Riksdagens protokoll 1988/89:106 Fredagen den 28 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1988/89:106

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1988/89:106

Fredagen den 28 april

Kl. 09.00

Förhandlingarna leddes lill en början av andre vice lalmannen. 1 § Justerades protokollet för den 20 april.

2 § Föredrogs men bordlades åter Finansutskottets belänkande 1988/89:FiU31 Skatteutskottets belänkande 1988/89:SkU29 Försvarsutskottets betänkande 1988/89:FöU16 Socialutskottets betänkanden 1988/89:SoU25 och SoU27

3§ Företogs till avgörande socialutskollets belänkanden 1988/89:SoU12, SoU13 och SoU20, irafikutskollels belänkande 1988/89:TU14, finansul-skottds betänkande 1988/89:FiU22 saml skalteutskotlels betänkanden 1988/89:SkU19 och SkU18 (beiräffande deballen i dessa ärenden, se prot. 105).

Socialutskottets betänkande 12

Mom. I (ulvärdering av socialljänsllagen)

Utskollels hemslällan bifölls med 167 rösler mol 126 för reservation 1 av Daniel Tarschys m.fl.

Mom. 2 (försvarskommilté för sociala rättigheter) Hemställan

Utskottets hemställan bifölls med 278 röster mol 16 för hemslällan i reservalion 2 av Gudrun Schyman.

Motivering

Utskottets motivering - som slälldes mol den i reservalion 3 av Bo Holmberg m.fl. anförda moliveringen - godkändes med acklamation.

Mom. 4 (forskning om barn i missbrukarfamiljer)

Utskotlels hemslällan - som ställdes mol reservation 4 av Daniel Tarschys m.fl. - bifölls med acklamation.

Prot. 1988/89:106    Mom. 6 och 7 (alkoholforskning m.m.)

28 april 1989             Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 5 av Daniel Tarschys

m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 9 (forskning kring åldrandet)

Utskotlels hemställan bifölls med 226 rösler mot 71 för reservation 6 av Ulla Tilländer m.fl.

Övriga moment Utskottets hemslällan bifölls.

Socialutskottets betänkande 13

Mom. I (modersmålslräning för samebarn)

Utskottets hemslällan bifölls med 276 rösler mot 20 för reservation 1 av Gudrun Schyman. 1 ledamol avsiod frän att rösta.

Mom. 3 (skyddsombud för bekämpande av barnolycksfall)

Ulskollds hemslällan - som slälldes mol reservation 2 av Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvisl - bifölls med acklamation.

Mom. 4 (registrering av kroppsskador)

Utskottets hemslällan - som ställdes mot reservalion 3 av Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvisl - bifölls med acklamation.

Mom. 5 (barnmiljörådet)

Utskottets hemslällan - som slälldes mol reservation 4 av Daniel Tarschys m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (slallig barnombudsmannaljänsl)

Försl bilräddes reservation 5 av Daniel Tarschys m.fl. - som ställdes mot ulskoltets hemslällan med den ändring däri sorri föranleddes av bifall till motion So614 av Ewa Hedkvisl Petersen rn.fl. - med acklamation.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 185 röster mot 104 för reservation 5 av Daniel Tarschys m.fl. 9 ledamöler avstod frän atl rösta.

Mom. 7 (barn i slorsladsmiljö)

Ulskoltets hemställan - som ställdes mol reservalion 6 av Ulla Tilländer och Rosa Öslh - bifölls med acklamation.

Mom. 10 (stödprojekt bland invandrarungdomar)

Utskottets hemslällan - som ställdes mol reservation 7 av Gudrun Schyman - bifölls med acklamation.

Mom. 12 (anslag till Statens nämnd för internationella adoptionsfrägor)

Utskottets hemställan - som slälldes mol reservalion 8 av Daniel Tarschys m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 13 (föräldrautbildning)                                            Prot. 1988/89:106

Utskottets hemställan bifölls med 228 röster mot 71 för reservation 9 av    28 april 1989 Daniel Tarschys m.fl. 1 ledamol avstod från atl rösta.

Mom. 14 (barns rättigheter och behov i samband med separationer)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 10 av Gudrun Schyman och Anila Stenberg - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemslällan bifölls.

Socialutskottets betänkande 20

Mom. 3 (uttalande om stöd lill kvinnojourernas verksamhel)

Utskotlels hemställan - som  slälldes  mot  motion  So302  av  Ingrid Ronne-Björkqvist m.fl. i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (uttalanden om slöd lill drogförebyggande arbele genom folkrörelserna)

Ulskoltets hemställan bifölls med 279 röster mol 18 för reservalion 1 av Anila Stenberg. 1 ledamot avstod från alt rösla.

Mom. S (beräknande av medel för tillskapande av drogfria ungdomsmiljöer) Utskottets hemslällan bifölls med 260 röster mot 36 för reservalion 2 av Ulla Tilländer och Roland Larsson. 2 ledamöter avsiod från atl rösta.

Mom. 9 (uttalande om särskild anslagspost för Föreningen fruktdrycker)

Ulskoltets hemslällan - som ställdes mot reservation 3 av Ulla Tilländer m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 10 (anslag till Bidrag till sammanslutningar av f.d. alkoholmissbrukare, m.m.)

Utskottets hemslällan - som ställdes mot reservation 4 av Bo Holmberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 11 (beräknande av medel för ny anslagspost fill kvinnohus/kvinnojourer)

Ulskoltets hemslällan - som slälldes mot reservalion 5 av Gudrun Schyman och Anila Stenberg - bifölls med acklamation.

Mom. 13 (prostitution)

Utskottets hemställan - som slälldes mot reservation 8 av Gudrun Schyman - bifölls med acklamation.

Övriga moment Ulskollds hemslällan bifölls.

Prot. 1988/89:106   Trafikutskottets betänkande 14

28 april 1989          Mom. 2 ("Just-In-Time"-syslem)

Ulskoltets hemställan - som slälldes mol reservation 1 av Elving Andersson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (en "bilsocial" utredning)

Utskottets hemställan bifölls med 239 rösler mot 60 för reservalion 2 av Rolf Clarkson m.fl.

Mom. 4 (deltagande i Promdheus-projekl, m.m.)

Utskottets hemställan bifölls med 276 rösler mot 25 för reservation 3 av Viola Claesson.

Mom. 5 (ulredning om ell alleuropeiskt järnvägssystem)

Utskottets hemslällan bifölls med 264 rösler mol 36 för reservation 4 av Viola Claesson och Hans Lindforss.

Mom. 6 (tidsplan för utveckling av nytt regionaltåg/ny moiorvagn)

Utskottets hemslällan bifölls med 262 rösler mot 39 för reservalion 5 av Viola Claesson och Hans Lindforss.

Mom. 7 (medel för ulveckling av nytt regionallåg/ny moiorvagn)

Utskottets hemslällan bifölls med 265 röster mol 36 för reservalion 6 av Hans Lindforss.

Mom. 8 (stöd för minibusslrafik, m.m.)

Utskottets hemställan bifölls med 265 rösler mot 36 för reservation 7 av Viola Claesson och Hans Lindforss.

Mom. II (utveckling av kollektivtrafiken, m.m.)

Utskottels hemställan bifölls med 264 röster mol 36 för reservalion 8 av Viola Claesson och Hans Lindforss.

Övriga moment ■Utskollels hemställan bifölls.

Finansutskottets betänkande 22

Mom. 1 (den offentliga lönestatistiken)

Utskottets hemslällan bifölls med 202 rösler mol 96 för reservalion 1 av Anne Wibble m.fl.

Mom. 5 (konsumentprisindex)

Ulskollds hemslällan - som slälldes mol reservalion 2 av Ivar Franzén m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 7 (slalislik över kooperativ verksamhet)
Utskottets hemställan bifölls med 228 röster mot 70 för reservation 3 av
8                             Ivar Franzén m.fl. 1 ledamot avsiod från all rösla.

A/ow. 9 (välfärdsslafisfik)                                                              Prot. 1988/89:106

UtskoUels hemställan bifölls med 261 röster mol 37 för reservalion 4 av    28 april 1989 Hans Petersson och Carl Frick. 1 ledamot avstod från all rösla.

Mom. 10 (alternativt mått pä den lolala produklionen)

Ulskoltets hemställan bifölls med 265 röster mol 36 för reservalion 5 av Hans Petersson och Carl Frick.

Mom. 11 (en ny läginkomstulredning)

Ulskoltets hemslällan bifölls med 230 röster mot 70 för reservation 6 av Ivar Franzén m.fl.

Mom. 12 (företagens uppgiftslämnande)

Utskollels hemställan - som slälldes mol reservation 7 av Anne Wibble m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 13   (anslag   lill   Statistiska   Centralbyrån:   Slafisfik,   register  och prognoser)

Utskottets hemslällan - som ställdes mot reservalion 8 av Lars Tobisson m.fl. - bifölls med acklamafion.

Övriga moment Ulskollds hemslällan bifölls.

Skatteutskottets betänkande 19

Mom. 2 (narkotikahundar, m.m.)

Ulskollds hemställan - som ställdes mot reservation 1 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (straffvärdet i fråga om viss varusmuggling)

Utskollels hemslällan - som ställdes mot reservation 2 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 4 (konlrollen av handelsbojkotlen mol Sydafrika och Namibia)

Ulskollds hemslällan bifölls med 264 röster mot 36 för reservalion 3 av Maggi Mikaelsson och Birger Schlaug. 1 ledamol avsiod från all rösla.

Mom. 7 (lullklareringen av viss färjelrafik)

Utskollels hemslällan - som ställdes mol reservation 4 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 11 (tullbehandling och passkontroll i Köpenhamn och Oslo)

Utskollels hemslällan - som slälldes mol reservation 5 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 13 (samarbelel mellan lull och polis, m.m.)

Ulskollds hemslällan - som slälldes mot reservalion 6 av Bo Lundgren
m.fl. - bifölls rned acklamation.                                                                              9

Prot. 1988/89:106    Mom. 14 (tullsamarbetet mellan Sverige och Norge)
28 april 1989             Utskottets hemställan - som ställdes mol reservafion 7 av Birger Schlaug -

bifölls med acklamation.

Mom. 15 a (slopande av lulllillägget)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 8 av Bo Lundgren m.fl.- bifölls med acklamation.

Mom. 15 b (tulltillägg i fråga om mervärdeskatt)

Utskottets hemställan bifölls med 176 rösler mot 123 för reservalion 9 av Bo Lundgren m.fl.

Mom. 16 (lullförrällningsavgiften)

Ulskoltets hemställan - som slälldes mol reservalion 10 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 17 (ankomslförsäljning)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 11 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 18 (frihamn vid Arlanda)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 12 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 19 (färjeirafiken i Öresund)

Utskottets hemslällan - som slälldes mol reservation 13 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 20 (färjeirafiken på Bornholm)

Försl bilräddes reservalion 14 av Bo Lundgren m.fl. med 131 rösler mol 29 för del av Gösla Lyngå under överläggningen framställda yrkandet. 140 ledamöler avsiod från att rösta.

Härefter bifölls utskottets hemslällan med 172 rösler mot 123 för reservation 14 av Bo Lundgren m.fl. 4 ledamöler avstod från all rösla.

Mom. 21 (tillfällig införsel av fritidsbåtar)

Utskotlels hemslällan - som slälldes mol reservalion 15 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemslällan bifölls.

Skatteutskottets betänkande 18

Mom. 2 och 3 (anslag lill Riksskatteverket saml lill Regional och lokal skatteförvaltning)

Utskottets hemslällan bifölls med 260 rösler mot 37 för reservation 1 av Lars Bäckström och Gösla Lyngå. 10

(Jerry Marlinger (m) anmälde atl han avsett all rösla ja men markerats ha     Prot. 1988/89:106
röstat nej.)                                                                                    28 april 1989

Mom. 13  (lokalisering av riksskalleverkets verksamhet med fastighetstaxering till Lindesberg)

Utskottets hemställan bifölls med 271 rösler mot 27 för reservation 2 av Gösta Lyngå.

Järnvägstrafik

Övriga momenl Utskotlels hemslällan bifölls.

4 § Föredrogs

trafikutskottets belänkande

1988/89:TU16 Järnvägstrafik (prop, 1988/89:100 delvis).

Järnvägstrank

Anf. 1 ROLF CLARKSON (m):

Herr talman! När andra världskrigel slutade 1945 var slatens järnvägar den helt dominerande transportapparaten i värt land. Men efterkrigstiden har inneburit ständiga motgångar för statens järnvägar. Den sländigl växande bilismen och den på senare tid också kraftigt expanderande flygtrafiken har blivit för svåra konkurrenter för statens järnvägar. Statens järnvägar har hela liden under eflerkrigsliden fört en avvärjande strid mol dessa övermäktiga konkurrenter. Del är inle de olika företagsledningarnas skuld alt den här kampen har varil förgäves. Ansvarel får vi här i riksdagen i högsta grad la på oss, och jag undantar då inte mitt eget parti från detta ansvar. Vi har varit orealistiska. Vi har inle insett all det ständiga pytsandet av pengar på olönsam järnvägstrafik har medfört att man inte kunnal salsa på offensiva investeringar. Till slul var del så illa all statens järnvägars medel för invesleringar huvudsakligen gick åt till att reparera de gamla linjerna. Någon nysatsning ägde inte rum.

De olika trafikpolitiska utredningarna var till 90 % sysselsatta med att finna medel att hålla järnvägarna under armarna. Det var inte bra; det snedvred konkurrensen i landel. Sländigl stöd till järnvägstrafiken betydde förlusler för den rederinäring som fanns. Försl i början av 80-lalet bet vi moderater i det sura äpplet och sade atl delta inte kunde fortgå. Vi krävde alltmer högljutt att man skulle göra någonting radikall om man ville något med järnvägstrafiken i Sverige. Den sista styrelsen för SJ-koncernen, som fanns fram lill 1988, riiade upp profilen för de lösningar av järnvägstrafiken som vi satte i sjön i fjol.

Det upprörande var att man smygsubvenlionerade slatens järnvägar. De ständiga förlusterna innebar alt man måste skriva av del kapital som statens järnvägar var skyldigt slalen. När man inle heller kunde beiala ränlorna skrevs ränlorna ner. Denna smygsubventiqnering var inle särskill Irevlig.

Vi har alltså i fjolårets beslut om hur trafikpolitiken, enkannerligen järnvägstrafiken, skall utvecklas lagil elt radikall grepp. Detta skedde sedan

11

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Järnvägstrafik

12

socialdemokralerna, moderaterna, folkpartiet och cenlerparliet hade hafl överläggningar och kommit fram lill samförstånd om hur det framtida SJ och den framtida järnvägstrafiken i landet skulle organiseras och hur frågan skulle behandlas av riksdagen. Endast vpk motsatte sig den förändring som skedde enligl fjolårets beslul. Vilken var förändringen? Ja, man gjorde banavdelningen inom stålens järnvägar lill elt självsländigi banverk och krävde all banverket i forlsällningen skulle se samhällsekonomiskl pä invesleringar och underhåll i järnvägarnas infrastruktur.

Statens järnvägar skall bli ell affärs-SJ, som pä kommersiella grunder utövar Irafik, med den infraslruklur som banverkel står för. Vi vann flera saker med tillkomsten av banverket. Vi fick bort en viss smygsubventione-ring, men alla skall vela atl vi forlfarande smygsubventionerar SJ. De avgifter som stålens järnvägar belalar lill slalen ulgör bara en mindre del av de pengar som staten via banverkel lägger ul pä infraslrukiuren.för SJ:s räkning. Vad som var väldigl vikligl för mig som moderal var atl man sade alt banverkel var förutsättningen för atl vi en gäng i en inle alltför avlägsen framlid skall fä fri konkurrens även på järnvägsspåret. Del går endasl om man skiljer infraslrukturen frän trafikanterna. Den dagen kanske kommer dä inle bara SJ ulan även andra förelag använder sig av landels järnvägar och konkurrerar med varandra.

SJ är nu ulsalt för en radikal förändring, en omstöpning av organisationen och verksamheten. Den är sä omfaiiande all del i och för sig är ell vågspel. SJ är ell gammall hierarkiskl lett förelag som nu skall göras om till elt modernt marknadsekonomiskt förelag. Vi har gell SJ några år pä sig för all göra denna radikala omslruklurering. Vi har frän moderal sida förklaral alt riksdagen under denna svära tid inte skall göra några fler ingripanden, i varje fall inle pä vårt inilialiv. Vi måsle ge dem som nu sköter omstöpningen av SJ den arbetsro som är en nödvändig förutsällning för att de skall lyckas. Det är forlfarande osäkert, men jag hoppas alt de skall lyckas. Jag vill härmed undersiryka alt vi frän moderat sida är positiva lill en sund järnvägstrafik här i landel. Endasl en sund järnvägsirafik är del svenska folkel beijänl av.

Jag har inle, herr lalman, gått in på de olika reservalionerna, som delvis innebär elt avsteg från del jag nyss har sagt, nämligen atl vi skall lämna SJ i fred. I all korthet yrkar jag ulan vidare argumentering bifall till de reservationer där vi moderaler är med, alltså reservalionerna 3,9,12, 27 och 51.

Innan jag lämnar talarstolen vill jag säga några ord om slatens ansvar för slomjärnvägarna. Det har hävdats all statens ansvar för siomjärnvägarna är sä vittgående alt del även inkluderar ensamrätten alt satsa på nya stomjärnvägar. Så har inte vi i rnoderala samlingspartiet tytt slatens uppgift och ansvar i delta avseende. Vi anser all staten ensam har ansvar för drift och underhäll av stomjärnvägsnälet. Men skall vi ha en framgångsrik järnvägsirafik i landel, måsle del få ske nysatsningar där det finns anledning till det. Andra partier har här ställt krav på satsningar i 40-, 50- och 65-miljardersklassen under de närmaste tio elva åren. Riksdagen sade i fjol att den anslår 10 miljarder för nysatsningar av järnvägar i landet under de kommande lio åren. Del har frarngålt alldeles tydligt att den summan är olillräcklig om man skall lillgodose alla, oftast väl beräiiigade, önskemål från järnvägarna.

I UlskoUsbelänkandd frän i fjol om järnvägstrafiken sades klart och tydligt    PrOt. 1988/89:106

pä s. 43 och 35 att skall rnan få en omfattande salsning på järnvägsnätet i    28 april 1989

landet inom en rimlig lid, måsle staten söka alternativa finansieringsformer ~~

„..     ..       ,      ..,■,,, L 1    j .■ Järnvägsirafik

och medinlressenter. Dar nämndes särskilt kommuner och landsting.

Vi i moderala samlingspartiet bär inle skulden för atl regeringen underlät all fullfölja den salsning på dubbelspåret på västkusten mellan Göleborg och Kungsbacka som tidigare fanns med under ett särskill anslag. Vi uppfallade del förslag som socialdemokralerna i ulskollel lade fram som posilivl. Förslagel syflade lill ell erbjudande via banverket lill kommuner och landsting på västkusten. För atl inte fördröja denna nysatsning skulle rrian täcka en tredjedel av kostnaden, ungefär 405 milj. kr. i löpande penningvärde. Vi har alllsä velal vara posifiva lill den nybyggnad av dubbelspärd pä väsikuslbanan som del är så angeläget all fä till stånd. Om socialdemokrater och moderaler inle hade bildat majorilel, undrar jag varifrån de medel som övriga parlier äskal skulle ha tagils. De pengarna finns ju inle. För oss i moderata samlingspartiet har den här nämnda lösningen varit den enda rimliga - särskill som det här i huvudsak inte är en penningfråga utan en principfråga.

Vi har alllsä velat visa all del i samband med kommande nysalsningar - jag länker då på Mälarbanan och Arlandapendeln - måste komma in fler intressenter än staten, som ju är ganska fattig, om det skall bli någoniing.

Med del anförda, herr lalman, har jag i detta inledande skede av deballen presenterat moderaternas inslällning lill järnvägslrafiken.

Anf. 2 HUGO BERGDAHL (fp):

Herr lalman! Av alla trafikfrågor har järnvägen och dess organisation varil den mesl omdebatterade frågan under senare år. Men till att börja med vill jag först konstatera atl man i många andra länder har satsat på ny teknologi och förbättrad vagnpark när del gäller järnvägarna. Frankrike är ell exempel. Där finns det tåg som avverkar sträckan Paris-Lyon med haslighder pä upp till 300 kilometer i timmen. Pä den sträckan har man ocksä med stor framgång konkurrerat med flyget, vilkel man också i viss mån har konkurrerat ut.

Ell annat exempel utgör de japanska tågen som är kända över hela världen för sina höga haslighder och sin moderna komforl. Här har vi myckel att la efter. I Sverige däremol har järnvägen under många är behandlals styvmoderligt. När nu en upprustning är en nödvändighel blir koslnaderna följaktligen därefler.

Hittills har SJ inte kunnal hävda sig tillräckligt väl i konkurrensen med andra pä transportområdet. Del är bara all konstatera alt så är fallel. I genomsnitt har man l.ex. endasl 12 % beläggning när del gäller antalet tillgängliga plalser i persontrafiken. Alt åka tag och atl utnyllja järnvägen för godstransporter måsle hell enkell bli ell attraktivare alternativ- i första hand jämfört med landsvägstransporterna.

Herr lalman! Minsl lika vikligl som ytterligare ekonomiska medel till SJ är
det faklum atl SJ nu har fått en organisation och en juridisk slruklur som gör
det lättare för företaget all möta tidens krav. Jag tror all del i dag är viktigt alt
konstalera della. Dessulom tror jag atl vi har all anledning all se framliden

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Järnvägstrafik

14

an med en viss optimism. Vi har, som jag nämnde, en modern och tidsenlig organisation som skulle kunna utgöra elt underlag för en sådan ulveckling. Men det finns också utrymme för en ytterligare effekiivisering av den svenska järnvägspolitiken. Vi i folkpartiet har således föreslagit yllerligare insalser i den riktningen. Vi vill t.ex. alt SJ:s verksamhet skall bedrivas i aktiebolagsform. Hittills har vi dock inte lyckats få en majorilel i ulskollel all slälla sig bakom sådana lösningar.

Så vill jag kort redovisa folkpartiets grundsyn pä järnvägspoliliken.

Enligl vår uppfallning är det trafikpolitikens uppgifl atl erbjuda enskilda människor och näringslivet en så effektiv, säker och miljövänlig trafikförsörjning som möjligt. En liberal trafikpolitik skall dessulom erbjuda valfrihel för individen. Man skall kunna välja mellan olika Iransportalternativ och servicenivåer.

Vi menar alt det finns elt underlag för kollektiva transporter i framför alll de slörre tälorlerna och i lälbefolkade områden. Men för den skull är vi inle beredda atl ge upp salsningarna på den s.k. glesbygden. Genom alt salsa på kollekliv irafik kan man göra slora samhälls- och miljövinster- vilket i mänga fall har förbiselts.

Järnvägen har en given plals även i delta sammanhang. Den är miljövänlig, vilket blir särskilt tydligt på intensivt trafikerade sträckor. Del är ju på de iniensivl irafikerade siräckorna som de slörsla miljöproblemen finns. Det är också här som SJ och järnvägen har en uppgift när det gäller att bidra till en bällre miljö. Energiåtgång och miljöpåverkan per passagerare och passage-rarkilomder minskar drastiskt vid hög beläggning. Samma förhållande gäller självfallel våra godstransporter.

Från miljömässiga utgångspunkter bör därför järnvägen byggas ul och anpassas till de nya transporlslrömmar som uppkommit sedan järnvägarna började byggas, alltså för ganska länge sedan. En god banstandard skall eftersträvas - ett i och för sig självklarl krav, men del är vikligl all undersiryka den målsättningen. Pä det visel kan järnvägstrafiken konkurrera på marknadsmässiga villkor, samiidigi som den är effektiv från bäde förelagsekonomisk och samhällsekonomisk synpunkt.

Uppdelningen mellan en affärsdrivande järnvägsdrift och dl för infraslrukturen ansvarigt banverk har skapat förutsättningar för marknadsmässiga saisningar och en flexibel organisation.

Som jag redan har sagl tror vi i folkparliel alt den organisation som vi med ganska slor enighet fattade beslul om förra året har slora möjligheler alt lyckas väl i framliden.

Jag konstaterar ocksä alt järnvägens fördelar i förhållande till övriga irafikslag även ger en god vägledning i fråga om vilka projekt som SJ i första hand bör satsa på. Jag vill upprepa att det är vår målsättning atl åstadkomma upprustning och nybyggnad i folkläta områden och på sträckor där snabbtåg kan bli ell alternaliv till flyget. Vi i folkpartiet har sedan början av 1970-lalel hävdat all snabbtåg på medeldistanser kan bli ell konkurrenskrafligl allernaiiv. Vi noterar med en viss lillfredsslällelse alt även andra politiska parlier börjar anamma denna målsättning.

Med de motiveringar som vi har nämnt för var järnvägsinvesteringar kan bli lönsamma utkristalliserar sig vissa projekl framför andra. Jag vill här ta

upp några sådana, som det blir angeläget för banverket all studera vidare och     Prot. 1988/89:106
komma med förslag om.                                                                28 april 1989

Järnvägsirafik

Del är bl.a. uppenbart atl relalivt små belopp på vissa sträckor kan förbätlra framkomligheten och smidigheten, och därmed förbättras lönsamheten avsevärt. De begränsade invesleringsmedlen bör därför fördelas på ell slörre anlal projekl i slällel för pä elt fälal projekl. Flera projekl bör kunna påbörjas parallelll och ge god avkaslning relaiivi snarl.

Befolkningsunderlagd runl Mälaren är ganska stort - här bor drygl 2 miljoner människor - och förbättrade kommunikationer skulle avlasta den expansiva Slockholmsregionen. Del är vikligl atl ta med i beräkningen all del när det gäller kommunikationerna finns problem, och i mänga fall stora problem, med expansionen i Slockholmsregionen. Ulbyggda snabbtågsförbindelser inom Mälardalsområdd skulle väsenlligl förbällra pendlingsmöjligheterna till och från närliggande tätorter. Den samordnade lösningen av Irafiken runl Mälaren med Mälarbanan och Svealandsbanan bör därför prioriteras och påbörjas snarast.

Detsamma gäller Arlandabanan, men där är de ekonomiska förutsättningarna annorlunda. Om Arlandabanan fick sträckningen Söderlälje-Slockholm—Uppsala och knöls ihop med Mälarbanan/Svealandsbanan skulle del, enligl SJ:s beräkningar, innebära miljöförbällringar molsvarande 15 trafik-fria dygn ärligen. Det skulle vara en ganska omfattande insats för miljön.

Möjligheterna all fä Arlandabanan lönsam är sä slora atl vi inte tror all del finns några hinder för all privalfinansiera den delen. I del fallet överensstämmer våra värderingar med det som Rolf Clarkson har redovisal för moderaterna. Det gäller nu atl arbeta vidare sä all sådana målsättningar också kan vinna majoritet i kammaren. Insalser med privala medel skulle ge invesleringsulrymme för bandelar där slalliga medel satsas. Alternativa finansieringsformer bör övervägas även när del gäller SJ och utvecklingen av järnvägen. Jag skall inle här och nu mer i detalj gä in pä de andra alternativen, som dock har presenterats i olika förslag i kammaren.

Andra projekt som vi anser helt eller delvis bör rymmas inom tioårspers-peklivd och de 10 miljarderna, som beslulades förra årel, är bl.a. Köpenhamn-Göteborg-Oslo, västkustbanan - som förmodligen kommer all diskuleras livligt här i kammaren i dag -, kusl-lill-kusl och snabbtåg Sundsvall-Stockholm. Från folkparliels synpunkt är dessa projekl angelägna.

Vi vill undersiryka vikten av all västkustbanan kan byggas ut. Föregående lalare var inne på vilka insalser moderaterna var beredda all göra. I dag finns inle den enighel som skulle behövas för all denna salsning skall kunna göras. Jag hoppas all deballen kommer alt leda lill all de olika uppfattningarna och förslagen jämkas samman, sä atl det blir möjligl alt göra denna insats för västkusten. Ulbyggnaden är viklig icke minsl mot bakgrund av behovet av all minska billälhelen i Göteborgsområdet, där utvecklingen under senare lid har inneburil problem.

Vi föreslår därför en fördubbling av del anslag som regeringen anvisar för nästa budgelår.

Kenlh Skårvik kommer senare atl la upp problemaliken när del gäller
västkusten och trafikförhållandena, sä jag lämnar den frågan därhän sä           15

länge.

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Järnvägstrafik

Jag vill kort kommenlera de reservationer som folkpartiet har ställt sig bakom. Jag lalade tidigare för att SJ skulle ulvecklas och bli elt förelag som drivs i aktiebolagsform. Vi har i reservalion 3 konstaterat hur vikligl det är att komma fram till en lösning på detta område.

I reservation 12 framhåller vi all det är viktigt med upphandling i konkurrens, så atl koslnaderna kan penetreras mer än av beställarna. Del är fler än SJ som genom anbudsförfarande kan vara med och lävla om de insatser, leveranser och köp som är nödvändiga.

När del gäller reservafion 25 om västkustbanan vill jag redan i nuläget klargöra atl vi från folkpartiet, om vi inte vinner slöd för vär reservation ulan den faller i en votering mot reservation 24, är beredda alt i andra hand slödja reservalion 24.

Reservalion 27 handlar om finansiering av banverkels invesleringar, och där lalar vi för all andra finansieringsformer allvarligl måste övervägas än bara skattemedel.

Med det anförda, herr talman, yrkar jag bifall lill reservalionerna 3,12, 25 och 27.

16

Anf. 3 ELVING ANDERSSON (c):

Herr talman! I samband med del irafikpolitiska beslutet 1988 lades fem olika delmål fast för trafikpolitiken. Ett av dessa mål var all iransportsysle-mel skall ulvecklas så all god miljö och hushållning med nalurresurser främjas. Etl annat mål var all transportsystemd skulle byggas upp sä all del bidrar till regional balans.

När det gäller dessa båda delmål anser centern atl regeringen och riksdagsmajoriteten har svikit.

I och med de växande miljöproblemen har förutsättningarna för trafikpolitiken ändrats radikalt under senare år. Försurning, skogsskador och döende hav är talande exempel på den miljöförstöring som pågår. Trafiken svarar för en myckel stor del av olika miljöskadliga ulsläpp. Del är framför alll billrafiken och i viss mån flygel som svarar för dessa. När del gäller ulsläppen av koloxid kommer hela 73 % från väglrafiken. Molsvarande siffror för kväveoxider och kolväten är 57 resp. 50 %.

Dessa fakla talar för en radikal omläggning av trafikpolitiken, som måste innehålla en myckel kraftig salsning på järnvägen, eflersom jusl järnväg-slransporter är det mesl överlägsna transportsätld ur miljösynpunkt. Även energipoliliska och trafiksäkerheismässiga moliv talar för järnvägslrafiken, liksom del omfattande och dyra vägslitagd.

Just trafikpolitiken är en myckel viklig del av miljöpolitiken. Ulan en miljöanpassad trafik kan inle samhällels miljöpolitik i slorl bli framgångsrik. En kraflig salsning på järnvägen är hell klarl samhällsekonomiskl motiverad. Felet med den nuvarande politiken är atl inte samhällsekonomin, ulan främst förelagsekonomin får styra investeringarna. Vi måste lära oss all sälla en prislapp pä miljön, så all miljökostnader och miljövinsier pä ell relevanl säll vägs in i de trafikekonomiska kalkylerna. Enligl centerns uppfattning bör en målsättning vara atl öka SJ:s persontrafik med 20-25% och all föra över 25-35% av godslrafiken pä landsväg lill järnväg.

Ell förverkligande av elt sådanl mål skulle l.ex. ge en energibesparing pä

13 terawattimmar, vilkel motsvarar 1,5 miljarder kronor i oljeimport pengar. Beiräffande miljön skulle kväveoxidulsläppen minska med ca 40 000 lon, eller med 20% av iransporlseklorns lolala kväveoxidulsläpp. En annan belysande siffra för sambandd mellan trafik och miljö är all en överföring av personbilism till järnväg skulle reducera kväveoxidutsläppen med över I 000 ton per är.

En samhällsekonomiskl underbyggd upprustning av den spårbundna trafiken skulle radikalt förbättra järnvägens konkurrenskraft för både passagerare och gods. Årtionden av eflersalla invesleringar i värl järnvägs-nål måsle nu snabbt tas igen. Riksdagsmajoritden fastställde i fjol en investeringsram på 10 miljarder kronor för de kommande lio åren. Della är enligl vårt säll all se en orimligl låg nivå, som måste rninsl fyrdubblas om ell anlal myckel angelägna projekl skall kunna förverkligas inom en rimlig framlid. Bara utbyggnaderna av vissa projekt som Grödingebanan, västkustbanan. Arlandabanan, Mälarbanan, Svealandsbanan, norra stambanan, ulbyggd spårkapacitei genom Slockholm och en viss nödvändig upprustning för atl snabbtågen skall kunna trafikera nätet beräknas kosla drygt 16 miljarder kronor. Det finns dessulom många andra angelägna projekl som behöver förverkligas.

Del är därför vi från cenlerns sida föreslär all investeringsvolymen för banverkel skall fastställas till 40 miljarder kronor fram till är 2000. För all finansiera detta är vi beredda alt söka allernaliva finansieringsmöjligheter. Vi är l.ex. beredda all låna pengar genom all ge ul järnvägsobligalioner. Eflersom dessa saisningar i alla delar är samhällsekonomiskt lönsamma, är det också försvarbart med en sådan finansieringsform.

Från den politiska majoritetens sida, vilken i den här frågan utgörs av socialdemokrater, moderaler och folkparlisler, hävdas del alt vi inte har råd med satsningar i denna storleksordning. Jag vill Ivärlom vända på resonemangel och påstå alt vi inte har råd all läla bli dessa saisningar.

Det finns elt stort inlresse i riksdagen för olika järnvägsprojekt och för satsningar på olika håll i landet. Det visar mängden av motioner från alla partier och i stort sett frän alla landsdelar. Jag vill därför här och nu uppmana de riksdagsledamöter från olika parlier som molioneral kring olika järnvägsprojekt alt stödja reservalion nummer 21 av cenlern, vpk och miljöparfiel. Den anger jusl en invesieringsvolym pä 40 miljarder kronor. Genom ell bifall lill en sådan reservalion kan de flesla av de projekl som ledamöterna har molioneral om ocksä förverkligas.

Jag vill också passa på att slå fasl att del beiräffande inlandsbanan är nödvändigl och vikligl alt det klart uttalas all den även fortsättningsvis skall vara en statlig angelägenhet.

Herr lalman! 1 samband med del irafikpolitiska beslutet 1988 delades järnvägsnätet upp i dels ell siomjärnvägsnäl, dels ell länsjärnvägsnäl. Cenlern acceplerade för sin del denna uppdelning med undanlag för två banor, nämligen Bohusbanan och banan Boden-Haparanda. Dessa banor, menar vi, skall ulgöra en del i del internationella järnvägssyslemd, följaktligen skall de tillhöra slomnäld. Vi upprepar denna ståndpunkt i årets betänkande. Beiräffande Bohusbanan är del viktigt, infe bara att den tillhör slomnäld ulan ocksä atl den rustas upp och knyts ihop med det norska

Prot. 1988/89:106 28 april 1989    .

Järnvägstrafik

17

2 Riksdagens protokoll 1988/89:106

Prot. 1988/89:106    järnvägsnätet via en ny järnvägsbro över Svinesund.
28 april 1989             Frågan om huruvida en järnväg skall klassas som en länsjärnväg eller som

Järnvägstrafik

en del i slomnäld lycker vi är en mycket viktig polilisk fråga, som inrymmer både regionalpolitiska och miljöpolitiska dimensioner. Därför är del för vår del självklarl all del skall vara riksdagen som beslutar om evenluella omklassificeringar av bandelar från det ena nätet lill det andra. Della är en lyp av beslul som vi från cenlerns sida inle anser atl riksdagen skall överlämna lill regeringen.

Vi vill också salsa krafligl på upprustningen av länsjärnvägsnäld. Men det behandlas inle i della betänkande, eflersom pengar lill länsjärnvägar numera klumpas ihop med anslag lill länsvägar och andra länslrafikanläggningar. Della kommer därför Anna Wohlin-Andersson all ta upp i debatten kring vägbdänkandel, som kommer senare.

När riksdagen 1988 delade upp järnvägsnätet i ell slomnät och elt länsjärnvägsnät, slogs också en ansvarsfördelning för investeringar och drift på de båda typerna av banor fasl. Beiräffande slomjärnvägarna anförde den dåvarande kommunikationsministern på s. 104 i proposilionen all; "Staten skall genom banverkel svara för invesleringar och underhåll på slomnätd." Delta ullalande ställde sig riksdagen bakom. Jag lycker alt statens ansvar för investeringarna i stomjärnvägsnälet knappast kan uttalas tydligare.

Nu, ungefär ell år senare, springer socialdemokrater och moderaler på etl
mycket flagrant sätt ifrån delta beslut genom all försöka vältra över ungefär
en tredjedel av investeringskostnaderna för dubbelspärsulbyggnaden på
västkustbanan mellan Göleborg och Kungsbacka lill kommuner och län. I
                              denna del höll alltså inte riksdagsbeslutet mer än ungefär ell år. Enligl

cenlerns mening skall självklart staten svara för investeringarna på västkustbanan. Västkustbanan är enligt de allra flesla priorileringar som gjorts ell av de mest angelägna objekt som finns i vårt land. Det har ocksä förekommit en myckel massiv, och berättigad krilik från berörda kommuner och län mol den uppgörelse som träffats i riksdagens trafikutskott. Jag lycker även alt del finns anledning all undersiryka all socialdemokrater och moderater i dessa kommuner har uttryckt sill myckel siarka missnöje med sina partikamraters agerande i trafikutskottet.

Ännu är del dock inle för senl all rälla lill della. Genom ell slöd lill reservalion 24 kan ordningen i dag återställas.

Del finns fler vikliga järnvägsfrågor i Västsverige, och Rune Thorén kommer senare all la upp den närmare i ell anförande.

Herr talman! När del sedan gäller själva irafiken på banorna delas den upp dels i persontrafik, dels godslrafik. Låt mig börja med persontrafiken.

På elt ganska slorl anlal banor kan inle SJ uppnå kommersiell lönsamhet
med sin persontrafik. Tanken är då atl staten, via Iransporlrådet, skall kunna
upphandla trafik på dessa banor av regionalpolitiska eller miljöpolitiska skäl.
Från cenlerns sida accepierar vi denna principiella uppläggning. Men dä
måsle naturligtvis slalen slälla erforderliga ekonomiska resurser lill förfo
gande, sä atl del verkligen sker en upphandling av den trafik som är önskvärd
och nödvändig. Så har dock inte skett, ulan medelstilldelningen lill detta är
enligl vårl synsätt alldeles för snål.
18                              När upphandlingen av s.k. företagsekonomiskt icke lönsam interregional

persontrafik skulle ske i december 1988 för lågplaneperioden 1989/90, visade del sig jusl alt de anslagna medlen inte räckte lill. Ell mycket stort anlal turer skulle behöva dras in. Genom etl s.k. rådrumsbeslut upphandlades dock en del av dessa hotade turer, men inte alla. Följande turer kommer att dras in:

o   När det gäller natt-tågstrafiken till övre Norrland: Lapplandspilen och sovvagn Sundsvall-Luleå. En enkeltur sträckan Storlien-Östersund. Sovtåget lill Oslo mellan Kil och Chariottenberg. Fyra dagsturer mellan Jönköping och Nässjö. Vissa turer på kust-lill-kusl-banan Kalmar-Karlskrona-Göleborg. Tolv dagsturer Kristianstad-Hässleholm. Tvä dagsturer Östersund-Sundsvall.

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Järnvägstrafik

Centern kan inle acceplera atl dessa turer dras in. Vi ivingar genom sådana indragningar in SJ i del gamla ekorrhjulel igen med sämre service, sämre resandeunderlag - och så ytterligare neddragningar. Del är ju den andra vägen vi måste gå. Vi måsle se lill all SJ fär resurser sä all man kan erbjuda bättre service och fler avgångar. Del är då som passagerarunderlagel kan öka och därmed ge förutsättningar för ännu bättre service. Cenlern vill därför atl vi skall anslå de 70 milj. kr. som behövs för alt man skall kunna upprätthålla trafiken på de turer som jag här har räknat upp.

En annan intressant fråga är vad som kommer att hända med trafiken på övriga hotade turer när den s.k. rådrumsbeslällningen löper ul. Kommer även de turerna atl då dras in, eller skall man även här vältra över kostnaderna pä kommuner och län? Vi skulle gärna vilja ha svar på den frågan i dagens järnvägspoliliska deball.

Del behövs alltså mer pengar för att upphandla den här persontrafiken. Moderalerna manifesterar återigen sin järnvägsfientlighet genom all föreslå alt detta vikliga regionalpoliliska och miljöpoliliska anslag inle ökas ulan Ivärlom minskas med 100 milj. kr.

Beiräffande irafiken på länsjärnvägarna skall den tas över av länshuvudmännen. Staten skall därvid lämna ett bidrag lill driften. Enligl vär mening skall detta drifibidrag utgå till länshuvudmännen endasl under förutsättning all de beslutar sig för alt upprätlhålla järnvägslrafiken. Bidraget skall inle utgå om man väljer att köra busstrafik i slällel. Den nuvarande konstruktionen som innebär alt bidraget kan utgå även för busstrafik är ingel annal än en mula frän staten till länshuvudmännen för all man tar över obekväma beslut om att eventuellt lägga ned vissa järnvägssträckor i vårt land.

Herr lalman! Låt mig så gä över till godstrafiken.

En mycket stor samhällsekonomisk vinstpotential för järnvägen finns i ökade godstransporter. Det gäller då inte minst en rejäl utbyggnad av den s.k. kombitrafiken, som i dag bara utgör ca 10 % av SJ:s godslrafik. Ocksä den slörsla delen av dagens bilburna iransillrafik, som alltså bara passerar genom värl land, bör kunna överföras lill låg i slor omfallning.

Men det är viktigt alt inle alla resurser salsas enbart på alt utveckla kombitrafiken. Även den s.k. vagnslasltrafiken måste ulvecklas. Från cenlerns sida kan vi inle godta de akluella planerna för SJ;s framlida godstrafik, som i vissa regioner i landet, framför alll i Norrlands inland.

19

Prot. 1988/89:106 kommer all innebära en massiv överföring av gods frän järnväg lill lastbil.

28 april 1989          Godsvolymer  motsvarande  ca  30 000  långlradarlass  riskerar en  sådan

----------------------   överföring. Ur både regionalpolilisk och miljöpolilisk synpunkl är della

Järnvägstrafik        oacceplabell.

Vidare innebär SJ:s godsplaner all man ämnar lägga ned ca 30 godslermi-naler. Delta betyder alt del bortsett från sekundärlerminalen i Östersund inte kommer all finnas nägon godslerminal i hela Sveriges inland från Karlstad lill Gällivare.

I och med dagens beslul fär SJ 455 milj.kr. för kommande budgetär för att ulveckla godslrafiken. Samiidigi räknar SJ, som jag har sagl, med en kraflig nedläggning av vagnslasllrafik och indragning av induslrispår. Enligl vär mening bör della anslag på 455 milj. kr. inle användas enbart för salsning på kombilrafik utan ocksä för all ulveckla vagnslasllrafik och industrispår. Detta är en viklig regional- och miljöpolilisk fråga.

Herr talman! Jag vill slula del här anförandel ungefär där jag började och konstatera atl utan en rejäl och kraftfull salsning på järnvägstrafiken kan vi inte leva upp till samhällels miljöpoliliska mäl.

Jag yrkar bifall fill reservationerna 1,4,8,10, 13, 15, 21, 24, 26, 37, 38, 46 och 53.

Anf. 4 VIOLA CLAESSON (vpk):

Herr talman! Del tar några år innan man uppfattar det cyniska spelet i regerings- och riksdagskorridorer. Elt bedrägeri i den grövre skolan stod regeringen för, när den gjorde upp med vpk om bensinskattehöjningen. Under viss vånda gick vi med på en 25-öring för atl få vikliga garantier för järnvägen.

Många banor hotas. En av dem är Blekinge kustbana. Skattesatsen skulle ha gett lio friska miljarder och räcka bäde lill Blekingekuslbana, lill Norrlandstrafiken, lill all nallågslrafiken upprällhölls, och lill massor av andra bra förslag. Den skulle ocksä ha räckl lill en självklar utbyggnad av dubbelspär lill västkustbanan. Strax efler uppgörelsen började della ifrågasättas och luckras upp av inblandade parter.

Det visar sig alltså all regeringen saknade polilisk hederlighet. Regeringen - Kjell-Olof Feldl och Sven Hulterström - gav lydligen bakom kulisserna SJ-ledningen och transporträdet fria händer atl börja nedläggningspoliliken. Den nye minislern har inle ens velal slälla upp pä att Iräffa vpk för ell samtal före den här deballen. Vi fick ell erbjudande frän Georg Andersson om all komma den 9 maj - eller om det var nästa vecka. Det var i alla händelser efler detta riksdagsbeslut - när del skulle vara meningslöst att försöka påverka vare sig kommunikationsministern eller någon annan i regeringen.

Regeringens agerande i den är frågan möter förakt. Del är inle mitt fel att den förtjänar det, Georg Andersson.

För några månader sedan var kommunikationsministerns högra hand
Gunnel Farm pä konferensbesök i det krisdrabbade Blekinge. Hennes
uttalanden avslöjar elt förakt, värdigt den brittiska siälladyn. Del som hon
sade ledde til en folkstorm och lill en forcering av namninsamlandd till stöd
för Blekinge kustbana. Nyligen överlämnades 37 000 namnunderskrifter lill
20                           Georg Andersson.

Vad var del som slalssekreteraren sade och som retade folk så lill den milda grad? Jo: Vissl hade riksdagen beslulal i enlighd med uppgörelsen mellan s och vpk all Blekinge kustbana skall tillhöra stomjärnvägsnälet, men det finns ingel beslul om alt banan skall vara trafikerad, sade hon. Vi som irodde någol annal hade inle hafl hörapparaten på i riksdagen.

Jag undrar hur många procent av ledamöterna här i kammaren som inle hade hörapparaten på. Såvill jag vel var Gunnel Farm inle ens närvarande här. Georg Andersson har inte gjorl sig av med sin högra hand, ulan Gunnel Farm får sitta kvar.

Jag är mycket angelägen om all få vela om Georg Andersson stämmer in i den tolkning av stomjärnvägsbesluld som Gunnel Farm gjorde. Jag vel all många undrar över del, och det har också rätt slor belydelse för de beslul som vi skall falla här i dag.

Om kommmunikationsministern och även Rune Johansson delar den här märkliga uppfattningen om hur en slombana skall användas, förslår jag inle alls varför man föreslog en sådan uppdelning som skedde och såg lill alt riksdagsmajoritden tog elt beslut härom förra året. Del är ju fullständigt obegripligt. Jag vädjar lill alla som förra årel röstade för atl Blekinge kustbana skulle tillhöra stomjärnvägsnälet och som deltog i del enhälliga beslutet om vad som skulle karakterisera en slombana ocksä stödjer vär reservalion om Blekinge kustbana. De som inte gör del gär nämligen pä tvärs mot elt beslut som de själva här pläderade för eller instämde i förra året.

Vid årels votering hoppas jag med vännerna på Blekingebänken kunna visa atl färre än väntat i denna kammare är värda ell polilikerförakt. Jag yrkar bifall till reservation nr 35 om all upprustning och elektrifiering av banan snabbt skall genomföras. Banans existensberättigande är solklarl. Den ligger i ell av Sveriges folklälaste områden.

Jag skall senare la upp andra bandelar som berörs av förslag från vpk. Flera kamraler, bl.a. Lars-Ove Hagberg och Björn Samuelson, kommer all plädera för de reservationer där Dellenbanan, Fryksdalsbanan, Väslerdals-banan och några till behandlas.

Del är en märklig lid som vi lever i. Alla vel all miljöproblemen håller på att växa oss över huvudet. Alla vet all fler järnvägstransporter och mindre vägtrafik kan betyda att våra livsvillkor förbättras. Inför vald 1988 lovade samtliga parlier all salsa för all gå folkviljan till mötes. Ändå skall vi som vill atl järnvägen skall byggas ul behöva ta strid om snarl sagt varenda bana i vårl land.

Tänk er alternativet att SJ ligger i hela svenska folkets händer, Georg Andersson! När alla avgångar är röda och krassa lönsamheisprinciper döda, när SAS- och Indevoskolade direktörer är ell minne blott, när regeringen inte våga svika ingångna löften och det järnvägserfarna SJ-folkel fär släppa loss sitt engagemang och alll sitt kunnande!

Låt oss göra en lur in i en framlid som många längtar efter! Följande har hänl - hur pass realistiskt det är beror pä oss allesammans.

År 1990 lyckades äntligen miljöopinionen och fackföreningsrörelsen pressa fram ett riksdagsbeslut om mängmiljardsalsningar pä ell fungerande och ekologiski inriklai iransporlsyslem. Men först vanns en delseger. Konflikterna inom regeringspartiet om Feldts ekonomiska polilik, om EG

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Järnvägstrafik

21

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Järnvägstrafik

22

saml om Öresundsbrofrågan ledde fram lill etl överraskande rädslagsbeslul. Alla visste atl beslulen utanför riksdagen i l.ex. molorvägsfrågor kunde gä oerhört snabbt med rätt förhandlare. Alla vissle också alt underlaget för en miljöintresserad majoritet inom riksdagen redan fanns. Här fanns vpk som etl miljöparti förankrat i arbelarrörelsen och yllerligare två miljöengagerade parlier, cenlern och miljöpartiet, som står för järnvägslinjen och som precis som vpk fick framgångar i det senasle vald just pä grund av denna sin polilik.

Med andra ord: 1990 blev del är då folkviljan säg till alt parlamentet tog kontrollen över trafikpolitiken. De slora bolagens livsfienlliga bilprojekl sloppades, och del internationella forskningssamarbetet inriktades i stället pä ell alleuropeiskt järnvägssyslem. De siarka kraven pä ekonomisk rällvisa tvingade dessutom regeringen atl bryla sina skandalösa skallelällnadskon-irakl för 1985 och 1986 med Volvo och Saab-Scania.

Så kom den förslå grundplåien för miljövänliga ulvecklingsprojekl pä trafikområdet till. SJ döptes om till FJ, folkets järnväg, som elt tecken på att en systemförändring redan börjal. Basen i transportsystemet skulle nu bli etl snabbi ulbyggl elektrifierat järnvägsnät. I slutet av 80-lalel utnyttjade järnvägen bara 2 % av hela Sveriges el-energiålgång. Där fanns ulrymme för en flerdubbling ulan kärnkraft. Sveriges irafikmässigl efterblivna slällning hade förvånat del övriga Europa.

Efter decennier av underdånighet mot inhemsk bilindustri fanns del massor all la igen här i landel vad gäller leknisk miljöanpassning. Riksdags-beslulen öppnade slussarna. Träråvara och malm fick en renässans i förädlingsleden. Meningsfull produkfion och nya produkler för egna och andras behov planerades i krisdrabbade områden. De bil- och mililärindu-slriella komplexen Ivingades på relräll. Snarl förvarnades de inta nya nischer för fredligare ändamål.

Folkvalda och andra reste lill andra länder för alt titta på de nyaste trafiksystem som fanns. De fann yllerligare idéer. Del gamla regeringsdoku-meniel "Trafikpolifiken inför 90-lald" gick snart samma väg som SJ-direktörerna. Etl nyll program såg dagens ljus. Också kraven på en ledning med poliliskt ansvar och erfaret järnvägsfolk drevs igenom, för nu hade socialdemokrater runl om i landel äntligen insett vems frihet den fria konkurrensen egenlligen handlade om.

Så plötsligt blev det ute alt vara Feldt och inne atl rensa borl alla nyliberala idéer ur svensk polilik. I del nya projektet för framliden skulle spårbunden trafik alltså bli transportsystemets viktigaste pulsåder. Den skulle komma alt kompletleras med en mångfald av olika flexibla kollektiva transporter, anpassade efter människornas behov. De s.k. high tech-rallarna lockade till sig allt fler högskolesluderande och forskare. De fick sill högsäte i Bergslagen. ASEA Brown Boveri anpassade sig förvånansvärt snabbi. Huvudkontoret flyttades, och f.d. SJ:s underhållsverkstäder och anställda återfördes i samhällets ägo och till samhällels tjänst.

Beslutsfattarna böjde sig också för resenärernas och järnvägsarbetarnas krav på drastiskt sänkta biljettpriser. En SJ-lid av röda avgängar hade visserligen skapat kaos, men ocksä bekräftat all prisel var avgörande för låglrafikens attraktionskraft. Så sänktes priserna över hela linjen, och folk fick råd all lag lägel. Försl nu fanns valfrihelen. De verkliga resebehoven

blev synliga. Allt fler bilägare lät fordonen slå kvar i garaget. Snarl gick del upp ett ljus för trafikplanerarna även på departementet. Om man tog steget fulllut och införde nolllaxa på kollektivtrafiken kunde del l.o.m. löna sig för hela samhället. Så minskades byråkratin, och etl anlal reklamkonsulter blev överflödiga. Samiidigi börjar smidiga och populära irådbussar all införas i de flesla mellanstora städer. Snarl rullade del också allt snabbare och bekvämare låg mellan orterna, och kolleklivlrafiken marknadsförde sig själv ulan kampanjer. Friiidsresandd och kulturutbudet befruktade varandra. I kombination med en bra fungerande arbetspendling fick det en stor betydelse för mänga före detta krisorler längs järnvägen, särskill i norra Sverige.

För kvinnorna som alltid varil de som varil mesl beroende av en fungerande kollektivtrafik betydde detta allra mesl.

Vid skiftet till år 2000 berättas del muntra historier om brödratrion Gyllenhammar, Feldl och Hulterström. De hade haft en märklig idé om intelligenta bilar på intelligenta vägar. På 80-lalet försökte de få folkel all tända på drömmen om bilismens andra ulvecklingsfas, där fjorlonåringar skulle få körkorl och hjälp av aulopiloler. Fruktansvärt dyra fyrfiliga vägsystem kallade ScanLink hade l.o.m. börjat byggas. Men nu när 90-lalel gär mol sill slut skrattar alla gratisresande FJ-resenärer hjärtligt åt de mossiga idéerna frän 80-talels trafikdeball.

De bilar och bussar som numera behövs för glesbygdens och fritidens behov kräver inga motorvägar alls, och de kräver inle heller några kostsamma inlandsaulostrador som det var populärt alt diskutera under det sista årel på 80-talel. Fordonen har utvecklats optimalt för all inte belasta miljön. Pä många häll i landet har nu kommuner, järnvägsanslällda och andra entusiaster lagil över driften av persontrafiken. Anionias bussbolag och del gamla Iransporlrådet gick i konkurs häromåret. Den FJ-personal som förr slet med alt sköta statistiken över biljettförsäljningen och de som beordrades alt slup i ell ändra tidtabellerna arbelar nu med att hjälpa alla resenärer till rätta. FJ och de allmännyttiga trafikföretagen har upprättat avtal med en rad andra företag om service till arbdspendlarna. Efler modell från några av Euorpas bäst utvecklade järnvägsländer blommar nu den äkta och engagerade serviceandan. Industrispår har byggts ut i hela landet även för medellånga och kortare sträckor invid tätorter och för matarleder med gods lill och från företag. Alla godskunder är nyckelkunder, även i glesbygd. Allteftersom folkets järnväg tagit över gods från landsväg har Sverige kunnat avveckla trafiken med den EG-anpassade långtradarfloltan. I stället för bilvägskonvojer som man drömde om på departementet i del förlegade Promdheus-projeklds anda, har vi infört ett system med personalbilar och lastbilar på järnvägsvagnar.

Om Schweiz kunde tvinga EG:s transillängtradare, sade vi, all gå på låg borde det gå bra här också. Koslnaderna för vägunderhållet ligger nu en mycket låg nivå, och resurser har flyttals över lill spårtrafiken. Enbart genom all slopa det EG-anpassade bärighetsprogrammet sparade vi 5 miljarder kronor. Men de slörsla vinslerna är all antalet döda och skadade har minskat i samma takt som bilismen och att skadorna på miljön nu har börjat avstanna. Redan i början pä 1900-talel hade lagsliflningen ändrats för alt gynna järnvägen,  på bekostnad  av landsväg och  flygtrafik försläs.  Det s.k.

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Järnvägstrafik

23

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Järnvägstrafik

mängmiljardprogrammd för järnvägen som antogs av riksdagen våren 1990 byggde dels på länsstyrelsernas alla miljöanalyser, som började droppa in 1989, dels på regionala förslag som tagits fram av FJ-avdelningar i samarbele med olika miljögrupper runl om i landel. Herr lalman! Del här var en snabb resa med vpk in i framliden. Tyvärr måsle jag be lokföraren backa lillbaka läget till utgångsläget: riksdagskammaren anno 1989. Om nu kommunikationsministern lyssnade, måsle jag fråga: Har Georg Andersson några irafikvisioner? Har Rune Johansson, som en gång jobbat på SJ, några uppfriskande tankar om järnvägen, eller tror han pä fulll allvar all regeringen och direktörernas destruktiva järnvägspolitik skall leda ät rätt häll? All påstå alt samhällel tjänar pengar på att skrota järnvägsbanor, riva upp induslrispår och alt bara bry sig om landels 200 slörsla SJ-godskunder är lika urbola duml som all försöka hejda den s.k. överhellningen i ekonomin genom alt pressa dem som inga pengar alls har över. Däremol är det fulll realistiskt alt genomföra de satsningar som vpk föreslär och som också cenlern, vpk och miljöpartiet har skrivit en alldeles särskild, gemensam och ganska övergripande reservalion om.

Skyll inte uteblivna järnvägssatsningar pä alt folkel inle tar lägel - jag skulle kunna förvänla mig alt nägon av herrarna gär upp och säger det - när ni samtidigt står inför en nedruslning av järnvägen och indragning av massor med turer, som Elving Andersson har upplyst om här! Parallelll sker en ekonomiskl katastrofal molorvägsulbyggnad, som alstrar yllerligare irafik. Västkustbanan som är elt bäde inlernalionelll, nationellt, regionalt och lokall intresse måste l.ex. få de pengar som utlovades för nödvändiga dubbelspår. Vi har helt enkelt inte råd alt låta bli alt göra sådana här satsningar. Jag tycker Elving Andersson har helt rätt i del han sade.

Del är dessutom livsnödvändigt atl skapa elt helt nyll väslpendelsystem i Sveriges mesl miljöskadade region. Jag vel inle om kommunikalionsminislern eller andra här har hafl lillfälle all la del av den rapport och miljöanalys som Älvsborgs län har skickat ut. Undersökningarna är delvis gjorda tillsammans med Göteborgs och Bohus län. Har man läst den rapporten inser man atl del måsle lill saisningar pä Bohusbanan, kust-lill-kusl-banan, banorna Varberg-Borås och Borås-Herrljunga-Uddevalla, för atl nämna några.

Herr talman! Jag hinner inte nu nämna alla vikliga banor. Jag har lagil exempel på förslag som vpk och oftast ocksä miljöpartiet och cenlern ställt sig bakom. I många fall har vi kunnal ena oss, och om de stora dragen är vi helt överens. Vi har visal hur mycket pengar som behöver satsas, och vpk har lagil upp alla de banor som behöver ulvecklas resp, nybyggas fram lill är 2000 för närmare 50 miljarder kronor.

Jag yrkar bifall lill samlliga reservationer som vpk har signerat.

Lål del inle bli med miljön och Irafiken som med vädrei: många talar om del men fä gör något åt del. Några positiva beslul i dag vore en väldigl bra början.

24

Anf. 5 ANDRE VICE TALMANNEN:

Med anledning av anlalel nu anmälda lalare vill jag meddela alt del inle blir någon yllerligare votering i dag.

Anf. 6 ROY OTTOSSON (mp);

Herr talman! Inledningsvis vill jag lacka Viola Claesson för den vision som hon gav här. Den utgör en alldeles utomordentlig motvikt till den vision som Åke E Andersson har i en av de skrifter som låg till underlag för de trafikpolitiska beslut som fattades förra årel. I den pläderades för den s.k. intelligenta vägen på ell synnerligen naivt sätt.

Jag kan ocksä inslämma i myckel av del hon sade i sak, liksom i myckel av del som centerns Elving Andersson sade i sak. Enigheten hos det gröna blocket - miljöpartiet, cenlern och vpk - är stor på det här områdel. Vi har därför skrivii en ganska slor gemensam reservalion, där vi pekar pä all järnvägssyslemd är grovt eftersatt alltsedan andra världskriget.

Dels rör del sig om eftersatta nyinvesteringar. Man har inte gjorl några egentliga nyinvesteringar i banor sedan andra världskriget. Del är därför som vi i dag har ett järnvägsnät som ofta är omodernt när det gäller sträckningar och när det gäller standard. Järnvägen ligger ofla pä fel ställen, och där del borde finnas järnväg finns del ingen.

Dels är reinvesteringarna, dvs. drift och underhåll, pä många banor grovt eflersalla.Inle minsl under 80-lalel har reinvesteringarna halkat efter - del här är alllsä ell i allra högsla grad modernl fenomen. Del har lell till all medelhastigheten på mänga banor har sänkts, samtidigt som del finns elt skriande behov av förbättrade iransporler.

Under lidsperioden från andra världskrigel till nu har man däremot gjorl myckel stora invesleringar i vägsyslemd - naturiigtvis lill slor nylla för slora delar av landel. Men eflersom man inle har gjorl molsvarande invesleringar i järnvägssyslemd, har konkurrensförhållandet mellan dessa trafiksystem förskjulils pä ell katastrofalt sätt lill järnvägarnas nackdel. Del är inle atl undra pä atl järnvägarna har svårt all konkurrera, när del inveslerals enorma summor i bil- och vägsyslemd ärligen och näslan ingenting i järnvägssystemet - år efler är, årtionde efter årtionde. Bara det sista året, 1988, köpte svenska folkel nya bilar för 40 miljarder kronor - på ell år! Samma summa är del absoluta minimum som krävs för nyinvesteringar i järnvägar fram lill 2000, alltså pä 10 är.

Nalurliglvis borde man inveslera ännu mer i järnvägarna. Miljöparliels uppfallning är all del borde satsas 65 miljarder kronor i investeringar i järnvägarna fram till år 2000 - och egenlligen betraktar vi delta som ell minimum. Och varför gör vi det? Jo, därför all jusl järnvägslrafiken kan lösa många av de slora samhällsproblem vi i dag har.

Del gäller miljöproblemen, som hotar välfärden på lång sikt. Det finns miljöpolitiska mål som riksdagen har antagit.

Ell sådanl miljöpolitiskt mål är all sänka kväveoxidutsläppen med 30 % fram lill 1995. Vi har alllsä bara fem år kvar. Skall man minska kväveoxidulsläppen så pass mycket, måste man gå på väglrafiken, eflersom den slår för uppemol 70-75 % av de lolala ulsläppen om vi räknar in all trafik och enbart bilismen 55 %. Del gär alltså inle att klara della mål ulan alt göra någonting åt vägtrafiken.

Det finns ett beslut, som nu genomförts, om att införa avgasrening pä bensindrivna personbilar. Della kommer all minska kväveoxidulsläppen del

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Järnvägstrafik

25

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Järnvägstrafik

26

här årel och några år till, men sedan börjar det iroligen sliga igen, eftersom vägtrafiken ökar mycket snabbi.

Vad är del då för vägtrafik som ökar snabbt? Det är ju inte den som finns i glesbygden. Det är inte vi småbarnsfamiljer i Norrlands inland som kör mer-vi kör redan sä myckel vi kan, och del har vi gjorl i lio tjugo är-ulan del är i storstadsområdena och mellan slörre städer som trafiken ökar. Och det är jusl där som den spärburna kollektivtrafiken och järnvägslrafiken har den största möjligheten alt utvecklas och utvecklas snabbt.

Del finns etl annal miljömål: atl koldioxidutsläppen inle skall öka lill sekelskiftet. Vi vet atl åtminstone en tredjedel av koldioxidutsläppen i Sverige kommer frän väglrafiken. Ålerigen; vi måsle alllsä minska väglrafiken, och dä måsle vi salsa slorl på järnvägen och de spärburna Iransporlerna.

Men ekonomin dä? Moderalen Clarkson påstod alt det smygsubventione-ras lill järnvägen. Jag vill hävda all del inle alls förhåller sig sä. I själva verkel belalar järnvägen hell och hållet sina samhällsekonomiska koslnader - till skillnad från vägtrafiken, som belalar i slorieksordningen 70 %, om jag nu minns kommunikationsdeparlernenids siffror korrekt. Vi har själva låtit riksdagens utredningstjänst utreda vad väglrafiken kostar samhällel per är, och del visade sig atl den koslar ålminslone 15 miljarder kronor om årel. Del är mycket olyckor och miljökostnader som ligger bakom den siffran. Förmodligen är den ännu större, om man skall räkna in de enorma miljökostnader som det innebär när skogarna börjar dö och haven dör - del har de ju redan börjal göra.

För kommande budgelår har vi krävl all man skall öka investeringarna med 1,5 miljarder jämfört med regeringens förslag. Vi ser detta sorn en mjukslarl. Man bör komma upp lill 3 eller 4 miljarder fram lill millen av 1990-lalet för atl klara behoven. Vi har ocksä krävl alt det läggs mera pengar pä drift och underhåll - för kommande år föreslär vi 420 miljoner lill. Det är ocksä oerhört vikligl, eftersom det finns ett eftersläpande behov.

Miljöpariiei de gröna har ställt upp pä väglrafikmodellen för järnvägen, för all den skapar föruisällningar för ulveckling och konkurrens, bällre ekonomi och rällvisare villkor gentemot andra trafikslag, främst vägtrafiken. En förutsättning är dock atl man verkligen genomför delta pä ell korrekl säll. En annan förulsältning är all staten går in och köper den irafik som är samhällsekonomiskl och socialt motiverad, precis som sker pä kommunal bas när del gäller busstrafik.

Jag måsle dock konsiaiera atl jämfört med förra året minskar staten sitt köp av persontrafik på järnväg med närmare 300 milj. kr. Därför är del självklarl för oss alt kräva alt dessa 300 milj. kr. läggs lill på budgelen.

När det gäller indelningen i stomjärnvägar och länsjärnvägar har vi däremot blivit alltmer tveksamma. I början var vi försiktigt positiva, för länsjärnvägarna öppnade en möjlighet för de regionala Irafikbolagen atl få "första tjing" på irafiken och därmed samordna den regionala trafiken, även spårbunden, pä ett bättre sätt. Det har emellertid visat sig atl detta rnesl har använts som elt instrumenl alt lägga ner järnvägar. Länsjärnvägarna är ju lill slörsla delen sådana järnvägar som hörde lill del ersällningsberäliigade nätet förut. De har alltså dålig ekonomi och krafligl eflersalla banor, i många fall inle ens elektrifierade, osv. Sedan ger man länslrafikbolagen gratis lunga

spårvagnar av diesellyp, som är rena dödspillren för länstrafikbolagen, eflersom de är dyra i drift och inte alls har någon framtid för sig. Därför är det ocksä naturligt för miljöpartiet att kräva att länslrafikbolagen skall få chans atl kräva alt få bra pengar lill bra, moderna spårvagnar från slalen. Del krävs alllsä etl ordentligt investeringsprogram i den delen för att lyckas med den regionala trafiken.

Det finns ocksä andra skäl lill att vi måste satsa stort på järnvägarna. Ell är energifrågan.

Vi har räknal myckel på frågan om energibehov lill Iransporlsyslemen. Del har visal sig all moderna järnvägar med snabbläg drar ungefär en femledel sä myckel energi som moderna personbilar, och förhällandel är ungefär detsamma när del gäller gods. Del finns alllsä stora mängder energi an spara här. Vill vi ha ell energisnåll och energieffeklivi samhälle, skall vi ocksä satsa jusl pä de spärburna, eldrivna transportsystemen.

.Men det finns också regionalpolitiska skäl - inte för atl konservera och bara bevara del gamla, ulan för all kunna satsa offensivt i alla regioner i landet. Det är nämligen så all jusl järnvägen är ell idealiskt transportsystem på de medellånga avstånden - säg fem tio mil, eller i varje fall mellan 2 och 20 mil, som del ofla är mellan släderna i vårl land. Ta l.ex. Norrlandskusten, där vi har ett pärlband av städer med fem tio mil mellan varje. Om man då har ell bra snabbtåg mellan dessa städer, får man en körtid som är bekväm för pendlare. Då skapar man slörre arbetsmarknader. Man skapar slörre marknader för näringslivet och en helt ny dynamik. Frän släderna på Norrlandskusten är det ofta lällare alt åka till Stockholm än att åka till grannstaden, på grund av atl det finns flygförbindelser lill Slockholm. Till grannstaden finns ingel annat realistiskt alternativ än alt åka bil. Det gäller åtminstone i övre Norrland. I nedre Norrland är del någol bättre, eflersom vi där fortfarande har ell Inlercity-låg. Del behövs förbällringar. Vi behöver snabbtåg pä denna sträcka, och vi behöver bygga ul hela vägen upp lill Luleå fiam till 2000-talel.

Samma sak ser man om man studerar Blekinge. Blekinge kustbana har också framliden för sig, om man vågar salsa. Här ligger släderna ännu lalare. Man kan åka från punkl lill punkl, från Karlskrona lill längsl ul i väsler på under Ivå timmar med etl hyfsat snabbtåg, om man rustar upp banan. Då knyter man ihop orterna och fär fantastiskt fina möjligheler för människor alt arbeta och ulveckla näringslivet. Del är aktiv regionalpolitik.

Jag skulle kunna la många fler exempel pä della. Det gäller egenlligen varenda banulbyggnad som vi har reserveral oss till förmån för. Vi har totalt 41 reservationer, så del blir sammantaget ganska många.

När del gäller ersällning lill persontrafiken finns del ell anslag lill trafikhuvudmännen för all de skall la över persontrafiken på de s.k. länsjärnvägarna. Del lustiga med det anslagel är atl länstrafiken fär använda det även lill busslrafik, om man sä vill. Det gäller både anslagel för all upprätlhålla persontrafiken och för invesleringar. Del senare tas upp under vägtrafikanslagen, så det behandlas inle i dag, ulan del kommer antagligen atl behandlas nästa vecka. I bägge fallen kan man använda pengarna lill annat än järnvägen. Del lycker vi är helt fel. Vill vi ha en ulveckling av länsjärnvägarna, skall anslagen självfallel knytas lill jusl den trafiken.

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Järnvägstrafik

27

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Järnvägstrafik

Annars blir detta egentligen bara ett bussbidrag, eftersom länstrafikbolagen i de allra flesta fall är bussbolag.

När del gäller godstrafiken krävs också stora satsningar, sorn vi ser det. Det vikligasle är nalurliglvis alt fä bällre banor. Ell exempel är norra stambanan, som redan i dag har nått kapacitetslakel. Det är en av anledningarna till atl persontrafiken där är så dålig. Del finns inle plats för den, i synnerhet inle om man skall börja köra gods pä dagen också. Det gör man ju redan, som bekant, vilkel också pekar pä behovel av en ulbyggnad av oslkustbanan för övrigt.

Vi kräver atl det skall läggas ytterligare 200 milj. kr. på utveckling av godstrafiken. Del är jusl med hänsyn till de nu aktuella indragningarna pä många håll i landet, inte minst i Norrland. Där kommer det alt bli 30 000 nya långlradarlass på våra vägar, om indragningarna genomförs. Vad som händer är egenlligen atl SJ Gods släpper en hel godslransportmarknad, den som ligger pä medellånga avstånd, och satsar enbarl på transporter på mycket länga avstånd och pä systemtransporter. Man överger alltså en iransportmarknad. Del kan man möjligen förslå, med de föruisällningar SJ har. Men om man förbältrar banorna och ger SJ mera utvecklingspengar, kan vi vända denna ulveckling och också ulveckla vagnslasttrafiken, få fler spår och inle bara lägga ner terminaler, vilket nu är aktuellt.

Vi har också krävt atl SJ skall renodlas som järnvägsförelag. En stor del av SJ, l.o.m. slörre delen, är egenlligen buss- och åkerifördag. De delarna kan många gånger vara mer lönsamma, med de föruisällningar som råder i irafiken i dag och som vi naturligtvis vill ändra pä. När man har en viss summa pengar, ser man efler var man får den slörsla avkaslningen. Man kan då freslas alt lägga pengarna pä åkeriverksamhd och busslransporter, och inle pä järnvägen. Där tjänar man ju mer pengar. Del finns ell antal stötande exempel här i landet pä atl SJ konkurrerar ut sin egen järnvägstrafik, bäde pä godssidan och på personsidan. Detta är inle klokl.

Del heter atl gods- och åkerinäringen och busslrafiken skall slödja järnvägslrafiken. Nåväl, det ser ju vackerl ut på papperet, men praktiken visar sig ofla vara en annan. Därför vill vi renodla SJ som järnvägsförelag. Åkeri- och bussdelarna skall säljas ul, som vi ser det. Då fär vi också in pengar att investera i järnvägssyslemd och göra del bällre.

Fru lalman! Med della vill jag yrka bifall lill alla de 41 reservationer miljöpartiet finns med på.

Under detta anförande övertog förste vice talmannen  ledningen  av kammarens förhandlingar.

Anf. 7 RUNE JOHANSSON (s):

Fru lalman! Jag blev rikligt rörd när jag hörde Viola Claessons framlidsversion. Myckel läl sympatiskt. Men själva grundtanken i hennes framlidsvision, liksom den som har framgäll av några övriga deballörers inlägg, var all del näslan inle sker någol som helsl från regeringen pä järnvägssalsningarnas sida. Ni måsle ha glömt alt förra årets trafikpoliliska beslut innebar en rad nysatsningar pä järnvägen, satsningar som vi nu gär vidare med. Låt mig bara påminna er om atl vi avlastade järnvägen koslnader på i runda tal 1 miljard

Järnvägstrafik

kronor. Vi införde vägtrafikmodellen, som jämställer järnvägen med PrOt. 1988/89:106 landsvägslrafiken. Vi kommer att på tio år satsa 10 miljarder kronor i 28 april 1989 nyinvesteringar. Sådana saisningar fanns före 1988 inte ens i sinnevärlden hos oppositionen. 1 dag är det en hell annan läl i skällan. Vi spikade målsättningen all föra över 10 miljoner årslön gods från landsvägen lill järnvägen. Della är bara några av de saisningar som vi gjorde pä järnvägssidan och som vi nu går vidare med.

Del är ingen överdrifl all påslå all vi i del belänkande som nu behandlas satsar mer pä järnvägen än del någonsin har gjorls tidigare. Jag är säker på all ingel parti är järnvägsmoisiändare, även om det låter litet olika när de olika företrädarna är uppe i talarstolen. Det är bara det alt del inle finns någon som helsl gemensam nämnare för opposifionen. Frågan är om del över huvud lagd finns någol område där splittringen är så slor som när del gäller järnvägspoliliken. Jag kanske återkommer lill detta senare.

Låt mig försl konstalera all del finns ett mycket stort investeringsbehov inom järnvägssektorn. Det beror pä eftersläpningar under en rad av är. Anledningen är inte bristande vilja. Anledningen är brisl på investeringsmedel under 80-talel, beroende pä all regeringen hade en myckel slor uppgifl i alt sanera det budgetunderskott vi fick överta. Del beror delvis på all vi hade ell otal borgerliga regeringar under slutet av 70-talel. Nu, fru lalman, är vi i alla fall i gäng med elt långsikligl investeringsprogram, som kommer att göra SJ till elt modernl och högeffektivt transportföretag.

Jag vill bara påminna er om all banverkel för sin del under nästa budgetär kommer att fä disponera 3,4 miljarder kronor för infrastrukturen. Det är den högsla summa som infrastrukturen någonsin har blivit tilldelad. Det är ocksä värl atl nämna alt under kalenderåret 1990 kommer nyinvesteringar i infrastrukturen alt göras för i runda tal 1 500 milj, kr,

Samiidigi pågår ell massivt uppruslningsarbde inom affärs-SJ, Man har beställt 175 nya sill- och sovvagnar. Man moderniserar ca 700 äldre vagnar. Är 1990 kommer snabbtågen atl las i drifl, och ett femtiotal järnvägsslalioner ruslas upp. Detta är bara några av de satsningar som görs pä personsidan.

Verkligheten pä godssidan ser inle alls ul på det säll som cenlern, vpk och miljöpariiei påstår i sina reservationer om godssidan. Det är helt korrekl alt SJ har släppt vissa godskunder. Men i och med de avtal som nu har träffals kommer SJ inle atl lappa de 1 miljon ton som man i den förra prognosen beräknade att man riskerade förlora. SJ räknar i stället med att är 1995 frakta 37 milj. ton gods mol nuvarande 30 lon. Malmlrafiken är då ej inräknad. Della innebär all man har skrivii upp prognosen sedan i höslas med ca 4 milj. lon.

Jag kan nämna ytterligare ell exempel. Till sommaren startar 41 direkltäg per vecka frän Gävleområdd lill konlinenlen. Vi kommer alt få hellåg och kombilrafik mellan älta slora orter i Sverige. SJ är alltså, i motsats lill vad som har framförts i både massmedia och andra debatter, ordentligt på offensiven - och följer därmed riksdagens beslut sedan förra året.

Fru lalman! Vad jag vill ha sagt med denna inledning är all riksdagen har
gett SJ chansen. Lål oss därför, som Rolf Clarkson önskade, ge SJ arbetsro
all ulvecklas lill del företag som riksdagen förutsatte i 1988 års trafikpolitiska
beslut.  Utvärderingen görs 1992, och dä kommer också de evenluella              29

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Järnvägstrafik

30

korrigeringar som kan behövas att göras.

Fru talman! I det är belänkandet finns del över 200 yrkanden - 57 reservationer är fogade till betänkandet. Det innebär all jag endast kommer alt ta upp några av de områden som debattörerna har ägnat mest tid ål. Många molionärer är naturligtvis missnöjda med att de har fält sina motioner avstyrkta med kanske endast en kortfattad motivering. Sakskälet i de flesta fallen är all riksdagen har antagit en investeringsplan som banverkel har ansvarel för. Andra motioner rör länsbolagens verksamhel. Vissa motioner berör SJ;s affärsverksamhet. Dessa motioner är av sådan karaktär att riksdagen inte lar slällning lill dem.

När det gäller anslagsfrågorna har situationen varil likartad år efler år. Moderalerna ligger som vanligt på en lägre anslagsnivå, och vpk ligger som vanligt på en högre anslagsnivå. Den enda skillnaden är att vi i år har fått en ny aktör på arenan, nämligen miljöpartiet. När del gäller anslagsfrågorna är miljöpartiet kanske värl en egen vers. Maken till överbud har jag aldrig varil med om sedan jag började i riksdagen. Om man försöker göra en så låg beräkning som det över huvud tagel är möjligl, landar man vad gäller överbuden i varje fall inle under 10 miljarder kronor utöver regeringens förslag i propositionen, som riksdagsmajoritden ställer sig bakom. Miljöpartiet andas inle etl enda ord om hur detta skall finansieras. Jag har i alla fall för min del myckel svårt all ta miljöpartiet pä allvar när del gäller dessa frågor. Del är en god regel atl man skall kunna finansiera de utgifter man ålar sig i riksdagen. Miljöpartiet kanske lär sig detta med tiden. I årets betänkande har miljöpartiet inte haft en lanke på hur deras förslag skall finansieras.

Utskottsmajoritelen står fast vid 10 miljarder kronor under en tioårsperiod när det gäller den långsiktiga investeringsinriktningen. De pengarna skall finansieras via budgeten. I realiteten innebär det alt vi inom en tioårsperiod kan komma upp i väsentligt högre investeringsbelopp än de 10 miljarderna. På del här områdel har det hänl saker under det senaste året.

I fjol, Elving Andersson, låg centern pä en nivå av 20 miljarder kronor i nyinvesteringar under en tioårsperiod. Elt år senare har man höjt nivån lill del dubbla, frän 20 miljarder kronor lill 40 miljarder kronor. Kanske borde jag ocksä nämna all centern vad gäller asfalteringar av grusvägar föreslår 60 miljarder kronor under en tioårsperiod. Centern är vad gäller infrastruktur-investeringar uppe i en nivå på ca 100 miljarder kronor.

Vpk ville förra året satsa 40 miljarder kronor. Vpk har nu höjt sin ribba till 45 miljarder kronor. Viola Claesson pläderar ibland i pressen för 50 miljarder kronor.

Miljöpartiet slår som vanligt rekord - 65 miljarder kronor under en tioårsperiod är vad vi behöver.

Fru lalman! Jag har bell expertis räkna på hur myckel pengar man maximalt kan förbruka vad gäller nyinvesteringar i infrastrukturen under en tioårsperiod. Svarel är kanske överraskande. Del blev atl om vi ulöver våra egna resurser får ta i anspråk resurser från vägverket och bostadsbyggandet, kan vi eventuellt förbruka 30 miljarder kronor under en tioårsperiod. Della innebär i sin tur att inte vare sig centern, vpk eller miljöparfiet är trovärdiga.

Hur skall man kunna föra en seriös debalt med er mol bakgrund av sådana förslag? Ni har inte ens en aning om hur mycket pengar del är möjligl atl

förbruka när del gäller nyinvesteringar. I så fall får ni visa att ni är bättre järnvägsbyggare än den expertis som vi har anlitat i Sverige.

Vidare vill jag säga några ord om västkustbanan. Del råder lolal enighet i utskoltd om behovel av all bygga ell dubbelspår mellan Göleborg och Kungsbacka. I belänkandel finns del en fyllig skrivning av ulskotlsmajoritetens motivering.

Nu skall Elving Andersson lyssna: I centerns parlimolion framhålls del atl cenlern anser alt banverket bör undersöka möjligheterna atl genom samverkan med kommuner och landsting och/eller enskilda förelag åsladkomma delfinansiering för att finansiera invesleringar av långsiktig karaklär. Del är jusl detta som utskottet har tagit fasla på. Det är en mycket bra skrivning som cenlern har, och utskollel har ställt sig bakom den. Men när det kommer lill konkret handling håller ni er inle lill den. Dä tar opportunismen överhanden. På vilka banor skall della uttalande ur er partimotion, underskriven av Olof Johansson, gälla - om det inte skall gälla för stombanorna?

Varför är det då lämpligl all banverkel får undersöka dessa detaljfinansieringar med regionerna på just bansträckan Göteborg—Kungsbacka? Vi anser dels atl trafiksituationen på E 6 kommer att bli väsentligt förbättrad -hela trafikmiljön förbättras, dels vel vi att ungefär 15 000 kungsbackabor pendlar till Göleborg varje dag. Deras silualion kommer atl bli bällre. Enligl utskottsmajoritetens sätt att se är det fråga om pendellrafik-storstadslrafik som direki kan jämföras med pendeltrafiken i Stockholms kommun. Kommunerna och landstinget har gjort slora insatser för alt lösa trafikproblemen.

Vidare är det mycket viktigt atl dubbelspåret kan byggas utan uppehåll. Med majoritetens skrivning förbinder vi oss för en investering under 2,5-3 år. Därför är del med cenlerns egen motivering också vikligl atl de regionala instanserna bidrar med en delfinansiering. Med den motivering som centern har i sin molion kommer färdigställandel av dubbelspåret Göteborg-Kungsbacka alt kunna tidigareläggas. Skulle banverkel trots alll inle kunna nä en uppgörelse med kommunerna, fär banverket ändå under samma lidsperiod investera samhällets andel av västkustbanan. Men i och med att vi dä inte kan garantera totalkostnaderna för dubbelspåret lill Kungsbacka kommer banverkel i vanlig ordning atl få göra en samhällsekonomisk prövning av insalserna på västkustbanan.

Tyvärr har del i massmedia när del gäller pendeln lill Kungsbacka förekommil en rad missuppfaltningar. Det har påståtts atl kommunerna skulle fä punga ul med 1 miljard kronor. Del har ocksä pästätts alt slalen ensam har invesleringsansvard för slomnäld.

Del är emellertid inle fråga om en miljard kronor för kommunerna, ulan det gäller enbarl spåret för pendeltrafiken Göteborg-Kungsbacka. Riksdagen har för sin del aldrig ullalal all slalen ensam har invesleringsansvard för slomnäld. Vi har ju i enighel gäng pä gång och på flera slällen i della belänkande ullalal bdydelsen av all andra inlressenler än slalen går in för atl medverka lill en tidigareläggning. Del var aldrig någon ivekan l.ex. i fråga Om Mälarbanan. Den ligger på slomnäld.

Del har vidare påslälls all riksdagen räknal fel pä 100 milj. kr. när del gäller kostnaderna. Del är också gripet hell ur luflen. Vi har ell korrekl

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Järnvägstrafik

31

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Järnvägstrafik

underlag för den bedömning riksdagen har gjorl.

Elving Andersson log också upp frågan om combitrafiken och vagnslast-trafiken. Delta är ganska festligt. I centerns parlimolion föreslås under en punkl all SJ:s vagnslasllrafik inte får föras över till combi. Elt annal krav i samma molion, molion nr T215, punklerna 20 och 21, är all combitrafiken inom lio år skall utgöra 40 ä 50 % av godslrafiken. Om jag ulgär från all vagnslasltrafiken förblir oförändrad de närmaste lio åren innebär della enligl cenlerns förslag atl combitrafiken måsle öka lill över 20 miljoner lon orn tio år. Jag står litet frågande inför hur ni kan komma fram till sådana förslag och påståenden. Den expertis som kommunikalionsdeparlemeniel anliiade förra höslen kom fram lill atl en optimistisk bedömning av utvecklingsmöjligheterna var atl del skulle bli 10 miljoner lon combilrafik om lio är. Men nu klipper centern till med dubbelt sä myckel utan alt över huvud taget tänka på vad del egenlligen innebär.

Fru lalman! Detta belänkande genomsyras av en optimistisk framtidstro på SJ. Vi går nu vidare vad gäller banavgifterna genom all uttala oss för atl man skall införa en enhetlig banavgift. Del kommer ett klart positivt besked till de mindre banorna. Sammanlagd slår en mycket bred majorilel bakom regeringens förslag, med undantag för några preciseringar och för all vi pä en punkt begär mer pengar. Med detta, fru lalman, yrkar jag än en gång bifall lill utskottets hemställan.

32

Anf. 8 ELVING ANDERSSON (c) replik:

Fru lalman! Rune Johansson inledde sitt anförande med all säga all del på våra inlägg läl som om vi ansåg alt ingenting posilivl över huvud taget händer inom SJ. Jag skall gärna ge det erkännandet att del händer mycket och förekommer en hel del positiva aktiviteter. Men det blir ju ofta så i en sådan här debatt alt man inle i första hand lar upp sådant som vi är överens om ulan i stället frågor där vi har skiljaktiga meningar. Det är naturiigi att man koncentrerar sig pä de frågor där man lycker all det händer för lilel eller där del händer fel saker.

Rune Johansson redovisade en del siffror, bl.a. för investeringar i järnvägsvagnar och annat. Dessa investeringar anser jag vara positiva men vi kanske inle bör ägna oss sä mycket ål historieskrivning och lala om vad som hänl fidigare, vilkel Rune Johansson ville göra. När vi fick en ny regering 1976 och en borgerlig ledning även av kommunikalionsdeparlemeniel, kunde man konsiaiera alt del inle hade beställts en enda ny järnvägsvagn till SJ på lio år. Vi kan redovisa en hel del sådan historik, men vi får väl alla la på oss etl vissl ansvar för att det inle hänl så mycket som del borde. Läl oss nu i Slällel se framåt på utvecklingsmöjligheterna.

Jag tror också alt SJ nu är på rätt spär. Del sker myckel positivt.- Men om SJ verkligen skall kunna ulvecklas pä del säll vi vill, måsle vi se lill all riksdag och regering ger SJ erforderliga resurser för all kunna ulvecklas. Vär krilik är alt staten ger SJ för lilel av resurser. Vi vill ge slörre resurser, så all SJ kan Ulvecklas snabbare och bli ännu bällre och effeklivare.

Ta l.ex. frågan om upphandlingen av den kominersielll icke lönsamma interregionala persontrafiken. Om man inte anslår mer pengar, jagar man in SJ i det gamla välkända ekorrhjulel. SJ måste då dra in turer. Därmed blir del

ännu färre som reser. I näsla varv är lönsamheten ännu mindre pä de här     Prot. 1988/89:106
banorna, och då gör man ytterligare indragningar. Denna utveckling har vi     28 april 1989
sell under många år, och det är den ulvecklingen vi skall vända. Men det kan \

man inte göra själv inom SJ, utan riksdagen måste vid anslagsgivningen se lill     Jornvags raji atl SJ fär resurser atl vända denna utveckling. Det är därför vi vill plussa på anslaget för köp av persontrafik.

Del är riktigt alt investeringsvolymen ökar kraftigt jämfört med förra året. Del sker därför atl vi inser all man lägförlågli fjol. Förra årel logs visserligen ell ganska stort steg på vägen, rnen invesleringsbehoven ökar hela liden. Del är väl dokumenleral atl del behövs invesleringar av minsl denna omfattning. SJ och banverket framhåller själva att elt anslag på i slorieksordningen 40 miljarder kronor behövs under en inte alllför lång lidsperiod.

Anf. 9 VIOLA CLAESSON (vpk) replik:

Fru lalman! Jag har väldigt svårt alt tolka tystnaden från Georg Andersson och Rune Joharisson när del gäller sveket mol uppgörelsen förra årel mellan vpk och socialdemokralerna. Är del så alt ni skäms sä mycket över delta svek, all ni inte ens vill diskulera saken? Eller vel ni inte om alt ni brutit uppgörelsen om bensinskatten, som bl.a. innebar att Blekinge kustbana skulle tillhöra stomnäld och därmed räddas och ruslas upp. Del är hur enkell som helsl alt se i de gamla skrifterna från kommunikationsdepartementet och på den karta som finns där alt Blekinge kustbana enligl socialdemokraternas första förslag skulle ulgöra en länsjärnväg, medan karlan kom atl ändras i rätt rikining efler uppgörelsen med vpk. Vad skulle vi använda dessa bensinskaltepengar lill om del inle skulle bli lio nya friska miljarder? Vad menar Gunnel Farm - som nu har inträtt i kammaren - när hon säger att visst har riksdagen beslutat alt Blekinge kustbana skall tillhöra siomjärnvägsnä-lel, men alt de som inte har förställ atl del inle logs något beslut om atl del skall gå trafik där inle har hafl hörapparaten pä? Della är en oförskämdhd, som jag kräver alt Rune Johansson och Georg Andersson skall rälla till. Om ni inte ens kommenterar sveken mol uppgörelsen med vpk kring höjningen av bensinskallen med 25 öre, vilken vi gick med på under viss vånda, kan ni lila på atl della också kommer ul i landel. Med de hoppande majorilder som Kjell-Olof Feldl anlagligen försöker fånga efler sill ekonomisk-poliliska utspel lär väl få våga ge sig in i förhandlingar som kan sluta lika märkligt som den här uppgörelsen.

Rune Johansson sade i en kommentar: Är del inte en god regel att finansiera det man föreslår? Då säger jag: Är det inte en god regel atl stå för sill ord, för en uppgörelse som l.o.m. förändrar ell dokumenl av den här karaktären, etl dokumenl som så mänga socialdemokrater skruiii över som del viktigaste trafikpolitiska dokumentet.

Fru lalman! Del känns sorgesaml all så fä bryr sig om den järnvägspoliliska
debalten. Jag tycker all del är atl bra all kommunikalionsminislern kommit
hit. Della är någol som vi inte var bortskämda med under den förre
kommunikationsministerns lid, någol som sländigl upprepades i denna
talarstol. Ännu bättre vore om man kunde fä konkreta och rejäla svar, såväl
om Blekinge kustbana som om västkustbanan och Bohusbanan, De sist
nämnda ligger i det område i Sverige som är allra värst däran miljömässigt.       33

3 Riksdagens protokoll 1988/89:106

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Järnvägstrafik

Anf. 10 HUGO BERGDAHL (fp) replik:

Fru talman! Jag konstaterar med en viss lillfredsslällelse all kommunikationsministern är med här i kammaren under debatten. Vi är ju inle precis bortskämda med att kommunikationsministrarna - den nuvarande och hans företrädare - är med under de slörre Irafikpolitiska debatterna. Därför vill jag säga välkommen, och jag hoppas all vi skall få en inlressanl diskussion, senare även med kommunikationsministerns medverkan.

Jag begärde ordel därför all Rune Johansson, så som jag uppfattade del, helt förbigick vår reservalion och värt förslag om SJ:s organisation i framliden. Del beslut vi i stor enighel fattade för etl år sedan när del gällde SJ:s omorganisation var enligl min mening bra, men ytterligare insatser är helt nödvändiga om SJ skall utvecklas till etl effeklivl och modernl affärsföretag. Vi i folkpartiet menar att en bolagiserlng, att SJ ulformas som ett aktiebolag, är hell nödvändig om SJ skall kunna bli ännu bättre, ännu effeklivare, och icke minsl ännu modernare, så alt företagel passar in i del svenska mönstret när del gäller att driva verksamhel. Därför vill jag fråga Rune Johansson: Utesluter man från socialdemokratins sida möjlighelen atl göra SJ till ett aktiebolag, eller kan del länkas att ni, som ni gjort pä många andra områden, kan luckra upp era doktriner och socialistiska värderingar för atl även verksamhel av SJ:s lyp skall kunna anta moderna former?

Min andra fråga gäller något som Rune Johansson delvis var inne på, nämligen frågan om andra finansieringsformer. Vi kan om vi skall vara ärliga konstatera atl de tio miljarder som finns till banverkets förfogande för invesleringar inte räcker så långt med lanke på de ambitioner som har presenterats från olika partier. Därför tror vi frän folkpartiet atl del är viktigt att finna andra finansieringsformer. Hur släller sig socialdemokraterna lill privat finansiering av olika objekt? Det gladde mig all Rune Johansson sade att Mälarbanan var elt objekt där man kunde tänka sig andra än de traditionella finanseringsformerna. Vilka är dessa andra finansieringsformer, Rune Johansson?

34

Anf. 11 ROY OTTOSSON (mp) replik;

Fru lalman! Socialdemokralernas lalesman Rune Johansson påstod atl 65 miljarder kronor på 10 är är ell överbud, och alt miljöpartiet inte har finansierat delta. Det belyder all Rune Johansson är myckel dåligl påläsl. Redan etl är innan miljöpartiet kom in i riksdagen lade vi fram etl förslag till budget som innehöll stora satsningar på järnvägen. Det förslag vi nu har lagt fram är finansierat, vartenda öre, del finns inle en krona i våra reservationer som inle är finansierade i värt budgetförslag. Självfallet måste man la ansvar för ekonomin.

Rune Johansson säger vidare all miljöpartiels förslag innebär atl man satsar mer pengar än vad man kan svälja, men del finns lydligen olika bud om della. Jag har lalal med ell anlal järnvägsexperier som har gjorl beräkningar i denna fråga, och jag har leslal förslagen på andra för all se hur de reagerar och om de lycker att del är mer pengar än vad som går all svälja - jag har nämligen själv varit rädd för att vi kanske gär för långl i våra saisningar. Men jag har hittills inle träffat nägon som säger all del inle skulle gå ihop. Värl förslag ligger ganska väl i linje med vad som verkligen behövs, om man skall

föra över en betydande andel av vägtrafiken till järnväg. Och det är ju en av kärnpunkterna i vår trafikpolitik alt sådana överföringar skall ske bäde på gods- och pä personlrafiksidan. För alt förverkliga dessa idéer måste man satsa så myckel. 65 miljarder kronor är inle sä fruktansvärt myckel i sådana här sammanhang. Det är fråga om slora infrastruklurella invesleringar som belalar av sig och blir samhällsekonomiskt lönsamma på lång sikt.

I mill inledningsanförande jämförde jag detta med vad svenska folket lagl ut pä atl köpa nya bilar bara under del senaste årel, alllsä 40 miljarder kronor. Dä kanske man kan förstå alt 65 miljarder kronor inle är sä myckel som del låter. Vi i miljöpartiet anser atl del krävs en ny trafikpolitik med hänsyn till den katastrofala utveckling som sker i Sverige på miljöområdet. Skogarna hotas och marken fördärvas genom försurning på grund av avgaserna från bilismen. Själva havet dör. Har man den inställningen verkar inte 65 miljarder vara för myckel. Kanske kan beloppen tvärtom komma alt bli slörre när vi väl lärl oss all göra bra saisningar på järnvägsområdet. Exemplet västkustbanan visar verkligen i blixtbelysning vad socialdemokralernas och regeringens trafikpolitik gär ul på. Här är del alllsä fråga om elt dubbelspår mellan Kungsbacka och Göteborg som är oerhört angelägel och oerhört lönsamt samhällsekonomiskt, men socialdemokraterna och regeringen vägrar skjula lill de fä miljoner som det handlar om i det här fallel.

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Järnvägstrafik

Anf. 12 RUNE JOHANSSON (s) replik;

Fru talman! Alt bemöla fyra debattörer på tre minuler är inle lätt.

Jag förslår alt Roy Ottosson, med del begrepp som han har om pengar, anser alt drygl 400 miljoner bara är några få kronor. Del stämmer hell överens med miljöpartiets resonemang om de 65 miljarderna.

Till Hugo Bergdahl vill jag säga alt jag tror atl ett helt enigl utskott pä fyra eller fem slällen slår fasl nödvändigheten av alt söka delfinansieringar utanför budgeten för alt tidigarelägga nödvändiga järnvägsprojekt. När det gäller västkustbanan eller delen Göterborg-Kungsbacka är del tre parlier som inle slår fasl vid vad utskottet har gått samman om i fråga om fyra eller fem andra avsnitt i belänkandel. I vad sedan gäller bolagiseringen antyder vi: Låt SJ nu få arbetsro fram lill 1992, så fär vi se vad som händer. Vi får se hur SJ-koncernen har skött sig. Den utvärdering som då skall ske kommer atl visa hur del blir i framtiden.

Jag noterar atl Elving Andersson inle pä något sätt kunde bemöla mina päslåenden om cenlern och kombitrafiken, om cenlern och de 40 miljarderna osv. Jag delar Elving Anderssons uppfattning när del gäller del allmänna resonemanget om saisningar på järnvägen och på miljön. Däremol har Elving Andersson kompldl fel i fråga om salsningen på slräckan Boden-Haparanda. På finska sidan har man nämligen redan lagl ner personirafiken lill Kemi. Del går inle alt köra genomgående irafik. Om Elving Andersson inte känner lill del kan jag lala om atl man inle har samma spårvidd i Finland som vi har i Sverige. Det är alltså ett litet problem som bör las med i bilden, innan man lägger ner mycken möda på all diskulera della i en deball.

Ja, Viola Claesson, att tala om svek är naturligtvis all gä ul med orikliga uppgifler. Jag lalar om trovärdighet.

Vad gäller Blekinge kustbana noterar jag att den forlfarande finns kvar i

35

prot. 1988/89:106    siomnätel. Transporirådel flyttar inte någon bana ur stomnälet. Del gör inte

28 april 1989          heller statens järnvägar. Del är regeringen som fattar de beslulen, och någon

      '.        [             flyttning av Blekinge kustbana ur slomnäld har inle diskuterats i regeringen.

*                    Blekinge kustbana finns fortfarande med i banverkels prövning i fråga om

investeringsprojekt som skall redovisas för regeringen om etl år. Del gär

alllsä inle alt, som Viola Claesson har gjort, gä ut och påslå att SJ genom all

släppa ifrån sig några få godskunder för över fraklen lill 31 000 långlradare,

när del bara finns 28 000 långlradare i landel. Del är trovärdighet del!

Anf. 13 ROY OTTOSSON (mp) replik:

Fru lalman! Jag nolerar med viss lillfredsslällelse atl Rune Johansson log tillbaka sill uttalande alt vi inle skulle ha finansierat våra förslag. Han har lydligen insett nu all vi alllid gör del.

När del gäller västkustbanan och 400 milj. kr. på tre år vill jag säga följande. Men hänsyn lill den enorma samhällsekonomiska belydelse som västkustbanan har för denna del av Sverige och med hänsyn lill den trafikmängd som del är fråga om och de koslnader del skulle medföra om all denna irafik, så som den gör i dag, ivingas gä på landsväg även i fortsättningen - dä tvingas man ju i stället alt bygga ut vägen - är delta en fullt rimlig summa. Den kommer alt betalas igen flera gånger om. Del är inle någol lättsinne - del kan jag försäkra. Det vel säkerl Rune Johansson, det är bara fråga om debatt-teknik. 400 miljoner har vi ju inle i vår privala kassakisia - det kan förefalla mycket. Men när del gäller sådana här infrastruklurella invesleringar är del inte så stora pengar som man skulle kunna tro. Jämför med motorvägen pä E 6! Jämför med Della-vägen och andra väginvesleringar! Koslnaderna ligger på ungefär samma nivå. Del handlar om hundratals miljoner så fort man skall göra någoniing. Och här gäller del ju så alt säga en molorväg på järnvägen.

Sedan vill jag ta upp frågan om SJ. Jag tycker också att SJ är pä offensiven. Det händer väldigl myckel posilivl inom SJ nu - man är väldigt framåt. Men kom ihåg att vi har genomfört väglrafikmodellen! De stora brisierna ligger ju på banverket. Om man inle har en infrastruktur, dvs. om man inle har banor som duger all köra på, då hjälper del inle vad SJ än hillar pä. Då har SJ ingen chans. Del är lill banorna pengarna skall gå i förslå hand. Vi rnäsle alllsä bygga upp en infraslruklur som gör del möjligl all stoppa den miljökatastrof som är på väg atl bli etl faklum och som kommer att utplåna en stor del av svenskl näringsliv, om alll bara får fortgå. Begriper Rune Johansson vad del belyder om skogarna dör i Sydsverige? Del är de fakliski pä väg atl göra. Marken förändras kemiskt av de avgasutsläpp som vägtrafiken ger upphov till. De tvättar ur näringsämnen och löser ul giffiga metaller. Sedan växer ingenting ulom vissa grässorler. Vi får en ofruklbar släpp. Vad är det för ekonomi i del?

Nej det är dags alt inse all del är dags att i grunden ändra trafikpolitiken. Man måste inveslera i de miljövänliga, energieffekliva och spårbundna transporterna. Man måste investera medvetet och rejält. Dä är 65 miljarder ungefär vad vi kan klara av och vad som faktiskt krävs.

36

Anf. 14 HUGO BERGDAHL (fp) replik:                                             Prot. 1988/89:106

Fru lalman! Jag vill gärna upprepa vad jag sade tidigare, all del beslul om    28 april 1989

omoreanisationavSJsom vi fattade för ell år sedan var ett bra beslut. Jag tror     ...   „.,

° Järnvägstrafik

att det kommer att vara lill slor nytta och till gagn för SJ när det gäller atl

omstöpa SJ lill etl modernl och framgängsrikl förelag på trafikpolitikens

Område. Men det fanns en brist i samband med beslutet; man gick inte

tillräckligt långl och accepterade bolagiserlng av SJ. Del är del som jag har

velal peka pä, Rune Johansson, och jag ställer frågan: Hur ser ni på detta?

Hur ser ni socialdemokrater på detta? Är ni fortfarande ideologiskt bundna

av atl inle kunna länka er all statlig verksamhel l.ex. på trafikpolitikens

område kan utövas inom aktiebolagsformen?

Det skulle vara intressant att i ett ytteriigare inlägg av Rune Johansson få

reda pä hans principiella inslällning. Rune Johansson säger: Läl oss pröva

den organisation som SJ har i dag, så fär vi se hur den ulvecklas i framtiden.

Men hur ser Rune Johansson och socialdemokraterna pä möjlighelen att i ett

senare läge driva SJ inom aktiebolagsform? Vilken principiell inställning har

Rune Johansson i den frågan?

Anf. 15 ELVING ANDERSSON (c) replik:

Fru talman! Låt mig försl la upp en sak som jag inle hann ta upp i min förra replik.

Rune Johansson ägnade sig ät en del sifferexercis och log då uppgifler från vår partimotion som gäller invesleringar i den lolala infrastrukturen. Han räknade ut att vi ville salsa 60 miljarder på atl hårdbelägga grusvägar. Ja, del hör i och för sig inle ihop med den här debatten, men del är ju sä, Rune Johansson, atl 500 miljoner under en tioårsperiod, dvs. 500 000 000 x 10, blir 5 miljarder - inle 50 miljarder. I varje fall i matematikens värld är nollorna vikliga, även om de slår på slutet.

När del gäller de lolala investeringsramarna vill jag säga atl vissl är det möjligt atl inveslera i slorieksordningen 40 miljarder kronor. Rune Johansson vill här i deballen påvisa all det över huvud tagel inte finns fysiska förutsättningar all klara av det. Men vissl gör det del! Det finns etl behov som är ganska klarl dokumenterat av bl.a. SJ. De invesleringar som behöver göras gäller kostnader i denna storleksordning. Som Roy Ottosson och andra här har sagt är det ju genom alt sörja för en bra infrastruktur som vi ger SJ förutsättningar all bli bra. Banverket måste fä resurser all bygga upp infrastrukturen, och sä får i sin tur SJ som trafikföretag förutsättningar all bli bra, ge bra service, god komfort, snabba resor osv.

När det gäller västkustbanan är vi inle renl allmänt principiellt molstånda- ' re lill alt söka delfinansiering, extern finansiering osv. Men del skall inle gå till som i det här fallet, där man från statens sida ställer upp diktat och egentligen ger sig på utpressning mol de berörda kommunerna. Om del finns ett lokall intresse för att tidigarelägga ell projekl och man går in och förskotlerar pengar, presenlerar elt avtal som visar atl parterna är överens, då kan vi länka oss den här lypen av finansiering. Men här handlar man pä rakt motsatt säll och säger: Skall del bli någonting av så måste ni vara med Och betala en tredjedel. Så får det inte gå till, speciellt inte på den här typen av bana.

37

Prot. 1988/89:106        Det handlar ju inle bara om atl få möjlighet att bedriva pendellägslrafik

28 april 1989          mellan Göteborg och Kungsbacka, utan del gäller i lika hög grad - och del är

...            ,.,             kanske ännu viktigare-att bygga ut kapaciteten förbi.a. godstrafiken mellan

kontinenten och Osloregionen.  Den trafiken passerar ju genom della

miljökänsliga område. Jag lycker atl jusl i det här fallel är ansvarel statens

och skall sä vara.

Anf. 16 VIOLA CLAESSON (vpk) replik:

Fru talman! När Rune Johansson känner sig riktigt trängd brukar del gå till som del gjorde när han försökle svara pä min fråga om sveket. Del blir någol som kan kallas för överslag, och del är ju synd. Jag hade väntat mig alt liden skulle medge etl rejält och hederligt svar.

Om inle Rune Johansson vet alt det kom lill stånd en uppgörelse mellan vpk och socialdemokralerna om bensinskatten, måtte han inle ha följt massmedia under de tvä, tre månader som den ganska hetsiga diskussionen om bensinskatten fördes. Jag tror nog alt han vel. Ocksä Rune Johansson var väl inblandad pä etl hörn, om jag inle minns alldeles fel.

Uppgörelsen avsäg bl.a. alt vi för denna 25-öring skulle garantera bäde att det fanns ett Blekinge siomjärnvägsnäl och all det självfallel fanns irafik pä banan. Vi går ju inte in i en förhandling och uppträder som idioter.

Nu säger Rune Johansson all Blekinge kustbana forlfarande tillhör slomnäld, vilkel slär alt läsa i belänkandel. Ja, kartan är sig precis lik. Hur kan del då komma sig, Rune Johansson, all när del är regeringen, och endasl regeringen - lyvärr inte riksdagen - som har rätt atl beslula om att en banas status skall förändras, låter regeringen SJ och transporirådel börja förhandla med länsirafikmyndighder, länet och kommunerna om att sälja ul eller överlämna banan. Vad skall man med en bana till, som behöver rustas upp för 300 milj. kr. om den skall kunna fungera? Detta var det första sveket.

Det andra sveket handlar om Norrlandstrafiken. Jag har gång på gång läst propositionen och betänkandet, där socialdemokralerna garanterar - och hela riksdagens majoritet instämmer utan invändningar - atl Norrlandslrafi-ken skall specialbehandlas, och man skall särskill värna om nattågen till och från övre Norrland. Nu vet vi ju all man redan har börjal all dra in turer, såväl nattliga som dagliga turer. Är del all värna om Norrlandstrafiken i enlighet med den överenskommelse som vpk träffade med socialdemokralerna? Del lycker jag faktiskt inle. Jag kan inle finna nägon förmildrande omständighet i della, i synnerhet inle när jag lar del av argumentationen i texten.

Jag skulle vilja ha klarare besked också om Blekinge kustbana. Avser regeringen all inom korl fatta elt beslut om atl Blekinge kustbana skall bli en länsjärnväg? Vad vänlar man i så fall på? Del är väl lika bra att dödsstöten kommer snabbi, när man ändå inle är beredd atl med etl enda öre bidra till en rejäl upprustning.

Anf. 17 RUNE JOHANSSON (s) replik:

Fru talman! Jag avser inle all fortsätta denna polemik, eflersom medde
ballörerna inle har någon yllerligare replikräll. Låt mig bara för klarhetens
38                           skulle ännu en gång läsa innantill i centerns parlimolion undertecknad av

Olof Johansson: Banverket bör undersöka möjligheterna atl genom samverkan med kommuner och landsting och enskilda företag åstadkomma delfinansiering för atl finansiera invesleringar av långsiktig karaklär. - Del är just det uppdrag som banverkel har fått av ulskollsmajoritelen, ingenting annat.

Viola Claesson säger atl vi inle gör någoniing för Norrland. Utskollel är enigl - i varje fall en slor majorilel - om en mycket positiv skrivning när det gäller ulveckling av snabbtåg mellan Slockholm och Sundsvall. Vi bedömer alt det är en riklig insats som kommer all fä slor belydelse för kommunerna och för Sundsvall.

Roy Ottosson lalade om finansiering. Jag har tittat litet pä hur ni i miljöpartiet vill finansiera en del av era utgifter. Ni kräver bl.a. en kraftig bensinskallehöjning. Del kan vara elt riktigl tillvägagångssätt, men ni gör del felet att ni räknar pengarna flera gånger. Ni räknar med inläklerna från den irafik som vi i dag har, samtidigt som ni vill få bort en stor del av billrafiken. Hur skall då dessa pengar, som ni redan har räknal in, räcka lill? Pä punkl efter punkt visar det sig alt era idéer inle fungerar.

Fru talman! Slutligen vill jag påstå att det, trots den stora satsning som vi nu gör, finns myckel slora investeringsbehov när det gäller järnvägsnätet, vilkel ocksä f.d. kommunikafionsminisler Hulterström skriver i budgetpropositionen. Men del är en ganska vanlig företeelse att en fackminister fär pruta pä sina anslagsäskanden. Om man vill ha en ekonomi i balans, uppslår denna situation. Men jag vågar ändå påstå alt detta är den största satsning som någonsin har gjorts när det gäller järnvägsseklorn.

Fru lalman! Därmed är deballen avslulad för min del. Jag avser inle all förlänga den ytterligare.

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Järnvägstrafik

Förste vice talmannen anmälde att Elving Andersson, Viola Claes.son, Hugo Bergdahl och Roy Ottosson anhållit att lill protokollet få antecknat att de inte ägde räll till ytterligare repliker.

Anf. 18 Kommunikafionsminisler GEORG ANDERSSON:

Fru lalman! Vi slär inför stora och spännande utmaningar på trafikpolitikens område. Trafikpolitiken är en viktig integrerad del av hela samhällsutvecklingen, och den är en avgörande faktor när det gäller närings- och regionalpolitiken. Trafikpolitiken griper in på en rad andra områden. När vi diskuterar trafikpolitik krävs del en samhällssyn utifrån ett samhällsbyggar-perspekliv.

I dagens deball är frågan begränsad lill järnvägslrafiken. Jag vill dä slå fast att regeringens ambition är alt järnvägstrafiken skall öka. Del gäller såväl person- som godslrafiken. Skälen för denna ambition är många och väl kända: framför allt miljöpolitiska och energipoliliska, men också samhällsekonomiska skäl. Regeringen vill uppnå del uppställda målet genom att vi här i landet får en modern och konkurrenskraftig järnvägstrafik som kan leva och ulvecklas av egen krafl.

Nu ställs slora krav pä SJ alt erbjuda effektiva transporter till konkurrenskraftiga priser. SJ;s arbete inriktas på alt för varje kund finna den bästa transportlösningen. Del är vikligl all nolera all SJ hiltills har slutit kontrakt

39

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Järnvägstrafik

40

pä mer gods än man förlorat. Del gods som man har skrivit kontrakt på har uppfyllt de tre kriterier som krävs för att få en bra och lönsam järnvägsirafik, nämligen långa avstånd, slora volymer och regelbundna transporter.

De iransporluppdrag som SJ har förlorat uppfyller sällan mer än ett av dessa kriterier. Detta är viktigt att slå fast för alt bringa klarhet och balans i diskussionen. Elving Anderson gjorde gällande alt cenlern skulle kunna fyrdubbla godslrafiken på SJ. Del var kontentan av hans resonemang. Della saknar naturligtvis varje uns av trovärdighet. För övrigl uppträder nu Elving Andersson och hans partikamraler tillsammans med vpk och miljöpartisterna som de rika gåvornas förelrädare. Del saknas inle medel lill någonting, och därigenom blir del utomordentligt svårl att föra en debatt.

Nu gäller det alllsä all skapa en effektiv järnvägsirafik som lever av egen krafl utan slatliga underskoltsbidrag. Men delta kräver en slor omslällning både vad gäller produktionsteknik och länkande pä detta område.

Det återstår många förändringar för alt åsladkomma en bra järnvägsirafik med slörre andelar av marknaden än vad den i dag har och för all skapa elt irafikfördagsom klarar all beiala löner och finansiera sina investeringar i lok och vagnar med hjälp av de pengar som man får in från kunderna.

Riksdagen angav genom sitt beslul för knappt etl år sedan de mål som skall gälla. Målet är kortfattat att frakta ännu mer gods och ännu mer personer på järnväg. Medlet är en modern och effektiv järnväg. Jag tror all riksdagen i fjol fattade etl klokl och framsynt trafikpoliiiski beslul. Banverkel, SJ, irafikhuvudmännen och många andra organ är nu i full färd med all verkställa beslutet. Del är självfallel en svår process. Nu gäller det för alla parter atl arbeia hårt, och vi släller slora krav pä dem. För oss politiker gäller det också att ha is i magen. Men som alltid gör det bestående motstånd. Segt och snålt ser del bara lill hur allting har varil. Sällan ser motståndet de möjligheter som ligger i en förnyelse. Deballen kantas också av påståenden och argumenl som ofta utgör lydliga tecken på brisl på kunskap. Dess värre är det ibland ultryck för opportunism och missnöjesexploalering.

Jag vill hävda all de som vill modernisera och förnya SJ är järnvägens bäsla vänner. Atl bara slå vakt om järnvägen och konservera är en alllför passiv altilyd. Den är inle till gagn för järnvägen, och längsikligt är den en olycka för trafikpolifiken. Vi har sagt all SJ skall ulvecklas lill atl bli ell bra irafikförelag, som kan överleva på egna meriler och som har krafl all klara konkurrensen från andra irafikförelag. Del är grunden för en framgångsrik trafikpolitik.

Med den rollfördelning mellan regering, riksdag, banverk och SJ som vi nu har och arbetar efler skapas ordning och reda i den meningen all vi bältre vel vad vi får för pengarna. I stället för atl i efierhand bidra med slora summor för alt läcka förlusler, köper vi nu den irafik som samhället anser erforderlig och nödvändig. Vi vel vad vi belalar för. och vi vel vad pengarna används lill.

Del rör sig faktiskt om ganska mycket pengar. Staten satsar betydande belopp av skallemedel pä järnvägen. Lät mig upprepa: 2,5 miljarder i drift och underhåll, 10 miljarder i nyinvesteringar under de närmaste åren, 600 miljoner för köp av olönsam irafik, 500 miljoner för ulveckling av godslrafik och nära lOOmiljoner i drifisbidrag lill länen. Sammanlaget ulgör det ca 4 miljarder på ett år. De som trots detta talar för all järnvägstrafiken ulsälls för

myckel härda lönsamhdskrav lalar mol bällre velande.

1 debalten hänvisar man ofta lill stora invesleringar som görs i Europa i övrigt. Siffror på 60 miljarder per är har nämnls. Mol den bakgrunden framstår ju våra saisningar som litet blygsamma. Skillnaden är att i Sverige finns det beslul, medan det i Europa finns planer, idéer, skisser och förhoppningar. Jag kan bara konstatera atl de svenska godskunderna skulle ha myckel alt vinna på om dessa planer och idéer ute i Europa blev verklighel. Det räcker inle alt godset kommer fram till Skåne. Det skall fram till Rom, Paris, Milano och Alen. Vi får hoppas all Europa ulvecklar sin järnvägsirafik pä ell offensivt sätt.

Vi hävdar oss emellertid väl i ett europeiskt, och kanske framför allt i elt nordiskt, perspektiv när det gäller järnvägslrafiken. I debatten framhålls ibland Danmark som ell föredöme pä järnvägsområdet. Lål mig då påminna om atl ingel annal nordiskt land fraktar så mycket gods på järnväg som Sverige. Inget annat nordiskt land har en så stor andel av sin godstransport-marknad pä järnväg.

Del trafikpolitiska beslutet innebär således att en klar och tydlig arbetsfördelning nu har lagts fast. Staten tar ansvar för infrastrukturen. Aldrig fidigare i modern tid har vi här i landel beslulal om atl salsa sä myckel pengar på järnvägens infrastruktur. Ändå lycker mänga atl vi inle satsar fillräckligl, och det kanske är riktigt. Jag skulle naturligtvis gärna se all vi kunde gå fram snabbare. Våra skattemedel skall emellertid räcka till många andra områden än järnvägen. 1 en regerings uppgifter ingår ofla den obekväma uppgiften atl priorilera mellan olika angelägna ändamål.

När nu konkurrensen om tillgängliga invesleringsmedel är slor blir del nödvändigt atl pröva andra säll all lösa finansieringen av angelägna objekl. Elt sätt är all andra intressenter än staten medverkar. Ell exempel på del är den modell som ulskollel nu föreslår för ulbyggnad av dubbelspår pä sträckan Göleborg-Kungsbacka, där regionala och lokala inlressenler förutsätts bidra med en tredjedel av kostnaden. Det här ligger i linje med vad sorn uttalades i 1988 års trafikpolitiska beslut, som Rune Johansson myckel tydligt har redovisat. Det ulgör en parallell lill de ekonomiska lösningar man har gjort i Stockholmsområdet och som planeras på andra håll. Det är alltså inte mera dramatiskt än sä. Del borde ändå gå alt få en bred uppslutning kring detta.

Lät mig bara under den sista svindlande minuten kortfattat kommentera Viola Claessons uttalanden. Hon gjorde eskatologiska utflykter. Vpk:s trafikpolitik passar nog bäsl långt borlifran verklighetens domäner. Hon hänvisar patetiskt lill en överenskommelse i samband med del här beslutet i fjol. Samiidigi påslår hon all bensinskallehöjningen på 25 öre skulle ha tillfört 10 miljarder, när del är fråga om drygl 1 miljard. Om man är så vårdslös med underlagd i diskussionen kan man naturligtvis få pengarna att räcka långt - i teorin, men inte i praktiken.

Allra sist vill jag ta upp atl Viola Claesson ondgjorde sig över att vpk-gruppen inle hade fält iräffa mig före denna deball. Jag har erbjudit två datum för överläggningar med vpk-gruppen om trafikpolitik. Jag föreställer mig emellertid alt den här debalten är en diskussion för riksdagen. Del skulle närmast vara olämpligl om vi skulle ha någon separal uppgörelse före den här

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Järnvägstrafik

41

Prot. 1988/89:106   diskussionen i riksdagen.  Regeringen har lagt fram en proposition till

28 april 1989          riksdagen, och nu är del riksdagen som beslutar ulifrån irafikutskollels

~.            ~             belänkande.

Järnvägstrafik

Anf. 19 ELVING ANDERSSON (c) replik:

Fru talman! Jag och centern uppträder som de rika gåvornas givare, sade kommunikationsministern. Jag vel inte riktigt vad han menar med del. Han kanske tycker alt vi hade tagit pä oss spenderbyxorna och varil för frikostiga när del gäller satsningar pä järnvägen.

De ökade saisningar som vi vill göra på drifl och på resurser för all köpa interregional persontrafik osv. är lill fullo finansierade i värt budgetalternativ, som vi har presenterat. Vi har således valt alt prioritera resurser på del här områdel. Vi gör del därför att vi ser krafliga saisningar på järnvägen som enda möjligheten att klara en del av samhällets lolala miljöpolitiska mål. Om vi verkligen skall klara av all minska trafiksektorns slora del av ulsläpp av koloxid, kväveoxider, kolvälen osv., menar vi från cenlern all saisningar i den här slorieksordningen måsle göras. Del skulle vara inlressanl atl få höra hur Georg Andersson ser pä delta. Han berörde över huvud lagd inle sambandet mellan irafik och miljö i sill anförande. Hur vill kommunikafionsministern minska ulsläppen av kväveoxider, koloxider och kolväten från trafiksektorn?

Jag slällde också renl allmänt en fråga i mill förslå inlägg som jag inle har fått svar på ännu. Det vore vänligt av kommunikationsministern om han ville svara på den. Frågan handlar om irafiken pä alla de turer och banor där man nu har gjorl s.k. rädrumsbeslällningar. Vad kommer atl hända med den trafiken när rådrummet går ut? Jag vet att det skall ske överläggningar med lokala och regionala myndigheter och trafikföretag osv. Om man nu i etl antal fatliga kommuner inte anser sig ha råd atl ta hela kostnaden, för trafiken, vad kommer i sä fall all hända? Vilka är kommunikationsministerns intentioner? Det är ganska mycket tågtrafik som nu ligger i den s.k. rädrumsbeställning som transporträdet har gjorl för 120 milj. kr.

När del gäller mälsällningarna kring godslrafiken har inle minst regeringen i flera är talat om målet med den mycket krafligl ökade kombitrafiken osv. Nu står kommunikationsministern här i riksdagens talarstol och är litet stolt över att man hittills har tagit mera gods i kombilrafik än man har förlorat i vagnslasllrafik och annal. Målsältningen har verkligen krympt dramatiskt. Eflersom min laletid är ute skall jag nöja mig med delta. Jag efterlyser dock svar på frågan om Irafiken pä de banor där del finns rädrumsbeslällningar.

42

Anf. 20 HUGO BERGDAHL (fp) replik;

Fru lalman! Del var ell långt och sansat anförande som kommunikalionsminislern här presterade, och del var inle myckel konlroversielll i del. Man kan se det här inlägget mot bakgrund av atl del fanns en ganska omfattande enighel om del viktiga beslul pä järnvägens område som fattades för etl är sedan.

Jag har en del frågor lill kommunikationsministern, eflersom jag inte fått mina frågor besvarade efler upprepade frågor till Rune Johansson. Det kanske kan tyckas atl det blir onödigl många upprepningar, men jag vill ändå

lill kommunikalionsminislern, som kanske har lättare atl ge ell klarl svar, ställa följande frågor: Hur länker man sig att SJ skall ulvecklas i framliden i jämförelse med det förslag vi fört fram om att genomföra en bolagiserlng? Är detta så kontroversiellt för socialdemokraterna atl man lills vidare inle vill att den här frågan skall tas upp?

Jag tror all del skulle vara en injektion och en stor framgång om SJ skulle kunna ulformas som ell aktiebolag med den större flexibilitet och självständighet som detta innebär för elt förelag. Jag unnar verkligen SJ alt vara med om en sådan utveckling, och den kan drivas på yllerligare om man accepierar en bolagiserlng.

En annan fråga gäller upphandling i konkurrens. Detta har delvis att göra med föregående frågeställning. Jag tror all det skulle vara lill mycket slor nytta och innebära elt fall framåt för SJ om man även på delta område skulle få klarare besked om hur upphandling skall ske när del gäller irafikljänster-na. Jag skulle hälsa ell klargörande frän kommunikationsministern även i denna fråga som en viss framgång.

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Järnvägstrafik

Anf. 21 VIOLA CLAESSON (vpk) rephk:

Fru lalman! Jag blir nästan litet förlägen när jag hör Georg Andersson använda sådana otroliga brösttoner. Han är ju trots alll inle så gammal som kommunikationsminister. Jag lycker inte atl någon har anledning all slä oss i huvudel för brislande kunskaper, framför allt inle Georg Andersson. Han använde ocksä elt lustigt litet grepp, som jag känner igen, eflersom jag var på samma konferens om trafiken som Gunnel Farm för ungefär etl halvår sedan. Hon uppmanade alla, poliliker och andra, atl ha is i magen.

Jag känner få som har så myckel is i magen som Gunnel Farm och Georg Andersson - is i hela kroppen, skulle jag vilja säga. Det jag har försökl all la upp här handlar om lilel andra ling än det ni gnetar om när ni yttrar er i sådana här sammanhang.

När jag talar om att SJ skulle kunna ligga i hela folkets händer, menar jag faktiskl allvar. Jag vel alt det finns en myckel slark opion för detta och all regeringen skulle kunna känna råg i ryggen och driva igenom vissa verkligt radikala, bra och miljövänliga beslul. Men regeringen skäms inle längre över att applåderas av moderaterna i denna kammare. Moderaterna har t.o.m. slutat med della, de orkar väl inte applådera längre. Man säger så här: Nej, i den frågan har vi ingen reservation, vi har ju fåll igenom våra förslag. Så är det på punkl efter punkl, Georg Andersson.

Jag skäms näslan litet för er skull, vi tillhör ju ändå arbetarrörelsen, både vpk och socialdemokraterna. Men jag känner framför allt många av era kämpar ule i landel som känner slor sorg över den här nya politiken.

Georg Andersson spelar okunnig, eller försöker anklaga mig för okunnig-hel. Jag vel all bensinskatten gav över en miljard per år. Regeringen ville anslå över en miljard per år i tio år, eller hur? Om jag har förstått saken fel skall jag inte vara sämre än atl jag skall erkänna alt jag hade fel. Men jag tycker alt Georg Andersson använder talen lilel konstigt.

Georg Andersson sade all det i Sverige finns beslul men all del i andra länder bara finns skisser. Jag kom hem från Schweiz för en vecka sedan där jag hade varil pä trafiksludieresa. Resandet var där fantastiskt i praktiken. Erkänn sveket, Georg Andersson, när chansen nu finns.

43

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Järnvägstrafik

Anf. 22 ROY OTTOSSON (mp) replik;

Fru lalman! När det gäller SJ:s framgångar och framåtanda fär jag instämma i det som Georg Andersson har sagt. Han lalade länge om del nya SJ och om hur man där kämpar, reformerar och är offensiv. Del är myckel bra. Del är inle i den frågan som vi inte är överens.

Vi är helt överens om att man inte bara skall betala ut underskotlsbidrag. Del är därför som miljöpartiet stödjer väglrafikmodellen. Del vi inle är överens om är de slora satsningar som behövs pä järnvägens infraslruklur, dvs. banverket. Den frågan gled Georg Andersson över myckel snabbt. Det är där vi vill salsa pengar sä all det skall finnas järnvägar som del går all köra på, snabbi och effektivt och lill rätt slällen.

Man måsle skapa en ny järnväg som klarar de transportbehov vi har här i landel ulan all vi för den skull behöver släppa ut sädana enorma mängder kväveoxider, kolvälen, koldioxid och annat som fördärvar miljön.

Jag kommer nu in på miljömålen, som Georg Andersson också gled förbi med tystnad. Vi klarar inle all nä de cenlrala miljömålen om vi inle gör något radikalt ål irafiken. Vi vet om alt del inle kommer all räcka med den katalytiska avgasreningen. Vi vel om all del inle kommer atl räcka med de nya avgasbestämmelserna för dieselfordon. Kunskapen om detta finns.

Om naturen skall klara sig behöver vi minska ulsläppen rejält pä en del håll i landel. Det är fråga om en minskning av ulsläppen av kväveoxider, och i en del fall kolvälen, med 75-80 %. Men kommunikalionsminislern glider bara förbi den här frågan, slälar över och säger all della nog inle är några problem. Men del är oansvarigl av regeringen att inle aktivt följa upp de miljömål som riksdagen beslulal om. Jag är medvelen om all del kräver stora uppoffringar för alt vi i Sverige skall klara av att uppnå de här miljömålen. Men jag ser ingen möjlighet atl vi skulle kunna undvika uppoffringar.

En uppoffring är all vi fär höja bensinskallen för all vi bl.a. skall kunna finansiera en rejäl salsning pä järnvägarna. Med den höjning miljöpartiet föreslagit av bensinskatterna klarar vi av atl salsa mer än de 65 miljarderna pä lio är.

Del är också rimligt all höja bensinskalten, och för den delen också kilomderavgiflen, av del skälet att man då dämpar jusl den irafik som skadar miljön värst. Av samma anledning borde det också införas rejäla miljöavgifter på flyget - inte de små som infördes i höslas - eflersom de finansierar och dämpar och bidrar till all vi kan skapa en ny trafikpolitik här i landel. Det vore bra om Georg Andersson kunde ge ell svar och redogöra för hur han länker sig att trafikens miljöproblem skulle kunna lösas lill 1995. Del är dock 30 % kväveoxider som skall borl lill dess.

44

Anf. 23 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON: Fru lalman! 40 miljarder på järnvägar och 60 miljarder pä asfalt, det är myckel pengar, Elving Andersson. Hur ni skall finansiera del vel jag inle. När del var fråga om all höja bensinskallen med 25 öre gjorde ni en dygd av all säga nej lill del förslagel. Och nu gör ni väl en dygd av atl säga nej till de förslag om inkomstförstärkningar och åtstramningar i ekonomin som föreligger. Del är lilel svårl atl bli irovärdig när man hanterar siffror sä vårdslöst. Trafik och  miljö är en utomordentligt central fråga.  Jag anser alt

trafikpolitiken är den kanske viktigaste miljöpolitiska frågan just nu. Därför krävs radikala grepp och omfattande ålgärder i fråga om saisningar på järnvägstrafiken, utvecklingen av godslrafiken och persontransporterna, men framför allt beiräffande rening av bilavgaserna. Sverige ligger i täten i Europa när det gäller reningskrav, och vi i Sverige arbetar intensivt för atl fä övriga Europa, bl.a. EG-länderna, all slälla samma krav, så att bilavgaserna blir renare. 1 Sverige finns del 3,5 miljoner bilar på vägarna, därlill kommer laslbilar och bussar. Vi kan inte trolla bort dem på en gäng. Även en stor salsning på järnvägen innebär alt en dominerande del av irafiken går på landsvägarna. Vi kommer inte all klara av miljöproblemen om vi inle kan rena bilavgaserna. Del är den slora utmaningen, parallelll med järnvägssatsningarna.

Elving Andersson vill all jag nu skall ha synpunkter på rådrumsbeslällningen . Men vi har ju byggt upp en decentraliserad verksamhel när det gäller trafikpolitiken i den meningen att länstrafikhuvudmännen har elt mycket viktigt ansvar. Det är vikligl atl de nu får möjlighet all diskutera hur de vill ha det ute i länen. Jag tycker all vi med vissl förtroende skall se vilka prioriteringar och avvägningar som länshuvudmännen gör ute i länen och ocksä tillmäta dem sunt förnuft och god vilja, bl.a. när del gäller all satsa på trafikvänliga transportsystem.

I fråga om utvecklingen av godstransporterna är det intressantaste lolalvolymerna. Man kan dä konstatera att SJ redan nu vinner mer gods än del förlorar. Skulle man räkna om del till lonkilomdrar, tror jag mig veta all siffran skulle visa sig vara ännu mer positiv.

Hugo Bergdahl hänvisade till den breda enighel som myckel riktigl fanns bakom det trafikpolitiska beslut som riksdagen har fattal. När man hör Viola Claesson, Roy Ottosson och Elving Andersson verkar det som om del finns myckel slora spänningar. Viola Claesson talade om den nya politiken som nu presenteras. Men det är ju etl förverkligande av den politik som lades fast av denna riksdag i maj i fjol. Därefter gick vi lill öppna och fria val och hade omfattande diskussioner i diverse ämnen. Och det var väl känl vad denna Irafikpolilik innebar. Nu gäller del atl också ha civilkurage, Viola Claesson. Råg i ryggen kanske är elt annat ultryck för samma sak, atl slå för sina beslul och alt ha kraft att genomföra dem till gagn för järnvägslrafiken och till gagn för ulvecklingen, sä atl del inte blir en konservering som leder till att SJ drivs ut frän transporlmarknaden.

Hugo Bergdahl frågade om bolagiseringen av SJ. Jag finner inte något skäl atl föra fram förslag om bolagiserlng av SJ. Också i detta hänseende lycker jag all del är viktigt atl SJ får arbetsro och får arbeia under de former som riksdagen har fatlal beslut om.

Jag sade något om all en del debattörer i denna irafikpolitiska debatt avslöjar bristande kunskaper, och genast kände sig Viola Claesson träffad. Jag vel inle varför. Jag tänkte inle på henne i della fall, men jag tänkte på henne när jag talade om missnöjesexploalering. Det tycker jag är en bra karakiärislik när det gäller Viola Claessons sätt all diskulera irafikpolilik.

När del gäller de 10 miljarderna sviker vi inte. Vi står fast vid delta. Jag har offentligt i mänga sammanhang och även tidigare här i kammaren sagl all jag lycker atl det vore önskvärt om vi fick fram mer pengar och snabbare. Därför

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Järnvägstrafik

45

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Järnvägstrafik

välkomnar jag alla inilialiv och idéer när del gäller alt fä fram mer pengar utöver dem som staten kan satsa, genom l.ex. kommunal delfinansiering. Andra finansiärer kanske också är beredda att gå in. Men utbyggnaden måste naturligtvis ske ulifrån en samhällsekonomisk bedömning och utifrån de prioriteringar som banverket nu har i uppdrag att göra. I detta sammanhang kommer också Blekinge kustbana in i bilden. Den tillhör slomnäld, och del ingår i banverkels uppdrag alt bedöma denna och även andra angelägna objekl.

Roy Ottosson sade att vi måsle göra något radikall. Det är precis vad vi häller på atl göra, men vi måste arbeta inom de ramar som det ekonomiska utrymmet medger. Vi måsle i synnerhet när det gäller trafikpolifiken arbeia utifrån en realislisk grund men med målsättningar som siräcker sig långt in i framliden. Del är nämligen stora och siarka strukturer vi arbetar med och stora och långsiktiga invesleringar. Del gäller därför alt man har målet klarl för sig och arbeia målmedvetet. Det krävs också ell vissl tålamod. Jag vill därför uppmana Roy Ottosson alt inte ule i bygderna föra ul budskapet atl man kan förändra trafikpolitiken i grunden över en natt, delta bidrar lill orealistiska förväntningar. Del är myckel långsiktiga projekl som vi arbetar med. Men vi arbetar utifrån hell andra förutsättningar än tidigare, vilkel jag tycker är hoppingivande.

Anf. 24 ELVING ANDERSSON (c) replik;

Fru talman! Lål mig på en punkl instämma i del som kommunikationsministern sade. Han sade alt del är svårl alt bli trovärdig när man handskas slarvigt med siffror. Det skall jag gärna hålla med om. Kommunikationsministern handskas lika slarvigt med siffror som Rune Johansson nyss gjorde. Jag förstår inte var ni har fått det ifrån att centern vill satsa 60 miljarder på asfallering av vägar. Del är helt fel. 500 milj. kr. per är i tio är blir såvitt jag förstår 5 miljarder kronor och inte några 60 miljarder kronor. Jag sade lill Rune Johansson att nollorna är viktiga i matematiken, åtminstone när de står efter en annan siffra. Det gäller att hälla ordning på dem.

När det gäller miljösynen på trafikpolitiken är del i och för sig ell bra sleg med krav pä renare bilar, bl.a. kalalylisk avgasrening, strängare krav på dieselfordon, osv. Problemel är att det inte räcker. Med den krafliga ökningen av bilismen äts ju dessa reningsåtgärder upp alllför snabbi. Därför krävs del helt andra trafiksiruklurer för all man på sikt skall kunna lösa detta problem. Det är här som man måsle sätta in järnvägen i det miljöpoliliska sammanhanget. Man måsle ju ha en helhelssyn pä miljöpolitiken. Den påverkar ju alla andra politiska arbetsfält, inle minsl trafikpolitiken. En av de stora brisierna i regeringens nuvarande miljöpolitik är alt del saknas en helhelssyn. Del märks inle minst i det betänkande som vi nu behandlar om järnvägsirafik.

46

Anf. 25 ROY OTTOSSON (mp) replik:

Fru lalman! Georg Andersson har en väldig övertro, måste jag säga, på avgasreningens möjligheler. Jag måsle rekommendera naturvårdsverkets rapporter i ämnet, som visar all vi trots avgasreningen inle klarar de miljöpolitiska mål som riksdagen redan har antagit. Ändå är avgasreningen

väldigt bra. Katalysatorn är myckel effektiv. Det är svårl all fä fram ännu effeklivare avgasrening, för all inle säga omöjligl. Då handlar del om alt se sig om efter andra Irafikslag, andra kommunikationssystem och andra säll att lösa irafik- och kommunikalionsproblem. Dä är del spårbundna, eldrivna trafiksystemet myckel intressant jusl därför atl del är oerhört energieffeklivi och, delvis lill följd av all del är energieffeklivi, mycket miljövänligt.

Jag håller med om alt vi inle skall konservera sådant som är dåligt, som gamla banor som ligger på fel ställen. Då skall man bygga nya banor, även om det går åt rätt mycket pengar ur vår budgel, för del kostar att bygga nya banor. Man skall räta ut dem som ändå ligger pä något så när rätt slälle. Men man skall inle tro atl alll fixar sig av sig självl bara därför atl man har gett SJ mera kommersiella direktiv. Man måste se till att SJ har bra banor att köra på. Det är statens ansvar. Dessutom är det faktiskl statens ansvar att köpa den trafik som är samhällsekonomiskt och socialt motiverad. Jag konslalerar än en gång att man från fjolåret sänker anslaget för SJ för köp av persontrafik med 300 milj. kr., nästan en iredjedel. Del är bara att beklaga. Del är då inte all undra på all SJ får lägga ner turer än här än där i landel i stället för alt vara offensivt och fånga upp den trafik som redan finns, bygga ul, förbättra och föra över trafik på järnvägarna. Del är det som det handlar om.

Vissl är del de totala godsmängderna som är del vikliga. Jag konstaterade tidigare i ett anförande all man på en del håll redan är uppe i kapacitetslakel, l.ex. på norra stambanan på flera slällen. Del är en av anledningarna till all man inte har kunnal ulveckla personirafiken specielll bra och har måst släppa en del av den kortväga godslrafiken. Därför måsle man alltså bygga ut mera. Del är det som är realistiskt, del är all göra någonting radikalt.

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Järnvägstrafik

Anf. 26 VIOLA CLAESSON (vpk) replik:

Fru talman! Georg Andersson börjar närma sig frågan, om man får säga sä. Nu vågar han nämna Blekingebanan. Då kanske det finns chans en atl få svar på frågan. Om nu regeringen ännu inte har fattat något beslut om all ändra klassificeringen av banan, är del då också sä alt regeringen har länkl alt staten och banverkel lar del ansvar som vi har ålagt dem genom fjolårels irafikpolitiska beslul, eller skall SJ och transporträdet fä fortsätta atl smyga i buskarna och erbjuda några miljoner för att iransporterna skall skötas med busstrafik? Jag har fakliski själv på ganska nära håll på ell myckel obehagligt säll blivit vittne till hur man kan arbeta på transportrådel. Det sker inle genom förhandlingar som regeringen håller i, om del nu inle är sä alt regeringen har gell klartecken lill alt helt andra än dem som har huvudansvaret fär smyga ut i landel, börja förhandla och dela ul slantar, som sedan går till busstrafiken helt naturligt.

Om Kjell-Olof Feldl forlsäller all driva den väldigt hårda polilik som han och hela regeringen har fört gentemot ell anlal kommuner, hur skall del då finnas pengar till all ens diskulera om elt utrymme som Georg Andersson litet oförsiktigt talade om? Georg Andersson sade nämligen så här: För länshuvudmännen är det viktigt all de fär ulrymme atl diskutera. Tala om att bara ha skisser i slällel för praktiska beslut!

Blekingeborna, hallänningarna, göteborgarna och älvsborgsborna vill, för all klara sig undan en miljökatastrof, ha rejäla pengar frän slalen, sä som vi

47

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Järnvägstrafik

har faltal beslul om. Jag vet all Skinnskalleuppgörelsen handlade om all minst 10 miljarder skulle användas lill järnvägarna. Det borde ha varit ännu mer. Men del var inle några nya friska miljarder. Vad regeringen menade var atl en del av dessa redan var inlecknade, men del framkom inle förrän eflerål. Delsamma är del lyvärr med del här sveket.

Georg Andersson sade tidigare - jag noterade det - all Viola Claesson patetiskt talade om en överenskommelse. Det vore bra om Georg Andersson rättar sig pä den punkten, även om han inte direkt var inblandad i överläggningarna. Del var den värsta oförskämdheten. Alla vet ju genom massmedia, om inte annat, alt del har förekommil förhandlingar som har lett till etl resultat, som gav järnvägarna garantier som ni har svikit på del grövsta.

Allra sist: Kommer ni alla som var representerade i SJ:s referensgrupp ihåg atl regeringen dyrt och heligt lovade atl inga nya pålagor skulle läggas på kommunerna på grund av den nya ordningen för trafiken? Jag kommer ihåg det!

48

Anf. 27 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Fru lalman! Frågan om trafik och miljö är naturligtvis väldigl viklig. Jag betonade det i mitt förra inlägg. Men en del debattörer präglas av en pessimism och uppgivenhel som är näslan destruktiv. Det är vikligl alt vi nu följer utvecklingen och noga analyserar vad de ålgärder som är vidtagna har för effekl. Vi inväntar analyser under det här årel eller i början av näsla år frän en rad viktiga organ som arbelar med dessa frågor. Då får vi ett bättre och säkrare underlag för all göra de bedömningar som är nödvändiga för alt vi skall kunna gå vidare och föra en aktiv miljöpolifik ocksä pä trafikpolitikens område. Men att nu bara döma ul de ålgärder som är vidtagna som näslan värdelösa skapar bara resignation. Jag lycker atl del är rikligl irisl.

Del var elt djärvt och finl beslul atl kräva katalytisk avgasrening på nya bilar, ge stimulansbidrag för att utveckla detta också på de äldre bilarna och ställa härda krav på dieselfordon. I det avseendet är vi ledande i Europa. Låt oss nu, innan vi har någol annal, ändå tillerkänna della ell värde. De rapporler som vi har fäll från Bilprovning och från andra pekar mol all del här kommer all ha myckel slor betydelse för vår miljö. Om del räcker kan man inte vara alldeles säker på, men atl nu på en gång säga atl del inle kommer all ge några pålagliga effekler lycker jag absolul är fel.

Viola Claesson är aldrig nöjd med de besked som man lämnar. Vi har hafl många diskussioner, nästan varje vecka, här i riksdagen om trafikpolitik. Det är lilel svårl alt hilla något nyll. Men nu bedriver vi enligt Viola Claesson en så förfärligt härd politik mol kommunerna. Jag vel inle vad del har med saken atl göra, men min uppfallning är atl kommunerna inte har hafl svårare än staten när del gäller ekonomiska förutsättningar för alt bedriva en aktiv utbyggnads- och reformpolitik under senare år.

När del gäller den regionala och lokala trafikpolitiken behövs del nalurliglvis myckel stora insalser från kommunernas sida om vi skall klara en bra ulveckling. Man kan inle ropa på staten varje gång som del behövs insalser - del är ell generellt konstaterande.

Sedan förstår jag inte varför man talar om svek beträffande de  10

Järnvägsirafik

miljarderna. Vi håller ju fast vid övenskommelsen om dessa. Men orn man     Prot. 1988/89:106 lyssnar på Viola Claesson, kan man tro all 25 öre ger 10 miljarder pä ell enda     28 april 1989 bräde. Här skall del ju vara en fördelning under en fioårsperiod - med oförändrad bensinförbrukning under de aren.

När del gäller salsningarna pä järnvägen framgår del bl.a. av irafikulskol-lets betänkande all del rör sig om cirka 4 miljarder pä etl är - invesleringar, drift och underhåll medräknade. Jag förslår inle alt man här kan lala om svek, med lanke på den förhandling som har skell.

Slulligen, Elving Andersson! Ni i cenlern säger ute i bygderna alt ni har en plan för asfallering av grusvägar under en tioårsperiod. Men enligl de uppgifter som jag har skulle del betinga en kostnad av 58 miljarder kronor.

Försle vice lalmannen anmälde atl Elving Andersson, Roy Ollosson och Viola Claesson anhållit an lill prolokollel få anlecknal all de inle ägde räll lill yllerligare repliker.

Anf. 28 KENTH SKÅRVIK (fp):

Fru lalman! Del finns i dag en region som verkligen måste prioriteras för alt den spårbundna trafiken skall kunna fungera. Jag tänker då på Göteborgsregionen och även på västkustbanan, som hela milt anförande kommer att handla om. Hugo Bergdahl har ju talat om folkparliels järnvägspolilik, och Evert Svensson kommer atl lala om Bohusbanan och dess framlid.

Miljösilualionen i Göleborgsregionen är myckel allvarlig. Av bl.a. della skäl är det i Göteborgsregionen av myckel slorl intresse atl järnvägsnätet byggs ut. I flera år har vi i folkparliel begärt en utredning av den spårbundna Irafiken till och från Göteborg.

Vi minns myckel väl Birgitta Dahls löfte i valrörelsen om all Göleborg med lanke pä luflen där snart skulle bli en ren stad. Men vad har hon gjorl sedan dess? Ja, inle har hon älstadkommil någol som märks pä miljön eller luflen.

Göleborg är cenlralpunklen för den västsvenska spårbundna kollekliva Irafiken. I reservation nr 38 av folkparliel och flertalet övriga parlier begär vi reservanler all regeringen lillsätier en förhandlingsman för all man pä det sättet skall kunna komma fram lill en samlad lösning pä järnvägsfrågorna i Väslsverige. Del är ju precis vad som har gjorts fidigare beträffande pendeltrafiken i Slockholmsregionen och som nu görs beiräffande ulbyggnaden av järnvägstrafiken runl Mälaren.

Göleborgsregionen behöver en väl fungerande pendeltrafik pä sträckorna Göleborg-Kungsbacka, Göteborg-Borås. Göleborg-Trollhällan/Väners-borg saml Göteborg-Uddevalla. Del krävs således bäde en ulbyggnad och en upprustning av banstandarden. Del skall alllsä inle ske någon nedruslning, som varil fallel under flera år. Del var ingen lätt uppgifl som banverkel slälldes inför vid överlagandel av dessa utslitna bandelar.

Men nu, fru talman, gäller det alt la krafttag, sä atl del blir möjligl alt rusia upp dessa järnvägslinjer. Dessulom gäller del alt ge Göleborgsregionen möjlighel att dämpa den täta billrafiken till och från Göleborg.

Del slora bekymret jusl nu är västkustbanan.

Sä något om slomjärnvägen och länken mellan konlinenlen och Oslo. För etl halvår sedan irodde alla kommunalpolitiker på västkusten atl del äntligen

49

4 Riksdagens protokoll 1988/89:106

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Järnvägstrafik

50

skulle bli en ulbyggnad av denna järnvägssträcka till dubbelspär. Arbetet hade påbörjats, och löften hade givits om all del skulle bli en successiv Ulbyggnad av sträckan Göleborg-Halland-Skåne.

Kommunerna Göleborg, Mölndal och Kungsbacka hade redan börjal förbereda för pendeltrafik för all få ned antalet bilpendlare och på del sättet försöka förbättra miljön i området. Man hade åtagit sig atl rusta upp stationsbyggnaderna samt bygga nya stationer där det behövdes. För kommunerna innebär detta givelvis etl från början stort åtagande när del gäller atl dra sill strå till stacken och försöka förbätlra och popularisera det kollekliva åkandet i regionen. Vidare kan nämnas inköp av en ny och ändamålsenlig vagnpark.

Del är därför lätt atl förslå kommunernas reaklion när också ulskollsmajorilelen länker lägga ytterligare en börda pä kommunerna genom atl dessa skall stå för en tredjedel av upprustningskostnaderna i samband med all man bygger ul banan till dubbelspår.

Kommunerna reagerade genom all visa slor irritation. Socialdemokratiska kommunalpolitiker i Göleborg och Mölndal har fällt härda ord om sina kolleger i trafikulskotlet. Det måsle kännas bittert all behöva bli så besviken och sviken som de här kommunerna har blivit. Även länsstyrelserna i Halland, Göleborg och Bohuslän har ageral för en fortsall utbyggnad med Slalliga medel.

Men det som förvånar mig mest är moderaternas ställningstagande i denna fråga. Man väljer alt glömma sina uttalanden om förbud mot skattehöjningar och om alternativ finansiering- man vill ju inle diskulera möjlighelen atl låna pengar lill finansiering av ulbyggnaden.

Eftersom västkustbanan tillhör slomnäld menar vi i folkpartiet atl det helt klarl är statens skyldighet all finansiera och klara ulbyggnaden av hela Slräckan Göleborg-Helsingborg/Malmö. Varför skall vi annars skilja på länsjärnvägar och slomjärnvägar?

Slräckan Göleborg-Mölndal-Kungsbacka ulgör bara en lilen del av Slräckan Köpenhamn-Oslo, två huvudstäder i våra grannländer.

Det som förvånar mig mest är all ulskollsmajorilelen inle alls ville diskulera en s.k. alternativ finansiering. En sådan kunde innebära upplåning av pengar eller evenluell förskotlering av pengar frän l.ex. kommunerna, något som dessa inle var främmande för.

Men ni moderaler och socialdemokrater har forlfarande möjlighel atl ändra er. Ni kan alltså komma ur den här prekära silualionen med äran i behäll genom all ge de här omnämnda kommunerna en ivåspårig järnväg. Därmed skulle Göleborgsregionen få möjlighet alt förbättra miljön i ell redan mycket ansträngt område.

Till er som lillhör majoriteten i fråga om della slällningslagande vill jag säga: Gör inte väslkuslborna besvikna! Gör inle era partikolleger som troll på er besvikna! Lål oss få västkustbanan ulbyggd med dubbelspår, så all vi kan fortsätta projekterandet av en spårbunden miljövänlig pendeltrafik i Göleborgsregionen och öka kapaciteten när del gäller person- och godstrafiken mellan Malmö och Göteborg.

Fru lalman! Härmed yrkar jag bifall till reservalionerna nr 25, 37 - vilken handlar om Bohusbanan - och 38. Dessulom vill jag meddela all vi i

folkpartiet vid eventuellt avslag på reservation nr 25 kommer alt slödja     PrOt. 1988/89:106
reservalion nr 24 av centern, vpk och miljöpartiet.                       28 april 1989

Anf. 29 EVERT SVENSSON (s): Järnvägstrafik

Fru lalman! Bohusbanan byggdes 1909 och gick frän Göleborg lill Slrömstad. Hade man vid det tillfället lagl till de 28 kilometer som behövdes för att förbinda Sverige med Norge vid Svinesund, hade vi inte behövt ha den här deballen i dag om en utbyggnad av Bohusbanan. Denna bana skulle då sedan länge ha varil en naturlig trafikled mellan Oslo, Göteborg, Köpenhamn och kontinenten.

Trafiken genom Bohuslän är intensiv. Del gäller inle bara sommarlid då lurisltrafiken, som bekanl, är myckel slark. Under en normal arbetsdag passerar omkring 700 långtradare Svinesundsbron pä sin väg mellan Osloregionen och Göteborg/kontinenten. Vägen är dålig och måste under alla omständigheter ruslas upp. Men det som vi nu lalar för är en ulbyggnad och en förbättring av Bohusbanan. Detta behövs av framför allt tre skäl:

För det första är Bohusbanan en trafiklänk i etl mycket tätbefolkat område. 6 miljoner människor beräknas bo i området - Göteborgs- och Köpenhamnsregionerna inräknade.

För det andra; Det är viktigt, för atl inle säga nödvändigt, alt få över så myckel gods som möjligt på järnväg, av miljöskäl.

Del borde ske en samordning mellan båt-, järnvägs- och landsvägstrafik. Del rör sig om järnvägstransporter på 30 mil mellan Oslo och Göleborg och ytterligare ett irelfiotal mil ner till Danmark. Järnvägen går parallellt med landsvägen. Bilspedition AB säger atl man skulle kunna föra över ca 10 % av sina godstransporter till järnväg. Det understryker ytterligare vad kommunikafionsministern har sagl om den ulveckling som är statistiskt noterad.

Miljöskälen väger alltså mycket tungt i väslkustregionen, vilket har framgått av rapporter. En bättre miljö måste ocksä fä kosla pengar - och planering.

För del tredje: Bohusbanan är ocksä en lokal trafikled i närheien av Uddevalla och Göleborg. Inle minst för Göteborgsregionens vidkommande är detta viktigt - också här av miljöskäl. Genom undersökningar vet vi vad som pågår när det gäller miljön i denna region.

Vi bohuslänningar tror pä en kombinalion av Bohusbanan och Ålvsborgs-banan upp lill Kornsjö och vidare till Halden och Osloregionen. Del borde vara möjligl all göra en kombinalion av irafiken. Vi har etl samarbele med Norge, och vi vel all norrmännens inlresse för järnvägsförbindelsernas ulbyggnad är stort. Del kan man förslå; hela Osloregionen har behov av alt komma ner lill Sverige och kontinenten. Del rör sig alltså här om internordisk trafik, för alt inle säga inierkonlinenlal trafik, och del är därför en självklarhel atl Bohusbanan bör ingå i slomnäld när den blir utbyggd lill Norge, som vi hoppas. En snabblrafik frän Oslo till kontinenten skulle få slor betydelse för befolkningens möjligheter all resa snabbare.

Vi har hafl uppe denna fråga tidigare i kammaren, och inte utan framgång.
Del pågår ell intensivt utredningsarbete pä båda sidor om gränsen, som
utskottet nolerar i sill belänkande. Nyll för i år här i riksdagen är atl vår
motion från Bohuslän är undertecknad av två ytterligare partier. Nytt är            51

Prot. 1988/89:106   också att det i år finns en reservalion lill förmån för molii

28 april 1989

Järnvägstrafik

Även om vi, fru lalman, beaklar vad ulskollsmajorilelen har skrivii om pågående ulredningar, ber jag här och nu all fä yrka bifall lill reservation 37 lill Irafikutskollels belänkande nr 16. Jag lalar här för samlliga bohuslänningar, liksom Nils Carlshamre gjorde i förra årets deball.

I detta anförande instämde Leif Olsson (fp), Elving Andersson (c), Lisbet Calner (s) och Kenlh Skårvik (fp).

;52

Anf. 30 RUNE THORÉN (c):

Fru lalman! Först vill jag göra några kommentarer lill vad fidigare lalare har sagl. Rolf Clarkson började vid andra världskrigels slul, 1945, och han sade bl.a. all järnvägens utveckling därefler inle var de olika förelagsledningarnas skuld. Jag delar den uppfattningen. Många gånger skälls del på SJ och banverkel m.fl., och del är naturligtvis inte rätt. Del är i denna kammare som vi beslular om vilka medel som skall slällas lill förfogande, och del är avgörande för hur SJ liksom banverket kan forma sin transportpolitik.

Georg Andersson sade all man skall ha is i magen. Jag funderade på vad det belyder. Han menade att vi konserverar för SJ. Vi i centerpartiet vill göra precis tvärtom.

Vi kan vara överens i slora stycken, men här är del fråga om att via banverkel ge SJ resurser - i annal fall är SJ:s situation hell omöjlig. Alla de bidrag som ges till olönsam trafik, som Rolf Clarkson log upp, är på mängder av sträckor helt onödiga i framliden, när vi får en bra järnväg.

Pä dagens talarlisla finns 26 anmälda lill della ärende, och av dem represenlerar en slor del Västsverige och även Blekinge. Alla de järnvägar som del är fråga om skulle egenlligen kunna bli lönsamma i framtiden, men en förutsättning är alt del är bra järnvägar. Del är ingen som åker tåg av nostalgiska skäl - förutom en och annan under semestertider. Det är ingen som fraktar gods med tåg som gär sakta. Det måste självfallel vara snabba och bra kommunikationsmedel.

De som tycker del måste också ge de medel till banverket som behövs, och del är det som diskussionen borde handla om.

Jag har begärt ordel för all kommenlera problemen i Västsverige. Mina båda företrädare i talarstolen, Kenth Skårvik och Evert Svensson, gjorde det på ell utmärkt sätt när det gäller västkustbanan och Bohusbanan. Inte minst kring Bohusbanan råder del partipolitisk enighel.

Många parlier i riksdagen har väckl mofioner om jusl kolleklivlrafiken i Väslsverige. Eflersom myckel av deballen har rört västkustbanan och kommunernas medverkan när del gäller all beiala, vill jag påpeka all det är fel atl tro att det bara skulle vara fråga om en regional kollektivtrafik. Alla banor - banan lill Oslo, kust-lill-kusl-banan frän Kalmar, Göialandsbanan lill Stockholm, banan lill Köpenhamn som går in till Göteborg har internationell eller nationell karaklär. Samtidigt är det självklart atl alla är lill nylla för den regionala irafiken.

Kommunikalionsminislern har tyvärr gått, men jag vill då vända mig lill majorilelens förelrädare. Ni har lillsall en slorsladslrafikkomniilté där jag själv sitter som företrädare för centerpartiet, och en särskild kommitté som

heler Miljöprojekt i Göteborg, som har lill uppgift atl se vad man kan göra för atl förbättra miljön i storstäderna. Båda dessa kommittéer kommer all dra den slutsatsen att del är viktigt all satsa på kolleklivlrafiken.

Om del nu byggs dubbelspår på de olika banorna och de berör så myckel annan trafik än just den lokala irafiken, varför skall del betalas av lokala förelrädare? Jag kan tycka atl det är riktigl att de lokala företrädarna skall vara med och finansiera den lolala kostnaden - det gör de också.

I förra årets debatt sades del från Göteborgsregionens sida all man var inlresserad av all sätta i gång med västkustbanan. Vad gjorde vi dä där nere? Jo, vi gick i författning om all ta en diskussion med kommunerna, och vi frågade: Är ni nu beredda atl salsa på en läglrafik pä samma säll som man har gjorl med irafiken mellan Alingsås och Göleborg? Det var ingen lätt diskussion - det var nämligen fråga om mycket slora pengar. Kommunerna svarade: Ja, visst vill vi atl folk skall kunna åka mellan Kungsbacka och Göteborg, men del finns en utmärkt molorväg där, och det finns mycket fina bussar atl åka med.

Etl bussallernaliv skulle då ha koslal 20-30 milj. kr., och i dag får de tre kommunerna lägga upp ungefär 300 milj. kr. för della. Därav går 150 miljoner lill investering i låg, och 150 miljoner har anslutning lill järnvägen och andra altiraljer som är nödvändiga för all tågtrafiken skall bli bra, pä samma sätt som mellan Alingsås och Göleborg. Det här var ingen län dusl all la. Del vel en del partier, som är förelrädare i riksdagen. De hade mycket svårt alt få igenom detta, andra hade del lättare. Men till sist blev det en majorilel i Göleborg, Mölndal och Kungsbacka, på samma säll som del fidigare hade blivii i Parlille, Lerum och Alingsås, för atl göra denna myckel slora satsning för all fä en bällre miljö i Göleborg och Göleborgsregionen. I är kommer majoriteten i riksdagens trafikutskott och säger: Nja, del räcker inle med de pengarna. Mer pengar skall belalas ul. Del är inle särskilt lätt alt plocka fram yllerligare pengar. Del vet var och en som har någon kommunal erfarenhet eller erfarenhet från landsting. Del är det som återspeglas i diskussionen. Dessutom tycker man sig ha blivit myckel orällvisl behandlad. Framför allt förvånar det mig all man från moderal håll - de brukar alllid säga all man inte skall föra över utgifter pä kommunerna - släller upp på del förslag som Rune Johansson lade fram.

Vi är alllsä beredda i Göteborgsregionens kommuner atl satsa på en bra kollektivtrafik. Men vi tycker, precis som Elving Andersson och flera andra har sagl innan, att del riksdagen sade förul när banverkel bildades är rikligt, atl på samma sätt som vägverket har att svara för vägarna skall banverket svara för järnvägen.

Elving Andersson har redan bemött påståendena om vad cenlerparliet har i sin parlimolion, så jag tror inle alt jag behöver gä in på del. Men vi är inle emol all man diskulerar. Vi vel all del finns platser här i Sverige, kanske pä många håll l.o.m., där del kan vara lönsamt. Del kan gälla en järnvägssla-lion, man kanske bygger ett nytt city, som ger pengar lillbaka. Del är klarl att både kommuner och landsting är beredda all diskulera. Men här var del mer eller mindre fråga om alt med en revolver i ryggen fä veta - del gär atl läsa i UlskoUsbelänkandd, även om ullalandd blev någol bältre sä småningom: Om ni inte är med, fär ni gärna la pengarna och lägga dem nägon annanslans.

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Järnvägstrafik

53

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Järnvägstrafik

för mellan Kungsbacka och Göteborg bör man inte bygga om inte kommunerna själva satsar pengar på banan.

Lål mig, fru lalman, på de minuler jag har kvar säga någol ytterligare om viklen av saisningar på delta och om hur man ser på våra 40 miljarder. Jag kan även här la Göleborg som utgångspunkt.

En snabb järnväg från Göteborg lill Malmö skulle kunna innebära en minskning av dagens flygtrafik mellan Göleborg och Slurup. Jag kommer i eftermiddag atl åka med ell låg som går klockan 16.00. I de flesla fall använder jag flyg, fördel är för mig den snabbaste förbindelsen. Jag har flera gånger från denna talarstol sagl alt om man satsar ordentligt på järnvägen, skulle i framliden resenärer från Göteborg, Borås, Jönköping, Linköping, Borlänge, Gävle och Sundsvall kunna åka med snabbtåg lill Slockholm. Naturligtvis har del en oerhört slor belydelse för hur luften skulle förbällras, om man kunde åka tåg i stället för alt flyga. Men för all del skall bli verklighel går del inle alt stå här i lalarslolen och prata om all SJ skall få ro, all ha is i magen och om de 10 miljarderna. Det vi säger är: Låt SJ ha ro, men se till all vi får mer pengar.

Då frågar Rune Johansson om vi vel hur mycket det gär all satsa på infrastrukturen. Ja, jag kan tänka mig all Rune Johansson delvis har räll. Del går inte att satsa hur myckel som helsl. Del finns bara ell vissl anlal byggnadsarbdare osv. Så länge alla de skall vara verksamma i Slockholm är del självklarl svårt atl göra saisningar pä andra håll. Men vi i centern tycker alt del är rimligare att bygga kust-lill-kusl-banan, Göialandsbanan m.fl. och i slällel minska salsningarna centralt i Slockholm. Del vore en riklig infra-slruklursatsning. Dessutom, jag upprepar det jag sagl förul, är jag förvånad över hur länge leleverkd kan salsa 7 1/2 miljarder. Del skall kunna gå. Men all SJ skulle kunna få litet mer än 10 miljarder, eller som vi i cenlern föreslär 40 miljarder, är inle möjligl.

Fru lalman! Jag ber alt få yrka bifall till samlliga de reservationer som centerpartiet har undertecknat.

54

Anf. 31 VIOLA CLAESSON (vpk) replik:

Fru talman! Jag vill egentligen inle söka sak med Rune Thorén. Men en del av historieskrivningen stämmer inte riktigt med hur jag har uppfatlat sakernas lillslånd. Bl.a. nämnde han atl de slalliga verken och förelagen inle ansvarar för all de inle får tillräckligt med pengar från riksdagen. Dä är del inle mycket alt göra åt.

Jag vet inle hur del är med Rune Thorén och hans förflutna i SJ:s styrelse, men jag vet all under årens lopp har ell anlal, framför allt män, tillhörande denna kammare suttit både i trafikutskottet och i SJ:s styrelse. De har undertecknat SJ:s äskanden varje är. Det har inle funnils några invändningar. Vpk har slälll upp på SJ:s äskanden, medan herrarna i SJ:s styrelse har gäll emot SJ-slyrelsens och sina egna äskanden bäde i irafikuiskoild och i riksdagen. I några fall har de l.o.m. sänkt de anslag som de andra redan har prutat pä. Jag lycker all denna sanning skall fram. Del är ganska viktigt. Atl sitta på dubbla stolar och samiidigi här inne spela snäll mol de statliga verken och myndigheterna, när personer har reagerat på del sättet, tycker jag inle är rikligt hederligt, det mä jag säga.

Anf. 32 ROLF CLARKSON (m) replik:                                               Prot. 1988/89:106

Järnvägstrafik

Fru talman! Rune Thoréns inlägg kom atl så småningom handla om 28 april 1989 salsningen på dubbelspår mellan Göleborg och Kungsbacka. Jag vill ännu en gäng undersiryka, vilket jag redan har gjorl i mitt inledningsanförande i dag, atl själva principen, att slalen har ansvaret för men inte "ensamrätt" att stå för finansieringen i stomjärnvägsnätet, är klar. Här gäller del, om vi för framliden vill ha en påskyndad miljövänlig satsning inom kommunikationsområdet, atl se lill alt vi får alternativa finansintressenier i sådana här saisningar. Del är fulll klarl. Till yttermera visso träffade jag i går förre kommunikalionsminislern Sven Hulterström och kontrollerade med honom om denna uppfattning var riktig. Han bekräftade att så också från början har varil regeringens mening i detta avseende.

När vi anslöt oss till socialdemokraternas förslag vid sittande bord i trafikutskottet, var det med denna principiella inställning som grund. Den passade oss som moderaler. Vi funderade naturligtvis sedan på om del fanns möjligheler all variera detta förslag på sådant sätt som l.ex. Kenth Skårvik nämnde, med lånefinansiering. Men jag kom lill den slutsatsen efter hand atl en lånefinansiering i detta fall inle skulle vara till gagn för satsningarna på järnvägsnätet. Lånefinansiering innebär atl vi måste beiala räntor under liden, och den innebär alt vi måste betala tillbaka pengarna. Betraktar vi dä de slatliga bidragen lill banverkel som fastlagda, belyder detta all saisningar pä andra delar av järnvägsnälel måste senareläggas. Jag anser forlfarande atl jusl denna speciella sträcka, med den framtida mer omfattande pendeltåg-satsningen, motiverar och berälligar den hållning vi moderaler haft i trafikulskoltet.

Del sisla jag vill säga är, all om kommuner och landsting kommer atl säga nej lack till ell avtal av denna lyp, har vi menal alt de pengarna kommer all kunna salsas på andra delar av västkustbanan. Del får inle uppfattas som utpressning, utan del bör uppfattas som etl besked lill banverkel att en majoritet i utskottet nu har sell till att pengar kommer fram. Eftersom dessa inle kan användas lill den fullständiga ulbyggnaden av dubbelspår mellan Göleborg och Kungsbacka, får dessa pengar användas till andra delar av västkustbanan. Då gör de nytta där. Vi har på del visel alltså tryggat fortsatia offensiva saisningar på banan.

Anf. 33 RUNE JOHANSSON (s) replik:

Fru talman! Jag lovade att inle lägga mig i debalten mera. Men när Rune Thorén här kommer med renl felaktiga uppgifler från lalarslolen, måste jag i alla fall korrigera dem.

Rune Thorén påstår att banverkel i huvudsak gör sina nyinvesteringar i Storstockholmsområdd. Della är felakligl. De insatser man gör på Grödingebanan betalas i huvudsak av regionala inlressenler - närmare 400 milj. kr. De anslagsmedel banverkel har för investeringar i järnvägsnätet används i huvudsak utanför storstadsområdet.

Anf. 34 RUNE THORÉN (c) replik:

Fru talman! Inga missförstånd skall råda, Rune Johansson! Vad jag syflade
på var inle banverkets invesleringar som sådana, ulan jag menade den lolala   55

Prot. 1988/89:106    investering vi i dag gör i samhällel. Jag kan ocksä hälla med om att del finns

28 april 1989          en gräns för hur mycket man klarar av. Det var med tanke pä den stora

Järnvägstrafik

~   intensiteten i Stockholmsområdet totalt sett - med byggverksamhet osv. -

som jag sade atl vi bör satsa på andra regioner. Dä klarar vi alltså cenlerns 40

miljarder.

Till Viola Claesson vill jag säga atl vissl har cenlern varil krilisk när del gäller SJ och banverkel - och framför alll transporträdet. Vad jag har försökt förklara, inte minst i tidningsdebalier, är all del egentligen är små saker om man i dag skall rikla krilik mol SJ, banverkel osv. Vad del är fråga om är all ge ordenlliga resurser. Dä försl har SJ och banverket möjlighel alt fullgöra sina uppgifter när del gäller bäde gods- och persontransporter.

Till Rolf Clarkson: Vi har ju sagl i parlimolionen all vi inle äremolallman kan diskulera. Men för mig som poliliker har det alllid framstått som rimligt, när man skall diskutera och förhandla, alt del sitter nägon pä andra sidan bordet, och så talar man med varandra och försöker komma överens. Då siller man inte och säger: "Så härskall det vara." Del som slär iden handling vi i dag behandlar är ett diktat. Det går inte att komma ifrån, även om jag erkänner all det höll på atl bli belydligt hårdare från början. Det blev något bällre. Självfallel tror vi alt västkuslpolilikerna finner, när de läser minoritetens förslag, alt del frän deras utgångspunkt är belydligt bättre, för det följer den linje som vi hade förra året.

Anf. 35 ROLF CLARKSON (m) replik;

Fru lalman! Jag finner del myckel angelägel all Rune Thorén fär med sig hem budskapei atl del inle är fråga om utpressning. Del blir en frivillig överenskommelse, om den träffas. Och om man inle iräffar elt avtal av denna typ blir det en senareläggning, som man då tycker atl man kan bära. Det är alltså hell och hälld en lösning av frivillig karaktär.

Jag vill ännu en gång understryka atl denna lösning har sin förebild i det avtal - Slrängaviald - som gäller Stockholmsregionen.

Anf. 36 RUNE THORÉN (c) replik:

Fru lalman! Del är ingen bra jämförelse. När del gäller Slockholmsomrä-del var del en helt annan lyp av invesleringar. Här är del fråga om "raka spär" som del gäller atl inveslera i och som inle ger några pengar tillbaka till kommuner och landsting.

Dessutom är del den slora skillnaden atl del här är fråga om alt beiala dubbelt. Man kommer alltså försl att beiala för investering, och sedan skall man betala banavgifter. Jag har försökl kolla med vårt trafikbolag i Göteborg. Man säger där att den trafiken säkerligen kommer att kosla mellan 3 och 4 milj. kr. per år. Del skulle belyda all man på ell anlal år betalar den här rälsen tvä gånger om, och del kan ju ändå inle vara rimligt att ha etl sådant syslem.

Försle vice lalmannen anmälde all Rolf Clarkson anhållil alt lill prolokollel fä antecknat alt han inte ägde rätt lill ytterligare replik.

56

Anf. 37 OLLE ÖSTRAND (s):

Fru talman! Låt mig hell korl ullrycka min slora tillfredsställelse över atl Irafikuiskoild nu i sill betänkande har lyft fram särskilt tvä snabblågspro-jekt, nämligen Stockholm-Göteborg och Stockholm-Sundsvall.

Delta har ju ocksä underslrukits av utskotlels lalesman Rune Johansson här i dag. Han sade samtidigt alt det regionalpolitiskt är myckel vikligl all denna snabbtägssalsning kommer i gång med del snarasle.

Del är samma slulsalser som har dragils av den arbetsgrupp som nu under ell är har jobbal med del här projektet. Del sakmaterial som vi har tagit fram visar all ett snabbtåg mellan Slockholm och Sundsvall kommer all vara en av de mest effektiva regionalpolitiska satsningar som kan göras för atl ulveckla framför alll södra Norrlandskusten.

Jag är medvelen om all del är banverkel som har ansvar för investerings-planeringen. Men jag vet ocksä atl banverket i sin planering skall ta hänsyn till de regionalpoliliska aspekterna.

Fru lalman! Jag ulgår nu från att banverkel väger in de synpunkler som irafikulskoliet har gett ultryck för i sitt betänkande.

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Järnvägstrafik

Anf. 38 INGBRITT IRHAMMAR (c);

Fru talman! Jag vill ta upp några problem med tågförbindelser i Kristianstads län och i Skåne. Del gäller lågförbindelser på väsikuslbanan och särskill dess södra del, slräckan Kristianstad-Hässleholm som en del av interregionala förbindelser söderut men också som en del av Blekingebanan, saml fjärrlågsförbindelser till Göteborg och Slockholm.

Först några synpunkter på järnvägstrafik i allmänhet.

Vi skall hellre satsa på utveckling än på nedskärning, menar cenlern. För all öka lönsamhelen inom personlågslrafiken är del klokl, anser vi, all salsa pä fler rabatter, talare och bällre anpassade lurer, bällre spär och vagnar. Del skulle öka järnvägens konkurrenskrafl och få fler alt la lägel. All della är rikligl har ju fakliski visal sig genom de saisningar på röda avgångar som SJ har gjort pä sislone.

Persontrafiken pä banan Krislianstad-Hässleholm har varil föremål för förhandlingar mellan SJ och transporirådel. Denna sträcka har i dag 16 dubbelturer. Förhandlingarna har resulterat i all irafiken på denna ban-siräcka kommer alt reduceras med 6 dubbellurer till 10. Av dessa 10 dubbellurer är 4 s.k. rådrumsbeställningar intill nästa förhandlingsomgäng. Denna minskning av antalet dubbelturer innebär väsentliga försämringar av persontrafiken och kan få allvarliga konsekvenser för den miljövänliga järnvägslrafiken i Kristianstads län och den sydliga landsändan. Nedskärningarna resulterar bara i ännu större förluster, eftersom folk då väljer andra transportmedel. Och när alll färre personer tar läget, hotar nya nedskärningar. Risken är uppenbar atl de fyra dubbellurer som i dag är s.k. rädrumsbeslällningar försvinner vid näsla förhandlingsomgång. Då försämras kommunikationerna och landsbygden riskerar alt avfolkas.

Orn kollektivtrafiken skall kunna fungera, måste det finnas en helhetssyn på olika förbindelser, såväl regionala som interregionala. Banan Kristianstad-Hässleholm måste ses i della helhetsperspektiv tillsammans med de interregionala förbindelserna, som jag tidigare nämnde.

57

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Järnvägstrafik

Cenlern vill anvisa 70 milj, kr. ulöver regeringens förslag för all möjliggöra köp av även här nämnda nedläggningsdrabbade turer. Därför yrkar jag bifall lill reservation 10.

Fru lalman! En fortsatt utbyggnad av dubbelspär pä västkustbanan är mycket angelägen, som här tidigare har sagls, särskilt mot bakgrund av den svåra miljösituationen i Västsverige. Del är nödvändigl atl föra över så mycket biltrafik som möjligt på järnväg. Del gäller sä väl varu- som persontransporter. Det är ett statligt ansvar alt underhålla och bygga ul västkustbanan. De medel som banverkel fäll för viss uppbyggnad av denna bana är otillräckliga. Redan näsla är bör därför 100 milj. kr. användas för särskilda nyinvesteringar, och yllerligare anslag bör anvisas kommande budgetär.

Därmed lillgodoses syftet i centermotionen T206, där vi kräver ytterligare satsningar på västkustbanan.

I denna motion pläderar vi ocksä för all en tunnel byggs genom Hallandsåsen för att öka trafiksäkerheten. Man minskar dä en mängd plankorsningar mellan väg och järnväg, och därmed ökar trafiksäkerheten.

Jag yrkar med della bifall till reservalion nr 24.

Fru talman! I molion T550 av mig m.fl. - en flerparlimoiion - behandlas den södra delen av västkustbanan, slräckan Bäslad-Ängelholm-Åstorp-Malmö/Lund. Denna sträcka trafikeras i dag med fyra lågturer i stort sett dagligen i vardera riktningen. Västkustbanan är i denna del en viktig pendlingsförbindelse, eflersom västra Skåne kommit all uppfattas som en gemensam arbetsmarknad. Beläggningen, särskill i arbdspendlingslägen, har därför varit god. Människorna har vant sig vid all väsikuslbanan är en viklig del av samhällenas infrastruktur. Bl.a. av den anledningen har slalen anslagit medel för dess upprustning i samband med atl linjesträckningen läggs om över Helsingborg i och med att genomgående järnvägsspår där färdigställs är 1991. SJ planerar att vid denna lidpunkt sälla in yllerligare Irafik på rubricerad bandel.

I Tägplan 89 Västkustbanan som SJ tagit fram föreslås att samlliga tågförbindelser Nordvästskäne-Malmö/Lund slopas med ett undanlag. Som ersällning föreslås i slällel att direktbussar sätts in mellan Ängelholm och Malmö/Lund.

Bussarna kommer dock inle all trafikera Bäslad. Dessulom kommer bussresorna all ta myckel längre lid än vad tidigare tågförbindelser gjort, vilket kommer alt innebära atl SJ kommer all förlora en grupp trogna arbetspendlande järnvägsåkare på denna sträcka. I stället tar dessa nalurliglvis bilen lill arbetet del är ell snabbare och bekvämare allernaiiv för dem.

Det finns slörre risk alt järnvägstrafiken blir än mer olönsam. Dä lägges ytterligare linjer och lurer ned.

SJ blir förlorare, miljöpolitiken blir förlorare och energipolitiken blir förlorare. Därför bör nuvarande förbindelser mellan Nordvästskåne och Malmö/Lund bibehållas lill dess alt en ulökad Irafik insätts igen år 1991

Med delta yrkar jag bifall lill motion T550.

58

Anf. 39 HANS GUSTAFSSON (s):                                                      Prot. 1988/89:106

Fru talman! I motion T534 hemställer motionärerna all riksdagen mätte ge     28 april 1989
regeringen lill känna alt någon omklassificering av Blekinge kustbana inle     ~.      I
skulle få ske förrän banan upprustats till modern standard. *  '"

Orsaken lill vår motion var det anmärkningsvärda förhällandel alt SJ och Iransporlrådet redan några månader efler det att riksdagen i maj 1988 beslutat all banan skulle ingå i stamnätet föreslog atl banan skulle utgå ur stamnätet och föras över fill länsjärnvägsnäld.

Enligt riksdagens beslut, som på flera slällen återges i trafikutskottets betänkande, skall järnvägsnätet delas in i stomjärnvägar och länsjärnvägar. Till slomnäld skall föras sådana banor som har person- eller godslrafik som är av nationell och internationell betydelse. Vid avgränsningen av slomnäld valdes i första hand bandelar där trafikunderlaget för personirafiken medger minsl fem dagliga dubbellurer. Dessutom logs viss hänsyn till regionalpolifiska förhållanden. Riksdagen beslöt i maj 1988 på trafikutskollels tillstyrkan alt Blekinge kustbana skulle tillföras slomnäld. Vi fann det givetvis ytterst anmärkningsvärt alt transporträdet redan några månader därefter föreslog alt banan skulle avföras frän stomnälet och senare också träffade överenskommelse härom med SJ.

Det är svårl bäde för motionärerna och för berörd befolkning att förstå all de skäl som i maj ledde lill all ell enigt irafikulskotl och en i slorl sett enig riksdag beslulade alt kustbanan skulle tillföras slomnäld, i september samma år skulle vara så annorlunda atl banan skulle ul ur stomnälet. Mig veterligt har heller inget godtagbart skäl redovisats för atl det som var en av alla i maj månad omfattad sanning skulle vara lögn i september månad.

Del är också ytterst förvånande atl utskollel vid behandlingen av vår motion icke ens höjt på ögonbrynen över en sådan brist på respekt för ulskoltets och riksdagens beslul från den verkställande myndighetens sida. Vi inser självfallel alt den en gång beslulade klassificeringen av landels järnvägar icke kan gälla för evigt, men jag kan knappasl tro all vare sig Irafikuiskoild eller riksdagen avsett atl den endasl skulle gälla i Iremäna-dersperioder. För en bandel som ansetts ha nalionell och internationell belydelse och som har stor betydelse för ell utsatt läns infrastruktur kan inte förhållandena ändras på så kort lid som några månader.

I utlåtandet över vår motion påpekar nu utskottet atl del inle är SJ och Iransporlrådet som beslutar om överflyttning av banan från slomnätd lill länsjärnvägarna ulan atl sädana beslut fattas av regeringen.

Del var faktiskt vetskapen härom som föranledde molionen. Med hänsyn lill den av SJ och transporirådel föreslagna omklassificeringen syntes det angelägel all trafikulskoltet fick tillfälle ullala all detta f.n. icke kunde slå i överensslämmelse med del trafikpolitiska beslutet föregående år, och att om det ändock skulle komma all ske borde den slarkl nedslitna bandelen försl rustas upp.

Trafikutskottet har nu valt att inte ta upp mofionärernas yrkande i sak ulan hänvisar lill gällande beslulsordning. Dock lillägger trafikutskottd, all om en omklassificering skulle bli akluell, förulsälter utskottet all samråd kommer att ske med kommunen, länsstyrelsen och trafikhuvudmannen.

Då ulskollel samtidigt betonar alt del är regeringen som fattar beslutet             :59

Prot. 1988/89:106 måste utskoiieis ullalande lolkas på sä säll all regeringen före elt evenluelll
28 april 1989           beslul skall samråda med de uppräknade fördrädarna för länd. Del är bra

Järnvägstrafik

~~ alt trafikulskoltet sä klart redovisal beslutsgängen vid ell eventuellt regeringsbeslut i frågan.

Av en så välsinnad person som jag kan irafikulskollds belänkande inle lolkas på annal sätt än som ett stöd för vär uppfallning. Ulskollel redovisar i sill betänkande de kriterier som skulle gälla vid klassificeringen av järnvägsnätet enligl riksdagens beslut i maj förra årel, men konstaterar all beslul fallas av regeringen.

Ingen kan tro atl trafikutskottet nu menar all de skäl som i maj förra årel föranledde irafikutskottd all föreslå all kustbanan skulle införas i slomnäld väsentligt förändrats pä några månader. Vi får nu sälla vår tilltro till regeringen och det är inte särskill svårt för mig. Inte heller den kan ha ansell all så snabba förändringar är rimliga att vi skall ha en kvarialspolilik pä järnvägsområdd där kommunikalionsminislern alldeles nyss belönade frågornas långsikfiga karaklär.

Del är nog ocksä sä all de flesla uppfattade riksdagens trafikpolitiska beslul i fjol på del sättet alt järnvägstrafiken skulle utvecklas, och inte all vi skulle skynda oss all avveckla den. Jag är ganska övertygad om all jag ocksä på denna punkt har slöd av trafikutskottd.

Fru lalman! Innan jag avslutar mitt anförande skall jag i all korthet kommentera SJ:s och iransportrådels förslag och ålminslone antyda varför samtliga i riksdagen företrädda parlier frän länd och dessulom 36 000 invånare med sina namnunderskrifter slutit upp kring kustbanan.

Del kan dock knappasl vara nödvändigl all i denna debalt inför trafikutskottets ledamöler beskriva betydelsen av all del i etl län finns tillgäng till en väl fungerande järnväg. Inte heller är det nödvändigt att än en gång betona kommunikationernas infrastruklurella betydelse för en regions ulveckling. Del finns dokumenterat i flera utredningar och betänkanden.

Del var också dessa och andra skäl som utgjorde moliv för riksdagens Irafikpoliliska beslut i maj förra året.

Vi har i Blekinge under mer än ett decennium kämpat med svära strukturella sysselsättningsproblem. Arbetslösheten har varil slor och befolkningsminskningen betydande. Under senare är har vi genom lokalise-ringsbeslul och olika slödformer fått regeringens medverkan för alt förändra etl konventionellt industrilän lill etl län som bällre sammanfaller med den näringsutveckling vi har i landel i övrigl. Trots atl vi under senare lid drabbals av allvarliga bakslag genom diskussionen om varvet och varslen vid Ericssons har vi varil pä god väg atl lyckas i våra slrävanden. All i delta läge rycka undan den livsnerv som järnvägskommunikationerna ulgör vore en björntjänst bäde ål oss och ål statsmakterna som gett slöd för alt vi skall kunna vända pä utvecklingen.

Nä, kan någon säga, om järnvägen skulle överföras lill länsjärnvägsnäld belyder det inle all läglrafiken behöver avvecklas. Länet har då möjlighet all ordna en bra tågtrafik och kan, i varje fall under en övergångstid, få ekonomiskl stöd till driften.

Det skulle kunna ligga något i della. SJ har ju inle hiltills visat något mer
.60                          påtagligt  inlresse  för bandelen.  Svårigheten  med  en  sådan  lösning är

emellertid att banan med hänsyn till bäde sträckning och kvalitet är i så dåligl     Prot   1988/89* 106 skick alt en godtagbar irafik icke kan upprätthällas. Medelhastigheten pä     28aDril 1989

banan är högsl 65 km i limmen, och lägmaterielen är olillfredsslällande. Del---------

är väl inle så konsligl om vi då och dä lycker alt det är en underlig deball som     Jornvagslrafik förs om all ulveckla tåg som kan köra mellan 200 och 300 km i fimmen, när man på vår bandel ännu inle har kommil upp till 65!

På regeringens uppdrag har Iransporlrådet ulrell bandelens slalus. Transportrådel har upprättat förslag lill en ombyggnad och elektrifiering av banan. Kostnaden uppskattades lill 470 miljoner. Restiden mellan Karlskrona och Hässleholm skulle minska med nära en timme, och man beräknar all passageraraniald skulle öka med 80 %.

Länsslyrelsen, Blekinge naturskyddsförbund och näringsdelegalionen har var för sig ularbetal rapporler om Blekinge kuslbana. Tiden medger inle all jag här redovisar innehållet i dessa utredningar. De innehåller flera alternativa lösningar och innehåller alla förslag lill en effekfiv järnvägskom-munikation mellan Karlskrona och Hässleholm. Alla har de funnil all del finns starka nationella, regionalpoliliska och miljömässiga skäl för en modernisering av banan och trafikmedlen.

Blekinge är efter storstadslänen landels mest lälbefolkade län, och 80 % av länets befolkning bor i nära anslutning till kustbanan. Del vore förunderligt om det inle skulle gå atl ordna en effektiv tågtrafik under sådana förhållanden. Man måsle fråga sig: Var skall det dä vara möjligl, med undanlag av storstäderna?

Fru talman! En avveckling av persontrafiken pä kustbanan är omöjlig att acceptera för länets befolkning. Men vi inser självfallel att del på grund av tidigare försummelser nu rör sig om myckel pengar för all klara bana och Irafik. Vi har därför sökt oss fram lill allernaliva och billigare lösningar. Del har bl.a. inneburit atl vi sagl oss kunna avstå från elektrifiering och i stället använda oss av moderna motorvagnslåg, anfingen av dansk modell eller sådana som håller pä all ulvecklas i Sverige. Koslnaderna för en upprustning av banan kan dä nedbringas till 300-350 milj. kr. För atl underlätta medelsanvisningen har vi sagt att investeringen kan ske under åren 1989-1993. Vi har t.o.m. i våra mesl generösa ögonblick förklaral att vi skulle kunna medverka lill en förskotlering, om del skulle lösa frågan.

Utan en statlig upprustning är det en omöjlighet atl ordna en god järnvägstrafik. Likaså är det orimligt att ett län med landets högsta landstingsskatt och som dras med slora strukturella problem ensamt skulle svara för en upprustning.

Med hänsyn lill alt någon reaklion ännu inle föreligger på delta alternativa förslag kommer vi all vid dagens omröstning slödja reservalion 35 av Viola Claesson och Hans Lindforss, vars syfte överensstämmer med den av oss framlagda motionen. Jag ber, fru talman, all få yrka bifall lill reservalion nr 35.

I della anförande inslämde Chrisler Skoog, Jan Björkman och Börje

Nilsson (alla s). ■

61

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Järnvägstrafik

Anf. 40 RUNE THOREN (c) replik:

Fru talman! Jag förstår all jag frestar tålamodet, men jag skall försöka hålla mig mycket korl. Jag ville säga tre saker.

Hans Guslafsson talade om stomnälet och omklassning. Från centerpartiets sida har vi tyckt alt detta är en mycket allvarlig fråga, och vi har l.o.m. velal föra den hit lill riksdagen. Vi har en reservalion med den innebörden. Kommer sådana förslag upp måste de, som Hans Gustafsson säger, naturligtvis diskuleras med kommuner och med landsting, men vi lycker också alt politikerna här i denna kammare bör ha ell inflylande och kunna säga ifrän.

Jag har haft förmånen atl vara nere i Blekinge och la del av er s.k. Blekinge vision, som länsstyrelsen har jobbat fram och som jag tycker är en utmärkt produkt. Den visar att det är nödvändiga invesleringar som Hans Gustafsson har talat för.

Jag vill avsluta med att säga all jag represenlerar en storstad. Jag skulle naturligtvis skämmas om det vore så att banverkel bara hade 10 miljarder lill förfogande, för då försvinner del mesta i Stockholm och någoniing i Väslsverige, och sedan blir det ingenting kvar. Det är jusl därför, fru lalman, som vi säger all del behövs minsl 40 miljarder för atl fä en hygglig infraslruklur här i landel. Jag kan bara undersiryka del som Hans Guslafsson har sagl: Det är viktigt alt ha bra och goda kommunikationer i Blekinge.

Anf. 41 HANS GUSTAFSSON (s) replik:

Fru lalman! Också jag skall falla mig korl.

Man kan naturligtvis föra en diskussion om vem det är som skall fatta beslul om omklassificeringar. Trafikutskottet har tidigare gjorl sitt ställningstagande, men jag finner i utskottets belänkande atl trafikulskoltet för närvarande tar en något annorlunda slällning jämfört med 1988. Trafikutskottet ullalar nu alt underlagd när del gällt all köpa irafik pä slomnätd har varil för dåligl och att man vill ha en bättre redovisning.

Fru talman! Låt mig också slulligen få säga följande. Del har i olika sammanhang i debatten framförts - även om Rune Thorén inte berörde delta nu - all den omständigheten alt en bana ingår i siomnätel inle skulle innebära all del har lämnals någon garanti för alt det skall vara trafik på den. Del är i och för sig elt ganska underligt påslående, som jag har hört komma även från kommunikationsdepartementet. Det är väldigl bra all trafikulskotlet nu så lydligl slår fasl att på slomnätd skall staten köpa trafik där den inte är affärsmässigt möjlig att genomföra och där det finns starka regionalpolitiska skäl alt göra del. Jag vill gärna ha anlecknal att jag sätter stort värde på all trafikutskottet har intagit den ställningen.

62

Anf. 42 KARL-GÖSTA SVENSON (m):

Fru lalman! I maj 1988 beslulade riksdagen atl Blekinge kustbana skall tillhöra stomjärnvägsnätet. Della beslul mottogs myckel positivt av invånarna i Blekinge. Äntligen, Irodde man, hade dörren öppnats för en upprustning av banan. Riksdagsbeslutet kunde enligl vår mening inle lolkas pä annal sätt än all staten hade tagit sill regionalpoliliska ansvar för etl län som har haft och forlfarande har bekymmer med sysselsättningen.

En positiv utveckling för Blekinges vidkommande kräver en förbättrad infrastruktur. Fullgoda kommunikationer är absolul nödvändiga för all skapa en positiv ulveckling i vårt län. I detta avseende har slalen ell övergripande ansvar för att denna möjlighet även står till buds för oss.

Blekingebornas förhoppning om en upprustning av Blekinge kustbana och därmed förbättrade kommunikafioner med vår omgivning fick en allvarlig knäck när transporträdet och SJ endast några månader efter beslutet i riksdagen förhandlade om alt överföra banan frän stomjärnvägsnätet lill länsjärnvägsnälel.

Fru talman! En sådan åtgärd innebär - enligl min mening i varje fall - att kustbanan kommer all läggas ned. En överföring till länsjärnvägsnäld kan inle aklualiseras innan en fullgod upprustning av banan verkställts. Del är statens ansvar all så sker.

Reaktionerna från länds invånare har varit mycket starka efter beskedel om en evenluell omklassificering av banan. Vi kan inte acceplera all man medvetet försämrar förutsättningarna för en posifiv ulveckling i länd.

Mol bakgrund av alt vårt land förhoppningsvis är pä väg till etl myckel nära samarbele med EG och all vi själva skall kunna bidra lill en fasl förbindelse över Öresund, är det ofattbart alt slalen kan medverka lill all befintliga investeringar i Blekinge kuslbana raseras och därmed reducera möjligheterna för en landsända all pä lika villkor med andra områden i vårt land ta del av den dynamiska ulveckling som ett EG-iniräde i kombinalion med en fasl förbindelse över Öresund kommer att föra med sig.

Jag har, tillsammans med förelrädare för socialdemokraterna, cenlern och vpk, i en molion angående Blekinge kuslbana uttalat all en omklassificering av banan inte får ske förrän banan rustals upp lill modern standard. Vi är hell överens om all ansvarel för denna upprustning åvilar slalen. Vi är också hell överens om all en upprustning av järnvägen är den enda framkomliga vägen atl, vad kollektivtrafiken beträffar, tidsmässigt krympa avståndet mellan kommunerna i länet och, framför allt, mellan värt län och Lund-Malmöområdet.

Länsslyrelsen i Blekinge har i en omfaiiande utredning benämnd Blekingevision med hjälp bl.a. avl.f. professor Stellan Lundberg visat på den samhällsekonomiska vinst som en upprustning av kustbanan utmynnar i.

Inom EG slyrs regionalpoliliska satsningar lill infrastruklurella invesleringar. Myckel slora pengar satsas i de länder som har en svag infrastruktur.

Fru lalman! Kustbanan är en viktig komponent för en positiv ulveckling i Blekinge. Kustbanan är en viktig länk för all vi skall kunna knyta kontakter med våra blivande samarbetspartner i Europa. Restiden mellan länets kommuner kan reduceras avsevärt med en upprustad kuslbana. Restiden mellan Karlskrona och Malmö kan reduceras lill två timmar - en restid som inle ens bilen kan konkurrera med. Dessa framtidsmöjligheter för Blekinge får inle begränsas. Blekinge kuslbana måste därför ruslas upp.

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Järnvägstrafik

Anf. 43 SVEN-OLOF PETERSSON (c):

Fru talman! En väl ulbyggd infrastruktur är en av de viktigaste faktorerna för all åstadkomma en långsiktig, positiv regional utveckling. Arbelel med alt förbätlra kommunikationerna är också ell priorileral område inom del

63

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Järnvägstrafik

64

regionala utvecklingsarbde som bedrivs i Blekinge län.

Genom förbättrade kommunikationer skapas möjligheler till bättre samverkan mellan olika kommuner och regioner, utökade möjligheler lill fördagskoniakler och slörre möjligheler att nä olika arbetsmarknader. Del faktum atl Blekinge nu får en egen högskola understryker yllerligare behovel av bl.a. en fungerande kollekfivlrafik.

Väl fungerande person- och godstransporter är synnerligen väsentliga för den lolala samhällsfunktionen. Transportsystem av olika slag behövs. Järnvägstrafiken är i detta sammanhang inte att bortse frän. Den fyller en viktig funklion.

Vi diskulerar här i dag för närvarande järnvägslrafiken. Därför har jag anledning att beröra endasl den i delta anförande.

Vi noterar all järnvägsnätet i Blekinge är nedgånget. Åtgärder behöver sättas in snabbi. Banorna behöver ruslas upp och ges bällre standard. Gammal och icke ändamålsenlig vagnmateriel måsle bylas ul. Med ulrälade och förbällrade spår, nya lok och vagnar ges möjligheler lill avsevärt förkortade restider. Åtgärderna skulle således krafligl bidra lill alt öka såväl antalet resenärer som mängden gods pä de olika järnvägslinjerna. Möjligheterna lill arbetspendling mellan olika orter skulle öka, miljön må bällre och trafiksäkerheten främjas.

Satsningarna pä det blekingska järnvägsnälel har varil i slorl selt obefintliga, med undanlag för inledningen lill en viss upprustning i början pä 80-lalel. Del är av yttersta vikt atl järnvägsnätet i länet ses som en samhällsekonomisk tillgäng och atl det blir behandlat därefler. Som tidigare nämnls är del enda riktiga atl rusta upp järnvägstrafiken och väl vårda det kapital som, trots alll, banorna ulgör.

Trols atl tekniken genom åren har utvecklats och förbättrats har järnvägs-uivecklingen på många säll närmast legat stilla. Ulvecklingen av järnvägarna har inle pä långt när följt ulvecklingen inom andra transportområden. Det gäller nu att rätta till dessa brister. För Blekinges del är det avgjort så att modern tågtrafik med anpassade tidtabeller är del snabbaste och effektivaste kollekliva transporlsättd, i synnerhet utmed den lälbefolkade kuststräckan.

En rejäl upprustning av banorna skulle kunna minska restiderna avsevärt. Som exempel kan tas restiden mellan Kariskrona och Sölvesborg, den östligaste resp. västligaste av länds städer. Den skulle kunna kortas ned lill ca 45 minuler. Delta skall vi jämföra med den lid resan lar i dag, ungefär dubbla tiden. Tiden för sträckan Kariskrona-Malmö skulle inte behöva överstiga tvä timmar mot dagens tre och en halv. Bara genom en upprustning av banstandarden pä vissa delar av sträckan Karlskrona-Göteborg skulle restiden kunna förkortas med 30 minuler.

Alll talar således för all en upprustning skulle ge till resullal all den onda cirkel som nu järnvägstrafiken befinner sig i skulle brytas och atl irafiken på banorna skulle bli fill dl verkligt och ändamålsenligt alternativ i trafikförsörjningen.

Del är vikligl alt kustbanan i östlig-västlig rikining genom länet med koppling till stambanan i Hässleholm saml med Malmö-Lund-regionen liksom den s.k. kust-lill-kusl-banan frän Karlskrona över siambaneknut-punklen Alvesta vidare mot Göleborg ges de upprustningar och fär de

satsningar som har krävts, bl.a. i motionerna T534 och T557.

Belackare hävdar ibland atl Blekinge ligger vid sidan om. De olika saisningar som har gjorls i länet, bl.a. av regionalpolitiska skäl, visar all så inte är fallel. De visar det självklara, alt även Blekinge har en framtid. Men möjligheterna till en bra framlid minskar om inle salsningarna görs fulll ul. Därför är det ocksä ur denna synpunkl vikligl atl kommunikationsmöjligheterna stärks.

Inrättandet av en högskola i länet, lokalisering av Staishälsan, boverket, kustbevakningen och andra satsningar inom såväl tjänste- och servicesektorn som inom induslrin visar klarl och entydigl all behovel av kommunikafioner - och då ocksä givelvis pä järnvägssidan - inle kommer all minska ulan tvärlom bli ännu slörre.

Vänder vi blicken mot öster och sydost ligger Blekinge synnerligen strategiskt lill vad gäller framlida samverkan med länderna i Östeuropa. Vi kan i dag se etl ökat och växande inlresse för yllerligare samverkan mellan Sverige och dessa länder. En salsning pä järnvägskominunikalionerna i saml till och från Blekinge skulle även ur denna synvinkel vara en god satsning till gagn för såväl län och region som hela vårl land.

Fru lalman! Sammanfatlal skulle således de välbehövliga salsningarna pä de blekingska järnvägarna, och då inle minsl på kustbanan genom länd, vara väl invesleral kapital. Jag yrkar med delta som bakgrund, och dä kraven i motionerna inle vunnil majoritetens gehör i ulskottd, bifall lill reservalionerna 34 och 35 i trafikutskollels belänkande nr 16.

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Järnvägstrafik

Anf. 44 ULLA-BRITT ÅBARK (s):

Fru lalman! Del har varit en lång debatt i dag om järnvägspolitiken. Jag tycker all den stundtals har varil ganska intressant. De olika talarna har haft olika vinklingar på framliden. Jag vill pråla lilel grand orn framliden, framtiden för en bällre miljö, där järnvägsulbyggnaden är en viklig del.

På västkusten har vi, som ni alla vet, myckel dålig miljö och framför allt i Göleborgsregionen, Vi som bor där har varil glada och är glada för den positiva syn man har hafl hos olika myndighder när del gäller utbyggnaden av västkustbanan. Men, fru lalman, glädjen har grumlats ganska rejält i och med skrivningen i dagens betänkande. Del gäller alt kommuner och landsting skall betala en iredjedel av kostnaderna för ulbyggnaden. Kommuner och landsfing säger nej lill della. De anser alt della är en stallig angelägenhet. Man tar det fulla ansvarel för kommunernas kostnader för nya vagnar lill pendeltrafik. Bl.a. Rune Thorén har här redovisal vilka koslnader man har i kommunerna runl om i Göleborgsregionen. Man bygger väl inle ul västkustbanan enbart för pendeltrafiken mellan Kungsbacka och Göteborg?

Varför tog man inte en diskussion med kommunerna innan man fattade detta beslut? Om nu inte banverkel kan nå en lösning om finansieringen med kommunerna, kan banverkel omdisponera medlen lill andra delar av västkustbanan. Det kallar jag för en form av utpressning, även om Rolf Clarkson säger alt vi inte får tolka det så.

I belänkandel slår det atl: "Om del inle är möjligl för banverket all nä en uppgörelse med de lokala och regionala intressenterna i Göteborgsregionen bör enligt ulskoltets mening de medel som anvisas under anslaget D4. få

65

5 Riksdagens protokoll 1988/89:106

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Järnvägstrafik

användas för investeringar på andra delar av västkustbanan."

Della är ungefär delsamma som när man säger till småbarn, atl om du inle gör detta får du inle detta.

Jag lycker alt det vore befriande om vi kunde få slippa sådana skrivningar i de kommande betänkandena i framtiden. Jag tror nämligen inle alt del var meningen all man skulle agera så när riksdagen fattade del irafikpoliliska beslutet förra årel. Jag förmodar alt vi kommer all falla etl beslul som får majorilel och som kommer atl innebära atl de pengar som anslås här i riksdagen mycket väl kan hamna på någon annan del av västkustbanan än vad alla parlier är överens om är den prioriterade delen. Man kommer alllsä all lägga över ell politiskt beslul och elt ansvar på banverkel för atl förhandla fram någol som kommuner och landsting redan i dag säger nej lill. Ansvarel för alt placera pengarna nägon annanslans kommer alt läggas pä banverkel. Fru lalman! Jag anser att detta är helt orimligl.

Under årets allmänna motionstid skrev jag en molion om västkustbanan tillsammans med fyra andra socialdemokrater. I motionen log jag upp vikten av en utbyggnad av västkustbanan. Jag pekade bl.a. på kommunernas ansvar. Som jag har sagt tidigare har de lagil ett ansvar. Jag pekade ocksä på andra allernaliva lösningar. Vilka direktiv kommer banverkel alt få vid dessa förhandlingar? Hur skall vi i riksdagen kunna påverka banverkel så atl pengarna kommer atl läggas pä ulbyggnaden av spåret mellan Göleborg och Kungsbacka?

Fru talman! Jag yrkar bifall lill min mofion T515.

66

Anf. 45 ISA HALVARSSON (fp):

Fru lalman! I detta belänkande behandlas en motion som jag skrev under den allmänna motionstiden. Den berör NKIJ-banan och dess framtid. NKIJ slår för Nordmark-Klarälvens järnvägar. Den banan går mellan Deje och Hagfors och är en av Sveriges fä privatägda elektrifierade järnvägar. Uddeholm AB har beslutat sig för alt lägga ned trafiken, eftersom driften har gått med slora förluster under flera år. En nedläggning skulle dock ge stora samhälleliga förluster. Järnvägen är av slor regionalpolitisk betydelse för Klarälvdalen. Utan järnväg hotas Klarälvdalens livsnerv stålindustrin. Hagfors Tooling blir i så fall Europas enda järnverk utan järnvägsförbindelse.

En nedläggning av NKIJ skulle ulan ivivel medföra ett allvarligt hot mot sysselsällningen i en redan hårt drabbad trakt av Värmland. Järnvägen belyder också mycket ur miljö- och energisynpunkl, eflersom stora godsmängder kommer alt överföras lill landsväg om järnvägen försvinner. Det går två godståg per dag med bl.a. farligt gods, l.ex. gasol, till fabriken i Hagfors. Ett bibehållande av trafiken på banan skulle i jämförelse med landsvägslrafiken innebära säkrare transporter av farligt gods.

Landsvägstransporterna kommer atl till stor del hamna efter riksväg 62, som redan nu är tungt belastad och i stort behov av ytterligare upprustning. Nuvarande godsmängd pä NKIJ molsvarar ca 60 långlradare per dygn. Dessulom är elektrifierad järnvägstransport synnerligen miljövänlig vid transport av tungt gods. Godstågen spyr inle heller ul några dieselavgaser över Värmlandsskogarna, vilkel billrafiken skulle göra.

Om kärnvapenfri zon i Norden och utländska flolibesök

Utskottet hänvisar i belänkandel lill att regeringen i mars gav banverket i    Prot. 1988/89:106 uppdrag atl från samhällsekonomiska utgångspunkter göra en analys av    28 april 1989 NKIJ. Förutsättningarna för atl införliva banan i del statliga järnvägsnälel skulle prövas. Länsslyrelsen i Värmland har låtit göra en egen utredning som visar pä behovel av ell samhälleligt engagemang i banan.

Fru lalman! Kloka skäl föreligger för all järnvägslrafiken pä NKIJ behålls, och man måste alltså skynda pä beslutsprocessen. Man bör dä också se över om inle NKIJ AB skulle kunna fortsätta driften, men med ell samhälleligt ekonomiskl stöd.

Fru talman! Jag yrkar bifall till motion T520. (forts. prot. 107)

5 § Kammaren beslöl atl ärendebehandlingen skulle forisätlas vid arbelsplenum tisdagen den 2 maj.

Pä förslag av försle vice lalmannen beslöl kammaren härefler kl. 13.55 all ajournera förhandlingarna lill kl. 14.00, dä dagens frågeslund skulle börja.

6 § Förhandlingarna ålerupplogs kl. 14.00 under ledning av talmannen.

7 § Svar på frågorna 1988/89:572 och 594 om kärnvapenfri zon i Norden och utländska flottbesök

Anf. 46 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Med anledning av förlisningen av en sovjetisk alomubåt har Gudrun Schyman frågat mig om jag är beredd atl vidla åtgärder för all Sverige skall inlensifiera sill arbete dels för atl få till sländ en kärnvapenfri zon i Norden, dels för atl i samband med örlogsbesök kräva garantier för kärnvapenfrihet,

Ingela Mårtensson har också ställt en fråga om ulländska flolibesök, vilken rälteligen borde ha besvarals av försvarsminislern. Då del rör sig om angränsande områden kommer jag emellertid all besvara frågorna i ell sammanhang.

Regeringen anser all de marina rustningarna, och då särskill kärnvapnen lill sjöss, bör göras till föremål för inlernalionella förhandlingar. I viss ulslräckning kan så bli fallet i de bilaterala amerikansk-sovjetiska samtalen. För närvarande förefaller det dock inte möjligt all få lill stånd mera omfattande, konkreta förhandlingar.

Sverige har under en lång följd av är drivit frågan om marin nedruslning inom FN:s ram. Redan år 1983 beslöts på svenskl initiativ all genomföra en särskild FN-sludie av den marina kapprustningen. Regeringen kommer i vår alt i FN:s nedrustningskommission presentera etl mera omfattande förslag om marina förtroende- och säkerheisskapande ålgärder.

Då det gäller örlogsbesök är den svenska politiken väl känd. När regeringen meddelar tillstånd för örlogsbesök erinras den gästande nationen om atl kärnvapen inte får medföras vid besök i svenska hamnar. Della sker med följande formulering:

67

Prot. 1988/89:106 "Det råder generellt förbud alt medföra kärnvapen vid besök i Sverige.
28 april 1989          Sveriges regering utgår från atl detta förbud slrikl iakttages."

Om kärnvapenfri zon i Norden och ulländska flolibesök

Tillståndsgivningen bygger alltså pä all vi hyser förtroende för atl besökare respekterar våra regler.

Den besökande staten avkrävs inga garantier om kärnvapenfrihet. Om emellertid sädana garantier skulle begäras och lämnas, föreligger, på grund av den folkrällsliga immunilden, ingen räll atl inspektera örlogsfartyg för atl konlrollera del verkliga förhällandel. Del finns för närvarande inle heller några säkra meloder för verifikalion ulan all inspeklion av fartyget genomförs. Della innebär atl etl besökslillslånd måste bygga pä förtroende även om garantier skulle krävas.

Jag vill undersiryka all jag hyser den slörsla förståelse för den oro som många människor känner inför kärnvapenmakiernas politik all varken bekräfta eller förneka förekomsten av kärnvapen ombord på sina farlyg. Sverige kräver atl kärnvapenslaterna överger denna polilik, och vi verkar i internationella sammanhang för atl sä skall ske.

Kärnvapenfrihet vid örlogsbesök har tagils upp av Sverige inom FN:s ram, bl.a. i FN:s nedrustningskommission. Jag kan särskilt peka påatt slatsminislern log upp frågan i sill anförande under FN:s specialsession om nedruslning i juni 1988. Han underströk där atl del hemlighetsmakeri som traditionellt omgärdar ulplacering av kärnvapen lill havs är molsalsen till förtroendeskapande, och han framförde all kärnvapenslaterna borde överge sin föråldrade politik atl varken bekräfta eller förneka förekomsten av kärnvapen ombord. Från svensk sida driver vi frågan även i bilalerala kontakter.

Regeringen forlsäller sitt arbele med all uireda och analysera faktorer av relevans för frågan om en kärnvapenfri zon i Norden. Genom tillsättandet 1987 av en gemensam nordisk ämbetsmannagrupp med uppgift atl uireda förutsättningarna för en kärnvapenfri zon i Norden fick arbelel en ny dimension. Mina nordiska utrikesministerkollegor och jag har haft anledning alt konstatera alt "gruppens arbete har gäll lillfredsslällande framåt".

Atl arbetet i zonfrågan bedrivs intensivt innebär inte att del skall forceras. Del måsle få la sin tid all diskulera en så viktig fråga.

Ingela Mårtensson undrar i sin fråga vilka flolibesök från kärnvapenslater som vi har all vänla de närmaste fyra månaderna.

Under den tiden planeras totalt fyra örlogsbesök, varav etl från Frankrike och tre från Storbritannien.

Då Gudrun Schyman, som framställt fråga 572, anmält att hon var förhindrad all närvara vid sammanträdet, medgav lalmannen att Bertil Måbrink i slällel fick della i överläggningen.

Anf. 47 BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr lalman! Jag lackar utrikesministern för svaret. Tyvärr kan Gudrun Schyman inte vara här, men det får duga med mig.

I Sverige finns i dag en stark opinion för fred och nedrustning. Den finns

manifesterad i fredsrörelserna, i de politiska partierna, i kvinno- och

ungdomsförbund och i kommuner - för atl nämna några exempel. Detta är

68                           etl faklum som borde glädja regeringen och som skulle kunna vara elt goll

slöd för en rakryggad hållning i det inlernalionella arbetet för fred och nedruslning. Men sedan denna fråga framställdes och efler den artikel som kabinetlsekrderaren i utrikesdepartementet och statssekreteraren i försvarsdepartementet skrev i Dagens Nyheler får man faktiskt misstanken all den här siarka opionionen börjar bli en belastning för regeringen.

"Nedrustningspolitiken måsle vara etl slöd för vår säkerhetspolitik och inte bli till elt problem för den", skriver de båda herrarna. Varför inle vända på del och i slällel säga: "Säkerhetspolitiken måste vara ell slöd för vår nedrustningspolitik och inte bli lill etl problem för den." Del är lydligen så i dag.

Vi vel all en av kärnvapenmaklerna, USA, är väldigt irriterad över all mölas av demonstranter när man kommer med sina militärfarlyg och avkrävs etl besked om man har eller inle har kärnvapen ombord. Jag hoppas all del inte är så, atl en av stormakterna i fortsättningen skall diktera vår säkerhetspolitik. Man får del intrycket av den här artikeln, som väl inle har kommil lill av en tillfällighet.

Anf. 48 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Jag tackar Slen Andersson för svaret. Del var bra alt vi fick reda på alt vi får fyra flolibesök under våren. Nu undrar jag bara; Till vilka dagar är dessa besök planerade och lill vilka hamnar kommer fartygen? De frågorna kanske vi också kan få besvarade här. Det är nämligen svårt all fä reda pä när del sker flolibesök, och jag lycker all del är medborgarnas rätlighd atl få reda pä det och all regeringen eller myndigheterna inle skall bedriva ett hemlighetsmakeri. Som Sten Andersson påpekade i svarel skapar detta hemlighetsmakeri ingel förtroende.

Det är litet motsägelsefullt all vi ä ena sidan säger atl vi har förtroende för atl fartygen inle medför kärnvapen lill våra hamnar och all slalsminislern ä andra sidan säger alt detta hemlighetsmakeri icke skapar något förtroende. Jag håller med statsministern om att del verkligen inle skapar något förtroende, när man inte kan svara på frågan om fartygen har kärnvapen eller inle.

Nu har Sverige genom Sten Andersson och statsministern ageral inlernalionelll för atl vi skall få ändring lill stånd, men vi har ännu inle sett nägon effekt av delta. En majoritet i riksdagen har uttalat atl man då skall ompröva frågan om vad man skall göra.

Är Sten Andersson beredd atl säga nej till örlogsbesök och följa Nya Zeelands exempel, dvs. alt i de fall där vi kan anta alt fartygen har kärnvapen ombord helt enkelt inte låla dem komma lill våra hamnar?

Jag tycker att man verkligen skall ta den oro på allvar som finns ule i kommunerna. Göteborgs kommun och inte minst Sören Mannheimer har enligt min mening agerat på etl föredömligt sätt. Del vore bra om alll fler hamnkommuner agerade på likartal sätt.

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Om kärnvapenfri zon i Norden och ulländska flolibesök

Anf. 49 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr lalman! Med anledning av vad Bertil Måbrink sade vill jag göra tvä kommenlarer. För del första vill jag göra del alldeles självklara konstaterandet atl

69

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Om kärnvapenfri zon i Norden och ulländska flolibesök

Sveriges utrikespolitik beslämmer vi själva. Den dikterar ingen annan för oss. Del tror jag inte heller atl Bertil Måbrink tror all någon gör.

För del andra vill jag kommenlera det som Bertil Måbrink sade om den siarka opinionen för fred och nedrustning. Den är ulmärkl och gör elt alldeles utomordentligt fint arbele. Jag anser mig själv tillhöra denna opinion för fred och nedrustning, och jag vet alt också Bertil Måbrink liksom mänga andra här i kammaren gör det.

Jag förstår oron ute bland människor och lar den pä allvar. Det är en av anledningarna lill atl vi agerar sä energiskt som vi gör internationellt för atl förmå kärnvapenmakterna atl ändra sin slralegi, som leder lill oron då de kommer hil. Vissl har de fåll klarl för sig vilka svenska regler som gäller, atl det är förbjudet alt komma hil och ha kärnvapen med sig. Jag ulgår ifrån alt de iakttar del förbudet. Men då de kommer hil och varken förnekar eller bekräftar kärnvapen ombord skapar del oro. Det är därför vi verkar inlernalionelll. En förändring kan man bara åsladkomma i FN, i nedrustningsförhandlingarna i Geneve och i bilaterala samtal där vi iräffar förelrädare för kärnvapenmakler. Vi är beredda all fortsälla all göra på del säll som jag bl.a. har redovisal i svarel, men vi är inle beredda - i varje fall inle jag -all handla pä elt sådant sätt atl vi mister möjligheterna all agera inlernationelll. Del skulle saken förlora pä. Vi kan inle komma fram till det resultat vi önskar, och vi utsätter oss för andra olägenheler utan all få ul något positivt av del.

70

Anf. 50 BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr lalman! Nej, jag ifrågasätter faktiskt inle utrikesministerns engagemang i freds- och nedrustningsfrågor, men den här frågan är problematisk inte bara för mig utan för mänga fler. Väldigl mänga människor har reagerar jusl på den här artikeln. Man kommer ju inle ifrån allom kabinettssekreteraren i UD och statssekreteraren i försvarsdepartementet går ut och ullalar sig, sä gör de inte det enbarl pä sina tvä personers vägnar, utan deras ullalande måsle vara förankrat pä ett annat sätt.

Utrikesministern får ursäkta mig, men jag kan inle se nägon motsättning i atl arbeia internationellt, som Sverige gör - och där har Sverige fredsorgani-salionernas och de politiska partiernas inkl. mitt egel partis slöd - och all vidta klara åtgärder nationellt. Jag anser atl etl klarl förbud, ell avkrävande av klarl besked från kärnvapenmaklerna om de har eller inte har kärnvapen ombord, när de besöker Sverige med sina örlogsfartyg, inle kan slå i motsats lill vårl inlernalionella agerande. Jag förslår inte del resonemanget.

Anf. 51 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr lalman! Slen Andersson säger all Sverige har ageral energiskt för den här frågan. Så energiskt tycker jag nog inte att det arbetet har varil. Jag skulle nog vilja ha litet mer kraft bakom orden. Artikeln av Schori och Nygren kan inte tolkas pä annat sätt än att man inle är beredd all göra någol mer än all fortsälla atl möjligtvis la upp den här frågan i något tal i FN och säga några ord om garantierna. I övrigl kommer man inle all göra någoniing. Men riksdagen har ju ändå uttalat all man, om de internationella påtryckningarna inte får någon effekl, skall vidta ålgärder. Vilka ålgärder länker sig Sten

Andersson att man skail vidta, eftersom Sverige tydligen inte kan följa Nya Zeelands exempel?

Varför kan inte Sverige, som jag har föreslagil, ta initiativ lill all icke-kärnvapenslater gär samman om en egen strategi gentemot kärnvapenslaterna, så all man kan bemöta dem. Då skulle ju inte Sverige bli som en vandrande man i öknen, eller hur det var Schori ullryckle sig i sin artikel.

Anf. 52 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Jag kan försäkra all vi verkar energiskt och med all krafl för atl kärnvapenslaterna skall ändra sin strategi. Jag är inte beredd alt redovisa alla de samtal som förs och hur vår slralegi är upplagd. Det skulle möjligtvis kunna försvära en framgång. Men man skall inle tro att man genom atl förändra dl förbud, som i dag råder, till en garanti har lösl problemel. Så är del ju inle. Om de för oss bakom Ijusd-deiär vadni tror-idetenafallel,sä kan de ju göra det lika mycket och med samma verkan i det andra fallet, dvs. med en garanti. I båda fallen måsle man ju bygga på förtroende. Annars skall vi ha inspektionsrätl, och del medger oss inle internationell lag.

Anf. 53 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Jag har för min del föreslagit att vi skall följa Nya Zeelands exempel. Då skulle vi hell enkell inte la emot flolibesök. Jag tror inte all kärnvapenstaterna kommer att ändra sin strategi, besvara frågorna och garantera all de inte har kärnvapen ombord. Om vi över huvud laget inle tar emol dem, kommer vi ju ocksä ifrån detta med kontrollmöjligheter.

Sedan talar Sten Andersson om alla samtal han har hafl. I debatten i DN undrar man också hur del kommer sig alt Schori och Nygren just nu går ul med en sådan här debattartikel. Förekommer det påtryckningar från något håll? Är det därför man nu vill föra den här debatten och kanske förekomma den socialdemokratiska kongressen och en eventuell opinion där?

Anf. 54 BERTIL MÅBRINK (vpk);

Herr talman! Jag menar ocksä atl man kan följa Nya Zeelands exempel och hell enkell förbjuda sådana flolibesök från kärnvapenmaklerna där vi vel all det finns kärnvapen ombord. En mycket stor opinion i del här landet skulle slä bakom en sådan åtgärd. Men jag förslär av utrikesministerns inlägg här alt regeringen inle vill vara med om någol sådanl. Del framgår också av den här tidningsartikeln.

Jag undrar om man ändå inle har möjlighel all konlrollera ell fartyg som innehar kärnvapen ulan all gä ombord och göra en inspektion. Jag har för mig all del finns vissa sådana metoder. Jag ser alt ulrikesminislern skakar på huvudet. Okej, jag har kanske fel. Den enda möjliga åtgärden är då helt enkell atl förbjuda dem all komma hit.

Anf. 55 Ulrikesminisler STEN ANDERSSON:

Herr lalman! Jag fick en fråga av Ingela Mårtensson om när flollbesöken skall äga rum och vilka hamnar som är berörda. Hon kanske vill vela klockslag också.

Besöket från Frankrike beslår av en fregatt och fyra palrullbälar. De

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Om kärnvapenfri zon i Norden och utländska flottbesök

71

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Om remissbehandlingen av utredningsbetänkande om utrikesförvallningens inriklning och organisation

kommer lill Slockholm i millen av juli, den 12-15 juli.

Vad gäller Slorbrilannien sä avlägger elt sjömätningsfartyg besök i Ystad vid månadsskiftet april-maj, den 29 april-3 maj. Under samma tid besöker fyra minsvepare Göleborg. Det iredje besöket frän Storbritannien utgörs av en lält kryssare och en fregatt, som besöker Slockholm i början av juni, den 1-5 juni. Jag är ledsen - del finns inga klockslag.

Anf. 56 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Jag lackar Slen Andersson för svarel. Jag vänlade fakliski pä del. Del var bra all vi fick dl rakl svar. Del är fakliski inle oväsenlligl vilkel klockslag som gäller. Själv var jag inbjuden lill fredseskadern som skulle möta etl amerikanskt besök. Dä fick fredsrörelsen besked om all bålarna skulle komma kl. 17.00, och när man höll på all förbereda sig kom bålarna i slällel kl. 15.00. Del var kanske inle hell omedvetet som man kom tvä limmar för tidigt. Klockslaget är således inle oväsentligt i sammanhanget.

Överläggningen var härmed avslulad.

8 § Svar på fråga 1988/89:585 om remissbehandlingen av utredningsbetänkande om utrikesförvaltningens inriktning och organisation

72

Anf. 57 Ulrikesminisler STEN ANDERSSON:

Herr lalman! Gudrun Schyman har frågat mig - med anledning av remissbehandlingen av ulredningsbdänkandet om utrikesförvaltningens inriklning och organisation - varför listan pä remissinstanser upptar så gott som enbarl slalliga myndigheter och föreningar som företräder kommersiella intressen.

Hon frågar om jag är beredd atl vidla åtgärder för all folkrörelseförankrade organisationer med internationell inriktning som freds-, solidaritets- och invandrarorganisalioner bereds lillfälle atl yttra sig.

Det är ell beiydelsefulll inslag i den svenska polifiska beslulsprocessen all yltranden inhämlas frän myndighder och organisafioner över ulredningar som kan innebära viktiga politiska slällningslaganden. När del gäller belänkandel om utrikesförvaltningens inriklning och organisation, är denna ulredning framför allt ell led i regeringskansliels verksamhdsplanering och kommer l.ex. inle all föranleda någon särskild proposifion. Della ger ulredningen en särskild karaklär och gör uppföljningsarbdd lilel annorlunda än vid de flesla andra utredningar.

7 kap. 2 § regeringsformen är vägledande när del gäller urvalel av remissinslanser. Del sägs där all "vid beredningen av regeringsärenden skall behövliga upplysningar och yllranden inhämtas frän berörda myndigheter. / den omfallning som behövs skall tillfälle lämnas sammanslutningar och enskilda atl yttra sig."

Många av de myndigheter som departementet särskill vänl sig lill för remissbehandling är pä olika säll personellt och ekonomiskl sammankopplade med UD. Flera har egen personal vid olika ambassader.

Liksom Gudrun Schyman anser jag alt det vanligtvis är självklarl och

angelägel att även folkrörelser och andra intresserade organisationer får möjlighet alt yttra sig om de så önskar. Bland de enskilda organisationer som Gudrun Schyman nämner, har några hört av sig - Sveriges Fredsråd och Sveriges Frikyrkoråd - och genom departementet fält exemplar av belänkandel. Genom Ulf Larssons presskonferens och massmediernas behandling av ärendel har de flesta intresserade kunnat uppmärksamma utredningen. Några folkrörelsr har även haft möjlighet alt göra sina röster hörda genom att de ingår i styrelser som fåll belänkandel på remiss.

Jag vill undersiryka atl del alllid står öppet för organisationer och enskilda atl lämna synpunkler pä ulredningar som den om ulrikesförvallningens inriktning och organisation. Vi välkomnar de synpunkter som folkrörelser m.fl. kan ge i delta fall.

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Om remissbehandlingen av utredningsbetänkande om utrikesförvaltningens inriklning och organisation

Då Gudrun Schyman, som framställt frågan, anmält all hon var förhindrad alt närvara vid sammanträdd, medgav talmannen alt Bertil Måbrink i slälld fick della i överläggningen.

Anf. 58 BERTIL MÅBRINK (vpk);

Herr lalman! Jag lackar ulrikesminislern för svaret. Jag har naturligtvis ingenting emot atl organisationer med ekonomiska inlressen skall yttra om ulrikesförvallningens inriklning och organisation. Det är självklart, men det är inte det som vi har reagerat emol.

Trots det som sägs i svarel, är del någol märkligl all övriga folkrörelseorga-nisalioner, som har myckel med ulrikesdeparlementd alt göra och som får anslag, inle har fått tillfälle att yttra sig. Del är ju inle en lilen ulredning det är fråga om, och det är inte få förslag som har presenterats i den här digra luntan, som kom för några månader sedan.

Del må så vara alt folkrörelserna har möjlighel all komma in med synpunkler och skicka in sina förslag. Också jag vel ju att de kan göra del, men del är fakliski en väsentlig skillnad när UD och regeringen anmodar organisationer alt ullala sig - man tillskriver alllsä olika organisationer och ber dem komma med synpunkter på förslag.

Jag vel inle om del nu är för senl, men jag lycker all man i forlsällningen bör beakla ocksä folkrörelseorganisalioner, solidarildsorganisalioner, fred-sorganisalioner osv. De har myckel värdefulla synpunkler på och slor kunskap om UD:s förvaltning samt uppfaliningar om hur den borde se ul. Jag tycker all detta borde las lill vara på ett bällre sätt än vad som nu har gjorts.

Anf. 59 Utrikesminister STEN ANDERSSON;

Herr talman! Jag vill bara upprepa del som jag tidigare sagt. De är alltid välkomna med sina synpunkter. Remisstiden har ännu inte gäll ul.

Överläggningen var härmed avslulad.

73

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Om EG:s nukleära sanktioner mot Sydafrika

9 § Svar på fråga 1988/89:587 om EG:s nukleära sanktioner mot Sydafrika

Anf. 60 Ulrikesminisler STEN ANDERSSON:

Herr talman! Maria Leissner har frågat mig om Sverige har agerat för atl söka påverka EG så, att EG:s nuvarande sanklioner inom del kärnlekniska områdel mol Sydafrika inte upphävs. Frågeställaren har ulgått ifrån atl utrikesministrarna i EG;s medlemsländer vid sill möle den 15-16 april bl.a. diskulerade ell evenluelll upphävande av EG:s nuvarande sanklioner avseende kärnteknologi mot bakgrunden av atl Sydafrika kan komma alt underteckna icke-spridningsavtalel, NPT.

Vi försöker givetvis få EG-stalernas gehör för vär syn på sanklioner mol Sydafrika. Våra möjligheter att påverka EG:s beslut begränsas helt naturligt av all vi inte tillhör EG.

Såvitt jag har kunnal inhämta berörde inle EG :s utrikesministrar vid mötet den 15-16 april frågan om kärnteknologiskt samarbete med Sydafrika.

Den svenska synen på sanklioner mol Sydafrika, inkl. pä det kärnlekniska området, är väl känd i EG. I våra kontakter med EG-länderna tas sanklionsfrågan regelbundet upp. I den frågan ingår behovel av bindande sanktioner mol Sydafrika beslulade av FN:s säkerhetsråd. Del arbelel kommer vi alt fortsätta med.

74

Anf. 61 MARIA LEISSNER (fp):

Herr talman! Jag vill tacka ulrikesminislern för svaret. Min fråga ställdes innan mötet ägde rum. Därför är jag en aning förvånad över atl ulrikesminislern inle har kunnal finna alt någon sådan punkl har diskuterats vid mötet mellan EG:s utrikesministrar. Del gör ju saken bättre, eftersom det innebär alt Sverige faktiskt har möjligheler atl nu söka påverka EG, vilkel jag uppfallar all ulrikesminislern anser atl Sverige ocksä bör göra.

Sydafrika är i dag formellt exkluderat från vissa lAEA-aklivileter, men inte alla. Man får l.ex. värdefull informalion frän både sina civila och militära kärnenergiprogram.

Det pägår nu funderingar i Sydafrika all eventuellt skriva under icke-spridningsavtalel för all den vägen kunna bli av med såväl IAEA:s restriktioner som EG:s sanklioner inom kärnvapenteknologiområdd. Della skulle ge Sydafrika ell obehindral tillträde lill kärnleknologi och expertis. Del skulle möjliggöra alt Sydafrika frill kan della i kärnleknologisk handel, atl man kan använda kärnenergi för icke explosiva militära ändamål, l.ex. alomdrivna ubälar m.m. Della skulle ocksä bidra lill Sydafrikas kärniekno-logiska kapacilel i slörsla allmänhet och slärka dess möjligheler all ulveckla allernaiiv och forlsälta all utveckla kärnvapen, vilkel knappast skulle eliminera Sydafrikas kärnvapenpoleniial. Det skulle sätta världens fred och säkerhel på spel. Del är själva grunden för FN:s säkerhetsråds beslul om vapenembargo från 1977.

I Holland har man nu väckl länken all EG borde upphäva sina nuvarande sanklioner. Jag skulle vilja fråga ulrikesminislern vad Sveriges regering anser om dessa diskussioner all upphäva EG:s nuvarande sanklioner. Kommer Sverige all agera för all söka påverka EG alt inle göra del?

Anf. 62 Utrikesminister STEN ANDERSSON: Herr talman! Jag har redan besvarat de frågorna.

Anf. 63 MARIA LEISSNER (fp):

Herr lalman! Svaret var relativt generellt hållet, och det avsåg inte särskill den kärnleknologiska exporten. Jag får i sä fall hoppas atl svarel innebär all Sverige kommer all ulnyiija den, möjligen, korla liden innan diskussionen avgörs inom EG lill all söka påverka EG så atl man icke upphäver sina nukleära sanklioner.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Meddelande om interpellationssvar

Om behandlingen av ansökningar om tullfri införsel på vissa färjelinjer

10 § Meddelande om svar på interpellation 1988/89:215

Anf. 64 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr lalman! Med hänvisning lill riksdagsordningens 6 kap. 1 § får jag meddela atl jag på grund av utlandsresa inle har möjlighel all besvara Hans Göran Francks interpellation om ulländska örlogsbesök m.m. inom den föreskrivna liden fyra veckor. Jag har för avsikl alt besvara interpellationen måndagen den 29 maj.

11 S Svar på fråga 1988/89:514 om behandlingen av ansökningar om tullfri införsel på vissa färjelinjer

Anf. 65 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr lalman! Wiggo Komsledt har frågat mig vad anledningen är all regeringen den 9 mars i år beslulal ge lillstånd lill tullfri införsel på färjelinjen Yslad-Rönne, som ägs av danska staten, men inte till linjen Simrishamn —Allinge, som drivs i privat regi och vars ansökan behandlades vid samma tillfälle.

I början av årel diskulerade jag med den danske skalleminislern frågan om den skaliefria försäljningen för färjeirafiken mellan Skåne och Bornholm. Det var därvid vär gemensamma uppfallning atl för den sedan länge etablerade färjelinjen Rönne —Ystad göra etl undanlag från tidigare överenskomna begränsningar i rällen lill tullfri införsel av varor, som anges i resp. lands lullfrihelsregler för resande. Vi var ocksä eniga om atl del endast bör vara färjelinjer som bedriver helårslrafik som kan komma i fråga för ell sådanl undantag.

Del är mol denna bakgrund som regeringens beslul om de tvä ärendena om Bornholmslrafiken skall ses. Rederiernas ägandeförhållanden hade ingen som helsl betydelse i sammanhanget.

Anf. 66 WIGGO KOMSTEDT (m): Herr talman! Jag ber all fä lacka statsrådet för svarel. Lål mig vända mig emol den mening som säger all det skulle gälla endast sedan länge etablerad irafik. Det är fakliski inte så. Simrishamn-Allinge är

75

Prot. 1988/89:106   ingen ny irafikslräcka. Trafik på den linjen har bedriviis sedan sekelskifiel

28 april 1989         och i organiserad form sedan 20-lalel.  Under de ire senaste åren har

Iransport skett med en s.k. kalamaran. Visserligen sker del numera bara pä

Om behandlingen av    j,,,, men vi vet att del finns en ansökan och att man har försökl alt

ansökningar om tullfri gjjg årelrunlirafik. Det har tyvärr stoppals av tullverket.

införsel på vissa far je-        ,  Yslad-Rönne fick sin irafik. Det var en kalaslrof atl

'                          Simrishamn —Allinge inle fick samma möjligheler. De tvä Öslerlenkornmu-

nerna Simrishamn och Tomelilla har etl vikande befolkningsunderlag. Del är

fråga om glesbygd. De tvä kommunerna har under senare är satsat sina

pengar pä turisltrafiken för all söka göra någonting ål den. Del inlräffade är

ell slag direki emol della.

Om del rör sig om helårslrafik eller inte tycker jag har mindre belydelse. Del bör ju ändå vara andra bevekelsegrunder som avgör. I 8 § av den s.k. resandeförordningen, 1987:1072, avses resandes rätt alt ha den här möjligheten. Del har således inle ell dugg med rederiel all göra, vare sig del bedriver helårs- eller delårslrafik.

Jag tycker vidare atl det borde vara avståndet mellan orterna som är avgörande och inte pä vilkel sätt transporten sker, om del gär snabbi eller längsaml. På del viset kan man hänvisa till linjer som har gått över Ålands hav, mellan Norrtälje och Mariehamn, som ocksä har bedriviis med snabbat. Grisslehamn-Eckerö är en korlare rull i distansminuier räknat än rullen Yslad-Rönne. Jag lycker således alt argumenlen inle är hållbara.

Min följdfråga lill slalsrådel är om han är beredd atl ompröva det här beslutet tillsammans med sin danske kollega. Hur kommer beskedel alt bli om fler rederier skulle söka tillstånd all trafikera rullen Yslad-Rönne?

Anf. 67 Finansminister KJELL-OLOF FELDT;

Herr lalman! Del är nu flera år sedan jag log upp frågan med den danska regeringen om att vi skulle utvidga rätten till skattefri provianlering när det gäller förbindelser mellan Sverige och Danmark. Dä fick jag ell definitivt nej som svar pä frågan från den danska regeringen.

För drygt elt halvår sedan vände sig emellertid den danske skalleminislern till mig och sade atl man nu hade ändrat uppfallning och var beredd atl gå så långt som all linjen Yslad-Rönne skulle kunna beviljas samma provianle-ringsbeslämmelser som vi l.ex. har pä linjer över Ålands hav.

Det är den danska regeringens uppfattning. Jag utgår ifrän all eflersom del tog den danska reeringen tre år atl komma fram till den lösningen, sä kommer det atl ta några år lill innan vi kan gå vidare med nägon yllerligare liberalisering av bestämmelserna på della område. Svaret pä frågan är alltså nej. För dagen avser jag inte att ta några initiativ.

Anf. 68 WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! Finansministern har givetvis sitt ämnesområde. Jag trodde
inle all den svenska socialdemokratiska regeringen överlät till danskarna att
bestämma vilken regionalpolitik vi skall ha i vårl land. Del här faller
visserligen under en annans ministers område, men regeringen har i varje fall
elt totalansvar. Med den här inslällningen är del onekligen sä atl Danmark
76                           beslämmer hur regionalpolitiken skall bedrivas i sydöstra Skåne, Man

kommer inle ifrån alt del är en slor belastning för de tvä Österlenkommunerna.

Jag har även i Nordiska rådet arbelal för all vi skall få en tullfri försäljning pä båda linjerna. Jag är icke avundsjuk, utan jag tycker del är bra att Yslad-Rönne har fält det. Det är emellertid en katastrof för Simrishamns kommun i del här sammanhanget. Det tror jag att statsrådet säkerl är medveten om. Statsrådet borde också vara medvelen om alt länsstyrelserna i Malmöhus län, där Yslad ligger, och i Kristianstads län, där Simrishamn ligger, alla luristorgan och andra inblandade har varil tillskyndare och sagt alt man lycker att det borde ske en jämställdhet på della område. Jag beklagar verkligen den negafiva inslällningen och atl slalsrådel inle är beredd all la upp diskussionen med danskarna, utan låter dem bestämma.

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Om den framtida järnvägstrafiken

Anf. 69 Finansminister KJELL-OLOF FELDT;

Herr lalman! Jag är inte underrällad om vad Wiggo Komstedt har för specialområde. Jag trodde emellertid atl han visste alt för atl man skall kunna ändra beslämmelserna för den här lypen av irafik, krävs ell mellanslatligl avtal mellan Sverige och Danmark. Så länge Danmark inle vill gä längre än så här, är del fakliski Danmark som avgör om del blir någon provianlering eller inte.

Del har inle all göra med vilken inslällning jag har i frågan. Del har all göra med vad den danska regeringen lycker. Politiskt står den faktiskt närmare Wiggo Komsledt än mig. Åk till Köpenhamn och tala med danskarna!

Anf. 70 WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! Var regeringen slär politiskt är ointressant, eftersom del trots allt är den regering man har på resp. slälle som skall förhandla. Min propå var bara atl del i så fall är danskarna som bestämmer den svenska regionalpolitiken.

Jag bad faktiskt om statsrådets inslällning och inle om en hänvisning till vad danskarna lyckle. Jag ville veta om finansministern som represenlanl för den svenska regeringen har gjort något för atl påverka danskarna atl verkligen fatta elt sådant beslul ocksä när det gäller Simrishamn-Allinge. Jag har inle fält någol besked på den punkten. Skyll inle bara på danskarna!

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1988/89:600 om den framtida järnvägstrafiken

Anf. 71 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Maggi Mikaelsson harfrågalmigom jag vill medverka lill all beslulen frän landsbygdsriksdagen får påverka trafikpolitiken i framliden.

I landsbygdsriksdagen som avhölls i Umeå i början på april logs en rad beslut om hur järnvägspoliliken bör ulformas.

I del irafikpoliliska beslut som riksdagen, i slor enighel, fattade förra året ges de allmänna förulsätlningarna för trafiksektorns framlida ulveckling.

77

Prot. 1988/89:106      Beslutet syflar fill aU järnvägslrafiken skall kunna utvecklas lill eU
28 april 1989          konkurrenskraftigt iransportalternativ där föruisällningar för della finns.

Om den framtida järnvägslrafiken

Regeringens ambifion är alt denna utveckling skall leda till en ökad järnvägstrafik. Del är min uppfattning all beslutet bör kunna genomföras ulan detaljreglering från regeringens sida.

Regeringen följer naturligtvis noga genomförandel av beslutet saml ulveckling och opinionsyttringar inom transportseklorn. Regeringen är också beredd all inom ramarna för del av riksdagen fattade trafikpoliliska beslutet göra de justeringar som kan anses nödvändiga.

Anf. 72 MAGGI MIKAELSSON (vpk);

Herr talman! Det har talals myckel om järnvägar här i kammaren i dag. Även om jag kan förstå alt kommunikationsministern jusl nu är trött i huvudel efler den långa debalt som varil, känns det bra atl med den fråga jag ställt fä undersiryka del som sades i några av de inlägg som gjordes på förmiddagen. Jag vill också lacka för svarel.

Jag vet inte hur myckel Georg Andersson känner lill om landsbygdsriksdagen och det enorma arbele som föregick den. Närmare 900 lokala utvecklingsgrupper med 40 000 människor i studiecirklar har arbelat med detta. Man har lagt fram ca 6 000 olika förslag och lokala krav. Kommunikationsdepartementet kommer ju också alt få la del av dessa krav sä småningom.

En slor del av kraven har gällt kommunikafioner, och man har också noterat ell stort engagemang när del gäller järnvägens framlid. Man konstaterar bl.a. atl SJ har etl stort symbolvärde för kampanjen "Hela Sverige ska leva". I del här sammanhangen handlar det inle alls om Irafiken mellan stora befolkningscentra eller om de mycket stora godsmängderna, vilket var vad det irafikpolitiska beslutet i första hand handlade om. Tvärlom. På landsbygdsriksdagen ställde man krav på all man i Sverige skall ge samma service åt tågresande i hela landet, atl dagens service med biljettförsäljning skall bibehållas, all induslrispåren skall byggas ut i slällel för atl rivas upp, alt all indragning av vagnslastcenlraler skall stoppas och atl vagnarna för handikappade skall gå lill övre Norrland m.m. Del går alt göra en lång lista över kraven.

Jag vill fråga om Georg Andersson anser alt människors oro pä de här områdena är befogad. Det är ju den oron som har kommit fill uttryck i de här kraven. Vad vill Georg Andersson säga till alla dem som kräver en hell annorlunda järnvägspolilisk inriktning än den som en majoritet i riksdagen drivit igenom?

Anf. 73 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON: Herr talman! Jag vill försl säga all jag inte är trött i huvudet. Jag har möjligen lilel ont i halsen, men också det kan ju påverka debalten.

Jag känner ganska väl lill de beslul som landsbygdsriksdagen fattat inom
det Irafikpoliliska området. Jag har noga gäll igenom de uttalandena. Till
detta hör all man kräver atl vi i väsentliga avseenden skall riva upp
riksdagens trafikpolifiska beslul. Del avser jag inle alt göra, vilket har
framgått av den tidigare debatten här i dag. Jag tycker atl del är vikligl all
78                          man följer de grundprinciper som riksdagens beslul bygger på. Jag har

däremol lagil inilialiv lill alt man skall förändra banavgifterna. Del gjorde jag den 23 januari. Landsbygdsriksdagen uppmanade mig tvä månader senare alt göra detta, men den åtgärden hade jag redan vidtagit.

Landsbygdsriksdagen kräver att vi skall sänka bensinskallen i slora delar av landel. Jag avser inte alt ta inilialiv lill en sådan sänkning. Jag trodde all man var angelägen om all fä fram pengar till atl stimulera järnvägslrafiken, och för del ändamålet höjde vi bensinskallen sä senl som för knappl ell år sedan.

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Om behörigheten atl fatta beslut om hastighetsbegränsningar för vägtrafik

Anf. 74 MAGGI MIKAELSSON (vpk):

Herr lalman! Jag står inte här för all försvara samlliga beslul av landsbygdsriksdagen, men jag tycker all del var intressant all fä vela vissa av de saker som framfördes.

Jag tycker del är bra med, ulredningen av banavgifterna. Nu har banavgifterna dess värre inle sä stor inverkan pä transportkostnaderna.

Landsbygdsriksdagen var elt uttryck för många människors djupa och äkta engagemang i mänga vikliga frågor som berör landsbygden, och i del sammanhanget är järnvägspoliliken central. De människor som har agerat har med egna ögon sell hur järnvägsspåren rivils upp, hur vagnslaslcenlraler-na har lagls ned, hur persontågen blivit färre och alt de slutat alt stanna vid de små stationerna. På banorna i de här områdena blir ju järnvägslrafiken aldrig företagsekonomiskt lönsam, och den kan alltså inte stämma överens med det trafikpolitiska beslutet. Är idén om en hela svenska folkels järnväg ell minne blott i Sverige?

Anf. 75 Kommunikafionsminisler GEORG ANDERSSON: Herr lalman! Jag utgår ifrån atl Maggi Mikaelsson har följt dagens debatt om trafikpolitiken. Jag avser inle atl här upprepa de vikliga inlägg som gjordes i debalten. Vi har förklaral och gett svar pä alla de frågor som Maggi Mikaelsson nu ställer.

Överläggningen var härmed avslulad.

13 § Svar på fråga 1988/89:603 om behörigheten att fatta beslut om hastighetsbegränsningar för vägtrafik

Anf. 76 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Annika Åhnberg har frågat miljö- och energiministern om regeringen avser all vidla några ålgärder för all klargöra vem som har alt fatta beslut när del gäller hastighetsgränser.

Arbetet inom regeringen är sä fördelat alt del är jag som skall svara på denna fråga.

Vem som har räll alt besluta om hastighetsgränser framgår av vägtrafikkungörelsen.

I kungörelsen anges all del är trafiksäkerhelsverkel som beslular om hastighetsgränserna 90 och 110 km/lim. Länsstyrelserna och kommunerna får dock genom lokala trafikföreskrifter beslula om atl sänka dessa gränser.

79

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Om behörigheten att falla beslut om hastighetsbegränsningar för vägtrafik

Förutsättningarna härför är alt det skall vara fråga om en viss väg eller vägsträcka eller om samlliga vägar inom ett vissl område.

Ell beslul om sänkning av hastighetsgränserna skall grunda sig på en sammanvägd bedömning av faktorerna trafiksäkerhet, framkomlighet och miljö. Delta betonades i den irafikpoliliska proposilionen. Väglrafikkungö-relsen ändrades i enlighet härmed den 1 januari 1989. Riksdagen har inte hafl någol all erinra mol dessa faktorer. Trafiksäkerhelsverkel kan ocksä när som helst på eget initiativ eller efter ansökan ompröva sina beslut om 90 och 110 km/tim.

Etl beslul av en länsslyrelse får överklagas lill irafiksäkerhetsverkel. Verkets beslul får inte överklagas. Ett beslul som verket fattar i första instans får dock överklagas fill regeringen.

Med anledning av den ändring som nyligen har gjorls i väglrafikkungörel-sen finner jag det angeläget att noga följa ulvecklingen och vid behov överväga ändringar i kungörelsen.

Anf. 77 ANNIKA ÅHNBERG (vpk):

Herr lalman! Jag ber alt få tacka för svaret på min fråga.

Länsstyrelsen i Stockholms län beslöt den 2 februari i år all sänka hastighetsgränsen frän 110 km/tim lill 90 km/lim på ganska många vägslräck-or i länet. Man gjorde detta efter det atl 9 av länds 15 kommuner hade begärt det. Orsaken fill detta var omlanke om miljön.

Kvävedepositionen i länd, dvs. kvävenedfallet, är mer än dubbell så slorl som det marken lål. Vi vet att biltrafiken i länet står för 65 % av dessa utsläpp. Vi vet också att utsläppen av kväve ökar med en högre hastighet. Vid en hastighet på 110 km/tim blir det näslan dubbell så slora utsläpp som vid en hastighet på 90 km/lim.

Länsstyrelsen stödde sitt beslul på den förändring i väglrafikkungörelsen som tydligt medger att miljön kan vara ett skäl lill atl sänka hastigheten. Beslutet överklagades sedan, framför alll av en rad motororganisationer som ansåg alt della beslul inte skulle innebära några positiva effekter för miljön. Trafiksäkerhelsverkel beslöt efter denna överklagan atl upphäva beslutet.

Kommunikationsministern säger i sitt svar; "Med anledning av den ändring som nyligen har gjorls i väglrafikkungörelsen finner jag del angeläget alt noga följa ulvecklingen och vid behov överväga ändringar i kungörelsen." Min följdfråga blir då: Har del inte visat sig all del finns ell sådant behov all överväga en ändring?

Syflel med förändringen av vägtrafikkungörelsen måsle givelvis vara atl del i praktiken skulle bli möjligt atl väga in miljön. Man kan inle med lanke pä miljön sänka hastigheterna ulefler en lilen vägsnull här och där. Beslutet måste i sådana fall avse vägsträckor av någon längd, annars blir effekien snarast den motsatta. Om det var avsikten att man i och med den nya formuleringen av väglrafikkungörelsen skulle kunna falla beslul när del gäller sådana vägsträckor, kan jag inle förstå annat än att del nu har uppställ etl behov all förändra vägtrafikkungörelsen, så att det blir tydligt all länsstyrelsen har denna möjlighet.

80

Anf. 78 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON: Herr talman! Jag vill komplettera mill svar. Vad del här är fråga om är all man skall bedöma vad som är alt hänföra till lokal trafikföreskrift. Del är på denna grund som irafiksäkerhetsverkel har upphävt länsstyrelsens beslut. Trafiksäkerhelsverkel anser inte alt denna fråga faller inom ramen för en lokal bestämmelse. Däremot är det, om jag har förställ det rätt, inle fråga om en prövning av ärendel i sak, ulan miljöhänsyn skall nalurliglvis vägas in. Den formella frågan är vem som skall falla beslut. Pä denna punkt är jag angelägen att följa ulvecklingen. Del viktiga är nalurliglvis all sakfrågan fär en riktig bedömning, och all miljöhänsynen las med vid bedömningen när beslut fattas om hastighetsgränser.

Anf. 79 ANNIKA ÅHNBERG (vpk):

Herr talman! Tyvärr lycker jag inle atl kommunikationsministerns inlägg gjorde svarel så myckel klarare. Del är ganska uppenbart att de överklag-ningar som har gjorls inte är av juridisk karaktär utan rör ärendel framför alll i sak. Jag kan nog lilläla mig atl påslå all trafiksäkerhelsverkds beslul i viss mån har att göra med ärendet i sak. Förmodligen känner man sig på verket trampad pä tärna. Det har man väl anledning all göra. Pä irafiksäkerhdsverkel borde man förslå, all när 9 kommuner av 15 i ell län och även länsslyrelsen anser all denna förändring är nödvändig, är del en mycket tydlig pekpinne lill trafiksäkerhelsverkel atl man där inle har ageral som man borde ha gjorl. Mot denna bakgrund finns del väl anledning all överväga om det inte finns slörre möjligheter för de lokala beslutsorganen att fatta denna typ av beslut. Jag anser att länsstyrelsen var i sin fulla rätt att fatta detta beslut.

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Om ålgärder för all förhindra återlämnande av vanvårdade djur

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på frågorna 1988/89:599, 601 och 604 om åtgärder för att förhindra återlämnande av vanvårdade djur

Anf. 80 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM;

Herr talman! Martin Olsson har frågat mig om jag överväger lagändringar i syfte alt begränsa rätlen för den som dömls för djurplågeri atl senare åter ha djur.

Elisabeth Fleetwood har frågat juslilieminislern Laila Freivalds om vilka åtgärder hon avser att vidta för att förhindra att det enligt lagen är möjligt atl fill för djurplågeri dömda djurägare eller djurvärdare återlämna djur som omhändertagits pä grund av vanvård eller misshandel.

Margarela Fogelberg har frågat mig vilka ålgärder jag avser alt vidla med anledning av alt en hundägare som dömls för djurplågeri återfall rätten att ha hand om djuren.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att del är jag som skall svara även på Elisabeth Fledwoods fråga.

Frågorna har ställts mol bakgrund av ell av kammarräilen i Jönköping nyligen avdömi mål. Som bekanl får regeringen inle ha synpunkler pä hur

81

6 Riksdagens protokoll 1988/89:106

Prot. 1988/89:106    domstolar skall döma eller tillämpa lagen i enskilda fall.

28 april 1989             Bestämmelserna som rör misshandlade och vanvårdade djur har skärpts i

    „   ..   ,    r-    ..t-    den nya djurskyddslagen.  Bl.a. kan ell diur som är utsatt för lidande
Om åtgärder for an for-  :      s       3   b                           j

,.,.,..          , omhändertas omedelbart.
hindra återlämnande

„   ,   ,               Del rader heller ingel tvivel om all djurskyddslagen ger stöd för att

av vanvårdade "                              i       j        b     b

meddela förbud mot all ha hand om djur eller visst slag av djur för den som djur

allvarligt har försummat tillsynen eller värden av elt djur eller har misshandlat elt djur. Den nya djurskyddslagen har även skärpts i den meningen alt del numera finns en bestämmelse som direki lar sikte på del fall då ell djur har misshandlats.

Av djurskyddslagen framgår det också klart att förbud mol atl handha djur kan utfärdas även med anledning av missförhållanden som inte längre föreligger vid den tidpunkt då myndigheter fattar beslut.

Del finns följaktligen klara och entydiga regler som ger myndigheterna möjlighet alt förbjuda en person all handha djur om personen i fråga har gjort sig skyldig lill djurplågeri eller allvarligl försummat vården av ett djur, så atl djuren inte skall behöva utsättas för lidande i framtiden.

Regeringen har nyligen uppdragit ål lantbruksstyrelsen alt inrätta elt särskill råd för djurskyddsfrågor. Jag förutsätter atl lantbruksslyrelsen och rådet noga kommer atl följa lagens tillämpning. Om praxis ulvecklas i en rikining som inte stämmer överens med de intentioner som ligger lill grund för den nya djurskyddslagen får regeringen överväga all föreslå riksdagen den skärpning av lagen som evenluelll kan behövas.

Anf. 81 MARTIN OLSSON (c):

Herr talman! Jag ber atl få tacka jordbruksministern för svaret. Jag är väl medveten om att regering och riksdag inte kan kritisera domstolar men väl har en skyldighet atl mot bakgrund av domslolsulslag se om inle lagstiftningen behöver ändras.

Det är glädjande atl känslan för djuren är mycket stark i vårl land. Elt goll och effektivt djurskydd är viktigt.

Syflel med den nya djurskyddslagen var att djurskyddet skulle förbällras. Men genom det aktuella fall som har uppmärksammas sä mycket i massmedia och som har föranlett min fråga är del många som undrar om den nya djurskyddslagen är tillräcklig konsekvent när det gäller vilka straff som skall utdömas och vilka möjligheter det finns för de dömda atl i fortsättningen ha djur.

En bred opinion, och även jag, anser all del är orimligt all del finns en lag som gör del möjligl för den som har dömls lill tre månaders fängelse för all ha plågat sina hundar senare får lillbaka de plågade djuren. En översyn av djurskyddslagen när del gäller omhändertagande av djur behöver därför, enligt min mening, göras. Det är viktigt att den delen av lagen skiljer sig fillräckligl myckel från 1944 års lag, så all nya prejudikat kan skapas när det gäller rällen för djurplågare alt äter ha djur.

Lagstiftningen skall ju medverka lill atl djuren behandlas väl, och lagen

skall vara normbildande och allmänpreventiv. Risken är att den nya lagen i

denna del inle fyller sill syfle och inte heller de förväntningar som en bred

82                           opinion har. Jag tror all den folkstorm som har uppstått mot bakgrund av den

uppmärksammade domen visar all jordbruksministern skulle ha ell myckel starkt stöd om han redan nu gjorde en översyn av lagen. Jag vill slälla en fråga till jordbruksministern: Är inte det aktuella utslaget i en domstol tillräckligt för att del redan nu skall göras en översyn av lagen?

Anf. 82 ELISABETH FLEETWOOD (m):

Herr lalman! Jag ber att få lacka statsrådet Hellström för svaret. Jag överdriver inle om jag säger all den här domen har väckl uppmärksamhel. Den har ocksä väckt indignation. Jag avser naturiigtvis inte att här i kammaren kvälja dom, men jag vill ställa några frågor fill statsrådet om djurskyddslagens utformning och bokstav. Denna lag, som riksdagen har fattat beslut om, gäller sedan den 1 juli 1988. Stämmer det överens med riksdagens intentioner när lagen antogs att någon under dessa premisser kan få lillbaka sina djur? Således har lagen fält räll lydelse.

Jag inslämmer i del som Martin Olsson sade om att del verkar som om en översyn är nödvändig redan nu, lyvärr, efler sä korl tid.

Om djuren återlämnas efter ell överklagande lill kammarrätten undrar jag vem man då kan överklaga della beslul till. Rätlsäkerhelen gäller ju även på della område. Skulle elt allmänt ombud kunna ulgöra ett slöd i sådana situationer?

Under den allmänna motionstiden i januari väckte jag tillsammans med Ingvar Eriksson en motion i vilken del sades all vi ville deklarera att ålgärder, i de fall där missförhållanden redan i dagslägel var för handen, givelvis snarasl måsle vidtas. Inte blir jag glad över att våra misstankar blev besannade så snarl. Jag vill liksom Martin Olsson fråga: Anser Mals Hellström atl en aktualisering av en översyn är lämplig?

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Om åtgärderför att förhindra återlämnande av vanvårdade djur

Anf. 83 MARGARETA FOGELBERG (fp):

Herr lalman! Jag ber atl få tacka jordbruksministern för svarel.

Under min lid i en kommunal miljö, i en hälsoskyddsnämnd, gjorde jag erfarenheten atl det var oerhört svårt, för att inte säga näslan omöjligt, all la hand om djur som far illa hos sina ägare. Därför hade jag myckel slora förhoppningar pä den nya lag som riksdagen antog för ett är sedan.

Några lagar som förhindrar att människor begär brott lär vi väl inte fä, men jag vill ändå upprepa Martin Olssons och Elisabeth Fledwoods fråga till slalsrådel; Anser inle statsrådet atl del redan nu finns lillräckliga skäl alt förtydliga den del av djurskyddslagen som berör omhändertagande av djur? Det verkar ju orimligt åtminstone för en lekman att lagen medger all en person som gjorl sig skyldig lill en så allvarlig förseelse all han döms fill tre månaders fängelse likväl får behålla sina misshandlade djur!

Anf. 84 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM;

Herr talman! Jag fick frågan om jag redan nu vill se lill att det görs en översyn. Jag har sagt i svaret att jag utgår från att lantbruksstyrelsen och det nya råd för djurskyddsfrågor som styrelsen har fåll i uppdrag alt inrätta noga skall följa lagens tillämpning och praxis. Det gäller självfallet även den dom som varken jag eller riksdagsledamöterna kan kommenlera här i riksdagen.

Jag vill uppmärksamma frågeställarna på, när de talar om en översyn, att

83

Prot. 1988/89:106     miljö- och hälsoskyddsnämnden i Jönköping vid ell sammanträde den 9 maj,
28 april 1989           alltså om en dryg vecka, kommer att besluta om huruvida den kommer all

av v djur

n °i "-1 f" anför- överklaga domen till regeringsrätten. När jag säger alt lantbruksstyrelsen,
. . , •, / ■ ,,,„ och rådet samt självfallet ocksä departementet skall följa lagens tillämpning,
.   ,   ,                      innebärddinleall vi om domen överklagas återkommer lill riksdagen redan

innan etl överklagande har bedömts av regeringsrätten. Praxis handlar mer än om bara denna dom, som man nu överväger all överklaga.

Jag menar med andra ord att praxis i denna dom självfallel tillhör sådant som kommer all vägas in när vi skall bedöma om vi skall skärpa djurskyddslagen på denna punkt. I övrigt fick jag frågor som har bäring pä domen och som jag därför är förhindrad all svara på.

Anf. 85 MARTIN OLSSON (c):

Herr talman! Jordbruksministerns svar var självfallel posilivl så till vida att han utlovade att det skall bli en översyn. Som frågeställare har man naturligtvis lagil del av vad som har skelt. Domstolen har stött sig på etl prejudikat dä någon näringsutövare fåll igen sina djur trots vanvård av dessa. Risken är alt vi får en alllför liberal praxis när del gäller möjligheterna all få igen misshandlade djur.

Självfallel måsle vi invänta regeringsrättens beslul om domen överklagas. Om domen kommer all slä fasl, då finns det starka skäl för jordbruksministern atl snarasl möjligl verka för en översyn av lagen, så all den delen av lagen tillräckligt tydligt skiljs från 1944 års lag och atl man inle längre kan fortsätta all hänvisa lill gamla domar.

Anf. 86 ELISABETH FLEETWOOD (m);

Herr talman! Jag vill börja med atl säga alt det särskilda råd för djurskyddsfrågor som lantbruksslyrelsen har fått i uppdrag atl inrätta tycker jag är elt bra initiativ.

Sedan vill jag ställa en fråga till Mals Hellström om oklarheterna i lagen. Oklarheter visar sig tyvärr inle bara i det här fallet, utan det finns indikationer på atl oklarheterna t.o.m. är ganska många. Anser då Mats Hellström all della följer riksdagens intentioner? Är del inle så all vi ganska snart, så fort regeringsrättens dom har fallit, måste se lill all del blir en skärpning av lagen? Vi skall se hur praxis ulvecklar sig, säger slalsrådel. Del är i och för sig bra, men här gäller del ju varelser som eventuellt kan utsättas för svåra plågor och svårl lidande. Då lycker jag atl väntan måste bli mycket kort.

Anf. 87 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM: Herr lalman! Jag hoppas också alt väntan blir kort. Mill svar innebär ju alt en översyn görs.

Överläggningen var härmed avslulad.

84

15 § Svar på fråga 1988/89:607 om torskfisket i Bottenhavet

Anf. 88 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM;

Herr talman! Roy Oitosson har frågat mig vad regeringen avser att göra för all förhindra en ulfiskning av torsk i Botlenhavd och hur regeringen vill kompensera fiskerinäringen längs Norrlandskusten.

Inom ramen för 1973 års Gdanskkonvenlion sker varje år förhandlingar om fisket i Öslersjön. Syftet med förhandlingarna är att faslslälla fiskels totala omfattning och formerna för det, sä alt del inle blir slörre än vad som är lämpligl med hänsyn lill en långsikfig hushållning med fiskebeständen. Under förhandlingarna i höstas kom man för första gången överens om högsla tillåtna uttag av torsk. Denna överenskommelse fillsammans med överenskommelsen om den s.k. vita zonen och ytterligare ett par sådana områden innebär alt vi nu kan få ordentlig kontroll på havsfisket. I dessa områden var del ju tidigare frilt fram för alla nationer, även sådana som irile hör hemma i Östersjön, atl fiska hell okontrollerat.

Det är alltså försl i år som förutsättningarna finns för Öslersjöstaterna atl kontrollera havsfisket i hela Östersjön. Delta är av väsentlig belydelse för torskfisket i Bottenhavet. De beslåndsuppskatlningar som har gjorls visar nämligen all de slora fångster som har gjorts längs Norrlandskusten de senasle tvä åren har sill ursprung i torskbeslåndd i södra Östersjön.

Enligl fiskeriförordningen är trålfiske förbehållet yrkesfiskare eller andra för vilkas försörjning fisket är av väsentlig betydelse. Trålfiskd kan begränsas om del behövs av fiskevårdsskäl. Det är fiskerislyrelsens uppgift all beslula om sädana begränsningar.

Fiskeristyrelsen diskuterade vid sitt styrelsemöte den 17 mars i är frågan om trålfiskeförbud i Bottenhavet. Den fängststalislik över torskfisket i Bottenhavet som redovisades pä mötet visar atl större delen av de två senasle årens stora fångster har gjorls med trålare från södra Sverige. Under 1987 ökade dock även garnfiskets fångster. Även om garnfiskets fångster i Gävleborgs och Väslernorrlands län minskade något under 1988, låg de dock fortfarande över eller i nivå med 1986 års fångster.

Torskfångsterna i Bottenhavet har främst bestått av 6-8 år gammal fisk, eller dubbelt så gammal som torsken från södra Östersjön. Det belyder alt den naturliga dödligheten hos torsken i jusl Bottenhavet sannolikt har varil betydande genom åren, eflersom det inle har fiskats vad som varit möjligl.

Mol bakgrund av den redovisade fångstslalisliken ansåg fiskeristyrelsen atl generaldireklören inte skulle vidla någon ålgärd i frågan.

Jag har erfarit att fiskerislyrelsens undersökningsfartyg i sommar- liksom förra sommaren - skall göra trålfiskeförsök i Bollenhavet för alt ytterligare öka kunskapen om torskbeslåndd i områdel.

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Om torskfisket i Bottenhavet

Anf. 89 ROY OTTOSSON (mp):

Herr lalman! Jag ber försl att fä tacka för svarel.

Jag blev också myckel glad när vi äntligen fick ordning pä fisket i Öslersjön. Del gäller inle bara torsken ulan i mycket hög grad laxen. Det som föranlett frågan var just fiskerislyrelsens beslut alt inte gå med pä trålfiskeförbud i Bollenhavet. Del kan naturligtvis vara svårl för slalsrådel

85

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Om torskfisket i Bottenhavet

att ifrågasätta fiskeristyrelsen. Men det är faktiskl så alt fiskeriexperlerna inte är överens om hur del är med torsken i Bollenhavet. Fiskeriijänslemän-nen i Härnösand t.ex. lycker atl del är en katastrofalt irålfiskarna kommer upp med sina finmaskiga trålare.

Trålfisket är oerhört effekfivi jämfört med de traditionella fiskemetoder som används på Norrlandskusten. Det är elt bräckvallenshav med ganska låg biologisk produktion och låg diversitet när det gäller fiskliv och annat. Del gör att del kan också misslänkas vara känsligt för hård exploatering, fill skillnad från västkusten och sydkusten.

Kunskaperna härvidlag är myckel brislfälliga. Del anfördes ocksä i frågan. Därför finns det god anledning att förbjuda Irålfiske, menar jag, lills vi har bältre kunskaper och införa mera restriktioner vad.gäller trålare.

På finska sidan är del redan förbjudet. Jag har en följdfråga till jordbruksministern: Har det varit samråd med finnarna i denna fråga, eller planeras sådanl samråd?

Sedan är del faktiskt en fråga till som jag inte har fåll någol svar pä och som gäller kompensationen till fiskenäringen i norr: Har man några som helst planer på kompensation lill fiskerinäringen i norr med lanke pä atl man där uppe löper risken att fä mindre fångster till följd till tråd eller trålfiskd?

Anf. 90 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM;

Herr talman! Sådana här frågor diskuterar vi självfallet med Finland ocksä. Men deras förbud gäller ett sä lilel område atl del närmasi kan sägas vara fråga om etl symboliskt beslul.

Roy Oitosson säger atl man är oense när del gäller bestånden. Ja, del är förvisso mycket som man inle känner lill om fisket i Öslersjön. Men en sak vel man nu som man inle var på del klara med för elt par år sedan, nämligen all den plötsligt myckel slora lorsklillgången i de ifrågavarande områdena beror på all del finns gammal torsk, torsken kan vara 6-8 år gammal. Eftersom del inle finns förutsättningar för reproduktion där uppe, måste det röra sig om torsk som har kommil söderifrån och som inle har fiskats upp.

I kompensationsfrågan kan vi glädjande nog - nya uppgifter har ju kommit in efler hand och dessutom har man ställt frågor här i riksdagen då och dä under flera år om jusl della förhållande - konstatera all garnfängslerna, dvs. Norrlandsfiskarnas egna fångster, stått sig väl under de senaste åren, jämfört med hur det varit under 80-talel lolall. I delta avseende kan man alllsä inle konstalera nägon klar försämring, tvärtom.

Genom möjlighelen alt reglera den s.k. vila zonen har vi nu helt andra förutsättningar än tidigare att bevara lorskbeslånden i öslersjön. Det är naturligtvis en fördel för alla, inle minst för Norrlandsfiskarna.

86

Anf. 91 ROY OTTOSSON (mp);

Herr lalman! Jordbruksministerns tillägg om detta med relationerna lill finnarna var intressant. Om jag förställ jordbruksminislern rätt har del inte förekommil regelrätta samråd i jusl den här frågan, även om del i och för sig har förekommil kontakter. Tydligen betraktar svenska regeringen finnarnas förbud som symboliskt - vilket är mycket märkligt.

Jag tycker nog atl det behövs en fördjupad diskussion om och en noggrann

uppföljning av dessa saker. Del finns ju en uppenbar risk för atl områdel inte    Prot. 1988/89:106 klarar av ett så här intensivt irollingfiske. Jag vill påminna om de starka    28 april 1989

protesterna från fiskare och fiskeriljänslemän uppe i Norrland. Mot den        ~~

.   , j      .   ,       • . .     j    u      •   .    .••       u- •     Om rening av Dalälven

bakgrunden lycker jag alt regeringen borde ha visat större hansyn i       *

fortsättningen. Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på fråga 1988/89:590 om rening av Dalälven

Anf. 92 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL;

Herr lalman! Ragnhild Pohanka har frågat mig på vilkel säll regeringen följer upp beslutet om att rena Dalälven.

En delegation har tillkallats som skall föreslå lämpliga åtgärder för alt rena Dalälven inom lio år. 100 milj. kr. har avsatts för saneringsåtgärder. Pengarna skall främst ulnytljas för saneringsåtgärder i de fall del inte finns någon som är skyldig att svara för att sådana åtgärder genomförs. Delegafio-nen skall ocksä genom sitt arbele underlätta myndigheternas arbele med tillsyn och prövning enligl miljöskyddslagen.

Delegationen lämnade i juni förra årel en första rapport. I rapporten lämnas förslag till vissa föroreningsbegränsande ålgärder som omedelbart bör genomföras och en rad insalser för det fortsatta arbetet.

Huvudproblemet för Dalälven är den slora belastningen av tungmetaller frän äldre avfallsupplag. I dagarna har elt projekl salts i gäng för alt kartlägga vad gruvavfallshögarna innehåller, hur metallerna läcker och vad som kan göras för att förhindra eller begränsa läckaget. Avrapporlering av projektet skall ske till delegationen i juni 1990.

I december 1988 startades en tillsynskampanj för den miljöfarliga verksamhelen i Dalälvens avrinningsomräde. Naturvårdsverket och de fyra aktuella länsstyrelserna längs älven kontrollerar alla miljöfarliga anläggningar i avrinningsomrädd.

Resultatet frän tillsynskampanjen skall ligga till grund för beslul om omprövning av gamla beslul enligl miljöskyddslagen.

När båda dessa aktiviteter är slutförda torde en sä heltäckande bild av silualionen vid Dalälven föreligga all ställning kan las till vilka yllerligare åtgärder som måste vidtas och därmed ocksä lill vilka saneringsåtgärder de avsatta medlen bör användas.

En gäng om året redovisar delegafionen sitt arbete till regeringen. Regeringen hålls alltså informerad om det pågående arbetet och har möjlighet all bedöma om åtgärderna är tillräckligt omfattande.

Anf. 93 RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr talman! Jag vill tacka för svarel. Med tanke på att Dalälven är den
slörsla enskilda förorenaren av Östersjön är del lätt att förslå viklen av detta
riksprojekl. Det gäller ju inle bara alla dem som bor längs Väster- resp.
Österdalälven och faunan och floran i och omkring älvarna ulan också vårl
vikliga innanhav Östersjön.                                                                                   87

Prot. 1988/89:106 Det finns redan el.t stort utbud av utredningar och mätningar. Men pä
28 april 1989          aktivt handlande får man vänta. Den situationen känns igen från andra

Om rening av Dalälven

miljöprojekt - alltså mycken ordkrafl men liten handlingskraft!

I slällel har man tillålil ökade utsläpp i samband med flera koncessionsförhandlingar efler del atl beslulen om rening av Dalälven har fattats. Även ute i de enskilda kommunerna har beslut fattats under slor polilisk enighel om all Dalälven skall renas.

Jag vill anföra några exempel. Vid koncessionsförhandlingarna i samband med ulökning av produklionen i Domnarvd genom byggande av yllerligare en ugn att utsläppen per kubikmeter skulle minskas. Men när ytterligare en ugn las i drifl blir ju mängden processvallen större. De samlade utsläppen ökar följaktligen.

Vid utökning av produkfionen av metallplåt 1987 övergick man från avfdlning med triklor till alkalisk avfellning. Fastän man renar ökar de totala utsläppen i älven.

Från Kvarnsveden, där man använder fosfor i processen, ökar ulsläppen -dock inom tillåtna gränser.

Fors Kartongfabrik i Avesta kommun kan ocksä nämnas. Vidare planerar man all anlägga golfbanor Gagnef. Från soptippar och reningsverk läcker miljöfarliga ämnen ut. I Idre och Särna är reningen olillräcklig vid de slora turistanläggningarna.

Anser inle också miljöministern all del finns projekt att ta itu med, också ulan all arbetet föregåtts av yllerligare ulredningar?

Anf. 94 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL: Herr talman! Ragnhild Pohanka redovisade några fall. Jag är inte hundraprocentigt säker pä hur del förhåller sig när det gäller de beslul som har faltals innan del här projekiei påbörjades. Nu pägår i varje fall en syslemalisk omrpövnirig av alla villkor för all befinllig verksamhel i syfle att åstadkomma en skärpning.

Den första rapporten fick jag i somras, och den avslöjar - vilket också var meningen - alt nästan all verksamhet längs älven antingen saknar villkor eller också har för dåliga och otydliga villkor. Del arbele som Ragnhild Pohanka efterlyser pågår jusl nu. Däremot är jag inle beredd all nu villkorslöst börja dela ul pengar från anslagel. I första hand skall vi ju kräva all den som förorenar ocksä skall betala. Samhällel skall betala endast när del rör sig om verksamhet där del inle längre finns någon som kan göras ansvarig. Jag hoppas atl vi är överens på den punklen.

Anf. 95 RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr talman! Det är vi överens om. Jag ser emellertid forlfarande högen av
ulredningar som hopar sig pä bordel, medan de nya koncessionshandlingar
na i allmänhet bara gäller lio år. De måsle alllsä omprövas. Innebär delta alt
man kommer all la upp nya koncessionsförhandlingar såväl med de stora
industrierna som med de små? Innebär del alt man kommer all utöva
påtryckningar på kommuner så all de inte startar nya miljöfarliga projekl,
l.ex. en sådan liten sak som anläggning av en golfbana?
88                             Jag har nu bara hållit mig lill förelag inom Dalarna. Jag kan uiöka

Om kärnkraftsutnyttjandet

resonemangel också lill övriga län. Det finns sådana projekl överallt. Vi har    Prot. 1988/89:106 l.ex. elt garveri i Malung som släpper ul sju-åtta gånger för mycket krom.    28 april 1989 Utöver koncessionsnämndens tillåtna ulsläppsnivå. Del borde också finnas etl aklivl handlande i sådana fall.

Anf. 96 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL;

Herr talman! Det är just det som sker. Den tillsynskampaj som nu pägår ser på varje verksamhel och prövar om tillståndet behöver skärpas. Vi har skärpt lagsfiflningen så all del blir lättare all ompröva tillstånd innan tio år har gått, av miljöskäl eller därför att nya omständigheter har lillkommil. Del som Ragnhild Pohanka efterlyser är precis det som nu sker.

Anf. 97 RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr lalman! Jag efterlyser forlfarande mera akiiva handlingar när det gäller Dalälven. Utredningar har utlovats, men jag har ännu inle fått besked om nägon direki åtgärd.

Överläggningen var härmed avslulad.

17 § Svar på fråga 1988/89:605 om kärnkraftsutnyttjandet

Anf. 98 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Eva Goés har frågat mig varför regeringen för närvarande höjer effekten pä kärnkraft när man i stället borde förbereda för dess avveckling.

Jag förmodar all Eva Goés med sin fråga avser regeringens beslul den 30 mars 1989 all lilläla ökal effektuttag i reaktorerna Forsmark 3, Oskarshamn 3 och Ringhals 1.

1 regeringens av riksdagen godkända plan för omställningen av energisystemet ingår bl.a. att befintliga elproduktionsanläggningar skall utnyttjas på effektivaste sätt.

Det ligger därför ingen molsällning i atl befintliga reaktorer ges möjlighel att ulnyltjas på effektivaste sätt med bibehållande av de myckel höga säkerhetskrav som vi släller pä våra kärnkraftverk.

Kärnkraflsavvecklingen inleds enligt de rikllinjer som har beslutats här i kammaren med alt de två första reaktorerna tas ur drift åren 1995 och 1996.

Anf. 99 EVA GOÉS (mp):

Herr lalman! Jag ber alt fä lacka för svarel.

Det är hell olroligl alt Birgitta Dahl påstår atl säkerhelen blir högre om effekien ökar. Vi vel ju all del i Oskarshamn 3 gjordes samma misslag 1987 som i Tjernobyl, där man kopplade ur snabbsloppet och experimenterade nattetid. Del handlar hela liden om den mänskliga faktorn.

När man i Ignalina sänker effekien med 15-20 % för atl minska riskerna, ökar man den i Sverige. När man talar om atl man skall avveckla kärnkraflen i Sverige, byggs den ul. Det är sä gott som 13 reaktorer som går på högvarv nu, och då säger man all tvä reaktorer skall avvecklas 1995 och 1996. Hur

89

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Om pant på batterier

skall svenska folket kunna tro på den politik som socialdemokralerna för?

Jag vill också nämna SKI:s kvarlalsrapporl, där del talas om en partiell smälla i ett reaklorelemenl, en "dry oul" dvs. hoplorkning, som har inträffal på grund av för hög effeklbelaslning. Man fick alltså sänka reaktoreffekten.

Jag kan inle anse att Birgitta Dahls svar är trovärdigt.

Vad var anledningen lill alt hoplorkningen kunde inlräffa? Jo, del berodde pä att programmeringen inte var riktig och att det inte fanns någon korrekl beskrivning över vad som skulle göras om della förhällande skulle uppkomma. Det var precis samma sak som i Tjernobyl. Del gär alltså inle alt programmera in alla risker.

Delta är etl bevis pä att regeringen ger med den ena handen och lar med den andra.

Överläggningen var härmed avslulad.

18 § Svar på fråga 1988/89:606 om pant på batterier

Anf. 100 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr lalman! Roy Ottosson har frågat mig hur regeringen avser all öka återvinningen av bilbatterier m.m. saml om ett pantsyslem är akluelll.

Varje är förbrukas över 1 miljon starlballerier för bilar, båtar m.m. Etl startbatteri innehåller ca 12,5 kg bly, varav hälften är återvunnet från tidigare batterier vid Boliden Bergsöe i Landskrona.

Blypriserna på världsmarknaden har sjunkit under senare är, varför återvinning av batterier för närvarande irile är företagsekonomiskt lönsamt. Detta har fält till följd att endast ca 60 % av alla förbrukade ballerier las om hand för äleranvändning. Del innebär all iroligen över 400 000 ballerier innehållande 5 000 ton bly och närmare 2 000 lon syra varje är hamnar någonstans där de inte bör vara.

Enligl en undersökning kan över 800 000 gamla ballerier finnas i garage, lador, båthus etc. Detta innebär en potentiell miljöbelastning av ca 10 000 lon bly och 3 000-4 000 ton svavelsyra.

För atl öka återvinningen av gamla batterier beslulade regeringen i februari i år alt bevilja bidrag med 17 kr. per insamlat batteri. Bidrag pä över 2 000 000 kr. har också beviljats til en informationskampanj i samband med insamlingen.

För atl underlätta en insamling har lagsliflningen om hanteringen av förbrukade blybatterier ändrals på försök lill utgången av år 1989. Efter en ulvärdering av denna försöksverksamhel kan regeringen la slällning lill vilka forlsälia ålgärder som är nödvändiga.

90

Anf. 101 ROY OTTOSSON (mp):

Herr lalman! Försl ber jag alt fä tacka för svarel.

I huvudsak förstärker svarel själva grunden till min fråga, nämligen just att del här är ett betydande problem. Det finns mycket bly ule i det svenska samhällel, och bara en begränsad del återvinns.

Bly är en tungmetall som är giftig, och den kan inte brytas ner. Det gäller

därför att se till att så litet som möjligt kommer ut i naturen. Helst skulle spridningen av sädana här tungmetaller förbjudas, men om del av praktiska skäl inte är möjligl bör en återvinning komma fill stånd. Etl pantsyslem borde dä vara elt effeklivl styrmedel.

Jag upprepar frågan om miljöminislern kan länka sig en rejäl pant på denna lyp av ballerier, kanske 30 kr. Jag vill också följa upp påsläendd i det sista stycket i svarel, där det slår; "För all underlätta en insamling har lagsliflningen om hanteringen av förbrukade blybatterier ändrals pä försök lill ulgängen av år 1989." Vad innebär den ändringen, och vad är avsiklen med den?

Jag har ocksä en iredje följdfråga, som gäller själva orsaken lill att jag slällde frågan från början: Kommer just detta att finnas med i den proposition om avfallsfrågor som kommer frän regeringen i höst?

Anf. 102 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Jag har varil angelägen om all inle ge en förskönande skildring av silualionen på della område, ulan jag har velal redovisa hur besväriigi del är. Roy Ottosson och jag kan säkerl vara överens om atl del inle är helt lätt atl hilla ell bra säll all samla in ballerier.

Del som nu prövas är bidraget på 17 kr. per batteri lill insamlaren för alt få fart på verksamheten. Del representerar ju ell värde för den som samlar in batterierna, och dä har han förhoppningsvis ell incitament.

Ändringen av lagstiftningen innebär alt del kommunala monopolet pä jusl detta område har brutits upp. För atl uttrycka det myckel enkell är syftet all fä fart pä kommunerna, som inle rikligt har klarat av detta. Nu får de konkurrens. Det representerar etl värde även för dem.

Vi får se hur del går. Jag utesluter inle pant pä denna lyp av ballerier. Hur myckel vi kan lösa i höslens proposifion och hur myckel vi får la i särskild ordning vill jag inle föregripa nu, ulan jag har bara velal ge en skildring av hur vi försöker atl åstadkomma en förbättring på ell område där del finns slora bekymmer.

Anf. 103 ROY OTTOSSON (mp):

Herr talman! Jag tackar för de kompletterande upplysningarna. Det var intressant all höra att man bryter upp del kommunala monopolet i syfle all skapa mer konkurrens och på sä sätt få fart pä kommunerna i denna fråga. Det är uppenbarligen nödvändigl all någonting händer.

Del förefaller ålminslone mig vara en ganska enkel ålgärd all sälla en rejäl pant pä sådana här ballerier. Jag kan inle se vad den slora svårigheten med den leknikalitden skulle bestå i. Låt säga all man lägger en panl på 30 kr., som konsumenlen får lillbaka när han lämnar in sill batteri. Della borde i hög grad tilltala människor som bor i glesbygd och har litet längre till en tätort. De är kanske lilel lalare och bryr sig inle om atl la med sill batteri när det är dags all byla. Faklum är all även de flesla i tätorterna har samma syn. Men får man igen 30 kr. kanske man länker på all lämna lillbaka del gamla ballerid.

Vad är del för slor svärighd med jusl panlsyslemel som miljöminislern tänker sig, eflersom hon inle vill uttala sig direkt för detta?

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Om pant på batterier

91

Prot. 1988/89:106    19 § Svar på fråga 1988/89:589 om villkoren för rivningslov

28 april 1989

Om villkoren för riv ningslov

Anf. 104 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST:

Herr talman! Ragnhild Pohanka har frågat mig om rivningslov kan beviljas för fastigheter belägna inom ell område där detaljplanen inle är fastställd.

Frågan är allmänt hällen. Mill svar är därför en korl redvoisning av gällande beslämmelser i plan- och bygglagen.

När kommunen i en ddaljplan eller i områdesbeslämmelser har meddelal förbud mol rivning av en byggnad, fär rivningslov inle beviljas. Rivningsförbud får ulfärdas för byggnader som är särskill värdefulla från hislorisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i ell bebyggelseområde av denna karaktär. (3 kap. 12 §, 5 kap. 7 och 16 §§)

När det inte finns något rivningsförbud i planen eller områdesbestämmelserna, skall byggnadsnämnden bevilja ansökningar om rivningslov. Nämnden fär dock inle ge rivningslov om byggnaden behövs för bostadsförsörjningen eller bör bevaras på grund av sill egel eller begyggelsens hisloriska. kulturhistoriska, miljömässiga eller konslnärliga värde. (8 kap. 16 §)

En detaljplan fär inle genomföras innan den har vunnit laga krafl. Om del är uppenbart alt överklaganden inte berör en viss del av planen, kan dock prövningsmyndigheten på kommunens begäran förordna all den delen får genomföras fidigare. (5 kap. 34 §)

Medan del pågår arbete med att ändra en detaljplan eller medan en antagen planändring avvaktar laga kraft, fär byggnadsnämnden besluta om anstånd med atl avgöra ansökningar om rivningslov. Anståndet får dock inle bli längre än två år, om kommunen inte inom den liden hunnil falla beslul i planärendet Motsvarande möjlighel finns där krav pä rivningslov föreskrivits i områdesbestämmelser. (8 kap. 23 §)

Rivningslov krävs endasl inom områden med detaljplan eller med områdesbeslämmelser om rivningslov (8 kap. 8 §). Saknas plan eller sädana beslämmelser, erfordras inle rivningslov.

Anf. 105 RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr talman! Min fråga var allmänt hållen. Del skall frågorna ju vara. Nu har jag fått tvä päringningar frän bostadsdepartementet, och jag har dä fält förtydliga mig lilel grand.

Frågan handlar om atl spaden sätts i jorden, rivningar påbörjas och grävskoporna börjar arbeia innan fullmäktige i kommunerna har beslutat om byggd, vägen eller utbyggnaden. Vi har en sådan berömd väg på västkusten l.ex. Rivningslov ges utan all nytt planförslag ens varit utställt, än mindre fastställt. Hus köps in på områden långl innan beslulsprocessen startat, med ell enda mål i sikte - den nya byggnationen. Ell bra exempel är matematiskt cenlrum i Göleborg, där tillstånd givits atl ulföra saker innan besluten lagil form, innan överklagandena har vunnil krafl osv. Regeringen ger sill tillstånd innan detaljplanen är klar. Dessulom ger den pengar innan riksdagen har anslagit dem.

Detta är bara exempel i denna sak. Olika byggen startar ocksä innan
överklagandena vandrat färdigi i beslutsprocessen. Pä detta säll blir rällssä-
92                           kerhden san ur spel.

I etl annal fall har kulturenhden på länsslyrelsen ullalal sig för en myckel bevarandevärd byggnation. Del är elt område med 30-talskaraklär. Detaljplanen har varil utställd fram t.o.m. i dag. Rivningslov har ändå beviljats för bostäderna inom detta område. Därav kommer min fråga.

Överläggningen var härmed avslulad.

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Om lystnadsplikl inom församlingsvårdande arbete i svenska kyrkan

20 § Svar på fråga 1988/89:581 om tystnadsplikt inom församlingsvårdande arbete i svenska kyrkan

Anf. 106 Jusfilieminister LAILA FREIVALDS:

Herr lalman! Anders Svärd har frågat mig när ell förslag om sekreless inom församlingsvärdande arbele i svenska kyrkan kan vänlas.

Som Anders Svärd angell har frågan om sekreless inom svenska kyrkans församlingsarbete diskuterats i en deparlemenlspromemoria, som remissbehandlades under våren 1987.

Frågan har anknytning till kyrkoförfatlningsulredningens förslag till en ny kyrkolag, som för närvarande bereds inom regeringskansliet. Den utredningen har bl.a. föreslagil att tystnadsplikten för präster inom svenska kyrkan skall regleras i kyrkolagen. Det har därför ansetts lämpligl all frågan om sekreless inom svenska kyrkan i sin helhel övervägs i samband med delta förslag. Regeringen räknar med att kunna lägga fram en proposition om en ny kyrkolag och hithörande lagändringar tidigast under hösten 1990.

Anf. 107 ANDERS SVÄRD (c);

Herr lalman! Tack så myckel för svarel.

Den fråga jag slällt är myckel viklig, specielll för människor som vänder sig till kyrkans medarbetare med församlingsvårdande arbetsuppgifter. Del är viktigt all man kan känna Irygghd, all man vågar berätta om sina bekymmer. Ofta uppkommer den sortens relalioner i den här lypen av verksamhel att människor naturligt gör det.

I församlingar och pastoral arbetar man i dag ofta i arbetslag. Präster, diakoner, församlingssekreterare och församlingsassistenter arbelar tillsammans. Därför kan det kännas onaturligt all man med full förlröslan skall kunna vända sig lill präster, medan de andra medarbetarna, lill vilka man har samma sorts relation, skall behandlas annorlunda. Dessutom har vi en slor prästbrist inom svenska kyrkan. I många slora pastorat finns det alldeles för få präster. Del finns små pastorat som är hell ulan präster, där människor i konsekvens med del är hell hänvisade till all vända sig lill andra medarbetare med församlingsvärdande arbetsuppgifter. Dessulom finns i dag S:t Lukas-ulbildningen och annal som gör all många av dessa medarbetare är väl så skickade som präster alt ta emol förtroenden.

Jag lycker alt del är viktigt all det snarasl kommer elt lagförslag. Jag beklagar all del skall behöva dröja så länge som lill 1990, vilkel jag fän reda pä genom svaret. Jag ulgär från all, ulan atl del för den skull skall behöva ta längre lid, kyrkomötet bereds tillfälle att ha en åsikl om huruvida detta är del bäsla säilel all reglera denna fråga.

93

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Om straffregler för kvinnomisshandel

94

21 § Svar på frågorna 1988/89:582 och 598 om straffregler för kvinnomisshandel

Anf. 108 Jusfifieminisler LAILA FREIVALDS:

Herr lalman! Margö Ingvardsson och Stina Eliasson har, mot bakgrund av ett konkrel fall, ställt frågor lill mig.

Margö Ingvardsson har frågat mig om jag avser alt vidta några åtgärder för all en misshandlad kvinna inle skall anses ha någon egen skuld till misshandeln på grund av exempelvis provokativt politiskt uppträdande, medan Slina Eliasson har frågat mig om jag avser all överväga erforderliga lagändringar i syfle alt vid straffmälning begränsa betydelsen av offrets evenluelll provokativa uppträdande.

Jag besvarar frågorna i etl sammanhang.

Som både Margö Ingvardsson och Slina Eliasson nalurliglvis väl känner till, kan jag inle kommentera del konkreta fallel.

Lål mig emellertid säga all man självfallel måste se allvarligl pä den kvinnomisshandel sorn dess värre förekommer här i landet. Våld mol kvinnor är elt allvarligl samhällsproblem som måste angripas pä olika sätt. Under senare är har ocksä problemet med misshandlade och förföljda kvinnor fäll stor uppmärksamhet i samhällsdebatten. Regeringen ser allvarligt på problemel och har också vidtagit en rad åtgärder för alt slärka dessa kvinnors ställning.

Jag vill i del sammanhanget peka på den ändring av beslämmelserna om grov misshandel som gjordes förra året. I den proposition som ligger bakom lagändringen framhölls atl kvinnomisshandel i regel riklar sig mot en fysiskt svagare person och ofla - även om de synliga skadorna kan vara begränsade -kan framstå som utslag av en sådan särskild brutalitet som gör alt broltel bör bedömas som grovl.

Della ulesluier inle all en provokalion, på samma säll som vid andra broll, nägon gång kan vara av betydelse för bedömningen av kvinnomisshandel. I den proposition som jag nyss berörde talas om all bedömningen måste ske med hänsyn till l.ex. all brottet har förövats under provokalion som en okontrollerad impulshandling. Även enligl de nya beslämmelserna om slraffmätning, som trädde i kraft vid årsskiftet, kan det vara en förmildrande omständighet om brottet föranldls av någon annans, som del heler, grovl kränkande beleende. I förarbetena framhålls del särskill atl den regeln är avsedd atl fillämpas med slor försiktighet.

Jag vill också nämna alt frågan om förekomsten av provokalion i etl sådanl här sammanhang har behandlals i ell rättsfall från högsla domstolen förra årel. Högsla domstolen fann i del fallet all brotten visserligen var impulshandlingar som kunde tillskrivas bristande behärskning i samband med meningsbrytningar mellan makarna, men någol slöd för all del förekommil någon sådan provokalion som kunde påverka bedömningen av brolien ansåg man dock inle all del fanns. Högsla domstolen framhöll i slällel som försvårande bl.a. all misshandeln förövals mol en nära anhörig och fysiskl svagare person.

Jag anser atl det finns en restriktiv hållning i lagförarbetena och i högsla domstolens dom som är väl motiverad. Enligl min mening finns det inle något

behov av lagändringar för fall som det här akluella.                      PrOt. 1988/89:106

Jag är därför inle beredd atl la inilialiv lill sådana åtgärder som frågorna     28 april 1989 avser.

Om straff regler för kvinnomisshandel

Anf. 109 MARGO INGVARDSSON (vpk);

Herr talman! Jag lackar justitieministern för svarel pä frågan. Frågan är, precis som justitieministern sade, ställd med anledning av ell konkrel fall, ett domslut i en tingsrätt i etl kvinnomisshandelsmäl. Domslutet säger atl kvinnan inte var ulan egen skuld pä grund av provokativt politiskt uppträdande.

Herr lalman! Jag är inle lagkunnig i del ordets bemärkelse, utan enbart lekman. Men jag blev verkligen upprörd och förvånad över all vår lagsliflning ger ulrymme för alt påföra kvinnor i misshandelsmäl egen skuld på grund av provokativt uppträdande, saml över all framförandel av en polilisk mening av domslol kan bedömas som en polilisk provokalion. Var anser juslilieminislern atl gränsen går för denna politiska provokalion? Jag är överlygad om alt jag som kommunistisk kvinna kanske inle ens behöver öppna munnen, ulan enbarl det faklum all jag är kommunist kan verka provocerande på en del män, precis som motsatsen, atl en kvinna som är djupl konservativ, kan verka provocerande pä en man på den politiska vänsterkanten. Det kan inle vara rimligt all lagstiftningen på delta sätt ger utrymme för bedömningen alt kvinnan i sådana här fall har egen skuld lill misshandeln.

Om det inte gär all ändra lagstiftningen måste justitieministern se till atl öka kunskapen hos dem i våra domstolar som har alt döma i kvinnomisshandelsmål. Är justitieministern beredd all göra delta, eller skall vi som arbetar politiskt behöva vara rädda för att hamna i en sådan här situation?

Anf. 110 STINA ELIASSON (c);

Herr talman! Liksom Margö Ingvardsson är jag besviken över svaret, dvs. att justitieministern inle är beredd att ta initiativ lill åtgärder av det slag som föreslås i våra frågor.

Min fråga är föranledd av ett särskill mäl som del slätt mycket om i tidningarna. En kvinna hade misshandlats svårt av sin sambo. Misshandlaren dömdes, men del ansågs vara en förmildrande omständighet att kvinnan varil provocerande. Kvinnomisshandel är fruktansvärt förnedrande för den som misshandlas men också för den som misshandlar. Della gäller även om offrel anses ha upplräll provokalivl. Om gällande lagstiftning ger möjlighel lill lägre straff på grund av påstått provokalivl upplrädande, måsle enligl min mening en översyn av lagen ske. Vetenskapliga sludier visar atl misshandlade kvinnor inle uppträder provokativt.

De olika yrkesgrupper som har atl hantera kvinnomisshandelsmäl har kanhända inle alltid den sakkunskap som behövs för atl rätt kunna förslå och döma i sådana mål. Därför borde domstolar, polis, åklagare osv. tillföras nödvändig sakkunskap och/eller vidareutbildning. Är justitieministern beredd all lill atl börja med verka för delta? Det är samma fråga som Margö Ingvardsson nyss ställde.

Är del rikligt alt kalla en handling för impulshandling om den får som

95

Prot. 1988/89:106     resultat att man efteråt inte känner igen den människa som blev offer för
28 april 1989          den? Läkaren i det omnämnda fallel beskrev de fruktansvärda, synliga

Om slraff regler för kvinnomisshandel

bevisen pä misshandeln, och kvinnan var långl efteråt, och är antagligen forlfarande, dödsförskräckl för vidare misshandel.

96

Anf. 111 Justitieminister LAILA FREIVALDS;

Herr talman! Jag beklagar atl riksdagsledamöterna Margö Ingvardsson och Slina Eliasson på della sätt vill diskutera etl konkret, enskilt fall som en domstol har tagit ställning lill. I vad gäller frågorna om huruvida vår lagstiftning behöver ändras, därför atl den ger för stort utrymme för hänsynstagande till provokalivl beleende hos den som blivit ulsalt för misshandel, tror jag all del klart framgår av min svar vilken inslällning lagsliflningen har.

Slina Eliasson sade atl hon var besviken över svaret; jag hade snarare trott alt hon skulle vara glad över svaret, som visar all vär lagstiftning har en myckel restriktiv hållning i vad gäller hänsynstagande lill provokalivl beleende hos offrel. Jag underströk ocksä i milt svar vilken betydelse som skall tillmätas att den som ulsälls för misshandel är nära anhörig till gärningsmannen och fysiskt svagare än denne.

I vad gäller frågan om ulbildning och informalion för dem som arbelar i rättsväsendel med denna lyp av frågor är del givetvis något som noga övervägs. Det finns i dag utbildning av olika slag som siktar in sig på såväl polis och åklagare som domstolarna. När det gäller behovel av ulbildning för dem som är verksamma inom rättsväsendel, är del i första hand domstolsverket som har atl avgöra inriktningen av denna. Jag förulsälter all man i sitt planeringsarbete beaktar den här typen av frågor, där man vet att informationsbehovet är slorl.

Anf. 112 MARGÖ INGVARDSSON (vpk):

Herr talman! Det är skillnad pä atl här i kammaren diskulera elt konkrel fall och all slälla frågor utifrån delta konkreta fall. Jag vill diskulera principen. Del är hell tydligt atl vår lagstiftning ger ulrymme för all en kvinna kan anses ha egen skuld i ett misshandelsmål, om hon har upplräll politiskt provokalivl. Del är den principen jag vill diskutera.

Det är fastslaget atl lagen ger ulrymme för en sådan tolkning. I så fall måsle ju våra domstolar ha fillräcklig kunskap om vad som händer i misshandelsfall för atl de skall kunna avgöra vad som är provokativt och inle. Del domslul som föreligger visar alt domstolen inte har den kunskapen.

Justitieministern tycker all utbildningen för inom domstolsväsendet verksamma personer är tillräcklig i dag, men jag hävdar med bestämdhet, alt om det finns sådana här domslut, är domslolarna inle kunniga nog all döma i misshandelsmål! Det måsle bli en ändring, juslilieminislern!

Anf. 113 STINA ELIASSON (c):

Herr lalman! Jag ulgår från det enskilda fallet för att diskutera om lagen är bra i dessa avseenden - inte del enskilda fallet som sådant. Det jag blev glad över i svarel jag fick var del första som sägs om

regeringens inställning och att man ser allvarligt på det fruktansvärda som händer då kvinnor misshandlas.

Jag är också glad över de åtgärder som regeringen fidigare har vidtagit för att slärka dessa kvinnors ställning.

Jag är dock forlfarande lilel undrande och förvånad över, om jag får kalla del sä, atl justitieministern inte vill ta initiativ till sådana ålgärder som min fråga avser.

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Om misshandlade och misshandelsholade kvinnor och barn

Överläggningen var härmed avslulad.

22 § Svar på frågorna 1988/89:588, 591, 593, 595 och 597 om misshandlade och misshandelsholade kvinnor och barn

Anf. 114 Jusfilieminister LAILA FREIVALDS:

Herr talman! Ingbrill Irhammar har frågat mig om jag är beredd atl i avvaktan på en genomgripande utvärdering av lagen om besöksförbud föreslå några ålgärder för atl förbätlra skyddel och slödet åt misshandlade kvinnor och barn.

Margö Ingvardsson har frågat mig om regeringen, i väntan på utvärderingen av lagen om besöksförbud, har för avsikl all göra någol åt del brislande samhällsskyddet för kvinnor som utsätts för hotelser av män.

Kent Lundgren har frågat mig om jag länker föreslå ändringar i lagen om besöksförbud i syfle att förbällra skyddel för misshandlade och förföljda kvinnor.

Bengt Harding Olson har frågat mig om jag är beredd all nu la inilialiv lill en ändring i lagen om besöksförbud som innebär atl det blir möjligl alt omedelbart frihetsberöva den som överträder etl meddelal besöksförbud.

Inger René har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av del förhållandel atl anhållande och häktning i regel inle kan användas som tvångsmedel för överträdelser av lagen om besöksförbud.   .

Jag besvarar frågorna i etl sammanhang.

All människor utsätts för våld, hot och andra trakasserier är ell allvarligl problem i vårt samhälle. Särskill utsatta grupper är kvinnor och barn. De frågor som jag nu har fått kretsar alla kring lagen om besöksförbud. Jag vill genast säga atl den lagen bara är en av mänga komponenter i skyddel för dessa grupper. Alla är nog överens om att del inle är möjligl att enbart med hjälp av den lagen komma lill rätla med de här problemen. De måste angripas på bred front, där lagstiftning bara är en del, men en väsentlig sådan. Viktiga uppgifler i del sammanhanget har framför alll åklagare, polis och socialljänsi. På de orler där del finns kvinnojourer ulför dessa också ell engagerat och värdefullt arbele pä ideell grund.

Lagen om besöksförbud trädde i kraft den 1 juli 1988. Den anvisade - som komplement lill annan lagstiftning - en i Sverige dittills oprövad väg alt hjälpa kvinnor och andra som utsätts för övergrepp och Irakasserier. I propositionen angavs alt det var angelägel att noga följa lillämpningen av lagen. Regeringen uppdrog därför redan i oktober samma är ät brottsförebyggande rådd - BRÅ - att undersöka hur lagen har tillämpats och vilka

97

7 Riksdagens protokod 1988/89:106

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Om misshandlade och misshandelsholade kvinnor och barn

problem som kan ha uppställ i praktiken. Uppdraget skulle ha redovisats senasl vid mars månads utgång, men BRÅ har begärt och fåll anstånd med redovisningen till början av juni. Vi kommer alltså inom några veckor all få ett underlag för att närmare bedöma hur lagen om besöksförbud har fungerat och vilka ändringar som kan behövas i den. Materialet kan ocksä komma alt ge yllerligare underlag för det fortlöpande arbetet atl slärka skyddel för särskill utsatta grupper.

Det skulle mol den här bakgrunden var olämpligl av mig alt nu ta upp frågan om ändringar i lagen om besöksförbud, i all synnerhet som riksdagen ändå inte skulle hinna la slällning till en evenluell proposition förrän tidigast under höslen.

Jag tror emellertid att del finns behov även av andra åtgärder än lagstiftning, och så fort jag har fåll en klarare bild av vilka brister som finns är jag beredd att pröva vad man kan göra för atl förbätlra situationen. Ju förr BRÅ kan presenlera sina resultat, desto snabbare kan della ske.

Utan all veta vad BRÅ kommer att föreslå, kan jag föreställa mig att del handlar om sådana saker som samverkan, informationsutbyte, arbetsmetoder och ulbildning. Del är många som måsle samarbela för all man skall kunna nå målet: atl bättre skydda människor som är utsatta för hot och irakasserier. Del kan säkerligen bli akluelll all överväga bäde författningsändringar och ålgärder som kan vidtas ute på fältet, bl.a. direkla skyddsåtgärder.

Så snarl vi har fått BRÅ-rapporten, kommer jag atl ta itu med frågan vilka insatser som kan behövas inom justitiedeparlementets område. Jag vill emellertid stryka under atl de här frågorna måsle ses i elt brett perspektiv. Jag kommer därför självfallel alt med olika kolleger inom regeringen diskutera vad som kan göras.

98

Anf. 115 INGBRITT IRHAMMAR (c);

Herr talman! Jag vill tacka för svaret. Jag tror att vi är överens om att väldet måsle angripas på bred front, och många grupper i samhällel är berörda.

Jusl misshandlade kvinnor är en svag grupp i samhällel. Forlfarande misshandlas i genomsnitt en kvinna lill döds varje vecka. Ett par lusen män döms varje år för kvinnomisshandel - ändå tror man atl della bara är loppen på ett isberg! Så visst behövs det göras mycket, både på läng sikl och på mycket kort sikt.

Vi har upptäckt atl det kommer all bli svårl all ulvärdera lagen om besöksförbud, eftersom hittills bara elt fåtal fall berörs. I avvaktan pä alt denna lag ändras behöver saker ske. Framför allt är det vikligl all kunna anhålla och häkta de män som överträder besöksförbudet.

På korl sikt hoppas jag faktiskl all justitieministern är beredd atl innan propositionen behandlas föreslå andra ålgärder som skulle kunna fä effekl mycket snabbare. Jag tänker på informationsåtgärder, som också nämndes i svaret.

Jag skulle gärna vilja få höra justitieministerns synpunkt på frågan om del inle vore möjligl alt polisen alllid informerade kvinnor om att de har rätt lill

målsägandebiträde om de anmäler någon för misshandel. Nägon sådan information lämnas inte entydigt i dag.

På samma sätt fungerar det lydliglvis inle med informafion lill de misshandlade kvinnorna om när våldsverkaren släpps. Uppenbarligen har inle kriminalvärden fåll ordentlig infoimation i alla fall då besöksförbud har dömts ut. Likaså skulle man myckel snabbi kunna vidta trygghetsåtgärder i form av trygghetslarm hos misshandlade kvinnor, förbättrad kommunikationsradio l.ex. som kunde lånas ul.

Jag skulle vilja höra justitieministerns synpunkt på dessa förslag lill åtgärder.

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Om misshandlade och misshandelsholade kvinnor och barn

Anf. 116 MARGO INGVARDSSON (vpk):

Herr lalman! Jag lackar justitieministern för svarel på våra frågor.

Försl vill jag säga att jag jgivdvis lycker det är bra atl brottsförebyggande rådet sä snabbi fick ell uppdrag atl göra en utvärdering av lagen om besöksförbud. Tyvärr måste jag precis som Ingbritt Irhammar konstatera att uppdraget kanske kom för snabbi. Också jag tror all del blir svårl all göra en fullständig ulvärdering på den korla lid som stått lill buds.

Justitieministern hänvisar lill ulredningen och skall därefter ålerkomma med förslag lill åtgärder, för justitieministern vill ha en klarare bild av vilka brister som finns.

Justitieministern, jag anser all vi redan i dag har kunskap om vilken vedervärdig situation som hotade kvinnor upplever. Vi har redan kunskaper om della! Och skulle del vara så alt vi lycker all det finns några brister i denna kunskap, så kan vi lätt vända oss till kvinnojourerna och ta reda på hur det är, för där har man en stor kunskap om bristerna i samhällels skydd.

En påtaglig brisl, som man omedelbart kan rälla fill ulan lagändringar, gäller jusl informationen när ell besöksförbud är utfärdat, l.ex. informalion mellan åklagare och polismyndigheten där mannen bor och polismyndigheten där kvinnan bor, och mellan kriminalvården och den drabbade kvinnan. Framför allt måste ju kriminalvården veta när någon släpps ul att del finns ett besöksförbud utfärdat för den mannen.

Sädana här informationsinsatser kräver inga lagändringar, utan det är bara all juslilieminislern med departementet utarbetar fillämpningsföreskrifter ät de berörda. Delta är en lilen åtgärd som man kan vidla för all förbällra situationen för de drabbade kvinnorna. Är justitieministern villig alt medverka till det?

Anf. 117 KENT LUNDGREN (mp):

Herr lalman! Jag lackar statsrådet för svaret.

Jag vill säga så här: All utreda är nödvändigt för all fä bra beslutsunderiag. Ibland är saker och ting tillräckligt utredda, ibland är genomloppsliden i beslulsapparalen för lång. Händelser i samhället kräver ofla snabb aktion. En del sådana händelser, som faller inom områdena humanitet, ekologi och miljö, rättssäkerhet och rättstrygghet, kan kräva sädana raska lag.

Jag vill dä strunta i politiken och sträva mot anlipolarisering. Jag vill då samarbela över alla partigränser - det gäller även en del motioner i sådana här ärenden.

99

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Om misshandlade och misshandelsholade kvinnor och barn

100

Vi är ju här för atl tjäna medborgarna, och ingen grupp i vårl samhälle skall behöva uppleva rädsla. Jag tror alt alla kan samarbeta när vi upptäcker sådanl utan prestige och ulan låsningar. Tror statsrådet det ocksä, och anser slalsrådel all frågan om samhällsskydd för förföljda kvinnor är ell sådanl fall, där vi omedelbarl skulle kunna pröva samverkan för en snabb lösning?

Anf. 118 BENGT HARDING OLSON (fp):

Herr lalman! Jag får lacka justitieministern för svarel. Även om innehållet var väntat, måsle jag säga all del var Iräkigl att nolera denna defensiva hållning.

Jag vill till en början understryka atl jag inslämmer i vad samtliga föregående lalare har sagl i ärendel, och jag länker inle upprepa del. Jag går direkt på det som jag lycker är del vikligasle.

Det finns frågor som faktiskt inte behöver dras i långbänk. Frågan om besöksförbudslagen och de särskilda punkler vi nu diskuterar är klart utredda. Denna fråga behöver inle övervägas mer, som det står i svarel.

Del handlar om en enkel ändring. Jag har vid tidigare tillfällen presenterat elt färdigt lagförslag - 26 § - som ger en möjlighel lill omedelbarl frihetsberövande för en person som överträder besöksförbud. Detta är enligl känd modell från rättegångsbalken-jag kan l.o.m. lala om all del är 25 kap. 9 § om reseförbud -, och del går all analogisera.

Jag vill fillägga med underslrykande: Delta är ingen bagalellag! Justitieministern ger allför ofla, även i svarel, sken av att det här inte är någon särskilt viklig lag, men det är den. Den har dessulom elt mycket slorl symbolvärde för kvinnor som behöver känna rättstrygghet.

Jag vill vädja till justitieministern all göra en insats för kvinnofriden. Del behöver inle vara så all det bara var Birger Jarl under medeltiden som gjorde det, eller en borgerlig f.d. justitieminister, Carl Axel Petri, som gjorde del, ulan nu har nuvarande justitieminister Laila Freivalds också möjlighet all göra del. Tillsist vill jag be justitieministern notera den manifestation som pågår just nu i kammaren - den är unik, juslilieminislern!

Anf. 119 INGER RENÉ (m):

Herr lalman! Också jag vill lacka för svarel, även om lyvärr inle heller jag är särskill nöjd med det. Del var ell svar som bland allmänheten brukar kallas det vanliga polifikersvard: Vi väntar pä en ulredning, och sedan ...

All del här är en myckel angelägen fråga visar lydligl raden av lalare från alla partier som har varil represenierade. Och del är inte sä egendomligt. Om man någon gäng har kommil i konlakl med den oerhört tragiska företeelse som kvinnomisshandel är, vel man alt della skapar ell slarkl engagemang.

Samhällel har kommit ganska långt ål räll håll i behandlingen av della problem, men ändå finns det en del bilar kvar.

För kvinnornas skull, men ocksä för deras barns skull, gäller det atl vi lar i de här frågorna med viss snabbhet. Det är ju dubbelt tragiskt atl också barn ofla är inblandade. Den lyvärr ganska landlösa lag som trädde i krafl för ungefär ett år sedan är brislfällig. Kvinnan är inte mer skyddad för trakasserier än hon var innan den lagen kom till stånd. Fä av kvinnomisshandelsfallen kommer lill domslol, av de fä fallen är del ännu färre sorn leder lill

åtal, och i bara en lilen del av dem utdöms besöksförbud. De som får besöksförbud är oftast mycket gravl belaslade män, som är belastade även i andra avseenden än kvinnomisshandel. När dä denne gravl belastade kvinnomisshandlande man slår utanför kvinnans dörr och bankar, hjälper det inte att tala om för honom att han har besöksförbud - men det är det enda som går att göra i dag! En sådan ordning är fortfarande inle godtagbar.

Del är inte heller godtagbart med någon fördröjning när det gäller atl avhjälpa delta missförhållande.

I Laila Freivalds framställning saknade jag ordet "snabbt" - atl del snabbt skulle gä att hilta på åtgärder som hjälper upp della missförhållande. Kan jag få en sådan försäkran nu?

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Om misshandlade och misshandelsholade kvinnor och barn

Anf. 120 Jusfilieminister LAILA FREIVALDS:

Herr lalman! Jag vill säga all jag uppskattar det faklum all de som har ställt frågan represenlerar olika partier i riksdagen. Problemel med misshandlade kvinnor - som inle på något sätt är etl nytt problem i vårt samhälle men som glädjande nog har uppmärksammals pä det säll som del förtjänar under senare år - kräver en samlad, enig polilisk linje.

Därför är jag samtidigt litet besviken över atl flera av frågeställarna skjuter in sig pä att besöksförbudslagen skall föreslås förändringar innan vi får den rapport vi väntar från brottsförebyggande rådet.

Del var beslut i riksdagen som ledde till alt regeringen beslutade all snabbt utreda besöksförbudslagen.

Jag använde visst ordet "snabbi" i mitt svar, Inger René. Jag pekade jusl på att när riksdagen beslutade om denna lag så gjorde man det snabbt, och man beslöl alt snabbi ulvärdera den för all snabbi kunna föreslå ändringar och vidta andra åtgärder, när man fick kunskaper om vilken effekt den fält i prakfiken och vad som älerslår all göra.

Vad gäller Bengt Harding Olsons inställning att del är en defensiv hållning från min sida all inte nu omedelbart föreslå en förändring av lagen om besöksförbud i enlighet med det förslag han har lämnat, måsle jag bara säga all jag inte förstår vad det defensiva skulle ligga i, när inte riksdagen - varken Bengt Harding Olson eller någon annan riksdagsman - har möjlighel all la ställning till elt sådant beslut. Varför komma med ell förslag innan man har underlaget, när man inle har någoniing alt vinna på del tidsmässigt? Varför då inte vänta på den snabba ulredning som riksdagen en gång var ense om all vi skulle ha?

Dessutom vill jag påpeka för Bengt Harding Olsson atl del, all döma av de motioner och andra förslag som har framförts av riksdagens ledamöler i detta avseende, inle råder någon enighet om vilken lagteknisk lösning vi skall använda oss av.

När det gäller övriga frågor om informalion och upplysning kring dessa frågor delar jag hell frägeställarnas uppfattning, att där finns myckel kvar alt göra. Jag avser all ålerkomma med informalion eller förslag lill på vilkel sätt informalion skall ske. Jag kommer atl informera om vad jag avser atl göra i sädana hänseenden. Även vad gäller utnyttjandet av tekniska hjälpmedel anser jag atl det behöver vidtas ålgärder. Jag kommer alt agera så snabbt jag någonsin kan.

101

Prot. 1988/89:106 28apri!1989

Om misshandlade och misshandelsholade kvinnor och barn

Anf. 121  INGBRITT IRHAMMAR (c);

Herr lalman! Del gläder mig all höra all justitieministern skall återkomma snabbt med förslag när det gäller information och trygghetsskapande åtgärder för misshandlade personer. Jag skulle vilja lämna ell par tips för della pä lilel längre sikl.

Jag skulle vilja slä etl slag för alt vi pä sikl ytterligare stödjer kvinnojourer och brotlsofferjourer. Jag har också blivit uppmärksammad på att alldeles för lilel forskning har bedriviis om varför män misshandlar kvinnor. Jag skulle önska alt vi tillsammans kunde enas om atl salsa på della område. Dessulom behövs ännu slörre saisningar pä rehabililering av väldsverkare, sä all alla de som vill ha rehabililering och känner behov av del skall ha räll lill det, när del behövs.

102

Anf. 122 MARGO INGVARDSSON (vpk):

Herr talman! Först skulle jag vilja rätla ett uttryck som justitieministern använder. Hon lalar om problemen med kvinnomisshandel i samhället. Jag tycker atl del är etl någol svagl ord. Kvinnomisshandel är en oerhörd skamfläck i värl samhälle, som säger en hel del om hur del ser ut méd jämställdheten i värt land när man börjar skrapa litet på ytan. Del är en skamfläck vi inle lolererar längre.

Inle heller är del så, justitieministern, att vi i dag bara diskuterar lagen om besöksförbud. Jag är överens med justitieministern om alt vi kan vänta lilel med all gå in och göra de direkla lagändringarna, om del nu är slraffskärp-ningar och annat som behövs, tills denna översyn är klar. Men del finns ju sä myckel annal vi kan göra omedelbarl, i vänlan pä denna ulvärdering och översyn, l.ex. de ålgärder jag log upp när de gäller informationen mellan myndigheterna och den drabbade. Det behövs inga lagändringar. Vi behöver inle vänla lill hösten. Juslilieminislern kan omedelbarl vidla de ålgärder som behövs, utan några beslul av riksdagen.

Anf. 123 BENGT HARDING OLSON (fp):

Herr talman! Del behövs snabba ålgärder här. Denna lags trovärdighet är i fara. För del första, om kvinnor inle kan lita på all lagen fungerar, är del heller ingen som känner intresse av atl använda den.

För del andra vill jag meddela juslifieminislern all del finns mängder av förslag all la slällning lill. Hos juslitieulskotiel ligger en svärm av motioner från samtliga partier, inkl. socialdemokralerna. Del är bara all la för sig.

Slulligen noterar jag atl jusfilieminislern uppskattar atl del är en gemensam auktion. Den är faktiskt unik, som jag har sagt. Vi välkomnar juslilieminislern till denna gemensamma manifestation. Del är myckel enkell all lösa delta, om man vill. Del är bara atl ge en lilen signal om var juslilieminislern slår, så kommer jusiiiieulskollel alt fatta etl beslut, som vi har diskuterat i dag.

Anf. 124 INGER RENÉ (m):

Herr lalman! Jag vill lacka justitieministern för alt hon i sä stor ulslräckning använde orden "snabbi", "fort" och "snarasl" i sitt svar. Det lycker jag var positivt.

De män som misshandlar kvinnor är ofta uppfinningsrika och dukliga på en mängd olika saker. De är dukliga pä atl finna sin familj, hur bra kvinnojourerna än försöker hjälpa till med jourlägenhder och andra arrangemang. Därför skulle jag vilja fråga juslilieminislern vilket råd jag skall ge dem som frågar mig: Hur skall jag bära mig ål när min man slår och sparkar pä dörren och vill komma in? Vad skall jag göra? Del räcker inle alt ringa polisen. De har bara att klappa honom pä axeln och säga: Lille vän, gå här ifrän. Det hjälper inte mig.

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Om misshandlade och misshandelsholade kvinnor och barn

Anf. 125 Jusfilieminister LAILA FREIVALDS:

Herr talman! Avdet jag hör här fär jag plötsligt en känsla av atl del kanske inle är känt, ens bland riksdagens ledamöler, vilkel omfattande arbete som pågår ule i samhällel när del gäller atl hjälpa, stödja, förhindra och förebygga övergrepp mol kvinnor och barn. Del är inle så atl ingenting har gjorts under de senaste åren eller att inlressel för dessa fi-ågor skulle vara litet. När jag reser runt i landet och träffar representanter för rättsväsende, organisationer och misshandlade kvinnor kan jag konstatera all ett omfattande utvecklingsarbete pägår. Men jag delar Ingbritt Irhammars uppfattning atl vi behöver mer av kvinnojourer och liknande organisationer, som kan ge stöd lill kvinnorna. Vi behöver l.ex. ulveckla samarbelel mellan de ideella kraflerna och de sociala myndigheterna. Vi behöver mera forskning kring detta. BRÅ hade för en vecka sedan etl stort seminarium om forskning kring kvinnor och broll.

Del behövs mer av rehabiliteringsålgärder. Del pågår många projekl inom kriminalvården, såvill jag förstår framgångsrika sådana, för atl ulveckla metoderna för atl behandla dessa män. Vi skall jobba vidare med alll delta. Men arbetet pågår också. Glöm inte borl det!

Inilialiv las icke bara i riksdagen. Initiativ las ute pä fältet, av alla de människor som arbetar inom olika yrkeskategorier som är involverade i delta arbete.

Talmannen erinrade om debattreglerna vid frågesvar.

Anf. 126 MARGÖ INGVARDSSON (vpk):

Herr lalman! Visst pågår del etl enorml arbele ule i landet för att hjälpa misshandlade kvinnor. Merparten av del arbelel Svarar alla våra kvinnojourer för, kvinnojourer som jobbar på ideell basis utan tillräckligt stöd från samhället. Det är vi myckel väl medvelna om.

Jag skulle vilja fråga juslilieminislern, när hon hänvisar lill samhällels insatser och forskning: Pågår del över huvud taget några forskningsprojekt i värt land om kvinnomisshandel och orsakerna lill kvinnomisshandel? Om inte, när ämnar juslilieminislern la inilialiv lill alt vi får en sådan forskning här i Sverige?

Anf. 127 BENGT HARDING OLSON (fp):

Herr talman! Det iir riktigl, som justitieministern säger, atl del görs en hel rad bra saker ule i vårl land. Fattas bara annat! Jag är djupl imponerad, särskill av kvinnojourerna. Jag kan anförtro justitieministern att jag själv har

103

Prot. 1988/89:106   medverkat till startandet av åtskilliga sådana. Men vi diskuterar ju förbätt-
28 april 1989          ringar på vissa enskilda punkter. Det vi nu lalar om skulle innebära en klar

-----------------------  förbättring. Därför vill jag än en gång säga: Bagatellisera inte besöksförbuds-

Omprivatpraktiseran- jgggi Qg„  jjjjg f kvinnor och kvinnors trygghet.

de sjukgymnasters eko-    jg yjn gfinra om att del las inilialiv från många olika håll. Men inilialiv

nomiska villkor        också komma från riksdagen. Den här manifestationen är en övertydlig

polilisk signal lill regeringen och juslilieminislern all göra någol på den här

punkten - och göra det nu!

Anf. 128 INGBRITT IRHAMMAR (c):

Herr lalman! Jag är medveten om att del pågår även politiskt mycket vikfigt arbete i samhällel. Del är glädjande alt höra atl justitieministern är beredd alt satsa mer på rehabilitering och forskning.

Jag kan påminna om atl det fattades beslut så sent som denna vecka på det här området. Det fanns en cenlerreservalion i kammaren om rehabilitering av alla väldsverkare som var i behov av del. Reservationen avslogs faktiskt av den socialdemokratiska majoriteten. Likadant hade vi en motion och en reservalion om ökad forskning när det gällde kvinnor och brott. Dessa avslogs också. Likaså hadde vi för litet mer än ett halvår sedan en reservation om ökade anslag till kvinnojourerna. Även den reservationen avslogs. Jag hoppas atl det blir en förändring i fortsättningen.

Överläggningen var härmed avslulad.

23 § Svar på fråga 1988/89:584 om privatpraktiserande sjukgymnasters ekonomiska villkor

Anf. 129 Socialminister SVEN HULTERSTRÖM;

Herr talman! Gullan Lindblad har frågat mig vilka ålgärder - förulom sedvanlig taxerevision mot bakgrund av gällande kostnads- och prisökningar - som regeringen länker vidla för alt förbällra de privatpraktiserande sjukgymnasternas ekonomiska villkor. Frågan har ställts mol bakgrund av den koslnads- och inläktsundersökning som riksförsäkringsverket nyligen har genomfört på uppdrag av regeringen avseende de försäkringsanslulna privatpraktiserande sjukgymnasterna.

Den nu gällande behandlingslaxan gäller t.o.m. utgången av juni 1989. En ny taxa kommer senare i vår att fastställas av regeringen efter förslag av riksförsäkringsverket. Verkel utarbetar sill förslag lill laxa efter överläggningar med Legifimerade Sjukgymnasters Riksförbund, som förelräder de privatpraktiserande sjukgymnasterna. Enligt utredningsuppdraget till riksförsäkringsverket skulle resultatet av den företagna kostnads- och intäklsun-dersökningen utnyttjas i verkels överläggningar om behandlingstaxans nivå m.m. fr.o.m. den 1 juli 1989. Dessa överläggningar pågår nu mellan parterna.

Mol denna bakgrund är jag - i avvaktan på resultatet av dessa överlägg
ningar - inte beredd att nu diskutera behovet av eventuella åtgärder
104                         angående de anslutna privatpraktiserande sjukgymnasternas ekonomiska

situation.

Anf. 130 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr lalman! Jag ber alt få tacka socialministern för svaret, som tyvärr endast är en redogörelse för handläggningen av laxefrågan.

Jag har med denna fråga följl upp en inlerpellalionsdebalt jag hade med förutvarande socialminister Gertrud Sigurdsen den 8 december 1987. Hon utlovade då jusl den koslnads- och inläklsundersökning som socialminislern nu hänvisar till. Nägon ulredning hade då inte gjorts sedan 1979, och förhållandena har som bekant ändrats en hel del.

I den undersökning som nyligen presenterades säger man: "Vad man ulan ivekan kan fastslå är all den andel av de egna intäkterna från behandling enligt taxa som gick åt för all läcka de praklikkoslnader som denna verksamhel förorsakat, var betydligt slörre 1987 än 1979."

Del visade sig atl lokalkostnaderna utgör en iredjedel av den lotala praklikkoslnaden.

Av utredningen framgår också all 72 % av de hellidsarbelande privatpraktiserande sjukgymnasterna arbetar mer än normal heltid om 1 600 timmar, närmare bestämt 2 055 limmar per år. Om man baserar ndloinläklen för dessa privalprakliserande sjukgymnasier, som framräknals lill 135 240 kr. i snill pä en normal arbetstid, blir ndloinläklen för deras del faktiskl inle mer än 8 661 kr. per månad. Del är en skäligen mager lön för en myckel välutbildad och erfaren yrkeskår - eller hur?

Håller socialminislern med mig om att del är principiellt vikligl atl denna kår har rimliga betingelser i sill arbele? Anser socialminislern all sjukgymnasterna är en viktig yrkeskår i vården?

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Om privatpraktiserande sjukgymnasters ekonomiska villkor

Anf. 131 Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Självfallel är vi överens om alt sjukgymnasterna är en viktig yrkesgrupp. De bör naturligtvis också ha rimliga arbetsvillkor. Del är bl.a. därför som denna undersökning har gjorls. Man vill fä en bra fakiaunderlag för de överläggningar som jusl nu pågår. Innan överläggningarna är slulförda vill jag, som jag sade i svarel, nalurliglvis inte ullala någon mening om exakl vad laxan skall vara.

Anf. 132 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr lalman! Jag kan delvis ha förslåelse för della. Men jag vill nämna en siffra som är viklig i sammanhängd. Om man jämför lönen för en anslälld fördagsgymnasl med dem som driver privatpraktik, finner man att ersättningen är belydligt sämre för de privatpraktiserande. De bör alltså fä en skälig uppräkning för sitt arbele. De utgör ju en myckel viklig yrkeskår. Jag är lacksam för all socialminislern sade så.

Del är endast 15-20 % av de legitimerade sjukgymnasterna som har privatpraktik, och de ulför ungefär hälflen av sjukgymnastbehandlingarna i den öppna vården. Del är då mycket viktigt atl vi värnar om den kåren. Jag hoppas alt socialminislern gör vad han kan för all de skall få en ordentlig uppräkning. Del är nödvändigl om vi skall ha kvar några privalprakliserande sjukgymnasier.

Överläggningen var härmed avslulad.

105

Riksdagens protokoll 1988/89:106

Prot. 1988/89:106    24 § Svar på fråga 1988/89:592 om rätten till god sjukvård

28 april 1989

Om rätten tid god sjukvård

Anf. 133 Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Pär Gransledt har frågat mig om jag är beredd alt la initiativ för all trygga allas rätt lill en god sjukvård. Anledningen till frågan är alt del i debalten ibland ifrågasatts om sjukvårdshuvudmännen lever upp till målet om rätlen lill en god sjukvård.

Hälso- och sjukvårdslagen slår fast atl målel för hälso- och sjukvärden är en god hälsa och en vård pä lika villkor för hela befolkningen. Ansvaret för att utforma och utveckla vården mot delta mål ligger på de enskilda sjukvårdshuvudmännen.

I den senaste överenskommelsen mellan staten och sjukvårdshuvudmännen om ersättningar från sjukförsäkringen, vilken godkändes av regeringen i går, har uppmärksammats att gemensamma insalser krävs för all förbättra fillgänglighden lill värd och öka kapacilelsulnytljandet inom vårdorganisationen. Staten och Landstingsförbundet har kommit överens om alt vidta en rad åtgärder. Bl.a. avsätts särskilda medel frän sjukförsäkringen för all främja etl positivt förändringsarbete. För att genomföra de olika insalser som staten och Landstingsförbundet har kommil överens om skall en särskild ledningsgrupp bildas, där staten och landslingen fill lika delar är representerade.

Della är exempel pä ålgärder som regeringen konlinuerligl arbelar med. Något ytterligare initiativ är för närvarande inte akluelll.

Då Pär Gransledt, som framställt frågan, anmält all han var förhindrad alt närvara vid sammanträdet, medgav talmannen att Karin Söder i slällel fick della i överläggningen.

Anf. 134 KARIN SÖDER (c);

Herr lalman! Jag vill lacka socialminislern för svaret.

Vi är hell överens om del som står i hälso- och sjukvårdslagen, dvs. alt alla skall tryggas rätten lill en god sjukvård och all del skall vara lika villkor för hela befolkningen i vårt land. Men del har av olika skäl visat sig inte vara så lätt atl vare sig i storstäder eller i glesbygden leva upp till detta.

Man har nu kommit överens mellan staten och sjukvårdshuvudmännen all förbällra tillgängligheten lill värd och öka kapacilelsulnytljandet. Del är en absolut nödvändighet. Vi fär i dag bevittna all del l.ex. i glesbygden är fruktansvärt ont om läkare. Vi kan bevittna här i Stockholms län hur narkosskölerskorna av olika skäl säger upp sig. Strålbehandlingen har med hjälp av majoriteten i landstinget blivit koncenlrerad till elt ställe sä alt patienter som är svårl sjuka i fortsättningen får flyttas. Frän klinikföreslån-dare har jag fått omvittnat atl del råder slora svårigheler när det gäller alt besälta olika tjänster till den sommar som ligger framför oss.

Kommer man i denna ledningsgrupp alt la upp frågor som l.ex. att ulföra
en probleminventering för atl se hur det är pä vårdområdet när del gäller
sjukvårdspersonalen och deras arbetstider? Jag tror all vi där har själva
grunden lill det hela. Det gäller också löneförbättringar och sådant. Jag vill
106                         dä fråga: Ingår detta i del förbättringsarbete som socialminislern här säger atl

ledningsgruppen skall ta hand om?

Anf. 135 Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! De exakta arbetsuppgifterna för ledningsgruppen har ännu inte angivits. Vissa riktlinjer har dock dragits upp i underlagd för beslutet. Syftet är ju då all öka tillgängligheten och förbällra kapaciteten inom hälso-och sjukvärden. Delta kan ske på olika sätt. Som exempel kan nämnas all man skall upprätta en handlingsplan för atl förkorta vårdköerna. Man skall inventera situationen i fråga om s.k. klinikfärdiga patienter, väntelistor lill operationer m.m. Särskild expertis skall slällas till sjukvårdshuvudmännens förfogande för atl hjälpa lill alt lösa dessa problem. Dessulom skall man få lill stånd en dialog och ell erfarenhetsutbyte mellan sjukvårdshuvudmännen. Del har ju visal sig atl förhållandena är ganska olika inom olika landstingsområden. Även om inte arbetet ännu är upplagt i detalj, innefallar det en rad olika ålgärder på detta område.

Det föreligger naturligtvis inga hinder för den här ledningsgruppen att ocksä la upp frågan om arbetsfiderna. Jag vel alt på den punklen har Landstingsförbundet redan etl arbele i gång, som avser personalförsörjningen över huvud tagel. Dessa frågor diskuteras också inom regeringens hälso-och sjukvårdsberedning. Vi försöker från flera häll alt komma lill rälla med de brister som för närvarande finns inom olika delar av sjukvården.

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Om stadigt bidrag tid Stiftelsen Västerbottensmusiken

Anf. 136 KARIN SÖDER (c);

Herr lalman! Del var i och för sig posilivl att höra vilka frågor den här gruppen kommer all arbeia med. Jag vill redan nu säga all jag hoppas all man kommer att arbeia mycket skyndsamt, eftersom del är myckel stora grupper av människor som vänlar på atl få behandling och som är oroliga - särskilt inför sommaren - för atl inte få den värd som de nödvändigtvis behöver.

Jag är dock inte rikligt nöjd när del gäller jusl sjukvårdspersonalens situation. Specielll i de överhettade storstadsområdena är det nog alldeles nödvändigl att man gör en grundlig probleminvenlering för alt vi skall kunna få personal lill vården. Man måste få klart för sig vilken orsaken är lill atl det pä sä många häll råder en sådan brist. Man måsle komma till rälla med silualionen för dem som arbelar troget och kämpar till en låg lön - till övervägande delen kvinnor. Så länge dessa förhållanden råder innebär delta en osäkerhet för såväl patienter som för personalen.

Jag önskar all också personalens silualion tas upp i en sådan probleminvenlering. Även arbetsfiderna borde undersökas grundligt. Vissa landsting vill göra försök av denna lyp, men de har stupat pä grund av brist pä resurser.

Överläggningen var härmed avslulad.

25 § Svar på fråga 1988/89:602 om statligt bidrag till Stiftelsen Västerbottensmusiken

Anf. 137 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON: Herr lalman! Maggi Mikaelsson har frågat mig om jag är beredd all kompensera Sliflelsen Västerbotlensmusiken för ökade kostnader med anledning av överlagandel av ansvaret för Regionmusiken och Rikskonser-

107

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Om sladigt bidrag lill Stiftelsen Västerbotlensmusiken

ler samt ompröva slatens anslag för regional musikverksamhet.

Sliflelsen Västerbotlensmusiken fär slalsbidrag via tvä anslag på statsbudgeten. Till Norrlandsoperan utgår bidrag ur anslaget Bidrag till regionala och lokala tealer-, dans- och musikinstilulioner. Norrlandsoperan har av kulturrådet för budgetåret 1988/89 tilldelats 38 s.k. grundbelopp, vilket tillsammans med ell regionalt lilläggsbidrag motsvarar drygl 3,9 milj. kr.

Landslingen överlog den 1 januari 1988 huvudmannaskapet för den regionala musikverksamhelen. Det statliga bidraget till denna verksamhel fasislälls genom årliga förhandlingar mellan slatens förhandlingsnämnd och Landstingsförbundet. Det statliga bidraget till Västerbottens läns landsfing för den regionala musikverksamhelen uppgår 1989 till 12,4 milj. kr. Förhandlingar angående bidragets storlek för 1990 kommer atl äga rum i höst.

Jag är inle beredd all nu föregripa dessa förhandlingar. De särskilda koslnadsomständighder som kan föreligga för den regionala musikverksamhelen i Väslerbollen bör bedömas i det kommande förhandlingsarbetet. Vidare bör dimensioneringen av del statliga bidraget lill Norrlandsoperan prövas i det reguljära budgetarbetet.

108

Anf. 138 MAGGI MIKAELSSON (vpk):

Herr talman! Jag ber atl få tacka för svaret, men jag tycker egentligen inle atl jag fick någol svar på den första frågan.

Silualionen för Norrlandsoperan och även för sliflelsen Västerbotlensmusiken är väl känd för Bengt Göransson. Värmlandsoperan har samma problem, av samma orsaker. Del är vikligl att kunna ha regionala musikieat-rar, och utanför storstadsregionerna finns det ju bara två sådana ute i landet.

Avsikten med min första fråga var atl framhålla att de ekonomiska svårigheler som man nu har hamnat i beror på saker som inle hade förutsells när avlalel med stålens förhandlingsnämnd slöts. Tanken med den nya ansvarsfördelningen kan ju inte ha varil att lura kommuner och landsting på pengar.

När det nu har visat sig alt personalkostnaderna har blivit så myckel högre - beroende bl.a. pä all musikerna har bytt avtalsområde - borde väl staten med litet god vilja kunna kompensera detta? Jag lycker inle all jag har fält någol svar pä den frågan. Sammanlaget har personalkoslnadsökningen uppgått lill mer än 33 %, medan ökningen av del ordinarie statsanslaget för innevarande är bara blev 4 %.

I dag är ekonomin så dålig att man inte kan planera inför framliden. En stor operauppsällning behöver ju lång framförhållning, inle minsl för att man skall kunna engagera sångare, musikaliska ledare och annan personal. Jag förstår atl Bengt Göransson är medveten om delta, men jag vill ändå ha detta sagt, eflersom silualionen i dag påverkar framliden. Jag hoppas alt Bengt Göransson vill ha det här i minnet i höst då budgetarbetet sätter i gång. Jag har full förståelse för atl man inte kan föregripa dessa förhandlingar.

Norrlandsoperan och Västerbotlensmusiken skall serva ell område som molsvarar mer än halva Sverige. Del säger sig självl all verksamhelen koslar myckel pengar. Del borde ligga i hela samhällets inlresse atl Norrlandsoperans symfonietta skall kunna turnera inom hela detta område, och att det inle

är bara Umeå kommun och Västerbottens läns landsting som skall la hela    Prot. 1988/89:106
ansvaret.                                                                                       28 april 1989

Överläggningen var härmed avslutad.

Meddelande om interpellationssvar

26 § Meddelande om svar på interpellation 1988/89:196

Anf. 139 Ulbildningsminisler BENGT GÖRANSSON;

Herr lalman! Med hänvisning till riksdagsordningen kap. 6:1 fär jag meddela all jag inte kan besvara inierpellalionen i lid. Del beror på all riksdagen ändrat sammanlrädesplanen. Jag avser all besvara interpellationen tisdagen den 16 maj.

Omfördelningen av medel tid länsskolnämndernas sammanträdeskostnader

27 § Svar på fråga 1988/89:596 om fördelniiigen av medel till länsskolnämndernas sammanträdeskostnader

Anf. 140 Statsrådet GÖRAN PERSSON:

Herr lalman! Slina Eliasson har frågat utbildningsministern om han vill medverka till alt medlen till länsskolnämndernas sammanlrädeskoslnader fördelas utifrån de faktiska kostnaderna i olika län för bl.a. resor.

Arbetet inom regeringen är sä fördelat att del är jag som skall svara pä frågan.

Medel till bl.a. nämndledamöters arvoden och resor i samband med sammanträden fördelas av skolöverstyrelsen. Det belopp Stina Eliasson nämner - 95 000 kr. - är ell schablonbelopp för arvoden lill ledamöterna, som är lika mänga i varje länsskolnämnd.

Därutöver fördelas för resor totalt inemot en halv miljon kronor. Här ulgär SÖ från hittillsvarande kostnader, som varierar alltefter reseavstånd inom länen. SÖ tar också hänsyn lill vad länsskolnämnderna själva anmäler som behov. Sä har l.ex. - enligt vad jag har inhämtat - länsskolnämnderna på Gotland och i Jämtland beräknat sina behov lill 5 000 resp. 24 000 kr. Jag har också funnit att SÖ normalt lyckas läcka de behov nämnderna anger. Jag kan därför inte se någol behov av särskild slyrning av medelsfördelningen av del slag som Slina Eliasson efterlyser.

Anf. 141 STINA ELIASSON (c):

Herr lalman! Jag ber atl få tacka statsrådet för svaret pä min fråga.

Del kan ju lyckas rättvist att anslagsgivande myndigheter delar totalsumman sä atl alla län får precis lika myckel, dvs. 95 000 kr. per länsskolnämnd. Den fördelande myndigheten har möjligen gjorl fördelningen rafionell, men fördelningen är inle rättvis. Den är orättvis.

Även om det är som statsrådet rikligl påpekar, all man har särskilda medel för resor, sä skall, enligt vad jag har inhämtat, de 95 000 kronorna också täcka koslnader för förlorad arbetsinkomst o.d. De stora avstånden vi har i vårt län, Jämtlands län, medför all dagarna blir länga. 95 000 kr. räcker således inle.

109

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Meddelande om interpellationssvar

Del slår i del skrivna svaret atl SÖ normalt lyckas läcka de behov som nämnderna anger. Jag hänger upp mig pä ordel normalt. Ibland inträffar sådant som inte är normall, och då får ofla Jämtlands länsskolnämnd stryk.

Trots atl statsrådet säger alt del inle finns något behov av särskilt styrning, tycker jag all statsrådet bör studera SÖ:s medelsfördelning till länsskolnämnderna och fundera över om del inle går all hilta något annal slags fördelningsnyckel.

Jag vill överlämna en PM till slatsrädd angående arvodeskostnader m.m. för ledamöter och suppleanter i länsskolnämnden i Jämtlands län. Därav framgår all del faktiskt finns bekymmer. Jag har inle lagil upp den här frågan för skojs skull.

110

Anf. 142 Slatsrädd GÖRAN PERSSON:

Herr talman! Jag lackar naturligtvis Slina Eliasson för allt det material som hon kan leverera som belyser frågan.

Utöver schablonbeloppet finns det också möjlighel för nämnderna all i ell slörre anslag hantera den här typen av olikheter som uppträder. Det är således inte enbarl delta anslag som man kan använda för atl läcka den här lypen av utgifter. Jag tror därför inle alt bekymret är så stort. Alla fakta som kan bidra till all vi fär en bällre verksamhel lar jag dock självfallel emol.

Anf. 143 STINA ELIASSON (c):

Herr talman! Del finns yllerligare elt bekymmer som jag vill nämna. Summan 95 000 kr. har varil konstant ända sedan 1987/88. Det finns kanske också anledning atl öka den, om inle annat så i nästa budgetförslag ifrån regeringen.

Överläggningen var härmed avslulad.

28 § Meddelande om svar på interpellation 1988/89:201

Anf. 144 Statsrådet GÖRAN PERSSON:

Herr talman! Med hänvisning lill riksdagsordningen 6 kap. 1 § får jag meddela alt jag ej kan besvara interpellationen i lid. Della beror på atl riksdagen har ändrat sammanträdesplanen. Jag avser all besvara interpellationen tisdagen den 16 maj.

29 § Talmannen meddelade all till kammaren inkommit läkarintyg för Jill Lindgren, som var sjukskriven ytterligare under tiden den 1 maj-den 30 juni.

Erforderlig ledighet beviljades.

Talmannen anmälde all Krister Skånberg (mp) även under denna tid skulle tjänstgöra som ersättare för Jill Lindgren.

30 § Anmäldes och bordlades Finansutskottets betänkanden 1988/89:FiU26 Statlig lokalförsörjning 1988/89;FiU27 Riksbankens förvallning år 1988

Skalteutskottets betänkanden

1988/89;SkU27 Ändrade beskattningsregler för lälldiesel, m.m.

1988/89;SkU32 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Thailand

Justitieutskottets betänkande 1988/89:JuU22 Tilläggsbudget II

Ulrikesutskoltds belänkande

1988/89:UU22 Tilläggsbudget II inom utrikesdepartementets område, m.m.

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Meddelande om interpeliationer

31 § Meddelande om interpeliationer

Meddelades alt följande inlerpellalioner framställts

den 28 april

1988/89:222 av Berdl Måbrink (vpk) fill utrikesministern om den politiska situationen i Korea:

Olika regionala konflikter håller nu pä all avvecklas i olika delar av världen. Del har påbörjats en minskning av kärnvapenarsenalerna. När del gäller situationen på den koreanska halvön syns ingen minskning av spänningen där. Tvärtom råder en spänd situation. I Sydkorea finns amerikanska trupper stationerade. I Sydkorea finns del dessutom en ansamling av kärnvapen.

Trots atl snart 40 år gått sedan Koreakrigets slut råder fortfarande ett slilleslåndsavlal, dvs. inget fredsavtal, mellan inblandade parter.

Del har inle saknats inlialiv för att minska spänningen på den koreanska halvön och för atl åsladkomma en fredlig och stabil utveckling i denna region. Således har regeringen i DFRK, Demokratiska Folkrepubliken Korea, lagt fram många sådana förslag som förtjänas att tas på allvar. Man har lagt fram ett fyrapunktsprogram med i korthet följande innehåll:

För det första måste den koreanska halvöns fred vara inriktad på landels återförening.

För det andra måste fred pa den koreanska halvön garanteras genom tillbakadragande av ulländska väpnade styrkor.

För det tredje måsle fred på den koreanska halvön garanteras genom reducering av vapnen i norr och i söder.

För del fjärde måste fred på den koreanska halvön förverkligas genom en dialog mellan de parter som är ansvariga för skärpningen av spänningen.

Hillills har alla försök till dialog misslyckats mer eller mindre. De årligen återkommande militärövningarna. Team Spirit, i Sydkorea med USA som

111

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Meddelande om inlerpellalioner

huvudaktör, bidrar inle lill all åsladkomma en nödvändig dialog mellan de inblandade.

Övervakningskommissionen, som blev ett resullal av stilleståndsavtald. spelar i dag en mindre roll i Korea. Sverige är en av deltagande stater i denna kommission. Enligl min uppfallning borde denna kommission kunna spela en mer betydelsefull roll i en fredsdialog. Således borde denna kommission redan nu förläggas i den demilitariserade zonen längs den militära demarka-lionslinjen.

Del vikliga jusl nu är atl olika länder engagerar sig i olika sammanhang för alt påskynda en process som leder fram till fred och försoning på den koreanska halvön. Sverige är ett av de länder som kan spela en roll i delta sammanhang.

Jag vill fråga utrikesministern:

1.    Hur ser utrikesministern  på  de olika fredsiniliativ som  lagils från Demokratiska Folkrepubliken Korea?

2.    Är utrikesministern beredd alt i olika internationella sammanhang medverka lill atl spänningarna på den koreanska halvön minskas?

3.    Är ulrikesminislern beredd att arbeta för atl alla utländska trupper pä den koreanska halvön borldrages?

112

1988/89:223 av Ulla Tilländer (c) till socialministern om ökade resurser fill statens instilul för psykosocial miljömedicin:

Såväl i regeringsförklaringen den 4 oklober 1988 som i direkfiven till arbelsmiljökommissionen sju veckor senare belönar regeringen den slora viklen av alt kartlägga och göra särskilda insatser för "de 400 000 mesl utsålla arbelena". Del framhålls - med rälla - all dessa orsakar slorl mänskligt lidande men dessulom även offeniliga ulgifler för arbetsskador, långa sjukskrivningar och förtidspensioner. Direkfiven framhåller särskill betydelsen av inle bara "län idenlifierade skador eller sjukdomar" utan även sädana som sammanhänger med "arbetets organisation och psykiskt påfrestande inslag i arbetet, eller om otillräckligt inflylande över den egna arbetssituationen", alltså den psykosociala arbetsmiljön.

I elt nyligen gjort tillkännagivande för regeringen betonar riksdagen, med anledning av c-, fp-, m- och s-motioner, viklen av insalser från Statens institut för psykosocial miljömedicin (IPM) för arbetsmiljökommissionens fortsatta arbele. Det framhålls vidare alt IPM "behöver tillföras ytterligare resurser (och all) regeringen bör överväga på vilket säll en sådan förslärkning lämpligen bör ske och snarasl återkomma med förslag till riksdagen".

Eftersom arbetsmiljökommissionens arbete enligt kommittédirekfiven skall vara slutfört senast den 30 juni 1990, belyder tillkännagivandel alt IPM måsle tillföras dessa yllerligare resurser redan för del budgetår som återstår fram till det kommissionens arbele skall vara slutfört, dvs. för budgetåret 1989/90.

Därför är del angelägel alt få besked om när och pä vilkel säll regeringen länker se till atl sä sker och med vilket belopp. Med sina totalt 8 1/2 tjänster pä riksstatanslaget måste IPM nämligen annars varsla innehavarna av minsl 1 1/2 av dessa tjänster om uppsägning fr.o.m. den 1 juli 1989. Delta skulle

Meddelande om inlerpellalioner

rimma synnerligen illa med riksdagens tillkännagivande och regeringens,     Prot. 1988/89:106 ovan återgivna höga prioritering av karlläggning av och särskilda insaler för     28 april 1989 de 400 000 mest ulsalta arbelena.

Med hänvisning till ovanslående vill jag lill socialministern ställa följande fråga:

När och pä vilkel sätt avser regeringen ge IPM de resurser som krävs för del forlsälia arbelel pä del psykosociala arbdsmiljöomrädd?

1988/89:224 av Hans Dau (m) till statsrådet Lena Hjelm-Wallén om bistånd till Nepal för atl stoppa pågående jordförsiörelse:

Riksdagen har i vår beslutat bifalla elt moderal förslag om all utöka anslagel lill särskilda miljöinsalser inom det inlernalionella ulvecklingssam-arbetel, frän del av regeringen föreslagna beloppet av 125 miljoner till de av moderala samlingspartiet föreslagna 225 miljonerna.

Utrikesutskottet tar i sina överväganden upp behovet av skyndsamma åtgärder för atl hindra markförstöring. Fattigdomen och överbefolkningen är oftast de viktigaste orsakerna lill utarmningen av naturresurserna i utvecklingsländerna.

Nepal är etl av världens absolul fattigaste länder. Landet ligger tvåa från botten enligl beräkningar av BNP. Sverige har trots detta inte ägnat Nepal någon slörre uppmärksamhel.

Jag har under mars månad i år, tillsammans med ordföranden för Svenska Handikapporganisationernas Internationella Biståndsstiftelse (SHIA), Per Hägermalm, haft förmånen all med stöd av SIDA besöka och studera elt anlal projekl, som syflar lill alt ge handikappade i delta u-land en bättre livssilualion. Jag tror all handikapprörelsen tillsammans med SIDA genom SHIA kan genomföra elt anlal av de studerade projekten.

Vad som för mig, vid sidan av handikappfrågorna, förefaller vara del mesl bestående intrycket är, att hotet mol miljön och livsbetingelserna för del nepalesiska folkel har nått en nivå där snarl ingen återvändo finns.

Överbefolkning och del därav följande behovel av odlingsmark har inneburit atl detta tidigare skogbeväxta land nti snarl är uppodlat överallt där någon som helst möjlighet finns att bruka jorden. Trots della påslås nepaleserna inte kunna försörja sig med livsmedel under mer än sju till åtta månader av året.

Nepal är som bekanl etl myckel kuperat land, och della har i kombinalion med den extrema exploateringen av odlingsbar mark gjorl alt erosionen nu hotar alt ödelägga stora delar av de arealer som brukas i bergssluttningarna.

Kan inte erosionen och jordförstörelsen stoppas kommer Nepal myckel snarl att drabbas av en ekologisk kalastrof. Utrikespolitiska Institulel beskriver i sin serie "Länder i fickformat" hur landel bokstavligen spolas borl på grund av denna extrema uppodling.

Mot bakgrund av vad jag har sett i Nepal är min fråga lill biståndsministern:

Är biståndsministern beredd atl verka för all en del av de ökade miljöanslag som riksdagen nyss beslutat om kommer alt användas till att

113

Prot. 1988/89:106   försöka mildra och på sikt stoppa den enorma miljökatastrof som är pä gång i
28 april 1989    Nepal?

Meddelande om interpeliationer

1988/89:225 av Charlotte Cederschiöld (m) lill jusfilieminislern om skärpt straff för misshandel av hustru och barn, m.m.;

En man som brutalt misshandlat sin familj och allvarligl skadat barnens (i detta fall sex barn) och moderns liv fär sex månaders fängelse. Slraffel halveras obligatoriskt till tre månader. Därav frånräknas de tre veckor han sulfit häklad. Efler drygt två månaders fängelse kan han återupptaga misshandeln. Detta vet hans barn, som redan har svåra psykiska störningar.

Tre månaders fängelse skall ställas mot troligen årslånga lidanden för sju andra personer.

Utvärdering av besöksförbudslagen, reglerna om målsägandebiträde och samlalsbehandling (samtal med förövarna) är svaga samhällsinsatser mot barn- och kvinnomisshandlare. Självfallet har exempelvis samtalsterapi en roll alt spela inom kriminalvården, men behövs det inte mer pålagliga insatser än all samtala?

Den viktigaste tryggheten för misshandlade kvinnor och barn utgörs i många fall av de ideellt drivna kvinnojourerna.

Mol denna bakgrund vill jag fråga slalsrådel:

1.   På vilkel sätt grundar sådan lagstiftning en tro på ett fungerande rättssamhälle hos de unga?

2.   Avser statsrådet atl förändra nuvarande straffsatser så alt dessa bältre överensslämmer med det allmänna rättsmedvetandet när del gäller åratal av fysisk och psykisk misshandel?

3.   Är statsrådet beredd atl medverka till alt den som misshandlar små barn med risk för livslånga men inle släpps ut efter halva liden beräknat på nu gällande straffsats?

4.   Är det enligt statsrådets bedömning rimligt alt ej ringa våldsbrott mol underårig generellt innehåller skadeståndstalan?

1988/89:226 av  Per Stenmarck  (m)  till miljö- och  energiministern  om erosionsskadorna på vissa skånska kustavsnill;

Slranderosion är till stora delar etl globall problem. Forskare har påvisat att det sker en tillbakagång av sand- och badstränder över hela världen. Det finns flera skäl till delta, bl.a. att det fortfarande pågår en långsam höjning av havsytan.

I Norden sker på flera ställen en fortgående förstörelse av kusterna, l.ex. vid Jyllands väststränder i Danmark och längs södra och västra Skåne.

Stora delar av den skånska sandkusten är utsatt för mer eller mindre
kontinuerlig erosion. Som enföljd av delta har stränderna minskat, i vissa fall
kraftigt och på korl lid. Delta fenomen ulgör ett slorl problem för flera
skånska kustkommuner. Hårdast drabbad är sannolikl Yslad, där stora
områden är skadade. Kommunen har vidtagit ålgärder under flera år, men
dessa har sällan varil särskilt framgångsrika. Detta ger ocksä ett mätt på hur
I ,                           slorl problemet är och hur svårt del är atl lösa.

Generellt kan sägas, att stranderosioner orsakar stora problem för hela södra och västra Skåne. Därmed påverkas i stort sell alla kuslkommuner frän Yslad i söder till Ängelholm i nordväst.

Åtminstone två faktorer spelar in:

Den ena är med slor sannolikhet drivhuseffeklen. Därmed minskar den lolala ulslrälningen. Följden blir en ökande lemperalur och en beräknad stigning av nivån i världshaven med en meter på 100 år. För slora delar av Östersjön kan della få drastiska konsekvenser. I exempelvis kustområden som Yslad, Kåseberga och Löderup, i sydöstra Skåne, kan havd redan under del innevarande seklet komma alt hota alltmer av bebyggelsen.

Redan nu, innan någon påtaglig höjning av medelvallennivån kan påvisas, ulgör slranderosionen stora problem för Yslad, Trelleborg, Vellinge, Lomma och Landskrona (Ven).

All detta är etl problem som främsl berör Skåne beror pä den landsänkning som - samiidigi med höjningen av vattennivån - förekommer där, medan övriga Sverige har fortsall landhöjning. Att Skåne dessutom har en lång sammanhängande sandkusl gör problemen än större.

Av det faktum atl stränder runl om i världen drabbals kan man nog dra slutsatsen atl alla stränder inle kan räddas, inte ens i Sverige. Men det borde finnas områden som, för djurlivet och ur rekreationssynpunkl, är värda alt göra exlra insalser för. I sådana fall borde även slalen la ell ansvar.

Kommunerna runl den skånska kusten ser mycket allvarligl på frågan. Självklart är detta i första hand en kommunal och i andra hand en regional fråga, där enskilda kommuner samarbetar för atl nä en lösning. Delta framgår både av nalurresurslagen och av plan- och bygglagen. De berörda kommunerna lägger ocksä ned ell slorl arbete pä all nå en lösning. Men även staten har ett inlresse av alt långsikfigl rädda skadade stränder.

I etl interpellationssvar här i kammaren för ganska exakt elt är sedan (Riksdagens snabbprotokoll nr 129, måndagen den 30 maj 1988) framhöll miljö- och energiministern all "vi har, med rätta tycker jag, lagl elt större ansvar pä kommunerna och gett dem slörre rättigheter när det gäller att arbeta pä det här området. Del innebär all de människor som finns närmasi problemen skall hantera dem. Jag tror all det finns många fördelar med del." Detta är säkerl forlfarande en riktig bedömning.

Birgitta Dahl sade vid delta tillfälle också att självfallet ingår "alla frågor av belydelse för miljön i det nu pågående Östersjösamarbetet" och all, del är "klart alt slalen, naturvårdsverket och länsstyrelserna har etl övergripande ansvar för planering av del här slaget".

Som jag ser del är det rimligt all slalen är med och tar ell ansvar för dessa problem, därför att arbetet kommer atl medföra slora kostnader, som det är orimligt all etl lilel anlal kommuner med speciellt långa kuster själva skall la pä sig. Dessulom är den här marken normall sell allemansrättsligl lillgänglig. Del sistnämnda är något som belyder myckel i ell landskap som Skåne, där sådan mark faktiskl är en bristvara. Därför borde även slalen ha elt intresse av atl bevara denna mark.

För atl komma lill rätta med de problem som finns i dag, och för all förhindra all nya uppkommer, krävs det ekonomiska resurser både till forskning och lill berörda kommuner.

Prot. 1988/89:106 28 april 1989

Meddelande om inlerpellalioner

115

Prot. 1988/89:106    l. Hur ser miljö- och energiministern i dag på problemen med erosionsska-

28 april 1989

Meddelande om interpeliationer

dorna pä de skånska stränderna?

Har det pågående Östersjösamarbetet, som miljö-och energiministern för

ett år sedan hänvisade till, lett till något resullal?

På vilkel sätt kan regeringen stödja arbetet med att komma till rätta med

erosionsskadorna?

1988/89:227 av Björn Samuelson (vpk) till statsrådet Göran Persson om åtgärder mot sponsring inom lärarfortbildningen, m.m.:

I en frågedeball i februari sade statsrådet all han ansåg del direkt olämpligt atl sprida reklambudskap via skolans läroböcker. Denna reklamsaisning i läroböcker verkar fortsätta trots statsrådets uttalande.

Det har nu också visal sig atl direki sponsring med vidhängande reklambudskap förekommer inom lärarforlbildning. T.ex. försäkringsbolag erbjuder kurser i både lärarutbildning och läromedel i moralisk-diska frågor. Även Lions bedriver liknande verksamhel med hela kurspaket. Av lidningsuppgifler all döma verkar denna verksamhel ha sanktion hos statliga skolmyndigheter.

Jag tycker att frågor av moralisk-etisk art är av den svårighetsgraden all del krävs en nogsam genomgång av dessa läromedel och all lärarulbildningen ocksä inom della område måsle stå pä vetenskaplig grund. Det vore oerhört olyckligl om ämnesavsnill i skolan av moralisk-etisk karaklär öppnas för reklambudskap och ensidiga parlsuppfaltningar. Än värre är det om frågor av ovanslående karaktär förflackas och ges svar av förenklad karaktär.

Jag vill fråga slalsrådel:

Vilka ålgärder ämnar slalsrådel vidla för att förstärka de samhälleligt, demokratiskt slyrda inifiafiven för att förbättra de moralisk-diska frågornas ställning i ungdomsskolan?

Ämnar statsrådet vidla ålgärder för alt hindra atl partsintressen slår igenom i lärarforlbildning och läromedelsproduktion inom ovan nämnda områden?

116

1988/89:228 av Elisabeth Persson (vpk) lill slatsrädd Göran Persson om åtgärder mol reklam i'läroböcker:

I början av februari frågade jag statsrådet Göran Persson om han har för avsikt all vidla några ålgärder för all förhindra reklam i läroböcker.

Frågan slälldes med anledning av alarmerande rapporler som kommil om all skolstyrelser gått ut och sålt reklamplats i läroböckerna lill hugade köpare.

Skolministern ansåg alt del var direki olämpligt all i läroböcker eller på annal säll i skolan sprida reklambudskap, men förmodade all kommunerna skulle komma all la sitt ansvar ulan yllerligare särskilda regler från riksdagens eller regeringens sida.

Efter del all skolministern avgav sill svar har åtminstone ytterligare en kommun sålt reklamplats i läroböcker. Även eleverna pä högstadiet i Gamleby får nu finna sig i att ha klistermärken med reklam för olika förelag

och produkler i sina läroböcker. Det är uppenbart att kommunerna inte lar    Prot. 1988/89:106

28 april 1989

Meddelande om frågor

något ansvar i den här frågan. Jag vill fråga statsrådet:

Hur långt skall det gå innan skolministern länker vidla några åtgärder mot reklamen i läroböckerna och i skolan?

32 § Meddelande om frågor

Meddelades all följande frågor framställts

den 27 aprd

1988/89:614 av Ulla Orring (fp) till juslilieminislern om vidgal lillämpnings-område för lagen om produklsäkerhel:

En ny lag om produktsäkerhet skall träda i kraft den 1 juli 1989. Redan när propositionen presenlerades protesterade folkpartiet mot atl lagen skulle komma att utesluta sådana varor och tjänster som tillhandahålls inom den offentliga servicen. Riksdagen beslöl ocksä alt ge regeringen till känna behovet av en utvidgning av lagens tillämpningsområde.

Min fråga är:

När avser statsrådet atl verkställa riksdagens beslut?

den 28 april

1988/89:615 av Gudrun Schyman (vpk) till utbildningsministern om freds-och konfliklforskningen vid Lunds universitet:

Institutionen för freds- och konfliklforskning vid Lunds universilel (LUPRI) är nedläggningsholad. En utredning har föreslagit atl institutionen skall slås samman med hisloriska institutionen, och förordnandet för den enda ijänsten som forskarassistent/föreståndare upphör den 30 november 1989.

I vår problemfyllda värld är del svårt att länka sig ell mer angelägel ämne all ulveckla, varför det framstår som obegripligt atl man nu lydligen länker avveckla LUPRI.

Är utbildningsministern beredd all vidta ålgärder för att säkra atl freds-och konfliktforskningen vid Lunds universitet kan fortsätta som självständig akademisk disciplin?

1988/89:616 av Berid Måbrink (vpk) fill ulrikesminislern om åtgärder mot rapporterat våld mot befolkningen i El Salvador:

Brotten mot mänskliga rättigheter och våldet mol befolkningen i El Salvador trappas nu upp alltmer.

Den 19 april stormade soldater från armén och säkerhetsstyrkorna lokaler som tillhör fyra folkliga organisationer; kristna kommittén för krigsflykting-

117

Prot. 1988/89:106    ar, CRIPDES, den fackliga organisationen FUSS, de arbetslösas kommitté

28 april 1989          CODYDES, samt det salvadoranska kvinnoförbundet ADEMUSA. 90

,,   , , ,    '.        ~       personer fördes bort, däribland även barn.

Meddelande om frågor      ..........           ,„                   ,j-                  rii       ii

Följande dag slapptes 19 personer som kunde vittna om fysisk och psykisk

tortyr samt om minst en våldtäkt.

En mängd andra övergrepp finns rapporterade. Därutöver "försvinner" människor räll och slätt.

Jag vill fråga ulrikesminislern;

Har regeringen  med  anledning av de senaste händelserna framfört protester lill de ansvariga i El Salvador? Vilka andra initiativ lill åtgärder har regeringen vidtagit?

1988/89:617 av Sören Lekberg (s) till bostadsministern om bostadsbyggandet i Stockholms län:

Bostadsbristen är akut i Stockholms län. Trols den införda byggregleringen minskar bostadsbyggandei.

I år har kommunerna salt upp som mål en igångsättning av 14 600 lägenheter.

Fram till i dag har dock länsbostadsnämnden endasl lämnat preliminärt beslut om bostadslån för ca 600 lägenheter, varav 200 i flerbosladshus och 350 i småhus.

Vad avser bosladsminislern vidta för åtgärder för atl snabbi öka igångsättningen av byggandet av lägenheter i Stockholms län?

33 § Kammaren åtskildes kl. 16.44. In fidem

GUNNAR GRENFORS

/Gunborg Apelgren

118

Förteckning över talare                                               Prot.

(Siffiornaavsersida i protokollet)                 '                                  1988/89:106

Fredagen den 28 april

Andre vice talmannen 24

Andersson, Elving (c) 16, 32, 37, 42, 46    ■

Andersson, Georg, kommunikationsminister 39, 44, 48, 77, 78, 79, 81

Andersson, Sten, utrikesminister 67, 69, 71, 72, 73, 74, 75

Bergdahl, Hugo (fp) 13, 34, 37, 42

Claesson,Viola (vpk) 20, 33, 38, 43, 47, 54

Clarkson, Rolf (m) 11, 55, 56

Dahl, BirgiUa, miljö- och energiminister 87, 88, 89, 90, 91

Eliasson, Slina (c) 95, 96, 109, 110

Feldl, Kjell-Olof, finansminister 75, 76, 77

Fleetwood, Elisabeth (m) 83, 84

Fogelberg, Margarela (fp) 83

Freivalds, Laila, justitieminister 93, 94, 96, 97, 101, 103

Goés, Eva (mp) 89

Gustafsson, Hans (s) 59, 62

Göransson, Bengt, utbildningsminister 107, 109

Halvarsson, Isa (fp) 66

Hellström, Mals, jordbruksminister 81, 83, 84, 85, 86

Hulterström, Sven, socialminister 104, 105, 106, 107

Ingvardsson, Margö (vpk) 95, 96, 99, 102, 103

Irhammar, IngbriU (c) 57, 98, 102, 104

Johansson, Rune (s) 28, 35, 38, 55

Komsledt, Wiggo (m) 75, 76, 77

Leissner, Maria (fp) 74

Lindblad, Gullan (m) 105

Lundgren, Kent (mp) 99

Lönnqvisl, Ulf, bosladsminisler 92

Mikaelsson, Maggi (vpk) 78, 79, 108

Måbrink, Bertil (vpk) 68, 70, 71, 73

Mårtensson, Ingela (fp) 69, 70, 71, 72

Olson, Bengt Harding (fp) 100, 102, 103

Olsson, Martin (c) 82, 84

Ollosson, Roy (mp) 25, 34, 36, 44, 46, 85, 86, 90, 91

Persson, Göran, slalsråd 109, 110

Pdersson, Sven-Olof (c) 63

Pohanka, Ragnhild (mp) 87, 88, 89, 92

René, Inger (m) 100, 102

Skårvik, Kenlh (fp) 49

Svenson, Karl-Gösta (m) 62

Svensson, Evert (s) 51

Svärd, Anders (c) 93

Söder, Karin (c) 106

119

Prot.                   Thorén, Rune (c) 52, 55, 56, 62

1988/89:106         Åbark, Ulla-Brin (s) 65

Åhnberg, Annika (vpk) 80, 81 Östrand, Olle (s) 57

120 gotab  89106, Stockholm 1989