Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1988/89:104

Onsdagen den 26 april

Kl. 09.00

1 § Justerades prolokollel för den 18 april.

2 § Debatt vid remiss av proposition 1988/89:150

Föredrogs proposition 1988/89:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m.m. (kompleUeringsproposition).

Anf. 1 BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Vi har en riksdagsordning som riksdagen och regeringen skall arbeta efler. I riksdagsordningen står det alt regeringen skall lämna sina propositioner pä sädana lider all anhopningen av arbete hos riksdagen förebyggs. Budgelen skall lämnas den 10 januari, och anslagspropositioner skulle i är ha lämnats senasl den 25 februari. Före april månads utgång skall regeringen lämna elt förslag till slutligt reglering av budgeten. Det vi nu skall göra är att remittera den slutliga regleringen, dvs. kompldleringspropositionen, till finansutskottet.

Regeringens hantering av denna fråga motiverar egentligen elt avslagsyrkande på remilleringen och alt kompletteringspropositionen därmed skickas tillbaka till regeringen.

Förra våren behandlade riksdagen ell betänkande om riksdagens arbetsformer. Då sades det atl budgetarbetet i riksdagen i alll väsenfiigi skall vara avslutat i månadsskiftet april/maj, dvs. om några dagar. I kompldleringspropositionen skall redovisas de korrigeringar som den tidigare budgetprocessen i riksdagen har givil anledning till eller de förändringar som det ekonomiska lägel kan ge anledning lill. Vidare gavs elt tillkännagivande till regeringen om att budgetpropositionen måsle vara mer fullständig än vad som har varil fallel under senare år. För all undersiryka att kompletleringsproposilionen bara skulle behandla övergripande ekonomisk-politiska frågor - och inte vara ell nyll budgddokumenl - beslutade riksdagen all kompldleringspro-posilionen inle skulle få delas till andra ulskoll än finansutskottet.

Ärade riksdagskollegor! Vad är del vi nu har fält i våra händer? Ja, inle är det vad riksdagen har avsett med en kompleUeringsproposition. Del är näslan en helt ny budget.

Kompletleringsproposilionen 1980/81 innehöll några förslag frän två deparlemenl. Förra årels proposition, som kritiserades så hårt redan dä, innehöll en rad förslag frän älta departement. Nu har vi framför oss ell

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Debatt vid remiss av proposition 1988189:150

dokument som innehåller ännu fler förslag från tolv departement. Som om detta inte skulle räcka avser regeringen atl ålerkomma senare med en komplettering av kompletleringsproposilionen. Regeringen struntar fullständigt i riksdagsordningens beslämmelser och i vad riksdagen uttalar.

Bakgrunden till uppstramningen av budgetprocessen i riksdagen var inte bara alt skapa rimliga arbetsformer. Del var också behovet av all riksdagens ledamöter under den allmänna motionstiden skulle kunna la en samlad slällning lill den ekonomiska politik som regeringen avser atl föra under del kommande budgetåret. De olika partiernas budgetförslag och ekonomiska polilik skulle därmed kunna jämföras.

Herr talman! Del finns ingenting som motiverar en kompldleringspro-position av den omfattning som nu har lagts på riksdagens bord. För del första är flera av förslagen hell normala budgetfrågor, som kunde och skulle ha presenterats i anslagspropositioner senasl för två månader sedan. För det andra har flera av de förslag som regeringen nu lägger fram redan behandlats i kammaren tidigare i vår. För det iredje har vad gäller de rent ekonomiskpolitiska frågorna inget väsentligt nytt hänt som inle var känt när budgelen lades på riksdagens bord i januari.

Överhettning på arbetsmarknaden och den galopperande inflalionen fanns redan i januari. Vi i folkpartiet har varnat för denna situation, och vi har också presenterat förslag för alt förebygga den situation som man nu har hamnat i. Men sä sent som i januari motsatte sig Feldt ånyo en åtstramning, och han tillade alt höjningar av skattetrycket inte bör användas som ett finanspolitiskt instrument.

Nu har hoppjerkan vänt. Det som för tre månader sedan skulle skapa arbelslöshel kallas nu för atl eliminera överefterfrågan. Det som var högsla visdom om skattehöjningar för tre månader sedan är nu fel. Att regeringen föreslär fel åtgärder vid fel tidpunkt beror på dess inkompetens och oförmåga all ta itu med Sveriges grundläggande strukturella problem, dvs. skatterna, den offentliga sektorn, transfereringarna och socialförsäkringssystemet. Inga kortsiktiga ålgärder av det slag som regeringen nu har presenterat kan lösa de problem som Sverige brottas med.

Herr lalman! Del finns både formella och ekonomisk-politiska skäl alt inte behandla kompletleringsproposilionen. Jag avstår dock i år från att yrka avslag pä remissen till finansutskottet. Men jag kommer atl göra del näsla är om hanteringen då blir lika oförskämd och inkompetent. Allt nalurliglvis under förutsättning alt regeringen dessförinnan inte har tvingats all avgå.

Anf. 2 CLAES ROXBERGH (mp):

Herr lalman! Miljöpartiet de gröna delar regeringens bedömning att det behövs en åtstramning av den svenska ekonomin. Men vi menar alt del här är fel väg att vandra. Regeringen har anvisat en felaklig väg. Människorna är i dag inle beredda att lägga pengar i statens kista. Men enligl SIFO är nio av tio människor beredda atl sänka sin standard för miljön. Åtstramningen måste ha en miljöprofil.

I 1988 års val gjorde socialdemokraterna ett stort nummer av att man skulle bli ell miljöparti. Socialdemokraterna har nu en gyllene chans all bevisa allvaret i sina föresatser.

Miljöpartiet de gröna är beredda att stödja en åtstramning, som framför alll riklar sig mot olika slag av miljöförstöring. Men åtstramningen måste kombineras med miljösatsningar, dvs. satsningar pä SJ, förverkligandet av dubbelspåret pä västkustbanan och miljöhjälp lill Polen.

Förslagel om en generell höjning av arbetsgivaravgifterna avvisas av miljöparfiet. Vår allmänna inriklning är all sänka skatterna på arbele och i slällel höja dem på energi, knappa råvaror och miljöutsläpp. Detta skapar pä sikt ell samhälle i bältre balans med naturen.

Miljöpartiet de gröna säger också nej lill en generell momshöjning på 2 %. Om en åtstramning skall göras av konsumtionen, skall den i första hand inriktas mol sådan konsumtion som tär på knappa nalurresurser och förorenar miljön. Vi är också beredda alt diskulera en differentierad moms och lägre moms på basmal.

Vi avvisar förslaget om all avskaffa livsmedelssubvenlionerna. Förslaget innebär orimliga prishöjningar pä elt av våra viktigaste baslivsmedel och får också negativa återverkningar pä jordbruket.

En slor del av dagens energianvändning orsakar svära miljöproblem. Del gäller bl.a. utsläpp av svavel och kväve från eldning av fossila bränslen. Utsläppen av koldioxid från dessa bränslen orsakar växthuseffekten, som allvarligt hotar klimatet på jorden. Användandet av kärnkraft orsakar stora avfallsproblem och spridning av radioaktivitet.

För atl klara de uppställda energipoliliska målen krävs en slräng hushållning med energi i alla former. En sådan hushållning befrämjas bäsl av ell högt energipris. Miljöpartiet de gröna har i riksdagen motionerat om en omläggning och höjning av energibeskattningen. Vårl förslag skulle innebära minsl samma älslramningseffekl som regeringen föreslär. Förslaget innebär bl.a. en övergång till beskattning av energiråvara, införande av skall på flygbränsle, höjda skattesatser pä bensin och höjd kilomelerskalt.

Konsumtionen av alkohol och tobak innebär ell allvarligt hol mol folkhälsan och leder också, vad gäller alkohol, till svåra sociala problem. Enligt vissa beräkningar borde egentligen en liter sprit kosla 400 kr. för alt täcka samhällels sjukvårdskostnader och andra sociala kostnader. Vi vill därför ha en slörre höjning än den regeringen föreslår.

Ell område som verkligen är överhettat i dagens läge är reklambranschen. Över 20 miljarder kr. slösas pä reklam. Tidningarna är fulla av helsidesan-nonser och brevlådorna bågnar av all direktreklam. Bara direktreklamen drar energi molsvarande ell halvl kärnkraftverk. Miljöpartiet de gröna har i riksdagen föreslagit atl som en första ålgärd den nuvarande reklamskatten skall fördubblas.

Överhetlningsproblernen är särskill slora i slorsläderna, framför alll i Stockholmsområdet. Särskill bekymmersam är utvecklingen pä byggmarknaden där kostnaderna exploderar. Del byggs mer och mer kontor, medan bostadsbyggandet fär stå lillbaka. Miljöpartiet de gröna föreslär därför atl en särskild tidsbegränsad investeringsavgifi på 25 % skall införas på opriorileral byggande i Stockholmsområdet, eventuellt också på annal håll.

Om en åtstramning av konsumtionen genomförs bör barnbidragen höjas enligl regeringens förslag. Pä delta sätt kan svaga grupper kompenseras. Vi i miljöpartiet de gröna är beredda atl diskulera en åtstramning.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Debatt vid remiss av proposition 1988/89:150

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Debatt vid remiss av proposition 1988/89:150

Anf. 3 TALMANNEN:

Får jag be om slörre tystnad i kammaren. Detta är en hell författningsenlig debatt vid remiss av proposition.

Anf. 4 GUNNAR BJÖRK (c):

Herr lalman! Som har sagls tidigare är den proposition som nu har kommit räll omfattande. Det kommer alt bli ganska arbelssaml atl hantera den under den månad som är kvar av sessionen. Del är nalurliglvis anmärkningsvärl all regeringen utnyttjar sin möjlighet att lägga fram en sådan här lung proposition den sisla länkbara dagen. Del är också anmärkningsvärt all regeringen inle kan lillmölesgå riksdagens önskemål om alt fä proposilionen i god lid.

Del är möjligl alt del finns delar i proposilionen som utskotten kan skjuta lill hösten. Man får se om del är nödvändigt alt alla delar las upp under vårsessionen.

När del gäller proposifionens innehåll menar jag alt om regeringen bedömer att vissa åtgärder är nödvändiga måste den kunna framlägga sädana förslag för riksdagen. Jag anser därför, herr talman, all man bör remittera proposilionen lill finansutskolld.

Anf. 5 LARS TOBISSON (m):

Herr lalman! Jagskall inle kommenlera den reviderade finansplanen i sak, även om del vore frestande, ulan uppehålla mig vid behandlingsgängen.

När regeringen lade fram sin budgetproposition i januari kallade vi moderaler den för Feldis ofullbordade. Trols alt del i grundlagen är föreskrivd atl förslag beiräffande utgifter och inkomster för nästkommande budgetår skall presenteras i budgetförslaget i januari, sade regeringen på punkt efler punkl all man skulle ålerkomma med närmare besked och direkla anslagsförslag resp. skatteföreskrifler i kompletleringsproposilionen.

När vi nu får della dokumenl kan vi konsiaiera alt det inte är någon kompleUeringsproposition i gängse mening. Det är en budget, minibudget, som betydligt mer förtjänar den beteckningen än det förslag som fanns i januari.

Delta skapar problem för oppositionen. Vi är enligl grundlagen tillhållna all lägga fram våra förslag i januari. Del är den enda tidpunkt vi har, om inte regeringen kommer med en proposition som vi kan anknyta motioner till. Del betyder således atl man kräver av oppositionen att vi skall presenlera våra budgdaliernaliv i januari, medan regeringen skall kunna tjuvhälla på sitt fram lill slutet av april.

Vad del här kan betyda skall jag illustrera med skattefrågan. Det råder inget tvivel om all grundlagen föreskriver atl regeringen skall lägga fram förslag lill inkomstskatt för 1990 i budgetförslaget i januari 1989, eftersom del rör inkomsterna för del kommande budgetåret. Denna fråga nämnde regeringen emellertid inte. Vi moderaler lade fram elt förslag till skalleskala. Folkparliel valde atl, som man sade, avvakla lill kompletleringsproposilionen eftersom del då borde komma förslag frän regeringen. Men del kom inget sådant förslag. Därmed är man såvitt jag förstår förhindrad all lägga

fram ell eget alternaliv. Man fär vänta och se om regeringen någon gäng i höst kommer med ett sådant förslag. Detta är absolut inte i enlighet med de föreskrifter som finns.

Vi fär nu problem i riksdagen med atl behandla den här minibudgeten. Kompletleringspropositionen skall ju vara en liten korrigering och en summering av del arbele som har bedrivits under våren med anslagsfrågor och skattefrågor. Nu får vi således en ny budgel där man l.o.m. återkommer med anslagsförslag beträffande sådana saker som redan har behandlats i riksdagen, l.ex. mjölkprissubvenlionerna.

Vi har inte ens fåll se allt. En stor del av de skaltehöjningar som kommer härrör från löneskatten. Det förslagel måsle la vägen över lagrådet. Därmed kommer den proposilionen inle förrän fram i maj. Effekien av denna skatt finns inte ens inräknad i de ekonomiska beräkningarna i kompletleringsproposilionen, som trots allt utger sig för alt vara det slutliga förslaget till budgel för näsla budgetår.

Det finns nu ett förslag om atl denna proposition skall remitteras lill finansutskottet. Jag talade med lalmannen om della i går och sade all sä som kompletleringspropositionen ser ul är det orimligt all de många inblandade utskotten inte själva får behandla den, bereda den och lägga fram belänkanden för kammaren. Del hänvisas till all vi förra året på förslag av konstitutionsutskottet fattade beslul om en sammanhållen behandling, och dä skall allling remitteras lill finansutskottet. Detta kan inle ha varil avsikten. Det är hell omöjligl alt man faktiskt skulle vilja röra till behandlingen så alt man remitterar allt som finns i årets kompletleringspro-posilion lill finansutskottet. Finansutskottet får sedan skicka ut proposilionen för yttranden till snart sagt alla riksdagens utskott. De avger sina yttranden med avvikande meningar. Under stor lidspress får vi sedan in dem till finansutskottet, som bara rent formellt skall byta namn pä de avvikande meningarna och vidarebefodra dessa, som får anses vara kompetenta bedömningar från specialutskotlen lill kammaren.

Vi kommer dessutom att få en myckel konstig bild den sisla arbetsdagen på sessionen. Då kan vi se fram emot en deball som kan bli hur lång som helst. Försl har vi finansulskotld, sedan partiledarna och sedan kanske tolv utskoUsrundor kring mycket väsentliga frågor. Ingen har väl egenlligen länkl sig all del skall se ut pä det visel.

Herr lalman! Jag menar all denna ordning dessutom strider mol en annan föreskrift i grundlagen, som säger att vissa ärenden skall behandlas av vissa utskott. Det kan där klarl utläsas att frågor om partistöd skall behandlas av konstitutionsutskottet, frågor som rör arbetsmarknadspolitik avarbetsmark-nadsulskollel, frågor om skolan av ulbildningsulskoltel osv. Dä är del fel atl gä pä denna linje, som vi nu ivingas lill genom kompldteringsproposilionens konstruktion.

Nu kan man lösa detta genom alt finansutskolld överlämnar förslag till de utskott där de egentligen hör hemma för beredning och förslag lill kammaren. Del kan då sägas strida mot den bestämmelse som antogs för elt år sedan. Jag menar ändå alt del är den rimliga vägen all gä fram. Som ledamot av finansutskolld kommer jag, sedan propositionen av formella skäl har remitterats dit, atl föreslå atl olika delar överlämnas för ställningstagande i

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Debatt vid remiss av proposition 1988/89:150

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Debatt vid remiss av proposition 1988/89:150

berörda utskott. Då kan också dessa ärenden behandlas tidigare än den sista arbetsdagen, den 7 juni, dä vi skall ha vår sluideball. Del kommer dock all bli myckel besväriigi ändå. Den brådska som norniali bara brukar prägla finansulskoUds arbele, kommer dä all gälla för samtliga. Jag kan alltså godta denna remiss till finansutskolld, men jag förutskickar all jag där kommer all arbeia för alt dela upp kompletleringsproposilionen på här nämnl salt.

Anf. 6 HANS PETERSSON (vpk):

Herr talman! Ärade ledamöler! Den politiska taktiken atl inte lägga fram alla sina,förslag i januari kritiserade vi redan förra årel, när regeringen höll inne sill skalteförslag ända fram till valrörelsen, och delvis även till efler valrörelsen, medan samtliga andra partier var tvingade alt bekänna färg redan i januari och därmed finansiera sina skalleförslag. Regeringen kunde sedan ha dessa förslag ofinansierade, som en komplettering.

Jag måste hålla med Lars Tobisson när han kritiserar också mängden av förslag, eflersom vi som. oppositionsparti ofla fär uppleva alt del sker en myckel hård gallring bland de yrkanden som vi ställer i samband med kompletleringsproposilionen. Vissa yrkanden anses som bekanl inle höra dil. Del är sväri all hälla igen på förslagen när regeringen kommer med sä viitomfallande förslag pä så många områden.

Vi från vpk har redan för något år sedan insett problemen med finansutskottet och dess slällning som överutskott, som del brukar kallas i folkmun. Vi länker försöka underlätta arbelel på så sätt atl vi skriver en motion på varje ulskoltsomräde, sä all del skall bli län all remittera och behandla förslagen. Dä får vi något slags ordning i papperen, sä alt vi kommer hem den 7 juni.

Annars måsle jag nog göra reflexionen alt denna våldsamma procedurde-balt som har uppstått är lilel förvånande, De borgerliga tvekade ju inle att kalla in en urtima riksdag för all hälla förhandlingar om momshöjningar. De som minns det vel alt vi satt här mitt i sommaren och diskulerade momshöjningar. Del, om något, var väl panikåtgärder. Jag tolkar situationen som atl del politiska utrymmet till höger nu har ätits upp av socialdemokratin, alt det börjar bli trängt med de egna borgeriiga politiska förslagen och att det därför är tacksamt alt attackera procedurer och andra frågor än själva politiken.

Vpk:s upprördhet över förslagen i kompletteringspropositionen rör inte sä mycket själva proceduren som innehållet, dvs. fördelningspolitiken. När det gäller frågan om behovel av en åtstramning måste vi för vår del säga alt förslagen hell saknar trovärdighet. Man är beredd alt ä ena sidan släppa fram en ökad konsumtion hos höginkomsttagare med omfattande marginaiskalle-sänkningar och å andra sidan slå lill med åtstramningar genom en höjd moms, som drabbar den breda massan, dem med de små inkomsterna. Del borde ge varje tänkande politiker insikt om att detta lill slora delar är en luftproposition.

Anf. 7 JAN BERGQVIST (s):

Herr talman! Del var bäde överraskande och spännande all vi nu är mitt uppe i en slor deball om den ekonomiska politiken, om förfaliningsfrägorna

och om riksdagens arbetsformer. Jag har numera sällan tillfälle all äntra riksdagens talarstol och lycker atl del var trivsamt att få denna oväntade chans atl tala. Lika ovänlat som angenämt, som prästen sade när han kom till himlen.

Birgit Friggebo sade: Ingenting motiverar en kompleUeringsproposition av ell sådant här slag. Men den diskussion vi nu har haft visar att en majoritet av riksdagens ledamöter anser all det nu behövs en åtstramning. Vid närmare eftertanke, Birgit Friggebo, kan man väl inte säga att ingenting motiverar en sådan här kompleUeringsproposition. Birgit Friggebo har en partivän som vid elt tillfälle blev hårt trängd i en debatt. Han förstod del och sade dä: Det är klart att jag överdriver, men inte sä mycket att jag menar motsatsen till vad jag säger. Jag förmodar alt del är samma med Birgit Friggebo.

Vi är mitt uppe i en försöksverksamhet för atl få en bältre hantering av budgeten. Del är en slor och viktig fråga. Den socialdemokratiska riksdagsgruppen engagerade sig för all vi skulle komma fram lill nya former för att få en mer sammanhållen, bältre och snabbare behandling av budgeten. Vi kom inte sä långt genom riksdagens beslut förra året, men vi fick i alla fall fill stånd den försöksverksamhet som vi nu prövar. Personligen lycker jag att om norrmännen kan klara av sin budgel på hösten pä tvä månader, borde väl vi i Sverige i stort sell kunna klara av regeringens januaribudget på tre fyra månader. Därefler skulle man kunna la itu med en kompletteringsproposition. Fördelen med della skulle vara all när regeringen skriver kompletleringsproposilionen, vel den i slorl sett vad som har hänl med januaribud-gelen.

Den försöksverksamhet vi nu är inne i har naturligtvis hafl sina problem. Jag vel att utbildningsutskottet, som är ett arbdslyngt utskott, inle har hafl möjlighel alt klara de lidsgränser vi har försökl pröva nu under våren. Del finns också andra problem och bekymmer. Men bara för all vi i en försöksverksamhet kan råka ut för olika problem skall vi inle ge upp mälsätlningen alt försöka fä en mer sammanhållen och bättre behandling av budgeten. Mot den bakgrunden har den socialdemokratiska riksdagsgruppen nyligen lill lalmannen lämnat ett förslag som innebär att vi med öppna ögon skall kunna låta vårriksdagen fortsätta fram lill den 15 juni. Vi vill med andra ord la borl gränsen den 31 maj, som ändå är sä svår atl hålla och som alllid leder till atl kompletteringspropositionen behandlas med stor forcering. Vi har en hektisk slutdebatt, och del känns mänga gånger som att vi forcerar i slutet, medan vi lar ganska god tid på oss i början av vårsessionen.

Jag tror alt vi kan arbeia oss fram till en ordning där vi resolut börjar ta itu med januaribudgelen i februari månad och i stort sett kan klara av den processen i april. Sedan kommer kompletleringsproposilionen, och man arbelar med den fram lill den 15 juni. Det är kanske, ur riksdagens egen synpunkt, den viktigaste enskilda effekiivitdsreformen som skulle kunna förbättra våra arbetsförhållanden och ytterligare höja kvaliteten i del arbele vi utför. Jag tycker dock, inom parentes sagt. att vi internationellt sett har hygglig kvalilel redan nu. Men, herr talman, nu har vi fått ell förslag som ger oss mycket att brollas med. Sverige har problem, och Sverige har möjligheler. Lät oss nu i god anda och med golt humör la itu med detta.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Debatt vid remiss av proposition 1988/89:150

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Debatt vid remiss av proposition 1988/89:150

Anf. 8 LARS TOBISSON (m):

Herr lalman! Jan Bergqvist lyckte att det var sä trevligt häri talarstolen att jag inle kunde neka honom möjlighelen att återkomma.

Han sade alt del nu behövs en äistramning, vilket skulle vara motiveringen till denna omfattande kompleUeringsproposition. Men i kompletteringspropositionen finns det många förslag som inle har det bitiersta med ekonomi all göra, och i den mån de har det leder förslagen verkligen inte direkt till åtstramning. Del läggs bl.a. fram dl förslag om en kraflig uppräkning av partistödet. Pä vilket sätt bidrar det till åtstramning? Del läggs fram förslag om hanteringen av Tele-X. Vad har del med åtstramning atl göra? Det läggs fram förslag om forskningsprogram inom EG. Vad har det med åtstramning atl göra? Nej, del är verkligen ell missbruk av inslrumenld kompleUeringsproposition när regeringen kommer dragande med dessa förslag nu. Dessa förslag har faktiskt enligt riksdagsordningen inte dt dugg i finansutskottet att göra. Det var den poängen jag försökle framhålla.

Jan Bergqvist försökle göra gällande all delta är dl inslag i en försöksverk-samhel. Vilken försöksverksamhet? Jag irodde all vi bedrev en viss försöksverksamhet med arbetsformerna i riksdagen. Men del här är lydligen regeringens försöksverksamhel. Regeringen försöker introducera en ny ordning som innebär atl regeringen inle lägger fram sitt budgetförslag när den enligt grundlagen skall göra del utan väntar tills efter det att oppositionspartierna har visat sina kort och fält sina förslag avslagna i kammaren, och även lill efler del alt andra anslagsfrågor har behandlats. Sedan kommer regeringen, i slutet av april, och föreslår atl riksdagen i maj skall la upp vissa anslagsfrågor lill behandling igen och ändra pä det hela. Det kan inle vara någon särskill vettig uppläggning. Den tvåslegsprocess som Jan Bergqvist skildrade kan inle vara något att eftersträva. Är det på det saltet han tänker sig en försöksverksamhel kan jag direki säga att det inle är någol som moderaterna vill gä in pä.

Sedan tar Jan Bergqvist upp tanken atl riksmötet skall fortsätta lill den 15 juni. Med denna tidsutdräki kunde Jan Bergqvist kanske få fler tillfällen atl stå i lalarstolen. Men anledningen lill alt det föreskrivs atl riksdagens behandling skall vara avklarad vid maj månads utgång om inte synnerliga skäl talar däremol är faktiskt atl de allra flesla förslag som riksdagen fattar beslul om, bl.a. hela budgelen, träder i krafl den 1 juli. Delta är rimligt, eflersom skrivelser skall gå lill departementen, departementen skall utfärda regleringsbrev, tillämpningsföreskrifter skall utfärdas, osv. Därför är del rimligi med denna månad innan olika beslämmelser, lagar och anslagsfrågor som vi har reglerat i riksdagen träder i krafl. Men om denna lid krymps försämras demokratin ytterligare. Omställningstiden från det att beslut fattas tills de skall verkställas är ändå korl. Jag kan därför lova Jan Bergqvist att vi moderaler inle kommer atl medverka till en försöksverksamhet som innebär atl riksmötet förlängs till den 15 juni.

Anf. 9 BIRGIT FRIGGEBO (fp);

Herr lalman! Av prolokollel kommer alt framgå atl jag sade all del inle finns något som motiverar en kompletleringsproposiiion av den omfallning som den som nu har lagls fram. Om Jan Bergqvisl verkligen länker efler och

lillar på de förslag som nu läggs fram tror jag inle atl han kan komma fram lill någon annan slutsats än den som jag har kommit fram till. Vad är det som motiverar att regeringen nu och inte i februari eller i januari föreslär atl 400 000 kr. skall utgå lill forskningssamarbete mellan Sverige och Spanien? Vad är del som motiverar all förslag om trygghetsåtgärder för de statsanställda nu läggs fram? Vad är det som motiverar alt forskningsprojekt pä alla möjliga områden, bl.a. om livskvalitet, läggs fram jusl nu?

Jan Bergqvisl säger också all det finns behov av åtstramning. Tanken är bl.a. all man skall dra in pä livsmedelssubvenlionerna och ge pengar till barnfamiljerna. Men det har ingenting med åtstramning all göra. Denna fråga behandlade vi tidigare i våras i riksdagen. Alla, ulom socialdemokraterna, var förberedda atl fatta beslul om delta dä.

Jan Bergqvist talade om motsägelser och atl jag har motsagt mig själv. Finns det någon som motsäger sig själv? I januari sade Kjell-Olof Feldt atl man inte fär använda skallehöjningar i finanspolitiken. Nu är skattepolitiken näslan del enda instrument som regeringen använder. I januari skulle liknande åtgärder enligl regeringen leda lill arbelslöshel. Nu skall liknande ålgärder molverka överefterfrägan.

Beiräffande resonemanget om arbetsformerna här i riksdagen skulle jag vilja be Olle Svensson alt gä upp i talarstolen och kommenlera om syflel med de förändringar som har gjorts har varit atl vi skall hälla pä med budgetarbetet i fem månader. Försl skall vi hålla på med detta fram till mars eller april. Sedan skall finansutskottet hälla atl leka ytterligare några månader. Tanken var ju alt alll skulle vara avslutat i sä god lid atl vi skulle kunna ägna oss ål även lagstiftningsfrågor och inte minst granskningsarbdel när det gäller vart alla de pengar som anslås av riksdagen lill olika ändamål tar vägen. Vi häller pä med inpul, inpul och inpui, Ijänsler och pengar lill alla möjliga verksamheter, och fä i denna kammare bryr sig om vad det blir av alll della och vart pengarna lar vägen. Vi har ju väljarnas uppdrag att se lill all pengarna används effeklivl. Nu vill Jan Bergqvist att vi skall hälla på med budgetarbetet i fem månader. Han frågar varför Sverige skall vara sämre än Norge, där man häller pä i tvä månader. Just precis del. Nu får vi ägna oss näslan enbarl ät budgetpolitik i denna kammare under hela denna vår. Jag lycker atl della är en skymf mot lalmannen som verkligen har försökt anstränga sig för all hitta vettigare arbetsformer för denna kammare.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Debatt vid remiss av proposition 1988/89:150

Anf. 10 GUNNAR BJÖRK (c);

Herr talman! Jag lycker all del är bra atl del arbele som påbörjats för att riksdagen skall fä nya arbetsformer forlsäller. Men när del gäller arbelel under den närmaste månaden skulle sakfrågorna tjäna pä om riksdagen fick propositionerna i sä god tid all en ordentlig behandling av ärendena kunde göras i utskotten. Så blir inte fallet pä grund av den stora arbetsmängd som utskotten har fått. Det räcker emellertid inle med att riksdagen fär nya arbetsformer om vi har en regering som fortsätter all arbeia som för hundra är sedan. Exempelvis fick riksdagsledamöterna i går kompldleringspropositionen tvä tre timmar efler del all finansministern hade presenterat den. Forlfarande går regeringen direki till massmedia utan att först ha informerat riksdagen. Det är oanständigt alt riksdagsledamöterna inte fär samma

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Debatt vid remiss av proposition 1988/89:150

material som regeringen skickar lill pressen. Jag menar alltså atl även regeringen måste lära sig all tänka orn.

Behandlingen av ärenden har under våren varit någol märklig. Finansut-skottet har under februari gäll igenom finansplanen och har under slor brådska fäll fram materialet till finansdebatten den 3 mars. Nu lägger regeringen fram en proposition som innebär alt vi fär göra praktiskt tagel samma arbele en gång till. Vi får motionera om ungefär samma saker som i januari. Vi får arbeta med dessa frågor i utskottet men pä dl mer komprimerat säll. Jag instämmer i frågan till konslitutionsutskotlets ordförande: Är avsikten att vi skall behöva behandla samma sak två gånger samma vår? Det vore inlressanl alt få elt svar pä den frågan av konslilulionsutskol-tels ordförande.

Det är ell hälsotecken all vi har denna debalt nu. Del visar alt vi törs ta i dessa frågor. Hur skall vi l.ex. kunna få en skaltereform som fungerar? Alt socialdemokraterna teg under valrörelsen är en sak, men regeringen sade inte heller någol när finansplanen lades fram i januari, och regeringen har forlfarande inle klargjort vilka arbetsbetingelser som skall gälla för en kommande skattereform. Hur skall det kunna bli någon stabilitet i skallepoliliken om regeringen för en finanspolitik som ändras var iredje månad?

Anf. 11 CLAES ROXBERGH (mp):

Herr lalman! Trots det jag sade förut vill jag poänglera all vi deltar i och instämmer i mycket av kriliken angående den formella handläggningen av kompletleringsproposilionen. Vi menar också, som flera andra, att många av förslagen skulle ha kunnat framläggas i separata propositioner som vi kunde ha fåll fidigare och inle behövt slita med dem under maj månad.

Anf. 12 OLLE SVENSSON (s):

Herr lalman! Jag vill kommenlera den del som berör den försöksverksamhel som är pä gång på förslag av konslilulionsulskottet och enligl riksdagens beslul. Jag menar alt det har slora fördelar om den kan fullföljas, nämligen att vi kan fä en snabbare behandling av budgetärendena. I del här fallel har vi nalurliglvis svårigheter i Sverige pä grund av den fria molionsrällen. Del finns inle samma möjligheler för enskilda ledamöler all lägga fram förslag exempelvis i Norge som här i Sverige. Jag tror ändå all vi bör pröva oss fram pä området för atl nå fram till en snabbare behandling.

Beträffande motionerna har jag den uppfattningen all man skall kunna skilja ut dem frän budgetpropositionen vid behandlingen i utskotten och pä sä säll nå fram till ell bällre resullal.

När del gäller utvärderingen av försöksverksamheten vill jag gärna säga atl jag betraktar del förslag som nu har kommil i kompletleringspropositionen som en undanlagsföreteelse, som vi inle i längden kan bygga några erfarenheler på. När vi sade all finansutskolld skall vara ell beredande utskott i de här frågorna, utgick vi frän atl kompletleringspropositionen skulle innehålla förslag som berör ekonomisk-politiska ålgärder i allmänhd och inle förslag som berör rena sakärenden. Del är en självklarhel här all vi skall låla de olika sakulskolten ha hand om behandlineen av sakärenden.

Anf. 13 ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Det finns anledning alt understryka, eftersom konstiluiions-utskottets ordförande nu lar upp försöksverksamheten, därtill uppmuntrad av flera, alt när konstilulionsutskotlel föreslog riksdagen denna försöksverksamhel utgick vi frän alt del skulle handla om en kompleUeringsproposition i traditionell mening. Detta var utgångspunkten. Det var därför beslutet fattades. Nu visar del sig alt vi har fått en kompletleringsproposiiion som icke är en kompldleringsproposition. Dä har naturligtvis förulsällningarna förändrats. Då uppkommer, herr talman, en intressant konstitufionell fråga - den har berörts tidigare här i dag av Lars Tobisson. Riksdagsordningen lalar om vilka utskott som skall bereda olika ärenden. Där står l.ex. all ärenden rörande partistöd bereds av konslilulionsulskotlel. Nu remitteras hela kompletteringspropositionen till finansutskottet, som då om icke överlämnande sker till andra utskott kommer alt behandla frågor som det enligt riksdagsordningen inle har med att göra. Här har herr talmannen ett klart ansvar. I yttersta fall anvisar ju grundlagarna propositionsvägran som ell medel från talmannens sida all se lill all riksdagsordningen faktiskl följs. Skulle del vara så all finansutskottet nu bereder dessa ärenden, som del enligt riksdagsordningen ankommer pä andra utskott att göra, har enligt min uppfattning elt allvarligt broll mol riksdagsordningen begälls. I fråga om all slälla beslutet om försöksverksamhet mol riksdagsordningen gäller fakliski riksdagsordningen, icke dt beslul om försöksverksamhet, om dessa tvä strider mot varandra.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Debatt vid remiss av proposition 1988/89:150

Anf. 14 BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Jag skulle vilja säga till Olle Svensson att problemel den här gängen faktiskt inle är den fria molionsrällen ulan den frihet som regeringen har tagit sig, ett slags fri proposilionsrätl.

Jag lycker att Olle Svensson är en tapper man och gör ell myckel golt arbete för all reformera arbelel här i riksdagen. Men lyvärr, och del är beklagligt, kommer han gång på gäng i kläm med en regering som inle är samarbetsvillig.

Anf. 15 LARS TOBISSON (m):

Herr lalman! Liksom Birgit Friggebo tycker jag att del är magstarkt av konstitutionsutskottets ordförande atl skylla de problem som vi nu hamnat i på den fria molionsrällen. Del har faktiskt inle elt dugg med saken alt göra. Del är inle heller så, som Olle Svensson sade, all vi inte skall döma efter del här fallet. Den senaste händelsen är bara en i en kedja som visar all vi konlinuerligl har gäll mol allt svårare förhållanden. Vi hade problem med kompletteringsproposifionen redan förra våren. I höstas fick vi något som helte proposition 47 om vissa ekonomisk-politiska ålgärder, som enligt bestämmelserna skulle behandlas sammanhållet av finansutskottet. Del var få förslag där som egenlligen rikiade sig till finansutskottet. De allra flesta var ddaljförslag på bostadsområdet som vi remillerade lill bosladsulskolid. Där utfördes en massa trollerikonsler med kompromisser hit och dil och ändringar i förhållande lill proposilionen. Del hela överlämnades som ett yllrande lill finansutskottet, som sedan naturligtvis i avsaknad av särskild

Prot. 1988/89:104 kompetens på området fick vidarebefordra ärendel till kammaren med

26 april 1989

Debatt vid remiss av proposition 1988/89:150

utbytande av de namn som stod bakom förslagel. Detta är en fullkomligt meningslös ordning.

Jag upprepar: När konslilulionsutskotlet lade fram sitt förslag om en sammanhållen behandling av kompletteringspropositionen kan det aldrig ha varit meningen alt vi skulle hamna i den här silualionen. Då föreställde man sig all behandlingen i finansutskottet skulle vara den sisla finkorrigeringen och summeringen av den ekonomiska politiken, något som nalurligen hör hemma hos finansutskottet.

Anf. 16 OLLE SVENSSON (s):

Herr lalman! Jag fick direkla frågor som berör konslitulionsutskoliels behandling av frågan om riksdagens arbetsformer. När jag yttrade mig om den fria molionsrällen kontra vår vilja atl få en snabbare budgetbehandling utgick jag nalurliglvis frän del budgetförslag som kommer i januari. Jag har inte sagt all vi skall beskära den fria molionsrälten. Vad jag har sagt är att en snabbare behandling, en forcsering av behandlingen av januariproposilionen försväras av del förhällande som råder i Sverige jämfört med exempelvis Norge, där ledamöterna inle har samma frihet all motionera i anslutning lill en proposition. Men detta bör inte blandas ihop med diskussionen om denna kompletleringsproposiiion.

Jag vill undersiryka atl vi skall fullfölja försöket all få så bra arbetsformer som möjligl i riksdagen. Jag tror atl vi har goda förutsättningar för detta, även om vi jusl i dag kanske är oeniga. Del hänger samman med elt förslag som har lagls fram pä grund av ett extraordinärt läge, där behovel av insatser pä den ekonomiska politikens område bedöms som särskill stort. Det är självklart att regeringen också måste ta hänsyn till medborgarnas krav pä atl del upprälthälls en stram ekonomi i elt svårt läge och då komma med förslag pä vidare områden än normall.

Överläggningen var härmed avslutad.

Propositionen hänvisades lill finansutskotlet.

3 § Föredrogs och hänvisades

Skrivelse

1988/89:144 fill näringsutskottel

4 § Föredrogs och hänvisades

Förslag

1988/89:27 fill konslitufionsutskollel

5 § Föredrogs och hänvisades

Motionerna

1988/89:Fi54-Fi58 lill finansutskottet

6 § Föredrogs men bordlades äler Prot. 1988/89:104

Socialutskottets belänkanden 1988/89;SoU12, SoU14-SoU16 och SoU19- 26 april 1989 SoU22

7 § Företogs till avgörande kulturulskoltets belänkanden 1988/89;KrU19 och KrU22 samt justilieutskoUds belänkanden 1988/89;JuU15, JuU14, JuU17 och JuU18 (beträffande debatten i dessa ärenden, se prol. 103).

Kulturutskottets betänkande 19

Mom. 2 (anslag lill Värd av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse)

Utskollels hemslällan bifölls med 180 rösler mot 131 för reservation 1 av

Åke Gustavsson m.fl.

(Jerry Marlinger (m) anmälde alt han avsell all rösta ja men markerats ha

röstat nej.)

Mom. 3 (budgetberedningen för budgetåret 1990/91 i vad avser anslagsposten vid mom. 2)

Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering bifölls med 182 röster mot 136 för utskottets hemslällan med godkännande av den i reservation 2 av Åke Gustavsson m.fl. anförda moliveringen.

Mom. 5 (anslag lill Vård m.m. av kulturlandskap och fornlämningar) Först biträddes reservalion 3 av Ingrid Sundberg m.fl. med 100 rösler mol

20 för reservation 4 av Kaj Nilsson. 199 ledamöter avsiod från all rösta. Härefter bifölls utskottets hemslällan med 203 rösler mot 117 för

reservalion 3 av Ingrid Sundberg m.fl. 1 ledamot avstod frän all rösla.

Mom. 6 (anslag till Information och utvecklingsverksamhet m.m.)

Utskollels hemslällan bifölls med 284 rösler mol 37 för reservation 5 av Jan Hyttring och Stina Guslavsson.

Mom. 7 (anslag till Insatser mol luflförorenings- och försurningsskador)

Ulskollds hemslällan bifölls med 204 rösler mot 115 för reservalion 6 av Ingrid Sundberg m.fl.

Mom. 13 (konstruktionen av anslaget Centrala museer: Förvaltningskostnader)

Ulskoltets hemställan - som ställdes mol reservalion 11 av Ingrid Sundberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 14 (beräknande av medel till ansvarsmuseerna)

Ulskollds hemställan - som slälldes mot reservalion 12 av Ingrid Sundberg m.fl. - bifölls genom uppresning.

Mom. 18 (anslag lill Slatens konstmuseer)

Utskottets hemställan bifölls med 196 rösler mol 117 för reservalion 14 av
Ingrid Sundberg m.fl. 15

prot. 1988/89:104 Mom. 21 (anslag fill Bidrag fill vissa museer)

26 april 1989 Utskottets hemställan - som ställdes mol reservalion 16 av Ingrid

' Sundberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 22 (beräknande av medel för ytteriigare grundbelopp till mindre regionala museer)

Utskotlels hemställan - som ställdes mol reservation 17 av Jan Hyttring och Stina Gustavsson,- bifölls med acklamation.

Mom. 24 (beräknande av medel för ytterligare grundbelopp lill Göteborgs museer)

Utskottets hemställan bifölls med 251 rösler mol 65 för reservation 18 av Jan-Erik Wikslröm m.fl. 2 ledamöter avsiod från atl rösta.

Mom. 25 (beräknande av medel för grundbelopp lill Helsingborgs museum) Utskottets hemställan bifölls med 219 röster mot 102 för reservation 19 av Ingrid Sundberg m.fl. 1 ledamot avstod från alt rösla.

Mom. 27 (beräknande av medel för ytterligare grundbelopp för ekologiska tjänster)

Utskottets hemslällan bifölls med 281 röster mot 39 för reservation 20 av Jan Hyttring och Sfina Gustavsson. 2 ledamöter avsiod från alt rösta.

Mom. 30 (nyll anslag för invesleringar i icke-statliga museilokaler)

Utskottets hemslällan - som slälldes mol reservation 25 av Jan Hyltring och Stina Guslavsson - bifölls med acklamation.

Mom. 31 (anslag lill Riksulslällningar)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 26 av Ingrid Sundberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Övriga moment Ulskoltets hemställan bifölls.

Kulturutskottets betänkande 22

Mom. 6 (anslag fill Stöd till biografer)

Utskottets hemställan - som slälldes mol reservalion 1 av Ingrid Sundberg
m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 11 (anslag till Stöd fill fonogram och musikalier)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservalion 3 av Ingrid Sundberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 12 (anslag lill Slöd till kulturtidskrifter)

Ulskollds hemställan - som slälldes mot dels reservalion 4 av Jan-Erik Wikslröm m.fl., dels reservalion 5 av Alexander Chrisopoulos- bifölls med acklamation. 16

Mom. 13 (beräknande av medel för utgivningsstöd) PrOt. 1988/89:104

Ulskollds hemslällan - som ställdes mot reservalion 6 av Kaj Nilsson - 26 april 1989 bifölls med acklamation.

Mom. 15 (Stiftelsen Litteraturfrämjandet för utgivning av En bok för alla samt läsfrämjande åtgärder för barn och ungdom)

Utskottets hemställan - sorn ställdes mol reservation 8 av Ingrid Sundberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 16 (utgivning av nordisk litteratur på originalspråk i En bok för alla) Utskotlels hemställan bifölls med 277 rösler mot 41 för reservation 9 av Jan Hyttring och Slina Guslavsson. 2 ledamöter avstod frän all rösla.

Mom. 21 (anslag lill Talboks- och punklskriftsbibliolekel: Förvaltningskostnader)

Ulskoltets hemslällan - som slälldes mot reservalion 10 av Ingrid Sundberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 22 (beräknande av medel för produktionskostnader för punktskrifts-böcker för försäljning)

Utskottets hemslällan bifölls med 230 rösler mot 83 för reservalion 11 av Ingrid Sundberg m.fl.

Mom. 23 (beräknande av medel för produktionskostnader för talböcker, punklskriftsböcker, informationsmaterial m.m.)

UtskoUels hemställan - som slälldes mol reservalion 12 av Jan Hyttring och Slina Gustavsson - bifölls med acklamation.

Mom. 26 (kullur- och informationsinsatser för handikappade)

Utskottets hemställan - som slälldes mol reservation 15 av Jan Hyttring och Stina Gustavsson - bifölls med acklamation.

Mom. 29 (anslag till Kabelnämnden: Stöd till lokal programverksamhet)

Ulskoltets hemslällan - som slälldes mot reservation 16 av Ingrid Sundberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 30 (anslag till Närradionämnden)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservalion 17 av Ingrid Sundberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 31 (reklam i närradio)

Utskotlels hemställan - som slälldes mot reservation 18 av Ingrid Sundberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 32 (slöd lill vissa närradioföreningar)

Ulskoltets hemslällan bifölls med 283 rösler mol 37 för reservalion 20 av Jan Hyltring och Stina Gustavsson.

2 Riksdagens protokoll 1988/89:104

Prot. 1988/89:104 Mom. 33 (närradioverksamheten)

26 april 1989 Utskottets hemställan bifölls med 216 rösler mot 104 för reservalion 21 av

--------------------- Ingrid Sundberg m.fl.

Mom. 34 (frågan om lagstiftningen skall vara permanent)

Utskotlels hemslällan - som slälldes mot reservation 22 av Jan Hyltring och Stina Gustavsson - bifölls med acklamation.

Mom. 36 (ulbyggnad av sändningarna)

Utskottets hemställan - som slälldes mol reservalion 23 av Jan Hyttring och Slina Guslavsson - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskollels hemställan bifölls.

Justitieutskottets betänkande 15

Mom. 8 (anslag till Rikspolisstyrelsen)

Utskottets hemställan bifölls med 285 rösler mot 37 för reservalion 1 av Ingbritt Irhammar och Anders Svärd.

Mom. 9 (antagningen av polisaspiranter)

Först biträddes reservalion 2 av Karin Ahrland m.fl. - som slälldes mot reservation 3 av Ingbrill Irhammar och Anders Svärd - med acklamation.

Härefler bifölls utskottets hemslällan med 182 rösler mol 125 för reservalion 2 av Karin Ahrland m.fl. 10 ledamöler avstod frän atl rösla.

Mom. 10 (anslag till Statens kriminaltekniska laboratorium)

Utskollels hemslällan - som ställdes mot reservalion 4 av Karin Ahrland och Lars Sundin - bifölls med acklamation.

Mom. 11 (anslag lill Lokala polisorganisationen)

Försl bilräddes reservation 5 av Jerry Marlinger m.fl. - som slälldes mol reservalion 6 av Ingbritt Irhammar och Anders Svärd - med acklamation.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 222 rösler mot 71 för reservalion 5 av Jerry Marlinger m.fl. 27 ledamöter avsiod frän att rösla.

Mom. 16 (anslag lill Ulruslning m.m. för polisväsendet)

Utskottets hemställan - som slälldes mot reservalion 7 av Karin Ahrland och Lars Sundin - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskollels hemställan bifölls.

Justitieutskottets betänkande 14

Mom. 4 (en särskild statsåklagare för miljömål)

Utskotlels hemslällan - som ställdes mot reservation 1 av Ingbrill Irhammar och Anders Svärd - bifölls med acklamation. 18

Mom. 5 (miljöutbildning för bl.a. åklagare) Prot. 1988/89:104

Ulskoltets hemställan bifölls med 247 röster mot 74 för reservalion 2 av 26 april 1989 Ingbrill Irhammar m.fl.

Mom. 8 (anslag till Allmänna domstolarna)

Utskollels hemslällan bifölls med 182 rösler mot 140 för reservafion 3 av Karin Ahriand m.fl.

Mom. 10 (full ersättning för inkomstbortfall för nämndemän)

Ulskoltets hemställan - som slälldes mot reservalion 4 av Berith Eriksson - bifölls med acklamation.

Mom. 11 (lika ersällning för nämndemannauppdrag)

Utskottets hemställan - som slälldes mol reservalion 5 av Ingbrill Irhammar och Anders Svärd - bifölls med acklamation.

Mom. 13 (anslag lill Allmänna förvaltningsdomstolarna)

Utskottets hemslällan - som slälldes mol reservalion 6 av Karin Ahrland och Lars Sundin - bifölls med acklamation.

Mom. 15 (handläggningsliden i skatlemål)

Utskottets hemställan - som slälldes mol dels reservation 7 av Jerry Marlinger m.fl., dels reservalion 8 av Ingbrillt Irhammar och Anders Svärd - bifölls med acklamation.

Övriga momeru

Utskollels hemslällan bifölls.

Justitieutskottets betänkande 17

Mom. 9 (anslag till Kriminalvårdsanslallerna)

Utskottets hemställan - som ställdes mol dels reservafion 1 av Jerry Marlinger m.fl., dels reservation 2 av Karin Ahrland m.fl., dels reservalion 3 av Berilh Eriksson - bifölls med acklamation.

Mom. 10 (narkotikafria anstalter m.m.)

Ulskollds hemslällan bifölls med 164 rösler mol 158 för reservalion 4 av Karin Ahrland m.fl.

Mom. 11 (kvinnor på lokalanslalt)

Utskollels hemställan - som ställdes mol reservation 5 av Karin Ahrland m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 12 (rehabilitering av våldsmän m.m.)

Utskollels hemslällan bifölls med 240 rösler mol 78 för reservation 6 av Ingbrill Irhammar m.fl.

Mom. 22 (könsrollernas belydelse för broltslighelen)

Utskottets hemslällan - som slälldes mot reservation 7 av Karin Ahrland 19

m.fl. - bifölls med acklamation.

Prot. 1988/89:104 Mom. 23 (ekonomisk brottslighet m.m.)

26 april 1989 Utskottets hemställan med godkännande av utskotlels motivering - som

slälldes mol utskottets hemställan med godkännande av den i reservation 8 av Karin Ahrland m.fl. anförda moliveringen - bifölls med acklamation.

Övriga moment Ulskoltets hemställan bifölls.

Justitieutskottets betänkande 18

Mom. 7 (viiinesersäilning)

Utskottets hemslällan - som ställdes mot reservationen av Berith Eriksson - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

8 § Föredrogs

finansutskottets betänkande

1988/89;FiU25 Anslag lill riksgäldskontorel (prop. 1988/89:97 och 1988/89:100 delvis),

arbelsmarknadsulskottds belänkande

1988/89:AU17 Tilläggsprotokollet lill den europeiska sociala stadgan (prop. 1988/89:106) samt

utbildningsutskottets belänkande

1988/89:UbU10 Anslag lill ulbildningsdepartemenld, m.m. (prop. 1988/89:100 delvis).

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

9 § Föredrogs

utbildningsutskollels betänkanden

1988/89:UbU18 Vissa för den grundläggande högskoleutbildningen gemensamma frågor och anslag (prop. 1988/89:100 delvis),

1988/89:UbU20 Anslag lill ulbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken (prop. 1988/89:100 delvis),

1988/89:UbU21 Anslag lill utbildning för vårdyrken, m.m. (prop. 1988/89:100 delvis),

1988/89:UbU22 Anslag lill ulbildning för undervisningsyrken (prop. 1988/89:100 delvis),

1988/89;UbU23 Anslag lill kullur- och informationsyrken (prop. 1988/89:100 delvis),

1988/89:UbU24 Anslag lill lokala och individuella linjer samt frislående kurser (prop. 1988/89:100 delvis).

1988/89:UbU26 Anslag fill forskningsrådsnämnden, m.m. (prop.

1988/89:100 delvis) samt 1988/89;UbU27 Anslag fill investeringar m.m. (prop. 1988/89:100 delvis).

Talmannen meddelade atl ulbildningsutskottels betänkanden 18, 20, 21, 22, 23, 24, 26 och 27 skulle debatteras i dl sammanhang samt all debatten även skulle omfatta utbildningsutskottets betänkande 25.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

Anf. 17 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr lalman! Vi kan när del gäller den högre ulbildningen och forskningen konstatera all vi har två slora målkonflikter,- som kommer lillbaka gäng efter annan i deballen.

För del första gäller del kravel pä koncenlralion av de knappa resurser som vi har här i landel contra en utspridning av resurserna lill olika delar av landel.

För del andra gäller det frågan om höga antagningskrav vid våra högskolor contra en bred rekrylering till högskolorna.

Den sistnämnda frågan hade jag nöjet all debattera med utbildningsministern i förra veckan. Den första frågan, kravet på koncentration contra utspridning, är något som i hög grad kommer all sysselsätta oss i dag.

För drygl en vecka sedan lalade Staffan Helrnfrid, tidigare rektor vid Stockholms universitet, vid en konferens som ordnats av Wennergrenstifiel-sen. Några av oss riksdagsmän dellog i konferensen. Staffan Helmfrid kunde konstatera vad så många har gjort före honom, nämligen all den grundläggande strukturen i del svenska universitetsväsendet har utvecklats i en rikining som väsentligt avviker frän utvecklingen i de vikligasle västeuropeiska länderna. Vi har fått ett oklart högskolebegrepp. I högskolan inkluderas nu en rad olika utbildningar som har föga eller ingenting alls gemensamt med akademiska sludier. Del har även lell därhän att l.o.m. examensgillighden för svenska examina har kommit atl ifrågasättas. Del finns inle några slörre möjligheler lill vdenskaplig fördjupning för våra studerande. Vi har fält ell räll ylligl, yrkesinriktat syslem med färdiga kunskapspaket.

De här frågorna har vi diskuterat förut, och vi kommer också att fä diskulera dem vid mänga tillfällen längre fram. Men för någon tid sedan blev jag litet betänksam. Vi har med stor möda och med gemensamma ansträngningar ändå lyckats all få borl den byråkratiska överbyggnad som regionsly-relserna utgjorde, och nu ser vi lill vår förvåning hur den regionalpoliliska ulredningen vill återvända till ett byråkratiskt system, men nu är del fråga om fyra grupper av smähögskolor. Vi skulle få högskolekonglomerat, enligt vad som har sipprat ul. Då får vi kantänka också högskolekonglomeralsslyrelser. Jag skulle vilja fråga utbildningsministern - om han nu vill svara - eller ordföranden i utbildningsutskottet: Vad är del som pågår? Är det någonting som man över huvud taget är beredd att ta upptill diskussion, eller är det här bara ett utslag av regionalpoliliska strävanden som inte lar lillräckliga utbildningspolitiska hänsyn? Vad vi har fåll se är ju hur man i andra länder.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

där man också har slagit in på samma väg med alltför stor utspridning, nu Ivingas alt länka om. I Nordrhein-Weslfalen är det nu fråga om all minska antalet högskolor. Forskningen släller krav på samlade resurser. Regionalpolitiken släller krav pä en utspridning av den statligt finansierade sysselsällningen. Men givetvis måste vi när det gäller utbildningspolitiken syfta lill all fä den bästa tänkbara vetenskapliga basen. Om man bedriver regionalpolitik i slällel för utbildningspolitik blir det som Staffan Helmfrid uttrycker det: "Driven lill sin spels gäller frågan när opinionen skall driva fram en högskola i Drevdagen - och hur den skall hjälpa Sverige att hävda sig mot Slanford, Paris, Munchen och Tokyo."

Del gäller självfallet alt åstadkomma någon form av balans. Vi har nu fäll ell anlal mindre och medelstora högskolor. Del är en skyldighet för slalen och riksdagen all se lill all dessa högskolor fär verka under bäsla möjliga betingelser. Vi har sett till alt tillgängligheten lill högskolestudier har blivit praktiskt taget allmän. Nu är judetia i och för sig inle särskill nytt. Faklum är all pä den liden vi hade universitdscirklar, då de inte var förbjudna att verka, var det fler människor i glesbygd och landsbygd som dellog i högskolestudier än som i dag totalt studerar vid de mindre och medelstora högskolorna.

Vi har nu fåll 14 nya högskolor, men när det gäller den vetenskapliga grunden är det åtskilligt som brister. Det går inte atl grunda nya högskolor genom att skaka fram något ur en rockärm. Jag har själv god erfarenhet av hur del var alt bygga upp universitetet i Linköping. Jag vägar påslå all Linköpings universilel än i dag - det är över 20 är sedan universitetsfilialen började sin verksamhet - är långl ifrån färdigbyggt. Det är inle bara forskningsorganisationen, den så kallade Tema-forskningen, som släpar efler, utan detta gäller också i övrigt. Det är fråga om otillräckliga resurser och brister i såväl det ena som del andra hänseendet.

Mol den här bakgrunden var del naturligtvis tacknämligt atl i budgetpropositionen kunna läsa atl vi nu fär ta en paus; nu skall del inte bli fråga om några nya högskoleenheter. I proposilionen föreslår man alt högskoleutbildningen i Fyrsladsområdet skall anordnas pä elt annat sätt än genom inrättande av en ny högskoleenhet. Man föreslår alt UHÄ skall träda in i sammanhanget och atl riksdag och regering i övrigl skall beslula vilka allmänna utbildningslinjer som skall finnas där. Vi moderater hälsade delta förslag med lillfredsslällelse, vilkel vi också angav i vår parlimolion, och vi Irodde alt saken därmed var klar.

En dryg månad efter det all budgetpropositionen avlämnats kommer lill riksdagen en proposition om en ny ingenjörsutbildning, daglecknad den 16 februari, i vilken man än en gång upprepar ställningstagandet. Trols all en ny ingenjörsutbildning nu skulle inrällas stod man ändå fasl vid atl några nya högskoleenheter inte skulle byggas upp. Men vad händer en månad senare? Då ramlar de stolta proklamationerna samman. Den socialdemokratiska majoriteten i utskottet säger: Vissl skall vi bygga upp högskolan i Trollhällan-Uddevalla, men sedan skall del vara slopp. När skall vi kunna lita pä ett löfte frän regeringen? När skall vi kunna lita pä atl socialdemokralerna över huvud taget står fast vid det man sagl? Den stolta proklamationen i januari och februari försvann när vi kom in i mars. Då var del dags all föreslå något nyU.

Det är alldeles givet, som utbildningsministern också säger i budgetpropositionen, all del vi behöver är största möjliga flexibilitet. Detta gäller inte minst inför 90-lalel, eftersom vi har kunnal konstatera att vi fär minskade ungdomskullar och dessulom av alll all döma en svårartad brisl på universitetslärare. Lars Gustafsson har på ett förtjänstfullt sätt gjort en Ulredning om forskningen vid de mindre och medelslora högskolorna. I utredningen belyser han klarl och tydligt de brister som finns. Del är inte minsl fråga om behöriga universitetslärare. Endast 58 % av universitetslektorerna är behöriga vid de mindre och medelslora högskolorna. Här finns slora variationer. De gamla universitetsfilialerna i Örebro, Karlstad och Växjö klarar sig bra. De har en relativt hög andel behöriga universitetslärare, medan det finns högskolor som inte har en enda lärare med forskarutbildning. Det är över huvud tagel elt fåtal universitetsadjunkter som har forskarulbildning. Totalt sell har inle ens en tredjedel av lärarna forskarutbildning vid de mindre och medelslora högskolorna, och i den bråkdelen ingår ändå inle ämneslärarna i metodik. Detta är nalurliglvis, vilkel utredningsmannen Lars Gustafsson framhåller, ett mycket stort problem som vi måsle försöka lösa.

Hur kan man lösa della problem? Det finns olika möjligheter. Det finns naturligtvis den möjlighet som Lars Gustafsson antyder, dvs. all låta forskningsrådsnämnden ha hand om ell anslag för jusl forskningsändamål som skall komma lärarna vid de mindre och medelstora högskolorna lill godo. Man kan naturligtvis också länka sig andra lösningar. Vi har från moderat sida fört fram tanken på forskning i tjänsten för alla behöriga universitetslärare, någol som sedan också stötts av folkpartiet. Det är egenlligen något av en skandal all vi inte redan har det på detta sätt i Sverige. Vi avviker från alll som gäller internalionelll. De svenska högskolelärarna kommer i en hell annan silualion än deras utländska kolleger. Del är naturligtvis ett oerhört slöseri med forskarutbildade. Vi kostar på människor en dyrbar utbildning. De ägnar kanske ett decennium av sitt liv ät all skaffa sig en forskarutbildning och går sedan vidare inom högskolan och blir lärare. Då säger vi: Du får inte ägna dig åt del du är utbildad för, nämligen forskning; du skall bara ägna dig åt undervisning.

Della är nalurliglvis alldeles galet. Vi bör därför snarasl rätta lill detta och se till alt alla behöriga universitetslärare ålägges forskning i ijänsten under ungefär en Iredjedel av deras tjänstgöringstid. Della är en reform som dessutom skulle gynna de mindre och medelstora högskolorna pä så sätt, att de hell plötsligt får en forskningspotenlial. Varje behörig universitetslärare som anställs i Skövde, Borås, Gävle-Sandviken eller var det nu är fråga om, kommer atl i bagaget ha med sig all han skall ägna en Iredjedel av sin tjänstgöringstid åt jusl forskning.

Det här kostar nalurliglvis en del pengar. Del har talats om totalt 300 milj. kr. Förslagel kanske inte behöver lolalfinansieras, men jag tror att vi måste la dessa kostnader. Man skall kanske la del hela etappvis och börja med de docentkompdenla universitdslektorerna. Men man kommer inle ifrån alt någonting måste ske här - ju förr riksdagen inser detta, desto bältre. Vi har hoppals pä, och kan fortfarande hoppas på, all regeringen nästa år i sin

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

Välkomsthälsning till finska gäster

forskningspoliliska proposition lägger fram ell förslag i den här riktningen.

Det finns, herr talman, en rad olika reservationer i de behandlade betänkandena. Jag kan inte gå in pä dem alla. Jag skall endast beröra några frågor. Vi har exempelvis krävt atl man skall öka resurserna så atl man snabbare skall kunna värdera utländska examina. Vi moderater vänder oss mot att fördjupningsdelen av ekonomlinjen läggs ul på de mindre högskolorna, vilkel vi också tidigare har gjort. Av hänsyn lill kvalileéien måsle detta skötas av de slora universiteten samt högskolorna i Örebro, Karlslad och Växjö. Om man sedan vill utlokalisera ulbildningen är det en hell annan sak, men kvaliieétsansvaret måste ligga hos dem som har kompetens.

Vi moderaler har motsatt oss all journalistutbildningen utlokaliseras till Sundsvall-Härnösand. Det har vi gjort av det enkla skälet atl del i Norrland endast är Umeå universitet som har den kompetens som erfordras för atl man skall kunna ge en fullgod högskoleutbildning.

Vi har betonat nödvändigheten av atl prefekluppdragd bättre uppskattas.

Vi har, tillsammans med cenlerparliet, betonat all man måste slå fasl elt krav på doktorsexamen för vissa slalliga tjänster.

Vi har tillsammans med majoriteten i utskollel också sagl atl ell bra sätt all åsladkomma en balans mellan de svåra problem som jag var inne på förut, mellan regionalpolitiken och utbildningspolitiken, är au i framtiden göra en ordentlig salsning pä Umeå, del kanske bäsla exemplet pä en lyckad satsning på högskolesidan. Därför har vi, mot socialdemokraterna, lillsiyrkl all man planerar in en förslärkning av ungefär 30 milj. kr. i framtiden.

Vi har yrkat pä alt den kommunala högskoleutbildningen skall förslat-ligas.

Herr lalman! Del finns också en rad andra reservationer, men jag behandlar dem i klump och vill med detta yrka bifall lill samlliga reservationer som har moderata förelrädare.

Anf. 18 TALMANNEN:

Vår riksdag gästas i dag av en delegation frän Finlands riksdag, och jag vill hälsa de finska kollegerna hjärtligt välkomna lill Sverige och lill Sveriges riksdag.

Anf. 19 LARS LEHONBORG (fp):

Herr lalman! Vi skall nu avgöra drygt 150 hemställanspunkler i 9 belänkanden, med drygl 80 reservationer. Del finns risk för alt en sådan debalt blir föga njutbar. Jag har inte någon ambition alt beröra alla reservationer. Jag tänker snarare försöka se om del finns några mönster i de här betänkandena och var skiljelinjerna i högskolepoliliken egentligen går.

Allra försl skulle jag dock vilja uttrycka den förhoppningen atl vi kan komma dithän när det gäller arbetsformerna, all riksdagen i högre grad kan koncenlrera sig pä de övergripande frågorna. I framtiden skulle vi inte behöva ha så många beslulsförslag i våra betänkanden. En del av det utskottet nu föreslår kammaren borde i framtiden kunna beslutas på lägre nivåer i systemet.

Ett grundläggande mönster är all vi frän oppositionen hävdar all del sveska högskoleväsendet, och framför alll grundutbildningen i högskolan, behöver slörre resurser. Högskolan är inne i något av en slagnalionsfas. De reala resurserna har inte ökat på flera är. Somliga hävdar att de t.o.m. har minskal, och pä vissa sektorer är det uppenbarligen så. Systemet dras med betydande problem i form av en slor byråkrati. Vi ser en öppen konflikt mellan utbildningsdepartementet och det centrala ämbetsverket på området.

När det väl har beslämls hur stora resurser högskoleområdet skall fä finns det, som Birger Hagård sade, en målkonflikt exempelvis mellan hur mycket man koncentrerar och hur myckel man sprider ul dem.

Den grundläggande målkonflikten är faktiskt hur stora resurser över huvud tagel vi är beredda atl tillföra högskoleområdet jämfört med andra områden som är skatiefinansierade. Från folkparliels sida har vi den uppfaltningen all del är en investering inför framliden all satsa på högre kvalitet och i vissa fall också en högre dimensionering av den svenska högskolan. Trenden här förefaller vara annorlunda än i flera andra europeiska länder, där del för närvarande satsas ganska hårt på en kvantitativ och framför alll kvalilaliv ulbyggnad av universiteten. I dl europeiskt perspektiv - som ju bör prägla svensk debalt nu inför 90-lalel - är della minsl sagl oroande.

En annat mönster man finner när man läser betänkandena är atl socialdemokratierna, regeringsparlid, slår svaga i ulbildningsdebatlen och ulbildningsfrågorna. Det här är förslå gången jag deltar i en deball sedan Bengt Göransson har blivit högskoleminisler, och jag passar på att hälsa honom välkommen och önskar honom lycka till i sill vikliga arbete. Men det är bara att konsiaiera all under hans företrädares lid inte alls skedde de saisningar pä högskolan som Sverige skulle ha behövt. I brist pä initiativ från regeringens sida har utbildningsulskotlel fält överta den uppgiften. Jag tror alt man fär lela ett bra lag i riksdagstrycket för atl hilla en riksdagsvär dä ell utskott har ändrat så myckel och har tagit sä mänga initiativ som utbildningsutskottet har gjort i vår. Det gör ju i och för sig utskottsarbetet roligare för oss i oppositionen, och vi känner alt vi också är med och påverkar. Men om detta kommer alt vara bilden är efter år, som jag faktiskt lycker det har varit under de snarl fyra år jag har tillhört ulskollel, väcker del sä småningom frågor om vilken arbetsfördelning vi skall ha.

Jag funderar ibland pä vad våra socialdemokratiska vänner i ulskottd egenlligen tycker om den här situationen. Förändringarna innebär ju oflasl alt utbildningsområdet tillförs ökade resurser, och om de sätter revirbevakningen i främsta rummet kanske de i sitt stilla sinne lycker atl della är ganska bra. 1 Högskolesverige finns del ju l.o.m. de som misstänker-själv skulle jag naturligtvis aldrig drömma om något sådant - atl man på ulbildningsdepartemenld ler i mjugg när ulbildningsutskoltd hjälper till alt köra över del som finansdepartementet bestämt.

Som sagt: del här en egendomlig arbdsordning, som i längden inle kan vara särskill bra för långsiktighelen och konsekvensen i utbildningspolitiken.

Om man ser på del som har skelt i vår - en hel del behandlas ju i dagens betänkanden, men något kommer vid elt senare lillfälle - har med olika

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

majoriteter elt antal förändringar föreslagits i utskollel.

Folkpartiet, moderalerna och socialdemokralerna har gjort en uppgörelse som innebär att 28 milj. kr. tillförs tre sektorer på högskolan; 19 milj. kr. till leknisk seklor, 3 milj. kr. lill AES-seklorn, och 6 milj. kr. lill vårdsektorn. Därutöver är utskollel enigl om att göra en salsning pä marinbiologisk forskning med 5 milj. kr. saml salsa pä bällre lokaler för della synnerligen angelägna område.

Vi har enats om atl ulöver regeringens förslag tillföra 225 nya platser på hälso- och sjukvårdslinjen.

En enigl ulskoll säger nej lill regeringens förslag om neddragning med 30 plalser pä värdlärarlinjen. Därmed tillstyrks ell yrkande i folkpartiets partimofion om omvärdnadsfrågor.

Elt enigt utskott säger nej lill att dra ned anlalel plalser på läkarlinjen i Lund.

En enigl utskott vill upprätta en ny idrottshögskola i Slockholm.

Utskotlels majorilel säger, lill skillnad från regeringen, ja lill en ny högskola i Trollhättan-Uddevalla.

Utskottet satsar - enligl min mening otillräckligt, men trols alll mer än regeringen vill - på internationellt studerandeulbyte.

Ett enigl utskott gör dl tillkännagivande om att utbildningsbidrag skall omvandlas lill forskartjänster.

Vi har tidigare gjort ett tillkännagivande om atl vi vill se en uppluckring av linjesystemet inom samhällsvetenskaplig och humanistisk seklor. Vi tillför 5 milj. kr. till individuella linjer och fristående kurser. Vi föreslär en anslagsökning på 1,2 milj. kr. till informationsteknologi i Umeå. Vi gör också en lilen satsning pä Danshögskolan för folkdans. Vi rekommenderar också riksdagen atl göra en rejäl satsning pä Umeå universilel, en fråga som också Birger Hagård berörde.

Denna uppräkning hade kunnat göras ännu längre, men vad jag sagl räcker mer än väl för att visa atl del har blivit dl nytt mönster i utbildningspolitiken: initiativen kommer från utbildningsulskotlel.

Jag känner mig dock en aning kluven. Å ena sidan vill jag gärna framhålla att utskoltd är initiativkraftigl och åstadkommer en hel del. Å andra sidan är jag ändå inle nöjd. Jag är besviken över all del på några vikliga punkler inle har blivit en riksdagsmajorilel. Läl mig först nämna inrednings- och utrustningsanslaget för högskolan. Efter atl ha besökt våra högskolor har jag funnit att förhållandena på mänga håll är myckel oroande, pä vissa håll närmast skandalarlade. Det är för mig svårförståeligt atl riksdagsmajoritden är efter år gör sä lilel för alt åsladkomma en förbättring av inrednings- och utruslningssituationen.

Denna morgon fördes en något animerad deball i kammaren om de arbetsformer som regeringen tillämpar i kompletleringsproposilionen, vilken lades i går. Detta berör delvis utbildningsutskottet. Där har vi diskuterat dimensioneringen av förskollärarulbildningen. Del föreligger ell förslag pä den punklen som vi i folkparliel är myckel missnöjda med. Även vpk lycker all del är en diskrepans mellan riksdagens beslul om atl alla som vill skall kunna fä dagisplals 1991 och riksdagens beslul om dimensioneringen av förskollärarulbildningen. Del är uppenbart atl del kommer all bli slor brist

pä förskollärare på 1990-talel. Pä mänga håll är bristen redan slor. När vi påpekar det sägs att del inte finns tillräckligt mänga sökande. Svarel på det måste i sin tur bli att det måste vidtas åtgärder sä alt antalet sökande blir fler. Det är fel väg all gå alt bara passivt konstatera alt anlalel platser måste dras ned.

Regeringen har uppenbarligen förställ atl situationen inte är bra, varför man i kompletleringspropositionen framlägger förslag med samma syfle som vi har. nämligen att öka tillgängen pä förskolepersonal. Man riktar då in sig på de människor som har varit anställda på daghem och lagil andra arbelen. Dem vill man nu locka lillbaka. Del är väl i och för sig ell bra inilialiv, men efler atl ha gjort en haslig genomläsning av kompletleringsproposilionen i detta avsnitt gör jag ändå bedömningen att behovet av atl utbilda fler unga förskollärare pä förskollärarlinjen kvarstår. Det vore enligt min mening elt olyckligt beslut om riksdagen avslog folkpartiels reservation på denna punkl.

Fru lalman! Tidlagningsklockan i lalarslolen är inle päsall, så jag vel inle hur länge jag har prålat. Men under alla förhållanden skall jag nu beröra en sisla punkl, och den handlar om hur vi skall ha del med våra, som del numera heler, små och mindre högskolor. Det är de högskolor som ibland kallas de regionala högskolorna.

Jag tror atl den satsning som sedan 1970-talet har gjorls pä mänga orter i landel har inneburit en myckel klok högskolepolilik. Men mänga av oss upplever atl del finns kvalildsbrisler. Dessa måste vi med mycket slörre kraft än hittills gripa oss an. Jag tror all jag har sagt det tidigare men vill upprepa all Lars Gustafssons ulredning har lämnat dl utmärkt faktaunderlag för fortsatt diskussion kring dessa frågor. Jag påstår inle all vi har den slutliga lösningen, men jag tror alt en del av lösningarna finns i våra motioner. Jag konslalerar atl de högskolor som förr kallades universitetsfilialer, dvs. i Växjö, Örebro och Karlslad, har en sådan styrka, har funnits så länge och har en sådan kvalilel i verksamheten att det finns anledning all låla dem ulveckla en forskningsverksamhet, som mycket påminner om den som förekommer på universiteten.

I likhel med moderalerna har vi i vår parlimolion i januari fört fram atl del som brukar kallas för forskning i Ijänsten är något av nyckeln till lösningen av detta problem. Om del slås fasl atl de högskolelärare som verkar på de mindre och medelstora högskolorna måste forska, dä tror jag all det med viss automatik blir en kvalitetshöjning pä den verksamhet som bedrivs där.

Fru talman! Del finns som sagl dl slorl antal punkler atl diskulera, men jag skall nöja mig med del sagda och yrka bifall lill de reservationer som folkpartiet har biträtt i föreliggande belänkanden.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

Under della anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 20 LARZ JOHANSSON (c);

Fru talman! Vi behandlar nu, som del redan har sagts här, elt stort anlal betänkanden och många reservationer. De gäller viktiga frågor, såväl slora som små. Men vad vi i cenlern uttrycker i våra reservationer kan läsas i

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

betänkandena, varför jag här inte skall gä in på dem. I stället skall jag beröra några av de mer övergripande och principiella frågeställningar som aktualiseras i betänkandena. Det kommer bl.a. all handla om den högre utbildningens och forskningens roll i dl regionalpolitiskt sammanhang, om högskolans ekonomiska resurser och om lärarrekryteringen inför framliden.

Vi hävdar alt del behövs en decentraliserad högskola, inle minsl i nuvarande silualion där vi framför oss kan se de minskande ungdomskullarna. Samiidigi vel vi all landel har ell minst lika stort behov som tidigare av högskoleutbildad personal. Därför måsle vi ur de vikande ungdomskullarna kunna rekrylera en större andel till vidare studier. Delta behövs av mänga skäl och bäsl kan det ske i en decentraliserad organisation. Därmed kan vi samiidigi komma lill rälla med snedrekryleringen lill - bäde den sociala och den regionala - högskolan. Del är inte svårt alt se all närheien lill högskoleutbildning bidrar till att öka rekryteringen. Det är därför som vi i centern hävdar all del är rimligi med fler högskoleenheler. Vi lycker också all del är bra all vi har fåll gehör för värl krav på en egen högskola i Fyrsladsområdet.

Jag blir dock något betänksam när jag hör Birger Hagårds resonemang om vad moderalerna egenlligen vill. Det är ju inle sä mänga är sedan som vi i denna kammare kunde höra propåer från moderalerna om atl lägga ned små högskoleenheler. Litet grand ål del hälld syftade nog Birger Hagård när han förde fram exempel pä hur man kan banla anlalel högskolor.

Talet om flexibilitet innebär egentligen koncentration. När moderaterna ä ena sidan lalar om kvalitet och ä andra sidan - i näsla ögonblick - säger att de människor som bor i de aktuella regionerna kan klara sin högskoleutbildning med hjälp av studiecirklar, dä lycker jag att resonemangel inte rikligl går ihop.

Cenlern är alltså beredd alt gä vidare och har föreslagil särskilda högskoleenheter också i Kiruna och Skellefteå. Vi tycker det är rimligt all dela högskolan Eskilstuna/Västerås, eflersom den nuvarande konslruklio-nen är olycklig dä den skär tvärs över en länsgräns med de problem som detta innebär. Vi är också beredda att omlokalisera en betydande del av högskoleutbildningen i Stockholm till den södra länsdelen.

När man följer debatten, inle minsl i media, kan man ibland fä uppfaltningen atl somliga tror alt när det gäller alt lokalisera ut ulbildningen är del jusl själva ullokaliseringen i sig som är den regionalpoliliska insalsen, atl del är speciellt intressant atl inan fär ytterligare elt anlal studerande och några lärare vid en högskola. Della skulle alllsä vara den regionalpolitiska effekten av lokaliseringen. Sä är del naturligtvis inte, utan del är effekten av den utbildningspolitiska satsningen som är regionalpolitik. När vi nu l.ex. ökar läkarutbildningen i Umeå ulan all minska den någon annanstans är del ju för atl bidra till läkarförsörjningen i Norrland, inte för all förslärka utbildningen som sådan. Del här är också bakgrunden lill den salsning på universildd i Umeå som ulskollsmajorilelen nu är beredd atl göra, nämligen atl bibehålla och förstärka den utbildningskapacitet som finns och skapa möjlighel lill elt än mer decentraliserat ulbildningsuibud som också siräcker sig in i Norrlands inland. Frän Umeå bygger man upp lokala sludiecenlra i Överlorneä, Arvidsjaur, Storuman, Vilhelmina och Lycksele,

för all nämna några exempel. Dä är det litet svårt all förstå den upprördhet som reservationen i utskottet ger uttryck för, men det fär vi kanske höra mer om under den här deballen.

Jag tycker atl del är vikligl all slå fasl alt den salsning som vi nu lalar om inte är en engångssatsning av något slag utan handlar om en nivåhöjning för att säkerställa den fortsatta decentraliseringsmöjlighden i Norrland och dess inland. Del är väsentligt allt delta slås fast i utbildningsdebatten för all ge universildd i Urneä rimliga planeringsförulsällningar inför forlsällningen.

När del gäller forskningen är det i princip samma sak. Av de ökande resurser som vi framöver kommer alt satsa pä forskningen - jag är alldeles övertygad om att det är på det sätlel del kommer atl gä till - är vi beredda att lägga ul fasta forskningsresurser till andra delar av landet än vad vi har gjort hitintills. Det handlar alltså inte om all splittra de tillgängliga resurserna, det handlar inle om att ta borl resurser från befintlig verksamhel ulan om att la lill vara den kreativitet, de forskningsmiljöer och de nya synsätt och tänkesätt som växer upp vid de mindre och medelslora regionala högskolorna. Del är mot den bakgrunden man skall se värl förslag om att salsa pä ytterligare några sädana orter, och del framgår också av våra reservationer i ulskollsbe-länkandei.

Jag länker också säga några ord om högskolans ekonomi. Litet grand hajade jag fakliski lill när Lars Leijonborg lalade om alt tillföra högskolan resurser, 30 rnilj. kr. eller vad han nu nämnde för siffra. Del är fakliski sä, all högskolan lillsammanlagd förlorar resurser men alt en del av dessa resurser nu läggs tillbaka. Det kan man inle precis betrakta som någon resursförstärkning, ulan del innebär all besparingen tilläts bli litet mindre. Högskoleväsen-del drabbas nämligen av den enprocenliga lönekoslnadsram som alla andra utbildningar i Sverige har drabbats av. De pengarna försvinner. Dessutom föreslogs i budgetpropositionen all man skulle la 2 % av resurserna frän några av sektorerna- värd, undervisning och leknisk seklor-för alt med de resurserna förslärka AES-seklorn. Det senare har skell. AES-seklorn har fält en förslärkning, t.o.m. litet slörre än den som regeringen föreslog, och i elt senare belänkande kommer vi all fä besked om alt den tekniska sektorn också kommer all fä lillbaka en del av sina resurser.

Däremot är del betydligt sämre ställt bäde för vårdsektorn och för undervisningssektorn. Vårdsektorn l.ex. förlorar drygl 3,7 milj. kr. på lönekoslnadsrarnen och dessulom 8,5 milj. kr. pä den Ivåprocenliga besparingen. Del blir drygl 12 milj. kr., och det man nu får lillbaka är 6 milj. kr. Utbildningssektorn förlorar ungefär 6 milj. kr. på lönekostnadsramen och dessulom 16,5 milj. kr. pä den tväprocenliga besparingen, eller tillsamman-laget 22,5 rnilj. kr., och av detta fär man inle lillbaka en enda krona. Talet om atl tillföra högskolan ekonomiska resurser är således i allra högsta grad en sanning med modifikation. Det här är naturligtvis inte bra ur högskolans synpunkt, särskilt inte när man talar om kvalitet i högskolan.

Jag vill sedan säga några ord om lärarutbildningen och dess dimensionering. Liksom Lars Leijonborg konstaterar jag med lillfredsställelse atl vi i ulskollel har kunnal bli överens om all dra i gång de ulbildningar i Kalmar, Gävle-Sandviken och Uppsala som vi faktiskt bestämde oss för redan förra året. Regeringen ansåg i årels budgetproposition av någon anledning alt de

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

inte skulle komma lill stånd. Jag lycker alt det är vikligl all i det här sammanhanget konstalera alt inte ens detta kommer att räcka. Det kommer att bli alldeles nödvändigl under de närmaste åren all ytterligare dimensionera upp lärarutbildningen för alt kunna möla de slora behov som föreligger på grund av pensionsavgångar och de växande barnkullarna. Vi har faktiskt kraftigt växande barnkullar jusl nu.

Dä fär man alltid invändningen: Vi har ju svårigheter atl rekrytera redan lill den lärarutbildning som vi har. Det är naturligtvis inget skäl till all ge upp inför situationen, men del har alltså regeringen gjort.

Under de senasle dagarna har vi dessutom kunnat konstalera, när vi har sett siffrorna på antalet sökande till högskolan, atl vi har fält en glädjande ökning av rekryteringen till lärarutbildningen. Det skall vi naturligtvis vara glada över, men det räcker inte, och ökningen är dessulom ojämnt fördelad pä olika utbildningslinjer. Del krävs alllsä ytterligare insatser.

Det krävs betydligt bättre informalionsinsatser som riklar sig lill ungdomarna redan i gymnasieskolan för att få dem att söka till lärarutbildningarna. När man harklart för sig alt man har behov av arbetskraft kan man ju inte, av del skälet alt man inte har tillräckligt många sökande, göra sig av med utbildningsresurser. Tvärlom måsle man se till, att man pä olika sätt fär fler sökande lill lärarutbildningen.

Del här med informalionsinsalser är viktigt, men det handlar naturligtvis också om atl höja läraryrkets status för atl få fler människor all inse atl del här med all vara lärare faktiskt är en myckel viktig arbetsuppgift i samhället. Del kan man inle göra med mindre än all man också är beredd att pä olika säll uppvärdera läraryrkd. Man måsle säga i klartext att det också innebär atl man måste vara beredd all beiala för att få bättre lärare.

Skolan måste vara konkurrenskraftig som arbetsgivare, om vi skall kunna vara med och konkurrera om de bäsla. Vi kan inle ha en lägre målsättning för skolans räkning än att försöka all rekrytera de allra bästa studenterna till lärarutbildningen. Vi behöver ha bra lärare, och att ha en lägre ambitionsnivå än alt försöka fä de bästa skulle vara all svika framliden.

Jag yrkar bifall fill samlliga reservafioner där centern finns med i olika sammanhang, men jag kommer däremol all bli myckel reslrikliv när det gäller atl begära voteringar om dessa reservationer.

Anf. 21 BIRGER HAGÅRD (m) replik:

Fru lalman! Larz Johansson konslalerar att resurserna inle räcker lill, alt kvaliteten pä våra högskolor inle vad den borde vara. Men i näsla andetag säger han alt han vill utvidga verksamheten med inle mindre än sex nya högskoleenheter. Jag kan inle få den ekvationen atl gä ihop.

Vad jag ville framhålla, Larz Johansson, var alt det faktiskt är vår skyldighet all se lill atl de högskoleenheler som nu finns också fungerar. Vidare måste vi få bort den kvalitativa eftersläpning som vi nu kan konstalera.

Om sex nya högskoleenheler inrällas, varifrån skall vi då få forskarutbildade lärare? Hur skall vi på 90-talel, då ungdomskullarna minskar med 75 %, kunna få tillräckligt med studenter till högskoleenheterna? Om vi lill äventyrs hade de pengar som behövs - det har vi alltså inle, för de pengar som

finns kommer alt behövas för invesleringar och för alt lillgodose en mängd olika behov - skulle det ändå saknas såväl kompetenta lärare som studenter vid de här högskolorna.

Anf. 22 LARS LEIJONBORG (fp) replik:

Fru talman! I stort har jag ingel alt invända mot Larz Johanssons analys av högskolans ekonomi. Om jag sade att vi har varil med om alt "tillföra resurser" borde jag ha sagl alt vi har varil med om alt "tillföra resurser" ulöver vad regeringen föreslagil.

Ell förverkligande av folkpartiets högskolepolitik skulle medföra all slagnationen när det gäller reala resurser bröts. Vi har prioriterat tvä områden. Men vi har inle fåll gehör för våra synpunkter. Jag avser dä våra förslag om dels en kraftfull satsning på inredning och utrustning, dels en betydligt slörre salsning än som nu sker fallel på en internationalisering av högskolan. Om dessa yrkanden och även några andra, vilka vi inle heller har fäll gehör för, hade stötts av en majorilel, skulle del ha resulterat i en real ökning av högskolans resurser.

Anf. 23 LARZ JOHANSSON (c) rephk;

Fru talman! Till all börja med vill jag ge Birger Hagård räll pä en punkl. Dä och dä kan del nämligen måhända brista i fråga om kvaliteten på högskoleutbildningen. I varje fall verkar del vara sä beiräffande malemafi-ken. Vad jag talade om var nya högskolor i Kiruna och Skellefteå - del blir tvä högskolor. Vidare lalade jag om en delning av den befintliga högskolan i Eskilstuna-Västerås - någol som möjligen kan uppfattas som elt lillskoll. Dessulom lalade jag om en omfördelning av ulbildningen i Stockholmsområdet. Utbildning skulle alltså kunna flyttas från del nuvarande universitetet till den södra delen av regionen. Jag kan dock inle se atl del här blir fråga om sex nya högskolor, men del kan Birger Hagård. Det är möjligl atl det är förklaringen lill uttalandena om atl det ekonomiska resonemanget inle rikligl går ihop. Vad jag konstaterade var att regeringen hade föreslagil ganska krafliga nedskärningar vad gäller högskolans resurser och all en del av de pengarna har återförts genom de överenskommelser som träffats i ulbildningsulskoltet. Netto blir del dock ändå en besparing pä högskolan, och del är inle bra för kvaliteten.

När del gäller de regionala saisningar som vi har föreslagit - bäde en ulbyggnad av de små högskolorna och en förslärkning av forskningen vid några av högskolorna - har vi också visat hur delta kan finansieras. Vi har föreslagil alt ytterligare 50 milj. kr. anslås för regionaliseringen och samma summa för atl forskningsutbyggnaden skall kunna påbörjas.

Dessulom, Birger Hagård, pågår del faktiskt högskoleutbildning på de orter som jag här har nämnl. Vid mänga av de mindre högskolor som är akluella i diskussionen om forskningsresurser pågår del fakliski forskning. Det handlar alllsä om all i della sammanhang få litet mera stabila och reguljära former för verksamheten. Jag tror nog alt del finns resurser för att åstadkomma detta.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

Anf. 24 BIRGER HAGÅRD (m) replik:

Fru talman! Jagmedger gärna, Larz Johansson, alt det är fyra enheter som omnämns i materialet och inte sex, som jag sade. Men ibland förekommer det ju diskussioner frän centerhäll om att det kunde inrättas högskolor på ytterligare några orter. Hur som helst, det skulle ändå kosla en hel del pengar med högskolor på fyra orter. Jag kan inle förslå varför man skall läsa sig vid byråkratiska organisationer. Del är en sak alt utlokalisera såväl forskning som ulbildning. Men del är en annan sak all bygga upp fasta enheter. Jag tror inte att vi är betjänta av sädana, ulan jag tror atl vi hell enkelt har nått taket i del sammanhanget. Nu får vi alltså la del väldigt försiktigt framöver.

Om det skulle bli aktuellt atl bygga ell sjunde universitet, är jag gärna med på det - men under förutsättning atl del finns resurser. Men dä skall del vara en ordentlig salsning. Dä måste vi vara beredda all beiala de 150 eller 200 miljoner som krävs för en sådan salsning. Del är i varje fall mycket bällre än de halvmesyrer som vi har dragits med alltför länge i den svenska utbildningspolitiken. Det talas ju om forskningsanknytning etc. Men i slällel behövs del en ordentlig satsning på forskningen. Vidare har vi en utbildning som inte uppfyller de krav pä kvalilel som ställs. Del är sådant här vi behöver satsa pengar på. Vartenda öre som vi kan skrapa ihop, Larz Johansson, kommer all behövas - ålminslone för invesleringar. Det rör sig här faktiskl om miljardbelopp inom en myckel snar framlid.

Anf. 25 LARZ JOHANSSON (c) replik:

Fru lalman! Jag lar fasta på del som Birger Hagård nyss sade, dvs. alt moderaterna också är beredda atl salsa pä forskning och ulbildning vid våra högskolor. Jag uppfattar inte detta så, att man vill ha en byräkralisering av organisationen. I slällel finner jag alt della resonemang ganska myckel skiljer sig frän Birger Hagårds inledningsanförande, där han - i varje fall i föriäckla ordalag- lalade om en banlning av organisationen. Det var del som fick mig att länka på gamla moderalkrav från mitten av 80-lalel, dä man ville lägga ned regionala högskolor. Men nu har vi alltså fält bekräftat atl sä inte är fallet. Moderalerna är således beredda all slödja saisningar och atl bevilja befintliga högskolor fasta forskningsresurser om bara tillräckligt med pengar anslås. Det tycker jag att vi skall arbeia vidare på.

Anf. 26 BJÖRN SAMUELSON (vpk):

Fru talman! Efler replikrundan här mellan företrädarna för de borgerliga partierna vill jag deklarera all vi i vpk önskar bidra lill all högskolan får stora möjligheter framöver, så atl en redan god kvalitet kan ulvecklas yllerligare. Med della vill jag säga atl den svenska högskolan inte är sä dålig som man ibland gör gällande i debalten.

Den svenska högskolan står inför många nya och spännande uppgifler. Bl.a. måste högskolan kunna möla nya grupper av sluderande. Del är l.ex. en nödvändighet all den regionala snedrekryleringen kan brytas - pä det sättet kan samhälleliga behov lillgodoses - med högskolan som verklyg. Jag länker på lärarutbildningen, förskollärarulbildningen och viss vårdutbildning.

Den svenska högskolan måste ulveckla sin verksamhel i en mera interna-

tionell miljö. Den svenska högskolan måste också verka i en ny nalionell, mångkulturell miljö. Den måste la lill vara de erfarenheler som har gjorls när del gäller kullurlivel saml de sociala och politiska erfarenheler som våra nya rnedmänniskor har gjort. Jag tänker då pä dem som har kommit från andra länder och bosatt sig här i Sverige.

Dessulom måste den svenska högskolan medverka till att det nordiska sambandet stärks vad gäller ulbildning och forskning. Del här är inga små arbetsuppgifter. Del ankommer på oss här i riksdagen all se lill all högskolan har föruisällningar alt uppfylla de krav som ställs på de aktuella och delvis nya områdena. Det handlar bl.a. om hur de nya högskolorna skall kunna utvecklas. Jag delar inle moderaternas uppfallning i denna fråga, all del pä något säu skulle läggas ell naturligt hinder för alt bedriva forskning vid sädana mindre enheter som de nya högskolorna ulgör. Runl om i världen bedrivs del internationellt erkänd forskning inom mycket sinä organisations-slruklurer. Vi behöver inle ens gä ulanför värt land för atl kunna ta del av sådan forskning. Det räcker med atl åka lill Frykslalaboratorid i Värmland.

För atl ge de nya högskolorna bästa möjliga ulvecklingsmöjlighder bör man bl.a. stärka grundutbildningen och se lill all dessa institutioner får forskningsmöjligheler inom de områden, där de har kompelens all forska. Del förulsälter atl utruslningsstandarden kraftigt förbättras. Jag avser dä inle bara utruslningsstandarden vid de nya högskolorna, som inle har fasla forskningsresurser. Del är lika viktigt för de nya högskolorna, som inte har fasta forskningsresurser, alt utruslningsstandarden förbättras och grundutbildningen förslärks också vid våra universitet, eftersom jag ser universiteten som en resurs för högskolorna alt ulveckla sin möjliga forskningspotenlial.

Vi frän vpk anser därför all riksdagen borde av regeringen ha begärt en form av strukturplan för forskningsulbyggnaden vid de nya högskolorna i samband med forskningspropositionen 1990. Nu vill inte majoriteten i Utskottet gä med pä värl förslag, men efter Lars Gustafssons utredning hyser vi ändå förhoppningar om att det kommer all framläggas elt förslag i denna rikining i samband med forskningsproposilionen. Vi iror atl della är väldigl viktigt för atl höja kvaliteten nationellt selt inom forskning, utvecklingsarbete och utbildning. Det innebär en förslärkning av grundutbildningen vid de nya högskolorna.

Men del handlar också om all vi måste bryla de nya högskolornas beroende, som tenderar atl bli nästan ensidigt, av finansieringen av deras forskningsprojekt, dvs. de exierna medlen. Vi måste bryta della beroende om vi skall kunna hävda rällen till kriliski länkande, forskarnas oväld och all forskningen skall ha en korrektiv funklion osv. Om della inle genomförs redan i början av 1990-talel, finns det - enligl vår mening- risk för alt del kan uppstå tvä parallella forskningsvärldar inom högskoleväsendet.

I den ena världen - som har resurser om vilka del beslutats i demokratisk ordning - finns det en insyn i verksamheten som bidrar lill all man kan hävda alt del kriliska tänkandet kan ulvecklas.

I den andra världen, där del skapas ell beroende mellan bidragsgivare och forkskare, innebär denna beroendeställning att forskare kanske inte kan göra halt och säga att man är inne på fel spår, ulan resultatet kan renl av vara beställt. Della måsle vara en konfliktfylld situation. Eflersom basen för

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

3 Riksdagens protokoll 1988/89:104

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

verksamheten - också vid högskolor som skulle hamna i en ensidig externfinansierad situation - utgörs av skattemedel, kan skattebetalare med rätla opponera sig mol sådan verksamhel.

Atl förslärka grundutbildningens kvalitet och alt bygga ut forskningsorganisationen vid vårt svenska högskoleväsende handlar också om alt öka tillgängligheten lill högre sludier, alt försöka arbeta bort onödiga återvändsgränder eller fysiska hinder för atl kunna la del av ulbildning och forskning pä högskolenivå.

Således handlar del om alt dels demokratisera högskolan och dess forskningsverksamhet, dels alt söka ge potentialer för ulveckling av forskningens oväld och kontinuerliga krilik. Till detta hör också frågan om huvudmannaskapet.

Vi anser all del är myckel viktigt för forskningsmöjligheler inom områden som värd och omsorg, all man får elt enhetligt huvudmannaskap för den svenska högskolan. Ett statligt huvudmannaskap över den kommunala högskolan ökar tillgängligheten till högskolevärlden, framför alll för traditionella kvinnoyrken. Vi ser en poäng och en utvecklingsmöjlighet i atl man med hjälp av en sådan organisalionsslruklur kan verka för en förnyelse av den offeniliga sektorns roll som motor i en välfärdsstat.

Jag sade tidigare atl vi inle fär skapa onödiga hinder för de nya grupper som måste rekryteras lill högre sludier. Därför tror vi all en viss uppluckring av linjesystemet är nödvändig. Vi menar inle atl linjesystemet skall slås sönder, eftersom det är nödvändigt atl ha en viss struktur för alt riksdag och regeringen skall kunna använda högskolan och forskningen som en form av planeringsinstrument för samhällel, att man med hjälp av della verklyg kan formulera vilken typ av samhälle man vill ha i framliden.

Däremot anser vi atl man borde införa större block av fritt val inom linjesystemet. Därför hälsar vi med glädje all ulvecklingen också pekar mol den väg som vi vill gå. Här spelar anslagel lill enstaka kurser en viklig roll. Vi tror atl del går all uveckla linjeanslagel för atl möjliggöra en slörre valfrihel för de nya grupper som måsle in i högskolestudier. Det är också bra att använda linjeanslaget som viss kompletteringsutbildning för l.ex. lärare som vill vidga och fördjupa sin kompetens.

Fru talman! Det är även glädjande atl utskottet tillstyrker vpk:s förslag om ökade medel till internationalisering av högskolan. Vi har fält majoriteten med oss pä alt anslå yllerligare 5 milj. kr. lill sådanl arbele, vilkel är myckel är bra för den fria forskningens fromma och och också för landets oberoende. Det är viktigt atl högskolan ges möjlighet atl knyia konlakler över hela världen. På sikt är vi frän vpk beredda atl diskutera all medel anslås direki lill högskolorna för att öka deras vilja all la inilialiv lill inlernalionella kontakter.

När vi talar om internationalisering av högskolan, handlar del inle bara om EG. Vi vill främja och uppmuntra konlakler också med länder, där de akademiska konlakterna i dag ligger pä en låg nivå. Jag är myckel väl medvelen om atl vetenskapligt sett är del i dag mesl intressant alt ha kontakter ined Västeuropa och USA.

Men forskning och ulbildning är en motor för mänga länder som det för

Sverige finns elt politiskt och pä sikt även ett veienskaligt inlresse alt knyta fastare förbindelser med.

För att man skall kunna klara de satsningar och det utvecklingsbehov som finns i högskolan måste, som jag sade tidigare, kvaliteten på utrustningen höjas. Utrustningens standard tror vi till viss del avgör undervisningens nivå och har en direki inverkan pä hur högskolan lillgängliggörs för de nya sociala grupper som måste rekryteras till högskolan. I det sammanhanget tror vi också all del är vikligl all satsa pä de nya högskolorna och att del är viktigt all investeringen när del gäller Umeå universilel fullföljs.

I elt av de belänkanden som vi nu behandlar föreslär en majoritet i utskollel ytterligare resursförstärkning lill Umeå universitet. Där vill jag frän vpk:s sida deklarera att i del fall Umeå universitet lägger dessa saisningar pä förslärkning av grundutbildningen, dvs. på kontinuerlig drift, måsle delta följas upp senare av yllerligare beslul om medelsläckning för sådan förslärkning vid universildd i Umeå.

Fru talman! Jag tror all jag har yrkat bifall lill alla vpk-reservalionerna. Om jag inte gjort det, passar jag pä alt göra del nu.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

Anf. 27 EVA GOÉS (mp):

Fru talman! I dag är det den slora utbildningsdagen, så man får försöka vara litet pedagogisk. Försl vill jag säga alt jag kommer atl hålla ell längre anförande än vad som från början var meningen. Claes Roxbergh, som är suppleanl i utskottet, har nämligen hamnal så långl ner pä talarlistan alt han inte kommer att kunna delta i replikskiftena, och därför kommer jag all också la upp några av de frågor som han skulle ha lalal om. Del här känns som atl springa maraton - det är ju knappast tjejmilen.

Jag kommer att följa ett mönster. Jag skall titta pä hur utskottet har reagerat under det senasle halvåret. Vi har - och del lycker jag är oerhört posilivl - skrivit oss samman i mänga frågor, l.ex. när det gäller förläggningen av journalistutbildningen lill Sundsvall. Det är bara moderalerna som har opponerat sig och menat atl Umeå är världsbäst. Jag härstammar frän Umeå och vet att Umeå är bra, men någon gång måste man också decentralisera lill andra orter. Om vi inle gör del, kommer vi aldrig all förstärka de mindre och medelslora högskolorna.

Jag är myckel glad över all vi också har decentraliserat grundskollärarutbildningen, sä atl man kan rekrytera från näromrädena. Det belyder oerhört myckel. Vi stödjer också förslaget som gäller fyrsladskrdsen, sä all man där får en bra högskola.

All utbilda 20 läkare i Umeå är nödvändigl, men man var ell lag beredd all i samband därmed slopa läkarutbildningen i Malmö. Del motsatte vi oss i utskollel. Utskollel går alltså här mot regeringens förslag - vi vill även fortsättningsvis satsa på utbildning av 20 läkare i Malmö och ha kvar forskarresurser där.

Lars Leijonborg nämnde värdlärarutbildningen och platserna där. Jag vet all del var myckel rabalder runt delta. Jag började alt reservera mig till förmän för Umeå. Till slut blev det så att alla fem orterna fick vårdlärarul-bildning. Det blev alllsä 30 nya vårdlärarutbildningsplatser.

När det gäller 5 milj. kr. lill internationell forskning, Björn Samuelson,

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

hade vi föreslagil 10 miljoner. Det var alllsä myckel enkell att hänga på ert förslag. Vi tyckte alt det var jältebra atl jobba globall för inlernalionelll samarbete.

När det gäller marinbiologisk forskning hade vi föreslagit 15 milj. kr., men lyvärr stannade anslagel pä 5 milj. kr. Jag är emellertid glad över all utskottet har kunnal enas om så pass mycket liksom över all man har ökat antagningen till hälso- och sjukvårdslinjen med 225 elevplatser. Allt della är positivt.

Under mom. 2 hillar man de saker där oppositionen har skrivit sig samman och skapat en ulskollslext. Del gäller l.ex. förslärkning av universildd i Umeå. Del verkar kanske litet väl lokalpatriotiskt eller regionalpolitiskt all bara länka pä Umeå, men vad del handlar om är atl universitetet i Umeå i sin tur skall försöka decentralisera ul lill övre Norrland. Del är ju så all när man kommil till Sundsvall, sä har man kommil lill millen av Sverige - söder om Sundsvall har vi bara halva Sverige. Vi måsle försökaatl fördela lilel mer norrut. Vi har dä slällt oss bakom alt Umeå universilel budgetåret 1990/91 skall få 30 miljoner, varav 2 miljoner går in under budgetåret 1989/90. Det gäller atl rekrylera studerande frän hela Sverige - inte bara frän Norrland.

Sedan har vi i oppositionen i utskottet ställt oss bakom förslagen all anslå 1,2 miljoner lill informalionsleknologiska forskningen i Umeå samt 5 miljoner lill förslärkning av lokala, individuella och fristående kurser. Della ligger hell i linje med miljöparliels politik. Vi anser all det är mycket vikligl alt man börjar lösa upp dessa linjer och alt man kan komponera egna kurser. Vi står också bakom förslagel att danshögskolan skall få en förslärkning.

Givelvis har vi inle fält med oss alla oppositionspartier på våra reservationer, utan en del andra reservationer kvarstår, och jag länker inle gå in pä dem. Jag tror atl det finns fyra olika reservationer om forskning vid mindre och medelstora högskolor. Centern och miljöpartiet anser atl del skall vara fasla resurser pä de mindre högskolorna, medan moderaterna och folkpartisterna har nästan identiskt lika reservationer. De har ändå skrivit reservationer pä tvä olika platser - jag förslär inte vilsen. Reservationerna gäller forskning i ijänsten. Miljöpartiet stödjer också forskning i tjänsten, men del finns en del skrivningar där som vi opponerar oss mot. Jag kan återkomma lill del senare.

Elisabel Franzén kommer alt ta upp frågan om Chalmers utbyggnad i cenlrala Göteborg. Här har riksdagen tänkt all köra över en lokal opinion. Miljöpartiet har några egna motioner, l.ex. om päbyggnadsutbildning i orlopedisk medicin. Jag tror atl ytterst få har hört talas om vad orlopedisk medicin är för någol. Orlopedisk medicin handlar om all man inte tar till kirurgiska ingrepp utan använder sig av orlopedisk medicin, manipulering. Della tror jag all fler behöver få insikt om för att de skall vela vad de röstar pä. Del finns få internationellt kända ortopediska medicinare, men jag hoppas all dessa behandlingsmetoder skall sprida sig även till Sverige.

Vad jag sedan reagerar mot är alt så få tar upp frågan om hälso- och sjukvärden. Vi i miljöpartiet har flera reservationer som går ul på alt vi vill permanenta försöksverksamheten inom hälso- och sjukvårdslinjen, alt vi anser all man skall kunna komma lill hälso- och sjukvärden på alternativa vägar, dvs. all man skall kunna rekrytera frän andra yrkesområden än

vårdsektorn, atl livserfarenhet och individuell studiegång skall räknas. Vi vill förlänga laboralorieassistentulbildningen.

Vi ser som elt mönster all man som vanligt missgynnar de traditionella kvinnoyrkena, som har en central roll inom värden. Vi vill förstärka den här delen.

Sedan vill jag slå ett slag för all permanenla biblioiekarieulbildningen i Umeå liksom den religionsvelenskapliga ulbildningen där, som man har "länai" frän Uppsala universitet. Den betyder oerhört mycket för rekryteringen av präster i övre Norrland.

Vi har också ställt oss bakom några jämställdhetsmotioner, en under della moment och ytterligare någon. Dessa motioner handlar bl.a. om forskning angående pojkar och flickor i skolan. Som lärare vet jag att det är stor skillnad pä hur man behandlar flickor och pojkar.

En viktig sak som vi vänder oss emot är det europeiska forskningssamver-kansomrädet fusion. Om man skall kunna la beslutet om avveckling av kärnkraften på allvar, dä måste man börja salsa på alternativ energi och på andra typer av lösningar. Därför vill vi dra in anslagel till forskningssamverkan om fusion inom EG.

Varför vill vi då satsa på regionala högskolor? 93 % av högskoleanslagen går lill de 11 största högskolorna med fasta forskningsresurser. De övriga regionala högskolorna fär därför sina profiler dominerade av del lokala näringslivet, eftersom uppdragsfinansieringen är så stor. Uppdragsutbildningen skräddarsys då för arbetsgivaren. Vi lar principiellt avstånd från den typen av uppdragsutbildning. I den män näringslivet vill hjälpa till att finansiera högskolan, skall det ske sä atl del utesluter slyrning av innehållet i kurserna. Vi vill alt det ekonomiska slödel lill regionala högskolor ökar genom atl de fasta forskningsresurserna byggs ul. Regionala högskolor saknar läng tradition, och det kan göra det lättare atl pröva nya idéer som l.ex. tvärvetenskapliga projekt och småskalig ekologisk teknik.

Fru lalman! Med hänvisning till det jag har anfört yrkar jag bifall till samlliga reservationer som miljöpartiet står bakom eller är delaktigt i tillsammans med andra partier.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

Anf. 28 LARS GUSTAFSSON (s);

Fru talman! När vi nu från utbildningsutskottets sida tillmötesgår strävandena som funnits atl sammanföra ett myckel stort anlal belänkanden lill ell fåtal debatter, får det naturligtvis konsekvenser för meningsulbylel. Jag hade egenlligen lusl all anknyta till den del av debalten som gällde remilleringen av kompletleringspropositionen lill finansutskottet, och där man log upp arbetsformerna. För ulbildningsutskollels del, som är elt av de mesl arbdslyngda utskotten, kommer koncenlralionen och målsättningen att vid ell enda lillfälle behandla i stort sett hela utskottets kaka all betyda ganska mycket för den förändrade inriktningen av debatterna.

Den här våren fick vi ändå ändå inle med alll. Del beror pä att det finns en särproposition om ingenjörsutbildning. Den skall vi behandla tillsammans med andra tekniska yrken vid högskolorna i ett annal särskill sammanhang. Annars skulle denna debalt ha omfattat yllerligare ett anlal punkler. Del finns redan nu mycket atl behandla. Dessa nio betänkanden innehåller 161

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

moment, och jag har selt alt det finns 73 reservationer. Ell tiotal av dessa är följdreservationer, men del är ändå ganska många.

Reservalionsbilden är ganska splittrad. Det finns 55 stycken enpartireser-valioner, 11 stycken ivåparlireservationer och 7 stycken ireparlireservalio-ner. När man lillar på denna bild klingar Lars Leijonborgs ord litet konstigt. Lars Leijonborg lalade om all han skulle försöka se var mönstren i debalten om utbildningspolitiken fanns. Ett mönster som Lars Leijonborg såg var att oppositionen vill häva en stagnation. Del fanns problem med byråkrafi, och del fanns en öppen konflikt mellan departement och skolöverstyrelse. Del var elt mönster som Lars Leijonborg såg. Jag vel inte hur man kan utpeka delta mönster i de handlingar som vi har för debatt i dag. Det enda som Lars Leijonborg sade som verkligen kan relateras lill debatten i dag gäller problemet med koncentration och utspridning. Jag skall ålerkomma till det senare.

Det andra mönstret som Lars Leijonborg säg var alt socialdemokralerna skulle stå svaga i ulbildningsdebatlen. Jag vel inle rikligl vad han menar med det. Det verkar dessulom som om Lars Leijonborg var förvånad, eller kanske litet ledsen, över all utbildningsutskottet har tagit initiativ. Han släller frågan hur del skall gä pä lång sikt och vad del skall bli av arbetsfördelningen. Jag tycker atl del är bra om utskottet lar initiativ. Det har ju från alla partier efterlysts atl riksdagen i större utsträckning skall vara aktiv. Jag lycker inle all man skall vara orolig, Lars Leijonborg, om della realiseras i ett utskott vid en viss tidpunkt. Man skall snarare vara tacksam, inte minst från Lars Leijonborgs egna utgångspunkter.

Frågan om vad vi socialdemokrater i ulbildningsulskoltet lycker kan jag gärna svara pä. Vi tycker nalurliglvis all det är en intressant silualion när utskottet kan spela en roll i sammanhanget. Jag tror all del skulle vara inlressanl för alla som siller i dl utskott. Jag har haft förmånen atl fä vara med länge, och jag har verkat i utbildningsutskottet sedan det lillkom 1971. Jag har alltså kunnal uppleva olika parlamentariska silualioner. Jag kan väl säga ulan atl snegla ål något häll atl det mesl intressanta naturligtvis är när utskotten har en slörre självständighet. Sådan skapas givetvis när det finns minoritetsregeringar. Men jag vet inte om Lars Leijonborg blir orolig och hellre vill gå tillbaka lill ell syslem med majorildsregeringar och fä mindre att säga till om i utskotten. Det verkade nästan sä ett tag. Men den ståndpunkten får väl Lars Leijonborg utveckla mer. Om situationen är sådan, lycker jag atl det är lilel underligt.

Jag tror att del är litet svårl alt finna ett mönster i alla dessa handlingar med en sä splittrad reservationsbild. Möjligen finns del några undanlag, och jag skall beröra några av dem.

Elt problemområde, som bl.a. Lars Leijonborg har tangerat, är frågan om de mindre och medelslora högskolorna. Nu föreslår vi alt del skall bli en ny högskoleenhet i Trollhättan-Uddevalla frän den 1 juli 1990. Motivet är helt enkelt alt vi tycker att verksamheten har elt betydande omfång och har en viss tidsmässig permanens. Omfånget kommer all förslärkas ytterligare när den tvååriga ingenjörshögskoleulbildningen införs. Vi tycker faktiskl alt det är bra om ansvarel för denna räll slora och permanenla verksamhet kan

koncentreras, i stället för atl, som del är, nu elt stort antal högskolor var för sig delar på ansvarel.

När man har inrättat högskolan Trollhättan-Udevalla kommer del atl finnas 16 mindre och medelslora högskolor som är väl spridda över landel. Med hänsyn lill de begränsade resurser som antagligen alltid slår lill förfogande tycker vi i utskollel atl del är dags atl sälta en gräns för all hindra tillkomsten av ytterligare högskoleenheler av della slag. Därför föreslår vi elt tillkännagivande lill regeringen alt inga yllerligare högskoleenheler av delta slag skall inrättas. Regeringen föreslår ju atl man skall sälta strecket ovanför Trollhättan-Uddevalla. Men där har vi gjort en annan bedömning, och vi menar att man skall sälta strecket under Trollhättan-Uddevalla.

Man kan naturligtvis som Birger Hagård och Lars Leijonborg diskutera hur många högskoleenheter det skall finnas. Om jag minns rätt, även om meningarna om de mindre och medelslora högskolorna har varit delade vid olika tidpunkter, fick den senasle högskolan Karlskrona-Ronneby knappasl någon reservation. Jag har för mig att det fill slul blev enighet lill slut i ärendel. Nu markerar moderaterna sin ovilja mot att inrätta den här högskolan. Jag har svårt att se att man kan göra detta lill en stor principiell fråga. Det är naturligtvis en bedömningsfråga där man kan handla olika. Vi socialdemokrater, tillsammans med andra partier menar att detta var en riklig avvägning. Men vi menar också, och där tror jag att moderalerna stöder oss, att del nu kanske är dags all sätta elt streck för fler enheter av della slag.

Jag kanske skall passa på all säga några ord om vad utskottet anför i del här sammanhanget om högskolans roll rent allmänt. Det gäller alla högskolorna, universiteten, de slora fackhögskolorna, de små fackhögskolorna och de mindre och medelslora högskolorna. Alla ingår i ett nätverk i landet, och de skall samverka och komplettera varandra. De har ju alla ell ansvar för utbildningens kvalitet. Det ansvaret begränsas inle lill län eller andra adminislraliva enheter. Man skall här inte se några läns- eller landskapsgränser.

I en passus i Larz Johanssons anförande tyckte jag mig märka en reminiscens av detta länstänkande som har frodats pä många håll. Han sade nämligen alt del finns ett förslag om all klyva högskolan i Eskilstuna-Västerås, bl.a. därför att det går en länsgräns däremellan och atl del släller lill problem och besvär. Del är möjligl, men jag vill hävda atl läns- och landskapsgränser liksom andra administrativa gränser och enheter inle skall vara några hinder för högskolorna. Del lycker jag är vikligl att undersiryka.

Ulskollel har alltså en skrivning på den punklen. Vi har det inte minsl därför alt del i olika dokument tidigare, även i regeringens propositioner, har stått talat om alt man skall ha som målsättning all ha en högskola för varje län. Jag lycker att man skall ha högskolor spridda över hela landel och att man inle skall snegla för myckel på administrativa indelningar och enheter. Detta understryks också av atl del inle finns några upptagningsområden för högskolorna lill skillnad från andra skolformer.

De mindre och medelstora högskolorna berördes också i elt annat avseende i elt av de belänkanden som vi nu diskuterar. Det gäller forskningen. Del finns elt flertal hell olika uppläggningar av hur man skall

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

ordna forskningen vid de mindre och medelstora högskolorna. Centern går längst enligt min mening och vill ha fasta forskningsresurser vid ett stort antal högskolor. Folkpartiet väljer något slags medellinje. Vpk vill all man skall analysera hur forskningen skall se ut i framliden vid dessa högskolor och beställer en struklurplanering till 1993 års forskningspoliliska proposition. Utskottet anser att man inle skall göra några uttalanden i den frågan nu eller ändra pä riktlinjerna. Jag lycker alt det här är en fråga som i eminent mening hör samman med den forskningspoliliska proposilionen nästa är. Då får man väl föra denna diskussion.

Jag vill emellertid gärna säga ett par ord till om problemet. Jag skall börja med dl par konstateranden, och då lalar jag om de mindre och medelslora högskolorna som helhel, som totalt begrepp. Jag vet atl det finns variationer. Några talare har tidigare varit inne pä del. Del är klarl all jag är medvelen om del. Om man lar dessa skolor som en helhel är del för del förslå sä all de har en stor andel icke forskningskompelenia lärare. För del andra fär de en myckel ringa del av sina forskningsmedel ifrån sektorsorgan och forskningsråd. Därför har jag kommil fram lill alt del allra viktigaste för de mindre och medelstora högskolorna nu faktiskl är alt de ges resurser ätt sända fler lärare på forskarutbildning. De på detta säll forskarutbildade lärarna skall i framliden ges möjlighet atl oftare och mera kontinuerligt länkas in i forskarlag som arbelar med kvalitativt goda projekl.

Ifrån moderalerna och folkpartitet har man lagil upp tanken på alt leklorerna skulle fä forska i ijänsten. Man har fört fram tanken på att en iredjedel av tjänstens lid skulle användas för forskning. Man anser alt del är ell medel som skulle göra de mindre högskolorna bättre ställda i det avseendel. Jag skall inle neka till atl del kan vara en väg att gå. I Norge, som ligger oss nära, vet vi all man har system med ungefär samma inriklning. Jag vill dock minnas alt Ijänsterna där beslår till hälften av forskning och till hälften av undervisning. Vilka medel man än använder tror jag atl det för framliden är nödvändigl alt lärarna, framför alll leklorerna, fär möjlighet att forska pä ett annat sätt än tidigare.

Sedan är jag väl inte lika övertygad som Birger Hagård om att detta kan ersälla atl man skulle få fasta forskningsresurser. Del är möjligl att man måste välja flera medel och olika linjer atl gä fram på i framliden. Del här är dock frågor som är specielll vikla för all tas upp i den forskningspolitiska propositionen. Vi fär vänla med denna diskussion.

Jag har behov av atl återigen säga i del här sammanhängd när man talar om forskning vid de mindre och medelstora högskolorna att del, även om en eller annan högskola skulle fä den eftertraktade beteckningen universitet och även om fasta forskningsresurser skulle tillordnas ytterligare någon högskola framöver, ju aldrig kan komma att gälla alla de 16 skolorna. De allra flesla av dessa skolor kommer alltfort under all överblickbar tid atl få ta sig fram pä annat sätt.

Den vikliga frågan lycker jag är hur man skall lösa forskningsanknylning-en, forskningen och inlänkningen i del aktiva arbetet i forskarsamhället. Jag tror atl man skall beakta alt det, även om man löser frågan enligl de linjer som l.ex. cenlern förordar, bara kan bli fråga om alt man löser den för några högskolor. De allra flesta högskolor måste vi ändå ha kvar i deras nuvarande

status. Vi har hell enkelt inle resurser totalt i Sverige för att ha fasta forskningsresurser pä ett myckel stort antal slällen i landel.

När del gäller nya högskoleenheter har det nämnts tidigare här atl vi nu är eniga om all man skall fä en ny självständig högskoleenhd för fysisk foslran och idroll. Den skall ligga i Slockholm. Det får naturligtvis lill följd att det centrum för idrottsforskning som inrättades i Slockholm den 1 juli 1988 - en ganska ung företeelse - måsle samordnas med den nya högskolan. Sannolikl kommer del också all fä lill följd alt den nya högskolans relationer till Stockholms universitet. Karolinska institutet och lärarhögskolan i Stockholm måsle begrundas och övervägas. Nu har regeringen föreslagils fä i uppdrag all förelägga riksdagen dl förslag sä all denna högskola kan slarla senasl den 1 juli 1992. Vi lycker all det är en ganska bra lösning i del här lägel.

Flera talare har tidigare varit inne pä journalistutbildningen. Det har varit slor enighet kring journalistutbildningens längd, uppläggning, dimensionering och en rad andra ting. Det är egenlligen bara frågan om lokaliseringen som del har blivit mycket ståhej kring. Inte mindre än sex orter har föreslagils i olika sammanhang. Utskottet har nu förordat Sundsvall-Härnösand. Det finns det två motiv lill. Del ena är att en förläggning dit skulle stärka högskolan och bredda utbudet, och det andra är atl den befintliga informationslinjen som finns där avses bli allmän linje 1990/91.

Den socialdemokratiska gruppen i utskottet står för fyra reservationer i de nio belänkanden som vi nu debatterar. En av dessa reservationer är en följdreservalion. Jag skall enbarl kommenlera den av reservalionerna som gäller beställning av en förstärkning lill Umeå universitet på 30 milj. kr. 1990/91, vilket flera talare har varil inne på. Vår invändning gäller egenlligen del orimliga i atl i förväg binda sig för en så slor förstärkning lill en enda högskola, därlill ulan att behovel har vägls emot andra högskolor i en mera samlad beredningsprocess.

Ulskollsmajorilelen är yllerligl preciserad när det gäller destinationen av satsningarna. Samtidigt talar man om saisningar som skulle ha belydelse för Norrland. 1 sä fall lycker jag all del kanske hade varit klokare all fördela salsningarna pä flera högskolor i Norrland. Vi har åtminstone en högskola i Luleå som har fasla forskningsresurser.

Del betänkliga ligger egentligen inle i ell enstaka fall som del här. Det blir betänkligt och oroväckande om det skulle bli en vana eller upphöjas till regel alt man ur sitt sammanhang plockar ut en enda högskola, det må vara vilken som helst. Det kan då bli en stor karusell av delta, och man föregriper den samlade beredning som är vanlig i sådana här sammanhang. Det kanske då inle längre blir så roligt med sådana enstaka påslag.

Flera talare har också lagil upp värderingen av utländsk högre ulbildning. Moderaterna och folkparliel har en reservation där man talar om all UHÄ:s arbele skall förslärkas och omprövas. En del påstår att det skulle bli mera aktivt. Jag tycker all reservalionerna i dessa stycken andas en ganska ogrundad pessimism om möjligheterna all hantera verksamhden. Vid kontakter med UHÄ har jag erfarit att en ökning av den balans som uppstod kring 1986/87 nu har kunnal hejdas. Genom extra ålgärder har man satt in en del resurser för all bela av balansen.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

När del gäller alt värdera utländsk högre ulbildning måste man successivi bygga upp kompetensen. Först därefter kan man kanske schablonisera en del åtgärder. Antalet avgjorda ärenden har faktiskt också ökal. Det finns exempel på all arbetet uppskattas, både i Sverige och pä andra håll. De farhågor reservanterna har för alt Sveriges trovärdighet i inlernalionella sammanhang skulle bli lidande av delta tror jag, uppriktigt sagt, inle all det finns något fog för.

Björn Samuelson lalade om all han hade fält bifall lill yllerligare fem miljoner lill UHÄ:s disposilion för all öka sludentulbyld. Det äger sin riktighet. Vi tycker alt det är bra all man utökade den summan. 1 några inlägg tidigare har det framskymtat atl Sveriges ställning skulle vara ganska usel med internationella mätt mätt. Birger Hagård lar alltid chansen all dra lill i sädana här sammanhang. Han sade atl han var pä en konferens för någon vecka sedan och lyssnade lill dl anförande av en avsutten unversildsrektor. Jag råkade också vara där och lyssnade pä delta anförande. Jag lyssnade dock även på andra anföranden, Birger Hagård. Om jag skall vara frank, tror jag nog alt den tidigare rektor som Birger Hagård åberopar står ganska ensam i sin utrerade krilik mol svenskt högskoleväsen. Det fanns faktiskt personer både frän andra högskolor i landel och frän utlandet som gav en annan bild. Rektorn från Halmstad avlöste den tidigare rektorn, som Birger Hagård refererade till, i lalarstolen. Han gav en helt annan bild av läget. Vi hade gäster från ullandel, som också gav en hell annan bild av silualionen i Sverige. Jag tror all man skall vara försiktig och inte bara lyssna på en person när man är på en konferens, Birger Hagård. Man skall nog lyssna på allihop, sä får man ett bällre underlag för alt göra bedömningar.

Ute i Europa, inom EG, betraktas nog inte Sverige längre som någon dålig partner i dessa sammanhang. Jag tror alt man pä EG-håll, i Bryssel, anser alt mångfald är elt värde i sig. Då kan del nog vara bra all se på del svenska ulbildningssystemd. Det har jag fått klart för mig. Del är nog pä samma säll inom Nordplus, som är elt nordiskt samarbetsprogram. Däri ingår sludenlul-bytesverksamhet. Del finns inga tecken pä atl de andra nordiska länderna skulle lycka all Sverige är mycket dåligt i detta sammanhang, och ha någon negaliv värdering av svensk högre ulbildning.

Del brukar ibland sägas atl vi har korla ulbildningar i Sverige jämfört med utlandet. Man kanske dä skall fundera över hur länga läsåren är i Sverige. När man sedan skall ekvivalera, kanske man kommer fram till att en utbildning som är tre är i Sverige kan vara väl sä lång som en utbildning som är fyra är på andra häll, beroende pä hur undervisningstiden läggs ut.

Inom EG:s sludentutbylesprogram, ERASMUS, som vi arbelar aktivt för alt komma med i, räknar man med all ungefär 5 % av de sluderande någon gäng under sin studietid skall tillbringa en termin i dl annal land. Gör man en uppskattning i högskolan i Sverige visar den all ungefär 4-5 % av de svenska studenterna redan nu studerar en kortare eller längre lid ulomlands. Den siffran kan börja sliga nu, när man har fäll reformen av siudiemedelssyste-mel, som innebär alt man får la med sig sludiemedel när man studerar ulomlands. Även genom Nordplusprojekiet kan denna andel sliga. Del visar sig nog alt avtal som ingås om studenlulbyte ökar verksamheten en hel del. Del finns heller inga uppgifler om alt del vid slulandel av avial mellan

högskolorna finns något motstånd mot all ingå nya avtal med svenska högskolor. Om den svenska utbildningen hade varil konsekvent och hårt nedvärderad ulomlands, skulle man ha kunnat tänka sig all del var svårt all slula avtal om utbyte.

Birger Hagård citerar gärna dem som nedvärderar svenskl ulbildningsvä-sen och svensk högre ulbildning. Jag tog del av uppgifter i några tidningar häromsistens all både den avgående och den tillträdande rektorn för Uppsala universilel lyckte att den svenska utbildningsnivån slår sig väl internalionelll sett. Man får, när debatten om EG och högre utbildning förs i Sverige, intrycket all Sverige skulle riskera all hamna ulanför, därför alt den högre utbildningen i Sverige skulle vara så dålig. Del tillbakavisar både den avgående och den tillträdande rektorn vid Uppsala universitet. Del finns alltså personer som borde vara väl skickade atl bedöma detta, som tycker annorlunda än den person Birger Hagård cilerade. Del måste man länka på när man försöker göra en bedömning av den svenska högre utbildningen.

Det finns mer atl säga i denna fråga, men jag känner pä mig atl jag redan har använt ungefär den tid jag har fält mig lillmätl här. Lät mig emellertid som slutvinjdl säga, på tal om Sverige och omvärlden, all Sverige satsar ganska myckel - 3 % av BNP - pä forskning och utveckling. Vi ligger högt, för alt inte säga högst i världen. Det kan vara en punkl att lala om. Forskningsanslagen har också ökats i och med de forskningspolitiska propositionerna, vilket kan vara värl atl nolera. Den senaste proposilionen innebar 360 miljoner lill utbildningsdepartementet. OECD:s utvärderingar visar också atl Sverige har mer all lära ut, kvalitativt, än atl lära av andra. Forskningsrådens utvärderingar är också ganska bra, framförallt NFR:s utvärderingar. De ger höga betyg åt Sverige på alla områden. Ibland brukar man också nämna hur mycket som citeras av svenska forskare i skrifter. En undersökning som har gjorls visar atl Sverige ligger mycket bra till när det gäller genomsnillet av citat ur forskningsrapporter från Sverige.

Det finns alltså ell stort antal punkter som visar all vi ligger hyggligt lill och att vi inle behöver skämmas för våra högre utbildningar. Del kan vara värl alt påpeka någon gång när man debatterar högre utbildning.

Med detta, fru talman, ber jag alt fä yrka bifall lill de socialdemokratiska reservationer som är fogade lill utskotlels betänkande och pä övriga punkter lill utskottets hemställan.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

Anf. 29 LARS LEIJONBORG (fp) replik:

Fru talman! Lars Gustafsson log upp den diskussion jag initierade om mönstret i utbildningspolitiken, all ulbildningsulskoltet lar så många inilialiv och ändrar sä myckel. Jag tycker del är en intressant diskussion. När man skall bedöma hur mycket sådant del förekommer räcker det försläs inte all se på hur många reservationer socialdemokralerna avlämnat. Vi vel ju alla att socialdemokraterna i utskottet i flera fall nalurliglvis hade föredragit en annan utgång men ändå inte reserverat sig. Så lojal är man ju mol regeringen, särskilt i anslagsfrågor, atl man som alltid ulgår från att ulskollel skall göra som regeringen vill. Sedan lyckas man inte alllid uppnå del. Man kan sedan föra en diskussion om huruvida delta är bra eller dåligt. Jag tycker naturligtvis atl folkpartiets utbildningspolitik är bällre än socialdemokraler-

Prot. 1988/89:104 nas. Om den fär större genomslag än den annars skulle ha fåll, är det

26 april 1989

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

naturligtvis positivt.

Å andra sidan har vi ju ett slags arbetsfördelning. Läl mig la dl exempel ur högen. Utskottet föreslär all en ny idrottshögskola skall inrällas i Slockholm. Delta sker med bifall lill en enskild moderalmolion och med anledning av en parlimolion från folkparliel. Även förslaget all inrätta en ny högskola i Uddevalla/Trollhättan utgår från molionsförslag. Bakom regeringens propo-sifioner slår, även om man ibland inle kan tro del, flera tiotal tjänstemän i departementet och flera tiotal tjänstemän pä UHÄ. Bakom de motioner som väcks i riksdagen slär däremot en enskild ledamol eller i bäsla fall en utredningssekreterare pä något partikansli. Om det i längden blir pä del säilel atl riksdagen fattar beslul pä grundval av motioner i ställd för pä propositioner är risken all beslutsunderlaget blir någol sämre.

Nu kan vi ju också lala mer öppel om den avgångne utbildningsministern, men jag skall inle falla in i några "bildtska" ordval. Lät oss säga atl Lennart Bodslröm har befordrats lill ambassadör i Oslo. Jag lycker atl Lennarl Bodslröms lid som ulbildningsminisler var en svag period i uibildningspolili-ken. Kanske beror det också på all vi har en ovanligt slark ulskollsordföran-de, vad vel jag.

På kort sikl tror jag i och för sig atl det som nu sker är ganska bra, och jag är mycket nöjd med de resultat som vi har uppnått. Men om l.ex. den konflikt mellan departementet och universitets- och högskoleämbetet som det har stått om i tidningarna och som jag tror bidrar fill försvagningen av regeringspolitiken fortsätter, tror jag alt del kan få olyckliga konsekvenser.

Anf. 30 BIRGER HAGÅRD (m) replik:

Fru talman! Nej, ingalunda vill jag svartmåla förhållandena inom del svenska högskoleväsendet. Jag tycker inle heller atl del finns någon anledning atl inta en försvarsallityd som Lars Gustafsson gör. Visst finns del forlfarande sådant som är bra i svenskt utbildningsväsende när del gäller den högre utbildningen och även när del gäller forskningen, inle minsl pä den medicinska och pä den naturvetenskapliga sidan. Men det finns också sådant som förvisso inte är bra, vilket vi inte skall slicka under stol med. Dil hör l.ex. språkkunskaperna i andra språk än engelska. Språkkunskaperna blir alll sämre hos den yngre generationen. Och forskningen och ulbildningen på del samhällsvetenskapliga och humanistiska området är inte tillfredsställande. Där behövs stora insatser. Inslilulionerna är näslan genomgående små och svaga, och det är ont om kvalificerat folk. Staffan Helmfrid är nog inte ensam om de kritiska synpunkter som han för fram. Det kan ju inle undgå Lars Gustafsson atl del förs intensiva debatter i våra dagstidningar. Gunnar Bäckström i Umeå har haft diverse synpunkter pä delta, för all nämna en av dem som dellar i den debalten.

Positivt var det emellertid atl Lars Gustafsson sade all forskning i tjänsten är en utväg som han mycket väl kan tänka sig. Vi har ju inle föreslagil all della skall ske omedelbart, utan vi ville all regeringen skulle komma igen i den forskningspoliliska propositionen med förslag i denna rikining. Uppenbarligen kan vi hoppas all en iredjedel av tiden skall ägnas ät forskning, vilket

vi inte heller har bundit oss för, ulan del är bara en exemplifiering i sammanhanget.

Givelvis kan vi länka oss olika modeller för alt förstärka forskningen i de mindre och medelstora högskolorna, ungefär på del sätt som Lars Gustafsson själv har föreslagil.

Till sist vill jag göra en reflexion när del gäller Trollhällan-Uddevalla. Kan vi nu lita på atl denna punkl är salt? Del som var högsla sanning i januari och forlfarande i februari underkänns nu tolall några månader senare. Vad vi moderater har gjort är all vi har dristat oss lill alt säga alt det var en viklig analys som de båda ulbildningsminislrarna Bodström och Göransson hade gjort i della sammanhang. Vi instämde i deras synpunkter. Vi ville ha största möjliga flexibililel. Vi tror inle atl det är bra atl man läser fasl sig vid en organisation när del på 90-talet kommer all ställas många och nya krav på den högre ulbildningen. Kan vi lita pä delta, eller kommer regeringen alt inta en annan ståndpunkt om det händer något nyll i morgon?

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

Anf. 31 LARZ JOHANSSON (c) replik:

Fru lalman! Jag vill anknyla något till frågan om sloppunklen för nya högskolor. Icke förty vad utskollel har sagl har vi beställt en ny högskola, en idrottshögskola i enlighet med en moderalmolion.

För alt det inte skall bli någon missuppfattning om länsgränserna vill jag till Lars Gustafsson säga att länsgränserna självfallet inte skall vara någon gräns när det gäller elevernas upptagningsområde eller utifrån några andra administrativa utgångspunkter. Men det är en styrka för elt län att ha en egen högskola. Atl vi har haft som ett mall all man skall ha en högskola i varje län kan vara ett mätt pä spridningen. Faktum är all engagemanget bäde från myndigheterna i elt län och från näringslivet i elt län är myckel viktiga för en regional högskolas ulveckling. Sådant märks naturligtvis inte i Storstockholmsområdd, men när man kommer ut i landel framgår detta klart och tydligt.

Landels länsstyrelser i gemen använder fakliski ganska slora resurser av sina regionalpoliliska anslag lill satsningar pä sina högskolor för all få en bällre bredd i uibildningsulbudei osv. De finansierar inle själva grundutbildningen, men de finansierar åtgärder som syftar lill all stärka utbildningen. Ulbildning är ell myckel viktigt regionalpolitiskt instrument ule i landet. Del är därför det är ganska vikligl all del finns en högskola i del egna länd.

Jag vill sedan la upp salsningen i Umeå. Argumenlen klingar lilel svagt, Lars Gustafsson. Förra årel, under löpande budgelår och av någon händelse i lagom lid före vald, förelogs en kraflfull salsning pä den tekniska sektorn i Luleå, ulan atl några långsiktiga bedömningar gjordes. Nu, samtidigt som vi diskuterar salsningen på Umeå universilel, kan vi på s. 7 i kompldlerings-proposilionens bil. 7, som handlar om ulbildning, läsa att 20 milj, kr. nu skall satsas på högskolan i Sundsvall-Härnösand. Del preciseras vilka ulbildningar della skall gälla och vart pengarna skall gå. Dä handlar det inle om någon långsikfig bedömning, där del hela skall sältas in i något sammanhang och vägas mot andra högskolor. Förlåt mig, men Lars Gustafssons argumenl bär inte rikligl ända fram. Del är klarl atl del är skillnad på kompletleringsproposilionen, eflersom de 20 milj. kr. som salsas i Sundsvall-Härnösand ju är elt led i regeringens åtslramningspolitik.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

Anf. 32 BJÖRN SAMUELSON (vpk) replik:

Fru talman! Jag lycker inte atl de beslut om ändringar som vi fattar i riksdagens utbildningsutskott är dåligl förberedda eller dåligt genomgångna. Ibland skulle man dock behöva litet mer lid för att diskutera igenom olika saisningar. Man hade l.ex kunnal väga behovel av en salsning pä Umeå mol en salsning på ulbildning av förskollärare. Nu gavs tyvärr inle den möjlighelen. Del är en viklig framtidsfråga. Del som vi i dag skall falla beslul om kan folk läsa om i betänkandet och lill viss del i protokollet. Det är viktigt all vi lar sats och talar om vad vi vill göra i fråga om högskolepoliliken framöver.

En viktig fråga är forskningen i de mindre och medelslora högskolorna. Lars Gustafsson säger alt del näst intill är en princip att denna fråga hör ihop med det beslul som skall fattas i samband med forskningspropositionen 1990. Del kan jag hälla med om. Vpk har försökt hålla så renl som möjligt runl olika forskningspolitiska beslut, som skulle träda i kraft under pågående forskningsperiod. Därför begär vpk all det skall finnas struklurplaner för de nya medelslora högskolorna i forskningsproposilionen 1990 beiräffande forskningsverksamheten. Jag måste konstalera all den här principen är full av håligheter, Lars Gustafsson. Varför föreslår l.ex. ulskotlsmajoriteten, i enlighet med regeringens förslag, all en Saab-professur skall inrällas vid universitetet i Linköping under pågående forskningsperiod? Varför kommer regeringen med alla dessa förslag om forskning i kompletleringspropositionen, som vi kunde la del av i går? Jag vill gärna få en förklaring till varför en del kan bryta mot principer och andra inle.

Anf. 33 EVA GOÉS (mp) replik:

Fru lalman! Jag skall försl ta upp det här med utbildningen i Umeå. Vi har stött satsningen på Umeå för atl man skall rekrylera studerande från hela Sverige, alltså en regionalpolitisk förstärkning, men även för atl förslärka miljö- och hälsoskyddslinjen, som ingår i naturvetenskapliga fakultetens område. Vi anser atl del blir en mycket starkare satsning på miljö- och hälsoskydd.

Sedan har jag en fråga angående journalistutbildningen. I höslas reserverade sig miljöpartiet för all journalistutbildningen skulle läggas i Sundsvall. Ärendel var bordlagt i utskottet i nästan en och en halv månad nu under våren. Vi hade där två alternativ, antingen Umeå eller Sundsvall. Helt plötsligt hörde jag då, innan vi hade justerat betänkandet, statsministern i Sundsvall tala om all journalislutbildningen skall ligga i Sundsvall. Jag skulle gärna vilja vela hur det har gäll lill.

Anf. 34 LARS GUSTAFSSON (s) replik;

Fru lalman! Får jag först lill Lars Leijonborg säga att han är onödigl oroad. Det verkar nästan som om han tycker alt del skulle komma ell bällre beslutsunderlag från regeringen, och att vi har lilel dåligl på folierna i utskottet när vi har tagit annan ställning än i propositionen. Jag måste då fråga Lars Leijonborg varför han är med om all skapa en sådan situation. Det är bara att se lill att propositionerna går igenom. Man kan avslå från alt yrka bifall i så slor utsträckning till sina motioner och se lill alt del alllid blir

nederlag för motionsförslagen. Jag förstår inle vari Lars Leijonborg vill komma med sådan nervositet.

Det jag sade, Birger Hagård, var atl om man skall förmedla intryck så skall man försöka förmedla ett intryck som någorlunda är balanserat. Saklighet och balans är någoniing som jag lycker alt vi skall hälla på i varje fall när det gäller utbildning och forskning. Birger Hagård har inle lämnat en balanserad redovisning. Därför ville jag komplettera Birger Hagårds synpunkter med lilel andra så atl del i alla fall blir en balans totalt sett.

Sedan vet jag inle om svensk samhällsvdenskap och humaniora är så dåliga som här görs gällande. Humaniora kan jag sämre, men samhällsvdenskap har jag viss möjlighel all bedöma. Del har gjorls en del ulvärderingar pä områdel, och del är inte så dåligt för Sveriges vidkommande. Så även där får man akta sig för att generalisera.

Jag intog inte någon försvarsallityd, Birger Hagård. Tvärlom har jag visal atl jag tycker alt del är bra atl man utreder hur verkligheten är för de mindre och medelstora högskolorna. Jag tror inle att någon är betjänt av all ha skygglappar. Del är först när man ser hur verkligheten är som man kan börja förändra den. Jag har skisserat hur jag lycker atl man måste göra med de mindre och medelslora högskolorna för atl de skall kunna spela sin vikliga roll.

Sedan till Larz Johansson angående idrottshögskolan. Om man läser noga i belänkandel finner man all vi talar om all Trollhällan-Uddevalla var den sisla vad gäller den typen av högskolor. Man är på del klara med - del tror jag alt Larz Johansson också är - all specialhögskolor ju kan komma lill.

Larz Johansson sade att det var en styrka för ett län atl ha en egen högskola - ungefär sä uttryckte han sig. Det kan jag hälla med om. Men jag tror all en egen högskola för ell län sell ur elt riksperspektiv inle är särskill bra. Jag kan förstå atl det kan underlätta vissa kontakter, men jag tror vi måsle komma ihåg alt de mindre högskolorna är riksrekryterande pä samma vis som universiteten.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

Anf. 35 LARS LEIJONBORG (fp) replik:

Fru talman! Min ståndpunkt är helt enkelt att jag skulle vilja ha bättre propositioner. Jag lycker all väldigl myckel av del som vi får från ulbildningsdeparlemenld är illa förberett och slarvigt utrett. Med lanke pä idrottshögskolan vill jag bara nämna att del häromåret gjordes en ganska hafsig utredning om forskningen på idrottsområdet. Del var ett av skälen till atl vi fann del nödvändigt atl väcka en motion. Sedan har vi löpt loppet ul och varil med om atl driva fram ell riksdagsbeslut. Man skulle naturligtvis vara tryggare, om man på den punklen och pä elt anlal andra punkter hade hela utredningsapparaten och ämbetsverket bakom beslutet. Det förekommer en del undantag i och för sig. En del propositioner är någorlunda hyggliga. Jag vill dock säga all de flesta har väldigt stora brister. Därför har vi hamnat i denna silualion.

Får jag sedan säga att det var ganska signifikativt att när Lars Gustafsson i sitt anförande skulle försvara tesen all del ändå inle var så dåligt på del område som vi nu diskulerar, sä log han exempel pä del som är bra hell från forskningsområdet. Jag tror atl vi kan vara överens om all svensk forskning

Prot. 1988/89:104 hävdar sig relativt väl internationellt. Lars Gustafsson nämnde de reala

26 april 1989

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

saisningar som görs och citalfrekvensen. Men vi har år efler är påpekat atl del råder ell balansproblem, nämligen alt de satsningar som görs pä forskningsområdet inle motsvaras av en satsning på grundutbildning. Den klyftan blir mer och mer markant för varje är som går. Della är elt av skälen lill all folkpartiet via motioner har velal tillföra resurser till grundutbildningen.

Anf. 36 BIRGER HAGÅRD (m) replik:

Fru lalman! Jag fick en känsla av atl Lars Gustafsson tyckte att vi skulle ha en ordentlig rolluppdelning; Jag kritiserar och han försvarar, så fär vi balans.

Sedan säger han atl han minsann inte hade några skygglappar. När han har gjort sina utredningar har han försökt se pä verkligheten sådan den är. Del tror jag också han har gjort. Jag sade del förul, och jag vill säga del en gång lill atl jag lycker atl del är en bra ulredning som Lars Gustafsson har åstadkommit. Jag lycker atl hans förslag till lösningar är väl värda alt diskutera.

Jag tror nog all vi kan konstalera alt somligt är bra och all somligt är mindre bra när del gäller forskningen, och delsamma gäller den högre utbildningen. Vad vi samfidigt måste vara på det klara med är atl värt välstånd och våra möjligheler alt göra oss gällande inte hänger pä om vi är näst bäsl eller ligger nummer tre, utan vi måste vara bäsl på de flesla områden. Del är sädana förutsättningar som vi skall skapa pä utbildningssidan.

Anf. 37 BJÖRN SAMUELSON (vpk) replik:

Fru talman! Jag vill understryka det Lars Gustafsson sade om kvaliteten pä svensk forskning. Jag har ungefär under ett års lid försökt atl pä ell djupare säll följa preseniafionen av olika svenska forskningsresultat. Den slutsals jag drar är all del fördes en falsk debalt för ett är sedan om alt kvaliteten på svensk forskning hotades om vi inle med stormsteg gick in i EG-samarbdei om forskning och utbildning. Jag drog också den slutsatsen all kvaliteten inle ullunnas om vi framöver ger forskningsmöjligheter lill de mindre och medelstora högskolorna. I det sammanhanget vill jag passa pä och säga att jag hälsar med glädje regeringens beslut om utbyggnad av lokalerna vid bl.a. högskolan i Karlslad.

Till sisl noterar jag atl Lars Gustafsson inle svarar pä min fråga orn när principen om vilka forskningsbeslul som skall tas under pågående forsknings-beslulsperiod eller i samband med forskningsproposilionen kan brytas.

Anf. 38 EVA GOÉS (mp) replik:

Fru lalman! Med risk för alt bli anklagad för atl så alt säga svära i kyrkan vill jag upprepa frågan varför statsministern, enligl vad som rapporlerals i nyhetssändningarna, uttalat alt journalislutbildningen skall överföras lill Sundsvall. Jag vill i och för sig säga alt jag är mycket lacksam för del, eftersom det gynnar Sundsvallsregionen och bidrar lill atl kvinnor och ungdomar kan stanna där, men jag skulle vilja vela vad som är bakgrunden lill uttalandel.

Anf. 39 LARS GUSTAFSSON (s) replik:

Fru talman! Jag hann inle svara pä Björn Samuelsons fråga om man inte skall göra satsningar på forskning nu när de forskningspoliliska propositionerna har framlagts, och vilka principer som i annat fall skall gälla. Jag håller med Björn Samuelson, och jag har i olika sammanhang framfört kritik mol alla dem som bryter mot delta mönster. Jag har inle fäll gehör för delta, men jag ser det hela som en uppfostringsfråga. Om del skall bli någon mening med de treåriga perioderna framöver måste både regering och oppositionspartier här i riksdagen avhälla sig frän all under innevarande treårsperiod lägga fram större förslag. I annal fall kommer man aldrig in i treärscykeln, irols all vi alla är överens om alt den är bra. Dess tillämpning skall sedan vidgas till atl gälla även grundläggande utbildning och annan utbildning, l.ex. grundskolan och gymnasieskolan.

Mill personliga svar på frågan är alllsä att man skall försöka atl leva upp lill denna princip. Jag har i de sammanhang där jag verkar kritiserat såväl propositionsskrivare som motionärer för del som här skell.

Lars Leijonborg säger nu atl del kanske slår ganska bra lill med forskningen men all del inle är sä väl slälll med den grundläggande ulbildningen i Sverige och atl del kan finnas anledning alt kritisera den. Självfalld finns det när det gäller forskning och grundläggande ulbildning i Sverige sådanl som kan bli bällre. Del vore dumt all förneka della. När man varit med några år i sammanhanget finner man att kriliken under vissa perioder kan växa sig stark mot atl forskningen är underförsörjd och dålig och mot alt allt satsas pä den grundläggande utbildningen. För elt anlal år sedan fick vi höra del mycket ofta här i riksdagen. Då började man lägga om inriktningen och satsade mer på forskningen. Men när så sker möter man krilik i motsatt riktning; Nu är det fara ä färde för den grundläggande ulbildningen, och nu måsle vi försöka salsa på den igen.

Jag har kanske kunnat instämma i kritiken i båda fallen. Svårigheten är att se till alt det blir en balans. Del blir gärna sä atl man klipper lill med saisningar när någon av dessa två delar har gäll ned lilel grand. Den andra delen hamnar då under en viss period i skuggan. Det är möjligl att man kan förbätlra lillsländd och fä en mera balanserad salsning pä bäde forskning och grundläggande ulbildning - del är ju rikligt atl de båda ulbildningstyperna hör ihop. Den ena kan inte tänkas borl frän den andra, utan de utgör en helhet.

Birger Hagård frågade om vi i morgon kommer alt ha en annan ståndpunkt beiräffande behovel av ell streck för nya regionala högskolor. Jag kan bara för min del svara all jag i varje fall hoppas alt vi inle skall ha någon annan ståndpunkt i denna fråga framöver. För den tid som man kan överblicka -man måste göra den reservationen - måste man anse alt utbyggnaden är klar. Nu gäller del all se till all högskolorna i fråga fär goda resurser framöver.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

Anf. 40 HANS DAU (m):

Fru lalman! I ulbildningsutskollels belänkande 18 behandlas en fempar-fimotion, Ub762, som har vunnil majorilel i ulskottd. Jag är en av motionärerna bakom den molionen. I molionen konslalerar vi inledningsvis all uppbyggnaden av universildd i Umeå är en av den svenska regionalpoli-

4 Riksdagens protokoll 1988/89:104

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Grundläggande hög-skoleutbildning, m.m.

likens mest grundläggande satsningar. Personligen skulle jag vilja säga all del kanske är en av de få regionalpoliliska saisningar som över huvud laget har gett något resultat. Det är slående atl salsningen på denna högskola liksom på andra högskolor gell så goda resultat. Del är också motivet till atl vi har väckt vår motion. Vi vill att de regionalpolitiska medlen skall användas pä räll sätt.

Del förtjänar också att nämnas alt grundutbildningen rekryterar ca 75 % av sina studenter från landets fyra nordligaste län. De flesla av dem som kan studera i Norrland stannar sedan kvar i arbelslivet i Norrland. Effekterna pä näringslivet i regionen har varit myckel kraftiga, specielll omkring högskolorna men även ute i länen. Delta minskar självfallet behovel av regionalpoliliska medel och skulle vara ell moliv för en omfördelning inom della område.

Lars Gustafsson sade i sitt anförande atl pengarna borde fördelas mer lill högskolorna i Norrland. Man kan dock konstatera all Umeå universitet sedan sin tillkomst har varit den högskola som hafl den slörsla andelen av grundulbildningen i form av distansundervisning. Del om något är en fördelning av resurserna till Norrland.

Umeå universitet bedriver verksamhet vid lokala sludiecenlra i en rad inlandskommuner, som ofla är de som är mest drabbade av avfolkning och ungdomsflykt. Dessa centra är placerade i Övertorneå, Arvidsjaur, Storuman, Vilhelmina, Lycksele, Strömsund och Sveg, och dessa orter har dragit stor nylla av universitetels salsning. Universitetet medverkar även i andra former av ulbildning i malmfälten, Skellefteå, Örnsköldsvik och Öslersund.

Vi har i motioner föreslagit åtgärder för att garantera en forlsall posifiv ulveckling. Den grundläggande ulbildningen är högskolans regionalpolitiskt viktigaste instrument. Tillgängen pä ulbildning, såväl grundläggande yrkesinriktad utbildning som fortbildning och vidareutbildning, är en viklig lokaliseringsfaktor för både enskilda och företag. Ell decentraliserat kursutbud är det snabbaste och effektivaste sätlel för universitetet att bidra till den regionala utvecklingen.

De i motionen framförda förslagen, som vunnil majoritet i utskollel, förtjänar att upprepas och betonas, framför alll för undvikande av alt regeringen manipulerar riksdagens beslul i sin behandling av dessa inför näsla års budgel.

Vi föreslår i vår motion följande:

- atl universitetets anslag för grundutbildning inom teknisk seklor skall räknas upp med ytterligare 8 milj. kr., varav 5 milj. kr. avser förslärkningar av naturvdarlinjen

- alt universitetets anslag för grundutbildning inom administrativ, ekonomisk och social seklor räknas upp med yllerligare 4 miljoner, vilka skall användas för all förslärka ekonomlinjen och systemvelenskaplig linje,

- universitetens decentraliserade ulbildning bör förstärkas kraftigare, eftersom denna, som jag sagl, har hafl en mycket slor regional belydelse. LIF-anslagd bör räknas upp med 18 milj. kr.

- universitetels distansundervisning kan härigenom generellt utökas,

- distansundervisning vid lokala sludiecenlra och i form av lokala studiegrupper kan utvidgas.

- universitetets kursutbud i bl.a. malmfälten, Skellefteå och Örnsköldsvik kan stabiliseras på en högre nivå än för närvarande,

- modern kommunikationsteknik kan las i anspråk för all underiälta en decentraliserad ulbildning.

Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan pä denna punkt.

1 utbildningsutskollels belänkande nr 24 behandlas elt annal av förslagen i samma molion. Utskottet föreslär inte bara en beställning lill näsla års budgel ulan en direki anslagsökning om 2 milj. kr. utöver regeringens förslag, också i detta fall av regionalpoliliska skäl. Härigenom skall universitetet ges möjlighel all beslula om användningen av dessa pengar ule i regionen. Jag är övertygad om alt om universitetet fär denna möjlighel, kommer del all satsa på l.ex. på Uminova, vars arbele är inriktat pä förelag i hela Norrland. Det är också det bäsla sätlel alt uppnå regionalpolitiska effekler.

Slulligen, fru talman, vill jag beröra utbildningsutskottets belänkande 23, där lokaliseringen av journalislutbildningen behandlas. Majoritetens slällningslagande är ett hol mol kvaliteten på journalislutbildningen. Vi moderaler anser alt del enda rimliga stället alt förlägga en journalistutbildning lill är Umeå, eftersom del klarl har sagls atl den skall lokaliseras lill en högskoleort i norra Sverige. Det är endast Umeå som har förutsättningarna att uppnå det utbildningsresullat som är behövligt i journalistutbildningen. Del behövs en forskningsankytning, och den finns vid universildd. Jag lycker personligen att del är förvånande alt alla andra parfier har en annan uppfattning.

Jag yrkar bifall till reservalion nr 1.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Grundläggande hög-skoleutbddning, m.m.

Anf. 41 ELVER JONSSON (fp);

Fru talman! Folkparliels talesman i utbildningsfrågor, Lars Leijonborg, kunde i sitt huvudanförande konstatera att ell nytt mönster växer fram beiräffande riksdagens behandling av regeringens förslag. Allt oftare måste riksdagen gå in och korrigera i de otillräckliga och felaktiga bedömningar som har gjorts frän kanslihusets sida. Bara detta sista dygn har tiotals förändringar och förbättringar gjorts i förhällande till regeringsförslagen. Del gäller kullurpoliliken men också i hög grad högskoleutbildningens område.

För oss riksdagsmän från Västsverige är della något av en historisk dag. Ell stort anlal motioner av riksdagsmän från praktiskt tagel alla partier har av alla partiföreträdare i utbildningsutskottet - utom moderalerna - lagils fill inläkl för atl föreslå alt riksdagen bifaller våra önskemål om en ny högskola i del västsvenska Fyrsladsområdet.

Vad vi i dag bevittnar är atl dl ihärdigt lokall opinionsarbete kan leda till seger över stelbenta och centralistiska principer. En riksdagsmajoritet är beredd atl ta del ansvar som den nyss avgångne utbildningsministern Bodström och regeringen inte var beredda att ta. Nu kommer riksdagen att ge kommunerna Vänersborg, Lysekil, Uddevalla och Trollhättan klartecken för en högskola inom del som har kallals Fyrstads högskola, numera benämnd högskolan i Trollhättan-Uddevalla.

Enligl framstående forskare kan utvecklingen pä sikt gå mot ett anlal

Prot. 1988/89:104 starka lillväxlregioner i landel. Dessa regioner kännetecknas främsl av goda
26 april 1989 möjligheter till kommunikation och utbildning, dvs. infrastruktur i vid

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

bemärkelse. I lakl med att andelen förvärvsarbetande inom den renodlade, lunga industrisektorn minskar lill förmån för expansion inom högteknologisk ulveckling, serviceseklor, småförelag och avknoppningar, ökar betydelsen av strukturanpassning till denna utveckling.

Som vi har framhållit i bl.a. folkparlimolionen ulgör ulbildning på högskolenivå en möjlighel atl hålla jämna steg med behovet av kompetent arbetskraft, och unga människors intresse för ulveckling, nytänkande och arbete främjas.

I omlanden Dalsland och Nordbohuslän stämmer detta väl in på beskrivningarna. Där finns ell näringsliv i slark förvandling, med mänga människors engagemang för en levande och expanderande region med framtidstro. Kommunerna har tillsammans lagil ansvar för högskoleutbildning under många år. I samarbete över läns- och kommungränser och med etablerade högskolor har utbildning erbjudits. Flexibilitet och öppenhet har varil kännetecken.

All sälla upp en högskola skulle dock snarasl vara ell hol mot flexibililel och rationellt resursutnyttjande, ansåg regeringen i budgetpropositionen. Att regeringen sade nej till en egen högskola i Fyrstad var sä mycket mer förvånande som riksdagen våren 1987 beslöl atl regeringen skulle låta utreda organisationen av en högskola i just detta område. Och utredningen var myckel klar i sin slutsats; en en högskola borde inrällas för Fyrsladsområdet senast den 1 juli 1992.

Del var alllsä ett tålmodigt, seriöst opinionsbildningsarbele och elt poliliskt arbete över parti- och sektorsgränser som säg ul atl gä om intet genom alt regeringen var oförstående.

När utskottet därför nu har funnit all den totala högskoleutbildningen inom Fyrsladsområdet kommer alt fä en sådan omfattning och varaktighet när den nya ingenjörsutbildningen införs att inräliandd av en högskola är moliveral, har bandet mellan väljare och parlament visal sig vara starkare än regeringens strikta byråkratiska hänsyn. Genom ulskoltets ställningslagande kan det splittrade ansvaret för utbildningen samlas och verksamheten få en fastare organisation.

Del är därför, fru lalman, som jag med glädje och slor lillfredsslällelse konslalerar all folkpartimotionen av ledamöter frän Älvsborgsbänken liksom andra partiers likartade motioner föreslås få riksdagens slöd.

Med det anförda vill jag under utbildningsutskottets betänkande 18, punkt 4 i hemslällan, yrka att riksdagen avslår den moderata reservationen nr 5 och bifaller ulskollds förslag, vilkel innebär alt en ny högskola inrättas inom Fyrsladsområdei.

Anf. 42 BÖRJE HÖRNLUND (c);

Fru lalman! I den riksdagsbrådska som nu har börjal för våren finns del

inle slorl utrymme för enskilda motionärer. Jag vill ändå som motionär,

tillsammans med Hans Dau, Maggi Mikaelsson, Ulla Orring och Eva Goés

frän Västernorrland, uttrycka min lillfredsslällelse över del säll på vilkel

52 utskottsmajoritelen har behandlat vår motion, genom atl anslå 2 milj, kr. för

näsla budgetär, vilkel är inledningen lill att nästkommande budgetär tilldela Umeå universilel 30 milj. kr. för all ulveckla universitetet och dess roll som en regionalpolitisk motor för flera Norrlandslän. Del är inle ofla enskilda molionärer fär slöd från en riksdagsmajorilel, och jag lackar alllsä för del slödel. Jag beklagar alt socialdemokralerna har gäll emol förslagel.

Jag vill också uttrycka min lillfredsslällelse över atl läkarutbildningen i Umeå äntligen föresläs ulökas med 20 plalser. Denna ökning har försenals i över Ire är av regeringen, och del är all beklaga. Vi kommer all fä uppleva elt 1990-lal med myckel slor läkarbrisl - del borde de ansvariga ha insen långl tidigare.

Avslutningsvis vill jag säga all det i dag i riksdagen är en bra dag för Umeå universitet. Del är en bra dag för utvecklingen i hela övre Norrland. Det är en bra dag för den framtida läkariillgängen i utsålla områden.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

Under della anförande överlog andre vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 43 KARIN FALKMER (m);

Herr talman! Jag är oerhört glad över atl utbildningsulskotlel har hörsammat en moderal motion om en självständig högskola för ulbildning och forskning pä idrollens område, förlagd till Stockholm.

Behovet av en idrottshögskola är väl känt. Bl.a. har idroltsrörelsen slarkl påvisat detta behov.

Alt förlägga idrottshögskolan lill Slockholm anser jag vara självklarl. Med den forskningsanknytning och de forskningsresurser som redan i dag finns samlade kring GIH i Stockholm, tillsammans med del iradiiionellt breda inlernalionella kontaktnät som GIH har, kommer vi all få en idrottshögskola med myckel hög kvalilel.

Delta kommer atl gagna fysisk fostran och idroll pa alla nivåer och områden.

Idrottsvänner har all anledning atl vara glada i dag.

Anf. 44 LARS SUNDIN (fp):

Herr lalman! Sä senl som för fem är sedan, våren 1984, beslöl en majoritet av socialdemokrater och moderater alt lägga ned förskollärarlinjen i Borås därför all del' utbildades för inånga förskollärare i landet. Arbetslöshet hotade bland dem. Några linjer måsle läggas ned, däribland den i Borås. Sällan har en sämre prognos ställts.

I flera år har del varit myckel svårl all få ulbildad personal lill barnomsorgen. Del är kris inom barnomsorgen. Den beslutade utbyggnaden till del som kallas full behovstäckning kominer all skapa ännu slörre problem, inle minsl i Sjuhäradsbygden, där kommunernas nya inslilulioner pä barnomsorgens område av alll all döma inle kan las i bruk därför all del inle finns utbildade behöriga förskollärare. Bristen pä förskollärare i Borås och Sjuhäradsbygden är alltså slor och väl dokumenterad, bl.a. av socialcheferna i kommunerna i flera skrivelser. Just därför all vi vel alt de sluderande är sä bundna till hembygden, måsle denna ulbildning finnas i Borås. Man kan tycka vad man vill om bundenheten, men den är en realilel bäde när

Prot. 1988/89:104 ungdomarna söker sin utbildning och när de sedan träder ul pä arbelsmark-

26 april 1989 nåden.

Grundläggande högskoleutbildning, m.m

Mol denna bakgrund yrkar jag bifall till reservation 5 till betänkande 22 om att förskollärarulbildning pä nytt skall lokaliseras lill Borås och atl utbildningen bör omfatta 60 inlagningsplalser. Jag noterar, herr talman, atl det av alll alt döma blir samma majoritet av socialdemokrater och moderater i är som förra gången, vilken lägger krokben för en förskollärarlinje i egen regi i Borås.

Anf. 45 MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Herr talman! Först vill jag lacka utbildningsutskottet för den behandling som kraven på en ulökning av hälso- och sjukvårdslinjen har fält saml för stödet till en ulökning av försöksverksamheten med en förlängning av utbildningen. I övrigl skall jag tala om utbildningen av förskollärare och fritidspedagoger.

Riksdagen har satt upp målel "en förskola för alla barn" 1991. Tankarna fastnar lält vid kvantitativa mätt. Så myckel av diskussionen handlar om anlal: anlal barn, anlal platser, anlal barn i kö osv. Men "en förskola för alla" står för en bärande vision av en levande barnomsorg i den bemärkelsen all den skall ge upplevelser, vara kreativ, öppen för nya intryck och arbetsformer, fylld av nyfikenhet och arbetsglädje hos bäde barn och vuxna, och den skall grundlägga en demokratisk, mänsklig livssyn.

Till de faktorer som avgör kvaliteten pä dagis hör själva förhållningssätld mellan vuxna och barn samt mellan barnen. Samspelet mellan barn och vuxna måsle fungera, inte bara i planerade verksamheter ulan också i den fria lek som förblir en viklig del i all förskoleverksamhet. Detta innebär atl personalens roll är central i barnomsorgen. Tillräckligt många välutbildade förskollärare, fritidspedagoger och barnskötare är förutsättningen för en hög kvalilel i förskolan. Jag och mina medmotionärer har i vår motion angående utbildningen av förskollärare och fritidspedagoger pekat pä just della.

För del första handlar del om behovet av en ny barnpedagogisk utbildning, förlängd med en termin frän fem lill sex lerminer. Barnomsorgsulbildningen saknar iradilionell forskningsanknytning. Förlängningen skulle bl.a. ge sådana möjligheler saml fördjupade kunskaper. Praktikens omfattning och plats i grundutbildningen är av slorl värde för alt ge de sluderande en verklighetsförankrad syn pä sitt blivande yrke. Barnomsorgsyrkena behöver uppbackning och positiva signaler frän olika håll, bäde frän kommunerna i en satsning på kvalitet i verksamheten och på fortbildning och frän riksdag och regering i form av ny grundutbildning. När del gäller barnskötarna kommer beslutet om treårig gymnasieutbildning alt innebära atl barnskötaryrket får en längre och en fördjupad utbildning.

Utskottet hänvisar i betänkandet lill atl det är angelägel att universitds-och högskoleämbetet reviderar utbildningsplanerna i den rikining som UHÄ har föreslagil, men inom oförändrad utbildningslid. Vi ser del som ett steg på väg, men inle tillräckligt slorl. En förlängning skulle innebära mänga fördelar.

För det andra gäller det dimensioneringen av antalet utbildningsplatser. Vi
54 har med oro tagit del av socialstyrelsens prognoser över behovet av personal,

men också av rapporler från verkligheten om atl nytillskollel av personal är för lilel även i kommuner med låg personalomsättning.

Vi har i motionsyrkandel inle lagil slällning lill någol bestämt anlal nya utbildningsplatser, utan har framför allt velat peka på behovel av fler plalser. Detta är kopplat till dagens situation, dä intresset för ulbildningen blivit påtagligt slörre, vilkel märks av all anlalel sökande ökal lill de flesla utbildningsorter. Slockholm är elt undanlag, såvill jag förslär. Vi tolkar det som en positiv effekt av riksdagsbeslutet om en "förskola för alla barn" och de senasle årens rekryleringskampanjer. Den fidigare minskningen av antalet utbildningsplatser har många utbildningsinsfilutioner klaral genom atl öka och utveckla sin uppdragsutbildning. Det innebär atl det i dag på flera håll finns resurser i form av lokaler och personal all använda lill dl ulökal anlal nybörjarplatser.

En viklig detalj när vi rör oss med siffran 3 216 nybörjarplatser, vilken framgår av budgetpropositionen, är alt minsl 550 av dessa är 50-poängsut-bildning. Del är barnskötare med vissa är i yrket som pä tvä och en halv terminer blir förskollärare. Detta är bra för kvaliteten, men det innebär ingel tillskott av ny personal i barnomsorgen.

Utskottet hänvisar lill all yllerligare 120 nybörjarplatser finns i reserv och skall fördelas av UHÄ beroende på en senare bedömning av utbildningsbehoven. Vi ser gärna atl den bedömningen överensstämmer med vår.

Kopplingen en bra barnomsorg - välutbildad personal lycker vi i det socialdemokratiska kvinnoförbundet är utomordentligt viklig. Vi har fält vissl, men ej tillräckligt gehör för våra tvä motionsyrkanden och avser alt ålerkomma i denna fråga.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

Anf. 46 BJÖRN SAMUELSON (vpk) replik:

Herr talman! Jag kan i alll väsenlligl instämma i det Maj-Inger Klingvall säger om vikten av en förbättrad kvalitet inom barnomsorgsutbildningarna. Del är därför som vi från vpk:s sida har föreslagil all man skulle inrätta en ny barn- och ungdomspedagogisk ulbildning.

Till de argumenl som Maj-Inger Klingvall har angivit för en sådan utbildning och för en förstärkning och en ökad dimensionering av ulbildningen över huvud taget vill jag lägga all denna utbildning skulle gagna den politiska viljeinriklning som även vi från vpk slär för nu, om ökade konlakler och samverkan mellan förskola och skola, barnomsorg och skola. Del skulle också gagna en samordning av vissa utbildningsmoment mellan lärarutbildningen för grundskolan och den barn- och ungdomspedagogiska utbildningen. Dessutom skulle, vilket Maj-Inger Klingvall log upp, en ökad möjlighet all gä vidare lill forskarutbildning uppnås med en förlängd utbildning. I del sammanhanget är del nödvändigl atl konstatera atl den uppfallning som både vpk och Maj-Inger Klingvall slår för varken delas av regeringen eller av socialdemokraterna i riksdagens utbildningsutskott.

Anf. 47 HANS NYHAGE (m):

Herr talman! Riksdagen beslutade våren 1984 om nedläggning av förskol-lärar- och fritidsledarutbildningen vid högskolan i Borås. Redan vid detta tillfälle fanns del starka skäl för att påstå alt beslutet var felaktigt.

Prot. 1988/89:104 Efterfrågan på utbildad arbetskraft inom upplagningsomrädd var slor, och

26 april 1989

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

anlalel sökande lill de båda utbildningslinjerna var högre än pä flertalet övriga utbildningsorter. Del fanns anledning att varna för negativa konsekvenser av ett dåligt underbyggt beslul. Tyvärr logs ingen hänsyn till varningarna, och resultatet har blivit därefter. Bristen pä ulbildad arbetskraft är stor i regionen, vilkel verkligen inle är till gagn för verksamheten pä barnomsorgsområdel.

Varje är efter det enligt min mening felaktiga riksdagsbeslutet har alla vi, som i våra hemkommuner har upplevi följderna av besluiel, begärt atl en ändring skall komma lill sländ, sä alt framför allt förskollärarulbildningen ålerinförs vid högskolan i Borås. Behovel av förskollärare i västra Sverige har krafligl påtalats av länsarbetsnämnder och kommuner. Varje år har dess värre vår begäran klingat ohörd, och den negativa utvecklingen har ytterligare förstärkts.

Under de senasle åren har en ullokalisering av förskollärarulbildning ägt rum från Göteborgs universitet lill Borås. Detta har givetvis varil värdefulll, men det är lika fulll en klarl otillräcklig ulbildning med hänsyn till behovet. Därlill kommer atl del är fråga om dl provisorium, om vars besländighd stor osäkerhet råder.

Utskottsmajoritelen hänvisar i årets utskottsbetänkande till all regeringen och riksdagen fidigare ullalal, alt förskollärarulbildningen bör ske på en utbildningsorl där också ulbildning av grundskollärare äger rum, med hänsyn till samverkan mellan de båda utbildningarna. Detta sker ju inte i Borås, och därmed finns motivet för avslag på våra motionsyrkanden. Rimligen borde då della förhållande också lägga hinder i vägen för ullokaliseringen av undervisningen frän Göteborg till Borås, men sä är det ju inle. Och vilken grundskollärarulbildning bedrivs i Halmstad? kan man undra. Var finns del konsekventa i utskollsmajoriietens ställningslagande? måste man ju också undra.

Herr lalman! Vid högskolan i Borås har tidigare bedrivits ulbildning av förskollärare i egen regi. Förutsättningarna för alt återinföra denna ulbildning är goda. Behovel av ulbildad aibelskraft för barnomsorgen är stort i regionen. Elevunderlaget är gott. Det finns således siarka skäl för all utbildningen snarasl kommer lill stånd i enlighet med och i den omfallning som föreslagils i mofioner - bl.a. av mig själv - lill årels riksdag. Milt förslag innebär en omfördelning av utbildningsplatser lill förmån för Borås och således ingen utökning av del totala antalet plalser.

Med del anförda yrkar jag bifall lill motion 1988/89:Ub505.

Anf. 48 ELISABET FRANZÉN (mp): ■ Herr lalman! Jag skall prata om en reservalion i ulbildningsutskollels belänkande 27, nämligen reservalion 1. Den är föranledd av en molion av miljöparliels ledamöler frän Göteborg och handlar om matematiskt centrum vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Det kan tyckas alt det är dl alllför litet och lokalt ärende för all ta upp lid i kammaren med sä här i slutet av sessionen, när det är myckel ont om tid, men det är-som jag kommer till på slutet - långl mer än ell lilel lokall ärende.

Vi vill i motionen att riksdagen hjälper den lokala opinionen alt få till stånd

en vettig placering av byggnaderna som matematiskt centrum vill uppföra. Situationen är den atl Chalmers länge har planerat för ett matematiskt centrum, och högskolan behöver del, men platsen som man nu har vall är olämplig på flera sätt.

Man måste riva 22 småhus frän 1920- och 1930-lalen, vilka har kulturhistoriskt värde. Det var till slörsla delen de dåvarande arbetarna som byggde dessa hus med sina egna händer. De flesla var, efler vad jag har hört, akiiva i arbelarrörelsen. Husen utgör monument över deras språng uppåt i materiellt hänseende. Människor som bor där nu blir av med sina bostäder. Man naggar ell grönområde i kanten som kommunen har loval all bevara. Billrafiken i områdel kommer all öka. Man bygger 250 nya parkeringsplatser-del finns gott om parkeringsplatser förut i områdel.

Del finns flera andra platser, närmare den övriga högskolan, som man kan bygga pä. Där finns l.ex. en slor parkeringsplats som det är lätt atl bygga pä -man bygger på hälleberget - men där länker högskolan anlägga restaurang och gräsmattor. Del kan också nämnas alt del för närvarande finns en akluell översiktsplan för Chalmers framlida ulbyggnad. Kommunen häller på all arbeta med en, men den är inle klar.

Del finns en mycket slark opinion emot det här bygget, att villaområdet skall rivas för all ge plats för dl matematiskt centrum. Medan kommunen arbetade med nya detaljplaner kom det in mer än 500 samrädsyllranden - jag tror atl del var 522 - från enskilda sakägare och organisafioner. Samlliga lokala partiorganisationer, sju stycken, var emol del här bygget, när de hade satt sig in i ärendel. Del slår i motionen att moderaterna inle var emol, men de läsle in handlingarna sedan och vände sig också mol del.

De socialdemokraiiska föreningarna gick l.o.m. fill val på atl bygget inle skulle bli av. Två dagar efler valet svek deras kamrater i byggnadsnämnden och förordade bygget. Socialdemokralerna, folkpartiet och moderaterna röstade sedan igenom matematiskt centrum i kommunfullmäklige den 2 mars i år. Det beslutet är överklagat lill både länsstyrelse och kammarrätt.

De partier som var emot i fullmäktige var miljöpartiet, vpk, cenlern och kds. Jag ser lill min ledsnad all varken cenlern eller vpk släller upp på reservationen här i riksdagen. Jag hoppas alt de ändrar sig.

Nu säger ulskotlsmajoriteten alt den inte vill medverka till flera års försening i lokalplaneringen för Chalmers och matematiskt centrum. Det är inte sanl atl en annan placering behöver medföra förseningar. 1 budgetpropositionens sjunde huvudtitel föreslås riksdagen att la med matematiskt centrum i en investeringsram på totalt 1,1 miljarder med byggstart senast juni 1992. Matematiskt centrum ligger på sjunde plats i ulbildningsdepartemen-lels prioriteringslista. Pä andra eller Iredje plals ligger musikhögskolan i Göteborg, och där beräknar man börja bygga försl i mitten av nästa är.

Det behöver inte ta mer än ett till ett och ett halvl år att projektera om matematiskt centrum lill all byggas l.ex. på parkeringsplatsen som jag nämnde förul. Del finns alltså utrymme inom budgetpropositionens tidsram.

Från kommunens sida har politiker och tjänstemän lagl skulden pä alt byggnadsstyrelsen är omedgörlig. Man måsle hålla fasl vid gamla planer för alt inte byggnadsstyrelsen skall sälla sig pä tvären och fördröja det

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

matematiska centret. Del var därför vi skrev molionen - vi ville atl riksdagen skulle be regeringen hjälpa till atl tala förstånd med byggnadsstyrelsen och Chalmers tekniska högskola.

Men nu har del kommil fram nya intressanta uppgifler. I dag har jag fåll reda på dl regeringsbeslut från den 26 januari i år, alltså före kommunfullmäktiges beslut om detaljplan, där regeringen ger byggnadsstyrelsen i uppdrag att projektera lokaler för elt matematiskt centrum och säger alt detta får kosla 117 miljoner. Man hänvisar till ell byggnadsprogram som byggnadsstyrelsen redovisat den 5 juli 1986, långt innan planarbdd i Göteborgs kommun påbörjats.

Återigen har regeringen styrt skeendet utanför de demokratiska reglerna. Här handlar del inte om elt geografiskt begränsat byggnadsärende och om de människor som nu måste flytta. Byggnadsstyrelsen har sagt till dem att man inle bryr sig om all ärendel är överklagat till länsstyrelse och kammarrätt, för regeringen har sagt alt centret skall byggas.

Del handlar om rättsstaten och demokratin. Får jag tid, herr talman, atl läsa ur regeringsformen? Del slår i 1 kap. 2§:

"Den offentliga maklen skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara
grundläggande mål för den offentliga verksamheten.

Det allmänna skall verka för atl demokratins idéer blir vägledande inom samhällels alla områden. Del allmänna skall tillförsäkra män och kvinnor lika rällighder saml värna den enskildes privatliv och familjeliv."

Med del citatet siöder jag Eva Goés yrkande om bifall lill reservation 1.

Anf. 49 BJÖRN SAMUELSON (vpk) replik:

Herr talman! Elisabel Franzén tillförde en del nya uppgifter och ny informalion om del ärende som behandlas i reservation nr 1 lill ulbildnings-ulskollets betänkande nr 27. Efler all ha hört hennes inlägg är jag beredd all vid en votering slödja reservationen av Eva Goés.

Anf. 50 LOLA BJÖRKQUIST (fp):

Herr talman! Del är dl stort område som har debatterats nu under några limmar. Bl.a. har debalten handlat om ulbildningar inom sjukvärden. Där finns del många brister.

Jag har full förslåelse för att man måsle priorilera och all man nu kanske i första hand har satsat på atl få fler människor all söka sig lill utbildningarna inom vården. Men eftersom jag själv är laboratorieassistent och hör lill dem som är mellanutbildade och eftersom jag under många år levt tillsammans med andra mellanutbildade vel jag atl det i denna grupp - de flesla är kvinnor - finns myckel lojala och kompetenta personer, som hillills inte slälll några höga krav för sin egen del. Men den senasle tiden har visal alt tålamodet börjar tryta hos mellangrupperna.

Jag anser all del är dl slöseri för samhällel om fler av dessa tröttnar på all arbeia i vården. De har en svår mellanställning och har slorl behov av bra både grund- och vidareutbildning. Därför vädjar jag lill kammarens ledamöter alt inför näsla budgelår mer beakla de här gruppernas behov. Del är

framför alll tankegångarna i två mofioner som behandlas i belänkande 21 som jag då länker pä.

I en mofion där jag står som första namn tar vi upp en 40 poängs påbyggnadslinje för sjuksköterskor och laboratorieassistenter. Jag tänker också på en förbättring och förlängning av laboralorieassistentutbildningen. Eflersom jag själv är laboralorieassislent vet jag atl laboratorieassistenterna i högsta grad behövs i framtiden, inle bara inom läkemedelsindustrin ulan även inom vården. Värl arbetsfält har haft en explosionsartad ulveckling sedan jag blev färdig som laboraloriesjuksköterska. Del ställs numera mycket slora krav pä dem, och de behöver en bred ulbildning.

Jag vädjar som sagt till kammaren atl inför näsla budgetberedning länka litet mer på dessa grupper. Jag yrkar för egen del bifall till reservafion nr 11 i ulbildningsutskottels betänkande nr 21.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

Anf. 51 INGVAR JOHNSSON (s):

Herr talman! Lät mig bara som en kommentar lill vad Elver Jonsson sade om högskolan i fyrsladsområdet, och även som en förklaring lill människor i området, säga atl vi riksdagsmän som lever och verkar i fyrsladskommunerna har kommit överens om att inte gå upp i denna debatt. Del har vi gjort av tvä skäl - dels med hänsyn till kammarens lid, dels därför att vår glädje över del kommande beskedel är sä självklar för oss alla. Självfallet tycker alla riksdagsmän i områdel alt det är en slor dag i dag när vi skall fatta beslul om en högskola i området. Vi lycker också all det är vikligl all alla goda krafter i området hjälps ål, så alt högskolan blir den drivkraft för ulvecklingen som vi alla önskar.

Anf. 52 ROLAND SUNDGREN (s):

Herr lalman! I proposition 19887/88:166 om inrättande av högskola i
Blekinge skrev utbildningsministern bl.a.: "Spridning av högskoleutbild
ningen var ett viktigt inslag i 1977 års högskolereform ." Vidare skrev

han; "Varje högskoleenhet förutsätts härvid svara för uibildningsulbudei i

det egna länet ." Ministern skrev också: "Därmed kommer samtliga län

att ha en egen organisation för högskoleutbildning."

I Västmanlands och Södermanlands län har vi inte upplevt atl vi fåll tillräckliga förslärkningar för att göra den gemensamma högskolan lill en slark resurs i bägge länen. Forlfarande är högskolan i Eskilstuna-Västerås en av de små, och många gånger har den fäll stå tillbaka för saisningar eller förslärkningar på annat häll.

UHÄ har i förslag till femårig utbyggnadsplan för de nya högskolorna förespråkat en, som UHÄ kallar del, relalivt kraftig ulbyggnad av högskolan i Eskilstuna-Västerås. Vi instämmer i atl del krävs en kraflig ulbyggnad men anser inle all den föreslagna nivån räcker lill för att läcka de slora behov som finns i dessa två län! Däremot kan vi hell instämma i de tre syften som UHÄ angivit med utbyggnaden, nämligen:

alt bredda högskolans relalivt smala kompetens, att förslärka högskolans tekniska profil ytterligare, och - atl balansera den relativt omfattande uppdragsutbildningen.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

Jag nämnde inledningsvis inrättandet av en högskola i Blekinge. Som Ingvar Johnsson sade fär det s.k. fyrsladsområdet i år sin egen högskola. Del är självklart för oss all stödja denna utveckling, men vi saknar ett stöd från utskottet för en utveckling av utbildningen i Mälardalen.

Västmanlands och Södermanlands län har ställt stora förhoppningar till den gemensamma högskolan. Dessa förhoppningar skulle kanske infrias bättre med tvä enheter dvs. om även våra län hade var sin egen högskola.

Vi ser det som mycket angelägel alt regeringen överväger den framlida ulvecklingen vid högskolan i Eskilstuna-Västerås. Utskottet har inte nu velat tillstyrka denna vår önskan, men vi hoppas ändå atl frågan blir föremål för framlida överväganden.

Nu har vår mofion UbU813, yrkande 7, placerats i mom. 3 i hemslällan i ulbildningsulskottds belänkande nr 18, och frågan om en evenluell delning av högskolan i Eskilstuna-Västerås placerats i mom. 5. Vid en eventuell omröstning kommer vi, mina medmotionärer och jag, därför atl avstå från atl rösla under momenten 3 och 5.

Överläggningen var härmed avslulad.

Kammaren övergick lill att falla beslut i ärendena.

Utbildningsutskottets betänkande 18

Mom. 1 (högskolans belydelse för den regionala utvecklingen m.m.)

Först bilräddes reservalion 1 av Lars Leijonborg och Carl-Johan Wilson med 45 rösler mot 38 för reservation 2 av Larz Johansson och Marianne Jönsson. 237 ledamöler avstod frän atl rösta.

Härefter bifölls ulskoltets hemställan med 239 röster mot 43 för reservation 1 av Lars Leijonborg och Carl-Johan Wilson. 38 ledamöter avsiod frän atl rösla.

Mom. 2 (förslärkningar av universitetet i Umeå budgetåret 1990/91) Utskotlels hemställan bifölls med 184 rösler mot 135 för reservalion 3 av

Lars Guslafsson m.fl. (Elver Jonsson (fp) anmälde alt han avsell all rösta ja men markerats ha

röstat nej.)

Mom. 3 (uttalande om förstärkningar av enskilda högskoleenheter m.m. i övrigt)

Utskottets hemslällan bifölls med 253 röster mot 59 för reservation 4 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. 6 ledamöter avstod frän att rösta.

Mom. 4 (inrättande av en ny högskoleenhet, högskolan i Trollhättan-Uddevalla)

Utskottets hemställan - som slälldes mol reservalion 5 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. i molsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 5 (inrättande av ytterligare högskoleenheler av viss karaktär)

Utskollels hemslällan med godkännande av utskotlels motivering - som ställdes mot dels utskottets hemslällan med godkännande av den i reservalion 5 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. i motsvarande del anförda motiveringen, dels reservalion 6 av Larz Johansson och Marianne Jönsson - bifölls med acklamation.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

.Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

Mom. 8 (tillgängen pä Iväspräkig personal)

Utskottets hemställan - som slälldes mol reservation 7 av Lars Leijonborg och Carl-Johan Wilson - bifölls med acklamation.

Mom. 12 (UHÄ:s arbele med värdering av ulländska examina)

Utskotlels hemlällan - som ställdes mol reservation 8 av Ann-Cathrine Haglund rn.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 20 (anslag lill Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mol dels reservation 9 av Ann-Cathrine Haglund m.fl., dels reservalion 10 av Lars Leijonborg och Carl-Johan Wilson - bifölls med acklamation.

Övriga moment

Utskotlels hemslällan bifölls.

Utbildningsutskottets betänkande 20

Mom. 2 (planeringsramar för ekonomlinjen)

Utskotlels hemslällan - som slälldes mol dels reservalion 1 av Göran Allmér m.fl., dels reservalion 2 av Björn Samuelson - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (förlängning av systemvetenskapliga linjen m.m.)

Utskotlels hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Göran Allmér m.fl. - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemslällan bifölls.

Utbildningsutskottets betänkande 21

Mom. 3 (planeringsramar för landläkarlinjen)

Utskottets hemslällan - som ställdes mol reservation 1 av Larz Johansson och Marianne Andersson - bifölls med acklamation.

Mom. 5 (planeringsramar för apotekarlinjen och receplarielinjen)

Utskottets hemställan - som slälldes mol dels reservalion 2 av Göran Allmér m.fl., dels reservalion 3 av Lars Leijonborg och Isa Halvarsson -bifölls med acklamation.

Mom. 6 (planeringsramar för rehabiliteringslinjen)

Ulskoltets hemslällan - som slälldes mol reservalion 4 av Larz Johansson och Marianne Andersson - bifölls med acklamation.

Prot. 1988/89:104 Mom. 8 (planeringsramar för övriga påbyggnadslinjer i anslutning lill
26 april 1989 rehabiliteringslinjen)

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

Utskollels hemställan - som ställdes mol reservation 5 av Lars Leijonborg och Isa Halvarsson - bifölls med acklamation.

Mom. 9 (päbyggnadsutbildning i orlopedisk medicin)

Utskotlels hemställan bifölls med 299 röster mot 19 för reservalion 6 av Eva Goés. 2 ledamöler avstod från all rösta.

Mom. 12 (psykoterapiutbildning vid S:t Lukasstiftelsen)

Utskottets hemställan bifölls med 236 röster mol 81 för reservalion 7 av Lars Leijonborg m.fl. 2 ledamöter avstod från alt rösta.

Mom. 13 (påbyggnadslinje för logopeder)

Utskollels hemslällan - som ställdes mot reservalion 8 av Björn Samuelson - bifölls med acklamation.

Mom. 14 (permanentning av viss försöksverksamhet inom hälso- och sjukvårdslinjen)

Utskottets hemställan - som slälldes mol reservation 9 av Lars Leijonborg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 16 (alternativa vägar till hälso- och sjukvårdslinjen m.m.)

Utskollels hemslällan - som ställdes mol reservalion 10 av Lars Leijonborg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 22 (förlängning av laboralorieassistenllinjen, m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 11 av Göran Allmér m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 25 (anslag till Utbildning för värdyrken)

Utskottets hemslällan - som ställdes mot reservation 13 av Larz Johansson och Marianne Andersson - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemslällan bifölls.

Utbildningsutskottets betänkande 22

Mom. 1 (barn- och ungdomspedagogisk utbildning om 120 poäng)

Utskollels hemslällan - som ställdes mol reservalion 1 av Björn Samuelson - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (planeringsramar för förskollärarlinjen)

Försl bilräddes reservafion 3 av Larz Johansson och Marianne Andersson med 41 röster mol 20 för reservalion 4 av Björn Samuelson. 256 ledamöler avsiod från atl rösta.

Härefler biträddes reservalion 2 av Lars Leijonborg och Isa Halvarsson med 62 rösler mot 36 för reservation 3 av Larz Johansson och Marianne

Andersson. 220 ledamöler avsiod från aU rösta. Prot. 1988/89:104

Grundläggande högskoleutbildning, m.m.

Slutligen bifölls utskotlels hemställan med 219 rösler mot 64 för reserva- 26 april 1989 tion 2 av Lars Leijonborg och Isa Halvarsson. 36 ledamöter avsiod från att rösla.

Mom. 5 (lokalisering till Borås av förskollärarulbildning som allmän utbildningslinje)

Utskottets hemslällan - som slälldes mot utskotlels hemslällan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill molion Ub505 av Hans Nyhage -bifölls med acklamation.

Mom. 13 (åtgärder för all förbättra rekryteringen till lärarutbildning)

Ulskoltets hemslällan - som ställdes mol reservalion 7 av Lars Leijonborg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 17 (leklorsulbildning för gymnasieskolan)

Utskollels hemslällan - som slälldes mol reservalion 8 av Lars Leijonborg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 26 (betyg i lärarutbildningen)

Ulskollds hemslällan - som slälldes mol reservalion 9 av Lars Leijonborg m.fl. - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskollels hemslällan bifölls.

Utbildningsutskottets betänkande 23

Mom. 3 (lokalisering av journalistutbildning till en högskoleort i norra Sverige)

Ulskoltets hemställan bifölls med 253 röster mot 63 för reservation 1 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. 2 ledamöter avsiod frän atl rösla.

Mom. 6 (bibliotekarieutbildning vid universitetet i Umeå)

Utskotlels hemställan - som ställdes mol reservation 2 av Eva Goés -bifölls med acklamation.

Mom. 7 (religionsvdenskaplig ijtbildning)

Utskottets hemställan bifölls med 246 röster mot 71 för reservation 3 av Lars Leijonborg m.fl.

Mom. 9 (teknisk-antikvarisk forskning och utbildning i byggnadsvärd m.m.) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Prot. 1988/89:104 utbildningsutskottets betänkande 24
26 april 1989 Mom. l och 2

. Utskottels hemslällan bifölls. Anslag lin vuxenutbildning

Mom. 3 (fördelningen av årsstudieplalser samt anslag till Lokala och individuella linjer saml fristående kurser)

Utskottets hemslällan bifölls med 183 röster mot 139 för reservationen av Lars Guslafsson m.fl.

Utbildningsutskottets betänkande 26

Mom. 2 (anslag lill Europeisk forskningssamverkan)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservalion 1 av Larz Johansson m.fl. - bifölls med acklamation.

Övriga moment Ulskoltets hemställan bifölls.

Utbildningsutskottets betänkande 27

Mom. 1 (lokalförsörjning m.m. för högskola och forskning)

Utskottets hemslällan bifölls med 284 rösler mot 36 för reservalion 1 av Eva Goés.

Mom. 2 Utskottels hemställan bifölls.

Mom. 3 och 4 (kostnadsramar för och anslag till Inredning och ulruslning) Ulskollds hemslällan - som ställdes mot dels reservation 2 av Lars Leijonborg och Carl-Johan Wilson, dels reservalion 3 av Marianne Andersson och Marianne Jönsson, dels reservalion 4 av Björn Samuelson - bifölls med acklamation.

Mom. 5 (plan för uppbyggnad av bl.a. datorkraft)

Ulskoltets hemslällan - som ställdes mot reservalion 5 av Ann-Calhrine Haglund m.fl. - bifölls med acklamation.

10 § Föredrogs

ulbildningsutskottels betänkande

1988/89:UbU17 Anslag till vuxenutbildning (prop. 1988/89:100 delvis).

Anslag till vuxenutbildning

Anf. 53 ULF MELIN (m);

Herr talman! En huvuduppgift för vuxenutbildningen är alt minska
bildnings- och ulbildningsskillnader mellan olika medborgare. Vuxenutbild
ningen skall höja kunskapsnivån och stärka människors möjligheler i
arbetsliv och i samhälle. Del kommer all ske slora förändringar på
64 arbetsmarknaden under 90-lalel. Vi övergår alltmer från ell varuproduce-

rande till ell ijänsleproducerande samhälle. Inom induslrin ändras arbels-processerna lill följd av ökad användning av eleklronik och dalorer. Ju mer kompliceral arbelslivet och samhällel blir, desto slörre krav slälls på medborgarna all de har grundläggande basfärdigheier. För alt klara förändringarna i arbetslivet krävs det med andra ord all de anställda har en relativt god grundutbildning. Här kommer vuxenutbildningen all spela en alltmer framträdande roll när det gäller all lillgodose de ulbildningsbehov som uppslår genom förändringarna i arbelslivel.

Vi vel all ca 40 % av dagens arbdskrafl har en korlare ulbildning än den som näslan alla ungdomar får i dag, dvs. kortare än tvåårig gymnasial ulbildning. Arbetsmarknaden pä 90-talel kommer atl efterfråga folk med god och akluell utbildning. Eflersom antalet ungdomar minskar på 90-lalel kommer della behov inte atl kunna lillgodoses av de ungdomar som lämnar utbildningsväsendet. Ökad kompelens i arbetslivet måsle därför i hög grad åstadkommas genom ulbildning av arbetskraften. Della ulbildningsbehov kommer säkerligen lill stor del all lillgodoses genom internulbildning eller i form av uppdragsutbildning.

Arbetslivets nya villkor kräver inle bara bättre basfärdigheier ulan också bredare kunskaper av kulturell, leknisk, språklig och naturvetenskaplig karaktär hos de anslällda. Därför måste det finna's möjligheler alt efter egel intresse och egna planer välja utbildning för alt öka sina kunskaper och möjligheter i arbetslivet. Detta gäller framför allt för den som saknar möjligheter till ulbildning i arbetet. Del är viktigt all utbildningen motsvarar de krav pä kvalitet som man har räll all ställa med tanke pä de uppoffringar som görs av den enskilde.

Herr lalman! De förändringar som sker i produktionen inom förelag och förvallningar medför också alt utbildningssystemets organisation, arbetssätt och innehåll måsle ändras. I framliden behövs en vuxenutbildning av bäde allmän och kompdensgivande karaklär. Del måsle finnas utbildning som kan ge såväl bredd som fördjupning och kvalitet.

Vuxenutbildning förekommer i dag i många olika former: i kommunal vuxenutbildning, studieförbund, folkhögskola, personalutbildning eller arbetsmarknadsutbildning. Oklarheter råder inom och mellan del allmänna utbildningsväsendet och del fria och frivilliga folkbildningsarbdd. Del är inle självklarl all nuvarande organisation och rollfördelning är den bästa för framliden. Som jag tidigare har sagt kommer 90-talets samhälle alt skilja sig från dagens. Del krävs därför en mera ingående analys av kunskapssyn, bildningsideal, vilka ämnen som bör komma i centrum och vilka krav vi skall slälla pä den framtida vuxenutbildningen. Därför anser vi moderaler all del är viktigt atl man klarar ul gränsdragningen, rollfördelningen och möjligheterna lill samordning mellan högskola, komvux. sludieförbund, folkbildning och personalutbildning. Vi har tidigare krävl en ökad samordning mellan de olika ulbildningsanordnarna, och i framtiden kommer denna all bli nödvändig.

Och nu till en del av våra reservationer: Enligt vår uppfattning finns det fortfarande behov av besparingar inom den offentliga sektorn, bl.a. för all det är nödvändigt alt sänka det totala skattetrycket. Vi anser det självklarl all grundutbildning för vuxna och möjligheter för alla all skaffa sig grundskole-

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Anslag liU vuxenutbildning

.5 Riksdagens protokoll 1988/89:104

Prot. 1988/89:104 kompetens bör prioriteras inom den kommunala vuxenutbildningen. För-
26 april 1989 ändringarna inom arbelslivet innebär ökade krav på utbildning. Komvux

; T , ... måste organiseras sä flexibelt alt organisationen kan möla dessa nya krav.

Anslag tdl vuxenutbild- ... , , , u. . ■• ■••,• _■ • u

Undervisningen i ungdomsskolan bor sa långt som möjligt undgå besparingar. En omdisponering av resurserna för vuxenutbildningen blir av stalsfinansiella skäl oundviklig. Vi föreslår i vår reservalion nr 1 all anslagel till komvux ligger kvar pä samma nivå som innevarande budgetär och gör en besparing på anslaget med 95,7 milj. kr. Samtidigt vill jag beklaga att utskottet inle tillstyrkte vårt yrkande i reservalion 3 angående omfördelning mellan kommunramarna inom komvux för att man därigenom skall fä elt effektivare resursutnyttjande. Och jag vill fråga socialdemokraternas talesman Ingvar Johnsson: Varför är ni socialdemokrater så rädda för atl lägga ut detta ansvar fill kommuner och länsskolnämnder?

Studieförbundens verksamhel ingår i vuxenutbildningen. Vi gör omprioriteringar även på delta område. Samtidigt vill jag erinra om atl de besparingar som vi föreslår beiräffande slatens budgel skall användas till skattesänkningar. Om del blir mer pengar i plånboken, kan den enskilde själv bestämma vad han eller hon vill lägga sina pengar på. Vi vill ha besparingar när det gäller anslaget till siudieförbunden. Men samiidigi vill jag undersiryka vikten av alt bidragsgivningen är sådan atl siudieförbunden får slörsla möjliga frihet atl själva utforma sin verksamhel. Dessulom skall del vara jämförbara arbetsvillkor vad gäller studieförbunden.

Riksdagen styr studieförbundens inriklning genom att filläggsbidrag utgår inte bara lill studiecirklar i glesbygd samt cirklar med handikappade deltagare utan även till studier i samhällsinriklade ämnen, svenska och matematik. Vi anser inle alt denna styrning av folkbildningen är rimlig. Vi föreslår därför alt samtliga tilläggsbidrag dras in ulom de som gäller cirklar med handikappade deltagare och de som bedrivs i glesbygd. Detta har vi tagit upp i reservation 9.

Studieförbunden har i dag möjlighel att arrangera studiecirklar där varje sammankomst omfattar fyra studietimmar. Men här finns del en begränsning genom att inte alla sammankomster i en enskild studiecirkel får ha denna längd. En sådan begränsning fyller enligl vårl förmenande ingen funklion. I stället förhindras en ur pedagogisk synvinkel ändamålsenlig organisation av vissa verksamheter. Vi föreslår all siudieförbunden får rätt all organisera sludiecirkelsammankomster om fyra fimmar så länge som verksamheten ryms inom den ekonomiska totalram som riksdagen beslular. Della har vi berört i reservation 26.

Beträffande anslaget till bidrag till studiecirklar föreslås en ökning med 54,4 milj. kr. genom alt anlalel bidragstimmar samt schablonbidragen blir större. Vi föreslår alt anslaget förblir oförändrat. Vi föreslår också att lilläggsbidrag lill den s.k. fria resursen inle beviljas. Därmed blir den sammanlagda besparingen 82,4 milj. kr.

Bidraget till kulturverksamheten minskas med 45 milj. kr. - dvs. en

minskning frän regeringens föreslagna 125 milj. kr. till 80 milj. kr. Med del

förbättrade bidragssystem som vi moderaler har yrkat - elt yrkande som vi

dess värre har fäll avslag på - skulle studieförbunden kunna använda medlen

66 på dl effektivare sätt, som framgår av reservalion 13.

Statsbidraget lill kursplanebundna universitetscirklar är avskaffat sedan den 1 juli 1983. Dessa studiecirklar fungerade som en utmärkt spridare av akademisk bildning och ulbildning. Vi föreslår atl kursplanebundna universitdscirklar återigen blir bidragsberälligade och atl siudieförbunden erhåller ett i förhållande till övrig cirkelverksamhel förhöjt bidrag för denna verksamhet - se reservalion 25. Varför säger ni nej lill denna verksamhet, Ingvar Johnsson?

När del sedan gäller anslagel till viss central kursverksamhet anser vi all de organisationer som fär bidrag själva bör svara för sina koslnader. Vi kan inle finna något skäl till atl staten skall finansiera denna verksamhel. Kanske Ingvar Johnsson kan hjälpa mig. Vi menar all anslaget skall avvecklas och föreslår en överföring av 39,8 milj. kr. fill anslaget C 4. Detta har vi tagit upp i reservalion 32.

Slulligen, herr lalman! Regeringen tillsatte våren 1988 en utredning med uppgifl all bl.a. överväga folkhögskolans roll i förhållande lill andra utbildningar. Vi anser atl det skall tillsättas ytterligare en ulredning med uppdrag att analysera hur samtliga anordnare av vuxenutbildning bättre kan samordna och anpassa sin verksamhel fill framlida behov. Della yrkande har man också yrkat avslag på. Därför frågar jag: Varför säger man nej? Om delta kan man läsa i reservalion 22.

Med del anförda, herr lalman, yrkar jag bifall till de reservationer som moderala förelrädare står bakom.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Anslag tiU vuxenutbildning

Anf. 54 CARL-JOHAN WILSON (fp):

Värderade lalman! Två viktiga uppgifter för vuxenutbildningen är enligl folkpartiet att ge människor möjlighet atl i vuxen ålder kompensera brister i tidigare ulbildning och alt erbjuda människor en kompetensökning inom sina yrken. Ulvecklingen går så snabbi på nästan alla områden att de flesla människor har behov av fortbildning och vidareutbildning - behov som återkommer under en ganska stor del av livel.

Vuxenutbildningen har också fält slor belydelse för vår demokratiska fostran. Åtskilliga av oss som åtagit oss politiska uppdrag har i vuxen ålder fått nya kunskaper i l.ex. studiecirklar.

Jag skall här helt kort aktualisera några av de frågor som vi i utbildningsutskottet inte är överens om utan där det finns reservationer mol majoritetens beslut.

När det gäller kommunal ulbildning för vuxna, komvux, nöjer jag mig här med alt nämna något om den försöksverksamhel som vi i folkparliel har föreslagil flera gånger under de senasle åren. Vi lycker alt några kommuner relativt fritt kan få pröva nya vägar för uppsökande verksamhel med särskilda ekonomiska och pedagogiska insatser för atl stimulera korttidsutbildade lill studier som motsvarar "normal genomgång" av högstadium/ gymnasieskola.

Vi anser alt en sådan försöksverksamhel nu är mer angelägen än någonsin. Högkonjunkluren har gjort atl de som behöver extra stimulans för alt studera vid komvux lätt glöms borl, eftersom de nu relaiivi lätt kan fä arbele. Jag är besviken över atl utbildningsutskottet inte vill acceptera atl sådan försöksverksamhet ordnas.

Prot. 1988/89:104 Beträffande studieförbunden har man dä och dä diskuterat om folkbild-

26 april 1989 ningens huvudsalsningar skall vara till för allmänhelen eller för den snävare

77 krets som organisationernas medlemmar utgör. Del är klarl atl bildningsor-
Anslagtillvuxenuibild- . . ,.•,,■ =, t- ■

" ganisationernas medlemmar ulgor en myckel viktig målgrupp for verksam-

* heten. Det är dock viktigt alt det fria och frivilliga folkbildningsarbetet inte

begränsas lill innehåll och inriktning. Mänga människor har inte anknytning

lill någon folkrörelse. Men även för dessa människor skall studiecirkelns

studieform vara tillgänglig. Därför måste studieförbunden också slå vakl om

den verksamhet som erbjuder allmänhelen cirkelstudier och tillgäng lill

andra kulluraklivilder. Mänga av de verkligi korttidsutbildade hör just till

den grupp sorn inle har någon konlakl med folkrörelser.

De på skolöverstyrelsen som arbelar rned folkbildningsärenden kan verkligen det här områdel. På skolöverstyrelsen räknar man med atl studieförbunden skall genomföra 10 546 000 studietimmar näsla budgelår. Vi i folkparliel lycker atl riksdagen bör göra sina beräkningar efler skolöverstyrelsens prognos. Men utbildningsulskollds majorilel nöjer sig med regeringens utgångspunkt - ca 500 000 timmar mindre.

Folkparliels förslag skulle ge siudieförbunden mer än 50 milj. kr. utöver vad regeringen har föreslagit - fördelat på alla siudieförbunden. Vi vill också öka stödd för studieverksamhet i glesbygd.

För att finansiera värl förslag skulle det behövas bl.a. en kraftig omdisponering av slödel för uppsökande verksamhel. Regeringen vill salsa hela 60 miljoner på planering och genomförande av uppsökande verksamhel på arbetsplatser. Vi tycker atl den verksamheten kan finansieras med studieförbundens normala bidrag.

Vidare anser vi alt det finns slörre anledning alt utöka den uppsökande verksamheten i de bostadsområden där de verkligt korttidsutbildade finns, l.ex. invandrarkvinnor, arbetslösa och sjukpensionärer. Vi föreslår alt ell relativt blygsaml belopp - nämligen 10 milj. kr. - anslås lill extra insatser för uppsökande verksamhel.

Vi förordar också atl statens stöd lill studieförbunden skall gå lill den allmänna studieverksamheten och socialdemokralerna vill gärna styra stödet till viss speciell verksamhet eller fördela efler speciella principer. Skälel till detta är ofta atl pengarna går till olika sludieförbund beroende på fördelningsprinciperna.

Jag lycker all alllför många av fördelningsprinciperna verkar vara konstruerade för alt gynna del studieförbund som slår närmasi det socialdemokratiska parliel, ABF. Det är näslan del enda som är irriterande i studieförbundens samarbete.

Eftersom samarbetet mellan de olika studieförbunden oftast fungerar väldigl bra, är del litet känsligt all la upp sädana här frågor. Jag lycker ändå att socialdemokralerna bör ha förståelse för att vi reagerar.

Ett exempel på sådan specialstyrning av pengar är stödd till uppsökande
verksamhet pä arbetsplatserna. Ett annal exempel är fördelningen av pengar
lill studieförbundens verksamhel bland handikappade. Där har ell sludieför
bund, nämligen Sludieförbundel Vuxenskolan, närmare 60 % av verksam
heten. De övriga tio studieförbunden delar pä de äiersläende 40 %. När
68 särskilda slalsbidrag lill studieförbundens verksamhel bland handikappade

skall fördelas går ändå ca 50 % lill ABF. Man säger aU ABF har sä mänga Prot. 1988/89:104

medlemsorganisationer bland handikapporganisationerna alt man måste ha 26 april 1989

mer penear. Varje obiekliv betraktare ställer sig frågande inför della. Endasl . , .„ , ., ,

.t' 6 ' > b b Anslag tdl vtixenulbild-

socialdemokrater lycker att det är rätlvisl - med deras mätt mätt. Nog borde

■' ning

ni socialdemokrater förstå att vi åtminstone vill markera värl missnöje.

För några år sedan beslulade riksdagen alt s.k. universitdscirklar, som följer av högskolemyndighet fastställda kursplaner, inte skulle vara slalsbi-dragsberälligade. För människor i mindre orter och i glesbygd var universitdscirklar en ulmärkt möjlighet all följa vissa högskolekursers kursplaner. Vi anser att kursplanebundna universitetscirklar äter bör berättiga lill slalsbidrag.

I de åtgärder som vidtas för att förbereda invandrare för ell normalt liv i del svenska samhället ingår undervisning i svenska språket under minst 500 limmar. Denna undervisning förläggs till i regel 3 limmar per dag under ell års lid. Maximalt får undervisning bedrivas med 20 limmar per vecka. För vissa invandrare kan ell sådanl schema säkerl vara lämpligt, men mänga finner denna sludieelapp alltför långdragen och påfrestande.

Folkpartiet anser atl större flexibilitet bör finnas när invandraies studier i svenska språket organiseras. Många flyktingar är välutbildade och har slor träning i atl snabbi absorbera nya kunskaper. Därför bör möjlighel lill koncenlrerad Sfi-undervisning finnas sä all l.ex. de invandrare som så önskar kan undervisas upp till 30 limmar per vecka.

Folkparliel anser att de nytillkomna folkhögskolornas verksamhel inte skall belasta övriga folkhögskolors verksamhel genom minskning av deras resurser. Därför är vi negativa lill regeringens förslag all omfördela bidragsresurserna mellan folkhögskolorna genom all varje folkhögskolas garanterade bidragsveckor minskas. Folkparliel föreslår atl stödd till folkhögskolorna ökas med ca 10 000 bidragsveckor för 1989/90. Det molsvarar en ökning av slalsbidragel med 7 milj. kr. i förhällande till regeringens förslag.

Värderade lalman! Jag yrkar bifall lill samlliga folkparlireservationer i utbildningsutskottets belänkande nr 17.

Anf. 55 MARIANNE ANDERSSON (c):

Herr talman! En för mig okänd folkbildare har sagt:

"De som inte kan, kan slyras. De som kan, kan också styras. De enda som inte kan styras är de som kan skaffa sig kunskap på egen hand."

Detta anser jag vara en del av folkbildningen som idé, dvs. atl ge människor fakliska kunskaper, att ge förmåga lill kritiskt länkande, alt inle reservalionslösl anamma vad experterna säger utan att själv skaffa sig kunskaper för atl kunna bilda sig en egen uppfattning. Den förmågan har kanske större betydelse i dagens informationssamhälle än någonsin tidigare. Folkbildningen i form av sludieförbund och folkhögskolor utgör en betydande del av vuxenutbildningen, som vi i dag behandlar. En annan del är den kommunala vuxenutbildningen.

Enligl cenlerns uppfallning kommer bdydelsen av vuxenulbildning och
folkbildning atl öka i framliden. I dag, när i princip alla ungdomar går i
gymnasieskolan, finns det stora utbildningsbehov även för vuxna. Nya 69

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Anslag tdl vuxenutbildning

kunskapsklyftor uppstår sländigl. Samhällsutvecklingen, liksom ulvecklingen inom arbelslivet, ställer ständigt nya krav. Del gäller människors förutsättningar för att delta i den demokratiska utvecklingen och för atl möla de krav som ny teknik och ny arbetsorganisation ställer pä de redan yrkesverksamma. Det gäller också att ge dem som av olika anledningar slär ulanför arbetslivet en chans att komma in.

Den kraftigt ökade uppdragsutbildningen och personalutbildningen inom förelagen räcker inte till för atl fylla behoven. Undersökningar visar all denna lyp av ulbildning till största delen när de redan välutbildade som därmed redan har höga befattningar. Halvgamla damer som jobbar deltid har lilen chans att få personalutbildning, medan män mellan 25- 45 år är de som får den största andelen. Detta är i högsla grad en jämslälldhelsfråga.

Jag skall här anföra några rader ur prolokollel frän förra årets debatt om vuxenutbildningen:

"Nu som då behövs vuxenutbildningen för alt minska utbildningsklyftorna och därmed öka bäde den sociala och ekonomiska jämlikheten. Nu som dä behövs vuxenutbildningen för individernas personlighdsulveckling och för all bidra lill demokraliseringsslrävandena i samhället. Nu som då behövs vuxenutbildningen för atl kompensera brister i ungdomsutbildningen och

därmed bl.a. stärka individers och gruppers slällning i arbetslivet. När

det gäller dessa anslag lill vuxenutbildningen handlar del ju inle om, som del ibland låter, all ge pengar till komvux, siudieförbunden eller folkhögskolorna som sådana. Del handlar i stället om all ge människor möjligheler all få den utbildning som de inte fick i sin ungdoms skola. Det handlar om att ge människor som kommer lill vårl land möjligheter all lära sig svenska."

Vem var del som sade dessa vackra ord? Jo, det var socialdemokraternas förelrädare i debatten, Ingvar Johnsson. Ändå har det skett en hel del nedskärningar pä vuxenutbildningens område. Den enprocenliga nedskärningen av komvuxanslagd, som är akluell under innevarande år genom tillämpningen av utgiftsramen, står kvar.

Det finns forlfarande mänga som saknar grundskolekompetens. Vi anser att det är en grundläggande skyldighet att erbjuda möjlighet atl erhålla grundskolekompdens till alla som vill ha sådan. Vi i centern anser all del ur fördelningssynpunkl är fel all dra ner pä den kommunala vuxenutbildningen på del säll som nu sker. Det gäller fördelningen mellan män och kvinnor, mellan tätort och glesbygd och nalurliglvis mellan hög- och lågulbildade. Vi motsätter oss därför denna neddragning och vill anvisa 9 milj. kr. för all den kommunala vuxenutbildningen skall nä upp till samma nivå som före neddragningen - alltså en höjning med 40 200 timmar.

Visserligen höjs anslaget till högschablontimmar inom studieförbunden, men inte sä alt urholkningen som skett under de senaste åren kompenseras -långl mindre blir det en real ökning. Vi föreslär en ytterligare höjning av anslagel till högschablontimmar med 2 kr. per timme.

Också anslaget lill kulturverksamhet inom studieförbunden höjs någol, men inte i den ulslräckning som behövs för all kompensera den urholkning som har skett under senare är. Vi föreslär därför en höjning med 8 milj. kr.

Bidraget till glesbygdscirklar har sedan 1984 legal fast på 15 kr. Vi i cenlern anser atl delta inte är en offensiv salsning pä folkbildning och följaktligen

absolut inle pä glesbygden, trots alll vad socialdemokraterna sagl i kampanjen Hela Sverige ska leva!. Vi kräver en höjning med 5 kr. lill 20 kr. per studietimme.

Regeringen har ell märkligl system för folkhögskolorna. För atl ge de folkhögskolor som lillkommil efter 1981 en rimlig nivå på 4 000 elevveckor-vilkel anses vara en rimlig nivå - måste alla gamla folkhögskolor dela med sig av sina elevveckor, eftersom det inte anslås några nya medel. Vi i centern anser all delta är ell orimligl system. När nu regering och riksdag beslular om alt inrätta nya skolor - vilkel vi absolut inte har något emol - måste också resurser anvisas till dessa. Den mest orimliga konsekvensen av detta är all del femtontal av de gamla folkhögskolorna som ligger under denna rimliga nivå också får vara med och dela med sig för all de nya skall få sin del. Delta gäller l.ex. Dalslands folkhögskola som Ingvar Johnsson säkert väl känner lill.

Förra veckan frågade jag statsrådet Göran Persson om han ansåg att detta var rimligt, om han ansåg alt de gamla på någol säll var sämre eller kanske bedrev en sämre verksamhel än de nya. Det kan ju vara en tillfällig svacka som gör all man har hamnat i den här silualionen. Och sedan är man låst. Slalsrådds svar var defensivt. Kanske Ingvar Johnsson kan tala om vilka värderingar som ligger bakom just den delen av nedskärningen. När del gäller nedskärningar enligt den här principen i övrigl har vi olika uppfattningar, och den här delen tycker jag är orimlig.

När del gäller statsbidragen till siudieförbunden skall en översyn ske. Försöksverksamhel skall också förekomma. Vi har sagl all del är viktigt atl beslul fallas sä lidigl som möjligt. Siudieförbunden måste få veta om försöksverksamheten i god lid, sä alt de hinner förbereda försöksverksamheten. Jag har ännu inte sell något förslag. Vi hade önskat atl riksdagen skulle fatta beslul om detta före sommaruppehållet, så alt studieförbunden fick vela vad som gäller och vad de har atl rälla sig efter. Annars tar det längre lid innan försöken kan komma i gäng - man måste ju förbereda sig.

När det gäller slödel till studieförbundens handikappverksamhd och fördelningen av stödet mellan siudieförbunden vill jag bara inslämma i det som Carl-Johan Wilson sade om just den delen.

I övrigl, herr lalman, vill jag yrka bifall till samtliga reservationer som cenlern slär bakom i della belänkande.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Anslag tiU vuxenutbildning

Anf. 56 BJÖRN SAMUELSON (vpk);

Herr lalman! Som tonåring brukade jag jobba exlra som hjälpare ät grovarbetare på bostadsbyggen. Jag minns alldeles bestämt all vi började md~all_försl lägga grunden. Ungefär så är del också i politiken och nalurliglvis särskill i fråga om vuxenutbildningen.

Varför säger jag detta? Jo, därför atl jag hoppas all moderaternas Ulf Melin inle har någonting med byggbranschen att göra. Han talade ju vackert här - del läl näslan som lyrik - om vilka mål och uppgifter utbildningen har och vilka spännande problem som vuxenutbildningen skall lösa framöver. Sedan drog han borl det ena efler del andra. Han lar inle hänsyn lill och gör inle några prioriteringar utifrån kända förhållanden eller behov. Vad moderalerna gör är all de själva skapar behov och ger egna villkor. De skapar själva egna förhållanden i framliden. Det kan naturligtvis inle riksdagen vara särskill inlresserad av atl utreda.

Prot. 1988/89:104 Vuxenutbildningen är av strategisk betydelse för samhällels ulveckling
26 april 1989 framöver. Vi hävdar sedan några år lillbaka alt del är vikligl alt så mänga

ungdomar som möjligt går vidare till gymnasiestudier. Vi säger atl den som

Anslag till vuxenuibild- . , . . , .,, " • , j- i .. r» = , ., u- j •

* inte gar vidare Ull gymnasiestudier kornmer alt fa svart all havda sig pa

" * arbetsmarknaden och i samhället.

Vänd på resonemanget! Orn vi inte får ungdomar atl gå vidare lill gymnasiestudier, om vi inte rekryterar fler människor ur socialgrupp 3 lill vuxenulbildning och högre sludier framöver, dä kommer med nödvändighet samhällel alt förändras. Del är naturligtvis möjligl all falla polifiska beslul om delta också. Frän vpk:s sida tror vi alt vuxenutbildningen kan vara ett . myckel verksamt instrument för atl bl.a. bryla den sociala snedrekryleringen till högre studier.

Eftersom vi vill ha en viss kvalitet pä både fysisk och psykisk vård anser vi atl del är nödvändigl atl utbilda ell anlal människor på högskolenivå för olika lyper av vård. Vi vel alt ungdomskullarna kommer atl minska kraftigt framöver.

Vi vet att under en tioårsperiod framöver kommer dl ökande anlal människor all gå ul med högskolekompelens. Men sedan, efler 10-15 år, kommer anlalel högskoleuibildade all minska myckel kraftigt. Del är nu vi har möjlighelen att lägga grunden för den försörjning vi kommer all ha om 10 lill 15 är pä delta område. Den grunden lägger man inle med de kraftiga nedskärningar som moderalerna förespråkar.

Vi anser all folkhögskolan är en mycket bra vuxenulbildningsinslitulion. Vi lycker alt den borde få en chans all utvecklas och hilla den siorlek som är naturlig för folkhögskolan.

I sammanhanget bör man ställa sig frågan: Vad beror del pä all medelåldern är så pass låg som den är inom folkhögskolan? Svarel måste naturligtvis bli att folkhögskolan spelar en roll också för yngre studerande. Gymnasieskolan och komvux passar inte alla yngre studerande. Därför behövs också folkhögskolan. Den behövs också för de alltför mänga människor som har läs- och skrivsvårigheter. Antalet elevveckor borde då få öka lill den volym som folkhögskolan i dag har behov av. Om man ser lill behoven i framliden, om man ser till de olika sociala behoven, om man ser folkhögskolan som en kompldiering lill gymnasieskolan, sä som den i verkligheten fungerar i vissa fall, dä är det felaktigt all skära ner på folkhögskolans område.

Del är viktigt att vi får i gäng en polilisk deball om vuxenulbildningen i framtiden. Vart log vuxenulbildningsreformen vägen? Når vi de människor som vi ville nå med reformen på 70-talel? Om vi inte gör del, varför när vi dem inle? Vad blev del av den gigantiska jämslälldhetsreform som förnyelsefonderna skulle möjliggöra? Är del inte dags, Ingvar Johnsson, att vi dammar av förnyelsefonderna och ser till att de grupper som faktiskt skulle kunna ha nylla av dem kan fä del? Eller skall pengarna gå tillbaka till företagens stinna kassakistor? Vilka ålgärder kan socialdemokraterna tänka sig atl föreslå framöver för atl utbildningsklyftan skall minska?

Varför vill moderaterna la borl de specialdeslinerade bidragen, när vi

genom olika undersökningar vel atl utbildningsnivån i flera skogslän ligger

72 under riksgenomsnittet? Varför skära ner utifrån kända förhållanden, som

egentligen borde mana lill åtgärder tvärt emot nedskärningar?

Hur skall samhällets samlade resurser för vuxenulbildningen se ut framöver? Vi i vpk är beredda all slälla upp och göra en kartläggning av de samlade resurserna och föreslå hur vi skall använda dem. Men vi är inte beredda atl göra det frän den obefintliga grund som moderalerna bygger. Del är fullsländigl ointressant, herr talman, mot bakgrund av de behov som vi vet finns.

Är det vettigt, Ingvar Johnsson, atl AMU bedriver samma ulbildning som man bedriver inom vuxenulbildningen? Är det vettigt att lägga ner stora pengar pä ulruslning för denna AMU-ulbildning? Jag vet inte om det är industridepartementet eller arbetsmarknadsdepartementet som har betalat ut dessa pengar - jag blir inle klok på del. Är det vettigt alt göra detta, samtidigt som utbildningsdepartementet bestrider kostnader för samma slags dyra utrustning inom l.ex. skoglig verksamhet? Inom AMU har ju vuxenutbildningen en smal profil. Nu vel jag alt utbildningsulskottel inle behandlar frågor beiräffande AMU. Del är bäst atl jag säger detta, för annars bjuder jag pä repliker. Men jag vill se Ulbildningssverige i ett sammanhang. När det har smalnat av inom AMU, kan man fråga sig om del inle vore lika bra atl göra sig av med AMU. Jag släller frågan, trols atl jag förstår att Ingvar Johnsson hoppar till i bänken. Men skall vi sälja AMU till SAF eller Industriförbundet?

Herr lalman! 1984/85 fattade vi här i riksdagen dl beslul som gick ut pä alt vi måsle komina till rätta med utrustningen och användningen av resurserna inom både vuxenulbildning och ungdomsutbildning. Tyvärr finns det alltför mänga exempel pä, alt resursanvändningen inle är vettig i dag, riksrevisionsverket kan visa på dem.

Sä några ord om studieförbundens kulturverksamhet. Vpk tycker alt studieförbunden skall fä de här pengarna. Del är rikligl all siudieförbunden fullgör sin kullurförmedlande uppgifl. Därför har vi föreslagit atl studieförbunden skall fä några miljoner kronor extra. Vi menar också att del här gäller en del av grunden till en folkligt förankrad vuxenutbildning. Jag kan inle förstå hur man skall kunna effektivisera kulturverksamheten inom studieförbunden. Det är klart att en och annan poet kan länka sig all läsa dikterna forlare.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill vpk;s reservafioner.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Anslag tiU vuxenulbildning

Anf. 57 ULF MELIN (m) replik:

Herr lalman! När jag lyssnade lill Björn Samuelsons inlägg blev jag rikligl glad. Jag länkle atl vi har något gemensamt. Precis som Björn Samuelson har jag arbetat i byggbranschen och vet myckel väl all det är nödvändigt all lägga en grund. Därför prioriterar ju moderata samlingspartiet ungdomsutbildningen. Della är alllsä skälel.

I mill inlägg tog jag också upp framtidsfrågorna. Jag tycker atl del är vikligl atl diskulera framtidsfrågor även i riksdagen. Men dä måsle vi priorilera, sä all vi vel vad vi skall salsa på. Moderala samlingsparlid vägar föreslå medel liksom också besparingar. Till skillnad frän vpk, som bara spär pä pengar hela liden, vägar vi tala om vad vi anser vara viktigt all salsa på. Vi vägar överlåta besluten på de enskilda människorna, pä kommunerna och

Prot. 1988/89:104 lägre befattningshavare i samhällshierarkin. Det vågar lyvärr inte ni, och del

26 april 1989 är detta som är skillnaden mellan oss och er. Jag tror all med vår ekonomiska

, , j politik skulle den verksamhet som ni talar om faktiskt kunna klaras av på ett Anslag tiUvuxenutbdd- ,, , , , .. ,

alldeles utmärkt satt.

* Sedan framhålls del att studieförbundens verksamhel är viktig och all det

är nödvändigl atl man klarar av bl.a. fortbildning av personal. Del kan jag hälla med om, men om man ser på studieförbundens verksamhet finner man kurser som kan vara viktiga, l.ex. bokföringskurser. Vidare finns del l.ex. kurser för erhållande av förarinlyg för fritidsbålar. Del kan ju vara intressant i dessa båtregislreringsdagar. Läl mig fråga: Är del sådant som samhället skall subventionera, är del sådant som fortbildar folk? Del har jag mycket svårt alt inse. Björn Samuelson kritiserade moderalerna, därför atl moderalerna kräver en översyn. Vi vill ha en utvärdering av utbildningsanordnarnas framlida utbildningspolitik. Björn Samuelson gör sig skyldig till en kullerbytta, eflersom han samtidigt kritiserar jusl resursanvändningen inom AMU och komvux, för atl nu la ett exempel. Björn Samuelson lalade också om den granskning som gjorts av AMU:s verksamhet. Det gällde dä ulruslning. Delta är ju dl skäl lill varför man bör se över verksamheten på samma sätt som vi ser över verksamheten när det gäller l.ex. högskola och studieförbund. Dä kan man göra en samordning av den verksamhet som finns och som skall finnas när del gäller vuxenulbildning, sä atl resurserna utnyttjas effektivt och sä alt människor fär en bra utbildning och fortbildning.

Anf. 58 BJÖRN SAMUELSON (vpk) replik;

Herr lalman! Ulf Melin säger atl han har varit verksam inom byggbranschen. Ja, del är möjligl. Del är kanske därför som vi har så många sjuka hus. Ulf Melin vill inte se sambanden, hur man bygger med hjälp av utbildningspolitiken och läcker de behov och försöker komma lill rätta med de brister som finns. Han börjar med kraftiga nedskärningar.

Ser inle Ulf Melin de framlida behoven när det l.ex. rör sig om tillgängen på personal med högskolekompelens? Har inle Ulf Melin studerat befolkningsutvecklingen med avseende pä ungdomskullarna? Inser inle Ulf Melin atl den sociala snedrekryteringen måsle brytas, och spelar inle vuxenulbildningen någon roll i dessa sammanhang i moderal utbildningspolitik?

Jag respekterar i och för sig moderal polilik. Jag förslår era ståndpunkter och inser all ni vill stå för dem. Men när resan är sä all säga påbörjad, måste man lägga fram förslag om förbättringar, även om man inte lycker om den station där resan började. Så gör ju inle ni moderaler. Ni har inle dragit ell strå till stacken för atl förbättra användningen av l.ex. förnyelsefonderna. Ni har inte sagl ell jota om delta.

Anf. 59 ULF MELIN (m) replik:

Herr lalman! Med den moderata skolpolitiken skulle vi nog inte få några sjuka hus. Vi värnar ju om kvaliteten. Jag tycker all vi har visal delta pä dl alldeles ulmärkl säll i de motioner som har lagts fram.

I milt anförande lalade jag om de framtida behoven, och jag sade att jag

tyckte atl det var viktigt all diskulera framtidsfrågorna. Men som poliliker

74 måsle vi väga prioritera. Skillnaden mellan moderaterna och vpk är - om jag

nu skall använda begreppet sjuka hus - att vi ser till atl det byggs friska hus, medan ni försöker bygga båda friska hus och bevara de sjuka husen. Ni vill satsa pengar även pä de senare. Men detta går inte ihop.

Beträffande den sociala snedrekryteringen vill jag säga alt det är ganska intressant alt läsa de undersökningar som åtminstone jag har kunnat la del av, l.ex. när det gäller verksamheten inom komvux, framförallt kvällskurserna. Vad har hänl pä det områdel? Jo, man har inle lyckals att klara av rekryteringen av just korttidsutbildade. Del är faktiskt sä, atl välutbildade människor myckel ofla går pä kurserna.

Den framtida vuxenulbildningen - och del är därför som vi har krävl en översyn - är ju inte bara samhällels sak ulan också arbetsgivarnas.

Anf. 60 BJÖRN SAMUELSON (vpk) replik:

Herr lalman! Jag vill be Ulf Melin atl försöka se hela människan. Försök atl se alt även människor som befinner sig i ulbildning har olika behov. Människor som vänder sig till bildningsförbunden har olika intressen. Man rekryterar väl inle fler korttidsutbildade, om det nu är den kategorin som vi skall diskulera, genom atl skära ned folkhögskoleverksamheten och minska anslagen lill bildningsförbunden. Man minskar väl sina kontaktytor om man säger alt bildningsförbunden skall effektivisera sin kulturverksamhet. Jag vel inle hur del skall gä lill. Del kan hända all del är en gåta som är förborgad i del moderala parlihögkvarlerd.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Anslag ull viixenutbUd-ning

Andre vice talmannen anmälde all Ulf Melin anhållit atl lill prolokollel fä antecknat alt han inle ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 61 EVA GOÉS (mp):

Herr lalman! Efler denna fajl mellan bildningsförbunden och folkhögskolan skulle jag vilja säga att i Härnösand arbelar verkligen bildningsförbunden tillsammans med folkhögskolan i samverkanskurser. Det kanske vore något för vpk och moderaterna all länka igenom.

Bältre börda bär ingen med sig än visdom mycken. Citatet är hämtat ur Havamal. Marianne Andersson sade så många kloka ord, bl.a. att det inle är rikligt alt man skall behöva la av de gamla folkhögskolorna för alt kunna utvidga elevveckor och anordna korlkurser och längkurser osv.

Jag instämmer med alla föregående lalare som har sagl all vuxenulbildningen är oerhört viktig. Den öppnar ju nya vägar och möjligheter i livet. Den som vill salsa på någol nyll skall kunna göra del, och den som av någon anledning har avbrutit sina sludier skall ha rätt all återuppta dem när han eller hon sä önskar. Det kan ske inom ramen för den vanliga gymnasieskolan, grundvux, komvux och slatens skola för vuxna, som jag också har mycket god erfarenhet av. Folkhögskolan lycker jag dock är en av de främsta skolformerna. Även arbetsmarknadsutbildningen är bra.

Vad är det som är sä bra med folkhögskolan? Jo, den skiljer sig från den "vanliga" skolan. Den har en särart. Folkhögskolan vänder sig till alla från 18 år och uppåt, ibland t.o.m. lill 16-17-äringar. Den ger såväl allmänbildning som specialutbildning. Den har kurser och projekl som ofla ulgör ell allernaiiv lill tillväxtekonomin. Den anordnar korlkurser i samverkan med

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Anslag tdl vuxenutbildning

andra studieförbund, som jag nämnde. Den ulvecklar personligheten och förmågan all ta samhällsansvar. Den bedrivs i demokratiska former. Man ger inte betyg i enskilda ämnen. Den är inte centralt styrd av läroplanen. Tala om valfrihel, moderaterna. Del här är väl ändå fantastiskt? Listan kan göras myckel längre.

Hur många är berörda av folkhögskolornas verksamhet? Ca 18 000 personer studerar vid folkhögskolornas långa kurser och ca 230 000 vid de 10 000 korla kurserna. Det är således hell klart all folkhögskolan slär för den breda allmänbildningen i vårt samhälle.

Folkhögskolan, vars kurser formellt motsvarar grundskolans och gymnasieskolans kurser, skall behålla sin breda samhällsfilosofiska bas och sin flexibililel och även i fortsättningen erbjuda sludier i ämnen som annars endasl kan siuderas inom högskolan. Svårtillgänglig kunskap blir var mans egendom. Individens och kolleklivets självkänsla stärks. Dä ökar också förmågan lill kritisk analys såväl av vanligt mänskligt handlande som av den etablerade forskningen. Delta är enligl vår mening en förutsättning för överievnad i vår passiviserande och lekniskl ekonomiskt inriktade tid.

Jag vill ta musikhandledarulbildningen i Härnösand som exempel. Den tar verkligen lill vara människors inneboende krafl och livserfarenhet. Man måste helt enkell ha varil ute och arbetat innan man får börja på den linjen. Det är den enda som finns i Sverige. Den lar till vara människans kreativitet och kunskaper. Det är sådana kreativa människor vi behöver för att kunna lösa de problem som mänskligheten slår inför.

Jag vill också beröra läs- och skrivsvårigheterna som vi var inne pä fidigare. Även della problem las upp inom folkhögskoleulbildningen. Folkhögskolorna utför ell enorml finl arbete i del avseendel.

Herr talman! Med del anförda yrkar jag bifall till reservation 31, där vi vill anslå 7 milj. kr. ulöver vad regeringen har föreslagil för atl öka undervisningsvolymen med 10 000 elevveckor. Jag förslär inte varför moderalerna inte ställer upp pä den här skolformen. Jag yrkar även bifall till reservalion 21, som handlar om ell ullalande om SISU:s expansionsmöjligheter.

Anf. 62 INGVAR JOHNSSON (s):

Herr lalman! Jag vill börja med all säga att de flesta i dag väl är överens om den slora betydelse som vuxenutbildningen har hafl i arbelel med alt skapa dagens fria välfärdssamhälle. I studiecirklar och på folkhögskolor fick mänga den bildning som gav den självkänsla och de kunskaper som behövdes för atl klara arbetsuppgifter i organisationer och i samhället.

Genom vuxenutbildning har mänga fått de kunskaper som har varil nödvändiga för alt klara av alla de nya arbetsuppgifterna i värl moderna samhälle. Inle minsl i arbelel med alt skapa jämställdhet har kvinnornas höga dellagande i vuxenstudier varit av hell avgörande belydelse.

Jag tror också att de flesla är överens om all behovet av vuxenulbildning ökar i framlidens alltmer komplicerade samhälle. I den diskussion som förs om vuxenulbildningen lycker jag emellertid atl del är viktigt atl slå fasl all det inte bara handlar om utbildning av arbetskraften.

Jag menar atl vi i framtiden har behov av en allmän vuxenutbildning som har höga bildningsideal, som står fri och som i huvudsak erbjuder sina

Ijänsler direkt till den enskilde individen. Vi behöver en vuxenulbildning som kan ta vara på den studieintresserades personliga behov och önskemål.

När del i övrigt gäller de ideologiska motiveringarna fär jag tacka Marianne Andersson för reklamen för vad jag sade här vid förra årets debalt. När jag hörde det uppläsas tyckte jag själv faktiskt atl del lät både klokt och välformulerat. Det är naturligtvis sanningar som gäller i är också.

I budgetpropositionen anges en rad skäl lill varför den allmänna vuxenulbildningen behövs även när personalutbildningen nu ökar krafligl. Del handlar om atl vi inle hell kan överlåta frågor om kunskapssyn och fördelning av utbildningsmöjligheter på arbetslivets förelrädare. Del handlar om den allmänna vuxenutbildningens ambifion all åstadkomma utjämning av ulbild-ningsklyflorna.

Jag lycker all del är mycket bra atl den allmänna vuxenutbildningens roll sä klarl markeras i budgetpropositionen, liksom all del föreslås resurser för en fortsatt omfattande verksamhel. Del är bra atl del i budgetpropositionen föresläs flera förbättringar.

Sammanlagt föreslär regeringen en satsning på ca 3,3 miljarder kronor under de anslag som vi nu behandlar. Därlill kan läggas vuxenstudieslöden på ca 1,4 miljarder. Regeringen har i är prioriterat vuxenutbildningen liksom tidigare år. Anslagen har under de sju socialdemokratiska åren ökal mer än prisutvecklingen.

Till detta belänkande har fogals inle mindre än 32 reservationer. Av dessa reservationer framgår alt moderaterna och fill en del folkparliel vill anslå mindre och de övriga parfierna någol mera än regeringen till vuxenulbildningen. Jag tyckte ändock all moderalerna och folkpartiet hade de vackraste formuleringarna i sina inledningar. Del är nalurliglvis lätt all uttrycka sig positivt.

Ulf Melin gjorde sitt bäsla för alt få de moderata nedskärningarna all framslä som obdydliga. I verkligheten föreslär dock moderalerna krafliga nedskärningar. Anslagen till komvux, studieförbunden och den cenlrala kursverksamhden vill ni skära ner med ungefär 260 milj. kr. Dessulom vill ni moderaler skära ner vuxenulbildningsstöden med samma belopp.

Sanningen är alltså all de vuxenstuderande berövas långl över en halv miljard kronor, om riksdagen skulle följa moderaternas förslag. Vet förresten Ulf Melin atl han vill dra ned slödel lill de vuxenstuderande i sitt eget hemlän, Jönköpings län, med nära 20 milj. kr., om vi skulle räkna med atl stödet till de vuxenstuderande fördelas någorlunda jämnt över landet? Det är också någonting för Carl-Johan Wilson all länka på, som inle hade så myckel kritiskt atl säga om moderaternas förslag.

Jag vill också fråga Ulf Melin varför moderaterna vill rikla sina nedskärningar mot dem som har den kortaste utbildningen. Varför skall just de som behöver läsa svenska, matematik och samhällskunskap på grundskolenivå drabbas särskill? Varför skall jusl glesbygdsbornas möjligheler lill rika kullurupplevelser drabbas?

Slörsla möjliga frihet, sade Ulf Melin. Frihet för vem? Tydligen räknar inle moderalerna in de kortutbildade med låga inkomster i sin frihetssyn. Vad som förs fram i övriga moderala motioner och reservationer syftar faktiskl också i grunden till atl slyra vuxenutbildningens resurser från dem som har den kortaste utbildningen.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Anslag tdl vuxenutbildning

Prot. 1988/89:104 Det kanske var litet rätt uttryckt av Björn Samuelson när han frågade om
26 april 1989 Ulf Melins kontakter med byggbranschen handlade om alt bygga sjuka hus.

Anslag ull vuxenutbildning

Jag länkle snarare pä alt han hade byggt luftslott, när jag hörde denna koppling.

Till Carl-Johan Wilson vill jag säga att folkpartiet visserligen föreslär något mindre nedskärningar än tidigare, men effekterna skulle ändå bli negativa. Ni vill ta bort anslagen lill central kursverksamhet och uppsökande verksamhel på arbetsplatserna. Jag får del lill all ni vill skära ned anslagel till vuxenulbildning med totalt 90 miljoner. Jag vill också fråga: Varför vill folkparliel inle följa regeringens förslag om att höja bidraget till studiecirklar inom den fria resursanvändningen? Det är pengar som är lill för all nä kortutbildade och andra som har särskilda utbildningsbehov.

Låt mig när det gäller omfördelningen inom komvuxramen säga att del minsann inle är lätt atl fillfredsställa folkparlisler. Carl-Johan Wilson kommer väl ihåg alt ni förra året ville alt kommunerna skulle få omfördela minst 200 limmar? Det stod i er reservation. I är föreslår regeringen att minsl 300 fimmar skall få omfördelas. Då motionerar Carl-Johan Wilson om att kommunerna skall få omfördela hur mycket som helst. Jag undrar vad folkpartiet skulle ha föreslagil om regeringen föreslagit jusl delta.

Till Marianne Andersson vill jag säga alt del nalurliglvis finns skäl för de i och för sig ganska begränsade höjningar som ni föreslär. Men i en budgel måsle alla kostnader vägas mol varandra. Överdriv dock inle för myckel när ni lalar om exempelvis skillnaden på 2 kr. per studietimme till studiecirklarna.

Marianne Andersson tog själv upp ett regionalt exempel frän Älvsborgs län. Glöm inle alt vuxenstudier bekostas också av kommuner och landsfing! Där centern finns i ledningen är det ofta inte så helt med dessa satsningar. Jag såg litet slafisfik från Marianne Anderssons och milt hemlän. I Vårgårda, där Marianne Andersson och cenlern har stort inflylande, betalade man endasl 39:50 kr. per timme förra årel lill studiecirklar. Där har heller inle komvuxeleverna fria läromedel. I Trollhättan, där socialdemokralerna har majorilel, betalas 93:50 kr. per timme lill studiecirklarna. Eleverna på grundskolekursen inom komvux har fria läromedel.

Ni borgerliga finns ju med på sammanlagd 29 reservationer. Del är dock endasl en reservalion som är gemensam. Ni vill, som vi hörde, ändra på fördelningen av stödet till studieförbundens handikappverksamhet. Ni vill ändra det så, att ingen hänsyn skall tas till antalet olika handikappgrupper och därmed arbetets omfallning i olika studieförbund. Ulskotlsmajoriteten anser det däremol inle vara lämpligt alt fördela dessa medel enbarl efler volymen anordnade studiecirklar för handikappade.

Vi kan alltså konstatera atl de borgerliga är mer splittrade än någonsin när
del gäller vuxenutbildningen. Hur skulle det ha blivit egentligen, om del
hade blivit en borgerlig regering? Skulle del ha blivit över en halv miljard i
nedskärningar, som moderaterna vill? Eller skulle det ha blivit 90 miljoner i
nedskärningar, som folkpartiet vill? Ett är säkerl, Marianne Andersson, alt
del inte skulle ha blivit något tiotal miljoner i ökning, som centern vill. Jag
måsle fråga: Varför skäller inte Marianne Andersson pä moderaterna, ulan
78 bara på socialdemokraterna? Vi ligger ju ändå varandra ganska nära när del

gäller de totala satsningarna på vuxenutbildningen, medan centern och moderaterna ligger långt över en halv miljard från varandra.

Vad gäller Björn Samuelsons och Eva Goés förslag vill jag slutligen säga att det handlar om atl en budget har sina begränsningar. Vad gäller vpk:s reservation om ytterligare 37 miljoner till sfi vill ulskottsmajoritelen avvakla SÖ:s utredning.

Herr talman! I övrigt ber jag atl få hänvisa till utskottets motiveringar beträffande de frågor som här tidigare har framställts. Slutligen vill jag yrka bifall till utskottets hemställan i dess helhet och avslag på samtliga reservationer.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Anslag till vuxenutbildning

Under delta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 63 MARIANNE ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag skall kommenlera något av det som Ingvar Johnsson anförde i sitt inlägg. Han sade att vuxenutbildningen är viktig och behöver öka i framliden. Han tackade också för atl jag citerade hans inlägg frän förra året. Visst var del bra. Han tolkade det som beröm. Min mening med citatet var dock atl peka på atl ord och handling inle alltid hänger ihop för Ingvar Johnsson.

Här skär ni ned 1 % på komvux, trots att ni säger att vuxenutbildningen behöver öka. Ni minskar anlalel limmar. Det har vi gått emot.

Folkhögskolorna drabbas av nedskärningar. Jag fick inget svar pä den direkla fråga jag ställde, varför just de små folkhögskolorna skall lämna ifrån sig elevveckor för att de nya skall komma upp till 4 000 elevveckor. Deras belydelse som flexibel skolform är ovärderlig, en skolform som kan nä människor med särskilda behov, människor som kanske bor i områden med arbelslöshetsproblem, människor med läs- och skrivsvårigheter, invandrare osv. Att de skall behöva lämna ifrån sig medel tycker vi är helt fel.

Ingvar Johnsson kom också in på della med kommuner och landsting. Det är naturligtvis intressant att hänvisa till olika kommuner med olika betalningsförmåga. Vi i centern anser atl det övergripande ansvaret för utbildningen ändå ligger på staten. Den taklik som nu följs frän regeringens häll går ut på att i decentraliseringens namn vältra över så mycket som möjligl av kostnaderna pä kommunerna, vilkel gör all det är svårt att hantera dessa frågor.

Ingvar Johnsson gled litet lättvindigt över våra förslag och sade all de är bra, men de måste finansieras. Vi har prioriterat ulbildningsfrågorna i centern. Vi anser all delta är en investering för framtiden. Därför satsar vi på detta. Del gäller både ulbildningen för ungdomar och vuxenutbildningen. Vi tycker att båda är vikliga.

Jag vill kommentera det som sades om borgerlig splittring, vilket vi allfid får höra från socialdemokraterna när de själva inte har några bra förslag. Jag skulle vilja be Ingvar Johnsson att länka på hur del är i dag i stället för hur del skulle ha varit - spekulera kan man ju alllid göra. Det vore nog bättre om socialdemokraterna såg över den egna politiken. Om ni socialdemokrater låter bli atl skära ned på vuxenutbildningens område är det inga problem all

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Anslag tid vuxenulbildning

få en majorilel för ett sådant förslag, eftersom cenlern inle vill skära ned där. Jag skulle vilja ha svar jusl på frågan om folkhögskolorna.

Anf. 64 ULF MELIN (m):

Herr lalman! Ingvar Johnsson sade alt jag använde vackra ord. och jag tackar för del. Jag tyckte atl den första minuten i Ingvar Johnssons anförande var ganska lik mitt anförande. Han var i fas i början av sitt anförande, men sedan kom han ur fas. Då trodde jag nästan all vi var förpassade lill Trollhättans torg den 1 maj, eflersom Ingvar Johnssons anförande dä började likna elt brandtal. Han talade om vilka oerhört slora nedskärningar som skulle ske och vilken plåga som landel skulle drabbas av om de moderata förslagen när det gäller vuxenutbildningen skulle gå igenom. Det är ju ett ganska bra betyg för den egna regeringen om man jämför med anslagen för några är sedan, då del måste ha sett myckel illa ul i värl land. Nu är del ju inle sä. Vi föreslår, som jag har redovisat, oförändrade anslag lill studieförbunden och den kommunala vuxenutbildningen. När del gäller folkhögskolorna ser vår budgel ut på samma sätt som socialdemokraternas.

Jag har suttit ordförande i en intagningsnämnd för kommunal vuxenutbildning och har därför viss erfarenhet. Jag kan därför säga alt om del moderala förslaget, där del sägs att del skall finnas elt slörre spelrum när del gäller fimramarna, skulle genomföras, kommer verksamheten alt bli effektivare. Oavsett om man befinner sig i Trollhättan eller i Värnamo ser man lill alt man fyller kvoten inom de egna limramarna, Ingvar Johnsson. Jag tycker all Ingvar Johnsson skall lala med ordföranden i skolstyrelsen i Trollhättan. Han kan säkerl berätta hur del går lill.

Del är inte så, som Ingvar Johnsson påslår, alt moderalerna vill skära ned på undervisningen för de korttidsutbildade. I vår motion sägs, vilket jag myckel klart uttryckte i mitt huvudanförande, all vi skall salsa pä grundvux och grundskolekurserna etapp 1. Dessa ulbildningar är lill för de koritidsul-bildade och inga andra.

Sedan sägs del alt kvinnor kommer att slås ul för att vi moderaler föreslår atl man skall skära ned studieförbundens anslag. Jag kanske är litet cynisk, herr lalman, men jag har lagil med mig studieprogram som visar ulbudel både pä ABF och på Medborgarskolan, så alt vi får litet balans i deballen. Om kurser anordnas i ämnen som lär dig mer om kött lill vardags och fest, orientaliska mattor, Budapest, förarinlyg för fritidsbåtar, jakt. folografering, osv., på vilket säll slås kvinnorna ul pä grund av atl dessa kurser koslar litet mer? Jag fär icke denna ekvation alt gå ihop. Vi moderaler anser all den kommunala vuxenulbildningen lika väl som studieförbunden måste prioritera i sin verksamhet, sä att cirklar av mer hobbykaraklär fär kosla litet mer. Men det går inte all föreslå någol sådanl i del socialdemokratiska samhället, utan politiker, tjänstemän och andra människor skall slyra och lala om exakt vad folket skall göra, eftersom folkel, enligt socialdemokralerna, inte klarar av del själva.

Del sades också atl moderaternas förslag lill besparingar på vuxenutbildningens område skulle röra sig om 262 milj. kr., vilkel skulle vara mycket allvarhgt. Ja, vissl föreslår vi della, men vi ser lill all människor får 262 milj. kr. i sina plånböcker. Det kanske de behöver ha, speciellt med lanke på den

kompletleringsproposiiion som lades fram i går. Där handlar del nämligen inle om besparingar pä hundratals miljoner, Ingvar Johnsson, ulan i den handlar det om miljarder som kommer atl las frän människorna då socialdemokralerna kommer all öka skatldryckd. Då kanske människorna behöver åtminstone de brödsmulor som vårl förslag innebär jämfört med socialdemokraternas för alt klara av sin ekonomi.

Jag vill nämna ytterligare ell exempel. I går blev jag uppringd av en person som hade deltagit i en studiecirkel på elt studieförbund i Göleborg. Jag skall inle nämna vilkel sludieförbund del var. Den studiecirkeln handlade om kvinnor och ekonomi. Del lycker jag är dl bra ämne för en cirkel. När studiecirkeln hade avslutats hade dellagarna haft sä trevligt all de skulle vilja fortsätta. Men ämnet var färdigbehandlal. Deltagarna undrade dä vad de kunde göra i stället. Jo, de bildade en kamratcirkel. Då fick cirkeln pengar, 40 kr. per lektion, dvs. 120 kr. per cirkeltillfälle, vilkel las frän den s.k. fria resursen. Deltagarna har ingen cirkelledare, och pengarna skall användas till en resa till Göteborg. Är del pä delta sätt, Ingvar Johnsson, som skattemedlen skall användas? Tycker Ingvar Johnsson all det är rimligt? Används pengarna då på räll säll? Nej, vi moderater vågar priorilera. Del vore bra om även socialdemokraterna vågade göra del.

Jag slällde elt antal frågor till Ingvar Johnsson. Jag har full förståelse för all han inle hann besvara alla. Men jag skulle vilja ha svar pä varför socialdemokraterna inte vågar låla kommuner och länsskolnämnder ha en friare disposilion när det gäller kommunramarna. Delsamma gäller slatsbidragen till de kursplanebundna universitdscirklarna. Varför skall socialdemokraterna satsa pengar på viss central kursverksamhet?

Anf. 65 CARL-JOHAN WILSON (fp):

Värderade lalman! Ingvar Johnsson undrade hur del kan komma sig atl vi i folkpartiet vill minska anslagen på vissa ställen samtidigt som vi talar så väl om vuxenutbildningen. Jag lycker att del är viktigt all min visar regeringen respeki för dess arbele när man granskar en proposition. Då skall man inle föreslå en mängd godbitar som folk skall gilla ulan atl tala om var pengarna skall tas. Därför måste vi i folkparliel, om vi vill öka anslagen på något slälle, minska dem på någol annal slälle för atl vi med hedern i behåll skall kunna säga alt vi har finansierat våra förslag. Vi anser atl det viktigaste dä är all stödja den vanliga sludiecirkelverksamheten. Därför har vi föreslagil sä många höjningar i denna verksamhet all om vårl förslag hade gäll igenom, skulle siudieförbunden ha fåll ungefär 60 milj. kr. mer till denna verksamhet. För att finansiera detta har vi l.ex., som Ingvar Johnsson korrekt redovisade, föreslagil all slödet till den cenlrala kursverksamheten skall las borl, eflersom vi anser alt organisationerna kan finansiera denna verksamhet pä annal sätt. Och som jag ganska utförligt redovisade tidigare har vi föreslagit att man skall minska pä de anslag som regeringen föreslår lill uppsökande verksamhel pä arbetsplatserna. Sä enkell är det; vi har velal prioritera den vanliga cirkelverksamheten högre än den verksamhel där vi har föreslagit minskningar.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989 •

Anslag till vuxenulbildning

6 Riksdagens protokoll 1988/89:104

Prot. 1988/89:104 Anf. 66 EVA GOÉS (mp):

26 april 1989 Herr talman! Vi hörde tidigare atl del var viktigt all la lill vara individen.

Anslag till vuxenutbildning

Då vill jag fråga: Är individen inte värd all las till vara för knappl 1 kr.? Del är nämligen vad det kostar per svensk om man lägger de nödvändiga 7 milj. kr. för all göra en ulökning med 10 000 elevveckor. Mina frågor sammanfaller väldigl myckel med Marianne Anderssons, bl.a. när det gäller övervält-ringen av kostnadsansvaret pä kommuner och landsting, och jag anser all del är fel all la resurser från de små folkhögskolorna för all kunna slarla nya eller för alt starta kurser.

Anf. 67 INGVAR JOHNSSON (s):

Herr talman! Ulf Melin säger atl mitt anförande var som ell förstamajlal. Del bevisar bara alt Ulf Melin aldrig har varit på något förslamajmöle.

Det är hell klarl att moderaternas inriktning är atl man skall föra resurser frän dem som är kortutbildade till andra. Moderalerna vill ta bort de speciella anslagen för svenska, matematik och samhällskunskap på grundskolenivå. Ni vill salsa de prutade resurser som finns kvar på universitdscirklar. Gynnar satsningen på den fjärde limmen de kortutbildade speciellt väl? Atl man skär ned anslagel för kulturverksamhet inom studieförbunden drabbar inle de välbeställda. Målformuleringarna i moderaternas förslag lill utredning går ut på all utbildning huvudsakligen skall syfta lill ulbildning för arbelslivel. Ni säger all statsbidragen ej skall slyra, men nu slyrs statsbidragen mol de kortutbildade.

Jag blir lilel förvånad över de exempel på studiecirklar som Ulf Melin lar upp som inte riktigt sä vikliga. Han nämnde orientalisk matlagning och andra cirklar av hobbykaraklär. Vi vill nämligen salsa mera pengar pä svenska, matematik och samhällskunskap än på sädana cirklar. Det är Ulf Melin som egenlligen tycker att dessa cirklar är precis lika viktiga som svenska, matemafik och samhällskunskap och vill ha samma nivå på slatsbidragen till dem.

Naturligtvis hinner jag inte kommentera alla förslag och frågor, men jag tar upp en del. Beträffande omfördelningen av komvuxramen går del naturligtvis atl diskutera hur myckel omfördelning som skall få ske ute i kommunerna. Men skall vi över huvud laget säga någoniing om huruvida vi skall ha grundvuxkurser, kurser pä grundskolenivå och kurser pä gymnasienivå?

När det gäller pengarna lill central kursverksamhet vill jag säga all dessa pengar inle går till LRF:s eller LO;s kassa. De går till de kortutbildade, som dä fär utbildning genom dessa organisationer.

Till Marianne Andersson kan jag säga alt det naturligtvis varil känsligt
med dessa lokala exempel - atl tala om kommuner utan bärkraft osv.
Älvsborgs läns landsting, där cenlern styr och där Marianne Andersson
nyligen var landstingsman, har 15 kr. per timme mindre i stöd för
studieförbunden än Värmlands läns landsting. Jag vel inte om Värmlands län
är bärkraftigare än Älvsborgs län. Här i riksdagen lalar cenlern väldigl
vackerl om atl satsa på dessa utbildningsområden, men ule i verkligheten där
centern själv har makt och har möjlighet alt påverka är del litet sämre med
82 det.

De exempel från del lokala och regionala fält som jag lalade om visar pä slora och reella skillnader, skillnader pä kanske 50 och 60 kr. per studietimme, vilkel nalurliglvis påverkar möjligheler för de kortutbildade att delta i studier.

Eva Goés lalar om atl utbilda kvinnliga ledare inom SISU. Regeringen skriver att SISU bör få fler högschablontimmar än enligt reglerna om SÖ bedömer detta nödvändigl. Del intressanta är atl jämslälldhetsfrågorna bör gälla alla studieförbund, oavsetl om del finns speciella medel för ändamålet. I dag är det betydligt fler kvinnor än män som deltar i studieförbundens verksamhel. Sä har del blivit genom studieförbundens egna engagemang ulan atl riksdagen har kommit med pekpinnar om vad man vill all timmarna skall användas till för någoniing.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Anslag till vuxenutbildning

Anf. 68 ULF MELIN (m):

Herr lalman! Ingvar Johnsson säger all del verkar som atl jag inte lyssnat pä någon förslamajlalare. Del finns vissa likheter mellan Ingvar Johnsson och förslamajlalare. Socialdemokraterna brukar aldrig svara pä några frågor på förstamajmölen, och det gör Ingvar Johnsson inte heller här i dag.

Vi lar inle några resurser från korlfidsulbildade därför all vi vågar föreslå all man genom lilläggsbidrag inte skall styra till ämnena svenska, malemaiik och samhällskunskap. Jag måsle fråga Ingvar Johnsson; Vad är del för skillnad mellan dessa ämnen och exempelvis fysik och engelska? Är inle dessa väl sä viktiga? Vi tycker all siudieförbunden själva skall kunna bestämma, det skall inle politikerna göra.

Sedan till detta att fyra timmar skulle kosta mer. Om jag har förstått det rätt är det sä i dag alt om en studiecirkel är pä fyra limmar, måste nästa vara pä tvä fimmar. Vi säger i slällel all studietiden per gång inle skall vara fyra limmar. Det betyder icke att det av detta skälet skall vara en slörre mängd av timmar. Vi tror forlfarande all cirkelledaren och de som deltar i cirkeln är kapabla alt själva fatta beslutet. Det behöver inte Sveriges riksdag göra.

Sedan till kuliuranslagd. Kulturutskottet och statens kulturråd säger i de remissvar som vi har fått alt dagens slalsbidrag icke är bra, atl de slyr verksamheten. Del är precis vad vi har påtalat i vår motion. Vi anser all man skall ha en friare användning av kulturanslaget, i och för sig kan det vara mindre. Jag tror, herr lalman, atl folk är kapabla till att betala för den verksamhet de verkligen är intresserade av.

När del gäller kommunramarna lycker jag visst atl Sveriges riksdag skall lägga ut ramarna till både länsskolnämnd och kommuner. Det är alldeles för snävt i dag. I de små och medelslora kommunerna, där det icke är lönt alt ändra kommunramarna, skall man köra korlkurser inom delramen. Då använder man pengarna på ett mycket oansvarigt sätt. Därför anser vi atl länsskolnämnderna skall kunna falla beslul. De är såvill jag vel en stallig tillsynsman.

Anf. 69 MARIANNE ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag fick inga svar på några av mina frågor lill Ingvar Johnsson. Frågan om omfördelningen lill folkhögskolorna och varför de små blir särskill drabbade hörde jag inte någon kommentar fill.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Anslag till vuxenutbildning

I mill huvudanförande tog jag upp glesbygdscirklarna. Tilläggsbidragel lill glesbygdscirklarna har legat på samma nivå sedan 1984. Med tanke pä landsbygdskampanjen Hela Sverige skall leva, där hela Folkrörelsesverige har slällt upp för atl hela landet skall kunna leva, lycker vi i cenlern del är vikligl alt man ger stimulans till de människor som verkar ule i glesbygden genom atl höja bidraget med 5 kr. Jag skulle vilja ha en kommentar av Ingvar Johnsson.

Ingvar Johnsson sade tidigare atl vi inle skulle dra för höga växlar på all vi höjer högschablonbidragel. Nej, det är 2 kr. per sludielimme. Del är helt enkelt en väg för all molverka den urholkning som inflationen har medfört. Vi återställer en större del än regeringen. Det är bara så.

Sä till kulturverksamhet i studieförbundens regi. Vi lycker alt det är del bäsla sättet atl satsa pengar på kultur. Jag tror också att del är det billigaste. Flest människor nås av kullur genom just sludieförbund, dessulom människor som bor i glesbygden, människor som sällan nås av levande kultur annars. För dem är denna verksamhet mycket vikfig.

Jag ställde samma fråga till Bengt Göransson i en interpellationsdebalt förra veckan och fick egentligen inte heller då något svar. Beskedet var svävande, tyckte jag, och innehöll hänvisningar lill framlida förhållanden. Jag lycker faktiskl all man nu skall handla och fatta beslul, om man menar något med landsbygdskampanjen.

Jag vill fortfarande ha en kommentar till frågan om folkhögskolorna.

Anf. 70 INGVAR JOHNSSON (s):

Herr talman! Jag vill när del gäller de totala salsningarna pä vuxenutbildningen säga atl ökningen under de sju år som vi har suttit vid regeringsmaklen har varil från 2 miljarder till 3,3 miljarder, och del är 7-8 % mer än vad som motsvarar den allmänna prisutvecklingen under den tiden.

Jag har svarat på de frågor som gällt punkler där några partier föreslagil mer på en rad områden. Det är naturligtvis en bedömningsfräga om man kan öka anslagen ännu mer än vad som har gjorts i ett budgetförslag.

Jag har för min del inte fått några svar pä de frågor som jag har slällt lill Marianne Andersson. Lät mig ge ytterligare ett regionalt exempel. Om nu glesbygdsfrågorna är sä oerhört vikliga, varför tyckte då Marianne Andersson i Älvsborgs läns landsting atl man i Dalsland skall ha 15 kr. mindre per timme för studiecirklarna än vad man har i Värmland? Vi får se till del totala engagemanget för de verksamheter som man lycker är viktiga.

Till Ulf Melin vill jag säga alt några hundra miljoner kronor i nedskärningar i en budget ger ett mycket anonymt intryck. Ulf Melin har inte räknat in att han vill skära ned anslaget fill vuxenulbildning i Jönköpings län med 20 milj. kr. - då börjar det bli politiskt farligare. Vi kan också gå vidare och se på hur stora nedskärningar det blir i resp. kommun.

Del är vidare otvivelaktigt sä all profilen pä moderaternas nedskärningar drabbar de kortutbildade. Varför skulle man annars ensidigt föreslå neddragningar jusl på grundskolekurserna i svenska, matematik och samhällskunskap?

Det finns ytterligare dl skäl lill alt vi sagt nej till att ge bidrag också till den fjärde studielimmen och lill universiletscirklar, nämligen den översyn som

skall göras av bidragsgivningen lill studieförbunden. Vi får se var man hamnar i de sammanhangen.

Med delta, herr talman, vill jag än en gång yrka bifall lill ulskollds hemställan i dess helhet. Jag vill betona att det är en rejäl salsning på vuxenulbildningen som utskottet nu föreslår. Moderaterna vill göra mycket krafliga nedskärningar, medan några andra partier vill göra en myckel blygsam uppräkning av vissa ddäljanslag.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Anslag tid vuxenulbildning

Anf. 71 ULF MELIN (m):

Herr lalman! Ingvar Johnsson säger att moderala samlingspartiet föreslär kraftfulla nedskärningar pä vuxenulbildningsomrädel. Samtidigt slär han sig för bröstet och säger att man under de socialdemokratiska åren har netto ökat vuxenulbildningsanslagel med 8 %. Ett snabbt överslag visar atl de moderala förslagen ligger ungefär 8 % under socialdemokraternas förslag. Jag kan inte förstå hur man kan fä det till del blir nedskärningar. Den polilik som vi för innebär ju faktiskt med detta sätt alt räkna status quo.

Vi anser all studieförbunden och den kommunala vuxenutbildningen genom vår polilik fär större frihet att utnyttja sina resurser och även kommer atl fä värdefulla effektivitetsvinster, och del är därför som vi lägger fram vårl förslag.

Anf. 72 MARIANNE ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag har forlfarande inte fåll något svar frän Ingvar Johnsson pä mina frågor om tilläggsbidragel för glesbygdscirklar och om nedskärningar för folkhögskolorna. Jag lolkar det sä att man inle menar någol med landsbygdskampanjen Hela Sverige skall leva. Del var del som min sisla fråga gällde.

Jag kan vidare inte förstå varför en avvikande behandling ute i regionerna pä någol sätt kan las lill inläkl för alt man inte skall satsa i riksdagen.

Anf. 73 INGVAR JOHNSSON (s):

Herr lalman! Om Marianne Andersson inle hör vad jag svarar på hennes frågor, är del inle myckel atl göra ät det.

Jag vill ge Ulf Melin ytterligare ett exempel på vad den minskning som han vill göra på vuxenulbildningen molsvarar. En minskning av salsningen pä vuxenutbildningen i Jönköpings län med 20 milj. kr. är lika myckel som en indragning av halva anslagel till Jönköpings högskola.

Överläggningen var härmed avslutad.

Kammaren övergick till att fatta beslut i ärendel.

Mom. 2 (omfattningen av ulbildningen saml anslag lill Bidrag lill kommunal ulbildning för vuxna)

Försl bilräddes reservalion 1 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. med 60 rösler mol 35 för reservation 2 av Marianne Andersson och Marianne Jönsson. 221 ledamöler avsiod från alt rösta.

Härefler bifölls utskotlels hemslällan med 222 rösler mot 61 för reserva-

Prot. 1988/89:104 tion l av Ann-Cathrine Haglund m.fl. 35 ledamöler avstod frän all rösla.
26 april 1989 Mom. 4 (omfördelning mellan kommunramar)

Utskottets hemslällan - som ställdes mot dels reservalion 3 av Ann-

Anstag till vuxenutbdd- „ ,, ■ jj , . j , a i i-u u r- <

Calhrine Haglund m.fl., dels reservation 4 av Lars Leijonborg och Carl-Johan Wilson - bifölls med acklamation.

Mom. 8 (försöksverksamhel inom kommunal vuxenulbildning)

Utskottets hemslällan - som slälldes mot reservalion 5 av Lars Leijonborg och Carl-Johan Wilson - bifölls med acklamation.

Mom. 13 (antalet studielimmar och schablonbidragens storlek inom studiecirkelverksamheten)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 6 av Ann-Cathrine Haglund m.fl., dels reservalion 7 av Lars Leijonborg och Carl-Johan Wilson, dels reservation 8 av Marianne Andersson och Marianne Jönsson - bifölls med acklamation.

Mom. 14 (tilläggsbidragen lill studiecirklar)

Ulskoltets hemslällan - som slälldes mol dels reservalion 9 av Ann-Calhrine Haglund m.fl., dels reservalion 10 av Lars Leijonborg och Carl-Johan Wilson, dels reservalion 11 av Marianne Andersson och Marianne Jönsson - bifölls med acklamation.

Mom. 15 (studieförbundens pedagogiska verksamhet och utvecklingsarbete)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservalion 12 av Marianne Andersson och Marianne Jönsson - bifölls med acklamation.

Mom. 16 (kulturverksamhet i sludieförbund m.m.)

Försl bilräddes reservalion 13 av Ann-Calhrine Haglund m.fl. med 63

röster mol 56 för reservalion 14 av Marianne Andersson m.fl. 197 ledamöter

avstod från att rösta.

Härefter bifölls ulskoltets hemställan - som ställdes mol reservation 13 av

Ann-Calhrine Haglund m.fl. - genom uppresning.

Mom. 18 (användningen av medel från vuxenutbildningsavgiflen lill anslagel Bidrag lill studieförbunden m.m.)

Utskollels hemställan - som slälldes mot reservation 16 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 21 (uttalande om SISU:s expansionsmöjligheter)

Ulskoltets hemslällan - som slälldes mol reservalion 21 av Björn Samuelson och My Gillberg - bifölls med acklamafion.

Mom. 22 (en utredning om vuxenutbildningen)

Ulskoltets hemslällan - som ställdes mol reservation 22 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 23 (utformningen av statsbidragen till siudieförbunden) Prot. 1988/89:104

Ulskoltets hemställan - som ställdes mot reservalion 23 av Ann-Cathrine 26 april 1989

Haglund m.fl. - bifölls med acklamation. Anslag tid vuxenutbild-

ning Mom. 24 (förberedelselid för försöksverksamhel på folkbildningsområdd)

Utskottets hemställan - som slälldes mol reservation 24 av Marianne Andersson och Marianne Jönsson - bifölls med acklamation.

Mom. 25 (kursplanebundna universitetscirklar)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 25 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 26 (studiecirkelsammankomsters längd)

Utskollels hemslällan - som slälldes mol reservation 26 av Ann-Calhrine Haglund m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 27 och 28 (uttalande om del slatliga stödd till studieförbundens handikappverksamhd, m.m.)

Utskottets hemslällan - som slälldes mol reservalion 27 av Lars Leijonborg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 29 (fördelningen av stödet till studieförbundens handikappverksamhd)

Utskottets hemställan - som slälldes mol reservation 28 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 30 (fördelningen av bidraget lill kulturverksamhet i siudieförbunden) Utskollels hemslällan - som ställdes mot reservalion 29 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 32 och 33 (limram för grund-sfi för tidigare invandrare saml anslag till Undervisning för invandrare i svenska språket m.m.)

Utskottets hemställan bifölls med 294 röster mol 23 för reservalion 30 av Björn Samuelson.

Mom. 35-37 (folkhögskolans undervisningsvolym, m.m. samt anslag till Bidrag lill driften av folkhögskolor m.m.)

Ulskoltets hemslällan bifölls med 201 rösler mot 116 för reservalion 31 av Lars Leijonborg m.fl.

Mom. 40 och 41 (anslag fill Bidrag till viss central kursverksamhet)

Utskottets hemställan - som slälldes mot reservation 32 av Ann-Calhrine Haglund m.fl. - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskotlels hemställan bifölls.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Anslag lill skolväsendet, m.m.

11 § Föredrogs

ulbildningsutskottels betänkanden

1988/89:UbUll Anslag till centrala och regionala myndigheter m.m. på

skolområdet (prop. 1988/89:100 delvis), 1988/89:UbU12 Anslag till forskning och centralt utvecklingsarbete inom

skolväsendet, m.m. (prop. 1988/89:100 delvis), 1988/89;UbU14 Anslag till utlandsskolor, m.m. (prop. 1988/89:100 delvis)

saml 1988/89:UbU16 Anslag lill fristående skolor på gymnasial nivå, m.m. (prop.

1988/89:100 delvis).

Tredje vice lalmannen meddelade all utbildningsutskottets betänkanden 11, 12, 14 och 16 skulle debatteras i dl sammanhang.

Anslag till skolväsendet, m.m.

Anf. 74 ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Herr talman! Denna del av ulbildningsdebatlen skall avhandla vill skilda ting och anslag. Del finns flera moderala reservationer. Grunden för dem är självklart vår syn på skolan och dess uppgift samt pä hur skolans resurser skall fördelas.

Svensk skola förfogar över internalionelll sett stora resurser. Anslagen har aldrig varit sä slora som nu. Men resullalen molsvarar inte de förväntningar man har räll alt ha, trots slora och engagerade insatser från de flesta som arbetar i skolans värld. Därtill kommer atl mänga skollokaler är svårl slitna. Eleverna har inte egna böcker. Lärarna flyr yrket, och lärarutbildningen lockar inte sökande.

Problemen, del man faktiskt kan kalla skolans kris, beror på atl pengarna används fel - lill kringakliviieler, administration och byråkrati i stället för till undervisning, lärare, böcker och lokaler. Så blir del med socialdemokratisk skolpolitik och elt dåligl statsbidragssystem.

Problemen beror i grunden på atl kunskaper, färdigheter och undervisning inle erkänns som skolans huvuduppgift. De beror på en skolpolitik som inle sätter varje elevs behov och förutsättningar i centrum, som inte stärker lärarnas roll och deras möjligheter att ge eleverna goda kunskaper och färdigheter.

Skolans kris beror inte pä bristande resurser. Den beror på alt pengarna i alllför liten utsträckning har satsats pä del som är huvuduppgiften, all förmedla kunskaper och färdigheter. För atl lyckas med del krävs välutbildade lärare och god tillgäng pä bra läromedel. Del krävs alt resurserna satsas på undervisningen som sådan. Skolan måsle organiseras sä atl man kan ta större hänsyn till elevernas olikhet, deras skilda behov och intressen.

Men den socialdemokratiska skolpolitiken lar inle hänsyn lill elevernas olika behov. Centraliseringsivern och del förmenta jämlikhetslänkandd har lett till en enorm byråkrati som slukar slora resurser. Resurser har också slussats från undervisningen lill diverse andra uppgifter. Dessulom har bidragen konstruerats så alt även kommunerna stimuleras till all anslå pengar för dessa ändamål.

Vi moderater accepterar inte socialdemokraternas sätt att hantera anslagen för skolan. När socialdemokralerna skall spara, leder detta till all undervisningen drabbas, såsom var fallel med den föreslagna indragningen av de 167 miljonerna på lärarlönerna. Samiidigi som socialdemokralerna vägrar släppa slora delar av centralstyrningen och regleringen av de olika delanslagen, föreslog man en nedskärning som skulle ha drabbat undervisningen direki, samiidigi som s.k. kringakliviieler skulle ha fåll fortsälla.

Vi moderaler har visal pä ett annal säll all lösa skolans kris. Vi har föreslagil elt reformpaket, omfördelningar som innebär atl de belopp som direkt går lill undervisning ökar med 697 milj, kr. - en del av dessa omfördelningar finns i dagens betänkanden, UbUll och 12. Vi förstärker undervisningen genom all överföra pengar fill undervisningen frän annal, och detta är lill gagn för alla elever.

Genom all skolans resurser satsas på undervisningen, minskar behovet av andra insatser i skolan. Man fär också slörre möjligheler ule på skolorna all ordna undervisningen som man pä den egna skolan anser bäst. All salsa pä undervisning, kunskaper och färdigheter innebär ju också att salsa pä elevernas allsidiga utveckling och sociala fostran. Del är viktigt atl understryka delta.

Vi har-såsom framgår bl.a. av våra reservationer fill dessa belänkanden-föreslagil vissa besparingar dels av administration och byråkrati, l.ex. när det gäller anslagen lill skolöverstyrelsen, länsskolnämnderna och statens institut för läromedelsinformation, dels av sådanl som bör vara en kommunal uppgift alt svara för, l.ex. utformningen av skoldagen, även om detta behandlas i ett senare betänkande. Vi har föreslagit alt pengar från dessa anslag skall föras lill den direkta undervisningen.

De lokala skolplanerna befarar vi kan svälla ul lill omfattande dokumenl som ökar byråkratin och leder till att ännu mer pengar frän undervisningen kan gä till planering. Därför säger vi nej lill dem. Nödvändig planering finns redan i kommunerna.

När det gäller gymnasieskolan, anser vi atl det är en kommunal uppgift att förse gymnasieskolan med den ulruslning som krävs för att bedriva en modern undervisning av hög kvalitet. I della avseende vill vi jämställa gymnasieskolan med grundskolan.

Av anslaget för forskning och centralt utvecklingsarbete inom skolväsendel anser vi att 10 miljoner skall föras till fakulldsanslagd. Statens slöd till forskningen bör så långt möjligt stå frilt från slallig styrning.

Herr talman! Vi moderater anser atl statsbidraget lill skolan måste läggas om. Denna vinters deball om skolans resurser visar hur vikligl della är. Principen bör vara alt skolan fär ett visst anslag för varje elev, och det är kommun och skola som själv fattar beslul om hur delta anslag skall användas. Vi anser att man lokall kan använda pengarna pä ett mycket bättre och myckel effeklivare säll. Elt sådanl anslagssystem öppnar för frihet för föräldrar och elever atl själva välja skola och skolform.

Bidragssystemet skall ge skolan och lärarna stor frihet all själva välja hur resurserna skall användas. Del kräver också en radikal minskning av alla de regler som i dag styr skolans verksamhel och som ofla upplevs som stora hinder. Det erkänner också regeringen i kompletleringsproposilionen. Del

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Anslag till skolväsendet, m.m.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Anslag tid skolväsendet, m.m.

är återigen en fråga där vi moderater fåll rätt. Men vad kommer regeringen alt göra ät delta?

Statsbidraget bör följa elevens val av skola. Lokalt skall man kunna organisera skolans arbete så atl man når kunskaps- och färdighdsmälet.

Herr lalman! Den moderala ulbildningspoliliken är en helhet. Del reformprogram vi föreslår syftar fill en utbildning där kunskapsinhämtande, färdighetsträning och respekt för den enskilda eleven är självklara utgångspunkter. De reservationer som vi har lämnat i de betänkanden som behandlas under delta avsnitt innehåller endasl delar av den helheten.

Starkt sammanfatlal är våra huvudförslag beträffande skolan:

Klara mäl som sätter kunskaper och färdigheter i centrum.

Betyg som redovisar kunskaper och färdigheter i relation lill läroplanens krav.

En tidigare skolstart.

Ökade möjligheter för eleverna all välja skola och sludieinriktning efter anlag och inlresse. Detta är särskill viktigt pä högstadiet.

En fristående organisation för ulvärdering av skolan.

Avreglering av skolan. En stor del av regelverket måste tas borl om skolan skall kunna ulvecklas. Skolans personal, elever och föräldrar måste kunna bestämma hur man vill organisera arbetet. Vill man bilda mindre klasser eller grupper, måste man lokall kunna fä avgöra della.

Ell statsbidrag som följer eleven lill den skola eleven väljer, oavsett om skolan är frislående eller offentlig. Då skulle vi få en dynamik och stimulans som skulle kunna betyda oerhört myckel för skolans ulveckling. Men statsbidraget för frislående skolor måsle bli likvärdigt de stalsbidrag som gäller inom del kommunala skolväsendel.

En mycket lilen del av eleverna i Sverige går i fristående skolor. Det beror ju på atl de fristående skolorna diskrimineras, både på grundskole- och gymnasial nivå. Det är ju endasl om statsbidraget blir likvärdigt som de fristående skolorna blir ell möjligl val för alla.

Jag vill därför fråga utskollels talesman: Varför vill inle ni socialdemokrater öppna för alla elever all välja skola, fristående eller offenllig, på grundskolenivå och pä gymnasienivå? Är det inte elt rättmätigt jämlikhetskrav, en jämslälldhelsfråga av gigantiska mätt, alt alla fär välja?

I styrningsproposilionen liksom nu i kompletteringsproposifionen finns fina ord om decentralisering, förenkling och avreglering. Lokala inilialiv, entusiasm och uppfinningsrikedom kan inle las lill vara fullt ul med nuvarande syslem, säger regeringen. Det är vad vi moderater länge har sagl. När går regeringen från ord lill handling? Och inser inte socialdemokralerna alt del blir ännu viktigare atl klarare ange målen - att skolan skall sälla kunskaper och färdigheter i centrum?

När får vi ett statsbidragssystem för skolan som gör all lärarna kan prioritera del som är - eller borde vara - skolans huvuduppgift, att ge kunskaper och färdigheter? Varför säger ni nej lill våra förslag om alt stärka den direkla undervisningen?

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill de reservationer som har moderala namn i de belänkanden som finns på della avsnitt.

Anf. 75 LARS LEHONBORG (fp): PrOt. 1988/89:104

Herr lalman! Jag skall försöka fatta mig relalivt korl. På flera av de 26april 1989

punkler som Ann-Calhrine Haglund berörde har folkparliel inlagil sländ- . , .,,,,..

ro Anslag tdl skolväsen-

punkter likartade moderala samlingsparliels. ,

° det, m.m.

Linder åtskilliga ar har del pågått en debalt i frågan om skolan skall vara

statlig eller kommunal. Den debalten fick nytt bränsle i går, när skolministern sade i komplelleringspropositionen atl man nu återigen skall analysera den frågan. Värl besked pä den punkten har varit att vi lycker alt delta har debatterats tillräckligt och inte är så mycket att diskulera längre. Skolan är både slallig och kommunal, och sä bör del vara i framliden också.

Del vi är mest inlresserade av nu och del vi tror skulle ha störst betydelse för skolans vardagsarbete är att man inte nöjer sig med atl decentralisera makl och inflylande frän den statliga nivån lill den kommunala, ulan all man fortsätter och inser alt den intressantaste nivån i systemet är varje skolenhet, som det heter på skolbyråkratiskt språk, alltså varje enskild skola.

Jag har velat nämna della därför att i dl av betänkandena vi nu diskulerar berörs frågan om kommunala skolplaner. Vi fattade beslul om det för bara några månader sedan, och det kan lyckas som alt del är en ganska lilen sak, men del är i det perspektiv som jag nyss nämnde som man skall se de kommunala skolplanerna.

Vi känner del inle särskilt viktigt atl ytterligare ulveckla den kommunala skolplaneringen och den nivå som utgörs av de kommunala skolstyrelserna och de kommunala skolkontoren, ulan det som nu är viktigast är atl se lill att man på varje skola hillar former sä alt man där kan diskutera verksamhetens inriktning osv.

Vi tycker inte heller all man har särskill god erfarenhet pä andra punkler av kommunala planer. Vi är rädda för all del här blir ytterligare ell lilel steg i felaktig riktning, nämligen i en byråkratiserande riktning. Svenskl skolväsende behöver definitivt gä i andra riktningen.

Miljöpartiet har vall en intressant varianl på den här punkten. Partiels respresentant i utskottet står bakom vad utbildningsutskottet skriver om kommunala skolplaner men säger i dl särskilt yllrande atl med kommunala skolplaner menar miljöpartiet sådant som bör gälla varje skola. Med den definitionen blir del litet annorlunda, förstås.

Låt mig här skjula in att jag inle tror att marknaden för regeringens tankegångar om att kommunalisera lärarna blev bättre när Kommunförbundets ordförande i helgen sade att han lycker alt skolan har nog med resurser och all klasserna goll kunde vara litet större. När regeringen anför personalpolitiska argument för den förändringen tycker jag också all del är ganska svårförståeligt. Allt tyder på alt personalen är mycket skeptisk lill en sådan förändring som en kommunalisering skulle innebära.

När det gäller de enskilda gymnasierna är lägel det att det inle finns sä många sådana i Sverige. De flesta som finns har efter idogt opinionsbildningsarbete, bl.a. från folkpartiet, fått tillgäng lill slalliga och kommunala bidrag. Problemel är dels all det fortfarande finns några som inle har bidrag, dels att de som har bidrag har ett avsevärt lägre bidrag än det som gymnasier i del allmänna skolväsendel har. Vi lycker all del är helt orimligl.

Nu säger utskotlsmajoriteten alt de nuvarande bidragsreglerna har gällt i 91

Prot. 1988/89:104 bara några år och alt del inte går alt ändra dem redan nu. Men del är

26 april 1989

Anslag tid skolväsendet, m.m.

nalurliglvis en klen tröst för de gymnasier som år efter år kämpar pä, fyller en stor uppgift och bedriver en verksamhet som ofla är erkänt bra men ändå får ekonomiska resurser som är klarl mindre än de som de allmänna gymnasierna fär. Vi finner detta helt orimligl.

När det sedan gäller utlandsskolorna tror jag att ställningstagandena i den frågan kan bero, dels på litet olika erfarenheter, dels möjligen pä lilel olika attityder lill de svenskar som har vall atl bo ulomlands. Jag har för min del elt anlal gånger träffat på svenskar i utlandet, och jag tycker alt de ofla gör en myckel bra insats, inle minsl för svenska intressen. Men när man talar med dem om deras silualion pekar de ofta pä atl det är problem med barnens skolgång.

Jag tycker atl del är myckel angeläget all förbättra utlandssvenskarnas skolförhållanden. Del är därför folkpartiet i en molion har fört fram ell förslag om en viss ökning av de ekonomiska resurserna för svenska skolor i utlandet. Ett Htet specialproblem på det här området är högstadiet pä Costa del Sol. Flera partier anser tillsammans med oss all del i fortsättningen bör fä stalsbidrag.

Till sist skulle jag vilja säga några ord om ell anslag som ryms under del anslag vi beviljar lill skolöverstyrelsen, och det är det som SÖ använder för atl i sin lur ge vidare lill löntagarorganisationerna för alt de skall utbilda skolinformatörer. Vi talar här för del första om organisationer som har ganska bra ekonomi. Vi talar här för del andra om en verksamhel som de här organisationerna har elt rätt stort egeninlresse av. Även när del gäller handledare pä prakfikplalser förekommer del ofta all arbetsmarknadens parter uttalar vilkel värde det ligger i sådan här verksamhet.

I ett ekonomiskt läge där många skolor är nedslitna på det säll som Ann-Calhrine Haglund beskrev lycker vi all det är en obegriplig resursanvändning all salsa ett anlal miljoner på atl ge bidrag lill den här verksamheten. I likhet med vad vi har gjort flera är tidigare yrkar vi där på en besparing, dvs. pä att det anslagel skall dras in.

Det finns några andra reservationer som man i och för sig skulle kunna lala om, men vi återkommer ju något senare i vår lill en större skoldebatt, så jag fär anledning atl återkomma då.

Med detta ber jag att få yrka bifall lill de reservationer som folkpartiet stöder i de här betänkandena.

Anf. 76 MARIANNE JÖNSSON (c);

Herr lalman! När riksdagen den 8 februari i år diskuterade och beslutade kring skolans utveckling och slyrning slogs del fast vem som skall styra vad i skolans värld och vilka roller olika myndigheter därvid skall spela - frän skolöverstyrelsens nationella, övergripande mälslyrande roll via länsskolnämndernas regionala ansvar alt granska och tillse lill skolstyrelsernas vardagsverksamhet på del kommunala planet. All ge skolsyslemei en slruklur som kan stimulera till positiv ulveckling av en skola för alla är nu det allra viktigaste - alt ge skolan innehåll.

Varje samhällsorganisation, inom både den privala och den offentliga sektorn, måsle ägna en bdydande del av sina resurser ål utvecklingsarbete.

Del gäller vården lika väl som försvarel, det gäller förvaltningen i allmänhet lika väl som näringslivets olika grenar. Del måste i särskilt hög grad gälla skolan, som alllid måste sträva efter tillräcklig framförhållning och en genomtänkt långsiktig målsättning.

Tyvärr har arbelel med skolans ulveckling kommil atl präglas av ryckighel. Jag har själv tillbringat 33 år i den svenska skolan. Läroplan har följt pä läroplan, ambitiösa lärare har bevistat kurser, deltagit i studiedagar och lyssnat på tillresta experter. Reformbeslut har medfört ell hastigt påkommet inlresse för ulveckling. Här nämns bara projekt som Della och Jet. Och sä har resurserna minskal, det har ställ stilla och allt har gäll lillbaka till den vardagliga lunken.

Ell av de viktigaste instrumenten för all främja skolans ulveckling är fortbildning för skolans personal. Cenlern har i olika sammanhang hävdat behovel av sladieövergripande fortbildning och därlill erforderliga resurser. Dä utskottet senare kommer all behandla frågan om planering och genomförande av den s.k. kompldteringsforlbildningen för grundskolans lärare och då det dessulom aviseras en redogörelse för del utredningsarbete som bedrivs beträffande forlbildningsnämndernas ansvarsområde och framtida omfallning har vi i denna del avstått från alt lägga fram förslag beiräffande fortbildning.

En annan viklig förulsältning för en positiv skolutveckling är atl del råder elt posilivl klimat för förändringar i skolan som helhet, alt skolledare och lärare är medvelna om sitt ansvar och atl skolstyrelserna slimulerar och belönar den som i sill arbete vill syssla med skolutveckling.

Skolan är allas angelägenhet. En bra skola är en framtidsinvestering - del har vi sagt otaliga gånger i centern - för vilken alla har ell ansvar. Del kommunala ansvarel för skolan måste ännu tydligare slås fast. Vi anser därför atl de lokala skolplanerna, som nu diskuteras och som del tidigare har fallals beslut om, skall antas årligen. Del är naturiigi när del gäller barnomsorgsplaner och bosladsförsörjningsprogram. Då tycker vi i cenlern alt det också skall gälla skolan. Det bör finnas goda förutsättningar att anta en första skolplan under innevarande mandatperiod.

Även pä länsnivå måsle skolfrågorna spela en central roll i den allmänna debalten. Del är därför vi i centern med bestämdhet hävdar all det måste finnas ett kompetent lekmannaforum pä länsnivå där denna diskussion kan föras, nämligen en fristående länsskolnämnd. Ett länsorgan pä dl så betydelsefullt område som utbildningens skall ge fullgod återspegling av hela del politiska spektret i länet. Vi hävdar därför all nämnden skall ha elva ledamöler, valda av landstinget och de kommuner som fullgör landstingsuppgifter. Därutöver skall ingå personalföreträdare som adjungeras lill nämnden pä samma sätt som nu sker i andra länsorgan.

Herr lalman! Centern slår vakl om länsskolnämndernas roll som självständiga förtroendemannaslyrda organ. Forskare och utbildare av lärare måste kopplas in när det gäller skolans utvecklingsarbete, både inom ämnena och i del allmänpedagogiska arbelel. Detta kan ske inom cenlrall arbetande ämnesgrupper, men också på regional nivå inom en högskoleregion.

Det ämnesinriktade utvecklingsarbetet är försummat. Det förekommer i mycket liten ulslräckning tillsyn av arbetet i gymnasieskolan och grundsko-

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Anslag tid skolväsendet, m.m.

Prot. 1988/89:104 lan. De gamla inspektörerna är långt borta. Eflersom en samlad bedömning
26 april 1989 "är det gäller inriktningen av forskning avseende skolväsendet skall redovi-

sas i samband med forskningspropositionen, får densamma avvaktas. Vi frän

Anslag ull skolväsen- . j j ■ j-- r- ■ r- i ■ j j i

* centerns sida redovisar darfor inga forslag i denna del.

' Skolan måsle vara anpassad för handikappade elevers särskilda behov och

förutsättningar för alt skolan skall vara en skola för alla. De har rätt lill en

kvalitativt och kvantitativt god utbildning. Länsskolnämnderna med sina

stödinsatser för handikappade och de fem planeringsberedningarna för

samordning av de regionala resurserna spelar här en mycket viklig roll för

ulveckling, samordning och planering av ulbildning för handikappade.

Länsskolnämnderna fullgör sin uppgifl med växlande grad av intensitet. Jag

har här i min hand en skrift från länsskolnämnden i Kronobergs län. Det är

elt pedagogiskt lemanummer, och man visar pä elt föredömligt sätt hur man

kan arbeta med informationsfrågorna. Man skriver i förordet: "sä all alla

som har behov av hjälp i dessa frågor blir informerade om var hjälpen finns,

hur man når den, och vad den kan omfalla". Jag lycker all della är ell gott

föredöme. När utskottet skriver att länsskolnämnderna skall la "sin del av

ansvarel för ulveckling, samordning och planering av ulbildningen för

handikappade elever" nöjer vi oss från centerns sida med den skrivningen.

Handikappade elever skall så långt möjligt integreras i skolan, men del måsle finnas undanlag. Det kan exempelvis handla om hörselskadade elevers och gravt rörelsehindrade elevers behov av god gymnasieutbildning. Slalen måsle här ha elt övergripande ansvar. Skolan har dl ansvar för atl alla elever fär möjlighet alt della i olika aktiviteter. Det kan l.ex. gälla friluftsdagar, studiebesök eller mer kontinuerlig verksamhet som skolidrolt och undervisning i datakunskap. Del är självklart all handikappade elever har lika stort behov som andra av atl delta i skolans kontakter med arbelslivet via l.ex. prao-verksamheten.

Jag har särskilt uppehållit mig vid dessa frågor, eftersom jag tycker all de är väsentliga när vi lalar om en skola för alla. Vi bör lämna över ansvaret till staten när del gäller del fätal svårt handikappade elever som del även i fortsättningen är nödvändigl alt undervisa i specialskola. Undervisningen skall organiseras i anslutning lill vanliga skolor så att handikappade elever kan integreras och ingå som en naturlig del i gemenskapen.

Del finns för närvarande specialskolor för döva pä fem plalser i landel. Tyvärr har kvalitetsaspekterna när del gäller denna ulbildning något kommil alt åsidosättas, vilkel innebär att de döva genom sin bristande utbildning utöver sitt fysiska handikapp också får dl utbildningshandikapp. Vi i centern anser alt det är värdefullt all del finns lärare som behärskar undervisning i teckenspråk.

När det slulligen gäller de fristående skolorna har cenlern föreslagil att de
skall omfattas av samma statsbidragsbeslämmelser som gäller för de
allmänna skolorna. De får då möjlighet alt verka på villkor som är likvärdiga
med övriga skolors. Beträffande lillämpningen av en utgiftsram vid friståen
de skolor pä gymnasial nivå framhåller cenlern i ett särskilt yttrande atl
samma regler skall gälla för dessa skolor som för övriga skolor inom del
allmänna skolväsendel. Vi föreslår alt besparingen på I % skall återföras lill
94 gymnasieskoleanslaget.

Herr talman! Det är av avgörande belydelse för individen och för samhällsutvecklingen hur skolan är utformad och vilken inriktning ulbildningen har. Utbildningens kvalitet fär inte äventyras genom kortsiktiga besparingsåtgärder. Cenlern betraktar utbildningen som en framlidsinvestering. Skolan är allas angelägenhet. En bra skola för alla ger utdelning i form av högre välstånd och bältre livskvalitet.

Herr lalman! Med del anförda ber jag atl fä yrka bifall till cenierreservatio-nerna i de fyra betänkanden som vi nu behandlar.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Anslag tdl skolväsendel, m.m.

Anf. 77 YLVA JOHANSSON (vpk):

Herr talman! Skolan och utbildningspolitiken brukar inle återfinnas i huvudrubrikerna i massmedia. Debatten om budgetpropositionen i januari var elt undanlag, men som regel lillhör vardagsvillkoren i skolan den offentliga debattens mer undanskymda delar. Tyvärr är den uppväxande generationens vardag osynliggjord på samma sätt också inom andra områden.

Trots detta har under det senasle året trasiga väggar, nedslitna klassrum, ihoplejpade läroböcker, omoderna och farliga maskiner, bullriga malsalar och l.o.m. nedfallande lak visats upp på lidningssidor och i TV:s nyhetsprogram. I Slockholm, där jag själv bor, har kontrasten mellan skolornas upprustning och de nya inglasade köpcentrum som byggts, och också Norra Latins upprustning lill behagligt konferenscenler, varil slående. Av den bild som visats upp skulle man lätt kunna dra slutsatsen all den svenska skolan är totalt förfallen. Del är lyckligtvis inle pä det viset. Den svenska skolan är inte en skola i totalt förfall, och jag anser inte heller all den är en skola i kris, vilkel Ann-Cathrine Haglund tidigare påstod. Del finns iväriom mänga skolor som fungerar myckel bra.

Men vi måsle utan alt överdriva konstatera att det finns slora problem med arbetsmiljön på Sveriges största arbetsplats. Yrkesinspekfionen har, åtminstone i Stockholms län, gått sä långt alt den utdömer skolans arbetsmiljö som den uslaste av alla. Enligt yrkesinspektionen är en omedelbar upprustning av skolorna både akut och nödvändig. Del är naturligtvis en skandal atl vissa skolor är i så dåligt skick atl takel ramlar ned och alt farliga maskiner saknar lagstadgade skydd. De ansvariga kommunerna måsle givetvis äigärda delta.

Andra, mindre pålagliga arbetsmiljöproblem finns i många skolor. Jag tänker l.ex. på problem med ventilationen. Enligt yrkesinspektionen är den dåliga ventilationen det största problemet i skolorna. När jag själv besökt skolor runl om i landel har det visal sig all del är mycket vanligt med problem med dålig ventilation. Jag är rädd för all en majorilel av Sveriges skolor har en dålig luft. Dålig luft i kombinafion med dålig städning och fukt, mögel och ibland även radon och asbest i skolbyggnaderna, innebär all många elever riskerar all få livslånga allergier. Den allergiutredning som arbetar har särskilt påpekat atl skolornas dåliga miljö är en misstänkt orsak till att vart tredje barn i dag uppvisar någon form av överkänslighet.

Arbetsmiljöproblem är naturligtvis inte bara en fråga om ventilation, städning, maskiner osv. Del handlar i första hand om människor. För skolans del handlar del om förutsättningarna för en kreativ och skapande process, nämligen kunskapsinhämtande. Vi i vpk har uppmärksammat de akuta

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Anslag till skolväsendel, m.m.

arbetsmiljöproblemen, vi föreslår åtgärder, och vi vill anslå pengar lill ett reinvesteringsprogram för skolan. Jag vill poänglera atl en upprustning när det gäller skolans lokaler, maskiner och läromedel m.m. inte får stanna vid alt man reparerar de allra värsta brisierna. Enligl vpk:s mening måste skolans fysiska miljö utformas så, atl skolans resurser används på bäsla säll.

Skolans främsla resurs är givetvis lärarna och eleverna själva. Det är eleverna och lärarna som tillsammans skapar utveckling och kunskapsinhämtande. Del är eleverna och lärarna som är skolans viktiga och dyrbara resurs. Jag skulle vilja beteckna del som resursslöseri när dessa människor begränsas i sitt arbete av l.ex. huvudvärk på grund av dålig luft eller när de ivingas sjukskriva sig på grund av allergiska besvär orsakade av skolmiljön.

Del är resursslöseri när de s.k. pauserna i arbelel för elevernas del präglas av köer till den enda fungerande toaletten för 1 100 elever, stoj i smala korridorer utan sittplatser, stressigt och bullrigt inskyfflande av mal, och det skapar Irötlhd. Det är resursslöseri när lärarna får springa mellan olika klassrum för atl leta efter en fungerande overhead-apparat och sedan släpa med den till det egna klassrummet, när de får trösta en grälande elev samiidigi som de dricker en mugg kaffe bland uppstoppade fåglar på biologiinstilufionen och när de får elt nervöst utbrott över atl skolans enda fungerande kopieringsapparat plötsligt börjal producera skrynkliga pappersbollar.

Del är resursslöseri att låla lärarna använda en slor del av sin kreativitet till atl uppfinna nödlösningar på problem med olämpliga lokaler eller trasig ulruslning. Samtidigt begränsas elevernas initiativ och lusl alt lära av atl sex livliga grupparbeten pågår samtidigt i ett och samma klassrum, alt det bara finns en telefon på skolan och atl denna telefon dessutom visar sig vara spärrad jusl när man jätlenervös har ringt upp ett intressant intervjuobjekt i en annan stad eller atl man inle fär anteckna i läroböckerna för alt de skall användas också nästa år och året därefter.

Herr talman! Jag vill yrka bifall lill reservation 4 i uibildningsulskottets belänkande 16, där vpk föreslår 500 milj. kr. till dl femårigt reinvesteringsprogram för en upprustning av lokaler, utrustning och läromedel i grundskolan och gymnasieskolan.

Skolans arbetsmiljö är en slor fråga, som jag antar all vi får anledning att ålerkomma till flera gånger i framtiden. Vi i vpk vill anslå pengar för den akuta och nödvändiga upprustning som l.ex. yrkesinspektionen har talat om. Men jag hoppas alt jag har varit tydlig i att förklara vpk:s vilja alt i framliden diskutera arbetsmiljön i skolan i dl vidare perspektiv. Det gäller l.ex. hur skolans resurser och lokaler skall användas på ett ändamålsenligt sätt, som gynnar en aktiv kunskapsprocess i en demokratisk skola, och hur elevernas rättigheter i skolornas skyddskommittéer kan stärkas.

Frågan om arbetsmiljön i skolan är även en rättvisefråga. Det är de elever som har de sämsta förulsällningarna som drabbas hårdast av att ljudet pä bandspelaren endast hörs begripligt för de sex elever som siller närmasi eller av alt läraren är trött och sliten.

Det gäller även rättvisa mellan elever med olika former av handikapp och andra elever.

Vi i vpk har föreslagit en allmän översyn av tillgängligheten i landels skolor

ur handikappsynpunkt. Anledningen är naturligtvis all vi har goda skäl att misslänka alt del slår mycket illa till med tillgängligheten vid landets skolor. Della drabbar inte bara de handikappade eleverna utan även möjligheten för handikappade föräldrar och andra att besöka skolorna.

Även när det gäller läromedel för elever med handikapp behövs förslärkningar. Vpk har föreslagit ytterligare medel till statens institut för läromedel för all finansiera dels produktion av läromedel, dels utvecklingsarbete för framtagning av läro- och hjälpmedel för handikappade elever.

Herr lalman! Jag vill yrka bifall lill reservalionerna 2, 10 och 11 i ulbildningsutskottels betänkande 11 saml reservalionerna 4, 5 och 6 i betänkandet 16. Pä övriga punkler yrkar jag bifall lill utskottets hemslällan.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Anslag till skolväsendel, m.m.

Anf. 78 EVA GOÉS (mp):

Herr lalman! I dag är det tre är sedan olyckan i Tjernobyl inträffade.

Varför lar jag upp del nu? Det sammanhänger med de reservationer som miljöpartiet står bakom, som bl.a. handlar om fortbildning- och vidareutbildning av lärare. Del handlar också om mer miljövård och humanekologi i skolan. Vi vill nämligen satsa pä delta.

Men vad har del med jusl Tjernobyl alt göra? Jo, när olyckan i Tjernobyl inträffade fanns del ingen beredskap. Jag var lärare pä den liden. Det fanns ingen kunskap hos oss lärare, utan man gjorde alla de fel som man kan länkas göra vid en sådan händelse. Man blockerar sig och lar inte hänsyn lill verkligheten utanför. Man skickade ut barnen i del första regnet, när atmosfären tvättades ur, och lät dem vara ule när de egentligen borde ha hållils inne, när radioaktiviteten var väldigl hög.

Efler tre veckor började lärarna nypa lag i bl.a. mig, eflersom jag hade engagerat mig starkt för all bl.a. mäta strålningen, och fråga mig till räds. Alla lärare på den skola där jag var erkände: "Vi behärskar inte del här, vi behöver mer utbildning."

Jag log då kontakt med länsskolnämnden, som svarade: "Jo vissl, vi har fäll order uppifrån, från SÖ, alt satsa på överlevnadsfrågor och pä miljö, men vi har inga resurser."

Jag vill härmed slå ett slag för att fortbildning och vidareutbildning för lärare kommer alt satsa just pä miljö, för all öka kompetensen hos oss lärare. Därför slår jag bakom en reservalion, som vill la fram en riksläckande forlbildningsplan inom miljö- och naturresursområdd, för del skulle kunna förbällra förutsättningarna all undervisa.

Vidare vill vi anslå 2 milj. kr. för all förslärka humanekologi och praktisk miljövård pä gymnasiet och grundskolan. Vi vill även förstärka ämnen som barn- och familjekunskap och samlevnad, kost, hälsa och hushållning och de praktiskt-estetiska ämnena.

Del är ju ofla så alt ju längre man går i skolan, desto mer verklighetsfrämmande blir man som elev. Alllför ofta och tydligt blir våra barn och ungdomar påminda om atl de inte behövs eller är i vägen och all man bara mäter i pengar. Ändå är det av oerhörd vikt för elt barns utveckling och självförtroende att det märks och har betydelse.

Frågan är: Vilka basfrägor är viktiga? Jo, bl.a. hur man lever i vardagen. Vad skall jag äta, vilken mat kan jag odla, hur skall jag sköta min kropp, hur

7 Riksdagens protokoll 1988/89:104

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Anslag tdl skolväsendel, m.m.

fär jag lag i och sköter en bostad, hur fungerar äldreomsorgen, vilket ansvar kan jag la för medmänniskor och kommande generationer, varför är jag fullsländigl beroende av naturen? Sådana här frågor är viktiga att la upp. De får inte bara bli projektarbeten utan måste ingå som helhel i skolundervisningen.

Vi vill också uppmärksamma vpk:s motion om all salsa 600 000 kr. till stålens institut för läromedel. Vi har inte reserverat några pengar till detta. Vad vpk vill satsa pä är bl.a. dem som har läs- och skrivsvårigheter. Vi har hafl en ingående diskussion i utskottet om dyslektiker. Jag anser alt de bör få stöd inom den ram som regeringen har lagl fasl för statens institut för läromedel. Jag vill alllsä betona all också de barn som har läs- och skrivsvärighder skall fä fillgång lill läroböcker inspelade på kassellband, likaväl som synskadade fär det.

Jag övergår nu lill frislående skolor och elevrelalerade stalsbidrag. Moderaterna, folkpartisterna och vi tillsammans anser ju all vi skall ha elt nyll slalsbidragssystem. Genom all föra upp det från grundskolan lill gymnasiet skulle man kunna ha fristående skolor, typ Waldorf, även på gymnasial nivå. Det är viktigt atl ha elt elevrelaleral statsbidrag, som får disponeras fritt på skolan. Men miljöpartiet vill också ha en lokal styrelse, som ansvarar för budgelen direki pä skolan. Jag vel all folkparliel har en liknande modell. I och med alt det lokala ansvarel finns på skolan, kan man också fä en slörre beslulanderätl över innehåll och hur och pä vad pengarna skall disponeras - lill kapitalvaror eller till undersökande kunskaper, som eleverna själva tar reda pä.

Herr lalman! Med det anförda yrkar jag bifall till samtliga miljöparlireser-valioner och även lill dem där jag ingår tillsammans med andra partier.

Anf. 79 INGEGERD WÄRNERSSON (s);

Herr lalman! Ge vårl yrke status. Är del någon som bryr sig om vad jag gör? Del får vi ofta höra frän den svenska lärarkåren. Givetvis skall lärarnas oro las på allvar. Det är vikligl all tryggheten runl läraren förslärks.

I ett anförande tidigare i dag på förmiddagen av en centerledamot framhölls att status uppnäs via lönen. Visst är lönen en del av denna status, men oerhört väsentliga är också arbetsmiljön och tryggheten.

I propositionen om skolans utveckling och styrning betonas skolledningens betydelse för den enskilde läraren. Upprepade gånger understryks alt skolledarens främsla uppgifl är all leda och utveckla den pedagogiska verksamheten. Men även skolledarrollen är svår i en föränderlig skola. Därför är del principbeslut som riksdagen tidigare har fattat angående kommunala skolplaner oerhört viktigt.

I utbildningsulskollds belänkande 11 framläggs förslag lill lag om ändring i skollagen vad gäller kommunfullmäktiges antagande av lokala skolplaner. Skolplanerna skall antas vart iredje år för grundskolan och gymnasiet. Senast 1992 skall de antas för första gången. Delta innebär nya arbetsuppgifter för skolstyrelseledamöterna, vilkel i sin tur kräver merkunskap, utbildning och i praktiken närmare kontakter med skolan.

I reservalion 4 anför moderaterna och folkpartisterna alt del finns risk för all skolplanen sväller ul och blir ett dokument, som kräver resurser lill

byråkraiin i stället för lill undervisningen. Jag kan inte förslå deras oro. Man har i många år arbelal med barnomsorgs- och äldreomsorgsplaner i kommunerna. Dessa planer har medverkal lill all kommunpolitikerna fäll en bredare kunskap om områden som de kanske normalt sett inle sysslar med. Skolplanen kommer alt öka kunskapen om skolan.

1 reservation 5 frän centern anförs atl en skolplan bör upprältas varje år och all detta kan genomföras under innevarande mandatperiod. Ulskotlsmajoriteten konstaterar atl del är möjligl för kommunerna all anta en första skolplan under något av åren 1990-1992, men det är viktigt all kommunerna får lid på sig för förberedelse. Skolplanerna kommer också atl bli ell slöd för både lärare och skolledare.

I proposilionen framläggs även förslag lill ändring i skollagen vad gäller länsskolnämndernas sammansättning. Frågan om sammansättningen av ledamöter i slatliga nämnder och styrelser har behandlats i verksledningspro-posilionen. Enligl denna skall nomineringsförfarandet inte regleras. I likhel med vad som sker i andra centrala nämnder kommer regeringen i fortsättningen atl utse samtliga ledamöler i länsskolnämnderna.

I reservalion 6 anför moderalerna all anslagel lill länsskolnämnderna bör minskas rned 6 milj. kr. Ulskoltsmajorilelen konstaterar all en anslagsminskning lill länsskolnämnderna redan har skell och all ytterligare besparingar i enlighet med motionens krav ej kan genomföras. Länsskolnämndens tillsyns- och utvärderingsroll är viklig och därmed ell stöd för lärare, skolledare och skolstyrelse.

Genom tillkomsten av kommunala skolplaner och distinktare verksam-hetsskrivningar för skolledare, skolstyrelse och lätisskolnämnd ökar tryggheten runt läraren och kunskapen om lärarrollen. Därmed blir del en bällre arbdsmiljö.

I ulbildningsutskollels betänkande 12 om anslag till forskning och centralt utvecklingsarbete inom skolväsendet skall jag beröra vissa delar. Någon har påstått att del lar 25 är innan en läroplan är genomförd. Med tanke pä alt vi har fän flera läroplaner de senasle 20 åren är behovel av fortbildning och vidareutbildning av lärare och skolledare slorl, i synnerhd efler riksdagens beslul om ny inriklning av lärarfortbildningen i grundskolan. Den nya inriktningen skall enligl fastlagd tioärsplan fä genomslag i forlbildningen redan fr.o.m. höstterminen 1989. Härtill avsätts årligen 50 milj. kr. I propositionen föresläs vidare ålgärder för all förbätlra leckenspräksunder-visningen. Hörande elever med döva föräldrar eller döva syskon ges möjlighet lill leckenspråksundervisning.

Eftersom slora förändringar sker inom äldreomsorgen har 9 milj. kr. avsatts för fortbildning av lärare som undervisar i socialservicekunskap på gymnasiet.

Låt mig sä göra några kommenlarer till vissa reservationer. I reservation 2 frän miljöpartiet om fortbildning för skolans personal framhålls rätten till återkommande fortbildning i form av en termins sludier eller yrkespraktik minst vart sjunde år. Ulskollsmajorilelen påpekar all förslaget ej är kostnadsberäknat. Inte heller anges hur en sådan reform skall finansieras.

I reservalion 4 från moderaterna anförs alt endast en mindre del av befintliga resurser lill handikappade elever bör fördelas av länsskolnämn-

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Anslag lill skolväsendel, m.m.

Prot 1988/89:104 '"- anser att kommunerna kan ta ell större ansvar. Härmed vill man
26aDril 1989 överföra åtskilliga miljoner kronor till den undervisningsbundna delen av

---------------------- förstärkningsresursen.

Anslag ull skolväsen- Enligt ulskoltsmajoritelens uppfallning är en regional samordning av
del. m.m. slödinsalserna för handikappade elever nödvändig. Annars kan man ej

fortsätta den verksamhet som riksdagen beslutade om 1983 angående åtgärder för elever med handikapp.

Jag skall vidare säga några ord om utbildningsutskollels belänkande 14 om Anslag till ullandsskolor m.m.

För läsåret 1989/90 beräknas SÖ all anlalel skolor kommer alt vara 47. Reguljärt högsiadium finns vid fem ullandsskolor. Övriga fär sin högsladie-undervisning via korrespondensundervisning. Mol denna bakgrund har regeringen gett SÖ i uppdrag atl närmare uireda i vilken form undervisningen på högsladienivå skall bedrivas saml lämna förslag till förbättringar av statsbidraget. Uppdraget skall redovisas senasl den 1 september 1989.

I reservalion 1 frän Ann-Cathrine Haglund m.fl. yrkas på högstadieundervisning vid den svenska skolan i Costa del Sol. Med tanke på all uppdraget skall redovisas den 1 september 1989 och all del inle är mänga månader dit .avstyrker ulskollsmajorilelen förslaget.

Jag skall lill sist säga några ord med anledning av uibildningsulskottets betänkande 16. Försl gäller det frågan om anslag lill frislående skolor pä gymnasial nivå. Ur anslagel ulgår bidrag lill bl.a. riksinlernalskolor och skolor som omfallas av privatskolförordningen. Hit hör även lanthushållsskolorna Vacksianässkolan, Apelrydsskolan saml Bergsskolan i Filipslad. Ulskollel har lillsiyrkl en ulökning av antalet årselevplatser från 4 090 lill 4 255 inom ramen för fristående skolor. Vidare har ulskollel tillstyrkt alt Grännaskolan skall ha rätt att anordna undervisning pä högstadiet. Tidigare har eleverna endast fält undervisning på gymnasienivå, medan högstadieeleverna fåll gå i Jönköpings kommuns grundskola. Enighet i utskottet råder också om all alla frisläende skolor med statligt reglerade ijänsler bör omfallas av bidrag till lokal skolutveckling.

Till sist skall jag göra en kommentar lill reservalion 1 frän Ann-Calhrine Haglund m.fl. angående bidragsregler för frislående skolor pä gymnasial nivå. I reservationen konstaleras atl endasl en myckel lilen del av eleverna i Sverige, ca 0,5 %, går i frisläende skolor. En av anledningarna lill detta är, tror man, att statsbidraget för elever är lägre än i den kommunala skolan. Ulskoltsmajorilelen anser all nuvarande bestämmelser inle bör ändras eftersom de endasl tillämpats i fyra är.

I reservationen påpekas också all de fristående skolorna kan ulgöra dl
alternativ och bidra till den pedagogiska ulvecklingen. Della vill jag inle
förneka när del gäller l.ex. Waldorf-och Monlessoriskolorna. Säkerligen har
de bidragit till flexibla undervisningsmetoder. Men del är mycket viktigt alt
betona all för de lärare som hafl ambilionen att utveckla sin melodik har
fortbildning funnits i mänga är som alternativ pedagogik. Det finns mänga
lärare i den vanliga grundskolan och i gymnasiet som använder sig av denna
pedagogik.
Jag vill vidare betona all del i dag pägår en bred projektverksamhet inom
100 bäde grundskola och gymnasium. Tyvärr är det nog ibland belydligt svårare

att fä gehör för erfarenheterna frän projektverksamheten i grundskola och Prot. 1988/89:104

gymnasium än vad det är all sprida dem från de frislående skolorna. 26 april 1989

Herr talman! Härmedyrkar jag bifall till utbildningsutskottets hemställan i ] !

,,..,, ,,,-,,,,,, , = ,. • Anslaeiillskolväsen-

betankandena 11, 12, 14 och 16 saml avslag pa samtliga reservationer.

del, m.m.

Anf. 80 LARS LEIJONBORG (fp);

Herr lalman! Delta med kommunala skolplaner är nalurliglvis inle en sä slor fråga au vi skulle behöva bråka så myckel om den i och för sig, om vi inle tyckte att det, som jag sade, är ell lilel steg ål fel håll. Polilikerinflylandd över skolan ökar lilel grand. Det blir litet mer administrafion. Sanningen är ju alt den svenska skolan borde gå i molsall rikining.

Vi ser dei här förslagel i perspektivet av all regeringspartiet i några andra frågor inle har velat medverka till att öka möjligheterna atl påverka den lokala skolan. Man har l.ex. inte velat medverka till alt varje skola skall kunna få en skolråd eller en bestyrelse eller vad man nu skall kalla del; del har förekommit olika namn i deballen. Del här tror vi är ell förslag som på dl mera påtagligt sätt skulle öka konsumenternas, alltså elevers och föräldrars och även lärares möjligheter alt påverka skolans vardag.

Sedan lar Ingegerd Wärnersson upp del förnyelsearbete som pågår i den allmänna skolan och påpekar alt mycket projektarbete och sådanl sker där som inle uppmärksammas lika mycket som del som sker i de fristående skolorna. Jag tror atl del kan ligga en del i del. Jag ansluter mig till den verklighetsbeskrivningen alt det sker oerhört mycket värdefulll i den allmänna skolan, och man skall absolul inle ställa det förnyelsearbetet i något slags moisalsslällning lill det som sker i de fristående skolorna. Men min erfarenhet är atl om vi ökar de fristående skolornas möjligheler alt verka -och vi skulle för min del gärna kunna få en viss ökning av antalet frisläende skolor- skulle en följd av del bli atl möjligheterna att pröva nya metoder i del allmänna skolväsendet också skulle öka. 1 dag är det ofta så, alt de som vill pröva nya meloder och nya grepp i undervisningen slöler på en hel del svårigheler. De får ofta beskedet att della inle är möjligl med de regler som gäller.

Jag tror alltså att de här båda sakerna skall gå hand i hand: att öka beslulsmöjlighderna på den nivå vi brukar kalla den lägsta, alltså den som är närmasi eleverna, och öka möjligheterna för fristående skolor. Båda förändringarna ökar möjligheterna lill all förnya del svenska skolsystemet.

Anf. 81 ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Herr lalman! Jag kan inslämma i del som Lars Leijonborg sade när det gäller de kommunala skolplanerna. Jag skulle vilja tillägga all del självfalld redan nu bedrivs planering. Jag lycker all del är viktigt atl vi pä alla sätt försöker stoppa tecken på ökad administrativ byråkrati. Ingegerd Wärnersson sade själv all del här kommer alt innebära mer arbete.

När det gäller våra moderala reservationer om förändringar av anslagen är del sä, alt vi har en politik för skolan och dess ekonomi som är en helhet. Vi har föreslagil överföringar från olika anslag för all stärka undervisningen. Som jag sade inledningsvis föreslår vi atl 697 milj. kr. mer salsas på själva undervisningen. Vi satsar pä det som ger eleverna kunskaper och färdighe-

101

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Anslag lill skolväsendel, m.m.

ter, del som faktiskl är skolans huvuduppgift. Men i och med det satsar vi också på elevernas allsidiga ulveckling, eflersom det ena går hand i hand med del andra. Det innebär också att man ute pä skolorna kan forma vardagen som man själv anser alt den bäst fungerar. Lärarna vel fakliski bäsl hur man skall fä undervisningen all fungera, vilka klasslorlekar man skall ha och hur man skall kunna hjälpa de elever som har svårigheter, l.ex. handikapp.

Vi gör förändringar när det gäller anslagel för särskilda ålgärder pä skolområdet, men vi bibehåller pengarna för speciella, samordnade handikappåtgärder. Vi anser också att länsskolnämnderna pä den här punkten skall vara tuffare. Vi vill förändra anslagssystemet pä sikl, men i nuläget vill vi salsa pä undervisningen, avreglera, ge frihet för skolorna all forma undervisningen på bästa säll för att ge kunskaper och färdigheter och bidra lill elevernas allsidiga utveckling. Men vi syftar till ell annat slalsbidrags-syslem.

Del är rikligl all del går för fä elever i de fristående skolorna, men del beror pä att vi inte har ell likvärdigt statsbidragssystem. Jag vill verkligen hålla med Lars Leijonborg i beskrivningen av den dynamik och den stimulans och den utveckling som det kan innebära för skolväsendel om vi får fler fristående skolor. Självfallet skall även lärare och andra i den vanliga, allmänna skolan ulveckla bäde sig och undervisningen, men får man elt likvärdigt statsbidragssystem så all frislående skolor kan växa fram, blir del en växelverkan. Destimulerar varandra, och man kan få skolor av en längrad lyper som kan ta stor hänsyn lill elevers behov. Jag tycker atl del är ett rättmätigt jämlikhetskrav att fristående skolor skall fä en likvärdig behand-hng.

Mänga lärare i den allmänna skolan är i dag inlresserade av all använda Montessoripedagogik, men här rör del sig inle om någon fortbildning som man kan få hur som helsl utan det är en myckel kvalificerad ulbildning pä ett par är. Naturligtvis är det värdefullt om lärare har den utbildningen bäde i det allmänna och i det fristående skolväsendel.

Ett statsbidrag som följer eleven och är likvärdigt för fristående och allmänna skolor är emellertid nödvändigl för alt vi skall fä den utveckling och den dynamik som vi behöver i skolan.

102

Anf. 82 EVA GOES (mp):

Herr talman! Jag vill än en gäng betona vad folkparliel och moderalerna har lagil upp bl.a. om lokala styrelser, som Lars Leijonborg nämnde. Vi vill ha dem på skolan och anser all skolplanerna är överflödiga.

Hur man i samma andelag kan påstå alt arbetsmiljö och skolplaner hör ihop förstår inle jag. När jag har talat med lärare på fältet har de tyckt atl det är en arbelsbelaslning alt göra de här skolplanerna. Del kan väl inte bli en lättnad när del gäller arbetsmiljön, om man skall se pä den psykiska miljön.

Sä fill frågan om fortbildning. Det slår all lärare skall har rätt lill en termin vari sjunde år för fortbildning eller yrkespraktik. Jag lycker alt del är väldigl viktigt att lärare får en chans all komma ul i yrkeslivet och alt man skall ha räll alt komma ul vart sjunde är, om man sä vill.

Eftersom jag tidigare har varit arbetslös lärare vel jag att det är vanvett att ha stora klasser och parallellt låta utbildade lärare gä arbetslösa. Varför inle i

slällel se till att de fär yrkespraktik eller fortbildning för alt förkovra sig? I dag är inte lägel sådant beiräffande arbetslösheten, men den lär ålerkomma så småningom, när del kommer nya stora elevkullar, s.k. pucklar.

Anf. 83 YLVA JOHANSSON (vpk);

Herr lalman! Ingegerd Wärnersson sade all del är mycket svårare all få uppmärksamhet för projektverksamhet och ulvecklingsarbete i den vanliga grundskolan än i de frislående skolorna. Där är vi helt överens. Den gråa vardagspedagogiken kan vara aldrig sä bra och spännande, men det är ändå de frisläende skolorna som syns och hörs.

Men, Ingegerd Wärnersson, vi i vpk har jusl en reservation som gäller della, nämligen reservation 2 i betänkande 11 där vi föreslär 1 milj. kr. föratl sprida informalion om spännande utveckling och spännande projekt i den vanliga grundskolan. Varför vill utskoltsmajoriteten avstyrka värl förslag, om vi är överens om bakgrunden och behovet?

Ingegerd Wärnersson lalade om atl arbetsmiljön är viktig. Det är knappasl någon kontroversiell åsikl. Men vad får del för polilisk effekt all socialdemokralerna tycker alt arbetsmiljön i skolan är viklig? Kanske är vi inle hell överens som vilka ålgärder som skall vidtas, men jag skulle lycka all det vore roligt om debatten kunde höja sig litet grand ovanför att vi kan bli överens om atl arbetsmiljön är viklig.

Anf. 84 MARIANNE JÖNSSON (c):

Herr lalman! Del kan väl vara riktigl atl skolplaner inle är något slor fråga, men jag ser del hela som dl bevis på centerns inställning alt skolan är allas angelägenhet. Skolan måste debatteras. Den måste debatteras på del kommunala planet liksom också på del regionala. Därför framhöll vi vid diskussionen om skolans styrning och utveckling alt del är värdefullt all skolplanerna upprältas och anlas varje är. Dä kan det lyckas atl byråkratin ökar och att del hela skulle kunna lösas inom den allmänna kommunala planeringens ram. Liksom man har barnomsorgsplaner, äldreomsorgsplaner, särskilda bostadsförsörjningsprogram osv. som upprättas varje år har också skolan sin givna räll i den allmänna diskussionen när del skall beslutas i fullmäktige. Den undersökning som lärarförbunden gjorde i fjol visar ju all del finns elt slorl avstånd mellan lärarna och dem som beslutar om skolan, nämligen skolstyrelseledamöterna. Det är ju i första hand dessa grupper som skall komma till tals och delge varandra sina erfarenheter. Inom centern menar vi atl lokala skolplaner är elt arbetsinstrument som inle skall jämföras med arbetsplaner för den enskilda skolenheten eller skolan. De behövs de också, men tillsammans bildar ju dessa de kommunala skolplanerna. Det är dä fråga om ell instrument för all man i den egna kommunen skall kunna planera och ge resurser som slimulerar dem som arbelar inom skolan lill nya djärva grepp. Man skall kunna känna alt del som görs uppmärksammas och att det som föreslås lönar sig, omsätts i praktiken.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Anslag liU skolväsendet, m.m.

Anf. 85 INGEGERD WÄRNERSSON (s):

Herr lalman! Jag skall göra bäde moderaterna och folkpartiet glada.

Ann-Cathrine Haglund sade atl läraren vet bäst. Ja, när del gäller den

103

Prot. 1988/89:104 praktiska verksamheten vet nog läraren bäst. Folkpartiet hävdade att det är

26 april 1989

Anslag idl skolväsendet, m.m.

de lokala arbetsplanerna som skall vara givande. Det räcker ju inte att läraren vet bäst och atl del finns lokala arbetsplaner vid varje skola. Det måsle ju leda någon vart. Genom att de lärare som vel bäst kan skriva ned sina mål och ge riktlinjer och tala om hur de vill klara verkställigheten, fär vi en lokal arbetsplan, som skolstyrelsen sedan kan ha som en av sina grundstenar när den sä småningom skall författa den kommunala skolplanen.

När del gäller de frisläende skolorna, som flera talare har berört, kan man fråga vad del är som skiljer slatsbidragen till den frislående skolan och statsbidragen lill den vanliga skolan - grundskolan och gymnasiet. Jo, när det gäller grundskolan och gymnasiet är kravet atl vi skall sörja för alla elever oberoende av deras hemspråk, deras förutsäiiningar eller deras beteende, och detta är en oerhört inspirerande uppgifl för den svenska skolan. När vi ger statsbidraget lill grundskolan och gymnasiet går en ganska stor del av bidraget lill hemspråksundervisning och till slödpersonal som finns runt eleverna. Men de fristående skolorna har inget bemyndigande att ta hand om invandrarelever eller elever som har slora svårigheler. Ser man på förhållandena vid Stockholms skolförvaltning, finner man atl förvaltningen har ansvar för de frislående skolornas hälsovård och skolmåltider.

Pä en konferens för en tid sedan lyssnade jag på representanter för en Waldorf-skola. Man lalade myckel entusiastiskt om den verksamhel som Waldorf-skolan bedriver. Åhörare var lärare frän storsläder. Till slut kom vi alt lala om elever och hur man lar hand om elever som har del svårt. Representanter för Waldorf-skolan sade dä atl de kallar på föräldrarna och har flera samtal. Del läl mycket bra. Så gör vi i grundskolan också, sade någon av lärarna. Man sade alt man kallade pä föräldrarna åtskilliga gånger och atl man hade ständig kontakt när undervisningen lades upp. Men så frågade en av lärarna: Vad händer om ni lill slut inle klarar av eleven? Dä måste han avstängas från vår skola, hette det. Vad händer sedan? frågades det. Svarel blev: Dä får han återgå lill grundskolan.

En fråga till er som har hävdat atl de fristående skolorna skall ha samma slalsbidrag: Är ni då beredda alt också la hand om alla elever, så alt ingen visas tillbaka lill grundskolan?

104

Anf. 86 ANN-CATHRINE HAGLUND (m);

Herr talman! Del var bra alt Ingegerd Wärnersson höll med om atl lärarna vet bäsl. Jag tror fakliski atl lärarna vel bäsl hur man skall organisera undervisningen och hur gruppstorlekarna skall vara, osv. Men skolplanerna hjälper ju inle särskill myckel. Del hjälper inte om vi inte har tydliga mål för skolan, om vi inte har rensat ut alla olika moment som kommer under skoldagen och i limplanen och läroplanen. Det krävs tydliga mäl, och det krävs en precisering som hjälp åt lärarna. Inle minst SÖ:s attitydundersökning i höslas visar ju atl lärarna lycker om alt arbeta med barn och ungdom men känner sig oerhört plägade av stoffirängseln, av an inte hinna med, av brislen på lid pä grund av alt så mycket trycks på skolan. Det krävs alltså tydliga mål, en precisering. Vidare krävs en avreglering, ett statsbidragssystem som följer eleven lill den skola som eleven väljer. Del krävs ell

statsbidragssystem som innebär alt man pä skolan har frihet all bestämma hur pengarna skall användas. Skolplanerna hjälper ju inte ett dugg, om man inle har delta. De tydliga målen avreglering och statsbidragssystem - när får vi något sådanl atl behandla här i riksdagen?

Beiräffande frislående skolor kan jag berätta en annan hisloria, från en Waldorf-skola i Örebro. Där har man tagit hand om mänga barn som den allmänna skolan inte har klarat av. Man har alltså gäll till Waldorf-skolan och bell skolan alt ha de här barnen i undervisningen. Det har också gäll mycket bra. Sädana exempel kan man ge från mänga fristående skolor i landel. Man lar hand om barn som den allmänna skolan inle har klarat av. Egenlligen lycker jag inle atl detta spelar så stor roll, för det måste ankomma på föräldrar och elever alt välja skola. Del bör vara en rälfighd atl kunna välja skola. De slalliga bidragen bör vara likvärdiga och rätlvisa, och man skall få dl kommunalt stöd som molsvarar de rörliga koslnaderna för en elev i skolsystemet. Likvärdiga och rättvisa bidrag och frihet för föräldrarna atl välja!

Anf. 87 LARS LEUONBORG (fp);

Herr talman! Inte heller jag känner igen beskrivningen all frisläende skolor inle skulle la emot elever med problem. Del förekommer och jag lycker all del är en självklar skyldighet också för frislående skolor att la emol elever med olika social situation och bakgrund. Försl och främst är det en moralisk skyldighet. Jag tycker också alt man mycket väl kan överväga alt göra det till en juridisk skyldighet, alltså ett villkor för att få statsbidrag.

Jag tror all del är vikligl atl vi kommer borl frän uppfattningen all de frisläende skolorna är ell aktuellt alternativ bara för vissa grupper. Om del är så beror det på all vi fortfarande har kvar en ekonomisk segregation. Om vi skulle få rätlvisa slalsbidrag och kommunala bidrag, behöver ju de frisläende skolorna inle la ul några elevavgifter över huvud taget. Dä eliminerar man föräldraekonomin som segregationsfaktor, och då tror jag också all de evenluella problem som kan ligga bakom del som Ingegerd Wärnersson lalade om definilivi kommer alt försvinna.

När del gäller de lokala skolplaner som kan upprättas pä varje skolenhet betonar nu bäde Ingegerd Wärnersson och cenlern alt dessa planer är myckel vikliga. Summan av planerna skall sä alt säga bli den kommunala skolplanen. Men problem uppslår ju om man på en skola vill göra någonting som inte passar in i den kommunala skolplanen. Vi är rädda för all del lätt händer att man frän kommunal sida kör över den vilja som finns lokalt. Vi tror all della skulle vara mycket olyckligt. Del är alllsä viktigare för oss alt stärka det lokala inflytandet i varje skola än kommunalpolitikernas inflylande.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Anslag lill skolväsendel, m.m.

Överläggningen var härmed avslutad.

Kammaren övergick till all fatta beslul i ärendena.

105

Prot. 1988/89:104 utbildningsutskottets betänkande 11

26 april 1989

Mom. 1 (anslag till Skolöverstyrelsen)

Anslag lill skolväsendet, m.m.

Först bilräddes reservation 1 av Ann-Calhrine Haglund m.fl. med 99 rösler mot 21 för reservation 2 av Ylva Johansson. 182 ledamöler avsiod frän all rösta.

Härefter bifölls ulskoltets hemställan med 206 röster mol 100 för reservalion 1 av Ann-Calhrine Haglund m.fl.

106

Mom. 2 (länsskolnämndernas sammansättning m.m.)

Ulskollds hemställan bifölls med 270 röster mot 36 för reservation 3 av Larz Johansson och Marianne Jönsson.

Mom. 3 (lokala skolplaner m.m.)

Utskottets heniställan - som slälldes mot dels reservation 4 av Ann-Cathrine Haglund m.fl., dels reservation 5 av Larz Johansson och Marianne Jönsson - bifölls med acklamation.

Mom. 4 (anslag lill Länsskolnämnderna)

Utskotlels hemslällan - som ställdes mol reservation 6 av Ann-Calhrine Haglund m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (anslag lill Slöd för ulveckling av skolväsendel) Först bilräddes reservalion 7 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. med 60

röster mol 18 för reservalion 8 av My Gillberg. 227 ledamöler avstod från att

rösta. Härefler bifölls utskottets hemslällan - som slälldes mol reservalion 7 av

Ann-Calhrine Haglund m.fl. - genom uppresning.

Mom. 7 (anslag till Statens institut för läromedel)

Ulskollds hemslällan - som ställdes mot dels reservation 9 av Ann-Calhrine Haglund m.fl., dels reservation 10 av Ylva Johansson- bifölls med acklamation.

Mom. 8 (anslag till Utvecklingsinsatser på läromedelsområdet m.m.)

Utskollels hemslällan - som slälldes mot reservalion 11 av Ylva Johansson - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Utbildningsutskottets betänkande 12

Mom. 1 (anslag till Forskning och centralt utvecklingsarbete inom skolväsendet)

Ulskoltets hemslällan - som slälldes mol reservalion 1 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (fortbildning för skolans personal) Prot. 1988/89:104

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av My Gillberg - 26 april 1989

bifölls med acklamation.

Anslag tdl skolväsen-Mom. 4 (riksläckande forlbildningsplan inom miljö- och naturresursområdd)

Utskottets hemställan bifölls med 286 röster mot 20 för reservalion 3 av My Gillberg.

Mom. 7 (anslag lill Särskilda insatser inom skolområdet)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 4 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 8 (länsskolnämndernas ansvar för utbildning av handikappade elever)

Ulskollds hemslällan - som slälldes mot reservalion 5 av Ann-Calhrine Haglund m.fl. - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskollels hemställan bifölls.

Utbildningsutskottets betänkande 14

Mom. 1 (högsladieundervisning vid svenska skolan i Costa del Sol)

Utskollels hemslällan - som slälldes mol reservalion 1 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 2 (anslag till Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m.)

Utskollels hemslällan - som slälldes mol reservation 2 av Lars Leijonborg och Carl-Johan Wilson - bifölls med acklamation.

Mom. 3-9

Utskottets hemställan bifölls.

Utbildningsutskottets betänkande 16

Mom. 4 (bidragsregler för frislående skolor på gymnasial nivå)

Utskotlels hemställan - som slälldes mol reservalion 1 av Ann-Calhrine Haglund m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 7 (konstskolan BASIS)

Utskollels hemställan - som slälldes mol reservation 2 av Ann-Calhrine Haglund m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 8-12 (anslag lill Bidrag lill ulruslning för gymnasieskolan m.m.)

Utskottets hemslällan - som slälldes mot reservation 3 av Ann-Calhrine Haglund m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 13 (särskill reinvesteringsprogram för ungdomsskolan m.m.)

Utskotlels hemställan bifölls med 283 röster mot 21 för reservalion 4 av 107

Ylva Johansson.

Prot. 1988/89:104 Mom. 14 (rikllinjer för skolbiblioteken)

26 april 1989 Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 5 av Ylva Johansson -

bifölls med acklamation. A nslag till forskning

m.m.

' '' *' Mom. 15 (översyn av skolans lokaler från handikappsynpunki)

Utskottets hemslällan bifölls med 285 rösler mol 21 för reservation 6 av Ylva Johansson.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

108

12 § Föredrogs

utbildningsutskottets bestänkande

1988/89:UbU25 Anslag fill forskning och forskarutbildning, m.m. (prop. 1988/89:100 delvis).

Anslag till forskning och forskarutbildning, m.m.

Anf. 88 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Jag ber alt fä yrka bifall till de reservationer där moderala förelrädare finns med.

Anf. 89 LARS LEIJONBORG (fp):

Herr lalman! Jag ber atl fä yrka bifall lill de reservationer som folkpartiet slär bakom.

Anf. 90 LARZ JOHANSSON (c);

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till cenlerreservalionerna i delta betänkande.

Anf. 91 BJÖRN SAMUELSON (vpk):

Herr talman! Jag yrkar bifall till de reservationer där vpk finns med.

Anf. 92 EVA GOÉS (mp);

Herr talman! Jag yrkar bifall till de reservafioner där miljöpartiet finns med.

Anf. 93 LARS GUSTAFSSON (s):

Herr talman! Jag yrkar bifall till de I vä socialdemokratiska reservationerna 17 och 18 och i övrigl lill hemställan i utskotlels belänkande.

Överläggningen var härmed avslulad.

(Betr. deballen i övrigl om ulbildningsulskottets betänkande 25, se 9 §.)

Kammaren övergick till alt fatta beslut i ärendel.

Mom. 1 (tjänster som professor m.m.)

Utskottels hemställan - som ställdes mot reservalion 1 av Ann-Calhrine Haglund m.fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 7 (doklorsexamen som behörighetsvillkor för vissa tjänster)

Ulskoltets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Larz Johansson m.fl. - bifölls med acklamation.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Anslag till forskning och forskarulbildning, m.m.

Mom. 8 (uppdraget som prefekt)

Ulskoltets hemslällan - som slälldes mol reservation 3 av Ann-Calhrine Haglund m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 9 (befordringslitlar)

Ulskoltets hemställan - som ställdes mol reservalion 4 av Ann-Calhrine Haglund m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 10 (forskning vid mindre och medelstora högskoleenheler m.m.)

Försl bilräddes reservalion 5 av Ann-Calhrine Haglund m.fl.- som slälldes mot dels reservalion 6 av Larz Johansson m.fl., dels reservalion 7 av Lars Leijonborg och Carl-Johan Wilson, dels reservation 8 av Ylva Johansson -med acklamation.

Härefler bifölls utskottets hemställan med 162 rösler mol 57 för reservation 5 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. 85 ledamöter avstod frän atl rösta.

Mom. 11 (särskild medelsanvisning lill forskning vid mindre och medelslora högskoleenheler)

Ulskoilels hemslällan - som slälldes mol reservation 9 av Larz Johansson och Marianne Jönsson - bifölls med acklamation.

Mom. 13 och 14 (forskningsanknytning av grundläggande högskoleutbildning samt konstnärligt utvecklingsarbete)

Ulskoltets hemställan - som ställdes mol reservation 11 av Larz Johansson och Marianne Jönsson - bifölls med acklamation.

Mom. 15 (förstatligande av den kommunala högskolan)

Försl bilräddes reservafion 12 av Ann-Calhrine Haglund m.fl. med 120

rösler mol 21 för reservalion 13 av Ylva Johansson. 161 ledamöler avsiod

frän alt rösla. Härefter bifölls utskottets hemslällan - som slälldes mol reservalion 12 av

Ann-Calhrine Haglund m.fl. - genom uppresning.

Mom. 21 (anslag till Samhällsvetenskapliga fakulteterna m.m.)

Utskollels hemställan - som ställdes mol reservation 14 av Larz Johansson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 22 (inriktningen av jämställdhdsforskningen)

Ulskoilels hemslällan - som slälldes mot reservation 16 av Larz Johansson m.fl. - bifölls med acklamation.

109

Prot. 1988/89:104 Mom. 31 (den informalionsleknologiska forskningen vid universitetet i
26 april 1989 Umeå)

Skadeståndsansvaret vid kärnkrafisolyckor

Utskollels hemställan - som ställdes mol reservation 17 av Lars Guslafsson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 34 (tjänster som professor inom tekniska fakulteterna)

Ulskollds hemställan - som slälldes mol reservation 19 av Ylva Johansson - bifölls med acklamation.

Mom. 39 (anslag lill Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 20 av Lars Leijonborg och Carl-Johan Wilson - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskollels hemslällan bifölls.

13 § På förslag av iredje vice talmannen medgav kammaren alt de ärenden som hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde skulle fördas lill avgörande i dl sammanhang i början av morgondagens arbdsple-

14 § Föredrogs

lagutskottets belänkande

1988/89:LU23 Skadeståndsansvaret vid kärnkrafisolyckor.

Skadeståndsansvaret vid kärnkraftsolyckor

Anf. 94 MARTIN OLSSON (c);

Herr talman! Det är en viklig princip alt alla verksamheter skall bära sina koslnader, inle bara för den direkta produktionen utan även för de risker som verksamheten kan innebära. Del gäller l.ex. för industrier och transporter. Förelagen inom dessa branscher måsle genom försäkringar eller på annal sätt kunna svara pä de koslnader som olyckor eller skador på grund av deras produktionsprocesser kan förorsaka. Deras produktionskostnader och därmed prisel pä deras produkter belastas med försäkringsavgifter och annal för att företaget skall kunna svara mot de ersättningsanspråk som kan komma att ställas.

Herr lalman! Del finns elt viktigt och anmärkningsvärt undantag från
denna regel all olika verksamheter skall kunna svara mot de ersättningskrav
som kan komma anställas. Del är kärnkraflsindustrin. Ägarna till kärnkraft
verken behöver nämligen bara svara för en ringa bråkdel av de skador som
verksamheten kan leda lill. Härigenom skjuter kärnkraflsindustrin över
koslnaderna för evenluella olyckor och därav följande skadestånd på
samhällel eller på de enskilda personer som drabbas. Syslemel innebär alt
kärnkraftsindustrin inle belastas med de kostnader som den borde belastas
110 med ulan subventioneras av samhället.

Ansvarel för alomolyckor regleras enligl internationella överenskommelser, som Sverige liksom flertalet övriga västeuropeiska länder har ratificerat. Det gäller Pariskonvenlionen och en i Bryssel 1963 avslulad konvention om supplerande slatsansvar.

Ägarna lill kärnkraftverken ansvarar enligl den svenska lagstiftningen sedan i fjol för upp till 800 milj. kr. vid olycka. Utöver detta belopp och upp till 3 miljarder svarar dels Sverige tillsammans med övriga konventionsstater, dels svenska staten ensam. Det är omöjligt att förutse vilka skador en alomolycka kan orsaka och vilka koslnader som kan uppslå, om de över huvud taget är mätbara i pengar. Det finns något olika uppgifler om vad Tjernobylkatastrofen egentligen kom all medföra för koslnader. Både 80 och 100 miljarder svenska kronor har nämnts. Om vi stannar för 80 miljarder, belyder detta att ägarna till svenska kärnkraftverk endasl ansvarar för 1 % av vad Tjernobylkatastrofen orsakade skador för.

Motivet för all innehavarnas ansvar är så ringa har förklarats med alt kapaciteten pä ålerförsäkringsmarknaden inle medger att försäkringar för atomolyckor kan tecknas för ell belopp över 1 miljard kronor. Eflersom försäkringen skall motsvara minsl 120 % av ansvarsbeloppet kunde detta, när höjningen från tidigare 500 miljoner genomfördes i fjol, enligt regeringens bedömning ej sältas högre än till 800 milj. kr.

Det är dock uppenbart all man i vissa andra länder, som har tilllräll de nämnda konvenlionerna, försäkral eller garanlerat högre belopp. I Västtyskland uppgår ägarnas ansvar lill ca 1,8 miljarder svenska kronor och i Nederländerna lill ca 1,3 miljarder svenska kronor. Detta skall jämföras med 0,8 miljarder i Sverige.

Från centerns sida har vi molioneral vid flera tillfällen om del anmärkningsvärda förhållandet all kärnkraflsindustrin inle behöver la ansvar för de skador dess verksamhet kan förorsaka. Som jag nämnde anser vi alt kärnkraftsindustrin, liksom andra verksamheter, genom försäkringar eller pä annat säll skall ta ansvar för och ersätta alla dem som kan drabbas av förluster eller skador på grund av olyckor som verksamheten medför. Kärnkraftsindustriri skall liksom andra industrier och all energiutvinning slå för sina koslnader. Kan kärnkraflsinduslrin inle stå för sina kostnader, har vi ytterligare skäl för atl kärnkraften skall avvecklas. Nuvarande syslem innebär, som jag nämnde, atl del svenska samhället subvenfionerar kärnkraften.

Enligl centerns och övriga reservanters synpunkt bör riksdagen ullala alt regeringen ulan dröjsmål prövar förulsätlningarna för all genomföra ell fullt ansvar för kärnkraflsinduslrin, eller i vart fall radikala höjningar av ansvarsbeloppet vid atomolyckor. Sverige försöker ju i olika sammanhang vara en föregångare i världen, bl.a. närdetgäller miljöfrågor. Vi är det första och enda land som har beslutat atl avskaffa kärnkraften. 1 linje med vår övertygelse om kärnkraftens faror borde del vara naturiigi atl vi även går i spetsen för all kärnkraflsinduslrin skall bära sina kostnader.

Jag har nämnl alt ansvarsbeloppen i Västtyskland och i Nederländerna är betydligt högre än i Sverige. Det torde finnas skäl för Sverige alt pröva de vägar som dessa länder har gått och med ledning härav finna vägar atl höja kärnkraflsindustrins ansvarsbelopp i Sverige.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Skadeståndsansvaret vid kärnkrafisolyckor

111

Prot. 1988/89:104 Herr talman! Kärnkraflsinduslrin borde enligl vår mening stå för sina
26 april 1989 kostnader, och skadelidande skall vara garanterade full ersättning för de

Skadeståndsansvaret vid kärnkrafisolyckor

skador som kan uppslå. Därför, herr lalman, yrkar jag bifall lill vår

reservation.

112

Anf. 95 ELISABET FRANZÉN (mp):

Herr talman! Kärnkraflsinduslrin bedriver en verksamhet som den inle tar ekonomiskl ansvar för, och del vet den. Försäkringsbranschen har också en räll realislisk bedömning av kärnkraflens risker, och man är nöjd med all inle behöva försäkra för ell större belopp än 800 miljoner.

Frågan är om riksdagens majoritet har fattat riskerna. Frågan är faktiskt om de enskilda människorna och ledamöterna inom socialdemokratin, folkparliel och moderaterna har faltal vilken ofantligt farlig verksamhel som kärnkraflsproduktionen är. Personligen tror jag inle att de verkligen har förställ och tagit del till sig, för då skulle de inte tillåta den här verksamheten när det inle ens finns ekonomisk beredskap för alt lindra de skador som kan uppkomma. Del är ju ändå fråga om alt lindra och minska skadeverkningarna. Skadorna på livet vid ell kärnkraflshaveri är i många stycken ohjälpliga och slutgiltiga.

Sverige har en beredskap på högst 3 miljarder per olycka. Detta kan jämföras med den preliminärt beräknade kostnaden för olyckan i Tjernobyl -100 miljarder bara i Sovjeunionen. Vår ekonomiska beredskap, inkl. samhällels åtaganden, för en sådan olycka är mindre än 3 %. Den gången - i Tjernobyl - var del ändå bara 3-4 % av reaktorhärden som smälte.

Miljöpartiet ser det som en självklarhet alt kärnkraflsinduslrin skall bära sina egna kostnader, som andra branscher inom näringslivet fär göra, och alt den skall ta ansvaret för riskerna med sin verksamhet. Del skall inte vältras över pä samhällel och på enskilda människor.

Kärnkraflsproducenlerna måste åläggas att la försäkringar och slälla andra ekonomiska garantier till ett belopp av minst 100 miljarder. Kan de inle göra det, skall de sluta all klyva atomkärnor och ägna sig ät något som är mindre farligt.

Detta krav borde gälla inte bara i Sverige ulan också i andra länder.

Den svenska regeringen, som påslår sig vara mycket duktig pä atl sprida svenskl säkerhetslänkande inom EG, kommer säkerl alt med stor framgång verka enligl dessa rikllinjer för nya tillägg lill Pariskonvenlionen, när vår reservalion bifallits av riksdagens majoritet vid näsla votering.

Jag slutar med alt yrka bifall lill reservationen från cenlern, vpk och oss i miljöparfiel.

15 § Kammaren beslöl kl. 17.52 alt ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll.

16 § Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00 under ledning av talmannen.

17 § Skadeståndsansvaret vid kärnkraftsolyckor

(forts, lagutskottets betänkande 23)

Anf. 96 ROLF DAHLBERG (m):

Herr talman! Frågan om skadeståndsansvaret vid kärnkrafisolyckor har debatterats vid upprepade tillfällen i kammaren. Senasl vi debatterade var i fjol när vi behandlade regeringens förslag lill ändring i atomansvarighdsla-gen. I del sammanhanget hade vi all behandla molsvarande motionsyrkanden som i dag föreläggs kammaren.

Lagutskottet uttalade i fjol i sitt betänkande alt man delade motionärernas uppfattning när del gäller alt ansvaret i första hand bör bäras av kärnkraflsinduslrin. Däremol avslyrkles yrkandena om obegränsat eller radikall förändrat och utökat ansvar. Av lättförklarliga skäl är den viktigaste uppgiften i dessa sammanhang att finna överenskommelser på del internationella planet. Del internationella grunddokumentet är Pariskonvenlionen från 1960 och ett tilläggsprotokoll lill denna konvention från 1968. 14 västeuropeiska länder, inkl. Sverige, har ratificerat konventionen.

Enligt denna konvention har innehavare av atomanläggning ansvarel för skador som uppslår, oberoende av vällande, s.k. objektiv grund. Ansvarelär ekonomiskt begränsat till vissl belopp och skall vara läckl med försäkring eller annan ekonomisk garanti. Ulan all här gå in på de beräkningsformer som man har internalionelll för alt räkna fram de olika beloppen, kan vi konstalera all vi i Sverige i fjol fick en uppräkning av ansvarsbeloppen. Del belyder för Sveriges del alt innehavaren av en anläggning är ansvarig för ett belopp molsvarande ca 800 milj. kr. för varje olycka. Del betyder i sin tur att innehavaren har då att teckna en försäkring till ell värde av 1 miljard kronor. Det är vad man i dag kan uppnå maximall med försäkringar. Där har vi en begränsning och en förklaring lill all just della belopp finns angivet. Till detta kommer sedan del ansvar som svenska staten har iklätt sig och som sträcker sig till 3 miljarder kronor för varje olycka.

Vid en internationell jämförelse kan vi konstatera all ansvarsbeloppen i Sverige ligger högt. Visserligen sade Martin Olsson i debatten före middagsuppehållet atl han kunde peka på något land som hade högre belopp än Sverige. Men trots alll kan vi konstatera all vi i värt land ligger högt bland de länder som har motsvarande försäkringar inbyggda i systemet. Med della vill jag inte ha sagt att vi skall slå oss till ro och låta del vara bra med det beslul vi fållade i fjol. Ulskollsmajorilelen förvänlar sig all regeringen kommer atl pä det inlernalionella planet arbeta för all få dessa skadeslåndsbelopp och garantier uppräknade efler hand som det blir möjligl atl uppnå överenskommelser.

Del är säkert sä atl det inle blir någon slörre vinning om vi ensidigt i Sverige lar på oss skadeslåndsbelopp som går ulanför de inlernalionella överenskommelserna. Den slora framgången uppnår vi om Sverige inlernalionelll kan åsladkomma bällre beslämmelser i de konventioner som Sverige har all della i och kan försöka att påverka i det inlernalionella umgänget.

Herr lalman! Med del anförda vill jag yrka bifall lill utskottets hemställan och avslag pä den reservation som är fogad till betänkandet.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Skadeståndsansvaret vid kärnkrafisolyckor

113

8 Riksdagens protokoll 1988/89:104

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Skadeståndsansvaret vid kärnkraftsolyckor

Anf. 97 MARTIN OLSSON (c) replik;

Herr lalman! På grund av all kärnkraftsindustrin inte slär för sina kostnader när del gäller atl svara för skador som kan uppstå, kan man säga all kärnkraflsinduslrin fär någon form av posifiv särbehandling i vårl land. Som jag nämnde i mitt anförande före middagspausen svarar kärnkraflsinduslrin bara för skador som i kronor molsvarar 1 % av vad man räknar med all Tjernobylolyckan har koslat.

Del stämmer inte med marknadsekonomin all vissa verksamhder skall slippa alt svara för sina verkliga kostnader. Det är även ur energipolilisk synpunkl fel all kärnkraflsinduslrin blir subventionerad. Del blir svårare för de alternativa energikällorna all hävda sig.

Under middagspausen kunde vi höra radions nyhetssändningar. Man rapporterade där att kärnkraftsolyckan i Tjernobyl alltjämt sätter sina spär i Norrland. En tredjedel av de får som slaktas av Norrlands slakteriförening har för höga cesiumhaller, och vi vet att den samiska kulturen näslan har varil holad av olyckan i Tjernobyl.

I dag gäller diskussionen ersättningen. Vi reservanter anser atl Sverige skall gä i spetsen när det gäller atl försöka nå internationella överenskommelser om atl kärnkraflsindustrins ansvar skall öka avsevärt, helsl sä alt det blir ett fulll ansvar. Della kan kanske ske genom tillägg till de konventioner som redan gäller eller genom all man kommer fram lill en ny konvention. Jag tycker inte atl Sverige skall hesilera inför de svårigheter som kan föreligga alt nå en sådan uppgörelse. Vi har i vårl land gäll i spetsen när det gäller att försöka skapa ell ökal miljömedvetande och ta större hänsyn till miljöhotens förutsättningar. Jag tycker atl del här är ell område som gränsar lill della, och del överensslämmer myckel väl med svensk iradition all Sverige går i spetsen även i detta fall. Del är synd alt socialdemokrater, moderaler och folkpartister inle vill vara med på elt riksdagsutlalande i denna fråga.

114

Anf. 98 ELISABET FRANZÉN (mp) replik:

Herr lalman! Alll del som Martin Olsson nyss sade kan jag skriva under på. Det var kloka ord.

Däremot vill jag något kommenlera det som Rolf Dahlberg sade. I viss män blir del en repetition av vad jag nämnde före middagsuppehället. Men en repetition kan vara pä sin plals. Rolf Dahlberg sade nämligen alt ansvarsbeloppen i Sverige ligger högt inlernalionelll selt. Men lydligen ligger de inle tillräckligt högt. Det högsla ansvarsbeloppd totalt molsvarar 3 % av den beräknade kostnaden för olyckan i Tjernobyl enbart i Sovjeunionen. Vidare sade Rolf Dahlberg att del inle är någon större vinning alt vi i Sverige tar på oss elt slörre ekonomiskl ansvar. Men det är klarl all del är en stor vinning. Kostnaderna vid en olycka kan ju faktiskt läckas. Om de svenska kärnkraftverken lar fullt ansvar i detta sammanhang, är del fullsländigl solklarl all del är en vinning i och med all kärnkraften blir sä olönsam och omöjlig att fortsälla med all man måste upphöra med användningen av denna. Del ser vi alltså som en mycket slor vinning.

Rolf Dahlberg sade också alt det är bältre all Sverige arbelar internationellt för slörre ansvarsbelopp än att dl större ansvar läggs på Sverige. Jag vill då påpeka alt vi i miljöpartiet vill atl Sverige både verkar för detta med slörre

ansvarsbelopp och arbetar internationellt för alt del blir lika stora ansvarsbelopp.

Anf. 99 ROLF DAHLBERG (m) replik:

Herr lalman! Jag tror att vi trots allt är överens om atl den viktigaste uppgiften för Sverige är atl arbeia internationellt för att åstadkomma förbättringar av de konventioner som regleras internationellt. Men då är att märka atl del här är fråga om de länder som i dag deltar i det internationella arbelel. Både Martin Olsson och Elisabel Franzén har nämnl Tjernobylolyckan och följderna av denna. Men här är all beklaga all Sovjetunionen och en rad andra östländer inle dellar i något arbete över huvud laget på detta område. Där har Sverige naturligtvis en viklig uppgift. Del gäller alltså dels all utvidga kretsen av medlemsländer, dels all - om möjligl - se till alt ansvarsbeloppen höjs.

Men samtidigt får vi i värt land inle fara fram pä ett sådanl säll all vi bryter med de länder som har undertecknat konvenlionerna. Dä skulle vi bara försämra vår egen situation.

Den deball som vi hade förra året visade atl en slor majorilel här i kammaren förlitade sig på atl Sverige som nation skulle fortsätta all arbeta internalionelll på all åsladkomma förbättringar pä detta område. Försäkringsgarantierna är oerhört vikliga i delta sammanhang, eflersom det rör sig om sä enorml slora belopp. Del handlar ju om belopp i miljardklassen. Här finns del i dag begränsningar för dem som skall teckna försäkringar. Om man skall vara realislisk. måsle man la med detta i bedömningen av hur vi skall agera.

Anf. 100 MARTIN OLSSON (c) replik:

Herr talman! Vissl fanns det i fjol en stor majoritet som inle ville göra ell tillkännagivande om alt Sverige skulle arbeia inlernalionelll för all åsladkomma förbättringar. Det ser ul alt bli sä även i år. Men för den skull får man inle avstå frän att väcka frågor. Det finns ju mänga exempel på all det har dröjt länge frän del man har väckt frågor lill del atl del funnits en majorilel. Då del gäller kärnkraflen fanns del ju försl en slor majorilel för en utbyggnad. Men sedan har man fått majorilel för avveckling.

Jag nämnde Tjernobylolyckan därför alt det är den enda slörre olycka som har inträffat i vår närhel. Dessulom finns det vissa beräkningar i det sammanhanget vad gäller kostnaderna. Jag har alltså satt koslnaderna för Tjernobylolyckan i relation lill del ansvar som kärnkraftverkens innehavare tar genom försäkringar. Jag kom fram lill alt del rörde sig om 1 %.

Vissl finns det länder i Europa som har ell något sämre försäkringsskydd än Sverige. Den akluella siffran för Sveriges del är nu 800 milj. kr. vad avser ansvarsgränsen. Men Västtyskland ligger, som jag tidigare nämnde, högst med 1,8 miljarder-alltså mer än dubbell sä myckel. Del borde på någol säll vara vägledande för Sverige i arbetet pä detta område, i varje fall som ell förslå litet steg. Men framför allt gäller del atl genom internationella överenskommelser komma fram till atl kärnkraften liksom all annan verksamhel skall svara för sina koslnader.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Skadeståndsansvaret vid kärnkraftsolyckor

115

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Skadesiåndsansvarei vid kärnkrafisolyckor

Anf. 101 ELISABET FRANZÉN (mp) replik:

Herr talman! Utskollel var inle enigl, Rolf Dahlberg - del framgår också av vår reservation - om att det är bättre all Sverige arbetar internationellt för all åstadkomma förbättringar pä detta område. I reservationen säger vi alt Sverige skall både självt införa elt högre skadeslåndsbelopp och arbeta internationellt. Dessa båda saker är alllsä vikliga.

Del finns ingenting i utskotlels skrivning som stöder påståendet att del skulle strida mol de internationella konvenlionerna all Sverige går i spetsen och ensidigt, åtminstone lill all börja med, inför elt slörre skadeståndsansvar än de andra länderna har för atl sedan arbeia pä all de andra gör likadant.

116

Anf. 102 LARS NORBERG (mp):

Herr talman! Kanske är del en egendomlig tillfällighet all vi just i dag, på Tjernobyldagen - alltså pä treårsdagen efler olyckan i Tjernobyl - har en debalt här i kammaren om vilket skydd reaklorägare och länder som har reaktorer bör ställa upp med, med tanke pä allmänheten.

Del ärende som vi deballerar här i dag har sitt direkta ursprung i atombomberna över Hiroshima och Nagasaki år 1945. Från della år och fram lill 1953 försökle USA alt hävda sill monopol pä kärnvapenområdet och hemlighålla allt som hade med kärnenergi att göra. 1953 insåg man atl man hade misslyckals med della. Sovjel hade då redan sprängt sin första atombomb. Den 8 december 1953 höll president Eisenhower sitt berömda tal i FN som sammanfattades med orden "atoms for peace", atomer för fred. Han framförde sill förslag alt kärnenergin från att ha varit dl dödligt hol skulle bli en outsinlig energikälla, till välsignelse för mänskligheten. Alt denna energi enbarl skulle användas för fredliga ändamål skulle FN övervaka genom ell nyll organ, International Atomic Energy Agency (lAEA). Nalurliglvis skulle de dåvarande kärnvapenmaklerna behålla sitt kärnvapenmonopol. Men samtidigt skulle de förhindra spridning av denna teknik lill andra. Den civila kärnenergianvändningen däremol skulle kärnvapenmaklerna på alla säll främja.

Idéerna möttes med entusiasm, särskilt frän de länder som tidigare hade varit utestängda frän kunskapen om kärnenergin - bl.a. Sverige. Kunskaperna började också alt flöda. Sverige hade tvä inlressen. Del gällde dä dels en egen atombomb, dels en egen s.k. civil, fredlig, kärnenergi. 1956 var Sverige färdigi med sill program för en blågul atom. Beslut fattades om bildandet av AB Atomenergi och byggandel av den förslå reaklorn, Adam, som så småningom kom all placeras i Ågesla. Internationella konferenser avlöste varandra. All spara pä energi blev plötsligt inaktuellt. Oljan flödade och blev allt billigare. Kärnkraften väntade runl hörnet med sä billig energi all del förmodligen skulle vara onödigl all skicka ul elräkningar.

Del var under denna euforiska yra som det första fördraget om skadeståndsansvar på atomenergins område slöts i Paris år 1960. Delta har sedan blivit normbildande för del ansvar som kärnenergibolagen resp. slalerna skall ikläda sig vid kärnkrafisolyckor. Enligl den svenska alomansvarighets-lagen har man gäll någol längre än vad konventionen kräver, vilkel visar all det inle kan finnas några svårigheler atl gå ännu längre. Sverige kräver sålunda atl reaklorinnehavaren skall kunna betala upp lill 800 milj. kr. i

skadestånd vid kärnkraflshaveri. Slalen ikläder sig sedan ell ansvar så, all del lotala beloppet uppgår lill 3 000 milj. kr.

Av utskottets redogörelse framgår alt del skadeståndsansvar som Sverige har iklätt sig är högre än del maximala belopp som krävs enligl Pariskonven-lionens senaste skrivning. Utskottets påstående all en enskild stal skulle vara förhindrad alt i sina egna lagar faslslälla högre ansvarighdsbelopp än konventionens minimibelopp ler sig därför för mig hell otroligt. Jag kommer inle att tro på detta förrän utskottet presenterat en vattentät bevisning för sitt påstående. Reservanterna har inhämtat informalion som lyder på atl utskottsmajoriteten i delta fall bär falskt vittnesbörd.

Ulskollel använder sig också av det förrädiska ordel torde: "del torde inte vara förenligt med Pariskonvenlionen all ålägga anläggningsinnehavaren ell obegränsal ansvar". Om della är sant, lorde del vara elt av de mera uppseendeväckande fenomenen i internationell räll. Del vore myckel egendomligt om avtalsslutande parter förbjöd varandra all ålägga privata förelag att fullt ul ersätta den skada som de eventuellt vållar. Om sä verkligen skulle vara fallel, borde Sverige verkligen omedelbart fränlräda denna egendomliga konvention. Atl vara ansluten lill en konvention sorn ålägger landel sådana orimliga förbud är en kränkning av vår nationella självbestämmanderätt. Jag vägrar att tro att ulskollel har tolkat konventionen räll.

Vad vi vel i dag är följande. Kärnkraflsbolagen ersätter genom försäkringar skador upp lill ca 800 miljoner svenska kronor. Svenska slalen fyller sedan på upp till 3 000 miljoner svenska kronor. Haveriet i Harrisburg kostar minst 7 000 milj. kr. atl röja upp - en verksamhel som lar minst 15 är, om man lyckas med den. Verksamheten är ju ännu inle avslutad. Haveriet i Tjernobyl kommer enligl uppgifl atl kosla den ryska nationen ca 100 000 miljoner svenska kronor. Mot denna bakgrund är det oansvarigt att bibehålla de ersättningsbelopp som atomansvarighelslagen stipulerar.

Det kan i detta sammanhang vara värt alt notera atl exempelvis OKG i sitt bokslut 1987 redovisade ett eget kapilal på 382 milj. kr., vilkel alltså är vad delta bolag anser.sig vara värl. 1 årels bokslut redovisar man en förlusl i verksamheten. Det är uteslutet att företagen ulan försäkringsskydd skulle kunna ersälla ens en lilen bråkdel av möjliga skadeståndsbelopp. Det är säkert också sä, atl försäkringsväsendet inle är intresserat av atl erbjuda försäkringar av den storleksordning som del här är fråga om. Om så inle är möjligt finns det naturligtvis en teoretisk möjlighel för slalen all ta över ansvaret. Del förutsätter dä, om staten skall ikläda sig ansvar upp lill 100 miljarder kronor eller kanske mer, alt man anser atl verksamheten är oerhört samhällsnytlig.

Herr lalman! Della är en moralisk fråga. Det är oacceptabelt all i landel bedriva en verksamhet med myckel slora risker - även om sannolikheten för all risken skall materialiseras är liten - ulan all medborgarna har ett fullgott skydd för dessa risker. Det är väl ändå inte utskotlels mening all kärnkrafts-haverier skall likställas med vad som i försäkringsrätten kallas "act of God", eller pä värl något mer sekulariserade språk: naturkatastrof?

Enligt min mening finns det tre möjliga val när del gäller denna fråga. Antingen lar reaktorinnehavaren del fulla ansvaret på minst 100 miljarder svenska kronor, eller också anser staten verksamheten så värdefull all den

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Skadeståndsansvaret vid kärnkraftsolyckor

117

Prot. 1988/89:104 övertar detta ansvar - dl ansvar som svarar mot en sjättedel av den svenska
26 april 1989 statsskulden, sä det är ju inle hell omöjligl atl staten skulle kunna ikläda sig

Skadeståndsansvaret vid kärnkraftsolyckor

ell sådanl ansvar. Om inget av dessa två alternativ anses möjligt, finns det elt tredje moraliskt oantastligt alternativ, nämligen atl omgående lägga ned verksamheten.

Det skulle intressera mig att höra om ulskoltsmajorilelen anser sig kunna finna något annal moraliskt acceptabelt alternativ än de tre som jag har nämnt, att reaktorinnehavaren tar fullt ansvar, all staten lar på sig hela ansvarel eller all verksamheten avvecklas. Om utskotlels förelrädare inle är villig atl svara på detta kommer vi - åtminstone från miljöparliels sida - all förfölja honom till dess vi får elt svar.

Miljöpartiet förväntar sig av Sveriges riksdag all den lar del fulla ansvaret förde verksamheter som den, genom de lagården harstiflal, accepierar. Om man inle vill la detta ansvar skall riksdagen se till all dessa verksamheter omgående stoppas, dvs. i detta fall avveckla kärnkraften.

Bortsett frän det som vi just nu diskulerar finns del flera moraliska skäl som är alldeles lillräckliga för all avveckla kärnkraften, nämligen uranbrytningens mänskliga och ekologiska konsekvenser, del intima sambandet mellan kärnkraft och kärnvapen saml de oöverskådliga riskerna med del nukleära avfaller.

Även om riksdagen skulle bifalla värl förslag om en kärnkraftsavveckling på tre år, krävs det atl man fram lill dess att den sista reaklorn är stoppad tar del fulla ansvarel för eventuella kärnkraflskaiastrofer. Sådana kan ju faktiskl inträffa under avvecklingsliden.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall lill reservationen.

Till Rolf Dahlberg vill jagsäga alt majoriteten föreställer sig all regeringen kommer atl arbeia internationellt med denna fråga, vilkel i och för sig är bra. Jag har förskräckligt svårl alt förstå hur del kommer sig alt om Sverige tog sitt fulla ansvar - samma ansvar som man kräver att varje bilägare skall la, en obligatorisk försäkring som som täcker den högsta länkbara skada sorn man bedömer att man kan åstadkomma - så skulle detta leda till all andra nationer sänkte sina krav.

I delta anförande instämde Eva Goés (mp).

Anf. 103 ELISABETH PERSSON (vpk):

Herr talman! Jag skall fatta mig myckel korl. Försl vill jag deklarera all jag lill fullo instämmer i vad Lars Norberg sade. Jag vill undersiryka all med de tragiska erfarenheler som mänskligheten har av vad kärnkraflen kan orsaka - och som del finns skäl för all erinra jusl i dag - finns det all anledning för Sverige att gå i spetsen för alt tvinga kärnkraftsindustrin att la ansvar för sin verksamhet.

Tyvärr kan det här inle bli fråga om elt fulll ansvar. Avfallsproblemaiiken kommer all bestå i tusentals år framåt. Vi har inte ens diskuterar hur man skall garanlera sig emol framtida olyckor när det gäller avfallet. Det går inle alt i dag föreställa sig vad delta avfall kan förorsaka om 100 eller 200 år.

I detta perspektiv är vi många som är medvetna om atl del bäsla
118 naturligtvis vore alt vi aldrig hade infört kärnkraften, vare sig i Sverige eller

ratt

någon annanstans. Men nu har vi den och det minsta vi riksdagsledamöter    Prot. 1988/89:104
kan göra är all se lill atl kärnkraflsindustrin får la ansvar för sin verksamhet.    26 april 1989
Naturligtvis inser också jag alt om den skulle göra det, skulle del leda lill så
höga kostnader, atl man med all sannolikhet skulle anse verksamheten     °

olönsam. En positiv effekt av della kan ju inte bli annat än att kärnkraflen avvecklas snabbare än man har tänkt sig. Del är också en anledning lill alt arbeia för att tvinga kärnkraflsindustrin all ta ansvar. Herr lalman! Med del anförda vill jag yrka bifall lill reservationen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslul i ärendet skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

18 § Föredrogs lagutskoltds belänkande 1988/89:LU24 Inleckning av bosladsräll.

Inteckning av bostadsrätt

Anf. 104 ULLA ORRING (fp):

Herr talman! En av de vikligasle förulsällningarna för atl vi alla skall kunna fungera ule i samhällslivet och i en gemenskap är tillgängen på bra bostäder. Folkpartiet har därför under åtskilliga år arbelal för en bättre bostadspolitik. Vi anser alt de nuvarande byråkratiska och reglerande inslagen i bostadspolitiken måste minska. All del råder brisl på bostäder hänger samman med nedlrappningen av bostadsbyggandei men också med trögheten på marknaden, som i sin tur leder lill ett ineffektivt utnyttjande av bostäder, l.ex. vad gäller bostadsrätten.

Bostadsrätten är enligl många bostadskonsumenter en bra form av boende, och folkparliel delar den uppfattningen. Bostadsräitsägaren släller upp med ell gemensamt ansvarstagande för föreningens angelägenheter, och en konsekvens av delta är atl boendekoslnaderna ofla blir lägre för bosiadsrättsägarna än för andra boende med hyresrätt, därför all man hjälps ät med skötsel och annal - man bjuder pä sitt arbele.

Därför borde samhällel uppmunlra bostadsrältsägandet i stället för atl sälta käppar i hjulen. Möjligheterna all bilda bostadsrättsföreningar har tvärlom pä olika säll försämrats av regeringen, senasl genom riksdagens beslul atl stoppa räntebidragen när allmännyttiga fastigheter säljs lill hyresgästerna. Den borgerliga regeringen försökle pä sin tid all i stället underlätta möjlighelen atl bilda bostadsrättsförening, vilkel den socialdemokratiska regeringen sedan stoppade.

Lagutskottets betänkande 24 handlar om möjligheten atl inleckna bo
sladsräll, och folkpartiet har tillsammans med moderaterna och centerpar
tiet fogat en reservalion lill betänkandet, där vi har anslutit oss lill den
moderata molionen om tillåtelse atl göra en inleckning i bostadsrätten - en
möjlighet som i dag saknas. Vår uppfattning är att den enskilde bostadskon-
sumenlen därigenom bältre skulle kunna finansiera sitt boende. Möjlighel
alt göra inteckning gäller ju för egnahems- och villaboende - varför inte för 119

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Inteckning av bostadsrätt

bosladsräll? Del skulle framför alll kunna underiälta en övergäng frän hyresrätt till bostadsrätt- men del kanske inle är önskvärt i elt socialdemokratiskt samhälle?

Vi i folkparliel anser att de boendes önskemål på allt sätt bör uppmuntras. Det måste vara utgångspunkten för en sund bostadspolitik. Valfriheten måsle öka, och slalen skall inle genom ekonomiska styrmedel eller adminislraliva regleringar gynna vissa och missgynna andra upplätelseformer, vilket i dag sker. Vi skall inte lala om den orättvisa behandlingen av Svenska bostadsrättsföreningars centralorganisation, som vi hade en debalt om för en lid sedan.

Ulskollsmajorilelen säger i lagutskoilds belänkande all det saknas möjlighel an göra inleckning i bosladsräll och nöjer sig lydligen med den nuvarande tingens ordning, även om man hänvisar till atl bostadsrätter kan användas som pantobjeki.

Men frågan iränger ändå pä: Varför kan inle de Ivå boendeformerna egnahemsboende och bosladsrätlsboende ges likvärdiga villkor, dvs. möjlighet till inleckning? Var finns logiken? Det skulle ge fler människor, framför allt unga människor, möjlighet lill ett bra boende, skapa slörre rörlighet på fastighetsmarknaden och innebära betydligt lägre boendekostnader. Förslaget om en författningsändring med innebörd all inleckning av bosladsräll kan införas är lika akluelll i är som tidigare är dä frågan har förts fram till avgörande i riksdagen.

Jag yrkar därför bifall till reservationen lill lagulskoltets betänkande 24.

Anf. 105 GUNNAR THOLLANDER (s):

Herr lalman! Lagutskottets betänkande LU24 handlar om inleckning av bostadsrätt, som Ulla Orring sade. Det är inte någol nytt ärende, som vi också har hört, utan det återkommer år efter år, senast våren 1988. Ulskoltsmajorilelen har tidigare avstyrkt motioner i ärendel, och det har vi gjort därför alt utvecklingen har visat alt bostadsrätt anses vara en god säkerhet.

Vi socialdemokrater är inte, som Ulla Orring sade, inne på tanken all låta vissa människor komma i en sämre silualion än andra, ulan vi vill självfallet atl människor skall ha frihet atl välja boende.

I delta sammanhang har vi tidigare inte tyckt atl det har varit angeläget all tillstyrka della motionsyrkande, och vi har samma uppfattning i är. Vi har tillät noga pä della och har funnit all utvecklingen har gått därhän att bostadsrätt numera betraktas som en mycket god och av långivarna allmänt accepterad säkerhet för län till bostadsrällsinnehavare och bosladsrällsköpa-re. Det finns alltså inte någon anledning all ändra uppfaltningen från tidigare är.

Därför yrkar jag. herr talman, bifall till utskottels hemställan och avslag på molion L505 och reservationen lill belänkandel.

120

Anf. 106 ULLA ORRING (fp):

Herr lalman! Del är sant. som Gunnar Thollander säger, all denna fråga inle är ny, men den är inte sämre för det. Om man vill ha en förändring måsle

man arbeia pä det sätlel alt man lar upp ell förslag tills det slutgiltigt kan bifallas av majoriteten.

Gunnar Thollander och jag borde kunna vara överens om att del finns sä många krissymptom inom bostadsmarknaden för närvarande atl vi gemensamt skulle försöka arbeta bort de regleringar som hindrar en större rörlighet på bostadsmarknaden. På så sätt kan unga människor beredas möjligheler att komma över en bostadsrätt, genom att det går atl göra inteckningar i bostadsrätten. Det förhållandel råder inte i dag.

I ulskoUsbelänkandd kan man mellan raderna läsa all den utredare som har tillsatts för att se över bosladsrältslagen inte fick i uppgifl alt la upp frågan om möjligheten atl göra inleckning i bostadsrätt, och del beklagar jag mycket. Denna fråga är myckel angelägen, och jag beklagar all socialdemokralerna har den rigida inslällningen just lill ägandet av bostadsrätt.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Inteckning av boslads-räu

Anf. 107 GUNNAR THOLLANDER (s):

Herr lalman! Jag tänkte jusl nämna den utredare som tillkallades 1986, och som presenterade ett belänkande i januari i år om översyn av bosladsrältslagen. Precis som Ulla Orring sade fanns inle frågan om inteckning i bostadsrätt med i direktiven. Det stod nämligen atl frågor om bostadsrätt i vilka klara ställningstaganden nyligen gjorts av riksdagen inte skulle vara med. En av de frågor där ell klart slällningslagande gjorts gällde jusl inleckning i bostadsrätt. Jag tycker inte att vi behöver ta åt oss av påsläendd all vi är rigida. Jag anser i alla fall alt en bostadsrätt i detta sammanhang är en fullgod säkerhel.

Anf. 108 ULLA ORRING (fp):

Herr lalman! Del finns bevis på atl den socialdemokratiska regeringen inte har varit särskilt förtjust i bostadsrältsägandet. Frän förre bostadsministern kom elt förslag om atl en form av hembud skulle råda för HSB, Riksbyggen och andra bostadsrätter.

Jag konstaterar alt vi har olika uppfattningar i denna fråga. För min och de borgerliga partiernas del bör bostadsrältsägandet uppmuntras och inle förhindras.

Överläggningen var härmed avslulad.

(Beslul i ärendet skulle fallas vid nästa arbetsplenum.)

19 § Föredrogs

lagulskoltets belänkande

1988/89:LU25 Vissa skadesländsfrägor.

Beiräffande detta betänkande konstaterade talmannen all ingen lalare var anmäld. (Beslul i ärendet skulle fallas vid näsla arbelsplenum.)

121

Prot. 1988/89:104 20 § Föredrogs

26 april 1989 lagutskotlels betänkande

---------------------- 1988/89:LU26 Fotografers rättigheter.

Fotografers rättigheler

Fotografers rättigheter

Anf. 109 LOLA BJÖRKQUIST (fp):

Herr talman! Fotografer hör precis som konstnärer, regissörer och koreografer lill dem som skapar i samhällel. Det tror jag all de flesta håller med om. Tillsammans med kulturarbetare av olika slag dellar de i tillblivelsen av filmer. Men sedan 1960 skyddas alltså fotografernas rättigheter i en speciell fololag, medan de övriga som skapar del konstnärliga verket, dvs. filmen, skyddas av upphovsrätlslagen. Vi i folkpartiet tycker atl det är principiellt fel all fotograferna inte redan är integrerade i upphovsrättslagen. De hör ju naturligt till bildkonstnärskollektivel.

Det är myckel som ryms inom begreppen litterära och konstnärliga verk. Inom kort föreslås att också datorprogram skall räknas dil. Upphovsman fär då skydd i upphovsrätlslagen. Del är synnerligen olyckligt alt särbehandla fotograferna. Deras verk riskerar nu alt fä elt godtyckligt skydd.

Utanför Norden är fotograferna i regel integrerade. Det är de även på Island. I Danmark finns ett förslag lill en fullständig integrering.

Herr lalman! Flera skäl talar för atl fotograferna i Sverige fär sitt skydd i upphovsrätlslagen. Bl.a. bör deras alster laglekniskl behandlas precis som alla andra alster av skapande verksamhel. Likaså skulle vissa gränsdragningsproblem undvikas och samstämmigheten mellan kulturpolitik och immaterialrätl bli bällre.

En upphovsrättsutredning pågår visserligen sedan 1976. Enligl kommitté-beräiielsen för 1989 skall den ha slutfört siu arbete 1990. Vi vel att ulredningen överväger även fotorällen. Men vi i folkpartiet anser det vara självklarl atl vi skall ange vär ståndpunkt lill den sillande utredningen, för att undvika oklarheter. Det är också enligl vår mening bra för utredningen atl den fär en klar signal från riksdagen om inslällningen lill integrering av just fotografers rättigheter i upphovsrätlslagen. Därför yrkar jag bifall till reservationen till lagutskotlels belänkande nr 26.

Anf. 110 ROLF DAHLBERG (m);

Herr lalman! Som Lola Björkquisl redovisade skyddar vi litterära och konstnärliga verk genom upphovsrätlslagen. Den lagen gäller alltså inte fotografier, utan fotografier skyddas av en särskild lag. Renl allmänt kan man säga - jag håller med Lola Björkquisl pä den punklen - alt den lagen ger ett svagare skydd. Fotograferna har inte samma skydd som övriga som utövar litterär eller konstnärlig verksamhet.

Ett exempel på en sådan skillnad mellan lagarna är att fotografer måste få
sina verk klassade som konslnärliga eller vetenskapliga för alt få den
skyddslid på 50 är som gäller i upphovsrätlslagen. I annat fall är skyddel ofta
kortare än 25 är. De här olikheterna i lagsliflningen har länge gett upphov till
elt förståeligt missnöje hos fotograferna. Därför har den sittande upphovs-
122 rällsulredningen fått direktiv och arbetar för fullt med atl utreda möjlighe-

terna all stärka skyddet för fotografers verk.

Utskottet har kunskap om all ulredningen precis nu arbelar med de här frågorna. Arbelel har kommil så längl alt utredningen räknar med all inom bara några månader la ställning till frågorna. Att riksdagen i det lägel, som folkparliel föreslär, skulle gä in och göra ell uttalande lill ulredningen, som är inne i slutskedet av sitt arbele, har ulskoltsmajorilelen funnit olämpligt. Jag tror renl allmänt all riksdagen skall vara försiktig och sparsam med atl göra uttalanden när del inte är nödvändigt. Del är viktigare atl regeringen får signaler från riksdagen när riksdagen verkligen vill ha fram ell budskap lill regeringen. Skulle vi i lid och olid sända signaler till regeringen, som skulle vidarebefordra dem till olika utredningar som vi vel arbelar med frågorna, iror jag att del skulle avtrubba och minska respekten för riksdagen. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till lagutskottets hemslällan och avslag pä den reservalion som är fogad till betänkandet.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Fotografers rättigheter

Anf. 111 LOLA BJÖRKQUIST (fp) replik:

Herr lalman! Fokparliel brukar inle ge några direktiv, om vi inte tror oss vela vilken inriklning som kommittén lämpligast skall ha. Eftersom de allra flesta fotograferna vädjar om all få sin verksamhel införd under upphovsrätlslagen, anser jag all del är vikligl alt vi frän samtliga partier lalar om all del är den inriktningen som ulredningen skall ha. Vad gör vi om del inle kommer ell förslag i den riktningen, ulan fotograferna föresläs alt även i fortsättningen skyddas av fotolagen?

Anf. 112 ROLF DAHLBERG (m) replik;

Herr talman! Den här frågan är inle sä där alldeles enkel, del vet alla som har tittat litet närmare på den. Fotografer arbetar på olika häll i samhället. Många är egna företagare, mänga arbetar med renl konstnärlig folografering, andra - och väldigl många - är anslällda hos arbelsgivare som de lar fram bilder till.

Del är inte så enkell all man omedelbart kan påstå alt fotograferna tillförsäkras all rättvisa, om de bara kommer in under upphovsrätlslagen. Del är ju därför man har tillsatt den utredning som arbetar med bl.a. denna fråga. Utredningen har många fler frågor all syssla med, som bekanl, men jusl nu arbetar den intensivt med atl åstadkomma en lämplig lagstiftning när det gäller fotografers rällighder lill sina verk.

All då gä in och diktera för ulredningen, skicka meddelanden frän riksdagen om hur vi vill ha del, är för det första mycket ovanligt, och för del andra lycker jag alt det är direki olämpligt.

Hur skall vi dä reagera, om det inle kommer ell bra förslag frän ulredningen? säger Lola Björkquisl. Då får naturligtvis alla som lillhör den här kammaren återkomma med motioner och krav på hur de vill ordna rättsskyddet för fotografer. Det är min personliga övertygelse och lagutskottets majoritets övertygelse att den ulredning som nu arbelar kommer all lösa de uppgifter som förelagts den.

Med det. herr lalman, vill jag återigen yrka bifall till utskottets hemställan.

123

Prot. 1988/89:104 Anf. 113 LOLA BJÖRKQUIST (fp) replik:

26 april 1989 Herr talman! Jusl därför all det kan vara så komplicerade frågor atl lösa är

~ ~. .. . , det ju bra om utredningen får veta vilken inriktning som kan vara den

Fotografers rättigheter ', , ,■, = .,.. , . ,, , ,,.

lämpligaste alt arbeia med. Pa sa vis far man också snabbare dl skydd för

folograferna, för del är del de vill ha.

Anf. 114 ROLF DAHLBERG (m) replik:

Herr talman! Del är oerhört svårt all förslå folkpartiets resonemang i den här frågan. När vi är överens om att del är en komplicerad fråga, som man har tillsatt en utredning för, vilken nu arbelar för fullt, dä skulle vi hell plötsligt visa på alt en viss lagsliflning är den bäsla.

Del måsle väl vara bällre atl vi återkommer när vi har fåll se vad utredningen kommer fram till. När vi har värderat utredningsresultatet, kan vi säga atl vi inle lycker atl utredningen har lyckals - om del nu är detta vi lycker. Då är det läge för alt återkomma i frågan.

All riksdagen så att säga i förväg lar slällning i en myckel komplicerad fråga är ytterligt ovanligt. Del hör inle lill vanligheterna att någon över huvud lagd kräver av riksdagens ledamöler alt de skall la ställning på ell sådanl underlag som det vi har i dag. Folkpartiets agerande i den här frågan förvånar mig verkligen.

Talmannen anmälde all Lola Björkquisl anhållit all lill prolokollel få antecknat atl hon inle ägde räll lill yllerligare replik.

Anf. 115 ELISABETH PERSSON (vpk):

Herr lalman! Nästan ingenting är enkell här i världen, det häller jag med Rolf Dahlberg om. Det är inte heller så vanligt all riksdagen tydligt anger målet för var en ulredning skall landa.

Jag tycker att det är litet olyckligt alt motionärerna har formulerat sig som de har gjort, men eftersom vi i vpk i princip delar uppfaiiningen all del finns goda skäl för all folografers verk, som framställs i konstnärligt syfte, skall jämställas med andra bildkonstverk med avseende pä upphovsrätten, vill jag med dessa få ord yrka bifall lill reservationen.

Anf. 116 ELISABET FRANZÉN (mp);

Herr lalman! Frågan om fotografernas rättigheter är komplicerad. När vi behandlade den i utskottet kunde jag inte ta slällning, och vid voleringen avsiod jag från att rösla. Men efler att ha tänkt mera har jag kommil fram lill ell ställningstagande.

Jag ville inle slödja folkpartiets reservalion då, men jag lycker alt del är vikfigt all fotograferna får ell bältre skydd för sina rättigheter. Å andra sidan pågår upphovsrättsutredningen, och man säger all ell belänkande är pä väg och kommer under 1990. Jag vet dock atl det har sagls alt del skulle vara klarl hösten 1988 och även tidigare, och folograferna vänlar.

Utredningen har alltså dröjt. Jag skulle vilja skynda på den genom atl säga

atl folograferna skall ha sina rättigheter med i upphovsrätlslagen. Emellertid

är det inle sä enkell längre med fotografier atl de bara är framställda på

124 silverpläl, ulan del kommer fram en mängd nya tekniker som fotograferna

använder, datortekniker och annat. Del finns också blandtekniker. Alll delta måsle skyddas i en ny lag, och del finns inte underlag för det i dag.

För att kunna stifta en ny lag behövs det en ulredning, och då går det trots allt fortare atl vänta pä atl den sillande utredningen skall bli färdig. Därför slår jag i dag bakom utskollels ställningstagande och avvaktar ulredningen. Det gäller dock inle hela miljöpartigruppen, så en stor del av de övriga miljöpartisterna kommer all rösla för folkpartiets reservation.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Vissa sekretessfrågor rörande skyddel för enskilds personliga förhållanden m.m.

Överläggningen var härmed avslulad.

(Beslul i ärendel skulle fattas vid näsla arbetsplenum.)

21 § Föredrogs

konstilutionsulskotlels belänkande

1988/89:KU25 Vissa sekretessfrågor rörande skyddet för enskilds personliga förhållanden m.m. (prop. 1988/89:67 delvis).

Vissa sekretessfrågor rörande skyddet för enskilds personliga förhållanden

Anf. 117 ELISABETH FLEETWOOD (m):

Herr lalman! Konslilutionsutskonels betänkande 1988/89:KU25 behandlar ökat sekretesskydd för vissa särskilda fall. De särskilda fallen är en myckel lilen grupp av människor. Det är en utsatt grupp, en grupp som behöver slöd och skydd, och del är en form av skydd som betänkandet handlar om.

Redan förra året hade de borgerliga ledamöterna i konslitulionsulskottel en reservalion där vi sade följande: "Ulskollel delar den i motionerna gemensamma grundtanken atl de som ulsälls för misshandel eller Irakasserier bör beredas ett längre gående sekretesskydd än vad propositionsförslaget innehåller."

Vi kan konstalera alt situationen sedan dess inle har blivit annorlunda, ulan atl del i teorin finns ell skydd men alt i praktiken della skydd inte håller. Vi har därför upprepat den här reservationen, som nu även del nya miljöpartiet ställt sig bakom.

Jag har så svårt atl förstå varför socialdemokralerna och kommunisterna inte är eniga med oss i den här frågan. Hur i all världen tror de all dessa ulsalta människor skall bli skyddade, hjälpta, av en lagparagraf som stämmer i teorin men inle i praktiken?

Har del gått preslige i frågan? Är det för att man tidigare inte har tagit ställning för ell starkare sekretesskydd som man inle vill göra del nu? Jag vill föra den frågan vidare lill företrädaren för utskottets socialdemokrater, som i dag är Olle Svensson, och lill vpk.

Anf. 118 BENGT KINDBOM (c):

Herr talman! I den proposition som regeringen lade fram om sekretessfrågor inom undervisningsväsendel kom del slörsla inlressel alt ägnas ät frågan om sekreiessbeläggning av bibliolekens länlagarregisler. Del intresset

125

Prot. 1988/89:104 gjorde att den frågan inle kom med bland dem som tas upp i det här
26 april 1989 betänkandet; den älerkommer sä småningom pä riksdagens bord.

---------------------- Vi behandlar nu några andra frågor, som i och för sig inte är ointressanta.

Vissa sekretessfrågor jg kommer, herr lalman, inle aU utnyttja hela min laletid för det här-
rörande skyddet för en- j betänkandet legal pä kammarens bord nu i älta plenidagar borde del vid
skilds personliga för- j jggj inläst. Jag skall bara korlfaUat beröra de reservationer där
hållanden m.m. centerpartisterna finns med.

Vi menar all man bör gä vidare med en översyn av sekretessen på skolväsendets område; man skall inle slanna vid del förhällandel all regeringen nu har avslagit en skrivelse från Psykologförbundd om sekretess. Sekretesslagstiftningen är dl kompliceral område där olika s.k. myndigheter är inblandade; Lärarna har en sekretessregel, psykologer och kuratorer en annan, och skolsköterska och skolläkare en tredje. Dessa olika sekretessregler är olika stränga.

Vi har från centerpartiet godtagit att man inle gör den reglering som psykologerna kräver, men vi menar atl man måste fortsälla utredningsarbetet - elever som kommit snett eller som är pä väg att komma snett i samhällel behöver så mycket hjälp och slöd. Föräldrarna, skolan, andra myndigheter och polis bör kunna samverka för den unges bäsla.

När vi nu i reservalion 2 yrkar atl man skall gå vidare vill vi göra del med anledning av den ulredning som riksdagen tidigare har ullalal sig för. Del gäller då sekretess mellan myndigheter på hälso- och sjukvårdens område. Eflersom reglerna när del gäller skolhälsovärden anknyter lill detta lycker vi att det är ell lämpligt ulredningssammanhang all la upp detta i.

Jag övergår därefler till sekretess i vissa särskilda fall. Det gäller dä namnändringar, men del gäller också skyddet för kvinnor som utsätts för misshandel eller trakasserier. Här har riksdagen vid tidigare tillfällen varit beredd alt vidla åtgärder såsom besöksförbud och all lilläla beslul om sekretess i namnärenden, men dä inträder den myckel märkliga situationen att detta icke är heltäckande. Först fattar man dl beslul till skydd för dessa utsatta kvinnor, men sedan är man inte beredd alt fullfölja det. Man låter den sekretessen verka på bara vissa områden. I della kan vi inle se vare sig logik eller konsekvens. Jag har i princip samma fråga till Olle Svensson som Elisabeth Fleetwood hade: Hur kan man försvara del? Man ger med ena handen men tar tillbaka med den andra. Det är inte särskill meningsfullt.

I del sammanhanget lalar man om sekretesskydd i vissa register. 1 ett särskill yllrande har Bertil Fiskesjö och Rosa Öslh tagit upp någol som vi aktualiserat i en molion, nämligen alt man också i administrationen i övrigt skall kunna vidareföra den här sekretessen. Del har förekommit upprörande fall - jag kan inte relatera dem här- där ett sådant sekretesskydd hade kunnat vara lill hjälp för en enskild person. Vi menar från centerns sida - vi får säkerl anledning alt återkomma lill del - all har man fält den vidgade sekretessen för att man inle skall bli förföljd skall den slå igenom även i administrationen i övrigt, exempelvis inom arbetsmarknadsutbildning eller vad det nu kan vara för verksamhel.

Slulligen, herr talman, skall jag bara nämna varför vi har reserveral oss för

sekretess inom kommundelsnämnder m.m., trots att utskoltd pekar pä alt

126 en kommitté redan arbetar med del här. Del är 1988 års kommunallagskom-

mitte, som jag själv råkar vara ledamol av. Vi har i del här sammanhanget knutit del till den utredning som gäller sekretess pä hälso- och sjukvårdens område. Vi menar atl det är myckel komplicerat, och kommunallagsulred-ningens uppgift är inle alt gå igenom sjukvärdssekrdessen i någon vidare mening. Därför har vi reserveral oss på den punklen.

Herr talman! Med della vill jag yrka bifall till reservalionerna 2,4 och 5 och i övrigt till utskottets hemställan.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Vissa sekretessfrågor rörande skyddeiför enskilds personUga förhållanden m.m.

Anf. 119 ROLF L NILSON (vpk):

Herr talman! Jag länkle beröra tvä frågor i det här betänkandet och även la tillfället i akt all försöka besvara de frågor som Elisabeth Fleetwood och Bengt Kindbom slällde.

Det finns en vpk- och miljöparlireservation till belänkandet, och den gäller sekretessreglerna för den skolpsykologiska verksamheten. Del är en gammal hjärtefråga för Psykologförbundet atl kunna arbeia under samma sekretessbestämmelser som skolhälsovärden. Jag tror inle all det här är fråga om en prestigekamp ulan all det är ell reellt yrkesmässigt behov som ligger bakom den begäran som förts fram av Psykologförbundd och som vi sedan har slälll oss bakom.

I konlakten med psykolog kommer del fram sä känsliga och intima uppgifler om barns och familjers levnadsförhållanden atl den som lämnar de uppgifterna måsle kunna vara absolul säker pä all de inle förs vidare lill någon som man inle vill all de skall föras vidare till. Man skall alltså i absolut förtroende kunna vända sig till skolpsykologen, om skolpsykologens arbete i väsentliga avseenden skall kunna vara meningsfullt.

Del har anförts invändningar mol Psykologförbundets och psykologernas krav om att skärpt sekretess för den skolpsykologiska verksamheten skulle medföra samarbetssvärighder mellan psykologerna och lärare och annan personal inom skolan. Del finns förvisso samarbetssvärighder inom skolans område, men de beror i myckel liten grad på de sekretessbestämmelser som finns, och de kommer knappast all öka om sekretessen skärps för psykologerna. Psykologförbundd har gång på gång understrukit all man är medvelen om problematiken och atl del förslag man har fört fram inte innebär ökade svårigheter alt samarbela - ivärlom underlättas del kuraliva, del elevsociala och del elevvårdande arbetet, om arbdsmöjlighelerna för psykologerna förbällras. Med dessa få ord vill jag yrka bifall till reservalion nr 1 lill belänkandel.

Sedan lill den andra, yllersl vikliga frågan. Del är den som berör skyddel för enskild. I proposilionen finns elt förslag lill ändring i sekrdesslagen. Vi lycker del är bra atl del kommer nya beslämmelser för sekretess om enskilds personliga förhållanden. Del sägs i utskottets majoritetsskrivning atl man, trots all del finns en ny lagstiftning som är endasl ell år gammal pä området, redan nu kan konstalera atl lagsliflningen inle har varit tillräcklig utan atl del finns ett behov av ökad sekretess pä området.

Utskoltsmajoriteten förutsätter all frågan tas upp lill förnyade överväganden, och atl regeringen återkommer till riksdagen med en redovisning av sina överväganden. Jag kan inte finna annal än atl om del i den här delen finns en skillnad mellan majoritetens och reservanternas uppfattning, sä är den

127

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Vissa sekretessfrågor rörande skyddel för enskilds personliga förhållanden m.m.

skillnaden hårfin. Jag menar alt del i sak inte finns någon skillnad.

Den övriga diskussionen har gällt de motsättningar som finns mellan majoriteten och minoriteten i utskottet när det gäller frågan om hur lält del skall vara all byta personnummer. Ulskoltsmajorilelen konslalerar i sin skrivning-bl.a. med hänvisning fill en frågedeball i riksdagen den 4 februari 1988 i vilken Kjell-Olof Feldl var inblandad - all det finns möjlighet atl byta personnummer och alt finansministern var beredd atl medverka lill att personnummerbyle skulle kunna ske.

Reservanterna säger atl detta endast har skell i några enstaka fall. Men om jag har förstått del hela räll är det jusl della som är avsikten. Personnummerbyle skall bara ske i några enstaka fall. Det kan väl inle vara reservanternas avsikt alt människor i slor omfattning, kvinnor och män som är förföljda och trakasserade, skall lösa dessa problem genom atl byta personnummer och identitet? Även om man byter personnummer kan man inle skapa ell absolul skydd. Om man är mycket enträgen går del ändå atl leta upp dl offer. Vi i vpk menar atl det krävs andra ålgärder från samhällels sida. Samhället skall givelvis garanlera ett skydd för kvinnor, barn och för övriga som har behov av della. För detta ändamål har staten tillgång till en apparat - polis och andra myndighder- som skall genomdriva della. Vpk:s uppfattning är alt det skall vara möjligt all byta idenlitd, men atl della endast skall ske i undantagsfall. Vi anser därför alt reservation 4 får betraktas mer som en okynnesreserva-lion.

Anf. 120 ELISABETH FLEETWOOD (m) replik:

Herr lalman! Man kan verkligen undra vad som här menas med ordet "okynne", eftersom det används i del här sammanhanget. Rolf L Nilson säger alt man i vpk i det här fallel vall att liera sig med socialdemokraterna, och han säger att han förutsätter all en ändring kommer alt ske om en sådan behövs. Orsaken till att vi redan förra årel log upp frågan i en reservation var, som jag och också Bengt Kindbom tidigare påpekade, alt ingenting hade skett. Nu har del gäll elt är lill, och ändå säger Rolf L Nilson att det egentligen inle finns någon skillnad i uppfattning.

Rolf L Nilson frågar om vi anser all byte av personnummer skall användas i slor omfattning. Jag tror all han t.o.m. påstod all vi ansåg della. Men Rolf Nilson förslär säkert själv alt detta inte är avsikten. Vi reservanter vill, som Kjell-Olof Feldt också sade, att om bestämmelserna behöver skärpas, skall detta också ske.

Det har gått lång tid, och det är jusl de mesl utsatta människorna som drabbas av atl utskottsmajoritelen lider av beslutsvånda. Utskottet har därför inte kunnal förenas i reservationen. Jag hade gärna sell den reservationen som dl enigt uttalande frän ulskoltets sida.

128

Anf. 121 ROLF L NILSON (vpk) replik:

Herr talman! Jag delar Elisabeth Fledwoods uppfallning all del hade varit bäst med ett enigt uttalande från utskottets sida.

Jag vill vidhålla min uppfattning alt det i sak är ytterst små skillnader, om del ens är några, mellan del majoriteten uttrycker i sin skrivning och det som står i reservationen. Jag lycker att vi borde ha kunnat bli eniga om majoritelsskrivningen.

Anf. 122 ELISABETH FLEETWOOD (m) replik:

Herr talman! Det sista som sades var uppmuntrande. Jag antar all Rolf L Nilson kommer all rekommendera sina partikamraler alt förena sig rned oss reservanter när det gäller reservalion 4. I så fall kommer vi en bra bil på väg, Rolf Nilson.

Anf. 123 ROLF L NILSON (vpk) replik:

Herr lalman! För all undvika misstag och missuppfattningar kommer vi i vpk atl vidhålla den mening som vi hade i utskottet.

Anf. 124 CLAES ROXBERGH (mp):

Herr lalman! I kväll behandlas två belänkanden som ganska ordenlligl berör den enskilda människan. Det är dels fråga om det betänkande vi nu behandlar, KU25, dels belänkande KU28 om datafrågor som kommer atl behandlas senare i dag.

Del är för miljöpartiets del avgörande att del skapas elt skydd för den enskilda människan. När jag hör del som Rolf L Nilson säger blir jag deprimerad. Vi har i della land personnummer, soin medför avsevärda nackdelar för den enskilda människan. De skapar möjligheler lill samkör-ning, försäljning av uppgifter och identifiering av personer. Det som alldeles nyss diskuterades, och som las upp i reservation 4, är en av personnumrens nackdelar. Man kan lätt söka upp personer och l.ex. trakassera kvinnor. Del borde dä också vara samhällets skyldighet all erbjuda utbyte av personnummer. Del borde vara en självklarhel. Jag begriper inle hur vpk kan försvara siu ställningstagande. Del borde vara fullkomligt naturligt att mildra konsekvenserna av personnummeranvändningen.

Alla personer som är förföljda borde få lillslånd all byla personnummer. Det borde vara rimligt alt ge förföljda kvinnor och andra del skydd de kan fä. Vi har ju själva skapat detta syslem för regislrering som medför alt man kan finna människor sä lätt.

Så till de övriga reservationerna. Vi menar atl del är rimligt all uppgifler till skolpsykolog får samma sekretesskydd som inom elevhälsovården. Del är också rimligt atl del sker en översyn av den lolala sekretessen på skolområdet.

Vi menar också all det är rimligt alt uppgifterna som lämnas till kuralorer m.fl. inom AMU-verksamheten fär ett likarlat sekretesskydd.

Jag vill härmed, herr lalman, yrka bifall lill de reservationer där miljöpartister finns med som undertecknare.

Anf. 125 ROLF L NILSON (vpk) replik:

Herr lalman! Jag tycker det är tråkigt atl jag skall medverka lill atl göra Claes Roxbergh deprimerad, men jag lycker å andra sidan all Claes Roxbergh ullrycker sig ganska slarvigt och dessutom ganska farligt. Han kan med sill anförande bidra fill all sprida en sorls övertro på hemlighetsmakeri, aU man kan trolla borl angelägna samhällsproblem genom alt byla eller eventuellt avskaffa personnummer. I den här frågan lycker jag alt Elisabeth Fleetwood argumenterar mer genomlänkl och sakligt.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Vissa sekretessfrågor rönmde skyddet för enskilds personligaförhållanden m.m.

9 Riksdagens protokoll 1988/89:104

129

Prot. 1988/89:104 Anf. 126 CLAES ROXBERGH (mp) replik:

26 april 1989 Herr talman! Jag kan inle komma ifrån all vi trots alll har byggt upp ell

Vissa sek f° samhälle, som är baserat pä datasystem och personnummer. Del är faktiskt

j , ,, „.. detta system som möjliggör att man kan finna människor sä lätt. Vi måsle
rörande skyddet for en- '

,., . ,. ,.. vidla åtgärder mol della. Elt sätt är atl underiälta bvte av personnummer.

skilds personUga for- -

, .,, , Ett annat säll är alt bryta ned de stora dalaregislren. Ytterligare ell säll är alt

inte sälja uppgifler, vilkel vi kommer in pä i del senare betänkandet.

Jag finner det alarmerande att vpk väljer en lättvindig linje. Man väljer

inle alt stödja det mest radikala alternativet, som jag anser all reservafionen

slår för.

Anf. 127 ROLF L NILSON (vpk) replik:

Herr lalman! Det låter pä Claes Roxberghs argumentation som om han försvarar en annan reservalion än den som finns i trycket. Del hade varil lällare atl polemisera mol honom, om del hade funnils en miljöparlireservation, som ullrycker de uppfattningar som han ullrycker här, i slällel för en med de borgerliga gemensam reservalion. som - jag vidhåller del - enbart hårfint skiljer sig från ulskotlsmajoritetens skrivning.

Det finns alltså i reservationen inga krav på avskaffande av personnummer. De motioner som reservationen vill bifalla talar just om att man ;' undaniagsfaU skall kunna byta personnummer.

Anf. 128 CLAES ROXBERGH (mp) replik:

Herr lalman! Miljöparliels uppfallning är naturligtvis betydligt mer radikal än den här reservationen - sä till vida har Rolf L Nilson rätt. Men vi har valt att stödja reservationen därför all vi uppfattar all den går längre än ulskollds skrivning. Där slär: "Enligl ulskollel bör den förordade översynen även avse" frågan om byte av personnummer, och del uppfattar vi som en möjlighel lill en stärkning av rätlen atl byta personnummer.

Anf. 129 OLLE SVENSSON (s):

Herr lalman! Del förhäller sig så atl della ärende har vandrat fram och tillbaka på föredragningslistan, och Ulla Pettersson som skulle ha företrätt oss är tyvärr inte här. Då fär väl utskottets ordförande träda till.

Jag vill bara kommenlera de reservationer som finns, men jag vill ändå också nämna att del i proposilionen fanns förslag lill fem olika ändringar av sekretesslagen och atl det behandlades tre framställningar om ändringar. Vi älerkommer alltså, som Bengt Kindbom var inne på, till det som rör uppgifler i bibliolekens läntagarregister. Där går utskollel fram med en lagrådsremiss, som redan nu är i slorl sett klar, med förslag till en ny sekretessbestämmelse. Del är utskottets avsikt alt slutbehandla frågan under maj månad.

Den första reservationen gäller sekretesskydd för uppgifter hos skolpsyko
log. Jag har, jämte någon annan ledamol av ulskollel, diskuterat den frågan
med företrädare for Sveriges Psykologförbund. I och för sig tycker jag all de
har stort inlresse för de här frågorna, och jag förslår mycket av deras
resonemang. Men ändå, efter all ha tänkt närmare pä della, lycker jag atl
130 man kan slälla sig bakom de utförliga skäl som ges i propositionen för

bedömningen att man bör vara försiktig med all skärpa lagstiftningen pä del här områdel. Det är ju en sak som konslilulionsulskoUd har all anledning att verka för. Offentlighet är huvudregeln för oss, och sekretess skall bara vara någonting man tillgriper när det anses finnas ell mycket stort behov för detta. Jag menar, gentemot vad som har sagls i den reservationen, att man med nuvarande sekretessbestämmelser har tillräckliga möjligheler all lösa de här frågorna. Del behövs inte någon yllerligare reglering pä det området. Det är med hänvisning lill detta förhällande som utskottet avslyrker reservationen och de motioner i ärendet som begär en ulökad lagstiftning.

Jag vill också säga några ord lill Bengt Kindbom om den reservalion som centerparliel har avgivit. Man vill ha en bred utredning för all göra en översyn pä skolväsendels område gällande sekrdessen internt inom skolan och mellan skolan och andra myndigheter. Jag menar att man frän regeringens sida måste bevaka sekrdessinlressd men alt del inle finns behov av en sä här stor utredning-jag tror all del ofla är mer till skada än till gagn. Del blir en sump som man hänvisar frågor lill, och det hindrar aktivt arbete under mellantiden. Däremol har vi frän utskottets sida sagl all man bör vara uppmärksam pä de här frågorna.

1 en av motionerna och en av reservationerna - jag tror det är miljöpartiet som stödjer den - diskuteras sekretess för uppgifter inom arbetsmarknadsutbildningen. 1 propositionen finns olika förslag, men man vill inle gå så längl som miljöpartiet vill. Utskottet avstyrker molionen, som förordar att den socialkuraliva verksamheten inom AMU-utbildningen belraklas som en självständig verksamhetsgren i sekretesslagens mening. Jag lillslyrker proposilionen även i denna del, och miljöpartiet är ensamt om att ha invändningar pä den punkten.

Om jag lill slut skall säga någoniing om den debalt som här har förts om vad man kallar ytterligare ökat sekretesskydd i vissa särskilda fall, vill jag anföra all jag redan föregående gäng när jag lyssnade till debalten - jag deltog inte i den - tyckte atl den hade lilel känslomässiga övertoner. Vi torde vara överens om alt vi alla bör skydda dessa kvinnor och all del finns ett slorl inlresse för all de fär skydd. Men här har faktiskt skelt en ulveckling, som innebär all man nu har slörre möjligheler än tidigare atl skydda dessa förföljda kvinnor. Utskottet erinrar om all fr.o.m. den 1 januari 1988 gäller en skärpning av bestämmelserna om folkbokföringssekrdess. Den nya bestämmelsen innebär alt uppgifler om enskilds personliga förhållanden, l.ex. namn och hemadress, i vissa fall kan skyddas av bokföringssekretess också när de förekommer i myndighdsregisler som endasl omfattar ett begränsat urval av befolkningen.

När vi sist diskulerade detta lagstiftningsärende, underströk utskottet viklen av atl man inom regeringskansliet forllöpande ägnar frågan största uppmärksamhet. Enligl utskottet kunde inle uteslutas ell behov av ell ytterligare utvidgat sekretesskydd. Utskottet förutsatte atl regeringen i sä fall skulle vidta nödvändiga åtgärder.

Här vill jag helt inslämma i vad Rolf L Nilson nyss sade. Utskottet anser -inle utskottets majoritet - att man bör vidta åtgärder pä delta område. Hur kan del kallas handlingsförlamning, när utskollel säger all man skall vidla åtgärder? Jag fattar del inle. Del är i stället egendomligt all man skall behöva

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Vissa sekretessfrågor rörande skyddet för enskilds personUga förhållanden m.m.

131

Prot. 1988/89:104 reservera sig när det finns en så klar skrivning från utskottet. Det verkar
26 april 1989 egendomligt atl man muckar gräl i en fråga där man är överens. Vilka syften

Vissa sekretessfrågor rörande skyddeiför en skilds personliga förhållanden m.m.

kan man ha med delta?

Del är ingen handlingsförlamning - det är klara skrivningar. Jag behöver inte upprepa det som Rolf L Nilson cilerade.

Likaså vill jag gärna undersiryka vad vi säger i anslutning lill ell frågesvar av finansminister Kjell-Olof Feldl. Han sade att han var beredd atl medverka lill alten enskild, som har utsatts för våld och förföljelse och som inte har fält tillräcklig hjälp genom alt uppgifl om namn och adress sekrdessbelagls i olika myndighdsregisler eller genom andra former av slöd, skapar sig en ny identild genom personnummer- och namnändring. Sä slår del: "Utskottet instämmer i finansministerns uttalande."

Varför dä misstänkliggöra oss? Vi har ju en klart ullalad uppfallning i de här frågorna!

För alt undvika atl förlänga debatten vill jag med della yrka bifall lill utskollels hemställan i samtliga delar.

Anf. 130 ELISABETH FLEETWOOD (m):

Herr lalman! Lät mig först yrka bifall lill reservalion 4, eftersom jag tror all jag glömde atl göra det i mill huvudanförande.

Med anledning av vad Olle Svensson sade om sekretess gällande lånlagar-register pä bibliolek vill jag nämna all det gläder mig atl del blir en lagrådsremiss. Den här frågan har tagits upp lill behandling av flera partier i utskollel. Redan förra året väckte moderater en molion om denna sak, och i är har flera andra partier ulöver vårl egel gjort del.

Offentlighet är en huvudsak för konstilulionsulskollel, sade Olle Svensson, när vi talade om integritet och yttrandefrihet. Ja, det håller jag med om, men när det behövs sekretesskydd måsle vi vara beredda all tillgripa sådant.

Olle Svensson säger vidare atl vi slår in öppna dörrar, alt ulskoltsmajorilelen inle har varil handlingsförlamad osv. Kjell-Olof Feldt gjorde sill uttalande den 4 februari 1988. I dag hänvisar ulskollsmajorilelen till vad finansministern dä sade och instämmer i hans uttalande. Jag tycker inle alt det är särskill handlingskraftigt att enbart inslämma i ell uttalande från den 4 februari 1988. Ulskoltsmajorilelen borde ha kunnal handla belydligt kraftfullare.

Debalten har känslomässiga övertoner, sade vidare Olle Svensson. Det tror inle jag. Vi försöker nog hålla deballen ganska neutral. Samiidigi vel vi all del handlar om myckel svårl utsatta människor.

Vi är nog ganska många här i riksdagen som i morgon är inbjudna lill Alla kvinnors hus på Svartensgatan intill Slussen för alt få ny information om dess verksamhel. Om nu arbetet i kammaren tillåter oss all gå dil, kommer vi säkerligen all fä informalion som visar all det hade varit klokt alt göra reservalion 4 lill huvudförslag.

Anf. 131 BENGT KINDBOM (c):

Herr lalman! Beträffande reservalion 2 om forlsatl översyn av sekretessen

pä skolans område säger Olle Svensson att en sådan skulle förhindra elt

132 aklivl arbele. Min fråga till konsiiiutionsulskollets ordförande blir då om

han hade för avsikt att förhindra ell aktivt arbete, när han klubbade ett majorildsutlalande om alt vi skulle begära den här ulredningen hos regeringen. Kan del vara sä? Jag tror inle del. Vi förhindrar alltså ingel arbele när vi kräver att den utredning som utskottet har begärt på hälso- och sjukvårdsområdet också skall behandla den ytterst vikliga frågan om sekretess på skolans område.

Olle Svensson säger vidare alt det förekommer känslomässiga övertoner i diskussionen om elt vidgat sekretesskydd för kvinnor som är trakasserade eller förföljda. Vi har att gä tillbaka lill beslutet om en utvidgning av detta sekretesskydd. I den diskussion som föregick delta beslut framlades förslag om att sekrdessbelägga uppgifler i samlliga personregister. Det förslaget avvisades, och man gick inte sä långt. Det sägs att det skall ske en utvidgning av sekretessen i vissa register, och man inriktar sig då på regisler som omfattar ett förhållandevis slorl urval av befolkningen. Med slöd därav har man i sekrdessförordningen bl.a. sekrelessbelagl rikspolisstyrelsens cenlrala passregisler, trafiksäkerhelsverkds bil- och körkortsregisler saml felpar-keringsregister och några andra regisler. Del är där skillnaden mellan oss finns. Vi säger att elt totalt sekretesskydd måste komma till stånd, om vi vill uppnå det skydd för trakasserade kvinnor som avses.

Vad beträffar frågan om personnummer lorde ett instämmande i vad som sagts i en interpellationsdebatl här i kammaren ha ett begränsat konslitulio-nelll värde.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Vissa sekretessfrågor rörande skyddet för enskilds personligaförhållanden m.m.

Anf. 132 OLLE SVENSSON (s):

Herr lalman! Läl mig först säga till Bengt Kindbom att jag inle lalade om den översyn som skall ske på hälso- och sjukvårdsområdet, ulan jag lalade om hans krav pä en parallell översyn på skolväsendets område. Jag ansåg all del kravel gick för långt. Del går nog alt ordna den saken på annat sätt utan all företa en så bred översyn.

Två saker vill jag vidare säga till både Bengt Kindbom och Elisabeth Fleetwood. Det finns möjligheler alt skapa sig en ny identitet genom annal personnummer och namnändring. Det är så jag har tolkat finansministerns yttrande.

Om utskottsmajoriieten anklagas för handlingsförlamning, då bör väl denna majoritet ha rätt alt tala om vad den har sagt, och den har sagl så här: "Den nya lagstiftningen har visserligen endasl varil i kraft i drygl elt är men den fortsatta ulvecklingen synes klarl visa all del finns ett behov av ökad sekretess pä förevarande område. Utskottet förulsälter alt frågan tas upp lill förnyade överväganden och att regeringen i lämpligt sammanhang återkommer lill riksdagen med en redovisning av dessa överväganden."

Del hade varit bra om elt enhälligl utskott hade ställ bakom delta uttalande. Det behövdes ingen reservalion. På säll och vis försvagar den riksdagens ställningslagande i frågan. Det är alltså klara verba från utskoltsmajoriteten . Tala gärna om del vid den nämnda informationskonferensen för förföljda kvinnor. I fråga om deras silualion har vi inga skiljaktiga uppfattningar.

133

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Vissa sekretessfrågor rörande skyddel för enskilds personliga förhållanden m.m.

Anf. 133 BENGT KINDBOM (c):

Herr lalman! I reservalion 2 säger vi atl denna översyn bör ske i den utredning som Olle Svensson själv har tillstyrkt tillsättandet av. En sådan översyn kan alllsä inle ulgöra ett hinder för ett aktivt arbele. Skolhälsovår-dens verksamhet är ju sä nära förknippad med psykologers och kuratorers arbele. Jag kan således inte finna någon rimlig grund för påståendet atl den nämnda översynen skulle bidra till passivitet i lagstiflningsarbetet.

Förra gängen vi behandlade frågan om sekretess i namnärenden ville vi all man skulle gå längre än man gjorde. När vi på nyll lar upp frågan blir Olle Svensson irriterad, men del kan inle hjälpas. Vi fullföljer ändå diskussionen, dä vi anser att del är möjligt atl gå längre och all del bör ske sä snabbi som möjligt.

Anf. 134 ELISABETH FLEETWOOD (m):

Herr lalman! Utskottets ordförande säger all möjligheter finns atl skapa sig en ny identitet. Del är rikligt, men dessa möjligheler är inte lillräckliga. Vi har konstaterat alt en grupp människor som skulle vara i behov av en identitelsändring, personnummerändring och vad som kan följa därav, kommer i kläm.

Olle Svensson läser sedan ur konstitutionsulskoliels belänkande 25 och slutar med all säga alt utskottet föruisäller atl frågan las upp lill förnyade överväganden och att regeringen i lämpligt sammanhang återkommer fill riksdagen med en redovisning av dessa överväganden. Det lycker jag närmast liknar handlingsförlamning. Man hänvisar bara lill atl regeringen skall la upp frågan i lämpligt sammanhang. Är inte del mesl lämpliga sammanhanget att göra det när vi behandlar frågan här? Är det inle också ett lämpligt sammanhang atl göra det när människor slår larm om att de inte kan få det sekretesskydd som de upplever all de måsle fä? Varför är del olämpligl alt ta upp frågan lill behandling här i dag?

Anf. 135 OLLE SVENSSON (s);

Herr lalman! Nu lycker jag all vi strider om påvens skägg. Vi vill alltså alt regeringen skall ta ad notam vad vi säger i utskolld och vid lämpligl tillfälle och i lämpligt sammanhang aktualisera frågan. Vad gör ni i reservationen? Ni vill skriva till regeringen och be den att göra något. Del är väl del som hela diskussionen handlar om. Varför skall vi strida om del, när vi egenlligen är överens?

Anf. 136 ELISABETH FLEETWOOD (m):

Herr lalman! Jag tror i alla fall inte all man kan kalla detta en strid om påvens skägg. Vi har lagl fram den här reservationen tvä år i rad, och skillnaden är alt Olle Svensson och majoriteten lillhör regeringspartiet och därför har större möjlighel - hade jag hoppals - all genomdriva den här förändringen än vad vi har. Vi fortsätter med våra reservationer, och kanske vi med en annan regering får den förstärkning av sekretesskyddet som vi vill ha.

134

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslul i ärendel skulle fallas vid nästa arbetsplenum.

22 § Föredrogs

konstitutionsulskollets betänkande

1988/89:KU27 Arvoden i vissa riksdagsorgan, m.m. (förs. 1988/89:22).

Arvoden i vissa riksdagsorgan, m.m.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Arvoden i vissa riksdagsorgan, m.m.

Anf. 137 ROLF L NILSON (vpk):

Herr lalman! Riksdagsledamöternas löner blir ibland föremål för ganska populistiska debatter. Den nuvarande ordningen, atl riksdagen inle själv avgör den frågan utan löneindex följer vissa slatliga tjänstemäns löner, tycker vi i vpk är bra. Del skall väl också konstateras all riksdagslönerna i Sverige inle ligger särskilt högt internalionelll. Men viktigare än lönerna är faktiskt alt riksdagsledamöterna ges goda arbetsmöjligheter och fär sådan service atl de verkligen kan leva upp till rollen atl vara folkets främsta förelrädare. Där återstår en del atl göra.

Sett i det här sammanhanget är naturligtvis inte förslaget om höjda arvoden för vissa uppdrag inom riksdagen någon stor fråga, men principiellt anser vi inte alt vissa lyper av uppdrag särskill skall arvoderas. Riksdagsuppdraget får ses som en helhel, och del är svårt alt begripa varför l.ex. uppdraget som ledamot i riksdagens förvaltningsstyrelse skall arvoderas med en lusenlapp i månaden. Vpk yrkar avslag på förslagel om höjning av dessa arvoden och föreslär en översyn av systemet med särskilda arvoden för vissa uppdrag.

Med detta ber jag all fä yrka bifall till reservationen i belänkandet.

Anf. 138 MARIANNE SAMUELSSON (mp):

Herr lalman! Att vara folkvald är ell stort förtroende - elt förtroende som man fäll av dem som lagl sin röst pä en enskild person eller pä ett parti. För della förtroende, som alla vi som sitter här i kammaren har fått, erhåller vi arvode - ett enligl milt förmenande ganska högt sådant.

Av väljarna förväntas del att vi utför politiskt arbele, där vi bl.a. tar del av den verksamhel som bedrivs här i huset i form av olika uppdrag. Del stora, lunga jobbet görs ju i utskotten. Dessutom tillkommer en hel del andra uppdrag som måste skötas av oss som är förtroendevalda.

Hör och häpna, till vår förvåning finner vi att vissa uppdrag erhåller man extra arvode för enligl en särskild ordning. Exempel pä della är ledamotskap i förvallningsstyrelsen. Vad som dock inte inträffar är att det görs något avdrag pä riksdagsarvodel lill motsvarande del.

Della vänder sig miljöpartiet de gröna emot. Del kan inle vara rätt all riksdagsledamot som sitter arvoderad fullt ut skall ha yllerligare arvoden för uppdrag som man politiskt valts lill. Del är inte konstigt atl man skapar politikerförakt.

Vi har därför reserveral oss och vill alt förslaget om höjning av arvodel skall avslås och all del skall utredas hur det ser ut på riksdagsledamotsnivä i vad gäller arvoden för särskilda uppdrag. Kanske riksdagsledamöter exlra-knäcker pä en massa dylika uppdrag.

Del skäl som angetts för att det nu är dags att höja arvodet är att regeringen höjt arvodet för sina extra uppdrag. Della lycker vi inte alls är skäl för en

135

Prot. 1988/89:104 höjning. Det finns i dag mänga grupper i samhället som har det långt sämre

26 april 1989

Datafrågor

än vi som sitter i riksdagen, och det är kanske pä dessa grupper vi i slörre utsträckning bör snegla - och skapa förmåner åt - än pä regeringen och dess fördelar. Jag yrkar härmed bifall lill reservationen.

Anf. 139 STURE THUN (s):

Herr talman! Som framgått av tidigare talare rör del betänkande vi nu behandlar elt förslag från riksdagens förvaltningskontor om höjning av vissa arvoden inom riksdagens verksamhetsområde. Utskottsmajoritelen släller sig bakom della förslag, och samiidigi yrkar vi avslag på den reservalion som har lagls om en översyn av arvodessystemd. Som vi sett det är den här höjningen motiverad.

Med detta ber jag atl fä yrka bifall till ulskoltets hemslällan.

Anf. 140 MARIANNE SAMUELSSON (mp):

Herr talman! Jag lycker inle all höjningen är motiverad ulan en översyn. Del finns ingel motiv för atl höja del här arvodet i nuläget, eftersom vi inle har någol avdrag på det andra arvodet när vi sitter i de särskilda uppdragen. Syslemel bör ges chans atl ses över ordentligt innan man höjer.

Överläggningen var härmed avslulad.

(Beslul i ärendet skulle fallas vid nästa arbelsplenum.)

23 § Föredrogs

konstitutionsutskottets betänkande 1988/89:KU28 Dalafiägor.

Datafrågor

136

Anf. 141 STIG BERTILSSON (m):

Herr lalman! Hur mycken insyn i sitt privata liv och sina personliga förhållanden tål egenlligen det svenska folket? Och hur slorl är egenlligen medvetandet ute bland människor om hur insnärjda vi har blivit i ett gigantiskt spindelnät av dataregister som bokstavligen talat registrerar och konlrollerar oss alla? De här frågorna måsle ställas med anledning av KU:s belänkande 28 om datafrågor.

För ett par månader sedan upplevde säkerl miljoner svenskar del som en stor lättnad när de för andra gången fick lillfälle att använda den förenklade deklarationsblanketten. Och vissl är det väl en vinning för många inkomsttagare all slippa svettas med den krångliga allmänna självdeklarationen, som har blivit alltmer invecklad. Men samtidigt skall man ha klart för sig alt den förenklade deklaralionsblankdten avskärmar den enskilde från hela skatteprocessen. Allt eller nästan alll sker ju numera över huvudet på privatpersonen-deklaranten. Datorerna har övertagit del mesta - inte en uppgifl behöver man lämna själv, allt finns i register och bankuppgifler.

Sett mot den här bakgrunden är del också myckel oroande och bekläm-

mande att göra jämförelser med hur man ser på denna lolala dataregistrering i vär omvärld.

I en häromåret framlagd undersökning, gjord av dataspecialisten Jan Evers i Lund, framstår skillnaderna mellan Sverige och andra jämförbara länder som skrämmande. För 15 är sedan var Sverige ell föregängsland när del gällde att upprätlhålla en rimlig balans mellan personlig integritet och dataregislrering. Vi fick då en datalag och en dalainspektion som skulle garantera den personliga integriteten.

Efterhand som åren har gäll har bilden emellertid totalt förändrats. Ingel annal land har så myckel informalion om enskilda individer samlade på dataregister som vi har i Sverige. Ingel annat land tillåter s.k. samköming mellan olika regisler i samma omfattning som i Sverige har blivit alltmer vanlig och som klär av den enskilda människan in pä bara kroppen. Ingel annal land har heller ett regislersyslem som är sä lältillgängligl för vem som helsl som det svenska. Frän det slalliga befolkningsregistret SPAR - för all la dl konkrel exempel - kan vem som helst, svensk eller utlänning, köpa informalion som i andra länder betraktas som ytterst personlig och i behov av integritdsskydd.

Samkörningen har dessulom den effekten all det uppstår hell nya regisler, som yllerligare karllägger den enskildes förhållanden. Jämförelsevis har man i utlandet en hell annan syn på samköming. Det är myckel sällsynt all del förekommer. Den kan l.o.m. vara direkt förbjuden, som l.ex. i Storbritannien.

Herr lalman! Slutsatsen måste bli alt den svenska datalagen inle längre fungerar. I slällel legitimerar den en ständig utbyggnad av offentliga regisler. Sverige är som sagl del land i västvärlden där myndigheterna har flest uppgifter om medborgarna.

Ständigt växer antalet cenlrala dataregister. De senasle åren har vi sett kronofogdemyndigheternas nya cenlrala register växa fram och lagfästas. Fritidsbälsregislrd känner alla lill, inte bara de som har båtar. Under diskussion finns socialstyrelsens centrala slulenvårdsregisler för hela riket, riksförsäkringsverkets yrkesregisler och cenlrala fastighetsnämndens lägen-helsregisler för hela befolkningen. På riksdagens bord finns som ni vet förslagel om en ny ulökad folk- och bostadsräkning.

Även pä del kommunala planet ökar anlalel register mycket snabbt. Enligl datainspektionens bedömningar uppgår det totala antalet personregister i kommunal regi till 8 000. Anlalel nya ansökningar för tillståndspliktiga regisler molsvarar en årlig tillväxttakt på ungeför 200 integriletskänsliga register i hela landel.

Om vi inle skall gå in i del framtida informationssamhället utan ell rättsligt skydd för den enskildes privatliv måste vi ersätta datalagen med en integriletslag. Del är den grunduppfattning som vi moderater förelräder. Vi menar alt sådana uppgifler som den enskilde lämnar ifrån sig under vissa förutsättningar, det mä vara inom ramen för elt avtal, ell förtroende eller en myndighetsutövning, skall kunna ses som hans "egendom", och han bör kunna ha en slark ställning i frågan om hur dessa uppgifter skall kunna användas.

Oavsetl om uppgifler lämnals lill prival eller offenllig verksamhel bör

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Datafrågor

137

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Datafrågor

138

därför del ursprungliga ändamålet vara styrande för hur uppgifterna får användas och behandlas, naturligtvis frånsett de undanlag som offentlighetsprincipen kräver. Datalagens nuvarande ändamälsslyrning bör vara central och belydligt fastare än i dag ange hur insamlade uppgifter skall och får användas.

Herr lalman! Del här är således grunden för del moderala resonemangel när del gäller dala och integrilelsfrägorna. Mol bakgrund av del anförda vill jag yrka bifall lill de moderala reservalionerna i konslitulionsutskoliels betänkande nr 28. Jag yrkar dessulom naturligtvis även bifall lill de motioner där vi moderaler deltar tillsammans med andra partier.

Jag vill också nämna litet extra om ett par av reservationerna. Jag vill börja med reservalion nr 8, som handlar om en instans för överklagande. I dag kan datainspektionens beslut prövas av regeringen. Vi moderater menar atl regeringsrätten borde pröva dessa beslut. Vi lycker all det är olämpligl alt den enskildes integritet och dalalagens tillämpning skall göras lill ett poliliskt ställningslagande i slällel för en rent rättslig prövning.

Vidare vill jag nämna reservalion nr 9, som bl.a. handlar om myndigheternas försäljning av personuppgifter. Data- och offenllighelskommillén har föreslagil en lag som medför ell principiellt förbud för myndigheter atl ulan riksdagens bemyndigande sälja uppgifler om enskilda personer. I praktiken innebär emellertid inle del någonting stort, eflersom man också föreslår atl de nio register som i dag huvudsakligen sysslar med försäljning skall få fortsätta med della. Vi moderaler tycker inle all man skall få handla med enskilda människors integritet på det här sättet. Vi tycker atl man generellt sell borde ha ell förbud mol sådan försäljning, i stället för all legalisera den som nu sker.

I reservalion nr 13 vill vi tillsammans med de andra borgerliga partierna och miljöpartiet ha en översyn av datalagen. Till grund för vårl resonemang ligger våra tankar om en ny integriletslag.

Till sisl vill jag nämna all vi i ell särskilt yttrande konstaterar atl när det gäller flera förslag från data- och offentlighetskommittén vänlar vi på förslag från regeringens sida. Vi tycker atl det är vikligl alt del här utredningsarbetet inte drar ul pä liden.

Jag vill också betona alt eflersom vi väntar på dessa förslag, har vi inle reserverat oss i några frågor. Det gäller bl.a. frågor om rättelser, informalion, samköming, decentralisering och annat. Del skall inte pä något sätt lolkas som atl vi inle tycker alt dessa frågor är väsentliga - tvärtom, de är utomordentligt vikliga. Herr lalman! Vi förväntar oss alt del kommer lagförslag som för dessa frågor framåt. Om sä inle sker tvingas vi ålerkomma.

Anf. 142 INGELA MÅRTENSSON (fp);

Herr lalman! Begreppet personlig integritet kan ha olika innebörd. Inom datapolitiken omfattar det dock främst individens rätt atl bli lämnad i fred, dvs. skydd gentemot intrång från offentliga myndigheter, företag, massmedia eller enskilda personer. Samtidigt har det moderna samhällel behov av informalion om den enskilde för planering och service saml för alt förhindra asocialt beleende.

Då samhällels krav kolliderar med den personliga integriteten uppstår

svära avvägningsproblem. 1 sädana situationer brukar den enskildes intressen oftast komma lill korta. Enligt folkparliel måste del las slörre hänsyn till den enskildes krav pä en privat och skyddad sektor.

När man en gång i liden började registrera via datorer var del ekonomiskl motiverat all välja syslem med slora cenlrala regisler. I dag finns knappast dessa moliv kvar. Dessutom börjar äldre stora dataregister medföra ökade underhållskostnader. Mol denna bakgrund menar vi all del är dags alt mer planmässigt arbeta för en decentralisering av olika offentliga dalaregister. Folkpartiet tycker atl regeringen bör komma med förslag om en plan för uppdelning och decentralisering av statliga dataregister.

All slallig och kommunal förvaltning måste sträva efler så enkla och generella regelsystem som möjligl. Det är de komplicerade regelsystemen som motiverar atl man måsle samla in slora mängder personuppgifter och ulföra de mesl inlegritdsstörande kontrollerna.

Användningen av datorer inom den offentliga sektorn har blivit alltmer omfattande under senare är. Personnumret har l.ex. banat väg för en ökad personregistrering med hjälp av ADB. Inom mänga verksamheter är kravet på säker identifiering av klienter, patienter och kunder av slörsla betydelse. Användningen av personnummer är onekligen ell mycket säkert sätt atl identifiera en individ.

Lagsliflningen släpar emellertid efler när del gäller denna ulveckling. Användningen av personnummer är inle lagreglerad på annat sätt än alt det i en del författningar finns bestämmelser om att uppgift om personnummer skall lämnas eller all sådan uppgifl fär registreras för vissa angivna ändamål. Personnumret är endast undanlagsvis sekreiesskyddal. Del har gjort atl personnumret kommit all brukas i vill skilda sammanhang, vilket har skapat irritalion hos allmänheten. Det gäller risken för inträng i den personliga integriteten men även reaktioner pä onödigt användande av personnummer. Ibland förefaller del som om personnummer används slentrianmässigt och l.o.m. i sammanhang där det saknar funklion.

Personnummeranvändningen är så utbredd i samhällel all del är nödvändigl med en rejäl begränsning för all förstärka skyddet av den enskildes integritet. Därför lycker vi att personnummeranvändningen bör regleras i en särskild personnummerlag.

Datatekniken öppnar möjlighel för envar all l.ex. från offentliga terminaler eller från terminal i hemmet fä information om och tillgäng lill offentliga dokument. Detta innebär all del i och med datateknikens genombrott är möjligl alt pä dl effeklivare sätt tillämpa och utnyllja offentlighetsprincipen. Folkparliel anser alt myndigheterna skall organisera sin datahantering och sina dalabaser så att dessa möjligheler kan förverkligas. Del är också önskvärt all myndigheter fullödigt informerar om hur akluella system fungerar, vilken informalion som är offenllig och vilken som är sekrdessbe-lagd osv.

Offentliga terminaler och hemterminaler kan användas både för all främja tillgängligheten lill offentligt myndighdsmaterial och för atl främja en aklivare yttrandefrihet. Möjligheterna för många människor atl della i deball och offentligt meningsutbyte är i dag alllför begränsade. Vi har alla svårigheter all informera oss, inle bara om våra skyldighder som samhälls-

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Datafrågor

139

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Datafrågor

medborgare ulan även om våra rättigheter. Det gäller all göra kanaler tillgängliga där människor kan informera sig och där alll fler kan yttra sig och ge sin mening till känna.

I samband med den decentralisering som för närvarande pågår i många svenska kommuner är det vikligl att ta lill vara de tekniska möjligheter som finns all ge medborgarinformation i människors näromräden, l.ex. pä biblioleken. Denna fillgång till offentligt myndighdsmaterial, vad som är aktuellt i styrelser och nämnder pä både lokal och central nivå l.ex., kan vara elt sätt atl fördjupa demokratin.

Folkpartiet anser alt det är dags att se över hela dalalagen. Enligt ulskollel har vi fåll uppgifl om alt man inom regeringskansliet förbereder den frågan. Del välkomnar vi i högsla grad. Vi anser all ulgångspunklerna för en översyn av datalagen bör vara följande:

- Möjligheterna lill samköming av och sambearbeiningar i dalaregister måste kraftigt begränsas för att stärka integrilelsskyddel.

- Del måste i framliden bli självklart all en myndighet endast samlar in och registrerar de personuppgifter som är absolul nödvändiga för verksamhetens genomförande. I dag förekommer enligt vär uppfallning i alltför hög grad insamling av tradition och slentrian eller av uppgifter "som kan vara bra all ha".

- Uppgifter som är insamlade och registrerade för ell ändamål bör i princip inle användas för andra ändamål.

- Regler om sekreless, rältelse och gallringsfunktioner måste ulformas lill slöd för den enskilde.

Mol denna bakgrund yrkar jag bifall lill reservalionerna 1, 2, 5, 9, 10, 11, 12 och 13.

140

Anf. 143 BENGT KINDBOM (c):

Herr lalman! Jag skall, med anledning av detta betänkande om dalapolilis-ka frågor, beröra några av de frågor vi från centerpartiels sida lycker del är viktigt all sländigl bevaka och aktualisera.

Del har pägäti och pågår myckel utredningsarbete när det gäller datafrågor. Nu ligger hos regeringen flera förslag från utredningar. Det gäller dels förslag lill begränsning av personnummeranvändningen, dels DOK;s slutbetänkande. Ingel av utredningsförslagen har ännu lett till lagstiftning eller förslag lill ålgärder. En del av dessa ärenden har legat ganska länge. Jag skulle här vilja efterlysa litet mer aktivitet från regeringens sida när del gäller all komma fram med förslag som stärker den enskildes integritet.

Fru lalman! Jag skall, som jag sade, ta upp några frågor på della område. Låt mig börja med sårbarheten, en fråga där vi frän cenlerns sida lycker alt regeringen har varit som mest passiv. Man har misskött della sedan tillträdet 1982. Fram lill dess hade det bedrivits ett arbete som också har rönt internationell uppmärksamhet. Då var inle bara samhällsinstiiutionerna engagerade, ulan även förelagsvärlden och organisalionslivd utanför det allmänna. Det tror vi var bra, därför alt dalasystemen på samhällsområdet och dalasystemen på del enskilda området är sä integrerade med varandra. Atl del inle går atl hålla isär dem från varandra visar ju bl.a. den dalamask

som spred sig i amerikanska dalasystem förra hösten. Delta visar också att del behövs skyddsåtgärder. Sårbarhetsfrägorna måste ständigt uppmärksammas. Vi föreslår alt man lar lag i delta på nyll, låter parlamentarikerna och även utomstående intressenter vara med, så alt della icke blir en enskild angelägenhet för regeringen.

Ell säll all förbätlra säkerheten och minska sårbarheten är all decentralisera de stora dalaregistren. Man bör över huvud taget decentralisera dataregistren inom framför allt del slalliga området. Det är det vi har ansiard för. Om vi börjar här, kanske del finns goda förutsättningar för fler all Yölja efler - kommuner och landsting och även enskilda får lättare att anpassa sina, i många fall redan decentraliserade datasystem till en miljö pä den slatliga sidan som är likartad.

När det gäller den personliga integrilelen har vi från centerns sida alllid selt della problem ulifrån den enskildes silualion. Vi kräver all man vidiar åtgärder som stärker den enskildes slällning. När regeringen nu har aviserat en översyn av dalalagen har vi i vår motion framställt vissa krav. De kraven återfinns också i reservationer, även om fler parfier samverkar här. Jag vill gärna, fru talman, upprepa dessa krav här, för jag lycker atl de är sä väsentliga.

- Vi skall ha en restriktiv praxis när del gäller tillståndsgivning lill regisler med slora informationsmängder och med känsliga uppgifler.

- Tillsynsverksamheten som bedrivs av datainspektionen i dag skall förslärkas.

- Uppgifter insamlade för dl ändamål skall inle användas för andra ändamål.

- Samköming skall i princip inte tillåtas.

- Den enskilde skall få större möjligheler atl påverka uppgifternas hantering.

- Informationen måste förbällras, och del måste bli bällre regler när del gäller sekreless, rättelser och gallringsrutiner.

Dessa krav menar vi måste ligga lill grund för översynen av dalalagen. Della gäller alla dalaregister. De slora samhälleliga dalaregislren menar vi måste regleras i registerlagar. Sä har skell på elt antal områden. I DOK:s betänkande Integritdsskydd i datasamhället 4 pekas på några stora register med mycket information som del snarasl borde utarbetas registerlagar för. Det är socialstyrelsens regisler, landstingens register, kommunernas register inom socialtjänst och skolhälsovärd, riksförsäkringsverkets och försäkringskassornas regisler som nämns där. Från cenlerns sida har vi i andra sammanhang också tagit upp polisregistrd. Om vi stiftar registerlagar för dessa regisler, får vi som riksdagsledamöter ta ansvarel fulll ul för dessa regisler och del sätt på vilkel uppgifterna skall användas. Och det är en sak som vi måste ta pä oss, fru talman, om vi menar någol med ett ansvar för den enskildes integritet. Det finns, ulöver cenlerns kommittémotion, även andra motioner från cenlern, varav en har lett lill en reservation från centerpartiet och miljöpartiet och gäller avidentifiering av slalislikregislret inom skolområdet. Vi menar alt det är otillfredsställande att varje individ i registrel kan identifieras. Det finns inget behov av della, och därför föreslär vi atl registrel avidenlifieras.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Datafrågor

141

Prot. 1988/89:104 Med det anförda, fru lalman, yrkar jag bifall till de reservationer där
26 april 1989 centern finns med.

Datafrågor

Under detta anförande överlog försle vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 144 PAUL LESTANDER (vpk):

Fru lalman! I della betänkande slår vpk i alll väsenlligl bakom utskotlsmajoritetens skrivningar. Jag har därför inle för avsikt all gå in på bdänkandels olika delar annal än vad avser reservalion 12, som är gemensam för vpk och folkparliel. Den reservationen handlar om offentlig dalabasservice.

Denna fråga är inle precis ny i riksdagen, men behovet av en utökning av den allmänna tillgängligheten till datorkraften och förmågan atl skaffa kunskaper och information är vitsordad. Det finns naturligtvis möjligheler att via tidningar, via böcker och i bibliotek skaffa sig kunskap, men det lar tid. Det är svårl och del fordrar en enorm krafl all den vägen skaffa sig tillräcklig informalion. Av det skälel skulle det vara bra med antingen kommunala dalabaser eller, som Sialsljänslemannaförbundel i Norrbollen har föreslagil, lokalkontor. Del vore bra om man löste frågan på något sätt.

I fjol hade vi en animerad deball här i kammaren med utskotlsmajoritetens förelrädare här i kväll, Kurt Ove Johansson, om dessa frågor. Han målade naturligtvis upp en myckel vacker bild av hur myckel som var på gång, hur della utvecklades och hur nära man var en lösning pä dessa problem. Tyvärr kan man konstatera att fantasin inte stod i proportion till den faktiska verkligheten, ulan denna fråga är i dag olöst. Jag hoppas atl den optimism och framtidstro som präglade Kurt Ove Johanssons inlägg då skall färga honom om han driver frågan gentemot regeringen, så all man får ell förslag, som åtminstone till någon del leder till en lösning av delta problem. Tyvärr har, såvill jag förstår, ingenting i sak hänt sedan den förra debatten, utan delta behov av en lösning av problemet kvarstår.

I grunden är delta en viklig demokralifräga. Engagemang, deltagande i debatter och deltagande i samhälleliga aktiviteter kräver kunskap och möjligheter att utnyttja de tekniska hjälpmedel som finns. Det är elt falligdomsbevis mol Sverige som land så länge denna vikliga fråga inte är löst och ger folkrörelser och engagerade människor möjligheler alt söka, all finna och all använda informationen för all kunna delta i den demokratiska processen.

Med det anförda, fru lalman, vill jag yrka bifall lill reservation 12 som är fogad till della betänkande.

142

Anf. 145 CLAES ROXBERGH (mp);

Fru talman! Problemet med datafrågorna startade egentligen när personnumren infördes. Men personnumren blev inte något svårt problem, förrän datakraften utvecklades på ett sådant sätt att det fanns möjlighet atl samköra regisler och atl registrera hela befolkningen. Del var först dä della började bli otäckt, och det var försl då som delta började bli en egentlig demokralifräga. Ulskotlsmajoriteten är minsl sagl slarvig med den personhga integriteten. Jag uppfattar delta som att vi är pä väg in i någon form av

storebrorssamhälle. Jag vill inte säga atl vi är där, men vi skulle kunna hamna i det.

Jag lycker atl det är viktigt all man tillsätter en parlamentarisk utredning, som skulle kunna bereda säkerhels- och sårbarhetsfrägorna i datasamhället. Jag lycker atl del är viktigt att en begränsning av uppgiftslämnandel och av användandet av personnumren kommer till stånd. I dag används personnumren tyvärr i alllför stor utsträckning. Man skulle kunna tillsätta en delegation, som får i uppgift all la fram förslag pä hur della skall åtgärdas, vilkel föreslås i en reservation.

I dag tas en mängd uppgifter fram för stalislikändamäl. Men de avidentifieras inte, vilket är djupl olillfredsslällande. Ett exempel som nämns i en reservation är skolregislrd. Del är vidare vikligl för den enskilda människan all fä rältelse av felaktiga uppgifter som finns i datasystemet. Vi menar all delta inte är tillgodosett i tillräcklig omfattning i den nuvarande lagstiftningen.

Det är också mycket viktigt all uppgifter som har insamlats används till de ändamål som de har insamlats för och inle lill något annal, inte lill försäljning och inte lill samköming. Del är vikfigt alt man planmässigt börjar arbeia för en decentralisering av slatliga register. Della skulle ge slora fördelar både när del gäller sårbarhet och säkerhel.

Vi menar vidare all en allmän översyn av datalagen borde komma lill stånd för att man skall kunna åtgärda de nämnda bristerna.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Datafrågor

Anf. 146 KURT OVE JOHANSSON (s):

Fru lalman! De motioner som behandlas i konstitutionsutskottets betänkande är näslan undantagslöst sädana som vi har tagit slällning lill åtskilliga gånger förut här i riksdagen. För alt spara fid och inle spilla onödiga ord på föreliggande motioner och reservationer, hänvisar jag lill vad riksdagen fidigare har ullalal i dessa frågor.

Till Paul Lesiander vill jag säga att det som jag sade fill honom i fjolslår jag nalurliglvis fast vid även i är.

Del faklum alt vi efter valet 1988 har fält dl nytt parti här i kammaren har på de områden vi nu behandlar inle filifört riksdagen någol nytt. Miljöparfiel har gjort del ganska enkelt för sig och slentrianmässigt hängt med i andra partiers ståndpunkter. Jag kommer därför i det följande all la upp endasl några principiellt vikliga dalapolitiska frågor som behandlas i föreliggande belänkande och som har elt direkt allmänintresse.

Data- och offentlighetskommittén, som avslutade sill arbele för några månader sedan, avlämnade fem betänkanden till sin uppdragsgivare. Flera av de förslag som DOK utarbetade har lett lill lagsliflning. Den registrerings-ansvariges skyldighet att rätla felaktiga uppgifler i ell personregister har blivit myckel långtgående, liksom skyldigheten atl bistå den registrerade vid misstanke om att en personuppgift är felaktig.

Pä förslag av regeringen har riksdagen också beslutat om en skyldighet att betala skadestånd även för s.k. ideell skada vid dataintrång och annal brott som avses i dalalagen. DOK:s förslag om en uividgad folkbokföringssekretess har även lett fram lill en lagstiftning. Riksdagen har antagit regeringens förslag om att den s.k. fri- och rältighetskatalogen i 2 kap. regeringsformen

143

Prot. 1988/89:104 skall innehålla en garanti för skydd av den personliga iniegrilelen i samband

26 april 1989 med ADB-regislrering.

I Den nuvarande regeringens intresse och engagemang i datapolitiska frågor

•' * har varit och är påfallande slorl. För närvarande bereds i regeringskansliet

ett flertal dalapolitiska frågor som i huvudsak härrör från DOK:s fjärde och femte betänkande. Regeringen har också ulloval en allmän översyn av dalalagen. Man skall komma ihåg, herr Bertilsson, att datalagen faktiskt är en integriletslag.

Den allmänna översyn av datalagen som regeringen har aviserat skall äga rum är naturligtvis myckel välkommen. Dalalagen har utan tvivel besvärande brister. Systematiken är omodern och innehållet i vissa delar svårtillgängligt. Del gäller särskill de avsnitt som reglerar tillståndsgivningen. Det betyder inle alt dalalagen inte fungerar, som Berlilsson gav ullryck för här. Del gör den vissl. Jag lycker all Stig Berlilsson skulle ha ell samtal med Gunnar Hökmark, som tillsammans med mig siller i dalainspeklionen och som har ställt sig bakom datainspekfionens skrivelse till regeringen, där man påtalat de brister som jag nyss nämnde. Datainspektionens styrelse har krävl en översyn av dalalagen. Jag tror att del skulle vara främmande för Gunnar Hökmark alt som Stig Bertilsson hävda atl dalalagen inle skulle fungera. Det gör den vissl. Jag lycker alt dl sådanl samtal med pariivännen Hökmark skulle vara angelägel.

Datoriseringen i samhällel går myckel snabbi. Det har vi konstaterat åtskilliga gånger i våra riksdagsdebatter. Utvecklingen leder till en oavbruten ström av nya ansökningar om tillstånd att inrätta och föra personregister. Sedan den 1 juli 1982 har antalet tillslåndsärenden enligt datalagen ökal kontinuerligt. Särskill markant har ökningen varit under budgetåret 1987/88, dä den uppgick till 20 %. En framlida ändring av dalalagen måste därför ta sikte pä att frigöra resurser frän tillståndsverksamhelen lill förmån för ökade fillsynsinsalser genomförda av datainspektionen.

Inom dalainspektionen pågår sedan ell par är tillbaka ell berömvärt arbete. Det går ut på alt genom rationaliseringar av sin verksamhet få ökade resurser för tillsynsinsatser. Del sker genom att man inom ramen för det nuvarande tillståndssystemet skapar förenklade ansökningsförfaranden. För alt ytterligare underlätta datainspektionens möjligheler att rationalisera sin verksamhel är del emellertid nödvändigl med en viss lagsliflning i avvaktan på en kommande utredning. En sådan lagstiftning diskuteras för närvarande i regeringskansliet, del har jag försäkral mig om. Dalainspektionen har, som jag antydde, för övrigl beställt en sådan.

Fru talman! Några av motionerna i della betänkande berör sårbarheten på daiaområdel. I en molion hävdas l.ex. alt regeringen misskött sårbarhetsfrägorna. Jag tror all också Bengt Kindbom använde det uttrycket. Sädana påståenden är naturligtvis oriktiga och hör egenlligen inte hemma i en seriös deball om daiapolilik.

Riksdagen har faktiskl genom beslul preciserat ansvarsfördelningen beträffande organisationen av säkerhetsarbetet på ADB-området för sials-förvaltningen. Stalskontoretssamordningsansvarpä ADB-området är myckel klart uttalat i riksdagsbeslutet. Det kan i detta sammanhang nämnas att

144 regeringen i juli 1988 givit statskonloret i uppdrag atl efter samråd med andra

samordnande myndigheter utforma en vägledning för myndigheterna om den praktiska lillämpningen av offentlighets- och sekretesslagstiftningen på ADB-området. I uppdraget ingår också att överväga om det vid sidan av allmänna råd även behövs föreskrifter för myndigheternas säkerhetsarbete på dalaområdet. Föreligger ett sådanl behov skall statskonloret föreslå regeringen de, åtgärder som är påkallade.

Det finns i detta sammanhang anledning att uppmärksamma det arbete som sker i den särskilda samrådsgruppen för samhällels sårbarhet, SAMS. I SAMS ingår representanter inte bara för stat och kommun utan också för näringslivet genom Sveriges industriförbund och Riksdataförbundet. Industriförbundet har sedan länge ett.erbjudande om att föreslå ytterligare en eller tvä representanter. Man har tacksamt tagit emot erbjudandel men inte återkommit med några förslag. Sä jag skulle kunna säga lill Claes Roxbergh all det vissl finns delegationer som redan arbelar med just sårbarhetsfrågor. : SAMS främsla uppgifl är alt identifiera och konkretisera sådana säkerhetsproblem på samhällsnivå som annars riskerar att inle bli tillräckligt uppmärksammade. SAMS skall i första hand inrikta sig på sådana problem som kräver eller kan komma att kräva ställningstaganden frän regeringens sida. .

Den grundläggande synen på alll säkerhetsarbete är alt erforderlig säkerhel måste vara inbyggd i varje enskilt system. Även när det gäller ell system som är av viial betydelse för samhället, åvilar del i första hand den förvaltningsansvariga syslemägaren alt sörja för att oacceptabla störningar inte skall inträffa. Ytterst faller inom detta ansvar alt inte fullfölja ett systemprojekt om säkerhetskraven inle kan uppfyllas.

Ett viktigt led i strävandena mot bättre säkerhet är att ge de verksamhetsansvariga cheferna bättre hjälpmedel alt bedöma sitt ADB-beroende. Del finns åtskilliga metoder, men det krävs också omfattande utbildningsinsatser för alt höja säkerhelsmedvelandet. Sådana insatser pågår inom både offentlig och prival sektor.

Som jag nämnde inledningsvis har huvuddelen av de motioner som vi behandlar i dag tidigare avslagils av riksdagen. Utan någon som helst förnyelse har de väckts igen, somliga år efler år. Atl så okritiskt använda sin mofionsrätt har naturligtvis sina risker. Utveckhngen kan nämligen göra alt molionskraven är helt inaktuella. Exempel på detta finns del goll om i della betänkande. Jag menar atl del skulle kunna belysas på följande sätt. , Katastrofplaneringen för de viktigaste statliga ADB-systemen visade sig vid en undersökning för ett par år sedan vara eftersatt. En omedelbar följd av della blev givetvis alt berörda myndigheter skärpte sig. Många förbättringar har sedan dess vidtagits, både tekniska och organisatoriska, och andra är planerade. Regeringen har dessulom anbefallt atl alla myndigheter skall utföra säkerhetsanalyser, vidla erforderliga ålgärder och dessutom redovisa sina erfarenheler och planer lill statskontoret. Statskontoret skall, som jag redan påpekat, i sin lur bearbeta detta material i samverkan med rikspolisstyrelsen, ÖB och ÖCB och lill regeringen redovisa en helhetsbedömning av säkerhetsnivån inom statsförvaltningen.

Alt pä dl likvärdigt sätt få hela samhällets säkerhetsmedvetande belyst är svårare. Pä sikl kan man vänla sig atl ÖCB kan, i samband med pågående

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Datafrågor

145

10 Riksdagens protokoll 1988/89:104

Prot. 1988/89:104 26aprill989;. -

Datafrågor , ■'■'■.

arbete ■alt ulyecklaennationell beredskapsplan för vårt ADB-beroende vid krigellei"; risk för.-krigv,skapa en-viss överblick över för samhället vitala områden. En sådanplan har både SÅRB och SAMS efterlyst. Det som jag nu har.sagt belyser all'del'faktiskt'händer'en hel del ule på myndigheterna. SAMS bedriver: eller planerar för: närvarande akfiviieler på flera olika områden, företrädesvis med inriklning påsatt belysa strategiska problem av vikt för toäde;förvaltningoch5näringsliv. ' i

: Del..här härockså-sagts'några ord beträffande centralisering. Alla som' hittills har varit uppeitalarstolen har talat om nödvändigheten av decentralisering. Del är precis det som för närvarande sker ute i samhällel. Del pågår en;utveckling' frän centralstyrning'mol;decentralisering och delegering av beslut och från. centraliserade system mot 'decentraliserade system och' dalakraflsslruklurer.:pel ärhela inriktningen på datoriseringen av samhällel i dag.;:,' ■ 'i':...f'' ■ '■ ■■■ i ■■;■ ".i-.-v;,: -..■, ■,-• :■■ ■ ■, .

Jag tror atl del var Claes Roxbergh som nämnde atlsmåskalig ADB-ieknik var väsentlig för framliden. Jag kan påvisa all 50 % av investeringsvolymen de senaste tvä åren har gått till just småskalig ADB-teknik. Ser man på investeringsplanerna-för framtiden, som kommer att vara mellan 5 och 10 miljarder kronor under de kommande 5 lill 7 åren, kommer tyngdpunkten i dessa invesleringar att ligga på en småskahg ADB-utruslning.

Jag kan alltså hävda all pä vägverket, AMS, riksförsäkringsverket, tullen, rikspolisstyrelsen och riksskatteverket - jag skulle kunna göra denna lista myckel längre - pägår för närvarande en ulveckling i decentraliserad rikining. Alla de krav som har rests här när del gäller decentralisering tillgodoses redan. Jag tror jag vågar påslå all regeringens intresse för all åstadkomma småskaliga decentraliserade datasystem numera häller pä alt verka med full kraft.

Fru lalman! Jag ber att få yrka bifall lill hemställan i konstitutionsulskollets belänkande 28.

146

Anf. 147 CLAES ROXBERGH (mp):

Fru lalman! Utgångspunkten för Kurt Ove Johansson verkar vara att regeringen gör alllid rätt och alt det regeringen sade förra årel är rätt. Det behöver faktiskt inle vara så. Jag har en känsla av att när man arbetar med dessa system låter man inle integriteten fä kosta någol. Alll är till för effektiviteten. Om det är effeklivare atl använda personnummer i större omfattning, dä gör man del. Man offrar inle särskilt många kronor för atl människornas integritet skall bli slörre.

Jag skulle vilja göra några kommentarer i samband med den småskaliga ADB-lekniken. Visst har del kommit fram en småskalig ADB-teknik. Del skulle bara fattas annat, om inle 50 % av investeringarna gick till det. Problemet är all del skall fattas politiska beslul och att stora regisler skall brytas ned, så atl vi slipper de jättestora regisler som vi nu har.

Miljöpartiet för sin egen politik. Att den sedan råkar sammanfalla med andra partiers i denna fråga gör egentligen bara alt det blir slörre enighet på den punkten.

Anf. 148 STIG BERTILSSON (m);

Fru talman! Jag vel inle om jag tramjjädé på en örhlå i rriiii tidigare ahföraridé- Kurt Ove Johansson hävdade att min partivän Gunnar Hökmark och jag inte skulle ha samriia uppfattning när dét gäller datalagen.

Lyssnar man på Kurt Ove Johansson får man intrycket atl det i dag inte finns hägra brister. Allt söm'socialdémokraterria'gör är mycket bra. Kiirt Ove Johansson tycker inle alt det finns någon anledning till krilik. Jag vidhåller alt den'svenska datalagen här blivit en'låg söm legitimerar en ständig utbyggnad av offentliga register. Det har i praktiken kommil att bli

Prot. 1988/89:104 26 april 1989 ■

Datafrågor

Jag hade tidigare tänkt citera en kanadensisk rätlshisloriker som heter David Flaherly. Han medverkade i radioprograrrimelKanalen i höslas. Jag vill gärna för Kurt Ove Johansson, som uppenbarligen inte har såstor känsla för enskilda människors integritet, helt korl berätta vad han sade:

"Sverige har sannolikl fler och innehållsrikare dalabaser än något annal land. Och lika vikligl: Informationen flödar mellan databaserna. Utbytet av personuppgifter mellan den offenllijga seklorn och den privala sektorn är större i Sverige och Norge än i några andra länder." Vidare forlsäller han; "Såvill jag förslär finns det ingen som helst möjlighel för en svensk rnedborgare att undkomma detta registrerande och detta uppgiftsflöde. Varken iriom den privala eller den offentliga sektorn. Och därför är Sverige del bäsla exemplet pä ett modernt kontrollsamhälle."

Så ser man pä oss utifrån. Kurt Ove Johansson lycker ändå inle att det finns några brister, utan allting är på rätt väg. Jag är rädd för all vi inte kan förvänta oss alllför mycket av den översyn av datalagen, som också Kurt Ove Johansson förulskickar.

Anf. 149 PAUL LESTANDER (vpk):

Fru talman! Givetvis hade jag aldrig förväntat mig någon grad av självkritik hos Kurt Ove Johansson sä atl han skulle säga att han naturligtvis hade fel i fjolårels debatt. Kurt Ove Johansson sade det som förväntades, nämligen all han slår för vartenda ord. Men jag vill ändå ställa en rent konkret fråga till Kurt Ove Johansson. Vilket tålamod har egentligen Kurt Ove Johansson och andra i majoriteten i konslilulionsutskotlet?

I konslitutionsulskottets bedömning skriver man:

"I betänkandet KU 1987/88:5 förklarade ulskollel all förbättrad service och information utgör dl led i riktlinjerna för datapolitiken och hänvisade till studier och prov på lokal och central nivå. Enligl ulskollel borde dessa och andra överväganden pä områdel inte föregripas."

Detta var i fjol. 1 år hänvisar man fill del man sade i fjol när man avstyrker motionerna. Hur länge skall man vänla på studierna och det centrala arbetet? Finns del ingen lidpunkt som är den bortre gränsen för det enorma tålamodet och den enorma flatheten mol faktisk handlingsförlamning?

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

147

Prot. 1988/89:104 24 § Föredrogs

26 april 1989 konsiitufionsutskottets betänkande

Trafiksäkerhet

" 1988/89;Ky35 Överklagande av administrativa beslut av riksdagens förvaltningskontor och myndigheter (förs. 1988/89:23).

Beträffande detta belänkande konstaterade försle vice talmannen att ingen talare var anmäld. (Beslut i ärendel skulle fallas vid näsla arbetsplenum.)

25 § Föredrogs .

trafikutskottets betänkande

1988/89:TU 13 Trafiksäkerhet (prop. 1988/89:100 delvis).

TraFiksäkerhet

148

Anf. 150 ANDERS CASTBERGER (fp);

Fru talman! Vi vel alla all transporter och goda kommunikationer är en förutsättning för alt vårt samhälle skall fungera. Väl fungerande transporter är av stor betydelse inle minsl för glesbygden. Transporter är också en viktig förulsältning för handel och dynamisk utveckling. Utan transporterna skulle vårt samhälle vara ekonomiskt och mänskligt myckel fattigare.

Men Irafik och transporter på våra vägar förorsakar samtidigt stora samhällsekonomiska och enskilda överkoslnader. Det gäller miljöpåverkan och trafikolyckorna.

Vi vet atl det finns ett samband mellan hastigheten och miljöpåverkan. Utsläppen är dä en faktor. Vi vet all det finns ell samband mellan hasligheien och olyckornas svårighelsgrad. Vi vet alt vägens standard också spelar in när del gäller antalet olyckor.

Därför anser vi i folkpartiet att det är utomordentligt angeläget all man tillser alt gällande; bestämmelser om hastighetsbegränsningar efterlevs. Tyvärr blir det bara sämre och sämre i det avseendet, enligt alla tillgängliga dala. Del här konstateras i rapporter och detta fick också vi i trafikutskottet klarl för oss vid vårl besök häromveckan pä Irafiksäkerhetsverkel. Generaldirektören där uttryckte en slark oro för den dåliga moral och den nonchalans som trafikanterna visar ule på våra vägar när del gäller alt hålla hastighetsgränserna.

Nu slär vi, fru lalman, äter inför en sommarsäsong. Då är all märka atl trafiken har ökal i omfattning under del gångna året med minst 6-7 % och atl antalet hastigheisöverlrädelser har ökal. Man kan också peka på den nonchalans som alltmer präglar irafiken.

Vi i folkpartiet anser att det som jag här har nämnl visar atl det är nödvändigl atl naturvärdsverket och trafiksäkerhelsverkel får i uppdrag alt tillsammans genomföra en omfattande informationskampanj om nödvändigheten av att respektera gällande hastighetsbegränsningar. Vidare har trafiksäkerhelsverkel nu i dagarna föreslagit atl del skall införas temporära hastighetsbegränsningar under sommaren och atl särskilda ålgärder skall vidtas för atl man bättre skall kunna övervaka all dessa temporära

hastighetsnedsättningar respekteras. Annars kan man befara krafligl höjda olyckstal ute på våra vägar under sommaren.

Häromdagen redovisades dessa saker i radioprogrammet Hallä trafikant. Lyssnarna fick ringa upp och lala om vad de tyckte om det framlagda förslaget. Enligt reportern ansåg de flesla att det var fel åtgärder. Man visade myckel ringa eller ingen förståelse för dessa. En och annan lyssnare släpptes också fram. Men del var bara någon enstaka lyssnare som tyckte all del var ell bra förslag. De flesla påstods anse att förslagel var dåligl. Della understryker yllerligare behovet av information och upplysning. Del visar också vilket vikligl och verksamt medel vi har här när vi nu närmar oss sommaren med den väntade trafikökningen och med eventuellt sänkta hastighetsgränser. Det ställs således krav på trafikanterna.

Om förståelsen för föreslagna ålgärder är ringa, måsle vi se lill all en ökad förståelse skapas för irafiksäkerhelen.

Fru lalman! Del här följer i stort sett folkparliels linje beiräffande anslagen till del frivilliga irafiksäkerhelsarbetet. I della sammanhang föreslär vi all exlra resurser avsätts. Del är viktigt alt understryka all Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, NTF, arbelar på ell sådant säll med dessa pengar all resurser kanaliseras genom medlemsorganisationerna. Därigenom når man ett betydande antal trafikanter. Dessutom engagerar och motiverar man medlemsorganisationernas medlemmar. Vi i folkparliel förulsälter atl NTF kommer att arbeta i samma anda och atl man än mer kommer atl engagera de olika instanser som slår till förfogande i del egna nätverket.

Detta är också viktigt därför att det här är en kanal när del gäller all skapa förslåelse för de kraftfulla åtgärder som är nödvändiga för trafiksäkerheten och för miljön.

Därför upplevs det initiativ mycket positivt, fru lalman, som polisen i Uddevalla har tagit. För dl lag sedan gick man nämligen ul med en redovisning om all man i sommar kommer att ge trafikanterna på E 6-an särskilda upplysningar. Polisen kommer att träda fram ur buskarna litet här och var. Med målade fordon eller polismolorcyklar kommer uniformerad personal att informera bilister och övriga trafikanter om hur vikligl del är atl man respekterar hastighetsbegränsningen. Man har t.o.m. sagt atl man eventuellt kan se mellan fingrarna när det gäller bötfällningen, om man därigenom kan skapa en större förståelse för själva andan bakom bestämmelserna, nämligen all det gäller att sänka hastigheten, all minska tempot och alt fä borl den nonchalans som har brett ut sig bland trafikanterna för atl pä del visel kunna skapa förutsättningar för lägre olyckstal än som annars skulle vara fallel.

Jag vill i della sammanhang undersiryka atl E 6-an är dl av våra absolut mesl olycksbelastade vägavsnitt. E 6-an är alltså ell av de mesl trafikerade vägavsnitten i Sverige. Antalet utländska trafikanter - del handlar således om trafikanter som är ovana vid svenska trafikförhållanden - återfinns i mycket stor utsträckning just på E 6-an.

Så över lill det ämne som något berörs i vårl särskilda yttrande om avgasreningssystemet. Egenlligen är del ganska svårl att förstå varför den nuvarande juridiska konstruktionen av avgasreglerna är så helig. Vad som

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Trafiksäkerhet

149

11 Riksdagens protokoll 1988189:104

Prot. 1988/89:104 föreskrivs är vilken teknisk konstruktion som avgasreningsulruslningen skall

26 april 1989

Trafiksäkerhet

ha och vad som är den maximala nivån för utsläppen.

Jag måste fråga: Varför skall det vara omöjligt att få installera en leknisk ulruslning som ger en avgasrening som är bältre än den som redan har beslämls eller från början förutsatts?

I en interpellationsdebatt för ell antal månader sedan kom della spörsmål alt ställas pä sin spels när en riksdagsledamot här i talarstolen redovisade all han skulle få körförbud på sitt fordon som han hade försett med extraulrusl-ning. Del handlade om en särskill verksam leknisk ulruslning. På delta säll har ledamoten kunnal nedbringa avgasutsläppen till en lägre nivå än vad som var maximall lilläld- och detta skall rendera körförbud efter besiktning hos Svensk bilprovning! Det här är inte bara en beklaglig ordning utan del här är också en ordning som man inte kan få fortsätta med.

Vid de överväganden som skall göras i della sammanhang har utskottet, enligt vär uppfattning, inle haft ell tillräckligt underlag för atl genast hos regeringen begära en översyn av systemet och en hell ny ordning. Det råder ingel tvivel om alt det behövs åtgärder som gör all människors frivilliga insatser kan tas lill vara. Människor skall självfallet inte förbjudas ha ett intresse för atl minska utsläppen från sina fordon. I slällel skall de uppmunlras.

För ungefär ell år sedan hemställde en majorilel i jordbruksutskotlel, bl.a. på grundval av en folkparlimolion, all regeringen skulle bevilja 1 000 kr. i bidrag till de bilister som önskade montera exlra ulruslning i form av katalytisk avgasrening också på äldre fordon, alltså på begagnade bilar. Nu har man kommit sä längl i det arbelel alt man förespeglar beslämmelser som gör della möjligl. Hillills har del ju varit förbjudet atl monlera sådan här utrustning på begagnade bilar. Jag vill därför passa pä att fråga representanten för regeringspartiet här om del kan garanteras atl förslag om sädana bestämmelser kommer all föreligga i så god tid alt de kan tillämpas senasl från halvårsskiftet 1989.

Fru lalman! Med det anförda vill jag yrka bifall till de två reservationer som är fogade till della betänkande och som folkpartiet slär bakom.

150

Anf. 151 RUNE THORÉN (c):

Fru talman! Jag har visserligen anmält mig för tio minuters talelid, men del finns inle någon anledning för mig alt uppta kammarens dyrbara tid så länge. Det beror inle pä all ärendet inte är vikligl - dä skulle man nalurliglvis kunna fortsätta all tala i tio minuter - ulan därför alt vi ju är flera partier som står bakom reservationerna. Del finns inte någon anledning för mig atl, l.ex. när del gäller reservalion 1, vidare ulveckla den argumentering som Anders Castberger sä vältaligt har presenterat för kammaren. Jag ber all korl och goll få yrka bifall lill reservalion nr 1.

I reservalion nr 4 har vi lagil upp frågan om bidrag lill molorbyie i dieselmolordrivna lastbilar och bussar. Även delta är en reservalion som är välkänd för kammaren. Den fanns med också förra året. Vi frän centern anser atl del borde vara väl använda pengar atl utnyttja bidraget lill all byta bara motorn i en dieselmolordriven lastbil eller buss. Jag ber atl korl och gott fä yrka bifall till reservalion 4.

Detta är de reservationer som centerpartiet står bakom i det här betänkandet. Men vi har också tillsammans med moderalerna och folkparliel avgett ell särskill yllrande, som Anders Caslberger här tidigare berörde.

Yllrandel avser användandet av Lemi-syslemd. Även på denna punkl, fru talman, hänvisar jag till Anders Caslbergers argumentering. Jag vill bara tillägga all jag anser alt naturvårdsverket, och även majoritetens representant, borde fästa elt ganska slorl avseende vid att utskottet - vilkel är orsaken lill varför vi inle reserveral oss - på s. 14 i belänkandel ullalar: "Som nämnls har sialens naturvårdsverk fått i uppdrag all uiarbda föreskrifler för godkännande m.m. av installationer av sådan avgasrenande utrustning för äldre personbilar som bör berättiga till bidrag. Ulskollel ulgår från all verkels överväganden bl.a. omfattar den metod som motionärerna förespråkar." Detta anser vi vara en ganska slark skrivning, men vi har ändå avgivil elt särskill yllrande, där jag vill betona del som sägs i slutet: "Vid övervägandena om villkor för del nya bidragd lill reningsutrustning pä äldre personbilar måsle man vara öppen för att olika reningsmetoder finns. Det som bör vara utslagsgivande måste vara att en viss metod har effekt, inle alt den bygger på viss teknik."

Även om det inle är mänga ledamöter närvarande här i kammaren, vill jag ändå fästa dess uppmärksamhel pä all del rör sig alltså om reservanter plus de som slår bakom della särskilda yllrande, vilket innebär atl det är en majorilel av kammarens ledamöter som delar denna åsikl. Delta kan naturvårdsverket vid sin fortsalla hantering inte bortse ifrån. Det är också vikligl all majorilelens lalesman här i kväll funderar över delta.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Trafiksäkerhet

Anf. 152 VIOLA CLAESSON (vpk):

Fru talman! Jag vill börja med atl yrka bifall till just den reservation som vpk och miljöpariiei slår bakom och som handlar om Lemi-syslemd.

Jag kan för mill liv inle begripa de tidigare talarna här, när de säger all majorilden fakliski slår för en och samma linje. När vi går lill omröstning i denna fråga skulle vi kunna ulgöra en majoritet och med en gång förändra systemet sä, att del blir mer rättvist och förnuftigt, eller hur? Del är ju precis del som de tidigare talarna har argumenterat för. Det är inte alla gånger som vi har den möjligheten, och när den nufinns tycker jag alt vi såväl för miljöns som för trafikanternas skull skall la lill vara den.

År 1982 fattade riksdagen beslul om samhällels mäl för trafiksäkerheten. Vid ett allvarligt läge gällde del att minska antalet offer i irafiken. Nyligen var trafikutskoltd i Borlänge och sammanlräffade med represenlanler för trafiksäkerhelsverkel. Den alldeles färska statistik som där presenlerades bekräftar vpk:s uppfallning, all irafiksäkerhdsverkel lolall har misslyckals med alt fullfölja riksdagens tidigare beslul.

Enligt uppgifterna frän irafiksäkerhetsverkel har antalet skadade sedan 1982 ökat med 34 % och anlalel dödade med 12 %. Delta frän ett läge som var sä alarmerande alt målen för hela irafiksäkerhelsarbetet ändrades av riksdagen.

Lika oroväckande som trafiksäkerhelsverkds senasle statistik är all verkels chef, Lars Eggertz, inte vägar ta en deball om vad som måste göras för all vi skall komma lill rätta med den enorma trafikökningen. I ställd

151

Prot. 1988/89:104 försöker chefen för trafiksäkerhelsverkel att utnyttja själva grundproblemet

26 april 1989

Trafiksäkerhet

- trafikökningen - för all skyla över del faklum atl alll fler drabbas av effekterna av denna irafik. Men herr Eggertz gör som alla andra verksdirek-lörer. Han anpassar sig lill bilindustrins och vägbyggarintressenternas politik.

Det är lika omöjligl i Sverige som del är i andra länder, vilka domineras av bilfabrikanter, all fä lill sländ en vettig deball om en minskning av bilismen, dvs. själva grundproblemet. Men de argument som kan användas öppel i t.ex. Italien är ännu sä länge för grova för all kunna användas här i landet.

Fru talman! Jag skall inte upprepa det som jag tidigare har nämnl om hur man pä ansvarigt häll i Italien ser pä vad som vågar sägas där Fiat har sitt säte och dra parallellen med Sverige där Volvo har sitt säte.

I internationella sammanhang, liksom i Sverige, lalar regeringen och närstående krafter nu om en ny ulvecklingsfas för bilsamhälld. Jag vänlar med argumenlen till debatten om Promdheus, som kommer all äga rum senare här i kammaren och där Ove Karlsson är den som skall företräda Irafikulskotlels majoritet och regeringens polilik.

Farten dödar, var häromåret en paroll och en kampanj riktad särskilt lill ungdomar. Kampanjen lyckades inle bidra till atl minska anlalel dödade och den påverkade inle olycksstatistiken. Tvärtom, trafiksäkerhelsverkel visar genom Lars Eggertz att man nu måsle la till mer drastiska tongångar för atl, som del heler, hejda den brant sligande dödssiffran på vägarna. Men del är tydligen inle tal om atl hejda bilismen.

Sedan tillträdandet har trafiksäkerhelsverkds chef tvingats till atl ändra uppfattning om fartens belydelse och om irafiksäkerhelen. Nu har han, enligt tidningsuppgifter, hämtat en idé frän billrängselns USA, där vissa slaler tvingats införa körförbud nattelid för unga bilförare. Delta trots alt han, sä senl som när irafikuiskoild var på besök, avfärdade lösningar som hade med förbud alt göra.

Bakgrunden lill den nya linjen är att bl.a. all de unga, som är nya som bilförare, är inblandade i näslan hälflen av de olyckor med personskador som rapporteras i Stockholm. Jag är övertygad om all riksdagen måste pröva många olika förslag till insatser för atl förändra del här, ganska ruskiga lägel. Men huvudfrågan om skiljelinjen går mellan dem som forlfarande iror all del går alt inrikta irafiksäkerhelsarbetet pä orubbade villkor för privatbilismen, och mellan dem som vill bryla denna ulveckling. Talet om en bättre anpassning till gällande haslighetsregler som en tillräcklig åtgärd är i dag överspelal.

Trafiksäkerhelsarbetet i stallig och privat regi ulgär ifrån felaktiga ulgångspunkler.

Vpk vill ha saisningar pä allernalivt säkerhetsarbete. Vi vill all en fond skall inrättas för elt arbete som syftar till minskad bilism, rner och bättre kollektivtrafik, överföring av godstrafik från landsväg till järnväg och bål saml sänkta haslighelsgränser.

Fru lalman! Till sisl yrkar jag bifall till reservationerna 1. 2, 4. 5 och 6.

152

Anf. 153 ANDERS CASTBERGER (fp) replik;

Fru lalman! Viola Claessons resonemang kring Lemisyslemd låter myckel beslickande. Del är dock bara för klarhels vinnande värt all nolera all del finns en saklig skillnad mellan reservafionen och del särskilda yllrandel.

1 reservationen talas del enbarl om en reningsmetod, dvs. den som bygger på principen alt ämnen tillförs bränsle-luftblandningen och så småningom utmynnar i del som kallas Lemisystemd. Vi har i det särskilda yttrandet tagit del som ett exempel, men vi understryker myckel noggrant atl man måsle "vara öppen för alt olika reningsmetoder finns. Det som bör vara utslagsgivande måsle vara alt en viss metod har effekt, inle alt den bygger på viss teknik."

Därför är det naturligtvis lilel beklagligl atl vi inle tillsammans har kunnat skapa ett yllerligare iryck på såväl myndigheterna som regeringen i sluländan. Skrivningarna i majoritetslexten är också ganska hårda. Syflel med vårl särskilda yllrande är all bredda vägen sä all människor som med skilda lekniker kan åstadkomma bältre rening inle skall vara förhindrade all göra del. Vi skall i ställd öppna dörren för sädana enskilda initiativ.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Trafiksäkerhet

Anf. 154 VIOLA CLAESSON (vpk) replik:

Fru talman! Del finns en myckel enkel och praktisk lösning på Anders Caslbergers problem. Vi gör så alt vi frän majoriteten förenas kring reservationen från miljöpartiet och vpk, och sedan kan ni som komplement ha ell särskill yllrande. Då tror jag atl resultatet blir rikligt bra.

Anf. 155 ANDERS CASTBERGER (fp) replik:

Fru lalman! Jag vel inle om del är möjligl renl formellt atl i efterhand lyfta in vårl särskilda yllrande som en reservation, men om miljöpartiet och vpk sväljer värl särskilda yttrande som reservationslext, kan ingen vara gladare än folkpartiet, centerpartiet och moderata samlingspartiet.

Anf. 156 ROY OTTOSSON (mp):

Fru talman! Jag kan börja med del som de föregående talarna log upp. Denna reservalion avser inte endast en reningsmetod, Anders Caslberger. Vid den första behandlingen i utskottet utgjorde vi en majoridd, som ville ha den skrivning som nu finns i reservationen, men sedan hoppade ni av och skrev ett yttrande i stället. Del är sanningen.

Jag anser atl det är direki teknikfienlligl all inte släppa fram andra reningsmetoder, när de är dokumenterat bra, användbara, billiga och lätta all använda pä bilar. Det är fegt av folkparfiet all ägna sig ål denna lyp av deball, där man märker ord och smiter undan därför all man inle har vägal gå med pä reservafionen.

Den ökande bilismen i världen, inle minst i vårl land, skadar, lämlästar och dödar bäde miljö och människor. I Sverige dör årligen 800 människor som följd av trafikolyckor. 6 000 skadas svårl och får leva sina liv med bestående handikapp av olika art. 13 000 blir lindrigt skadade men kräver ofla sjukhusvistelse innan de blir återställda.

Det oerhörda bakom dessa kalla siffror är all vi låler della fortsälla år ul och år in och vägrar atl inse alt drastiska och radikala åtgärder måsle vidtas för all förhindra del.

153

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Trafiksäkerhet

154

Om det årligen hade skelt fyra lågolyckor - konstant - där vid varje tillfälle 200 människor dödals och 1 500 blivit invalider, hade sannolikt utredningar och åtgärder för länge sedan medfört all det inte längre fanns några tåg alls.

Lyckligtvis är tågtrafiken synnerligen säker, såväl för människor som för miljöfarligt gods, speciellt om man jämför med vägtrafiken. Del märkliga är all vägtrafiken får döda och lemlästa, men knappasl någon annan. Vad är del egentligen för magiskt med vägtrafiken? Varför skall vi acceptera detta? Är det inte dags all inse alt billrafiken måste minska för att samhällel skall bli säkrare? Är det inle dags alt inse all vi måsle salsa mer pengar pä all bygga ul järnvägssyslemd, för all fä iransporler som är säkra och även miljövänliga?

I slällel är ulvecklingen den all pengarna salsas pä byggande av vägar och motorvägar, som ökar hastigheten och ökar graden av skador vid olyckor. Del är en fullständigt vansinnig utveckling.

Det vore också bältre om pengar användes till irafikövervakning pä vägarna i slällel för lill nya motorvägar, eflersom del inte är en lösning pä problemel - problemel växer bara och blir ännu svårare alt äigärda.

Vi är alldeles för generösa med farlsyndare, och vi accepterar alldeles för höga farter pä vägarna. En sänkning av hastighetsgränserna med bara 10 km/tim skulle spara mänga liv, förskona många från invaliditet och vara gynnsam för miljön.

Om vi skall klara cenlrala miljöpolitiska mäl, som alt fä ner kväveoxidutsläppen med 30 %lill 1995 och med 50 % lill sekelskiftet, är del självklarl an Irafiken måste minska - annars finns det inga rimliga möjligheter all klara det.

Förnuftet säger alt det är bra atl sänka hastigheten. Trafiksäkerhetsexperterna försäkrar alt del är samhällsekonomiskt myckel lönsamt all sänka fartgränserna, även om man inle räknar med de stora miljövinsterna. 1 stället lyssnar majoriteten här till locktonerna frän bilindustrin.

Vi har i vär parlimolion om trafiksäkerhet krävl en generell sänkning av hastigheterna pä vägarna, men dess värre behandlas inte del kravel nu ulan kommer upp i höst. Däremol behandlas elt motionsförslag frän folkpartiet om all en omfattande informationskampanj om betydelsen av hastighetsanpassning på vägarna skall göras. Självfallet siöder vi den motionen och därmed reservalion 1, som jag härmed yrkar bifall till.

Jag anser inle att vi lar vårl ansvar för de nu levande, för kommande generationer eller för miljön, just på grund av denna trafikutveckling. Bilen har slora fördelar som kommunikationsmedel, men den skall användas med sans och förnuft där den gör störst nytta. Vi måste optirnera trafiksystemen med hänsyn lill miljö, nalur och energianvändning.

Det är därför vikligl alt bl.a. ha bästa möjliga rening pä alla bilar, bussar och lastbilar som drivs med bensin och dieselolja. Vi rnäsle stimulera forskning och ulveckling i denna rikining och påskynda introduktionen av avgifter och bidrag.

I della belänkande behandlas jusl ell bidrag som riksdagen tidigare har beslutat om, nämligen 1 000 kr, i bidrag för all sälla kalalysalor pä bilen. Del var del som jag inledde med: Varför kan man inle fä bidrag för annan rening än jusl katalysator? Skälel till all man inte vill acceplera andra reningsmetoder än kalalysalor är egentligen bara byråkrati. Man vill inle låta dessa andra

reningssyslem bli lypbesiktigade, därför all del krävs all varje enskild bil som fär ett sådant reningssystem skall testas för sig. Det koslar ungefär 6 000 kr, per bil, och del är orimligl. Om man i slällel gjorde samma slags lyplesl som pä kalalysalorn, skulle det inle vara något problem.

Det är också vikligl all reningen av laslbilar och bussar blir bältre. Därför stöder vi även reservalionerna 4 och 5, som jag alltså yrkar bifall till. Enligl de förslagen skall rnan också kunna få bidrag för att enbart byta motorn och inle behöva byla hela bussen. Del borde vara en självklarhet.

Jag yrkar bifall också lill reservalion 6.

Även lill reservalion 7 yrkar jag bifall. Miljöpartiet kräver i den ensamt alt anslagel till bidrag för reningsutrustning för personbilar skall fördubblas. Skälet till det är all regeringenbara har föreslagil 50 miljoner lill bidrag. Del finns ungefär 600 000 bilar i landel som går på blyfri bensin och på vilka man skulle kunna sälla kaialysalorutruslning. Del finns ännu fler om man dessutom fär sätta pä l.ex. Lemisyslemd, för del går all ha även pä bilar med blyad bensin. 600 000 bilar finns del, och regeringen sätter bidragsramen lill 50 miljoner. Man ger 1 000 kr. lill varje bil. Del blir bara 50 000 bilar i bäsla fall. Del försvinner väl en del pengar i byråkraiin också kan jag tänka. 50 miljoner räcker bara lill en bråkdel, inte ens 10 %, av bilbeständd. En fördubbling av anslaget till 100 miljoner borde vara dl minimum av ansländighd om man menar allvar med reningen. Del gäller också folkparfiet, lycker jag, som nyss skröl över alt man har krävl detta bidrag. Men man gär alltså inle med på all höja det lill 100 milj. kr., som borde vara dl minimum om man vill ha någon effekl av pengarna.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Trafiksäkerhet

Anf. 157 ANDERS CASTBERGER (fp) replik:

Fru lalman! Försl skall jag notera den enighet som trots allt föreligger mellan miljöpartiets representant, folkparliel och de övriga som än så länge står bakom del särskilda yttrandet om Lemisyslemd. Del kan som ell exempel på elt alternativt system vara användbart och borde tillåtas. Det vi hävdar är inle pä något sätt någon teknikfienllighd, ulan vi hävdar all del är vikligl all allernaliva meloder skall få lilläias. Då skall man akla sig för all låsa sig vid en viss melod, såsom det faktiskl slår i reservalion nr 6, som Roy Ottosson tidigare åberopade. Som har framgått i tidigare replikskifte är vi öppna för all låla del särskilda yttrandet vara en reservation. Men samtidigt måste vi notera alt en anledning, vilken jag också framhöll i mitt inledningsanförande, till att vi valde del särskilda yllrandel dessutom är att del inför utskollel inle kunde klarläggas ordenlligl hur lagsliflningen egenlligen renl tekniskt är konstruerad i dag. När jag anförde detta i mill inledningsanförande, utgick jag frän de uppgifler som vi frän folkparliel har fäll oss tillsända och som står till vårl förfogande. Men om delta rådde inte full klarhet under utskottsbehandlingen. Jag vill därför egentligen inte hävda att någon hoppat av den andres linje, ulan Lemisyslemd kan Ivärlom vara en metod, men enligl vår uppfallning en bland flera.

Fru lalman! När det gäller bidragen lill människor som vill sälla katalytisk avgasrening pä begagnade bilar skall vi komma ihåg, att del enda förslag som fanns när beslutet fattades rörde sig om mellan 1 000 och 1 500 kr. Del är i efterhand som regeringen, sedan den fick della uppdrag, har kommit tillbaka

155

Prot. 1988/89:104 med en anmälan i propositionen om alt man avser all se lill atl bestämmelser-
26 april 1989 na till halvärsskiftel ulformas sä all en möjlighel öppnas för all sälta pä denna

avgasreningsulrustning. Man räknar dä med och begär 50 milj. kr. fördel. Vi
'"■'' ■ anser för vär del alt del är någol för lidigl alt ännu uttala sig om detta. Om

man skall räkna efler den linje som regeringen anförde för elt är sedan skulle

redan 50 milj. kr. vara ganska myckel.

Anf. 158 ROY OTTOSSON (mp) replik:

Fru lalman! Jag noterar än en gäng all den reservalion som finns om del s.k. Lemisyslemd går ul på all man skall öppna för tekniken all gå in på förgasarsidan och inle behöva gå in på avgasrörel självl vid reningen. Del är del som är del intressanta. Del är del som naturvårdsverket krånglar lill. De vill inte riktigl acceptera del sättet att rena.

Jag anser all Anders Caslberger märker ord. Ordel "en" finns med på elt ställe. Han läser det som "endasl detta och inget annal fabrikat" vilkel inte alls är avsikten med reservationen. Jag läser det inte på det sättet. Efter diskussionerna i utskottet borde del slå klarl även för Anders Caslberger att det inle är det som avses. Om del var den formuleringen som Anders Caslberger hakade upp sig pä, borde folkpartiet i ulskollel ha kunnal klara ut del. Då hade vi kunnal välja en annan formulering.

I själva verkel har folkpartiet låtit sig föras bakom ljuset av de byråkratiska snår som naturvårdsverket tyvärr har lagt ut. Sedan försöker verket dölja det pä detta säll. Del är tråkigt.

Meningen med all ge bidrag för avgasrening pä äldre bilar är alt snabbi få ned kväveoxidulsläppd. Ju längre man väntar med delta, desto långsammare man går fram, desto mindre meningsfullt blir det. Det är uppenbart eftersom nya bilar har en bra avgasrening. Alltså; Skall man få en bra effekt på miljön, skall man ge elt bidrag som åtminstone kan klara 15 % av den aktuella bilparken. Jag tycker att det är fuliigi atl folkpartiet inte är med pä del.

Anf. 159 ANDERS CASTBERGER (fp) replik:

Fru lalman! Miljöpartiet de gröna brukar påstå alt man vinnlägger sig om att föra en saklig debatt och inte komma rned några slängar under bällel. Men lyvärr nödgas jag konstatera all del är precis del Roy Ottosson, hell i onödan dessulom, ägnar sig ät när han påstår all andra skulle vara förda bakom ljuset, för all han själv egenlligen inle rätt lyssnar pä vad debatten om Lemisyslemd handlar om. Roy Ottosson slog själv i sill senasle inlägg myckel klarl fast all del man menar med reservationen, som den ser ut jusl nu, är all dörren öppnas för den teknik som handlar om atl tillföra en bränsleluflblandning.

Jag vill inle märka ord, vare sig del gäller "en" eller "den". Del handlar
om alt vi vill öppna vägen för sädana lekniker som vi kanske inle ännu känner
till. Bränsleluftblandningssystemd är en teknik. Det kan finnas andra. Vi har
inle exemplifieral dem. Vi har ivärlom exemplifierat med samma syslem som
Roy Ottosson. Jag kan lyvärr inle komma fram till något annat än att,
reservationen som den nu är utformad begränsar lillämpningen lill den enda
156 metoden.

Om Roy Ottosson i själva verket menar samma sak som vi som har skrivit     Prot. 1988/89:104
det särskilda yttrandet, torde det inle längre föreligga några hinder för alt     26 april 1989
såväl miljöpartiet som vpk, folkpartiet, moderaterna och centerpartiet enar        \    '

sig om elt bifallsyrkande med den utformning som framgår av texten till del ■'

särskilda yllrandel.

Anf. 160 ROY OTTOSSON (mp) replik:

Fru lalman! Det är inte slängar under bältet när jag kritiserar all folkparliel inle har velal la steget ut. Som jag redan har sagt är det OK all sälla pä avgasrening på avgasröret.

Problemel är när man sätter in del pä förgasarsidan, för dä gär man in och bryter ell enklare avgasreningssyslem som gällde frän 1975 och framåt lills kalalysalorn kom. Det är där det konstrar sig och man släller orimliga byråkratiska krav på mätteknik och annal. Detta vet nog Anders Caslberger om vid del här lagd, för det har diskuterats en del, och jag skrev själv den motion som ligger bakom både reservationen och yllrandel som bl.a. folkparliel är med pä.

Anders Caslberger talar om eventuell annan framlida leknik som vi inle vel någoniing om. Ja, men del finns bara tvä sidor pä motorn - förgasarsidan och avgassidan. Del finns inle så myckel rner att säga orn det egenlligen.

Det vore bra om folkpartiet länkle om här och bestämde sig för all slödja reservationen. Del finns fakliski en natt alt sova på. Tyvärr kan vi inte förvandla ert yttrande till en reservation; del är ju självklarl. Men del finns en bra reservalion - slöd den!

Anf. 161 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Fru lalman! I detta belänkande har irafikuiskoild behandlal de mofioner som har en direki koppling lill avsnittet om trafiksäkerhet i budgetpropositionen. Som tidigare sagts har lill betänkandet fogals sju reservationer, som jag i korthet skall kommentera.

I flera av reservalionerna försöker reservanterna slå in redan öppna dörrar. Del gäller l.ex. den första, där det krävs atl trafiksäkerhelsverkel och naturvärdsverket får i uppdrag alt genomföra en informationskampanj om hastighetsgränserna.

Som framgår av betänkandet, prioriterar både Irafiksäkerhdsverkel och NTF information om hastighetsanpassningen inför sommarsäsongen i är, dels genom NTF:s "dämpa farten"-kampanj, dels genom TSV:s regionala samordningsverksamhet. Dessulom kommer nya former av hastighetsövervakning all prövas från polisens sida, alll i syfle att åstadkomma en bällre haslighdsanpassning.

I en reservation vill vpk föra över 15 milj. kr. från NTF:s anslag lill den fond som NTF skall kunna använda till vad vpk kallar alternativt trafiksäker-hdsarbete, dvs. lill slöd för föreningar som verkar för s.k. allernalivt säkerhetsarbete.

En slor del av NTF:s verksamhel går redan lill frivilligorganisalionerna på trafiksäkerhelsomrädd, och en slor del av resurserna används redan i nulägel för lokal och regional verksamhel.

I en annan reservalion vill folkpartiet räkna upp NTF;s anslag frän 29.4 lill

157

12 Riksdagens protokoll 1988/89:104

26 april 1989

Trafiksäkerhet

Prot. 1988/89:104 30 milj. UtskoUel tycker dock atl förslaget i budgetpropositionen är väl

avvägt.

När del gäller bidrag lill dieseldrivna lastbilar och bussar, som reservalion 4 handlar om, finns del möjlighel all få bidrag lill såväl nyanskaffning som upprustning av äldre materiel. Villkor för dessa bidrag är bl.a. all förutskickade avgaskrav pä tunga fordon uppfylls. Även när del gäller byte av dieselmotorer m.m. pä lastbil eller buss, om det görs så all fordonet i alla avseenden uppfyller de skärpta avgaskraven pä en ny lastbil eller buss, bör man alltså kunna räkna med bidrag från del aktuella anslagel.

I reservalion 7 vill reservanierna all riksdagen skall uttala alt en viss reningsmetod, del s.k. Lemi-syslemd, skall berättiga till bidrag för inmontering av reningsutrustningen. Jag är lilel förvånad över den debalt som nu har uppstått här i kammaren om majorilelens formulering i den del som motsvarar reservationen. Vi har ibland livliga debatter i irafikuiskoild, inen sedan brukar skrivningarna slå fasl ända in i kammaren. Tydligen är sä inle fallel med den här reservationen.

Del kan knappast vara riksdagens uppgift att göra uttalanden om vilka avgasreningssyslem som är bäsl eller lämpligast. För alt användning av en viss metod för avgasrening på äldre bilar skall kunna berättiga till bidrag måste som dl förhandsvillkor gälla alt den avgasrenande effekten är tillräcklig och bestående saml all den har bevisals pä elt tillfredsställande säll.

Rune Thorén har tidigare i debalten citerat delar ur skrivningen pä del områdel. Majoriteten anser att del är viktigt all naturvärdsverket, som har fått i uppdrag att utarbeta föreskrifter för godkännande av inslallalioner av sådan utrustning som kan monteras pä äldre bilar, får fullfölja det arbetet, Utskollel ulgår ifrån all även den metod som motionärerna i detta fall förespråkar prövas i det sammanhanget.

Slulligen vill miljöpartiet höja anslagel lill reningsutrustning pä äldre personbilar, men utskottet anser alt den föreslagna bidragsramen är tillräcklig. Med andra ord; Låt oss först se hur stort inlresse del finns för all nyttja de anslagna medlen, innan vi skjuter till mera pengar.

Med detta yrkar jag bifall lill ulskollds hemslällan och avslag pä de aktuella reservalionerna.

158

Anf. 162 ANDERS CASTBERGER (fp):

Fru talman! Vi lycker från folkparliels sida alt Sten-Ove Sundströms försvar för regeringens linje när del gäller informationskampanj om hastighetsgränserna är minsl sagt tunt. Det är visserligen rikligt all myndigheterna har fått i uppdrag all priorilera informationen inför sommaren, men faktum är atl vad vi lalar om är att Irafiksäkerhetsverkel och naturvårdsverket skall fä i uppdrag alt genomföra en särskild informationskampanj. Därmed skulle båda de inlressen fillgodoses som del handlar om när det gäller atl sänka hastigheterna, nämligen såväl del angelägna i atl minska olycksfallsriskerna som omsorgen om miljön.

Att prioritera informationen är inle rikligt samma sak, för här gäller det faktiskt all ta krafttag på informationsområdet. Med en hotande olycksul-veckling, med den enorma trafikökning som har skelt, med vägar som inle

har beskaffenhet för detta, med en tilllagande nonchalans hos trafikanterna och när hasfighdsöverträdelserna ökar alltmer, dä räcker del inle med någon prioritering inom myndigheternas ramar, ulan dä måste det lill elt uppdrag alt genomföra en särskild kampanj.

Jag erinrar om det radioprogram som jag refererade fill inledningsvis, där enligl programledaren påfallande många lyssnare påsiod alt de inte alls tyckte alt hålla hastighetsbegränsningarna eller sänka fartgränserna ens temporärt över sommaren var några särskilt verkningsfulla åtgärder. Hur skall man kunna få förslåelse för dessa ålgärder? Hur skall man kunna fä till stånd en bättre ordning på vägarna, om inte en sådan här ålgärd som irafiksäkerhetsverkel planerar för sommaren också följs upp med en särskild informationskampanj? Detta återstår för Sten-Ove Sundström atl svara pä.

När det sedan gäller njugghelen mot det frivilliga trafiksäkerhelsarbetet kan jag bara ytterligare undersiryka hur viktigt del är för NTF atl fä sädana resurser all man kan kanalisera dem vidare ul genom sina medlemsorganisationer och därmed driva trafiksäkerhetsarbdd hos många olika organisationer. I NTF:s medlemsskara finns bäde fackföreningar och intresseföreningar av olika slag och även förelag. Engagemangd och inlressel hos människorna i dessa medlemsorganisationer bör fä en uppmuntran och sättas i centrum, för all vi på så säll också skall kunna driva trafiksäkerhelsarbetet effeklivl framåt.

Della, Sten-Ove Sundström, är någoniing för ulskoltsmajorilelen och för regeringen atl länka på.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Trafiksäkerhet

Anf. 163 VIOLA CLAESSON (vpk):

Fru lalman! Även om limman är sen, är del här en sä viktig fråga alt jag inte tror all vi kan lämna den än bara med hänvisning lill klockan.

Jag önskar att Sten-Ove Sundström litet mer än han gjorde - nu gick han bara direkt pä resp. reservation - hade lilel grand kommenterat också vad vi sade i våra inlägg. Det är tvä saker som jag gärna vill höra Slen-Ove Sundslröm säga någol om.

Han hänvisar lill vad som står i majorildsskrivningens text apropå molionen om Lemisyslemd m.m. och den reservalion som bygger pä den molionen, nämligen alt majoriteten ändå har gäll ell stycke pä väg.

Jag tycker forlfarande inle alt del räcker. Jag undrar om Sten-Ove Sundström inte har märkt all naturvårdsverket i de här frågorna agerar alltför trögt, trots all det har alt tillvarata miljövärdens intressen och stå för miljöförbättringar i samhällel.

Jag har ännu inte givit upp hoppet om all det skall gå atl komma litet längre än vad inläggen frän talarstolen hittills har visat. Del försiggår två parallella debatter, och det handlar om jusl della.

Den andra fråga som jag skulle vilja ha kommenterad gäller den otroliga ökningen av biltrafiken på våra vägar, bäde av lunga transporter och av privatbilismen. Vi har siffror på del, och vi har även tillgäng till olyckstalen. De har rakat i höjden på ett kalaslrofall säll - mycket mer än vad någon trodde eller befarande 1982, när nya riktlinjer och målsättningar antogs här i riksdagen. Tycker inte Sten-Ove Sundström att det är dags atl börja diskutera också om vi inte skall sätta gränser för bilismens lillväxl och för bilismen?

159

Prot. 1988/89:104 Anf. 164 ROY OTTOSSON (mp):

26 april 1989 Frulalman! Slå in öppna dörrar, heler det! Visst är vi överens om mycket -

i ord. Men när det handlar om atl fattade konkreta och litet svårare besluten,

raji -sa et tel skaka fram pengar, att verkligen släppa fram annan teknik, trols att del

finns en del byråkratiska underfundighder som sätter slopp för del - då

kommer vi inte längre.

Det är uppenbart - del framhöll också Caslberger vältaligt - all man måste ha en rejäl informationskampanj, om man skall fä folk att köra långsammare, även om det bästa naturligtvis vore om man också sänkte hastigheterna permanent. Del vore ju bra om man kunde fortsätta med sommarens temporära sänkning av hastigheterna åtminstone 10-20 år framåt. Det skulle rädda mänga liv, del skulle rädda många från sjukhusvistelser, och det skulle rädda många från att leva resten av livel i rullstol! Det vore atl ta krafttag för de här sakerna.

Så till den här reningsmetoden. Sundslröm försöker göra ell nummer av all del skulle handla om bara ett visst fabrikat eller en alldeles speciell reningsmetod. Vad det handlar om är en allmän melod, som innebär all man gär in på förgasarsidan och renar på det sätlel. Det är någonting som nalurvårdsverkd i dag i praktiken inle tillåter, trols atl man allmänt säger all man är positiv till alla typer av leknik. Man ställer kravet alt varje enskild bil skall testas separat för 6 000 kr.! Del säger sig självt all det inle gär. Man måste gå med på en normal typtestning av del här.

Del är sådana byråkratiska hinder som man lagl i vägen. Del är litet svårl all komma underfund med varför man konstrar på det sättet. Därför är det vikligl all vi klart markerar all det här skall vara leknikneulralt - alla lekniker som kan minska utsläppen skall lillämpas.

Fördelen med alt gå in pä förgasarsidan och med vatten kyla ned förbränningstemperaturen och pä så sätt minska kväveoxidbildningen och dessulom ha med litet smörjolja och lilel peroxid som underlättar förbränningen är alt det gär ål mindre bensin. Reningen fungerar dessulom omgående när man startar bilen - det är perfekt i tätortstrafik - vilkel däremol inle kalalysalorn gör; som ni vet tar del en stund för den atl värmas upp. Den här metoden är billig, och den gär att använda även pä bilar som kör med blyad bensin. Varför kan man inle gä med på det? Del är tråkigt. Jag kan bara beklaga socialdemokraterna inte går med pä delta.

Del vore intressant all fä en litet mer utförlig förklaring från Sundström om hur man ser på den snabbt ökande bilismen och det ökade anlal trafikolyckor som den för med sig. Tänker man i fortsättningen acceplera det och bara lägga pä litet kosmetika ibland? Skall man acceptera alt 800 människor om året dödas?

Anf. 165 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s);

Fru lalman! Läl mig först uttrycka min glädje över att den deball som har ägt rum pä andra sidan kammaren nu lycks la slul, så all vi kan få lilel lugn i kammaren från del hållet.

När del gäller Anders Caslbergers önskan om en särskild kampanj - del

önskemålet har också framförts i reservalionerna från Anders Caslberger

160 och hans parti - skall vi komma ihåg att det görs en sådan kampanj, med de

myndigheter och de organisationer inblandade som vanligtvis sköter det här. De har också ökal sina insatser och får i år kanske något bällre hjälp än tidigare av polisen, som fält nya hjälpmedel för haslighdsövervakningen. Allt lalar alltså för att del är de myndigheter som har de bästa erfarenheterna på del här området som också har möjlighet atl se lill atl de kampanjer som planeras verkligen får effekt. Del är alltså inte fråga om någon njugghet i trafiksäkerhelsarbetet, som Anders Caslberger försöker påstå, utan del är fråga om atl samordna insatserna och göra dem verkligt effektiva.

Viola Claesson gjorde i sill inledningsanförande elt par frontalangrepp pä trafiksäkerhelsverkel och i synnerhet dess generaldirektör. Hon avslutade sitt nästa inlägg med atl lala om hur trögt naturvårdsverket agerar och hur litet del gör. Jag tror säkerl alt de här personerna och verken kan svara för sig själva i mångt och mycket, men jag vill ändå kommentera detta.

Jag tror all Viola Claessons kardinalfel är alt hon ständigt utmålar bilismen som del stora eländet här i landet och som skyldig till del mesla eländel på miljösidan här i landet. Vi skall komma ihåg att om inte privatbilismen hade den omfattning den har i de glesare delarna av värt land - slörre delen av vårl land är ju ganska glest befolkat - skulle inle glesbygdens människor ha en chans atl bo kvar på sina orter och ulvecklas. Man bör ha lilel balans i debalten.

Del är naturligtvis frestande atl la upp en generell trafikpolitisk deball -jag skall inle göra del eftersom del så småningom kommer en sådan debalt; jag ville nu bara påminna Viola Claesson om delta faktum.

Sedan säger Roy Oitosson alt naturvårdsverkets prövning och föreskrifler bara är några byråkratiska underfundigheter. Vidare påsiod han atl jag hade gjort ett nummer av något vissl fabrikat. Det är inle pä del sättet.

Försl och främsl måste vi här i huset pä någol sätt se lill all de beslul vi fållar blir rikliga. Skall man få ell bidrag måsle någon på någol säll kunna garantera - oavsetl om metoden heter Lemi eller någoniing annal - för del förslå att metoden har en tillräcklig avgasrenande effekl och för del andra atl effekten är bestående. Vidare måsle man kunna garanlera atl metoden inle förstör motorerna och myckel annat. Därför är del vikligl all en myndighet får se över detta och utfärda föreskrifler. I del här fallel är det naturvårdsverket som skall göra det. Del är viktigt alt man får en garanti för de här sakerna. Ibland kan det här ta litet tid, men det är viktigt alt fä del ordentligt gjort. Lät oss inle åstadkomma ett verk som tillkommit av tillfällighet, beslutat av poliliker, där man ibland kan ifrågasätta om de verkligen har den tekniska kunskapen all fatta sådana beslut. Låt oss inte snickra lill några provisorier här i kammaren! Läl oss förlita oss pä au naturvårdsverket, som har fåll uppdraget atl utarbeta föreskrifter, också gör del på ell riktigt säll!

Prot. 1988/89:104 26apriri989

Trafiksäkerhet

Anf. 166 ANDERS CASTBERGER (fp):

Fru talman! Jag noterar med beklagande all Sundström slår här som en njugghetens bastion och talar om all polisen har fått rner och ny utrustning. Det är ju faktiskt inte enbarl del del handlar om! Del är goll och väl alt polisen fär mer utrustning. Bättre vore om socialdemokraterna också säg lill 'att förbättra och utöka trafiksäkerheten med de 100 poliser som man en gång log borl. Men socialdemokraterna kommer inle heller fram till detta.

161

Prot. 1988/89:104 Det handlar här om att genom informalion skapa förslåelse hos allmänhe-

26 april 1989 ten och trafikanterna för polisens användande av den utrustning med vilken

] I man skall kunna konlrollera alt människor under sommarsäsongen häller de

'"■ gällande hastighetsgränserna eller de föreslagna sänkta hastighetsgränserna.

Människor har i dag en ringa förståelse för della. När sedan Slen-Ove

Sundslröm säger att polisen minsann har tekniska resurser för atl ordna en

kontroll, har man ju målsättningen all sälla dil folk. Så kan det naturligtvis

inte vara. Målet måste vara atl få människor all framföra sina fordon på

vägen i sådan ordning all del inte uppstår olyckor och atl inte nägon blir

föremål för polisens ingripanden eller bötesförelägganden.

Sten-Ove Sundslröm kan forlfarande inte pä elt nöjaktigt säll förklara varför det skulle vara sä omöjligt för regeringen atl till trafiksäkerhelsverkel och nalurvårdsverkd ge elt uppdrag atl genomföra en kampanj som ökar människors förståelse så att de följer trafikreglerna. Tänk pä atl vi om bara några dagar har en helg framför oss, Valborgsmässohelgen och första maj-firandet som särskill socialdemokraterna värnar om. Strax därpå, också i kommande vecka, har vi ytterligare en helg. Den ligger så alt mänga människor kommer alt la ledigt, och trafiken på våra vägar kommer atl öka myckel krafligl. Inom kort kommer vi dessutom alt stå inför såväl pingst och midsommarhelgen som semestertiden. Dessutom har anlalel galuarbeten ökal med minst 6-7 % på våra vägar. Allt della sammantaget möter Slen-Ove Sundström och regeringen med argumentet all polisen har fält ny utrustning och att man när det gäller informationen skall prioritera inom de olika verkens budgetramar. Det behövs bättre lag frän regeringens sida för all se lill all ulvecklingen när det gäller landsvägsolyckor bryts och att miljön skonas inför den irafikanslormning som vi alla, även regeringen, kan förutse.

Anf. 167 VIOLA CLAESSON (vpk):

Fru talman! Trafikanslormning var ell ganska bra ullryck för det som det här handlar om. Men när jag tänker efler låter del näslan som orri det vore något slags naturkatastrof, men så är del inle. Det vore ingen mening.med all vi stod här och debatterade, framställde förslag och motionerade om det vore pä det sättet. Vi kan genom vissa politiska beslut styra utvecklingen när det gäller trafiksäkerhetsarbetet.

Slen-Ove Sundströms demagogiska knep biter inte pä mig. Jag vet inle om de är avsedda att sä småningom användas för vidarebefordran till protokollet eller vilken annan avsikt som finns bakom. Han polemiserar emot någonting som jag aldrig har sagt. Jag skall vända på steken så att jag blir litet mer lättfattlig och gör del litet mer besväriigi alt komma med finler och knep. Vilkel skäl tror Sten-Ove Sundström alt det finns lill att vi har den ulveckling vi har när det gäller olyckorna och en förskräcklig statistik över antalet drabbade i Irafiken? Vad är orsaken lill detta? Är del en naturkatastrof, eller vad kan del vara fråga om?

Jag menar för min del all de tunga transporterna, som har ökat med 50 %

på 15 är, och privatbilismens fortsatta ökning har den allra största skulden för

alla olycksfall, alla dödade och skadade i irafiken, Sten-Ove Sundslröm går

frän den frågan lill alt tala om alt glesbygden behöver bilar. Jag tror inle all

162 man pä det sättet skall underskatta människors fattningsförmåga.

Vi talar inte om huruvida de boende i glesbygd har behov av bil eller ej, eflersom della är obestridligt och kanske kommer atl vara så under överskådlig framlid. Det jag lalar om är de olycksdrabbade vägarna, exempelvis E 6-an som tidigare nämnts här i kväll. Om vi minskade trafiken pä dessa vägar, skulle också anlalel olyckor minska. Del gär inle all asfaltera bort vare sig olycksstatistiken eller någonting annat. Molorvägsulbyggnad alstrar ännu mer Irafik. Jag ber därför än en gäng Sten-Ove Sundström; Ta slällning i den här enkla frågan, eller lala ålminslone om orsaken lill alla de olyckor som inträffar på vägarna.

Anf. 168 RUNE THORÉN (c):

Fru lalman! Jag blir litet förvånad när Sten-Ove Sundström säger alt han är glad över all debalten kommit litet vid sidan av här i kammaren. Jag lycker tvärlom all debalten är dl hälsotecken. Vi häller inte pä med all gå vid sidan av det vi kommit överens om i utskollel. Jag har i mill tidigare anförande försökl ullrycka all del i den här kammaren finns en majoritet som lycker all del börjar gå litet sakta med alt pröva nya lekniker och se pä dem. Naturvårdsverket håller i slällel fasl vid all det som en gång sagls är det enda som gäller, och man är inle öppen för nya synpunkter.

När det gäller Lemisystmet har jag hänvisat lill en reservalion som tvä partier slår bakom och till ett särskill yttrande som tre parfier siöder. Det vi har försökl göra är inte på något sätt några hemligheter. Vi har försökl all skapa en majoritet för atl de synpunkter vi framför i det särskilda yllrandel skall ges regeringen till känna. Juristerna har mer eller mindre övertygat oss om alt del är knappl om tid för atl införa den tekniken. Men stödet för Lemisyslemd finns kvar, och vi har möjlighel all ta särskilda inifiativ i ulskottd om så skulle behövas. Men delta kanske är onödigt. Jag hoppas alt majoriteten använder sin möjlighet alt trycka pä, så att det verkligen händer någonting på delta område. Man kan inle som Sten-Ove Sundslröm säga all det tar en sådan läng tid att arbeta med denna fråga. Naturvårdsverket har ändå haft ganska läng lid pä sig all arbeia med frågan, och man har inle minsl via massmedia kunnal följa en hel del av del som har skelt pä avgasreningsområdet. Det kan inte vara främmande för Sten-Ove Sundslröm.

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Trafiksäkerhet

Anf. 169 ROY OTTOSSON (mp):

Fru talman! Anledningen till alt jag igen begärde ordet är att Sten-Ove Sundström vill ge sken av alt trafikökningen är dl glesbygdsproblem. Vi vel ju om alt den slora trafikökningen främst sker mellan de större orterna och i storstäderna. Det är också där den stora ökningspolenlialen finns. I glesbygden kör vi redan så myckel vi kan. Del vel jag som bor i glesbygd. Del är inle där trafikökningen sker och de nya problemen uppkommer. Della var inle någol bra argumenl. Det var dl felaktigt argumenl. Vi kan ålerkomma lill detta i irafikdebatten här i kammaren pä fredag.

Naturvårdsverket är i de flesla sammanhang myckel bra. Vi har ofta anledning atl slödja naturvärdsverkets förslag här i kammaren. Men just när del gäller frågan om avgasreningen har det pä dl olyckligt säll hakat upp sig, och därför behövs det elt inilialiv från riksdagens sida för alt lösa upp knuten.

163

Prot. 1988/89:104 Det handlar om att fä teknikneutralilel, gynna en positiv ulveckling och fä
26 april 1989 ner avgasmängderna. Del borde vi kunna enas om.

Trafiksäkerhet

Anf. 170 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Fru lalman! Jag begärde ordel med anledning av Anders Caslbergers inlägg. Jag lycker inte om när en talare lägger ord i min mun. Jag sade inte, Anders Caslberger, alt polisen har fått tekniska resurser för atl klara av problemen. Jag försökle lala om atl polisen naturligtvis i mån av tillgängliga resurser deltar i den kampanj som trafiksäkerhelsverkel och NTF eventuellt startar. Jag sade alt polisen lill sin hjälp har fåll nya tekniska resurser, jag sade inte alt polisen ensam skulle klara av problemen.

Anf. 171 ANDERS CASTBERGER (fp):

Fru talman! Antingen vill Slen-Ove Sundström inle förstå vad den här debatten handlar om, eller också kan han, efter alla dessa omgångar, fortfarande inle förslå.

Del är inget fel alt polisen får ytterligare tekniska resurser- del är dl bra komplemeni. Det är inget fel atl rikspolisstyrelsen får i uppdrag atl tillsammans med trafiksäkerhelsverkel och naturvårdsverket arbeta med de här frågorna.

Men vad reservationen handlar om är alt dessa verk skall få ett särskill uppdrag av regeringen att genomföra en angelägen trafiksäkerhetskampanj inför den situation på våra vägar som vi alla, även socialdemokraterna, redan nu kan förutse. Delta borde vara en riktig och rimlig salsning på trafiksäkerheten, och del är fakliski obegripligt all socialdemokraterna inle kan sträcka sig så pass långl alt de kan gå med på all ge verken dl sådant uppdrag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslul i ärendel skulle fallas vid nästa arbelsplenum.)

26 § Kammaren beslöl atl förhandlingarna skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

27 § Anmäldes och bordlades

Förslag

1988/89:26 Riksdagens revisorers förslag om utvärdering av glesbygdsstödet

28 § Anmäldes och bordlades Socialförsäkringsutskotlets betänkanden 1988/89:SfU17 Invandring 1988/89:SfU20 Kommunala bostadstillägg (KBT)

164

Trafikutskottets betänkanden 1988/89:TU15 Vägväsende 1988/89:TU16 Järnvägstrafik

1988/89:TU17 Riksfärdtjänsten

1988/89:TU21 Anslag till statens telenämnd budgetåret 1989/90

29 § Meddelande om interpeliationer

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Meddelande om inlerpellalioner

Meddelades att följande inlerpellalioner framställts

den 26 aprd

1988/89:219 av Per Gahrton (mp) till utrikesministern om utländska örlogsbesök, m.m.:

I början av april sjönk en sovjetisk alomubåt (kärnvapenbestyckad och atomdriven) ulanför Norges kust.

En vecka senare anländer i brevlådan en ny skrift av Greenpeace med titeln Alomfrilt Hav. I elt följebrev anknyter man fill det sovjeliska skeppsbrottet och konstaterar:

"Fler olyckor med kärnvapenbeslyckade fartyg kommer med all sannohk-hel atl inlräffa förr eller senare. Bålarna sjunker till botten och blir liggande där som öppna små kärnkraftverk och spyr ut radioaktivitet för lång lid framåt."

Vad bör dä göras? I broschyren pekar Greenpeace på en lång rad åtgärder för alt åstadkomma ell "alomfrilt hav". Bl.a. heler det: . "Länder utan kärnvapen bör avstå från att delta i kärnvapenflottornas globala strategier och operationer, avstå från all ställa territorium och facililder till förfogande för kärnvapenkrig på haven. De måste också kräva av kärnvapennationerna att ändra sin politik när det gäller att varken förneka eller bekräfta kärnvapenförekomst på fartyg, ubåtar och flyg (kursiverat av mig).

Greenpeaces följebrev är daterat den 12 april. Den 19 april publiceras en mästrande makthavarartikel i Dagens Nyheter av kabinettssekreterare Pierre Schori, utrikesdepartementet, och statssekreterare Jan Nygren, försvarsdepartementet. De kräver atl det socialdemokratiska parfiet skall ändra det kongressbeslut från 1987 som ligger i linje med Greenpeace-kravel. Framför alll hävdar de att "kommunal bojkott mot örlogsbesök skadar vär säkerhetspolitik".

Ett skäl skulle vara atl svensk bojkott skulle leda lill alt örlogsbesöken minskar. Än sen? Jag har i utrikesutskottet försökl få svar på varför jusl marinen måste asa med sig sina vapen när de kommer på besök. Arméofficerare frän andra länder kommer ju inte åkande i stridsvagnar eller ridande på kanonrör! Tyvärr förbjuder mig sekretessen att i delalj redogöra för vad förelrädare för militär och diplomati bakom utrikesutskottets lyckta dörrar har svarat pä mina frågor.

Ell annal och sensationellt argument mot svensk bojkott mot atomfartyg i Schoris och Nygrens artikel är alt möjlighelen att kontrollera kärnvapenbeslyckning skulle vara "ingen alls".

Har de redan glömt U197 i den blekingska skärgården? Svenska tekniker

165

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Meddelande om inlerpellalioner

166

rapporterade ju all Gusev och hans mannar inte gäll pä grund med vilken harmlös last som helsl, ulan med kärnvapen ombord! Därför är del inlressanl alt Schori och Nygren nu hävdar all del är omöjligl all konlrollera om ett farlyg är kärnvapenbestyckal.

Inte bara Greenpeace ulan också Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet anser alt kärnvapenbesöken spelar slor roll i kapprustningen lill havs. I en skrivelse till riksdagen hösten 1988 framhöll IKFF;

"Kärnvapenmakternas manövrar skulle inle vara möjliga utan flolibesök i intilliggande länders hamnar. Dessa fyller flera funktioner, bunkring, rekreation, PR och utbyte av militär information."

Det finns således dl samband mellan upprustningen till havs och möjligheler för kärnvapenmakternas fartyg att göra flolibesök i Sverige.

Därför var del hoppfullt atl SAP-kongressen 1987 förordade ett ensidigt svenskl förbud mot kärnvapenmakiernas besök i svenska hamnar, om strävanden atl uppnå inlernalionella överenskommelser inte leder lill resultat.

Nu börjar slutet närma sig för den tidsfrist som kan intolkas i kongressbeslutet. Flera kommuner har redan gäll i förväg med egna beslul. Vad händer då? Gär utrikesledningen ul och lalar om för kärnvapenmaklerna atl deras farlyg kommer alt stoppas i hela Sverige om de inte är beredda att avge bindande löften om all deras besöksfarlyg är kärnvapenfria?

Nej, tvärlom. Andremännen pä utrikes- och försvarsdepartementen raljerar med den kommunala självstyrelsen och förordar atl Sverige skall kröka rygg för supermakterna!

I slällel borde utrikes- och försvarsledningen berömma kommunalpolitikerna i bl.a. Göteborg för alt de vågar demonstrera svensk suveränitet också inför de maffigaste slagskepp.

Lösningen på del problem Schori och Nygren blåser upp, att del finns risk för kommunal utrikespolitik på tvärs med regeringens, är ju inle all Göteborg m.fl. börjar la emol kärnvapenfarlyg, ulan all riksdagen stiftar lag som förbjuder alla kärnvapenkapabla fartyg att gästa svenska hamnar såvida de inle garanterar all de saknar kärnvapen ombord.

Mol denna bakgrund vill jag fråga ulrikesminislern;

1. Är det sant, som hävdas i SvD den 24 april 1989, att Schoris och Nygrens artikel är ell resullal av amerikanska påtryckningar?

2. Är del sanl som Schori och Nygren påslår, att svenska myndigheter saknar möjlighel all konlrollera om besökande örlogsfartyg har kärnvapen ombord?

3. Om ovansläende gäller, - hur kunde dä fastställas att den sovjefiska ubåten i Gåsefjärden 1981 hade kärnvapen ombord?

4. Exakt vilka säkerhelsmässiga och diplomatiska förlusler för Sverige skulle uppträda om några ulländska kärnvapenbeslyckade örlogsfartyg väljer all avslå från all besöka svenska hamnar?

5. Anser regeringen alt det finns något fel i fredsrörelsens argumentation när den hävdar alt förbud mol besök av atomfartyg tjänar nedrustningens sak?

6. Har regeringen för avsikt all svika SAP-kongressens beslul 1987 angående kärnvapenbeslyckade örlogsbesök?

1988/89:220 av Håkan Holmberg (fp) lill utrikesministern om Syriens närvaro i Libanon;

Under de senaste veckorna har den sedan länge katastrofala situationen i Libanon ytterligare förvärrats. Olika libanesiska och andra grupper har sedan 1970-talel permanent bekrigat varandra. Grannstaterna Syrien och Israel har intervenerat för att bevaka sina egna inlressen i landel. Medan israelerna nu dragit sig fillbaka lill elt mindre område nära gränsen är syrierna alltjämt närvarande i större delen av landet.

Allianserna mellan olika grupperingar har skiftat. Syrierna, som från början framstod som allierade till de kristna miliserna, tycks i dag agera för atl definilivi krossa dessa som en maktfaktor i libanesisk polifik. Faran är stor atl Syriens politik ytterligare försvårar en fredlig uppgörelse mellan de krafter inom Libanon som vill slå vakt om landets integritet och arbeta för en fredlig samexistens mellan dess olika befolkningsgrupper.

Libanons tragedi hänger samman med den större problemaliken i Mellanöstern, och kan allvarligt försvåra fredsansträngningarna där. Politiska ledare i många länder har engagerat sig för att försöka få ett slut på de nuvarande stridigheterna. Mot bakgrund av detta vill jag fråga utrikesministern:

Vilken är den svenska regeringens inställning till Syriens närvaro i Libanon och den nuvarande syriska polifiken där?

Prot. 1988/89:104 26 april 1989

Meddelande om inlerpellalioner

30 § Kammaren åtskildes kl. 22.51. In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Gunborg Apelgren

167

Prot. Förteckning över talare

1988/89:104 (Siffrorna avser sida i protokollet)

Onsdagen den 26 april

Talmannen 6, 2, 4

Andersson, Marianne (c) 69, 79, 83, 85    .
Bergqvisl, Jan (s) 8
Bertilsson, Sfig (m) 136, 147 .,    ,
Björck, Anders (m) 13                                   .

Björk, Gunnar (c) 6, 11 .

Björkquisl, Lola (fp) 58, 122, 123, 124 Caslberger, Anders (fp) 148, 153, 155, 156, 158, 161, 164 Claesson, Viola (vpk) 151, 153, 159, 162 Dahlberg, Rolf (m) 113, 115, 122, 123,. 124 Dau, Hans (m) 49 Falkmer, Karin (m) 53

Fleetwood, Elisabeth (m) 125, 128, 129, 132, 134 Franzén, Elisabet (mp) 56, 112, 114, 116, 124 Friggebo, Birgit (fp) 3, 10, 13 Goés, Eva (mp) 35, 46, 48, 75, 82, 97, 102, 108 Guslafsson, Lars (s) 37, 46, 49, 108 Haglund, Ann-Cathrine (m) 88, 101, 104 Hagård, Birger (m) 21, 30, 32, 44, 48, 108 Hörnlund, Börje (c) 52 Johansson, Kurt Ove (s) 143 Johansson, Larz (c) 27, 31, 32, 45, 108 Johansson, Ylva (vpk) 95, 103 Johnsson, Ingvar (s) 59, 76, 82, 84, 85 Jonsson, Elver (fp) 51 Jönsson, Marianne (c) 92, 103 Kindbom, Bengt (c) 125, 132, 134, 140 Klingvall, Maj-Inger (s) 54

Leijonborg, Lars (fp) 24, 31, 43, 47, 91, 101, 105, 108 Lesiander, Paul (vpk) 142, 147 Melin, Ulf (m) 64, 73, 74, 80, 83, 85 Mårtensson, Ingela (fp) 138 Nilson, Rolf L (vpk) 127, 128, 129, 130, 135 Norberg, Lars (mp) 116 Nyhage, Hans (m) 55 Olsson, Marfin (c) 110, 114, 115 Orring, Ulla (fp) 119, 120, 121 Oitosson, Roy (mp) 153, 156, 157, 160, 163 Persson, Elisabeth (vpk) 118, 124 Petersson, Hans (vpk) 8

Roxbergh, Claes (mp) 4, 12, 129, 130, 142, 146
Samuelson, Björn (vpk) 32, 46, 48, 55, 58, 108, 135
Samuelsson, Marianne (mp) 71, 74, 75, 136
168 Sundgren, Roland (s) 59

Sundin, Lars (fp) 53 Prot,

Sundström, Sten-Ove (s) 157, 160, 164 1988/89:104

Svensson, Olle, (s) 12, 14, 130, 133, 134

Thollander, Gunnar (s) 120, 121

Thorén, Rune (c) 150, 163

Thun, Sture (s) 136

Tobisson, Lars (m) 6, 10, 13

Wilson, Cari-Johan (fp) 67, 81

Wärnersson, Ingegerd (s) 98, 103

169