Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1987/88:51

Torsdagen den 14 januari

Kl. 14.30

1 § Upplästes följande inkomna skrivelser:

Till riksdagen

Undertecknad ber härmed om entledigande från uppdraget som suppleant i utrikesutskottet. Luleå den 28 december 1987 Ewa Hedkvist Petersen

Till riksdagen

Undertecknad ber härmed om enfiedigande från uppdraget som suppleant i utbildningsutskottet. Jokkmokk den 23 december 1987 Claes Rensfeldt

Framställningarna bifölls av kammaren.

2 § Svar på fråga 1987/88:289 om arbetsförhållandena vid Norrmalmspolisen i Stockholm

Anf. 1 Justitieminister ANNA-GRETA LEIJON:

Herr talman! Pär Granstedt har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att säkersfälla en godtagbar kapacitet och rimliga arbetsförhållanden vid Norrmalmspolisen i Stockholm.

Norrmalmspolisen, som är ett vaktdistrikt inom polismyndigheten i Stockholm, har det polisiära ansvaret för ordningen och säkerheten i Stockholms innerstad. Ordningsproblemen är här betydande, och de ställer stora anspråk på dem som arbetar vid Norrmalmspolisen. Personalläget är bekymmersamt, bl. a. därför atf ca 20 % av polistjänsterna är obesatta.

Polismyndigheten i Stockholm har emellerfid inlett ett arbete för att förändra och förbättra arbetsmetoder och organisafion. Därmed torde också personalsituationen förbättras på längre sikt. En skrivelse med förslag till åtgärder som kan förbättra arbetssituationen på kort sikt ligger för närvarande hos rikspolisstyrelsen, och den kan förväntas bli överiämnad fill regeringen. Jag vill också peka pä att den ökade antagningen av polisaspiranter som regeringen beslutade om i höstas, och som byggs på i årets budgetproposition, om några år bidrar fill ett allmänt sett bättre personalläge. En annan

Prot. 1987/88:51 14 januari 1988

Om arbetsförhållandena vid Norrmalmspolisen i Stockholm

åtgärd som mera omedelbart bör ge resultat är den förstärkning med 150 administrativa tjänster som föreslås i årets budgetproposition.

Frågan om arbetsmiljön och arbetsförhållandena i övrigt vidNorrmalms-polisen ägnas särskild uppmärksamhet av polismyndigheten. Även regeringen har under förra året vid ett par fillfällen vidtagit aktiva åtgärder i syfte att förbättra arbetsförhållandena för personalen vid Norrmalmspolisen.

Regeringen har sålunda i ett särskilt beslut medgett att ca 1,7 milj. kr. får tas i anspråk för ombyggnadsarbeten och andra åtgärder för atf förbättra arbetsförhållandena. 'Vidare har regeringen nyligen ställt resurser fill förfogande för nya lokaler för bl. a. tunnelbanesektionen i Stockholm, som hittills haft sina lokaler i samma byggnad som Norrmalmspohsen i övrigt. Sammantaget innebär detta en rejäl förbättring av lokalsituafionen för Norrmalmspolisen.

Regeringen kommer givetvis även i fortsättningen att vara uppmärksam på förhållandena för Norrmalmspolisen.

Anf. 2 PÄR GRANSTEDT (c);

Herr talman! Jag ber aft få tacka justitieministern för svaret på min fråga.

Det problem som jag tar upp i frågan är ganska allvarligt, i synnerhet för dem som arbetar vid Norrmalmspolisen och för alla dem som visfas i centrala Stockholm.

Norrmalmspolisen har hamnat i något av en ond cirkel när det gäller arbetsförhållandena - arbetsbelastningen är extra stor, vilket inte är så konstigt då det gäller ett innersfadsområde i en storstad, och i och med aff man inte har kunnat skapa acceptabla arbetsförhållanden för dem som arbetar i detta vaktdistrikt har man fått många vakanser. En femtedel av alla tjänster är nu obesatta, vilket också framgår av svaret. Detta har naturligtvis lett till atf arbetsbelastningen blivit ännu hårdare, arbetsförhållandena ännu orimligare och tendensen att söka sig bort från detta vaktdistrikt ännu tydligare. På det sättet riskerar situafionen att ständigt bli sämre. Förutom ett stort antal vakanser medför situafionen en stor personalomsättning och en relativt stor andel unga och oerfarna poliser, för vilka situafionen kan bli extra jobbig. Därför behövs krafttag för att ändra utvecklingen och bryta den onda cirkeln till något positivt. Därför måste man vara beredd också fill okonventionella lösningar - kanske att tillskapa fier tjänster så atf man har litet grand av en överbemanning på vaktdistrikten, aff införa extra ekonomiska förmåner för dem som arbetar där, osv.

Jag tycker, herr talman, aft andan i det svar jag har fått är mycket posifiv. Jag uppfattar det så att regeringen tar situafionen på allvar och är beredd atf vidta kraftfulla åtgärder. Jag hoppas att de blir tillräckligt kraftfulla och också, som sagt, okonvenfionella för att det verkligen skall hända någonting.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Svar på fråga 1987/88:240 om tillsättning av professuren i romanska språk särskilt ibéroromanska språk vid Stockholms universitet

Anf. 3 Utbildningsminister LENNART BODSTRÖM:

Herr talman! Karin Ahrland har frågat mig när regeringen räknar med atf kunna tillsätta den sedan 1984 vakanta professuren i romanska språk, särskilt ibéroromanska språk, vid universitetet i Stockholm.

1 maj 1985 utnämnde regeringen innehavare av tjänsten, men denne tillträdde aldrig utan begärde avsked. Sedan sedvanlig prövning av tjänsten skett föreskrev regeringen atf denna fick återbesättas med oförändrat ämnesinnehåll. Professuren ledigförklarades därefter på nytt i början av 1987. Enligt upplysning från universitetet i Stockholm har språkvefenskapli-ga sektionens tjänsteförslagsnämnd avgivit förslag i ärendet den 25 november 1987. Förslaget anslogs samma dag. Något överklagande har ej inkommit fill regeringskansliet.

Ärendet har ännu inte inkommit till ufbildningsdeiparfementet. När så skett kommer regeringen naturligtvis att efter sedvanlig beredning inom regeringskansliet fatta beslut i frågan.

Anf. 4 KARIN AHRLAND (fp);

Herr falman! Jag tackar statsrådet Bodsfröm för svaret. Jag hade naturligtvis hoppats aff skälet till att jag fått vänta infe bara var riksdagens frågestunds formella regler utan också atf Lennart Bodström ville komma hit och berätta aft han nu utnämnt en professor. Jag beklagar atf så infe är fallet, och jag måste beklaga aft Lennart Bodström faktiskt inte har haft möjlighet fill det. Då hoppas jag bara aft det var ett rent uppläsningsmisstag atf Lennart Bodsfröm inte sade aft ärendet ännu inte kommit in. Det här är något av en skandal för Stockholms universitet. Har man infe postlåda där, när vi nu vet att ärendet infe är överklagat?

Jag råkar veta atf det finns ett enigt förord för en alldeles utomordentligt kvalificerad sökande, som enligt de sakkunniga kommer att hamna i världslitteraturen för sina arbeten. Jag vet också att tjänsteförslagsnämnden har sagt atf den av särskilda skäl vill föreslå även en annan sökande. Men jag hoppas aft Lennart Bodsfröm noterar atf nämnden inte angivit några som helst uppgifter om vad det är för särskilda skäl. Jag hoppas också att Lennart Bodsfröm, när ärendet så småningom kommer in - om nu inte ministern ringer och ber aft få det översänt - funderar mycket på hur könsfördelningen är i fråga om professurerna även inom humaniora och ser fill aff vi får den bästa av de sökande i Sverige. Vidare hoppas jag att Lennart Bodsfröm, när ärendet kommer in, tar det, om inte med vändande post, så nästa torsdag.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1987/88:51 14 januari 1988

Om tillsättning av professuren i romanska språk särskilt Ibéroromanska språk vid Stockholms universitet

Prot. 1987/88:51 14 januari 1988

Om anordnande i visst fall även gemensam skolledning för en gymnasieskola och en vuxenskola

4 § Svar på fråga 1987/88:285 om anordnande i visst fall av en gemensam skolledning för en gymnasieskola och en vuxenskola

Anf. 5 Utbildningsminister LENNÄRT BODSTRÖM;

Herr talman! Hädar Cars har frågat mig om regeringens huvudsakliga motiv för avslag på en ansökan från Stockholms skolstyrelse om rätt att fr.o.m. läsåret 1988/89 i Norra real ha en gemensam skolledning för en gymnasieskola och en vuxenskola.

Jag vill erinra om aft från den 1 juli 1987 gäller ett nytt system för resurstilldelning och statsbidrag till skolledning vid gymnasieskola resp. kommunal utbildning för vuxna. I samband med att förslag om det nya systemet fördes fram fill riksdagen (prop. 1984/85:100) talade föredraganden bl. a. om ökade möjligheter aff samordna skolledning i olika skolformer. En sådan samordning skulle kunna medföra pedagogiska och administrativa fördelar i de fall någon eller några skolformer i en kommun är av ringa omfattning, alltså t. ex. i en kommun som Gotland, men givetvis inte i Stockholm. Utrymme för detta har också givits i bestämmelserna om skolledningsresurser.

Vad jag nu har sagt har jag också anmält i årets budgetproposition under anslaget B 19. Bidrag till driften av gymnasieskolor.

Anf. 6 HÄDAR CARS (fp);

Herr talman! Norra real är ett av de mest välkända Stockholmsgymnasierna. Skolan har funnits i mer än 100 år och har under mycket lång tid haft tyngdpunkten lagd på utbildning inom naturvetenskapliga och matematiska ämnen. Många framstående personer inom forsknings- och uppfinnarvärl-den, civilingenjörer och andra tekniker, har hämtat infe bara sin kunskap utan även sin inspiration från de skickliga lärare som detta gymnasium är välkänt för. Den sociala sammansättningen vid Norra real har också på ett fördelaktigt sätt skilt sig från sammansättningen vid många andra Stockholmsskolor. Den har varit bredare än i fiera av de andra gymnasierna.

Sjunkande elevantal och det allmänna kravet på sparsamhef innebar aft det en fid fanns ett hot mot skolan. De politiska parfierna var över lag ganska ense om atf man infe kunde fortsätta med vuxengymnasief. Ett omtänkande har nu skett. Det har skett inom folkpartiet, och det har också börjat ske inom moderata samlingsparfiet. Sfockholmsparfiet har hela fiden hävdat att gymnasiet bör vara kvar.

Man har nu i skolstyrelsen försökt att hitta en övergångsform för aft kunna trygga ett fortsatt vuxengymnasium i Norra real. Man har vänt sig till regeringen för att få möjlighet till detta med hjälp av en samordnad skolledning för vuxenskola och gymnasieskola.

Jag är medveten om det som statsrådet anförde om vad som står i propositionen. Jag anser ändå att det för en regering som hade önskat göra någonting för aft förbättra förutsättningarna för fortsatt vuxengymnasium i Norra real hade varit möjligt att gå denna hemsfällan från skolstyrelsen fill mötes. Jag beklagar att så inte har skett.

Anf. 7 Utbildningsminister LENNART BODSTRÖM: Herr talman! Hur Stockholms kommun disponerar sina skolbyggnader bestämmer inte regeringen. Det är Stockholms kommun som avgör om denna byggnad skall användas fill gymnasium för ungdomar eller gymnasium för vuxenutbildning, eller eventuellt till båda.

Vad regeringen har föreslagit och vad riksdagen har beslutat är atf vuxenutbildningen skall ha sina egna skolledningsresurser. Undantag från den regeln skall bara göras i en kommun som är så liten att det inte finns fillräckligt underlag för en särskild skolledning både för vuxenutbildning och ungdomsutbildning.

Prot. 1987/88:51 14januaril988

Om kostnadsutvecklingen i Gotlandstrafiken

Anf. 8 HÄDAR CARS (fp):

Herr talman! Det är riktigt atf man skall skilja på de uppgifter som i dessa sammanhang åligger kommuner och de som åligger statsmakterna - någon annan tanke har heller aldrig föresvävat mig.

Utbildningsministern sade att denna möjlighet atf göra undantag bara skall användas i vissa sammanhang. Jag är inte säker på atf man behöver göra en så restriktiv tolkning som utbildningsministern här gör. Jag vet att regeringar, om de vill, har förutsättningar aft kunna tolka bestämmelser på ett sådant sätt atf man ibland kan sträcka sig.längre än vad som möjligen kan framgå av föredragandens text i propositionen.

Jag vill än en gång säga att jag beklagar aft man i detta fall infe har kunnat hjälpa till aft hitta en lösning som hade kunnat underlätta kvarvarandet av vuxengymnasiet vid Norra real.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på fråga 1987/88:222 om kostnadsutvecklingen i Gotlandstraflken

Anf. 9 Kommunikationsminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr falman! Gunhild Bolander har, med referens till en promemoria av statens pris- och kartellnämnd angående transportrådets beslut om taxehöjningar i Gofiandstrafiken från den 1 februari 1988, frågat vilka åtgärder finansministern är beredd aft vidta med anledning av SPK;s påpekande. Frågan har överlämnats till mig.

Statsmakterna beslutade senast under våren 1986 om riktlinjer för taxesättningen avseende Gofiandstrafiken. Förutom trafikens kostnadsutveckling och krav på kapacitet och komfort skall transportrådef via taxesättningen bl. a. beakta trafikens marknadsmässiga villkor samt det anslag som riksdagen anvisat för Gofiandstrafiken. Jag utgår från att transportrådet vid fastställande av taxor för Gofiandstrafiken följer de principer riksdagen har beslutat.

Transportrådef fattade sitt beslut den 29 oktober 1987. Beslutet och underrättelse om hur det kan överklagas delgavs direkt därefter olika intressenter. Något överklagande har inte kommit in till regeringen.

Prot. 1987/88:51 14 januari 1988

Om kostnadsutvecklingen i Gotlandstrafiken

Anf. 10 GUNHILD BOLANDER (c):

Herr falman! Tack för svaret på frågan. Svaret var väl inte särskilt innehållsrikt.

När statens pris- och karfellnämnd i november i en promemoria redovisade sin bedömning av prissättningen i Gofiandstrafiken skedde detta i ganska krifiska ordalag. Transportrådef har beslutat om en höjning av biljettpriserna med 6 % från den 1 februari. Statens pris-och karfellnämnd anser aff 1 % hade varit en rikfig siffra och menar också att systemet med atf i prissättningen ta hänsyn till förväntade kostnadsökningar infe stämmer överens med regeringens riktlinjer för SPK:s prisövervakning.

Det är nu inte första gången som SPK har krifiserat transporfrådets höjningar av biljettpriserna. För ungefär ett år sedan beslöt man om en höjning med 8 %, vilken ju inte kom fill stånd på grund av prisstoppet. Då, alltså för ett år sedan, föreslog SPK en sänkning av priserna med 3 %. När prisstoppet sedan hävdes den 1 augusti, höjdes priset med 4 %. Jag menar att det inte kan anses motiverat aff utgå från en tänkt löneökning på 7 % när finansministern talar om 4 %. Transportrådets generaldirektör har i olika sammanhang uttryckt aft man från rådefs sida strävar efter att ordna trafiken på ett för Gotlandsresenärerna positivt sätt. I detta sammanhang spelar prissättningen faktiskt en mycket stor roll. Riksdagen slog en gång i tiden fast att denna trafik skulle ha en prissättning som var jämförbar med SJ:s. Av denna princip återstår i dag ingenfing. För varje gång man gör en procentuell uppräkning, ökar klyftan gentemot SJ.

Statsrådet säger aft något överklagande av transportrådets beslut infe har skett. Jag skulle därför vilja fråga statsrådet om vilken roll han anser atf SPK skall ha. Kan statsrådet vidare acceptera det mått av nonchalans som transportrådef visar gentemot statens pris- och karfellnämnd?

Anf. 11 Kommunikationsminister SVEN HULTERSTRÖM: Herr talman! Det finns en skillnad här när det gäller uppgifterna som det är viktigt att påpeka. Vid den här typen av bedömningar utgår SPK, såvitt jag förstår, bara från kostnadsutvecklingen från en viss tidpunkt till en annan, medan transportrådef ju bl. a. har att ta hänsyn till riksdagens uttalade mening att kostnaderna för Gofiandstrafiken skall hållas inom vissa ramar.

Anf. 12 GUNHILD BOLANDER (c):

Herr falman! När SJ nyligen ville höja sina biljettpriser fann pris- och kartellnämnden att det var fråga om en alltför stor uppräkning. SJ fog då fill sig denna kritik och begränsade höjningen. Men när det gäller Gotlandstrafiken behöver man tydligen inte alls ta någon hänsyn fill vad den centrala myndigheten pris- och kartellnämnden har att anföra i sin myndighetsutövning. Jag menar att SPK genom åren har vunnit i respekt i sitt arbete och aff dess rekommendationer förtjänar aff bli beaktade. För aft få till stånd konsekvens i handlandet borde regeringen ingripa, och jag vill därför fråga om statsrådet är beredd att göra det.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på frågorna 1987/88:237 och 252 om SJ:s banregion i Norrköping

Anf. 13 Kommunikafionsminister SVEN HULTERSTRÖM;

Herr talman! Maj-Lis Landberg har frågat mig om jag är beredd atf medverka till aff SJ;s banregionkonfor i Norrköping infe flyttas till Stockholm. Anna Wohlin-Andersson har frågat mig om jag är beredd aft undanröja beslutet atf flytta SJ:s banregion i Norrköping.

SJ påbörjade våren 1987 ett omorganisafionsarbete. 1 detta projekt prövas hur banregionerna skall rationaliseras och anpassas fill framfida förutsättningar.

Det är i SJ:s projekt som frågan om organisationen av bl. a. regionkontoret i Norrköping har väckts. SJ sköter enligt riksdagens beslut sådant organisationsarbete under eget ansvar.

I den trafikpolitiska proposifionen föreslår regeringen att SJ delas upp i en affärsrörelse och ett självständigt banverk med ställning som egen myndighet. I likhet med vad som gäller för dagens SJ föreslås banverket få besluta om sin egen organisation.

För att förbereda och, under förutsättning av riksdagens godkännande, genomföra denna reform har regeringen tillsatt en organisationskommitté med uppdrag att bl. a. utarbeta förslag till banverkets organisafion. SJ kommer innan slutgiltigt beslut fas i frågan om banavdelningens regionindelning atf ta del av organisationskommitténs förslag. Någon åtgärd från min sida är för närvarande inte aktuell.

Prot. 1987/88:51 14 januari 1988

Om SJ.s banregion i Norrköping

Anf. 14 ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c):

Herr falman! Jag ber atf få tacka för svaret.

Jag har läst "Beslutsunderlag för banverkets fältorganisation", daterat den 26 oktober 1987. Pä en halv A 4-sida talar man först om hur mycket Stockholms banregion har att göra och kommer atf få att göra med "fortsatt omfattande utbyggnad av bananläggningar inom Stockholmsområdet fram fill år 2000". Därefter avrättar man på nio rader Norrköpings banregion, bl. a. med hänsyn till den tekniska kompetens som finns i Stockholm. Vet inte banverkets nyä styrelse aft Norrköping-Linköping-regionen har både universitet och teknisk högskola?

Min första följdfråga fill kommunikationsministern blir då: Anser statsrådet atf det beslutsunderiag som ligger till grund för det, hoppas jag, preliminära beslutet atf slå sönder och dela upp Norrköpings nuvarande effekfiva och väl fungerande banavdelning, är tillräckligt och aft man har tagit hänsyn fill alla konsekvenser?

1 beslutsunderlaget skriver styrelsen för banverket också atf målen för det nya verket bl. a. skall vara effektivitet, affärsmässighet, arbetsglädje, långtgående decentralisering och delegering.

Min nästa följdfråga fill statsrådet blir därför: Anser statsrådet atf det förslag som innebär att en väl fungerande organisafion med Norrköping som huvudort bryts sönder kommer aff ge effektivitet och arbetsglädje?

Hur kan målet långtgående decentralisering gå ihop med aft flytta folk, tjänster och beslut fill Stockholm och Malmö?

Prot. 1987/88:51 14 januari 1988

Om SJ:s banregion i Norrköping

Jag vill betona att det inte är bara jag som frågar utan genom mig alla de anställda i de fre berörda regionerna.

Kommunikationsministern föreslår i trafikproposifionen att banavdelningens huvudkontor flyttas fill Borlänge, Om detta blir riksdagens beslut, är det då inte speciellt vikfigt att ha kvar de åtta nu fungerande banregionerna, eftersom det ju måste blir några års inkörningssvårighefer för huvudkontoret? Det är min tredje fråga.

Varför har beslutet fattats utan hänsyn fill vad regionchef och personal tycker? Ingen remissomgång, ingen diskussion om fördelarna med atf behålla nuvarande regioner! Socialdemokraterna talar så mycket om de anställdas inflytande och vikten av atf ta fill vara deras kunskaper. Varför lever man inte som man lär?

Anf. 15 MAJ-LIS LANDBERG (s):

Herr talman! Jag ber atf få tacka kommunikationsministern för svaret.

Jag behöver inte gå in pä de detaljer i utredningen om banverkefs flyttning som Anna Wohlin-Andersson har tagit upp. Enligt förslaget skulle kontoret i Norrköping läggas ned. Då måste jag säga aff förslaget atf överflytta verksamhet från Norrköping till det överhettade Stockholm strider mot alla strävanden från regering och riksdag - detta säger jag allra helst som vi i Norrköping tycker aff motiven för flyttningen är mycket svaga.

Staten har, alltsedan textilkrisen, genom lokalisering av statliga verk gjort berömvärda insatser för att stärka och förändra arbetsmarknaden i Norrköping. Kommunen var en av de första som med egna medel bedrev akfiv lokaliseringspolitik, men trots alla ansträngningar har befolkningen ännu infe kommit upp i 1970 års nivå. Börjar staten flytta verksamhet från Norrköping riskerar vi atf återigen få en negativ befolkningsutveckling.

Jag tänker infe ställa nya frågor till kommunikationsministern i detta ämne. Svaret vill jag tolka så aft något definitivt beslut ännu inte är fattat. Om inte kommunikationsministern här i dag vill säga någonting borde man ändå tala om för dem som skall fatta besluten, atf förslaget strider mot alla strävanden aff föra en lokaliseringspolitik som förhindrar överhettningen i Stockholm. Vi har ju nyss i tidningarna läst atf man från polifiskt håll i Stockholm vill atf trycket på inflyttningen till Stockholm minskar.

Förslaget i beslutsunderlaget är felaktigt, och jag hoppas verkligen aff alla krafter ser fill aft det blir en förändring.

Anf. 16 Kommunikafionsminister SVEN HULTERSTRÖM;

Herr falman! Jag behöver väl inte överlåta åt Maj-Lis Landberg aft tolka någon tystnad som svar på denna fråga. Jag kan säga aff några ställningstaganden från regeringens sida inte har skett i sammanhanget. De handlingar från oktober - jag uppfattade infe exakt datum som Anna Wohlin-Andersson åberopar har regeringen inte tagit ställning fill. Vad regeringen har beslutat -så sent som i november månad - är atf utse den kommitté som skall lägga fram förslag om banverkets organisation,

I organisationskommittén flnns dels ett parlamentariskt inflytande där bl, a, Anna Wohlin-Anderssons parti är representerat, dels på sedvanligt sätt också ett fackligt inflytande.

När Anna Wohlin-Andersson talar om att socialdemokratin inte skulle fa hänsyn fill fackliga intressen är detta såvitt jag försfår fel; dels finns nämligen en facklig referensgrupp som har deltagit i arbetet, dels håller man för närvarande på med MBL-förhandlingar enligt de regler som gäller i sådana här sammanhang och som givetvis ingen kan hoppa över, eftersom det när det gäller medbestämmande finns lagsfiftning om saken. Det är alltså en felaktig bild man får.

Jag kan mycket väl förstå aft det på sina håll blir upprörda diskussioner. Det brukar ofta vara så vid organisationsförändringar. Man skall dock infe gå ut för tidigt och ta ställning, och framför allt skall inte regeringen samtidigt som man tillsätter en organisationskommitté börja ge fingervisningar om vilka slutsatser kommittén skall komma fram fill.

Mot denna bakgrund tycker jag atf vi kan avvakta med att diskutera frågan till dess att organisationskommittén har lämnat sitt förslag.

Prot. 1987/88:51 14 januari 1988

Om SJ.s banregion i Norrköping

Anf. 17 ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c):

Herr falman! Det sista som statsrådet Hulterström sade instämmer jag helt
i. .

Det som gör mig speciellt oroad i svaret är menirigen; "1 likhet med vad som gäller för dagens SJ föreslås banverket få besluta om sin egen organisation."

Aft riksdagen skall godkänna banverkefs huvudkontors eventuella omlokalisering tycker jag är rätt. Det rör sig om ca 300 personer. De eventuella omlokaliseringarna berör Norrköping, Örebro och Sundsvall, och det rör sig här om ca 250 tjänster. Jag är en smula konfunderad och undrar om jag skall fatta det som det står i svaret så, aft banverket självt beslutar om detta eller om statsrådet menar att det här skall fil syvende og sidst regeringen besluta om. Det är möjligt aft det bara är jag som infe begriper saken, men jag vore tacksam atf få ett klargörande på denna punkt.

Anf. 18 Kommunikafionsminister SVEN HULTERSTRÖM: Herr talman! Det beror naturligtvis på vilken detaljeringsgrad i organisationen vi talar om. Banverkefs organisation måste naturligtvis regeringen fa ställning till när organisationskommittén har redovisat sitt förslag. Inom ramen för denna organisafion kommer banverket liksom andra myndigheter aff kunna besluta om defaljorganisationen - det förutsätter jag. Detta grundar sig i sin fur på fidigare principbeslut i riksdagen om hur långt man skall gå i fråga om detaljreglering av olika verks och myndigheters organisation.

Anf. 19 ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c):

Herr falman! Jag vill tacka för det senaste svaret.

Jag vet att det är svårt aff dra gränser mellan vilka typer av beslut som skall fattas på regeringsnivå resp. hos resp. organisation, men jag delar ändå statsrådets uppfattning aff det här är så pass viktiga saker aff regeringen bör få ta ställning fill dem.

Som slutord vill jag bara skicka med aft det från personalorganisafionerna har ställts 52 frågor i ett brev daterat någon gång i mitten av december. Aff

5 Riksdagens protokoll 1987/88:48-52

Prot. 1987/88:51 man inte haft.tid atf svara på de frågorna än har jag förståelse för, I det här
14 januari 1988 sammanhanget vill jag bara genom statsrådet vädja fill banverkets styrelse

Om tågförbindelserna i Bergslagen

och till organisationskommittén att titta noga pä dessa frågor och se till aff

man får ett allsidigt beslutsunderlag.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1987/88:245 om tågförbindelserna i Bergslagen

Anf. 20 Kommunikationsminister SVEN HULTERSTRÖM;

Herr talman! Maud Björnemalm har frågat mig om regeringen är beredd atf medverka fill aft de planerade nedskärningarna av tågförbindelser i Örebro län inte kommer till stånd.

Frågeställaren syftar på ett förslag fill fidtabellsförändring som SJ för närvarande bereder. De principer som gäller är att SJ själv skall anpassa sina insatser fill resandeunderlaget. Regeringen detaljstyr alltså inte SJ i frågor rörande tidtabellsförändringar.

Anf. 21 MAUD BJÖRNEMALM (s):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret, även om jag hade hoppats aft svaret skulle ha blivit annorlunda.

Det handlar här om inställda tåg, vilket får konsekvenser för norra delen av Örebro län - ja även för Västmanland, framför allt Arboga och Köping.

I regionalpolitiska sammanhang falas ofta om hur viktigt det är för en regions utveckling att man har bra kommunikationer. Industriministern har ofta talat om att företrädare för näringslivet säger atf en av orsakerna till atf företag inte vill etablera sig i Bergslagen är de dåliga kommunikationerna. Här motverkar och motarbetar alltså SJ de regionalpolitiska målen.

Om Tågplan 88 genomförs, innebär det färre fågförbindelser för den här delen av Bergslagen. Det är två turer som tas bort mellan Örebro och Stockholm, och det är de som har anknytning till Lindesberg. Mellan Stockholm och Lindesberg är det drygt 20 mil. Nu kan man alltså här inte längre åka tåg fram och tillbaka på en och samma dag. Man kan bara välja vägen över Hallsberg. Det innebär atf man först måste åka bil till Örebro, och det är ett alternativ som man knappast kommer aft välja. I stället tar man bilen hela sträckan. Men då får SJ färre resenärer, och ytterligare ett argument för fier tågneddragningar. Sträckan mellan Västerås och Örebro blir alltså en blindtarm.

Man kan fråga sig vad som kommer aft hända med Mälarbaneprojektet, eftersom SJ nu medvetet är på väg att minska passagerarunderlagef.

Lindesbergs kommun har i en skrivelse till SJ protesterat mot förslaget om en fågneddragning. Det har också länsstyrelsen i Örebro län gjort. Lindesbergs kommun, Arboga kommun och Köpings kommun har gemensamt uppvaktat SJ för atf få företaget att inse problemen i detta sammanhang. Tusentals människor i Lindesberg har skrivit på protestlistor, men ingenfing hjälper. Då återstår inte något annat än atf vädja fill regeringen och

kommunikationsministern om att regeringen utifrånregionalpolifiska aspekter tar upp en diskussion med SJ om konsekvenserna av tågnéddragningarna.

Överläggningen var härmed avslutad. •'

Prot. 1987/88:51 14 januari 1988

Om nya motorvagnar för SJ

8 § Svar på fråga 1987/88:288 om nya motorvagnar för SJ

Anf. 22 Kommunikationsminister SVEN HULTERSTRÖM;

Herr talman! Sigge Godin har frågat mig om vilka åtgärder regeringen vidtagit eller ämnar vidta med anledning av riksdagsbeslutet år 1981 om att överväganden bör komma fill stånd beträffande nya motorvägnar för SJ.

Bakgrunden är atf riksdagen ansåg det önskvärt att regeringen lät utreda förutsättningar för projektering av en svenskbyggd moforvagn.

Medel från transportforskningsberedningen, som är ett statligt forskningsorgan på transportområdet, har fidigare använts bl. a. till forskning kring lätta motorvagnstyper.

Jag är av den åsikten att om järnvägstrafik av lokal och regional karaktär skall kunna bibehållas och bedrivas rationellt på många håll i landet, krävs ett intensifierat tekniskt utvecklingsarbete.

I den framlagda trafikpolitiska proposifionen föreslår regeringen aff 100 milj. kr. anvisas till transportforskningsberedningen för utvecklingsarbete och demonstrafionsprojekt inom kollekfivtrafiken. Enligt förslaget kommer medel ur denna ram att avsättas bl. a. för aff utveckla nya fordon för lokal och regional persontrafik på järnväg. Jag bedömer atf dessa angelägna projekt kan samfinansieras med berörda avnämare och andra intressenter.

Anf. 23 SIGGE GODIN (fp);

Herr falman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret. Jag tycker att det ligger mycket positivt i det.

I den nya situationen; där länshuvudmännen skall ta över en stor del av den regionala trafiken, är det viktigt aft man får fram lämpliga fordon för denna typ av trafik. Flera experter har uttalat sig om hur de här motorvagnarna bör vara beskaffade. De skall ha lägre vikt, god prestanda och låga driftkostnader.

Hägglunds i Örnsköldsvik har för närvarande dålig beläggning när det gäller fillverkningen av spårbundna vagnar, varför regionalpolitiska insatser har gjorts för aff företaget skall kunna behålla den synnerligen erfarna och tekniskt kunniga personalen. Vi vet också att Hägglunds har ett enastående kunnande beträffande konstruktion och tillverkning av lättare motorvagnar. Det är viktigt aft dessa kunskaper tas till vara. Men det är också av ytterst stor vikt att regionalpolitiska värderingar görs för aff rädda ett av landets framgångsrikaste företag när det gäller tillverkning av motorvägnar.

Jag tolkar statsrådets svar så, att Hägglunds kan få vara med vid framtagningen av den nya moforvagnen. Men jag vädjar fill statsrådet om ett någorlunda snabbt beslut i frågan. Det här brådskar för Hägglunds del. Man måste få ett besked, så att man vet man skall göra.

Regeringen har nyligen givit generaldirektörerna vid de statliga verken i

Prot. 1987/88:51 14 januari 1988

Om ombyggnad av sträckan Nyland-Ullånger pä väg E 4

uppdrag att fa regionalpolifiska hänsyn i sina verksamheter. Därför förutsätter jag aff man tänker på samma sätt även i den här frågan - nämligen att regionalpolitiska hänsyn också skall vägas in när det gäller Hägglunds i Örnsköldsvik så att företaget kan få vara med vid framtagningen av en sådan här viktig motorvagn.

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Svar på fråga 1987/88:292 om ombyggnad av sträckan Nyland-Ullånger på väg E 4

Anf. 24 Kommunikationsminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Sigge Godin har frågat mig om regeringen är beredd aff vidta åtgärder så aft sträckan Nyland-Ullånger kan byggas om snarast.

Vägplaneringen är decentraliserad. Såvitt jag har erfarit är länsstyrelsen i länet och vägverket överens om innehållet i den nyligen fastställda flerårsplanen för byggande av riksvägar för åren 1988-1997. Ombyggnaden av väg E 4 på delen Nyland-Ullånger ingår i denna plan med beräknad byggstart 1996.

Riksdagen brukar årligen betona betydelsen av aft vägplaneringen är decentraliserad. Vid behandlingen av väganslagen för år 1988 framhöll riksdagen atf det är av stor vikt atf vägbyggnadsobjekfen tillkommer i den prioritetsordning som de regionala och kommunala instanserna i samverkan med vägverket har uppställt.

Jag har infe för avsikt att frångå den decentraliserade planeringsordningen.

Anf. 25 SIGGE GODIN (fp);

Herr talman! Jag ber atf fä tacka för svaret, även om det var mycket negafivt.

Detta avsnitt av E 4, sträckan Nyland-Ullånger, är i ett sådant skick att det inte kan räknas till det stamvägnät vi talar om. Olika företrädare för länet har i skrivelser till och vid uppvaktningar hos kommunikationsministern och hans medhjälpare vädjat om åtgärder för detta avsnitt. Tyvärr finns det inga planer som avses träda i kraft förrän 1996, och det är helt oacceptabelt.

Inom en kort period skall denna sträcka rusfas upp för 5 milj .kr. - pengar som direkt kommer att kastas i sjön. Vi som bor i Västernorrland och har sett de stora och tunga transporter som trafikerar E 4 befarar aff nya allvarliga olyckor kommer aft ske om någonfing inte görs.

Min fråga är: Kan en del av de 500 milj. kr. som anslås för upprustning av vägar i framför allt glesbygdslänen avdelas för denna insats? Jag skulle gärna vilja ha ett svar på den frågan.

Trafikanter, främst åkare, har också vädjat till kommunikationsministern. De som bor utefter sträckan, företrädarna för vägverket i Härnösand och vi polifiker är helt ense om atf någonfing måste göras. Ingen kan längre ta ansvar för de uppenbara risker för olyckor som finns.

Utöver vad jag sagt om de tunga transporterna vill jag påpeka aff det

fraktas mycket miljöfarligt gods på denna sträcka, och det är infe lämpligt aft detta sker på en så urusel väg.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1987/88:51 14 januari 1988

Om försvarsresurserna i Skåne

10 § Svar på fråga 1987/88:256 om försvarsresurserna i Skåne

Anf. 26 Försvarsminister ROINE CARLSSON:

Herr talman! Knut Wachtmeister har frågat mig följande:

Försvaret av Skåne liksom försvaret av övre Norrland har tidigare ansetts vara försvarets huvuduppgift. Delar försvarsministern chefens för armén tveksamhet rörande de framfida möjligheterna att med nuvarande resurser försvara Skåne?

När riksdagen i juni 1987 beslutade om totalförsvarets fortsatta inriktning tog man också ställning till försvarspolitikens inriktning. Jag vill därför citera ur regeringens proposition 1986/87:95, som i dessa delar var förankrad i 1984 års försvarskommittés i enighet beslutade rapport Svensk säkerhetspolitik inför 90-talet, Beträffande försvaret av svenskt territorium anges;

"Utgående från målet atf varje del av landet skall försvaras och att militära angrepp skall kunna mötas varifrån de än kommer skall särskild uppmärksamhet ägnas förmågan att möta operationer riktade mot svenskt territorium i norra Norrland, östra Mellansverige inkl, Gotland och de södra delarna av Sverige. Även hotet mot vårt luftrum i dess helhet skall särskilt uppmärksammas. Sådana förberedelser skall vara vidtagna att försvaret inom rimlig tid kan möta även hot som växer upp mot andra delar av landet."

Hela landet skall sålunda försvaras. En stor del av försvaret är i dag avsett för försvar av bl. a. Skåne. Om så erfordras kan ytterligare resurser efter hand tillföras till Skåne liksom till andra landsdelar.

Jag vill anmäla att det ankommer i första hand på överbefälhavaren och berörd militärbefälhavare atf bedöma den samlade förmågan att genomföra olika typer av försvarsoperationer.

Jag känner emellerfid infe till atf överbefälhavaren, berörd militärbefälhavare eller chefen för armén har anmält tveksamhet rörande de framfida möjligheterna aff med nuvarande resurser försvara Skåne. Min uppfattning är aft försvarsmaktens framfida förmåga atf möta operafioner riktade mot de södra liksom fill de övriga delarna av Sverige är goda. För egen del känner jag sålunda infe någon tveksamhet.

Anf. 27 KNUT WACHTMEISTER (m);

Herr talman! Jag tackar försvarsministern för svaret. Den bakomliggande orsaken till frågan är den oro som uppstått efter förra årets försvarsuppgörelse. Överbefälhavaren ställde själv frågan om vi i framfiden kan slå fientligt, pansar på Sydskånes slätter. Enligt min uppfattning går det säkerligen infe utan ett starkt och förnyat pansarvapen.

Ett annat orosmoln är atf arméns sfridsförmåga redan nu dramatiskt försämrats genom uteblivna repetitionsövningar. I årets budget föreslås dess värre aff minskningen i fråga om dessa övningar skall fortsätta. Antalet

Prot. 1987/88:51 14januari 1988 '

Om försvarsresurserna i Skåne

övade kommer näsfan att halveras i jämförelse med första halvan av 1980-falet. Den utbildningstiden hinner inte fas igen i ett snabbt krigsskede.

I det underlag som redovisades till överbefälhavaren för ett par månader sedan fastslog arméchefen bl. a.: "När det gäller fältförbanden, dvs. anfallsbrigader, samt fördelningsförband inryms endast ca 15 brigader (utöver Goflandsbrigaden) och därfill svarande fördelningsramar i den angivna ekonomiska nivån. Detta skall jämföras med dagens 20-1-6 brigader (jämte Gotlandsbrigaden)."

Det heter vidare i arméchefens rapport aff endast en begränsad anskaffning av nya stridsvagnar för två pansärbrigader kan inplaneras med hänsyn till ekonomin.

Enligt arméchefens uppfattning fordras minst 20 anfallsbrigader för att försvara hela landet. En rninskning till 15 får självfallet ödesdigra följder, särskilt för Skåne.

.Det är enligt min uppfattning egendomligt att försvarsministern inte har följt debatten och noterat vad rhan yttrat, alltså det som jag nyss återgeff samt vad ÖB yttrat. Militärbefälhavaren, generallöjtnant Carl Björeman, har synnerligen aktivt arbetat för bättre framtida resurser för Skånes försvar.

Jag frågarnu försvarsministern; Hur många pansarbrigader anser försvarsministern aft det behövs för aft försvara Skåne i framtiden, och hur snabbt behöver stridsvagnarna förnyas för att man skall kunna lösa den uppgiften?

: Anf. 28 Försvarsminister ROINE CARLSSON:

Herr talman! Till Knut Wachtmeister vill jag säga följande; Jag har följt debatten och förstått debatten. Jag kan konstatera att Knut Wachtmeister har följt debatten men ej förstått den.

Det är möjligt aff de yttranden som Knut Wachtmeister hänvisar till i sin fråga härrör från ett remissvar som chefen för armén avgivit fill överbefälhavaren i anslutning fill nu pågående utredningar rörande bl. a. arméns framtida utformning.

Jag vill då meddela aff jag inte önskar föregripa överbefälhavarens arbete och spekulera om arméns framfida förmåga. Jag konstaterar endast atf grunden för överbefälhavarens utredningar är det beslut om inriktningen som lades fast i 1987 års totalförsvarsbeslut, vilket jag fidigare delvis citerat.

Anf. 29 KNUT WACHTMEISTER (m);

Herr talman! Det är egendomligt aft försvarsministern beskyller mig för atf ha tagit del av debatten men inte förstått den. Om arméchefen i sitt remissvar säger att 15 brigader är otillräckligt i jämförelse med de 20 plus 6 plus Gotlandsbrigaden som vi har nu, innebär väl det aft han är tveksam till den framfida möjligheten atf försvara hela Sverige. Överbefälhavaren ifrågasatte redan i våras om vi med de resurser som nu ställts till förfogande skulle ha möjligheter atf föra en framgångsrik försvarssfrid på Skånes slätter.

Jag beklagar att försvarsministern infe här vill delge riksdagen sina synpunkter på hur starkt pansarvärn vi måste ha. Det är just pansarvapnet som är kärnan i försvaret av Skåne. Jag upprepar frågan; Skulle inte försvarsministern vilja delge kamrnaren sin synpunkt? Det är inte att

föregripa några beslut, utan man kan ha en uppfattning om den allmänna Prot. 1987/88:51
inriktningen. 14 januari 1988

Överläggningen var härmed avslutad.

Om åtgärder för att förhindra ubåtskränk-

ningar

11 § Svar på fråga 1987/88:278 om åtgärder för att förhindra ubåtskränkningar

Anf. 30 Försvarsminister ROINE CARLSSON:

Herr talman! Göthe Knutson har frågat mig följande:

När kan allmänheten förvänta sig atf regeringen ställer sådana resurser till försvarets förfogande atf främmande ubåtar i högre grad hindras från att tränga sig in i svenska skärgårdar?

Som Göthe Knutson väl känner fill har statsmakterna sedan flera år prioriterat ett förstärkt ubåtsskydd. 1 1987 års försvarsbeslut har ytterligare medel tillförts för aft höja kvaliteten i ubåtsskyddet och därmed förmågan atf möta undervattenskränkningar.

Det handlar emellertid infe enbart om ekonomiska resurser. I mångt och mycket är det en fråga om möjlig anskaffning av lämpUg utrustning, erfarenhefsanalys och utbildning. Detta innebär att uppbyggnaden av ubåtsskyddet tar tid. Efter hand kan vi dock se resultat.

Svaret på Göthe Knutsons fråga är alltså att försvaret successivt och i allt högre grad försvårar för främmande ubåtar aff tränga in i svenska skärgårdar.

Jag vill med anledning av Göthe Knutsons fråga även påpeka att regeringen den 7 januari i år givit överbefälhavaren i uppdrag att senast den 15 februari inkomma med en utvärdering av vår samlade förmåga att upptäcka och möta kränkningar. Överbefälhavaren skall därvid också bl. a. redovisa möjligheterna atf tidigarelägga åtgärder, ekonomiska konsekvenser av förslagen samt när avsedd effekt kan uppnås av föreslagna åtgärder.

Innan regeringen fattade beslut om detta uppdrag skedde en överläggning med företrädarna för opposifionsparfierna.

Anf. 31 GÖTHE KNUTSON (m);

Herr talman! Jag tackar försvarsministern för svaret.

Ubåtskränkningarna är en mycket allvarlig säkerhetspolifisk fråga, den kanske allvarligaste som vårt land haft sedan andra världskriget och som vi fortfarande bär med oss. Det märktes också i det uttryckssätt som statsministern använde vid den sovjetiske premiärministern Ryzjkovs besök de senaste dagarna.

Men det hjälper inte med verbala insatser. För aft nå resultat i ubåtsjakfen måste vi också ha resurser, både materiellt och i fråga om kunnande. Vi måste få fatt i dessa främmande ubåtar, miniubåtar och "undervattensmopeder". För detta krävs bl. a. ytterligare en ubåtsjaktsstyrka. Vi måste kunna jaga ubåtar på mer än en plats i taget. För den skull behövs det bl. a: minst ett par kustkorvefter, ytterligare en ubåt 90, helikoptrar och andra resurser, vilket vi moderater i likhet med ÖB har föreslagit och för vilket vi har anvisat medel. Men försvarsministern antyder inte med ett ord aff han är beredd aff

Prot. 1987/88:51 14 januari 1988

Om ersättningsbeloppen vid skador i militärtjänst

anslå ytterligare ekonomiska medel, trots ÖB:s ytterligt alarmerande och skrämmande rapport strax före jul.

Jag vill fråga försvarsministern om han anser att situafionen är acceptabel, när han i sin egen del av budgetproposifionen, på s. 32-33 i försvarshuvudtiteln, redovisar atf man icke kan hålla den takt som förutsatts i resursanskaffningen för ubåtsjakten. Det är en fråga fill försvarsministern.

Anf. 32 Försvarsminister ROINE CARLSSON:

Herr falman! Göthe Knutson hade kanske liksom jag tillfälle att se ett inslag i Rapport under december om uppbyggnaden av en bl. a. elektronisk övervakning inom de södra delarna av Stockholms kusfarfilleriförsvarsområ-de. Effekten av denna uppbyggnad var enligt den intervjuade chefen mycket god, och några kränkningar hade sålunda inte indikerafs sedan systemet fogs i bruk. Jag vill därför avslutningsvis säga aft den inriktning som regeringen givit uppbyggnaden av ubåtsskyddet gör atf ytterligare resurser successivt kommer atf skapas, varvid främmande undervattensverksamhet efter hand kommer att försvåras.

Anf. 33 GÖTHE KNUTSON (m):

Herr falman! Det blir inte mer pengar till försvaret därför aft man har fått till stånd den sensoranläggning som försvarsministern nu erinrar om. Det räcker infe med den anläggning och det system som finns i den femåriga försvarsplaneringen - det måste till fler ubåtjaktsresurser!

Jag erinrar om vad chefen för Musköbasen sade i TV så sent som i går; Det är nödvändigt med en andra ubåtsjaktsstyrka! Det innebär fler fartyg, och det kräver att vi tar fram pengar. Vi är från moderat håll beredda aft ställa upp för det. Vi föreslår detta. Utan mera pengar kan vi inte heller öka takfen. Nu avtar den.

I det svar som försvarsministern har givit mig säger han också aff ubåtsskyddet tar fid - och det är det det gör. Det har nu tagit sex sju år aft få fram ett enda flygplan för ubåtsspaning.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1987/88:287 om ersättningsbeloppen vid skador i militärtjänst

Anf. 34 Försvarsminister ROINE CARLSSON;

Herr talinan! John Andersson har - med hänvisning fill påståendet att ersättningsbeloppen för dem som skadas i militärtjänst infe har höjts sedan år 1969 - frågat mig om jag är bereddaft vidta nödvändiga åtgärder för atf den påtalade brisfen skall kunna rätfas till och för aft en uppräkning av ersättningen även skall ges retroaktiv verkan.

En värnpliktig som drabbas av kroppsskada under tjänstgöringen har enligt gällande bestämmelser rätt fill ersättning enligt samma principer som vid arbetsskada. Ersättningen motsvarar i de flesta fall vad som skulle ha utgått i skadestånd.

Ersättningen för inkomstförlust och sjukvårdskostnader fastställs av försäkringskassan. Ersättning för sveda och värk, lyte eller annat stadigvarande men samt allmänna olägenheter beslutas av trygghefsnämnden. Skadestånds- och trafikskadeersättningar regleras dock genom försvarets civilförvaltning. Ersättningsbeloppen höjs varje år, och fastställda livräntor räknas också upp forfiöpande enligt särskilda bestämmelser.

Jag kan därför inte se något behov av ytterligare åtgärder för uppräkning av ersättningarna vid skador i militärtjänst.

Anf. 35 JOHN ANDERSSON (vpk):

Herr talman! Jag får tacka försvarsministern för svaret på min fråga.

Svaret gör mig faktiskt något konfunderad. Jag vet inte om det föreligger någon missuppfattning i den här frågan från min sida. Men så mycket kan jag väl säga, atf jag skulle ha varit nöjd med det svar jag fått från försvarsministern om jag endast hade utgått från den fråga jag ställde. Men som försvarsministern säkert har förstått ligger det ett verkligt fall bakom. Nu behöver vi inte diskutera det enskilda fallet. Men jag kan läsa vad försvarets civilförvaltning år 1986 har svarat en person som råkat uf för en skada under militärtjänst:

"Vad gäller din fråga om beloppets storlek kan jag endast med beklagande konstatera att någon uppräkning av beloppet ej har skett sedan år 1969, och med all sannolikhet inte heller kommer atf göras i framfiden."

Nu är det mycket möjligt atf det finns en mängd olika skydd i det militära, att det är nya bestämmelser som gäller och att någon bestämmelse har upphört. Men jag tror att vi lättast kan diskutera det här på tu man hand och försöka reda ut det. För jag måste säga att svaret gör mig mycket fundersam med hänsyn fill de informationer jag fått.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1987/88:51 14 januari 1988

Om åtgärder mot sandsugning runt Falsterbonäset

13 § Svar på fråga 1987/88:129 om åtgärder mot sandsugning runt Falsterbonäset

Anf. 36 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Per Stenmarck har frågat mig vilka inifiativ jag är beredd att ta för att få till stånd ett stopp för sandsugning runt Falsterbonäset.

Låt mig först påminna om aft utvinning av sand, grus och sten på vår kontinenfalsockel, dvs. havsbottnen och dess underlag inom allmänt vattenområde, regleras i lagen (1966:314) om kontinenfalsockeln och konfinental-sockelsförordningen (1966:315). Sandsugning kräver tillstånd enligt denna lag. En ansökan om tillstånd prövas givetvis av myndigheterna mot andra allmänna intressen som kan beröras. Om tillstånd ges kan det förenas med olika föreskrifter fill skydd för sådana intressen. Sandsugning kan också kräva tillstånd enligt vattenlagen (1983:291). Tillsynsmyndigheter enligt den redovisade lagstiftningen är Sveriges geologiska undersökning (SGU) resp. länsstyrelsen inom det område där verksamheten bedrivs.

Vad gäller pågående, fillståndsgiven täktverksamhef utövas en fortlöpan-

Prot. 1987/88:51 de kontroll av tillsynsmyndigheterna som, då så krävs, ingriper inom
14 januari 1988 ramarna för gällande lagstiftning och lämnade tillstånd. Som tillsynsmyndig-

Om åtgärder mot sandsugning runt Falsterbonäset

het enligt vattenlagen kan länsstyrelsen också ingripa mot icke fillståndsgiven verksamhet som skadar motstående intressen. Om missförhållanden skulle uppstå finns alltså möjlighet för tillsynsmyndigheterna aft ingripa.

Mot denna bakgrund är jag inte beredd att verka för något totalförbud mot sandsugning runt Falsferbonäsef. Berörda natur- och miljövärden bör kunna skyddas utan ett sådant ingripande.

Anf. 37 PER STENMARCK (m);

Herr talman! Jag tackar miljöministern för svaret.

Låt mig få säga aff det är glädjande aft regeringen nu inser att detta är en miljöfråga; det tycker jag sker i och med att det nu är miljöministern som handlägger ärendet. Men med tanke på aff frågan lämnades in den 10 november hade jag vissa förhoppningar om aff två månaders betänketid skulle ha resulterat i något mer än det som miljöministern nu har presterat.

Sandsugning utanför Falsterbonäset har bedrivits i många år. Under 1970-talef gjordes i flera omgångar stora uttag. Något eller några år därefter inträffade kraftiga erosioner på stränderna och på ön Måkläppen. Detta kan knappast ha varit någon fillfällighet. Ändå kan varken jag eller någon annan med säkerhet säga aft det är just denna verksamhet som orsakat skadorna.

För ett år sedan ansökte Saab och Malmö stad om att få göra ett uttag på 3,5 miljoner kubikmeter sand, avsett för utfyllnad av Kockumsbassängen i Malmö. Efter en formlig opinionsstorm beslöts atf fa detta uffyllnadsmaferial där det kunde förväntas orsaka mindre skada. Detta uttryckte industriministern sin tacksamhet över:

Den senaste utvecklingen av detta ärende framgår av tidningar i dag på morgonen. Malmö stad drar fillbaka sin del av ansökan, medan Saab vill vänta med sitt besked fill vattendomstolen till början av maj. Därmed finns en risk kvar att 200 000 kubikmeter sand tas ut i detta område.

Jag undrar därför: Vad anser miljöministern och regeringen om det faktum aft det nu finns risk för aft 200 000 kubikmeter sand tas i detta nafurkänsliga område? I miljöministerns svar sägs aft berörda natur- och miljövärden bör kunna skyddas utan ett sådant ingripande som jag föreslagit, och jag vill fråga: Vilka åtgärder är det då som miljöministern tänker på?

Anf. 38 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL;

Herr talman! Regeringen slår vakt om respekten för lagstiftningen och för den ansvarsfördelning som finns mellan den politiska makfen, förvaltningsmyndigheter, tillsynsmyndigheter och domstolar, och jag hyser förhoppning atf också moderata samlingsparfiet gör det.

Det betyder i det här falletatt länsstyrelsen, Sveriges geologiska undersökning och naturvårdsverket har aff utöva tillsyn och också fa de initiativ som eventuellt kan behövas, om man kommer fram fill aft beslut eller tillstånd kan behöva förändras eller skärpas, och då även vidta en sådan åtgärd som Per Stenmarck har varit inne på.

Några sådana förslag har inte kommit från någon av tillsynsmyndigheter-
74 ,. na,och jag vill understrykaaft det förhåller sig på det sättet. Jag tycker aff vi

måste ha som utgångspunkt att de här myndigheterna fyller sin uppgift med det ansvar som åligger dem. Jag har ingen anledning atf utgå från något annat.

När det sedan gäller den aktuella frågan vill jag påpeka atf förutsättningen för aff sand skall få utvinnas är aft vattendomstolen ger tillstånd. Den prövningen är ännu inte avslutad. Å andra sidan är uffyllnadsarbefena i Malmö nu näsfan helt slutförda med annat material som tas från annat håll. Så i praktiken, Per Stenmarck, tror jag inte atf problemet är särskilt stort.

Prot. 1987/88:51, 14 januari 1988

Om skärpning av miljöskyddslagen

Anf. 39 PER STENMARCK (m):

Herr talman! Jag delar miljöministerns förhoppning på den sista punkten.

Låt mig säga atf jag också har den största respekt för både myndigheter och domstolar, men jag tror inte att det är obekant för miljöministern att sanderosionen är ett stort problem runt stora delar av den skånska kusten. Sunt förnuft säger aft om man gör stora sanduttag så är det åtminstone en bidragande orsak fill dessa erosioner.

Om nu miljöministern och även SGU och diverse myndigheter är så säkra på att sandsugningen inte orsakat de erosioner som förekommit, varför då inte ta chansen atf bevisa detta? Varför då inte medverka till aff vi får ett stopp för den här typen av verksamhet i tio års tid? Varför då inte medverka fill aft det under fiden görs noggranna mätningar av effekterna? Någonfing sådant har hittills infe gjorts, vare sig av SGU eller några andra, men om så sker får vi veta om det finns något samband. Om sandfiykfen fortsätter, är orsaken någon annan. Upphör erosionerna är sandsugningen boven.

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på fråga 1987/88:295 om skärpning av miljöskyddslagen

Anf. 40 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Ingbritt Irhammar har frågat mig om inte straff reglerna i miljöskyddslagen bör skärpas.

Det enskilda fall som Ingbritt Irhammar far upp kan jag naturligtvis inte kommentera, eftersom rättegång pågår. Men jag vill framhålla atf jag liksom Ingbritt Irhammar självfallet ser med största allvar på miljöbrott. Därför krävs att såväl lagstiftning som tillsyn och efterlevnad fungerar effektivt.'

Förslag till ändrade och skärpta sfraffregler vid brott mot miljöskyddslagstiftningen har nyligen lämnats av utredningen om miljövårdens organisation. Förslag till en skärpt miljöskyddslagsfiffning och en bättre fillsynsorga-nisafion bereds för närvarande inom regeringskansliet, och regeringens ställningstaganden kommer senare under våren aft redovisas till riksdagen. Dessförinnan är det infe lämpligt atf jag uttalar mig i den här frågan.

Anf. 41 INGBRITT IRHAMMAR (c);

Herr talman! Man kan bara konstatera att brott lönar sig, åtminstone miljöbroft i dagens läge. Det kan vara mycket ekonomiskt fördelaktigt för ett företag att bryta mot miljölagarna. SåWan uppfäcks brotten. Tillsynen är

Prot. 1987/88:51 14 januari 1988

Omskärpning av miljöskyddslagen

otillfredsställande. Om brott uppdagas tycks det vara svårt för åklagarna aff bevisa atf uppsåt legat bakom. Och vem skall ställas fill svars?

Ett fåtal brott har lett till fällande domar, och ingen gång har fängelse utdömts som påföljd sedan 1969, då miljöskyddslagen trädde i kraft.

Gör som ScanDust: Släpp ut cyanidhalfigf kylvatten i havet, med fiskdöd till följd - eller gör som Svensson: Kör 20 km för fort! Det skiljer knappast något i påföljdshänseende.

Detta undergräver naturligtvis allmänhetens fillfro fill myndigheter, till miljövårdsarbetet och miljöräffssystemef.

Menar vi att miljöbroft är allvarliga brott - och det menar vi i centern och jag vill hoppas även Birgitta Dahl - då måste detta återspegla sig i lagsfiftning och uppföljning.

Därför är det bra att en skärpt lagsfiftning nu bereds inom regeringskansliet. Jag tackar för den delen av svaret. Det skall förhoppningsvis leda till aft miljöbroft bättre förebyggs i framtiden.

Men vi har redan i dag vissa möjligheter att ingripa på ett sätt som inte så ofta används. I fallet ScanDust har naturvårdsverket t. ex. ännu inte använt sig av möjligheten att väcka talan om miljöskyddsavgiff hos koncessionsnämnden. Enligt min mening skulle detta varit möjligt att pröva.

Anser infe miljöministern atf naturvårdsverket borde ha använt sig av möjligheten aff väcka talan om miljöskyddsavgift vid dessa långvariga och upprepade brott mot miljön?

Anf. 42 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL: Herr falman! Jag tänker i detta, liksom i det föregående svaret, med viss envishet upprätthålla boskillnaden mellan regeringsmakt, myndighetsutövning och domstolsprövning. Låt mig bara säga aff jag anser aft alla bör anstränga sig aft se till att alla möjligheter som lagen ger och som tillsynsmyndigheter har att beivra miljöbroft utnyttjas.

Anf. 43 INGBRITT IRHAMMAR (c):

Herr talman! Jag förstår aff det inte går aff kommentera enskilda fall och atf man skall skilja på olika myndigheters ansvarsområden, men jag menar aft det här rör sig om principer för hur de stafiiga tillsynsmyndigheterna fungerar i miljövårdsarbetet.

Det är naturvårdsverket som skall väcka talan hos koncessionsnämnden om miljöskyddsavgift. Detta har inte skett, trots flera polisanmälningar och åtal. Vad som skett är atf naturvårdsverket har pumpat in miljontals kronor i ScanDust och därmed fått ett visst ekonomiskt intresse i företaget.

Naturvårdsverket har velat ge dispenser, som avslagits i högre instans, och har fortsatt atf sätta in ytterligare miljoner, trots att Scan Dust inte uppfyllt miljövillkoren.

Nu gäller det allmänhetens, politikers och övriga myndigheters tilltro fill naturvårdsverkefs miljövårdande uppgift och regeringens syn på hur detta arbete sköts.

Därför undrar jag om det infe är miljöministerns uppfattning att det är bättre om man är övernitisk." Jag tolkar beskedet i miljöministerns första inlägg så aft naturvårdsverket borde ha försökt väcka talan, eftersom det

sedan är koncessionsnämnden som prövar ärendet. Det hade ökat tilltron till naturvårdsverket i sådana här fall.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1987/88:51 14 januari 1988

Om statsbidragsreglerna för barnomsorgen

15 § Svar på fråga 1987/88:276 om statsbidragsreglerna för barnomsorgen

Anf. 44 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! Bengt Westerberg har frågat mig om vilka åtgärder regeringen avser aft vidta mot bakgrund av socialstyrelsens tolkning av statsbidragsreglerna för barnomsorgen.

Enligt gällande sfafsbidragsregler lämnas statsbidrag för alternafiva daghem och frifidshem enligt av riksdagen beslutade riktlinjer, nämligen aft den som driver daghemmet eller fritidshemmet är antingen en sammanslutning av föräldrar som gemensamt far ansvaret för omsorgen om sina egna eller varandras barn (föräldrakooperativ) eller en sammanslutning som har anknytning fill en ideell organisation, erbjuder en speciell form av pedagogik eller arbetar på andra liknande ideella grunder. Vidare gäller aff daghemmet resp. fritidshemmet genom beslut av kommunfullmäktige skall vara upptaget i kommunens barnomsorgsplan. Verksamheten får inte bedrivas av enskilda eller företag i uppenbart vinstsyfte.

I nämnda fall utgår statsbidrag jämställt med det som utgår till kommunala daghem eller fritidshem.

Socialstyrelsen har i ett meddelandeblad (31/87) om statsbidrag fill barnomsorgen förtydligat under vilka förutsättningar statsbidrag till alternafiva daghem och fritidshem skall lämnas. Att sådana förtydliganden skulle göras informerade socialstyrelsen om i en promemoria som inkom fill socialdepartementet den 31 augusti 1987. Jag har i svar på fråga av Sten Andersson i Malmö och på interpellation av Gullan Lindblad om barnomsorg den 30 oktober 1987 för riksdagen redovisat innehållet i nämnda promemoria. En liknande redovisning har också lämnats i bil. 7 till den nyligen avlämnade budgetpropositionen.

Det förtydligande av förutsättningarna för statsbidrag fill barnomsorgen som socialstyrelsen meddelat kommunerna innebär inte aft nya regler eller inskränkningar införts i jämförelse med tidigare. Inget daghem eller fritidshem som fidigare erhållit statsbidrag har fått detta indraget på grund av socialstyrelsens förtydligande av reglerna. Avsikten med socialstyrelsens förtydligande av statsbidragsreglerna har varit att för såväl kommunerna som allmänheten klargöra under vilka förutsättningar statsbidrag kan utgå för barnomsorgsverksamhef med annan huvudman än kommunen, för att därmed underlätta bildandet av sådan verksamhet.

Socialstyrelsens förtydligande föranleder ingen åtgärd från min sida.

Anf. 45 BENGT WESTERBERG (fp);

Herr falman! Jag ber att få tacka statsrådet Bengt Lindqvist för svaret på min fråga. Svaret består i huvudsak av en redogörelse för gällande regler, vilka jag känner fill.

Prot. 1987/88:51 14januaril988

Om statsbidragsreglerna för barnomsorgen

Min fråga avsåg vilka planer statsrådet har att föreslå ändringar i socialstyrelsens fillämpning. Något sådant förslag kommer uppenbarligen inte aff lämnas.

Jag kan konstatera aft det förtydligande som statsrådet talar om innebar aff man slog fast aft det bara är etablerade föreningar som skall få driva daghem med statsbidrag. I socialstyrelsens skrivelse till socialdepartementet exemplifieras genom angivande av idrottsorganisationer och politiska ungdomsorganisationer.

Innebörden är alltså att om t. ex. Malmö FF eller Socialdemokratiska ungdomsförbundet i Malmö vill starta ett daghem, är det fritt fram att få statsbidrag från socialstyrelsen och statsmakterna. Men om ett par enskilda förskollärare - som är fallet i fråga om daghemmet Lyckan som jag fog som utgångspunkt för denna debatt - startar ett daghem, har de inga möjligheter att få statsbidrag ens om verksamheten sker i föreningsform eller utan något som helst vinstsyfte. Efter den debatt med statsrådet Holmberg som jag nämner i min fråga fill statsrådet Lindqvist skrev Aftonbladet att man uppfattade saken så aft det infe fanns särskilt stora skillnader mellan socialdemokraterna och folkparfiet i synen på enskilda alternativ fill den offentliga servicen. Efter det förtydligande som statsrådet Lindqvist i dag lämnat på denna punkt måste jag konstatera att skillnaderna är himmelsvida. För oss är det alldeles självklart att enskilda förskollärare som vill starta ett daghem och erbjuda en god service skall ha möjligheter att göra det på samma villkor som de etablerade föreningar eller kommunala daghem som i dag kan få statsbidrag.

Anf. 46 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! Jag skall i det här inlägget klargöra motivet till att socialdemokraterna säger nej fill kommersiell verksamhet inom barnomsorgen.

Sverige är ett i mänga avseenden homogent land. Vi har ovanligt små sociala motsättningar och fördelningspolitiska spänningar. Detta har till betydande del sin grund i den generella välfärden och effekten av den. Som en bit av den generella välfärden framstår den allmänna skolan och den förskola för alla barn som riksdagen har fattat beslut om såsom viktiga hörnstenar. Svensk förskola är unik på en punkt. Den har åstadkommit en social integration av barn från.samhällets olika hörn, barn med mycket skiftande förhållanden, svårt handikappade barn, svårt utsatta barn med en annan folkbakgrund är vår egen. Detta betyder oerhört mycket för barnens utveckling och på lång sikt också, vill jag hävda, för vårt samhälle. Det är därför vi socialdemokrater verkar för en sammanhållen förskola för alla barn där alla kan lära känna varandra och dra erfarenheter. Det är också därför, herr talman, som vi vill sätta gränser mot kommersiellt baserad verksamhet. Alla de erfarenheter vi har av kommersiell verksamhet inom det sociala fältet har lett till social åtskillnad och segregering.

De kommersiella krafterna plockar russinen ur kakan, tar det som är lätt och gångbart att göra och lämnar resten till samhället. Det är vikfigt att barn från olika samhällssituationer får leka och lära tillsammans. Det är därför vi

socialdemokrater avvisar kommersiella initiativ inom barnomsorgen. Detta ligger bakom vårt motstånd mot verksamhet i uppenbart vinstsyfte.

Anf. 47 BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Bengt Lindqvist talar om helt andra saker än dem som min fråga avsåg, jag har frågat Bengt Lindqvist varför det inte skall vara möjligt för ett par enskilda förskollärare aff starta ett dagis och driva det utan vinstsyfte. Jag tar gärna en diskussion med statsrådet Lindqvist i annat sammanhang om rimligheten atf också i vinstsyfte få driva ett daghem. I det här konkreta fallet handlar det om en ideell förening, bildad av enskilda förskollärare utan vinstsyfte. Men deffa har statsrådet och socialstyrelsen satt stopp för. Jag försfår fortfarande inte varför.

Anf. 48 Statsrådet BENGT LINDQVIST;

Herr falman! Jag måste korrigera Bengt Westerberg på en punkt. Den passus i mitt svar som handlar om stafsbidragsreglerna för verksamhet som bedrivs av "en sammanslutning som har anknytning till en ideell organisation" har tillkommit efter ett riksdagsbeslut, varken genom mina eller genom socialstyrelsens aktiviteter. Det är ett förtydligande av detta uttalande från, Sveriges riksdag som socialstyrelsen har gjort. Med denna utgångspunkt måste man diskutera förskollärarnas möjligheter.

Herr falman! Naturligtvis är det fullt möjligt för engagerade och kunniga förskollärare aft få utlopp för sina initiativ både inom den kommunala verksamheten och inom de olika former av alternativ som i dag finns. Detta vet Bengt Westerberg mycket väl.

Anf. 49 BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Problemet med socialstyrelsens s. k. förtydligande, i vilket statsrådet Lindqvist och socialdepartementet har instämt, är att man där säger aft det inte räcker med atf det är en ideell organisation som driver daghem utan aft det skall vara en etablerad ideell organisafion. Detta innebär, som jag sade förut, atf om Malmö fotbollsförening eller Socialdemokraternas ungdomsförbund i Malmö vill starta ett daghem är det fritt fram atf enligt gällande statsbidragsregler få bidrag. Men om ett par enskilda förskollärare bildar en ideell förening och vill driva ett daghem i den ideella föreningens regi blir det stopp. På den punkten finns det en djup åsiktsskillnad mellan socialdemokraterna och folkpartiet.

Anf. 50 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! Jag ber aff få upprepa att det är i riksdagsbeslutet som förutsättningarna har dragits upp. Kravet en sammanslutning med anknytning fill ideell organisafion har sin grund i det riksdagsbeslut som fattades för flera år sedan.

Jag skulle vilja fråga Bengt Westerberg: Vad är det för fel om Malmö FF vill bilda ett fritidshem och i det fritidshemmet ha olika ungdomsaktiviteter som Malmö FF är så bra på: fysisk träning och fotboll, om det nu kan vara någonting? Och vad är det för fel i aft en politisk ungdomsorganisation eller

Prot. 1987/88:51 14 januari 1988

Om statsbidragsreglerna för bai-nomsorgen

Prot. 1987/88:51 14 januari 1988

Om statsbidragsreglerna för barnomsorgen

en annan ideell organisation går in med sin anda och arrangerar daghem och fritidshem?

Anf. 51 BENGT WESTERBERG (fp);

Herr falman! Skillnaden mellan Bengt Lindqvist och mig och mellan socialdemokraterna och folkparfiet är den att vi inte anser aft alla ideella organisafioner redan är etablerade, utan aff även nya ideella organisationer rimligen måste ha den här rätten. Förtydligandet innebär atf man utesluter nya ideella organisafioner och säger atf det skall vara etablerade ideella organisationer. Jag har inga som helst tankar på aff man bör förbjuda Malmö FF att driva daghem. Den ende som vill förbjuda någon atf driva daghem är Bengt Lindqvist. Tyvärr går det uf över dukfiga förskollärare, bl. a. nere i Malmö.

Anf. 52 Statsrådet BENGT LINDQVIST;

Herr falman! Det är fullt möjligt för de förskollärare som vill förverkliga egna initiafiv atf göra deffa i fiera olika former, och det är också helt möjligt atf göra det i alternafiva barnomsorgsformer utanför den kommunala verksamheten. Jag skulle vilja ge Sveriges förskollärare rådet, att känner man att man inte riktigt kan få utrymme för det som man vill göra, skall man ta upp problemet med kommunen och se fill aff det skapas utrymme för just de idéer som det är fråga om. Det är bara en fördel för svensk barnomsorg om engagemang och idérikedom på detta sätt kan rymmas inom ramarna för socialtjänstlagen och andra lagar. Men vi vill dra gränsen mot kommersiellt baserad verksamhet. Vill man infe öppna alla möjligheter för all sorts geschäft och kommersiell verksamhet, tvingas man leva med gränsdragningar. Det är en sådan gränsdragning som riksdagen en gång har beslutat sig för och som socialstyrelsen nu tolkar på det sätt som redovisats.

Anf. 53 BENGT WESTERBERG (fp);

Herr talman! Jag konstaterar bara atf den form i vilken bl. a. ett antal förskollärare i Malmö har velat driva daghem inte fillåts av socialstyrelsen och statsrådet Lindqvist. Dessa förskollärare har bildat föreningar utan vinstsyfte för aff på detta sätt kunna erbjuda föräldrar och barn ett bra alternafiv. Verksamheten - som har upptagits i den kommunala barnomsorgsplanen - har också under lång tid fungerat tillfredsställande både för kommunen och för barnens föräldrar, barnen och personalen. Alla har varit nöjda utom socialstyrelsen och Bengt Lindqvist. Därför blir mitt råd till Sveriges förskollärare, åtminstone till dem som tycker aft de nuvarande ramarna är för snäva och som gärna vill pröva mer på egen hand, atf byta regering. Det är den enda lösningen på det problem som vi i dag har diskuterat.

Anf. 54 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! Bengt Westerberg har i alla sina anföranden om svensk barnomsorg visat ett mycket påtagligt intresse för just denna fråga - om Anna, Lotta, Ulla och allt vad de heter, som vill starta eget. Jag efterlyser litet mera engagemang för själva barnomsorgsverksamhefen som helhet.

Ar det inte, herr talman, egentligen andra namn som Bengt Westerberg borde nämna? Är det infe Peter, Hans, Gösta och Anders, med efternamnen Wallenberg, Werthén, Bystedt och Scharp - männen bakom Electrolux -som det handlar om? Är det inte så, att Bengt Westerberg egenfiigen vill släppa kommersiella krafter helt lösa inom svensk barnomsorg? Jag fror att det för Sveriges riksdag och för svenska folket vore intressant aff också få svar på den frågan.

Prot. 1987/88:51 14 januari 1988

Om statsbidragsreglerna för barnomsorgen

Anf. 55 BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Nu försöker Bengt Lindqvist byta roll med mig. Nu är det han som ställer frågor och jag som skall svara. Men jag skall gärna svara.

Jag har ingenfing emot atf Electrolux startar ett daghem och anställer duktiga förskollärare som driver detta daghem. Så länge föräldrar tycker att det är bra aff ha sina barn i detta daghem, har detta sitt berättigande. Och när jag för mitt eget barns räkning vänder mig fill den kommunala barnomsorgen utgår jag inte ifrån att det är kommunalrådet, stadsdirekfören, stadsjuristen eller kanslichefen som skall se efter barnen. Jag räknar med aft de - precis som de direktörer som Bengt Lindqvist räknade upp - skall anställa kvalificerade förskollärare för aft fullgöra uppgiften. Jag anser infe aff skillnaden är så himmelsvid.

Skillnaden mellan mig och Bengt Lindqvist är att jag anser aft föräldrarna skall få större valfrihet, medan Bengt Lindqvist tycker aft de kan nöja sig med atf välja mellan de alternativ som han anser att de skall ha atf välja bland.

Anf. 56 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr falman! Jag tror faktiskt inte mycket på den valfrihet som Bengt Westerberg vill uppnå med den här metoden. Det är framför allt infe möjligt att med en sådan uppläggning förverkliga målet en förskola för alla barn i enlighet med det beslut - som jag hoppas atf vi fortfarande gemensamt står för - som riksdagen fattade i december 1985.

Den typ av kommersiell verksamhet som Bengt Westerberg vill släppa helt lös kommer att skikta och göra åtskillnader inom svensk barnomsorg på ett sätt som vi socialdemokrater inte vill vara med om. Där finns det uppenbarligen en skiljelinje mellan oss. Låt vara att vi tvingas aft leva med den gränsdragningsproblemafik när det gäller ideell och kommersiell verksamhet som vårt ställningstagande innebär, och aft det då och då förs en diskussion om gränser mellan dessa olika verksamheter. Men, herr talman, vi vill infe vara med om aft släppa dessa krafter helt lösa i svensk barnomsorg, med de konsekvenser som detta medför.

Anf. 57 BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Jag upprepar aft den stora skillnaden mellan Bengt Lindqvist Och mig är att jag fror atf föräldrarna är fullt förmögna aff se fill att själva välja det alternativ som är bra för barnen, medan Bengt Lindqvist vill underkänna föräldrarnas förmåga och därför anser atf det är han och socialdemokraterna som skall avgöra vilka alternativ som skall stå till buds. Det är mellan dessa två huvudalternativ som valet står för förskollärare, föräldrar och alla andra.

6 Riksdagens protokoll 1987/88:48 - 52

Prot. 1987/88:51 14 januari 1988

Om aktualiserande av icke-spridningsavtalet

Anf. 58 Statsrådet BENGT LINDQVIST;

Herr talman! Får jag avslutningsvis påminna om situafionen i Malmö. Det stora flertalet föräldrar som i dag står i kön där nere vill ha plats i kommunal barnomsorg - precis som är fallet för det överväldigande antalet människor i Sverige som helhet som väntar på en barnomsorgsplats.

Vad gör då den borgerliga regimen i Malmö? Jo; man inriktar ensidigt utbyggnaden på enskilda inifiativ. Man försöker att på olika sätt - ibland med nog så negativa metoder - styra föräldrarna till att acceptera atf gå in i föräldrakooperativ och atf utnyttja andra ideella former. Är detta den valfrihet som folkpartiet vill genomföra över hela landet? Ställer Bengt Westerberg sig bakom den utveckling av barnomsorgen som folkpartiet och andra borgerliga parfier i Malmö har skapat där?

Anf. 59 BENGT WESTERBERG (fp);

Herr falman! Den beskrivning som statsrådet gör av situationen i Malmö är felakfig. Den borgerliga ledningen där nere har satsat både på utbyggnad av kommunal barnomsorg och på enskilda alternativ - inom de snäva ramar som nu tilläts av regeringen och socialstyrelsen.

Vår grundprincip är att föräldrarna själva skall få välja. Om Bengt Lindqvist har rätt i att de då väljer kommunal barnomsorg, är det ju framför allt denna som kommer att byggas ut. Men om det även skulle vara så att ett antal föräldrar föredrar enskild barnomsorg, kommer den naturligtvis att finnas vid sidan av den kommunala barnomsorgen.

Jag vill en än gång upprepa att skillnaden mellan oss är att vi tycker aff det är föräldrarna som skall välja - inte socialdemokraterna.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Statsministern hade till kammarkansliet låtit meddela att han på grund av annat uppdrag inte kunde komma till sammanträdet förrän tidigast kl. 17.00 för atf lämna på föredragningslistan upptaget frågesvar. På förslag av falmannen beslöt kammaren därför kl. 16.05 aft ajournera förhandlingarna fill kl. 17.00.

17 § Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.

18 § Svar på fråga 1987/88:296 om aktualiserande av icke-spridningsavtalet

Anf. 60 Statsminister INGVAR CARLSSON:

Herr talman! Anita Bråkenhielm har frågat mig på vilket sätt jag kommer atf aktualisera icke-spridningsavtalet under det förestående mötet i Stockholm med sexnafionsiriifiafivef.

Jag har inte för vana att i förväg redovisa uppläggningen av överläggningar med officiella representanter för främmande stater.

Jag vill dock allmänt sett understryka atf mitt deltagande i sexnationsinitiafivet skall ses som ett led i regeringens strävan aft bidra till att förebygga kärnvapenspridning och till att kärnvapennedrusfning kommer fill stånd.

Icke-spridningsavtalet är det viktigaste instrument som i dag existerar för aff förhindra en fortsatt kärnvapenspridning. Avtalet bygger på en balans mellan utfästelser från kärnvapensfater och icke-kärnvapenstafer. För aft avtalet även framgent skall tjäna sitt syfte krävs atf kärnvapenmakferna lämnar konkreta bevis på att de tänker uppfylla sina åtaganden. INF-avtalet är ett positivt första steg, som snabbt måste följas av mer långtgående nedrusfningsåtgärder. Särskilt vikfigt vore aft få till stånd ett fullständigt kärnvapenprovstopp.

Sexnafionsinifiativet har, enligt min bedömning, bidragit fill ökad förståelse för svenska synsätt, och då inte minst i icke-spridningsfrågan. Jag kommer även fortsättningsvis atf akfivt hävda Sveriges positioner härvidlag, såväl inom som utanför sexnafionsinifiafivefs ram.

Prot. 1987/88:51 14 januari 1988

Om aktualiserande av icke-spridningsavtalet

Anf. 61 ANITA BRÅKENHIELM (m);

Herr talman! Jag ber att få tacka statsministern för svaret och för löftet att han kommer atf hävda icke-spridningsavtalet även inom sexnationsinitiati-vets ram.

Statsministern har själv understrukit icke-spridningsavtalefs ojämförligt stora betydelse för atf bromsa kärnvapenkapprusfningen och dess unika betydelse för aft hindra spridning av kärnvapen fill länder utanför de fem kärnvapenmakferna. Han har också påpekat aff de två ledande kärnvapenmakterna nu har tagit ett betydelsefullt första steg mot aff börja infria sin del av avtalet, nämligen att minska kärnvapenarsenalerna.

Det är då desto vikfigare att avtalets andra och'unika del lyfts fram - atf hindra kärnvapnens spridning till nya och kanske än mer instabila regioner. De andra staterna, infe minst de s. k. tröskelsfaterna, som anses stå på randen fill atf skaffa sig kärnvapen, måste förmås aff ansluta sig fill och fullfölja sin del av avtalet. Detta gäller särskilt om de uppträder i den vällovliga rollen av påtryckare på kärnvapenmakterna, t. ex. j provstopps-frågan.

Sverige hade tidigt både teknisk kompetens och förmåga att skaffa egna kärnvapen. Vi anslöt oss genast till icke-spridningsavtalet. Vi har därmed förbundit oss aft infe tillverka, inneha eller hysa kärnvapen.

Indien och Argentina, de militärt sett tunga makterna i det s. k. sexnafionsinifiativet, är bland de mest aktiva motståndarna fill icke-spridningsavtalet. Det är uppenbart att sexnationsgruppens trovärdighet i kärnvapennedrusf-ningsfrågor påverkas negativt av detta.

Jag vill fråga om statsministern delar min oro för att Sveriges trovärdighet i nedrustningsfrågor, särskilt kärnvapenfrågor, skall skadas genom detta samarbete.

Anf. 62 Statsminister INGVAR CARLSSON;

Herr talman! Svaret på Anita Bråkenhielms fråga är ett klart nej. Det är så väl känt vad Sverige har för inställning i denna viktiga fråga att någon skada på vår trovärdighet självfallet icke görs genom vårt engagemang

Prot. 1987/88:51 14januaril988

Om aktualiserande av icke-spridningsavtalet

i sexnafionsinifiativet. Sverige arbetar ju mycket aktivt för en ökad anslutning till icke-spridningsfördraget.

Inför avtalets granskningskonferens 1985 uppvaktade t. ex. Sverige tillsammans med övriga nordiska länder samfiiga stater som ännu infe anslutit sig till fördraget.

Såväl Olof Palme som jag själv har med våra kolleger i sexnationsinitiafivet tagit upp Sveriges syn på vad som krävs för atf stärka icke-spridningsåtgär-derna. Sveriges hållning är väl känd. Det faktum att vår uppfattning här inte är densamma som Indiens och Argentinas, eller för den delen Tanzanias, hindrar inte oss från atf hävda vår linje.

Anf. 63 ANITA BRÅKENHIELM (m):

Herr falman! Jag är tacksam för att statsministern framhåller detta. Den här gruppen har ju ingen naturlig, historisk, polifisk, allianspolitisk eller geografiskt betingad samhörighet, utan den hålls samman endast av den vällovliga viljan atf bilda opinion i kärnvapenfrågan. Då finns risk att resp. lands rena samvete i frågan granskas extra noga. Sverige har ett rent samvete i kärnvapenfrågan. Jag tycker det är viktigt atf överväga om det inte är det första steget att se till att de länder som ingår i gruppen ansluter sig till de viktiga avtal som finns för att höja deras trovärdighet som påtryckare i andra väl så vikfiga frågor som rikfar sig fill makter utanför gruppen.

Anf. 64 Statsminister INGVAR CARLSSON;

Herr talman! Jag vill fillägga en sak som enbart är en förmodan men som jag tror mig ha visst fog för. Medlemskapet i sexnafionsinifiativet kan ju fakfiskt medverka till atf de länder som inte skrivit under icke-spridningsavtalet avstår från atf skaffa sig kärnvapen. I så fall är deffa - paradoxalf nog kan man säga - någonting väldigt posifivt.

Det är rikfigt att Indien och Argentina är utomordentligt viktiga länder i sammanhanget.

Anf. 65 ANITA BRÅKENHIELM (m):

Herr talman! Jag vill hålla med statsministern om deffa. En linje som mitt parfi i många andra sammanhang, många gånger i motsats till regeringen, hävdar är att vill man påverka någon skall man ha kontakt med denna, infe tvärtom. Det kan innebära en extra påfryckningsmöjlighet. Jag begär inte alls aft få veta hur och på vilket sätt statsministern tar upp dessa viktiga frågor i de kommande överläggningarna, men jag tar statsministerns uttalande som ett löfte om aft frågorna kommer atf fas upp eftertryckligt. Jag hoppas aff vi efter överläggningarna kan få en offentlig redovisning av vad detta ser uf aft kunna leda till.

Överläggningen var härmed avslutad.

19 § Meddelande om frågor

Meddelades atf följande frågor framställts

den 13 januari

1987/88:298 av Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) fill industriministern om sysselsättningen i Morgongåva:

Det finländska företaget Rauma-Repola har nu beslutat att lägga ned fillverkningen av skördefröskor i Morgongåva, Det betyder att 195 personer vid ortens dominerande företag avskedas,

I olika sammanhang har från regeringens sida betonats de enskilda företagens ansvar för sysselsättning och produktion, inte minst då det gällt liknande problem i Bergslagen och Västmanland. I detta fall synes sådana hänvisningar vara fruktlösa.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga industriministern;

Vad avser industriministern göra för aff på något sätt kunna trygga arbetstillfällena för de nu berörda i Morgongåva?

1987/88:299 av Jan Jennehag (vpk) till kommunikafionsministern om posttransporterna mellan Stockholm och Visby:

För posttransporfer Stockholm-Visby-Stockhom anlitas för närvarande ett åkeri som enligt uppgift ingår i Swede-Carrier.

Åkeriet kan utnyttja transportstöd för uppdraget. Även om postverket skulle ha vilja och kapacitet aff utföra arbetet i egen regi så förhindras detta av samhällets stöd till privat verksamhet. Affärsverken måste ha samma förmåner som övriga för att konkurrera på lika villkor.

Vilka åtgärder planerar kommunikationsministern för aft uppfiå kostnads-rättvisa i detta och liknande fall?

Prot. 1987/88:51 14 januari 1988

Meddelande om frågor

1987/88:300 av Martin Olsson (c) till kommunikationsministern om den s. k. Deltavägen i Timrå kommun:

Främst av miljöskäl har många, bl. a. centerpartiets företrädare i kommunen och länet, motsatt sig byggande av E 4 över Indalsälvens delta i Timrå kommun, den s.k. Deltavägen.

Miljöskäl som talar emot ett byggande av Delfavägen är aft Indalsälvens delta är norra Europas mest utvecklade kustdeltaland. Det är säreget ur botaniska, zoologiska och geologiska synpunkter och även viktigt att bevara ur vetenskaplig synpunkt. Även miljökonsekvenserna av en snabb och omfattande biltrafik över deltat har anförts som skäl aft dra vägen där.

1987 tillfördes 15 § väglagen ett krav på aft en arbetsplan för byggande av väg skall innehålla en miljökonsekvensufredning med en redovisning av de väntade miljöeffekterna samt förslag till erforderliga skyddsåtgärder,

Den 23 november i fjol beslöt regeringen att anslag fick disponeras för tidigareläggning av arbetet med Deltavägen,

Prot. 1987/88:51 Jag vill ställa följande fråga till kommunikafionsministern;

14januari 1988 ,,,„ ,_., ,„ .,..., , ,. , , r- u ,

__ -___________ Vilka hansyn till miljökonsekvenserna har tagits infor beslutet om

Meddelande om frågor igångsättande av byggandet av Deltavägen?

den 14 januari

1987/88:301 av Karl-Gösta Svenson (m) till försvarsministern om verksamheten vid Karlskronavarvet:

Försvarsministern har i bil. 6 till budgetproposifionen uttalat följande: "Svensk varvsindustris förmåga att utveckla och producera öriogsfartyg enligt marinens behov bör enligt min mening så långt möjligt bevaras inom landet."

Detta uttalande rimmar illa med vad regering och riksdag tidigare uttalat beträffande Karlskronavarvet. Regering och riksdag har nämligen klart och tydligt uttryckt att statsmakterna har ett särskilt ansvar för att tillförsäkra en rimlig beläggningssituation på Karlskronavarvet och att varvets huvudinriktning skall vara produktion, modernisering och underhåll av öriogsfartyg för den svenska marinen.

Med hänsyn till vad ovan anförts får jag ställa följande fråga till försvarsministern:

Planerar regeringen att på sikt lägga ned produktionen av marina
örlogsfartyg vid Karlskronavarvet? '

20 § Kammaren åtskildes kl. 17.07. In fidem

OLOF MARCUSSON