Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1987/88:52

Fredagen den 15 januari

Kl. 10.00

Om användningen av aborterade foster för medicinsk behandling

1 § Kompletteringsval till utskott

Anf. 1 TALMANNEN:

På grund av uppkomna vakanser i vissa utskott har socialdemokrafiska riksdagsgruppen anmält följande nya representanter, nämligen som suppleant i utrikesutskottet Margareta Hemmingsson, som suppleant i kulturutskottet Claes Rensfeldt och som suppleant i utbildningsutskottet Ewa Hedkvist Petersen.

Talmannen förklarade valda till

suppleant i utrikesutskottet Margareta Hemmingsson (s)

suppleant i kulturutskottet Claes Rensfeldt (s)

suppleant i utbildningsutskottet Ewa Hedkvist Petersen (s)

2 § Svar på interpellation 1987/88:121 om användningen av aborterade foster för medicinsk behandling

Anf. 2 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN:

Herr talman! Ingrid Ronne-Björkqvist har frågat mig om regeringen har försäkrat sig om att frågan om forskning med aborferade foster blivit föremål för prövning och debatt i medicinsk-efiska rådet, samt om regeringen har medverkat till atf frågan prövats ufifrån de grundläggande värderingarna i samhället i ett mer allmänt åsiktsutbyte.

De forskningsprojekt Ingrid Ronne-Björkqvist åsyftar gäller försöken i Lund och Stockholm att transplantera enstaka hjärnceller från aborferade foster till fyra patienter som har Parkinsons sjukdom.

Låt mig först konstatera atf de regionala forskningsefiska kommittéerna etiskt har granskat och godkänt forskningsprojekten.

Enligt de etiska kommittéernas beslut skall forskningen utföras i enlighet

Prot. 1987/88:52 15 januari 1988

Om användningen av aborterade foster för medicinsk behandling

med de "Provisoriska riktlinjer för användning av vävnad från foster i transplanfafionsverksamhef" som Svenska läkaresällskapefs delegafion för medicinsk etik antog hösten 1985.

Riktlinjerna var resultatet av några symposier som sällskapefs delegation för medicinsk etik anordnade under 1985. Riktlinjerna har publicerats i Läkartidningen.

Enligt riktlinjerna får vävnad tas endast från döda foster.

För att få ta nervceller från det aborterade fostref krävs vidare kvinnans samtycke.

Försöken i Lund och Stockholm har samma uppläggning. Man fillvaratar nervceller vid ordinarie abortfillfälle och med ordinarie abortmefod. Man vidtar inte några särskilda åtgärder vid aborten fill förmån för den här forskningen. Även deffa är i linje med Läkaresällskapets riktlinjer.

Jag har erfarit aft statens medicinsk-efiska råd har för avsikt aff ta upp denna fråga till diskussion vid sitt sammanträde i slutet av januari.

Transplanfationsutredningen (S 1987:02) har vidare i uppdrag att överväga frågan om forskningen med aborterade foster.

Mot bakgrund av vad jag nu har redovisat finner jag inte någon anledning atf nu vidta någon åtgärd.

Anf. 3 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp):

Herr falman! Jag tackar socialministern för svaret.

Debatten kring de medicinsk-efiska frågorna har hittills fill största delen förts av experter. Allmänheten och politiker har haft svårt att i tid fånga upp och förstå innebörden av vad som varit på gång och vad som kan tänkas ske i framtiden. Alla som skall ta ansvar för en utveckling måste få tillfälle att delta i debatten så tidigt aff inriktningen går aft påverka, annars är risken stor aft vi nöjer oss med aft försöka hitta så goda skäl som möjligt för det som redan är ett faktum.

Vi var några folkpartister som motionerade om det här för ett par år sedan. Bl, a. betonade vi hur viktigt det är aft det blir känt vad som beslutas i de forskningsefiska kommittéerna som ger tillstånd fill den här typen av forskning vid de medicinska högskolorna. Vi fick avslag på motionen med motiveringen atf det nu finns ett medicinsk-efiskf råd som regeringen beslutat tillsätta. Rådet skall bl, a, sfimulera fill debatt inför ny teknik och vetenskap, och det skall vara en förmedlande länk mellan forskare, allmänhet och politiker. Den snabba utvecklingen på medicinens område gör det angeläget för beslutsfattarna atf få kunskaper om nya tekniker på ett mycket tidigt stadium, hette det.

Det här lät ju bra, och vi trodde att rådet skulle fa de initiativ som vi efterlyste i vår mofion, dvs, aft ta reda på vad som är på gång inom forskningen och föra uf det fill debatt.

För drygt ett år sedan interpellerade jag om forskningen med aborterade foster. Jag frågade bl, a, om regeringen sett till att frågan behandlats i medicinsk-efiska rådet. Det hade den inte trots att verksamheten varit i gång ett helt år. Socialministern utgick från aff rådet nu skulle fa upp frågan och avge ett yttrande fill socialdepartementet.

Nu har det gått ytterligare 15 månader. Verksamheten har godkänts också

i Lund, Vid Karolinska institutet har man haft tillstånd att föra över hjärnceller från aborterade foster till möss sedan hösten 1985, 1 Lund har man fått tillstånd atf behandla människor med hjärnceller från foster. Jag får samma svar nu som för ett år sedan, att medicinsk-efiska rådet har för avsikt att ta upp frågan fill diskussion.

Herr talman! Socialministern säger sig ha läst i Läkartidningen vad Läkaresällskapet har för riktlinjer, dvs, aff vävnad bör få fas bara från döda foster. Enligt de forskningsetiska kommittéernas beslut skall forskningen följa de riktlinjerna. Men har socialministern läst de ansökningshandlingar som har godkänts och som enligt min uppfattning inte överensstämmer med Läkaresällskapets riktlinjer? Intressant är ju inte vilka riktlinjer som Läkaresällskapet antagit utan vad det står i de ansökningshandlingar som godkänts av den forskningsetiska kommittén. De är offentliga, och de handlingarna borde regeringens medicinsk-efiska råd ha läst redan för tvä år sedan. Där framgår aft man fått tillstånd aft ta ut fostref med aborttång i vecka 7 fill vecka 14. Det påpekas, atf om fostref fas ut med vakuumsug, blir det alltför sönderdelat för atf vara användbart. Vakuumsug är den normala abortmetoden upp till vecka 12. Här har man alltså fått tillstånd atf använda en annan abortmefod för aff få uf ett helt foster. Och man har bara användning av levande hjärnceller. Jag har precis samma uppfattning som den anatomiprofessor som skrev fill mig, att man här gått över gränsen för det tillåtna - och använt sig av levande foster. Här finns en uppenbar risk aft foster på sikt degraderas till försöksdjur.

I ansökan till forskningsefiska kommittén i Lund finns ingen abortmetod beskriven. En av forskarna har uppgett atf foster från 9-11 veckor används och atf aborten görs med sugteknik samt atf fostref infe behöver vara helt. Deffa strider alltså mot den formulering som finns i ansökningshandlingen från 1985.1 bilaga fogad fill ansökan i Lund framgår att elvaveckorsgränsen inte är orubblig. Resultatet har visat att vi kan få god överlevnad av fransplanfat tagna från 9-11 veckors foster, eventuellt också äldre.

Herr talman! Innan vi gör oss beroende av aborterade foster för medicinsk behandling, är det viktigt att vi gör klart vad som menas med döda foster. Jag förmodar att samma definition gäller som för redan födda individer. Det är också vikfigt atf analysera vilken omfattning den här verksamheten kan få på sikt. Åldersförändringar i hjärnan är ju ett vanligt tillstånd. Finns det risk att aborterade foster på sikt blir en bristvara, och vilka vägar kan då komma i fråga för ätt fillgodose efterfrågan? Tekniskt kan man i dag tillverka foster genom befruktning utanför kvinnans kropp. Kan utvecklingen på sikt bli hämmande för vår strävan atf minska antalet aborter?

Hur skall tillstånd inhämtas från föräldrar till fostref? I dag tillfrågas kvinnan innan hennes foster får användas. Det tycker jag är absolut nödvändigt, om vi skall få behålla förtroendet för sjukvården. Men risken är stor atf kvinnan inte vill verka ogin och otacksam inför operatören, som hon är beroende av. Om man befinner sig i ett tomrum av sorg för aff man inte ser någon utväg att behålla ett väntat barn, kan det vara svårt att i all hast fa ställning till om fostret skall få komma till användning. Det är därför viktigt med offentlighet kring dessa frågor.

Prot. 1987/88:52 15 januari 1988

Om användningen av aborterade foster för medicinsk behandling

Prot. 1987/88:52 15 januari 1988

Om användningen av aborterade foster för medicinsk behandling

Anf. 4 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN:

Herr talman! När det gäller det politiska infiytandet vill jag framhålla atf i de forskningsefiska kommifférna sitter också polifiker som har tagit ställning fill detta.

När jag säger aft statens medicinsk-efiska råd kommer aft behandla denna fråga i slutet av januari, innebär det inte aff den inte har varit uppe fidigare. Man har fått informafion om deffa fidigare.

Medicinsk-efiska rådet är parlamentariskt sammansatt. Politikerna har således möjlighet att påverka vad som skall tas upp och vad som inte skall tas upp i medicinsk-efiska rådet. Folkpartiet har också representanter i rådet, som kan påyrka aft olika frågor tas upp i olika sammanhang. Det finns alltså möjlighet för politikerna atf agera i det medicinsk-efiska rådet.

Ingrid Ronne-Björkqvist citerade sedan vad som står i olika ansökningar. Det står ju de som har ansökt för. När det sedan gäller besluten från de etiska forskningskommifférna måste de följa Läkaresällskapets rekommendafioner i detta sammanhang.

I dagens nummer av Svenska Dagbladet finns en mycket intressant artikel av docent Kersfin Hagenfeldf, som är ledamot av Läkaresällskapets delegation för medicinsk etik. Hon klargör i artikeln för hur detta fungerar. Hon berör bl. a. en av de propåer som Ingrid Ronne-Björkqvist har tagit upp. Hon säger; "De fiesta kvinnor är positiva och anger en tillfredsställelse aft något gott kan komma uf ur deras beslut atf genomgå legal abort."

Ingrid Ronne-Björkqvist, det finns möjlighet till politiskt inflytande både i de efiska forskningskommittéerna och i statens medicinsk-efiska råd.

Anf. 5 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp);

Herr falman! Jag känner mycket väl till detta. Jag har inte efterlyst politiskt inflytande i de etiska råden, utan jag har efterlyst offentlighet äf de beslut som fatfas.

Den ansökan som inlämnades till Karolinska institutet innehöll den precisering som jag har angett. I beslutet har man infe tagit avstånd från denna metod. Den har därigenom godkänts vid aborten.

Ett demokratiskt samhälle måste bygga på en etisk värdegemenskap. Det är därför vikfigt aft forskare, polifiker och allmänhet vågar och får tillfälle atf i en öppen och saklig debatt söka svar på vad som rätt och orätt. Jag är heh övertygad om aft transplantationskirurgin kan vara ett utmärkt redskap i livets tjänst. Men förtroendet för sjukvården och för den fria forskningen kan allvarligt skadas om den verksamhet som bedrivs inte är i samklang med den opinion som råder. Detär därför viktigt aft denna debatt även sprids utanför de forskningsetiska kommifférna.

Denna forskning är så pass kontroversiell aft det är ytterst märkligt aff medicinsk-efiska rådet inte har uttryckt någon uppfattning i frågan under de två år forskningen har pågått. Det är vidare anmärkningsvärt aff socialministern inte har begärt synpunkter från rådet på ett fidigare stadium.

Är det här verkligen en transplantationskirurgi som forskare och de forskningsetiska kommittérna bör få utforma i all tysthet? Borde inte riksdag

och allmänhet få en rimlig chans aff lägga sig i och tycka till i en så pass viktig etisk fråga, innan verksamheten är i full gång och har utvecklats till praxis?

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Svar på interpellation 1987/88:132 om ökade resurser för psykoanalytisk och psykoterapeutisk behandling

Anf. 6 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN;

Herr falman! Ingrid Ronne-Björkqvist har frågat mig om regeringen är villig aff snabbt vidta åtgärder för att fillgången till psykoanalytisk och psykoterapeutisk behandling infe skall minska, vilka åtgärder regeringen i så fall planerar atf vidta samt när den av riksdagen för drygt ett år sedan förordade utredningen om ekonomiskt stöd fill psykoanalyfisk utbildning m. m. kommer att tillsättas.

Jag anser aft psykoanalysen tillsammans med psykoterapin är ett viktigt utvecklingsområde inom hälso- och sjukvården. Psykoterapin har vunnit insteg inom den psykiatriska vården. Psykoanalytiskt utbildade personer får en allt viktigare roll som utbildare och handledare.

Antalet legitimerade psykoferapeuter uppgår i dag till närmare 1 100. Antalet har under det senaste året ökat med mer än 250 terapeuter. Totalt finns ca 200 psykoanalytiker i landet.

Enligt vad jag erfarit har sjukvårdshuvudmännen under de senaste åren i ökad utsträckning anställt eller tecknat vårdavfal med psykoferapeuter. Någon tendens fill aft tillgången till den sammantagna psykoanalyfiska och psykoterapeutiska behandlingen minskar har jag inte noterat. Några generella åtgärder från regeringens sida bedömer jag således infe som nödvändiga.

Däremot vill jag informera om aff regeringen, som ett led i att långsikfigt stärka psykoterapin och det psykoanalytiska förhållningssättet inom den psykiatriska vården, i den nyligen presenterade budgetpropositionen föreslagit aft medel skall anvisas fill en utbyggnad av den statliga psykoferapiutbild-ningen. Under förutsättning atf riksdagen godkänner förslaget kornmer därmed påbyggnadslinjen i psykoterapi att etableras vid ett tredje universitet med 16 nya utbildningsplatser.

De konsekvenser av den s. k. Dagmarreformen som berörs i interpellatio-, nen gäller psykoanalytiker som är läkare. Dessaär i allt väsentligt koncentrerade till Stockholms län. Enligt vad jag har erfarit har Stockholms läns landsfing i sin budget för år 1988 anvisat medel som skall utnyttjas för att öka möjligheterna till psykoanalytisk behandling till en rimlig kostnad för de försäkrade. Jag har infe för avsikt atf nu ta initiativ fill några ändringar i reglerna för anslutning till sjukförsäkringens ersättningssystem, men jag kommer aff noga följa den fortsatta utvecklingen.

När det gäller den utredning om bl. a. ekonomiskt stöd till psykoanalytisk' utbildning som riksdagen förordat, genomförs denna i form av ett beredningsarbete inom regeringskansliet. Bl. a. har en hearing med berörda organisationer och myndigheter hållits under hösten 1987.1 arbetet övervägs

Prot. 1987/88:52 15 januari 1988

Om ökade resurser för psykoanalytisk och psykoterapeutisk behandling

Prot. 1987/88:52 15 januari 1988

Om ökade resurser för psykoanalytisk och psykoterapeutisk behandling ■

olika alternativa möjligheter att finna en lösning av den särskilda situation som gäller för den psykoanalytiska utbildningen.

Anf. 7 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp):

Herr talman! Jag ber aft få tacka socialministern också för detta svar.

Jag noterar med tillfredsställelse aft socialministern trots allt anser aft psykoterapin är ett vikfigt utvecklingsområde inom hälso- och sjukvården. Det är sant aft psykoterapin i viss mån har vunnit insteg inom den psykiatriska vården, men i alltför ringa utsträckning. Och inom kroppssjukvården saknas nästan helt insikt om och möjligheter fill psykoterapi som en läkande resurs.

Under höstens läkarstämma berördes detta i ett uppmärksammat symposium under temat Framsteg inom psykosomatisk medicin. En av föreläsarna konstaterade att samhällets kostnader för behandling av diffusa magbesvär skulle kunna halveras om pafienferna behandlades med psykoterapi i stället för medicin. En patient som får medicin för sur mage äter medicin för 2 800-4 800 kr. per år, medan en korttidspsykoterapi med åtta samtal kostar ungefär 2 000 kr.

Det betonades att många äter en massa onödig medicin och går sjukskrivna långa perioder helt i onödan, eftersom man infe kan erbjuda den psykoterapi som är den enda korrekta behandlingen. Det uppgavs atf ungefär hälften av patienterna på landefs vårdcentraler söker för s. k. psykosomatiska sjukdomar och att man i vissa fall, t. ex. när det gäller högt blodtryck, har fått samma goda effekt med psykoterapi som rned medicinering.

1984 beslutade riksdagen att det skulle införas legitimation för psykoferapeuter, bl. a. för aft få bort kvacksalveriet. Och det stämmer aff det hitfills är drygt 1 000 psykoferapeuter bland dem som sökt legifimafion och har fått den beviljad av socialstyrelsen. Här rör det sig i huvudsak om t. ex. psykologer, socionomer, sjukgymnaster, präster eller pastorer som utbildat sig till psykoferapeuter. De är inte anslutna fill försäkringskassan, och patienterna får själva betala hela psykoterapin. Det kan röra sig om mellan 15 000 och 50 000 kr. per år. Den som har turen att få komma fill en psykiater får ersättning som vid all annan läkarbehandling, dvs. om läkaren är ansluten till försäkringskassan. Då blir det 50 kr. per besök och frikort efter 15 besök. Men det är förunnat ett ytterst fåtal atf få fid hos läkare, eftersom det finns så få tillgängliga. I Stockholm är väntetiden tre år för långtidspsykoterapi, och för psykoanalys är väntetiden ännu längre - fem år eller mera.

Det har helt riktigt påpekats atf man, om man skall ha chans aft komma i åtnjutande av psykoterapi antingen måste vara mycket rik, mycket fattig eller statsanställd. Eller också skall man må så bra aft man kan vänta i fiera år på behandling. Om man är rik kan man själv stå för kostnaden hos en infe försäkringsanknuten terapeut. Om man är fattig kan socialvården betala i vissa fall - i Göteborg betalar man från socialvårdens sida miljonbelopp fill denna behandling. Och statsanställda får tre fjärdedelar av kostnaden betald. Det är alltså ett synnerligen orättvist system och absolut inte sjukvård på lika villkor.

Redan när Dagmärsystemet infördes var man medveten om i riksdagen aft det här kunde innebära aft psykoanalytikerna kunde komma i kläm. Det

skrev man också om i socialförsäkringsutskottets betänkande. Farhågorna har besannats. Bl. a. Landstingsförbundet har påtalat aft man ser särskilt allvarligt på aft rekryteringen fill psykoanalytisk utbildning har minskat. Och man har verkligen orsak aft vara oroad, även om de flesta psykoanalytikerna är bosatta i Stockholms län. Psykoanalytikerna spelar en nyckelroll när det gäller utbildning av psykoferapeuter över hela landet. Flertalet psykoanalytiker i Stockholm har varit handledare för psykoferapeuter inom de flesta landstingen i Sverige. Psykoanalytikerna svarar vidare för merparten av den psykodynamiska undervisningen och motsvarande i den s. k. steg 1-utbild-ningen i ett tjugotal landsting. Dagmarreformen är sanneriigen ett hot mot en positiv utveckling på det här området, och en ändring av reglerna behövs, även om socialministern inte än vill ge vika på den punkten. Vi lovar aft återkomma fill frågan tills vi har fått en ändring fill stånd.

Riksdagen beslutade för drygt ett år sedan att frågan om ekonomiskt stöd fill psykoanalyfisk utbildning borde bli föremål för särskild utredning. Utredningen skulle också pröva frågan om ekonomiskt stöd fill insfitut som driver utbildning, t ex. S:t Lukassfiftelsen, och den skulle ta ställning till framtida dimensionering och regionala skillnader i vårdutbud. 1 maj 1987 tog de psykoanalyfiska föreningarna initiativ fill att en hearing borde sammankallas med anledning av riksdagens beslut. Socialdepartementet följde så småningom deras förslag och kallade till en hearing i november 1987. Regeringen har valt att genomföra den begärda utredningen i form av ett beredningsarbete inom regeringskansliet. Hur långt har detta arbete kommit, och när har man beräknat att utredningen skall vara slutförd?

Prot. 1987/88:52 15 januari 1988

Om ökade resurser för psykoanalytisk och psykoterapeutisk behandling

Anf. 8 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN:

Herr talman! Jag har i mitt svar redogjort för den verksamhet som ännu pågår på det här området. Jag har också sagt atf när det gäller Stockholms län så har landsfinget avsatt särskilda medel härför. Den stora koncentrationen av läkare verksamma inom detta område finns ju också i Stockholms län.

På den direkta fråga som Ingrid Ronne-Björkqvist har ställt fill mig kan jag för dagen inte svara - när det interna beredningsarbetet är klart. Man kan ju bedriva utredningsarbete på olika sätt. Vi har bedömt den här frågan så aff det var lämpligt atf genomföra ett beredningsarbete inom regeringskansliet, och jag har också anfört i mitt interpellationssvar aft vi överväger olika alternativa möjligheter. För dagen kan jag emellerfid inte ge besked om när detta arbete är klart.

Anf. 9 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp);

Herr falman! Jag är väl medveten om atf det infe går atf få ett exakt besked om när beredningsarbetet skall vara färdigt, men den här formen av utredning kan man ofta gripa till för aft snabbt nå resultat. Jag hoppas atf det är orsaken till valet av beredningsmefod.

Vad jag är intresserad av att veta är ungefär hur lång tid man har tänkt sig att arbetet skall ta. Detta bör det i alla fall finnas något begrepp om, alltså om det rör sig om ett halvår, om två år eller om fem år. Jag förmodar att man inom departementet har något begrepp om hur pass lång tid detta kan fa.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1987/88:52 15 januari 1988

Om verksamheten vid varvet i Falkenberg

4 § Svar på interpellation 1987/88:139 om verksamheten vid varvet i Falkenberg

Anf. 10 Industriminister THAGE G PETERSON: Herr talman! Alexander Chrisopoulos har frågat mig

1. om jag tänker vidta några åtgärder som garanterar Falkenbergs Varv AB:s fortsatta verksamhet med tanke på sysselsättningen, och

2. om inte, om jag i så fall tänker vidta några åtgärder för att få till stånd någon form av ersättningsindustri.

Låt mig först lämna viss bakgrundsinformation fill den uppkomna situationen vid Falkenbergs Varv. Varvet har, liksom andra såväl inhemska som utländska varv, drabbats av den internationella varvskrisen som nu varat i snart 15 år. Tillgänglig kapacitet vid världens varv är för närvarande dubbelt så stor som efterfrågad kapacitet. Detta har bl. a. medfört atf vissa länder mycket kraftigt subventionerat sin varvsindustri i syfte att erhålla order. Andra länder har samtidigt utökat sin varvskapacitet.

Målet för svensk varvspolitik sedan slutet av 1970-talet har varit bl. a. att anpassa varvskapaciteten till efterfrågan, underlätta för dem som drabbas av strukturförändringar och göra den kvarvarande varvsindustrin lönsam. Subventionerna till den svenska varvsindustrin har minskat vilket frigjort resurser för ökade satsningar inom expansiva delar av svensk industri. Enligt min mening hai" vi i Sverige varit lyckosamma i denna omvandlingsprocess. Mänga europeiska länder är nu tvungna att göra den svåra och smärtsamma strukturanpassning som Sverige redan genomfört.

Falkenbergs Varv hamnade under hösten 1987 i en besvärlig ekonomisk situation. För att kunna färdigställa varvets enda nybygge - en färja fill Polen - ansökte ägarna i september hos statens industriverk om stafiigt stöd i form av kreditgarantier och lån på sammanlagt 30 milj. kr. för fortsatt finansiering av detta nybyggge. Efter en noggrann genomgång och analys av varvets ekonomi och efter aft ha anlitat även utomstående ekonomisk expertis beslöt industriverket i mitten av oktober i fjol att avslå varvets ansökan. Enligt industriverkets bedömning fanns det inte någon långsiktig överlevnadsförmåga för varvet. Vidare gjorde industriverket den bedömningen aff det begärda stödet inte skulle förhindra en konkurs, och aff pengarna således var förlorade för staten vid ett bifall fill,ansökningen. Industriverket ifrågasatte också om det var formellt möjligt atf bifalla en viss del av det ansökta stödet. Varvet överklagade statens industriverks beslut varvid verket vidhöll sin fidigare ståndpunkt och överlämnade överklagandet fill regeringen för beslut. Regeringen avslog överklagandet.

En vecka efter regeringens beslut inlämnade Falkenbergs Varv sin konkursansökan. Efter en konkurs är det riksgäldskontoref som borgensman som bevakar statens intressen. Riksgäldskontoref skall därvid försöka minimera statens förluster i konkursen. Riksgäldskontoret anser, enligt vad jag erfarit, att detta bäst sker genom att färjan byggs färdig. För aft göra deffa möjligt har riksgäldskontoref utfärdat nya kreditgarantier för lån för att finansiera bygget.

Som svar på Alexander Chrisopoulos första fråga vill jag säga atf det enligt

gällande regler är konkursförvaltaren som handhar frågan om fortsatt verksamhet för Falkenbergs Varv. Något regeringsingripande i denna handläggning är inte möjligt.

På frågan om regeringen tänker vidta några åtgärder för aff få fill stånd någon form av ersättningsindustri är svaret nej. Regeringen är inte beredd att utlova några särskilda närings- eller regionalpolifiska insatser i Falkenbergsregionen utöver de resurser som redan disponeras av länsstyrelse, regional utvecklingsfond m.fi. Arbetsmarknadssituationen är gynnsam såväl i Falkenbergs kommun som i regionen som helhet. Arbetslösheten ligger här klart lägre än i övriga landet.

Vad gäller Alexander Chrisopoulos andra fråga har jag erfarit att länsarbetsnämnden i länet har tagit initiafiv till att bilda en safnarbefsgrupp som arbetar med att finna lösningar för de anställda vid varvet. I samrådsgruppen ingår representanter från konkursförvaltningen, länsarbetsnämnden, länsstyrelsen, utvecklingsfonden, kommunen och de berörda fackliga organisationerna. Samrådsgruppen undersöker också om det finns förutsättningar atf driva någon del av verksamheten vid varvet vidare samt vilka sysselsättningsskapande åtgärder i övrigt som skulle kunna åstadkommas. Frågan ligger nu hos arbetsmarknadsmyndigheterna.

Anf. 11 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk);

Herr talman! Jag tackar industriministern för svaret, men jag måste säga atf svaret som sådant dels gör mig förbluffad, dels ställer fler frågor än det besvarar.

Sakförhållandet är alltså det aff Falkenbergs Varv, ett privat skeppsvarv med ca 300 anställda, i färd med aft färdigställa en polsk färja, kommer i en akut finansiell kris. Varvefs ägare vänder sig då fill statens industriverk med krav på stafiigt stöd i form av kreditgarantier och lån på sammanlagt 30 milj. kr. för en fortsatt finansiering av bygget. Efter en noggrann genomgång och analys av varvefs ekonomi kommer industriverket till slutsatsen atf varvets' ansökan om lån bör avslås och aft om ansökan skulle beviljas och färjan färdigsfällas skulle staten förlora sina pengar. Industriverket finner alltså att det inte är förenligt med det allmännas intresse aft bevilja lån och kreditgarantier på 30 milj: kr. för aff färdigsfälla den polska färjan.

Samtidigt som industriverket gör denna bedömning är man naturligtvis
helt på det klara med atf ett avslag på ansökan skulle innebära en konkurs
med därmed följande konsekvenser för det allmännas intresse. Ändå
kommer industriverket fill slutsatsen att färdigställandet av den aktuella
färjan med statliga garanfier på 30 milj. kr. skulle innebära aft staten
förlorade sina pengar! —n

Konkursen träder i kraft, och sedan kommer den andra statliga myndigheten in, riksgäldskontoref, som skall bevaka statens intresse i konkursen. Riksgäldskontoref å sin sida drar den slutsatsen aff enda sättet aft slå vakt om statens och det allmännas intresse är att färdigställa färjan och bevilja nya kreditgarantier, nu uppgående till drygt 50 milj. kr. Man konstaterar att detta inte bara är i allmänhet förenligt med det allmännas intresse utan det enda sättet atf slå vakt om.statens pengar i sammanhanget.

Prot. 1987/88:52 15 januari 1988

Om verksamheten vid varvet i Falkenberg

Prot. 1987/88:52 15 januari 1988

Om verksamheten vid varvet i Falkenberg

Jag för min del har väldigt svårt atf dra några slutsatser ur de dubbla budskap som de två statliga myndigheterna har lämnat.

Hypoteserna kan vara många. Den första hypotesen är att myndigheterna inte vet vad de gör. Den ena myndigheten drar en slutsats och den andra den precis motsatta, och bägge säger sig slå vakt om det allmännas och statens intresse. En annan hypotes är aft myndigheterna mycket väl vet vad de gör -aft detta ingår i och utgör en ny fas av regeringens industripolitik, aff regeringens avsikt från början har varit att lägga ned varvet och att man har medverkat akfivt och medvetet till atf åstadkomma den konkurs som varvet har drabbats av.

Nu är vi allihop medvetna om atf regeringens polifik går ut på aff så litet som möjligt blanda sig i de fria marknadskrafternas självsaneringsmekanis-mer. I större utsträckning än t. ex. de borgerliga regeringarna har man försökt påskynda den här strukturomvandlingen genom nedläggning av industrier, som till följd av tillfälliga kriser betraktats som olönsamma. Men nu kommer man alltså in i en ny fas. Det är inte bara det aff man i största allmänhet låter kapitalismens självsaneringsmekanismer fungera friktionsfritt, utan man medverkar också aktivt till en sanering av industrier i de branscher där industriministern anser aft det råder kris - utan aft ta hänsyn till de samhälleliga konsekvenserna, såsom sysselsättningen på orten och frågan om hur det skall bli med de 300 anställda vid varvet. Detta är någonfing nytt, och det är kvalitativt annorlunda i förhållande till tidigare praktiserad industripolitik.

Nu säger industriministern atf han infe tänker bidra fill några ersättningsindustrier när det gäller det här varvet. De 300 anställda vid varvet får skylla sig själva - därför atf arbetslöshetssiffrorna i Falkenberg och Halland i allmänhet är lägre än genomsnittet. Hur skall man tolka deffa? Skall man tolka detta så, atf regeringen medvetet går in för att höja arbetslöshetssiffrorna i Falkenberg, så aff de blir högre än genomsnittet? Vidare: Vad hjälper det de anställda vid varvet, ifall arbetslöshetssiffrorna i Halland i allmänhet är lägre än genomsnittet?

Jag skulle önska att industriministern hade något mera posifivt att komma med i detta sammanhang, inte minst med tanke på aff den industriella strukturen i Halland är alldeles för ensidig. Man bör göra allt för aff få den mera differenfierad.

Anf. 12 OWE ANDRÉASSON (s):

Herr talman! Varvskriser och varvsnedläggningar har under det senaste året drabbat många län och kommuner, framför allt på västkusten. Många personer och deras familjer, liksom mindre företag med varvsanknytning, har drabbats mycket hårt av det som har inträffat. Nu har alltså, beklagligt nog, även varvet i Falkenberg och de anställda där hamnat i en liknande situafion.

Falkenbergs Varv begärdes i konkurs den 28 oktober 1987, Upprinnelsen fill konkursen står atf finna bl, a, i nybygget av en färja som skulle levereras till Polen, Man har därefter fått finansiella garantier för ett färdigställande av färjan i konkursförvalfarens regi. Under dessa förutsättningar har flertalet anställda arbete under sin uppsägningstid.

Varvet sysselsätter i dag några hundra personer. Av dem är en del 60 år eller äldre. Dessa känner, och det är fullt förståeligt, oro och ängslan inför framtiden. Deras förhoppning är att alla goda krafter skall förenas, så aft deras sysselsättning kan tryggas för framtiden i någon form. Fackens agerande, liksom kommunens, när det stod klart att konkursen var oundviklig, har varit föredömligt. Det finns i dag utredningar, både centralt och lokalf, som visar att det finns en marknad för bl. a. fartygsreparationer. Men fartygsreparafionerna kan inte ge full sysselsättning åt de varvsanställda under hela året, utan de måste kombineras med någon form av likartad fillverkning.

När nu dessa marknadsundersökningar har presenterats och resultaten redovisats finns det också intressenter som visat intresse av aff driva en verksamhet med fartygsreparafion kompletterad med annan verksfadsmeka-nisk inriktning vid varvet i Falkenberg. För dessa eventuella, nya förefags-konsfellafioner kan det kanske framöver behöva vidtas etableringsfrämjande åtgärder av skilda slag. Då borde industridepartementet redan i dag kunna ge sådana signaler att man åtminstone under en övergångstid prövar ansökningar om regionalpolifiskt stöd, i likhet med det som förekommer på andra områden i landet.

Är industriministern i dag beredd aft ge något svar på en fråga, trots det negativa beskedet i svaret till Alexander Chrisopoulos? Kan det bli någon form av hjälp från industriministern och regeringen fill en eventuell nyetablering av industriell verksamhet vid varvet i Falkenberg?

De anställda inom de privata varven bör kunna ställa samma berättigade krav på arbetsmarknadspolitiska och andra åtgärder som anställda vid de andra varv i landet som av olika anledningar har lagts ner. Jag hoppas att industriministern inser att de som arbetar vid varvet i Falkenberg vill ha samma förmåner och uppmärksamhet som övriga varvsarbetare i samma situafion.

Det skulle vara till allas bästa om verksamheten vid varvet kunde fortsätta med fartygsreparationer och annan verkstadsanpassad tillverkning. Därmed skulle man för framfiden fa fill vara den kunskap och erfarenhet av fartygsbyggnafion och -reparationer som i dag finns vid varvet. Det kan infe vara fill fördel för utvecklingen i landet om ytterligare kunskap och yrkeskicklighet inom varvsområdet går förlorade. Vad som kan och bör göras är att alla krafter, både de fackliga organisationerna och företagsledning, ägare och kommun, tillsammans arbetar för att få i gång en verksamhet efter det atf Polenfärjan är klar, vilket ger arbetstillfällen för framtiden. Detta arbete har redan påbörjats.

Min andra fråga till industriministern skulle bli: Är industriministern beredd att verka för atf sysselsättningen framöver kan tryggas för personalen vid varvet i Falkenberg?

Prot. 1987/88:52 15 januari 1988

Om verksamheten vid varvet i Falkenberg

Anf. 13 CHRISTER EIREFELT (fp):

Herr falman! Jag har inga invändningar mot industriministerns bakgrundsbeskrivning. Vi har en internationell varvskris med mycket stor överkapacitet.

Varvsindustrin i Sverige har sedan mitten av 1970-falef varit i permanent

7 Riksdagens protokoll 1987/88:48-52

Prot. 1987/88:52 15 januari 1988

Om verksamheten vid varvet i Falkenberg

kris. Problemen har tvingat fram drastiska strukturförändringar, och stödinsatserna från staten saknar motstycke i andra branscher.

Men stödet har fördelats ojämnt. De privatägda mindre och medelstora varven har inte fått stor del av kakan. Tvärtom har de, i en redan besvärlig situation, utsatts för extra störningar på grund av det massiva stödet till statliga Svenska Varv.

Jag säger infe det här för aff motivera nya statliga insatser för fortsatt nybyggnation av fartyg, varken på Falkenbergs Varv eller på något annat svenskt varv. Jag tror aft det vore felakfigt.

Det fakfiim aff de privata varven i större utsträckning har fått klara sig själva, samfidigt som statligt ägda Svenska Varv har fått det ena kapitaltillskottet efter det andra, ger regering och riksdag ett särskilt ansvar. Bl. a. därför tycker jag aft det är fel av industriministern atf helt utesluta alla former av insatser från regeringens sida innan man vet vad den tillsatta projektgruppen kommer fram till.

De stora strukturförändringar som genomförts i svensk varvsindustri har gett många erfarenheter, t. ex. att samhällets insatser skall koncentreras på atf skapa förutsättningar för nya verksamheter, infe på atf till varje pris undvika förändringar som ändå måste komma. Samtidigt har vi lärt oss aff det går atf genomföra strukturförändringar utan atf ge avkall på människors rätt fill arbete och trygghet.

Det som har skett och sker med anledning av problemen vid Falkenbergs Varv ligger i linje med de här lärdomarna.

En projektgrupp med representanter från bl. a. kommunen, facken och länsarbetsnämnden har tillsatts. Till sin hjälp har man erfarna konsulter. Gruppen diskuterar såväl ny verksamhet på varvet som utökade arbetsfillfällen på kommunens övriga industrier. Jag har inget bättre förslag fill hur den här situafionen skall hanteras. Goda erfarenheter, bl. a. från Bohuslän, tyder också på aft det här är riktigt. Samma erfarenheter visar atf huvudansvaret skall ligga på kommun- och länsnivå. Då har man störst chans aft lyckas.

Dét finns alltså, menar jag, ingenting aff vinna på aff försöka tänka bort verkligheten. De anställda på varvet i Falkenberg har ingen glädje av atf regeringen eller vi andra polifiker inger falska förhoppningar.

Men det vore lika fel aft tvärsäkert påstå att Falkenbergs Varv inte har någon framfid. Det finns många exempel på hur försfåsigpåare haft fel, hur företag också i mycket besvärliga branscher hittat en affärsidé som visat sig hålla. Jag tycker t. ex. infe atf man skall utesluta möjligheten aft hitta alternafiv som bygger på att man har kvar ett mindre reparationsvarv i Falkenberg.

Då är beredskapsaspekfen intressant, alltså behovet av att behålla varvsresurser - och inte minst yrkeskunskap - i händelse av kris eller krig. Här visar en utredning från statens industriverk klart aff Falkenberg är intressant. Kommunen ligger i ett område där man av beredskapspolitiska skäl behöver varvsresurser.

Jag vill därför fråga industriministern; Om man hittar en lösning, där det som en del ingår fortsatt reparationsverksamhet, så att man alltså bevarar, varvsresurser och kunnande, kan regeringen då tänka sig aft hjälpa till med

medel från det 25-miljonersanslag som är fill för aft upprätthålla varvskapaci-tef av just beredskapsskäl?

Anf. 14 Industriminister THAGE G PETERSON:

Herr talman! Jag kan kanske förstå aff Alexander Chrisopoulos ställde frågan hur det kan komma sig aft staten först kan säga nej till 30 milj. kr. för fortsatt finansiering av Polenfärjan, för att sedan i en annan skepnad säga ja fill 57 milj. kr. av samma anledning. Här är det viktigt att särskilja statens olika roller.

Statens industriverk och regeringen hade att ta ställning fill fortsatt varvsstöd, enligt gällande regler - regler som riksdagen och dess näringsuf-skott har fastställt. Regeringens och industriverkets bedömning var aft förutsättningar saknades för ett fortsatt varvssföd. Det var t. o. m. formellt tveksamt fill en viss del. Som jag sade i mitt svar fill Alexander Chrisopoulos har riksgäldskontoref, som statens borgensman, till uppgift att bevaka statens intressen i en konkurs och därmed se fill att statens förluster minimeras. Riksgäldskontoret gjorde då bedömningen att deffa bäst skedde genom att utfärda kreditgarantier för lån så atf Polenfärjan kunde färdigsfällas. Detta är anledningen fill atf olika bedömningar av hanteringen gjordes.

Får jag sedan tillägga i en kommentar till Alexander Chrisopoulos, att Falkenbergs Varv inte har varit utan stafiigt varvsstöd. Förutom räntestöd och kreditgaranfier har Falkenbergs Varv faktiskt erhållit 51 milj. kr. i direkt varvsstöd under perioden 1981-1985.

Owe Andréasson ställde två frågor.

Det är riktigt och rimligt att de anställda i en sådan här situation ställer krav på arbetsmarknadspolitiska åtgärder, och det är därför vi för en arbetsmarknadspolitik. Jag har i mitt svar sagt atf det i denna del inte gäller en näringspolifisk fråga utan en arbefsmarknadspolitisk fråga. Åtgärder förbereds också från arbetsmarknadsmyndigheterna, men jag är inte beredd till några regionalpolitiska insatser i Falkenbergsregionen med hänsyn fill att den för närvarande har ett allmänt gott sysselsättnings- och ufvecklingsläge.

Som svar på den andra frågan vill jag säga aft en samrådsgrupp redan är i arbete, och i denna grupp ingår bl. a. också utvecklingsfonden. Den har ju till uppgift att bredda näringslivet, aft söka få till stånd insatser på småföretags-området. Utvecklingsfonden i Hallarids län saknar infe pengar för aff arbeta med dessa frågor. Länsstyrelsen,har av indusfridepartemenfet också fått pengar för regionala utvecklingsinsatser, och dessa pengar kan användas för olika ändamål i Falkenberg.

Jag upprepar vad jag sade i mitt svar, atf arbetsmarknadssituationen är god både i Falkenbergsregionen och i länet. Aft de anställda vid varvet får skylla sig själva var väl ändå ett onödigt yttrande av Alexander Chrisopoulos. Det var inte mina ord. Jag närmade mig aldrig en sådan kommentar, utan det var Alexander Chrisopoulos ord aff de anställda vid varvet skulle få skylla sig själva. Jag försfår inte riktigt varför man måste ta fill sådana argument i en seriös riksdagsdebatt.

Om Alexander Chrisopoulos vill diskutera arbetsmarknadssituationen i Falkenberg och Hallands län, bör han ställa en fråga eller interpellafion till arbetsmarknadsministern, som ansvarar för arbetsmarknadspolitiken. Jag

Prot. 1987/88:52 15januai-il988

Om verksamheten vid varvet i Falkenberg

Prot. 1987/88:52 15 januari 1988

Om verksamheten vid varvet i Falkenberg

känner till atf det i länsarbetsnämndens bedömning av arbetsmarknaden konstateras att arbetslösheten i länet under 1987 varit den lägsta sedan 1980/81 och atf sysselsättningen är klart högre än under föregående år. Länsarbetsnämnden i Hallands län förväntar också en fortsatt efterfrågan av arbetskraft under det närmaste året och en låg arbetslöshet, också med hänsyn tagen fill de varsel som lagts vid Falkenbergs Varv.

Christer Eirefelt gjorde väl en rätt tvivelaktig historieskrivning beträffande de privata varven. Jag skall inte starta någon debatt om de privata varvens storhetstid och förfall i Sverige, men inte var det med någon större glädje som riksdagen och landets regeringar fick ta hand om det ena privata varvet efter det.andra för att sedan klara upp affärerna genom aff tilldela dem varvsstöd. Jag fror inte aft vare sig socialdemokrafiska eller borgerliga industriministrar har ropat hurra när man från de privata varven i Göteborg, Uddevalla och Malmö har kommit och sagt atf nu klarar vi inte detta längre utan nu får staten ta över. Staten tog över och satsade, som vi båda vet, enorma belopp. Därför är det inte riktigt atf beskriva det som om staten skulle ha saft de privata varven i en sämre situation än de statliga. Det är ju snarare tvärtom. Staten har öst uf miljarder kronor fill varvsindustrin för att både rädda sysselsättning och göra insatser för varvens del. Christer Eirefelt kanske i hastigheten glömde bort att de statliga varven tidigare var privata varv. De blev ju statliga av helt tvingande skäl.

Samrådsgruppen som nu arbetar med frågor kring Falkenbergsvarvet undersöker om det finns förutsättningar att driva någon del av verksamheten vid varvet vidare. Det är en av samrådsgruppens arbetsuppgifter.

100

Anf. 15 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk);

Herr talman! Två statliga myndigheter kommer fill tvä diametralt olika slutsatser; den ena myndigheten säger att 30 milj. kr. är förlorade pengar, och den andra tycker, aft om man satsar 57 milj. kr., är det atf fillvarafa statens intressen. Att utröna bevekelsegrunderna för sådant kan vara alltför svårt för oss lekmän. Men det är också meningslöst. Det intressanta i sammanhanget är att föra en konstruktiv diskussion med utgångspunkt i det läge som i dag föreligger. Jag anser att det är mera intressant att debattera de industripolitiska och näringspolitiska aspekterna.

Min uppfattning är att Falkenbergs Varv infe enbart är ett varv - det är inte lagbundet eller ödesbestämt atf det skall vara varv i all framfid. För mig är Falkenbergs Varv ett industriföretag, med erfarenhet, yrkeskunnande och marknadserfarenhet. För samhället representerar det industriföretaget ett kapital.

Frågan är: Hur skall man kunna utnyttja det samhälleliga kapital som det industriföretaget representerar, och hur skall man kunna tillvarata sysselsättningsintresset, även om de arbetsmarknadspolifiska konsekvenserna är en andrahandseffekt?

Av det som har framkommit kan man dra slutsatsen atf det realisfiska alternafivet för en framfida utveckling är atf varvet skall fortsätta och finnas kvar, bl. a. som reparationsvarv med bibehållen personalkapacifet. Samfidigt bör företaget ges förutsättningar att utveckla någon alternativ produkfion, kompletteringsproduktion, vid sidan om.

För det talar dels industripolitiska och näringspolifiska skäl, dels bered-skapspolifiska skäl. Regeringen har själv tillsatt en konsekvensutredning på grund av den omfattande varvsnedläggelsen i landet, och den konsekvensutredningen har kommit fram fill aft det från beredskapssynpunkf är nödvändigt aff små, privata varv med torrdockakapacitet, som Falkenbergs Varv är, är nödvändiga atf bibehålla också i framtiden.

Alla dessa aspekter visar att det är nödvändigt att bibehålla det här industriföretaget i fortsättningen, delvis som ett litet reparafionsvarv men också som ett industriföretag med alternativ industriell produktion. Jag vill då fråga industriministern: Är industriministern beredd att medverka till att behålla det här företaget och eventuellt utveckla det med motsvarande stafiigt stöd?

Prot. 1987/88:52 15 januari 1988

Om verksamheten vid varvet i Falkenberg

Anf. 16 OWE ANDREASSON (s):

Herr talman! Jag delar industriministerns uppfattning att arbetsmarknadssituationen i Falkenbergsregionen och i Halland är god. Vi får ofta höra att vi sköter oss bra nere i Halland, och det är vi ju tacksamma för. Men det kan uppstå situafioner som är akuta, och vi tycker att det som nu har hänt - att ett varv går i konkurs och några hundra personer blir arbetslösa, av vilka några har en ålder på 60 år och därutöver - innebär problem. Men vi är som sagt tacksamma för att vi har sysselsättning.

Bl. a. i storstadsregionerna råder någonfing som kallas överhettning - där är det svårt att i dag etablera industrier. Jag tänkte därför att industriministern och hans departement kanske hade möjlighet att ge litet hjälp i det avseendet och kunde lämna förslag fill några som kunde vara intresserade av aft etablera sig i Falkenberg.

Låt mig bara ställa en hten fråga till industriministern, eftersom staten nu ändå är inblandad i det som har skett i Falkenberg: Har konkursförvaltaren sådana direktiv att han har möjlighet att arbeta även med en rekonstruktion av varvet och också överväga annan verksamhet? Har man från departementets sida kontakt med honom i de frågorna?

Anf. 17 CHRISTER EIREFELT (fp):

Herr talman! Jag har ingen informafion som fillåfer mig göra någon annan bedömning än den industriministern gör av det som har skett fram fill nu. Jag delar också industriministerns uppfattning om att man måste skilja på statens olika roller. För mig är det alldeles självklart.

Arbetsmarknadssituafionen i Falkenberg är naturligtvis förhållandevis gynnsam. Jag förnekar inte det heller. Det är för mig helt verklighetsfrämmande när Alexander Chrisopoulos talar om att det skulle vara en ensidig struktur på näringslivet i Halland. Dess bättre är det precis tvärtom, och det är det som är fördelen med Halland.

Jag efterlyser infe, industriministern, några publika paket, som har blivit vanliga på senare tid. Sådan är inte situafionen i Falkenberg. Det kommer infe att behövas. Men det är inte helt problemfritt atf ersätta så många arbetsfillfällen på en liten ort som Falkenberg - inte ens med dessa goda förutsättningar. Därför menar jag att regeringen måste vara öppen för eventuella behov som kan komma att påvisas av den projektgrupp som nu

101

Prot. 1987/88:52 15 januari 1988

Om verksamheten vid varvet i Falkenberg

arbetar med problemet. Jag är alltså inte säker på aft det kommer aft behöva göras några insatser, i alla fall infe i form av stora penningbelopp. Men möjligheten skall finnas kvar.

När jag talade om mindre och medelstora varvs konkurrenssituation, avsåg jag naturligtvis deras sits i förhållande till statliga varvunder de senaste åren. Industriministern vet aft det har funnits områden,'som vi folkpartister har pekat på, där de privatägda varven har missgynnats. Jag erinrar mig t. ex. diskussionen om avgiften för fartygskredifgaranfier, utformningen av kon-tanfstödet och några fler sådana sakdefaljer. Men framför allt är det självklart, aff om en koncern i en konkurrenssituation får stora ekonomiska tillskott, så missgynnas de andra koncerner som konkurrerar om samma objekt - som t. ex. har varit fallet mellan de olika reparafionsvarven.

Anf. 18 Industriminister THAGE G PETERSON;

Herr falman! Jag vill till både Owe Andréasson och Christer Eirefelt svara följande.

Något regeringsingripande i konkursförvalfarens handläggning är, som ni säkert känner till, formellt infe möjligt. Det är konkursförvaltaren som bestämmer om fortsatt verksamhet vid varvet. När detta är gjort kan en prövning ske om eventuella medel från beredskapsanslaget.

102

Anf. 19 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk):

Herr talman! Vad gäller näringslivsbilden för Halland och Falkenberg, kännetecknas den inte av den differentiering som jag tror att även industriministern hoppas aft näringslivet i Sverige präglas av. Självfallet är det jordbruket och jordbruksekonomin som dominerar näringslivsbilden i Halland. Det skulle vara värdefullt om vi'kunde anstränga oss ätt ur näringssynpunkt åstadkomma en differentiering av näringslivet, som också skulle innebära en större satsning på indusfrisysselsäftning i sådana landsdelar där jordbruket annars är den, dominerande näringsgrenen.

Herr talman! Jag vet inte huruvida jag får svara på Eirefelts inlägg, eftersom jag blev apostroferad av honom. Men jag måste få framföra några reflexioner som har gjorts, till stor del i tidningsspalter, kring denna debatt om Falkenbergsvarvet. Det har varit en unik företeelse i alla krisbranscher och alla krisregioner, aft riksdagsmän från de berörda regionerna aktivt har medverkat till nedläggningar av industrier som har varit hotade i dessa landsändar. Det är det som Christer Eirefelt har ägnat sig åt, i den mån han har ansträngt sig aff delta i denna debatt om nedläggningen av varvet. Jag kan försäkra honom aft varvet kan läggas ned även utan hans akfiva medverkan.

Christer Eirefelt säger också att han delar industriministerns uppfattning vad gäller bakgrunden till krisen vid varvet. Ja, det kan man nafurligtvisgöra, om man talar i allmänna ordalag om den krissituation som varvsnäringen i Sverige har råkat in i. Men det betyder inte att vi bör lägga ned alla varv som över huvud taget finns i detta land. Det kan emellerfid tolkas så, atf han menar atf vi inte ens ur beredskapssynpunkf skall bibehålla en varvskapacifet i Sverige. Att man drar slutsatser av den allmänna kris som varvsbranschen har befunnit sig i är ingen som helst ursäkt för aff lägga ned även varvet i Falkenberg.

Anf. 20 OWE ANDREASSON (s);

Herr talman! Jag är intresserad av de 25 milj. kr. som det talas om i proposifion 1985/86:120. Där står det att genom reservafionsanslag har man anvisat 25 milj. kr. för att upprätthålla viss varvskapacitet av beredskapsskäl, och dessa pengar ligger hos statens industriverk. Enligt vad jag har hört är pengarna inte förbrukade, och jag har också fått reda på att varvet i Falkenberg skulle ligga i någonting som heter prioriteringsgrupp 2. Vad deffa innebär vet jag inte, men jag kanske kan få reda på det under dagens debatt.

Jag menar att just av beredskapsskäl borde det finnas möjlighet att hjälpa varvet. Enligt min mening är det nödvändigt atf man, då det föreligger en marknadsundersökning som säger att här finns kapacitet för ytterligare reparafionsvarv, kombinerar detta med något annat. Jag hoppas naturligtvis atf man från regeringens sida - från arbetsmarknadsdepartementet och från industridepartementet - konimer aff hjälpa till så långt det är möjligt för att vi skall kunna upprätthålla sysselsättningen i Falkenberg.

Prot. 1987/88:52 15 januari 1988

Om verksamheten vid varvet i Falkenberg

Anf. 21 CHRISTER EIREFELT (fp):

Herr talman! Ingen lär vara överraskad av att Alexander Chrisopoulos öch jag har helt olika utgångspunkter för våra ställningstaganden. Kommunisternas ekonomiska polifik, med planhushållning och statlig detaljstyrning av näringslivet, skulle ytterligare ha försämrat chanserna för varvet i Falkenberg, liksom naturligtvis för företagsamheten i landet i övrigt. Vpk. har ju motsatt sig alla nedskärningar vid varven. Tänk, Alexander Chrisopoulos, vilken situation vi skulle ha haft på varvsorferna, om vi hade låtit kommunisterna bestämma.

Alexander Chrisopoulos säger atf jag medvetet skulle ha arbetat för nedläggning av varvet i Falkenberg. Jag vet inte vad som är bakgrunden till detta påstående. Naturligtvis har jag också, även.om det infe kommit till synes i stora tidningsrubriker, arbetat med aft försöka skapa kontakter och undersöka olika möjligheter. Även i näringsutskottef har vi - som framgått också av dagens diskussion - aktivt arbetat för att förbättra villkoren för de mindre och medelstora privata varven. Jag har emellerfid erkänt atf jag inte har någon möjlighet att påverka den internationella varvskrisen. Alexander Chrisopoulos och övriga inom vpk anser tydligen aff man har möjlighet att göra detta. Men jag erkänner alltså för min del aff jag inte kan klara den saken. ,

Liksom Owe Andréasson skulle jag slutligen vilja be om ett förtydligande när det gäller detta med beredskapsanslagef. Såvitt jag kan förstå måste varvet i Falkenberg enligt den undersökning som industriverket gjort, ligga mycket bra till - varvet fyller utomordenfiigt väl de krav som ställs och svarar mot de behov som finns framför allt på västkusten, utanför Göteborgsområdet. Det måste enligt min uppfattning vara så aff varvet i Falkenberg här hög prioritet. Dessutom är, som Owe Andréasson sade, endast en liten del av anslaget utnyttjad.

Jag skulle alltså vilja ha ett förtydligande från industriministern: Är det tänkbart aft delar av de ifrågavarande medlen kan komma till användning vid en rekonstruktion, där en viss reparafionsverksamhet ingår?

103

Prot. 1987/88:52 15 januari 1988

Om sysselsättningen vid Stensele Mekaniska Verkstad

Talmannen anmälde att Alexander Chrisopoulos anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt fill ytterligare inlägg.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på interpellation 1987/88:151 om sysselsättningen vid Stensele Mekaniska Verkstad

104

Anf. 22 Industriminister THAGE G PETERSON;

Herr falman! John Andersson har frågat mig om Rauma-Repola har fullföljt sitt ansvar för verksamheten i Stensele, och om inte, vilka åtgärder jag då avser atf vidta. Han har vidare frågat mig om jag står fast vid mitt fidigare besked att företaget har att välja mellan att fortsätta verksamheten och aff ordna alternativ verksamhet och sysselsättning, om vilka åtgärder regeringen i så fall ämnar vidta för att nu lagda varsel infe fullföljs och om jag har några besked angående det hundratalet ersättningsjobb som behövs.

Rauma-Repola sålde under hösten 1986 Stensele Mekaniska Verkstad fill ett svenskt företag, som övertog driften den 1 december 1986. Regeringen medgav i samband härmed atf lokaliseringsstöd på sammanlagt 7,3 milj. kr. fick behållas, under förutsättning bl. a. att Rauma-Repola lämnade villkora-de aktieägartillskott på samma belopp. Stensele Mekaniska Verkstad försattes i konkurs i augusti 1987, men verksamheten drivs vidare inom ramen för konkursförvaltningen. För närvarande pågår intensiva förhandlingar med olika intressenter i syfte att nå ett positivt resultat före mars månad.

Enligt min mening har Rauma-Repola inte tagit sitt ansvar genom aft fortsätta driften i Sfenselefabriken eller genom aff ordna långsiktig alternativ verksamhet och sysselsättning. Jag har fidigare vid ett flertal fillfällen framfört fill Rauma-Repola aft företaget måste leva upp fill sitt ansvar beträffande Stensele.

När det gäller frågor som rör ett enskilt företags verksamhet är det bolagets styrelse och verkställande ledning som har aft fatta och fa ansvar för erforderliga beslut. Regeringen har inga formella möjligheter atf förhindra aff ett företag beslutar om nedläggning av en produktionsenhet eller atf en förlustbringande verksamhet försätts i konkurs.

Min uppfattning är dock aff företag i sådana situationer har ett mycket stort ansvar atf medverka till aft de negativa sysselsättningskonsekvenserna mildras. Ingår företaget dessutom i en stor koncern är möjligheterna att göra betydande insatser större. Detta gäller såväl sysselsättningsskapande insatser som åtgärder för att bredda näringslivet i en kommun.

Storumans kommun är i stort behov av nya sysselsäffningsfillfällen. Av detta skäl presenterade regeringen en rad förslag till utvecklingsinsatser i Västerbottens inland. Exempelvis har länsstyrelsens årliga medel för regionala utvecklingsinsatser mer än fördubblats på fem år och uppgår nu fill 90 milj. kr. Förutom åtgärder för 100 milj. kr., vilka redovisades under sommaren 1987, för aft möta ökade problem i samband med minskning av sysselsättning i vissa inlandskommuner i länet har regeringen i ett till

riksdagen nyligen avlämnat förslag fill program för arbete och utveckling i norra Sveriges inland föreslagit åtgärder för ytterligare 200 milj. kr.

Anf. 23 JOHN ANDERSSON (vpk):

Herr talman! Jag får börja med aft tacka industriministern för svaret på min interpellation. Jag kan fortsätta med aft instämma i atf Storumans kommun verkligen är i stort behov av nya sysselsäffningsfillfällen. Nu har kommunen en arbetslöshet på 6,5 %. Då skall man också komma ihåg att kommunen på två år har förlorat 225 invånare. Därfill måste man lägga atf situationen är mycket oviss för de ca 100 anställda vid Sfenselefabriken, vilka är varslade för uppsägning den 4 mars. Situationen är således mycket svår. Därför tror jag inte att de av industriministern redovisade åtgärderna för Västerbottens inland räcker till för aff förbättra situationen i Storumans kommun. Men jag vill betona att jag inte har sagt något ont orn de medel som har anslagits för länet, och då främst fill dess inland. Dessa medel behövs och är välkomna - fack för dem.

Det är också vikfigt, som industriministern säger, aff regeringen infe har några formella möjligheter atf förhindra aff ett företag beslutar om nedläggning. Men det är ju därför som det finns anledning att rikta skarp krifik mot att det statliga ägaransvaref en gång i fiden avhändes utan aff ordentliga garanfier gavs om aff verksamheten skulle fortsätta. Det hjälper ju föga att industriministern nu säger aft Rauma-Repola inte har tagit sitt ansvar. Det är synd att de anställda vid fabriken, både de som redan tvingats sluta och de kvarvarande samt övrig befolkning i kommunen, getts falska förhoppningar genom industriministerns tidigare uttalanden. Detta är nog den vikfigaste förklaringen till den stora bitterhet som man känner där nu.

Industriministern sade den 4 februari 1986 aft regeringen hade meddelat ägaren Rauma-Repola atf företaget har gjort sådana åtaganden i samband med köpet och förvärvsärenden aft dessa åtaganden enligt regeringens mening innebär atf företaget har atf välja mellan aft fortsätta verksamheten och atf ordna alternativ verksamhet och sysselsättning. Industriministern sade vidare att han inte var beredd atf frita Rauma-Repola från sitt ansvar.

Detta tycker jag är vad man brukar kalla ord och inga visor. Det kunde inte tolkas på annat sätt av människorna där uppe än atf regeringen hade så säkra hållhakar aft det inte fanns några möjligheter för företaget att smita undan sitt ansvar för de anställda. Men, industriministern, nu har vi facit i hand. Hade det inte varit bra atf inte använda så stora ord, aff inte gå längre än aff man hade fast mark under fötterna?

Industriministern kanske invänder aft det infe leder till någon lösning på problemet vid fabriken att man diskuterar det förgångna. Varför gör jag denna tillbakablick, och varför redovisar jag i min interpellafion vad industriministern tidigare har sagt? Det har jag gjort för att visa hur illa skött denna fråga är. Först avhänder sig staten sitt ägaransvar, som vi ju skulle behöva mer av i denna region. Sedan väcks förhoppningar om fortsatt sysselsättning. Halva antalet anställda har redan försvunnit, den andra halvan är varslad om avsked den 4 mars. Förpliktar infe, industriministern, det som hänt atf verkligen göra kraftansträngningar för att rädda sysselsättningen vid fabriken, och då inte enbart för de nu anställda utan för dem som

Prot. 1987/88:52 15 januari 1988

Om sysselsättningen vid Stensele Mekani-. ska Verkstad

105

Prot. 1987/88:52 15 januari 1988

Om sysselsättningen vid Stensele Mekaniska Verkstad

fanns vid fabriken när ÖSA AB beslöt lägga ner fabriken. Bygden behöver denna sysselsättning. Jag fror också att det behövs för aff återupprätta ett förlorat förtroende för regeringen. Den stora frågan är: Vad tänker industriministern göra?

Till sist skall jag helt kort kommentera svaren på mina fem konkreta frågor. Jag har fått ett klart besked på den första frågan. Beträffande den andra frågan, som är en följdfråga fill den första, finner jag däremot inga besked om just konkreta åtgärder när det gäller fabriken och sysselsättningen där annat än aft man nu förhandlar. När det gäller den tredje frågan, om industriministern står fast vid att företaget har att välja mellan att fortsätta verksamheten och atf ordna alternafiv sysselsättning, tolkar jag svaret så, aft industriministern helt backar sin givna deklarafion. Av detta följer atf min fråga fyra faller.

Slutligen noterar jag alltså att inga konkreta förslag fill hur man skall rädda sysselsättningen i fabriken lämnas.

106

Anf. 24 Industriminister THAGE G PETERSON;

Herr talman! Som jag framhållit i mitt svar pågår intensiva förhandlingar med olika intressenter i syfte aft finna en positiv lösning på Stensele Mekaniska Verkstad. Det viktiga, inte minst för de anställda, är aff detta lyckas. Min bedömning är att en debatt här i riksdagen i dag om Stensele Mekaniska Verkstads olika parters ansvar knappast skapar bättre förutsättningar för atf nå en positiv lösning. Jag utgår från atf John Andersson delar denna uppfattning.

Låt mig få säga följande. Vi har under några år haft en påtaglig ökning av nordiska företagsförvärv i Sverige. Jag ser detta som ett led i en ökad nordisk integration och ett närmare nordiskt samarbete. Det är posifivt. Alla partier, inkl. vpk, säger sig vilja ha ett ökat nordiskt industrisamarbete. Ett sådant samarbete leder också fill företagsförvärv i de olika länder som det gäller.

bet finska näringslivet har mycket aktivt deltagit i denna utveckling. Antalet finska förvärv av svenska företag har varit stort. Jag kan konstatera, liksom facken har gjort i olika undersökningar, atf våra erfarenheter av de finska företagens,agerande i Sverige hittills har varit i stort sett positiva. De finska företagen har skött sig bra i Sverige.

Rauma-Repolas agerande utgör emellerfid ett beklagligt undantag. Min uppfattning är att Rauma-Repola har anledriing att reparera sitt skamfilade rykte i Sverige. .

Jag vill tillbakavisa John Anderssons påstående - och hans slutsats - att mina och regeringens krav och uttalanden när det gäller Rauma-Repola på något sätt skulle ha minskat Rauma-Repolas skyldigheter i Stensele.

Herr falman! Låt mig slufiigen återigen få peka på de mycket stora insatser som regeringen har redovisat under 1987 för Norrlands inland, för Västerbottens fjällkommuner och för Storumans kommun. Ett stort antal av de åtgärder som regeringen föreslagit berör nämligen Storumans kommun både vad gäller insatser för att stärka näringslivssfrukfuren och för aff bredda den. Det rör sig om lokaliseringsstöd till industrilokaler, pengar till olika fjäll- och turistprojekt m. m.

Flera av de insatser som det nu ligger förslag om på riksdagens bord för

Västerbotten och Norrlands inland berör Storumans kommun. Regeringen har således gjort fiera insatser för kommunen och för Västerbotten.

Jag har också noterat aft John Andersson har uttalat ett djupt känt fack för dessa insatser. Det värmer verkligen aft få beröm från John Andersson för de insatser som regeringen gör i Västerbotten.

Prot. 1987/88:52 15 januari 1988

Om vissa älvskyddsfrågor

Anf. 25 JOHN ANDERSSON (vpk):

Herr falman! Ja, jag förringar inte de insatser som har gjorts. Problemen i regionen är emellertid så stora att det inte räcker att hänvisa till dessa insatser när det gäller Sfenselefabriken.

Sorsele kommun har förlorat 56 invånare under de två senaste åren. Storuman har förlorat 225 och Vilhelmina 157. Dorotea kom lindrigt undan och har endast förlorat 14. Mala har förlorat 62 invånare, Lycksele 164 och Åsele 149. Inlandet har förlorat 1 100 invånare under de tvä åren. Detta är en avveckling som vi har levt med under lång tid.

Inlandet har föriorat över 20 000 personer på 25 år. Det räcker då infe atf enbart hänvisa fill dessa insatser. Men de är välkomna - därvidlag ger jag villigt ett erkännande.

Det hjälper inte att industriministern tillbakavisar mitt påstående om att det har gjorts uttalanden som förpliktar. Det går icke att komma ifrån atf det måste tolkas som ett klart besked, om man säger att företaget har gjort sådana åtaganden i samband med köpet och förvärvsärendet atf företaget har aft välja mellan att antingen fortsätta verksamheten eller också ordna alternativ sysselsättning. Det är ett klart besked. Detta har vi diskuterat tidigare. Det hela måste ju tolkas så, att industriministern påstod aff regeringen har sådana hållhakar på företaget aft det inte kan krypa undan sitt ansvar. Och detta förpliktar. Det borde innebära atf indusfrimjnistern anstränger sig till det yttersta för att rädda sysselsättningen vid företaget.

Det är ju infe underligt att de anställda vid Sfenselefabriken är mycket fundersamma. Fabriken lades ned på grund av att det, som det sades, inte fanns avsättning för skogsmaskiner. I dag finns en blomstrande tillverkning av skogsmaskiner i Umeå. Man måste investera tiofals miljoner för att klara de ökade orderingångarna. Arbetarna vid Sfenselefabriken har under den senaste tiden funderat mycket över just detta förhållande.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på interpellation 1987/88:143 om vissa älvskyddsfrågor

Anf. 26 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL;

Herr falman! Siw Persson har frågat rnig om regeringen avser atf föreslå att Edängeforsen skyddas i naturresurslagen och om regeringen verkligen kan ge klartecken fill det stora och svårartade ingrepp som Klippen-projektet innebär.

Riksdagen beslutade i november 1986 vilka älvar och älvsträckor som skall undantas från yaffenkraftsutbyggnad enligt lagen om hushållning med naturresurser mm. Mofioner om att Edänge skulle omfattas av detta

107

Prot. 1987/88:52 15 januari 1988

Om vissa älvskyddsfrågor

108

undantag avslogs av riksdagen under våren 1987. Med hänsyn till detta är jag inte nu beredd atf föreslå att regeringen tar initiativ till en lagändring. Regeringens beslut i november förra året att avslå Hälsingekrafts ansökan om en utbyggnad av Edänge ger klart besked om regeringens syn på skyddet av den berörda älvsträckan.

Låt mig när det gäller Klippen först deklarera atf vattendomstolen den 10 juli 1987 överlämnade frågan om projektets tillåtlighet enligt vattenlagen till regeringens prövning. Som Siw Persson väl känner fill, kan jag infe föregripa regeringsprövningen och nu uttala någon ståndpunkt i frågan. Jag kan försäkra atf regeringens prövning sker med största noggrannhet.

Anf. 27 SIW PERSSON (fp):

Herr falman! Tack för svaret!

När det gäller skyddet av Edängeforsen i naturresurslagen vill jag först säga aft vi i folkpartiet tycker att det är bra aff regeringen i november 1987 avslog Hälsingekraffs ansökan. Men skyddet för Edängeforsen är bräckligt så länge det inte finns intaget i NRL.

I sitt svar skriver Birgitta Dahl: "Regeringens beslut i november förra året att avslå Hälsingekrafts ansökan om en utbyggnad av Edänge ger klart besked om regeringens syn på skyddet av den berörda älvsträckan." Jag måste därför fråga vad regeringens syn på skyddet av Edängeforsen innebär. Är skyddet menat som kortvarigt eller långvarigt? Om regeringen menar något med sitt beslut, måste den logiska följden väl ändå vara atf Edängeforsen kommer atf omfattas av naturresurslagen och därmed undantas från utbyggnad.

Folkpartiet har i sin parfimofion i år återigen föreslagit aft Edängeforsen skall omfattas av NRL. Jag hoppas aff vi kan få socialdemokraternas hjälp med att få denna fors skyddad.

Sedan fill min andra fråga, som gäller Klippen i övre Umeälven. Den 10 juli 1987 gav vattendomstolen tillstånd att bygga uf ett kraftverk i Klippen -ett mycket ringa krafftillskotf, men med mycket stor miljöpåverkan i en extremt naturskön dal. Frågan ligger nu för prövning hos regeringen. Jag hoppas att regeringen därvid kommer ihåg något av det som tidigare har sagts, som vi tycker står fast. När Klippen tidigare var uppe för prövning i regeringen jämfördes den med Sölvbackaströmmarna i Ljungan och några andra stråk. Då gav regeringen i fråga om skyddet ett klart företräde för Klippen. Jag vill därför fråga miljöministern: Har det inträffat någonfing som gör atf regeringen har ändrat denna inställning?

Vi måste komma ihåg att Klippen, om den forsen blir utbyggd, bidrar med 0,095 TWh. Energimässigt skulle Klippenförefagef utgöra 16 % av Umeä-Ivens utbyggnadspotenfial, 0,4 % av Norrlands potential och 0,28 % av hela landets utbyggnadspotential. Detta, miljö- och energiministern, skall ställas mot följande:

Den föreslagna utbyggnaden av Klippens kraftstation berör en sträcka av Umeälven som i den Edsfrömska utredningen gavs högsta bevarandeklass, dvs. klass 4, ur såväl naturvårdssynpunkt som rekreafionssynpunkt. Umeåälven ligger i en dalgång som är naturreservat och av riksintresse. Den är alltså klassad som primärt rekreationsområde. Området i fråga erbjuder således en

utomordentlig möjlighet atf bevara en nafurattrakfion i en likaledes bevarad ursprungsmiljö. En exploatering skulle allvarligt påverka trovärdigheten i den förda rekreafionspolitiken och på sikt äventyra de planerade stora satsningarna i området. Om regeringen säger ja till utbyggnad av Klippen, säger regeringen ja till ett ovanligt stort och svårartat ingrepp i den känsliga miljön mitt i ett viktigt fjällområde.

Jag vill fråga Birgitta Dahl; När kommer regeringens beslut? Vi var många som trodde atf det skulle komma före årsskiftet.

Om den socialdemokrafiska regeringen menar någonting med sina uttalanden om aft vi skall vara rädda om det lilla vi har kvar av orörda älvsträckor, så anser vi i folkparfiet att regeringens beslut måste bli ett nej, nu och för allfid, till utbyggnad av Klippen.

Herr falman! Jag vill sluta med att säga följande. Aff bygga uf en kraftstafion i den unika dalen vid Klippen skulle vara en skamfläck för alla fider.

Prot. 1987/88:52 15 januari 1988

Om vissa älvskyddsfrågor

Anf. 28 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Får jag först beträffande Edänge säga, aft när jag i mitt svar formulerat mig så, att vårt beslut i höstas gav klart besked, så skall det jämföras med de uttalanden jag gjorde i samband med aff beslutet togs, nämligen aft man måste befrakta detta som ett oåterkalleligt beslut. Jag uppmanade de berörda att finna sig i det och upphöra med den svåra strid som pågått där uppe. Jag vill betona atf beslutet togs i det skede när regeringen arbetar med att utforma det framtida energisystem som skall ersätta bl. a. kärnkraften. Det är regeringens uppfattning atf kärnkraftsavvecklingen skall genomföras samtidigt med aft vi fullföljer skyddet för våra älvar och för den delen också kampen mot försurningen. Kärnkraftsavvecklingen får alltså inte medföra ökade påfrestningar på miljön utan skall sammanfalla med vårt arbete för atf skydda miljön effektivare för framfiden.

Siw Persson vet atf jag av både formella skäl och för regeringens trovärdighet måste avstå från att diskutera Klippen i det skede där vi befinner oss. Skälet till atf beslutet dröjer är att vi prövar ärendet utomordentligt noggrant.

Jag vill för ordningens skull nämna ett par historiska fakta. Missuppfatta infe detta och tolka heller inte in några ställningstaganden!

För det första var det folkpartiregeringen som fattade beslutet om Sölvbacka. Det var socialdemokratin som gick i spetsen för aff rädda Sölvbacka.

För det andra blandar Siw Persson i sin interpellation och sin diskussion ihop i och för sig två olika Klippenprojekf; det som den fidigare regeringen avslog och det som nu är föremål för regeringens prövning. Aft så är fallet, dvs. att regeringen prövar detta, beror ju på aft vatfenkraffsberedningen uttalat att det skulle vara möjligt aft bedöma ett modifierat Klippenprojekf. Riksdagen har också senare ställt sig bakom ett sådant uttalande.

Vi prövar nu Klippenprojektef enligt samma kriterier beträffande de övergripande principer som jag nyss redovisade, nämligen att kärnkraffsav-vecklingen skall genomföras med fullföljande av våra målsättningar när det gäller miljöskyddet i allmänhet och älvarna i synnerhet.

109

Prot. 1987/88:52 15 januari 1988

Om ändrade uppgifter förlAEA

Anf. 29 SIW PERSSON (fp);

Herr falman! Jag vill till Birgitta Dahl rikta ett tack för svaret när det gäller Edängeforsen. Anledningen till aft jag har ställt frågan är aft det är viktigt att förhållandena påtalas igen.

Låt mig avsluta den här debatten med att säga aff Edängeforsen alltså sä aff säga kan andas ut och i fortsättningen ppria fritt. När det gäller Klippen får osäkerhet fortfarande råda en tid. Jag menar i deffa sammanhang älvsträckan mellan Ahasjön och Överuman, och låt oss också slå fast atf det handlar om ett litet energifillskott från ett område som är väldigt känsligt på många olika sätt. Om den socialdemokratiska regeringen fortsätter den inslagna vägen att säga ja bara fill utbyggnad som verkligen ger minimal negativ effekt, då kan jag tolka svaret på så sätt atf regeringen följer samma linje som folkparfiet, dvs. nej till en utbyggnad av Klippen.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på interpellation 1987/88:147 om ändrade uppgifter för lAEA

110

Anf. 30 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Birgitta Hambraeus har frågat ufrikesminisfern om han är villig aft i FN arbeta för atf IAEA;s uppgift förändras från spridning av kärnenergi till främjande av förnybara, hållbara energisystem.

Arbetet inom regeringen är så fördelat aff det är jag som skall svara på interpellationen.

Det internationella atomenergiorganet lAEA bildades 1957 som självständigt organ inom FN-systemet med det uttalade syftet aft främja kärnenergins utveckling för fred, hälsa och välstånd i världen. Ett villkor för samarbetet inom lAEA är att kärnenergin inte skall användas för att främja militära syften. I begreppet kärnenergi innefattas kärntekniska tillämpningar inom områden som kraftproduktion, medicin, jordbruk och ekologi.

Under de 30 år organisationen varit verksam har utvecklingen av synen på den fredliga kärnkraften genomlöpt många faser, från en optimistisk tro på den som en vikfig framtida energikälla via en ängslan för en ökad kärnvapenspridning fill en erfarenhetsbaserad insikt om de säkerhetskrav som måste ställas kring dess användning.

Inriktningen av IAEA:s samarbete mellan dess över 100 medlemsstater har påverkats av utvecklingen och koncentreras i dag i huvudsak till fre områden:

- Verifiering av åtaganden om fredlig användning av kärnenergi (safe-guards)

- Samordning och förmedling av rekommendafioner i kärnsäkerhets- och strålskyddssammanhang

- Samordning och förmedling av bistånd inom kärnenergiområdet.

Safeguardsfrågorna, främst inom icke-spridningsfördragefs ram, är den del av IAEA:s verksamhet som är av störst politiskt intresse såväl i Sverige som i många andra länder. lAEA spelar genom sitt kontrollsystem en vikfig

roll när det gäller atf verifiera ett stort antal länders åtaganden atf inte utveckla eller förvärva kärnvapen. lAEA blir därigenom ett viktigt instrument i freds- och nedrustningspolitiken. Regeringen verkar för att IAEA:s kontroll även skall omfatta kärnvapenstafernas hela civila kärnenergisektorer.

IAEA:s arbete på kärnsäkerhetsområdet har särskilt uppmärksammats efter Tjernobylolyckan.

Säkerhefsprogrammen har utökats och globala konventioner utarbetats om tidig information samt bistånd vid en kärnenergiolycka.

Tjernobylolyckan visade atf ett stort antal länder kan bli berörda av en olycka i ett kärnkraftverk. Kärnsäkerhet ärdärför i hög grad en fråga av internationellt intresse och bör bearbetas i ett specialiserat internationellt forum. Aft, som Birgitta Hambraeus gör, begränsa säkerhetsfrågornas betydelse till awecklingsperioden för det svenska kärnkraftsprogrammet rimmar illa med detta och med de senaste årens erfarenheter. Bara under innevarande år väntas ett tjugotal reaktorer tas i drift i världen, flera av dem i Sveriges omedelbara närhet. Atf motarbeta möjligheten atf vara med och påverka säkerheten vid drift av dessa och efterföljande reaktorer genom ett kvalificerat internationellt organ stämmer infe med vad vi just lärt oss efter Tjernobyl.

1 AEA;s biståndsverksamhet omfattar såväl samordning och förmedling av bistånd från enskilda medlemsländer som stöd och samarbete vid kunskaps-och erfarenhetsöverföring. De av utvecklingsländerna mest efterfrågade biståndsprojekten utgörs av kärnenergitillämpningar i form av isotppan-vändning inom jordbruk, medicin, livsmedelsteknik och ekologi. Huvuddelen av nu löpande samt för de närmaste åren planerade projekt inriktas också mot sådan verksamhet med tyngdpunkt på de särskilda strålskyddsåfgärder som krävs vid arbete med isotoper pch strålkällor. Flera av projekten drivs i organiserat samarbete med bl. a. FN:s livsmedels- och jordbruksorgan, FAO och världshälsoorganisationen, WHO. I budgeten för IAEA:s fond för biståndsmedel fördelas de årliga bidragen enligt en av I AEA:s generalkonferens fastställd målsättning och procentsats.

Dessutom lämnar Sverige genom styrelsen för internationell utveckling, SIDA, och styrelsen för u-landsforskning, SAREC, frivilliga bidrag beträffande särskilt definierade biståndsprojekt hos lAEA, främst inom jordbruks- och miljöområdet. Däremot lämnas infe sådant svenskt bistånd till projekt som rör utbyggnad av kärnkraft eller bestrålning av livsmedel i utvecklingsländerna.

Arbetet inom lAEA är infe problemfritt. Långt ifrån alla länder ställer samma hårda krav vad gäller säkerhet och icke-spridning som Sverige gör. Just därför behövs en effektiv internationell organisafion med syfte aft främja säkerheten vid kärnkraftens fredliga användning och aft motverka spridning av kärnenergi för militära ändamål. Sverige gör här nytta genom aft inom lAEA verka för att organisafionen utvecklas för aft tjäna dessa syften mer effekfivt.

När det gäller arbetet med atf utveckla förnybara och varakfiga energikällor finns det andra organ inom såväl FN-systemet som det internationella energiorganet lEA i Paris och regionala samarbetsorganisafioner, vilka

Prot. 1987/88:52 15 januari 1988

Om ändrade uppgifter förlAEA

111

Prot. 1987/88:52 15 januari 1988

Om ändrade uppgifter förlAEA

112

lämpar sig bättre för uppgiften. Sverige arbetar aktivt inom alla dessa organ, liksom i det bilaterala samarbetet med andra länder, för atf främja en sådan utveckling.

Anf. 31 BIRGITTA HAMBRAEUS (c);

Herr falman! Jag ber aft få tacka energiministern för svaret på min interpellafion, men jag måste konstatera aff jag infe fick något svar på min fråga om Sverige skall fortsätta att genom lAEA arbeta för spridningen av kärnkraft fill u-länderna eller om vi skall verka för aft lAEA får mer konstrukfiva arbetsuppgifter när det gäller framtidens energiförsörjning. När det gäller safeguardsprogrammet och vårt arbete för aff göra kärnkraften säkrare har jag ingalunda tänkt mig atf dessa bara skall fortsätta så länge vi har kvar kärnkraften i Sverige. Självfallet skall arbetet fortsätta tills alla kärnkraftverk i världen är avvecklade. Det var det jag menade med uttrycket avvecklingsperioden.

När FN;s generalförsamling för 30 år sedan bildade ett internationellt atomenergiorgan, lAEA, trodde man aff nyttan med atomenergi skulle bevisas vara oomtvistlig. Man räknade med näsfan gratis, ren elektricitet. Man insåg redan då att risken var överhängande att allt fler länder skulle få fillgång till atombomber när de byggde upp kapacitet för atomkraft. Därför fick lAEA två roller: atf främja den s. k. fredliga kärnenergin och verka för ett icke-spridningsavtal och för atf klyvbart material inte skulle komma pä villovägar.

Kärnkraften har inte infriat förväntningarna. Den är dyr. I USA har inga nya beställningar gjorts på flera är, och arbetet på nästan färdigbyggda reaktorer har avbrutits av.ekonomiska skäl. Avfallet är ett fortfarande olöst, många säger olösligt, problem som vi lämnar över till våra efterkommande. •Den stora olycka som inte skulle vara möjhg har skett i Tjernobyl.

lAEA har infe lyckats så bra med icke-spridningen. Allt fler länder har eller kan lätt tillverka atombomber. Denna kapacitet har undantagslöst byggts upp genom den s. k. fredliga kärnkraften.

Västtysklands parlament diskuterar i dag, på socialdemokraternas förslag, en påstådd smuggling via Sverige fill Libyen och Pakistan av anrikat uran som kan användas till atombomber. Västtyskland lämnar liksom Sverige full insyn för lAEA. Ändå kan detta hända. Det vi försöker hjälpa lAEA atf uppnå med safeguards hjälper alltså infe så fort viljan finns aft bryta mot avtalen.

Självfallet måste det vara effektivare aft arbeta på aff stoppa kärnenergins användning än aft bygga upp regelverk som infe håller när någon är angelägen nog. Den s. k. fredliga kärnkraften gör det lättare aft tillverka atombomber.

Jag vore tacksam för en kommentar från energiministern om Sveriges möjlighet aff säkersfälla att klyvbart material infe kommer fill vapentillverkare via Sverige. På vilket sätt kommer regeringen atf undersöka om det aktuella uranet har transporterats via Sverige? Vidare skulle jag vilja höra energiministerns åsikt om IAEA;s möjlighet att förhindra smuggling som den nu aktuella i Västtyskland.

lAEA arbetar intensivt, enligt sina instruktioner, på atf sprida atomenergi

till u-länderna i olika former. U-länderna får hjälp med energiprognoser för kärnkraffsplanering, s.k. energy demand forecasting for nuclear power planning. En expertgrupp av seniorer arbetar dessutom för att förmå u-länderna aft skaffa sig atomkraft och hjälpa dem med finansieringen via t. ex. Världsbanken.

Vid den allmänna debatten i höstas vid IAEA:s möte i Wien sade Sveriges representant, Bo Aler, att Sverige hade beslutat att avveckla kärnkraften och att påskynda denna avveckling på grund av olyckan i Tjernobyl. Åhörarna måste ha tyckt atf det var motsägelsefullt och egendomligt att hans tal för övrigt gick ut på vikten av att återvinna människors förtroende för kärnkraften och att han räknade med fortsatt användning av kärnkraften. Han beklagade djupt, sade han, atf många länder infe betalar lAEA för att arbeta med utökat säkerhetsprogram, eftersom detta är väsenfiigt för kärnkraftens framtid.

Jag utgår från att Bo Aler talade å regeringens vägnar. Hade det inte varit naturligare att han hade räknat med att resten av världen, efter Tjernobyl, skulle ha dragit samma slutsatser om kärnkraften som vi har gjort i Sverige, nämligen att några fler kärnkraftverk inte skall byggas och aft avvecklingen av de verk som är i drift bör påskyndas?

Självfallet är det viktigt att vi är med och försöker påverka säkerheten vid kärnkraftverken i världen så länge de finns kvar. Men det borde vara ett angeläget intresse för Sverige att arbeta för att andra länder avvecklar sina kärnkraftverk så fort som möjligt. Många länder omprövar nu också sina kärnkraftsprogram efter Tjernobyl, t. ex. Schweiz, Västtyskland, Finland och Italien. Hade det inte varit angeläget att ta upp detta i Sveriges tal?

Sverige är världsledande i kärnkraft. Vi har mest el per person från kärnkraft i världen. Vi har de ledande posterna i lAEA och i det internationella strålskyddsorganet UNSCEAR. Vi inledde FN;s strålskydds-debatt i New York i höstas och talade för alla världens stormakter i den frågan. Vi påverkar fakfiskt kärnkraftens framtid i världen. Får jag fråga energiministern; Varför talar inte regeringen om kärnkraftsavveckling internationellt som vi gör här hemma?

Sverige har ökat storleken på sitt frivilliga bidrag till lAEA, sade Bo Aler. Energiministern har nu identifierat detta som särskilt definierade biståndsprojekt hos lAEA genom SIDA och SAREC. Vidare säger energiministern aft detta extra bistånd inte lämnas till projekt som rör utbyggnad av kärnkraft eller bestrålning av livsmedel i utvecklingsländer. Detta gäller alltså det extra bidraget. Men en allt större del av IAEA:s ordinarie verksamhet, med en budget för 1986 på 118 756 000 dollar, går ut på atf sprida mafbestrålnings-fekniken, nu när motståndet mot kärnkraft blir allt större.

Det är infe tillåtet aft konservera livsmedel med radioaktivitet i Sverige. Varför vill vi främja denna teknik internafioriellf ? Självfallet arbetar Sverige med det ordinarie biståndet också för matbesfrålningens spridande i u-världen.

Prot. 1987/88:52 15 januari 1988

Om ändrade uppgifter förlAEA

8 Riksdagens protokoll 1987/88:48-52

113

Prot. 1987/88:52 15 januari 1988

Om ändrade uppgifter förlAEA

114

Anf. 32 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Det finns ett par bra sentenser i det här interpellationssvaret. I slutet av svaret sägs: "Arbetet inom 1AEA är inte problemfritt." I början av svaret sägs att synen på kärnkraften har genomlöpt många faser och ändrats under årens lopp. Det är ju alldeles korrekt.

Vi har många gånger diskuterat lAEA och Sveriges arbete i lAEA. Kärnkraftrnotståndarna i Sverige har varit oerhört krifiska mot olika regeringars - inte bara den nuvarandes, utan även tidigare, borgerliga regeringars - arbete inom I AEA.

Som Birgitta Hambraeus påpekade har I AEA denna dubbla roll, som blir alltmer ohållbar. Jag tror inte att Sverige som stat eller svenska regeringar, oavsett vilka det blir, så särskilt länge kan upprätthålla denna diskrepans mellan å ena sidan en fredlig kärnenergi, som är bra och som vi skall främja och arbeta för, och å andra sidan en destrukfiv kärnenergi som kan användas vid framställning av vapen och som vi skall motarbeta. Allt som har hänt under alla dessa år har visat att det inte går att upprätthålla denna skiljelinje. Det finns mycket att säga om historiken. Det är naturligtvis inte atf begära att man i ett interpellationssvar skall kunna föra fram alla historiska fakta i en så här komplicerad fråga. Men faktum är ju aff den fredliga kärnkraften lanserades i USA och England för snart. 30 år sedan därför att man ville utveckla fredliga kärnkraftsreäktorer för att kunna befrämja sina kärnvapenprogram. Det är helt klart.

Det engelska elektricitetsverket, som svarar för elproduktionen i Storbritannien, visste på 1950-talet ingenfing om att man skulle få kärnkraft. Helt plötsligt fanns det reaktorer i drift, och elektricitetsverket blev ålagt att fa emot ström från dessa reaktorer. Det känner Birgitta Dahl också väl fill. Detta hör fill historien. I AEA har varit en täckmantel för att plåna uf dessa skillnader.

Vi har fått bekräftat många gånger fidigare men nu senast genom den skandal som rullats upp i Västtyskland atf den här mångomtalade kontrollen inte håller. Vad som är intressant är återverkningarna av detta i vårt land. Det är klart att företaget Träns Nuclear, som gjort sig skyldigt till mutor i Västtyskland, har nära kontakter med RBU, som har omfattande affärsförbindelser med Sverige och stora sändningar av radioakfivt material fill Sverige.

Det är naturligtvis omöjligt att begära atf energiministern redan i dag skall kunna lämna något slags redovisning eller över huvud taget ange några fakta i denna fråga. Men jag vill framhålla att det är oerhört viktigt att denna fråga verkligen klaras uf. Vad är det som händer? Har vi fått hit material utanför IAEA:s kontroll, material som skickats till Sverige under andra beteckningar? Vad är det som gjort atf exempelvis ett rederiföretag för några dagar sedan stoppade färjor från Västtysklad med fransport från radioakfivt material därför atf man inte hade fått fillräckliga garantier i fråga om säkerheten? Deffa måste klaras ut, och vi måste naturligtvis på nytt fa upp denna debatt om hur dessa händelser i Tyskland påverkar våra egna åtaganden och våra egna affärer i dessa sammanhang.

Sedan vill jag instämma när Birgitta Hambraeus säger atf Sverige måste ändra sin policy i lAEA. Vi kan infe upprätthålla denna ordning längre. När

det i detta sammanhang urskuldande talas om bistånd och att detta är bra för IAEA:s verksamhet, är det mycket enkelt att påpeka aft användandet av isotoper och annat radioaktivt material, som kan vara till gagn inom exempelvis jordbruket, inte förutsätter atf man bygger stora kärnreaktorer. Det fåtal isotoper som kan behövas i u-länderna kräver inte att man i dessa länder bygger upp stora kärnreaktorsprogram. Atf.dessa länder, som det sägs i interpellationssvaret, efterfrågar kärnenergi och hjälp på detta område kan ha många skäl, framför allt det övertag som industriländerna, bl. a. Sverige, har när man vill lansera hjälp och bistånd.

Det bör infe vara Sveriges politik atf främja kärnkraftsutbyggnad, utan déf bör vara Sveriges polifik atf framhålla farligheterna, vådorna, de stora kostnaderna och de stora problem med avfall som uppkommer vid all reaktorverksamhet, även i den tredje världen och i u-länderna. Här har Sverige ett dubbelt ansikte. Vi måste i stället få en enhefhg profil, om vi med gott samvete skall kunna se andra nationer och framför allt våra efterkommande i ansiktet.

Prot. 1987/88:52 15 januari 1988

Om ändrade uppgifter förlAEA

Anf. 33 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! De frågor vi diskuterar ärav mycket allvarlig natur, och det är vikfigt att .vi gör klart för oss vad vi menar med det ena och det andra.

Jag tycker aft vi fått ett bra besked från Birgitta Hambraeus - om hennes inställning på den punkten kunde man faktiskt tveka vid läsningen av inf erpeliationen - nämligen att vi självfallet bör fortsätta, oavsett avvecklingen av vårt eget kärnkraftsprogram, aff arbeta för ökad säkerhet och för icke-spridning internationellt. Det arbetet behövs.

Däremot kan jag infe förstå den här tanken aft just lAEA skulle vara ett bra organ för att främja utvecklingen av förnybara energikällor. Med förlov sagt tror jag aft lAEA inte skulle fullgöra det arbetet särskilt helhjärtat och effektivt.

Jag har vid många fillfällen, både i 1 AEA, i lEA och i andra internationella sammanhang, aktivt talat för atf man bör gå ifrån den omfattande användningen av fossila bränslen och kärnkraft och de prognoser som bygger på dessa bränslen och i stället utveckla alternativa energisystem för framfiden på samma sätt vi gör i vårt land.

Jag pch regeringen anser alltså att det finns andra organ där det arbetet kan skötas bättre.

Ända sedan FN-konferensen om nya och förnybara energiråvaror i Nairobi 1981 har Sverige akfivt drivit den frågan.

I FN finns det en speciell underkommitté för nya och förnybara energikällor. Också FN:s naturresurskommitté tar upp dessa frågor. Sverige har även i de överordnade organen, såsom FN:s ekonomiska och sociala råd samt generalförsamlingen, tryckt på vikten av dessa frågor.

Just nu pågår en översyn av verksamheten i FN:s ekonomiska och sociala råd. Inom ramen för denna översyn framför Sverige med tyngd att det är mycket viktigt att arbetet med nya och förnybara energikällor stramas upp och görs mer effektivt. I lEA, det internationella energiorganet i Paris, driver Sverige som sagt sedan länge linjen att man måste lägga större tonvikt vid sådana frågor som energihushållning och alternativa energikällor. Vi

115

Prot. 1987/88:52 15 januari 1988

Om ändrade uppgifter förlAEA

deltog aktivt i arbetet med att ta fram den lEA-studie om förnybara energikällor som kom förra året.

Det är infe alla gånger som vi precis får applåder i dessa organ för vårt arbete, men ibland prakfiska resultat.

När det gäller det som Birgitta Hambraeus och Oswald Söderqvist kallade IAEA:s dubbla ansikte kan man inte utan vidare avvisa en sådan beskrivning. Det är ett faktum atf för att få med många länder på åtaganden när det gäller garantier mot militär användning av kärnenergi, har man sett sig tvungen aff lova aff medverka i överföring av teknologi för fredlig användning. Deffa har skapat den här situafionen. Därfill har också bidragit den naivitet som präglade synen på kärnenergin i dess "barndom". Den inföll inte för 30 år sedan, Oswald Söderqvist, utan fakfiskt för 40 år sedan. Jag minns det väl sedan min barndom.

Detta är inte så enkelt, men jag vill ändå påpeka att "kärnenergi", såsom jag använder begreppet i interpellationssvaret, inte är liktydigt med "kärnkraft", Oswald Söderqvist. Det gäller också tillämpning inom forskning och medicin, hos tandläkare, läkare och på sjukhus, där det är mycket viktigt att se fill infe bara atf man får fillgång till tekniken som sådan utan också att den hanteras med de krav på säkerhet som vi måste ställa när det gäller både användningen och avfallshanteringen, som i många länder är undermålig. Det blir faktiskt avfall även av sådan verksamhet. Det är mycket vikfigt aft vi gör så gott vi kan för att styra in denna användning i acceptabla banor, men det för Sverige viktiga med lAEA är verksamheten för icke-spridning och säkerhet.

Låt mig sedan beträffande den allvarliga fråga som har blivit offentlig under de senaste dagarna säga att det fakfiskt - om de misstankar som nu finns bekräftas - handlar om utomordentligt allvarliga kriminella handlingar, både nationellt och internafionellt. Redan i början av denna vecka inleddes både inom regeringskansliet och inom myndigheterna, framför allt kärn-kraftsinspekfionen, en utomordentligt noggrann genomgång av fakta i målet. Det är, som Oswald Söderqvist antydde, ännu för tidigt atf dra några entydiga slutsatser. Jag får forfiöpande informafion om vad man kommer fram fill, och jag kan försäkra att varken regeringen eller kärnkraftsinspek-fionen kommer att tveka atf vidta de åtgärder som behövs, så snart vi har fillräckligt med fakta för atf göra detta.

Såvitt jag kan bedöma har man i Västtyskland nu verkligen förstått frågans allvar. Mitt intryck är - och vi kommer att försäkra oss om fakta också i det fallet - atf man ingriper med stor stränghet mot vad som förefaller ha passerat.

116

Anf. 34 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Jag utgår från att utredningen när den blir klar kommer atf offentliggöras på något sätt eller att vi får fa del av den här i riksdagen. Det är oerhört viktigt att få veta huruvida vi har någon del i det som inträffat och aff vi kan vidta åtgärder i detta sammanhang.

När det sedan gäller IAEA:s framtid har jag den uppfattningen aff det är lättare aff få någon atf ändra sig, om man anvisar en konstruktiv väg uf ur ett svårt läge. Det pågår ett generationsskifte. Många av dem som arbetat på

området är nu äldre personer, och det kommer fill nya människor, som känner till kärnkraftens faror och dess koppling fill atombomber. Det måste vara ett bättre sätt att stoppa atombomberna att i lAEA-palatsef, där man har så stora resurser fill förfogande, bygga upp konstrukfiva möjligheter att visa på andra energikällor för u-världen än kärnkraft. Jag ber energiministern att överväga denna möjlighet. Allt talar för att vi borde uppträda så i lAEA, även om jag inser aft vi då inte blir särskilt omtyckta av de personer som nu arbetar där. Framför allt bör vi i FN:s generalförsamling, där man varje år godkänner IAEA:s rapport, arbeta för att ändra organets instruktioner.

Det finns andra organ som handhar sådana här frågor. När jag i höstas var delegat i FN, besökte jag några centralt placerade personer som i hård motvind arbetar för förnybara energikällor. De klagade över bristande stöd och intresse. Billigare olja och starka kärnkraftsintressen gör att de har marginaliserats, trots att de vet atf de energikällor som de arbetar för har framfiden för sig.

Det låter infe alls särskilt bra att man arbetar för att strama upp och effekfivisera det här arbetet. Det låter för mig som om man skulle vilja ge det mindre resurser. Det finns starka intressen också bland energiorgan som inte har att göra med kärnkraft att knuffa undan de förnybara energikällorna och inte minst energihushållningen. Jag hoppas verkligen att Sverige bevakar denna utveckling och inte ytterligare minskar resurserna utan tvärtom gör sin stämma mera hörd i dessa sammanhang. Man klagade över aft också Sverige ligger lågt och inte ger särskilt mycket av hjälp fill spridning av de förnybara energikällorna.

Det är en vikfig uppgift att så gott det går skydda oss från kärnenergins fruktansvärda risker, och den uppgiften måste I AEA självfallet behålla. Men varför skall lAEA fortsätta att skapa fler risker? Tycker inte energiministern att Sverige i FN borde föreslå att IAEA;s uppgift ändras så att man slutar sprida kärnkraft och i stället främjar framtidens energisystem, de förnybara energikällorna?

Prot. 1987/88:52 15 januari 1988

Om ändrade uppgifter förlAEA

Anf. 35 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Det är mycket bra att regeringen i andra internationella organ, t. ex. lEA, och i andra sammanhang arbetar för alternafiva energikällor, nya energisystem, energisparande osv., men det finns ingen motsättning mellan detta och att samtidigt i lAEA, som Birgitta Hambraeus sade nyss, verka för aft spridningen av ny utbyggnad av kärnreaktorer stoppas.

Självfallet finns de problem som alla talare nu, även energiministern i sitt inlägg, har pekat på. Det förekommer ett motstånd, och man har försökt komma fill rätta med det genom att ge lAEA dess dubbla roller. Men det går inte särskilt mycket längre att upprätthålla dessa.

Vad gäller begreppet kärnenergi vet energiminister Birgitta Dahl mycket väl att också jag känner fill vad som menas med detta. Vi behöver naturiigtvis isotoper av olika slag inom sjukvården, inom forskningen och på många andra håll. Sådana har använts innan kärnkraften började användas och innan vi visste hur farlig den var. Den användningen måste också fortsätta.

117

Prot. 1987/88:52 '15 januari 1988

Om ändrade uppgifter förlAEA

Men för den skull behöver infe lAEA arbeta för aff stora kärnkraftsprogram för produkfion av el placeras ut.

Sverige måste inom andra organ börja verka för alternativa energikällor och inom lAEA arbeta för att den dubbla rollen upphävs. Vi skall fortfarande stenhårt bekämpa spridning av atomvapen men samfidigt också på ett mycket bestämt sätt börja bekämpa spridning av kärnenergi. Vi har ännu inte kommit dit, men jag tror aft det är en roll som Sverige bör inta.

Vad sedan gäller de aktuella dagshändelserna beträffande kärnkraftsavfal-lef tycker jag att dessa självfallet hör hemma i denna debatt, eftersom de visar hur IAEA:s roll sätts ur spel genom kriminella handlingar. Sådant får man räkna med när världen ser ut som den gör. Kriminella handlingar skall ju motverkas av en bra kontroll, men kontrollen har alltså inte fungerat, utan förfarandena med miljonbelopp i mutor osv. har kunnat fortgå.

Det otäcka för oss är, vilket vi har diskuterat många gånger, atf genom atf Sverige har valt att sätta i gång en industri, i Studsvik i Västerås och i viss mån i det lilla bolaget i Ranstad, som vi har diskuterat förra året och tidigare, är vårt land indraget i trafiken med använt kärnbränsle och även avfall av annat slag. Om vi infe hade startat sådana industrier, hade vi inte haft några problem med de västtyska händelserna. Det är en tankeställare som jag tycker att energiministern gärna kan ta till sig, och hon kan fundera litet över vad vi ger oss in i när vi startar en handel med klyvbara produkter på det sätt som vi har gjort.

118

Anf. 36 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL;

Herr talman! Ett par klarlägganden.

För det första antyder självfallet inte mina ord om uppstramning och effektivisering någcn sorts nedskärningsprogram av den typ som vi haft i Sverige för atf få ordning på ekonomin allmänt sett, utan det handlar om att göra verksamheterna mera effekfiva när det gäller atf främja utvecklingen av förnybara energikällor, naturligtvis inkl. tillseende av aff dessa får en större andel av tillgängliga resurser och helst också nytillskott.

För det andra är risken uppenbar att en rad länder skulle dra sig ur icke-spridningsarbetet och säkerhetsarbetet inom lAEA, om vissa andra verksamheter inte fanns kvar. Kanske skulle de rent av fa det som ett alibi för atf dra sig ur åtaganden som de innerst inne infe tycker om. Det är en svår balansgång att bedöma detta. Jag ser på Oswald Söderqvists nickningar aft han instämmer i aft man inte kan bortse från detta problem.

Den slutsats vi har dragit är aft man infe har levt upp till de förutsättningar som fanns när man accepterade det här från början. Vi har därför trappat upp kraven på kärnvapensfaterna - de har ju inte levt upp fill åtagandet atf rusta ner kärnvapnen - och krävt aft hela den civila cykeln skall undersfällas effekfiv kontroll.

Jag fror det behöver dras fler slutsatser som innebär aft man ställer hårdare krav på medlemsländerna, men var gränserna går för att de skulle få ett alibi atf dra sig ur detta arbete måste man med stor försiktighet och gott omdöme bedöma från tid till annan.

Sedan är det så att man infe kan fa kriminella handlingar till intäkt för atf dra sig ur arbetet. Vi håller ju på med freds- och nedrusfningsarbefet trots aft

ett stort antal länder fortfarande bedriver upprustning och begår aktiva krigshandlingar. Vi kommer aldrig att sluta med det så länge den sortens onda handlingar pågår. Jag menar att motiven för det internationella arbetet förstärks också när man upptäcker sådant på kärnenergiområdet. Man kan inte dra sig ur i splendid isolation och vara helig själv, utan man måste gå in och försöka påverka andra.

Till slut vill jag bara försäkra att allt vi kommer fram till självfallet skall offentliggöras - någonting annat är otänkbart i den nu aktuella frågan.

Prot. 1987/88:52 15 januari 1988

Om ändrade uppgifter förlAEA

Talmannen anmälde att Oswald Söderqvist anhållit att till protokollet få antecknat att han inte, ägde rätt fill ytterligare inlägg.

Anf. 37 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr falman! Birgitta Dahl har här indirekt bekräftat att orsakerna till att länder är intresserade av I AEA är att de vill ha atomvapen, för skulle man infe hjälpa dem med tekniken och med pengarna så skulle de dra sig ur. Det är ju mycket enklare att skaffa sig en atombomb om man själv har möjlighet att klyva materia och behärskar de processer som behövs, för att göra bomber.

lAEA har av FN fått två uppgifter: aft sprida kärnkraften och att försöka förhindra vapenspridning. Det är väl ändå rimligt att FN tar bort uppgiften aft sprida kärnkraft och i stället, gärna genom andra organ men varför inte i samband med att man försöker förhindra atombombsspridningen, ger dem en möjlighet att klara sin energiförsörjning på ett betydligt vettigare sätt och samtidigt ser fill att det inte blir några atombomber. Jag tycker detta skulle vara en mycket mer konstruktiv uppgift för lAEA, och jag vädjar till energiministern att allvarligt överväga detta.

Jag fick inget svar på min fråga. Jag hoppas energiministern har fid att ge det nu. Jag tycker det är vikfigt att vi får en bekräftelse - att vi i och med att vi arbetar med den delen av IAEA:s uppgift som innebär spridning av nukleär verksamhet också deltar i spridningen av matbestrålning till u-länderna, trots att vi inte vill ha den i Sverige. Det verkar på energiministerns svar till mig som om vi inte vore med i detta. Det gäller emellertid bara det extra anslaget. Via det ordinarie anslaget är vi självfallet med och sprider matbestrålnings-tekniken.

Jag vill gärna ufifrån IAEA;s årsrapport beskriva hur 1986 års biståndsinsatser fördelades. Detta står på s. 13 i rapporten och strider kanske något mot vad energiministern sade förut: 21 % går fill bestrålning inom jordbruksområdet, 17 % fill säkerhetsfrågor, 13 % till industri och hydrologi och 26 % till reaktorteknik och atomfysik.

Överläggningen var härmed avslutad.

119

Prot. 1987/88:52 8 § Svar på interpellation 1987/88:156 om kärnkraftverket i Barsebäck

15 januari 1988

Om kärnkraftverket i Barsebäck

Anf. 38 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr falman! Sten Andersson i Malmö har frågat mig huruvida jag är

beredd aff vidta åtgärder med anledning av kampanjer i Danmark mot

Barsebäcksverket i Skåne. Svaret är nej!

120

Anf. 39 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Jag får väl tacka för det trots allt ganska korta svaret. När man talar om kärnkraftavveckling i allmänhet och Barsebäck i synnerhet ger statsrådet mycket korta svar. Därför är det här korta svaret ingenting att bli förvånad över.

Jag vill, herr talman, anföra ett par exempel. För någon månad sedan diskuterade jag i en debatt här med statsrådet vad hon menade med ny energi, som det stod att läsa om i ett program från hennes parfi i samband med avvecklingen av kärnkraftverk, Jag frågade flera gånger och en meddebattör frågade också, men vi fick inget svar. Efteråt kan jag förstå det. Om statsrådet verkligen hade åstadkommit ny energi, skulle hon t. ex. på den senaste Nobelfesten infe ha deltagit som representant för den svenska regeringen, utan då skulle hon ha suttit bland pristagarna, för någon ny energi finns det ju inte. Det är anledningen till det konstiga svaret den gången.

Apropå Barsebäck läste jag häromdagen i en tidning aft statsrådets kollega Christensen i Danmark inte får svar på de brev som han skickar till fru Dahl just angående Barsebäck. Därför är jag infe missbelåten med det något korta svar som statsrådet har presenterat här i dag.

Bakgrunden fill min interpellafion är att man i Danmark sedan flera år tillbaka bedriver en hetskampanj mot Barsebäck, och framför allt mot verkefs placering. Den här kampanjen präglas - om jag nu skall vara ärlig -av lögner. Den domineras alltså av lögner. Det är förvånansvärt aft statsrådet låter Sverige figurera på ett så negafivt sätt och att hon infe agerar mot det. Häromdagen visade t. ex. en undersökning i Danmark aft mer än 60 % av danska folket ansåg att Danmark borde kräva att Sverige skulle snabbstoppa Barsebäck, även om det skedde till priset av försämrade förbindelser mellan Sverige och Danmark. Trots det agerar alltså inte statsrådet Dahl.

Med tanke på kampanjen i Danmark kan man kanske aktualisera det gamla ordspråket som säger att man ser grandet i sin näsfas öga, men inte bjälken i sitt eget.

Danmark har genom åren förvisso exporterat föroreningar fill Sverige via sin kolproduktion, föroreningar som har skadat både människor och miljö i Sverige. Man släpper t. ex. uf vatten i Öresund som är helt orenat. I deffa sammanhang har man ljugit för statsrådet Dahl och sagt att frågan skall lösas. Men man har infe löst den. Jag rekommenderar statsrådet atf åka fill Lynetten i Köpenhamn, dvs. reningsverket där. Det är exempel på ett verk som inte fungerar. Tro därför infe vad danskarna säger, och framför allt: Låt dem först komma till rätta med sina egna problem - innan de talar om för oss vad vi skall göra.

Ett exempel på de lögner som förekommit i den danska debatten fick jag i fisdags kväll, då jag deltog i ett program i lokalradion. En dansk folkefingsle-damot, som var med i kampanjen mot Barsebäck, sade klart att jag ljög när jag påstod att man ljög i kampanjen. Själv tog hon alltså fill en praktfull lögn. Hon återkom nämligen och sade att Barsebäcksverket är det sämst placerade verket i världen. Detta, herr talman och fru statsråd, är en uppenbar lögn. Det finns många kärnkraftverk runt om i världen, i och utanför Europa, som är betydligt sämre placerade än Barsebäck. Ändå fortsätter man med kampanjen och ändå vägrar statsrådet Dahl att gå in och rätta till åtminstone de här grovheterna. Jag är som skåning förvånad över den inaktivitet som statsrådet här visar, genom att hon inte reagerar utan låter en stor kampanj fortgå i Danmark utan att göra någonting.

Jag skall inte, herr talman, ställa någon följdfråga fill statsrådet Dahl, utan jag skall i stället påstå atf detta är ett medvetet agerande från statsrådets sida. Hon har ju sagt atf kärnkraften skall avvecklas i Sverige om några år. Det är lätt att säga i dag, men det blir svårt att göra det. Statsrådet vet detta, och därför låter hon kampanjen i Danmark hållas, och hon går inte in och korrigerar de uppenbara felen. Den dag det blir aktuellt med avveckling och hon blir pressad kommer hon aft säga aff det är en sådan press på Sverige från Danmark att Barsebäck därför kommer aft stängas.

Prot. 1987/88:52 15 januari 1988

Om kärnkraftverket i Barsebäck

Anf. 40 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Sten Andersson i Malmö har fått ett kortfattat nej fill svar av mig. Det är inte första gången, och motiven är likartade. Sten Anderssons frågor är inte särskilt sakliga, och tonen är ganska rå. Sten Andersson har inte stort skäl atf anklaga danskarna för hetskampanjer, med tanke på det språk han själv använder. Jag vill inte delta i den sortens debatt, och det får Sten Andersson finna sig i.

Dessutom är både Danmark och Sverige demokratier med yttranderätt, på gott och ont, och vi får finna oss i att människor ibland säger saker som vi inte gillar. Jag tänker verkligen inte ingripa mot det.

Sakligt sett arbetar vi däremot för att på olika sätt förbättra samarbetet med Danmark i olika frågor som är vikfiga för miljö och säkerhet. När det gäller just Barsebäck finns det ett särskilt informafionsavtal med Danmark som jag för några år sedan slöt med min kollega Christensen på de två regeringarnas vägnar, och Sverige förbinder sig där aft lämna information. Det finns också en gemensam kommitté som ständigt får del av sådan informafion. Den danska regeringen förbinder sig aft till danska medborgare sprida saklig information som den får av oss om Barsebäcksverket.

När det gäller havsföroreningarna fill Öresund från bl a. Lynetten tog jag för ett par år sedan initiafiv fill det samarbete som nu pågår, som långt ifrån ännu är fillfredsställande men som förhoppningsvis skall leda till resultat. Inom Nordiska rådet försiggår också ett samarbete när det gäller såväl havsföroreningar som luftföroreningar.

Vi arbetar allt vad vi kan för aft få Danmark och våra andra nordiska grannar att gå med på de krav som vi ställer i de europeiska förhandlingarna i fråga om luftföroreningar, där de tyvärr ännu inte är beredda atf ställa sig bakom våra krav.

121

Prot. 1987/88:52 15 januari 1988

Om kärnkraftverket i Barsebäck

I den sakliga debatten är jag gärna med, men den andra debatten får Sten Andersson föra tillsammans med vissa hetsmakare på andra sidan Sundet.

Anf. 41 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Statsrådet säger att jag har en väldigt rå debatton, men det är fel. Däremot har jag en förvånad debatton, vilket inte är konsfigt med tanke på talet om ny energi, som ju effekfivt punkterades för några månader sedan, när statsrådet var närmast mållös och inte kunde förklara vad det var. Jag har talat om varför hon inte kunde göra det.

Miljö- och energiministern säger atf Danmark och Sverige är demokratier och att vi har yttrandefrihet. Jag har aldrig använt ett ord, en bokstav, ett kommatecken eller en punkt för att hävda aft jag skulle vilja strypa debatten i Danmark. Varifrån får statsrådet det? Om jag har sagt detta vill jag veta när jag gjorde det. Jag tar i så fall tillbaka det, men jag har inte sagt det. Däremot sade jag att det var beklagligt atf statsrådet inte gick in i den debatt som nu pågår i Danmark.

Sedan säger statsrådet själv att det finns ett informationsavtal mellan Sverige och Danmark. Varför kunde hon inte säga det i sitt svar? Var det så svårt att skriva detta?

Om det finns människor i Danmark som har som arbete - och får lön för -att bedriva information på det här området, t. ex. om Barsebäck, borde de bytas ut omedelbart. De, har icke haft framgång i sitt arbete. Jag skall ta ett exempel. Det filter som Barsebäck är försett med talas det över huvud taget inte om i den danska debatten. Det hade väl varit en Gudi behaghg gärning om statsrådet själv tagit kontakt med de informafionsansvariga - eller bett någon annan göra detta - för atf be dem sprida htet information om det här filtret, som gör att Barsebäcksverket är det säkraste kärnkraftverket i världen. Hon borde också tala om för dem aft haverier som möjligen kan inträffa vid kärnkraftverk som ligger längre från Köpenhamn än vad Barsebäck gör kan drabba Köpenhamn mycket värre än när det gäller Barsebäck. Jag tycker att Sverige skulle utnyttja sin del av informafionsavta-let fill att på basis av vår kunskap sprida denna information i Danmark.

Herr falman! Jag slutar detta inlägg på samma sätt som jag slutade mitt förra inlägg. Jag påstår att detta är medveten taktik av statsrådet Birgitta Dahl. När det en gång blir aktuellt atf stänga något kärnkraftverk kommer man atf föreslå att Barsebäck stängs, därför aff man har fått mycket hård krifik från Danmark.

122

Anf. 42 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL: Herr talman! Får jag bara för ordningens skull påminna om.det jag sade i mitt förra inlägg. Enligt informationsavtalet åligger det den danska regeringen aft sprida den informafion som man får från Sverige om Barsebäck. Man får alltså denna inforihafion forfiöpande i Barsebäckskommiffén. Christian Christensen får den av mig personligen då vi träffas vid åtskilliga tillfällen varje år. Jag har också personligen besökt Barsebäck tillsammans med honom i juni för ett och halvt år sedan och demonstrerat anläggningen. Vi har mycket noggrant gått igenom säkerhetssystemen och filtren.

Anf. 43 STEN ANDERSSON i Malmö (m);

Herr talman! Nu säger fru statsrådet aft det är danskarna som är ansvariga för den informativa biten i Danmark. Det kan i och för sig vara logiskt aft så skall vara fallet. Men när man ser atf de så kapifalt har misslyckats med den uppgiften, när enligt en undersökning mer än 60 % av danska folket kräver att Barsebäck snabbstoppas även om det sker fill priset av försämrade förbindelser med Sverige, då har någonting i informationen gått snett. Detta verkar statsrådet totalt strunta i.

Herr talman! Det händer ofta, frarnför allt med den regering vi har i dag, att man går ut och talar om för andra länders regeringar hur de skall uppträda i olika frågor. Varför har man plötsligt filttofflorna på när det gäller Barsebäck? Danmark ligger ändå nära. Vi borde sträva efter aft ha de bästa förbindelserna med våra närmaste grannar. Men med den handlingsförlamning som statsrådet Dahl nu visar verkar det som om hon infe är intresserad av att Sverige skall ha bra förbindelser med Danmark. Hon låter i stort sett desinformationen fortgå, den lögnkampanj som man bedriver i Danmark.

Herr falman! För tredje gången påstår jag aft detta är en medveten handlingsförlamning från statsrådefs sida, för aft en gång kunna ha ett skäl att stoppa världens säkraste kraftverk, nämligen Barsebäcksverket i Skåne.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1987/88:52 15 januari 1988

Meddelande om interpellation

9 § Anmäldes och bordlades

Proposition

1987/88:50 om trafikpolitiken inför 1990-talet

10 § Meddelande om interpellation

Meddelades atf följande interpellafion framställts den 14 januari

1987/88:162 av Görel Thurdin (c) till miljö- och energiministern om åtgärder för att förhindra freonutsläpp från kärnkraftverk:

I en debattartikel i tidningen Hälsa nr 2 1987 skrev Karl G Doverman aff kärnkraftverken släpper ut en stor mängd freon. Doverman hävdar atf från kärnkraftverkens skorstenar sker rutinmässiga utsläpp av giftiga transuraner tillsammans med ädelgaser som krypton 85 - freon - som därmed frigörs.

I samma artikel citeras några vetenskapsmän från USA, bl. a. professor Karl J Johnson, hälsovårdsministern i Colorado. Johnson menar: "Om kärnkraffbolag och myndigheter tvingades aft mäta dessa utsläpp skulle de tvingas stänga och avveckla kärnkraften."

Med tanke på alla de diskussioner som förts om kärnkraftens risker och säkerhet är det förvånande atf det aldrig i den allmänna debatten har nämnts något om freonufsläppen.

123

Prot. 1987/88:52 Enligt uppgift i tidningen Nordisk kontakt nr 17 1987 skulle Norden bli

15 januari 1988 först med att förbjuda freonutsläpp. Hur skall detta vara möjligt om förbudet

Meddelande om frågor

gäller endast industrin i övrigt och inte kärnkraftverken i Norden? Med tanke på ovanstående vill jag framställa följande frågor:

Vilka mätningar har gjorts vad gäller utsläppen av freon från kärnkraftverken?

Vad avser regeringen vidta för åtgärder för aft - i avvaktan på att kärnkraften avvecklas - förhindra freonufsläpp från kärnkraftverken?

11 § Meddelande om frågor

Meddelades atf följande frågor framställts

den 14 januari

1987/88:302 av Per Stenmarck (m) fill statsministern om Raoul Wallenbergs öde:

Vilka diskussioner om Raoul Wallenbergs öde har förts under den sovjetiska regeringschefen Nikolaj Ryzjkovs besök i Sverige, och vad har dessa lett fram till?

den 15 januari

1987/88:303 av Sylvia Pettersson (s) till statsrådet Bengt Lindqvist om handikappades rätt atf adoptera barn:

Allt fler handikappade människor klagar över sina mycket begränsade möjligheter att få adoptera barn. De känner sig åsidosatta och mindervärdiga, samfidigt som de menar att de är lika väl skickade atf ta hand om barn som andra människor. De menar att det är djupt diskriminerande och ovärdigt ett land som Sverige att det är så gott som omöjligt för handikappade aft adoptera barn.

Jag vill därför fråga statsrådet:

Är handikapp ett hinder för adoption?

Om inte, är statsrådet beredd atf aktivt medverka till att handikappade blir bedömda efter övriga kriterier och på likvärdig basis i adopfionsufred-ningen?

12 § Kammaren åtskildes kl. 12.30. In fidem

124

BENGT TORNELL

/Olof Marcusson