Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1987/88:138

Fredagen den 10 juni

Kl. 09.00

1 § Justerades protokollet för den 2 innevarande månad.

2 § Föredrogs och hänvisades

Förslag

1987/88:23 fill firtartsufskoftet

3 § Föredrogs

socialförsäkrirtgsufskottefs betänkande

1987/88:29 om reformering av dert aUmänna försäkringens efferlevandeför-måner m.m. (prop. 1987/88:171).

Reformering av den allmänna försäkringens efterievandeförmåner m. m.

AnL 1 NILS CARLSHAMRE (m):

Herr falman! Det finns i vårt land och i riksdagen en stor enighet kring grunddragen i de stora försäkringssystemert som utgör några av de viktigaste pelarna som bär upp deu svenska sociala välfärden. Ertighefert sträcker sig i varje fall så lårtgt som aft dessa försäkrirtgar skall vara allmärtna, obligatoriska och sociala.

Med att de skall vara allmänrta nienas bl. a. att de så lårtgt def är möjligt skall vara heltäckartde. Irtom ramar vilkas grärtser mart kan tvista om skall de täcka behovet av trygghet rnot inkomstbortfall i de vanliga, allvarliga situationer som kan drabba vem som helst av oss.

De skall vara obligatoriska därför att vi av erfarenhet från gångna tider, från vårt eget lartd och frårt andra länder, vet aff ett soeialförsäkrirtgssysfem som irtte är obligatoriskt allfid kommer atf lämrta vissa grupper utartför. Det är alltid de grupper som bäst behöyer skydd.

Försäkringarna skall också vara sociala. Därmed menas bl.a. att förmå
nerna skall vara lika för aUa, De skall utgå efter behov. Kostnaderna skall
delas solidariskt så aff vi betalar för försäkringsskyddet i proportion till vår
betalnirtgsförmåga, och inte i proportion fjll de förmärter som vi skall åtrtjuta
frårt försäkrirtgarrta, , ,

Om defta tror jag aft def råder total ,enighet, Enigheten sträcker sig dock kanske längre än så. Vi vet ju, i varje fall här i Sveriges riksdag, aft den rättsliga grunden för försäkringssystemen är politiska beslut. Därav följer aff

Prot. 1987/88:138 10 juni 1988

Reformering av den allmänna försäkringens efterlevande-förmåner m. m.

de i princip kan ändras genom nya politiska beslut. Def råder emellertid också enighet om atf sådana förärtdringar måste ske med stor varsamhet.

Def ligger i försäkrirtgerts natur, även socialförsäkringens natur, aff vara långsikfig och att bilda grunden för människors planering av sina liv. Grunden för planeringen av livet får inte plötsligt förändras. Därav följer den strävan som vi allfid försöker upprätthålla: att göra förändrirtgar varsamt, långsamt och med övergångsregler som tryggar människor mot överraskande förändringar av förufsättningarrta för deras ekortomiska fillvaro. Om detta råder också enighet.

Vi kan tvista, och tvista mycket hårt, om systemets konstruktion. Sedan 1950-talef har den försäkring som i dag är aktuell gällt - deu allmänna filläggspensionerirtgen. Vi kau tvista om kompensationsrtivåer, firtart-sieringsformer och mycket annat. Det är viktigt att vi kan göra det. Om grunddragen råder emellertid enighet.

Vi har också alla en ambifion aft systemert skall vara överblickbara och ertkla. De skall vara möjUga att förstå. Det är de infe. På den punkten har vi misslyckats många gånger, och en del av de misslyckandena förföljer oss alltjämt. Def är infe utan aft rtya misslyckanden tillkommer då och då. Ibland ligger def näsfan en ironi i detta rtär vi tar emot och behartdlar förslag som uttryckligert sägs vara förslag till förenklingar av systemet, och så blir det krångligare ärt det någonsirt var förut. Vissa ändringar i föräldraförsäkringert vid rtågra fillfällen är ett exempel på det.

Det förslag vi nu skall behandla, om reformering av dert allmärtna försäkrirtgerts efterlevartdeförmårter, är infe särskilt enkelt. Därfill kommer aft just den gruudläggande enigheten har gjort aff informafiorten har blivit bristfällig. Det vi sysslar med i defta hus väcker stort allmärtt irttresse rtäsfart bara rtär vi slåss. Def vi är eniga om har svårt att tränga igenom. Det har nu en fid varit en omfaftartde debatt kring efterlevandepensionen. Informafiorten har successivt blivit bättre sedan debatten väl kom i gång, irtte som ett underlag inrtan debatten började. Alltjämt får vi dock egendomliga frågor. Def är frågor som är lätta att besvara för den som har frärtgt i mysterierrta, mert som måste te sig svåra för dem som står utanför.

Det är viktigt att arbetet med reformering av våra socialförsäkringar inte avsfanrtar. Försäkrirtgarna kan aldrig vara eviga. De är alla barn av siu tid och av de förhållandert som rådde i samhället uuder dert fid de arbetades fram. Det område vi skall arbeta med v dag kan sägas ha sin grund ända tillbaka i förkrigstiden på 1930-talef. Då gjordes en stor del av def grundläggartde utredningsarbete som alltjämt präglar våra pensionssystem. Def kom sedan att bU en paus under krigsåren, och sedan dröjde det längre än väntat, innan def verkligen kom i gång. Systemets ålder måste självfallet aktualisera frågor om reformer och förändrirtgar. Sådarta skall dock göras försiktigt.

Def är lätt - irtte minst sedan vi har fått administrativa hjälpmedel som man infe kunde drömma om i räknesnurroruas, aniliupenuornas och stencilappa-raternas tidevarv - att i tron aff de här systemen är näst intill obegränsade i sin förmåga att lösa administrativa problem åt oss, gå för långt i defaljering och korttroll och släppa kravet på ertkelhet.

Jag hörde i morse rtya larmrapporter från försäkrirtgskassorrta. Mart går på krtärta under trycket av den sjukförsäkrirtgsreform som vi sertast gertomför-

de. Mart flyr kassorrta, eftersom mart infe lärtgre orkar admirtisfrera timsjukpenningen. Den har blivit just så krånglig som mau kuude förutspå. Def är viktigt atf vi ser upp med sådant. Vi får emellertid inte vara rädda för reformer.

Def går långsamt. Det är ofta ingert som vet vad vi håller på med uuder den länga förberedelsetid som varje reform kräver. Vi har blivit beskyllda för att ha hastat, för aft infe säga hafsat, fram det här betärtkartdet. I själva slutskedet kau def nog tyckas aff def har gått litet fort. Def har ärtdå tagit lårtg tid. Mirta fem första år i riksdagert på 1960-talet präglades till icke obetydlig del av ert stor pertsiortsfråga. Det gällde pensionstillskoffert dert gårtgert. Def började med ett förslag från högerpartiet 1964. Om förslaget stod def hård och stor strid under lårtg fid;

Efter fem år genomfördes reformen i betydartde ertighet. Def här började vad riksdagen beträffar senast 1983. Def blev stor strid. Regeringert tvirtgades fill reträtt, aff fa fillbaka proposifiortCrt. Nu har def gått fem år igeu. Vi lämrtar ifrårt oss ett befärtkartde som i allt väsentligt är enhälligt. Def har varit möjligt att nå enighet, därför ätt def fill slut har gått aff få gehör överallt för kravet på varsamhet. Första förslaget vär iute varsamt utan gauska brutalt. Det lades stupstockar framför människorna. Man drog upp gränser som gjorde aft ens ekonomi under stor del av livet kunde påverkas av vilken sida av årsskiftet man hade råkat födas. Mycket av detta har rtu jämnats uf, efter stora ansträngningar och fill stora kostnader. Jag och många andra här har varit med i det arbetet.

Låt mig ge ett exempel på hur lårtgt vi har gått för aff försöka förmärtskliga reformert. Ertbart uudér det sertaste året, sedart förra sommaren då moderata samlingspartiets partistämma i Malmö behandlade frågan och hade bestämda synpunkter på hur refornien skulle geuomföras, har förslaget tillförts förärtdrirtgar som sammartlagt kostar bra nära 20 miljarder kronor. Det är väldigt mycket pengar. Allra senast tillförde vi förslaget en förbättrirtg i utskottet genom ett enhälligt utskottsirtifiativ som kostar ett pär miljarder och som avlägsrtar dert sista allvarliga stupstocken. Denna förändring graderar förändringarna under en lång tidsperiod och gör aft ingen drabbas av ett plötsligt bortfall beroende på när man råkar vara född. Det är bra att vi kunnat enas om detta.

Det är också bra atf den försäkring som vi får efter def beslut som vi snart kommer att fatta är en modernare och bättre försäkring ärt dert som gäller i dag. Det är viktigt atf människorna har ett ekonomiskt skydd för efterlevande. Vi har haft det ganska länge, men bara för ert mirtorifet, för dert del av befolkrtirtgert som kiirtde hamrta i situationen som efterlevande. Halva befolkningert, märtrtert, har helt sakrtat skyddet. Så har def också varit för ytterligare en betydande del av befolkningen. De som lever under andra samlevnadsförhållartdert än def traditionella äktenskapet - meu märk väl samlevnadsformer som i alla avseenden har accepterats av riksdagen för goda - har stått utanför. Nu slipper vi dessa brister i framtiden. Vi slipper också ett inslag av överförsäkring för andra grupper söm funnits i det hittillsvarande systemet. Del är också bra, för-övérförsäkring skall undvikas.

Del vore frestande atf försöka ge några rikflinjer, när man nu lämnar den här typen av arbete, för vad vi närmast skulle behöva göra. Def skall jag dock

Prot. 1987/88:138 10 juni 1988

Reformering av den allmänna försäkringens efterlevande-förmåner m. m.

Prot, 1987/88:138 10 juni 1988 '

Reformering av den allmänna försäkringens efterlevande-förmåner m. m.

infe ge mig in på, för det skulle ta alldeles för låug tid, men jag skall göra
några små påpekanden. Jag tror att rtästa försäkrirtg som står på tur, utöver
persouförsäkringssystemet som vi måste fortsätta aft utreda och förbättra, är
sjukförsäkringen, då framför allt sjukvårdsförsäkringen. Den är irtfe heltäck
ande i dag, den är onödigt monopolartad och kart göras effektivare, rättvisare
och kartske rertt av för samhället billigare. Det är nödvändigt aff vi tar itu med
denna fråga. ■ . i

Vi måste våga ställa mer allvarliga frågor. En av de stora sysfemkonsfruk-törerna i deu svenska socialförsäkringens historia sade en gång att en socialförsäkring skall vara självkontrollerande så långt möjligt. Den skaU vara så beskaffad atf människorna inte kan avgöra vad som är klokt, för då gör de vad som är rätt. Det är en riktig tanke. En försäkring skall så.långf möjligt vara självkontrollerande, och den skall infe fresta fill missbruk. För mig irtrtebär defta att def självklart i varje försäkring skall finnas ett inslag av självri.sk. Defta hör fill det som vi kan tvista om, och har tvistat om. Jag har irtfe på 23 år blivit övertygad om aff vi kan bli av med det inslaget. Men det får aldrig gå så långt att vi tappar effekfiviteten. Försäkringen skall ge def skydd som den är avsedd att ge. Man får inte lägga så breda säkerhetsmarginaler atf skyddet urholkas. Jag tror också aff vår försäkring mer än förr kommer aff få karaktären av grundskydd, som många människor kan behöva komplettera för atf få den individuellt bästa försäkringen. Då är det vikfigt atf vi på allt sätt underlätfar denna komplettering.

Innart jag glömmer bort det skall jag påpeka atf vi moderater har en liten reseryafion fill defta betänkande. Den handlar just om möjligheten, i defta fall de skattemässiga möjligheterna, att komplettera sitt försäkringsskydd, atf ytterligare förbättra reglerna i framtiden. Den reservafiorten bär rtumref 2, och jag ber attfå yrka bifall.till dert reservationen. Den är denna gång, hur vikfig den än är, aft befrakta som en krumelur i kanten. I huvudsak är vi eniga.

Det är min bestämda övertygelsej herr talman, att när vi får genomförd den föreslagrta delreformen - det är en delreform -har vi ett bättre pertsionssystem än det vi har i dag, ett system som omfattar fler, ger ett bättre skydd, rättvisare skydd och dessutom på läng sikt fill ert mer överkomlig kostrtad.

Jag yrkar, herr talman, bifall till socialförsäkringsutskottets hemsfällan i betänkande 29 i alla de delar som inte omfattas av den lilla reservationen nr 2.

AnL 2 MARGÖ INGVARDSSON (vpk):

Herr talman! Def har varit mycket lärorikt att få delta i uf skolf sarbetet med propositionen om reformering av efterlevandeförmånerna. Jag har visserligen ingen lång erfarenhet av riksdagsarbete aft hänvisa fill, bara fem år. Men under den fiden har jag inte varit med om aft vi j utskottet använt så mycket tid fill ett enda förslag. Vi har också använt oerhört mycket tid fill aft uttrycka oss begripligt. Jag har lärt.mig mycket under def här arbetet, t, ex. hur oerhört svårt det är,att informera om förändringar i vårt socialförsäkringssystem rtär.så många inte känrter,till,vilka regler som gäller i dag. Vårt socialförsiikrirtgssystem är krårtgligt, vilket också Nils, Carishamre har påpekat här. Jag tror infe aft ett rättvist system går att förena med enkla

regler. Skall systemet vara rättvist blir reglerna helt naturligf något krångliga.

Jag har infe heller haft klart för mig -, innan vi började arbetet- aft det fanns så många efferlevandepertsionärer irt spe.

Arbetet har alltså varit rtytfigt, och vi är alla i utskottet mycket uöjda med aft vi har kunnat avge ett så enigt utskottsbefänkartde.

Det firtrts två reservatiorter fill betärtkartdet, varav vpk svarar för dert erta. Men def gäller två frågor som närmast måste sägas ligga;utanför själva proposifiortsförslaget. Def gäller synert- på rätt fill avdrag, för privata pertsiortsförsäkringar.

I dertrta fråga har vi frårt vpk:s:sida ert annan uppfattning änmajoritefert.
Vi vill begrärtsa avdragsräffert. fill ett halvt basbelopp och på sikt slopa
avdragsräffen. , , , •: '

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets: hemställan utom på den punkt som omfattas av vår reservation nrl, som jag yrkar bifall fill. ,

Avslufrtirtgsvis, herr talmart, vill jag säga atf det har varit ert förmån att få
arbeta i samma utskott som Nils Carishamre. De kunskaper om vårt
socialförsäkringssystem som han har delat med sig av fill oss alla hade nog
varit omöjliga aft läsa irt via lagar och förordningar öch den informafion som
firtrts fillgärtglig. •

Prot. 1987/88:138 10junil988

Reformering av den allmännaförsäkringens efterlevande-förmåner m.m.

. AnL 3 MARGARETA ANDREN (fp):

Herr talmart! Så här i slutet av riksmötet har vi, som vi redan har hört, i socialförsäkringsufskottet enats i en mycket stor fråga som berör många människor. Efter en hel del arbete i utskottet kan vi nu komma med ett i stort seff enigt betänkande när def gäller ett nytt system för efterievandeförmåner.

Aff förbättra och utvidga efferlevandeskyddet var yi redan från början
överens om. Men för att också bli eniga:när def gällde övergångsreglerrta
behövdes att utskottet tog ett eget initiafiv, som ocksä resulterade i eu ny
lagtext, och här har alla partier medverkat konstruktivt. .:

Utskottet har haft förståelse för atf en del människor känt viss oro inför def
ursprungliga förslaget, även om mycket av den oron har berott på bristande
information och på missförstårtd; . ■.- ■;

Jag hoppas nu aft det förslag som i dag ligger på riksdagens bord skall kunna fillfredsställa de allra flesta. Men från utskottets sida är vi mycket angelägna om aft poängtera behovet av informafion om def nya systemet -irtte minst på grund av att så' många missuppfattningar uppstod när regeringert kom med sin proposifion om efterievandeförmåner. Genom det klargörande som har gjorts av utskottet och geuom de förärtdringar och förbättringar som nu skett genom alla parfiers medverkan bör förufsätfnirtg-arrta vara goda för att förslaget nu,skall upplevas positivt.

Äveu om def också i folkpartiet - liksom i alla partier - har funnits oro och tveksamhet inför den nya efferlevandereformen, har kartske folkpartiets mångåriga ertgagemartg rtär,def gäller jämsfälldhetsfrågor gjort det rtågot lättare för oss aft se de positiva effekterna i förslaget. Det är ju principiellt riktigt att en eftérlevandepertsion utgår på lika villkor mellan kvinrtor och män. En man, en frånskild kvinna eller en efterlevartde sambo kart ha lika stort behov av skydd som en änka. Och,det skyddet åstadkommer vi nu genom det här nya systemet.

Prot. 1987/88:138 10juni 1988 ;

Reformering av den allrnänna försäkringens efterlevande-förmåner m. m.

De nuvarande änkepensionerna bygger på 50- och 60-talets verklighet. Då hade endast 30 % av kvinnorna mellan 30 och 45 år en egen inkomst. I dag är samma andel över 90 %. Dennormalapertsiortspoärtgertför kvinnor var 1960 hälften av männens, I dag är den två tredjedelar. Därför tycker många att det är orättfärdigt att vissa änkor skall ha både sin egen inkomst eller pension plus en stor del av makens.

Den efterlevandepension som nu föreslås är därför mera rättvis. För dem som redan nu har änkepension innebär förslaget ingert ändring. Meu def är mycket viktigt att vi får en mjuk övergång tiU det nya systemet.

Den avfrapprtirtgsregel som utskottet - med härtsyrt till bl.a. mofionsyr-kandert från samfliga borgerliga partier - nu konstruerat inrtebär en förbättring i förhåUande till regeringens förslag. Den garanterade änkepensionen på föreslagna 50 % av makarnas gemensamma pensionspoärtg frårt ATP utöver den egna folkpensionen kommer nu aff gälla först fr. o. m. årsklass 1935. De som är födda 1930 garanteras däremot 60 %, och därefter sker eu nedtrappnirtg till 50 %. På detta sätt blir skillrtadert i livsvarig ärtkepcrtsion från årsklass till årsklass aldrig större än 200-300 kr. per månad i stället för - i extrema fall - 2 000-3 000 kr.

Enligt nuvarande bestämmelser krävs som bekant 30 års irttjärtartdelid med ert inkomst av minst ett basbelopp för aft få full peusiort frårt ATP. Pertsionerts storlek bestäms av den genomsrtitfliga inkomsfert uuder de 15 bäsfa åren.

, I flera mofioner - bl. a. från folkpartiet - har påpekats hur viktigt det är att dessa infjänanderegler behålls. Vi har i utskottet blivit eniga om atf defta är särskilt vikfigt med hänsyn till det nya systemet för efferlevandepertsiort. Vi utgår därför frårt att pensionsberedningen i sitt fortsatta arbete beaktar vad motiortärerna och utskottet anfört om dessa intjänartdereglers betydelse.

I folkpartimotionen av Charlotte Branfing tas också upp kravet på aff pertsiortsberedrtirtgen med förtur skall utreda ett sysfem för delning av under äktenskapet intjänade ATP-poäng. Ett anrtat folkparfikrav är rörlig pensionsålder. Då pensionsberedningen förklarat att båda dessa frågor kommer aft behandlas av utredningen har det infe fuurtifs några skäl för oss fill reservatiouer eller särskilda ytfrartdert.

Inte heller när det gäller frågan om tillgodoräknande av vårdar eller retroaktiv rätt fill vårdar, har vi i defta sammanhartg för vår del rtågort reservafion eller särskilt ytfrartde. Den frågan har nämligert helt rtyligert behandlats av utskottet.

Andra motionsyrkanden, som inte heller behövt resultera i reservationer eller särskilda yttranden, gäller kraven på generösare tillämpning av reglerna för särskild efterlevandepension. Genom utskottets utförliga skrivning med angivartde av vissa exempel har vi' kunnat enas om just en generös tillämpning.

Detta är en vikfig markering - irtte minst för kvinnor i glesbygd, som kanske infe haft möjlighet atfvälja mellan yrkes- och hemarbete. Förf. ex. äldre efterlevande änkor i-glesbygd torde oron att tvingas flytta från hemorten härigenom minska betydligt.

En anrtan grupp som också måste bedömas generöst i de här sammanhartg-en är invandrarkvinnorna. Många av dem har sent kommit in på arbetsmark-

nadert på grund av språksvårigheter och brist på språkufbildnirtg:

En anrtart grupp, som Barbro Saudberg motiorteraf om, är föräldrar fill gravt hartdikappade barrt. Ofta måste ert av föräldrarrta - oftast kartske mammart - vara hemma hos dessa barrt. När barrtet fyller 16 år kau deu hemmavarande föräldern oftast irtfe omedelbart gå uf på arbetsmarknaden. Då kommer några år när förälderrt varkert har lört eller får pértsiortspoärtg. Vårdbidraget till förälderrt har ju då ersatts av förtidspension fill barnet. Dessa föräldrar får då kanske varken någort hög pensiortspöärtg eller fiill kvalifikationstid.

Def är därför viktigt att mau vid prövningen av den särskilda efferlevande-pertsiortcrt beaktar de speciella förhållandert som kan gälla de här aktuella föräldrarrta. Def här problemet bör också med allvar belysas rtär pertsiortsbe-redrtirtgert i sitt fortsatta arbete skall pröva frågart om vad som skall ligga fill grurtd för beräkrtirtg av ATP.

När jag nu berört vissa barns och deras föräldrars situation, vill jag naturligtvis understryka min tillfredsställelse över atf barnpensionerna kommer atf förbättras.

Ett krav som vi har haft från de icke-socialisfiska parfierua är aft avdragsvillkoren för dem som vidsidart om dert allmärtrta försäkringert har frivilliga pensiortsförsäkringar irtte skall försämras. De borgerliga och socialdemokrafiska ledamöterna i utskottet har uu också enats om att infe försämra avdragsvillkoren för dessa försäkringstagare.

Herr talman! Jag yrkar bifall tilluf skottets hemställan och uttrycker ännu en gång min tillfredsställelse över att vi över blockgrärtserrta har ertafs om dertrta viktiga reform inom pensionsområdet.

Herr talman! Utskottets vice ordförande Nils Carishamre har tydligen hållit sitt sista anförande här i kammaren. Jag vill från oss folkpartister i utskottet framföra vårt tack. Det är ju ingen hemlighet, precis som Margö Ingvardsson sade, att vår vice ordförande är mycket kunnig uär def gäller hela socialförsäkringsområdet och aff han dessutom har ett mycket starkt socialt engagemartg. ■

Vi i folkparfiet uppskattar mycket Nils Carishamre för dessa egenskaper, men vi uppskattar honom också som person. Hans skickliga förmåga aff hitta praktiska lösningar på många både politiskt och lagfekniskf besvärliga frågor har varit till mycket stor nytta i vårt gemensamma ufskottsarbete. Tack, Nils Carishamre!

Prot. 1987/88:138 10 juni 1988

Reformering av den allmänna försäkringens efterlevande-förmåner m. m.

AnL 4 KARIN ISRAELSSON (c):

Herr talman! Varje tid har sina kräv på ett soeialförsäkrirtgssysfem. Hela fiden sker förändringar inom systemet med korrigeringar av def som' infe faller väl ut. Hela tiden följs detta sysfem upp av vad som händer i samhället för övrigt.

Det är därför nödvändigt att vi också skall vara beredda atf ändra i uuvaraude system när levnadsförhållandert förärtdras. Ett artnat skäl till förändringar kau helt naturligt vara att man inser att de som skulle få ett bra skydd iute erhåller defta med nuvarande regler.

Ibland kan även de kostnader som nuvarartde sysfem drar vara skäl till förärtdrirtgar. Vi vore dåliga politiker om vi irtfe vågade fa tag i ävért stora

Prot. 1987/88:138 10junil988

Reformering av den allmänna försäkringens efterlevande-förmåner m.m.

förärtdringar för att få en bättre fördelnirtg av de resurser som står till förfogartde.

Efter åtskilliga år av utredrtirtg, av förkastande av ett förslag som låg på riksdagens bord, har parlamentariker kommit överens om ett efferlevartde-skydd med ert rty inriktning. Ett förslag som kom tidigare förkastades, och kravet på det nya förslaget var därför att enighet skulle råda om det.

I dag har vissa grupper inget eller ett relativt dåligt efterlevandeskydd - det gäller samboende, männen och barnen. Andra grupper överkompeuseras' och får mera än vad de behöver - det gäUer i fråga om rtuvaraude ärtkepertsion frårt ATP, >

Aft gå in och ändra på regelsystem i ett försäkringsskydd skapar helt, rtafurligf oro. Detta har med all tydlighet framgått i detta fall. Vi har fidigare förärtdraf förmånsregler inom familjerätfert - ävert regler som gäller jämställdhet mtJlan kvinnor och män - och som har berört flera än vad som i dag är aktuellt. Jag vill bara påminna om atf underhållsbidragen till frånskilda kvinnor infe längre finns. Även denna förändring berörde kvinnor i en mycket utsatt position. Numera fillerkänns kvinrtor urtderhållsbidrag bara i vissa speciella fall som prövas av domstol. Dertna förändrirtg skedde utau protester.

Vi har ändrat på arvsregler - de s. k. ufomäkfeuskapliga barnen har fått arvsrätt efter fadern. Detta har för många kvinnor och halvsyskon inneburit både en känslomässig och ekonomisk chock i ett redan känsligt läge.

Naturligtvis har det legat starka skäl bakom dessa förändringar. Just detta att förutsättningarna i våra vardagsliv har förändrats måste ocksåfå innebära aff försäkringssystemen följer med och rättar sig efter de nya förutsättningarna.

I arbetet med def utredningsförslag, som legat till gruud för regeringens proposition om efterlevandeskydd har en politisk enighet eftersträvats. Tyvärr har den ytterUgt korta remisstiden för utredningsförslaget varit mycket olycklig: Det gavs inte tillfälle för kvinrtoorganisafioner att yttra sig -det var infe lätt för dem att uppmärksamma att remissomgårtgert hade inletts, då den avslutades så snabbt.

Den korta remisstiden fick många att tro aft def var något skumt med förslaget, och med den inriktningen kan vilket förslag som helst ha svårt att vinna aUmänt gehör. Också svårigheterna atf ge en informafion som kunde vara förståelig bidrog fill den allmänna förvirringert. T. o. m. försäkrirtgskassorrta har haft svårt att tolka förslaget. Helt klart är att regeringen får ta på sig ett ansvar för detta. Utredningen, som varit enig, har givit informafion, men med rådande enighet är intresset infe särskilt stort, vilket också detta bidrog fill att flera verkade överraskade av förslaget.

Först sent - efter det att förslaget var lämnat - gavs en pressinformafion. Nu är det ju inte det allra enklaste att förklara detta nya system, speciellt inte för alla dern som inte har kännedom om nuvarande regler. Def är få massmediapersoner som behärskar defta område. Den vanlige nyhefs-journaUsfen kan inte göra det utan atf först få en grundläggartde kurs i hur försäkringssystemet är uppbyggt.

AUt detta skapade oro och har lett fill protestskrivelser från alla som uppfattat atf deras nuvarande änkepension skulle tas ifrån dem. När de fått

dert korrekta uppgiften aft så inte blir fallet, har deras oro sfillafs. Men tyvärr har den informationen svårt att tränga fram. De flesta har nåtts av de skrämmande och helt felakfiga uppgifterna. Det är därför infe lätt att i dert debatfert försöka bena uf de verkliga förhållandena.

Vi anser att vi i utskottet emellertid har lyckats med defta. Genom ett gott arbete från kansliefs sida och med underlag från de mofioner som väckts med anledning av propositionen har utskottet lyckats att i enighet forma ett dokument som beskriver vad förslaget går uf på.

Genom de mofioner vi från centern och andra partier väckte har även utskoftsbehartdlirtgert medfört förbättringar på punkter som varit något ofullständiga och som även de därför har skapat oro.

Även vi i centern hyste betänkligheter rtär det gäller de efterlevartdes möjligheter aff kunna bo kvar på hemorten när deras familjeförhållartde förärtdrats. I vår motiort rtämns äldre kvirtrtors sifuatiou, rtär möjlighetert fill arbete på hemorten inte föreligger. Här fanns även andra mofionsförslag, som ville skydda denna grupp när den omställningspeusiou som utges under ett år upphör.

Centern ville även förlänga den tidsperioden till två år, med de skäl som också innefattar behovet atf kunna bo kvar på hemorten när def finns barn över tolv år eller när man är delägare i ett jordbruksföretag.

Detta gav utskottsbehandlingen oss rätt i. Även kravet på särskild efferlevartdepertsiort om man vårdar nära arthörig skall rtumera beaktas. Vårt krav på en tvåårig omställningspension har med den uya motivfexfeu också inneburit aff vi anser att dessa efterlevartdes situafiou har förbättrats så mycket att vi accepterar nuvarande förslag. ■

Hit hör även de uya avtrappningsreglerna, som inrtefaffar certterrts förslag om ert höjning från 50 % fill 60 % av dert gemertsamma ATP som utgår uär kvirtrtan vid 65 år erhåUer egen 'ATP; Den rtya mjukare övergåugert för kvirtrtor som blir änkor när de fyllt 55 år vid reformerts gertomförartde är också av den arten aft mycket av dert inte oberättigade krifiken till förslaget har förändrat def fill ett bättre förslag. Detta innebär aft många kritiker kart anse aff deras synpunkter inte har varit utan Värde. Vi politiker lyssrtar till den kritik som ges - def är därför som utskoftsarbetet när det är som bäst kan bedrivas som socialförsäkringsutskoftet uu har arbetat.

Centern har i sin mofion även krävt insatser från regeringens sida när def gäller information om det nya förslaget. Som förut nämnts träder de uya efterlevandepertsionsreglerna i kraft dén första januari 1990. Def innebär aft def finns ovanligt god tid för berörda myndigheter att ge en bred och bra informafion fill dé grupper som är berörda, dels de som i dag är änkor och som behåller sin nuvarande pensiort, dels alla kvirtnor som omfattas av övergångsreglerna samt det framfida systemet. Jäg vet aff det är svart atf tillgodogöra sig denna informafion, mert i defta fall får irtgert möda sparas.

Vi krävde även en uppföljning av def uya pensionssystemet. Def far lång tid innan systemet är helt genomfört. Dert långa övergångstidert medför att uppföljningen naturiigtvis kommer ätt innebära vissa förärtdringar och justeringar - def är vanligt i dessa sammanhartg. Vi anser det naturUgt aff sä skall ske - vi som riksdagsledamöter har även en skyldighet atf göra den uppföljrtirtgen.

Prot. 1987/88:138 10 juni 1988

Reformering av den allmänna försäkringens efterlevande-förmånerm. m.

Prot, 1987/88:138 10 juni 1988

Reformering av den allmänna försäkringens efterlevande-förmåner m. rn.

Pensionsberedningens fortsatta arbete kommer i mycket att präglas av deu debatt som varit. Allt fler har uppmärksammats på den stora roll som de pensionspoärtg man får inom ATP-systemet har för dert framtida pertsiortcrt. Kvinnornas vårdinsatser med egna barn ger i dag s. k. vårdar, men det är alltför många kvinnor som inte kan utnyttja detta då deras vårdinsats ligger långt tiUbaka i tiden.

Centern har under ett antal år motionerat om en möjlighet atf retroaktivt kunna räkna vårdar för vård av barn. Denna möjUghet har med verkUg styrka visat sig behövlig, eftersom många kvinnor upplever aft deras vård av egna barn ej givit någon erkänsla i form av ATP-poäng som kommer dem tillgodo i pensionshänseende. Bara def faktum aff man, på det sätt som riksdagert uttalat, bättre upplyser om möjligheten till vårdar är till gagn för nuvarande föräldrar, som genom vård av egna barn har rätt aft räkna vårdar.

Vi har i ett särskilt yttrande påmint om den reservation vi tidigare debatterat och röstat för i riksdagen. Vi nöjer oss i detta sammanhartg med ett särskilt yttrande, med den vetskapen dels att pertsiortsberedrtirtgert ser över möjligheterrta till irttjänande av pensionsår, dels atf vår representant i pensionsberedrtingen far upp detta i utredningsarbetet.

Detta betänkande har med def sätt varpå def hanterats visat på värdet av ett gott parlamentariskt samarbete. Detta är en styrka när def gäller stora förändringar i försäkringssystemet. Enighefert får dock infe bli det allena saliggörande. Slutmålet måste också vara en bra produkt - det har även behandlingen i utskottet givit besked om. Den kunskap som utskoftsledamöterna besitter om vad som händer i den praktiska tillämpningen av förslag på försäkringsområdet har resulterat i atf vi har avgivit ett förslag som vi kan kärtrta oss rtöjda med.

Jag vill med detta, herr talman, yrka bifall till hemställan i socialförsäkrirtgsufskottefs betänkande nr 29 rörartde reformering av den allmänna försäkringens efterievandeförmåner.

Avslutningsvis vill jag från oss centerpartister till Nils Carishamre rikta ett varmt tack för ett gagnerikt och trivsamt samarbete i utskottet. Deu erfarerthef och kurtskap som du Nils Carishamre fört med dig i defta arbete har betytt mycket för oss som har haft förmånen att arbeta tillsammans med dig.

AnL 5 DORIS HÅVIK (s):

Herr falm.an! När vi i dag om någort timme kommer atf artta socialförsäkringsutskottets betänkande 19.87/88:29, har vi gjort en stor insats när def gäller reformeringert av efferlevartdepensioneringen. Jag uttrycker mig så här torrt i siffror om betärtkartdet, mert det ligger mycket arbefe och mycken möda bakom defta enhälliga betänkande, som jag är mycket glad över atf kunua presentera inför kammaren i dag.

Låt mig siiga något om den turbuleus som ändå har förekommit när def gäller detta pensionssystem, änkepensioneringert, som man har kallat det. Jag vill i forfsäftrtirtgen enbart kalla def för efferievartdepcrtsiorteringert. Def har varit ett omodernt system. Def har inte varit i takt med tiden. Def har inte gett trygghet åt de grupper i samhället som behöver tryggheten i samband med dödsfall.

Def har sagts aff man har hastat fram detta förslag. Det är infe fallet, och därför vill jag ge eu resumé över vad som egentligen har hänt i deuna fråga.

År 1971 överlämnades ett betänkande, SOU 1971:19 Familjepensionsfrä-gor. Där redovisade pertsiortsförsäkrirtgskommiffért prirtcipiella övervägandert i fråga om utformningen av det framtida familjepeusionssysfemet. Redan där drog man upp rikflinjer som i stort sett följs i detta belänkande och som följdes i propositionen som ligger till grund för betänkandet. Man gick vidare i arbetet, och i socialförsäkringsutskottets betänkande 1974:24 pekade man på atf de överväganden som pensiortsförsäkrirtgskommiffért hade redovisat när def gällde kravet på jämställdhet meUan män och kvinnor hade vuxit sig allt starkare på senare år. Man behövde få en könsneutral pensionering. Def resulterade i atf pensionskommittén fick i uppdrag atf se på denna fråga.

Def kom också en proposition i ärendet 1983. Den drogs dock fillbaka, beroende pä aff vi infe kunde få den breda enighet omkring förslaget som bedömdes nödvärtdig.

Pertsiortsberedrtirtgert, som tillkallades 1984, fick i uppdrag atf se över efferlevartdepensionerirtgert. Resuhatet av pensionsberednirtgens arbete ser vi på riksdagerts bord i dag. Proposifiorten följer helt och hållet, vill jag påstå, beredningerts betärtkande utom på en punkt, nämligert i fråga om ikrafffrä-dandefiden, som är ändrad från den 1 januari 1989 fill den 1 januari 1990. Def tycker vi är bra. Def blir bättre fid för information, och def blir bättre fid för att få människor att förstå vad denna reform handlar om.

Jag skall försöka aff här helt kort ange de väsertfliga purtkferna i förändringarna.

Jag vill börja med aft fala om rätten för barnert, eftersom försörjarbegrep-pet är betydelsefullt när vi skall diskutera en så väsentlig fråga som denna. Barupensiort utgår till alla efterlevartde biologiska barrt och adopfivbarrt fill 18 års ålder, till ufländska adoptivbarn även före adopfiouen och fill övriga utländska barn på ett betydligt tidigare stadium än vad-som sker i dag. Men vi har utvidgat rätten fill barnpension fill dess att barnet är 20 år, om barnet genomgår utbildning i grundskola och gymnasium. Enligt nuvarande regler är åldersgränsen satt till 18 år inom folkpeusioueringert och 19 år inom ATP. Där sker alltså en utbyggnad, en väsenfiig sådan.

Vi höjer garanfinivån. I dagens läge minskas barnpertsiortCrt, om pertsion utgår till änkan. I fortsättningen sker ingert minskrtirtg av barnpensionen, även om pertsiort till vuxeu utgår. Högre pensionsbelopp utgår fill barn i flerbarnsfamiljer. Högre pensiortsbelopp utgår till föräldralösa baru. Def är ert väsenfiig reformerirtg, som jag tycker är värd atf beakta.

När det gäller vuxua är pensionssystemet körtsrteutralt. Pension på lika villkor skall utbetalas fill efterlevande man och kvinrta. Def är mirtdre skillrtad mellan gifta och ogifta än tidigare. Vi har i dag def förhållartdef att det ertligt reglerrta i ATP-sysfemet krävs att man är gift för aff ersäffnirtg skall utfalla från ATP. Vi far bort deu regeln. I ett samboförhållartde med barrt har mart lika rätt till efferlevartdepensiort som i ett förhållande där man är gift. Det firtrtS ingen nedre åldersgräns för den efterlevande. Enligt äldre regler skall änkan i vissa fall vara lägst 36 år och dessutom ha varit gift i fem år för att få folkpertsiousförmånert. Det finns ingen övre åldersgräns för den avlidne.

Prot, 1987/88:138 10 juni 1988 ,

Reformering av Tim aUmänna försäkringens efterlevande-förmåner rn. m.

Prot, 1987/88:138 10 juni 1988

Reformering av den aUmänna försäkringens efterlevande-förmåner m. m.

Enligt äldre regler skall det barnlösa äktenskapet, för all änkan skall vara berättigad lill förmån från ATP, ha ingåtts innart manrtcrt har fyllt 60 år.

Omslällrtirtgspertsiort utgår under ett år fiU alla. Omställningspension utgår under längre tid för den.som har vård av barn uuder 12 år och utgår tills det yngsta barnet uppnått dertrta ålder.

Särskild efferlevartdepertsiort utgår till efterlevartde, vars möjlighet att försörja sig är nedsatt med minst hälften av arbetsmarknadsmässiga skäl, på grund av uedsaff hälsa eller av likrtande orsaker. Man skall beakta dert efterlevartdes krafter och färdigheter, utbildning och tidigare verksamhet, ålder, bosättningsförhållandert och artdra jämförliga, omstärtdighefer. På dertrta punkt har vi i utskottet gjort ett fillägg i betänkandet, där vi pekar på svårigheten atf flytta från. glesbygd, om mart har barrt i skolart, om mart besitter ett mirtdre jordbruk som båda makarua har brukat gemensamt eller om man har vård av rtära arthörig.

Särskild efferlevartdepertsiort kart utgå som hel, två tredjedels eller halv pension. Där ser man rörligheten och flexibiliteten i def uya systemet.

Eventuella.barn är försörjda genom egen pension.

Omställningspeusiou utgår orn barnet är under 12 år. Def gäller även för icke gemensamma barn, vilket är vikfigt atf påpeka.

Efter 65 år erhålls skydd genom egen älderspensiort.

Jag har redart sagt af t detta pertsiortssystem är beräknat atf träda i kraft den 1 januari 1990. De nya reglerrta gäller vid dödsfall som irtträffar dert 1 januari 1990 eller senare.

Så har vi då övergårtgsreglerna, som är mycket lårtgtgående. Defta har vi kritiserats för av en remissinsfarts, som artser atf de är alltför lårtgtgående. Det är statskontoret som anser def och menar aft övergångsbestämmelserna borde vara mer schablonmässiga. Def är de infe, utau de är mycket irtdividuellf utformade. Vi i pensionsbereduiugen tycker aft def är en framgång att vi har kunrtat nå en överertskommelse på dert punkfert.

För kvirtnor som är födda 1929 eller fidigare, alltså är 60 år eller äldre vid ikraftträdandet, tiUämpas äldre regler fullt ut. Det vill säga aft alla som i dag har änkepension, oberoende av ålder, kommer aff forfsättrtirtgsvis ha dertna pensiort ertligt äldre regler. För kvinrtor som är födda 1930-1944, alltså 45 fill 59 år vid ikraffträdartdet, fillämpas äldre regler fill dess atf kvinnan blir 65 år. Def vill säga aff hon får änkepension fram till dess att hon blir 65 år. Vid 65 års ålder sker en prövning. Har hon då inga ATP-poäng, ja, då konstaterar man vid den koiifrollsfationert att äukepertsion enligt gamla regler fortsätter aff utgå. Har hon pensionspoäng som uppgår till en femtedel av martnerts,sker samma bedomrtirtg - hort har rätt atf få ärtkepension enligt de gamla reglerna.

Def görs en samordrtirtg mellan änkepertsiortcrt frårt ATP och kvinrtarts ålderspension från ATP. Ärtkepensionert betalas ut tUl den del den överstiger ålderspeusioueri. Ålderspertsionen betalas alltid uti sin helhet.

Utskottet har tagit initiativ till ert gararttiregel: Kvinrtor som är 59 är garanteras 60 % av den gemertsamma pertsionen, kvinnor som är 58 år garanteras 58 % av den gemensamma pensiortcrt, kvirtrtor som är 57 år garanteras 56 %, kvinnor som är 56 år garanteras 54 %, kvinnor som är 55 år garanteras 52 % och kvinrtor som är 44, till 54 år garanteras 50 % av den gemensamma pensionen. Har, man högre ATP-poäng läggs makarnas

pensiort samman och kvinrtan får i de fallen 50 % av den gemensamma pensiortCrt.

Som framgår har vi färtkt på de kvirtrtor som irtfe har haft möjlighet aff tjärta irt ATP-poärtg eller som bara har låg ATP-poäng. Till dem har vi tagit eu alldeles speciell hänsyn. För kvinnor som är födda 1945 eller senare, dvs. de som är yngre än 45 år vid ikraffträdartdet, kommer rtya regler aff fillämpas.. Dessutom kan kvinnan erhålla änkepensiort både frårt folkpertsiortcrt och ATP, baserad på dert ATP-poäng som manrtcrt irttjänat vid ikraftträdandet. Sådan änkepensiort samordnas med förmåner ertligt de rtya reglerrta. Sådart ärtkepertsiort samordnas även med ålderspensionen, och någon garanfiregel firtrts infe för den gruppen.

Jag vill i detta sammanhang påminna om vad jag tidigare sade: för att få änkepension från folkpensiorteringen krävs i dag att man är minst 36 år och har varit gift minst fem år, annars får man infe någon änkepensiort frårt folkpertsiorterirtgert. Också på dert punkten inrtebär förslaget ert förbättrirtg.

Det har förekomrtiif turbulens omkring detta förslag och feliuformatiou. Då vi höll presskonferens fick vi en fråga om hur def kau komma sig atf det är så svårt atf sätta sig irt i def rtya systemet. Jag svarade på dert frågart med att säga aff det kartske beror på att vi kart def gamla systemet. Nils Carishamre fick en följdfråga om hur det kunde komma sig atf utskottsarbetet hade kunnat gå så friktionsfritt. Han svarade aff def kanske berodde på aff vi kan båda systemen. Vi har alltså möjligheter aff göra jämförelser och kan se atf detta förslag fill efterlevandepension är vida bättre än def sysfem som vi har i dag.

En socialförsäkring kan aldrig vara stafisk. Def beslut man en gång fattat kau aldrig gälla för evig tid. Vi måsfe ha en förändrirtg av lagsfiffrtirtgert i takt med utvecklingen i samhället. Detta är väldigt svårt, eftersom lagsfiffnirtgsar-befet far lårtg fid. Som lagstiftare kommer vi alltid på efterkälkert, mert rtu kärtrts def som om vi börjar komma ikapp ufvecklirtgert.

I ert debaft dertrta vecka fick jag frågan hur def kan komma sig aff samfliga parfier kan ingå dertrta oheliga alliarts i frågan om änkepensiorterrta. Jag svarade att politiker alltid är anklagade för att käbbla och ha svårt för att komma överens. Ofta sägs aff det bara är för aft markera de polifiska skiljaktigheterna som vi politiker skulle ha så svårt för aff kommaöverens -men rtär vi rtu kommer övereus, då kallas det för en ohelig alUans.

Ja, def är ert alliarts, ert överertskommelse. Jag vill dock irtfe gå så lårtgt aff jag kallar dert för ohelig, sade jag. Det äf ert överertskommelse grundad på övertygelse, en överertskommelse i vilken vi anser aff vi kan redovisa aft vi har möjligheter aft finrta lösrtirtgar på de stora frågor som rör mårtga märtrtiskor i vårt samhälle, lösrtirtgar som är ufomorderttligt goda. Det kärtrts riktigt atf kuurta lägga detta befärtkartde på riksdagerts bord för avgörande.

Jag är något brydd över att många kanske har blivit feliuformerade, ibland medvetet. Dert felaktiga irtformatiortcrt har skakat mänrtiskor. De har ringt öch de har skrivit, och när vi har svarat jpå deras frågor har vi fått följande reakfion:

Var det så här? Det hade vi irtgert artirtg om. Jag har läst i fidrtirtgert och seff på TV, mert irtte har jag förstått att förslaget hade denna betydelse.

Jag vill tacka utskottets ledamöter för ett konsfrukfivt och fint samarbete.

Prot. 1987/88:138 10 juni 1988

Reformering av den allmänna försäkringens efterlevande-förmåner m.m.

Prot; 1987/88:138 10junil988

Reformering av den allmänna försäkringens efterlevande-förmåner rn. rn.

som vi har gertomförf uuder lårtg tid och vid mårtga sammartträdert.

Jag vill alldeles speciellt vända mig till utskottets vice ordförande, Nils Carishamre, som på ett förtjänstfullt sätt har medarbetat vid utformnirtgert av def betänkande som uu föreligger.

Jag kommer i höst att sakna Nils Carishamre alldeles oerhört. Vi har båda haft ett alldeles ufomorderttligt gott samarbete - infe bara när det gäller beredrtirtgen av detta ärertde, utau över huvud taget uuder mänga år i socialförsäkringsufskottet, där han har betytt oerhört mycket för oss alla. Dessutom har det, Nils Carishamre, uppstått ett varmt vänskapsförhållande mellan oss som det känns fint att få presentera från dertrta talarstol.

Vi har alltid kunnat resonera oss samman, vi två. Vi har allfid känt aff vårt gemensamma mål har varit aft framlägga betänkartden som har varit begripliga och sorn har medfört förmårter för mårtga märtrtiskor i vårt lartd. Ditt sociala patos och ertgagemartg kommer vi alla atf sakrta i riksdagen.

Nils Carishamre: Tack!

Herr talman! Jag yrkar bifall fill utskottets hemsfällan på alla punkter.

AnL 6 NILS CARLSHAMRE (m) replik:

Herr talman! I vilken annan debatt som helst där jag hade fått lyssna till sådana överord som jag har hört i slutet av anförartdert frårt Doris Håvik, Margareta Andrén, Karin Israelsson och Margö Ingvardssort skulle jag omedelbart ha reagerat snabbt, bestämt och så hårt som möjligt i replik.

I dag kan jag inte anrtaf ärt rtågot gerterad och djupt rörd tacka för de värtliga orden.

Jag tror mig vara en någorlunda snäll märtrtiska - mert med ert stundom svärbehärskad begåvning för verbal elakhet. I den.mån jag under 23 år har låtit dertrta förmåga passera grärtsert, så att jag har sårat rtågort god värt och medarbetare - som inte har gjort något annat ont än aff ha eu annan åsikt än jag - ber jag om tillgift för def.

Därmed, herr falman, är def för min del färdigfalaf i Sveriges riksdag.

AnL 7 MARGIT GENNSER (m):

Herr talman! Jag har hört utskottets tillfredsställelse med def arbete som utskottet har utfört. Jag är ledsen aff jag på denrta riksmötets sista dag, och Nils Carlshamres sista dag i denrta kammare, kommer med smolk i glädjebägaren.

Jag har litet egertsirtrtig krifik aff framföra, och må jag då vara egensirtrtig.

De föreslagrta förärtdrirtgarrta vad gäller ATP:s efferlevartdeskydd kommer aff få mycket långtgående inverkan på hela ATP-sysfemet. Detta sägs dess värre i nte någortsfarts, varkert i pertsiortsberedrtirtgerts betärtkande eller i den proposifiort som vi nu behaudlar. Vad vi gör får betydelse för hela ATP-sysfemet och för rättssäkerheten inom systemet.

Herr talrnan! Tyvärr måsfe mitt anförande bli omfattande. Det beror infe minst på afskoftets sätt att behandla mofion 1987/88:Sf50. Utskottet bekvämar sig över huvud taget inte fill att fa sfällnirtg fill om dert väsertfliga frågart om hur räffssäkerhefeu i ATP-sysfemet påverkas av de förslag fill ny lag som vi har fått.

Tryggheten i ett pensionsförsäkrirtgssysfem härtger samman med försäk-

ringens oanfastbarhet. Kritiker av def föreslagna ATP-sysfemet framhöll aft ett obligatoriskt statligt pensionssystem gjorde def möjligt för statsmakterna aft besluta ändringar av pensionsbestämmelserna utan hänsyn till den grundläggande oanfastbarhetsprincipen.

Mot dertrta typ av kritik gertmälde på sirt tid dert Åkessortska utredningen (SOU 1955:32) följande - citatet finrts med i mirt motiort, mert eftersom utskottet över huvud taget iute har tagit upp de här spörsmålen anser jag def nödvärtdigf att ävert muntligt föredra citatet -:

"Den fasthet som genom tradition och lagstiffnirtg rtumera fillförfs
premiereservsystemet har medfört atf deu formella säkerheten anses tryggad
i fråga om försäkringar där detta system kommer fill artväuduing. Fördel
ningssystemet däremot har vad fillämpnirtgert beträffar icke rtågort jämförlig
tradifiort atf uppvisa och rtågra regler av fekrtisk art för tryggandet av de
försäkrades rätt har- icke fidigare utformats i fråga om detta sysfem.

Def bör i detta samrrianhang observeras att deu utformnirtg som def föreslagrta systemet erhållit erbjuder en parallell av intresse fill premiere-servsysfemef i fråga om den försäkrades rättssäkerhet. Beträffartde pre-miereservsysfemet krtyter sig den försäkrades rätt fill storleken av deu för eller av honom uppbyggda fonden. I denna fond har han dessutom enligt gällande lag panträtt. Ert direkt motsvarighet till denrta fortd utgör iuom det föreslagrta fördelrtirtgssystemet def arttal pertsiortspoärtg hart förvärvat och som vid varje tidpunkt fiurtes tillgodoskrivet hortom. Det är dessa poärtg som bestämmer omfattrtirtgert av hans pensionsräff. Ertligt utredningens förslag

---- är defta poängkapital ätt befrakta såsom den försäkrades egertdom,

som icke räftsligert skall kuuna fråntagas honom. På så sätt kommer oantastbarhefsprirtcipert till uttryck iuom försäkrirtgens ram.

Självfallet fiurtes irttet hinder för statsmakterna aff besluta ändrirtg av de lagbestämmelser som reglerar detta område. Lika klart bör emellertid vara, atf dert försäkrade icke skall kunna fråntagas eu rätt som hau enligt äldre lag förvärvat. Av betydelse är att medborgarna bibringas insikt om vikfen av aff avtal skall hållas vare sig def gäller pensiousförsäkriugsavtal av traditionell typ uppbyggda på premiereservsystemets gruud eller - såsom fallet är här -anordningar av det slag som en pensionerirtg på fördelrtirtgsgruud irtnebär."

Herr talman! Klarheten och logiken av dertna utredning är eu produkt av vårt förr så väl ansedda utredningsväsende. I de alster som dagens utredningsväsertde och för övrigt också dagerts riksdag alltför ofta lämrtar ifrårt sig har dertrta tradifion dess värre ibland förskingrats.

Nog borde väl frågan om retroaktivitet ha penetrerats. Från utskottet råder dock eudast tystnad: Om man nu anser atf de grundläggande principerna för ATP-sysfemet för länge sedart har övergetts - att irttjärtade pertsiortspoärtg kart behartdlas hur som helst av riksdagen med majoritetsbeslut - då borde man ju ha sagt ut defta klart, och man borde givetvis också ha angett rtär förärtdrirtgert ägt rum och häuvisat fill proposifiorter, utredningar och andra auktoritativa uttalanden. Så har inte skett.

Naturligtvis kan allfid olika tolkningar föreligga om vad som gäller i ett så komplicerat sysfem som ATP. Def som är det allvarliga är den totala tystnaden i den här frågart. Den tyder på atf mina synpurtkter är "delikata".

Prot, 1987/88:138 10 juni 1988

Reformering av den allmänna försäkringens efterlevande-förmåner m. m.

2 Riksdagens protokoll 1987/88:138-140

Prot. 1987/88:138 10junil988

Reformering av den allmänna försäkringens efterlevande-förmåner m. rri.

Tystnaden är ofta den bekvämaste utvägen, uär sakargumertten infe är hållfasfa.

Min uppfattning - och den delar jag med ett stort antal jurister och högt kvalificerade försäkringssakkunniga - kan med den sakkunnige Broms och expertert Mårfenssorts ord i,SOU 1987:55 uttryckas så här: Utgångspunkten för eu avveckling av änkepensionerna bör vara att ingen enskild försäkringstagare bör utsättas för vad som kau beskrivas som en kapitalförlust. Individen skall således inte komma sämre ut än vad som motsvarar intjänade förmåner genom de regler som ligger i nuvarande system.

För atf inte missförstånd skall uppstå vill jag poängtera aft def är mannens intjänade poäng som ger upphov fill efferlevandeskyddet och aff ATP omfattar ålderspension, efterlevandeskydd och förtidspension.

Mitt yrkande 1 i motionen visar hur reglerna hade kunnat utformas utan att göra våld på oanfastbarhetsprincipen.

Herr talman! Jag har ingen avsikt att yrka bifall fill detta yrkande -infe för atf jag tycker atf mitt yrkande är felaktigt, jag tycker def är utomordenfligt rikfigt - men man skall ju inse när majoriteten är större ärt t. o. m. fem sjättedelar.

I rättvisans namn bör påpekas aft övergångsreglerrta bUvit materiellt bättre efter ulskottsbehartdlingen. Opposifionen har gett viss avkastning, det får man ju säga. Men fortfarande bryter reglerna mot grundläggande rättsprinciper, och rättsprinciper är vikfiga..

Slutsatsen av det beslut som kommer att tas med stor - ja, överväldigande -majoritet i denna kammare är aft oanfastbarhetsprincipen inte gäller för pertsiorter enligt ATP. Jag kan inte tolka detta på ett anrtat sätt ärt aff ATP kommer aft ge ett ufomorderttligt bräckligt pensionsskydd i framfiden, bräckligt därför aft medborgarnas skydd mot politiska - ofta kortsiktiga -beslut i realiteten saknas.

Till vad jag uu sagt kommer ytterligare "principbroff".

ATP-sysfemet grundade sig på en inkomstgaranfiprincip. Defta irtrtebär i klartext att pensiortärernas behov infe hade med pensiortsfordrart aft göra. Alla som hade intjärtat pensionspoäng skulle behandlas Uka. Av utskoftsyff-randet kan man utläsa att man nu frångått denna grundläggande princip, i alla fall i eu viss del av systemet. Övergångsreglerrta har byggt på ert för ATP-sysfemet främmartde behovsprincip. Detta framkommer också av ordvalet i betärtkartdet. Man talar hela fiden om stöd, irtte om vad det i alla fall ursprungligen var: en fordran. Jag vef aff de som försvarar behovsprincipen gör det på följande sätt: De ursprungliga principerna har någon gång under resans lopp övergivits. .Dess värre kan dertna förändrirtg svårUgen preciseras i tiden, vilket nafurligtvis är besvärligt för medborgarna.

Som jag påpekat i min motion är def av vikt atf denna centrala förändring i pensionssystemet verkligert blir kärtd blartd gemene man. Samtidigt måsfe reglerna för rätten till avdrag för premier för pensionsförsäkringar väsentligt ökas.

Nå, äveu här har kanske oppositionen gett en viss avkastning. I Expressen kuude man i förrgår läsa atf statssekreteraren Erik Åsbrink slog fast aft socialdemokraterna infe har för avsikt atf försämra avdragsreglerna för pensionspremier i framtiden, nota bene om socialdemokraterna fortfarande

innehar regeringsmakfert. Naturligtvis kärtrter jag mig luttrad irtför löftert frårt det hållet. Viktigt är emellerfid aft märtrtiskor i gemert observerar aff räftert fill avdrag för pertsiortspremier är ufomorderttligt viktig för demsom vill ha ert ekonomiskt trygg och framför allt oberoende - från myndigheter oberoende - ålderdom. Moderata samlirtgsparfief har här klart artgivit ert helt anrtart färdriktrtirtg - precis som jag gjorde i mirt motiort: avdragsräffert måsfe väserttligf förbättras och valfrihetert mellart olika sparformer för pertsiortssparartde måsfe vidgas.

Och rtu kommer jag till det som måsfe vara de väsenfiiga slutsatserna av min analys. ATP-sysfemet har hamrtat i dert principlöshef som insatta och omdömesfulla kritiker befarade för 30 år sedan. Varrtingarna mot regeländringar av retroaktiv karaktär har besannats. Diagnosert är ställd. Skyddet frårt ATP håller på aft förvartdlas till ert chimär. Under de senaste dagarna, uuder def senaste riksdagsåret, har kravert på fasta spelregler hörts allt oftare. Pensiortssparartde är kartske def mest långsiktiga sparande en märtrtiska ger sig in på i sitt liv. Därför är fasta spelregler just för pensionssystem ett oeftergivligt villkor.

Dagens realitet måste vara aft skapa tilltro fill en lårtgsiktig, väl gertom-tärtkf och rättvis omvartdlirtg av ATP-sysfemet till ett robustare och fråu politiska beslut frisfåeude och fredat pensionssystem. Deri polifiska markrtadert - som kännefeckrtas av kortsiktighet - är nämligen säUsynt olämplig för aft hantera på lång sikt uppbyggda pertsionssystem: Jag tror - ja, jag är helt säker på - aff tillfrort till framtiden och optimismen också inför ålderdomen kräver en helt rty ATP-ufrednirtg, så att det kart bli förändrirtgar som just tillfredsställer de krav jag har ställt upp. En sådan utrednirtg måste bygga.på följartde grundpriciper:

1. Att rättsförluster för infjärtade rättigheter undviks.

,2. Aff medborgarna snarast ges möjlighet atf bygga upp ett eget pensions-och efferlevartdeskydd. Detta innebär - som jag redan sagt - atf avdragsreglerna för försäkringspremier för pensiorter måsfe väserttligen förbättras, infe försämras.

3. Aft förmårter som inte motsvaras av de från början stipulerade infjärtandereglerrta - def gäller s. k. fripassagerare, där motivert ibland är arbefsmarknadssyrtpunkfer - avförs från systemet och om så anses lämpligt betalas över statsbudgeten.

4. Atf möjligheterna aff återföra pensionsåldern fill deu i ATP-systemet ursprungliga pensiorisålderrt övervägs, allra helst som den genomsnittliga Uvslängdert ökar och befolkningsutveckliugert kommer atf kärtrtetecknas av få unga och måuga medelålders och äldre. Detta krav har ju diskuterats i eu utredning, vars redovisning publicerades i går; utredningen har gjorts av eu nafionalekortom i Luud. Det är ert fråga som ligger i tidert. Givetvis bör kortsfruktiouen kunna göras flexibel. Mänrtiskor åldras olika, och problemen kan vara olika,

5. Aft förslag framläggs som gör det möjligt atf successivt ersätta ATP-systemet med privata försäkringsalfernafiv. Defta är def bäsfa sättet att skapa möjligheter för mänrtiskors egna värderingar och önskemål för aff påverka den egna planeringen inför ålderdomen. Det är och har alltid varit.

Prot, 1987/88:138 10 juni 1988

Reformering av den allmänna försäkringens efterlevande-förmåner m. m.

Prot. 1987/88:138 10junil988

Reformering a v den allmänna försäkringens efterlevande-förmåner m. m.

herr talman, skönare att vara "herre i eget hus" än aft behöva föriita sig på myrtdigheter och överhet. Defta gäller kartske allra mest rtär krafferrta börjar avta och möjligheterna att flytta - att rösta med fötterna - eller finna nya alternativ är försviunartde små.

För att inga missförstånd skall uppstå: I botten måsfe allfid ligga ett tillfredsställande grundskydd för alla pensionärer.

Dess värréiiar min motiort fått en ufomordeufligt styvmoderlig behandling i utskottet. Jag vet aff det infe är mödan värt aff över huvud taget ställa motionen inför votering. Jag avser i stället atf återkomma fill den här frågan. Tiden koinmer aft bli mogen för mina förslag. Det har jag redan sett bevis på.

Herr talman! Min inställning till poUtiskt beslutsfattande är kanske något apart, i alla fall i denna kammare. Min pi-ogramförklaring rtär jag kom irt i riksdagen för srtart sex år sedan var aff min främsta uppgift är aft miuska dert politiska markrtadert. Varför? Det firtrts mårtga skäl fill detta, mert ett av de vikfigare är aff beslutsfattandet inom en polifisk sektor av deu storlek vi har i dagens Sverige helt naturligt får betydande brister. Analyserna av de beslut som skall fatfas blir dess värre ofta bristfälliga, utomordentligt bristfälliga. De många besluten leder till besvärande fidsbrist. Osäkerhefsabsorpfioncrt i beslutssystemet gör att de strategiska och låugsikfiga frågorrta får ert styvmoderlig behartdlirtg, rriedan frågor med mer publikknipartde och emotionell laddning ägnas alltför stort intresse. Besvärliga sakdiskussioner undviks. Ert av orsakerrta är just tidsbristen - irtte ortd vilja - och ert alltför stor belastning av def polifiska beslutssysternef.

Def som sker här i kammaren, herr falmau, är - särskilt i dag - till övervägande delen av symbolisk natur. Besluten fattas infe här. De har fattats långt tidigare. Som eu symbolisk gest för aff bl. a. uttrycka min krifik av socialförsäkringsutskottets bristfälliga behandling av de handlirtgar som legat på utskottets bord kommer jag atf avstå fråu att delta i kammarens beslutsfattande i detta ärende i dess helhet.

Def är rikfigt aff de frågor som skaffeufskoftet yttrat sig över har fått en lårtgt mer infrärtgande behandling. I konsekvenserts namrt kommer jag dock att helt avstå från atf delta i beslutsfattandet. Reellt spelar detta ingen som helst roll.

Men jag vill ärt en gång poärtgtera: En vidgad avdragsräft för pensiortsspa-rande, på det sätt som föreslagits i mirt mofiort och i andra moderata motioner, kommer aff ge framfidens pensiortärer mycket, mycket större möjligheter aff ordrta sitt liv ävert på ålderdomcrt. Det är, som jag sade tidigare, mycket viktigt att vara herre i eget hus, herr talman. Jag är helt övertygad om atf fiden är på min sida och aft besluten en annan gång kommer att gå min väg.

AnL 8 ALF SVENSSON (c):

Herr talman! Jag brukar ju rätt ofta bli kallad obotlig optimist. Jag tror förstås infe atf def går aff här, på denna den yttersta dagen, omvända den kompakta majoritet som råder i def här ärertdet. Här har kammarens Cicero, Nils Carishamre, talat på sitt allfid retoriskt lika briljanta sätt och backats upp av fyra inflytelserika kvinnor från fyra parfier. Och, herr falman, då kan man

ju fråga sig: Vad är att göra? Men likväl vill jag framföra mina synpurtkter i det här ärertdet.

Urtder dert gångrta treårsperiodert är def få riksdagsärertdcrt som har engagerat och oroat så många enskilda märtrtiskor som frågart om änkepert-siorterrta, trots att ärertdet närmast smugits fram. Jag, och jag är säker på många ledamöter med mig, har fått mängder av brev och telefonsamtal från människor som varit djupt bekymrade över regerirtgens förslag.

Kds är def enda parfi som motsatt sig förslaget och yrkat avslag på regeringens proposition. När rtu utskottet behaudlaf regeringerts förslag har man tydligen i någon mån tagit intryck av deu omfattande krifiken, och betänkandet innehåller uppmjukningar av övergångsbestämmelserrta som är posifiva, men fortfarande är ertligt vårt förmenande utformningen av förslaget som helhet oacceptabel.

Herr talman! Frågan om en reformering av efferlevandeskyddet har fidigare varit aktuell. Den s;k. pensiortskommiffért, som hade fill uppgift atf bl. a. visa hur ett köusneufralt efterlevandeskydd skulle kunrta utformas, presenterade 1981 ett betänkande som utgjorde grunden för en proposition. Regeringen tvingades dock deu gången fa fillbaka propositionen efter en kraftfull och berättigad kritikstorm, som anfördes av den förra riksdagsledamoten Nancy Eriksson.

1984 tillsattes dert s. k. pertsiortsberedrtirtgert för aft göra ert översyrt av vissa frågor inom den allmänna pensionerirtgert. Bl. a. fick man i uppdrag aff ta upp efferlevandepertsiorterirtgert fill rty behartdlirtg. I februari i år presenterades def betänkande som är grundert för dert proposition som nu behartdlas.

Herr falman! ATP-systemet är en försäkring, ett avtal, vars förmåner infe ensidigt kan lagsfiftas bort av staten, om densamma gör anspråk på aft vara en rättsstat. Förärtdrirtgar av systemet förutsätter att de som är auslutua och har räkrtat med att vid ett everttuellt dödsfall kuurta åtrtjuta förmåuerrta från försäkringert skall hållas skadeslösa. De föreslagrta övergårtgsbesfämmelser-na uppfyller infe, anser jag, dessa krav, och inte heller med socialförsäkriugs-utskoffefs ändringsförslag görs defta. '

Allt detta har framförts i kds motion. När utskottet i sitt betänkande sammanfattar kds mofion har man fångat detta på ett utmärkt sätt. Hur bemöter då utskottet kds principiella invändningar? Jo, man inskrärtker sig fill atf kortstatera aff förärtdrirtgar ägt rum i familjemöusfrert och att detta mofiverar förärtdrirtgar av efferlevartdeskyddet. Mot bakgruud av defta ställer mart sig bakom principerrta i regerirtgerts förslag och avstyrker kds-mofiortcrt.

Herr talmart! Mart behöver irtte ha speciellt högt ställda artspråk och förvärttrtirtgar på mofiveringar för avslag, för att bli rejält besvikert på utskottets behandling. För övrigt ifrågasätts infe i kds-motionen mofivet fill förändringar i efferlevandeskyddet, men vi har principiella irtvärtdrtirtgar mot förslaget och dess effekter.

I likhet med vad ert av pensiousberedniugens sakkunniga framför i ett särskilt yttrande anser kds att det behovsresouemang som utredningen, propositionen och utskottet ibland kommer in på, infe hör hemma i diskussionen omkring efferlevartdeskyddet. Förmånerna fråu ATP-systemet

Prot, 1987/88:138 10 juni 1988

Reformering av den allmänna försäkringens efterlevande-förmåner m. m.

Prot. 1987/88:138 10 juni 1988

Reformering av den allmänna försäkringens efterlevande-förmåner m.m.

skall infe relateras fill dert' försäkrades behov utan tUl de intjänade pensionspioängen.

Herr talman! Låt mig få citera något av vad SACO/SR skrev i sitt remissvar, där man avstyrkte förslaget från pensionsberedningen:

"Alltifrån den första presentatiortert har all strategi varit irtriktad på aft befästa dtm parfipoUtiska enigheten som uppnåtts, vilket i sin tur förhindrat djupare diskussioner o'm motiven för ett borttagande av deu form av efterlevandeskydd som änkepensionen utgör, Parfiernas huvudintresse har varit aff liigga locket på föratt undvika den form av bakslag som inträffade i riksdagen år 1983 då en proposition med delvis liknartde irtrtehåll fick dras fillbaka."

Så långt SACO/SR:s remissvar, vilket för övrigt är undertecknat av Jörgen Ullenhag, som torde vara väl irtsaft i def svenska parlamentariska spelet.

De parfier som genom pensionsberedningens förslag ställt upp bakom förslaget har uppenbart önskat att skapa minsta möjliga uppmärksamhet omkrirtg den här frågan. Dert skall irtfe tillåtas få något utrymme under valrörelsen, där väljarna kan tänkas komma atf ställa besvärande frågor. Därför har remisstiden varit endast en månad, och därför har den offenfiiga debatten ända fram fill den sista veckan före motionsfiderts utgång varit i def närmaste obefintlig. Den debatt som dock förekommit har med all önskvärd tydlighet visat aft experfberäkning står mot experfberäknirtg när det gäller förslagets effekter. Bara det är i sig skäl fill aff avvisa förslaget.

Herr talman! Jag vill fråga utskottets ledamöter varför man har övergett synen på ATP-pensionen som ett försäkringssystem. Är def i enlighet med utskottets uppfattning aft staten ensidigt skall förärtdra och ha rätt atf förändra pensionsvillkoren? Hur kunde det då bli sådartt väsen och sådant ordval här i kammaren i samband med att skaften på pertsiortsförsäkrirtgar kom. fin?

Jag skulle också vilja be utskottets borgerliga ledamöter något utveckla sin syrt på frågan om familjens valfrihet. Anser de att föreliggande förslag ökar eller minskar friheten för familjerna aff själva råda över sina förhållanden?

Herr talman! Hela förslaget fill nytt efterlevandeskydd utgår från eu önskebild av inkomstfördelningen mellan män och kvinnor. Många efterlevande kviirtrtor kommer att få ett drastiskt försämrat efterlevandeskydd i jämförelse med dagens. Det är förvånande aft samtliga övriga parfier enats om detta förslag. För något år sedan reagerade samtliga borgerliga partier sällsamt kraftfullt, och def med all rätt, mot den s. k. engångsskatten på pensionsförsäkringar. Nu accepterar häpnadsväckande nog borgerligheten att vissa ankor skall få sina pensioner försämrade.

Herr talman! Efter tillkomsfert av dagens pensionssystem har def skett en kraffig .öknirtg av andelert förvärvsarbefartde kvirtrtor. Det alldeles övervä-gartde arttalet kvinnor har dessutom kvar sitt förvärvsarbete även efter det aft de fått barn.

I propositionen heter def: "De kvinnor som i dag står utanför förvärvslivet är i stor utsträckning äldre kvinrtor som byggt upp sitt liv uuder en annan epoks saruhällsmöuster och familjeförhållanden. Till följd av den ökade förvärvsfrekvensen bland kvinnor tjänar dessa rtumera in rätt fill egeupert-sion från ATP i.en helt annan utsträckning än fidigare."

Det är mot denna bakgrund som det har ifrågasatts om den nuvarande utformningen av familjepensiorteringen är motiverad. "Pensionsformen framstår i dag som otidsenlig framför allt för de yngre géuerafionerua", skriver statsrådet i proposifionen.

Herr talman! Verkligheten låter sig infe önskas bort. Citaten visar aft regeringert irtte tagit härtsyn fill den fakfiska situationen. I åldrarna 16—64 år är förvärvsfrekvensen bland kvinnor 80 %. Av kvinnorna arbetar 45,9 % helfid och 34,1 % delfid. Av männen i samma ålder är hela 85,9 % förvärvsarbetande, 80,8 % arbetar heltid, medan blott och bart 5,2 % arbetar deltid.

Det finns också skäl atf erinra om atf kvinrtorna är verksamma irtom låglörteyrkert i betydligt större omfattning än mänrten. Eftersom lönen är grundande för pensionen följer denna situafion med låga inkomster kvinnorna även efter pensionsdagen. I vissa åldersgrupper saknar mer än varannan kvinna ATP-poäng. Det nya förslaget till efterlevandeskydd innebär att man i jämställdhetens namn åstadkommer en försämrirtg av situationen för en grupp kvinnor.

Det är vidare olyckUgt atf socialdemokraterna och riksdagens fre borgerliga partier tar avstånd från den för vår demokrati så grundläggartde synen atf familjen skall befraktas som en enhet. När en familj som ekortomisk erthef upplöses geuom dödsfall, måsfe rimligert dert efterlevartde tillförsäkras en ekonomisk situation som infe innebär en radikal försämring.

Varje familj äger enligt mitt synsätt den absoluta räfteu aft själv avgöra hur arbetsfördelningen inom familjen skall göras. Myndigheter och politiker har infe ett uns att göra med hur familjert väljer att ordrta rtär def gäller arbetstider. Denrta prirtcipiellt oerhört viktiga fråga har hamrtat i skymuudan i deu här debatten. Diskussiouerrta om efferlevartdeskyddet har kommit atf handla mer om övergångsbestämmelserna än om slutprodukten. Genom detta undviker man delvis krifik från de närmast berörda, eftersom frågan om pensionsskyddet bUr alltmer aktuell ju närmare pensionsåldern man kommer.

Fråu kds sida vill vi poängtera valfriheten för familjen; att familjen själv skall ha rätt och möjlighet att välja hur man vill ordna förvärvsförhållandert och barnomsorg. Det tycks numera vara något som de borgerliga partierna också är beredda aft förorda genom sitt förslag fill beskaffat vårdnadsbidrag. Def är därför något förvånande atf de nu sluter upp bakom ett pensionsförslag som försämrar familjens möjligheter aff själv ordna sin barnomsorg.

Herr talman! Riksdagens egen tidning. Från Riksdag & Deparfemertt, redovisade i rtr 9 i år några exempel på effekter av förslaget när det genomförts. En kvinna som blir änka när hort är över 65 år och som haft ert inkomst av deltidsarbete på 57 500 kr. medan hennes avlidne mau haft en irtkomst på 115 000 kr, kommer med det föreliggartde förslaget att förlora över 30 000 kr. per år i jämförelse med om nuvarande system får ligga fast.

Qm vi fiffar närrnare på nämnda familj kan vi se att familjen vid en hyra på 28 000 kr. per år lever på 1,46 gånger existensriiinimuiri: Om maurtcrt avlider hamrtar kvirtuan efter omställningsperioden, om hon har oförändrad hyra, på 1,15 gånger existensmirtimum. Om hou flyttar till en billigare lägenhet, med en hyra på 23 000 kr., hamnar hon på 1,36 gånger existensminimum.

Prot. 1987/88:138 10junil988

Reformering av den allmänna försäkringens efterlevande-förmåner m. m.

Prot. 1987/88:138 10 juni 1988

Reformering av den allmänna försäkringens efterlevande-förmåner m. m.

Om förslaget fill försämringar av efferlevandeskyddet genomförs skulle kvinnan vjd en hyra på 28 000 kr. hamna på 1,05 gånger basbeloppet. Om hon flyttar fill dert billigare bosfadert hamrtar hom på 1,26 gårtger basbeloppet.

Herr talmart! Kds förordar liksom övriga parfier aff def rtuvaraude systemet för efferlevartdepcrtsiorter skall omarbetas, men aft detta skall göras i samband med atf ATP-sysfemet som helhet ses över. Aff på det sätt som föreslås bryta uf en del i systemet är, ur vår syuvirtkel sett, oacceptabelt.

Kds anser att följande principer skall vara vägledande för ett nytt förslag ,rörande elierlevandeskyddef:

* efferlevartdeskyddet skall vara körtsrteufralf, dvs. efterlevandeskydd skall
utges för bäde änkor och ärtklirtgar;

* irtgen som under vissa givna förutsättningar anslufit sig till ATP-systemet
skall tvingas få försäkringens villkor ändrade;

* fyngdpunkfeu inom den framtida efterlevartdepertsiorteringen skall ligga
på barrtpertsiorteringert, som bör förstärkas. Kds kan instämma i utskottets
förslag i denna del;

* atf efferlevandeskyddet utformas med häusyrt fill aff familjert utgör en
ekortomisk erthef.

Herr falman! Mot bakgrund av def jag här anfört vill jag yrka bifall till motion Sf540 och därmed avslag på propositionen.

AnL 9 MONA SAINT CYR (m):

Herr falman! Jag skall säga rtågra ord om en motion som infe finns, och jag har sålurtda irtga yrkartden.

De syrtpurtkfer som jag hade på proposifion 171, i den motion som jag drog fillbaka, tillgodosågs senare i vår moderata kommittéiuofiort. Utskottet har sedan i flera avseenden förbättrat propositionens innehåll. Jag saknar emellertid den disfirtkta skrivning som skulle ha lugnat min oro för många kvinnor och deras situation efter 1990. Därför utgår jag fråu att dagens riksdagsbeslut, med dess skrivningar och bakomliggande stämnirtgar, rtoga följs upp i def fortsatta pensionsbereduings- och riksdagsarbefet.

Jag gjorde mig till folk för mårtga oroliga kvinnor i min motion; def var avsikten med den. Allt hade varit så mycket enklare om dessa kvinnor i stället fillåtifs atf framföra sina synpunkter själva i ett brett, tidsmässigt väl fiUtaget remissförfarande i ert fråga som är så betydelsefull för dem och deras framfid. Jag beklagar, herr talman, att man förbisett eller ignorerat denna viktiga ingredierts i ert demokrafi.

Det är mirt förhopprtirtg att de ändringar som utskottet nu vidtagit kommer dessa kvinnor till del på ett positivt sätt. Def är ocksä min förhoppnirtg aft de fall, som ourtdvikligen kommer i kläm uär systemförändringar av denrta digrtifet gertomförs, skall hanteras med all tänkbar hänsyn och varsamhet. Def har man anlednirtg aff förvärtta sig rtär samhället på allas vägrtar mäktigt irtgriper i tiuskilda människors liv och vardag.

Herr talman! Jag har velat göra denna röstförklariug, iute bara som representant för många kvirtrtor utau också som representant för Braskens stad.

AnL 10 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN:

Herr talman! Reformeringert av socialförsäkringarrta får irtte startua av-vi får iute vara rädda för reformer, sade Nils Carishamre. Riksdagen står nu inför aff besluta om en viktig reform - en förbättrirtg av socialförsäkringssystemet. Det var en mycket stor enighet inom pertsiortsberedrtirtgert, som avlämrtade detta förslag fill regerirtgen, och regeringert har ju i sin proposifion följt beredningens förslag.

Jag vill tacka socialförsäkringsutskottets ledamöter över partigränserna för ett mycket bra konstruktivt arbete för att göra denrta reform ännu bättre. Och jag tycker aff det är en styrka när en sådart här reform kart beslutas i mycket bred enighet.

Som kvirtrta nummer fem, herr talman, vill jag instämma i hyllnirtgskörert till Nils Carishamre. Jag har också tagit del av dert erfarerthef, det kunnande, def sociala engagemang och def patos som Nils Carishamre besitter. Uuder några år i början på 70-talef hade jag förmårtCrt atf få samarbeta med Nils Carishamre i utskoftsarbetet, och jag har sedan följt Nils Carlshamres arbete i den svertska riksdagen. Jag vill alltså säga fack, Nils Carishamre, för ett gott arbete.

Prot. 1987/88:138 10juni 1988

Reformering av den aUmänna försäkringens efterlevande-förmåner m. m.

Överläggnirtgert var härmed avslutad.

Mom. 1 (avslag pä propositionen)

Utskottets hemsfällan bifölls med 312 röster mot 1 för motion Sf40 av Alf Svenssort. 1 ledamot avstod frårt aff rösta:

Mom. 4 (nuvarande avdragsräft för pensionsförsäkringar)

Utskottets hemställan med godkännartde av utskottets mofiveriug bifölls med 293 röster mot 18 för utskottets hemställart med godkärtrtartde av den i reservation 1 av Margö Ingvardsson anförda motiverirtgert. 1 ledamot avstod frårt aff rösta.

Mom. 5 (framfida förbätfrirtgar av villkoren för pensiortsförsäkrirtgar m. m.) Utskottefs hemställan bifölls med 238 röster mot 75 för reservafion 2 av Nils Carishamre m. fl. 1 ledamot avstod från aft rösta.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

4 § Beträffande de på föredragnirtgslisfan närmast upptagna ärenderta, trafikufskoftefs betänkande 1987/88:28 - som föredragits vid kammarens arbetsplenum den 9 juui (prot, 137) - jusfitieutskottets befäukartdert 1987/88:36 och 45 samt kortstitutionsutskotfets betänkande 1987/88:43, beslöt kammaren på förslag av falmanrtCrt medge aft voteringarna fick äga rum i ett sammanhartg sedart debatfert i alla dessa ärendert avslutats.

Prot. 1987/88:138 , Föredrogs

10 juni 1988 jusfifieutskottets betänkandert

-- \- \-------- :~ 1987/88:36 om åtgärder mot unga lagöverträdare (prop, 1987/88:135),

Inriktning av telepoliti- g-j/. „j„ straffmätning och påföljdsval m, m, (prop, 1987/88:120) samt ken

konstitutiortsufskoffefs betärtkande

1987/88:43 om riksdagens arbetsformer (prop-, 1987/88:22).

Först fortsattes behandlingen av trafikutskottets betänkade 28 om inriktning av telepolitiken.

Inriktning av telepolitiken (forts, från prot, 137)

AnL 11 BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talman! Förändringarna på telekommunikationsområdet sker nu mycket snabbt. Många fidigare beslut inom teleområdet måste därför omprövas, och anpassning till den situation som ny teknik skapar måste ske,

I den proposifion som trafikutskottet behandlat i sitt betänkartde 28 och vars förslag riksdagen nu skall besluta om gäller det utformning, mål och inriktning av telepolitiken framöver.

Utskottet fillstyrker proposifionen på samthga punkter. Bakom varje punkt står minst tre partier, men partierna varierar.

Televerkets ensamrätt att ansluta kontorsväxlar och mynfapparater till telenätet avvecklas nu successivt under 1988 och 1989. En ny myndighet inrättas, kallad statens telenämnd, och den skall överta televerkets uppgifter att utfärda föreskrifter om auslufning av utrustning fill det allmänna telenätet. Dessutom gäller förslaget inriktning och omfattning av televerkefs verksamhet de närmaste tre åren och också vilket soliditetsmäl - def gäller aUtså ekonomin - som skall gälla för verket.

Internationellt är utvecklingen på väg mot aweckUng av monopol och avreglering. Det är en följd av den nya tekniken. När avvecklingen av anslutningsmonopolet på kontorsväxlar och myntapparater genomförts, kommer den svenska telemarknaden att vara en av de öpprtaste i världert så långt, I Sverige kommer vi med de beslut som nu fattas aff vara i den situationen att vi under ordnade former avvecklar regleringar.

Televerket ansvarar för och tilldelar radiofrekvenser, Principerrta för filldelning skall utredas för aft kunna preciseras ytterligare. Här finrts fortfarande en del oklara punkter som man senare skall återkomma till,

Alla människor - var man än bor i landet- skaU erbjudas telefonanslutning' i den permanenta bostaden fill samma pris och med samma service och kvaUtet, Målet för telepoUtiken är att alla människor i vårt land skall ha råd atf ha telefon.

I proposifionen aviserades behoyet av en utredning av def regionalpolifis
ka och sociala ansvar som staten resp. televerket bör åta sig på teleområdet.
Här kommer frågan också in om var och hur telefonkiosker skall stå till
förfogande.
26 Utskottet ser med tillfredsställelse på propositionens förslag, och utred-

nirtgert är redan påbörjad. Denna utredning har också vad gäller ett flertal punkter fått utgöra svaret på oUka förslag inom teleområdet som framställts i en rad motioner, väckta i anslutning till propositionert.

Beträffartde kosfrtadsartpassrtirtgert av abounemartgstaxorna kan jag som talesman för ett på denna punkt enhälligt utskott kousfafera aft de taxehöjningar som gjorts kan accepteras och atf de är ett led i kosfrtadsart-passuiugen av priserna på feletjärtsfer. Priserna i Sverige inom området felekommunikation är bland de lägsta vid en interrtafionell jämförelse.

Moderata samlingspartiet och folkpartiet vUl ha ett beslut om utförsäljning av televerkets bolagssekfor. Övriga partier i utskottet anser dock aff bolagssektoru har en viktig uppgift och fyller ert vikfig fuukfion för televerket, dels genom aft den medverkar till en bättre konkurrens på utrustningsmarknaden, dels för att den behövs i verkets samverkart med utomstående intressenter. Vi säger alltså nej till detta yrkande om privatisering.

En bred utskotfsmajorifet ställer sig också bakom förslaget i proposifiouert om ett sammanhållet och öppet telenät som täcker hela landet, vilket är en förutsättning för den goda teleservice, i hela lartdet, som vi vill ha.

Moderaterna och folkpartiet har här en annan uppfattning, och def har dessa partier också när det gäller frågan om hur och av vem telenätet skall förvaltas. Man vill dela upp nätet i flera bolag med även privata intressenter. Utskottet har samma uppfattning som den som uttrycks i regeringsförslagef, dvs. atf feleverket även fortsättningsvis skall förvalta def allmänna telenätet för statens räkning. Def jag tidigare nämnt om de i internatiortell jämförelse fördelaktiga priserna i Sverige utgör här ett starkt argumeut för detta.

Folkpartiet och centerrt vill var för sig öka televerkets irtleverans av medel till statsverket. Folkpartiet vill aft televerket dels skall sälja ut sina dotterföretag, dels minska sina kostrtader för forsknirtg för aft därigertom få pengar till atf betala in ytterligare 450 milj. kr. till staten nästa budgetår. Folkpartiet har tidigare i en reservation också menat att invesferirtgsfakten skall mirtska och atf feleverkets ambifiorter aff bygga upp och tillhartdahålla moderrt felekommunikation bör hållas fillbaka. Folkpartiet kommer årligen igen med förslag av den här karaktären. Men vi anser atf def vore att vingklippa televerket och den inriktrtirtg det har på sirt verksamhet. Uppfyllelsen av de krav som vi andra i oUka sammanhartg ställer på bra och framtidsirtrikfad högkvalificerad telekommunikafiort skulle iute må bra av folkpartiets idéer.

Certferparfiet vill också plocka televerket på medel för irtleverans till staten. Centerpartiets bud Ugger på 365 milj. kr., och motiveringen är där atf televerket uppvisar så bra resultat aft kostnader kan minskas och utförsäljningar ske.

Ufskoffsmajorifefen avstyrker båda dessa förslag. Den anser att så stora ökningar av inbetalningar fill stafert bl. a. skulle förauleda så höga feleaygif-ter att allmänheten inte skulle acceptera dem. Avgiftshöjningar skulle bli nödvändiga för att infe försämra ekonomin för verket. Utskottet vill infe medverka fill vare sig försämringar för televerket eller fill extra avgiftshöjningar. Detta innebär, herr talman, aft jag på samtliga punkter yrkar bifall fill hemställan i trafikutskottets betänkande 28.

Prot, 1987/88:138 10 juni 1988

Inriktning av telepolitiken

Prot. 1987/88:138 Jag vill ytteriigare tillägga atf riksdagen under våren fattat en rad vikfiga
10 juni 1988 och genomgripande beslut om trafikpolitiken inför 90-falet, Besluten är

~ 7~ ' föranledda av regeringens proposition 1987/88:50 som bl, a. gäller:

Åtgärder mol unga lag
överträdare trafikpolitikens mål och inriktning,

fransporfforskuing,

trafikpolitik och regional balans,

transportstöd,

trafiken och miljö och ertergi,

säkrare trafik,

hartdikappanpassad kollekfivtrafik,

avreglering av yrkesfrafiken,

bilismert, lasfbilstrafik och vägarrta,

järnvägspolitiken,

sjöfarten,

luftfarten,

trafiken och förhållandet Sverige och Europa,

Propositionen behandlar även inriktningen av telepolitiken som skall gälla inför 90-talef och som vi nu skall fatta beslut om. Det är fråga om totalt 13 betänkanden från trafikutskottet, och samtliga punkter i regeringsförslagen har hittills bifallits av riksdagen. Jag förutsätter atf så blir fallet uu också.

Def har avgivits 189 reservatiouer i def här sammarthanget, och bakom 9 av dessa reservafioner står fre partier av varierartde beteckrtirtg. Vi kan med andra ord trots de fill antalet många reservafionerrta med fog säga aff beslufert som gäller vår framfida trafikpolifik fattats med bred majoritet. Bakom var och en av de övriga 180 punkferrta där det furtnits reservafioner står dock minst fre parfier. Def är med ett målmedvetet och väl förankrat, genomtänkt och genomarbetat, allomfaftartde regerirtgsförslag om trafikpo-lifikert som arbetats fram srtabbt och med hartdlirtgskraft och som förelagts och arttagits av riksdagert, som vi kan gå in i 90-talet.

Överläggningert i detta ärertde var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter debatfeu om kortstitutionsutskotfets betärtkande

43.)

Kammaren övergick fill aft debattera justitieutskottets betänkande 36 om åtgärder mot unga lagöverträdare.

Åtgärder mot unga lagöverträdare

AnL 12 SVEN MUNKE (m):

Herr falman! Proposifion nr 135 om åtgärder mot unga lagöverträdare befraktar vi i moderata samlingsparfiet som ett välkommet trendbrott mot fidigare bedriven kriminalpolitik. Mert vi måsfe tyvärr kortsfafera aft den ändå infe på långt när räcker fill.

Under en lång följd av år har samhällets reaktioner mot ungdomerts
28 brottslighet varit otillräckliga, och def har också satt sinaspår i brottsstatisti-

ken. Def står helt klart att en fortlöpande mildring av påföljderna har skett.

Än mer betydelsefullt är att ofta ingen påföljd alls följer på brott begångrta av urtgdomar. Polisert har givits möjlighet atf bevilja s. k. rapporteftergiff, dvs. rtågort polisutredrtirtg av brottet sker infe alls. Åklagaren kart underlåta aft åtala ett brott, och det är särskilt vanligt befräffartde ungdomar som ofta begår brott.

Den tydliga signalen från stafsmakferrtä har varit aft familjen infe skall ha det avgörande ansvaret för barnens utveckling och uppträdande, att skolan infe skall fostra och atf eu reaktion normalf infe skall följa frårt det allmärtrtas sida rtär ett brott upptäcks. På sistone har regeringspartiet visserUgen i viss mån ändrat attityd, men fortfarande motarbetas familjernas möjligheter att ordrta sirt tillvaro på det sätt som passar varje familj bäst. Det är fortfarande så att skolans möjligheter fill fostran av de unga inte utnyttjas fullt uf. Fortfarande beviljas rapporfeffergiffer och åtalsunderlåtelse för unga som begått brott. Därtill skall läggas att polisens resurser fortlöpande försvagas.

När def gäller skolans attityd så har det deu senaste tiden funnits ett tryck på skolöverstyrelsen för att man även från skolans sida skall ställa upp uär def gäller brottsförebyggande verksamhet, men arbetet har gått mycket trögt. Man har visserligen utlovat ett seminarium någon gång i höst, och vi får väl se vad def leder till.

När man änfligert har tagit sig sammart och presertferat ett förslag som enligt departementschefen skall medverka till aft unga brottslingar möter -som def heter i förslaget - en mera markerad reakfion från samhällets sida, så visar def sig aft flertalet föreslagna åtgärder kommer atf bli ett slag i luffen. Andra bestämmelser kommer aft anvärtdas sällart och då irtrtcbära risk för brist på rättssäkerhet för den det berör. Betänkandet innehåller infe mindre än fjorton reservafioner av vilka moderata samlingspartiet sfär för sju, och vi har dessutom fre reservationer fillsammans med övriga borgeriiga partier. I de gemensamma reservafionerrta finns bl. a. förslag om jourdomsfolar för unga och förslag om en begrärtsrtirtg av möjlighetert fill åtalsunderiafelse.

Vi finner, som jag inlédrtirtgsvis sade, irtgert artledrtirtg att motsätta oss propositiortCrtS förslag, men vi hävdar i våra reservafioner aff departementschefen övervärderar förslagefs betydelse. På något ställe nämns faktiskt aff proposifionert, trots aff dert inte inrtehåller något nytt, ändå skulle få "ett större pedagogiskt värde". Vi har faktiskt svårt aff förstå den slutsatsen.

Vi vänder oss också mot den stora tro mart har på socialtjärtsterts möjligheter att förhindra aft den urtge återfaller i brott. Det är iute märkligt aff sådant befecrtde är vartligt förekommartde sä lärtge samhällets reakfioner är mer påtagliga. Vi har tidigare haft anledrting aft uttrycka tvivel beträftaude dertrta s. k. vård.

Enligt propositionen skall en domstol kuuna ålägga eu ung person som förgripit sig och dömts för detta atf biträda den skadelidande med visst arbefe eller liknande, men man har infe föreskrivit någOrt sartktiort, om dert uuge vägrar att efterfölja vad domstolen har föreskrivit. Vi menar att regeringert pä nytt bör överväga saken och lägga fram ett förslag om sankfioner vid föreskrift aff avhjälpa skada. Defta har vi moderater utvecklat uärmare i reservation 5.

I reservatiort 6 hävdar vi atf den som dömts till vård inom socialtjänsten i dagens verklighet är svår aft fillräffaföra'. Vi mertar aff def t. ex. måsfe skapas

Prot, 1987/88:138 10 juni 1988

Å tgärder mot unga lagöverträdare

Prot, 1987/88:138 10 juni 1988

Å Igärder mot unga lagöverträdare

rtågort form av hem ertligt 12 § LVU som på ett effektivt sätt kart ta hartd om unga lagöverträdare och återföra dem till ett normalt liv.

Vi pekar i samma reservation på den påföljd som går under namnet samhällstjänst och som vi tror skulle kunna passa som reakfion från samhällets sida mot uuga lagöverträdare. Vi trycker också på familjerts brottsförebyggande betydelse i reservation 10.

Herr talman! Jag har i mitt anförande frångått def tradifionella sättet att gcrtomgå varje reservafiort. Jag förutsätter nämligert aft kammarens ledamöter som har intresse för det här ämnet också är läskunniga.

Jag yrkar alltså bifall till reservationerna 1, 2, 3, 4, 5, 6,10,11,12 och 14.

AnL 13 LARS SUNDIN (fp):

Herr talman! I flera år har folkpartiet föreslagit åtgärder för att uugdomar, som begår brott, skall möta en snabbare och klarare reaktion från samhället. Om man skall kunna hjälpa en ung märtrtiska som kommit på villovägar, måsfe reaktionen och hjälpen komma snabbt. Då finns det bättre chanser aff hjälpa honom eller henne fill rätta. Och vi har ett ansvar atf i allmänprevert-tivt syfte reagera mot dem som överträder lagarrta. Vi har också ett stort ansvar att hjälpa dem som hamnat snett att hjälpa sig själva.

Våra förslag om en snabbare, klarare och konkretare reaktion från samhällets sida har fidigare i regel inte mötts med någon större förståelse. Därför tycker vi i folkparfiet aft det är bra att regeringen och socialdemokraterna nu i di;n här proposifionen "om åtgärder mot unga lagöverträdare" har gått oss fill mötes på en rad punkter. Det visar att det, åtminstone ibland, lönar sig atf opportera.

Men vi har fortfarande några invändningar atf göra,.som framgår av reservationerna.

I propositionen föreslås aft en ung lagöverträdare som får åtalsunderlåtelse skall leva skötsamt. Om han eUer hon återfaller i brott, kan det leda fill att åtalsunderlåtelsen tas tillbaka och atf den unge ställs inför domstol. Det är bra.

Men vi återkommer tillsammans med moderaternas och centerns represerttartter rtied vårt gamla krav om aft reglerna för åtalsunderlåtelse skall göras mer restrikfiva. Vi vill ha en återgång fill de regler som gällde före den 1 april 1985.

Eftersom vi för irtte så länge sedan debatterade den frågan här i kammaren, nöjer jag mig med att återupprepa vårt krav och yrkar bifall fill reservation 2.

Från folkparfiets sida har vi föreslagit både atf antalet poliser skall öka och att straffsystemet skall ses över. Men vikfigast i kampen mot ungdomsbrottsligheten måste vara att få till stånd en attitydförändring bland ungdomarna. Det måste bli självklart för ungdomar aft ta avstånd från våld och atf respektera andras egendorn.

I detta opiniortsbildartde arbete, som är rtödvändigt, har hemmen, föräldrarna, vårdnadshavarrta ett stort ansvar. De skall ha stöd och hjälp när de har problem och bekymmer med sina barn. Och skaU de kunna ta sitt artsvar, är def viktigt att de blir irtformerade när deras ungdomar har begått brott och ställs inför domstol. Def är därför vi i reservafion 9 kräver aft

föräldrar eller andra vårdnadshavare fill barn under 18 år skall åläggas närvaroplikt vid huvudförhandUng mot deras barn, dels för att ge den urtge stöd, dels för aft informera sig om eventuella påföljder.

Jag yrkar bifall till reseryation 9.

I propositionen behandlas olika sätt atf förkorta handläggningen av mål mot unga lagöverträdare. Meu rtågra särskilda frister för brottsutredningar föreslås inte, och def tycker vi är beklagUgt, Det är inte att fullt uf arbeta för en snabbare och mera markerad reakfion från samhällets sida,

I utskottet har vi fidigare talat om den stora betydelsen av att myndigheferrta hartdlar med all tänkbar skyndsamhet. Men det räcker inte med ord. Vi vill ha generella regler om fidsgränser, för def kan inte bestridas att handläggningen av ett ärende verkligen går snabbare om en bestämd fidsfrist är inskriven i lag.

Jag yrkar bifall fill reservation 11,

Samma syfte, att få en snabbare handläggning av ungdomsmålen, har vi med vår reservation 12, som jag yrkar bifall fiU, Den gäller att även själva domsfolsförfarandet måsfe påskyndas, Def kan enligt vår mening ske genom atf jourdomstolar för ungdomar införs, som med mycket kort varsel skulle kunna handlägga mål mot ungdomar.

Herr talman! Jag yrkar alltså bifall fill reservationerna 2, 9,11 och 12 och dessutom fUl reservation 6, som i trycket endast moderaterna står bakom och som bl. a. handlar om samhällstjänst, en gammal god folkpartiidé.

Prot. 1987/88:138 10 juni 1988

Åtgärder mot unga lagöverträdare

AnL 14 GUNILLA ANDRÉ (c):

Herr talman! Under en följd av år har olika insatser diskuterats för aft hejda ungdomskriminalifeten. Från centerns sida har vi uttalat att ungdomsbrottsligheten är ett av de områden som vi vill prioritera, vid sidan av våldsbrott och narkotikabrott.

Brott som förövas mot enskilda utförs ofta av ungdomar. Som exempel på def vill jag nämna att av dem som 1986 misstänkfes för rårtbroft var över 30 % 20 år eller yrtgre. Vartligen misstänktes de yrtgre gärningsmännert för persortrårt. Skadegörelse är likaså ett typiskt ungdomsbrott och den brottstyp som ökar allra mest av alla brottsbalksbrott.

Ett anrtaf vanligt brott, där enskilda är offret och gärrtingsmannen är ung, utgörs av bilstölder och av stöld ur motordrivet fordon. 1986 var den genomsnittliga åldern för lagöverträdarna vid biltillgrepp 18 år. En liten, mycket broffsaktiv grupp av ungdomar svarade för 80 % av alla fullbordade bilstölder och 50 % av alla tillgrepp ur motordrivet fordon.

Av de här exemplen framgår det att urtga lagöverträdare oftare än andra gärnirtgsmärt begår brott som drabbar privatpersoner. Samfidigt har polisen tvingats begränsa insatserna för att ingripa mot vardagsbrottsligheten. Många unga lagöverträdare kan därför begå ett stort antal brott och ändå urtdgå upptäckt.

Skadegörelse är, som jag redan nämnt, ett annat vanUgt ungdomsbroff. En vanlig handläggning av ett sådant uppdagat brott är att åklagaren meddelar åtalseftergift i ansvarsfrågan och beslutar överlämna den unge till vård enligt socialtjänstlagen. Def tycker vi är otillfredsställande. Samhällets svar på den unges lagöverträdelse måste vara mera fäst och konsekvent. Från centerns

Prot. 1987/88:138 ia vill vi därför återgå till de tidigare reglerna när det gäller åtalsunderlåtel-
10 juni 1988 s, och det skall ske så srtart som möjligt.

-I-------------- Ert anrtart irtsats som bör prövas rtär def gäller unga lagöverträdare är

Åtgärder mol imga lag- konfrontation. Vare sig den som drabbas av brottet är ert priyafpersort, ett
överträdare företag eller ert offerttlig myrtdighet, är def angeläget aft konfrontera den

uuge med den drabbade.

Samhället bör inte föreskriva någon skyldighet för deu drabbade aft medverka i eu sådan verksamhet. Däremot bör deu uuge åläggas att medverka när den drabbade så önskar, dvs. def skall ske på offrets villkor. Konfrortfafiort skall syfta till aft tydliggöra effekterrta av brottet för lagöverträdaren. Vi tror i centern aff konfronfatiort kan förväntas ha en starkt brottsavhållande effekt, särskilt på unga lagöverträdare. Vi menar aff konfrontation bör prövas i sådana former att resultatet går atf utvärdera. Samhället har bristande insikter i omfattningen av ungdomsbroffslighefen. Detta beror främst på aff de brott där gärnirtgsmanrtert är yrtgre ärt 18 år, dvs. irtfe är sfraffmyrtdig, ej får registreras. Därmed är det infe känt om broffslighetert hos de verkligt unga ökar, minskar eller är oförändrad.

När det gäUer brott begångna av så unga gärningsmän är det självklart viktigt aff ta hänsyn till deu unges omognad. Eu registrering på sedvartligf sätt är därför infe lämplig. Detta innebär dock infe atf samhället helt bör åsidosätta möjligheterna atf följa utvecklingert av brottsakfivifefert hos dertrta grupp. Ett visst fakfairthämtartde bör därför inledas. Registreringen bör dock - med bevarad artOrtymitet för lagöverträdarna - endast omfatta brottstyp och gärrtirtgsmartrtens ålder.

Frårt centerns sida vill vi ha ett förbättrat samarbete mellan polis och andra myndigheter. Vi anser att det finns samarbefsbrister i dag, särskilt mellan poUs och t. ex. socialtjänst och skola. Detta samarbete behöver förbättras, annars kan det få allvarliga konsekvertser rtär det gäller unga lagöverträdare. Def borde vara naturligt för dessa myndigheter aft genast kontakta varandra när någon av dem fått kännedom om sådana brott. Ungdomar måsfe lära sig inse aff våldshandlingar och våldsbrott är frågor som utreds av polis, handläggs av åklagare och prövas av domstol. Def är en del i ert uppfostrande verksamhet som också kan ha en preventiv effekt.

Herr talman! För övrigt vill jag instämma i vad som anförts fråu moderater och folkpartister i deras inlägg artgåertde jourdomstolar för unga, tidsfrister under förundersöknirtg och återgång till fidigare regler om åtalsunderlåtelse. Jag vill därför yrka bifall fill de reservationer centern står bakom. Dessutom kommer vi att stödja reservafion 6, som rör frågan om samhällstjänst.

AnL 15 KARL-ERIK PERSSON (vpk):

Herr talman! Jag vill yrka bifall fill vpk-mofiortert Ju32 puukferrta 1,2,3,4 och 5.

AnL 16 EVA JOHANSSON (s):

Herr talmart! Låt mig börja med att säga atf rtär dert lag vi diskuterar
kommer i fråga för användning, är def i många fall ett tecken på aft andra
32 samhälls- och vuxenåtgärder infe har fungerat på ett bra sätt.

Trygga och harmoniska ungar begår infe brott. Men justifieutskottets betänkande hartdlar om vardagen för mänga barn och uugdomar för vilka vi vuxna, trots atf vi vef aft det är så vikfigt, infe förmår skapa just trygghet öch harmoni.

Def allvarliga är aft de förutsättningar som ges barrt och ungdomar aff tillvarata sina starka sidor på ett posifivt sätt och förverkliga siua drömmar om framfiden skall skifta så mycket. Def har infe alltid med pengar att göra. Pengar är ju infe allt här i livet, även om ert familjs förmåga aff skapa trygghet i ekortomiskt avseertde är väsertflig också för barrtens uppväxtvillkor. Det handlar nog lika ofta om i vilken grad vi som vuxua orkar, har fid och bryr oss om atf ställa upp som förebilder och stöd för de unga.

Föräldrarna är nafurligtvis den viktigaste resursen därvidlag. De står närmast barnet och det finrts både kärtslomässiga och artdra bindningar som fungerar som känslosammauhållaude kitt dem emellan. Men en ung människa lever ju långt ifrån enbart hemma i den egna familjekretsen. Både barrt och ungdomar knyter många kontakter utanför hemmet och def är bra.

I barnomsorgen och skolan finns vuxna som spelar eu stor roll för de flesta ungars fostran. Därför är def viktigt aft de fungerar bra i sina yrkesroller, där just fostran ingår som en viktig del.

Förenirtgslivet är intensivt i vårt land. Infe minst gäller det de unga. Alla uppgifter om alt dageus unga inte engagerar sig i föreningar är fel. Ledarna, både vuxna och ungdomarna själva, spelar också en stor roll som förebilder, arbetskamrater och stöd.

Just föreningscrtgagemartget är ofta dert uuges första egrta val av kontakt. Barnomsorgert och skolan - och för den delen också familjen - väljer ungert ju irtfe själv. Dertrta frivillighef skapar speciella möjligheter fill påverkart och def ställer också höga krav på ledarrta. Det ställer också krav på själva förertirtgcrt atf vara öppert och välkomrtartde för alla som knackar på dörren. Irtgert skall behöva avvisas på grund av resursbrist eller annat. Det är därför av stor vikt aft förertingslivef är starkt och vitalf, generöst och öppet. För aft kunna vara det behövs samhällets stöd av peugar, lokaler och annat.

Den som menar någonfirtg med talet om krafttag mot ungdomsbroffslighe-teu måsfe också vara beredd att ställa upp när det gäller atf skapa den grundläggande tryggheten för alla.

Mert irtfe erts familjert, dagis, skolart och förertingen utgör deu unges hela vuxenkontakt. Det finns en mängd artdra vuxua som spelar ert roll. Grartrtar och värtrter förstås, men också kommersiella krafter som styrs av vuxnas intresse atf tjäna pengar bl. a. på de ungas behov av avkoppling, gemenskap, nöje och att hänga med i modet.

De flesta gör def med stort artsvar och på ett bra sätt.

Men det finns alltför många där just vinstintresset tar över det självklara vuxenansvaret att bidra fill aft fostra de unga till ansvarskännande, trygga och solidariska människor. Jag behöver bara nämna alla de oUka leden i sådana verksamheter som narkotikahartdel och hartdelrt med video och film med rått och härtsyrtslösf våld. Båda dessa hartterirtgar har stor betydelse för de frågor vi diskuterar här i dag och det är infe de unga som står för den hanteringen. De är offer för vuxnas ohämmade vinstintresse.

Det är augelägef att samhället har både instrument och fillräckligt med

Prot. 1987/88:138 10junil988

Åtgärder mot unga lagöverträdare

3 Riksdagens protokoll 1987/88:138-140

Prot. 1987/88:138 10 juni 1988

Å tgärder mot unga lagöverträdare

resurser för aff ingripa mot sådan hanterirtg, som så uppeubart strider mot alla rimliga önskemål om en bra och trygg uppväxtmiljö för våra unga.

Jag vill också utan aft förringa vikten av ungdomsbroffslighefeu varna för atf låta diskussionerna om och fokuseringen på ungdomsvåldef och ung-domsbroffen dölja att vi vuxna står för en betydligt större del av både våld och brottslighet. Def är också angeläget att konstatera atf alkohol- och narkotikamissbruk hänger intimt samman med våld och brott såväl hos unga som hos vuxna..

För att bilden skall bU mer fullständig måste också sägas, att brottsligheten bland de unga, precis som bland de vuxna, handlar om grabbarnas brott - det finns väldigt få tjejer.

Defta iir ett svar till Sven Munkes inledning. Jag reagerade emot atf han sade aff socialdemokraterna anser atf familjen inte skall ha något ansvar, aft skolan inle skall fostra och att samhället inte skall reagera på brott. Vi har precis motsatt uppfaftnirtg. Därvidlag kanske vi kan enas.

Jag tror infe att några lagar med hot om straff eller andra repressalier fillnärmelsevis har så stor nytta med sig som posifiva insatser på t. ex. sådana områden som jag berört.

Trots det behövs regler för hur samhället skall reagera när en uug persort begår lagbrott. Det finns anledning atf ha speciella regler för unga. För jag tror vi är överens om att det i de allra flesta fall, när det rör sig om uuga lagöverträdare, vore förödartde atf behartdla dem som vuxna kriminella. Det skulle Srtarare förvärra deras situafion än hjälpa,dem. Och def har ingert glädje och rtytta av.

Det är i stället kraftfulla och tydliga reakfiouer utformade som ett posifivt stöd, sorti har störst chans att ändra en ung mäurtiskas befeertde. Dessa reakfioner skall bygga på den unge lagöverträdarens och dennes familjs egna förutsättningar. Därför skall samhällets reaktioner i hög grad vara inriktade på stöd, iinte på straff. Det är således främst inom socialtjänsten som arbetet med unga lagöverträdare skall bedrivas.

Utifrån detta har propositionens förslag fill åtgärder mot unga lagöverträdare och senare även skrivningen i betänkandet utformats. ■ Vi i ufskoffsmajoritefen ställer oss bakom propositiortens förslag. Vi har dock velat lägga till ett tillkännagivande om vikten av aft polisen - det är ju ofta polisen som kommer i direkt kontakt med de unga i olika sådana här situationer - skall få nödvändig utbildning. Det kan medverka till att eventuella farhågor om missbruk och misstag när def gäller de nya befogenheterna inte behöver besannas.

Def ställs alltid höga krav på polisens omdöme. Mert def är lättare för polisen att uppfylla de krav som ställs om man får bra ufbildnirtg. Det gäller ju ofta svåra situatiouer med grannlaga awägnirtgsproblem.

• Jag yrkar bifall till hemställan i jusfifieutskottets betänkande 36 och avslag på samfliga reservationer.

Beträffande förslagen i betänkandet förutsätter man atf unga lagöverträdare även fortsättningsvis skall bli föremål för åtgärder, i allmänhet inom socialtjärtsfen och efter beslut om åtalsunderlåtelse.

Av en ung lagöverträdare som beviljas åtalsunderlåtelse skall enligt förslaget affryckligen krävas att han eller hon skall leva skötsamt. Återfall i

brott skall kunrta leda fill att åtalsunderlåtelsen återkallas och att den unge lagöverträdaren ställs inför domstol.

Vidare skall man också kunna ställa större krav på unga lagöverträdare när det gäller atf ställa saker och ting till rätta efter ett brott. Detta tror jag stämmer väl överens med def allmänrta rättsmedvetandet hos både de unga själva och deras föräldrar.

Enligt förslaget skall vårdnadshavare normalt omedelbart underrättas när uugdomar meUan 15 och 18 år skäligert är misstänkta för brott. Detta är vikfigt, också med tanke på föräldrarnas ansvar.

För aff möjliggöra en snabbare reaktion på brott .år åklagarert enligt förslaget vidgade möjUgheter att utfärda strafföreläggande. I syfte att minska handläggningsfiderna i ungdomsmål föreslår man att korta frister införs för socialnämndens yttrande till åklagare eller domstol i åtals- resp. påföljdsfrågan.

Slufligen - och det är viktigt - aviseras det i propositionen om en försöksverksamhet. Det gäller ju att få till stånd en snabbare handläggning av uugdomsmäl. Det är av oerhört stor betydelse att en sådan verksamhet kommer i gång.

Förslagen syftar alltså till snabbare och mera markerade reaktioner från omvärlden på ungas brott. Det är bra både för de unga själva och för samhället.

Trots aff 14 reservationer är fogade till detta betänkande, har vi i utskottet i hög grad varit ense om de viktiga grunddragén i dessa frågor, I många av reservafionerrta hemställer man dessutom om tillkänhagivanden i frågor som fakfiskt redan tagits upp i propositionen och där utskottet i betänkandet redan har tillstyrkt.

Prot. 1987/88:138 10 juni 1988

Straffmätning och påföljdsval m.m.

Överläggningert i defta ärertde var härmed avslutad. (Beslut fattades efter debatten om konstitutionsutskottets betänkande 43.)

Kammaren övergick till aft debattera justifieutskottets betänkande 45 om sfraffmätning och påföljdsval m. m.

StrafTmätning och påföljdsval m. m.

AnL 17 KARIN AHRLAND (fp):

Herr falman! Frågor om sfraffmätning och påföljdsval skulle, precis som det alldeles nyss debatterade betänkandet om åtgärder mot unga lagöverträdare, ha varit mycket lämpliga att ta upp i en större principiell kriminalpolitisk debatt. Vi i jusfifieutskottet har stundom gemensamt önskat oss eri sådan. Eu sådan debatt skulle självfallet också omfatta vissa andra delar av utskottets arbete. Men tiden medger inte detta. Det skulle dock ha varit irtfressant atf föra en sådan debatt, även om dén kanske inte hade blivit så hård. I många kriminalpoUfiska frågor har regeringspartiet på sistone gett efter för oppositionens krav. Vidare tycks inte oenighetert mellan regeringspartiet och oppositionen vara särskilt stor i de frågor som vi behandlar i dag.

Prot. 1987/88:138 10 juni 1988

Straffmätning och påföljdsval m.m.

Syftet med de nya bestämmelserna om sfraffmätrting och påföljdsval, nämUgen aft öka förutsebarheten och enhefUghetert i sfraffrättsskipningen i fråga om sfraffmätning och påföljdsval, kan ju alla ställa sig bakom. När ambitionen med en reform är aff understryka sådana värden som legalifef, likhet inför lagen och proportionalitef, måste vi alla vara positiva fill reformert. Sedart hör det också fill hisforiert att def, eftersom avsikfert mera är att lagsfifta om praxis än att åstadkomma någon större förändring, vore aff ta till överord, om man här talar om någonting särskilt revolutionerande. Vad man gör är ju att man väcker två gamla kapitel i brottsbalken till liv genom nya bestämmelser om gällande praxis. Men jag tycker t. ex. atf def är bra aff förslaget - som lagrådet skriver,- för domstolarnas del innebär atf dessa får anlednirtg aff domskälsvis ge besked om sirt syn på de angivrta faktorer s;om skall irtverka på påföljdsbesfämningert. Def blir trots allt mera klart.

Tidert - som ju alltid jagar oss - medger dock iute att jag far upp förslaget i dess helhet. I sfället inskränker jag mig till att säga några menirtgar om de reservationer som vi i folkpartiet stöder. Det gäller då reservafionerna 1, 4 och 6, som handlar om återfall, villkorlig frigivning och samhällstjänst.

Det är :>vårt, herr talman, att bli riktigt klar över vad regeringen egenfligen vill när det gäller åferfallsirtverkart på straffet. ProposifiortCrt ger på dert punkten endast ett mycket allmänt intryck av osäkerhet och tankar - å ena sidan bör def vara si, å andra sidan bör det vara så. Del rimmar inte särskilt bra med talet om förufsebarhet. Därför har vi funnit skäl att reservera oss bl. a. till förmån för motiorterrta 28 och 802. Vi örtskar ert tydligare och klarare skrivning, i syfte aff visa aff återfall i brott skall bedömas vara en försvärande omständighet vid sfraffmätniugeu. I reservafion 1 finns def en utförlig motivering till vår inställnirtg. Jag yrkar bifall fill dertrta reservatiort.

Fä förärtdringar inom krimirtalpolifiken har, såvitt jag försfår, upprört svenska folket så mycket som halvtidsfrigivningert. Def är för gemerte mart helt obegripligt atf ett års färtgelse i prakfikert bara betyder ett halvt års fängelse. En dom på sex mårtader för samma brott hade förmodligert infe fett sig lika stötande som def nya systemet. Bl. a. därför är def vikfigt - av hänsyn fill respekten för rättsskipningen - aft vi snarast avskaffar halvtidsfrigivning-en. Regeringert har utlovat någonfirtg i dert vägert. Mert så länge vi inte har seff något resultat måsfe vi markera vår irtställrtirtg. Vi i folkpartiet vill, i likhet med certtern, aff det skall finnas möjlighet till villkorlig frigivnirtg efter det att två tredjedelar av strafftidert avtjärtafs. Jag yrkar bifall till reservafiort 4.

Det är mårtga år sedart vi i folkpartiet för första gårtgert motionerade om samhällstjänst. Vi har upprepat detta krav år efter år. Och lika ofta har socialdemokraterna sagt. nej. Men på sistone har vi fått bevittna ett omtänkande. Det är ju bra atf det t. o. rn. har gått så långt att ett arbete i syfte aff införa: samhällstjänst lär pågå inom justifiedepartementet. Ett ertigt utskott konstaterar i betänkandet aff jusfifieminisferrt på sertare tid har förklarat :!ig se positivt på införandet av samhällstjänst. När justitieministern blir positiv, blir också socialdemokraterna i riksdagen def - för fidigare var de inte posifiva. Def här är gartska avslöjartde rtär det gäller självständigheten inom socialdemokratin! Men för närvarande har vi,bara så aft säga eu halv

Straffmätning och påföljdsval m. m.

justitieminister, och om dennes inställning fill samhällstjänsten vet vi infe ett PrOt, 1987/88:138 dugg. Därför finner jag def särskilt angeläget atf understryka vad som står i 10 juni 1988 reservation 6, där vi i de borgerliga partierna kräver aft regeringert snarast lägger fram ett lagförslag. Jag yrkar bifall fill reservafion 6.

Till sist, herr talmart! Defta är dert sista debatfert om jusfitieutskottets ärenden under denna riksdagsperiod. Några av ufskottets ledamöter ställer inte upp för äterval. Därför är def mig en kär uppgift atf avsluta mitt anförartde i positiv artda. Det gör jag, rtär jag på hela utskottets vägnar tackar Hans Petersson i Röstånga, Hans Petferssson i Helsirtgborg, Helge Klöver, Arne Svertssort och Svert-Olof Nordlund för både goda debattinsafser och gott kamratskap under-den fid de varit ledamöter i utskottet. Det hör till villkoren, mert också till charmert med polifik, att vi irtte aUfid är ertiga. Mert del hör också fill villkorert och charmert Ipolitikert att vi i debattert kart skilja på sak och person. Vi respekterar varandra, och vi hyllar def goda kamratskapet, även om vi infe alla fillhör samma parti. Alla de fém som lämnar oss har varit goda represerttartter för dert firta kamrafartda som är ett livsvillkor i ett utskott, som i så stor utsträckning måste ägna sig åt de olyckliga sidorna i samhället. När jag säger tack till alla de avgående kamraterna vet jag, herr falman, atf irtgeri begär repUk, för i det facket irtstämmer utskottets ledamöter av alla parfifärger.

Å utskottets vägnar vill jag också säga efftack fill talmannert, för att hart Urtder många år tålmodigt och säkert har lett våra debatter.

AnL 18 BJÖRN KÖRLOF (m):

Herr talman! Jag skall inte upphälla mig vid de moderata reservationerna och gå igenom dem var och en för sig, utan fa upp några principiella frågor om straffrätten och det principförslag som vi har fått från regerirtgert.

Def förekommer ofta i dert krimirtalpolitiska debatfert ert egertdomlig sammanblandning av straffrättens normbildande funktiort - rtota bene infe straffets sociala funktion - med socialpolitikens preventiva eller rehabiliterande funkfiort. Sfraffrätterts rtormbildartde fuukfion är och borde vara uppenbar i ett system där staten är ansvarig för landefs irtre frid. Det firtrts tydliga och klara samband mellan upprätthållandet av en straffrätt och irtdividerrtas befeertde. Def måste stå klart atf def allmärtrta medvetartdet om upprätthallartdet av ert straffbestämmelse - irtfe nödvärtdigtvis def särskilda, konkreta straffet - ligger i bakgrunden och arbetar mot kriminaliteten. Det konkreta straffets positiva normbildrtirtgsmässiga betydelse är i överertsstäm-melse med defta irtgerttirtg artrtat ärt ett uttryck för straffrättert i funkfion, i kraft, ett uttryck för straffrättens konfirtuerliga giltighet.

Vad är gruudert för atf upprätthålla straffrätten i dertrta mertirtg? Irtget artnat svar kan ges ärt aff iipprätthållartdef av straffrättert är rtödvändigt för aft samhället och medborgarna irtfe skall bryta sammart uuder deu otrygghet och anarki som en otyglad brottslighet kommer aff leda fill. Vi har en straffrätt kort sagt för att samhället sådant vi känner det skall överleva.

Den beskrivrta sammariblartdnirtgert uppstår geuom aft rrian totalt bortser
fråu att det riktiga normbildrtirtgsrnässiga funkfiortssäffet hos straffrätten rör
miljoner medborgare i samhället och infe de få som drabbas av straff. Med
detta synsätt är def nödvärtdigf af t överväga hur mau kart förhirtdra de mårtga 37

Prot. 1987/88:138 människorna från att begå brott, vilket är straffrättens funktiort, och det blir
10 juni 1988 ert huvuduppgift att se till att utdömande av straff utformas så aff denna

I funktion inte misslyckas. Denna funktion är beroende av sfraffsräffssyste-

r jf a ning oc pa- förmåga att hos alla medborgare inpränta idén eller normen om det
• ■' ■ ' straffbara beteendets absoluta otillåflighef. En förutsättning för def är i sin

fur atf reaktionen uppträder som en regelmässig konsekvens av det otillåtna beteendet. Bara på det sättet kommer beteendet att förkastas som typbeteende, dvs. utan någon möjlighet att urskulda eller berättiga def med uågot resonemaiug som har atf göra med lagbrytarens individuella moral eller sociala sii:uation. Genom det regelmässiga upprätthållandef av straffrätten, framträder straffet för det allmänna medvetandet som en nödvändig och icke en endast möjlig konsekvens av brottsligt beteende. Jag tycker aft det är viktigt att understryka denna regelmässighet i upprätthållandet av straffrätten. Där kommer vi in på det som har att göra med legaUtet, förutsebarhet och konsekvens. Det är det som detta betänkande i allra högsta grad handlar om.

Enligt det förslag som vi nu diskuterar skall i brottsbalken irtföras ett nytt kapitel som gäller de allmänna grunderna för straffmätningen. I ett annat nytt kapitel skall valet mellan olika påföljder regleras. Detta är principiellt mycket viiktigt.

Vi finner från moderata samlingspartiets sida aff flertalet förslag i proposifionen är väl avvägda, och att de innebär en klar förbättring av def allmänpreventiva synsättet. Av särskilt intresse är att den nya ordnirtgen kart leda till ökad förutsebarhet och ökad enhetlighet, bl, a, genom aft några försök fUl prognoser angående den tilltalades framfida rehabilitering i princip inte skall äga rum, i samband med själva straffmätningert, Propositiorten är baserad pä det arbete som har utförts av fängelsestraffkommitfén, I propositionen berörs inledningsvis det fortsatta arbetet med det material som har framtagits av fängelsestraffkommittén.

Departementschefen uttrycker sin tillfredsställelse över den enighet som har uppnåtts inom kommittén och gör gällande atf samtliga i kommittén representerade politiska partier "har enhälligt ställt sig bakom de grundläggande synpunkterna när det gäller frågorna om straffsystemets syfte, grunder och utformning i stort. Med något undantag förekommer skUda åsikter endast i detaljfrågor," Departementschefens beskrivning av den samsyn som råder mellan de poUtiska parfierna i .principieHa kriminalpoUfiska frågor är trots detta inte helt korrekt. De ledamöter som representerade borgerliga parfier avgav reservationer, vilka i åtskilliga principiellt viktiga frågor redovisade en annan uppfattning än majoritetens. Så är särskilt fallet med den moderata reservationen,

I den nämnda reservafionen framhöll våra representanter aft straffsyste
met måste utformas mot bakgrund av den fakfiska broffsutvecklingert och
dert allmänna opinionens uppfattning. Mot bakgrund av den starka ökning av
brottsligheten som inträffat under senare decennier underströk den modera
ta reservanten att allmänpreventiva hänsyn måste väga tungt då påföljder för
brott bestäms. Detta skulle nödvändiggöra bl.a. möjligheter fill strängare
straff för den lilla högaktiva gruppen av vanebrottslingar samt att fängelse
38 skall behållas som en normalpåföljd för ett stort antal brott, för vilka

kommitténs majoritet i stället föreslog böter.

Som framgår av remissutlåtandena har de moderata ståndpunkterna artgåertde allmärtpreventionens betydelse och möjligheten aff döma återfallsförbrytare strängare vunnit starkt gensvar. I någon utsträckning har detta påverkat även propositionens utformning. Men, som jag strax kommer till, förslagen från regeringen angående påföljder för återfallsförbrytare är helt ofillräckliga.

Det finns ytterligare en punkt som jag vill beröra. Jusfifieminisferrt finner vidare anledning att deklarera atf det inte är meningen att det samlade resultatet av behandlingen av fängelsesfraffkommitténs förslag skall leda fill rtågra gerterella förlärtgningar av de fakfiska artstalfstiderna. Detta uttalande görs mot bakgrund av att det i propositionen förutskickas att den så hårt krifiserade s. k. halvtidsfrigivningen skall avskaffas. Detta skall nu alldeles uppenbart gå till på det sättet, om jag förstår justitieministern: rätt, atf samtliga fängelsestraff generellt förkortas kraffigt. Vi vill frän moderat sida redart i detta sammanhang klargöra atf detta är oacceptabelt. Def är infe rimligt aff officiellt sänka straffen, då broffslighetert har den höga nivå som för närvarande är fallet, och vi menar att det avgjort inte är i överensstämmelse med det allmänna rättsmedvetandet.

Herr talman! I vår parfimofiort har den moderata synert på kriminalpolifi-kert utvecklats uärmare. Jag skall bara kortfattat avsluta detta artförartde med att säga rtågra ord om dert.

Strafflagstiffningert skall ge uttryck för grurtdläggartde normer i mänsklig samlevnad. Skyddet för enskildas liv, hälsa och egendom skall tillmätas avgörande betydelse, tillika med skyddet för vitala statliga och allmänrta funkfioner. Denna lagstiftning skall syfta till en långsiktig moral- och normbildande verkan. Föräldrar och skola skall ha ett särskilt ansvar för atf dessa normer förmedlas tUl barnen.

Allmänprevertfion måste i högre grad prägla kriminalpolifiken. En modern fillämpning av allmänprevention behöver inte nödvändigtvis vara förbundert med vare sig "hårdare tåg", eller stränga och långa straff. Men det är viktigt att en reaktion verkligen inträffar på brott och aft den är kortsekvertf.

I strafflagsfiftrtirtgert skall eftersträvas aft gärning och påföljd står i ett klart samband med varartdra - irtte gärning och gärningsmart.

Uppfäcktsriskerrta måste öka genom aft de rent polisiära resurserua förstärks. Upptäcktsriskerna kan öka också genom större vakenhet och kurage hos enskilda medborgare när det gäller atf ingripa mot brott och aff underlätta polisens arbete. Medborgare som kommer fill polisens hjälp måste kärtrta ett-starkt stöd från def allmänna.

Det måsfe stå klart för allmärihefen att def helt övervägande antalet brottsliga gärningar beivras och atf brottsoffren skall hållas skadeslösa.

Tidert mellan brott och def allmännas reaktion, exempelvis verkställighet av påföljd, måste nedbrirtgas. Särskilt angeläget är detta beträffande unga lagöverträdare.

Herr falman! Meddet anförda yrkar jag bifall fiU samfliga reservafioner som har undertecknats av moderata ledamöter.

Prot. 1987/88:138 10 juni 1988

Straffmätning och påföljdsval m. m.

Prot. 1987/88:138 AnL 19 ELVING ANDERSSON (c):

10 juni 1988 Herr talman! Ett arttal reservafiorter är fogade vid detta betänkande.

', ~ Några av dessa är underteckrtade av certferparfiledamöfer. Reservatiorterrta

•" ° 1, 4, 6 och 7 har vi urtderteckrtat fillsammarts med artfirtgert ledamöter frårt

' ' ' ■ folkpartiet eller ledamöter frårt folkpartiet och moderata samlirtgspartief.

Det finns ingen anledning för mig aft upprepa def som Karin Ahrland och

Björn Köilof har artförf i dessa delar, utau jag rtöjer mig med aff irtsfämma i

det.

I frågart om samhällstjänst vill jag dock understryka att vi från certterrts sida mycket klart uttalar att def infe finrts något sådant behov av att ytterligare avvakta erfarenheter från bl.a. Danmark som utskotfsmajorite-tert hänvisar fill. De erfarenheter som redan har redovisats internationellt ger så klara besked om att stora fördelar är förenade med påföljdssystemef samhällstjänst aff vi örtskar atf detta srtabbt skall irtföras också i Sverige.

Centerrt står ertsam bakom reservationerna 8 och 9. Reservation nr 8 haudlar orn eftervården och utveckling av olika behandlirtgsmefoder. Defta är irtgert ny fråga. Dert bereddes även i ett fidigare betänkartde, som behandlades här i kammaren för några veckor sedan.

Reservafion 9 handlar om straffskärpning för vissa våldsbrott. Vi är medvetna om aft def i regeringskansliet pågår en översyrt av straffskalorrta, mert vi tycker aft def firtus skäl att med anledrtirtg av detta redan nu göra ett klart uttalande från riksdagen om hur vi ser på dessa frågor, så att vi kan få ett regeringsförslag som motsvarar de önskemål som vi har. Vi vill alltså ha ett sådant uffalaude om sfraffskärpuirtg för vissa typer av våldsbrott som redovisas i reservafiort 9.

Herr talmart! Med härtvisrtirtg fill defta yrkar jag bifall fill reservafionerrta 1, 4, 6, 7, 8 och 9.

AnL 20 JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talmart! Detta är - dess bättre, vill jag väl säga - dert sista proposifiortCrt med Artrta-Greta Leijorts sigrtafur som riksdagert behartdlar. Alldeles oavsett defta är det vårt partis förhopprtirtg och ocksä ert självklar del av vår politiska strävan atf försöka medverka till atf det efter valet i september finns en socialdemokrat på justitieminisferposfen. Helst vill vi naturiigtvis se eu socialdemokrat som arbetar med dessa frågor i Lennart Geijers anda.

Vår irtställrtirtg i dert kortkreta frågart är dert aff vi helst hade sett aff de frågor som här är aktuella hade behandlats i ett mer övergripande perspekfiv och aff man då också hade kunnat få en mer genomgripande principiell och gärna ideologisk diskussion, som tar hänsyn till sammanhangen mellan strafflagstiffningert, behartdlingsmefodikens utveckling och eftervårdens problem. Vi vill naturligtvis se en sådan diskussion, som otvivelaktigt ändå måsfe komma, på grundval av de tankegårtgar som känrteteckrtar 1974 års kriminalpolitik.

Vi är - som jag har sagt flera gånger - inte anhängare av deu litet uniforma

och ytliga principert atf gärningen under alla omstärtdighefer skall vara def

som dominerar och som står i centrum vid påföljdsbedömningen. Det kan

40 dock icke ljugas bort dels att människor i vårt samhälle lever uuder mycket

olika omständigheter, dels atf vi lever i ett klassamhälle. Därför står en flexibilitet i päföljdsbestämnirtg och rätfskiprtirtg också i övercrtssfämmelse med de gamla klassiska domarreglerrta, ertligt vilka straffet skall syfta till märtrtiskarts förbättring;

Med dessa få ord, herr talman, vill jag yrka bifall till vpk-motionerna Ju30 och Ju510.

Prot. 1987/88:138 10juni 1988

Straffmätning och påföljdsval m. rn.

AnL 21 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Herr talman! En vikfig förutsättning för aft allmänhetert skall kärtrta förfroertde för rättssystemet är aff påföljderrta är begripliga och framstår som rättvisa och rimliga. Def är då också viktigt aff prirtciperna och grunderrta för hur ert påföljd bestäms deklareras pä ett klart och entydigt sätt. Detta är en vikfig uppgift för våra domstolar. Men jag tror också aff vi lagsfiffare har ett stort ansvar för detta. Kraven på legalifef och på förufsebarhet gör sig gällande inte bara i fråga om gränserna för def straffbara området utau också uär det gäller hur påföljden skall bestämmas i det ertskilda fallet.

Det lagförslag som riksdagert rtu behaudlar innebär aff vi för första gångert kart få ert sammarthängartde och kortsekvent reglering av ett av de viktigaste områdena inom straffrätten. Def är mot den bakgrurtdert som detta lagförslag frårt principiell synpurtkt är av mycket stor vikt.

De rtya kapiflert i bröftsbalkert om sfraffmätnirtg och påföljdsval innebär
aff grunderna för sfraffrättsskipningen blir mera öppna och begripUga för
folk i allmänhet. Domsfolarrta kommer pä ett artrtat sätt än nu att bli tvungna
atf i tveksamma fall motivera sina sfällrtirtgstagartdert i förhällartde till de
allmärtrta regler som gäller. Såväl försvaret som åklagarsidart får nya
möjligheter att argumentera i påföljdsdelen. På sikt förbättras möjligheterna
till en större erthetlighef och förufsebarhet i räftslillämpningert. För egert del
är jag övertygad om atf detta kommer att stärka förtroendet för rättsväsendet
- ett förtroende som är ert rtödvärtdig förufsättrtirtg för ert hög allmärt
laglydrtad. ...

Det är tillfredsställande att fängelsesfraffkommitténs betänkande, som ligger fill grund för det förslag som vi rtu har aff ta sfällnirtg till, har utarbetats uuder mycket bred politisk enighet. De rtya reglerrta om sfraffmätrting och päföljdsval är av prirtcipiellt stor betydelse. Mert det är viktigt aff slå fast att de irtte är avsedda aft på något grundläggartde sätt förändra inriktningen av den praxis som våra domstolar tillämpar i dag. Detta är infe någon tillfällighet. För närvarande saknas visserUgert ert direkt lagreglerirtg, mert det innebär inte att beslutsfaftartdef skulle vara helt godtyckligt ellei-sköusmässigt. Domstolarnas påföljdspraxis grundar sig till stor del på rtedärvda rättsprinciper - principer som också har en stark förankrirtg hos allmänheten. Proportionalitef och räffsUg likabehandlirtg är redart rtu vikfiga ledstjärnor i dömandet. Avsikten med de nya reglerna är infe att bryta med sådana principer utan atf stärka deras ställning. Det har därför varit naturligt aff beakta domstolarnas praxis vid utformuirtgert av def rtya regelsystemet.

Två artdra frågor rörande påföljdssystemef är för närvarartde föremål för behandling inom jusfifiedeparfemertfet. På gruudval av färtgelsestraffkom-mittérts förslag ses straffskalorrta över irtom bröftsbalkert i dess belhet och inom all vikfig specialsfraffrätfslig lagstiffnirtg. I def sammarthanget prövas

Prot. 1987/88:138 10juni 1988

Straffmätning och påföljdsval m. m.

också en framtida reglering av den villkorliga frigivningert.

Jag vill i sistnämnda hänseende hänvisa fill utskottets uttalande på s. 37 i dess betänkande att en övergång från halvtidsfrigivning till ett annat system för villkorlig frigivning, exempelvis ett "två tredjedels-system", infe kan ske utart en samtidig ändring av straff skalorna. En sådan övergång får infe innebära att strafftiderna förlängs.

Den andra fråga som bereds inom justitiedepartementet är ett förslag om införande av s. k. samhäUstjänst, Jag vill tUl Karin Ahrland i det avseendet säga att det arbetet är i full gång inom jusfifiedeparfemenfet.

Jag viU, herr talman, yrka bifaU till utskottets hemstäUan, men jag viU också avslutningsvis hänvisa till en annan skrivning i utskottsbetänkandet, på s, 32, som jag tror har mycket stor betydelse i det avseende som Jörn Svensson tog upp. Utskottet skriver: "Också enligt utskottets mening förtjänar det således att slås fast att fängelse inte är en effekfiv metod att motverka brottslighet och att fängelse normalt även i övrigt har negativa följder för de dömdas sociala rehabilitering, Def finns därför starka skäl att också i fortsättningen slå vakt om de humanitära värden som präglat de senaste decenniernas kriminalpolitiska utveckling och som bl, a, tagit sig uttryck i en strävan att i möjligaste mån begränsa användningen av frihetsberövande påföljder och nedbringa tiden av de enskilda påföljder av defta slag som ändå måste dömas ut."

Jag tror, i likhet med Jörn Svensson, atf det är av oerhörd vikt att vi på ett bättre sätt äu hitintills börjar diskutera innehållet i de påföljder som döms ut. Det gäller åven innehållet i fängelsestraffen, det gäller behandlingsmetoderna på anstalterna, och det gäller frivårdens resurser och organisation. Det är ett område som jag tror kommer att vara oerhört viktigt under de följande årens kriminalpolitiska reformarbete.

AnL 22 EiANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Propositionen bygger på fängelsestraffkommitténs betänkande. Förslaget i betänkandet berör alla delar av brottsbalken. I betänkandet behandlas vidare villkorlig frigivning, bötesstraffet och påföljden överlämnande fill särskild vård. Kommittén har också föreslagit en total översyn av samtliga straffskalor i brottsbalken och i de oftast tillämpade specialstraff-rättsliga författningarna. SlutUgen föreslog kommittén en i stora delar ny reglering av bestämmelserna för påföljdsvalet och straffmätningen. Kommitténs förslag bör ses som en helhet vad gäller reformering av straffsystemet. De olika förslagen betingar eller har anknytning till varandra. Det skulle därför, enligt min mening,- ha varit önskvärt om en reform beträffande straffmätning och påföljdsval hade kunnat samordnas med överväganderta i fråga om de återstående delarna av fängelsestraffkommifténs arbete.

Proposifionen rör påföljdsval och straffmätning och vissa andra smärre frågor. Kommittéförslagen har ett direkt samband med exempelvis regler som rör straffmätning och villkorlig frigivning. Något konkret förslag om villkorlig frigivning finns inte i propositionen, även om det görs ett principuttalande. Departementschefen anger också att ett mera slutgilfigt ställningstagande till återfallsproblemafiken måste anstå. Frågan om återfall kommer därför tyvärr att behandlas i två olika omgångar.

Remissyttrandena hade delvis kunnat bU av annat slag om denrta tudelning Prot. 1987/88:138
hade varit bekant. 10 juni 1988

Straffmätning och påföljdsval m. m.

Den slutliga beredningen inom departementet av kommifférts förslag beträffande straffskalorna, villkorlig frigivning och förslagen om bötesstraffen, beräknas föreligga under hösten 1988.

En reform på detta område är så viktig att vissa mindre dröjsmål skulle ha uppvägt nackdelarna av behandlingen av frågan i sak i ett sammanhartg.

Lagrådet konstaterar att avsikten infe är att åstadkomma någort allmärt förärtdrirtg irtom tillämpad praxis.

Lagrådet mertar därför att def föreslagna systemet kan sägas inrtebära aft gammalt vin hälls i nya läglar. Riksåklagaren talar om kejsarens nya kläder.

Kommitténs inställning var att de strävanden att begränsa användrtirtgen av frihetsstraff, som kännetecknat det kriminalpoUfiska arbetet alltsedan brottsbalkens fillkomst, skall fortsätta. Kommittén fann inte något belägg för atf en hög nivå på straffet skulle medföra en lägre brottsrtivå i samhället och irtte heller minska den straffades benägenhet att begå nya brott. Jag delar denna uppfattning.

Kommitténs vilja att sänka straffnivån kommer fill uttryck på flera sätt men främst vid straff skaleöversynen, som inte behandlas nu, Förmögenhefs-broffert värderas ned, medan brott mot person och brott mot miljö med rätta värderas upp.

Propositionen skall inte leda fill några generella ökningar av de fakfiska artstalfstiderna. Men def är inte heller fråga om atf aUmänt sett åstadkomma, som det står i propositionen, "mildare straffbedömning än den som nu förekommer".

Den uppfattning som kommittén gett uttryck för i denna del är välgrundad och bör komma fill uttryck i den slutliga behandlingen av kommittéförslagef.

Kommittén finner vidare att det för att kunna uppnå effekter på brottsligheten i stort skulle krävas en så kraftig ökning av fängelsestraffets användrtirtg att det vore oförenligt med svensk rättstradition. Dessutom talar de skadeverkningar på de intagna som då kunde förväntas mot en sådan öknirtg och skärpnirtg av fängelsestraffen.

Brottsförebyggande rådets och kriminalvårdsstyrelsens uppfattning om aft en ökning och skärpning av fängelsebruket inte skaU genomföras, anser jag skall komma till uttryck vid den slutliga behandlingen.

För att uppnå effekter på brottsnivån i samhället krävs andra åtgärder, t. ex. atf upptäcktsrisken förstärks och att andra brottsförebyggande åtgärder, vidtas.

De föreslagna reglerna om återfall är betydligt mer långtgående än kommittén föreslagit. På s. 50 i propositionen anger departementschefen atf genom skärpta reaktioner kommer också inkapaciteringseffekter aft erhållas utan atf ingripandena i def enskilda fallet sker på sådan grund.

Inkapacifering bör över huvud taget inte läggas till grund för påföljdsbe-sfämning i brottsbalken.

Kommitténs förslag om återfall bör beaktas vid den slutliga behandlirtgert.

De flesta återfallen i brott - 70-80 % - sker redan under det första året
efter frigivningen. Ur rehabiliteringssynpunkt är det angeläget aft den
dömde irtom en ur hans eller hennes synpunkt inte alltför avlägsen framfid fill 43

fullo verkställt sitt straff.

Prot. 1987/88:138 10 juni 1988

Riksdagens arbetsformer

Behandlingsideologirt, som har sitt ursprung i ett individualprevertfivt tänkande, har i vårt land bidragit fill humauiseringen av kriminalvårdert och har också varit en bidragande orsak till utvecklingen av alternativa påföljder.

En fokusering på brottets svårhef och förkasflighef i stället för på brottslingens individuella förhållanden medför en påtaglig risk för atf brottets svårhef i praktiken också inverkar på hur påföljden verkställs. I rätfstillämpnirtgert har dert dömdes persortliga förhållartdert och möjligheter medfört att domsfolarrta kunnat välja påföljd som varit fill gagn för den dömdes fillräffaförande och anpassning i samhället.

Det är viktigt att lagen uppfyller rimliga krav på rättvisa, klarhet och förufsebarhet, men regelsystemet i fråga om påföljdsbesfämnirtgert måsfe också irtrtehalla godtagbara möjligheter fill rimliga individuella hänsyn.

Millimefeirätfvisa kan aldrig uppnås. Def går infe aft få närmast matematiskt rättvisa straff i varje särskih fall, Samma straff innebär inte heller samma lidande för olika personer. Jag vill därför understryka aff individuella hänsyn måste kunuEi tas vid sfraffmätnirtg och påföljdsval.

Till sist: Den samlade effekten av reformerna får under inga förhållaUden bli eu allmän skärpnirtg i räffsfillämprtirtgert vad avser påföljdsval och straffmätrtirtg. Ävcrt om således en samlad reform varit aff föredra, nöjer jag mig i detta sammanhang med atf göra de uttalanden om inrikfrtirtgen av def fortsatta arbetet som jag nu har redovisat.

Med detta anförande - under vilket förste vice talmannen övertog lednirtgert av kammarens förhandlirtgar - var överläggnirtgert i ärendet avslutad.

(Beslut fattades efter debatten om konstitutionsutskottets betänkartde

43.) ' - .

Kammarein övergick till att debattera konsfifutionsutskoffefs betänkartde 43 om riksdagerts arbetsformer.

Riksdagens arbetsformer

AnL 23 ANDERS BJÖRCK (m):

Fru talman! Atf så här i riksdagens sista skälvande mirtut dra upp eu stor .debatt om de rnånga frågor som behandlas i konsfitufionsutskottets betänkande 43 om riksdagens arbetsformer låter sig knappast göras. Får jag ändå säga, fru talman, aft det skett ett flertal förändringar av riksdagsarbefet och arbetsformerna under den gångna treårsperioden. Mycket av reformarbetet har initierats av KU. Jag vill gärna ge en eloge i detta avseende fill utskottets ordföraude Olle Svenssort, som visat arbefsformsfrågorna stort irttresse och som ofta varit beredd aft medverka fill kortkreta förärtdrirtgar fill def bättre.

Nu gäller det emellertid frågor som har miudre att göra med enskilda riksdagsledamöters arbetssituation och mera med riksdagens organisation. Här behandlas också frågan om konfrollmakfen.

I likhet med folkpartisterna i utskottet tycker vi moderater atf def finrts artledrtirtg att se över frågart och överväga eri överflytfnirtg av huvudmanna-

skåpet för deu stafiiga revisionen till riksdagen. Jag ber aff få yrka bifall till reservafion 2. .

Befräffartde utskoffeus sammansättning vill jag understryka vikten av aff nuvarande regler infe ändras. Den totalproportionalifet som förespråkas bl. a. av vpk måsfe avvisas. Jag ber aff få yrka bifall till reservafion 3.

Fru falman! Vi har i vår förfaffnirtg ett dåligt minorifefsskydd. Det är rimligt aff minorifeterts rätt stärks i olika avseertdert. I reservafiort 5 krävs aft ert utskoffsmirtoritet skall ha rätt aff begära lagrådsgransknirtg. Jag ber atf få yrka bifall till denna reservation.

Vad sedan gäller beredrtirtgert av de alkohölpoiitiska frågorrta menar vi moderater att en överflyttning från skatfeutskoffet fill socialutskottet iute bör komma i fråga. De här frågorna är mycket komplicerade och bör behandlas i ett och samma utskott. Den nuvarartde ärertdefördelrtingen är fillfredsställande. Jag ber att få yrka bifall fill reservation 8.

Fru talman! Ett antal frågor skjuts fill hösten. Det finns anledrtirtg aff återkomma fill dessa. Def finns på grund av inträffade härtdelser artledrtirtg att ta upp ert fråga, som jag här vill nämna något om. Det gäller hur kallelse fill riksdagsutskott skall ske. Riksdagsordningen 4 kap. 11 § 1 mom. stadgar atf utskott sammanträder på kallelse av ordföranden. Ordföranden kau alltså säga uej om han eller hon t. ex. av poUtiska skäl vill förhindra aff ett utskotts sammanträde kommer till stånd.

Vad gäller kammaren däremot kan en tredjedel av riksdagerts ledamöter tvirtga fram ett exfrainkallande av hela riksdagert uuder t.ex..sommartid. Däremot kan en tredjedel av ett utskotts ledamöter iute få en halssfarrig ordförande atf ta reson.

Def som nu förvägrats opposifionen, nämligen aft konstifufionsufskoffet skall få sammanträda i sommar bl. a. med anledning av Ebbe Carlsson-affären, ger anledrtirtg till ert ordenfiig funderare. När de fre borgerliga parfierna utsätts för en sådan behandling i konstitutionsufskoffef finns def anledning atf reagera. Vi bör snarast ändra tilläggsbestämmelsen i riksdagsordningen så aft en minoritet, förslagsvis en tredjedel, ges rätt att påfordra sammanträde. Det är helt enkelt nödvändigt efter vad som har inträffat.

Får jag avslutningsvis, fru talman, säga atf jag vill vädja fill Olle Svenssort här och nu aff ta frågan om utskottets arbefe ,uuder sommaren fill omprövning. Riksdagens och konstifufionsufskotfets anseende vinner infe på att mart irtte ens kan komma, överens om huruvida utskottet skall sammanträda eller ej för aft granska en fråga som är av stort intresse för hela folket. Olle Svenssort har i sin egenskap av utskottets ordförande här ett stort ansvar. Jag hoppas aff han skall fa def för sirt egert skull och för utskottets anseertdes skull.

Prot. 1987/88:138 10 juni 1988

Riksdagens arbetsformer

AnL 24 BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talmart! I går såg jag den avgående falmanrtCrt Irtgemuud Bengtsson i TV, Han stod på riksdagens pressläktare och blickade uf över eu nästan.tom kammare, ungefär som i dag. Det är infe bra, sade hart. Hart sade också aff det är tråkigt för den som talar. Vad falaren säger.kan ju infe väcka anklang.

Vi har fråu folkpartiets sida genom Daniel Tarschys föreslagit aff vi på försök skulle anordrta frågestunden och interpellafionsdebatter i första- eller

Prot, 1987/88:138 I0junil988

Riksdagens arbetsformer

andrakammarsalen. Lokalers utformning och rummets betydelse för mänskliga upplevelser har stor betydelse. Det finns ju en hel vetenskap bara om defta område. Jag tycker att riksdagen skulle utnyttja denna kunskap för att försöka få litet mer atmosfär kring debatterna. Jag vet att det är riksdagsmännens kunnighet och villighet att ställa intressanta frågor och driva en spärtrtande debatt som är avgörande för återförandet av intresset mot riksdagen som politiskt centrum. Varför skall man avhända sig den extra stimulans som det kan innebära att använda mer gemytliga och kontaktska-partde lokaler? Det förstår jag inte. Tekniskt går det att ordna, det har jag kontrollerat. Jag yrkar bifall till reservation 7.

Fru talman! Det vi upplevt de senaste dagarna i denna kammare är argument nog för att med kraft söka arbeta efter de förslag som konsfitutionsufskottet nu kommer med. Det är inga drastiska förslag, mert de kart bidra till att vi får en jämnare arbetsbelastning över året och att vi på sikt kan avskaffa kvällsplena över huvud taget, utan att riksdagsmännen utanför Stockholm skall behöva vara mer i Stockholm än nu.

Ett förslag i utskottet att permanent lägga frågestunderna pä fredagen har vi bestämt motsatt oss, Def kan inte vara rimligt aft en riksdagsmans möjlighet aft få svar på en fråga skall vara beroende av om hon eller han kan vara i Stockholm på fredagen. Det betyder inte att det är bra som def är nu, Def skulle kianna bli bättre om vi lade frågestunderna som de var tidigare till kl. 12.00 på torsdagen. Om jag har förstått rätt hänger det nu på regeringens inställning cim det blir så. Jag tycker att det är parlamentet som skall bestämma sina arbetsformer.

Även i ett annat avseende strular regeringert: dert använder inte sin möjlighet alt informera riksdagen i vikfiga frågor. Så fort regeringen har något aft meddela kallas def i stället fill presskonferens. Def har även inträffat aff statsråd, som skall komma till riksdagen och informera om ett viktigt beslut, först har hållit en presskonferens. Inte undra på aft det är tomt på pressläkfarna och aff intresset för pariamentet viker! I detta avseeude har de öppna utskottsförhören betytt mycket. Det är min önskan och konsfitu-fionsutskoffets atf fler utskott skall ordna spännande och inträngande granskningar och utvärderingar. Låt den avundsjuka mot konstitutiortsut-skpttef som ibland framskymtar i korridorerna sporra fill spärtrtande uppslag.

Denna uppgift hänger samman med att riksdagen ju inte bara är ett beslutande organ utan också ett kontrollerande organ. Def gäller naturligtvis alla riksdagsmän men inte minst oppositionens. Folkpartiet lägger stor vikt vid riksdagens kontrollmakt, I konstitutionsutskottet har jag föreslagit flera reformer för att effektivisera vårt granskningsarbete. Ett av dem är synnerligen aktuellt i dessa dagar. Vi skulle kunna ta upp ärendert till granskning löpande vid behov, inte bara en gång om året framåt vårkanten. Jag tror aff socialdemokraternas och vpk:s vägran att befatta sig med Leijortaffären före valet skadar KU:s anseende. Jag förväntar mig att socialdemokraterna tar sitt förnuft till fånga och kallar till sammanträde, när regeringens handlingar kommer in till utskottets kansli. Statsministern har ju utlovat aff det skall ske skyndsamt och före valet.

Vi har också föreslagit att riksdagens revisorer skall omorganiseras och att betydande resurser skall överföras från riksrevisionsverket. Det är riksda-

gen, inte regeringen, som borde vara granskare av hur våra myndigheter, Prot. 1987/88:138

lagar och trygghetssystem fungerar i praktikert. Av egen erfarenhet vef jag 10 juni 1988

aft kritiska synpunkter från riksrevisionsverket i regeringskansliet ofta möts 7 T-

med en försvarsattityd och ett solidariserande med den kritiserade myndig- *

heten, Def är inte bra för ett nödvändigt förnyelsearbete. Jag yrkar bifall fill

reservafion 2.

Till sist, fru talman, vill jag ta upp en fråga som har brutits ur detta betänkartde därför att förvaltningsstyrelsen på gruppledarnas förslag har tillsatt en särskild arbetsgrupp. Det gäller servicen till riksdagsmännen,

I dag på morgonen har moderaterna, folkpartiet, centern och vpk voterat mot socialdemokraterna om att be utbildningsdepartementet ställa sina lokaler till förfogande för riksdagen tidigare än planerat. Anledningen är att vi då snabbare successivt kan utöka sekreterarservicen till ledamöterna. Detta motsätter sig socialdemokraterna, därför att mart vill ha en lång och utdragen planeringstid för användningen av lokalerna och därför att omsorgen om utbildnirtgsdepartementets bekvämUghet är större än om riksdagsmännens möjligheter att arbeta effektivt.

Jag är mycket besviken över att socialdemokratiska riksdagsmän tycks känna större lojaUtet med kanslihustjänstemän än med sina kolleger i denna kammare. Jag vill inte tro att det handlar om ett bristande intresse av atf få en mer effektivt arbetande riksdag, även om handlandet faktiskt kan tolkas så.

Fru falman! Jag ber också att få yrka bifall till reservation 3 om utskottssammansättningen,

AnL 25 BENGT KINDBOM (c):

Fru talman! Det förhållandet att vi, tio dagar efter def atf riksmötet borde ha varit avslutat, fortfarande debatterar dag och natt är det bästa beviset för att det behövs förändringar i riksdagens arbetsformer.

Från centerns sida beklagar vi aft vårt förslag till en radikalare omläggning av riksdagens arbetsformer, med budgetbehandling på hösten, än en gång avvisas. Vi kommer då fortfarande att ha kvar "tomgångskörningen" i början av riksmötet, och därefter följer ytterligare en tid i början av det nya kalenderåret innan arbetet kommer i gång. Genom en omläggning av budgetåret fill aft följa kalenderåret och med budgetbehandling på hösten skulle def skapas en naturligare process,

Folkstyrelsekommittén kom till resultatet atf riksdagsarbefets rytm talade för en omläggning av budgetåret. Effekten på regering och myndigheter var man osäker på, sade man i folkstyrelsekommittén. Den tredje faktor som man fog upp var valeris flyttning till våren. Den flyttningen ansåg kommittén var ett starkt argument mot förslaget.

Utskottsmajoriteten delar uppfattningen aft huvudfrågan skulle vinna på en omläggning av budgetåret. Men man avvisar vårvalet. Man instämmer i folksfyrelsekommifténs synpurtkter.

Jag vill då ställa motfrågan: Om man behåUer höstvalet, förändras då inställningen? Då uppnås ju alla de fördelar som i övrigt framhålls från utredning och utskott; Varken utredning eller utskott har prövat en sådan modell, och det är tråkigt, eftersom man ser positivt på omläggningen i

Prot. 1987/88:138 10 juni 1988

Riksdagens arbetsformer

övrigt. Vi har från centerrts sida irtfe bundit oss för vårval utan ser en bättre arbetsrytm i riksdagen som huvudfrågan.

Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 1.

Atf förändra ärendefördelningen mellan riksdagens utskott är iute lätt. Även den här gårtgert har förslaget blivit begränsat. I ett avseende är def bra atf riksdagen avstyrker proposifionen, i enlighet med bl. a. eu centermofion. Det gäller sammanslagningen av skatte- och finartsufskoftert. Tartkcrt aft ge ett utskott en överordnad roll i riksdagens budgetarbete anser vi inte vara acceptabel. Av praktiska skäl har vi infe heller sett det som artgeläget aff lägga sammart firtans- och skatteutskotten. Båda utskotten är, i varje fall fidvis, starkt arbetsbelasfade. Den avgörande synpunkten är emellertid atf de båda utskotten när riksdagen infe är samlad får besluta om förändring av vissa skatter. Enligt centerrts uppfattning är det viktigt att detta inte sker i en så begränscid krets som det skulle kuurta bli fråga om rtär dert grundlagsfästa ordningen med två utskott upphör.,

Från centerrts sida är vi också med på reservation 3 om utskottens sammansäffnirtg. Vi artser aft def är naturligt att deu proportionella fördelningen gäller här, liksom i alla andra fall av fördelnirtg av platser irtom folkvalda orgart, Propositiortens förslag innebar att skiftande majoriteter skulle kunna uppstå, på det sätt som har redovisats i reservationen. Frågan ställdes på sin spets efter 1976 års val, då den socialdemokrafiska generositeten gentemot vpk upphörde. Därefter har vi haft denrta diskussion. Vi utgår ifrån aff den rättvisa och riktiga fördelningen är den proportionella, och jag yrkar därför bifall till reservafion 3.

Fru talmart! Folksfyrelsekommittért, koustitutionsufskoffet, deu avgåertde talmannert och mårtga fler har flera gånger sagt att riksdagen skall sättas i centrum i def politiska arbetet, Def har varit en målsättning. Också vi anser att detta är viktigt. Efter veckans händelser är def av vikt atf stanna vid defta ett tag.

Jag yill peka på atf Olle Svensson i riksdagens grauskningsdebaff sade: "I motsats till eu del debattörer tycker jag aft ett partisammansaff organ kan leva upp tiU kravet på att vara ett effektivt kontrollorgan å def svenska folkets vägrtar. Det glädjer mig atf mirta utskottskolleger som har talat före mig här i dag har kommit fill samma slutsats." Det var för någon vecka sedan.

När riksdagen den här veckan skall uppfylla en av sina uppgifter och vara i centrum för def politiska livet och granska regeringens administrativa praxis, beslutsformer och anrtaf, då lägger socialdemokraterna locket på. Efter def som har hänt den sertaste veckan kommer vi att få ägna tid och kraft åt att upprätta riksdagens trovärdighet i fråga om aff vara centrum i den poUfiska debatten, aff vara def organ som slår vakt om de krav som varje enskild medborgare har rätt att ställa på oss, rtämligert aft vi skall se till att grundlagar och lagar följs.

Det finns alltså ett underlag för aft diskutera riksdagsminoritefeus sfällnirtg i ert rad olika frågor. En fråga fas upp i def aktuella betänkandet: ett fillägg i riksdagsordningert om atf riksdagsmajorifefert skall redovisa i betärtkartdet varför mart irtfe låter mirtoritetert få in de uppgifter som begärs. Kanske behövs def, fru falmau, ytterligare ett fillägg om aff riksdagsmajorifefert också bör motivera varför behartdlirtgert av ett ärende fördröjs.

Fru talman! Def finns ytterligare förslag frårt centerns sida om förbätfrirtgar av riksdagerts arbetssituation. De har infe föranlett reservationer nu. Eu del är föremål för utredningar, och frågorna återkommer i olika sammanhang.

Jag ber i nuläget atf få yrka bifall till utskottets hemställan i de delar där jag irtfe har yrkat bifall till certterrts reservafiorter.

Prot. 1987/88:138 10 juni 1988.

Riksdagens arbetsformer

AnL 26 NILS BERNDTSON (vpk):

Fru falmau! Till en fråga som har skymtat i kanten av dagens ärende vill jag helt kort säga följande. Man kart av de senaste dagarnas debatt få intrycket atf om man bara bokar irt ett par sammanträden i konstifufiortsutskoffef i sommar så hiurter mart granska vad som har skett i den s. k. Ebbe Carlsson-affärert. Detta är rtaturligtvis eu vilseledande uppgift.

Def har talats om vägran aff befatta sig med frågan, och i en tidning i dag läser jag aff utskottet borde sammanträda för atf ge kansliet i uppdrag aft samla in material. Det var just detta som ufskotfef gjorde i enighet häromkvällen.

Vpk:s ståndpunkt i hela deuna fråga utvecklades i går av Lars Werner, så jag skall inte gå irt på dert. Men jag vill också uttrycka den mertingen aff så mycket material som möjligt måste komma in under sommaren -ju förr, desto bättre. Vi frän vpk har åtskilliga frågor som vi vill ha belysta och kommer atf noga följa vad som kommer fram: Jag vill alltså mycket bestämt understryka aff påståendena om atf vpk inte vill granska denrta affär helt sakrtar förartkrirtg i verklighefert.

Så till def ärertdet som vi egertfligert behartdlar i dag.

Riksdagerts arbetsformer har varit ert ständigt återkommande fråga och torde så bli även i fortsätfrtirtgert. Det är ju ganska naturligt aff verksamheten här blir föremål för fortlöpande prövning.

Dagens betänkande innehåller en rad olika frågor, och jag skall kortfattat beröra några av dessa. ,Den fråga som kanske mest griper in i riksdagens arbefe gäller budgetprocessen. Olika åtgärder föreslås för att dels göra deurta snabbare, dels få en bättre samordrting.

Folksfyrelsekommifténs förslag om sammanslagrtirtg av finarts- och skatte-utskoffeu fill ett firtartsufskoft, som jag redau i kommiffért artförde betärtk-Ughefer emot, avvisas av utskottet, och det tror jag är klokt. Eu sådart åtgärd skulle medföra ölägenheter, infe bara i fråga om arbetssituafionen utan också därför aff finans- och skatteutskotten har vissa befogenheter mellan riksmötena som skulle föras över på eu äurtu miudre församling.

Även de begränsade förslag som utskottet framlägger bör ur flera synpunkter följas med stor uppmärksamhet, vilket jag pekat på i ett särskilt yttrande fill betärtkartdet. Firtartsufskoftet får inte bli ett överufskoff, vilket inte heller konstitutionsutskottet anser. Dessutom får motiortsbehartdlingen infe försämras genom den föreslagna uppdelnirtgert i motiorter med eller utan budgefankrtyfrtirtg. Ävert plaueu för behartdlirtgert av olika områdert irtger viss tvekart.

Blartd övriga frågor som gäller riksdagsarbetet vill jag uppehålla mig vid två, rtämligert utskottens sammansättning och försöksverksamheten med nya arbetsformer, dvs. främst fråge- och iuferpellafionsdebafferua.

4 Riksdagens protokoll 1987/88:138-140

Prot. 1987/88:138 10junil988

Riksdagens arbetsformer

Det diskuteras olika åtgärder för aft förbättra riksdagsarbetet. Försöksverksamhet bedrivs osv. Men den angelägna frågan om atf fastställa regler som garanterar aft aUa parter blir representerade i utskotten i förhållande fiU deras styrka i riksdagen förblir olöst. Redan i mitten av 1970-falef arbetades en modell fram för hur frågan skulle kuurta lösas. Det startrtade då vid en rekommendation, som tyvärr omedelbart frångicks. Frågan.har fått lösas genom överenskommelser vid olika tidpunkter, men fasta regler saknas. I folkstyrelsekommittén fanns en majoritet för modellen atf samfliga utskottsplatser fördelas i förhållande till partiernas storlek i riksdagen. Frågan fördes vidare fill riksdagen i propositionen. De borgerUga partierna har fortsatt sitt envisa motstånd, och i det läget vågar inte socialdemokraterna utnyttja ufskoftsniajorifefen och riksdagsmajoriteten för atf lösa frågan. Man stanrtar vid atf föreslå ett uftalaude, I detta artges atf def är principiellt rikfigt atf fördela det totala antalet utskottsplatser mellan de partier som uppuått mirtsf 4 % i valet. Def som sakrtas är dock ert lagtext som garartferar prirtciperrta.

Låt mig i sammarthartget också peka på vpk-förslaget aff dert JO-delegation som utses i konstitutionsutskottet borde bestå av företrädare för alla parfier i utskottet. Defta skulle ha en rad fördelar - def visade sig vid förra årets många turer i fråga om JO-ämbetet. Men praktiska och enkla lösningar faller när inte viljan finns. Så också i detta fall.

När def gäller debattreglerna i riksdagen vill jag göra ett par noteringar. Riksdagens ställning i samhällsdebatten skall förstärkas, säger man, och så snävar man in ledamöternas möjligheter aft föra debatter. Detta gär infe ihop. Frågeinsfifufet är ett bra instrument, inte minst rtär det gäller aff debattera frågor som ledamöterna har med sig från verksamhetert ute på fältet. Meu nog borde man medge en ledamot aff i ett första inlägg åtminstone använda 3 minuter för aft utveckla problemen. Vi har frårt vpk förordat en återgång till fidigare regler om 3 minuter, 2 minuter och därefter följande inlägg om 1 minut. Deu tidsbesparirtg av riksdagerts totala debattid som irtskrärtkrtirtgarna har medfört står infe i rimlig proporfion fill den irritation och de nackdelar som uppstått.

Samma synpunkt kan artläggas på inferpellatiortsdebafferrta. Det bäsfa är atf återgå fill fidigare gällande ordning med fri debattid. Om man irtte vUl göra detta, måsfe det anses vara ett minimum aft irtferpellantert ändå får göra inlägg om 10 minuter. Men irtte erts detta har utskotfsmajorifefen gått med på;

Jag yrkar, fru talman, bifall fill reservafionerna 4, 6 och 9.

AnL 27 OLLE SVENSSON (s):

Fru falman! För tids vinnande skall jag inte här gä igenom alla reservatio
ner fill defta betänkande utan nöja mig med att fa upp några allmänna frågor.
Jagvill irtledrtingsvis ändå yrka bifall fill hemställan i utskottets betänkartde i
dess helhet. , ,

Det befärtkartde vi rtu behandlar är mycket vikfigt. De förslag som läggs fram kommer aft innebära atf vi ändå gör ett allvarligt försök atf förbättra riksdagens arbetsformer. Jag tackar utskottets vice ordförande för def erkärtrtande han gav mig för mina insatser. Def stämmer inte direkt med vad han nyss uttalade irtför massmedia, då hart sade aff han skulle totalt sakna

förfroertde för ordförartdert efter dennes uppträdande. Mert vi noterar även Prot. 1987/88:138
de positiva orden. ' 10 juni 1988

Riksdagens arbetsformer

Detta förslag har beretts i utskottets arbetsgrupp, där vi också har haft möjlighet aff rådgöra med bl. a. kammarens sekreterare. Vi behandlar vidare en del mofioner som väckts i anslutning fill propositionen och under den allmärtrta motiortsfidert.

I fråga om fråge- och iuterpellationsinstituten vill jag säga till Nils Berndtson aff han när def gäller debattreglerna nog är gartska ertsam om sirt uppfattnirtg. Vi har funnit att man i detta avseende är ganska tillfredsställd för närvarande. En fråga som däremot fortfarande är öppen gäller tidpunkten för frågestunderna. Vi har beslutat oss för aff i höst ta upp denna fråga på nytt.

Vi har också inhämtat synpunkter från särskilt berörda utskotts presi-dieledningar och har även fått syrtpurtkfer frårt utskottens kanslichefer, vilka delvis har varit kritiska.

Jag vill gärna kommentera den förändring som vi föreslår beträffande ärendefördelningert i utskotten, som Nils Berndfson var inne på. Vi har velat arbeta för atf få fram ett bra förslag i fråga om utskottens sammansättning. I folkstyrelsekommittén, där flera av oss i utskottet tidigare har arbetat tillsammans, föreslogs att det totala antalet ordirtarie utskottsplatser skuUe fördelas proportionellt mellan de partier som har passerat 4-procentsspär-rert. På så sätt skulle alla dessa parfier garanteras atf få delta i utskoftsarbetet. De borgerliga partiernas representanter reserverade sig mot förslaget.

Detta förslag återkommer nu i propositionen. Därför hoppades man väl att det skulle gå aft uppnå enighet vid utskoftsbehandlirtgen. Så har infe blivit fallet. Tyvärr har vi därför inte kunnat lägga fram ett förslag om eu laglig reglering, trots att jag tycker aft def är fullt godtagbart. Vi menar dock aff beslut om detta måsfe fattas i en större enighet. I majoritetens skrivning har vi äudå velat markera vikten av en sådan reglering genom aff anföra följande: "Med anledrtirtg av det i proposifionen framlagda förslaget bör dock riksdagen göra ett uttalande av innebörd att principen om samtUga utskottsplatsers proporfionella fördelning mellan de partier som passerat 4-procents-spärrert bör vara grundvalen för utskotfsrepreseufatiouen."

Wivi-Anne Cederqvist har dessutom i ett särskilt yttrande påpekat hur orimligt def är atf de parfier som lyckats passera 4-proceutsspärren infe garauteras aff delta i def vikfiga berednirtgsarbete som sker i utskoffert.

Låt mig i det sammarthanget frårt utskottet - jag tror aft jag kau fala å allas vägrtar- uttala ett tack till Wivi-Anne Cederqvist, som i dag slutar sitt arbete här i riksdagen, för det fina samarbete vi har haft i utskottet. Wivi-Anne Cederqvist har lagt ned ett värdefullt arbefe inte minst när det gäller frågan om riksdagens arbetsformer.

Def viktigaste förslaget i detta betänkande berör ett försök aff koncentrera
budgetarbetet. Jag vill gärna säga fill Bengt Kindbom aff det naturiigtvis
finns starka argument för att övergå till en kalenderårsbudget. Norge och
Danmark har gjort def, och varför skulle infe vi här i Sverige kunna göra def i
och för sig? Här har man emellerfid menat aft def infe är särskilt bra atf få ett
vårval. Def är ändå en rikfig tanke - och där får jag stödja också Berfil
Fiskesjö - aff man uppuår en koncentration. Utskottet menar att mau.kau ■'

Prot, 1987/88:138 10 juni 1988

Riksdagens arbetsformer

uppuå denrta kortcentrafion också uuder vårriksdagert. Vad den här försöksverksamheten skall handla om är just hur man skall hitta ett bra medel härför. Jag vill då också betona att def är viktigt aff få en mer genomarbetad ledning av arbetet, gärna från talmanskonferensen eller från de representanter för parfierna som sitter där och naturligtvis från talmannert, så aft mart kan komma snabbare fram med dessa frågor. Jag tror mycket på deuna försöksverksamhet, om vi bjuder till. Kammarens arbete skall vara utgångspunkten, och utskotten skall få aupassa sig till kammarens arbete, så aft vi också får eu bättre rytm i arbetet både på våren och på hösien.

Det kurtde finnas anledning att här behandla fler av de föreliggande förslagen, men jag.nöjer mig med vad jag nu har sagt.

Möjligen vill jag också påpeka aff def är viktigt atf man kan få även övriga utskott, inte bara konstitutionsutskottet, att syssla med utvärderingar av resultaten av riksdagens beslut. Det är eu viktig uppgift också för sakufskotten att komma med i det arbetet.

När det gäller riksrevisiortsverket artser jag, i motsats fill vad som förs fram i dert reservafion som har fogats till befänkartdet på dert här purtkten, all det bör ligga under regeringen. Däremot tycker jag aff riksdagen - genom utskotten och naturligtvis genom riksdagerts revisorer - skall kuuna ägna litet mer tid åt atf utvärdera resultaten av riksdagens beslut.

Så fill den fråga som har tagits upp litet vid sidan om dagens arbefe, rtämligen hur eu ordförartde skall kunna handlägga sitt arbete så aff def tillfredsställer ett utskott och så atf man når fram till sä bra arbetsformer som möjligt.

Vi har ju här i dag fått en sidospårsdebaff om vårt sätt aft grartska vad som kallas Ebbe Carlssort-Leijon-affären. Jag vill säga några ord om detta, eftersom jag har fått klä skott för så mycken kritik, så hårda angrepp.

Def visade sig uuder den timslånga överläggning som vi hade i utskottet i onsdags atf irtgen ledamot hävdade att vi kunde slutföra granskningen under sommaren. Därmed står det klart att huvuddelen av arbetet förskjuts till hösten och aff def blir dert rtya. utskoffsbesäffning som väljs för nästa martdafperiod som får uppgiffeu aft utföra granskningen och redovisa ärendet inför riksdagen. Enighet uppnåddes också om att utskottet omedelbart skulle begära in material från regeringert ertligt de krav som ställts från de ledamöter som anmält ärendet.

Majoritetens beslut innebar att utskottets kansli fick i uppdrag, såsom Nils Berndfson här rtyss sade, aff samla irt och bearbeta materialet. Detta skulle alltså möjliggöra aff utskottet i höst kuude påbörja arbetet och då fortsätta med att få in sakupplysningar, bl. a. geuom offentliga utskottsutfrågningar. Det förutsattes atf materialet skulle samlas in successivt och göras tillgängligt för utskottets ledamöter. Dessa skulle då kunna anmäla önskemål om kompletterande material.

Redau i torsdags fog utskottets kansli kortfakt med stafsrådsberedrtirtgert. och som ett resultat av deu kontakten meddelade Ingvar Carlsson i riksdagsdebaffert i går aff regerirtgen i god fid före valet ämnar redovisa begärt material och aff detta görs offentligt. Dertrta uppläggning är fullt i linje med utskoftsmajorifeteus syn på hur grausknirtgert skall försiggå. Jag vill fillägga att på det material som redart har blivit känt har yrkartde om

missfroendeförklarirtg aviserats frårt ert majoritet av riksdagerts ledamöter.

Jag behöver väl vidare irtfe erirtra om det öpprta samhällets villkor under eu svensk valrörelse. Utan KU:s medverkan kommer regeringens agerande i denna och andra frågor aft djupgående granskas i de debatter och utfrågningar i massmedier och andra sammanhang som alltid föregår ett val.

Låt mig nu bli litet personlig! Vad jag har uttalat om konstitutionsutskottets granskrtirtg rör frågart hur vi i ett polifikersammausäff organ från alla riksdagens partier skall kunna uppnå ett så objektivt resultat som möjUgt av grartskrtirtgen. Därvid har jag ärligt menat atf risken för partipolitiska låsningar blir större, ju uärmare ett val mau kommer. Jag vef aff jag i Expressen och i andra medier betygsatts som en ynkrygg, beredd aff på minsta vink löpa regerirtgerts ärertdert; Mert jag har faktiskt som ordförartde i kortstitufiortsufskoffet ambifiouert aff skapa trovärdighet för def orgart som regerirtgsformert har tilldelat uppgiffeu aff grartska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärertdertas hartdläggrtirtg.

För atf virtua en sådan respekt måsfe vi från olika partigrupperingar iaktta vissa förhållrtirtgssätt. För de regerirtgert rtärsfåertde ledamöferrta måste det vara viktigt att virtulägga sig om aff inte släta över de fel som upptäckts uuder granskningen. För oppositionert måsfe det vara lika artgeläget atf dämpa ambifiortCrt atf i grartskrtirtgert politisera för polifiserartdefs egert skull. Vad jag sagt är aft omedelbart inför ett val är def svårt aff svara mot dessa krav.

Def är därför jag har så svårt att förstå Anders Björck och andra, då de gör def till en huvudfråga om utskottet skall samlas till två sammanträden eller ett i sommar. Vi är ju egenfligert övererts om ätt det före valet inte skall göras annat än aff samla visst skriftligt material frårt regerirtgert för dert grartskrtirtg som skair ske i höst ertligt både utskottsmajoritetens och minoritetens uppfaffuing.

Vidare vef vi genom stafsmirtisferrts besked i gär att redart före valet ställs material fill förfogartde frårt regerirtgert och atf def blir offerttligt. Detta kart alltså då på ett rtärgårtget sätt grartskas i dert offerttliga debattert.

Sammartfattrtirtgsvis artser jag aft dert linje för beredningen av gransk-nirtgsärendet som utskottet valt medger offertflighet i fråga om regerirtgerts redovisrtirtg redart i sommar och ert kvalitativt tillfredsställartde granskrtirtg i höst av det då nyvalda konstitufiortsutskoffef.

Prot. 1987/88:138 10 juni 1988

Riksdagens arbetsformer

AnL 28 ANDERS BJÖRCK (m):

Fru falmau! Kartske skall vi infe här i kammaren upprepa den debaft som bl.a. förts i massmedia om konstitufiousufskottets roll i Ebbe Carlsson-affären.

De borgerliga oppositionspartierna har emellertid begärt att få hålla sammanträde ett par gånger i sommar för aft ta ställning fill det material som kommer in och för aff besluta om eventuella vidare åtgärder. Med eu rösts marginal har socialdemokrater och kommunister stoppat detta. Vi har alltså iute ens fått sammanträda. Def är unikt!

Sedart må Olle Svertssort säga vad hart vill från denrta talarstol om öppenhet, papper, kvalitet, parfipolifisering och artnat. Jag tror atf svenska folket förstår sammanhartgen utomordentligt väl!

Eu unik skandal har inträffat! En socialdemokrafiskjusfifiemiuister- den

Prot, 1987/88:138 10 juni 1988

Riksdagens arbetsformer

tredje i ordnirtgen - har tvingats avgå! Nu krävs klarhet!

Opposifionen begär sammanträde. Socialdemokrater och vpk säger nej. Def vittnar om en brist på generositet från herr ordförartdens sida aff infe ens tillåta.att några sammanträden utsätts.

När det sägs att vi i sommar kommer atf få all deu hjälp frän statsrådsberedningen som yi begär tiUåter jag mig aff tvivla.

Jag vågar stå här, fru talman, och påstå aff sommaren tvärtom kommer aft kännetecknas av krav på informafion, på rätt dokument, på kompletteringar, och vi konimer att jaga statsrådsberedningen med blåslampa för atf få fram dokument. Jag tror dock. inte att vi kommer atf få dem,

Olle Svensson har måhända gott uppsåt i den här frågan, men hart sakrtar dess värre trovärdighet med den erfarenhet som vi har av aff få in handlirtgar. Ebbe Carlssort-historien är, såvitt den gäller konsfitutionsufskottet, inte slut, fru talman, den har just börjat!

Birgit Friggebo nämnde en sak som har inträffat nu på morgonert. När vi nu diskuterar arbetsformsfrågor är def bedrövligt att socialdemokraterna medverkar till att riksdagen inte snabbt kommer över de enda rimliga lokaler som står till buds, nämligen utbildningsdepartementet. Detta händer därför att utbildningsminister Lennart Bodström vägrar flytta på sig; han vill infe flytta till Sheratou-annexet just nu, eftersom han då skulle tvingas flytta en andra gång om fyra fem år.

. Regeringen har flyttat ut ämbetsverk till Karlskrona och andra platser ruuf om i lartdet utart aft erts fråga de anställda. Atf regeringen nu själv iute kan flytta 400—500 meter är betecknartde för dert klassificerirtg regeringert gör mellart regeringens intresse och riksdagens intresse.

Det är faktiskt så, fru talmart, atf om de resurser skall ställas fill ledamöferrtas förfogartde - det gäller alla ledamöter - som är så nödvändiga för att riksdagen skall kuuna fungera på det sätt som är avsett i grundlagen, då måsfe vi ha ytterligare lokaler. I det läget föreligger begränsningar i deurta del av centrala Stockholm. I dag har vi alltså, med fyra röster mot två, i arbetsgruppen beslutat föreslå att riksdagen tar över de nämnda lokalerna så Srtart som möjligt, och aff ufbildnirtgsdepartemerttet får artdra, mycket förrtämliga, lokaler. Detta har socialdemokraterrta irtte velat medverka fill.

Nu är inte sista ordet sagt i denna fråga. Förvalfningssfyrelsen skall behandla den, och kanske till slut riksdagert. Detta är väl om irtte anrtat, fru falmau, ytterligare skäl till aft kortsfitutionsutskotfef sammanträder i sommar.

AnL 29 BRIGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Olle Svensson sade aft det skulle vara ett sidospår atf diskutera den senaste s. k. affären. Def finiis dock mofioner om konfrollmakfen, och denna fråga handlar om konfrollmakfens utövande.

Jag vill intyga aff Olle Svensson i vissa frågor har en betydartde irttegritet. Detta ger också resultat iblaud i form av slaktande av proposifioner från regeringen och även anmärkningar vid dechargegranskrtirtgert. Jag vill ävert framhålla atf Olle Svertsson har en anrtart sida, som innebär att han från och till är mycket parfilojal. Jag tror aft hans senaste agerande har varit utslag av detta senare karaktärsdrag.

Riksdagens arbetsformer

Aft påstå atf vi infe skulle klara att hantera även en sådan här fråga inför en Prot, 1987/88:138 valrörelse vore en nedvärdering av oss själva som poUfiker och av vår 10 juni 1988 förmåga aff leva upp till de roller som vi är tilldelade,

Qm man skall dra konsekvensen av ett sådant resonemang, betyder def aft kommunala och andra församUngar inte skulle kunna fatta vikfiga och avgörande beslut något halvår före ett val. Så går det inte fill - och så får det inte gå fill i ett samhälle som skall fungera. En sådan beskrivnirtg av oss själva späder ju på misstrou mot poUfiker och det s. k: polifikerförakfet.

Striden haudlar infe om aft utsätta ett eller aunat sammanträde, striden handlar om aft påbörja granskningert. Det är irtfe vi som har framfvirtgat dertna gransknirtg. Jag är av den uppfaftnirtgen att Ingvar Carlssons sätt aft presentera Anna-Greta Leijons avgång i högsta grad bidrog fill aff påskynda deuna process. Det sades aff hon begått ett litet misstag och aff dert polifiska granskningen var avslutad osv. Dessutom utlovades Anna-Greta Leijon en ny post i en eventuell ny socialdemokrafisk regering. Hon skall alltså eventuellt tillträda eu ny ■ regeringspost samtidigt som granskniugshofet hänger över henrte.

Jag har i utskottet sagt aft def vore önskvärt om vi hade kunnat avsluta granskningen i god tid innan valrörelsen sätter i gång; jag har också sagt aff jag irtfe tror att def går att få majoritet för ett sådartt handliugssäff.

Def är mycket vikfigt aff vi omedelbart då vi kommer fillbaka fill riksdagen i höst kan sätta i gång med den direkta granskningen. Vi måsfe alltså vid det fillfället ha allt material på bordet. Vi har förvägrats aff hålla två sammanträden uuder sommaren, då vi skulle kunna göra en avsfämnirtg av vilket material som irtkommit och behovet av komplefferirtgar.

Dessutom har utskottet från och till varit tvunget aff fatta majoritetsbeslut för atf få fram en del handlingar. Vi vef inte alls kvaliteten på det material som Ingvar Carlsson nu har lovat att utskottet skall få fillgång fill. Vi kau inte göra någon som helst avstämning av detta uuder sommaren, trots atf vi alla är riksdagsmän ända fram till oktober och betalda för aft göra vårt jobb.

Vid vårt sammanträde var det inte ens klart huruvida materialet skulle kuuna bli tillgängligt före oktober månad. Då kansliets personal frågade om den skulle begära aff få materialet fill uågon viss tidpunkt, fick den inget svar på den frågan av majoriteten i utskottet. I deu frågan vill jag säga aft Ingvar Carlsson gjorde ett klarläggande här i kammaren i går, då han utlovade att' materialet skulle komma fiU utskottet suabbt. Jag antar aff def var resultatet av den indignation som många kände över det beslut som majoriteten i konsfitutiortsufskottet hade fattat.

Fru falmau! Def har framförts önskemål om förändringar av olika slag i de olika utskotten. Jag skulle vilja bidra till den listan med aft säga aff jag tycker aff vi bör aktualisera frågan om vem som skall irtrteha ordförartdeposteri i kortsf itutiortsufskottet. Jag tror att effekfiviteteu i arbetet skulle bli större om OppositiortCrt innehade ordförandeposten. Det skulle innebära atf Olle Svensson i höst kuude komma tillbaka som ordföraude i konstifutionsutskottet.

Till sist bara en kommentar om frågan om utskottens sammansäffnirtg. Om
alla parfier av sig själva skall kunna garanteras ledamöter i utskotten i och
med utfallet av valen, innebär def att det måste bli fler ledamöter i utskotten. 55

Prot, 1987/88:138 Jagäravdenuppfattuiugenatt de är tillräckligt stora som de är redan nu. Def
10 juni 1988 är heller ingen annan som har begärt aff man skall utvidga utskotten. Mau

Riksdagens arbetsformer

skall ha rent proporfionella val - vilket skulle innebära aff vi skulle få olika majoriteter i olika utskott. Ibland skulle det vara regeringssidart, iblartd oppositiorissidan. Var och en som sitter i deuna kamuiare och har försökt trycka rätt på knapparna vet vilket enormt sfrul def skulle bli, och vilken oklarhet utåt som skulle uppstå, när man först i utskottets berednirtg fatfar ett beslut som avstyrker en proposifiort men denrta bifalls rtär dert kommer fill kammaren.

Vi kan inte ha en sådan ordning, och därför skall vi behålla den ordning som vi har rtu.

AnL 30 BENGT KINDBOM (c):

Fru talman! Inför den här diskussionen om riksdageus arbetsformer och det som Olle Svensson nu kallar för ett sidospår har jag noga läst vad som sades torsdagen den 2 juni i dert irtledartde diskussiouert rned anledning av konsfitutionsutskottets granskningsbefärtkande. Det tycker jag var och ert kart göra som har irttresse av detta, bl. a. studera hur Olle Sveusson såg på KU:s roll som grartskande orgart. Jag tycker infe def är något sidospår här i dag, ulan det är i allra högsta grad en viktig frågeställning att ta upp i dagsläget när vi diskuterar riksdagens arbetsformer.

I något uttalande har Olle Sveussort också sagt aft dert polifiska bedömrtirtgert av frågart om missfrocrtdevotum eller irtte är avgjord i och med aft mirtisfern avgick. Def är dert ju irtte!

Olle Svensson beskriver själv i sitt inledningsartförartde den 2 juni förhållandet mellan riksdagen, regeringert och grartskningen, och hart tar upp def som han också sade i sitt inlägg nu om hur def är med trovärdigheten. Jag beklagar aft de regeringen närstående riksdagsledamöterrta här i kammaren inte litar mer på sig själva än atf de.inför stundande val vill släta över alltihop - det är ju det som Olle Svensson säger här!

Fru talman! Jag begärde också ordet för aft kommentera def som jag i morse infe kände fill, nämligert frågart om lokaler för riksdagerts ledamöter och medhjälpare fill riksdagsledamöterrta. Jag vill urtderstryka att def i ert mofion från centerpartiet sagts atf man borde samordna utreduiugsverksam-helen när det gällde riksdagens arbetsformer och lokaliteter, service och stöd. Nu har vi fått ytterligare en utredning och därmed splittring. I dag har vi fått en redovisnirtg av aff denrta spliffrirtg är rtegativ för kammarerts ledamöter.

AnL 31 OLLE SVENSSON (s):

Fru talman! Jag hade inte tänkt att här kommentera diskussionen om
lokaler som berör ledamöferrtas service, mert jag vill ändå, med tanke på aft
det har tagits upp, nämna aft det finns två alternativ fill lösrting av de här
frågorna. Vi bör väl ändå lugna ued oss litet - vi kanske fill slut kau hitta eu
gemensam, god lösning. Från alla håll är vi överens om nödvärtdighefert även
utbyggnad av de enskilda riksdagsledamöternas service. Den är undermålig i
dag, och det måste snabbt ske en förbättring.
56 Så till den fråga som jag fog upp - nog har debatfert börjat få litet bättre

proporfiorter! Def visar sig ju uu aff vi är överens om atf granskningert av Prot. 1987/88:138

regerirtgert i - får vi kalla def så - Ebbe Carlssort-affärert skall ske i höst av def 10 Juni 1988

rtyvalda utskottet. Det ärdet ena som debatten har visat. Def andra är atf det or, a j, , r

under sommaren skall ske en insamling av material så aft utskottet snabbt

skall komma fram fill ett arbete med dessa frågor i höst. Där vi skiljer oss åt är

att majoriteten anser atf ufskottets kansli kan klara den uppgiften med

utgärtgspunkt i vad som angetts i anmälnirtgarrta, medan minoriteten menar

att man behöver två sammanlrädert under sommaren för att kunna ge

anvisningar hur insamlandet skall ske. Det är infe så stor skillrtad. Om vi då

kart komma fram till atf i höst göra ett effektivt och bra grartskrtirtgsarbete,

bör vi kurtrta vara rtöjda.

Sedart tror jag också vi kan vara säkra på aff def under alla förhållartdert blir offenflijghet kring de här frågorna. Statsministern har ju lovat att ett material kommer att redovisas, och jag är säker på aff vi kau lita på atf Anders Björck kommer att jaga statsråden med blåslämpa, oberoende av om KU har ett eller två sammanträden under deu här sommaren.

AnL 32 NILS BERNDTSON (vpk):

Fru talman! Först till frågan om utskottens sammansättning.

Jag ser def infe som rtågot särskilt stort problem aff rhajorifetsförhållartde-na i något utskott skulle kunna komma aff avvika från majoritetert i kammarert. Vad är utskotten? Jo, i första hand beredrtingsorgart för riksdagert. Särskilt upphetsande skulle det knappast bli om en utskoftsmajo-ritet lägger fram ett förslag, som man i förväg vet atf kammarert kommer aff artdra på. Tekrtiken att skriva majoritets- och minoritetsytfrartden som kan antas som lag finns ju från jämviktsriksdagens fid, då mart t. o.m. fick lotta om beslufert.

Jag mertar atf fördelarrta av atf alla partier kan delta i beredningsarbetet i förhållande till sin styrka i kammaren väger upp de nackdelar som kan ligga i af t inf e alla utskott garanterat har samma majoritet: Jag tycker irtte def är bra att dertrta frågas lösning skall vara beroende av ett eller annat partis välvilja, utan den bör regleras i riksdagsordrtingert.

Så fill dert fråga som jag sade hade skymfat i karttert pä dagerts ärende men som tydligert har frärtgt sig fram ytterligare.

Vpk har ju klart markerat sin ståndpuukt i frågan när vi har sagt att Anna-Greta Leijons roll i affärert var sådart aff hon infe kuude fortsätta som justitieminister. Vi kräver pckså alla papperen på bordet - och vi kanske t. o. m. kommer atf gå längre än vissa andra partier när det gäller att syrta Säpo i sömmarrta.

Mert jag är helt klar över att den politiska grartskrtirtgert och dert politiska debattert kommer aff föras oberoertde av fidpurtktert rtär KU:s grartskrtirtg kan vara slutförd. Vi ser de konsfitutionellä frågorna som så vikfiga att grartskrtirtgert irtfe bör pressas irt i tidsrtöd urider sommareu, då dert kart bli uppfattad som en del i valdebatten, vare sig vi vill det eller irtte.

Det firtrts också formella problem, som jag tror i ett annat sammanhartg skulle tillmätas betydelse, men uu har inte tonläget gett plats för de

tankegångarna. Man har jämfört med sommarsammanfrädcrt i övrigt, mert

Prot.,1987/88:138 10 juni 1988

Riksdagens arbetsformer

det är fakfiskt en viss skillnad här. Jag, syftar på vad som stadgas i regeringsformen, nämligen:

"Det åligger konstifutionsutskottet att när skäl föreligger.fiU def, dock minst en gång om året, meddela riksdagen vad utskottet vid sin granskning har funnit förtjäna uppmärksamhet,. Riksdagen kan med anledning därav göra framställning till regeringen,"

Ja, vilken riksdag - den som skingras om någon fimme? Eller skall vi ha; urtima riksmöte?

En granskning under sornmaren, om den skall komma till djupet och bU färdig, måste nog redovisas till den riksdag vi väljer i september. Är det då inte också rimligt att det konstitufionsutskott som väljs i höst genomför granskningen?

Jag tyckei det är ett viktigt steg vi har enats om i konstitufionsutskottet, att använda sommaren till att ta fram så mycket tnaterial som möjligt. Denna granskning rnåste ju komma i gång omedelbart i höst. Det är min ståndpunkt.

AnL 33 /lNDERS BJÖRCK (m):

Fru talman! Utskottets ordförande försöker göra gällande att det inte är någon större skillnad mellan regeringens,ypk:s och de borgerliga parfiernas uppfattning om hur Ebbe Carlsson-affären skaU granskas. Jag, vill, för kammareiis protokoll, säga att det är en betydande.skillnad i vår syn på utskottets gianskningsroll i detta sammanhang.

Överläggningen i detta ärende var härmed ayslutad.

Kammaren övergick till att fatta beslut i de förevarande ärendena.

Med anledning av demonstrationer från åhörarna beslöt kammaren kl, 13,03 på förslag av förste vice talmannen att förhandlingarna skulle ajourneras under fem minuter för att ordningen skuUe kunna återställas.

Förhandlingarna återupptogs kl. 13.08 under ledning av förste vice talmannen,

Trafikutskotltets betänkande 28

Mom. 1 (krav på ytterligare utredning före beslut om mål och inriktning för telepolitiken)

Utskottets hemställan bifölls med 298 röster mot 16 för reservation 1 av Jan Jennehag,

Mom. 7 (televerkets regionalpolitiska och sociala uppgifter)

Utskottets hemstäUan bifölls med 275 röster mot 38 för reservation 2 av Gösta Andersson och Rune Thorén,

Mom. 12 (inriktning mot effektiv konkurrens)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Jan Jennehag -bifölls med acklamation.

Mom. 13 (utförsäljning m. m, av Teleinvest AB) Prot. 1987/88:138

Utskottets hemställan bifölls med 199 röster mot 114 för reservation 4 av 10 juni 1988 Rolf Clarkson m, fl.

Mom. 14 (ett sammanhållet öppet telenät)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 5 av Rolf Clarksort m, fl, - biföUs med acklamation.

Mom. 19 (uppdrag att överväga uppdelning av telenätet på två eller flera bolag)

Uskottets hemställan - som ställdes mot reservafiori 6 av Rolf Clarkson m, fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 20 (omfattningen av utredningsarbetet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Olle Grahn och Hugo Bergdahl - bifölls med acklamation.

Mom. 22 (ytterligare uppgifter för statens telenämnd)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 8 av Rolf Clarkson m, fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 23 (uppgifter för statens telenämnd på radiokommunikations-området)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 9 av Rolf Clarkson m. fl. - bifölls ined acklamation.

Mom. 24 (avveckling av anslutningsmonopolen på kontorsväxlar och mynfapparater)

Utskottets hemställan bifölls med 298 röster mot 16 för reservation 10 av Jan Jennehag,

Mom. 26 (tillåtande fullt ut av s, k. tredjepartstrafik)

Utskottets hemställan bifölls med 201 röster mot 112 för reservation 11 av Rolf Clarkson m, fl.

Mom. 27 (televerket och informationsteknologiijrogrammef)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 12 av Olle Grahn och Hugo Bergdahl - bifölls med acklamation.

Mom. 29 (kabel-TV-divisionens verksamhet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 13 av Jan Jennehag -bifölls med acklamation.

Mom. 32 (minskning av televerkets investeringsexpansion)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 14 av Olle Grahn och Hugo Bergdahl - bifölls med acklamation:

Prot. 1987/88:138 iWom. 5/(ökad inleverans av medel)

10 juni 1988 Först biträddes reservafion 15 av Olle .Grahn och Hugo Bergdahl med 63

röster mot 37 för reservation 16 av Gösta Andersson och Rune Thorén, 213

ledamöter avstod från aff rösta. Härefter bifölls utskottets hemstäUan - som ställdes mot reservafiort 15 av

Olle Grahrt och Hugo Bergdahl - genom uppresning.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Justitieutskottets betänkande 36

Mom. 1 och 2 (den unges vilja atf göra rätt för sig, m. m.)

Utskottets hemsfällan biföUs med 298 röster mot 16 för mofion Ju32 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Mom. 3 (verkan av kravet på skötsamhet)

Utskottets hemsfällau - som ställdes mot reservation 1 av Björn Körlof m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 4 (återgång fill tidigare regler om åtalsunderlåtelse)

Utskottets hemställan bifölls med 163 röster mot 150 för reservation 2 av Karirt Ahrland m.fl.

Mom. 5 (strafföreläggartde) . , .

Utskottets hemsfällart - som sfäUdes mot reservafiort 3 av Björn Körlof m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (polismans rätt aff anmoda aft ställa fill rätta)

Ufskottets hemsfällau - som ställdes mot motion Ju32 av Lars Werner m. fi. i motsvarande del - bifölls med acklamation.

/V/ow. 7 (uppföljnirtg av polismans rätt)

Utskottets hernsfällart - som ställdes mot reservation 4 av Björn Körlof m.fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 9 (sanktion vid föreskrift att avhjälpa skada)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 5 av Björn Körlof m.fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 11 (lämpliga påföljder för unga)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 6 av Björn Körlof m. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 12 (samarbete mellan myndigheter)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 7 av Gunilla André och Ingbritt Irhammar - bifölls med acklamation.

Mom. 13 (konfrontation med målsägandert) Prot. 1987/88:138

Utskottets hemsfällart - som ställdes mot reservation 8 av Gunilla André 10 juni 1988 och Ingbritt Irhammar - bifölls med acklamation.

Mom, 14 (underrättelse fiU vårdnadshavarert)

Utskottets hemsfällart - som ställdes,möt utskottets hemställart med dert ändring däri som föranleddes av bifall till motion Ju32 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del - bifölls med acklamafion.

Mom. 15 (vårdnadshavares närvaroplikt vid huvudförhandling)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 9 av Karin Ahrland och Lars Sundin - bifölls med acklamatiort.

Mom, 16 (familjens brottsförebyggande betydelse)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 10 av Björn Körlof m. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom, 18 (tidsfrister under föruudersöknirtgert m. m.)

Utskottets hemställart - som ställdes mot reservatiort 11 av Karirt Ahrlartd m. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 19 (jourdomsfol för unga)

Ufskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 12 av Karin Ahrland m. fi. - bifölls med acklamation.

Mom. 21 (registrering av brott av barn)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 13 av Gunilla André och Ingbritt Irhammar - bifölls med acklamatiort.

Mom. 22 (poUserts resurser)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 14 av Björn Körlof m. fl. - bifölls med acklamafion.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Justitieutskottets betänkande 45

Mom. 1 (avslag på propositionert)

Utskottets hemställan bifölls med 293 röster mot 20 för mofion Ju30 av Lars Werner m. fl.

Mom. 2 (återfall)

Utskottets hemsfällart bifölls med 162 röster mot 150 för reservafiort 1 av Karirt Ahriartd m. fl. 1 ledamot avstod frårt att rösta.

Prot. 1987/88:138 Mom. 5 (inriktningen av kriminalpolitiken)

I0junil988 Hemställan • ,

------- '■------ Utskottets hemstäUan - som ställdes mot utskottets hemställan med den

ändrirtg däri som föranleddes av bifaU till hemställan i motion Ju510 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Motivering

Utskottets mofivering - som ställdes mot den i reservation 2 av Björn Körlof m.fl. anförda motiveringen - godkändes med acklamation.

Mom. 6 (alllmänpreventiva hänsyn)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Björn Körlof m, fl. - bifi)lls med acklamation.

Mom. 8 (villkorlig frigivning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 4 av Karin Ahrland m.fl., dels reservation 5 av Björn Körlof m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 9 (samhällstjänst)

Utskottets hemställan bifölls med 162 röster mot 152 för reservation 6 av Karin Ahrland m, fl.

Mom. 10 (villkorligt fängelse)

Ufskottets hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Björn Körlof m,fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 11 (eftervård m. m.)

Ufskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 8 av Gunilla André och Ingbritt Irhammar, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till mofion Ju510 av Lars Werner m,fl, i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 12 (s;traffskärpning för vissa våldsbrott)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 9 av GuniUa André och Ingbritt Irhammar - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan biföUs,

Konstitutionsutskottets betänkande 43

Mom. I (omläggning av budgetåret)

Utskottels hemsfällan bifölls med 273 röster mot 37 för reservation 1 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom. 1 ledamot avstod från att rösta.

62 Mom. 2, 4, 10 a, 25 b och 27 (beredningen av kompletteringspropösitionen,

m.m.)

AnL 34 FÖRSTE VICE TALMANNEN: Prot. 1987/88:138

I dessa moment föreslås ärtdringar i huvudbestämmelser i riksdagsordning- lOjuni 1988 en. Av ändringsförslagen framgår att ändringarna önskas bli genomförda ' med ett enda beslut. För bifall härtill krävs emellertid att minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av riksdagens ledamöter förenar sig om beslutet. Beslut skall fattas genom omröstning. Omröstningen kommer att förrättas med rösträkning.

Utskottefs hemställan bifölls med 313 röster mot O för avslag.

Utskottets hemställan hade alltså bifalUts med erforderUg majoritet, dvs. minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av riksdagens ledamöter hade biträtt utskottets hemställan.

Mom. 9 (organisationen av den statliga revisionen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Anders Björck m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 26 (utskottens sammansättning)

AnL 35 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

I reservafion 4 av Nils Berndfson föreslås ändring i riksdagsordningen. Av reservationen framgår att ändringen önskas genomförd med ett enda beslut. Härför krävs att minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av kammarens ledamöter röstat för bifall till reservationen. På grund härav kan inte i en avgörande omröstning något av övriga yrkanden under detta moment, som kräver endast enkel majoritet, ställas mot reservationen. Kammaren har därför först att ta ställning till den i reservationen föreslagna ändringen i riksdagsordningen. Avslås denrta ställs propositioner härefter på bifall fill övriga yrkanden. Beslut i fråga om reservation 4 skall fattas genom omröstning, som förrättas genom rösträkning.

Reservafion 4 av Nils Berndtson

Vid rösträkningen avgavs 17 röster för bifall till reservationen mot 296 röster för avslag.

Reservationen hade alltså avslagits.

Vid den följande voteringen om de härefter kvarstående yrkandena under detta moment bifölls utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Anders Björck m. fl. - med acklamafion.

Mom. 28 (utskottsminoritets rätt att begära lagrådsgranskning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 5 av Anders Björck m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 29 (fortsatt försök med nya arbetsformer i kammaren)

Ufskottets hemställan - som ställdes mot reservation 6 av Nils Berndtson -bifölls med acklamafion.

Prot. 1987/88:138 Mom. 32 (artrtart lokal ärt plertisalért för fråge- och irtferpellafionsdebatfer)

10 juni 1988

AUmänna pensionsfonden

Utskottets hemställan bifölls med 266 röster mot 46 för reservafiort 7 av Birgit Frigg;ebo och Börje Stensson. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 34 (beredningen av de alkoholpolitiska frågorna)

Utskottets hemställan - som sfäUdes mot reservatiort 8 av Artders Björck m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 38 (.lO-delegafionens sammansäftrting) ■

Utskottets hemsfällart - som ställdes mot reservatiort 9 av Nils Berrtdtsort -bifölls med acklamafion.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

5 § Befräflånde de på föredragningslistan sist upptagna ärendena, närirtgsufskoffefs befärtkartdert 1987/88:42 och 44, beslöt kammaren på förslag av förste vice lalmannen medge atf voteringarna fick äga rum i ett sammanhartg sedart debattert i båda dessa ärertdert avslutats.

Föredrogs rtärirtgsutskoffets betänkanden 1987/88:42 om allmänna pensionsfonden (prop. 1987/88:167 och skr.

1987/88: :i74) samt 1987/88:44 om PKbankens förvärv av Carnegie Fondkommissiort AB (prop.

1987/88:178).

Först upptogs fill behartdlirtg rtärirtgsutskottefs betänkande 42 om allmänrta pertsiortsfortdert.

Allmänna pensionsfonden

AnL 36 STEN SVENSSON (m):

Fru falman! Ett litet steg för socialdemokraterna - men ett stort steg för socialisterma - det blev innebörden av riksdagsbeslutet den 21 december 1983 om lönfagarfortderrtas irtförartde.

Med fem löntagarfortder och den fjärde AP-fondsfyrelsen finns redau i dag sex fonder för aff kollekfivisera ägandet av företagsamheten i Sverige. Dessutom har första tUl tredje AP-fondsfyrelsen, genom beslut av riksdagens socialisfiska majoritet, givits rätt aft köpa fastigheter och ge direktiårt till företag, I nu föreliggande proposition föreslår regeringen aft fill "fondfamil-jert" skall läggas ytterligare en fond för socialiserirtg - en femte.AP-foudstyrelse.

Ytterst är def socialisfiska idéer som är grunden för partiefs politik. I def gäUande socialdemokrafiska partiprogrammet sägs dels att "hela den ekonomiska verksamheten måste samordnas fill en planmässig hushållnirtg under medborgarnas kontroll", dels aft "en växande del av människorrtas

behov måsfe tillgodoses genom kollekfiva irtsatser".

Def är klara bekärtuelser fill en socialisfisk samhällsufveckUug.

När ATP-sysfemet med dess stora fondsystem beslutades, lovade Tage Erlander i riksdagen atf fonderna infe skulle användas för aff köpa upp företag i näringslivet. 1973 bröts det ursprungliga löftet genom bildandet av den fjärde AP-fondert. Dä började pertsiortskapifalet artvärtdas för aktieköp i uäringslivef. Vad def gällde var att flytta fram def kollekfiva ägartdefs posifiortcr.

Irtfe lärtgt efter dert fjärde AP-fortderts tillkomst krävde emellerfid LO rtya åtgärder för atf bygga uf def kollekfiva ägandet. Syftet bakom förslagen var klart. Det handlade om aff "fa över successivt", som LO-fidnirtgert så fräffartde beskrev förslagert.

När löntagarfonderna behartdlades här i riksdagen den 20-21 december 1983 gav dåvarartde stafsmirtister Olof Palme också ett löfte. Han sade aff löntagarfonderna är "steget". Palme lovade aff löntagarfonderna infe skall vara ett första steg emot en kollekfivisering av ägande i vårt land, utau just "steget".

Ett antal av dagens socialdemokratiska riksdagsledamöter instämde Ideffa löfte - närmare bestämt 106 socialdemokrater i denna kammare är ansvariga för det givna löftet. En av dessa 106 ledamöter är utskottsmajoritefens företrädare i denna debaft, Birgitta Johansson. Jag vill fråga Birgitta Johansson: Hur kau rti 106 socialdemokratiska riksdagsledamöter vara med om atf ge löftet om att lörttagarfortderrta är "steget" och sedan bryta mot detta löfte och införa eu femte AP-fond?

Löutagarfoudsbeslufef genomtrumfades i den sista arbefsveckart strax före julhelgert 1983. Vid samma tidpunkt i fjol drev samma majoritet igenom förslaget aft ge AP-fonderna nya möjligheter aff köpa mark, fastigheter och akfier i bolag som är enskilt ägda. Det är en händelse som ser uf som eu tanke aft vi även dertna gång behartdlar ett fortdsocialistiskf förslag dert sista arbefsdagert inför sommaruppehållet, dvs. som avslutning på en tidsmässigt artsfrärtgd arbetsvecka.

Regerirtgsförslagef om ökat statligt ägartde av företag gertom bl.a. ert femte AP-fond är ett hot mot företagande och tillväxt i Sverige i synnerhet för små och medelstora företag. AP-fondernas resurser skall nu tas i bruk för aff fullfölja den socialisering av ägande som inletts med löntagarfonderna.

Genom en femte AP-fond med ca 3 miljarder kronor, en påspädrting av deu fjärde AP-fonden med ca 0,5 miljarder kronor och ett rtyft system för automatisk påfyllnad av resurser utan riksdagsprövning skapas helt nya möjligheter för ett utbyggt stafsägaude av företag.. I kombination med löntagarfonderna kommer dessa nya fonder aft kunrta korttrollera ett stort arttal företag. Begränsningert fill 50 % av akfierrta betyder i praktiken mycket litet. Def krävs avsevärt mindre än 50 % ägande för att ta över makfert över huvuddelen av de svenska storförefagert.

Propositiortens motiv för förslaget håller infe ens för den mest elementära granskning. Äveu om fjärde och femte APTfondeus placeringar skulle ge eu markartt bättre avkasfrtirtg ärt placeringcrt av övriga AP-fortdsmedel, har dert så gott som ingen betydelse alls för de totala AP-foudsmedleus storlek. AP-fonderrtas framfida möjligheter atf klara sirta åfagartdcrt beror helt på

Prot, 1987/88:138 10junil988

Allmänna pensionsfonden

5 Riksdagens protokoll 1987/88:138-140

Prot, 1987/88:138 10 juni 1988

Allmänna pensionsfonden

tillväxten i samhällsekortomin. Ett ökat statsägande särtker tillväxtert. Det är irtgen tillfälUghef att de länder i världen som nu ökar sin fillväxt är länder där man minskar det stafiiga företagsägartdef.

Ävert argumentet att närirtgslivet behöver pengar är falskt. Näringslivets samfliga organisationer har bestämt avstyrkt förslaget. De problem som finrtS på aktiemarknaden, bl. a. en skattemässig diskriminering av enskilt akfiesparande och ert fill utlandet delvis utflyttad aktiehandel, har socialdemokraterna skapat själva. Dessa problem förvärras ytterligare genom den utvidgade omsättningsskatten på aktier. Den försämrade funkfionsduglighefert hos akfiemarknaden repareras inte heller genom aft en ny medlem tillförs den redan existerande fondfamiljen.

Regeringen hemlighöll utrednirtgen om den femte AP-fondert på finartsde-partemenifef i fyra mårtader. Sedan skickade man i väg utredningen på remiss i två veckor i slutet på februari - varav en vecka var vintersportlov. Som kronan på verket lades propositionen fram på skärtorsdagen i stencilerad form.

Redan dessa omständigheter talar, alldeles bortsett från de sakliga invändningarna, för att proposifionen måste avslås. Därför ber jag redan nu att få yrka bifall till reservafiort nr 1.

Agerandet har emellerfid infe stoppat med defta. När vi i utskottet bad aff man skulle skjuta på frågan om den femte AP-fortdert till hösten, så atf svenska folket i val skulle få en chans att fa ställning, blev det nej. Den socialisfiska majoriteten i näringsufskottet ville infe få dert femte AP-fortdert som ert valfråga. Ert offerttlig hearing vore väl då det minsta, ansåg vi toorgerUga i utskottet. Men det tyckte inte socialdemokraterna. Hearing sade man ja fill, men den skulle vara sluten. Allmänheten skulle inte få lyssna.

Ett skäl för att smyga sig, fram är sannolikt aft man rtu vill sanktionera möjligheten att köpa irt sig i börsbolag fill högre andelar än begrärtsningsreg-lerua filläter. Löntagarfonderna får inte ha mer än 8 %, i framtiden 6 %, av rösterna :i ett börsbolag. Begränsningsregeln är 120 % för vardera fjärde resp, femte AP-fonden. Hela fondsystemet får ha maximalt 50 %.

Nu skall alltså dessa AP-fonder få köpa in sig i börsnoterade bolag till högre andelar, bara aktieserierna irtfe är rtoterade. Det är ett klart löftesbrott def också! Aff mart släpper begränsningen i vad gäller ägandet i börsrtoterade bolag för såväl löntagarfonderrta som övriga AP-fonder inrtebär att bolagen genom riktade emissioner av ny aktieserie kart sätta lagsfiffnirtgen ur spel.

Fru talman! För två veckor sedan publicerade LO en diskussionsbok om ägande och inflytande inför 90-talef. I denna bok med den talande titeln "Mitt i steget" beskrivs strategin så här på s. 61-62: "Varje enskild reform innebär sällan uågon stor omvälvning, men lagda på varandra kan de förhoppniiugsvis närma oss fill utopin. Funktionssocialismen lär oss atf denna reformistiska strategi är en möjlig framgåugsväg."

Som jag fidigare påpekat, är lörtfagarfonderna infe lärtgre "steget" utau bara ett av stegert. I efterskriften fill dert här LO-bokert sägs också, på s. 163, att mart viU "pröva om tidert nu är mogen aff ta nya steg".

Vad ko mmer då att bli forfsättnirtgert på lörttagarfortderrta - eller det som i socialdemokratiska tidningar kallats lönfagarfortderrtas "avlösare"? Ert avlösnirtg är deri femte AP-fonden, som vi behandlar här i dag, men i övrigt

står på programmet en utveckling av arbetsrätten, förhandlad överskottsdelning och fuuktionssocialisering.

Def rtya maktblock som socialdemokraterna vill bygga vidare på kommer alltså aft bestå av fem AP-fonder och de fem löntagarfonderna. Dessa fonder skall fillsammans utgöra det insfrumertt som man vill begagna sig av för aff uppfylla partiprogrammets socialisfiska ambitioner. Det är anmärkrtirtgsvärt atf skattemedel i betydartde utsträckning lämuas aff disporteras äv orgart som visserligert formellt har fillsatfs av staten men som till följd av flertalet ledamöters irttresseartknytnirtg kommer att verka enUgt principer som staten inte råder över.

Genom de möjligheter som foudsfyrelserna får aft tillsammans förvärva relafivt seff mycket betydande andelar av olika företag banas väg för eu kraftig förändring av ägar- och inflyfandeförhållartderta irtom uäringslivef. Klart är aff de fackliga organisationerna på detta sätt får en dubbelroll som skapar mycket stora problem i framfiden.

Givetvis är def så ätt om en femte AP-fortd får placera sirta fillgårtgar i akfier, leder det till atf det institutionella och kollektiva ägandet kommer att öka, och def kommer att öka på bekostnad av enskilt sparande och ägande.

En fortsatt marsch in i fondsamhällef försvagar fillväxtkraften i svensk ekonomi. Därmed skulle Sverige falla fiUbaka ytterligare som industrinafion, vilket allvarligt skulle hota de framtida pensionsuf befalnirtgarrta. Regeringert för med artdra ord ert bakvänd politik. Trots aff den säger sig varrta om pensiortsfrygghefert får de åtgärder dert faktiskt föreslår motsatt effekt.

Vi moderater slår självfallet vakt om pertsiortssysfemet som sådartt, men detta faktum utgör inget skäl för oss att låta ärtnu eu fortd bidra till socialiseringen av def svenska näringslivet. Vi har redan för många fonder av sådant slag.

Det blir sålunda väljarna i 1988 års val som avgör om det blir en ytterligare fortsättning på vägen mot fondsocialismerts förverkligartde. Lika litet som tidigare kart tydligert ert socialdemokrafisk regerirtg slå emot trycket frårt socialiseringsivrarrtas sida. Def visar de begårtgna löftesbrotten med all önskvärd tydlighet.

Def är och förblir endast genom en växling vid regeringsmakfert som fortdfrägan defirtifivt kan avföras från dert politiska dagordn,rtgert. Så srtart som dertrta kammare får ert ny icke-socialistisk majoritet, kommer vi att verka för atf de fondsocialistiska besluten rivs upp - så även dagens! Det är, fru talman, ett löfte som ges för atf infrias!

Prot, 1987/88:138 10 juni 1988

Allmänna pensionsfonden

I detta anförande instämde Rolf Dahlberg (m), Anders Anderssort (m), Karirt Falkmer (m), Björn Körlof (m), Margareta Gärd (m), Lars De Geer (fp), Håkan Stjernlöf (m), Irtgrid Hemmirtgssort (m). Harts Dau (m), Per-Richard Moléu (m), Erik Holmkvisf (m), Isa Halvarssort (fp), Göthe Knutson (m), Gullan Lindblad (m), Ann-Cathrine Haglund (m), Arne Svenssort (m). Stig Bertilsson (m), Hans Nyhage (m), Hugo Hegeland (m), Lars Ahlström (m), Erling Bager (fp), Siri Häggmark (m), Sonja Rembo (m), Lars Tobisson (m), Knut Wachtmeister (m), Ingrid Sundberg (m), Nic GrönvaU (m), Per Stenmarck (m), Sven Munke (m), Olle Aulin (m); Rune Rydén (m), Sten Anderssort i Malmö (m), Ingvar Eriksson (m), Bengt

Prot. 1987/88:138 10 juni 1988

Allmänna pensionsfonden

Harding Olson (fp), Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Lennart Alsén (fp), Berfil Danielsson (m), Ewy Möller (m), Anders G Högmark (m), Mona Saint Cyr (m), Birger Hagård (m), Per-Olof Strirtdberg (m), Kjell Johansson (fp), Per Westerberg (m), Göran Allmér (m), Knut Billing (m), Görel Bohlirt (m), Gunrtar Hökmark (m), Jerry Martinger (m), Artrte Wibble (fp), Lars Ahlmark (m), Barbro Sartdberg (fp), Allan Ekström (m), Gunnel Liljegren (m), Birgitta Rydle (m), Inger Koch (m), Jan Sandberg (m), Ingela Gardner (m). Hädar Cars (fp), Filip Fridolfsson (m), Margaretha af Ugglas (m), Göran Åstrand (m), Elisabeth Fleetwood (m), Carl Bildt (m) och Rolf Clarkson (m).

AnL 37 LARS DE GEER (fp):

Fru talman! Def nu föreliggande förslaget om införandet av en femte AP-fortd har mottagits med besförfrtirtg ute i näringslivet, iute bara därför atf förslaget innebär ett nytt steg mot ett socialiserat samhälle, utart också därför atf förslaget bryter mot tre högtidligen avgivna socialdemokrafiska löftert och därmed undergräver näringslivets förtroende för politiker över huvud taget.

De tre löften som bryts är följande:

1. Tage Erlander lovade år 1957 att AP-fonderrta, om de irtfördes, ej skulle utnyttjas som något insfrumertt för atf socialisera rtärirtgslivef.

2. Olof Palme sade i ett berömt yttrartde år 1983, atf lörttagarfortderrta inte var ett av flera steg för aft socialisera närirtgslivet utau aff de utgjorde "steget". Efter 1990 skulle de över huvud taget iute tillföras rtågra nya medel. Att detta yttrande infe var ett påstående i "hasfigt mod" bevisas av atf 148 socialdemokratiska riksdagsmän då instämde i Palmes fal. Av Sten Svensson har jag sedan lärt mig aft 106 av dessa 148 fortfarande är medlemmar av denna kammare.

3. Ingvar Carlsson dementerade år 1986 att regeringen avsåg att tillmötesgå ett krav från LO att tilldela tredje Al-foudeu rätt aft inköpa aktier för 10 % av fondens behållnirtg.

Fru talmart! Om riksdagen i dag bifaller regeringerts proposifiort om inrättande av en femte AP-fortd, framstår alla dessa tre löftert som värdelösa -ja, man kant. o. m. gripas av misstartkert aff de aldrig var avsedda artrtat ärt som dimridåer, syftartde fiU aft temporärt dölja socialdemokraternas verkliga avsikter.

Fem löntagarfonder, rätt för de tre första AP-fonderrta att köpa fastigheter och låna ut kapital till företag samt en fjärde och en femte AP-fond med rätt atf köpa akfier för vardera 3 miljarder, vad är detta om infe ert systematisk uppmarsch för alt kollekfivisera ägaudef av svenskt närirtgsliv? Atf detta överfagartde avses ske med medel som i sirt helhet härstammar från defta näringsliv gör sanrterligert irtte situationen bättre, tvärtom!

Jag förmodar aff utskottsmajoritetens talesman kommer aff bemöta mitt påpekande med ett vanligt socialdemokratiskt argument: Vad har AP-fonderna, eller löntagarfonderna, gjort för skada? Varför ödsla en massa krut på kritik av dem, när de hitfills varit helt harmlösa som ägare till aktier?

Till detta vill jag anföra att def är uppenbart atf löntagarfonderna inte fill uågon del uppfyllt sina uppgivrta syftert. Ingen löntagare har fått något

medinflytande på sitt företags skötsel genom dem, ingert har känt eller fått "delaktighet i företagens förmögenhetsbildrtirtg" och irtgen har genom dem blivit mera solidarisk med def egna företaget. Infe heller har lörttagarfortderrta på mirtsta sätt bidragit till att lörteuppgörelserna blivit måttfullare, trots aff detta angavs som ett av huvudsyftena med fonderrta.

För oss, som kommer frårt glesbygderrta, är det vidare uppenbart aft avgiftsuttaget dragit bort kapital från glesbygden utan aft detta på något sätt senare återförts fill den egrta regiortcrt. Pertgarna har huvudsakligen tiUförfs börsens A-lista i Stockholm - och saknas bittert i många kapitalsvaga glesbygder.

Men Fortdsverige har tillfogat rtäringslivet större skador än så! Varför har vårt lartds två vinstrikaste företag, Ikea och Tetra-Pak, flyttat utomlands? Vad har vårt land förlorat genom atf begåvade och uppfinningsrika tekniker, administratörer och företagsledare givit sig av fill uflandet? Tyvärr medför utbyggnadert av Fondsverige infe bara flyttrtirtgar fill utlandet. Äveu arbetsglädjen bland dem som startrtar kvar i vårt land minskas betänkligt, när de gång på gång får bekräftat atf socialdemokraternas slufUga mål är ett socialiserat eller kollektivt ägt näringsliv i vårt land. Många initiativ blir inte tagna, eu del investeringar samlar damm i "projekthögar" och likvida medel anvärtds fill att köpa sfatsskuldsväxlar - allt på gruud av en djupt rotad misstro mot Foudsverige.

Situafiouert blir irtfe bättre av de motiv som artges i proposifiorten och i majoritetens utskoffstext:

1. Gertom ert femte AP-fortd "skall avgiftsuttaget i framfiden hållas nere" genom denrta fonds högre avkasfnirtg. Om 3 miljarder ger 1 % bättre avkasfrtirtg i ert femte fond än de gör rtu, så ökar avkasfuirtgert med 30 milj. kr. per år. Utslaget på rärttart på AP-fortderrtas 300 miljarder gör defta ert fiortdedels promille i förbättrad avkasfrtirtg - knappt mätbart, om det nu går så bra?

2. Den femte AP-fortden avses öka tillgårtgert på riskvilligt kapital - en tillgång som redart är så stor att regeringen föreslagit en indragning på 10 miljarder från våra största börsförefag! Skälet är i dag orimligt, och om det vore rätt så måsfe likviditefsirtdragningen vara helt fel!

3. I höstas debatterade jag den femte AP-fonden med statsrådet Johansson. Vi diskuterade lill vilka procentsatser fonderna skulle ha lov inköpa företags aktiekapital, och statsrådet försäkrade mig aft förändrirtgarrta var formella och att mart lika gärrta kuude låta fjärde AP-fonden växa sig större som aft inrätta eu femte. Meu i dagens proposifion sägs rent uf aff fondernas samlade storlek nu möjliggör uärirtgspolitiska och regiortpoUtiska irtsatser. Eftersom både fjärde och femte fortderrta generellt tilldelas var sin procertt av kapitalet i de fre första AP-fortderrta har riksdagen inte lärtgre kontroll över hur mycket pengar de tillförs. Med en okontrollerad pertnirtgfillförsel och ett klart angivet politiskt mål kan det ju inte råda något tvivel om att både den "gamla" fjärde fondert och den nya femte fortdert blir utomordeufliga redskap för fortsatt socialisering av vårt näringsliv.

Som ledamot av näringsufskoftet har jag erhållit mängder av brev och telefonsamtal i detta ärende. Del har iute i något fall varit någon företagsle-

Prot, 1987/88:138 10 juni 1988

Allmänna pensionsfonden

Prot. 1987/88:138 10 juni 1988

Allmänna pensionsfonden

dåre som ringt - tvärtom har de som hört av sig representerat många och olika nivåer ute i företagen. TCO-are för fondomrösfning och medlemsdemokrafi, arbetsledarorgartisatiorter och många enskilda har ringt eller skrivit.

Fru talman! Varken Sveriges näringsliv eller de som där arbetar behöver uågon femte AP-fond, och den kommer att befraktas med misstro om den nu kommer fill stårtd. Jag ber aff få yrka bifall till dert för de icke-socialistiska partierrta gemensamma reservation nr 1. Jag vill också för folkpartiets del instämma i Sten Svenssons påpekande atf ett beslut om eu femte AP-fortd i dag bör upprivas om valutgången ger möjlighet därtill.

I defta anförande instämde Hans Dau (m), Sigge Godin (fp), Ingrid Hemmingsson (m), Björn Körlof (m), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp), Göthe Knutson (m), Gullan Lindblad (m),.Ann-Cathrirte Hagluud (m), Olle Grahn (fp), Sten Svenssort (m), Arrte Svenssort (m), Eriing Bager (fp), Siri Häggmark (m), Nic Grönvall (m), Per Stcrtmarck (m), Knut Wachtmeister (m), Ingrid Sundberg (m), Rolf Clarkson (m), Olle Aulin (m), Sven Munke (m), Lennart Alsén (fp), Ingvar Eriksson (m), Bengt Hardirtg Olson (fp), Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Ingrid Hasselström NyvaU (fp), Berfil Danielsson (m), Ewy Möller (m), Anders G Högmark (m), Kjell Johansson (fp), Per Westerberg (m), Lars Ahlmark (m), Barbro Sandberg (fp), Anne Wibble (fp), Jerry Martinger (m), Gunnar Hökmark (m), Daniel Tarschys (fp), Görel Bohlin (m), Knut Billiug (m). Hädar Cars (fp), Irtgela Gardner (m), Birgitta Rydle (m), Inger Koch (m). Allart Ekström (m), Gunnel Liljegren (m), Elisabeth Fleetwood (m), Görart Åstrand (m), Margaretha af Ugglas (m) och Filip Fridolfsson (m).

AnL 38 PER-OLA ERIKSSON (c):

Fru talrnan! Ett decentraliserat och ertskilf ägande måste vara en viktig hörnsten i samhället. Med ett sådant ägande skapar man den bästa gruuden för aktivitet, engagemang och sparande, och därför arbetar centern för en sådan utveckling.

Från certterns sida har vi ofta haft artledrtirtg atf krifisera socialdemokraterna för deras koncertfrationspolitik och iver aff i ökad utsträckning iristitutio-ualisera ägandet. I dag, på denrta mandatperiods sista arbetsdag här i riksdagen. får vi ytterligare ett belägg för vår uppfattning om socialdemokraterna. Näringsutskottets två sista betänkanden för mandatperioden manifesterar på ett uttryckligt sätt socialdemokraternas koricentrationsivér.

Det institutionella ägandet har ökat i mycket snabb takt de senaste åren. Olika former av investmentbolag, försäkririgsbolag, AP-fonder och löntagarfonder äger numera en allt större del av svenskt näringsliv, fastigheter och kapital. Med förslaget om en femte AP-fond medverkar socialdemokraterna till atf stärka def institutionella ägandet. I stället för atf stimulera hushållssparandef och enskilt ägande och främja det enskilda ägandet har socialdemokraterna valt aft spara i olika former av institutiorter. Def är ett passivt sparartde.

Nu föreslås en femte AP-fond. Den skall tilldelas medel som motsvarar högst 1 % av det sammanlagda anskaffningsvärdet av de medel som första till tredje fondstyrelserna förvaltar. Det innebär dels en kraftig utöknirtg av

AP-fondernas placeringsmöjlighefer på börsen, dels också aff riksdagen infe längre aktivt skall fatta beslut om volym på de medel som skall placeras. Def leder till en fortsatt öknirtg av det offerttliga institutionella ägandet av svenskt näringsliv.

De nya begränsningsregler som föreslås beträffande ägande i varje enskilt företag kommer inte aff påverka det förhåUandet. Den kombinäfiortseffekt som kommer aff uppstå om både AP-fouder och lörtfagarfortder gör köp i ett företag kommer atf bli betydartde.

Def finns inte några sakliga motiv för aft inrätta ert femte AP-fortd. Argumerttert i propositiortcrt håller irtfe. Man räddar iute tillväxten i ekonomin med nya fortder.

Ävert ledande socialdemokrater som är ledamöter här i riksdagen har uttryckt sin uppfattnirtg om förslaget frårt regerirtgen aft inrätta en femte AP-fond. Jag delfog i en debatt i Lund tillsammans med Lennart Pettersson, också ledamot av närirtgsutskottet, där frågan om den femte AP-fonden kom upp. Lenrtart Pettersson uttryckte då sin uppfattnirtg. Han tyckte def var oklokt av regeringert atf lägga fram propositiorten. Det kanske är därför Lennart Pettersson inte undertecknat detta betänkande.

Om avsikten är aft främja små och medelstora företag har regeringen valt fel instrument. Det är inte fler fonder som behövs, tvärtom. NäringsUvefs behov av riskvilligt kapital kan fillgodoses på annat sätt. Det har företrädare för näringslivet klargjort. Alltså är inte förslaget om ert femte AP-fortd ett beställrtingsverk från småföretagare eller mänrtiskor med mindre och medelsfor verksamhet. Någon annan måste stå som beställare. Jag frågar: Vem är beställaren?

Socialdemokraterna införde löntagarfonderna trots en stark och massiv opinion mot dem. Det bidrog i hög grad till att resa murar mellan olika grupper i vårt land. I en liten nafion som Sverige borde vi i sfället ägna oss åt aff riva murar och arbeta för det som förenar. Socialdemokraterna valde med löntagarfonderna den motsatta vägen.

Med lörttagarfortderrta tog socialdemokraterrta ett stort steg irt i fortdsam-hället. Def var irtte populärt. Reaktionerna blev alltså kraffiga. Inte ens hos många av de egna arthängarna var förslaget om lörtfagarfortder populärt. Av taktiska skäl har socialdemokraterna därför vid flera fillfällen bedyrat atf några nya steg på fondsamhällets väg inte skall tas. I dag vef vi vad dessa löften är värda - ingenfing!

Jag vill fråga socialdemokraterna: Vad blir nästa steg på fondsamhällefs väg, om ni får behålla regeringsmakten?

Utvecklingen mot ett förstärkt insfitufionellt ägartde, på bekostnad av ett individuellt ägande, utgör ett allvarligt hot mot den decentraliserade samhällsekonomi söm vi i centern vill främja.

Det är bl. a. mot denna bakgrund som vi vill främja ert utvecklirtg av det personliga sparandet, t. ex. genom personliga invesferingskorttort. Det är också utifrån denna grundsyn som vi arbetar för en avveckUrtg av löntagarfonderna. Genom att stimulera småspararnas akfieägande skapas en motpol fill privata maktkoncentrafioner och offentliga insfitutioner.

Vi vill ersätta anonymifefert och passivifefert i ägartdet och sparartdet med akfivitet och delaktighet för de enskilda människorna. Vi vill främja

Prot. 1987/88:138 10 juni 1988

Allmänna pensionsfonden

Prot, 1987/88:138 småföretagen i förhållande fill stora företag och artonyma irtsfifutiouella
10 juni 1988 ägare-t, ex. AP-fonderna eller löntagarfonderna. På def sättet främjar man

bäst en rättvis fördelning av resurserna. Dessutom ger defta eu långsiktig

Allmanna pensions- ekonomisk stabilitet. Det är så vi vill möta 90-talef. Vi vill alltså iute möta def
f"""'" med uya fonder. , .

Fru falman! Jag yrkar bifall till reservafion 1, som är fogad till befänkartdet.

I detta artförartde irtstämde Sigge Godirt (fp), Lars De Geer (fp), Isa Halvarsson (fp), Gullau Lirtdblad (m), Göthe Krtufsou (m), Britta Hammarbacken (c), Ann-Cathrine Haglund (m), Sten Svensson (m), Lennart Brunartder (c), Elving Anderssort (c), Nic Grörtvall (m), Ivar Frartzért (c), Ulla Tilländer (c), Ingrid Hasselsfröm Nyvall (fp), Bengt Harding Olson (fp), Ingvar Erikssort (m), Erik Hovhammar (m), Anders G Högniark (m), Rune Rydén (m), Barbro Sandberg (fp), Jerry Martinger (m), Birgitta Rydle (m), Allan Ekström (m) och Hädar Cars (fp).

AnL 39 JÖRN SVENSSON (vpk):

Fru falman! Jag skall börja med att lugna fru talmannen med atf säga att vi i vpk infe färtker upprepa deu eftermiddagsgymrtasfik som de fre borgerliga partierna här har presterat. För övrigt rtoterar jag aft skarorna har blivit glesare för varje uppresnirtg. Def är tydligen irtfe så helt med uthållighetert på dert borgerliga sidart. Mert def bådar ju gott inför den kommande valkam-partjert.

Vi i vpk är rtaturligtvis infe motståndare fill irträftandet av en femte AP-fond. Men vi ser nog annorlunda på eu sådan än vad regeringen och, självfallet, även de borgerliga parfierna gör. Det är eu något kortstlad bild av verklighefert som de borgerliga målar upp apropå deu stora socialistskräck som mart framkallar. Det är ju på iuf et sätt så, atf fondsystemet har motsvarat deu sortens bild. Egentligen har man ju byggt upp detta samtidigt som det stora kapitalefs totala makt ute i samhället har förstärkts. De skräckvisioner som en.del borgerliga talare har presterat motsvaras heller inte på något sätt av den ertorma glädjedans som sedan lång tid tillbaka förekommer på aktie-och optiortsmarkrtadert. Där är mart tydligert irtte särskilt rädd för att det här skall påverka profitförhållartderta.

Det är irtte heller så - om man ser saken från en ideologisk och maktpolitisk ståndpunkt - att deu här typen av instifufionalisering av kapital i sig är ett steg mot socialism. Marx har eu gång sagt, och det är ert sartrtirtg som fortfarande gäller, att mau infe fär socialism bara därför aff mart gör stafert fill universell kapitalist. ,Åven erinringar om stora strejker i statliga företag - t.ex. den stora gruvstrejken eller andra konflikter- säger oss att auktoritära ledarprin-ciper inom statlig verksamhet kan vara minst lika nedtryckande och besvärande för de artställda som motsvarartde prirtciper i de stora privatföre-tagert. Def är artnat som def kommer an på när det gäller frågan om huruvida eu progressiv och socialistisk karaktär kännetecknar staflig verksamhet eller infe.

Vi i vpk skulle snarare vilja betona aft arbetarrörelsen på detta område
72 behöver en strategi för hur fondsystemen verkligen skall användas - en

strategi som också innefattar synen på hur man skall bygga vidare på de statliga företagen och, naturligtvis, de statiiga verken/ Vi menar nämligert när det gäller de tankar som har varit dominerartde inom den socialdemokratiska regeringert uuder senare år aft man har böjt sig alltför mycket för ganska kortsikfiga och, låt mig säga, borgerligt kommersiella värderingar. Def har medfört en fenderts fill fragmerttiserirtg i syrtsäffet i fråga om de olika statliga verksamheferrta och ävert fondsystemen. I sfället skulle det ha fuurtifs ert strategi som bygger på ert helhetssyrt och på önskart om vad man viU uträtta i syfte aft utveckla samhällets system för sådant här ägande.

Som vi ser saken finns def fyra viktiga skäl till aff en strategi av här rtämnt slag bör utformas.

Ett skäl är frågan om demokrafin i def ekonomiska livet: Man bör anvärtda de statliga företagen och fondsystemen för atf verkligen åstadkomma ert fördjupad demokrati. Def räcker infe aff bara handplocka styrelser och fillsätfa parlamentariker. I och för sig är def bra, men def medför ertdast en mycket liten förändring för det stora flertalet mänrtiskor. I sfället borde de allmärtägda sektorerrta artvärtdas som mer offertsiva spjutspetsar när det gäller aff arbeta fram mer demokratiska beslutsformer och ledningsfilosofier. Dessutom haudlar det om aff skapa en artrtart syrt på själva produktionen och på det långsiktiga ändamålet med denrta.

Ett artdra skäl är att dert statliga sektorn - speciellt de statliga företagen och fondsystemen i egenskap av tillhandahållare av investerirtgskapital - har stor betydelse för dert fekrtologiska förrtyelsen och för aft dertrta kart försiggå i former som inte stämmer överens med det stora multinationella kapitalets strävartdert. I stället skall härtsyn fas fill def stora flertalet löntagares intressen av atf teknologin medför en förärtdrirtg, ert förbättrad ställrtirtg, för de artställda i hela produktionsprocessen.

Ett tredje skäl är atf man på ett akfivt och medvetet sätt bör artvärtda sig av fortdsysfemen och de statliga företagen i regionalpolitiken - infe minst mot bakgruud av aff def, för aft regionalpolitiken skall bli lyckosam i de enskilda länen, ofta krävs stora och långsikfiga block av investeringar. Detta kau alltså de olika statliga verksamheterna medverka fill på ett aunat sätt än den mer fragmentiserade lokaliserirtgspolitik som mart rtu uppmuutrar méd olika former av stöd.

Slufligert fill det fjärde skälet. I def stora EG-perspektivet har vi artledrting att erinra oss - och det ser vi speglingar av också i den svertska polifikert - att def ute i Västeuropa försiggår eu omfaftartde offensiv, i syfte att riva ned olika statliga, offenfiiga, verksamheter. Män villprivafisera dessa och brirtga dem urider privatkapitalets korttroll.

För några år sedan - det gäller ätminstorte två av de borgeriiga partierrta -var def irtte fråga om rtågon sådart här offensiv. Men nu tar mart samfällt till offertsivert. Det bör vi se upp med. Det här är, som sagt, en spegling av vad som sker ute på konfinenten. Vidare är def atf befara att man från EG-byråkrafins sida kommer att ha synpunkter på olika statliga verksamheter och, självfallet, också på skattesystemen. Om Sverige böjer sig för de här syrtpurtkterna, kan följden bli aft underlaget för dessa offenfiiga verksamheter allvarligt skadas. Därför räcker det inte med ett passivt motstånd mot den borgerliga offensiven. I stället gäller det att forma en strategi som verkligen

Prot. 1987/88:138 10junil988

A llmänna pensionsfonden

Prot. 1987/88:138 I0junil988;

Allmänna pensionsfonden

innebär att de olika verksamheterna - fondsystemen öch de statiiga företagen - blir ett redskap till förmån för demokrafin, den natiortella självsfärtdighetert och ert demokratisk omvälvning av hela samhället, i folkflertalets irttresse.

Jag tillåter mig att överskrida den fastställda taletiden med några minuter. Det här är det sista ärendet för mig i näringsutskottet. Jag vill därför tacka samtliga kolleger i utskottet, närvarande och icke närvarande, för många-stimulerande diskussioner. Jag tror mig kunna säga att näringsufskottet är Utet speciellt. Def är speciellt bl. a. därför att det är ett utskott där arbets- och umgängesformerna är mycket informella och kollegiala. Def är också ett utskott där ledamöterna på ett intressant sätt har varvat fördjupningen i praktiska och konkreta detaljer med intressanta och viktiga ideologiska diskussioner. Sist men inte minst är det ett utskott som, tycker jag, på ett välgörande sätt många gånger har visat sin självständighet gentemot regeringen. Man har kunnat ändra i regeringsförslag utan att känna en överdriven lojalitet. Genom denna självständighet har också riksdagens ställning som den första statsmakten markerats på ett bra sätt.

Jag vill också varmt tacka samtliga personer som arbetar på utskottskan-, sliet. Jag ber Jan Thyberg att vidarebefordra detta mitt tack. Jag tror mig kunrta säga att vi har fått en utomordentlig service och kunnat njuta mycket gott av utskotfskansliets enorma kapacitet. Vi har varit ett utskott som i det avseendet rent av varit ganska bortskämt. Jag tillhör ett oppositionsparti, och som representartt för ett sådant har man ofta anledning att reservera sig. Jag yill påstå att när kansUpersonalen utformat vpk:s reservationer har jag gång på gång måst notera att de gjort detta med väl så stor kunskap som och kanske med större pregnans än vi vpk-represenfanfer själva har kunnat göra. Något bättre betyg till utskottskansliet kan jag inte ge-

AnL 40 BIRGITTA JOHANSSON (s):

Fru falman! Jag vill börja med att tacka Jörn Svensson för hans vänliga omdömen om kollegerna i utskottet och vill gärna återgälda desamma. Vi har funnit aff vi, precis som Jörn Svensson refererade, har haft ett mycket gott samarbete i utskottet då det gällt att få fram de olika ärenderta.

Detta ärende präglas inte av någon större sammanhållning inom utskottet. Det har tydligt visats här. Men näringsutskottet har i ett betänkande gett sin samlade syn på frågan om inrättandet av en femte AP-fond samt på de fyra AP-fonderna och löntagarfonderna.

Inrättandet av den femte AP-fonden anmäldes i regeringens proposition 1987/88:11. [■ näringsutskottets betänkande nr 10, som diskuterades under december förra året, sade majoriteten att frågan om en femte AP-fond inte är ny, I sitt huvudbetänkande, SOU 1978:11 Kapitalmarknaden i svensk ekonomi, framhöll kapitalmarknadsutredaren att det på sikt borde övervägas att låta AP-fondernas aktieförvärv ske genom inrättandet av en femte fondstyrelse, utrustad med egen administration. Under våren 1988 kom regeringen med sin proposition, som gäller inrättandet av en femte fond. Aft denna fråga var så totalt främmande för de borgerUga ledamöterna förvånar mig. Sakförhållandet är följande:

En femte AP-fond föreslås inrättas med samma inriktning pch uppgifter som den fjärde fondstyrelsen har. Den femte fondstyrelsen skall alltså i

huvudsak placera medel i akfier. Den skall ha egen adminisfrafion, men i övrigt vara underkastad samma regelsystem som gäller för den fjärde fondstyrelsen. Fjärde och femte fondstyrelserna föreslås tilldelas högst 1 % vardera av det sammanlagda anskaffningsvärdet på de medel som första, andra och tredje fondstyrelserna förvaltar. Den femte fondstyrelsert föreslås börja sin verksamhet den 1 juU 1988,

När borgarna skall beskriva värdet av våra gemensamma fonder, väljer de att göra det i propagandamaterial från 4 oktober-kommittén och Svenska arbetsgivareföreningen samt genom tidningsannonser. Moderaferna väljer atf i debattartiklar, nu senast i Svenska Dagbladet från den 3 juni, argumentera mot vårt pensionssparande. Sten Svensson har å det grövsta missuppfattat den fråga som vi behandlar i dag. I artikeln sägs aft regeringen har smugit med frågan, att regeringen hemlighöll utredningen på finansdepartementet om den femte AP-fonden i fyra månader, att den skickades på reriiiss två veckor, att def var vintersportlov och att propositionen sedan lades fram på skärtorsdagen. Men, fru talman, det är tydligt att moderaterna och Sten Svensson saknar tio år i sitt polifiska liv, eftersom just inrättandet av en femte AP-fond har diskuterats så länge.

För aft trygga kommande pensionsutbefalningar krävs aft de medel som fortderas inom ramen för AP-fonderna har så god avkastning som möjligt. Avgörande för ATP-systemets utveckling är också en fortsatt långsikfig tillväxt i den svenska ekonomin. En sådan tillväxt förutsätter bl. a. att riskvilligt kapital kan ställas fill def svenska näringslivets förfogande.' Avgifterna till försäkringen för tilläggspensiorten har under senare år täckt en allt mindre del av pensionsutbetalningarna.

När regeririgen och majoriteten i näringsutskottet av marknadsskäl väljer att inrätta en femte fond, därför att den fjärde fondstyrelsen har ett aktieinnehav som i dag motsvarar 2 % av marknadsvärdet på de akfier som är inregistrerade vid Stockholms fondbörs, protesterar de borgerliga parfierna. När någon annan än en AP-fond skaffar sig ett inflytande i def svenska näringslivet hörs aldrig ropet på att de av marknadsskäl inte får bli större. Tvärtom är då av marknadsskäl allt tillåtet. Jag har aldrig hört någon från deu borgerliga kanten klaga på att de 15 största företagen i Sverige gemensamt hade 41,7 % av börsens marknadsvärde under 1987,

Fru talman! Till näringsutskottets betänkande finns tre reservationer fogade. Jag yrkar avslag på dessa och bifall till utskottets hemställan.

Prot. 1987/88:138 10junil988

Allmänna pensionsfonden

AnL 41 STEN SVENSSON (m) replik:

Fru talman! Jag ställde i mitt anförande en fråga fill Birgitta Johansson. Den kvarstår fortfarande obesvärad. Jag upprepar frågan: Hur kan ni 106 socialdemokratiska ledamöter - Birgitta Johansson är en av dessa - vara med om att ge löftet att löntagarfonderna är "steget" och sedan bryta defta löfte genom att införa en femte AP-fond? Jag ber Birgitta Johansson atf i nästa inlägg besvara den frågan.

Sedan säger Birgitta Johansson att promemorian i kanslihuset visst var känd. Det var den inte. Den var inte offentliggjord. De tilltänkta remissinstanserna, och de var bara några få - det vara bara Arbetsgivareföreningen som fick yttra sig, övriga företagarorganisationer ställdes åt sidan, som

Pröt. 1987/88:138 10juni 1988

AUmänna pensionsfonden

bekant - kände infe fill irtrtchållef förrärt de fick remissen, Remissfidert var så kort som Birgitta Johartssort alldels rtyss bekräftade. Nog har jag aU artledrtirtg att vidhålla kritiken mot aff def smögs omkring med detta förslag och väntades så länge med proposifionen aff den skulle hamna i slutet av kön av ärenden till näringsufskottet. Resultatet ser vi i dag. Vi behandlar propositionert då fidert är som mest artsfrärtgd, i slutet av en mycket irttertsiv arbetsvecka, sista dagen på hela den treåriga martdatperiodert. Det var för övrigt def sista ärertdet som klubbades av den avgående ordföranden i näringsutskoftet, Nils Erik Wååg.

Birgitta Johansson vill göra gällande aff den femte fortdert irtfe är ert löntagarfond. Men när löntagarfonderna infördes, den 1 januari 1984, förändrades också reglerna och ställrtingert för dert fjärde AP-fortdert. Def är det som är det centrala i detta sammanhartg. Dert fick då karaktär av ett irtstrumertl som skulle passa iu i fortdsocialismens medelsarsenal. Mau gjorde denrta fond lill en löntagarfond, med samma krav på avkasfrtirtg som dessa, dvs. 3 %, och med samma tillsyrtsmyndigheter, RR'y och RFV. Def firtrts en del små skillnader, men facket skall disportera hälftert av fjärde fortdsfyrel-serts röster, och styrelsert skall ha en majoritet av fackliga och polifiska företrädare.

Atf den fjärde AP-fortden är en. löntagarfond bekräftades också av LO-ordföranden Stig Malm i höstas. Def skedde rtär LO höll presskonferens den 1 oktober 1987 och presenterade skriften Tre år med löntagarfonderrta. Då påpekade Malm atf "4:e AP-fondert är ert lönfagarfortd, fast äldre".

AnL 42 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:

Fru talman! Birgitta Johansson sade att vi hade hämtat argumeut från 4 oktober-kommittén och Arbetsgivareföreningen. Jag kan försäkra Birgitta Johanssort att jag infe har härntat argumenfert i mitt irtlägg därifrån. Jag hade hämtat argumenten mot löntagarfonder och mot en femte AP-fortd frårt certterrörelsen och från vårt partiprogram. Jag tycker faktiskt aft Birgitta Johanssort kart ta tiUbaka sitt påståertde på dert punkten.

Jag har i olika sammanhang efterlyst mofiv för behovet av en femte AP-fond. Birgitta Johansson anförde nu ett nytt motiv: atf inflyfartdet över näringslivet behöver förstärkas. Man vill genom en femte AP-fond få ett starkare grepp över def privata näringslivet och balansera deu privata maktkoucenfrafionen med en ny insfitution. Vi inom centerrt vill inte att den privata maktkoucenfrafiorten eller någon annan maktkoncentration skall balanseras med en ny maktkoncentration i ett offentligt eller insfifufiortellf ägartde. Vi vill aff betydligt effektivare metoder skall artvärtdas för att balansera maktkoncenfrafiorten i närirtgslivet. Vi vill att de mirtdre och medelstora företagert främjas, aft skattesystemet förändras osv. Det gäller frågor som har behandlats här tidigare, och jag skall inte ytterligare ta kammarens tid i anspråk på denna sista dag av sessionen med dessa.

Jag vill bara stillsamt fråga Birgitta Johansson: Vem står som beställare av propositionen om en femte AP-fond? Det hänvisas ibland till att näringslivet behöver riskvilligt kapital, men från närirtgslivet har ju iute uttalats aff rnan behöver eu ny AP-fortd för atf klara dert uppgiften, och därför måste beställaren finnas på något artrtat hål). Vilket blir rtästa steg på fondsamhäl-

lets väg, om socialdemokraterna får behåUa regeringsmakten?

Fru falman! Avslufrtirtgsvis vill jag också värtda mig fill Jörrt Svertssort, eftersom denrte nu för sista gångert delfar i behartdlirtgert av närirtgsufskoffefs ärertden och i debatten i kammaren. Jag vill liksom Birgitta Johanssort tacka Jörrt Svertssort för ett firtt arbefe och ert infresseväckartde insats i näringsufskottet. Vi har infe allfid varit på samma våglärtgd, mert vi har många gånger varit def när det gällt energifrågor och även maktkoncentrationsfrågor. Jag har funrtit Jörn Svenssons debatfinlägg inspirerartde och irtfressartta, och vi har måuga gånger haft stimulerande fankeutbyfeu. Tack, Jörrt Svertssort, för ett fint arbete!

Prot. 1987/88:138 10 juni 1988

Allmänna pensionsfonden

AnL 43 LARS DE GEER (fp) replik:

Fru talman! Jag delar inte Jörn Svenssons åsikter, men han är karl för sin haft och har vältaligt och ärligt redovisat hur fonderna bör användas som socialiseringsinsfrumertt. Def gör faktiskt irtte socialdemokraterrta. Jag bestrider att en femte AP-fond, som Birgitta Johansson nyss sade, ökar tillväxten i landet. Def gör den irtte. För ökad tillväxt krävs förfroertde och fillfro ute i näringslivet, och en femte AP-fond undergräver just denrta tilltro.

Mina argument kommer inte från Arbetsgivareföreningen. Jag kan anvärtda def anförande som Jan-Erik Wikström höll den 20 december 1983 i deuna kammare. Då sade hau följande:

"Finns det någon som verkligen tror att socialdemokraterna skulle avveckla eller frysa fondsystemet 1990? Jag gör def infe. Naturligtvis kommer LO atf fortsätta aff driva pä. Defta är bara första steget, har både Stig Malm och Harry Fjällström förklarat. Socialdemokraterna säger motsatsen. Meu socialdemokraternas löften är som såpbubblor - de skimrar vackert när man ser på dem, mert de blir ert våt fläck vid berörirtg."

Jag vill komplettera Jan-Erik Wikströms smått visionära inlägg den 20 december 1983 med ett inlägg som Olof Palme gjorde i en debatt i Malmö den 23 rtovember 1984. På frågart om lörttagarfortderrta var steget sade hart då, i en litet förolämpad ton: Vad som. är grundläggande för rörelsen är ordhållighet.

Jag tycker att dagens förslag om en femte AP-fond är bevis för aff socialdemokraterna inte står vid sitt ord och att de därigenom skapar misstro i närirtgslivet.

AnL 44 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik:

Fru talmart! Jag vill säga rtågra ord fill Stert Svensson.

Jag konstaterar aff Sten Svertssort far litet vårdslöst fram med sartrtingert när han säger atf rtärirtgsufskoftet allfid blir sist, eftersom propositiorterna läggs fram så sent. Sten Svertssort sade själv - och def kunde jag bekräfta med hänvisning fill artikeln i Svenska Dagbladet- aff proposifionen framlades på skärtorsdagen. Motionstiden gick ut ett antal dagar därefter. Frågan har också i vissa delar beretts i konsfifufionsufskotfet, och def är eu orsak fill fördröjningen. Jag vill inte lägga uågon skuld på koristitufionsufskoffet för ärendets sena behandUng, men här finns ändå en förklaring till att ärendet har kommit aff behandlas på sessionens sista dag.

Jag vill fortfarande påstå att def är tio år sedan som frågan om en femte

Prot. 1987/88:138 AP-fond väcktes. Detta är inte heUer någon nyhet för Sten Svensson.
10 juni 1988 ' Varningarna för socialiseringsspöket, som de borgerliga alltid fört fram i

A llmänna pensions fonden

alla frågor, uppfattar majoriteten i näringsufskottet och i riksdagen som

mycket tjatiga.

AnL 45 :>TEN SVENSSON (m) replik:

Fru falman! Faktum är ändå att om propositionen hade lagts fram tidigare, hade den behöriga granskningen och behandUngen i riksdagen underlättats. Självfallet skulle remissen till konstitutionsutskotfet göras, och självfallet skall vi kunna genomföra hearingar och mycket annat för att få till stånd en rejäl beredning. Socialdemokraterna har varit angelägna om att behandla energipropositionen om kärnkraftens framtid etc. mycket ingående. Man har t. o. m. kostat på sig att i utskottstexten göra kommentarer till regeringens förslag. Def är hedervärt att man sörjer för en noggrann behandling, men när man kommer in på fondsocialistiska förslag är det något annat som kommer in.

Jag vill upprepa min fråga: Hur kan ni 106 socialdemokratiska riksdagsledamöter, varav Birgitta Johansson är en, vara med om att ge löftet att löntagarfonderna är "steget" men sedan bryta detta löfte och nu trumfa igenom den femte AP-fonden? Jag har inte fått något svar. Vad beror det på?

Birgitta Johansson talar om socialiseringsspöket. Så länge som det som ni har skrivit i ert partiprogram står kvar där tar vi det på allvar. Ni har dessutom putsat upp det på den senaste kongressen. Vi har också noterat att det finns en röd tråd i uttalandena på detta tema från rörelsens alla företrädare under ert följd av år:

"Så ska v'\ beröva kapitalägarna makten" (LO-tidningen 1975).

"Med fonderna tar vi över successivt" (LO-tidningen 1978).

"Vår uppgift är ju att sakta men säkert strypa den kapitalistiska patienten under låt oss säga 30 år" (Per-Olof Edin 1981),

"Fonderna är otvivelaktigt en av de i klassisk mening mest socialistiska reformer som socialdemokratin någonsin varit ute efter att förverkliga" (Aftonbladet 1983),

I den egna partitidskriften Aktuellt i Politiken skrev man 1987:

"Nu när man 'fått in foten' i dörrspringan finns det anledning att fundera på hur nästa drag skall se ut,"

Vad sade Kjell-Olof Feldt vid ett internt möte med Stockholms arbetarekommun? Enligt ett referat i Dagens Nyheter den 17 april uttalade finansministern: "Löntagarfonderna har därvid varit mycket värdefulla och nu tas ett nytt steg genom den femte - aktieköpande - AP-fonden."

Det är ju ni som gör dessa sociaUstiska uttalanden som vi kommenterar. Det är ni som ger upphov till den kritik som vi levererar.

AnL 46 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik:

Fru talman! Nu försöker Sten Svensson villa bort frågan igen genom att

tala om energipropositionen och hur vi har behartdlaf den och jämföra detta

med frågan om den femte AP-fonden. Jag kan bara konstatera atf redan i

början av fi;bruari, efter det att vi hade fattat beslut om öppna utskottsför-

78 hör, gick utskottet mycket noggrant igenom vilken typ av ärenden som i

större omfattning kuude bli föremål för öppna utskottsförhör och hearingar. Vid den tidpunkten hörde vi inget om att de borgerUga ville höra näringslivet och andra eventuella företrädare om den femte AP-fonden. Det var ingert som sade rtågot då. Det är mot denna bakgrund som vi finner def mycket märkligt att frågan har tagits upp nu och att den har tagits upp i debattartiklar i Svenska Dagbladet undertecknade av Sten Svensson.

I övrigt vill jag säga atf jag tycker att det som Sten Svensson har sagt i sina debattartiklar i Svenska Dagbladet är helt fel. T. o. m. datumet när beslutet skulle fatfas om detta "socialiseringssteg" var fel. Sten Svensson, i dag är det den 10 juni och infe dert 7 juni.

Prot. 1987/88:138 10juni 1988 .

Allmänna pensionsfonden

Förste vice talmannen anmälde atf Sten Svensson anhåUit att tUl protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

AnL 47 Statsrådet BENGT K Å JOHANSSON:

Fru talman! Vem står som beställare av förslaget om en femte AP-fond, frågade Per-Ola Eriksson. Man kan välja vem man vill, Per-Ola Eriksson. Mau kau välja Ingemar Mundebo eller kanske Gösta Bohman, mert jag står gärna som beställare, eftersom det är jag som har lagt fram förslaget i riksdagen, och det står jag för.

Bakgrurtdert är att fjärde AP-fonden har tillvunnit sig stor respekt för förvaltandet av det kapital som anförtrotts fonden. Och den Urtjen vill vi fortsätta, men def är det som de borgerliga partierna nu vill snöpa.

Tre högtidligen avgivna löften har svikits, sade Sten Svensson och Lars De Geer. Tage Erlander skulle ha svikit ett löfte när han sade atf AP-fonderna infe utgjorde något instrument för aft sociaUsera näringslivet. Nej, verkUgen inte. AP-fonderna fungerar, och de har inte socialiserat näringslivet.

Olof Palme sade atf löntagarfonderna enUgt det förslag som låg irtte skulle .filiföras några nya medel efter 1990. Det uttalandet står sig, Sten Svensson och Lars De Geer. Olof Palme har inte svikit något löfte.

Ingvar Carlsson sade att han inte stäUer sig bakom förslaget att 10 % av fondmedlen skulle användas till att köpa aktier. Något sådant förslag har inte kommit från regeringen, Ingvar Carlsson har inte svikit något löfte, Sten Svenssort och Lars De Geer, Ta fillbaka dessa beskyllningar, och gör det snart. Varken Tage Erlander, Olof Palme eller Ingvar Carlsson har svikit rtågra som helst löftert.

Def är beklämmande aft höra Sten Svensson och Lars De Geer framföra sådant från den här talarstolen. Och def är lika beklämmande att höra eljest omdömesgilla ledamöter instämma i sådant.

Antifondpropagandacénfralens stencilerade skrifter vandrar direkt in i kammarens protokoll. Det tycker jag inte aft de skall göra.

Jag vill säga något om hanteringen av detta ärende. Det har sagts att vi har försökt smyga igertom en femte AP-fond, Jag vUl därför göra följande redovisning.

' I höstas lade vi fram en departementspromemoria i finansdepartementet

om AP-fondernas förvaltning där hela systemet togs upp. Den remissbe-

■ handlades. Och det lades fram en proposition i vilken vi aviserade en femte

AP-fond, Proposifionen ufskoffsbehandlades, och det fattades faktiskt ett

Prot. 1987/88:138 10juni 1988

Allmänna pensionsfonden

beslut i riksdagen i fjol om en femte AP-fond, Därefter har, i år, en departementspromemoria om inrättandet av eu femte AP-fond med dess detaljer lagts fram. Den har remissbehandlats. Sedan har eu proposition lagts fram som har utskotfsbehaudlafs och nu debatterar vi den i kammaren.

Jag vill s;äga att jag inte sätter så värst stor tilltro till organisationer och personer, som infe kan följa ett ärende som har så många moment inför den öppna offenflighefert.

Fru talmart! Fjärde AP-fortdert har fillvurtrtif sig allmärt respekt för sin förvalfnirtg och sitt sätt aff arbeta på markrtadert. De 2 350 milj. kr. som hitfills har tillförts fonden har vuxit till ett kapitalvärde på över 11 miljarder. Vi vill fortsätta aft ge möjligheter fill eu viss fortsatt placering över riskkapitalmarknaden.

Vidare: Allmänrta pertsiortsfortdert har gertom dert fjärde AP-fortderts framgårtgsrika verksamhet fillförfs betydande medel och en god avkasfrtirtg. Mot dert bakgrunden finrts det stor anlednirtg aff ävert framöver medge pensiortssyätemet ett visst placeringsutrymme på riskkapitalmarknaden. Det vill de borgerliga partierna förhindra. Det irtnebär sämre möjligheter aff förränta AP-fonderna och garantera pensiortcrrta. Detta ligger i linje med def dokumenterade ointresse för allmänna pensionsfonderts avkasfrtirtg på sirta medel som särskilt moderaterna och folkparfiet uppvisar, vilket är uppseendeväckande.

Den breda allmärtheferts pertsionssystem, AP-fondssystemet, är också beroertde av ert god avkastning på sina medel. Men moderaterna och folkparfisterna, och nu även centern, är uppenbarligen inte så intresserade av att vi skall få trygga pensiortsfortder gertom eri god avkastning, Meu när def gäller privata försäkringsbolag, dä är de borgerliga parfierna alerta aff hävda dessas intressen.

Om def blir en borgerlig regering i höst kommer den s, k. foudsocialismen aff avskaffas, säger Sten Svenssort. Då är det bra för Sveriges medborgare att veta att irttressef för att det ges ert god avkasfrtirtg på allmänna pensionsfondens medel, och att ATP-pensionerna därmed garanteras, är svagt hos de borgerliga parfierna men starkt hos socialdemokratirt.

Jag viU slufligert, fru falmau, tacka rtärirtgsutskoffets ordföraude Nils Erik Wååg för hans insatser i ufskotfef och i riksdageu. Def är ert ära för honom aft han kan avsluta sin irtsats med atf vara med och irträfta och klubba igenom en femte AP-fond.

AnL 48 STEN SVENSSON (m) replik:

Fru talman! Jag vill fråga statsrådet varför regeringen infe lade fram propositionen fidigare. Def var ju tekniskt möjligt. Regeringen väntade ju med aft lägga fram den så lång fid som jag redan har redovisat i debatten. Om regeringert hade lagt fram proposifiortCrt fidigare hade regeringen undvikit deu krifik som jag har framfört. Regeringen hade då gett utskottet möjligheter att ordna en ordentlig genomgång, precis som utskottet gjorde när del gällde energifrågan, med offentlig hearing och annat. Nu röstar den socialdemokrafiska majoriteten ner vårt krav på offenfiig hearing. Så nog firtrts def a.nledrting att missfärtka att socialdemokraterna ville smyga med detta så aft frågan skulle behandlas i slutskedet av riksmötet.

Sedan talade Bengt K Å Johansson om eventuella beställare och nämnde då bl. a. Gösta Bohman. Av den anledningert skulle jag vilja citera moderata samlirtgspartiets partimofiort, som är daterad dert 18 april 1979, och som undertecknades just av Gösta Bohman m. fl. I motionert sades bl. a. följartde:

"I vad gäller frågan om inrätfartdet av en femte AP-fondsfyrelse har vi i det föregående avvisat argumenten fill förmån för en sådan. Den leder infe fill en breddning utan fill en ytterligare koriceufrafion av ägandet; det framstår som utomordenfligt osakligt atf fillskapandet av en sådan fond skulle öka 'toleransen för höjd lönsamhet i samhället' och aff löntagarna skulle begränsa sina artspråk på reala löneökningar efter skatt därför att ännu eu AP-fortdsfyrelse fillsatfs. Vi kommer att avvisa förslag om ert femte AP-fortdsfyrelse, om ett sådartt läggs i riksdagert."

Vi står fullsfärtdigf fast vid dertna uppfattnirtg, vi har hävdat deu hela fiden, och vi upprepar den rtu, och därför yrkar vi avslag på proposifiouert.

Def firtus, äveu anledning aff påminrta om aff ATP-sysfemet är ett fördelningssystem, vilket innebär aft utgående pensiorter betalas med samma år irtflytartde pertsiortsavgifter. AP-fonderts uppgift är eudast att utgöra en buffert. Pensionssystemet bygger således, fill skiUnad från vad statsrådet Johansson nyss ville göra gällande, infe på en långsikfig fortduppbyggnad, som tillsammans med avkastningen skall svara för pensionsutbetalningarua. Fördelningssystemet innebär i stället att möjligheterna aft klara gjorda pensionsåtaganden beror på den ekonomiska tillväxten i ekonomirt och ytterst på hur rtärirtgslivef förmår att klara avgiftsbördan och utmaningarna ' på världsmarknaden.'

Som jag sade förut följer av detta atf pensionerrta bäst klaras genom en god fillväxt i den svenska ekonomirt. Fortsätfrtirtgert antyds i debattboken Mitt i steget. Debatfböcker av den här karaktären har tidigare föregått fondsoci-alisfiska beslut. Def har börjat med en sådan här bok och slutat med en proposifiort, Hur ställer sig statsrådet Johansson till innehållet i denna bok? Tar hau avstånd från innehållet i boken? Ett uteblivet svar måsfe rimligtvis av oss tolkas som atf han solidariserar sig med irtrtehållef.

Prot. 1987/88:138 10junil988

Allmänna pensionsfonden

AnL 49 LARS DE GEER (fp) replik:

Fru falman! Vem som har beställt den femte AP-fonden tycker jag spelar ganska liten roll. Def tycks i varje fall firtrtas ett brev författat i rtovember 1986 frårt LO till regerirtgen i denna fråga. Meu def är iute huvudsaken. Huvudsaken är att det är alldeles uppenbart för oss som tror på en fri marknadsekonomi atf socialdemokraterna anser att man kan genomföra en socialisering bara man gör det i så små steg aff allmärthefert infe oroas. Varje steg för sig skall infe väcka någort sertsatiort, men summan,av stegen komnier aff inrtebära en kollektivisering eller ert sociaUserirtg av vårt rtärirtgsUv.

Statsrådet Johansson sade nyss aft den fjärde AP-fondert ju varit bra. Den har infe varit fill rtågon nackdel. Jag är beredd atf hålla med. Men def är infe fjärde AP-fonden som sådan mart skall beakta, utau mart måste beakta summan av fjärde AP-fonden, fem löntagarfonder, rätfigheter för första och tredje AP-fonden aff köpa fastigheter och låna peugar fill företag och nu inräffaudet av femte AP-fonden. Det är fio fonder. Def vore ju märkvärdigt om mart irtte försfår aff avsikfert med dessa fio fortder är att så smårtingom

6 Riksdagens protokoll 1987/88:138-140

Prot, 1987/88:138 mer eller mirtdre smygvägert ta över ägartderäffen i rtärirtgslivef. Def firtrts

10 juni 1988 ingenting heUer som talar för aft ett sådant övertagande skulle leda fill ökad

' I \ effektivitet i näringslivet. Tvärtom fiurts mycket tydliga bevis på att ert

anledning till aff produktivitetsökningen i svensk ekonomi är avsevärt lägre

ån vad den är i OECD-staterna i gertomsrtitt är aft vår offerttliga sektor är

mycket större ärt den ofta är i de länder vi jämför oss med.

AnL 50 JÖRN SVENSSON (vpk) replik:

Fru talmart! Dert fjärtstgörartde kammarsekreferarert var ert artirtg osäker på om jag hade yrkat bifall fill vpk:s reservatiort. För aff skirtgra dert osäkerheten yrkar jag det nu för atf få saken ur världen.

Från vpk kan vi naturligtvis infe artslufa oss till de borgerligas beskrivning av situafionen när det gäller fonderna och deras verkan på ekonomin. Samfidigt måsfe man dock säga aft def infe går att komma ifrårt aff socialdemokraterrtas hållrtirtg fill makfproblemert i samhället, i def ekonomiska läget, är något motsägelsefull. Def kau fakfiskt bero på atf det finns helt olika uppfattningar och förväntningar om vad fonderna skulle åstadkomma ute i rörelsen. Jag tror nog att dert socialdemokrafiska ledrtingen måste få hålla sig fill det, för den kart irtfe i längden förneka aft def firtrts ett behov av aft demokratisera def ekortomiska livet och förärtdra maktförhållartderta. Def är många också inom den socialdemokrafiska rörelsen som i likhet med oss i vpk i stället vill ha ett öppet och rejält svar på frågan om fondsystemen bara är en form av insfifutionaliserirtg av kapifalbildrtingen. Mart frågar sig om det är rtågort sorts komplement till deri rådande kapitalisfiska samhällsstrukturen som i vissa delar skall furuera infrastrukturen med kapital och i andra delar stå till tjänst med riskkapital till den kapitalisfiska strukturen och de däri ingående företagen, helt i överensstämmelse med den sfrukfureu utan uågon egentlig strävan att förändra, eller om fondsystemen med en förändrad form och förändrad målsättning verkligen skall utgöra redskap för en djupgående demokratisering av det som är all social makts grundval, det ekonomiska livet. Frågan besvaras inte av dert socialdemokrafiska ledrtingert, eftersom det uppeubarligeu finns förväntningar om något annat äu det ni säger ute i rörelsen.

Vad Bengt K Å Johartssort här har sagt måste leda fill slutsatsen aff ni helt och hållet ser detta som ett inslag inom den kapitalistiska strukturen, att avsikfert frårt regeringshåll är aft def infe skall bli mer. Då får man ge ett klargörande besked. Vi från vpk, som är ett socialistiskt parti, har naturUgtvis en annan hållning därvidlag.

AnL 51 Statsrådet BENGT K Å JOHANSSON:

Fru talman! Jag beklagar, Jörn Svensson, men det finns kanske inte förståelse hos kammarens ledamöter vare sig i allmänhet eller rtu uär de har bråttom hern atf vi tar upp en diskussion mellan socialdemokratin och vpk om de stora linjerna i uppfattrtirtgen om socialism och kapitalism. Vi får försöka hitta en artnan form för sådant menirtgsutbyte, Jörn Svensson.

Sten Svemssort frågade varför propositiorten lades fram så sent. Propositio
nen lades fram inom den fid som var tillgänglig, och den har furtnits ganska
82 länge i riksdagen. Def råkade bli så aft dert fas upp till behandling på

riksdagens sista arbetsdag. AP-fonderna är ett fördelnirtgssystem, säger Stert Svertssort. Det är riktigt. Det är deu ekonomiska tillväxten som garanterar aff AP-fonderrta skall kunua fylla sin uppgift aft betala ut pensiorter. Def är också rätt. Därför är vi väldigt glada över atf vi har haft sådan ekonomisk tillväxt under senare år som infe hotar AP-fortderrta, vilket var fallet gertom de "insatser" som de borgerliga regeringarna gjorde inom den ekonomiska politiken.

I dag, Sten Svertsson, betalas inte mindre än en femtedel av de ufbetalrtirtg-ar som sker frårt AP-fortderna genom den goda avkasfrtirtgén på fonderna. Då är det gauska viktigt atf vi ser till att det blir en god avkastning på AP-fonderrta. Det vill vi möjliggöra bl. a. gertom dertrta proposifiort.

Stert Svertssort frågade vidare om jag tar avsfårtd frårt irtnehållet i en bok som heter Mitt i steget. Jag har tyvärr irtfe läst bokert. Jag skall ge mitt omdöme rtär jag läst bokert. Jag tycker def är bra med debatfböcker. Def var irtte särskilt mycket uppertbariigen som Sten Svensson hade hittat som på något sätt skulle vara komprometterande, om hart rtu läst bokeU, vilket jag nästan betvivlar, för något litet mer borde finnas i en så omfattande debattbok med så måuga debattinlägg.

Till Lars De Geer: Det har infe kommit något brev från Lartdsorganisafio-neu om inrättande av en femte AP-fortd. Def förslaget far jag pä mig. Jag redovisade tankegångarna bakom redan i höstas och nu i denrta proposifiort, rtämligert att def funktionsmässigt är bättre med två fonder i stället för en stor fortd. Vi har bara utrtyttjat dert möjlighet som hitfills fuurtifs, aft avdela ert viss, gartska lifert, del av AP-fortderrtas medel för riskkapitalplacerirtgar. AP-fonderna ägs inte av staten, Lars De Geer, utau de ägs av pensionssystemet. Def finns 300 miljarder där. Qm man befraktar AP-fortderrta som ett enda stort statligt kapital, kan mart säga aft det är väldigt mycket pertgar. Mert def är irtte så aff stafert kart disportera dessa utan vidare.

Slutligen, herr talman, vill jag säga att de påståenden om löftesbrott söm gjordes mot fre socialisfiska ledare faller platt till marken. Det tycker jag skall registreras fill riksdagens protokoll.

Prot, 1987/88:138 10 juni 1988

Allmänna pensionsfonden

Under detta anförande överfog andre vice talmanrtcrt ledrtirtgcrt av kammarerts förhandlingar.

AnL 52 STEN SVENSSON (m) replik:

Herr falman! Författarna fill boken bör då registrera aff statsrådet Johanssort irtte är särskilt intresserad. Men den springande punkten är ju era formuleringar i partiprogrammet. Dem har jag citerat tidigare, så jag skall inte ta upp dem en gång till, med tanke på kammarens fid. De formuleringarna ger uttryck för klart socialistiska ambitioner.

Foudsocialismen har vi identifierat mycket tydligt som def verktyg mau vill begagna sig av för att genomföra de socialisfiska ambifionerna och omvandla dem fill prakfisk polifik. Vi har utgått ifrån att partiprogrammet uågon gång skall förverkligas, och sedan vi identifierat vilka medel man vill anvärtda har vi frågat hur man skall gå vidare i olika hänseenden. Då har vi fått svar och fått de löften som vi har talat om tidigare i dag. Och vi har konstaterat aft de löftena successivt har brutits.

På deu punkten står vår kritik kvar. Vi har ingert anledrting aff ta fillbaka

Prot. 1987/88:138 någonting utan tvärtom atf med ökad skärpa framföra krifik. Ni har själva
10 juni 1988 gjort en serie av socialistiska uttalanden. Jag har citerat några, bl. a. genom

----------- ; Kjell-Olof Feldt, Per-Olof Edin, Aftonbladet och er partitidskriff. Vi utgår

Allmänna pensions- uttalandena är korrekta och avspeglar ambitioner i partiprogram-
fonaen IH genomföras. Vi utgår också ifrån aff foudsocialismen,

löntagarfonderna och AP-fonderna är de verktyg som skall användas för att nå målet.

Så lärtge socialdemokraterna har socialismen inskrivert i sitt partiprogram måste vi räkna med aff den successivt förverkligas. Socialdemokraterna har alltså sökt de rätta metoderna för atf överföra produkfionsmedlert i samhälleUg ägo, metoder som mart tror infe i onödan skall utmana väljaropiniouen.

Def var nafurligtvis därför som man vid ett sent nattplenum putsade upp de aktuella formuleringarna i partiprogrammet, och det är därför som statsrådet Johansson och alla hans kolleger vill framställa de nya stegen som så harmlösa som möjligt. Men fakta kvarstår Ukväl: nya miljardbelopp kommer aff användas för varje år för aft överföra enskild egertdom i polifiska härtder. De nya regler som infördes genom dert proposifiort som aviserades redart i december 1987 mert sedan inte avlämnades förrän på skärtorsdagen ger AP-fonderna nya möjligheter atf köpa mark, fastigheter och aktier i fastighetsbolag som i dag är ertskilf ägda. Och så kommer nu den femte AP-fonden,

Sedan kommer statsrådet Johanssort med irtnovafiorten att avkastningen i fondsystemet skulle garantera pensiortsufbefalningarrta, dvs. aft de skulle stå och falla med avkastningen i fondsystemet. I själva verket är det en mycket ringa del av utbetalningarna som fondsystemet bidrar fill. Def var ett knep som inte lyckades.

AnL 53 LARS DE GEER (fp) repUk:

Herr talman! Det brev som jag talar om - som statsrådet Johansson infe ville kännas vid - var från LO. I def begärde man aff 10 % av tredje AP-fondens medel skulle avsättas till eu ny aktieköpande fond. Jag erkänner att den konstruktion som statsrådet Johansson nu står bakom är litet annorlunda, men principen är densamma.

Statsrådet och Birgitta Johansson har kallat argumenten från den borgerliga sidan spökert hämtade från Svenska arbetsgivareföreningen och anrtorts-byråer. Men dessa spöken har Jörn Svensson vältaligt försett med konturer, och det har han gjort så skickligt aft jag inte tänker brodera uf om defta.

Statsrådet säger atf vi skall ta fillbaka anklagelserna om löftesbrott. Men hur i all världen skulle vi kunrta göra def? Def är ju kristallklart belagt att Olof Palme den 20 december 1983 sade: "Def är steget." Han stöddes i def uttalandet av 147 riksdagsledamöter som instämde i hans anförartde, vilket framgår av protokollet. Kart ett löfte ges klarare?

Dessutom kan jag - om statsrådet så önskar - bevisa aft Olof Palme även vid senare tillfällen vidhöll samma löfte. Aft säga aft def infe är ett löftesbrott aff rtu komma med en femte AP-fond är helt fel. Def går infe att komma ifrån aff def är ett löftesbrott. 84

AnL 54 Statsrådet BENGT K Å JOHANSSON:

Herr talman! Inom socialdemokratin, Sten Svertssort, vill vi ha både ert ägarspridrting och en spridrting av inflytandet. Man kart fråga sig om irtfe Sten Svensson är rädd för att def enskilda ägarirtflytandetblir för kompakt om alla rtya medel som tillförs riskkapifalmarkrtadert gcrtom rtyemissiortcr skulle, så aff säga, hamna i en och samma fålla.

Vi tycker aff det rimligt att def sker én spridnirtg av ägandet och inflytandet. Dessutom, Sten Svensson, är def infe så att alla peugar förs från en kassa till en annan, utan def sker också ett nysparande och görs också nyirtvesferirtgar - en stor del kommer dén vägert.

Till Lars De Geer: Def var fel igert. Frårt LO begärde mart att få köpa akfier direkt i fonderna. Det var infe tal pm någon ny fond. Detta visar att man bör läsa på de förslag som finrts. Jag har redovisat att def är jag som har lagt fram def förslag som rtu föreligger.

Slufligert, herr talmart, kan jag bara konstatera att jag har pekat på hur uppertbart felaktiga de påståenden om löftesbrott som här har förts fram är och har varit hela fiden. Jag tycker fortfarartde atf def är beklämmartde aff mart för fram sådana propagandafraser frårt Stert Svenssons och Lars De Geers sida i den här kammaren - här har de ingert plats.

Prot. 1987/88:138 10 juni 1988

Allmänna pensionsfonden

Artdre vice talmannert anmälde aff Stert Svensson och Lars De Geer anhållit aff fill protokollet få antecknat aft de iute ägde rätt fill ytterligare repliker.

AnL 55 NIC GRÖNVALL (m):

Herr falman! Detta betänkande innehåller i sig fakfiskt de ordalydelser, formulerade av socialdemokraterna i näringsutskoftef, som är bekräftelser på de anklagelser och teorier som har framförts av de föregäertde debattörerna. Jag hade tagit på mig att i en sista, mycket kort mert kristallklar redovisrtirtg påvisa dessa brister i logik och färtkartde.

Ett av de grundläggande elementert i dert här reformert har irtte så mycket analyserats och kommenterats. Det är att det nu slås fast att striden förut mellan fältmarskalken i finartsdepartemenfet och harts subaltern herr Johansson om vilka akfier som begräusningsregeln omfattar nu har avgjorts fill herr Johanssons förmån. Nu lägger man alltså fast att den rtya fortdert, de fem lörttagarfortderna och fjärde AP-fondert skall kuurta köpa akfier obegrärtsat i aktieslag som inte är föremål för registrering vid börsen: Det är en mycket viktig reform som därmed markeras, vilket också kommit fill uttryck i befänkartdet. Dert är vikfig av två skäl.

Det första skälet är aff dertrta rtya rätt som socialdemokraterrta vill ge sig, dert vill de infe förena med def ägandets ansvar som de så gärna annars kallar på. Det kan här räcka med att påminna kammarens ledamöter om Sten Anderssons rop efter ägaren fill Nobel och Bofors när hau vill ha reda på saker och ting - ägaren skulle bära ett särskilt ansvar:

Jag har förut diskuterat med statsrådet Johansson ägandets betydelse i fråga om företag och företagande. Jag skall nu konstatera aft den socialdemokratiska och kommunistiska majoriteten år 1983 lade fast aff, som def hette, aktieirtrtehavet aldrig skulle bli så stort atf man behövde ta på sig ett företagaransvar.

Prot. 1987/88:138 10 juni 1988

Allmänna pensionsfonden

Jag skulle väldigt gärna vilja ta upp eu debatt här med herr Johansson om vad företagaransvar är, men då skulle väl både herr Johaussort och jag bli utburna ur kammaren.

När nu herr Johanssons kamrater i utskottet skaU gå vidare, då håller de fast vid tésén från 1983 - man skall infe ha företagarartsvar. Den stårtdpunk-fen bör särskilt belysas mot bakgrund av en riyligert timad händelse som bara tar eu minut att berätta. Det är nuvarande jusfitieminister Petersons förklaringar rtär NCB skulle privatiseras. Hau förklarade då aff def firtrts skillrtader mellan socialisfiska och borgerliga privatiseringar, och vad herr Peterson, jusfifiemirtisferrt, gertomför är socialistiska privatiserirtgar. Hart lägger rtämligert ägartdet i dessa korporafivt ägda fortder, och så påstår hart -och det gör herr Johansson också - aff def innebär aff ägandet sprids. Nej, mau koncentrerar ägandet fill socialisfiskt styrda fondsystem. Detta gör aft vi nafurligtvis särskilt måsfe observera hur den socialdemokratiska majoriteten nu avser alt förvalta den klart fastlagda rätten atf köpa majoriteter i svenska företag.

För att få ett besked kan jag fortsätta aff läsa inrianfill i betärtkartdet. Mert jagvill först och främst kortstatera att språkbruket i defta avseeude är sådant aff man bör öva sig åtskilligt för atf förstå vad def står. Jag erbjuder kammarerts ledamöter att själva avgöra. I betärtkartdet skriver utskottet alltså följartde: "I den mån någon av allmänna pensionsfortdens akfieplace-rartde styrelser skulle få ett erbjudande om ett sådant förvärv av deu omfattningen aff de övertagna aktierna skulle leda fill aktiemajoritet för allmänna pensionsfonden finns det knappast skäl att förvärvet obetingat skall vara otillåtet." Man har alltså valt atf i dubbla negafiorter försöka dölja def ertkla faktum aft man säger atf allmänna pensionsfonden skall få köpa majoriteter i bolag.

Ufskotlsmajoriteteu fortsätter att upprätthålla samma ståndpunkt beträffande ansvaret uär den skriver: "Utskottet instämmer med föredragande

statsrådet, när han uttalar atf syftet med fondstyrelsernas aktieförvärv

aldrig har varit att styrelserna skulle få ett aktieinnehav som är så stort aff de kan tvingas ta på sig ett företagaransvar." Denna lysande tartkegårtg irtrtebär alltså: köp majoritetert, mert ta aldrig artsvaref. Defta är dert socialdemokratiska socialiseringsprincipert! Dert måste väl ärtdå lärtda till åtskillig misstänksamhet, herr Johansson.

När det gäller den svenska socialdemokratirts förmåga aft socialisera svertskt rtärirtgsliv talar man ibland om de små stegens tyranni. Jag tycker att vi här ser ett praktfullt exempel på ganska slipad småstegstyranni, när man i dessa motsägelsefulla rader försöker dölja den verkliga saunirtgert.

Överläggrtingen i detta ärende var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter debatten om närirtgsutskotfefs betärtkande 44.)

Kammarert övergick fill aff debattera rtärirtgsutskoffets befärtkartde 44 om PKbankens förvärv av Carnegie Fortdkommissiort AB.

PKbankens förvärv av Carnegie Fondkommission AB

AnL 56 PER WESTERBERG (m):

Herr talmart! Måndagert den 16 maj anordnades i denrta kammare ert särskild debatt artgående PKbankens förvärv av Carnegie Fortdkommissiort. Då debatterades dert moral som socialdemokraterna fillämpade den 1 maj och den moral man tillämpade den 2 maj, när man gjorde storaffären med Erik Penser, samt de något märkliga förklaringar till affärert som finansministern gav på ett pensionärsmöte i Falun deu 13 maj. Jag tycker aft vi kanske kau lämna detta därhän och infe ytterligare trötta kammarert med dertrta debatt.

Därmed återstår egertfligert två punkter som det finns anledning aff beröra. Den erta punkten har blivit fillgodosedd geuom att regeringen nu har underställt riksdagen en proposifion i sakfrågan för behartdlirtg. Jag tycker aff detta är positivt, även om jag beklagar aff det infe kuude göras uuder ett fidigare skede. Önskemålet om detta är ju tämligen klart uttryckt i ett enhälligt betänkande från närirtgsutskottet, som antogs av en enig riksdag för drygt ett år sedart.

Deu andra punkten gäller att vi s;om borgerliga ledamöter redan dert 16 maj krävde aff mart i defta förfarartde borde återgå fill att sälja hela PKbartken. Dert debatt som hade förts under början av maj visade ju ändå att PKbanken skulle komma atf ha större förutsättningar aff utvecklas som en helt privatägd bank än som ert delvis statsägd.

Deuna argumentation har enligt min menirtg stärkts gertom rtärirtgsutskottefs behartdlirtg av den föreliggande propositionen. Utskottet har inte att ta ställning till prissättningen på Carnegie Fondkommissiort. Def komriier bankiuspekfiouen ertligt gällartde lag aft befatta sig med. Detta tycker vi från opposifiortcrts sida är ufomorderttligt positivt, eftersom vi irtfe har rtågort möjlighet aft värdera dert prissäffrtirtg som har skett. Samtidigt säger dock regeringen och regeringens företrädare atf mau skall behandla PKbanken precis som vilkeu privatägd bank som helst. Därför uppstår självfallet frågan: Varför skall den då vara stafligt ägd?

Denna fråga blir i synnerhet aktuell uär statssekreteraren i utskottet även hävdar aff man inte gör någon anrtart prövrtirtg frårt ägarert ärt dert mart gör rtär en privat bank gör en affär med en fortdkommissiortärsfirma. Någon prövning som ägare till banken förekommer alltså infe. Detta tycker vi är ytterst märkligt. Def sätter årtyo fingret på den ömma punkten atf staten som ägare av en bank har dubbla roller - både som domare och som spelare på plaueu. Vi tycker att detta är djupt olyckligt och aft def är ett starkt argument för att PKbanken bör privafiseras i sin helhet.

Ett ytterligare argument för aff PKbanken skulle må väsentligt bättre av att vara helt privatiserad än atf fortfarande vara majoritetsägd av staten är infe minst den senaste månaderts debatt om förvärvet av Carrtegie Fondkommis-

Prot. 1987/88:138 10juni 1988 •

PKbankens förvärv av Carnegie Fondkommission AB

Vi anser också aff det vore angeläget atf få eu ytterligare spridning av ägandet av aktier i PKbanken och inte ha den kortcertfrafiort som regerirtgert har föreslagit i sirt rtu förestående privafisering. Def är infe rimligt att man skall låta försäljningen huvudsakligen erbjudas till institutioner eller stora privata kapitalägare.

Prot 1987/88:138 t vore bra om de pengar man fick iu från en försäljning av PKbanken

10 juni 1988 kunde användas för amorteringar pä statsskulden och därmed skapa en

--------------- " möjlighet atf pressa rted rärtta och inflafion. Jag tror aft det vore nyttigt för

PKbankensförvärvav den svenska ekonomin.

Carnegie Fondkom- j. talman! Med def anförda ber jag aff få yrka bifall fill reservafionerna

mission AB 3, 6 och 7 i näringsutskottets betärtkande.

AnL 57 HÄDAR CARS (fp):

Herr talman! Detta sista ärende som debatteras under den mandatperiod som inleddes 1985 är ytterligare ett exempel, som på flera sätt belyser irtrtebördert av begreppet polifik och moral och hur parfierua och deras företrädare talar och handlar i dessa frågor.

Socialdemokrafin har varit krifisk mot från Sverige utflyttade finartsmärt. Mart har inte skrätt ordert, irtfe mirtsf gäller detta i fråga om Erik Penser. Mau har också med viss infertsifet artgripit de s. k. finansvalparna för de affärer som de har gjort på börsen och de virtsfer som har kuunat uppstå genom handelrt rned optioner. Man har irtte heller underlåtit aff gripa fill s. k. valpskaffer och annat elände.

Krifikeuförekomflifigt så sent som i årets förstamajtal. Men den 2 maj, då var man gertast färdig att godta ert affär av inrtebörden aft Erik Penser, samme mau som hårt kritiserats, fick eu betydande del aktier i PKbartken i utbyte, mot Carnegie Fondkommissiort, ett företag som bl. a. ägrtaf sig mycket åt hartdel med optiorter. Ett av syfterta med affärert var ju också att ge PKbartken en med de andra bankerna likvärdig möjlighet aff agera på opt iousmairknaden.

För socialdemokratin är detta uppenbarligert irtte något moraliskt dilemma. Man har där en mycket stor förmåga aff skilja på vad man säger i tal för uppbyggelse av de egna medlemmarrta och def faktiskt praktiska handlandet. Jag yill fråga kammarens ledamöter: Skulle ni kunna föreställa er vad som hade hänt, om en borgerlig regering hade godkänt och lagt fram ett förslag med idertiiskf samma inrtebörd som den socialdemokratiska regeringerts förslag fill köp av Carnegie och utförsäljning av akfier i PKbanken?

Jag är övertygad om atf ni hade fått se busslaster med socialdemokrafiska ombudsmän och andra demonstranter samlade vid Sergels torg eller Kungsträdgården, där riksdagsmannert Feldt eller rtågot annat förutvarande statsråd hade uttryckt siu moraliska indigrtafiort över hela dertrta affär.

Mart får också ert bra belysrtirtg av skillrtaden mellan ord och handling, rtär
mart ser på de försök som regerirtgert gjorde att förbigå riksdagert i själva
hartteringert av ärendet. Regeringens avsikt var alldeles uppenbart - jag ser
att statsrådet Johansson nickar instämmande - att frågan infe skulle prövas
av riksdagen. Jag vill därför erinra om aff riksdagen i samband med fidigare
affärer - försäljrtingen av aktiebolaget Gambrirtius och nyemissionen i
aktiebolaget Procordia - klart har slagit fast att egendom som förvärvats
genom riksdagsbeslut irtte får avyttras utan ett nytt beslut av riksdagen. Def
var först sedan oppositiortCrt, sorn var vaken och pigg, hade drivit kravet att
ärendet skulle komma till riksdagen som herr finansministern i nåder också
lät detta inträffa.
88 När def gäller frågan om socialdemokratins olika syn på företagsägares

artsvar vill jag säga att Nic Grörtvall har gjort ert sådart fullständig belysning av denna fråga att jag inte går irt på dert .Alldeles uppenbart är att def finrts ett slags artsvar när staten är ägare och ett artrtat och vida större artsvar rtär en enskild står som ägare.

Herr talman! Staten har och skall ha viktiga uppgifter uär det gäller aft korttrollera de olika aktörerrta på kapitalmarknaden - banker, kredifiusfitut, foudkommissonärer - att de följer lagar och förordrtingar; Statens uppgift härvidlag är inte minst atf skydda de små insättarna av pengar i bankerrta, de små spararrta vare sig de sparar i bartk eller köper aktier. Mert för detta behöver stafert verkligen infe själv vara ägare fill en bank. Snarast är def tvärtom sä, att den dubbla roll som blir följden när staten äger en bank kan resultera i atf mau där blartdar ihop sina uppgifter, att man lägger mirtdre ansvar om det är PKbanken som agerar än om det är någon annan bank som agerar. Jag tycker att det är fel.

Vi är från liberal sida liksom, såvitt jag försfår, från hela dén borgerUga sidan överens om aff PKbanken bör avsfatligas, dvs. övergå fill att bli en enskilt ägd bank. Def är också, såvitt jag förstår,-vad bänkens verkställande ledning har uttalat sig för. Meu när det sker är det väsentligt att aktierna sprids, att det är de anställda och de många hushållen som får bli aktieägare i PKbankert, aft det infe går till som när staten under socialdemokratisk ledning säljer ut aktier i Procordia, där det blir ett fåtal stora som får ta över huvuddelen av aktierna.

Def borde vara självklart, herr falman, att statliga myndigheter av alla slag fritt fick uppköpa sina banktjänster, t.ex. utbetalning av löner fill de anställda. Def borde vara självklart att man fick ta det erbjudande af t klara de tjänsterna som vore mest fördelaktigt för resp. myndighet. I dag anlitar, såvitt jag vef, samfliga statliga organ PKbanken. Om PKbanken är så bra som de som driver banken säger att den är, borde den infe ha något atf frukta av aft marknadsekortomirt fick fillämpas också på området vad gäller statiiga myrtdigheters rätt atf fritt upphandla banktjänster. För skattebetalarna skulle ett sådant förfarande kunna bU klart fördelaktigt.

Herr falman! Med defta yrkar jag bifall till de reservafioner i utskottsbetänkandet som stöds av folkparfiet och i övrigt fill utskottets hemsfällan.

Prot. 1987/88:138 lOjuni1988

PKbankens förvärv av Carnegie Fondkommission AB

AnL 58 PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr talmart! Inledningsvis vill jag yrka bifall fill de reservationer fill detta betänkande som certtern har undertecknat.

Vi hade ju deu 16 maj en debatt om PKbartksaffären, och med tanke på den stressade situationen i kammaren skall jag avstå från aff upprepa många av argumenten från dert debattert. Jag vill bara urtderstryka att jag tycker aft def är posifivt att riksdagen ändå fick pröva PKbanksärertdet - så var ju inte tänkt frårt börjart.

För socialdemokraterna är ord och handling ofta två olika saker, som alltmera sällan går i takt med varann. Detta visar bl. a. PKbankens köp av Carnegie Foudkommission från Erik Penser. Deu 1 maj kuude socialdemokraterna frårt talarstolar ruuf om i landet häckla de s. k. firiausvalparua. Den 2 maj kuude mau göra affärer för aft etablera sig i precis samma kretsar och medverka fill uya fusioner och ökad maktkoncentration. I debattartiklar, i

7 Riksdagens protokoll 1987/88:138-140

Prot. 1987/88:138 annonser och på affischer har vi kunnat läsa om hur illa socialdemokraterna

10 juni 1988 ' tycker orn vissa finansmän och ekonornisk maktkoncentration. Det hindrar

;; ;; inte att socialdemokraterna medverkar fill just ökad maktkoncentrafion. Nu

n jorvarv v ff,anifest,.ras detta på riksdagens sista arbetsdag under den här mandafpe-

Carnegie Fondkom- . ,

Mofiven för att låta PKbanken köpa Carnegie Fondkommissiou har växlat, beroende på vem eller vilka socialdemokrater som lämnat uppgifterna. Jag skall inte närmare gå in på mofiven. Jag tycker aff regeringens stöd fill affären är anmärkningsvärd mot bakgrund av den mycket starka ägarkoncentration som har pågått i näringslivet det senaste halvåret, rtär ett treffiofal stora företagsköp har ägt rum i vårt laud. 75 000 artställda har fått rtya arbetsgivare.

Enligt centerns uppfattning är ett spritt enskilt ägande och en fri
konkurrens grunden för en vital och fungerartde markrtadsekortomi, byggd
på socialt och miljömässiigt ansvarstagande hos individer, intressegrupper
och samhället. . ,, .

Vi har från centerns sida i många olika sammanhang ställt krav på ett decentraliserat ägande och vänt oss mot både privat och offenfiig maktkoncentration. Vi accepterar inte ett näringsliv, där offentliga och privata maktkoncentrationer balanserar mot varandra. Def tycks däremot socialdemokraterna,eftersträva. Det är bl. a. mot den bakgrunden som vi har krävt försäljning av vissa statliga företag, och vi har samtidigt betonat aff en sådan försäljning måste ske på ett sådant sätt att en offentlig maktkoncentration inte byts mot en privat. Aktieförsäljningen från statliga företag får inte begränsas tiU att avse enbart någon eUer några köpare inom näringslivet utan riktas mot alla. Ett program för utförsäljning av statliga företag måste även ha spärregler, som: hindrar att dominerande aktieposter kan sarnlas i en ägares hand.

- Det är därför vi säger nej till affären mellan PKbartkert och Carrtegie
Fondkommission. Oavsett vad Penser lovat eller infe lovat om siu egen
framtida ägarandel i PKbanken, stämmer affären infe överens med vårt
synsätt. , , , ,'

På regeringens uppdrag arbetar den s. k. ägarutrednirtgert med uppgift att kartlägga ägandet i näringslivet och lämna förslag fill att motverka def korsvisa ägandet. Enligt tilläggsdirektiv som utredningen fick i april skall man analysera den senaste tidens stora fusioner och den ökade maktkoncentrafion som de har inneburit. Den här,affären mellan PKbartkert och Carnegie Fondkommission, som innebär aft offentlig och privat makt knyts samman, bör nog ägarutredningen studera med förtur.

Vi i centern motsätter oss inte att privata inslag finns i PKbanken. Men i stället för försäljning till en person, som dessutom representerar en särskild maktgrupp, bör försäljning av statens aktier i PKbankert ske på ett artnat sätt. I första hand bör anställda erbjudas aktieteckning och därefter allmänheten. I sista hand skall institutioner som ägs av många, t.ex. aktiefonder och pensionsstiftelser, ges möjlighet att teckna aktier.

Till sist vill jag ta upp frågan om PKbankens nya roll i den situation som

kommer att uppstå efter den här fusionen. PKbanken har i dag en särställning

90 bland bankerna. Vi eftersträvar konkurrensneutralitet i förhållandet mellan

stafiiga organ och olika kreditinstitut på marknaden; Den särställning som PKbanken har då det gäller den statliga sektorn, företagssektorn och då det gäller att utföra olika tjänster för staten tycker vi bör upphöra i och med att vi har fått en "ny" PKbank med en enskild stor ägare. Denna förändring i ägarförhållandet måste leda till förändringar i den bankens yttre roll.

Med detta, herr talman, yrkar jag än en gång bifall till de reservationer som centern har undertecknat.

Prot. 1987/88:138 lOjuni1988

PKbankens förvärv av Carnegie Fondkommission AB

AnL 59 PAUL LESTANDER (vpk):

Herr talman! Det ärende som förorsakat detta betänkande har upprört många arbetande. En del av aktiestocken i en statligt dominerad bank överlåts till Erik Penser, som är huvudägare till Carnegie. Samtidigt säljs huvuddelen av Carnegies fondkommissionsrörelse till PKbanken.

Vänsterparfiet kommunisternas linje i denna fråga är klar och entydig. Vårt parfi vill nationalisera alla affärsbanker. Vi ansåg redan från början att PKbankert skulle vara en helstatlig bank. Denna uppfattning kvarstår.

Rent allmänt hävdar vi att de pengar som finns inom PKbanken, löntagarfonderna och AP-fonderna borde användas för utvecklande av ny teknik, exempelvis optiska datorsystem, biotekniska system för massaframställning och metallutvinning. Detta folkkapital kunde också spela en avgörande roll för regional utveckling. Det borde också sättas in i de statsägda företag inom gruv-, stål- och skogsindustrisektorn, där otillräckliga ägartillskott förhindrar en utveckling mot ökad förädling, mera diversifiering och nya produkter.

Som en konsekvens av den principiella syn som jag i starkt koncentrerad form försökt skildra är vi motståndare till en nyemission från PKbartkert.

Iridustrin runt om i vår värld står snart inför en oerhörd utmaning. Dén måste övergå fill produktionsmetoder där kedjan skapande-förbruknirtg-återvinning kan ske utan förgiftning och obotliga skador på förutsättningarna för mänskligt liv. En produktion vars enda drivfjärder är vinst kan aldrig förmås att lägga ett så långsikfigt perspektiv på sin verksamhet. Då måste det finnas aktörer som är villiga att anta denna utmaning. Att minska statens irtflytartde över PKbanken ter sig i det perspekfivet inte som någon offensiv. Nej, det är en ytterligare reträtt!

Till det här betänkandet har fogats sju reservationer, av vilka två är från vpk, nämligert reservationerna 2 och 5. Jag yrkar bifall till vpk:s reservationer.

AnL 60 ÅKE WICTORSSON (s):

Herr falman! PKbankens förvärv av Carnegie Fondkommission från D. Carnegie & Co AB är en bra affär. Därigenom får PKbanken möjlighet aft erbjuda kunderna en fullgod service också inom akfiehandeln. Banken får en andel av aktiehandeln som motsvarar dess ställning på marknaden för övriga banktjänster. På flertalet områden av bankmarkrtaden uppgår marknadsandelarna för PKbanken till 15-25 %. Inom värdepappersmarknaden är marknadsandelen 2-3 %, Carnegie Fondkommission är landets ledande, fristående fondkommissiortär med en marknadsandel av 15 %. Förvärvet tillför banken en unik kompetens inom värdepappershandeln.

Prot. 1987/88:138 lOjuni1988

PKbankens förvärv av Carnegie Fondkommission AB

, Genom förvärvet stärker PKbanken sin position som eu av de fre ledande affärsbankerna. I detta sammanhartg firtrts det skäl att uppmärksamma den mycket positiva utveckling som PKbankert gertomgått under senare år. Koncernen har med mycket stor framgång slitit de bojor som tidigare band bankert yid ert relativt passiv kapitalförvaltning och huvudsaklig utlåning fill kommunsektorn. Numera är banken en effektivt fungerande affärsbank, som väl konkurrerar med de två andra bankgrupperna i enskild ägo -S-E-Bankert och Hartdelsbartken.

Det är bra med ert stark och slagkraftig bartk med statligt majorifetsirtfly-fartde. Eiankväsendef spelar ,ert rtyckelroll rtär def gäller rtärirtgslivets finansiering och utveckling. Med olika medel, tillsyn och kontroll, via banklagstiffniugeu, bankinspektion, offentliga styrelseledamöter och rege-rirtgsförankrade styrelseordförande har samhället strävat efter kontroll och insyn i branschert. Men detta räcker inte. Def är också utomordentligt viktigt atf inflytande också ges på ägarsidan för aft skapa erforderlig maktbalans. Detta sker genom aft stafert har sitt ägarirtflytande i PKbanken. Pä så sätt garanterar vi att del på bankmarkrtaden firtus en mångfald aktörer med olika ägarbakgruud.

Därför hälsar vi uu med tillfredsställelse alt delta statliga ägarinflytande också utvidgas till akfiehandeln geuom PKbankens förvärv av Carnegie Fondkomimission. Akfiehartdelrt har under senare år kommit att i mycket stor,utsträckning behärskas av bankerna. Efter det nu aktuella förvärvet firtrts det bara ert stor fortdkpmmissiortär utan artkrtyfrtirtg fill bartksystemet. Det firtus ingen anledrtirtg aff dert statliga bartkcrt skall avstå frårt de affärsmöjligheter :som akfiehartdelrt irtnebär och som andra bankgrupper redan tidigare skaffat sig stort infiytartde i.

Det är inte riksdagens.uppgift att pröva affären som sådan. Detta är bolagsstämmans uppgift sedau vissa frågor, enligt gällande lagstiftning prövats aiv regeringert eller bartkirtspekfionert. Priset, ca 2,4 miljarder kronor, skall prövas av revisorer och bankirtspektiort och slufligeu bolags-sfäniman. BankirtspekfiortCrts tillsfårtd föreligger rtu. När mau försöker bedöma piriset bör mart dock hålla i mirtrtet att köpet för med sig betydande affärsmöjligheter också för bankrörelsen som sådan, möjligheter som kommer aff posifivt påverka bankens resultat.

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att den nu aktuella affären innebär en offensiv utvecklirtg ay dert stafiiga affärsbartkert, ert utvecklirtg som utskoftsmajorifeten hälsar med tiUfredsställelse, då deu främjar en god utveckling och mångfald iute bara i akfiehartdelrt utan också i bankvärlden. Av detta följer också att vi avvisar förslaget i reservation nr 3 frän folkpartiet och moderaterna om utförsäljning fill enskilda av statens akfier i bankert. Defta skulle ju vara ett sätt aff miuska mårtgfaldert och samhällets irtflytande till förmån för enskilda kapitalägare, ert utveckling som vi socialdemokrater inte kan biträda.

Ett speciellt problem i detta sammanhang är centern. I anslutning till del nu aktuella ärendet har certferrt producerat två reservatiouer, vari mart yrkar dels avslag på propositiortCrts förslag, dels utförsäljuirtg av statens aktier fill privata akfieägare. Dessutom har man i dert gemensamma borgeriiga

reservationen föreslagit bemyndigande: för regeringen aff sälja uf hela
banken. ,

Bakom centerns förslag ligger grumliga funderingar om att en sådan försäljning skulle innebära stor spridning av makt och ägande i banken. Hur skulle defta gå till?

Jag utgår ifrån atf centerns förslag.äudå inrtebär aff de privata akfierrta
skall vara fullt möjliga aff sälja och köpa pä marknaden. En fri marknad
irtnebär i ett sådant sammarthang aff den som besitter dert största ekortomiska
kraffert successivt köper de aktier som utbjuds tillförsäljrting. Därför blir
fråu maktsyupunkt eu privatisering, som innebär försäljning fill enskilda, ett
slag i tomma luften. Enda möjligheten aff motverka detta är ju aft förvandla
aktierna till någon form av andelar i en ekonomisk förening där rösträtten
maximeras fill en rriedlem-en röst. ■

Centern har ju en stark förankrirtg i förenirtgsrörelsert, men detta har ju infe hindrat exempelvis jordbrukets förertingsrörelse frårt aff gertomföra ert ufomordeufligt stark företagskoncenfrafion.

Nej, mina herrar, det går infe att ingripa mot brister i marknadsekortomirt
med markrtadskraffer. Sådarta irtgripartden kan bara garanteras av sam
hället. . . , -■ ,

Köpet av Carnegie Foudkommission sker genom aff säljaren Carnegie & Co får betalt för 90,1 % av akfierna i Carnegie Fondkommissiort med ca 21 % av def totala arttalef aktier i PKbartkert.

Staferts ägarartdel i PKbartkert sjurtker således fill 66,7 % samfidigt som
dert ökar med 90,1 % i Carrtegie Fondkommissiort. I jämförelse med
kontantköp irtnebär detta atf säljaren får betalt i aktier. Detta har den stora
fördelen med sig atf säljaren blir irttresserad av aff värdet på köpet bibehålls,
annars sjunker ju värdet på de akfier som han har fått som betalning vid
affären. .' " , ■

Från statens synpunkt är, under förufsätfuing atf förvärvet är riktigt värderat, förmögenhetert oförärtdrad medart röstsfyrkart i PKbartken minskat men ändå är fullt tillfredsställande.

En förutsäffuing för utskottsmajoritetens ställningstagande är atf ingen enskild ägare i PKbanken i framtiden kommeraff inrteha akfier i bartkcrt som motsvarar mer än 10 % av aktiekapitalet eller kan utöva rösträtt för mer än 5 % av de vid bolagsstämman företrädda akfierrta.

Genom sådana begränsnirtgar får man en spridning av det enskilda ägandet i banken. Detta måste beaktas av parterna i den aktuella affären, då den slutförs.

När det gäller frågart om utbefaluirtg av statens löner och pensiorter hänvisar jag fill den debatt som vi förde här i kammaren i går på det området i anslutning till behandlingen av flnartsufskottefs befärtkartde.

Jag vill redart rtu säga aft jag med härtsyn fill kammarens ansträngda arbetssituation konimer att avstå från repliker. När jag därför, herr talman, yrkar bifall till utskottefs hemsfällart på alla punkter och avslag pä reservatip-rterrta, vill jag därtill foga ert önskan om en trevlig sommar.

Prot, 1987/88:138 lOjuni1988

PKbankens förvärv av Carnegie Fondkommission AB

Prot. 1987/88:138 lOjuni1988

PKbankens förvärv av Carnegie Fondkommission AB

AnL 611 PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Jag tänker bara göra tre enkla konstateranden.

För det första: Det sägs att en statlig bank skulle ge irtflytartde. Def är exakt detta som inte blir följden. Det har vi fått statssekreterarens egen bekräftelse på i näringsutskottet. Man gör ingen som helst annan prövning av denna affär än man skulle ha gjort om en privat bank köpte en fondkommissionär.

För def artdra: Det är inte riksdagens sak att pröva om detta är en bra affär eller ej. F'risprövningen kommer att göras av bankinspektionen. Om def är. en bra affär avgörs av priset, och den frågan har vi ingen anledning att gå in på ytterligare. Det finns dock anledning att ha sina dubier på den punkten.

För def tredje: Ägandespridningen. Om man vill ha ägandespridning, som vi vill, då skall man inte sälja till pensionsstiftelser och stora fonder. Då furtnes det anledning att i stället försöka sprida ägandet fill de många små aktieägarna, de många anställda, de många kunderna och dessutom - i likhet med näsfart alla andra privata banker - ha någon form av rösträftsbegräns-rting vid bolagsstämman.

AnL 62 HÄDAR CARS (fp):

Herr falman! Åke Wictorsson gläder sig åt att PKbanken nu blir en ännu mér effektivt fungerande bank, och det kan jag hålla med honom om. Det sker alltså genom aft banken genom en affär med Erik Penser får fillfälle atf kasta sig in i handeln med aktier och optioner.

Det jag efterlyste i Åke Wicforssons anförande var något som helst försvar för socialdemokratins dubbla budskap - att man den 1 maj krifiserar Penser och optioushandeln för att den 2 maj kasta sig rakt i famnert på båda.

Jag Urtdrar om allt det där som man säger första maj bara är lurt. .Om def är så, vore det då inte bättre att flytta demonstrafionerrta och försfamajfalcrt till första april? Det är väl egentligen där de hör hemma.

AnL 63 PAUL LESTANDER (vpk):

Herr falman! Jag hoppades ju att Åke Wictorsson skulle tala i audra termer än bra affär och större utrymme för spekulation. Däremot kom han rätt snabbt på att det infe går att fackla bristerna i marknadsekortomirt med markrtadsékonomiska förtecken.

Men vad, Åke Wictorsson, är då socialdemokrafins strategi för atf åstadkomma regional jämlikhet? Hur har man tänkt anvärtda det ertorma kapital i form av fonder och bankkapital som man förfogar över, om man hela tiden väljer att använda det i börsnoterade företag?

Åke Wictorsson, var snäll och säg några ord om er stora strategiska plan i nytänkandets tecken!

AnL 64 PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr falman! Def var riktigt rörande att höra Åke Wictorsson försvara affärert med Erik Penser och den ökade koncentrafion som def innebär när man gifter samman ett statligt företag med en stor privat maktkoncerttration.

Åke Wictorsson säger att det är en bra affär, Def var en dyr affär, vill jag påstå, och det är också många som i debatten har hävdat aft PKbanken har

befall ett överpris för Carnegie Fondkorririiission; det får vi kanske anledning aff utvärdera vid annat fillfälle.

Nej, vi från certterns sida vill ha ert utförsäljning av PKbanken. Vi villgöra det möjligt för de anställda, för hushållen och för småspararna att bli delakfiga. Det är bättre än aff låta en person bli stor delägare i en bank.

Socialdemokraterna vill tydligen med den här affären och med det här betänkandet avsluta mandatperioden och manifestera hur man gynnar maktkoucenfrafionert i samhället.

Centern vill möta sommaren och gå fill val på en polifik som innebär minskad maktkoncentration. Vi vill främja spritt enskilt ägande. Det gagnar bäst samhället, det gagnar bäst de enskilda människorna öch det borgar för ett gott inflytande.

Prot. 1987/88:138 lOjuni1988

PKbankens förvärv av Carnegie Fondkommission AB

Överläggnirtgert i detta ärertde var härmed avslutad.

Kammarert övergick fill att fatta besliit i de förevarande ärenderta.

Näringsutskottets betänkande 42

Mom. 1 (reglemerttef för allmärtrta pensionsfonden)

Hemställan

Utskottets hemställan bifölls med 165 röster mot 150 för hemställan i reservation 1 av Hädar Cars m.fl. '

Motiverirtg

Utskottets motivering godkändes med 192 röster mot 19 för den i reservation 2 av Jörn Svensson anförda motiveringen. 104 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 2 (inriktningen av femte löntagarfondstyrelsens placeringar)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 3 av Jörn Svensson -bifölls med acklamafion.

Mom. 3 Utskottets hemsfällan bifölls.

Näringsutskottets betänkande 44

Mom. 1 (emission i PKbanken)

Först biträddes reservafion 1 av Per-Ola Eriksson och Jan Hyttring med 39 röster mot 20 för reservafion 2 av Jörn Svensson. 258 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter bifölls utskottefs hemsfällan - som ställdes mot reservation 1 av Per-Ola Eriksson och Jan Hyttring - genom uppresning.

Mom. 2 (spridning av ägandet i PKbanken)

Utskottets hemställan - som ställdes motdels reservafion 3 av Hädar Cars m.fl., dels reservafion 4 av Per-Ola Eriksson och Jan Hyttring, dels reservation 5 av Jörn Svenssort - bifölls med acklamatiort.

Prot. 1987/88:138 Mom: 3 (försäljning av statens aktier i PKbanken)

10 juni 1988 Utskottets hemställan bifölls med 165 röster mot 150 för reservation 6 av

Hädar Cars m. fl..

Mow.-/(utbetalning av stafiiga löner och pensioner m. m.)

Utslcov.tets hemställan -som ställdes mot reservation 7 av Hädar Cars m.fl. - bifölls med acklamafion.

6§ Anmäldes och bordlades

Finausufskotfets betänkartden

1987/88:32 angåertde filläggsbudget II fill sfafsbudgefeu för budgetåret

1987/88 1987/88:33 om anslag tiU.räntor på statsskulden, m.m. (prop. 1987/88:150

bil. 1) 1987/88:34 om statsbudgetens inkomster för budgetåret 1988/89 (prop.

1987/88:150 bil. 1) 1987/88:35 om statsbudgetens utgifter för budgetåret 1988/89 (prop. 1987/

88:150 bil. 1) 1987/88:36 angående statsbudget för budgetåret 1988/89

7 § Talmannen erinrade om aft kammarerts nästa sammanträde skulle fa sin början kl. 16.05.

8 § Kammaren åtskildes kl. 15.56. Iu fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Olof Marcusson