde del gå relativt lätt atl komma lill rätta med genom intern självkrifik och kanske också genom atl någon enskild ledamol får mycket att göra i Europarådet. Men när del gäller arbetsmetoderna krävs det långsiktighet och mycket mod för all få till stånd förändringar. Jag skall här ge exempel på arbelsmeloder som jag tror - inte bara hos mig - väcker slor misstänksamhet mol KU:s arbetssätt.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Vissa förändringar i regeringen och regeringskansliet, m.m.

Prot. 1988/89:115 Det första som jag vill la upp är det majoritetsförhållande som ger
17 maj 1989 regeringsparfiel i det närmaste egen majoritet inle bara yid utformandet av

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

betänkanden utan också då del gäller vilka som skall kallas lill förhör och när della skall ske. Vi har tyvärr under del gångna året fått se exempel på hur detta har gått lill.

Vissa förändringar i regeringen och regeringskansliet, m.m.

Regeringspartiet har också av iradition ordförandeposten i utskottet och har därigenom befogenheter och skyldigheter när del gäller alt förbereda sammanträdena. Att ordföranden sedan aldrig lar lill sig kritik när sådan ibland framförs förbätlrar inle saken. Jag anser att ordföranden antingen mäsle bli mer lyhörd för oppositionens krav vid granskningen eller att vi måste slälla krav på att ordföranden skall komma från ell parti som inte har regeringsmaklen. Della borde egenlligen vara ganska självklarl i ell granskningsulskoll.

Jag vill dock tillägga att jag hyser slor respekt för Olle Svensson personligen. Skulle jag inte göra det, skulle jag inle heller stå här och våga kritisera del som jag lycker är fel. Alt man vågar säga vad man lycker om en människa innebär faktiskt alt man har respekt för vederbörande.

Ordförandeskapet ger ju också indirekt möjlighel att styra KU:s kansliar-bele i en riktning som lätt väcker misstänksamhet.

Vi har vidare ett system för de öppna utfrågningarna som gör att dessa fill slor del styrs av regeringspartiet. Detta kan nämligen direkt eller indirekt använda departementen som rådgivare i sitt arbele. Dessulom börjar allfid regeringspartiet utfrågningarna, och genom detta kan det slyra frågorna och svaren lill en nivå som gynnar den som liksom vår ordförande i en DN-arlikel för ett halvår sedan utgår från atl regeringspartiet inte har begått några fel. Då får naturligtvis de frågor man släller en viss karaklär.

Vidare bör vi få i gång en deball om hur vi skall få vettiga resurser för atl kunna göra ell fullgott granskningsarbete. I dag har vi ett mycket ambifiöst och välfungerande KU-kansli, men dess arbetsbörda är enorm, och detta slår givetvis mot oss som skall göra det egentliga granskningsarbdel. Därför är det synnerligen vikligl all resurserna förbättras, så att vi slipper atl först när sammanträdet börjar få vissa handhngar på bordet eller, ännu värre, som under förra veckan inte få dem förrän under pågående möte. Det förhållandel all riksdagen har så knappa resurser gör alt det vikliga arbetet med uppföljning av vad som händer med enskilda beslul ofla faller mellan slolarna. Vi följer inle upp beslulen. Och della är lyvärr någol som gäller inle bara KU;s arbele ulan lyvärr också, som jag ser del, myckel ofta riksdagens arbete i stort. Det kostar visserligen skattepengar all följa upp beslulen, men jag tror all det är myckel vikligl atl vi kontrollerar vad som händer efter de beslut som fattas här i kammaren. Följer vi inle upp dem blir resultatet kanske dåligl och koslar därmed mycket pengar.

Ofla jämförs våra insalser i KU-ulfrågningarna med det som sker i
kongressutfrågningarna i USA, och man menar att de som genomför dessa
skulle vara så mycket skickligare än vi i Sverige. Glöm då inle atl de öppna
utskoltsförhören har hållit på i över 20 år där borta och alt en kongressleda
mot har ca 20 anställda till sill förfogande! Här i den svenska riksdagen har vi
i bästa fall en handläggare på tre ledamöter. Det förhållandet gäller bl.a. för
16 mig själv.

Läl mig här tillägga atl jag under den allmänna motionstiden har väckl en motion där jag föreslår någon form av sanningsförsäkran vid utskottsförhör. Jag hoppas att vi kan få litet deball om detta.

Fru talman! Della låler kanske litet negativt, men tar man inte tag i problemen räddar vi varken jorden från miljöförstöring eller fördjupar demokratin, vilket ju bör vara KU:s vikfigaste uppgifl. Jag vill dock gärna tillägga att KU är elt härligt utskott atl jobba i, för även om del ibland är ell spänt arbetsklimat, är det aldrig långl lill ell skämt eller etl självironiskl inlägg.

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Vissa förändringar i regeringen och regeringskansliet, m.m.

Anf. 7 OLLE SVENSSON (s):

Fru lalman! Jag lycker att det hittills har varit en intressant inledningsrunda, och jag kommer väl rätt mycket att beröra frågor som har lagits upp redan tidigare. Men det är kanske viktigt, med lanke på all även ordförandens roll har berörts här, all jag får ge uttryck för mina och vår partigrupps värderingar i dessa frågor.

Jag vill försl erinra om atl del under de senasle åren ofta har framförts synpunkter på riksdagens slällning i den offenfiiga deballen. I direkfiven lill folkslyrelsekommitlén erinrades om atl riksdagen är landets politiska centrum men all diskussionerna i slor utsträckning förs på annat håll, i första hand i tidningar, radio och television.

Riksdagsledamöterna har visserligen möjlighet atl ta upp aktuella ämnen genom frågor och inierpellafioner till statsråden, men det händer inle sällan att en aktuell fråga är mer eller mindre överspelad när den väl kommer upp fill diskussion i riksdagen.

Vi har nu arbelal med dessa frågor i konslitutionsutskottel och dess arbetsgrupp. Vi har fåll fill stånd en viss reformering av frågeinstilutel, vi har fått fler debatter i akluella frågor, information på ell lidigl stadium om regeringsbeslut och möjligheler för ledamölerna alt i della sammanhang ställa frågor. Jag tycker atl den nye lalmannen på ett engagerat sätt har fullföljt dessa idéer, och jag är övertygad om att man redan vid näsla riksmöte kommer att få en livfullare verksamhet här i kammaren och ett ökat intresse för vårt arbete i massmedierna.

Men redan nu kan man notera att den stora förändringen i fråga om riksdagens slällning i allmänhetens medvetande har uppnåtts genom de nya reglerna om möjlighel för riksdagsutskotten all besluta om offentlighet vid utskottens utfrågningar. Bland de 16 utskotten är del hillills konstitutionsutskollel som har utnyttjat denna möjlighet i slörre ulslräckning. Jag har gjorl en sammanräkning och kommit fram lill all konslitutionsutskottet sedan den 1 februari 1988 har hafl mer än 50 utfrågningar. De har ett stort anlal gånger direklsänls i radio och television och varil föremål för slor publicitet i dags-och fackpress.

Bestämmelserna för de offentliga utskoltsulfrågningarna omfaltar samlliga utskott De utgår ifrån all utskottssammanträden för överläggningar och beslutsfallande skall äga rum inom stängda dörrar, något som egenlligen väl

2 Riksdagens protokoll 1988/89:115

Prot. 1988/89:115 aldrig ifrågasatts av någon. Öppenhet gäller inhämtande av sakupplysningar
17 maj 1989 som ett led i beredningen av utskottens ärenden.

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Redan innan de offentliga utfrågningarna infördes tillämpade konstiiu-tionsutskoltet en betydande öppenhet. Utfrågningarna är offenfiiggjorda i bilagorna fill granskningsbetänkandena alltsedan de borgerliga regeringsåren i slutet av 70-talel. Åren dessförinnan hade KU;s granskning stagnerat Det var då väldigl finl

... .. .. , . att höra till detta utskott Vad vi sysslar med är viktigt, sade ledamöterna.

Vissa förändringar tre- ' ,

, Men vad del viktiga bestod i hölls hemligt Och dåtidens decharaedeball-för

geringen och regerings- & & &

, .. det hette då dechargedebatt-expedierades på någon fimme i riksdagen kring

ell bdänkande på maximalt 50 sidor.

Då vi nu gett granskningen hell andra dimensioner, infinner sig gråterskorna. Utskottet har förlorat i värdighet och status, får vi veta, och pä sina håll ifrågasätts om granskningen över huvud laget borde anförtros dl politiker-sammansatt organ.

Djupast selt visar den lypen av resonemang atl man inle har satt sig in i vad demokralin kräver av oss politiker. En som enligl min mening skarpsinnigt har analyserat dessa frågor är Herbert Tingsten i standardverket Demokratiens problem, skrivet så tidigt som 1945. Han betonade - här ber jag också Anders Björck alt lyssna - behovel av jämvikt mellan gemenskap och splittring, mellan samverkan och strid i det parlamentariska arbetet.

Vi måsle från alla parfier i utskottet utgå från en värdegemenskap, som innebär alt vi har demokratins utveckling och förbättring som ledstjärna för vårt granskningsarbete. Med denna inställning hos ledamölerna blir etl politikersammansatt utskott väl lämpat att granska "statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning". Utskottets parlier måste ha elt gemensamt ansvar för alt granskningen sker objektivt och med integritet. Visst kvarstår motsättningar av polifisk art. Men dessa kan fä positiva verkningar, i rikining mol alt den slutliga redovisningen görs allsidig och rättvisande. Min slutsals blir därför - och här kan jag tala för hela ulskollel, det har framgått av debalten - atl ell politikersammansalt utskott är bällre skickal än etl juridiskt organ atl sköta den här lypen av granskning.

Det förekommer faktiskt mer sällan än man påslår ulanför del här huset all utskollel vid formuleringen av sina slutsatser grupperar sig efler elt blockpolitiskl schema. I år lycker jag atl det är särskill inlressanl, Hans Leghammar, att studera hur det nya riksdagspartiet miljöpartiet de gröna agerat. Det har i sin bedömning av frågors vikt ibland sökt sig fill socialdemokraterna, någon gång lill de borgerliga som block, men då med krav på alt de skall jämka på sina tidigare enligl de gröna alllför partipolifise-rade omdömen. Andra gånger har miljöpartiet slutit sig fill vänsterpartiet kommunislerna eller någol enstaka parli på höger- eller vänstersidan.

I fråga om de administrativa ärenden, punkterna 1-11, som vi nu har på
dagordningen har vi, som Hans Leghammar sade, uppnått enighet. Det har
omvittnats från rättschefen i statsrådsberedningen att KU:s fortlöpande
granskning inom dessa områden har stor belydelse för all upprätthålla
regeringsarbetets kvalitet. Här slär jag närmare Bertil Fiskesjö än Anders
Björck i min bedömning. När del gäller granskningen av adminislrafiv praxis
18 kan jag hänvisa lill ett nyupprätlat register, som finns i belänkandel. Det

redovisar de ärenden vi har tagit upp sedan 1971. När man sluderar registret finner man att del är några frågor som ständigt kommer tillbaka. Dd gäller remillering av lagförslag fill lagrådet, utgivning av författningssamlingen SFS, propositionsavlämnandd till riksdagen och regeringens utövning av normgivningsmakten. 1 den mån kriliska bedömningar har förekommit i dessa ärenden har i allmänhet hela utskottet ställ bakom - så har också skett i år.

Jag har sagt det förr, men det förtjänar att upprepas; Denna adminislraliva granskning har en viktig preventiv effekt. Del börjar slå klarl för allt fler i kanslihuset atl i varje rum finns en osynhg skylt på vilken slår: Sköt dill jobb, KU ser dig!

I många ärenden har vi uppnått enighel inom utskottet Jag skall för all belysa några vikliga principiella frågeslällningar ta upp två exempel. Del gäller krifiken mol missförhållanden inom den rättspsykialriska verksamheten och rörelsehindrade elevers möjligheter till gymnasiestudier. Båda dessa granskningsärenden präglas av frågan om vem som skall vara huvudman.

När del gäller de rättspsykialriska undersökningarna är staten huvudman med socialstyrelsen som ansvarig myndighet. Under flera år har frågan om en överföring av huvudmannaskapet till vissa sjukvårdshuvudmän varil akluell. Förhandlingarna om delta är invecklade och svåra. Del är försl på dt sent stadium som åtgärder har vidtagits.

Frågan om huvudmannaskapet har betydelse även vad gäller de rörelsehindrade eleverna. Det gäller här fördelningen av ansvarel mellan staten, landstingskommunerna och primärkommunerna.

Båda dessa ärenden illustrerar hur människor kan komma i kläm när frågor om huvudmannaskap diskuteras mellan staten, landstingskommunerna och primärkommunerna.

Del är utan tvivel av stort värde att utskottet fullföljer sin iradilion att ena sig om den s.k. reciten-dvs. beskrivningen av händelseförloppet i ärenden-som allmänhelen från massmediedebalten fåll en ofla ofullständig bild av. Atl utskottet vinnlägger sig om djupgående dokumenlalion framgår väl av bilagedelen och för övrigt även av uppteckningarna av utfrågningarna. I betänkandets goda kvalitet har vårl skickliga kansli självklarl en stor och viktig del. Det arbete som nedlagts på belänkandet under de senasle veckornas jäkt - ofla långi in pä nätterna - förtjänar faktiskt hela riksdagens beundran och respeki.

Jag lycker inte atl den kritik som riklals mol KU:s utfrågningar, bl.a. från juristhåll, varit särskilt välgrundad. Ibland har jag hos en del skribenter iakttagit en viss högdragenhet och förakt för poliliker.

Många har hafl för sig att utfrågningarna utgör hela granskningsarbetet, och alt vi därför skulle ha försummat atl belysa en rad vikliga konstitutionella och rättsliga förhållanden. Men som jag sade tidigare är utfrågningarna en myckel begränsad del av vår verksamhet med granskningsbdänkandel. Vi inhämtar upplysningar som elt led i vår granskning. Som komplettering lill del skriftliga materialet är del nalurligt atl ledamöterna ställer frågor för alt la reda på vad som har hänt, vilken information regeringen och regeringskansliet fält och vilka åtgärder man vidtagit eller inle vidtagit. Della måste vara mycket mera angeläget än att söka utnyttja dem som kallats till

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Vissa förändringar i regeringen och regeringskansliet, m.m.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning a v statsrådens tjänsteutövning

Vissa förändringar i regeringen och regeringskansliet, m.m.

utfrågning som uttolkare av de konstitutionella frågeslällningar som det är ulskollels sak alt bedöma.

Den som läser vårt betänkande, med utkastet från i somras som bilaga, finner att den krifik missar målet som gör gällande alt utskottet försummat den rättsliga granskningen. Våra slällningstaganden i majorilelstexl och reservationer ulgår alllid från det konslilufionellå regelverket. Del vore välgörande om professorer och regeringsråd m.fl., som krifiserat oss efter utfrågningarna, gav sig lid atl läsa den färdiga ulskotlstexlen, där vi har satt in pusselbilarna från de offentliga utfrågningarna i den totalbedömning som granskningsbelänkandet ger uttryck för.

Med del jag nu har sagt har jag velat gendriva påståenden om försummelser från KU:s sida av den rättsliga granskningen. Ur sådana anklagelser kan därför heller inle hämtas argument atl överlåta granskningen eller förberedelser lill densamma till domstol eller annal juridiskt organ. Del kan lilläggas att vårl utskott inom sitt kansli har tillgång till kvalificerad juridisk och statsvetenskaplig expertis.

Nu skall utfrågningarna utvärderas. Många har varit inne på det. Den kritik som riktats mot atl alllför många ovidkommande frågor har tagits upp tror jag till betydande del bygger på missförstånd. Vi är ett granskningsorgan med 17 ledamöter. Varje ledamol har räll alt ställa frågor utifrån sin hypotetiska bild av vad som har brusfit i regeringsutövningen. Det finns enligl min mening inle någon anledning alt moralisera över den frågestrategin. Däremot borde partigrupperna kunna koncentrera frågorna fill färre personer eller åtminstone vidla förberedelser som gör atl samma frågor inle behöver upprepas.

Jag är också tveksam till all en utfrågning, som enligt reglerna syftar till att inhämta sakupplysningar, förvandlas fil! ett politiskt meningsutbyte. Enhgt undersökningar, som gjorls av statsvetare och som senare kommer alt redovisas, syns allmänhelen också ha selt krifiskt på utfrågningarna, då de enligt dess uppfattning ulvecklats till partignabb. Här borde vi från utskottets sida vinnlägga oss om all mera slälla raka - gärna fräna - frågor än atl hamna i polemik. Jag vill framhålla alt motsvarande krav nalurliglvis måsle ställas på dem som vi har inbjudil.

Massmediebevakningen har varil enorm, och detta är myckel positivt. Mer informalion har kommil ut i radio, television och press om riksdagens arbete än exempelvis folkslyrelsekommitlén vågade hoppas på, då man i sitt betänkande belyste fidigare brister och mol denna bakgrund bl.a. föreslog införande av offentliga utskottsulfrågningar. Jag vill påpeka all denna bevakning inte bara har skett på nyhetsplats utan även på de kommenterande avdelningarna. Denna forllöpande deball har varil av stort värde för utskottet, då del stått inför all göra sina bedömningar av regeringens verksamhet.

Mediernas bevakning har från ledamöternas utgångspunkt varil pressande på det sättet alt de avkrävts omdömen om hur de granskade ageral, innan utredningsarbetet varil färdigi.

Sådana tidiga omdömen får ofta en fillspdsad utformning och kan myckel avvika från vad utskottet slutgiltigt tycker i majoritetsskrivningar och reservationer. Jag vill gärna nämna granskningen av regeringens åtgärder

med anledning av mordet på Olof Palme som exempel. Ulskollel är i långa stycken krifiskt mol regeringens ålgärder med anledning av vad som hänl, men slutsatserna vare sig de står i majoritetstexl eller i reservationer ger inle läckning för omdömen inför TV-kamerorna om rättssamhällets förfall och annat ruskigt som skulle ha inträffat.

Sådana onyanserade uttalanden på etl tidigt stadium skapar en helt onödig väslgötaklimax ål den färdiga betänkandetexlens mera genomtänkt utformade krifik.

Del är synd, eftersom krifiken från utskottet i årets granskningsbetänkande - där instämmer jag med flera fidigare lalare - är allvarlig nog och bör leda till efterrättelse från regeringens och dess kanslis sida. Granskningens syfte är ju atl förekomma misstag i framfiden och bidra långsikfigl till bättre kvalilel i regeringsutövningen.

Fru talman! Jag yrkar bifall fill utskollels anmälan i samtliga delar utom i de avsnitt som berörs i reservafionerna 5, 7 och 21, fill vilka jag också yrkar bifall.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Vissa förändringar i regeringen och regeringskansliet, m.m.

Anf. 8 ANDERS BJÖRCK (m):

Fru talman! Låt mig börja att göra Hans Leghammar djupl besviken. Mitt Europarådsengagemang kommer förhoppningsvis inle all gå ut över mill engagemang i konstitufionsutskottet Del förhåller sig nämligen så, fru talman, alt man ute i Europa är långl mera skicklig och har en betydligt längre tradition än vi har här hemma när det gäller atl hålla tummen i ögal på olika regeringar. Min förhoppning är alt jag skall kunna lära av de år jag har framför mig i Europarådet och återföra lill den svenska riksdagen en hel del i den här genren. Jag är inte säker på all alla kommer att gilla det, men det är i varje fall min avsikt. I det avseendel kan alltså Hans Leghammar vara alldeles lugn. Om jag får ge ett goll råd till miljöpartiet innan ni helt har slukats upp av den svenska nomenklaturen, vill jag säga; Var så självständiga som ni kan vara även i fortsättningen i konstilulionsutskottel. Ni riskerar nu snarl all bh etl parli som mest blir känt för att ägna er åt att begära onödiga voteringar i kammaren.

Till Bo Hammar vill jag gärna säga all visst kan man likna maklens boningar vid ett mögelhus. Finner man inle alt det dryper av mögel, av fukl, när man filtar in och ser alla vindlingar i Ebbe Carlsson-affären? Vi skall strax återkomma och diskulera den. Krävs del inle en sanering i maklens boningar via konslilutionsulskotlet, via det ordinarie rättsväsendet, via domstol och annal? Det är ju jusl del som pågår. Ingen kan väl påslå att del är rent och snyggt i maklens boningar? Nej, de kan liknas vid etl mögelhus. Alt påslå något annal skulle innebära atl vi accepierar det som vi har sell komma fram i ljuset under de senaste åren.

När del gäller konstitulionsutskoltels möjligheter att granska vill jag säga att det inte bara handlar om utskottet. Jag är en unik person, fru lalman, i ell avseende, nämhgen i del avseendel atl jag hävdar alt riksdagen består av 349 ledamöter och icke av sex politiska parlier. Jag har icke fåll någon förslåelse för den synpunkten. Det är vi som är folkvalda. Det är vi som represenlerar svenska folket. Det är vi - inle bara partierna - som skall ha resurser. Men i l.ex. den arbetsgrupp som jag har ingått i och som var klar med sitt arbele för

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Vissa förändringar i regeringen och regeringskansliet, m.m.

någon vecka sedan under ledning av den socialdemokratiske gruppordföranden, märktes sannerligen inle någonting av den inställningen, alt riksdagen beslår av människor av kött och blod, levande individer med egel ansvar inför väljarna och inle bara av nummer i partiorganisationen. Det finns personer som sitter här i kammaren nu som i den gruppen sannerligen inle var med och voterade för atl ge ledamölerna ökade arbetsresurser. Del var därför som jag sade atl dd allra minsl kommer all dröja till år 2000 och etl generationsskifte i riksdagen såväl när del gäller ledamöler som på annat håll, innan vi uppnår en lillfredsslällande arbetsordning. Del är naturligtvis så att många vel alt 349 självständiga, aktiva ledamöler med resurser vore någonting alldeles förfärligt för vissa maktstrukturer i och ulanför huset.

Sedan är det faktiskl på del sättet att alla jurister inte har kritiserat konslilulionsulskottet. Jag har hafl samlal med mänga jurister och läsl många inlägg. Många lycker att utskottet har kommil en bra bit på räll väg. De jurister som har kritiserat konstitulionsulskottel har enligl min mening gjort det utifrån brislande kunskaper om vad det är vi sysslar med. De gör den felaktiga jämförelsen med hur det går till i en domstol. Men konstitutionsutskottet är inle någon domstol. På den punklen håller jag helt med Olle Svensson och andra: konslilutionsulskotlet är ell politiskt granskningsorgan. Vi ingriper inle i de rättsliga processerna, som följer i Ebbe Carlsson-affären eller andra historier. Vi har, fru talman, varit väldigt noggranna med atl undvika just detta, även om jag skall medge all del ibland har kliat i fingrarna alt lägga synpunkter ocksä på de renl rättsliga frågorna. Men det gör vi alltså inle.

Jag lycker att de jurister som ger sig in i den här deballen - och del är sannerligen inte något fel atl man får synpunkler också från del hållet - ändå bör se till alt de har de grundläggande förutsättningarna, de grundläggande skillnaderna klara för sig.

Fru talman! Man kan diskutera hur en sådan här debatt skall läggas upp för all bli maximall effektiv och för alt inga ärenden skall falla emellan. Jag vill gärna för kammaren redovisa atl jag icke lycker atl uppläggningen av dagens debalt är rikfig. Jag lycker atl det är fel all man i eftermiddag i en enda omgång kommer alt blanda ihop Carnegie-affären, UV-Shipping AB, rörelsehindrade elevers gymnasiestudier, utnämningspolitiken och annat, lill skillnad från hur vi gjorl tidigare, då vi har behandlat varje sådanl här ärende för sig. Det må genmälas alt jag uppenbarligen är ensam, i varje fall i år, om just den inställningen. Men icke ens det, fru talman, kan hindra mig från atl föra fram den synpunkten, lill den verkan del hava kan.

Anf. 9 BO HAMMAR (vpk):

Fru lalman! Anders Björck återkommer nu i debatten med atl säga att Sverige är ell land som dryper av mögel, fukt, korruption och annat. Del kanske är bra ibland atl spara några ord - läget kan ju försämras, del kan bli rikligl allvarligl. Då kanske vi behöver ha nägra ord kvar.

Jag har inte alls försökt förringa de allvarliga ting som har inträffal, inle minst i Ebbe Carlsson-affären. Mina slällningslaganden när det gäller betänkandet är väl hell klara. Där är ju för övrigl Anders Björck och jag på vissa punkler överens. Givetvis kan man ha elt målande språk, men min

stillsamma rekommendation lill Anders Björck är atl han borde spara på en del ord.

Anf. 10 HANS LEGHAMMAR (mp):

Fru lalman! Jag Irodde faktiskt alt vi, som vi kom överens om i konstitufionsutskoltd häromdagen, skulle få i gång en rejäl debalt om konstilutionsutskoltels möjlighet och skyldighet alt ulföra sin granskning på etl vettig sätt. Här tiger socialdemokralin när del gäller de frågor jag lar upp lill krilik och vill ha en debatt om. Man väljer atl tiga. Jag hoppas att man inte figer senare när vi skall ha en ordentlig utvärdering i konstilulionsutskottel, utan atl vi där verkligen ser till att göra något åt dessa frågor.

Hur skall vi ha det med det majoritetsförhållande vi har i dag och den enorma makt som delta majoritetsförhållande faktiskt innebär? Hur skall vi ha del med ordförandeposterna? Hur skall vi ha del med den misstänksamhet som vissa av oss hyser när det gäller regeringspartiets möjlighet att kunna styra i frågor och använda sig av departementen? Jag ställde fler frågor av denna lyp i mitt första inlägg. Socialdemokralerna väljer alt vara tysta. Hur skall man lolka della tecken?

Anders Björck sade all jag skulle bli väldigl besviken, eflersom jag trodde alt han i och med utnämningen fill ordförande i Europarådet skulle få ont om tid till sitt arbete i konslitulionsulskottel och de politiska övertoner han lägger in i del arbetet. Jag hoppas alt Anders Björck känner etl seriösl engagemang inför de arbetsuppgifter han kommer all få i framliden, både här i riksdagen och i Europarådet. Jag tycker faktiskt alt en del av Anders Björcks granskning får politiska övertoner alllför läll. Men del är ändå enligt min mening bra att vi trots alll har någon som har vågat och kunnal rycka i dessa tåtar och visa på det maktspel som onekligen har förekommil. Trots detta anser jag atl det i vissa lägen hade varil klädsamt med litet mera av ödmjukhet.

Jag tror alt den roll som Anders Björck nu har blivit tilldelad, som president i Europarådet, kommer atl leda till vad vi i många sammanhang kunnal märka frän miljöparliels sida, att när folk får utnämningar och blir riksdagsmän, språkrör osv., växer de med uppgiften och får en stor och djup insikl och försöker ulföra sitt uppdrag så väl som möjligt. Jag önskar Anders Björck lycka fill som president i Europarådet, och jag hoppas atl en del av del i Anders Björcks arbetssätt som jag har uppfatlat som polifiska övertoner kommer all poleras borl.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Vissa förändringar i regeringen och regeringskansliet, m.m.

Anf. 11 OLLE SVENSSON (s);

Fru lalman! Jag vill först säga till Hans Leghammar att jag inte förstår att han inte har uppfattal att vi här har förl en diskussion om konsfitulionsul-skottets granskningsarbete och inriktningen av detta. Vi har i denna diskussion lagt fram olika synpunkter. Enligt min uppfattning har vi möjligheter atl inom ramen för ett politikersammansalt utskott klara denna granskning, och vi har också gjort detta ganska hyggligt Självfallet skall vi forlsälta utvärderingen av denna granskning.

För stunden har inget parti majorilel i konstitulionsulskoltel - del är fullsländigl klart, och del visar sig också i våra diskussioner. Vi har ändå selt

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Vissa förändringar i regeringen och regeringskansliet, m.m.

på uppgiften som något som har tilldelats oss i regeringsformen. Vi har i detta arbete ofta kunnat bryla de blockpolitiska gränserna, och det har inte varit förutbestämt hur vi skall handla.

När del gäller ordförandeskapet sade Birgit Friggebo atl hon bara yttrade sig principiellt. Om vi skulle få en borgerlig regering skulle kanske jag anförtros ordförandeskapet, eftersom del då principiellt skulle bli större akfivild än om Anders Björck fick detta ordförandeskap. Det är möjligt Det som är väsentligt är nog ändå atl vi känner elt gemensamt ansvar från de politiska partierna vad gäller alt betrakta konslitutionsutskottet som elt granskningsorgan; då tror jag atl vi kan klara uppgiflen. Vi klarade denna uppgift när Karl Boo var ordförande och när Bertil Fiskesjö var ordförande. Jag tror alltså inte all den avgörande frågan är om en förelrädare för majoriletsparlid innehar ordförandeskapet eller ej. Det är en förpliktelse för ordföranden i konstilulionsutskottel att fullfölja det uppdrag som regeringsformen ger oss.

Del har talals om Anders Björck och dennes tonläge. Jag vill först gratulera Anders Björck lill att han har utsetts till president i Europarådet. Jag förslår all han är stolt över delta - han har anledning att vara stolt. Och detta vill jag oförbehållsamt gratulera honom till. Om Anders Björck utifrån sin slällning i det polifiska livel i Europa skall skaffa sig erfarenheler, borde han nog länka på den översikt som Herbert Tingsten har gjort vad gäller synen på hur man bör uppträda som ledande pohliker i en demokrati. Man skall kunna vara aggressiv ibland, men man skall också kunna visa förståelse. Jag vill gärna ge Anders Björck etl par ord på vägen genom att citera hur Herbert Tingsten ser på en ledande politikers ansvar. "En propaganda, som ulan hänsyn till framlida svårigheler inriklas blott på den omedelbara framgången, etl överdrivet betonande av motsättningarna, till och med en viss extravagans i uttryckssättet kan verka nedbrytande på den solidaritetskänsla, som demokratien kräver mer än någon annan statsform. På varje extremt uttalande följer gärna, av agitatoriska skäl, etl än mera tillspetsat svar, och oavsiktligt kan de ledande grupperna på della sätt glida in i en förbittrad polemik, som ger ett överdrivet intryck av deras meningsskillnader men härigenom är ägnat all göra den ursprungligen skenbara konflikten lill en realitet."

Jag tycker atl delta är kloka ord och befogade varningar lill alla oss som verkar som politiker här hemma och ule i världen.

Anf. 12 Tredje vice lalman BERTIL FISKESJÖ (c):

Fru talman! Elt par ord med anledning av Hans Leghammars inlägg. Hans Leghammar är besviken över all vi inle har förl en mer framåtsyftande diskussion om konslitutionsulskottets arbete. Vi har ju bestämt oss för atl göra en ulvärdering, och jag tycker att det är bra om vi inle här i dag låser oss för bestämda uttalanden om hur saker och ting skall vara framöver, detta innan vi har fått tillfälle alt diskulera de olika förslag till förändringar som har lagts fram.

Del är ibland ganska lätt att kasta fram förslag om förändringar vilka ler sig bra för ögonblicket, men när man länker igenom saken finner man kanske all förändringen kan bli lill en nackdel för utskottets verksamhet. Lål mig

nämna etl exempel från mill eget erfarenhetsområde. Jag lyckle elt slag att del kunde vara bra med någon lyp av sanningsförsäkran eller edsavläggelse för dem som kommer för att höras av utskottet. När jag fått lillfälle alt närmare länka igenom della har jag faktiskt ändrat uppfattning. Jag får väl möjlighet, när vi kommer all debattera den här frågan en annan gång, att redovisa argumenten.

Vi kan naturligtvis behöva ytterligare resurser till utskottet, och vi kan tänka oss förändringar på några punkler, tex. när del gäller de offentliga utfrågningarna, som jag ibland själv har tyckt är litet tradiga. Men jag är rätt övertygad om alt när översynen är gjord, kommer myckel ändå att förbli vid det gamla. KU;s granskning är ju en gammal lägel, som vi har förmått fylla med en hel del gott nytt vin, och jag tror atl vi skall vara akisamma om denna forlfarande så brukbara lägel.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Regeringens åtgärder med anledning av mordet på statsminister OlofPalme

Anf. 13 FÖRSTE VICE TALMANNEN;

Sedan de under avsnittet Vissa förändringar i regeringen och regeringskansliet, m.m. anmälda talarna nu haft ordel övergår kammaren till atl debattera avsnittet Regeringens ålgärder med anledning av mordel på statsminister Olof Palme.

Anf. 14 ANDERS BJÖRCK (m);

Fru lalman! Med risk för alt göra någon besviken när del gäller mitt ordval - jag har ju blivit anmodad att inle vara så extravagant - måste jag ändå säga att jag anser Ebbe Carlsson-affären vara efterkrigstidens största rätisskan-dal. Jag lycker atl de som protesterar mot del uttrycket här från lalarslolen skall tala om vilken annan affär under efterkrigsfiden som när del gäller omfallning, konsekvenser och annat kan göra Ebbe Carlsson-affären rangen stridig i delta avseende. Ebbe Carlsson-affären har blottat sidor av det moderna Sverige som knappasl någon trodde var möjliga.

Och ändå, fru lalman, är affären inle slul ännu. Vi är bara i dess mitlfas. De rättegångar som kommer att börja senare i år kommer med all säkerhel att avslöja än mörkare sidor, än mer olagligheter, än mer konspirationer.

Del finns ingen anledning, fru talman, atl här i kronologisk ordning redogöra för händelseförloppet Del är väl känl för den inlresserade allmänheten. Också huvudaktörerna i detta samlidsdrama av svarl humor har blivii, om inte precis folkkära, så åtminstone välkända.

I det myller av sannolika och osannolika figurer som spelal med i dramat är del särskilt några som har spelat huvudroller. Det är den avsatte polischefen Holmér, privatdetektiven Carlsson - Ebbe alltså - och den alleslädes närvarande ambassadören Lidbom. Det är denna trio, detta dramats järngäng, som drar med sig de andra i fördärvet. De många offren i Ebbe Carlsson-affären har denna trio alt tacka för atl de har störtats utför branten.

Många är offren, fler kommer de att bli. Och det är med tanke på huvudlrions personliga egenskaper och förflutna helt följdriktigt alt fortsättning följer.

Vad handlar Ebbe Carlsson-affären egentligen om? Jo, följande:

En avsatt polischefs önskan efter hämnd och upprättelse.

En privatpersons önskan alt få spela en vikfig roll, atl än en gång få vara med de stora grabbarna och höra polissirenerna tjuta.

Prot. 1988/89:115 En justitieministers brislande omdöme och brislande juridiska kunskaper.
17 maj 1989 En nytilllrädd rikspolischefs förtvivlade kast mellan sitt samvete och del

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

hotfulla mullrandet från den politiska makten.

En säpochefs medvetande om att varje felsteg kan straffa sig genom den säpoutredning som påpassligt pågår.

Regeringens åtgärder med anledning av mordet på statsminister

En slatsminister som klamrar sig fasl vid sin gamle kompis herr Lidbom, och som genom sill svaga ledarskap låter denna politiska elefant krossa allt porslin som finns i butiken.

Därtill kommer ett myller av figuranler. Veliga jurister, juris kameleonter, vapenhandlare, livvakter, och alla andra som hör lill etl drama.

Nästan alla känner varandra. De har gemensamma värderingar. Del äts
• middagar och del pokuleras. Alll försiggår i slörsla hemlighet Åtminstone är

det sä tänkt

Del mesl fantastiska är att ingen lar sig för pannan och säger: Vad är nu detta? Stopp och belägg! Vi sysslar ju faktiskt med olagligheter!

Men om någon länker något sådant, sopas tveksamheten borl av det direkta och indirekta stöd som finns från ovan. Aktörerna kan med sin "name-dropping", sitt refererande lill kända bekanta i maktens centrum, undanröja tveksamheler.

Till slut spricker bubblan. Affären avslöjas.

Fru talman! Skuldfrågan i Ebbe Carlsson-affären har diskuterats livligt. Om man läser en del kommentarer, får man intrycket alt det bara handlar om en rad tillfälligheter, alt de inblandade har haft otur och alt de felaktigheter som begåtts har varit "skitsaker" eller i klass med "en felparkering".

Sä.är nu inle fallet. Det handlar i själva verket om allvariiga handlingar, i strid med god moral och gällande lag. Det finns ingen anledning att bagatellisera dem.

Ulskollel riktar skarp krifik mot Anna-Greta Leijon, Del är befogad kritik. Hon har gjorl elt flertal allvarliga fel. Ell olagligt rekommendationsbrev har utfärdals, hon har underlåtit att till åklagare ge viklig informalion, hon har spritt skvaller - och mycket annal. Hon har låtit sig utnyttjas pä ett uppseendeväckande sätt

Det är en unikl hård krilik som utskottet riklar. Den måsle självfallel fä politiska konsekvenser. Till eventuellt rällsliga får vi återkomma.

Frågan om hennes möjligheler att ålerkomma i regeringsställning har diskulerals. Slalsminisler Ingvar Carlsson har protesterat mot alt hon tvangs lämna juslilieminislerposten och talat om all oppositionen har velal döma henne lill "livslång polilisk bannlysning".

Så är nu inle fallet. Men ullalandet är intressant vad gäller statsministerns syn på riksdagen. Anna-Greta Leijon är i dag ordförande i etl viktigt riksdagsutskott. En sådan arbetsuppgift är alltså all betrakta som "polilisk bannlysning". Tydligare kan väl inle föraktet för riksdagen demonstreras -eller hur, KU-ordförande Olle Svensson?

Fru lalman! Del är inle konstitufionsutskottet som bestämmer regeringens

sammansättning. Det är statsministerns uppgifl, det skall vi inle lägga oss i.

Men självfallet måsle del vara någon mening med ulskoltds granskning och

de slutsatser som dras. Ingel statsråd har i modern lid fält sä skarp kritik av

26 konstitulionsulskoltel som Anna-Greta Leijon.

Det vore en grov provokation mol riksdagen om hon under de närmaste åren skulle ålerkomma i regeringskretsen. Statsministern har redan i sina bedömningar av Anna-Greta Leijons roll visal prov på oskicklighet och bristande poliliskl omdöme. Hans bedömningar i samband med Ebbe Carlsson-affären finns del också anledning all komma ihåg.

Men vad värre är, han lycks fortfarande slå kvar vid sin ståndpunkt frän förra sommaren: Anna-Greta Leijon har gjorl ett enda fel. Del är alll. Alll annal är oppositionens fel.

Jag kan förstå om slalsminislern förhastade sig förra sommaren. Det var en uppjagad atmosfär, del skall gärna medges. Del som hände var unikt. Och det är inte alltid så särskill lätt all fälla väl underbyggda, elegant avslipade kommenlarer när journalisterna tränger pä, såsom skedde då. Men del hade därför varit renhårigt av statsministern alt nu, under utfrågningarna i KU, öppet redovisa sin uppfallning vad gäller Anna-Greta Leijons roll och hennes framlid. Men statsministern tjurar och skjuler i stället mol de försök att reda upp affären som har gjorts - etl arbete där bidragen från statsministerns och kanslihusets sida trols allt har varil begränsade.

Även i övrigl måste statsministern få hård kritik. Han kände till Ebbe Carlsson hemliga spaningar innan de avslöjades. Han borde ha sett till alt de informationer han fick överlämnades lill kompetent myndighel för vidare beredning. Men del gjorde han inle. I slällel uppmanade han Anna-Greta Leijon atl gå vidare. Han har alltså bidragil lill justitieministerns nära konlakler med Ebbe Carlsson, vilkel är anmärkningsvärl.

Statsministern kunde ha slagil näven i bordet, selt till all vederbörliga myndigheter kopplades in, varnat Anna-Greta Leijon för Ebbe Carlsson och hållit Carl Lidbom på mattan. Ingvar Carlsson var, om någon, väl förtrogen med de inblandades karaktärer och förflutna. De var alla parlivänner lill honom. Del finns inga ursäker för statsministerns sätt all hantera frågan. Han har visal ett svagt politiskt ledarskap. Han förtjänar kritik för sitt handlande.

Fru talman! Övriga inblandade granskas formelll inte av konsfilutionsulskollel. Men det finns anledning att särskilt beröra statsministerns relafion lill en av aktörerna, ambassadören Lidbom.

Ingvar Carlsson utsåg Carl Lidbom lill del känsliga uppdraget som ordförande i säpokommitlén. Han kände, som jag nyss påpekade, myckel väl Carl Lidbom. Alt göra en sådan utnämning med beråtl mod måste jämställas med all göra en kassaskåpssprängare lill nattvakt

När säpoutredaren Lidbom visar sig vara djupl inblandad i Ebbe Carlssonaffären och i denna visar prov på sällsynt dåligt omdöme, och dessulom i artiklar fäller de mesl arroganta uttalanden om allvarliga händelser, ja då ger statsministern honom förnyat förtroende, trots att andra partiföreträdare ser sig nödsakade att lämna säpoutredningen.

Det är naturligtvis en skandal av stora mått Den är ett slag i ansiktet på dem som anser all säkerhelspolisen skall vara befriad från och inte kunna kopplas ihop eller ens hotas med något slag av partipolitisk inblandning. Men den visar ocksä med all önskvärd tydlighet vilken skillnad statsministern gör mellan parfivänner och personer och partier i opposition.

Del var länge sedan ståndsprivilegierna avskaffades formellt. Men reellt

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Regeringens åtgärder med anledning av mordet på statsminister OlofPalme

Prot. 1988/89:115 finns de faktiskt kvar och uttolkas sålunda: socialdemokrater har företräde
17 maj 1989 fill höga utnämningar. Inkompetens och skandaler i tjänsten skall icke

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

beivras utan om möjligt slätas över. Oppositionen är stygg när den försöker

hävda lag och rätt.

Det är naturligtvis en ulmaning mot hederlighet och anständighet atl

parlivänner lill statsministern kan skämma ut Sverige både hemma och

ulomlands ulan alt det påtalas och får konsekvenser.

.... Makt är inte räll. Partibok är inte fribrev. Det finns anledning all

Regeringens åtgärder ,■■ j u = m u ■♦»

med anledning av mordet på statsminister OlofPalme

instämma med dem som frågar varför de halls om ryggen som har ratt

partifärg. Varför skall det mätas med olika mått?

Som ingen annan "affär" har Carlssonligans härjningar akluahseral allt della. Långt bättre än många akademiska avhandlingar om 1980-talels Sverige har den visal på rätlsrölan och sjukdomen i det svenska samhället Fru lalman! För detta skall vi vara Ebbe Carlsson lacksamma.

Fru lalman! Jag ber alt få yrka bifall till reservalionerna 1, 2,4, 6, 8 och 9.

Anf. 15 BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru lalman! Jag har funderat myckel över det som har hänt, om det är fillfällighder och om alla problem med ulredningen efter mordet på Olof Palme beror på just delta att del är en komplicerad utredning av elt mord på vår statsminister. Fram och lillbaka har jag funderat över om alla problem är etl symtom på något mera generellt och slörre fel i vårl samhälle. Jag lillhör inte dem som ser konspirationer överalll eller som läll fångas av konspira-fionsteorier. Del visar sig ofta att verkligheten är fragmentarisk och atl det som synes bilda elt mönster bara är tillfälligheter.

Jag tror alt problemen med mordutredningen och alla kringakliviieler runl den både under Holmérs tid och under Ebbe Carlsson-affären tyvärr är ett lecken på etl mer djupgående systemfel i Sverige i dag. Jag är överlygad om att det som vi har fått beskåda hänger samman med del socialdemokratiska partiels långa maktinnehav och dess dominanta ställning och inflytande i svensk politik och över maktutövningen i Sverige. I spåren har följt kompisskapet inom en eht, kotterier, nepofism, maktfullkomlighet, utslöt-ning av misshagliga och känslan av att makten är en privatsak - självtillräcklighet och ofelbarhet.

Ja, men kunde då inte de här skandalerna ha hänt vilken regering som helsl? Skulle inte vilken regering som helst ha varil angelägen om att mördaren kunde gripas? Jo, självfallet skulle varje regering ha varit angelägen om det. Men del vi nu diskulerar är de metoder som har använls och om de här metoderna har varit effektiva och lyckosamma. Tror någon att någol liknande det som vi nu har fåll bevittna skulle ha hänt under de borgerliga regeringsåren med Sven Romanus som juslilieminisler, eller under Håkan Winbergs fid som högste beskyddare av rättsväsendet, eller under Carl Axel Petris tid som chef för juslitiedeparlemenlet? Del skulle ha varil fullsländigl otänkbart.

Den gamle kompisen Calle Lidbom kommer släpande med en bokförläg
gare. Skulle Sven Romanus ha suttit i timtal och lyssnat på mordteorier, hot
om nya attentat och teorier om konspiration inom säpo mol statsministern?
28 Skulle han springa till statsministern, som i sin lur beordrar honom att

ansvara för konlrollen av uppgifterna? Och skulle denne inte ha fått någon tanke på att det finns åklagare atl hänvisa lill när det gäller mordleorier, eller på atl be säpokommitlén och parlamentarikerna där atl gräva i konspira-lionsteorin, eller på atl ge JK ell uppdrag?

Om Håkan Winberg skulle ha fått höra om en spaningscentral, om Fischerpengar som finansierar polisens verksamhel, om att huggning förekommil och att hemliga handlingar och uppgifler är på drift på stan, skulle han då bara ha accepterat detta och inte alls anat ugglor i mossen? Skulle han ha struntat i atl ge en liten vink till riksåklagaren om alt brottslig verksamhel kunde ha begåtls?

Skulle Carl Axel Petri ha gett ett uppdrag åt Ebbe Carlsson atl företräda Sverige vid främmande makts säkerhetstjänst? Skulle han ha gjorl del utan atl lala med någon och ulan atl registrera uppdraget? Skulle dessa tre herrar ha lyssnat på all den här sörjan alldeles ensamma utan atl ha någon tjänsteman från departementet med sig, och skulle de ha vidlagit alla de här ålgärderna utan alt använda den service som kompetent folk på departementet kan ge? Nej, del är faktiskt fullständigt otänkbart.

Kan då inle regeringen och Anna-Greta Leijon försvara sig med atl säga att det som skedde ju skedde med de bäsla avsikter? Det är vad socialdemokraterna i utskottet nu gör gällande beiräffande det famösa brevet. Del var inte Anna-Greta Leijons avsikl alt ge etl uppdrag, säger socialdemokralerna. Men del är faktiskl inte avsikterna som räknas, ulan del fakfiska handlandel och del faktiska resultatet. Så hårl är livel i loppen på samhällshierarkin.

Vad har då egentligen de goda avsikterna lett till? Hans Holmérs självsvåld och Ebbe Carlssons fantasterier i lagens utmärker har inle lell någonstans. Tvärlom har de enbarl medfört all utredningen om Palmemordet har förts ut på sfickspår och körl fasl. Underrätlelsdjänslen har deskrediterals och undergrävts. Moralen bland ämbetsmän och anslällda har försämrats.

De ansvariga i regeringen trodde all de kunde ta genvägar vid sidan av de normer som gäller för rättssamhället För kompisarna och den inre kretsen var det tillåtet att sätta sig över lagen. För dem var rättssamhällets fulliga regler inte fillämpbara. Men vad har då godtycket och självsvåldet egenlligen lett fill? Har genvägarna lett till målet? Nej, precis det motsatta har blivit fallet. Försl ursäktades övertrampen med hänsyn lill den store spaningsledaren för vilkens nycker inga vanliga hinder fick finnas, därav bl.a. åsidosättandet av åklagarna. Sedan var del filUron lill privatpersonen Ebbe Carlssons alldeles särskilda förmåga att följa ett liknande spår. Den röda tråden bakom allt är hela tiden regeringens maktfullkomlighet; den vel bältre. Genom atl ge personer nära hovkretsen särskilda befogenheter skulle problemen lösas. Men genvägarna förde bara ut i moras.

Vad vi sett i samband med Hans Holmérs agerande och Ebbe Carlssonaffären är i sanning en illustration till det gamla talesället om all vägen till helvetet är stenlagd med goda avsikter. Men de påstådda goda avsikterna kan inle någonsin frita regeringen från dess ansvar för de här affärerna. Den verkliga bakgrunden till dem är inle goda avsikter. Den är i ställd en kombinafion av kompisskap och maktfullkomlighet. Grundinställningen är atl för oss gäller särskilda regler.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Regeringens åtgärder med anledning av mordet på statsminister OlofPalme

Prot. 1988/89:115 Det är därför som granskningen i konslilutionsulskollel med alla dess
17 maj 1989 ■ brister blivit så pinsam för regeringen. Del är därför som Sten Andersson

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

måsle rycka ut lill systrars och bröders försvar och påstå alt KU-utfrågningar-

na är ett spektakel. Del är ocksä därför som slalsminislern sticker huvudel i

busken och försöker lälsa som om det regnar. Ingvar Carlsson har hafl tillfällen atl beklaga och la avstånd från vad som

har förekommit i Ebbe Carlsson-härvans hela vidd. Han har inle kunnal

D . .. j tillslå misslag och försökt stå upp för avsiklen att återföra Palmeundersök-

Regeringens åtgärder "

, ... ningen i rättsstatens former. Han har avstått frän all ta den chansen.

med anledning av mor- "
. , o , . . Vad statsministern tycks beklaga mesl är atl utvecklingen gjorl del

det pa statsminister j b & oj

OI fp 1 omöjligl för honom att snabbt ge Anna-Greta Leijon en ny, lung minister-

post, vilkel han lovade vid hennes avgång. För honom tycks felet i första hand ligga hos dem som enade sig om kravet på misstroendevotum. Del är alltså inte de som har slälll fill hela oredan som det är fel på, ulan det är i stället den opposifion som varil ofin nog alt rota i det hela och försökt bringa sanningen i dagen.

Det som genomgående har skapal affären och oredan är regellösheten och bristen på tillit lill professionalism bland ämbetsmän och poliser. Sverige befinner sig i en brytningsfid där vi kan välja kompisskapet, kotterierna och innegängen eller professionaUsm, ämbetsmannatradition och oväld.

Fru talman! Jag har nu gjort min politiska värdering av regeringens hantering av Hans Holmér- och Ebbe Carlsson-affärerna. I granskningsbetänkandet är ordvalet etl annal. Där har vi gjorl en juridisk och administrativ bedömning av regeringens och statsrådens hantering av dessa affärer. Där konstaleras brotten mol grundlagen, åsidosättandet av åklagarna, stödd från regeringen för mordleorier och privalspanare, olagliga regeringsbeslut om telefonavlyssning osv. Hela det avsnillet om ulredningen av mordet på statsminister Olof Palme upptar några tiotals sidor i granskningsutskottets betänkande, vilkel kanske kan vara av intresse alt vela för den som vill fördjupa sig i de mer juridiska detaljerna.

När vi nu har penetrerat detaljer, granskal ul och in så långt vi har kunnal i den här vändan och dragit de slutsatser som vi kunnal göra hiltills, finns del hos mig en lilen tagg kvar. Det är atl statsministern, vår gemensamme ledare i Sveriges land, inte ville la chansen all ens beklaga vad vi alla har tvingais gå igenom de senasle åren. Det handlar inle bara om oss i konslitutionsulskotlel eller om oss i riksdagen, eller den i regeringen eller i partierna. Hela svenska folket har ju varil engageral i den här frågan. Vi har en statsminister som vägrar la ledarskapel och säga ifrån att etl land som delta vill jag inle vara med och styra. Del måsle bli ordning och reda i Sverige igen. Jag beklagar djupl atl Ingvar Carlsson inle har velat uppfylla det kravet som ledare och statsminister i Sverige.

Med dessa ord, fru talman, yrkar jag bifall till reservationerna 1, 2, 4, 6, 8 och 9 saml i övrigl bifall fill utskottets hemställan.

Anf. 16 Tredje vice lalman BERTIL FISKESJÖ (c):
Fru lalman! En nackdel med de öppna ulskottsutfrågningarna är väl all en
viss del av fräschören i den debalt som förs i dag faller borl. Det mesta av vad
30 vi säger här är väl känt. Det gäller också våra åsikter om vad som har

inträffat. Del hindrar dock inte att det är vikligl att vi så här i slutskedet gör en summering och atl vi kan göra den på den grund som elt mycket gediget arbete i konstitutionsutskottet ger.

Om man i en deckare eller en underhållningsroman hade fått läsa något som liknade den s.k. Ebbe Carisson-affären, skulle man visserligen ha tyckt alt del varit spännande, men man skulle inle ha trott på handlingen som sådan. Del som har inträffat är hell otroligt.

En privatperson, en bokförläggare, paddlar ul och in i kanslihus och polishus. Slalsråd, polischefer, kriminalkommissarier av olika kulörer bockar och bugar, överlämnar hemligstämplat material och anförtror denna privatperson alla möjliga ling som borde vara för honom fördolda. Del är en helt otrolig historia, och på den här punklen vill jag gärna ge Anders Björck rätt när han karakteriserar del som har inträffat som en skandal. Sådanl får inle inträffa i vårl samhälle, om vi med goll samvete skall kunna hävda all rättssamhällets principer gäller.

Jag skall inle gå in i detaljerna i denna affär; det har ju också tidigare talare undvikit. De är väl kända, de är redovisade i vårl belänkande och dd finns inte myckel atl tillägga här.

Men jag länker säga något om tre eller möjligen fyra olika saker som det inträffade har aktualiserat. Den första är naturligtvis regeringens säll alt handlägga ärenden av del här slaget. Del visar att regeringen inte är väl sammanhållen. Dd visar atl enskilda slalsråd anser sig kunna la långtgående inifiativ utan att ens underrätta statsministern. Det visar också att enskilda statsråd - i det här fallet framför allt Anna-Greta Leijon - säller sig över de regler som finns, regler som hon med den erfarenhet som hon har av regeringsarbete måsle känna väl fill.

På den här punkten är utskottets granskning mycket klarläggande, jag vill säga förödande. Kriliken kommer från alla i ulskollel, låt vara atl ordvalet är någol annorlunda hos socialdemokralerna än hos de övriga. Socialdemokralerna vill, som Birgit Friggebo var inne på, gärna finna ursäkter.

Betecknande för lösligheten eller lössläppthden i agerandet är att man fortfarande kan diskutera om huruvida Ebbe Carlsson hade något uppdrag eller ej. Det förnekar man från regeringshåll. Statsministern och den tidigare justitieministern har vid våra utfrågningar sagt atl han inle hade någol uppdrag. Jusliliekanslern har kommil lill en annan uppfattning, visserligen på litet svävande grunder. Kvar står frågan egentligen obesvarad; Vilken posifion intog Ebbe Carlsson, vilka befogenheter kunde han tänkas ha fåll och hur hade han i så fall fått dem?

Så här får det naturligtvis inte gå fill på regeringsnivå. Del som har hänl här måste bli elt allvarligt memento för alla regeringar och alla som ingår i regeringar att se fill, att man handlägger sina uppgifter på ett rikfigt sätt enligt gällande författning.

Den andra fråga som jag vill beröra är relafionerna mellan regering och förvallning. Del är alldeles uppenbarl all det, som del framgår av del här ärendet, har funnils en tendens lill all den slyrande maklen och förvaltningen har flutit ihop. Gränslinjen mellan polifik och förvallning har varil på väg all utsuddas, och det tror jag i sig är en myckel slörre fråga än den vi nu diskulerar.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Regeringens åtgärder med anledning av mordet på statsminister OlofPalme

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Regeringens åtgärder med anledning av mordet på statsminister OlofPalme

Jag vill erinra om alt man, när vi för nägra är sedan diskulerade de här principerna med anledning av den s.k. verkstyrelsekommilléns belänkande och den proposition som kom som en följd av della betänkande, inte bara från socialdemokratiskt håll ulan också från etl par andra partier här i riksdagen ivrigt argumenterade för nyttan, värdet och behovet av informella konlakler. Jag varnade för della i den debatt som vi hade dä, och jag har fått mer rätt än jag någonsin kunde tro.

Om man skall kunna fastlägga var ansvarel ligger, om man skall kunna vela atl förvaltningen sköter sin uppgifl på grundval av gällande lagar och beslämmelser och ingenting annat, är det oerhört viktigt all man upprätthåller den gamla, iradilionella skillnad vi har haft i vårl land mellan polifik och förvaltning. Det får nalurliglvis inle vara så, alt regeringen kan ge polischefer order utan vidare. Del får inle vara på det sättet, all man längl ner i en förvallning kan bete sig på ell, skall vi säga olagligt sätt med etl slags tyst hänvisning lill alt delta är, underförstålt, godkänt av dem som har den politiska makten. Så får det inte vara.

I samband med delta vill jag också ta upp frågan om dokumentation. Vad vi ideligen har stött emol när vi har granskal den här frågan är ju all del inle har funnits dokumentation över vad som verkligen har hänt. Den har inte saknats fullständigt, men det har funnils stora luckor. Man har träffats, man har äfit middag ihop, man har fört samtal. Olika versioner av vad som har ägt rum vid dessa samlal har återgetts för oss. T.o. m. vilka som var med vid dessa samtal har man ibland tvekat om. Jag har tidigare karakteriserat hela del här beteendet som amöbaaktigl, och det står jag fasl vid. Så får del inte gå till när samhällels främsta organ avgör vikliga frågor. Och det är naturligtvis inle minst för konsfitutionsulskoltels granskning oerhört väsentligt att de beslut som tas dokumenteras så att man får veta vilka som har varil med om beslulen och vad beslulen innehåller.

Den tredje frågan är egentligen elt slags spin-off-fråga i den här tråkiga affären. Den gäller de avslöjanden som har kommil om alt polisen, tydligen på ganska låg nivå, har ansett sig kunna använda meloder i sin verksamhet som är förbjudna. Förelrädare för dem som har gjorl detta har också inför konstitulionsulskottel försvarat sitt beteende och tyckt alt det har varit nalurligt. Detta ser jag som något mycket allvarligl. Det är inte bara riksdag och regering som skall följa gällande bestämmelser, del skall man också göra i förvaltningen på alla nivåer. Enskilda tjänstemän skall inle kunna skylla ifrån sig, vare sig uppåt eller nedåt. Statliga tjänstemän har dt personhgl ansvar för handlingar.

En av de frågor som särskill oroade mig när vi på allvar började granskningen av detta ärende var att statsministern så frimodigt gick ul och talade om okonventionella meloder. I vissa lägen och i vissa frågor skulle man enligt honom kunna använda sig av okonventionella meloder. Detta är elt farligt resonemang. Det är särskilt i besvärliga lägen, men naturligtvis inte bara då, viktigt att man håller i minnet de regler som gäller för utövandet av regeringsmakt, förvaltningsmakt och polismakt.

När jag har ställt frågor till statsministern om vad han menar med okonventionella meloder har han sagl att det måsle vara lagliga okonventionella metoder. Del är i sig en ganska märklig begreppssammanblandning.

Anfingen är metoderna lagliga eller också är de inle del.

Jag föreställer mig att vi vid uppföljningen av denna affär har anledning alt ta itu med en lång rad olika rättsfrågor. Vi får inle sopa dessa under mattan.

Jag ser fram emot den nu fillsatla ulredningen om säkerhetspolisens verksamhet. Del skall bli intressant atl la del av resultaten. Säkerhelspolisen får inle bli en stat i staten som kan agera ulan kontroll och, som del har visal sig i vissa fall, vid sidan av lagen. Det är en besvärlig avvägningsfråga hur denna kontroll skall utövas, men den måsle finnas om man skall kunna upprätta förtroendet för säkerhelspolisen.

Vi har ännu inte hela bilden klar för oss, och vi skaJJ inte fälla domar på förhand. Men detta är frågor som vi måsle ålerkomma till. Inlegriletsskyddet för den enskilde är en grundläggande fråga i ett demokratiskt rättssamhälle, och det är en grundläggande fråga för konslilufionsutskollel att sländigl vaka över.

Fru talman! Jag skall sluta med atl yrka bifall lill de reservationer där centerpartisterna finns med och i övrigt lill hemslällan i utskottets betänkande.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Regeringens åtgärder med anledning av mordet på statsminister OlofPalme

Anf. 17 BO HAMMAR (vpk):

Fru lalman! Jag kan på många punkler instämma i det som kollegerna från de borgerliga partierna redan har sagt när del gäller Ebbe Carlsson-affären. Del gäller inte minsl det som Bertil Fiskesjö sade om all verkligheten ofla överträffar diklen. Jag tror all det var innebörden i del som han sade. Det gäller hela Ebbe Carlsson-affären, men del gäller också det som inträffade i samband med mordel på vår statsminister. Det har ju skriviis deckare, jag tänker på mina goda vänner Per Wahlöö och Maj Sjöwall, om möjligheterna av sådana händelser. Jag tyckte all dessa böcker visserligen var spännande att läsa men att händelserna var överdrivna. Men detta inlräffade faktiskt Det är väl en av de största tragedierna som har drabbat vårt land i modern tid. Jag lycker att della skall finnas med i bakgrunden.

Fru lalman! Vid granskningsdeballen för tre år sedan uttryckte jag en förhoppning om atl utredningsarbetet efter mordet på Olof Palme inte skulle bli föremål för några partipolitiska trätor. Särskill opfimislisk var jag inte om atl förhoppningen skulle infrias men att det skulle gå så illa som det gick kunde jag ändå inte föreställa mig.

Del har varil konslitufionsutskotlels självklara skyldighet all göra en djuplodande granskning av den bedrövliga s.k. Ebbe Carlsson-affären. Illa skulle vi i utskottet ha fullgjort våra skyldigheter om vi försummat den uppgiften. Inte minst i krissituationer är det av yttersta vikt att rättssamhällets principer upprällhålls. Ell stort ansvar åvilar konslitutionsutskottel.

I stort sett tycker jag atl utskottet bestått provet. Men nog kunde vi ha sluppit en del överord. Ebbe Carlsson-affären är ytterst allvarlig, men den är fakfiskt inte den största rättsskandal som drabbat Sverige i modern tid. Försöken atl göra affären till den slora, för atl inte säga den enda, valfrågan i förra årets val tyckte jag också var smaklösa, och de kröntes dess bättre inle av någon framgång, snarare ivärlom. Från allra första slund har jag också starkt reagerat mol försöken alt dra in de mest personliga och mänskliga känslor och böjelser i den här affären. Jag tycker all utskottet på den punkten

3 Riksdagens protokoll 1988/89:115

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Regeringens åtgärder med anledning av mordet på statsminister OlofPalme

har anledning att be Ebbe Carlsson om ursäkt. Människor som frivilligt släller upp lill utfrågning i vårt utskott har rätt alt förvänta sig en korrekl behandling utan nägra översiltarfasoner hur kritiska vi än i övrigl må vara mot deras agerande.

Alla dessa reservationer till trols lycker jag som sagl atl utskoltd har gjorl ett mycket bra arbete. Nu föreligger vad som förhoppningsvis är slulresulla-lel i form av elt mycket kritiskt betänkande. Med varierande styrka uttalar sig utskottet kritiskt mot den förra juslilieminislern Anna-Greta Leijon. På några punkter har socialdemokraterna hamnat i minoritet i utskoltd därför all de vall atl begränsa sig till ganska så överslätande formuleringar, medan ulskotlsmajoriteten, beslående av samtliga oppositionspartier, haft mer stringenta och kriliska skrivningar. I någol fall formerar socialdemokralerna en majoritet tillsammans med miljöpartiet mot övriga parlier. I några fall går socialdemokralerna och vpk på samma linje. Och slulligen utgör i några fall socialdemokralerna, vpk och miljöpartiet majorilel gentemot de borgerliga partierna. Del understryker vad jag har sagl i ett tidigare anförande, all del inle finns några givna majoritetskonslellalioner i konstitutionsulskotlet, vilket är bra. Ännu bättre hade del förslås varit om ulskollel kunnat komma fram till eniga bedömningar i denna vikliga fråga. Det tror jag högeligen skulle ha uppskattats av det svenska folkel efler all turbulens i den s.k. Ebbe Carlsson-affären. Ansvarel för all en sådan enig bedömning inte varil möjlig åvilar i första hand socialdemokraterna och del borgerliga blocket. De partipolitiska preferenserna har fått la överhanden, medan vpk och miljöpartiet slräval efler atl bedöma varje fråga för sig och i sak.

Min egen utgångspunkt är att konstilulionsutskottel alllid måste ha elt starkt sakligt underlag för alt rikla krilik mol regeringen eller mol enskilda slalsråd. Spekulativa politiska resonemang och kannstöperier bör inte förekomma i konstitutionsutskottet Mol denna bakgrund har jag kommil fram fill att del finns ett starkt sakligt underlag för alt rikla hård krilik mol Anna-Greta Leijon, bl.a. för del s.k. rekommendationsbrevet, för att hon de facto påverkat eller sökt påverka spaningsledningen att prioritera det s.k. PKK-spåret genom atl som justitieminister ge del sin auktoritet och för att hon medverkat till att ställa förundersökningsledningen i form av åklagarna offside. Det senare är desto mer anmärkningsvärt med tanke på det kaos som Hans Holmér åstadkom när han sökte ställa åklagarna åt sidan. Efter de erfarenheterna borde Anna-Greta Leijon ha varit extra noggrann på den här punklen.

På andra punkler anser jag däremot inle alt del finns helt säkra belägg för all Anna-Greta Leijon handlat felaktigt. Det gäller bl.a. påståendet all Leijon sökt påverka riksåklagaren att icke beivra lyslnadspliktsbrotl. Delta förnekas av såväl Leijon som riksåklagaren. Det är därför mycket gåtfullt alt de borgerliga ledamölerna kan tolka elt samtal mellan Leijon och riksåklagaren som de inle åhört på det sättet all avsiklen var atl söka påverka riksåklagaren, när denne själv förnekar det.

Del är jusl den lypen av krilik, ulan fasl saklig grund, som skadar utskottets anseende. Det är möjligt all Anna-Greta Leijon hade någon avsikt all påverka riksåklagaren, men ingen av oss kan veta del, och det dementeras såväl av Leijon som av riksåklagaren. Del är därför bra att de borgerliga

ledamöterna på denna punkt blev ensamma.

Det gäller ocksä deras ihärdiga anslrängningar all med hjälp av tredje- och fjärdehandsuppgifter försöka bevisa alt statsministern på ett tidigt stadium var informerad om vad som skulle bli Ebbe Carlsson-affären. Inle ens de borgerliga partierna kan hävda all vårt granskningsarbete gell belägg för att så varit fallet. All de ändå finner för gott all reservera sig till förmån för en viss kritik mot Ingvar Carlsson är snarasl ett utslag av högt slällda partipolitiska ambitioner alt ge statsministern ett avgörande ansvar för hela affären. När det misslyckades, kunde de borgerliga partierna ändå inte avhålla sig från alt få komma med ålminslone en lilen näsknäpp. Vpk och miljöpartiet var inte med om detta.

Fru talman! Del kanske allvarligasle i hela den här affären är all en mer eller mindre irreguljär spaningsgrupp och polisstyrka satts upp i lagens utmärker med hjälp av privala pengar. Här förestår domstolsprövning av frågan om insmuggling i landet av apparatur för elektronisk avlyssning liksom om genomförd och planerad illegal avlyssning. Eftersom ulskollds granskning begränsar sig lill regeringens förehavanden, faller dessa frågor i huvudsak utanför vår kompetens. Men del inträffade är naturligtvis ytterst allvarligl - i synnerhet om det skulle visa sig att höga polischefer har varit inblandade i verksamhelen.

Under granskningens gång har det framkommil starka tecken på allvarliga missförhållanden inom säpo. Illegal systemafisk avlyssning, i slrid med grundlag och lag, tycks ha varit närmast vardagsmat. Dessa frågor granskas också av andra organ. Del inlräffade belyser emellertid atl regeringens och riksdagens insyn i och kontroll över säkerhetsavdelningens verksamhel är obefintlig och all snabba ålgärder nu måsle vidtas för att vi skall få en säkerhetstjänst som kan arbeia effeklivl men under lagarna för att skydda rikets säkerhel.

Del är anmärkningsvärl all vpk och miljöpartiet är ensamma om att dra den i mill tycke självklara slutsatsen av det inlräffade. Socialdemokraterna är mycket lågmälda på den här punkten. De borgerliga lycks vara mer intresserade av Carl Lidbom än av de fakliska missförhållandena inom säkerhetsavdelningen, som bl.a. Lidbom har påpekai.

Fru lalman! Låt mig slutligen få framföra milt starka beklagande över alt så många kurder i vårt land i samband med den här affären oförskyllt har fått lida på grund av den egenartade besattheten vid del s.k. PKK-spåret. Vi har många kurdiska flyktingar i vårl land som gör stora insalser för vårt samhälle. De är värda all respekt för detta, liksom det kurdiska folkel är värt vår solidaritet i sin kamp för nalionella och demokratiska rätfigheter.

Jag yrkar bifall lill samlliga reservationer som vpk signerat och i övrigl fill vad utskottet har anfört

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Regeringens åtgärder med anledning av mordet på statsminister OlofPalme

Anf. 18 BIRGIT FRIGGEBO (fp) replik:

Fru lalman! Som Bo Hammar har sagt, är vi i mångt och myckel överens om bedömningen på den här punkten, och det är bra alt det är pä del sättet. Då behöver del inle bli några diskussioner i efierhand om huruvida del har begåtts olagligheter eller inte. Men på något sätt verkar det som om Bo Hammar börjar bli rädd för alt han och hans parli vågat kritisera regeringen

Prot. 1988/89:115 så hån, att det är en ny trend hos vpk. Därför ägnade han huvuddelen av sitt

17 maj 1989 anförande till alt krifisera de borgerliga partierna.

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Bo Hammar sade bl.a. all vi i somras skulle ha försökl göra Ebbe

Carlsson-affären till etl huvudnummer inför valel, lill den stora valfrågan.

Jag var med om att i konstitutionsutskollel först bestämma att utskottet inte

skulle granska den här affären och ha några utfrågningar under valrörelsen.

Den inställningen ändrades den dagen statsministern gjorde della lill en

. Al ■rl valfråga, nämligen när han lovade Anna-Greta Leijon en ny post i en

, ... evenluelll kommande socialdemokrafisk regering. Då förde han in frågan i

med anledning av mor- ,

det på statsminister OlofPalme

valdebalten, och därmed ändrade jag mig.

Del finns offentliga uttalanden från min sida, gjorda innan vi startade granskningen, där jag sade atl del är oklarl huruvida denna affär kan vara fill fördel eller till nackdel för någon under valrörelsen. Vi uppfattade trötthets-tecken hos människorna redan innan granskningen hade påbörjals när det gällde den här affären.

Bo Hammar höjer sig över oss andra och säger atl han inte vill ha några spekulativa resonemang utan är för saklighet Jag skulle vilja påstå atl i ell avseende har Bo Hammar spelal sig själv ett spratt. Del gäller frågan om telefonavlyssning av Täbyanstalten, där han på etl mycket fidigl stadium -därför atl han lycker illa om Baresic och dennes tidigare brott - tog ställning för atl regeringen inte hade gjorl någol fel.

Åtminstone från min sida har del i del fallel gjorls en mycket saklig bedömning av laglighelen, och del har visat sig atl de åberopade paragraferna aldrig tidigare använts på det sätt som regeringen nu har gjort. Det är en helt ny lagtillämpning som dessutom är felaklig. Då spelar det ingen roll om Baresic är en skurk eller inte.

Sedan sägs det att vi har försökl göra ett stort nummer av huruvida statsministern vissle om Ebbe Carlsson-affären tidigare än han själv uppgivit. Del gjorde vi alla. Vi var överens om atl della var en fråga som skulle tas upp vid den förnyade granskningen. För min del ansåg jag det då vikfigl att få vela sanningen, för atl kunna göra en bedömning.

Vi har allihop kommil fram till bedömningen all del inte finns belägg för att statsministern velal någol på ell tidigare stadium. Det finns inga bevis för detta, och vi har inte heller dragit några andra slutsatser än atl vi inle skulle framföra kritik.

Vad vi kritiserar statsministern för är atl han åsidosatt parlamentarikerna i säpoulredningen, av omsorg för att utredningen verkligen skulle kunna ägna sig åt ell vettigt arbele rörande säkerhetspolisen. Det är en oförskämdhet från Bo Hammars sida atl anklaga i klump de borgerliga partierna, inkl. mig, för atl vara ointresserade av atl få rältelse när det gäller säkerhetspolisen, med tanke på den omfattande verksamhet som vi i konstitutionsulskotlet har ägnal bl.a. ål personalkontrollen.

Anf. 19 BO HAMMAR (vpk) replik:

Fru talman! På den sista punkten som Birgit Friggebo lar upp, om
säkerhelspolisen och åsiktsregistreringen, vill jag gärna ge henne en eloge för
all hon har arbelal oerhört akfivt när del gäller de missförhållanden som
36 finns inom personalkontrollen. Det har vi gemensaml arbetat med.

Därför var jag litet besviken över att de borgerliga partierna, framför allt folkpartiet, inte kunde förena sig med vpk och miljöpartiet om en myckel skärpl skrivning vad gäller säkerhetspolisens arbete och då enkannerligen naturligtvis kontrollen över detta arbete. Men om Birgit Friggebo har överlolkal mig i krifiken, vill jag alltså gärna nyansera mig.

Sedan är del inte alls så atl jag skulle vara orolig för att jag har gått för långt i kriliken av regeringen. Jag har redan från förra sommarens utfrågningar klart markerat en oerhörl krilisk inslällning. Jag har fakfiskt försökt göra en bedömning i sak från fråga fill fråga. Men jag har haft ett myckel bestämt inlryck av alt man från en del borgerliga parlier har försökl partipolilisera denna fråga.

Jag lycker också när det gäller statsministern all man väl kan ifrågasätta, om det kommer väldigt lösliga uppgifter om hans inblandning, vilken aktivitet konstitutionsutskottet då skall uppvisa som svar på detta. Del var ändå bra all vi gjorde de här utfrågningarna. Det kom fram att det inte finns någol belägg för att statsministern har varit inblandad. Därför tycker jag att man kan nöja sig med det och inte, som det borgerliga blockel, ändå skriva en reservation.

Vi kan ha synpunkter i övrigl på Ingvar Carlssons agerande och sätt att leda regeringen, men jag tycker inte alt det är en fråga i första hand för konslilulionsutskotlet. Del hade varil bra om vi hade kunnal vara eniga på den punklen.

Slutligen, fru talman, vad gäller telefonavlyssningen av Baresic-vi vet alla vem Baresic är och vad han har gjort här i landel. Han har begått det allra värsta terroristdåd som man kan tänka sig. Jag tycker faktiskt all mol den bakgrunden - om man slrikl läser kriminalvårdslagen - fanns det en möjlighet och en rätt för regeringen att dagarna efter Palmemordet beordra en telefonavlyssning av denne terrorist. Det finns annan telefonavlyssning som är belydligl allvarligare.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Regeringens åtgärder med anledning av mordet på statsminister OlofPalme

Anf. 20 BIRGIT FRIGGEBO (fp) replik:

Fru talman! När del gäller telefonavlyssning slår det i förarbetena att det skall handla om militära hemligheter som kan röjas. Lagen har också fillämpals på det sättet att tjänstemän skall vara med och hindra folk från att prata och röja uppgifter. Beträffande den här aktuella telefonavlyssningen var det tvärtom så att man ville få Baresic alt telefonera och röja uppgifler.

Vi kan ha olika uppfattning om delta. Det är inle del jag talar om. Men det är Bo Hammars sätt att tro att hans bedömning är på något sätt finare och värdigare och mer juridisk än vad min och vår bedömning är. Jag vänder mig bestämt mot detta.

När del sedan gäller kriliken och de kommenlarer som vi har om statsministern så är det från min sida också fråga om en seriös bedömning av vilka regler som gäller för vad regeringen får göra eller inte får göra: Slalsminislern och Anna-Greta Leijon var överens om all del här var en fråga för polisen. Men vad gjorde de? De fortsatte all engagera sig i saken och säga alt det här måsle vi konlrollera. Vi måste ha informella kontakter med Åhmansson och polisen och vi måste i regeringen få fram kontroll av delta - i stället för atl överlåta detta åt säpokommitlén, som hade denna

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Regeringens åtgärder med anledning av mordet på statsminister OlofPalme

uppgift, eller ge JK i uppdrag eller på annal sätt formalisera denna fråga. Genom att Carl Lidbom vände sig till statsministern flera gånger och hejade på och sade atl det kommer inte fram någonting, så tog slalsminislern kontakt med Anna-Greta Leijon och bad henne påskynda undersökningsarbetet. Därmed lades ju ansvaret också delvis på statsministern för alt kontakterna med Ebbe Carlsson och hela denna härva fortsatte oregleral på ett informellt sätt. Det är den bedömning av bakgrunden som vi har gjort. Frän min sida finns del inle nägol som helsl inlresse av all bara helt allmänt ha synpunkler på statsministern eller någon annan regeringsledamots hantering. Jag gör min bedömning mot bakgrund av de erfarenheter jag själv har från regeringsarbete. Jag tycker del är viktigt alt hålla tummen i ögal på regeringen. Men då skall också kriliken vara saklig för alt den skall ha något som helst värde och för all det skall kunna åstadkommas förändringar.

Anf. 21 BO HAMMAR (vpk) replik:

Fru talman! Jag har i mitt tidigare anförande över huvud taget inte tagit upp frågan om Baresic. Jag har inte gjorl del, därför alt jag faktiskt lycker alt hela denna affär är en bagatell. Det handlar om en ökänd terrorist. Men det är riktigt som Birgil Friggebo säger att även för en sådan skall lagen gälla.

Men nu finns det en paragraf i kriminalvårdslagen som säger att om det föreligger hol mot rikets säkerhet skall sådan här avlyssning kunna ske. Del är klart att man då kan diskulera denna paragrafs tillämplighet Men många framstående jurister säger all den var möjlig atl tillämpa i denna situation. Jag är då inte människa alt säga atl vi i utskollel kan göra en bättre bedömning av denna lagparagraf än juristerna kan göra. Det är en väldigt speciell paragraf.

Birgil Friggebo och jag är båda engagerade i frågan om illegal avlyssning och om åsiktsregistrering och annat. Men när det gäller denna punkl lycker jag all del egenfiigen inle finns någon slörre anledning att göra någon affär av den. Jag är litet förvånad över att man måste göra en särskild reservation pä denna punkt.

När det gäller slalsminislern lycker jag alt jag har sagl nog i den frågan. Jag överlåter med varm hand åt socialdemokralerna alt vidareutveckla frågan. Om det på något sätt hade framkommit atl statsministern hade varit inblandad, skulle jag vara den förste atl vara med och rikta kritik mot honom. Men jag tycker också atl när vi inte kan få fram detta, så hade del stärkt konstitulionsulskoltels preslige och anseende om vi hade sagl: OK, vi har gått lill botlen med delta, och vi har inte kunnal finna något belägg, så vi släpper den frågan. Men ändå måste man alltså ha de här slängarna, och dem kan man ju ha, men jag vet inte om del var nödvändigt all de skulle återfinnas just i konslitutionsutskotlets bdänkande. Del är mina funderingar kring frågan. Jag är alltså inte del minsla rädd för all gå lill krilik. Jag upphöjer mig inte heller, Birgil Friggebo, lill något slags saklighetens främsla representant i utskollel. Min ambition har varil all åstadkomma största möjliga enighet i bedömningen av detta. Jag tror, liksom jag sade tidigare, att det hade varil väldigl bra för respekten för rättssamhället saml för respekten för politikerna och riksdagen. Jag tycker att vi har kommit ell väldigt långt stycke på väg. Men vi kunde kanske ha kommil ännu längre.

Försle vice talmannen anmälde att Birgil Friggebo anhållil att till protokollet få antecknat atl hon inte ägde rätt till yllerligare replik.

Anf. 22 HANS LEGHAMMAR (mp):

Fru talman! Jag skall här ta upp miljöparfiet de grönas synpunkter på granskningen av den s.k. Ebbe Carlsson-affären.

För del första måste jag då konstatera all jag personligen gärna hade använt den tid som nu gäll ål fill all granska regeringens ålgärder i denna för hela nationen så Iragiska händelse fill all hjälpa fill med alt bringa klarhet i vem eller vilka som ligger bakom mordet. Jag tycker ändå alt del har varil vikfigt att granska hur regeringen handlagt dessa för rättssäkerheten så vikfiga frågor. Inte ens spaningarna efler den som mördade vår slatsminister får göra alt lagarna åsidosätts.

Vi har från vår sida vall att inte vara pådrivande i denna granskning, delvis därför atl vi inte har varit med under hela tiden men även därför atl vi har tyckt alt del har funnils en hel del av politiska övertoner, som enligt vår uppfattning inle hör hemma i en konstitufionell granskning.Därför har vi vägt nästan vartenda ord som står i såväl utskotlsmajoritetens som reservanternas skrivningar på guldvåg. I de fall som vi har funnit att del på konsfilutionella och rättsliga grunder varit befogal med krifik har vi instämt i denna. Däremot har vi konsekvenl avstått från krilik så snarl del har känls som all de borgerliga reservanterna haft politiska bedömningar som underlag för sin krifik. Detta har väckl en hel del irritation i ulskollel, då vi hela fiden krävl alt få ta del av alla skrivningar i förväg. Men det är min övertygelse att vi genom detta har utfört ett seriöst och noggrant granskningsarbete, vilkel har resulterat i atl vi tillsammans med de borgerliga har riktal krilik av relalivt mild karaktär mot regeringens agerande vid telefonavlyssningen av Miro Baresic. Med hänsyn lill all regeringen fattade sill beslut så korl tid efter mordel har vi nöjl oss med att påtala det felakfiga i beslutet och atl delta faktiskl strider mot 31 § kriminalvårdslagen. Jag yrkar alltså bifall till reservation nr 1, p. 12.

Näsla reservafion som jag yrkar bifall till är reservalion nr 2, som handlar om regeringens inblandning i den s.k. Ebbe Carlsson-affären. Här har vi fått de borgerliga partierna atl på flera punkler ändra sin reservalion från sommarens utkast.Vi ansåg att dessa punkter inte var av konstitutionell nalur, och vi har därför lyckals genomdriva omfattande strykningar.

Vi undrar dock vad vpk-ledamölerna haft för skäl till att inle kunna gå med på en gemensam skrivning. Deras separata reservafion, som nu är fogad lill betänkandet, är i sak ytterst nära vår reservation. Jag förstår inle hur de kan undvika att åtminstone i andra voteringsomgången när del gäller reservalion nr 2 gemensaml med oss rösta för krilik mol regeringen.

Beträffande reservafion nr 4 förstår jag helt enkelt inle vad de borgerliga parfierna har sysslat med. Enligl mig har man utgått ifrån atl Ingvar Carlsson har begått någol fel av konstitutionell karaklär. När man sedan har misslyckats med att bevisa detta, har man gjort en politisk bedömning av vad slalsminislern, enligt de borgerliga, borde ha gjorl. Det kan kanske vara intressant atl ha en politisk deball om vad vår statsminister skall göra eller inte göra, men jag tycker inte att den frågan hör hemma i ell betänkande av

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Regeringens åtgärder med anledning av mordet på statsminister OlofPalme

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Regeringens åtgärder med anledning av mordet på statsminister OlofPalme

konsfitulionell art. Jag yrkar därför bifall lill utskottets bedömning i denna del.

I fråga om rekommendafionsbrevet fill Ebbe Carlsson kan jag instämma med flera tidigare lalare. Jag yrkar alltså bifall till utskotlsmajoriletens anmälan i delta betänkande.

Vidare när del gäller regeringens kontakter med spaningsledningen har jag följt den socialdemokratiska linjen och därmed räddat regeringen från krilik. Jag kan villigt erkänna att jag tycker all delta är den svåraste delen i hela Ebbe Carlsson-affären. Dels pågick denna granskning redan innan miljöparfiet var representerat i utskollel, dels har vpk och de borgerliga representanterna inte stött sig vare sig på någon lagtext i rättegångsbalken eller på någon paragraf i regeringsformen när de har skrivit sin reservation. Det är en väldigt svag skrivning och krifiken är mild. Orden som hela reservationen byggs upp kring är atl "fill detta kommer Anna-Greta Leijons upprepade sammanträffanden med Ebbe Carlsson, vilka man kan utgå ifrån all Ebbe Carlsson hänvisat fill när han i sin tur talat med Åhmansson". Begreppel "ulgå ifrån" måste för Åhmansson ha framstått som ett stöd för Ebbe Carlssons teorier. Man använder alltså "ulgå" och "framstått" fill att rikla krifik. Jag har hafl svårl för alt medverka vid denna typ av skrivning.

När det sedan gäller regeringens kontakter med åklagarna har del funnils skäl fill en konstitufionell krilik. Jag yrkar därför bifall till ulskollds anmälan i denna del.

När del gäller reservafionerna 8 och 9 har jag inte funnit att det legat någonfing av konstitufionell karaklär i dessa reservafioner. Jag vill därför yrka bifall lill utskottsmajorilelens anmälan.

Fru lalman! Till sist vill jag yrka bifall fill den reservation som Bo Hammar har tagit initiativ till. Reservationen tar upp frågan om kontroll av påstådda missförhållanden inom säkerhetspolisen. Jag - hksom Bo Hammar - anser att det är regeringens sak atl yllersl se lill alt del fulla ansvarel för säkerhetspolisens verksamhet verkligen tas. Jag har inle för avsikt att vidare gå in på denna reservalion som Bo Hammar och Birgil Friggebo redan har polemiserat om.

Anf. 23 KURT OVE JOHANSSON (s):

Fru lalman! Mordet på statsminister Olof Palme chockade djupt den svenska nationen. Del som ingen ville tro skulle kunna hända i vårl land, hade ändå hänl. Vi blev brutalt påminda om att Sverige inle längre var en idyll, där framstående poliliker kunde vandra fritt ulan skydd.

Sverige skall ändå förbli ett öppet samhälle. Vi tror på det öppna samhällets överlägsna förmåga alt la sig an och lösa medborgarnas problem och all förändra samhällel lill del bättre. Att engagera sig i kampen för demokrati, rällvisa och del öppna samhällel är också del bästa sättet all hedra Olof Palmes minne.

I Sverige har den enskilde medborgaren gentemot staten etl starkt skydd mot hemlig avlyssning. Uppgifterna om att olaglig avlyssning med dold mikrofon, s.k. huggning, ändå ägl rum väckte därför etl berättigat uppseende. Sådan avlyssning är sedan 1975 förbjuden i Sverige. Endasl med slöd av nödvärnsrätlen skulle en sådan olaglig avlyssning möjligen kunna tänkas ske.

Selt mot denna bakgrund har det varit konstitufionsutskottets uppgift att i sitt granskningsarbete pröva regeringens evenluella befattning med frågan om utnyttjande av olagliga spaningsmetoder.

Konsfitufionsutskottet har på denna punkt genomfört en omfattande granskning. Mängder av utfrågningar och material har gåtts igenom för all skapa klarhet.

Vi har kunnal konstalera att del inle finns någoniing som l.ex. lyder på all Slen Wickbom som juslilieminisler känl fill att någon avlyssning med dold mikrofon förekommit under Hans Holmérs tid som spaningsledare. Det finns inte heller några belägg för all någon i regeringen skulle ha ullalal eller tyst medgivii användande av huggning som spaningsmetod.

KU;s direkta kontakter med chefsåklagare Jan Danielsson, en av dem som leder en förundersökning på området, har förstärkt den bild som jag här återgivit.

För telefonavlyssning gäller särskilda regler. Regeringen beslutade den 3 mars 1986 om telefonkontroll av Miro Baresic. I reservalion 1 hävdas att beslutet inneburil en alllför extensiv tillämpning av 31 § i kriminalvårdslagen.

Utskottsmajoriieten delar inle den uppfaltningen. Såsom paragrafen är utformad har regeringen rätt att besluta om telefonavlyssning om det gäller att avvärja ell hol mot rikels säkerhet. En sådan hotbild kunde man, när beslutet fattades, inle bortse ifrån. Regeringen kan därför inle kritiseras för beslutet.

Om de tre borgerliga partiernas medverkan i årels granskningsbetänkande skulle man med visst fog kunna säga: Mycket väsen för litet ull.

Inte minst gäller det i vad som har kommil all kallas för Ebbe Carlssonaffären.

I jämförelse med alla de bombasfiska uttalanden som har gjorls av Anders Björck, Birgil Friggebo och stundtals också av Bertil Fiskesjö så är del ganska litet krilik mot regeringen som man har lyckats ena sig om och sätta på pränt.

Detta erkände ju faktiskl också Birgil Friggebo i sitt inledningsanförande. För att dölja just de faktum att man har satt så litet på pränt, Ivingades Birgit Friggebo i lalarstolen all göra en, vad hon kallade, politisk bedömning av frågan. Det var väl ingen som kunde la miste på all Birgit Friggebo gjorde en polifisk bedömning av frågan. Men nog hade del väl varil bättre om hon hade ägnat sig åt själva uppgiften, nämligen granskningsuppgiften som vi har att arbeia med i dag.

Nu kan vi emellerfid konstatera att de borgerliga har tvingats att retirera från de ståndpunkter de hade i somras. Vi hälsar naturligtvis all fillnyktring inom del borgerliga blocket med fillfredsslällelse. Alt använda KU:s rätt att granska regeringen som elt slagträ i valrörelsen ställde väljarna inle upp på. Väljarna var för kloka för del. Förhoppningsvis har de tre borgerliga partierna lärt sig något av detta.

För framför alll Anders Björcks vidkommande måsle årels granskningsbe-länkande, i varje fall när del gäller Ebbe Carlsson-delen, kännas såsom ell enda slort misslyckande. När jag lyssnade lill Anders Björck fick jag en bestämd känsla av alt del var en fläkt av della som genomsyrade hans ganska avslagna framträdande.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Regeringens åtgärder med anledning av mordet pä slalsminisler OlofPalme

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Regeringens åtgärder med anledning av mordet på statsminister OlofPalme

Anders Björck har gripit efter varje halmstrå för atl kunna misstänkliggöra statsministern i Ebbe Carlsson-affären. Men i reservalion nr 4 Ivingas han medge atl det inle finns några som helst belägg för att statsministern i december 1987 skulle ha fått information av Lidbom om missförhållanden vid säkerhetsavdelningen. Anders Björck tvingas också medge i sin egen reservation atl statsministern aldrig själv sammanträffade med Ebbe Carlsson med anledning av dennes teorier.

Om man läser reservationen blir den logiska slutsatsen inle som Anders Björck påstår, all slatsminislern genom sina konlakler med Anna-Greta Leijon skulle ha bidragil lill tätare kontakter mellan Anna-Greta Leijon och Ebbe Carlsson. Den logiska konsekvensen av den reservafion som Anders Björck har skrivii fast sig vid talar ju snarare för motsatsen. För var och en som läser reservation nr 4 måsle det framstå som fullt klart att reservanterna själva skrivii under på alt deras härnadståg mol slalsminislern i Ebbe Carlsson-affären totalt har havererat.

Fru lalman! Jag övergår nu till frågan om Anna-Greta Leijons kontakter med Ebbe Carlsson. Här har socialdemokralerna tvingats reservera sig pä två punkter. Det gäller reservationerna 5 och 7 i betänkandet. Jag skall nu beröra dem.

Del har sedan sommaren 1988 stått klarl alt Anna-Greta Leijon inte kan undgå krilik för sitt rekommendationsbrev till Ebbe Carlsson och för del faklum alt hon också underlät atl registrera brevet. Anna-Greta Leijon har, när hon utfärdade rekommendationsbrevet, brustit i omsorg och noggrannhet som statsråd. Så formulerar vi vår kritik i reservation 5, som jag härmed yrkar bifall lill.

Utskottsmajoritelen går längre i sin krilik. Del kan man naturligtvis göra om man bortser från vad som framkommit vid granskningen. Trols att de som slår för majoritelsskrivningen tvingats medge all del är ett rekommendationsbrev som Anna-Greta Leijon har formuleral och all de vet all del aldrig har varil hennes avsikt att ge Ebbe Carlsson elt uppdrag, så drar de ändå slutsatsen att hon gjort del.

För alt få framföra litet hårdare krifik mol Anna-Greta Leijon än vi gjorl drar sig utskottsmajoriteten således inle för atl förvränga sakläget.

Men det som ändå kanske är det mest intressanta i delta fall är, som Hans Leghammar sade, atl de tre borgerliga parfierna har tvingats alt refirera från sin hårda kritik från sommaren 1988. Det vill man naturligtvis helst inle diskutera. Ingen av de tre borgerliga representanterna har omnämnt detta faktum i sitt inledningsanförande här i dag.

Utskottets majoritet riklar också kritik mot Anna-Greta Leijon när det gäller konlakterna med åklagarna. Denna kritik analyseras i den socialdemokratiska reservationen nr 7.

Av underlaget för ulskollels granskning framgår all Anna-Greta Leijon och hennes statssekreterare, Sten Heckscher, vid flera tillfällen för rikspolischefen understrukit viklen av atl förundersökningsledningen underrättades om Ebbe Carlssons verksamhet.

Den enda sakliga slutsals som man kan dra av vårt granskningsmaterial är all Anna-Greta Leijon hafl anledning anta alt hennes erinringar givit

resullal. Med andra ord; Anna-Greta Leijon har vidtagit tillräckliga åtgärder för alt tillse all åklagarna hölls underrättade.

Jag yrkar bifall lill reservalion nr 7.

Fru talman! Vi är nu tillbaka i den normala ordningen där socialdemokraterna slår för majoritetens skrivningar.

I reservalion 6 kritiseras Anna-Greta Leijon för vissa uttryckssätt som har använls vid samlal med rikspolischefen och överåklagaren. Kritiken har byggts upp kring lösa antaganden om hur ordvalet kan ha påverkal ulvecklingen.

Utskottet har emellertid vid sin granskning funnit atl Anna-Greta Leijons uttalanden knappast kan ses som någon obehörig påverkan på mordutredningen och spaningsledningen. Vid denna bedömning fäster utskollel särskilt avseende vid att del redan innan Anna-Greta Leijon fick kännedom om uppgifterna var Åhmanssons bestämda uppfattning all en kontroll borde ske och att han inför utskottet inte påstått all någon obehörig påverkan hade förekommil.

När det gäller frågan angående ulredning om lyslnadspliktsbrotl och den krilik som riktas mot Anna-Greta Leijon i reservation 8 vill jag bara helt kort undersiryka följande:

Det måste vara fillåtet för en justifieminisler all även vid samtal med åklagare göra ell så självklarl konstaterande atl en utredning om tystnadspliktsbrott måsle göras på ett sådant sätt alt det inte sätter käppar i hjulet för mordutredningen, eflersom det gällde ell allvarligare broll.

Två reservationer har fogats till ulskoltets betänkande när del gäller Anna-Greta Leijons kontakter med Ebbe Carlsson. Reservation 3, som vänsterpartiet kommunislerna slår för, skiljer sig i väsentliga delar från reservation 2. Vpk:s reservation överensstämmer i vissa avseenden med ulskoltsmajoriielens uppfattning.

Anna-Greta Leijon kritiseras i båda reservationerna för all hon inle vidtog några åtgärder med anledning av att Ebbe Carlsson hade tillgång lill hemliga uppgifler. Kritik riklas också mol henne när det gäller s.k. privalfinansierad verksamhel.

Jag vill i detta sammanhang kraftigt understryka all samarbelel mellan rikspolischefen och Ebbe Carlsson var etablerat långl innan Anna-Greta Leijon informerades. Ebbe Carlsson kunde inte spela någon annan roll än den rikspolischefen gav honom. Rikspolischefen hade ansvaret för Ebbe Carlssons medverkan i mordutredningen.

Vidare har Anna-Greta Leijon, det framgår av vårl granskningsarbete, tydligt markerat alt hon ansell det självklart all polisiär verksamhet inle fick finansieras med privala medel.

Sakligt selt måste krifiken mot Anna-Greta Leijon på båda dessa punkter avvisas.

I reservafion nr 2 riklas också krifik mot Anna-Greta Leijon för att hon inte vidlagil tillräckliga åtgärder mot polisens spaning med dold mikrofon och för att hon inle förde uppgifler om säkerhetspolisens intresse för Pierre Schori vidare i regeringen.

Denna kritik mot Anna-Greta Leijon avvisas såväl i utskollsmajoriietens skrivning som i reservation nr 3.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Regeringens åtgärder med anledning av mordet på statsminister OlofPalme

Prot. 1988/89:115 Det finns således en majoritet i riksdagen som anser att Anna-Greta

17 maj 1989 Leijon genom all kontakla rikspolischefen har gjorl vad på henne ankom för

att kontrollera de obekräftade påståendena om huggning och likaså atl hon

råns ning av stats- krifiseras för alt hon inte på grundval av den informafion hon erhållit

rådens tjänsteutövning pjgj. 5,,; jQg ytterligare åtgärder eller förde uppgiften vidare i

m.m. ,

regeringskretsen.

Fru lalman! Genom den voteringsordning vi har här i riksdagen kan del

således bli så, att vpk:s reservation slås ut mot reservation nr 2. Lägger sedan

egeringensa gar r pj- riksdagsgrupp ner sina röster i slutvoleringen, vinner sannolikl den

med anledning av mor- {,orgerliga reservafionen med stöd av miljöpartiet över ulskoftel.

detpa statsminister Anna-Greta Leijon kommer då att få kritik på eft par punkter, trols att en

U of a me majoritet i riksdagen står för molsalsen. Det är måhända något för

massmedierna all uppmärksamma, åtminstone de som anser sig slå för

sanning och rätt.

Fm talman! Till sist vill jag med några ord beröra konlrollen av påstådda missförhållanden inom rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning.

Del är här vikfigt att understryka vad vi i konstilulionsutskottel är fullkomligt överens om. Jag citerar utskottet: "Anna-Greta Leijon påpekade vid mötet den 4 maj för Nils Erik Åhmansson vikten av atl uppgifterna om missförhållanden kontrollerades så snart som möjligt. Ulskollel gör liksom i utkastet till betänkandet bedömningen att detta påpekande faller inom ramen för normala kontakter mellan en departementschef och chefen för en underställd myndighet. Det är enligt utskottet inle all betrakta som etl uppdrag. Någol formelll krav på alt det skulle ha sin grund i etl regeringsbeslut föreligger enligt utskottet inte."

Vi kommer, som Berfil Fiskesjö uttryckte det, säkert all få tillfälle all återkomma i delta ärende. En ny parlamenlariskl sammansatt utredning har börjal arbeia.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservalionerna 5 och 7.

Anf. 24 ANDERS BJÖRCK (m):

Fru talman! Mycket skall man höra innan öronen trillar av, brukar det hela. Här står Kurt Ove Johansson och läxar upp de borgerliga med en stämma som en brukspatron kunde avundas honom. Jag min stackare, som har fått kritik tidigare - och även i dag - för all vara alllför hårdhänt, får nu höra att jag har varil oerhörl avslagen i mitt inledningsanförande. Det har varil myckel väsen för htet ull.

Del mest kritiska betänkande vi har hafl under många år betecknas av Kurt Ove Johansson som ett betänkande med ganska litet krilik. Han lalar om fillnyktring och myckel annal. Det finns två sätt atl försöka beskriva hur herr Johansson kan ha kommit fram till detta. Den för honom fördelaktigaste versionen torde väl vara att han är en stor polifisk skämtare.

Betänkandet är unikt i sin kritik. Det handlar om en affär som har dragit lill
sig mer uppmärksamhel, och rätt så, än någon annan polifisk skandal under
efterkrigstiden. Denna händelse bagatelliserar emellertid Kurl Ove Johans
son. Hans ärende i talarstolen var etl enda, nämligen atl på varje tänkbar
punkl friskriva regeringen och de övriga inblandade. Här fanns inle någol av,
44 skall vi säga, den överblick över situationen som tidigare ändå har funnits

l.ex. från utskotlels ordförande, Olle Svensson. Vi som känner herrarna vel all Olle Svensson är en utomordentligt självständig person jämfört med Kurl Ove Johansson, som aldrig ens skulle ifrågasätta tryckfelen i regeringens propositioner.

Kurt Ove Johansson för ju här socialdemokratins talan. Men vad som förvånar mig är atl varken Kurl Ove Johansson eller hans parfi uppenbarligen kände sig bedrövade över atl denna affär över huvud taget inträffal. Där fanns inget beklagande av alt denna typ av händelse med alla dess konsekvenser kan inlräffa i 1980-lalels Sverige. Kurt Ove Johanssons ärende i talarstolen var att kritisera de borgerliga och andra som har försökl reda upp det som har hänt. Det tycker jag var etl besked så gott som någol. Del överensstämmer nämligen, herr talman, med statsministerns attityd i denna affär.

Ingvar Carlsson tycks tro atl det nu bara är att gå vidare som om ingenting hade hänt, alt när granskningsdebatten är över är Ebbe Carlsson-affären över, och konsekvenserna, de pohliska och rättsliga, är någonfing man inte behöver bekymra sig om.

Herr lalman! Ingenting kan vara felaktigare. Ebbe Carisson-affären har satt sådana djupa spår'i Sveriges politiska och juridiska liv att den kommer att leva länge ännu. Det beklagliga är att statsministern och hans partivän Kurl Ove Johansson här i kammaren icke verkar ha förstått vad som har hänt. Man verkar inte förstå att del nu krävs åtgärder för atl se till alt detta aldrig kan upprepas. Om man nu inte har förstått detta, kommer Ebbe Carlsson-affären all bli en långkörare igen. Nästa granskningsdebatt och andra granskningsde-batler kommer att handla om Ebbe Carlsson-affären, dess efterföljare och dess konsekvenser. Jag beklagar djupt att man inte från socialdemokratiskt håll tycks ha förstått allvaret i siluafionen. Jag är djupl besviken på Kurl Ove Johanssons inlägg.

Herr talman! Avslutningvis vill jag i detta inlägg säga alt jag reagerar också mot Bo Hammar. Han har en benägenhet - och han hade det i sill första inlägg i sin första granskningsdebatt för ett par år sedan - atl moralisera. Det var de borgerliga som hade partipolitiseral frågan, sade han, och han, om någon, skulle gå fri från partipolitik. Vpk skulle inte syssla med att la partipolitiska hänsyn i dessa ärenden. Var och en som har följt debatten under senare år vet ju all i det här avseendel är Bo Hammar lika god kålsupare som någon annan. Jag lycker inte om atl man på delta sätt menar att det ena partiet sysslar med hell rättsliga bedömningar, andra partier med mer parfipolilik. Så är icke fallel. Ingen tror del, även om Bo Hammar står här och upprepar del.

Vi har fått en dos moralkakor över oss från Bo Hammar. Del må så vara om han vill vara kammarens egen moraltant. Men jag tror att vi skall respektera atl andra partier på egen hand kan göra bedömningar ulan atl bli ulsalta för den typen av misslänkliggöranden när det gäller grunderna. Jag ägnar mig inte åt det när det gäller vpk. Jag lycker inle att del finns anledning för vpk att ägna sig åt del när det gäller andra parlier.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Regeringens åtgärder medanledning av mordet på statsminister OlofPalme

Under detta anförande övertog andre vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Prot. 1988/89:115 Anf. 25 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c);

17 maj 1989 Herr talman! Jag reagerade också när jag lyssnade pä Bo Hammar och

rådens tjänsteutövning m.m.

Regeringens åtgärder med anledning av mordet på statsminister OlofPalme

även på Hans Leghammar. De framställer sig själva som de verkliga j .° .. . besserwissrarna i denna församling, drivna av djupa och ädla moliv medan vi andra skulle ha andra syften än sanningen. Så är det naturligtvis inte. Jag reagerade också mot att Hans Leghammar vill försöka påskina att vi från centern skulle ha ändrat våra skrivningar för all de skulle passa honom. Skrivningar ändras från sammanträde till sammanträde under ulskottsarbe-tets gång. Det är ett led i det fortgående beslutsfattandet att man överväger hur man skall uttrycka olika lyper av krilik. Inte vare sig i dessa frågor eller i andra frågor har Hans Leghammar och hans parfikollegor i riksdagen haft någol bestämmande inflytande över utgången.

Kurt Ove Johansson var myckel lågmäld i sitt anförande. Jag kände knappast igen honom från tidigare debatter. Han brukar ha en uppmuntrande och upphetsande aggressivitet i sitt framträdande, som verkar inspirerande på oss andra. Del saknade jag i stor utsträckning. Man frågar sig varför. Jag utgår från alt Kurl Ove Johansson har ett mofiv. Han vill tona ner det hela. Genom hans anförande gick såsom en röd tråd all det hela inte var så märkvärdigt. Anna-Greta Leijon hade begått ell par små misstag, men hon ville så väl.

Jag erinrar mig alt jag i en utfrågning i somras råkade ställa frågan: Ebbe Carlsson, finns han? Det var en del som log fasta på del. Kurl Ove Johansson har tagit så fasta på vad som då hände att han tydligen inte vet atl Ebbe Carlsson-affären över huvud taget har ägt rum. I varje fall hörde jag ingen summerande kommentar om denna mycket märkliga hisloria. Men den kanske inte har ägt rum enligt Kurl Ove Johansson.

I realiteten riklar även ni socialdemokrater krilik mol elt statsråd. Kritiken är hårdare än jag upplevt under de 18—19 år jag sulfit i riksdagen. Jag har inte vid olika regeringsinnehav selt något förslag från oppositionen som har haft den sältan. Denna krifik är ju i sak lika hård i det socialdemokratiska yttrandet som i reservafionen, även om formuleringarna är annorlunda.

Kurt Ove Johansson påstod att oppositionen hade bedrivit ett härnadståg mot statsministern. Stackars slatsminister att bli utsatt för ett härnadståg! Om det fanns nägra härnadståg mot statsministern på de punkter som Kurt Ove Johansson log upp lill diskussion, saltes de i gång och leddes från annat håll. Det förekom uppgifter från personer som hade varit involverade - och de vidarebefordrades i pressen - om alt statsministern hade varit orienterad på etl myckel fidigare stadium än han själv påstod. Menar verkligen Kurl Ove Johansson att vi skulle ha låfit dessa för statsministern myckel graverande uppgifter stå kvar ulan atl bli undersökta och klarlagda? Jag tycker att Kurt Ove Johansson och alla andra borde vara tacksamma för atl vi tog fasta på vad som hade sagls så alt vi kunde rensa luflen på den punkten. Jag vill gärna understryka all det inle är någon förstahandsuppgifl för konsfitufionsutskottet att samla glödande kol på olika individers hjässor. Vi har en lika stor uppgifl när det gäller att raka undan de kol som andra orättmätigt har placerat på hjässorna. Vi skall inte på något sätt undanskymma alt i många av de frågor som vi har tagit upp fill noggrann granskning har

46 vi kommit till slutsatsen atl inga fel har begåtts. Del lycker jag är ett mycket

bra resultat. Jag skulle vara glad om vi kunde komma till det resultatet i alla de frågor som vi granskar.

Anf. 26 BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Jag är htet förundrad över atl bänken fill höger är alldeles tom och all det inle finns någon representant från regeringen som tar emot budskapei om granskningen. Det var annat 1937 när Per Albin Hansson som nybliven statsminister för majoritetsregeringen själv gick upp i deballen och skulle sätta utskottet pä plals. Numera sätter man utskottet pä plals genom atl inle ens visa upp sig.

Hur vore det om Kurt Ove Johansson i denna diskussion ändå kunde visa lilel ödmjukhet? Han framträder här precis som om ingel hade hänl. Myckel väsen för litet ull. Här riklas allvarlig krilik mot ett statsråd för atl ha brutit mot grundlagen. Här riklas allvarlig krilik mot elt slalsråd för att ha åsidosatt åklagarna. Här finns en majorilel för atl rikla krilik mot elt slalsråd för atl ha understött och påverkat myndigheterna genom att sanktionera olika teorier. Dd är ingen ull alls!

Det finns faktiskt en majorilel för en ganska kraffig kritik. Därlill kommer alt socialdemokraterna inslämmer i denna kritik med litet andra ordvalörer. Men den grundläggande meningen alt man inte får falla vilka beslut och utfärda vilka brev som helst har stöd hos socialdemokratin. Det är många år sedan, om del någonsin har hänl, som utskoltd och sedermera kammaren har varit sä överens om krilik mol ett statsråd. Del har också fält konsekvenser. Anna-Greta Leijon har avgått. Vad mer leder den allmänna passiviteten över huvud lagd lill att man kommenterar denna affär? Här pågår dd huggning och smuggling. Här finns privaipengar - men jusfilieminislern slog inle näven i bordel och sade all del inte får gä till så. De här pengarna användes sedan lill den illegala smugglingen. Ingen socialdemokrat har tidigare tagit upp all statsministern inle ville beklaga det hela eller visat någol engagemang mol all del får gå lill på det här visel. Nu går Kurt Ove Johansson upp och säger att det är myckel väsen för litet ull. Vilken socialdemokrat ulom Hans Göran Franck i denna kammare vågar säga någonting om vad som händer i vårt land?

Jag får be kammaren om ursäki för en felsägning i mitt inledningsanförande. Jag sade all vi i vårl granskningsbetänkande hade ägnat oss åt polifisk och juridisk granskning. Självfallet skall det vara juridisk och administrativ granskning. Del är mycket allvarlig kritik, och den finns alt läsa i betänkandet. Atl vi sedan här i kammaren ägnar oss ål all göra en sammanfattning kan naturligtvis inte vara något fel. Del undanröjer på inlel vis den allvarliga kritik som förts fram i själva betänkandet.

Herr lalman! Jag undrar om vi skall dra den slutsatsen all passiviteten från socialdemokralernas sida alt kommentera litet mera allmänt vad som hänt i vårt land under de senaste åren visar brisl pä en känsla för rättssäkerheten för rättsstatens fortbestånd. Är det den slutsats vi skall dra, eller är det någon annan?

Herr lalman! Bertil Fiskesjö nämnde i sitt inledningsanförande någonting om all informella konlakler hade bidragil lill denna verksamhel. Jag är beredd atl instämma i det och ansluter mig till Berfil Fiskesjös slutsats. Han

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Regeringens åtgärder med anledning av mordet på statsminister OlofPalme

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Regeringens åtgärder med anledning av mordet på statsminister OlofPalme

var finkänslig nog all inle säga atl det var folkpartiet och socialdemokraterna som för några år sedan skrev ihop sig i ett betänkande om dessa frågor. Jag är inte sämre kvinna än all erkänna när jag lycker alt jag har gjorl fel. Jag tror att vi har hamnat snett i dessa frågor. Inle minst den här aktuella affären har visat på det. Jag tänker för min del bidra lill åtgärder för alt vi skall få en uppstramning när del gäller kontakter med myndigheter och regeringen och för att vi skall undanröja sådana problem som vi har tvingais hantera och granska under den här omgången i KU.

Anf. 27 KURT OVE JOHANSSON (s):

Herr lalman! Berfil Fiskesjö kunde inle känna någon inspiralion efter mill förra inlägg, vilkel han sade att han hade gjort förul i debatter med mig. Kan det, Bertil Fiskesjö, vara sä att det inte finns någonting längre som kan inspirera Fiskesjö i dessa frågor?

Jag skulle vilja ägna några ord åt det Berfil Fiskesjö sade om statsministern. Han ställde frågan lill mig; Skall man inle granska slalsminislern? Ja, vissl skall man granska statsministern. Det har också gjorls i utfrågningar och i vårt material. Men när vi har tagit del av materialet och utfrågningarna har vi kommit fram till all del inte finns någon saklig grund för alt rikla krilik mol slalsminislern. Vad jag reagerar mot är att Anders Björck och Birgil Friggebo, trots alt allt sakmaterial talar för alt del inte finns någon anledning att rikta krifik mot statsministern, använder halva liden av sina 15 minuters inlägg till att kritisera statsministern.

Del är alltså denna typ av vulgärdebatl som jag vände mig mot i mitt första inlägg. Jag tycker all sakligheten borde leda fram lill alt de som slår bakom reservalion 4, där man krifiserar statsministern ulan någon som helst grund, skulle ha hafl kurage alt erkänna atl reservationen inte bygger på någon som helst substans. Lilel grand av skammens rodnad vilar över reservalion 4.

Anders Björck retade upp sig på alt jag lycker alt hans inledning i förhållande lill fidigare var litet avslagen. Jag kan dä säga lill Anders Björck att innehållet i det han sade var avslaget; det hade inte del där av kärna i substansen som annars brukar förekomma i hans inlägg. Det är inle så konsligl, för skall man bygga sin krilik på vad som står i reservation 4, då blir även Anders Björck avslagen fastän han nalurliglvis ändå är högljudd, som han alltid brukar vara i talarstolen. Vi har alltså inle talat rikfigt om samma saker.

Sedan vill jag även på en annan punkl göra elt klarläggande, eftersom vi har anklagals här för alt vi från vårl håll inte skulle ha insett atl Ebbe Carlsson existerade. Eftersom Bertil Fiskesjö lydligen har glömt del, skall jag som kuriosa nämna att när Bertil Fiskesjö ställde frågan vid utfrågningen fick han svarel all vissl existerade Ebbe Carlsson för oss socialdemokrater. Glöm alltså inte bort atl vi riklar hård kritik, som jag ser del, i reservalion 5 mol Anna-Greta Leijon när det gäller del rekommendationsbrev som hon utfärdade och som hon inle regislrerade. Men de som slår för utskottsmajoritelen har tvingats bruka våld på själva saklägel för all kunna rikta en hårdare krilik än vad vi har gjorl i reservalion 5 mot Anna-Greta Leijon. Del är alltså sättet alt diskutera och resonera på som jag vände mig emot i milt inledningsanförande.

Det är forlfarande väldigt tyst från de tre borgerliga partierna när del gäller det faktum atl de fakfiskt har tvingats retirera från den hårdare krifik som de framförde sommaren 1988. Jag skall läsa upp följande formulering från en skrivning sommaren 1988 men som inte längre finns kvar i det skrivna materialet: "Enligt utskottets uppfallning talar dessutom omständigheterna för att hon var medveten om det felakliga i sill handlande. Della gör hennes handlande än mer klandervärt."

Della har de tre borgerliga partierna tvingats alt slryka i årets granskning. När jag påpekade detta försökle de tre borgerliga partiernas förelrädare säga alt jag vill mildra kriliken mot Anna-Greta Leijon. Vi slår fasl vid den krilik som vi framförde mot Anna-Greta Leijon 1988. Ni har retirerat på den punklen.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Regeringens åtgärder med anledning av mordet på statsminister OlofPalme

Anf. 28 BO HAMMAR (vpk):

Herr lalman! Också jag tycker atl Kurt Ove Johansson är litet nonchalant Han försöker komma ifrån atl del faktiskt är väldigt hård och bestämd krifik som konsfilulionsulskoltel på en rad punkter riklar mol Anna-Greta Leijon och hela hanteringen av den här affären. Jag förstår inle rikfigt meningen med att bortse från detta och alt försöka släta över del hela.

Anders Björck och Bertil Fiskesjö lycker alt jag moraliserar över de borgerliga partierna. Ja, del är svårl alt bedöma den saken. Jag vet inle vem del är som moraliserar. De som har tagit del av utskoltsulfrågningarna kan väl göra sina bedömningar. Jag tycker för min del atl del är svårl att ta slällning lill den saken. Det har i varje fall inte varit min avsikl all moralisera. Vad jag har kritiserat er för är att ni har sysslat med, skulle jag vilja säga, politisk lakfik i den här frågan. Jag tycker all det har gjorl det svårare för oss att komma fram till elt bra resultat - inle vad gäller den senaste omgången, för där har vi lyckals ganska bra, men förra sommaren då riksdagen inte var samlad och ni inle var beredda att medverka till att en urtima riksdag inkallades. Vi i vpk sade: Om vi skall lägga fram etl färdigi betänkande, kräver logiken att riksdagen inkallas - vi var ensamma om den uppfattningen, men så skulle det inte bli.

Med tanke på atl utskottet inte hade någon riksdag att vända sig till menade jag att utskottet i hög grad borde koncenlrera sig på de rällsliga bedömningarna av affären. Med den utgångspunkten skrev jag mina texter, och jag menar all de är väl så siarka, ja, kanske slarkare än de borgerligas. Ni skulle i era texter nödvändigtvis ha med olika mera politiska bedömningar. Jag kan begripa det. Vi stod ju inför valrörelsen. Ni gjorde väl bedömningen atl del var nyttigt Men utskottet hade kunnal komma längre. Dessulom hade det varil möjligt att få en annan majoritet, om ni inte hade haft nämnda partipolitiska ambifioner.

Nu är vi överens på många punkler vad gäller della betänkande. Men just därför lycker jag atl det är ganska onödigt alt, som ni har gjorl i frågor där del inte finns hell klara belägg för alt Anna-Greta Leijon har brustit, ändå skriva reservalionstexter.

Jag har tidigare frågat er; På vilken grundval gör ni er bedömning av det samtal som fördes mellan Anna-Greta Leijon och riksåklagare Magnus Sjöberg? Båda parter säger ju att avsiklen inle var all ulöva någon

4 Riksdagens protokoll 1988/89:115

Prot. 1988/89:115 påtryckning pä Sjöberg när det gällde atl lyslnadspliktsbrotl icke skulle
17 maj 1989 beivras. Ändå säger ni myckel spekulativt Jo, men samtalet måste lolkas pä

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

del sättet. Det var Anna-Greta Leijons avsikl. Sjöberg dementerar. Leijon

dementerar. Vilka sierskor eller fjärrskådare har ni tillgång lill som kan göra

en annan bedömning av samtalet? Det är just sådana här extraturer som är ganska onödiga. Vår krilik är ändå

så långtgående och så sakligt slark atl den här lypen av extraturer inte

D o, .. , behövs. Del är min krifik. Tala gärna om moraliserande! Men i så fall tror jag

Regeringens åtgärder ■* °

™„w„.;j • nog alt vi moraliserar litet till mans.

med anledning av mor- °

det på statsminister

OlofPalme "'■- ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Della är del mesl kritiska belänkandel från konstitutionsutskollel mol regeringen som vi har hafl pä mången god dag - 1988/89 års granskningsbetänkande. Det handlar inle minsl om en av de största rätlsskandaler som vi har hafl på mången god dag - Ebbe Carlsson-affären. Men trots della har Kurl Ove Johansson ägnat all sin lid i lalarstolen ål atl bagatellisera det hela. Han säger atl det var mycket väsen för litet ull. I sitt senasle inlägg använde han ocksä ullrycket vulgärdebatl - ordagrant återgivet - om de borgerliga. Vad är nu delta? Del innebär alltså all delta belänkande egentligen inle är någoniing värt. Jag tycker nog atl det hade varil poliliskl klokl - om jag får ge politiska motståndare ett lilel råd - alt erkänna all det som har hänl är djupt beklagligl, all del är en skandal och att man från regeringens sida så länge man har regeringsmakten skall tillse all detta icke upprepas. Man bör beklaga de oskyldiga offer som Ebbe Carlsson-affären har skördat

Hade socialdemokraternas represenlanl i lalarslolen i dag gjorl nägol av delta, tror jag att vi skulle ha kunnat sätta punkt för Ebbe Carlsson-affären ulifrån konstilutionsutskoltels synpunkt. Men budskapet till svenska folket i dag frän socialdemokraternas represenlanl är det rakl molsalla; Del är oppositionen som har bråkat, ulnylijal affären och varit taktisk. Del här är en bagatell, och oppositionen har ägnal sig äl en vulgärdebatt.

Delta, herr lalman, är alltså budskapet. Här finns ingen ånger, ingel beklagande och inga löften om atl man skall se till all della icke upprepas. Det är, som sagl, budskapei från socialdemokralerna här i dag. Därför kommer Ebbe Carlsson-affären atl fortsätta till dess atl de som bär ansvaret inser vad de har medverkal till.

Självfallet har landets statsminister elt ansvar. Man kan diskutera, som här
har gjorts, om han på den här punklen var informerad eller inte. Jag
respeklerar alt man har olika uppfattning på den punklen. Men för atl del
skall vara någon mening med alt ha en slalsminisler som har de maktbefo
genheter som vår konstitution medger - dessa befogenheter är mycket stora
jämförl med vad som gäller i vissa andra länder - måste man självfallet yllersl
kunna utkräva elt ansvar av slatsminislern. Del råder ingel ivivel om all
slalsminislern hade reda på den här affären en och en halv månad innan den
blev offentlig. Han skulle naturhgtvis ha kunnat vidta åtgärder. Om han hade
gjorl det - del ankommer inle på mig alt säga vilka åtgärder - skulle det
naturligtvis ha blivit en hell annan utveckling. Men socialdemokralerna tycks
50 i dag här mena atl statsministern icke har, och icke borde ha hafl, nägon roll

och all han egenlligen inte hafl någon anledning att intressera sig för del hela. Jag vill avslutningsvis ställa en fräga till Kurl Ove Johansson - i varje fall lyckerjag alt det är en viktig fråga till socialdemokraterna i dag: Menar ni att Ebbe Carlsson-affären icke har varit någon rättsskandal, att den icke har varil nägon politisk skandal eller alt den över huvud laget icke har varil någon skandal?

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Anf. 30 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr lalman! Först ell par ord fill Bo Hammar. Moralisera gärna! Del har jag i och för sig ingenting emol. Men framställ del inle som en god och för alla gällande moral! Vi moraliserar nog alla litet. Således får vi väl respektera varandras moraliska normer.

Jag är dock kanske litet konfunderad när del gäller Bo Hammar. I somras gjorde han stor affär av att vi på den borgerliga sidan sysslade med politik. Dä kunde han inle gå med. Nu är Bo Hammar och vi helt överens på flera punkter. Del som i somras, före valet, var förakllig polilik har nu efter valet och i vårens tid alltså blivit god juridik.

Kurl Ove Johansson! Del har faktiskt hänl en del i Ebbe Carlsson-affären och i dess släptåg. Elt par justifieministrar, en polischef, en spaningsledare och en säpochef har avgått. Huvudena har rullat hit och dit, och del har rått en allmän oreda på de plan i samhällel där oreda icke skall finnas. Del gäller alltså en mycket omfattande affär med vida effekter över stora fält.

Vad Kurl Ove Johansson fortsätter alt göra är all minimera del hela, och han gör del pä etl skickligt sätt. Han väljer all diskulera små detaljer och att framställa dem som huvudsaker. Del är i och för sig listigt - del erkänner jag gärna - men det skymmer den stora, övergripande sakfrågan och del reella innehållet i konsfitutionsulskoltels belänkande.

En sådan delalj som Kurl Ove Johansson gjorde mycket av var all vi i en skrivning hade tagit bort en passus om huruvida Anna-Greta Leijon var medvelen om sin handling eller ej. Jag vill erinra om att jag upprepade den i mitt första inlägg. Jag utgår nämligen från atl man inle ens i socialdemokratiska regeringar har hell medvetslösa statsråd.

Regeringens åtgärder med anledning av mordet på statsminister OlofPalme

Anf. 31 BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr lalman! Det är riktigt, som Berfil Fiskesjö säger, all man om man inle vill säga någonting i den stora frågan kan ägna sig äl petitesserna. Kurl Ove Johansson säger alt ingenting i sakmaterialet talar för all Ingvar Carlsson på någol sätt har varil inblandad. I vitboken redovisas att slatsminislern den 30 april träffade Carl Lidbom. Därefter framhålls:

"Efter delta samlal log slatsminislern kontakt med justitieministern och underströk viklen av atl arbetet med atl kontrollera de aktuella uppgifterna bedrevs så skyndsami som möjligl."

Detta innebär de facto att slatsminislern har lagil över rollen all driva fram en kontrollerande verksamhet i regeringskansliet. Det engageras också en mängd regeringstjänsteman i olika sammanhang för all konlrollera hela verksamheten.

Sakmaterialet talar i själva verket för atl statsministerns agerande innebar alt konlaklen mellan Anna-Greta Leijon och Ebbe Carlsson fortsatte. Ebbe

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Regeringens åtgärder med anledning av mordet på statsminister OlofPalme

Carlsson kallades upp lill henne tillsammans med Slen Heckscher för atl man skulle förbereda informationsverksamhet också i förhållande till partiledarna för att man skulle undanhålla uppgifterna från parlamentarikerna i säpokommillén.

Men del må vara hur det vill med dessa små detaljer. Jag skall inte hålla någol långt anförande. Jag har 4 minuler och 39 sekunder kvar av min taletid, men jag tänker inte utnyttja hela den liden. Jag länker till slut bara ställa en sammanfallande fråga lill Kurl Ove Johansson, för att inle distrahera honom med alltför många frågor och inlägg;

Har det som hänl varil bra för mordutredningen? Har det som hänt varil bra för säpos verksamhel? Har del som hänl varit bra för rällssäkerhelen och rättsstaten Sverige? Har del som hänl över huvud tagel bidragit med någoniing positivt i Sverige under de senaste två åren?

Anf. 32 KURT OVE JOHANSSON (s);

Herr talman! Jag vill först vända mig lill Birgit Friggebo och klarl säga ifrån alt det väl inte finns någon som under debalten i dag har hävdat all del som kallas för Ebbe Carlsson-affären har varil bra för någonting. Det finns väl över huvud lagd ingen som har hävdal detta. Men det belyder ju inle all vi, när vi sätter oss ned i konstitutionsutskollel och granskar den här affären, kan använda oss av vilka skrivningar som helsl. Vi måsle väl ändå göra en relevant bedömning utifrån de fakta som föreligger.

Även om det naturligtvis, som jag förslår, från oppositionens sida finns etl inlresse av alt rikta krilik mol slalsråd, måsle väl ändå en sådan kritik, om den skall ha någon lödighet och om den skall få någon effekl, också ha substans. Vad jag har vänt mig emot är alt den krifik som opposifionspar-tierna har framfört på många punkter i betänkandet inte håller inför en saklig bedömning.

Låt mig som elt exempel ta upp det som Birgit Friggebo sade i sitt förra inlägg, där hon log upp den omtalade finansieringen av vissa polisinsatser. Vilka relevanta fakta har vi på den punkten? Jo, relevanta fakla i vårt material är ju att Anna-Greta Leijon i flera sammanhang har understrukit vikten av atl det som skulle göras av polisen också skulle betalas av polisen.

Del framgår av vårt material, Birgil Friggebo, all Anna-Greta Leijon vid samtalen med rikspolischefen i april försäkrade sig om alt poUsen klarade sina koslnader. Hon fick beskedel från Åhmansson alt så var fallel. Om pengarna inte skulle räcka lill skulle man begära extra anslag.

Det är ovederhäfligl all, som man gör i en reservalion, försöka anklaga Anna-Greta Leijon för någonting som hon inte har gjort eller medverkat lill. Del är alltså sådana saker som det finns anledning all peka på.

Jag vill vidare för både Anders Björck och Birgil Friggebo återigen peka på reservation 4, där ni försöker göra elt nummer av att statsministern lyckle alt man skulle konlrollera de aktuella uppgifterna. Ni menar atl detta skulle ha bidragit till att öka kontakterna mellan Anna-Greta Leijon och Ebbe Carlsson. Även av era egna skrivningar i reservationen framgår det klarl alt man inte skulle kontrollera dessa uppgifler mol uppgiftslämnaren Ebbe Carlsson, utan att de skulle kontrolleras av någon annan och mot någon annan.

Statsministern sade - och det slår för resten i er egen reservalion - atl uppdraget borde ges till berörd myndighet. Del var alltså egenfiigen inte etl uppdrag lill Anna-Greta Leijon. Om man skulle dra någon logisk slutsals av uppgifterna i er egen reservation borde del snarare vara atl statsministerns uttalande skulle leda till mindre av kontakter mellan Anna-Greta Leijon och Ebbe Carlsson.

Sådana här skrivningar som ni har formuleral har, måhända slentrianmässigt, hängt med från granskningsarbdel, kanske ulan all ni har tänkt djupare på dem, men jag har angripit dem.

Ni har också avgivit en reservafion om Anna-Greta Leijons kontakter med åklagarna. Vad redovisar vi då på den punklen i vårl belänkande? Vi har redovisat atl Anna-Greta Leijon vid sitt första sammanträde med rikspolischefen, den 30 mars, lalade om betydelsen av atl förundersökningsledningen underrättades. Den 5 april talade Anna-Greta Leijon på nytt om för rikspolischefen att Ebbe Carlsson-informationen skulle lillföras mordutredningen och att det var viktigt all förundersökningsledningen underrättades. Sedan har man vid ell sammanträde den 28 april uppmanat rikspolischefen samma sak. Den 4 maj försäkrade sig Sten Heckscher om all rikspolischefen, när han skulle ha sitt möle med åklagarna den 9 maj, skulle informera om Ebbe Carlssons roll.

Om man ufifrån detta kan dra slulsalsen atl krifik skall riktas mol Anna-Greta Leijon, lycker jag atl man har gått för långt.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Regeringens åtgärder med anledning av mordet på statsminister OlofPalme

Anf. 33 BO HAMMAR (vpk):

Herr talman! Apropå självständig bedömning kan man, om man i detta omfattande betänkande studerar del som gäller Ebbe Carisson-affären, konstatera att vi å ena sidan - vilket är naturligt - har den socialdemokratiska gruppen som nalurliglvis har samma uppfattning i alla frågor. Man försöker mildra kriliken. Å andra sidan har vi del borgerliga blockel. I alla dessa frågor tycker de tre borgerliga parfierna in i minsla detalj delsamma. Del finns inga som helsl nyanser mellan dessa borgerhga partier. Det kan vara en fillfällighd att de gjort en sådan saklig bedömning, men det kan också vara, som jag misstänker, etl polifiskt laklikspel bakom. Det är min misstanke.

Slutligen finns det två partier som jag lycker i fråga efter fråga har försökt att göra något slags saklig bedömning. Vi har kommil fill litet ohka slutsatser. Men bakom dessa kan man faktiskl misslänka atl det ligger försök till en självständig bedömning. På vissa punkler har vi varit överens med de borgerliga, vi riktar mycket stark krilik. På andra punkter lycker vi att de borgerliga har fel. Då har vi anfingen gjorl särskilda reservationer eller tyckt att den socialdemokrafiska gruppen i utskottet har haft rätt. Var och en får dra sina slutsatser. Allt detta kan vara tillfälligheter. Att de tre borgerliga partierna fill 100 % och in i minsta detalj tycker lika kan vara en ren fillfällighet. Men man kan också spåra något slags polifiskt blocktänkande i en fråga där jag lycker att varje parti har skyldighet all försöka göra sin egen självständiga bedömning.

Bertil Fiskesjö tycker att det jag förra sommaren skulle ha betecknat som föraktlig polilik, betecknar jag nu som god juridik. Men det är inle på del sättet. Vi skall kanske inte fördjupa oss i den frågan, även om del skulle vara

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Regeringens åtgärder med anledning av mordet på statsminister OlofPalme

intressant atl diskutera den vidare med Bertil Fiskesjö, inte bara i hans egenskap av tredje vice lalman, utan också som framstående statsvetare.

Jag var rädd förra sommaren för all KU skulle göra någonting som gick ulöver konstitutionen. Det har sagts tidigare. KU är ingen domstol. KU är ingen miniriksdag. KU fattar inga beslul. KU lägger förslag till riksdagen. Eftersom vi förra sommaren inte hade någon riksdag som skulle inkallas - del var en unik situation - kunde man diskutera vilken roll KU skulle spela. I den situationen, för all inte KU i sitt viktiga granskningsarbete skulle så all säga trampa konstitutionen under fötterna, menade jag all vi skulle göra en så långt det var möjligt renodlat rättslig bedömning.

Min utgångspunkt var att KU när det gäller rättsliga frågor kan betraktas ha en viss självständighet. Således kan konslilutionsulskollel utan riksdagens hörande anmäla statsråd till ålal. Jag lyckle atl vi skulle hålla oss fill dessa rättsliga bedömningar, vilkel inte alls skulle försvaga kritiken, jag menar snarare ivärlom. En krilik där vi drar de politiska slutsatserna, l.ex. att för detta förtjänar statsrådet krilik eller allvarlig krifik, kan inle KU slå fast, ulan del är förslag som KU lägger fram för riksdagen. Nu är riksdagen samlad, och vi befinner oss i en hell annan situation än förra sommaren.

Jag är medveten om all Bertil Fiskesjö säkert har en annan uppfattning och all della är en fråga som kan diskuteras. Men jag vet alt jag långl ifrån slår ensam, ulan många statsvetare och jurister lycker atl min bedömning har varil en riktig bedömning. Jag vill säga delta därför att jag inle alls har ändrat uppfallning sedan förra sommaren. Mina texter till dagens belänkande överensslämmer nästan lolall med de texter jag presenterade till utkastet till betänkandet förra sommaren.

Men i dag befinner vi oss i en annan situation. I dag är del inte KU;s utslag som gäller, utan del är KU:s förslag till Sveriges riksdag, som senare i eftermiddag kommer att ta ställning till dessa förslag.

Anf. 34 ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Socialdemokralins företrädare i debatten i dag, Kurt Ove Johansson, diskuterar konsekvenl bara teknikalileter. Han diskuterar vissa formuleringar i reservationerna. Han vägrar över huvud tagel all ge sitt partis helhetssyn på Ebbe Carlsson-affären. Han vägrar bestämt att ullala sig om huruvida del inträffade lyder på rättsröla eller inte. När man lyssnar på Kurt Ove Johansson får man intrycket av atl ingen utrustning har smugglats in, inga personer har fått avgå, inga sekrelessbrotl har begåtts, ingen Carl Lidbom har gjorl någon säpouiredning, ingen Ebbe Carlsson har existerat, inga middagar har avätits osv.

Jag ställde en fräga till Kurl Ove Johansson om enligl hans och hans partis uppfallning Ebbe Carlsson-affären är en rällsskandal, en polilisk skandal eller ingen skandal alls. Den frågan tror jag all vi, herr lalman, måsle få ett svar på innan den här debatten avslulas.

Jag vill skicka med ytterligare en fråga till Kurl Ove Johansson: Har Sveriges statsminister haft nägol ansvar för Ebbe Carlsson-affärens ulveckling?

Anf. 35 BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr lalman! Kurt Ove Johansson fortsätter att borra sig ner i detaljerna i granskningsbelänkandet. Det är i och för sig lovvärt Men finns del inle en enda socialdemokral i detta riksdagshus som i dag är beredd att ha en mer övergripande värdering av del som har hänt under de senaste åren i denna affär? Finns det inte en enda socialdemokrat i delta riksdagshus som vill -många siller och lyssnar vid sina högtalare - och har tid all komma hil för alt göra en värdering av della?

Kurl Ove Johansson sade alt ingen har hävdal alt delta är särskilt bra. Men vad är det som är dåhgt? Vad beror del pä? Hur kan sådanl här hända i Sverige? Del är ändå resultatet som räknas.

Fischer-pengarna - Anna-Greta Leijon har gjorl vad som på henne ankommer, säger man. Ja, hon har frågat rikspolischefen om det fanns pengar till resor, holellkostnader m.m. i samband med del som Ebbe Carlsson skulle ägna sig åt ute i Europa. Men om man fick höra att privatpengar skulle användas, dessutom pengar från en kontroversiell person som flera regeringsledamöter har många synpunkler på, nog skulle man då, om man är justitieminister av någon kaliber, slå näven i bordel och säga: Inle en dag mer! I morgon dag belalas pengarna tillbaka! Alt man inte reagerade på det här sättet innebar ju att smugglingen med hjälp av dessa pengar kunde äga rum nere i Malmö.

När del gäller statsministern och frågan om att regeringskansliet har ägnal sig ål kontrollverksamhet har vi pekat på atl om en ledamot av regeringen skall ge uppdrag ål någon, så skall det ske skriftligen i regeringsbeslut Här fanns del alla möjhgheter för regeringen atl koppla in säpokommitlén och säga till Ebbe Carlsson; Var så god och gå fill säpokommitlén! Eller också hade man kunnat ge JK ell uppdrag eller rikspolischefen ell formellt regeringsuppdrag. Man gjorde ju inte del utan fortsatte atl snacka. Man hade Ebbe Carlsson rännande inne i regeringskansliet för att träffa än den ene och än den andre för att förbereda den här kontrollverksamheten - del framgår ju klarl. Och stafsminislern hejar på och står bakom. Kontrollera, kontrollera, fortsätt verksamhelen!

När det gäller förundersökningsledarna säger man också all Anna-Greta Leijon gjorl vad på henne ankommer. Vi hade en Palmekommission som i elt ullålande starkt kritiserade Slen Wickbom för alt han åsidosatt åklagarna. Man framhöll atl del är åklagarna som är ledarna och alt del är de som skall informeras. För Anna-Greta Leijon hade det bara varit atl säga: Var så god och gå fill åklagarna med din information! Eller också kunde hon själv ha sagt lill åklagarna att Ebbe Carlsson har någonting atl berätta. Men här gick månad efler månad, och ingenfing hände. Anna-Greta Leijon träffade åklagarna och hade den normala månadsgenomgången, men hon sade inte ett knäpp, hon sade inte flasklock fill åklagarna. Vad är del annal än alt försöka undanhålla åklagarna information och vara misstänksam mol dem? I stället för att säga fill Ebbe Carlsson alt gå dil eller dit och berätta vad han hade all säga, så fortsatte Anna-Greta Leijon själv alt lyssna på honom. Därmed sanktionerade hon hans teorier. Del är på dessa punkter som en majoritet av utskottet uttalar allvarlig krilik när del gäller dels brevet, dels kontakt med åklagarna, dels den omfattande fortsatta kontaktverksamheten

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Regeringens åtgärder med anledning av mordet på statsminister OlofPalme

Prot. 1988/89:115 med Ebbe Carlsson, som innebar en sankfion av hans uppgifter och kunde
17 maj 1989 innebära en styrning av myndigheterna. Det är för detta som det finns en

Granskning av statsrådens tjänsteittövning m.m.

majorilel i reservalionerna 2 och 3, och det är den inlressanla och vikfiga delen.

Regeringens åtgärder med anledning av mordet på statsminister OlofPalme

Vad beror det på atl de borgerliga partierna är överens? Jag känner inte all jag på något sätt har behövt åsidosätta någon saklig uppfattning som jag har för atl skriva på både de delar där vi är i majoritet och de delar där vi har reserverat oss. Kan dd vara på det sättet atl de borgerliga partierna har en gemensam uppfallning om hur en rättsstat skall fungera, en gemensam uppfattning om rättskänsla och även i lämplighelsfrågor? Del är kanske pä det sättet.

Skall vi kanske behöva genomlida en sådan här hisloria till, eflersom ingen har några synpunkter på kompisskapet, kollerierna, nepolismen, maktfullkomligheten, utnyttjandet av maklen som en privatsak, självtillräckligheten - det som är bakgrunden till hela den här affären?

Jag tror för min del atl del är alldeles nödvändigt alt vi får en ny regering i det här riket för atl vi skall få en bättre lingens ordning när del gäller rätlssäkerhelsfrågor, för att vi skall bli av med maktfullkomligheten, kompisskapet och "hovnarreriel", som vi har sell exempel på. Dessulom är det nödvändigl att socialdemokralin blir elt 30-procentsparli, så all den självtillräcklighet som är så utmärkande för socialdemokralin i all dess politik försvinner. Ni behöver en självprövningstid för att inle vara så maffiga och buffliga.

Anf. 36 KURT OVE JOHANSSON (s):

Herr talman! Birgit Friggebo önskar en ny regering. Det kan jag nalurliglvis förslå all hon gör utifrån sina utgångspunkter. Så länge folkpartiet inte sitter i regeringsställning vore det väl konsligt om dess vice ordförande inle ville ha en regering där folkpartiet skulle vara med. Men jag är tillräckligt gammal för all ha fått uppleva en borgerlig regering åren 1976-1982. Och jag måste få säga till Birgil Friggebo att jag bävar vid tanken atl del skulle bli så alt de borgerliga skulle återvinna makten i Sverige och bilda regering. Erfarenheterna från den liden då vi hade borgerliga regeringar är sådana att jag skulle tro alt en slor majoritet av svenska folket absolut inte vill ha tillbaka den situation som då var rådande.

Jag tycker att Birgil Friggebo håller på med någol mycket egendomligl. Hon anklagar mig för all jag inle kommer med vad hon kallar "de slora vyerna" ulan bara ägnar mig åt pefitesser.

Låt mig först och främsl säga atl jag ju inte kan ge någon annan bild av Ebbe Carlsson-affären än den som ges på de 1 600 sidor som konsliiutionsutskoltel har presenleral i delta ärende. Om Birgil Friggebo höll sig till saken, vilket hon inte alllid gör, så skulle nog inle heller hon kunna ge någon annan totalbild av Ebbe Carlsson-affären än den som vi har redovisat i vårt betänkande. Jag står för den bilden ulom i de fall där vi på några få punkler har reserveral oss från socialdemokratiskt håll.

Sedan säger ni atl jag bagatelliserar och att jag inle anlägger några kriliska

synpunkler på Anna-Greta Leijons handlande. Då får jag väl än en gång läsa

56 upp de tre rader som ingår i vår reservafion nr 5, där vi uttalar följande:

"Anna-Greta Leijon har genom all underteckna ett sådanl brev brustit i den Omsorg och noggrannhet som ålegat henne som statsråd." Jag har yrkal bifall lill den formuleringen. Det är en ganska hård krilik som vi ullalar på den punklen. Kom då inte och säg att jag på något sätt bagatelliserar den här frågan!

Anders Björck räknade upp sekretessbrott och talade om middagar och allt möjligt sådanl som finns med i Ebbe Carlsson-affären. Jag bestrider inte att det finns sådana inslag, men del som vi diskulerar i dag är på vilkel säll t,ex. Anna-Greta Leijon skall göras ansvarig, om ell sekrelessbrotl har begåtts. Det är sådana frågor som vi diskuterar i dagens betänkande, och det är där som jag på många punkler har kunnal påvisa all den kritik som ni riklar mol Anna-Greta Leijon i många avseenden inte håller för en granskning.

Nu säger ni att jag ägnar mig ål petilesser. Vad jag har gjorl är alt jag har granskat det som ni kritiserat i era reservationer och omvänt i de två fall där ni står för utskoltsmajoritetens uppfattning. Då har jag granskal delta ulifrån det material som vi har tagit fram och därvid funnit att er krifik inte är berättigad. Så har jag påtalat della. Det är ju inte ett försök från min sida, som Bertil Fiskesjö ville påslå, alt minimera någonfing utan bara att utifrån fakta föra fram en relevanl kritik mol dem som har varit inblandade. Det har vi gjort mol Anna-Greta Leijon. Jag lycker alt vi har gjort del med eftertryck. Vi står ju fast vid den kritik som vi kommit fram lill fidigare.

Jag kan i och för sig inkassera som ett tillfredsställande resultat av det fortsatta granskningsarbdel efter sommaren 1988, atl de borgerliga i varje fall på väsenlliga punkler har tvingats refirera från de ståndpunkter som de intog vid den tidpunklen. Det kan vara en ganska fin slutsummering på den här debalten, lycker jag.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Regeringens åtgärder med anledning av mordet på statsminister OlofPalme

Anf. 37 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr lalman! Jag lovar, i alla fall preliminärt, alt della skall bli mill sisla inlägg i delta ärende, i varje fall i dag. Jag lovar vidare alt jag skall minimera mill anförande, även om jag inle lycker atl det vi diskulerar är någon bagatell.

Jag vill vända mig till Bo Hammar en gång fill. Bo Hammar påsiod alt konstitufionsutskottet skulle ha en särskild granskningsuppgift på vintern och en annan på sommaren. Jag kan försäkra Bo Hammar alt konstilutionsulskotlels granskning allfid kan ske, oavsett om det är varmt eller kallt, om solen skiner, höstlöven faller eller snön ligger djup. Vi kan samlas för atl genomföra denna granskning när som helst. När vi är färdiga med vår granskning är del riksdagen som tar över, och beslular om hur vårl belänkande skall hanleras.

Anf. 38 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Jag har mer eller mindre blivit uppmanad att säga någol i denna debalt. Jag vill hell korl påpeka att den kritik som jag har framförl i denna affär, både i lidskriflsform, i bokform och på åtskilliga andra håll, står fast. Det är vikligl atl kriliken har skell på ett lidigl stadium och all den har skelt kontinuerligt. Jag finner också, efter att noggrant ha lyssnat på debatten i dag, atl den krifik som kommit inle bara från min sida ulan från många

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Regeringens åtgärder med anledning av mordet på statsminister OlofPalme

andra håll - både innanför och utanför riksdagen - har hafl en verkan. Del har i dag vitsordats från olika håll, från företrädare för de olika partierna, alt kritiken som framförts har varit mycket hård.

Om jag ser på saken i stort anser jag all hela detta förfarande som har förekommil i konslilutionsulskotlet, men också den deball som har förevarit, har haft - del sade jag på ett tidigt stadium - en välgörande verkan. Man skall inte se bara på de negativa sidorna.

Del är dock alldeles klarl all vad som har förekommil har varil till skada för mordutredningen, för rättssäkerheten och för vårt rättsväsende. Det positiva är alt det i och med alt vi har fått denna granskning och denna skarpa krilik har skelt etl uppvaknande i alla läger när del gäller rättsfrågorna. Men vi har långt ifrån kommit fram till de förändringar som behöver göras inom rättsväsendet Del är alldeles klart atl alll det som har förevarit måsle leda lill en självrannsakan. Det måste ske förbättringar, förstärkningar och förnyelse inom rättsväsendet, någol som omöjliggör en upprepning av del som har skett.

Del finns enligl min mening förutsättningar för en sådan positiv ulveckling, men vägen är lång. Jag tror inle atl del finns något parti som i dessa frågor kan säga alt det är bättre än de andra parfierna. Alla partier har problem med frågor av detta slag. Rättsfrågorna och rätlssäkerhelsfrågorna har inle en fillräckligl stor plals inom de polifiska partierna. Där måsle alla komma med en ordentlig självkritik. Det är lyvärr så, alt man pä åtskilliga håll, trots allt, ser dessa frågor som andrahandsfrågor.

Jag vill avsluta med atl relatera något av vad jag skrev i somras. Jag talade då om att man borde reparera skadorna. Del gäller alt nu så snabbt som möjligt söka reparera de skador som har åstadkommits. Den genomlysning som sker av hela denna rältsaffär har trots allt hafl det goda med sig att det nu borde finnas förutsättningar för att driva en framsynt rättspolitik.

Den juridiska kompetensen i regeringsarbdet och i förvaltningen måste förstärkas. Kontrollen och insynen i övrigl måste förbättras och skärpas inom rättsväsendet Det gäller alt utse personer med stor självständighet och integritet i olika kontrollfunktioner, vare sig det gäller JO, JK, KU, säpo, rikspolisstyrelsen eller någol annat kontrollorgan.

En rad undersökningar visar att tilltron till rättsväsendet inte är tillräckligt stor hos allmänhelen. Rättssäkerheten och rättstryggheten är omisfiiga värden som dess värre alllför ofta underskattas av politiker. Rättssäkerheten skall inte bara ge den enskilde formella rältigheter utan också reella möjligheter atl tillvarata sin räll. Delta är förutsällningen för atl principen om allas likhet inför lagen skall få en verklig innebörd.

Rättssäkerheten förulsälter med andra ord atl det också finns rätlstrygg-het. Ibland har man i stället lalal om materiell rättssäkerhet. Jag anser all det blir klarare och mer adekvat alt använda begreppet rättstrygghet.

I detta anförande instämde Lennarl Nilsson (s).

Anf. 39 ANDRE VICE TALMANNEN:

Sedan de under avsnittet Regeringens ålgärder med anledning av mordel på slalsminisler Olof Palme anmälda talarna nu hafl ordel övergår kammaren lill alt debattera avsnittet Utlänningsärenden.

Anf. 40 INGELA MÅRTENSSON (fp);

Herr talman! Det finns mycket alt säga om regeringens sätt alt sköta utlänningsärenden. Ett enigt konstitutionsutskott tvingas återigen kritisera regeringen för de långa handläggningsfiderna. Atl fly från sitt land måste vara en plåga - all sedan oroligt tvingas vänta passivt i flera är på besked om ifall man får stanna i det land där man sökt asyl, måsle vara fruktansvärt För två år sedan sade invandrarministern i en utfrågning i konsfitulionsulskoiiel: "Min målsättning är alt man inom loppet av tvä månader från del all en aslyansökan är inlämnad skall avgöra ärendet i invandrarverket och atl del skall la högst två månader inom regeringskansliet. Eflersom lägel är så pressande, för all inle säga krisartat, måsle ålgärder vidlas myckel snarl."

Delta var för två år sedan. Utskottet uttalade att "de nuvarande förhållandena i asylärenden kan inle accepteras" och "yllerligare ålgärder erfordras". I år får ulskollel ålerigen konstatera, atl läget är ofillfredsställande, inte minsl inom regeringskansliet, där väntefiderna ökat sedan förra året och nu är uppe i mer än fem månader i genomsnitt. Utskottet har dessulom fält informalion om all dd finns exempel på ärenden som regeringen tagit närmare fyra år på sig att avgöra.

Folkpartiet har också i flera år klagat på all regeringen struntat i all la fram den praxissamling som man lovade ta fram i samband med all nya riktlinjer för flyklingpoliliken antogs av riksdagen för fem år sedan. Om minislern har bestämt sig för all, trots alt många efterlyst en sådan dokumentation av praxis, inle åsladkomma en sådan, så borde han ha rapporterat detta till riksdagen. Della har han inte gjorl.

Regeringen har också hafl i uppdrag alt särskill följa förvarstagandet av barn. I förra årels granskning, liksom i årels granskning, har vi i folkparfiet slällt frågan: Hur många asylsökande barn togs i förvar föregående år? Men de uppgifterna existerar inte. Hur skall man då kunna följa fillämpningen av bestämmelsen att barn endast får tas i förvar om synnerliga skäl föreligger? Särskill märkligl är del att regeringen även struntat i della åtagande, efter all 1987 ha kunnat konstatera genom en sfickprovsundersökning att hundratals barn logs i förvar under några månader. Glädjande nog kan vi konstatera all även socialdemokralerna och moderaterna i år siöder kravel att regeringen skall föra en sådan statistik. Vi får hoppas att den nya invandrarministern lar ät sig denna kritik och inte som den tidigare ministern avråder från atl ställa sådana krav på slafisfik och antyder att kravet grundas endast på pur nyfikenhet.

Den tidigare invandrarminislern visade också en myckel kallsinnig inslällning lill de ensamma asylsökande barnen. Han konstaterade att hans "ulgångspunkl är och har varit all barn så långt möjligl skall kunna vislas hos sina föräldrar. De ensamma barnen har inga föräldrar här." Och så frågar han: "Hurudan är deras föräldrakontakt? Var finns deras föräldrar?" Jag ställer mig frågan: Vilka föräldrar vill skicka i väg sina barn över halva jordklotet fill en kultur som de inte känner till?

Får de sedan reda på hur deras barn har behandlats i Sverige-ja, då måste de lida sjufall värre. Jag har hafl tillfälle alt under snarl elt år följa etl kollekliv med iranska barn i Göleborg. De bor i elt litet f.d. hotell i cenlrala stan med pojkprostilution, kvinnoproslitution och knarkförsäljning inpå

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Utlänningsärenden

Prot. 1988/89:115 knutarna. Jag skulle inte vilja atl mina barn skulle tillbringa sina tonår i de
17 maj 1989 kvarteren.

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Utlänningsärenden

Dessutom har de här barnen i vissa fall fått vänta närmare ett år- eller mer än etl år - innan den första utredningen gjorts av polisen. Massmedia har visal hur oroliga barnen blivit av denna längdragna väntan. De har svårt att koncentrera sig i skolan och har mardrömmar på nätterna. Etl år är en lång fid för l.ex. en elvaåring. Nu har visserligen många fått besked om all de får slanna i Sverige, men fortfarande väntar barn på besked. Jag lalade i går kväll med en person ur kolleklivets personal - för övrigt en lärare som engagerat sig på sin frifid för barnen. Han berättade att två 16-åriga pojkar i kollektivet, som varil där i drygt ett år, fortfarande vänlar på besked. Varje dag när de kommer hem från skolan filtar de efter etl brunt kuvert som skall ge besked -och varje dag bUr de besvikna. Denna situafion är omänsklig, inte minst med lanke på att de andra lolv barnen i kolleklivet har fäll besked - och positiva sådana - all de får stanna här i landet.

Trols denna situation säger Georg Andersson: "Jag har svårl alt se atl de ensamma barnen skulle ha varil i slörre behov av snabba besked än andra barn." Jag menar all barn måsle prioriteras, och i första hand de ensamma barnen. Utskollel uttalar sig också för beslut på etl tidigt stadium, som kan vara vägledande för bedömning i andra enskilda ärenden.

Elt par av anmälningarna i årels granskning har gällt palestinska asylsökande. Del ena fallet, som gäller Sami el-Sharif, har anmälts av Erling Bager. Sami utvisades av säkerhetsskäl efler fyra år i Sverige. Enligt Samis advokat och närslående svenska vänner har Sami ljugit till en början, för han Irodde atl han då lättare skulle få slanna kvar i Sverige. Han var 20 år när han kom. Dessförinnan hade han levt under flyktingliknande förhållanden. Del är inte ovanligt att barn i denna situation får rådet all ljuga för att på del visel ha större möjligheter att få asyl. Det har även personalen på kollektivet för de iranska barnen intygat. Men de svenska myndigheterna tolkar detta snarare så, att vederbörande saknar skäl för alt stanna här. Och i Samis fall lar man hans fantasier på allvar och menar att han är farlig för säkerheten i landet.

När del gäller Sami har utskottet inle haft möjlighet atl värdera de påståenden som ligger till grund för utvisningen. Vi vel inle vilka källorna är, och därmed inte om de är trovärdiga eller om det är fråga om renl skvaller. Däremot är det märkligt alt man kan utvisa PLO-sympalisörer lill Libanon. Regeringen gjorde dessulom bedömningen atl svensk polis inle kunde eskortera utvisade direki till Libanon ulan atl man måste använda sig av syriska myndigheter för atl verkställa den svenska regeringens beslut. Amnesty Inlernalional redogör för mängder av övergrepp mol palestinier, ulförda av Amalmilisen. I utskottsbelänkandet redovisas alt en viktig informationskälla vid bedömning av skilda länder är just Amnesty. Varför lyssnar man inte lill Amnesty i det här fallel?

De palestinska asylsökandes ärenden har genomgående myckel långa
handläggningsfider, inte minsl på regeringsnivån. Jag förstår atl del kan vara
svåra avvägningar, men del är inle acceptabelt att folk får vänla i åratal, och i
vissa fall över sju år, innan de får besked. Undersökningar visar att långa
väntetider ger upphov till ångest och djupa depressioner, som också kan leda
60 fill fysisk skada. Ofta handlar det om unga pojkar i 20-årsåldern, som haft

svåra uppväxtförhållanden och sedan skall utsättas för denna långa pina och ovisshet i väntan på besked. De blir skadade för livet.

Många har reagerat mot utvisning av palestinier och även personer från andra länder. Men regeringen lar mycket litet inlryck och gör myckel sällan några uppföljningar, även när man kan befara all de utvisade kan råka ut för förföljelse i det egna landet. Folkpartiet har vid etl flertal tillfällen krifiserat regeringen för delta. För att ge möjlighel fill säkrare bedömningar i framtiden bör stickprov göras när del gäller utvisningar.

JO har i elt anlal fall av direktavvisning granskat asyllagsfiftningens tillämpning och funnil att polis och invandrarverk har handlat olagligt. Broll har begåtts mot grundlagen, och i princip faller hanteringen under brollsbalkens bestämmelse om myndighetsmissbruk. JO drar också slulsalsen att den olagliga praxisen var förankrad i vart fall i invandrarverkets ledning och kanske ännu högre upp, dvs. på regeringsnivå.

Invandrarministern förnekade bestämt vid utfrågningen atl så varit fallel, och konstitufionsutskottet har inle heller kunnal finna belägg för detta påstående. Men någon mer ingående ulredning har vi inle kunnat göra på grund av fidsbrisl. Utskottet har gjort en summarisk granskning av 87 avvisningsärenden under 1987 och 1988 och därvid funnit alt regeringen bifallit överklagande i 35 fall. Regeringen har således varit fullt medveten om att både poUsen och invandrarverket handlat felakfigt i en mängd fall. 126 fall har regeringen dessulom ulöver beslutet riklat krifik mot polisen och i 8 fall mol invandrarverket.

Det är ju märkligl, minst sagl, atl regeringen gång på gång konstaterar alt fel begås - felaktig lillämpning av grundlagen - men inle ser fill all regeringens beslut bildar praxis för invandrarverket och polisen. Regeringen är skyldig att se lill all myndighetsmissbruk inle förekommer, och del har man inle gjorl på ell effektivt sätt i del här fallet.

Jag yrkar bifall fill reservafionerna 11, 13 och 15.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Utlänningsärenden

Anf. 41 BENGT KINDBOM (c):

Herr talman! Frågan om regeringens handläggning av utlänningsärenden har återkommit i många granskningsbetänkanden de senasle åren. Första gången vi hade den här debatten var för nästan tio år sedan, och i vissa fall känner man igen diskussionen; samma problem berörs i dag som vid det tillfället.

I 1979/80 års betänkande sade utskottet att del är vikligl att arbetsmarknadsdepartementet har fillräckliga resurser för handläggning av ufiännings-ärendena. Vi sade också att del över huvud taget är av den slörsla belydelse att handläggningen över hela fältet, med lanke på alla inblandade myndigheter, inte tar för lång tid i anspråk och att högl ställda rällssäkerhelskrav uppfylls. Detta är nog sådant som är lika angelägel i dag som då. Vi framhöll också hur angelägel det här är från de enskilda människornas synpunkt. Cenlern har också understrukit atl del rör sig om del första mottagandet av våra invandrare och flykfingar. Del är viktigt att del hela sker på ell riktigl sätt, eftersom de första intrycken kanske blir bestående under den fortsatta verksamheten i vårt land. Då vi måste avvisa någon är det också vikfigl atl avvisandet sker på ett korrekt sätt och innan vederbörande helt har hunnit rota sig i del svenska samhällel.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Utlänningsärenden

Vad som har hänl under de här åren är ju också alt del har blivit en väsentligt ökad tillströmning av invandrare och flyktingar. Man har ökat resurserna, men ändå måste vi i betänkandet konstatera att handläggningsliderna har blivit längre. Det är inte tillfredsställande och tvärtemol de uttalanden som hela tiden har gjorls. Ändå är vi även denna gång beredda atl ge både myndigheter och regering möjlighet alt än en gång pröva en ny organisation för att nedbringa handläggningsfiderna.

En annan sak som diskuterades när vi i närmasi föregående granskningsbe-tänkande hade denna fråga uppe gällde barn i förvar. Den gången var vi Ivungna att reservera oss, men i dag finns det en enhällig skrivning. Även på denna punkl kan jag konstalera all del kommer att vidtas ålgärder, varvid utgångspunkten självfallel måste vara den atl man inte skall ta barn i förvar.

En annan fråga som cenlern särskilt har tagit upp och tillsammans med andra partier reserverat sig i gäller uppföljningen. Del har framhållits hur svårl det är atl följa upp ulvisningsbeslulen. Vi konstaterar all uppföljning av ulvisningsbeslut har skell i några fall, då det har framkommit uppgifter om att någon har råkat illa ut. I reservation 13 skriver vi all uppföljning borde sfickprovsmässigt ske vid fler tillfällen. I synnerhet är det viktigt när del gäller länder där del finns anledning all tro att repressalier eller andra åtgärder kan vidlas mot en återvändande person. Enligt vår åsikl bör regeringen se lill all utrikesförvaltningarna blir mer aktiva. Del här måsle också gälla i andra fall än de spektakulära fallen. De senare kan kanske till följd av sin aktualitet behandlas på elt speciellt säll. Men detta kan inte vara normgivande för hur ulvisningsbeslut skall följas upp och hur människor skall hanleras. Samma åtgärder bör tillämpas i alla utvisningsfall.

När dd gäller praxissamlingen reserverade vi oss vid etl tidigare tillfälle, men denna gång står vi inte bakom reservafionen. Slutligen skall jag kommenlera detta något. Den 1 juli i år skall vi ju fä en ny organisation. Det sfipuleras klart atl handläggningsfiderna skall bh kortare än för närvarande. Normall skall handläggningen ta någon eller några veckor. Huvuddelen av fallen skall klaras av lokalt, och inget ärende skall, stipuleras det klarl, la mer än ett halvår. I samband härmed får vi en ny organisation när del gäller handläggningstider, barn i förvar och den praxis som myndigheterna har alt tillämpa. Centerpartiet är berett all slälla sig bakom denna organisation, och konsfitufionsutskottet är också berett att på nytt granska handläggningen.

Herr talman! Jag ber alt få yrka bifall till reservalion 13.

Anf. 42 ROLF L NILSON (vpk):

Herr talman! Jag kan inslämma i mycket av det som Ingela Mårtensson och Bengt Kindbom har sagt beiräffande de s.k. utlänningsärendena. Det är i princip frågor som konlinuerligl har granskats av konslilutionsulskotlet under hela 1980-talel. Konslilufionsutskottel har granskal regeringens sätt att hantera frågorna. Skälen kan vara olika. Det kan finnas svåra missförhållanden på del här området, och det kan också bero på all frågorna är verkligt svåra alt handlägga. Jag tror atl det rör sig om en kombinalion av båda sakerna. Del är svåra frågor, eflersom del ofla rör sig om enskilda och inle sällan mycket iragiska människoöden, där man måste la hänsyn till just del unika i varje människoöde samtidigt som man ser lill att alla blir behandlade

lika. Man måste alltså göra generella bedömningar. Frågorna är också svåra därför atl det i många fall rör sig om svåråtkomlig och osäker information som ställningstagandena skall grundas på. Det är vikligl all handläggningen av ärendena går snabbi, av skäl som bl.a. Ingela Mårtensson berörde. Vederbörande skall inte behöva leva i ovisshet om det framtida ödet. Del är ocksä viktigt atl ärendena hanteras grundligt och utförligt, så att det inte blir några dåliga eller felaktiga beslul, som får genomgripande konsekvenser för flykiingarnas fortsatta öde.

Det är alltså vuxna män och kvinnor, hksom också ensamma barn, som på grund av hot mot liv och lem och hälsa har måst lämna sill hemland, därför all de har fel ras, fel religion eller fel uppfallning i efiska frågor. Jag tänker då på värnpliklsvägrare och krigsvägrare. De kan också ha en felaklig polifisk uppfattning. Vi måsle komma ihåg atl den absolut övervägande delen av de här människorna finns i sina grannländer, ofta fattiga länder. En lilen del av den slora flyktingströmmen kommer hil lill Sverige. Del är vikligl, och del är vår officiella politik, atl de skall bemötas generöst. Det har invandrarminist-rar och förelrädare för politiska parlier och ideella organisafioner - och så senl som beträffande del förra granskningsbelänkandet ell enigt konslilufionsulskoll- uttalat. Människorna skall behandlas enligt lagen, och de skall behandlas lika. Det är om detta som kritiken har handlat. Men del har också handlat om den renl humanitära och den känslomässiga sidan av problemet. Del är svårt att koppla borl denna. Jag tycker att det bra atl den finns med i bilden, eflersom det rör sig om människor av kött och blod. Det är människor vilkas namn vi känner till. Ibland är det vänner och anhöriga som är flyktingar och som är föremål för s.k. handläggning.

En stående rubrik i granskningsbetänkandena är handläggningsliden. Alt gå i ovisshet om huruvida man kommer att bli accepterad som flykting och får stanna i det relafivt trygga Sverige är påfrestande. Den upplevelsen kommer ovanpå de påfresiningar som man tidigare har hafl. Konfrontationer med de svenska myndigheterna associeras lill tidigare konfrontationer och trauma-fiska upplevelser med myndigheter i hemlandet och på andra ställen. Konslitutionsutskoltet konstaterade i årels granskning att handläggningstiderna trols förbättringar var alltför länga och att regeringen med nödvändighet måsle vidta åtgärder för atl nedbringa handläggningsfiderna.

Nu har en hel del sådana ålgärder föreslagils. KU har i sin granskning konstaterat att handläggningstiderna faktiskt har ökal jämfört med vad KU konstaterade vid förra årets granskning. Det finns exempel på väntefider på nära fyra år. Handläggningsliderna har alltså inle, som utlovats, minskal utan i stället ökat i många fall.

Del sägs att personalförstärkningar och organisationsförändringar skall få genomslag lill hösten. Del är möjligt, men samma sak har sagls förr. Del finns anledning för KU atl ålerkomma i frågan om handläggningstiderna. Visst skall man vara optimistisk - det är en bra grundinställning. Men samma påpekanden har gjorls så många gånger tidigare alt jag anser all skepsis är en mer befogad och realistisk inslällning än optimism. Vi får se hur det ser ut nästa år när KU granskar regeringen i fråga om dessa handläggningslider.

Beiräffande regeringens praxis i övrigl inställer sig flera frågor. Vpk har vid flera granskningstillfällen lagil upp frågan om de palestinska flyklingarna

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Udänningsärenden

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Udänningsärenden

som grupp. Vi anser all en hel del lyder på alt palesfinier dels behandlas som grupp, dvs. inte lagenligt såsom enskilda individer, dels får en mindre generös behandling än andra kategorier flykfingar. Långa handläggningsfider har också konslaterals.

Det här beror på många saker, exempelvis alt situafionen i Väslasien är komplicerad och snabbi förändras. Många grupper inom exempelvis samma paraplyorganisation är i fejd med varandra eller under tillfällig vapenvila som ganska snabbi kan övergå till öppna strider. Det är därför svårt atl göra korrekta bedömningar.

Jag tror att dd finns en polifiskt grundad fördomsfullhet mot palestinier. Den kan också vara grundad på sympatier för staten Israel och på misstänksamhet mot palestiniernas slrävan att själva få beslämma i sitt eget land. Säkerhetspolisens bedömningar är inblandade. Det är svårl att få tillgång till dem och svårt alt bedöma värdet av dem. Likaså är det svårt alt offentligt diskutera dem, och det är en stor brist.

Myckel hastigt och ovänlat kan ärenden om palesfiniers siluafion belysas. Det skedde senast förra veckan i närheten av denna lokal. Jag skall inle särskilt utförligt kommentera fallet med Yassin, men det belyser på ett konkret sätt uppgifter om tortyr, risk för förföljelser och risk för bestraffningar efler fattade utvisningsbeslut. Det förekommer också att de lämnade uppgifternas riktighet ifrågasätts. Ingela Mårtensson omtalade nyss ett fall där flykfingen i fråga lär ha lämnat felakfiga uppgifter.

Jag tror inte atl en garanti för en generös och saklig behandling av de palestinska flyktingarna hade undanröjt dessa problem, men väl minskat dem. Vår bedömning och krilik av den enligl vår mening slrängare behandlingen av palestinierna finns dokumenterad i en reservation fill belänkandel.

Terrorislbeslämmelserna nämns typiskl nog i anslulning lill utlänningsärendena, för det handlar ju om fillämpning av speciallagstiftningen mol flyktingar/utlänningar. KU har sagt alt det kan uppslå svåra intressekonflikter kring terrorislbeslämmelserna och all del är vikligl att rätlssäkerhelsfrågorna bevakas kontinuerligt. Det är helt rikligl, men del är ändå en rejäl underdrift. Den enda rimliga slutsatsen är att terrorislbeslämmelserna är oförenhga med rättssäkerheten. Vi är övertygade om all terroristfrågan kan lösas med vanlig lagsliflning och att förlusterna i rättssäkerhet inte uppvägs av fördelarna med lagen. Det pågår nu en översyn. I väntan på vad den kommer fram lill kräver vi i en reservafion atl terroristlagen upphävs. Kritiska parfier som vpk och miljöparfiet får för övrigl inle della i översynen. Man skall ha rätt att få vela vad man är misstänkt för och ges möjlighet all försvara sig.

Frågan om överlämnande av ärenden fill invandrarverket har berörts. Det skall ske ulom i enslaka fall där del är uppenbart atl uppgifterna är orikliga eller inle behöver tillmätas någon vikl. Del betyder all polisen inte skall tvingas göra politiska bedömningar eller trovärdighetsbedömningar som man inte har förutsättningar alt göra. JO;s Anders Wigelius har i elt inspektionsärende och i ett klagomål varil myckel hård i sitt omdöme av detta överlämnande. Han har konstaterat myndighetsmissbruk och hävdar att lagbrott förekommit. Att han inte vill väcka ålal beror på alt han anser att

felaktigheterna inle kan läggas enskilda tjänstemän fill last utan är förankrade på åtminstone verksledningsnivå eller eventuellt på ännu högre nivå, dvs. i regeringen. Det har alltså konstaterats atl ullänningslagen har tillämpats på elt felakfigt säll.

Regeringen har under lång tid känt lill dessa missförhållanden, även om del inle har kunnal konstaleras all dessa är förankrade i regeringskansliet. Regeringen har inte vidtagit ålgärder för att komma lill rälla med dessa missförhållanden. Fattade beslut om korrigeringar har inte fått prakfiskt genomslag. Därför finns det enligt min och övriga reservanters mening anledning alt rikla anmärkning mol regeringen för dessa brisler.

Med det anförda yrkar jag bifall till de reservationer som har undertecknats av vpk, nämligen reservalion 12 angående asylsökande palesfinier, reservation 13 om uppföljning av regeringsbeslut, reservation 14 om lerroristbeslämmelser och reservafion 15 om överlämnande fill invandrarverket.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning a v statsrådens tjänsteutövning m.m.

Utlänningsärenden

Anf. 43 PER GAHRTON (mp):

Herr talman! För någon halvfimme sedan utnämnde Anders Björck det svenska rättssamhället fill elt mögelhus. Jag vill inle förneka att Ebbe Carlsson-affären är ett tecken på all del sprider sig mögel litet här och var på samhällets loppnivå.

Om man nu skall ha en måttstock på etl rättssamhälles hälsa, kan man fråga sig vilken måttstock som är bäst. Är det den som handlar om myglerier på loppnivå, eller är det den som handlar om hur enskilda människor drabbas av brister i rättssamhället? Är det fråga om de rältsbrisler som drabbar yrkespolifiker och statstjänstemän? Del är inte alls oviktigt. Eller är det fråga om de rältsbrisler som drabbar l.ex. förföljda människor från andra länder som flyr hit?

På fyra punkter finns yrkanden om all med olika slyrka kritisera regeringen för att den inte har upprätthållit en god rällspolilik gentemot utlänningar som finns i eller vill la sig fill Sverige. Jag finner atl stöd för de fyra kritikpunkterna kommer från miljöpartiet i fyra fall, från vpk i fyra fall, från folkpartiet i tre fall, från centerpartiet i ett fall och från moderalerna i noll fall. Moderala samlingspartiet är ju del parfi som Anders Björck fillhör. När del gäller rältsbristerna för de enskilda människorna - för människor från andra länder som kommer hil och drabbas av lerroristlagar, invandrar-verksbyråkrati, kommunarrest och allt detta - har Anders Björck alltså inte ell ord all säga. Och han har inle ens lyckats få någon av sina partivänner att tycka någonfing. De har inte förhandsplanerat atl ens delta i deballen; kanske kommer de alt göra del nu.

Men är det inle ganska avslöjande för en människosyn all här går Europarådels nyvalde president i bräschen för attacker mol regeringen för myglerier på loppnivå, men när debatten kommer fill hur kurder, palesfinier och alla andra förföljda drabbas av rätlssamhälld har han gåll på lunch eller kanske lill en TV-inlervju. Då har han inle fid längre, då är han inle intresserad. Europarådets nyvalde president, denne förmente internafiona-list. Jag tycker att det är ganska avslöjande.

Herr talman! Vi har alltså medverkat i krifik på etl anlal punkter här. En

5 Riksdagens protokoU 1988/89:115

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Udänningsärenden

gäller en gammal bekanl - alltför gammal och alltför bekanl - nämligen terroristlagen. Den debatterades redan när jag var med i riksdagen för mer än lio år sedan. Då var lagen lemporär, den var någonting tillfälligt som man skulle tillgripa i en extrem situation på 70-lalel. Del hade varit en del flygkapningar och annal, och man vissle inle hur man skulle bära sig ål. Man skulle liksom få lid att länka efler hur man skulle klara den här nya problematiken. Men lerrorisfiagen är konstruerad så, all den strider mol all traditionell rätlsmedvelenhel: människor drabbas av sanktioner och påföljder utan atl de har fått sin sak prövad i rätlen. Alla var medvelna, då på 70-talet, om att så kunde man inle ha del. Det var etl extremfall, en nödlösning. Ännu är den kvar. Nu har den förevigats. Nu sitter kurder på femte årel i kommunarrest med slöd av lerroristbeslämmelserna. Då är verkligen någonting mögligt i rättssamhället.

Jag fick ell brev från nio kurdiska polifiska fångar i Sverige för ell tag sedan; jag tror atl fler ledamöter har fått del. Det är väldigt lätt alt konstatera atl jag som miljöpartist inle håller med om särskilt många av de politiska ståndpunkter som finns i det brevet, men jag träffade en av kurderna för en lid sedan när han besökte mig här i riksdagshuset Man kunde se alt det var en kämpande människa, men en kämpande människa som höll på atl brytas ner - på femle året i kommunarrest.

Jag tycker nog alt landels ärkebiskop i elt brev har sagt saker som det hade varit irevligl om hela riksdagen hade kunnal slälla upp på:

"Jag anser att de kurder, som sedan lång fid fillbaka har kommunarrest, bör få sin sak rättsligt prövad och all de bör ges möjlighel all själva och tillsammans med försvarare klargöra sin situation. En sådan ålgärd skulle enligt min mening stå i god överensstämmelse med den ordning som bör råda i etl rättssamhälle."

Enligt en trycksak från tidningen Dagen häromdagen finns det över 100 medlemmar i riksdagens kristna grupp. Jag är inle medlem i den, men jag tycker atl ärkebiskopens synpunkter är väldigl kloka. Anders Björck tycks vara medlem i riksdagens kristna grupp. Del vore väl det minsta man kan begära att de som tar sin kristna tro på allvar visar all de ha respekt för de synpunkter som kommer från landels ärkebiskop. Han har i varje fall känsla för rättssäkerhet

Herr talman! Terrorisllagen är unik. Någol liknande finns inle i många länder som vill kalla sig rättssamhällen. Den var från början en nödlösning. Det är en skam atl den är kvar. Del är en skam alt människor får sitta frihetsberövade utan dom och rannsakan. Nu har ju t.o.m. högsla domstolen kommit på atl detta inle kan pågå hur lång fid som helsl. Del vore intressant all få vela från majoriteten: Hur lång fid kan människor sitta i kommunarrest? Var går gränsen? Att del går en gräns har högsla domstolen nu sagl, men tyvärr inte var exakt den går. Men del finns en gräns. Var går den? Det bör väl ändå fallas ell pohtiskt beslul om det.

Den här lagen har mest drabbat kurder, men också palesfinier råkar illa ut. Jag hoppas atl Hans Göran Franck senare kommer att mera detaljerat gå in på den saken på grundval av en oerhört inlrängade och intressant rapporl som han har gjorl om hur palestinier drabbas. Del är obegripligt all man i dag över huvud lagd kan tveka om alt palestinier är flyktingar. Det som händer i

de ockuperade områdena och kaosets Libanon är alldeles tillräckligt. Hade Palestina varit värt grannland, hade inga människor tvekat en sekund. Då hade inga polischefer i Trelleborg börjat snacka om atl de kommer hit bara för alt de vill ha del av vårt välstånd, om de så hade varit miljonärer hemma. Sådanl hördes inte när finländarna och alla andra kom under kriget. Nej, det är väl del all palestinierna är fel folk. De lillhör fel nation för vissa - för dem som vill öppna den svenska dörren bara åt etl väderstreck: åt väster, inle ål söder och ål öster.

Det finns stor anledning atl verkligen granska vad som ligger bakom atl palesfinier uppenbarligen särbehandlas. Vi vel genom Hans Holmér att säpo samarbetar - eller i varje fall gjorde det på hans lid - med Shin Beth, den israeliska säkerhetstjänsten. Men vad som händer inom säpo får vi ju inle veta. Vi skall lita på säpo, fick vi höra i en deball här i går.

Vi har ytterligare kritikpunkter. Men jag hinner bara beröra en litet kort. Den gäller uppföljning. Jag skall korl konstatera atl majoriteten inte tycks följa vad som händer i alla utskott, för utrikesutskottet har föreslagit - och senare fått del godkänt av riksdagen - att de svenska ambassaderna bör allsidigt följa ulvecklingen i fråga om mänskliga rättigheler. I den bevakningen bör ambassaderna också följa situationen för återvändande flyktingar generellt - inte bara för dem som har råkat illa ut på något sätt utan generellt, har utrikesutskottet sagt i sitt betänkande nr 17 i år, och del har riksdagen bifallit. Hur är del möjligt att man nu skulle gå på majoritetens yllrande, som innebär att riksdagen kör över tidigare beslut? Skall riksdagen vara konsekvent, måsle den i varje fall på den punkten definifivl följa reservanterna.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Utlänningsärenden

Anf. 44 ULLA PETTERSSON (s):

Herr talman! Att utlänningsärenden har funnils pä konstilutionsutskollels granskningslisla under hela 80-talet ser jag, liksom den inriklning de där har fått, som ell tecken på alt det finns etl starkt inlresse i vårt land för all människor frän andra länder - och då särskill människor som av en eller annan anledning har del svårt - kan beredas en fristad här och del på elt människovärdigt sätt. Jag skulle önska alt del engagemanget rådde på varje område i samhället.

Ytterst handlar det här naturligtvis om moral och elt lilel, välmående lands ansvar i en stor värld, där våra insatser, vare sig de sker här i landet eller utomlands, knappast kan bli annat än marginella. Frustrationen över detta tror jag finns med bland bakgrundsfaktorerna fill de här återkommande granskningsärendena. Jag vill genasl säga att jag tror all konsfilutionsutskol-tets granskning av dessa ärenden har bidragit fill att invandrarfrågorna har förts framåt i vårl land.

Som framkom vid föregående års granskning ligger Sverige högl i slalistiken i Europa när det gäller anlalel asylsökande, och de allra flesta får faktiskl slanna. 1988 fick 19 817 personer uppehållstillstånd i Sverige.

Till de frågor som älerkommer år efter är i utskottets granskning hör handläggningstiderna. Vi har kritiserat och hafl synpunkter på denna handläggning. I enstaka fall har det rört sig om mycket långa handläggningstider. Debatten har också handlat om rättssäkerhetsfrågor. Detta tog Rolf L

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Utlänningsärenden

Nilson upp i sitt anförande. Ibland står kravel på god handläggning mol kravel på korl handläggningstid. Del har gjorls en del försök under årens lopp. Men enligt utskottets mening har de inte varit tillräckliga. Antalet asylsökande har ju också ökal.

Jag tycker atl Bengt Kindbom var litet ologisk när han konstaterade all tillströmningen har ökat och atl handläggningsfiderna har blivit längre och ansåg att det var märkligt.

I fjolårels granskningsbetänkande nämndes utredningsförslag om en omorganisalion av invandrarverket och en ulökning av anlalel handläggartjänster inom regeringskanshet. I år har vi kommil längre. Del finns nu en proposition om delta som behandlas av socialförsäkringsutskottel.

Inom utskottet hoppas vi att detta skall få avsedda effekler, eftersom det faktiskt är ganska stora förändringar på gång. I della sammanhang vill jag säga alt vi inom konstitutionsutskottet inte har den kunskap och kompetens som krävs för att i sak behandla alla ärenden som anmäls för granskning. Det är inle heller meningen. I riksdagen finns denna kompelens i resp. fackutskotl, och i delta fall är det socialförsäkringsutskottel. Vår uppgift är att ta fram en bild av hur regeringen handskas med lagen och vilken praxis som används saml samspelet mellan riksdag och regering. Jag skall försöka hålla mig fill denna uppgift när jag kommenterar de reservationer som har fogats fill betänkandet.

Det gäller först regeringens praxis beträffande asylsökande palestinier. I reservation 11 framförs att del sker en särbehandling av palestinier. Utskottets majoritet har inle funnit någon sådan särbehandling. Egenlligen handlar reservation 11 i huvudsak om handläggningsfider, och del är en fråga som utskottet behandlar i ett särskilt avsnitt. I reservation 12 från vpk riktar man mer in sig på den påstådda särbehandlingen.

Vi skall naturligtvis inte ha någon särskild praxis för palestinier, och det finns inte heller något i utskottels grundmaterial som visar att det är på det sättet. Ärenden skall prövas individuellt. Det kan nalurliglvis innebära alt det tidvis blir extra långa handläggningsfider när det gäller sökande från etl visst land eller ett vissl område.

Två enskilda fall har lagits upp när det gäller praxis. Jag skall inle kommentera någol av dem i det ena fallet på gmnd av att det inom utskottet finns sekrelessbelagl material, som inte kan användas vid en offenllig debatt, och i det andra fallet på grund av att utskottet inte har granskat det, och det finns därför inget underlag för att uttala sig om detta ärende.

Jag vill däremot tala något om de ensamma barnen. Utskottet är inle oenigt på den punkten men konstaterar alt det är etl slort och svårl problem. Det är inte lätt att veta vad man skall göra med ensamma barn som kommer till vårt land och söker asyl, när man inte vet hur deras möjligheler är i resp. hemland - om de har några föräldrar, var dessa finns, osv. Att utskottet inte har någon lösning på problemel visar ännu mer hur svårl detta är.

Reservation 13 handlar om uppföljning av regeringsbeslut. Del är naturligtvis viktigt att ärendena följs upp. Det sägs i reservationen att det förekommer uppföljning i enstaka fall där missförhållanden har framkommit. Menar reservanierna att det inle i alla fall där missförhållanden har

framkommil har gjorls en uppföljning? Vad i vårt bakgrundsmaterial pekar på all så är fallel?

Del finns olika uppfattningar om i vilken mån dessa ärenden skall följas upp. Förra året påpekades det i en reservalion från folkpartiet, centern och vpk atl del var särskill vikfigl att göra en ingående uppföljning så snarl uppgifl framkom om att någon efter utvisning blivit illa behandlad. I stort sett är det vad regeringen gör i dag. Men dessa reservanter har även i år fogat en reservation om detta fill belänkandet.

Per Gahrton sade att avsikten var att terroristbestämmelserna skulle vara tillfälliga. Ulvecklingen har dess värre visat att terrorismen knappasl har minskat i vår värld. Det sker i dag en genomgripande översyn av bl.a. rältssäkerhelssynpunklerna i fråga om lerroristbestämmelsema i utlänningslagen. Reservanterna har emellertid en annan uppfattning. Skillnaden i synsäit gäller snarasl sakfrågan, och del är därför inte en granskningsuppgifl.

Beiräffande reservalion 15 vill jag säga följande. Del har gjorts en genomgång på konstitutionsutskottets kansli av alla regeringsbeslut, vilket jag tror atl Ingela Mårtensson nämnde. Under 1987/88 var det 87 som rörde avvisning enligl utlänningslagen, och 35 av dessa bifölls. Bifallen har i 26 fall grundats på atl ärendena borde ha övertagits av invandrarverket. Regeringen har också vid flertalet fillfällen uttalat detta. Polisen skall inte göra några egenlliga asylbedömningar, ulan alla sådana ärenden skall överlämnas lill invandrarverket.

Det vore intressant alt få veta vad reservanierna menar att regeringen skulle ha gjorl i slällel för alt uttala sin tydliga mening. Skulle regeringen ha sänt ut härolder på galor och torg för alt sammankalla befolkningen och redogöra för sina beslut, eller vad skulle den ha gjort?

Slutligen vill jag ta upp praxissamhngen. Det har som nämnls här fidigare i åtskilliga debatter visat sig vara mycket svårt all göra en praxissamling. Förhållandena förändras i ohka länder över tiden, och det skall ju alllid göras en individuell bedömning av dessa ärenden.

Vid förra årels granskning förutsatte utskottet alt praxis skulle uppmärksammas i samband med behandhngen av pågående utredningar. Del har också gjorls, och invandrarverket skall enligt uppgift som vi har fått från generaldirektör Christina Rogestam försöka framställa en praxissamling i den mån del är möjhgt i och med all den nya lagen träder i kraft.

Utskottets ordförande har redan yrkat bifall, men för tydlighetens skull yrkar jag bifall fill utskottets anmälan på samtliga punkter under rubriken Udänningsärenden i betänkandet.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989 ,

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Utlänningsärenden

Under detta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandUngar.

Anf. 45 BENGT KINDBOM (c) repUk:

Herr talman! Nej, Ulla Pettersson, det var inte ologiskt när jag sade all del har skell en ökad fillströmning av flyktingar och invandrare. Dem som vi i slutet av 70-talet och början av 80-lalel räknade i tusental kan nu nästan räknas i fiotusental.

Under den här tiden har resurserna ökat, precis som KU har krävt. Ändå

Prot. 1988/89:115 kvarslår samma problem, och vi upprepar samma sak, nämligen alt

17 maj 1989 regeringen måsle se fill alt underlydande myndigheter får större resurser.

~ Sedan sade jag att vi också den här gången är beredda att se vad de nya

° ålgärderna leder till och all vi därefler får återkomma med förnyad

rådens tjänsteutövning

m.m.

granskning.

När det gäller reservationen om uppföljning vill jag säga att av dem som

avvisas är det enslaka fall som följs upp, och det är de som pä ell eller annat

Utlänningsärenden

sätt kommer atl aktualiseras. Vi menar all det borde vara en mera generell

uppföljning från våra utlandsmyndigheters sida, och regeringen kan se till atl

så sker genom våra ambassader och beskickningar ule i världen.

Anf. 46 INGELA MÅRTENSSON (fp) replik:

Herr lalman! Ulla Peltersson undrade om del var engagemangd som ledde fill alt KU tog upp utlänningsärendena gång på gång. Jag lolkar del snarare så att det finns en kritik gentemot regeringen för hur den sköter de ärendena, och vi har från folkpartiels sida vid ell flertal tillfällen anmält ärenden. Det gäller l.ex. överenskommelsen med DDR om att DDR skulle sköta delar av fillämpningen av vår utlänningslag.

Vid årets granskning har vi funnil JO-ärendena myckel graverande. JO hävdar ju all del pågår ett myndighetsmissbruk som regeringen inte gör särskilt myckel för all komma till rätla med. Som här har påpekats, är del inte polisen som skall avgöra asylärendena, utan det är bara då uppenbarligen flyklingskäl saknas och i undanlagsfall som polisen kan direktavvisa. Trots det avvisas 16 % direkt av polisen. Ärendena som JO har hanterat är uppenbara exempel på atl del är fråga om myndighetsmissbruk.

Då undrar Ulla Peltersson om regeringen skall skicka ul härolder på galor och torg. Jag förstår inle alls del resonemangel. Det är väl konstigt, om regeringen inte har den auktoriteten att den kan se till all myndigheterna i Sverige följer grundlagen. Det är regeringens skyldighet att se till all handläggningen sker på ett lagligt sätt. Här är det uppenbart all man har missbrukat lagen och att det är lagtrots, som JO säger.

Vad beträffar särbehandlingen av palestinska asylsökande konstaterade Ulla Pettersson alt vi som reserverat oss bara riktar in oss på handläggningsfiderna. Ja, som jag sade är det väldigt svårt alt göra bedömningar av källorna. Vi har inte ett sådant underlag att vi kan påstå att uppgifterna är felaktiga, all del är fråga om skvaller eller atl del är trovärdiga uppgifler. Det är myckel svårl atl göra den granskningen, och den har vi lyvärr inle kunnal göra.

Däremol har slalsrådel själv uttalat atl del förekommer länga handläggningsfider för palestinier. Jag lycker inle att del är rimligt atl man skall behöva vänta i sju år på besked om man skall få stanna eller ej. Många unga palestinier har etablerat sig, har samboförhållanden osv., och försöker trots sin svåra situation alt rota sig i vårt samhälle. Att de skall behöva vänla i åratal på besked är inte lolerabelt.

När dd gäller de ensamma barnen är del inle så enkelt, säger Ulla

Pettersson. Nej, det är inle enkelt, men regeringen borde ha sett fill att de här

barnen inle fär fara så illa som de faktiskt har gjorl under de senaste åren.

Barn har fått vänla upp lill ett år innan man gör den första utredningen, och

70 regeringen kan inle ha varit omedveten om hur dessa barn har haft det.

Statsrådet har dessutom den inslällningen att barnen helst skall vara hos sina föräldrar, och man kan lolka del som att vi inte skall ta emol några ensamma barn över huvud taget. Ministern undrar över föräldrakonlakter, osv.

Anf. 47 TREDJE VICE TALMANNEN;

Jag får meddela atl anslag nu har satts upp om atl detta sammanträde skall fortsätta efter kl. 19.00.

Anf. 48 ROLF L NILSON (vpk) replik:

Herr lalman! När det gäller överlämnandet är jag inle rikligl säker på att jag förstår vad Ulla Pettersson är ute efler. Det är alltså mycket grava anmärkningar som har riktats mol invandrarverket och evenluelll mol regeringen för den praxis som förekommer. JO har lagil upp det på två slällen, dels i elt klagoärende, dels i elt granskningsärende.

Det är alltså på två av varandra oberoende håll som uppgifterna förekommer om att det görs påtryckningar på polisen atl direktavvisa. I ena fallet rör det sig om direktavvisning där motiveringen skulle vara alt invandrarverket har dåliga resurser. Jag lycker att del borde vara läll att hantera, om nu den grunden är riklig: invandrarverket påtalar sina dåliga resurser och regeringen gör bedömningen i budgetsammanhang att resurserna måsle förslärkas, om man upptäcker all lagen inte kan följas. Del lycker jag är ett självklarl sätt att hanlera en sådan sak.

Vad beträffar konfinuerlig kontroll över verksamhelen är det, vad jag förstår, inte KU-ledamöternas uppgift alt lala om formerna för della. Vår uppgifl är att, på grundval av dd material vi har, visa all här förekommer olaglighder.

Det finns alltså de här två uppgifterna från JO och det finns kompletterande uppgifler beiräffande Arlandapolisen, framförda i Svenska Dagbladet Och sedan i ell TV-program, där det sägs mera precis all del har förekommil påtryckningar om direktavvisning lill Libanon, därför atl om man inle avvisar snabbt är det svårt atl sedan få Libanon att la emol flyklingarna.

Jag tror atl jag uttryckte mig tydligt när det gällde palestinierna. Jag sade ju att det som krävs är egentligen atl palestinierna får en lika, dvs. en rättvis, bedömning. Vi är som KU-ledamöter bakbundna, eftersom det finns en hel del hemligl material.

Om palestinierna hade fått en lika generös bedömning som andra, hade det varil lättare att fatta rikfiga beslul. Här får man hämta uppgifler från annat håll - från palestinier själva, från flyktingadvokater m.fl. - som är så pass samstämmiga att de styrker uppfaltningen att del sker en särbehandling, ulöver de länga handläggningsfiderna.

Anf. 49 PER GAHRTON (mp) replik:

Herr talman! För ordningens skull vill jag börja med au yrka bifall lill reservationerna 11, 13, 14 och 15, som vi har stött.

I fräga om palestinierna kan reservationen lyckas vara mild och modest, och den handlar bara om handläggningstider. Men som framgått fidigare i debatten om Ebbe Carlsson-affären, har vi valt atl i det konslilufionellå

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Utlänningsärenden

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Utlänningsären den

granskningsarbetet strikt hålla oss lill hårdfakta, innan vi säger någonting i KL':s betänkande. Det man kan anse sig vela är alliså att handläggningsfiderna är längre för palestinierna.

Sedan kan man misstänka - och del har man full frihet alt göra i en diskussion - all det ligger någonting bakom, atl de långa handläggningsfiderna är symptom på någonting. Det vill man då väcka debatt om: Vad kan det vara som gör att just fall som gäller palestinier har långa handläggningstider? Det är ganska märkligl med tanke på den officiella politik som regeringen numera för i den palestinska frågan, del förlroende den har visal för den största palestinska organisationen, osv. Del är någoniing märkligl som finns här bakom.

När det gäller uppföljningen vill jag ännu en gång upprepa alt reservanterna förmodligen har följt riksdagsarbdel och lagt märke till att utrikesutskottet, senare med riksdagens godkännande, har gåll längre än fill alt kräva uppföljning bara av fall där någon har råkat illa ul. Här handlar del om att man än en gång uttalar att som etl led i denna bevakning - alltså i fråga om mänskliga rättigheler - bör ambassaderna enligl ulskollels mening också följa situationen för återvändande flyktingar. Det finns ingen reservation om att det skall vara vissa flyktingar eller de som råkar illa ut eller något sådant, utan det bör ingå generelll i ambassadernas uppgifler att följa upp detta. Det har riksdagen faktiskt beslulal. Är del då inte rimligt atl konstitutionsulskotlet utgår ifrån elt riksdagsbeslut när man bedömer hur frågan har handlagts? Det tycker jag måste vara det enda självklara. Majoriteten har inle hunnil med i svängarna, och del är kanske förståeligt. Det har blivit livligare i riksdagen det senasle halvåret. Det är inte bara så all etl majorildsförslag går igenom ulan vidare och att man kan förutsätta all det har beslutat så som överheten har velal. Man får följa med litet mer för all få vela vad riksdagen har bestämt.

Vad beträffar denna terrorisllag är det rikligt atl vi här inle skall debattera lagens existens utan hur den tillämpats. Men reservanterna har sagt ifrån alt man anser all regeringen borde upphäva kommunarresten i avvaktan på resullalet av den översyn som nu pågår av terrorislbeslämmelserna. Man anser att regeringen felar när man efter fem år forlfarande upprätthåller kommunaresten. Vad är kommunarresten? Är den ett effektivt medel att hindra människor från all begå terrordåd? Det kan ändå ingen tro på allvar. Det är ju fullsländigl löjeväckande om man tror del. Nej, kommunarresten är ingenting annal än statsmaklens psykiska mollerror mot vissa människor som man av olika skäl inle tycker om därför att man har fått upplysningar från ett säpo som för länge sedan i dess nuvarande form borde ha lagts ned eller i varje radikall ha förändrats.

Anf. 50 ULLA PETTERSSON (s) replik:

Herr lalman! I mina kommentarer vill jag först vända mig till Bengl Kindbom. Beträffande den ökande tillströmningen av asylsökande anser även jag alt hela utskottet all regeringen måste göra någol med anledning av den. Vi är väldigl eniga på den punklen, och nu eller i varje fall snart ligger också på riksdagens bord sådana förslag.

Beiräffande uppföljningen handlar del också om de resurser som man har

till förfogande. Hur mycket resurser skall man lägga ned på att följa upp enskilda ärenden? Del gjordes en ganska omfattande sådan uppföljning i förra årels granskning. Del är positivt atl den gjordes. Men jag vill påpeka all det inom arbetsmarknadsdepartementet togs slora resurser i anspråk som annars kunde ha använts lill alt handlägga invandrarärenden. Det är ju också en fråga om vederbörandes säkerhet i sitt hemland och vilken situation man hamnar i. Del är ju inte alldeles självklarl alt vi hjälper en enskild individ genom alt följa upp hans eller hennes ärende efler det alt han eller hon har kommil hem. Det är också en intregritdsfråga. Det är inle självklarl att en person som har varit i Sverige och blivit avvisad här ifrån vill atl svenska myndigheter skall följa honom i hasorna när han sedan kommer tillbaka till sill ursprungliga land.

Utrikesulskotlel har talat om generell uppföljning. Det är alldeles riktigl. Del är också så som vi från majoriteten lycker alt man borde göra i slörre ulslräckning i slällel för alt följa upp enskilda ärenden där man ändå kan ha svårt all få fram uppgifter. Vi vill atl man skall lägga tyngdpunkten på all följa de upplysningar man kan fä från exempelvis FN:s flyktingkommissariat, Amnesty International, Rädda barnen. Dd finns andra internationellt kompetenta organ och organisationer som kan förbätlra våra kunskaper i dessa ärenden. Del gäller självfallet också svenska utlandsmyndigheter. Jag tycker inle att della strider mol utrikesutskottets beslul.

Ingela Mårtensson, jag undrade inte alls vad som låg bakom de här granskningsärendena. Jag sade också atl jag lyckte att dd är bra alt de här anmälningarna har gjorts och all de har bidragil till atl föra utlänningsärendena framåt i Sveriges riksdag och i landet över huvud taget. Regeringen har också gång på gång påpekat när del gäller de här asylbedömningarna och polisens bedömningar alt på det sättet skall man inte göra. Del kommer också nya regler, som innebär all invandrarverket skall bli första instans i de här ärendena.

Beiräffande palestinierna har redan reservanierna här i sina inlägg konstaterat alt man ser litet olika på frågan i folkparliel och miljöpartiet Dessa parlier hittar ingen annan grund för atl reservera sig än jusl handläggningstiderna, medan vpk möjligen har en något mer logisk inslällning. I varje fall kanske deras inlägg och reservalion stämmer något bättre samman.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Utlänningsärenden

Anf. 51 INGELA MÅRTENSSON (fp) replik:

Herr talman! När det gäller uppföljningen säger Ulla Pettersson all del inle är självklart att följa upp enskilda ärenden därför atl vederbörande inle vill ha svenska myndigheter i hasorna, utan man skall göra generella uppföljningar. Vad del nu kan innebära.

Vi lycker atl del är självklart atl man borde göra stickprov, att man bör ha någon form av kontroll över vad som händer dem som utvisats från Sverige. Då måste man följa upp enskilda ärenden på något sätt så att man vel vad som händer. Den uppföljning som gjordes förra året skedde efter påtryckningar från enskilda personer som hade gjort påståenden om att vissa personer hade utsatts för olika förföljelser i sina hemländer. Dd är inte så vi menar all del bör gå lill utan regeringen bör la ett egel inifiativ för all kunna göra

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Udänningsärenden

bedömningar inför framliden. Det är det vi främst kriliserar regeringen föratl man inte har initiativ i denna fråga utan del skall först finnas påståenden om all människor har blivit mördade eller på annat sätt råkat illa ut. Vad händer med t. ex. Sami El-Sharif i dag? När det gäller de palesfinska flyklingarna säger Ulla Pellersson återigen alt vi inle finner någon annan grund. Nej, del är väldigt svårt all göra några bedömningar av de utlåtanden som har förekommit. Det hänger inte pä alt del här är sekrelessbelagl material. Vi kan ändå inte utifrån den informalion vi har fält göra nägon som helst värdering av om del här är riktiga påståenden om personerna eller om det är skvaller. Då kan vi heller inle göra sådana värderingar i utskottsbelänkandet När del återigen gäller de här JO-ärendena har regeringen alltså, som Ulla Pettersson påpekade här, sagt all man inle får göra på del här sättet. Men det har ju inle räckl. Man måsle se till att del inle sker några myndighetsmissbruk. Man mäsle se lill alt vår grundlag följs. Del är regeringens skyldighet Det har man inle gjorl.

Anf. 52 PER GAHRTON (mp) replik:

Herr talman! Riksdagsdebatter är ofla de obesvarade frågornas högtidsstunder. Ibland spelar det kanske inle så stor roll. Men en fråga här spelar faktiskt en stor roll, inle för oss här ulan för andra människor, nämligen hur länge ulskoltsmajorileten anser alt kommunarresten kan fortsätta. Hur länge skall den fortsätta om den inle skall avbrytas efter fem är? Är det möjligen så att de nio kurdiska polifiska fångar, som de kallar sig själva i sitt brev, är utsatta för polilisk utpressning, atl de avkrävs en polilisk avbön? Jag bara refererar deras egen version i ell brev. Det hade varit skönl all få det dementerat atl människor i Sverige skulle avkrävas en förändring av sina politiska åsikter för alt få åtnjuta medborgerliga rättigheter.

Å andra sidan är del väldigt svärl atl begripa vad som hänl när det inte kan besvaras klart och tydligt hur länge man tänker låla kommunarresten pågå ulan alt utskottsmajoritelen anser alt regeringen bör ingripa. Den kan väl ändå inte pågå i evighet. Det måste ju finnas nägon gräns, och när skall den gränsen sättas? Kan man möjligen få etl svar på den frågan?

Som ledamot i bl.a. utrikesutskottet måste jag reagera inför detta med all svenska ambassader skulle följa folk som inte vill bli följda i hasorna. För iredje gången har vi i utskottet uttalat, och fält riksdagens godkännande för, alt det skall ingå i de svenska ambassadernas arbetsuppgifter alt allsidigt följa utvecklingen i fråga om mänskliga rättigheter i de länder där man verkar. Som elt led i denna bevakning bör ambassaderna, enligl ulskoltets mening, också följa situationen för återvändande flyktingar. Det finns ingen reservalion om all man bara skall följa några fä fall som det gåll särskill illa för ulan man skall ha en allmän överblick över hur del går för återvändande flyktingar som Sverige har avvisat. Då måste väl ändå utskotlsmajoriteten kunna erkänna all man lydligen inte varit medvelen om vad riksdagen beslutat, när man skrev sill majoritetsyltrande. Minoriteten var bällre påläst när det gäller riksdagens beslul. Riksdagen som helhel måsle väl ändå kunna vara konsekvent och inte halta mellan olika ståndpunkter frän den ena månaden till den andra. Detta kan riksdagen i del här fallel bara vara genom att rösta för reservationen.

Anf. 53 ULLA PETTERSSON (s) replik:

Herr lalman! Jag ämnar fortsätta där jag senasl slutade med all kommentera Rolf L Nilsons synpunkter på invandrarverkd och de här JO-ärendena. Jag vill bara påpeka atl de beslut som JO kritiserade fattades i oklober resp. november 1987. Enligt generaldirektör Christina Rogestam har del sedan dess hänl myckel på invandrarverket, och med del nya lagförslagel blir också invandrarverket första instans i dessa ärenden.

Ingela Mårtensson sade all man bör ha någon kontroll och uppföljning av enskilda ärenden. Ja, men del har man ju. När det kommer uppgifler om atl någon råkat illa ul, har man faktiskt gjort uppföljningar. Etl exempel på detta är dessa 88 punkter från förra årets granskning. Jag kan också nämna att del inle har kunnal beläggas atl dessa människor råkat illa ut på del sätt som har påståtts. Om man har sådana misslankar, är det vikfigt all de förs fram lill räll instans.

Per Gahrlon lalade om kommunarresten. Jag har inte för avsikl att här i dag vara något slags självulnämnd högsla domstol och avgöra exakl när kommunarrest övergår till frihetsberövande. Det kan förtjäna att påpekas alt de människor som del rör sig om faktiskt är utvisade ur Sverige, vilket vi inle skall glömma borl. Det har också fattats ett beslut om att de inte skall vislas här. Utvisningarna har inle kunnal verkställas och därför har man tillgripit kommunarrest. Jag tror inte att någon är nöjd med den lösningen. Terrorisllagstiftningen är nu föremål för översyn.

När det gäller beslutet i utrikesulskoltet ber jag alt få påminna Per Gahrlon om all konstitutionsutskottet granskar sådanl som har hänl - vi rör oss alllsä med förfluten tid. Atl utrikesutskottet i år har faltal ett beslul av annan karaktär får vi möjligen ta upp vid nästa års granskning. Den frågan hör inte hemma här i dag.

Jag vill avsluta med att säga något om de ensamma barnen. Jag tror att del var Ingela Mårtensson som sade atl del är beklagligt att invandrarministern har den uppfaltningen alt barnen helst skall vistas hos sina föräldrar. Jag instämmer med invandrarministern. Del finns undersökningar om finska krigsbarn och om barn i London under blitzen, som visar all det värsta som egenlligen kan drabba barn är inle krig, hungerkatastrofer och annal utan just all bli skilda från sina föräldrar. Våra slrävanden borde alltså i första hand inriktas på att barnen får slanna hos sina föräldrar. Självfallet finns det barn som inle har några föräldrar eller där föräldrarna inle kan ta delta ansvar, och del är dä som dessa besvärliga situationer uppstår.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Utlänningsärenden

Andre vice lalmannen, som under detta anförande övertog ledningen av kammarens förhandlingar, anmälde alt Ingela Mårtensson, Rolf L Nilson och Per Gahrton anhållil all till protokollet fä antecknat att de inte ägde räll lill yllerligare repliker.

Anf. 54 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Också jag vill inslämma i den kritik som här har förts fram beträffande handläggningen av ärenden som rör palestinier och de kommun-arresterade. Behandlingen av dessa ärenden uppvisar mycket allvarliga brister. I dessa båda fall har handläggningen blivit föremål för mycket skarp

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Utlänningsärenden

internationell krifik. Det är inte vilka organisationer som helsl som slår bakom kritiken, ulan del är Amnesty inlernalional och Internationella juristkommissionen, vilka i andra fall åberopas av dem som nu försvarar handläggningen. Del sätt på vilket della har blivit bedömt på s. 66 och s. 68 är således otillfredsställande.

När del gäller palestinierna rör det sig inle bara om extremt långa handläggningstider. Del är fräga om handläggningslider som inle ligger på ell eller två är, utan - som det sägs i betänkandet - i ell tiotal fall handlar del om tre eller fyra år och i ell par fall om ända upp lill fem och l.o.m. sju år.

Svensk-palestinska vänskapsförbundet, som har anslutning från alla partier här i riksdagen, har på begäran av medlemmarna gjorl en undersökning av dessa förhållanden, och genom jusl den här undersökningen uppdagades dessa missförhållanden och omfattningen av dem. Det är allvarligl atl det inte sker en snabbare rättelse när det gäller handläggningen av dessa fall. Därför kan man inte säga alt detta inte behöver bli föremål för några ytterligare åtgärder. Det rör sig alltså inte bara om handläggningstidernas längd, ulan också om all utvisningar har gjorls i myckel tveksamma fall.

Nyligen hade vi etl mycket aktuellt fall, vilket berörde en tredje fråga som är allvarlig i sammanhanget, nämligen att man när det gällde beslul i elt ulvisningsärende hänvisade till atl vederbörande inle var Irovärdig på grund av den bedömning som gjordes av säpo. Ulla Pettersson har uttalat sig i den frågan och jag instämmer med henne, all polisen - långt mindre säpo - inte bör göra någon asylbedömning eller trovärdighetsbedömning.

Den andra frågan gäller de kommunarresterade. Där säger ulskollel all man hänvisar lill den utredning som pågår, och del är ju bra atl den har kommit till stånd. Men jag vill erinra om atl denna ulredning inle kommer alt kunna slutföra sitt arbete förrän - i bäsla fall - i slutet av della år. Sedan blir det remissbehandling och förhoppningsvis proposilionsskrivande. Del kommer att ta åtskillig tid innan del går all åstadkomma någon förändring i detta avseende. All enbarl förlita sig pä detta kan innebära att dessa människor kan komma att få vänta i sex år, om det nu blir någon förändring i bestämmelserna. Av alll alt döma innebär kommunarrest numera ett frihetsberövande. Högsta domstolen hade atl handlägga fall som låg avsevärt tillbaka i liden. Del är nu nya fall som tydligen kommer fill högsla domstolens prövning. Dessa frågor är dock anmälda och föremål för prövning inom Europakommissionen och förhoppningsvis så småningom även i Europadomstolen. Jag lycker att man i båda dessa fall inte har genomfört den noggranna granskning som var behövlig, och man har inte heller kommil med förslag lill rikfiga åtgärder.

I della anförande instämde Ulla-Britt Åbark (s).

Anf. 55 ANDRE VICE TALMANNEN:

Sedan de under avsnittet Utlänningsärenden anmälda lalarna nu hafl ordet övergår kammaren lill att debattera avsnittet Jämställdhdsfrågor, m.m.

Anf. 56 HANS NYHAGE (m):

Herr lalman! Den debatlrunda som vi nu inleder omfattar punkterna 14—22 i utskollsbetänkandet En rad hell skilda ärenden har alltså sammanförts lill en enda debaltomgång med en företrädare för varje parti. När denna deballomgång genomförts är det givetvis möjligt för andra talare all argumentera i de skilda ärendena. Tanken bakom denna debatlordning, som nu görs på prov och som således på intet sätt är prejudicerande, är dels atl vinna effektivitet i deballen, dels atl vinna lid men framför alll ocksä, all samtliga ärenden blir föremål för diskussion i kammaren. Det har dess värre inte allfid varil möjligt all klara detta tidigare inom den ulfäsla tidsramen, vilkel varit till skada för den vikliga öppenheten i debatten även om det i sak inte inneburit någonting när det gäller riksdagens ställningstagande.

Den debatt som nu förestår skall behandla jämställdhdsfrågor, regeringens ulnämningspolilik, rättspsykialriska undersökningar, ulbyggnaden av väg E 6 i Bohuslän lill molorväg, hanteringen av klyvbart material, PK-bankens förvärv av Carnegie Fondkommission AB, imporl av japanska bilar, aktiefördelningen vid en nyemission i UV-Shipping AB samt rörelsehindrade elevers gymnasiestudier. Det är således fråga om klart arlskilda ärenden.

I några av dessa frågor är ulskollel hell enigl, vilkel inte är delsamma som all utskottet avstår från att framföra kritik mol regeringens handläggning. Tvärlom - utskottet är i vissa avseenden mycket kritiskt. De ärenden del här är fräga om gäller jämställdheten, rättspsykiatrin, UV-Shipping och rörelsehindrade gymnasieelever,

I ulskottsbelänkandet görs en sammanfattning av såväl ulskollels tidigare granskning av jämslälldhetsfrågorna som vissa av regeringen vidtagna åtgärder rörande jämställdhet i stallig verksamhet. Könsfördelningen i 84 statliga styrelser och samlliga regionala styrelser redovisas per den 1 juli 1988. Utskottet kan konstatera att andelen kvinnor ökat både i statliga styrelser och slatliga utredningar, vilkel i och för sig är lillfredsslällande. Det är emellertid angeläget atl ytterligare ansträngningar görs på delta område, vilkel utskottet förutsätter kommer att ske.

Utskollel konstaterar vidare alt myckel få kvinnor kommil i fråga vid utnämningar fill högre tjänster, vilket ur jämslälldhdssynpunkt inte är acceptabelt. Utskottet utgår från all regeringen forllöpande ägnar hithörande frågor största uppmärksamhet.

Utskottet framför också en viss krifik när det gäller förverkligandet av planerna i det handlingsprogram för jämställdhet inom regeringskansliet som fastställdes hösten 1986. Della gäller särskill fördelningen mellan kvinnor Och män inom de olika handläggarkategorierna, där utskottet konstaterar att något närmande fill del i handlingsplanen uppsatta målet inle ägl rum trols att mer än hälflen av angiven tidsperiod nu passerats. Utskottet förutsätter atl en intensifiering äger rum i ansträngningarna att uppnå målet.

En mer positiv utveckling kan emellertid också noteras när det gäller tjänster på chefslöneplanet och för rättssakkunniga. Här har anlalel kvinnor ökat markant, även om det alltjämt är långt till en jämn fördelning mellan kvinnor och män.

När det gäller rättspsykialriska undersökningar understryker ulskollel det

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteittövning

Jämställdhetsfrågor, m.m.

Prot. 1988/89:115 oacceptabla i att den föreskrivna sexveckorsfrislen rörande utredningstiden
17 maj 1989 regelmässigt förlängs, särskilt som del ofla är fråga om sjuka människor som

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

är berövade sin frihel. Även om socialstyrelsen som chefsmyndighet har det närmaste ansvarel för alt de rättspsykialriska klinikerna och stationerna bedriver sin verksamhel på ell effektivt och lagenligt sätt. sä faller del yttersta ansvaret för atl kraven uppfylls på regering och riksdag. Det ankommer på statsmakterna alt se lill atl erforderliga medel för verksamhe-

Jämställdhetsfrågor, *" lls till förfogande.

Elt genomgripande reformarbete pågår sedan några år i syfle atl skapa förutsättningar atl på lång sikt lösa problemen inom undersökningsverksamheten, vilket utskottet anser vara värdefullt. Avgörande i sammanhanget är emellerfid frågan om huvudmannaskapet för verksamheten, där förhandlingar pågår om ell överförande frän staten till berörda sjukvårdshuvudmän. Eflersom della är svårlösta frågor som kräver lång tid borde enligl utskoltd särskilda ålgärder under tiden ha vidtagits för att rälla lill brisierna.

Ulskollel påtalar ocksä saklfärdigheten när del gäller översynen av de administrativa rutinerna m.m. inom de rättspsykialriska klinikerna och stationerna, liksom att socialstyrelsen försl höslen 1988 infört ell nyll slalistiksystem som skall effektivisera tillsynen och uppföljningen av verksamhelen. Även denna åtgärd borde således ha vidtagits tidigare.

Den kritik utskollel framför för atl man inle för länge sedan ägnal den rättspsykialriska verksamhelen slörre uppmärksamhel än som skett återfaller såväl på tidigare regeringar som på den nuvarande.

Frågan om UV-Shipping gäller fördelningen av aktier till allmänhelen i samband med en nyemission. UV-Shipping, som lill en början ingick i Svenska Varvkoncernen, såldes i november 1988 fill tre löntagarfonder. Både säljare och köpare ansåg att såväl rederier som allmänhelen borde ingå som nya delägare genom en nyemission. Vid diskussionen i samband härmed träffades en muntlig överenskommelse mellan förelrädare för industridepartementet å säljarens sida och de tre löntagarfonderna samt rederiföretagen ä köparnas sida om fördelningen av aktier till allmänheten. Enligl överenskommelsen skulle ingen kunna erhålla mer än 500 aktier. Trols delta erhöll ca 180 personer poster som omfattade mer än 500 aktier.

Industriminister Ivar Nordberg har vidimerat all försäljningen av akfier inle följde den träffade överenskommelsen och har tagit pä sig ansvaret för detta. En upprepning av molsvarande slag skall enligl industriministern inle kunna komma lill stånd.

Utskottet uttalar atl fördelningen av aktier inte har skelt i enlighet med den överenskommelse som ingåtls, vilkel ger anledning lill krilik. Utskottet noterar alt industriministern påtagit sig ansvarel för del inträffade och har i övrigl ingenting atl andraga.

När dd gäller rörelsehindrade gymnasieelever uttalar utskottet alt de krav
riksdagen slälll i fråga om ansvar för dessa ungdomars gymnasiesludier inle
uppfyllts pä elt lillfredsslällande sätt Mer kraftfulla ålgärder borde ha
vidtagits från ansvarigt håll för all lösa denna viktiga fråga. Eftersom
Elisabeth Fleetwood senare kommer all beröra detta ärende, avslår jag här
från ytterligare kommenlarer.
78 Herr lalman! Vid återstående fem ärenden under denna deballpunkl

föreligger reservationer från skilda håll. Vi moderaler har därvidlag reserverat oss på en punkl, nämligen när det gäller regeringens ulnämningspolilik. Vi anser siarka skäl föreligga atl rikla grava anmärkningar mot all socialdemokrater i så påfallande myckel högre grad än andra enligl regeringens mening besitter de kvalifikationer som krävs för atl upprätthålla de högsta ämbetena i statens tjänst Alldeles orimlig är ju inle tanken att även icke socialdemokrater har sådana egenskaper. Frågan om politiseringen av utnämningarna kommer närmare atl skärskådas av Stig Bertilsson senare i denna debatt, varför jag här nöjer mig med den nu gjorda anmärkningen.

Konslitulionsutskotlet har också granskal regeringens agerande i den s.k. Carnegiefrågan och riklar på flera punkter kritik mot handläggningen. Denna affär gjordes de faclo upp i slutet av april förra årel mellan PKbankens styrelseordförande Tony Hagslröm och finansmannen Erik Penser. Strax före första maj informerades finansminister Feldt, som i sin lur överlade med slalsminisler Ingvar Carlsson och statsrådet Bengt K Å Johansson.

Men första maj stod för dörren och då skulle ju kapitalister av skilda slag ulsällas för sedvanlig kritik, sä även herr Penser. Alt regeringen samtidigt som denna krilik strömmade ul från talarstolarna var inlåten i en slor affär med en av de största inom storfinansen fick givetvis inle komma ul. Då skulle ju förslamajlalen framstå som hyckleri, vilket säkert skulle påtalas av elaka journalister och andra illasinnade individer. Risken för all hela affären skulle gä i stöpet pä grund av den opinionsslorm, som skulle blossa upp, var uppenbar. Alltså var del bäst alt tiga, vilkel således innebar atl hundratals förslamajlalare framträdde under felakliga förutsättningar. I rörelsens ijänsl går del emellertid alllid alt rättfärdiga dubbelmoral.

Utskollel riktar skarp kritik mol att regeringen uppenbarligen från början hade avsett atl inle underställa riksdagen denna fråga. En åtgärd av delta slag, som ju innebär en betydande minskning av statens ägandedel i PKbanken, skall givelvis föreläggas riksdagen för beslul. Det var försl efler en särskilt anordnad riksdagsdebatt i ärendel som regeringen ivingades ändra sin inslällning. Regeringens handlande är självfallet klart otillfredsställande.

Enligl min mening kan det därlill inle vara rimligt atl en affär av denna storleksordning fick klartecken efler del atl endast tre statsråd blivit informerade. Hela regeringen borde ha känl lill affären innan besked gavs. Även om vi numera är ganska vana vid att statsråd i den socialdemokratiska regeringen gär bakom ryggen på varandra, försvarar della verkligen inle handlandel.

Vidare är del också klarl otillfredsställande alt det inte går att fä klarhet om i vilka former och i vilken ulslräckning regeringen överenskommit med Erik Penser om att denne i sin tur skulle sälja ul aktier i PKbanken. Del har inte gäll all fä klara besked på denna punkl, eflersom dokumenlalion uppenbarligen saknas. Delta är myckel anmärkningsvärl och ger anledning fill allvarlig krilik, vilket ulskollel också uttalar. Av någon outgrundlig anledning delar inte socialdemokraterna utskottsmajoritdens uppfallning på denna punkl, vilkel är synnerligen anmärkningsvärt. Med all säkerhel har svenska slalen via PKbanken betalat ell för högt pris vid förvärvet av aktierna. Erik Penser har uppenbarligen gjort en bra affär- ett memento så

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Jämställdhetsfrågor, m.m.

Prot. 1988/89:115 gott som något i den socialdemokratiska hetsen mot de förkättrade kapilalis-
17 maj 1989 terna!

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Herr talman! 1 de övriga tre ärendena, således motorvägsbygget i Bohuslän, export och import av klyvbart material samt imporl av japanska bilar, står vi moderaler bakom majorildsskrivningen i ulskottd. Genom all hänvisa till denna avslår jag härmed från all göra några kommentarer i dessa frågor.

JämställdUetsfrågor, m.m.

Med del anförda yrkar jag således bifall lill de reservationer bakom vilka vi moderaler ställt oss. I övrigt släller jag mig bakom utskottets anmälan.

Anf. 57 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Om man går fillbaka och följer utvecklingen i KU:s betänkanden är det framför allt två iakttagelser man kan göra. Den ena är all eniga krifiska belänkanden alldeles uppenbart driver regeringen framför sig, även om propåerna inte genasl ger resultat. Också regeringsparfiel i utskottet Ivingas skärpa tonen från ett granskningsår lill elt annat.

Den andra iakttagelsen är atl den ökade öppenheten har tvingat socialdemokralerna i utskottet att se mer krifiskt på sina egna i regeringskansliet. Myckel har vi också alt tacka massmedia för denna förändring. Deras inlresse och beredvillighet atl rapportera från utskoltsulfrågningarna och deras bevakning av KU:s sammanträden har obönhörligen avslöjat maktens korruption för hela svenska folket. Och då tänker jag inle bara på Ebbe Carlsson-affären utan också på andra områden, l.ex. urvalet av personer i utnämningsärenden.

I det följande tänkte jag uppehålla mig dels vid den kritik utskottet enigt har uttalat på ell par punkler, dels vid ell par av våra reservationer.

Jämställdhelen är elt område som konslitufionsulskotlet de senasle åren har granskal kontinuerligt. Detta är ju ell område där inte något parli vågar argumentera emol, men där få driver frågan med undanlag för folkparliel. Tonen har gradvis skärpts sedan betänkandet 1983/84, där man krävde att kvinnors deltagande i kommitté- och utredningsarbete skulle öka.

Nästa år skrev utskottet atl jämslälldhelsförordningen måsle tillämpas och all regeringens utnämningspolitik mäsle avspegla inriklningen mot ökad kvinnlig representation. 1985/86 påpekade KU all regeringskansliet fortfarande är alllför passivt när del gäller jämställdhelsarbetet och atl ett handlingsprogram måsle antas. Följande år kritiserade KU att handlingsprogrammet inte hade några konkreta uppgifter om mål för de olika löneskiklen.

Årets granskning har resulleral i en uppmaning fill regeringen att inlensifiera jämställdhelsarbetet. KU har specielll granskal vad som hänl med de s.k. marknadslönefilläggen, MLT. Populärt har de kommit atl kallas manslönefillägg, och del är precis vad de har blivit i regeringskansliet också. Endasl 30 % har gått till kvinnor. Lika allvarhg är hanteringen av de medel som är avsedda för uppdrag i kommittéväsendet. Där har endast 19 % getts lill kvinnliga arbetstagare. Detta är särskilt oroande, eftersom sådana uppdrag ofta ses som ell sätt alt kvalificera sig för förändrade eller högre tjänster.

Kan man nu se några resultat av KU:s propåer? Ja, trots allt anser jag nog
80 alt metoden med de kontinuerliga granskningarna har haft effekt. Den

kvinnhga representationen i kommittéväsendet har de senaste två åren ökal med 3,7 %. År 1985 tillsattes en särskild ulredare för alt föreslå åtgärder för atl öka kvinnornas representation i statliga organs styrelser. Etl år senare utfärdades nya rikllinjer för jämställdhelsarbetet. Jämslälldhelsförordningen skärptes och departementen fick i uppdrag atl bereda regerings- och stalsrådsärenden så atl det ges möjlighet alt välja mellan personer av båda könen vid fillsättningar av uppdrag. Regeringen antar äntligen en handlingsplan för jämställdhet i regeringskanshet, där strävan bl.a. skall vara att underrepresenleral kön i varje löneläge skall vara minst 40 %. Detta skall ske på tre år. Ett och ett halvt år har redan gått.

Ingen kan påstå annal än att del finns en omfattande organisafion för ell skyndsami och effektivt förändringsarbete - på papperet och i teorin. I praktiken är det dock sämre, och takten är snigelartad.

Jag sade tidigare att andelen kvinnor i kommittéväsendet har ökal med 3,7 % på två år. Med den takten får vi vänla till år 2000 innan man ens når minimum för vad som anges som mål, nämligen 40 %. Endast 6 av 42 nyuinämnda kommittéordförande är kvinnor. Sedan 1986 har 9 nya landshövdingar utsetts - endast 1 av dem är kvinna. Av 20 nya generaldirektörer är 2 kvinnor. På chefslöneplanet har andelen kvinnor minskal.

En del märkhga företeelser har avslöjats i KU;s granskning. Jag länker specielll på andelen kvinnliga enhetschefer i de olika departementen. Statsrådsberedningen har 50 %, justitiedepartementet 36 %, industridepartemenlel bara 10 % och kommunikationsdepartementet har inte en enda kvinna som enhetschef! Skillnaderna i attityder och vilja atl förändra är lydliga. Kommunikationsministern borde uppriktigt skämmas.

Ulskollels kritik är skarp och enig och konfinuileten i granskningen uppenbarligen nödvändig för att regeringen skall drivas framåt. Vi väntar på konkrela resultat av det nya handlingsprogrammet men vill inte vänla i tio år på atl förändringar skall synas. Man fruktar att ingenfing alls hade hänl utan KU:s granskningar.

Herr lalman! Jag vill då gå över till alt något kommenlera silualionen vid de rättspsykialriska stationerna och khnikerna, mot vilken utskottet har riktat allvarlig kritik. Det här är tyvärr ett område där varken KU-kritik eller JO-granskningar lycks få någon effekl alls. Det är specielll allvarligt, eftersom de personer som drabbas är personer som är sjuka och inle kan föra sin egen talan. Man kan gott säga att rättspsykiatrin är en följetong sedan 30-talet. Mellan 1942 och 1977 har ell anlal ulredningar gjorts, som alla har visat atl förhållandena är ohållbara och att någol måsle göras.

JO har granskat förhållandena inte mindre än tio gånger, och i alla granskningsbetänkandena har man varil yllersl kritisk och krävt skyndsamma ålgärder. Riksdagens revisorer har riktal krifik, och socialutskottet har varje år de tre senaste åren gjorl fillkännagivanden om att regeringen måste göra någol.

Trots alla dessa granskningar och propåer har ingenfing hänl som synligt har förändrat förhållandena för de stackars människor som ivingas sitta häktade vecka ul och vecka in därför alt statsmakterna inle tar frågan på allvar. Det är ingenfing mindre än en rällsskandal och övergrepp mol de människor som inte kan försvara sig.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Jämställdhetsfrågor, m.m.

6 Riksdagens protokoU 1988/89:115

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Jämställdhetsfrågor, m.m.

Nu har ulskollel åter krävl skyndsamma ålgärder och pekar på all de åtgärder som i regeringens PM sägs lösa problemen - förbättring av organisatoriska och administrativa rutiner, läsning på frågan om huvudmannaskapet och personalrekryteringen - har satts in alldeles för sent.

Lagen föreskriver att rättspsykiatrisk undersökning skall utföras med största möjliga skyndsamhel. Skriftligt utlåtande skall avges lill rällen inom sex veckor från det beslut om undersökningen kom in fill stationen eller kliniken. Socialstyrelsen kan få lov atl medge anstånd med denna tidsram om undersökningen är speciell eller om arbetsbelastningen vid den akluella kliniken är speciellt stor. I del senare fallel får anstånd medges endasl om undersökningen inte kan göras på en annan klinik. I dag beviljar emellertid socialstyrelsen regelmässigl anstånd med sexveckorsfrislen i en omfallning som man ändå måste anse strida mot lagen. Detta är fullständigt oacceptabelt, och det ansvariga statsrådet Bengl Lindqvist måste omedelbart se till all missförhållandena rättas till.

Utskottet är helt enigt i sin skarpa kritik. KU:s mening är hell klar. Regeringen har varil alldeles för passiv och måste snarast återkomma för att komma till rätta med de allvarliga missförhållandena.

Elt annat granskningsärende där man också är enig i KU och uttalar kritik är frågan om gymnasiesludier för handikappade elever. När man talar om rörelsehindrade elever i det här sammanhanget är del viktigt att komma ihåg all del är fråga om elt ytterligt litet antal elever - endast ca 50 per årskull. Tidigare har deras gymnasieutbildning smidigt kunna ordnas vid Skärholmens gymnasium. Staten har stått för kostnaderna, precis som för syn- och hörselskadade elever. Den stora skillnaden inträdde när regeringen strax före julafton 1986 bestämde alt nämnden för värdartjänsl fr.o.m. den 1 januari 1987 skulle debilera kommuner och landsting en som det kallades "preliminär" avgift för vård och undervisning vid Skärholmens gymnasium. Problemet var bara alt inle vare sig den ena eller den andra parten gått med på något avtal i frågan, och de hade inle heller samma uppfattning om hur fördelningen av kostnaderna skulle göras. Man bestämde då att kommunerna skulle betala 60 % och landslingen 40 %.

Eftersom det handlar om koslnader på 500 000 kr. per år i tre år för varje elev, kom det snarl signaler om atl del i mindre kommuner var svårt eller renl av omöjligt för de rörelsehindrade ungdomarna alt få komma fill Skärholmen. Socialslyrelsen gjorde under våren och sommaren 1988 en undersökning, som visade atl flera kommuner hade gjorl motstånd och all i elt fall en elev hade tvingais söka socialbidrag - därtill uppmanad av socialministern! Så får del naturligtvis inle gå lill.

Socialutskottet har två gånger givit regeringen lill känna alt slalen skall ansvara för atl de svårt rörelsehindrade gymnasieungdomarna får sin gymnasieutbildning. Trols della blir forlfarande handikappade ungdomar utsatta för förödmjukande behandling när de personligen ivingas strida mot kommunala myndigheter- en uppgifl som l.o.m. hell friska människor ibland finner helt övermäktig. I en liten kommun är det dessutom lält alt identifiera den handikappade när ärendel behandlas i kommunala styrelser och nämnder. Vem skulle vilja bli utpekad som den som är orsaken till all ishallen får vänla etl par år lill? För detta är precis vad som händer i

kommunerna i dag, och del är fullsländigl otillständigt

Utskollel är enigt i sin kritik och anför atl riksdagens krav på statligt ansvar för de berörda ungdomarnas studier inte är uppfyllt på etl tillfredsställande sätt. Det borde således ha vidtagits mer kraftfulla åtgärder från ansvarigt håll för all bringa frågan lill en skyndsam lösning. Vad betyder den kryptiska formuleringen "från ansvarigt håll"? Ansvarigl håll är statsrådet Bengt Lindqvist, som är minister för ärendet. Del skulle vara värdefullt att få vela vilka akuta ålgärder statsrådet tänker vidta för atl uppfylla utskottets krav. Det uppdrag handikapputredningen har fått hjälper inle de ungdomar som vill börja sin ulbildning nu i augusti.

Herr lalman! Jag tänkte övergå lill all någol beröra ärendel med Carnegie Fondkommission AB. PKbankens förvärv har redan varit föremål för en omfattande debatt i kammaren den 16 maj 1988. Etl viktigt inslag i den debatten var det faktum atl riksdagen inte hade givils fillfälle alt godkänna köpel. Resultatet av debalten blev i alla fall att finansminislern lovade atl presenlera en proposition för riksdagen, vilket inte varit meningen från början. I vårt granskningsbetänkande underslryker vi därför atl ärenden av denna lyp allfid bör underställas riksdagen och alt den ordning som har rått i det aktuella ärendel inle skall upprepas.

Den underhandskontakt som styrelseordföranden Tony Hagslröm tagit med finansministern anser vi ligger i hnje med de uttalanden som KU gjorde 1982/83 om styrningen av de bolag där staten har slor ägarandel. Däremot har det varit fullsländigl omöjligt atl klarlägga vilka överenskommelser regeringen gjorde med den verklige säljaren Erik Penser om all han i sin tur sedan skulle sälja ut akfier i PKbanken. Del har inle heller gåll att få fram hur de överenskommelserna har dokumenterats. Pä dessa punkler är ulskoltets krilik klar och tydlig. Socialdemokraterna lycker inle all det är så farligt all man inle kan kontrollera vilka underhandsöverenskommelser som har ingåtls och alt man inte har dokumenterat vad som har gjorts. Men denna åsikt är socialdemokralerna å andra sidan alldeles ensamma om i utskottet. Därför har de Ivingals reservera sig.

En sådan ordning anser vi i folkpartiet inte är acceptabel. Del visar tydligt det som folkpartiet har hävdat i olika sammanhang. Staten skall inle vara engagerad i affärsverksamhet. Där fattas beslul och görs överenskommelser på annal sätt och efter andra ruliner än i verksamheter som skall utsättas för parlamentarisk kontroll.

Ett annat ärende som pekar i samma rikining är frågan om UV-Shipping AB. Nyemissionerna av aktierna i UV-Shipping är ell av.de få tillfällen då svenska folkel hafl en chans atl bh aktieägare i en bransch där många skatlemiljarder har pumpals in. Del är då desto olyckligare att andelen aktier som såldes lill allmänhelen dels blev så liten, dels fördelades på ell sätt som ytterligare begränsade antalet ägare.

I en frågedeball i riksdagen i början av februari log industriministern på sig ansvarel för alt emissionen inle gåll lill på räll sätt. Industriministern redovisade också all han vidtagit åtgärder så alt man i fortsättningen skulle använda ell lottningsförfarande för all förhindra orältvisor vid överteckning. Utskottet kan då bara konstatera atl den krilik som riktades mot förfarandet har haft effekien alt den ansvarige vidtagit åtgärder som skall förhindra atl något liknande upprepas.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Jämställdhetsfrågor, m.m.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning rn.m.

Jämställdhetsfrågor, m.m.

Frågan om regeringen har haft befogenhet alt ge vägverket i uppdrag all projektera och upprätta arbetsplan för en utbyggnad av väg E 6 till molorväg har prövats av regeringsrätten. Den har inte funnit att regeringens beslut stått i slrid med regeringsformens 11 kap. 7 §. Inle heller har regeringsrätten funnit all vägverket skulle ha handlat under inflylande eller påtryckning av regeringen när del fattade sitt beslut om arbetsplan. Däremot konstaterade man all regeringen inte hade tillämpat bestämmelserna i naturresurslagen och föreskriften om miljökonsekvensbeskrivning när man prövade överklagandena av vägverkets beslut.

Den 9 februari 1989 beslutade regeringen atl åter avslå överklagandet. Utskollel kan därmed konstalera atl arbetsplanen enhgt irafikuiskoild har fastställts i den ordning som väglagen anvisar och finner därför inle skäl all göra något ytterligare uttalande.

Fru talman! Utskottet har också granskat frågan om import av japanska bilar. Under januari och februari 1988 ökade de japanska bilarna kraftigt sin andel av de nyregistrerade bilarna i Sverige. Propåer kom från den svenska bilindustrin lill regeringen, och den 14 och 15 april tog regeringen upp frågan med Japan vid samlal i Tokyo. I juli kunde man i en japansk tidning läsa all vissa japanska bilproducenler avsåg att begränsa sin exporl till Sverige. Den svenska pressen log också upp frågan, och uttalanden gjordes från utrikeshandelsdepartementet, som antydde att de svenska initiativen kunde ifrågasättas mot bakgrund av de GATT-överenskommelser som vi har undertecknat.

I granskningsmalerialel kan man ulläsa all regeringens företrädare "uttryckt oro" över den ökade exporten av japanska bilar lill Sverige, trots att man från svensk sida inle har hävdal atl vare sig skada eller hol om skada funnits enligl GATT;s krilerier. UHD skriver i sin PM att någon överenskommelse inte har träffats. Icke deslo mindre finns i granskningsmaterialet upplysningar om åtagande från japansk sida alt "frivilligl" följa utvecklingen, något som vi anser passerat gränsen för vad som kan kallas åtgärder. Vi anser all regeringens handlande på handelspolifikens område skall ske inom ramen för internationella avtal och överenskommelser och ligga i hnje med den inriklning av handelspolitiken som riksdagen lagt fast. Trols atl regeringen i del akluella fallet konstaterat atl del inte funnits någon grund att hävda alt GATT:s kriterier för skada eller hot om skada förelegat, har man vidlagit ålgärder för alt påverka den japanska bilexporten till Sverige. Vi anser att dessa åtgärder står i strid med andan i de inlernalionella överenskommelser som vårt land anslutit sig till. Dessutom anser folkpartiet att beslutat atl begära överläggningar med Japan var av den arten att det enligt bestämmelserna i 10 kap. 6 § regeringsformen borde ha varil föremål för överläggningar i utrikesnämnden. Vi har därför reserveral oss på denna punkl i KU.

När det slutligen, fru lalman, gäller utnämningspolifiken har man under senare år alll tydligare kunnat se en övergång till del amerikanska "spoils system" på de högsla posterna i förvaltning och departement, dvs. alt segraren i valet besätter nyckelposterna med omedelbar verkan. Här hos oss går del dock mer smygande. Regeringen får vänla tills något förordnande går ut eller någon avgår frivilligl. Även om en och annan post gått lill icke

socialdemokrater, så är tendensen alldeles klar.

Det vi nu bevittnat i den här granskningen är dessulom att vänskapskorruptionen nu går ner också på lägre nivåer, i del här fallel deparlemenlsråds-nivå, som vid utnämningen av Chrisler Wrelborn all inneha långfidsvikari-atet på tjänsten som chef för internafionella sekretariatet vid utbildningsdepartementet.

Granskningen har visat alt frågan om tillsättning av ijänsten från början haft en klar inriktning från departementschefens sida. Tjänsten ledigförkla-rades, och nio personer sökte. Trots detta valdes inte den person som hade de bäsla meriterna och för verksamheten de mesl lämpade erfarenheterna. Fackens samstämda uppfattriing negligerades också. Mol den här bakgrunden kan vi inte finna annat än att regeringens beslut fattats i strid med reglerna om beaklande av förtjänst och skicklighet och anser atl förutvarande utbildningsministern Lennarl Bodslröm bör kritiseras för sin behandling av frågan.

Fru talman! Därmed vill jag yrka bifall lill samtliga reservafioner där folkpartiet finns representerat och i övrigl fill utskottets anmälan.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Jämställdhetsfrågor, m.m.

Under della anförande överlog försle vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 58 BENGT KINDBOM (c);

Fru talman! Det är en bukett av ärenden som vi debatterar i ett sammanhang på slutet. Vissa av växterna i bukellen är fleråriga. Jag har i konslilufionsulskottel föreslagil den här deballordningen av den anledningen all det skulle finnas möjlighet till en samlad diskussion när de ärenden som framstår som huvudärenden har diskuterats färdigt. Vi får se hur del går. Fungerar dd inte bra den här gången, får vi pröva något annal vid näslföljande granskningsdebatl. Jag kan också erinra om all den här gruppen ärenden inte fidigare fanns upptagna som självständiga punkter ulan stod under övriga frågor.

Mycket har redan sagts på dessa punkter, varför jag kanske inte behöver utnyttja hela den fid som jag har anmält. Del finns en rad punkter där utskottet enhälligl framför kritik. Del gäller jämslälldhetsfrågorna, där utskottet för jag vet inle vilken gång i ordningen säger all det är angeläget all den kvinnliga representationen ökar. Vi har tidigare uttalat oss om fullföljande av jämställdhetsprogrammet. I detta sammanhang ullalar vi oss också om löneförmåner som går utöver plan. Jag hyser ingen annan förhoppning, fru talman, än att vi återkommer till dessa frågor vid kommande granskning.

De rättspsykialriska undersökningarna har också diskuterats ingående. Låt mig konstalera alt när vi enhälligt kriliserar dem är del inle första gången som vi från cenlerns sida är kritiska. Vi har också i socialutskottet reserverat oss för alt man skall ge verksamheten de ekonomiska resurser som behövs för atl man skall kunna garantera rättssäkerhet och rättstrygghet för den enskilde.

UV-Shipping är en märklig historia, som jag gärna vill kommenlera htet mera, eflersom den berör det som vi från centerns sida har föreslagit bör ske i slörre utsträckning, nämligen försäljning av statlig verksamhet. Men vi hade

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Jämställdhetsfrågor, m.m.

inle avsell all det skulle ske på detta sätt När vi föreslog försäljningar av stallig verksamhel var det inte för att öka maktkoncentrationen i näringslivet utan för att sprida den.

UV-Shipping-affäreri blev lill glädje för slora kapitalplacerare. Men allmänheten skulle också få del av akfieförvärvd. Del sades atl man skulle få köpa aktieposter på vardera 500 akfier. Det har visat sig atl 180 personer har fått mer än en aktiepost. Till de favoriserades och utvaldas skara hör inte varvsarbetare eller lägre tjänstemän. Dil hör inle heller småspararna, akliehandlare på lägre nivå, ulan de som redan har gjorl slora klipp och som har god insyn och god förankring i akfiehandeln. Dessulom gynnade prisel dem som fick möjlighet all förvärva aktier.

Det behövs klart uttalade principer i samband med försäljning av statliga förelag. Vår målsättning är att det skall finnas ell spritt och decenlraliseral ägande. Det ansvariga statsrådet har tagit på sig ett ansvar här. Det är bara för all undersiryka hur angeläget det är atl vi får en annan ordning vid kommande försäljningar som jag har tagit upp denna fråga.

Också när det gäller rörelsehindrade elevers gymnasiesludier är vi i utskottet kritiska. Alt det inle var så enkelt att enas om kritiken framgår inte av behandlingen här. Men på punkt efter punkl vidgår socialdemokralerna egenlligen bara del som absolut måste godtas. Här fanns det en majoritet som var på väg att köra över socialdemokralerna.

I slutet av utskottets skrivning på denna punkl står det:

"Av de ovan redovisade förhållandena framgår enligt utskottets mening alt del krav riksdagen slälll i fråga om ansvar för berörda ungdomars gymnasiesludier inte uppfyllls på elt tillfredsställande sätt."

Vem är del som inte har uppfyllt slällda krav? Ja, det framgår inle här. Men det räcker all läsa rubriken på belänkandel - "Granskningsbetänkande". Det är ju ell belänkande som har kommit till med anledning av granskningen av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Det handlar alltså om regeringens ansvar.

Fru talman! Här passar kanske en av Västgötabenglssons fina historier in. Historien återspeglar i elt nötskal del som har präglal inle bara frågan om rörelsehindrade elever ulan kanske också Ebbe Carlsson-ärendet Sä här går historien:

Gustav hemma sulle inför finget. Det var en stor händelse i bygden, så granna följde med för att höra hur det skulle gå. Snart förstod de atl Guslav va illa ute. Åklagarn drog ihop nätet Då viskade en av medföljarna vist: Ärkänn enle Gustav för då åker du fast!

Den här Västgölahistorien lycker jag är lärorik även när det gäller vårl granskningsarbete.

Så lill någol som är allvarligare. Dd gäller då exporlen och importen av radioakfivt klyvbart material. I samband med anmälan av frågan förekom en hel del diskussioner om hur det klyvbara materialet rörde sig ute i Europa. Vissa förundersökningar gjordes även i vårl land. Något olaghgl, straffbart, i det fallet har inte konstalerals. I varje fall har åtal inte väckls.

Alt granskningen i sig är värdefull och att KU:s ålgärder har effekt visar det arbele som har startades bäde inom SKI och SSI saml i regeringskanslid. Man var tvungen all ta tag i dessa frågor. Från underlydande myndigheters

sida konstaterades atl man inte hade fullständig kontroll över det klyvbara materialet.

Nu säger majoriteten all arbetet med redovisning och kontroller i stort selt fungerar fillfredsställande. Delta lycker jag är ett alldeles för vagt uttalande. Delta material är ju internationellt gångbart - ja, så gångbart all särskilda konventioner har träffats beiräffande detta material. Hanteringen är så viklig alt vi i vårl land har en speciell lagsliflning såväl för kontroll och redovisning som för tillsyn. Man säger att del är bra om det här i slort sett fungerar tillfredsställande. Med hänsyn lill frågans arl och nalur tycker jag dock alt del inle får råda något ivivel på denna punkl, utan hanteringen måsle fungera tillfredsställande. Men sä är del inte enligl vär mening. Därför påpekar vi i vår reservalion atl del saknas en fullständig kontroll över import och export av radioakfivt material. Således måsle ålgärder vidlas som är av den arten att vi får en fullständig kontroll.

En annan fråga gäller del tunga vattnet, som inte precis dök upp i diskussionen. Frågan kom i varje fall upp. Del lunga vattnet härrör sig från den svenska blågula linjens havererande. AB Atomenergi satsade ju i elt tidigt skede på reaktorer med naturligt uran och tungt vallen. Verksamheten i Marviken startade av säkerhetsskäl aldrig. Därför stod vi där med för myckel tungt vatten. Som redovisas här har sådant exporterats fill Canada. Även i detta sammanhang konstaterar vi atl kontrollen var dålig. Det slod klarl när man från norsk sida frågade vart det tunga vattnet hade tagit vägen. I efterhand har kontroller gjorls. Man tror sig nu vela vart det mesla av del tunga vattnet har tagit vägen. I dt fidigare skede omfattades tungt vatten inte av den rapportskyldighet som gällde för företaget. Därför har vi inte kunnal gå längre i den diskussionen.

Slulligen i denna del någol om det utbrända kärnbränslet. Vi upprepar vad vi har sagl i tidigare reservationer; Med beaklande av tidigare ingångna avtal borde regeringen ha lagt fram en plan för en avveckling av engagemanget utomlands, för återtagande av vårt utbrända kärnbränsle saml för slutförvaring här hemma utan upparbetning. Del här är frågor där utskottet inle biträder oss.

Fru lalman! Jag yrkar bifall till reservation 20.

Vi i centern har varit med om atl underteckna även en annan reservation, reservalion 17 om regeringens ulnämningspolilik. Jag skall inle orda mera om den saken, utan jag nöjer mig med att yrka bifall fill reservation 17.

Utbyggnaden av E 6:an lill molorväg är en annan fråga som vi har ägnal mycken lid. I denna fråga har man i juridisk mening gått så långl som del för tillfället är möjligt. Frågan har drivits till sin spets genom all regeringsrätten har beviljat resning. Vi har gjort en prövning från olika grundlagsmässiga aspekter. Men i varje fall hillills har vi inte ur rättslig synpunkt kunnal finna någon anledning till krifik. Däremol kan frågan diskuleras ufifrån allmänpolitiska utgångspunkter. Del är därför som vi i centern har avgetl ell särskill yllrande. Diskussionen kan ju annars lält bli sådan all man kan tro all motorvägsbygget i sin helhet godtas på grund av uttalanden om atl del inle finns någon konstitutionell krilik i övrigl. Det kan alltså finnas anledning att ålerkomma fill frågan om ulbyggnaden av molorvägen.

Prot, 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Jämställdhetsfrågor, m.m.

Prot. 1988/89:115 Fru talman! Med detta yrkar jag bifall inle bara fill de två reservafioner
17 maj 1989 som jag redan har nämnt ulan ocksä lill utskottets hemställan i övrigl.

Granskningavstats-

rådens tjänsteutövning „ . , a -a -t- -i r- a- i. ■ ■ ,,

m.m.

Fru talman! Av de mo ärenden som nu ar föremal for diskussion i etl

Jämställdhetsfrågor,

sammanhang är tre anmälda av vpk-riksdagsledamöter. Dessa tre granskningsanmälningar, gjorda av Bo Hammar, Viola Claesson och Margö Ingvardsson, har samlal elt enigl utskott till krilik av regeringen. Det visar att dessa granskningsärenden är grundade på väl underbyggda misslankar om alt regeringen har handlagt frågor på etl otillfredsställande sätt Jag vill bara konstatera della.

I den här debatlrundan behandlas ganska mänga sinsemellan olika frågor, som var för sig är vikliga. Alla har väl inte tilldragit sig rikligl samma uppmärksamhet som Ebbe Carlsson-affären, men frågan om motorvägsbygget genom Bohuslän har fått ganska stor publicitet och är en angelägenhet för ett slort anlal människor i Västsverige. Också de andra frågor som har tagils upp till granskning är angelägna. Två viktiga frågor, motorvägsbygget, som jag har nämnl, och de rörelsehindrade barnens gymnasiestudier, kommer all beröras i senare inlägg av två partikamrater: Viola Claesson när del gäller motorväg E 6 och Margö Ingvardsson när del gäller de rörelsehindrade barnens gymnasiestudier.

Vi har i granskningsarbdel fäll rätt i vår krilik. Regeringsrätten har när dd gäller E 6 konslateral all regeringen borde ha tagit hänsyn fill nalurresurslagen vid handläggningen av vägfrägan, och KU har ställt sig bakom den bedömningen. KU har också slälll sig bakom riksdagens krav när det gäller de rörelsehindrade ungdomarnas gymnasiestudier. Detsamma gäller Bo Hammars begäran om granskning av affären UV-Shipping.

När det gäller elt annat vikligl granskningsärende, rättspsykiatrin, har ett enigl utskott kritiserat den nuvarande regeringens handläggningssätt Det har påpekats från många håll i myckel skarpa ordalag alt rättspsykiatrin bedrivs på ett olagligt säll och alt sä har varit fallel under många år. Krifik riklas i utskottets granskningsbetänkande mot den nuvarande regeringen, men också mot tidigare regeringar. Det framgick kanske inle med önskvärd tydlighet av Ylva Annersledts inlägg.

Jämställdhelspolitiken är vikfig. Jag konslalerar med beklagande alt trots de ålgärder som har vidtagits har jämslälldhelen snarare minskal än ökal, och det gäller i slorl sett på alla plan som är föremål för granskning.

Del finns en majoritet i utskottet för kritik av regeringen när det gäller PKbankens förvärv av Carnegie Fondkommission AB. Den affären skulle, om den hade blivit offentlig någon dag tidigare än vad som skedde, ha blåst ner ganska många socialdemokratiska förslamajlalare från deras talarstolar. Det hade inle räckt med alt de hade paginerat om sina förstamajtalsmanu-skripl, ulan de hade nog fäll skriva om dessa räll rejält.

Det finns här en del oklarheter som utskottet kriliserar. De gäller överenskommelsen mellan regeringen och säljaren, Erik Penser. Vad har man kommil överens om, vilka löften har givits och utkrävts och hur är detta dokumenterat? Det är också oklarl om regeringen skulle underställa riksdagen denna fråga. Det som skedde var ju en omvändelse under galgen.

Konslilutionsulskotlet konstaterar all en affär av della slag, dvs. en minskning av aktieinnehavet i elt slalligt bolag, allfid skall underställas riksdagen. Besked härom kom försl efter en särskill begärd debalt i mitten av maj, och det är ofillfredsställande. Nu konslalerar konslilutionsulskotlet all regeringen delar riksdagens uppfattning om hur sådana här affärer skall handläggas.

Det ärende som gäller UV-Shippings fördelning av aktier fill allmänheten är en slags rättvise- eller jämslälldhelsfråga. Industriministern har medgivit alt denna fördelning inte har skett på rätt säll. Induslriministern har också, förulom att han erkänt att ärendet handlagts fel, personligen tagit på sig ansvarel för all så har skell.

Vpk står bakom två reservationer i de granskningsärenden som nu är föremål för deball. Del gäller för del första reservation 18 om motorvägsbygget på E 6. Ärendet har handlagts på ell märkligl säll inte bara när det gäller lillämpningen av naturresurslagen. Vi har för del andra avgivil en reservation tillsammans med centerpartiet och miljöpartiet om exporten av klyvbart material.

Jag begränsar mig lill atl yrka bifall lill reservationerna 18 och 20 och i övrigt bifall till utskottets förslag.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Jämställdh etsfrågo r, m.m.

Anf. 60 HANS LEGHAMMAR (mp):

Fru talman! Jag vill inledningsvis litet allmänl beröra några av de punkler som nu behandlas. Flera talare från vårt parfi kommer att fördjupa sig på vissa områden, som jag länker nämna bara helt kort.

När det gäller regeringens ulnämningspolilik vill jag yrka bifall lill reservalion 17 vid punkt A 15, om anställningen av Wrelborn. Vi har i det ärendel en med de övriga borgerliga partierna gemensam reservation. Vi lycker all del får vara någon - jag höll på all svära, men det skall jag inle göra - ordning när det gäller anställningar i departementen.

De rällspsykiatriska undersökningarna har varit en visa i många år. Man har frän många olika håll krävl inilialiv för all någol skall hända på del området. Regeringen har onekligen visat passivitet och nonchalans i ärendel. Man skulle faktiskt ha kunnal gå litet snabbare fram. Vi slår därför bakom den gemensamma skrivning som utskottet lyckals fä till stånd. Vi är i utskottet eniga om alt del här har gått felaktigt till.

Jag vill så övergå lill ärende A 17 och yrkar till all börja med bifall till reservalion 19. Del gäller här utbyggnaden av motorvägen i Bohuslän,

Jag vill slå fasl alt den granskning som vi har velat göra av det här ärendel verkligen är av konsfitulionell arl, Trols detta har vi framför alll från cenlerparliet fått en ganska konstig krilik, för att vi skulle ha drivit denna fråga i något miljöpopulisfiskt syfte. Jag har varje gång som della ärende har varil uppe frågat vad man egentligen menar när man anklagar oss för miljöpopulistiska syften i frågan om motorvägsbygget,

I vår anmälan har vi krävt att konstitutionsutskottet skall granska delta ärende utifrån två stadganden i regeringsformen, nämligen enligl 11 kap. 7 § och 7 kap. 2 §. Jag hoppas därför att del inte är någol Ivivel om att del är en konstitutionell granskning som vi har försökt göra i KU. När det gäller den allmänna politiska bedömningen tror jag inle alt det råder något Ivivel om var miljöpartiet slår.

Prot. 1988/89:115 Det huvudsakliga granskningsarbdel har i är som bekanl ägnats åt Ebbe
17 maj 1989 Carlsson-affären, och del har onekligen lett till all granskningen av

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Jämställdhetsfrågor, m.m.

motorvägsärendel har kommil i andra hand. Vi har därför hela tiden sagt att vi skulle granska detta ärende så mycket som vi hinner med under våren och skjula upp resten av ärendet till hösten. Därför blev vi minsl sagt förvånade när vi fick beskedel atl ärendel antingen skulle skjutas upp hell lill höslen eller att vi alternativt skulle få nöja oss med att utfråga två vägekonomer, som har synpunkter och fakla när det gäller bl.a. miljökostnadsanalyser och andra samhällsekonomiska aspekter i stort på det här vägbygget Vi uppfattade della som alt utskottet förutsatte atl ingel skulle komma fram av den förestående granskningen men all utskoltd ändå var enigl om atl sätta punkt innan utfrågningen hade gjorls. Vi tycker all det är ell ganska märkligl sätt all kalla människor till utfrågningar men redan innan de har kommit förutsätta att del inte skall komma fram något nytt

När granskningen var gjord och ärendel skulle slutjusteras hade vi en lång lista på frågor som vi lyckte all del var myckel väsentligt atl fä svar pä, just för atl få reda på om regeringen hade brulil mol de punkter i regeringsformen som jag tidigare har nämnl. Hade någon i regeringskansliet evenluelll gett löfte lill Volvo om en molorväg för all Volvo skulle etablera sig i Uddevalla? Den frågan har vi inle gått in pä djupet i och kan inle besvara. Del är myckel viktigt all få klarhet i della, för om någon har gett löfte lill Volvo sä strider del just mol regeringsformens 11 kap. 7 §.

Del har vidare varit stört omöjligt alt få reda på vad som hände före regeringssammanträdet den 24 januari 1985. Tror ni riksdagsledamöter verkligen pä atl etl av Sveriges dyraste och mesl komplicerade motorvägsbyggen bara var en idé på ett regeringssammanträde? Del finns nämligen inte ett enda papper om detta ärende, innan beslutet fattades på della regeringssammanträde. Jag tror i alla fall inte alt etl sådant ärende kommer upp som en lilen idé under pågående regeringssammanträde. Del kanske är som maktutredningen har velat göra gällande, atl del förekommit en del middagar och andra små intima möten där man kommil överens om hur frågan skall ordnas. Därför, fru lalman, tycker jag att det är av slörsla vikl att gå lill botten med detta ärende, vilkel vi från miljöpartiet har begärt, och inte som nu binda sig för bedömningar innan ärendel verkligen är granskat.

Det kändes lilel konsligl atl skriva en reservalion, när vår krilik främsl berodde på alt vi inte var nöjda med den granskning som hade gjorts. Med ulgångspunkl i del material som ändå har kommil fram har vi gjorl våra bedömningar och skrivii en reservalion. Ni kan själva läsa della i handlingarna. Vidare kommer Elisabet Franzén, som har varit en av anmälarna och initiafiviagarna lill detta ärende, atl prata mer om upprinnelsen till del.

Claes Roxbergh kommer all gå upp i lalarstolen och prata litet grand om exporl och import av radioaktivt och klyvbart material, så jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation 20.

Beiräffande PKbankens förvärv av Carnegie Fondkommission AB kan vi

konstatera all socialdemokraterna har skrivii en reservation och atl ulskollel

i övrigl varit enigt om alt fel begåtts i konstitutionell bemärkelse. Även i fråga

om fördelningen av aktier i samband med nyemissionen i UV-Shipping AB

90 har utskottet varil enigt.

Den sista punklen som föranlett utskottet all avge enig kritik gäller rörelsehindrade elevers gymnasiesludier, och den kommer Ragnhild Pohanka all prata litet om.

Därmed, fru lalman, yrkar jag bifall fill de reservationer som miljöpartiet de gröna är med på. I övrigl yrkar jag bifall lill utskottets anmälan.

Prot, 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Anf. 61 SÖREN LEKBERG (s):

Fru talman! Vi har nu kommit in på sisla kapitlet i den här granskningsdeballen. Jag skall därför inskränka mig till att kommentera de fem ärenden som föranlett reservationer. Del handlar alltså om regeringens utnämnings-politik, utbyggnad av E 6 till motorväg i Bohuslän, exporl och import av klyvbart material m. m., PKbankens förvärv av Carnegie Fondkommission AB samt import av japanska bilar. Lät mig börja med importen av japanska bilar.

Av det material som utskottet har tagit del av framgår alt företrädare för regeringskansliet i kontakter med japanska regeringen uttryckt oro för den koncentration av den japanska bilexporten som kunde bli följden av de importrestriktioner som infördes i en rad europeiska länder. Imporlökning-en har dock inte bedömts vara av den omfattningen all den skulle kunna utgöra underlag för en begäran om restriktioner eller andra åtgärder enligl GATT-avtalel, och något överenskommelse har således inle träffats. Regeringen har vidare ansett att frågan inte varil av sådan art all den har behövt anmälas i utrikesnämnden. Del framgår också av konslitutionsulskoliels material alt liknande konlakler lagils med den japanska regeringen såväl 1980 som 1981 och senare.

Enligl ulskollel har samtalen med representanterna för den japanska regeringen legat inom ramen för regeringens befogenhet att företräda Sverige i överläggningar med andra stater. Informella överläggningar av della slag är vanliga i det inlernalionella handelsutbytet och kan inle anses slå i Slrid med GATT-beslämmelserna eller andra överenskommelser.

Mol den här bakgrunden har jag därför svårl all begripa mig på folkpartiels reservalion och dess resonemang om att regeringen vidlagil ålgärder som slär i strid med andan i de inlernalionella överenskommelser Sverige anslutit sig lill samt atl samtalen borde ha föregåtts av överläggningar i utrikesnämnden.

I en situation, där det finns uppenbar risk för en ansamling av japansk bilexport lill Sverige på grund av atl flera billillverkande europeiska länder infört importrestriktioner, är det enligt min mening helt självklart all regeringen reagerar och i sina kontakter med den japanska regeringen framför sin oro över vad som evenluelll kan komma alt inträffa i ett sådant läge. Del motsatta, fru lalman, all sitta med armarna i kors, hade enligl min mening varil klart klandervärt. Jag yrkar därför bifall lill utskottets skrivning under punkten 20 och avslag på reservalion 22.

Även i år har utskottet granskat dt par kärnenergifrågor. Denna gång handlar det dels om regeringens beredning av frågor som rör exporl och imporl av klyvbart material och avfall saml redovisningen och kontrollen av verksamheten, dels om export och import av tungt vatten av norskt ursprung.

Statens kärnkraftsinspektion, SKI, som tillsammans med statens strål-

J ämställdhetsf rågor, m.m.

Prot. 1988/89:115 skyddsinstitut tillhör de myndigheter som har att svara för att lagar och regler

17 maj 1989 följs på detta område, har i sin redovisning, som har överlämnats fill

utskottet, bedömt all gränsöverskridande transporter skett på ett från

.. . säkerhetssynpunkt fullt tillfredsställande sätt, och man bedömer att gällande

lagar och beslämmelser efterlevs. I några enstaka fall har oklarheter påvisats,

men dessa har a v SKI bedömts vara av ringa belydelse för säkerheten. Enligt

SKI är nuvarande kontrollsystem fulll godtagbart vad gäller införsel,

utförsel, Iransporl och överlåtelse av kärnämne. På vissa områden finns dock

■' enligt statens kärnkraftsinspektion behov av bältre kontrollrutiner och

m.m. „ , .. .. , . . ,. ,

sådana övervägs också inom myndigheten.

När det sedan gäller frågan om del lunga vattnet har Norge begärl all svenska myndigheter skall försöka spåra del lunga vatten som exporterats till Sverige sedan 1938. SKI har i sina efterforskningar fält fram att Sverige tagit emol ungefär 82 ton och exporterat över 78 ton. I Studsvik och vid vissa andra forskningsinsfitulioner finns i dag drygl 2 lon. Resterande mängder tungt vallen får enligt statens kärnkraftsinspeklions uppfattning hänföras fill normala processförluster under årens lopp.

Ulskollel konstaterar sammanfattningsvis atl redovisningen och kontrollen av den aktuella verksamheten med klyvbart och radioaktivt material och lungl vatten i stort sett fungeral på elt tillfredsställande sätt och att gällande lagsliflning på berörda områden har iakttagits. När del gäller SKLs överväganden om vissa förbällringar anser utskottet det självfallet angeläget all kontrollsystemet utformas på elt säll som svarar mol mycket högl ställda krav.

Jag yrkar bifall till utskottets skrivning under denna punkt och avslag på reservalion 20.

I ärendel om PKbankens förvärv av Carnegie Fondkommission AB är ulskottd i slort sell enigt. Vi socialdemokrater menar i en reservafion alt tredje stycket pä s. 90 bort ulgå, eftersom det helt saknar relevans ur konstitutionell granskningssynpunkt. Jag vill därför nu yrka bifall lill vår reservation 21.

När del gäller ulskollels bedömning i övrigt utmynnar det i etl kritiskt konstaterande atl regeringen inte från början klargjorde atl man skulle underställa riksdagen frågan om minskning av statens ägarandel i PKbanken. Först efler en särskilt anordnad debatt gavs besked i denna fråga, vilket ulskollel anser otillfredsställande. Av regeringens slulliga slällningslagande framgår dock att man numera delar uppfattningen att riksdagen skall pröva sådana frågor.

Beträffande styrningen av bolag där slalen hell eller delvis äger aktierna hänvisar ulskollel fill sill belänkande 1982/83:30. Där sägs bl.a. - vilket enligl min mening är principiellt viktigt - atl den formella styrningen endast utövas på bolagsstämman men alt del självfallet inle betyder all underhandskontakter mellan ägare och den direkla bolagsledningen inle skall få förekomma.

Utifrån della konstaterar ulskollel nu att konlakterna mellan bl.a.
finansministern och PKbankens ordförande uppenbarligen var en sådan
underhandskontakt som utskottet tidigare beskrivit i nyss nämnda belän-
92 kände.

Enligl min mening är del värdefulll atl utskottet nu än en gång har kommit till samma ställningslagande när det gäller styrningen av slalliga förelag och regeringens roll som ägare.

Jag går nu över till ärendet om utbyggnaden av E 6 till motorväg mellan Stenungsund och Ljungskile. Utskottet har här samlal in ett omfattande material och genomfört tvä offentliga utfrågningar. Vi har med andra ord inle raskal undan det här ärendel, ulan vi har ägnal det förhållandevis stor omsorg. Låt mig med en gång slå fast all det är en konstitutionell granskning som utskottet skall göra och inte en trafikpolifisk. Den senare svarar i första hand trafikutskottet för.

Vad vi har haft all granska är således om regeringen har handlagt ärendel på ett formellt rikfigt sätt.

Vad vi dä kan se är alt regeringen med anledning av Uddevallavarvds nedläggning beslutade i januari 1985 att ge vägverket i uppdrag att projektera och upprätta en arbetsplan för en utbyggnad av E 6 till molorväg på återstående delar mellan Stenungsund och Uddevalla.

Riksdagen har sedan vid fyra olika tillfällen 1986, 1987, 1988 och 1989 särskilt behandlal just detta vägprojekt, ställt sig bakom del och beviljat erforderliga medel.

Regeringsrätten har i sill beslul om alt bevilja resning i överklagandeären-del behandlal ocksä de konsfilutionella aspekterna i frågan. Regeringsrätten har l.ex. funnit alt beslutet om uppdraget lill vägverket att projektera och upprätta arbetsplan inle slår i strid med regeringsformens bestämmelse.

När del gäller påståendet om alt koslnaderna inle var tillräckligt utredda när regeringen gav uppdraget till vägverket kan enligt utskotlels mening konstaleras all syftet med arbetsplanen var atl ge statsmakterna ell utförligt underlag till beslut om byggande av vägen. Det ligger därför i sakens nalur, som utskottet påpekar, att kostnaderna för vägbygget inte var klarlagda när regeringen fattade beslutet om uppdraget lill vägverket Kostnadsfrågan har också i annat sammanhang behandlals av ell riksdagsorgan, nämligen riksdagens revisorer, som lämnal en anmälan ulan åtgärd.

I början av delta år behandlade regeringen återigen ärendet och beslutade då att avslå överklagandet. Arbetsplanen för E 6 mellan Stenungsund och Ljungskile har därmed - och jag citerar då vad trafikulskoltel har ullalat - i sin helhet fastställts i den ordning som väglagen anvisar.

Från konstitutionella ulgångspunkler finns det således ingen som helst grund för kritik mol regeringen för handläggningen av detta ärende. Jag yrkar därför bifall till vad utskottet anfört under punkten 17 och avslag på reservafionerna 18 och 19.

Fru lalman! Lål mig fill sisl något kommentera ärendel 15 om regeringens utnämningspolitik. Det beslår av två delar: dels tillsättningen av ett långtidsvikariat som departementsråd vid utbildningsdepartementet, dels utnämningspolifiken i allmänhet.

Vad gäller den första frågan finns en reservation från de borgeriiga partierna och miljöparfiet. I den påslås alt förordnandet av Christer Wrelborn inle grundas på gällande regler om beaklande av kriterierna avseende förtjänst och skicklighet, och reservanterna vill därför rikta krifik mol förutvarande utbildningsministern Lennart Bodström. Detta kategoris-

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Jämställdhetsfrågor, m.m.

Prot. 1988/89:115 ka ställningstagande av reservanterna är enligt min mening märkligl, när man
17 maj 1989 r del av sakfrågan.

~~~~~ I motsatts till vad som tydligen var vanligl under tidigare regeringar har

UransKningav - deltalillsällningsärendeföregåttsavett ansökningsförfarande, och sedvanlig

rådens tjänsteutövning pönjng meriter och lämplighet har gjorls. Del finns därför enligl

■'- majorilelens i utskottet uppfattning ingel att anmärka mol förordnandet av

Chrisler Wrelborn.

Jag kan här och i likhet med Pressens Tidning, som sannerligen inte kan

■ ' påstås vara något organ för regeringen, notera att Wrelborn inle blir

behandlad efter sina egna meriler.

Atl de borgerliga har elt gott öga lill Lennarl Bodström är väl känl. Men alt delta också skall drabba den som varil medarbetare fill honom är inle vidare tilltalande. Del liknar mer McCarlhyism än krilisk granskning. Jag yrkar bifall lill ulskoltets skrivning och avslag på reservation 17.

När det sedan gäller ulnämningspolitiken i allmänhet har som vanligl moderaterna slällt sig utanför och i sin reservation riklat våldsam kritik mol den socialdemokratiska regeringen och socialdemokratin i allmänhet. Vid förra årets granskningsdebatl diskuterades ulnämningspolitiken ganska utförligt Vi kunde då som nu konstatera atl en bred majoritet sluter upp bakom uppfaltningen atl regeringsformens regler atl endasl fäsla avseende vid sakliga grunder som förljänsl och skicklighet också följs av regeringen. Under förra årels debalt beklagade jag att moderaterna isoleral sig och i ställd för konstruktiva resonemang ägnar sig åt att författa politiska pamfletter. Även årets reservation kan hänföras lill kategorin pamfletter, vars språk mer hör hemma på ell torgmöte än i etl utskottsbetänkande.

Och moderaternas skrivningar kan jag inte tolka på annal sätt än alt man nu försöker fabricera etl slags alibi för alt vid etl evenluelll regeringsskifte införa ett utnämningssystem efter amerikanskt mönsler. Det förvånar mig i och för sig inte med lanke på moderaternas förkärlek för alt införa olika artfrämmande inslag i det svenska parlamentariska statsskicket

Fru talman! Jag yrkar bifall fill utskottets bedömning i denna del och avslag pä reservation 16.

Anf. 62 BENGT KINDBOM (c) replik:

Fru lalman! På en punkt delar jag inte alls Sören Lekbergs uppfattning, nämligen när han säger att vi har kommil till del sisla kapitlet i granskningen - det har visat sig all del gör vi egentligen aldrig, utan det är snarare fråga om en följetong.

När det gäller frågan om klyvbart material, där vi har en reservalion, rör
det sig om etl material som är av inlresse framför allt för länder som inle har
biträtt icke-spridningsavtald. Vi vel all det pågår en illegal internafionell
handel med det klyvbara materialet, och del kan inle uleslulas all detta kan
vara av inlresse i lerroristsammanhang. Därför menar vi i centerpartiet all
del är viktigt atl ha denna verksamhet under kontroll. Det får inte inlräffa atl
svenskl avfall, högaklivt eller lågaktivt material, förekommer i denna
handel. Svenskt kärnbränsleavfall skall inte bidra till upprustningen ule i
världen. Det Sören Lekberg hänvisade fill, som exempel på hur bra
94 regeringen är, och som står skrivet i utskottsbelänkandet, är ju i och för sig

motsägelsefullt Å ena sidan försöker han göra gällande att myndigheterna har denna verksamhet under kontroll, å andra sidan finns det på vissa områden behov av en förbättring av kontrollrutinerna.

När SKI har uttalat sig på delta sätt vill jag fråga; Hur kan ulskoltsmajorilelen vara nöjd med ett sakernas tillstånd där verksamheten fungerar på ell i Slort sett lillfredsslällande sätt? Detta har jag inte fått något svar på.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Anf. 63 HANS LEGHAMMAR (mp) replik;

Fru talman! Som bekant är dd frågan om motorvägsbygget som jag vill ta upp lill yllerligare debatt med Sören Lekberg. Jag tror inle atl detta förvånar honom.

Jag kan konstatera alt ulskollel försöker gömma sig bakom regeringsrättens uttalande, i ställd för atl själv göra en frislående granskning. Jag vill fråga Sören Lekberg och de andra i utskottet: Tror ni verkligen alt regeringsrätten har gjort någol annat än en formell bedömning? Del vi i miljöpartiet har krävl är all man skall gå djupare i ärendel. Tror ni i utskotlsmajoriteten atl regeringsrätten har undersökt vilka förhandlingar som eventuellt har skelt mellan Volvo och regeringskansliet? Tror ni vidare atl regeringsrätten har undersökt vilka informella beslut som har fattats före regeringsbeslutet?

Dessa är de frågor vi i miljöpartiet har velal studera närmare, och det är där vi är ytterst krifiska och anser oss ha starka skäl att misstänka att det måste ha hänt någonting innan del formella beslutet fattades i regeringen. Det finns nämligen inle en enda handling i frågan från tiden som föregick regeringsbeslutet.

Men ulskottsmajoritelen gömmer sig bakom regeringsrättens utlåtande utan att göra en egen granskning i ärendet. Detta är beklagligt.

JämstäUdhetsfrågor, m.m.

Anf. 64 YLVA ANNERSTEDT (fp) replik:

Fru talman! Sören Lekbergs inlägg i denna debatt visar tydligt på två förhållanden som jag vill kommentera.

För det första: Regeringsföreträdarna vill till varje pris dölja och trycka ned den kritik som har riklats mot regeringen.

För det andra: Det finns elt behov och en nödvändighel av att ha en opposition som tydligt visar den krilik som regeringsföreträdarna vill undertrycka.

Inte med ett ljud säger Sören Lekberg någonting om den skandalösa behandling som rättspsykiatrin har fått av det ansvariga statsrådet Människor får i veckor sitta häktade i väntan på rättspsykiatrisk undersökning. Inte med etl ord berör Sören Lekberg de gymnasieungdomar som kämpar för att få den utbildning de har rätt lill.

Det ansvariga statsrådet, Bengl Lindqvist, sade häromdagen i en radiointervju att konstitutionsutskottets uttalande är fullsländigl överraskande, all socialutskottets ullalande om atl staten har elt ansvar i frågan är opportunistiskt och atl det är förvånansvärt att man kommer med sådana uttalanden under pågående utredning. Vidare sade statsrådet Lindqvist att riksdagens uttalanden har varil luddiga, mångtydiga och svåra att tolka, och all konslilutionsutskoltet nu gör en tolkning som han inte gjort tidigare.

Prot. 1988/89:115 Jag vill hävda att här finns ingenting luddigi eller svårtolkat Riksdagen har

17 maj 1989 klart sagt ifrån att det är regeringen som har ansvarel i dessa frågor, och det är

„ ', . regeringens skyldighet alt omedelbart se till att dessa unsdomar får den

Granskningavstats- b b j b b

. , ... . . ulbildning de har räll till. Detta måste gälla även för de ungdomar som

radens tjänsteutövning , ' „..................... , . ,. *

kommer i fråga innan handikapputredningen är färdig med sin principiella

utredning.

Sedan till frågan om den japanska bilexporten. Sören Lekberg sade all det

... f-iifjt ,f' enda regeringen hade gjorl var atl uttrycka oro över den exportkoncenlra-

tion som kunde bh följden i delta sammanhang.
m.m. '

I del diplomatiska språkbruket finns stora subtilileter när det gäller vad

som kan betecknas som åtgärder och annat. Jag skulle vilja redovisa några av

de uttalanden som faktiskt har gjorts av företrädare för de svenska

statsmakterna. Statssekreterare Carl Johan Åberg har anklagat japanerna

för atl "dumpa bilexporten" lill Sverige. Lars Stålberg, departementsråd på

UD, har sagt atl de japanska bilarna utgör ett hol mot andrahandsmarkna-

den och att "vi förväntar oss att den japanska bilexporlen inle ligger kvar pä

den nuvarande höga nivån".

Detta är absolul mycket härda påtryckningar sett ufifrån dd diplomatiska

sätlel alt uttrycka sig. All så förringa dessa uttalanden som Sören Lekberg

gör är egenfiigen fullsländigl otänkbart. Jag vidhåller folkpartiets yrkande i

reservationen,

Anf. 65 SÖREN LEKBERG (s) replik;

Fru lalman! Till Bengl Kindbom vill jag säga all vi inle rycker på axlarna vad gäller frågan om klyvbart material. Ulskottd har fått fram en mycket omfattande redovisning av vilken framgår dels att Sverige har träffat internationella avtal som är myckel långlgäende, dels alt vår egen lagstiftning på detta område går myckel långl. Berörda myndigheter har gjort en kartläggning. De har gjort en bedömning och har själva kommit fram till alt man skall överväga en viss förbättring av kontrollsystemet Vi hälsar delta med lillfredsslällelse och noterar alt det självfallet är angeläget alt kontrollsystemet utformas på ett sätt som svarar mol högl ställda krav. Delta är enligt min mening inte alt nonchalera denna fråga.

När del gäller motorvägsbygget i Bohuslän säger nu Hans Leghammar atl vi har "hängt oss på" eller ställt oss bakom en formell granskning som regeringsrätten har gjort av den konstitutionella frågan, och vi har enligl honom inle gått djupare än så. Men går man djupare i frågan, som Hans Leghammar gör, är man inne på trafikpolitikens område. Då är vi inne pä frågan om det är riktigt all bygga moiorvägar, om man skall bygga molorlrafikleder, om man skall bygga järnvägar osv. Men della är frågor som skall diskuteras och behandlas i första hand av trafikulskotlet Ur konstitutionell synpunkt finns del ingenting att anmärka vad gäller regeringens handlande i detta ärende.

Ylva Annerstedt påslår atl jag som regeringsföreträdare försöker dölja

krilik av regeringen och alt jag också vill trycka ner oppositionen. Della är

fullkomligl felakligl. Att jag inle tog upp den rällspsykiatriska verksamheten

och de rörelsehindrade elevernas gymnasiestudier beror ju på alt Olle

96 Svensson redan i sin inledning berörde dessa frågor. Han tog upp dem som etl

exempel på frågor som bottnar i en tvist om huvudmannaskapet, varvid enskilda människor kommer i kläm. Och vi har ju kolleklivl i ulskollel lyckl att delta är någonting djupt otillfredsställande. Vi försöker sannerligen inle dölja dessa frågor.

När det slulligen gäller den japanska bilimporlen vill jag säga all jag inle förslår folkpartiets argumentering pä den punklen. Här har ju regeringen gjorl på samma sätt som regeringarna gjorde 1980 och 1981.

Anf. 66 BENGT KINDBOM (c) replik;

Fru talman! För att beskriva skillnaden mellan reservanterna och socialdemokraterna i del här ärendel om exporl och import av radioaktivt material vill jag bara säga att vårt krav är all regeringen och ansvariga myndigheter skall vidta de åtgärder som behövs för all man skall uppnå en fullsländig kontroll över importen och exporten. Del är alltså skillnaden. Vi godtar inle all del är i stort sett tillfredsställande, ulan vi vill ha en fullständig kontroll.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Jämställdhetsfrågor, m.m.

Anf. 67 HANS LEGHAMMAR (mp) replik:

Fru talman! Jag lycker att det är väldigl beklagligl, Sören Lekberg, men del är den gamla vanliga visan. När man verkligen använder regeringsformen till punkt och pricka för att komma till botten i de här konstitutionella ärendena, sä fär man höra från socialdemokraliskl håll all del är någon miljögrej eller någon Irafikgrej som vi miljöpartister försöker ta upp i del här sammanhanget. Varenda punkl vi har tagit upp, Sören Lekberg, är av konstitutionell arl. Och kopplingen mellan Volvo och de beslut sorn eventuellt har lagils före regeringssammanträdet har direki samband med de regeringsfrågor som vi har tagit upp i vår anmälan. Försök se till sak när vi debatterar dessa frågor! Del är faktiskt viktigt att vi lyfter fram de konstitutionella frågorna och inle gömmer oss bakom miljögrejer bara för all del är elt miljöparti som har anmält dessa frågor.

Anf. 68 YLVA ANNERSTEDT (fp) replik;

Fru talman! Jag är ledsen alt jag måsle slå med ryggen vänd mol Sören Lekberg, men nu är vi placerade på det här sättet

När det gäller den japanska bilexporlen är det faktiskl inle sä, att den här regeringen har handlat exakl likadant som den borgerliga regering som Sören Lekberg hänvisade till. Jag vill hänvisa lill etl uttalande som departementsrådet Stålberg gjorl i en TT-intervju. Han sade all mötet i Tokyo var unikt pä del visel att enbart bilexporten diskuterades.

Om man reser från Sverige till Tokyo enbart för atl tala om bilexporlen, så är del klarl all det uppfattas som en ganska kraftig påtryckning på den japanska regeringen. Sveriges statsminister sade första veckan i augusti förra årel; All Sverige skulle stå hell öppel, del är all inbjuda lill en konkurrens som inte är rimlig gentemot SAAB och Volvo. Därför har vi vidtagit vissa åtgärder för atl det skall vara rimliga konkurrensvillkor. Del var alltså vad Ingvar Carlsson sade förra året. Så har inte de övriga regeringarna hanterat den här frågan. Del är därför vi har reagerat

Sören Lekberg sade också i sitt första inlägg att det hade varil klandervärt atl sitta med armarna i kors. Det belyder alltså all Sören Lekberg anser atl

7 Riksdagens protokoU 1988/89:115

Prot. 1988/89:115 den svenska regeringen har vidlagil ålgärder - eller hur?

17 maj 1989 När dei gäller rällspsykialrin och de rörelsehindrade gymnasieungdomar-

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

na är del faktiskt så, all vi i den här delen av deballen skulle ha en sakdebatt kring dessa allvarliga frågor. Vad Olle Svensson log upp var bara ell exempel på någol annat som han diskulerade. All det fullsländigl skulle avhälla oss frän atl ha en genomgripande och allvarlig deball om dessa frågor i denna del av behandlingen av KU:s belänkande har inle alls varil meningen.

Jämställdhetsfrågor, m.m.

Därför vill jag fråga om Sören Lekberg verkligen inle lycker atl man på alll säu skall klandra den här hanteringen av bäde rällspsykialrin och de ungdomar som råkar illa ul. Tycker Sören Lekberg att det är rimligt atl del ansvariga statsrådet går ut och uppmanar dessa ungdomar all söka socialbidrag för att få bedriva sina studier?

Anf. 69 ELISABETH FLEETWOOD (m);

Fru lalman! Jag skall begränsa mig till all la upp ärendel om de rörelsehindrade elevernas gymnasiesludier.

Fram l.o.m. den 31 december 1986 svarade slalen för finansieringen av gymnasieulbildningen för svårl handikappade elever vid Skärholmens gymnasium. Detta gymnasium är etl riksgymnasium med hela landet som upptagningsområde. Elevantalet varierar mellan 50 och 70. Dessa elever har sä svära handikapp alt speciell omvårdnad, kanske dygnei om, mäsle kunna erbjudas. Koslnaden per elev och år kan uppgå lill 500 000 kr. Nämnden för värdartjänsl - fidigare slyrelsen för värdartjänsl - svarar för administrationen av verksamhelen;

I mars 1979 upptog regeringen äl sialens förhandlingsnäinnd all omför-handla med landsfing och kommuner om överförande av del finansiella ansvarel för denna gymnasieulbildning lill de kommunala huvudmännen. I maj 1985 meddelade sialens förhandlingsnämnd all uppgörelse med Siockholms landsfing inle hade kunnal uppnås. Förelrädare för Landslingsförbun-del och Kommunförbundel förklarade sig beredda all forlsälta diskussionen med SFN.

I juni 1986 uppgav SFN i en skrivelse lill regeringen atl principiell enighel uppnätts om överförande av ansvarel. Någon formell överenskommelse hade inte ingåtls. Man var inte enig om vilken fördelning av koslnadsansvarel som skulle gälla. Del var därför högsl anmärkningsvärt när man från departementet i en promemoria hävdade att inga invändningar hade rests mol förslagel lill beslul om hur debiteringen skulle ske.

Den 18 december 1986 beslöl sä regeringen alt uppdra äl slyrelsen för vårdarljänsl alt fr.o.m. den 1 januari 1987 debilera berörda kommuner och landsting en avgift. 60 % av kostnaden skulle falla pä kommunen, 40 % på landslingen.

Våren 1987 uttalade socialulskoltel;

"Enligl utskollels uppfattning åvilar del ekonomiska ansvarel för omvårdnaden om de rörelsehindrade barnen under deras gymnasieskolgäng principiellt vederbörande primär- och landstingskommuner. Slalen måsle emellertid vara beredd atl svara för att den begränsade grupp det här är fräga om verkligen kan erbjudas en fungerande gymnasieskolgäng. De av dessa ungdomar som vill sludera vidare måsle då garanleras den omvårdnad som är

en förulsällning för atl de skall kunna fullfölja sina studier. Deras möjligheler fär inie vara beroende av hemortskommun. Statens ansvar för dessa ungdomars möjligheler lill gyninasiesluder bör slås fast."

Frän Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar har hävdats alt den ändrade kostnadsfördelningen innebären risk för all rörelsehindrade ungdomar inle får tillgång till gymnasieulbildning och omvårdnad. Faltiga kommuner kan fä svårl i konkurrensen mellan olika ärenden.

Svenska kommunförbundet har i en skrivelse den 2 juni 1988 framfört uppfattningen att slalen bör tadel ekonomiska ansvaret förde rörelsehindrade eleverna. Socialslyrelsen ser del sorn cll angelägel ansvar för slalsmakierna att kunna garantera del fålal ungdomar del här rör sig orn den specialanpassade undervisning och de boendeanordningar i anslulning härlill sorn de har behov av.

I december 1988 erhöll handikappulredningen tilläggsdirekliv av regeringen om all utreda och lämna förslag beträffande dessa elevers gymnasieutbildning och omvårdnad i anslutning till ulbildningen.

Fru talman! Delslär klarl alt riksdagen uttalat att elevernas möjligheter till gymnasieulbildning inle får vara beroende av hemortskommun och atl statens ansvar för denna begränsade grupp ungdomar skall slås fast. Det är konslilulionsulskotlels mening "all del krav riksdagen slälll i fråga om ansvar för berörda ungdomars gymnasiesludier inle uppfyllls på ett lillfredsslällande sätt Del borde således ha vidlagils mer kraftfulla åtgärder från ansvarigt häll för att bringa frågan till en skyndsam lösning."

Etl enigl konslilufionsulskoll ultalar således denna krilik mol vederbörande på ansvarigt häll. Bakom ullryckel "ansvarigl häll" döljer sig nalurliglvis regeringen och slatsrädd Bengt Lindqvist. UtskoUel borde egenlligen ha kunnat skriva om detta i klartext Men i klartext riktar vi således enig kritik i det här avseendel mol regeringen och mol slatsrädd Lindqvist.

Till slut, fru lalman, är del med lillfredsslällelse som jag kan konsiaiera all socialulskoltel för nägra veckor sedan beslulade all ansvarel skall återgå till stålen. Del välkomnar vi.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Jämställdhetsfrågor. m.m.

Anf. 70 VIOLA CLAESSON (vpk):

Fru talman! Underpunkten järnslälldhdsfrägor m.m. ryms inte mindre än nio vill skilda saker. När vi nu är nägra som lill specialbehandling lar upp frågan om motorvägsbygget finns inte längre föredraganden här i kammaren.

Vad är det egenlligen för orsaker bakom regeringens hänsynslösa agerande när den till vilkel poliliskl och ekonomiskl pris som helsl anser all ScanLink-molorvägen, E 6-an mellan Uddevalla och Stenungsund, måste byggas?

När jag anmälde moiorvägsbyggd till konstilulionsutskottel i februari 1988, hade jag jusl fått vela alt naturvårdsverket försl ell är efler del alt verket påstods ha gjort en miljökonsekvensulredning, och försl flera månader efler regeringens beslul all sälla i gång byggd, klassal Brailefors-åns dalgäng, som berörs av vägen, som ell riksinlressanl och skyddsvärl objekl enligt gällande lag. Man kan inle anklaga nalurvårdsverkd för all ha bedrivii någon kampanj för all della skulle bli känl. Nalurvärdsverkds kampanjer har aldrig hafl sin udd riklad mot maktens boningar.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Jämställdhetsfrågor, m.m.

100

Vi var många som ansåg atl del var mycket allvarligt all regeringen kört över både lagstiftarna och naturvårdsverket. Regeringsrätten tolkade agerandet på samma sätt Men majoriteten i riksdagens konstitutionsutskott ville inte granska de krafter som tvingat fram del lagstridiga bygget Majoriteten vågar inte ens ha en uppfallning om regeringens agerande. Däremol konstaterar majoriteten hell frankt all regeringen genom all strunta i regeringsrättens dom den 9 februari i år har fastställt arbetsplanen för vägen "i den ordning som väglagen anvisar".

Menar då konstitutionsutskottet att regeringsrätten i sin dom har tolkat väglagen och nalurresurslagen felaktigt? Regeringsrätten skriver i sitt beslut den 28 november 1988 alt regeringen inle har tillämpat de föreskrifler som hör lill dessa lagar. Rätten slår fast att det inle ens fanns någon miljökonsekvensbeskrivning när regeringen den 3 september 1987 fattade sitt beslul om klarsignal lill vägbygget

Regeringen har lydligl avslöjal sin opålitlighet när del gäller ScanLink-affären och forceringen av E 6-ulbyggnaden i Bohuslän. Därför har del funnils mänga anledningar all försöka klarlägga bevekelsegrunder och agerande sedan beslutet den 24 januari 1985. Innan dess hade Gyllenhammar och "rundabordsindustrialislerna" hunnit presenlera sina Europaprojekt Beslulen om alt lägga ned Uddevallavarvet och atl ge Volvo miljardsubven-lioner för en ny bilfabriksinvestering hade fattats. Efter ett akut och uppfordrande telefonsamtal från regeringen fick vägdirektören Wolfram en limme på sig all beräkna kostnaden för Sveriges i särklass i dyraste moiorvägssalsning någonsin. Wolframs förvåning måsle ha varil stor. I vägverkels långtidsplan rymdes det ingen sådan molorväg, ja ingen molorväg över huvud laget som hade med denna sträcka atl göra.

Mot denna bakgrund fanns det verkligen anledning alt studera förspelet Det gällde också alt la reda på om nägon ansvarig hafl en tanke pä miljösituationen i Bohuslän och konsekvenserna för skyddsvärda områden om och när en ny molorväg skulle byggas.

Fru lalman! Jag har vid många tillfällen sedan jag kom in i riksdagen 1985 tagit upp dessa problem till debatt. Låt mig ta ett exempel. I november 1986 svarade miljöminister Birgitta Dahl följande om molorvägen och miljöfrågan:

"------- atl del kommer alt ske miljöskyddsprövningar har framgäll av

uttalanden som både kommunikalionsminislern och jag själv gjorl på senare lid. Vidare har kommunikationsministern i ell tal nyligen alldeles klarl deklarerat atl vi icke skall satsa på Scandinavian Link. Däremot behöver vi göra någoniing ål den nu aktuella vägslräckningen. Den frågan är inte avgjord, men de miljökonsekvensbeskrivningar som gjorls har utförts av vägverket och naturvårdsverket,"

Birgitta Dahl påsiod alltså dels all miljökonsekvensbeskrivningar redan var gjorda i november 1986, dels anlydningsvis all del ännu fanns lid för eflertanke före ell slutgiltigt avgörande av regeringen. När jag lyckle alt jag ville ha yllerligare precisering sade miljöminislern:

"Del framgår av handlingar som jag har framför mig här - däribland vägverkets yllrande och naturvårdsverkets yttrande över del akluella projektet - att naturvårdsverket dels har biträtt vägverket vid framtagandet

av sådana här beskrivningar, dels själv avgivit yttrande. Sä på den punkten kan jag lugna Viola Claesson.

Del är riktigt atl den här projekteringen har skell i särskilda former, och det har då - vilket understryks av både länsstyrelsen, vägverket och naturvårdsverket i deras ställningstaganden - inneburil atl ocksä miljökonsekvensbeskrivningar har fått tas fram i särskilda former. Generellt kan man säga atl en av flera svagheter hos del gamla syslemel är att beskrivningarna ofla kommer in på etl sent stadium. För framtiden hoppas vi få en bättre ordning, och vi diskuterar nu hur vi skall lösa denna fräga."

Fru talman! Jag vet inte vilket tidsperspektiv fru Dahl har pä "framliden". Del är oklart om Birgitta Dahl redan då vissle om atl hon inle hade en chans emol "den särskilda ordningen" som hon för säkerhels skull nämner två gånger i sin korla replik. Denna särskilda ordning var så oerhörl speciell att regeringen under de tio månader som återstod till dess att den gav klarsignal fill motorvägsbygget inle ens brydde sig om att del under liden lillkom just den förslärkning av väglagen (15 §) som Birgitta Dahl verkade längta så hett efler.

Vilkel spel för galleriet! Vilken medvelen laglöshet och översillaraltilyd gentemot riksdagen och opinionen! Men den "särskilda ordning" som rått och råder i regeringen och i händelserna kring Gyllenhammar och ScanLink, den struntar konstitutionsulskotlet alltså blankt i.

Vpk anser all konsiitulionsulskoilets strutspolitik i denna fråga är helt ohållbar. Vi anser alt konslitulionsulskottel måsle fortsätta sin granskning av regeringens handläggning av frågan om molorvägen i Bohuslän. Dessutom menar vi alt en rad inblandade viktiga aklörer måste höras av ulskottd efler sommaruppehållet.

"Det händer att en fråga är överspelad, när den kommer på kammarens bord", sade en tidigare föredragande, Olle Svensson, under förmiddagens deball. Men inte är del ödet som slyr della spel, Olle Svensson. Det finns ju aktörer som ser till all konslitutionsutskottet och riksdagen reduceras lill överspelade organ, eller hur? Del gäller aktörer som menar all löften lill den väsleuropeiska bilindustrilobbyn kan stå över lagar som riksdagen har stiftat, aktörer som dessulom menar att nyliberal ekonomisk tillväxt lika gärna kan leda lill missväxt både i den demokraliska processen och i del ekologiska systemet

När del gäller genomdrivandet av det skandalösa motorvägsbygget i Bohuslän har det genom åren funnils många aktörer inom och utanför regeringen. De mesl akiiva har inle funnils på vare sig miljödepartementet eller kommunikalionsdeparlemeniel och inte heller på vägverket utan i mäktigare kretsar i landet.

På initiativ av finansdepartementet hamnade den 9 april 1985 eu telegram från TT på landets nyhetsredaktioner. TT förmedlar bl.a. följande:

"Feldt och Hellström hoppas atl kunna sälja Volvochefens idé om en Scandinavian Link, en utbyggd transportled från Oslo, längs den svenska västkusten över lill Danmark och vidare ul i Europa, lill deltagarna. Den svenska regeringen tar Gyllenhammars förslag som elt konkret exempel när den på nytt gör ell försök all få övriga OECD-länder med sig på en samlad investeringssatsning på vägar och andra kommunikationer. En sådan sats-

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

JämstäUdhetsf rågor, m.m.

101

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Jämställdhetsfrågor, m.m.

ning är enligt Feldt nödvändig om dd skall bli en bättre fart pä den ekonomiska lillväxlen. Ell rnåsle om rnan skall komina till rätla med den enorma arbetslöshet som finns ule i Europa, anser han. När Feldl återigen för frarn förslagel (dd gjordes även vid del förra minislermöld) räknar han med all övriga nordiska länder ställer sig bakom."

Kjell-Olof Feldts syn pä lillväxl och Pehr Gyllenhammars skandinaviska autobahnprojekt om auloslrador presenterades inför TT och folket som ell recept mol arbetslöshet Det är ett taktiskt betingat infall med en kuslig historisk parallell i Europa.

Fram lill höslen 1985 hade miljöorganisationerna inte hunnil organisera någol slörre opinionsbildande arbele rnol ScanLink och molorvägen. Regeringen vågade därför göra uttalanden som var raka och enlydiga. Pehr Gyllenhammars projekl var inle bara bra, del skulle genomdrivas rned hela Västeuropas samtycke. För regeringen fanns miljöproblem inle rned i bilden över huvud lagd innan andra började ifrägasälla planerna. Och när ifrågasältandd kom fick vi löften om alt regeringen minsann hade grepp över miljökonsekvenserna.

Regeringsrätten visade hur det var slälll. Men det räcker inle all konstatera detta. Genom alt inte vilja gä vidare med en granskning har utskollsmajorilden inlagil en passiv hållning lill alla övriga aspekter som jag har lagil upp.

Fru lalman! Jag ber alt få yrka bifall till vpk-reservationen nr 18. där vi säger atl regeringen pä etl bristfälligt underlag och genom otillbörlig påverkan av vägverkd genomdrivit beslutet om motorvägen.

102

Anf. 71 ELISABET FRANZÉN (mp):

Fru lalman! Motorvägsbygget i Bohuslän är ell steg pä vägen mol en nalurkalastrof. Men del är inte därför som ärendet granskas i konslitulionsutskotlet, ulan KU skall se på laglighelen i regeringens beslut all bygga vägen. Har regeringen gjorl fel i sin handläggning?

Den 24 januari 1985 beslöl regeringen om alt projektera och upprätia arbelsplan. Man beslöl också orn byggstart senasl 1987. Nu säger KU:s majoritet atl det bara var fråga om just ell beslul all projektera och upprätta arbetsplan. Men varför har man dä angett när motorvägen senasl skall börja byggas? Det måste uppfattas som atl ell beslul om all bygga den har fatlals.

Della är också vägverkels uppfallning. Jag är från Göleborg och har fåll en hel del information genom privala kontakter. Jag vel att vägverkets ledning från början ansåg det som elt myckel olyckligl beslul all bygga denna molorväg. Men verket ställde myckel lojall upp och projekterade samt upprällade arbetsplan för vägbygget i enlighet med ordern från regeringen.

På länsstyrelsens nalurvårdsenhet var man myckel upprörd och försökle motarbeta vägbygget Men rnan hade ingen chans, eftersom ju regeringen redan fallai sill beslut. Berörda kommuner hade inte fäll la slällning i förväg men kände sig bundna av regeringsbeslutet De politiska majoriteterna gjorde som regeringen hade sagt lill dem.

Det finns anledning atl undra om beslutet bara gäller atl projektera och upprätta arbelsplan. Varför vill inte konslilutionsulskoltet granska om beslutet innebar någoniing mer? Fanns del någonting bakom det som gjorde

att alla berörda organ på västkusten ansåg sig bundna? Vi har inle fån del av några handlingar ur regeringens arkiv före beslutet Regeringen tycks på elt möle ha fäll för sig alt rnan skall be vägverket atl projektera en molorväg, och så har vägverket gjorl del.

Del finns starka skäl att tro all detta motorvägsbygge är ell löfte lill näringslivet på västkusten. I regeringsbeslutet står också atl del är en del i Uddevallapakelei, som bl.a. innebär all Volvo skall köpa Uddevallavarvei och dess förluslavdrag för en billig penning. Delta har således konsliiutions-ulskottet inte velal granska.

I sill belänkande hänvisar konslilutionsulskotlet lill regeringsrättens ställningslagande och säger atl regeringen inle har gjorl fel. Del var inget beslul om alt bygga en motorväg. Nu har advokaten Wesldahl, sorn engageral sig i fallel, sagl att regeringsrätten i sitt resonemang har utgåii från alt regeringen inle fär fatta sådana beslul. Alltså har regeringen inle gjorl del. Men i den anmälan som vi har lämnat in säger vi atl regeringen har fatlat elt sådant beslul. KU har inle granskat frågan i sak utan stött sig på regeringsrättens cirkelresonemang.

Konstitutionsutskottet har hört Gunnel Farm från departeinenld som inte var med när beslutet fattades. Man har också hört tvä vägekonomer. Men redan innan dessa vägekonomer kallades lill utfrågning, hade konstitutionsulskollets majoritet beslulal all ingen forlsall granskning skulle göras. KU hade alltså redan fatlat beslut om sitt slällningslagande.

Sören Lekberg sade att miljöpartiet och vpk inle driver den här frågan ur konstitutionell synpunkt ulan som en trafikpolifisk fråga. Del gör vi fakliski inle, ulan vi vill få lill sländ en granskning av frågan ur konslilulionell synpunkt. Vi ser det snarare som om utskollels majorilel har gjorl ett trafikpolitiskt ställningslagande. Man vill ha den här molorvägen. Alllsä bryr man sig inte om att granska hur beslutet har fattats. Dd skulle glädja mig om någon från konstitulionsutskoltels majoritet kunde lägga fram sakargumenten och inte beskylla oss för atl driva fel frågor.

Jag kan i sammanhanget jämföra med irädkramarna, som ofla har blivit anklagade för all bryla mot lagen. De har trotsat ordningsmakten. Dels har de gjorl del lill skydd för livel, dels lill skydd för rättsstaten. I Väslsverige är det en myckel utbredd uppfattning atl beslutet om denna motorväg har fatlats i strid mol svensk lag. Därför lycker jag alt konstilulionsutskottel på allvar skall granska detta ärende och inte sopa undan del. I hösl bör man därför la upp del på nytt. Konslilulionsutskotlet skall nämligen granska regeringens handläggning ur konstitutionell och laglig synpunkl, inte falla irafikpoliliska beslul.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Jämställdhetsfrågor,

Anf. 72 STIG BERTILSSON (m):

Fru lalman! Konslilulionsulskottet har även i är granskat regeringens ulnämningspolilik, och med anledning av del vill jag la upp punkl 15 i granskningsbdänkandel och i anslulning därfill reservalionerna 16 och 17.

Del är ulan tvivel så, alt allmänhetens intresse för de utnämningar som regeringen gör har ökal myckel markanl på senare år. Skälet härtill är naturligtvis enkell- regeringen har i flera fall presterat så uppseendeväckande utnämningar att, om de inle hade väckt allmänhetens undran, uteblivna

103

Prot. 1988/89:115 reaktioner kanske hade förvånat och oroat ännu mer. De reaktioner som vi
17 maj 1989 nu har sell bland människor, i massmedia osv. är ändå elt utlryck för alt

demokratin fungerar. Jag hoppas verkligen atl reaktionerna i framtiden inte

m.m.

Jämställdhetsfrågor, m.m.

urans g vsas- ijr mindre när uppenbara orältvisor och felaktigheter förekommer-det är i ra ens j u övning .jj styrkdecken frän demokratin och dess värnare.

Della är litet av själva slutsatserna i den reservalion som vi moderater har lämnat. Sören Lekberg, som tidigare har talat om den reservationen, kallar det ell språk som hör hemma på ett torgmöte och menar alt moderalerna vill införa arlfrämmande inslag i debatten. Dd där fär faktiskt till 100 % stå för Sören Lekberg. Jag hoppas all han lyssnar på del följande och lar del av den faktaredovisning som jag skall försöka ge i de här frågorna.

Årets granskning i fråga om ulnämningspolitiken har framför allt inriktats pä högre statstjänster: landshövdingar, chefer för svenska utlandsmyndigheter och andra liknande höga befattningshavare. Ett särskilt inlresse har också ägnats åt det flagranta övergrepp som skedde när regeringen tillsatte etl departementsråd pä ulbildningsdepartemenld ulan all la hänsyn vare sig lill fakliska meriler och kunskaper hos de sökande eller lill synpunkter från arbdslagarorganisalionerna.

Fru talman! Utskottets majoritet har inte velal klandra regeringen för handläggningen av de här frågorna. Sören Lekberg, som trosvisst konstaterar atl moderaterna är ensamma i den här frågan och lycker all vi skiljer ut oss, får nog, om det här fortsätter, vara beredd på alt det kommer en annan värdering från utskottsmajoritelen.

Jag vågar påslå att jag gör mig lill tolk för många svenskar när jag uttrycker förvåning inför den utnämningspolitik som regeringen tillämpar och för övrigt har tillämpat ända sedan regimskiftet 1982. När del gäller de högre tjänster som jag förul nämnde visar del sig, alt bland de utnämningar där en politikerbakgrund finns är skillnaden påfallande stor mellan antalet socialdemokrater som erhållit de s.k. toppjobben och borgerliga som har gjorl del. Vid en jämförelse finner man alt det under de här åren sedan 1982 går kanske fyra eller fem utnämningar av socialdemokrater på en borgare. Jag vill därför gärna fråga socialdemokraternas talesman, Sören Lekberg, om han har uppfaltningen att den fördelningen räll speglar den kompetens som utnämningarna ändå borde kunna förväntas visa.

Naturligtvis vel vi vad elt evenluelll svar från Sören Lekberg kommer all bli. Han kommer all hävda all förtjänst och skicklighet har varit vägledande. Det sade statsministern också när han utfrågades inför konsfitufionsutskottet, men han kunde lika litet som Sören Lekberg nu överlyga oss om all sä är fallel.

Jag tror också, som jag sade, att den ulnämningspolilik som den socialdemokratiska regeringen tillämpar faktiskl börjar stöta på ett alll större motstånd. Den slulsalsen har jag dragit efler alt ha läst bl.a. följande citat ur majoritetens skrivning i granskningsbetänkandet. Pä s. 74 strax under mitten av sidan står det:

"Ulskottd vill ånyo understryka viklen av all de i regeringsformen
uppställda kraven på sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet iakttas
vid tjänstetillsättningar."
104 "Utskollel vill ånyo understryka" - inle underslryker man det ånyo, om

man inte innerst inne anser atl det finns grund för att påpeka della. Även om man alltså inte vill göra något särskilt uttalande, är det ändå alldeles uppenbarl alt regeringen får se upp med hur den framöver gör sina utnämningar.

Och del finns som sagl anledning all se upp. I reservalion 16 vid belänkandet har vi moderaler visal hur den socialdemokratiska regeringen på etl otillbörligt säll har favoriseral parlivänner i samband med utnämningar. Jag skall inte rabbla upp den länga rad av namn som vi kan lägga fram. Ulan jag vill bara konstatera alt partiboken är en högre merit än de kvalifikationer som borde vara vägledande vid tillsättningar.

Della socialdemokraternas sätt att gynna sina egna i slällel för alt gå på skicklighet och kompetens slår också tillbaka på dem själva. Med den uppmärksamhel som de här utnämningarna har fått blir resultatet att den som är socialdemokrat och har fått en utnämning mer än andra måste visa sig kompetent, eflersom ju regeringen bara lägger vikl vid den politiska tillhörigheten. För de socialdemokrater som verkligen är kompetenta blir alltså den nuvarande socialdemokratiska utnämningspolitiken snarast en björntjänst eller åtminstone en väldigt kraflig belaslning.

Fru lalman! Jag vill avslulningsvis kort beröra den gemensamma fyrparli-reservationen nr 17, som handlar om hur vi fick ell nytt departementsråd i Ulbildningsdepartemenld i fjol. Med den utnämningen knäsatte regeringen en ny princip, nämligen att göra tjänster även på deparlementsrådsnivå till politiserade ijänsler. I det här aktuella fallel hade man ett flerlal mycket dugliga och lämpliga sökande. Redan frän början hade emellertid den dåvarande deparlemenlschefen, utbildningsminister Lennarl Bodslröm, en egen uppfattning om vem som skulle få jobbet. Det var ingen av dem som ansågs särskill dugliga eller någon av dem som hade förordats av facken, ulan i slällel en gammal bekant lill minislern. Del kan konstateras atl denna person får en betydligt tyngre börda all bära och har mera atl bevisa för sin omgivning, än om han hade tillsatts efter de principer som skall vara vägledande i sådana här fall och som ullrycks i 11 kap. 9 § regeringsformen: "Vid tillsättning av stallig tjänst skall avseende fästas endasl vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet"

Sädana utnämningar som den på utbildningsdepartementet kan bäst beskrivas med begreppet svågerpolilik - man gynnar sina egna. Sören Lekberg mä kalla vårl sätt att kritisera detta McCarlhyism, men det är ändå en myckel utbredd uppfattning att det här inle har handlat om saklighet och kompelens ulan all man har drivit sina egna, personliga inlressen.

Sedan hör dd också till saken att del nyss nämnda departementsrådet inle någon längre lid fick slöd från sin departementschef. Med de principer som så ofta gäller för socialdemokrater belönades departementschefen sä småningom med uppdraget alt bli regeringens sändebud i Oslo - försiktigt ultryckl en av de mera besynnerliga ambassadörsulnämningar som den socialdemokratiska regeringen har svarat för, och del vill ju inte säga lilel.

Fru talman! För att återupprätta förtroendet för statsförvaltningen måsle en utnämningspolitik liknande den som den nuvarande regeringen bedriver stoppas. Kompetens och skicklighet måste åter sättas i cenlrum. Mot bakgrund av della yrkar jag bifall till reservationerna 16 och 17 vid konslilulionsulskoltels belänkande nr 30.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Jämställdh etsfrågor.

105

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Jämställdhetsfrågor, m.m.

Anf. 73 MARGO INGVARDSSON (vpk):

Fru talman! När jag lill konslilulionsulskoltel för granskning anmälde regeringens handläggning av rörelsehindrade ungdomars gymnasiestudier var del inte för all primärt fä lill en s.k. prickning av del ansvariga statsrådet Avsikten var försl och främst all fä fastställt alt regeringen skall ta alla riksdagsbeslut på samma allvar. Vi som arbelar med handikappolilik har hafl skäl atl ifrågasätta att regeringen har sett pä samma säll på alla riksdagsbeslut

Avsikten var också all den här vägen genom konslitulionsutskoltd få något av upprättelse ål alla rörelsehindrade ungdomar som pä ell förödmjukande sätt fått tigga och be om atl få den gymnasieulbildning som de önskar. Del var alltså inte fråga om några krav ulöver vad som gäller för andra ungdomar, som vi hade slälll till förmån för de rörelsehindrade ungdomarna, utan det var bara fråga om atl bereda dem en möjlighel alt kunna få del av vad som för andra ungdomar betraktas som självklara rättigheter.

Jag behöver här inte redogöra för regeringens handläggning av ärendel och på vilket säll del slrider mol riksdagens beslul, eflersom både Elisabeth Fleetwood och Ylva Annerstedt redan har gjort del. Det finns inle heller någon anledning när jag är hell överens med den beskrivning som konstilu-lionsulskoltd har gjorl och ocksä den bedömning som man har kommil frarn fill.

Nu har ell enigt konstitulionsulskoll som sin mening anfört atl regeringen inle uppfyllt del krav riksdagen slällt i fråga om ansvar för berörda ungdomars gymnasiestudier på elt tillfredsställande sätt Dessulom lillägger utskollel all det borde ha vidtagits mer kraftfulla åtgärder frän ansvarigt häll, dvs. av statsrådet Bengt Lindqvist, för all bringa frågan lill en skyndsam lösning.

Det är ett myckel klarl besked som riksdagen i dag ger lill regeringen. Det finns inte någon möjlighet alt feltolka della beslul, och det finns inle heller någol kryphål. Nu måste statsrådet Lindqvist ikläda sig det ansvar som han egenlligen har haft hela liden men som han har lagil lilel för läll på. Staten måste omedelbart överta koslnadsansvarel för svårl rörelsehindrade elevers gymnasiesludier.

Fru lalman! Jag vel inle om del är vanligl att konslilulionsulskotlel frän den här lalarslolen fär något tack för sitt arbele, men jag tycker alt det i dag är pä sin plats att lacka konstitutionsulskoltet och dess kansli för det oinfallande arbete som lagts ned och för den utförliga redogörelse för detta ärende som man har tagit med i belänkandel. Givetvis lackar jag ocksä för de slulsalser som man har kommil fram lill.

106

Anf. 74 RAGNHILD POHANKA (mp):

Fru lalman! Del är ju etl enigl utskott som fattat beslut om alt ullrycka klara regler för de svårl handikappade eleverna i gymnasiet Därför är del egenlligen kanske inte så viktigt atl poängtera detta, men för atl ge ytterligare bakgrund vill jag anföra följande. Jag inslämmer med föregående lalare, och jag brukar slopa del jag länkl säga om del i vissa delar sammanfaller med fidigare anföranden.

Jag vill bara fillägga atl del är farligi all generalisera grupper som

handikappade, pensionärer, tonåringar och invandrare. De är sinsemellan mer olika än vad de mänga gånger är lika andra grupper. De har olika intressen. Man brukar säga atl blinda har bättre känsel och hörsel, vilket de naturligtvis inte har från början. Men de tränar ofla upp sina andra sinnen för alt ersälta det som saknas. Vi tycker naturligtvis all rörelsehindrade skall träna och om möjligt ytterligare förbättra sin fysiska aktivitet, vilket man också ser till alt de gör. Det är emellertid lika viktigt an man även ger dessa ungdomar, som på andra områden har samma möjligheler som vanliga ungdomar, möjlighet all ulveckla sin teoretiska begåvning. Del är ungefär sorn när en blind utvecklar sina andra sinnen. Rörelsehindrade ungdomar kan åstadkomma mycket goda resultat när del gäller sludier, och de har där en möjlighel all kompensera sill rörelsehinder, och även i vissa fall kunna komma ul i arbetslivet.

Inom tex. Samhall finns det bättre förutsättningar att hjälpa just arbetssökande med funklionshinder än arbetssökande med andra skador. Därför är del angelägel alt dessa barn likställs med andra barn när det gäller deras ulbildning och framlid. Självfallet är det staten som skall la ansvar för delta, eftersom hela landet räknas som upptagningsområde.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Jämställdhetsfrågor, m.m.

Överläggningen var härmed avslulad.

Försle vice lalmannen meddelade all proposilioner försl skulle slällas beiräffande envar av de frågor som berördes i de reservationer som fogals lill betänkandet. Därefter skulle proposition ställas i etl sammanhang på övriga i betänkandet upptagna frågor.

Telefonavlyssningen av Miro Baresic

Beslöts med 171 röster att godkänna ulskollels anmälan i förevarande del. 149 rösler avgavs för godkännande av anmälan i reservafion 1 av Anders Björck m.fl.

(Gösla Lyngå och Marianne Samuelsson (båda mp) anmälde att de avsett atl rösla nej rnen markerats ha röstat ja.)

Anna-Greta Leijons kontakter med Ebbe Carlsson

Först biträddes reservation 2 av Anders Björck m.fl. med 154 röster mot 24 för reservalion 3 av Bo Hammar. 143 ledamöler avsiod från atl rösla.

Härefler avgavs 155 rösler för godkännande av anmälan i reservation 2 av Anders Björck m.fl. och 141 rösler för godkännande av ulskoltets anmälan i förevarande del. 2-) ledamöter avstod från att rösla.

Statsministerns kontakt med Ebbe Carlsson-affären

Beslöts med 184 röster alt godkänna utskottets anmälan i förevarande del. 137 röster avgavs för godkännande av anmälan i reservalion 4 av Anders Björck m.fl.

107

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Anna-Greta Leijons rekommendationsbrev till Ebbe Carlsson

Beslöts med 176 röster att godkänna utskottets anmälan i förevarande del. 143 röster avgavs för godkännande av anmälan i reservation 5 av Olle Svensson m.fl. 3 ledamöter avstod från alt rösta.

Anna-Greta Leijons kontakter med spaningsledningen

Beslöts med 160 rösler atl godkänna anmälan i reservalion 6 av Anders Björck m.fl. 159 rösler avgavs för godkännande av ulskoltets anmälan i förevarande del. 1 ledamol avstod från alt rösla.

108

Information till förundersökningsledningen om Ebbe Carlssons verksamhet

Beslöts med 176 röster all godkänna utskollels anmälan i förevarande del. 144 röster avgavs för godkännande ,av anmälan i reservation 7 av Olle Svensson m.fl. 1 ledamot avstod från all rösla.

Frågan om obehörig påverkan på handläggning av eventuella tystnadspliktsbrott m.m.

Beslöts med 184 rösler alt godkänna utskottets anmälan i förevarande del. 138 rösler avgavs för godkännande av anmälan i reservalion 8 av Anders Björck m.fl.

Kontrollen av påstådda missförhållanden inom rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning

Först biträddes reservation 9 av Anders Björck m.fl. med 137 röster mot 38 för reservalion 10 av Bo Hammar och Hans Leghammar. 146 ledamöter avsiod från atl rösla.

Härefter avgavs 169 rösler för godkännande av utskottels anmälan i förevarande del och 138 röster för godkännande av anmälan i reservation 9 av Anders Björck m.fl. 15 ledamöler avsiod från atl rösta.

Regeringens praxis i fråga om asylsökande palestinier

Först biträddes reservation 11 av Birgit Friggebo m.fl. med 64 rösler mol 21 för reservation 12 av Rolf L Nilson. 235 ledamöter avsiod från alt rösta.

Härefter godkändes utskottets anmälan i förevarande del - som slälldes mot godkännande av anmälan i reservation 11 av Birgit Friggebo m.fl. -genom uppresning.

Uppföljningen av regeringsbeslut i utlänningsärenden

Efler slällda propositioner på dels godkännande av utskottels anmälan i förevarande del, dels godkännande av anmälan i reservalion 13 av Birgil Friggebo m.fl,, beslöts med acklamation all ulskoltets anmälan i förevarande del skulle godkännas.

Terroristbestämmelserna

Beslöts med 278 röster all godkänna utskottels anmälan i förevarande del. 40 rösler avgavs för godkännande av anmälan i reservation 14 av Rolf L Nilson och Hans Leghammar. 3 ledamöter avsiod från att rösla.

överlämnande av utlänningsärenden till invandrarverket

Beslöts med 242 röster alt godkänna ulskoltets anmälan i förevarande del. 79 rösler avgavs för godkännande av anmälan i reservafion 15 av Birgit Friggebo m.fl. 1 ledamot avsiod från alt rösla.

Regeringens utnämningspolitik

Efter Slällda proposilioner på dels godkännande av utskottets anmälan i förevarande del, dels godkännande av anmälan i reservalion 16 av Anders Björck m.fl., beslöts med acklamation att utskottets anmälan i förevarande del skulle godkännas.

Prot, 1988/89:115 17 maj 1989

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Tillsättningen av visst långtidsvikariat som departementsråd vid utbildningsdepartementet

Efler ställda proposilioner på dels godkännande av ulskoltets anmälan i förevarande del, dels godkännande av anmälan i reservafion 17 av Anders Björck m.fl., beslöts med acklamation all utskottets anmälan i förevarandé del skulle godkännas.

Utbyggnaden av väg E 6 till motorväg mellan Stenungsund och Ljungskile

Försl bilräddes reservafion 18 av Rolf L Nilson med 23 röster mot 19 för reservafion 19 av Hans Leghammar. 279 ledamöler avsiod från alt rösla.

Härefler avgavs 281 röster för godkännande av utskottets anmälan i förevarande del och 29 rösler för godkännande av anmälan i reservalion 18 av Rolf L Nilson. 12 ledamöler avstod från atl rösta.

Export och import av radioaktivt och klyvbart material

Efter ställda propositioner på dels godkännande av utskottets anmälan i förevarande del, dels godkännande av anmälan i reservation 20 av tredje vice lalman Bertil Fiskesjö m.fl., beslöts med acklamation att utskollels anmälan i förevarande del skulle godkännas.

PKbankens förvärv av Carnegie Fondkommission AB

Efler Slällda propositioner på dels godkännande av utskottets anmälan i förevarande del, dels godkännande av ulskoltds anmälan med den ändring däri som föreslagits i reservation 21 av Olle Svensson m.fl., beslöts med acklamation alt utskottets anmälan i förevarande del skulle godkännas.

Importen av japanska bilar

Efter slällda proposilioner på dels godkännande av utskottets anmälan i förevarandé del, dels godkännande av anmälan i reservalion 22 av Birgil Friggebo och Ylva Annersledl, beslöts med acklamafion atl utskollels anmälan i förevarande del skulle godkännas.

Övriga i betänkandet upptagna frågor

Utskottets anmälan godkändes.

Utskottets bdänkande lades till handlingarna.

109

Prot, 1988/89:115 4 § Föredrogs

17 maj 1989 utrikesulskottels bdänkande

Sveriges relationer tdl de balliska republikerna

1988/89:UU21 Sveriges relalioner lill de baltiska republikerna.

Sveriges relationer till de baltiska republikerna

Anf. 75 ALF WENNERFORS (m):

Fru talman! I mars 1985 blev Michail Gorbaljov vald lill generalsekreterare i det sovjetiska komnTunislpariiet Sedan dess har en alll häpnare omvärld regislreral alllmera glasnosl och pereslrojka och ullryck för demokratisering. Vår slora granne i öst genomgår slruklurförändringar, som vi för bara några år sedan inle Irodde var möjliga.

Är det människan och politikern Gorbaljov som ensam har satt i gäng och driver på denna enorml omvälvande process? Ja, han lycks belyda mycket Men självfallel är han inle ensam. Siarka krafter finns runl omkring honörn. Men motståndare saknas inle heller.

För ell par år sedan fann jag en fascinerande bok i London som heler The Hundred, dvs. de hundra. Författaren Michael Hart har försökl all göra upp en lista pä de hundra människor i världen, alltifrån flera lusen är före Kristi födelse fram till vär tid, som påverkal ulvecklingen rnesl. Vilka är de förslå lio på lislan? Vem slår på förslå plalsen? De flesta som tillfrågas pä delta sätt brukar svara Jesus. Jag irodde också så själv, men jag fann all författaren placerat Muhammed på första platsen och Newton - den engelska vetenskapsmannen, han som satt under ett äppelträd och sade att nägon gäng skulle ett äpple falla ned på hans huvud - på den andra plalsen. Försl på tredje plals kom Jesus.

Jag skall självfallet inte nu redovisa Michael Harts subjektiva moliveringar för sin rangordning och de övriga slora personligheterna pä denna lista. Men boken är myckel inlressanl för den som är intresserad av historia, inle minsl polilisk historia. Boken finns numera på riksdagens bibliolek.

Skulle Gorbaljov komma med bland de hundra, om förfallaren reviderade sin lista om 20 år? Del är självfallet för tidigt att spekulera i del. Del som hittills har hänt inger förhoppningar om en långsiktig och slabil ulveckling. Hiltills har Gorbaljov påverkal utvecklingen i hög grad. Samtidigt saknas inle propåer om alt interna motsättningar inom partiet och maktapparaten kan leda till handlingsförlamning och stagnation, ja, i sämsta fall till en återgång lill tillståndet före 1985.

Vi gläder oss emellertid åt pereslrojka och alldeles särskill ål händelseui-vecklingen i de balliska slalerna Eslland, Lettland och Liiauen. När förändringsprocessen kom i gäng 1987 gick del väldigl snabbi i dessa länder. Della glädjande skeende på andra sidan Öslersjön resulterade i att två motioner väcktes i januari 1988 om della. Den ena väckte min partikollega Gunnar Hökmark om ökade kontakter med Sveriges balliska grannländer. Ulskoltds majoritet ville inle behandla frågan under våren, ulan den skjöts upp till senhösten. Det är alltså bara elt drygt halvår sedan kammaren behandlade utskollels belänkande om de balliska staterna. Därför är dd deslo mer glädjande all vi redan nu denna vår behandlar ärendel och all vi i

110

dag deballerar belänkandel i della ämne i kammaren. Lika glädjande är all utskottet behandlat molionskraven positivt.

Vi moderater yrkade i en kommillémolion, med Margardha af Ugglas som förslå namn, i januari i är bl.a. all officiella förbindelser i form av konsulär represenlalion skall dableras liksom alt del skall bli lättare all fä visum saml all flyg-, bål- och telefonförbindelserna skall förbättras. Ell enigl ulskoll uttalar sig posilivl om såväl dessa som flerlalel andra yrkanden frän andra motionärer. Möjligen kan moderaterna Göthe Knutson och Gullan Lindblad vara en smula besvikna. De kräver nämligen alt berörda myndigheter skall tillse all de balliska ländernas gränser skall markeras pä officiella svenska kartor saml på kartor som visas i TV.

Jag kan meddela dessa ivä moderater atl del har upplysls om i utskollel att gränserna är ulsalta i officiella kartor och all majoriteten i utskollel anser alt uppgiften alt framställa kartor och rita gränser ligger utanför riksdagens kompetens. Del mä vara hur som helsl med denna kompelens, men jag iror all mofionärernas budskap har nått dem del vederbör.

Är dä enigheten lolal i ulskottd? Nej, pä en punkt har vi gjorl en markering. Vi moderaler har fogat ell särskill yllrande lill belänkandel. I ell fidigare behandlat ulskollsbdänkande om ulrikesdeparlemenlets budgel föreslog vi ell anslag på 10 milj. kr. för all stimulera kontakter och kullurellt utbyte mellan Sverige och de baltiska republikerna. I dag, några månader senare, är vi än mer övertygade om atl de 10 miljonerna skulle ha kommit till nytta. Efter alla dessa år av järnridå, stopp vid gränserna, sä gott som lolal avsaknad av informalion från väsl, kulturellt utbyte och handel med varor och Ijänsler hungrar man efler allt del som är grundstenar i en demokrali. Självfallel skall vårt land på samma sätt som man gör på mänga andra häll i världen medverka. Men della koslar pengar.

Nu finns del etl anslag på 2 miljoner för kulturellt samarbete och utbyte. Men dess värre beslöts au villkora anslaget. Samarbetet skall vara folkrörel-seanknuld, vilket har stoppat en hel del lovvärda initiativ och ålgärder. Icke minst har utrikesdepartementet besvärats av denna anslagskonstruktion. Man har ivingals alt skrapa fram pengar i alla hörn och vrår, pä alla möjliga håll. Enligt uppgift har man t.o.m. uppskjutit elt inköp av en kopieanläggning för all få pengar lill del växande samarbelel med de balliska slalerna.

Vad som sker i denna del av världen är historiskt Vi har stora förhoppningar om den långsikliga ulvecklingen. Den konlaktskapande verksamhelen måsle fä kosla en del pengar. Har vi råd med samarbete med andra drabbade länder i världen, bör vi väl ha lika mycket råd när det gäller våra allra närmaste grannländer.

När jag avslutningsvis yrkar bifall lill ulskoltets hemslällan, vill jag undersiryka all vi i ell svenskl perspekfiv har alla skäl all hoppas på framgång för reformsträvandena i Sovjetunionen. Reformer är en förulsällning för ell frill, poliliskl, kulturellt, socialt och ekonomiskt liv i de tre baltiska slalerna och för ett återupprättat samarbete i Östersjöområdet

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Sveriges relationer lill de baltiska republikerna

Anf. 76 HAKAN HOLMBERG (fp):

Fru talman! Det är roligt vill jag säga, att kunna yrka bifall lill ett enigl utskotts hemställan om de baltiska staterna. När vi hade frågan uppe i en

111

Prot. 1988/89:115 större debatt senasl i kammaren i höstas, blev det en litet egendomlig
17 maj 1989 diskussion. Pä sina håll väckte del väldig uppståndelse all några av oss lyckte

Sveriges relationer till de baltiska republiker na

att utskottet borde våga uttala all man hoppas atl den utveckling i Baltikum som hade inletts skulle leda till positiva resultat. Det var tydligen väldigt farligt att säga del, tyckte somliga i höslas. Dess bältre har detta inle upprepals. Jag lycker atl man kan säga all den utskollsskrivning som nu finns andas jusl av denna positiva inslällning och förhoppningar om all ulvecklingen skall fortgå, så all alla länder kring Östersjön kan della i ett normall samarbele med varandra och få normala politiska och andra förhållanden.

Den beskrivning som nu görs är utförlig. Man duckar inte inför några frågor som tidigare kanske kunde anses besvärliga. Del är hell klart alt utskottet ser med sympati på den utveckling som har skett. Jag tror också man kan lägga ytterligare några reflektioner pä della.

Alf Wennerfors var inne på den övergripande stora hoppingivande förändring som sker och har skelt i Sovjetunionen. Jag lycker att del är viktigt och riktigt atl säga atl perestrojkan i hela Sovjetunionen står och faller med en framgång i de baltiska staterna. Välls ulvecklingen där över ända och vi får en återgång lill den gamla slagnationspoliiiken, kommer del all vara mycket svårl, för alt inle säga omöjligt, atl fortsätta perestrojkan i resten av Sovjetunionen. Det är i Baltikum som ljuset har tänts försl. Del är därifrån det skall spridas vidare lill reslen av landel.

När man diskuterar svenska möjligheler atl samarbeta med de balliska länderna är del en rad olika konkrela områden som man brukar nämna. En reflektion bör kunna göras även här. Man lalar myckel om miljösamarbete med de balliska länderna. Del är en av de viktigaste sakerna som vi kan satsa på frän svensk sida. Öslersjön är vårl gemensamma hav och vår gemensamma förbindelselänk. Man bör komma ihåg all rörelsen för större ekonomisk självstyrelse och större rätt alt uttrycka politiska och andra uppfattningar på egen hand i de baltiska länderna startade jusl genom en reaktion pä de slora planer för forlsall miljöförslöring och fortsatt exploatering, som bl.a. kom lill ullryck i etl fosforilprojekt i Eslland. Man måste komma ihåg vad rnan har atl göra med när man för resonemang med baltiska och andra sovjeliska förelrädare om miljöfrågor.

Jag besökte Lettland för en dryg månad sedan. Jag lalade bl.a. med den lettiska miljöministern, som försäkrade att han personligen ansåg atl vissa av dessa katastrofala och miljönedsmutsande industrier som etablerats där under de senasle decennierna egenlligen borde slängas. Oljehamnen i Venlspils och kemiifabriken i Olaine, som l.o.m. myndigheterna själva kallar för Lettlands Tjernobyl, borde egenlligen läggas ner och slängas omgående. Men Lettlands miljöminister kan inle, ens om han vill, göra någonting ål saken.

I likhel med 87 % av de stora industriföretagen i just Lettland - och del är
likadant överallt - kontrolleras nämnda företag av Moskva. De är s.k.
allunionella förelag, som lyder under departement i Moskva. Den lokala
delrepubliken och dess myndigheter kan ännu så länge göra ytterst litet för
att påverka situationen. Därför är del viktigt atl också vi vid våra konlakler
med sovjetiska företrädare vågar säga öppel det som redan sägs helt öppel i
112 l.ex. Lettland och Lestland. Kraven på ekonomiskt självstyre har en oerhörl

konkrel innebörd, bl.a. för möjligheterna all föra en meningsfull miljöpolifik Prot. 1988/89:115

i de balfiska länderna. ,'- 17 maj 1989

Man lalar myckel om vänörter-för atl la ell annal konkret exempel. Del "

... .. , , ,., -, ,- .. •,-..r . . , . , , . , Sveriges relationer tiU

har ar kanske hka viktigt som miljöfrågan, inte minst med tanke pa de .

möjligheter som här erbjuds när det gäller alt ålerknyla mänskliga normala "

kontakter - vilka har varil avbrutna under myckel lång lid. Den uppfattning

som jag fick när jag besökte Lettland - jag tror atl det finns ganska goda skäl

all dela den uppfattningen - är alt del är ganska tråkigt an sä många i Sverige

lycks betrakta Estland som del enda land som det är värt all söka

vänortskontakler med. Jag lycker alt det kan sägas ocksä i riksdagens

lalarslol att Sveriges hisloriska och kulturella band gäller hela Baltikum -

inte minsl Lettland, där del finns elt oerhört stort intresse för att återuppta

gamla och en gång täta och intima förbindelser med Sverige.

Under min resa fick jag lillfälle alt något sludera den lettiska jordbrukspolitiken, vilken -och detta kunde man, dessvärre, vänta sig-överensstämde med inånga av de föreställningar som finns om vad kollektivjordbruken och ineffektiv drift medför.

Del som för den lettiska folkfronten och för mänga inom landets politiska ledning framstår som hoppet när del gäller atl få i gång en ekonomisk ulveckling i landet är alt man får en fungerande landsbygdsutveckling och en återgång lill privata små och medelstora jordbruk. Här iror jag all insalser frän svenska organisationer och myndigheter kan belyda oerhört mycket. Dessutom skulle sådana insatser nog leda till påtagliga resullal på ganska korl sikl. Jordbruks- och landsbygdsutveckling är kanske pä någol sätt nyckeln lill framgång beiräffande de baltiska ländernas möjligheter all ta sig ur den ekonomiska och ekologiska misär som dessa länder drivits in i.

Sedan tror jag alt det är värt all kommenlera den konfliktbild som så ofla
målas upp - atl här skulle inhemsk befolkning stå mot ryssar i största
allmänhet Det är alldeles uppenbart en förenklad och delvis vilseledande
bild. Den ryska invandringen och även annan invandring som har skell lill de
balliska länderna omfattar inle människor som kommer dil och slår sig ned
där för gott. Visserligen finns del människor som gör det. Dessa människor
rotar sig i många fall på den plats där de slagil sig ned och inser att de lever i
ett nytt land där det gäller alt identifiera sig rned landets intressen - vare sig
del handlar om Estland, Lettland eller Liiauen. Del finns gott om exempel pä
rysktalande medborgare i de balliska republikerna som med krafl och
entusiasm ställer upp pä de krav som bl.a. folkfronten i resp. land reser.
Lettland, för alt ta ell exempel, har alltid varil ell mängnationelll land.
Landel hade så mycket som 12 % rysklalande redan under mellankrigstiden.
Problemet rent demografiskt här är snarare den stora mängden tillfälliga
arbetare, vilka flyllar till något av de balliska länderna och stannar där några
år för alt sedan åter flytta. Dessa människor bor alltså bara några få år på
samma ort. Av naturliga skäl har de mycket svårl all identifiera sig med del
land som de har kommil lill, att ta del landets inlressen till sig, all förstå vilka
problem som egentligen finns och alt inse atl problemen bör lösas i jusl det
landet. Della är myckel påtagligt i jusl Lettland, där befolkningssilualionen i
övrigt är annorlunda. Där råder nämligen ett slags jämvikt mellan den
inhemska befolkningen, som kanske renl av är i minoritet, och inflyttade. 113

8 Riksdagens protokoll 1988/89:115

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Sveriges relationer tdl de balliska republikerna

114

Den korrekla bilden är snarare alt konflikten gäller ä ena sidan alla dem, oavsett språk, som identifierar sig med det land där de bor, med den republik där de befinner sig, och å andra sidan dem som har svärl all göra detta därför atl de har varil alltför korl lid i landel. Dessutom vel dessa människor med sig atl de kornmer att slanna bara några år på samma plals - man kan säga atl de flyttar runt mellan de olika delarna av Sovjetunionen. Hell nalurligl ulnylljas dessa gruppers osäkerhd och okunnighet av de krafter som vill ha en återgång lill slagnalionen. De här människorna brukar återfinnas bland de s.k. interfronlerna.

Alt påstå atl ryssar skulle slå mot andra eller atl baltiska nationer skulle slä rnol ryssar är i slora drag ell vilseledande påslående. Del är viktigt alt den rälla bilden kommer fram, inle minst för atl man skall kunna förslå de krav som bl.a. folkfronterna ställer och som inle enbart handlar om ell återuppväckande av de egna iradilionerna ulan också om all minoriteterna skall ha sina nalionella rälligheler, ulrymme för sill språk osv. - i linje med den mycket toleranta och internationellt sett unika minorilelspolitik som var utmärkande för de baltiska länderna ålminslone under den korla demokraliska perioden under mellankrigstiden och som fanns fastslagen i den estniska grundlagen.

Ja, det här var nägra reflexioner som jag har gjort med anledning av betänkandet.

De motioner som väckls har, som Alf Wennerfors sade, behandlals i en positiv anda. En motion handlar om en sorls baltisk anknytning till Nordiska rådet. Molionen har väckls av ivä partikamrater till mig. Jag lycker atl man kan se den framlid an där det borde vara naturiigi alt också ester och letter -ja, kanske ocksä litauer - pä dl eller annal säll dellar i Nordiska rådels verksamhel. Men alt i dag göra några uttalanden här i riksdagen om hur del skall vara är en omöjlighet dels därför att Nordiska rådet måste ta slällning till sädana här saker på egen hand, dels därför att frågan alldeles uppenbart är för tidigt väckt. När det gäller den förändring som har skell måste en stabilisering fä ske. Beiräffande framlidsvisionen är det inle något fel alt dd nordiska samarbelel också skall kunna innefatta de länder som kulturellt och historiskt upplevs vara en del av Norden men sorn ligger på andra sidan Östersjön.

I fråga om svensk representation i de baltiska länderna har arbelel avanceral en del under våren. Den lösning som nu har uppnåtts med en, skulle jag vilja kalla del, filial lill del svenska konsulatet i Leningrad förefaller vara en förnuftig lösning och en bra grund atl bygga vidare på.

Vidare finns det motioner om gränser pä kartor, om särskill samarbele mellan olika delar av Sverige elc. Naturligtvis är del bra om var och en i den del av landet där vederbörande bor försöker all genom l.ex. vänorissamarbe-le älerknyla gamla konlakler.

Om kartor exempelvis kan riksdagen inte gärna fatta beslut. Men man kan väl ändå konstalera alt det är ganska irriterande alt dä och då i olika sammanhang behöva stöta på kartor där hälflen av de bdydande släderna i balliska länderna har trollats bort eller där dessa släder har slavals fel eller där gränserna dras pä sådant sätt all ingen känner igen sig. Sådant förekommer ju emellanåt. Men det är verkligen inle frågor som vi här kan ta .

ställning till eller fatta beslut om. Man kan dock tycka alt grannländer skulle behandlas på ett annat sätt.

Vad gäller frågan om ekonomiska medel för samarbetet med de balliska länderna sympaliserar jag med Alf Wennerfors lanke, nämligen alt mer pengar, givetvis, än de 2 miljoner som redan har anslagils borde kunna avsättas för detta ändamål. Kanske borde man också för framtiden försöka se detta i ell vidare perspektiv. Del finns ju medel för svenska polilikers sludier av EG-samarbeld. Därför vore del kanske nalurligl atl också göra slörre saisningar på svenskl samarbele, resor, kontaktverksamhet när del gäller hela del område som vi iradilionelll kallar Ösleuropa - alltså inte bara Baltikum. Till detta finns del anlagligen skäl all ålerkomma.

Efler dessa reflexioner yrkar jag bifall lill ulskoltds hemställan.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Sveriges relationer till de baUiska republikerna

5 § Pä förslag av försle vice talmannen medgav kammaren alt de ärenden som hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde skulle företas till avgörande i ett sammanhang i början av morgondagens arbetsplenum.

6 § Kammaren beslöt kl. 17.59 atl ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll.

7 § Förhandlingarna ålerupplogs kl. 19.00 under ledning av andre vice talmannen.

8 § Sveriges relationer till de baltiska republikerna

(forls. utrikesutskottets betänkande 21)

Anf. 77 PAR GRANSTEDT (c):

Herr talman! De baltiska folkens situation har legat över oss som en mara de senaste 40 åren.

Under mellankrigstiden utvecklades elt mycket intensivt samarbete och omfattande kontakter mellan Sverige och de baltiska staterna. Faktum är all på den tiden handeln med enbarl Eslland utgjorde en slörre andel av den svenska ulrikeshandeln än vad handeln med hela Sovjeiunionen gör i dag. Della speglar ganska lydligl den skillnad i relafionerna som har uppslån.

Molotov-Ribbenlrop-paklen innebar all de balliska staterna tillfördes Sovjelunionens intressesfär, och vi vel alla del konkrela resullald av della. Man kan alltså med fog säga alt det faktum atl de baltiska republikerna ingår i Sovjeiunionen är den enda kvarvarande resten av den nyordning av Europa som Hitler försökle införa.

Det faklum atl järnridån gick ner över Öslersjön har hafl många allvarliga konsekvenser. Det innebar, sett från vårl perspektiv, atl kontakterna med tre grannländer i praktiken nästan hell bröts.

För de tre folken i Baltikum innebar det årtionden av förtryck och

115

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Sveriges relationer tdl de baltiska republikerna

116

påfresiningar saml dessulom en ekonomisk slagnation - kanske rent av kräftgång. Man upplever detta mycket lydligl om man, som jag gjorde i förrgår, åker bål mellan Talhnn och Helsingfors. För ett antal årtionden sedan var situationen i dessa två ganska jämnslora städer ungefär likartad. I dag är Helsingfors en modern världsstad präglad av ell mycket högt materiellt välstånd, dl imponerande utbud av kullurliv och konsumtionsvaror, medan däremol Tallinn präglas av ell beklämmande armod. Della är för Tallinns del resultatet av 40 år av kommunistisk planhushållning.

Nu ser vi nya möjligheter öppna sig. Detta är det andra starka inlryck man får av ett besök i Baltikum i dag. Det som för bara något år sedan framstod som hell olänkbart har plötsligt blivit möjligt och länkbart. Della är naturligtvis en oerhört glädjande ulveckling. Det är elt led i en process som inle bara omfattar de baltiska staterna utan hela Sovjetunionen och nästan hela Östeuropa.

Del är naturligtvis i stor ulslräckning härda ekonomiska realiteter som driver fram pereslrojka och glasnost. Del har visat sig alt det gamla kommunistiska systemet i Ösleuropa inte fungerar. Del behövs en nyordning. Det behövs effektivitet och konkurrens, och delta kräver i sin tur en öppen debatt för all kunna existera.

De baltiska republikerna har blivit något av experimentfält för de nya impulserna. Det är vikligl all detta kommer atl få fortsätta och vidareutvecklas.

Självfallet måsle vi från svensk horisont göra vad vi kan för alt stödja denna ulveckling. Det är viktigt atl vi, som mänga redan har framhållit, bygger ul våra kontakter med de baltiska republikerna, alt vi medverkar till ordentliga kommunikationer så alt vi fär båt- och flygförbindelser med dessa nära grannländer, all vi salsar på kulturutbyte saml främjar kommersiella kontakter och ökal besöksutbyle i olika former.

Vi börjar nu bygga upp konsulära konlakler också med de balliska republikerna. Den melod som vi hiltills har vall, med en filialverksamhet från generalkonsulatd i Leningrad, är di bra sleg på vägen, men syflel måste naturligtvis vara att åstadkomma en permanent officiell svensk närvaro i delta område.

Vidare måsle vi pä olika sätt visa all vi släller upp för sirävandena mol öppenhet och frigörelse i Baltikum. Del finns anledning att se över vilka ekonomiska resurser vi skall ha tillgängliga för atl främja detta utbyte. Från svensk sida bör vi också i vårl sätt alt ullala oss och göra politiska markeringar visa alt vi har höga förväntningar på ulvecklingen i Baltikum.

Enligl min mening är del viktigt all man i Moskva har klarl för sig all Sverige och världen i sin helhet har mycket noga förväntningar pä utvecklingen och atl etl försök all stoppa denna process skulle mölas med en myckel slor besvikelse och kunna få konsekvenser för Sovjeiunionen relationer ocksä externt

Under mitt besök i Estland i helgen kunde jag lyvärr konstatera atl man kanske är litet besviken på det säll som vi frän Sveriges sida har ställt upp, att man skulle välkomna etl mera helhjärtat slöd. Del finns anledning för oss atl försöka svara upp mot detta.

Jag var alltså i Tallinn under pingsthelgen och kunde delta i det balliska

rådels möle. Del är första gången som man från alla tre folkfronterna genom en stor kongress försöker samordna sill arbele. Del är faktiskl, enligl vad som sades, första gången som man över huvud taget försöker etablera elt organiserat samarbete mellan olika grannrepubliker i Sovjetunionen. Man försöker således bryla det mönster som hiltills har funnils och där allling måste samordnas cenlrall av ledningen i Moskva. Della är posilivl och stimulerande. Förvänlningarna bland dem som represenlerar folkfronter är väldigt stora, så stora all man naturligtvis också måste uppleva risken för bakslag som någonfing allvarligt. Vi har från centerns sida också i praktiken försökl medverka till de ökade kontakterna mellan Sverige och i del här fallet Estland genom del samarbetsavlal som i går undertecknades mellan cenlerparliet och den estniska folkfronten. Inom ramen för del samarbdsavialet kommer vi inom centern all medverka till ungdoms- och sludenlutbyle. Vi kommer att arrangera gemensamma .seminarier kring centrala gemensamma frågor, framför allt på miljöområdet Vi kommer att försöka hjälpa till med anordnande av de estniska dagar som skall genomföras här i Stockholm i hösl, osv. Det är dl av mänga bidrag som behövs för all vi skall få de intensifierade konlakler som vi vill ha mellan Sverige och Baltikum. Delta är vikfigl för all vi skall visa vårt stöd för den politiska process som pågår. Det är vikligl därför alt vi har gemensamma problem all lösa framför allt på miljöområdet. Del är vikligl därför atl vi ocksä säkert kan få myckel av ekonomiskl och kulturellt utbyte av varandra vartefter konlaklerna växer. Herr talman! Del betänkande som vi behandlar i dag är etl uttryck för en positiv vilja hos etl enigt utrikesutskottet all på olika sätt stödja utvecklingen mol starkare kontakter mellan Sverige och de balliska republikerna, och jag vill yrka bifall fill hemställan i detta betänkande.

Prot, 1988/89:115 17 maj 1989

Sveriges relationer tiU de baltiska republikerna

Anf. 78 PER GAHRTON (mp):

Herr lalman! Vi tycks vara många som kan vittna om färska upplevelser av Baltikum. Resandet och kontaklulbytd har tagit ganska ordentlig fart, även utan så väldigl mycket stöd i form av cenlrala statliga pengar för ändamålet

Själv stiftade jag min första bekantskap med Sovjetunionen 1984 under Tjernenkovs tid. Del var en deprimerande upplevelse. Alt resa lill Baltikum var bara inte all tänka på. Men för några veckor sedan var del öppel, i del här fallel till Eslland. I detta land som har varit så dolt för oss så länge berättar nu kriliska processgrupper för oss, ofta i kontakter med de gröna rörelserna, alt de anser att pressfrihet råder i landel. Del finns ingenting de kan vilja säga som de inte kan säga, enligt deras egna uppgifler. I praktiken håller ett flerpartisystem på att ulvecklas, även om del kan dröja ett tag innan del blir formaliserat Och gröna riksdagsledamöter finns nu inle bara i denna riksdag utan också i delslalsparlamenl i flera av de baltiska republikerna och inte minst i Sovjelunionens Högsta Sovjet i Moskva.

Det har förekommit elt slort utbyte med de balliska länderna. Och vi har fåll många erfarenheler av miljösiluafionen, inle minst i Baltikum, som är fruktansvärd. En av våra konlakler har alt möjliggöra för förelrädare för samlliga baltiska länders gröna rörelser alt della i den gröna kongressen i Paris tidigare i år, där de gjorde elt myckel uppmärksammat uttalande, som i sin helhet finns fogat lill betänkandet såsom ett särskill yllrande. Jag skall

117

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Sveriges relationer ull de baltiska republikerna

118

läsa upp några rader ur delta. Där sägs bl.a. följande:

"Den ekologiska, politiska och ekonomiska och särskill demografiska silualionen i de balliska slalerna närmar sig en kalaslrof, vilkel hotar den fortsalla existensen av de balliska nationerna."

Vilken är orsaken till atl man från de baltiska länderna målar upp en sä dysler bild trots den frigörelse som pägår? Vad är det som trots frigörelsen har gjorl atl del inte fungerar? Vad är del som gör all dessa represenlanler i sill ullalande betonar atl de vill vända uppmärksamheten mol del faktum all perestrojkan i Sovjet inte har förhindrat all denna ekologiska, demografiska och ekonomiska katastrof ulvecklas? Del räcker alllsä inle med en demokratisering. Demokrati i och för sig i Sovjeiunionen som helhet räcker inte för alt garanlera en positiv ulveckling i de balliska länderna. Del är centralstyret frän Moskva, totalitärt eller demokratiskt, den exploatering som sker inom cenlralslyret och den svårighet som del innebär för de balliska länderna att slyra sig själva, som är en grundorsak enligt vittnesmålen från de balliska gröna själva.

Del är en myckel inlressanl erfarenhd alt del finns något annat än frågan om en demokrali eller diktatur som är av intresse om man vill rädda miljön och skapa en situation som är kvalitativt högtstående. Det handlar orn att slyra sig själv och all ha maklcenlra nära sig. Del handlar faktiskt om att ha kontroll över produktionsmedlen i närmiljön. Del behöver inle på gammaldags marxistiskt sätt innebära atl staten skall äga produktionsmedlen. Men kontrollen skall vara regionall förankrad.

Del var intressant atl höra liberalen Håkan Holmberg kraftfullt plädera för all eslniska, Idliska och litauiska företag inte skall behöva slyras från Moskva, utan atl de skall styras frän Baltikum. Del är verkligen en ulveckling sorn vi från svensk sida pä alla säll bör slödja. Del finns ju långtgående program hos flera av de baltiska folkfronterna, hos de gröna rörelserna, och en av de mera kända etiketterna är den organisation i Eslland, som verkar för ekonomiskt självstyrelse. Den vill ha en egen finanspolitik, t.o.m. en egen valuta och en egen centralbank och få full kontroll över sin ekonomi. Delta stöder vi. Och det tycks vara fullkomlig enighel i denna riksdag om atl man skall stödja de baltiska folkens självstyrelse också när del gäller en självständig ekonomi.

Då måste jag slälla en fråga. På vilka grundvalar är del egenlligen, vilket jag är ganska nyfiken på, som moderater, folkparlisler, socialdemokrater och centerpartister siöder balternas ekonomiska frigörelse och inle bara den polifiska? Vilka framlidsvisioner och vilka grundvärderingar har de? Siöder de verkligen alla små folks rätt till självbestämmande och deras möjlighet atl ha sin egen ekonomiska polilik, sin egen cenlralbank och sin egen valuta? Tycker ni all del är bra generelll, alt det är en allmän princip som skall gälla balter och andra folk. kanske t.o.m. svenskar? Del är inle inlressanl bara för den svenska deballen, ulan intressant är också vad som är avsiklen med er baltiska politik. Vad är er målsättning? Vad är er vision? Vad är det ni är ute efter? Det bäsla är all ni inle är ute efler något ulan atl del är fräga om elt solidariskt stöd för de baltiska folken på deras egna villkor. Men om dd är fräga om ell solidariskl stöd för de balliska folken pä deras egna villkor, hur kan ni då förmena oss svenskar den rätten som ni slåss för för balternas skull?

Om inle balternas företag skall styras från Moskva, varför skall svenska företag slyras från Bryssel? Jag är verkligen seriöst nyfiken. Jag skulle vara hemskt glad för någol lilel försök lill förklaring av hur man kan få det all gä ihop all man ä ena sidan slrävar efler atl baltiska företag inte skall slyras frän Moskva utan skall styras frän Tallinn, Riga, Vilnius osv., medan man å andra sidan vill främja en utveckling som gör all de svenska företagen slyrs frän Bryssel, Strasbourg, Luxemburg osv. Jag fattar inte logiken. Jag begriper inte hur man får dd att gå ihop. Jag är mycket nyfiken på någon sorls förklaring.

Vi skall gå med i Västeuropas slora rörliga arbdsmarknad - och jag tycker att det är fantastiskt positivt atl människor får röra sig fritt - men balterna får här slöd för all de vill hälla vissa folkgrupper ule. All rörlig arbdskrafl kommer inhoppande och jobbar dt lag, som någon tidigare lalare var inne på, är inle bra för balterna, men för Sverige är det jältebra. Det är precis vad vi vill - mer av del!

Jag har väldigl svårl för atl förslå vad del här handlar om. Del handlar inte bara om den svenska EG-debatten. Det går inte att nu bara säga att Gahrton vill göra alla debatter lill EG-debalter, för det handlar också om avsikterna för Baltikum. Om del skall vara nägon konsekvens i det här, finns del anledning misstänka alt syflel med del passionerade stödet för balternas frigörelse inte bara är all de nu skall skaffa sig en grundläggande, ekologiski och ekonomiskt hållbar självständighet, utan all de skall ryckas loss ur den ena unionen för atl lotsas in i den andra unionen. Är det möjligen sä man har länkl sig, all man skall slärka det ena blocket genom atl försvaga del andra?

Della mäsle väl uppfattas som fruktansvärda beskyllningar, men jag gör inga beskyllningar, utan jag bara frågar. Jag filosoferar här och försöker uireda vad del är för sorls länkar som kan ligga bakom denna i varje fall ylligl sell lolala kollision mellan ivå olika sorlers polilik som förs här av fyra av riksdagens parlier - nalionell frigörelse för vissa, för dem som tillhör den östliga unionen, och nationell underkastelse för andra, för dem som skall motas in i den västliga unionen.

Del är en ganska märklig molsällning som det skulle vara ytterligt intressant alt få förklarad. Och, som sagl, jag tror att det är ganska viktigt för de balliska folken också. Dd är väldigl viktigt för dem och viktigt för balansen i Europa alt de kan lita på all del slöd de fär frän Sverige verkligen helhjärtat är etl slöd för deras egna frigörelseslrävanden och all det inte ligger någol annal bakom.

Del skulle vara ganska bra att få del klargjort, tror jag, både för vår egen deball och för det slöd som ju balterna uppskattar och som lycks vara lolall enhälligl. Annars kan deras motståndare börja misstänka atl här är det någon sorls eflerslänlrare från det gamla kalla kriget som är ule efter atl underiälta etl sönderfall av den ena stormakten i syfte alt stärka den andra stormakten. Det kan faktiskt uppstå ganska allvarliga balansproblem.

Del innebär nog så allvarliga balansproblem all det växer fram en supermakt, som är centraliserad och som har till syfle atl skaffa sig en egen armé i Väsleuropa, medan dd råder upplösningslendenser i Ösleuropa. Del är nog besväriigi i sig självl, och det blir inle mindre besväriigi om Sverige för egen del söker sig västerut, men det blir ännu mer besvärligt om man

Prot, 1988/89:115 17 maj 1989

Sveriges relalioner Idl de baltiska republikerna

119

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Sveriges relationer tdl de baltiska republikerna

misslänker alt del finns slrävanden att föra över områden från den östliga delen till den västliga delen. Del blir etl jättelikt balansproblem, och del finns gott om stalinister i Moskva, massor av dem. De har redan, enligl de vittnesmål som vi får från de gröna, börjat använda förekomsten av unionsplaner hos EG som etl argument mot dem som vill befria sig från den sovjeliska unionens cenlralstyre.

Jag är överlygad om - och det är ett av våra skäl för atl vara kriliska mot EG - att Sveriges glidning ål det hållet blir ytterligare ell argument, men det kanske farligaste argumentet kan ändå vara om stalinislerna fär för sig all del finns slrävanden alt inle bara slödja den baltiska frigörelsen i sig själv utan all slödja krafter, som säkerl finns i Ballikurn - del finns alla sorlers polifiska rörelser där - och som vill hoppa frän den ena famnen lill den andra och som iror att de skall fä andra chanser på del sätlel. Det finns spekulanter i alla länder, och del finns nalurliglvis ocksä i Baltikum personer som vill få bingo på EG-marknaden. De finns ju i värt eget land, så de finns naturligtvis i Eslland, Lettland och Liiauen också.

Herr talman! Det skulle vara bra - jag menar del mycket seriöst - med några klargöranden här av grundvärderingarna, som inte kommer fram i ett utskottsbetänkande pä samma sätt I ulskottsbelänkandet kan vi vara eniga. Är vi eniga i grundvärderingarna också bakom stödd till de balliska republikernas frigörelse?

Anf. 79 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik:

Herr talman! De sisla dagarna i mars och de första dagarna i april högtidlighöll man i Riga - dd var dagarna innan jag kom dit - 40-ärsminnet av hur liolusenlals letter deporterades i boskapsvagnar, samtidigt med deportationen av tiotusentals ester och litauer. Människor ur alla samhällsklasser skickades tilTläger i Sibirien. De flesla återkom inle. En synlig symbol för tre självständiga nationers undergäng, som del säg ul då - dess bällre finns del nu hopp igen.

Jag lycker all del är smaklösl av Per Gahrlon alt jämföra del öde som då drabbade Lettland, Liiauen och Estland med den situation som en frill vald svensk riksdag och regering kan befinna sig i när vi har all diskulera elt frivilligl vall samarbete med andra demokraliska länder. Kan Per Gahrlon inle se den distinktionen, dä förstår jag inle varför han deltar i denna debatt över huvud laget.

120

Anf. 80 PER GAHRTON (mp) replik:

Herr lalman! Håkan Holmberg kan inle vara sä befriad från förslåelseför-måga som han ger inlryck av, när han påslår alt det jag lalade om skulle ha något samband med deportationer i boskapsvagnar. Del handlar inte ell dugg om del. Jag är väl medvelen om, men jag Irodde inte att det behövde sägas här, del stalinistiska Sovjelväldds fruktansvärda framfart. Aldrig någonsin har jag gjort någon jämförelse vad beträffar mänskliga rälligheler och demokrati mellan EG-länderna och Sovjetunionen under stalinismens fid.

Vad del handlar om är all de gröna i Baltikum säger all även om perestrojkan fortsätter, även om glasnost fortsätter, även om Sovjetunionen

blir en demokrati - det är ingen demokrali, men det är mer demokratiskt än någonsin tidigare - så vill de i alla fall ha sin egen självbestämmanderätt, sin egen centralbank och sin egen valuta och slippa ha sina förelag ägda av Moskvaförelag. Del är del som är poängen.

Jag trodde atl del var möjligt all få en seriös debatt här, men om man skall få sig kastat i ansiktet atl man siöder fångtransporter av balter i boskapsvagnar för all män diskulerar problematiken med balansen i Europa, då är del naturligtvis ingen mening alt försöka föra en debatt. Därom kan jag hålla med Håkan Holmberg.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Sveriges relationer tdl de baltiska republikerna

Anf. 81 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik:

Herr talman! Per Gahrton gjorde i sitt inlägg en uttrycklig jämförelse mellan Baltikums öde under 40 år och den silualion som Sverige och andra länder i väslvärlden i dag befinner sig i. Jag tror inte all Per Gahrton försvarar några deportationer i boskapsvagnar, men den jämförelse han gjorde är och förblir orimlig.

Anf. 82 PER GAHRTON (mp) replik;

Herr lalman! Håkan Holmberg lar ell halvl sleg tillbaka.

Jämförelse - javisst. Jämförelsen ligger i atl även förutsatt lika förhållanden beiräffande demokrati, som ännu inle råder, vill balterna frigöra sig, medan vi som vill behålla svenskl självbestämmande stämplas som isolalionisier, smygfascisler och alll möjligl sådant.

Poängen i hela denna debalt är all storskaligheten och centralismen är problem som exislerar oberoende av om det råder en representativ demokrati, med mänskliga rättigheter, yttrandefrihet osv. Är enheten-staten så enormt slor som Sovjetunionen eller sä enormt slor som EG-staten håller på alt bli, finns del allvarliga risker för atl små folks friheter, även om de formella rättigheterna finns, blir åsidosatta. Del är precis det som esterna, letterna och lilauerna vill säga lill oss. De vill ha sin frihet under alla omständigheter - även om det råder demokrati och även om de får skicka en representant till Högsta sovjet Det är det som är poängen.

Jag har begärt en seriös diskussion i denna kammare om grundvärderingarna. Är ni generelll anhängare av små folks självbestämmande, med fria val, egen centralbank och egen valuta, eller stöder ni balterna enbart därför att del är Sovjdväldd som de vill befria sig frän? Del är ivå hell olika saker. Därmed har jag inte sagt alt del inle finns skäl för att befria sig från jusl Sovjdväldd. Del finns säkerligen goda skäl för det.

Andre vice lalmannen anmälde all Håkan Holmberg anhållit atl lill protokollet få anlecknal alt han inle ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 83 STURE ERICSON (s):

Herr lalman! När jag i gär eftermiddag ringde kammarkansliet, för alt som utskotlsmajoriletens talesman konlrollera, om det behövdes någon bevakning av utrikesutskottets belänkande nr 21 - det finns ju inga reservationer, bara tvä särskilda yltranden - sä upplystes jag om att de fyra lalare som nyss varil uppe i talarstolen hade anmäh 55 minuters talelid.

121

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Sveriges relationer tdl de baltiska republiker-

122

En sådan lallrängdhd i ell ämne där utskoltd skrivit en enig text har nalurliglvis sin förklaring. Kaa Eneberg skrev i mitten av mars en arfikel i DN om riksdagspartierna och Ballikurn. Rubriken var "Nu vill alla vara balternas vänner", och att hon träffade rätt har väl utläggningarna från talarstolen under den senaste timmen visat.

Enebergs artikel gav en ulmärkl sammanfattning av hur de svenska partierna ser på utvecklingen i de tre baltiska Sovjetrepublikerna. Hon konstaterade alt det "råder numera något av en inrikespolitisk samsyn, präglad både av gemensam entusiasm och försiktighet". Jag citerar vidare:

"Den officiella baltiska politiken som tidigare rönt hårda ord från

folkpartiet och moderalerna har i dag allas välsignelse." Eneberg konslalerar vidare: "Ingen talar i dag om en baltisk utbrytning från Sovjeiunionen och Bengl Weslerberg markerar i samlal med Dagens Nyheler att ungdomsförbundets lal hell nyligen om av-erkännande inte har slöd i partiet"

I gårdagens Svenska Dagbladet läste jag all Carl Bildl i måndags inför en kvalificerad amerikansk publik gell "en svensk bedömning" av läget i de baltiska republikerna. Enligt Bildl kan del "inle uleslulas att de krafter som var ansvariga för ordern att låta de speciella säkerhetsstyrkorna gä lill allack i Tbilisi den 9 april i är, i ell visst skede bestämmer sig för atl göra en liknande provokation i Lettland eller Litauen".

Bildt pekade vidare pä tre händelser under de närmaste månaderna som kan bli avgörande för utvecklingen i Baltikum.

1) Centralkommitténs möle i juni, där man skall diskulera dels de interna etniska problemen, dels delrepublikernas grad av självständighet

2) I augusti är det 50 år sedan Ribbenlrop-Mololov-pakten ingicks, som ledde fill Sovjets ockupation.

3) Höstens val till de balliska republikernas högsla sovjeter, som ju kan leda lill atl kommunisterna blir ett minoritdsparli i nägol som liknar flerpartisystem.

Det som refererades i Svenska Dagbladet av vad Bildt sade i måndags gör skäl för beteckningen "en svensk bedömning", som jag ulan svårigheler kan inslämma i.

Jag lycker del är myckel glädjande alt vi här i dag har ell enhälligl utskottsbetänkande om "Sveriges relalioner lill de baltiska republikerna". Att fyra parlirepresentanler här i lalarslolen före mig vällaligl markerat sin välvilliga inställning är nalurliglvis också glädjande.

Den enda skönhetsfläcken är väl egenlligen Per Gahrlons särskilda yttrande, där han instämmande citerar tre gröna balliska parlivänner. Gahrlon menar lydligen att särskill den demografiska silualionen i de balfiska republikerna närmar sig en kalaslrof, vilkel hotar den fortsalla existensen av de baltiska nationerna. Gahrlon inslämmer också i sina gröna partivänners huvudmål atl främja en normaliseringsprocess i den demografiska situationen.

Vad som tydligen avses är att många balter anser atl den icke-balliska befolkningen, som i huvudsak består av ryssar, är för stor i de tre sovjetrepublikerna. Della skapar nalurliglvis i den nuvarande politiska silualionen problem, som måsle hanleras med stor polilisk klokskap.

Många av dessa icke-balliska familjer har levt där i generationer, men mänga har kommit som etl resultat av Slalins ockupalion i början av 40-lalet och en medvelen förryskningspolilik. Men nu lever de i de balliska republikerna, och det dummaste de nationalistiska balterna kunde göra vore atl försöka köra borl dem. Dd klokaste de balliska folkfronterna kan göra är all slula de i Baltikum levande ryssarna lill sin famn och pä sikl få dem alt känna sig som balter, även om de kanske forlsäller all ha ryska som sill förslå språk.

En tolerant och förslående polilik mol de icke-baller som nu känner sig holade av den balliska nalionalismen vore en högst välkommen markering av demokraliskl sinnelag. Jag hoppas verkligen all Per Gahrlon instämmer i det och all de antydningar i annan rikining som finns i del särskilda yllrandel är ell olycksfall i arbetet

Herr lalman! Utrikesulskottels belänkande nr 21 markerar vär gemensamma vilja alt göra vad som är möjligl alt göra för att stödja våra broderfolk på andra sidan Östersjön. Vi vill utveckla samarbetet med dem på alla samhällslivels områden - ekonomi, kullur, forskning, miljövård, kommunikationer, mänskliga konlakler och annal. Forlsälia framsleg för Gorbaljovs pereslrojka kan under kommande år ytterligare vidga ramarna för värt samarbete.

För att svensk utrikespolitik skall vara trovärdig bör den bygga pä våra egna nationella intressen. Det är etl svenskt intresse atl utvecklingen mot ökad demokrati i Ösleuropa forlsäller. Vi vill atl denna ulveckling skall var slabil och forlgä i fredliga former. Vi vill slippa försök alt med militär och polis vända tillbaka till de gamla metoderna atl slyra Ösleuropa.

De balliska folkfronternas ledare arbetar nu för ökad frihel inom Sovjeiunionen för sina resp. republiker. Del är en klok och realistisk slralegi. Vi i deras nordiska grannländer bör i egel intresse göra vad vi kan för atl bidra till de baltiska republikernas ekonomiska och sociala utveckling.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill utskollels hemställan.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Sveriges relationer tdl de baltiska republikerna

Anf. 84 PER GAHRTON (mp):

Herr talman! Plumpen i prolokollel fär nog Sture Ericson slä för. Vad är det som är förgripligt i mitt särskilda yttrande? Där nämns uttrycket "den demografiska situationen". Vi har tidigare här i dag haft en debatt om granskning av regeringen. Vi har kunnal konstatera all vi lever i etl land sorn omger sig med stenhårda kontroller för att personer som av statsmakten belraklas som icke önskvärda icke skall kunna la sig in i landel.

Vi lever i ett land där man placerar barn i fängelse därför att de vill komma in i landet. Vi lever i dl land där regeringen planerar alt för goll legalisera della fängslande av barn som tillhör fel folkslag och som vill komma in i landet Vi lever i ett land där nio kurder sitter i kommunarrest sedan fem år tillbaka. Vi lever verkligen idl land som har gått extremt långt närdetgäller all skapa en sorls kontroll över den s.k. demografiska silualionen. Vi har gäu så längl alt vi överträder rättssamhällds rimliga gränser.

I Ballikurn lever tre små folk rned nägon eller nägra fulliga miljoner invånare vardera. De har vidöppna gränser lill en union med flera hundra miljoner invånare. I nägol av länderna är balterna själva försatta i minoritet.

123

Prot. 1988/89:115 Jag tror att vilkel folk som helst skulle anse sig ha räll alt betrakta delta som

17 maj 1989

Sveriges relationer till de baltiska republikerna

en problematik. Det kan inte vara något privilegium för Sverige att få diskutera sådana här frågor.

Vad det handlar om för balterna är ju helt enkell hur liten en minorild kan bli i det egna landet innan den helt har upphört alt finnas lill som kulturell gruppering. Dd är deras problematik. Därmed har inte jag och inte heller mina gröna vänner i Baltikum på något sätt tagit slällning för en anlirysk polilik. Del finns inle elt spår av detta. Tvärtom. Såväl de gröna som folkfronterna går i spetsen för alt ha medlemmar av alla de olika nationaliteterna. Det finns mängder med ryssar, ukrainare, vitryssar m.fl. som accepierar att om de är i Estland, Lettland eller Litauen sä är de i länder som har rätt att i någon mån prioritera sin egen kultur. Det är vad uttalandena om den demografiska situationen handlar om. Det handlar inle om någonting annal. De grupper jag citerar är de främsla motståndarna mot de fascisloida nationalister, som också dess värre finns i Baltikum, och som verkligen vill höja upp sina egna nationer till något förmer än andra. De talar om alt kasta ut ryssarna. Del är ytterst allvarliga saker.

Jag tror all Sture Ericson pä något sätt har närmat sig läsningen av det material som miljöpartiet har ställ bakom med förutfattade meningar. Det måste vara så. Jag kan inte finna nägon annan rimlig förklaring till det jag betraktar som den definitiva plumpen i prolokollel i den här debalten. Sture Ericson försökle antyda att vi skulle slödja någon sorls nationalchauvinislis-ka riktningar. I så fall kunde jag göra rätt långtgående tolkningar av den socialdemokratiska regeringens ansvar för t. ex. kommunarresten av kurder. Vi har med härda ord tolkat det som brister i rätlssamhälld, men vi har ännu inle så myckel som antytt att det skulle vara någon sorls rasisliska anslag från den socialdemokratiska regeringens sida. Dd har vi faktiskt inte gjort. Del tror jag inte heller att del är.

Nej, herr talman, små folk har räll att slå vakl om sina existensmöjligheter, också kullurellt. Men de har naturligtvis aldrig rätt all använda sig av meloder som på någol sätt stör andra människors grundläggande rättigheler. Självfallel inle.

124

Anf. 85 STURE ERICSON (s);

Herr talman! Försl vill Per Gahrlon ha i gång en EG-debatt, fast vi visst skall ha det den 5 eller 6 juni. Sedan försöker han fortsälla dechargedeballen. Hans ulvikningar tjänar väl syftet atl sopa igen spåren efler det han själv har skrivii i sitt särskilda yttrande, förmodar jag.

Jag tar honom på orden när han säger all han inle vill förespråka någon anlirysk polilik. Men då skall man inle heller skriva så som det slår i del särskilda yttrandet, att särskilt den demografiska situationen närmar sig en katastrof och alt man vill främja en normaliseringsprocess av den demografiska situationen. Det är formuleringar som för tankarna lill mörkare årtionden i Europas 1900-talshistoria.

Okej, det var ett olycksfall i arbetet Jag accepierar det. Då förmodar jag alt Per Gahrton kan instämma i min formulering, atl del klokaste de baltiska folkfronterna kan göra är att sluta de i Baltikum levande ryssarna i sin famn och på sikt få dem atl känna sig som balter, även om de kanske fortsätter all

ha ryska som sill första språk. Kan vi vara överens om det har vi åstadkommit någol med della lilla ordskifte.

Anf. 86 PER GAHRTON (mp):

Herr talman! Försl bara en påpekande. Jag har cileral de balliska grönas skrivningar. Del är inte jag som har förl pennan, del är en direkt översättning av deras deklaration om den demografiska situationen. Sedan har jag i och för sig, dd är rikligl, sagl alt vi stödjer dem pä de villkor de själva arbetar efler. Därför kan vi städja det cilerade uttalandet Jag väjer inte för det. Men del vel alla som stödjer det andra har sagt, atl man själv kanske inle skulle ha formuleral del exakt så som de har gjort.

Men jag har ändå svårt atl förslå reaktionen pä uttalandet om den demografiska situationen. Del står inte ell dugg om vad delta betyder, om man är emot eller för något. Det slär bara att den demografiska situationen är ett problem. Man måsle läsa in en tolkning. Jag har aldrig någonsin tolkat del på sådanl sätt som Sture Ericson tydligen har gjort, i god tro, förutsätter jag. Hade jag tolkat del så skulle jag inte ha sagt att vi stödde uttalandet Självfallet inle.

Jag kan väl bidra till att förkorla debalten genom att göra Sture Ericson lill viljes. Vem var det nu jag skulle sluta i mina armar? Nej, dd var balterna som skulle sluta ryssarna i sina armar. Jag skall verkligen uppmana dem att göra det. Jag är övertygad om att de balter som jag har konlakl med redan gör det.

Prot, 1988/89:115 17 maj 1989

Vissa åtgärder mot Sydafrika

Överläggningen var härmed avslulad.

(Beslul i ärendet skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

9 § Föredrogs

utrikesulskottels betänkande

1988/89:UU20 Vissa åtgärder mot Sydafrika (skr. 1988/89:64).

Vissa åtgärder mot Sydafrika

Anf. 87 INGBRITT IRHAMMAR (c):

Herr talman! Sydafrika är unikl bland världens förtryckarregimer. Det är det enda land som har hela sin konstitution uppbyggd på elt rastänkande. Del är enligl deras grundlag förbjudd och straffbelagt att behandla en person med annan hudfärg som sin jämlike. Pä det sättet har fern miljoner européer blivit herrefolk över 25 miljoner färgade.

I FN och på annat sätt har en bred internationell opinion tagit avstånd från aparlheidpoliliken i Sydafrika. FN:s generalförsamling har aniagil ell slort anlal resolutioner för en inlernalionel! isolering av landet. Den sydafrikanska politiken har också fördömts av säkerhetsrådet.

Från svensk men också flera andra länders sida har man verkat för att säkerhetsrådet skulle fatta etl bindande beslul om sanklioner mol Sydafrika för alla medlemsländer. Men del har inte lyckals helt. Visserligen har beslut om vapenembargo lagits, liksom vissa rekommendationer som går ut på att nyinvesteringar skall upphöra. Sverige hör lill de länder som vidtagit de mesl

125

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Vissa åtgärder mot Sydafrika

126

långtgående sanktionerna mol aparlheidregirnens Sydafrika. Jag tänker pä förbudet mot imporl av jordbruksprodukter 1985 och den totala handelsbojkotlen 1987, som var viktiga milstolpar. Sverige har medvetet gäll före på sanktionsområdet i hopp om all fler länder skall följa efler, vilkel också skell.

Del är av slörsla vikl all de beslulade sanklionerna blir effektiva. Varje exempel på att lagstiftningen kringgås minskar trovärdighelen i sanklionspo-liliken.

I cenlermolionen U505 har vi lagil upp ell av problemen och beskrivil hur förelag har försökt kringgå lagsliflningen via iredje land. Det har förekommil all fruklleveranser från Sydafrika markis om i andra länder för atl sedan exporteras till Sverige. Därför är del väldigl vikligl all lullen får behövliga resurser för att kontrollen skall bli effektiv. Värt krav orn dessa ökade resurser till tullen har blivit tillgodosdl, och del är vår förhoppning all förbudet mol införsel därmed kommer all efterlevas pä ett bättre sätt.

Ell annal yrkande i cenlermolionen var alt regeringen skulle diskulera ommärkningssyslemd med de länder som är berörda av det fusk som skett Utskottet har ställt sig bakom detta krav och uttalat att det är myckel angelägel all kontakter las med de berörda länderna.

I cenlermolionen U522 yrkar vi atl kommuner och statliga förelag skall få laglig räll att avslå frän affärskontakter med företag sorn har ekonomiska inlressen i Sydafrika. Direki handel med Sydafrika är del enda som i dag är förbjudd enligl lag. Därför finns del inle någon möjlighel för de kommuner och slalliga myndigheter som så vill atl i dag gå ett steg längre med sanklioner mot förelag som har ekonomiska inlressen i Sydafrika via direkla eller indirekta ägareförbund med företag i Sydafrika. Det är alltså i dag inle möjligt alt gä ell sleg längre och bojkotta sädana förelag här i landel.

Ulskollel vill lyvärr inte ställa sig bakom cenlerkravel i reservalion 1, där vi menar atl regeringen bör överväga hur det skulle kunna skapas rättsliga möjligheler för atl undvika affärskonlakler med förelag som är verksamma i Sydafrika. Vi i cenlern menar all den svenska isoleringspoliliken mol Sydafrika genom vårl förslag skulle kunna bli rner effekfiv och mer omfattande. Som framgår av belänkandel överväger den sillande Sydafrika-kommittén ylleriigare skärpningar av polifiken. Vi anser emellertid inte atl del räcker all bara hänvisa till Sydafrikakommitlén, ulan vi menar atl regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen i denna fråga.

I reservalion 2 menar vi atl det också finns anledning all överväga skärpning av viseringsbeslämmelserna. Det kan komma i fråga när del gäller möjligheterna all få visum för l.ex. vetenskapligt utbyte, organiserad turism och internationella konferenser. Det är iroligl all Sydafrikaulredningens arbele kan komma all leda till yllerligare skärpningar, bl.a. när det gäller Ijänsiehandeln.

Våra förslag, som finns beskrivna i de tvä reservationerna, skulle innebära ytterligare möjlighet för del svenska arbelel alt öka irycket pä den sydafrikanska apartheidregirnen. Vi tror nämligen all slörsta möjliga inlernalionella tryck är del bästa bidrag vi kan lämna för atl påskynda avvecklingen av apariheidsystemd, minska lidandet för apartheids offer och minska risken för elt långl uldragd och förödande inbördeskrig i Sydafrika.

Därför är del viktigt all vi ser över och effekliviserar de regler vi redan här Prot. 1988/89:115

och går ell sleg längre. 17 maj 1989

Med della vill jag yrka bifall lill reservalionerna 1 och 2.

Vissa åtgärder mot

Anf. 88 BERITH ERIKSSON (vpk): Sydafrika

Herr talman! Meningen med en bojkoll är all den skall bli så verkningsfull som möjligt. Men Sveriges bojkott av Sydafrika läcker som dt säll. När det gäller arbelel atl göra bojkotlen verkningsfull ligger svärighelerna bl.a. däri all så mänga andra länder inle bojkollar Sydafrika, vilket gör all del blir möjligt för skrupelfria svenska företag att via sina dotterbolag och genom att kringgå lagar och bryta mol lagar fortsätta sin handel med Sydafrika.

Jag vill ta upp ell exempel, Alfa-Laval, eflersom det bolaget nämns i betänkandet som exempel på ett bolag som sägs ha lämnat Sydafrika och inte längre har redovisningsskyldighet i Sverige. Alfa-Lavals dotterbolag har inte lämnat Sydafrika, del har bara bytt skepnad, bytt namn och ägarort Bolaget heter nu ALSA. AL står för Alfa-Laval och SA för Sydafrika. Bolaget står som Sydafrikaägl med garanlerad älerköpsräU lill försäljningspriset, är skrivet och har bankkonto pä ön Jersey i Engelska kanalen. Men det är fortfarande samma produkter, samma människor och samma experter i Sydafrika. Förelaget har inle nägon egen tillverkning, endast försäljning och service. Svenska produkler förädlas i Alfa-Lavals dotterbolag i Italien, Spanien, Japan och USA för vidare leverans fill Sydafrika.

Etl annal exempel: För några dagar sedan avslöjades en olaglig affär av etl pappersbolag i Göteborg.

Naturiigtvis måste vi arbeta iried att täppa till hål i lagstiftningen och med all övervaka all lagar och beslut följs. För atl i nuläget yllerligare effekfivisera vår bojkott av Sydafrika bör de svenska förelagens verksamhel där hell upphöra. Vad vi med framgång även kan arbeia med är alt ytterligare sälla tryck pä dessa företag.

Solidariteten med frontstaterna och med människor som käm.par mot rasislregimen inne i Sydafrika är i dag stor i Sverige. Det finns en klar vilja bland kommunerna all i sin upphandling undvika handel med sådana företag som siöder apartheidpolitiken. Ell sätt all nu slödja och slärka den officiella svenska Sydafrikapolitiken är att, som föreslås i reservalion 1, ge kommuner och landsting möjlighet atl bojkotta sådana förelag.

Jag yrkar bifall lill reservalion 1.

Anf. 89 PER GAHRTON (mp);

Herr lalman! Efler de två utmärkta inlägg som moliverar den reservalion
som ocksä vi har slöll om kommuners räll till bojkollälgärder skall jag låta bli
all upprepa alla de goda argumenlen. Jag yrkar givelvis bifall lill den
reservafionen. Det skulle slärka Sydafrikabojkotten, orn vi hade kunnal få
sädana vidgade rättigheter att göra det kännbart för de företag i Sverige som
ägnar sig åt Sydafrikakonlakter. Jag har också reserveral mig för en
socialdemokralisk enskild motion om atl man skall förbjuda alt svenska
medborgare tar värvning i Sydafrikas armé. Denna molion gillas inte av
utskoltsmajoriteten, som hänvisar till regeringsformen. Jag har verkligen
den slörsta respekt för regeringsformen, och jag går ofta tiljbaka fill den för 127

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Vissa åtgärder mot Sydafrika

alt finna vägledning för hur det bör stå till i detta rike. Utskoltsmajoriteten hänvisar alltså i delta fall lill regeringsformens 2 kap. 8 § om att varje medborgare är tillförsäkrad friheten atl förflytta sig inom riket och lämna det. Men jag anser inte all slulsalsen av denna paragraf enlydigi är all man, därför all man har rätt atl lämna riket, också har rätt alt ta värvning i en armé - vilken Sverige officiellt betraktar som mer eller mindre illegal - och medverka i den arméns verksamhel. Jag anser inle alt delta är självklart.

Vi har under de senaste årtiondena hafl fall då del i praktisk handling har fastslagits atl svenska medborgares handlingar ulomlands också kan bedömas enligl gällande svensk lag. Ell exempel är de s.k. Polenaborierna, som ägde rum för ganska många år sedan. I della fall bedömdes svenska kvinnors handlande i Polen ulifrån svensk lagsfiftning. Man fick lill slul i della fall tillgripa den ovanliga åtgärden abolilion för alt undvika en mängd åtal i Sverige mot hemvändande svenska kvinnor.

Del är bl.a. mot den bakgrunden som jag inle är så säker på alt del verkligen är legalt för svenskar all medverka i en arméav Sydafrikas typ. Det är heller inte självklart all man, när de som medverkat i denna armé kommer hem till Sverige, inte skulle kunna hävda - utan all bryta mol regeringsformen - att dessa människor har begått ell broll. Det skulle man i varje fall kunna hävda om de har varil akiiva i denna armé. För om dessa människor som dellar i den sydafrikanska armén är aktiva och helt enkell skjuler ihjäl människor, måste det då inle betraktas som mord?

Jag anser alltså inte atl man kan bifalla motionen utan invändningar, del finns nämligen oklarheter i den. Jag tycker inte saken är självklar; det är möjligt - ja, mycket möjligl - atl utskottsmajoritelen har rätt, jag förnekar inte den möjlighelen. Men det framgår inte av belänkandel klarl alt del är så, och det är bakgrunden lill all jag med anledning av denna molion vill ha ell tillkännagivande om att regeringen ändå bör låla klarlägga rådande rättsläge. Jag yrkar bifall till reservationen.

128

Anf. 90 ARNE MELLQVIST (s): Herr lalman! Ingenstans i världen kränks människors värde och mänskliga rättigheter så som i Sydafrika. Apartheid är rasismens värsta uttrycksform i vår lid och utgör en skändlig kvarleva från kolonialismens epok. Apartheid är unikt i världen genom sin grundlagsfästa rasålskillnad och direkta förnekande av den svarta befolkningsmajoritetens människovärde och räll lill självbestämmande.

Vi har alla en roll alt spela i motståndet mot apartheid. Aparlheidpoliliken angår oss alla, eftersom den undergräver respekten för själva människovärdet. Del är genom all la ell gemensamt ansvar som vi kan bidra lill att systemet avskaffas. Eftersom apartheidsystemet i första hand är utformat för atl tillförsäkra det vita samhället ekonomisk kontroll över landet och dess tillgångar, har åtgärder för att bryta de ekonomiska förbindelserna med apartheidregimen självfallet de mesl långtgående effekterna.

Det är av detta skäl Sverige funnil dd så angeläget atl i FN driva frågan om sanklioner mot Sydafrika. Ett beslul i säkerhetsrådet om bindande sanktioner skulle i sig bli en viklig signal till apartheidregimen all omvärldens tålamod är uttömt och skulle kanske komma att utgöra det vikfigaste

påtryckningsmedlet på de vila atl avskaffa apartheid.

Syftet för den svenska Sydafrikapolitiken, kring vilken det finns en bred uppslutning i riksdagen, är atl medverka till en fredlig förändring av Sydafrikas samhällssystem och ell avskaffande av aparlheidpoliliken. Svensk Sydafrikapolitik ger ultryck för det svenska folkets avsky för aparlheidregi-men och syftar lill alt lämna elt effeklivl bidrag till kampen för avskaffandet av apartheid.

Herr lalman! Det som behandlas i utrikesulskottels betänkande är dels regeringens ärliga skrivelse om de svenska förelagens verksamhel i Sydafrika och Namibia, dels ell antal motionsyrkanden som föreslår skärpningar av den svenska politiken mot Sydafrika.

I reservation 1 från centern, vpk och miljöpartiet säger man atl den svenska isoleringspoliliken mol Sydafrika skulle kunna bli mer effektiv och allomfattande Om kommuner, landsting, slatliga myndigheter och affärsdrivande verk skulle får rättsliga möjligheler alt undvika affärskontakter med företag som är verksamma i Sydafrika.

I reservationen uttrycks också all ytterligare skärpningar av Sydafrikapoli-liken, utöver den kommunala rätten all vidta bojkollälgärder enligl lagen från 1985, övervägs av den sillande Sydafrikakommitlén.

Herr talman! Elt viktigt och för alla välkänt mål för svensk Sydafrikapolitik är all fä andra länder att med kraft verka för alt effektiva påtryckningar kommer till stånd, främst i form av bindande beslut om ekonomiska sanktioner av FN:s säkerhetsråd, men också i form av enskilda beslul om unilaterala sankiionsåtgärder.

Riksdagens beslut i maj 1987 om förbud mot handel med Sydafrika och Namibia innebar ell avsteg från principen i svensk utrikespolitik atl endast delta i sanktioner som beslutats av FN:s säkerhetsråd.

Beslutet innebar ell avsteg från de regler vi är bundna av enligt GATT-överenskommelsen och var en engångsföreteelse, som syflade lill alt inspirera andra stater till efterföljd för atl därigenom driva på processen i FN.

Som framgår av skrivningen i utskottels betänkande är en majoritet i utskottet inte nu beredd atl vidga sanklionsålgärderna från att gälla varuhandel och i viss mån tjänster lill alt också avse förelag med annan anknytning till Sydafrika.

Utskollel finner del dock angeläget all närmare undersöka främsl de konstitutionella frågorna kring ell ställningslagande i reservationens riktning. Det är då i delta sammanhang lämpligl, all den i höslas tillsatta kommittén för en ny kommunallag ocksä får överväga frågor kring kommunal medverkan i internationella frågor.

Med detta, herr talman, yrkar jag avslag på reservalion 1.

I reservafion 2 av cenlern las viseringsreglerna upp, och reservanierna önskar, här en skärpning av viseringsbeslämmelserna.

Jag vill här erinra om att de svenska viseringsbestämmelserna skärptes genom en förordning av år 1986 och att huvudregeln är all sydafrikanska medborgare skall vägras visering. Långtgående restriktioner har därför införts för att yllerligare minimera kontakter och utbyte inom områdena sporl, kultur och vetenskap.

I den cenlermotion som bildar underlagd för reservationen talas om att

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Vissa åtgärder mot Sydafrika

129

9 Riksdagens protokoll 1988/89:115

Prot, 1988/89:115 tillämpningen av de svenska viseringsbestämmelserna inte är särskilt strikt,
17 maj 1989 Att då föreslå skärpta beslämmelser, när inle ens de nuvarande påstås

Vissa åtgärder mot Sydafrika

fungera tillfredsställande, verkar vara en konstig medicin. Självfallet skall de viseringsregler som fastställts fillämpas "slrikl". För övrigt får heller inle en skärpning innebära, all vi förhindras la konlakl med de personer vi verkligen vdl ha koniakt med.

Med detta vill jag yrka avslag pä reservalion 2.

Reservation 3 av miljöpartiet, slutligen, eror frågan om inle medverkan i Sydafrikas försvarsmakt skall anses ulgöra brott mot gällande bojkolllagslifl-ning.

Det är i Sverige förbjudet för främmande makt alt bedriva värvning till annat lands krigsmakt. Detta förhindrar självfallet inle svenskar att la värvning ulomlands. Exemplen pä detta torde dock vara sällsynta.

Enligt regeringsformen är, som vi hörde i föregående anförande, alla svenskar tillförsäkrade möjligheten all, om man så vill, lämna landet. Vad man sysselsätter sig med utomlands är ingel som ulan vidare låter sig kontrolleras, och vi torde inte kunna påräkna någon hjälp med att kontrollera efterlevnaden av ett förbud i reservationens anda.

Svenska medborgares inställning till det politiska systemet i dagens Sydafrika är djupt grundad. Jag tror all den allmänna uppfattningen härvidlag utgör ett betydligt slarkare hinder för ett sådant engagemang som reservanten beskriver än vad en lagstiftning på områdel någonsin skulle kunna göra.

Herr lalman! Jag ber att få yrka avslag på reservation 3 och bifall till utskottets förslag på alla punkler.

Anf. 91 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik:

Herr lalman! Vilka är skälen, Arne Mellqvisl, fill atl ulskoltsmajorilelen säger atl den inle nu är beredd att ta ställning lill att låta överväga och utreda möjligheter för kommun och landsting alt skärpa den här bojkotten mol företag som har kontakter i Sydafrika? Vilkel är skälet till att man inte nu kan göra elt slällningslagande i princip? Varför vill inte socialdemokraterna ha denna skärpning?

Arne Mellqvisl säger alt viseringsbeslämmelserna självklart skall tillämpas strikt Det gläder mig atl höra, därför all den uppfattningen har också vi i centern. Atl man ändå inle gör del i dag får inte vara skäl till all inle föreslå skärpningar. Del brisler i logiken. Vi skall nalurliglvis strikt tillämpa de regler som gäller. Men del får inte vara en ursäkt för all man har missal alt föreslå skärpningar utöver vad som redan har gjorts.

Anf. 92 BERITH ERIKSSON (vpk) replik:

Herr lalman! I dag, elt år efter handelsförbudet och nästan fio år efler nyinvesteringsförbudel, är några av de största svenska industriföretagen mer aktiva än på länge för att försvara och förstärka sin närvaro i apartheidstalen. Del är en skam all flera av Sveriges främsta företag vall atl trotsa landets demokratiskt beslulade politik. Av den anledningen är del dags atl skärpa vår officiella Sydafrikapolilik. 130

Anf. 93 PER GAHRTON (mp) rephk: Prot. 1988/89:115

Vissa åtgärder mot Sydafrika .

Herr talman! Jag nöjer mig med atl instämma i vad mina medreservanler 17 maj 1989 till reservalion 1 har sagt.

Beträffande reservation 3 skall jag gärna erkänna att varken jag eller- tror jag - någon annan miljöpartist kommil på atl väcka en molion i den akluella frågan. Den kan förefalla något teoretisk. Men nu var del några engagerade socialdemokratiska riksdagsledamöter som av skäl som de väl ansåg goda lyckte alt det var vikfigt atl få elt klarläggande. Det lycker också jag. Varken majoritelsskrivningen eller vad Arne Mellqvisl här har sagl är kristallklart

Del kvarstår oklarheter om huruvida förfarandet är lagligt Arne Mellqvisl säger atl man inle kan konlrollera vad som sker. Det tycker jag inle heller alt man skall försöka göra på ett aktivt sätt. Det kan länkas atl fakta kommer fram i alla fall på samma sätt som skedde med de kvinnor som gjorde abort i Polen. Man bör ha det juridiska rättsläget klarl för sig. Del är en rimlig begäran när nu riksdagsledamöter har väckl etl förslag. Längre än så har jag inte velal gä.

Anf. 94 ARNE MELLQVIST (s) replik;

Herr lalman! I cenlerns reservation 2 angående viseringsreglerna inleder man skrivningen med att peka på Sydafrikaulredningen och dess arbele. Sydafrikakommitlén beräknar alt vara färdig med sill arbele i hösl, och den kan mycket väl själv ta inilialiv lill atl bredda den granskning man gör av svensk Sydafrikapolilik lill alt utöver att omfatta ijänslehandel även omfatta andra frågor, lyp viseringsbestämmelsernas efterlevnad eller omfallning. Det är en gammal beprövad princip att ha väl underbyggda förslag och ställningstaganden. Elt sätt alt lösa problemen kring viseringsreglerna vore väl alt ullrycka en förhoppning om all Sydafrikakommitlén kan bringa en viss klarhet därvidlag.

Anf. 95 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik:

Herr lalman! När Arne Mellqvisl nu noterar att Sydafrikautredningen rnycket väl hade kunnat behandla en sådan här fråga, hade det väl varit intressant för ulredningen alt få elt ord pä vägen från riksdagen och regeringen. Eftersom regeringen inle ställer sig bakom uttalandet om alt del är viktigt med en skärpning av bestämmelserna, så är väl det en signal till utredningen att det inte är viktigt för den atl arbeta med frågan. Det beklagar jag.

Anf. 96 EVA BJÖRNE (m):

Herr talman! Vi känner alla en stor avsky, ilska och sorg inför apartheid, en polilik som hell förnekar respekten för alla människors lika värde. Vi vill alla all apartheid avskaffas. Vi vill påverka så all ell frill och demokraliskl Sydafrika ulvecklas så forl som möjligt och all del sker på ell fredligt sätt I del betänkande som vi nu behandlar kommer della lill ullryck på många säll.

Vi moderater är övertygade om all del snabbaste och bäsla resultatet för
allas våras slrävanden nås med informafion och påverkan. Som del ser ul i
dag nås befolkningen i Sydafrika av myckel liten om nägon information alls
ulifrån. Massmedia är censurerade, och del är elt urval av information, såväl 131

Prot. 1988/89:115 inhemsk som utländsk, som presenteras. Det gäller också TV, och del är
17 maj 1989 förbjudet att sätta upp och använda parabolantenner. Regirrien styr all

Vissa åtgärder mot Sydafrika

informalion och därmed också samhällsdebatten.

Att yllerligare försvåra möjligheterna för information såväl till som från Sydafrika genom atl än mer skärpa visumreglerna skulle vara ytterst olyckligl. Avsikten med vår Sydafrikapolilik skall vara alt markera avsfårids-lagande till apartheid, inte atl avskärma sydafrikanerna. I ett längre perspektiv är del ökade konlakler och inte avskärmning och isolering söm skapar de bästa förutsättningarna för en demokratisk och fredlig ulveckling.

Många kontakter med omvärlden och specielll människor i fria, demokratiska stater är av stor betydelse för de olika organisationer och enskilda i Sydafrika som verkar för all avskaffa apartheid. De arbelar under mycket svåra förhållanden och behöver stöd från omvärlden.

Det är också väsentligt all massmedia från vårl land kan verka i Sydafrika och rapportera om vad som verkligen händer. Vore vi hänvisade lill endasl den sydafrikanska massmediabevakningen fick vi bara kunskap om vad den sydafrikanska regimen viU atl vi skall få veta.

De svenska visumreglerna har gradvis skärpts under 1980-lalet, och del har fåll lill följd all många svenska delegationer från l.ex. LO och Svenska kyrkan samt journalister inte har fåll inresdillståhd till Sydafrika.

Ungdomar reser mycket i dag. Våra svenska ungdomar reser främsl i Europa men besöker i stor omfallning även andra världsdelar. Här i Sverige har jag aldrig stött på några ungdomar från Sydafrika som tillbringat sina ferier eller sin semester här. Och nog borde del väl vara bra om sydafrikanska ungdomar kunde komma hil, Iräffa våra ungdomar och få kunskap om ett annal sätt alt umgås och leva än vad de är vana vid.

Helen Suzman, parlamentsledamot i närmare 36 år i Sydafrika, som nu represenlerar del nybildade Demokraliska partiet, vilket arbetar för allmän rösträtt och reformer mol apartheid, sade i en intervju i Herald Tribune den 17 april bl.a. följande:

"Margaret Thatchers ord väger tungt i Sydafrika på grund av hennes attityd lill sanklioner. Länder som infört sanklioner har mist sina möjligheler all påverka. Hot om ålgärder av olika slag är mycket effekfivare än åtgärderna i sig, som faktiskt inle ändrar någons åsikt. Den enda sanktion som har fungerat är svartlistningen av Sydafrikas idrotlare. Den påverkar inte ekonomin eller landets maklslällning. Många idroltsulbyten äger nu faktiskt rum mellan vila och svarta ungdomar. Eleverna från vita skolor i Johannesburg spelar i dag cricket med lag från Soweto, och del är myckel psykologiskt viktigt."

Här hemma är del ytterst viktigt att en allsidig information ges om
Sydafrika, Missriktade ambitioner när dd gäller tex, tjänstehandel kan
annars få felriktade och tragiska följder, som när ungdomar på grund av
felaktig informafion och felakliga kunskaper löper amok på Shells bensinsta
tioner i Sverige och förödar för människor, oftast familjer, som satsat alll de
äger i en bensinmack ulan tanke på om den hör till Shell, BP, OK eller någol
annal, en stafion de kanske haft i många år eller långl innan del blev akluelll
med nägon bojkott mol Sydafrika. Enskilda familjer i Sverige utsätts för
132 förföljelser och irakasserier och ekonomiska förlusler därför att ambitionen

varit felakfig från några som borde veta bättre och som indirekl kommit att påverka genom att ge bara delar av information som borde ha varit fullödig.

Utskottet säger i sitt betänkande, all del är väsentligt alt de konstitutionella och andra omständigheter, som gör sig gällande i vad beträffar kommuners affärskonlakler av olika slag med förelag i Sverige eller utomlands som också har intressen i Sydafrika, får sin belysning, och förulsälter atl den i höslas lillsalla kommittén för ulformning av en ny kommunallag överväger hithörande frågor.

Vi har i ell särskill yllrande velal markera vår principiella inställning. Vi understryker där att utrikespolifiken bör fastläggas och genomföras av Sveriges regering och riksdag och inle av kommunerna. Del står hell i överensslämmelse med svensk förfatlningslradition. Risken kan annars vara stor för atl kommunala beslut hamnar i konflikt med den svenska utrikespolifiken.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Vissa åtgärder mot Sydafrika

Anf. 97 HÄDAR CARS (fp):

Herr lalman! Den 6 september är det val i Sydafrika. Det är ett val där endast en hten del av landets befolkning har rätt att delta, ett val där närmare 80 % av landets medborgare ställs ulanför möjlighelen atl ge sin röst till känna. Det förhållandet är etl uttryck för den grundläggande brisl på demokrati som råder i aparlheidregirnens Sydafrika.

När Eva Björne lalar vackerl om förbindelser mellan länder är del lätt att känna sympati, men bilden är ändå den atl de förändringar lill det bättre som nu håller på alt ske i Sydafrika till en stor del sammanhänger med att de bojkoltaktioner som olika länder, inle minsl Sverige, har riklat mot Sydafrika börjar bli kännbara och få effekt.

De ekonomiska sanktionerna är hillills av begränsad karaklär. Då länker jag inle i första hand på de svenska; de är långtgående, men vårl egel ekonomiska utbyte med Sydafrika är inle sä stort alt det spelar någon betydande roll för Sydafrikas ekonomi. Även de begränsningar av relativt ringa slag som Förenta staterna och EG har genomfört märks och känns emellerfid i Sydafrika.

Men ännu viktigare för känslan av all någoniing är fel i landel tror jag all jusl de bojkottaklioner har som Eva Björne nämnde, nämligen kulturbojkot-len och bojkotlen mot sporlulbyte med Sydafrika. Där är det odiskutabelt så, atl upplevelsen i Sydafrika av isolering, sammanhängande med världsopinionens avståndstagande från regimen, är påtaglig. Jag ser det som elt glädjande lecken på all den linje vi. har valt i Sverige kan ge framgång.

Naturhgtvis är det alldeles rätt att bojkoll som sådan aldrig är någol önskvärl. Den är ell medel man tillgriper när inga andra medel hjälper. All skada andra länders ekonomi, all reducera kulturutbyte osv. kan ju aldrig i sig vara etl önskemål, utan del är bara om en sådan isolering kan ge resultat i form av ett undergrävande av en förhatlig regim som det är meningsfullt Enligl min uppfattning förefaller del som om de åtgärder vi vidlagil fillsammans med andra länder, ibland före andra länder, börjar bli framgångsrika. De kontakter jag tillsammans med Bengl Weslerberg under en resa i södra Afrika hade med bl.a. företrädare för den i Sydafrika förbjudna motståndsrörelsen gav belägg för alt man där värdesätter den svenska

133

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Vissa åtgärder mot Sydafrika

134

inställningen och hoppas all vi skall kunna medverka lill atl andra länder -man länker dä inle minsl på Förenta staterna - skall vidga sina bojkottaklioner mot apartheidregimen.

När del sedan gäller jusl människors möjligheler att resa noterade jag i Harare vilken vikt man fäste vid att när man där hade ell stort ungdomsmöle med mycket av pop och sådant - jag är dålig på del här, så jag kan inte säga vilka fina stjärnor som var där och sjöng och uppträdde, vilket jag nalurliglvis borde kunna, men del var en slor händelse med väldigl berömda aktörer-kom fiotusenlals, kanske någol hundratusental ungdomar från Sydafrika, om jag minns räll; siffrorna vill jag inte garanlera. De kom till Harare för att höra del här. Det var alltså en festival mol apartheid, men de kom dil, de också.

Jag delar uppfaltningen atl del är bra all inle gränserna slängs för vanliga människor frän Sydafrika, all de inle skall isoleras på ell sådant säll alt de inle kan komma ul och uppleva hur andra människor i andra delar av världen ser på förhållandena i deras land. Min uppfallning är också den atl de svenska lagarna mol apartheid, bojkoltlagarna, inle ulgör elt hinder för vanliga människor att komma lill Sverige, utan atl de riklar sig mot dem som företräder systemet och regimen, dem som är vänner lill apartheid. De har, som jag ser det, heller inle här att göra.

Herr lalman! När den resa som jag nyss nämnde - Bengl Westerbergs och min resa i södra Afrika - ägde rum framfördes del till oss frän flera håll önskemål om all Sverige skulle sända parlamentariska observatörer lill Namibia. Det självklara syftet är atl de här observatörerna skall medverka lill all Namibia når den självständighet som Namibiaavlald tillförsäkrar landel. Dd är också vikligl all detta kan ske på ell sådant sätt alt den sanna namibiska folkviljan fär avgöra landets framfid, samtidigt som man sä långl del över huvud taget är möjligt skall undvika blodsutgjutelser och annal våld.

Del är glädjande all del initiativ som Bengt Weslerberg tog efler sin hemkomst till Sverige - nämligen all föreslå att Sverige skall sända parlamentariska observatörer till Namibia - har fält slöd av andra parfier. Vi kan nu således räkna med all de första svenska parlamentariska observatörerna inom kort är på plats i Namibia.

Enligl min mening är det värdefulll om våra observatörer under den första liden i Namibia ägnar stor uppmärksamhet ål vad som händer med de namibier som nu är på väg alt återvända lill sill land, efter den landsflykt som syslemel har tvingat dem lill. Enligl avtalet skulle återvändandet ha inletts ungefär vid denna lid. Del står i avtalet all del skall ske sex veckor efler den 1 april. Den informalion jag har fåll säger också all återvändandet kan komma all framflyttas någol.

Del är av stor betydelse alt de som börjar återvända inle möts av några trakasserier. Kyrkorna i Namibia har åtagit sig och fält elt ansvar för mottagandet av dem som återvänder. Del är myckel bra. Det är dock oroande att de sydafrikanska myndigheterna, som förvisso har långtgående befogenheter enligt Namibia-avlald, meddelat all de länker hälsotesla alla återvändande. Herr lalman! Om man betänker att mänga av dem som återvänder har flytt och i många fall också aklivl har kämpat mol sydafrikanerna, är det förståeligt om de oroar sig över atl behöva underkasta sig en sydafriakontrollerad hälsoundersökning när de återvänder till sill land.

Det vore därför värdefullt, herr talman, om våra observatörer kunde medverka lill att se lill att de här undersökningarna och mottagandet i övrigt sker på etl korrekt och oklanderligt säll. Vad kommer atl hända med dem som vid en undersökning visar sig vara sjuka eller bärare av smillosamma sjukdomar? Också de har återvänt hem, och de har rätt att känna sig välkomna.

I områdena kring den gräns i norra Namibia där flertalet återvändande kan vänlas anlända råder i dag stor brist på kommunikationsmedel. Det vore därför, som jag ser det, värdefullt om de svenska observatörerna kunde ges lillgäng lill bl.a. terränggående Iransportmedel.

Sydafrika konlrollerar i dagsläget alla telekommunikationer i norra Namibia Den som vill ringa ett samtal till Namibias huvudstad Windhoek ifrån norra delen av landel, hänvisas vanligen lill en telefon i en sydafrikansk militärbarack. Det är därför angelägel alt FN, gärna med svensk medverkan, skaffar sig tillgång till eget telefon- och radiokommunikaiionsnät som förbinder olika delar av Namibia.

Observatörerna bör naturligtvis vara särskill aktiva och kanske ocksä särskilt många i samband med del val som skall äga rum i november. Jag tror att det vore bra om vi kunde fördela uppgifterna så atl del finns många på plats veckorna omedelbarl före valel och kanske också någon vecka efler.

Herr lalman! Del är självklarl både nödvändigt och sakligt rikfigt all observatörerna nära samarbetar med Förenta nationerna i Namibia. Med della anförande vill jag dock undersiryka alt etl sådanl nära samarbete inte får hindra, och inte heller behöver hindra, all de svenska observatörerna kan söka sig från Windhoek ut lill de gränspassager, byar och regioner där deras närvaro kan belyda särskill myckel för alt den slutgilfiga frigörelseprocessen för Namibia som vi nu ser fram emot skall kunna ske pä det sätt Namibias folk och vi själva önskar.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Folk- och bostadsräkningen år 1990

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid nästa arbelsplenum.)

10 § Föredrogs finansutskottets belänkande

1988/89:FiU24 Folk- och bostadsräkning är 1990 (prop. 1988/89:91 och 1988/89:121).

Folk- och bostadsräkningen år 1990

Anf. 98 INGELA MÅRTENSSON (fp);

Herr talman! Regeringen föreslär i den proposition som vi nu skall behandla all en ny folk- och bostadsräkning skall genomföras år 1990. Del föreslås alt uppgifterna skall insamlas dels genom enkäter lill allmänhelen, dels genom ulnylljande av uppgifler som redan finns tillgängliga i olika datalistor. Arbetet skall ledas av statistiska centralbyrån under medverkan av kommunerna.

Vi i folkpartiet anser atl frågan om folk- och bostadsräkningen bör sältas in

135

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Folk-och bostadsräkningen år 1990

i elt slörre dalapolitiskt sammanhang. Man bör också diskutera nyttan av tidigare gjorda folk- och bostadsräkningar. Min egen erfarenhet är all del tar lång tid innan kommunerna har sammanställt alla de uppgifler som har samlals in. Uppgifterna kan därför i vissa sammanhang vara inaktuella eller bristfälliga när de är färdiga alt användas. Därmed menar jag inte att det är onödigl all genomföra folk- och bostadsräkningar. De behövs i den långsikliga samhällsplaneringen såväl på regional nivå som på lokal nivå samt i forskningssammanhang.

Däremol anser vi i folkparliel, i likhet med moderata samlingspartiet, centerpartiet och miljöpartiet, all man bör ifrågasätta intervalld mellan folk-och bostadsräkningarna. Vi föreslår all de skall göras vart tionde år, i slällel för med de femärsinlervaller som föreslås i propositionen. Med lanke på att del i dag inle är aktualiteten som i första hand är del väsenlliga, borde del vara tillräckligt med vart lionde är.

Del är fä länder som har så täta folk- och bostadsräkningar som Sverige. Man skall då också betänka alt vi är utomordentligt välförsedda med uppgifler om medborgarna, jämfört med andra länder. Vi har en mängd uppgifler om människorna insamlade. Många upplever del som ytterligt besvärande atl deras uppgifler befinner sig i en mängd olika regisler och alt de ständigt utsätts för nya registreringar.

Som politiker måste vi känna vårt ansvar och reagera på slorebrorsamhäl-let Inle minsl av den anledningen bör vi avstå från folk- och bostadsräkning år 1990 och i fortsättningen endast ha folk- och bostadsräkningar vart lionde år.

Kostnaden för denna undersökning, FoB 90, blir relalivt hög. Man beräknar all den kommer atl uppgå till ca 200 milj. kr. Vårt avslag innebär således en besparing under kommande budgetär.

Folkparliel anser dessulom att en vägledande princip för folk- och bostadsräkningar i framliden bör vara alt de skall baseras på enkäter. Då vel människorna vilka uppgifter de lämnar och i vilkel sammanhang de kommer alt användas. Den principen lycker vi skall gälla allmänl inom datapolitiken.

Vi har i vår molion också förl fram krav pä översyn av datalagen och vär syn när det gäller datapolitikens inriktning. Eftersom vi så senl som i vår har debatterat dessa frågor i kammaren avstår jag nu från alt la upp de synpunkterna.

Jag yrkar bifall fill reservationerna 1, 6, 7, 8, 9 och 10.

136

Anf. 99 CARL FRICK (mp):

Herr lalman! I riksdagen får man motionera på mänga olika sätt Man får vara glad över all det finns TV, så atl man kan se vad som händer i deballen.

Miljöpartiet de gröna kan slälla upp på tanken att del skall kunna göras folkräkningar. Del finns mängder av goda syften inom samhällsplanering som kan lillfredsslällas med kunskaper om befolkningens geografiska fördelning och åldersfördelning. Del kan vara av inlresse all vela hur vi bor, var våra arbetsplatser ligger och hur vi tar oss till och frän dessa. För elt parti som miljöparfiet de gröna som på många säll vill ändra samhällel är del vikligl atl kunna arbeta ulifrån ell bra fakiaunderlag. Della är en ulgångspunkl för etl ställningslagande lill den nu föreslagna undersökningen.

Folk- och bostadsräkningen år 1990

En andra utgångspunkt är sättet för genomförandet av undersökningen. Vi Prot. 1988/89:115 måsle vara varse de integritetsproblem som det moderna datasamhället 17 maj 1989 ställer oss alla inför. Vi vet atl del görs samkörningar. Denna undersökning är kompletterad med en rad specificerade register för samköming. Del inger oro atl det är så många och atl delta kräver all vi alla skall bli ordentligt regislrerade och numrerade för att del föreslagna upplägget skall kunna fungera. Många har avslöjandena varil under de senasle åren som visar all regisler är lält åtkomliga för dem som inle skall ha tillgäng till dem. Nu försäkras det att SCB är etl under av sekretess, och det har jag ingen anledning att betvivla. Men det finns en utbredd misstänksamhet och oro för denna typ av undersökningar. Del belyder all om de skall genomföras, måsle det ske på etl sätt som garanlerar avidentifiering. Det räcker inle med atl myndighetspersoner säger att det är pä det sättet Var och en som skall fylla i uppgifter måste själv kunna förvissa sig om att undersökningen är upplagd så all han eller hon inle kan återfinnas i del insamlade materialet

Miljöpartiet de gröna har därför, för atl över huvud laget kunna acceplera en undersökning av FoB:s lyp, föreslagil ell sätt för fullsländig avidentifiering. Bl.a. skulle ingen behöva ange sitt personnummer och inte ange sin bostadsplals med större precision än kommun och församling. Enkla svarsalternativ skulle sedan kunna ange ålder, kön och-alll det andra som man vill vela. Kanske förlorar en undersökning en del av sin precision, men den blir tryggare för medborgaren.

Den är viktigt atl samhället i sin myndighetsutövning tar hänsyn fill människors inlegritelsbehov och inte ivingar dem lill det de inte vill. Miljöpartiet de gröna har därför krävt all de personer som vägrar all fylla i uppgifterna inte heller skall straffas för del.

Eflersom ulskoltets majoritet inte på något säll har velal ta vara på de förslag som har kommil för all avidentifiera undersökningen, ivingas jag konstatera atl vi måste avslå propositionen, och jag yrkar bifall pä de reservationer som miljöpartiet de gröna har slälll sig bakom.

Jag vill till della också nämna ivå utmärkta reservationer från folkparfiet om översyn av datalagen och om datapolitikens inriklning. Tyvärr hann jag inle med att se dem i samband med slutjusleringen. Miljöpartiet de gröna siöder dem helhjärtat Jag yrkar alltså bifall till reservationerna 9 och 10.

Anf. 100 PER OLOF HÅKANSSON (s);

Herr lalman! Elt ganska vanligen förekommande debattområde har varit folk- och bostadsräkningar, hur de har genomförts osv. Man kan tro alt del är en debalt som skall fortsätta. Det kommer den också att göra, fast kanske i litet andra former än hittills. Även om del finns tio reservationer fogade lill detta belänkande från finansutskottet, finns del en poliliskl sell bred enighet om alt det är nödvändigt att genomföra folk- och bostadsräkningar. Del är bra. Man får då det underlag, vilkel också Ingela Mårtensson pekade på, som behövs för forskning och för all slyra samhällsutvecklingen i rätta former. Detta gäller utvecklingen i såväl lokal och regional som nalionell skala.

Del finns alltså en positiv syn på folk- och bostadsräkningar, och jag vill gärna slå fast att vi socialdemokrater är glada för det

Del finns en del frågor som är utanförstående. Det handlar om inlervaller-

137

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Folk- och bostadsräkningen år 1990

na mellan folk- och bostadsräkningar, om sätlel att genomföra dem på och också om innehållet i dem. Vi har där slannal för alt slödja regeringens förslag, all dessa frågor skall prövas av en kommission med parlamentariskt inslag. Della är bra. Då kan man fånga upp situationen vid del aktuella beslutstillfället.

Mycket hänger på vilkel underlag vi har för kommande folk- och bostadsräkningar. Del finns diskussioner om atl elt byggnadsregister skall etableras. Det finns också diskussioner om all man skall ändra manlalsskriv-ningen så att den kommer alt ske med utgångspunkt i lägenheler. Då får vi helt andra förutsättningar. Det som är aktuellt nu är den närmast kommande folk- och bostadsräkningen, och den kommer atl äga rum på i huvudsak samma sätt som den senasle folk- och bostadsräkningen. Det som den parlamentariska kommissionen skall pröva är de därefler kommande folk-och bostadsräkningarna.

Herr lalman! Jag ber atl få hänvisa till finansutskottets betänkande 24 och yrka bifall till majorilelens ståndpunkter.

Anf. 101 ERKKI TAMMENOKSA (s);

Herr talman! Tidigare i dag diskulerades med inlevelse Estlands folks och dess minoriteters rättigheter. Jag hoppar direkt lill de svenska minoriteterna.

Del har under åren funnils krav från gamla invandrarorganisalioner, främsl finska givelvis, om en karlläggning, icke en regislrering, av spräklill-hörighet i samband med folk- och bostadsräkningen. Jag och några partikamraler har motionerat om della. Vi ansåg att del inte var möjligl att yrka på della inför den kommande folk- och bostadsräkningen som behandlas i dag. Dessutom borde man ha påverkal de akluella propositionerna i tid.

Jag vill emellertid markera atl del är viktigt all den parlamentariska kommissionen få pröva om spräklillhörighd kan mätas i den kommande folk- och bostadsräkningen. Utskollel säger att kommissionen bör vara fri atl pröva vilka variabler som skall ingå. Men riksdagen kunde väl ge regeringen detta lill känna och påverka kommissionens direktiv.

Herr talman! Jag avstår dock frän etl yrkande, eflersom jag inte i första hand kräver att språktillhörighet skall ingå, ulan atl kommissionen bör pröva och beakla denna fråga. Delta inlägg är således min markering inför kommissionens arbete.

Anf. 102 IVAR FRANZÉN (c):

Herr talman! Cenlern slår i väsenlliga delar bakom utskollels belänkande. Vi har endasl en egen reservalion, där vi pekar på allernaliva möjligheter, vid sidan om folk- och bostadsräkningen, att få fram bra uppgifter vad gäller ulbildning och sysselsättningsgrad. Med del påpekandet vill jag yrka bifall lill reservalion nr 3 och även lill reservalion nr 7, som vi slår bakom tillsammans med folkpartiet, moderalerna och miljöpartiet

138

Anf. 103 GÖTHE KNUTSON (m);

Herr talman! Delta ärende borde egentligen ha varit föremål för en omfattande deball. Vi kanske minns tidigare erfarenheler frän folk- och bostadsräkningar, hur medborgare häri samhället, ulan atl egentligen förstå

varför, blev kallade lill myndigheterna och fick förklara varför de inle gjorde som del hade begärts i folk-och bostadsräkningen.

I de mest kända och uppmärksammade ärendena där medborgare vägrade att deUa rörde dd sig om huvudpersoner som var s.k. kändisar. De gjorde nog gott genom atl peka på vilka ingrepp som en stallig myndighet genom riksdagens beslut kommer alt göra i individernas vardag och integritet.

Herr talman! Jag skulle gärna vilja utveckla della. Men det är inte särskilt populärt alt tala länge i riksdagen i maj månad. Jag skall inskränka mig till alt erinra om en molion, som jag har väckl i samband med den proposition som nu behandlas. Jag föreslår bl.a. att vi skall införa etl informerat samtycke. I detta betänkande finns det dt påstående att jag i denna motion skulle ha missförstått något som kan vara väsentligt, nämligen vidareförmedlingsspärren och sekretesslagen. Jag bestrider alt jag skulle ha missförställ det. SCB;s utlämning av individuella FoB-data lill Mdropolitprojektd, som räll många av kammarens ledamöler förmodligen minns, skedde inte emot lagen ulan enligl lagen.

Herr talman! Jag har här i lalarstolen med mig en handling som är sekrdessbelagd i SCB. Men samma handling som är sekrdessbelagd i SCB är offentlig i länsstyrelsen. Del var Jan Myrdal, en av dessa kändisar som väckte uppmärksamhel kring folk- och bostadsräkningen 1985, som ville ha ut denna handling. Det fick han inte. Han fick avslag. Men samma handling hade alltså gått till länsstyrelsen, och där blev den offentlig. Detta är en av anledningarna lill alt jag har föreslagil en vidareförmedlingsspärr. Är det så atl datoriserade uppgifter skall vara sekrelessbelagdä, skäll de rimligen inle kunna - inle vare sig kommersiellt eller på annat säll - säljas ul och sålunda bli offentliga i l.ex. en länsslyrelse.

Herr lalman! I det här fallel vill jag all riksdagen, trots allt under kommande år noga överväger hur man skall kunna följa sekretesslagen och hur man skall kunna begränsa de inlegrilelsingripanden som här förevarit Och som på nytt kommer att ske i folk- och bostadsräkningen.

Anf. 104 PER OLOF HÅKANSSON (s):

Herr talman! Göthe Knutson inledde med atl säga all han efterlyste en omfattande debatt om folk- och bostadsräkningen. Del är en uppfallning som jag tycker är klok och bra. Men då måsle Göthe Knutson ha befunnit sig någon annanslans fram till nu. Det har ju innan riksdagsbehandlingen startade varit en mycket omfattande deball om folk- och bostadsräkningen. Ell efleriysande av en deball tycker jag verkar litet malplacerat Del är möjligl att Göthe Knutson inle gör någon distinktion mellan all haen debatt och atl få rätt i en deball. Göthe Knutson kan anföra vilka ovidkommande skäl som helst, tex. Mdropolitprojektd, men det är inte det som är folk- och bostadsräkningen.

När man granskar belänkandet kan man konstatera atl de tvä motioner som Göthe Knutson har väckt har fått ett myckel ringa slöd, för all inle säga dl obefintligt stöd. Den distinktion som Göthe Knutson kanske borde göra är atl fundera på skillnaden mellan atl efterlysa en debatt och all få slöd i en debatt.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Folk- och bostadsräkningen år 1990

139

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Folk-och bostadsräkningen år 1990

Anf. 105 GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Jag skulle naturligtvis ha sagt debatt i riksdagen. Men del är inte Per Olof Håkanssons och hans partivänners förtjänst att det har blivit en omfattande debatt. Det är personerna med kända namn som har åstadkommit denna debatt, inte minst med hjälp av de fora som kvällstidningarna har utgjort, Kvällsfidningen Expressen har verkligen varit etl föredöme för opinionsbildningen. Därmed har det skapats en debatt, men icke i riksdagen och i synnerhet inte nu. Men del beror väl på alt vi tycker all vi inte skall deballera när kvällen är sen och det lackar mol avslutning.

Precis som alla andra, men ingalunda Per Olof Håkansson, kan jag konstalera all mitt eget parti har yrkal avslag på proposifionen. Då är det väl nalurligl, åtminstone har det varil kutym i riksdagen, atl man inte går in och petar i detaljerna- inle ens om de är så pass omfattande som de områden som jag har tagit upp i min molion. Även om jag var medvelen om att min partigrupp skulle avstyrka förslagel om folk- och bostadsräkningen, har jag gått in i de olika delfrågorna för atl försöka medverka lill atl det skapas ell inlegriletsskydd. Jag har också försökt alt medverka till alt medborgare i samhället inle blir uppdelade i två eller flera grupper beroende på om de meddelar myndigheterna atl de vägrar alt della i folk- och bostadsräkningen eller om de bara struntar i del. Som del framgår nu, och som det har varil fidigare, kommer de som vägrar all della atl ställas inför vitesföreläggande och alla andra all slippa del. Del finns även en mängd andra detaljer, och del skulle vara bra om också de togs upp lill debalt i riksdagen.

Jag hoppas att Per Olof Håkansson nu vill förstå alt om mitt parti inte har stött mig genom reservationer 1 detta ärende, beror det hell enkelt på all man har yrkat avslag på propositionen. När socialdemokraterna var i opposition behandlade de sina molionärer på samma sätt Del kan kornma all finnas tillfällen också för Per Olof Håkansson all under kommande valperioder hamna i den situationen i opposition.

Anf. 106 PER OLOF HÅKANSSON (s):

Herr talman! Göthe Knutson använder det ganska välanvända knepet alt skylla på maj månad osv. och säga atl vi kanske inte skall ha någon debatt Det kanske vi inle skall ha heller. Men jag har en fråga som jag måsle slälla, och jag begär inget svar av Göthe Knutson. Hur resonerar Göthe Knutson med utgångspunkt i det moderata partiets grunduppfattning, som är all del inle skall förekomma någon folk- och bostadsräkning? Göthe Knutsons molion har en helt annan karaktär. Där ulgår Göthe Knutson från all vi skall ha någon form av folk- och bostadsräkning och diskulerar hur de renl lekniskl kan genomföras. Då är min fråga; Delar Göthe Knutson sill partis grunduppfallning, all vi inle behöver några folk- och bostadsräkningar, eller är vi överens om den grunduppfattning som finansutskottets majorilel har, alt del är bra med folk- och bostadsräkningar och atl det här med intervall, säll och innehåll får prövas av en kommission?

140

Under detta anförande överlog tredje vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 107 GÖTHE KNUTSON (m):

Herr lalman! Jag delar milt partis uppfattning också i denna fråga. Vad ärendet gäller är huruvida det skall vara en folk- och bostadsräkning nästa år. Där har moderata samlingspartiet och dess förelrädare i utskottet liksom folkparliel skrivii en reservalion, där man yrkar avslag på ell sådant förslag.

Sedan har jag funnil all det är så pass mycket som behöver debalteras atl man kan göra del, i synnerhet som riksdagen bör vara räll forum. Det är fulll möjligl alt regeringens proposifion antas av en majoritet i denna riksdag-det vågar vi väl förutse vid denna fid, eller l.o.m. redan i förväg. Dd finns alltså så pass myckel i min motion som är värl all beakta - tillåt mig att påslå del -och som har varil föremål för en offentlig deball i den fria press som vi dess bältre har i vårl land.

Anf. 108 PER OLOF HÅKANSSON (s):

Herr lalman! Del finns en klar inkonsekvens och ologiskhd i Göthe Knutsons sätt all resonera. Å ena sidan är den moderala parliuppfatlningen den att vi inte skall ha några folk- och bostadsräkningar, och därför vill man inte följa upp Göthe Knutsons motion. Å andra sidan säger Göthe Knutson all del finns så mycken klokskap i hans motion alt den borde beaklas. 1 delta finns en viss inkonsekvens och en viss ologiskhet.

Anf. 109 GÖTHE KNUTSON (m);

Herr lalman! Jag utgår från atl alla andra ulom möjligen Per Olof Håkansson hörde all ärendet gäller huruvida del skall vara en folk- och bostadsräkning näsla år. Del är innebörden i den reservalion som föreligger på denna punkl.

I övrigl ber jag all få hänvisa fill mina två motioner: En av dem berör i synnerhet mitt förslag om informerat samtycke. Jag kommer atl ålerkomma. Del är inget hot utan etl löfte.

Överläggningen var härmed avslulad,

(Beslul i ärendel skulle fattas vid näsla arbetsplenum.)

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Rättshjälpens organisation, m.m.

11 § Föredrogs

juslitieutskottels belänkande

1988/89:JuU19 Rättshjälpens organisation, m.m. (prop, 1988/89:117).

Rättshjälpens organisation, m.m.

Anf. 110 KARIN AHRLAND (fp):

Herr talman! Vi får dagligen bevis om alt våra domstolar är alltför arbdslyngda och atl de behöver avlastas vissa uppgifler. Vi vet och har klart för oss alla atl det finns vissa uppgifler som domstolarna inle absolul behöver ha hand om, även om de har anknylning lill domstolarnas verksamhel. Det kommande riksdagsbeslutet med anledning av della betänkande, som handlar om rättshjälpen, kommer att bli ell riksdagens bidrag lill den slrävan som pågår, all avlasta domslolarna vissa arbelsuppgifler. Här föreslås

141

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Rättshjälpens organisation, m.m.

142

nämligen all domstolarnas befattning med rätlshjälpsfrågor skall upphöra i och med att den rättsliga angelägenheten är avgjord. Beslul om rättshjälp och kostnader skall i fortsättningen avgöras av en särskild myndighel, rältshjälpsmyndigheten. Det kommande riksdagsbeslutet kommer också att innebära atl det blir lättare att få allmän rättshjälp i fastighelslvister och till patienter i tvister om behandlingsskador och läkemedelsskador.

Ulskollel är i dessa frågor som härslammar från en regeringsproposition så gott som enigt. Jag kan alltså bara försäkra kammaren atl regeringen inle behöver förlora någon votering i denna fråga, vare sig del blir i kväll eller inle.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan under punklerna 1, 2, 4 och 6, Dessulom yrkar jag, herr lalman, bifall lill reservalionerna 2,3 och 5 som rör några hell andra frågor.

För atl börja bakifrån med reservalionerna gäller reservation 5 rättegångskostnaderna i förvaltningsmål. Jag vill i all korthet erinra om vad utskottet skriver i delta betänkande, nämligen alt riksdagen återkommande under senare år har sagt all man förväntar sig all vår begäran om en utredning av frågan om ersättning för rättegångskostnader i skatlemål och andra förvall-ningsprocesser skall resultera i någon åtgärd från regeringens sida. Det förslag som nu har förelagts riksdagen kan endasl lill en del, nämligen för vissa skattemåls vidkommande, anses innebära tillgodoseende av det av riksdagen uttalade önskemålet. Del önskemålet avser en utredning. Inom förvallningsprocesser finns också andra målgrupper där del föreligger behov alt på någol sätt ersälta den enskilde för hans rättegångskostnader.

Det här skrev etl enigl justifieulskotl för fyra år sedan. Vi insåg då samlliga all del var orimhgl alt den som vinner ett mål eller etl ärende mol stat eller kommun inte får någon ersättning för sina rättegångskostnader.

Vad är del då som har hänl? Jo, vi fick änlligen i år någonting som möjligen kan kallas ell delförslag om vissa möjligheter lill ersättning för rättegångskostnader i skatlemål. Men i fråga om alla andra målgrupper, där de enskilda ofla måsle processa mot det allmänna, har regeringen över huvud lagd inle vidtagit någon åtgärd, trots all ulskollel enigt har beställt det!

Här i riksdagen är vi forlfarande eniga om att någonting måste göras. Del som skiljer oss reservanter från majoriteten är att vi i motsats lill majoriteten lärt oss av bitter erfarenhet. Det är därför som vi menar atl del tydligen är nödvändigt med ell nytt klart tillkännagivande till regeringen om möjlighelen alt få rättegångskostnader i förvaltningsprocesser ersatta. Del är därför som vi har skrivit en särskild reservalion från folkpartiets, cenlerns, moderaternas och miljöpartiets sida.

När det gäller de övriga två reservalionerna, som handlar om rättshjälp till näringsidkare och rättshjälp i ärenden enligt Europakonventionen, kan jag bara säga att majoriteten lydligen inle har insett det rimliga i en önskan atl utvidga möjligheten fill rättshjälp, så all vissa småförelagare, som verkligen kan jämföras med alla löntagare och som är berättigade rättshjälp också med säkerhel kan få del.

Herr talman! Såvitt jag har kunnal lyssna under.denna vår har Europafrågor diskuterats mest varje dag i riksdagen. Del har gällt om Sverige skall slräva efter en anslutning fill EG eller inte. Oavsell den frågan är en sak

säker: Vi hör lill Europarådet Vi anlitar och respeklerar Europadomstolens Prot. 1988/89:115

domar. Det har ingen satt i Ivivelsmål. Då är del inte mer än rimligt att vi X7 maj 1989

lämnar rättshjälp för processer där på villkor som liknar villkoren vid de------- ;

allmänna domstolarna i Sverige. Därav reservationen. Rättshjälpens organi-

sation, m.m.

Anf. 111 JERRY MARTINGER (m);

Herr talman! Del betänkande som vi nu behandlar har föranlett moderaterna all reservera sig på tre punkter.

Reservalion nr 2 handlar om vissa näringsidkares situation och grundar sig på en molion av Ewy Möller och Mona Saint Cyr. Som motionärerna mycket riktigt påpekar är man när det gäller näringsidkares möjligheter att få rättshjälp mycket restriktiv med nuvarande rällsfillämpning, någol som kan slå hårl i synnerhet mol småföretagare med begränsade ekonomiska förutsättningar. Det är därför angelägel att sådana näringsidkare som är att jämställa med löntagare får bättre möjligheler i delta sammanhang.

Riksdagen bör ge regeringen detta till känna, och regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag i denna rikining. Jag yrkar bifall fill reservation nr 2.

Reservafion nr 3 handlar om rättshjälp i ärenden som gäller klagomål enligl den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande frihelerna och är föranledd av en moderat kommittémofion.

Enligt rällshjälpslagen får rättshjälp i princip inle beviljas i angelägenhet som skall prövas eller på annat säll behandlas utomlands. Sådan hjälp kan endasl undanlagsvis beviljas, under förutsättning all den rättssökande är bosatt här i landel och att det föreligger särskilda skäl för rättshjälp. Praxis är dock att man har inlagil en mycket restriktiv hållning när det gälll all bevilja rättshjälp för klagomål enligt Europakonventionen.

Möjlighelen alt vinna framgång vid klagan enligt Europakonventionen är i slor utsträckning beroende av med vilken sakkunskap talan ulförs.

I många fall är del därför nödvändigt för den klagande atl biträdas av exempelvis en jurist. Om rättshjälp då inle kan beviljas, måste den klagande ersätta sitt biträde med egna medel. Den klagandes ekonomiska förhållanden kommer följaktligen i praktiken atl vara avgörande för om talan skall vinna framgång, vilket rimmar illa med innehållet i konventionens artikel 14. Enligt denna artikel skall ätnjulandd av de fri- och rättigheter som anges i konventionen tryggas ulan ålskillnad av något slag - tex. förmögenhet

Del måsle, herr lalman, i det här avseendet anses föreligga en väsentlig skillnad mellan de organ som behandlar klagomål enligt Europakonventionen och de utländska myndigheter som handlägger ärenden med tillämpning av sin egen lagstiftning.

Klagomål enligl Europakonvenfionen bör ses som ett fullföljande av en procedur i Sverige. Vidare är dd värt att notera att Sverige deltar när dd gäller alt utse dem som har atl avgöra ärenden enligl konventionen.

Del bör därför finnas större möjligheter lill rättshjälp i ärenden enligl Europakonventionen. Jag yrkar följaktligen bifall fill reservation nr 3.

När del gäller möjlighelen för enskilda alt få ersättning för rättegångskostnader i skatlemål och andra mål inom förvallningsprocessen är del angeläget

143

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Rättshjälperis organisation, m.m.

144

att riksdagens begäran om en ulredning av frågan från 1985 änlligen resulterar i någon form av åtgärd från regeringens sida.

Del är därför som regeringen bör få en ny påminnelse i enlighet med formuleringen i reservalion nr 5, som jag också yrkar bifall lill.

Anf. 112 INGBRITT IRHAMMAR (c):

Herr talman! Av detta betänkande framgår alt det skall bli lättare alt fä allmän rättshjälp vid fastighetstvister och i palientskadeärenden. Jag vill påminna om alt det är en följd av atl riksdagen i fjol beslöl - ivärlemot regeringens vilja - alt rättshjälpen skulle förbättras på dessa områden. Detta är således glädjande.

När del gäller rättshjälp i skatlemål och andra förvallningsrättsliga mål är den nuvarande silualionen hell otillfredsställande. Därför är del vikligl all påpeka, som utskottet också gör, all utredningen måsle påskyndas. Vi kan inle acceplera någon ytterligare förhalning. Egentligen är del olroligl nonchalant all förhala frågan i över fyra är - alltså sedan 1985 - trots all en utredning har utlovats som skulle göra det lättare för människor att fä rättshjälp vid processer - skalteprocesser och förvaltningsmål.

Den enskilde är otroligt utsatt jusl när del gäller förvaltningsprocesser. Kostnaderna för biträde är oftast väldigl slora. Men man behöver biträde för att klara så här svära mål. Även om den enskilde vinner elt mål, tvingas vederbörande i dag alt betala rättegångskostnaderna. Det är inle alllid som den enskilde själv driver etl mål utan del kan vara av inlresse på rättssidan, l.ex. för förvaltningsdomstolarna, all driva ell ärende för att få etl prejudikat. Därför är den enskilde exlra utsatt jusl i sådana här.fall.

När del sedan gäller rättshjälp för näringsidkare och rätlshjälpsärenden enligl Europakonventionen har tidigare talare berört reservanternas synpunkler. Därför skall jag inle upprepa vad som här har sagts.

Avslulningsvis yrkar jag bifall till reservationerna 2, 3 och 5.

Anf. 113 BERITH ERIKSSON (vpk):

Herr lalman! Rättssäkerheten kräver atl alla människor har möjlighet att göra sin rätt gällande. Det innebär också atl alla skall ha ekonomiska möjligheter atl få sin sak prövad av domstol.

Rältshjälpsreformen frän 1973 syflade lill att förverkliga principen om allas hkhel inför lagen. Den allmänna rättshjälpen var en viktig hörnsten beiräffande den reformen. Trots atl dessa principer borde vara självklara i varje demokratiskt samhälle har den allmänna rättshjälpen utsatts för utomordentligt hårda besparingsåtgärder och därmed allvarligl urholkals.

Sedan 1984 har slora besparingar skett Områden har överförts lill försäkringsbolagen. Gränserna för avgifier och inkomstgränserna för möjlighelen atl erhålla rättshjälp har ändrals både uppåt och neråt

De besparingar som gjordes 1984 har lett till atl antalet åtalade som döms fill frihetsberövande och som inle hafl offentligt biträde ökat kraftigt All en tredjedel av alla som ådöms fängelsestraff inte har haft en offentlig försvarare är oacceptabelt. Det räcker inle - som del står i belänkandel - alt detta förhållande i viss mån har förbättrats någol och alt den därmed framförda kriliken har minskal i aktualitet Den är ju forlfarande lika akluell. Om man

skall ha rätt till offenfiig försvarare avgörs av domstol, och de olikheter mellan hovrätlsområdena som tidigare har uppmärksammats kvarstår. Del är inle tillfredsställande all delta förklaras med alt orsaken kan vara olikheter mellan domstolarna i fräga om mälstrukluren.

Att många rättshjälpsuppgifter har lagts över på försäkringsbolag är en form av smygprivatisering, som i sin förlängning kan fä allvarliga konsekvenser. Sedan anser vi att del är ytterst betänkligt alt rättssäkerheten skall vara en källa till vinst för privala bolag.

Ell problem som inte las upp i vare sig proposilionen eller belänkandet är alt biträdesersältningen har urholkats genom åren. Det är knappasl längre möjligt att bedriva advokalverksamhet baserad på enbarl rättshjälpsärenden. Della innebär även att flera av de allmänna advokatbyråerna nu får läggas ned. Denna eftersläpning av timlaxorna kan även leda till att vi får ell juristernas B-lag som söker sig till rällshjälpsärendena.

I förslaget lill ny utlänningslag som inom kort skall behandlas av riksdagen finns en del förslag som försämrar rättsskyddet för asylsökanden. Del är utomordentligt olyckligt att rältshjälpsnämnderna kopplas bort från utlänningsärendena. Asylsökande måste få svårt atl ha lilltro till ett offentligt biträde som utsetts av polisen eller invandrarverket. Man föreslär även en lyp av jourverksamhel i avvisningsärenden men anvisar inga pengar lill denna verksamhet. Delta är frågor som kommer upp i en senare debatt, men jag ville ändå la upp dem, eflersom del i betänkandet sägs att del i invandrarärenden är fräga om förbättringar.

Herr talman! I vår reservafion framhåller vi behovel av alt en översyn av rällshjälpslagen görs i syfle att upprätthålla de mål som slogs fast i 1973 ärs rättshjälpsreform och all i avvaktan härpå skyndsamt åsladkomma förbällringar när del gäller möjligheterna tilj offenllig försvarare eller offentligt biträde i sådana fall där frihetsberövande i någon form kan bli aktuellt. Medel för denna omedelbara ålgärd finns anvisade i vär budgdmofion till finansulskotld, Fi224.

Jag yrkar därmed bifall lill reservalion 4.

Prot, 1988/89:115 17 maj 1989

Rättshjälpens organisation, m.m.

Anf. 114 KENT LUNDGREN (mp):

Herr talman! Jag har nu snart varit här nämligen i två terminer. Jag fasade väl litet grand för denna lalarslol, för att se 349 gapande ansikten. Jag har vant mig vid att det mest är fråga om 349 gapande stolar saml elt par TV-kameror. Men det är ändå spännande, och jag börjar lycka att det är riktigl mysigt atl slå här.

Jag slår inte alllför ofta här i lalarstolen. Det beror på alt justitieutskotlet i regel inte är de stora gesternas ulskoll, såsom kan vara fallet när del gäller miljö- och skattefrågor. Ibland behöver man emellertid slälla sig här i lalarstolen. Detta är ell av dessa fillfällen.

Del finns två aspekter på den föreliggande proposifionen. Den ger förbättringar på vissa områden. Del gäller, som Karin Ahrland nämnde, läkemedelsfallen och felbehandlingsfallen. Del är fräga om mycket tacknämliga förbättringar. Jag glömde tyvärr atl mofionera om alt även miljöfallen skulle omfattas, men man skall ju ha något attgöra också under den allmänna molionsiiden. Jag återkommer således på denna punkl.

145

10 Riksdagens prolokoU 1988/89:115

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Rättshjälpens organisation, m.m.

Den andra aspeklen på propositionen gäller förslagen lill effekliviseringar. Vi reservanler har ingenting emol effekiivisering, rationalisering och förbilligande av den offentliga sektorn - tvärlom. Vi anser absolul att denna strävan skall forlsälta. Men del finns vissa gränser, och del är detta som gör att jag ibland fär anledning att ställa mig här i talarstolen.

Jag upplever det föreliggande förslaget om effekiivisering som litet för långtgående. Atl rättshjälpsnämnder läggs ned och slås ihop lill en rätls-hjälpsmyndighd kan jag acceplera. Det innebär en effekiivisering och är bra. Det innebär vidare all man får lill stånd ell tjänstemannabedömande, vilkel jag också kan acceplera - slalen har skickliga tjänstemän. Men all överprövningsmyndigheten i fråga om dessa beslul har samma lokaler och samma kanslipersonal osv. lycker jag är alt gå litet för långt Del är just sädana gränser som jag vill betona.

Herr lalman! Delta är orsaken lill reservalion 1, vilken jag härmed yrkar bifall lill.

Reservalion 2, som jag också yrkar bifall lill, handlar om näringsidkare. Föregående talare har berört denna fråga,

Rätlshjälpssystemel över huvud taget är ju fill för all ge David möjlighet atl slåss även mot Golial, och del finns alltså "davidar" även inom näringslivet - jordbrukare, småförelagare och andra. Jag är därför lilel förbryllad över all inle vpk också stöder denna reservalion, men del kanske man kommer alt göra så småningom.

Jag vill även yrka bifall lill reservalion 3, som gäller Europakonventionen.

Europakonventionen har ju kommil att bli en, låt mig säga, exlra rätlssäkerhetsinslans, där man när man inte får rätt i det egna landet kan söka rätt när del gäller de delar där Sverige har anslutit sig till internationella regler. Dessa mål ger visserligen slora rubriker, men de är dock inle så många. Del hade enligt min mening varit snyggt av regeringen alt unna de människor som känner sig Ivingade atl vända sig dil den hjälp de så väl behöver. Della hade varit flott och hade visal på all man är mån om rättssäkerheten. Jag hoppas all regeringen så småningom återkommer på denna punkt.

Till sist till frågan om rättegångskostnader i förvallningsmål. Karin Ahrland, Jerry Marfinger och Ingbrill Irhammar har berörl denna fråga så bra all del inle finns anledning för mig all använda hela min talelid. Jag yrkar således bifall även lill reservation 5 och hoppas alt vi så småningom också där ålerigen får med oss vpk.

146

Anf. 115 SIGRID BOLKEUS (s):

Herr talman! Rällshjälpslagen trädde i kraft den 1 juli 1973. Utgångspunkten för samhällets rättshjälp är all många saknar ekonomiska möjligheler alt själva beiala rättegångskostnader och andra utgifter i samband med rättsliga förfaranden.

Del finns två grundläggande krav. För del första skall rättshjälp ulgå där behov föreligger, och för del andra skall den som får rättshjälp efler förmåga själv bidra lill koslnaderna. Rättshjälpslagen innehåller därför en övre inkomstgräns för när man kan få rättshjälp och ett syslem med avgifter som belalas av den enskilde. Ju högre inkomsl, deslo högre avgifl.

Den 1 juli förra året utvidgades möjligheterna lill rättshjälp betydligt genom alt avgifterna sänktes lill i allmänhet hälflen av vad de varil dessförinnan. Samiidigi höjdes inkomstgränsen från 110 000 till 170 000 kr.

Rättshjälpen omfallar fyra former: Allmän rättshjälp, rättshjälp ål misstänkta i brottmål (främst genom offenllig försvarare), rättshjälp genom offentligt biträde samt rådgivning.

Riksdagen har på regeringens förslag för näsla budgetår anslagit 350 milj.kr. för rätlshjälpskoslnader - en ökning med näslan 80 milj .kr. Delta är behövligt bl.a. med hänsyn till atl domstolsverket i en rapporl har beräknal anlalel rättshjälpsärenden till ca 45 000 per år.

I del nu aktuella belänkandet har ulskollel behandlal förslag till ändringar i rättshjälpens administration och beslutsbefogenheter saml förslag till ökade möjligheter lill rättshjälp i etl par lyper av ärenden.

Enligl förslagel skall domstolen sä snart den avslutat den rällsliga delen av målet vidarebefordra frågor om rättshjälp till en central myndighel -rältshjälpsmyndigheten. Det innebär atl domslolarna avlastas arbetsuppgifter som lämpligen i ställd kan utföras av någon annan myndighet. Domslolarna kan koncentrera sig på dömande verksamhet. Detta ligger i linje med önskemål som har framförls från flera håll, bl.a. här i riksdagen.

Rältshjälpsmyndigheten ersätter de nuvarande fyra rältshjälpsnämnderna. Myndigheten föreslås bli placerad i Sundsvall, där en av nämnderna finns i dag. Beslul av myndigheten skall kunna överklagas till en ny nämnd, som ersätter den nuvarande besvärsnämnden. Kanslimässigl blir överklagnings-instansen knuten lill den nya myndighelen, men i övrigt är den nalurliglvis en hell självständig instans.

Senast den 1 januari 1991 är del tänkt alt den nya ordningen skall kunna börja tillämpas.

I betänkandet föreslås också alt möjligheterna till rättshjälp ulvidgas i fastighelslvister och palientskadeärenden. Dessa förslag är, som redan nämnls, resultatet av uttalanden av riksdagen förra årel. Vid fastighelslvister skall rättshjälp i viss ulslräckning kunna la vid när en rältsskyddsförsäkrings-skydd upphör. Under 1989 kommer den gränsen atl ligga på drygl 77 000 kr. Denna utvidgning har särskill stor betydelse i sådana fastighelslvister där kostnaderna brukar bli höga, l.ex. i vissa miljömål och i mål om s.k. mögelskadade hus.

Beiräffande palientskadeärenden - dvs. behandlingsskador och läkemedelsskador - innebär utvidgningen alt man i fortsättningen vid prövningen skall la särskild hänsyn till den skadades personliga förhållanden.

Förslagen om fastighelslvister och pafienlskadeärenden skall träda i kraft rdan den 1 juli i år.

Till betänkandet har det fogals fem reservationer.

I reservation 1 motsätter sig miljöpartiet de organisatoriska förändringar som föreslås. Enligt reservanten utgör förslaget en byräkralisering av organisationen, och han anser också alt den nya överklagningsinstansens självständighet kan ifrågasättas.

Som jag nämnt inledningsvis innebär förslagel att domslolarna kommer alt avlastas uppgifler sorri bällre kan ulföras av andra. Det medför i sin lur en önskvärd renodling av domstolarnas verksamhet, och jag lycker att della

Prot, 1988/89:115 17 maj 1989

Rättshjälpens organisation, m.m.

147

Prot, 1988/89:115 17 maj 1989

Rättshjälpens organisation, m.m.

snarare är molsalsen lill en onödig byråkrafisering. Vad gäller överklag-ningsinstansen föreslås den av prakliska och ekonomiska skäl ha gemensamma kansliresurser med den nya myndigheten. Det innebär självfallet inle atl de tjänstemän och andra som avgör eller bereder nämndens ärenden skulle bli mindre självständiga i sin handläggning. Det finns ingen anledning all befara någol sådanl.

I reservalion 2 av de borgerliga partierna och miljöpartiet förordas ökade möjligheler till rättshjälp för sådana näringsidkare som kan jämställas med lönlagare.

När frågan behandlades förra året ullalade utskottet all del vid rättshjälps-prövningen bör göras en helhetsbedömning av den rättssökandes situation, och detta markerades genom atl del gjordes en ändring i lagtexten. Vidare klargjordes del vid förra årels behandling att del även i fortsättningen skulle vara möjligt för näringsidkare att beviljas allmän rättshjälp under förutsällning atl de har en sådan ekonomisk situation atl de kan jämställas med löntagare i vanliga inkomstlägen. Önskemålet i den motion som ligger lill grund för reservationen får anses vara tillgodosett redan med nuvarande ordning.

I reservation 3 framför moderalerna, folkpartiet, centern och miljöpartiet förslag som syftar till ökade möjligheler lill rättshjälp i ärenden enligt Europakonventionen.

Allmän rättshjälp får i princip inle beviljas i angelägenhet som skall prövas eller på annal sätt behandlas ulomlands. Undantagsvis kan sådan hjälp beviljas under förutsättning all den rältssökande är bosalt här i landet och att del föreligger särskilda skäl för rättshjälp.

I praxis har denna bestämmelse tillämpats så all sakens särskilda beskaffenhet varil ulslagsgivande för frågan om rättshjälp skall beviljas eller inle. I flera fall har det hänvisats fill den rällssökandes personliga förhållanden. I de fall där rättshjälp har beviljats kan tvä grupper urskiljas. Den ena gruppen gäller ärenden som rör slalusfrågor, dvs. frågor om äktenskapsskillnad, vårdnad om barn, medborgarskap, m.m. Den andra gruppen utgörs av ärenden med humanitärt inslag, tex. ärenden som gällt skadestånd på grund av nazistisk förföljelse eller återförening av familjemedlemmar.

Frågan har flera gånger tidigare prövats av riksdagen, senasl förra årel, då riksdagen avslog en molion med samma innehåll som den nu akluella.

Utskottet konstaterade då att det hade intagits en reslrikliv hållning när det gällt alt bevilja rättshjälp i ullandsärenden och all delta låg i linje med uttalandena om att rättshjälp i dessa fall skall komma i fräga endasl undantagsvis. Ulskollel framhöll dock samtidigt all del är väl förenligl med gällande rätt alt rättshjälp beviljas i ärenden som visserligen skall handläggas utomlands men där det föreligger siarka humanilära skäl. Enligl vad utskottet anförde var della något som inte sällan är fallet vid klagomål enligt Europakonventionen. Del finns enligt min mening inte skäl att frångå denna inslällning. Det sägs i betänkandet: I ärenden enligl Europakonventionen kan del inle sällan vara fråga om siarka humanilära skäl, och i sådana fall kan del bli akluelll all bevilja rättshjälp.

I reservalion 4 säger vpk:s förelrädare i utskottet att rättshjälpsreformen

148

har urholkats och atl åtgärder måste vidtas för all bl.a. förbättra rättsskyddet för ekonomiskl svaga grupper.

Som utskottet säger i belänkandet har del gjorls flera ändringar i rätlshjälpssystemel sedan del infördes år 1973, och en del av dessa ändringar har inneburit vissa begränsningar i samhällets rättshjälp. Flera ändringar har dock gåll i motsatt rikining, Senasl genomfördes ändringar förra året som innebar, som jag nämnl fidigare, atl möjligheterna till rättshjälp utvidgades betydligt genom bl,a, sänkla avgifter och en höjd inkomstgräns, I den nu akluella proposilionen föreslås utvidgningar av tillämpningsområdet för den allmänna rättshjälpen.

Det är naturiigi all en reform efler hand omprövas och anpassas lill de förändringar som sker i samhället. Dessa ändringar har när del gäller rättshjälpen fåregåtts av ingående överväganden i ohka sammanhang. Som utskottet säger är det ofrånkomligt all det också lagls fram förslag i syfte alt minska samhällels koslnader. Alt därmed - som det uttrycks i reservafionen - samhällets rättshjälp skulle ha urholkats på ett oacceptabelt sätt är inle rättvisande.

När del gäller möjligheterna för lilhalade alt få offenfiig försvarare har krifik framförts mol 1984 års ändringar i dessa regler. Genom en generösare inslällning i domslolspraxis på senare lid har denna krilik minskal i aktuahlel, vilket Berith Eriksson sade. Därmed är del inle sagl att det inte finns skäl atl också i fortsättningen noga följa utvecklingen. Utskottet har vid flera tillfällen framhållit alt utvecklingen skall följas noga.

Rätlen lill offentligt biträde för bl.a, flyktingar berörs också i Berith Erikssons reservafion. Dessa möjligheter förbättrades väsenfiigt förra året, och i förslaget fill ny utlänningslag, som riksdagen har debatterat i dag, har riksdagen föreslagit åtgärder som är ägnade all ytterligare förbätlra möjligheterna för asylsökande och andra att tillvarata sin räll.

I reservafion 5 föreslår företrädarna för de borgerliga partierna och miljöparfiet ell tillkännagivande till regeringen.

Vad saken gäller är, som redan sagts, all riksdagen för ell par år sedan gav regeringen i uppdrag atl uireda möjligheterna till ersättning för rättegångskostnader i skatte- och andra förvaltningsmål.

Regeringen har nyligen lagl fram ell förslag som innebär räll för skattskyldiga att i vissa fall få ersällning för koslnader i skalle- och avgiflsmål. När det gäller ytterligare möjligheter till ersättning i förvallningsmål erinrar utskottet i betänkandet om tidigare uttalanden i frågan och säger sig utgå från alt regeringen nu utan tidsutdräki kommer atl vidla del utredningsarbete som riksdagen begärt. De uttalanden utskottet gör bör rimligen vara fillräckliga för att åstadkomma detta.

Herr lalman! Sammanfattningsvis yrkar jag avslag på samtliga fem reservationer och bifall lill utskottets hemslällan.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Rättshjälpens organisation, m.m.

Anf. 116 KENT LUNDGREN (mp):

Herr lalman! Kära Sigrid Bolkéus, jagar väldigt mån om all hålla reda på vad jag skriver och vad jag säger. Jag kan inte se all jag någonstans har skrivii ordel byråkrafi. I milt framförande talade jag om all jag välsignade effektivitet och rationalisering, och del gör jag forlfarande. Men när ett antal

149

11 Riksdagens protokoU 1988/89:115

Prot, 1988/89:115 17 maj 1989

Rättshjälpens organisation, m.m.

länkar förvandlas till en länk i fråga om rättssäkerhet, tycker jag all del går lilel för långt. Jag efterlyser åtminstone två länkar. Jag hoppas regeringen kommer lillbaka till detta snarast möjligl.

Anf. 117 KARIN AHRLAND (fp):

Herr talman! Regeringsföreträdaren använder ju lång tid för alt på ell pedagogiskt säll berätta för dem av ulskollels ledamöler som är här i salen vad vi kanske redan visste, eftersom vi är författare till del belänkande som vi diskuterar. Därför skall jag inle använda lika lång fid. Men jag måsle beröra några invändningar som hon hade mot reservationerna.

Jag tror inte atl mofionärerna skulle ha molioneral om vare sig näringsid-karnas räll fill rättshjälp eller Europakonventionen, ifall de hade varit så nöjda med förhållandena som man är i regeringspartiet. Och all liknande motioner avslogs förra årel är fakfiskt inget objektivt logiskt skäl för alt man skall avslå motionerna i år. En dumhet blir inte mindre därför att den upprepas.

När Sigrid Bolkéus lalar om minoritetens reservalion vad gäller rättegångskostnader i förvallningsmål och på sitt sätt försäkrar all näslan hela utskottet egenlligen vill ha del så som vi i minoriteten önskar, då frågar man sig verkligen varför hon inle vill vara med om att puffa på regeringen litet mera. Det är, som jag sade, fyra år sedan dl enigt utskott begärde en ulredning.

Sedan dess har regeringen fåll en alll mindre minoritet bakom sig. Vi har en minoritetsregering i landel, och den kan vi inle lita på. Jag lycker all del har visal sig ganska myckel på sislone att man i kanslihuset ändrar mening från den ena dagen lill den andra. Del är därför som vi vill ha en beställning från riksdagen om atl efler fyra år verkligen få utredningen tillsatt

Till sist, herr lalman, vill jag bara säga all när vpk nu inle är nöjt med den rättshjälp som gives utan vill utöka den och håller samma vackra tal som vi har gjort många gånger och fåll vissl resullal av del, då tycker jag att det är ganska förvånansvärt att inte Berilh Eriksson ansluter sig till reservationen om rättegångskostnader i förvallningsmål. Är det inle lika väsentligt för den mindre bemedlade att få möjlighel till rättshjälp, om man processar med stal eller kommun?

150

Anf. 118 BERITH ERIKSSON (vpk):

Herr lalman! Först några ord till Sigrid Bolkéus. Jag kom på etl typiskt svenskt utlryck där jag satt i min bänk: Man får alllid räkna med litet spill.

Är del vad man gör, när man för resonemanget om atl del har skett vissa förbättringar, trots alt det finns anklagade som inle får rättshjälp? I sammanhang som detta är blotta tanken stötande. Om nu ni andra godtar alt en viss procent döms utan atl ha fått biträde i rätten, skulle jag vilja höra var ni anser att gränsen går någonstans, I vpk anser vi det oacceplabell all räkna med att en viss procent skall utsättas för den rättsolrygghden, och vi menar all del klarl bör uttalas all ingen som döms lill ett frihetsberövande straff skall behöva slå inför domstol utan rättsligt biträde.

Till Karin Ahrland vill jag säga all vi i vår mofion kräver en utredning av hela rättshjälpslagen, med syfle all intentionerna från 1973 skall förverkligas

utan att ekonomiska förhållanden lägger hinder i vägen. Atl som nu plocka ul ett angelägel område ulan alt först ha tillgodosett det mest akuta, tycker jag är irrelevant. Jag frågar därför; Varför vill inle ni bifalla vpk:s molion?

Slulligen yllerligare en sak som jag glömde säga lill Sigrid Bolkéus. Att försl ta bort slora summor och sedan återföra en del, all flylla om pengar, alt utöka genom atl införa ett nyll område och samtidigt ta bort ett annat, del lycker jag inle är all gå motsatt väg mot vad jag kallade för urholkning.

Anf. 119 INGBRITT IRHAMMAR (c):

Herr lalman! Myckel kort: Det finns i dag en viss möjlighet all få rättshjälp för näringsidkare och för dem som vill hänvisa lill Europakonventionen, men vi konslalerar att det är alllför svårl all få den hjälpen och att möjligheterna behöver förbättras.

När del sedan gäller rättshjälp i förvaltningsmål säger Sigrid Bolkéus att del rimligen bör vara tillräckligt all än en gång erinra om innehållet i uttalandet 1985. Då måsle jag säga att Sigrid Bolkéus här visar en mycket stor filllro lill den egna regeringen. Del är kanske inle så förvånansvärt, men det borde vara det mot bakgrund av att ingel har hänl sedan 1985,

Del är, precis som Karin Ahrland sade, skälen lill atl det skulle behövas elt mycket slarkare uttalande från riksdagen. Det är fullsländigl ofillfredsställande alt behöva vänta i snart fem år ulan alt någoniing sker.

Anf. 120 KARIN AHRLAND (fp):

Herr lalman! Jag måsle säga fill Berith Eriksson att vi knappast kan rösta för hennes reservalion. Vi tycker inle atl hela rältshjälpssyslemet behöver utredas. Vi andra har ganska klart för oss hur det fungerar, och vi har i enighel skrivit att man måsle följa ulvecklingen. Del går faktiskt bra utan ytterligare en slallig utredning.

Men låt mig komma med etl litet förslag. När Berilh Erikssons reservation har fallit i voleringen, för ni kan kanske enas om att den troligen kommer all göra del, finns det en möjlighet atl ålminslone ta ell steg på vägen i den riktning som vpk önskar genom all ni ansluter er lill reservation 5. Då får vi den delen utredd, vilkel Berilh Eriksson tydligen också vill ha - i fall regeringen i det här ärendet möjligen följer en riksdagsbeslällning, men det vel man som bekanl inle om den gör.

Anf. 121 SIGRID BOLKÉUS (s):

Herr lalman! När def gäller näringsidkare vill jag påminna om alt rällshjälpskommillén i ell av sina belänkanden redovisal en undersökning av hur bestämmelserna om rättshjälp för näringsidkare har tillämpats. Kommittén konslalerar att näringsidkare beviljas rättshjälp i den utsträckning som förutsatts.

Jag vidhåller alt motionsyrkandel, som var atl rättshjälp skall ulgä till näringsidkare precis som för vanliga inkomsllagare, är en realilel i dag och all motionens önskemål är tillgodosett.

Vad beträffar Europadomstolen har jag en fråga till reservanterna. Samtliga reservanler yrkade bifall lill alt 350 miljoner skulle anslås lill rätlshjälpskoslnader, och den summan är beräknad på de rättshjälpsärenden

Prot, 1988/89:115 17 maj 1989

Rättshjälpens organisation, m.m.

151

Prot, 1988/89:115 17 maj 1989

Rättshjälpens organisation, m.m.

som finns i dag. Målsättningen är alt pengarna skall komma så många som möjligt fill godo, atl de skall användas där behovel är störst och för dem som inte har ekonomiska möjligheter att tillvara ta sina intressen. Jag lycker alt vi har kommit fram till en bra fördelning av hur pengarna används.

Hur myckel ökad rättshjälp i ärenden enligt Europakonventionen skulle kosla har jag inle sett någon beräkning på. De ärendena är iroligen inte så många, men de är säkert kostsamma, och pengarna skall ju läs någonstans. Min fråga är då; Kan man minska rättshjälpen i någon annan typ av ärenden, för ekvationen skall ju gå ihop i slutändan?

Jag vill för Berith Eriksson poänglera alt vi har sagt alt man mycket noggranl skall följa utvecklingen när del gäller offentliga försvarare och flyktingars och asylsökandes möjligheter alt få offentligt biträde. Deballen i dag i anslulning fill KU;s belänkande om utlänningsärenden visar ju också alt del är synnerligen angeläget,

I reservafion 5 framförs krilik mot regeringen, och Karin Ahrland har citerat vad som anförs i betänkandet på s, 23. Ulskottsmajoriielen anser alt det skall räcka med detta skarpa ullalande.

Anf. 122 KENT LUNDGREN (mp):

Herr lalman! Beträffande den utsaga om Europakonventionen som Sigrid Bolkéus gjorde här vill jag säga atl de pengar som vi har anslagit självfallel skall räcka lill den verksamhel som bedrivs. Men med tanke på hur lätt det numera är alt lägga fram lilläggspropositioner tycker jag atl det inle skulle vara särskilt genant, om man förstärkte-rättssäkerheten genom att låla litet grand av de pengar som Kjell-Olof Feldt vill dra in gå till personer som vill få sin rätt prövad enligl Europakonventionen. Jag lycker inle att Sigrid Bolkéus argument är värt atl ta fasta på.

Anf. 123 KARIN AHRLAND (fp):

Herr talman! Jag skulle faktiskt säga exakl samma sak. Antalet svenska mål i Europadomstolen har på grund av vissa brister i vår lagstiftning ökat alltmer under de senasle åren. Men Sigrid Bolkéus bör nog för det första ändå ha klarl för sig att del i varje fall ännu inle går något lämmeltåg lill Strasbourg. Jag hoppas också att vi slipper ett sådant. För del andra skulle nog enligl nuvarande regler inle alla som vänder sig lill Europadomstolen och begär rättshjälp få sådan. Förmodligen skulle det gå mycket bra all la en del av de 350 miljonerna fill rättshjälpen i Europadomstolen. För övrigl finns det möjligheter all la fram pengar, som Kenl Lundgren sade.

152

Anf. 124 BERITH ERIKSSON (vpk):

Herr lalman! Kanske missförstod Sigrid Bolkéus mig när jag log upp frågan om rättshjälp i asylärenden. Vad jag syftade på var lagärenden som ännu inle är klubbade men som skall avgöras i kammaren den 31 maj. Jag hoppas alt socialdemokraterna röslar så, alt dessa lagar inle genomförs.

Redan 1987/88 begärde vpk en översyn av rällshjälpslagen. Vi anser här liksom i andra sammanhang att man måste ha en helhetsbild och la etl slort grepp, allra helst när det ställs krav på översyn på alllför många områden samtidigt.

Anf. 125 SIGRID BOLKÉUS (s):

Herr talman! Som ny i riksdagen ställer man sig undrande när man hör all del i debatter slälls krav på mera pengar i form av "spoltstyvrar" hit och "nålpengar" dil. I kommunalpolitiken är man allfid tvungen att tala om varifrån pengarna skall tas. Från vilket område tycker Kent Lundgren atl de här pengarna skall tas?

Anf. 126 KENT LUNDGREN (mp):

Herr lalman! Del har jag redan talat om. Vi arbetar i en rad utskott för glatta livet med att skapa möjligheler atl dra in pengar. Jag tror inle alt Kjell-Olof Feldts planer på de indragningarna, som skall dämpa överhettningen, skulle påverkas nämnvärt om han släppte till en del av de pengarna fill rättshjälp i ärenden enligt Europakonventionen.

Anf. 127 BERITH ERIKSSON (vpk):

Herr lalman! Jag vill påpeka alt vpk:s förslag är finansierat med 50 miljoner, enligt vad som redovisas i vår budgetmotion 1988/89:Fi224.

Överläggningen var härmed avslulad.

(Beslul i ärendel skulle fallas vid näsla arbelsplenum.)

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Högsta domstolen och rättsbildningen

12 § Föredrogs

justifieutskottets betänkande

1988/89:JuU20 Högsla domstolen och rättsbildningen (prop. 1988/89:78).

Högsta domstolen och rättsbildningen

Anf. 128 KARIN AHRLAND (fp):

Herr talman! Jag vill bara som justitieutskottets ordförande och med anledning av alt högsta domstolen fyller 200 år på fredag anmäla atl jag tycker all riksdagen med slort förtroende skall överlämna beslutet i detta ärende till högsla domstolen, vilkel skulle komma atl underiälta dess arbete.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid näsla arbelsplenum.)

13 § Föredrogs kulturulskoltels betänkande

1988/89:KrU23 Tilläggsbudget II inom utbildningsdepartementets område (prop. 1988/89:125 delvis).

153

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Bidrag tiU färdigställandet av Erlandergården i Råns äter, m.m.

Bidrag till färdigställandet av Erlandergården i Ransäter, m.m.

Anf. 129 INGRID SUNDBERG (m):

Herr lalman! Slora mäns - och ibland också kvinnors - barndoms- eller födelsehem runl om i världen restaureras ofla pietdsfulll, öppnas för allmänhelen, så att man kan besöka dem och få en bild av den miljö som skapade de stora männens eller kvinnornas personligheter. Jag har själv besökl både Gandhis födelsehydda och George Washingtons och Beetho-vens barndomshem, och jag tror all också mina kollegor under sina resor ule i världen har gjorl sådana besök.

I sommar skäll kulturutskoltel besöka Erlandergården i Ransäler i Värmland. Denna form av minnesvård är inle så vanlig i vårt land. Det var därför en ganska slor händelse när en stiftelse bildades med uppgift atl bevara och restaurera förre slatsminister Tage Erlanders barndomshem i Ransäter. En insamling startades av stiftelsen, och helt nalurligt skrev partiledarna under uppropet för insamlingen. Tage Erlander var en stor man i svensk politik, och sockenstugan i Ransäler, där han föddes, lämpade sig väl för elt bevarande. Under insamlingens gång har ambitionerna höjts från förvallande lill drift av verksamhet på gården; En ombyggnad för utställningsverksamhel har genomförts, lokaler för föreläsningar håller pä att göras i ordning och viss verksamhet planeras för framtiden. Bl.a. skall anläggningen bli ell center för studier, och man skall väl där också kunna anordna vissa typer av möten och konferenser.

Det hela har så småningom beräknats kosla upp till 6 milj. kr. En halv miljon hade insamlats då sliflelsen gick till regeringen och hemställde om all få del felande beloppel.

Herr talman! Jag har all aktning för sfiftelsen, men hade nog väntat mig all man när man startar ett sådant här projekl också skulle fullfölja sin verksamhet och inle bara ge upp insamlandet Jag släller mig frågan: Tror stiftelsens ledamöler inte längre all Tage Erlanders minne skall kunnavara tillräckligt slarkl för att människors plånböcker och börsar skall öppnas? Eller är det så all man redan från början förutsätter all landels nuvarande regering inle kan undgå att bifalla stiftelsens anhållan om 5,5 miljoner från tilläggsbudgeten? Gården bär ju Tage Erlanders namn.

Herr talman! Vi moderaler tycker inle om delta förfarande. Vi lycker atl insamlingen skulle ha fortsalt och intensifierats. Vi yrkar avslag på proposilionen i denna del.

Vi har framförl våra synpunkler i den reservalion som fogals vid kulturutskottets belänkande nr 23, fill vilken jag yrkar bifall.

154

Anf. 130 INGEGERD SAHLSTRÖM(s);

Herr talman! I det belänkande från kulturutskottet som vi nu behandlar redovisas också en del bidrag på tilläggsbudgeten som är riktade till Svenska riksleatern, lill Operan och lill Dramafiska teatern. Del görs där också en medelsanvisning till talboks- och punklskriflsbibliotekel. I de här ärendena är samtliga ledamöler av kulturutskoltel eniga om medelsanvisningarna. När jag nu för första gången i kammaren skall yllra mig för kulturulskoltels räkning är det mycket glädjande atl kunna yrka bifall till utskottels

hemslällan gällande förslag som innebär ytteriigare medel till kulturen. Men i den del av betänkandet som vi i utskottet inle har riktigl samma uppfallning om vill jag yrka bifall till utskottets hemställan om medelsanvisning lill Bidrag lill ulvecklingsverksamhel inom kulturområdet m:m. Det gäller, som ni har förstått av fidigare inlägg, pengar lill Erlandergården i Ransäter. Det gäller en engångsanvisning på 5,5 milj.kr.

En molion har, som alla har förstått, väckls i ärendel, och Ingrid Sundberg har redovisat för den reservafion som är fogad lill belänkandet. Jag kan bara beklaga atl de moderaler som har skrivii mofionen inle delar ulskoltsmajoritelens uppfattning, att man genom ett statligt anslag kan finna det naturiigi atl bidra till Erlandergårdens fullbordan.

Jag för min del vill instämma i den skrivning i proposifionen som menar all detta bidrag är ett sätt atl uttrycka landels uppskattning av Tage Erlanders insalser.

Vi har gjort olika ideologiska slällningstaganden i della ärende. Ingrid Sundberg har förklaral moderaternas inställning till den insamling som har startat Men insamlingen har för den föreliggande proposifionens skull inte avbrutits, utan den fortsätter. Men del behövs mer pengar, och del finns många skäl till att lämna dessa pengar i bidrag. Det värmländska näringslivet är l.ex. posilivl inställt. Det är många turister som söker sig lill Ransäter. Ett ja lill de 5,5 miljonerna ger också en möjlighel alt ulveckla Erlandergården till en mötesplats för organisalionslivd. I Ransäler försöker man nu att bygga en folkrörelsegård där folkbildningens organisafioner verkligen kan känna sig väl förankrade.

Erlandergården belyser en epok i vår hisloria. Man kan vid en rundvandring i den gamla sockenstugan följa en del av vår historia, genom en enda människas levnadsöde. Jag anser, herr talman, liksom ulskollds majoritet, att 5,5 milj .kr. skall anvisas Sfiftelsen Erlandergården. Gården är en tillgång för organisalionslivd, för folkbildningen, för den värmländska turismen och inle minst för den enskilde besökaren.

Med detta, herr lalman, vill jag yrka bifall lill hemslällan i betänkandet och avslag på reservafionen.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Bidrag tiU färdigställandet av Erlandergården i Ransäter, m.m.

Anf. 131 INGRID SUNDBERG (m);

Herr lalman! Jag vill önska Ingegerd Sahlström välkommen fill kulturutskottet Jag ser med glädje fram emot den lid vi skall få fillsammans för att diskulera dessa för oss båda vikfiga frågor.

I övrigt, herr lalman, har jag inte myckel att tillägga. Värdet av atl Erlandergärden bevaras och får den funkfion den skall ha tvivlar jag inle på. Det vi har reagerat mot är sättet, all innan insamhngen på någol säll har inbringat lillräckliga medel bara gå in fill regeringen och under hänvisning lill att man vill hedra en avlidens minne begära medel. Det finns många stiftelser och många stora män och kvinnor i vårt land som har hyllats på olika sätt. Del vi har reagerat mot har varit att man här har använl elt särförfärande, innan man har pröval del ursprungliga, av alla uppskattade förslagel, alt bygga restaureringen av Erlandergården på etl frivilligl insamlande, vilket jag vet, inte minsl genom min egen partiordförandes påskrift, atl hela Sverige skulle ställa upp på.

155

Prot. 1988/89:115 Anf. 132 INGEGERD SAHLSTRÖM (s): 17 maj 1989

Teknisk utveckling inom bilindustrin

Herr lalman! Del är bara att konstatera att vi kanske i grunden har skilda uppfattningar i della ärende. Jag lycker atl del hade varil myckel posilivl om alla i utskottet hade varit eniga i detta ärende. Nu är vi inle del. Del är bara alt beklaga. Men jag ser ändå fram emot att Erlandergården kommer att få de 5,5 miljoner kronorna.

Överläggningen var härmed avslulad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

14 § Föredrogs

näringsutskottels belänkande

1988/89:NU26 Teknisk ulveckling inom bilindustrin.

Teknisk utveckling inom bilindustrin

156

Anf. 133 GUDRUN NORBERG (fp):

Herr lalman! Ny byter vi ämne. Personbilen har betytt en revolutioneran-, de utveckling för egenfiigen alla industriländer i världen. För oss svenskar har bilen inneburit en frigörelse., som få andra uppfinningar har inneburit. När bilen kom öppnade sig landskapsbilden för alla dem som tidigare levt i en förhållandevis isolerad värld, varifrån utflykterna blev begränsade både i anlal och i längd. I och med bilen kom möjligheterna; avslånden blev korlare, resorna bekvämare och frihetskänslan växte,

I dag står personbilen för den hell övervägande delen av persontransport-arbetet i Sverige, Även med omfattande slimulanser och kvalitativa förbällringar av kollektivtrafiken, kommer personbilen också i framfiden alt ulgöra etl väsentligt inslag i trafikbilden. Men det finns problem.

Vi känner djup oro över att föroreningarna från Irafiken förväntas öka under de närmaste två decennierna. Och det handlar om en dramatisk ökning, där de positiva effekterna av den katalytiska avgasreningen beräknas bli uppvägda av en ökande trafikmängd. Så bilen kommer nog även i fortsättningen att vara en av de största förorenarna.

Det är mol den bakgrunden som vi från folkpartiets sida så envist hävdar kraven på forskning och utveckhng av renare motorer och drivmedel.

Den katalytiska reningen för bensindrivna motorfordon innebär en klar miljöförbättring, Räknal fram till år 1995 kommer kväveoxidutsläppen atl bli 170 000 lon mindre än om katalytisk rening inle hade införts. Ett annat säll att visa betydelsen är, att när den nuvarande bilparken i stort omsatts, dvs. om ca 15 år, kommer bensinfordonen - med dagens trafikmängd - all slå för 10 % av alla utsläpp av cancerogena ämnen i tätorterna. I dag beräknas rnotsvarande tal till 50 %, Alltså måste en av de viktigaste miljöpolitiska uppgifterna inför 1990-talet vara att komma till rätta med de problem som förorsakas av Irafiken,

Samtidigt måsle sägas att det nalurliglvis är viktigt för den svenska bilindustrin alt reningskraven här hemma inle är extrema, gentemot övriga Västeuropa, Samtidigt som vi gärna vill vara ett pådrivande land i de här

frågorna, måste en viss harmonisering med andra industriländer finnas.

Produktutveckling och teknisk förfining drar mycket slora belopp årligen hos bilfabrikanterna. Jämsides sker också forskning och ulveckling inom andra organ och myndigheter, bl.a. för att försöka uppnå en miljövänligare motor, renare bränslen och bältre reningsteknik.

• Här kommer dagens belänkande frän näringsutskottel in i bilden. Reservafionerna nr 2 och 4, som folkpartiet slår bakom, tar jusl upp utvecklingen av alternativ till dagens bensinmotor. Det handlar dels om elbilen, dels om Elko-motorn, eller som den kallas, Elsbdl-molorn.

Ulskollsmajoritelen finner ingen anledning all uttala sig lill förmån för särskilda projekl. Men faklum är ju alt om inle klara målsättningar uttalas så avstannar forskningsarbetet Från STU:s sida sägs renl ut att "vad som i första hand krävs är ett mål som utgör en skärningspunkt mellan kraven på miljö, energi och ekonomi." Som exempel hänvisar STU till en aktuell infordran i USA av anbud på elbilar, där kravel pä räckvidd har ställts myckel högl, nämligen 20 mil. Dagens elbilar har endasl en räckvidd på högsl 5-10 mil.

Vår slutsats blir att det är angeläget atl sätta upp tuffa målpunkler, satsa forskningspengarna räll - vilkel vi inte lycker är fallet med de 400 miljonerna till utveckling av dieselrening, som redan är framtagen i dag - och våga satsa på elbilen som klarl har ell viktigt användningsområde, nämligen tätbebyggda samhällen där avgasulsläppen ulgör etl stort problem.

Herr talman! Jag yrkar härmed bifall lill reservalionerna nr 2 och 4.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Teknisk utveckling inom bilindustrin

Anf. 134 ROLAND LARSSON (c):

Herr talman! Del råder inle något Ivivel om alt bilismen är en av vär tids största föroreningskällor. De flesta är hell överens därom.

Samiidigi är bilen för väldigt mänga, i den i flera avseenden felakfiga samhällsstruktur vi skapal oss, etl oumbärligt hjälpmedel för atl kunna fungera i samhällel. För andra betyder bilen frihel, rekreation och möjlighet lill avkoppling från en enahanda och monolon vardag. Bilen är en del av det samhälle vi har byggt upp och som vi fram lill den dag vi lyckals ändra vår samhällsstruktur kommer alt vara starkt beroende av och som vi, när vi lyckats förverkliga etl samhälle i balans med naturen, i någon form ändå kommer alt ha kvar.

Utan bilen skulle vi i dag inle ha kvar någon befolkad landsbygd. Vi skulle ha små möjligheter atl ulnyttja landsbygden för vår frilid och rekreation, och vi skulle inte kunna bo och arbeta på olika håll. På samma sätt är dess värre hela vårt Iransporlsyslem uppbyggt på bilen.

Det är alllsä inle bilismen som sådan som är det egentliga problemel ulan samhällsstrukturen. De som därför vill minska bilismen utan att samtidigt radikalt förändra denna slruklur har inle insett alt det finns en värld ulanför städernas cykelslråk och väl ulbyggda kollekfivtrafiknät som inte skulle fungera utan bilen.

Det är därför något av en ödesfråga för oss all, förulom all förändra samhället så att bilberoendet minskar, också kunna utveckla bilar och drivmedel som inle förstör vår livsmiljö. När man inle från regeringens sida är beredd att helhjärtat slälla upp och driva på en sådan utveckling stoppar man bildligt talat huvudet i sanden.

157

12 Riksdagens protokoU 1988/89:115

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Teknisk utveckling inom bilindustrin

Skall vi lyckas lösa bilismens miljöproblem är del absolul nödvändigt all klarl och enlydigi i både ord och handling redan i dag klargöra vilken inriklning bilindustrin skall ha för sill ulvecklingsarbete vad gäller såväl motorer som drivmedel. Och härvidlag visar regeringen på samma sätt som i de flesla energi- och miljöfrågor en oroande brisl pä vilja och initiativförmåga.

I centerparliel menar vi alt det är hög tid att från regering och riksdag ge besked om vilka krav som skall ställas på framtidens bilar ur såväl miljö- som energisynpunkl och att delta ocksä lar sig utlryck i all staten dels anslår mer medel för forskning och ulveckling, dels på annal sätt ger bilindustrin incitament för ulveckling av både nya typer av motorer och nya lyper av drivmedel.

Svensk bilinduslri är i elt internationellt perspekfiv för liten för all själv klara detta. Därför är del viktigt all svenska staten står bakom ett sådanl utvecklingsarbete och på det internationella planel agerar pådrivande och verkar för all få lill stånd ell internationellt samarbele.

Det går ännu inle atl utan ytterligare forskning och ulveckling förutse vilka kända ulvecklingsprojekl som kan vara de mest inlressanla för framliden. Men vissa utvecklingslinjer är nalurliglvis mer intressant än andra. Vissa linjer gär också väl atl urskilja. Dil hör på molorsidan bl.a. det s.k. RAN-ångmolorsyslemet, som kan anpassas för ohka typer av drivmedel. Dil hör också Elko-motorn, som är en dieselmotor som kan drivas med l.ex. vätgas, växtoljor eller motoralkoholer. Men också en fortsatt utveckling av elbilen är av största inlresse.

I reservationerna 1, 2, 3 och 4 ulvecklas tankegångarna kring dessa alternativa drivsystem och de stimulansåtgärder som vi från centern anser krävs för all komma vidare i den ulveckling som är absolut nödvändig för all fä fram bilar som är acceptabla ur miljö- och energisynpunkt.

Herr lalman! Jag vill med delta yrka bifall till reservationerna 1,2,3 och 4.

158

Anf. 135 LARS NORBERG (mp):

Herr talman! Näringsutskottet har lagl ned åtskillig lid på alt sälta sig in i frågor om olika slags leknik inom bilindustrin. Ambitionen har varil aktningsvärd. Man har velat atl fäderneslandet skall välsignas med miljövänliga och energisnåla bilar. Vi har fått ta del av bilindustrins syn på problemen liksom av STU;s och Ångpanneföreningens olika idéer. Intresset har varil slorl, och jag menar all utskottet har fåll del av en avsevärd mängd kunskaper, samiidigi som jag finner anledning all mena atl man kritiskt bör granska kanske särskill informationen från bilinduslrin.

Jag är överlygad om all bilindustrins represenlanler är ärligi överlygade om all låga lal i fråga om ulsläppsmängder och hög verkningsgrad är etl viktigt mäl. Men för industrin måsle detta mäl dock underordnas målel hög omsättning och hög lönsamhet. Del sker i den självklara övertygelsen att omsättning och lönsamhet är förutsällningen för förelagens existens. Om man inle existerar kan man ju faktiskt inte bygga miljövänliga bilar.

Miljöpartiet de gröna sätter miljön och solidarilden med den långsikliga överlevnadens krav främsl. Vi menar att om världen över huvud laget skall överleva som etl hem för mänskligheten, behöver människan radikalt

förändra sin leknik och livsstil för all rädda den nalur som vi alla behöver för att leva och för att hushålla med knappa råvaror.

Utifrån den övertygelsen vill vi kraftigt minska den energislösande bil- och flygtrafiken lill förmån för de energisnålare transportsätlen låg, spårvagn, irådbuss och farlyg. En sådan ulveckling kan stundom gä ut över bekvämlighet och snabbhet. Vi menar alt del kan vara nödvändigl med de ytterst måttliga offer som då skulle krävas. Om man betänker vad som slår på spel.

Som bekanl har miljöpartiet de gröna sall upp ell ambitiöst energimål: Kärnkraflen skall bort på tre år, och på 25 år skall sedan användningen av fossila bränslen i Sverige dras ned med 85 % fill 15 % av dagens nivå. Anledningen lill del senare är atl de fossila bränslenas mänga negativa miljöeffekter endasl delvis kan motverkas av förbättrad leknik. Den vikfigaste anledningen är koldioxidutsläppen, dvs. den s.k. växthuseffekten. Den kan icke elimineras sä länge man använder fossila bränslen. Vi i miljöparfiel nöjer oss inle med riksdagens alltför blygsamma mäl, som uppsattes 1988, alt koldioxidutsläppen skall konserveras pä nuvarande nivå. Koldioxidutsläppen från fossila bränslen måste reduceras radikalt. Detta måsle kraftigt påverka även transportområdet Della kan inom Irafikomrä-del ske genom tre åtgärder:

1. Den eldrivna trafiken tredubblas på 25 år. Denna ålgärd avser tåg, spårvagn, irådbuss och spårtaxi.

2. Den totala transporivolymen får ej öka utan bör, om möjligt minska i omfattning. Della kan ske genom ulvecklingen mot etl mera småskaligt, decentraliserat samhälle när självförsörjningen har fåll en större roll.

3. Bensin och diesel ersätts med inhemska bränslen, exempelvis metanol och biogas. Användandet av gengas är ocksä en möjlighet. I viss utsträckning kan ocksä vätgas, framställd genom inhemsk elproduktion, komma in i bilden.

Vi tror inle att riksdagen har särskill goda förutsättningar att utvälja den teknik som skall användas för all uppnå dessa mål. Däremol tror vi på att sätta marknadskrafterna i rörelse genom en relalivt hård beskattning av fossila bränslen. Vi har föreslagit att skallen på oblyad bensin skall höjas med 1:25 kronor, och skatten på blyad bensin med 2:25 kronor. På liknande sätt skall kilometerskallen på dieselfordon höjas. Samtidigt satsar vi pengar pä järnvägen och stödjer den med subsidier eller bidrag.

Endast när del gäller långsiktig forskning på sådana områden som trots skaltestyrningen inle blir lönsamma, menar vi att det finns anledning för riksdagen och statsmakterna all gå in med slöd fill forskningen. Ell exempel pä sådan forskning kan vara utveckling av bränsleceller.

Av denna anledning har jag inle funnil del motiverat atl slödja de olika motioner om stöd lill vissa mer eller mindre ambitiösa teknikprojekt som har behandlals av utskottet. Detta har jag gjort ibland därför att jag, som gammal tekniker, inte tror på tekniken som presenterats, ibland därför att jag menar atl de generella styrmedlen bör användas snarare än forskningsstöd till viss specifik leknik. Alll detta framgår av de tre särskilda yttranden som vi har fogat till betänkandet.

Många av dessa motioner är vad jag skulle vilja kalla "alibimolioner", dvs.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Teknisk utveckling inom bilindustrin

159

Prot, 1988/89:115 man vill främja diverse forskningsprojekl kring miljövänlig teknik, i stället

17 maj 1989 för att satsa på atl med energiskatter, ulsläppsskalter och evenluella

" '. subvenfioner påverka marknaden, så att den miljövänliga och energisnåla

Teknisk utveckling tekniken blir lönsam, och den slösakliga, miljöskadliga tekniken blir

mom bilindustrin olönsam. Miljöpartiet de gröna har slälll en rad av sådana förslag i eft flertal

motioner. Jag föreställer mig all vi får lillfälle alt diskulera dem återigen om

någon vecka här i kammaren.

Jag yrkar avslag på reservafionerna 1, 2, 3 och 4. Däremol yrkar jag bifall lill reservalion 5. Denna reservalion avser en opartisk, teknisk-ekonomisk utredning av den svenska bilindustrins framtid. Om man betänker bilindustrins mycket slora betydelse för svensk sysselsättning och för landets ekonomi, måsle det betraktas som en "glimrande dumhet" om slalen icke fortlöpande håller sig underrättad om denna industris framfidsuisikier. Atl förlita sig på branschens egna framtidsstudier är duml av tre skäl.

1. Branscher är ofla hemmablinda. Ofla varken kan eller vill man se negativa fakta.

2. Det finns en rad fakta som branschen inle vill skall komma till statens kännedom.

3. De övergripande mål beträffande energiförsörjning och miljö som slalen bör slälla upp överensslämmer icke alltid med branschens inlressen.

Jag vill ta elt exempel från ett närliggande område som i dag är hisloria. 1973 på höslen beslöl del statliga Uddevallavarvei atl bygga en jätleskepps-docka vid varvet. Med den kännedom jag dä hade om världssilualionen för branschen, insåg jag att detta var ell stort slöseri med statsmedel. Eftersom jag var moderal på den fiden försökle jag - via moderaterna - påverka staten att avstå från denna investering. Del lyckades inle. Inom riksdag och regering saknades uppenbarligen kunskap om marknaden, och branschen fick sin vilja fram. Detta kostade staten inle bara den halva miljard som dockan kostade, ulan man drabbades dessulom av de mångmiljonförluster som det enda stora fartyg som byggdes i dockan - halvmiljonlonnaren Nanny - åsamkade staten sedermera.

Jag skulle kunna fortsätta länge med att exemplifiera hur varvskrisen kunde ha hanterats mycket bättre om statsmakterna hade haft en rimlig kunskap och avstått från atl lila pä branschens bedömningar. Varvskrisen kostade staten ca 30 miljarder kronor i den lidens penningvärde. Bilinduslrin är en sysselsättningsmässigl och ekonomiskt mycket tyngre bransch än varvsindustrin. Det är mycket oklokl av staten alt avstå från atl följa dess framtidsutveckling, vilkel man hade kunnal göra genom att fillsatla en kvalificerad ulredning som slår fri från branschintressena.

Anf. 136 ROLAND LARSSON (c) replik:

Herr talman! Lars Norberg säger all han inle rikligl litar på branschens
egna uppgifler när del gäller förutsättningen för all ulveckla nya motorer och
drivmedel. Däremot litar han på atl bilbranschen pä egen hand skall kunna
klara att ulveckla nya motorer och drivmedel. Förelrädare från branschen
säger själva, detta apropå vad Lars Norberg sade, atl man måsle ha klara
160 besked från statsmakterna om åt vilket håll man skall sträva i sin utveckling

för att komma vidare och kunna veta vilken väg man skall välja. Just därför, herr talman, har man sagt all det också är vikligl alt slalen, genom handling och anslag, visar detta och också ger incitament för ett sådant utvecklingsarbete.

Jag lycker all Lars Norbergs inlägg var myckel motsägelsefullt Han lalade å ena sidan om hur viktigt det är atl något sker på detta omräde, men å andra sidan var han inle beredd alt ställa upp med några pengar för att utveckla nya motorer och drivmedel.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Teknisk utveckling inom bilindustrin

Anf. 137 LARS NORBERG (mp) replik:

Herr talman! Jag betraktar bilinduslrin som yllersl kompetent när del gäller alt utveckla teknik. Jag belraklar riksdagen som mindre kompetent all bedöma vilken teknikutveckling som bäst tjänar miljömålen. Däremot bedömer jag riksdagen som kompetent alt fastställa ulsläppsgränser och skatter som styr teknikutvecklingen i en rikining som tjänar miljön, energihushållningen och mänskligheten på sikt.

Anf. 138 ROLAND LARSSON (c) replik:

Herr lalman! Trols min korta tid här i riksdagen har jag uppfattat riksdagen som myckel kompetent när del gäller att anslå medel lill olika ändamål. Jag har funnit alt delta är elt av de områden där riksdagen skulle kunna visa åt vilket håll man vill all ulvecklingen inom bilindustrin skall gå. Lars Norberg hade också här tillfälle att markera sin vilja att ge bilindustrin möjligheter till utveckling. I stället talade han om ökade svårigheler för bilen atl över huvud tagel kunna finnas kvar i samhället - någol som miljöpartister ofla ger utlryck för.

Anf. 139 LARS NORBERG (mp) replik:

Herr lalman! Jag tror inte alt ulvecklingen av RAN-ångdrivsystemet är någon bra framlidsväg, och jag tror inte atl det är atl använda utvecklingspengarna väl atl satsa dem på detta projekl, vilkel alltså slöds av cenlern. Därför kan jag inte heller stödja projektet.

Samma sak gäller en del av de andra teknikprojekt som här las upp. Däremol menar jag, som jag anför i fråga om elbilen i milt särskilda yllrande, att del finns siarka incitament för staten atl genom skatteinsirumentet göra elbilen till ett bättre alternativ, specielll inom storstadstrafiken. Jag tror dock icke all Sveriges riksdag, den svenska staten eller den svenska induslrin har särskill stora förutsättningar att bällre utveckla den nya, ännu ej uppfunna batteriteknik som skulle kunna föra elbilen ett långl sleg framåt, genom att man fick energitälare och lättare ballerier. Del är ju där elbilens slora svaghet ligger. Men genom alt skattevägen se till att elbilen gynnas kommer man naturhgtvis att öka intresset för alt få fram sådana ballerier, som säkerligen skulle kunna bli ulomordenthgl lönsamma den dagen induslrin verkligen lyckas producera dem.

Anf. 140 BO FINNKVIST (s):

Herr lalman! I det belänkande som vi nu behandlar finns lio motioner om bilinduslrin. Motionsyrkandena gäller slimulansprogram för utveckling av

.161

Prot, 1988/89:115 17 maj 1989

Teknisk utveckling inom bilindustrin

162

alternativa drivmedel, drivsystem m.m., stöd lill särskilda utvecklingsprojekt och ulredning om bilindustrins framlid. 1 samband med utskottsbehandhngen har vi fält upplysningar och synpunkter från förelrädare för bilinduslrin och andra inlressenler, exempelvis STU, Ångpanneföreningen och Energikonsult

I tre motioner begärs ökade statliga medel, ekonomisk stimulans på annat sätt, lagstiftning och högre krav från samhället på bilindustrin i syfte att få fram energisnålare och miljövänligare bilar. Stor flexibilitet i fråga om drivmedel skall också inga i de samhälleliga kraven. Om vi bortser från att man i molionerna anser att slalen skall slälla upp med elt ganska omfattande ekonomiskt stöd kombinerat med skattelättnader, är det säkerl önskemål som vi alla kan instämma i. Jag förutsätter all alla vill ha energisnålare och miljövänligare bilar. Ulvecklingen har ocksä gäll framåt på detta område. Bilmotorerna är i dag effektivare än för exempelvis tio år sedan.

I fråga om miljöpåverkan har en radikal förbällring inträtt i och med införandel av katalysalorrening på bensindrivna bilar. Staten har medverkal både med bidrag för teknisk utveckling och lagstiftning i fräga om katalysalorrening. Utskottet instämmer i kravet atl forskning och ulveckling av bäde drivsystem och drivmedel bör påskyndas.

Del nuvarande energiforskningsprogrammet löper ut 1990. Dessa frågor behandlas inom ramen för en utredning, som beräknar avge sitt belänkande i juni i år. Utskotlsmajoritelen förutser alt regeringen därefter kommer all ta ställning i de nu berörda frågorna och atl dessa på nytt aktualiseras i den forskningspolitiska propositionen våren 1990.

Utskoltd har med hänvisning till detta tagit ställning till andra motioner om drivaggregat och drivmedel. Man hänvisar till löpande program och pågående utredningar. I tre motioner krävs ökade ekonomiska resurser för regionala projekl. I en folkparlimolion behandlas nödvändigheten av miljöåtgärder i Stockholms län. I en socialdemokralisk molion för man fram behovel av alternativa drivmedel för bussar och laslbilar i tätorterna i Västsverige. I ytterligare en socialdemokralisk molion vill man ha ekonomiskt stöd för ulveckling av vätgasdrivna fordon i Västernorrland.

Det finns en kommitté som ser över storstadsområdenas miljö- och trafikfrågor. Denna kommittés arbete bör avvaklas. Resultaten kommer atl redovisas under året. Riksdagen får säkerl lillfälle all återkomma till samtliga nämnda frågeslällningar när utredningarna är klara. Dä har vi också elt bättre beslutsunderlag.

Sverige delar också aktivt i det internationella arbetet i de nu aktualiserade frågorna. Det är av myckel slor belydelse. Vi har trots alll en internationellt sett relativt liten bilindustri, och mycket av utvecklingen på områdel sker utomlands.

I en molion från miljöpartiet begärs en allsidig utredning för att belysa bilindustrins framlid. Bilinduslrin är en myckel slor industribransch i Sverige, den största inom verkstadsindustrin. Sedan 1979 finns etl branschråd med represenlanler för bilindustrin för samråd mellan berörda samhällsorgan och industrin saml induslrideparlemenlet. Ulskollel föruisäller all detta organ tillsammans med andra kontakter innebär all regeringen är välunderrättad och har underlag för exempelvis framlida analyser. Del finns

ingen anledning att göra ell särskill uttalande i den här frågan.

Herr lalman! Med del anförda yrkar jag bifall lill utskottels hemslällan och avslag på samlliga reservationer som har sin grund i de nämnda molionerna.

Jag vill också passa pä alt kommenlera några av inläggen lill stöd för reservationerna. Del vore givelvis myckel intressant om vi kunde få eldrivna motorfordon, i all synnerhet ur miljösynpunkl och även ur ekonomisk synpunkt. Men problemel är, vilket också Lars Norberg berörde i sill inlägg, alt vi har alllför ineffekfiva batterier för alt det skall lyckas. Det finns exempel från ullandel alt det inte har varil särskilt lyckat alt tillverka elbilar. De har blivit stående, och ingen har velal köpa dem beroende på atl de har för korl aklionsradie med nuvarande leknik. Det behövs mer forskning om alternativa drivmedel för all sådana skall kunna bli konkurrenskraftiga.

Beträffande exempelvis välgasen, som vi har haft utfrågningar om, har del belagts all del drivmedelssystemel är alltför tungt för personbilsdrift Bränsldankarna blir alllför slora. Däremol kan vätgas vara användbart som drivmedel i bussar i tätortstrafik och i laslbilar som förflyttlar sig över korla avslånd.

Prot, 1988/89:115 17 maj 1989

Teknisk utveckling inom bilinduslrin

Anf. 141 ROLAND LARSSON (c) replik;

Herr talman! Del är just dd problem som Bo Finnkvisl nämnde i slutet av sill senasle inlägg som de ökade anslagen skulle användas för atl komma lill rätta med.

När även Bo Finnkvisl ger ullryck för ivivel om alt staten bör salsa mer pengar på forskning och ulveckling än vad man redan gör, skall man ha i minnet alt det är slalen som har ansvarel för den samhällsulbyggnad som har skapal del slora bilberoendd. Det är därför hell rimligt, tycker jag och centerpartiet, atl staten också i högre grad än i dag lar ell ansvar för all lösa de miljöproblem som den i många avseenden felaktiga samhällsstrukturen har förorsakat. Det är här som hela idén bakom satsningen av statliga pengar ligger. Slalen har från början skapat den situation som vi nu har hamnal i, och därför måste också staten se till atl ulvecklingen leder dithän vi vill att den skall leda.

Anf. 142 GUDRUN NORBERG (fp) rephk:

Herr lalman! Jag tycker att utskottsmajoriieten gör del litet för enkelt för sig. Man bara hänvisar till alt man inte skall göra några uttalanden om några särskilda projekl, och så slår man sig för bröstet och säger; Nu har vi fått katalysator, nu är dd ganska bra. Så kan man inle göra. Jag lycker inte atl det är lill fyllest på någol sätt.

Sedan hänvisar man precis i vanlig ordning fill pågående ulredningar. Det är alllid den reservutgång man har; då behöver man ingenting göra för fillfälld.

Jag lycker all företrädarna för regeringspartiet avsvär sig sill ansvar genom all inte ullala sig. Om inle riksdagen klarl ultalar en målsättning, vem skall göra del då?

När del gäller elbilen tycker jag att man är väldigt njugg från socialdemokraternas sida. Här finns klart en marknad, här finns del behov. Problemet är, precis som Bo Finnqvisl och Roland Larsson berörde, all man inte har

163

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Teknisk utveckling inom bilindustrin

klarat svårigheterna med de stora ackumulatorerna. Det är del man måsle arbeia vidare med för all kunna lösa problemet. Man får inte bara ge upp och säga: Nu har vi inle kunnal klara del här, och därför blir det ingenting mer med del.

Jag tog etl exempel från USA, där man släller väldigl höga krav l.ex. på att elbilen skall ha en räckvidd på 20 mil. Det är ganska tufft, och vi vet inte om man kommer atl kunna uppfylla kraven. Men man har ställt dem och klarl ullalat att uppfylls de är det O.K. Då blir det en marknad, då kommer det att bli en omsättning. Del är klart ätt man eftersträvar del mycket kraftigt.

Regeringen ger bidrag redan i dag. Jag brukar inle så ofla tala för bidrag av olika slag, men här finns ju ell beslul av riksdagen, som logs förra ärel, om 400 miljoner för alt utveckla en bättre rening av diesel. De bilar och bussar som levereras till USA i dag uppfyller de kraven, och då borde man kunna omfördela pengarna för att satsa tex. på ell så inlressanl projekt som Elsbetl-molorn.

164

Anf. 143 LARS NORBERG (mp) replik:

Herr lalman! Bo Finnqvisl och jag är väl överens om elbilarna så till vida atl batterierna är problemel. De tunga blyackumulatorerna skulle behöva ersättas av någoniing som är myckel bättre. Hur man får fram detta kan ju diskuteras. Vår mening är alltså atl om vi använder skatteinsirumentet, om vi tar borl skatten pä elbilarna och eventuellt t.o.m. subventionerar dem, kommer de att användas i tätortstrafiken i ökad utsträckning. Då kommer kunderna ocksä atl efterfråga ökad räckvidd; om del blir just 20 mil vet jag inle. Men jag är helt överlygad om atl del är så man skall handla, och jag hoppas alt regeringen ocksä kommer till den uppfattningen. Jag pekade i mitt särskilda yttrande på alt dd här gäller att använda de generella styrmedlen.

Pengar lill forskning hjälper föga, om inle den teknik som man forskar fram verkligen kommer atl efterfrågas och bli lönsam. Och tvärtom: Om man använder de rätla styrmedlen, kommer förelagen själva all forska fram den leknik som vi tror är miljömässigt bra.

När del gäller ulredningen om bilinduslrin vill jag bara hoppas alt branschrådet verkligen fungerar. Min erfarenhet av varvskrisen lyder som sagt på alt staten drabbades oförberedd, och jag skulle inle vilja all svenska slalen råkade i en liknande situation med en industri som är ännu slörre och ännu viktigare ur både nationalekonomisk och sysselsältningsmässig synpunkt

Anf. 144 BO FINNKVIST (s) replik:

Herr lalman! Jag skall försöka kommenlera del här litet grand. Roland Larsson har nu två gånger talat om en felaktig samhällsstruktur som staten har ansvarel för. Jag uppfallar hans inlägg pä den punklen så, all vi bor för glest i del här landet och använder bil för mycket Del blir slutsatsen av del hela. Om vi skall förändra samhällsstrukturen sä att det blir mindre bilåkande, måste vi klumpa ihop människor ännu mer. Det tycker inle jag är bra. Jag bor själv på landet, och jag vet hur bra bilen är. Det är flera som har gjort inlägg om del frän lalarstolen i den här debatten. Jag tycker att vi skall hålla isär begreppen.

Lars Norberg efterlyser en kraflig skaltehöjning som gör del myckel dyrare alt åka bil. Jag minns hur det var på den liden då del var dyrt all åka bil; jag är uppväxt i det samhället. Det var skolläraren och jägmästaren som hade bil. Så blir del igen, om vi går nog långl i förändringen. Del drabbar dem som har dåligl med pengar, och de som bor ute på landsbygden har del många gånger inte alltför bra slälll. För dem kommer del all bli väldigl dyrt. Detta klumpar ocksä ihop folk mer än nödvändigl, tycker jag.

Vi måste gå fram rätt försiktigt på det här områdel, för det finns i dag, med del syslem vi har i Sverige, slora grupper relativt väl avlönade som åker bil gratis. De drabbas inte. Det är de människor som tjänar litet och inle har sådana förmåner som drabbas.

Beiräffande elbilarna kan vi väl vara överens om att vi behöver bättre batterier. Fär vi det, kan del gä all driva inle enbarl bilar ulan också bålar, gräsklippare och alll möjligl med el. Det handlar inte om bilar utan helt enkell om bältre batterier. Del är väldigl inlressanl.

Beträffande kostnaden för alt åka elbil; Om vi får fram bra batterier blir det rätt billigt även med dagens skatteregler, för eldrift är relativt billig i förhällande till bensindrift. Den fördelen har man alltså redan i dag med en elbil.

Prot, 1988/89:115 17 maj 1989

Teknisk utveckling inom bilindustrin

Anf. 145 ROLAND LARSSON (c) replik;

Herr talman! Jag ulgår från atl Bo Finhkvists tolkning av vad jag menade med en felaklig samhällsstruktur var avsedd som ell skämt. Det torde ju inle var okänt för honom heller att centerns syn på hur samhällel skall se ul innebär närhel mellan boslad, arbete och service. Del betyder tex. all vi slular att bygga stormarknader, vilkel jag vid flera tillfällen har pläderat för här i kammaren. Det betyder atl vi skapar arbetstillfällen där människor bor och bosläder där arbetstillfällena möjligen finns. Men i första hand betyder dd atl vi tillser alt vi får närhet mellan olika typer av service, arbele och boende.

Del är så samhället skall utvecklas. Det innebär all bilen skall användas där de möjligheterna saknas, och del är därför bilen bör ulvecklas lill ett miljövänligare fordon med andra drivmedel. Den kommer atl behövas och finnas kvar, och den skall också kunna användas på dt riktigl sätt

Detta är väl inte så särskilt nytt i och för sig, men jag vill ändå med anledning av Bo Finnkvisls tolkning klargöra det, i fall det händelsevis skulle vara någon som trodde all han menade allvar.

Anf. 146 LARS NORBERG (mp) replik:

Herr lalman! Som jag sade redan i milt inledningsanförande är del koldioxidutsläppen och växthuseffekten som är de allvarligasle effekterna av biltrafiken. Det är därför vi måste se fill att biltrafiken radikalt skärs ned. Vi kan visserligen på sikt ersälta en del av drivmedlen med ickefossila bränslen, som vi kan framställa själva av inhemska råvaror. Det är fråga om biologiska bränslen som icke hotar med växthuseffekt.

Jag kan emellertid inle föreställa mig att vi skulle kunna klara en biltrafik av dagens nivå genom sådana ålgärder. Därför menar jag alt det inle är glesbygden som skall slraffas, Bo Finnkvist, Vi kan nog hitta på sätt all slödja

165

Prot, 1988/89:115 glesbygden så atl de som bor där inte skall behöva sitta i isolering eller bli

17 maj 1989

Teknisk utveckling inom bilindustrin

utestängda från arbelsmarknaden. Syftet måste vara alt järnvägarna skall konkurrera ul Europavägarna och länsjärnvägarna. Del är på dessa slräk med omfattande irafik som den stora energiförbrukningen äger rum. De många bilarna i slorsläderna bör ersällas med spårvagnar, irådbussar och liknande. Det är där de stora vinsterna kan göras, när det gäller atl få etl miljövänligare trafiksystem.

Anf. 147 BO FINNKVIST (s) replik:

Herr talman! Roland Larsson, det går an alt säga att vi har en felaklig samhällsstruktur och att tex. skylla på staten. Vi vel dock alla i denna kammare och i hela Sverige, atl del beror på en viss lyp av ulveckling som vi inte styr. Del bor myckel folk ule på landsbygden i Sverige. De näringar som har funnits och fortfarande är aktuella på landsbygden har krävt mycket arbetskraft. Därför finns del bosläder kvar där. Om människorna vill bo kvar på landsbygden måste de nu transporleras till en tätort där del har växt upp industrier. Jag tycker alt del är bra all dessa människor kan bo kvar pä landsbygden lack vare bilen och att det finns arbete på annan ort. Skall vi vara realisfiska är det ju på del visel vi har klarat denna situation.

Till Lars Norberg vill jag säga att del sitter en kommitté och arbelar med frågor som rör storstädernas bekymmer. Det kommer under året atl läggas fram förslag till åtgärder exempelvis när del gäller irafiken i storstäderna. Det är av denna anledning och på grund av ulredningen som kommer nu i juni som ulskoltsmajorilelen har avstyrkts motionerna och sagl att del är bältre all vänla lills vi har ell bättre underlag för ställningstagande i dessa frågor.

Tredje vice lalmannen anmälde att Roland Larsson och Lars Norberg anhållit att lill protokollet få anlecknal all de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

166

Anf. 148 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Herr lalman! Jag har med intresse följt debatten om elbilar. Det var närmast därför jag begärde ordet.

Del kan vara intressant all i alla fall veta all del i år är 150 år sedan skotten Robert Davidson byggde del första eldrivna fordonet Del var således år 1839. År 1881 introducerades den första batteridrivna bussen i Paris. Vid sekelskiftet gick elbussar i trafik i London, Berlin och New York. År 1897 började världens första mekaniskt drivna, eldrivna, laxidroskor användas i London. År 1899, för 90 år sedan, slog belgaren Jenatzy hastighetsrekord med sin elbil i 106 kilometer per limme. År 1904 drevs var tredje bil i Boslon, Chicago och New York med el.

Jag minns själv när jag som barn under kriget fick uppleva hur man transporterade specerivaror till vårt hem med en eldriven motorcykel, som tyst och finl smög sig fram på stadens gator. Del är alltså snart 50 år sedan.

Som lekman har jag ställt mig frågan vad som egentligen har hänt med utvecklingen. Forskningen har l.ex. stått still när det gäller blybatteriet som har funnits i så många år. Jag har då fått idén - den är inle unik på något sätt -

alt del måsle till något incitament för att man skall få fram en ny teknik. Mina bänkgrannar från Öslgötabänken har haft en lilen ordväxling kring delta i dag.

Jag tror för min del atl man skall kombinera Lars Norbergs och Roland Larssons idéer. Man behöver nämligen både piska och morot för att få fram elt bältre batteri. Del skall finnas ekonomiska incitament som gör elbilen mera ekonomiskl intressant alt köra framför alll i släderna, men också pengar till forskning.

Jag läste i magasinet Elteknik med akluell elektronik all tyskarna nu forskar fram etl balleri som inte är baserat som etl blybatteri, ulan innehåller natrium och svavel i stället Man har nu fått fram en bil som har en maximal hastighet pä 120 kilometer i limmen. Räckvidden är mellan fio och tjugo mil beroende på vilken hastighet man kör med. Om man kör med femtio kilometer i timmen kan man köra tjugo mil.

Det borde således vara ekonomiskt intressant alt satsa på elbilen. Det finns i dag många skäl som talar för dd och för alt man skall la fram en elbil som elt slagkraftigt alternativ till bilar med förbränningsmotor. J jämförelse med dagens konventionella bilar är elbilen miljövänligare, billigare i vad gäller drivmedel och underhåll och tystare. Den har dessutom längre livslängd.

Jag kan inte rikfigt frigöra mig från tanken atl bilindustrin ser etl hot i elbilen. Elbilen behöver nämligen inle ha en hel del av de komponenter som den konvenfionella explosionsmotorn har. Del behövs ingen växellåda och ingen förgasare. Det finns många sådana här dyra detaljer som inte ingår i elbilar.

Jag har tillsammans med Hugo Bergdahl skrivit en mofion som har blivit avslyrkl av ulskollel. Cenlern och folkparliel har dock lämnat in en reservalion. Jag lycker atl ulskottsmajoritelen skall ta sig en allvarlig funderare pä om del ändå inte ligger någonting i tanken i motionen all man skall salsa forskningspengar på all få fram en elbil som skulle göra myckel nytta i miljöarbetet Jag yrkar bifall lill reservation nr 2.

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Teknisk utveckling inom bilindustrin

Överläggningen var härmed avslutad

(Beslut i ärendet skulle fattas vid näsla arbetsplenum.)

15 § Föredrogs

näringsutskotlets belänkande

1988/89:NU27 Nedläggning av Bryggeristiftelsen (prop. 1988/89:125 delvis).

Beträffande detta betänkande konstaterade Iredje vice lalmannen alt ingen lalare var anmäld. (Beslut i ärendet skulle fallas vid nästa arbelsplenum.)

16 § Kammaren beslöl alt förhandlingarna skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

167

Prot. 1988/89:115 17 maj 1989

Anmälan om kom-plettering.sval ull utskott

Meddelande om fråga

17 § Anmälan om kompletteringsval till utskott

Tredje vice talmannen meddelade atl moderala samlingsparliels partigrupp på grund av uppkomna vakanser i vissa utskott anmält Göran Ericsson som ledamol i justitieulskoltet efter Anders Andersson saml Birgil Henriksson som suppleant i juslitieulskottel efler Göran Ericsson och som suppleanl i finansutskottet efler Anders Andersson.

Tredje vice lalmannen förklarade valda till

ledamot i justitieutskottet Göran Ericsson (m)

suppleant i justitieutskottet Birgit Henriksson (m)

suppleant i finansutskottet Birgil Henriksson (m)

168

18 § Anmäldes och bordlades ■

Bostadsutskottets belänkanden

1988/89:BoU9 Godtagande av byggprodukter som godkänts i annal nordiskt

land 1988/89;BoU10 Ändrade betalningsvillkor för vissa slalliga bostadslån m.m. 1988/89:BoU12 Nalurresurslagen

19 § Meddelande om fråga

Meddelades att följande fråga framställts

den 16 maj

1988/89:654 av Ylva Annerstedt (fp) lill miljö- och energiministern om följderna för småföretagare av rullande elavslängning:

Vattenfall har i samband med diskussionen om hur vi kan minska elförbrukningen aviserat alt man kan tänka sig "temporär rullande elavslängning" i bosladsområden. Med anledning av den oro som uppstått bland småförelagare med verksamheten förlagd i den egna bostaden vill jag fråga energiministern:

Hur avser energiministern garantera berörda småföretagares utkomstmöjligheter vid en sådan åtgärd?

20 § Kammaren åtskildes kl. 23.00. PrOt. 1988/89:115

17 maj 1989

In fidem

OLOF MARCUSSON

/Gunborg Apelgren

169

Prot. Förteckning över talare

1988/89:115 (Siffrorna avser sida i protokollet)

Onsdagen den 17 maj

Förste vice talmannen 25 Andre vice lalmannen 3, 58, 76 Tredje vice lalmannen 71 Ahriand, Karin (fp) 141, 150, 151, 152, 153 Annersledl, Ylva (fp) 80, 95, 97 Bertilsson, Stig (m) 103 Biörsmark, Karl-Göran (fp) 166 Björck, Anders (m) 3, 21, 25, 44, 50, 54 Björne, Eva (m) 131 Bolkéus, Sigrid (s) 146, 151, 153 Cars, Hädar (fp) 133 Claesson, Viola (vpk) 99 Ericson, Sture (s) 121, 124

Eriksson, Berilh (vpk) 127, 130, 144, 150, 152, 153 Finnkvisl, Bo (s) 161, 164, 166

Fiskesjö, Bertil, tredje vice lalman (c) 9, 24, 30, 46, 51, 57 Fleetwood, Elisabeth (m) 98 Franck, Hans Göran (s) 57, 75 Franzén, Elisabet (mp) 102 Franzén, Ivar (c) 138 Frick, Carl (mp) 136

Friggebo, Birgil (fp) 6, 28, 35, 37, 47, 51, 55 Gahrlon, Per (mp) 65, 71, 74, 117, 120, 121, 123, 125, 127, 131 Gransledt, Pär (c) 115

Hammar, Bo (vpk) 11, 22, 33, 36, 38, 49, 53
Holmberg, Håkan (fp) 111, 120, 121
Håkansson, Per Olof (s) 137, 139, 140, 141
Ingvardsson, Margö (vpk) 106
Irhammar, Ingbritt (c) 125, 130, 131, 144, 151
Johansson, Kurt Ove (s) 40, 48, 52, 56
Kindbom, Bengt (c) 61, 69, 85, 94, 97
Knutson, Göthe (m) 138, 140, 141
Larsson, Roland (c) 157, 160, 161, 163, 165
Leghammar, Hans (mp) 14, 23, 39, 89, 95, 97
Lekberg, Sören (s) 91, 96
Lundgren, Kenl (mp) 145, 149, 152, 153
Marfinger, Jerry (m) 143
Mellqvisl, Arne (s) 128, 131
Mårtensson, Ingela (fp) 59, 70, 73, 135
Nilson, Rolf L (vpk) 62, 71, 88
Norberg, Gudrun (fp) 156, 163
Norberg, Lars (mp) 158, 161, 164, 165
Nyhage, Hans (m) 77
170 Pettersson, Ulla (s) 67, 72, 75

Pohanka, Ragnhild (mp) 106 Prot.

Sahlström, Ingegerd (s) 154, 156 1988/89:115

Sundberg, Ingrid (m) 154, 155 Svensson, Olle (s) 17, 23 Tammenoksa, Erkki (s) 138 Wennerfors, Alf (m) 110

171