Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1987/88:135

Tisdagen den 7 juni

Kl. 09.00

1 § Justerades protokollet för den 30 maj.

2 § Föredrogs men bordlades åter Skaffeutskottefs betänkande 1987/88:40 • Justitieufskoftefs betänkanden 1987/88:36, 41 och 45 Försvarsutskottets betänkanden 1987/88:13 och 14 Socialförsäkringsutskottets betänkande 1987/88:30 Socialutskottets betänkanden 1987/88:25-27

3 § Förefogs fill avgörande jordbruksutskottefs betänkanden 1987/88:23 och 24 (beträffande debatten i dessa ärenden, se prof. 134).

Jordbruksutskottets betänkande 23

Mom. 1 (tekniska framsteg m. m.)

Ufskottets hemställan bifölls med 240 röster mot 69 för reservation 1 av Sven Eric Lorentzon m. fl.

Mom. 2 (den ekonomiska inriktningen m. m.)

Ufskottets hemsfällan biföUs med 294 röster mot 15 för reservation 2 av Jan Jennehag.

Mom. 3 (ett centralt ekonomiskt mål)

Ufskottets hemsfällan bifölls med 274 röster mot 35 för reservafion 3 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander.

Mom. 6 (ägande och förvaltning av mark för naturvård)

Ufskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Sven Eric Lorentzon m.fl.- bifölls med acklamation;

Mom. 7 (bidrag till friluffsanläggningar)

Ufskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 5 av Sven Eric Lorentzon m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 9 (ändring av skogsvårdslagen)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mol reservation 6 av Lars Ernestam och Anders Castberger - bifölls med acklamation.

Pröt. 1987/88:135 Mom. 10 (miljökonsekvensanalyser av vissa skogsbruksmetoder)
7 juni 1988 Utskottets hemställan-som ställdes mot reservation 7 av Karl Erik Olsson

m.fl.- bifölls med acklamafion.

Mom. Il (skogsbruk i fjällnära områden)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 8 av Lars Ernestam och Anders Castberger - bifölls med acklamafion.

Mom. 12 (ersättning fill markägare m. m.)

Ufskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 9 av Sven Eric Lorentzon m.fl.- bifölls med acklamation.

Mom. 14 (nationalparker och naturreservat m. m.) Först biträddes reservation 10 av Sven Eric Lorentzon m. fl. med 70 röster

mot 44 för reservation 11 av Lars Ernestam och Anders Castberger. 192

ledamöter avstod från atf rösta. Härefter bifölls utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 10 av

Sven Eric Lorentzon m.fl. - genom uppresning.

Mom. 15 (principer för skötseln av naturreservat)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 12 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander - bifölls med acklamafion.

Mom. 16 (en plan för den svenska fjällvärlden)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 13 av Lars Ernestam och Anders Castberger - bifölls med acklamfion.

Mom. 17 (nationalpark i Sjaunja)

Ufskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 14 av Sven Eric Lorentzon m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 18 (nationalparker i Taavavuoma, Rogen och Kebnekaise)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 15 av Lars Ernestam och Anders Castberger - bifölls med acklamation.

Mom. 20 (skydd av en planerad nationalpark i Kiruna)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 16 av Sven Eric Lorentzon m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 21 (Abisko nationalpark)

Ufskottets hemställan - som ställdes mol reservation 17 av Sven Eric Lorentzon m. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 22 (marina naturreservat)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 18 av Lars Ernestam och Änder,; Castberger - bifölls med acklamation.

A/ow. 25 (urskogarna) Prot. 1987/88:135

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot dels reservafion 19 av Sven Eric 7 juni 1988

Lorentzon m.fl., dels reservafion 20 av Lars Ernestam och Anders ''
Castberger- bifölls med acklamation.

Mom. 24 (värdet av våtmarkerna)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 21 av Sven Eric Lorentzon m.fl., dels reservation 22 av Lars Ernestam och Anders Castberger, dels reservafion 23 av Jan Jennehag - bifölls med acklamafion.

Morn. 25 (skydd av vissa våtmarker)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 24 av Lars Ernestam och Anders Castberger - bifölls med acklamafion.

Mom. 27, (Stora Alvaret).

Ufskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 25 av Sven Eric Lorentzon m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 30 (fauna- och floravård)

Ufskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 26 av Sven Eric Lorentzon m. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 31 (artdatabank m. m.)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 27 av Sven Eric Lorentzon m.fl.- bifölls med acklamation.

Mom. 33 (§ 18 c naturvårdslagen)

Utskottefs hemställan - som ställdes mot reservafion 28 av Lars Ernestam -.: och Anders Castberger - bifölls med acklamation.

Mom. 35 (åtgärder för sälstammarna i Östersjön)

Utskottets hemsfällan bifölls med 261. röster mot 48 för reservafion 29 av Lars Ernestam och Anders Castberger.

Mom. 38 b (omstrukturering av Stora Sjöfallefs nationalpark)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot dels reservafion 30 av Sven Eric Lorentzon m.fl., dels reservafion 31 av Lars Ernestam och Anders Castberger - bifölls med acklamafion.

Mom. 40 (översyn av naturvårdslagen)

Utskottefs hemställan bifölls med 160 röster mot 149 för reservafion 32 av Kari Erik Olsson m.fl.

Mom. 41 (nafurresursräkenskaper)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 33 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander - bifölls med acklamation.

Prot. 1987/88:135 Mom. 42 (återinförande av vissa ersättningsregler)

7 juni 1988 Utskoff'2fs hemställan - som ställdes mot reservation 34 av Lars Ernestam

och Anders Castberger - bifölls med acklamation.

Mom. 43 (bristande överensstämmelse mellan vissa regler i skogsvårdslagen och naturvårdslagen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 35 av Lars Ernestam och Andeirs Castberger - bifölls med acklamation.

Mom. 44 (återinförande av vissa sfrandskyddsregler)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 36 av Sven Eric Lorentzon m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 47 (förslag till strandningslag)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot mofion Jo756 av Ulla Pettersson och-Gunhiild Bolander - bifölls med acklamation.

Mom. 50 b (kväveutsläppen)

Ufskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 37 av Sven Eric Lorentzon m. fl., dels reservation 38 av Karl Erik Olsson m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 51 (avsvavlingskapaciteten)

Utskottets hemställan - som: ställdes mot reservafion 39 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander - bifölls rried acklamation.

Mom. 52 (aktionsprogram mot koldioxidutsläppen)

Utskottets hemställan bifölls med 163 röster mot 145 för reservation 40 av Håkan Strömberg m.fl.

Mom. 53 (ökad internationell akfivitet)

Utskottets hemställan bifölls med 160 röster mot 149 för reservation 41 av Karl Erik Olsson m.fl.

Mom. 54 (förhandlingar med Danmark)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 42 av Karl Erik Olsson m.fl.- bifölls .med acklamation.

Mom. 56 (en internationell luftvårdsfond)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 43 av Håkan Strömberg m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 57 (miljöskyddsområde)

Ufskottets hemsfällan - som ställdes mot utskottets hemsfällan med den ändring däri som föranleddes av bifall till mofion Jo810 av Sven Munke i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 58 (skydd av Vättern) . ■ , ,. Prot. 1987/88:135

Utskottets hemställan bifölls med 294 röster mot 12 för motion Jo855 av 7 juni 1988. .
Alf Svensson. 2 ledamöter avstod från att rösta. . ; ,

/Wow. 59 (Kattegatt) ' ..

Utskottets hemställan som ställdes mot reservation 44 av Lars Ernestam
och Anders Castberger - bifölls med acklamation. !■ ■

Mom. 60 (aktionsplan för insjöarna) .,. '

Utskottets hemställan - som stäUdes mot reservafion .45 av Sven Eric
Lorentzon m.fl. - bifölls liiedacklamation. .- . >

A/om. 62 (särskilda regler för förorenade områden) , "■■.'■■

Utskottets hemställan - som sfäUdes mot motion Jo810 av Sven Munke i
motsvarande del - bifölls med acklamation; .:

Mom. 64 a (tidsplan för skärpta avgaskrav)

Först biträddes reservation 46 av Karl Erik Olsson m; fl. - som ställdes mot reservation 47 av Sven Eric Lorentzon m.fl. - med acklamafion.

Härefter bifölls utskottefs hemställan med 139 röster möt 97 för reservation 46 av Karl Erik Olsson m. fl. 68 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 67 (förslag om ekonomiskt stöd för inköp av vissa dieselfordon) ;

Utskottefs hemställan - som ställdes mot reservafiori'48 av Lars Ernestam och Anders Castberger - bifölls med acklamafion.

/V/o/n. 6(S (miljöåtgärder i stadstrafiken, m.m.) ■ . i

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 49 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander - bifölls med acklamation.

Mom. 69 (temporär hastighetsbegränsning) ■

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 50 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander - bifölls med acklamation.

Mom. 71 (stimulanser till avgasrening på begagnade bilar)

Utskottets hemstäUan bifölls med 164:röstermot 145 för reservation 51 av
Håkan Strömberg m. fl; ■ .,.;,'.

Mom. 73 (rikflinjer för det fortsatta arbetet med att introducera alternativa
drivmedel m.m.) - .,

Utskottets hemsfällan bifölls med 164 röster mot 145 för reservation.52 av Håkan Strömberg m. fl.

Mom. 78 och 79 (gränsvärdet:för kväveoxider vid:kolförbränning, m.m.) Utskottets hemställan bifölls med 162 röster mot 146 för reservation 53 av Håkan Strömberg m.fl.

Prot, 1987/88:135 Mom. 80 och 81 (svavelkraven för oljeeldade anläggningar, m. m.)
7junil988 Utskottets hemställan-som ställdes mot reservation 54 av Lars Ernestam

och Anders Castberger - bifölls med acklamation.

Mom. S2(svavelhalfen i eldningsolja)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 55 av Jan Jennehag -bifölls med acklamation.

Mom. 84 (ersättning av lösningsmedel)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 56 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander - bifölls med acklamation.

Mom. 85 (tillvaratagande av bensinångor)

Utskottets hemställan bifölls med 304 röster mot 1 för utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motion Jo733 av Alf Svensson.

Mom. 87 (skogsskadorna i Skåne m. m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 57 av Lars Ernestam och Anders Castberger - bifölls med acklamation.

Mom. 88 (>'italiseringskalkning av skog)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 58 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander - bifölls med acklamafion.

Mom. 93 (kustkommunernas problem)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 59 av Lars Ernestam och Anders Castberger - bifölls med acklamafion.

Mom. 94 a (förstärkt internationellt samarbete såvitt avser kustvattnen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 60 av Lars Ernestam och Anders Castberger - bifölls med acklamafion.

Mom. 94 b (ett nordiskt program avseende vattenkvaliteten i Skagerrak och Kattegatt)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 61 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander - bifölls med acklamation.

Mom. 95 (förbud mot dumpning)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 62 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander - bifölls med acklamation.

Mom. 96 (vattenströmmarna)

Utskottets hemställan bifölls med 292 röster mot 17 för reservation 63 av Jan Jennehag.

Mom. 97 (en Nordsjökommission)
8 Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 64 av Håkan

Strömberg m.fl. - bifölls med acklamation.

A/ow. 99 (skyddsutrustning) Prot; 1987/88:135

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 65 av Karl Erik 7 juni 1988 Olsson och Lennart Brunander - bifölls méd acklamation.

Mom. 100 (huvudpunkterna i en aktionsplan mot havsföroreningar)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 66 av Jan Jennehag -bifölls med acklamation.

Mom. 101 (riktlinjer för militära aktiviteter)

Ufskottets hemställan - som ställdes mot reservation 67 av Jan Jennehag-bifölls med acklamation.

Mom. 102 a (utveckling av s. k. slutna mässablekerier, m. m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 68 av Lars Ernestam och Anders Castberger - bifölls med acklamafion.

Mom. 102 b (miljöavgift på organiska klorföreningar, m.m.)

Utskottets hemsfällan bifölls med 263 röster mot 36 för reservation 69 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander. 5 ledamöter avstod från aff rösta.

Mom. 102 c (minskning av de klororganiska utsläppen från blekerierna)

Utskottets hemställan bifölls med 288 röster mot 15 för reservation 70 av Jan Jennehag.

Mom. 103 ("oblekt" papper)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 71 av Jan Jennehag -bifölls med acklamation.

Mom. 104 (PCB)

Utskottets hemsfällan bifölls med 263 röster mot 40 för reservation 72 av Lars Ernestam och Anders Castberger. 1 ledamot avstod från att rösta.

Morn. 105 (dioxin)

Först biträddes reservation 74 av Karl Erik Olsson m.fl.- som ställdes mot reservation 73 av Sven Eric Lorentzon m. fl. - med acklamafion.

Härefter bifölls reservation 74 av Karl Erik Olsson m.fl. med 157 röster mot 142 för utskottets hemsfällan. 5 ledamöter avstod från aff rösta.

Mom. 106 a (reningskravet på de avfallsproducérande anläggningarna)

Reservation 75 av Karl Erik Olsson m. fl. bifölls med 151 röster mot 146 för utskottets hemställan.

Mom. 106 b (vissa industriers eliminering av utsläpp)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 76 av Jan Jennehag -bifölls med acklamafion.

Mom. 110 (åtgärdsprogram för metaller)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 77 av Karl Erik 9

Olsson och Lennart Brunander - bifölls med acklamafion.

Prot. 1987/88:135 Mom. 113 (FoU inom VA-området)

7 juni 1988 ' Utskottets hemställan-som ställdes mot reservation 78 av Jan Jennehag -

bifölls med acklamation.

Mom. 116 (utbyggnad av PMK) ., :

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 79 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander - bifölls med acklamation.

Mom. 117 (lokaliseringen av ett Östersjölaboratorium m. m.)

Utskottets hemsfällan,- som ställdes mot.utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall fill motion Jol9 av Gunhild Bolander-bifölls med acklamation.

Mom. 121 b (tidigareläggning av granskningskonferens om ozonskiktet)

Utskottets hemsfällan -som ställdes, mot reservation 80 av Sven Eric Lorentzon rn. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 725 (miljöavgift)

1 Utskottefs fiemsfällan - som ställdes mot reservation 81 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander - bifölls med acklamation.

.■•■■■■.- 1 ' - i ■ ■

A/om. 724 (övriga styrmedel)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 82 av Sven Eric Lorentzon m.fl. - bifölls med acklamation.

A/om. 726 (återvinning)' ■ ■ ,

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 83 av Håkan Strömberg rn. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 128 ('Dbligaforisk miljöskadeförsäkring)

Utskottets hemställan - som ställdes mot ufskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall fill motion L605 av Alf Svensson i motsvarande del - bifölls med acklamation.

A/om. 752 (obligatorisk ansvarsförsäkring för kemikalier).

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 84 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander-bifölls med acklamafion.

/V/om. 755 (företagens miljöredovisning) ........

Utskottets hemställan bifölls med 303 röster mot 1 för motion L207 ay Alf Svensson.

/t/om. 755 (kemikalieanvändningen i allmänhet)

Utskottets hemställan bifölls med 288 röster mot 16 för reservation 85 av Jan Jennehag.

Mom. 138 (kemikaliekontroll m. m.)
iO tJtsköttets hemstäUan - som ställdes mot reservation 86 av Karl Erik

Olsson och Lennart Brunander - bifölls med acklamation.

Moni. 139 (ett fullständigt produktregister) Prot: 1987/88:135

Utskottets hemställan bifölls med 288 röster mot 15 för reservation 87 av 7 juni 1988
Jan Jennehag. ''

Morn. 740 (inyentering m. m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 88 av Kari Erik Olsson m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 141 (avfallshantering i allmänhet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 89 av Lars Ernestam och Anders Castberger, dels reservation 90 av Jan Jennehag -bifölls med acklamation.

Mom. 142 (miljöfarligt avfall)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 91 av Lars Ernesfairi och Anders Castberger - bifölls med acklamation.

Mom. 143 (program för miljöfarligt avfall)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 92 av Lars Ernestam och Anders Castberger - biföUs med acklamation.

Mom. 144 (miljöfarliga transporter)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 93 av Jan Jennehag -bifölls med acklamation.

Mom. 145 (avfallsdeponier)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 94 av Karl Erik Olsson m.fl. - bifölls med acklamafion.

Morn. 146 (avfallspolitik och resursanvändning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 95 av Kärl Erik Olsson och Lennart Brunander - bifölls med acklamafion.

Mom. 147 (sopförbränning)

' Utskottets hemsfällan - som ställdes mot dels reservation 96 av Lars Ernestam och Anders Castberger, dels reservation 97 av Jan Jennehag -bifölls med acklamation.

Mom. 148 (källsortering)

Utskottefs hemställan - som ställdes mot reservation 98 av Håkan Strömberg m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 149 (retursystem och förpackning)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 99 av Jan Jennehag -bifölls med acklamation.

Mom. 151 (pant på miljöfarliga batterier)

Ufskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 100 av Håkan' Ii

Strömberg m. fl. - bifölls med acklamation.

Prot. 1987/88:135 Mom. 152 (återvinning av aluminiumburkar)

7 juni 1988 Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 101 av Karl Erik

-------- ~~ Olsson och Lennart Brunander - bifölls med acklamation.

Mom. 153 (generella krav på återvinning)

Utskottefs; hemställan - som ställdes mot reservafion 102 av Karl Erik Olsson m. fl - bifölls med acklamation.

Mom. 154 (bilskrotningspremier)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 103 av Lars Ernestam och Anders Castberger - bifölls med acklamafion.

Mom. 156 (forskning och utveckling)

Utskottets hemställan bifölls med 302 röster mot 1 för utskottets hemsfällan med den ändring däri som föranleddes av bifall fill motion Jo858 av Alf Svensson.

Mom. 159 (Göta älv)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 104 av Sven Eric Lorentzon m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 161 (trafikbuller)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 105 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander - bifölls med acklamafion.

Mom. 165 (det internafionella miljösamarbetets omfattning och utveckling) Ufskottets hemställan - som ställdes mot reservation 106 av Karl Erik Olsson m. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 166 (internationella miljöteknikmässor)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 107 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander - bifölls med acklamafion.

Mom. 167 (exportkreditgaranfier vid export av miljöteknik)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 108 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander - bifölls med acklamation.

Mom. 168 (miljöaffachéer)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 109 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander - bifölls med acklamafion.

Mom. 169 (Antarktis)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 110 av Karl Erik Olsson m. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 170 (Eirundtlandkommissionens rapport)
Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 111 av Karl Erik
12 Olsson och Lennart Brunander - bifölls med acklamafion.

A/ow. 777 (europeiskt miljösamarbete) Pro t. 1987/88:135

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 112 av Sven Eric 7 juni 1988
Lorentzon m.fl. - bifölls med acklamafion. ,

Mom. 172 (Miljö-EUREKA)

Utskottefs hemsfällan - som ställdes mot reservation 113 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander - bifölls med acklamafion.

Mom. 173 (nordiskt miljösamarbete)

Ufskottets hemställan bifölls med 261 röster mot 4l för det av Anders Castberger under överläggningen framställda yrkandet.

Mom. 174 (samarbete med Polen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 114 av Lars Ernestam och Anders Castberger - bifölls med acklamation.

Mom. 181 (ett internationellt forskningscentrum)

Utskottets hemställan - som ställdes mot mofion Jo39 av Gunhild Bolander - bifölls med acklamation.

Mom. 185 (utgångspunkten för miljöskyddslagen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 115 av Jan Jennehag - bifölls med acklamation.

Mom. 186 b (frågan om hur miljörevisorer bör utses)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 116 av Lars Ernestam och Anders Castberger - bifölls med acklamafion.

Mom. 187 (miljöansvarig)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 117 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander -bifölls med acklamafion.

Mom. 188 (38 § miljöskyddslagen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 118 av Lars Ernestam och Anders Castberger - bifölls med acklamafion.

Mom. 189 (koncessionsnämndens sammansättning)

Utskottefs hemsfällan - som ställdes mot reservation 119 av Karl Erik Olsson m.fl.- bifölls med acklamation.

Mom. 190 (inriktningen av tillsynsverksamheten m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 120 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander - bifölls med acklamation.

Mom. 192 ä (rätten att överklaga beslut enligt miljöskyddslagen)

Utskottets hemsfällan bifölls med 205 röster mot 93 för reservafion 121 av Kari Erik Olsson m. fl. 2 ledamöter avstod från aff rösta.

Prot. 1987/88:135 A/om. 795 (gränsvärden, m. m.)

7 juni 1988 Utskottets hemställan - som ställdes mot utskottets hemställan med den

'■ ändring däri som föranleddes av bifaU till mofion Jo812 av Sven Munke i

motsvarande del - bifölls med acklamation.

A/om. 796 (avskaffande av straffrihet)

Utskottefs hemställan - som ställdes mot reservation 122 av Lars Ernestam och Anders Castberger - bifölls med acklamation.

Mom. 198 (effektivare beivrande)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall fill motion Jo735 av Alf Svensson i motsvarande del, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motion Jo812 av Sven Munke i motsvarande del -bifölls med acklamation.

Mom. 199 (preskriptionstiden)

Utskottets hemställan bifölls med 298 röster mot 4 för motion Jo735 av Alf Svensson i motsvarande del.

Mom. 200 (miljöskyddsavgiften)

. Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 123 av Sven Eric Lorentzon m, fl. i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 201 (vinningsrekvisitet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 123 av Sven Eric Lorentzon m.fl. i motsvarande dél - bifölls med acklamation.

Mom. 204 (miljödeklarationer) Utskotte1:s hemställan - som ställdes mot reservation 124 av Jan Jennehag

- bifölls med acklamation.

A/om. 205 a (alternativa handlingssätt m. m. vid miljökonsekvensbeskriv-

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 125 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander - bifölls med acklamation.

Mom. 207 (tillsynsansvaret enligt naturresurslagen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 126 av Lars Ernestam och Anders Castberger - bifölls med acklamafion.

Mom. 208 (handläggartjänster för miljöskyddet)

Utskottett hemställan - som ställdes mot dels reservation 127 av Sven Eric Lorentzon m.fl., dels reservation 128 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander - bifölls med acklamafion.

Mom. 209 (kommunernas resurser)
14 Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 129 av Jan Jennehag

- bifölls med acklamafion.

A/om. 270 (utbildning av miljöjurister) Prot. 1987/88:135

Utskottefs hemställan - som ställdes mot reservationT30 av Jan Jennehag 7 juni 1988 '

- bifölls med acklamafion. '

Mom. 211 (statsåklagare)

Utskottets hemstäUan - som ställdes mot reservation 131 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander - bifölls méd acklamation.

Mom. 212 a (tillsättande av en miljöombudsman)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 132 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander - bifölls méd acklamation.

Mom. 213 (haverikommission)

Utskottets hemstäUan - som ställdes mot motion Jo809 av Sven Munke- bifölls med acklamation.

Mom. 214 (miljöpolis)

Utskottets hemställan - som stäUdes mot motion Jo811 av Sven Munke -bifölls med acklamation.

Mom. 217 (5 § miljöskyddslagen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 133 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander, dels reservation 134 av Jan Jennehag- bifölls med acklamation.

Mom. 223 (förslag om införande av ekonomiska styrmedel)

Ufskottets hemställan bifölls méd 157 röster mot 145 för reservation 135 äv Karl Erik Olsson m. fl. ' '

Mom. 224 (svavelavgifter)

Utskottets hemställan bifölls med 158 röster mot 144 för reservation 136 av Karl Erik Olsson m. fl.

Mom. 225 (kloravgifter m. m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 137 äv Karl Erik Olsson m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 226 (avgifter på kväveoxidufsläpp)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 138 av Karl Erik
Olsson m.fl. - biföUs med acklamation. '

Mom. 228 (kommunal avgift på kemikaliehaltigf avlopp) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 139 av Jan Jennehag

- bifölls med acklamation.

Mom. 229 (ökad användning av ekonomiska' styrmedel) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 140 av Jan Jennehag

- bifölls med acklamafion. 15

prot. 1987/88:135 Mom. 231 (anslag till Åtgärder mot luftföroreningar och försurning)
7 juni 1988 Utskottets hemsfällan - som ställdes mot dels reservation 141 av Sven Eric

" Lorentzon m.fl., dels reservafion 142 av Karl Erik Olsson och Lennart

Brunander - bifölls med acklamation.

Mom. 232 (vitaliseringskalkning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 143 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander - bifölls med acklamafion.

Mom. 233 (kalkning av brunnar m. m.)

Ufskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 144 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander - bifölls med acklamation.

Mom. 238 (försurningsskador på kulturminnen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 145 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander - bifölls med acklamafion.

Mom. 239 (Internafionella försurningssekrefariatet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 146 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander - bifölls med acklamation.

Mom. 240 (anslag till Mark för naturvård)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservafion 147 av Sven Eric Lorentzon m.fl., dels reservafion 148 av Lars Ernestam och Anders Castberger - bifölls med acklamafion.

Mom. 242 (överföring av mark från domänfonden till naturvårdsfonden)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 149 av Karl Erik Olsson m. fil. - bifölls med acklamation.

Mom. 243 (bidrag till den ideella naturvårdens inköp av mark)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 150 av Sven Eric Lorentzon m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 244 (sponsring för skötsel och förvärv av nafurvårdsobjekt)

Utskottets hemsfällan bifölls med 283 röster mot 15 för reservafion 151 av Jan Jennehag.

Mom. 245 (anslag fill Vård av naturreservat m. m.)

Utskottefs hemsfällan - som ställdes mot dels reservation 153 av Karl Erik Olsson m.fl., dels reservation 152 av Sven Eric Lorentzon m.fl.- bifölls med acklamation.

Mom. 254 (bränslemiljöfonden)

Utskottet ä hemsfällan - som ställdes mot reservafion 154 av Lars Ernestam och Anders Castberger - bifölls med acklamation.

A/om. 255 (övervakning av miljöförändringar m.m.) Prot: 1987/88:135

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 155 av Lars Ernestam 7 juni 1988 ■ och Anders Castberger - bifölls med acklamation.

Mom. 256 (särskilda projekt på miljövårdens område)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 156 av Lars Ernestam och Anders Castberger - bifölls med acklamafion.

Mom. 257 (ett särskilt anslag för hagmarksersäffning)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 157 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander - bifölls med acklamation.

Mom. 258 (kemikalieinspektionen)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 158 av Lars Ernestam och Anders Castberger - bifölls med acklamafion.

Mom. 259 (anslag för bevarande av genetiska resurser)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 159 av Karl Erik
Olsson och Lennart Brunander - bifölls med acklamafion. '

Övriga moment Utskottets hemsfällan bifölls.

Jordbruksutskottets betänkande 24

Mom. 2 och 3 (avgift på gödselmedel och bekämpningsmedel)

Utskottets hemsfällan bifölls med 233 röster mot 68 för reservafion 1 av Sven Eric Lorentzon m. fl.

Mom. 5 (jordbrukspolifikens inriktning och miljöeffekter m.m.)

Ufskottets hemställan bifölls med 260 röster mot 41 för reservation 2 av Lars Ernestam och Bengt Rosén.

Mom. 6 (bevarande av all brukningsvärd åkermark)

Utskottets hemställan bifölls med 251 röster mot 51 för reservation 3 av Lennart Brunander m. fl.

Morn. 8 (prissättning på handelsgödsel m. m.)

Utskottefs hemställan - som ställdes mot motion Jo248 av Alf Svensson i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 10 (föreskrifter om djurtäthet)

Ufskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 4 av Lennart Brunander och Bertil Jonasson - bifölls med acklamafion.

Mom. 12 (begreppet djurenhet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 5 av Sven Eric

Lorentzon m.fl. - bifölls med acklamafion.

2 Riksdagens protokoll 1987/88:135

Prot. 1987/88:135 A/om. 75 (bidrag tiU lagring m. m.).

7 juni 1988 : Utskottets hemställan - som ställdes mot rfe/5 reservation 6 av Sven Eric

Lorentzon m. fl. i motsvarande del, dels reservation 7 av Lars Ernestam och Bengt Rosén, dels reservafion 8 av Lennart Brunander och Berfil Jonasson -bifölls med acklamation.

Mom. 17 (finansiering med avgiftsmedel)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 6 av Sven Eric Lorentzon m. fl. i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 18 (spridning av avloppsslam)

Först biträddes reservation 9 av Lars Ernestam m.fl.- som ställdes mot reservation 10 av Sven Eric Lorentzon m. fl. - med acklamafion.

Härefter bifölls utskottets hemsfällan med 146 röster mot 94 för reservation 9 av Lars Ernestam m.fl. 61 ledamöter avstod från att rösta.

A/om. 79 (det juridiska ansvaret m.m.)
Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 11 av Lennart
Brunander och Bertil Jonasson - bifölls med acklamafion.

Mom. 20 och 21 (höst- och vinterbevuxen åkermark, m.m.)

Utskottets hemställan bifölls med 246 röster mot 50 för reservafion 12 av Lennart Brunander m. fl. 2 ledamöter avstod från atf rösta.

Mom. 22 (försöks- och utvecklingsverksamhet m. m.)

Utskottets hemställan - spm ställdes mot reservafion 13 av Sven Eric Lorentzon m. fl. - bifölls med acklamafion.

/Wow. 25 (målsättning för halveringsprogrammef)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 14 av Jan Jennehag i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 24 (avveckling av kemiska bekämpningsmedel m.m.) ■ Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservafion 14 av Jan Jennehag i motsvarande del, dels utskottets hemställan medden ändring däri som föranleddes av bifall fill mofion Jo248 av Alf Svensson i motsvarande del - bifölls med acklamafion.

Mom. 27 (stråförkorfningsmedel)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 15 av Sven Eric Lorentzon m. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 30a (nytt anslag till lövskogsplanfering i slättbygd, m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservafion 16 av Sven Eric Lorentzon m. fi., dels reservafion 17 av Lars Ernestam och Bengt Rosén i motsvarande del - bifölls med acklamafion.

Mom. 30 b (särskilda medel fill hagmarksersäffning) Prot. 1987/88:135

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 18 av Lennart 7 juni 1988
Brunander och Bertil Jonasson - bifölls med acklamafion. ~ ''

Mom. 31 (nafurvårdshänsyn i omställningsprogrammet m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 17 av Lars Ernestam och Bengt Rosén i motsvarande del - bifölls med acklamafion.

Mom. 32 (odlings- och kulturlandskapets värden m.m.)

Ufskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 19 av Jan Jennehag -bifölls med acklamafion.

Mom. 36 (statligt stöd till alternativ odling m. m.)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 20 av Lars Ernestam m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 37 (villkor vid upphandling)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 21 av Jan Jennehag 7 bifölls med acklamafion.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

4 § Föredrogs

jusfitieutskottets betänkande

1987/88:44 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden,

lagutskottefs betänkande

1987/88:36 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden,

utbildningsutskottets betänkande

1987/88:37 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden,

bostadsufskoffets betänkande

1987/88:24 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden och

näringsutskottets betänkande

1987/88:34 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

5 § Föredrogs

näringsutskottets betänkanden

1987/88:40 om energipolitik inför 1990-falet (prop. 1987/88:90 och

1987/88:100 bil. 16) samt
1987/88:41 om ny ekonomisk styrning av statens vaftenfallsverk m. m. (prop. 19

1987/88:87och 1987/88:90).

Prot, 1987/88:135 7 juni 1988

Energipolitik inför 1990-talet

Talmannen meddelade aft betänkandena skulle debatteras i angiven ordning och avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatt.

Först upptogs fill behandling näringsutskottets betänkande 40 om energipolifik inför 1990-talet.

Energipolitik inför 1990-talet

AnL 1 PER-RICHARD MOLÉN (m):

Herr falman! Vi har just i riksdagen fatfat en lång rad beslut på miljöpolitikens område, som är myckel mer långtgående och mer radikala än de förslag som regeringen och dess miljö- och energiminister har velat lägga fram. Bl. a. har riksdagen lagt fast ett tak för koldioxidutsläpp i Sverige. Detta måste leda fram till en ganska ordentlig omprövning, infe bara av socialdemokraternas, utan även av centerparfiets, folkparfiets och vpks energipolifik. Def skulle vara värdefullt om vi i debatten kunde få en del kommentarer från de övriga partiernas sida om hur de skall hanlera energipolitiken när det finns ett tak för koldioxidutsläppen och om de ändå kan stå för en förtida kärnkraftsavveckling.

Vi har i dag att ta ställning bl. a. till ett regeringsförslag om avveckling av två kärnkraftsreakforer - en i Barsebäck och en i Ringhals. Regeringens förslag har i sedvanlig ordning granskats av riksdagens närirtgsufskott. Utskoffefä bedömningar och hemsfällan återfinns i betänkande nr 40.

Detta betänkande är digert. Def innehåller - som vanligt - allt, från komplicerad kärnteknik till energigräs och sopor. Några frågor finns det enligt min mening särskild anledning alt diskutera och fundera över.

Vad betyder elektriciteten för den enskilde och för svensk indusfri? Kommer det aff finnas el för aft tillgodose behoven? Varför arbetar vpk, socialdemokraterna, folkpartiet och centern på atf göra elektriciteten dyrare och göra den till en bristvara? Vilken betydelse har den svenska kärnkraften för en god tillgång på el till acceptabla priser?

Kring detta, herr talman, kommer jag att upphälla mig i mitt anförande.

Svensk energipolitik var fram till oljekrisen på 70-lalet i allt väsentligt inriktad på lillförselfrågor. Politiken syftade lill en stabil och säker energiförsörjning. Det var bra alt politikerna nöjde sig med det. Energianvändningen fick förbli opolitiserad. Med andra ord fick marknaden styra utvecklingen med alla de fördelar det förde med sig.

Under hela 1900-lalet har statsmakterna sökt verka för en rationell utbyggnad av kraftproduktionen och för en rationell elektrifiering av landet. Detta har varit bra för Sverige. I takt med en ökad tillgäng på el har vi människor fått def bättre. Vedspisarna är borta. Def är varmt när vi vaknar, t. o. m. i den kallaste vinternatt. Tvättmaskinerna sköter tvätten. Sköljning-en behöver inle längre göras med blåfrusna händer, där köldvärken sprider sig genom hela kroppen. Elektriciteten är en välsignelse för oss alla. Vi behöver bara sticka kontakten i väggen för atl få ström lill del vi önskar: TV, hårlork, diskmaskin. Elektriciteten har revolutionerat arbetsplatsen. Borta är det hårda, kroppsliga slitet och def monotona arbetet. Borta är de långa arbetsdagarna och de korta semestrarna. Borta är de fruktansvärt smutsiga

arbetsplatserna. I stället finner vi fina arbetsmiljöer. Maskiner sköter det tråkiga, enformiga arbetet. Elektriciteten har tagits i bruk för atf förbättra produktionsstyrningen. El används för aft rena vatten och luft från mängder av obehagliga ämnen. Def går inte aft finna något område - i hemmet eller på arbetet - där vi inte är beroende av el.

Vi behöver el. El är en välsignelse för mänskligheten. Den är underbart lätt alt distribuera. Den ger oss möjlighet lill samma komfort oberoende av om vi bor långt ute i glesbygden eller i en stadskärna.

I Sverige har vi med förstånd tagit till vara vad naturen har givit oss i vatfenkraffsfillgångar. När vi infe längre ville fa det lilla vi hade kvar av forsar och fall i anspråk för elproduktion, satsade vi på kärnkraften. Allt defta ger oss en el som infe kan produceras och erbjudas pä ett miljövänligare sätt. Jag har, herr talman, velat nämna detta, eftersom det sällan sägs vilken glädje och nytta vi har av elektriciteten.

Inte är det förvånande att elkonsumfionen i Sverige och i alla andra länder också hela tiden ökar. Vi människor tycker om elektriciteten, och vi har tagit den till oss som något högst naturligt och nödvändigt.

Tekniken går framåt. Nya supraledande material kan revolutionera eltekniken och öppna nya, i dag okända användningsområden för el. Forskning och teknisk utveckling, ja allt, är beroende av el. Därför bör vi som politiker - om vi skall vara progressiva och framfidsinriktade - se fill att vi alllid har en riklig tillgång till billig el, producerad på ell miljövänligt sätt.

I Sverige är situationen den, att alla utom moderaterna med nästan alla fill buds stående medel bekämpar elektriciteten. Här ägnar sig socialdemokrater, vpk-are, folkpartister och infe minst centerpartister åt att med alla möjliga tekniker försöka strypa den goda fillgången på el. Men om man ser bakom de polifiska företrädarna och ser på strömningarna ute hos allmänheten, kan man konstatera, senast från en SIFO-undersökning i mars i år, aft del bara är en tredjedel av det svenska folket som vill slänga alla svenska kärnkraftverk och övergå till andra energikällor - bara en tredjedel.

Länder inte detta, herr falman, till en viss eftertanke hos de parfier som står för en snabb och omotiverad avveckling?

Kan man infe utgå från, atf det svenska folket förväntar sig och: även kommer alt framtvinga en omprövning? När del gäller svenska kärnkraftverk är 70 % av svenska folkel övertygat om atf dessa kan drivas utan allvarligare olyckor. Detta är värt atl notera, infe minst av företrädare för våra svenska massmedia.

Sverige är unikt. Medan man planerar för eller bygger ul kärnkraften i hela världen går vi rakt motsatt väg. Vi avvecklar, trots atf vår kärnkraft uppfyller högt ställda säkerhetskrav.

Av den politiska debatten fär man ett intryck att utvecklingen på kärnkraftsomrädet har stått stilla; Men det är precis tvärtom. Nya reaktorer-självavsfängande - har sett dagens ljus. Reaklorsäkerhelen har ökat.iNya material och mängder av nya erfarenheter av driften bidrar ständigt till ökad säkerhet och till ett allt mindre inflytande från den mänskliga faktorn. Varför sägs inte någonting om del? Varför skriver inte massmedia om sådant?

Vi vet all teknikutvecklingen inte slår stilla inom de områden som gäller elproduktion. Del är inle bara i Sverige man satsar. Runt om i världen anslås

Prot. 1987/88:135 7 juni 1988

Energipolitik inför
1990-talet .

Prot. 1987/88:135 7 juni 1988

Energipolitik inför 1990-talet

miljarder till forskning på kärnteknikens område, och det leder fill ny teknik och nya reaktormodeller precis som när def gäller bilar, flygmaskiner och röntgenapparafur.

Tänk bara, när vi om några decennier kan använda fusionskraften, när vi ur en liter '/ätten kan hämta lika mycket energi som finns i 300 liter av dagens bensin och distribuera den i supraledningar!

Nej, herr talman, elektriciteten är bra och därför skall vi se till aff vi har god fiUgårg'på el.

Den socialdemokrafiska regeringen, påhejad av vpk-are och centerpartister och med ett tyst eller kanske lågmält stöd från folkpartiet vill begränsa användningen av el i Sverige. Centern och vpk är rent otroliga. De vill få ned konsumtionen av el med 25 %, från 130 TWh fill 100, trots att vi sedan elektricitetens fillkomst ökat förbrukningen med mellan 5 och 6 % varje år.

Hur tänker man gä fill väga? Man talar om hushållning, ett mjukt och varmt ord bakom vilket det döljer sig högre elpriser och i den yttersta förlängningen förbud och ransonering. Vi konsumenter tycker så mycket om el aff def enda sättet att lyckas få ned konsumtionen är atf höja priset. Och man är beredd aft dra in av de svenska elförbrukarna - fill en början fram till 1991 - drygt 5 miljarder kronor per år för atf få def i hög grad tvivelaktiga nöjet atf avveckla kärnkraft, som uppfyller alla de säkerhetskrav som kärnkraffsinspektionen ställer upp och som sju av fio svenskar tycker är säker.

Elprishöjningarna och avvecklingen av tvä reaktorer om sex sju år kommer atf få till följd att hushållens ekonomi försämras och atl många industrier inom de elintensiva branscherna läggs med. Ljungaverk, någon mil väster om Sundsvall, är det första beviset på atf den energipolitik som nu förs av en majoritet i riksdagen inte är bra för Sverige och i all synnerhet inte för Bergslagen och för Norrlandslänen.

Herr falman! I Dagens Indusfri för ett par dagar sedan kunde vi se aff samtliga prognosinsfitut - inkl. LO och finansdeparfemenfet - räknar med ett bytesbalansunderskoft på uppemot 15 miljarder nästa år - defta trots en högkonjunktur och ett mycket högt kapacitetsutnyttjande inom svensk exportindustri. Detta ger naturligtvis anledning till stor oro. Allt talar för atf underskottet kommer atf öka när konjunkturen försvagas. Vi tvingas aff ånyo låna stora belopp utomlands.

. Borde infe def, herr falman, stämma till en viss eftertanke hos miljö- och energiministern?

Den svenska industrin är för liten för aff ens i en högkonjunktur bära upp vår ekonomi; För att kunna exportera mera måste vi bygga uf vår indusfri, och för detta krävs def el. Som alla vef finns def ett klart samband mellan indusfritillväxt och elkonsumtion.

Kan det, herr falman, vara rimligt aff låta det svenska folkhushållef drabbas av brist på el och dyrare el, när vi mest äv allt behöver våra pengar för aff investera i ny industrikapacifet? Stora Kopparberg har avslöjat aff företaget föredrar aft förvärva industriell kapacitet inom EG hellre än atl bygga uf i ett Sverige, som inte längre kan erbjuda konkurrensfördelar i form av billig elenergi. SCA bygger om en tidningspappersmaskin för atf hålla elförbrukningen nere. Samtidigt studerar SCA förutsättningarna all vidare-

utveckla sin produkfion av tidningspapper genom engagemang inom EG-området.

Borde infe defta, herr talman, stämma fill en viss eftertanke?

Ljungaverk','som jag nämnde nyss och soiii producerar kiselmefall tiU bl. a. aluminiumindustrin, läggs ned. Sverige tvingas fill import. En lång rad kemiska industrier plus aluminium- och stålindustrin drabbas. Det är givet aft dessa företag infe direkt springer benen av sig för att investera i ny kapacitet. Man kör så länge det går, sedan lägger man ned.

Borde infe detta, herr falman, sfärhma fill en viss eftertanke?

Alla våra elintensiva företag som byggts upp tack vare tillgången på billig el längs med Norrlandsälvarna får stora bekymmer. Klyftan mellan rika och fattiga delar av Sverige vidgas. Sumrrian av kardemumman blir aft vi tvingas importera def vi hitfills gjort själva, och därmed försämrar vi vår utrikesba-lans. Tvingas vi dessutom atf importera kol, naturgas eller t.o.m. el för ytterligare ett par miljarder per år'för atf ersätta de nedlagda reaktorerna i Barsebäck och Ringhals, så gör vi det sju resor värre.

Borde infe detta, herr falman, stämma fill en viss eftertanke?

Import av de varor som våra elintensiva företag i dag producerar innebär också att vi lägger över produkfionen till länder som Polen och Östtyskland, ja t. o. m. Sydafrika, länder som i dag baserar sin elproduktion på kol eller annat fossilt ämne. Med ändra ord bidrar vi med vår energipolitik fill att miljön i andra delar av Europa och världen försämras mer än om vi med vår mera miljöfékniskf avancerade utrustning själva står för produkfionen.

Är infe detta höjden av nationell'egoism? '

Omtanken om de svenska hushållens ekonomi talar för atf kärnkraftver
ken skall tillåtas gå sä länge säkerheten tillåter defta. '

Omtanken orh vår svenska ekonomi kräver ätt vi tar fill varade tillgångar vi har och infe skrotar def som fungerar.

Omtanken om sysselsättning och industriell verksamhet ställer krav på att avvecklingen sker så sent som möjligt, när annan miljövänlig teknik finns aft tillgå..

Otillfredsställda behov i form av avskaffandet av sjukhusköer, en sjätte semesfervecka och bättre pensioner kan infe tillgodoses i ett Sverige, som redan har en för liten industrisektor, en för stor offentlig sektor och världens högsta skattetryck.

Omtanken o.m en god miljö - inte bara i Sverige utan även utomlands -förutsätter att vi så länge som möjligt utnyttjar vår svenska kärnkraft och därmed undviker ökad användning av fossila bränslen.

Det är därför, herr falman, minst sagt förvånande af't miljö- och energiministern så hårt - iifan hänsyn till ekonomi, miljö, välståndsutveck-Ung och opinioner - driver Sverige mot eri förtida kärnkraffsaweckling.

Krifiken mot regeringens proposition har varit hård. Enligt LO saknas nödvändigt underlag för aft avveckla år 1995 och 1996.

Näringsutskotfet har tagit till sig kritiken och därmed,'om inte formellt så reellt, skjutit stora delar, av Birgitta Dahls proposition i sank.

Herr falman! Det beslut vi om några timmar kommer atf fatta innebär atf två reaktorer skall stängas - en i Ringhals och en i Barsebäck. Men vilka reaktorer? Här hade regeringen hoppats få besluta själv. Men näringsutskot-

Prot. 1987/88:135 7 juni 1988

Energipolitik inför 1990-talet

Prot. 1987/88:135 7 juni 1988,

Energipolitik inför 1990-talet

tet ville enhälligt något annat. Energiministern måste - om socialdemokraterna efter alla räffsskandaler skulle vinna valet 1988 - gå tillbaka fill riksdagen och fråga om lov. Energiministerns oåterkalleliga avvecklingsbeslut klingar illa efter näringsutskottets bryska men sakligt rikfiga behandling. , Kontrollstationen 1990 har av den socialdemokratiska majoriteten i näringsufskottet byggts ut till ett veritabelt stridsvagnshinder, som t. o. m. blir svårt för energiministern att forcera.

T. o. m. kärnkraftsreakforernas tekniska livslängd på 25 år är ett minne blott - de :15 år som resulterade i den slutUga tidpunkten år 2010. Det är nu -efter utskottets behandling - fastlagt, att def är avskrivningstiden sorn är 25 år, medan den tekniska livslängden är den tid under vilken reaktorn uppfyller alla krav på säker och ekonomisk drift. Inför utskottet har statens kärnkrafts-inspektion hävdat atf de svenska kärnkraftverken har en livslängd på minst 40 år. Delta konstaterande från utskottets sida får klara konsekvenser för ersättningsbeloppens storlek om några kärnkraftverk skulle stängas trots att de uppfyller ställda säkerhetskrav.

Herr falman! Sveriges energiminister har fått underbetyg av sina egna i riksdagens näringsufskoff. Jag måste få konstatera detta. Energiministerns miljöpolifik har i dag krympt ihop, och def leder till aff efter koldioxidbeslutet i dag även hennes energipolitik radikah måste förändras.

Herr falman! Def är vi moderater som börjar få alltmera rätt i våra bedömningar. Den moderata energipolifiken, som innebär en avveckling långt in på 2000-falef, erbjuder hushållen och industrin elpriser som är låga. Detta bidrar till färre regionala problem och fill en bättre miljö: Infe minst kan vi konstatera aff vi har stöd för våra uppfattningar hos en klar majoritet av def svenska folket.

Def är beklagligt att regeringen och folkparfiet i dag framtvingar högre avkastningskrav - bl. a. på Vattenfall som vi skall fa upp i samband med diskussionen om näringsutskottets betänkande 41 - vilket leder lill högre elpriser när det inte är motiverat. Man gör allvarliga politiska ingrepp i en väl fungerande marknad. Detta kan endast djupt beklagas av oss moderater och varje enskilt hushåll och av vår industri.

Herr talman! Jag yrkar bifall till samtliga moderata reservafioner i betänkandet och fill hemsfällan under punkt 35 i näringsutskottets betänkande nr 40. Jag avser att yrka på rösträkning vad gäller reservafion nr 2.

I detta anförande instämde Olle Aulin och Knut Wachtmeister (båda m).

AnL 2 HÄDAR CARS (fp):

Herr talman! 650 anställda på Ringhalsverkef vänder sig i ett brev till Sveriges riksdag för aff berätta om sin oro inför vad som håller på atf ske med energipolitiken. De understryker aff oron i första hand infe gäller rädslan för aff förlora jobben, utan i stället är det deras känsla för vad som är rätt och fel som har kränkts. De menar atf vi i Sverige efter hand har blivit varse nya hot mot vår miljö som är allvarligare än vad vi kunde föreställa oss i slutet av 70-talel. Man talarom freonerna och om den slrålningskaiastrof dessa skulle kunna medverka till. Vidare hävdar man att freonerna skulle kunna medverka till kanske 10 000 nya cancerfall per är bara i Sverige. Man

understryker också atl förbränningen av fossila bränslen hotar all leda till en än större katastrof. Vårt klimat kan ha fått allvarliga rubbningar redan inom 50 år.

Uttryck för samma slags oro har kommit från företrädare för SIF-klubben vid Barsebäcksverket. Liknande synpunkter har också kommit från internationellt kända svenska vetenskapsmän. De oroar sig starkt för fossileldningens konsekvenser. Oro för utvecklingen kommer också till uttryck i uttalanden från industrin, från fackliga företrädare, från länsstyrelser och från kommuner där def finns energitung indusfri, från skogsindustrin och från stålindustrin etc.

IngenjörsvefenskapsakadeVnien uttalar alt man är myckel bekymrad inför en avveckling av två reaktorer på 90-lalet. I en artikel i dagens nummer av Dagens Nyheter erinrar Eric Dyring om att utsläpp av koldioxider och andra gaser från mänskliga aktiviteter ändrar jordens klimat. Görs inget blir det varmare, glaciärerna smälter, havsytan stiger, låglänta områden dränks och nederbördens fördelning över världen ändras. Allt är ett hot mot människan, hennes samhällen och akfiviteter.

Herr talman! Riksdagen har infe uppställt något mål för hur mycket utsläppen av koldioxider skall minska. Däremot har vi mål när def gäller uran, svavel, kväveoxider, kvicksilver och övriga metaller. Om den oro som jag har försökt att kort erinra om sägs det mycket litet i den proposition som ligger till grund för del ärende som vi i dag behandlar.

Herr talman! Det är inle många områden där behovet av långsiktig polifik är större än vad det är inom energiområdet. Det beror på aft investeringarna där är stora - del rör sig ofta om mänga miljarder - och på alt de anläggningar som byggs förväntas vara i bruk under lång tid, 25-40 år, kanske ännu längre. Samfidigt är det inte mänga områden inom svensk politik som i så stor utsträckning är föremål för ryckighet, inkonsekvenser och politisk klåfingrighet.

Herr talman! Jag tror att def är korrekt att säga aft få yrkesgrupper är mera sakligt kompetenta än de som arbetar med den vikfiga frågan om svensk kraflförsörjning.

Sverige har naturliga förutsättningar när det gäller vattenkraft. Men vi har också i Sverige utvecklat den sannolikt bästa och säkraste tekniken för kärnkraft och för driften av sådana kraftverk. De svenska teknikerna har nått världsrykte när det gäller överföring av elektrisk kraft. Deras kompetens -det gäller då tusental ingenjörers och andra anställdas - kan infe ifrågasättas. Ändå är def få yrkesgrupper som är så överkörda av polifiska beslut som just den här gruppen. Det är få grupper, vilkas kompetens tillmäts mindre betydelse vid den politiska styrningen av det område där de är verksamma. Det är få grupper som blir så illa hanterade - möjligen kan delsamma dock sägas om ytterligare en grupp.

Beslutet om avveckling som fattades 1980 väckte entusiasm på vissa håll. Det fanns bönder och skogsägare, uppfinnare och småföretagare, som med entreprenörens fulla kraft ville engagera sig för att få fram inhemska, miljövänliga alternativ till olja och kol. De fog fasta på och förlitade sig på statsmakternas uttalanden. För många blev resultatet av detta bortkastade ansträngningar och betydande ekonomiska förluster.

Prot. 1987/88:135 7 juni 1988

Energipolitik inför 1990-talet

Prot, 1987/88:135 7 juni 1988 -

Energipolitik inför 1990-talet

Herr falman! Vi har i dag att ta ställning lill en proposition, vars centrala tema är ett förslag om en förtida avveckling av två kärnkraftsreakforer. Jag ser detta förslag som ett nytt exempel på socialdemokratins lappkastpoUtik inom energiområdet. Partiet har visat dålig förmåga aff följa en konsekvent Unje. Man har också demonstrerat en usel förmåga att engagera dem som skall göra huvuddelen av jobbet, alla dem med ansvar för utveckUng och drift av anläggningar för produktion av värme och el, av de långsikfiga alternativen till olja, kol och kärnkraft.

Man har visat dålig förmåga aff utreda konsekvenserna för energisystemet, för näringslivet och för de anställdas trygghet av de åtgärder man föreslår. Men man har visat stor förmåga när det gällf atf köra över tunga, sakliga argument från näringslivet, de fackliga organisationerna och framstående vetenskapsmän som oroar sig för konsekvenserna för miljön på jorden. Och man har visat stor förmåga aff kommendera och aft framställa defta kommenderande som uttryck för beslutskraft.

Herr talman! Def finns i svensk energipolifik fre skilda, men i sak konsekventa och begripliga linjer. Den första linjen utgår från att kärnkraften infe är något egentligt problem, att man kan använda den och kanske utveckla den vidare, måhända t.o.m. bygga nya kärnkraftverk. Jag vef inte hur def egentligen ligger till på den punkten, för jag tycker infe jag fick någon riktig klarhet i vad Per-Richard Molén avsåg.

Den Unjen var Linje l:s i folkomröstningen och är moderaternas Unje i
dag. . .'

Dén andra linjen ser fördelarna men också nackdelarna med kärnkraften -avfallsproblemen, restriskerna vid driften m. m. Den vill befrakta kärnkraften som en parentes i svensk energiförsörjning. Den linjen viU också sätta in den svenska energiförsörjningen i ett internafionellt perspektiv och betonar från den utgångspunkten kravet på hushållning, nödvändigheten atf på sikt minska fossil eldningen och att utveckla miljövänliga energialternativ. Den vill ta ansvar för aft vi ersätter kärnkraften med någonfing bättre, inte bygger in oss i ett nytt energisystem med långsikfiga negativa verkningar för miljön.

Den linjen var Linje 2:s, och den är i dag folkpartiefs.

För def tredje har vi linjen för vilken kärnkraften framstår som det värsta onda och sorn därför, så snabbt som det över huvud taget går, vill lägga ner kärnkraften. Jag delar infe def synsättet, men linjen är konsekvent från sina utgångspunkter. Den omfattades av Linje 3 och av de politiska partier som stod för den - det är centern och vpk och, utanför riksdagen, miljöparfiet.

Nu, herr falman, är vi på väg aft få ytterligare en linje, en socialdemokratisk linje, en linje präglad av opportunism och tillkommen av valtakfiska skäl. Dess anhängare vill lägga sig mellan Linje 2 och Linje 3 för atf locka väljare från centern, vpk och miljöpartiet.

Def opportunistiska draget i den här linjen tar sig flera uttryck. Jag vill peka på två.

Man vill, anger man, åstadkomma en förtida avveckling av två reaktorer. Men hur skall man klara det? Jo, främst genom att öka produkfionen av el i de resterande tio kärnkraftverken. Kärnkraften skall ersättas med mera kärnkraft. Mer än hälften av den kraft som man förlorar när man lägger ner

de två kärnkraffsreakforerna skall komma från de kvarvarande tio reaktorerna.

Om det inte är en opportunistisk linje,' vet inte jag vad opportunism innebär. I sak innebär det ju aff vi realiter gör oss ännu mera beroende av de tio återstående kärnkraftsreaktorerna. Vi minskar alltså inte vårt beroende av kärnkraften, vi ökar det.

Def andra uttrycket för den nämnda opportunismen är bristen på intellektuell trovärdighet. Regeringen försöker nämligen få människor och företag aft tro atf den förtida avvecklingen kan genomföras utan några egentliga uppoffringar för konsumenterna. Möjligen överträffas man i den ambitionen av företrädare för den tredje linjen, som söker framsfäUa avvecklingen som en möjlighet till industriell blomstring.

Jag erinrar om aft kärnkraften i dag svarar för ca 50 % av den svenska elförsörjningen och vattenkraften för de andra 50 procenten, detta i runda tal. Lät oss leka experimentet aft vi stängde av vattenkraften under ett antal år för att pröva vilka konsekvenserna skulle bli. Jag tror atf mycket få verkligen tror att man utan konsekvenser för def svenska folkhushållet skulle kunna avstå från den nyttighet som vattenkraften ger oss.

Jag har glädjen, herr talman, aff företräda ett parti vars linje i energipolifiken är klar och tydlig. Den bygger på bl. a. en förbättrad energihushållning och på avveckling och ersättning av kärnkraften till år 2010. 'Vi försöker från folkpartiets håll infe dölja att en avveckling innebär uppoffringar för den svenska samhällsekonomin. Vi redovisar att avvecklingen leder till ökade kostnader för energi, aft det blir dyrare för hushållen och dyrare för företagen.

Vårt förslag att man för in energiskatten inom mervärdeskatten har till syfte atf underlätta för exporfindusfrin, men konsekvenserna bUr även när man gör detta atf energipriserna sammantaget blir högre också för industrin.

■Vi understryker, herr lalman, alt högre energipriser utgör en sfimulans fill energisparande, för det är klart atf om energin kosfar mera, lönar det sig mera att hushålla. Högre priser ger också motiv för ersättning, för om man får ut ett bättre pris för den kraft man producerar i nya anläggningar, blir det mera lönsamt att bygga sådana anläggningar. Dessutom kan de pengar som högre elpriser ger användas till att finansiera anläggningar som skall ersätta kärnkraften.

Allt defta utvecklas och redovisas tydligt och klart i folkparfiets program.

Herr falman! Jag känner inte riktigt igen den beskrivning som Per-Richard Molén gav av folkpartiets linje. Vi har inte någon negafiv syn på el som sådant. Vi är medvetna om aff el på många sätt är en mycket värdefull form avenergi. Men vi är också medvetna om att en kärnkraffsavveckling fill 2010, som riksdagen har beslutat på basis av en folkomröstning där en stor majoritet av folket uttalade sig för en avveckling, inte kan åstadkommas utan aft det får konsekvenser för kostnaderna när det gäller att framställa el.

Folkparfiet redovisar i sitt program otvetydigt vilka åtaganden statsmakterna måste göra. Def gäller åtaganden för miljön. Man skall sätta gränser för de utsläpp som kan medges när det gäller kraftproduktion. Man skall lägga avgift också på de medgivna utsläppen för aft sfimulera producenter av kraft och värme alt pressa ned utsläppen.

Prot. 1987/88:135 7 juni 1988

Energipolitik inför 1990-talet

Prot, 1987/88:135 7 juni 1988

Energipolitik inför 1990-talet

Vi begär ett lagstadgaf skydd mot utbyggnad av de orörda älvarna och av andra vackra vattendrag. Vi föreslår program för hushållning och beredskap och vi anger hur vi vill använda priser och, eventuellt, skatter för atf sfimulera en utveckling i den riktning som vi vill se.

Det får, herr talman, inte råda någon tvekan om atf statsmakterna har betydelsefulla uppgifter när def gäller att fastsfälla ramarna för kärnkraffsav-vecklingen. Men inom de ramarna vill vi överlåta genomförandet, dvs. bl. a. utvecklandet av de nya energislagen, besluten om ersättningen och metoderna för hushållningen, till dem som har störst sakkunskap, dvs. till de många som i dag svarar för den svenska energiförsörjningen.

Högre elpriser gör alternativen lönsamma. Vi vill utnyttja skaparkraften, viljan till företagande, och undvika centralstyrning.

Herr talman! Den polifiska fördelningen i kammaren ger mig anledning tro aft regeringen i dag vinner majoritet för förslaget om en förtida avveckling av två reaktorer. Detta kommer att få konsekvenser.

Först och främst skapar def ökad osäkerhet hos dem som arbetar vid kärnkraftverken. Det kommer att bli svårare atf få dem motiverade. Betydelsen för säkerheten av motiverad, kunnig personal kan inte överdrivas. Beslutet innebär en risk för kärnkraffsprogrammet i dess helhet. Jag kan här citera vad generaldirektör Olof Hörmander, chef för statens kärnkrafts-inspektion, uttalat. Han säger att man kan diskutera om kärnkraft har en livslängd på 25, 40 eller 60 år, men den kan bli betydligt kortare, inte av tekniska skäl, utan beroende på hur länge kärnkraftverken får behålla den kvalificerade personalen.

Dagens beslut kommer infe atf underlätta ansträngningarna atf behålla kvalificerad och motiverad personal.

Vidare kommer detta beslut - även om det inle tydligt framgår av regeringspropositionen - alt resultera i aft man påskyndar införandet av naturgas.

Naturgas har många fördelar. Den innehåller prakfiskt taget inget svavel och inga tungmetaller. Men den åstadkommer avfall i form av koldioxid och den är ett importbränsle, vars prisbild vi har små möjligheter att ha inflytande över. Ur beredskapssynpunkt har gasen otvetydiga nackdelar. Det som är mest allvarligt är emellerfid aff gasen hotar atf slå ut den spirande marknad vi har i landet för biobränsle. Den marknaden behöver tid för att slå rot, och den fiden kommer inte att stå fill dess förfogande på grund av def beslut vi fattar i dag.

Vi vet att, när man vill introducera naturgas, är den stora kostnaden rörledningarna. De är samtidigt en förutsättning för aft få fram gasen. Sedan ledningarna väl är på plats är lönsamheten beroende på hur snabbt man kan få en stor marknad. Därför kommer de som introducerar naturgasen att se till aft de får den stora marknaden. Därefter blir def heller inget utrymme kvar för skogsbönder och jordbrukare som nu tror aft de skall få en förstärkt konkurrenskraft förde biobränslen som de skulle kunna producera. Detta är det allvarligaste hotet under myckel lång lid mot ansträngningarna alt skapa en inhemsk energimarknad för biobränslen, som ur miljösynpunkt och även ur många andra synpunkter har betydande fördelar.

Herr talman! Mina slutsatser blir följande.

Energipolitik inför 1990-talet

För def första: Av valfaktiska skäl överger regeringspartiet den energipoli- PrOt, 1987/88:135 tik det självt varit med om atf utforma. Detta sker inte av omsorg orii svensk 7 juni 1988 energiförsörjning utan för aft vinna röster från centern, vpk och miljöpartiet.

För det andra: Avvecklingen åstadkoms till mer än hälften genom ökad satsning på kärnkraft, dvs. en ökad produkfion från de resterande tio kärnkraftsreaktorerna. I sak gör detta oss ännu mer beroende av kärnkraft.

För def tredje: Konsekvenserna av de beslut man fattat är inte fillräckligt klarlagda. De skall utvärderas till 1990. Men, säger regeringen, oberoende av vad konsekvenserna blir kan dessa infe föranleda någon ändring av beslutet om en förtida avveckling. Följaktligen, herr lalman: Först ett reellt beslut -sedan får man ta reda på vad resultatet blir. Vem skall då, 1990, få sopa upp skärvorna efter def porslin regeringen har krossat?

För det fjärde: Ett nytt importerat fossilbränsle slår undan benen för de många bönder öch skogsbrukare som, bl.a. av miljöskäl, vill satsa på energigrödor och energiskog som alternativ fill fossilbränsle.

För det femte: De många skilda förslag som i dag kommer aff vinna majoritet i riksdagen är resultat av en fuvhoppningspolifik. Den socialdemokratiska minoritetsregeringen får i vissa frågor, bl. a. i fråga om den förtida avvecklingen, stöd från centern och vpk. I andra avseenden grundas beslut på en samsyn i sak mellan å ena sidan socialdemokraterna och å andra sidan folkpartiet och/eller moderata samlingspartiet.

För det sjätte: Socialdemokraterna bedriver en ren och oförfalskad vågmäsfarpolitik. Över en sådan politik brukar socialdemokraterna i andra sammanhang drypa sin galla. Men uppenbarligen resonerar regeringen så, att finns def inga andra förulsättningar atl vinna stöd för partiets opportunistiska energipolitik, får vågmäsferiet fas fill nåder.

Svensk energiförsörjning, som är beroende av en konsekvent och långsikfig politik, hade förtjänat ett bättre öde.

Dagens energipolifiska beslut undanröjer inte osäkerheten om framtiden. Det är många som för att lösa sina vikfiga uppgifter för svensk energiförsörjning hade behövt klara riktlinjer för energipolitiken. De får emellertid fortsätta aft treva sig fram i de Dahlska dimmorna.

AnL 3 PER-RICHARD MOLÉN (m) replik:

Herr falman! Jag har med intresse noterat att Hädar Cars känner bekymmer för stålindustrin. Han är bekymrad även för andra industribranscher på grund av att elpriserna kommer att sfiga. Han refererar också till den oro som finns hos personalen i Barsebäck och Ringhals. Han hyllar de svenska kärnteknikernas kompetens och menar atf den inte kan ifrågasättas. Han konstaterar också aff ingen grupp är så överkörd som just denna grupp.

Men varför då, herr talman, kommenderar folkpartiet och varför kör folkpartiet över denna grupp, om den har en kompetens som klart ger uttryck för att de svenska kärnkraftverken är säkra och kan gå längre än fill 2010? Varför avveckla kärnkraftverk om just dessa tekniker gör dessa bedömningar?

Var finns folkpartiets marknadsekonomiska filosofi på energipolitikens
område? Det står, herr talman, i betänkandet aff folkparfiet förordar en
strategi, där statsmakterna skall ange bestämda ramar för energimarknader- 29

Prot. 1987/88:135 - Dessa ramar skall gälla normer för utsläpp, miljöavgifter, beredskaps-

7 juni 1988

Energipolitik inför 1990-talet

krav, statliga åtgärder för hushållning med energi, skydd för orörda älvar, krav på säkerhet vid driften av kärnkraftverk samt en lag som förbjuder kärnkraftsproduktion efter år 2010, Ovanpå alltihop ger man prispolitiken en central roll ;i strategin. Var finns då marknadsekonomin kvar inom elbran-schen?

AnL 4 HÄDAR CARS (fp) replik:

Herr talman! Jag känner infe något stort behov av atf polemisera mot Per-Richard Molén. Jag fattade väl ändå rätt om jag påstår atf inte heller Per-Richard Molén anser att statsmakterna skall strunta i beredskapssyn-punkferna, och i de utsläpp som blir följden vid förbränning av fossila bränslen. Vi kan infe överlåta åt marknaden atf avgöra hur mycket avgaser som släpps ut i luften. På alla dessa punkter trodde jag och tror alltjämt - det tycker jag aff diskussionen i går om miljön bestyrker - aff del finns en grundläggande samsyn i kammaren.

Vår energipolitik utgår ifrån att det 1980 av folket i en folkomröstning fattades ett beslut, som innebar aff kärnkraften skulle avvecklas, och att riksdagen året därpå lade fast att den avvecklingen skulle äga rum senast år 2010. Eftersom jag deltog i kampanjen inför folkomröstningen och eftersom det var ett viktigt moment i den kampanjen att avvecklingen skulle vara avslutad år ;!010, finner jag mig ha anledning att respektera def beslut som fattades på basis av folkomröstningen. Det är min utgångspunkt.

Jag har full respekt och förståelse för aff Per-Richard Molén, som företräder en annan hållning, kan argumentera på annat sätt. Men jag tycker inte aff han bör vara överraskad över att folkpartiets linje också i def här avseendet är fullständigt konsekvent.

AnL 5 PER-RICHARD MOLÉN (m) replik:

Herr falman! Många av de uppräknade punkterna har jag ingenfing emot. Det jag reagerar emot och som jag på något sätt uppfattar som lök på laxen är att folkpartiet ställer upp på en aktiv statUg prispoUtik på energiområdet. Man accepterar fillsammans med socialdemokraterna högre avkastningskrav för Vattenfall - och är de enda partier som gör det. Man signalerar dessutom från folkpartiets sida att det infe är nog med dessa högre avkastningskrav, med de effekter detta får på elpriserna, utan säger dessutom aft Vattenfall skall tvingas höja priserna ytterligare framöver.

Detta gör att jag är en aning förvånad över folkparfiets inställning. Man vill alltså ta ifrån människor och företag de pengar som de så väl behöver för atf kunna bygga upp och förstärka sin egen ekonomi och kunna förstärka den svenska industrin, som i dag inte räcker till för att finansiera en alltför stor offenfiig sektor.

AnL 6 HÄDAR CARS (fp) replik:

Herr talman! Eftersom jag som god marknadsekonom tror att priset betyder mycket för människors konsumtionsval och konsumfionsinriktning, förordar jag i syfte att hålla tillbaka en ökande användning av el atl priset

skall spela en central roll. Märkvärdigare än så är det inte, Per-Richard Prot: 1987/88:135
Molén. 7 juni 1988

Energipolitik inför 1990-talet -

. Jag vill också, herr talman, ta fillfället i akt aff yrka bifall till samfiiga reservafioner i betänkande 40 som stöds av folkpartiet.

Talmannen anmälde aft Per-Richard Molén anhållit att till protokollet få antecknat aff han infe ägde rätt till ytterligare replik.

AnL 7 IVAR FRANZÉN (c):

Herr falman! Jag vill börja med att dels ta upp en fråga som Per-Richard Molén ställde, dels rätta till ett par direkt felaktiga påståenden som Per-Richard Molén framförde.

Han frågade: Hur klarar vi ett fak för koldioxidutsläppen? Läs på den strategi som centern för fram i sin förnyelseplan för vårt energisystem! Den innebär en effektivare energianvändning och en ökad användning av förnybar energi, som inte bidrar till ökad koldioxidhalt i luften. Def är defta som ger svaret på att vi klarar en kärnkraftsavveckling utan atf öka koldioxidhalten i luften.

Per-Richard Molén påstod att centern är emot elektricitet, att vi skulle bekämpa elektriciteten. Jag delar Per-Richard Moléns uppfattning om att el är en bra vara, ett värdefullt energislag. När vi ser på elen ser vi på helheten, alltifrån produkfion fill användning. Def är denna helhetssyn som i det längre perspektivet leder oss fram till aft en begränsning av elanvändningen är miljömässigt motiverad men framför allt motiverad därför aft elens goda kvalitet skall användas där den behövs bäst. På def sättet får vi totalt den bäsfa ekonomin, och vi får också de bästa funktionerna sett i hela vårt samhälle.

Hushållning och effektivare energianvändning påstår Per-Richard Molén skulle innebära högre priser. Det är beklagligt att sådana argument används. Det är ju så uppenbart att om vi effektiviserar vår elanvändning och därmed minskar behovet av att bygga ut nya elproduktionsanläggningar, innebär det lägre elpriser. Def har varit ett av de väsenfiiga argumenten när centern har drivit linjen om den mest effekfiva och miljövänliga vägen beträffande vår totala energianvändning, som innebär minskad elanvändning' och ökad användning av förnybar energi.

Herr talman! Eftersom Jan Hyttring är förhindrad aft delta i debatten i dag - han skulle ha tagit upp forskning och utveckling - kommer jag att försöka fa upp även de bitarna. Jag hoppas då atf jag kan utnyttja något av hans faletid utan aft det uppfattas så aft jag inkräktar på kammarens fid.

Herr talman! I den svenska energipolitiken, som dén kommer fill synes i näringsutskottets betänkande 1987/88:40, finns det inte mycket av fradifio-nell blockpoUtik. Reservanterna och majoriteterna bildas i infe mindre än 25 olika kombinafioner. Trots defta finns def ingen reservation i kombinafionen moderaterna-folkparfiet-cenfern.

Det kan synas anmärkningsvärt atf ett aktuellt regeringsalfernafiv infe har lyckats samla sig till en enda gemensam reservation. Huvudorsaken är moderaternas starka vilja att i varje läge gå fram med en egen och mycket kärnkraffsvänlig profil. Moderaterna leder också ligan med egna reservatio-

Prot. 1987/88:135 7 juni 1988

Energipolitik inför 1990-talet

ner och har totalt 19 stycken, närmast följda av vpk med 12.

Den bild ;5om moderaterna skapar på detta sätt av en blivande regering är mycket dystrare än verkligheten. Efter nio års arbete med energifrågor i Sveriges riksdag vet jag aft def inom den moderata riksdagsgruppen finns många som tror på centerns linje vad gäller effektivare energianvändning och ökad användning av förnybar energi. Det är att beklaga alt moderaterna, efter bl. a. erfarenheterna från Tjernobyl, offrar den gemensamma grundsyn som de icke-socialistiska partierna har i ett fierfal energifrågor, för att framstå som kärnkraftens suveräna företrädare.

Centern och moderaterna har vitt skilda åsikter om kärnkraften och dess avveckling. Def beslut som riksdagen med stor sannolikhet kommer atf fatta i dag, som anger en konkret startpunkt för kärnkraftsavvecklingen, är def ingen av oss som tycker om. Centern kommer dock att stödja beslutet som ett andrahandsalternativ. Därmed har vi också sagt alt vi i en regering kommer att arbeta för att fullfölja riksdagsbeslutet och skapa bäsfa möjligheter för en fortsatt käinkraftsavveckUng. Konkret kommer detta att innebära en kraftfull satsning på effekfivare energianvändning och ökad användning av förnybar energi, en satsning som vi borde kunna vara helt överens om - eller hur, Per-Richard Molén?

Den fråga som jag i dag måste ställa fill moderaternas Per-Richard Molén är om moderaterna i en kommande icke-socialistisk regering kommer att respektera beslut som har fattats och som garanteras av en betydande riksdagsmajoritet.

Det är vikfigt aff vi får ett positivt svar på den frågan här och nu för aft slippa aft under hela valrörelsen föra en helt ofruktbar debatt om vilken energipolifik som en korrimande icke-socialistisk regeringen skall föra.'

Näringsutskottets betänkande har 83 beslutsmomenf. I 23 moment är utskottet enigt. Till de kvarvarande 60 momenten har avgivits 95 reservationer.

Efter ett enigt utskott är den vanligaste majoriteten s, m och fp, totalt 18 moment. Denna majoritet har en klart konservafiv prägel. Det är i huvudsak centerförslag som drabbas av majoritetens onåd och avstyrks. Detta ger också en klar signal om att miljöpartiet - om det skulle komma in i riksdagen - knappast kommer att kunna påverka energipolitiken i riksdagen. Däremot kommer dess inflytande aff vara betydande på blockskiljande frågor. Problemet är aff miljöpartiet i dessa frågor inte har någon enhetlig och känd handlingslinje.

Den gamla Linje 2 från folkomröstningen, s och fp, har 5 gemensamma reservationer. Det gäller t. ex. en begränsad satsning på kol i motsats fill övriga partiers helt avvisande inställning till ökad användning av detta energislag. Projektering av kolkraftverk i Oxelösund och teknikutveckling för elvärmeersättning är andra frågor som de gamla Linje 2-kompanjonerna har gemensamt, men inte är det mycket kvar.

Linje 3 är betydligt aktivare. I infe mindre än 28 reservafioner läggs def fast en konsekvent energipolifik med centerns välkända energiprofil och med uppbackning av övriga Linje 3-parfier.

Folkpartiet och centern har fyra gemensamma reservafioner, som avser ökad användning av biobränslen, bättre konkurrens på elmarknaden.

förenklad och ökad rätt till fransifering av elström och ett bättre skydd för de outbyggda älvarna - vi vill göra dem lill nationalälvar. Med aldrig så litet god vilja borde moderaterna ha kunnat vara med på dessa reservafioner.

På några viktiga punkter har utskottet gjort uttalanden som innebär att man flyttar fram positionerna. Så har t. ex. ufskotfef bestämt uttalat sig för kraftvärmens stora fördelar i jämförelse med kondenskraft och atf energiskatten måste justeras så att inte kraffvärmen missgynnas i jämförelse med kondenskraft. Centerns motion om Uka skatt på bränsle oavsett om det används för värme- eller elproduktion fillstyrks ändå infe, men meningskillnaden avser sätt och tidpunkt för skatfeändringen och infe skillnad i sakfrågan. Det är min förhoppning aft regeringen skall respektera utskottets klara signaler och snabbt återkomma fill riksdagen med konkreta förslag i denna för rätt förnyelse av vårt energisystem så viktiga fråga.

Socialdemokraterna uttalar vid ett flertal tillfällen i betänkandet aft centerns energipolifik i allt väsenfligt överensstämmer med den politik som regeringen förespråkar. Detta är sant. Överensstämmelse finns i betydande omfattning när det gäller uttalanden om mål och inriktning. När def däremot gäller konkreta förslag och åtgärder för aff nå angivna mål är skillnaden mycket stor. Socialdemokraterna lever fortfarande i allt väsentligt kvar i sin icke-politik med massor av vackert tal men ringa eller inga åtgärder. Domen över denna socialdemokrafiska icke-politik måste bli mycket hård.

Det huvudspår som en enig riksdag har lagt fast för energipolitiken -effektivare energianvändning, ökad användning av förnybar energi, fortsatt ersättning av olja och avveckling av kärnkraften - har socialdemokraterna avvikit ifrån, eller också går de baklänges i spåret.

Kärnkraften skall avvecklas - regeringen har hittills sysslat med utbyggnad, genom byte av ånggeneraforer på Ringhals 2 och effekthöjning i flertalet övriga kärnkraftverk. På detta sätt har marknaden för kärnkraftsel ökat och något utrymme för alternativen har det inte blivit.

Qljeersättningen skall fortsätta - i dag ökar oljeanvändningen. Socialdemokraterna tillåter atf def låga oljepriset får konkurrera ut ny och pågående användning av träbränslen. Kapital och kunskap inom träbränslebranschen går förlorat.

Energin skall användas effektivare - socialdemokraterna har, trots konkreta löften om motsatsen, plockat bort allt stöd och alla målsättningar för effekfivare energianvändning. Resultatet har blivit aff näsfan all energi-sparverksamhet har upphört.

Inför förra valet gick miljö- och energiminister Birgitta Dahl ut med budskapet att socialdemokraterna var del enda alternativet för centern alt få sin politik genomförd. Sedan dess har Birgitta Dahl talat mycket centerpoli-fik, men i handling har stilen varit mycket moderat. Detta energiministerns dubbla budskap, skillnaden mellan fal och handling, är ett av de stora problemen i svensk energipolitik.

Jag har många gånger försäkrat Birgitta Dahl aff centern kommer aft stödja socialdemokraterna om hon omsätter sin verbala centerpolifik i prakfisk handling.

I dag går centern ett steg längre. Även förslag som endast ligger i centerns färdriktning är vi beredda atf stödja för att energipolifiken inte helt skall

Prot. 1987/88:135 7 juni 1988

Energipolitik inför 1990-talet . ' -

3 Riksdagens protokoll 1987/88:135

Prot. 1987/88:135 komma bort från det huvudspår som riksdagen i enighet har lagt fast. Som ett
7 juni 1988 ■ : andrahandsalternativ kommer vi alt stödja regeringens förslag till startpunkt

: I ~ . för kärnkraftsavvecklingen. '

° -" . Därmed bildas en säker majoritet i riksdagen för detta förslag, som varje

1990-talet . , , , ■ , r. - „ - ,a 7 . f-

regering måste respektera - om vi kan lita pa atf socialdemokraterna for

.samma politik i opposifionen som i regeringsställning. Birgitta Dahl har ; många gånger försäkrat aft beslutet om avveckling av två kärnkraftsreakforer 1995-1996 står orubbligt fast. Min konkreta fråga till Birgitta Dahl är: Kan Birgitta Dahl lämna den garantin också med socialdemokraterna i opposifion?

Från i första hand moderat håll har det framhållits att avvecklingen av en reaktor 1995 och en 1996 skulle innebära något av en katastrof för svensk elförsörjning. För att få litet sans och måtta i den debatten kan det vara nyttigt att något analysera den aktuella situafionen för vår elförsörjning.

Enligt Vattenfalls veckorapporter om den svenska elförsörjningen har under de senaste tolv månaderna ca 8 miljarder kWh använts som avkopp-lingsbarel,netfoexporlen avel har varit mellan 4öch 5 TWh, och ej utnyttjad kapacitet i kraftvärme- och mottrycksverk kan också beräknas motsvara mellan 4 och 5 TWh. Under perioden har på grund av den goda vattentillgången därutöver skett en viss nedreglering av kärnkraften och en del vatten har släppts förbi turbinerna. Vi kan alltså konstatera att fillgänglig elproduk-fionskapacifet - utan att kondenskraft tagits i anspråk - under de senaste tolv månaderna varit bortåt 20 TWh större än den primära användningen-av el.

Avvecklingen av två reaktorer innebär att basprodukfionen minskar med 8-10 TWh - alltså endast ungefär hälften av den "fria" elproduktionskapaci-tefen; Även vid-betydligt mindre fillgång på vattenkraft än det regnrika året 1987 finns def med marginaltillgäriglig basproduktionskapacitet utan aff man behöver ta i anspråk kondenskraff efter def att två kärnkraftsreaktorer har avvecklats.

Även rned begränsade insatser för effektivare energianvändning, och speciellt för effektivare elanvändning, kommernuvarande elanvändning atf kunna sänkas fram till 1995 samtidigt med en betydande industriell expansion. Avgörande är att bäsfa kända och ekonomiskt tillgängliga energiteknik kommer till användning vid såväl nyinvesteringar som reinvesteringar inom näringslivet, i bostäder, lokaler osv.

Ofta hävdas def från industrin själv att möjligheterna till effektivare
energianvändning inom industrin är mycket begränsade. De konkreta
projekt som genomförts inom industrin med en fackmässig energikartlägg
ning, och ett konsekvent utnyttjande av de lönsamma hushållnings- och
effektiviseringsmöjligheterna visar något helt annat. Med dagens energipri
ser, bäsfa teknik och kunnande hör def fill undantagen aft energianvändning
en infe kan minskas med 25 % eller mer. Optimal lönsamhet kräver att
energiinvesferingar samordnas med underhåll och förnyelse av byggnader,
maskiner och processer. 'Vi måste alltså få i gång detta arbefe omgående, om
vi inte skall investera fast oss i en mindre bra energiteknik, som så
småningom resulterar i atf vi i onödan måste bygga nya dyra kraftverk med
högre,energipriser som följd.
34 Centerns förslag till energirts utvecklirigsfond ger de resurser som behövs

för atf stimulera fill ett optimalt utnyttjande av bäsfa teknik för effektiv energianvändning. Totalt sett innebär detta lägre behov av investeringar inom energisektorn och lägre energipriser men framför allt en bättre miljö.

Def har i debatten gjorts ett ganska stort nummer av alt ulskottsmajoriteten har skärpt den prövning av de åtgärder som skall vidtas för att säkra starten av kärnkraftsavvecklingen 1995-1996. Kärnkraffsföreträdarna tolkar detta som en möjlighet fill omprövning av tidpunkten. Om vi utgår från all socialdemokraterna är hederliga och står vid sitt ord, så bör det vara tvärtom. Logiskt bör en hårdare prövning av nödvändiga åtgärder och skapande av större marginaler för avvecklingens genomförande innebära en ytterligare säkerhet för att genomförandet utan problem kan ske vid beslutad lidpunkt. Som jag tidigare har sagt är den enda osäkerheten i detta sammanhang om socialdemokraterna inte sfär vid sitt ord.

Herr talman! Centern har i sin mofion N38 redovisat en fullständig plan för förnyelse av vårt energisystem. Jag tycker atl det är angelägel att poängtera atf förnyelsen av energisystemet är def primära och att avvecklingen av kärnkraften är en logisk följd av atl vi genomför förnyelseplanen. Kärnkraften avvecklas i den takt som den ersätts av effektivare energianvändrting och ökad användning av förnybar energi. Planens genomförande bygger på en marknadsekonomisk styrning av hela svenska folkets aktiva medverkan.

Några av de vikfigaste styrmedlen för genomförandet av centerns förnyelseplan är inrättandet av en energiufvecklingsfond, avdragsrätt för småhusägare och bostadsräffsinnehavare när de investerar i effekfivare energianvändning, en ökad användning av förnybar energi, garantipriser på minst 25 öre/kWh för småskalig vind- och vattenkraft samt ny kraftvärme, en skatteomläggning som innebär lägre skaft pä arbete och motsvarande höjning på kol och olja och även på naturgas.

Denna skatteomläggning, Hädar Cars, är def instrument som kan skapa en konkurrenskraft hos just biobränslena, de inhemska bränslena. Därmed kan vi undvika den utslagning av biobränsle som jag, liksom Hädar Cars, ser i naturgasens spår, om inte de här åtgärderna vidtas.

Vi hävdar också lika skaft på bränsle oavsett om def används för värme eller elproduktion.

Förnyelseplanen möjliggör alt kärnkraftsawecklingen kan inledas omedelbart och fullföljas under 1990-lalet.

Genomsnittskostnaden för el blir väsentligt lägre, om centerns förnyelseplan genomförs än om kärnkraften ersätts med kolkondens eller med annan StorskaUg elproduktion. Det är det system som Per-Richard Molén förespråkar som innebär höga elpriser och egenfligen är det enda som kan förorsaka den katastrofsituation som han målar upp här med höga elpriser och utslagen industri. Den genomsnittliga kostnadsökningen, räknad i fast penningvärde, behöver i centerns alternativ inte bli mer än 2-5 öre/kWh el.

Kärnkraftcrts risker ökar självfallet med antalet reaktorer och reaktorernas ålder. Tidigare avveckling minskar självfallet risken.

Vad som sällan eller aldrig förs fram i debatten är vilken katastrofsituation vi försätter oss i, om vi under ytterligare 10-15 år fortsätter att göra oss alltmer beroende av kärnkraften och def skulle hända en olycka i Sverige eller någon annanstans, som får fill konsekvens att ett omedelbart stopp på

Prot. 1987/88:135 7 juni 1988

Energipolitik inför 1990-talet

Prot. 1987/88:135 7 juni 1988

Energipolitik inför 1990-talet

kärnkraften krävs. Både mänskligt och ekonomiskt blir konsekvenserna förödande. Med ett konsekvent genomförande av centerns förnyelseplan har vi redan etter några år en god beredskap för att klara även en sådan situation, en situation som tyvärr är ganska sannolik.

Fortfarande är inte problemen med slutförvaringen av det använda bränslet lösta. Genomför vi centerns förnyelseplan så blir det mindre kvantiteter bränsle atf fa hand om, och def begränsar i någon mån problemen men löser dem inte.

Jag skulle här ha kunnat ge en del exempel på effekfivare energianvändning och då mycket målande, tror jag, kunnat visa att Per-Richard Molén har fill 100 % eller möjligen 110 % fel, när han hävdar aff hushållning och effektiv energianvändning leder till.uppoffringar och mindre god service och fill atf vi får def obekvämt m.m. Det är faktiskt så - det finns otaliga exempel på det och prakfisk erfarenhet av def - atl vi med modern teknik vinner inte bara väsenfiiga energibesparingar utan också miljöfördelar, ofta också en förbättrad ekonomi.

Jag skall ta bara ett enda exempel. Vi har i dag ett stort antal trafiksignaler i Sverige. De är enligt uppgifter från dem som konstruerar och säljer signalsystemen genomsnittligt ganska omoderna. En total modernisering av dessa frafiksignaler skulle dels medföra höjd trafiksäkerhet, kortare väntetider vid frafikkorsningarna, dels en elbesparing på 13 miljoner kWh, dvs. lika mycket el som tusen välisolerade villor behöver såväl för värme som för hushållssfröm. Det motsvarar 30 miljoner färre liter bensin, lika mycket som 30 000 biUster använder som kör 1 000 mil om året. Motivet är givetvis att vi skall förbättra vår mil jö, höj a trafiksäkerheten och få trafiken att flyta bättre, men vi får samtidigt en energibesparing. Detta är ett exempel på hur man skapar ell bättre samhälle. Vi får alltså infe bara fördelen av en lägre energianvändning utan också en rad andra fördelar.

När def gäller förnybar energi vill jag här säga atf biobränsle är det mest miljövänliga energislaget, bättre än naturgas, eftersom det icke ökar halfen av koldioxid i luften. När skogen eller energigrödan växer förbinds lika mycket kol som den som frigörs när vi eldar med eller förgasar biobränsle. I detta sammanhang skulle man kunna säga mycket om vind, vatten och sol, men jag skall infe uppta kammarens fid med def.

Jag vill säga något om energiforskning. Vi i centern har kopplat ihop energiforskningen med energins utvecklingsfond och därmed fått en hållbar kedja från forskningskunnande till det kommersiella genomförandet. Det största problemet i dag på detta område är aft def finns ett stort gap mellan den inriktning på grundforskning som dominerat t. ex. statens energiverks handlande och det stöd till teknikutvecklingen som ligger på gränsen till ett kommersiellt genombrott. Däremellan är det ett stort vakuum. Det är mycket allvarligt. Det innebär att många angelägna projekt stoppas upp, och den utveckling av alternativen som är så angelägen förskjuls i tiden. I sak är del egentligen bara kraftbolagen som har resurser atl fylla delta gap. Regeringen har därigenom på ett oförlåtligt sätt helt och hållet överlåtit utvecklingstakten på de stora aktörerna.

Den dynamiska kraft som finns hos de många mindre aktörerna kommer inte fill sin rätt i dag. Detta utgör ett mycket allvarligt hot mol en utveckling

på detta område som är nödvändig om vi långsiktigt skall klara miljön och Prot. 1987/88:135

kärnkraftsawecklingen. Småskalig förgasning av biobränslen är t. ex. ett 7 juni 1988

oerhört aktuellt problem som i dag inte får det stöd som behövs. Det skulle 7" '■ ,. ., . .

Energipolitik infor behövas 50-100 milj. kr. föratt fa fill stånd ett antal mindre anläggningar och -„„„ .

för aff skapa kunskap och driftserfarenheter. Men enligt bestämmelserna

finns def inte möjlighet att ge bidrag fill detta, vilket är ytterligt beklagligt.

Jag har under två tre år hjälpt till med att försöka få fram pengar, men det har

varit omöjligt.

När det gäller alternafiva drivmedel vill jag konstatera att centern ett antal gånger har pläderat för en inhemsk produktion av drivmedelsetanol. Detta är motiverat framför allt ur miljösynpunkt. Ett antal utredningar har visat att den indirekta miljöeffekten vid en låginblandning av etanol i bensin är betydande. Detta borde vara ett mycket tungt vägande motiv för den skattefrihet som krävs för atf få till stånd en första fullskaleanläggning.

Med det anförda yrkar jag bifall till samtliga reservationer där centern finns med.

Herr falman! Avslutningsvis vill jag konstatera att det i mitt anförande klart har framgått atf def är effekfivare energianvändning och ökad användning av förnybar energi som är stommen i centerns förnyelseplan. Def finns en bred enighet bland forskare och experter om aff defta är en nödvändig handlingslinje, om vi skall avvärja de globala miljöhoten i form av växthuseffekt, skador på ozonskiktet, osv. Tyvärr är def många som vill göra dessa satsningar först i ett senare skede och i ett längre perspektiv.

Först vill man att kärnkraften skall utnyttjas fullt uf och aft man skall dra "nytta" av den billiga oljan. Även litet kol kan ingå i detta ganska omfattande mellanspel. Först fram på 2000-falef vill man börja fillämpa centerns principer för förnyelse av energisystemet. De flesta erkänner att centerns strategi är rikfig och nödvändig om en global katastrof skall undvikas, men de vill infe ta konsekvenserna av denna kunskap i dag.

Herr falman! Centern vill börja bygga för framtiden nu. Våra motståndare vill fortsätta alt belasta framtiden ytterligare många år, och de tror sig därefter ha bättre möjligheter fill en förnyelse enligt centerns modell. Känns mönstret igen? Avvecklingen innebär allfid först en omfattande utbyggnad som sedan anses vara näst intill omöjlig atf avveckla. Defta är, herr falman, ingenfing annat än eri grov spekulafion i kortsiktiga vinster som kan äventyra mänsklighetens överlevnad.

AnL 8 PER-RICHARD MOLÉN (m) replik:

Herr talman! Jag vill bara säga atf def inte finns någon här i riksdagen som är så påläsf när def gäller energin som Ivar Franzén. Men det är tråkigt aft han drar fel slutsatser av sitt kunnande. Def är bra aff få höra att centern är positiv till elen, men uppenbarligen vill centern i första hand förbehålla industrin den el som ju skall minskas och då sätta hushållen litet grand på undantag.

Jag gjorde, herr falman, en beräkning av hur mycket el som har gått ål
under den lid som Ivar Franzén har talat, och dä har jag bara tagit med den
elförbrukningsökning som vi nu har i del svenska samhället och som ligger på
ungefär 4 %. Under de 20 minuter som Ivar Franzén har talat har
elförbrukningen ökat med ungefär 200 000 kWh, vilket i stort sett motsvarar 37

Prot. 1987/88:135 tio eluppvärmda villor. Att bromsa, herr talman, den här elkonsumfionsök-

7 juni 1988 ningen som har pågått sedan början av 1900-talet tillhör inle det lättaste, och

'Z '. ,. ., . ... jagfror infe att ens Ivar Franzén med sitt gedigna energipolitiska kunnande

Energipolitik infor [ J

1990-talet

AnL 9 IVAR FRANZÉN (c) replik:

Herr talrnan! Per-Richard Molén tycks vara fången i tanken att utveckUngen är opåverkbar. Men han beskriver inte ens utvecklingen på ett riktigt sätt. För att återgå fill Vattenfalls veckorapporter kan man konstatera aft elanvändningen, och då räknar jag inte med avkopplingsbar el, för hushåll, lokaler och värmeverk, m; m. under den senaste tolvmånadsperioden var 63 TWh. Om man jämför denna rapport med folvmånadersrapporten den 1 januari 1986 kan man konstatera att elanvändningen var nästan exakt densamma då. Under dessa närmare fre år har def alltså inte skett någon ökning, de't har bara skett en viss höjning av puckeln. Användningen av el är i dag till väsentlig del ej specifik ulan har befintliga alternativ. Vi använder den eftersom vi har ett överskott av energi, och vi exporterar och utnyttjar infe produktionskapaciteten fullt ut.

För att inga missförstånd skall uppstå vill jag säga atf centern anser atf man kan spara åtskilligt med el när det gäller uppvärmningen. Däremot kommer vi inle atf arbeta för aft i större omfattning konvertera direktvärmda hus och se till aft de får använda sig av andra energislag. De direktvärmda husen kommer i huvudsak atf finnas kvar även efter kärnkraftsavvecklingen. Men vi kommer via energins utvecklingsfond att ge ett sådant stöd att det blir privafekonomiskt ungefär lika lönsamt aff göra investeringar i bättre och effektivare energianvändning och hushållning, dvs. isolering, värmeålervin-ning, osv. som att bygga ny elproduklionskapacitet. På detta sätt blir det lönsamt för dessa människor aff se om sina hus, och de får den absolut största tryggheten i defta sammanhang, dvs. den lägre energianvändningen som gör dem mindie känsliga vid en höjning av elpriserna. Som nafion tjänar Sverige på detta. Del är myckel bättre att vi lägger pengarna på atl effektivisera användningen än atf bygga nya produktionsanläggningar som kräver både bränsle och sin tribut vad gäller försämrad miljö, osv.

Det är inget tvivel om all denna resurs, dvs. effektivare energianvändning, som vi tillsammans skall utnyttja är ett måste, om vi inom några decennier inte skall uppleva hur växthuseffekten förändrar vårt klimat, hur vi får hål i vårt ozonskikt som släpper igenom UV-sfrålning och som därmed inte bara orsakar hudcancer utan även skapar en mer eller mindre blind värld, vilket ingen av oss vill ha.

AnL 10 PER-RICHARD MOLÉN (m) replik:
-. Herr talman! Alla dessa förändringar som Ivar Franzén talar om och som
gäller industrin kräver ju rätt betydande investeringar. Eftersom vi redan har
- det kan vi väl vara överens om - en alldeles för liten industrisektor, bör väl i
första hand pengar och kapital användas för en utbyggnad av industrikapaci-
leten,.i synnerhet som vi ändå lyckas uppfylla de säkerhetskrav som vi ställer
på våra kärnkraftverk.
38 Herr talman! Det är riktigt, som Ivar Franzén här konstaterar, atf centern

har en känd energiprofil. Jag kan då konstatera aff centern har en rätt konsekvent men en alltför tuff energipolifik, som bygger på centerns egna decentralistiska synsätt att energianvändningen på något sätt skall anpassas fill naturens eget energikrefslopp. Men får vi då infe, herr falman, en annan typ av samhälle, som är baserat på självhushåll och lägre,levnadsstandard? Varför misstror centern forskningens och teknikens möjligheter aft ta till vara de erfarenheter och det kunnande vi har på kärnteknikens område? Varför motsätter man sig från centerns sida satsningar på fusionsforskning? Dietta är viktiga delar i energipolifiken;

Sedan vill jag, herr falnian, säga fill Ivar Franzén att när vi efter valet förhoppningsvis tar över regeringsmakten skall vi gemensamt lägga fast en energipolifik. Den skall yi gå fill riksdagen med och få godkänd. Då skall vi inte se så mycket bakåt utan mera framåt. Jag är övertygad om att vi kommer överens. Mei; energipolitiken är bara en del av en mycket större politik, där vi får foga in energipolitiken. Där tror jag inte aft det är några som helst svårigheter atf finna en gemensam nämnare för en borgerlig polifik.

Prot.. 1987/88:135 7juni 1988 :

Energipolitik inför 1990-talet

AnL 11 IVAR FRANZÉN (c) replik:

Herr talman! Just den förnyelse och expansion av industrin som Per:
Richard Molén menar behöver komma till stånd är det soni ger oss ytterligare
en väldigt god chans aff föra in den bästa och mest lönsamma energitekniken
och därmed ta hem de vinster i form av lägre energianvändning som till,icke
oväsentliga delar just kan betala dessa investeringar. t , .

Det är ganska märkligt aft Per-Richard Molén har fått uppfattningen att centern skulle vara feknikfienflig. Det är precis tvärtom..Nästan varje gång jag talar energipolitik poängterar jag att det, just är modern teknik, rätt använd, som hjälper till aft lösa de grundläggande problemen i samband med att vi försöker minska vår energianvändning. Vi vill göra allting i mindre skala. Vi är infe centralisfer utan decenfralisfer. Jag tror att de allra flesta rriänniskor upplever samhället mera vänligt och mer hanferbart om de får se del hela i litet mindre skala. Att detta skulle ge lägre livskvalitet och välfärd är inte riktigt. Just på det sättet har vi möjlighet all skapa ett mänskligare samhälle, få den livskvalitet som jag tror att människor 1 dag är väldigt angelägna om aff få, skapa en bättre gemenskap osv.

Fru falman! Det är en typ av fusionsenergi jag ofta talat mig varm för. Det är solen. Vi har tillgång till en mänskligt bedömd outtömlig fusionsreaktor: solen. Den strålar lusenfalt mer energi över vår jord än vadvi kan använda. Jag har svårt att förstå varför vi i första hand inte utnyttjar denna energi. Vi bör ta vara på den här tekniken, som kan leda till atf yi får en miljö och en natur där energin förädlas och far form i grödor och skog - direkt genom, solfångare och solceller. Då får vi den energi yi behöver inom naturens eget energikretslopp, såsom Per-Richard Molén också påpekade. Det är först då vi kan se framfiden an med trygghet. Jag vill poängtera att den teknik som krävs för detta är betydligt mindre avancerad än,den teknik som krävs om vi skall göra våra egna solar på jorden i form av väfereakforer.

Under delta anförande övertog förste vice falmannen ledningen av
kammarens förhandlingar. ,

Prot, 1987/88:135 7 juni 1988

Energipolitik inför 1990-talet '

AnL 12 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Fru talrnan! Vi kunde i Sverige i dag ha haft ett helt annat energisystem än def vi har. Vi kunde ha haft ett energisystem med en väsenfligt lägre förbrukning både när def gäller elkonsumtion och när det gäller annan energikonsumtion. Det skulle ha gett oss ett energisystem med betydligt mindre skadeverkningar på miljön naturligtvis därför att nästan varje energiproduktion för med sig vissa påverkningar på miljön. Dessa skadeverkningar skulle absolut ha varit mindre, om vi hade haft en lägre förbrukninig och ett system, som skulle ha använt andra produktionskällor än dem vi använder i dag. Vi skulle också ha kunnat ha ett energisystem, som hade gjort oss betydligt mera oberoende av import. Kort sagt kunde vi ha haft ett energisystem, som hade varit mera nationellt och på så sätt gett oss mycket större handlingsfrihet.

I värmesektorn kunde vi ha haft ett sysfem utbyggt som hade haft sin bas i användningen av inhemska bränslert, inle bara det som blir över i skogsproduktionen eller vid odling av energiskog utan också i den nya biotekniken, energigrödor osv. Def skulle ha kunnat kompletteras med en satsning på solvärme. Där har vi teknik och goda erfarenheter också på dessa breddgrader. Vi skulle i värmeseklorn ha kunnat ha ett system som hade tillvaratagit spillvärme på ett mycket mera effektivt sätt än vad som sker i dag både när det gäller utsläpp av värme från industrier, där fortfarande mycket spill går förlorat, och när def gäller återvinning av avluft från t. ex. kylanläggningar eller från stora byggnadsanläggningar, där vi också fortfarande luftar ut otroligt mycket energi speciellt vintertid. Vi skulle också inom värmesektorn ha kunnat införa och introducera ett väl verkande naturgassyslem. Naturgas är ju ett av de fyra importerade bränsleslagen utöver uran, kol och olja och är def absolut överlägsna ur både energisynpunkt och miljösynpunkt men även på annat sätt.

Vi skulle i transportsektorn ha kunnat ha ett system, där vi hade överfört tunga transporter till spårbunden trafik, fill järnvägar. Vi kunde ha haft ett väl utbyggt och väl fungerande kollektivtrafiksystem framför allt i storstäderna, vilket hade kraftigt minskal förbrukning av drivmedel. Del skulle naturligfviä ha haft posifiva effekter i fråga om miljön. Vi skulle vidare inom transportsektorn ha kunnat utveckla en struktur, produktion, distribution och konsumtion med alternativa drivmedel - etanol och gas - med alla de positiva effekter framför allt på miljön som defta skulle ha medfört.

Vi skulle slufligen inom industrisektorn kunna ha ett sysfem med betydligt effekfivare energianvändning, med investeringar som hade kunnat göras för 10-15 år sedan och som hade tillåtit en kraftig minskning av användningen av såväl elström som andra energislag för uppvärmning och drift.

Allt detta kunde vi ha haft om den politiska viljan hade funnits och om man hade velat använda kunskaperna om ny teknik, om möjligheterna alt genomföra sådana här förändringar. Nu har vi inle del. Vad har vi i dag?

Vi har ett energisystem som är slösaktigt. Del talas myckel om sparande, omalt man har sparat olja. Samtidigt slösar vi på många andra ställen. Vi har en stor import av uran. Vi har en ökande import av kol, och de intentioner som del nu talas om innebär en ytterligare ökning av kolimporlen. Detta gör alltså all vi kommer att bli - om man inle får lill stånd någon ändring i det här

avseendet - mer uflandsberoende, mer importberoende i stället för tvärtom.

Med detta följer naturligtvis också aff vi kommer aff få ett energisystem som gör att miljöpåverkan blir otroligt stor. Det kommer att bli mycket svårt atf vända den här "utvecklingen, eftersom det infe finns några kraffiga, långtgående och konkreta förslag som kan medföra en omsvängning.

När det gäller värmesektorn har vi skaffat oss ett elberoende, som innebär att hälften av den kärnkraftsproducerade elströmmen går direkt fiU uppvärmning. Det är ett otroligt slösaktigt sätt aff använda en dyrbar och högkvalitafiv energiform. Vi har infe fått någon kraftig satsning på utbyggnad av en struktur för inhemska bränslen - och den struktur som har byggts upp hotas, som redan sagts här av andra talare, ganska kraftigt på grund av den politik som förs. Vad vi ser framför oss är snarast en minskning av användningen av inhemska bränslen i värmesektorn.

Trafiksektorn har vi nyligen diskuterat i andra sammanhang här i kammaren. Vi vet vartåt def pekar - ökande bilism, minskade järnvägstransporter osv.

I industrisektorn är det samma sak. Det falas mycket om sparande, om effektivitet, men den förda polifiken pekar åt ett helt annat håll. Är def inte märkligt, med de kunskaper vi har och den forskning som utförs, med de många och kvalificerade utredningar sorii har gjorts under den senaste 10-15-årsperioden, att vi infe har lyckats komma fram fill en insikt som gör aft vi kan lägga om vårt energisystem på ett sätt som skulle gagna oss som nafion, skulle göra oss mer oberoende och mindre oroliga för vad som händer med vår miljö, och som ekonomiskt skulle vara oerhört fördelaktigt? Det skulle innebära en stor ekonomisk vinst om vi kunde få ett energisystem av det slag som jag här har försökt skissera.

Def största ansvaret för den situation vi har måste tyvärr läggas på det socialdemokratiska partiet - både i regeringsställning före 1976, under opposilionsliden och efter återtagandet av regeringsmakten 1982. Socialdemokratin har valt att samarbeta med sådana krafter, sådana partier, sådana intressen i samhället som velat ha den energisituation som vi har i dag - och som är oerhört dålig, som jag redan har påpekat.

Man har inte velat använda den majoritet som har funnits i riksdagen i 15 års tid - med centern och vpk - för att lägga om energisystemet. Man har heller inte i de ledande kretsarna inom det socialdemokratiska partiet tagit hänsyn fill den stora opinionen inom sitt eget parti, där stora grupper -kanske en majoritet, om man fick en reell upplysning om förhållandena -skulle ställa sig bakom en sådan här omställning av energisystemet.

Det finns naturligtvis också anledning att rikta kritik mot fackliga huvudorganisationer som LO och TCO. I den senaste utredningen från energirådet fick vi se LO:s andre ordförande Björn Molin och TCO:s ordförande Rosengren förena sig med Industriförbundet i ett yttrande, som gick stick i stäv mol en bra utveckling av energisystemet. Man solidariserade sig med de stora industriintressena, man solidariserade sig med den slösaktiga industripolitiken. Man solidariserade sig inte med de stora grupper i Sverige som behöver en annan och bättre energipolifik.

Litet av detta finns givetvis också hos socialdemokraterna i riksdagens näringsulskoll. De har ju inle ens kunnat ställa sig bakom sin egen regerings

Prot. 1987/88:135 7 juni 1988

Energipolitik inför 1990-talet

Prot. 1987/88:135-7 juni 1988

Energipolitik inför 1990-talel

mycket modesta förslag om,aff avvecklingen av kärnkraften skall börja i mitten av 1990-talef, utan de försöker stapla hinder i vägen för den blygsamma starten.

För detta kommer dessa grupper; organisationer och personer inte att skörda någon ära i framtiden. Utvecklingen kommer atf visa- som den har gjort hittills under 70- och 80-talef - atf lösningen på dessa problem är just den som jag redovisade i början av mitt anförande: sparande, nationell självständighet på energiområdet och hänsyn fill miljön. Då måste vi bryta den huvudinriktning som den svenska energipolitiken hittills har haft.

Jag har ingen särskild anledning atl kommentera moderaternas energipolitik. Jag tycker att den är huvudlös, aft den är grovt demagogisk. Den målar hin på väggen pä ett sätt som infe kan befraktas som annat än falsk varuupplysning. Aft i dag, mot bakgrund av allt vad vi vef om energifrågor, forskning osv., sfiga upp och påstå aff vi skulle få sänkt välfärd, mindre välstånd, besvärligheter för medborgarna, om vi börjar ställa om energisystemet, är så horribelt att det infe är värt aff kommenteras.

Jag tycker också att folkpartiet har en egendomlig sits i de här frågorna. Man har mer och mer glidit över till den moderata ståndpunkten och solidariserar sig mer och mer med vad vi skulle kunna kalla Linje 1 från folkomröstningen om kärnkraft. Def är infe logiskt och stämmer dåligt med den miljöpolifik som folkpartiet talat sig varmt för. Senast i går hörde vi här i kammaren företrädare för folkpartiet tala kraftfullt och engagerat för denna miljöpolitik. Men samtidigt driver folkpartiet i den här energifrågan en poUtik som får direkt motsatt verkan. Det är en dubbelsits som folkpartiet inte kan fortsätta med så länge fill.

Vi hälsar naturligtvis med tillfredsställelse att regeringen och dess energiminister nu har lagt fram ett förslag om att påbörja kärnkraftsavvecklingen. Vi ser inga som helst problem med aft man avvecklar ett par reaktorer i mitten på 90-talet. Som alla vet - och som vi har anfört i våra reservationer och i andra förslag - anser vi aft avvecklingen skulle kunna påbörjas redan nu i sommar. Men vi kommer naturligtvis aff stödja regeringens förslag; vi tycker atf det är bra.

I defta sarnmanhang vill jag fråga alla som kritiserar def förslaget, eller andra mer långtgående förslag som våra: Vad menar ni när ni talar om förtida avveckling? Om kärnkraften skall vara avvecklad till år 2010, vilket ju alla utom moder.aterna försäkrar,-måste lYian väl börja att avveckla åtminstone 10-15 år inrian dess. Annars kommer del inte aff finnas en chans aff hinna med. Sluta därför med att använda uttrycket förtida i de här sammanhangen. Det är falsk varubefeckning.

Jag skulle slutligen vilja uppmana regeringen och dess energi- och industriminister aff kraftfullt fortsätta att driva den politik som man nu börjat med, trots motstånd inom de egna leden och från många andra håll. Def är den enda framkomliga vägen för att lösa de syenska energiproblemen på ett sätt som gynnar medborgarnas välfärd och välstånd och som gör oss nationellt oberoende, ger oss chans att skydda miljön och möjlighet atf spara på energi, vilket vi så väl behöver göra. Vi behöver spara på energi lika väl som på alla ;indra råvaror och nyffigheter i produktionsprocessen.

Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till samtliga reservafioner där vpk-represenfanfer finns med.

AnL 13 LENNART PETTERSSON (s):

Fru talman! Det börjar bli tjatigt, men jag måste ändå säga att vi här i dag har sett den borgerliga splittringen blomma upp som förr- vi har alltså sett det fidigare. Vi har i själva verket sett det i näsfan varenda energidebatt sedan mitten av 70-lalet. Det är då fråga om polifiken på ett centralt område för varje regering, nämligen energipolifiken. Detta är en intressant notering inför höstens val.

I energipolitiken finns det sedan länge bara ett praktikabelt alternativ. Def är det socialdemokratiska alternativet. Defta har visat sig sedan länge, och del framgår också i dag - av det belänkande om energipolifiken som vi debatterar inför 90-lalef och av de reservafioner som är knutna fill betänkandet.

Hädar Cars talade om aft socialdemokratin ägnade sig åt "tuvhopperi" och "vågmästeri" i energipolitiken. Efter atf ha hört Ivar Franzéns näsfan desperata vädjanden om aff vi skulle stå fast vid vår energipolifik här i dag, så atf man skiille ha något aft luta sig mot i eri eventuell borgerlig regering till hösten, förslår var och en atl den karakteristik som Hädar Cars ger av de energipolitiska alternativen i svensk politik är grovt missvisande.

Det är intressant att notera alt en företrädare för de filltänkta partnerna i en eventuell borgerlig trepartiregering nästan vädjar på sina bara knän alt vi socialdemokrater skall stå fast vid vår energipolitik, även efter ett eventuellt nederlag, för atf man rried vår hjälp skall kunna få möjlighet atf genomföra en förnuftig energipolitik i det här landet. Jag har bara ett råd aff ge fill Ivar Franzén, och def är att i stället arbeta för en socialdemokrafisk seger. Då kan man få den bästa garantin för en förnuftig energipolifik.

Ivar Franzén har i en replik av Per-Richard Molén fått besked om vad som kommer att gälla beträffande energipolifiken i en eventuell borgerlig trepartiregering. Han har klart och tydUgt slagit fast aff avsikten är aft utforma ell gemensamt alternativ i den borgerliga regeringen och därefter gå till riksdagen. Delta hade Ivar Franzén inga som helst synpunkter på, och del noterade jag med speciellt intresse. Det betyder aff om de svenska medborgarna vill ha en säkerhet och en långsikfighet i energipolitiken, på basis av denfolkomröstning som hölls år 1980, så finns del bara ett alternafiv för det svenska folket, och def är def socialdemokrafiska alternativet.

Jag noterar vidare att vi har 95 reservationer fogade till näringsutskottets betänkande om 90-falets energipolifik. En av derri är socialdemokrafisk - och jag återkommer lill den längre fram. Del återstår då 94 reservationer, och ingen av dessa 94 reservationer är en gemensam borgerlig reservation om energipolifiken i någon av dess delar. Hur skall ni kunna regera, hur skall ni i detta land kunna sköta ert vettig energipolifik på den här grunden i ert eventuell borgerlig regering? Jag ställer bara frågan rakt ut i luften, eftersom jag knappast lär kunna få något svar på den.

Hädar Cars har talat en del om taktik när det gäller energifrågorna, och han har beklagat all del nu läggs fram ett förslag om en förlida avveckling av två reaktorer år 1995 och 1999. Han anser detta vara ell onödigt brott mot

Prot. 1987/88:135 7 juni 1988

Energipolitik inför 1990-talet

Prot, 1987/88:135 Linje 2:s förslag. Bakgrunden skulle helt enkelt vara en faktisk bedömning
7 juni 1988 från socialdemokratins sida.

---------------------- Detta med takfik kan man allfid diskutera, men jag tror aft utgångspunk-

Enefgipolitik infor jj. gäller detta förslag ändå är den oro som människor kände och

199u-talet fortfarande känner här i Sverige efter Tjernobylolyckan och de risker som

man trots allt aldrig kan bortse ifrån när det gäller kärnkraffert. Mart kan kalla detta för taktik, men man kan också kalla det för hänsynstagande fill många enskilda människors oro. Det är kanske en något tråkig kompromiss, men det är i alla fall ett försök atf samla nationen kring en politik som kan skänka trygghet och som förenar olika irtfressen. Takfik i detta sammanhartg. Hädar Cars, hade def varit fråga om ifall vi socialdemokrater avstått från att lägga fram en energipolitisk proposition i vår och sagt till svenska folket atf vi skulle komma med vårt energipolitiska förslag efter höstens val. Då hade ju hela den borgerliga oenigheten när det gäller energipolitiken spelats upp till hundra procent inför valrörelsen. Nu kan ni dölja er litet grand bakom det beslut som kommer att fattas här i riksdagen, kanske redan i dag. Def gör aff den energipolifiska oenigheten inte blir fullt lika påtaglig för väljarna, i varje fall infe inledningsvis. Den socialdemokratiska s. k. taktiken i energifrågan kommer till atl börja med all frälsa er från en hel del besvärligheter inför väljarna i höstens val. Men def borde ändå vara uppenbart för alla svenska medborgare atf svårigheterna mycket snart kommer aff forna upp sig i energipolitiken igen om de borgerliga skulle vinna höstens val. Det skulle bli på samma sätt som def blev efter år 1976. Jag tror aft det svenska folket inte så lätt glömmer bort de här sakerna.

Def hade naturiigtvis varit lockande från faktisk synpunkt för den socialdemokratiska regeringen att dröja med atf lägga fram sitt energipolifiska förslag, men mart har valt aft inte göra det, och detta av två skäl. Det ena är aff partiet har ställt ut ett löfte om att ett förslag om en tidigareläggning av avveckling av två kärnkraftverk skall läggas fram i vår. Det andra skälet är alt vi under alla omständigheter är inriktade på atf vinna höstens val, och i det läget blir fiågan om splittringen i en eventuell borgerlig regering rent hypotetisk.

Fru talman! Def grundläggande i näringsutskottets betänkande nr 40 kan sägas vara att ufskoffsmajorifefen stödjer regeringerts förslag om en fidigare-lagd början av kärnkraffsavvecklingen. 1981 års energikommitté, där jag för övrigt saft med, föreslog på sin fid atf avvecklingsperioden skulle vara fio år. Den skulle inledas år 2000, för atf i enlighet med resultatet av folkomröstningen vara avslutad år 2010. Regeringens förslag innebär alt två kärnkrafts-reaktorer skall avvecklas redan 1995 resp. 1996.

Det här är egentligen en ganska ringa förändring i förhållande fill riksdagens tidigare beslut.. Ser man def i förhållande till den diskussion som förekom i anslutning fill folkomröstningert 1980, där man talade om aff avvecklingen skulle påbörjas i slutet av 1990-falef, blir skilluaden ännu mindre.

Om vi emellertid håller oss till att vad 1981 års energikommittén efter

folkomröstningen förordade var en optimal avvecklingsperiod, så blir del en

tidigare läggnirtg på fem år när det gäller avvecklingen av 7-10 TWh av en

44 total årlig elproduktion på 130 TWh. Defta innebär givetvis vissa samhälls-

ekonomiska kostnader. Regeringsförslagef, som har tillstyrkts av utskoftsmajorifeten, bör emellertid ses mot bakgrund av den önskan som socialdemokrafin allfid har haft när det gäller energipolifiken, nämligen aff samla nafiortcn bakom ett alfernfiv som kan leda framåt. Def har dessutom i själva verket visat sig vara det enda alternativet, eftersom borgerligheten är så oerhört splittrad i denna fråga.

Denna tidigareläggning är också en markering av aff statsmakterna avser att följa den i folkomröstningen uttalade menirtgert när det gäller avveckling av kärnkraften. Detta har ju som bekant betvivlats på vissa håll. Närirtgsut-skottet tillstyrker att en reaktor i Barsebäék och en i Ringhals tas ur drift i mitten av 1990-falef. Vilka två reaktorer def blir och vilken ordningsföljden skall vara mellan dem anser utskottet att regeringen skall förelägga riksdagen förslagom i samband med övriga s. k. kontrollstationsredovisrtirtgar år 1990.

På mårtga håll finns def en oro för att den fem år fidigarelagda avvecklingen av två reaktorer skulle kunna innebära starkt höjda energipriser och risk för utslagnirtgar inom den elintensiva indusfriu. Per-Richard Molért var irtne på detta i sitt inledande anförande, och han målade ut bilden i starka färger. Som Per-Richard Molén känner fill har vi diskuterat def här myckel noga i näringsutskotfet. Vi har haft utfrågningar kring dessa frågor vid fiera tillfällen, eftersom vi anser dem vara vikfiga.

Om vi skall vara ärliga, Per-Richard Molén, kan vi ända konstatera att def är fråga om atf 6-7 % av elförsörjningen skulle kopplas bort 1995-1996. Det är helt klart att denna inledande del av kärnkraffsavvecklingen sedd för sig knappast kan innebära några större problem, varken prismässigt eller ur sysselsättningssynpunkt, om infe speciella omständigheter stöter fill och förutsatt aff nya elprodukfionsanläggnirtgar kommer aff byggas.

När vi diskuterar energipolitiken inför 1990-falef måste vi också ta hänsyn fill aff i bakgrunden skymfar den totala awecklingert av kärrtkraffert som ett resultat av folkomröstuirtgen. Det kostar naturligtvis betydligt mer om kärnkraftsreaktorerna har en längre livslängd än de antagna 25 åren. Detta vef vi ännu inte så mycket om. Olika diskussiouer har förts. Del är emellerfid möjligt att reaktorerna håller längre, och då kosfar def naturligtvis en del pengar. Man måste dock ha respekt för folkviljan i dessa sammanhartg.

Under alla omständigheter har utskottet mycket starkt markerat, i sambartd med den kontrollstation som regeringen har lagt in är 1990, atf det konkret måste visas hur elfillförseln skall vara löst i mitfert på 1990-talef, så aft irtgen elbrist uppstår vid den tidpurtkfen. Det är som sagt en klar markerirtg från utskottets sida.

Priset på el för vissa sektorer inom industrin, som har svårt att bära avsevärt högre energikostnader, är också en mycket viktig fråga. Det gäller här den samlade effekten av den nya och dyrare elproduktionert som skall ersätta de här två reaktorerna och def höjda avkastningskravet på "Vattenfall - Vaffertfall är ju prisledare på markuaden.

Närirtgsutskottet har i sitl betärtkande understrukit del ansvar som statsmakterna har för att den elintensiva industrins internationella konkurrenskraft infe försvagas på grund av större höjningar av elpriserna. Detta gäller t. ex. skogsindustrin, järn- och stålverken samt den kemiska industrin. Förutom den stora elförbrukningcrt är det gemensamt för dessa industrier att

Prot. 1987/88:135 7 juni 1988

Energipolitik inför 1990-talet

Prot. 1987/88:135 7 juni 1988

Energipolitik inför 1990-talet . -

de har sin tyngdpurtkf förlagd inom sysselsäftningssvaga regioner i värt land -Bergslagen och Norrland. Den elintensiva industrin sysselsätter ca 100 000 personer. I Bergslagen och i norra Sverige svarar den för uppemot 40 % av indusfrisysselsäffrtingen. Det är helt klart atf detta är ert ufomorderttligt vikfig industri, och den skall vi slå vakt om. Jag tror infe aff def finrts några delade meningar på den punkfert, varken inom näringsufskottet eller mellan näringsutskoftet och regeringen. Vi har emellerfid ärtdå velat markera vikten av detta i vårt betänkande.

. Med den höjning av elpriserna som nu successivt kommer aff ske fram fill
år 2010 måste med all sannoUkhet särskilda åtgärder vidtas för att man skall
kunna,skydda dessa industrier. Det innebär exempelvis att de förhöjda
avkastningskraven på Vattenfall får komma i andra hand. Det här vi också
sagt i vårt betänkande. ,,

Två andra problem i samband med avvecklingen av kärnkraffert är effekterrta på sysselsättningen vid kärnkraffverksorferna och behovet av aft slå vakt om den tekniska kompetens som finns vid kärnkraftverken och i de centrala kärnkraffsorgarten: Ufskotfef anser att båda dessa frågor bör behandlas av en arbetsgrupp med representanter för berörda parter, i stället för av en informationsgrupp.

Utskottet välkomnar regeringens planer pä att låta utreda frågan om beskattning av sådana vinster i äldre vattenkraftverk som kan uppkomma på grund av elprishöjningar förorsakade av omställningar i energisystemet. Ett särskilt problem är aft vissa äldre vattenkraftverks värdestegring delvis redan har tagits ut i samband med ägarskiften under senare år. Enligt utskottsmajoritetens uppfattning bör detta dock ej påverka den skatt.som skall betalas. Det talar för att skaffcrt bör beräkrtas med utgångspunkt från del år kärnkraftve:rket togs i drift.

Def här tycker naturligtvis infe moderater och folkpartister,om. De har också reserverat sig. Således anser de atf dessa vinster skall tillfalla ägarna eftersom de har uppkommit i en speciell situation. Def anser infe utskotfsma-jorifefert.

Fru talman! I den energipolitiska debatten finns en tendens till önsketärt-kartde,, som far sig uttryck i en vilja att avveckla kärnkraftert: Man säger emellertid nej till alla realisfiska ersäftningsalternativ. Def gäller särskilt sådana energislag som man kan få till rimliga kostnader. Vindkraft, solenergi och inhemska energikällor i all ära - de kan anvärtdas i viss utsträckning. Riksdagen måste emellertid också kunna samla sig bakom konkreta och kosfnadseffektiva alternativ när def gäller aff ersätta kärnkraften. De alternativ jag räknade upp inledningsvis motsvarar inte allfid dessa krav.

Det hela blir naturligtvis inte lättare av alt alla energislag innebär miljöstörningar, även om mycket kan förbättras genom effektivare renirtgs-ätgärder: Dessa val är svåra, mert de måste göras. Det hedrar exempelvis folkpartiet all det inte är lika opportunistiskt som moderata samlingspartiet och centerpartiet, och infe helt utesluter kol i det svenska energisystemet. Det gäller naturligtvis ett högrenat kol.

Jag var i Israel för en vecka sedan och studerade en del energipolitiska innovationer. .Israel är ett spldränkl land. Vart och vartanrtat hus har mängder av solfångare på taken. Det såg ju mycket.bra och imponerande ut.

Vi frågade emellertid den israeliske energiministern hur mycket solvärmen står för i den totala energibalansen i landet. 3 %, var hans svar. Detta visar aft def inte var så lätt, infe ens med vad vi befraktar som självklara alternativa energikällor. I stället tyder detta på aff vi fortfarande behöver många av de konventionella energikällorna för att kunna fillgodose det stora energibehov som ett modernt samhälle har, låt vara atl vi på punkt efter punkt måste skärpa miljökraven på anläggningarna.

Utskottsmajoritefen ställer sig bakom vad som har anförts i proposifionen om bränsleförsörjningen. Nafurgasinfroduktionen skall alltså ske på kommersiella villkor. Strävandena aff reducera oljeanvärtdnirtgeh skall fortsätta. Kolanvändning avvisas inte kategoriskt, men kolet skall använda restriktivt. Användningert av irthemska bränslen skall på sikt öka. Detta är naturligtvis svepande formuleriugar. Vi har utvecklat dem ytterligare i betänkandet. Svårigheterna kommer när def hela skall omsättas i konkreta projekt. Då uppstår diskussionerna och ifrågasättandet. Detta fär riksdagen ytterligare fillfällen aft ta ställning fill - nästa gång blir i samband med kärnkraffsavveck-lingens kontrollstatiort år 1990. Def är en vikfig tidpunkt inför dert fortsatta energipolitiken.

Viss el kan alltså ersättas med bränsle. Def gäller framför allt på uppvärmningssidart. Energisparandet och hushållningen måste naturligtvis fortsätta. Det är i det sammanhartget som ufskotfef med anledrtirtg av en socialdemokratisk mofion föreslår aff riksdagen skall uttala sig för atl regeringen överväger olika möjligheter alt få till stånd lämpliga iriforma-tiorts- och utbildningsinsatser, så aff el- och energibesparingar inom fastighetssektorn kan stimuleras ytterligare.

När det sedan gäller nya produkfionsanläggrtingar för el konstaterar utskottet att de outbyggda huvudälvarna inte skall byggas ut. Utskottet betonar däremot, i likhet med proposifionen, vikten av aff ekonomiskt rimliga projekt inom kraffvärmeomrädet realiseras. Utskottet säger atf bästa möjliga miljöteknik skall användas i de demonstrafionsanläggningar avseert-de kolkraftverk som byggs för enbart produktion av el. Utskottet tar dock infe nu ställning fill om några sådana anläggrtirtgar skall byggas. Dert frågan blir sannolikt aktuell år 1990. Vattenfall får emellerfid sina 50 milj. kr. för utvärdering av miljövänlig elproduktiortsteknik på kolområdet.

Skärpta krav för utrtyffjartde av direktverkande elvärme har aviserats i proposifionen. Detta ställer sig både närirtgsutskottet och bostadsutskottet bakom.

En sådan åtgärd är logisk när vi riu stegvis måste aupässa oss till den kommande kärnkraftsawecklingen och högre elpriser'. De som bor i eluppvärmda hus har under lång tid haft låga värmekostnader jämfört med dem som har olja och fjärrvärme, men nu är def troligt ätt situationen gradvis förändras, och många kommer på sikt att lämna eluppvärmningen därför aff andra alternativ blir billigare. I normalfallet bör den enskilde villaägaren självt kunna klara denna omställnirtg, mert i en del fall kan det uppstå problem. Utskottet auser alt regerirtgert bör följa utvecklingen på detta område och eventuellt överväga stöd lill omställningen, särskilt i de fall då kommunen inte kan erbjuda några alternativ och där villaägarens ekonomi är svag.

Prot. 1987/88:135 7 juni 1988

Energipolitik inför 1990-talet

Prot, 1987/88:135 7 juni 1988

Energipolitik inför 1990-talet

Fru talman! Till sist några ord om prispolifiken på elmarknaden i allmänhet. Jag bortser i detta sammanhang från elpriserna för den elintensiva industrin, där utskottet har gjort särskilda markeringar. Utskottet säger all prissätfningsprinciperrta för elström bör uuderordnas artdra samhällsmål. Detta betyder bl. a. aft det myckna talet om all prissälfnirtgert pä el skall baseras på långsiktig marginalkostnad - dvs. kostnaden för den sist byggda anläggningen - bör dämpas. Viktigare är en rimlig elprisutveckling som inle äventyrar övergripande samhällsmål och en lugn omställning för elkonsu-menterrta.

Fru talman! Jag har ägnat de olika reservationerna till utskottsbetänkandet om energipolitiken på 1990-talef ganska liten uppmärksamhet i mitt anförande. Defta skall infe uppfattas som aff jag velat visa sidvördnad. Faktum är dock aff def infe existerar något samlat alternativ till den socialdemokratiska energipolifikert. Splittringen inom borgerligheten är total i denna fråga. Därför har det förefallit mig mera fruktbart att söka fördjupa diskussionen kring utskottsbetänkandet och ägna mindre tid åt de många olikartade reservafioner som avgivits i anslutning till betänkartde 40.

På ert punkt föreligger en socialdemokrafisk reservafion. Reservationen avser frågan om fortsatt borrnirtg efter djupgas i Siljausrirtgcrt. Vi socialdemokrater anser infe aft riksdagen bör ta något inifiativ i denna fråga. Del bör ankomma på inlressenlerrta att överväga olika finansieringssätt om de vill fortsätta defta högriskprojekt. "Vi vänder oss bestämt mol finansiering genom kommanditbolag. Man bör motarbeta den skatteplartering som en sådart finartsiering möjliggör. Om defta slår emellertid ingertting i utskoltsbetän-kandet. Det är inte minst förvånande atf vpk går samman med de borgerliga partierna på denna punkt.

Fru falman! Jag yrkar bifall fill den socialdemokrafiska reservationen nr 54 och i övrigt bifall till närirtgsufskoffefs hemslällart.

AnL 14 PER-RICHARD MOLEN (m) replik:

Fru talmart! Man brukar säga atf anfall är bäsfa försvar. Def är väl därför som Lennart Pettersson under alla ertergipolifiska debatter talar om den borgerUga splittringen och på detta sätt vill försöka dölja den splittring som finns inom det socialdemokrafiska partiet.

Fru talmart! Jag håller i min hand ett uttalande som LO gjorde i anslutnirtg fill aff regerirtgert framlade energipropositionen. I uttalandet sfär:

"Enligt LOs bedömning saknas i dagens proposition från regerirtgert nödvändigt underlag för en omprövning av detta beslut."

Splittrirtgert i det socialdemokrafiska partiet kom också fram uuder den offenfiiga utfrågning som närirtgsutskottet arrangerade. Då var de fackliga organisationerna tydligt bekymrade över de förslag som regeringen framlagt. Detta förhållande har lett fill den uppfordrande formulering som näringsutskottets majoritet har skrivit angående konfrollsfafiorten. Utskottet har konstaterat aft de 25 år som fidigare har artseff s vara dert tekniska livslärtgden för anläggrtjrtgarna rtu eubart är en avskrivningstid, och alt reaktorerna bedöms ha en livslärtgd på 40 år, minst. Detta är en tydlig markerirtg av de olika uppfattningar som föreligger. Det har ställts ökade krav i fråga om den elintensiva indusfriu.

Möjligheterna för den socialdemokratiska regeringen alt själv fatta beslut Prot. 1987/88:135 om närde två reaktorerna skall avvecklas har undanröjts- regeringen måste 7 jUni 1988 gå till riksdagen och begära beslut. Detta är klara bevis för aft splittringen är ...... ,..

minst lika stor irtom def socialdemokrafiska partiet som inom borgerligheten. .„„„ .

Fru talman! Något som förvånar mig är att Lennart Pettersson inte kommenterade def beslut som vi fattade för några fimmar sedan, rtämligert att vi skall fastställa ett tak för koldioxidutsläppen. Detta måste väl, fru talman, ändå innebära en revolufionerande förändring i fråga om socialdemokraternas syn på alternativen.

Vilka är alternativen för 1990-falef? Vindkraften var ju ingertting. Biobränsle var ingertting. Solenergin i all ära, men den var infe heller någortfirtg. Vad är def då som skall kunna utgöra ersättning för de kärnkraftsreakforer som skall avvecklas under 1990-talef?

Def är ingert katastrof aff avveckla två reaktorer, säger Lennart Pettersson. De motsvarar bara 6 % av elproduktionen. Eftersom elanvändrtingen samtidigt ökar med 4-5 % om året innebär detta atf vi avvecklar en ganska betydande del av energiprodukfiorten.

AnL 15 HÄDAR CARS (fp) replik;

Fru talman! Lennart Pettersson angav som ett motiv den oro som människor känner. Jag undrar om Lenrtart Pettersson verkligen tror atf de som är oroade på grund av kärnkraften nu verkligen känner någon stor lättnad inför ett beslut som innebär att två reaktorer skall avvecklas och de andra tio drivas på en högre produktionsnivå. Jag tror inte atf defta på något påtagligt sätt minskar deras oro.

Däremot tror jag atf de här besluten ökar oron hos andra, hos dem som bekymrar sig för vad def här kan fä för effekt på jobben - i skogen, i Bergslagen, i orter som Sundsvall och Trollhättan - och inte minst hos dem som oroar sig för aff så litet görs när det gäller att komma till rätta med det på lång sikt säkerligen allvarligaste energiproblemet, nämligen den drivhus-effekt som blir följden av en ökad användning av fossila bränslen.

Frii talman! Det finns i den här kammaren flera olika sätt alt se på energipolitiken. Låt oss konstatera aft inget av dem har stöd av en majoritet. Alla är minorifefssfåndpunkfer. Tre av dem är igenkännbara, och de parfier och ledamöter som stär bakom dem står fast vid sina en gång intagna ståndpunkter. Man kan beklaga dem eller lyckönska dem för deras ståndaktighet, men deras synsätt är i varje fall klart igenkännbara.

Vi har nu också fått en fjärde linje, som har fillkommit genom atf socialdemokraterna halkal iväg i riktning mol centern och vänsterparfiet kommunisferrta. Visst får socialdemokraterrta, om de så örtskar, byta fot, även när del sker av valtakfiska skäl, men jag ser ingen anledning alt bli upprörd över att vi från folkparfiets sida påtalar era lappkast.

Fru talman! Lenrtart Petlerssort talade om att socialdemokraternas strävan skulle vara att samla nafionert. Jag tror atf nationen i energifrågan i dag står mera splittrad än någonsin. Det går en spricka också rakt igenom det socialdemokratiska partiet. Lenrtart Pettersson har själv varit med om aff rätta och ändra i regeringens proposition. Något måste väl det ha berott på.

Man är nu mera frågaude irtför de många momenten och turerna i

4 Riksdagens prolokolU 987/88:135

Prot. 1987/88:135 7 juni 1988

Energipolitik inför 1990-talet

energipolitiken än tidigare, och jag tror att det som vi nu skaU fatta beslut om lämnar många som verkar inom och ansvarar för kraft- och värmeproduktionen mera desillusionerade och olustiga än vad de tidigare har varit.

AnL 16 IVAR FRANZÉN (c) replik:

Fru talman! Lennart Pettersson tycks sakna all självkritik. Är det infe genant för socialdemokraterna atf jag på saklig grund kan betvivla deras trovärdighet? Det är nu ganska precis två år sedan som vi träffade en uppgörelse här i riksdagen. Lennart Pettersson var i högsta grad medverkande i den. Jag levde då fortfarande i den gamla tron - jag har faktiskt haft den -aff man relativt väl kart lita på socialdemokraterna när de har gett ett löfte. Jag har aldrig vare sig i min ganska långa kommunala verksamhet eller under mina år i riksdagen varit med om att mitt parti så totalt har svikits på punkt efter punkt.

Det är detta som är bakgrunden, Lennart Pettersson, till att jag här i dag gör ett försök, som jag hoppas skall ha åtminstone en viss verkan, alt binda er hårdare vid ert löfte. Om delta totala löftesbrott inte hade inträffat, skulle jag infe ha haft någon som helst anledning aff här i dag ifrågasätta atf ni står för det som n i har sagt. Jag har i mitt inledningsanförande beskrivit den skillnad mellan tal och handling som vi har kunnat konstatera. Det är inget tvivel om atf centern har haft starka sympafier för den handlingslinje som miljö- och energiminister Birgitta Dahl har förf fram i tal efter fal. Som fidigare här har sagts har det dock i handlirtg varit fråga om mycket av moderat polifik, och det är där som problemet ligger. Frågart är om inte detta starka samband är av betydUgt värre art än den situation som man befinner sig i när man skaU hantera moderaterna i en regering.

Ni utgör tyvärr en majoritet i de väsentliga frågorna, och def är det förhållandet som har präglat den regeringsperiod under vilken ni erbjöd er att hjälpa oss aff genomföra vår politik, eftersom ni stod nära den. Men vad har resultatet blivit? Jo, i mångt och mycket en samverkan mellan moderater och socialdemokrater. Def är det som gör mig både upprörd och besviken. , Det hela blir inte bättre av att Lennart Pettersson här talar om att denna icke-politik t.o.m. skulle ha drivits fill fulländning över def förestående valet genom att man skulle avstå från aff göra någonfirtg alls. Jag ifrågasätter näsfan om def finns ett enda uns av ansvar och handlingskraft hos en sådart politiker,

, AnL 17 OSWALD SÖDERQVIST (vpk) replik: Fru talrnan! Lennart Pettersson säger att det finns bara ett alternativ i energipolitiken, def socialdemokrafiska. Då måste man fråga sig vilket alterrtafiv detta är. Är det def alternativ som regeringen i rätt mänga år har bekant sig fill? Jag måste instämma med Ivar Franzén i att socialdemokraterna i ord har givit många och långtgående utfästelser, men när mart kommer fram till ett konkret ställningstagande, innebärartde att man skall försöka börja avvecklingen av kärnkraffert, och er egen regering i en proposition lägger frann ett modest förslag i den riktningen, kan delar av def socialdemokratiska partiet infe acceptera detta. Tunga socialdemokrater i närirtgsutskottet har infe den uppfattning som regeringen framför. Under sådana

förhållandert skulle ni inte ha förenat er med moderaterna, vilket Per- Prot, 1987/88:135

Richard Molén nu gång på gång har uttalat sin glädje över, och krtäppt er 7 juni 1988

egen miljö- och energiminister på näsan - för def är vad def handlar om. r- r.-i ■ c-

" -• b v Energipolitik infor

Vilken linje är det då som gäller? Låt migpåminrtaom-ävert om det litet iggn t l t

grand bär mig emot - att det i januari 1986, före Tjernobylolyckart, väcktes

ert stor och tung socialdemokratisk mofion i energifrågan, med Nils Erik

Wååg - som nu sitter här i kammaren - som första namn. I motionen i

frägasatfes om man inte skulle ompröva folkomröstningen och börja tänka

på att använda kärnkraftert i ett litet längre perspektiv. Några månader

senare inträffade Tjernobylolyckan, och dä sopades dessa propåer under

mattan.

Jag har tidigare när jäg talat med LO:s andre ordförande Arne Molin - del är dennes rätta namn - om dennes uppträdande i energirådef sagt, att om man förenar sig på detta sätt med de stora industriintressena, har man inte visat all man ställer sig bakom den linje som regeringert driver i tal och i viss män i skrift. Då har jag svårt att se vad jag skall lita på.

Frågan om elintensiv indusfri har vi många gånger haft uppe fill debatt. Kärnkraftsproduktionert har frefaldigafs efter folkomröstrtirtgen, trots atf vi har halverat vår stålindustri och lagt ner vår varvsindustri. Det är inle på grund av brist på energi som det inträffar kriser inom industrin, utan def har andra och mera djupgående orsaker. Def vore en gärd av ärlighet om Lennart Pettersson upphörde med att driva debatten på del sätt som han gör.

AnL 18 LENNART PETTERSSON (s) replik:

Fru lalman! På en punkt tycker jag all Oswald Söderqvist och jag kan ena oss: LO:s andre ordförande heter Rune Molirt.

Oswald Söderqvist frågade: Vilket är det socialdemokratiska alterrtalivet i energipolitiken? Jag uppfattade hans fråga nästart som ert retorisk sådart. Men för ordningens skull skall jag ge ett svar: Läs energipropositionen och närirtgsufskoffefs betärtkande! Där kan man läsa om def socialdemokratiska alternativet i energipolitiken under 1990-talet.

Så till diskussionert om splittringen inom borgerlighetert resp. inom socialdemokratin när def gäller energifrågorna, Per-Richard Molén! Ja, visst har vi inom socialdemokratin olika syrtpunkter när vi diskuterar energifrå-gorrta. Men def är skillnad på proportionerna. Någon har sagt att spliftrirtgen inom vår rörelse skiljer sig med ljusår från splittrirtgert irtom borgerligheten. Dessutom: Vi har förmåga aft samla oss fill ett gemensamt beslut när vi väl har slutfört en diskussion. Men hur är def med er förmåga i det sammanhanget? Jag kommer ihåg hur det var under åren 1976-1982, en period som kännetecknades av enda kiv om energipolifikert. Def var exempelvis då två energikriser. Således är ni både splittrade och oförmögna aff samla er till beslut. Vi har aldrig dolt att vi inom vår stora rörelse kontinuerligt för en diskussion i energifrågorna. Men vi kan också, som sagt, samla oss fill ett beslut, och det är viktigt. Jag tror aft svenska folket uppskattar aff vi kan göra def.

Varför vädjade Ivar Franzén från denna talarstol om ätt vi skulle hjälpa en
eventuell borgerlig regering när def gäller att genomföra en vettig energipoli
tik? Det är väl ett uttryck för den enorma splittring som finrts inom 51
borgerligheten.

Prot, 1987/88:135 Sedan till detta med ett tak för koldioxidutsläppen. Det här utgör infe

7 juni 1988 något argument för ett avskaffande av kärnkraften - i varje fall inle i de

~_ I former som vi i del svenska parlamentet diskuterar. Def skulle ju exempelvis

° betyda atl moderaterna helt har bytt fot, atl man nu avser alt bygga uya

1990-talet b i

kärnkraftverk. Men beträffande koldioxiden är det ju def långsikfiga

perspekfivet som är problemet. Problemet är alltså infe om reaktorerna går

fill 2010 eller 2020.

Vad Per-Richard Molén just nu argumenterar för är helt enkelt aff moderateina är ute efter att bygga nya kärrtkraftverk. Såvitt jag förstår är det en ny moderat politik.

Till slut några ord, fru talman, fill Hädar Cars. Jag tror atf mänrtiskorrta i bl. a. Norrland infe skall behöva känna oro för den elinfertsiva irtdusfrius konkurrenskraft, eftersom både regeringen och näringsutskottets majoritet har lämnat mycket goda garantier.

AnL 19 PER-RICHARD MOLÉN (m) replik:

Fru talman! Det finns infe någon anlednirtg att ytterligare kommerttera splittringen inom borgerligheten. Både jag och Ivar Franzén har ju konstaterat atf även vi irtom borgerlighetert kommer atf ha en gemensam syn pä energipolitiken den dagen en borgerlig regering är ett faktum.

Riksdagen har i dag fattat beslut om ett tak för koldioxiden. Naturligtvis får detta omedelbara konsekvenser. I realiteten är det ingen idé atf anslå 50 milj. kr. till en förstudie av förhållandena i Oxelösund. Varje investering eller anslag i def avseendet leder ju fill en ökad förbränrtirtg av kol, och del är ett av de absolut sämsta alfernafivert. Men vilka är då socialdemokraternas alternafiv till kärnkraftert fram fill 2010, mot bakgruud av det riksdagsbeslut om koldioxiden som grundas på moderaternas förslag?

När det gäller de elintensiva företagen vore det ganska intressant atf få höra vad en industripolitiker som Lennart Pettersson har för irtformatiort och råd atf ge de 250 märtrtiskor i Ljungaverk som mot bakgrund av förväntade elprishöjningar infe tycker aff det finrts någon anledning aff investera i anläggningen där eller att tro på framtiden. Och vad meddelar Lennart Pettersson alla andra företag - SCA, Stora Kopparberg etc. - som t. ex. funderar på att köpa tidningspappersbruk inom EG i stället för att bygga upp industrier och skapa sysselsättning i Sverige? Här har vi exempel på socialdemokratisk näringspolitik i dess prydno!

Befräffartde Rirtghals och Barsebäck är def intressant aff rtotera aft def egenfligen inte är själva riskerna som har varit avgörande för valet av anläggning utan ägarförhållanden, sysselsättningssifuafion etc. Jag förmodar aft def beror på att statens kärnskraftsinspektion, och då irtfe minst generaldirektören där, klart har konstaterat aff de här reaktorerna är väl så säkra som andra.

AnL 20 IVAR FRANZÉN (c) replik:

Fru talman! Jag konstaterar atf Lennart Pettersson infe ens försöker
försvara sitt svek. Men def är kanske enklast och bäst så, eftersom hans svek
infe är försvarbart.
52 Även orn Lennart Pettersson tycker att mart kan kosta på sig atf lura

centern, kan det vara värt att tänka en bit längre. Mert för det första kän det ju behövas majoriteter också i fortsättningen, och då finns det ett bord med rester som inte är det bäsfa aft sätta sig vid. Även om det infe finns något som helst utrymme för samverkan annat än i enskilda sakfrågor, kan denna samverkan vara av värde i en demokrafi som Sverige.

För det andra blir väljarna lurade på motsvarande sätt. Jag skulle tro att också socialdemokraterna har en viss respekt för väljarna- märkligt vore det ju annars. Det är helt klart att det är en mycket stor skillnad mellan å ena sidan vad socialdemokraterna sade före förra valet om sin energipolitik och de löften som då gavs och å andra sidan det som verkligen har genomförts. I den mån def går atf medverka fill att sprida ett visst ljus i def sammanhanget, kommer man självfallet att göra def inför kommande val. Def är artgeläget aft väljarna får klart för sig i första hand vad som är handling och i andra hand vad som är fagert tal.

Ett konkret bevis för socialdemokraternas bedrägeri är det som har hänt ute i de kommuuer som satsat främst på biobränsle, helt i enlighet med riksdagens beslut. Dessa kommuner har fill följd av de mycket snabbt sjunkande oljepriserna försatts i en svår ekonomisk situafion, som har kommit att bli en belastning för invårtarna i berörda kommuner. Mot den bakgrundert beslutade Svenska kommunförbundets styrelse enhälligt att dessa förluster borde bäras solidariskt av alla, genom bidrag från stafert: Framställrting gjordes till regeringen. Men def viktigaste är att man ser till atf det blir balans på energimarknaden. I def fallet är det dock bara centern och vpk som far ett ansvar. Det är bara atl läsa reservation 60.

Inle ens socialdemokraterna kan alltså i längden - trols deras organisation - behålla sin trovärdighet inom ertergipolifiken, om de gång på gång låter def skilja så mycket mellan tal och handling.

Prot. 1987/88:135 7 juni 1988

Energipolitik inför 1990-talet

AnL 21 OSWALD SÖDERQVIST (vpk) rephk:

Fru talman! Jo, jag har läst alla propositioner och utskoltsbetänkartden i ertergifrågorna under alla år jag har varit i riksdagen, så Lennart Petterssons påpekande var ganska onödigt. Det är just därför som jag debatterar som jag gör.

Def som nu är tydligt och klart är atf det råder- oavsett vad man tycker om splittringert på den borgerliga sidart, som är fullt klarlagd - en osäkerhet om vart socialdemokrafin som parti kommer aft dra i väg när det gäller energipolitiken. Del beror på vilken falang inom socialdemokratirt som får övervikfen.

Om inte Tjernobylolyckan hänt i april 1986 hade det infe lagts fram något förslag om en avveckling av reaktorer 1995. Snarare hade de propåer genomförts som framfördes i en mofion år 1986, som jag talade om. Nils Erik Wååg påpekade atf han inte var med om den, och det tror jag på, men där fanns andra tunga socialdemokrafiska namn. Då var grupper inom LO och andra områden lierade med industrikapitalet, som ville driva igenom denna linje.

Sä länge som infe ens ett så enkelt förslag som det som framförs i denna proposition kan godkännas av socialdemokrafins egna företrädare i närings-utskottet utan att de skall pilla på det, blir man skeptisk, Def är infe alls något

Prnt 1987/88" 135 märkvärdigt med detta, utan det ligger i sakens natur, när man läser
7 inni 1988 propositioner och ulskoltsbetänkanden, Lennart Pettersson. Det är just

---------------- ' därför jag säger det jag säger.

Energipolitik inför jg yjn också göra en kort kommentar till den reservation som socialdemo-

1990-talet kraterna har varit tvungna aft avge mot utskotlsmajoritefen befräffartde

djupgaspr'3jekfet i Siljau. Det är ett mycket intressant projekt, som är oerhört uppmärksammat internafionellt sett, och def vore ett gruvligt fel om inte den svenska regeringen och riksdagen hade kunnat hjälpa till att genomföra det. Nu har regeringen sagt nej, och när det då öppnas en möjlighet aft genomföra det mycket viktiga projektet, som fortfarande är högintressant, är del rimligt atf man ställer sig bakom ett sådant krav. Def är inte något särskilt märkvärdigt med def heller - def gäller ett försumbart belopp i de stora energisammanhangen.

AnL 22 LENNART PETTERSSON (s) replik:

Fru talman! Oswald Söderqvist frågade om def hade kommit några förslag om tidigare avveckling av två reaktorer 1995/96 ifall Tjernobylolyckart inte hade hänt. Svaret är med all sannolikhet nej - då hade socialdemokrafin troligtvis hållit fast vid 1981 års energikommitté, som innebar en tioårig avvecklingsperiod med start år 2000. Detta är dock bara en spekulation från min sida.

När def gäller Siljarisringen råder det delade meningar om huruvida detta högriskprojekt skall fortsätta eller infe. Vad som gör mig besviken är aff vpk har ställt sig bakom en skrivning där man irtte tar avstånd från den skatteplanering som kan bedrivas genom kommanditbolag i anslutning till projektet. Del.slår ingenting om del i majoritelsskrivningen.

Fru talman! Jag måste säga några ord fill Ivar Franzén också, men replikfiden fre mirtufer gör aff jag inte kan svara fullt uf på hans frågor. Självfallet ligger den socialdemokratiska energipolifiken fast både före och efter valet. Problemet för centerpartiet är snarare Ivar Franzéns eventuella regeringskolleger. Per-Richard Molén har fört fram kravet att regeringen först skall bestämma energipolitiken och sedan gå till riksdagen. Klara uf det först, Ivar Franzén!

Beträffande svek eller inte svek i form av en riksdagsuppgörelse för två år sedan vill jag säga att det inte är riksdagen som sköter den praktiska energipolitiken. Om Ivar Franzén är missnöjd med ministerns tolkning av dessa skrivningar kan hart värtda sig till Crtergimirtistern, som nu är här. Jag för alltså bollen vidare.

Fru talman! Jag har inte fått svar av Per-Richard Molén om vad han har sagt rörande innebördert av beslutet om ell tak för koldioxideu. Betyder den tolkning som moderaterna gör att ni är inne på atl bygga nya kärnkraftverk? Det är det långsiktiga perspektivet som är oroande. Ge ett svar på frågan, Per-Richard Molén, så kan vi diskutera vidare i energipolifikert! Jag antar aft även centern och folkpartiet vill ha ett ord med i laget i så fall.

När det gäller de garantier som den elintensiva industrin har fält både i

propositionen och i utskottsbetänkandet är jag bara orolig för alt garantierna

möjligen är för häftiga och atl det inle ens blir någon strukturomvandling. Jag

54 tror inle alt Stora Kopparberg skulle vilja investera i pappersmaskiner i EG.

Elpriserna är sartrtolikt högre där, sä Sverige kart hävda sig väl i den konkurrertsen. Det var nog mera ett skrämskott i EG-frägan som Per-Richard Molért har tagit åt sig alltför mycket av.

Förste vice falmannen anmälde atf Per-Richard Molén, Oswald Söderqvist och Ivar Franzén anhållit aft till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt fill ytterligare repliker. ,

Prot. 1987/88:135 7 juni 1988: ,

Energipolitik inför 1990-talet

AnL 23 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Fru talman! Energipolitiken har spelat en alldeles unik roll i svensk politik. Den har mer än någon artnan och först som politisk sakfråga kommit aff symbolisera den befogade protesfen mot industrisamhällets avarter och miljöproblem. Den har splittrat parfier och organisationer på ett unikt sätt -det är ingen hemlighet. Den har också splittrat borgerligheten på ett sådant sätt aft det infe har gått atf finna en lösning efter de vanliga blockgränserna.

Del var därför som en folkomröstning genomfördes 1980, där vi inom socialdemokratin sade aft var och en skulle rösta efter sin övertygelse men också fog ansvar för aff utforma ett eget alternativ som vi stod för som parfi och bakom vilket också stod folkpartiet och fackföreningsrörelsen. Vi uttalade att folkomröstningens resultat skulle följas.

Defta var ett sätt att samla sig till beslut och utöva ledarskap i en mycket svår fråga, som splittrade nationen och som måste lösas.

1980 ledde detta till att den lirtje som vi företrädde fick flest röster. Jag är övertygad om, eftersom jag delfog så starkt i folkomrösfningskampanjen, att märtrtiskor förutom del sakliga irtnehållet kände igen dert svenska modellen, i en linje som log rimlig hänsyn lill människors oro av olika slag, eller som vi då uttryckte det: människors oro för miljö och säkerhet. men också för arbetslöshet och ekonomisk kris. Vi levde ju med det då.

Linje 2 tillsammans med linje 3, som också ville avveckla kärnkraftert, samlade nästan 80 % av Sveriges befolknirtg. Åsikterna har infe förärtdrats sedan dess. Under de åtta år som har gått efter 1980 har vi fått uppleva många nya strider, och det är alldeles sant aft vi gång på gång har mötts av kampanjer från dem som har velat riva upp folkomrösnirtgsbeslutel. Eu sådan pågick rriånaderna för Tjernobylolyckan.

Jag vill påmirtrta er i andra partier som har försökt använda det i ett litet oheligt syfte i dag, aft ni då höll knäpp tyst i försvaret av folkomrösfningsbe-slutef. Det fick vi socialdemokrater och jag personligen sköta själva månaden före Tjernobyl. Jag efterlyste ert stöd, men def fick jag minsann inte.

Nu har det än en gång visat sig att det bara är socialdemokratin och en socialdemokrafisk regering som kan utöva det ledarskap som krävs för att den omställning av energisystemet som en överväldigande majoritet uttalade sig för i folkomröstningen skall fullföljas. När regeringen i början av mars i år lade fram sin energipolifiska proposition för riksdagen, gav vi klart besked om hur vi skall klara def som är yårt tredubbla uppdrag, atf avveckla kärnkraften, att fullfölja kampen mot försurning och klimatförändringar och atf skydda våra älvar.

I enlighet med de riktlinjer som redovisades av Linje 2 i folkomröstningen skall kärnkraffsavvecklingen inledas på 90-talel. I konsekvens med det beslut

Prot. 1987/88:135 7 juni 1988

Energipolitik inför 1990-talet

som en enig partikongress fattade förra året preciseras starten till 1995 och 1996. Miljökraven för alla artläggrtingar skärps kraftigt. I förslaget redovisas konkret hur vi skall klara en säker försörjning med el och energi. Stora resurser satsas på program för hushållning och för utveckling av ny miljövänlig teknik. Vi visar hur omsfällnirtgert skall gertomföras, utan aft hota våra mål för miljön, sysselsättningen, fördelnirtgspolitiken och den industriella utvecklingen. Med andra ord visar vi hur vi fullt uf tar vårt ansvar för människors oro för både miljö och säkerhet, för rätten till arbete och social trygghet.

Nu har vi också näringsutskottets betänkande och besked från tillräckligt många här i riksdagen för att veta atf regeringerts förslag kommer aff fullföljas med beslut i riksdagen. Riksdagen kommer aft besluta aff kärnkraftsavvecklingen skall inledas 1995 och 1996 med att de två första reaktorerna fas ur bruk. Def skall vara en reaktor vardera i Barsebäck och Ringhals.

Vidare skall vi, före genomförandet av def beslutet, fullfölja del handlingsprogram i tio punkter som regerirtgen har framlagt. 1990 skall vi noggrant följa upp hur det arbetet går och vid behov också förstärka insatserna för att klara omställningen på ett säkert sätt. Jag vill direkt säga atf jag mycket uppskattar def arbete som näringsufskottet har lagt ned på dessa praktiska frågor. Regeringen är naturligtvis lika angelägen som näringsutskolfefs ledamöter, den socialdemokrafiska riksdagsgruppen och även de. andra, utgår jag ifrån, om att vi skall klara denna omställnirtg på ett bra sätt. Samtidigt skall vi klara våra mål för miljört, för sysselsättningen och för den regionala utvecklingen. Dessutom skall vi ha en säker försörjning med el och energi. Jag kan försäkra alt vi skall göra inte bara def ni kräver av oss utan ävert sådant som därutöver kan behöva göras. Jag far ert arbete som ell uttryck för ansvar för aff vi verkligen skall klara denna omställning. Vi har ett gemensamt ansvar, riksdag och regering, att leva upp till de beslut som nu fattas.

Men vad behandlingert i riksdagcrt - då talar jag både om berednirtgen i utskottet och den offenfiiga debatten kring defta, även här i dag-har visat, är att de borgerliga partierna fortfarande är djupt splittrade i denna fråga, mer än i nägort annan. Denrta splittring förertas med en ganska onioralisk taktik.

Moderaterna håller fortfarande frågan om avveckling öppen. Min tolkning om moderaternas inställning är aff ni i själ och hjärta vill ha kvar kärrtkraffen.

Folkpartiet vill överiåfa åt marknadskrafterna och indusfriu aff avgöra rtär avvecklingen skall inledas och,hur den skall genomföras. Det står klart. Hädar Cars, att kraftindustrin även med er politik kommer atl begära alt få göra effekthöjningar. Det har inle att göra med om man väljer vår eller er linje i denna sak. Kraftindustrirt kommer givelvis atl begära maximalt utrtytfjande. Huruvida man får göra på detta sätt är en säkerhetsfråga, som skall prövas av säkerhetsmyndigheterna och regeringert. Jag tror infe all en borgerlig regeringen kommer att vara strängare i de bedömningarrta.

Centern vill avveckla kärnkraften lill sekelskiftet. Jag tror pä er ambition, men varför låter ni er än en gång fångas i den sinrtrikt flätade höger- och kärnkraftsburert? Del var fruklartsvärt all iaktta den ohöljda cynism och skadeglädje som präglade Per-Richard Molén, när han talade om koldioxid-

och kolkraven. Väl aft märka är aft han infe stoppar vare sig Oxelösund, Nynäshamn eller Värtan med kolkraven eller koldioxidkraven.

Jag ställde i går frågan till Karl Erik Olsson hur def egenfligcrt förhåller sig med certtern. Tänker ni i valtaktiskt syfte spela med i detta spel, så att väljarna skall få uppleva hur ni värvar röster åt moderaterrta och sedan medverkar till atl miljövänner och kärnkraflsmotstårtdare blir svikrta, liksom de blev 1976. Jag skulle vilja uppmana Ivar Franzén att dämpa brösttonerna litet. Det är infe lätt att se fill att de beslut som måste fattas i den här frågan blir fattade, men rti har verkligert inte någortfing att berömma er av när det gäller aff i prakfisk polifik få def genomfört som ni har lovat väljarna. Jag menar också aff ni, vilket har framkommit tydligt av Ivar Franzérts uttalande i dag, är livrädda för en situation då ni inte har en socialdemokratisk regering som kan formulera förslag som ni sedan kan instämma i.

Jag hyser också en viss oro för vart folkpartiet är på väg. Folkpartiets idé om att överlåta avvecklingen på marknadskrafterna är, som jag tolkar det, en eftergift åt dem i folkpartiet som vill förhala awecklirtgert och som helst ser att den omöjliggörs genom atf beslutet om urdriftfagande skjuts så långt som möjligt på framliden. Jag kan inte uuderlåfa atf fuudera över om här firtns valtaktiskt motiverade beslut. Folkpartiet slåss ju med moderaterna om väljarna och ledarskapet i en eventuell borgerlig regering. Det för er högerut i den här frågan. Samtidigt visar en nyligen gjord SIFO-mätning aft de som sympatiserar med folkparfiet slår fast vid att fullfölja Linje 2:s strategi. De anser också att del är rimligt aft börja 1995 och 1996. Ni har fakfiskt väldigt mårtga gamla frisirtrtade och socialt irtrikfade liberaler blartd era väljare och många unga kvinrtor. De vill aff vi skall fullfölja kärrtkraffsavvecklirtgen, och även tidigarelägga den, på det sätt som regerirtgert har föreslagit. Jag är allvarligt oroad för aff rti av valtakfiska skäl håller på aft sälja ut er åt moderaterrta och kärrtkraffslobbyn.

Def är lätt aft föreställa sig vad som skulle hända i en evertfuell borgerlig regerirtg rtär ni har alla dessa konflikter inbyggda, inkl. slagsmålet om väljarna er emellan. Jag tycker därför alt det är utomordentligt bra att vi nu samlar oss lill de beslut som sätter punkt för gamla strider och gör det möjligt för oss aff inrikta oss på framtiden.

Men för aff det verkligen skall finrtas rtågon säkerhet för delta behövs en socialdemokratisk valseger i höst. Efter aff ha lyssnat på de inlägg de borgerliga har gjort i dag har jag kommit till den slutsatsen att ni ämnar försöka utnyttja de beslut som fattas i dag och era olika irtställrtirtgar, reservationer och ställningstaganden lill atf börja en ny villkorslagstrid, t. ex. om koldioxid och kolulsläpp. Ni kommer alt börja Iricksa med varandra i denna fråga - moderaterna för att förhindra aft kärnkraftsawecklingen genomförs - och det kommer all uppslå en för hela rtafiortcrt mycket svår och för medborgarrta moraliskt nedbrytande situation.

Det är några inslag i debatten som jag skulle vilja kommentera. Det har funnits myckel av aggressioner och mycket som har varit svårt atl förklara i rationella termer. Jag kan på ett sätt första om moderaterna och industrin är ursinniga över dessa beslut därför att del uog är vid få tillfällen - om ens något - som demokratin har gått irt och lagt sig i dert tekniska utvecklingen på ett så tydligt sätt som när del gäller ertergisysiemets omställnirtg. På del sättet

Prot, 1987/88:135 7 juni 1988

Energipolitik inför 1990-talet

Prot. 1987/88:135 handlar rti i ertlighet med er ideologi, och det förstår jag. Det är också ett
7 juni 1988' tecken på att dessa beslut är bra. Medborgarna skall lägga sig i, det tycker vi

------- ;; socialdemokrater. Men det finns andra inslag som är irrationella. Industrin

Energipo iti infor logiskt sett två huvudintressen när det gäller elförsörjningen och

konsekvenserrta för elförsörjningen av kärnkraffsavvecklingen. Def första intresset är god fillgång på el. Det andra intresset är naturligtvis aft elpriset även i fortsättningen skall utgöra en konkurrensfördel. Vi tycker också att detta är viktiga saker.

Men jag törstar infe varför def skulle spela uågort roll för irtdusfriu hur elektriciteten produceras - om det sker med kärnkraft eller på annat sätt borde vara en ointressant fråga. Här finns ert djupt rotad myt som säger aft kärnkraften skulle yara ett speciellt billigt och miljövänligt alternativ. Det är infe sant. Kärnkraftsproducerad el är inte billig. Den el som produceras i de senast byggda kärnkraftverken är minst lika dyr som fossilbaserad värmekraft.

Det är också av rena kostnadsskäl som det inte längre tas några beslut om aft bygga ut kärnkraft i länder som USA. Där har inga nya beslut om byggandet av kärnkraftsartläggnirtgar tagits sedan 1979. Nyligen har ett företag fått överge planerna på att öppna en nybyggd kärnkraftreaktor eftersom de lokala myndigheferrta irtfe gav drifffillsfårtd. I både Frankrike och Englartd har äldre reaktorer sfärtgts av kosfrtadsskäl.

I en rapport som nyligen presenterats av US Department of Energy fastslås alt underhållskostnaderna har ökat så kraftigt atf def kan bli mer ekonomiskt aff lägga ned en kärnkraffsanläggning än atf driva den vidare ufifråu vad som anses vara motiverat med hänsyn till teknisk livslängd. I samma rapport visar ocksä beräkningar aft de besparingar man gör vid driften genom aff stänga en gammal reaktor i vissa fall är så stora aft de räcker för aff ersätta både kapital-och driftkostnad i en fossileldad anläggning. Detta är kalla fakta. Ingen vet vad som konimer aff hända i Sverige på 20-30 års sikt. Jag skulle vara mycket försikfig med att uttala mig så tvärsäkert som Per-Richard Molén gör.

Så fill elpriserna: Det är alldeles sant att vi hittills har haft låga elpriser och atf det är sannolikt aff de nu kommer att stiga. Alla vet att anledningen fill de låga elpriserna är alt vi har en sä stor andel billig vattenkraft. Del som satte i gårtg den process som kommer att leda till högre elpriser är att vi en gång bestämde oss för aff använda mera el än vad vi kunde producera med vaffenkraff gertom atf föra in kärnkraft i systemet, infe beslutet om kärnkraffsavvecklingen.

Nu kräver industrin på en gång att vi skall kraftigt öka elartvärtdningert och ha låga elpriser, och def går infe ihop. Skall vi kunna hålla låga priser måste vi se till aft elanvändningen inte ökar så mycket att vi tvingas bygga mårtga nya dyra anläggningar, om det inte är så att man har tänkt sig en konstgjord prissäftnirtg med subvenfioner som skall betalas av skattebetalarna.

Det är viktigt aft vi börjar tänka och handla rationellt i dessa frågor, annars kan vi inte hantera den viktiga uppgiften, så aft vi i framfiden får sådana elpriser aff industrins konkurrenskraft kan bevaras.

Det är dessutom ett faktum att alla gamla prognoser har slagit fel inom

OECD-länderna - lyckligtvis - både den privata industrins, kraftinduslrins

58 prognoser och de officiella progrtoserna. Vi har, tvingade av oljeprischock,

miljöproblem och kärnkraflsdiskussiort, effektiviserat vår ertergianvänd-ning. Därmed har något inträffat som är ett mycket stort steg i det moderna irtdusfrisamhällefs utveckling och som kommer atf bli av stor betydelse för u-ländernas utveckling: Vi har lärt oss att åstadkomma ekonomisk utveckling, industriell utveckling, social utveckling med mindre energianvändning till lägre kostnad, vare sig man mäter i pengar eller i miljöpäfresfnirtgar.

Det är rtaturligtvis mycket betydelsefullt att vi har lärt oss detta och det är något som vi bör fa fill vara. Ur ett globalf perspekfiv är def absolut nödvärtdigf. Den främsta punkfert i Bruudflandkommissionens rapport är aff om vi skall klara den ekonomiska utvecklingen måste vi lära oss att hushålla med resurserna bättre, infe minst på energiområdet. Def måste vi också göra av omsorg om miljön och säkerheten.

Det är få områden som också på rationella och inte bara symboliska grunder så tydligt illustrerar problem vi måste ta itu med i industrisamhället och i ett globalf perspektiv som energiförsörjningen. Där finns nästart alla de problem som vi måste komma till rätta med: det ohejdade slöseriet, dén cyniska exploateringen av råvaror, de långsamt uppbyggda riskerna i form av utsläpp av svavel, fosfor öch tungmetaller, klimatförändringarrta som plötsligt leder till mycket svåra miljö- och överlevnadsproblem och risken för dramatiska olyckor.

Vad skall vi då göra? Ja, vi skall inte föra debatten i termer som om vi hade att välja mellan fossilbränslen och kärnkraft. Det löser irtfe våra problem. De långsiktiga mål vi skall ställa upp och som vi står för är att vi skall ha ett energisystem som är befriat från de risker som vi får från både fossilbrärtslen och kärnkraft. På vägen dit skall vi bära oss så förnuftigt och klokt åt som möjligt och minska riskerna så mycket som möjligt.

Min förhopprtirtg är aff vi, när vi har kommit så här långt i beslutsfattandet, skall kunna bättre ägna oss åt de långsiktiga målen, som naturligtvis är det viktiga. Uppgiften är atf bygga upp framfidens energisystem.

Nu kommer vi alltså att ta beslut som inrtebär att vi kortkrefiserar hur det vi lovade atl göra i samband med folkomröstningen skall genomföras. Det stod i avvecklirtgsplanert för Linje 2, som vi tog ansvaret för och fortfarande tar ansvar för, aft kärnkraften skall anvärtdas högst 25 år, atf dert skall vara ert parentes i vårt energisystem, att awecklingert skall inledas under andra hälften av 90-talel- vi har tidigarelagt den rtågot av kända skäl -och alt beslut om detta skall fattas på 1980-falet. Det är just det som vi nu skall göra. Därmed skapar vi förutsättnirtgar för atl kuuna arbeta rried problemen ulan detta ständiga gnäll som jag tror att många av oss med tiden har upplevt som ganska trist. De för inle utvecklingert framåt.

Det är några slutsatser som jag har dragit av den hittills förda diskussionen, nämligen att de klara och entydiga beslut som vi nu fattar är nödvändiga. Främst är de nödvändiga för atf processen skall komma i gång och för att man skall ta oss på allvar. Samma erfarenhet har vi från många andra områden. Def var infe förrän vi erkände problemen och fattade de nödvändiga besluten, även om de var svåra, som vi kunde klara problemert med varven och järn- och stålinduslrirt - Uddevalla, Bergslagen och Norrbotten. Det var inte förrän de definitiva besluten om bilavgaser, höjning av kraven på koleldade anläggningar och avveckling av freonet kom som den tekniska

Prot. 1987/88:135 7 juni 1988

Energipolitik inför 1990-talet

Prot, 1987/88:135 7 juni 1988

Energipolitik inför 1990-talet

UtveckUngen verkligen blev av. Det är mycket symptomatiskt att industrins företrädare har sagt aff sä länge besluten infe fattats bekämpades de. Man sade aff def var omöjligt att leva upp till dem. Deu dag besluten fattades förstod man att man var tvungen aff tävla om vem som i den uppkomna situationen var mest framgångsrik. Def var vad som skedde. Pä alla områden har man med råge klarat besluten, och jag vill gärna säga fill riksdagen att det i detta avseende har varit en mycket bra kombination aft vara både energi-och miljöminister. Mina erfarertheter från miljöområdet i övrigt stärker mig i tron att man måste fatta klara och definitiva beslut och ställa krav för att få resultat. Det är också nödvärtdigf för aft vi skall kunna klara de nu mycket viktiga frågorna om säkerhet och kompetens, säker elförsörjning i framtiden, vad som skall hända på kärnkraftsorterna, hur vi skall klara den eltunga industrin och hur vi skall kunna klara elvärmehusen. Den här typen av frågor kan man inte planera för i blindo utan aff veta vem som är berörd. För att vi skall kunna behålla personalen vid våra kärnkraftverk så länge de går, måste man faktiskt vela för vilka man skall planera någonfing annat. Ingen mår bra av att leva i ovisshet om sin framfid. Den största risken för massflykt från våra kärnkraftverk skulle uppstå om alla anställda trodde att de var berörda och därför snarast möjligt sökte sig därifrån. Med den här uppläggningert kart man i stället dels fala om hur lång fid som den ene eller den andre har att räkna med, dels göra konkreta planer för vad som skall hända med den ena eller den andra anläggningen.

Till slut vill jag, fru talman, säga några ord om en alldeles speciell erfarenhet som jag har gjort under mina nästart sex år som energiminister. Jag har mötts av både förhoppningar och förtroenden. Men jag har också mötts av oro från många håll, från dem som vill lita på att landefs regering och riksdag följer folkomrösfningsbeslufert och medborgarnas vilja. Man oroas av alla möjliga uftalandert från annat håll och fruktar att besluten skall rivas upp. Def finns personer som så där litet obehagligt halvkamrafligt har antytt aff oss kamrater emellan gär def nog aft fixa def här. Vi kan nog, har man menat, räkn a med dig som en bussig kompis, som rtågon sorts duktig Annika för all slippa det här som vi inte vill - def är ändå litet löjligt med de där besluten som oroliga märtrtiskor har fattat. Det där har jag fått höra både direkt och indirekt, och jag tycker att det har varit lika obehagligt i båda fallen, eftersom def ju ytterst bottnar i ett förakt för demokratin och för demokrafin som arbetsform. Därmed antyds aff vi som förtroendevalda infe är hederliga. Därför är jag, fru talman, mycket glad över att de som nu är besvikna är de som trodde aft jag skulle vara deras dukfiga Aurtika. Jag far gärrta emot mera råskäll från deras sida, och jag är mycket glad över aft de oroliga som ville få exempel på atf demokratin fungerar får rätt.

AnL 24 PER-RICHARD MOLÉN (m) replik:

Fru talman! Birgitta Dahl sade aft hon måste veta vilka vi skall planera åt. Just def här med planering är någonting som går som en röd tråd rakt igenom hela det socialdemokratiska partiet. Vi skall planera för eller åt varje enskild person. Ingen enda skall få möjlighet all planera för sig själv. Man skall knappast få någon plats för egna initiativ. Vi skalLplanera för de hushåtlsöm drabbas och för de 500 000 som har direktverkande el. Vidare skall vi planera

för de anställda vid kärnkraftverken och planera och skapa någonfirtg för alla Prot. 1987/88:135
dem som berörs i de elfurtga industrierna. 7 juni 1988

Def är planeringsparliel som ger uttryck för sådana tankar. Jag noterar atf ~ '■ i-.-i. ■ e-ertergi- och miljömirtisfern inte är särskilt lycklig över de beslut som -„„„ . riksdagen för rtågra fimmar sedart fattade befräffartde koldioxiden. Uppen-barligert skall det irtfe leda fill några förändringar när det gäller Nyrtäshamrt, Oxelösund eller Värtan. Värtan kommer ju aft finrtas kvar, def finrts det ett beslut om, men har vi lagt ett fak, måste vi ju, fru falman, inom ramen för detta fak planera vår energipolitiska framfid. Det är trots allt så, att det beslut som riksdagen har fattat framtvingar en omprövning av den socialdemokratiska polifiken.

När, fru talman, riksdagen om kanske en timme eller tidigare fattar beslut om att avveckla i Barsebäck och Rirtghals tar majoriteten samtidigt på sig ett ansvar för att risken för olyckor vid dessa verk ökar. Defta bekräftas i en skrivelse från statens kärnkraffinspekfion. Dert 18 januari i år- det datum då skrivelsen inkom till miljö- och energidepartemerttet - skrev staterts kärn-kraflinspeklion bl.a. följande: "Den naturliga motivationert för atf idertfi-fiera och irtföra säkerhefsförbättrande åtgärder i en utpekad anläggrtirtg bUr infe starka om man långt i förväg vet att anläggningert skall läggas ned." Pä ett annat ställe står det: "En avveckling genom utpekande av anläggningar en lång fid före verkställan blir en rty situation som kräver vaksamhet ur säkerhetssynpunkt från alla berörda parter." Detta är alltså det ansvar som miljö- och energidepartementet far när def gäller säkerheten. Det är bättre aff låta statens kärnkraffinspekfion ställa upp krav och se till aff de uppfylls än aff politiskt, valtaktiskt eller parfifakfiskt bedöma frågorna.

AnL 25 HÄDAR CARS (fp) replik:

Fru falman! Jag nämnde i mitt anförartde aft jag fann den socialdemokratiska linjen opporfunisfisk, bl. a. därför att den infe beskriver konsekvenserna av den föreslagna förtida avvecklingen. Nu kan jag notera att energiministern har talat i 30 minuter utan att med ett ord ha berört kostnaden för awecklirtgert. Def samhällsekortomiska priset för avvecklingen vill Birgitta Dahl inte tala om. Från folkparfiets sida gör vi def.

Vi redovisar hur vi vill klara avvecklingen fill 2010 och atf def medför kostnader för märtrtiskor och företag. Vi stär för dert linje som vi en gång tillsammans med socialdemokraterna har lagt fast. Men de har i dag ingert linje där de redovisar konsekvenserna av sitt handlande.

Folkpartiet ställer stora krav på statsmakternas beslutskraft när del gäller aft fastställa ramarna för den energipolitik som skall möjliggöra en kärnkraftsavveckling till 2010. Men vi tar fasta på den kunskap och vilja som finns hos tekniker, energihushållare, energikonsumenter och producenter av alternativ, iniljövärtlig ertergi. Vi vill ta vara på dynamikert och utvecklingskraften hos dessa människor, dvs. hos marknaden. Vi tror på den kraffert mer ärt på en byråkratisk administrativ process av känd socialdemokrafisk modell.

Fru talman! Jag redogjorde för de brev vi har fått till riksdagen från
artställda vid kärnkraftverkcrt i Rirtghals och Barsebäck, brev som uttrycker
stor oro för beslutet om eu förtida awecklirtg av fvä reaktorer. Mert om jag "

Prot. 1987/88:135 7 juni 1988 -

EnergipoUtik inför 1990-talet

skulle tro vad Birgitta Dahl sade, är det irtfe bara så aff de saknar grund för den oron, utan de är inte oroliga - de är lugna! Mart talar iblartd om sfällföreträdartde lidartde. Vi har här ett mycket intressant exempel på ställföreträdande lugn.

Fru talman!.När det gäller debatten före Tjerrtobyl och försvaret för dert polifik sorti vi, utformade i sambaud med folkomröstningen och som folkpartiet drev i regeringsställrting åren 1981-1982 och socialdemokraterna förf efter valet 1982 med folkparfiets stöd, ber jag aff få hänvisa statsrådet Dahl fill riksdagsprotokollet. Jag minrts mycket väl ett replikskifte jag hade i dert debaffcrt med Per-Richard Molén.

, AnL 26 IVAR FRANZÉN (c) replik:

Fru talman! Def är inte riksdagen som bestämmer den praktiska energipolifiken, sade Lennart Pettersson när han skulle försvara sig, och så tillade han: Tala med miljö- och energiministern! Så kommer då miljö- och energiminisiferrt upp i debatten och säger ungefär så här: Vi har ett gemensamt ansvar för aft följa upp det beslut som fattats här i riksdagen.

För två år sedan gjorde en majoritet i riksdagen, bestående av socialdemokrater och centerpartister, ett mycket klart uttalande om att arbetet med att minska oljeanvärtdningert irtfe skulle upphöra och aft energisparandet skulle fortsätta. Vi var helt överens om.att det skulle ske en konsekvertt utvecklirtg, och def var klart utsagt aff regeringen hade ett ansvar för att följa upp atf def blev så som riksdagen hade uttalat.

Detta är iute gjort. På varje punkt kan vi konstatera atl handlartdet har varit i stort seff tvärtemot de intentioner som en klar majoritet i riksdagen uttalade sig för. Detta har jag påpekat ett antal gånger.

Då är det ju ingen nytta med att ha en socialdemokratisk regering. Del är inte det centerrt behöver. Vad som behövs är aft varje parti i riksdagen ålägger sig ett minimum av konsekverts och hederlighet, står för träffade uppgörelser och driver samma politik oavsett om def är i regerirtgsställning eller i opposition.

Så fill de skärpta kravcrt på koleldning. Det är möjligt att skärpta krav infe stoppar projekten i Vårtan och Oxelösund. Om jag uppfattade saken rätt i går, skulle de däremot stoppa små kraffvärmeverk och liknande. Men centerrt pläderar irtte för kol i de sammanhangen, och del behövs heller inle.

Orsaken till att del blir kol nu i Hallsberg och i Nässjö är ju att skatten är sä felaktig. Vi befriar energislöseriet från skaft gertom atf det irtte är någon skaft på kol när det används för elproduktion. Gå på centerrts linje där och beskatta bränslet lika, oavsett hur det anvärtds. Då blir det biobränsle, det är ingert tvekan om del. Del finns alltså inga bekymmer i del sammanhartget.

En annan tokighet här är all utsläppen mäts i förhållande till insatt bränsle, infe den kvarttitef rtyffig ertergi vi får ul. Del euda logiska är att mäta på dert rtyffa vi har av anläggningert. Gör mart def, komrtier kraffvärmen atf hävda sig mycket väl gentemot kondenskraften.

AnL 27 OSWALD SÖDERQVIST (vpk) replik: Fru talmart! Som Birgitta Dahl vet, behöver hort inte riskera att inte få stöd av oss i vpk för en omställning av energisystemet bort från kärnkraften. Jag

har sagt förut flera gånger här i dag och många gånger under årens lopp, alt socialdemokraterna fidigare har valt atf söka stöd hos moderaterna och folkpartiet - def är ju detta som har präglat energipolifikert. Jag tycker att det är väldigt bra att vi nu ser en omsvängning.

Jag tycker också aft def är väldigt bra aft Birgitta Dahl nu talar om kärnkraftens kostnader med argument som vi anvärtde för sju åtta år sedan, bl. a. exemplen från USA, som var ett faktum efter olyckan på Three Mile Island 1979. Så jag uppskattar att Birgitta Dahl och förmodligen också väldigt många andra socialdemokrater har rört sig i riktnirtg mot Linje 3 och aft vi nu kan fala litet grand samma språk och slipper konfrontatiorterrta som förekommit fidigare uuder årerts lopp.

Def är bara atf hoppas aft dert linjen inom socialdemokrafin står sig, och jag vill gärna lyckönska alla dem inom socialdemokrafin och naturligtvis Birgitta Dahl aff driva den här linjen vidare och med kraft, för del är vad vi har önskat hela tiden. Jag bara beklagar atf ni infe har sökt vårt stöd fidigare. I dag får ni stöd från oss och från centerrt rtiof de artdra, som irtte ens vill gå med på avveckling av två reaktorer i mitten av 90-falef. Det gläder mig faktiskt aff def är pä det sättet.

Def har talats en del om koldioxidfrågan, om kolanvärtdrting osv. Vi har naturligtvis inga illusioner om moderaterrta och deras idéer om defta. Vi vef aff de artvärtder olägenheterna med koleldnirtg som ett argumertt för atf köra fram kärrtkraffen, som ju infe påverkar koldioxidhalten.

I det sammanhanget vill jag naturligtvis iusfämma med Ivar Frartzén: Def är infe fråga om atf ersätta kärnkraften med kol. Det behövs inte heller. Det bästa i bränslesystemet är atf använda inhemska bränslen och bioenergi så långt och så mycket som def någonsirt är möjligt. Då får vi en cirkulafion av koldioxiden i naturen - vi behöver irtte släppa uf rtågonfing. Det är beklagligt att man inte har drivit den frågan kraftigare. Jag hoppas också på det området på ert förbättring.

Till slut en detalj. Jag skulle vilja ställa en fråga fill Birgitta Dahl apropå djupgasprojektet, som jag inte hann tala om i mitt föregående replikskifte med Lennart Pettersson. Jag hoppas verkligert att regerirtgen, som utskottet ju vill ge ett antal miljoner till djupgasborrnirtg, inte tillåter spekulation i något kommanditbolag eller på anrtai sätt, för ertligt utskottets majoritet är def regeringert som har att avgöra hur pengarna skall anvärtdas.

Prot, 1987/88:135 7 juni 1988

Energipolitik inför 1990-talet . .

AnL 28 Miljö- och ertergiminisfer BIRGITTA DAHL:

Fru falman! Först vill jag säga till Oswald Söderqvist aft sedan regeringen fattade del beslut om Dala Djupgas som ni inte tycker om, har del visat sig att man klarade finansieringen med nyemission och normala affärsmässiga metoder. Varför i herrans namn skall man gä irt med skaftepertgar, när vi fakfiskt har annat vi kan satsa dem pä?

Regerirtgen ställde kraven för aff få företaget atf skärpa sig och ta sitt ansvar. Det utskottet föreslår är ju som när ni på miljöområdet biträder en centerpartimofion om att ge skaftepengar lill bilindustrins utveckling av miljövänliga motorer i stället för aff kräva att bilindustrin skall betala det själv.

Sedan vill jag säga några ord om kraven när det gäller kol och koldioxid. Vi

Prot, 1987/88:135 är inte alls emot hårda krav. Vi införde omedelbart efter regeringsskiftet
7 juni 1988 1982 de hiirda kolmiljökrav som vi förgäves försökt få igenom iinder

---------- ~ I opposilionslidert. Def drev fram den utveckling som ledde fill väsentligt

Lnergipo 11 j bättre teknik. Dessutom införde vi en lagstiftning om prövning av varje

' " koleldad anläggning, så att man i första hand skulle släppa fram alternativ till

kol för aff få ned den massiva kolsafsning som inte bara moderaterna utan

regeringen Fälldin stod för. Vi lyckades också pressa ned kolanvärtdrtirtgert.

Vårt alternativ innebär aff kolet skall ha så liten plats som möjligt.

Def vi vänder oss emot är hur ni hycklar. Ni åstadkommer ingen förbättring för miljön. Ni stoppar inte del ni säger att ni tycker så illa om. Moderaterna vill använda detta som ett sätt aft förhindra kärnkraftsawecklingen, och centern går i fällan. Är stafsrådsposferna så väldigt åtråvärda att de är värda detta?

Jag tror aff domen kommer att bli ännu härdare denna gång än efter 1976 års valrörels;e. Nu handlar det infe bara om kärnkraffsavvecklingen utan även om miljön, som hotas av en eventuell borgerlig regering där certtern irtte kommer aft få något inflytande.

Hädar Cars klagade över aft jag infe talade om ekonomi utan om anrtaf. Jag talade mycket om moral, och det är möjligtvis litet gammalmodigt. Under Hädar Cars inlägg kom jag aff tärtka på ett ord av Brecht: Erst kommt das Pressen, dann kommt die Moral. Det är ju gott atl höra att eu folkpartist kart tycka som ert gammal kommunist och samtida intellektuell i Europa.

Vi socialdemokrater försöker förena dessa saker. Vi är moralister. Denna fråga har starka inslag av moral, och det skäms jag inte ett dugg för.

Ivar Fran:jén talade om 1986 års beslut. Jag är iute riktigt klar på vilkert del diskussionen här gäller, men jag föreställer mig aff def handlar om safsnirtg på inhemska bränslen.

Ivar Fran:?én vet efter alla diskussioner som vi har haft, och eftersom Ivar Franzén också sitter i energiverkets styrelse och kan följa saken inifrån, aft beslutet var litet otydligt formulerat. Man har diskuterat vad det innebär, vad som är statsbidragsberätfigat och infe. Detta är litet olyckligt, men i sak är det solklart så lårtgt, att arbetet för att mirtska oljeartvärtdningen och så mycket som möjligt främja anvärtdning av inhemska bränslen skall drivas vidare.

Ni har inte utmärkt er för något överdrivet mod när det gällt alt här i riksdagen fatta beslut om skattehöjningar för atl bestraffa användning av olja och bensin. Def förtjänar ni ingert fapperhefsmedalj för. Där har folkparfiet varit mera att räkrta med, men inte heller folkparfiets mod har varit tillstädes vid alla fillfällen när det skulle ha behövts för atf följa upp det beslut som fattats mycket fidigare i fråga om beskattning av olika energislag, där avgifter som ekonomiska styrmedel av miljöskäl är ett mycket viktigt inslag.

Nu har vi kommit en bit på väg med de beslut vi fattat. Det tycker jag är bra.

Det låg en hel del i Ivar Franzéns kritik mot bristen på samband mellan
grundforskning och kommersialisering. Det är ett problem som också vi
funderar mycket över i departementet och som jag direkt talat med olika
berörda myndigheter om. Med de resurser vi nu ställer till förfogaude för
elanvändnirtgsirtsafser, hushållnirtgsirtsafser och teknikutveckling och med
64 de resurser som finrts genom forsknirtgsartslaget är det möjligt aff på defta

område göra irtsatser som är av stor betydelse för dert fortsatta utvecklingert. Prot. 1987/88:135

Energipolitik inför 1990-talet

Om detta har jag fört rtoggranna diskussioner med energiverket. Jag 7 juni 1988 hoppas att Ivar Franzért utrtyftjar sirt styrelsepost till aft också hjälpa till med detta.

AnL 29 OSWALD SÖDERQVIST (vpk) replik:

Fru falman! Först litet om detta med koldioxid. Som jag sade har vi absolut inga illusiorter om vad moderaterrta är ute efter, men om det blir en utökad kolanvändnirtg kart de irtte genomföra den ensamma. Om de vill köra fram den som ersättning för kärnkraften och sätta dessa två mot varandra kan de heller inte göra det ertsamma. Det beror hela fidert på vad socialdemokraterna i def här fallet far för ståndpunkt, eftersom de borgerliga parfierna är oense.

Def är ju regeringen som vill satsa på pilotanläggningar och försöksanläggningar typ Värtaverket och Oxelösund.

Birgitta Dahl säger aff socialdemokraterna nu minskat kolanvändningen, men ni har ju varit ganska förtjusta i aff prioritera kol i förhållande fill inhemska bränslert. Def är ganska klart då vi ser hur ufvecklirtgen varit.

Def är vidare klart att mart måste köra fram inhemska bränslen i första hand, och rtär def gäller importerade bränslen prioritera naturgas i stället för kol. Infe heller def har ni gjort tidigare. Ni har jobbat mycket mera för kol ärt för naturgas när det gäller importerade bränslen, och ni har mera prioriterat kol än irthemska bränslen i prakfiken.

Därför är det vikfigt att sätta ett tak. Och då måste man överväga om man skall släppa fram pilotprojekt eller ge pengar fill försöksverksamhet i Oxelösund. Om man skall fala om människors oro finrts def rtämligert en mycket stor och stark folkopinion som är emot Oxelösundsverket där rtere.

När det gäller ert detalj som djupgasprojektet är det fråga om vad mau anser som intressant och vikfigt vid användandet av skattemedel. Djupgasprojektet och djupgasfeorin är fortfarande av mycket stort internationellt intresse. Därför är det märkvärdigt aft regeringert infe skall kunna släppa till de få miljoner som hade behövts. Någon spekulation bör det inte kuurta bli eftersom regeringen bestämmer hur pengarrta skall användas.

AnL 30 PER-RICHARD MOLÉN (m) repUk:

Fru falman! Miljö- och energimirtisterrt talade om strävan fill god moral inom del socialdemokratiska partiet. Jag bara konstaterar aff de senaste dagarna trots allt visat aff moralen hos en del personer inom def socialdemokratiska partiet inte är särskilt utvecklad. Den erta jusfiliemirtislerrt efter dert andra avgår.

Energiministern hävdade att socialdemokraterna står för demokrafin och att vi moderater svarar för industrin. Det är givetvis infe så. För oss moderater är industrin ett medel atf skapa en högre levrtadssfartdard för de svcrtska konsumenterna. Vi ställer upp för de svenska konsumenterna. Socialdemokraterna ställer upp för aft förstärka statskassan, den stafiiga styrningen och, inte minst, planerirtgert. Vi moderater ställer upp på kortsumenterrtas sida. Vi färtker på de 500 000 som har direktverkande el och

5 Riksdagens protokoll 1987188:135

Prot. 1987/88:135 mycket högre kostnader för ett syslem som de under 1970-talet mer eller

7 juni 1988 mindre uppfordrades att skaffa sig.

---------------------- Vi tänker på de 70 000 som av statens energiverk beräknas bli berörda av

Energipolitik infor högre elpriser och de framtvingade strukturrationaliseringarna. Vi tänker på

1990-talet dem som kommer atf bli arbetslösa i Ljungaverk.

Socialdemokraterna visar, infe någort särskild omtanke om den enskilde. Del är uppenbarligen kollektivet, eller några få i det kollektivet, som skall styra, och detta präglar i mycket hög grad den energipolitik regeringen bedriver.

AnL 31 HÄDAR CARS (fp) replik:

Fru talrnan! Innebörden i Birgitta Dahls anförande var dels atf vi skulle påskynda avvecklingen av några reaktorer, dels atf vi skulle arbeta oss bort från de negafiva verkningarna av förbränning av fossila bränslen. Inrtebär def atf Birgitta Dahl säger nej till en snabb utbyggnad av naturgasen eller en ökad användrtirtg av kol och olja? Hur klarar man i det läget energiförsörjrtirtgen kring sekelskiftet?

I folkpartiet är vi på det klara med atl vi behöver den lid som vi har utmätt åt oss själva, fram fill år 2010, för aff på ett riktigt sätt klara kärnkraftsawecklingen.

Fru talman! Företrädare för samtliga partier, inkl. socialdemokratirt, har i dagens debatt påtalat def lappkast som. socialdemokraterna har gjort i energifrågan. Somliga välkomnar del, medan andra beklagar del. Som jag ser del, fru talman, skulle inle Bertold Brecht ha satt likhetstecken mellan opportunism och moral. Mert all socialdemokraterna i energifrågart nalkas komrnunisterrta - om det kan vi vara helt överens.

Kvar står, fru talman, aft splittringert i dag när det gäller energifrågart, i riksdagen och inom det socialdemokratiska parfiet, är djupare äu på länge. Det förhållandet undergräver starkt den långsiktiga trovärdigheten i de beslut i energifrågart som riksdagen i dag kommer all fatta.

Socialdemokratin har i utskottei liksom här i kammaren kryssat mellan de partier som har egna, sedan länge kända och väl utformade ståndpunkter. Ibland kastar sig socialdemokrafin i famnen på centern och vpk, ibland söker man stöd hos moderaterna, ibland hos folkpartiet. Ingemar Stenmark skulle känna sig myckel väl hemma i den utförslöpa i energipolitiken som i dag bär Birgitta Dahls signum.

AnL 32 IVAR FRANZÉN (c) replik:

Fru talrnan! Varför ger ni bilindustrin skattebetalarnas pengar, när det
bara är all ställa krav i stället? Vad har bilindustrin för intresse av all förlänga
livstiden för befintliga bilar? Dessa pengar är självfallet ingenfirtg som
bilirtdusfrin applåderar, utan def är ett stöd fill bilisterna, som ger dem en
möjlighet atl lill en rimlig kosirtad göra om dert bil som de inte har råd att byta
till en ny rner miljövänlig. Del är inle bara fråga om katalytisk avgasrening,
utan det handlar i lika hög grad om insatser som gör att vi förbättrar
förbränningen och därmed minskar produkfionen av farliga avgaser från
bilarna, t. ex. Lemisysfemet, som borde komma in i def här sammanhartget.
66 Hycklaie säger miljö- och ertergiminislern alt vi är. Med dert skillnad

mellan lal och handling som miljö- och energiministern slår för är del fråga PrOt. 1987/88:135
om vem som skall ta ät sig av det uttalandet. 7junil988

Energipolitik inför 1990-talet

Miljö- och energiministern talar om en borgerlig regering där centern infe har något inflytande. Självfallet kommer vi inte all vara med i en sådan regering. Före regeringsbildningen kommer del atl förhandlas fram en regeringsförklaring, och det är där del avgörs vilket inflytande som vi får. Vi kommer att försöka skapa ett rent bord innan vi går in i dert regeringen.

Sedan vet inte ens miljö- och energiministern riktigt vilket ärende det gäller. Jo, det var det ärende som hade anmälts till KU och som omfattade en lång rad punkter, ett ärende där regeringen räddade sig genom aff säga att vad man hade noterat om att ärendet var slutbehandlat inte var riktigt sant, utart mart hade forlfarartde ärcrtdet uuder arbete. Def var det ärendet som det gällde-del rörde både biobränsle, vattenkraft, solenergi och avdragsräft för villaägare och bostadsräffsinnehavare. Det gällde hela del paketet, och detta borde väl miljö- och energiminislerrt komma ihäg.

Vi är infe särskilt modiga, säger miljö- och energiministern vidare, beträffande all höja skatten. Nej, centern är inle det slaviska skaltehöjarpar-tiet. Vi uppfattar den här styrrtirtgen som myckel artgelägert, men vi vill åstadkomma den genom en omfördelning. Den frågan har vi drivit mycket hårt, och vi har gång efter annan erbjudit socialdemokraterna möjligheten all höja skatten på energi men sänka skatten på arbete. Def har varit vår linje, den har varit konsekvent och den är mycket bekant. Men detta har inle socialdemokraterna velat gå med på. Får man inte höja skaften fotall så skall del irtte bli rtågon skatteförändring alls - ungefär den politiken har miljö- och energiministern fört i def här sammanhanget, och det beklagar jag.

Med en omfördelrtirtg av skatten - utan atl höja de totala skatterrta - kurtde vi fa dessa rejäla grepp och ärtdå irtte belasta enskilda människor. Då kunde vi ge den en sfimulaus till atf handla så som vi båda tycker är rätt och rikfigt. Välkommen åter, så skall vi se lill aft klara av detta. Men, del går irtte att ytterligare höja skattetrycket i Sverige med någon långsiktigt god effekt. Vi mäste göra skatteomfördelningar.

Anf. 33 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Fru lalman! Del var ett mycket intressant besked Ivar Franzén gav. Del betyder alt centerrt irtte är beredd alt för kärrtkraflsawecklirtgen eller för miljön kräva några uppoffringar av de enskilda medborgarna. Hur skall vi resonera beträffande ekonomiska styrmedel? Skall inte heller de få kosta något, utan att man särtker skallen på anrtai sätt?

Moral och hederlighet kräver faktiskt av oss alt vi talar om atl även om den omställning som vi skall göra på energipolitikcrts område och för miljört långsiktigt är ekonomiskt riklig och det enda rätta, kommer omslällningcrt atl kosta pertgar och kräva uppoffrirtgar. Ivar Franzéns besked var som sagt mycket intressartl för oss socialdemokrater.

Ivar Frartzért blandade sedan ihop del jag sade beträffande bilarna. Jag
talade inte om katalysatorer på gamla bilar, ulan jag talade om den
centerparlimolion av Birgitta Hambraeus som gick emol regeringens utta
lande all bilindustrin själv bör slå för kostnaderna för den miljövänliga
motorn och bilen och som krävde att skattebetalarna skulle stå för de 67

Prot, 1987/88:135 7 juni 1988

Energipolitik inför 1990-talet

kostnaderna. Det förslaget gick de borgerliga partierna och vpk ihop om.

Jag vill ytterligare precisera debatten om fossila bränslert, kärrtkraff och def framfida systemet. Vad jag sade - tidigare i dag och i miljödebatten i går -var all energisystemet i framtidert måste befrias från såväl kärnkraftens som fossilförbrännirtgens risker, vilka båda är oacceptabla. Def kommer kanske aff ta en eller två generationer aff genomföra dert omställrtirtgert, och på vägen dit måste vi arbeta på ett sådant sätt att vi steg för steg minimerar riskerna och miljöförstörelsen.

Vi haren myckel klar prioritering rtär vi säger att vi på en gårtg-också fram till år 2010 - skall klara det tredubbla uppdraget att avveckla kärrtkraflert, minska användningen av och effekterna från fossilbränslen så myckel som möjligt samt bevara våra älvar. Ett sådant sysfem vilar naturligtvis på hushållning och effektivisering. Del är också detta som bäst håller prisutvecklingen i schack - samhällsekonomirt och förefagcrts konkurrenskraft.

I valet mellan olika bränslen är naturligtvis naturgas bättre än olja och kol och kart under en övergångstid accepteras. För alla bränslert skall gälla ufomorderttligt hårda krav. Vi lägger också i dert ertergipolifiska propositionen fast aft energisystemets bidrag till försurnirtgen och klimafförändrirtgar-na inte får öka under den här tiden utan helst skall minska. Det kan åstadkommas på olika sätt. Om vi i del korta perspektivet hamnar i en valsituation prioriterar vi kärnkraffsavvecklingen. Om vi måste välja aft använda naturgas under övergångstiden är vi beredda aff göra del - kol och olja skall användas så litet som det över huvud taget är möjligt.

Vi har inle släppt fram anläggningarna i vare sig Oxelösund eller Nyrtäshamrt. Vi har irtte ärtrtu tagit ställuirtg till om de skall få byggas.

Vi har inte heller släppt fram de små koleldade artläggrtirtgar som släpptes fram under Fälldinregeringens tid. De borgerliga är inle beredda aft ställa högre krav på dem nu för aft tvinga fram den ombyggnad som skulle behövas. Def har vi gjort för gamla sopeldade anläggningar. De måste byggas om under de närmaste två åren.

Varför ställde ni inte dessa krav? Och varför försöker ni låtsas som om ni kan stoppa de anläggningar som har blivit symboler för mänrtiskors berätfigade motstårtd mot kolet? Detta kart rti ju inte göra. Del enda fall där man vet vilka krav som verkligen kommer atl fastställas är Värtan, och där har ju era krav underskridits med bred marginal av de krav som fastställts från myrtdigheternas sida.

Nu har vi alltså fått klart och tydligt besked atf de borgerliga inte förrän efter valet, om de tvingas sätta sig ned och försöka göra en regeringsförklaring, tänker tala om vad vi får för energipolitik. De tänker upprepa spelet från 1976 alt gå ut och värva röster med totalt olika budskap - i en situation där folkpartiet närmar sig moderaterna mer och mer.

Av omtanke om de många engagerade människor som har känt sympati för er kommer vi att avkräva er besked. Och vi kommer också all kuuna lämna besked för egen del om vad väljarna har atl räkna med ifall socialdemokraterna vinner valet i höst.

Förste vice talmannen anmälde all Hädar Cars, Ivar Frartzért och Per-Richard Molén anhållit all lill protokollet få anfeckrtat aff de irtte ägde rätt till ytterligare repliker.

AnL 34 MARGARETA GÄRD (m): Prot. 1987/88:135

Fru talman! Efter alt ha lyssnat på debatten här i dag vill jag inleda milt 7juni 1988 anförande med ett citat av den person utanför den politiska kretsen som har FereiDolitik inför defsamladeansvaref för landels elenergiförsörjrtirtg, rtämligengeneraldirek- iggo-talet tören i Vattenfall Carl-Erik Nyquist. Han skriver i lidrtingen Vi i Vattenfall nr 2 av den 10 mars 1988 följartde:

"Del är viktigt atf notera att def inte är av säkerhetsskäl som regeringert föreslår ert förtida avveckling av två reaktorer. En stärtgning av två reaktorer innebär att ca 10 TWh el till lågt pris försvinner ur elsystemet. Def kommer att innebära merkostnader för samhället i sforleksordrtirtgen 30-40 miljarder kronor."

1 den motion som jag väckt med anledrtirtg av propositionen om energipolitiken inför 1990-lalet har jag tagit upp konsekvenserna för basindustrierna i Kopparbergs läu vid ert förlida avveckling av kärnkraftert.

Fortfarande utgör basindustrierna ryggradeu irtom industrisektorn i Kopparbergs län. Trots en hård strukturrationalisering finrts fortfarartde vitala grenar kvar inom stålindustrin. Skogs- och pappersindustrin är fortfarande framgångsrik, trots myckel hård konkurrens från artdra lärtder. Och när nuvarartde fas i sfrukfurrationaliseringen genomförts finns endast fvä gruvor kvar i länet, Garpenbergs och Falu gruvor. Även dessa verkar under stark prispress från omvärlden. Också industrier som inte tillhör gruppen basindustri lever under stark priskonkurreus frän andra länder och är därmed beroende av produktionskostnaderna i form av elkostnader, såväl direkt som indirekt.

Def är beklämmande att allt del storartade arbete som lagts ner för att omstrukturera och förnya basindustrierna och arbetet med aff förbättra kvalitet och effektivitet nu får ytterligare en törn gcrtom höjt elpris. Aff kompensera detta inom den elintensiva indusfrirt är mycket svårt, eftersom priserna sätts på den internationella marknaden.

I befänkartdets avsnitt om konsekvertser för irtdustrin och sysselsättningen anges alt en arbetsgrupp har lill uppgift alt till 1990 redovisa förslag till åtgärder så alt rimliga villkor kan bibehållas för den elintensiva industrin. Det förutspås att speciella regionalpolitiska insatser kan bli nödvändiga för atl säkerställa irtdustrisysselsättningen i vissa utsatta orter och regioner. Def innebär att Kvarnsvedens drygt 1 000 anställda. Fors karlongfabriks 650 anställda, Smedjebacken-Boxholms 1 000 anställda i Smedjebacken, Svenskt Ståls 3 000 anställda i Borlänge och Avesta Jernverks 2 100 artställda i Avesta och Långshyttan blir beroende av politikernas välvilja. Def innebär också aft regeringen gör Bergslagen - dit stora delar av Kopparbergs län hörtill ett nytt Norrbotten med årliga förhandlingar om stöd och hjälp till länels vikliga industrier. Dessutom vet vi att statliga subveuliorter irtte alllid är ert framkomlig väg när det avser exportirtdustrin. Del kan inle vara obekant för vare sig regeringen eller utskoftsmajoriteten atf subvenfionerade varor ofta utsätts för importstopp i för oss viktiga exportländer.

Med detta framtidsperspektiv kommer del all bli svårt för oss all fä våra ungdomar all stanna kvar i hembygden och att få dem all verka i och utveckla länets industrier. Ett är rtämligert säkert, och det borde energiministern vela: den unga generation som höjt blickert utauför lartdels gränser känner irtgen

Prot. 1987/88:135 7 juni 1988:

Energipolitik inför 1990-talet

stimulans i atf arbeta i företag med omöjliga villkor när def gäller aff utvecklas och stå på egna ben.

Det förefaller märkligt aff väl fungerande och miljövänliga kärnkraftsreakforer tas ur bruk för atf försätta landet i artfingert en bristsituation eller i en situafion med elproduktion från mindre miljövänliga energikällor. Del är ett dystert beslut som en riksdagsmajoritet kommer all falla om en stund här i kammaren. Det är dystert för landels industriella framfid, för vår välfärd och för vår miljö.

Fru talman! Jag yrkar bifall till de moderata reservaiionerrta.

AnL 35 LENNART PETTERSSON (s) replik:

Fru lalman! För alt inte det goda folket i Dalarna skall tro alt fru Gärd har rätt återgivit det energipolitiska beslut som vi skall fatta i denna kammare i dag, vill jag ur utskottets betänkartde läsa upp följande, som just handlar om den elintensiva industrin:

"Utskottet är väl medvetet om all en fortsatt strukturomvandling är alt vänta inom industrin. I detta sammanhartg bör dock särskilt beaktas aff dert elirttensiva industrin är väslenlligf känsligare för förändringar i elpriset än övrig industri. Den tidigare nämnda arbetsgruppen skall uppmärksamma situationen för den eliniertsiva irtdustrin. Utskottet vill markera betydelsen av atl det inför den första avslämningtidpunkien år 1990 redovisas förslag lill åtgärder som syftar lill all vidmakthålla rimliga arbetsvillkor för den elintensiva industrin. I belänkartdel NU 1987/88:41 om statens vattenfalls-verk har utskottet uppmärksammat konsekvenserna för den elintensiva industrin av ett höjt förräntningskrav på Vallenfall. Del skall tilläggas aff på längre sikt endast en begränsad del av en elprishöjning för den elintensiva industrin kan förklaras av alt avvecklingen av två kärnkraflsreaklorer tidigareläggs. Utskottet vill särskilt betona vikten av atl statsmaklerrta värrtar om dert elinfertsiva industrins långsikliga överlevnadsmöjligheler, inle minst mot bakgrund av alt denna industri har sin tyngdpunkt i Bergslagen och norra Sverige som kännetecknas av svära sysselsättningsproblem." . Detta vill jag beteckna som dubbla garderingar.

Talet om att man Orti behov skulle uppkomma infe kan sänka priserna för denna industri på grund av konkurreus från ullandel stämmer inte heller. Vi har undersökt detta mycket noggrant i närirtgsutskotlet i samband med våra utfrågningar, och beskedet från industrins företrädare är eutydigl och klart: denna irtdustri ute i Europa har i väsentligt större ulsträcknirtg än vad vi har dessa subventionerade priser, om man nu vill kalla det så.

Här har vi alltså verkligen både i propositionen och i betänkandet velat gardera den viktiga del av den svenska industrin som skogsindustrin, järn-och stålverken och den kemiska industrin utgör. All de är oerhört vikliga för Bergslagen och för norra Sverige är vi helt överens om.

AnL 36 MARGARETA, GÄRD (m) replik:

Fru lalman! Ja, Lennart Pettersson, jag har läst precis del som Lennart Pettersson läste upp här, och jag kan inte finrta annat än att det betyder att man skall gå in med subventioner. Man skall göra Bergslagens industrier

beroende av politikerrtas välvilja, sade jag i mitt anförartde. Det är precis det Prot. 1987/88:135
som sker. 7 juni 1988

Sedan tycker jag atf det är mycket märkligt aff Lenrtart Petterssort påstår /r„-,,p- nltU ' f" aft vi infe råkar ut för importrestriktioner när def gäller subveutiorter. Det ,gp ■ har vi upplevt mårtga gårtger, framför allt då def gäller stålirtduslrin. Det kan bli på samma sätt i fråga om pappers- och massaindustrirt. Vi vet ju - det borde Lennart Pettersson också veta som sysslar med EG-frågor - aft importrestriktionerna är ett bekymmer för oss, om vi skall behöva gå in och subvenfionera industrin. Dessutom är det infe bra för vare sig de anställda eller industrin som sådan aft leva på subventiorter.

AnL 37 TURE ÄNGQVIST (s):

Fru falman! I motionen N433 om Fatsjö kraftstation har frågan om framtiden föv Vojmån i Vilhelmina kommun tagils upp.

För ett antal är sedan var frågan om byggande av Volgsjöforserts kraftstation aktuell i vår kommun. Det gällde det mest fiskrika och.ur rekreatiönssynpurtkf bäsfa fiskevaffrtet. Forsen låg i tätortens näromräde på ertdast 3 kilometers avstånd och var mycket lättåtkomlig för såväl lokalbefolkningen som passerande turister.

I dert diskussion och det beslut som föregick offrandet av Volgsjöforsen uttalades som ett oeftergivligt krav aff Vojmän skulle sparas fråu utbyggnad på konventionellt sätt och atl del, om ytterligare kraffutbyggnadsprojekf skulle komma till stånd, skulle få bli Fatsjö kraftstation som byggdes ut med överlednirtg av valtrtet samt att dert gamla älvfåran skulle få behällas intakt,

Denrta uppfaffuirtg atf Fatsjö är enda framkomstvägen i vårt sista strömmande vatten sitter i ryggmärgen hos folket i vår bygd, och jag hoppas atf ni förstår atf den fråga som vi drivit om Fatsjö har sin uppriurtelse lårtgt fillbaka i fidert då vi tog ställning till aft offra Volgsjöforsen. '

Fru talman! Vilhelmina kommun har vid upprepade tillfällen klargjort sin inställning fill vidare vattenkraffsutbyggnad och har uuder de sertaste fre åren ihärdigt deklarerat sitt kompromisslösa motstånd till Vojmå kraftstation, den kraftsfafiort som fanrts med i vaftertkrafisberedrtirtgerts förslag och som riksdagen beslutat om.

Som motiv till detta beslut anfördes i huvudsak att Vojmåprojektet i förhållande till Fatsjöprojektet skulle innebära en mirtdre irtverkan på naturen och ha en bättre ekonomi.

Vad gäller inverkan på naturen är aet numera klarlagt all det var en felaktig bedömning. Del gavs fidigare sken av aff Vojmån skulle byggas ut som strömkraftverk, utan dygnsreglering, vilket är fotalt felaktigt. Detta har kommunen mycket noggrant påtalat i de skriftväxlingar och uppvaktningar som skett i denna fråga.

Vad gäller ekonomin gjordes i ett inledande skede en riktig bedömning, men projektet kart rtu avvisas och i syurterhet i frarrilidert komma att avvisas med fartke pä de energipriser som förutses för framliden.

En samlad bedömning, där hänsyn lagils till alla faktorer som kan påverka
enskilda och allmänna intressen, nalurvårdsintressen och miljö, sysselsätt
ning, kraflekonomi och framlida behov av energi från icke kärnkraflsbaserad
produktiort, ger klart vid hartdenall Falsjö kraftslation skulle vara det rikfiga 71

Prot. 1987/88:135 7 juni 1988

Energipolitik inför 1990-talet

alternafivet vad gäller utnyttjande av Vojmåns vatfert.

Vi har icke drivit någon egen elkraftspolitik, utan vår avsikt har hela tiden varit atf fa fram och peka på def bäsfa alternativet i förhållande fill def förslag som vattenkraftsberedningen på felaktiga grunder lade fram för riksdagen 1983.

Del är ju samma vatten vi pratar om i båda fallen. Varför får då inte folkflertalet i kommunen ha ett avgörande inflytande på del sätt på vilket vår sista älv skall byggas ut, om den skall byggas ut? Det är den frågan vi ställer oss i dag då vi sett det spel som pågått på olika fronter i denna fråga.

Närirtgsutskottet har i detta betänkande och i förra årets betänkande icke tagit intryck av de, enligt min uppfaftnirtg, överväldigartde argument som talar för att om någon utbyggrtad skall ske, så måste Fatsjö kraftstaliort komma lill utförande.

Frågan har också varit aktuell i energidepartementet, där Vilhelmina kommun och länsstyrelsen i Västerbottens län i en gemensam skrivning gjort framställan om att bygga Fatsjö kraftstation i stället för den i planen för vattenkraffsutbyggnad beslutade stationen nedströms Vojmsjön. Regeringen har i beslut så sent som den 11 februari i år avvisat kommunens och länsslyrelserts framslällart.

Då såväl utskottet som regeringen icke är intresserade av del förslag som förts fram i motioner och i olika uppvaktningar och skrivelser, kan jag bara konstatera atf det krafflillskott om 225 GWh som Falsjö kan producera icke är intressant som en liten men dock artdel som kommer atl behövas vid en framlida kärnkraftsavveckling.

Vi kommer därför framgent att avvisa såväl Volgsjö som Falsjö kraftstationer, vilket också kommer att framgå i vårt lokala handlingsprogram inför kommande val.

Vi förväntar oss därför nu atl förslag läggs fram om att planerrta på ert kraftsfafiort i Vojmån utsorteras och icke fullföljs. Vi hoppas framgent få ägna våra krafter åt atl ta fram och förverkliga del fiskeprogram för Vojmån som var aktuellt för ett antal år sedan, då den fiskrika Volgsjöforsen logs i anspråk för den elenergiproduktion som vi alla är beroende av. Fiske kan ju också generera energi, men på artrtal sätt.

Fru lalman! Vad gäller den effekt i sysselsättning som man pekar på i motionen, ca 300 jobb i fem år plus bieffekter, vilket så väl behövs i våra bygder, får vi infe räkrta på något stöd från energidepartemerttet. Det är väl som vanligt så att def slitstarka indusfridepartemenlel får rycka ut och lyfta det som icke andra orkar med.

Vi får nu i kommunen samla oss kring del faktum atl någon sysselsättning genom vattenkraftsulbyggnad icke lärtgre är möjlig. Vi får klara frågan om arbete ål våra vattenrallare och gruvarbetare och övriga berörda på aunat sätt.

Vi förväntar oss stöd från industridepartementet i de strävanden som pågår i vår kommun aft ordna ersäffnirtgsjobb i våra vackra fjälldalar.

I defta anförande instämde Roland Brännström (s).

AnL 38 HÄDAR CARS (fp) replik:

Fru talman! Socialdemokraterna kan fortsätta alt inbördes diskutera vilka vackra outbyggda vattenfall som skall eller inle skall byggas ul. Om man vill ha ert garanti för atf def inte skall ske någon utbyggnad alls skall man ge ökat stöd till folkparfiet.

Prot. 1987/88:135 7 jum 1988

Energipolitik inför 1990-talet

AnL 39 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Fru talman! När jag snabbt blickar uf över kammaren, rtoterar jag att där infe finns en enda skåning i dag då vi skall fatta ett för Skåne mycket viktigt beslut, nämligen beslutet om avveckling av ett aggregat i Barsebäck.

När vi för några år sedan hade en folkomröstning om kärnkraftens vara eller icke vara i Sverige fanns def en kraftig majoritet i Skåne i allmänhet och i Malmö i synrterhef för linjerna 1 och 2. Linje 3 fanns i stort seff bara på papperet. Enligt de undersökrtirtgar som har gjorts efter folkomröstrtirtgen har situationen inte förändrats. Jag vill då poängtera aff def ingertsfans pä valsedlarna stod alt kärnkraftert skulle avvecklas före år 2010, utan awecklingert av kärnkraften skulle baseras på kärnkraftverkens säkerhet och ingertting annat.

Fru talman! Det är nog många i Skåne som under lång tid har förvårtafs över aff det kärrtkraffsaggregat som ert samlad expertis anser vara det säkraste i hela världen skall las ur drift i den första omgången. Kan man agera mer inkortsekvent?

Som skåning är jag också bekymrad över det som har sagts från denna talarstol för en tid sedan, och som ävert i massmedia har sagts av yrkesmilitärer och militära forskare och experter, om aff man med dagens försvarsanslag i ett krisläge irtte kart försvara Skårte. Nu skall vi suart fatta beslut om eu mirtskning av fillförseln av energi fill Skåne. Def sista är infe mitt eget påstående, utan def läste jag i ert fidrtirtgsartikel skrivert av Lertrtart Daléus för iute så länge sedan, och han kan inte vara helt okänd för dem som vill snabbaweckla kärnkraften. Dessutom kommer defta beslut aft inrtebära aff vi får ert försämring av miljön i Skåne.

Om man skall avveckla ett aggregat, måste def med nödvändighet irtrtcbära aff man har alternativ, och alla i dag kända och beprövade alternativ påverkar miljön negativt. Dessutom innebär detta beslut, särskilt för Skåne, där man har många villor och andra bosfäder som är eluppvärmda, aff många enskilda hushåll kommer atf bli tyugda av nya avgifter för något så vardagligt som värme och ljus.

Det finns också en del företag som kräver ganska mycket energi. Dessa företag kommer pä detta sätt atf tvingas öka sina personalkostnader med ett i vissa fall så stort antal procent aff det kan ifrågasättas om dessa företag kommer aff kunna existera pä samma nivå som i dag. I stället för att ha fillgång fill billig energi med målsättning och möjlighet all utveckla och anställa fler märtrtiskor, får företagert i dag kämpa till det yttersta för att behålla vad de har.

Varför, fru falman, har dertna situation uppstått? Man kan säga atl den bl. a. beror på en inlerrt tvist inom socialdemokratin. Barnen hos socialdemokraterna, SSU, har protesterat mot kärrtkraflert. Detsamma har kvirtnoför-bundet och broderskapsrörelsen gjort. Av den anledningen vågar socialde-

Prot, 1987/88:135 7 juni 1988

Energipolitik inför '■ 1990-talet

mokraterna irtfe lärtgre stå fast vid def som de lovade svenska folket vid folkomröstningen 1980, nämligen att säkerheten skulle få avgöra uär kärrtkraffverken skulle tas ur drift.

En annan faktor som också har vägt tungt i detta sammanhang, åtminstone enligt min bestämda uppfattning som är baserad på den debatt som har ägt rum, är situationen i Danmark. I Danmark har man nämligen mer eller mindre officiellt riktat en oerhörd kritik mot Barsebäck och mot Barsebäcks placering. Nu hör det emellertid till saken aff när man en gång bestämde sig för atf detta verk skulle ligga där det ligger fick danskarna en förfrågan, och de sade okej. I dag är det andra tongångar från danskarna. Jag vill påstå att den krifik mot Barsebäck som under läng fid har förts fram i Danmark har bemötts mycket svagt från syenskt håll. Man kan säga alt argumertien från svenskt håll i stort sett här varit obefintliga.

När nu ett aggregat skall tas ur drift i Barsebäck, vad bjuder då danskarna oss på? Jo, de bjuder på ökade utsläpp från kolkraftverk till Skåne. Om man är realist är risken uppenbar atf danskarna kan komma aff exportera mer el till Sverige framöver. Och. den övervägande delen av den danska elen produceras i kolkraftverk. Och dessa kolkraftverk har utsläpp. Def är klart aft det är de länder som ligger närmast dessa kolkraftverk som drabbas värst av utsläppen. En effekt av att vi i Sverige nu skall fa ett aggregat ur drift i Barsebäck är en försämrirtg av miljön i Skåne, och det är sannerligen ingenting som vi är tacksamma för. Därför hade det, fru talman, varit bättre aff gå på den linje som de tolv moderaterna inom Sydkrafts distributionsområde står bakom, nämligen att man skall senarelägga avvecklingen.

Om vi i dag fattar beslut om avveckling måste vi också tala om vad vi skall ha i stället. Det blir då kol och gammal beprövad teknik, och vi vef vad detta får för effekt på miljön. Om man j stället värtfar fio år kart mart dra nytta av den srtabba utvecklingert inom teknikens område som trots allt sker. Def finns, fru talman, inte någon anledning att ha så bråttom.

Socialdemokraterna säger i dag atf de är eniga. Om det infe är fel på mina ögon, min TV och mina tidnirtgar, så har det furtnifs ett starkt motstånd åtminsforte ii Skåne från LO-håll mot detta förslag som ert majoritet tyvärr kommer att fatta beslut om i riksdagert.

Vi har ocksä seff atf centerpartiet är mycket aktivt i dessa frågor. Men centerpartiet finns över huvud taget knappast representerat i de skånska tätorterna. Jag tror att fler och fler börjar tycka att centerpartiet inte driver en realistisk energipolitik.

Vi har också, fru falmau, i dag hört hur represerttartter för vpk i fråga efter fråga i denrta talarstol blåser upp sig. Vpk är def parti, åtminstone i Sveriges riksdag, sorri är dert största förespråkaren för demokrati. Men i de lärtder där kornmunisterna firtrts i majoritet kan man knappast stava ordet demokrati. Vi hade.förra veckan en flyktingdebaft, där vpk tyckte atf vi i princip skulle öppna dörrarna i Sverige för vem som helst att komma hit. Men i de länder där kommurtisferrta har makfert har man ingert flyktingpolitik, där är dörrarna helt stängda.

Vad gäller energipolifik är vpk, som vi hört i dag, förespråkare för en snabb och total avveckling av kärnkraften. Men i de länder där kommunisfer-

na har makten sker fakfiskt ingen avveckling utan en kraftig och avancerad utveckling.

Fru talman! Låt oss anta att vi - man skall inte önska andra ont - 1995 skulle få ell torrår i Sverige, hade stängt Barsebäcksverkel och var tvurtgna att stänga av delar av Skåne och södra Sverige. När vi tryckte på knappen skulle vi inle få något ljus, ingen ström i spisen eller i frysboxen och företagen måste stänga. Då hoppas jag att människorna inte har glömt bort vilka partier som stod bakom det beslut som tyvärr en majoritet i Sveriges riksdag kommer alt fatta om rtågort timme.

I defta anförande instämde Ingvar Eriksson (m).

AnL 40 IVAR FRANZÉN (c) replik:

Fru falman! Låt mig först konstatera aff Barsebäcksverket är ett av de sämst placerade kärnkraftverken i världen. Atf def har en filteranläggrtirtg är bra. Säkerhetert höjs då något. Däremot, Sten Artderssort i Malmö, är det i fiera avseenden av gammal konstruktion med utanpåliggande kylsystem osv. och kart på irttet sätt klassas som världerts säkraste kärnkraftverk. Aft säga att def är ett verk av god genomsrtittlig kvalitet är rtog närmare sanningert.

Om det nu skulle gä så olyckligt aff vi hamnade i krig- Sten Andersson var inne på aft försvara Skåne - då skall vi stänga alla kärnkraftverk. I det läget vore det faktiskt oerhört tacknämligt om vi hade börjat avvecklingen så aft sfängrtingert av kärnkraftverken blev mer problemfri, att vi var mindre beroende av kärnkraftverken.

Jag har tidigare här talat om aft vi i dag producerar i vårt energisystem i stort seff 20 miljarder kilowattimmar "fri" energi som vi infe använder. Den krissituation som Sten Andersson här målade upp förutsätter atf vi driver eu helt ansvarslös moderatpolitik, atf vi till varje pris ökar vår energianvändning. Jag har svårt alt se någon sorts välfärd i detta. Allt talar för - forskare och experter är övererts om detta - atf ert effektivare crtergiartvärtdnirtg och övergårtg till förnybar energi är ett måste om vi långsiktigt skall klara ekonomi och miljö. Aldrig så små ansatser i denrta inriktning fram till 1995 konimer aft ge oss mycket gott om elenergi även rtär vi stärtger Barsebäcksverkel och ell verk i Rirtghals.

AnL 41 STEN ANDERSSON i Malmö (m) replik:

Fru talman! Jag börjar med all diskutera Barsebäcksverkefs läge. Det är bara aff fa fram ert karta och se hur alla audra kärrtkraftverk är placerade ruuf om i världcrt. Då firtrter man aft Barsebäcksverket fakfiskt infe är så speciellt dåligt placerat.

Sedan till Ivar Franzéns bedömning av Barsebäcksverket ur säkerhetssynpunkt. Ivar Frartzért må ursäkta meu jag vill ärtdå ställa mig i dert rad av märtrtiskor som håller med dert förkrossartde majoriteten av experter världen över om att Barsebäcksverkel är ett mycket säkert kraftverk. Jag hyser faktiskt större tilltro lill dem än till Ivar Franzért i dertna fråga.

Vad händer om Sverige skulle hamna i krig? Detta problem drabbar faktiskt de flesta industrialiserade lärtder i dag. Mert om vi med raska steg skall kliva tillbaka lill stenåldern då blir självfallet effekterna betydligt mindre.

Prot. 1987/88:135 7 juni 1988

Energipolitik inför 1990-talet

Prot, 1987/88:135 AnL 42 IVAR FRANZÉN (c) replik:

7 juni 1988 Fru talman! Jag har själv läst den rapport som experterrta gjort om

Energipolitik inför 1990-talet

Barsebäcks säkerhet. Det är ett gertomsrtitfligf säkert kärnkraftverk. Men jag rtoterar lörändringen hos Sten Anderssort i Malmö: Världerts säkraste blir mycket säkert. Det är ert mycket vikfig rtyansering. Vi kan ha olika åsikter om hur säkert ett verk skall vara för att man skall känna trygghet.

Om vi ena gängert hävdar aff det irtfe är några som helst problem med att stänga alla på en gårtg om def blir krig och artdra gången säger aft stängrtirtg av tvä reaktorer i ett elsystem som är väldimertsiorterat är rtågot av ert katastrof, då måste man ändå konstatera aff logiken och trovärdigheten saknas helt i sådana påståendert.

AnL 43 STEN ANDERSSON i Malmö (m) replik:

Fru talman! Jag är så pass optimistisk att jag faktiskt förutsätter att varken

Sverige eller något anrtaf land i Europa skall hamna i efft storkrig. Vi skall

alltid i första hand planera vårt agerande därefter. Vad gäller säkerhetert i Barsebäcksverket vill jag nu understryka aft en

förkrossande majoritet av experter påstår att Barsebäcksverket är världens

säkraste kärrtkraftverk.

AnL 44 BIRGER ROSQVIST (s):

Fru talmart! I folkomrösfrtingen om energipolitiken 1980 röstade en majoritet av svenska folket för aft kärnkraffert skall avvecklas "i den takt som är möjlig med härtsyrt till behovet av elektrisk kraft för aff upprätthålla sysselsättning och välfärd". Vid sertast fattade ertergipolitiska beslutet, grurtdat på regerirtgsförslag frårt i maj och riksdagsbeslut i december förra året, beslöts atf "tillförselrt av ertergi och resultafeu av hushållrtirtgert avgör rtär reaktorer tas ur drift".

Def finns nu, sex mäuader sertare, i varje fall irtget uuderlag, ingert härtdelse eller orsak som kart mofivera beslut om aff fidigarelägga stängning av säkerhetsmässigt väl fungerartde och elproducerande kärrtkraftsreakto-rer, vilkas produkfion alltemellanåt efterfrågas fill sista kilowatt av industrin och folkhushållet.

Statens energiverk, som haft regeringens uppdrag aft fa fram prognos över elanvändningens utveckling, kom fram fill ett så lågt behov av elkonsumfiort i landet fr. o. m. 1997 att elproduktion från två reaktorer av tolv blir obehövligt. Dock är, som konstateras i proposifionert, dertna progrtos som alla prognoser behäftad med avsevärda osäkerheter.

Många remissinstartser invänder också mot energiverkels prognos. Här
återfinns praktiskt tagel hela producenlsidan rtär det gäller elkraft. Här finrts
också Landsorganisatiorten, som anser alt energiverket gjort en alltför ytlig
analys av den framtida elanvändnirtgert. Enligt LO talar sannolikhetert för all
elbehovet i mitten av 1990-talef blir avsevärt större än vad ertcrgiverket
beräkrtat. Både LO och TCO kräver - mot bakgruud av atf man håller
energiverkets prognoser för felaktiga - atl det till ell kortkret beslut om
avveckling kopplas lika konkret beslut om ersältartde produktiortskapacilel
med motsvarande effekt. Frän LO-håll sägs vidare i annat sammanhartg all
76 den första nedläggningen skulle enligt folkomröstningen ske i slutet av

1990-talef. Om awecklingert skall fidigareläggas, skall det finnas ett ordentligt underlag som visar vilka effekterrta blir för sysselsätfrtingen, levrtadsstart-dardcrt, regiorterrta - och hur samhäljef skall klara tillförseln av el.

Def finns inte rtu rtågot sådant underlag utan bara aviserade utreduingar som kan vara klara 1990. Därför borde ju ett nedläggrtingsbeslul anstå fill dess. Frågan gäller många mänrtiskors välfärd. Beslut som negativt kan påverka ekonomi och sysselsättning ger följder som allfid drabbar vanliga löntagare hårdast.

Men nu är det positivt aff rtärirtgsufskoftet vill ha ett så aktuellt material som möjligt för en avstämning 1990 av samhällets kostnader för den takt i nedläggningcrt av produkfiortskapacifet befräffartde el som ert awecklirtg av väl furtgerartde kärrtkraftverk redan i mitten av 90-falet skulle betyda.

Vidare har jag, herr talman, också noterat att utskottet upprepar sitt och riksdagens ställningstagande från i höstas, där def sägs aft tillförsel av ertergi och resultat av hushållning avgör när reaktorerna kan tas ur drift. Utskottet betonar nu också att det inför den s. k. kontrollstationen 1990 görs klart hur en stängrtirtg av produktionskapacitet skall ske utan aft resultera i elbrist eller osäker tillförsel i mitten på 90-falet. Den redovisningen skall också föreläggas riksdagen.

Med dessa uttalanden från utskottet går man såväl LO som TCO till mötes på väsenfiiga punkter. Detta sammartfaller ju också med de syrtpuukter som anfördes från produceufsidart i remissomgårtgert. Jag tycker def är bra att utskottet gör dessa påpekanden och också ställer upp vissa villkor.

Herr falman! Frågan om kärnkraftens vara eller irtte vara blev ert polifisk stridsfråga i mitten på 70-talet. Den hade troligen en avgörartde roll i valufgångert 1976, då def blev borgerlig valseger.

När mart nu far del av förslag och synpurtkter frårt moderata samlirtgspar-tief om kärnkraften i vår energiförsörjrtirtg, så har jag i mirtnet helt klart hur defta parfi agerade inför valet 1976, när det gällde att med alla metoder komma åt regeringsmakten. Då var man med på atf göra upp awecklingspla-ner att sättas i kraft på kort fid, då var man med på att skrämma och oroa med härdsmälfor och exploderartde reaktorer, då utsattes i den politiska debatten de som ville hålla fast vid fastlagt program för energiutbyggrtaden för krifik som innebar att de skulle vara oansvariga och utan insikt om kärnkrafferts faror, att de saknade respekt inför säkerhetskrav. Ni förde debatten i ert parti på en mycket låg nivå, måste jag säga.

Jag ansåg då aff vi behövde kärnkraffert, och jag anser nu också aft vi behöver den ett artfal år framöver. Mert rti moderater var med om aft bygga upp dert rädsla som en del människor känner inför kärnkraften. Ni hade också hjälp - direkt eller indirekt - av företrädare för näringslivet på hög nivå. Takfiken var: Borgerlig valseger går i första hand. Kärnkraftsfrågan -dvs. nödvärtdig elproduktion - får lösas när valsegerrt är över. Vi vet hur det gick. Vi vet vilka konvulsioner som skapades. Vi vef aft de finrts kvar.

Det är bara syrtd atf ert så viktig fråga som denrta en gång blev ett polifiskt tillhygge. Den gav åt er moderater och er artknyfning en kortvarit lycka. Den lyckan var alltså förgänglig. Kvar finns oro och rädsla hos de människor som ni påverkade då. Def är främst den kvarvarartde oron och rädslan som i dag styr frågan om kärnkraftens existens i vårt kraffförsörjnirtgsprogram i Sverige.

Prot. 1987/88:135 7 juni 1988

Energipolitik inför 1990-talet

Prot. 1987/88:135 Jag skulle vilja fråga: Fiurts det infe plats för åtminstone någon självkritik

7 juni 1988

Energipolitik inför 1990-talet

när den foim av rädsla dyker upp som grundas på oro för framfida brist på säker och billig elförsörjning, oro för de kostnader som kommer aft uppstå fill följd av förtida stäugrtingar, och naturligtvis även oro för sysselsättning och trygghet bland berörd personal?

Under detta anförartde övertog tredje vice talmannens ledningen av kammarens förhandlingar.

AnL 45 HÄDAR CARS (fp):

Herr talman! Birger Rosqvist har nu här i kammaren erinrat om det som framhållits fidigare i debatten - vad tunga orgartisatiorter som Landsorgartir sationen. Industriförbundet, Skogsindustriförbundet osv. har haft att säga om den förtida avvecklingen. Jag förstår aft de insfartserrtas ytfrartdert oroar Birger Rosqvist. Jag delar hans uppfaftnirtg att def hade varit värdefullt om konsekvenserna av de beslut som vi i dag skall fatta först hade varit utredda.

Nu har ju utskottets majoritet av socialdemokrater gått ett steg åt rätt håll när det gäller konfrollsfafionen 1990. Man har sagt att resultatet av kontrollstationen skall underställas riksdagert. Mert mart har irtfe, efter den stora uppvisningen i Rosenbad för en tid sedart, med slalsmirtisterrt, industriministern, finansministern och miljö- och energiministern på podiet, vågat gå så långt aff man sagt aff man 1990, på basis av den kunskap man då har, faktiskt skall få avgöra om def är dags atf fa steget till avveckling 1995/96. Det tycker jag aff man skulle ha sagt. Hela betänkandet hade varit mycket starkare om man hade gjort korttrollstafiorten 1990 fill en verklig kontrollstation. Jag är säker på atf Birger Rosqvist i sitt hjärta helt stöder mig pä den punkten. Och jag är övertygad om atf flertalet av socialdemokraterna i näringsufskottet också i sitt hjärta delar den uppfattningen - och atf det är därför de ändå har begärt att riksdagen skall få ta sfällnirtg till frågan 1990, att man irtte skall överlåta sfällrtingstagandef till regeringen, som hade föreslagits i proposifionen.

Jag beklcigar bara att ingen av er har modet aff gå så långt aff ni också vågar säga klart uf aff det är vid def tillfället, dä man vet konsekvertserrta för sysselsäffningert och irtdustrijobben i Sverige, som man skall fatta det fakfiska beslutet. Def hade varit ganska snyggt, och ett ögonblick trodde jag atf Birger Rosqvist, som jag känrter som ert modig persort, skulle våga la del steget. Men se, också hau slartt.

AnL 46 PER-RICHARD MOLÉN (m):

Herr talmart! Birger Rosqvist har alltid gjort sig känd för aft vara kärnkraftsvärtlig, och hart har i artslulning fill varje proposifiort om ytterligare rtågot steg när det gäller kärnkraffsavvecklingen väckt en mofion om behovei av ökad saklig informatiort om kärnkraftert. Jag förmodar atf Birger Rosqvist känner sig tvingad att å ena sidan skapa: någort form av balans i sirt kärnkraffsvänlighef och å andra sidan försöka bygga upp en vrångbild genom aff påstå att vi moderater genom att tala om härdsmälfa har skrämt upp folk.

Jag tycker att Birger Rosqvist har all anledning att kritisera sin egen socialdemokratiska regering för aft den inte, trots Birger Rosqvists påpekan-

den, har hjälpt till aft få fram dert sakliga irtformafion som både vi moderater och Birger Rosqvist upplever som kolossalt angelägen.

Överläggnirtgen i detta ärende var härmed avslutad. '

(Beslut fattades efter debatten om näringsutskottets betänkande 41.)

Kammaren övergick fill att debattera närirtgsutskotfefs betärtkande 41 om ny ekortomisk styrrting av statens vaftenfallsverk m. m.

Prot. 1987/88:135 7 juni 1988

■ Ny ekonomisk styrning av statens vattenfallsverk m. m.

Ny ekonomisk styrning av statens vattenfallsverk m. m.

AnL 47 PER-RICHARD MOLÉN (m):

Herr falman! Av praktiska skäl skulle vi väl egenfligert ha tagit tillfället i akt och diskuterat detta äreude i anslutning till def förra. Själv hade jag gärna velat ätt, vilket väl också var tänkt från början, riksdagen skulle ha behandlat frågan om ekonomisk styrnirtg av statens vaftenfallsverk betydUgt tidigare. Men av skilda skäl har alltså den förevarande situationert uppstått.

Det förslag från regeringen om ekonomisk styrrtirtg av staferts vaffertfalls-verk som behandlas i detta betänkande utgörs av en mycket tunn proposition, som egentligen kan te sig relativt oskyldig. Mart vill aft ägarert Vaffertfall skall åläggas ökade krav på avkastning, något som väl låter riktigt. Men def är infe vanligt att det är ägarna som ålägger ett bolag högre krav på avkasfnirtg, utan det är mestadels styrelsen som både formulerar och lägger fast de mål som man strävar emot.

Förslaget innebär att staten, alltså regeringert, ålägger Vattenfall att leverera in mera pengar till statskassan. Def rör sig om drygt 3 miljarder kronor per år under en treårsperiod. Redan nästa år höjer därför Vattenfall elpriserna med 10 % och med lika mycket 1990 och 1991.

Eftersom Vattenfall är marknadsledartde, kommer de privata kraftbolagen aft helt naturligt följa Vattertfalls exempel och höja priserna för sina kunder lika mycket. Totalt inrtebär regeringerts förslag att mart belastar det svertska folkhushållet med ytterligare 6 miljarder krouor per år. De privata bolagen skall infe - def fick vi ju bekräftat av Lennart Pettersson - räkna med aft få behålla någonfirtg av det inflöde av pengar som det här är fråga om. Redan nu sitter man i finansdepartemerttet, sorn statssékreteraren därstädes nämnde vid en av moderaterna begärd utfrågning i näringsufskottet, och skriver på direktiven fill dén utredning som skall lägga fram förslag om högre skatter på el.

Herr falman! Detta är infe rimligt. Regeringen begär dessutom ett riksdagsbemyndigande att framöver irtfe behöva fråga riksdagert om lov för att höja Vattertfalls avkastningskrav. Med andra ord kommer socialdemokrater och folkpartister i verkligheten att här om en stund ge regeringen ett nytt eget skafteinstrument och en egen skaffekälla att ösa ur. Det har de två partierna i en ohelig allians kommit överens om.

Jag tycker att detta är skandal. Industriförbundet ifrågasätter så höga avkastningskrav som de som regeringen föreslår och jämför därvid med annan liknande verksamhet.

Prot. 1987/88:135 Regerirtgen utnyttjar Vattertfalls mortopolsfällrtirtg lill all öka stalerts

7 juni 1988 irtkomster på elkonsumenlernas bekostnad. Detta är upprörande och strider

; mot de principer som hittills har gällf för statlig affärsverksamhet. För att

v 6 tillgodose konsumerttirttressef och eliminera monopolinfressen har fidigare

J ' riksdagar tillämpat den självkostrtadsprirtcip som fortfarande anvärtds av

kommurterna rtär def gäller deras elverk, rerthållrtirtg etc.

Det förvånar mig infe att socialdemokraterrta mera färtker på stafert och dess inkoms;ter än på konsumenterrta. Mert det förvårtar mig storligen atf folkpartiet vill ställa upp för detta och för aft understödja monopolfendertser. Jag trodde i min enfald, herr talman, att folkpartiet ställde upp mot monopolen och för konsumentert samt mot statlig prispolilik och för marknadsstyrning. Men så är det inte.

Tvärtom medverkar folkpartiet här, liksom när del gäller höjrtingen av oljeskallen, till att förslärka statskassan och frånta de enskilda def de får över efter skatt.

Folkpartiet föreslår aft de privata kraftbolagen skall tvingas bygga upp fortder eller inleverera sina pengar till staten. Till råga på allt säger folkpartiet att den höjrtirtg av elpriserna som nu föreslås inte är tillräcklig utan måste följas av flera. Den signalert har firtansdeparfemenfet registrerat. För dert, herr talmart, behövs irtgen extra fin avlyssrtirtgsufrustrting.

Centern går emot regeringens förslag och presenterar ell eget, som infe inbjuder till lika stora elprishöjningar. Def är bra.

Som jag tidigare rtämrtt har Nobelirtdusfrier som ett resultat av.de högre avkastrtingskraven på Vattenfall beslutat atf lägga ned sin anläggrting i Ljungaverk. Def är en stor besvikelse, herr falman, att behöva konstatera atf alla de ledamöter på Västernorrlandsbänken, som ändock borde känna ett intresse av att stödja de anställda i Ljungaverk inte nu finns i plenisalen. Detta visar atf man mera ställer upp för partiet ärt för sina egrta väljare i länet.

Detta förslag om höjnirtg av Vattertfalls avkastrtingskrav är bara början. Socialdemokrater, och uppenbarligert också folkparfister, visar liknöjdhet för de regionalpolifiska problem som detta medför, speciellt i fråga om Norrlandslänert. Skälen till detta är förståeliga. Varför skall man spruta in en eller annan miljard i Norrbotten eller Bergslagen, när mart i rtästa artdedrag-i form av högre krav på avkastning i Vattenfall och därmed högre elfaxor -brandskaffar dem på ett mycket större belopp? Är det industripolitik och regionalpolifik, signerad socialdemokrater och folkpartister.

Herr falman! Eftersom närirtgsutskottet till förslaget om irtförartdet av en s. k. kontrollstation år 1990 har kopplat ett krav på aft en arbetsgrupp skall studera konsekvenserrta av högre elpriser för den elinfertsiva irtdustriu, så borde det logiska vara atf höjda avkasfrtirtgskrav rtu avvisades av riksdagert. Det är givetvis bättre atf låta dcrtrta arbetsgrupp få fuudera över detta och all ett genomtänkt förslag presenteras riksdagen någort gårtg urtder hösten 1990 eller våren 1991, så atf man har hurtrtit seöver alla de faktorer och tagit fram allt det underlag som skall ligga till grund för energipolitiken efter år 1990.

Vi moderater motsätter oss prishöjnirtgar av elert till följd av högre avkastrtingskrav pä Vattertfall.

Den svenska elmarknaden har enligt vår uppfattning fungerat bra under
80 decennier och har gett oss en i jämförelse med de allra flesta länder effektiv

elbransch.

Att låta politiska beslut styra elpriset pä def sätt som socialdemokrater och PrOt. 1987/88:135

folkpartister vill vore inte bra. 7 juni 1988

Vattenfalls monopol måste brytas sörtder. Vi moderater vill ha en \i i, k tv ' q

uppdelnirtg av Vattertfall på flera regiortala bolag. Markrtadert behöver flera ,, .. t ,i

■ ° F 6 6 av statens vattenfalls-

aktörer. Då fungerar den bättre. Skulle vi redan nu ha haft en uppdelnirtg av ,

° „ verkm. m.

Vattenfall i flera bolag, skulle Vattenfall, rnot bakgrund av de tankegårtgar

om högre avkastrtingskrav som nu redovisas, inle ha kuunat vara markrtads-

ledartde.

Herr talmart! Sammartfatfrtingsvis vill jag konstatera atf socialdemokraternas energipolitik mera är baserad på omtanke om den egna maktposifioncrt ärt på omfartke om konsumeuferrta, miljön, indusfrirt och svertskt välstårtd.

Av Birgitta Dahls energipolitik blev def bara en tumme, om än fillräckligt störande, speciellt om den stöttas av def pekfinger som hon ofta riktar mot de djupt kunniga professorer och tekniker som vågar ge uttryck för en artnan uppfattnirtg eller mot Vattenfalls eller Sydkrafts ledning, när man där säger något som inte sammartfaller med ertergimirtisterrts strategi.

För Kjell-Olof Feldt och firtartsdepartemerttet har vårens socialdemokrafiska energipolitik med stöd av folkpartiet blivit bingo, eftersom den leder till ett ökat inflöde av pengar till statskassan om många miljarder.

Mert för kortsumenterna - för alla oss som kortsumerar el - iunebär det ökade utgifter. Sådaut är livet med ert socialdemokratisk polifik, när den stöds av folkpartiet - partiet som vill artvärtda både hjärna och hjärta.

Vad har man använt i energipolifikert?

Herr talmart! Med def anförda vill jag yrka bifall till de moderata reservationerna vid närirtgsufskoffefs befäukartde 41.

AnL 48 HÄDAR CARS (fp):

Herr talman! Som jag tidigare i dag har redovisat, anser folkpartiet att priset på energi är en viktig faktor när def gäller aft åstadkomma förutsättnirtgar för den avveckling av kärnkraffert till år 2010 som är en väsentlig del av folkpartiefs energipolifik. Mot denna bakgrund har vi ocksä funnit det både skäligt och riktigt aff öka avkasfnirtgskravet på Vattenfall.

Ökade avkasfnirtgskrav på Vaffertfall leder till en ytteriigare höjning av elpriset. Def leder också till atf Vattenfall får resurser att satsa mera på både hushållnirtg och alterrtafiv kraftproduktiort. Enligt vår uppfaftnirtg får höjda avkastningskrav på Vattenfall ävert konsekvenser för andra kraftbolag, som också får tillfälle atf höja sina avgifter och därigertom skaffa sig ökade inkomster. Vi anser att de inkomsterna skall användas på samma sätt, dvs. de skall resultera i atf utrymme skapas för åtgärder för hushållning och alternativ kraftproduktion. Detta är, med våra utgångpurtkfer, ert fullt rimlig polifik. Mert om mart har de utgåugspunkter som moderata samlingspartiet har kan det vara rimligt att komma till andra slutsatser. Om man irtte har för avsikt att avveckla kärrtkraffert år 2010 behöver man inle, i varje fall inle i nuläget, vidta åtgärder av detta slag. Jag har respekt för def.

Jag har ägnat mina inlägg i dagens debatt åt alt i allt väsentligt granska och kritisera regeringens energipolitik. Jag har undvikit att rikta angrepp mot de andra borgerliga parfierna. Alla partier har rätt att uforma sin egen politik och lägga fram de förslag de finrter riktiga och befogade. Del brukar vi i

6 Riksdagens protokoll 1987/88:135

Prot 1987/88:135 allmänhet vara överens om, och vi kommer från folkpartiets sida alltid aft .
7 juni 1988 Sra det. Vi brukar från moderata samUngspartiet, och inte minst, från

-------------- ;— partiets tidningar få höra aff vi uppträder som splittrare och alt vi förstör för

Ny ekonomisk styrning borgeri iga, om vi säger något elakt om de förslag som moderaterna lägger
av statens vattenfalls- jg jg,g j g p Per-Richard Molén bli ensam om.
verkm. m. falman! Vi i folkparfiet anser aft Vattenfall på lång sikt skall ges en

annan organisatiort. Vi menar att man skall dela upp Vattenfall i tre fyra regionala bolag, som skall förvandlas till aktiebolag. Dessa senare skall kunna säljas fill anställda och andra som är engagerade, så atf de blir privata företag. Vi tror aff def är riktigt att göra så, atf det förstärker konkurrensen och att verksamheten på det sättet blir effektivare. Vi förbehåller nuvaraude Vattenfall rätten atf, såsom en statlig myndighet, svara för lednirtgsrtätef för högspärtd elkraft. Detta är en polifik som, såvitt jag förstår, på denna punkt överensstämmer med vad mina kamrater i moderata samlingspartiet och centerpartiet har framfört i sina förslag. Jag tycker att det är värdefullt att vi tar fasta pii det som förenar oss. Men varje parti har samtidigt rätt atf utforma den politik man tror är gagnrik för landet på lång sikt.

AnL 49 IVAR FRANZÉN (c):

Herr lalman! Centern har under flera år krävt åtgärder för att öka konkurrensen på den svenska elmarknaden. Den monopolliknartde sfällrtirtg som Vattenfall har i dag irtrtebär en betydande styrnirtg av ertergipolifiken vid sidan av de beslut som riksdag och regering fattar. Det förslag vi nu skall behandla om ny ekortomisk styrrting av Vattenfall ger visserligen. Vattenfall förutsättnirtgar som är mer likartade dem som gäller för privata och kommurtala elproduceufer, mert någort egentlig möjlighet till konkurrerts på lika villkor skapas inte.

Herr talman! Jag skall kort redovisa centerns alternativ till regerirtgsförsla-get. Vi i certferrt artser, i likhet med vad vi framfört i fidigare förslag, atf def skall finrtas ett naliortellt bolag - vi kallar det här för Vaffertfall AB - som svarar för driftert av sfamlinjenätef och alla de myndighetsfuukfiorter som i dag Ugger på Vattenfall. Med hänsyn fill det beslut som fattats om avveckUng bör kärnkraftsdelen läggas inom det nafionella bolaget. Därmed får detta bolag ungefär samma utformning och uppgifter som det vi i tidigare motioner kallat för Kärnsfambolagef. I övrigt bör dock, med de angivna utgångspurtk-ferrta, upplägguingen genomföras i syfte att nuvaraude regiortala enheter, VaffenfallNorrboftert, Vaffertfall Mellersta Norrland, Vattenfall Mellansverige, Vattenfall Östsverige och Vattenfall Västsverige, blir självständiga bolag. Dessa bolag övertar all vatfertkraff, alla disfribufiortsartläggrtingar och värmeanläggningar samt Vattenfalls verksamhet i övrigt inom sitt område, exkl. kärnkraftverken.

De regionala bolagen kan äga andelar i kärnkraftverken men också välja
aff efter behov köpa elström per kontrakt eller via kraftbörsen. De regionala
bolagen skall vara helt självständiga bolag och kommer aft fylla en vikfig
funkfion i den regionala utvecklingen, samtidigt som def skapas en sund
konkurrerts mellart såväl de regionala bolagen som övriga privata energipro
ducenter.
82 Det finns inom Vattenfall i dag en omfattande forsknirtgs- och utvecklings-

verksamhet. Denna verksamhet bör, som vi fidigare har föreslagit, hållas Prot. 1987/88:135 samman ieff fou-bolag. Formerna för finartsierirtg av fou-bolagef kommer vi 7 juni 1988

aft fa upp 1 var energipolifiska motion. Den har VI icke hunnit rtamrta tidigare ... .,

, ' ,. , ._, , . Ny ekonomisk styrning

1 dag. Fou-bolaget skal fa ett litet bidrag men i övrigt leva pa egrta meriter „

, .*. .,, ,, ,, ,.. av statens vattenfalls-

och kurtna sälja Ijärtsler i kortkurrens med högskolor och universitet samt ,

andra utvecklingsbolag. Lönsamhefskraven för de olika bolagert, frånsett

fou-bolaget, kan vara i den storleksordning som föreslås i proposifionen men

bör infe fastläggas av regering eller riksdag. Lönsamhet bör uppstå som en

följd av atf verksamheten bedrivs på marknadsmässiga villkor. För bolagens

sunda utveckling krävs en vinstnivå i ungefär den sforleksordrting som anges i

proposifionert. Genom ökad konkurrens skall denrta lönsamhet i första hand

uppnås genom effektivare bedriven verksamhet och i mindre omfattning

genom prishöjningar.

Vårt förslag inrtebär vidare aff företagen får en form som inte kräver några särskilda regler för beräkning av skaft m.m. Defta innebär en förenkling i förhållande till regeringens förslag.

Möjlighet bör även öppnas för akfieförsäljnirtg i särskild ordrtirtg, som syftar fill aft göra kärnkraffsakfierna fill folkaktier. Målsättningen måste vara atf sprida ägandet och skapa ett brett folkligt och regionalf förankrat ägande. Det kommer därför att krävas spärregler som förhindrar aft dominerande aktieposter samlas i en ägares hand.

Det jag nu har anfört är bakgrundert till aff vi föreslår aft propositionen avslås. Vi menar atf def är nödvärtdigf med ert sammanvägning av de övriga energibeslut som fattas. Med utgångspunkt i detta vill vi ha ett nytt förslag frårt regerirtgert ertligt de rikflirtjer jag här har skisserat.

Vi har fill näringsutskottets betänkartde 41 fogat en gemensam reservation från moderater, folkpartister och centerpartister. Def gäller regionalisering-ert av Vattertfall. Vi har i dertna fråga en gemensam bas.

Vi vill också visa på den sammankoppling som måste göras mellan åtgärder på energiområdet i övrigt och vår förnyelseplart för energisystemet. Vi konstaterar i det sammanhanget atf om centerns förnyelseplan genomförs kommer de totala investerirtgarna inom Vattenfalls verksamhetsområde aff kurtrta minskas väsentligt, vilket visserligen inte innebär budgetmässiga besparingar men sannolikt kommer all innebära samhällsekonomiska bespar ringar och därmed också på sikt lägre energipiriser.

Herr talmart! Med detta yrkar jag bifall lill de reservationer där centern firtrts med.

AnL 50 PAUL LESTANDER (vpk):

Herr talman! Frågan om dert framtida organisationcrt av Vattertfall, de höjda lörtsamhelskravert, den ekonomiska slyrningert och dess konsekvenser för elpriser och eventuella satsnirtgar på energialternativen motiverar en delvis tillbakablickande genomgårtg av svertsk kraftproduktion.

När del tekniska kuimandet ökade upptäcktes dels metoder för att omvartdla vattenkraft till elenergi, dels metoder för överföring av elenergi på stora avstånd. För all möjliggöra ulbygguad och exploatering av vattenkraften stiftades en vattenlag.

Vattenlagen fick ett innehåll som svarade mot statsmaktens och enskilda 83

Prot. 1987/88:135 kraftexploatörers vilja atf snabbt öka produkfionen av elkraft och se fill aft
7 juni 1988 ' denna ins.ats också Srtabbt förräntades. Stora delar av fallhöjderna kartske

Ny ekonomisk styrning av statens vattenfallsverk m. m.

redart fanrts hos utbygguadsförefagen genom awiffringsbesluf, meu de kolortisaförer som med svett och möda byggt upp bosättnirtgar och samhällert i skogslärtcrt avlurades uppenbarligen en del av fallhöjderrta.

Jämför man de summor som vatfenkraftsförelagert fick betala under vatfenkraftsbyggartdefs tidsålder som ersättning för överdömda marker, fallhöjder och intrårtg, ter sig dessa ersättningar närmast försumbara i relation fill de produktionsvinsfer som skapades. Följderna av denna, mot den lokala befolkningen riktade, utpressnirtgs- och ufsugningspolitik blev att många tvingades eller på anrtaf sätt förmåddes avhärtda sig stora värdert som fillföll kraffexploatörerna.

Naturiigtvis faurts ett starkt behov av elkraft hos irtdustri och allmänhet. Detta behov tillfredsställdes av vattenkraftsutbyggnaden. Människor tvingades dä bort från sirta hem, fick bära stora förluster och säg själva uuderlagef för bygdens försörjrtirtg krympa genom överdämnirtg av skogs- och odlingsmark, gertom förstörda eller svårt skadade fiskert samt utflyttning av märtrtiskor.

Nu sluts; cirkelrt. De fallhöjder som Vaffertfall har i sin ägo har förvärvats för mycket blygsamma belopp- i de fall då något vederlag alls utgetts. Värdet på dessa fiillhöjder skrivs nu upp med 20 gånger deras bokförda värde i dag. Ökade lörsamhetskrav på Vattenfall är ett stort hinder för att öka insatserna inom alteinafiv energiproduktion inför awecklirtgert av kärrtkraffen. Läggs dessa förränfrtingskrav som mall för irtvesferirtgar i exempelvis sol- och virtdkraff, firtns ert uppeubar risk att dessa energislags utveckling konimer aft hindras och försvåras ytterligare.

Vänsterpartiet kommunisterna är anhängare av ökade insatser i energisystemet för en omställnirtg i rikfrtirtg mot småskalighet och lokal ertergiproduk-tiort. Ertergisysfemet skall irtrikfas mot effektivare ertergiartvärtdning, ökad hushållning och utrtytfjande av förnybar, miljövänlig ertergi. Maktkoncentrationen fill Vattenfall gynnar inte en sådan utvecklirtg. Ett ökat avkastningskrav på Vattenfall stärker företagets maktposifion, mert är ingen garanti för miljövänlig produkfion, bättre hushållning eller effektivare elanvändnirtg. Därför går vi emot proposifiortcrts förslag och går därmed också emot dert prishöjning på elkraft som blir följden av ett beslut atf höja avkastningskravet på Vattenfall.

Jag vill dessutom beklaga atf skattefrågan glidit förbi i delta sammanhartg -skattefrågan i ett vidare perspektiv. När riksdagen en gång avskaffade juridiska personers skattskyldighet till kommunerrta, gav riksdagen Vattenfall och andra kraffexploaförer en stor skaftelättrtad. Bortsett frårt en förändring av regleringsavgifferrta till bygdeavgiffer och ert kraftig höjrtirtg av avgifterrta i sambartd med déltå, har riksdagert sedan dess inle gjort någonting för att föfärtdra dertrta orättvisa. Skatfefrågart har hittills irtte förts ett steg närmare sin lösrtirtg.

Till detta befärtkartde har vi i vpk avgivit två reservation, nämligen reservationerna 4 och 7, fill vilka jag yrkar bifall.

AnL 51 ÄKE WICTORSSON (s): Prot, 1987/88:135

Ny ekonomisk styrning av statens vattenfallsverk m. m. .

Herr falman! Utskottsbetänkandet behandlar bl. a. regeringens förslagom 7 juni 1988 ny ekonomisk styrning av statens vaftenfallsverk. Förslagen syftar till en styrning efter riktlinjer som riksdagert har lagt fast. Riksdagert skall årligcrt fastställa rullaude treårsplaner för invesferirtgar och firtansiering. Ett rtyft lörtsamhetsmål läggs fast: den reala lönsamhefert bör ha som mål 3,4 %, vilket motsvarar ett nominellt förräntrtirtgskrav om 12%. Defta kan jämföras med att Vattenfalls lönsamhet 1985 var 2 % och 1986 var 1,4 %. Företag noterade på Stockholms fondbörs bedöms ha en real lönsamhet på i genomsnitt 8 %.

Lönsamhefskravet bör, som det sägs i proposifionen, ökas med höjd effektivitet i Vattenfall. Det får emellerfid också som konsekvenser en viss höjning av elpriset, även om de höjningarna i huvudsak ligger inom ramen för en realt oförändrad faxa sett i ett långfidsperspekfiv.

Regeringen skall fastställa förräntningskrav och soliditetsmäl samt årsbokslut och utdelning. Vattenfall skall vidare betala en motsvarighet till statlig skatt med samma belopp som den beslutade ufdelnirtgen.

Def statskapital som Vattenfall disponerar omvandlas fill ett statslån och nytt statskapital. Dert del av statskapitalet som motsvaras av fallhöjderrta skrivs upp från 200 milj. kr. fill 6 000 milj. kr.

Vattenfalls investeringar och rörelsekapital finansieras genom tillskott anfirtgcrt från avskrivnirtgsmedel och rörelsemedel eller gertom lån i riksgäldskontoref.

Dessa förslag inrtebär att Vattenfall kommer aff få resurser aft satsa på ny elproduktion och på aft bygga upp en egert firtansiell styrka. Utskoftsmajorifeten ställer sig bakom regeringerts förslag.

Två frågor har vi särskilt uppmärksammat i utskoftsbehartdlirtgert. Dert ena gäller den elintensiva industrin. Utskottet anser atf regeringert i dert löpartde uppföljningen av elprisutvecklingert skall bevaka konsekvenserna för den elintensiva industrin. Vi utgår från att elprishöjningarrta för dert elintensiva industrin inte skall behöva bli lika stora som för andra användare. Vid kontrollstationen 1990 bör def prövas om förräntrtirtgskravet och larifferrta är lämpligt utformade.

Dert artdra fråga utskottet har uppmärksammat gäller samarbetet mellau Vattertfall och kommunerna vid lågspänningsdistribufion. Kommunerrta kan inte ta ut aurtaf pris ärt vad som motsvarar självkosfnaden. I dessa disfribufionsförefag kart därför uppstå motsättning mellan självkosfnadskra-vet och Vattenfalls nya lönsamhetskrav. Utskotfsmajoritefen kortsfaferar aff de föreslagrta riktlinjerna medger en differentiering av förräntningskravet för olika verksamhetsgrenar. Vi utgår därför fråu aft problemet kart lösas på villkor som tillfredsställer kommunerna. Förhandlingar pågår.

De borgerliga parfierna har föreslagit aff stora delar av Vattenfall skulle säljas fill privata inlressertter. Detta förslag döljs urtder dert oskyldiga rubriken Ändrad organisatiort av statens vaftenfallsverk. Det återfinns i reservation 6.

Reservanterna säger atf de har den principiella uppfaftnirtgen alt staten
bör avveckla affärsverksamhet i de fall inte särskilda skäl för ett sådant
engagemang från statens sida föreligger. 85

Pröt. 1987/88:135 Därför bör en betydande del av Vattenfalls tillgångar avyttras, säger de.
7 juni 1988 Detta är ett ganska märkligt resonemartg. Det blir i och för sig irtte mindre

', ; märkligt av att ha upprepats ett antal gånger. Alla seriösa bedömare är

l\ye onom y g överens om aff det vid produktion och distribution av elektrisk kraft inte
"''''*" ■' finns någort konkurrens. Def är i stället fråga om lokala, regionala och

■ ■ nafiortella mortopolmarkrtader på gruud av de fakfiska förutsättningar som

styr utvecklingen på detta område. Monopolen skall alltså, enligt utskotts-majoritetens uppfaftnirtg, vara underkastade den offerttliga insyrt och korttroll som samhällsägandet irtnebär. Def är en fördel om Per-Richard Molén i kammardebafferna får fillfälle att nagelfara Vattenfalls verksamhet. Den här ordningen ger de bäsfa garantierna för aff man får en rimlig taxesäftning inom monopolert och för aff def infe uppstår monopolvinster för enskilda akfieägare.

Självfallet är det också viktigt aff Vattenfall drivs affärsmässigt och effektivt. Def är därför som förslagen om ny ekonomisk styrrtirtg har lagts fram. De borgerliga framför i reservation 6 en uppfattning som innebär atf -när mart har löpt lirtart uf - privata akfieägare skall få fa baud om vinsterna. Vi i utskoffsmajorifefen kan infe acceptera ett sådant resonemang. Jag vill också fill Ivar" Franzért säga att det är ett grumligt resouemartg som mart inom centerrt för om utgivning av folkakfier i detta sammanhang. Def låter mycket bra, men vad får det för konsekvertser? Jo, del leder omgäertde till mycket starkt höjda lönsamhetskrav på Vattenfall, långt utöver vad vi diskuterar i detta sammanhang.

Man måste rimligtvis tänka sig aff en folkaktie skall bli föremål för noteringar på börsen. Som jag irtledningsvis konstaterade ligger dert reala lönsamheten på de börsnoterade förelagen på omkring 8 %. För att bli konkurrenskraftig måste den rimligtvis komma i närheten av detta avkastningskrav. Defta förhållande har klart noterats av de disfribufionsförefag som privafiserats i den pågående borgerliga kampanjen på delta område. En privatisering av monopolen leder alltså till orimligt höga elfaxor.

Det är också viktigt att Vattenfall behåller sin starka sfällnirtg på elmarkrtadert och atf krafffillgångarna i stor utsfräckrting ligger i samhällets ägo, så aft vi skall kunna undvika allvariiga störningar och bevara ett väl fungerande sysfem för produktion och dislribuliort av kraft. Något annat skulle vara särskilt allvarligt i ett läge där awecklingert av kärrtkraffen ställer stora krav på insatser för elhushållning och utveckling av ny elproduktionsteknik.

Herr talman! Jag yrkar bifall fiUutskottets hemställan och avslag på alla reservationer.

AnL 52 PER-RICHARD MOLÉN (m):

Herr lalman! Med socialdemokratisk politik blir del stora vinster i Vattenfall och s. k. övervirtster i de privata ki-aftbolagert, vinster som måste beskattas. Med moderat politik blir del inga övervinster i vare sig Vattenfall eller de privata företagen. Vi vill inte verka för högre elpriser utan vill låta markrtadeii styra.

Herr talmart! I ert artikel för några veckor sedan i Affärsvärlden
86 konstaterade utredningschefen på statens energiverk Karl-Axel Edin att

elpriset infe är lågt utau tvärtom för högt. Mart kuude i Göteborgs-Posfert för rtågon fid sedan läsa att Vattenfall den 1 januari 1989 kommer att höja siua priser. För en villa med direkfel innebär detta en kostnadsökning om 1 400 kr. För ett vanligt hushåll blir kosfnadsöknirtgen 400 kr. per år.

Herr talmart! Något som är gartska remarkabelt är aft Vattenfall redan för några månader sedan, alltså före riksdagens beslut i dag, har gått uf till alla sina kunder med en skrivelse där man anger prisutvecklingen 1989-1991. Det är, herr talman, rätt värdefullt atf få detta noterat till protokollet.

För elinfertsiv irtdustri skall priserrta 1989 i förhållande till 1988 höjas med 6,9 %. Fram fill 1991 kommer höjnirtgert aff vara 24,8 %. Genomsnittskun-dert kommer uuder dessa år aft få uppleva elprishöjnirtgar om 30 %, och elverk - bakom vilka ligger de mårtga små kortsumenferna - korrimer aff få elprishöjrtingar om 32,4 % i förhållande till 1988.

Det här är, herr falmari, infe uttryck för en särskild omfartke om dert enskilde konsumeufert. Det är en brandskatfning av de små belopp som märtrtiskorna i det svenska samhället ifår över sedan staten och kommunerrta har tagit sitt i form av skatter och arbetsgivaravgifter. Atf mart rtu, med folkparfiets hjälp, ger regeringert en egert skattekälla, som regeringert kan kontrollera utan att behöva gå till riksdagert, tycker jag är fel.

Prot. 1987/88:135 7juni 1988

Ny ekortomisk styrning av statens vattenfallsverk m.m.

AnL 53 HÄDAR CARS (fp):

Herr talmart! Åke Wictorsson brukar ju inte i alla sammanhartg framstå som en av de mera doktrinära socialisterna i kammareri. Ändå kunde jag här notera hur värdefullt han ansåg def vara aff vi just här i kamrriaren kunde diskutera investeringsplaner och lönsamhetsnivåer för Vattenfall. Jag förstod att han samtidigt fanrt det högst olämpligt att mart irtte har sariima förutsättning när def gäller t. ex. Sydkraft.

För folkpartiet är det en naturlig utgångspunkt att näringsverksamhet så långt möjligt skall bedrivas i enskilda företag, under det kostnads- och lönsamhetsartsvar som åvilar sådana företag. Vi tycker inte - uppenbarligert till skillnad mot Åke Wictorsson, även om han inte nämnde def - att def är någon nackdel aft en stor del av elförsörjningert i södra Sverige ombesörjs av Sydkraft, som är ett på börsen registrerat företag. Jag hörde inte att Äke Wicforssort sade aft vi därför måste socialisera Sydkraft, mert def låg som ert urtderfort i hans anförartde om Vaffertfall.

Om kortsekverts skall tillämpas - och så bör ju ske - borde Åke Wicforssort ha lagt fram det förslaget. För ert liberal är def tvärtom mycket konsekvent aff önska gå åt def andra hållet, dvs. att privatisera Vattenfall.

AnL 54 IVAR FRANZÉN (c):

Herr talman! Åke Wictorsson upprepade delar av den debaft som fördes med certferrt för snart fyra år sedan, då vi första gångcrt föreslog atf man skulle göra Vattenfall mera folkägl, låta svenska folket få köpa aktier och med sina insatser skapa ett besfärtdigt värde, som på sikt kart hjälpa till att finansiera en del av staferts skulder.

Dä sade man bl.a. aff dert värdering som vi hade gjort var alldeles verklighetsfrämmande. Nu kan vi konstatera all, trots alt vi sade alt det var fråga om en värdering på några års sikt, redan i dag den värderirtg som görs i

Prot. 1987/88:135 proposifionert i stort seff är i nivå med den värdering som vi gjorde för fyra år
7 juni 1988 sedan. Vi var aUtså mycket nära verkligheten. I den debatt som fördes

Ny ekonomisk styrning av statens vallenfalls-verk m.m.

särskilt från socialdemokratiskt håll var man inte alls medveten om den utveckling som i själva verket var på gång.

Jag har i ett aktuellt ärende seff aft Vattenfall anger en rtormal utbygguads-kostrtad vara 3,57 öre per kilowattimme. Vi artgav för fyra år sedart ett pris som låg mellart 2,4 och 2,5 öre. Vattertfall, def statliga företag som skall göra allfing billigt och bra och som skall värna om låga elkostnader, har alltså redan i dag med mer än 40 % överskridit gränsen för vad vi ansåg vara en normal kostnad.

Jag har sett få exempel, om ens något, på att konkurrens har höjt priserna. Def är ju i stort sett del som Åke Wictorsson här påstår. Det är alldeles uppenbart att vi i dag har svårt att få den smidighet och effektivitet i Vattenfall som vi vill ha och att en uppdelnirtg i ett antal fristående bolag skulle skapa väsentligt bättre förutsättnirtgar för aft både åstadkomma ert ratiortellare hartfering och framför allt fä fill stånd en mycket värdefull regiortal effekt.

AnL 55 PAUL, LESTANDER (vpk):

Herr falman! Ett företags lönsamhet kan anges olika många i termer. Men ett företag som har så god lönsamhet all man frårt förelagets sida artser sig kunna skriva upp en del av tillgångarna 20 gånger- det finns alltså realvärden bakom dessa uppskrivnirtgar - och ta uf vinster i fråga om de uppskrivna värdena, måste ju ha genererat kraftiga vinster.

Min fråg;i kvarstår alltså: Anser Åke Wictorsson att de enorma vinster som har skapats inom Vattenfall också i fortsättningert skall berika svenska staten - skall man således aldrig kunna fä en rättvis beskattningsreform när det gäller kraftförelagens övervinster?

AnL 56 ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talrnan! Flera av de borgerliga reservanterna hävdade all det är bra med konkurrens och att det finns få exempel på alt konkurrerts har lett till högre priser. Men del finns ju ingen konkurrerts på delta område. Irtom varje område där det förekommer distributiou eller produktion av elkraft handlar del ju om monopol. Skall man acceptera ert utbyggnad av ledningar från olika irtlressenler till samma område? Vem skall i så fall bära kostnaderrta? Naturligtvis skulle det bli abonnenterna som fick betala.

All erfarenhet visar aff en privafiserirtg av eldistribution och monopol av den här typen leder till prishöjningar. Man behöver inle. Hädar Cars, ange Sydkraft som exempel i det sammanhanget. Del går bra all hänvisa lill Östra Roslags elverk exempelvis, där kostnaderna har ökat högst betydligt sedan företaget privatiserades.

Jag har inte. Hädar Cars, krävt all dessa företag skall vara i statens ägo,
utan jag har sagt att de skall vara i samhällets ägo. Jag menar aft det är fullt
rimligt aff kommunerna är involverade som ägare i defta sammanhang.
Sydkraft är i betydande utsträckning ett kommundomirtcrat företag. Det ger
förutsättningar för en offentlig insyn och kontroll. På det sättet undviker mart
88 en olämplig hantering i monopolhänseende.

Beträffande de prishöjningar, Per-Richard Molén, som här målats upp vill jag framhålla aft propositionen klart anger - och utskoftsmajoriteten har ställt sig bakom proposifionerts förslag - atf ufvecklirtgert skall följas rtoga. Statens pris- och karfellnämrtd skall följa dertna och 1990 får vi en redovisning.

Aft inte ta fasta på och förränta de värden som finrts i fråga om def statliga kraftirtnehavet skulle, Paul Lestander, vara en dålig affär för staten. Det är här som man finrter underlaget fill diskussionert om ert privatisering. Men varför är def så populärt aff diskutera den frågan? Jo, man hoppas aft dolda vinster snabbt skall kunna föras över fill det privata ägandet.

Jag vänder mig här också till Ivar Franzért. Man för ett resonemang som går uf på att statsskulden kan minskas genom att Vattenfall säljs uf. Mén def behövs infe, om man bara ser fill aft det blir en rimlig avkastning när det gäller Vattenfall. Det gäller ju aff förränta.det kapital som finrts där. Då får man ränteintäkter och på def sättet får man möjlighet att betala de räntor på statsskulden som belastar oss.

Prot. 1987/88:135 7 juni 1988

Ny ekonomisk styrning av statens vattenfallsverk m. m.

AnL 57 HÄDAR CARS (fp):

Herr talman! Åke Wictorsson nämnde att han skulle vara nöjd om de aktuella kraftförefagen var i samhällets ägo. Det skulle jag också vara. Det är bara det att vi anfagligert har litet olika defirtifioner när def gäller ordet samhälle. För Åke Wictorsson är samhället detsamma som staten och kommunerna. Det handlar infe om de vartliga medborgarna. Men för mig är samhället i hög grad detsamma som de många medborgarna. Det är just dessa som jag tycker skall vara ägare fill de företag som vi här talar om.

Herr talman! Med defta yrkar jag bifall fill de reservatiorter av folkpartiet som är fogade till def betänkande som vi nu behandlar.

AnL 58 PAUL LESTANDER (vpk):

Herr talman! Jag förstår mycket väl atf det bakom viljan att privatisera finns en strävan efter nya, profitabla marknader från privatkapitalets sida. Åke Wictorsson vänder sig till mig. Men i det avseendet finns det knappast rtågort grurtd aff hävda atf vi i vpk - vare sig i fal eller i motioner - gett uttryck för atf vi skulle ha anslufit oss till tanken på en privafisering av dessa företag. Jäg sade att det förekommer olika termer när det gäller alt bedöma lönsamheten. Jag menar näriiligert atf företag som kan skriva upp sitt grundkapital på det sätt som föreslagits beträffande Vattenfall har haft en god lönsamhetsutveckling.

Jag upprepar min fråga, för def kan ju hända atf Åke Wictorsson har missförstått mig - kanske uttryckte jag mig alltför oklart: När färtker socialdemokraterna lägga fram, eller stödja, ett förslag som innebär att en del av vattertkraffproduktiorterts övervinster återförs till de regioner där dessa har skapats?

AnL 59 IVAR FRANZÉN (c):

Herr talman! Bara helt kort ett par påpekandert fill Åke Wicforssort. I artdra sammanhang tycker också socialdemokraterna att def är angeläget med en privatisering. Jäg tänker då på exempelvis affären med PKbanken.

Prot. 1987/88:135, Skillnaden är bara den aft ni vill ha en mycket sforskalig försäljning. Kanske

7 juni 1988 hade det varit lättare att resortera om ert försäljning av Vattenfall, om def var

\ ~, t. ex. ASEA-Brown Bovery som var intresserat av aft köpa företaget. Då

avslutens vattenfalls verkm. m

ye onomis ty g fiajejefalltsåkartskeblivitaffärav-ochkanskehelstvidsidanavriksdagen.

För ett vanligt aktiebolag är def klart fördelakfigt om aktieägarna

finartsierar en del av verksamheten. Avkastningen blir då låg. Dessutom får

man del i den kommande värdestegrirtgert. På det sättet har mårtga företag

löst sina problem. I vissa sammanhang är sådant klart fördelakfigt också för

staten. . .

Aff en uppdelning i regiortala bolag skulle innebära att det behövdes fler lednirtgar kart jag irtte förstå. Samma ledningar skulle ju användas - men på ett.friare sätt. Konkurrensen skulle leda fill en högre nyftjartdegrad.

AnL 60 ÅKE WICTORSSON (s):

Herr falniap! I dert debaft som har förts om samhälleligt resp. privat ägartde har det uuder senare fid uppstått en begreppsförvirrirtg. När man från de borgerliga partiernas sida talar om staten och kommunerna, utesluter man nämligen medborgarna. Men för mig utgör medborgarna en väldigt vikfig del av den stafiiga och kommunala verksamheten. Jag utgår från atf just medborgarna skall vara med när det gäller att styra, påverka och kontrollera statens .och kommunernas verksamhet. Jag ser alltså-här .inget som helst motsatsförhållande, tvärtom. Den bästa garanfin för människorrtas möjUgheter att få irtsyn i de monopol som - för aft det hela praktiskt skall fungera - måste få''Förekomma på defta område är atf man ser fill aft samhället förvalfar och äger verksamheter av detta slag.

Den regionalpolitiska utredning som nu jobbar med dessa problem skall, Paul Lestander, undersöka möjligheterna att föra över resurser fill de vattenkraftproducerande kommunerna. Vi inom näringsufskottets majoritet har varit mycket akfiva när det gäller den regionalpolifiska utrednirtgens uppdrag. Jag utgår från atf man på allvar kommer att gripa sig an den uppgift man fått. För statens del skulle det vara mycket dålig ekonomi, om man inte tog fram de rikfiga värdena beträffande Vattenfalls förvaltning och verksamhet. Infe minst den offenfiiga debatten skulle;då snedvridas.

Jag talar om reservafiort rtr 6, Ivar Frartzért, och dert står såvitt jag försfår också centerpartiet bakom. I den reservafionen anges klart och tydligt atf en betydande del av Vattenfalls fillgångar på sikt skall avyttras. Jag kan infe tolka det på annat sätt än aft även centern godkänner en privatisering av Vattenfalls verksamhet. Def är det jag har försökt påpeka i denna debatt.

AnL 61 PAUL LESTANDER (vpk):

Herr talman! Jag vet, Åke Wictorsson, att regionalpoUtiskä utredningen har fått ett uppdrag - förmodligen som ett sätt att förhala frågans lösning. Jag hoppas atf utreduirtgen kommer med ett förslag som innebär en lösning, om än den kommer ett par år för sent.

Överläggriingert i detta ärertde var härmed avslutad.

90 Kammaren övergick till alt fatta beslut i de förevarande ärendena.

(Demonstrationer på åhörarläktaren) Prot. 1987/88:135

7 juni 1988 AnL 62 TREDJE VICE TALMANNEN: Ménirtgsyttrirtgär från läktaren är inte tillåtna.

Näringsutskottets betänkande 40

Mom. 2 (förnyelseplan för energipolitiken m. m.)

Utskottets hemställan bifölls med 268 röster mot 39 för reservation 1 av Ivar Franzén och Elving Andersson. 2 ledamöter avstod från aft rösta.

Mom. 3 (riktlinjer för den långsikfiga energipolifikert)

Först biträddes reservation 4 av Ivar Franzén och Elving Andersson - som ställdes mot reservafion 5 av John Andersson - med acklamation.

Härefter biträddes reservation 4 av Ivar Franzén och Elving Anderssort med 53 röster mot 42 för reservafion 3 av Hädar Cars och Gudruu Norberg. 216 ledamöter avstod från att rösta.

Därpå biträddes reservation 2 av Per-Richard Molén m. fl. med 71 röster mot 53 för reservafion 4 av Ivar Franzért och Elving Andersson. 186 ledamöter avstod från atf rösta.

Slutligen bifölls utskottets hemsfällan med 160 röster mot 70 för reservation 2 av Per-Richard Molén m.fl. 82 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 4 (kärnkraftsavvecklingens inledning)

Först biträddes reservation 7 av Ivar Franzén m. fl. med 51 röster mot 48 för reservafion 8 av Hädar Cars och Gudrun Norberg. 214 ledamöter avstod från aff rösta.

Härefter biträddes reservation 6 av Per-Richard Molén m.fl. med 73 röster mot 52 för reservation? av Ivar Franzén m. fi. 188 ledamöter avstod från att rösta.

Slutligen bifölls utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 6 av Per-Richard Molén m. fl. - genom uppresring.

Mom. 6 (kärnkraftsreaktorn Ringhals 2)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 9 av Ivar Franzért
m. fl. - bifölls med acklamatiort. '

Mom. 7 (vissa miljöfrågor)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 10 av Per-Richard Molén m.fl., dels reservation 11 av Ivar Franzért m.fl., dels reservafiort 12 av Hädar Cars och Gudrun Norberg - bifölls med acklamation.

Mom. 8 (vinster vid vatfenkraffsproduktion)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot dels reservation 13 av Per-;
Richard Molén m.fl., dels reservation 14 av Hädar Cars och Gudrun
Norberg, dels reservation 15 av Ivar Frartzért och Elvirtg Artderssort - bifölls
med acklamation.

Prot, 1987/88:135 A/om, 9 (den fortsatta kärnkraftsawecklingen)

7 juni 1988 Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 16 av Per-

'' Richard Molén m.fl., dels reservation 17 av Ivar Franzén m.fl., dels

reservation 18 av Hädar Cars och Gudrun Norberg - bifölls med acklamation.

Mom. 10 (kärnkraftsreaktorer av Tjernobyltyp) H e m s t ä 11 a n

Utskottets hemställart som ställdes mot hemsfällan i reservafion 19 av Per-Richard Molén m. fl. - bifölls med acklamation.

Motivering

Utskottets mofivering - som ställdes mot den i reservafion 20 av Ivar Franzért m.fl. anförda mofiveringen - godkändes.med acklamation.

Mom. 11 (irifernafionella organ)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 21 av Ivar Franzén m. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 12 (kärrtkraftsolycka i Oskarshamrt)

Utskottets, hemställart - som ställdes mot reservafion 22 av Ivar Franzén m. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 13 (transporter av radioaktivt material)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 23 av Ivar Franzén m.fl. - bifölls med acklamation.

A/om. Z'/(svenskt kärnbrärtsle i Sellafield m.m.)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 24 av Ivar Franzén m. fi. - bifölls med acklamafion.

Mom. 16 (upparbefnirtgsanläggningen i Sellafield)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 25 av Ivar Franzén m. fi. - bifölls med acklamafion.

Mom. 17 (slutförvar av radioaktivt avfall)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 26 av John Andersson - bifölls med acklamafion.

Mom. 18 (forskningsinstitut för radioaktivt avfall)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 27 av Ivar Franzén m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 19 (elanvärtdnirtg m. m.)

Utskottets hemställart - som,ställdes mot dels reservation 28 av Per-
Richard Molén m.fl., de/i reservation 29 av Ivar Franzén m.fl., dels
reservafion 30 av Hädar Cars och Gudrun Norberg - bifölls med acklama-
92 tion.

A/om. 20 (trappsfegstariffer) Prot, 1987/88:135

Utskottets hemställan bifölls med 262 röster mot 5rför reservafion 31 av 7 jum 1988 Ivar Franzén m. fl.

Mom. 21 (rikflinjer för program för effektivare anvärtdnirtg och ersättning av

elenergi)

Hemställan

Ufskottets hemsfällan - som ställdes mot hemställan i reservafion 32 av Per-Richard Molén m.fl.- bifölls med acklamation.

Mofivering

Utskottets mofivering - som ställdes mot dert i reservatiort 33 av Hädar Cars och Gudrun Norberg anförda motiveringert - godkändes med acklamation.

Mom. 22 (energisparåtgärder m.m.) Hemställan

Ufskottets hemsfällan - som ställdes mot hemsfällan i reservation 35 av Ivar Frartzért m.fl.- bifölls med acklamation.

Motivering

Utskottets motivering - som ställdes mot den i reservafion 34 av Per-Richard Molén m.fl. anförda motiveringen - godkändes med acklamation.

Mom. 23 (stöd till teknikupphandling m. m.)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot dels reservation 36 av Per-Richard Molén m.fl., dels reservation 37 av Ivar Franzén m.fl., dels reservafion 38 av Hädar Cars och Gudrun Norberg - bifölls med acklamation.

Mom. 24 (direktverkande elvärme)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 39 av Hädar Cars m.fl., dels reservafion 40 av Ivar Franzén m.fl.- bifölls med acklamation.

Mom. -25 (elmarknadens aktörer)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot dels reservafion 41 av Hädar Cars m.fl., dels reservafion 42 av Per-Richard Molén m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 26 (elleveranser i fjärrvärmeområden)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot dels reservafion 43 av Hädar Cars m.fl., dels reservation 44 av Ivar Franzén och Elving Andersson - bifölls med acklamation.

Mom. 27 (kommunal rådgivning)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 45 av Ivar Franzén
m. fl. - bifölls med acklamafion.

prot, 1987/88:135 A/om, 29 (utbildnirtg i elhushållrtirtg m.m.)

7 juni 1988 Utskottets hemställart.- som ställdes mot reservation 46 av Hädar Cars

■ m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 30 (riktlinjer för nafurgasintrodukfiort)

Utskottets hemställart - som ställdes mot dels reservation 47 av Hädar Cars m.fl., dels reservation 48 av Ivar Franzért och Elving Anderssort, dels reservation 49 av John Andersson - bifölls med acklamation.

Mom. 32 (Sydgasprojektet österut)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 50 av John Andersson - bifölls med acklamation.

Mom. 33 (ägarförhållandena i Swedegas) Hemsfällan

Utskottefs hemsfällan - som ställdes mot hemställan i reservation 52 av
John Artderssort - bifölls med acklamation. ,

Mofivering

Utskottets mofivering - som ställdes mot den i reservatiort 51 av Hädar Cars m.fl. anförda mofiveringen - godkändes med acklamation.

Mom. 34 (Östgasprojektet) ,

Utskottefs hemställan - som ställdes mot reservation 53 av John Andersson - bifölls med acklamation.

A/om. 55 (djupgas i Siljansringert)

Utskottets hemställan bifölls med 170 röster mot 142 för reservation 54 av Nils Erik Wååg m.fl.

Mom. 36 (oljepolifiken)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 55 av Ivar Frartzért m. fl.,- bifölls med acklamation.

Mom. 37 (Karlshamns oljekraffverk)

Ufskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 56 av Hädar Cars
m.fl. - bifölls med acklamation. ;,

Mom. 39 (prisutjämrtingsfond för olja)

Utskottets hemsfällart bifölls med 295 röster mot 17 för reservation 57 av John Andersson.

Mom. 40 (kol)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafiort 58 av Ivar Frartzért m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 41 (inhemska bränslen)
94 Utskottets hemställan bifölls med 214 röster mot 98 för reservation 59 av

Hädar Cars m.fl.

Mom. 42 (kapitalbidrag till förluster) Prot. 1987/88:135

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 60 av Ivar Franzért 7 juni 1988 m.fl. - bifölls med acklamatiort.

A/om. 43 (utnyttjande av åkermark):

Utskottets hemsfällart - som ställdes mot reservatiort 61 av Ivar Frartzén m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 44 (huvudälvarna)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 62 av Hädar Cars m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 45 (vatfenkraffsutbyggrtad).. . Hemsfällart'

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels hemställan i reservation 63 av Hädar Cars och Gudrun Norberg, dels hemställan i reservation 64 av Ivar Franzén och Per-Qla Eriksson - bifölls med acklamafion.

Motivering

Ufskottets motivering - som ställdes mot den i reservatiort 65 av Johrt Artderssort anförda motiveringen - godkändes med acklamation.

Mom. 50 (kraftvärme)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 66 av Ivar Franzén m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 51 (garanfipris för viss elkraft, m. m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 67 av Hädar Cars m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 52 (kondenskraff m. m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 68 av Per-Richard Molén m.fl., dels reservation 69 av Ivar Franzén och Per-Ola Eriksson, dels reservation 70 av Johrt Artdersson - bifölls med acklamatiort.

Mom. 53 (kolartläggrtirtg i Vårtan)

Utskottets hemställan bifölls med 251 röster mot 54 för reservation 71 av Ivar Franzért m. fl. 3 ledamöter avstod från atf rösta.

A/om. 54 (demonsfratiortsanläggning i Oxelösund)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot dels reservation 72 av Per-Richard Molén m.fl., dels reservation 73 av Ivar Frartzén m.fl.- bifölls med acklamation.

Mom. 56 (utveckling av vindkraft) Hemsfällan

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels hemställan i reservafion 75
av Hädar Cars och Gudrun Norberg, dels hemsfällan i reservafion 76 av Ivar 95

Prot. 1987/88:135 Franzén och Per-Ola Eriksson, dels hemsfällan i reservafion 77 av John
7 juni 1988 Andersson - bifölls med acklamation.

Motivering

Utskottets motivering - som ställdes mot den i reservation 74 av Per-Richard Molén m. fl. artförda motiverirtgert - godkändes med acklamation.

Mom. 60 (eloptioner)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 78 av Hädar Cars och Gudrun Norberg - bifölls med acklamafion.

Mom. 61 (i:ätt till transiterirtg på stamrtätet)

Utskottets hemsfällart - som ställdes mot reservafiort 79 av Hädar Cars m.fl. - bifölls med acklamatiort.

Mom. 62 (energifekrtikfortd)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 80 av Per-Richard Molén m.fl., dels reservation 81 av Ivar Franzén och Per-Ola Eriksson - bifölls med acklamafion.

Mom. 63 (solvärmetekrtik)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 82 av Ivar Frartzért m. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 64 (anslag till Energiforskrtirtg)

Ufskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 83 av Per-Richard Molén m.fl., dels reservation 84 av Ivar Franzén m.fl.- bifölls med acklamation.

Mom. 65 (bemyndiganden avseende energiforskning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservatiort 85 av Per-Richard Molén m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 67 (forsknirtg om vätgas)

Ufskottets hemställan - som ställdes mot dels reservafion 86 av Hädar Cars m.fl., dels reservation 87 av John Andersson - bifölls med acklamation.

Mom. 68 (stöd till ett vågenergiprojekt)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservatiort 88 av Ivar Frartzért och Per-Ola Eriksson - bifölls med acklamafion.

Mom. 69 (cfanolprodukfion)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 89 av Ivar Franzén m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 71 (anslag fill statens energiverk)
96 Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 90 av Per-Richard

Molén m. fl. - bifölls med acklamation.

A/om. 7-/(anslag fill Bidrag fUl verksamhetert vid Studsvik AB) Prot. 1987/88:135

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 91 av Per-Richard 7 juni 1988 . Molén m.fl.- bifölls med acklamatiort.

Mom. 79 (energiplan för Stockholmsregionen)

Utskottels hemställan - som ställdes mol reservation 92 av Ivar Franzért och Per-Ola Eriksson - bifölls med acklamation.

Mom. 80 (regionala centra för utveckling av energiteknik)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 93 av John Andersson - bifölls med acklamation.

Mom. 82 (anläggning i Laholm för energi- och fiberproduktion baserad på lucern)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 94 av Ivar Franzén rn. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 83 (energigräsprojekt i Skaraborgs län)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 95 av Ivar Frartzért m.fl. - bifölls med acklamafion.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Näringsutskottets betänkande 41

Mom. 1 (ny ekonomisk styrnirtg av statens vaftenfallsverk)

Först biträddes reservafion 3 av Ivar Frartzért och Elving Artderssort med 37 röster mot 16 för reservatiort 4 av Paul Lestauder. 255 ledamöter avstod frårt aft rösta.

Härefter biträddes reservation 3 av Ivar Franzén och Elving Andersson med 52 röster mot 44 för reservation 2 av Hädar Cars och Gudrun Norberg. 214 ledamöter avstod från atf rösta.

Därpå biträddes reservation 1 av Per-Richard Molén m. fl. med 73 röster mot 52 för reservafion 3 av Ivar Franzén och Elving Anderssort. 185 ledamöter avstod från atf rösta.

Slutligen bifölls utskottets hemsfällan med 148 röster mot 70 för reservation 1 av Per-Richard Molén m.fl. 93 ledamöter avstod från atf rösta.

Mom. 2 (investerirtgs- och firtansierirtgsplan)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 5 av Ivar Franzért och Elving Anderssort - bifölls med acklamatiort.

Mom. 3 och 4 '

Utskottets hemsfällan bifölls.

Mom. 5 (ändrad orgartisafiort av statens vaftenfallsverk)

Först biträddes reservation 6 av Hädar Cars m. fl. med 154 röster mot 16
för reservation 7 av Paul Lestander. 140 ledamöter avstod från att rösta. 97

7 Riksdagens protokoll 1987/88:135

Prot. 1987/88:135 Härefter bifölls utskottets hemstäUan med 161 röster mot 150 för
7juni 1988 reservatiom 6 av Hädar.Cars m.fl.

Mom. 6 (riktlinjer för organisationsutrednirtg)

Utskottets hemställart - som ställdes mot reservatiort 8 av Ivar Frartzért och Elvirtg Anderssort - bifölls med acklamafion.

Afom. 7 (omlokalisering av Vattenfalls huvudkontor)

156 röster avgavs för utskottets hemställan och 156 för reservafion 9 av Hädar Cars m.fl.

Momentet bordlades.

Morn. 8
Utskottets hemställart bifölls. - ■

6 § Föredrogs

lagutskottets befärtkartde '

1987/88:37 om vissa lagändringar med anledning av äktenskapsbalken m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

7 § Beträffande de på föredragrtirtgslisfart rtärmast. uppfagua ärendena, utrikesutskottets betänkande 1987/88:33, socialförsäkringsutskottets betänkartde 198//88:32, socialutskottets betärtkande 1987/88:31, ufbildrtirtgsuf-skoftefs betärtkande 1987/88:40 och trafikutskottets betänkande 1987/88:29, beslöt kammaren på förslag av tredje vice talmannen medge att voteringarna fick äga rum i ett sammanhartg sedart debatfert i samtliga dessa ärendert avslutats.

Föredrogs utrikesufskoffefs betänkande

1987/88:33 om godkänrtartde av en överenskommelse mellan Sverige och . SovjefuniortCrt om aygräusrtirtgen av kortfinerttalsockeln samt av den

svenska fiskezonert och dert sovjetiska ekonomiska zonen i Östersjön

m.m. (prop. 1987/88:175),

socialförsäkringsutskottets betänkande ■

1987/88:32 om luvartdrirtg m. m. .(prop. 1987/88:150 bil. 5),

socialutskottels betänkartde

1987/88:31 om bidrag till missbrukarvård m.m. (prop. 1987/88:150 bil. 2),

utbildrtirtgSLilskotiets belänkande

1987/88:40 om undervisning för invandrare i svenska språket m. m. (prop.
98 ' 1987/88:150 bil. 4) samt ., , ,

trafikutskottets betänkartde j

1987/88:29 om uppskov med behandlirtgert av vissa ärcrtden.'' ' '

Först upptogs till behandlirtg utrikesutskoffefs betärtkande 33 om godkännande av överenskommelse med Sovjetunionen om avgränsrtingert av kortfinenfalsockelrt, m.m.

Prot. 1987/88:135 7 juni 1988

i Godkännande av överenskommelse med Sovjetunionen om avgränsningen av kontir nentalsockelni m.m.

Godkännande av överenskommelse med Sovjetunionen om avgränsningen ' av kontinentalsockeln, m. m.

AnL 63 JENS ERIKSSON (m):

Herr talman! I anledning av föreliggande betärtkande är dét rtågra saker jag gärna skulle vilja framhålla.

Mart kan lätt få den uppfaftnirtgen atf uttagen i Östersjön regleras méd hänsyn till beståndens situafion. Utskottet skriver rtämligert:

"Def fak för årligt uttag som sätts av fiskerikommissionen kan sägas inrtebära dert mängd fisk som enligt rekommertdafion från Infernafibrtella havsforskrtingsrådet kan fas upp i visst område utan att återväxtert hotas: Detta irtgår som ert del i vad som beräknas vara god besfåndsvård, dvs. omsorg om återväxt och def framtida fisket. Begreppet återfinns i 1982 års havsrättskonvertfiort."

Def'fillgår nu infe så i verkligheten. På de arter där man lyckats få fastställt ett TAC - hitfills bara sill och skarpsill - tillgår det så att varje lartd talar om hur mycket mau tänker fiska. Sedan räknar märt ihop och så blir def ett TAC, dvs. den mängd man är överens om att fa ut. Det har knappast någortfirtg med biologiska råd aff göra. Det har vissa år förekommit stora överuttag, men de länder som överfiskat har infe accepterat ätt deras kvot för rtästa år minskat, även om man krävt detta från svensk sida.

När man har lagt ihop begärda kvarttiteter äv torsk och lax, har man emellertid kommit så högt atf fastställande av TAC varit meningslöst. Jag vill därmed infe ha sagt aff Ösfersjökominissiortens arbefe varit menirtgslöst, utan man har kunrtaf ertas om andra saker somvarif fill gagn för fiskbésfåri-den såsom masksforlekar och andra fiskeregler.'

Men som beståndsskydd har infe överenskommelsen om TAC haft någon betydelse. Jag kart säga att alla har fiskat så mycket de har kunnat och så får besfåndert klara sig så gott det går.

Def gäller därför att rtafionellf kunna idka besfåndsvård. Sverige har gjort detta. Vi har fredat sillen under lektiden på Knolls gruud. Fiskerisfryelsen har infe medgett ert enda laxlicens uuder de sertaste fem årert i motsats fill én del andra länder, som kraftigt ökat sin fångstkapacifet. Ävert licenser för torskfiske nekas som regel av fiskeristyrelsen av hänsyn till besfåndert. ■

Nu har vi fått 75 % av den vita zonen. Inte fått, utan vi har dyrt fått betala
den. Sovjet skall uuder 20 år ha 18 000 fort fisk, varav 240 tort lax, medan vi i
, utbyte får en fjärdedel av detta. Frårt fiskefs sida har vi accepterat defta uuder
förutsättning aft tredje lands fiske starkt begränsas. "'

Vi har i vår motion understrukit nödvärtdighefert av restriktivitet rtär def gäller tredje lartds fiske, och ufskotfef har instämt däri. Därför måste tredje

Prot. 1987/88:135 7 juni 1988

Godkännande av överenskommelse med Sovjetunionen om avgränsningen av kontinentalsockeln, m. m.

lands fiske begränsas kraftigt. Den danske fiskeriminisfern Gammelgårds krav på fri fillgång till vår del av vita zonen under 20 år är därför helt orealistiskt, men inte desto mindre allvarligt menat.

Jag tror citt utskottet har missuppfattat syftet med vår motiort, när vi säger att tredje lands fiske efter några år skall upphöra. Vad vi meuar är aff Sverige skall konstruera en avtrappningsmodell för att minska svårigheterna för tredje land under en övergångstid. Efter denrta fid står def givetvis Sverige fritt att genom bilaterala avtal i mån av behov byta fiskerätfigheter för fiske inom såväl detta område som inom den övriga svenska fiskezonert.

Utskottet och mofionärerna har inga delade uppfattningar, men jag vill ännu en gång understryka för det första atf def svenska fisket måste få en ökad möjlighet att bedrivas i området, för det andra att de hotade bestånden av lekande torsk och uppväxande lax måste skyddas och för det tredje att Sverige har skyldighet att fillse aff Sovjet har möjlighet aft fiska de avtalade fiskekvoterna.

Låt mig slufligen, herr falman, säga atf jag känner ett starkt stöd för vår motion i utskottets uttalande som snart blir Sveriges riksdags, ett uttalande som jag förutsätter att regeringen med fasthet kommer att fullfölja vid fiskeförhandlingar med tredje land.

AnL 64 STIG ALEMYR (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till hemställan i utrikesutskottets betänkande och uttala min stora tillfredsställelse över atf 20 års förhandlirtgar med Sovjetunionen om den omstridda zorten i Östersjört rtu är avslutade och att de har lett till ett för Sverige gynnsamt resultat.

Det är ett enhälligt utrikesutskott som står bakom tillstyrkandet av överenskommelsen. Den svåra fråga som vi har haft aft diskutera har varit den som Jens Eriksson nu har talat om, nämligen situationen för fiskerinäringen.

Eftersom det inte finns något yrkande kan jag inskränka mitt anförande och bara säga att utskottet har tolkat motionert på ett sådant sätt atf den skulle innebära att man på sikt vill förbjuda fiskare från artdra länder än Sovjetunionen och Sverige att fiska inom området. Vi bedömer aff det är att gå för långt med hänsyn fill de förhandlingar som vi i övrigt har att fa upp med den Gemensamma marknaden om en västeuropeisk integration.

Vi försfår emellerfid fiskerinäringens bekymmer för aff det finns en betydande risk för utfiskning i Östersjön och även andra risker för beståndet. Därför är det angeläget aft understryka aft vi skall göra allt vi kan både i internafionella fora och i Sverige för aff slå vakt om beståndet. Vi är också beredda att uttala att vi skall försöka öka de svenska fiskarnas fillgång till fiske. Det innebär att vi också i betydande utsfräcknirtg måste skära ned tredje lands fiske, dock inte gå så långt som motionärerrta föreslår. Vi delar sålunda den oro som Jens Eriksson har uttalat, och vi har betonat detta i betänkandet. Vi utgår från aff regeringen gör allt vad dert kan under kommande förhandlingar för atf skydda den svenska fiskerinäringerts intressen.

100

Överläggningen i detta ärende var härmed;avslutad.

(Beslut fattades efter debatten om.frafikutskottets-betänkande 29.

Befräffartde socialförsäkrirtgsufskottefs befärtkartde 32, socialutskottets Prot. 1987/88:135

befärtkartde 31 och ufbildrtirtgsufskottefs befärtkartde 40 konstaterade tredje 7 juni 1988

vice falmannen atf insen talare var anmäld. ,, i jl i. j

° Uppskov med behand-

Kammaren övergick därför fill att debattera trafikufskoftets betärtkande ,. ....

lingen av vissa ärenden

29 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden.

Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

AnL 65 VIOLA CLAESSON (vpk):

Herr talman! Jag skall nöja mig med aft yrka bifall till vpk-reservafionert i trafikufskoftefs betärtkande 29.

Vi har under den här våren haft en mycket het trafikpolitisk debaft. Vi har diskuterat en rad betänkandcrt, och i samband därmed har jag och mina partikamrater klargjort var vpk står i fråga om Öresundsförbindelserna. Jag rtöjer mig alltså med detta.

AnL 66 BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talmart! Anledningert fill att defta ärertde skjuts upp till kommaude riksmöte är dels att utskottet så seut som i december behartdlade mofioner med liknande innehåll, dels att ingenting nytt har inträffat i sak såvitt vi känrter fill, dels aff vi hai" haft tidsbrist i utskottet. Därför begär vi att äreudet skjuts över fill kommaude riksmöte, och jag ber att få yrka bifall fill hemställan i trafikutskottets betänkartde.

Överläggningert i detta ärertde var härmed avslutad.

Kammaren övergick fill att fatta beslut i de förevarande ärertdena.

Utrikesutskottets betänkande 33

Utskottets hemställan bifölls.

Socialförsäkringsutskottets betänkande 32

Utskottets hemställan bifölls.

Socialutskottets betänkande 31

Utskottets hemställan bifölls.

Utbildningutskottets betänkande 40

Utskottets hemställan bifölls.

Trafikutskottets betänkande 29

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafionert av Jan Jenrtehag-bifölls rtied acklamatiort.

101

8 Riksdagens protokoll 1987/88:135

Prot. 1987/88:135 8 § På förslag av tredje vice falmartnen medgav kammaren att de ärenden

7 juni 1988

Reglering av priserna på jordbruksproduk-

som eventuellt hanrt debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde skulle förefas fill avgörande i ett sammanhang vid morgondagens arbetsplenum.

ter, m. m.

9 § Fortsattes 1987/88:25.

överläggnirtgert om jordbruksutskottets befärtkartde

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m. (forts, frårt prot. 134)

102

AnL 67 Jordbruksmirtisfer MATS HELLSTRÖM:

Herr talmart! Jag skall försöka begränsa mitt anförartde till de frågor som rtatferts avbrutrta replikskifte hartdlade om.

Karl Erik Olssort är enligt min uppfattning en klok och förnuftig politiker. När han talar om etartol har hart ett höjt röstläge som vi sällart hör honom ha annars. Jag tror att def har rtågot atf göra med den gamla regeln: Argumentationen svag, höj rösten!

Som jag nämnde i går anser jag irtte att vi löser rtågra problem med aff övergå från en förlustbriugartde produkfiou till ert artnan. Def inrtebär endast atf man flyttar problemen. Inte heller bönderna är betjänta av aff lockas in i ny produktiort som kräver rtya stora skaftesubverttioner, och efanolproduk-fion är just en sådan produktion. Kalkylerna för etanolprodukfionert är tyvärr så dåliga atf förlusferua blir minst lika stora om vi tillverkar etanol av spannmålen som om vi exporterar den, t. o. m. vid nuvarartde extremt låga världsmarknadspriser.

Motoralkoholkommitfén beräkrtade den långsiktiga samhällsekonomiska kostnaden fill mellan 500 och 1 000 milj. kr. per år vid en produktion av 275 000 m"" etanol och med en 5,5-procerttig inblandning i all bensirt. Dertna kalkyl hade då gjorts så aft ett värde för det öppna landskapet och för en förbättrad beredskap hade fillgodoräkrtats med 300 milj. kr.

På sertare tid har man från bl. a. jordbruksnärirtgerts sida hävdat, vilket även Karl Erik Olsson gjorde i går, aft miljöfördelarna med etanoldrift skulle ge ett så stort värde aff kalkylen för en fullskaleauläggrtirtg skulle bli posifiv om dessa fördelar beaktades.

Det är nafurligtvis bra om jordbrukspolifikeus mål och ertergipolitikerts mål sammanfaller. Det vore utmärkt. Meu tyvärr tror jag irtte aft def är på def sättet i detta sammanhartg. Det måste poärtgferas atf om sådarta miljöfördelar firtns som man här talar om, kan vi som läget rtu ser uf nå dem utan att själva producera etanolert.

Etartol kart köpas på världsmarkrtadert fill priser som väserttligt uuderstiger de svertska produktionskostnaderna. Om vi, Karl Erik Olsson, skulle skaftebefria etanolert, som har föreslagits, skulle def naturligtvis också gälla importen. Det är fel att tro något annat. Vi kan inte skaftebefria bara så atf säga den svertska delert, utau def måste i så fall gälla importert också.

Det "ka.jkar" omkring ganska stora etanolöverskoft, om jag förstått def

rätt, här och var i världert. Det är alltså ingenfirtg som kan begränsas och vinnas uf för svensk produktiort speciellt. Om vi skulle motivera subventiorte-rirtg med miljöhärtsyrt måste rtaturligtvis dessutom subvenfionert ställas emot de miljöförbättrirtgar vi kart rtå med dessa medel vid olika alferrtativa artvärtdrtingar. Går vi med på det förslag som nu ligger närmast fill hands- en fullskalig anläggrtirtg - och ser på de statsfinänsiella effekterna av defta, finrter vi att stafskassart skulle gå miste om skatteintäkter på närmare 170 milj. kr. om året vid en skattebefrielse av etanolen. Vi måste då fråga oss om vi irtte kan anvärtda 170 miljoner på ett ur miljösynpunkt bättre och effektivare sätt. Är det verkligen, om vi hade dessa pengar, def bästa sättet att stödja miljön på? Def finrts också i varje fall än så länge olika uppfattnirtgar om hur stora miljöfördelarna skulle bli vid etanolartvärtdning. Naturvårdsverket har för sirt del irtte velat la ställrtirtg i frågart.

Om man då ändå skulle hävda att detta är så viktigt ur miljösynpunkt som Karl Erik Olsson har gjort gällande, då kan mart utan skattebefrielse och ufau inkomstbortfall genom import nå betydligt större värdert. Mert atf gå över till svensk produktion vore att fortsätta aff fördjupa en förlustbringande produktion, en krortisk förlust för böuderna. Def vore atf flytta problemet från ett område till ett annat.

Biobränsle kan förvisso bli intressartt i framtiden, om def blir andra prisrelafioner än i dag. Därför medverkar också staten ordentligt till aft vi skall kunna få fram kunskaper om biobränslert. Vi gör def gertom forskrting och utvecklirtg på olika områden. Biogas är intressant. Luzernprojektel, sorn både Karl Erik Olsson och jag själv är intresserade av, handlar om det. Def finns energiskog osv.

När det gäller etanol har vi också från samhällets sida medverkat fill aft ta fram leknikert. Den finns där. Vi har medverkat till en demonstrationsanläggning. I det ögonblick prisrelafionerrta ärtdras så att etanolert blir lönsam firtrts def möjlighet att producera. Meu att frårt staferts sida locka börtderna lill atl i stor skala gå in i en ny förlustaffär och ta av skaltebetalarrta minst 170 miljoner om året för detta är inte ett bra sätt att använda vare sig jordbrukefs pengar eller miljöpertgar enligt min uppfaftnirtg.

Dert artdra fråga som diskuterades i replikväxlirtgen i går kväll gällde avtrappningen av statens delansvar för spannmålsöverskottet, som fogs upp av bl. a. herrarna Lorentzon och Rosén. Där har jag fre kommentarer atf lämna.

För det första: 1985 års riksdagsbeslut innebar infe, som Bertgt Rosért vill göra gällande, atf riksdagen och regeringen gjorde bedömningen aff spanrtmålsöverskoltet beräknades fill 400 milj. kr. om året för atf därefter minska. Det framgår klart och tydligt, vilket nu också utskottet understryker, att del var samhällets delansvar som beräknades till 160 milj. kr. def första året för att därefter minska. Defta är något principiellt helt anrtaf ärt Bertgt Rosérts tolkning, och till skillnad från Bengt Roséns tolkning står def också så i beslutet.

För det andra: Påståendet i reservafionen, vilket också upprepades i debatten i går, atl minskrtingen i överskottskoslnaden skulle ha sirt grurtd i artiagandet att världsmarknadspriserna skulle stiga saknar grund. Varkert livsmedelskommiltért, regeringert eller riksdagert har gjort något sådant

Prot. 1987/88:135 7 juni 1988

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

103

Prot. 1987/88:135 7 juni 1988

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

antagande. Det framgår klart att livsmedelskommittén befraktade den framtida utvecklingen av världsmarknadspriset som i högsta grad osäker. När regering och riksdag sedan fattade sina beslut var def dessutom helt klart att utvecklingen gick mot sjunkande världsmarknadspriser.

För det tredje: När det slutligen gäller samhällets delartsvar för 1987 års överskott är det för mig svårt atf förstå hur man kan resonera som Bengt Rosén gjorde i går. Beloppet föreslogs av regeringen beräknas till 350 milj. kr. enligt samma avtrappnirtg som vi nu föreslår - 250 miljoner i år. Det var vid detta tillfälle allmänt känt aft exportkosfnaden ökat väsentligt även i förhållande fill den kostnad som gällde det första året. Ökningen från 84,50 fill 115 kr. per decifon är drygt 35 %. Det måste därför enligt min menirtg ha stått klart För opposifiortcrt att beloppet, om det irtte skulle avfrappas, borde ha varit ca 100 miljoner högre förra året. Men dert slutsatsen drog infe moderaterna och folkpartisterna då.

104

AnL 68 SVEN ERIC LORENTZON (m) replik:

Herr falman! Jordbruksministern far upp spanrtmålsöverskoffef. Spannmålsöverskott är då liktydigt med en för stor spanrtmålsareal. Då är frågart vad man har för användrtirtg för denna areal. Ministern talar vidare om etanol och vänder sig då lill Karl Erik Olsson. Jag förutsätter atf Karl Erik Olsson kommenterar etanolfrågan. Dåliga kalkyler och sådartt får rti göra upp er emellan;

Ministern nämrtde också biobränslen, fibergrödor osv. Där vill jag ställa frågart: Ser ministern någon lösning på problemet med överskoffsarealen? Vad har ministern för alternativ aff föreslå i fråga om överskottsarealert?

AnL 69 BENGT ROSÉN (fp) replik:

Herr falman! Jag läste i går innanfill i betänkandet från livsmedelskommillén. Där framgår klart och tydligt att def övervägande intrycket av ett arttal studier är aff stigande realpriser i världshandeln är den mest sannolika utvecklingen. Livsmedelskommittén har alltså uttalat, som också framgår av def citat jcig framförde i går, atf man bedömer att alternativen fill den för stora spannmålsodlirtgen skulle bli fillgärtgliga och ta över en del. Riksdagen fick 1986 fa ställning till hur stor andelert skulle vara. Där fastslogs 40 % av dert fakfiska exportkosfnadert, beräknad på en rtormskörd på 100 miljoner

fOrt.

Jordbruksmirtisterrt framhåller aft def i förra årets budgetproposifion föreslogs 350 milj. kr., och det är riktigt. Dä visste vi inte vad exportkosfnadert skulle bli för 1987 års skörd. Vi vef rtu all skördeu blev betydligt mirtdre och exportkostnaden lägre därför att vi hade svåra skördeförhållanden. Vi har inle till riksdagen eller till jordbruksutskottet fåll någon rapport från näringen om att de 350 miljoner som regeringen avsatte inte skulle räcka till att täcka det 40-procenfiga ansvaret. Därför har vi utgått från att pengarna har räckt, eftersom rtäringcrt inte har påstått nagol annat. Jag hävdar fortfarande att det är första gången nu som riksdagen, eller i varje fall utskottet, får eu majoritet för ert avtrapprtirtg. Jag hävdar alt riksdagen tidigare inte har gått på den linjen.

AnL 70 KARL ERIK OLSSON (c) replik:

Herr talman! Jag vill först instämma i det Bengt Rosén sade.

Eftersom debatten gäller någonting som under mårtga år varit ert frätofråga, har vi mycket rtoga pertetreraf utskoftsbetärtkartdena. Det är alldeles uppeubart att riksdagen aldrig fidigare har tagit ställning för en avtrappning. Men i är på grund av att vpk har ändrat uppfaftnirtg i frågan kommer den att göra det.

Sedan fill etanolfrågan. Klokskapen hos mig eller andra ledamöter lämnar jag därhän så länge. Men jordbruksministern har rätt - det är inte lönsamt med etanol. Han har också rätt i aff vi kan importera etanol billigare, om def bara gäller miljöfördelarna. Det är därför som jag mycket noga har uppehållit mig vid audra alterrtafiv i dert här diskussiouert. Jag tror att etartol mycket väl kan bli ett alternativ i framtiden. Men vi får irtfe köra huvudet i väggen när def gäller efartoldebaftert, så aft vi sedan infe förmår göra någonting på andra områden.

När jag talade om def här ärendet i går, fog jag upp detta som också jordbruksministern nämnde litet om: Def finrts möjlighet fill fast brärtsle, och def firtns möjlighet aff använda biogas. Vi vet ju i dag atf biomassa som bränsle har ett energivärde i storleksordnirtgert 40-60 öre per kilo torrsubstans. Def ger en kalkyl som irtte är så dålig - i varje fall mycket bättre än när def gäller export av spannmål - om man tänker sig aft bränna hela mängden.

På sikt innebär defta naturligtvis en litet klumpig hantering. Då skall vi gå vidare och göra en kaskadkoppling, så aft vi använder proteinet till foder eller livsmedel, fibrerna lill råvara i massaindustrin och kolhydraterna till energi- Då får vi en mycket bra kalkyl.

Men vi måste sätta i gång med defta. Då måste mart stimulera marknaden och informera mer, och framför allt måste regeringen ge en signal om vad man tror. Nu gör ju deu socialdemokrafiska regeringen alldeles uppenbart def. Man tror atf det framför allt skall brärtrtas mer kol och atf det skall bli ert ökrting även rtär det gäller olja och gas. Men man tror irtte på bioenergi. Då får alltså industri och jordbruk den här signalen, och då blir def som det blir. Uppenbarligen har hela debatten om vad som håller på att hända när det gäller koldioxidproblemet gått förbi den socialdemokratiska regeringen. Dessutom är det ju vår skyldighet att bedöma hur prisrelafionerna kommer aft se uf i framtiden, så att vi kan använda den tid som återstår som ert slarlsträcka.

Prot, 1987/88:135 7juni 1988

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

AnL 71 Jordbruksmirtisler MATS HELLSTRÖM:

Herr talman! Karl Erik Olsson sade atf vi irtte skall köra huvudet i väggen när def gäller etanol. Jag håller verkligen med honom om det. Aft föra fram förslag om att vi skall skatfesubvenfiortera sforskalig etanolproduktion innebär aft man blockerar mycket annat i diskussionert - vad vi skulle kuurta utveckla när det gäller t. ex. euergigrödor.

Låt mig gå irt på Sven Eric Lorenlzons fråga om vad vi skall göra i stället med vår åkermark, om vi nu inte skall subvertlionera etanol. Hade vi 170 milj. kr. avskattepengar i handen, så är väl frågan om vi verkligen skulle vilja ge dessa pengar till de stora bruken - för del är ju vad def handlar om - eller om vi hellre skulle ge dessa pengar fill småjordbruk och delfidsjordbruk.

105

Prot. 1987/88:135 Jag är rätt optimistisk från en utgångspunkt. Redan med ett kortsiktigt
7 juni 1988 program räknar man med att nästan kunna halvera spanrtmålsöverskoffef i

---- ; skörden. Def är inget dåligt resultat, ävenomdet är kortsiktigt och självfallet

Heglering av pris rna     . någonting som vi kan räkrta in när det gäller en långsiktig lösning.
pajor    ru spr        -       Men vad def.hartdlar om på kort sikt är naturligtvis vall, beten och i viss
' '"■    ■               utsträcknirtg skog, framför allt på de stora släfterrta. Def vore bra om mart

kunde få bort den enformighet som finns och få in skog, naturligtvis särskilt lövskog. Men det är ändå ganska små kvarttiteter när def gäller skogsplantering, i år bara 6 000 hektar av 250 000. Självfallet kommer emellerfid skogen att spela en roll, framför allt på de stora slätterna - områden som i dag är mycket enformiga, där många biotoper har slagits ut, där flora och fauua har utarmats. Där skulle def fakfiskt behövas litet lövskog, även om def infe blir någon stor kvantitet.

På längre sikt har vi indusfrigrödor och kemigrödor. Euergigrödor har vi talat om. Profeinfoder kan vara viktigt. Vi skall infe underskatta olika nischer, t. ex. medicinalväxter. Några av våra större livsmedelsföretag kan fa hem till Sverige en produktion som kauske irtfe förefaller vara så märkvärdig hektarmässigt men som kan bli def. Nypon fogs exempelvis hem till Sverige från Ungerrt. Om det visar sig vara lörtsamf, kart def bli intressant lokalt. Alla de här områdena - energi- och indusfrigrödor, profeinfoder, medicinalväxter och annat - måste ingå i en låhgsikf ig lösnirtg av problemet med vår överskoffsareal. Naturvärden har nu trängts undart frårt två håll. Hagar och ängar trängs ju dels av skogeu, såsom man ofta säger i debatten, dels av den ertformiga, storskaliga äkerrt. Def kart nu bli mer utrymme för den rena rtafurvårderts intresseen, så att vi kan bevara en uppskattad miljö. Den synpunkten finns självfallet med i vårt arbefe. För detta är vi beredda atf satsa ordentligt. Vi gör det nu med mycket forsknirtgspengar och utvecklingspengar - genom det som forskningsrådet nu har fått.

Jag hoppas verkligen, Karl Erik Olsson, aff vi kan gå ifrån blockeringar och få litet mer av kreativitet, fantasi och skapande i den här diskussionert. Det tror jag att vi kart vara övererts om.

Bengt Rosén läste upp en del ur livsmedelskommitféns betänkande. Men i nästa mening står också att delta är mycket osäkert. Man drar inte för kommitténs räknirtg rtågort slutsals. Verklighelert var ju också alt uär väl riksdag och regering skulle behandla frågan, gick utvecklingen mol sjunkart-de världsmarknadspriser.

Som jag sade i går bör kanske den här exegeliken intressera oss som arbetar med frågorna i utskottet resp. i regeringert. Det är klart atf vi skulle kunna ändra oss. Vi skulle kunna gå ifrån trappan, om det funnits skäl för def. Men Jag tror aff def är fel signal för närirtgert att nu, genom att ge ytterligare hundratals miljoner i skaffesubvenfiorter, ge spannmålsodlarna ett intryck av att det nog inte är så allvarligt när vi säger att vi skall få ner överskotten. Jag tror aft def är vikfigt aft vi visar konsisterts och kortsekverts frårt riksdagerts sida i def här sammarthartget, atl vi är beredda atl hjälpa på annat sätt men atl spannmålsöverskotten måste ner. Då underlättas också den diskuss;ion där Karl Erik Olsson och jag är överens om målsättningarna.

106 -

AnL 72 INGVAR ERIKSSON (m):

Herr talman! Jag konstaterar aff jordbruksmirtisterrt tyvärr har lämnat
kammaren. Men jag vill ändå när nu debatfert om jordbruksufskottets
betänkande 25 har återupptagits konstatera aff regerirtgert och utskottsmajo
ritefen i flera fall sviker det svenska jordbruket. Det gäller del statliga
delansvaret för spannmålsöverskottet som föreslås bli nerfrappaf, och de kan
få svåra följder för lantbrukets möjligheter aft klara produktionsbalansen.
Man har på animaliesidan nått långt med artpassrtirtgert, och problemen finrtS
för närvarartde i stort sett främst på vegetabiliesidan. Def är stor risk atf det
blir ännu värre. . '

Situafionen kan emellertid nu åter förvärras på animaliesidart i och med det förslag om ert snabbawecklirtg av tvåprissystemet på mjölk.som förmodligen får majoritet i kammaren om en stuud. Ert rtågot längre awecklingsperiod hade varit till god hjälp för näringen. Def finns av allt att döma i dag på kontraktsgårdarna minst 50 000 tomma båsplalser för kor som troligen kommer att fyllas ganska snabbt när nu def här systemet skall snabbawecklas. Kortsekvenserna kart bli ett srtabbt ökat produktionsöverskott med sänkta producentpriser och lägre lönsamhet. Del bör påpekas aff konsumenterna infe alls berörs av regerirtgsförslagef, medan däremot producenterna kommer atl bli lidande.

Ett annat viktigt krav från dert borgerliga oppositiortCrt är att-fillgodose behovet av lärtgre avtalsperioder. Regeringen säger nej till defta, och det är beklagligt. Lantbruket är en långsikfig:rtärirtg, och det skulle av mårtga olika skäl vara klokt att gå in för längre avtalsperioder. I betänkandet behandlas också regleringert av priserna på sockerbetor och socker under perioden fram fiU år 1989.

Sockerbefsarealen för 1988 föreslås uppgå fill oföräudrade 51 000 hektar. Arealbidragen bibehålls oförändrade till odlare som levererat betor fill ö-bruken, dvs. bruken på Öland och Gotlartd. Arealbyfet mellan fabrikspo-tafis och socker skall upphöra fr. o. m. 1989 års odling. Det är irtte så mycket atf säga om defta.

Herr talmart! Ärligert irtlämnas åtskilliga motioner som berör just socker-betsodlirtgerts framfida omfattning. Detta betingas i inte obetydlig utsträckning av de uftalandert som har gjorts av jordbruksministern vid tidigare fillfällen, inle minst vid förhandlirtgar utomlands.

Den 17 december 1987 uppdrog regeringen åt statens jordbruksnämrtd aft överlägga med förefrädarrta för sockerbetsodlarna och sockerindustrin inför årets avtal. I regeringens direktiv ingick bl.a. att nämndens förslag skulle bygga på aft driften vid samtliga nu befinfliga sockerbruk skall upprätthållas men också atf def på sikt skall skapas importutrymme på 10-15 % av den totala sockerkonsumtionert.

Skulle detta krav framöver fullföljas, får det mycket allvarliga konsekven-, ser för de jordbrukare och jordbruksbygder som berörs. Atf minska sockerbefsodjingen i ett läge där vi alla med ljus och lykta söker efter nya alternativ till spannmålsodlingert, som ju är för stor, framstår som närmast huvudlöst. Även mot bakgrund av aft det i dessa områden finns omfattande djurhållnirtg och god fillgång på stallgödsel är det viktigt att odlingen kan upprätthållas. Stallgödseln tillvaratas utomordentligt väl i denrta odling.

Prot; 1987/88:135 7 juni 1988

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m.m.

107

Prot. 1987/88:135 7 juni 1988

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

Skulle odlingert minska, kan problem givetvis uppstå iuom djurhållningen. Den kan befinnas för stor i detta läge, med den arealartpassrtirtg som är på gårtg, vilket i sin tur skulle kunrta innebära ökade risker för större miljöproblem.

Vi moderater och även utskottets centerledamöter anser i reservation 21 aff det finns starka skäl som talar för aft självförsörjnirtgsgraden inom den svenska sockerproduktionen fastställs till 95 %. Def motsvarar dert rtivå som ert enig sockernäringskommitté föreslog år 1982.

Sockerbelsodlirtgert har ert mycket stor betydelse i södra och östra Sverige, infe minst regionalpolitiskt. Odlirtgert är värdefull ur växfföljdssyrtpurtkt, inte minst som fånggröda, eftersom den har en lång växtfid, och därför minskar riskerrta för läckage osv.

Jag hade för avsikt att ställa en fråga fill jordbruksministern, men eftersom han nu har lämnat kammarert vill jag ställa dert till jordbruksufskottets företrädare: Varför är regerirtgen inne på att odlingert på sikt skall mirtskas ned?

Herr talmart! Jag yrkar bifall till de reservationer som är avgivna av oss moderater och i övrigt bifall till utskottets hemsfällan.

108

AnL 73 JOHN ANDERSSON (vpk):

Herr lalman! Under sju av mina nio år i den här församlingert har jag i huvudsak s.ysslat med frågor röraude skogsbruk och jordbruk. Min första debatt handlade om skogsbruk, och jag tänkte därför avsluta dén här nioårsperioden med att delta i en jordbruksdebaff. Jag får väl också be om överseertde för atf jag i dert sista hektiska veckart med mitt inlägg förlänger debatten. Jag vill understryka att mina funderingar är högst personliga, mert jag utgår frårt aff def är möjligt aff även kunna framföra sådana.

Herr talrnan! Jordbruksnäringen har ju av och fill varit uppe till debaft, främst i samband med att de större jordbrukspolitiska besluten har fattats. Emellerfid har vi de senaste åren ständigt haft en debaft om jordbruks- och livsmedelspolifiken.

Enligt min menirtg har det varit - och är fortfarande - fråga om en i långa stycken mycket märklig debatt. Den har ofta hamnat på villovägar och därmed också långt frårt verklighefert. Jordbruk är ju en handfast och jordnära verksamhet, vilket även framgår av namnet.

Deltagarna i debatten har varit många, alltifrån jordbruksministrar till Astrid Lindgren. Stundtals har också eldundersföd getts av vissa ekonomer, som med sina teorefiska luftslott har försökt bevisa än det ena och än def andra. Det torde vara många som med intresse har tagit del av dessa diskussioner. Men jag tror också att det firtrts ert grupp märtrtiskor som med förvårtirtg - för att infe säga med stor förtvivlan - har tagit del i debatten. Det är den grupp människor som debatten fill största delen handlar om. Jag har en bestämd känsla av aft de har mycket svårt att känna igen sig- att inse det är deras situation och villkor som diskuteras. Ni har säkert förstått att jag åsyftar de människor i vårt land som har dert livsviktiga uppgifteu att producera niat.

Vad kan det då vara som enligt min mertirtg är snett i debatten? Jag vill först pch främst peka på def faktum aft regering och riksdag, i fullkomlig enighet.

har bestämt att vi skall bruka den åkerareal som vi nu har, ca 2,9 milj, hektar. Detta med atf stafsmaktert ålagt ert näring atf bruka en viss areal glöms ofta bort när diskussiouerts vågor går höga. Detta är inte minst viktigt aff komma ihåg när man diskuterar ausvarsfrågan.

Likaså är det statsmakten och dess förlängda armar som förhandlar och som fastställer inkomsfbeloppen för närirtgerts utövare. I gengäld ges då ett visst skydd för näringen.

Likaså är def ett faktum att det allfid krävts förbättrad effekfivitet i produkfionert. Detta mål har mart uppuått gertom atf man vid förhandlingarna har ansett att en betydande del av den tänkta inkomstförstärkningert skall upprtås genom bättre effektivitet. Vägen till denna effektivitet har gått via ökad gödsling, ökad kemikalieanvändnirtg, växtförädling osv. Här kan man fillägga aft def ju infe har sakrtats propåer om aff denrta utveckling har gått för sakta, samfidigt som man från samma håll har fått höra visioner om den tänkta Sörgården.

Enligt min mening har jordbrukaren likt biskop Brask allfid varit nödd och tvungen atf välja mellan denrta väg eller aff gå under.

Samfidigt får han eller hon då höra aft de orsakar en överproduktion som drabbar konsumcrtferrta ekortomiskt, trots aft de av avräkrtingspriserna kan utläsa aff de genom avgifter betalar kostnaderna för överprodukfionert och aff de gcrtom detta sysselsätter fuseutals personer.

Man har nu lyckats uppnå någorlunda balans i animalieprodukfiortert, vilket har fått till följd att man i dag så att säga infe kan fylla samma kostym inom förädlingen. En följd av detta blir rtedläggning av både mejerier och slakterier och en minsknirtg av arttalef anställda. Då borde väl allt vara bra -men icke! I stället blir det stora rubriker om vilka centralisfer och dåliga arbetsgivare jordbrukarua är.

Nu hör del också lill bilden att dessa människor har en genomsnittlig årsarbetstid på ca 2 600 fimmar. De har ofta helgarbefe men sällan semester. Trols detta går inte ekonomirt i jordbruket ihop. Det är mycket vauligf aff den ena maken har ett heltidsjobb inom rtågort annart sektor för att därigenom fä det hela att gå runt. Iblartd får de också höra aff de bedriver lerapiverksamhet och atl de bär skuldert för de höga matpriserna. Jag finrter det inte märkligt aff vederbörande i en sådart situation far sig för pannart och urtdrar om det är hart eller världen som är galen.

Påbudet om aff vi skall bruka vår nuvarande åkermark och de höga kraven på effektivitet har sålunda medfört aff vi producerar mer i landet ärt vad vi behöver. I ert sådan situation kuude man ju tänka sig atf regering och riksdag skulle ta rejäla krafttag och ge klara besked om vilket jordbruk vi skall ha och vilka åtgärder som behövs. I stället förs alltså ett resonemang som stundtals består av visioner och illusiouer, och som mårtga gånger är långt frårt den verklighet som råder. Denna debatt - som jag litet tillspetsat skulle vilja kalla för flumdebaff - i kombinafion med uteblivna rikflinjer och åtgärder får i stället till följd aft vi får en sfrukturförärtdring som sker genom ufslaguirtgs-metoden och som kommer aft drabba de jordbruk som alla säger sig vilja slå vakt om. nämligen de mindre enheterrta.

Ell pressande spannmålsöverskott, ett borttagande av tvåprissystemet på mjölk och ett slopande av invesferingsförbudet kommer atf bli verkningsfulla

Prot. 1987/88:135 7 juni 1988

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

109

Prot. 1987/88:135 faktorer i den utslagning och förändrirtg som rtu kommer att ske. Jag noterar
7 juni 1988 att det klart sägs i proposifionert att både tvåprissystemet och investeringsför-

budet verkar effektivitetshämmande. Med andra ord: Släpp krafterna loss. Reglering av priserna jg, gr vår!

' ■' P När def gäller irtvesferirtgsförbudet måste jag peka på en märklig sak.

' ■■ ■ Jordbruket har begärt en begränsrtirtg av ny- och fillbyggnad på de större

enheterna. Konsumerttdelegafiortert har avvisat defta. Jag får därför i likhet med näringen konstatera affbåde önskemål och klagomål som framförs från konsumenter ofta avvisas av deras egna företrädare vid förhandlingsbordet. Def är änrtu ett bevis på skillrtaden mellan ord och handling.

Herr falman! Trots alla utredningar, arbetsgrupper och andra åtgärder finns def inga klara besked öm hur vi vill ha vår framfida livsmedelsproduktion ordnad och vilka villkor vi ställer på näringen: Och det viktigaste av allt: Hur skall vi ge dem möjlighet aff uppfylla villkoren när det exempelvis gäller överskottsarealert? Närirtgert har ett ansvar för en omställning. Mert vad skall mart ställa om fill?

Def har talats mycket och länge om nya grödor och nya anvärtdningsområ-den, men det händer inget. Mart kart irtfe producera uya grödor om def irtte finns en marknad. En omställnirtg fill ertergigrödor skulle ju passa som hand i handske nu när viskall börja avveckla kärnkraften. Vad görs? Jo, praktiskt taget ingenfing. Jag måste åter ge närirtgert rätt, rtär den säger aff den har presertferat en mängd förslag, mert att intresset hos staten har varit begränsat eller, helt saknats;

Qm man vill hjälpa närirtgen att komma ur denna besvärliga situation och bort från dertna väg som betyder strukturförändring och utslagning enligt känt mönster, vad kan man då göra? Man kan naturligtvis sänka effektiviteten i jordbruket. Jag vill här återknyta fill Astrid Lindgrert. När hort var barn sysselsattes ca 25 % av Sveriges befolkning med atf producera livsmedel. Då fanns det knappt om mat och svält rådde. I dag räcker det med att knappt 4 % producerar mer än vi behöver. Det är självfallet en möjlig väg aft sänka effektiviteten om vi är beredda betala vad det kosfar och klarar av de samhällsomsifällningar som i övrigt kommer aff krävas. Man kan även bestämma sig för aft minska åkerarealen. Vi kan plantera skog på all överfiödig areal. Detta bör då även ske i densydliga delert av landet. Vår finansminister har framfört sådana synpunkter. Jag tycker aff det var klara och vettiga ståndpunkter, om man infe är beredd aff frän statens sida hjälpa fill med en omställning där arealen kan användas till annat.

Personligert kan jag inte heller se så stora nackdelarmed att delar av våra slättbygder beskogas. Det finns tvärtom säkert många fördelar. Den stora fördelen skulle utan tvivel vara att näringens utövare änfligen skulle få ett rakt och klart besked. Den sämsta utvägen är enligt min merting det som nu kommer att ské; Vi får den rakt motsatta utvecklingen fill vad man dagligen och stundligen i högtidliga uttalanden och deklarationer har givit uttryck för.

Aft situationen nu är som dert ärkan nog irtget parti och irtfe någon person i

detta hus frita sig ansvaret för. Detta borde emellerfid rimligen innebära aft

mart en gång för alla verkligen tog tag i problemet, och irtfe som nu

framhärdar i låsta positioner och förtränger obehagliga fakta. Näringen

110 behöver ett-rakt och klart besked:

Herr talman! Avslutningsvis vill jag göra några förtydliganden för aff undvika eventuella missförstånd. Mitt anförande uppfattas kanske som ett reservafionslöst brartdtal för näringen. Det är dock infe min mening.. Jag är fullt medveten om aft det finns skillnader mellan olika jordbruksföretag. Del gäller t. ex. både i fråga om enheterrtas storlek och i fråga om deras ekortomiska situation. Det finns även andra skillnader, som det inte finns fid aft här gå in på. Alla är infe heller födda med ett bra handlag för aft bruka jorden. Def finns sålunda även här, som på artdra områdert, både bra och dåliga företagare. Det kan givetvis sätta sina spår.

Jag har försökt beskriva sifuafiortCrt för det genomsnittliga jordbruket, det som vi i allmänt fal brukar kalla för familjejordbruket. Mina.slutsatser kanske är litet tillspetsade i en del fall, och artalyserrta kartske inte är tillräckligt' djupgående, men def är infe någort lätt uppgift att på några minuter försöka beskriva situationen för en så komplicerad sektor söm det här är fråga om. Jag har i alla fall i grova drag försökt ge min syn på hur jag har uppfatfat situationen för närirtgert och dess utövare. Jag har dragit slutsatseu atl rtu måste suabbt ett omfänkartde fill och därtill snabba åtgärder,.om vi vill påverka utformningen av den framfida Uvsmedelsproduktionert.

Herr talman! Huruvida jag har fel eller rätt får väl de lärde tvista om.

Prot. 1987/88:135 7 juni 1988

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

AnL 74 SVEN ERIC LORENTZON (m) replik:

Herr talman! Vi har med sedvanligt intresse lyssnat på John Andersson. Jag tänker infe gå i gertmäle. Jag vill bara säga följande.

En hedersman lämnar riksdagen, ert mart som står för sina åsikter, en man som tar konsekvenserna av sina ställningstaganden och en man som vi minns med respekt.

Vi kommer att sakna John Anderssons inlägg i våra debatter.

I defta anförartde instämde Bengt Rosén (fp) och Karl Erik Olssort (c).

AnL 75 HÅKAN STRÖMBERG (s) replik:

Herr talmart! Jag skall infe heller gå i replik med John Andersson. I likhet med Sven Eric Lorentzort vill jag säga aff jag har lyssrtat på Johrt Anderssort med stort intresse. Jag uppfattade inte hans artförande som ett reservations-löst brandtal för näringen,:men def var djupt engagerat i de frågor spm John Andersson känner,så varmt för. Det var ett typiskt John Andersson-fal.

Vi har haft många inspirerande debatter i denrta kammare med Johrt Anderssort. Man har aldrig kunnat komma opåläst fill en debatt med honom: John Andersson har alltid engagerat sina meddebattörer; han har fört fram frågor som hart väl kärtner och förhållandert som berör harts egert bygd.

Vi kommer självfallet att sakna John Andersson, och vi tackar honom för allt arbete som han har lagt ned i vårt utskott.

AnL .76 JOHN ANDERSSON (vpk) replik:

Herr talman! Jag hade inte heller färtkt gå i polemik. Eftersom detta nu mera formar sig lill en tack-och-avskedsföresfällnirtg vill jag kvittera vänligheterna genom all säga till mina utskollskamrater aft jag kommer att minnas den tid dä vi tillsammans arbetade i utskottet som en mycket trevlig tid.

111

Prot. 1987/88:135 Vi visste var vi hade varartdra, som det heter, och vi diskuterade frågorua.
7 juni 1988 Kanske det blev litet hårda tag ibland, mert det var äriiga tag, och vi

respekterade varandra. Def uppskattar jag verkligen! Reglering av priserna (fofs. prot. 136)

på jordbruksprodukter, m. m.

10 § Kammaren beslöt atf förhandlingarna skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

11 § Upplästes följande från statsministern inkomna skrivelse:

Till riksdagen

Jag har i dag på hennes egen begäran erttledigat statsrådet och chefcrt för justitiedepartementet Anna-Greta Leijon med verkan fr. o. m. denna dag.

Jag har med verkan fr. o. m. samma dag förordnat statsrådet och chefen för industridepartementet Thage G Peterson atf vara chef för jusfitie- och industrideparfemertf en. Stockholm den 7 juni 1988 Ingvar Carlsson

Skrivelsen lades till handlirtgarrta.

12 § Upplästes följartde irtkomna skrivelse:

Till riksdagen

Härmed begär jag tjänstledigt under tiden den 7 juni-den 7 juli 1988. Stockholm den 7 juni 1988 Anna-Greta Leijon

Framsfällnirtgen bifölls av kammaren.

Tredje vice falmanrten anmälde aff Björn Ericson (s) fr. o. m. den 8 juni skulle tjänstgöra som ersättare för Anna-Greta Leijon.

Tredje vice talmannen meddelade vidare.aff Björn Ericsons uppdrag atf tjänstgöra som ersättare för Ulf Lönnqvist därför skulle upphöra och atf Hans-Eric Andersson (s) fr. o. m. den 8 juni skulle tjänstgöra som ersättare för Ulf Lönnqvist under den tid han är statsråd.

13 § Anmäldes och bordlades Motionerrta

med anledning av prop. 1987/88:176 om äldreomsorgen irtför 90-falet
1987/88:So26 av Mona Saint Cyr och Margareta Gärd (m)
1987/88:So27 av Karin Israelsson m. fl. (c)
1987/88:So28 av Daniel Tarschys m. fl. (fp)
112 1987/88:So29 av Stina Gustavsson (c)

1987/88:So30 av Alf Svensson (c) Prot. 1987/88:135

1987/88:So31 av Gösta Anderssort coh Börje Hörnlund (c) 7 juni 1988

1987/88:So32 av Nils Carishamre m. fl. (m)

1987/88:So33 av Ingegerd Anderlund m. fl. (s)

1987/88:So34 av Inga-Britt Johansson och Roland Sundgren (s)

1987/88:So35 av Margitta Edgren (fp)

14 § Anmäldes och bordlades

Konstitutionsutskottets betänkanden

1987/88:41 om uppskov med behandlingert av vissa ärenden

1987/88:43 om riksdagens arbetsformer (prop. 1987/88:22)

Finansutskottets betänkanden

1987/88:21 om ungdomsbosparande och sparstimuleraude åtgärder (prop.

1987/88:150 bU. 3) 1987/88:24 om statliga betalrtirtgar och placering av statligt förvaltade medel

(prop. 1987/88:150 bil. 1) 1987/88:30 om de aUmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och för

budgetregleringen m.m. (prop. 1987/88:150 bil. 1, 3 och 6 samt

1987/88:100 bil. 9) 1987/88:31 om statliga garantier (prop. 1987/88:150 bil. 1)

Jusfitieutskottets betänkartde

1987/88:49 om upphävande av viss förordning

15 § Kammaren åtskildes kl. 17.53. In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

lOlof Marcusson

113

Prot. Förteckning över talare

1987/88:135 (Siffrorna avser sida i protokollet)

Tisdagen d'en 7 juni

Tredje vice falmannen 91

Alemyr, Sfig (s) 100

Andersson, John (vpk) 108, 111

Andersson, Sten, i Malmö (m) 73, 75, 76

Cars, Hädar (fp) 24, 30, 49, 61, 66, 73, 78, 81, 87, 89

Claesson, Viola (vpk) 101

Dahl, Birgitta, miljö- och energiminister 55, 63, 67 .

Eriksson, Irtgvar (m) 107

Eriksson, Jens (m) 99

Franzén, Ivar (c) 31, 38, 39, 50, 52, 62, 66, 75, 76, 82, 87, 89

Gärd, Margareta (m) 69, 70

Hellström, Mats, jordbruksminister 102, 105

Lestander, Paul (vpk) 83, 88, 89, 90

Lorentzon, Sven Eric (m) 104, 111

Molén, Per-Richard (m) 20, 29, 30, 37, 38, 48, 52, 60, 65, 78, 79, 86

Olsson, Kari Erik (c) 105 ■

Pettersson, Lennart (s) 43, 51, 54, 70

Rosén, Bengt (fp) 104 - ■

Rosqvist, Birger (s) 76, 101

Strömberg, Håkan (s) 111

Söderqvist, Oswald (vpk) 40, 50, 53, 62, 65

Wictorsson, Åke (s) 85, 88, 90

Ångqvist, Ture (s) 71

114