Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1987/88:136

Onsdagen den 8 juni

Kl. 09.00

§ Justerades protokollet för dert 31 maj.

2 § Talmartrten meddelade aff Ulf Adelsohn (m) i dag återtagit sin plats i riksdagen, varigenom Barbro Nilssons i Visby tjänstgöring som ersättare upphört.

3 S Föredrogs och hänvisades

Motionerrta

1987/88:So26-So35 till socialutskottet

4 § Föredrogs men bordlades åter Konsfitutionsufskoffefs betänkanden 1987/88:41 och 43 Finansutskottets betänkanden 1987/88:21, 24, 30 och 31 Justitieutskottets betänkande 1987/88:49

5 § Föredrogs

försvarsutskottets betänkande

1987/88:14 om uppskov med behandlirtgert av vissa ärenden och

socialförsäkringsutskottets betänkande

1987/88:30 om uppskov med behandlingen av vissa ärendert.

Vad utskotten hemställt bifölls.

6 § Föredrogs

socialutskottets betänkanden

1987/88:25 om tvångsvård av vuxua missbrukare (1987/88:147), 1987/88:26 om befrukfuing utanför kroppen, m. m. (prop. 1987/88:160) samt 1987/88:27 om utvecklingen inom hälso- och sjukvården m.m. (skr. 1987/88:172).

Prot, 1987/88:136 TalmanrtCrt meddelade alt dessa befärtkanden samt jordbruksutskottets

8 juni 1988

Tvångsvård av vuxna missbrukare

betänkande 25 - som föredragits vid kammarens arbetsplenum den 6 juui (prot. 134) - skulle avgöras i ett sammarthang när debatten i alla dessa ärendert a;vslufats.

Först upptogs till behaudlirtg socialutskottets betärtkande 25 om tvångsvård av vuxna missbrukare.

Tvångsvård av vuxna missbrukare

AnL 1 GÖTE JONSSON (m):

Herr talman! Jag skulle vilja börja denna debattomgång med aft peka på tre förhållartdert som jag tycker är vikfiga när def gäller syrten på missbrukarvården.

Det första är del faktum att alla människor är olika. Detta gäller generelit och inte mirtst beträffartde missbrukare. Människor hamnar i missbruk av olika orsaker, vilket innebär att man måste satsa på vårdinsatser som är anpassade fill de enskilda missbrukarnas problem och svårigheter.

Det andra som jag skulle vilja peka på gäller ärligheten mot missbrukarert. Jag tror att def är viktigt och artgeläget både för samhället, dvs. för derti som försöker hjälpa, och irtte minst för missbrukaren själv att missbrukaren bemöts med ärlighet och uppriktighet och inte med bortförklaringar. Det gäller aff inte försöka gömma undan missbruket eller all krypa uudan samhällets artsvar. Öppenheten och ärlighetert gentemot missbrukaren är något som behöver markeras, inte minst i samband med all vi diskuterar tvångsåtg.ärder.

Det tredje som jag vill peka på är atl tvängsvårdert är till för atl rädda liv. Dert tvårtgslagstiftning som finns på det sociala området är inte ägrtad aff straffa, utan den är ägnad aft rädda liv och att hjälpa missbrukaren i olika situationer. Tyvärr har debatten under de gångna åren präglats av en viss syrt. Det har skapats underlag för begrepp som socialmyndighelerrtas eller socialtjärtsterts åklagarfunktion och likrtartde. Verklighefert är infe sådan, och verkligheten skall infe vara sådart. Faktum är att sociallagstiftrtirtgens syfte när def gäller tvånget är klart - syftet är att hjälpa och att rädda den ertskilda missbrukaren.

Herr falman! Jag tror atf dcrt fid som vi har bakom oss har fått katastrofala följder för väldigt mårtga missbrukare. Jag tänker på flummighelens lid inom missbrukarvården och i missbrukarvårdsdebailen. Jag är övertygad om aff många missbrukare har dukat under beroende på den vårdirtriktning som har rätt under de senaste åren. Jag hälsar därför med mycket stor tillfredsställelse den lillnyklrirtg som visat sig i debattert och i olika förslag som har presenterats i olika sammanhang och som också är föremål för överläggnirtg-ar i kammaren i dag.

Jag tycker att det är bra aft socialminisferrt rtu har lagt fraui en proposition som innebär en klar markering i föränderlig riktning när det gäller synen på missbrukarvården i viktiga sammanhartg och rtär def gäller vikliga föränd-rirtgar i åcgärdssammanhang.

Vi måste bygga upp missbrukarvårdeu utifrån ett humant länkartde och ulifrårt ett humaut samhällssystem. Detta är ju irtgertling som är uuikt för

missbrukarvärdert utau rtågot som präglar hela vårt demokratiska samhälle och hela vår demokratiska socialpolitiska utvecklirtg. Jag har därför mycket liten förståelse för dem som menar att tvångsomhänderfaganden och tvångsvård skulle vara inhumaua. Vi måste då ställa oss frågan: Vilket är från samhällets sida mest humant, aff låta missbrukaren duka under i socialt elände, i sjukdom och nöd eller atf gå iri och biträda missbrukaren t. o. m. med tvångsåtgärder när alla andra möjligheter är uttömda?

Vi ser def som en självklarhet atf rädda en märtrtiska i sjönöd. Är def infe lika självklart att rädda en missbrukare som står inför ett rent kafasfrofhot?

Vi är alla överens om atf de första och viktigaste insatserna är frivilliga' vård- och stödinsatser. I socialberedningens betänkande, i propositionen och i den motion som vi moderater har skrivit med anledrtirtg av propositiorten slås del fast alt dert viktigaste irtsafsert är dert frivilliga och de åtgärder som måste vidtas frårt socialtjänstens sida för atf på frivillig väg rädda missbrukaren från eti fortsatt missbruk. Tvång skall man ta till när andra åtgärder visar sig vara verkningslösa och när def inte är möjligt att komrria fill rätta med missbruket på annat sätt. När tvång har fillgripits återkommer kravet på atf så snabbt som möjligt klara vården genom frivilliga insatser och gcrtom eri successiv utslussning i öppnare vårdformer. Men i detta sammanhang brister det i dag i fråga om resurser och i fråga om olika metoder. Def finrts därför anledning aff se fill att man får fram resurser för en bättre metodik och för bättre möjligheter för en sådan successiv utslussning.

Vi moderater hälsar med tillfredsställelse den markering som görs i propositionen om att socialnämndens ansvar i utslussnirtgs- och artpassriirtgs-sammanhang skall öka och aff man klarare markerar det totala ansvaret från socialtjänstens sida.

Vi moderater hälsar med tillfredsställelse även den uppsframnirtg som kommer till uttryck i propositiorten och i socialutskottets betänkartde. Mert vi anser alt åtgärderna på rtågra områdert inte är tillräckliga, och jag vill, herr talman, tala om vilka områden del gäller.

Vi har nii fått en markering av en social indikation. Den här frågan har också varit föremål för diskussion i den allmänrta debatfert om tvånget inom socialtjänsten och om tvånget när def gäller missbrukare.

Vi moderater sér def som självklart atf vi måste ha en sådan social indikation. Det är helt orimligt att nära anhöriga till svåra missbrukare skall behöva brytas ner av en kär arthörigs missbruk. Här finns ett samband, och samhället måste ta ett totalt ansvar för såväl missbrukaren som missbrukarens familj.

Jag har i mitt tidigare arbefe gartska ofta mött just defta problem. Jag tänker på ert gammal mamma som har vårdat sin missbrukande son i hemmet, men där bördan har blivit alldeles för tung. Missbrukaren har egentligen helt försfört den gamla mamman, därför aff samhället inte har haft resurser, möjlighet eller vilja att biträda.

Jag har också mött barn lill missbrukare. Det har faktiskt bliyif även så atf mart har fått flytta på barnen från hemmet i stället för aff gå in med mera akfiva åtgärder för atf hjälpa missbrukaren.

Det här är sådana sociala situafioner söm vi ständigt möter när vi konfrortleras rtied missbrukare i familjekretseu. För oss moderater är det då

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Tvångsvård av vuxna missbrukare

Prot. 1987/88:136 självklart att vi måste ha en social indikafiort i LVM.

8 juni 1988 Befräffartde farorekvisifet har vi också gjort en klarare markering än vad

Tvångsvård av vuxna missbrukare

majoriteten gjort. Vi menar atl farorekvisifet infe endast skall gälla för närståertde utan också annan. Jag är medveten om aff det kan vara svårt aft dra gränser, men vi moderater tycker atf def är bättre aff göra en markering i socialtjänstlagen än aff göra som majoriteten och hänvisa fill brottsbalken när def gäller möjlighet aft ingripa om fara uppstår för annan person på grund av missbruk. När def gäller risk för annan är det ju faktiskt missbruket som är grunden till denna risk. Vi tycker att det då också skall vara på grund av missbruk och med stöd av en gällande sociallagsfiffnirtg som mart kart ingripa. Def är aft gå alldeles för långt aff åberopa endast brottsbalken i sådarta sammanhang.

Def sociala ansvaret måste markeras betydligt starkare än vad majoriteten gör på denna punkt.

Vi pekar på HIV-problemef, prostifufionert och de faror och svårigheter som uppstår i def sammarthanget. Vi anser atf missbrukslagstiffningen bör få en sådan utformning atf vi har möjlighet aff tillgripa dertrta lagstiftrting om det inte finns artdra lagar som står till buds uär det gäller atf stävja eventuell smittospridrtirtg.

En annan punkt gäller krav på anstånd med verkställighet. Vi moderater är ensamma om detta krav. Här tycker jag atf ufskottsmajoriletert skriver krumbukfakfigt om de motiv som förs fram för att avstyrka vårt krav på anstånd med verkställighet. Vi har den uppfattningen, atf om def visar sig efter ett länsräftsbeslut att missbrukaren är beredd atf uuder frivilliga former underkasta sig ett mera frivilligt program, då skall man också efter beslutet ha möjlighet aft ge missbrukaren denrta charts. Ulskoitsmajoriielert säger alt detta strider mot socialtjänstlagens intentioner. Jag begriper infe ett sådant resortemang, för huvudmålet med socialljänstert är ju frivillighef. Har man gett ytterligare en chans för frivillighet gcrtom anstånd med verkställighet, hur skall detta kunna strida mot socialfjänslerts artda? Jo, säger mart. då kommer def irtdirekta tvånget in i bilden. Må så vara atf det indirekta tvånget kommer in i bilden här, men def indirekta tvånget finns ju med också i majoritetens skrivning. Skillnaden är bara den att missbrukaren enligt majoritetens förslag först måste in på ett LVM-hem och sedan slussas uf. Därefter måste han leva under det s. k. irtdirekta tvårtget. Jag tycker att majorifete n här gör sig skyldig till en logisk kullerbytta när det gäller synert på grunderna i socialtjänsten och på det s.k. indirekta tvånget.

Herr talman! Vi yrkar också på att vårdtiden förlängs till ett år i stället för sex månader. Vår uppfattning är all socialtjänsten skall ha ansvaret för utredningen. Del är fel aft ge länsstyrelsert fortsatt artsvar för artsökrtirtgsför-farartdef. Jlocialfjänsfert skall ha ansvaret också för ansökan i LVM-fallen. Även här tycker vi att utskottsmajorifeten för ett något knepigl resonertiartg. Jag vill urtderslryka vad vi från moderat sida har påtalat på denna punkt flera gånger, och det gäller länsstyrelsens roll. Länsstyrelsen skall ha en generellt stödjande och rådgivande roll. Både missbrukare och från socialtjänstens sida skall nian kuurta värtda sig lill lärtsslyrelsert. Gertom det förslag som nu framlagts och genom dert ordning vi har i dag splittras länsstyrelsens roll. Länsstyrelsen får en mycket märklig dubbelroU. Det är irigen bra situation

för länsstyrelsert rtär det gäller LVM-fallen.

Tillsist, herr talman, om ansvaret för LMV-vården. Här brister det mycket påtagligt i vårt svenska samhälle i dag. Justitieombudsmanrtcrt har klart påtalat brislerrta i skarpa ordalag. Vi moderater anser ätt det är tid att staten lar ett större ansvar. Vi vill förstatliga LVM-hemmen och lägga huvudmannaskapet på staten. Det irtrtebär atf vi får ett samlat ansvar. Def innebär också att landstingen inte behöver engagera sig så som de gör i dag. Det' innebär rakare vägar, bättre möjligheter till effektiv vård och behandlirtg. Jag vill urtderstryka de enskilda vårdhemmens posifiva insatser, infe mirtst LP-Stiffelserts familjevård.

Med detta, herr talman, ber jag ätt få yrka bifall filide reservationer där vi moderater finns med.

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Tvångsvårdqy vuxna missbrukare

AnL 2 PER ARNE AGLERT (fp):

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservatiorterrta 11 och 12 och i övrigt fill utskottets hemsfällart i dess helhet.

Det är ingen tillfällighet ätt folkparfiet fill detta betänkande fogat bara-dessa två reservationer, som i och för sig gäller samma sak. Folkparfiet har velat göra gällande aft vi är ett socialliberalf parti. Med detta betänkartde har vi försökt komma så långt som möjligt i detta avseende.

Många av oss som i dag inbjuds aff fatta beslut om en uppstramning av LVM-lagen var med om att i rtära nog lyckoberusaf tillstånd för några år sedan besluta om socialtjänsfert. Själv skrev jag då ett lårtgt remissvar på förslaget. Allt tvårtg blev praktiskt taget avskaffat. Demokrati och solidaritet var furtdamerttcrt för ekortomisk och social trygghet, likhet i levrtadsvillkor, aktivt deltagartde i samhällsliv. Men några år av erfarenhet och en titt i backspegeln ger vid handen-att verkligheten infe i alla avseenden blev vad man med de bäsfa av ambitioner hade hoppats på - defta gäller särskilt dem som drev rätten atf vär och en själv skulle få välja även om det gällde att leva destrukfivt.

Även jag upptäckte att det inte är liberalt att vara superliberal - då är man knappast socialliberal. Tillnyktrirtgen har inte varit utan smärta-det vill jag också vittna om. Fri villigheten lill döds var svår aft överge. Men ansvar sätter gränser, och medmänsklighet ställer också krav. Mänrtiskokärlek - om jag vågar ta det stora ordet i min mun - har också sitt tvång.

Riksdagen kan irtte garantera att alla som kommer atf handskas med den nya LVM-lagen ser den som ett utslag av medmänsklighet eller, kanske ännu mindre, av människokärlek. Då riskerar lagen givelvis att bli en tvångslag i negativ mening. Därför bör personalomsorg och utbildning ägnas dem som skall göra bruk av den nya lagert, så aft dert blir verkligt medmänskligt tolkad ' och tillämpad.

Mot den här bakgrunden är def litet märkligt atf även forfsättrtirtgsvis befria socialnämnderna från uppgiften aff hos länsräffert begära den tvångsvård som man är övertygad om är nödvändig. Detta är en kvardröjande försiktighet för aft skydda socialtjänsten och socialtjänstemärtrten från själva åtgärdert att göra ert hemställart om vård hos räftert. Om lagert nu antas kommer socialnämnden aft göra omedelbara omhändertaganden och göra alla utredningar som behövs för att åstadkomma ett omhändertagande. Jag

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Tvångsvård av vuxna missbrukare

tycker att det är en onödig överpsykologisering aft tro aft ert klicrtf och en utredare skulle få bättre relationer därför att utredaren inte vidtar själva åtgärden.

Artdra parfier har fill det här betänkandet fogat många fler reservafioner än folkpairfief. Jag tror att också de reservafionerrta fill allra största delen bygger på en god vilja atf hjälpa så niånga som möjligt som har råkat illa ut. Def faktum aft folkpartiet bara har två reservafioner innebär dock en liten avgränsning åt höger.

Vi har gått med på en förlärtgnirtg av vårdfidert frårt fyra månader till maximalt sex månader. Det är vår förhoppning aff den föriängda tiden skall räcka till för de flesta, för att klienfert med sirt utredare skall kunrta träffa en hållbar överenskommelse om frivillig alternativ, helst långt innan de sex månaderna har runnit ut. Detta är ett slags kärlekens tvång.

Def är också min förhoppning atf samhället i än högre grad än för närvarande skall finna samarbete med all den ideella verksamhet, organiserad och oorganiserad, som trots allt finrts i vårt samhälle, för atl hjälpa dem som har råkat värst uf i missbrukarsammauhartg.

Det är inte utan glädje, dock kanske blandad med litet oro, som jag håller detta sista anförande i riksdagen och härmed fillstyrker utskottets förslag med de två undantag som jag har nämnt.

AnL 3 ROSA ÖSTH (c):

Herr talman! Det finrts ingen anledrtirtg att se med rtågon större optimism på utvecklingen på missbruksområdet, vare sig det gäller alkohol eller narkotika. I slutet på 70-falef och flera år in på 80-falef kunde vi notera en nedgång i alkoholkonsumtionen, en rtedgårtg som man kunde hoppas skulle fortsätta. Def var förstås positivt, infe minst därför att det finns ett bevisat samband mellan konsumtionstrenden och missbrukefs omfaffuirtg. Tyvärr har den här nedåtgåertde trenden brutits. Vi har på senare fid kunrtat notera en viss uppgång i konsumtiorten igert.

Man kan alltid diskutera vilka faktorer det är som påverkar utvecklingert, men nog finns def anledrting aff tro att den aktivitet som rådde på det drogförebyggande området efter 1977 års alkohölpoiitiska beslut i riksdagen var av stor betydelse. Då förstärktes informatiortsverksamhefert, och dä initierades från centralt håll kampanjer för drogfrihet.

Vi har från centerpartiet flera gånger riktat kritik mot den nuvarande regeringen för, som vi menar, dess brist på irtsalser på det drogförebyggande området. Vi har bl. a. pekat på att det är oklart, i varje fall utifråu betraktat, vilken kompetens det s, k, AN-rådet har. Ansvarsområdet och resurserna för rådet är också oklara. Skall rådet ha huvudansvaret för initiativ på det här området, måste självfallet också tillräckliga resurser överföras fill rådet.

Beträffande utvecklingen på narkofikasidart är uppgifferua infe helt entydiga. De data som finns rörande nyrekryferirtg av unga fill narkotikamissbruk pekar på att en minskning har skett. Å andra sidan tyder uppgifter på att det tunga narkotikamissbruket ligger på en högre nivå i dag än i slutet av 70-falef Tillgången på narkotika har också ökat högst markant den senaste fiden, och priset på tung rtarkofika ligger ofta långt under vad som brukar ans';s vara normalt marknadsvärde. Detta är nafurligtvis mycket

oroande och visar på nödvärtdighefert av alt narkofikapolisen och gafulang-ningspatrullerna hos polisert fär nödvändiga resurser. Sä har tyvärr infe varit fallet under senare år.

Det som jag nu har sagt är upptaget i reservation 20 till betänkandet. Del är dert sista reservafionert i betänkandet, men det förebyggande arbetet får infe vara def sista man far till, utan def skall alltid prioriteras. Det firtns anledning aff framhålla defta, även när vi behandlar ett betänkande som i huvudsak handlar om tvångsvård av vuxna missbrukare.

Herr talman! Missbrukarvården har genom åren varit föremål för mårtga åsikter. I debatten har inle sällan olika vårdideologier ställts mol varartdra, och det har förstås också präglat verksamhetert, som från tid fill annan varit av skiftande karaktär. Jag tror aft behandlirtgsresulfafet har blivit lidaude gertom dert bristande kontirtuifetert i värdverksamhefcrt. Jag vill gärna säga atf det i den proposition som ligger till grund för betänkandet finns mycket som är bra och som vittnar om en insikt om de verkliga behoven och om hur skiftande behoven är.

För de fiesta märtrtiskor torde det vara tärtiligert självklart all det bästa resultatet uppnås när missbrukaren själv är motiverad för vårdinsatsen. Def naturliga är därför att vård och andra hjälpirtsafser gruudar sig på frivilligt deltagartde. Mert det firtrts situationer, när missbrukaren inte förmår känna motivation, när hart är så djupt uere i sitt missbruk att han infe kan tänka sig en fillvaro utan spriten eller narkotikart. För dert människart kan en fids tvångsvård vara en human åtgärd.

Det har kommit en del brev inför behandlingert av detta ärende. Från rtågot håll har det sagts alt det är del gamla strafffänkandet som nu kommer fill heders igen. Def är beklagligt atl man anvärtder dertna typ av argument, som naturligtvis kan verka skrämmande på dem som behöver vård. Straff är ett begrepp som naturligtvis infe hör hemma i defta sammanhang - def torde vara givet för de allra flesta.

Del är viktigt alt understryka alt vården skall vara sådan atf den är värd att kallas värd. Men om verksamhetert får mer arbetsro än vad som tidigare har varit fallet, finns det också förutsättnirtgar för atl den skall utvecklas på ett ärtdamålsenligf sätt.

I centerpartiet anser vi alt det behövs ett mårtgsidigt utbud på vårdområdet för att möta alla skiffaude behov och aff det därför finns anledrting alt stödja alla de frivilligorganisationer som gör jälteinsalser inte bara i vården ulan, och kanske framför allt, även i del förebyggande arbetet. Vi vill emellertid understryka atl när samhället finrter skäl alt tillgripa tvårtg, skall del inte överlåtas till enskilda aft verkställa detta.

Vi frän centerpartiet fillstyrker att längsta liden för tvångsvård förlängs lill sex månader från nuvaraudé fyra mårtader: I likhet med moderater och folkpartister delar vi däremot irtte majoritetens uppfattnirtg vad gäller artsvarsfördelrtingen mellan socialnärrind och länsstyrelse. Enligt vår uppfattning är det logiskt aft socialnämrtden, som har kännedom om missbrukarna i kommunen, på eget initiativ också gör utreduirtgert och artsöker om vård i LVM-ärendert.

I propositionen understryks atl LVM-vård i större ulsträcknirtg än nu skall inledas pä sjukhus. Del är rikligt, om del bara är möjligt att kombirtera

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Tvångsvård av vuxna missbrukare

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Tvångsvård av vuxna missbrukare

LVM-sifuatiortert med den frivillighef som hälso- och sjukvårdslagen förutsätter. I mänga fall är del ju bara på sjukhusen som man kan ge den rätta inledande behandlingen, såsom avgiftning m.m. Atf def har varit stora problem härvidlag har socialutskottet tidigare påpekat. Del har också sagts att def är nödvärtdigf att hitta lösningar.

Enligt centerns uppfattning är förslaget i propositionen inte övertygande. Det understryks aft frivilligheten i HSL är så fundamental att man egerttligen infe får rubba på den. Men samfidigt föreslås att överläkare skall ges bemyndigande atf hindra avvikelser. Man kan fråga sig hur detta skall kunrta ske utan aft man tummar ganska mycket på frivillighetsbegreppef.

Eftersom alla är överens om atf den irtledartde vården är synnerligen vikfig för hela behandlirtgsresulfafet, måste problemert i sammarthartget klaras av. Kart man infe lösa konflikten mellan den grundläggartde frihet som finns i HSL och ofriheten i LVM, måste man pröva möjlighetert att irträfta särskilda sjukvårdsplafser på LVM-hemmen, som då naturligtvis skall vara försedda med verkliga sjukvårdsresurser.

Vi från centerpartiet har också föreslagit att 4 § i LVM skall utformas så, aft skyddet för närstående även inrtefaffar närboende. Kraffiga störningar för närboende är ett sä utomordentligt vanligt inslag i missbruksbilden aft vi artser att företeelsen bör mera höra hemma i LVM än i brottsbalken. Det finns i dag mycket stora brister när det gäller värdresurser, infe minst i fråga om LVM-plafser. Nu har det på senare tid skett en upprycknirtg, som inte minst har motiverats av förekomsten av HIV i samhället. Det kan inte nog understrykas hur viktigt def är aff detta arbete kan fortsätta - infe ryckvis, utart korttinuerligt. Kampeu mot drogmissbruket får iute sfärtdigt sättas i bakgrurtdert för annat socialt arbefe. Det är ett måste att def allfid finns en kompeterts för de här frågorrta på alla plart, inte minst hos socialnämnderrta i kommunerna.

Herr falman! Jag ber atf få yrka bifall fill reservafionerrta 5, 8, 11, 16, 17 och 20 samt i övrigt till hemsfällart i utskottets betäukartde.

AnL 4 JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr falman! Grundlag och medborgerliga fri- och rättigheter sitter en smula trångt i Sverige just rtu. Privafpolis, sponsrad av finansherrar, och förbjuden avlyssningsapparafur tycks tillhöra modetrenden. Och liksom den holmérska andan brett uf sig på jusfifiesekforn, så breder tvångsfilosofirt ut sig på socialsektorn. Def ena departementet jagar kurder. Det andra departementet jagar missbrukare och utslagna.

Dagens befärtkartde från socialutskottet är särpräglat. Här ligger ett förslag om att man skall kunna beröva märtrtiskor med missbruksproblem vikfiga medborgerliga fri- och rättigheter under sex månader i sträck - och detta utan appell. Def handlar om ett halvt års frihetsberövande, utan atf persorten i fråga har begått något brott. Def är en allvarlig sak frän medborgarrätfslig synpurtkt, för ävert missbrukare är medborgare och bör skyddas av grundlagen.

Missbrukssifuationer kan vem som helst råka i. Missbruk finrts i alla kretsar i samhället, även om def nafurligtvis slår något olika beroende påvar på samhällsstegen man befinner sig. Vi som arbetar här i riksdagen vef aff

f.o;m. blartd oss stress, politiskt tryck, social isolerirtg eller personliga livskriser göra aft en märtrtiska hamnar i ett missbruk. Men jag tror inte att någon av oss - ställd inför den konkreta situatiorten - skulle vilja se en kollega, som hade svåra problem, bli berövad friheten under sex månader. Nog skulle vi säga oss aft det var annat som behövdes för att hjälpa honom eller henne.

Men ändå förutsätts vi i dag rösta igertom ett förslag om sex mårtaders tvångsomhänderfagande.

Nu är det infe bara tvårtgefs lärtgd som utgör ett problem för rättsstat och medborgarrätt. Kretsen av personer som skall kunna utsättas för tvånget vidgas i prakfiken kraffigt, och gränserna är dess värre lösliga. Det hittillsvarande tvånget har varit avsett som ett akuffvång aft artvändas i särskilt svåra och destruktiva situationer. Ett sådant tvång måste finnas, och def skall inte heller finrtas rtågort rädsla för aff använda det när def behövs. Mert här är def nu fråga om aft i princip alla behandlirtgsbehövartde skall kunrta omhändertas med tvång. Man irtför ert social indikation, allmänt hållen och löslig som sådana indikationer alltid är, utlämnad ät det individuella ställningstagartdet från myndighetens sida. Och som om detta inte räckte, gör man dessutom tvånget obligatoriskt, när indikationerna anses vara uppfyllda. Det är alltså inte fråga om att använda tvånget mot en behandlirtgsbehövartde med härtsyrt till def irtdividuella behovet. Tvåuget skaU artvärtdas. Def är inget tvivel om atf detta är det mest omfattande angreppet på de medborgerliga fri- och rättigheterna i Sverige sedan artdra världskrigefs dagar. Def är också en berättigad fråga, om inte denrta nya lag strider mot regeringsformen. Enligt regeringsformen får en inskrärtkrting i fri- och rättigheterna aldrig gå utöver vad syftet med inskränkningen gör nödvändigt. Men dert rtya lagert gör tvårtget obligatoriskt oavsett om det är nödvändigt eller ej. Lagen går utöver den begrärtsrtirtg som gruudlagert ställer upp.

Def finns också en helt artnan mycket betänklig rättslig aspekt. Det har ju vuxit upp ett antal privata behandlirtgshem, i rtågot fall t. o. m. i aktiebolagsform. De har sina egna behandlirtgsfilosofier och sina egna admirtistratiorter. Med sexmårtaderstvårtget blir det i prakfiken så, att privata institufionsled-rtirtgar skall administrera vårdtvånget. Privatpersoner skall ges befogenheter över märtrtiskor med svära sociala problem.

Vad def här är fråga om är ert helt rty dimertsiort, rättsligt sett. I vår hittillsvarande sociallagstiftning har tvånget som sagt varit ett akuttvårtg, något som man tillgriper för att bryta en situation och motivera för behandling. Defta nya tvång är något annat - def är ett behandlingsfvång. Det är en ny rättsprincip, stridande mot allt vad arbetarrörelsens klassiska värderingar på socialpolifikens område innehåller. Och det kommer praktiskt att stal)a socialtjänsfert inför tvånget att upprätta fler och nya institutio-rter, där inlåsrtirtg och bevakrtirtg skall råda.

Ändå är den mest certtrala frågan infe av rättslig natur. Den är ideologisk. Den handlar om märtrtiskosyn och märtrtiskorespekt, om demokratin och jämlikhetstankcrt - om vad man litet högtidligt skulle kunrta kalla arbefarrö-relserts själ.

Och där represertterar som sagt den nya lagen något i grund anrtaf än vad

Prot, 1987/88:136 8 juni 1988

Tvångsvård av vuxna missbrukare

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Tvångsvård av vuxna missbrukare

arbetarrörelsen hittills alltid stått för. Det som arbetarrörelsen i årtionden bekämpat, def är i dag högsta sanrting i den socialdemokrafiska partiledrtirtg-en. Def som arbetarrörelsens egert rtykferhefsorgartisafiort Verdandi allfid stått för, det går man i dag härtsyrtslösf emot i parfiets ledrting. Dert gamla förlegade syn som de konservativa stått för, den företräds i dag av en socialdemokratisk regering.

Det är därför, tycker jag, en allvarUg och ödesdiger fråga vart socialdemokratin är på väg. Det verkar som om mart hade glömt Olof Palme, som på 1978 års partikongress yttrade:

"Låt mig så anlägga ett framtidsperspektiv. Jag menar, aft om vi skall nå bättre resuhat uär det gäller att föra märtrtiskor från missbruk till ett Uv inom samhällsgemertskapert, då måste de människorna kunrta söka sig fill vård och behandlirtg utan atf de därmed riskerar oöverskådliga konsekvenser i form av frihetsberövande."

När jag i olika sammanhartg ser och hör fru Sigurdsen och dert socialdemokrafiske gruppledarert i socialutskottet Evert Svenssort, så förundrar jag mig över på hur kort tid de har lyckats förtränga Olof Palmes idéer. Och hur snabbt har infe broderskaparen Evert Svensson lyckats avlägsna sig från vad han bara för fem år sedan stod för i socialpolitiken. Inte är det mycket kvar i dag av dert kristna principert "allt vad 1 viljert människorna skola göra eder, def skolen I ock göra dem".

Vad är det som händer med socialdemokratin i dag? Är def någon sorts valtakfik att acceptera ett konservativt program för aft ta röster från de konservativa? Eller är det en djupare förändring inom socialdemokratin själv? Håller de idéer som formats av kämpande människor nu på aft ersättas av en partiaristokratis syn på dem som befinner sig där nere? Har socialdemokrafin gett upp sina visioner och försonat sig med klassamhället ända därhän, aft man vänder tillbaka till dess föråldrade principer och sätt att behandla sociala problem?

Har det uppstått ett slags ny klass i socialdemokrafins toppskikt som känner sig mer befryndad med herrar Penser och Fischer än med samhällets utsatta? Här har vi haft ett parti som just på socialpolitikens område förfjärtar beurtdrart för att de gjort en av sina mest omvälvande och förnämliga insatser - och nu förrtekar mart på något egendomligt sätt sig själv och raserar slag i slag del man själv så mödosamt har byggt upp. Vad socialminisferrt och regerirtgen här gör är, såvitt jag kan se, inget anrtaf än aff bekräfta den politiska högerns populistiska och ytliga fördomar. Ni ger högeru triumfeu atf rti går över på dess lirtje. De som vinrter på def här är irtfe ni utan moderaterna - moderaterna som ju ironiskt nog är det mest alkoholliberala av alla riksdagsparfier, dvs. liberala mot alkoholen men repressiva mot människor som drabbats av den. En progressiv och demokrafisk socialpolifik skall ha en motsatt inriktnirtg - hård och restriktiv mot drogerrta, men demokratiskt respektfull mot människan.

Def är också något patetiskt atf höra talare här stå och predika för atf vi nu verkligen mäste se fill atl socialtjänsten får resurser - företrädare för samma partier som i riksdagens finansutskott kau rösta för resp. 10 miljarders rtedskäniirtg, 6 miljarders rtedskärning, 4 miljarders rtedskärning av statens bidrag till kommurterna. Resultatet av en sådan besparingspolitik blir

naturligtvis bara all det mest akuta, dvs. tvångsvården, blir def som i första Prot. 1987/88:136
hand kommer aff prioriteras under knappare resurser. 8 juni 1988

De som drabbas av tvångsförslaget är inte bara de svagaste och mest j. . psvårdav vuxna
utsatta - det är också alla de som inom socialtjänsten tagit till sig de ■ b k e

demokratiska idéerrta, alla de som irtom fackförcrtirtgsrörelsert och klienfrö-relsert arbetar med kamratstödjartde verksamhet.

Varje demokrafisk polifik bygger på medvefartde och irtsikt, irtsikt om människans kraft och förmåga att frigöra sig från det som trycker rter henne. Därför vet vi numera också, fråu både teorins och praktikens område, atf def går infe aft uuder myndighefstvång och hot bearbeta de svåra känslomässiga störningar, de falska identiteter, den rädsla och relationslöshet som alltid ingår i missbruks- och utslagnirtgssifuafiorterrta.

Mot dert bakgrund som jag här har skisserat vill vi från vårt parfi se en arbetarrörelse som fullföljer de tankar Olof Palme gav uttryck för, tankar som allfid har inspirerat arbetarrörelsens historiska strävan på socialpolifikens område.

Vi känner starkt för de socialdemokrater som inom sitt parfi hävdar denrta klassiska dcrtiokrafiska syrt.

Med detta, herr talmart, yrkar jag bifall till reservafionerna av Lars-Ove Hagberg.

Jagvill också ställa ett anrtaf yrkartde. Ertligt regerirtgsformerts2 kap. 12 § tredje stycket kan en sjättedel av de röstande i kammaren förklara ett förslag vilande under ett år, om detta förslag innebär inskrärtkrtirtgar i gruudläggart-de medborgerliga fri- och rätfigheter. Vi behartdlar i dag ett sådartt förslag. Omsorgert om medborgarräftcrt kräver aft vi gör vad som kart göras för atf stoppa def. Jag yrkar därför atf förslaget förklaras vilartde.

AnL 5 ANITA PERSSON (s):

Herr talmart! Först: Om Jöni Svenssons yrkande om aff 20 § i lagförslaget infe skall antas nu utan förklaras vilande i minst tolv månader skulle biträdas av mer än en sjättedel av kammarens ledamöter, inrtebär det aft den nya lagen helt skulle sakna bestämmelser om begrärtSrting av vårdtidens längd. Det kan infe godtas, och jag yrkar därför atf hela lagsfiffnirtgsärendef i så fall återförvisas fill socialutskottet.

Herr talman! I sambartd med socialtjärtstreformen och den nya socialtjänstlagen, som trädde i kraft den 1 januari 1982, tillkom också lagen om vård av missbrukare i vissa fäll. Lagen, som är en kompromiss mellan olika slårtdpunkler när del gäller tvårtgsvård av vuxua missbrukare, har följts upp av socialberedrtingert. Det är dess förslag som har legat till gruud för den proposition som vi nu behandlar.

Vården av alkohol- och narkotikamissbrukare har läuge varit korttrover-
siell i vän lartd. När nykferhefsvärdslagert föll bort och socialfjänsflägert kom
i dess ställe irtrtebär del en ny syn pä missbrukarna. De skulle som alla andra
märtrtiskor i det svertska samhället behartdlas med respekt och irttegritet.
Socialtjänsten skulle söka upp och erbjuda vård och stöd på frivillighetens
grund för att missbrukaren skulle komma ifrån sitt missbruk. Men avsikten,
herr talman, var inle aft def skulle bli en frivillighef till döds. Tyvärr har
hjälpen från socialtjärtsfen i flera fall bestått i aft man passivt betalat ut

Prot. 1987/88:136
8 juni 1988

Tvångsvård av vuxtta missl>rukare

pengar- något rejält stöd har missbrukarna inte fått. Kanske har de fått hjälp att komma fill ett behandlingshem, men någort uppföljuing av dertrta vård har infe skett, utan när de inte har klarat av den första svåra liden efter en behartdiing, har socialtjänsten accepterat detta misslyckande. Följden har mårtga gånger blivit atf missbrukaren fått svåra obotliga skador.

Socialtjänsten måste tillsammans med klienten göra upp en behartdlings-plart, och klierttert måste få möjlighet aff välja mellart olika behandlingsalternativ . Det är också viktigt att insatserna är planerade så, att man undviker att missbrukaren hoppar från den ena behartdlirtgert till den andra. Men om dert frivilliga behandlingen infe fullföljs och missbrukaren fortsätter aff riskera sitt liv, då får inte socialtjänsfert tveka aff irtgripa.

En av de viktigaste punkterna vid genomförandet av socialtjänsfreformen var atf vi som gruud för def sociala arbetet lade en helhetssyn och att vi införde en integrerad socialtjänst - alla skulle kunna arbeta med alla problem. Tyvärr har arbetet med vården av missbrukare inte fungerat i denna organisation. Värdert har därför eftersatts. Flera kommuner har av denna anledrting för sitt arbefe med missbrukarna inrättat specialiserade enheter. Genom denna specialisering får vi tillbaka ett brett kuunande i missbrukarvärdert ute i kommurterna, vilket gagrtar kliertterna.

Herr talmart! Irtfe bara dert administrativa organisafiortcrt är viktig. Lika viktig är förfroendemannaorgänisationert. Def är viktigt aff slå vakt om denrta organisation. Den får inte slås sönder i små enheter som även skall handha frågor av t. ex. teknisk natur, såsom gator och energifrågor. . Det krävs, särskild kompetens för atf fa det polifiska ansvaret aft värna om de särskilt utsatta gruppernas behov av vård och omsorg. De som väljs till dessa uppdrag har ansvaret för sådana infegritetsingripartde frågor som tvårtgsvård av barn, av ungdomar samt av vuxna missbrukare. Av rättssäkerhetsskäl kr£:ver detta stora kunskaper och särskild kompetens i dessa svåra och tunga ftågor. Def är lika viktigt aff de förtroendevalda får ufbildnirtg om lagstiffrtirtgert som aff personalen irtom socialtjänsten får def.

Herr talman! Den uppföljnirtg som har gertomförts befräffartde tvårtgsla-gert har visat aff dertrta i mänga fall infe har kunnat fillämpas, t. ex. därför att den skada som missbruket medfört infe har varit tillräckligt omfattande. Vissa kommuner har helt satsat på den frivilliga vården, vilket i och för sig är bra, men de svåra och tunga missbruksfallen här därmed lämnats åt sidan. Vårdinstitutioner har lagts ned eller byggts om vilket medfört att vårdplatser försvurtrtit. Detta har medfört aff dödligheten bland framför allt de yngsta vuxna missbrukarna är alltför hög. Dödligheten bland alkoholmissbrukare beräknas vara sju gånger högre än i normalbefolkrtirtgert, och studier visar att dödlighetert bland narkotikamissbrukarna i vissa fall är 10-15 gånger högre. Dessa förhållandert är oacceptabla!

Socialberedrtingert och även propositionert poängterar aft socialfjänsflägert och den frivilliga vården skall utgöra grundert för missbrukarvården. Om man skall lyckas i missbrukarvården är det en självklarhet aff missbrukarert måste vara motiverad för vård och ha ert vilja atf komma bort frårt sitt missbruk. Tyvärr avvisar många tunga missbrukare erbjudande om frivillig vård. Alternativet är ett liv som slutar i total ufslaguing och en för tidig död.

Ett anrtaf alternativ är att samhället i stället ingriper genom tvångsvård.

Denna tvångsvård skall vara ett led i en lärtgre fids behartdiing, som skall motivera missbrukarert och följas av frivillig behartdiing. Tvängsvårdert måste vara en kvalificerad vård med väl utbildad persoual - irtfe bara vara ert förvarirtg.

Utskottets majoritet artsluter sig till proposifiouert i dess helhet. Behovet av vård skall vara avgörartde för rtär tvårtgsvård skall få fillämpas.

Den nuvarande lagen kräver aft ett trängande behov av vård skall föreligga för att tvånget i lagen skall kunna fillämpas. Detta har medfört aff missbruket skall ha gått så långt atf obotliga skador på lever, hjärna eller andra livsviktiga organ skall ha uppstått för att vård enligt LVM skall kunrta tillgripas. Mert, herr falrtiart, def måste vara möjligt atf avbryta ett svårt missbruk irtrtart allvarliga medicirtska skador uppstått. Därför föreslås uu atf ordet "trärtgartde" utgår ur lagtexten.

Enbart de medicinska skadorna är i dag avgörande för huruvida lagen kan tillämpas. Det måste emellerfid också vara möjligt atf ingripa i de fall då någon, framför allt en uug missbrukare, har en sådart livsförirtg på grurtd av sitt missbruk aff han eller hon är pä väg att helt spoliera sitt liv.

Herr talman! I några mofioner föreslås aff omhändertagande skall kunrta ske ävert rtär ert missbrukare utsätter omgivuirtgert för våld, hot eller artnan skada. LVM, herr talman, är ju en vårdlag och inte en strafflag. För närstående, dvs. husfru, barn eller föräldrar, föreslås emellertid ett uudan-tag. Om närståertde utsatts för våld, hot m. m. skall lagen kunrta tillämpas. Övriga personer i omgivningen får emellerfid vända sig fill polis, och brottsbalkens regler blir dä fillämpliga. För en rtära anhörig kan def emellertid vara svårt att anmäla sin make eller sitt barn för brott, och därför är det befogat atf i detta fall i stället fillämpa LVM.

Sak samma gäller de FllV-smiftade narkomarterrta. För att skydda omgivningen från HIV-smitta är srtiiffskyddslagens bestämmelser tillämpliga. Givetvis skall socialfjänsflägert eller LVM artvärtdas för att hjälpa ert HIV-smittad missbrukare aft komma ifräu sitt missbruk.

Herr.talmart! Def står i LVM i dag att lagen kan tillämpas. Detta har medfört aft vissa missbrukare inte fått erforderlig vård. Nu föreslås aff samhället skall irtgripa i def fall lagens regler är fillämpliga. En missbrukare skall irtte lärtgre kuurta lämnas i sticket av t. ex. kostnadsskäl - tvångsvård är ju resurskrävande - eller därför atf han irtte själv inser sitt behov av vård. Irtrtan ell ivårtgsingripande kan ske skall dock vård i frivilliga former ha prövats. När beslut om tvårtgsvård fattas är def angeläget atf vården påbörjas så srtart beslutet vunnit laga kraft. I LVM påpekas också att tvångsvården så snart som möjligt skall övergå fill artrtan form, t. ex. till vård på behandlingshem, kanske drivet av någon organisatiort. Då man kortstaterat atf behov av vård föreligger vore del irtkortsekvertt atf avvakta med aff verksfälla ett beslut Orti tvångsvård, vilket moderaterna föreslår.

På en purtkf i det här lagförslaget är de borgerliga eniga, herr talman. Det gäller frågan om vem som skall utreda och artsöka om vård. I dag gör lärtssfyrelsert bådadera. Enligt lagförslaget skall så ske även fortsältnirtgsvis, mert socialrtämndert skall bistå lärtsslyrelsert med själva utredrtirtgert. På så sätt skail dubbelarbete uudvikas. Av rättssäkerhetsskäl är det emellerfid vikfigt aff ert insfarts vid sidan av socialnämrtdert bedömer om alla frivilliga

Prot, 1987/88:136 8 juni 1988

Tvångsvård av vuxna missbrukare

Prot, 1987/88:136 8 juni 1988

Tvångsvård av vuxna missbrukare

resurser verkligen prövats. Det kan ävert urtderläfta def fortsatta vårdarbetet alt länsstyrelsen är motpart i själva domstolsprocessen.

I dag kart sn missbrukare omhändertas omedelbart, om det är sanrtolikt alt han har behov av vård enligt LVM och.länsrätterts beslut inle kan avvaktas. Polisen eller i vissa fall lärtsrätten får besluta om omedelbart omhändertagart-de. Lagert föreslås nu utvidgad på så sätt att även socialnämndcrt skall kunrta fatta ett sådant beslut. Om t. ex. eu husfru i dag fiuner att hennes man är i behov av omedelbar vård och därför ringer socialnämrtdert - dvs. dert assistertt sorn känner till fallet - kan rtämnden inget göra utan tvirtgas härtvisa husfrun till polisen som får fatta beslut. Om socialsekreterarert vill göra något måste han vända sig till polisen. Därigenom bryter han mol sekretessbestämmelserna. Tyvärr sker detta i flera kommuuer i dag. Sådana förhållandert kart irtte accepteras, och därför bör socialnämrtdert även ha räll alt kunna fatta beslut om omedelbart omhändertagande.

Herr talman! En av de stora frågorrta uuder den tid som LVM har gällf har rört vårdtidens längd. I dag är vårdtiden enligt lagen två månader. Vårdtiden kan vid behov förlängas med ytterligare två månader. Just förlängnirtgsinsfi-futet har för behandlare och klienter inneburit stora problem, då förläng-rtingert setts som ett straff. Mart har tvingats börja om med arbetet atf mofivera missbrukarert.

I def lagförslag som vi rtu behandlar föreslås en längsta vårdtid om sex mårtader. Cienna vårdtid är avsedd främst för de uuga missbrukare som omfattas av LVM. Dessa är uuder 30 år. För dem kart en längre fids vård på behandlingshem vara def stöd som behövs för aff de sedan skall kunrta fullfölja ett långsiktigt behartdlirtgsprogram. För de äldre missbrukarna, för dem som är 30 år och äldre, bör en kortare tid vara tillräcklig för atf de skall kunna återhämta sig och planera för fortsatt vård i öppna former. Därför ställs det också ökade krav på socialnämnderna, så atf de verkligen följer upp och stödjer dessa klienter.

En annart förändring av vårdtiden förutom förlängnirtg till sex mårtader är att bara dert tid räknas under vilken klienten befinner sig på vårdinslitulionert eller på sjukhus. Del ter sig ju självklart atl iute räkna in dert tid som en missbrukare som är i behov av tvångsvård är på rymmen, men i nuvarande LVM löper vårdtiden även då och en kliertt kan skrivas ut från ett LVM-hem trols all han bara vistats där rtågort dag.

I den nya lagen poärtgferas också socialrtämrtderts artsvar för aft olika irtsatser artordnas under vårdtiden för klienter, men föreståndarert åläggs ocksä ert skyldighet att redovisa för irtslituliortsslyrelsen om rtågOrt vistals på LVM-hemrtiel i tre mårtader utan aft man urtder dert tiden prövat vård i anrtart form.

Ert anrtart förärtdring är aft om värdert irtleds på sjukhus - 1986 var det 40 % som inledde siu LVM-vård på sjukhus - fär överläkaren kvarhålla en missbrukare under sä lång fid som behövs för aft han skall kunrta trartsporte-ras fill ett LVM-hem. Sjukhusvård euligf hälso- och sjukvårdslageu får irtte bedrivas under tvång, och därför behövs denna möjlighet för all klienlert irtte skall avvika. Överläkarert fär också räll all begära polishandräcknirtg för alt förhindra detta.

Herr talman! Socialnämrtderts ansvar för missbrukarna poängteras starkt i

propositionen och även i utskottets betänkartde. Socialnämnden måste anordna en ärtdamälsenlig och för klienfert anpassad vård - men även eftervård.

Ett av de viktigaste leden i eftervården är aft def firtrts bostad och arbete eller utbilduirtg ordrtad när klienten lämnar behandlingert. Det är också vikfigt att den korttaktperson som utsetts fortsätter att hålla koutakt och stödjer hortom efter behartdlirtgert. Att socialrtämrtderts ansvar för missbrukarvården ärså väserttligf framgår också av att ett särskilt tillägg föreslås irtfört isocialljärtsllagens 11 §. Det betortas också i proposifiortcrt hur viktigt def är aft persoualert är välutbildad och har en god kompefens. För att bibehålla denrta måste kommunerrta satsa på forfbildnirtg och ävert se till att persortalen får erforderlig hartdledrtirtg.

Att def satsas på fortsatt metodutvecklirtg irtom vården - speciellt när det gäller den kvirtrtliga missbrukarvården och för vården av blandmissbrukarua - är mycket artgeläget. Ert stor betydelse i defta sammarthang har de frivilliga orgartisationerna. Deras betydelse när det gäller insatser för alt förebygga missbruk och för all anordrta drogfria miljöer kart inle nog understrykas.

Qm staten skulle överta huvudmanrtaskapet för tvängsvårdert, som moderaterrta föreslagit, skulle detta iunebära att denrta vård infe skulle kunrta bli ett led i en vårdkedja. Def skulle bli problem med utslussning, och det skulle också uppslå problem vid uppföljnirtgert. Att just dessa två frågor förbättras är oerhört väsentligt: Däremot har staten ett ansvar för att den vård som ges vid LVM-hemmen blir en kvalificerad vård. Staten har också ett artsvar gertom alt statsbidrag ges fill verksamhetert.

Således har vi i riksdagen för åren 1988 och 1989 artvisat medel för fortsatta förebyggartde åtgärder inom narkomartvärdcrt med 110 milj. kr. För atl stimulera utbygguaden av LVM-vården för rtarkotikamissbrukare har ell särskilt statsbidrag pä 35 milj. kr. anslagits från den 1 juli 1988. Därutöver har anslagils5,5 milj. kr. för att sfimulera utvecklingsarbetet inom narkomanvården, och som bidrag fill de frivilliga organisafiorterrta har vidare 50 milj. kr. beviljats för nästa budgetår.

Regeringert kommer också aft låta riksrevisiortsverket artalysera effekterrta av def rtuvarartde systemet för statsbidrag till missbrukarvården. Denrta redovisrtirtg kommer atf ske i höst och blir ett uuderlag rtär de nuvarande slatsbidragsreglerna skall omförhartdlas.

Ja, herr talmart, förhoppningsvis skall denrta rtya lag innebära alt vi kan rädda livet på unga missbrukare och slippa räkna 30-åringar som utslagna gubbar. Men det är också ärt ert gång viktigt alt understryka aft socialtjänstla-gcrts regler om frivillighef alltid har företräde och att tvårtgslagen skall tillgripas först när detta irtte går.

Med def anförda yrkar jag bifall till utskottets hemställan i dess helhet och avslag pä samtliga reservationer.

Prot, 1987/88:136 8 juni 1988

Tvångsvård av vuxna missbrukare

AnL 6 GÖTE JONSSON (m) replik:

Herr talman! Jag vill ställa några frågor till Anita Persson.

Fara för anrtan eller fara för närståertde - om vi drar gränsert vid fara för närstående, ja, då anser Anita Persson och majoriteten i utskottet att vi fillämpar en vårdlag, mert om vi utvidgar gränsen till fara för annan, ja, då

2 Riksdagens protokoll 1987/88:136

Prot. 1987/88:136 blir det helt plötsligt någonting annat. Vad är def som får Anita Persson att
8juni 1988 dra den slutsatsen? .

Tvångsvård av vuxna missbrukare

Jag tycker aft utskottsmajoritetens syrt på denna fråga är märklig. Vad som är det vikfiga i de här sammanhangen är orsakerrta till irtgripartdet och motiven. När vi säger aft orsaken fill ett irtgripartde är fara för närstående, är det grundat i missbruket, inte i ert brottslig handling. Då anser majoriteten i utskottet aff vi infe skall tillgripa dert hårda brotfslagstiffrtirtgert i broffsbal-kert utart artvända oss av den mjukare socialfjänsflägert. Men om det visar sig att faran går över staketet, får majoriteten helt plötsligt en annan syn på faromömenfef. Då säger man: Nu skall vi inte lärtgre använda oss av den mjukare sociallagsfiffningert, utan nu skall vi se till aft brottsbalkens regler fillämpas.

Detta tycker jag är mycket inkonsekvent, och jag tycker aff det är en felsyn när def gäller grunden för denna lagsfiftning. Grunden för lagstiftningen är att def är missbruket som är orsaken, inte aft rtågot brott är motivet fill att man måste tillgripa en tvårtgsåtgärd. Ni väntar på brottsbalken i stället för att ge möjligheter fill vård i ett fidigare skede, och jag beklagar atf majoriteten har den insfällningert.

Vad som är irtkortsekvertt kart alltid diskuteras. Auita Persson säger atf vi moderater är inkortsekvertta rtär vi talar om vilartde resolution. Jag tycker i stället att majoriteten är inkortsekvertl.

Om del efter ert dom i lärtsrältert visar sig aft den vårdbehövande är beredd atf underkasta sig ett kvalificerat vårdprogram, som alla är överens om är bra för missbrukaren, varför skall man då tvinga in vederbörande på en institution om det går atl ge erforderlig vård på annat sätt?

Även på den här punkten tycker jag atf ni skärper kravert alldeles för hårt i stället för atf ge möjlighet fill vård inom ramen för ert mjukare övergång.

AnL 7 PER ARNE AGLERT (fp) replik:

Herr talrtiart! När det gäller frågart om det är socialrtämnd eller länsstyrelse som skall göra anmälart fill lärtsrätten, tycker jag nog atl Artita Persson är litet irtkortsekvertt. Det blir väl irtgert större rättssäkerhet om socialrtämrtden säger: "Ja, vi gör en artmälart, för det blir i alla lärtssfyrelsert som bestämmer Orti dert skall gå fram eller inte." Jag tycker att det delvis blir en sämre ordrtirtg på def viset.

Jag tror, som jag sade förut, atf idéu är aft mart på något sätt skall skydda socialnämnden och socialassistenterna från att behöva göra en anmälan, eftersom bättre relationer skulle bevaras på del sättet. Aft det skulle bli så tror jag infe pä.

AnL 8 ROSA ÖSTH (c) replik:

Herr talman! När det gäller ansvar för utredningoch vård i LVM-ärertden sä har, som här redan har sagts, lärtssfyrelsert tidigare haft uppgiften aft bäde utreda och ansöka om LVM-vård. Detta har vi från certferrt kritiserat hela fiden, bl.a. med hänvisning fill atf man på länsstyrelserrta inte har den kunskap som krävs för atf göra en adekvat utreduirtg.

Del förslag som föreligger rtu irtnebär att vi har fått rätt på den här
18 punkten. Men för att inte fullt ul erkänna att man har varit inne på fel väg har

man tillskapat något slags halvmesyr, som knappast är ändamålsenlig.- Man härtvisar fill atf man vill aft def skall bli likformig praxis i hela landet. Enligt reservanternas uppfattning är det emellerfid förvaltningsdomstoiarnas sak atf tillse aff så sker.

Beträffande vårt förslag om förändring av 4 § har vi varit försikfiga när det gäller aft utvidga personkretsen: Vi har begränsat oss till att innefatta de närboertde. Dert som ständigt kraftigt stör sina grannar försätter sig själv i en hopplös social situation. De närboende provoceras och får minimal förståelse för missbrukaren. Del påverkar naturligtvis också hans möjlighet till rehabiliterirtg.

Alla som har sysslat med dessa frågor vet att det skall-gå långt - för långt, seff ur den missbrukaudessynpunkt - innart bröftsbalkert görs fillämplig. Det är vård som behövs i det här fallet - och irtte straff, som det blir fråga om rtär brollsbalkert görs aktuell.

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Tvångsvård av vuxna missbrukare

AnL 9 JÖRN SVENSSON (vpk) replik:

Herr talmart! Såvitt jag förstår har Artita Persson fel när hon säger atf det inte skulle finnas några begränsnirtgar rtär del gäller värdfiderts lärtgd om förslaget skulle vara vilande för i sä fall måste ju de uuvarande besfämmel-serrta gälla. Om def mot min förmodart inte skulle vara så, måste frågan om uppskov gälla hela lagförslaget. Men det överlåter jag lill kammarkansliets jurister aft fundera över.

Vi har i en sådan här debatt dåligt med tid för aft gå in på de mårtga vikfiga juridiska detaljer som förekommer här.' Därför har jag valt ätt föra eu mer övergripande polifisk-ideologisk diskussion.

Jag vill fråga Anita Persson som företrädare för utskoftsmajoriteten: Tror ni verkligert att ni skall uppnå def som ni menar er uppnå med ett sådant här kraftigt utvidgat tvang? Tycker, rti aft erfarertheterrta frårt dert gamla tidert -när man hade den typen-av tvång, när man kunde utsätta märtrtiskor för myckel mer drakortiska åtgärder än man har kuunat enligt den moderna socialfjärtstlagen - visar aft dödlighetert då blev mirtdre, att missbruket på , rtågot sätt hejdades, eller all missbrukarua fick det bättre? Jag anser atf det är precis tvärtom -och de erfarenheferrta är tämligen massiva, vågar jag påstå. ' Jagvill också fråga en artrtart sak. Det som sker i dagar ju bara ett steg i eu trend som har brett ut sig på senare tid. Riksdagen har kriminaliserat själva missbruket av narkotika. Man har alltså satt krimirtalitelerts stämpel på en viss kategori missbrukare. Nu kommer man med den här typen av utvidgat tvång. Steg för steg måsfe mart ju äudå på något sätt hjälpa fram en principiellt anrtorluuda syrt - och ärtnorlunda stämning - i samhället än vad som besjälade dem som arbetade fram den rtya socialfjärtstlagen. Är ni irtte rädda för att syrtsället frårt socialkorttoret i Alby eller Upplartds Väsby börjar sprida sig över lartdet? De som färtker så har rtu viud i ryggen, och def är ni som ger dem dertrta vind i ryggen. Har ni färtkt på följderna, på de mer långsiktiga konsekvertserrta ideologiskt sett för stämrtirtgert i samhället, för bedömrtirtgsgrunderrta på socialkorttorcrt och för missbrukaruas eget sätt aft se på behartdlingsinsfifutiorter och myrtdigheter?

Jag skulle gärna vilja ha en kommerttar till dessa frågor.

Prot, 1987/88:136 8 juni 1988

Tvångsvård av vu.xna missbrukare

AnL 10 ANITA PERSSON (s) replik:

Herr talman! Till Jörn Svensson vill jag säga atf jag tror aff den här nya lagen kornmer aft inrtebära en förbättring för de sämst ställda missbrukarna. Jag har deltagit i socialberednirtgerts uppföljningsarbete. Vi har haft hearings, där bl. a. socialarbetare och klienforgartisafiorter varit med, rtär det gäller både alkoholmissbrukarua och rtarkotikamissbrukarna.

Del här blir irtte detsamma som dert gamla rtykterhetsvårdslagstiftrtirtgert, Jörn Svensson. Def här är en lag där vi säger aft det skall vara en kvalificerad vård. Vi säger aff socialtjänsfert måsfe gå irt och hjälpa till. Man skall skaffa arbete och bostad åt missbrukaren,

Def är infe ofta som man som politiker får ett sådant stöd från allmänhetert som vi fick rtär vi hade lagt fram socialberedrtirtgerts betärtkande. Föräldrar till missbiukare, liksom socialarbetare och allmärthefert tycker aff vi har lagt fram ett bra förslag, som skall hjälpa de sämst ställda. Det är irtfe acceptabelt, anser jag., att en pojke som är uuder 30 år skall artses vara totalt utslagen - att man infe kart göra rtågortting åt honom - och aff det är en så hög dödlighet. Vi måste från samhällets sida göra allt vad vi kan för att klara dessa missbrukare.

Def är framför allt narkotikamissbrukarna som har behov av den lärtga vårdtider. Def är väldigt svårt för dem aft på två mårtader komma ifrårt sitt rtarkotikamissbruk. Om de däremot får def här stödet under sex månader, så tror jag att def skall kunna inrtebära atf de kan satsa på en ytterligare vård i frivilliga former. Sex månader är infe tillräckligt för aft man skall komma ifrån sitt narkotikamissbruk, utan vården mäste fortsätta ert längre tid. Men sex månader kart vara ett bra stöd.

Till Göte Jortsson vill jag säga aff man skall kunrta artvärtda dert här lagen för att underlätta för de anhöriga atf slippa kalla pä polis - med de konsekvertser som def får om man t. ex. som anhörig.anmäler sitt barn för polisen. Närboende och närståertde kan ju utnyttja polisen utan aff det drabbar dem på samma sätt som den som dagligen skall umgås med missbrukaren.

AnL 11 JÖRN SVENSSON (vpk) repUk:

Herr falman! Artita Perssort säger atf hon har fått sig fill livs uttryck för stöd för denrta lag. Ja, men det har hon inte fått frårt klientorganisationerrta - hort bör rimligtvis veta aff det irtte kommer något stöd därifrån. Arbetarrörelsens egen rtykterhefsorgartisation', Verdandi, för aff bara ta ett exempel i högen, är bestämd motståndare fill lagert. Jag kart förstå det, därför aft det är bara i stater där det råder urtdarttagstillsfånd som man kan ha så lårtga frihefsberö-vartden för märtrtiskor som irtte har begått rtågot brott. Def är egerttligen en niycket säregen historia, rtär mart ser uf över dert krets av nafiortcr som har styrelseskick som är rtärmast jämförbara med vårt.

Det är myckel irtlressartt atl artalysera Artita Perssons replik. Hon visar nämligen osökt vad def är som händer i människors tankar och värderingar när den här typen av trend gör sig gällande. Hon säger nu i sitt försvar mot min krifik aff def blir hemskt för en massa märtrtiskor om infe förslaget om sex månader genomförs, att de kommer aff lämnas helt och hållet utan stöd.

Vad är det för märklig syrt? Är då det ertda stöd som kan ges de människor som kommer i dessa situafioner denrta tvångslag? Ju sämre de är, desto mer

tvång måste till - def är Anita Perssons logik.

Det är mycket egendomligt - och avslöjartde - att hela diskussiouen och hela fänkartdet här kortcerttreras på just defta aff vi måste irtgripa på defta sätt, medan hela frågan om den offertsiva socialtjänsten, def kamratstödjartde arbetet och de förbyggartde rtätverkert - allt detta som egerttligen är huvudsakert och det enda effekfiva sättet atf i längdert bekämpa missbruk i samhället - kommer i bakgruuden. Det är mycket slående atf tvånget träder i förgrundert och breder uf sig som det tärtkesäff och def hjälpmedel som skall tillgripas, och så glömmer man bort eller underskattar det andra.

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Tvångsvård av vuxna missbrukare

AnL 12 ANITA PERSSON (s) replik:

Herr talman! Jörn Svertssort kart infe ha lyssnat eller ha läst orderttligt vad vi har skrivit i socialberedrtirtgens betänkande och vad som står i proposifiortcrt. Där sfär klart markerat att det i första hartd är frivillighefert som skall gälla. Det är när märtrtiskor irtte vill ställa upp, infe kan eller infe orkar, utan flyr från frivillighetsvård, som vi skall ingripa med tvång. Om mart vill ha vård frivilligt, är def vad som gäller i första hartd.

Def är irtte bara socialarbetare som har dertrta uppfaffuirtg. Dert ordirtarie vpk-ledamoten i socialutskottet, som har en djup erfarenhet av socialnämndens arbete, är i dag infe den som är vpk:s företrädare för utskottet. Def kanske beror på aft hon har samma uppfaffuirtg - och det harhort - som vi övriga i utskoffsmajorifefert har.

Jag vill än en gårtg understryka att def är frivilligheten som gäller, atf kommunerrta skall satsa allt vad de kart och aft det är undartfag rtär lagert artvärtds. Def är i syrtnerhet narkofikamissbrukarrta, framför allt de uuga, som skall ha dcrt lärtgre vården. Det gäller inte de äldre missbrukarna, som det tyvärr är mycket svårt aft rehabilitera och få att sluta med sitt missbruk. Def kan ärtdå vara bra för dem att iblartd få behartdlirtg, för atl komma i ell bättre skick när det gäller hälsan.

Talmannen anmälde att Jörn Svensson anhållit att till protokollet få artteckrtaf atf hart infe ägde rätt fill ytterligare replik.

AnL 13 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN:

Herr falman! Alkoholmissbruket leder till mellan 5 000 och 10 000 dödsfall per år i Sverige. Alkoholen är en av de vartligasfe orsakerrta till för tidig död blartd vuxna män.

Det är socialberedningen som i sitt betänkande Missbrukarua, Socialtjänsfert, Tvårtget ger den beskrivningen av alkoholmissbrukarnas levnadsförhållanden.

Dödligheten bland de irtfravenöst missbrukande rtarkomanerna är ertligt vissa urtdersökrtirtgar 10 till 15 gånger högre än vad som är rtormalf i befolkrtingen. Narkotikamissbrukarnas kriminalitet har fördjupats, sjuklig-hetcrt har ökat och allt fler kvinnliga narkotikamissbrukare prostituerar sig. HIV-epidemin har fått en srtabb spridrting, främst blartd heroirtmissbrukarna i Stockholmsområdet.

Missbrukarnas ställrtirtg på arbetsmarkrtaden har försvagats, och deras boertdesifuation har försämrats.

Prot, 1987/88:136 I propositionen har regeringen, mot den bakgrunden, betonat att de tunga

8 juni 1988 missbrukarnas situation är ett utomordentligt starkt motiv för ett rtier aktivt

I ] förhållningssätt inom socialtjänsten. Socialutskottetidelar den bedömnirtg-

missbrukare

vangsvar avi i. n . (injs alltså ert stor enighet om atf det behövs ökade insatser inom

missbrukarvården. . i - . -

Debatten har mycket kommit all kortccrtlreras krirtg frågart om i vilka lägen och i vilka syften tvångsvård är motiverad inom missbrukarvärdert. Ert annart tvistefråga är förslaget att förlärtga fidert för tvångsvården från för närvarartde två plus två månader till sex månader. Låt mig slå fast atf dcrt möjlighetert till tvångsvård bara kan ha ert margirtell effekt i våra strävartdert att komma fill rätta med missbruket.

De avgörande insatserna kan göras, och skall göras, inom ramen för den allmänrta socialpolifikcrt. Def är vikfigt också atf förstärka den frivilliga vården. Defta betonas i propositiorten, där regerirtgert föreslår ert förärtdrirtg i 11 §.socialtjärtstlagert, som förtydligar socialnämndernas ansvar för aft missbrukare får den hjälp och vård de behöver. ,

Socialtjänsten får aldrig nöja sig med atl passivt vänta pä atl missbrukaren själv söker vård.. Det krävs en aktivt uppsökande verksamhet från socialtjänstens sida, envisa, förnyade kontakter med dem som tidigare avvisat erbjudanden om värd och behandling. Speciellt vikfigt är det aft unga missbrukare inte länmas i fred med sitt missbruk, fills def fördjupats; tills det blir allt svårare atl motivera vård och, också, svårare att nå framgång med en eventuell, frivillig behandlirtg.

Det måste vara samhällets uppgift atl stödja och hjälpa de människor som pä grund av missbruk är på väg all förlora fotfästet, som hotas av utslagning och som riskerar alt fördärva sitt liv.

Detgär inte alllid att uppuå delta med missbrukarnas frivilliga medverkan.
Ibland är det nödvändigt att ingripa med tvång. Det finns ert bred enighet
också om att denna möjlighet skall finnas. ' ■ • -

Avsikten med tvånget skall vara aft motivera till fortsatt vård och
behandling på frivillig väg. Det har visat sig att de nuvarande tidsgränserna,
två plus två månader, i vissa fall infe räcker fill för defta motivationsarbete.
När vi nu Föreslär ert möjlighet aft förlänga fvängsirtsatsen till sex månader,
skall irtte detta ses som en generell förlängrtirtg av tvårtget, utan mer som ert
möjlighet, atl kunua göra ett bättre arbete med de missbrukare som det är
svårare att.motivera. Precis som tidigare skall tvårtgsvården upphöra så suart
syftet är rtåtl - när missbrukaren är motiverad att fortsätta i frivillig
behandling. .-,.'.'.

Vi inför nu också ert: möjlighet att gå in med tvångsvård i ett fidigare stadium av missbrukarkarriären. Dert sociala utslaguirtgert bland missbrukare som är yngre än 30 år har tilltagit. Med de nuvarartde reglerna har dessa missbrukare fått vård ertligt LVMförsl när missbruket redan lett lill påtagliga medicinska och sociala skador för dem själva.

Del blir möjligt atl förhindra detta med den sociala irtdikaiion som nu föreslås; att vård ertligt LVMskall gälla dem som "löper ert uppenbar risk att förstöra sitt liv". Jag tror atl denna möjlighet kan bli betydelsefull just uärdet gäller yrtgre missbrukare. De befiuner sig fortfarande i ett stadium av

missbruket där det bör vara lättare aff vårda och behandla samt att nå resultat.

Också i ett anrtaf avseende skärps LVM. Tidigare kunde lagen fillämpas när de i lagen angivrta förufsäffrtirtgarna för tvårtgsvård var uppfyllda. I fortsättningen skaU tvångsvård tillämpas när förutsättningarna är uppfyllda. Den förärtdrirtgen slår fast aft samhället har en skyldighet att irtgripa om missbrukaren eller missbrukarens närstående befinner sig i en utsatt situation och infe kau hjälpas på artnat sätt ärt gertom tvårtg. Det är allvarliga situationer som avses, och def kan infe vara acceptabelt atf samhället i dessa situationer skulle kunrta avstå från aff ingripa.

Det har under de två tre senaste åren skett en mycket stor satsning på att aktivera insafserrta mot narkotikamissbruk. Staten satsar årligen 825 milj. kr. i bidrag till kommunernas missbrukarvård. Hösten 1986 inledde Kommunförbundet, fillsammans med socialstyrelsen och socialdepartementet, en konferertsserie uuder rubriken Offensiv narkomartvård. Avsikten var atf få fill stånd en utbyggnad av värdert, och det har också skett, bl. a. med stöd frårt stafert. I mer än 20 kommuner har uya narkomanvårdserihefer inrättats. I 22 län har samarbetsfirojekf mellan kommunerna kommit i gång. Det pågår ett hundratal samarbefsprojekt mellan socialtjänsfert och krimirtalvårdert. I storstädsområderta har öppenvårdsresurserna förstärkts. Men def behövs därutöver en utbyggnad också av resurserna för LVM-vård.

35 milj. kr. anslås för budgetåret 1988/89 söm stöd för eu utbygguad av platser för särskilt rtoggrartrt tillsyrt, dvs. LVM-hem. Brisfen på vårdplatser för de tyngsta narkotikamissbrukarna är utomordentligt allvarlig. Det blir, med detta anslag, möjligt att ge årliga driffbidrag fill ca 100 nya platser för tvångsvård av narkotikamissbrukare,

LVM-vården av rtarkotikamissbrukare ställer mycket stora krav på persortalerts ertgagemang, erfarerihef och persortliga lämplighet. Def krävs tålamod, ofta också mod och ertvishet, för att framgårtgsrikt klara dert svåra uppgiffert. Urtder ett uppbygguadsskede krävs det speciella insatser för projektering, metodutveckling och utbildning av personal. Det är viktigt atl huvudmännert tar stor hänsyn till det; Handledning och personalutvecklings-program måste vara naturliga delar av verksamheten på de LVM-hem som nu tillskapas för vården av grava narkotikamissbrukare. Det krävs där vidare en rtära samverkan med hälso- och sjukvården; exempelvis med psykiatrin.

När vi som enskilda, eller från samhällets sida, tar itu med uppgifterna aft hjälpa en missbrukare, står vi inför ett svårt arbete. Alltför ofta misslyckas vi, såväl i öppen vård som i tvängsvårdert, med att rehabilitera missbrukaren. Def stora och mest framgångsrika arbetet i kampen mot missbruk måsfe utföras i samhället i stört; i det förebyggande arbetet, i skolorna, i familjerna, i arbetslivet, i den allmänna socialpolitiken och nafurligtvis även i alkohol-och narkofikapolitiken. Vi vet, aff förbättrade sociala förhållanden leder till minskat missbruk och minskad social utslagning. Men trots alla framgångar på def området händer det ärtdå, alltför ofta, aft människor fastnar i missbruk. Också då måste samhället stödja och hjälpa, trots de uppenbara svårigheterna. Allfing anrtaf skulle strida mol de prirtciper om solidaritet som vi arbetar för.

Jörn Svenssort har i sitl inlägg citerat Olof Palme frän parfikongresscrt

Prot, 1987/88:136 8 juni 1988

Tvångsvård av vuxna missbrukare

Prot. 1987/88:136 1978. Om Jörn Svenssort hade citerat vidare vad Olof Palme sade vid den

8 juni 1988 kongressen, hade Jörn Svensson funrtit att Olof Palme också sade aff det är

I " nödvändigt med ett visst mått av tvångsvård. Den partikongress som senast

missbrukare

behandlade de här frågorna, förra året, gav ett överväldigartde stöd för def

förslag som regerirtgen nu har lagt i riksdagen. Jag försäkrar Jörn Svensson

om atf de här frågorna alltid hade Olof Palmes stöd inom regeringert.

AnL 14 JÖRN SVENSSON (vpk) replik:

Herr talmart! Kammarens jurister har nu funderat, och det yrkande som jag ställde måste tydligert avse att hela lagförslaget skall vara vilartde, eftersom det anses firtrtas ell sådant samband,mellan frågan om vårdtidens längd och övriga delar av förslaget. Det är alltså innebördert av mitt yrkande.

Del förefaller mig, vilket också speglas i socialministerrts artförande, alt del finns en betydartde dubbelmoral i regeriugerts och utskoffsmajorifeferts . irtställrting. De vef egenfligen inte hur de vill ha def. De har en "hoppande argumentering". Med stor emfas betonas aff tillämpningen skall vara restriktiv. Detta är bara en yttersta utväg. Samtidigt ges indikationerna en kraftigt utvidgad utformnirtg, så alt de myckel väl ute i det praktiska livet kau anvärtdas i långt fler fall än tidigare. Å ena sidan säger de, med stor dramalik, all vi nu iute har ett fillräckligt tvårtg för att gripa in i de fall där def är. nödvändigt. Å andra sidan säger de att dert förändring som nu vidtas är marginell. Det som är mest intressant är atf det inte görs någon distinktion mellan dot som kallas akuttvårtg - och som rtaluriiglvis är ett uödvärtdigt irtslag, def vore dogmatik att förrteka atf det behövs - och def yårdfvårtg mart, rtu är i färd att irtföra. Om rtu två gånger.två månader, med mellanliggande rättslig omprövnirtg, irtte är tillräckligt och ell sex mårtaders vårdtvång införs, vad säger ,att det är tillräckligt? Om det nu upptäcks atl det är otillräckligt, skall del bli åtta månader dä? Får jag fråga det? Finrts del rtågon sådan framförhållning i del hela?

Närdet talas om ett aktivt förhållningssätt från socialtjänstens sida, trodde, jag att del gällde den uppsökande verksamheten, den-förebyggande verksamheten, fältarbetet, stödet till olika former av kamratstödjande verksamhet och andra typer av skyddsnät, som möjliggör ett tidigt upptäckande av missbrukssituationert. Mert under de år som hittills har förflutit härden typen av arbete, som kräver en hel del pengar och persortal, väl alt märka drabbats av den allmänna besparingspolitiken i samhället.

Ger inte detta anledrtirtg till stor efterlartke atl man så tydligt kan iaktta en process, att del i spåren på varje politiskt beslut om besparingar - dvs. när man inte vill ställa tillräckliga resurser lill förfogaude för dert aktiva verksamhetert - följer en benägerthet att försöka bemästra situatiorten med olika former av utvidgade repressalier och tvång? Vi bör nog fundera litet grand pä def förhållandet att besparirtgspolitikert har skapat mycket av den artrtorlunda atmosfär som finrts över socialpolifikcrt i dag och som pä sikt,pro den får foifsälta, allvarligt äventyrar de grundtartkarsom en gång vägledde dem som arbetade för den nya socialtjärtsflagert.

AnL 15 GÖTE JONSSON (m) replik:

Herr talman! Jag kan instämma i mycket av vad statsrådet sade. Jag vill fa upp två frågor. Den första gäller ansvaret för utrednirtg och artsökart rtär def gäller LVM-fallert. Def gäller lärtssfyrelserts roll.

Vi har nu klart för oss att den rådande ordningen för dagen, när länsstyrelsen har ansvaret både för utredning och för ansökan, inte är bra. Jag vill hävda aff den tillkom av ert slump utan mycket noggrant och klart övervägda motiv. Def var egentligen diffusa önskemål om atf de som arbetar i socialtjärtsfen irtfe skulle ha någon åklagarroll som låg bakom. Def var sficka-huvudef-i-sartdert-mertfalifetert som rådde och som var motivet till att denna ordnirtg irtfördes. Nu drar rnan ut halva huvudet och säger att länsstyrelsert skall ha artsvaret för artsökart och atf socialtjärtsfen skall göra utredrtirtgert.

Detta förslag är precis lika ologiskl som del första. Jag sade i mitt inledningsanförande aft ärlighet är nödvändig i kontakt med missbrukare. Om missbrukarna är medvetna om aft socialtjärtstert har ett artsvar för dem ävert när de själva infe har möjlighet atl bedöma sin siluatiort, måste ansvaret också las fullt ul av socialtjänsten fram lill länsrätfert.

En annart allvarlig sak i sammarthartget är all lärtsstyrelserts fuuktion blir myckel märklig. Länsstyrelsen har en tillsynsfurtkfion och en stödjande funkfion. Här fortsätter länsstyrelsen att trampa luff mellan olika ansvarsområden. Jag vill fråga statsrådet: Anser statsrådet att länsstyrelsens övriga uppgifter nu kan klaras av med dertrta förärtdrirtg? Vi vet av erfarerthef atl rtär lärtsslyrelsert tidigare fick dert fuuga utredningsfunktiorten fanrts där infe kapacitet atl klara andra viktiga fuuktiorter. Kart statsrådet nu garantera aff länsstyrelserna genom denna förändring också kan klara andra viktiga furtkfiorter?

Så till frågan om huvudmanrtaskapet. Här är jag krifisk mot departementet och även mot statsrådet. Del är därför vi föreslagit att man skall ändra ansvar för huvudmanrtaskapet när det gäller LVM-vård. Vi anser aft stafert måste fa ett större artsvar. Det innebär irtte att det blir svårare alt klara utslussnings-problemet. Del kart näppeligen bli svårare om man gör kortlaktvägarna kortare. Vi vet aff JO har kritiserat rådande ordning och bristen på platser. Jag vill fråga; Kan statsrådet verkligen garantera aft vi nu inom rimlig fid får behovet av platser på LVM-hem täckt eller skall JO:s kritik stå kvar och för hur lång lid framöver?

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Tvångsvård av vuxna missbrukare

AnL 16 ROSA OSTH (c) replik:

Herr talman! Som jag tidigare har sagt tillstyrker vi från centern i huvudsak proposifionert. Men vi har reservationer på några punkter, och utöver def jag fidigare diskuterade med Anita Persson vill jag här fa upp frågan om, samordnirtgen mellan hälso- och sjukvårdslagen och MBL.

Som Gertrud Sigurdsen väl vet har det en lärtgre tid rått stor brist på avgiftningsplafser vid sjukhusen, och statsrådet känner naturligtvis också fill att det har varit lill förfång för hela vårdverksamheten. Från socialutskottet uttalade vi tidigare att det var nödvärtdigl att socialberedrtirtgert fog sig art dessa frågor.

Vad mart då kom fram fill avspeglas - förmodar jag - i propositionen. Där

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Tvångsvård av vuxna missbrukare

sägs det nu aff frivillighefert i hälso- och sjukvårdslagen är så fundamental aff man egéntligert irtte får göra några avsteg från den. Samtidigt säger mart också att överläkarert skall ges ett bemyrtdigartde aft förhirtdra avvikelse frårt sjukhuset.

Detta är iute särskilt kortsekvent och ger i varje fall irtte mycket vägledrtirtg till sjukhusert om hur man skall förfara i en sådart här grartrtlaga situafion. Från det hållet förvärtfar mart sig atf regering och riksdag talar klartext i dessa frågor. Det skulle vara'värdefullt aff få en kommerttar frårt socialmirtisterrt i denrta fråga. Man måste väl ändå i socialdepartemertfef ha färtkt lärtgre och bestämt hur mau praktiskt skall förfara. Jag förutsätter ätt def suart kommer ett sådant förslag. Det är helt rtödvändigt. I annat fall kommer propositio-rtCrts förslag på denna punkt alt vara ett slag i luften.

AnL 17 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN:

Herr falman! Kort fill Göte Jonssort: Jag har för dagert ingert annan uppfattning när def gäller frågan om ansvar för utreduing och ansökan än vad som framgår av propositionen. Här ansluter sig också utskoftsmajoriteten. Def är här fråga om förslaget från socialberedrtirtgerts majoritet, som också har fått stöd frårt remissinstanserna.

När def gåiller huvudmanrtaskapet är def intressant aft lyssna fill modera
fen Göte Jonsson som har ett så stort förtroende för staten i sammanhanget.
Jag tror att def är riktigt att staten får påverka huvudmänrtCrt, så aff vi får ett
tillräckligt artfal LVM-hem. Det kan vi göra genom ett speciaUnrikfat
statsbidrag. > • '

Jag har alltså irtgen artrtan uppfaftnirtg ärt den som utskotfsmajorifefen
företräder. '

AnL 18 GÖTE JONSSON (m) replik:

Herr falman! När det gäller utredningsförfarandet hade jag rtog värttat mig rtågot bättre motiv än vad som finns i propositionen. Jag förstår att det inte firtrts artdra bärartde mofiv ärt det som gällde vid dert fidigare förärtdrirtgert, mert hur ser det ut på läusstyrelserts sociala ertheter? Kommer man att kunna klara andra vikfiga uppgifter nu, när dertrta förärtdring införs? Jag ser det som utomorderttiigt artgeläget aff länsstyrelsernas sociala enheter kan klara bl. a. den tillsynsfurtkfiort och dert stödjande funktion som helt och hållet åvilar socialfjänsfein. Dert frågart skulle jag vilja ha svar på:

När det sedau gäller huvudmaurtaskapet har jag som moderat ett förfroertde för staten i de sammanhartg där staten skäll ta sitt ansvar. Jag har inte förtroende för stafert, om dert tränger in på den ertskilda märtrtiskarts ansvarsområde, där staten inte har aft göra. När det gäller ansvaret för de allra svagaste i samhället, för de missbrukare som har kommit så långt att vi solidariskt måste bära ansvaret för dem, tror jag aft staten är bäst skickad atf lösa de problem vi står inför när det gäller samordrtirtg av vårdirtsatser.

Vi har egenfligert rtu eu horribel ordrtirtg när def gäller huvudmannaskapet för missbrukarvården. Staten har en del av ansvaret, landstingen går in som ett slags entreprenörer och kommunerrta har artsvaref ertligt socialljärtslla-gen - och ett statsråd och socialstyrelsen skall samordna allt detta. Vi har sett, herrtalman, atf detta infe fungerar. Vi har hört JO:s kritik. Vi harseflhurdef

fungerar i kommuner där det inte firtrts vårdplatser, och vi vet också aff Prot, 1987/88:136 värdert i många sammanhang iiite är effekfiv. Vi har ett HIV-problem som 8 juni 1988

blir större och större och som vi måste tackla. Det är i detta läge vi efterlyser _ „ „ ,

tvångsvård av vuxna

ett samlat starkt ansvar. För oss moderater är det rtafurligf atl stafeu skall gå . . ,

missbrukare

Irt och fa ett större ansvar. Det inrtebär inte att staten skall styra i defaljfragoi-,

men vi menar atl staten måste ta huvudansvaret för denrta viktiga vårddel. Herr lalman! Jag har faktiskt flera gånger i debatter om missbrukarvården här i kammaren lidit med statsrådet Gertrud Sigurdsen, då hon har sagt att hon irtgerttirtg kart göra, därför aff det är artdra huvudmäu som har artsvarel.' Vi har sett eländet. Vi kan inte bara konstatera aft del är så. Vi måste se till aft få en förbättrirtg till stärtd, så all statsrådet får möjlighet att ta itu med dessa vikfiga frågor iuom ramen för de direktiv som riksdagen ger.

AnL 19 JÖRN SVENSSON (vpk) replik:

Herr talmart! Jag skall be atl fa konkretisera ett par av de frågeställningar jag fidigare berörde och ställa direkta frågor till Gertrud Sigurdsen. Jag skulle rtämligert vilja veta om rti på ett plartmässigf vis har förutsett vad rti tänker skall irifräffa, ifall detta lagförslag går igenom. Def kräver ortekligert en viss plartering, eftersom förslaget i sin tillämprting kommer aff få vissa effekter.

Ungefär hur stort antal tvångsomhärtderfagandert blir det? Hur måuga fler omhändertaganden än i dag blir def, och vad gör man med de omhändertagna?

Om nu inte iieller dessa sex mårtader hjälper, vad gör ni då? Mot bakgrund
av erfarenheter frårt ert del andra länder och från fidigare skeden i historien
skulle jag vilja säga aff de iute kommer atf hjälpa. Vilkert slutsats drar ui i så
fall - att detta var ett förhastat beslut eller alt vi måsfe ha äuriu' lärtgre
vårdfväng? ' ' ' ,

Jag har velat betona all man här vidtar en sorts principiell rättslig förändring. Man går över från vad som var tänkt som ett akuffvång till ett vårdfväng. Def skulle vara intressant med en utförligare debaft här i kammaren, något vi tyvärr irtte hirtner med, om vad detta medför för missbrukarens situafion och hela behandlingssifualiortert och vad det betyder för all uppmurtlra spel, artpasslighet, döljande av skuld osv.

Sist och slufligen skulle jag vilja kommentera något def särdeles slarviga och ologiska sätt som socialministern använder när hon försöker åberopa sig på Olof Palme lill stöd för sin rtuvaraude uppfattrtirtg när det gäller vårdtvånget. Olof Palme måste rimligtvis 1978, i den mån han uttalade sig om rtågot tvårtg, hä avsett del akuttvårtg som sedart kom till stånd i och med den nya socialfjänsflägert. Han kunde rimligtvis inte veta vad Gertrud Sigurdseu tio år efteråt skulle ha för sig:

AnL 20 Socialriiinister GERTRUD SIGURDSEN:
Herr talman! Jag var med när vi i riksdagert beslutade om den lag om vård
av missbrukare vi har i dag. Jag hade då motionerat i denna fråga tillsammans
med några'andra inom mitt parfi. Vi ansåg att det är nödvärtdigf atf i vissa
situationer kunna tillgripa tvång: Det är av humanitet, av solidaritet med
människor, för atl de inte skall gå under. Del har skett en utvärderiug av dert 27

Prot, 1987/88:136 lagsliftrtirtgen. Socialberedrtirtgert har grurtdligf gått igenom detta förslag och
8 juni 1988 kommit med förslag till förstärkningar av LVM, Det kommer naturiigtvis atl

Tvångsvård av vuxna missbrukare

bli en gransknirtg av dert rtya lagert rtär dert har trätt i kraft, liksom har skett med all artnan lagstiffnirtg. Mart följer rtaturligtvis upp lagstiffrtirtgert. Socialstyrelsert arbetar med allmärtrta råd för hur deurta uppföljuirtg skall ske.

Till Jörrt Svensson vill jag säga följartde. Jag har haft ett nära samarbete med Olof Palme under många år. Vi har ofta under den fidert diskuterat dessa frågor. Vi har också diskuterat rtär vi tillsatte socialberedrtingert för ert översyn av olika lagar. Som jag fidigare sade kan jag försäkra Jörn Svertsson att jag i dessa tankar har haft stöd inom partiet för uppfaftnirtgert att det är nödvändigt aft ha en lagstiffnirtg som hjälper märtrtiskor i dertna sifuatiou. Vår sertaste partikongress gav oss också detta stöd. Def finrts ert bred majoritet irtom vårt parti för detta.

Det finns väl också, Jörn Svertssort, irtom vpk delade meningar i olika frågor, precis som det finrts irtom socialdemokratirt och irtom de artdra partierrta. Jag saknar Inga Lantz i debatten i dag. Hon är, precis som det påpekades av Artita Persson, den ordirtarie ledamoten i socialutskottet. Men hon har förmodligert inte fått vara med och besluta i denrta fråga. Jag står för socialdemokratirts syrt på detta lagförslag. Jörn Svenssort får klara uf vpk:s syrt.

AnL 21 KJELL-ARNE WELIN (fp):

Herr talmart! Def firtrts egertfligert irtfe speciellt stor artledrtirtg aft förlänga debatten, eftersom här råder en förkrossartde majoritet för det förslag som ligger fill gru nd för en rty lagstiftrtirtg. Jag tycker ärtdå att det är viktigt aff säga att det i förslaget till ny lag om vård av vuxna missbrukare finrts en hel del posifivt. Men tyvärr finrts också irtslag som jag tror upplevs som uegafiva av alla missbrukare, och man ser därför infe def som trots allt är posifivt.

Jag tycker att def är fel att socialtjärtstert på ett mer. akfivt sätt skall fa del i utredningen vid anmälan av missbrukare. Om socialtjänsfert skall medverka under hela vårdtiden för vuxna missbrukare gäller det att man skapar största möjliga förtroende mellan missbrukare och socialtjänst. I och med atf socialtjärtstert så aktivt bidrar fill beslut om tvårtgsvård, kommer en del av förtroendet mellan socialtjänsten och missbrukarna aft förverkas. Man skulle kurtrta göra ert liknelse med atf åklagare och domare i brottmål efter dom skulle verka som kuratorer, medan den dömde sitter av sitt straff. Jag tror irtte aff det i förlängnirtgert skulle vara speciellt fruktbärande.

Det är här fråga om tvångsvård, och det finns på detta område två olika vårdideologier. De finns de som tror på aff man skall anvärtda mycket tvårtg, och def firtns de som tror på atf man ertdast skall ha ett akuttvårtg. Om missbrukarvård över huvud taget skall vara fruktbärande vill def fill aft den som skall vårdas delfar i arbetet efter egert förmåga och aff vårdert i sig leder fill att missbrukaren i förlängningen kan fa ett eget ansvar för sitt liv, där missbruket inte får spela samma dominerartde roll som före värdert.

De som vill att regerirtgerts förslag skall gå igertom tror aff man bättre

uppnår frivillighef efter sex månaders tvångsvård än efter fyra månader. Jag

28 tvivlar på att det är så. Jag skulle snarare tro aft man väcker ett motstårtd hos

missbrukarert geuom aff dertrte uuder så lång fid behöver befinrtä sig i ert tvärtgssifuafiort. Mart rtår alltså ert motsatt effekt.

Det är synd att man har bestämt sig för atf förlärtga fidert för fillåtert tvårtgsvård och vidga möjligheterrta till sådan vård. Jag tror aft detta i sig kommer att innebära att de posifiva inslag som finrts i förslaget får en mindre betydelse än de skulle ha fått om man behållit de rtuvaraude reglerrta rtär def gäller tvångsvård. Jag yrkar bifall till reservation 15.

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Tvångsvård av vuxna missbrukare

AnL 22 MARGARETA PALMQVIST (s):

Herr falman! Samfliga klientorganisatiorter står ertiga mot förslaget om utökat tvång mot vuxna missbrukare, Def borde ha tagits hänsyrt till vad dessa orgartisafioner har sagt i remissvar och på anrtaf sätt. Def är klientrörelserts medlemmar som har erfarerthef av vad tvårtgsvård irtrtebär, och om några måsfe ju de vara intresserade av bra vård och bra behandlirtgs-möjligheter. Deras omfattande kunskaper och erfarenheter säger aff tvångsvård är dålig vård.

Bland dessa märtrtiskor firtrts det mårtga som infe behöver läsa Marx för atf förstå vad förnedring och förtryck är - de har egna bittra erfarenheter. Så lyder, fritt återgivet, ett citat ur ett fal som hållits av en av våra mest kända socialdemokrater.

Klienforganisafiorterna accepterar tvårtg i akufsifuafiorter.

När socialtjänstlagen kom var def en stor framgång för klienfrörelsert. Efter ert lårtg kamp skulle mau få en socialtjänst som man kuude känna förtroende för. Två år efter socialtjänsflagens ikraftträdande beslutade riksdagen om mellantvånget, och därmed infördes vissa sartkfiortsmöjUghe-ter i socialtjärtsflagert.

Klicrtfrörelsert kärtrter vanmakt och förtvivlan irtför dert omfattande utöknirtg av tvårtgsåtgärderrta som rtu behartdlas av riksdagen. Det förtroende som håller på aft växa fram för socialtjänsfert kommer atf raseras. De utökade fvångsmöjligheterna kommer aft härtga som ett hot över kortfäkfert mellan socialtjänsten och den hjälpbehövartde. Mart kommer irtte atf våga anförtro sina problem åt socialarbetare. Rätt som det är kart ju uppgifter artvärtdas i ert artsökart om tvårtgsvård. Mart kommer atf kärtrta sig sviken.

Hur skall facket, Verdandi och andra som driver kamratstödjande verksamhet kunna med förtroende vända sig till en socialljärtsl som hotar alt tvångsvärda dem som råkar i problem och behöver hjälp? När mart väljer ert hartdlirtg eller handlingsväg väljer man automafiskt bort något artnat. I def här fallet betyder def aff ökad satsning - ekortomiskt och personellt - pä tvångsvården stjäl motsvarande resurser från utbyggnaden av en attraktiv frivillig vård, dit människor söker sig själva och där utsikterrta att lyckas i vårdert är lärtgt större. Om de rtya bestämmelserna i lagen skulle komma alt tillämpas fullt ut, torde socialfjänsferts resurser förbrukas för tvårtgsvård medart artdra åtgärder får stå fillbaka.

Dert som är ufslageu från arbetsmarknaden, den som saknar bostad, den som lever i ensamhet och utanför behöver meningsfullt jobb, en fullvärdig bostad och gemenskap. Det är brister i dessa avseenden som gör att så många märtrtiskor slås ut och atf def är så svårt aff komma tillbaka för den som blivit utslagen. Då räcker def inte med vårdpolitiska irtsatser. Det hartdlar i stället

Prot, 1987/88:136 om rätten fill utbildning, arbefe och bostad för alla och ett samhälle som

8 juni 1988

Tvångsvård av vuxna missbrukare

präglas av större solidaritet än vad dagens konkurrenssamhälle gör. För aff rtiofverka utslagnirtgen pch förbättra rehabiliferingsarbefef behöver betydligt större krav ärt i dag ställas på samhällets åtgärder i de här avseertderta. Herr falrtiart! Jag kommer att stödja vpk:s reservatiorter vid ert evertfuell omröstrtirtg i. kammaren.

AnL 23 LENA ÖHRSVIK (s):

Herr talrnan! När socialtjänstlagen infördes i Sverige fick vi för första gångert ert lagstiffnirtg som byggde på respekt för märtniskors lika värde och självbesfärnmanderätf. En positiv märtniskosyrt finrts som ert övergripartde gemensam nämrtare, vilket irtrtebär atf alla åtgärder som skall vidtas skall byggas på överertskommelser om inriktnirtg och omfattning.

Två undartfag gjordes. Det erta gäller barrt och uugdomar som lever i utsatta milj'Der och där överertskommelser irtfe kart träffas om vilka åtgärder som är lämipliga. Def gäller dessutom barn som i hemmet behandlas på sådant sätt att det medför fara för deras utveckling. Det andra undantaget avsåg vård av vuxna missbrukare.

Stor enighet rådde om aft samhället i vissa fall måste kuurta artvärtda sig av
tvärtgsåtgärder mot den enskilde rtär det erfordrades för att avvärja ett
omedelbart hot mot rtågorts liv eller hälsa. Diskussionen gällde vem som
skulle administrera sådana åtgärder och hur omfaffaude dessa skulle vara.
Det är mycket svårt att rtå uf med defta i debatfert, och t. o. m. i dag har vi som
har en anrtart uppfattning ärt vad som har presenterats i proposifionert blivit
beteckrtade som flummare. ,

Gertrud Sigurdseu efterlyste ert aktiv socialtjärtst, där-man skulle göra envisa försök aff motivera missbrukare osv. Jag kan försäkra Gertrud Sigurdsert aft jag har varit en akfiv och envis,socialarbetare, som inte har lämnat vare sig missbrukaren eller myndigheter i fred, myndigheter som skulle ha ett ansvar för aft missbrukaren skulle få den hjälp och det stöd som han eller hort behövt. Det måsfe tydligert återigert poärtgferas att vi som diskuterar dertna fråga accepterar ett tvång men att vi har synpunkter på vem som skall administrera def och hur omfattande det skall vara.

Socialufrednirtgert, huvuddeleu av remissopirtiortcrt samt dert borgerliga regerirtgert ansåg på sin fid atf dessa åtgärder skulle läggas .utauför socialtjänsten, och det konkreta förslaget i socialtjänstpropositionen blev en förändring av lagen om sluten psykiatrisk vård så att den också omfattade missbrukare. Vårdtiden skulle bli högst en mårtad. Under riksdagsbehandlingen kom sedan krav på förrtyad översyrt av dessa frågor, och ert sådart skedde också. Mart befortade behovet av enighet i en fråga som kan irtrtcbära så lårtgfgåcrtde irtgrepp i ertskilda medborgares frihet och irttegritet.

Lagert om vård av missbrukare i vissa fall blev resultatet av denna förnyade översyn. Dertna lag kurtde, bedömdes det, förertas med socialtjänstens principer, eftersom tvårtget avgränsades klart till akuta nödsituationer.

Jag deltog i den debatfert och ställde upp för LVM, eftersom def var fråga om ett avgrärtsat tvårtg. Jag bedömde behovet av ertighet som myckel viktigt. Mert def bör poärtgferas atf ävert LVM innebar en utvidgnirtg av det tvårtg som faktiskt förekom. Lagert utvidgades rtämligert fill aft omfatta rtarkofika-

missbrukare, och dessutom innehåller LVM en dubbelt så låug vårdtid som dert som då var aktuell på irtstitutiorterrta.

Tvårtget avgrärtsades i alla härtdelser fill akuta nödsituationer. Det skulle
icke avse behartdlirtg utau syfta fill aft mofivera för fortsatt frivillig värd.
Åtgärderna lades delvis utanför socialtjänsfert genom att länsstyrelsert fick
ansvaret för utrednirtg och artsökart till länsrätten. .

I den proposition om tvångsvård av vuxua missbrukare som vi uu
behartdlar överges ertligt mirt merting principert om aff tvårtget skall vara en
avhjälpande åtgärd i en akutsituation och återinförs prirtcipert aff tvårtget
skall tjärta som ett korrektionsmedel. ■

Den förärtdrirtg som krävs för att en missbrukare skall uppnå varakfig förbättring av sirt livssituatiort kart irtfe ske utau atf han själv medverkar aktivt. Def krävs också en positiv irtställrtirtg, ert tilltro fill aff behartdlirtgspro-cesscrt är mcrtirtgsfull och ett förfroertde för dem som mart samverkar med i behartdlirtgert.

Defta kräver relatiorter som präglas av öppenhet, förtroende och frihet. Behandlingsfvång har ingert plats i dertrta process. Vill mart medverka fill aff märtrtiskor ser sin situation klart, tar ansvar för den och utrtyftjar sirta irtrteboertde möjligheter fill persortlig förärtdrirtg, måste mart först och främst gertom sitt eget förhållrtirtgssätt klargöra att mart tror aft de kart göra det. Berövar mart rtågort frihetert, är det för dertrta märtrtiska ett klart bevis på aft mart irtte tilltror hortom rtågon förmåga att förändras.

När vårdtiden rtu förlängs avsevärt och när kravet för ingripartde luckras upp försvinner lagsfiffningerts akutkarakfär. Aft vårdbehovet är akut och furtgt är ert grundförutsättning för aff tvångsvård skall kuurta fuugera. I ert sådart situatiort kart missbrukarert i efterhartd acceptera tvårigef som befogat och bra. Def räddade ju kauske t.o.m. harts liv.

Tvårtget behöver alltså inte vara ett hinder för aff mart etablerar en relation och planerar en behartdiing i frivilliga former, om mart på defta sätt klart avgrärtsar def.

• Genom att sociala indikatiorter också införs riskerar vi att få en rty klasslag. I specialmofiverirtgert artförs bl.a. aft persorter, för vilka missbruket har kommit aff spela en dominerartde roll och som fill följd av missbruket exempelvis har tappat sirt artkrtyfrtirtg fill arbetsmarkrtadert och hamnat utanför normala sociala, relationer, måsfe kunrta beredas vård även om hälsan i strikt medicinsk menirtg ännu inte kart artses allvarligt hotad.

Detta irtrtebär ert social skiktning av lagens tillämpnirtgsområde och dessutom eu mycket omfaftartde utvidgrtirtg. Missbrukare som har en social förankring kan lättare än artdra upprätthålla en fasad. De som kommeri fråga för den nya lagstiffrtirtgert är alltså missbrukare utan ekonomiska resurser och missbrukare som saknar arbefe och bostad.

Remissopiniortcn är intressant aff fa del av. Socialarbetarnas yrkesförbund - jag färtker på Förcrtirtgen Sveriges socialchefer och Sveriges socionomför-burtd - är ufomorderttligt kritiska mot def uya lagförslaget. Mart artser en utvidgning av tvångsmöjligheferrta omotiverad med härtsyrt både till miss-bruksufvecklingert och fill aft ett utökat tvång starkt kommer atf försvåra arbetet med att utveckla missbrukarvården.

LO och TCO menar att socialtjänsfert aldrig har getts rtägort riktig

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Tvångsvård av vuxna missbrukare •

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Tvångsvård av vuxna missbrukare

möjlighet atf utveckla def frivilliga arbetet och att man nu kommer att försvåra socialfjänsferts arbefe på dert purtkten.

, Den samlade kUéntrörelsen menar, som vi nyss hörde av Margareta Palmqvist, att alla insatser mot missbruk måste byggas upp i nära samverkan med klienlrörelser och också med facket och andra folkrörelser. Detta perspektiv måsfe prägla missbrukarvårdens behartdlirtgsideologi och kräver atf dert oriertferar sig bort frårt myrtdighefsperspektiv och uppfosfrirtgstän-kartde. Tvårtget förstärker i stället myrtdighefsinrikfnirtgen och äterirtför föråldrade uppfosfrirtgsmefoder i behartdlingsarbetet. Många kommer aff tveka att vända sig fill socialtjänsten på grund av risken atf utsättas för frihetsberövande. Klientrörelsen pekar vidare på att det kamratstödjande arbetet försvåras och inslagert av klasslagstiftrtirtg och rättsosäkerhet ökar. Detta är alltså vad klienforganisafionerrta säger.

Vi brukar ju vara väldigt uoga med aff våra lagförslag vilar på en stabil grund, och vi brukar hänvisa till vetenskap och beprövad erfarenhet. När man fiffar på remissvaret från t. ex. socialhögskolan i Lund kan man där läsa aff problembeskrivrtirtgert till stor del bygger på forskrtirtgsresultaf meu att åtgärdsförslagert irtte har rtågot motsvarande stöd. Man kan ocksä lägga till att samtliga professorer i socialt arbete har tagit avstånd från det här förslaget.

I hela västvärlden är del nu endast Sverige och Finland som använder sig av
social tvångsvård av missbrukare. I Daumark säger mart t. ex. aft all
erfarenhet visar aff det skall vara frivillighet, dvs. motivation i behandlirtgssi-
tuatiortcrt, om behandlingen skall lyckas. Enda lagreglerirtgert beträffande
tvång finns i sjukvårdslagstiftningen. I Norge kan personer som befinner sig i
akut kris eller förvirringstillstånd läggas in på sjukhus för observation under
högst fre veckor. ,

Genom uppluckringen av kriterierna för tvångsvård, en social indikation samt en kra ffigt utvidgad vårdtid kommer behovet av resurser för tvångsvård aff bli stort. Det irtrtebär att möjligheten för ökade resurser pä andra områden av vården minskar. Ertligt min uppfaftnirtg är detta myckel allvarligt, eftersom människor fortfarande står i kö för att få frivillig vård. Den långa erfarenhet vi har av att tvångsvård inte fungerar borde dessutom stämma fill eftertanke.

Jag anser att förslaget allvarligt strider mot den anda och inriktnirtg som präglar socialtjänsflagsfiffrtirtgen i övrigt. Ett nytt förslag bör utarbetas som bygger pä atl tvärtgsåtgärder mot missbrukare skall vidtas eudast i akuta sifuatiorter och avse avgiffrting och irtsatser för aff mofivera för frivillig vård och aff de skall placeras utauför socialtjärtstert.

I den proposifion som vi nu behandlar finns t. o. m. förslag om aft beslut om frihetsberövande skall kunrta fattas av socialtjärtstert, öch dert möjligheten fanrts inte erts i den gamla nykterhetsvårdslagert.

Herr talmart! Lagförslaget strider helt mot mirt irtnersta övertygelse och min syrt pä hur miua medmänrtiskor skall behartdlas. Därför kommer jag vid ert everttuell voterirtg att stödja reservation 1.

AnL 24 MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Vi är nu på talarlistan ett antal socialdemokrater som frän olika utgängspurtkter har haft invändningar mot det här förslaget. Man har talat för klienforganisationerna och Lerta Öhrsvik har talat som socialarbetare. I min motion, som behandlas i detta betänkande, tar jag upp kvinno-aspekterrta på missbruket.

Låt mig irtledrtingsvis bara konstatera att kvinrtors bruk och missbruk av alkohol otvetydigt har ökat. Aft detta häuger ihop med ett rtyft levrtadsmöns-fer vågar mart rtog också påstå gartska säkert.

Def här är vad Lena Dahlgren - kärtd och erkärtd kärtrtare av problemet-har kallat det nya kvinnliga dryckesmönstret. Hort har beskrivit def som en utöknirtg av det tradifiortella, rtied större kvantiteter och tätare konsumfions-fillfällen. Def är ett upprepat men begränsat bruk med stor distans fill berusnirtg, så lärtge som def håller sig fill bruk. Meu def kart alltså mycket lätt övergå i missbruk.

Det här är alltså ett bruk som iute bara avviker frårt def tradifiortella kvinnliga bruket utan också, som hon påpekar, starkt skiljer sig från def maskulina dryckesmönstret. Återigen kan vi alltså kortstatera atl bruk och missbruk av droger är ytterligare ett område med stora skillnader mellan martligt och kvinnligt beteendemönster.

Bruket är annorlunda. De biologiska förulsäffrtirtgarrta är annorluuda, vilket jag tror atf många kvinnor tyvärr infe har klart för sig. Missbruket kommer smygande på ett anrtorlunda sätt. Omvärldert reagerar artnorluuda. Möjligheterrta aff upptäcka och irtgripa är artrtorlurtda. Vårdert måste utformas på ett aurtorlunda sätt.

Aft vara kvinnlig missbrukare är belagt med mer skamkänslor ärt atf vara martlig sådart. Kvirtnor blir därför ofta mycket skickliga på atf dölja sitt missbruk. Biandmissbruk där läkemedel är en ingredierts är vartligt.

Allt detta talar för att man måste lägga upp såväl förebyggande insatser som missbrukarvård med speciell anpassrtirtg fill kvirtrtorrta. Jag rtoterar att utskottet också uppmärksammar delta, rtär man i betänkandet säger:

"Utskottet delar motionärernas uppfattning aff def behövs en satsning på såväl metodutveckling och kunskapsuppbygguad som personalutveckling inom missbrukarvården. Inte minst behövs särskilda metoderoch kunskaper öch ett intensivt utvecklingsarbete när det gäller vårdert av det ökartde antalet unga, kvinrtor och blartdmissbrukare blartd missbrukarua."

Det är bra atf det konstaterandet görs. I vår motion drar vi slutsatsen atf det är av synrterligen stor vikt aft def kan skapas en förtroendefull relafion mellan missbrukaren och de sociala myndigheferrta. Def är ju framför allt, som så många har sagt, genom dem som en mofivering fill behandlingen skall åstadkommas.

Därför har en fortsatt frivillighetsprincip i missbrukarvärdert ett sådartt starkt stöd inom def socialdemokratiska kvinrtoförbundef. Vi mertaratt man nu försvårar skapaudet av en förtroendefull relation genom atf socialtjänsfert skall ges möjlighet atl agera både "artgivare" och "stoltare". Dert föreslagrta lagstiffrtirtgert riktar ert speciell udd mot de kviunliga missbrukarnas problem och deras situatiort, eftersom dert äverttyrar den förtroendefulla relation som vi menar är nödvärtdig.

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Tvångsvård av vuxna missbrukare

3 Riksdagens protokoll 1987/88:136

Prot, 1987/88:136 Herr talman! Som redan har påpekats flera gånger i debatten här-jag tror

att det senast var Kjell-Arrte Welirt som sade def - är def två olika vårdideologier som står emot varartdra. Vi har uppfattat saken så alt del infe bara handlar om ett antal månaders utökat tvång i vården, utan vi ser faktiskt det här som ett förslag där tvårtget blir en regel och infe ett urtdantag.

Jag kommer, herr talmart, aff rösta för de reservatiorter vid befärtkandet i vilka det yrkas bifall till min mofiort.

Tvångsvård av vuxna missbrukare

8 juni 1988

I detta anförande instämde Margareta Winberg och Sylvia Pettersson
(båda s). ;■

AnL 25 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Först vill jag säga att jag som styrelseledamot i Brottsförebyggande rådet har haft anledning atf noga studera detta ärertde. Vi har där kommit fram fill den uppfaftnirtgert, med stöd av gertomgång av forsknings-och utredningsresultat, att den frivilliga vårdert måsfe vara grunden för samhällets insatser mol drogmissbruket.

Som socialberedrtingert redovisat torde del förekomma allvarliga brister inom vården av missbrukare. Under den period som förflutit sedan LVM trädde i kraft har antalet platser i LVM-hem minskat med ca 25 %. Brist på resurser och metodik har varit känrteleckrtande för LVM-vården. GäUande vårdlider har . inte utnyttjats på grund av omfattande avvikelser från instifutionerrta. Det är uppeubart aff dert rtuvaraude tvårtgsvården infe gått att genomföra på det sätt som var avsikten när lagen trädde i kraft. Därför är det ertligt BRÅ:s uppfattning inte möjligt alt i nuvarande läge förorda en . utvidgning av tvånget.

Tiden för tvårtgsvård bör irtte förlärtgas, innan de möjligheter lill tvångsvård som nu föreligger har kunnat utnyttjas på ett effektivt sätt. Under alla förhållandert är det ytterst angelägel atf den frivilliga missbrukarvården erhåller tillräckliga och förbättrade resurser. Eftersom det torde vara svårt all påvisci ett positivt sambartd mellart tvång och behandlingsresultat bör en utvidgning av vårdtiden inte komma i fråga.

I min motiort har jag också tagit upp eu artnan fråga. Den gäller begränsrtirtg av varje medborgares grurtdlagsertliga skydd mot frihetsberövande. Sådan får ske genom lag eller annan författning enligt 2 kap. 8 och 12 §§ regiringsformert. Som allmänna villkor för dylika begränsningar gäller att de får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och att begränsnirtgarrta aldrig får gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som har föranlett dem. Det betyder altman måste noggrant redovisa syftet med begränsningen. Detta framgår av den kommentar fill Sveriges grundlagar som Petrén/Ragnemalm har skrivit.

Syftet rned begränsrtirtgen, dvs. grundert för tvångsvården, är atf motivera missbrukaren aff frivilligt ta emot fortsatt behandling, och atl ge vederbörande stöd för atl komma ifrån missbruk. Det framgår av 3 § i förslaget. Enligt min mening kan det infe vara förertligt med grundlagen att ändamålet med tvårtgsomhärtdertagandet är att motivera missbrukaren till frivillig beharid-ling. För närvarande finns ingen forskning som visar att del över huvud taget

är möjligt att genom behandlirtg minska missbruket.

Om det föreslagna rekvisitet, som har ingående berörts här av de senaste socialdemokratiska talarna, vill jag sammanfattnirtgsvis säga aft def är alltför vagt och kan komma att omfatta en stor krets av människor, som genom sitt missbruk "lever under samhället" på grund av all de bl. a. inte har arbefe eller bostad. Detta betyder aft jag för mirt del irtte artser aft def här förslaget är godtagbart.

Till sist: Som framgått - och ävert här vill jag göra ert samrtianfatfning - är det infe styrkt atf missbruksulvecklingert försämrats för missbrukarua i vårt land. Det är inle styrkt att alkohol- och narkotikamissbruket i allmänhet förvärrats, och det finns inga belägg för att tvångsvård skulle vara positiv ur vårdsynpunkt för den enskilde missbrukaren. Allt detta sammantaget, samt den omständigheten aft inga fillräckliga nya resurser tillförts, lyder på att lagen i första hand skall tillgodose samhällsskyddet och i andra hand den enskildes vårdbehov. Även def nya rekvisitels oklara utformuirtg pekar i samma riktning. Frågan om samhällsskyddet är dock så atl säga dold i lagförslaget, vilket är en mycket allvarlig brist. På så vis kan lagen komma att tillämpas med ett icke avsett syfte, något som irtte är acceptabelt ur rättslig syupunkt.

Prot, 1987/88:136 8 juni 1988

Tvångsvård av vuxna missbrukare

AnL 26 ANITA PERSSON (s):

Herr talman! Till Hans Göran Franck: Def här lagförslaget har varit hos lagrådet och prövats där. Jag förutsätter att lagrådet också har prövat att förslaget överensstämmer med grundlagens bestämmelser.

I detta samrtiarthang, herr lalman, vill jag också, med anledrtirtg av Jörrt Svertssons ärtdrade yrkande, återkalla mitt tidigare yrkande, som framställdes med anledrtirtg av Jörrt Svertssorts första yrkartde.

AnL 27 DANIEL TARSCHYS (fp):

Herr talman! Jag skall irtte gå irt i sakfrågan. Det har framgått av debatten atl det finns en stark humanitär medkänsla bakom båda de ståndpunktersom här har förfäktats. Jag skall uöja mig med atl kortmientera def yrkande som Jörn Svenssort har framställt om atf lagen, ifall den antas, skall förklaras vilande med härtvisnirtg fill att dert infe står i övercrtssfämmelse med regerirtgsformen.

Vi har i utskottet konstaterat att det har skett en lagrådsgranskning av förslaget. Lagrådet har ju aft bl. a. undersöka om framställda förslag är i överensstämmelse med grundlagen. Vi har konstaterat att lagrådet infe har haft rtågra invändrtingar på den punkten.

Bland de remissinstanser som har yttrat sig över förslaget har det också förekommit synpurtkter på grurtdlagsertlighetert. Som slufvirtjeft fill dertrta debatt vili jag läsa upp ett stycke ur del remissyllrartde som har kommit frän kammarrätten i Stockholm.

"Sammarttagel i dertrta del finner kammarrältert alt berednirtgens förslag inte strider vare sig mot RF eller rnot andra grundläggande principer om mänskliga fri- och rättigheter. Som redan antytts är förslaget materiellt i sina huvuddrag väl värt aft genomföra. En artnan sak är aft fillämpnirtgert av ert reglerirtg sorti irtskränker de grundläggartde fri- och räffigheferrta allfid måsfe

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Befruktning utanför kroppen, m. m.

följas med stor uppmärksamhet. Irtriktnirtgcrt måsfe vara atf irtskränkningen aldrig är mer omfattande ärt vad som är nödvärtdigf. Om utvecklingert ger vid handcrt att tvångsirtslaget kart minskas, bör därför lagen utan dröjsmål ändras i enlighet härmed,"

AnL 28 JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Jag skall inte ta upp någort dispyt med Daniel Tarschys. Jag vill bara piåpeka aff vi inte har någon förfaffnirtgsdomsfol här i riksdagert. Ytterst är def riksdagen som'stiftar grundlagar och som tolkar den verkliga irtrtebördert av gruudlagen, även om lagråd och kartimarrätt kart ha sina synpunkter.

Härutöver tillåter jag mig en liten slutkommentar, som jag inte hade tillfälle att göra i mina tidigare replikskiften.

Socialmirtisterrt och talesmanrtcrt för utskottet har gång på gång sagt atl de saknar Inga Lantz. Jag tycker att det vittnar om en viss inre osäkerhet när de gång på gång ropar på Irtga Lantz. Dessutom känner de ett outtröttligt behov av aff få dertrta saknad dokumenterad i kammarerts protokoll. Om del är till rtågort hjälp, kart jag meddela atl vid debatfert om socialutskottets betänkande 26 kommer Inga Lantz aft irtfirtrta sig i kammaren och tala om befrukfnirtg utanför kroppen. Jag kommer för övrigt att stödja henrtes, som jag tycker, förnuftiga ståndpunkter. Damerrta kartske då kart bli kvitt sirt saknad efter Inga Lantz.

Överläggnirtgen i detta ärende var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter debatten om jordbruksutskottets betänkande 25.)

Kammaren övergick till att debattera socialutskottets betänkartde 26 om befruktning utauför kroppen, m. m.

Befruktning utanför kroppen, m. m.

AnL 29 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp):

Herr talman! Frågan om befruktning utanför kroppen är ett praktexempel på en situation där riksdagen skall besluta i en fråga där praxis redan har hunnit utvecklas. Verksamheten förekommer redan sedan ett tiotal år fillbaka på minst fio kliniker. Flera tusen märtrtiskor står i dag i kö invaggade i föreställningen att def är en självklar rätt att få fillgång till den fekrtiskt komplicerade och dyrbara behartdlirtgsmefodert - och framför allt etiskt mycket kortfroversiella metodert.

Det finns en uppenbar risk att man försöker göra det bästa möjliga av en redan befintlig situatiort. Man kan frestas att inskränka sig till aft försöka hitta så bra skäl som möjligt för def som är ett faktum och hoppa över frågan om denrta verksamhet över huvud taget bör bedrivas.

Jag känner på mig att Inga Lantz kommer aft i detalj gå in på delta område. Vi har likartade uppfattningar i denna fråga, och därför skall jag begränsa mig till fre allvarliga invändrtirtgar som jag har mot proposifiortCrt.

För det första: I propositionen hävdar man att det är ingert större skillnad

mellan befruktning utanför kroppen och alt operera äggledare som har ärrat igen. Mert det är en himmelsvid skillnad! Detta visar aff man har missat det som är mest oroande i hela debatten. Man överskrider en mycket viktig gräns när man får fillgång till ett liv i vardartde för manipulerande med arvsanlag utanför kroppen och möjlighet till kvalitetskontroll och rasförädling. Den möjligheten finns ju infe med ägg som befirtrter sig inne i äggledaren.

För def andra: I proposifionert och i betärtkartdet framgår det aff man skall få gallra bort defekta ägg.

För det tredje: Man vill fillåta s. k. metodforskrtirtg. Jag håller med om aff om befruktrtirtg utauför kroppen skall tillåtas måsfe man fillåta forsknirtg och frysrting av befruktade ägg.

I dag är resulfateu av dertrta verksamhet skartdalösf dåliga. Vid 80-90 % av befruktningarna utauför kroppeu blir def aldrig något barn. Främsta orsaken till att metoden infe fungerar är kromosomavvikelser hos ägg och spermier- när def gäller ägg i 40 % av fallen. När man i propositionen anger atf defekta ägg irtte bör artvändas och aft forskning bör fillåtas för aft förbättra befruktnirtgsmefodert, öpprtar mart dörrert för kartläggning av arvsanlag, kvalitetskontroll och ufgallring av genetiskt defekta individer.

Riksdagen har fidigare gett regerirtgert till kärtrta aft regerirtgens förslag bör läggas fram på ett så samlat sätt som möjligt, så atf riksdagert får möjlighet att framföra ert helhetssyrt på etiska frågor kring livets början. Det är beklagligt atf ufskoffsmajorifefen i handling inte håller fast vid det ställningstagandet. Nu fattar vi det ena delbeslufef efter def audra, och rtär det blir dags för regeringert aff komma med ett samlat förslag om dessa frågor finns det inget kvar för riksdagen att besluta om. Vi har bundit upp oss vid en rad splittrade delbesluf.

Herr talman! Jag yrkar bifall fill reservafionerrta 1 och 3, som hartdlar om förbud mot verksamhet med befrukfuing utanför kroppen och frysnirtg av befruktade ägg. Detta bör i första baud gälla tills riksdagen fått möjlighet att anlägga en helhetssyrt på de etiska frågorrta krirtg livets börjart.

Herr falman! Reservation 7 handlar om medicinsk anvärtdrting av aborte-rade foster. Transplantatiorter har visat sig kuurta fungera som ett utmärkt redskap i livefs tjänst: Det torde finnas få som i dag har invärtdrtingar mot atf blod, rtjurar och beumärg överförs frårt ert irtdivid fill en annan. Men när man nu har börjat använda fostervävnad vid fransplartf ationer står vi inför ett helt nytt etiskt problem. Försök pågår bl.a. med att bota åldersförändringar i hjärnan, Parkinsons sjukdom, genom aft trartsplartfera hjärnceller från aborterade foster. Jag vill lyfta fram tre frågor som känns särskilt angelägna för mig.

1. Finns det en risk för aft mart börjar forska med levande foster?

2. Bör vi över huvud taget göra oss beroende av aborterade foster för medicinsk behandlirtg?

3. Hur och när skall tillstånd inhärtifas från föräldrarna?

Riksdagen har antagit en lag som fastslår aft en individ är död när hon totalt och oåterkalleligt har förlorat all förmåga att förena och samordna kroppens funktioner fysiskt och psykiskt fill en fungerande enhet. Detta inträffar när hjärnart är ufslockuad.

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Befruktning utanför kroppen, m. m.

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Befruktning utanför kroppen, m. m.

Vid denna forskning om åldersförändringar i hjärnart artvärtder mart celler som producerar dopamin, dvs. biologiskt aktiva och levande hjärnceller. När aborfmetoder år 1985 behandlades av forskningsetiska kommiffért, godkärt-de mart uttryckligen aft fostref fick tas ut i helt skick och inte sönderdelat. Vid senare fillfällert har forskare försäkrat all man numera anvärtder sörtdertrasa-de foster som tas ut med vakuumsug och därmed är söuderfrasade. Mert här firtns en uppenbar risk att man glider över en gräns som många av oss upplever som djupt oetisk, dvs. man börjar använda sig av levande foster för forsknirtg och medicinsk behandlirtg. Därför bör denna fråga utredas snabbt av fransplartfafionsufredrtingen. Def är också viktigt aff artalysera vilkert omfattning denrta verksamhet kan få i framtiden. Del har antytts atf fosterceller kan bli aktuella för behandling vid flera sjukdomstillstånd i hjärnart. Äldersförärtdrirtgar i hjärnart är ju ett vauligt lillslårtd.

Det finns 20 000 Parkinsonsjuka i vårt land, och vi gör 30 000 aborter. Enligt betärtkartdet artvärtds framför allt elva veckor gamla foster eller, uttryckt på aunat sätt foster, från trettonde graviditetsveckan, eftersom gravidifefsveckor räknas från sista mensfruafionen. 95 % av aborlerrta görs tidigare under graviditelert, uuder tolfte veckart eller tidigare. Så här firtrts det en uppenbar risk aff det srtabbt blir brist på aborterade foster.

Vilka vägar kart då bli aktuella för att tillgodose efferfrågart? Tekrtiskl kan man i dag t. ex. tillverka foster utanför kvinnans kropp. Behov av foster kan också tänkas få en hämmartde irtverkart på vår strävart aft mirtska antalet aborter, eller def kan fresta till aft man skjuter på aborten så aff fostref skall bli användbart.

Det här är sådant som Läkarsällskapet mycket bestämt har tagit avstånd ifrån, mcrt jag artser aft def inte räcker med en sådan rekommertdafion, utan att detta iir så vikfiga saker atf de behöver lagfästas. Frågan behöver behandlas snabbt, eftersom den här verksamheten är i full gång och man redan har börjat behandla patienter.

Sä till frågan om hur tillstånd skall inhämtas från föräldrarna lill foster som används för forskning. I dag informeras kvinnan i direkt anslutning lill aborten, rär foslrel skall användas för forskning eller behandlirtg av märtrtiska. Del är viktigt alt dert öppenheten finns, för alt förtroendet för sjukvården skall bevaras.

En kvinna som befinner sig i ett tomrum avsorgöver alt hon inte ser någon utväg atl behålla del väntade barnet kan ha svårt atf i all hast fa ställrting. Därför är def bra att niedicirtsk-efiska rådet har tagit irtitiafiv fill aft just dert frågart skall behandlas med förtur.

Hos en del kan sorg- och skuldkänslor minska, om fostref koinmer fill användrtirtg. Artdra kart tänkas ge tillstånd mot sin egen vilja, eftersom kvirtrtor i beroendeställning kanske infe vill verka otacksamma. Därför är del viktigt att kvirtrtorna i förväg känner till och kan ta ställning lill den här trartsplantationstekrtikert och att det blir offentlighet och debatt omkring dert.

Sedart hoppas jag då att också transplarttafionsufredrtiiigert belärtker alt ertligt abortlagen är foster likställda med operalionspreparal. Det är ert av orsakerrta till all jag har försökt fä igertom all det behöver göras ert översyrt av hela abortlagen. Operationspreparat får man använda för forsknirtg t. ex.

på möss ulan samtycke. Det är vid planerad forsknirtg.på människa som de forsknirtgsetiska kommittéerna måste yttra sig.

Så del är viktigt atl iransplarttatiortsutredningert tar ställning lill om fostref verkligen skall klassas som ett operationspreparal eller om del, vilket jag tycker är självklart, skall få ell artrtat värde.

Jag tror inle att del är klokt atl helt förbjuda forskningen, som Inga Lantz föreslår. Om del t. ex. har skett en miljökatastrof, vore det för mig gartska oetiskt alt inte titta på både spontana missfall och aborterna för aff se om frekvensert av missbildrtingar har ökat. Det är också ert typ av forskrting.

Därför känns det, tycker jag, mest naturligt aft det här fär utredas i vanlig ordning. Men jag har full förståelse för att Inga Lantz vill gå snabbt fram här, med tanke på atf hon har för avsikt att lämna riksdagen och säkerligen vill markera med kraft hur viktiga de här frågorna är.

Om vi skall behålla förtroendet för sjukvården och den fria forskrtirtgen, är def vikfigt att verksamheten står i full samklartg med den opinion som råder i landet. Det är då viktigt att de här frågorna alltigenom behartdlas med förfur av sittande ufreduirtg, eftersom vi redart är i full färd med att göra oss beroende av aborterade foster för medicinsk forskning.

Därför yrkar jag bifall till reservafion 7.

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988 -

Befruktning utanför kroppen, m. m.

AnL 30 INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Jagskall tala om reservationerna som har avgivits till förmån för en vpk-motiort. Moliorten är - tyvärr, skulle jag vilja säga - ingert parlimolion och vpk-ledamöterna kommer att rösta fritt vid voterirtgert.

Forskrtirtgen under senare år har gett oss nya och omvälvartde kuuskaper om livets villkor. Def hartdlar om gertetik och molekylärbiologi, men def handlar också om ekologi och ufvecklingsbiologi.

De nya kurtskaperrta kommer att få gertomgripartde konsekvenser för alla människors vardagsliv. Allt oftare kommer vi aft fråga oss: Vad är rätt och vad är riktigt? Jag är oerhört rädd inför de framtidsperspektiv som nu kan skönjas ganska tydligt, och samtidigt kan jag se stora utvecklingspotentialer i tekniken. Men rädslan lar för min del överhand, och med detta inlägg vill jag mana lill besinning, innan del är för sent.

Kan vi tillåta oss atl martipulera levaude orgartismer? Firtrts del risk all genmanipulerad organism kastar hela den ekologiska balansen över ända? Hur påverkar det vår syn på mänrtiskart, om vi i detalj kart studera och också påverka hennes biologiska natur? Vi får hela tiden nya biologiska maktmedel atf styra med och fa sfällnirtg till, maktmedel som vi egerttligen infe frågat efter.

Om vi kan välja formen för mänskligt liv, innebär det en maktutövning av ett helt nytt slag. Sådana val är redan i dag aktuella, och de kommer all bli vanligare i framliden.

Ekonomisk makt och makt över mänskligt liv hänger förslås samman med varandra. Man kan tala om en ny ideologisk maktkamp genom den nya -biologins framfart. Har vi då rätt att göra oss lill gudar över biologin? Hur påverkas vår människosyn av detta?

Vi har tagit steget in i den reproduktionstekrtologiska lidsåldern. Del blir svårt all avslå från de kunskaper som mänskligheten skaffat sig. De

Prot, 1987/88:136 8 juni 1988

Befruktning utanför kroppen, m. m.

möjligheter att manipulera och kontrollera den mänskliga befruktningen, fosterutvecklingen, arvsmassan, som den rtya fekrtologirt öppnar för, har smugit sig på oss utan atf vi riktigt förstått rtär, hur eller eus varför.

Reprodukliortsteknologin - eller reptek som den nu förkortas till - har aldrig varit ett svar pä rtågra kvirtrtokrav. Forskarna har haft andra drivkrafter än strävan aff lindra mänskligt lidande när de försökt trärtga in i de märtskliga gerternas mysterier eller aff åstadkomma ert befruktning utanför kroppen.

Dessa frågor angår alla människor. Repfekfrågan måsfe bl. a. diskuteras polifiskt. Alla människor måsfe komma till fals. Def handlar nämligert irtfe bara om medicirtska risker eller ekortomiska resurser, utan det handlar om vilket sartihälle vi vill ha - ett samhälle med ert maferialisfisk-mekartisfisk människosyrt eller ett samhälle där omsorgert om de svaga går före.

Så till dert specifika frågart som vi har aft ta ställning till i dag: provrörsbefruktningen. Man skapar liv i ett provrör!

Del första provrörsbarnet föddes 1978. Fram fill 1984 hade 1 000 barn fötts. Nu föds ett barn varje dag gcrtom dertrta metod. Metodert är dyrbar, och de kvinnor som lyckas föda ett barn är bara 15-20 % av dem som genomgår dertrta omfaftartde behartdlirtg. Del betyder atf 80-85 % av alla provrörsbefruktningar misslyckas. Kostnaden för varje lyckad födsel är 270 000 kr. Om alla par som vill ha hjälp på detta sätt också fick det, i dag är det 4 000-5 000 par i Sverige, skulle kostnaden för detta uppgå lill 1,35 miljarder kronor.

Det kan ligga ert kvalitetskorttroll irtte bara i fosterdiagnostik utan också i dertrta provrörsmefod. I industriländer föder kvinrtor rtumera baru sertt i livet och bara ett eller två. Det ligger då rtära till hartds att vilja ha så perfekta barrt som möjligt. Sådarta krav på perfekta barn ställs också på provrörskliniker runt om i världen. Forskare har också föreslagit atl kvinnor som lever i en ohälsosam miljö skall få tillgång till provrörsbarn från ett donerat ägg. Då skulle provrörstekniken kunna ge bättre och säkrare resultat än dert rtaturligare metoden.

En forskare. Testart, förutspår atf alla iuom tio år kommer atf välja provrörsbefrukfrtirtg, eftersom def dä blir möjligt atl välja kön och sortera bort de ägg som bär på ärftliga defekter redan innan de implanteras i livmodern. Steget mot rashygien blir allt kortare med denna teknik.

Varför gör man då allt detta? Är del för alt män vill erövra också fortplantrtirtgert totalt? Experimertterar forskarrta med barrtlösa kvinrtor för sin egen karriärs skull?

Forskare förväntar sig att del manliga födandel skall vara verklighet inom fem år, säger en forskare som heter Kent.

Om ungefär tio år har vi utvecklat den konstgjorda livmodern, säger forskarna,

Evolutionsforskarna vill gärna befrukta ett mäuskligt ägg med spermier frårt ert gorilla, säger ert forskare som heter Weimarck,

Man arbetar med detta i Englartd, USA och Sovjet. Man har gjort försök med sfålbehållare där fostref utvecklas i en saltlösning med sä högt syretryck aff det fas upp direkt av fostref via huden. Det påstås aff man har hållit ell märtskligt foster vid liv i en konstgjord livmoder upp till sex månader, säger

en forskare som heter PjotrAnokhin. Det är bara en tidsfråga innan ett foster kan utvecklas fill fullgäiigef barrt i en mekanisk livmoder.

Herr falman! Det finns surrogatmoderskap. Det föreslås inte bli tillåtet i vårt land. Men jag har en misstanke om atl också det är en tidsfråga. I andra länder finns denna forfplanlningsprostitutiort. Kvinnor säljer sin reproduk-tionskapacifet och sin kropp. Kvinnor säljer sina ägg och sirt livmoder, och surrogafmammart hyrs av det barrtlösa paret. Nu iusemirteras surrogatmamman med mannens sperma, men med en bättre utvecklad teknik kommer ett befruktat ägg alt kunrta implartferas.

I propositiorten föreslås att surrogatmoderskap inle skall tillåtas, än så länge, skulle jag vilja säga. Vissa remissinstanser som tog del av utredningert Befrukfnirtg utauför kroppeu, föreslog rtämligert atl surrogatmoderskap skall tillåtas.

Trartsplartfafiort av äggstockar är ert artrtan fråga som kan komma aff få stor betydelse ur etisk aspekt. 1 fråga om detta säger regeringen varken ja eller nej utan härtvisar till frartsplarttafiortsutredrtirtgert.

Vad som skrämmer mest rtär def gäller denna teknik att manipulera våra könsceller, är vad den kan länkas anvärtdas till i framtiden, och för den delert redan anvärtds till i USA. Man kan frysa embryon, man kan låna äggceller eller sädesceller från någort som är mer fertil, och mart kart plartlera irt det befruktade ägget hos eu artrtan människa eller donera hela embryot till något barnlöst par.

Vad skall man göra med de embryon som blir över vid en provrörsbefruktning? I dag används de till s.k. parallellforsknirtg, som öppnar nya möjligheter att studera fosterutveckliugert men också atf t. ex. pröva läkemedel på mänskliga embryon. Nästa steg kan bli atf framställa embryon bara för forsknirtgsärtdamål.

Gert-etikkommittért behandlade denna fråga och ansåg aft märtskliga ägg skall få anvärtdas för forskning och försök under vissa betingelser. I propositionert sägs atf bara metodforskrtirtg skall få förekomma i avvaktart på senare ställningstaganden. Jag tycker aft def är fel. Ett embryo skall inte få anvärtdas som medel eller irtsfrumertt för rtågot. Och def är ju irtfe vilkert vävrtadsodlirtg som helst, utan def är fakfiskt en samling celler med en uuik arvsmassa - ett poterttiellt märtskligt liv.

Två läkare skrev i Läkartidrtirtgen när det gäller dert framtida provrörsbe-frukfnirtgen att det kommer att finnas ett betydande behov av embryort i framtiden bara för forsknirtgsärtdamål. Vetenskapsmän kommer allfid att firtna välmotiverade argument för sin forsknings betydelse. Gen-etikkom-mittért satte grärtsert vad gäller rtedfrysrtirtg av embryort till 14 dagar. I propositiorten föreslås ingen tidsgräns. Vilken grärts mart ärt kommer att sätta, kommer dertrta gräns aft flyttas fram med mer eller mindre goda argument. Jag menar aff man måste säga nej både till frysrtirtg och till forskrtirtg med befruktade eller obefrukfade ägg. Def lär i dag förekomma eu interrtafionell handel med befruktade ägg.

Genterapi pä befruktade ägg är ett annat spörsmål. Det kommer med all sanrtolikhel alt bli möjligt. Har vi räll att uuder rtågra som helst omständigheter ändra den gertefiska programmerirtgcrt hos ert människa? Def är en oerhört stor skillnad mellan att ändra gener i en viss vävnad och att ändra

Prot, 1987/88:136 8 juni 1988

Befruktning utanför kroppen, m. m.

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Befruktning utanför kroppen, m. rn.

arvsanlagen i könsceller och zygofer, eller aft ändra arvsanlagert i tidiga embryonala celler som sedan implanteras och får utvecklas i moderlivet. Gert-etikkornmittén stäUer som villkor "full visshet om irtgreppets effekter". Mert kart mart rtågortsin få en sådan visshet? Man kart också fråga vem som äger befruktade och uedfrysta ägg. Är def samhället eller är det kvinrtan? Och vad händer om kvinnan eller paret avlider? Vem ärver ett ägg?

Jag vill infe ha ett sådartt samhälle som jag rtu skissartat har teckuat. Därför har jag föreslagit att man skall avslå regeringens proposition om provrörsbefruktningar. Jag har också i motiortcrt varrtaf för kommartde utveckliugar, bl. a. med fartke på surrogatmoderskap, trartsplanfatiort av äggstockar, osv. Jag tycker aff provrörsbefrukfrtirtg och,artdra reproduktiortsfekrtiker är kvirtrtoförrtedrande, Gertom provrörsbefruktning reduceras kvinnart till ert medicinsk manipulerbar maskin. Det som provrörsbefruktning ytterst handlar om är makfen över liv och över märtskliga relatiorter. Hela dert medicirtska forskrtirtgert på detta område hartdlar om livshållrtirtg, där frågart gäller om dert tekniska utvecklingen, skall styra mänrtiskan eller om människan skall styra tekniken. Jag vill att vi bromsar denrta farliga utveckling som vi nu är inne i och alltmer syr in oss i. Vi saknar, precis som Ingrid Rortrtc-Björkqvist sade, helhetert i bedömrtirtgert av vilket samhälle vi är på väg emot.

Fru talman! Med def auförda yrkar jag bifall fill vpk-reservationerrta.

Urtder detta anförande övertog förste vice talmannen lednirtgert av kammarens förhandlingar.

AnL 31 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp) replik: Fru talman! Jag vill ge ert eloge till Irtga Lantz för henrtcs anförartde. Hon och jag står mycket långt från varandra ideologiskt.

Jag måsfe dock erkänrta aff jag redan inrtart jag själv kom irt i riksdagert faktiskt har beurtdrat Irtga Lantz för hennes engagemang, uppmaning till besinnirtg och värrt om livet och skapelsert. Sartitidigt vill jag säga att jag försöker se del hela positivt. Jag tror att det finns så pass myckel sunt föniuft hos majoritetert av riksdagerts ledamöter att de kommer att visa mer respekt och fa härtsyn till vår uttalade tveksamhet iuför dert här hartterirtgert om de inväntar en samlad helhetssyn och alltså stöder min reservation.

AnL 32 INGRID ANDERSSON (s):

Fru falmani! År 1982 föddes i Sverige det första s. k. provrörsbarnet. Sedan har ca 150 barrt fötts gertom in yifro-ferfilisering, befruktrtirtg utanför kroppen. Det är en metod som används när kvinnan och mannen i ett stabilt parförhållande inte kart få barn på naturlig väg. Jag ser gärna detta som ett sätt aff hjälpa naturen på väg. Det är en förhållandevis komplicerad och resurskrävande metod. Den kan upplevas som kontroversiell. Detta är ett område där många etiska frågeställnirtgar uppkouimer och farhågor väcks angående hur metoden kan utvecklas i icke önskvärda riktningar. Därvidlag kan nämnas forsknirtg på olika områdert och utveckling av surrogafmammor. Vidare råder nu oklarheter när det gäller alt fastställa faderskap.

Fru talman! Det är därför lillfredsslällande att vi nu kan behandla

Befruktning utanför kroppen, rn. rn.

regeringens proposition orn befrukfnirtg utanför kroppen som i lag reglerar Prot. 1987/88:136 verksamheten. Den omständighetert att inte alla närliggande frågor kan lösas 8 juni 1988 samtidigt är inte skäl nog för utskottsmajoriteten aft uppskjuta ställningstagande i fråga om detta lagförslag, med den rättsosäkerhet def skulle innebära. Utskottsmajoritefen har inte heller sett ett temporärt förbud som en tänkbar lösnirtg. Skulle det visa sig aff deu rtu föreslagrta lagen behöver modifieras med hänsyrt till senare lagstiftnirtgsåfgärder på näriiggande • områdert, får def övervägas på gruudval av då fillgärtgligt,material.

Dert rtya lagreglerirtgen föreslås träda i kraft den 1 jartuari 1989. Den består dels av en ny bestämmelse i föräldrabalken om faderskapet fill barn som kommit fill gertom befruktrtirtg utauför kroppert, dels av ert lag som reglerar verksamhetert som sådan just för aff utesluta den utvecklirtg som både Irtgrid Rortne-Björkqvist och Inga Lantz hyser stora farhågor för. En ny bestämmelse i föräldrabalken ger barnet samma rättsliga ställning som om det kommit till på naturlig väg.

Den beskrivrta metodert får artvändas endast i syfte atf avhjälpa ofrivillig barnlöshet. Behandlirtg får utföras endast på kvinna som är gift eller samboendé och endast om ägget är kvinnans eget och om det befruktas av makens eller sambons sperma. Maken eller sambon måste ge ett skriftligt samtycke. Därmed kommer surrogatmoderskap och donation av ägg eller sperma infe i fråga - än så lärtge, sade Irtga Lartfz. Då vill jag betona atf detta är ett absolut sfällningstagande frårt utskoftsmajorifeten och av regeringen. Vi vill infe pådyvlas rtågra osäkerheter när det gäller framtiden därvidlag.

Def sägs uttryckligen aff anrtart forsknirtg än metodforskrtirtg irtfe får förekomma. I metodert ingår atf befruktade ägg kan förvaras frysta för aff undvika förnyat ingrepp och upprepad hormonbehartdlirtg av kvirtrtart om behandlingen behöver upprepas för att resultat skall uppnås. Det är alltså medicinskt motiverat. En förutsättning är att def behandlade paret samtycker. Enligt propositionen bör sådan förvaring av ägg fä ske högst ett år. Socialstyrelsen bör meddela allmänrta råd om hartteringert av befruktade ägg. Den som avser att försöka få barn genom befruktning utanför kroppen bör enligt socialministerns bedömnirtg erbjudas psykosocial rådgivrtirtg. Def är viktigt.

Metodert med befrukfnirtg utanför kroppert får irtte användas utan socialstyrelsens tillstånd anrtat ärt vid allmärtna sjukhus. Ufskotlsmajoriteten fillstyrker förslagen och erinrar om att par som kan komma i fråga för in vitro-fertilisering har, efter att ha misslyckats med aft få barn pä naturlig väg, gertomgått omfattande och delvis påfrestande utredningar. Det rör sig-alltså om fasta parförhållanden. De har haft kontakt med kuratorer eller liknartde och får förmodas rtOga ha färtkt igenom sin situation. Enligt utskottet finns ingert artledrtirtg aft begrärtsa räftert till behartdiing fill gifta par. Utskottet understryker atl syftet med metoden att frysa och förvara ägg skall vara atf nå ett bra behandlirtgsresulfaf och menar att socialstyrelsen snarast bör utarbeta allmänna råd om hanteringen av och rufiner för övervakning av verksamheten.

När def sä gäller franspiartfafiort av äggstockar, ert fråga som Liga Lantz
också tog upp, kortsfaferar utskottet aff frågan behandlas av transplartta-
tionsutrednirtgen. Som anförs i propositiorten förekommer sådana transplart- 43

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Befruktning utanför kroppen, m. m.

fatiorter irtte i dag. De anses inte bli aktuella förrärt lårtgt irt i framtiden. Mot den bakgrundert avvaktar utskottet utreduirtgerts resultat och tar iute någon ställrtirtg rtu.

Fru talmart! Utskottet behandlar också motioner från den allmänna motionstiden som far upp mer övergripande medicinsk-efiska frågor. Def är viktiga frågor som även tidigare behandlats av utskottet. Utskottet har infe bundit sig för något sfällningstagande i avvaktan på en samlad redovisnirtg av de etiska frågor som rör utvecklingen kring det mänskliga livets början. Det sker en snabb utveckling på den medicinska teknologins och på forsknirtgerts område. Riksdagert har fidigare begärt att få en samlad-redovisnirtg av det aktuella läget för aft få möjlighet aff ta sfällnirtg till dessa frågor i ett helhetsperspektiv.

Nu pågår arbete iuom regeringskansliet med anlednirtg av gert-etikkom-mitténs befärtkartde. Utredningert om def ofödda barrtet liksom transplanfa-tiortsutrednirtgen arbetar fortfarande. I februari i år fick en särskild utredare i uppdrag alt utreda vissa forskningsetiska frågor. Det är angeläget att regeringert nu snarast fullföljer arbetet med att la fram underlag fill riksdagen för att ge möjlighet till ställningstagande.

Beträffaride de frågor som Ingrid Ronne-Björkqvist far upp rörande forsknirtg på foster och Ortihänderiagartde av dessa hänvisar jag till den utförliga behandlirtgert i utskottets befärtkartde. Utskottet redogör för arbetet i staterts medicirtsk-efiska råd och härtvisar till bl. a. de forskrtirtgsefis-ka kommittéer som prövar forskningsprojekt och till transplarttafionsutred-rtingen, som har direktiv som tillgodoser Ingrid Ronne-Björkqvists önskemål. Statens medicinsk-efiska råd behandlar frågan om transplantation av vävnad från aborterade foster. Läkarsällskapefs rikflirtjer har skärpts i enlighet med medicinsk-efiska rådefs uppfattning, atf explicit samtycke skall inhämtas frårt moderrt i sådarta fall. Tidigare föreskrevs atf det var till fyllest med att modern informerats och att hon inte motsatt sig ingrepp. I praktiken inhämtas samtycke. Medicinsk-efiska rådet kommer aft rtoga följa ufvecklirtgert på området och kommer atf ha fortsatta diskussioner där frågan tas upp i ett vidare perspekfiv.

Utskottet har betonat att frågorna om forskning om och medicinsk anvärtdnirtg av aborterade foster bör bli föremål för överväganden i en vidare ram utan begrärtsning fill frartsplarttafionsverksamhefen. Frågan om samtycke behandlas också av fransplarttafiortsufredrtirtgert. Vi har irtte velat ge något direktiv om i vilken ordning frågorna skall behandlas. Men vi vet att arbefe pågår med dessa frågor i utredrtirtgert.

Inga Lantz har tagit upp frågan om forskning beträffande barrtlösheterts orsaker. I proposifiortCrt sägs aff forskrtirtg om barrtlösheterts orsaker är syrtrterligert artgelägen. Utskottet förutsätter att defta beaktas av anslagsbe-viljande myndigheter.

Inga Lantz har också begärt aff regeringert skal! tillsätta en kommitté för atf följa och återföra kunskaper om dert nya biotekniken. Utskottet konstaterar aff delegafionert för hybrid-DNA-frågor och det medicirtsk-etiska rådet har uppgifter som täcker vad som efterlyses. Att skapa ytterligare orgart på detta område bedöms irtte som mcrtirtgsfullt.

Fru falman! Med vad jag nu har auförf yrkar jag bifall till socialutskottets hemställan i betänkartde 26 och avslag på samfliga reservatiorter.

AnL 33 INGA LANTZ (vpk) replik:

Fru talmart! Ingrid Anderssort sade atf man med def här betänkandet och den här proposifionen hjälper naturen en bit på väg. Jag kart irtfe se def så, utart jag tycker atf vi är irtne och tassar i marker som vi inte har någonfirtg alt göra i. Med del här betärtkartdet och den här befruktningsmetoden kommer vi också ett snäpp närmare det felfria samhället, där individer som har defekter inte får plats.

Ingrid Andersson säger aft del är tillfredsställande aft vi nu lagreglerar verksamheten med provrörsbefruktning. Jag är förvånad över aft man infe ser de faror som ett sfällningsfagartde för provrörsbefrukfrtirtg för med sig. Def handlar ju inte om atf lagreglera, ulan del handlar til syvende och sidst om vilket samhälle och vilken märtrtiskosyrt vi skall ha, om vi skall acceptera den "utveckling" som är på väg.

I dag är det möjligt att implantera tidigare djupfrysta befruktade ägg. Det ses som en vinrtirtg för kvirtrtan och för utvecklingert och forsknirtgert. Nyligert kunde vi läsa om tvillingar från ett ägg som hade befruktats vid ett och samma tillfälle. De hade fötts av samma kvinna men efter två på varandra följande graviditeter. Del finns många effekter som vi infe har ert artirtg om av det beslut som majoriteten i kammaren kommer att fatta om en stund och som innebär ett samhälle som jag har en oerhörd rädsla inför.

Jag skulle vilja rekommendera de böcker som jag har läst inför den här debatten. Def är Stefan Nordströms bok Manipulerad produkt eller välsignad livsfrukt? och även Nils Uddenbergs bok Med livet som insats, som kom för någort mårtad sedart. Jag vill också rtämna Kvinnovelertskaplig tidskrift: Kortsfert aff göra barrt, frän 1986. Def är en rtyffig men skrämmande läsning som innebär en förkovrart i den här frågan. Jag skulle vilja rekommendera alla att läsa de böckerrta.

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Befruktning utanför kroppen, rn. rn.

AnL 34 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp) replik:

Fru talmart! Irtgrid'Artderssort säger alt rättssäkerhefert förbättras med def beslut som riksdagen står i begrepp aft fatta. Jag har klart motsatt uppfattning.

I propositionen uttalas klart - och utskottet har ingenfirtg att erirtra - atf metodforskrtirtg och ufgallring av defekta ägg skall få ske. Men def står inte ett ord om vad defta egentligen skall innebära eller om några begränsningar i forsknirtgert - vilka metoder som skall få artvärtdas för atl få fram ägg som irtte är "defekta". Det slällrtirigstagartdet irtrtebär ert klart ökad rättsosäkerhet.

Beträffande forsknirtg på foster är det bara för mig atf beklaga atf så mårtga irtfe ser farorna och vill använda den möjlighet som finrts atl vara med och välja väg. Med den hanterirtg som föreslås kan del ta många år inrtart trartsplarttatiortsulredrtirtgert är klar och irtnan def blir en proposition och ett beslut i riksdagen. Då riskerar vi att återigen stå i situationen alt i efterhand ta ställning till någOrtfing som redan är praxis och väl utbildad rutin. Av erfarenhet vef vi att def då är mycket svårt aft göra något.

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Befruktning utanför kroppen, m. m.

AnL 35 INGRID ANDERSSON (s) replik:

Fru falman! Vi är väl alla av den uppfaftnirtgert att forsknirtg och utveckling infe kan hindras men måste omges av etik, regler och lagstiftning.

I dag har vi ett förslag att fa ställning till som vill reglera verksamheten med befruktning utanför kroppen - en verksamhet som pågått i många år - för att få kontroll över den. Aff då ett par ledamöter vill gä in och förbjuda verksamhetert och uttrycker våldsamma farhågor tycker jag är litet märkligt. Jag vet irtfe om def beror på aff man inte förrän nu har blivit medveten om vad som händer. Jag har inte erfarit aft, vare sig vpk eller Inga Lantz har motionerat tidigare om aft reglera eller förbjuda den här verksartihefert.

Jag vidhåller aff det är bra att vi i dag kan fa ställning fill den här lagreglerirtgert. Visst hartdlar def om ett område som kan inge många farhågor inför framtiden. Men då är det också bra aft veta aff de här frågorrta behandlas i statens medicinsk-etiska råd och i flera utredningar sorin vi har att vänta resultat från.

Irtgrid Rortrte-Björkqvist talade om forskrtingert på foster i fråga om Parkirtsorts sjukdom och hade farhågor oui aff det skulle bli brist på foster. Jag vill säga: Dert forskrtingert har bedrivits i mycket lifert skala, och vi har också fått rada på atf den knappast förvärttas få avsedd verkan. Jag tycker därför alt farhågorrta är mycket överdrivrta.

AnL 36 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp) replik:

Fru falmEirt! Def är därför att forskrtirtgert i dag bedrivs i litert skala som vi

rtu har möjlighet atf välja väg inuan dert byggs uf. Sedan blev jag överraskad över att Ingrid Andersson inte har noterat att

jag flera gånger har tagit upp de här frågorna sedan jag kom in i riksdagen.

Jag har väckt flera medicinsk-etiska motiorter varje år, där jag berört just

behovet av en lagreglering och en total översyn av livet i vardande och hur vi

skall behartdla def.

AnL 37 INGA LANTZ (vpk) replik:

Fru falman! Den nya biotekniken innebär en stor teknisk förärtdring och kommer aft gripa irt i olika delar av samhället. Mert rtär mart artvärtder ert biologisk teknik på människor, får man speciellt svåra efiska problem. Vi kan nu styra och påverka forfplartfrtirtgen på ett hittills oartaf sätt, och vi kan välja mellan människor.

Ingrid Andersson sade aff vi infe kan hindra forskningen. Men vi kart styra den och hur vi vill använda den. Tekrtiken utvecklas irtte av sig själv utan därför aft märtrtiskor styr dert i olika riktningar. Vilken teknik vi får och hur vi anvärtder den beror på vilka människor som styr och vilka syften som vi har med tekniken.

Jag tycker att riksdagen har ett stort ansvar i den här frågart. Biosamhällef karakteriseras av atf människart far ett slutgiltigt herravälde över nafureu, med den nya biologin som ett hjälpmedel. Det är också typiskt för biosamhället att det integreras i ett data- och informationssamhälle. Det är en annan aspekt på den här frågan. Man talar också nu om bioinformationssamhället.

Vilket biosamhälle vi får är resultatet av vilka ideologiska ställnirtgslagart-

den som vi gör och vilka beslut som vi fatfar redan i dag. Därför är den här debatten vikfig, och jag beklagar aff utskottet inte har varit mer krifiskt i hela den här frågan.

Jag vill dessutom säga till Ingrid Andersson atf vpk har haft en mycket krifisk irtställrtirtg i alla de olika efiska frågor som har kommit fram uuder Sertare år.

ProL 1987/88:136 8junil988

Befruktning utanför kroppen, m. m.

AnL 38 INGRID ANDERSSON (s) replik:

Fru talmart! Visst har Irtgrid Rortrte-Björkqvist och Irtga Lantz engagerat sig i medicinsk-efi.ska frågor. Men jag har faktiskt undersökt vilka motioner som under de senaste åren har väckts i frågan om befrukfnirtg utanför kroppen och funrtit alt det frårt deras sida irtte har motiorterais om reglering på just detta område.

De medicinsk-etiska frågor som Ingrid Ronrte-Björkqvist och Iriga Lartfz far upp artser också vi i utskoftsmajorifeten vara mycket vikfiga. Jag vill påslå alt vi också har behandlat dem mycket utförligt i befärtkandet. Vi ser alla fram emot atf få en diskussiort och ett samlat ställrtirtgsfagande beträffande dessa frågor. Detta anser vi vara mycket viktigt.

Atf vi sedan har olika uppfattning i just frågan om befruktning utanför kroppen kan vi kanske irtfe göra rtågorttirtg åt. Jag vill i varje fall beforta att utskoftsmajoriteten anser aft det är bra aff vi rtu får en lagreglering på detta område.

Förste vice falmanrtcrt artmälde atf Ingrid Ronne-Björkqvist och Inga Lartfz anhållit att till protokollet få anteckrtat aft de irtte ägde rätt till ytterligare repliker.

AnL 39 ULLA TILLÄNDER (c):

Fru talman! Def område som diskussionert rtu gäller är föremål för stort irttresse frårt forskrtirtgerts sida. Detta har ju med all öuskvärd tydlighet också framgått av tidigare inlägg här i debatten.

Här görs hela fiden upptäckter och innovationer i en anda av optimism, där mart irtfe ser rtågra grärtser för dertna medicinsk-fekniska ingenjörskonst. Men just för aff entusiasmen är sä stor, forskares upptäckarglädje så entusiasmerande, impulserna mellan olika irtfernationella forskningscertf-rum så niånga - och de direkta och indirekta konsekvenserna för enskilda märtrtiskor och för samhället som helhet så stora och svåröverblickbara - är risken uppenbar att tillämpningen av forskningsmässiga landvinningar kan ge konsekvenser som vi egenfligert inte är befjärtta av.

Jag kan också hålla med om all det, som tidigare har sagts, i ett läge när forskningen på defta område - som ändå rör gränslandet mellan död materia och liv - rusar fram med överljudsfart, är eu allmärt iakttagelse aff de etiska övervägartderta infe allfid hinner med.

Defta gäller särskilt i en situation då entusiasmen och uppläckarglädjen ger så Srtabba forskrtirtgsresulial och då de härliga lagrarua verkligert lockar och gror.

I en sådan situation är del viktigt all del ges lid, så att övertygelsen om aff det man håller på med och konsekvenserrta av def verkligert står i

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Befruktning utanför kroppen, m. m.

överensstämmelse med de djupa och omistliga värden som vi alla säger oss värna om. Det kräver rtågot som kartske är främmartde i ert kultur som hyllar snabba framsteg, rtya innovationer och forsknirtgsmässiga lartdvirtningar, vilka i sin lur genererar teknisk-industriell produktion och stora vinster.

Del som här krävs är ert begrurtdart, en eftertanke, så all man inte för ekonomisk och materiell vinrtings skull förskingrar ett arv av en artrtart valör mert som är omistligt för samhällets och märtrtiskovärdels beslårtd. Teoretiskt måste någon gång dert situationen uppstå atl man klart och redigt ställs inför ett artfirtgen-eller. Det handlar om atf antingen obetingat säga ja till alt allt det som är möjligt för forskningen också skall prövas och genomföras eller atf klart och distinkt säga att här går ert grärts, alt vi måste stanna upp därför att tveksamheten om konsekvertserna är stor. Då krävs det ett etiskt begrundande om vad konsekvenserna skulle bli för själva livskänslan och för dert irtställrtirtg som långsamt genOrtisyrar den vanliga människan och på litet längre sikt hela samhället.

Det firtrts ett försvar som måste upprätthållas, eu beredskap som måste vara vakert, inle bara mol rasism eller tendertser lill alt väga och mäta människor efter deras nytta för samhället, deras intelligens eller skönhet, ålder eller bostadsort. Dert vaksamhetcrt är självklar och alert i vissa sammarthang men ytterst osäker, trevande och otacksam i andra sammanhartg.

Atf påmiina om atf denna vaksamhet också måste finnas gentemot forskningen och dess konsekvenser är kanske inte speciellt opportunt.

Forskrtirtgert har ju siu irtfe obefogade helgongloria. De som vill förbjuda kan lätt iklädas den store inkvisilorrts roll. Delta rollspel har sitt irtneboende budskap. Def är ett varnirtgsfeckert, ert påmirtrtelse om aft stafert och makfert i olika gestalter sä att säga har lagt locket pä ert forskrtirtg som har velat vara fri och ifrågasättande.

Men vi vet också atl makfen kan ta forsknirtgert i sin tjänst. Vi är samtidigt medvetna om alt det firtns forskning som har klippt av rötterna till det etiska rotsystem ur vilket den har vuxit och därför känrter sig fri atf ställa sig i alla makters tjänst. Vår nutidshisforia tillhandahåller illustratiorter också till detta kapitel.

Vad vi som politiker rtu måste ha både rätt och skyldighet att göra är atf erinra om att den humanism som ibland måste bli kämpande utgör en och samma grogiund för såväl forskrtingert som de etiska värderingar som måste påverka också forskningens mål. Vi måste värdera konsekvertserrta av de resultat som forskningen avsätter och bestämma forsknirtgsanslagen.

Den övertygelse som säkert är rätt allmän och värd atf hävda är att forskning och etik är samma andas barn. Den motion som behandlas i detta betänkartde, där vi frårt centerns sida efterlyser en efisk grundsyrt och där ett enigt utskofi också har ställt sig bakom ett tillkännagivartde fill regerirtgen, vill peka på hur viktigt det är alt medvetandegöra de värden som vi allmänt ställer oss bakom och vill hävda. Vi vill ävert aktualisera dert grurtdsyrt som finns men som ofta är fördold och nedgrävd som en skatt i åkern och därför blir bortglömd och lill slut svår aff hitta. Vi måste alltså aktualisera denna grundsyrt och göra den till ett aktivt kapital som förvaltas.

Nulidshisloria, såväl utrikes som inrikes, borde ha lärt oss aft talet om den

gemensamma mänrtiskosyrtCrt, ert övertygelse om aft människart har ett högre och anrtorluuda värde ärt tirtgert - def mäste vi ju erkäurta - mera handlar om tro än om vetartde. Def illustrerar samtidigt trous omistlighef i avgörartde frågor, där vetartdet kommer till korta. Den människosyrt som alltså t. ex. värderar en svårt handikappad människa som hela sitt liv kommer aff vara beroende av samhällets stöd lika högt som t. ex. dert framgångsrike företagare som gör landet stora tjänster, kan tyckas vara en tro mol allt förnuft. Men vår märtrtiskosyrt är också här djupast seff och på lång sikt förnuftigare.

Def är vikfigt atf talet om människovärdet och en djupare mäuniskosyn inte bara finrts som dekor i högtidliga deklaratiorter utart verkligen också inkarneras i de beslut som vi som politiker här fattar.

Vi kan göra def i övertygelsen aff det infe råder någort motsäffrtirtg mellan en rätt förstådd, insedd och tillämpad efiskt betingad märtrtiskosyrt. och ert forskrting i tjänst för dertrta mänrtiskosyn.

Enligt min uppfattning är en bekräftelse på defta synsätt alla de efiska nämnder och kommittéer som på senare har vuxit upp. Ett väsentligt inslag i defta behov av efisk begrundnirtg är fillkomsten av statens medicinsk-efiska råd, med sin breda sammansättning.

Fru talman! Jag yrkar bifall fill hemställan i socialutskottets betänkartde 26.

Vårt ställrtingstagande är, som jag ser det, ert tillämprtirtg av de tartkar som jag har försökt utveckla. Det irtnebär atf man inför möjliga vägar stanrtar upp ett slag och tar ut kompassriktningen. Även om det, som det gör hos alla kompasser, förekommer missvisning och aff nålert svärtger litet osäkert, så kan def vara nödvärtdigf atf stanrta upp och begrunda vårt faktiska läge i nuet och inte bara rusa i väg.

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Befruktning utanför kroppen, m. m.

AnL 40 INGA LANTZ (vpk) replik:

Fru talmart! Jag har lyssrtat på Ulla Tillartder, och jag tyckte att hort i dert första delert av sitt irtlägg talade bra, talade vackert om aff vi behöver efiskt begrurtda dert här frågart. Mert sedart kryper Ulla Tillartder uudan när def gäller aft ta sfällnirtg. Hort säger tvärtom aft vi som vill förbjuda manipulation av mänskligt liv är inkvisilorer.

Vad jag har försökt göra i dert här debatfert är atf varna för en farlig samhällsutveckling. Jag tycker att det är förvånande att Ulla Tilländer har kurtrtaf hamrta i dert ståndpunkt som hon intagit. Den första delert av hertnes inlägg motsägs av def som hon säger i den senare delert. Vad vi gör rtu i dessa frågor är alt vi hela fidert flyttar grärtser. Vi vef irtte vad som sker, utan riksdagen kommer i efterhand och försöker att peta och lagreglera i frågor som vi borde säga nej fill på gruud av de är farliga för ufvecklirtgen i de efiska frågorna.

AnL 41 ULLA TILLÄNDER (c) replik:

Fru talman! Vi fillämpar fakfiskt etik, Inga Lantz. För min del anser jag all del beslut vi står inför alt fatta i dag inrtebär en besinrtirtg. Det irtrtebär också en begränsning just genom den lagreglering som föreslås.

4 Riksdagens protokoll 1987188:136

Prot, 1987/88:136 AnL 42 INGA lantz (vpk) replik:

8 juni 1988 Fru talman! Def är ingert besirtrtirtg i det beslut som komrtier atf fattas i dag.

Befruktning utanför kroppen, m. m.

Tvärtom öpprtar mart gertom det beslutet eu dörr till, rtär vi i stället borde ha

stängt tidigare öppnade dörrar.

AnL 43 ULLA TILLÄNDER (c) replik:

Fru talman! Det är bara att konstalera atl vi här har litet olika uppfattnirtgar. Bakom def beslut som riksdagen kommer att falla i dag står också dei: medicinsk-etiska rådet, som flera falare har hänvisat lill i dag. Del medicinsk-etiska rådet gjorde ungefär samma ställningstagande som def som föreslås i vårt utskottsbefänkartde.

AnL 44 ALF SVENSSON (c):

Frii talmart! Ärdet rtyttomaxirnerirtgsprirtcipen eller människovärdet som skall vara samhällets vägledare?

Att döma av regeringerts och utskottets synpurtkter förefaller det vara def förstnämnda. Mänrtiskovärdet skjuts alltmer i skymundan. Mänrtiskans personliga värde och värdighet jämställs i biologisk mening alltmer med djur och växter, ja, del finrts t. o. m. djurarter och växtarter som i lageus mening har ell större rättsskydd än t. ex. mänrtiskolivel.

Del är skrämmande alt ta del av undersökrtirtgar som visar all urtga märtrtiskor i dag tar allt lättare på märtniskovärdet. Allt fler ser ingen principiell skillnad mellan ett djurs och eu människas värde.

Låt mig citera ur en rtyutkommen bok - dert nämrtdes här av Inga Lantz -skriven av Stefan Nordström, docent i medicirtsk etik. Harts bok hartdlar om skillrtaden mellan "livsfrukt" och "konceptionsprodukt". Jag citerar:

"Vi får inte göra märtrtiskart lill ert biologisk robot. Ert robot kan förvisso ha ett värde, men irtte värdighet. En robot har vi rätt aft manipulera, inte människor. Roboten har varken rättigheter eller skyldigheter. Sådana begrepp och begrepp som rtormer och värderirtgar, frihet och ansvar hör människolivet till."

Psykiatern Nils Uddenberg, som också rtämrtdes här tidigare, har i ett annat sammanhang sagt "att den enskilda individen riskerar att degraderas till ert produkt av medicinsk teknik" med nuvarande inriktning.

Fru talman! Utvecklingert av vår märtrtiskosyrt till all se del rtyblivrta märtrtiskolivet som en konceptiortsprodukt eller som en produkt av medicinsk teknik utgör ett betydande hot mol märtrtiskovärdel och därmed ett allvarligt hot mol demokralirt. Qm märtniskans värde och värdighet inte blir ert irttegrerad del av samhällsmedlemmcrts lärtkartde och agerartde, så lirtdergrävs alla de värden som hänger samman med den demokratiska välfärdsstatcrt. Ell samhälle ulan människovärde är ett barbariskt samhälle, om man ens kan anvärtda begreppet samhälle i det läget.

Fru falman! Det pågår i dag en omfaltartde forskrtirtg och manipulaliv
utveckling kring livets början. Ett antal utredningar ptå området har också
gjorts. Som vi kristdemokrater ser del är det en allvarlig brist all regeringen
inle försöker att ta ett samlat principiellt grepp på de här frågorna ulan väljer
att behandla delområden. Riskert är stor för alt irtte säga uppeubar atl
50 helhetert går förlorad och all det fattas beslut utau ert gertomlärtkt och

kon.sekvent människosyn i botten. I motion So423, som vi behandlar här i dag, har kristdemokratiska samhällspartiet föreslagit sådana etiska riktlinjer som generellt anger ramarna för all forsknirtg irtom detta område. Den utgångspunkten hade varit riktigare. Det är beklagligt aft regeringen infe valt den.

Regeringen har valt att presentera förslagen kring forskningen och sjukvårdsutvecklingen kring livels början i olika delpropositioner. Detta trots aft riksdagert två gärtger begärt att fä ett samtal förslag. Mert regerirtgert sticker huvudet i sauden. Del märks i förslaget om den "kortslgjorda" befruktrtirtgert utauför kroppert.

På goda grunder anger regeringert och ävert utskottet ell restriktivt syusäff på den typen av befruktning. Man förespråkar förbud av äggdouafiorter, spermadonafioner och surrogatmödraskap.

"Även om rätten att bilda familj är en mänsklig rättighet innebär ej derina rätt att det till varje pris föds ett eget barn", skriver regeringert.

Så lårtgt har alltså regeringert enligt min uppfattnirtg en sund och riktig syn. Men i grunden har man lagt ett förslag som binder upp även kommartde förslag, om det skall firtrtas någon konsekvens. Regeringsförslaget är därför, menar jag, ett hot mot människovärdet.

Från befruktnirtgsögortblickef har den skapade irtdividert en fullstärtdig och unik uppsättning anlag. Biologiskf-medicinski är del befruktade ägget en mänsklig varelse - ert person. Vad som ytterligare behövs för denna persons överlevrtad är ertbart ert lämplig yttre miljö och rtäringslillförsel. Del vill säga: det är samma villkor som gäller vilken människa som helst.

Det är ju så alt storleken på en person irtte utgör rtågot kriterium på personens värde. Småbarn är ju inte mirtdre värdaärt stora barrt och dvärgar är inle mindre värda än vanliga normalvuxua märtrtiskor. I stället är det så att del är själva exislertsert av ert individ som har ett mänrtiskovärde. Defta är ett logiskt och biologiskt riktigt resonemang, menar jag. Regeringert och socialutskottet verkar iguorera dessa basfakta i syrtcrt på det befruktade ägget.

I förslaget irtgår att befruktade ägg får förvaras frysta uuder högst ett års fid. Def skulle skapa, som det heter, "en billig och förenklad metod" aff implantera befruktade ägg. Via hormonbehandling av kvinnan framproduce-ras och uttas ett stort antal ägg. När de har befruktats för man in några av dem i kvinnarts livmoder- implartterirtg. De övriga befruktade äggen fryses för aff kunna anvärtdas vid sertare implanferingsförsök, om del första misslyckats. Vid lyckad implanterirtg förstörs de frysta äggen efter högst ett år.

I stället för atl artalysera det principiellt diskutabla i én sådan hanterirtg väljer regeringen och även utskottet nytiomaximeringslärtkartdet. Det rationella och ekonomiskt billiga får fälla utslaget. Det är ett hot mot människovärdet alt samhället först skall bidra till atf ett antal individer skapas, varpå samhället bokstavligen bidrar till att ett stort antal av dessa individer kastas på sophögen. Det borde absolut inte vara en samhällelig uppgift.

Med vår syn på märtrtiskovärdel borde den principiella irtslällrtingert vara att samtliga befruktade ägg skall implanteras. Def betyder atf den rtu anvärtda tekrtiken - observera vad jag säger: den nu använda feknikert - med

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Befruktning utanför kroppen, m. m.

■51

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Befruktning utanför kroppen, m. m.

hormortbehandling irtfe kan anvärtdas. Flera hurtdra ägg, vilket kart bli resultatet vid hormortbehandling, irtfe bara 5-10 ägg som utskottet anger, kan gärna inte implartferas; Mert kartske kart mart lösa problemet för all producera och ertligt del rtaturliga förloppet ta ut ett fåtal ägg. I ett sådant läge skulle man kunna genomföra befruktrtirtg utauför kroppen på ett etiskt riktigt sätt. I principiell mertirtg skiljer detta sig irtte ifrårt s.k. makeirtsemina-tion. Klarar man infe aff följa det naturliga förloppet, är det bara atf acceptera att befruktning utanför kroppen irtfe är ert legal möjlighet. Befruktade mäuskliga ägg måste, som vi säger i mofionen, ges räffsställning. Def är den viktiga huvudprirtcipert i denrta fråga.

SamtUga befruktade ägg vid befruktning utanför kroppen skall alltså återföras till kvinnan. Det betyder atf frysning, experiment och genterapi på befruktade ägg inte får förekomma, enligt vårt synsätt.

När socialutskottet behandlar vår motiort så uudviker mart i sirt argumeute-rirtg nogsamt att diskutera den principiella huvudfrågan, nämligen det befruktade äggefs - mäuniskans - rättsställning, I stället väljer man atf diskutera behandlingsmetodikert, dvs. frågart om hormortbehandling eller infe. Def är ett märkligt betraktelsesätt. Del är klart atl del i all prirtcipiell diskussion fiuns ett samband mellart mål och medel. Mert atl diskutera medel i ett läge då mau är oense om målen är knappast menirtgsfullf - eller rättare sagt, då man vägrar aft diskutera målet, alltså det befruktade äggefs rättsstatus, är feknikert hur uian far uf ägg för konstgjord befrukfnirtg ert underordnad sak.

Fru talman! Def finns motioner och reservatiorter sorti helt vill förbjuda provrörsbefruktning. Jag har stor respekt för ett sådant betraktelsesätt, eftersom jag vet atf det är ett uttryck för omsorg om människovärdet. Men jag försfår infe den principiella inriktningen av argumenten för en sådan inställning. Huvudprincipen mäste ju vara det befruktade äggets rättsstatus -kravet på ett okränkbart värde för varje skapad individ. Vilken teknik eller metod som anvärtds för att tillgodose huvudprincipert är förstås viktig. Mert dert är irtte vikfigare ärt huvudprincipert. Dert bärande frågan är när märtskligt liv uppstår. Svaret på dert frågart får politiska konsekvenser även på andra områden än för s. k. provrörsbefrukfrtirtg. Kravet på generellt förbud mot provrörsbefruktning kan, som vi kristdemokrater ser saken, bli ett uttryck för en viss värderirtgsmässig grumlighet.

Jag måste därför med skärpa tillbakavisa påståertdena i reservationerna 3 och 4 att vår mofion So23 handlar om metoden för in-vifro-ferfilisering. Nog hade jag hoppats att reservanterna bättre velat förstå innebörden i motionskraven. Om samtliga befruktade ägg måsfe implanteras blir ju frysnirtg en omöjlighet legalt sett.

Fru talman! I vår motion So423 har vi föreslagit följande:

aft riksdagen beslutar att hos regerirtgen begära förslag till ramlag lill skydd för individerts personliga värdighet avseende:

1. skydd för det mänskliga livet från koncepfiorten,

2. rätten till omanipulerad arvsmassa,

3. avvisande av en kvalifetsinrikfad, utsorterande fosterdiagnostik,

4. starkt begränsad rätt till in-vitro-fertilisering.

5. avvisande av frysning, experiment och genterapi på befruktade mänskliga

ägg,

6. rättsligt stöd för sjukvårdspersonal och forskare i synen på livets helgd.

I motion So23 har vi framlagt ett lagförslag som vårt alternativ fill regeringerts förslag med den inriktrtirtg som jag ovan skisserat.

Vi kristdemokrater anser def vara ett rimligt krav att två märtrtiskor, som anser def vara så utomordentligt viktigt att få gemensamma barn via befrukfnirtg utanför kröppeu, inte skall behöva anse det yara rtågot hinder att ingå det av samhället erbjudna juridiska avtalet äktenskap. Äktenskap bör, bl. a. av hänsyn till barnets bäsfa, därför vara ett gruudvillkor för befruktrtirtg utartför kroppert.

Motiortskravert i So23 är följartde:

att riksdagert beslutar atf avslå regeriugerts förslag till skrivning av 1 kap. 7 § i lag om ändring i föräldrabalken,

att riksdagen beslutar att bifalla den i motiortert föreslagna skrivnirtgert av 1 kap, 7 § i lag om ärtdrirtg i föräldrabalken, innebärande aft paragrafen enbart skall avse gifta par,

aff riksdagen beslutar atf avslå regeringens förslag lill lag om befrukfnirtg utanför kroppen,

atf riksdagen beslutar aft bifalla motionerts förslag till lag om befruktning utanför kroppen, innebärartde aff samfliga befruktade ägg vid befruktning utanför kroppeu återförs till livmodern, aff de ej fryses och atf experiment eller genterapi på sådana ej far förekomma.

Fru falman! Låt mig avslutningsvis upprepa den vikfiga frågart:

När börjar livet? Är embryot ett liv eller inte?

Inga Lantz talade om embryot som ett poterttiellt märtskligt liv. Det är ett orimligt resonemang. Spermier och ägg var för sig är potentiellt mänskligt liv, men embryot är mänskligt liv. Det är självfallet den inställrtirtgtill mänskligt liv och till fostref som ligger fill grund för nu gällande abortlagsfiffnirtg som har öpprtat porfarrta till allt del skräckinjagande som Inga Lantz på ett utomordentligt sätt nyss presenterade.

Vad provrörsbefruktning ytterst handlar om är makfen över livet, sade Inga Lartfz. Den makten fog sig människan då hon bestämde sig för aff göra sig själv lill livels herre, fru falman. Def skedde, om någonsirt, då riksdagen fattade beslut om införandet av abortlagen. Vår abortlagstiftning ger infe fostref något rättsskydd under dessa första 18 veckor. Om man ställer sig bakom dert lagert hamnar man i etiska kollisioner.

Aff manipulera med mänskligt liv är ett ulfryck som har förekommit fiera gånger. Först måste vi väl karakterisera och definiera mänskligt liv, därefter kan vi fala om att manipulera med märtskligt liv.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall fill mofion So423 och fill motion So23.

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Befruktning utanför kroppen, m. m.

AnL 45 INGA LANTZ (vpk) replik:

Fru talman! Jag skall svara på Alf Svenssorts fråga. För mig börjar def mänskliga livet vid befruktrtirtgert. Detta har jag sagt mårtga gårtger här i kammarert.

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988 :

Befruktning utanför kroppen, m. rri..

Jag mäsi.e uttrycka min besxikelse, Alf Svensson kärtner lill detta. Jag hade trott all kds skulle ha väckt en motion om förbud mot provrörshefruktuirtg, som jag ser som ett manipulerartde av livsprocesser. Vi har ju haft ett visst "samtycke" i dessa efiska frågor. Utifråu olika ulgårtgspunkler har vi intagit samma etiska ståndpunkt; Alf Svensson utifrån eu krislen ståndpunkt och jag ufifrån en humartisfisk märtrtiskosyn. Vi har nått viss samklartg i de etiska frågorrta.

Det är förvånartde atf kds irtte tar starkare ställrtirtg mot denna proposition än vad partiets företrädare verkligen gör. Nu sade Alf Sveusson att regeringen sticker huvudet i sanden, def tycker jag aff Alf Svensson också gör.

AnL 46 INGRID ANDERSSON (s) replik:

Fru talman! Alf Svenssort började med alt säga att ungdomar numera tar lätt på människors värde och - om jag hörde räll - inle skiljer på djur och människor. Jag vänder mig helt emol detta synsätt pä ungdomert av i dag.

Till saken. Hormonbehandlirtg och förvarirtg'av frysta ägg skall ske pä medicirtska gruuder, och behartdlingen skall ges enligt vetenskap och beprövad erfarerthef.

Jag skulle gärua vilja erinra om all riksdagen i olika sammanhartg har gjort uttalanden om synen på människart och människovärdet som självfallet bör vara vägledande för kommartde överväganden.

Uppfatlningéh om alla människors lika värde bildar en av hörnstenarrta i vårt demokratiska samhälle, och riksdagen har också ställt sig bakom den märtrtisko- och samhällssyrt som kommer lill uttryck i 1 § i socialtjärtsflagert. Nyckelordert där är demokrati, solidaritet, jämlikhet, trygghet och ansvar. Där anges också att verksamheten skall byggas på respekt för människors självbestämmande och integritet.

De fortsatta Övervägandena när del gäller de känsliga medicinsk-etiska frågorna skäll självfallet utgå från en sådart demokratisk och humanistisk grundsyrt.

AnL 47 ALF SVENSSON (c) replik:

Fru talman! Jag tycker det är mycket hedervärt av Inga Lantz att så klart och entydigt deklarera alt mänskligt liv börjar vid befruktrtirtgert. Men det blir då helt omöjligt för mig alt begripa hur hon kart acceptera all delta märtskliga liv inte skall ha något rättsligt skydd under dé första veckorna. Hon försätter sig i en helt ohållbar situation, då hon är sä radikal här i dag meri samtidigt försvarar en lagstiftning, som inrtebär att fosfret intill artonde veckan infe har något som helst lagligt skydd.

Jag hoppas atf Inga Lartfz noga hörde vad jag sade i mitt anförartde, nämligen att när embryot får rättsligt skydd är detta en garanti för att del irtte blir rtågon manipulering med niänniskovärdef i sambartd med provrörsbe-fruktningen. Det är den garantin som måste komma lill för alt vi skall kunna acceptera just denrta befruktrtingsmetod.

Irtgrid Artdersson, jag sade inle "ungdomen" eller "ungdomarna" -jag sade "ungdomar". Jag får beklaga Ingrid Anderssort om hort irtte har mött så pass myckert uugdorn att hon har märkt att man ute på gymnasier ofta får

frågan: Vad skulle det vara för mer med ett foster än med def eller det djuret, eller den eller dert växten? Den frågan eller påståendet har jag mött många gårtger i vår.

AnL 48 INGA LANTZ (vpk) replik:

Fru talman! Jag vill försvara aborterna, och den ekvationen fick inte Alf Svensson alt gå ihop. Men jag får det att gå ihop, rtied ert viss "mauipule-rirtg".

Abort är ert rättighet som kvinnor har kämpat för, och den skall vi slå vakt om.

Sedan skall man erkänna att def i en abortsituafion uppstår en krock mellan tre delar: samhäUet, fostref och kvinrtan. Jag tycker man skall klart säga att man inser att detta är en krock. I del läget väljer jag att stödja kvirtrtan. Det är det enda hållbara ställningstagandet för mig.

Jag håller fast vid atf för mig börjar livet vid befruktningen och aft def är en krock som sker när man väljer att göra en abort.

AnL 49 ALF SVENSSON (c) replik:

Fru talman! Jag tror alt många par som inle kan få barn upplever en lika stor krock i den fråga som här avhandlas. Där finns olika intressert som står emot varandra.

I det här sammanhartget hoppar Irtga Lartfz över och ställer sig på embryots sida, menar hon, medan hon i abortfrågan står på kvirtnans sida. Det blir ert irtkortsekvens- men å andra sidan tillstår ju Inga Lartfz aft hort klarar av defta med en viss manipuleriug.

AnL 50 GÖTE JONSSON (m):

Fru talmart! Dödert och livet är def mest rtaturliga som finns, och så har det varit när det gäller niänniskosläkfef. Men förändringarna har kommit väldigt Srtabbt.

Det är inte så länge sedan barnet föddes hemma i kökssoffan, och det är irtte så länge sedan farfar när han hade gått bort vilade mellart toppbrutna grartar på gårdstunef. Då levde vi nära bäde livet och dödert.

Nu är vi i ert situation där väldigt många av oss känner sig främmande. Vi är frågande, och vi säger: Kan def här vara rikfigt?

Jag vill säga att jag för min personliga del tycker illa om en generell, svepande kritik av vetenskap och kunrtartde, och det gäller inte minst på det medicirtsk-fekrtiska området. Vi måste ha klart för oss all velertskapert i vårt demokrafiska samhälle, irite minst den medicinska vetenskapert, har som huvuduppgift att slå i märtrtiskarts och livets tjänst. Det går inte att skjuta skuld på vetenskapsmännen och säga aft de bara vill tjäna pengar, att de bara vill manipulera, atf de står på karlaruas, de starkas sida, osv. Vi har ett politiskt artsvar. Vi måste vara beredda atf säga ja, och vi mäste vara beredda att säga nej. Var de gränserrta skall dras måste vi avgöra utifråu egna bedömnirtgar.

Här, fru talman, tycker jag det är så beklagligt af t vi inte har möjlighet fill den samlade helhetsbedömning som vi från riksdagerts sida har krävt och kräver på nytt. Jag vill vädja lill statsrådet atl vi får dert så srtart som möjligt.

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988.

Befruktning utanför kroppen, m. rri I

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Befruktning utanför kroppen, rn. rn.

När der. gäller deri framlagda propositionen vill jag för min personliga del deklarera att jag har en avvikande uppfaftnirtg i förhällartde fill utskottets på ett par puukter. Jag tycker atf äktenskapet skall vara grunden. I avvaktan på den helhetsbedömning jag talade om är jag också tveksam till metodert aff frysa befruktade ägg.

Ett anrtaf exempel på atf vi måste få ert helhetsbedömrtirtg är dert märkliga argumertfationen i dert här debatfert. Jag har personligen tillsammans med många i denna kammare, framför allt moderata ledamöter, krävt en utredrtirtg som syftar fill atf ge fosfret ett rättsskydd i alla olika sammarthartg, inkl. aborfsifuationert. 30 000 aborterade foster är väldigt mycket. Vi är alla skrämda irtför detta perspektiv. Men då måste vi ju se till så att fosfret får ett rättsskydd! Vi mäste vara beredda alt ta tag i denna vitala fråga.

Nyligen har vi ju diskuterat ett nytt dödsbegrepp, och det är intressant aff se motsäftnirtgarrta. Jag tänker framför allt på motsäffnirtgert befräffartde möjligheten att ta fransplantat från aborterade foster. I ena fallet har denna kammare beslutat aff utvidga och äudra dödsbegreppet för aff kunrta fa fransplantat från döda människor. Samfidigt ifrågasätter vi om man skall få ta trartsplartfat frårt aborterade foster på samma gruuder som frårt döda märtrtiskor, under det aff vi helt accepterar en fri aborfiagsliflning.

Här ligger en mycket märklig motsättning, en brist på logik och märkliga sfällnirtgsfagartdert. Vi hamrtar i rtågot av omvänd bevisföring i hela detta stora problemkomplex.

Abort är rtågonfirtg fruktansvärt svårt, säger många av oss. Det är en rtödlösning. Vi måste se till så att fostref får ett rättsskydd. Mert samtidigt ställs vi inför frågan: Hur gör vi med del aborterade fostref? Vi kommer samtidigt in i fransplarttafiortskirurgins problemafik när def gäller frågan om def nya dödsbegreppet.

Det är detta, fru talman, som jag tycker visar på atf vi måsfe få ett underlag till en samlad bedömning av de här frågorna. Jag vill fill sist än en gång vädja fill statsrådet aff vi så snart som möjligt får underlag till kammaren, så alt vi kan göra denrta helhetsbedömning, så att vi utifrån ett övergripande rättsskydd och utifrån en samlad bedömning beträffande olika sifuatiorter kart fa ställrtirtg och på så sätt visa atf ävert vi i dert här kammarert ser dert medicinsk-fekniska vetenskapen som positiv. Som jag ser def finns nämligen ingen motsättning i sig mellan kunnande, intellekt, vetenskap och rimliga avgränsningar när del gäller politiska beslut i de här besvärliga frågorua.

AnL 51 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp):

Fru talman! Till Göte Jonsson vill jag angående tankarrta omkrirtg dödsbegrepp och foster säga aff vi irtfe tog ställning till ett utökat dödsbegrepp, utan vi antog en definition på när livet har flytt. Det fanns inte fidigare.

För mig var en av orsakerna till att jag tyckte def var viktigt att få denrta definition - och def framförde jag också gång på gång i debatten - atf man hade nått så långt med forsknirtg på foster. Jag tror att de flesta av oss är övererts om att man i alla fall inte skall använda sig av levande foster, och då måste man ha en definition på vad som menas med levande och dött. Def kanske är svårt att anvärtda hjärtverksamheten som kriterium när det gäller

foster, men för mig var det självklart atf när därfill hjärrtart är ufslockuad är fosfret dött. Då var irtte dert forskrtirtg hållbar där mart hade tillsfårtd att fa akfiva hjärrtceller frårt hela foster.

AnL 52 ALF SVENSSON (c):

Fru talmart! Jag tyckte att dert gode Göte Jonsson var litet väl optimistisk när def gäller allt vad vetenskapsmärt heter. Faktum är väl ändå aft tusentals doktorander i dag står i kö för aft få forska pä det här området som har med livefs börjari aff göra. Vef vi irtte i parlamertlet klart och erttydigt vad vi artser i den här typen av frågor, varför skall vi då gå omkring öch tro aff dessa unga doktorartder skall vara rtågot slags högre väsert rtär det gäller etik, moral och värderirtgsfrågor?

Vi vänder oss här ständigt till regeringen och ber om en samlad syn, och jag tycker aff det är riktigt att man gör def. Men samfidigt måste vi naturligtvis komma ihåg atf regeringert irtfe kart åstadkomma rtågot uuderverk i def här avseendet. Jag tror att allt hänger på att vi har lagstiftningar som står i strid med varandra. Det har jag varit inne på här fidigare. Så länge som vi inte klart och entydigt vill deklarera, och utgå från, aft livet börjar vid befruktnirtgsögortblickef - att då är människart skapad - kommer inte heller regeringen aff klara av att presentera någon enhetlighet på det här området.

AnL 53 GÖTE JONSSON (m):

Fru falman! När def gäller synen på det mänskliga livet och begynnelsen av mänskligt liv har Alf Svenssort och jag irtga skilda uppfattrtirtgar:

Sedart talar han om "unga doktorartder". Jag är irtfe rädd för dem, jag ser dem som en tillgång. Jag är mera rädd för atf vi infe i riksdagen är beredda aft fatta de beslut, fastställa de gränser och göra de prirtcipiella ställrtingsfagan-den som är nödvändiga för att vi skall ge vetenskapen förufsäffrtirtgarna för att verka. Jag har infe sagt aft vi skall släppa vetertskapen helt fri. Vi måsfe vara beredda att fatta polifiska beslut, bl. a. uär def gäller syrtCrt på det mänskUga livet.

Jag tycker aft Ingrid Ronne-Björkqvist är inkonsekvent. Hon röstade för def rtya dödsbegreppet, bl.a. med motiveringert, såvitt jag förslår, alt trartsplarttafiortslagstiftningen och transptanfafionskirurgirt krävde det. Jag accepterar dert synen. Hon röstade mot mirt reservafiort när det gäller ökat rättsskydd för fostref i abortsammanhartg. Samtidigt ifrågasätter hort nu aff man i viss mårt kan anvärtda aborterade foster som fransplantat på samma grunder som fransplartfafiortslagen föreskriver. Jag tycker aff defta är i viss mån inkonsekvent. Ingrid Ronne-Björkqvist får förlåta mig om jag har den uppfaftnirtgert. Jag mertar atf vi först måste se vilkert gruud vi skall stå på rtär def gäller hela detta problem. Def är därför jag efterlyser dels en samlad bedömning, dels ett lagreglerat rättsskydd för allt mänskligt liv.

AnL 54 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp):

Fru talman! Jag vill mycket bestämt protestera mot att jag skulle ha röstat för den här definitionen på död - som är riktig, enligt min övertygelse - för aff fransplantafionslagen krävde def. Döden är alltid en och densamma. Man kan irtte artpassa defirtitionen på död efter vad sjukvårdeu har för behov av eller krav på orgart.

Prot, 1987/88:136 8 juni 1988

Befruktning utanför kroppen, rn. m.

Prot. 1987/88:136 Däremot kan definitionert i förlärtgrtirtgert få effekter på vår möjlighet alt

8 juni 1988 göra trartsplartlafioner, förutsatt aff man har den uppfattnirtg som jag har -

', ', att man aldrig får ta livsviktiga organ från en individ innart mart står med

. dödsbevis i handen. Är man inte mogen atf skriva dödsbevis, då skall man

m. m.

irtfe heller syssla rtied dert typert av trartsplanfafioner.

AnL 55 GÖTE JONSSQN (m):

Fru talmart! Jag accepterar Ingrid Ronne-Björkqvists förklaring när det gäller hennes ställningstagande till fransplartfafiortslagert. Men Ingrid Ronne-Björkqvist godtog transplantatiortslagens gruuder, och def har jag också gjort, med vissa jusferiugar.

Detta förklarar ärtdå irtte Irtgrid Rortrte-Björkqvists olika sfällrtirtgsfagan-dert i dessa gruudfrågor - när det gäller grunden för abort, gruuden för fransplanfafiort, gruuden för atf anvärtda aborterat foster i ett mycket begränsat sammanhang. Def är härvidlag som jag tycker atf Ingrid Ronne-Björkqvist ändå brister i fråga om logik totalt seff, och det är därför som jag efterlyser en helhefsgrund som vi kart hålla oss till i alla dessa sammarthartg.

AnL 56 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp):

Fru talman! Jag vef inte vad Göte Jonsson nu avser, men jag vill påminrta om aff jag i debatten om abortlagstiffningen - jag förmodar att det är den som mart härtvisar fill - framhöll aft jag i princip har samma uppfattning som Göte Jonsson. Men vi skilde oss åt i def avseendet aff jag tyckte atf mart trots allt skulle ha ert helt förutsättrtirtgslös översyrt för aff få till stårtd ert dialog. Man skulle inte binda sig i direktiven utau låta även dem som har en anrtan uppfattrtirtg ärt vad Göte Jortssort och jag har fritt få argumeufera för dert - i dert översyrt som jag då hade hoppats på.

AnL 57 GÖTE JONSSON (m):

Fru talman! Det var just defta som jag ändå ansåg vara det viktiga. I min reservation och i mitt yrkande låg ett krav på ett ökat rättsskydd för fostret: Def skulle vara mofivet för själva ufredriingert. Irtgrid Ronne-Björkqvist var då infe beredd att ställa sig bakom det kravet; Jag hoppas aft vi kart rtå enighet framöver när vi får diskutera den här frågan vidare.

Överläggningen i detta ärende var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter debatten om jordbruksutskottets betänkande 25.)

Kammaren övergick till att debattera socialutskottefs betänkartde 27 om ufvecklirtgert irtom hälso- och sjukvården m. m.

Utvecklingen inom hälso- och sjukvården m. m.

AnL 58 DANIEL TARSCHYS (fp):

Fru falman! Vi har fått en skrivelse från regeringen om folkhälsans

utveckling. Låt mig först säga att det ligger ett mycket värdefullt arbete

58 bakom den skrivelsen. Frän folkpartiets sida menar vi att myckel - och

myckel mer - bör göras för atf främja folkhälsan. Nu är'def fråga om en skrivelse, och vi har infe haft motionsrätt i anledning av just denna skrivelse. Tidigare i vår har riksdagen avgjort en del förslag som vi lagt fram frårt folkpartiets sida.

Def är många organ som är verksamma för att främja folkhälsan. Vi har från vårt håll föreslagit aft man skall göra en kraftsamling och återupprätta ett statens insfitut för folkhälsan, där bl. a. en del av socialstyrelsert skulle irtfogas.

Regeringen vill gå en annan väg. I skrivelsen aviserar socialminisferrt aft hon tänker inrätta en speciell hälsopolitisk expertgrupp, som skall knytas till den nya hälso- och sjukvårdsberednirtgert. Det sägs också, rtågot gåtfullt, atf till dertna expertgrupp skall även knytas experter.

Jag menar aff defta kanske är en olycklig organisatorisk form, men jag vill irtfe söka sak i dert frågart här och rtu. Vi kommer aft vidhålla vårt krav på en irttertsifierirtg av det hälsopolitiska arbetet, och vi tror att dert lämpligaste formen är aft återupprätta en enhetlig myndighet, som har ett huvudansvar för folkhälsoarbetef.

Fru talman! I detta betänkartde behartdlas också ert hel del motiorter i sjukvårdspolifiska frågor. Jag tror att folkpartiets sjukvårdspolitik är väl kärtd; vi har fidigare under våren diskuterat den flera gårtger i kammaren. Här återkommer vi med krav på husläkare, med krav på eu markerirtg frårt riksdagerts sida av att sjukvårdeu måste tillföras ytterligare resurser i takt med dert ekortomiska tillväxtert. Jag tänker inte fa upp en lång diskussion i dessa sakfrågor utan nöjer mig med aff yrka bifall till våra reservationer 1 och 4.

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Utvecklingen inom hälso- och sjukvården m. m.

AnL 59 GÖTE JONSSON (m):

Fru talman! 1 defta betänkande behandlas återigen hälso- och sjukvårdsfrågor - kanske de hetaste och livligast debatterade frågorna under denna session, framför allt under vårert. Jag vill först beträffande de ekonomiska förutsätfnirtgarna understryka att Sverige faktiskt är det land som har världens högsta skattetryck. Sverige är också det land som har den största offentliga sektorn, om man ser till den fria världen. Sverige är rtummer två när def gäller atf satsa resurser på hälso- och sjukvården.

Vi moderater tycker atf det då är märkligt aff man irtom ramert för denna totala ekonomiska situation inte kan klara den hälso- och sjukvård som ger alla människor dert vård de behöver. Def är artgeläget aff ha denna bas för ett ekonomiskt resonemang om hälso- och sjukvården.

När det gäller själva principerna har vi moderater i ett mycket tidigt skede varnat för en övertro på primärvården. Vi har sagt: Satsa gärna på primärvården, men gör det i balarts, och ha inte en övertro på en folkhälsopolifik och på vad primärvården kan åstadkomma! Def blir ärtdå så aft sjukhusvården måsfe fungera. Det firtrts ett samband mellan primärvård och sjukhusvård, som alla vet.

' När riksdagen antog hälso- och sjukvårdens inrikfrting irtför 90-talef var vi moderater ensamma om aft påpeka aft sjukhusplafser inte kan läggas ned i den omfattning som majoriteten och regeringen ville. Vi har sett hur det har gått, och det är därför som vi nu kräver att riksdagen för det första skall

Prot. 1987/88:136 ompröva inriktnirtgert av hälso- och sjukvårdslageu, för aff ytterligare
8 juni 1988 markera behovet av sjukhusvård och av deu kvalificerade sjukhusvårdeu,

I I |~ där bristspecialiteterna finns.

, För det artdra är vi artgelägrta om att understryka valfriheten i vården.

-' Därför pekar vi också på att hälso- och sjukvårdslagen skall ändras på ett

sådant sätt atf patienferts ställrting stärks, att valfriheten - rätten att välja läkare, sjukgymnast och vårdgivare - markeras. Den rätten är oerhört begränsad i dag, och Sverige är unikt, jämfört med många länder i Europa, genom aft här finrts så begrärtsade möjligheter att välja. Detta gäller också familjeläkarsifuafiortcrt, som blir tillgodosedd inom ramen för de moderata yrkandcrta om valfrihet i vårdert.

Vi moderater vill också att det görs en snabb utvärdering av primärvårdens utveckling kontra sjukhusvården och situationen inom sjukhusvården,

Detta är yrkanden som vi har redovisat i våra partimotioner och också i de reservafioner som är fogade fill betärtkartdet. Fru falma.rt! Jag ber aff få yrka bifall fill de moderata reservafiorterna.

AnL 60 MARGÖ INGVARDSSON (vpk):

Fru talmart! I en motiort som behartdlas i artslufning till regerirtgens skrivelse om folkhälsart framhåller vpk behovet av rättvisande prestationsmått för sjukvården. Lltskottet avstyrker motionert, irtfe för aff mart har en annan uppfattning, utan med hänvisning till pågående och planerat arbete med aff mäta produktivitet och effektivitet i vården. Vi har infe reserverat oss mot utskottets hemsfällart, vilket vi infe haft någon anledrting atf göra, utau vi avvaktar resultat och delresultat av defta arbete, så får vi se om vi fortfarande har samma uppfattning då.

Det är bara på en purtkf som jag redart i dag kärtrter ert viss oro, och det vill jag fa upp i detta auförartde. Det gäller DRG-sysfemet, som bl. a. av Spri framhålls som ett utmärkt sysfem för att mäta vårdeus produktivitet och effektivitet.

DRG är ert metod för hälsoekonomisk forskrtirtg som irtrtebär ekonomiska beräkningar efter diagnosrelaterade grupper - därav namnet. Idén med DRG kommer från USA, och syftet är att dämpa sjukvårdskostnaderna och underlätta rationaliseringar inom vården.

I och för sig är def inget fel i detta - alla har yäl ett intresse av atf dämpa sjukvårdskostnaderna och att göra rafionaliseringar där def är möjligt. Men DRG ger inget utrymme för bedömning av vårdkvaliteten - som Spri också påpekar. DRG far inte heller några sociala hänsyn.

I USA tillämpas systemet för att sjukhusen skall få betalt per vårdad
patient med en viss diagrtos. Kan vården genomföras med lägre kostnader än
genomsnittet gör sjukhuset en förtjänst. Tillstöter däremot komplikationer
som förlänger vården riskerar sjukhuset aff gå i bankrutt. På så sätt gynnas
' korta vårdtider och socialt välanpassade patienter. I USA sker också en

snabb utslagning av sjukhus som exempelvis drivs av ideella organisafiortcr
och som har en social inrikfrting, dvs. de som far hand om patienter med en
rtågot komplicerad social sympfombild. Däremot expartderar affärsmässigt
drivrta, hårt rationaliserade sjukhuskedjor.
60 Ett rättvist prestalionsmått måste ertligt vpk:s uppfattning fa hänsyn fill

vilka patientgrupper som vårdas, dvs. den sociala bildert hos patiertferrta måsfe fas med lika väl som sjukdomsbildeu. Det mäste också firtnas ert samhällsekortomisk inriktnirtg vid bedömnirtgen av vårdkostrtadert.

Vår hälsa och våra möjligheter atf leva ett långt liv beror fortfarande i hög grad på vilken samhällsklass vi tillhör. Detta framgår också klart av folkhälsorapporten.

Den samhällsekortomiska sjukvårdsforskuirtgen måste inriktas på aff sjukvärden, på ett helt annat sätt än som sker i dag, aktivt skall delta i uppspårartdet och bekämpartdet av de företeelser i samhället som förorsakar sjukdom och ohälsa. Deu samhällsekortomiska virtsfert av en sådan inriktrtirtg av sjukvårdeu måste jämföras med vinsten av en sjukvård där rafionaliseringar i besparingssyfte går ut över patienterna och vårdens sociala inrtehåll.

Vpk har irtte fogat rtågort reservafiort till detta befärtkartde, som jag har sagt. Vi har däremot skrivit ett särskilt ytfrartde, där vi återigert vill fästa uppmärksamheten på aft def förebyggande hälsoarbetet måste ha en klart uttalad målsätfnirtg atf förbättra hälsan hos de grupper som har ett klart sämre hälsotillstånd än mera gyrtnade grupper. Ett rimligt mål är aff skillnaderrta i hälsotillstånd mellan socialgrupperua skall ha försvunnit år 2000. Det är vikfigt och riktigt aff riksdagen ställer sig bakom den målsäffrtingen.

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Utvecklingen inom hälso- och sjukvården m. m.

AnL 61 ERIK JANSON (s):

Fru talmart! Hälso- och sjukvårdeu i Sverige har ert kapacitet för att dagUgert fa emot 100 000 märtrtiskor som söker ert vårdcentral. På akutsjukhusen firtrts plats för aff vårda 30 000 paticrtter och på sjukhem och rehabiliferirtgskliniker mer än 50 000. Ytteriigare 35 000 besöker motfag-rtirtgarrta vid sjukhuseu under en vartlig dag. Ca 2 500 paliertter gertomgår ert operatiort, och ca 1 500 har fillgång till insatser på särskilda infertsiwårdsav-delningar. Detta är några mått på den högt prioriterade safsrtirtg som har gjorts för aff bota och lirtdra, vårda och rädda fill livet i vårt lartd.

Kartske kart ert kvalifefsbeskrivning också bestå av ert redovisrting av patienternas personliga upplevelser av den vård de fått. I en rtyligert gertoniförd SCB-undersöknirtg kuude vi rtotera aft nio av fio förklarat sig nöjda med den medicinska behandlirtg de fått. Tre av fyra var nöjda med den informafion de fått, nio av tio var nöjda med den omvårdnad och omfartke de fått. I stort seff goda betyg. Trots detta vilar irtgert förrtöjsamheferts stiltje över hälso- och sjukvårdeus arbete. Ett ivrigt ufvecklirtgsarbefe fortgår allfifrårt omvårdnaderts kvalitet och karaktär till rtya medicinska behand-lingstekrtiker, forskrtirtg på stor bredd, en samhällsekonomisk prioritering på hög nivå. Allt detta i syfte atf förlänga och berika livet för märtrtiskorrta i vårt land.

Men hur mäter vi bäst om insafserrta inom hälso- och sjukvården ger eftersträvat resultat? Att öka vårdkapacifefen kan inte vara ett mål i sig självt. Def överställda målet måsfe vara atf hirtdra vårdbehovets uppkomst. När därför regeringen år 1985 av socialstyrelsen beställde ert folkhälsorapporf, avsedd att löpartde revideras vart tredje år, hade ett viktigt irtsfrument tillkommit för atf regering, riksdag och sjukvårdshuvudmän bättre än fidigare skulle kunna överblicka hälso- och sjukvårdsinsatsernas resultat, en

Prot, 1987/88:136 8 juni 1988

Utvecklingen inom hälso- och sjukvården m. m.

grund för strategiska vägval in i dert framtid som med WHO:s formulering har som mål att skapa hälsa för alla. I denna första folkhälsorapport kan noteras sensationellt goda resultat av tidigare insatser. Vår höga medellivs-lärtgd har ytterligare höjts uuder det seuasfe decertnief, för aff nu genomsrtitf-ligt vara över 77 är, med 80 år för kvirtrtor och 74 år för märt. Genom mödra-och barnhälsovårdert har vi sänkt spädbarnsdödligheten fill en ertaståertde låg rtivå.

Folkhälsorapporten visar dock på aft skilda sociala förutsättnirtgar starkt påverkar levnadslängd och hälsa. Dessa iakttagelser kan läggas till grund för strategiska hälso- och vårdpolitiska beslut. Så har t. ex. dödligheten bland unga i åldeirn 15-24 år minskat i långsammare takt än blartd barrt, och efter 1983 har för dertrta grupp dödlighetert i trafikolyckor ökat. Vart tredje dödsfall blartd unga orsakas av trafikolyckor, vart fjärde av självmord.

Bland yngre vuxna är dödligheten infe särskilt låg i jämförelse med dödligheten i många andra länder. Bland män i åldersgruppeu 25-44 år är självmord dert största dödsorsakert, medart def för kvinnor är tumörer. Bland männen noteras fortfarande en kraffig överdödlighet bland frånskilda.

I åldersgruppen 45-64 år rtoterades bland män uuder. 70-talef ert ökad dödlighet i krartskärlssjukdomar och av alkoholskador. Treudert bröts dock vid ingångert av 80-talef, vilket stärkt bidragit lill atf medellivslängdert totalt ökat med cirka ett år uuder de sertaste åren.

Den ökade dödUghef som iakttogs under 1970-falef var kortcerttrerad till märt som arbetade irtom tillverkrtingsindusfri och fill dem som ställdes utau förvärvsarbete, som arbetslösa eller förfidspertsionerade. Detta mörtsfer kart i hög grad påverkas av förebyggartde insatser. En utbyggd behandlingsresurs och nya tekniker har också kunrtaf bryta de rtegafiva frertderrta. Krartskärls-sjukdomarna minskar med minskad rökrtirtg. Systematiskt förebyggartde arbefe och hälsokontroller har minskat dödligheten i livmoderhalscancer och olycksfall. Nya behandlingsmetoder och livsmönsferförärtdringar ökar över-levrtadert vid högt blodtryck och olika cancerfyper. Växande folkhälsoproblem är relaterade fill psykisk ohälsa och besvär från rörelseorgarten. Allergiska besvär ökar.

Vi kan se folkhälsorapporfen som ert del av dert strategi som Sverige har anslutit sig till genom världshälsoförsamlingeri, som 1986 rekommenderade medlemsstaterna aff identifiera hälsopolitiska mål inom flera samhällssektorer och precisera hälsoeffekterna av sådana program. Dessutom skulle staterna precisera jämlikhetsmål i sina nafiortella hälsopolitiska mäl, med sikte på förbättrirtg av hälsan för underprivilegierade grupper. Erfarenheterna av hälsotillståndet i befolkningen, särskilt bland urtderprivilegierade grupper, skulle anvärtdas som indikator på samhällsutvecklingerts kvalitet. Dessa irtfentioner får nu ert kortsekvertt uppföljning genom regeringens aviserade initiativ aff inrätta en rådgivande hälsopolitisk expertgrupp, som knyts till den nu arbetande hälso- och sjukvårdsberedningen. Härigenom avser socialminisferrt att irttensifiera samhällets åtgärder på folkhäl-soområdef.

I anslutrtirtg fill folkhälsorapporfert har sjukvårdeus ekortomi diskuterats. Från atf ha haft en fillväxftakf på ca 3,5 % under 70-talet har det årliga tillskottet legat på en lägre relativ nivå under senare år. Detta har varit

erforderligt som en del i arbetet aft komma tillbaka till en samhällsekonomisk balans fotalt sett. Landstingsförburtdefs beräknirtgar av volymökrtings-behov under dé kommande tio åren kart sammartfaftas till ca 3 %, mert man räknar också med atf genom effektivisering och omstrukturering kunrta återbära 1 % för atf tillväxtbehovef skall kuurta startrta vid ca 2 % per år. Artalysen av den nu föreliggande folkhälsorapporfen torde bli ell vikfigt insfrumertt för ert rikfig beräkrtirtg av sjukvårdeus adekvata behov i det rullande budgetarbetet.

Fru falman! Med detta yrkas bifall till socialutskottets hemställan i samtliga punkter av betänkande nr 27 och avslag på de reservationer sorti är fogade fill defta.

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Utvecklingen inom hälso- och sjukvården m.m.

AnL 62 GÖTE JONSSON (m) replik:

Fru talman! Får jag bara ställa några frågor fill Erik Jansort. Artser Erik Janson att inriktningen av hälso- och sjukvården fill alla delar rtu stämmer med patienternas behov? Varför vill inte socialdemokraterna öka valfriheten för patienterna? Varför skall man inte ha rätt aff välja läkare på samma sätt som man har rätt atf välja i andra livefs situationer? Varför säger ni nej fill vårt yrkande om en utvidgning av patienferrtas rätt ertligt hälso- och sjukvårdslagen?

AnL 63 ERIK JANSON (s) replik:

Fru talman! I det stora ufvecklirtgsarbefe som hälso- och sjukvårdeu har gertomgått under sertare år har det fuurtifs obalartser, framför allt regiortala obalanser. Det har varit svårt atf få läkarförsörjnirtg ute i glesbygderrta. Def har till vissa delar försvårat def övergripartde målet aff göra sjukvården lika fillgänglig för alla. Men de modeller fill lösrtirtg som opposifionert har försökt framföra har inte visat några vägar till aft förbättra de försörjnirtgsmöjlighe-terna. Det är angeläget aft fortsätta det idoga arbetet atf konsolidera primärvårdens utveckling, vilket har varit ett övergripande mäl under senare år, och försörja den med adekvat personal, både på läkarsidan och inte minst på disfriktssjuksköierskesidan. Detta får gälla som svar på dert första frågan.

Möjligheten atf kunna välja läkare handlar verkligen i hög grad om attlåfa primärvården byggas ul på ett likvärdigt sätt i hela laudet. Det möjliggör för paliertterrta atl i högre grad än som tidigare har varit möjligt få en personlig knytning fill en distriktsläkare.

AnL 64 GÖTE JONSSON (m) replik:

Fru falman! Om en patient är sjuk och läkaren drar slutsatsen att patienten behöver medicin och om det visar sig atf denrta medicin infe hjälper utan aft sjukdomen egenfligen förvärras, skall då läkaren fortsätta aff ordinera samma medicin? Nej, säger vi, då skall han pröva någortfing anrtaf.

Vi vet att det är oerhörda brister i svensk sjukvård av i dag. Många av dem som är mest sjuka får inte vård. Vi vet att mycket av bristerna beror på den organisatiort vi har. Mert Erik Jartsort säger aft vi skall fortsätta på samma sätt. Hart är irtfe beredd aff tillgripa ert effektivare medicin för att bota sjukan i svensk sjukvård. Jag beklagar Erik Jansorts ställrtirtgsfagande.

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988 ■.

Utvecklingen inom hälso- och sjukvården m. m.

AnL 65 STINA GUSTAVSSON (c):

Fru talman! Trots att vi i Sverige satsar stora summor pengar på vård och omsorg ägnas den förebyggande delen i vårdorganisationen fortfarande alltför liten uppmärksamhet. Enligt centerns uppfattrtirtg torde därför irtte hälso- och sjukvårdens andel av samhäUets totala kostnader kunna minskas. För atf nå verkliga effekter av den förebyggande vården räcker det infe med enstaka kampartjer. Def gäller i stället atf se till atf märtrtiskor redart från tidiga år bibringas större kunskaper om de olika risker som hälsan kan utsättas för.

I regeringens skrivelse, som ligger till grund för socialutskottets betänkartde som vi behandlar i dag, sägs om inriktningen av det hälsopolitiska arbetet bl. a. följande, vilket jag fill fullo vill irtsfämma i: Huvudirtriktrtingen är rtämligert inte atf enbart lägga år och hälsa fill livet utan också aft lägga liv fill åren genom att människor fullt ut skall kunna utnyttja sina fysiska och psykiska resurser.

Psykisk ohälsa är ett långt mera komplicerat problem att söka åtgärda än cancer och hjärt-kärlsjukdomar. Här finns rader av de problem som uppstår när individen av olika skäl infe klarar av vardagslivets påfrestningar. Qm ert persort hamnar utanför den sociala gemertskapcrt uppstår uog dert allra svåraste situatiorten.

Det är välkänt atf social isolering och ensamhet ökar riskerrta för atf sjukdomar skall uppstå. Detta gäller såväl kroppsliga som själsliga sjukdomar.

Social isolerirtg sakrtar vi beredskap aff möta i det arbete som bedrivs frårt de sociala myrtdigheferrtas sida. Hemtjärtstpersortalen möter ofta denrta kategori av människor, men deras resurser är mycket begrärtsade när def gäller hjälpi nsatser. Gertom atf ufuyf t ja äldres erfarerthef skulle dessa kurtrta bidra till viktiga irtsatser för atf bryta isolering och ensamhet. Stora vinster skulle kunna hämtas i atf tidigt förebygga denrta utslagnirtg.

I samband med äldreproposifionert tar vi från centerrt upp deurta fråga i ert mofion, och den komrtier så smårtirtgom att behartdlas i riksdagert. Det vore emellertid syrtrterligen värdefullt atf redau rtu kuurta fatta ett beslut om en kartläggnirtg av hur situationen ser uf när det gäller det sociala rtätverket. Ert utredrtirtg rörartde ertsamhetert i Sverige skulle kuuna lämna ett informa-fiortsmaferial som uuderlag för åtgärder i syfte att förebygga dessa tillsfårtd.

Fru talmart! Jag yrkar bifall till reservatiort 6 och i övrigt till hemställart i socialutskottets befärtkartde 27.

Överläggningen i detta ärende var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter debatten om jordbruksutskottets betärtkande 25.)

Kammaren fortsatte härefter debatten om jordbruksutskottefs betänkartde 25 om reglerirtg av priserrta på jordbruksprodukter, m:m.

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m.m. (forts, från prof. 135)

AnL 66 GUNHILD BOLANDER (c):

Fru talman! Detta är tredje dagen som jordbruksutskottets betänkande 25 står på föredragningslistart. Jag skall infe orda särskilt länge, men följande tål aff sägas ytterligare en gårtg frårt dertrta talarstol.

Det livsmedelspolifiska beslut som riksdageus majoritet fattade vårert 1985 innebar bl. a. atf lartdets börtder skulle aupassa animalieproduktionen till den svenska konsumtiorten. Samma balanssifuafion skulle på sikt eftersträvas för veget abilieprodukf iortcrt.

För aff få balans i animalieproduktiortcrt har vi haft ett väl fungerande
tvåprissystem för mjölkprodukfiou och irtvesferirtgssfopp för byggartde för
fiäsk- och köttproduktion. I och med def beslut som riksdagens majoritet
kommer aff fatta om föreliggande betänkartde förärtdras i ett slag dessa
förutsättningar. När regeririgen nu har fått folkpartiet med sig på en
avveckling av tvåprissystemet, kommer def ofelbart atf medverka till en
produkfionsökrtirtg med fy åtföljande prissänkrting. Regeringen artser def
angeläget att balans upprätthålls i produkfionen men föreslår att medlet
därför skall fas bort. Den ryckighet och rtortchalanfa behandling som
lantbrukarrta utsätts för är en både ekortomisk och social rtedvärderirtg av ert
hel yrkesgrupp. Jag vill i övrigt instämma i mycket av det som Karl Erik
Olsson tidigare artfört när def gäller defta betänkartde. '

Jag har egerttligen begärt ordet för atf fala något om min motion Jo266, men eftersom lantbruket spelar avsevärt större roll på Gofland än i något annat län, sä måsfe jag få inleda med aft beskriva den oro som i dag firtrts blartd de goflärtdskä lartfbrukarua för deras egen utkomst och deri oro som firtrts för sysselsäffningert om ytterligare börtder får lämrta sina gärdar. Det läggs ner ett lantbruk i veckan på Gotland. Totalt ger lantbruket och livsmedelsindustrin utkomst åt ca 40 % av den yrkesverksamma befolkningen. Det är alltså av vikt att det finns mer av långsiktig planering inom jordbrukspolitiken och mindre av snabba kast och förändringar.

När det gäller livsrriedelsirtdusfrirt så är det speciellt sockerbetsodlirtgen och sockerframställnirtgert vid Roma sockerbruk som har mycket stor betydelse för sysselsäffrtingert på Gotlartd. Detta har staferts irtdustriverk slagit fast i eu promemoria 1985:6, som heter Avstamp Gotlartd, där mart befortade atf jordbruket på Goflaud bör garartteras utrymme för eu fortsatt och minst oförändrad produktiort av animalier och socker.

Roma sockerbruk har 125 heltidsanställda och 50-60 personer i säsongarbete under de fre månader av året som bruket är i drift. Def ger också arbete för underleverartförer, ertfreprenörer och åkare. Osäkerheten om brukets framfid medför atf Sockerbolagef infe har tillåtit större invesferirtgar. Fram fill 1990 beräknar man irtvestera22 milj. kr., vilket är 10 milj. kr. mirtdre än driffslednirtgert artser rtödvändigt.

Sockerbetsodlingen har utomordentligt stor betydelse för lanfbrukaruas sysselsättrtirtg och irtkomst.'4 200 ha av dert bättre åkerarealert artvärtds för odlirtgen, och uuder föregående år hade Gotland den bäsfa betskörden i hela lartdet. Eftersom de goflärtdskä betodlarrta artvärtder flytgödsel i mirtdre

Prot. 1987/88:136 8juni 1988 '

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

5 Riksdagens protokoll 1987/88:136

Prot, 1987/88:136 omfattrting, håller befkvalifefen allfid en hög sockerhalt i förhållande fill
8 juni 1988 övriga odlarlän,

---------------- För atl de anställda vid bruket skall kunrta kärtrta trygghet i ansfällrtirtgen

eglering av priserna i för att odlarna skall våga satsa på ert rafiortell och moderrt maskininveste-
pajordbriiksproduk- - måste de nuvarande tvååriga avtalen föriängas fill mirtsf femåriga och
''''■• "'•"- helst lärtgre.

En låg självförsörjrtingsgrad ökar Sveriges importberoende. Redan i dag är Sverige ett av de mest importberoende lärtderrta. i Europa. Det fiurts artledning för riksdagen att slå fast en självförsörjnirtgsgrad på 95 % för atf göra landet mindre sårbart i en krissituation.

Den konsekvertsufrednirtg om den svenska sockerhanferingert som presertferat ett betänkande under hösten 1987 utgår från strikt ekonomiska bedömningar. I den bedömnirtgert har framtidert för Roma sockerbruk framställts som osäker. Det är därför uödvärtdigt aff låta odlarna på Gotland slippa kvotering av arealen, eftersom detta medverkar till aft begrärtsa utvecklingsmöjligheterna. En utökad sockerbefsareal på Goflaud skulle möjliggöra en bättre ekortomi för Romabrukef.

Detta skulle medverka till en långsiktig verksamhet vid ett livskraftigt sockerbruk på ön och en fortsatt möjlighet fill utkomst för ett stort antal lantbrukare i ett län, där alferrtativa sysselsättningar är mycket begränsade i förhällartde fill övriga län där def förekommer sockerbetsodling. Ur regionalpolifisk synpurtkt är ert satsning på Romabruket väl använda statliga medel. Fru talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till reservation nr 21 i föreliggande betärtkande.

AnL 67 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Jag fär meddela aft anslag rtu har safts upp om aft detta sammaufräde skall fortsätta efter kl. 19.00.

AnL 68 ARNE ANDERSSON i Ljuug (m):

Fru talmart! Def är naturligtvis att beklaga aft en inte mer omfattande debatt än den om dessa jordbruksfrågor har behövt spänna över fre dagar. Det är vä I i någort mån en ursäkt för jordbruksmirtisterrt för atf han infe är här och lyssrtar på oss atf debatten nu är iune på tredje dagen, även om def likväl hade varit intressant.

Om jag hade fått tid atf hålla detta lilla anförartde strax före kl. 18 i går kväll, hade jordbruksmirtisterrt ärtdå irtfe varit rtärvarartde, Han brände av ett artförande en halvtimme fidigare och lämrtade sedan snabbt kammarert för aff - dei: kan jag upplysa dem av kammarens ledamöter om som är rtärvarartde - sedan han snabbt tagit sig hem skicka uf ett pressmeddelande, där han talade om aff avregleringens alla hjältar hos moderaterna yar tysta som möss nän jordbrukspolitiken diskuterades; jag sprider gärna detta pressmeddelande på detta sätt. När det fakfiskt skall fatfas beslut som rör jordbruksnärirtgerts omsfällrtirtg, heter det vidare i pressmeddelartdef, sviker de. Jo jo, jordbruksministern!

Jag vef uppriktigt sagt inte med vilken rätt jordbruksmirtisterrt talar om

möss och tystnad när han själv är frårtvarartde frårt kammarert. Och frårt en

66 helt artrtan utgångspurtkf uudrar jag också varför han för in möss i

sammanhartget, när förhållanderta inom regeringskartslief Ortekligert är sådarta aff de för tankarrta fill ett råttbo!

Så mer fill saken, fru falman! Jag tänker säga några ord om de förhållandert som rådde rtär vi fattade det sertaste jordbrukspolitiska beslutet. Jag är den ende kvarvarartde i kammarert som förde samtalert med dåvarartde riksdags-martrtCrt, sedermera Sysfembolagsdirekförert Egort Jacobsson, då vi överenskom om 40/60-prirtcipen befräffartde statens delansvar.

Jag vef aff def då var socialdemokraterrtas uppfattrtirtg att man skulle ha ett lägre tal, men vi enades ändå om defta. Det är def som socialdemokraterrta rtu Urtder åreu har skruvat sig för atf fa sig ur. Detta vittuar om dålig kunskap om omställnirtgsfidert för jordbruket. Jag tror - alldeles som jordbruksministern - aff vi på sikt infe skall ha dert firtgerts ordrtirtg. Mert vef man infe mer i jordbruksdepartemerttet om fidert för aft ställa om ett jordbruk ärt att man tror aft tiden fem år är dert ideala, tycker jag mart dokumeuterar okunskap.

Vad överenskom då Egon Jacobssort och jag? Först vill jag gärna säga all Eric Enlund i och för sig också dellog i det beslutet, men han var infe fysiskt närvarartde helt enkelt därför aft han då hade lämnat riksdagen och följaktligen befartrt sig i Västmartlartd. Jo, vi övercrtskom aff vi efter fem är skulle se hur ufvecklirtgert hade gått. Hade staterts resp. jordbrukets kostrtader för spartrtmålsöverskottet mirtskaf var def bra - hade det inte minskat var det en anledning att se över hur vi i fortsäftrtingert skulle ha det. Def var inte fråga om den avtrappnirtg som nu föreslås.

Jag vill med detta, fru falman, bara deklarera att sirtnet för proportioner i jordbruksdepartementet icke är påfallande och aff kunskapert om hur mau värtder ett större fartyg icke är särskilt stor; roderkärtslighefert är irtfe sådart som mart tycks tro. Hade man från departemerttefs sida fill ävcrttyrs kuurtat leverera någon idé om hur marken artvärtds hade man varit på god väg.

Till sist bara ytterligare några ord; Eftersom jag numera sysslar med försvaret, vill jag gärna anlägga den tolalförsvarsaspekfcrt att def också frårt dert utgårtgspunkfen är rent av ansvarslöst att staten tar sirt hartd frän jordbruket och låter def bli en böndernas ensak. Det är infe självklart att del är så intressartt för bönderna all för all framlid fullt ut ta ansvaret för det totalförsvar som är en gemcrtsam angelägenhet för oss. Statens ansvar, fru talman, bör alltså också av den anledrtirtgert kvarstå.

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988 ,

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. rn.

Överläggrtirtgert i detta ärertde var härmed avslutad.
Kammarert övergick fill aft fatta beslut i de förevarande ärenderta.
Socialutskottets betänkande 25 ' '

AnL 69 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

I detta ärende har Jörn Svertssort samt ytterligare 13 ledamöter i skrivelse till falmartnen yrkat aff det förslag fill lag om vård av missbrukare i vissa fall som vinner riksdagens bifall skall vila i minst 12 månader på grund av att lagförslaget innebär sådan begränsrtirtg av fri- och rättighet som avses i 2 kap. 12 § regerirtgsformert. Jörn Svertssorts yrkartde fas upp efter def aft kammaren har tagit ställrtirtg till utskottets hemsfällart.

Prot, 1987/88:136 Mom. 1 (frågart om avslag på propositiortens förslag och begäran om nytt
8 jun i 1988 fslag)

--------------------- Utskottets hemställart bifölls med 285 röster mot 21 för reservation 1 av

Lars-Ove Hagberg.

Mom. 2 (trängande vårdbehov)

Utskottets hemsfällan bifölls med 283 röster mot 24 för reservation 2 av Lars-Ove Hagberg. 2 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 3 (en social indikation)

Utskottets hemställan bifölls med 283 röster mot 26 för reservation 3 av Lars-Ove Hagberg.

Mom. 4 (personlig fara för anrtart) Hemsfällan

Utskottets hemställan bifölls med 238 röster mot 70 för hemställan i reservafion 4 av Blertda Littmarck m. fl. i motsvarande del. 1 ledamot avstod från aff rösta.

Motivering

Utskottets motivering - som ställdes mot den i reservation 5 av Rosa Östh och Stina Gustavsson i motsvarande del anförda motiveringert - godkärtdes med acklamatiort.

Mom. 5 (för närboende störande uppträdande) Hemställan

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot hemsfällan i reservation 5 av Rosa Östh och Stina Gustavsson i motsvarande del - bifölls med acklamafion.

M o t i v e r i rt g

Utskottets motivering - som ställdes mot den i reservation 4 av Blenda Littmarck m.fl. i motsvarartde del anförda mofiveringen - godkändes med acklamation.

Mom. 6 (sociala skadeverkningar för anhöriga)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 6 av Blenda Littmarck m.fl.- bifölls med acklamatiort.

Mom. 9 (artstånd med verkställighet av ett LVM-besluf)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 10 av Blertda Littmarck m. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 10 (utredning och ansökan om vård)

Ufskofl:ets hemsfällan bifölls med 165 röster mot 146 för reservation 11 av Daniel Tarschys m. fl. i motsvarande del.

Mom. 7J (omedelbart omhändertagande) Prot, 1987/88:136

Utskottets hemsfällan bifölls med 285 röster mot 25 för reservation 13 av 8 juni 1988 Lars-Ove Hagberg, 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 14 (vårdtidens längd)

Först biträddes reservation 14 av Blenda Littmarck m.fl. med 77 röster mot 25 för reservation 15 av Lars-Ove Hagberg. 210 ledamöter avstod från atf rösta.

Härefter bifölls ufskottets hemställart - som ställdes mot reservafion 14 av Blenda Littmarck m.fl. - genom uppresning.

Mom. 16 (samordning med vård enligt hälso- och sjukvårdslagen)

Utskottets hemställan bifölls med 200 röster mot 104 för reservation 16 av Blenda Littmarck m.fl.

Mom. 17 (socialrtämrtderts skyldigheter efter vårdfidert)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 17 av Rosa Östh och Stina Gustavsson - bifölls med acklamation.

Mom. 18 (huvudmannaskapet för LVM-vården)

Ufskottets hemställan - som ställdes mot reservation 18 av Blenda Littmarck m.fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 22 (resurser fill missbrukarvården)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 19 av Lars-Ove Hagberg - bifölls med acklamation.

Mom. 23 (förebyggande insatser på missbruksområdet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 20 av Blenda Littmarck m.fl.- bifölls med acklamafion.

Övriga moment Utskottefs hemställan bifölls.

Slutligt antagande av lagen om vård av.missbrukare i vissa faU

AnL 70 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Som förut nämnts har Jörn Svensson m.fl. yrkat att den nu anfagrta lagen om vård av missbrukare i vissa fall skall vila i 12 månader på grund av atf lagen inrtebär sådan begränsning av fri- och rättighet som avses i 2 kap. 12 § regeringsformen.

Enligt nyssnämnda föreskrift i regeringsformen kan lagen ändå slutligt antas, om minst 5/6 av de röstande förenar sig om beslutet. Jag ställer därför proposition på att lagen nu skall slutligt antas. Om 5/6 majoritet inte uppnås skall lagen hänvisas till konstitutionsutskottet för prövning av huruvida föreskriften i 2 kap, 12 § regeringsformen är tillämplig i förevarånde fall.

Beslut skall fattas genom omröstning. Med hänsyn till kravet om 5/6
majoritet förefas rösträkning utan föregående uppresnirtg. 69

Prot: 1987/88:136 rösträkrtingen avgavs 291 röster för slutligt antagande av lagen om
8 juni 1988------- missbrukare i vissa fall mot 21 röster för härtvisnirtg av lagert fill
--------------------- konstitutionsutskottet för sådan prövning som avses i 2 kap. 12 § femte

stycket regerirtgsformert. Kammarert hade alltså slutligt autagit lagert om vård av missbrukare i vissa

fall. . '.

Socialutskottets betänkande 26

Morn. 1 (frågart om förbud, mot verksamhet méd befruktrtirtg utauför
kroppen) , • . •. .

Först biträddes reservation 1 av Irtgrid Rortrte-Björkqvisl med 28 röster mol 9 för reservation 2 av Inga Lartfz. 272 ledarriöfer avstod från atf rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 281 röster mot 17 för reservafion 1 av Ingrid Ronne-Björkqvist. 13 ledamöter avstod från att rösta.

Morn. 2 (äktenskap som förufsättrtirtg för befruktrtirtg utauför kroppert)

Utskottets hemställart bifölls med 299 röster mot 3 för motion So23 av Alf Svenssort i motsvarande del. 9 ledamöter avstod från aft rösta.

Mom. 4 och 5 (frysrting av befruktade ägg m. m.)

Först biträddes reservafion 3 av Irtgrid Ronrte-Björkqvist med .25 röster mot 10 för reservafiort 4 av Irtga Larttz. 273 ledamöter avstod från aft rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Ingrid Ronne-Björkqvist - genom uppresning.'

Mom. 3 (ålerföring av alla befruktade ägg vid samma tillfälle)

Ufskottets hemsfällart - som ställdes mot motiort So23 av Alf Svensson i motsvarande del - bifölls med acklamafion.

A/o/zi. 9 (tiansplarttafion av äggstockar)

Ufskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 5 av Irtga Lantz -bifölls med acklamafion.

Mom. 12 (forskrting om barnlöshefens orsaker)

Utskottets hemställart bifölls med 284 röster mot 22 för reservation 6 av Inga Lantz, 4 ledamöter avstod från all rösta.

Mom. 13 (skydd för individens personliga värdighet)

Utskottets hemsfällan - som ställdes niof motiort So423 av Alf Svcrtssort -bifölls med acklamation.

Mom. 16 (medicinsk användrtirtg av aborterade foster)

Utskottets hemställan bifölls med 268 röster mot 33 för reservation 7 av Ingrid Ronne-Björkqvist. 10 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 18 (en bioteknikkommitté)
Utskottevs hemställan - som ställdes mot reservation 9 av Inga Lantz -
70 bifölls med acklamation. . ; ■. ?

Övriga moment PrOt. 1987/88:136

Utskottets hemsfällan bifölls. 8 juni 1988

Socialutskottets betänkande 27

Mom. 1 (sjukvärderts andel av samhällets resurser)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 1 av Daniel Tarschys och Ingrid Ronrte-Björkqvist - bifölls med acklamation.

Mom. 2 (utvecklingen inom primär- och länssjukvård m. m.)

Utskottets hemställan bifölls med 239 röster mot 71 för reservafion 2 av Blertda Littmarck m. fl. 1 ledamot avstod frårt att rösta.

Mom. 3 (utvärderirtg av primärvården)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Blenda Littmarck m.fl.- bifölls med acklamation.

Mom. 4 (husläkare)

Ufskottets hemställart - som ställdes mot reservatiort 4 av Dartiel Tarschys och Ingrid Ronrte-Björkqvist - bifölls med acklamatiort.

Mom. 5 (ärtdring i hälso- och sjukvårdslagen) '

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 5 av Blenda Littmarck m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 9 (utredning om ensamhetssifuationen i Sverige)

Utskottets hemställan bifölls med 205 röster mot 106 för reservation 6 av Ulla Tilländer m.fl. 1 ledamot avstod frårt att rösta.

Övriga moment Utskottets hemställart bifölls.'

Jordbruksutskottets betänkande 25

Mom. 1 (en ny jordbrukspolitisk utredning)

Utskottets hemsfällan bifölls med 269 röster mot 43 för reservafion 1 av Bertgt Rosért och Artders Castberger.

Mom. 2 (avreglerirtg av det svertska jordbruket m. m.)

Utskottets hemställan bifölls med 240 röster mot 71 för reservation 2 av Sven Eric Lorentzort m.fl.

Mom. 4 (regional självförsörjning)

Utskottets hemställan bifölls med 294 röster mot 17 för reservation 3 av Jan Jertrtehag. 1 ledamot avstod frårt atf rösta.

Mom. 5 (plartmässig samordrting av produkfionen)

Ufskottets hemsfällan bifölls med 293 röster mot 18 för reservation 4 av Jan Jennehag.

Prot. 1987/88:136 Mom. 14 (särskilda medel fill forsknirtg m.m. om landsbygdsutveckling)
8 juni 1988 Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 5 av Karl Erik Olsson

m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 16 a (nytt system för prisöverläggnirtgar)

Utskotvets hemställan - som ställdes mot reservation 6 av Karl Erik Olsson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 17 (irtvesferirtgsförbud i artimalieprodukfiortert)

Utskottets hemställan - som,ställdes mot dels reservation 7 av Sven Eric Lorertfzoii m. fl., dels reservatiort 8 av Jart Jertrtehag- bifölls med acklamation.

Afom. /8 (etableringskontroll m. m.).

Utskottets hemställan bifölls med 258 röster mot 53 för reservafion 9 av Karl Erik Olssort m. fl.

Mom. 21 a (tidpunkt för avveckling av tvåprissystemet m. m.)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot dels reservation 10 av Sven Eric Lorentzon m. fl. i motsvarande del, dels reservation 11 av Karl Erik Olsson m. fl. - bifölls med acklamatiort.

Morn. 21 b och c (vissa övergångsåtgärder vid tvåprissystemets avskaffande, m.m.)

Utskottets hemställan - som. ställdes mot reservatiort 10 av Svert Eric Lorertfzor m.fl. i motsvarartde del - bifölls med acklamatiort.

Mom. 21 d (ytterligare irtförselavgiftsmedel till stöd för vissa mjölkproducenter)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 12 av Bengt Rosén och Anders Castberger - bifölls med acklamafion.

Mom. 22 (uttalande om småjordbrukens överlevnadsmöjligheter)

Utskottets hemsfällan bifölls med 290 röster mot 18 för reservation 13 av Jan Jennehag.

Mom. 23 (statens delansvar för överskottskostnaderna)

Ufskottets hemställan bifölls med 159 röster mot 149 för reservafion 14 av Kari Erik Olsson m.fl. 1 ledamot avstod från aft rösta.

Mom. 25 (inriktnirtgert av jordbrukspolitiken och stimulans av alternativa råvaror m. m.)

Utskottets hemställan bifölls med 261 röster mot 49 för reservafion 15 av Karl Erik Olsson och Lertrtart Brurtander.

Mom. 26 (höjd ersäffnirtg för skogsplartferirtg)
Utskottets hemsfällart - som ställdes mot reservatiort 16 av Bertgt Rosért
72 och Artders Castberger - bifölls med acklamation.

Mom. 27 (skogsproduktion på åkerarealen m.m.) Prot, 1987/88:136

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservatiort 17 av Sven Eric 8juni 1988

Lorentzort m. fl. - bifölls med acklamatiort. /-> i i i- ■ t/ .

Omlokalisering av Vattenfalls huvudkontor

Mom. 36 (lågirtkomstsatsrtirtg m. m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 18 av Svert Eric Lorentzon m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. i7 (sociala åtgärder)-

Utskottefs hemsfällan - som ställdes mot reservafion 19 av Jan Jertrtehag-bifölls med acklamation.

Mom. 40 (viss disposition av irtförselavgiftsmedel frårt reglerirtgsåret 1986/87)

Utskottets hemställan bifölls med 161 röster mot 146 för reservation 20 av Karl Erik Olssort m. fl. 2 ledamöter avstod frårt aff rösta.

Mom. 43 (självförsörjrtirtgsgradert i sockerproduktiorten)

Utskottets hemställart - som ställdes mot reservafiort 21 av Karl Erik Olssort m. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 46 (lantbrukefs rådgivnirtg)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 22 av Svert Eric Lorertfzort m. fl. bifölls med acklamafion.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

7 § Föredrogs ånyo

närirtgsutskotfefs befärtkartde

1987/88:41 om ny ekonomisk styrnirtg av statens vattenfallsverk m. m. (prop. 1987/88:87 och 1987/88:90) såvitt avser omlokaliserirtg av Vattertfalls huvudkorttor (förrtyad behartdlirtg; morii. 7 bordlagt den 7 juui på gruud av lika röstetal).

Omlokalisering av Vattenfalls huvudkontor

AnL 71 PER-RICHARD MOLÉN (m):

Fru talmart! Jag vill yrka bifall till reservation 9 vid närirtgsufskottets befärtkartde 41, som bordlades i går.

AnL 72 ÅKE WICTORSSON (s):

Fru talmart! Jag ber att få yrka bifall fill utskottets hemsfällart under moment 7 i betänkande 41 från närirtgsufskoffet.

Överläggrtirtgert var härmed avslutad.

Prot, 1987/88:136 8 juni 1988

Förstärkning av skyddet mol främmande undervallens verksamhet

Mom. 7 (omlokaliserirtg av Vattenfalls huvucikontor)

Utskottets hemställart bifölls med 161 röster mot 145 för reservation 9 av Hädar Cars m. fl, 3 ledamöter avstod från aff rösta.

8 § Beträffande de på föredragnirtgslisfan närmast upptagna ärertderta, försvarsutskottets befärtkartde 1987/88:13 samt arbetsmarknadsutskottets betänkartdert 1987/88:18, 22 och 20, beslöt kammarert på förslag av förste vice falmartnen medge att voteringarna fick äga rum i ett sammanhang sedan debatten i alla dessa ärenden avslutats.

Föredrogs, försvarsutskottets betänkande 1987/88:13 om förstärknirtg av skyddet mot främmande undervaftensverk-

samhef (prop. 1987/88:150 bil. 8) samt

arbetsmarkriadsufskoffefs betänkanden

1987/88:18 om arbetslöshetsförsäkring m.m. (prop. 1987/88:100 bil. 12,

1987/88:114 och 1987/88:150 bil. 5), 1987/88:22 om sysselsäffrtirtgsskapartde åtgärder m.m. (prop. 1987/88:150

bil. 5), 1987/88:20 om ledighet (prop. 1987/88:171).

Först upptogs fill behartdlirtg försvarsutskottets betärtkande 13 om förstärknirtg av skyddet mot främmartde urtdervattensverksamhet.

Förstärkning av skyddet mot främmande undervattensverksamhet

AnL 73 ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Fru talman! Dagerts riksdagsdebatt om förstärkrtirtg av ubåtsskyddet -eller mera högtidligt, som rubriken i utskotfsbefänkartdet lyder, om förstärkrtirtg av skyddet mot främmande underrättelseverksamhet - sker under trycket av att våra inre vatten sedan någon vecka fillbaka av allt att döma ständigt har främmande undervatfertsbesök. Debatfert i dag illustreras av eu irttertsiv krärtkrtirtgsverksamhef, där svertska marirta enheter snart sagt dagligcrt bekämpar främmande undervattertsföremål.

Utöver det allvar som dessa händelser i sig utgör ligger def ett allvarligt omen i atf vi numera infe ens reagerar nämnvärt inför rapporter om kränknirtgar eller bekämprtirtg av kränkningar. Låt mig slå fast atl det handlar om alt den svenska krigsmaklen ger verkartseld mol främmartde krigsmakt på svenskt territorium.

Låt mig, fru talman, om än bara i förbigåertde, erirtra om atf dertrta mot Sverige allvarligt riktade verksamhet har pågått under en period då vi därutöver under en veckas tid sett dert politiska makfert i allvarlig upplös-rting. Detta är var för sig ytterst allvarligt men fillsammanfagef ert ödesmättad situatiort för värt land som dess bättre, vad vi vet, inte ärt fått allvarligare kortsekvertser för rikets säkerhet.

Det är mot dertna bakgrund som vi har aff ta sfällnirtg fill regeringsproposi-fiortcrt om förstärkrtirtg av ubåtsskyddet. Dert yttersta anledrtingen till att rtågort åtgärd över huvud taget kommer fill stäud är irtte de krärtkningär som rtu förekommer utau förra sommarerts krärtkningär av våra vatfert.

Rapporter dm denna kränkrtingsverksamhet debatterades som bekant livligt under hösten. Jag har irtgert artledning aft nu gä in på varför regeringen då infe vidtog erforderliga försfärkningsätgärder, utan rtöjer mig med aft kortsfafera aff regeringen - om än rtödforffigt - behöll inifiafivet och tilltron fill regeringsmaktcrt gertom atf i brev vid årsskiftet utbe sig förslag från överbefälhavaren befräffartde åtgärder för aff förhindra fortsatta kränkningar.

ÖB fick infe särskilt lång fid på sig. Han skulle redan den 15 februari för regeringert lämna kostnadsberäkrtade förslag för de åtgärder hart färtrt erforderliga. Så skedde också. ÖB:s redovisrtirtg var uppbyggd i ett tvåstegsprogram, som tillsammarts belöpte sig fill ert kostnad om ca 1,7 miljarder kronor. Häri hade dä inräkrtafs ca 250 milj. kr. för aft täcka kostrtader frårt det sertaste försvarsbeslutet som iute hade kuurtaf irtfrias.

Om jag hitintills, fru talman, i min beskrivrtirtg av regerirtgens hartdlägg-rtirtg irtte haft någon större anledning atf vara särskilt krifisk, så kan dert rtu efferföljartde delert av härtdelseförloppet irtfe med bäsfa artsfrärtgrtirtg uudgå kritik.

Sedan försvarsministern i mitten av februari fått ta del av ÖB:s förslag, hände det under drygt två månaders fid fakfiskt irtgerttirtg. Jag är rtaturligtvis medveten om aff försvarsministerrt tillsammarts med regerirtgskollegér uuder dertrta fid träffade parliledarrta vid omkrirtg tre fillfällert. Mitt omdöme om def substantiella utfallet av de samtalen ger mig likväl anledrtirtg atf påstå att irtgerttirtg härtde. Vill jag vara ärt snödare i min bedömrting, har jag fått def bestämda intrycket atf de fåtaliga koritakterna, liksom den långa tidsutdräkten över tvä månader, tjärtade ertbart ett ertda syfte - nämligen atf i riksdagspartiernas krets finna minst ett parfi, utöver vpk, som fill minsta möjliga ekonomiska insats var berett att hjälpa regeringen aff få den tänkta propositionen antagcrt av riksdagert. Jag beklagar, fru falmau, aff dertrta srtöda harttering så småningom lyckades.

I ljuset av den krärtkriirtgsverksamhet som de sertaste veckorrta dagUgert förekommit, ochsom för regerirtgen och försvarsministerrt rimligen infe kan ha kommit som en överrasknirtg, ter sig dert rtjugghef som uuder vårmåua-derrta visades frårt försvarsmirtisferrts sida närmast som en provokativ handling mol såväl svenska folket som mol riksdagspariierrta. Jag tror inte aff någort i dag anser aff def moderata kravet orii sådart förstärkrtirtg av ubåtsskyddet att en andra operativ ubåtsskyddssfyrka skall kunna sättas upp är en överdrift. Jag vill aff försvarsministern och de socialdemokratiska ledamöterna skall kommentera delta. Kränkrtirtgar pä västkuslert som förekommer samtidigt med kränknirtgar på fler slällert på den svenska ostkusten ger väl snarast vid handert alt ocksä det moderata yrkandet faktiskt har varit otillräckligt.

Försvarsministern har i tilläggsproposifionert förvisso dragit slutsatser beträffande allvaret i den kränkrtingsverksamhet som förekommer vid vara kuster. Det framhålls således i propositionert aft "ubåtskränkrtingarna

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Förstärkning av skyddet mot främmande undervattensverksamhet

Prot, 1987/88:136 represertterar ett hot mot försvarets fredsbevarartde förmåga gertom aft def

8 juni 1988 tyder på förberedelser för militära operatiorter mot Sverige som def

' nuvarartde totalförsvaret har svårt att möta. Ubåtar lämpar sig fill exempel

° väl för ert dold landsättning av sabotageenheter i en inlednirtg av ett

överraskartde irtlett anfall." Denna allvarsfyllda del av försvarsministerns

dervattensverksamhet , ... ,- . • ■ '-..-.. .-a ■ a -. - a

bedomrtirtg ger - enligt var mening - pa intet satt stod i de åtgärder

försvarsministern är beredd aft sätta in.

Jag vill dock hålla försvarsministerrt räkrtirtg för aff hart i går, tror jag,

gjorde ett bestämt och kraftfullt uffalaude om allvaret i dert främmartde

verksamhet som förekommer vid våra kuster.

För oss moderater hade det fett sig rtafurligf aff försvarsministern hade vidarebefordrat ÖB:s förslag beträffande förstärknirtg av ubåtsskyddet oinskränkt till riksdagen. Mot denna bakgrund tedde sig försvarsmirtisferrts uppenbara schackrande ertbart olusfigt för oss. Man fär infe förglömma atf regerirtgerts vädjan under slutet av december, som fog sig uttryck i brevet till ÖB, var regeringerts sätt atf just då behålla def polifiska irtifiafivet. Jag kart irtfe tärtka mig atf mart på försvarsdepartemerttet var så enfaldig aff man bedömde att den svenska opinionen på rtågort mårtad skulle glömma uuder vilka premisser brevet fill ÖB kom fill. Det faurts rent av fillfällert uuder dertrta period då vi frågade oss om försvarsmirtisterrt egenfligen var försvarefs man i regeringert och verkligert slogs för försvarets irttressert. Sättet aff hantera denna fråga har sannerUgen inte givit förtecken för ett posifivt svar.

Fru talman! Regeringerts uppgörelse med folkpartiet och certtern om atf anslå 500 milj. kr. för förstärkning av ubåtsskyddet är förvisso också def en hjälp mert, enligt vår mening, en ofillräcklig hjälp. Aft man utöver de 500 milj. kr. också kom överens om att satsa 200 milj. kr. på ett minröjrtirtgsfartyg har vi irtfe haft rtågon större anledning aft krifisera. Likväl kan det kortsfateras atf det var ert fartygstyp som ÖB och chefert för marinen inte i första hand hade örtskat. Vid dert sakliga bedömrtirtgert av mirtröjrtirtgsfarfy-get har vi s,ägf oss aff dess värde i förhällartde fill de av oss föreslagrta två kustkorvetterna i det sammanhanget tjänar ett anrtaf och mer odefirtieraf syfte. Vi för vårt vidkommartde har irtfe sagt rtej fill defta fartyg enbart av det skälet att def för en kortare period, tyvärr alltför kort, utgör en fördelaktig sysselsättrtirtg i plastverksfaden på Karlskrortavarvef. Vi har alltså för vårt vidkommande låtit minröjningsfartygef ges ert klar regiortalpolitisk betydelse.

Sammartfaget irtnebär vårt alterrtafiv aff vi i förhällartde fill propositiortCrts 500 milj. kr. föreslår 800. milj, kr, fill materiel och kvalifetsförbäffrirtgar i ertlighet med steg I i ÖB:s förslag. Vi biträder härutöver som uyss sagts förslaget om 200 milj. kr. för minröjrtirtgsfartyg, och slufligen anvisar vi 600 milj. kr. för två kustkorvetter av Göteborgsklass, som enligt ÖB:s och vår mening erfordras för den artgelägna artdra utbåfsskyddssfyrkan.

Irtgerttirtg av def som i dag härtder vid våra kuster tyder på aurtaf ärt att detta är ert syrtrterligert artgelägert åtgärd. Det är, försvarsministern, ännu inte för sertt att korrigera sig på dert puukfert.

Fru talmart! Jag yrkar bifall fill de fill betärtkartdet fogade reservatiorterrta av de moderata ledamöterna i försvarsutskottet. 76

AnL 74 HANS LINDBLAD (fp):

Fru falman! Jag vill på alla punkter yrka bifall till utskottets förslag.

Def förslag som nu ligger på riksdagens bord inrtebär för femårsperioden att sammanlagt 7,5 miljarder kronor läggs fill det militära försvaret jämfört med en prolongerirtg av föregäertde rtivå. Tillskottet på 700 milj. kr. skall alltså läggas fill de 6,8 miljarder kronor i tillskott som man fattade beslut om i fjol. Redan försvarsbeslutet hade en mycket markerad marin inriktning, rtämligert dubbelt så stort tillskott som ÖB hade föreslagit på motsvarartde ekortomiska rtivå för försvaret. Def vi rtu lägger fill mariuert irtrtebär väserttligf större satsnirtgar på ubåtsskyddet än vad ÖB hade på sin högsta ekonomiska nivå. För aff få perspekfiv på defta kan jag nämna aff ÖB:s högsta ekonomiska nivå var med samma prisreserv uugefär 13 miljarder krortor över "grurtdnivån". De safsrtingar som föreslogs för def direkta ubåtsskyddet utöver grundrtivårt var 135 milj. kr. Här är det rtu fråga om en safsnirtg på ungefär en miljard över gruudnivän. Det gäller sådarta irtsatser som Srtabbt kart ge resultat och som alltså ökar ubåtsskyddet de uärmaste åren.

Fru talman! Jag vill peka på fre principiellt väserttUga inslag;

För def första: Vi måste få sådart bemartrtirtg och sådarta persortella safsrtirtgar att de plattformar som vi har - fartyg, helikoptrar och fasta installationer - skall kunrta nyttjas. Att ha fler plattformar som inte kan användas årets alla månader, veckans alla dagar eller dygnefs alla fimmar är ganska meningslöst när någortfing händer. Det är alltså viktigt att satsa på att def vi har kan användas när det behövs.

För def andra måste vi se fill aff vi snabbt får hydrofoner och artrtart utrustning på de plattformar som vi redan förfogar över. Def är den snabbaste förbättring vi kan få och den mest ekonomiska. Vi måste ge utrusfnirtg till de fartyg som är artvärtdbara, t. ex. samfliga patrullbåtar, de bevakrtirtgsfartyg som kustartilleriet här, och vi behöver rejäla moderna hydrofoner till våra ubåtar.

För def tredje bör vi skaffa fast bevaknirtg så att man inte skall kunna komma osedd in fill de områden som det är särskilt viktigt för oss aft värna. Vi vef att ingen, inte ens en stormakt, skulle kunna ha konfinuerlig bevakning längs en kust så lång som Sveriges. Men irtom områdert som är allra kärtsligasf går det atf sätta irt bevakrtirtgssysfem som gör aff irtfrårtg märks. Hittills har def varit basområdet i Stockholms södra skärgård och basområdet i Karlskrorta. Ert viktig del i def förslag som nu föreligger är aft göra motsvarande för huvudstaden. En irtkräktare skall infe kunna ta sig in i Sveriges huvudstad utan att def märks. Ett utbyggande av ett fast sysfem är väsentligt.

För de saker jag här talat om föreslås nu, alltså fillsammaus med försvarsbeslutet, uugefär en miljard uuder periodeu. Det är alltså mårtgdub-belf mer äu vad ÖB föreslog för dessa ärtdamäl irtför försvarsbeslutet. Av tillskottet på sirt högsta ekortomiska rtivå föreslog han ungefär 1 % till den här typen av åtgärder. Av def tillskott riksdagen givit försvaret går ungefär 15 % fill sådana här åtgärder - en miljard av 7,5 miljarder. Detta är nafurligtvis både gcrtfemot försvarsmakfert och gentemot omvärlden en mycket klar markering av vilken vikt vi fäster vid dessa åtgärder:

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Förstärkning av skyddet mot främmande undervattens verksamhet

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Förstärkning av skyddet rnot främmande undervattensverksamhet

Fru talman! Jag måste invända när Arrte Artderssort åberopar att ÖB har begärt ert artdra ubåtsskyddssfyrka. Begreppet ubåtsskyddssfyrka har aldrig artvärtts av ÖB. Ubåtsskyddssfyrka är ett begrepp som artvärtds av marinen och av moderata samlingspartiet. Både den föregående och den rtuvaraude ÖB har sagt det vara en viktig princip aff kunna anvärtda resurserua på def sätt som är rimligast. ÖB vill infe atf riksdagen skall binda honom till atf använda båtarna si eller så, utan han vill kuurta operera så som han finrter lämpligast.

Vi har i dag två kustkorvetter. Om några år kommer vi att ha sex. Ingen skall inbilla mig aff den dag vi har 14 helikoptrar, 12 ubåtar, 6 kustkorvetter, 16 pafrullbåfar, 7 mirtjaktfartyg, ett 15-fal bevakningsbåtar samt ett antal fartyg för atf lägga ut hydrofonbojar skall alla dessa allfid vara tillsammarts. Mert skulle ÖB vilja ha dessa på eu ertda plats är def rtaturligtvis upp fill hortom. Hart har då rtaturiigtvis större chaus att rtå effekt på just del stället, mert vill hart artvärtda dem på flera ställen samtidigt är det också upp fill honom. Så varje åberopande av att överbefälhavaren skulle ha krävt uågort andra ubåtsskyddssfyrka är fel. ÖB har aldrig använt ordet, och han anser det vara principiellt fel. Jag håller helt med överbefälhavaren i def avseendet.

Sedan kan man naturligtvis diskutera i vilken grad safsrtirtgarrta på minjaktfartyg är satsningar på ubåtsskydd. Detsamuia gäller kustkorveftert. Vad som är ubåtsskydd i kustkorveftert är ert släphydrofon som sitter längst bak i båten. Men de stora kostnaderna i den båtcrt gäller elektronik, robolsystem, arfillerisysfem osv. Många är negafiva fill minjaktfartyg. Låt mig bara notera aft överbefälhavaren själv t. o. m. i den rapport som ligger till grurtd för propositionen sagt att han upplever att det är en suboptimering. Vi har irtte balarts mellart mirtröjrtirtgskapacitet och ubåts- och ytaftacksför-bartd. Mirtröjrtirtgsresursen är för lifert. I plartcrirtgcrt irtgår ett arttal minjaktfartyg. Atf säga atf ingen vill ha defta fartyg är fel. Minjaktfartyg prioriterades ay överbefälhavaren i programplanerna redan på grundrtivårt. På samma sätt var det i riksdagsbeslutet. Att anskaffning av en av båtarna nu tidigareläggs är posifivt ur ubåfsskyddssynpurtkt. Def är positivt också när det gäller aft nå balans irtom försvarsmakten pch få en mindre suboptimering. Def råkar också vara fördelakfigt för indusfrirt. Så talet om att detta fartyg infe är önskvärt tycker jag är märkligt - se bara på ÖB:s planerirtg.

Herr falrtian! Några ord också om kustkorvetter. Vi frårt folkpartiet har irtgerttirtg emol dessa båtar, tvärtom. När beslutet om de två första kustkorvetterna.- -med namnen Stockholm och Malmö - fattades sade dåvarande chefen för kustflottan konteramiralen Jan Enquist 1983 inför Krigsvefertskapsakademin att detta var "på sätt och vis ett genomförartde av reservafiortcrt frårt mittertpartierrtas represerttartter i 1970 års försvarsutred-ning". Ertligt reservartterrta Sven Wedén och Torsfert Gustafssou skulle de då aktuella två fartyg som kallades flottiljledare också ha ubåtsskyddskapacifet. Mårtga diskuterade krirtg försvarsbeslutet 1972 om vi skulle ha eller icke ha fartygsburtdert ubåtsjaktkapacifet. Folkpartiet står bakom beslut om sex kustkorvetter. Meu vi har invändningar mot alt skaffa fler och menar att pengarna gör större nytta för både ubåtsskyddet och inom invasionsförsvar om man lägger dem på andra saker. Vi har prioriterat ubåtar och de fasta systemen. Sammantaget är detta en mycket stark marin prioriferirtg av oss i

förhållande till def söm ÖB föreslog. Man kan naturligtvis diskutera hur mycket man skall satsa på ubåtsskyddet, men den avvägrting som gjorts artser jag vara rimlig.

Herr falman! En liten reflexiort av mera persohlig art. Jag för mirt del tror aff skall vi rtågon gång kunrta klippa till en ubåt skall vi upptäcka den med ett passivt system i den meningen atf man "passivt" lyssnar in ubåten utan aft själv bli röjd,och sedart skall vapeninsatsen komma helt överraskande. Ert fartke som fartns med i vår kommiffémotiort frårt jartuari är att ge en möjlighet för svenska ubåtsbesättnirtgar att använda incidertfforped. Jag tycker i och för sig inte detta är en riksdagsfråga, det bör i första hand vara en avvägning som ÖB gör: En landkrabbereaktion är ofta att man tycker att agerande under vattnet är rtågonfing konstigt, till skillrtad frårt agerande på ytan. Men ubåfsfolket resonerar: För den som befinrter sig i ert ubåt är vatfuet harts eller hennes medium. De känner och hör vad som finns omkring dem. En svensk ubåtsbesättning hör vad det är och hör t. o. m. vad det är för typ av båt. Det gör infe de som åker omkring på ytan och har en aktiv hydrofon, som dessutom upptäcks av den främmande ubåten på fem gårtger så stort avsfårtd som de själva kart upptäcka en ubåt på.

Det firtrts alltså en möjlighet - om man från svensk sida vill göra en markerad upptrappnirtg - att tillåta svertska ubåtsbesättningar aft an-vända vapen. Jag vef atf både den föregäertde överbefälhavarert och dert rtuvaraude har upplevt def obehagligt aft tänka sig aft en främmande ubåt beskjuts av en svensk, för den andre kan svara med dödande eld. Men principiellt har jag svårt all se vad det är för skillnad jämfört med aff den främmande ubåfeu sätter ert torped i ert svensk kustkorveff. Om någort på svenskt vatten anfaller ett svenskt krigsfartyg är det egenfligert ingert skillrtad om def svertska fartyget befirtrter sig på eller uuder ytart;

Jag anser i och för sig infe att detta är en riksdagsfråga. Men om överbefälhavarert så vill finns det alltså möjlighet för honom att föreslå en skärpning som skulle innebära en starkt ökad osäkerhet för motsidan. I en ubåt vet man genom hydrofoner alltid vad som finrts på ytart. Mert ert svensk ubåt som ligger sfilla eller följer med strömmarna upptäcks infe så lätt av ert irtkräkiande ubåt. Att tillåta vapen från våra ubåtar vore en markering som skulle kurtrta åstadkommas gartska snabbt.

Herr talman! Jag yrkar återigen bifall fill utskottets hemsfällan på samtliga
punkter. .-

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Förstärkning av skyddet mol främmande undervattensverksamhet.

Urtder detta artförande övertog andre vice falmanrtCrt ledrtingen av kammarens förhandlngar.

AnL 75 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik:

Herr talman! Jag gladde mig över aft försvarsministerrt lyssrtade på vår debatt i dag. Men jag hade väl inga förväntningar om aft försvarsministern skulle vara nyfikcrt på vad vi moderater har sagt - def kart mart ju ta del av på artrtat sätt.

Efter Hans Lindblads rtågot patetiska och ertfusiasfiska auförartde förstår jag nästan säkert att försvarsministern, socialdemokrater och andra har kommit hit för aff lyssna fill ledaren för konstellationen s-fp-c i denrta vikfiga

Prot, 1987/88:136 fråga. Ni kan ju inte ha rtågortting atf fillägga beträffande proposifionerts
8 juni 1988 ■ förträfflighet utöver vad deu gode Harts" Lindblad har sagt, men jag skall

självfallet avvakta och se.

ar ning av y Def framgick helt klart atf Hans Lindblad infe tyckte om aff jag tillvitade

-". ÖB uppfaftnirtgert atf en andra ubåtsskyddssfyrka skulle vara bra atf ha. Om

ensver s jag uu har fel på den punkten hadedet varit klädsamt om Hans Lirtdblad hade

svarat på frågan huruvida han tycker aff dert dagsaktuella situafiouert ger stöd för vårt yrkartde eller irtfe. Dert uppfaftnirtgert undarthöll han oss, men jag väntar mig ett svar på den frågan ;i Det är många som intresserar sig för det som händer just nu och undrar om det ges fillräckliga resurser eller iute. Jag har utgått ifrån att försvarsministern inte kommer att invända något mot Hans Lindblads svar.

AnL 76 HANS LINDBLAD (fp) replik:

Herr falman! De krärtkningär som vi har rapporter om dert här veckart påverkas irtte av om vi beställer två båtar fill för leverarts tidigast 1991-1992. Skall vi få ut uågort ytterligare effekt av svenskt ubåtsskydd de närmaste åren handlar def om satsningar på personalsidart, förstärkt utrustning på enheter som vi redan har och snabb utbyggnad av fasta system i de områden där vi absolut inte vill att det skall kunna komma in någon.

Den ubåtsskyddssfyrka som marinen. Svenska Dagbladet och moderata samUngspartiet talar om är en orgartisatorisk erthef där def bl.a. irtgår ett artfal kustkorvetter- mariuert säger fem, medan moderaterna inte har råd med fler än fyra. Dessutom iugår ett visst artfal andra fartyg, helikoptrar, flygplan osv. Detta har ÖB sagt vara ett principiellt felakfigt sätt atf se på resurser.

I dagens situafion, med de enheter som vi har, är det klart atf två kustkorvetter är Utet. Det är förmodligen bättre att operera med de två pä samma ställs i stället för att ha en här och en där.

Om några år, när de fyra Göteborgsklassbåfarna är levererade, har vi sex kustkorvetter. I en sådan operativ situafion som den vi har den här veckan kan jag föreställa mig atf ÖB skulle säga aft det infe var rimligt aff ha alla sex båtarna i samma område utan atf de skulle delas upp fre och tre eller fyra och två. Om rtågra år har vi tre gårtger fler kustkorvetter äu i dag.

Frårt folkpartiefs sida prövade vi inför 1987 tankert atf utgående från Göteborgsskrov, dvs. ett kustkorvetfskrov, få fram ett fartyg med huvudsaklig irtriktning som minfartyg i krig och ubåtsjakffartyg i fred. Det skulle bli en billigare lösning än kustkorveff en, som primärt är ett roboffartyg - marinen anger aft det var en skillnad på 80 miljoner per fartyg.

Men under försvarskommitténs slutskede sade försvarsstaben att både förslaget om helikoptrar, som hade varit överbefälhavarens enda förslag på de här nivåerna, och marinens förslag om fler fartyg var mindre angelägrta ärt aff satsa på utrustning på de plattformar som redan fanns. Aft marinen så hårf hade betonat att det skulle vara fler fartyg och avstått från aff föreslå utrusfnirtg fill de fartyg som redart fartrts fick vi irtfryck av förklarades mer av "försvarsgrertsirtfresse" änaven vilja att maximera ubåtsskyddskapacifefen.

Den enda ökrtirtg som överbefälhavarert lärtge föreslog gällde helikoptrar,
80 irtom en total ram på 600 miljoner för utbätsskydd. Nu kan vi rtotera aft rtär

hart själv lämrtar ett räkrteexempel beträffande vad han skulle göra om han fick 1,7 miljarder utöver de 0,6, dvs. sammanlagt 2,3 miljarder, finns det över huvud taget ingert rty helikopter med.

Detta visar aft det uuderlag som vi har fått frårt försvarsgrcrtarrta och från överbefälhavaren har skiftat innehåll i snabb takt.

AnL 77 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik:

Herr falman! Riktigt säker på aft jag har förstått vad Harts Lindblad har berättat kan jag väl irtte vara, mert jag tror aft jag drar en ganska hygglig slutsats om jag konstaterar att tillfrort fill moderata samlingspartiet. Svenska Dagbladet och mirt egen obetydliga person irtte är så stor hos Harts Lirtdblad. Mert om vi rtu väuder på sfekcrt, eftersom fillfrort fill ÖB trots allt är betydartde: Vad är def som har gjort aff rti folkpartister har prutat så pass kraftigt på ÖB:s äskanden om 1,7 miljarder som ni faktiskt har gjort? Ni föll snabbast för försvarsministerns schackrande om atf finna någOrt som fill lägsta kostrtad var beredd aff dra ert halvdan proposition genom riksdagert!

Detta har du tre mirtuter pä dig aft reda upp, Hans Lindblad!

AnL 78 HANS LINDBLAD (fp) replik:

Herr talman! Def var i och för sig ert ganska enkel uppgift. Problemet i det här huset är allmänt sett att saker och fing kosfar pengar. Vi sitter här och säger: Alla tidnirtgar skall irtfe kuurta fås i blirtdskriff, eftersom pengarna infe räcker. Men här artslår vi rtu 700 miljoner extra till ubåtsskydd. Ibland har jag intryck av aft vi är litet fartblinda rtär vi håller på med försvarsfrågor - då gäller det allfid avruudade huudratals miljorter, medan man i andra sammarthartg ofta räkrtar pä miljorten.

Problemet gäller pengar, och där är det pä samma sätt med moderata samlingspartiet. Även rti prutar på vad ÖB föreslår. Jag förmodar att det irtte är därför aff rti tycker atf ÖB allmärtt sett har fel utau därför aff rti tycker atf man av sfafsfinartsiella skäl irtfe kan ge verkschefer vad verkschefer vill ha.

Vad gäller inrtehållet i förslagert kan vi notera att överbefälhavaren själv vid olika tidpunkter har kommit med olika förslag. Men hart har aldrig vid något fillfälle presenterat kustkorvetter som det väserttligasfe. För vår del har vi sagt att ytterligare ubåtar som har stor betydelse i både invasionsförsvaref och ubåtsskyddet för oss är mer prioriterade. Aff sätta fler kustkorvetter före Ubåt 90 vore fel.

Sedan kan jag rtotera ytterligare ert sak: Av def som ÖB får extra genom riksdagsbeslutet i dag är inget han artser så vikfigt att hart velat betala gcrtom omprioritering inom sirt ram. Mert hade vi gett hortom pengarrta - 700 miljorter - för fri dispositiort skulle hau irtte ha satsat dem helt på ubåtsskydd, utart han hade säkert fördelat dem mellan försvarsgrenarna. Det visar att vi från politiskt håll prioriterar detta med ubåtsskydd mer än de militära myndigheterna gör.

Det handlar alltså infe om vad ÖB helst ville satsa på. När däremot politiker frågar vad hart vill göra om han fick mer pengar öronmärkta för ubåtsskydd och frågar i vilken turordning han då skulle ta saker och ting, då placerar hart - i dert turordning han anger ända upp fill 1,7 miljarder -kustkorvefferrta som det mirtst angelägna.

Prot, 1987/88:136 8 juni 1988

Förstärkning avskydde! mot främmande undervattensverksamhet

6 Riksdagens protokoll 1987/88:136

Prot. 1987/88:136 8junil988

Förstärkning av skyddet mot främmande undervattensverksamhet

AnL 79' INGVAR KARLSSON i Bengtsfors (c):

Herr falman! Försvarsutskottets betänkande orn förstärkning av skyddet mot främmande urtdervattensverksamhet bygger på ert överertskommelse mellan socialdemokraterna, centern och folkpartiet.

Vi i centern har i detta aktuella fall strävat efter enighet. Vi har gjort den bedömningen atf def faktum aft så mänga partier som möjligt står bakom betärtkartdet ger en styrka utåt och ökar trovärdigheten av vår vilja aft försvara landets gränser. Det hade givetvis varit en ärtrtu större styrka om ävert moderaterrta hade ställt upp. Meu av den debatt som vi i dag har kuurtaf lyssrta fill förstår vi ju aff moderaterrta vill stå vid sidart om.

I certterrts partimofiort frårt jartuari mårtad krävde vi atf dert marirta kapaciteten måste förstärkas. Ubåtsförbandert har ert stor betydelse för såväl irtvasionslörsvaref som ubåtsskyddet ..i fred. Vi föreslog aff det uuder parlamentarisk medverkan utreds hur ytterligare resurser skulle kiinna tillföras för tidigareläggning av Ubåt 90.

. Vi ansåg vidare aff maferielanskaffningen till marinert omedelbart skulle förstärkas med 40 milj. kr. Detta yrkande har tillgodosetts i del betänkartde som vi rtu behartdlar. Från centerpartiets sida är vi dessutom tillfredsställda med aff marinen, genom regeringsbeslut, nu får fa ytterligare 20 milj. kr. i anspråk för repetitionsutbildrting.,

Ubåtskränkningarna, som vi blev påtagligt medvetna om i samband med U 137:s grurtdsfötrting i Karlskrona skärgård, har fortsatt med oförmirtskad styrka. Det är därför viktigt att vi rtu suabbt kan fortsätta att förstärka vårt skydd moi; kränkningar. För tillfället pågår spanirtgar, och vapertirtsatser har gjorts mot misstärtkf verksamheit utanför Oxelösund och Göteborg.

Effersöknirtgar pågår rtu för fullt iuom marirtcrt. De gjorda irtsafserrta visar atf vi successivt har ökat vår skicklighet, och iukräkfarna får rtu kalkylera med eventuella förluster. Denrta vår förmåga kommer alt öka ytterligare gertom da.gerts beslut. Mau kart ha olika uppfattrtirtgar om detta. Arne Andersson i Ljung ansåg att man skulle ha behövt satsa ännu mer på grund av vad som sker just för tillfället. Men de satsnirtgar som har gjorts visar ärtdå atf vi är mer resoluta i dag än tidigare, vilket alltså kan verka avskräckande på den eventuella inkräkfarert.

När def gäller irtrikfrtirtgert av de resurser som uu skall tillföras, är def ju så, som Hans Lindblad sade, aff man helst satsar på omedelbara åtgärder. En safsrtirtg på kustkorvetter skulle ju innebära atf dessa fartyg kan tas i bruk långt senare och atf vi därför egenfligert infe har någon nytta av dem.

De insatser som vi nu gör är mycket viktiga. Urtderrättelsefjärtsfen skall förstärkas och i våra viktigaste basområden skall de fasta bevakrtingarna byggas uf. Befräffartde artskaffande av ytterligare mirtröjrtirtgsfartyg, så läste jag i går i Arrte Anderssons husorgan alt just sådana fartyg deltar i ubåtsjakfen utauför Oxelösuud. De är också besfyckade med sjuukbomber; Jag vef irtte om detta är sant, men det stod i alla fall så i tidnirtgert.

Förslagert i betärtkartdet irtrtebär också att kustbevakuirtgert förstärks. Ävert om vi är medvefrta om aff kustbevakuirtgert irtgår i totalförsvaret och ävert skall delta i ubåtsskyddet, anser vi aft dess fartyg infe i första hartd skall utrustas för ubåtsjakt utau aft sådana satsnirtgar först och främst bör göras på de marina fartygen. Vi har alltså inte motsatt oss de medel som tillförs

kustbevakningert, mert jag har ärtdå velat redovisa vår uppfattrtirtg i denna fråga.

Herr talman! Hitintills uuder 1980-talet har försfärkrtirtgsåtgärderna när det gäller ubåtsskyddet iurteburit kosfuadsökrtingar med drygt 1 miljard kronor. Genom de nu föreslagrta åtgärderna satsas ytterligare totalt 700 milj. kr. Def är således fråga om stora belopp som måste avsättas i en artsfrärtgd statsbudget.

Som försvarspolitiker måsfe jag säga aft det här tyvärr är fråga om avvägrtirtgar mellan de mängder av utgifter som samhället har på olika områdert.

Vidare kommer dert rtu pågående FU 88 och beväpning av JAS med all säkerhet aff kräva nya ekonomiska resurser inför 90-falet.

Det är mot denrta bakgruud som certferparfiet har ställt sig bakom betärtkartdet om förstärknirtg av skyddet mot främmande urtdervatfertsverk-samhet.

Certtérpartief har i andra sammanhartg, i regionalpolitikert, kritiserat den förda skärgårdspoUtiken, Vi menar aft de ökade krav som i dag i allt större utsfräcknirtg ställs pä marinert rtär def gäller skärgårdsområderta i grunden beror på bristen på en samordnad skärgärdspolifik. Def svenska totalförsvarets resurser utgörs i stor utsfräcknirtg av vad def civila samhället kart erbjuda i form av personal, tjänster och varor. Vär skärgård är infe bara hemvist för ert del av befolkrtirtgen och uuderbara platser för turister utan också vår yttersta utpost mot everttuellt fieudelartd. Def är skärgårdsbornas ögon och öron som skall hjälpa marinert aft upptäcka och slå larm om uågort krärtker våra farvaffcrt.

Def är för alla bekartt atf certferparfiet ej stod bakom förra årets försvarsbeslut. Vi redovisade deu gången en högre medelstilldelning fill totalförsvaret om 200 milj. kr. per budgetår. Denrta vår uppfattrtirtg kvarstår och påverkas infe på något sätt av defta betänkartde.

Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i försvarsutskottets betänkande 13.

Prot, 1987/88:136 8 juni 1988

Förstärkning av skyddet mot främmande undervattensverksamhet

AnL 80 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik:

Herr falman! Efter Ingvar Karlssons i Bengfsfors anförartde vill jag helt stillsamt bara konstatera att det i sig väl var en värdefull upplysnirtg aff de försfärkrtirtgar som vi moderater har föreslagit på materielsidan infe kan utrtyffjas förrärt ert bit in på 90-falet. Ingvar Karisson hade kanske värttat sig att jag skulle säga: Kors, det hade vi infe tänkt på! Jag vill tacka för detta vänliga råd, men jag tror inte att vi skall banalisera debatten alltför mycket.

Jag vill i all stillsamhet även upprepa miu fråga: Är det rtågorttirtg i dagerts situatiort som säger Irtgvar Karlssort aft def är ufomorderttligt dumt att dét skulle ges förufsäffrtirtgar aff kunna sätta upp eu artdra ubåtsskyddssfyrka?

Jag utgår frårt aff vi inte behöver upprepa den debattomgång som vi hade med Hans Lindblad, där han kunde upplysa mig om att marinchefert rtog väljer atf disportcra sina enheter på det sätt han själv örtskar. Atf vi irtfe behöver ha sex kustkorvetter på västkusteu utau att marirtchefert kan göra som han vill, besvarar ärtdå infe min fråga fill Irtgvar Karlssort huruvida det infe skulle vara bra aff kunrta operera på västkusten och samfidigt kunna

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Förstärkning av skyddet mol främmande un-dervalteris verksamhet

beivra kränknirtgar på östkusten. Jag tror att del skulle intressera västkust-borna alt få ett svar på den frågan.

AnL 8!1 INGVAR KARLSSON i Bengtsfors (c) replik:

Herr talman! Arne Artderssort i Ljung, som tidigare har varit verksam i jordbruksutskottet, borde kärtrta till talesättet: Litet ull men mycket skrik, sade bonden när han klippte grisen. Ungefär så förhåller del sig med moderaterna i fråga om delta belänkande. Man vill päskirta atf härtdelserrta rurtt våra kuster är av mycket allvarlig karaktär, vilket de är. Men samfidigt menar man alt vi fixar del hela, om vi får kustkorvetter. Men def är först om ett antal år som vi får dessa kustkorvetter. De blir också betydligt dyrare än vad moderaterna har angivit i sin mofion, även om detta infe direkt hör hit.

Nej, Arne Andersson, jag tycker inte aft det vore fel om vi fick en andra ubåtsjaktsfyrka. Det vore ännu bättre om vi kanske hade fre fyra sådana. Mert def iir ju också eu fråga om resurser. Vi har auseff aft kommande beslut inom försvarspolitiken - FU 88 och beväpningen av JAS - kommer ätt kräva stora insatser och aft man därför måste göra avvägningar av var vi skall lägga pengarrta. Dä artser vi all delta är ert lämplig summa att satsa på ubåtsförsvaref. Det är alltså ccrtferpartiefs mertirtg, och jag tror att den är ganska realisfisk.

Moderaterna säger i sin motion atf man bör satsa mer på försvaret än vad som sker för närvarande och atl man får spara irt på artdra samhällsfuuktio-rter. Det slår irtte ordagrartt så i den moderata motionen men i stort sett så. Det är klart aff om man skall fa pengar frän kommunerrta, t. ex. 6 miljarder kronor, så känrts def för kommuuerrta; de får väl höja kommurtalskaffert i stället. Detta är en avvägnirtgsfräga - def kommer man aldrig ifrån. Jag tycker aff vi i det här fallet borde ha kunrtat vara eniga. Moderaterna valde emellertid att slå vid sidan om, och del är ju deras ensak.

AnL 82 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) repUk:

Herr talman! Jag tackar Ingvar Karisson i Bengfsfors för svaret. Jag lovar mycket bestämt att jag skall vidarebefordra del till västra Sverige. I en allvarsfylld debatt om ubålsskyddet har Ingvar Karlsson bidragit med upplysningen alt han har kunskap om atl del fiurts både tagel och ull. Hur mart kurtde skilja del ena från del andra framgick inte.

AnL 83' INGVAR KARLSSON i Bertgtsfors (c) replik: Herr tailmart! Litet ull meu mycket skrik, sade bortdert rtär hart klippte grisen - det var vad jag sade, Arne Anderssort i Ljung.

Jag tror atl väslkuslborna är medvetna om försvarssifuafionen och vilka resurser som står till vårt förfogande. Vi kart fråga kustkommurtcrrta lärtgs västkusten vad def skulle betyda för dem om vi drar uer statsbidraget fill kommunerna i den storleksordning som moderaterna föreslår. Det skall då ställas mol alt man fick två kustkorvetter om ett antal år. Jag tror inte att man pä västkusfert har svårt atf välja mellan de alfernativcrt, Arrte Anderssort.

AnL 84 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Jag yrkar bifall fill vpk:s mofion i defta betänkande.

AnL 85 ROLAND BRÄNNSTRÖM (s):

Herr talman! I december 1987 rapporterade överbefälhavarert om fortsatt främmartde urtdervaffertsverksamhef. Som en direkt följd av detta uppdrog regeringert dert 7 jartuari i år åt ÖB aft utvärdera och redovisa vår samlade förmåga aft möta urtdervattertskränkrtirtgar. I uppdraget iugick att redovisa den nuvarartde plarteringert för atf bättre kuurta bedöma behovet av såväl persortella som materiella åtgärder. Vidare ingick i uppdraget atl redovisa evertluella förslag lill förändringar i syfte aft prioritera system och metoder som skulle kunrta klarlägga verksamhetens omfattnirtg, inriktning och ursprung. Efter def atf överbefälhavaren lämnat den begärda redovisningert har regerirtgert framlagt förslag om åtgärder för att förstärka skyddet mot främmartde undervaffenskränkningar i förhållande fill gällande planering.

Irtrikfrtirtgert kart i korthet beskrivas på följartde sätt:

- Irtsafserrta för urtderrätfelsetjärtst riktad mol främmartde undervalterts-verksamhef förstärks.

- Utbyggrtadert av fasta bevakrtingar i våra viktigaste ninrina basoniråden forceras. Dert fasta bevakningen av inloppen till Stockholm byggs ut.

- Den rörliga övervakningert förbättras.

- Ytterligare ett mirtröjrtingsfarlyg byggs. Detta ökar vår uthållighet till sjöss.

- Ökade resurser för drift och underhåll möjliggör att fartvg och vissa
förbartd i land kan vara bemannade i ökad utsträckning. Med denrta
irtriktrting och inom kostrtadsramen 700 milj. kr. i prisläge februari 1987
träffade vi en bred uppgörelse med folkpartiet och centern för den
kommartde fyraårsperioden.

Herr talmart! Uppgörelsen är en bekräftelse på det allvar som vi tillmäter behovet av att öka vår förmåga att ingripa mol kränkningar av värt lands gränser och territorium. Deu är ert sigrtal fill omvärlden, en signal som på nytt understryker tidigare gjorda uftalandert, bl.a. i samband med 1987 års försvarsbeslut, atf vi aldrig kommer aft acceptera den typ av oönskad rtärvaro som framgår av ÖB:s rapporter om fortsatt främmartde undervattensverksamhet.

Herr talman! Vid behandlingert i utskottet underströks all fortsatta undervaltertskrärtkrtirtgar trots vidtagna åtgärder och gjorda politiska uttalanden utgör en påfrestrting på Sveriges säkerhetspolitiska trovärdighet -defta oavsett kränkningarnas motiv, karaktär eller ursprung.

Ufskotfef instämmer mot denna bakgrund i def angelägrta aft nu säkersfälla och påskynda den utbyggnad av ubåtsskyddsfunkfionen som fastlades i 1987 års försvarsbeslut.

Det artgelägrta nu är aff öka vår förmåga aft klariägga kränkningarnas omfattning, inriktrtirtg och ursprung. Ell annat viktigt syfte är att stärka bevakningen av våra viktigaste marirta basområdert och inloppen mol Stockholm. Härigenom ökar våra möjligheter att i tid ingripa mot krärtkrting-ar och stärka irtvasionsförsvaret.

Med del artförda yrkar jag bifall fill försvarsutskottets hemsfällan i dess befärtkartde rtr 13 och avslag på den moderata reservationen och samtliga motiorter.

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Förstärkning av skyddet mol främmande undervattensverksamhet

Prot, 1987/88:136 8 juni 1988

Förstärkning av skyddet mot främmande undervattensverksamhet

Låt mig till sist, herr talmart, rtågot kommerttera det moderata förslaget om ytterligare resurser om tillhopa 900 milj. kr., varav 600 miljouer för artskaffrtirtg av två kustkorvetter av Göteborgsklass. Med föresfåeude stora behov av moderrtiserirtg och omsfrukfureriug av armért är moderaterrtas förslag föga välbetänkt och förbrukar resurser som skulle möjliggöra uppnåendet av målet, ett väl avvägt totalförsvar. Dessutom är, såvitt jag har kunrtaf förstå, de 600 miljortcrna helt ofillräckliga för aff bygga, utrusta och bemartrta de två föreslagrta kustkorvefferrta. Kompletta torde kosfrtadcrt för dem rtärma sig miljardert, pertgar som jag mertar kart användas bättre i vårt gemensartima mål: ett bra och väl avvägt totalförsvar.

Låt mig därutöver, herr talmau, rtågot kommentera ett par av de frågeställnirtgar som dykt upp i debatfert.

Jag tycker aft def är vikfigt att till Arne Andersson i Ljung framföra beskedet att som ledare för konstellafiortert i dert rtu träffade uppgörelseu står den socialdemokrafiska regeringert - icke någon enskild person i något av riksdagens parfier.

Det är infe rtågort halvdart proposifion som har dragits genom det här huset. Det är en av de bredaste uppgörelser som kan avläsas uuder pågäertde riksmöte, och den förtjänar faktiskt ert bättre och mer seriös bedomrtirtg av utskottets ordförande.

AnL 86 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik:

Herr talman! Jag ser självfallet allvarligt på aft ledaren för den stora socialdemokrafiska gruppeu i utskottet befraktar mig som oseriös. Det ger mig artledning aft fråga honom vad def var för fel på ÖB:s förslag, eftersom det så pass kraffigt bantades. Såvitt jag vet framfördes i förhållande till de 1,75 miljarderrta ett bud till parfieruai sforleksordrtingert 300 milj. kr. Jag vet infe vem som är oseriös i sammanhanget, men den som bättrar på det här budet och närmar sig ÖB:s bud kan knappast vara oseriös. Om jag i fråga om ordval har varit oseriös, så skall jag bättra mig.

AnL 87 ROLAND BRÄNNSTRÖM (s) replik:

Herr talman! Jag menar aft def är oseriöst av Arne Anderssort i Ljung atf hantera denna fråga så som han har gjort. Propositiorten har fått brett stöd i utskottet och den har ert irtriktrtirtg som ger bästa tärtkbara möjligheter aft irtom gartska srtäva ekortomiska ramar förstärka, förbättra och bredda förutsäffningarrta att värna vårt territorium mot oönskade irtträngrtirtgar. Förslaget bör kuuna behandlas ufifrån viljan, kunskapert och den inriktnirtg som vi alla är befjärtta av. Förslaget bör seriöst vägas emot andra behov som faktiskt också kommer fram i riksdagens arbete. Det är behov som härrör från hela samhällsfältet. I def sammanhanget finrter jag det artgeläget att också utskottets ordföraude försfår att mart icke så ertkell avfärdar ert bred politisk uppgörelse, som i det här fallet, geuom aft påstå att mart lättsamt drar rtågonfirtg genom riksdagen.

AnL 88 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) repUk: Herr talman! Jag har kanske felbedömt def lättsamma i arbetet. Det kanske trots allt var svårare atf dra förslaget genorti riksdagert ärt jag trodde.

Jag kart ta fillbaka mitt påståertde i def avseertdef.

Befräffartde breddert på uppgörelsen är jag självfallet imponerad över hur bred den är, och jag beklagar snarast atf den blev så bred. Däremot, Roland Brärtrtström, blev väl kvaliteten just inte bättre av detta. Vad jag avsåg var att uppgörelsen skapade möjlighet aft få propositionen genom riksdagen utan att ni var hänvisade enbart fill stöd från vpk, vars representant snabbt gjorde ett inlägg i debatten här och därefter lämnade kammaren.

Jag inser lätt atf det stödet hade varit i bräckligaste laget i en så vikfig fråga.

AnL 89 ROLAND BRÄNNSTRÖM (s) replik:

Herr talman! Jagvill understryka att vad vi uu diskuterar är ett betydartde tillskott till den försvarsram som inom verksamhetsområdet marinen fidigare har tillförts anslag utöver def beslut som omfattar grundförslaget i den femåriga ansiagsgivrtirtgen.

Vi måste harttera de krtappa resurser som rtafionen disportcrar genom att på rimligt sätt fördela anslagen på områden där alla har behov av penningtillskott.

Om vi hade anvisat den ekonomiska ram som moderaterna förordar - utan exakt målinrikfnirtg och utan angivande av ändamål- och alltså låtit ÖB fritt disponera dessa pengar, då hade irtfe mer pertgar fillförfs de områdert som rtu prioriteras än vad som sker genom den uppgörelse som vi har träffat med certferrt och folkparfiet. Det är också ett bevis för att ert bred polifisk vilja har präglat inriktrtingen av försvars- och säkerhetspolitikert. I ett område som rtafiortellf är ufomordertfligfbetydelsefullf är def mer värdefullt ju bredare bas som står bakom ett sådaut beslut. Baseu är bred redart rtu, meu det hade rtaturligtvis varit av värde om också moderata samlingspartiet en gång satt nationella intressen före partipolitiska intressert inom sektorn totalförsvaret.

AnL 90 Försvarsminister ROINE CARLSSON: ' Herr falman! Låt mig först uttrycka min glädje och uppskattning över att det har varit möjligt för tre av riksdagens parfier - centern, folkpartiet och socialdemokraterna - atf nå fram till en överenskommelse kring de här frågorna som är av största vikt för rikefs försvar och säkerhet.

Låt mig också, herr falman, något kommentera företrädarens för moderaterna irtställrtirtg. Han betygsatte detta arbete med omdömet atl del yar ett schackrande. Def kanske är rätt så falartde för moderaterrtas syrt på de för riket så artgelägrta frågorrta.

Def är alltså ett schackrartde atf föra diskussioner med represerttartter för partier som irtgår i försvarsutskottet och att försöka uå breda överertskommelser i för lartdet så vikfiga frågor. Jag försfår detta syrtsätt bättre rtär mart för ert sturtd sedan sade aff man beklagar att överertskommelsert blev så bred. Då förstår jag precis moderaternas inställning.

Jag vill bortse från dessa faktorer och i stället försöka framfonä dert betydelse som dertrta överertskommelse har för värt lands försvar. Den har också en anrtart betydelse: Jag tror aft det är väldigt viktigt för vårt landatf kunrta redovisa utåt, mot andra länder, atf det firtrts en bred sarriling krirtg dessa frågor. Därför beklagar jag de ord som har valts: att arbetet har varit ett schackrande och ett beklagande av atf uppgörelseu blev så bred.

Pröt. 1987/88:136 8 juni 1988

Förstärkning av skyddet mot främmande undervattensverksamhet

Prot, 1987/88:136 Moderaterna kanske får tillfälle atf något fundera över den ansats som de
8 juni 1988 har redovisat i denna fråga.

7 '. . Samtidigt som utbyggnaden av ubåtsskyddet pågår sker en kontinuerlig

del mot främmande un-dervatlensverksamhel

* .- utvärdering av metoder och material. Detta bidrar till atf vi kan göra korrigeringar av inriktnirtgert i takt med utbygguadcrt.

Ett uttryck för de stora svårigheter som är förkuippade härmed, svårighe-fert aff rätt avpassa denna verksamhels inrikfrting och volym, är ÖB:s yttrande i programplanert som är daterad dert 26 juui förra året. Där skriver ÖB:

"Irtgerttirtg rtyft har framkommit som föranleder överbefälhavaren aft förändra det underlag som gavs fill försvarskommiffén vad gäller undervattensverksamheten och behovet av förstärkning av ubåtsskyddet."

ÖB hade då föreslagit i sin högsta nivå irtför försvarsbeslutet 1987 en förstärkning för perioden 1987-1992 med ca 360 milj. kr.

I den uppgörelse som träffades av folkpartiet och socialdemokratin, vilken låg till grund för försvarsbeslutet, gjordes en uppräkuirtg av ÖB:s förslag vilket ledde fram till ert förstärkning av ubåtsskyddet med 400 miljoner över grundnivån.

Vad riksdagen i dag förhoppnirtgsvis skall besluta om är ytterligare en förstärkrting av ubåtsskyddet.

Efter ÖB:s rapport av ubåtskränknirtgarna till regeringert i slutet av förra året gav regerirtgen ÖB ett uppdrag aft utvärdera och redovisa vår samlade förmåga aft upptäcka och möta undervaffenskränkningar.

Trots att def skedde bara ett halvår efter det atf försvarsbeslutet fatlats av riksdagen, fann vi det angeläget att göra en förrtyad prövning av ubåfsskyd-dels utbyggnad. Vi ville veta om vi var på rätt väg och om det fanrts nya förslag om vad som skulle kunna göras för att ytterligare vässa klorna. Och en hel del ny informatiort och nya uppslag kom fram.

Efter en serie överläggningar med oppositionen enades centern, folkpartiet och socialdemokraterna om ett förslag som inrtebär ert förstärkrtirtg på sammanlagt 700 milj. kr. I relafion till försvarsbudgefen i övrigt irtnebär defta en mycket kraffig förstärkning av funktionen ubåtsskydd.

De åtgärder som regeringen föreslagit efter överläggnirtgar med oppositiortCrt bör främst irtrikfas på aff

- förbättra urtderrättelsetjärtsfert och analysförmågan,

- forcera utbyggnadert av den fasta och rörliga bevakning som inletts i de vikfigaste basområderta,

- bygga ut dert fasta bevakrtingen av irtloppen till Stockholm,

- öka uthållighetert till sjöss uuder ubåtsskyddsförefag samt

- säkerställa atf befirtfliga system kart utnyttjas effektivare. Härvid avses såväl marina system som kustbevakningerts resurser.

500 milj. kr. för periodeu 1988-1992 skall artvärtdas för fasta syslem, för förbättrirtg av rörliga sysfem, för förbättrad artalysförmåga och för personal såaff befirtfliga fartyg kan vara bemartnade i ökad utsfräcknirtg. 200 milj. kr. skall användas till ett nytt minjaktsfartyg av Landsortsklassert. Dessa fartyg har ert mycket bra hydrofort, vilket medför ökad kapacitet aft lokalisera stillaliggartde ubåtar inom ramen för en samlad samordnad utbåtsjaktsopera-

tion och en förbättrad uthållighet. Detta fartyg innebär också en betydelsefull förstärkning av invasionsförsvaref.

Som ÖB konstaterar i sin utrednirtg är funkfiortcrt mirtjakt/ubåtsjakf för rtärvarartde infe i balans med attackfuukfiortert i marirtert vilkert utgörs av ubåtar, robotbåtar och korvetter.

För aff artvärtda resurserua optimalt, säger ÖB i sirt utredrtirtg, bör man i stället för att anskaffa kustkorvetter pröva aft utveckla eu ny typ av fartyg, avpassad för ubåtsjakf och minjakf. Regerirtgert har dock bedömt aff det infe finns förufsäffrtirtgar att i dag fatta beslut om deurta rtya typ av fartyg och har därför förordat artskaffrtirtg av mirtjaktfartyg.

Frågart om flottarts förrtyelse blir därför en fråga för nästa försvarsbeslut, då en samlad avvägning kan gcrtomföras av behovet av olika fartyg och mellart sjöbaserade och lartdbaserade sysfem.

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988 -

Förstärkning av skyddet mot främmande undervattensverksamhet

AnL 91 ARNE ANDERSSON i Ljuug (m):

Herr talmau! Vår frejdige försvarsmirtister föredrog att ett ögortblick spela en atfityd av prinsessan på ärten och vara mycket känslig för att jag hade använt uttrycket schackrande. Jag skall gärna utveckla varför jag anvärtde uttrycket.

Är försvarsmirtisterrt beredd att rtärmare redogöra för dert fåtaliga kammarert för den situafion som rådde i december månad, då brevet fill ÖB skrevs? Vad var def för en politisk situation ni då ville rädda?

Jag tillstod i mitt huvudauförande ätt rti med brevet behöll det polifiska initiativet, och jag tillstod också utan aff direkt säga def aft rti gjorde det med en viss elegarts. Mert vill försvarsmirtisterrt frånkänna sig aff brevet i sig och ÖB:s svar två fre månader därefter väckte vissa förhoppningar om att försvarsministerrt i högre grad än som kom aft bli fallet skulle efterkomma ÖB:s önskemål? Från den utgångspunktert har jag allt tyckt atf det bud som gavs till de fre borgerliga parfierua vid ert av de fre sammartkomsterrta - som värdet enda som hände uuder tvä mårtader-på 300 milj. kr.-att ställas mot de 1,7 eller 1,75 miljarder som ÖB äskade - gav mig artledning atf artvärtda ordet schackrartde.

Sedan vill jag gärrta säga följartdebefräffartde min värdering om den breda uppslufningcrt. Tycker jag att def är ert dålig uppgörelse som har gjorts, är det rtärmast en självklarhet aft jag beklagar att den också fick bredd. Hade det varit ett bra beslut, hade det ju varit skönt med en bred uppslutnirtg. Då hade den sanrtolikt kuunat vara ärtrtu bredare.

Vi moderater har irtgert anrtart uppfattrtirtg ån att situafiouert är sådart den spelas upp för oss - såväl nu som med tanke pä de förvärttrtirtgar vi har. Om vi inte kan ge styrka och inrtehåll åt dert rteufralifetspolifik som vi företräder, förvittrar också den. Den är det substantiella innehåll som hela vår försvarspolifik vilar på.

Det kanske ter sig förmätet aff säga detta fill försvarsministern, men då kan jag väl förbehålla det kammarcrts övriga ledamöter. Sådartt är def allvar som vi lägger i detta, och det är för dert skull som vi har försökt att hålla försvarsartslagert på ert - tråkigt nog - i förhållande fill andra parfier något högre nivå.

Jag avstår nu från att uppehålla kammaren med varför brevet kom fill, för

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Förstärkning av skyddet mot främmande undervattensverksamhet

def är en historia för sig. Det har vi redart rett upp. När försvarsmirtisterrt efter en sä elegant polifisk ruuda som brevet egertfligert irtrtebär tycker jag att def var litet srtött aff över huvud taget komma med de 300 miljouerrta. Def är frårt dert utgångspunktert jag har använt ordet schackrande, och jag är inte blyg för att vidhålla def.

AnL 92 Försvarsminister ROINE CARLSSON:

Herr talman! När jag lyssnar till Arne Artderssorts i Ljuug argumentering, slår mig omedelbart tanken aft han kanske har fått sig def där till livs genom atf läsa och kanske fundera litet graud i egert kammare. Arrte Artderssort har ju irtte deltagit i överläggrtingarna, och def är rtaturligtvis en omständighet som jag måste beakta.

Befräffartde dem som har deltagit i överläggningarrta - i varje fall certferparfiet, folkpartiet och oss - har jag dert bestämda känslan aft delfagartdet icke har skett med dert utgångspurtkf som Arne Anderssort försöker ge irtfryck av. När jag lyssrtar fill hortom, kart jag förstå atf dert som icke har d'alfagif i överläggningarna, om han är litet för gruud i sin uppfattrtirtg, kart komma till dert åsikt som Arrtc Artderssort har. Jag tycker det är trist när han redovisar den på det här sättet.

Men skulle iute också detta kuuna leda fill ert viss efferfartke? När socialdemokraterna, folkpartiet och centern kommer överens efter att ha prövat och diskuterat olika frågor, kan det då irtfe också finnas skäl för moderata samlingspartiet att ta sig en funderare? Def är ju så tydligt aft def finns en bred uppslutning i denna kamrnare för förslaget. Tror verkligen Arne Ande rssort infe atf rtågortting i er argumenferirtg och i ert sätt att se på frågart kurtde ge anledning fill litet självkritik?

Arne Andersson är väldigt duktig att påpeka för dem som deltagit i deuna överenskommelse att de bör reflektera över vissa faktorer. Jag vill, herr talman, stillsamt och ödmjukt ge Arne Anderssort fillfälle aft fundera om def infe ändå kan finnas något i denna överenskommelse som moderata samlingspartiet i rikets irttresse kart ställa sig bakom. Jag tror rtämligert aft det skulle vara gagueligf för riket om vi kunde få en så bred överenskommelse som möjligt. Men tyvärr, herr talman: moderata samlingspartiet har valt att även i dertna fråga ställa sig utanför den stora grupp av parfier som har deltagit i övereuskornmelsen.

Låt mig säga litet mer om Arrte Artderssorts fartkar. "Brevet" som hart talar om är ett uppdrag frårt regeringen till landefs överbefälhavare aff redovisa sin syn. I svaret redovisas ÖB:s syn på möjliga åtgärder.

ÖB kräver infe den summa som Arne Andersson far runt med här. Jag tycker det är viktigt att vara rättvis mot landefs överbefälhavare. Han har redovisat vad han kan göra med de olika beloppen. Han har icke krävt de summor som Arne Andersson gör gällande.

Sedan försöker Arne Anderssort lyckas med konststycket att förvärva två korveffer av Göfeborgsklassen för 600 milj. kr. Ibland uttalar Arne Anderssort omsorg om och irttresse för Karlskronavarvef. Def är emellerfid pä det,viset, Arne Artderssort, atf skulle Karlskronavarvef anta en offert på 600 milj. kr. för två korveffer i Göfeborgsklassen så komme detta örlogsvarv på obestånd, och def kan väl ändå infe vara i vare sig moderata samlingspar-

tiets eller Arne Artderssons irttresse aft så sker? De kosfar rtämligert mer än del belopp som moderaterna är beredda atf anvisa.

Def är ju infe irtfressartt aft föra ert diskussiou om ert offert, mert jag tycker inte atf Arne Artderssorts påståertde skall stå oemotsagt. Det är icke sant att man klarar en sådan affär med det artvisade beloppet.

Mart skall vara försikfig med kosfrtadsartgivelser - och framför allt skall man ha saklig grund atf stå på.

Prot, 1987/88:136 8 juni 1988

Förstärkning av skyddet mol främmande undervattensverksamhet

AnL 93 ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Herr talman! Som försvarsministern säger är jag möjligen litet gruud i min uppfaftnirtg. Def är också rnöjligt att jag fått mig detta fill livs i mirt egen kammare. Icke desto mindre kvarstår aft differensert mellart def moderata förslaget och det som rtu är ett ÖB:s i all hövUghef framförda önskemål fortfarande står kvar. Än större är differensen fill det som de fre partierna har enats om. Det vill jag gärna göra klart, och jag tänker infe be om ursäkt för defta. Vårt förslag är välgruudaf, och jag beklagar fortfarartde att def blev ert bred uppgörelse kring ett infe alltför bra förslag.

Lät mig ärtdå få säga att def fillsammanfagef är ganska mycket pengar som ges fill försvaret. Jag är tacksam för aft def blev någortfirtg över huvud taget. Under vårmånaderna i år var det nog många med mig som trodde att def inte skulle komma någonting från försvarsdepartemerttet. Så skall sanningert fram är vi faktiskt glada över aff det blev någortfing.

Försvarsministern gör gällande aft jag nu håller på atf ruinera Karlskronavarvef. Den beräkrtirtg vi moderater gjort befräffartde kostrtadert för två kustkorvetter visar aff deurta blir exakt densamma som för de tvä korveffer som skall levereras två år tidigare. Om jag nu alltså ruinerar Karlskronavarvet, så är jag i gott sällskap med försvarsministerrt. Vi får då se hur vi skall reda upp den saken. Prislistart frårt januari-februari i år utgör basen för de besfällnirtgar som redart har gjorts. Någon annan prislista har infe vi moderater. Är beräkrtirtgert behäftad med felaktigheter gäller detta ävert beräkrtirtgert för de korveffer som skall levereras åren 1991 och 1992 och infe ertbart beräkrtirtgert om kostnaden för korveffer som vi moderater önskar skall levereras 1993. Så förhåller def sig med min ovederhäftighef. Def hade i och för sig varit trevligare om försvarsministern och jag så här i debattens avslutning hade kunnat säga att våra beräkningar är vederhäftiga. Vi är i varje fall ute och seglar på samma goda eller dåliga vatten.

AnL 94 Försvarsminister ROINE CARLSSON:

Herr talman! Jag skall inte särskilt mycket mer fa kammarens tid i artspråk. Jag vill bara föra fill protokollet atf jag utgår fråu aff def skulle förekomma rtågort form av nämnvärd beväpnirtg på de ytterligare två korveffer som skulle byggas. I aurtaf fall har jag mycket svårt aff förstå ert irttresse för dessa korveffer.

Överläggrtirtgert i detta ärertde var härmed avslutad. (Beslut fattades efter debatten om arbetsmarknadsutskottets betänkande 20.)

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Arbetslöshetsförsäkring m. m.

Kammaren övergick till aft debattera arbefsmarknadsufskoffets befärtkartde 18 orn arbefslöshefsförsäkrirtg m.m.

Arbetslöshetsförsäkring m.m.

AnL 95 SONJA REMBO (m):

Herr talmart! Arbefstagarrta i Sverige är utomorderttiigt väl försedda med försäkrirtgar av olika slag.

Irtom ramert för de allmärtrta försäkrirtgarrta har vi sjukförsäkriug, ATP, folkpertsion. delpertsiort och arbetsskadeförsäkrirtgar. Enligt avtal har alla löntagare gruppliv- och gruppsjukförsäkringar, avgångsbidrag, tilläggspension, trygghetsförsäkring vid arbetsskada, trygghetsfond och permitterings-lön. Dessa försäkringar är obligatoriska och firtansierade med arbetsgivaravgifter. De admirtisfreras av försäkrirtgskassorrta resp. av def av lörtfagarrtas och arbefsgjvarnas orgartisatiorter gemertsamt ägda försäkrirtgsbolagef AMF.

Lägg därtill för fackföreningsmedlemmar de obligatoriska förbundsför-säkringarna, som i allmänhet finansieras av arbetsgivaren enligt kollektivavtal. Dessa försäkringar är tecknade i privata försäkringsbolag.

Arbetslöshefsförsäkringert irttar ert märklig särsfällrtirtg. Dert är obligatorisk enbart för fackförenirtgsmedlemmar. Dert är lagreglerad med AMS som tillsyrtsmyrtdighet mert administreras av de förbundsvisa a-kassorrta.

Medlemsavgifter utgår olika beroende på vilket förbunds avtalsområde som den anställde fillhör. Avgifterna är fill ert del avdragsgilla vid beskaff-nirtgen, fill skillnad från artdra personförsäkringar. Medlemsavgifterna svarar emellerfid endast för ca 5 % av kassornas utbetalningar av arbetslöshetsersättningar. Resten, dvs. 95 %, betalas över statskassan och firtansieras fill 35 % av skaftemedel och till 65 % av arbetsgivaravgifter, som utgår på lönesumman oavsett om de anställda är medlemmar i en arbetslöshetskassa eller ej. Kassorna är skyldiga atf acceptera också medlemmar som infe fillhör en facklig organisafion. Dessa får emellertid betala högre avgifter trots aff servicen till dem inte hålls på den nivå som mart borde kuuna förvärtta sig. Trots aff arbefslöshetsförsäkrirtgert således praktiskt taget i sin helhet finansieras med allmärtna medel utgår infe ersäffnirtg fill alla arbetslösa på samma villkor.

Bortåt 30 % av alla arbetslösa är över huvud taget iute berättigade fill ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. De är hänvisade till def kontartta arbetsmarknadsstödet, som administreras av försäkrirtgskassorrta och utgår med avsevärt lägre belopp. Komplement och alternafiv är socialbidrag.

Som en kontrast fill detta kan mart ställa dem som vid arbetslöshet får såväl a-kasseersätfrtirtg som avgångsbidrag. De kan komma upp i en irtkomst som infe obetydligt överstiger den tidigare lönert.

Ersättrtirtgen från kassorna fastställs av riksdagen och uppgår för närvarartde till 91,7 % av den tidigare inkomsten upp till en maximal dagpenning - för närvarartde 400 kr. I dagerts läge irtrtebär def atf dert som tjänar mer än 9 600 kr. per månad får en lägre procentuell ersäffnirtg frårt försäkringen. För den som har ert mårtadslört på 10 000 kr. motsvarar ersätfrtirtgcrt 88,0 %.

Motsvarartde siffra för en inkomst på 15 000 kr. per månad är 58,7 %.

Lagen ger inga möjligheter atf teckna tilläggsförsäkrirtgar. Dert möjlighet som irtfördes av dert borgerliga majoritetert i riksdagert 1982 uudanröjdes redan efter ett halvt år av socialdemokraterna. På det här området råder således försäkringsförbud.

Herr talman! Vi moderater har i många år hävdat att den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen infe med bästa vilja i världert kart sägas uppfylla moderua krav på ett socialt trygghetssystem. Vi har länge föreslagit ett nytt sysfem irtrtebärande ert allmärt arbefslöshefsförsäkrirtg som ger ert tillfreds-ställartde trygghet mot irtkomstbortfall vid arbetslöshet, med möjligheter aft teckrta tilläggsförsäkrirtgar. I ett sådant sysfem skulle man också kuurta skapa en tryggare situafion för de äldre arbetslösa i stället för de nuvarande 58,3-årspensioneringarna. Detta förslag har socialdemokraterrta motsatt sig.

Regerirtgert har säkerligert irtseff det berättigade i kritikert mert har i dert proposifiort med regelförärtdrirtgar som behartdlas i utskottets betärtkande nr 18 dragit slutsatser som innebär atf orättvisorna befästs. De arbetslösa kommer också i forfsäffnirtgert atf vara uppdelade i ett A- och ett B-lag beroeude på om de har rätt fill arbefslöshefsförsäkrirtg eller ej - detta trots aff ersäffrtirtgarrta kommer att betalas över stafskassart, nu till 100 % finartsiera-de av arbetsgivaravgifter. Arbetslöshetsförsäkringen kopplas därmed bort frän arbetsmarknadspolitikert i övrigt.

Skillrtaderrta i medlemsavgifferrta för de olika kassorna kommer atf i hög grad utjämnas. Def kommer alltså inte lärtgre atf firtrtas rtågot samband mellan arbetslöshetens omfaffrtirtg och avgifterts storlek. Motivet för ertskilda försäkrirtgskassor bortfaller därmed.

Enskilda anslufua medlemmar kommer ocksä i forfsäftrtirtgen att diskrimi-rteras med högre avgifter. Mot detta har lagrådet reagerat och artser atf likabehandlirtgsprincipen starkt talar för aff alla medlemmar skall behartdlas på samma sätt, särskilt som kassorrtas framfida roll blir atf vara förmedlare av statsbidrag. Viss kassas förbirtdelse med ert eller artrtan organisatiort bör frånkännas betydelse. Detta har lagrådet rtaturligtvis helt rätt i.

Eftersom kassorrta i fortsätfrtirtgert irtfe artses komma aft behöva sina fonder, föreslår regeringen och ufskotfsmajorifefen aff dessa skall överföras till de fackliga orgartisationerrta atf fritt disporteras av dessa.

Detta, herr talman, är ett häpnadsväckande tilltag. Fonderrta är i allt väsentligt uppbyggda med allmärtrta medel. De är enbart till för att täcka ulbetalnirtgert av arbetslöshetsersättningar. En förufsättrtirtg för atf de fackliga orgartisatiorterrta skall få tillgång till dessa medel är aft kassorna enligt stadgarna upplöses. Men så kommer ju infe aff ske med regeringerts förslag. Kassorna kommer aft bestå med samma huvudmän som nu. Som lagrådet skriver är det rtafurligf aft fortderrta irtgår i kassorrtas allmänna rörelse och därmed utnyttjas iuom ramert för det trygghetssystem för vilket de byggts upp.

Herr falmau! Def är pertgar som skattebetalarrta ställt upp med för att hjälpa de arbetslösa som regeringen, med hjälp av socialdemokraterna och kommunisferrta i riksdagert, så gerteröst skärtker fill de fackliga orgartisatiorterrta. Det är irtgen dålig presertt de får - rtärmare 2,5 miljarder krortor.

Socialdemokratisk frartsfererirtgspolitik bedrivs infe sällan i märkliga

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Arbetslöshetsförsäkring m. m.

Prot, 1987/88:136 former. Här bedrivs en omvärtd Robin Hood-polifik - en ertskild orgartisa-

8 juni 1988 tiort som företräder ert utsatt grupp i samhället, de arbetslösa, åläggs i lag atl

I I överföra siu förmögenhet till en annan enskild organisation, facket. Något

' ansvar för de arbetslösa som skulle kunna motivera denna generositet åläggs

ringm.m. , dock irtte de fackliga orgartisatiorterna.

Detta påmirtrter mig orn forna tiders feodalherrar, som med generös hand delade uf böndernas jord som förlänirtg till sirta vasaller för att därigenom försäkra sig om deras gunst pch trohet.

De tre.borgerliga partierrta tar eftertryckligt avstånd från detta tilltag.

Regeringerts förslag är irtfe bara ologiskt och främmartde för def svertska socialförsäkringssystemet i övrigt. Def är också djupt orättvist och orättfärdigt. Därtill är def så invecklat atf arbetsmarkrtadsverkets ledrting irtför utskottet uttalat stark kritik och djupt bekymmer över möjligheterrta att över huvud taget komma fill rätta med de admirtistrafiva problemert. Till detta lar socialdemokraterrta i utskottet över huvud taget ingen hänsyrt.

I reservation 1 begär de tre borgerliga partierna en parlamentarisk utredning orn en allmän arbetslöshetsförsäkring. Vi anser att en socialförsäkring som i sin helhet finansieras med allmänrta medel också bör komma alla till del på likvärdiga villkor. Då kommer ocksä kassorrtas fonder alt kunna användas till det som de är avsedda för - ersättningar till arbetslösa.

Regeringsförslagef om rätt för kassorna aff ta ut högre avgifter av icke fackförertirtgsartslufua medlemmar i a-kassorna avstyrks likaså gemensamt av de borgeriiga parfierna.

Def är över huvud taget en besynnerlig tanke atf man skall vara medlem i ert orgartisafiort för aff få del av en med allmänrta medel finansierad socialförsäkring. Den som infe är medlem i organisafiorten i fråga får köf)a in sig lill ett högre pris. Det är ju som om den som infe är medlem i hyresgästföreningen skulle betala högre skaft för att få bostadsbidrag, eller som att ge medlemmar i t. ex. en hartdikapporgartisafiort förmårtligare sjukförsäkringsvillkor.

Herr falmau! Def är hög fid aff ert allmärt arbefslöshefsförsäkrirtg införs.

Infill dess bör, som framgår av reservation 14, olika myndigheter arbeta akfivt för att fler skall ansluta sig till de befinfliga a-kassorna, oberoende av om de också vill vara medlemmar i en facklig orgartisafiort.

I avvaktart på dert begärda utredrtirtgert föreslår vi moderater avslag på propositiorten. Def nuvarande regelsystemet bör ligga fast till dess aff det kan ersättas av den reformerade försäkringen.

Då det gäller utbildningsbidraget och 'permitferingslöneersäffningarna härtvisar jag fill de moderata reservatiorterrta till betänkandet.

Samtidigt., herr talman, som jag yrkar bifall till de reservationer som vi moderater står bakom, vill jag ställa några frågor till utskottets ordförande och till arbefsmarknadsmirtistern, som är rtärvarande i kammaren.

Varför är socialdemokraterna så negafiva till en ny parlamentarisk utredning orn en allmärt arbetslöshetsförsäkring, som kan beakta de föränd-rirtgar som skett på arbetsmarknaden sedan ALF-ufrednirtgert presertferade sitt betärtkande?

Varför vill rti irtte medverka till att fler artslufer sig fill de uuvaraude
94 a-kassorna?

Hur kan rti acceptera aff irtfe alla medlemmar i a-kassorrta behartdlas på samma sätt, inte ens rtu när den statliga firtansieringen kommer att uppgå till 100 %?

Varför accepterar ni ert admirtistrativ modell som arbetsmarkrtadsverket uttryckligert artser vara svår, för att irtte säga omöjlig, aft gertomföra?

Varför håller rti fast vid försäkrirtgsförbudet?

Vilket är def egentliga motivet för aft genom lagsfiftrtirtg upphäva a-kassornas stadgar i det enda syftet att överföra deras fonder till de fackUga orgartisationerrta?

Prot. 1987/88:136 8junil988 ,.

Arbetslöshetsförsäkring m. m.

AnL 96 SIGGE GODIN (fp):

Herr talmart! Arbefslöshetsförsäkrirtgert, som har ert lång historia, är frivillig och statsunderstödd. Den har sitt ursprung dels i de kassor som i början av 1900-talet bildades på frivillig väg, dels i de olika former av kortfartfsföd som stafert givit.

De grurtdläggartde prirtciperna för försäkrirtgert har irtfe förärtdrats gcrtom åren. Däremot har staten fått ta ert allt större del av kassorrtas utgifter. Frårt atf på 30-falet varit ca 40 % har statens andel i dag ökat till 95 %. Arbefslöshetsförsäkrirtgert kart sägas ha haft samma utveckling som sjukförsäkringen, från frivilliga försäkrirtgskassor till dagerts statliga.

Arbefslöshetsförsäkrirtgert har mer och mer blivit ett försäkrirtgssystem som firtartsieras via stafsbudgefert. De ökade kostrtaderrta och ojämlikheten i medlemsavgifterna förutom alla de som står utanför någort ersäftnirtg eller har en ersättning som vida understiger A-kassornas, har utsatt systemet för stark krifik.

Från folkpartiefs sida har vi länge ansett aff def finns mycket starka skäl för en allmän arbetslöshetsförsäkring. Dert skulle kuuna ge alla arbetslösa som står fill arbetsmarkrtaderts förfogartde ett fullgott skydd. Så är def iute i dag. I dag firtrtS ert stor del av de arbetslösa utanför arbetslöshetsförsäkringen. Därfill kommer aft ett stort antal är härtvisade till kortfant arbetsmarknadsstöd. Det torde vara allmänt känt att def kontanta arbetsmarknadsstödet inte är rtågot reellt skydd vid arbetslöshet. Def kortfartta arbefsmarkrtadssfödet innebär snarast en förnedring av de märtrtiskor som är härtvisade fill detta och därmed också tvingade aff gå till de sociala myndigheferrta för sin försörjning.

Herr talman! I dag är, trots atf det är tio år sedart ALF-ufreduirtgen lade fram sitt förslag, en fjärdedel av de arbetssökande vid arbefsförmedlirtgert utart arbetslöshetsersättning. Därfill kommer de som endast har konfartt arbefsmarkrtadssföd. Artdelen arbefssökartde utan ersättrtirtgsräff har också under åren varit påfallande konstant. Under 1980-talet har statsbidraget till arbetslöshetsförsäkringen uppgått fill 95 %, och med regeringerts förslag höjs statsbidraget till 100 %. Det är därför infe rimligt att en fjärdedel av de arbetslösa infe skall få del av en reell arbetslöshetsförsäkring.

Folkpartiet har föreslagit en skyridsam utredning för att genomföra ert allmän försäkring. Trots aft utskoftsmajorifeten infe i sak har något aff erinra så avstyrks mofionen.

Def fartrts på sin tid ett statsråd som talade om att "det är vårt folk". Slutsatsen av socialdemokraternas ställnirtgsfagartde i dertna fråga blir aft ert

Prot, 1987/88:136 8 juni 1988

Arbetslöshetsförsäkring rn. m.

folk redart firtns i arbetslöshetsförsäkringen och att ni därför infe ser rtågort artledrtirtg aft förbättra levnadsvillkoren för dert som sakrtar ekortomiskt skydd. Återigert ställs de sämst ställda utauför. Så långt sträcker sig solidariteten.

Förhoppnirtgen har stått till vpk:s medverkan för de sämst ställdas rätt, men tydligert är solidariteten med fackföreningsrörelscrt viktigare ärt solida-ritefert med de sämst ställda pä arbetsmarkrtadert. Jag kortsfaferar bära att vpk:s solidaritet irtte heller sträcker sig till dessa grupper.

Folkpariet auser, att i avvaktan på en allmän arbetslöshetsförsäkring bör def infe göras några principiella ändrirtgar av bidrags- och firtansieringssyste-met. För dertna avvaktan talar också atf arbetsmarknadsverkefs lednirtg bedömer aff det är förenat med stora svårigheter aff praktiskt lösa de tekniska problem som förslaget irtrtebär.

Herr talmart! Lagrådet är krifiskt fill regerirtgerts förslag aff medge uttag av extra kostrtader för de ertskilf artslutna medlemmarna. Lagrådet påpekar med skärpa aft extrakostnaderna är "väsentligt försumbara" och atf likabe-handUrtgsprincipen starkt talar för att alla medlemmar bör behandlas lika, särskilt när regerirtgens förslag inrtebär aff kassornas roll blir aft förmedla statsbidrag. Principert måste vara aff kostrtaderrta för administrationen skall bäras solidariskt.

I en kommentar fill lagrådets förslag säger arbetsmarknadsmirtisferrt: "Mertirtgert är ertbart att ge möjlighet att för ert viss kategori medlemmar ta ut ert avgift som täcker faktiska extrakosfrtader, exempelvis för irtformafiort eller för aviserirtg av medlemsavgiftert." Låt mig med artledning av statsrådets synpunkt säga att informationen till de enskilt anslutna medlemmarna för närvarande är så dålig atl de inte ens får besked om huruvida de är medlemmar eller inte. I dag avstår vissa kassor frårt att meddela enskilda medlemmar från vilkert dag de har blivit medlemmar. Med ert så bristfällig irtformafion irtstämmer jag i lagrådets synpurtkter aft kostnadcrt måste vara väsertlligt försumbar.

Urtder årerts lopp har otaliga ärertden kommit fill politikernas känrtcdom om svärighetert aft bli medlem för dert som irtfe önskar fackligt medlemskap. Def är en självklarhet i ett demokratiskt samhäUe atf var och en själv skall ha räftert att fatta beslut om huruvida hau eller hort örtskar bli medlem i ert förerting. När rätten aft avstå från medlemskap i fackförertirtg ändock medger rätten aff fillhöra arbetslöshefskassart, måste rtya rufiner till för atl den rätten också skall få full effekt. AMS måste därför göra ändrirtgar i kassorrtas artvisrtirtgar, så att ansöknirtgsförfarartdet uuderläftas. Där har arbefsförmedlirtgert ert skyldighet att tillvarata den enskildes intressen. Detta sker inte i dag.

Herr talman! Folkpartiet föreslår att frågan om en allmärt arbefslöshefsförsäkrirtg skall utredas. Därmed anser vi också aft nuvarande finartsierirtgssys-tem skall behållas oförärtdraf. Regerirtgert och ufskoffsmajoritelert artser alt ell ändrat firtansierirtgssystem irtrtebär alt rtågra fortder irtte lärtgre behövs, utau föreslår att dessa skall upplösas och tillföras resp. facklig organisation. Majoriteten i utskottet, socialdemokraterna och vpk, artser att fortderrta är uppbyggda av egertavgifter, som därmed skall fillfalla resp, facklig orgartisafiort. Ävert de pertgar som irtbetalts av frisfåertde medlemmar skall filiföras

den fackliga organisationen. Det är en bra midsommarpresent till fackföreningsrörelsen, eftersom de här fonderna, det vill jag påpeka, innehåller drygt 2,2 miljarder kronor. Mot defta förfaringssätt har lagrådet reagerat. Lagrådet anser att pengarna bör ingå i kassornas allmänna rörelse och därmed utnyttjas till de arbetslösa.

Utskoftsmajorifeten föreslår denna gigantiska överflyttning fill fackföreningsrörelsen, trots atf den skriver i betänkandet:

"Arbetslöshetskassorna är aUtsedan den stafsuuderstödda verksamheten började vid mitten av 1930-talet skyldiga att avsätta medel till fonder. Dessa har fiU uppgift att vara en medelsreserv med hänsyn till de skiftningar i arbetslösheten som kan inträffa. De skall också säkerställa att kassorna har likvida medel för sina utbetalningar."

Trots att majoriteten erkänner atf pengarna är till för de arbetslösa och inte för fackföreningsrörelsen, överför man drygt 2,2 miljarder kronor.

Vad är det för pengar som skall skänkas till facket? Jo, det är statsbidrag, som under 1980-talet har uppgått till 95 %. Det är alltså en ytterst ringa del som är egenavgifter. Så inte ens det argumentet håller för en granskrting. Socialdemokraterna överför till fackföreningsrörelsen drygt 2,2 miljarder kronor av de arbetslösas pengar. Det är pengar som är fonderade för att skydda de arbetslösa från ekonomisk misär. De miljarderna skänker socialdemokraterna med glatt hjärta till fackföreningsrörelsen, och vpk medverkar till att de sämst ställdas pengar tas.

Herr talman! Vad kan facken tänkas använda dessa pengar fill? Självfallet får de pengar man erhållit disponeras efter eget gottfinnande. Skall de öka sina konfliktfonder, eller skall de smörja den socialdemokratiska valmaskinen? Lars Ulander som gammal fackföreningsman kanske kan ge ett tips. Jag vill gärna fråga utskottsmajoriteten: Skall dessa pengar, som är obeskattade - eftersom ni säger att det är egenavgifter och man har avdragsrätt för egenavgifter - beskattas innan facken får dem? Eller gäller något annat synsätt den här sortens obeskattade medel? De arbetslösa får ju skatta för sina pengar. Skall fackföreningsrörelsen behandlas anrtorlunda? Eftersom statsrådet är i kammaren kanske hon kan ge mig ett svar.

I majoritetsförslaget ingår att det kontanta arbetsmarknadsstödet skall behållas. Mot detta står folkpartiefs förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring, en försäkring som skulle ge de flesta någonstans mellan 300 och 400 kr. per dag. I stället får de med dagens beslut 149 kr. Genom att behålla de fonderade miljarderna i kassornas verksamhet, skulle man kunna förstärka stödet till dem som endast har kontant arbetsmarknadsstöd. De sämst ställda, de som inte tillhör socialdemokraternas eget folk, skulle slippa gå vägen via socialbyrån för att klara sin arbetslöshetsperiod. Låt mig bara konstatera att socialdemokraterna tar de arbetslösas pengar och skänker bort dem tUl fackföreningsrörelsen, som står socialdemokraterna närmast. Där kan man tala om solidaritet, men mot vem? De som har konfartt arbetsmarknadsstöd är 68 000 per år. Jag undrar verkligen vad de säger om midsommargåvan fill fackföreningsrörelsen.

Herr falman! I folkparfiets förslag om en utredning om en ny arbetslöshetsförsäkring ligger också kravet på att arbetsmarknadens parter bör ta ett större ansvar för sysselsättningen. Medverkar parterna till att lörteökningar-

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

A rbetslöshetsförsäk-ringm.m.

97'

7 Riksdagens protokoll 1987/88:136

Prot, 1987/88:136 8 juni 1988

Arbetslöshetsförsäkring m.m.

rta blin högre ärt vad samhällsekonomirt tål, bör de också bidra fill firtartsieringen av den arbetslöshet som skapas av dessa överuttag. Det är också viktigt atf utreda möjligheterna att använda arbetslöshetsersäffrtingert för att snabbare skapa fotfäste på arbetsmarknaden åt den arbetslöse. Det kart vara i form av utbilduing eller introduktionsbidrag för aft underlätta den arbetslöses nya möjligheter fill ett fast och varaktigt arbete.

Avslutningsvis vill jag konstatera aff dagens midsommarpaket fill fackföreningsrörelsen är i samma sforleksklass som indusfrimirtisterrts välkärtda "paket" inför valrörelsen. Skillnadert är bara dert aft def i detta fall infe skapas ett enda jobb, men def kartske räddar den socialdemokratiska valsegern.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till de reservafioner som folkparfiet har fogat till betänkandet.

AnL 91 GÖREL THURDIN (c):

Herr talman! Problematiken kring allmän arbetslöshetsförsäkring och def mesta i övrigt som rör det området har så noggrartt pertcfrerats av både Sortja Rembo och Sigge Godirt att jag infe tänker bli så långrandig. Men eftersom certferparfiet som målsäffrtirtg i sirt polifik har en rättvis fördelning, av våra statliga pengar och en grundtrygghet för alla, vill jag ändå litet grartd kommentera det som majoriteten i arbetsmarknadsutskottet har kommit fram till.

Vi har gång på gång krävt en parlamentarisk översyn av arbetslöshetsförsäkringen. Men från arbetsmarknadsdepartementet och socialdemokraterna har vi inte fått någort förståelse för det. I stället har man fillsaff en ertmartsutredare, som naturUgtvis är socialdemokrat, och som fillsammans med. parterna har kommit fram fill def förslag som vi nu behaudlar. Def visar något av den maktfullkomUghet som litet då och då framskymtar från regeringspartiet. Det är beklagligt, eftersom det ändå är ganska många människor som berörs av förslaget. Det är 25 % av de arbetslösa, och det är mestadels kvinnor och ungdomar. Ävert de som åtrtjufer kontant arbetsmarknadsstöd hamnar utanför systemet.

Defta måste betyda att man från socialdemokratiska partiet inte tycker atf det skall vara grundtrygghet för aUa utan bara för vissa.

Detta förslag är Uka ofullbordat som många andra förslag som lagts frarn under vårriksdageu. I och för sig kan vi från centerpartiet befrakta def som något av en delreform, och därför har vi godtagit borttagandet av karensdagarna. Men def fattas för mycket i förslaget för att def skall kunna accepteras som helhet och därför vill vi på def bestämdaste avvisa den inställnirtg mart visar från socialdemokratin.

I fidrtingen Arbetet har man tagit upp frågan om fördelnirtgert av fonderna. Socialdemokraternas eget organ visar på att 7-8 miljarder kronor skulle ha kommit från medlemmarna tiU kassorna, medan ungefär 45 miljarder kronor har kommit i form av statsbidrag. Åtminstone den proportiorterirtgert kunde man ha åstadkommit i detta förslag, men det gjorde man inte. I samma tidnirtg talas det om aft de som genom defta förslag blir förlorare är staten och de A-kassemedlemmar som. inte är fackUgt anslutna. Del är bara att konstatera att de som skall tillgodoses med detta förslag är de som har goda

löner på arbetsmarknaden och de som är fackligt anslutna. Det är beklagligt.

Om det hade gällt förhållanderta lårtgt fillbaka i fiden då arbetslöshetsförsäkringen betalades av egna medlemmar och avgifter och man då hade velat ge någonting åtminstone fill gamla kämpar som infe hade fått så stor del av statsbidraget, då hade vi förstått någortfirtg. I dagerts läge begriper vi irtte alls den fördelnirtgspolitik som socialdemokraterna bedriver.

Jag har velat peka på dessa punkter, och jag tycker att statsrådet borde tala om varför socialdemokraterna inte anser atf alla skall ha del av gruudfrygghe-ten i samhället. Dessutom har jag velat påtala hur fantastiskt osolidariska fonderna egenfligen är.

Slufligen vill jag yrka bifall till de reservafioner som centerpartiet står bakom i defta betänkande.

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

A rbetslöshetsförsäk-ringm.m.

AnL 98 KARL-ERIK PERSSON (vpk):

Herr talman! Vänsterparfiet kommunisterna anser att regeringens förslag till ändring i arbetslöshetsförsäkringen, som vi nu behandlar, är ett steg i rätt riktnirtg. Aft karensdagarrta slopas och atf högsta ersättningsbelopp kopplas fill löneutvecklingen är positivt och Ugger i linje med de förslag vpk under flera år har lagt fram. Det andra positiva inslaget är aft regeringert inte fallit undan för de borgerligas förslag om ökad själyfinansiering utan nu mer eller mindre slår fast att det är produkfionen som skall bekosta arbetslöshefsförsäkringert.

Tyvärr vill regeringen inte löpa linan ut och skapa en allmän arbetslöshetsförsäkring baserad på nuvarande erkända arbetslöshetskassor och utformad som en allmän socialförsäkring. Det innebär att regeringen relafivt sett förlänger avstängningsfiderna och begränsar möjUgheterna till studier, vilket är def negativa i regeringsförslaget.

Den stora frågan vid behandlingen av regeringens proposition har varit att det furtrtifs fyra yrkanden om en utredning om ert allmän arbetslöshetsförsäkring. Det har spekulerats om att det skall tillsättas en sådan utredning. Från vpk:s sida har vi klart sagt ifrån att vi inte kommer att medverka till att tillsätta ert utredning, som kommer att utreda sämre alternativ till arbetslöshetsförsäkring än väd vi har i dag, dvs. förslag som finns i de borgerliga motionerna om större egenavgifter eller finansiering av de arbetande själva. I reservation 1 av de borgerliga följs dessa tankegångar upp med formuleringar som: "Den enskildes insats i form av avgifter fill försäkringert är i de flesta fall blygsam" och "Därtill bör prövas möjligheterna till frivilliga filläggsförsäk-ringar".

Vänsterparfiet kommunisternas förslag fill en allmän arbetslöshetsförsäkring återfinns i reservafion 2 och har följande huvudpunkter:

- En allmän arbetslöshetsförsäkring skall omfatta alla som står till arbetsmarknadens förfogande men inte kan få ett arbete, dvs. även den del som i dag står utanför arbetsmarknaden.

- Försäkringen skall utformas som en social trygghefsförsäkring som täcker aUa former av inkomstbortfall eller oförmåga aff skaffa inkomst.

- Ersättningsnivåerna måste förbättras, inte minst för den som har KAS och utbildningsbidrag.

Prot. 1987/88:136 - Ersättningstiden för att ha rätt till arbetslöshetsförsäkring bör slopas. Det
8 juni 1988 finns ingen anledning att ha ett system som innebär aft den arbetslöse blir

A rbelslöshetsförsäk ring m.m.

utförsiikrad och måste begära socialbidrag.

- Avstängningstiden i försäkringen måste utmönstras. Detta fvångsirtslag hör inte hemma i ett socialt trygghetssystem.

- Finan<;ieringen av arbetslöshetsförsäkringen skall i sin helhet ske via skaft på produktionen, och de avgifter kassamedlemmarna i dag betalar kan upphöra.

- Administrationen av en allmän arbetslöshetsförsäkring skall även fortsättningsvis bygga på medverkan av de nuvarande arbetslöshetskassorna.

När frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring kommer på fal dyker det allfid upp en rad räddhågade socialdemokrafiska småpampar som ylar om att detta är ett hot mot facket. För vpk är def självklart atf en social trygghetsiitgärd inte kan få förhindras av snäva egoistiska fackliga intressen. Kan inte en fackföreningsrörelse fullgöra sin uppgift utan att vara försäkringsbyrå,, är det något fel på den fackliga verksamheten. Det borde vi kunna vara överens om. Dessutom bör socialdemokraterna observera atf vpk föreslår att de nuvarande arbetslöshetskassorna skall vara stommen i en allmän arbetslöshetsförsäkring. Vpk delar alltså infe de borgerligas ståndpunkt att administrationen skall flyttas till någon annan instans.

Regeringens proposition har en rad konkreta förslag. Vänsterpartiet kommunisterna har som sagt varit posifiva till att dagpenningbeloppen från 1990 skall följa löneutvecklingen. När det gäller förslagen om en höjning av högsta dagpenningklass föreslår regeringen en tvåstegshöjning - först en höjning till 425 kr, den 4 juli 1988 och sedan till 450 kr, den 2 januari 1989. Det finns ingen anledning till dessa etapphöjnirtgar. 450 kr. i högsta dagpenning bör enUgt vpk gälla redan från den 4 juU 1988.

De som ej kommit in på arbetsmarknaden och därmed ej hunnit kvalificera sig för A-kasseersättning erhåller under viss tid kontant arbetsmarknadsstöd (KAS). Regeringen föreslår en höjning tiU först 149 kr. och sedan 158 kr. om dagen av KAS. Vpk har tidigare hävdat att KAS bör utgå med 50 % av högsta dagpenningbelopp. Som följd därav föreslår vpk att KAS höjs till 225 kr. pér dag.

De som genomgår arbetsmarknadsutbildnirtg och ej har kvalificerat sig för A-kassa får ett särskilt utbildningsbidrag. För dem som är lägst 20 år föreslår regeringen att utbildningsbidraget höjs först den 4 juli 1988 fill 255 kr. och sedan den 2 januari 1989 fill 270 kr.

Sveriges AMU-elevers Riksförbund har krävt en höjnirtg av utbildningsbidraget. Från vpk:s sida föreslår vi aft utbildningsbidraget för dem som inte är berättigade tiU A-kassa räknas upp, så att det motsvarar 75 % av högsta dagpennirigbelopp i arbetslöshetskassan. Vpk föreslår aft högsta dagpen-ningklass i A-kassan skall vara 450 kr. från den 4 juU. Därmed skulle det särskilda utbildningsbidraget utgå med 338 kr. per dag.

I propositionen föreslås aft arbetslöshetsersättning inte får utgå för studier, om det inte föreligger särskilda skäl. Det är en försämring jämfört med nuvarande praxis och tillämpning. Om man inte anger eller föreslår andra system för finansiering av studier för dessa grupper arbetslösa innebär

denrta förändring en oacceptabel försämring. Vpk yrkar därför avslag på de förärtdringar som föreslås av regeringen i 4 § i lagen om arbetslöshetsförsäkring och i 4 § i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd. En förändring bör genomföras så, att studier underlättas för de arbetslösa och inte fväitom. Vpk emotser från regeringerts sida ett nytt förslag som tar hänsyn till de arbetslösas behov av studier och till deras ekonomiska möjligheter att genomföra dessa.

En skamfläck i arbetslöshetsförsäkringen är avstängningsreglerna. Därför kan inte vpk biträda förslaget om en relativ skärpning av dessa regler. Vpk yrkar därför avslag på de förslag i propositionen som förlänger avstängningsfiderna med fem ersättningsdagar.

Till sist, herr talman, några ord om kravet att tillgångarna i kassornas fonder, när kassornas fondkrav upphör, skall tillfalla intresseorganisationen, dvs. i de flesta fall fackföreningarna. Från vpk:s sida har vi ingen annan uppfattning än den sorii kommer fram i regeringens förslag. Det är en försäkring som från början byggts upp med övervägande fackföréningspeng-ar, dvs. med medlemmarnas pengar. A-kassornas stadgar reglerar också hur upplösnirtg av fonder skall ske. Man må tycka bra eller illa om fackförerting-arrtas verksamhet, mert mart kommer irtte uudart det faktum aff fackfören-ingsrörelserts medlemmar genom åren har fått satsa stora belopp för aff få en arbetslöshetsförsäkring för sin egen trygghet. Det firtrts irtget anrtaf alterrtafiv ärt bifall fill regeringsförslaget på denrta punkt.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall tiU samfiiga vpk-reservafioner. Om vpk:s reservation 2 skulle falla och valet stå mellan utskottet och reservation 1 kommer vpk-gruppen atf rösta för utskottets hemställan, eftersom ufskottets skrivning liggei- mycket närmare vpk:s principiella ståndpunkter än den uppfattning som kommer till uttryck i reservation 1.

Sigge Godin talade om fackföreningsrörelsens pengar och började med 1930 och landade i slutet av 1980-talet. Men staten har väl inte hela tiden betalat samma belopp till arbetslöshetskassorna som man gör i 'dag?

Sigge Godin ondgjorde sig över fackföreningsrörelsen. Vad består fackför-enirtgsrörelsen då egenfligert av? Jo, den består av vanliga enkla medlemmar. Lars Ulander, som är ordförande i Byggnads, tillhör fackföreningsrörelsen, och många ledamöter som sitter i arbetsmarknadsutskottet fillhör fackförcrtirtgsrörelsert. Jag själv fillhör också fackförcrtirtgsrörelsert.

Oavsett vad man har för inställning till vad pengarna skall anväridas fiU tillhör de fackföreningsrörelsen. Den har varit rried och skapat fonderna och en grundtrygghet. Att vi har olika synpunkter på fackföreningsrörelsen kommer vi inte ifrån, men det gäller inte bara fackföreningsrörelscrt - det här är rtågot av en ideologisk fråga. Jag tycker att borgerligheten här har avslöjat hur man ser på den fackliga verksamheten, och det kan ju också vara intressant. Det kanske är lika intressant att det kommer fram i valrörelsen som att pengarna går tiU rätt adressat.

Prot. 1987/88:136 8juni 1988

Arbetslöshetsförsäkring m.m.

AnL 99 SONJA REMBO (m) replik:

Herr talman! Majoritetsförhållandena här i kammaren är ju sådana att vi efter den här debatten skulle kunna fatta ett majoritetsbeslut som innebär att vi får en utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring; samtliga opposi-

101

Prot, 1987/88:136 8 juni 1988

Arbetslöshetsförsäkring m.m.

tionsparti£;r vill ju ha en sådan utrednirtg. Karl-Erik Perssons försvar för att stjälpa den här möjligheten ekar ihåligt, lika ihåligt som vpk-reservafionen i utskottsbetänkandet.

Vpk har här chansen aft se tiU att vi får till stånd en utredning om en allmän försäkring. När vi diskuterade denna fråga i utskottet diskuterade vi en förutsättningslös utredning. Som sagts i tidigare debatter här i kammaren var vi från moiJeraf håll beredda atf gå mycket långt för atf äntligen få tUl stånd denna utredning.

Vpk säger att man vill ha en utredning om en försäkring som skall täcka alla former av inkomstbortfall. Men varför inte gå en bit på vägen och se tiU att vi nu i första hand får en försäkring som fungerar vid arbetslöshet - det måste väl ändå vara den allra viktigaste åtgärden i det här sammanhanget?

Nu har Karl-Erik Persson och hans kolleger en möjlighet aft se till aff vi får tiU stånd den här utredningen. .Titta på formuleringen av hemställan i reservafion 1 - där finns motion A46, dvs. vpk-motionen, med. Det ger vpk en möjlighet att rösta på reservation 1, som då kan få majoritet.

102

AnL lOfl' SIGGE GODIN (fp) replik:

Herr talman! Karl-Erik Persson talade om att han är medlem i den fackliga rörelsen. Det är självfallet jag också. Det är infe för att vi infe skulle vara medlemmar i fackliga organisationer som vi har den här uppfattningen.

Karl-Erik Persson invände att det väl inte ända sedan 1930-talef utgått så höga statsbidrag. Låt mig då påpeka att 95 % varit statsbidrag under hela 1980-talet. Det blir rätt mycket pengar, Karl-Erik Persson.

Karl-Erik Persson.sade också att pengarna i fonderna faktiskt tillhör fackföreningsrörelsen. Utskottets majoritet, där Karl-Erik Persson finns med, anser någonting annat. Den säger att pengarna tillhör och skall användas som ersättning till de arbetslösa. Det är alltså inte fackföreningsrörelsens pengar.

KarlrErik Persson sade vidare att vpk infe kan acceptera något sämre alternativ när det gäller en utredning, och så tog han upp frågan om högre egenavgifter och kravet att administrafionen irtte får flyttas. Folkpartiet föreslår inte att administrationen skall flyttas, Karl-Erik Persson - det är alltså inget argument.

Högre egenavgifter kan sluta någonstans på 500 kr; per år. Ställ def i relation till vad man i dag betalar i fackföreningsavgift! På tre månader har man betalat: 500 kr. till facket. Det tycker vi är viktigt att man gör. Då kanske man också klarar den lilla höjning som vi har talat om.

Vidare säger Karl-Erik Persson att vpk inte kan acceptera atf människor tvingas söka socialbidrag. Men det är ju precis det ni gör. Ni tvingar människor som inte har någon ersättning, märtrtiskor som har KAS, att gå till socialvården, i stället för att ställa upp på ert srtabb utredning och låta pengarna ligga kvar i arbetslöshetskassornas fonder;-då kan vi lösa def här inom en kort övergångstid. I stället säger ni atf folk infe skall behöva skickas till socialvården, men det är precis vad ni gör - rti skickar dem fill socialvården. Ni känner alltså större soUdaritet med fackföreningsrörelsen än med de arbetslösa, icke ersättningsberättigade människorna.

Vad skall ni, Karl-Erik Persson, säga till de människor som i dag inte har en

Arbetslöshetsförsäkring m.m.

enda krona i ersätfrtirtg eller de som nu skall få en höjrting till 149 kr. per dag Prot: 1987/88:136 och som inte kan leva på de pengarna? Vad tänker ni säga fill dem? Jo, aft 8 juni 1988 , solidariteten med fackföreningsrörelsen är viktigare än soUdariteten med de sämst ställda rtiänniskorna här i landet.

AnL 101 KARL-ERIK PERSSON (vpk) replik:

Herr talman! Låt mig börja med att hänvisa till vad jag framhöU i mitt anförande, atf vi från ypk:s sida klart har sagt ifrån att vi inte kommer att medverka fill tillsättande av en utredning som kommer aft utreda sämre alternativ fill arbetslöshetsförsäkringen än vad vi har i dag.

Jag roade mig vidare med atf läsa reservation 1. Det är ju den som vi skaU stödja för aft nå de uppställda målen. Där står fakfiskt i slutet av andra stycket på s. 35: "Den enskildes insats i form av avgifter till försäkringen är i de flesta fall blygsam." Längre ned på samma sida heter def: "Därfill bör prövas möjligheterna till frivilliga tilläggsförsäkringar." Varför def?

Def här skulle jag alltså stödja - då vore jag solidarisk med de sämst ställda. Den som har arbefe i dag skall alltså börja betala på ett högre belopp till en försäkring än vad han gör i dag. Man skall också utreda andra alternativ. Jag är infe intresserad av atf man privatiserar ert försäkring som skall gälla för dem som har arbete. Men om det skulle föreligga ett så stort intresse från er sida av att jag ändrar mig, varför kan infe rti i stäUet rösta på reservation 2? Def är ju en enkel åtgärd.

Ni anser er infe kunna stödja reservation 2, där vi allmänt talar om def som ni själva så vackert skriver om, men jag skulle stödja er reservation, där det föreslås ett sämre alterrtativ, som jag frän början har sagt nej fill. Vi är infe irttresserade av detta. '

Även orn ni nu inte skulle stödja reservation 2, har ändå Sigge Godin en möjlighet aff få ett bättre understöd för KAS-medlemmar och arbetslösa, de sämst ställda, om han röstar för reservatiort 5. Vi föreslår där en tidigare uppräkning än vad som föreslås av utskottsmajorifetert. Sigge Godirt har dock två möjligheter, och jag tycker atf hart borde ta chartsen atf. välja åtminstone någort av dem.

Def är vidare irtfe så att det irtfe finns något socialt frygghetsnäf. Man ställs infe på bar backe vid arbetslöshet, och fack och lov för det. Vi kan frårt vpk:s sida vara stolta över aft ha bidragit tiU defta, mert jag är litet tveksam till hur def skulle gå, om borgarna finge härja fritt. Då skulle vi få karensdagar och alla möjliga andra försämringar i socialt, avseende. Det skulle inte vara lyckligt för de särnst ställda. Sigge Godin har nu chansert aff visa hur mycket hart ställer upp för dem.

AnL 102 SONJA REMBO (m) replik:

Herr falman! De enskildas avgifter är blygsamma, Karl-Erik Perssort. Det är ju en av orsakerna fill aff vi i dag icke talar om en arbefslöshefsförsäkrirtg i egentlig mening. Finartsieringsmässigt fungerar försäkriugen i realiteten som en allmän försäkring utan atf vara det. Def är ett faktum.

Beträffande tilläggsförsäkringar: Varför skall vi ha def nuvaraude systemet, Kari-Erik Perssort, där de som tjänar mer än 9 600 kr. infe skaU få full ersätfrtirtg för irtkomsfbortfallet? Varför skall vi irtte ge ävert dem som har

103

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Arbetslöshetsförsäkring m.m.

104

litet högre inkomster chansen att täcka in sitt inkomstbortfall? Även de som har en hög utbildning och högre avlönade tjänster är i dagens läge utsatta för arbetslöshet. Varför skall inte de få chansen att täcka in sitt inkomstbortfall? Vi har nu i stället ett försäkringsförbud, som Karl-Erik Persson stöder. Genom att vpk stöder regeringens förslag befästs orättvisorna i det nuvarande systemet. Vad Karl-Erik Persson och hans kolleger än gör, stöder de den oerhört rika gåvan om närmare 2,5 miljarder kronor tUl fackföreningarna. Anledningen till det är väl att också vpk viU ha en liten stjärna i de fackliga organisationernas böcker. Det kan ju visa sig lönsamt i valrörelsen.

AnL 103 SIGGE GODIN (fp) repUk:

Herr talman! Karl-Erik Persson säger atf han inte ställer upp bakom ett utredande av sämre alternativ. Samtidigt säger han att de som har jobb inte skall tvingas att betala ett högre belopp i egenavgift. Det är den typ av solidaritei: som vpk visar. Vpk skall inte medverka till aft människor infe får någon ersättning eller inte får kontant arbetsmarknadsstöd - som de inte klarar sig på - så att de tvingas gå fiU socialbyrån. Någon solidaritet med de människorna visas inte från vpk.

Vidare frågar Karl-Erik Persson: Varför kan ni infe rösta för reservation 2? Det går inte till så när man kommer överens på en punkt. Det är faktiskt fyra partier som har reserverat sig i denna fråga. Skall då ert parti diktera villkoren när det gäller att göra något för de sämst ställda på arbetsmarknaden? Det är inte logiskt. Det är inte ens ett argument.

Jag konstaterar att ni inte känner någon solidaritet med dem som är hänvisade till KAS och definifivt inte heller med dem som inte får någon ersättning alls, SoUdariteten visas fakfiskt av fackföreningsrörelsen. Jag ställer mig inte bakom vpk:s "solidaritet". Men vi kan konstatera att Lars Ulanders fackförbund i dessa valrörelsetider fördelar vissa små bidrag även fill vpk för atf hålla er ljumma och åtminstone någorlunda posifiva. Ni överger villigt de sämst ställda på arbetsmarknaden för att få några fattiga tusenlappar inför valrörelsen. Det är faktiskt vad som sker,

AnL 104 KARL-ERIK PERSSON (vpk) replik:

Herr talman! Vi har alla våra rötter någortstarts, Sonja Rembo, och jag har mina i arbetarrörelsen, där jag har vuxit upp. Jag kan inte på något sätt svika detta ursprung. Jag är visserligen många gånger kritisk mot fackföreningsrörelsen, men då framför jag också min krifik.

Vad gäller möjligheterna att diktera villkor vill jag säga att jag inte kan göra detta. Vi är i det dilemmat att de fyra oppositionspartierna måste agera gemensamt för att kunna gå emot regeringen. Regeringen har, å sin sida ett gynnsammare läge, eftersom det för den räcker att komma överens med ett av partierna.

Jag dikterar inte några villkor, utan jag säger bara som det är: Def finns två reservationer vid detta betänkande, av vilka vi står för en. Om Sigge Godin, som värnar om de andra reservanterna, och de övriga borgerliga röstar för den senare reservationen, vinner den bifall:

Jag kan inte finna att det är ohederligt att värna om de sämst ställda. Det är inte heller ohederligt att i tal göra detta, men ni sviker i handling denna

inriktning. Det är lätt att säga: Jag är hederlig och arbetar för de sämst ställda, men man gör det inte när man verkligen får möjligheten att nå resultat. Huruvida man då är hederlig kan andra få bedöma,

Sigge Godin har nu två chanser att åstadkomma resultat vid behandlingen av detta betänkande. Vi föreslår också i en annan reservafion höjning av dagersättningen i arbetslöshetsförsäkringen öch i KAS. Jag ser med stor spänning fram emot den stund när vi skall votera i detta ärende. Jag lovar Sigge Godin att jag skall se tiU atf det bUr votering, så att denne inte missar den här chansen.

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Arbetslöshetsförsäkring m.m.

AnL 105 LARS ULANDER (s):

Herr talman! Det är nu 50 år sedan vi fick en av staten understödd arbetslöshetsförsäkring i vårt land. Den understödsverksamhef som fanns tidigare och vars första utlöpare går tillbaka till mitten av 1800-falet var enskild och finansierades av fackförbunden eller motsvarande organisationer. Den nya verksamheten fick en försikfig start. Statens bidragskosfnader uppgick första året, 1935, till det blygsamma beloppet 1 milj. kr. Verksamheten omfattade endast fem kassor med ca 50 000 medlemmar.

Också dagpenningen var låg med våra dagars mått. Högst 6 kr. om dagen fick betalas ut, och lägsta beloppet var 2 kr. Men även det beloppet kunde sänkas, till 1 kr. för, som det hette, "kvinnliga medlemmar eller medlemmar som inte uppnått viss i stadgarna angiven ålder".

Dessa siffror kan i dag verka små men de avspeglar på sitt sätt 1930-talets verklighet. 6 kr, om dagen motsvarade fyra femtedelar av en dagsförtjänst och ger därmed en reflex av den tidens löneläge.

Under 1940-talet kom verksamheten i de statsunderstödda eller, med den officiella titeln, de erkända arbetslöshetskassorna i gång på allvar inom LO-förbunden. Något senare bildades kassor också inom tjänstemannaförbunden och bland de offentliganställda. På 1960-talet bildade Sveriges fiskare den första förefagarkassan. Försäkringen omfattar nu ca 3,5 miljoner medlemmar, fördelade på 43 kassor som täcker i stort sett hela arbetsmarknaden. I den siffran ingår i runt tal 60 000 företagare. Under åren har skett en hel del sammanslagningar av kassor, men fortfarande råder avsevärda skillnader i storlek. Den största kassan av alla. Kommunals, har över 600 000 medlemmar, medan de minsta kassorna bara har 2 000-3 000 medlemmar.

Ersättningssystemet har under decenniernas gång successivt förnyats och förändrats. Dagens system vilar på de reformer som genomfördes i början av 1970-talet på grundval av förslagen från KSA-utredningert. Vid dert reformeringen antogs den lagstiftning som fortfarande gäller, och arbetslöshetsförsäkringen kompletterades med ett kontant arbetsmarknadsstöd för dem som av olika skäl inte har rätt till kassaersättning.

Även därefter har det skett en fortsatt reformverksamhet. På hösten 1976 förbättrades statsbidragen till arbetslöshetskassorna. Är 1982 försökte den dåvarande tvåpartiregeringen att genomföra bl. a. betydande sänkningar av statsbidragen, men efter valet samma höst kunde reglerna återställas. Inte minst för de arbetslösa var den borgerliga valförlusten ett glädjeämne.

Vi står nu inför en ny reformetapp, som omfattar karensdagar, anpassning av ersättningar till löneutvecklingen samt ett nytt avgifts- och finansierings-

105

Prot. 1987/88:136 system. Det är det ena ledet i dagens debatt. Det andra är den åter
8 juni 1988 aktuaUserade frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring. Detta ger mig

I i; ~ anledning att på nytt göra en tillbakablick.

Ar es os j , gj bigärde de tre borgerliga parfierna genom motioner i riksdagen

ringm. m. skulle tillsättas en utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring.

Ett sådant utredningsarbete begärdes samtidigt hos regeringen av LO och TCO, Detta blev upphovet till ALF-utredningen, Politisk enighet rådde alltså om själva utredningsarbetet, men de borgerliga partierna nöjde sig infe med detta. Med lottens hjälp genomdrev de ett formhgt riksdagsbeslut om atf man skulle införa en allmän arbetslöshetsförsäkring. Det var med andra ord ALF-utredningens uppgift att fyUa en redan beslutad försäkring,,med innehåll. Vad hände sedan? ALF-utrednirtgen presenterade sitt betänkande år 1978, men trots att man inom utredningen var i stort sett enig om huvudlinjerna för den nya försäkringen och trots att de tre borgerliga partierna hade den politiska makten i riksdagen, förverkligade de aldrig sitt eget beslut. Det principbeslut de genom drev år 1974 visade sig vara till intet förpliktigandie.

Från socicildemokratiskt håll är vi inte främmande för att man inför 1990-talets arbetsmarknad kan behöva överväga formerna för arbetslöshetsersättningania och se vad som kan göras för att fånga in de grupper av arbetslösa som fortfarande står utanför ersättningssystemet. Vi anger i utskottets betänkande ett par av utgångspunkterna för sådana förnyade överväganden. Vi anser att man först bör se på vilka effekterna blir av de väsentliga reformer av ersättningssystemet som nu förestår, innan man slutgiltigt tar ställning till frågan om att starta ett nytt utrednirtgsarbete.

När det sedan gäller regeringens reformförslag är det en naturlig fortsättning på förbäittringar för de arbetslösa. De förbättringar som genomförs har stöd från såväl kassornas som fackföreningsrörelsens sida. Vi tycker att det är positivt att dessa önskemål kan tillgodoses. Vänsterpartiet kommunisterna ansluter sig till förslagen, men vill att ersättningarna skall höjas snabbare än regeringen har föreslagit. Dessutom går vpk emot ett par regelskärpningar som regeringen samtidigt har föreslagit.

De borgerliga partierna drar utifrån sina yrkanden om en utredning om allmän arbetslöshetsförsäkring skiftande slutsatser. Längst går moderaterna, som inte vill ha några förändringar alls i avvaktan på de nya försäkrirtgsfor-mer som de har begärt. De yrkar alltså helt och hållet avslag på regeringens förslag bortsett från en detaljfråga - en inte helt överraskande ståndpunkt från moderaterna. Folkpartiet och centern däremot godtar som framgått av debatten, regeringens förslag i vissa delar, men yrkar avslag på förändringar i andra delar, framför allt de nya statsbidrags- och finansieringsreglerna.

Vad jag nu sagt innebär att det, trots de 24 reservationer som är fogade till
utskottets betänkande, på några och väsentliga punkter finns en bred
uppslutning kring de förbättringar av arbetslöshetsersätfningarna som rege
ringen har förelagt riksdagen för godkännande. Jag tänker framför allt på
avskaffandet av femdagarskarensen, där propositionen har stöd inte bara av
vpk utan äv(;n av folkpartiet och centern. Det är en viktig reform aft
arbetslöshetsjförsäkringen därmed i förmånshänseende närmar sig sjukför-
106 säkringen, inom vilken motsvarande karens har slopats för länge sedan.

Även höjningarna av arbetslöshetsersättningarna och deras anpassning till Prot. 1987/88:136

löneutvecklingen ser ut att godtas av en betryggande majoritet i riksdagen. 8junil988

Det kan dock konstateras att centern tycker att vi satsar för mycket på de . , ... , , r-- -i

' ' Arbetsloshetsforsak-

arbétslösa.

ringm. m. Däremot möter regeringens förslag i statsbidrags- och finansieringsdelarna

ett kompakt motstånd från de borgerligas sida. Dessa förslag omfattas förutom av moderaternas generella avslagsyrkande även av direkta krav på avslag i folkpartiets och centerns motioner. Jag går dock inte här närmare in på dessa avslagsyrkanden. För det första gäller det tekniskt ganska komplicerade frågor. För det andra har avslagsyrkandena kopplats till de borgerligas begäran om att den allmänna arbetslöshetsförsäkringen skall utredas. Ett bifall från riksdagens sida till den ståndpunkt i utredningsfrågan som jag tidigare har redovisat innebär dock att själva huvudgrunden för de borgerliga partiernas avslagsyrkanden- samtidigt faller. Jag skall i stället ta upp fondfrågan, som samlat en gemensam borgerlig trepartireservation.

Det här ärendet inrymmer, som jag inledningsvis betonade, fre väsentliga reformer av ersättningarna vid arbetslöshet: karensdagarna avskaffas, ersättningsbeloppen till de arbetslösa kommer löpande att anpassas till löneutvecklingen och de för närvarande stora avgiftsskillnaderna i de olika arbetslöshetskassorna kommer att utjämnas. Det är med den sistnämnda avgiftsfrågan som fondfrågan hänger samman. Under decenniernas gång har arbetslöshetskassorna byggt upp fonder. Fonderna har till uppgift att vara en medelsreserv som skall säkerställa att kassorna i alla lägen har medel för aft betala ut ersättningarna tiU sina arbetslösa medlemmar,

I regeringens förslag i bidrags- och finansieringsdelama ingår att kassorna i fortsättningen skall få full täckning för de utbetalade ersättningsbeloppen. Vidare skall kassorna få statsbidrag för dessa belopp samtidigt med att de betalas ut. Därmed vinner man att arbetslösheten bland medlemmarna inte längre skall kunna påverka medlemsavgiften. Som det är nu tenderar hög arbetslöshet i en kassa att dra upp medlemsavgiften i den kassan. Men åtgärden leder dessutom till att man kan släppa fonderingskravet, som är en anrtan faktor som påverkar medlemsavgiften.

Om kassorna inte längre behöver ha några fonder, så blir frågan vad man skall göra.med de innestående fondmedlen. Den frågan har utförligt redovisats i propositionen, som knyter an till det förfarande soih gäller vid upplösning av en arbetslöshetskassa. Dessa regler innebär att om en kassa upplöses skall de behållna tillgångarna tillfalla den närstående intresseorganisationen, dvs. den organisation på arbetslagar- eller förefagarsidan som har tagit initiativ till kassan och vars medlemmar också regelmässigt är medlemmar i resp, organisafion.

Även om förfarandereglerna i kassornas stadgar inte direkt tar sikte på den
nu aktuella situafionen, kan det inte råda något tvivel om att den ordning
regeringen har förordat ligger väl i linje med dessa regler. I den borgerliga
reservationen görs gällande att kassornas fonduppbyggnad fill övervägande
del har blivit möjlig genom statsbidragsgivnirtgen. Det är sant atf statsbidra
gen har varit och alltjämt är en förutsättning för kassornas verksamhet, men
dessa bidrag har använts för de löpande utbetalningarna av ersättningar till
de arbetslösa. Jag vill bestämt hävda att fonderna består av medel som från 10'

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Arbetslöshetsförsäkring m.m.

början har skjutits till av de närstående intresseorganisationerna när kassorna bildades eller senare. Därefter har fonderna byggts upp med inkomster från kassamedlemmarnas avgifter och räntor på kassornas fondkapital. Mot den bakgrunden finns det goda skäl för den lösning av fondfrågan som regeringen har kommit fram till och som stöds av de fackliga organisationerna och av kassorna själva. Inte heller lagrådet har från sina utgångspunkter haft något att anföra mot denna ordning.

Att som moderatema gör tala om ett uppseendeväckande inslag applåderas endast av arbetsgivarnas organisationer. Deras ståndpunkt är helt baserad på maktpolitiska grunder.

Herr talman! Jag tycker att den debatt som har förts om den här frågan har varit mycket torftig. Sigge Godin, det är inte bara fråga om LO-kassor, utan det är även fråga om företagarkassor och TCO-kassor, Att då föra den typ av diskussion som Sigge Godin gör borde inte ske i denna typ av debatt.

Att moderaferna även denna gång har gått i täten mot en rimlig solidaritet med de arbetslösa är inte något uppseendeväckande. Men att folkpartiet tar över gamla moderatkrav är betänkligt. Det skulle vara intressant om folkpartiets representant Sigge Godin ville förklara reservationen nr 9, Exakt vad menar ni med "att ökade egenavgifter skapar ett mer-direkt hänsynstagande till konsekvenserna för sysselsättningen av löneförhandlingarnas utfall''. Hur hög hade egenavgiften blivit 1981 när arbetslösheten gick upp med 50 % på ett år?

Herr talman! Under min tid i riksdagen har jag varit med om ett antal debatter om arbetslöshetsförsäkringen. Jag har i samband med dessa debatter funderat över varför vi har så olika syn på solidariteten med de arbetslösa.

Thorbjörn Fälldins berömda yttrande om att det skulle svida i skinnet, fullföljs från de borgerliga även om språkbruket nu är annorlunda. Den här gången het<;r det ökade egenavgifter och frivillig tilläggsförsäkring.

Herr talman! Jag vill till slut bara konstatera att i och med att riksdagen bifaller utsk:ottets förslag har vigjort samhället något litet rättvisare genom att underlätta ekonomiskt för dem som trots den mycket aktiva sysselsättningspolitiken hamnar i en ofrivillig arbetslöshet.

Jag vill även tillägga att det måste vara mycket tillfredsställande för statsrådet Thalén att bland de första propositioner hon lägger fram få lägga fram just denna.

Jag ber att få yrka bifaU fill hemstäUan i arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 18.

108

AnL 106 GÖREL THURDIN (c):

Herr talman! Jag vill slå fast två grundprinciper som borde gälla i det här landet, dels föreningsfriheten, dels allas rätt till grundtrygghet. Jag tycker att socialdemokraterna har visat att de egentligen inte ställer upp bakom någon av dessa principer.

Jag vill bestämt hävda att centern anser att man skall satsa på alla arbetslösa. Det kan inte vara riktigt att, som socialdemokraterna vill göra, satsa mer p;l dem som redan i dag har en god grundtrygghet innan man har sett till att alla har fått denna grundtrygghet.

Jag kan också använda mig av det gamla uttrycket som Lars Ulander plockade fram ur minnet, nämligen att det skall svida i skinnet. Socialdemokraterna tycker att det skall svida i skinnet på dem som inte tillhör dessa arbetslöshetskassor och som därmed inte har möjlighet att få ut ersättning.

Detta handlar om viktiga principfrågor, men jag tänker inte förlänga debatten så mycket mer. Det är emellertid mycket väsentligt atf slå fast att det här betänkandet visar att socialdemokraterna fortfarande inte är villiga att ge grundtrygghet utifrån samma förutsättningar till alla. De vill inte heller fördela statens gemensamma pengar rättvist; det är ju det som detta handlar om. Det är ju fantastiskt att socialdemokraterna kan skänka bort 2 miljarder kronor, när det finns så många prioriteringar i samhället i övrigt att göra, och att socialdemokraterna inte vill vara med om att införa en allmän arbetslöshetsförsäkring.

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Arbetslöshetsförsäkring m. m.

AnL 107 SIGGE GODIN (fp):

Herr talman! Lars Ulander tar upp några mycket infressartta saker. Först och främst talar Lars Ulander om vilka kassor def är fråga om, nämligert LO-kassor, TCO-kassor, SACO-kassor och företagskassor. Just def, Lars Ulander, def är precis vad def är. Därför artser folkpartiet aft den samlade fackförenirtgsrörelsert irtfe skall få dessa pengar utan aff pengarrta skall artvärtdas för de arbetslösa.

Sedan säger Lars Ulander atf def står i stadgarna hur man skall göra om kassorna upplöses. Men nu skall inte kassorna upplösas, Lars Ulander. Folkpartiet menar atf pertgarrta i kassorrta skall ges fill de arbetslösa märtrtiskorrta. Är det då inte rimligt aft man verkligen använder dessa pengar och dessutom ser fill att man får en allmän arbefslöshefsförsäkrirtg? På detta svarar Lars Ulander aff man vill vänta och se. Vad då värtta och se? Om mart rtu skärtker bort pengarrta irtrtebär def ju atf 2,2 miljarder kronor har fördelats till fackföreningsrörelsen. Folkparfiet har infe uppfaftnirtgert aff mart kart kräva fillbaka dessa pengar, om man efter några år kommer övererts om atf en allmän arbetslöshetsförsäkring skall inrättas. Om pengarna har delats ut så har de delats uf. Därför tycker vi aff pengarna skall finnas kvar i systemet tills vi har klarat ut vad vi vill göra för de sämst ställda.

Lars Ulander säger också atf dessa 2,2 miljarder kronor är egenavgifter, Meu det kan de väl inte vara. Det kan ju iute vara så atf sfaisbidragert och arbetsgivaravgifterna som ingår har anvärtts lill löpande utgifter, medan man har haft ett annat konto för egenavgifterna, som sedan har fonderats, Egenavgifferna skall ju iugå som ert del i detta. Och redart 1975, eller möjligen 1973, förfäktade socialdemokraterna fördelningsmodellen 20/80, dvs. 20 % i egenavgifter och 80 % i statsbidrag och arbetsgivaravgifter. Men vi kan väl vara överens om aff såväl egenavgifter som statsbidrag verkligen skall ges till de arbetslösa i form av ersäffnirtg; det är ju därför som kassorua har skapats.

Jag vill upprepa en fråga, eftersom jag infe fick något svar på den tidigare; De pengar som ni vill skänka bort, Lars Ulander, skall de beskattas eller infe? Hart säger ju aft det är fråga om egertavgifter, och vi vet aff man kan göra avdrag för egenavgifter i deklarationen. Om man som enskild person få arbetslöshetsersättnirtg beskattas dertna ersäffnirtg. Om däremot en facklig

109

Prot: 1987/88:136 organisation får en gåva från staten, hur skall då denna fackliga organisatiort

8 juni 1988

A rbetslöshelsförsäk-ring m. m.

förfara? Det är en mycket intressartt fråga för de människor som har kontant arbefsmarkrtadssföd och för de märtrtiskor som infe har någon ersäffnirtg alls, de som jag kallar för de sämst ställda på arbetsmarknadenoch de som Lars Ulander och övriga socialdemokrater infe engagerar sig för. Vad skall ni säga till dem? Skall pertgarrta beskattas eller irtte? Jag tycker aff pertgarrta skall firtrtas kvar i systemet.

110

AnL 108 SONJA REMBO (m): ,

Herr talman! Lars Ulander beskyllde de borgerliga regeringarna för atf icke ha infört den försäkring som ALF-utredningen var enig om; Det är en märklig beskyllrting. Under den värsta ekonomiska lågkonjunkturen under efterkrigstiden skulle alltså den borgerliga regeringen ha åstadkommit détla, medan den socialdemokratiska regerirtgert, som har haft sex år på sig sedan 1982, under högkonjunktur inte har åstadkommit ert allmärt arbetslöshetsförsäkring. Ert argumertt håller inte, Lars Ulander!

Sedan vill jag fråga: Vad gjorde socialdemokraterna under den tiden för aft genomföra en allmän arbetslöshetsförsäkring? Jag kart svara själv: Irtgerttirtg!

Lars Ulander försöker göra gällande aft medlemsavgifterna har använts fill aft bygga upp A-kassornas fonder. Vad inrtebär detta, herr talman, egenfligert? Vad är det herr Ulander säger? Det kom alldeles nyligen en utredning från Lunds universitet som visar att fackföreningsrörelsens fräriista rekryteringsmedel är arbetslöshetskassorna. Del vet vi sedart gammalt; A-kassorna är moroten för niänniskorrta aff gå med i facket. Detta vär också Karl-Erik Perssort irtne på tidigare.

Nu säger Lars Ulander aft medlemsavgifterna fill försäkringert har artvänts till aft bygga upp fonder. Med det argumentet ger man fonderna- till de fackliga organisationerna. Det inrtebär alltså att fackförertirtgsmedlemmarrta sig själva ovetandes har medverkat fill att ackumulera ett bidrag till den fackliga organisatiortcrt. De har irtte medverkat eftdugg med siua avgifter fill ersäffrtirtgar fill de arbetslösa! Tala om detta för märtrtiskorna ute i laudef; Jag tror aft de kommer att bli chockade, Lars Ulartder, Jag blev chockad när jag hörde den argumertfafiorten. Jag är också medlem ien facklig organisafion och i en A-kassa. Jag har sannerligen inte räknat med aff den avgift jag betalar till A-kassan är ett förtäckt bidrag fill den fackliga organisafionert!

Lars Ulander svarade inte på en enda av de frågor jag ställde. Vilket är det verkliga motivet till aft ni ger de fackliga orgartisatiorterrta denna utomordentligt generösa gåva, som knappast beläggs med skatt? Varför vidhåller rti försäkrirtgsförbudet? De borgerliga regeriugarrta upphävde försäkrirtgsförbudet, men ni återinförde def 1982. Varför gjorde rti det? Ni är så pigga på aft försäkra era medlemmar i alla möjliga artdra sammarthang. Värdet av en AMF-försäkrirtg motsvarar en premie på ungefär 7 000-8 000 kr. per år för den som hat en vanlig industriarbetarlön. Då är det inte tal om några avgifter eller atf staten skall gå in. Varför kart ni irtte medverka fill ert allmärt arbetslöshetsförsäkring? Varför kan ni irtte medverka till ert försäkrirtg som kommer alla fill del på lika villkor? Varför vidhålla denna osolidariska ordrtirtg med ett A- och ett B-lag på arbetsmarkrtaden? Varför vill ni infe

medverka fill att fler frivilligt ansluter sig till de nuvarande A-kassorna?

Def här är några av de frågor som jag ställde. Jag har inte stora illusioner om att få svar på alla. Mén jag tycker def är väsertfliga frågor, Lars Ulartder, och dem kräver jag svar på. Varför permartenfar ni den orättvisa som finns i systemet?

AnL 109 KARL-ERIK PERSSON (vpk):

Herr lalman! Lars Ulartder har fått alldeles för få frågor atf besvara. Jag skall bidra med ett par till.

I proposifiortCrt föreslås atf arbefslöshefsersäftrting infe får utgå vid studier om def irtte föreligger särskilda skäl. Jag skulle vilja ha eu rtärmare förklarirtg fill varför mart över huvud taget har tagit bort ersättningen. Vad då för särskilda skäl?

Vi har allfid hävdat att den som blir arbetslös skall få ert ekonomisk möjlighet aft studera och skaffa sig nya kunskaper. De som blir arbetslösa och infe har den grundgaranfi som arbetslöshetsersättnirtgen egentligen utgör kommer aff drabbas. Def är olyckligt. Jag skulle vilja atf Lars Ulander på ett eller anrtaf sätt förklarar detta. Def kan också vara så aft def bara är ett slarvfel.

Sedan fill det här med avstängningsreglerna. Här förlängs avstärtgrtirtgsti-den, om jag har förstått def rätt, med fem ersättningsdagar. Jag kan irtte förstå varför mart har irtfagit denna ståndpunkt. Avstängrtirtgsregler är ju rtågorttirtg som arbetarrörelsen över huvud taget infe borde acceptera. Men nu kommer mart aff försämra den delen, och def är faktiskt olyckligt. Jag skulle vilja ha eu förklaring fill att man gör detta.

AnL 110 LARS ULANDER (s):

Herr falman! Jag ställde i mitt ganska lårtga irtlägg ert ertda fråga fill Sigge Godirt. Jag frågade vad rti mertade i er reservation 9 med att ökade egenavgifter skapar ett mer direkt hänsyrtsfagartde fill konsekvertserrta för sysselsättrtirtgert av lörteförhandlirtgarnas utfall. Nästa fråga var: Hur hög hade egcrtavgiffcrt blivit 1981, rtär arbefslöshefert gick upp med 50 % på ett år? Def vore bra om vi fick svar på dessa frågor, för de är faktiskt gauska irtfressartta. Hur måuga fuseu om året skulle def kosta för eu försäkrad, om mart skulle bedriva deu arbetsmarkrtads- och sysselsäftrtirtgspolifik som borgarrta bedrev uuder sirt fid i regerirtgen, då de lyckades på ett år försämra arbetslösheten med 50 %?

Sedan far man upp diskussionert om fonderna. Låt mig vara något av en pedagog. I den nuvarande försäkrirtgert firtrts faktiskt ett fortderirtgskrav. Ju högre arbefslöshefert blev, desto större blev rtaturligtvis kraveu på fonder i arbetslöshetskassorna. Det var därför som mart tvingades höja egenavgiffert, för man ville se till att fortderirtgen skedde enligt reglerna. Mert Sortja Rembo behöver inte bli speciellt förskräckt eller upprörd, def är bara så att reglerna har varit sådana. Def kan mart irtfe göra så hemskt mycket åt.

Tyvärr verkar dét som aff kuuskaperrta irtfe är så otroligt stora om tekrtikert rtär det gäller dert rtuvaraude arbetslöshefskassart. Därför blir dert här debatfert ganska underlig.

Sonja Rembo är ju ganska rejäl vad gäller de här sakerna, för hon vef var

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Arbetslöshetsförsäkring m. m.

111

Prot, 1987/88:136 8 juni 1988

A rbetslöshetsförsäk-ring m-.m.

112

hon står. Hon påstår att jag skyller på de borgerliga regeringarna för aff def infe fattades beslut uuder deu borgerliga regeringsfidert och aft jag skulle ha sagt aft skälet är atf ni lyckades fördärva ekonomirt. Så är def inte. Den borgerliga majoritetert i riksdagert såg till atf ALF-utredningen kom fram till atf erkända arbetslöshetskassor skulle omvaudjas till allmärtrta kassor. Ni hade majoritet hela vägen, men ni gjorde ingenfirtg. Nu kommer ni litet yrvakua och säger aff rtu måsfe vi ha en utredning om en allmän försäkring. Vi säger så här: Vi har fått ert mycket fin proposifion som vi skall fatta beslut om i dag. Låt oss se på den och låt oss sedan ta tid på oss och fundera vad vi skall göra i nästa steg. Ni är irtte trovärdiga i denrta fråga. Därför är den här diskussionert som sagt ganska underlig.

Sedan fill Görel Thurdin. En företrädare för socialdemokratin på 1800-falet frågade sig själv vad han ville ha av socialdemokraterna och gav sedart ett mycket bra svar på def. Men vad vill centern? Det kastar faktiskt ganska ordentligt i Görel Thurdins resortcmang. Hort säger aff def här är ert alldeles hopplös proposifion, atf den är otillständig och atf det infe går aff fatta beslut om den. Men rti står ju bakom en stor del av propositionens förslag. Jag förstår infe vad Görel Thurdin egentligen häller på med.

AnL 111 SIGGE GODIN (fp):

Herr talman! Låt mig säga fill Lars Ulander, som är väl bevandrad inom fackförcrtirtgsrörelsert, atf det finrts många höga fackliga företrädare som är ytterst tveksamma fill konstruktionen aff föra över drygt 2,2 miljarder till de fackliga orgaiuisatiorterrta. Jag kärtrter iblartd själv, som gammal fackför-ertirtgsordförartde, aff det är litet beklämmartde att mårtga i det här samhället har ert olycklig attityd gerttemot fackförcrtirtgsrörelsert. Mert jag måste säga: De här överförirtgarna gör det infe lättare för fackförcrtirtgsrörelsert atf gå vidare - snarast tvärtom. Det finns oerhört många människor som känner sig illa behartdlade när de infe får del av dessa gigarttiska summor, som stafert är beredd aff föra över.

Lars Ulartder säger sedart "rtär ni försämrade arbetslösheten under den borgerliga fidert" osv. Mert folkpartiet och socialdemokraterrta har i mårtga år varit mycket ertiga om hur arbetslösheten skall bekämpas. Lars Ulander använder det gamla tricket att säga att vi förstörde allt under de borgerliga åren. Men Lars Ulartder vet mycket väl hur def var med omsfrukfureringarna inom indusfrirt och oljekrisen och att vi hade den största lågkonjuukfuren i mannamirtrte uuder dessa år, men aft vi trots detta uppehöll sysselsättningen i Sverige. Def skall då jämföras med deu stora arbetslöshet som fanns i omvärlden under de äreu. Då kart irtfe Lars Ulander fråga vad egenavgifferna skulle vara till påden tiden. De skulle inte alls vara högre ärt vad de var-jag tror det var 1973 - då socialdemokraterna införde 20/80-sysfemef, dvs. aff 20 % skulle vara egenavgifter och 80 % statsbidrag. Def var inget problem med detta. Låt oss hålla debatten på en någorluuda saklig rtivå!

Lars Ulartder sade atf han ställde en fråga fill mig, mert def var egentligen två. Jag ställde också två frågor, så låt oss då kvitta svaren. Lars Ulartder.

Skall de här pertgarrta beskaffas, eller hur skall det vara? Och varför - ge oss ett svar på def - skall man inte ge alla arbetslösa på arbetsmarkrtadert ert rimlig arbetslöshetsersältrting? De sämst ställda skuffar ni undart. Är det

rimligt? Ge de människorna ett svar. Svaret är infe så viktigt för mig, men PrOt, 1987/88:136
inför valrörelsen kanske del är viktigt atl de får ett besked. 8 juni 1988

Arbetslöshetsförsäkring m. m.

AnL 112 SONJA REMBO (m):

Herr talmart! Lars Ulander svarade inle på de frågor som jag ställde i mitt inledrtirtgsartförande - inle på en enda av dem. Han svarade irtte heller på frågorna i mitt förra anförande. Har medlemsavgifterna under alla år i realiteten varit ett förtäckt bidrag fill facket, så atf medlemmarna har medverkat till att bygga upp en förmögenhet som regeringen nu för över till de fackliga organisafionerrta? Hur skall de här pengarna användas? Hur mycket kommer all läggas in i valrörelsen för all stödja socialdemokraterna?

Jag kan irtte tolka det Lars Ulander säger och tystnaden från arbelsmark-rtadsminislerrt på annat sätt än alt socialdemokraterna inle vill ha en allmän försäkrirtg. Det skulle ju innebära alt man berövade facket dess bästa rekryteringsmedel. Därför kommer socialdemokraterna aldrig att irtföra ert allmärt försäkring. Mart lever hellre med de orättvisor som vi har i systemet i dag.

Man vill inte heller ha en utredning om en allmän försäkring. Man vill inte ha ett parlamentariskt inflytande pä försäkringen. Def är väldigt mycket bekvämare aft sitta i departementet och ha en enmartsutredare som garanterat tillhör def socialdemokrafiska partiet och låta de fackliga orgartisatiorterna medverka i utredningert för att, när remissomgårtgert är klar, kunna komma övereus med de fackliga orgartisatiorterna om hur förändring-arrta skall ske. Sä har skett t. ex. befräffartde proposifiortCrts förslag om administrafionen av de förändringar som nu kommer aff genomföras.

Def är uppseendeväckande - jag vidhåller det, herr talman - aft på det här sättet föra över 2,5 miljarder till de fackliga organisationerna. Det strider mot de krav som man måste ställa i fråga om rättssäkerhet, att riksdag och regering genom lag för över pengar och förmögenhet som tillhör'en viss enskild organisatiort till ert annart crtskild orgartisalion. Del hjälper inle atl socialdemokraterrta försöker få detta atl frartislå som en naturlig åtgärd. Man följer inle de regler som A-kassornas stadgar stipulerar, nämligen att kassorna skall upplösas för atl fonderrta skall fä lov alt disponeras.

Detta, herr lalman, är ytterligare ett exempel på det maktens brödraskap som har utvecklats inom socialdemokratin och som vi under den här veckan har fått så upprörande och tragiska exempel på hur det fungerar. Nu har vi fått ytterligare ell bevis på hur Sverige styrs på ett sätt som inte sfär i övercrtssfämmelse med demokratins grundläggande principer och de lagar och förordningar som måste gälla och som mäste styra ett land som bygger på rättssäkerheferts grundläggande principer.

AnL 113 GÖREL THURDIN (c):

Herr talmart! Lars Ulartder svarar inte på några frågor alls, skulle mau kunua säga. I stället börjar han med den vanliga socialdemokratiska vulgärargumentationen och åberopar-de sex borgerliga åren för sex år sedan. Man kan fråga sig: Hur länge skall socialdemokraterna upprepa deurta argumenlaliort - kartske i 44 år?

Def hartdlar om historia, och jag måste säga att de märtniskorsom i dagstår 113

8 Riksdagens protokoll 1987/88:136

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Arbetslöshetsförsäkring m.rn. '

utanför airbefslöshefsförsäkringen inte är intresserade av den här sortens
argument, utau de vill veta varför de infe här i Sverige har rätt.också fill en
grundtrygghet. Jag frågar igert: Vill socialdemokraterrta ha ert gruudfrygghef
för alla i def här landet eller infe? Def är mycket viktigt atf fä svar på den
frågan. Detta vill vi nämligen i centerpartief.ochdef värdet jag försökte tala
om-förut, , ,

Sedart vill jag fa upp en liten del som är kopplad fill arbefslöshetsförsäk
rirtgert, och def är starta-eget-bidraget. I jämsfälldheferts teckcrt försöker
man få kvinrtor att starta, eget. Mert eftersom det är mest kvinnor och
ungdomar som står utanför arbefslöshetsförsäkrirtgert står de också utanför
möjligheterna att få starta-eget-bidrag. Därmed motverkar socialdemokra
terna sina egna mål på artdra områden. . ,

114

AnL 114 LARS ULANDER (s):

Herr talman! Jag kart börja med Sigge, Godin. Han.säger aff mårtga höga fackliga företrädare - vilka de nu skulle vara - har sagt all de känner en dålig smak i murtrtcrt irtför del här beslutet.

Då,får jag förklara hur def är. Jag måsfe tydligeu fa def ert gång till, för infe heller Sonja Rembo har.förstått det riktigt,

• I arbetslöshetskassornas regler har det funnits krav på fonderirtg. A-kassorna har alltså utauför statsbidraget haft ett krav på sig aff def skall finnas fonder, och sådana har de alltså tvingats bygga upp. Nu behövs infe de fonderna längre, och då återgår pengarna fill dem som har betalt in dern, dvs. de närstående fackliga organisationerna. Så är det faktiskt.

Sedan vill jag bara svara på frågan om detta med. beskaffningert. Jag förutsätter aff det sker efter,gäugse regler - så måsfe det vara.

Jag kan konstatera aff Sigge Godin öser på gartska orderttligt. Mert hart svarar inte på den grundläggande frågan beträffande reservation 9, som folkparfiet så att säga har leasat in, eftersom den bygger på att en reservation som moderaterna har underfeckrtaf skall bifallas. Hart ville irtte förklara dert. Förmodligen kan hart irtte det. Def är möjligt aft reservafionen kommer aft bli föremal för omrösfnirtg.

Sortja Rembo Urtdrar hur dessa pengar skall användas. Ja, de kommer naturligtvis aft återgå till organisafionerna. Hör efter hos yrkesfiskarna eller-förefagarorganisationerrta, som får dessa pertgar, om de har plarter på aft lämrta dem till det socialdemokrafiska partiet, vilket Sortja Rembo ju autydde. Fråga också TCO om man tänker lämna dessa pengar fill socialdemokraterrta. Jag tycker aff dert här diskussionen borde hyfsas någof. Pertgarrta går tillbaka till deras rätta ägare. Så är det, och det får mart faktiskt finna sig i.

Görel Thurdin säger alt jag är vulgär, när jag går tillbaka till de sex
borgerliga åren. Def är möjligt att det kan anses vulgärt att påminna om en
misslyckad period i svenskt.jjolifiskf liv, men dert beskrivrtirtg som jag gjorde
är faktiskt rikfig. .;-

Görel.Thurdin frågar också om socialdemokraterna vill ha grundtrygghet. Ert sådart fråga ställer hort alltså till ert representant för ett parfi vars existens och verksamhet är präglad av att vilja göra vårt samhälle så rättvist som

möjligt! Certtern skall inte ge sig in i den här diskussionen. Del är infe ■Prot'.'1987/88:136
speciellt bra för partiet att uppehålla sig på den planhalvan. 8 juni 1988 '

Arbetslöshetsförsäkring m.m. -

AnL 115 SONJA REMBO (m):

Herr talman! Jag vill bara helt kort konstatera att Lars Ulander infe har gjort rtågort som helst ansats till atf svara på mina frågor. Def är i sig falande.

AnL 116 GÖREL THURDIN (c):

Herr falman! Lars Ulanders analys av de sex borgerliga årert'är helt felaktig. Harts argumentation är därför inte riktigt korrekt.

Jag har fortfarande inte fått rtågot svar på mirt fråga om varför 25 % av de arbetslösa skall stå utanför grundtryggheten. Det hjälper infe med atf gå fillbaka 50 år i tiden och hävda atf man började arbeta för en sådan trygghet redan då, när man i dag inte vill ge alla denna möjlighet.

AnL 117 SIGGE GODIN (fp):

Herr falman! Lars Ulander sade atf man var tvingad till fondering men att man nu skall återföras sina egna pengar. Mert så är def faktiskt inte. Lars Ulander. Ty 95 % av pengarna utgörs av statsbidrag, inkl, arbetsgivaravgifter, och 5 % av egenavgifter. Vi talar ju faktiskt infe om dessa 5 %, utan om 100 %.

Vidare sade Lars Ulander aff det var fråga om beskattning enligt gängse regler. Jag är rtågot bevandrad i beskattnirtg, men jag kan inte så här rätt upp och ued klara ut vad defta inrtebär. Jag tycker aff Lärs Ulartder, som har nära kontakt med statsrådet och hela regeringskansliet, ändå i klartext måste kunna fala om på vilket sätt dessa pengar skall beskattas. Jag har nämligen tolkat Lars Ulander så, att pengarrta skall beskattas. Det ger ju äudå litet bättre smak, Lars Ulartder.

Det bäsfa vore ärtdå om pertgarrta kan få ligga kvar i fonderna, där de hör hemma, och anvärtdas fill de arbetslösa, så aff vi srtarast möjligt kart få en allmän arbetslöshetsförsäkring. Då skulle ni slippa aff i valrörelsen få de obekväma frågorna från alla dem som infe har någon arbetslöshefsersättniug utau bara har KAS, som undrar varför ni inte gör någonting för dem.

Lars Ulander frågade också vad vi menar med vår reservation 9. Jo, om löneökrtingarna blir så stora att samhällsekortomirt inte tål dem, borde ju arbetsmarkrtaderts parter ta ansvar för detta. Det handlar alltså om arbetsmarknadens parter, såväl arbetsgivarnas som arbetstagarnas organisationer. Detta är ganska viktigt, eftersom finansmirtislérrt gång på gäng går ul och talar om all löneökningarrta måste hållas på en sådan nivå all vi klarar atl hävda oss mol våra konkurreutlärtder. Vi tycker atl del som vi föreslår skulle vara en bra väg alt gå. Def är svaret på frågart, Lars Ulartder.

Däremot har infe jag fått svar på alla de frågor som jag har ställt. Jag vet infe om det är någon mening med aff ställa ytterligare frågor fill Lars Ulander. Jag skulle möjligen kunna ta upp detta med informationen till de enskilt anslufua A-kassemedlemmarrta.

I min egen A-kassa - Statstjänsfemannaförbundets - får man infe erts
besked om huruvida mau är medlem. Först ett halvår efter dét aff man har
blivit arbetslös och def blir aktuellt atf betala ut pengar kan man få beskedet 115

Prot, 1987/88:136 att man irtte är medlem i kassart och alltså inte kan få någon ersälinirtg. Ärdet
8 juni 1988 ""tt emot dessa människor, som har trott att de är medlemmar, eftersom de

-------------------- — har betalat irt sirt avgift? Vad vill ni göra ål del? På vilket sätt vill ni

Sysselsattningsskapan- tillmötesgå dessa enskilt anslutna medlemmar, som har samma räll alt de åtgärder m. m. ■ tillhöra A.-kassan som de som armed i facket. Eller skall det vara så, som ert

före detta; fackligjedare från Timrå ansåg, när han skrattande menade all det

är rätt åt dem om de får betala 300-400 kr. om året i administrationsavgift?

Är def rätt aff behandla dem på det sättet? Lars Ulartder kart som gartimal

fackförenirtgsman kartske utveckla det här?

AnL 118 LARS ULANDER (s):

Herr falman! Alla som arbetar inom de områden som omfattas av de allmärtrta arbetslöshetskassorna har rätt alt tillhöra dem. Det är ett svar lill samtliga som här har antytt att del på något sätt skulle finnas en spärr för irtträde i A-kassa. Den enda spärr som finns utgörs av de spärrar som finns i A-kassornas stadgar.

Alla som arbetar inom verksamhetsområden som omfattas av kassorna har alltså räll alt tillhöra dem.

När det gäller beskattningen är mitt svar att denna skall ske enligt gängse regler. Jag kan alltså infe utveckla detta mera än vad Sigge Godin själv gjorde.

Sedan har vi åter kommit in på detta med dessa fonder. Det verkar precis som om def är omöjligt aff begripa att pengarrta tillhör dem som har betalat in dem, nämligert medlemmarna. Det här är infe pengar som skall gå till utbetalningar, ulan de skall anvärtdas till atl utgöra en buffert, så att de försäkrade garauteras sina rättigheter. Det förhåller sig.fakliskf på det sättet.

Slutligen vill jag bara konstalera all denna reservation 9 måste vara felplacerad. Den skulle ha funnits i något aunat betänkande, men det är nog svårt att tänka sig i vilket. Reservationen gällde ju parterna på arbetsmarknaden och inte de försäkrade i A-kassorna. Jag förslår därför inle riktigt vad den har i del här betänkandet atl göra.

Överläggrtirtgert i detta ärende var härmed avslutad. (Beslut fattades efter debatten om arbetsmarknadsutskottets betänkartde 20.)

Kammarert övergick till alt debattera arbelsmarkrtadsulskoltels betärtkande 22 om sysselsättningsskapande åtgärder m.m..

Sysselsättningsskapande åtgärder m. m..

AnL 119 KERSTI-JOHANSSON (c):

Herr talman! Till arbetsmarknadsutskottets betänkande 22 har vi i centern

fogat en leservation där vi tar upp frågan om ytterligare åtgärder för alt

främja flyktingars möjligheter till arbete. Det gäller bl.a. värderingert av

utländsk ulbildnirtg.

116 Den nuvarande organisatiortCrt och de artvisrtingar som i dag gäller för

utbildningsvärdering har brister och utgör ell hinder för flyktingar atl komma ul pä arbetsrnarknaden.

Det är angelägel att vi får en permanent organisation som snabbt kan genomföra en värdering av utländsk utbildning.

Vidare har vi i vår kommittémotion A53 även föreslagit all de nuvarande reglerna för statens ersälinirtg lill kommunerna för mottaguing av flyktingar skall ändras så, alt kommunerna får möjlighet atl använda den statliga ersältnirtgert också för att slussa ut flyktingar på arbetsmarknaden. 1 dag garanteras kommunerna ersälinirtg för utbetalda socialbidrag uuder det år som flyktingen erhållit uppehållslillslårtd och sedart under ytterligare tre år. Regelsystemet ger alltså kommunen kostnadstäckning för flyktingens levnadsomkostnader Urtder en läng period.

Ur kommuuens synvinkel innebär del all det inte finrts någon press på kommunert att så srtabbt som möjligt få flyktirtgen självförsörjartde genom eget arbete. Ell sådant system kan lätt perrtiartcrtta ett socialbidragsberoertde och ger irtget tryck på berörda myrtdigheter att sätta irt åtgärder för ufslussrtirtg på arbetsmarknaden förrän i slutet av den fre- eller fyraåriga bidragsperioden.

En sådan här situation är myckel passiverande. Kommunen får sitt bidrag, och det förflyter långa tider innan samhällets arbetsförmedlirtgsorgart gör några direkta insatser. Samtidigt ropar industrin och den offentliga sektorn efter arbetskraft. Del finrts flyktingar som har utbildrting och klara arbelslill-stårtd, mert mart rtår irtte varartdra på arbetsmarknaden, eftersom det inte finns några rikliga styrmedel och inga väl upparbetade kontaktvägar.

Enligt centerns uppfattning måste ersäffningssystemef ändras så att kommunerna ges större möjligheter atl använda statens ersättning till flyktingerts levnadsomkostnader på ett mer aktivt sätt, alltså får rätt att anvärtda ersätfrtirtgcrt ävert fill atf slussa uf flyktingar på arbetsmarkrtadert.

Ges kortimuuerrta friare härtder, så kart det för flykfingarrta irtnebära aft de srtabbare kommer irt i def svertska samhället och aff de slipper ert lårtg och svår period av sysslolöshet. Det är oerhört vikfigt. För staferts del innebär def minskade kostnader för flyktingmotfagaudef, ju snabbare flykfingarna får möjlighet atf själva försörja sig.

Def har kommit rapporter från flera håll i landet om att flyktingar har svårt att komma in på dert svertska arbetsmarkrtadert. Rapporferrta berör i samfliga fall situationert i en enskild kommun eller ett län.

Det firtrts t. ex. ert färsk rapport frårt irtvartdrarförvalfningert i Göteborg som visar atf de drygt 400 vietnamesiska flykfingar som bor i kommunen har stora svårigheter att komma in på arbetsmarkrtadert. Bara drygt 30 % har fått fast arbete. Nästan samtliga har fått arbefe genom egen försorg eller genom släkt och värtrtcr. Endast tvä fick jobb genom arbefsförmedlirtgert.

För atf fa ett artrtat exempel vill jag rtämrta att det i Stockholms lärt firtns en stor arbetskraftsbrist irtom sjukvårdeu, barrtomsorgert och hemtjänsten. Samtidigt går hundratals flyktingar och irtvandrare arbetslösa i lärtef.

Def skulle vara möjligt atf ge eu märtgd sådana här exempel.

De vanligaste skälen till aff flyktingar infe får några jobb är aff arbetsgivaren ifrågasätter deras ufbildnirtg i hemlandet och om de kan fillräckligt med svertska. Def gäller både privata och offerttliga arbetsgivare. Då är ju

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Sysselsättningsskapande åtgärder m. m.

117

Prot. 1987/88:136 värderingen av utbildningen vikfig. Det är också vikfigt aff kommunerrta

8 juni 1988

Sysselsättningsskapande åtgärder m. m.

och def har vi föreslagit i vår motion - får använda statsbidragsmedel till att
skapa arbetstillfällen för flykfirigarna. Def är också angeläget aft arbelsför-
medlirtgarrta arbetar irttertsivt med de här frågorna.
Jag yrkar bifall till reservation 2. • '

118

AnL i;J0 JAN JENNEHAG'(vpk):

Herr talmart! Vpk har en reservation lill betänkandet. Den bygger pä en motiort av socialdemokraterna Nils-Olof Gustafsson och Margareta Winberg. Del är en utmärkt mofion. Tyvärr är def bara vpk som tycker def. Bakgrurtden är att arbetsmarknadsstyrelsen i sin anslagsfrämställan bl. a. vill anvärtda 50 milj. kr. av anslaget fill beredskapsarbete, dvs, ungefär 3 %, för regionala insatser enligt de regler som gäller för östra Norrboffeuprojekfet.

I Jämfland har länsstyrelsen, länsarbetsnämrtden och lokala utvecklingsgruppen arbetat med aff fa fram ett program för aff utveckla Hoting-Fjällsjö-området. AMS tycker aft detta är bra och ariger just i sirt artslagsframsfällan aff dcrtrtEi del av länet behöver särskilda åtgärder, om avfolkningert skall hejdas. AMS vill avsätta en särskild pott om 50 milj. kr., ay pengar som redan firtrts, som skall användas i denrta och liknande satsningar. Regeringert vill irtte gå med på detta i kompletteringspropösitionen, inte utskottet heller.

Utskottet säger helt enkelt att de reguljära instrumenten räcker. Några nackdelar med den föreslagna lösningen redovisas inte. Det skall bli myckel intressartt att höra om Inge Carlsson kan komma på några.

Herr talman! Jag yrkar bifall till vpk:s reservafion nr 1.

AnL 121 INGE CARLSSON (s):

Herr talman! I arhelsmarknadsulskotiels betänkande 1987/88:22 föreslår regeringert flera nya satsningar för att underlätta flykfirtgars och invandrares inträde på arbetsmarknaden genom ett förbättrat rekryteringsstöd och bidrag till arbetsgivare som i samband med rtyanställniiig ordnar utbildning.

Läget på arbetsmarkrtadert är fortsatt gott. Urtder de första mårtaderrta i år har sysselsättrtirtgert ökat ytterligare och arbefslöshefert sjunkit. ■.

I april 1988 uppgick antalet arbetslösa fill 70 000, dvs. 1,6 % av arbetskraften, samtidigt som arttalef kvarliggartde lediga platser uppgick lill 76 300.

Nu gäller del aff fa vara på def gynnsamma läget och satsa på de grupper som fortfarartde har för dålig syssélsäffnirig, exempelvis lårtgfids- och delfidsarbetslösa, flyktingar och invartdrare,

Dert socialdemokratiska regerirtgen har fört en framgångsrik arbetsmarknads- och regionalpolitik. Trots def finns.fortfarande problem.

I motion A51 erinras om def besväriiga läget pä arbetsmarkrtadert i Sfrömsurtds kommun.

Länsstyrelsen, länsarbefsnämndert, arbefsförmedlirtgert och lokala utvecklingsgrupper har därför inlett ett samarbete för framtagande av ett program lör utveckling i området.

Motionärerna framhåller särskiltatt AMS ges möjlighet aff av beredskapsmedel förverkliga def aktuella programmet.

Vänsterpartiet kommunisterna har reserverat sig med anledning av mofion A51.

Utskoffsmajoriteten är medveten om behovet av särskilda insatser i Strömsunds kommun. Utskottet anser emellertid atf medel härför bör kanaliseras via de reguljära auslagen.

Utskottet viU härutöver eriura om att lärtssfyrelsert i Jämflartds lärt uuder budgetåret för regionala utvecklingsinsatser disponerar 90 milj. kr., en ökning med 29 milj. kr. jämfört med föregående budgetår.

Dessa medel bör kuurta komma fill artvärtdrtirtg vid ett förverkligande av det nämnda programmet för def aktuella området i Strömsunds kommun.

Jag yrkar avslag på reservafion rtr 1.

■Herr talmart! Mot bakgrund av dagens stora efterfrågan på arbetskraft i Sverige föreslår regeringert' ert rad satsningar för aff underlätta flyktingars och invandrares inträde på arbetsmarknaden.

Ett av problemen för många flykfingar och irtvandrare är brist på kunskaper i svenska språket. Regeringen föreslår därför aff 16 milj. kr. satsas fill bidrag för arbetsgivare som tillhandahåller ufbildnirtg åt flykfirtgar och irtvartdrare.

Det framhålls vidare aff def största hirtdref för flyktingar och invartdrare aff komma uf på den svenska arbetsmarknaden är att det saknas en erthetlig, smidig och admirtisfratiyf ertkel finartsierirtgsform för arbefsUvskortfakfer. Tidigare erfarertheter har visat att varvnirtg av utbildning och arbetsprakfik är en bra metod aff få sådarta korttakter.

De erfarenheter som vi nu har från arbefsmarkrtadsprojekt för irtvartdrare i
kommunerna Malmö, Norrköping, Södertälje och Örebro har visat aft
metodert aft varva utbildning och arbetslivskonfakter har givit posifiva
resultat. ' i

Regeringen går nu vidare och föreslår aft 22 milj. kr. avsätts för en försöksverksamhet som skall underlätta för flykfingar och invandrare att erhålla ett arbefe och stärka deras ställning på arbetsmarknaden. En åtgärd som föreslås ingå i försöksverksamheten är att artslå ett förhöjt rekryterirtgs-stöd, som får användas när ert arbetsgivare artsfäller ert flykfirtg eller invandrare och under de första sex månaderna låter personen i fråga varva svenskurtdervisrtirtg med arbete.

Statsbidraget skall utgå med högst,85 % av den totala lönekostrtadert. Utöver de fyra rtämnda kommuuerrta skall Stockholms län ingå i försöksverksamheten. Ansvaret för verksamheten skall enligt förslaget åvila arbetsmarkrtadsverket i samverkan med de kommunala myudigheferrta och de fackliga orgartisationerna.'

Centerpartiet anser i reservafion rtr 2 aff kommuuerrta skall få artvärtda de stafiiga socialbidragert till att skapa arbetstillfällen för arbetslösa flyktingar; Utskoffsmajoritefen. delar ej den uppfattningen, utan vidhåller aff arbetsmarknadsverket skall ansvara för verksamheten.

Beträffande centerns förslag i fråga'om värderingert av flykfirtgars utländska ufbildnirtg vill jag härtvisa fill vad utskottet anfört i denrta fråga i betänkande AU 11 som vi behandlade för en fid sedan. Där framgår bl: a. atf def inom arbetsmarkrtadsverket pågår ett intensivt arbete i syfte- att åstadkomma ett system för aft jämföra utländska utbildningar med motsvarande svenska.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till arbefsmarknadsufskoffets

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Sysselsättningsskapande åtgärder rn. m.

119

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Sysselsättningsskapande åtgärder m. m.

hemställan i betänkande 1987/88:22 och avslag på samtliga mofioner och reservafioner.

AnL 122 JAN JENNEHAG (vpk):

Herr falman! Inge Carlssons anförartde blev som jag fruktade: meningar klippta ur utskottsbetänkandet.

Jag frågade och var intresserad av att höra om Inge Carlsson kuude komma på rtågra nackdelar med den föreslagrta lösrtirtgert. Def år ert utmärkt metod som motionärerna har anvisat och som bygger på de åsikter som arbetsmarknadsstyrelsen själv har redovisat och på ett arbefe som har utförts i länet.

Inge Carlsson nämrtde också arbetslöshetssiffrart, 1,6 %. Ja, men kära
närt! Vilkert relevarts har def för de bygder som förslaget gäller? Ingen som
helst! . ,

120

AnL 123 KERSTI JOHANSSON (c):

Herr tal man! De frågor som behandlas i vår reservafion har vi fidigare tagit upp. De iir oerhört angelägna.

Visst finns def i betärtkartdet vackra ord, mert de förslag som återfirtrts i propositionen irtrtebär endast punktinsatser, vilka på intet sätt löser de mer djupgående problemen med flyktingarnas utslussning på arbetsmarknaden. Den organisation som har till uppgift aff förmedla kontakt mellart flykfingar och arbetsgivare är behäftad med grundläggande fel. Det saknas styrmedel i de ersäffniugsregler som gäller för kommuner och flykfirtgar. Det är oerhört angeläget aff komma fill rätta med dessa problem, och def är bråttom.

Inge Carlsson hänvisar till att kommunerna skall få medel så atl de kan göra en utvärdering av utbildningen. Samma sak gäller på denna punkt: Vi måste snabbt komma fram till ett förslag, som gör del möjligt all värdera en utländsk utbildning. Vi fär inte bara göra punktinsatser. Vi måste också komma till rätta med de stora problemen i sammanhartget.

AnL 124 INGE CARLSSON (s):

Herr talmart! Utskottsmajorilelen anser all vi inte kan ta av de statliga bidrag som skall gå fill flyklingarrtas uppehälle, Kersti Johaussort. I er reservation har rti irtte helleranvisal pengar för detta ändamål.

Skillnaden mellan ert förslag och utskottsmajoritetens är alt vi anvisar 22 milj. kr. lill alt snabbare fä invartdrare i arbete och utbildning.

1 östra Norrland har vi givit AMS litet större frihet aff anvärtda de rtiedel som vi fidigare har artslagif,- Jan Jennehag. Skillnadert mot Strömsunds kommun är aff det infe, som.vpk påstår, firtns något detaljerat program framtaget Man arbetar nu med atf fa fram ett sådaut program. Det programmet är inle kortsiktigt utan skall räcka i tre års tid. Vi känrter ännu inte till vilken kostnad programmet kommer atl medföra, men utskottsmajöritetens klara uppfattnirtg är atf de 29 milj. kr. vi nu anslår, sammanlagt 90 milj. kr., kommer aft räcka till för atf man skall klara av en del av de problem som finns i den aktuella kommunen.

9 § Kammaren beslöt kl. 17.56 aft ajournera förhandlingarna fill kl. 19.00 Prot, 1987/88:136
för middagsuppehäll. 8 juni 1988

10 § Förhandlirigarrta återupptogs kl, 19.00 urider leduing av artdre vice fälmartnert.

Sysselsattningsskapan -de åtgärder m. rn.

11 § Sysselsättningsskapande åtgärder m.m.

(forts, arbetsmarknadsutskoftets betänkande 22)

AnL 125 JAN JENNEHAG (vpk):

Herr talman! Inge Carlsson talar nu om vad det är för fel på länssfyrelserts, lärtsarbetsrtämrtderts, de lokala gruppernas och arbetsmarknadsstyrelsens uppfattning om programmet för utveckling: Han säger aff def inte är färdigt. Irtge Carlssort och utskottet vet alltså bättre än de handläggande organen om projektet är värt atf satsa på eller inte. Vilka planer finns då som alternativ för aff använda de reguljära instrumenten? Är de planerrta bättre utarbetade? Sanningen är, Inge Carlssort, aff utskottet iute har tagit reda pä vad arbetet handlar om och vilken betydelse def skulle få. Jag återkommer till frågart: Vilken nackdel skulle def få oui förslaget genomfördes?

AnL 126 KERSTI JOHANSSON (c):

Herr talman! Jag sade aff det i def betänkartde vi rtu debatterar handlar om punktinsatser när det gäller sysselsättningsskapartde åtgärder för flyktingar och invartdrare, IngeCarlssort. Jag förringar på intet sätt punktinsatser. Men jag mertar ändå aft vi måsfe bruka allvar och försöka lösa de djupgående problem som finns när def gäller utslussning av flyktingar på arbetsmarkrtadert. Def är det vi frårt centern har tagit upp i vär motion och vår reservafion.

I betänkandet är def fråga om punkfirtsafser, som jag sade. 16 miljorter art visas för bidrag lill arbetsgivare som tillhandahåller utbildning åt nyanställda flykfirtgar och irtvandrare. 22 miljoner skall gå fill en försöksverksamhet som skall underlätta för flyktingar och invandrare aft erhålla ett arbete och stärka deras ställrtirtg pä arbetsmarkrtaden. Del sägs att medlen skall kunrta artvärtdas för fortsatt försöksverksamhet i kommuuerrta Malmö, Norrkö-pirtg, Södertälje och Örebro samt i Stockholms län. I de fyra försfnämrtda kommuuerrta pågår redan arbetsmarknadsprojekt. Medlen bör få anvärtdas för vidare utvecklirtg av samverkan mellan kommuner, myndigheter och parterna. Av de föreslagna medlen skall 200 000 kr. användas för en utvärderirtg av försöksverksamheten som sedan skall ha fill syfte aff ge förslag lill metodutveckling i förmedlingsarbetef med flyktingar och invartdrare.

Kommuuerrta garauteras ersätfrtirtg för utbetalda socialbidrag, först uuder def år flykt irtgert erhållit uppehållstillstånd och sedan under ytteriigare fre år. Vi i centern menar aff man borde kuuna ändra ersättnirtgssystemel, så alt kommurtert får större möjlighet att använda deuna statens ersällrtirtg, som går lill flykiirtgerts levnadsomkostnader, på ett mer aktivt sätt. Det är inle säkeri atl vi behöver anvärtda mer pengar. Vi har inte heller föreslagit all

121

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Rätten tdl ledighet, m. m.

man skall anslå mer pertgar till detta ändamål. Men vi är övertygade om att det är möjligt atf artvända pengarrta på ett mer aktivt sätt. Def borde också kommunerna vara intresserade av. Utöver alla de flyktingar med arbets- och uppehållstillstånd som redan i dag finns i kommunerna - och de är väldigt många - finns ytterligare ett,stort antal flykfirtgar på förläggnirtgarrta med klara papper på kommunplafs. Vi menar aff det är angeläget aft på allt sätt förbättra flylkfingarnas situation. Sysslolöshet passiverar, def vef vi, och def är infe bra.

Överläggningert i detta ärertde var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter debatten om arbefsmarknadsufskoffets befärtkart
de, 20.) . '.

Kammaren övergick till att debattera arbefsmarknadsufskoffets betänkande 20 om ledighet.

Rätten till ledighet, m. m.

122

AnL 127 SONJA REMBO (m):

Herr falman! Till arbefsmarknadsufskoffets betänkande om ledighet är i år liksom tidigare år fogat en reservafion från de tre borgerliga parfierrta, där vi gemensamt kräver att den översyn av de olika ledighetslagarna som påbörjades under de borgerliga regeringarna men som ligger rtere sedan socialdemokraterna tillträdde 1982 skall återupptas. Frågan har under årens lopp ingåeride debatterats här i kammarert. Vi har varje är haft samma yrkartde. Jag skall därför, herr talman, i dag nöja mig med att yrka bifall fill reservafionerna 1 och 6.som fogats fill utskottets betänkartde.

AnL 128 ISA HALVARSSON (fp):

Herr talmart! Numera förvärvsarbetar i stort sett alla vuxna under hela sitt vuxenliv. Det ställer naturligtvis berätfigade krav på ledighet från yrkesarbe fe under speciella peirioder i livet. Flera lagar har också fillkommit, vilka ger de anställda rätt fill ledighet med eller utan lön. Nu har det visat sig atf dessa lagar är svårhanterliga för mindre företag med små administrativa resurser. Formuleringarna i lagtexten upplevs ay många småföretagare som alltför abstrakta, och många uppfattar sina skyldigheter som arbetsgivare väldigt diffust. .

Herr falman! De borgerliga parfierna har fill detta betärtkande fogat en gemensam reservation, nr 1. I denna reservation krävs en översyrt av ledighetslagstiftningen och dess inverkart på de mindre företagen. En sådan översyn påbörjades spm sagt redan 1980. Tyvärr har inget hänt sedan 1982. Vi anser def synnerligert angeläget att översynen får fortsätta, så aff man får fram förslag till förärtdring av ledighefslagarna i syfte atf anpassa dem fill de mindre företagens situafion. Kravet på varselfidernas lärtgd vid återkomst från studier har angetts som speciellt viktigt. För övrigt bör man grartska sfudieledighetslagens bredd och de problem som uppstår i sambaud med

studier på arbetstid med s.k. timstudiesföd samt ledighet för facklig verksamhet.

Herr talman! Vi vill, kort sagt, ha en översyrt av de samlade effekterrta av de olika ledighetslagarna och deras inverkan på de mindre företagen. Därför yrkar jag bifall till reservafion nr 1.

Vi inom folkpartiet anser att ledighet för vård av barn bör ges prioritet vid ert avvägrting mellan olika ledighetsformer. Folkpartiet anser atf räftert till ledighet för vård av barn bör utsträckas från nuvarande ett och ett halvt år fill tre år. Vi tror inte atf en sådan förlängning av rätten till ledighet för vård av barn skulle innebära några större bekymmer för arbetsgivaren. En sådan ledighet kan ju förutses lång tid i förväg. För mårtga föräldrar skulle def däremot innebära ert stor välfärdsvirtst atf själva kunna ta hand om sina små barrt i hemmet.

Herr talman! Jag yrkar därför bifall till reservation nr 4.

Vård i hemmet av äldre, sjuka och handikappade blir aUt vanligare. I samhället råder en stor enighet om att defta är något bra och positivt att sträva efter. Vård i hernmet förutsätter dock i måuga fall aff det finrts arthöriga som ställer upp och hjälper till. Men eftersom de flesta svenskar numera arbetar under i stort seff hela vuxenlivet, krävs def också möjlighet till ledighet för anhörigvård.

Folkparfiet har under många år-motionerat om lagstadgad rätt fill ledighet med ersätfrtirtg för vård av anhörig. Anhörigvårdert skall självfallet vara frivillig. Mert som folkparfiet i januari i år i en kommittémofion Sf298 skriver: "Genom rätt till ledighet och ersättning får anhörig en efterlängtad möjlighet aff kunrta fillbrirtga någon eller några veckor med sina föräldrar, barn eller makar då dessa som bäst behöver den anhöriges stöd." Arthörigvårdert bör utformas så att den också tillgodoser föräldrar fill svårt handikappade barn över 16 år.

Frågan om anhörigvård har försenats under flera år, Anhörigvårdskommittén föreslog redan 1983 atf man skall ha rätt fill ledighet för vård av arthörig uuder 30 dagar. Det är en viktig fråga, som berör livskvalitet och vårt ansvar för varandra. Herr talman! Jag yrkar därför bifall till reservation nr 3.

Ett artrtat slags ansvar kännetecknar de frivilliga bisfåndsorgartisafionernas arbefe, t. ex. Röda korsets. De organiserar personalgrupper som snabbt skall kunna rycka in vid katastrofer. För aff kuuna tillgodose sådana organisatio-rtcrs behov av kvalificerad personal krävs det även här rätt fill ledighet från ordinarie arbete. Det är orimligt att begära eller atf ens förvänta sig aff denna personal skall säga upp sig från sirta arbetert, för att kuurta medverka i dessa kortfidsuppdrag utomlands. Det är dock uppdrag som är oerhört viktiga och värda all uppmunfrart. Herr talman! Jag yrkar bifall fill reservation nr 2, som berör rätt till ledighet för medverkart i svenska katastrofbistånd.

Def har tyvärr visat sig aft en del föräldrar, som har återkommit till arbetsplatserna efter det aft de har utnyttjat föräldraledighetslagens möjligheter, har blivit omplacerade eller t. o. m. fått begränsade möjligheter till högre tjänst. Detta strider mot gällande lag och måsfe beivras.

Herr talman! Jag yrkar därför bifall till reservafion nr 7. I denna understryks nödvändigheten av aft regeringen skyndsamt överväger hur man skall komma till rätta med defta problem med diskriminering i samband med föräldraledigheten.

Prot. 1987/88:136 8junil988

Rätten tiU ledighet, rn. rn.

123

Prot. 1987/88:136 Herr talman! Jag har således yrkat bifall till samfiiga folkparfireservationer
8 juni 1988 som är fogade till detta betänkartde.

Rätten tid ledighet, 9 KERSTI JOHANSSON (c):

'"•'"' Herr talmart! Jag vill speciellt beröra tre reservatiorter, som centern har

fogat lill arbetsmarknadsutskottets betänkande om ledighet.

Reservafion nr 3 handlar om rätt till ledighet för anhörigvård. Det är ett krav som centerrt har förf fram uuder flera år. Ert ertig utrednirtg, anhörigvårdskommittén, lade - som Isa Halvarsson här påminde om - redan 1983 fram förslag om rätt fill ledighet för vård av arthörig. De flesta märtrtiskor har eu önskart om aff få bo hemma, ävert om de blir gamla och sjuka. Vård i hemmet förutsätter dock i mårtga fall aff def firtrts arthöriga som ställer upp och hjälper fill med vård och fillsyu. Def är emellerfid svårt att få ledigt. Def finrts faktiskt mårtga som har tvingats sluta sina arbeten för atf kunrta göra en insats för en anhörig.

Nu änfligert - efter rtäsfart fem: år - kom ett förslag fill riksdagert om rätt fill ledighet under 30 dagar. Det ärmed tillfredsställelse vi noterar detta. Om förslaget gåi igenom i riksdagen skulle dessa regler gälla fr. o. m. den 1 juli 1989, och det är väl vår förhoppning.

Ministern skriver t. o. m. i proposifionert: "Hindrert för de närståertde som vill göra en insats och vårda sjuka och handikappade i hemmet bör i största möjliga utsträckning undartröjas." Vidare sägs: "Frågart om rätt till ledighet frårt förvärvsarbete uuder ert lärtgre vårdperiod bör övervägas rtär erfarenheter vunnits av rätten till ledighet uuder 30 dagar." Det här låter ju hoppfullt.

Reservation nr 4 gäller förlängning av småbarnsföräldrars rätt till ledighet. Den rätten firtrts i dag till dess barrtet har uppnått eu ålder av ett och ett halvt år. Vi anser i centern - derina reservation har vi gemensamt med folkpartiet -aft rätten till hel ledighet bör förlärtgas till dess barrtet har fyllt tre år. Aff vara småbarnsförälder är en verkligt angelägen uppgift. Del är viktigt atl man känner all man kan fungera och klara av deu uppgiffeu. Det är för barncrts bästa som föräldrar och barrt måste få mer fid för varartdra.

Vi har samma mofiv för reservation nr 5. Det är en cenferreservafiort. I dertrta reservafiort följer vi upp ett motionskrav på atf rätten för föräldrar att förkorta sin arbetstid till fre fjärdedelar av normal arbetstid bör utsträckas atf gälla fill dess barnert har fyllt tolv år. I dag finns denna rätt fill dess barnet slutar sitt första skolår. Vi vef aff tillgångert på fritidshemsplatser varierar myckel. Beroertde på det firtns det också stora variationer när det gäller fill vilken ålder barrtcrt kan få visfas där. Det är inte ovanligt atf tio-tolvåringar är helt utan tillsyrt under en stor del av dagen. Detta är långt ifrån bra.

Jag menar att det borde vara angeläget och också möjligt alt få rätt att förkorta sin arbetstid lill tre fjärdedelar av normal arbetstid fill dess barnet har fyllt tolv år. Den rätten finns i dag inskriven i avtal för statligt anställda. Många privata företag och arbetsgivare tillämpar.detla, därför att de är rädda om sina anställda och vill tillmötesgå deras krav.

Herr falman! Jag yrkar med.def anförda bifall fill samtliga reservafioner där centern finns med.

124

AnL 130 STEN ÖSTLUND (s):

Herr talman! Med föreliggande betänkande från arbetsmarknadsutskottet är def andra gårtgert under innevarartde riksmöte som vi behartdlar ledighetsfrågor. Irtledningsvis vill jag yrka bifall till utskottets hemställan i betänkandet och avslag på därtill fogade reservationer.

Herr talman! Enligt riksdagens beslut tidigare under denna vår skall tillfällig föräldrapenrtirtg i normalfallet infe utges uuder ett barns 240 första levnadsdagar. Def beslutet betingades främst av atf ert praxis hade börjat utvecklas som gjorde det möjligt att under, pågående föräldraledighet vid barrts sjukdom avbryta ledighefeu och i stället ta uf tillfällig föräldrapeurtirtg. Detta var infe avsikten rtär lagarrta arttogs. Def har rtu därför rättats fill i och med riksdagerts beslut fidigare i vår.

Om hemmavarartde förälder blir sjuk och infe kan svara för vårdnaden av barnet, inrtebär emellerfid detta atf infe heller den andre föräldern kan få ledigt enligt lagen om tillfällig föräldrapenning. Detta var infe avsett rtär vi. tidigare begrärtsade rätten till tillfällig föräldrapcrtnirtg. I den proposition som utskottet har behandlat i detta betänkartde föreslås ändrirtgar som rättar till dessa oörtskade effekter. Ett enhälligt utskott biträder proposifionert.

I sambartd med behartdlirtgert av dertrta ledighetsfråga tar utskottet också upp tio motioner från den allmänna motionstiden i år. Dessa motioner har i sin tur resulterat i sju reservafioner. I höstas behandlade utskottet motionerna från deu allmänna motionsfidert år 1987 i betärtkande AU 1987/88:5. I flera av de nu föreliggaude, från tidigare tillfällen mycket välkända, mofionerna och reservafionerrta begärs begrärtsrtirtgar eller utredningar om begränsningar i rätlert till ledighet för fackliga uppdrag och studieledighet och utökad ledighetsräft för vissa situationer i föräldrarollen. Det framförs också krav på vissa artdra ledighefsformer. Vi har diskuterat dessa frågor grundligt år efter år. Vi har dessutom gjort def en gårtg fidigare urider innevarande riksmöte, den 2 december 1987 - snabbprotokoll 1987/88:36. Mot bakgrund av detta skall jag infe nu ytterligare ta upp kammarens tid med de väl kända och goda argumeufert för utskoffsmajorifefens sfällningstagande.

Herr talman! Jag vill bara avslutnirtgsvis erirtra om aff vi nu har fått en proposifion om äldreomsorgen inför 90-talel, proposition 1987/88:176. I den propositionen finns förslag om rätt till ersättning och ledighet i samband med aff en svårt sjuk persou vårdas av ert rtärsfåertde i hemmet. Det förslaget får vi tillfälle aft behartdla uuder kommande riksmöte.

Prot, 1987/88:136 8 juni 1988

Rätten till ledighet, rn. rn.

Överläggnirtgert i detta ärertde var härmed avslutad,

Kammarert övergick fill aff fatta beslut i de förevarånde ärendena.

Försvarsutskottets betänkande 13

Morn. 1 (avslag på regeringens förslag)

Utskottets hemställart - som ställdes mot mofion Fi30 av Lars Werner m.fl. i motsvarande del - bifölls med acklamafion.

125

Prot. 1987/88:136 Mom. 2, 4, 5 och 6 (inriktningen av skyddet mot främmande undervaffens-
8 juni 1988 verksamhet, m, m.)

Utskottels hemställan bifölls med 223 röster mot 66 för reservationen av Arne Anderssort i Ljung m,fl: 7 ledamöter avstod från att rösta;

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 18

Mom. 1 (utredrtirtg om ert allmän arbetslöshetsförsäkring) Först biträddes reservafion 1 av Elver Jonsson m.fl. med 141 röster mot 17

för reservation 2 av Lars-Ove Hagberg. 140 ledamöter avstod från att rösta. Härefter bifölls utskottets hemställan med 157 röster mot 141 för

reservation 1 av Elver Jortsson rii. fl.

Morn. 2 (avslag på proposition 1987/88:114)

Utskottets hemställan bifölls med 231 röster mot 66 för reservafion 3 av Alf
Wennerfors m.fl. '•

Mom. 3 (ersäffnirtgsbelopp åren 1988 och 1989)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 4 av Kersti Johanssort och Görel Thurdin, dels reservation 5 av Lars-Ove Hagberg -bifölls med acklamation.

Mom. 6 (avstängning samt ersättning vid studier)

Utskottets hemställan bifölls med 274 röster mot 15 för reservafiort 8 av Lars-Ove E[agberg. 4 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 9 (avgifter för enskilt anslutna medlemmar)

Utskottets hemsfällan bifölls med 161 röster mot 138 för reservation 13 av Elver Jonssort m.fl.

Mom. 10 (inträde i arbetslöshetskassa)

Utskottets hemställart - som ställdes mot reservatiort 14 av Elver Jortsson m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 11 (arbetslöshetskassornas fonder)

Utskottets hemsfällan bifölls med 157 röster mot 140 för reservation 15 av Elver Jonsson m. fl.

Morn. 13 (nivåer för permitterirtgslöneersättningen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 19 av Alf Wertrterfors m.fl. - bifölls med acklamatiort.

Mom. 15 (utbefalrtingsrutinerna för permitferingslörteersäftrtingen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 20 av Alf Wennerfors m.fl. - bifölls med acklamation. 126

Mom. 16 (anslag till Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag) Prot. 1987/88:136

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservafion 21 av Alf 8 juni 1988 Wertrterfors m. fl,, dels reservation 22 av Elver Jonsson och Isa Halvarsson, dels reservafiort 23 av Kersti Johansson och Görel Thurdin - bifölls med acklamation.

Mom. 17 (regeländringar i fråga om företagarkassor)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafiort 24 av Kersti Johartssort och Görel Thurdiu - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 22

Mom. 1 (AMS möjligheter att disponera beredskapsmedel för regionala projekt)

Utskottets hemställan bifölls med 280 röster mot 17 för reservation 1 av Lars-Ove Hagberg.

Mom. 4 (ytterligare åtgärder i syfte atf främja flyktingars möjligheter till arbefe)

Utskottets hemställan bifölls med 261 röster mot 35 för reservation 2 av Börje Hörnlurtd och Kersfi Johansson. '

Övriga moment ■:' ■

Utskottets hemsfällan bifölls.

Arbetsmarknadsutskottets betänkande.20

Mom. 2 (översyn av ledighefslagstiffnirtgen)

Utskottets hemställan bifölls med 158 röster mot 140 för reservation 1 av Elver Jonsson m. fl.

Mom. 4 (tjänstledighet för medverkan i det svenska katastrofbiståndet)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 2 av Elver Jonsson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 5 (ledighet för anhörigvård)

Ufskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 3 av Elver Jonssort m.fl. - bifölls med acklamatiort.

Mom. 6 (förlärigning av småbarnsföräldrars rätt till ledighet)

Utskottets hemsfällan bifölls med 223 röster mot 75 för reservation 4 av Elver Jonsson m. fl.

Mom. 7 (rätfen till förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar) Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 5 av Kersti Johansson

och Görel Thurdin -bifölls med acklamation.

127

Prot, 1987/88:136 Mom. 9 (diskrimirterirtg i sambartd med föräldraledighet)

8 juni 1988 Utskottets hemställart - som ställdes mot reservafiort 7 av Elver Jortsson

m.fl. - bifölls med acklamatiort. Kulturmiljövård

Övriga moment Utskottets hemställart bifölls.

12 § Föredrogs

kulturutskottets befärtkartde

1987/88:21 om kulturmiljövård (prop. 1987/88:104 och 1987/88:100 bil. 10).

Kulturmiljövård

AnL 131 HÅKAN STJERNLÖF (m):

Herr falmau! I och med att dert miljö som vi har vistats i uuder de sertaste årtiortdcrta förärtdrats i sådart srtabb takt har kulfurmiurtesvårdert alltmer tagit plats i samhällsplarterirtgert.

Frän aft största uppmärksamhet har ägnats åt vård av fornlämrtirtgar och särskilt värdefull bebyggelse är def uu fråga om hela miljön; hela stadskvarter och fabriker, ja, t. o. m. ängar och hagar. Vi är medvetna om atf vi har ett värdefullt kulturarv aff vårda. Samhället har också - sedan lång tid fillbaka -gjort insatser på detta område, och vi har skyldighet atf fortsätta. Vi skall också komma ihåg aft vårdert av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i vårt land har burits upp av enskilda ägare och brukare av fastigheter.

En förärtdrirtg har skett: Nya tätorter har vuxit fram, industrin har ändrat utseende och de större sfäderua har fått rtya stadskärnor. Tillsammans med angreppen från luffen på monumentalbyggnader har detta medfört att vi för att finna former aft vårda kulturmiljön måste göra ändringar i lagsfiftningen. Def betänkartde som i dag behartdlas blir just deu regelbok vi skall arbeta efter.

Den rtya lagert irtrtebär aff lagstiffrtirtgert på området förcrtklas. Tidigare bestämmelser om forrtminnert, byggrtadsminnert, kyrkliga kulturminnen och om utförsel av äldre kulturföremål sammanförs till ert értda kulturminneslag.

Vi moderater har varit med om atf avge elva reservafioner fill betärtkartdet. Det kanske skulle kunna tolkas så att vi i flera avseendert är missrtöjda med lagförslaget. Så är absolut infe fallet. Vi tycker atf def är en bra lag, och vi har egentligen bara små anteckrtirtgar i margirtalert att göra.

Ertligt plart- och bygglagert skall kommurterrta styra bebyggelseutvecklingen på ett sådant sätt aff kulturminnesvårdens intressen tillgodoses. Med detta läggs ett stort ansvar på kommunerna. Man kan fundera över om kommunerna besitter den kompetens som fordras.

Enligt 86 § byggnadslagcrt fartrts def fidigare en möjlighet för länsstyrelsert aff förordrta om förbud mot aft utan särskilt tillstånd företa rtybyggrtad irtom kulturhistoriskt värdefulla områdeu. Dert ordrtirtgert gav möjlighet till samråd mellart den som önskade bygga i området och lärtssfyrelsert.

Vi moderater tycker aff kulturmiuneslagen borde irtuehålla eu sådan
128 bestämmelse. Enligt proposifiortCrt är kulturmiuisferrt infe helt främmande

för tankert, och ett beslut i den rikfnirtgert skulle fjäua som vägledrting för Prot, 1987/88:136

fastighetsägarna. 8 juni 1988

Def är självklart atf länsstyrelserna i vissa fall måste meddela föreskrifter ,. , .,..- . ,

Kulturmiljövård

gällande ett fornmirtrtesområde. Detta kan innebära ingrepp i äganderätten. Enligt moderata samlingspartiets uppfattning måsfe begränsning i pågående markanvärtdrtirtg ersättas. Dertrta ersätfrtirtg skall utgå även vid mindre intrång. En bestämmelse om ersättning bör således tas in i kullurmiunes-lagert.

När det gäller byggrtadsminnesförklarirtgar anser vi all de regler som föreslås ger alltför låga ersättningar till ägare av sådana byggnader. Reglerna bör med andra ord bli generösare. Vid en översyn av PBL bör frågan om ersällnirtgsreglerna las upp.

Vi har ett förvaltaransvar inför kommande generationer uär det gäller aft skydda och bevara värdefulla byggnader och lämrtirtgar från gångna tider. I några motioner med moderat härkomst påpekas aff de statliga medel som sfär fill förfogande är rirtga och pä irttet sätt täcker de överkosfrtader som drabbar dem som vidtar åtgärder för aff vidmakthålla sirt egendom i önskat skick eller vill bygga på mark som kräver arkeologiska undersökningar. Som villkor för fillstånd ställs krav på företagaren atf bekosta dokumeufationert av forrtlämnirtgert eller vidta särskilda åtgärder för att bevara dert.

Urtdersökrtirtgar av forrtlämningar är dyra. I reservatiort 3 föreslår vi åtgärder som syftar till all hålla kostrtaderrta rtere vid de urtdersökrtirtgar som krävs. Mart får utgå ifråu att ert kuuskapsuppbygguad fortgår hos lärtssfyrel-serrta, och aff de undersökrtirtgar som utförts fiuns väl dokumenterade. Pä länsstyrelserrta måsfe de vara väl förberedda för aff kuuna lämna långfgåert-de besked om kostrtad för ufgrävuirtg eller om de vill, med utgångspunkt i tillgängligt material, ge tillstånd för borttagande av fornlämning.

I flertalet fall är def riksartfikvarieämbetet som utför undersökningarna. För atf pressa kostnaderna och ge vefcrtskaplig bredd åt verksamheten anser vi aff ävert artdra irtsfifufiorter, både här hemma och i utlandet, borde få komma i fråga med anbud på aktuell undersökning. Även våra universitet har hög vetenskaplig kompefens och borde kunrta åta sig uppdrag.

När del gäller tilläggslåu bör en ärtdrirtg av reglerrta ske som gör del möjligt ävert för artdra ärt byggare av bostäder aff få komma i fråga. Nuvaraude begränsrtirtg till enbart bostadsfastighefer är inte rimlig. Vidare borde mindre byggnadsföretag helt befrias från kostnadsansvar vid arkeologiska undersökningar. I fornminneslagert firtrts ert bestämmelse som befriar s. k. mirtdre arbefsföretag frårt kostnadsansvar. Enligt föreliggande betänkande finns infe deu möjligheten. Def sägs dock aff bidrag skall kunna ges. Vi är av den uppfaftnirtgert atf avgrärtSrtirtgert mellart större och mindre företag skall bibehållas. Vi föreslår en ökad medelsanvisning för aft täcka kostnader som uppstår genom atf mindre företag befrias frårt kostnadsansvar.

Enligt betärtkartdet skall skyddet för byggrtader i statens ägo inte regleras i den nya lagen, utan i ert särskild förordning. Vi är av dert uppfattningen att def infe finns någon anledrtirtg atf särbehartdla dessa byggnader. Skyddet för de stafiiga byggnaderna bör regleras i lagen.

Flera mofionärer har reagerat över aff regeringen begränsar rätten aff
överklaga länssfyrelserts beslut atf inte förklara en byggnad för byggnadsmin- 129

9 Riksdagens protokoll 1987/88:136

Prot, 1987/88:136 ne. Motivet är märkligt. Regeringen säger att byggnadsmiunesvårderts
8 juni 1988 krtappa resurser iute skall tas i artspråk för processer. Givetvis skall

KuUurmiljövård

länsstyrelsens beslut kunrta överklagas. Irtskränkningen skall således tas bort ur lagtexten.

För tvä år sedan fick vi ert lag om skydd för utförsel av vissa äldre kulturföremål. Vi hade då synpunkter på vilka föremål deu skulle omfatta och hur efterlevnaden skulle kontrolleras. Eftersom den lagen nu överförs till kulturminneslagert, är det pä sirt plats att ufförsellagen utvärderas.

Vi har i värt land många kyrkliga kulturminnen. Bestämmelserna för värd av dessa tas nu in i kulfurminrtcslagert. Riksartfikvarieämbetet skall utöva den stafiiga tillsynen. Vi har inget att erinra mot innehållet i regeringsförslagef. Vi vill dock i sammanhartget påpeka, atf riksdagen beslutat atf kyrkofondens styrelse numer kan lämna bidrag fill underhåll av församliugs-kyrkor. För aft vårda och rädda kulturarvet krävs ekonomiska insatser. Gåvor för ändamålet skulle vara av stort värde. Vi begär i reservation 16 aft man i en bredare utredning om rätt fill avdrag för gåvor fill ideella ändamål far in möjligheten till skattereduktion i de fall då gåvor ges för aft rädda kulturarvet.

När vi slutligen kommer till medelsanvisningen vill vi redan nästa budgetår
öka resurserna för kulfurmiljövårdert. Vårt förslag överstiger regerirtgerts
' med 5 milj. kr. Vi vill aft 1 milj. kr. tillförs posten Vård av kulturhistoriskt

värdefull bebyggelse, för atf möjliggöra ökade bidrag fill antikvariska överkosfrtader vid ombyggrtad. För vård av kulfurlaudskap och fornlämningar bör ytterligare 2 milj. kr. tillföras anslagsposfert. Ertskilda arkeologiska undersöknirtgar får därmed ett ökat stöd. För insatser mot luffförorenings-och försurrtirtgsskador föreslår vi 2 milj. kr. mer ärt regerirtgsförslagef.

Med det artförda ber jag atf fä yrka bifall fill samtliga de reservatiorter som moderata ledamöter ställt sig bakom.

Under detta anförande överfog tredje vice falmanrten lednirtgert av kammarens förhartdlirtgar.

AnL 132 MARGARETA MÖRCK (fp):

Herr talmart! Propositionen om kulturmiljövårdeu är efterlängtad, först och främst av dem som arbetar inom kulturminnesvårdert på alla samhällets rtivåer, mert också av alla dem som crtgagerar sig irtom olika ideella förertirtgar och orgartisatiorter för atl bevara kulturarvet. Det fiurts ell stort, och slärtdigi ökande, intresse för de här frågorna bland allmänhetert. Del är därför positivt aff propositiorien understryker allas ansvar för kulturmiljövårdeu, men också atf den betonar betydelsen av de ideella insatserna. Atf all lagstiftning som hör till området nu samlas i en enda lag, kulfurminrtcslagert, är både piakfiskt och ger ert större tyngd åt området.

Ett enigt utskott understryker vikfen av ökad ekonomisk safsrtirtg fram
över på biide fornlämnirtgsvård och byggrtadsvård. Just dessa områdeu har
eftersatts på grund av urholkade anslag och av den kraffiga minskrtirtgert av
beredskapsarbefcrt, Defta är problem som folkparfiet har pekat på i
mofioner, både i år och fidigare.
130 Beträffande problemen kring bevarandet av vissa kulturhistoriskt värde-

fulla miljöer, sådana som slott och herrgårdar, måste jag dock anmäla vårt Prot. 1987/88:136

stora missnöje med aft det fortfarande infe firtrts rtågot förslag fill lösrtirtg. 8 juni 1988

Kulturmiljö vård

Dert översyrt som riksdagert via ett ertigt kulturutskott beställde för två och

ett halvt år sedau har infe ens påbörjats. Beställningen föranleddes av en

folkparfimofion, vari föreslogs en utrednirtg kring problemen. Särskilt borde

den stödform som firtns i Storbrifanrtiert studeras uärmare. The Natiortal

Trust är en stiftelse som inrättats för aff bevara stora, kulturhistoriskt

intressanta byggnader, som är i privat ägo. Denna stödform är speciellt

intressant, bl. a. föratt den kombinerar stafiiga och frivilliga irtsatser. Förslag

i ärendet skall komma "inom kort", enligt proposifionert. Nu uudrar jag om

jag i dag kart få svar på vad defta "inom kort" mer exakt inrtebär. Problemert

för ägarrta atf bevara dessa miljöer intakta har snarare ökat än minskat de

senaste åren. Det brådskar aft finna lösningar.

Folkpartiet upprepar också sin reservafion frårt 1985 med artledrtirtg av lagert om skydd mot utförsel av vissa äldre kulturföremål. Vi vill ha en nedre värdegräns pä 1 000 kr. för de mindre kulturföremålen för aft minska antalet fillsfåndsartsökrtingar, dvs. minska byråkratin.

För atf sfimulera införandet av kulturföremål med svenskt ursprung vill folkpartiet sänka eller ta bort mervärdeskatten på sådana kulturföremål.

Herr falman! Ertskilda persorters möjlighet aff överklaga lärtssfyrelserrtas
beslut aft iute byggrtadsminrtcsförklara ert byggrtad är bortfagert i lagförsla
get. Det protesterar vi emof.Dcrtua inskrärtkrtirtg i gällartde regler är
obegriplig för oss i folkpartiet, särskilt i förhällartde fill vad som sägs i
proposifionen om aft kultiirarvefs bevaraude är ert artgelägcrthef för alla
landets invärtare. Def är då irtkortsekvertt aft vägra märtuiskor rätten atl
klaga. '

Den stora ideella insats som i dag görs inom kulturmiljövårdeu och del starkt ökade intresset för dessa frågor måste uppmuntras. De mindre kommunerna har infe någon egen expertis och måste lita lill länsstyrelserna och länsmuseerna, som gör en stor insats, infe mirtsf i arbetet med kulfurmirtnesvärdsprogrammen. Vi anser att det borde anvisats medel direkt till den regionala nivårt. Det borde klart uttalas alt de viktiga iuformations-och kunskapsuppbyggande uppgifterna, gentemot enskilda, föreningar och kommuner, måsfe ligga hos dem som har närheten till, kontakterna med och kunskaperna om vad som behöver göras.

Herr talman! Aff framtiden är hotad av alla giffiga utsläpp och föroreningar vef vi sedan länge. Men insiktert om aft också vårt förflufrta håller på atf utplånas av samma förorenirtgar har rtått oss gartska rtyligert. För ca 10 000 år sedart kom de första märtrtiskorrta fill vårt lartd. Generatiorterrta har avlöst varartdra sedart dess, och alla har lämrtaf spår efter sig. Att vi i dag kart veta rtågot om hur märtrtiskor levde långt fillbaka i fiden är fornlämrtirtgarrtas förtjänst.

År 1666 stiftades den första lagert som skydd mot förstörelse av fornläm-nirtgar. Alltsedart dess har mart trott att det går atf skydda olika slags kulturminnen genom alt förbjuda skadegörelse. I dag är detta skydd inle tillräckligt.

Det går inle atl förbjuda regnet atl falla eller virtdert aff blåsa och därmed
föra med sig frätande ämnert frårt bilavgaser, irtdusfriufsläpp och oljepaunor. 131

Prot, 1987/88:136 8 juni 1988

Kulturmiljövård

Alla slags kulturminnen är utsatta för samma miljöhot som allt annat i naturen. Byggnader och fasadutsmycknirtgar såväl som hällristrtirtgar och rurtsfenar, ja, t. o. m. föremål som ligger oupptäckta i jordeu, vittrar bort i allt snabbare takt. Det verkar otroligt aff så beständiga material som stert och järrt kart påverkas av luft och regn. Aff så är fallet kan vi konstatera på mycket nära håll, t. ex. i Gamla stan i Stockholm.

Skulpturer som stått opåverkade i flera hundra år faller nu sönder på ett par decennier. Föroreningarna följer t. o. m. med luften in i museernas morttrar och fortsätter där sin förstörelse.

Trots en ofullständig irtventering kart experterna ge exempel på angripna kulturminnen i alla delar av landet. Def framgår av det handlirtgsprogram som riksartfikvarieämbetet presertferade i höstas, och som skall bilda uuderlag för arbetet i fre år framöver. Folkpartiet artslöt sig i sin kulturmotion i jartuari till riksarttikvarieämbetefs rapport, enligt vilken läget är mycket allvarligt, och också fill def äskande om anslag som där fördes fram.

Glädjande nog föreslår regeringen nu samma belopp, dvs. 10 milj. kr. fill åtgärder under programmets första år.

Enligt riksantikvarieämbetet behövs först och främst "snabba och kraftfulla åtgärder för atf miuska både de irthemska utsläppen och utsläppen från övriga Europa av avgörande betydelse för atf hejda fortsatt förstörelse av oersättliga kulfurmiurtcrt". Def riksartfikvarieämbetet självt kart arbeta med är irtvertterirtg, dokiimertfation, skydd och konserverirtg, forskning, utbildning och information, allt lika angeläget.

Den utmärkta utställningen "Luffangrepp" på Historiska museet i viutras ställde besökaren inför ett symboliskt vägskäl med fre val inför framtiden. Man fick se in genom anirtgslöshetens port, tvehågsertheferts port och insikfsfullheterts port. Bakom dert sisfrtämrtda fartrts def gröna gräset, de friska djuren och den oskadade skulpturen. För atf välja deu vägen fordras omedelbar handling, om man skall rädda def som räddas kan av vår natur och kulfur fill framtiden.

För folkparfiet är uppgiffeu aft rädda kulturarvet, vår kulturmiljö, absolut tvingande. Den kan infe värtta - om några år kan det vara för sent. Atf berövas sitt kulturarv är atf förlora siua rötter, har rtågort sagt. Våra efterkommartde har lika stor rätt som vi fill sirt historia.

Med detta, herr talmart, yrkar jag bifall till de reservationer som folkpartiet har underfeckrtaf och i övrigt bifall fill utskottets hemsfällan.

132

AnL i:33 STINA GUSTAVSSON (c):

Herr t;ilman! Den bebyggelse och den landskapsbild som omger oss är i väsenfiiga delar ett arv frän gångna generafiortcr. Vår fids samhällsutveckling med dess krav på effektivitet och lönsamhet har irtueburit kraftiga befolkuirtgsomflytfrtingar och en ökad exploatering av mark och artdra naturresurser. Miljöer med prägel av gångna tiders förhållanden har därvid ofta hasfigt förslitits eller gått förlorade. Människors möjligheter aft förstå sitt samhälle och dess utveckling och fa till vara betydelsefulla kunskaper och värden frän det förflutna har därigcrtom försvårats.

I dagerts samhälle firtrts resurser för eu srtabb och skortirtgslös omvartdlirtg av kulturlartdskapef. På mycket kort fid kan de spår av äldre verksamhet som

tidigare generationer lämnat i arv utplånas.

För att detta infe skall härtda och för atf kommande generationer skall få möjlighet aff förstå sitt historiska ursprung och därigenom bli bättre rustade för atf leva och verka i sin egen tid, har vi ett ansvar då def gäller aff vårda det historiska arvet och föra def vidare.

Vårdirtsatserrta kart - och bör - bara till ert begrärtsad del ske under myndighefsartsvar. Dert viktigaste förufsättrtirtgert för all kulturmiljövård är atf människor har känsla för kulturvärdena och är beredda att fa ett ansvar för aff vårda dessa. Upplysnirtg, studier oéh opirtiortsbildrtirtg blartd allmärt-heten spelar en mycket väsenfiig roll för möjligheterna atf nå resultat i kulturmiljövårdeu.

Stora krav måste ställas på kulturmiljövårdeu, såväl när def gäller direkta bevarandeinsafser och teknik för detta som när det gäller insatser för aft klargöra kulturhistoriska, sociala och naturhistoriska sammanhang.

Kulturmiljövården får inte ertbart irtrikfas på lärtge sedart gångna fider. Den skall omfatta även rtärliggartde fiders särdrag och rtutiden. Det är angeläget aft t. ex. indusfriminnen bevaras och aft 1900-talefs teknikhistoria kan dokumenteras. Utan uppmärksamhet på vår egen fid kan det som i dag förefaller lättillgängligt för aff värdera vår egen fid srtabbt gå förlorat för kommande generationer.

Kulturmiljövården måsfe utöver bevarande äveu ge plats för förärtdring och förnyelse. Nutid och framfid bör på ett harmoniskt sätt fä påverka även relativt känsliga miljöer. Både land och stad bör med sina byggnader och miljöer få vara en återspegling av alla de generationer som verkat där och som med sina ambitiorter och arbefsirtsafser förärtdraf och utvecklat samhället.

Kuuskapsspridande och opirtionsbildnirtg måste ges stor vikt i kulturmiljövårdeu. Hembygdsrörelscrt, som på ett mycket förtjärtsffullf sätt med små resurser tagit på sig stora praktiska bevarartdeuppgiffer, har som vital folkrörelse också eu stor roll aff fylla som opinionsbildare. Ett nära samarbete mellan hembygdsrörelsen och de regionala museerua är av stor vikt för del praktiska kullurmiljövårdaude arbetet och för kommunernas möjligheter aff medverka i defta arbefe på ett aktivt sätt.

Större delen av de kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna i landet ägs av enskilda, kommuner samt kyrkan. Luffförorcrtirtgarna och försurningens skadeverkningar påskyndar insatserna påtagligt, som Margareta Mörck nyss angav. Väsentligt ökade statliga och kommunala resurser måste tillförsäkras den kulturminnesvårdande verksamheten under direkt inflytande från de inom kulturminnesvårdert ansvariga organen. Def högt kvalificerade yrkes-kunuartde som firtrts blartd harttverkare och byggrtadsarbetare rtär det gäller vård av äldre byggrtadsbesfånd bör fas till vara bättre och utnyttjas för bevarandeuppgifter.

Bygglagstiftrtirtg, låneregler och byggnormer bör ges en sådan utformning att de skapar praktiska förutsättnirtgar för aft äldre bebyggelse skall kunna bevaras. De krav som ställs på godtagbar standard bör inle trissas upp högre än alt de har förankring i de boendes egna örtskemål. I standardawägrtirtgar-ua bör hänsyrt fas fill miljövärden och andra särskilda kvaliteter som motiverar att bebyggelsen bevaras av kulturhistoriska skäl.

Prot..1987/88:136 8 juni 1988

KuUurmiljövård

133

Prot. 1987/88:136 Till kulturmiljövården hör inte enbart bevarandeirtsatser utan, som jag
8 juni 1988 sade, även åtgärder för all hirtdra just exploateriug.

-------- 7 I Herr talmart! Certlerrt ställer sig i aUt väsentligt bakom de riktlinjer för

wm'; kulturmiljövården och lagstiftningen om kulturminnesvården som nu före-

slås. På några punkter har vi dock en artrtart uppfattrtirtg, som framgår ay reservatiorterrta i kulturutskottets befärtkartde. Jag skall här helt kort kommerttera dem,

Reservafiort rtr 8 far upp frågan om rätten i vissa fall atf överklaga länsstyrelsens beslut rörande byggrtadsmirtrtesförklarirtg. Vi yrkar aft denna möjlighet skall finnas kvar.

I reservafion rtr 10 tas upp samrådsskyldighefeu för riksorgarten när def gäller utförsel av kulturföremål. Vi föreslår att lagert kompletteras med ett samråd med de regionala kulturvårdande organcrt.

För två och ett halvt år sedart begärde riksdagen en översyn av frågor som rör bevarandet av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer. Irtgerttirtg har härtt, varför vi upprepar framställningen i reservafion nr 13.

Slutligen några kommenfarer.kring reservafion ur 14, Vi kan infe finna aff informafiortsartsvaret klarlagts vare sig i proposifiortCrt eller i utskoffsbefäu-kandet. Länsstyrelserna har här en viktig funktion men del fordras resurser. Regeringen bör överväga frågan och återkomma med förslag lill riksdagen.

Herr talmart! Jag yrkar härmed bifall till.reservafiorterna 8, 10, 13 och 14 och i övrigt till hemställan i kulturutskottets betänkande nr 21.

AnL 134 SYLVIA PETTERSSON (s):

Herr falmau! Först tycker, jag aft det är värt aff notera aff denrta proposifion har fått ett positivt mottagande och atf def finns en stor samsyn över partigränserna beträffande hur vikfiga dessa frågor är.

Intresset för hur vi pä bäsfa sätt kan fa fill vara vårt kulturarv ökar bland fler och fler människor. Säkerligen beror det delvis på atf vi lever i ert värld stadd i Srtabb omvartdlirtg.

Vi vef hur kulturlartdskapef förändrats genom införartdeav nya metoder i jordbruket, hur gamla industrimiljöer fått lämna plats för nya av ett helt anrtaf slag, hur vårt boende förärtdrats och därvid påverkat samhällsstrukturen. Deu här srtabba förändringen föder behov av förankring i hembygden.

Kunskapen om det förflutna är en förutsättning för att vi skall kunna bidra till en bra samhällsutveckling. Om vi infe vet varför värt samhälle i dag ser uf som def gör,.kan vi infe skapa ett bättre morgortdagerts samhälle.

Kulfurmirtnen och fornlämningar kan i den här processen fungera som källor fill kunskap, nycklar till förståelse, och de kan hjälpa till atf kasta ljus över samrnanhangert bakåt i fidert.

Redan i början av 1970-talet var mart på def klara med aft kulturminnesvårdert inte längre kuude inriktas enbart på bevarandet av ertskilda mortu-ment, utan atf arbetet måste omfatta ett bredare urval och spegla hela samhällets historia. Därför skulle man, sades det, arbeta för atl kulturminnesvården,skulle integreras i samhällsplaneringert.

Herr talmart! Pä det rcrtt praktiska plartcf betyder dagens beslut alt vi i den

nya lagen för sammart regler som skall gälla för värdert av forrtmirtrtcrt,

134 byggnadsrnirtrtcrt och kyrkliga kulturminnen samt även bestämmelser om

Kulturmiljövård

skydd mol utförsel av vissa äldre kulturföremål. Samtidigt flyttas positioner- Prot, 1987/88:136 na fram och kulturmiljövårdens ställrtirtg stärks. Detskerbl. a. gertomallmål 8 juni 1988 formuleras till vägledrtirtg för del fortsatta arbetet.

Blartd de fem mål som konkretiseras och finrts utförligt beskrivna i proposifionert, skulle jag vilja lyfta fram ett och rtågot kommentera def. Def är def mål som formulerats på följande sätt: Kulturmiljövårdeu skall bidra till atf öka medvetenheten om estetiska värden och historiska sammanhang. Man framhåller aff kulfurmiljövårdcrts myrtdigheter bör medverka till aff öka kunskaperna om skönhets- och kulturhistoriska värden i deu byggda och odlade miljön.

Vi säger ju ofta atf om värdefulla kulturmiljöer skall kuurta räddas så fordras det aft märtrtiskor visar irttresse för dem. När det gäller skörthets- och kulturhistoriska värden i den byggda och odlade miljön, def öppna lartdska-pet, så firtrts redart det folkliga crtgagemanget - def vet vi. Jag skulle tro atf def är måuga som instämmer i vad Harry Martinson ert gång sade: "Paradiset är en ängsmark före slåttern." Det är viktigt atf tänka pä aff slåtfern behövs för aft ärtgsmarkert ävert nästa år skall kunrta bli ett paradis.

Det är egertfligert först nu som medborgarinfiytandet på allvar kan komma in i kulturminnesvården. Fornminnerta har, med den definitiort de hittills har haft, irtte på samma sätt kuunat engagera folk i allmänhet - de har representerat något som synts så högtidligt att man har kunnat få för sig att man måste vara rtågot av ert expert för att kuuna delta. Byggnadsmiuneslagert öppnade på sitt sätt dörren på glänt för en ny form av inflytande för medborgarna. I plan- och bygglagert och rtaturresurslageu betonades ägar-och brukarinfresserta. Med dagerts beslut formulerar vi målsättningen aff människor med lust akfivt bör delta i arbetet med aft bevara kulturmiljön.

Herr talman! Kulfurmiljövärdeus positioner flyttas fram även på def sättet aff kulturminisferrt lyfter fram några delområden som skall prioriteras. Dét gäller:

- Åtgärder mot skador förorsakade av luftförorenirtgar och försuruing,

- vården av fornlämningar och kulturlandskapet,

- byggnadsvårdert - dit vi rtumera räknar såväl slott och herrgårdar som indusfriminnen och tätorfsmiljöer - och

- informafionert om kulfurmiljövärdena.

Samfliga dessa delområden får förstärkta anslag på tillsammans 23 milj. kr. Åtgärder mot försurningsskador prioriteras och foruvården får äntligen en förstärkt särskild resurs.

Vi har på senare fid fått flera bevis på aft regeringert har en helhetssyn på miljöfrågorna och också på kulturmiljöfrågorna. Nu skall naturvårdslagert ses över och i utskottet vill man i det sammanhanget understryka vad kulturministern anför om behovet av atf då även överväga utformningen av naturvärdslagerts bestämmelser om kulturvärdena. Def går ju egentligen inte alt dra någon gräns mellan kulturlandskapets kultur- resp: naturvärden. Och det är långt ifrån ovanligt att bevarandevärdena består i sambandet mellart lartdskap och bebyggelse.

För aft markera viktert av ert sådan här samverkan tillförs riksantikvarie
ämbetet nu särskilda medel, 4 milj. kr., för aft i samverkan med länsstyrelser- 135

Prot. 1987/88:136 8junil988

Kulturmiljövård

136

na säkerscälla kulturlandskapets värdeu och kunna vara med och bära vissa delar av kostnaderrta. Ert samlad syn på natur- och kulturmiljön ger en djupare kunskap om kulturlandskapet.

Herr talman! Utskottet anför i betänkandet önskemålet om aff ett bredare engagemang utvecklas hos medborgarna för all värna kulturmiljön. Ett sådaut brett engagemang måste ha sin grund i goda kunskaper. Här gäller def att utnyttja alla kanaler: skolan, bildnirtgsförburtdert, förertirtgslivef - där hembygdsförertirtgarna kart betyda särskilt mycket - och museerua. Det handlar mycket om atf ta fill vara och utveckla ett intresse som redan finrts hos mårtga märtrtiskor för den egna hembygdert. Pä det här området förstärks riksarttikvarieämbetefs resurser med 2 milj. kr.

Herr falmau! I Norrtälje, i rtorra delert av Stockholms lärt, firtrts def ert mycket intressant motorfabrik från slutet av 1800-talef. Deu står där övergiven men fullt utrustad med maskiner och verktyg som berättar om eu gångert tid. Dert kan bli ett fint irtdustrimuseum. Men då fordras atf den stiftelse som bildats kan få ett tillskott på ungefär 1 milj. kr. så alt stiftelsen kan köpa fastigheten - annars hotar rivnirtg.

Detta har gjort att utskottet föreslår atf riksdagen med bifall fill Åke Wicforssons mofion skall begära särskilda statliga medel för aft säkra Pythagoras framfid.

Som jag fidigare har sagt i kulturufskottef finns def en stor samstämmighet i dessa frågor. Trols del är inte mindre än sexlort reservatiorter fogade till betärtkartdet. Moderaterna står ensamma för tio av dessa reservafioner och deltar i den elfte. De flesta av dessa tio moderata reservafioner är föranledda av def faktum att moderaterna har- något förenklat uttryckt - ett speciellt förhållrtirtgssätt fill privat äganderätt. Den privata ägartderäffen är ett område som har fått sirt beskärda del av kammardebaftert i flera sammanhang, inte minst då plan- och bygglagen behandlades förra året. Liksom moderaterrta står vi socialdemokrater fast vid den uppfattning vi då gav uttryck för i dessa frågor. Övriga partier i kulturutskottet kan tänka sig situationer då andra intressert kan väga tyngre än markägarnas. Detta skulle man kunua säga i anslutnirtg fill reservafiori 2, delvis reservatiort 3 och reservatiorterrta 4, 7, 15 - som gäller artslagsfrägau - och 16.

Jag skulle helt kort vilja kommentera två av de andra reservationerna också. Reservation 8 gäller en fråga som alla de fre borgerliga representanterna har talat om, rtämligert rätlert aft överklaga beslut aft inte byggnadsmin-nesförklai a byggnader. Jag tror atf de alla tre sade atf vi hänvisar fill knappa resurser, men def är infe rikfigt så. I propositionen görs del, men rti vef lika väl som jag aff vi i befärtkandet irtte härtvisar till de krtappa resurserna.

Det är klart att man kan tolka det faktum att sådana här ärenden har överklagats bara 13 gånger på tio år så, aft vi gott kan ha besfämmelscrt kvar, men man skulle också kunna dra den slutsatsen aff dessa ärendert redan i utgångsläget har blivit så noggrartt behandlade aft det i praktiken infe behöver bli rtågra överklagartdert.

Sedan hör def till saken att det i alla de här 13 fallen rörde sig om intresset atf förhindra rivnirtg. Sådarta ärertden har allfid blivit föremål för samråd mellan ägare, kommun och länsstyrelse, och i de fall en länsstyrelse avslår ert artsökan från en enskild betyder det nästan säkert all huset i fråga inte fyller

kvalifikationskraven eller också atf länsstyrelsen har måst konstatera aft det saknas förutsättningar atf genomföra förklarirtgert.

Sedart skulle jag också vilja nämna atf i inget av de 13 fallen har kammarrätten ändrat länsstyrelsens beslut.

Den andra reservation som jag tänkte nämna något om är nr 13, i vilken folkpartiet och centerrt har reserverat sig mot att den utredning som har utlovats ännu inte har kommit till stånd. Jag kan hålla med om att det har dröjt väl länge, men nu har jag just erfarit aff deu här utredningen kommer aff tillsättas under sensommarert.

I övrigt här moderaterna dragit slutsatsen av sina tidigare reservationer och yrkat på 5 milj. kr. mera än vad regeringert har föreslagit. Propositionert innehåller emellertid ganska kraftiga försfärkrtirtgar av de här anslagen.

Herr talman! Kulfurmiljövårdens ställning har stärks under en följd av år och är på väg aft bli en naturlig del av samhällsplaneringen. Arbetet med att fa till vara kulturvärdena i såväl tätorter som kulturlandskap har fått en större bredd. Def är också glädjande att notera att de kulturella värdena i dag erkänns ha större betydelse för vårt välbefinnande än tidigare. Kulturmiljö-vården har kommit atf bli en aspekt atf beakta i olika verksamheter som innebär förändringar i vår omgivning.

Kulturmiljöer skall skyddas och bevaras för att kuuna berätta om hur samhällsufvecklirigert har varit, men också därför att de betyder mycket för vår identitet och för våra rötter i ett föränderligt samhälle. Nu vill vi alltså se hela miljöer som särskilt värdefulla aft bevara, och vi får genom dagens beslut bättre redskap aft förverkliga defta.

Herr talman! Med delta yrkar jag bifall lill kullurutskoltels hemställan i betänkande 1987/88:21.

Prot, 1987/88:136 8 juni 1988

KuUurmiljövård

AnL 135 MARGARETA MÖRCK (fp) replik:

Herr falman! När det gäller utredrtirtgert är det bra atf vi ärtfligert får ett besked. Def har emellertid dröjt väldigt lärtge. Redart i byggrtadsvårdsutred-ningens betänkande 1979 pekade man på de här problemen och lade fram förslag till olika stödformer, men dessa förslag föranledde inte några söm helst åtgärder. Så kom fideikommissnämnden, som skrev till ufbildningsde-partementet 1980 och också begärde en utredrtirtg i den här frågan. När folkpartiets rtiofiort behartdlades 1985 yttrade sig riksantikvarieämbetet och menade att svårigheterna endast i ringa grad kunde bemästras med nuvarande stödform och skyddslagstiftning och aff man verkligen behövde ert utredning om möjligheterna atf ta till vara och vårda kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer. Tanken på en rtalionell stiftelse borde utvecklas, sade ämbetet också.

Def faurts alltså redart 1985 en stor enighet om atf någonting måste göras, och situationen har verkligen infe förbättrats sedan dess. Byggrtadsvårdsre-formcrt 1981 gjorde att riksartfikvarieämbetet kuude öka sin bidragsgivning för upprustning-av värdefull bebyggelse, men medlert räcker inte fill och kostnadsutvecklingen är besvärande.

I vad gäller speciellt herrgårdarna kan man konstatera en ökad tendens fill splittring och försäljning av inventarier som ingått i historiskt betydelsefulla miljöer. Om vi kunde hjälpa ägarna atf bevara de här miljöerna, skulle vi inte

137

Prot, 1987/88:136 ha sä mycket bekymmer med utförseln av värdefulla svenska kulturföremål

8 juni 1988

som vi har i dag.

Kulturmiljövård

Jag vill också säga att hade denrta utredning tillsatts för två och ett halvt år sedan, kunde det ha funnits ett förslag i proposifionen som vi kunde ha tagit ställning fill. Nu får vi alltså vänta ytterligare några mårtader.

138

AnL 136 INGRID SUNDBERG (m):

Herr talman! Riksdagert debatterade i måndags miljöpolitik och miljöför-störirtgarrtas inverkan på natur och människor i ungefär tolv timmar. Vår debaft om kulturmiljö rör sig om kanske ert timme, mert får därför irtte antas vara av mindre betydelse. Med kulturmiljö menar vi ju den del av vår omgivrting som är formad av märtsklig verksamhet, från forna fider fram fill i dag. De miljöförstöringar som drabbar människor och natur drabbar också kulturmiljön. Varför vittrar stenskulpturerna? Vad händer med vårt medeltida kulturarv? Har vi kunskaper nog atf stoppa rtedbryfningen? Hur skall vi i längdert hantera våra fornminrten? Vilken bebyggelse från rtyare tider är värd att skydda 0':h bevara? Detta är rtågra av de frågor som berörts av utskottet i arbetet med kulfurmiljöpropositionen. I måuga fall har utskottet skaffat sig information genom studieresor och genom besök på museer.

Som det har framkommit tidigare i debatten är betärtkartdet ett teckert på samstämmighet och enighet, även.om det därfill är fogat ett antal reservatiorter. Def råder enighet om vår gemensamma skyldighet aft irtfe göra oss urarva på verk av mäurtiskohärtder frårt olika tidsåldrar.

Dert rtu behandlade kulfurmiurteslageu är naturligtvis egentligen som alla lagar avsedd aft vara heltäckande. Samtidigt har vi kunnat konstatera att utvecklingen ställer kulturminnesvården inför nya och ibland okända uppgifter och att synen på vad en god kulfurmiunesvård måsfe omfatta kontinuerligt vidgas och fördjupas.

Utskottet önskar aff det skall utvecklas ett bredare engagemartg hos medborgarna för att värna kulturmiljön. Vi pekar bl.a. på hembygdsför-ertirtgar - det har flera av de tidigare talarna också gjort - och deras roll som kunskapsförmedlare och opinionsbildare. Tack vare hembygdsförenirtgar-rtas jakt pä lösfynd har åtskilliga nya stenåldersboplafser kunrtaf fastsfällas, och bara sedan 1980 har 20 000 nya stertåldersfyrtd registrerats.

Låt mig säga några ord om de svårigheter som våra museer har när det gäller atf fa hand om fynd av olika slag. Särskilt för forrtminnesvårdcrt har artställda med lörtebidrag varit ufomorderttligt värdefulla och svarat för en stor del av def utförda arbetet. Vi moderater har i annat sammanhang yrkat på att sådant arbefe i högre grad skall föras över till fasta fjärtster för atf man därmed skall undanröja en del av den oro som inte minst i tider med låg arbetslöshet hyses av museiansvariga.

Jag vill också när jag tar upp uågra saker som tidigare irtte har berörts rtämna skolans betydelse för aff skapa det ökade engagemang som utskottet är ertigt oni. Def måsfe i framtiden skapas ett ännu bättre samarbete mellan våra läusmu;;eer och våra skolor runt om i landet. Vårt kulturarv, de orden låter så högtidliga, och jag tror atf det var Sylvia Petterssort som hade samma irtställrtirtg, Mert när barn i olika åldrar får stifta verklig bekantskap med föremål frårt olika tider får de ordert ert reell irtrtebörd, och förufsäffrtirtgar

skapas för ett framtida ökat irttresse för vår kulturmiljö.

Jag ställde förra året eu fråga fill kulturmiuisterrt om hans syn på behovet av aff genom kulturminnesmärkrtirtg skydda märkliga byggrtader från nyare tider, och jag syftade då i huvudsak på' den 30-talsarkifektur som vi har förnämliga exempel på. Kulturministern sade då atf hau ärtsåg def artgeläget aff vi i de kulturpolitiska diskussiouerna starkare än hittills belyser arkifekfu-rerts roll.

Jag hoppas atf dert rtya lagert, rtär dert rtu träder i kraft, skall medföra aff en vidgad inventering kommer till stånd, så atf infe onödiga ingrepp förstör nyare tiders arkitektoniska mästerverk. De rtya reglerna för byggrtadsmirtrtesförklarirtg medverkar fill aft hirtdra sådan förstöring. Denna vår uppfattnirtg ligger till gruud bl. a. för de generösare ersättningsregler som vi moderater har hemställt om.

Det speciella förhållningssättet till den personliga äganderätten, så definierade Sylvia Pettersson bakgrundert fill våra yrkanden. Def kanske är hennes tolkning av def som vi själva uppfattar som vär egen uppfattrtirtg om ett rättssamhälle.

Herr talman! Jag skall infe här ta rtågort rty debatt. De moderata syrtpurtkterrta har tidigare redovisats av Håkart Sfjerrtlöf.

Herr falman! Jag vill sluta mitt anförande med atf tacka kulturutskottets vice ordförande för ett gott samarbete under de gångna åren. Att kulturmiljön ligger ufskottets alla ledamöter varmt om hjärtat torde ha framgått av behandlingert av det rtu aktuella betärtkartdet. Behandlingert har varit förhållandevis kort mert med säkerhet gruudad på ert djup övertygelse om värdet av aft värna vår kulturmiljö.

Prot, 1987/88:136 8 juni 1988

Kulturmiljövård

AnL 137 JÖRGEN WEIBULL (fp):

Herr talman! Jag vill också börja med atf uttrycka den glädje som jag kände när jag läste proposifiortCrt, Dert berör ett ämrte söm är viktigt, jag skulle näsfart vilja säga oumbärligt, för samhällsliv och samhällsausvar av i dag. Meu, herr falmau, innan jag går in på några av de detaljer som jag tänker fa upp, skulle jag gärna vilja teckna en litet bredare bakgrund och se frågorna ur ett litet större perspekfiv.

Jag fillhörde den årgång svenska män som var inkallad i beredskap under andra världskriget. Jag fillhörde den sista årgången, och vi fick stanna kvar i beredskap också när freden var sluten. Jag låg vid gränsen i norr, där Diefels armé just hade retirerat. Sovjets trupper hade ryckt in Nordnorge, och def var oroligt. Vi fick stanrta över midsommar. Jag firade midsommar tillsammarts med rtågra artdra ungdomar, som liksom jag var inkallade, på en bergstopp i midnattssolens sken. Då drömde vi om hur världen skulle nyskapas. En sak var vi fullständigt på def klara med, nämligert atf vi irtte ville leva i en sådart värld som dert vi hittills hade upplevt, eu värld präglad av Sfalins utrensningar, Hitlers diktatur och aggression, världskriget och förintelsen. Vi ville förändra världert. Vi skulle åferväuda fill det civila livet för aff realisera alla de drömmar och alla de förhoppningar som vi hade när vi saft där i midnattssolens sken.

Nu, mer än 40 år sertare, kan man fråga sig: Hur mycket har vi egentligen uppnått, om man ser på härtdelseufvecklirtgert sedan midsommarnatten

139

Prot, 1987/88:136 8 juni 1988

Kulturmiljö vård

1945? På den frågart skulle jag, herr falmau, vilja svara: gartska mycket. Här i Sverige har vi realiserat mårtga av de drömmar som vi uugdomar frårt de mest skilda håll i Sverige hade vid deu tidpunkten uppe vid norska gränsen.

Men detta har också haft ett pris som vi irtte gertast irtsåg, ett pris framför allt i form av den miljöförstöring som vi debatterade här i kammaren i går. Priset har också gällf kulturföremålen och bevarandet av vårt kulturella arv. Mau behöver fakfiskt bara se på invandrarrta, vare sig de kommer frivilligt eller som fiyktirtgar, hur stort värde deu miljö varifrårt de kommer har. Mart behöver bara tärtka på hur mau i Polen har byggt upp de gamla miljöerna samvetsgrant och i detalj för aff kuurta kärtrta sig hemma och kärtrta sig leva i sirt egert stad, sitt eget.hem. Det är ett oerhört viktigt värde, ett värde som vi måsfe slå vakt om.

På sertare år har vi plötsligt irtsett aff luftförorenirtgar och vattertförore-ningar förvittrar ovärderliga värdert. Jag kan som medlem av museinämnden i Göteborg, som bär ansvaret för fornmirtrtcsvärdert där, nämna hur vi med häpnad och fasa har sett hur den ena fasaden och utsmyckningen efter den andra plötsligt infe firtrts mer. Jag behöver bara rtämrta lejonert utanför Röhsska museet som ett exempel. Def är därför av utomordenflig vikt att ta tag i dessa ärenden. Och defta är bland det mest väsentliga man över huvud taget kan göra.

Jag vill ävert på rtågra puukfer hälsa med glädje aff utskottet har skrivit så posifivt. Och jag kau i rtäsfart allt väserttligf irtsfämma i def som Sylvia Petterssort sade. Jag skall läsa upp två sfällert i utskottets befärtkartde. Och jag vill gärna hålla fast såväl utskottet som regeringert vid dessa uffalaudert. Utskottet har föreslagit ert utökuirtg med 10 milj. kr. Utskottet säger dessutom: Utskottet anser i överensstämmelse med vad som tidigare angivits aft de irtsatser som härtger samman med luftförorenirtgar och försurning är mycket angelägrta. Det finns därför inte anledning till någon erinran mot den inriktning budgetförslaget för nästa år har. Ufskotfef utgår emellerfid från att regeringen vid den kommande budgetberedningen överväger möjligheten aft öka byggnadsvårdsanslaget.

Jag vill gärna understryka deuna mening.

Vidare vill jag också gärna med glädje hälsa den positiva skrivningen om Ingela Mårfcrtssorts m.fl. mofiort om kulfurmiunesvården i Göteborg. I dertrta skrivning sägs: "Det bör ankomma pä RAÄ aft-utifrån den självklara utgångspunkten att insatserna skall styras dit de bäst behövs - bedöma behovet av insatser i bl. a. Göteborg." Å Göteborgs vägnar tackar jag för def.

Därmed vill jag, herr talman, yrka bifall fill utskottets hemsfällart i allt väserttligf, rtiert yrka bifall till de reservatiorter som folkpartiet står bakom och som Margareta Mörck har redogjort för.

140

Överläggnirtgert var härmed avslutad.

Mom. 1 (en bestämmelse om samrådsförfarande i vissa fall)

Utskottefs hemsfällan - som ställdes mot reservation 1 av Ingrid Sundberg m.fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 3 (ersättning till ägare vid vissa markingrepp m. m.) Prot. 1987/88:136

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafiort 2 av Irtgrid Suudberg 8 juni 1988 m. fl. - bifölls med acklamatiort.

KuUurmiljö vård

Mom. 5 (dert arkeologiska urtdersökrtirtgsverksamheferts bedrivande m. m.) Utskottets hemställan bifölls med 229 röster mot 63 för reservafion 3 av Ingrid Sundberg m.fl.

Mom. 6 (åtskillnad mellan större och mindre arbefsföretag)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 4 av Ingrid Sundberg m. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 9 (statliga byggnadsminnen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 6 av Ingrid Sundberg m. fl. - bifölls med acklamation.

Morn. 12 (uttalande om generösare ersättningsregler vid byggnadsminrtes-förklaringar)

Utskottets hemsfällart - som ställdes mot reservafiort 7 av Irtgrid Suudberg m.fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 14 (rätten i vissa fall atf överklaga länsstyrelses beslut rörande byggnadsmiuuesförklaring)

Utskottets hemsfällart - som ställdes mot reservation 8 av Ingrid Suudberg m.fl. - bifölls med acklamatiort.

Mom. 17 (viss värdegrärts för skydd mot utförsel av vissa äldre kulturföremål)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 9 av Margareta Mörck och Margareta Fogelberg - bifölls med acklamation.

Mom. 18 (samråd med regionala kulfurvårdsorgan)

Utskottets hemsfällan bifölls med 259 röster mot 33 för reservation 10 av Kari Boo och Kerstin Göthberg.

Mom. 19 (särskild utvärdering av lagstiftningen om skydd mot utförsel av vissa äldre kulturföremål)

Utskottefs hemsfällan - som ställdes mot reservafion 11 av Ingrid Sundberg m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 20 (lägre mervärdeskatt vid införsel av vissa kulturföremål)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 12 av Margareta Mörck och Margareta Fogelberg - bifölls med acklamation.

Mom. 28 (speciallagstiffrtirtg för aft hålla sammart kulturmiljöer)

Utskottets hemsfällan bifölls med 213 röster mot 75 för reseryafion 13 av Kari Boo m.fl.

141

Prot. 1987/88:136 Mom. 29 (in:iatser för information och kunskapsuppbyggnad inom kulturmil-

8 juni 1988 jövärden)

---------------------- Utskottets hemställart - som ställdes mot reservafiort 14 av Karl Boo m. fl.

Ändring i loiterilagen, _ j„„ acklamatiort.
m. m.

Mom. 32 (anslag till Kulturmiljövård)

Utskottets hemsfällart bifölls med 228 röster mot 63 för reservafion 15 av Ingrid Sundberg m.fl.

Mom. 37 (frågan om skattereduktion vid vissa gåvor)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 16 av Ingrid Sundberg m.fl. - bifölls med acklamatiort.

Övriga moment Utskottets hemställart bifölls.

13 § Föredrogs

kulturutskottets betänkande

1987/88:22 om ändring i lofferilagen (1982:1011), m. m. (prop. 1987/88:141).

Ändring i lotterilagen, m. m.

142

AnL 138 LARS AHLSTRÖM (m):

Herr talmart! Jag påpekade förra tisdagen, när vi debatterade kulturut-skoffets befiiukaude nr 20, atf def var beklagligt atf idroffsfrågorrta irtfe kurtde behandlas i ett sammanhartg. Vi återkommer i dag fill väsenfiiga delar av idrottens finartsiering.

Jag vill börja med aft redovisa några siffror tagna ur RF:s pefita för 1988/89. Det framgår aft organisafioner, råd och enheter har äskat ett totalt statsbidrag på 378,3 milj. kr. och att RF själv prutar ner detta till 297,7 milj. kr., efi: belopp som sedart i proposifionert blir 256 milj. kr., ert mirtskrting med 122 milj. kr. jämfört med def ursprungliga äskandet.

Jag framhöll i idrottsdebatten den 31 maj atl samhällsstödet till idrotten har mirtskaf i reala termer och atf detta har tvirtgat föreningar och förbund atf söka andra finansieringsvägar. Självfinansierirtg i form av irttäkter frårt i syrtrterhet bingo och lotterier är ofta av avgörartde betydelse för verksamheten. Självfinausieringsgradert irtom de olika specialförbunden i RF uppgår för närvarande fill 56 % i genomsrtiff. Graden av självfinansiering varierar dock kraffigt mellan olika förbund, alltifrån golfens 90 % till isseglingerts 1 %.

Ertligt RF har de stafiiga spelformerrtas expartsiort irtrtcburit en hårdnande konkurrens för idrottens tradifionella irtkomstkällor, såsom lotterier och birtgo. Detta har skett utifråu en skyddad monopolställning och med en ohämmad marknadsföring.

År 1979 fastslog statens offentliga lotteriufredning: "Om de statliga lotterierna och lotalisatorspelen i framtidert tillåts öka på samma sätt som hittills firtrts enligt vår mening risk för en ogyrtnsam utveckling för den ideella

sektorn. Det stafiiga spelet och fofalisatorspelert bör därför infe fillåfas aff     Prot. 1987/88:136
ytterligare breda uf sig på def ideella spelefs bekostnad." Sedan dess har     8 juni 1988
Lotto, Målfipsef och Joker tillkommit, för aff irtfe nämna vadslagnirtgert,      ..
Oddset och Trisslotteriet.                                                              .           °            °    •

Idroftsrörelsert har alltid haft lotterier som ert vikfig irtkomstkälla. OS-arrartgemartget i Stockholm 1912 räddades i själva verket gcrtom att regerirtg och idroffsledrtirtg i gemertskap kuude firtartsiera def gertom aff krtyta an till def idrottslofteri med många dragnirtgar som beviljats redart år 1908.

AB Tipsfjänst tillför redan i dag idroftsrörelsert, framför allt fotbollen, betydelsefulla bidrag. Spelverksamheten bygger fill mycket stor del på idrottsrörelserts egrta aktiviteter. Ytterligare medel bör därför gå fill idroffert - och då i första hartd fill de lokala förertirtgarna. År 1986 fick svensk idrott drygt 40 milj. kr. och 1987 59 milj. kr. i stöd och ersättningar från Tipsfjänst. Bolagets vinst var dessa år 1 283 872 000 kr. resp. 1 290 525 000 kr.

Idrottens finartsieringskällor är i stort sett desamma i Sverige och Norge. En väsentlig skillrtad är dock aft merpartert av def överskott som det statliga rtorska spelbolagef. Norsk tippirtg, irtbrirtgar gcrtom sirt verksamhet går direkt fill idroffert, medart Tipstjärtst i Sverige irtlevererar sitt överskott fill stafert utau någort speciell örortmärkrtirtg. Def rtorska tipsöverskoffet för år 1987 uppgick fill 719 milj. ukr., varav idroffert erhöll 485 325 000 nkr. Över den norska statsbudgeten har för 1988 beviljats 3 150 000 ukr. fill Norges Idrettsforbuud och 2 060 000 till stipendier för elifidrotfsmärt, totalt alltså 490 535 000 rtkr.

Vi moderater vill gertom atf tillförsäkra idroftsrörelsert ert större artdel av Tipsfjärtsts överskott mirtska behovet av statliga bidrag, vilkas storlek är beroende av det rådande budgetläget och inte av idrofferts verkliga behov.

Redan under kommande budgetår bör en del av Tipsfjärtsts stora överskott överföras till idroftsrörelsert, och då i första hartd fill de lokala förertirtgarna. Regerirtgen bör därför pä tilläggsbudget anslå 4,9 milj. kr. till idrottsrörelsen.

Som ert följd av bl. a. uppvakfuirtgar frårt folkrörelserrta tillsatte regerirtgen i februari 1987 enmansutredaren Birger Sandberg för aff klarlägga den situation som uppstått genom de statliga spelens expansion. Utredningen genomfördes med stor snabbhet och resultatet uppfattades över lag som positivt. Man kan utan överdrift säga att folkrörelserna med stor och berättigad förväntart såg fram emot regerirtgens proposition. Tyvärr kart vi kortsfafera att förvärttrtirtgarna irtfe blev irtfriade i dert grad mart haft anlednirtg hoppas och tro.

I Svertsk Idrott rtr 4 i år har ledarcrt rubrikeu "Vi är irtfe nöjda". Författaren, styrelseledamoten i RF Kjell Glertrtert, kortsfaferar aft vissa av idrottsrörelserts krav tillgodosétts, medart artdra irtfe vuunit gehör. Jag vill gärrta citera rtågra rader:

"Att mart föreslår ett borffagartde av birtgoskatfert vid spel om varuviusfer
är bara en konsekvens av fidigare fattade beslut, där lotterivinsfsskaffeu på
varuvinster ju redan deu 1 jartuari 1986 fogs bort. Idrottsrörelsen har alltså
särbeskaffats under tre års tid med ca 250 miljoner kronor medan andra stora
folkrörelselofferier, typ A-lotteriet, undsluppit denrta pålaga. Egertfligert 143

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Ändring i lotterilagen, m. m.

borde staten återbetala de felaktigt uttagna birtgoskatterna."

Även folkrörelsernas gemensamma arbetsgrupp för lotterifrågor uttalar stark kritik mot och besvikelse över regeringens lofferiproposition - och med all rätt. Nej, herr talmart, med socialdemokratisk politik fortsätter idroffert dess värre att förlora. Def är därför rtödvärtdigt, som vi moderater med skärpa framhåller, att ert större del av spelmarkrtadert öpprtas för de ideella förertirtgarrta. Regerirtgert bör srtarast utreda defta och suabbt återkomma fill riksdagert med förslag härom.

Jag yrkar bifall fill samtliga reservafioner där moderaferna fiurts bland underfeckrtarrta.

Herr talman! Bifall fill de moderata motionerrta skulle inrtebära all vi äntligen ger idrotten, och allt det den står för, den uppmuntran, det stöd och deu arbetsglädje den i så hög grad förtjärtar.

Urtder detta artförande övertog andre vice falmartrtcrt ledrtirtgcrt av kammarerts förhartdlirtgar.

I artförandet instämde Karin Falkmer (m).

144

AnL 139 MARGARETA FOGELBERG (fp):

Herr falrt-ian! Jag kart i mycket också irtsfämma i vad som Lars Ahlström här sade. Jag skall därför fatta mig gartska kort och gå rakt på våra kortkreta yrkartdert.

Ertligt folkparfiets uppfattning inrtebär kulturutskottets förslag vissa förbättringar i förhållande till propositionert, när ert utskoffsmajorifef uu har ställt sig bakom centerns och folkparfiets förslag om en sänknirtg av birtgoskaffen till 3 % och atf det slutliga beloppet infe bestäms förrän en fillsfändsperiod har gått uf.

Så långt kan vi vara nöjda. Men här firtns också ett antal mycket goda motionsförslag som, om de hade tillstyrkts, skulle ha inneburit ännu bättre möjligheter för folkrörelserna atl kurtrta öka sirta irtkomster.

Det faktum all stafert kart markrtadsföra lotterier och spel genom TV-monopolet innebär ju all man ges ojämförliga konkurrensfördelar gentemot folkrörelserna.

Undart för undan ökar staten sin andel av spel- och lofterimarknadcrt. För litet mer än tio år sedan stod folkrörelserna för en tredjedel av denna marknad. I dag är denna tredjedel halverad, lill en sjättedel. Mirtskrtingert tycks bara fortsätta, samtidigt som netfoinfäkferrta krymper. Gertom nya populära spel med peurtingvinster ökar staten sin andel av marknadcrt på bekostnad av folkrörelserna. Särskilt för idrottsrörelsen blir detta mycket kännbart.

Idrottsrörelsens kostrtader ökar i samma tempo som irttäkterna minskar. För en aktiv idrottsledare går en icke oväsentlig del av tiden åt i jakten på pengar.

Kommunernas och närirtgslivefs sammartlagda stöd fill idrotten är mer än tiofaldigf def stöd som stafert ger- frårt dem kart mart alltså krtappast begära så mycket mer. Det är därför artgeläget att vi kan återställa balansert mellart staferts och folkrörelsernas spel och lotterier, åtminsforte fill den som rådde år 1975.

Herr talman! Det är vår bestämda uppfattning atf lotterier med direktdrag-rtirtg av pertuingvinsfer som det s. k. Trisslotteriet har slagit oerhört hårf mot folkrörelserrtas lotterier. Vi anser därför att folkrörelserna bör ges rätt fill samma slags lotterier. Jag vill därför yrka bifall fill reservafion 5.

Över huvud taget tycker vi aff proposifionert ger alltför dåliga möjligheter för idroftsrörelsert och andra, ideella organisafioner'att själva öka finan-sierirtgert av sirt egen verksamhet. Lofteriuf rednirtgerts förslag var inte heller fillräckliga i det avseendet. Därför önskar vi en rty utredrtirtg, och jag yrkar härmed bifall fill reservatiort 8.

För att riksdagert skall kuuna följa, hur förändrirtgar i dert statiiga spelverksamhefen påverkar hela marknaden efterlyser vi också en redovisning fill riksdagen av hur man har tänkt sig atf kompensera folkrörelserna, så att deras andel inte snabbt minskar igert. Här vill jag yrka bifall fill reservafiort 11.

Människor i vårt land köper inte lotter i förhoppningen att vinna prylar, knappast en gång bilar. Det folk villha kan de som regel skaffa sig ändå. Men aft snabbt bli rik genom ett tursamt loftköp har en avsevärd lockelse. Lofferiutredrtingen föreslog fakfiskt att penningvinster skulle fillåtas utan begränsningar. De borgerliga partierna har föreslagit aff sådana vinster med ert gräns.vid 500 000 kr. skall få förekomma i såväl lokala som läns- och rikstäckande lotterier. Här yrkar jag bifall fill reservation 12.

Vi tycker def är bra atf tillståndstvångef för vissa lokala lotterier slopas och atf det i en del fall bara krävs registrering. Tyvärr skall det infe gälla försäljning från s. k. fasta försäljningsställert. Den lättnad som rriart erbjuder med deu ena handen far man tillbaka med den andra genom det administrativa merarbete ochde ökade kostnader som det irtrtebär för förertirtgarrta.

Jag yrkar härmed bifall till reservation 13 och även till reservation 15, eftersom vi menar atf polis och länsstyrelse även i fortsättningert klarar både fillsfåndsgivrtirtg och registrering. Att belasta kommunerna anser vi vara fullständigt överflödigt.

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Ä ndring i lotterilagen, m. m.

AnL 140 JAN HYTTRING (c):

Herr falman! Man kan säga att vi i riksdagens ficmde timme, flera dygrt försertat, skall diskutera förslaget om ärtdrirtg i lotterilagert. Jag hoppas aft def skall bli någorluuda irtfressant ärtdå.

Efter flera uppvaktningar fillsattes en enmansufredrtirtg, som hade i uppdrag atf framlägga förslag till förbättrirtgar av folkrörelserrtas möjligheter aff få irtkomster av spelverksamhet. Tanken var också atf fa igen en del av den markrtad som folkrörelserna hade förlorat till staten.

Som vi ser def i centern var det ett dåligt förslag som kom aff presenteras i proposifionert. Jag har kunnat notera i tidnirtgarna atf mart frårt folkrörelserrtas sida har sagt att det blir en stor debatt om lotterier. Jag tror infe att det blir def - därtill var regeringerts förslag alltför dåligt. Vi i centerrt hade syrtpunkter även på utredrtirtgsmartrtcrts förslag, men om det förslaget hade lagts fill grund för proposifiortCrt hade resultatet onekligen blivit bra mycket bättre. Man kan säga att vad som återstår i proposifionen av utredningens förslag är aff de s. k. 21-lotferna har gjorts lagliga. De var i vissa fall olagliga, alldenstund vinsterna betalades uf i pengar och inte i presentkort. Def blev

145

10 Riksdagens protokoll 1987/88:136

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Ändring i lotterilagen, m. m.

146

alltså ett mycket klent resultat av denna utrednirtg.

Jag vill uttrycka centerns glädje över att det faktiskt går att förändra förslag under utskottsbehandlingen. Def är ofta så atf en utskotfsmajorifet i alla lägen vidhåller regeringens förslag i en proposition. Men i det här fallet gjordes faktiskt förändringar. De gäller bingoskaffcrt, och vi tror att resultatet kommer att bli gauska bra för föreningarna. Det finns kvar en Uten skönhetsfläck, som vi från centern påtalar i ett särskilt yttrande. Vi tycker iute atf diet var nödvändigt att, som utskottet föreslår, korsa de öUka systemen så atf man skall göra en preliminär inbetalrting på det sökta tillsfåudsbeloppet och sedan slutiigf avstämma det mot def verkliga utfallet. Enligt centerns menirtg hade def varit bättre aft ha ert avsfämrtirtg efter fillstårtdsfiiderts slut mot def verkliga beloppet.

Det blev eu lägre skaft. Föreningarrta behöver irtte vara så ärtgsliga för att sätta i gårtg bingospel, eftersom de infe behöver riskera att göra de förluster som man kuude ana skulle bli följden om de dels skulle ha betalat eu högre procentsats på tillsfåndsbeloppef, dels kanske infe skulle ha kuurtaf genomföra spelet i hela dess omfattnirtg. Mart kan konstatera - def har man gjort i tidigare utredningar, och folkrörelserna, särskilt idrottsrörelsen, har gjort def flera gånger - hur utvecklingert har varit på spelmarkrtaden, där folkrörelserna har tappat stora marknadsandelar. För närvarartde har folkrörelserrta 18 % av spelmarknaden. År 1975 hade de en tredjedel av marknaden. En målsätfnirtg för centerparfiet är aff folkrörelserrta skall få tillbaka den marknadsartdel som de hade 1975.

Dert statliga spelverksamhefen har ökat mycket snabbt, och def är infe så svårt att lista uf varför def är på det sättet. Märtrtiskor lockas mycket starkt av penrtirtgvinster. Det är därför vi från centerrts sida har föreslagit aff mart skall höja beloppen för fillåtna pertningvirtster. I propositiorten sägs aff def högsta fillåtna beloppet i fråga om penningvinster skall vara 500 kr. Det skulle gälla endast lokala lotterier - icke rikslotterier. Centerrt har i motion föreslagit 500 000 kr. som högsta belopp, och atf def skall gälla för både lokala lotterier och rikslolterier. Det är en rejälare summa som förenklar det hela. Man behöver inte ha så många regler aff fa härtsyrt fill. Det torde krtappast vara rtågot lokalt lotteri som kommer upp till den vinstsumman, men man har i alla fall möjligheten om man skulle vilja försöka.

Det har ibland i debatten framförts argument om att folkrörelserna borde förbehållas varulofferierna i centrala lotterier, därför atf def skulle vara attraktivt för de statliga spelbolagen att införa varuvinster i sina spel. Om det skulle ligga någon sanrting i detta, skulle det säkert ha förelegat mängder av ansökningar - från Tipstjänst, från ATP för att ta ett par exempel. Penrtirtglotferief skulle rtaturligtvis kärtua sig kolossalf sfimulerat av aff få ha varuvinster. Jag har icke hört talas om några sådarta artsökningar. Den enkla anledrtirtgert till det är naturligtvis aff def är pennirtgvirtsterrta, de höga penningvinsterna, som drar fill sig intresset.

Tidigare var det så aft s. k. skraplotter eller lotter med direktdragning var förbehållna folkrörelserna. Def har blivit ert stor spelartikel för staten genom de s. k., frisslofterna. Certtern vill aff sådana lotter skall vara förbehållna folkrörelserna även fortsäffrtingsvis. Vi säger atf om man irtfe kan få ett riksdagsbeslut om det, så må det bli så att inkomsferrta frårt sådana spel, t. ex.

Trisslotteriet, skall tillföras folkrörelserna. Defta kart mart sammartkoppla med dert diskussiou som fördes i utredningen om aff man, vilket har varit ett önskemål hos framför allt idrottsrörelsen, skulle bilda ett folkrörelseägt spelbolag och driva spel i konkurrens med de statliga spelert. Vi i certferrt tycker atf def, om man infe kan få ett direkt stopp för statliga spel med direktdragrtirtgar, vore en bättre lösnirtg atf artvärtda sig av dert organisation som firtrts uppbyggd för statliga spelbolag och att vinsten från t. ex. Trisslotteriet tillfördes folkrörelserna.

En artrtart sak som def förs diskussion om i uf skoffsbetäukandet är förslaget att man infe skulle få sälja lotter på fasta försäljningsställen med det enkla förfarirtgssättet, dvs. efter ert anmälan. Utskottet har diskuterat fram och fillbaka definitionen på ett fast försäljnirtgsställe. Utskoffsmajorifefert har startrtat för ert defirtifion som inrtebär atf det föreligger betydartde risker för atf de rikfigt små förertirtgarrta infe skall kunna sälja lotter. Exemplen är inte obekanta: lanthartdlaren eller fobakshandlaren kan mycket väl vara medlem i en idroffsförerting och tycker att han mycket väl kan sälja föreningerts lotter fill de kurtder som kommer till hans butik. Def borde självfallet vara tillåtet aft göra så. Om det samtidigt står en automat för enkrouaslofter i lokalen betraktas lokalen däremot som fast försäljrtirtgssfälle. Dä får hartdlaren, ertligt utskottets toiknirtg, irtfe lov aff hjälpa sirt lokala idrottsförertirtg aft sälja lotter i affärert. Vi i centern tycker rtaturligtvis att detta är tokigt. Vi föreslår därför aff man äveu på fasta försäljningsställen skall få sälja lotter efter sedvanlig registrering.

Pertrtingvirtsterrta har diskuterats. Oftast auses andra vinster som mer attraktiva i rikslofferierria. Det är t. ex. tillåtet aff som vinster ha upp fill 20 % av vinstsumman i form av värdepapper. Värdepapper är i dag def närmaste man kart komma korttartter. Def är irtgert svårighet att lösa irt obligationer till kontartter. Detta är i dag skattefritt. Därför bör prissummau på 500 000 kr. vara ert ordentlig stimulans för folkrörelserna aft anordna lotterier.

Def firtrts rtaturligtvis fler puukfer i utskottets befärtkartde som jag kuude kommentera, men jag skall i stället avsluta med att beröra frågan om bingo i närradion.

Def har tillsatts en utredning med uppdrag aff lämna förslag om regler för dessa spel i närradion. Propositionen föreslår att bingospel i närradion irtfe skall vara tillåtet. Utskottet har skärpt bestämmelserna till alt avse även artdra, lofferilikrtartde spel.

Det finns inte någon anlednirtg att göra dertrta begrärtsning förrän utredrtingens förslag har remissbehandlats och möjligtvis också lagts fill grund för en proposifion. Jag har nyligert sett utredningens förslag. Def är ganska nytt, och därför bör riksdagen följa centerrts förslag aft inte binda sig för ett förbud vid denna tidpunkt.

Herr talman! Jag yrkar bifall fill reservatiorterrta 2, 6, 7, 12, 13 och 17.

Prot, 1987/88:136 8 juni 1988

Ändring i lotterilagen, m. rn.

AnL 141 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk):

Herr talmart! Värtsterpartief kommurtisferrta har urtder ert följd av år i olika motioner föreslagit aff statens nettoinkomster från aktiebolaget Tipsfjänst successivt bör överföras till idrottsrörelsen.

147

Prot, 1987/88:136 8 juni 1988

Ändring i lotterilagen, m. m.

148

Skälet fill defta är för det första vetskapert om det stora behov som i dag föreligger inom idroftsrörelsert och speciellt inom sniå och lokala idrottsföreningar av ökat ekonomiskt stöd.

En mycket stor del av den från social syrtpunkt mycket värdefulla verksamheten är just de små, lokala idrottsförenirtgarna som i dag fill stor del bedrivs av frivilUga idrottsledare på ideell basis.

För def andra har.statens inkomster från Tipsfjänst ökat avsevärt den sertaste fidert och uppgår i dag fill nästan en och en halv miljard kronor.

Vpk anser infe atf idrottsrörelsen skall finartsiera sirt verksamhet gertom att överta ert större del av dert stafiiga spelmarkrtaden. Så länge spelverksamhefen bedrivs i statlig regi sker verksamheten uuder någorlunda kontrollerade former. Def firtrts irtfe tillräckligt starka skäl atf artdra på dessa förhållartdert i dag. Def firtrts-mycket starka skäl för att delar av statens inkomster från Tipsfjänst ;;uccessivf överförs fill idrottsrörelsen.

Vi artser aff idroftsrörelsert är ert.folkrörelse som har mycket stor betydelse för samhällsutvecklingen, och staten bör ställa de ekonomiska medel fill förfogande som krävs för aft sfimulera den fortsatta verksamheten.

Herr talmart! Med defta yrkar jag bifall till vpk-reservafionert.

AnL 142 ANDERS NILSSON (s):

Herr talman! Jag vill inleda med någort reflexiort kring vad Lars Ahlström sade, och jag vill ställa en fråga.

Lars Ahlström började med en beklagan över atf staten far alla pertgar frårt spelverksamhefen. Han gjorde jämförelser med Norge, och hart sade också aft med socialdemokratisk politik fortsätter idrotten aft förlora. Jag har bestämt för mig, Lars Ahlström, att de praktiska resultaten brukar vara kännetecknande för om förutsättningarna är goda eUer inte. Såvitt mig är bekant har vi en alldeles enorm bredd på verksamheten. På elifnivå gör vi också mycket goda resultat i förhållande tiU vår folkmängd och landefs storlek. Tyder inte defta på att landets idrottsrörelser har det ganska bra?

Dessutom vill jag fråga de parfier som vill öyerföra pengar frårt statens verksamhet, Tipsfjänst och annat, direkt fill idrotten och artdra folkrörelser. Ni föreslår ju ett irtkomstbortfall för stafert, och vad vill rti då ersätta det bortfallet i stafsbudgefert med? Det har jag aldrig fått redovisat.

Herr talman! Bakgrunden fill det arbete som ligger bakom dagens förslag fill ändrirtgar i lofferilagen är utvecklingen på lotterimarknaden. Under lång fid har folkrörelsernas andel av denna marknad otvivelaktigt minskat fill fördel för den spelverksamhet som staten bedriver. Folkrörelsernas inkomster av lotterier har minskat även realt sett. Det är alldeles riktigt.

I propositionen som ligger till grund för betärtkartdet betortas den betydelse som folkrörelserna har i vårt samhäUsliv. Omfattningert av deras verksamhet är mycket stor både då det gäller antalet förenirtgar och orgartisatiorter av skilda slag pch såvitt gäller antalet medlemmar och antalet aktiva ledare och funktionärer.

Föreningarnas ekonomi bygger på flera inkomstkällor. Dit hör medlems-och deltagaravgifter, anslag från samhället, inkomster, från lotterier och bingo, pengar från anrtan verksamhet - exempelvis arrangerande av tävlingar och andra evenemang -, inkomster från försäljning i anslutning till verksam-

Ändring i lotterilagen, m. m.

heten och från andra akfiviteter som kan ha viss artkrtytning fUlden egentliga Prot, 1987/88:136 uppgiften. Reklam-och sponsorsinkomsfer är en anrtart del, Förertirtgarrta 8 juni 1988 får alltså sina inkomster från många olika håll.

En betydande del av folkrörelsernas inkomster kommer med säkerhet frårt lotterier av olika slag och från bingo. Syftet med dé föreslagna förändringarna i lotterilagen är .att underiätta för folkrörelserna att firtansiera sin verksamhet med just lotterier och spel. Detta kan ske på tre sätt. Folkrörelserna kan för det första ges möjlighet aft anordrta mer attraktiva lotterier än hittills. För det andra kan organisationernas utbyte av anordnade spel öka. För def tredje kan dert administrativa hanteringen av lotterier och spel förenklas. Propositionen innehåller förslag på samtiiga dessa tre områden.

Def har varit ett starkt önskemål från folkrörelsernas sida aff penrtirtgvins
ter skall fillåtas även i deras lotterier och infe, som nu, vara förbehållua de
stafiiga spelert. Denna önskart tillmötesgår regerirtgert så fill vida aff
pertrtirtgvinsfer upp till 500 kr. tiUåts i föreningslofferier, dock irtfe i
rikslotterier. Dessa penningvirtster blir skattefria: Def blir således möjligt för
orgartisationerna atf ha både varu- och pennirtgvinsfer. Def förtjänar även att
påpekas att det redan i dag är möjligt att anordna rikslotterier med en viss del
av vinsfen i form av värdepapper. När det gäller bingo blir det ertligt förslaget
möjligt aff erbjuda pennirtgvirtster upp till värdet av ett halvt basbelopp;
Dessa åtgärder ger folkrörelserrta möjligheter att artordna mer attraktiva
spel och lotterier än hittills. ' • ..

Möjligheterna atf få ett större utbyteav spelen förbättras på fiera sätt.
Naturligtvis blir def ett bättre utbyte om innehållet ter sig mer attraktivt för
deu som spelar. Skattefriheten för penningvinsterna i vanliga lotterier ökar
också utbytet. Deu sänkning av bingoskatten som utskottet föreslår verkar
också i samma riktning. Dessutom föreslås att bingoskatten tas bort för
bingospel med endast varuvinster. I dag får lotterier anordnas av lokala
orgartisatiorter, s. k. polislotterier med ert högsta fillåtna omsäftnirtg av
30 000 kr. Dert grärtsen föreslås nu höjas till 300 000 kr. under en
treårsperiod. Eftersom utrymmet på marknaden.har visat sig vara betydligt
större än vad som tidigare antagits bör denna förändrirtg ocksä medge ett
större utbyte av spelverksamheten för föreningarna. : '

Regeringen föreslår också betydande förändringar i administratiort och hantering av lofferifrågorna. Vissa spel skalffå anordnas utan tillstånd eller registrering. För andra ersätts den nuvarande tillståndsprövningen av.ett enkelt registreringsförfarande. Vissa delar av prövningen flyttas från nuvarande myndighet, polis och länsstyrelse, fill kommunerna. Det innebär en närmare väg'till tillsynsmyndigheten än vad som nu är fallet. Dessutom föreslår utskottet en förenkling för förertirtgarna i förfarandet med bingo-skaften i jämförelse med nuvarande system.

I fre reservafioner finns krav på överförande av inkomster från statens
spelverksamhet fill folkrörelserna. Det är krav som utskottet och riksdagert
fidigare avvisat vid. flera fillfällen. Skälet är helt enkelt atf folkrörelsernas
samhälleliga anslag givetvis måste vägas mot andra anslagsbehov. Folkrörel
serna, både idrotten och andra delar av Folkrörelsesverige, har rätt fill ett
betydande samhällsstöd. Men att genom en-speciajdesfinering avstå frårt
prövningert gentemot ändra behov kan inte vara rikfigt. • 149

Prot, 1987/88:136 8 juni 1988

Ändring i loiterilagen, m. rn.

150

Ett par reservafioner berör motionskrav på ytterligare utredningar. Till defta är att säga aff dagens förslag föregåtts av en utrednirtg, att frågan om en kultur- och folkrörelsefond bereds inom regeringen samt aff deu särskilda utredningen om bingospel via närradio och kabel-TV nyligen framlagts.

I detta sammanhang vill jag betona vad som sägs i såväl proposifionert som utskottets betärtkande, nämligen att resultatet av de åtgärder som vi kommer aft besluta om är avhängigt av i vilken utsfräcknirtg folkrörelserrta förmår utrtyftja den stärkta sfällnirtg de får på markrtadert. Med fartke på dert kraft och vitalitet somkärtrtefeckrtar svenska folkrörelser finns det anledrtirtg till tillförsikt därvidlag. Ett exempel på detta är det försök fill nya spelformer som Riksidrotfsförbundet vill göra i Västeråsområdet tillsammans med Penninglotteriet.

Betydande lättnader föreslås nu; Bingoverksamhetert omsatte 1986 över 1,5 miljarder krortor, och skaffert som då baserades på ertbart varuvinster uppgick till ca 85 miljoner. Denrta slopas nu. Tillsammans med möjligheten att ha pcrtnirtgvirtsfer och. dert skaffesärtkrtirtg som utskottet föreslår måste dessa åtgärder vara eu betydartde' förbättring.

Förslaget om penrtirtgvinster i lokala lotterier ökar deras attraktivitet. Begränsrtirtgert fill 500 kr. irtrtebär aft ävert pertrtingvirtsterrta här blir skattefria. Def irtrtebär också admirtistrafiva fördelar.

Befräffartde pertrtirtgvinsfer i rikslofferier vill jag bara härtvisa till möjligheten att ha värdepapper som vinster. Det finns skäl att betona aft dessa räkrtas som varuviusfer och därför, ej beskattas. Jag är övertygad om aff värdet av pcrtrtingvirtsfer i dessa lotterier är övervärderaf i förhällartde fill värdepapper. Def som jag nu senast har sagt må vara svar på de reservafioner som far upp frågorna om beskatfrtirtg och pertrtirtgvinsfer.

Jag har ytterligare en kommentar fill bingobeskattrtirtgen. Utskottet föreslår atf skaffert skall baseras på omsättningen och tillmötesgår därmed centerrts förslag. Detta tillvägagårtgssäff är admirtistrativt enkelt och praktiskt. Det är en förbättring i förhållande fill proposifiortsförslaget.

En markering görs i propositionen när det gäller tillståndsgivningert för bingo, där det sägs att man vid prövrtirtgen skall fa hänsyn fill förenirtgerts ungdomsverksamhet och behovet av inkomster för denna. Denrta bestämmelse, som också tagits in i lagfexfcrt, har tillkommit för atf främja ert jämnare fördelnirtg av birtgotillstårtden.

En annan betydelsefull utgångspurtkf artges i propositiorten: lotteri- och spelmarkrtadert skall i prirtcip vara förbehållcrt stafert och folkrörelserrta. De förslag som nu ligger redo för beslut inriktas på aff stärka folkrörelsernas sfällnirtg på markrtadert. Def nyss relaterade sfällnirtgsfagartdet är emellerfid viktigt inför framtiden.

De reservafioner som avser aufomafspel och kasinort har utskottet och riksdagert avvisat vid tidigare fillfällert. Det har irtfe tillkommit rtågot som mofiverar crt förärtdrirtg.

Herr talman! Jag vill sammanfattningsvis säga att def råder stor enighet om värdet av folkrörelsernas arbefe och verksamhet och om behovet av atf stärka deras sfällnirtg på spel- och lofferimarkrtadert. Det förslag vi srtart är beredda att ta ställrting fill innebär betydande förbättringar rtär det gäller aff stärka folkrörelsespelerts attraktivitet, när def gäller organisafiorternas

Ändring i lotterilagen, m. m.

utbyte av sin spelverksamhet och beträffande det administrativa hanterandet Prot. 1987/88:136 av tillstånd m,m. Nu ankommer det på folkrörelserna aff ufuyttja de 8 juni 1988 möjligheter detta ger.

Jag yrkar bifall till kulturutskottets hemsfällan och avslag på samtliga reservafioner.

AnL 143 LARS AHLSTRÖM (m) replik:

Herr falman! Anders Nilsson säger att idrotten har def ganska bra. Det har också jag sagt, och jag betonade def i det anförande jag höll förra tisdagen här i kammaren. Svensk idrott har under föregående år uppnått enastående framgångar, och framgångarrta fortsätter även i år, glädjande rtog. Mert def är fack vare de otroliga insatser som görs av de ideellt arbetande ledarna. Frågan är bara hur länge de orkar.

Halmstad BK:s fränare Kenrteth Rosért sade i ert tidnirtgsarfikel i augusti förra året: "Idrottsrörelsen borde strejka en vecka för aff visa hur dålig ekonomi nästan alla klubbar har och hur svårt det är aff skaffa nödvändiga

inkomster.--- Nästan alla idroffklubbar i Sverige har miuus i kassau."

Varför tror Artders Nilsson aff folkrörelserna, däribland idrottsrörelsen, uppvaktade regeringen för atf få till stånd en lotteriufredning? Avsikten var naturligtvis aft understryka den utomordenfligt prekära ekonomiska situation som de allra flesta klubbar befinner sig i, en situafion som klaras tack vare dessa fantastiska insatser från ledare och fränare.

I april hade Riksidroffsstyrelsert ett sammartträde. I ert rapport från defta sammanträde står så här: "Vid sammanträdet diskuterades också regeringens proposition i lofferifrågan. Idrottsrörelsen anser atf proposifionen står långt från def resultat Birger 'Farsan' Sandberg kom fram till i sin lotteriufredning. Regeringert är uppeubarligert irtfe beredd aff fillåta spel på samma villkor som gäller för stafert. Genom detta slår regeringert undan folkrörelsernas möjlighet att återta förlorade andelar på spel- och lotferi-marknadert."

AnL 144 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk) replik:

Herr talmart! Utan tvekart kan man instämma i Anders Nilssons uppfattning om att den svenska idrottsrörelsen otvivelaktigt har haft stora framgångar. Qm detta beror på samhällets insatser eller om det har skett trols samhällets bristande stöd är en fråga som man kan diskutera.

Min uppfaftnirtg om och min erfarenhet av idrottsrörelsens verksamhet är att när def gäller de små lokala idrotfsföreningarrtas akfivitefer är det fuseufals och åter tuserttals frivilliga ideellt arbefartde märtrtiskor som bär ansvaret och driver den här verksamhetert, oftast på sirt egert bekostnad. Åtskilliga gånger ställer föräldrar upp och kör siua barn till olika aktiviteter. Åtskilliga gånger har mina egna barn hemma försökt firtartsiera sin blygsamma verksamhet genom att sälja lotter. Mot bakgruud av den erfarenhet jag har skaffat mig av de lokala små idroffsförenirtgarrta måste jag säga atf samhällets irtsatser milt sagt är blygsamma rtär det gäller ert folkrörelse som fyller en så stor social funktion.

Anders Nilsson säger nu att de parfier som föreslår att Tipsfjänsts
inkomster successivt skulle överföras till idrottsrörelsen bör hitta finan- 151

Prot, 1987/88:136 8 juni 1988 ■

Ändring i lotterilagen, m. m.

sieringskällor för att ersätta staten för den förlorade inkomsfert. Till skillrtad frårt Anders Nilsson uppfattar yi infe idrottsrörelsen som något slags vinstgivande verksamhet, som skall ge staten ökade inkomster. Jag vill påmirtrta om att Tipstjänsts inkomster och verksamhet i stort seff bygger på idrottsrörelsens egna aktiviteter. Def ekonomiska nefforesulfafef borde därför falla fillbaka på idrottsrörelsen.

AnL 145 JAN HYTTRING (c) repUk:

Herr talman! Först vill jag gärna hålla med Anders Nilsson om alt man givelvis skall vara försiktig med nya uf redrtirtgar. Man har gjort en utrednirtg som irtte har gett önskat resultat - i varje fall anser inte vi det. När jag har tagit del av vad folkrörelserrta tycker, har jag inte heller där funrtit rtågort som artser att utredningens resultat, dvs. regeringens proposition, blev bra. Från centerrts sida tycker vi atf det mot denna bakgrund kanske vore rimligt atl tillsätta en parlamerttarisk kommitté, som skulle se över litet mer äu vad ertmartsutredrtingen förmådde aft göra "på dert korta fidert.

Def konimer naturligtvis in synpurtkter som aff utan idrotten, vilket har berörts här fidigare, skulle statens inkomster av spel infe alls vara så stora. De bygger mycket på idrottsaktiviteter; Utan uppoffrande häsfägare skulle ATG och lifafen irtfe ha de rtuvaraude spelirtkomsterrta frårt trav. Def firtrts flera sådana här exempel. Det är således vikfigt aff mart ser över hela den här markrtadert.

Sedan tycker jag, för aft låna idrotfsspråk en stund, atf Anders Nilssort ställer folkrörelserrta offside. Han säger aff man får ha värdepapper i rikslofterierna, Def är'sanf aff man kan ha det upp till 20 %; Det är möjligt aff det gåir aft öka den andelen'litet grand. Det visar sig emellertid aff värdepapper infe är lika populära som pengar. Def fiurts ju ingen anrtart rimlig förklarirtg fill att de stafiiga lotterierna hela fiden drar ifrån. Är infe det att ställa folkrörelserna offside när man inte låter dem anvärtda pertgar i det här spelet?

Alla uppoffrande ledare och föräldrar till ungdomar som håller på med idrottsutövning har naturligtvis också en önskan att kunna sälja attraktiva lotter. Hur många lottförsäljare finns det inte irtom folkrörelserna som går runt och försöker sälja lotter med ganska dåliga vinster, beroeude på de bestämmelser vi har; Det kommer så aff förbli eftersom förändringarna infe är tillräckligt bra. När de skall försöka sälja de här lotterna, har de krav på att lotterna är attraktiva så att folk köper dem och atf de får en del av den spelmarknad som ändå firtrts. All erfarerthef visar nu atf def är helt klart att penningvinster är populärare än obligatiorter och dert typert av värdepapper.

Artders Nilssort frågar de partier, som föreslär att mart skall få ökad del av statens spelinkomster, varifrån pengarrta skall las. Vi talade om idrottert här i kammaren för inte så lärtge sedan. Isiff budgetförslag har centern faktiskt ett ökat anslag fill idrotten. Vi skulle kanske infe ha behövt fa def ur statskassan, om man hade fått ökade inkomster från spelmarknaden.

152

AnL 146 MARGARETA FOGELBERG (fp) replik: Herr talman! Anders Nilsson drar slutsatsen att idrotten har det bra, eftersom dert är så framgångsrik. Visst har vi en topp, och vi har eu bredd.

Def har vi emellerfid trots statens medverkan. Verksamheten kan precis som Lars Ahlström sade drivas fack vare oförtröftliga ledare och föräldrar och, vill jag säga, ett rejält stöd från kommuner och näringsliv.

Jag skulle vilja ställa en fråga fill Anders Nilsson som kanske ligger litet vid sidan av det egenfliga ämnet. Jag vill dock ställa deu därför atf Anders Nilsson flera gånger betonade atf pennirtgvinsfer på 500 kr. och värdepapper icke beskattas. Om man bortser från det goda syftet med att köpa lotter, hur kommer det sig att socialdemokraterna tydligen anser atf spel och dobbel och de inkomster som def ger tydligen är mer hedervärda än en inkomst på 500 kr. från ett arbete?

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988 ■ ,

Ändring i lotterilagen, m. rn.

AnL 147 ANDERS NILSSON (s) replik:

Herr talman! Jag försfår irtfe dert sista frågart. Jag ber därför Margareta Fogelberg aft utveckla den litet grand.

Sedan skulle jag vilja säga till Lars Ahlström att hans resonemang om idrottsrörelsens arbefe är rikfigt på ett sätt. Idrottsrörelsen är en självständig rörelse. Dess ledare, dess akfiva m. fl. har gjort aft den svenska idrotfrörel-sen har blivit så framgångsrik, såväl på bredden som rtär det gäller elifert. Förutsättuingarna för aff denna fantastiska utveckling har kuunat äga rum är aft man frän samhällets sida tillhandahåller lokaler och hallar, att föräldrar ställer upp och hjälper fill, aff ledare lägger ner ett bra arbefe, aff kommun, stat och landsting ger bidrag och aff def sker utbildning och idroffsforskning. På utbildningssidan har bl. a. SISU betytt en hel del. Samhället har således på en mängd olika sätt bäddat för denna fina verksamhet inom idrottsrörelsen.

Jag reagerar emot dem som resorterar så aff def är ert uppoffriug för föräldrar aft medverka till aff deras barrt kart idrotfa och att det är en uppoffring för ledarna all arbeta med delta. Jag har själv haft barn som har varit aktiva i idroltsverksamhet och som jag har kört fill tävlingar. Jag har sett def som ett nöje och som eu glädje aff kunna vara med i detta. Jag har arbetat litet grand som ledare i organisafiortcr, och jag har funrtit aft det arbetet har gett mig minst lika mycket som jag har kuunat ge de aktiva.

Vi bör se idrottsrörelsen som en helhet, där man infe skiljer på de uppoffrande, dvs. ledare och föräldrar, och på dem som får nytta av detta, dvs. de akfiva. Hela deu här rörelsen är ert stor social gemertskap som har stora värdert.

Ja, del var dert salvart. Jag skulle sedau vilja säga några ord om utredningar.

Del har som sagt gjorts en utrednirtg på det här området, och ert del av del som hör hemma i grärtszorterna håller på all utredas. När någonting har utretts, i del här fallet lotterierna, och förslag har lagts fram, är det väl rtafurligf aft säga: Låt oss uu se vad def här får för effekt. Idroftsrörelsert tror jag är mäktig, liksom andra folkrörelser, all ta lill vara de fördelar som Ugger i förslagert. Lät oss värtta och se hur verksamheten utvecklas.

Vi har förändrat lotferilagstiftningert med jämrta mellartrum. Det skedde en viss lagstiftning 1979, och 1982 och 1986 gjorde vi förändrirtgar. I ett moderrtt samhälle måsfe verksamheter artpassas allteftersom samhället utvecklas. Låt oss se vad def som uu föreslås får för effekter.

153

11 Riksdagens protokoll 1987/88:136

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Ändring i lotterilagen, m.m.

AnL 148 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk) replik:

Herr falman! Självklart är varje form av uppoffring, iden bemärkelse som vi diskuterar i dag, förenad med nöje och engagemang. Jag kan garantera Anders Nilsson atf alla de tusentals föräldrar som i dag akfivt medverkar i de små lokala föreningarnas aktiviteter och ställer upp för sina barrt och för förertirtgarrta kommer aff fortsätta atf göra def, bara staten tar ett ökat ansvar pä det här området.

Otvivelaktigt finns def i dag myckel stora ekonomiska svårigheter irtom folkrörelserrta. Mert alla de irtkomster, 1,5 miljarder krortor eller 1 500 milj. kr., som stafert tar in från Tipsfjänst bygger på idrottsrörelsens verksamhet. Det förefiiller naturligt atf eu del av de pengarrta borde falla tillbaka för aff täcka de stora behov som finns inom idrottsrörelsen.

Varför :;kulle det vara omöjligt atf göra en sådan sak i Sverige? I Norge gör man def, och i Ifaliert går rteffoinkomsferna av tipset i sin helhet till idroftsrörelsert. Idrottsutövare, idrottsledare och idrottsaktiviteter har i Italien eu mycket mycket bättre situation än i Sverige. Varför kan vi infe låta fipsinkomsferna gå tillbaka fill idrotten här i Sverige, när def är möjligt i andra länder?

Självfallet har en stor del av den aktivitet som i dag bedrivs inom idroftsrörelsert som ert förutsäffuing de samhälleliga insatser som görs, från både statens och kommunerrtas sida, i form av idrottshallar, simhallar och artdra anläggningar, men det är infe tillräckligt. Man kart gott järtiföra med ett sådartt lartd som -Ifaliert, om man infe vill jämföra med andra länder.

154

AnL 149 MARGARETA FOGELBERG (fp), replik: Herr talman!, Anders Nilsson förstod inte varfi'M- mart vill ha nya utrednirtgar. Mert det är ju bara för atl de förslag som lämnats inte är tillräckliga för atl bl.a. idrottens egenfinansiering skall kunrta öka geuom fillgång fill en större andel av lofferimarknaden.

Dert fråga som jag ställde till Artders Nilssort och som hart irtte förstod var: Varför betortar Anders Nilsson gång på gång aft vinster på 500 kr. är skattefria och atf värdepapper är skattefria, när den som i dag vill tjilna 500 kr. genom eget arbefe får betala uugefär två tredjedelar i skaft? Är def mera hedervärt aft vinna pengar på spel och dobbel än aff jobba?

AnL 150 LARS AHLSTRÖM (m) replik:

Herr talman! Jag håller i allra högsta grad med Anders Nilsson, när han säger att idrollsrörelsert är ert stor social gemenskap. Jag har själv verkat och verkar fortfarande som aktiv ända sedan 1943 och även på olika nivåer som ledare.

Jag har aldrig sagt, Anders Nilsson, att del oegenrtyttiga arbete som föräldrar och artdra gör skulle vara en uppoffring, men jag har sagt alt det firtrts gränser, och del är alldeles klart all mart så smårtingom når en gräns. Deu gränsen nås ofta när de egna barnen av en eller annan orsak slutar atl tävla. Den avgången från ledarskiklel är myckel beklaglig.

Del är väsentligt alt föreningarna utan onödig adminisfrafion och onödig byråkrati ges möjlighet aff skaffa sig en ekonomi som kan klara den vikfiga

insats de gör, särskilt för våra uugdomar. Vi moderater vill ge större utrymme och bättre förutsättningar för finansiering genom egen verksamhet.

AnL 151 JAN HYTTRING (c) replik:

Herr falman! Den fråga som har kommit upp om uppoffringar kan vara intressant att titta litet närmare på. Jag tycker att de uppoffringar jag har bidragit med har varit väldigt trivsamma och nyttiga för mig. Jag har uuder äreu varit rätt engagerad inom idrotten, framför allt för barn och ungdomar, men jag vef mårtga som har gjort betydligt större irtsatser.

Föratt så fala om lof ferierrta, som vi fakfiskt håller på atf diskutera, vill jag säga aft det naturligtvis är trevligt att kunna erbjuda mera attraktiva lotterier. Def är i princip samma jobb, meu def ger litet ökade intäkter för föreningarna. Jag känner många som tycker att def börjar bli slitsamt att dels hälla på med def ideella arbetet, dels behöva bidra till en allt svårare finansiering.

Anders Nilsson säger alt vi med jämna mellanrum har föräudrat lotterilagstiftningen. Ja visst, det är- alldeles sant. Men jag undrar om Anders Nilsson gör några reflektioner med artledrtirtg av vad som har härtt under det förändringsarbetet. Varje gång det har skett en förändrirtg har dert statliga spelmarkrtaden ökat pä bekostnad av de ideella organisationernas.

Då måste def vara något fel. De förändringar som gjorts har inte varit tillräckligt bra för aft folkrörelsernas lotterier och spel skulle bli tillräckligt attraktiva. Del måste vi lära någonting av, och nu hade vi chansen att göra ett litet större kliv, men den chansen har ulskottsmajoriteten inte tagit.

AnL 152 ANDERS NILSSON (s) replik:

Herr talmart! Margareta Fogelberg frågade varför jag befortar att vinsferrta är skattefria. Jo, def gör jag därför atf om spelarrartgören irtte behöver betala 30 % eller rtågonfing sådant i skaft, ökar utrymmet för spelarrangörert att ha mer attrakfiva virtsfer och således ha ett mer attraktivt utbud all erbjuda spelarna. Det är till fördel för den förening som arrangerar, för del är lättare aft sälja lotterna. Så enkelt är def med def.

Sedan värdet deu andfa frågan, om def är finare aft vinna 500 kr. på lotteri än att få samma belopp för att arbeta. Jag tycker aff Margareta Fogelberg skall förklara vem som har sagt def. Jag kärtrter irtte igert def resortemartget.

Sedan vill jag helt kort säga till både Jan Hyttrirtg och Alexander Chrisopoulos aff jag hela tiden har sagt atl det behövs ell bättre utrymme för folkrörelserna att anordna spel och lotterier. Det är därför regeringen har lagt fram den här propositionert.

AnL 153 BQ LUNDGREN (m):

Herr talmart! De svenska folkrörelserna har växt sig starka genom det stora ideella engagemanget hos de många tusen människor som verkar som ledare och akfiva. Idrottsrörelsens och andra folkrörelsers möjlighet atf finansiera sin verksamhet måste utgå från det ideella engagemanget hos de många ledarna och de många aktiva. Def måste vara möjligt aff genom egna insatser förbättra föreningens, distriktets eller riksförbundefs ekonomi.

När def gäller hur detta skall åstadkommas fiurts def ert klar skillrtad mellart

Prot.'1987/88:136 8 juni 1988

Ändring i lotterilagen, m. m.

155

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Ändring i lotterilagen, m. m.

156

socialdemokratin och oss moderater. Socialdemokratin ser varje form av ideellt engagemang som ett slags inslag i en total offentlig verksamhet. Mot den bakgrurtdert försöker man skapa en situation där de ideella, i grunden självständiga orgartisatiorterrta löper en risk att bli beroende av en finartsierirtg scm alltför mycket utgår från stat, landsting eller kommun.

Låt migslåfasf attdet infe är rtågot fel, utan tvärtom någonting posifivt och önskvärt, aff def allmänrta är berett aff satsa pertgar på ideella verksamheter, aff skapa ett fillräckligt grundstöd för sådan verksamhet. Men det är också nödvändigt att inte göra dem beroertde ertbart eller till stor del av detta stöd. Vi moderater ser del alltså som rtödvärtdigt att skapa möjlighet för egenfinansiering, aff inte inskränka de traditionella möjUgheter idrottsför-crtirtgar och artdra förenirtgar inom folkrörelserna har haft atf klara sin ekonomi.

Def finns en mycket stor risk med def beroende som skapas genom den socialdemokrafiska politiken. Vi vet aff den offerttliga ekortomirt är hårt artsfrärtgd totalt sett. Sverige har världerts högsta skattetryck. Vi har en mycket stor offentlig sektor och stora offentUga utgifter. Detta leder till aff många slåss om samma pengar. Det leder till att våra gemensamma resurser växer mindre snabbi än de skulle kuuna göra. Fördelnirtgsproblemef irtom ramert för de offerttliga utgifter som socialdemokratirt ser som örtskvärda är ett stort problem, och def leder fill en risk för atf exempelvis folkrörelser och föreningar i framtiden irtfe kommer aff få fillräckligt med resurser för att klara siu verksamhet. Dertrta risk gäller infe bara föreningar - det är ju symtom på samma sak som gäller för euskilda märtrtiskor som blir beroende av bidrag. Def är i dag väldigt få märtrtiskor som har charts atf klara sig utau de generella räntesubvertfioner som gäller boertdet, utan speciellt riktat bostadsbidrag för barnfamiljer etc. Och risken finns alt samma sak inträffar eller redan har inträffat för idrottsföreningar och andra föreningar. Det är också en logisk följd av socialdemokratisk politik.

I en interpellafionsdebatt med statsrådet Lörtrtqvist för några veckor sedan sade jag, och menade uppriktigt, aft socialdemokratirt naturligtvis egentligen inte har något negafivt att säga om ideella organisationers framväxt och verksamhet, tvärtom, men på grund av sin ideologiska inriktning saknar man tillräckliga möjligheter att skapa det utrymme som behövs för finansieringen av deras verksamhet. Om man skall ge idrollsförenirtgar och andra organisafioner möjligheter att själva finartsiera sin verksamhet, måste man skapa utrymme för detta, och det gör inte den nuvaraude regeringert.

Under den fidigare debatten här i dag har vi fått exempel på hur spelmarknaden, som ju fidigare var det grundläggande sättet för förenirtgar atl finansiera sin verksamhet, har utvecklats till en finansierirtg för slalert i första hand, gertom monopol när det gäller vissa spelformer men också genom de resurser som finns iuom de statliga monopolert för marknadsförirtg och anrtat. Vi har sett hur mau har lagt skatt på många aktiviteter som normalt används för finansiering av ideell verksamhet. Del gäller både reklamskatt, bingoskatt, mervärdeskatt och inkomstskaft på de typer av verksamheter som förenirtgar bedriver för att firtartsiera sin egen verksamhet. När def gäller spelmarkrtadert ser vi också hur mau direkt utnyttjar idroffsorganisafiouerna som underlag för verksamhet inom exempelvis

Tipsfjänsts ram, en verksamhet som ger ett stort överskott i statsbudgeten.

Det jag nu har sagt om socialdemokratins inriktning kan möjligtvis statsrådet Lönnqvist eller andra säga inte stämmer - vi har irtte det irttressef, kart de säga. Def är då irtfressartt aft citera vad som sägs av utskottets socialdemokratiska majoritet i kulturutskottets betänkande pä s. 10: "Pen-rtirtglofferiefs Trisslotferier" - en del av spelmarknaden - "utgör en betydande inkomstkälla för staten, och utskottet är inte berett aft förorda att spel med direktdraguing skall vara förbehållet folkrörelserna eller atf

Trisslotteriet skall överföras fill dessa. Utskottet anser sig inte heller

böra förorda all ideella organisationer skall få rätt atl anordna lotterier av samma typ som Trisslotteriet."

Det är en sak att man infe är beredd att lämna monopolet fill folkrörelserna

- def vore ju samma principiella felaktighet som atf staten skall ha monopolet

- men vad man säger är alltså att ideella organisationer inte ens skall få rätt atf anordrta sådana lotterier. De skall infe erts få dert möjligheten, därför att -och det säger utskottets majoritet helt klart - staten skall ha de pengarna. Detta visar klart vilken inriktrtirtg socialdemokraterrta har: stafert skall utnyttja möjligheterna atf finartsiera sin egen verksamhet på spelmarkrtadert, sedan skall staten, kommunerrta och landstingen bestämma hur mycket föreningarna kan få i bidrag, och det skall de rätta och packa sig efter!

Mot den bakgrunden är det naturligt aff de förslag som statsrådet Lönnqvist och regeringen lagt fram i sin proposition inte är fillräckliga. Vissa förbättringar har man tvingats vidta i utskottet därför att def fauns en enig opposition, eller en opposiliort med samma irtriktrtirtg. Det har lett till aft bingoskaffen har lirtdrats. Fortfarartde borde man emellertid enligt vår uppfaffuing gå vidare och avskaffa bingoskaffen. De förslag som har lagts är alltså långt ifrån tillräckliga.

Vi moderater har i motioner presertferat flera förslag som syftar just till aft öppna spelmarknaden för de ideella orgartisatiorterna och för idrottsrörelsen, förslag som syftar till aff också ta bort den mortopolsfällrtirtg som staten har skaffat sig, förslag som syftar till atf när man, kanske av tekniska skäl, inte kan ta bort mortopolet låta ert del av de resurser som staten får genom Tipsfjänst gå vidare fill idrottsrörelsen och, som vi har sagt, främst till den lokala aktiviteten.'

De förslagen har socialdemokraterna sorgfälligt avstyrkt i del här betänkandet. Def är beklagligt. Deu som förlorar på detta är i första hand idrottsrörelsen.

Herr talman! Jag skulle avslutnirtgsvis vilja göra några kommentarer till vad Anders Nilsson tidigare sade. Hart talade om atf idrotten presterar gauska mycket i Sverige i dag och menade därmed aft man infe har så illa sfållt. Def har ju ändå visats av elifföreningar på fofbollssidart atf de gcrtöm skatter och avgifter faktiskt betalar mera fill staten än vad de får i direkta bidrag. Det kan väl ändå infe vara rimligt att sådan verksamhet skall vara mjölkkossa åt staten? Men det firtrts def alltså exempel på. Det är trots en besvärlig situation man har klarat sin ekortomi, med hjälp av exempelvis sportsorsirtsalser. Detta är också positivt och bra, mert det gäller ju att även alla de föreningar som inte syns och märks, på mellannivå, skall kunna ha en chans att klara sin ekonomi, och def gör de infe tillräckligt väl i dag.

Prot, 1987/88:136 8 juni 1988

Ändring i loiterilagen, m. rn.

157

Prot. 1987/88:136 Så säger Anders Nilsson: Hur skäll man ersätta bortfallet av statsmedel,
8junil988 dvs. de pengar som vi är beredda att låta förertingarrta artvärtda sig av gertom

Ändring i lotterilagen, m. m.

atf öpprta spelmarkrtadert för dem?

Då vill jag fråga: Är det verkligert så aff idrotfsmirtisterrt, firtansminisfern och Anders Nilssort i kulturufskotfet varje år sitter och budgeterar eu ökrtirtg av spelirtfäkferrta som rtågot slags logisk följd av statens monopol, någortfirtg som skall firtartsiera staferts verksamhet? Är det så aff man arbetar för aft öka statens del,, aff. låta märtrtiskorrta spela för att staferts utgifter skall täckas? Nej, sannolikt inte. Def är naturligtvis något av en glad överraskrtirtg rtär statens intäkter ökar.

Vi ser det som absolut rtödvärtdigt aft återigen öppna spelmarkrtadert på sätt som fidigare var aktuellt för de ideella orgartisatiorterrta, för atf de själva skall kunua finansiera sirt verksamhet.

AnL 154 Statsrådet ULF LÖNNQVIST:

Herr talmart! Jag hade irtfe färtkt att gå irt i dert här debatfert i dertrta serta timma, mert det har gjorts ett par påståenden som jag inte kan underlåta atf kommentera.

Det har sagts atf med socialdemokratisk politik fortsätter idrotten aff förlora. Jag vill citera Fabian Mänssort och säga: Vet hut, vet sjufallf hut!

Under de borgerliga åren lappade dert svertska idrollsrörelsert 14 % i reala pertgar. Urtder sex borgerliga år mirtus 14 % i reala peugar; under sex socialdemokratiska år plus 15 % i reala pengar - jag vet infe hur mau kan få def fill att idroftsrörelsert förlorar.

Dert avgåertde borgerliga regeringen lade fram en lofteriproposifiort 1982, sigrterad Björn Molin. Där konstaterades aft penrtirtgvinster skall vara förbehållna statliga lotterier. Nu lättar vi pä detta, genom aff föreslå införande av penrtirtgvinster i bingospel och lokala lotterier. Därtill möjliggörs aff värdepapper får anvärtdas skattefritt i de centrala lotterierna.

Ni hade möjligheten 1982, men även om det var helt nödvändigt atf införa penningvinster gjorde ni infe def. Nu är ni infe nöjda uär vi öppnar vägen för penrtirtgvinster, utan ni hänger upp er på de s. k. rikslofterierna.

Samfidigt som ui samlar er kring ett vinstbelopp på 500 000 kr. i beskattade pengar i rikslofferier, möjliggörs eu högsta vinst på upp lill 2 miljoner skattefritt i värdepapper i centrala rikslolterier, gertom ett rtyligen faltal beslut av lotterinämnden. Del inrtebär alltså alt dert som får dertrta virtst kart hämta ut 2 miljoner i värdepapper och omsätta dem i pengar utau att de beskattas. Qm det skulle ha varit 30 % beskatfrtirtg på ert pennirtgvirtsf försfår var och en aff beloppefs storlek infe hade varit 2 miljorter utan betydligt mindre.

Def kan alltså irtte vara ett dåligt förslag, rtär def på detta sätt blir möjligt för folkrörelserrta att utnyttja värdepapper som högsta vinst. Def måste vara lika attraktivt som aff få ett betydligt mindre belopp efter skatt med en pennirtgviusf.

Def påstods aff def enda som var kvar av "Farsan" Sandbergs utrednirtg

var all 21 -lotter gjordes lagliga. Del påslåertdet faller på sirt egert orirtilighet.

Förslagen i utrednirtgen genomförs med ett undantag, nämligert att irtförartde

158 av crtarmade bartdifer irtte möjliggörs. Jag kart inte heller se aft man i

motioner eller artförartden från företrädare för de borgerliga parfierna vill PrOt. 1987/8:136
öppna dert möjligheten. 8junil988

Ändring i loiterilagen, m. m.

Jag kan inte underlåta atf nämrta rtågot om det som Bo Lundgren sade, nämligert aft förenirtgslivet blir bidragsberoende geuom socialdemokrafisk polifik. Jag frågar förenirtgslivet om man känner sig bidragsberoende. Vi slår vakt om föreningars frihet, men vi vill ge föreningar möjlighet atl arbeta oberoende av deras förutsättningar atl skaffa egna inkomster. Vi vill att def skall finnas en grundläggande förutsättning för föreningsaktiviteter i små som stora föreningar, i små som stora idrottsförbund. Def är statsbidrag eller andra allmänna samhällsbidrag som möjliggör defta. Därutöver skall det självfallet finnas förutsättningar för egeufiuartsierirtg.

Det vore ett kargt klimat för svertskt föreningsliv om föreningarna skulle vara helt beroende av sina egrta förutsättuingar aft skaffa fram penningar pä t. ex. spelmarknaden. Vi socialdemokrater tänker fortsätta atf utveckla samhällsstöd till förenirtgslivet, därför aff vi vef aff det är bara på det sättet som svenskt föreningsliv kan utvecklas, vilket vi vill medverka lill alt del kan göra.

Låt mig också, herr talmart, avslutningsvis säga att jag på grund av alt timmen är sen irtte färtker göra rtågra ytterligare irtlägg.

AnL 155 BO LUNDGREN (m) replik:

Herr talmart! Det är nafurligtvis ett problem att timmen är sen, men det får ändå infe vara så aft Sveriges riksdags arbefe påverkas alltför mycket av vilkert fid ert debaft äger rum eller uär på året den äger rum.

Frågan om beroende, som statsrådet far upp, är ganska viktig. Det är inte fråga om aft förenirtgar och andra skall göras helt beroende av egenfirtart-sierirtg. Vi är alla övererts om aff idroftsrörelsert och andra folkrörelser gör stora insatser, som betyder mycket för oss alla, och att stat, kommun och landsting därför har anledning att ge stöd till denna verksamhet. Def är också ett grundsföd som behövs. Så långt är vi överens.

Vi är uppenbariigen inte överens när det gäller hur möjlighet till ytterligare finartsierirtg skall kuuna ges. Ju större andel av en förenings ekonomi som beror av polifikeranslag, på olika former av bidrag, desto större blir beroertdet för den förertingen, och desto störreär risken aft den i ekonomiskt sämre tider har svårt aft få nya pertgar och atf få täckrting för gairila och nya kostnader. Därför skall mart lämrta stora möjligheter till egenfinansiering för den ideella verksamheten. Där skiljer vi oss åt, vilket är beklagligt. Def ligger rtaturligtvis i lirtje med socialdemokratisk och socialisfisk polifik och ideologi. Därför vill vi att spelmarkrtaden skall öppnas.

Statsrådet säger nu - uppenbarligen av olika skäl - aff han infe vill göra
ytterligare inlägg, mert jag kart ställa ert fråga retoriskt: Varför är socialdemo
kraterna infe beredda aft öpprta spelmarkrtadert mer? Varför säger majorite
tert i utskottet atf deurta irtfe erts skall få samma charts som stafert att anordna
Trisslotferier? Må vara atf man infe får mortopol på det - mcrt varför irtfe,
statsrådet Lörtrtqvist, ge idroftsrörelsert samma charts som stafert aff arrartg-
era på lika villkor? Varför skall t. ex. Tipstjärtst utnyttja deu verksamhet som
bedrivs av idroltsorgartisalioner för sirt verksamhet, för atf dra in pengar till
staten? 159

Prot,'1987/88:136 8 juni 1988

Ändring ifotlerilagen, rn. m.

Låt mig avslutningsvis säga aft just def exempel som statsrådet tog upp visar på risken med beroendesfällrtirtg. Urtder dert period som de borgerliga regeringarrtasatt vid maktert, 1976-1982, var Sverige inne i en mycket stark interrtationell lågkonjurtktur. Del var ett exceptionellt besvärligt klimat för Sverige, med tanke på den kraftiga lönekostrtadsutveckliugen 1974-1975. Detta skapade problem med aft vidmakthålla en hög nivå på bidraget fill idrottsföreningarna. Detta visar vilket problem som uppstår när man låter de ideella orgartisatiorterna bli alltför beroende av def stafiiga stödet.

Öppna spelmarknaden och ge den större möjligheter till egeufiuartsierirtg! Det är det receptet som ger ideella organisationer möjlighet att fungera mycket bättre.

AnL 156 LARS AHLSTRÖM (m) replik:

Herr falman! Jag tror faktiskt, statsrådet Lörtrtqvist, aft om vi irtfe ändrar irtställrtirtg fill hur sveusk idrottsrörelse i fortsällrtirtgert skall finartsieras, löper vi stor risk att idrollsrörelsert blir förlorarert.

Tillåt mig avslutningsvis få citera några rader fråu RF:s petita för 1988/89: "Vi har på senare lid emellertid nödgats konstatera att bidragsutvecklingcrt inte har hållit jämna steg med inflationert och i förhällartde till verksamhelerts utveckling starkt begränsats. I reala termer har alltså samhällsstödet lill idrotten minskat, vilket tvingat förbund och förertirtgar fill ert ökad självfinansierirtg."

Litet längre ner på samma sida står det: "Det är svårt att med säkerhet ange några exakta siffror på vad idrottens olika led betalar fill staten gertom exempelvis reklamskatt, mervärdesskatt, arbetsgivaravgifter med mera. Men sammantaget kan vi ändå kortstatera aft stafert far in mer från idrotten äu vad deu ger i form av bidrag."

Defta står alltså i RF:s petita.

160

AnL 157 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk) replik:

Herr talman! Jag är helt överens med statsrådet Lönnqvist om atf det inte föreligger rtågon risk för aff idrottsrörelsen skall bli beroende på grund av de statliga bidrag den får. Samtidigt kan mau säga aff frågan om beroendet är mer komplicerad än så. Del finns ell anrtat slags beroertde, mert jag hoppas i varje fall atf statsrådet Lörtrtqvist har samma uppfattning som jag.

De problem som finrts i samband med beroende gäller alltså idrottsrörelsens beroende av kommersiella krafter. Idrottsrörelsens genomkommersiali-serirtg och de rtegafiva effekter som dertrta kommersialisering innebär hör fill de stora problem som idrottsrörelsen har. Defta är en hämsko på idrottsrörelsen.

Jag vill fråga statsrådet, även om det har deklarerats aft rtågot svar irtte kommer atl lämrtas i dag: Artser irtte statsrådet Lörtrtqvist aff beroendet av kommersiella krafter har möjlighet att öka? Den här sortens beroende av kommersiella krafter ökar i omfattrting i samma takt som staten mirtskar artsvaret för de ekortomiska svårigheter som idroftsrörelsert har i dag. Ett sätt aff mirtska idrottens beroende av kommersiella krafter, av företag som av ekonomiskt virtsfintresse spekulerar i idroffert, är att samhället satsar rejält på idrottsrörelsen, vilket skapar förutsättningar för idrottsrörelsen att

fungera självständigt i förhållande lill olika sponsorer och företagsekonomiska intressenter.

AnL 158 JAN HYTTRING (c) replik:

Herr talman! Först vill jag rätta till ett litet missförstånd. Def är ursäktiigt. Statsrådet Ulf Lörtrtqvist har säkert inte haft någon anrtart möjlighet ärt att läsa dessa reservationer fort.

När centerrt föreslår 500 000 kr. som högsta belopp för pertrtirtgvirtsf, är det ett skattefritt belopp. Där skiljer vi oss frårt folkpartiet och moderaterrta, som vill ha förslag om beskatfrtirtg av virtsfen. Nu härtger frågart i luften, om vi möjligen har tagit fill för lågt belopp, enligt statsrådet Lönnqvist. Han säger: Vad är 500 000 kr. gentemot 2 miljoner i värdepapper skattefritt?

-Om värdepapper skulle vara så populärt, kan mau fråga sig varför de stafiiga spelen infe i större utsträckning har värdepapper som vinst. Det borde vara ett alldeles gyllene tillfälle aff ha det. Mert def har de irtte, utan de har faktiskt pengar som vinster. Det säger mig aff den populäraste vinst man kan ha faktiskt är pertgar. Det är dert chartscrt vi vill ge folkrörelserrta rtu, aff de skall ha ett ordeufligt belopp som kart virtrtas skattefriff. Då blir det konkurrerts till dert statliga spelmarkrtaden. När vi diskuterade "Farsan" Sandbergs utredning sade jag inlédrtirtgsvis aft vi tyckte att dert var bra, utom pä några punkter. En av dessa punkter var de euarmade bartdiferna. Värdeomdömet om proposifionen kvarstår dock. Det blev inte så mycket mer än att 21-lollerna gjordes lagliga, så atf pengar kunde delas uf på dem.

AnL 159 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talmart! Jag uppskattar aft statsrådet i dag är närvarartde i kammarert, för det kart vara gartska positivt att få ett klart och rakt besked av hortom om de två motioner som jag har väckt. Mitt parti har i och för sig ställt upp bakom dessa motioner genom olika reservatiorter.

Dcrt ena motionert handlar om ett kasino i Malmö. Denna mofion har några år på nacken, men dert har tyvärr irtfe fått dert posifiva behandlirtg i riksdagen som jag tycker att den borde ha fått. Framför allt har argumenfert emot dert, som jag bedömer def, irtte varit bärartde. Jag kart infe förstå varför ett kasino i Malmö skulle vara så socialt förödande. Sådana kasinort firtus i många länder i Europa, utart rtågra som helst negafiva sociala konsekvenser. I Sverige säger vi nej fill ert sådan verksamhet.

Jag har t.o.m. varit så generös, herr falman, atf jag har sagt: Låt kommunen bli huvudman, låt idrottsrörelsen bli huvudman, låt den ta hem vinsferrta av dertrta verksamhet! Ändå har en riksdagsmajoritet sagt nej till def ta förslag. Jag tror nog, herr falman, atf det finrts én del människor utanför detta hus som är något förvårtade över dert inkortsekverts som visas i detta fall.

Dert artdra motiortCrt är kartske litet svårare. Dert hartdlar rtämligert om Crtarmade banditer. Def är ett uttryck som jag kan förstå aft en del människor känner sig främmande irtför och försöker värja sig mot. Jag vill påstå aff detta är kvalificerad dubbelmoral. Jag kan förstå aff def är bra all ha dubbelmoral. Blir man av med den ena moralen, har mart dert artdra kvar. Om def hade funnits någort som helst kortsekverts i beslutet aff säga uej till enarmade

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Ändring i lotterilagen, m. m.

161

Prot. 1987/88:136 banditer, skulle staten aldrig ha tagit inifiafivet till att säga ja till Trissloffe-

8 juni 1988 riet. Det har aldrig bekymrat mig om vi har enarmade banditer eller ej. Det

T ~ ~" är för mig helt egalt. Men jag menar att det irtte är mirt eller riksdagerts

° ' uppgift aft bestämma hur märtrtiskor vill använda sina kanske surt förvärvade

slantar.,,

Jag skulle vilja ställa en direkt fråga till statsrådet, som kommer från samma kommun som jag: Vari ligger den stora skillrtadert mellan atf stoppa 1 kr. i en ertarmad bartdit eller aff gå irt i ert tobaksaffär och betala 20 kr. för ert trisslotf? Jag har irtfe "klockat" hur låug fid det far att bli av med 20 kr. Men, herr statsråd, vari ligger den stora negativa sociala skillnaden mellan aff gå in på eu restaurang och stoppa 1 kr. åt gångert i ert ertarmad bartdit eller att gå irt i ert fobaksbutik, en Konsumbutik, en ICA-bufik eller på Åhléns i Stockholm och köpa eu trisslotf, som man med defsamrna kart skrapa på för aff se om mart har vuunit upp till 1 000 kr. eller ej?

Jag vet att kammarens tid är ansträngd. Jag vet alltför väl att statsrådet inte är intresserad av aff besvara denna fråga, men def finns människor som faktiskt tycker aft detta är anmärknirtgsvärt. Vari ligger dert stora skillrtaden? Sedart mart startade Trisslotteriet 1986 har omsäffningert på lotteriet varit närmare 2 miljarder kronor. Drygt hälften av detta går fillbaka till stafert i form av skaft. När mart 1979 sade rtej till crtarmade banditer, talade man om de ertormt negafiva sociala konsekvertserna. Men, herr statsråd, vad är det för skillnad pä aff dra i en spak, stoppa i 1 kr. eller aff gå in i en fobaksbutik och betala 20 kr. för en lott, där man kan få uf en vinst på upp till 1 000 kr. omedelbart? Vi vet också via referat i olika tidningar att det har varit kö utanför de :Försäljningsställen som sålt trisslotter.

Litet korisekverts kan man väl i alla fall begära i dertrta verksamhet. Herr statsråd, jag begär infe någon längre utläggning, men det skulle vara ganska välgörande om herr statsrådet - irtrtart vi om några minuter skall fatta beslut -kunde fala om för mig, för kammarens ledamöter och framför allt för många mänrtiskor utartför kammarert, som ibland är förvånade över vår dubbelmoral, vari deu stora skillnaden ligger mellan aff spela 1 kr. i taget på en enarmad bandit och att gå in och köpa en trisslotf i vilken tobaksaffär som helst i hela Sverige och få pengarna omedelbart om mart vinrtcr?

Om statsrådet irtfe svarar på dertrta fråga, innebär def att han cementerar den uppfattning som tyvärr alltför många svenskar har om aff vi ägnar oss åt dubbelmoral i detta hus.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 2 (övervägandert om överförande av, medel från staterts spelverksamhef till ideella förenirtgar)

Först biträddes reservation 2 av Kersfin Göthberg och Jan Hyttring med 39
röster mot 14 för reservafion 3 av Inga Lartfz. 248 ledamöter avstod från atf
rösta. , ,

Härefter biträddes reservafipn 1 av Ingrid Sundberg m.fi. med 73 röster
mot 49 för reservation 2 av Kerstin Göthberg och Jan Hyttrirtg. 178
ledamöter aivsfod frårt att rösta.
162 Slufligert bifölls utskottets hemsfällan med 186 röster mot 93 för reserva-

tion 1 av Ingrid Sundberg m. fl. 23 ledamöter avstod från atf rösta.

Mom. 3 (begäran om anslag fill idroftsrörelsert)

Utskottets hemsfällart - som ställdes mot reservatiort 4 av Ingrid Sundberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 4 (lotterier med direktdraguing)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservafion 5 av Ingrid Surtdberg m.fl., dels reservation 6 av Kerstin Göthberg och Jan Hyttring -bifölls med acklamatiort.

Prot. 1987/88:136 8 juni 1988

Ändring i lotterilagen, m. m.

Mom. 5 (utredning om en kultur-och folkrörelsefond mm.)

Utskottets hemställan bifölls med 268 röster mof'34 för reservafion 7 av Kersfin Göthberg och Jan Hyttring.

Mom. 6 (ytterligare utredningar på lotteriområdet)

Utskottets hemställan bifölls med 194 röster möt 103 för reservafion 8 av Ingrid Sundberg m. fl.

Mom. 7 (nya spelformer)

Utskottets hemställart - som ställdes mot reservatiort 9 av Irtgrid Suudberg m.fl. - bifölls med acklamatiort.

Mom. 8 (ett folkrörelseägt spelbolag m. m.)

Utskottets hemsfällart med godkärtnartde av utskottets motiveriug - som ställdes mot utskottets hemsfällan med def fillägg till motiveringen som föreslagits i reservation 10 av Ingrid Sundberg m. fl. - bifölls ined acklamation.

Mom. 9 (viss redovisnirtg fill riksdagen)

Ufskottets hemställan - som ställdes mot reservation 11 av Jan-Erik Wikström och Margareta Fogelberg - bifölls méd acklamation.

Mom. 10 (penningvinster i riks-, regionala och lokala lotterier)

Utskottets hemsfällan bifölls med 159 röster mot 140 för reservafion 12 av Ingrid Sundberg m. fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 11 (lotterier som bedrivs från fasta försäljrtingsplatsér)

Utskottets hemsfällart - som ställdes mot reservafiort 13 av Irtgrid Sundberg m. fl. - bifölls med acklamation;

Mom. 13 (handhavartdet av frågor om fillsfårtd, régistrerirtg öch fillsyrt i fråga
om vissa lotterier) '

Utskottets hemsfällart - som ställdes mot reservatiort 15 av Irtgrid Suudberg m.fl.-bifölls méd acklamafion.

Mom. 14 (vidgande av arrangörskrefsen)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 16 av Ingrid Sundberg m. fl. - bifölls med acklamation.

163

Prot. 1987/88:136 Mom. 15 (lotteri i närradio eller kabelfelevision)

8 juni 1988 Utskottets hemställan - som stäUdes mot reservation 17 av Ingrid

Surtdberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Ändring i lotterilagen m. m.

Mom. 16 (aufomafspel)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 18 av Ingrid Sundberg m. fl. - bifölls med acklamatiort.

Mom. 17 (spelkasinon)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 19 av Ingrid Sundberg m. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom.20 (beskattningen av bingospel m. m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservatiort 21 av Irtgrid Suudberg m.fl.- bifölls med acklamafion.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

164

14 § Kammaren beslöt att förhandlingarna skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

15 § Anmäldes och bordlades

Proposition

1987/88:108 om ett kontobaseraf system för régistrerirtg av akfier m. m.

16 § Artmäldes och bordlades

Förslag

1987/88:24 Fullmäktiges i riksbanken förslag angående 10 OOO-kronorssedeln

17 § Artmäldes och bordlades Socialförsäkringsutskottets betänkande

1987/88:29 om reformering av den allmänna försäkringens efferlevandeför-måner m. m. (prop. 1987/88:171)

Näringsutskottets betänkanden

1987/88:42 om allmänrta pensionsfonden (prop. 1987/88:167 och skr.

1987/88:174) 1987/88:44 om PKbankens förvärv av Carnegie Fondkommission AB (prop.

1987/88:178)

18 § Kammaren åtskildes kl. 22.50. Prot. 1987/88:136

8junil988

Irt fidem

BERTIL BJORNSSON

/Olof Marcusson

165

Prot. Förteckning över talare

1987/88:136 - (Siffrorna avser sida i protokollet)

Onsdagen den 8 juni

Förste vice talmart rtcrt 66, 67, 69 ' Aglert, Per Arrte (fp) 7, 18 Ahlström, Lars (m) 142, 151, 154, 160

Andersson, Arne, i Ljung (m) 66, 74, 79, 81, 83, 84, 86, 89, 91 Andersson, Ingrid (s).42, 46, 47, 54 Andersson, Sten, i Malmö (m) 161 Bolartder, Gurthild (c) 65 Brännström, Roland (s) 85. 86, 87 Carissort, Inge (s) 118, 120 Carlsson, Roine, försvarsminister 87, 90, 91 Chrisopoulos, Alexander (vpk) 147, 151, 154, 160 Fogelberg, Margareta (fp) 144, 152, 154 Franck, Hans Göran (s) 34 Godin, Sigge (fp) 95, 102, 104, 109, 112, 115 Gustavsson, Stina (c) 64, 132 Halvarsson- Isa (fp) 122 Hyttring, Jan (c) 145, 152, 155, 161 Ingvardsson, Margö (vpk) 60 Jansort, Erik (s) 61, 63 Jertrtehag, Jart (vpk) 118, 120, 121 Johartssort, Kersfi (c) 116, 120, 121, 124 Jortssort, Göte (m) 4, 17, 25, 26, 55, 57, 58, 59, 63 Karlssort, Ingvar, i Bengfsfors (c) 82, 84 Lantz, Inga (vpk) 39, 45, 46, 49, 50, 53, 55 Lirtdblad, Harts (fp) 77, 80, 81 Lundgren, Bo (m) 155, 159 Lönnqvist, Ulf, statsråd 158 Lööw, Maj-Lis (s) 33 Molén, Per-Richard (m) 73 Mörck, Margareta (fp) 130, 137 Nilsson, Anders (s) 148, 153, 155 Palmqvist, Margareta (s) 29 Persson, Anita (s) 13, 20, 21, 35 Perssort, Kari-Erik (vpk) 99, 103, 104, 111 Pettersson, Sylvia (s) 134

Rembo, Sonja (m) 92, 101, 103, 110, 113, 115, 122
Ronrte-Björkqvist, Ingrid (fp) 36, 42, 45, 46, 56, 57, 58
Sigurdsen, Gertrud, socialminister 21, 26, 27
StjerrtlöL Håkart (m) 128
Sundberg, Ingrid (m) 138 '
Svensson, Alf (c) 50, 54, 55, 57
Svensson, Jörn (vpk) 10, 19, 20, 24, 27, 36
Söderqvist, Oswald (vpk) 84
166 Tarschys, Daniel (fp) 35, 58

Thurdin, Görel (c) 98, 108, 113, 115 Prot.

Tilländer, Ulla (c) 47, 49, 50 1987/88:136

Ulander, Lars (s) 105, 111, 114, 116

Weibull, Jörgen (fp) 139

Welin, Kjell-Arne (fp) 28

Wictorssort, Åke (s) 73

Öhrsvik, Lena (s) 30

Östh, Rosa (c) 8, 18, 25

Östlund, Sten (s) 125

167

gotab Stockhcilm 1988 15541