Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1987/88:134

6junil988

Protokoll 1987/88:134

Debatter m. m.

Måndagen den 6 juni

Avtäckning av riksvapnet och högtidlighållande av nationaldagen

Kompletleringsval lill utskott.......................................

Miljöpolitiken inför 1990-falet.....................................

Miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket, m. m.....

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m...

112

134

Avgjorda ärenden

Måndagen den 6 juni

Val av en suppleant i försvarsutskottet....................

Val av en suppleant i socialförsäkringsufskottet.......

Val av en suppleant i kulturutskottet........................

Utbildningsutskottets betänkanden

1987/88:34 om jämsfälldhetspolitiken inför 90-lalel.

1987/88:31 om utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan

1987/88:16 om anslag till gymnasieskolor ...............

1987/88:35 om inrättande av högskola i Blekinge....

Skalteutskoltets belänkande

1987/88:42 om tullverket m.m..................................

Socialutskottets betänkande

1987/88:29 om statens giftinformationscentral .......

Näringsutskottets betänkanden

1987/88:36om avgifter och anslag till bankinspektionen

1987/88:37 om finansbolag......................................

Riksdagens protokoll 1987188:134

Prot. Kulturutskottets betänkande

1987/88:134 1987/88:25 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden...... 10

Jordbruksutskottets betänkaride

1987/88:27 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden........... 10

Riksdagens protokoll 1987/88:134

Måndagen den 6 juni

Kl. 10..30

Avtäckning av riksvapnet och högtidlighållande av nationaldagen

Högtidligheten inleddes med aff Storkyrkans kör under ledning av musikdirektör Gustaf Sjökvist sjöng "Sveriges flagga" av Hugo Alfvén.

TALMANNEN:

Nyåret 1983 trädde en ny lag om Sveriges riksvapen i kraft, och vid återinvigningen av riksdagshuset på Helgeandsholmen i samband med riksmötets öppnande på hösten def året var plenisalen prydd med ett provisoriskt riksvapen. Så har därefter varit fallet när riksmötet öppnats.

Önskemål om en permanent placering av riksvapnet i plenisalen har sedan länge framförts både inom och utom riksdagen. I ett pariamenfariskt styrelsesätt är riksdagen def centrala statsorganet, och det är då helt naturligt atf riksvapnet som symbol för nationen får en permanent placering i den sal där svenska folkets represenfaiiter sammanträder.

Def är därför en stor glädje för mig atl i dag, på Sveriges nationaldag, få uttrycka riksdagens tacksamhet till de konstnärer och den heraldiska expertis som medverkat vid den nu genomförda utsmyckningen av plenisalen.

Uppdraget att konstnärligt och med heraldisk tydlighet utföra def Stora Riksvapnet fill plenisalen erhöll konstnären, skulptören Ilhan Koman, sommaren 1986.

Verket som i sina uppbyggnadsfaser varit under arbete sedan dess har efter konstnärens bortgång kunnat fullföljas.

Def har utförts i driven kojjpar och är bladguldförgyllf. Detta omfattande arbete har genomförts av den av Ilhan Koman tidigt medengagerade silversmeden, mäster Ralf Ohlson, som i sin fullbordan av verket varit synnerligen lyhörd för de konstnärliga intenfioner som Ilhan Koman förmedlade i sina skisser till verket före sin bortgång.

Arkitekt Göran Sfreijffert har varit eh sammanhållande kraft i projektet och svarat för anpassningen av vapnet till plenisalen.

Talmannen avtäckte riksvapnet, varefter kören sjöng "Sverige" av Wilhelm Stenhammar. Slutligen sjöng alla tillsammans nafionalsången.

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Kompletterings val tdl utskott

1 § Kompletteringsval till utskott

Anf. 1 TALMANNEN:

Folkparfiets riksdagsgrupp har som suppleant i försvarsutskottet under Kerstin Ekmans ledighet anmält hennes ersättare Jörgen Weibull.

Vidare har socialdemokratiska riksdagsgruppen på grund av uppkomna vakanser som suppleant i socialförsäkrings- och kulturutskotten anmält Mats O Karlsson.

Talmannen förklarade valda till

suppleant i försvarsutskottet Jörgen Weibull (fp)

suppleant i socialförsäkringsutskottet Mals Q Karlsson (s)

suppleant i kulturutskottet Mats O Karlsson (s)

2 § Justerades protokollet för den 27 maj.

3 § Talmannen meddelade atf sedan Mats O Karlsson (s) den 4 juni återinträtt som ersättare för Birgitta Dahl hade Björn Kaalings tjänstgöring som ersättare för Birgitta Dahl upphört.

4 § Föredrogs men bordlades åter Skaffeutskottefs betänkande 1987/88:46 Justitieutskottets betänkande 1987/88:44 Lagutskottets betänkanden 1987/88:36 och 37 Utrikesutskottets betänkande 1987/88:33 Socialförsäkringsutskottets betänkande 1987/88:32 Socialutskottets betänkande 1987/88:31 Utbildningsutskottets betänkanden 1987/88:37 och 40 Trafikutskottets betänkanden 1987/88:28 och 29 Näringsutskottets betänkanden 1987/88:34, 40 och 41 Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1987/88:22 Bosladsulskottels belänkande 1987/88:24

5 § Förelogs till avgörande utbildningsutskottets betänkanden 1987/88:34, 31, 16 och 35, skaffeutskottefs betänkande 1987/88:42, socialutskottets betänkande 1987/88:29 samt näringsutskottets betänkanden 1987/88:36 och 37 (beträffande debatten i dessa ärenden, se prot, 133).

utbildningsutskottets betänkande 34 Prot, 1987/88:134

Mom. 1 (kvotering m. m. inom skolväsendet) 6juni 1988

Utskottets hemsfällan bifölls med 224 röster mot 69 för reservation 1 av Birgitta Rydle m.fl.

Mom. 2

Utskottefs hemsfällan bifölls.

Mom. 3 (sammansättningen av högskolestyrelserna)

Utskottets hemställan bifölls med 239 röster mot 54 för reservation 2 av Ylva Annerstedt m. fl.

Mom. 4 (det fortsatta jämsfälldhefsarbetef inom högskolan)

Utskottets hemställan - som ställdes möt reservafiori 3 av Ylva Annerstedt m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 5 (skolöverstyrelsens roll i jämsfälldhefsarbetef)

Ufskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 4 av Larz Johansson och Marianne Andersson - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (en jämställdhetsansvarig vid varje länsskolnämnd)

Utskottets hemsfällan bifölls med 245 röster mot 50 för reservation 5 av Ylva Annerstedt m. fl.

Utbildningsutskottets betänkande 31

Mom. 1 (treårig försöks- och utvecklingsperiod avseende gymnasieskolans yrkesinriktade studievägar)

Först biträddes reservafion 2 av Kerstin Keen och Carl-Johan Wilson med 40 röster mot 32 för reservafion 3 av Larz Johansson och Marianne Andersson. 222 ledamöter avstod från atf rösta.

Härefter biträddes reservation 1 av Birgitta Rydle m. fl. med 69 röster mot 40 för reservafion 2 äv Kersfin Keen och Carl-Johan Wilson. 186 ledamöter avstod från aft rösta.

Slutligen bifölls utskottets hemställan med 154 röster mot 67 för reservafion 1 av Birgitta Rydle m.fl. 71 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 3 (dimensionering av försöksverksamhet avseende yrkesinriktade linjer i gymnasieskolan budgetåren 1989/90 och 1990/91)

Utskottets hemsfällan med godkännande av utskottets motivering bifölls med 247 röster mot 30 för utskottets hemställan med godkännande av den i reseryation 4 av Larz Johansson och Marianne Andersson anförda motiveringen. 15 ledamöter avstod från aff rösta.

Mom. 9 (försök med sammanhållen treårig utbildningstid för yrkesutbildning)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot dels reservafion 5 av Birgitta
Rydle m.fl., dels reservation 6 av Kerstin Keen och Carl-Johan Wilson -
bifölls med acklamafion.

Prot. 1987/88:134 Mo/n. /O (treårig vårdutbildning)

6 juni 1988 Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Birgitta Rydle

m.fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 11 (lärlingsutbildning)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 8 av Birgitta Rydle m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 13 (elevernas arbefsrättsliga ställning vid arbefsplatsförlagd utbild-

ning) . .

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 9 av Birgitta Rydle m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 15 (tim- och kursplaner för linjer i försöksverksamheten) ,

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 10 av Birgitta Rydle m. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 16 (matematik som obligatoriskt ämne i finiplan för försökslinje)

Utskottets hemställan biföUs med 272.röster mot 20 för reservafion 11 av Björn Samuelson. 3 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 20 (modulindelade kursplaner i allmänna ämnen)

Utskottels hemställan - som ställdes mot reservation 12 av Kerstin Keen och Cari-Johan Wilson - bifölls med acklamation.

Mom. 21 (kompéfensbevis i karaktärsämne)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 13 av Birgitta Rydle
, m. fl. - bifölls med acklamafion. . .

r i- . ■ ■. ■

Mom. 23 (jämställdhefsfrågorna i kursplanerna)

Utskottets hemsfällan .bifölls med 250 röster mot 42 för reservafion 14 av Kersfin Keen och Carl-Johan Wilson. 3 ledamöter avstod frän att rösta.

Mow. 2 (gymnasieskolans studievägssfrukfur m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 15 av Birgitta Rydle m.fl. - bilölls med acklamation.

t. , . ■. ;

Mom. 27 (konsumtionslinjen i gymnasieskolan) .

■ Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 16 av,Kerstin Keen och Carl-Johan Wilson, dels reservation 17 av Larz Johansson och Marianne Andersson - bifölls med acklamation.

Mom. 28 (specialkurser inom konsumtionsområdet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 18 av Birgitta Rydle m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 29 (elever med studiesvårighefer) Prot, 1987/88:134

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 19 av Kerstin Keen 6 juni 1988 och Carl-Johan Wilson - bifölls med acklamation.

Övriga moment ■ '

Utskottets hemställan bifölls;

Utbildningsutskottets betänkande 16

Mom. 3 (antalet elevplatser inom gymnasieskolans lilla ram för budgetåren
1988/89, 1989/90 och 1990/91) '

Ufskottets hemställan - söm ställdes mot reservation 2 av Birgitta Rydle m. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 5 (en totaldimensionerad gymnasieskola)

Utskottets hemsfällan bifölls med 264 röster mot 29 för reservation 3 av Larz Johansson och Marianne Andersson. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 6 (inriktning av gymnasieutbildningen i Stockholms län)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Ylva Annerstedt m.fl.- bifölls med acklamafion.

Mom. 10 (lämplighetsprövning vid antagning till vissa linjer i gymnasieskolan)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 5 av Birgitta Rydle m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 12 (försöksverksamhet med lokalt valt alternativt estetiskt variantämne på H- och S-linjerna)

Utskottefs hemsfällan - som ställdes mot reservation 6 av Birgitta Rydle'
m.fl. - bifölls med acklamation. . .

Mom. 13 (intresseval i gymnasieskolan)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservafion 7 äv Birgitta Rydle m.fl., dels reservation 8 av Ylva Annerstedt och Kersfin Keen - bifölls med acklamation.

Mom. 15 (främjande av olika kultur- och föreningsaktiviteter i gymnasieskolan)

Utskottets hemsfällan bifölls med 274 röster mot 18 för reservafion 9 av Björn Samuelson. 2 ledamöter avstod från aff rösta.

Mom. 23 (svenska som andraspråk)

Utskottets hemställan bifölls med 154 röster mot 138 för reservation 10 av Birgitta Rydle m.fl. 2 ledamöter avstod från atf rösta.

Gunhild Bolander (c) anmälde atf hon avsett aff rösta nej men markerats ha röstat ja.

Prot. 1987/88:134 Mom. 29 (gymnasieskolans inriktning)

6 juni 1988 : Utskottets hemsfällan - sorn ställdes mot reservation 11 av Birgitta Rydle

'' m.fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 35 (minskat bidrag till hemspråksundervisning)

Utskoltefs hemsfällan - som ställdes mot reservation 12 av Ylva Annerstedt och Kerstin Keen - bifölls med acklamation.

Mom. 36 (beredskapsanslag för gymnasieskolan)

Utskottets hemställan bifölls med 276 röster mot 18 för reservafion 13 av Björn Samuelson. 1 ledarnot avstod från att rösta.

Mom. 37 (procentsats för garanfiresursen för gymnasieskolans statsbidrag) Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 14 av Björn Samuelson - bifölls med acklamafion.

Övriga momenl Utskottets hemställan bifölls.

Utbildningsutskottets betänkande 35

Inrättande av en högskola i Blekinge, m. m.

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservationen av Birgitta Rydle m.fl. i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Benämningen på högskolan

Utskottets hemsfällan bifölls med 168 röster mot 116 för def av Lennart
Alsén under överläggningen framställda yrkandet. 9 ledamöter avstod från
att rösta. . .

Skatteutskottets betänkande 42

Mom. 1 (anslag till Tullverket: Förvaltningskostnader)

Ufskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 1 av Kjell Johansson och Leif Olsson - bifölls med acklamation.

Morn. 5 (finansieringen av tulldatasystemet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 2 av Knut Wachtmeister m. fl. - bifölls med acklamation.

Morn. 7 (kontroll av farligt gods)

Utskofi ets hemställan - som ställdes mol reservation 3 av Stig Josefson och Karl-Anders Petersson - bifölls med acklamation.

Mom. 8 (tullövervakningen på Ven) ,

Utskottets hemställan -som ställdes mot reservation 4 av Knut Wachtmeister m. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 10 (samverkan mellan tullen och polisen) Prot. 1987/88:134

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 5 av Knut Wacht- 6juni 1988 meister m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 11 (tullfillägg)

Utskottets hemställan bifölls med 184 röster mol 111 för reservafion 6 av Knut Wachtmeister m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 12 (tullfillägg i fråga om mervärdeskaft vid import)

Utskottets hemställan bifölls med 154 röster mot 139 för reservafion 7 av Knut Wachtmeister m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 13 (tullförrättningsavgift)

Utskottets hemställan bifölls med 153 röster mot 139 för reservation 8 av Knut Wachtmeister m. fl. 2 ledamöter avstod från aff rösta.

Mom. 14 (ankomsfförsäljning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 9 av Knut Wachtmeister m.fl.- bifölls med acklamafion.

Mom. 16 (färjetrafikén i Öresund)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 10 av Knut Wachtmeister m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 17 (vissa färjelinjer)

Utskottefs hemsfällan - som ställdes mot reservafion 11 av Knut Wachtmeister m. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 18 (hemfagningssysfemet vid tekoimport)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 12 av Knut Wachtmeister m. fl. - bifölls med acklamation.

Övriga momenl Ulskotlets hemställan bifölls.

Socialutskottets betänkande 29

Utskottets hemställan bifölls. -

Näringsutskottets betänkande 36

Mom. 2 (bestämmelser om avgiftsmaxiriium)

Utskottets hemställan bifölls med 156 röster mot 139 för reservafiori 1 av Hädar Cars m. fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 3 (tidsdebiferingssystem)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Hädar Cars m.fl. - bifölls med acklamation.

Prot.4987/88:134 Övriga moment

6junil988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

Utskottets hemställan bifölls.

Näringsutskottets betänkande 37

Mom. 1 (regeringens lagförslag)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 1 av Erik Hovhammar m.fl.- bifölls med acklamation.

Mom. 2 (möjlighet fill dispens från kapifalkravet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 2 av Erik Hovhammar m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (vidgning av kapitalbasen)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 3 av Erik Hovhammar m.fl. - bifölls med acklamafion.

6 § Föredrogs

kulturutskottets betänkande

1987/88:25 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden och

jordbruksutskottets betänkande

1987/88:27 om uppskov med behandlingen av vissa fill utskottet hänvisade ärenden.

Vad utskotten hemställt bifölls.

7 § Föredrogs

jordbruksutskottets betänkande

1987/88:23 om miljöpolitiken inför 1990-falef (prop. 1987/88:85).

Miljöpolitiken inför 1990-talet

Anf. 2 KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Västerhavets botten vid Bohuskusfen är på vissa områden svept i en gråvit liksvepning. Fiskar och andra havsdjur dör. Fiskodlingarna drabbas särskilt hårf. Där blir sambandet mellan ekologisk kris och ekonomisk kris en omedelbar realitet.

Döden i havet beror på aff livet gått snett. Näringssalter- kväve och fosfor - är en förutsättning för liv. För myckel ger övergödning och obalans. Livet kommer i otakt. Tillväxten av vissa alger ökar snabbt. Livet blir dödligt. Varför? Beror def bara på övergödning frän Nordsjöns kuststater? Eller har vi påverkat livets möjligheter genom utsläpp av miljögifter?

Algblomningen i Skagerrak ger en vision av vad en feltändning i livets grundstrukturer kan leda fill. Mänsklig kunskap att manipulera livet finns inom biotekniken. Men biotekniken berörs inte i proposifionen om miljöpolitiken, ej heller i def betänkande vi nu behandlar. Ändå är kanske

biotekniken den nya stora miljöfrågan och ett latent miljöhot. Tyvärr avslog riksdagen redan förra veckan i samband med behandlingen av djurskyddslagen ett centerkrav om en biofekniklag.

På andra sidan av vårt vackra land, utanför Sundsvall, ligger gifttunnor och helt ofattbara mängder kvicksilver. Om miljöhotet på västkusten består i för mycket liv av fel sort, är detta döden själv. Naturfrämmande kemikalier och tungmetaller är oförenliga rried liv. Alltför länge har vi varit alltför oförsiktiga och bokstavligt talat lekt med döden.

Även naturliga ämnen kan bli farliga, om halter och förhållanden ändras. Nedfall av svaveldioxid och kväveoxider skadar trädens blad och barr, men vad värre är: de försurar mark och vatten. I den sura marken blir fidigare ofarligt aluminium till gift för trädens rötter. Skogsprodukterna har ett exportvärde för Sverige på ca 50 miljarder. En minskad produktion slår snabbi igenom,i ekonomin.

Vi måste bli medvetna om aff miljö inte bara är skönhet utan också resurser för uthållig produktion, ekonomi och välfärd.

Regeringens miljöproposition, som lades på riksdagens bord den 14 mars, är ett omfattande aktstycke. Jag vill gärna här uttala aff den har sina förtjänster: Den ger en samlad överblick över miljösituationen, och den innehåller pä' vissa områden också förslag fill effekfiva åtgärder som exempelvis förbud mot freon från 1995.

Proposifionen har tyvärr också betydande brister. Allmänt kan sägas aft det i propositionen föreslås alltför mycket utredningar och för litet handling nu. Vi har redan i dag betydande kunskaper, och vi behöver infe ytterligare förhala miljöarbetet med nya utredningar. Dessutom finns allvarliga luckor. Den allvarligaste är väl att koldioxidproblemet behandlas summariskt. Def är sannolikt, och enligt FN:s miljövårdsorgan UNEP:s bedömning, vårt största globala miljöhot. Def växande problemet med avfallshantering berörs knappt, och inga förslag läggs fram.

En annan svaghet är tidpunkten för avlämnandet. Den 9 december 1987 gjorde riksdagen ett tillkännagivande med anledning av jordbruksutskottets betänkande 1987/88:11: "Utskottet anser alt det är beklagligt alt den aviserade miljöpropositionen kommer atl föreläggas riksdagen så sent under våren 1988 alt de eventuella förslag som kommer atl redovisas inte kommer atl gälla förrän under nästa valperiod. Regeringen har haft god tid på sig att redovisa förslag." I del betänkande från jordbruksutskottet vi nu behandlar hänvisas lill delta tillkännagivande;.

Det har av debatten den 9 deceriiber om miljön, liksom av flera tidigare debatter, framgått atl miljöministern och jag i många fall haft likartade uppfattningar; Massmedia här t.o.m. försökt alt på dessa grunder gifta ihop Birgitta Dahl och mig. Jag har flera gånger sagt: Lägg fram förslag orn miljöåtgärder, och jag skäll hjälpa till aff få igenom dem i riksdagen.

Del finns väl anledning att förmoda aft Birgitta Dahl hade avsikten all miljöpropositionen skulle bli en spjutspets i miljöarbetet, som högt över de andra parfiernas huvuden ven fram för att nå sitl mål-en bättre miljö. Men så blev det inle. I stället blev den socialdemokratiska propositionen det "golv" som markerar den lägsta nivån i miljöpolifiken bland parfierna. Anledningen till att det blev så här känner Birgitta Dahl själv till bäst. För

Pi-ot. 1987/88:134 6 juni 1988.

Miljöpolitiken inför 1990-talet

Prot. 1987/88:134 6juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

den utomstående förefaller det ändå mest troligt att det varit andra intressen, t. ex. kortsiktiga ekonomiska, inom regeringen, def socialdemokratiska partiet och LO-ledningen, som förhindrat socialdemokraterna alt bli den dynamiska miljökraft Birgitta Dahl hade hoppals på.

Del sena avlämnandet ay propositionen har gett riksdagen mycket kort fid aft behandla en så omfattande proposition. Intresset för miljöfrågor har emellertid varit utomordentligt stort från riksdagens sida. Inle mindre än 595 yrkanden har behandlats, och def har resulterat i 259 beslutspunkter och 159 reservafioner.

Arbetet i jordbruksutskottet har varit mycket intensivt, med många och långa sammanträden, många gruppvisa diskussioner och myckel läsning.

Jordbruksutskottets kansli har varit hårdast ansträngt. Där har man arbetat långt in pä nätterna och även måst tillgripa helgerna för att få ett bra belänkande färdigt i lid.

Jag tror alt alla har varit besjälade av en vilja att göra en insats för miljön. Ett tecken på defta är atl alla yrkanden, med undanlag av ett par moderata yrkanden om anslagsminskningar, har inneburit höjda ambitioner i förhållande till regeringens förslag.

Jag tror atl Birgitta Dahl mot bakgrund av vad jag nu sagt kan förstå aff jag, på grund av ett uttalande av,henne i Morgonekot för precis en vecka sedan, först blev hemskt arg och nu är uppriktigt ledsen. Miljöministern ansåg nämligen då alt det vi gjort i utskottet i syfte aff förstärka miljöambitionerna var, som hon sade, småaktigt käbbel i valrörelsen och bagateller. Sådana uttalanden är en skymf mot riksdagen och del miljöengagemang som visals av såväl ledamöter som tjänstemän. Def innebär också att den polifiska arbetsmiljön försämras. Aft förhållandet mellan Birgitta Dahl och mig har fått sig en knäck är i detta sammanhang en bisak.

Del är en viktig uppgift för partierna alt redovisa ståndpunkter i miljöfrågorna för väljarna. Bilden bör efter dagens riksdagsbeslut kunna beskrivas så här:

Del finna en bred enighet om miljöproblemens ökande betydelse och om alt åtgärder behövs. Detta manifesteras i det "golv" för miljödebatten som propositionen utgör. Detta golv innebär också atl man i valet mellan atl la hänsyn till vad naturen tål och till vad näringsliv och ekonomi kortsiktigt kan anses ha råd med väljer def senare. Detta återspeglas t. ex. i förslaget i betänkandet om mål för kväveoxidutsläpp och försiktig begränsning av klorutsläppfrån massaindustrin. Här har regeringen bildal majoritet tillsammans med moderaterna. Ovanför denna nivå finns en konstellation av centern, folkpartiet och vänsterpartiet kommunisterna som vill gä längre och som pä flera punkter också fått stöd av moderaterna och därvid bildat majoritet i utskottei. Jag återkommer senare till detta.

De andra partierna kommmer säkert atf förklara sina särdrag. Jag vill här endast betona centerns särdrag: Helhetssynen på miljön - naturen, människan och samhället. Detta manifesteras bl.a. i reservafion 3, där vi framhåller aff god miljö skall vara ett centralt mål i den ekonomiska politiken, och i krav på alt samhällsstruktur, produktionsinriktning, livsstil och konsumtionsmönster måste underordna sig vad naturen tål, för alt garantera varaktig välfärd och livskvaUtet,

Herr lalman! Jag skall övergå till att något kommentera de, som def sagts, bagatellartade ändringar som jordbruksutskottet åstadkommit i regeringens förslag.

Först något om de ändringar där vi uppnått enighet i jordbruksutskottet och drivit socialdemokraterna framför oss, för att gå längre än regeringen.

Utskottet föreslår ett fillkännagivande om mål för reduktion av svaveluf-släpp med 80 % jämfört med 1980 års nivå fram fill sekelskiftet. Detta kommer atl leda till ökade ansträngningar för att skapa en bättre reningsteknik - en viljeyttring jämfört med regeringens passiva hållning atl utreda ytterligare några år.

Ell annat förslag är alt systematiskt införa miljökonsekvensanalyser i den svenska planeringsprocessen. Detta tillkännagivande motiveras särskilt av alt regeringen inte utnyttjat miljökonsekvensanalyser trots all möjligheten för detta infördes i miljöskyddslagen redan 1981. Ännu bättre hade def varit om vi också nått majoritet för centerförslagef, som redovisas i reservafion 125, om krav på miljökonsekvensanalys även av alternativa handlingssätt.

En markering då del gäller utskottets ambitioner för vård av flora och fauna är att man där uppnått enighet om alt höja anslaget för vård av hotade arter med 50 %, dvs. med 1 milj. kr.

Utskottet upprepar också sill tidigare krav att ekonomiska incitament skall utformas för atl motivera att miljöfarliga batterier återlämnas. Ett pantsystem krävs alltså på detta område.

Herr talrnan! Något mera nesligt för regeringen är väl att utskottets "samlade opposition" gjort ytterligare ett antal "bagatellartade" justeringar i propositionens förslag, vilka i detta fall följs av socialdemokratiska reservationer. Jag skall nämna några som berör luffen och vattnet.

Riksdagen gjorde - efter ett cenlerförslag - ett uttalande våren 1985 om att regeringen skulle la initiativ lill inrättande av en internationell luftvårdsfond. Regeringen anför i proposifionen aff def infe gått att få stöd för idén i internationella fora. Enligt utskottets mening bör emellerfid regeringen inte förtröffas utan verka för att bygga upp en internationell fond för investeringar i reningsleknik, övergång lill miljövänligare energislag och energieffekli-visering.

Regeringen redovisar i propositionen ingen uppfattning om koldioxidproblemet - ett av vår tids allra svåraste miljöhot. Med fortsatt ökning av luftens koldioxidhalt kommer temperaturen atf sfiga, med allvarliga rubbningar av klimatet som följd. Förutsättningarna för liv och odling förändras inom vida områden.

Vid utskottets offentliga utfrågning framgick aff def blir en tvingande nödvändighet aff minska förbränningen av fossila bränslen. Vid utfrågningen framhölls även - oavsett inställning till kärnkraften i övrigt - att tillgängliga urantillgångar är så begränsade att kärnkraften inte är något lockande långsiktigt alternativ jämfört med andra alternativa energislag.

Utskottets majoritet begär också följdriktigt ett program från regeringen för all minska koldioxidutsläppen till vad naturen tål. Som ett delmål bör anges aff utsläppen infe skall ökas över dagens nivå.

Det är förvånande aft socialdemokraterna i utskottet infe ställt upp på detta mål. I sin reservation har de socialdemokrafiska ledamöterna visserli-

Prot. 1987/88:134 6junil988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

gen vackra skrivningar om biobränslens möjligheter. Dessa stämmer dock väldigt dåligt med exempelvis statens energiverks prognos, som redovisar nästan en fyrdubbling av kolanvändningen och en ökning av såväl olja som gas - men ingen ökning av inhemska bränslen och biobränslen. Jag måste fråga: Är det dessa framtidsvisioner som föresvävar socialdemokraterna eftersom de inte vågar sätta upp ett mål för begränsning av koldioxidutsläppen?

I motiorer har centern och folkpartiet föreslagit bildandel av en Nordsjö-kommission efter förebild av den Östersjökommission som arbetar i enlighet med Helsingforskonventionen.

Utskottets majoritet tillstyrker förslaget för aft effekfivisera det internationella samarbetet.

Algblomningen i Västerhavet visar atf rubbningar i ekosystemet kan få katastrofala följder. Jag besökte i fredags fiskeristyrelsen och även några drabbade fiskodlare. De hade under några dagar fått bevittna hur år av arbete, möda och stora investeringar i djurkapital gick till spillo. Vilka effekter algblomningen får på yrkesfisket är ännu infe möjligt aff uppskatta. Det inträffade illustrerar hur miljöskador får ekonomiska effekter - effekter som slår blint utan hänsyn fill att oskyldiga drabbas.

Havsmiljön har flera gånger aktualiserats i Nordiska rådet. Vid den senaste sessionen i mars riktades mycket stark krifik mot Nordiska ministerrådet för att handlingsplaner för havsföroreningar uteblivit.

Karin Seder, som är ordförande i mittengruppen i Nordiska rådet, agerade i förra veckan - liksom Anker Jorgensen, socialdemokrat, i Danmark - för aff den försenade handlingsplanen skall komma fram. Hon uppmanade Birgitta Dahl, som är ordförande för de nordiska miljöministrarna, aff handla med kraft. .

Jag vill instämma med Karin Söder och frågar Birgitta Dahl om hon kommer att efterkomma uppmaningen och få fram handlingsplanen. Jag vill också fråga varför regeringen motsätter sig bildandet av en Nordsjökommis-sion. Vi vet för litet, vi gör för litet, vi samverkar för litet. Här krävs samordning och krafttag! Eller är detta bara bagateller, Birgitta Dahl?

Herr talman! Det finns alltför många miljökrav som vi i centern fortfarande är ensamma om.

Ett sådant, som bygger på vår helhetssyn, är kravet att god miljö skall vara ett centralt mål i den ekonomiska polifiken. Utan god miljö kan man irite garantera uthållig tillgång på miljövänliga råvaror - en förutsättning för varaktig tillväxt och välfärd.

Nu har - sedan vi justerat jordbruksutskottets betänkande - folkpartiet och moderaterna i finansutskottet reserverat sig för samma krav. Därför utgår jag från att dessa partier kommer att rösta för reservafion 3. Om dessutom vänsterpartiet kommunisterna gör samma sak, kan vi få majoritet för denna viktiga förändring av kriterierna för den ekonomiska politiken redan i dag - eller när vi voterar i morgon.

Jag hinner i detta sammanhang inte mer än översiktligt beröra övriga

centerförslag som vi tyvärr måst reservera oss för. Men vi har ju hela valrörelsen på oss. Det handlar om

- införande av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken,

- snabbare införande av avgasrening på lastbilar och bussar,

- begränsning av kväveoxidutsläppen med 75 % till vad naturen tål,

- att avveckla utsläppen av organiska klorföreningar från massaindusfrin. Teknik är fillgänglig, och efterfrågan på miljövänligt papper ökar.

Jag kan infe begripa varför regeringen vill ge industrin en frist på fyra år innan den ens skall börja göra något när det gäller de här frågorna.

Det handlar också om att införa en obUgatorisk miljöansvarsförsäkring för kemikalier, och mycket mera.

Den helhetssyn som finns som grund för centerns miljöpolifik - och därmed för hela vår polifik - leder fill aft vi måste lära oss aft samhället skall anpassas efter naturens krav. Det går infe att göra tvärtom!

Därför måste alla utsläpp fill luff, till vatten eller i mark av ämnen som skadar miljön på sikt förbjudas. Detta kan tyckas vara ett dramatiskt krav, men motsatsen - atf acceptera en successiv försämring av framtidsmiljön - är än mer dramafisk!

Utskottsbehandlingen av denna proposifion har visat att regeringen har en alltför kortsiktig syn. Samtidigt kan vi i centerpartiet glädjas åt att opinionsarbete lönar sig! En del av våra förslag har vi fått igenom, men mycket återstår att kämpa för.

Prot. 1987/88:134 6junil988

Miljöpolitiken inför 1990-lalel

Anf. 3 IVAR VIRGIN (m):

Herr talman! Jag lyssnade häromdagen på Morgonekot och Birgitta Dahls kommentarer fill det betänkande vi nu debatterar. Jag tycker att Birgitta Dahl normalt kommenterar händelser på ett klokt och ansvarsfullt sätt.

Nu är det ju så, aft utskottet på en rad viktiga punkter skärpt upp regeringens miljöproposition. Och det var tydligen känsligt. Man tycker att en minister med ansvar för miljöfrågorna skulle välkomna ytterligare steg i rätt riktning. Men betygsäffningen av dessa steg var inte nådig.

Jag vet infe vad som hänt denna morgon. Här fanns bara irritation. Man kände en tydlig fläkt från envåldshärskandets dagar. Regeringen har uppenbart svårt aft finna sig i sin roll som minoritetsregering.

Herr talman! Jag minns så väl Birgitta Dahls första inlägg som miljöminis-ler. Det hade myckel av predikan över sig och vackra ord om samförstånd över blockgränserna. Det var så vackert att det var svårt att replikera. Det är allfid svårt aff bryta en stämning. Det är lättare i dag.

I motsats fill Birgitta Dahl tycker jag alltså att utskottet på utomordentligt betydelsefulla punkter har skärpt miljöpolitiken. De borgerliga partierna har dessutom på en rad ytterligare punkter markerat sin miljölinje i ett antal reservationer.

Ett grundelement i moderat miljöpolitik är förvaltarskapslanken. Vi har en absolut skyldighet all lämna den jord vi ärvde i helst förkovrat skick lill vara efterkommande. Det är ett ansvar som vi alla har, och det är ett ansvar, som förstärks av enskilt ägande. Den skolning def egna ägandet ger kommer

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talel

också naturligt det gemensamt ägda till del. Def ansvar som kollekfivt ägande borde kräva saknas ofta i verkligheten. Det kollekfiva ansvaret är anonymt, och ingen kan ställas till ansvar för misskötsel.

Fullmakten till kollektiv förvaltning kommer från folket, och man kan infe jämföra detta kollekfiva ansvar med def som den enskilde ägaren måste ta. Ett spritt enskilt ägande ger ett varierat landskap. Olika uppfattningar om hur marken skall vårdas och brukas ger mångfald.

Vår uppfattning om ansvar och ägande kommer lill uttryck i en rad reservationer på naturvårdens område. Mona Saint Cyr kommer senare alt tala om detta.

Herr falman! Vi moderater har också i grunden en positiv inställning till den tekniska utvecklingen. Det är visserligen sant att teknikoptimismen på 1950-falef har givit oss allvarliga miljöbakslag, men vi har också lärt oss aft vara mer uppmärksamma på miljöeffekterna när vi använder ny teknik. Atl försona naturen och tekniken bör vara vårt mål, ochdet kan lyckas om vi med framåtanda och idérikedom använder och vidareutvecklar vårt vetande om naturens villkor.

Den finske filosofen von Wrighf uttrycker sig så här: "En sådan ny förnuffighef kunde tänkas förändra också vår syn på förhållandet mellan människan och naturen. Den skulle kanske se förhållandet inte uteslutande som ett människans herravälde (domination) över naturen med vetenskapens och teknikens hjälp, utan snarare som en fråga om samlevnad (co-evolufion) inom den livssfär, där hon hör hemma. Något i stil med den grekiska antikens ideal att stämma människans liv i harmoni med hennes naturgivna levnadsbetingelser. Men givetvis byggande på helt andra insikter. Jag kan tänka mig, aft en sådan förändring i attityder skulle underlätta industrisamhällets anpassning till de biologiska villkoren för människosläktets överlevande." Jag tycker atl vad del här gäller är fint uttryckt av von Wrighf och menar att Karl Erik Olsson var inne på samma tema. ■

Att utveckla ny miljövänlig teknik i denna anda borde kännas som en stimulerande ulmaning för unga människor. Enligt min mening bör alla miljöproblem i vårt land kunna lösas inle minst genom utnyttjande av ny miljövänlig teknik. Det ligger i vårt ansvar att välja den tekniken. Del underlättas, om vi har en god ekonomisk tillväxt, som till väsentlig del inriklaspå all lösa miljöproblem. Bilen med nollutsläpp är t. ex. möjlig alt fä fram på sikt i ell samhälle med en positiv inställning lill teknisk utveckling.

Allt detta förs fram i reservation 1.

Herr lalman! I FN-dokumenlet "Vår gemensamma framtid", den s.k. Brundtlandrapporten, är de globala miljöproblemen beskrivna. Def första ordföranden i kommissionen Gro Harlem Brundtland nämner är uppvärmningen av vår planet. Efter fyra års intensivt arbete med världens ledande experter gör hon denna bedömning, och jag tror att hon har rätt.

Förbränningen av fossila bränslen ökar mängden koldioxid i atmosfären. Man räknar med en fördubblad koncentration från industrialiseringens början lill mitten av nästa sekel. Delta beräknas ge en global temperaturökning på 1,5-4,5 grader C och kan leda till en höjning av havsytenivån på upp

till 1,5 meter. Denna höjning kan ge katastrofala följder i låglänta kustområden.

FN:s miljöorgan UNEP harredan startat en studie över hur livsförhållanden för miljonfals människor kommer aft påverkas. Man räknar med en långsam förändring, som kommer aff skörda många liv och göra stor skada på egendom. Ett åttiotal kustområden kommer att bli särskilt utsatta. Klimatförändringarna kan också öka utbredningen av öknarna.

Vid världskommissionens offenfiiga utfrågning i Oslo. 1985 sade Irving Mintzer från en amerikansk forskningsinstitution följande:

"Def är svårt atf tänka sig en fråga med större globala återverkningar på människornas samhällen och på naturmiljön än växthuseffekten. Signalen är oklar, men vi kanske redan bevittnar förebud, om infe verkliga växthuseffekter, i Afrika. Växthuseffektens slutliga potentiella följdverkningar kan bli katastrofala. Det är vår bestämda uppfattning att det redan är i senaste laget aft starta den process som leder till en bestämd politik. Aff höja def allmänna medvetandet, aff bygga upp stöd för en nationell polifik pch slufligen atf sätta in olika ansträngningar för att minska hastigheten på utsläppsökningarna, kommer att fa fid. Växthuseffekten är en fråga som utgör både en möjlighet och en utmaning; infe överraskande utgör den ytterligare ett viktigt skäl aff sätta lämpliga strategier i verket."

Detta är bakgrunden till def, enligt min mening, mycket vikfiga tillkännagivandet om koldioxidutsläppen. Om vi går före på freonområdet, är det lika vikfigt att vi gör def på def här området.

Vi har i FN accepterat Brundtlandrapporten och då också dess krav på en "utveckling av internationellt överenskommen politik för att minska de gaser som är orsaken till problemen" och dessutom aff anta strategier, som krävs för atf minimera skadorna. Att sätta upp ett nationellt delmål om oförändrade koldioxidutsläpp fill sekelskiftet är i god överensstämmelse med det senare kravet.

I de internationella överenskommelserna kan kraftfulla åtgärder mot avskogning och skogsskövling ingå. Skogsskövling frigör stora mängder koldioxid. Skogsplantering i stor skala kan vara ett botemedel. För en åriig kostnad av 10 miljarder kronor för skogsodling kan enligt en aktuell studie den negativa avskogningen brytas. En av Sveriges viktigaste miljöinsatser borde vara aft verka för en grönare värid. Vårt bistånd borde i högre grad än för närvarande inriktas mot detta mål. Tyvärr har förslag i den riktningen avvisats av riksdagens socialistiska majoritet.

, När def gäller freonfrågan har vi accepterat regeringens förslag om att de freoner som skadar ozonskiktet skall vara borta före 1995. Vi har dock påpekat aft dét som i propositionen sägs om import av produkter som innehåller freon är dunkelt. Def troliga är aff vi kan tvingas importera sådana produkter under förutsättning att de är tillverkade i ett land som följer Monfrealpiofokollef. Tvånget kan ligga i hotet om handelsrestriktioner.

Vi har också pekat på def orimliga i aft svensk tillverkning; vid vilken används freon, kan tvingas utomlands fill länder som strikt följer den internationella överenskommelsen och har ett utrymme aft utöka sin användning av freon. De totala utsläppen skulle i ett sådant fall kunna öka i

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

2 Riksdagens protokoll 1987/88:134

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

stället för atf minska, och svenska arbeten skulle uppoffras fullständigt i onödan.

Men def kan också bli så aff en övergång till miljövänlig teknik utan freon i längden gynnar svensk industri och blir fill en konkurrensfördel.

Osäkerheten i de beslut vi i. dag fattar gör att vi moderater vill aff regeringen återkommer fill riksdagen, om svårigheter aft följa planen uppstår av bl. a. de skäl som jag har nämnt.

Men långt viktigare är ätt Sverige arbetar för aff en granskningskonferens kommer till stånd fidigare än 1990 och att Sverige där försöker få övriga länder att ga in för en snabbare avveckling av freonanvändningen.

Utan resoluta initiativ på det internationella planet kommer Sveriges snabba avyeckling att vara ett slag i luffen. Vi står dock endast för fem tusendelar av världsanvändningen av freon.

Våra förslag om hur Sverige skall agera internationellt har vi framfört i en
reservation. :

Herr talman! Riksdagen har uttalat sig för atl stimulera ytterligare
avgasrening om tekniska system kommer fram för på så sätt minska de
förorenande utsläppen från den befintliga fordonsparken.
, Regeringen har varit märkligt passiv på delta område. Därför tycker
majoriteten i utskottet atf det är dags aff leva upp fill fidigare fattade beslut
och föreslår därför en stimulans på. 1 000 kr. om utsläppen minskas med
minst 40%. • . ■

Detta Éir ett viktigt beslut för att stimulera människors miljöintresse och miljöansvar. Det ger också industrin klara signaler om vilka krav som ställs.

Herr falman! Socialdemokraterna har i en stort upplagd annonskampanj påstått att industrin värnar om miljön bara i de fall då det finns pengar atl tjäna. Kampanjen är kränkande och osann.

Hur tror Birgitta Dahl att de anställda i industrin känner sig inför en sådan anklagelse? Tiotusenfals anställda ägnar hela sin arbetstid åt aft klara de ofta mycket tuffa miljökrav som ligger på industrin. De övervakar kontrollutrustning, de ägnar sig åt provtagning, de rengör filferariläggningar. De är engagerade och kunniga och åstadkommer ofta i sitt dagliga arbete miljöförbättringar som vi alla har glädje av. De är värda beröm och uppmuntran, infe osaklig krifik i en okunnig propagandakampanj för aft höja socialdemokraternas miljöprofil. Dessutom är def statsmakterna som har det övergripande ansvaret aff ställa krav, sätta gränser och ge de spelregler som industrin skall följa.

, Att en borgerlig livssyn inte skulle gå atf förena med värnet av vår miljö, vilket ibland påstås från socialdemokratiskt håll, är nonsens. Tvärtom är äganderätten en god garanfi för bra miljövård. I de öppna marknadsekonomierna kan man sätta pris på miljön.

, Aft marknadsekonomin behöver korrigeras så aff den far hänsyn fill de kostnader vi får i form av uppoffringar av miljövärden har de borgerliga partierna insett sedan lång tid tillbaka. Gemensamma reservationer om ekonomiska styrmedel har återkommit år efter år i olika betänkanden. Sä också, i detta.

Vi vill också gemensamt införa en miljöavgift på tjock eldningsolja om 8 000 kr. per ton svavel.

Regeringen tillsätter nu - ett par månader före valet - en utredning om ekonomiska styrmedel. Bättre sent än aldrig.

Jag hoppas alt Björnsljerne Björnsons skepsis i citatet "När vår herre ville att inget skulle ske tillsatte han en kommitté" inte gäller här.

Björn Gillberg, som fört en rad processer på miljöområdet, säger "aff den socialdemokrafiska modellen, aft def goda samhället alltid skall lyfta bort ansvaret från enskilda människor bär spår som borde mana till betänksamhet". Hans uppfattning är atf def är lätt aff nå en godtagbar överenskommelse i civilrättsliga processer mot enskilda förelag. Däremot anser han atl def är mycket svårare när statliga företag eller kommuner är motpart. Där härskar ofelbarhetssyndromef, och inget personligt ansvar utkrävs.

Som exempel nämner han Finspångs kommun som haft socialdemokratisk majoritet i ett halvsekel. Där röstade kommunfullmäktige om kommunen orsakat miljöskador eller ej. Majoriteten ansåg inte det. Kommunen förlorade dock den rättsliga processen mot de människor som bodde intill en avfallstipp och som fått sitt vatten förstört.

Björn Gillberg pekar på fakta som har stor betydelse på miljöområdet. Ju större enskild sektor, desto lättare atf ställa hårda miljökrav.

De borgerliga partierna har föreslagit obligatoriska miljökonsekvensanalyser i den svenska planeringsprocessen. Jordbruksutskottet har ställt sig bakom detta förslag.

Def är nämligen viktigt att vi gör klart för oss vad som händer med miljön när vi vidtar en viss åtgärd. Mot detta syndade regeringen då den gav klartecken till jordbrukets frädesprogram 1987. En öppen jord, en träda, läcker kväve som ett såll. Regeringen åstadkom den största ökningen av kväveläckagef som vi någonsin haft - av okunskap, trots varningar. I en debatt i oktober 1986 varnade jag Birgitta Dahl.

Personligen är jag däremot glad över regeringens förslag om ett anslag till att åtgärda gamla miljöskador. I den utredning som ligger bakom förslaget var jag ensam om atf tycka att def var rimligt att vi gemensamt tar ansvar för detta och att det därmed är logiskt atf finansiera åtgärderna med budgetmedel.

Vi moderater är däremot starkt kritiska till att med statsmedel betala utspel inför den socialdemokrafiska parfikongressen. De 100 miljonerna för aff rena Dalälven vill vi alltså tillföra anslaget Åtgärder mot miljöskador. En hel del av defta anslag behövs säkert fill insatser i Dalälven, men Dalälven får på lika villkor konkurrera med andra vikliga objekt.

I den intensiva miljödebatt vi haft de senaste åren har infe alltid saklighet och balans varit de mest utmärkande dragen. Viljan att skapa sensation och befinna sig i miljökampens frontlinje har präglat utspelen.

Birgitta Dahl har, åtminstone verbalf, stått högt uppe på barrikaderna och som en härförare utpekat olika delar av Sverige som särskilt drabbade och i behov av polifiska åtgärder. Laholmsbukten var drabbad av kväveutsläpp från jordbruket i området. I själva verket visar satellitbilder atf del är det förorenade Öresundsvatfnet som förs upp till Laholmsbukten. Där kan det ge näring till algblomning och miljöproblem.

Vid partikongressen i höstas var del Hisingens tur. Volvo stod i skottglug-

Prot, 1987/88:134 6juni1988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

Prot, 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

gen. Kolväteutsläpp från Hisingen drabbar främst området mellan Borås och Alingsås.

Varför var lika stora kolväteutsläpp från Brofjordens raffinaderi, som drabbar Vänersborg, inget problem? Def kan väl inte vara svårare för den socialdemokratiska regeringeri aff ställa krav på företag som står rörelsen nära, i detta fall OK?

Qm de svenska miljöproblemen skall lösas genom alt riksdagen skall dela upp Sverige i små delar där åtgärder skall sältas in kommer del att ta orimligt lång tid innan problemen är lösta.

Vi moderater vill sätta in åtgärder på bred front. Ingen del av Sverige skall lämnas åt sitt öde.

Herr falman! Jens Eriksson kommer senare aft redovisa vår syn på havsföroieningarna, och Ingrid Hemmingsson skall ta upp frågor kring avfallshantering, återvinning m. m.

Herr talman! Jag yrkar bifall till de reservafioner i aktuellt betänkande som moderata företrädare i utskottet ställt sig bakom.

Anf. 4 LARS ERNESTAM (fp):

Herr talman! Idag, på nationaldagen, debatterar riksdagen miljöfrågorna. Viktiga beslut kommer att fattas. Riksdagen har tidigare kritiserat regeringen för atl miljöpropositionen kommit för sent. Värdefull tid har gäll förlorad. Jordbruksutskottet upprepar den kritiken i dag genom aft säga atf utskottets arbete med proposifionen måst koncentreras till två arbetsveckor. Del uttalandet är berätfigat.

Miljöengagemanget är stort i riksdagen. Under den gångna mandatperioden är det riksdagen som på fiera områden haft inifiativet i miljöarbetet.

Jag nämner några initiativ som riksdagen tagit, i flera fall med motstånd från socialdemokraterna.

* Riksdagen begärde våren 1985 atf regeringen skulle överväga en internafionell luftvårdsfond.

* Riksdagen begärde hösten 1985 - mot socialdemokraternas vilja - ett åtgärdsprogram mot freonutsläppen.

* Riksdagen" begärde hösten 1986 - mot socialdemokraternas vilja -ekonomiska stimulanser för bättre avgasrening i den befintliga bilparken.

* Riksdagen begärde hösten 1986 - mot socialdemokraternas vilja - ett pantsyslem för miljöfarliga batterier.

Riksdagen upprepar i dag dessa tillkännagivanden till regeringen. Med undantag av förslaget om åtgärdsprogram mot freoner har regeringen infe fullföljt riksdagens beslut.

Trots den korta handläggningsfiden har jordbruksutskottet kunnat lägga ned ett omsorgsfullt arbete vid behandlingen av miljöpropositionen. På inte mindre än 17 områden finner utskottet regeringens förslag vara ofillräckliga. Samtliga ställningstaganden grundar sig på förslag som folkpartiet, nu eller fidigare, förf fram i riksdagen. Def är glädjande atf motsvarande förslag fill stora delar också funnits i motioner från andra oppositionspartier och att

majoritet har kunnat vinnas för väsenfiiga förbättringar av regeringens förslag.

Jag vill här kommentera några av förslagen.

Som ett mål för svavelutsläppen läggs fast aff de skall minska med 80 % till sekelskiftet.

Utskottet vill ha ett handlingsprogram mot koldioxidutsläppen.

En internationell luftvårdsfond kan bli ell verksamt medel för att miriska utsläppen från inte minst de länder som starkt bidrar till försurningen i Sverige. Detta här riksdagen uttalat sig för tidigare.

Stimulanser för att få katalytisk rening av utsläppen från befintliga bilar är en symbolfråga för miljöpolitiken. 1 000 kr. i bidrag är folkpartiets förslag, och def konkreta förslaget har jordbruksutskottet ställt sig bakom. Miljöministern har kritiserat förslaget, men jag förutsätter verkligen att regeringen och berörda myndigheter pä ett positivt sätt fullföljer resultatet, om utskottets förslag nu också blir riksdagens beslut.

Jag vill också, herr talman, uttala fillfredsställelse över att socialdemokraterria i jordbruksutskottet på samma sätt som representanterna för övriga partier har förstått aft stora risker föreligger för monopol på reservdelsmarknaden. Enligt miljöministerns egen redogörelse fill riksdagen måste bilavgaslagen ändras för aff defta skall uppnås. Jag uttrycker förhoppningen atf miljöministern i kontakterna med ansvarig myndighet medverkar till en posifiv lösning. Som jag har upplevt diskussionerna är det ett mycket enigt jordbruksutskott som står bakom önskemålen om konkurrensneutralitet.

Förslagen från jordbruksutskottet gäller i övrigt skärpta svavelgränsvärden för eldning, åtgärder mot de freoner som redan finns i naturen, källsortering av avfall, upprepande av krav från riksdagen orii miljöfarliga batterier, Nordsjökommissionen och den internafionella luff vårdsfonden. Ett betydelsefullt miljöframsteg är införande av obligatoriska riiiljökonse-kvensbeskrivningar. Att de bör prövas i vissa verksamheter är regeringens förslag.

Orden "bör" och "prövas" förekommer ofta i miljöpropositionen. "Mycket prat och litet substans", säger miljöjuristen Staffan Westerlund i en tidningsartikel.

Jordbruksutskottet preciserar och säger: Def finns skäl aff införa obligatoriska miljökonsekvensanalyser i den svenska planeringsprocessen. Regeringen får uppdraget aff återkomma med förslag hur analyserna skall infogas i planeringsprocessen.

Så vill jag fästa kammarens uppmärksamhet på det sista förslaget om ett tillkännagivande. Def gäller miljöprövningen av vägar och trafikleder.

I samband med trafikpropositionen motionerade folkpartiet om aft vägbyggnader skulle prövas enligt miljöskyddslagen. Glädjande nog ställde sig ett enigt jordbruksutskott bakom det förslaget i yttrande till frafikutsköf-fel. Vid trafikulskoltets behandling avstyrktes förslaget av en majoritet bestående av socialdemokrater och moderater. Representanterna för övriga partier reserverade sig till förmån för folkparfiets förslag och jordbruksutskottets enhälliga yttrande. Vpk kom fillbaka med ett likartat yrkande nu i samband med miljöpropositionen. Det var bra att moderaterna i ufskotfef medverkade lill ett förslag om tillkännagivande som socialdemokraterna

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

sedan anslöt sig fill. I det förslaget föreslås aff nuvarande regler med prövning enligt väglagen skall utvärderas 1989.

Vi i folkpartiet har inte nått så långt som vi ville, nämligen fill ett beslut redan nu att vägarna skall prövas enligt miljöskyddslagen. Tillkännagivandet är dock ett steg på vägen, och jag känner mig säker på atl det ursprungliga förslaget om prövning enligt miljöskyddslagen kommer att vinna vid den utvärderingen. En grundlig miljöprövning är nödvändig med hänsyn till naturvårdsaspekter och trafikens miljöpåverkan över huvud tagel.

På åtta punkter har regeringen fått majoritet med stöd endera av moderaterna eller av vpk. Jag skall nämna två av de frågeställningarna.

Folkparfiet, centern och vpk vill atf miljöorganisationerna skall få samma möjlighet att anföra besvär i miljöärenden som arbetstagarorganisationerna har. Jag vill fråga socialdemokraterna: Varför vägrar ni de ideella miljöorganisationerna den enligt min uppfattning självklara rätfen alt följa upp sitl engagemang också med besvärsrätt?

De boigerliga partierna vill ha skärpta krav för industrins utsläpp till kommunala reningsverk. Många giftiga och svårnedbrytbara ämnen tillförs reningsverken. Det hade varit värdefullt om majoritet kunnat vinnas för det förslag som redovisas i reservafion 75.

Jag är förvånad aff miljöministern valde atf presentera miljöproposifionen på def sätt hön har gjort. I presskonferenser över hela landet utpekades den som en av socialdemokraternas stora banbrytande insatser. I en tidningsarfikel skrev jag: "Det finns skäl för Birgitta Dahl atf känna en viss ödmjukhet inför de gigantiska miljöuppgifterna." Def är en ödmjukhet som för övrigt bör gälla alla oss som tar del i miljödebatten. Men Birgitta Dahl borde ha känt till att folkpartiet och andra ville gå längre. Birgitta Dahl hade ju i förväg fått ta del av våra och andras miljömofioner. Riksdagen har under flera år varit pådrivande och otålig, och regeringen borde därför ha förstått att OtiUräckliga förslag skulle möta kritik.

Det är tillfredsställande att jordbruksutskottet, trots bristande tid, nu har rättat till en del brister. Miljöministern bör vara tacksam för detta och inte vifta bort jordbruksutskottets arbete som lättviktigt och marginellt - det fick vi höra i en Eko-intervju häromdagen. Jag hoppas på mer posifiva tongångar i dag.

Finns def då inget positivt i miljöpropositionen? Den som lyssnat på mig kan kanske tro atf jag anser aft så inle är fallet. Jo, det finns bra förslag, t. ex. om freoner - även om miljöministern glömt bort att vi har mängder av freon ute i nafu;ren som restprodukter efter många års användning.

Återvinning behövs. Dessutom är det angeläget atf Sverige på den internationella arenan arbetar för att reduceringarna skall bli större än Monfrealprotokollet innebär. Utskottet talar om detta utan aff direkt föreslå aft det skall rikfas ett tillkännagivande fill regeringen.

Det finns förslag om skärpta mål och skärpta normer vid utsläpp och om förstärkningar av tillsynen. Allt detta är förslag som vi ställer upp på, förslag som yi från folkparfiet tidigare redovisat i våra motioner. Karl Erik Olsson har sagt att miljöpropositionen är ett golv. Det kan jag hålla med om. Men def finns också hål i defta golv, något som jag skall återkomma till senare.

Folkpartiet vill dock på flera områden gå längre än regeringen. Vi' har

redovisat våra synpunker i inle mindre än 62 reservationer, varav ungefär 25 avgivits fillsammans med andra partier. Till detta kommer ytterligare ett yrkande som Anders Castberger senare kommer att ställa. Det gäller ett ärende där en reservafion var inlämnad men till följd av utskottets stora arbetsbelastning inte kom med i betänkandet.

Jag yrkar bifall till alla reservationer där vi som representerar folkparfiet finns med: Jag hänvisar också fill fem särskilda yttranden i belänkandet och skall nu försöka belysa skillnaderna mellan folkpartiels syn på miljöpolitiken och socialdemokraternas, så som den presenteras i miljöproposifionen.

Folkpartiets principiella uppfattning är atf ett miljömål skall läggas in i alla verksamheter: jordbruksverksamhet, industriell verksamhet och offenfiig verksam.het. Förorenaren skall stå för miljökostnaderna. Defta hindrar inte atf staten har det övergripande ansvaret för miljöpolitiken. Staten måste ställa resurser till förfogande för forskning, bevarande av natur och mycket annat. Vi tror på marknadsekonomin och på utveckling och tillväxt. I flera år har vi fillsammans med de övriga borgerliga partierna drivit frågorna om ekonomiska styrmedel. Birgitta Dahl och socialdemokraterna har tidigare hånat oss och osakligt förf fram aff vi skulle vilja att företagen skall kunna köpa sig fria från miljöansvar. Den reella avsikten har varit den rakt motsatta, nämligen atf förorenaren skall betala.

Nu har socialdemokraterna bytt fot. Socialdemokraternas kongress har uttalat sig för miljöavgifter. De demagogiska uttalandena har upphört att ljuda här i kammaren - och ut över landet. Det är bra aff den ömvändningen kom - bättre sent än aldrig! Många betydelsefulla år har dock gått fill spillo.

Folkparfiet har år efter år redovisat den splittrade bild som råder inom miljöområdet. Den svenska miljölagstiftningen består av en mängd olika lagar och bestämmelser.

En grupp av lagar är de som frärrist rör markanvändningen. Dit hör plan-och bygglagen, naturvårdslagen och naturresurslagen.

En andra grupp är de lagar som rör vatten och luftvård - t. ex. miljöskyddslagen, strålskyddslagen, lagen om kemiska produkter, kärntekniklagen och hälsoskyddslagen.

En tredje grupp är de lagar som berör exploatering, bl. a. vattenlagen öch skogsvårdslagen.

En fjärde grupp är arbetsmiljölagsfiftningen.

Samma splittring råder på organisationssidan. Vi i folkpartiet hävdar att miljöfrågorna är så angelägna att de borde handhas av ett statsråd soiti infe också har ett sidoansvar för verksamheter som i bland står i strid riied rriiljöinlressena. Spliltringeri är alltså stor. Det finns ett femlonläl verk som har miljöansvar. Statsrådet Birgitta Dahl har genomfört partiella utredningar när def gäller den s.k. Heurgrénska utredningen som bara delvis har följts upp i proposifionen. Hon talar allmänt om en översyn av naturvårdslagen och om en samordning mellan verkscheferna. Men det erfordras en genomgripande och allomfattande översyn av både lagstiftning och organisation. Miljörättsjurislen Staffan Westerlund har, som jag ser saken, på ett utmärkt sätt sammanfattat bristerna och redovisat vägar lill lösningar som är värda all pröva.

Tiirframgångarna i ulskoitsarbetel hör beslutet-om obligatoriska miljö-

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988 .

Miljöpolitiken inför 1990-talet

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

konsekvensanalyser. Def är också vikfigt aff framhålla att vi i folkparfiet i reservafioner har fört fram förslag om en skärpning av miljöskyddslagen.

Miljöföroreningar känner inga gränser. Sverige har ett stort ansvar när def gäller atf agera aktivt på det internafionella området. Miljöproblemen kring Nordsjön är akuta, och vi måste arbeta för ett samlat agerande Nordsjösta-terna emellan. Folkpartiet har länge sagt att Sverige bör arbeta för en Nordsjökommission. Utskottet ställer sig bakom vårt förslag, men socialdemokraterna motsätter sig defta.

Jag hoppas verkligen atf miljöministern får ny inspiration, så atl hon kan agera för ett fullföljande av det beslut som riksdagen troligen kommer aft fatta om några timmar. Det som har hänt västkusten under den senaste tiden bör väl utgöra en anledning för regeringen att vidta nya åtgärder. En liknande betydelsefull frågeställning gäller arbetet för en internationell luff vårdsfond. En sådan har riksdagen uttalat sig för fidigare och nu återupprepas detta fillkännagivande.

Sverige har mycket aff ge i ett sådant arbete. Förutom ansvaret för att skyddet för oss själva blir bättre har Sverige också ett ansvar för att svensk teknik sprids till andra länder och aff dessa länder sfimuleras när def gäller aft förbättra sin miljö. En internationell luftvårdsfond innebär ju inte aff de andra länderna slipper undan sitt ansvar för miljöfrågorna. I stället skulle den kunna innebära en sfimulans, ett feknikutbyte och en aktivering beträffande miljöarbetet. Def är defta som enligt folkpartiefs uppfattning är huvudsyftet med en internafionell luffvårdsfond.

Jag har sagt aff proposifionen, även om den har stora brister, innehåller ett antal bra förslag. På två områden är bristerna i def närmaste totala. Det gäller avfallshanteringen och naturvården, som kan betecknas som fvä gapande svarta hål. Där finns alltså inte det golv som Karl Erik Olsson talar om.

Avfallsberget växer. Den mängd avfall som årligen uppkommer kan uppskattas fill tiotals miljpner ton. Avfallsproblemen kan sägas vara av tre skilda slag:

Det försvå problemet är slöseriet med resurser t. ex. när det gäller råvaror. En vettig nafurresurspolitik är därför att så långt som möjligt begränsa avfallet. Def andra problemet är slöseriet med mark för deponering. Nya områden rnåste ställas lill förfogande för avfallet. Dessutom kan det bli läckage av giftiga ämnen, som inte bryts ned i naturen. Det tredje problemet är föroreningen av miljön, framför allt i samband med förbränning av avfall. Till detta kommer det miljöfarliga avfallet.

Över huvud taget råder def i vårt land stor osäkerhet om avfallshanteringen, om riskerna med denna och om avfallshanteringens påverkan på miljön. Läckaget fill luft och grundvatten kan på sikt bli ett hot mot människans hälsa. Det finns redan exempel på att så är fallet, inte minst när det gäller det miljöfarliga avfallet.

Riksdagen har år efter år behandlat mofioner på avfallsområdet. Regeringens och ufskotfsmajoritefens budskap har varit - def senaste exemplet är en skrivelse fill riksdagen: Regeringen skall redovisa förslag. Men i miljöproposifionen hänvisas återigen till uppdrag till naturvårdsverket. Folkparfiet har en konkret syn på avfallsfrågorna.

Sverige saknar i dag en lagstiftning som innehåller generella krav på

återvinning. En sådan lagstiftning skulle kunna påverka dels en utveckling mot slutna sysfem och samverkan mellan tillverkningsindustrier, dels en sådan sammansättning av produkter som underlättar återvinningen. All återvinning skall underlättas. För att inte ytterligare dela upp den redan splittrade miljölagstiftningen är det lämpligast aft komplettera miljöskyddslagen och lagen om kemiska produkter.

Så långtgående åtgärder vill riksdagen infe gå med på. Vi i folkpartiet har tillsammans med centern reserverat oss fill förmån för en åfervinningslag.

Jag skall nu gå över till aft diskutera naturvården och skyddet av natur, flora och fauna.

Först och främst vill jag ännu en gång nämna de hot mot naturen, både till havs och på land, som försurningen och utsläppen av gödningsämnen och tungmetaller innebär. Vi i folkpartiet här när def gäller detta betänkande reserverat oss bi. a. till förmån för

• totalförbud mot miljögiffef PCB,

• beslut atf göra Kattegatt fill miljöskyddsområde,

• avgifter på kväveoxider och klorutsläpp samt

• intensivare samarbete med Finland och Norge.

Till defta kommer eri bortglömd reservation om ett samarbete med de nordiska länderna, inkl. Danmark.

En hotad natur behöver, förutom del skydd som en förbättrad miljö ger, också få ett skydd mot överexploatering och utarmning.

För oss i folkpartiet är vården av den svenska naturen en hjärteangelägen-het. År efter år har vi - ofta ensamma, men ibland med stöd av andra - drivit kravet på skydd för älvar, fjällskogar, urskogar, våtmarker, hedar, märgel-gravar, flora och fauna. Vi har funriif aff alla talar väl om naturvården. Det gör också Birgitta Dahl i miljöproposifionen. Hon är nästan lyrisk i sina beskrivningar. Men på något sätt uppfattar jag Birgitta Dahls budskap om naturvården som ett vackert stackmoln en solig sommardag. Ett stackmoln är ju vackert att se på, men det har ingen substans och ger inget vatten till växflighefen på jorden.

Som jag har uppfattat del hela är naturvården inget prioriterat område för socialdemokraterna - def rör sig bara om vackra ord. Var finns förslagen om atf fullfölja fjällufredningen och inrätta nationalparker, som har diskuterats under så många år? Var finns planerna redovisade för ett berättigat skydd av urskogar, fjällskogar och våtmarker? Var finns de slutförda inventeringarna av de områden som behöver skyddas i form av reservat?

I mitt hemlän finns det t. ex. ett område som heter Kindlahöjden. Representanter för samtliga partier i länet har mofionerat om skydd för detta område. Men hur ser socialdemokraterna på möjligheterna aft med de resurser som nu står fill förfogande klara def området plus många andra angelägna skyddsbehov? Var finns resurserna för de behoven?

För oss i folkpartiet är naturvården ingen lyx som man bara talar väl om, utan den är en lika viktig hörnslen i miljöarbetet som andra insatser. Därför anvisar vi fördubblade anslag för naturvården. Socialdemokraterna skjuter naturvårdens behov framför sig. Således blir det många konflikter. Men flertalet människor vill ju atf vi skall ta ett reellt ansvar för naturen.

Prot. 1987/88:134 6juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talet . .

Vi i folkpartiet har i vara miljömotioner fill årets riksmöte - liksom vi fidigare har gjort - försökt att redovisa en heltäckande miljösyn. Därmed rnenar jag inte att vi har redovisat lösningen på alla miljöproblem! lyliljöfrågorna kräver, som jag har sagt, ödmjukhet från alla. Nya frågor dyker ständigt upp. Senast gällde det Västerhavet. Miljöarbetet måste alltså ständigt anpassas till nya situafioner.

Vi uttalar tillfredsställelse över att några av våra förslag blir fillgodosedda i miljöpropositionen. 'Vi är glada över aft oppositionspartierna så många gånger har kunnat föra miljöarbetet ytterligare ett steg framåt, i enlighet med de förslag som vi och andra har fört fram. Vi vill göra mer på miljöområdet: Detta har vi redovisat i våra 62 reservafioner, som jag återigen yrkar bifall till.

Jag vill slufligen ännu en gång peka på riksdagens stora miljöengagemang. Det finns ju många motioner och många förslag. Riksdagen visar aff det är den som driver miljöfrågorna framåt. Men ibland är miljöministern och regeringen motsträviga.

Birgitta Dahl bör vara tacksam för ätt hon har en riksdag som efter bästa förmåga söker fa ansvar för de frågor som hori har atf handlägga i regeringen.

Herr talrnan! Eftersom det är nationaldagen i dag skall jag avsluta mitt anförande rned aft läsa upp några strofer av en dikt som är skriven av lyrikern Björn Julen:

Om det hotade

Def du måste vara iädd om

är alltid enkla saker

sånt som förstörs

av trycket utanför.

Klart insjövafferi, gröna blad på träden',

blå luft att andas blybefriaf,

mat utan tillsats, hus som får stå kvar.

Def gäller aft slå vakt om

bara enkla fing.

Upptäcka den stämpeldyna som heter

gräs,

dess allt gulare förnedring under våra

larvföffer.

Ett långsamt uppvaknande efter oss

strå för strå

ett enstaka samtal med vinden om

befrielse

som växer till sång, till segersång

efter oss:

Grönt gräs i blå vind

klara forsar, rena sjöar.

Och barn med leksugna ögon

som ännu vänfar och hoppas och tror.

Anf. 5 JAN JENNEHAG (vpk): Prot. 1987/88:134

Herr falman! Jag vill börja med atf yrka bifall till de reservationer fill 6junil988

betänkandet som vpk har varit med om atf avge. ,..,-■■ •■ ■, ■ r-

" Miljöpolitiken infor

Miljöfrågor är politiskt högintressanta. Parfierna tävlar om aft ligga långt man , t

framme. Det är miljörörelsens tålmodiga arbete och verklighetens fakta -fakta som är så tydliga alt ingen vågar bortse från dem - som har drivit på detta intresse. Ozonskiktets uttunning, växthuseffekten genom koldioxidhalternas ökning, det som i dagarna händer pä västkusten, del som sedan decennier har hänt och som successivt uppdagas i Sundsvallsbukten vid Nobels industrier i Svartviksområdet - allt detta är förutsättningen för det politiska intresset.

Regeringens mycket tacksamma roll är, som Lars Ernestam mycket riktigt påpekade, atl man barett drömläge-ett drömläge för hårdare lag. Det finns en riksdagsmajoritet som inte på någon punkt har tyckt aft regeringen går för hårf eller för snabbt fram. Det finns också en majoritet hos allmänheten. Vad är det då som bromsar?

Miljöpolitik är en fråga om makt. Def är maktpositioner i samhället som avgör hur snabbt och hur långt man kan gå. Def här vef regeringen, och det vet naturligtvis vi som sitter i riksdagen. Den makten kan utövas med demokratisk kontroll i folkvalda insfitutioner eller i slutna styrelserum och med penningen som grund för makten. Det är def som def ytterst handlar om.

Vem fördelar jordens resurser? Är def vi som sitter här i riksdagen som fördelar resurserna i Sverige? Nej, det är def förvisso inte.

Del är först när den ekonomiska utvecklingen inriktas på mänskliga behov - människors hälsa, sociala, kulturella och andra värden - som den nuvararide destruktiva utvecklingen kan brytas.

Ett modeord i debatten är ekologi. Ekologi betyder egenfligen läran om levande varelsers förhållande till miljön, men det har också kommit atf faen betydelse av goda förhållanden för levande varelser i miljön. Def är ungefär samma glidning i ordet ekonomi, som betyder läran om hushållning men som har kommit atf betyda hushållningen i sig.

Vilka har då makten? Hur utnyttjas makten? Den delen av analysen handlar miljöpolitiken sällan om. Hur kan makten hotas? Ja, naturligtvis i första hand genom konkreta krav och konkreta åtgärder som makfen kan reagera på. Vi är alla beredda aff med ord ansluta oss fill def som alla säger sig kämpa för, nämligen den goda miljön. När def kommer fill konkreta detaljer och kanske, som def kan tyckas, mycket betydelselösa detaljer utmanar vi infe makfen.

Vilken betydelse har det för människans välfärd alt använda blekt hushållspapper och blekt toalettpapper? Vilka välfärdsintressen hotas om mari i lag skulle ge sig på att reglera denna synnerligen betydelselösa detalj? Del är naturligtvis ingen som hotas av ett sådant ingrepp - ingen utom den som finner att man kan tjäna mer på atf hantera frågan på ett miljömässigt dåligt sätt.

Trots del som Ivar Virgin sade om industrins oegennyttiga inställning i sådana här frågor, är del ändå resultaten som vi måste titta på - de resultat

som innebär atf det icke finns någon punkt där industrin har kommit med

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

inifiativ utan aft samhället och opinionen har drivit på. Det finns fall där def har skett förbättringar, men då har vinsfen även där varit drivkraften.

Törs vi inte utmana makten, ens genom aff lagstifta om aft inte använda klorblekta varor, vars enda funkfion är att slänga, ja, då skall vi inte inbilla oss. att vi har mycken kraft till övers för att gå på de verkligt viktiga maktfrågorna.

Vi skulle kunna gå vidare i konkreta detaljer. Vi skulle kunna säga alt de 30 största kommunerna skulle få som uppgift aff se fill atf deras slam var giftfritt. Villkoret för det skulle vara atf de industrier som är anslutna till kommunala reningsverk naturligtvis skulle ha det första ansvaret.

Finns def någon som helst vettig förklaring fill aft vi inte vågar ta sådana konkreta steg? Finns det över huvud taget någon vettig anledning till atl vi inte skulle börja analysera frågan om varför vissa produkter används - jag återkommer till def - produkter vars enda funktion är aff slängas?

Förpackningsindustrin är en av de mest vinstgivande industrierna i landet. Man har långt ifrån mutat in hela sin marknad - def finns mängder av intressanta detaljer aft exploatera, områden att öka sina vinster på.

Jag frågade en gång en bekant fill mig som jobbar just med förpackning och reklam vad det kommer sig att tandkräm är förpackad i kartong när kaviar infe är det. Def är ju samma produkter i den meningen aff det är en metalltub, och man skulle tycka att det vore samma behov av att skydda dem - ja, kanske rent av större behov att skydda kaviar, eftersom den skall ätas.

Det är förpackningstekniska, distribufionstekniska och vinsttekniska argument som gör atf slutet på den delen av marknaden ännu infe syns. Var viss om aff det kommer kartonger till kaviarfuberna också! Förpackningsindustrin, som sysslar med produkter vars enda funkfion är att slängas, har förvisso inte uttömt sina idéer. Kemikalieanvändningen i allmänhet måste naturligtvis också ifrågasättas. Vi måste pröva behoven av kemiska ämnen och produkter. Det måste ske förändringar i den nuvarande makt- och industristrukturen. Men redan nu kan produkfregistret användas som ett instrument om det byggs uf och om def öppnas för demokrafisk insyn. Det enda argumentet för aff hålla def stängt för insyn är marknadsskäl, produkfhenilighefer och omsorgen om vinslen i stället för om människors hälsa.

Vi måste pröva alla gamla och de nya kemiska ämnen och produkter som införs. Vi måste fråga oss: Behövs defta? Lika mycket måste vi i det framfida samhället ifrågasätta den fullkomligt gigantiska fördelningen av resurser till onyttiga ändamål. Vilka intressen svarar för den barocka satsning som exempelvis bilindustrin gör, då den introducerar nya produkter vars egenskaper inte skiljer sig från dem som redan finns. En sådan här prövning skulle få positiva effekter på miljö- och hälsoproblemen inom snart sagt alla områden. Förslag till sådana former för en demokratisk styrning av produktionen som måste syfta fill sparsamhef, hushållning och återanvändning, rnåste vi naturligtvis ta itu med atf utarbeta.

Frågan äir vad regeringen kan göra i def stycket, när vi nu lever i en marknadsekonomi. Ja, myndigheter och statliga verk kan naturligtvis få direktiv atf i verksamheten sätta människors hälsa och miljö samt samhälls-ekonomisks. överväganden i första rummet. En parlamentarisk kommission

borde tillsättas, med uppgift att analysera frågor som gäller en annan hushållning och en ekologiskt inriktad produktion, övergång lill miljövänligare material, förändrade konsumtionsmönster samt hur de skall förenas med en solidarisk och rättvis fördelningspolitik. Def är det vi bör syssla med. Mycket av def som vi har betraktat som styrmedel begränsas av att vi skall stanna inom en marknadsekonomi och vid de åtgärder som "marknadsekonomin" tål, innan den övergår fill aff vara en planerad ekonomi.

I varje annat sammanhang anser vi aff överväganden, planering och analys är förutsättningen för aff vi skall kunna ta itu med komplicerade samband och vikfiga frågor. När det gäller fördelningen av våra gemensamma resurser skulle def däremot ske enligt marknadsprinciper. Def finns inget företag, ingen institufion eller verksamhet som infe noga planerar och analyserar sin verksamhet innan åtgärder vidtas. Men i fråga om vad som skall produceras i vårt land, hur det skall ske och för vilka är det marknaden som skall styra. Varje politiskt och ekonomiskt system ger svar pä frågan vad som produceras, hur det skall ske och för vilka. Svaren blir olika beroende på hur omsorgsfullt de frågorna har förberetts.

Miljöavgifter har kommit aff framställas som ett mycket betydelsefullt sätt atf styra användningen av insatsmedlen i produktionen. Jag tror aff det är en felsyn. Men jag är fullt medveten om att vi själva, inom vpk, i enskilda fall har stött förslag om miljöavgifter. Men jag vägrar aff se det som ett generellt och kraftfullt medel atf styra produkfionen med. Def är genom en demokratisk kontroll av produktionen, genom de maktstrukturer som styr produkfionen i dag, som vi kan få en annan fingens ordning.

Def finns andra, något underliga, exempel på tron på, låt oss kalla det välvilja och marknadens förmåga aff kunna läka sin egna skador. Det gäller förslaget från regeringen om aff man skall kunna använda sponsring i sådana här sammanhang. Enligt regeringen skall sponsring absolut inte kunna användas om den förbinds med villkor som begränsar ansvariga myndigheters handlingsfrihet och om den skulle kunna medföra något beroendeförhållande av något slag. I vilket annat sammanhang medför infe ekonomiskt stöd ett beroendeförhållande? Är del någon som inbillar sig alt de kommersiella krafternas makt i fråga om kulturpolitiken eller reklam i TV inte får konsekvenser som medför beroendeförhållanden? I vilket annat syfte än att köpa sig goodwill eller att direkt köpa sig en marknad för sina produkter skulle den som sponsrar frågor av vikt för miljön göra del? Varje sådant steg, som innebär aff vi överlåter ansvaret än mer på de krafter som har svarat för de problem som vi står inför, medför naturligtvis aft vi verkligen hamnar i bakvänt land. Def finns i def här fallet ingen annan möjlig väg än att låta statsmakten, riksdagen och regeringen, ange spelreglerna och fördela resurserna genom de demokratiska organ som vi alla har varit med om att bygga upp. Def är där fördelningen skall ske, inte på andra ställen.

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

Anf. 6 MARGARETA WINBERG (s):

Herr talman! Def finns en ny insikt och medvetenhet hos en majoritet av medborgarna i Sverige i dag. Def är insikten om aff def går aff förändra den pågående miljöförstörelsen. Def är insikten om att vi, på ett helt annat sätt än fidigare, har en beredskap att aktivt ta del i kampen för alt rädda vår miljö.

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

Detta är ovärderligt i en tid då många ganska svåra beslut måste fattas och genomföras, beslut som inte alltid, i ett kortsiktigt perspektiv, ter sijg attraktiva, men som på längre sikt är helt ofrånkomliga. Med kunskap och insikt kan iiven fill synes impopulära beslut vinna respekt och anslutning. Regeringers proposifion om miljöpolitiken inför 90-falef är efterlängtad. Aldrig tidigare har någon regering över huvud taget ägnat miljöfrågorna en sådan uppmärksamhet som i dag. Aldrig tidigare har en så samlad redovisning, med åtföljande förslag, legat på riksdagens bord.

Proposifionen är offensiv. I vissa stycken kommer Sverige aff inta den absoluta tätposten i Europa. Jag tycker att det finns anledning att påminna om detta faktum. De borgerliga partierna må gnälla, och tala om senfärdighet och ofullsfändighet. Men icke någon gång under era dagar, månader och år i kanslihuset förmådde ni presentera något liknande. Ni tog dåligt vara på den grund som dåvarande jordbruksminister Svante Lundkvist hade lagt i miljöfrågan 1976. Ni avslog nästan alla socialdemokratiska inifiafiv i riksdagen. Er regering förmådde aldrig jämka samman de stundsfals helt oförenliga viljorna, för atf visa handlingskraft i den redan dä så viktiga miljöfrågan. Regerandet var för er viktigare än det goda resultatet.

Därutöver har ni, under åren 1982-1988, infe presterat någon gemensam miljödeklaration eller miljömofion i riksdagen.- I de flesta fall har ni heller infe kunnat ena er i viktiga principfrågor rörande miljön, precis som i polifiken i övrigt. Era särdrag - som Karl Erik Olsson uttryckte del - satte käppar i hjulen för detta.

Av dessa skäl framstår er krifik av regeringens proposition som en smula övérmaga. Def är först när ni har ett förslag från socialdemokraterna som ni delvis samlar er och i vissa avseenden också lyckas snärja in vpk i borgerlighetens garn, allt för aff framstå som duktigare och än mer benägna än socialdemokraterna att fatta långtgående beslut.

Men, mina herrar, vi har backspegeln putsad. Och, Jan Jennehag, historien förskräcker!

Herr talman! Det är inte utan en viss känsla av stolthet som vi socialdemokrater nu ställer oss bakom regeringens proposition.

Def betyder aff vi bryter med ett tänkande som alltför lång tid rått i samhällsdebatten. Det betyder också att vi på ett nytt och kraftfullt sätt är beredda aff korrigera de krafter som styr miljöförsförelsen. Precis som i krig uppstår nämligen miljöproblem när marknadskrafterna sätter pris på mark, vatten och luff, antingen som råvaror eller som avfallsbehållare. Konkurrensen om dessa ting, som resulterar i utnyttjande och exploatering, är miljöns största fiende. Eller med andra ord: En oreglerad marknadsekonomi är förödande :För jordens framfid.

Propositionens förslag har två tidsdimensioner. Den ena är räddningsplaner för det akuta skedet, den andra är omställningsplaner för det långsikfiga, det förebyggande.

Till de akuta problemfrågorna hör bl. a. försurningen, föroreningen av haven och nedbrytningen av ozonskiktet. Dessa frågor kommer Grethe Lundblad och Björn Ericson aff mera i detalj redogöra för senare.

Till omställningsplanerna hör områdena energi, trafik och jordbruk. I fråga om samfliga dessa har särskilda proposifioner avlämnats. Kännefeck-

nande för förslagen är att de bryter med det gamla sättet att leva och handla. Förutom möjligheter fill teknisk utveckling föreslår de nämligen just omställning

- av nuvarande energipolifik

- av en trafikpolifik sprungen ur 50- och 60-talens villkorslösa landsvägsexpansion

- av dagens industrijordbruk där rationalisering och effektivitet sätts före etik och normalskalighet.

Herr talman! På ett antal punkter föreslår utskottet förändringar i och fillägg fill propositionens förslag. Det är av stort värde med en självständig och kreativ riksdag. Vi socialdemokrater har därför aktivt deltagit när det gäller en del av dessa fillägg. Def är fråga om en ökning av anslaget fill hotade arter, en fast målsättning för svavelutsläppsreduklionen vid sekelskiftet, monopolsituationen på våra verkstads- och reservdelsmarknader, miljösituationen i södra Östersjön, en utvärdering av väglagens miljökonsekvensbeskrivningar senast 1989, vikten av miljöinriktning vid vissa högre utbildningar, samt förslag om att införa obligatoriska miljökonsekvensbeskrivningar i den svenska planeringsmodellen.

Dessa förslag, fillägg och förtydliganden för miljöarbetet framåt.

Vi tar däremot bestämt avstånd från vissa förslag som en enad opposifion för fram. Vi är kanske något förvånade över hur oppositionen när def exempelvis gäller koldioxiden går samman, men har tre helt motstridiga uppfattningar beträffande kärnkraftens framfid. När man ser en chans aft slå regeringen blir avveckUngen av kärnkraften en sekundär fråga, då sluter centern och vpk upp bakom de moderata kärnkraffsinfressena och vill ge regeringen fill känna förslag som har sin grund i den moderata motionen. Där föreslås bl. a. att "kärnkraften behålls i drift så länge detta är möjligt frän säkerhetsmässiga och ekonomiska utgångspunkter"! Jag försfår att moderaterna här vädrar morgonluft.

I morgon är det energidebatt. Då kommer vi socialdemokrater aff sfä fast vid beslutet om avveckling. Moralen bjuder aft vi dagen före den debatten inte ansluter oss fill något som innebär en motstridig uppfattning. Det gör centern och vpk.

Ett annat åtminstone för vpk mycket märkligt ställningstagande är generositeten mot biUndustrin. I andra sammanhang talar ni högljutt om atf regeringen drar in för litet av de miljardvinster bilindustrin genererar. Nu delar ni guldbyxor med de borgerliga och ger regeringen i uppdrag att hitta på hur samhället skall göra för aff stimulera bl. a. nya bilmotorer. Här försöker ni minsann inte hota makten. Nej, buga månde herr Gyllenhammar, blekna månde herr Marx.

Herr falman! När miljöproposifionen presenterades var den borgerliga kritiken entydig på en punkt. Det gällde ekonomiska styrmedel. Def var ganska naturligt aft det var den punkten man lyckats smälta samman i, eftersom den i sä hög grad är förknippad med ett marknadsekonomiskt tänkande.

För både folkpartiet och moderaterna är ju marknadsekonomin en förutsättning för en god miljöpolitik: "marknadsekonomin underlättar en

Prot. 1987/88:134 6juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

Prot, 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

akfiv och ambitiös miljöpolifik", anser folkparfiet, "marknadsprinciperna och äganderätten erbjuder också ett verkningsfullt sätt att stimulera en miljövänligare produktion", anser moderaterna.

Av detta tänkande följer aff de borgerliga parfierna sedan många år tillbaka som ett huvudnummer haft ekonomiska styrmedel. De har varit skiftande sinsemellan, de har under åren ändrat skepnad men de har uppburifs såsom ett viktigt genombrott för miljöpolitiken.

Vi socialdemokrater är motståndare fill att man skall kunna köpa sig rätten atf smutsa ner - eller - som Lars Ernestam uttryckte saken - aft förorenaren skall betalci. Det har varit vår grund när vi motsatt oss de olika borgerliga förslagen genom åren. Nu säger vi oss emellerfid aft med den skärpning i regelsystemet som proposifionen förordar finns def skäl att utreda om regelsystemet kan kompletteras med någon typ av avgifter.

Syftet med dessa avgifter skall vara styrande. De skall infe ses fiskalt utan som medel för att sfimulera fram ny miljövänlig teknik. Om infe detta sker belastas produktionen så atf priset i konsumenfledet ökar, och därmed kan konsumfionen förhoppningsvis styras över mot mer miljövänliga produkter.

Man kan anta att åtminstone två kriterier bör vara uppfyllda för all det skall vara befogat med ekonomiska styrmedel:

1) Det bör gälla många likartade verksamheter med mer än lokala effekter.

2) Def bör vara lätt aft mäta def hela på ett rimligt och rättvist sätt.

I debatten har det genom åren talats om skatterabatter, om bubblor - dvs. säljbara utsläppsandelar inom en region - samt om regelrätta avgifter på all miljösförande verksamhet.

Mångfalden är och har varit stor, och därför är förslaget om atf på denna punkt inte fatta beslut i dag klokt. Denna principfråga, för det är det ju faktiskt, behöver studeras ytterligare. En snabb utredning är därför välkommen.

Herr talman! "Det var en gång en stad i hjärtat av Amerika där allt levande tycktes leva i harmoni med sina omgivningar." Sä inleds Rachel Carsons bok Tyst vår. Pä nästa sida kan man läsa: "Men en dag började en underlig farsot sprida sig över området och ingenfing var längre som förut. En underlig stillhet ruvade över området. Fåglarna fill exempel - vart hade de tagit vägen?" Och ytterligare en bit längre fram står def: "Def var inga häxkonster, inga fiendeakfioner som hade tystat det nya livels äterfödelse i denna-slagna värld. Det var dess egna invånare som gjort det."

Den kanske största miljöfaran, sett i ett internafionellt perspektiv, är förändringen av floran och faunan. Nerfagningen av regnskogarna, där 80r90 % av de landbaserade arterna finns, innebär en början på en monokulfurisering som är starkt underskattad.

Även i Syerige har vi anledning atf se upp beträffande vår gröna sfär i miljöpolifiken.

Nya brukningsmetoder i jord- och skogsbruket, utdikning av våtmarker, plantering av främmande trädslag är faktorer som innebär ett hot mot både djur- och växtarter.

I propositionen betonas här hänsynen fill naturmiljön vid all markanvändning - fortsatt ekonomiskt stöd skall ges fill enskilda jordbrukare som utför

värd av odlingslandskapet, ett samordnat handlingsprogram för hotade växi-och djurarter skall upprättas, naturvårdslagen skall ses över och naturvården effektiviseras över huvud taget.

Med anledning av Lars Ernestams inlägg vill jag påminna om att det var vi ■ socialdemokrater som föreslog de ändringar i naturvårdslagen som gör atl kommunerna i dag har ett ökat ansvar och även möjlighet atl inrätta bäde naturreservat och nafurvårdsområden. Det ökade ansvaret kostar naturligtvis pengar. Då kan man inte dränera kommunernas ekonomi på skattemedel, som vissa av eller samfliga borgerliga partier vill göra.

Förslagen i propositionen när def gäller den gröna sfären tycker inle alla partier är tillräckliga. Fjällvärlden, urskogar, våtmarker, osv. är föremål för många reservationer. Vi socialdemokrater har självfallet inget principiellt emot dessa förslag, men de flesta av dessa frågor finns samlade i naturvårdsverkels utredning, som skall vara klar under detta år. Utskottet betonar det angelägna i att inventeringsverksamheten kan fortsätta och atl de mest värdefulla nalurtyperna blir kartlagda.

Ett område som infe fått så stor plats i propositionen är avfallsfrågan. Def beror på def uppdrag naturvårdsverket har att utvärdera erfarenheterna inom avfalls- och återvinningsområdet. Utgångspunkten för uppdraget är att mängden avfall skall minska så långt som del är tekniskt och ekonomiskt rimligt. Jag vill också gärna betona aff avfallsfrågan, precis som när def gäller trafik, energi och jordbruk, är en "omställningsfråga", dvs. vi kan inle fortsätta med det system vi har i dag, utan det framfida förslaget, baserat på naturvårdsverkets utredning, bör innehålla en helhetssyn som gäller avfall både i producent- och i konsumenfledet.

Pä två punkter har opposifionen en annan uppfattning är vi socialdemokrater när det gäller avfallet. Man vill göra fillkännagivanden angående pant på batterier och angående källsortering, där bl. a. vpk föreslår ekonomisk stimulans för alt bygga om sopbilar. Vi menar alt båda dessa förslag inryms i uppdraget till naturvårdsverket, och det finns därför enligt vår mening ingen anledning atf ge regeringen defta till känna.

Herr talman! En sträng lagstiftning är grunden i miljöpolitiken. Tillämpningen av miljöskyddslagen skall skärpas. Miljöhänsyn skall i framtiden väga tyngre än i dag. Företagens egenkontroll blir strängare. Vid ansökan om tillstånd skall ett kontrollprogram redovisas. En årlig miljörapporf skall av företagen lämnas fill tillsynsmyndigheten. Brottsbalken skall ändras: miljö-brott, även de som i dag befraktas som icke-grova, kommer atl beläggas med strängare straff.

Slutligen, herr talman: Staffan Westerlund har citerats flera gånger i dag. Han är jurist och anser att lagar och domstolar i huvudsak skall sköta miljöpolitiken. Till del vill jag säga alt ett samhälle inle byggs av lagar allenast. Den civiliserade kulluren bär på en moral som kommer ur människors värderingar. I ell land som Sverige, där vi tror på människorna, där vi i dag tror att politiska partier, organisationer, grupper och enskilda förmår förmedla och bära vidare en moral för utveckling av det goda samhället, har naturen och miljön sin allra största chans atl överleva.

Med delta, herr talman, yrkar jag bifall till jordbruksutskottets hemställan

Prot, 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-ialet

3 Riksdagens protokoll 1987/88:134

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988 .

MdjöpoUliken inför 1990-lalet ■

samt till de socialdemokratiska reservafionerna och avslag på övriga reservationer.

Anf. T KARL ERIK OLSSON (c) replik:

Herr talman! Låt mig till att börja med utnyttja repliken till att yrka bifall lill alla reservationer som centerpartiet står bakom och i övrigt fill utskottets hemställan - jag glömde det i mitt förra inlägg.

Margareta Winberg angrep fidigare icke-socialisfiska regeririgar och de borgerliga parfierna för atf infe ha gjort någonfing. Visserligen var det, tror jag, större skillnad mellan parfierna på 1970-falet än det är i dag - def var då ibland svårt att få gehör. Men jag sade tidigare atf jag kände glädje över aft kunna konstatera atf opinionsarbete lönar sig - def gäller naturligtvis också i viss mån folkpartiet och i något högre grad moderata samlingspartiet.

Trots delta hände det emellertid en hel del under den här tiden. Del är viktigt, tycker jag, atf komma ihåg det. Jag tänker pä bl. a. försurningspropositionen och initiativet till miljökonferensen 1982. Redan 1981 samlade den dåvarande regeringen forskare för aft samordna kunskaperna om algblomning. Sedan dess har def på det område egenfligen infe hänt någonting förrän alldeles nyligen. Naturresurs- och miljökommittén tillsattes, som lade fram program för naturskyddet och program för miljöskyddet och som även hade förslag fill ekonomiska styrmedel. Utredningen var färdig 1983, och regeringen har infe i nämnvärd grad använt den utredningen. Den fidigare borgerliga regeringen tog internationellt initiafiv till aff minska freonanvändningen, förbjuda sprayförpackningarna.

Det är viktigt atl komma ihåg alt del här är en process; jag delar Margareta Winbergs uppfattning aff def tar tid atf komma i väg. Vi har kommit en bit på väg, och vj vill gä vidare. Jag tycker atf man skall uppskatta aff det nu finns en bred opinion som driver miljöarbetet framåt och inte krifiserar det.

En sak som jag måste fråga om gäller attityden till koldioxidutsläppen, som i propositionen behandlas i en text som är ungefär fem centimeter lång, dvs. väldigt sparsamt. Skall jag förstå Margareta Winberg på det sättet att en avveckling.av kärnkraften förutsätter en höjd kolanvändning? Kommer det aff bli på det viset? Del är ju märkligt att socialdemokraterna när det gäller jordbruket och miljön, som skall debatteras senare i dag, inte har tagit chansen att lägga fram ett förslag om atf utnyttja den kapacitet som finns i den svenska marken att producera biobränslen. Där hade ett sådant förslag kanske platsat bättre än i en reservation från socialdemokraterna.

Anf. 8 IVAR, VIRGIN (m) replik:

Herr falman! Margareta Winberg sade aff ett så långtgående dokument i miljöfrågorna aldrig tidigare presenterats. Jag skulle vilja säga aff def nog finns anledning att diskutera den tätposition i Europa som hon talade om. Bl.a. Västtyskland har antagit utomordenfligt långtgående krav på miljöområdet, krav som i många fall är betydligt mer radikala än våra.

På ett område är vi unika - det skall villigt erkännas - och det är när def gäller freonet; där går vi onekligen före. Men jag vill påpeka vad som bl. a. stod i vär motion i januari: Trots all Sverige egentligen betyder väldigt litet för den totala freonanvändningen bör Sverige visa sin solidaritet med

världssamfundet genom att kraftfullt och bestämt visa sin vilja att med råge uppfylla Monfrealprofokollefs krav. -Jag tycker atf regeringens linje här gör det, och def är bra.

Margareta Winberg var också inne på frågan om ekonomiska styrmedel. I ena meningen säger hon att det är egentligen infe någonting all verka för, men plötsligt ändrar hon attityd och säger all utredningen om ekonomiska styrmedel ända är väldigt bra och att hon hoppas att den skall kunna leda fram till någonfing.

De borgerliga partierna har år efter år efter år i reservafioner om ekonomiska styrmedel pekat på möjligheten att använda dem i miljövårdens tjänst. Vi har .så småningom fått med socialdemokraterna på att använda instrumentet i vissa sammanhang. Så vi får väl hoppas aft utredningen leder fill någonfing posifivt och aff den socialdemokrafiska attityden förändras.

Vi erkänner aft marknadsekonomin på vissa punkter infe fungerar alldeles tillfredsställande och har då ansett att ett alternativ är att sätta pris på miljön, och def kan man göra med ekonomiska styrmedel. Def här måste självfallet kombineras med åtgärder av annan typ - administrativa styrmedel, gränsvärden som sätts politiskt, m. m.

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

MUjöpoUuken inför 1990-talel

Anf. 9 LARS ERNESTAM (fp) replik:

Herr talman! När socialdemokraterna är trängda i debatten har de en mall, som innehåller två punkter: först skall man krifisera de sex borgerliga regeringsåren, och sedan skall man fala om borgerlig splittring. Jag var litet nyfiken pä hur Margareta Winberg och andra skulle göra i dag pä den punkten, om den här mallen skulle komma fill användning i debatten, och den kom också.

Då vill jag först säga fill Margareta Winberg om de borgerliga åren atl då hände det ganska mycket på miljöornrådet, särskilt när folkpartiet hade regeringsansvaret. Visst kunde det ha hänt mer under de övriga aren, när vi upplevde att marknadsintressen och näringsintressen hade litet för stort utrymme. Men det som är viktigt är att de borgerliga partierna nu är överens om miljöpolitiken i stora stycken.

Därför är jag något förvånad över Margareta Winbergs sätt att argumentera. Nu, när def finns 17 fillkännagivanden och en rad gemensamma borgerliga reservationer, är det klart redovisat aft de borgerliga parfierna samlat sfär för en bättre miljöpolitik.

Sedan några synpunkter i anslutning till def Margareta Winberg sade. Hon sade så här: Vi ställer inte upp på atf förorenare skall betala.

Vad menar Margareta Winberg med def? Är det staten som med moms eller annan skaft skall betala miljökostnaderna? Är def infe sä atf miljökostnaderna måste täckas och betalas vid källan? Det här måste Margareta Winberg förklara för mig. Är del verkligen socialdemokraternas syn Margareta Winberg givit uttryck för?

Sedan fog Margareta Winberg upp koldioxidproblemet. Del är klart att vi har närmat oss det problemet frän olika håll. Men då frågar jag Margareta Winberg: Är inte koldioxidproblemafiken en så allvarlig miljöprohlematik att den behöver studeras ytterligare? Och är def infe så aff den är bara marginellt berörd i propositionen?

Prot. 1987/88:134 6junil988

Miljöpolitiken inför 1990-talel

Om naturvården säger Margareta Winberg: Det är angeläget att invente-ringsverksamhefen skall fortsätta. Ja, def är en formulering som slår i propositionen och som har stått i väldigt många proposifioner och också i ufskottets betänkande. Men vi vill ha konkreta resultat, Margareta Winberg.

Till slui har jag en fråga till Margareta Winberg. I mitt huvudanförande tog jag upp besvärsräften. Ni går emot aft de ideella organisationerna skall ha samma möjlighet atl anföra besvär i miljöärenden som de fackliga organisationerna har. Hur vill Margareta Winberg förklara del ställningstagandet?

Anf. 10 JAN JENNEHAG (vpk) replik:

Herr falman! De borgerliga parfierna har lyckats snärja vpk, säger Margareta Winberg. Till hennes uppgift i dag hör naturligtvis aff försvara propositionen, och i den uppgiften ingår att ge vpk smisk och en knäpp och ett nyp. Naturligtvis är det på det sättet. Men def förhåller sig ju rent sakligt så att en uppfatining eller en åsikt inte med nödvändighet blir felaktig därför att den omfattas av borgerliga företrädare.

Margareta Winberg hade också backspegeln putsad, och spåren förskräckte. Vems spår är del som förskräcker här i Sverige? Är del företrädare för kapitalel eller för arbetarrörelsens radikala del som orsakat problemen?

Jag fick också höra atl vpk genom alt ta ställnirig för en reservation som innebär minskade utsläpp skulle ha gynnat Gyllenhammar. Socialdemokraterna har tidigare varit med på stimulanser för bättre avgasrening i nya bilar. Det är nog främst de nya bilarna som Gyllenhammar tjänar pengar på, inte på dem som redan finns.

Vad Marx har i det här sammanhanget aff göra har jag svårt atl förstå. Marx skulle säkert ha haft betydligt mer att säga om socialdemokrafins klassamarbete genom decennierna än atl vpk medverkar till atl enskilda bilägare får ett bidrag för att minska avgasutsläppen.

Anf. 11 MARGARETA WINBERG (s) repUk:

Herr talman! Karl Erik Olsson har lämnat en lång redogörelse för vad som hände under de borgerliga regeringsåren. Han undvek sorgfälligt det som inte hände men som def faktiskt var bäddat för 1976, när Svante Lundkvist lämnade över jordbruksministerposten lill Anders Dahlgren. Då hade han varit ute i Europa och kommit ganska långt i sina förhandlingar om bilaterala avtal med andra länder. Det dröjde fyra eller fem år innan den näste jordbruksministern kunde fullfölja det arbetet.

Jag skall inle trötta kammaren med atf räkna upp vad mycket annat som man underlät aff göra, men en sak vill jag säga: Många gånger fick den dåvarande borgerliga regeringen dess bättre ordentligt stryk, om jag uttrycker mig litet vanvördigt, av riksdagen under de här åren.

Karl Erik Olsson säger vidare aff def var större skillnad mellan de borgerliga partierna då än vad det är nu. Nu är ni sä eniga, så nu skall det gå bra, om ni eventuellt skulle vara tvungna atf regera i höst. Jag vill ta upp en fråga, och den-gäller kväveoxidutsläppen. Det finns tankar om ätt de skall minskas med ett precist mått fram fill sekelskiftet.

Jag vill fråga Karl Erik Olsson hur det skall gå lill. Centerri är mycket duktig - del erkännandet skall ni ha - när del gäller trafikpolitiken. Ni vill

sänka hastigheterna, och ni vill förändra strukturen över huvud laget. Moderaterna, å andra sidan, vill höja hastigheterna och är inte alls intresserade av några kollektiva lösningar av trafikproblemen. Har ni någon tanke på hur reduktionen av kväveoxidei-na skall kunna genomföras? Det är bara en liten detalj.

Vad beträffar utsläppen av koldioxid tror jag att Karl Erik Olsson inser aff om man skall nå ett långsiktigt mål - och i det här fallet föreställer jag mig atl avvecklingen av kärnkraften t. o. m. tidigare än vad vi vill är ert långsikfiga mål-måste man ibland göra en liten krok. Gör man infe den kroken, kanske man går miste om målet alldeles.

Självfallet skall koldioxidutsläppen reduceras på lång sikt. I det korta perspektivet är det emellertid väldigt svårt aft säga om så kan bli'fallet. Här sätter vi socialdemokrater avvecklingen av kärnkraften i förgrunden. Vi vet inte exakt hur det går, och i er energipolitiska motion vet ni inle heller hur ni skall göra. Där talar ni nämligen inle om vilka energislag ni skall använda för att kunna avveckla kärnkraften.

Moderaterna talar om ekonomiska styrmedel. Jag kan erkänna all vi har litet grand förändrat vårt synsätt därvidlag. Men vi är inte säkra pä hur det skall gå fill, och vi vill definitivt inte - det är svar fill Lars Ernestam också - atf företagen skall kunna köpa sig fria. Det är därför vi föreslår en utredning.

Prot, 1987/88:134 6 juni 1988

MdjöpoUliken inför 1990-lalet

Anf. 12 KARL ERIK OLSSON (c) replik:

Herr talman! Anders Dahlgren gjorde på sin tid inte en del av de saker som infe heller socialdemokraterna tidigare hade gjort. Det finns fortfarande kvar mycket atf göra. Men låt oss komma överens om att göra så mycket vi orkar med nu och dra nytta av alla positiva förslag!

Detta med kväveoxidutsläppen är ju infe så mycket aff fråga oss om. När def gäller målsättningen för dem har ju regeringen och socialdemokraterna fåll majoritet genom alt moderaterna ställer upp med sitt stöd. Def är ju ni som har bekymret, och inte vi.

Vi måste naturligtvis fortsätta aft bearbeta de två partier som håller igen.

Jag tycker det finns anledning aff för kammaren citera ur regeringens proposifion 1987/88:85 på s. 88:

"Innan ställning tas fill ytterligare skärpta nationella målsättningar bör kostnader och andra effekter av nödvändiga åtgärder studeras. Vilka tekniska åtgärder som skulle fordras för aff minska svavelutsläppen med 70-80 % samt halvera kväveoxidufsläppen till sekelskiftet jämfört med 1980 års nivå bör utredas."

Man vågade sätta gränser för svaveldioxidutsläppen, och def är positivt, men här vågade man inte gå med på vårt mål, utan stannade kvar på den nivå som biträds av moderaterna. Man väger den ekonomiska aspekten mot vad naturen tål och väljer atl stanna kvar på den nivå som krävs ur kortsiktig ekonomisk synpunkt.

Sedan lill koldioxidfrågan. Jag skall inle här redovisa hur kärnkraften kan ersättas: Jag tror det finns anledning atl komma tillbaka till den frågan under debatten i morgon, när vi har mer lid. Men vi avser inte att utöka koldioxidutsläppen, att förbränna mer fossilt bränsle för alt ersätta kärnkraften. Det finns andra möjligheter. De möjligheter som står fill buds, vid sidan

Prot, 1987/88:134 av kärnkraften, är flödesenergi, sol-, vind- och vattenkraft samt bioenergi.

6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talel

Vi vet att def finns en del aff göra när det gäller vindkraften, och yi är överens om aff inte utnyttja rner vattenkraft. Men bioenergi är en resurs vi skulle kunna ta tag i. Det borde dock föreslås i en proposition från regeringen i stället för atl man bara noterar del i korthet i en reservation från, socialdemokraterna, där man kort noterar aff bioenergi kan användas, samtidigt som man går emot att sätta en gräns som skulle främja bioenergianvändning.

Anf. 13 IVAR VIRGIN (m) replik:

Herr talman! Jag vill återkomma fill den beskrivning som Margareta Winberg gav av proposifionen och de borgerliga förslagen. Först gjorde hon- en våldsam attack mot de borgerliga förslagen fill förbättringar i miljöpolifiken, men litet senare i sitt anförande sade hon atf den socialdemokratiska gruppen i utskottet har ställt sig bakom en, hel del förslag från de borgerliga partierna lill en skärpning av ulskotlets skrivning. Jag får inle detta aff riktigt gå ihop. De framförda förslagen måste uppenbarligen innebära en förstärkning av miljöpolitiken, annars hade socialdemokraterna väl inte stött dem.

Jag vill nämna några exempel på områden där vi har gått längre. Ta t. ex. svavelavgifterna. Vi använder ekonomiska styrmedel och lägger en svavelavgift på den tjocka eldningsoljan med 8 000 kr. per ton svavel. En sådan avgift skulle styra användningen av den tjocka eldningsoljan, som har den höga svavelhalten, och måste rimligtvis pressa ned användningen av den och förbättra vär miljö genom lägre svavelulsläpp.

På samma sätt har vi när del gäller kolförbränningen, där man fått majoritet i utskottet för tuffa tag riiot utsläppen, krav som skall gälla redan frän den I juli i år. Detta är en väsentlig skärpning i förhållande till regeringens linje.

Här har vi två klara exempel på alt majoriteten i utskottet har gått längre än regeringen.

Margareta Winberg citerade Rachel Carson. Jag är en stor beundrare av Rachel Carson, som visat att vi har använt tekniken på ett oförnuftigt sätt och att def fanns all anledning aft rätta till detta. Men Margareta Winberg tar de tropiska regnskogarna som ett exempel,, och där har ändå de borgerliga partierna tillsammans i bislåndssammanhang föreslagit större anslag för att råda bot på dessa problem.

Anf. 14 LARS ERNESTAM (fp) replik:

Herr talman! Är infe detta ganska märkligt! Här behandlar vi en proposifion som sägs vara den största miljöpropositionen genom tiderna. Vi har 175 motioner och 600 yrkanden. Vi har, sägs del, det största betänkande som någon gång förekommit i riksdagen. Och ändå använder Margareta Winberg halva sin repliktid till att diskutera vad som hände år 1976-1982. Då är man i argumentationsnöd!

"Margareta Winberg sade vidare, med tanke på våra synpunkter om översyn av miljölagstiftningen, all ett samhälle inle byggs bara av lagar utan också av folkrörelser, organisafioner etc. Det är naturligtvis riktigt, men

samtidigt, Margareta Winberg, ärdet viktigt att vi haren bra lagstiftning och Prot. 1987/88:134

aft den lagstiftningen följs. Menar inte socialdemokraterna del? 6 juni 1988

Så kommer jag fill frågan om att förorenarna skall betala. Jag fick svaret att ,,.,... 777. . „., ,
' '=■ f Mtljopoltliken infor

Margareta Winberg vill avvakta utredningen. Men måste infe även socialde- >Qg„ ,

mokraternas princip vara aff produktionen skall bära sina miljökostnader?

Har hon en annan uppfattning bör hon tala om det.

Jag ställde en fråga som jag inte fått något svar på. Det gällde de ideella organisationernas rätt atf överklaga beslut i miljöärenden. De fackliga organisationerna har den rätfen. Nu frågar jag Margareta Winberg än en gång: Varför ställer socialdemokraterna inte upp på att de ideella organisafionerna skall ha samma rätt som de fackliga atf överklaga beslut angående miljön?

Är inte t. ex. Svenska naturskyddsföreningen fillräckligt seriös? Är inle de andra miljöorganisationerna seriösa nog? Vågar man inte låta miljöopinionen begära prövning av dess ställningstaganden också i rättsliga sammanhang?

Anf. 15 MARGARETA WINBERG (s) replik:

Herr falman! Till Karl Erik Olsson vill jag säga aft jag antar aff han är medveten om aff det är skillnad aff sätta en bestämd gräns mellan svavelulsläpp och kväveutsläpp. Vi har gått med på en gränsdragning för svavelutsläppen därför att vi anser att en sådan är möjlig. Men vi vet infe hur man måste omställa vissa sysfem och annat för aft nå en redukfion av kväveutsläppen. Vi vill studera detta.

Till Ivar Virgin vill jag säga all vi har ställt oss bakom vissa krav pä förtydliganden och förstärkningar av förslagen i propositionen. Visserligen anser vi atf det i ett par fall innebär att man litet grand slår in öppna dörrar, men vi har ändå gjort det.

Jag är inte säker på att den svavelavgift som ni har föreslagit verkligen blir styrande: Denna svavelavgift skall alltså vara 80 kr./m' olja. Jag tycker att det i sammanhanget finns anledning att för både centern och vpk läsa upp den del i den moderata mofionen som tillkännagivandet om svavelhall bygger på.

"En bibehållen drift av de svenska kärnkraftverken även efter år 2010 ger däremot, tillsammans med hårda utsläppskrav för svavel vid förbränning, goda möjligheter att ujspnå och överträffa målet aff minska svavelutsläppen med 70-80 %."

Den samlade oppositionen har alltså enat sig om ett fillkännagivande på grund av en sådan här moderat motion. Jag har infe fått något svar vare sig från centern eller vpk hur de kan göra def. Jag är mycket förvånad, och jag försfår aff Ivar Virgin är mycket glad.

Till Lars Ernestam vill jag säga aft vi har uppfattningen att produkfionen

skall bära sina egna miljökostnader. Vad vi däremot inte kan ta ställning fill i

dag är pä vilket sätt detta skall ske. Del är inte så underligt. Här har def

nämligen, som jag sade i mitt inledningsanförande, förekommit allehanda

förslag. Jag vet aft t. ex. Folkpartiets ungdomsförbund har varit varma

anhängare av de s. k. bubblorna, och man kan ju diskutera hur bra de är. Jag

vet också att folkpartiet har ändrat sin inställning genom åren. Jag tycker aff

Prot. 1987/88:134 det förslag om en utredning som nu presenteras är bra, och det ger oss lid alt

6 juni 1988 tänka över denna fråga.

MdjöpoUliken inför 1990-lalet

Herr lalman! Den här debatten har visat alt det finns en myckel stor ambition i riksdagen när dél gäller miljöfrågorna, och del är bra. Men debatten har också visat atl oppositionen i en del fall är beredd att fatta beslut som kanske är mer lill skada än till nytta för miljön, om man till miljön inräknar kärnkraftens avveckling. I fråga om detta ställer sig socialdemokraterna vid sidan av, och vi beklagar att vi har en samlad opposition emot oss.

AnL 16 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! I år höglidlighåller, riksdagen Sveriges nationaldag med atl lägga fast riktlinjerna för miljöpolitiken inför 90-talel. Del sker i den anda av nationell uppslutning som är värdig nationaldagen och de allvarliga frågor som vi i dag behandlar. Miljöpolitiken är, tillsammans med arbetet för fred och nedrustning, vår generations stora utmaning och uppdrag.

En överväldigande majoritet av Sveriges befolkning kräver otåligt och djupt oroad av hoten mol människan och naturen mer av oss. Bättre stöd kan vi inte få. Det visar att det har skett en avgörande sinnesförändring. Problem som tills nyligen försummades och sopades under matfan fas nu upp på allvar och blir en uppfordran till handling.

Också i riksdagen finns detta engagemang. Och jag vill i dag upprepa det som jag så många gånger tidigare har sagt, trols de ilskna utfall som oppositionen har gjort, nämligen att den huvudsakliga upplevelsen som jag har är att det, herr talman, finns hög ambition och bred enighet kring de beslut som nu skall fattas och som kommer att styra utvecklingen på 90-lalel. Jag törs i all ödmjukhet även konstatera all def förslag som vi nu lar ställning lill är ett historiskt nydanande förslag som innebär att man lägger fast riktlinjerna för hur man skall bygga ell samhälle där omsorgen om människan och miljön går före allt annat.

Den uppslutning och den breda enighet i riksdagen kring regeringens förslag som är ett faktum skapar naturligtvis en myckel god grund för snabba och kraftfulla åtgärder liksom för framgång i det internationella miljöarbetet. Jusldiirförärdelså trist atl oppositionen ett valår som i år inle har kunnat avstå från alt blåsa upp det som skiljer oss ål, vilket faktiskt är detaljer, till berg och lill jättelika ballonger. Jag vidhåller nämligen, efter alt inte bara ha gått igenom era förslag utan även efter alt ha lyssnat lill er i dag, all avvikelserna bara gäller detaljer. Ibland handlar det om all med andra ord säga samma sak ulan alt avvika i sak. Och i några fall är del fråga om riktigt dåliga förslag. Ett par sådana är förslag där borgarna och vpk har gått ihop om all säga alt skattebetalarna, staten, skall la över förorenarnas ansvar när del gäller alt utveckla miljövänlig teknik eller atl städa upp efter sig, t, ex. när det gäller att utveckla miljövänliga motorer eller att fa hand om miljöfarligt avfall.

Karl Erik Olsson och centern, vi är helt överens om aff utsläppen av

kväveoxider skall ned pä en nivå som naturen tål. Men ert krav på 75 % är

inte värt särskilt mycket respekt när ni inle med ett ord redovisar hur och när

det skall ske. Delta har ni inte redovisat. Kväveoxiderna är ett myckel svårt

40 område att hantera. Del är tekniskt och på annat sätt mycket svårt och

förenat med mycket stora konflikter med olika intressen i samhället. Uppriktigt sagt väntade jag mig av Karl Erik Olsson aft han här i dag skulle, eftersom centern infe har gjort def tidigare, fala om hur centern vill nå detta mål. Vi är ju överens om atf vi skall nä det. Sedan vet nog centern aft 75 % inte är den siffra som allmängiltigt är den rätta för att tala om vad naturen tål ulan att vi måste arbeta med utgångspunkt i hur situafionen skiljer sig i olika delar av Sverige och världen.

Som mångårig ledamot av riksdagen tycker jag naturligtvis också aft def är rätt och värdefullt att riksdagen medverkar i arbetet med miljöpolifiken och att det skall vara en dialog mellan riksdag och regering, och jag välkomnar alla bra förslag. Men förstör inle del goda intryck och det hopp inför framtiden som vi skulle kunna skapa bland medborgarna, och förstör inte styrkan i det internationella arbetet genom atl på del här sättet förta intrycket av all regeringen på alla väsentliga punkter faktiskt är enig med riksdagens partier.

Herr talman! Den katastrof som vi i dag upplever i haven runt omkring oss utgör ett av många tydliga och skrämmande exempel pä att vår livsföring och de produktionssystem och tekniker vi använder leder till oacceptabla konsekvenser och därför måste förändras på ell grundläggande sätt. Vårt aktionsprogram mot havsföroreningar och de internationella överenskommelser som vi arbetar för innehåller just därför åtaganden aft ställa om tekniken och strukturen på de samhällsområden del här gäller - jordbruk, avloppssystem, industrier, trafik.

Vi har med andra ord dess bättre redan inlett det systematiska omsläll-ningsarbete som är nödvändigt för alt rädda våra hav. Nya resurser -sammanlagt på 60 milj. kr. förra året och i år - har tillförts för både forskning och praktiska arbetsinsatser, och beslut har fattats och fattas kontinuerligt som innebär en skärpning av villkoren för de verksamheter som förstör våra hav. Ell sådant beslut som fattades för några veckor sedan är atl all kvicksilverbaserad hantering i Skoghallsverken skall upphöra. Del beslutet fattades ursprungligen av Svante Lundkvist men upphävdes av Anders Dahlgren under Fälldin-2-regeringen.

Nu undersöker vi pä punkt efter punkt om def är möjligt aft ytterligare skärpa insatserna och snabba pä lidsschemat. Samtidigt sätts alla insatser in för atl bemästra den aktuella situationen och lära oss av den inför framfiden.

I torsdags beslöt regeringen all omedelbart tillföra de resurser som forskarna, fiskeristyrelsen och länsstyrelsen behöver för akuta insatser. I fredags inrättades en samordningsgrupp för det fortsatta arbetet med naturvårdsverkets chef som ordförande. I dag kan jag meddela all regeringen är beredd all tillskjuta upp till 30 milj. kr. ytterligare för att förslärka övervakningsarbetet, forskningen och det internationella arbetet.

I övervakningsarbetet skall både flygfotografering, satellitbilder och ökad mätning och provtagning frän fartyg ingå. Syftet skall vara atl följa och förutsäga händelseutvecklingen samt aft informera allmänheten öch förvarna näringsidkare. Det system som nu snabbt byggs upp skall vara ett led i en långsiktig utbyggnad av övervakningssystemet.

Resurserna för forsknings- och laboratorieverksamhet byggs omedelbart ut så all forskningen verkligen kan utnyttja den nuvarande situationen för atl

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-lalet

Prot. 1987/88:134 förklara orsakssamband och därigenom hjälpa oss att skärpa och förfina våra

6 juni 1988 insatser inför framfiden. Också här handlar det om en långsiktig förstärkning

~ ~ ~ av organisationen både för forskare och när det gäller baslaboratorier.

i j po 11 en } j-jg övervaknings- och forskningsprogram som nu utförs av de nordiska

1990 talet

länderna och Västtyskland skall samordnas bättre. Berörda forskare kommer att samlas fill ett arbetsmöte inom två fre veckor för att utbyta erfarenhete r, gemensamt planera sommarens arbete och förbereda ett större internationellt symposium till hösten. Detta symposium skall genomföras som ett led i förberedelserna för nästa Nordsjökonferens som ett led i vårt pådrivande arbete för mer långtgående åtaganden.

Sverige arbetar sedan i mars för atf vi redan fill sommaren skall få ett gemensamt nordiskt aktionsprogram mot havsföroreningar. Detta skall behandlas av de nordiska miljöministrarna vid ett extra inkallat möte i augusti, Det mötet mellan Nordiska rådels presidium, samordningsminisl-rarna och mig - som ordförande i miljöministerkommillén - som äger rum nästa måndag i Köpenhamn blir en välkommen hjälp i det arbetet. Del är faktiskt litet trögt, och vi möter en del motstånd.

Vi förstärker också resurserna för aff driva på arbetet inom ramen för Oslo-, Paris- och Helsingforskommissionerna. Vår målsättning är aft få lill stånd mer långtgående åtaganden och snabbare genomförande. Vi kommer inle att spara någon möda i arbetet för att rädda våra hav. Huruvida en särskild Nordsjökommission utöver de kommissioner som redan finns kan göra nytta eller inte tycker jag är förhållandevis mindre viktigt än all på detta sätt med konkreta insatser driva arbetet vidare. Vi skall inte skaffa oss en byråkrati fill. Kanske skulle den kunna fylla den funktionen atf den förenklar arbetet genom atf man avskaffar några av de fidigare. Men det är infe så enkelt som atf vi själva kan fatta sädana beslut, vilket jag tror atf opposifionen också vet.

Fru falman! Trafiken är ett av de områden där avgörande förändringar krävs för aft vi skall kunna avvärja miljöhoten. Vi far nu vikfiga steg för atf göra trafiksystemet bättre, med de nya avgaskraven för personbilar, den tunga trafiken, flyget och sjöfarten. Men def kommer inle alt räcka. Vad som krävs är en total förnyelse av bilen som maskin och av själva irafikstrukturen, om Europa och världen skall kunna överleva och ändå ha ett bekvämt och bra trafiksystem. Och det är möjligt. Därför måste vi i dag ställa de krav som tvingar industrin atf fa vara på den goda tekniken.

Detta handlar def också om när def gäller energiomsfällningen. Det mest revolufionerande är inte aft vi skall avveckla kärnkraften och minska beroendet av kol och olja utan att vi skall bygga upp ell helt nytt energisystem för framtiden. Tanken påden katastrof som skulle inträffa om tredje världen upprepade den rika världens misstag är skrämmande.

Qm vi skulle använda kärnkraft för alt ersätta all fossilbränsleanvändning, eller hälften, skulle vi få leva med kalkylerade risker som är oacceptabla. Naturligtvis kan vi inte heller acceptera aft fossilbränslen långsiktigt används för att lösa världens energiproblem.

Vad skall vi då göra? Jo, vi måste i grunden förändra systemet och befria

det från både kärnkraftens och fossilbränslenas risker. Långsiktigt måste vi

42 bygga upp ett nytt sysfem grundat på helt nya tekniker och energikällor.

Fram till dess måste vi radikalt förbättra det system vi använder oss av under övergångsperioden.

Det viktigaste med den nya miljöpolitiken är just att vi inlett sådana radikala och långsiktiga omställningar för alt drastiskt minska miljöeffekterna av vår livsföring och våra produktionsmetoder. Vi skall förebygga för att slippa reparera. Def gäller trafiken, de stora städernas livsmiljö och avfallshanteringen. Del gäller jordbruket, energisystemet och industrins produktionsmetoder; Det gäller självfallet också den ekonomiska politiken. Detta krav skrev den socialdemokratiska partikongressen in i höstas i riktlinjerna för den ekonomiska politiken, som ni nu vill komma efter med.

Steg för steg skall vi befria oss från de risker vi nu tvingas leva med därför alt tekniken är dålig. All teknik skall i framtiden vara så ren atl den går all använda i vår vardag utan risker. Vi skall inte förbruka mer resurser under vår livstid än vi tillför genom eget arbete. För att nå de långsikfiga målen ställer vi upp konkreta, tidsbestämda mål, som aff all freonanvändning skall bort senast 1995 eller att kärnkraftsavvecklingen skall inledas 1995.

Defta har visat sig vara en oöverträffad metod när det gäller atf driva på den tekniska utvecklingen - och nödvändig för aff den skall komma till stånd. I dessa de yttersta av dagar har t: o. m. Hans Werfhén, som länge hånade oss för avvecklingsplanen för freoner, ändrat uppfattning. I Dagens Industri den 31 maj 1988 säger han: "Freonets skadliga inverkan på miljön tog oss i branschen med överraskning men nu har alla accepterat detta faktum och arbetar för ersättning." Jag säger: Välkommen, ett bättre bevis för aff regeringens miljöpolitik är en effektiv press på industrin kan vi inte få! Därigenom, Ivar Virgin, får de anställda också en möjlighet att göra def arbete de själva vill, men de behöver de förtroendevaldas hjälp för att få rätt uppdrag atl utföra.

Den nya miljöpolitiken tror på demokratin och ett starkt samhälle som de bästa instrumenten i kampen mol miljöförstöringen. Visst har vi alla begått misstag i det förgångna. Just därför skall vi nu satsa på att förstärkaoch förbättra oss. Om inte de demokrafiska institutionerna frän kommunstyrelse och miljö- och hälsoskyddsnämnd i minsta komrriun till regering och riksdag förmår atl ta itu med miljöhoten hotas tilltron till demokratin, precis som om vi fillåter arbetslöshet och sociala orättvisor.

De som skall arbeta med miljön runt om i vårt land får därför nu nya, bättre instrument: strängare lagstiftning och tillämpning av lagstiftningen, en bättre organisation och mer resurser alt göra ett effektivt arbete. Visst är det sant aft lagstiftningen på miljöskyddels och naturvårdens område har sina brister. Det är därför vi skärper den i ell första steg och redan nu skall se över naturvårdslagstiftningen. Del pågår en genomgång av övrig lagstiftning inom regeringskansliet i syfte all la itu med denna gigantiska arbetsuppgift.

Jag vill ändå uppmariä till viss ödmjukhet och påminna oppositionspartierna om att både Birgit Friggebo, Elvy Olsson, Anders Dahlgren, Georg Danell och Eric Enlund, med Per Wramner som statssekreterare, hade möjlighet att göra någonting åt detta under de borgerliga åren.

För den socialdemokratiska regeringen är de nationella insatserna oupplösligt förenade med lokall och regionall arbete och ell intensivt internationellt arbete. I går, på världsmiljödagen, var vi pä én gång värdar för

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-lalet

Socialislinlernationalens miljökommitté och presenterade runt om i landet de lokala miljöpolitiska program som beskriver hur de riktlinjer vi i dag lägger fast skall omsättas i praktiken. Det är ett bevis för bredden i vårt arbete.

I den nya miljöpolitiken kpmmer det internationella arbetet aft förstärkas ytterligare. Det är ofta tålamodsprövande och rymmer många motgångar -men också ljus i mörkret. Till sådana ljus i mörkret, framgångar för svenskt förhandlingsarbete, måste vi räkna överenskommelserna om Nordsjön och Östersjön, liksom den om långsiktiga minskningar av freonanvändningen. Men vi behiiver gå snabbare och effektivare fram i dessa frågor liksom när det gäller Europas luft, ökenutbredningen i Afrika och skövUngen av Latinamerikas och Sydostasiens regnskogar. Jag vill säga till Ivar Virgin: Initiafiv för aff gå snabbare fram beträffande freonerna tog vi för ett halvår sedan, inom UNEP och,andra organ.

Ell instrument för all pressa det internationella arbetet framåt är det internationella miljötekniska insfitut som regeringen har föreslagit skall inrättas i Stockholm och som riksdagen nu ställer sig bakom.

Ett annat instrument i def internafionella arbetet är def program för att rädda världens skogar som Ingvar Carlsson som miljöminister införde för två och ett halvt år sedan och där vi under fem år har satsat 200 milj. kr., varav hälften just på u-ländernas problem.

Fru talman! Det finns, som jag redan har konstaterat, en mycket bred uppslutning bakom del historiska beslut om den nya miljöpolitiken som nu skall fattas. Varför behöver vi då en socialdemokratisk regering som garant för den miljöpolitik som kan vända utvecklingen och återskapa en värdig livsform för människan på jorden?

För del första: Vi är del parti som haren ideologi och ett partiprogram som sätter omsorgen om människan och miljön före vinstintresse och äganderätt. Man behöver bara gå till Gösta Bohmans missbruk av ordet frihet - där han i själva verket angriper slrandskydd och annan liknande lagstiftning - för aft förstå var skiljelinjen går.

För def andra: Vi har erfarenhet av reformisfisk samhällsomdaning som behövs ock;5å på detta område. Vi slår för den sociala ingenjörskonsten, för ett prakfiskt inriktat program för hur vi skall arbeta.

För def tredje: Denna uppgift kräver ett så starkt politiskt ledarskap alt man orkar ta strid både med dem som känner sig hotade av miljökraven och med dem som uppträder kortsiktigt och opportunistiskt. Det kräver atl man förmår atl samla sig lill beslut även om def är obekvämt.

Pä denna punkt känner jag behov av att föra ett allvarligt samtal med och ställa några viktiga frågor till oppositionspartierna, om arbetet mot luffföroreningar. Först vill jag ge en kort bakgrund.

I miljöpropositionen lägger vi fram förslag till en förnyad aktionsplan mot luftföroreningar och försurning. Vi bygger vidare på del långvariga arbete som har bedrivits på delta område, och som har lärt oss t. ex. alt vi måste använda olika strategier för att möta hoten, beroende på hur de ser ul på olika håll.

De lokala föroreningarna har vi självfallet störst möjlighet att komma lill rätta med själva. Del är utifrån denna vetskap som regeringen ändrar

miljöskyddslagens 8 §, inför strängare krav för fäforfsfordonen, ger en snabbutredning i uppdrag aff föreslå åtgärder för en bättre tätorfsmiljö och har gett länsstyrelserna möjlighet atl införa regionala hastighetsgränser.

Den regionala föroreningsbelastningen ger sig lill känna på allt fler områden. För kväveoxiderna, kolvätena och oxidanierna mäste vi därför arbeta med samlade europeiska lösningar. Några verksamma förbättringar 'kommer annars aldrig aff uppnås i värt land. Def är den totala belastningen och infe bara våra egna utsläpp som måste minskas. Def är i def perspektivet vi skall se den s. k. 30-procentsklubben mot svavel. Vi arbetar nu vidare för att få fill stånd ett motsvarande protokoll för kväveoxider. Än så länge är motståndet hårt. Men vi har vägrat att ge upp i dessa förhandlingar. I stället ser vi oss om efter nya metoder för aff trycka på. Så sent som i förra veckan lyckades vi få gehör för vårt förslag om en gemensam miljöminister- och transporfministerkonferens inom OECD.

Vi kan också se atf del melodiska arbete vi själva har lagt ner pä alt ta fram mer miljövänlig förbränningsteknik och energisparfeknik nu ger resultat också ute i Europa. När vi 1983 lade fast mycket hårda miljökrav för kolanläggningar reagerade såväl industri som kommuner myckel kraftigt och konservativt. Man var rädd för att den massiva kolsafsning som de borgerliga regeringarna hade inlett skulle omintetgöras. Def var också meningen - rätt upp och ner! Vi lyckades pressa ned kolanvändningen långt under den nivå som de borgerliga regeringarna planerade för. Men ur de hårda kraven och som ett resultat av bl. a. bränslemiljöfondens arbete har vi i dag tillgång till anläggningar med mycket goda miljöprestanda. Nyttan med detta kommer förvisso inte att vara störst i Sverige, där kol aldrig kommer aff spela någon stor roll, utan i omvärlden, som behöver bättre teknik.

Fru lalman! Utskottet säger sig vilja gå hårdare fram när det gäller kolmiljökraven. Men utskottets förslag är inget annat än ett slag i luften. De krav som utskottet för fram för nya anläggningar kommer all för stora omläggningar kunna underskridas i den vanliga tillståndsprövningen enligt miljöskyddslagen, vilket vi redan slagit fast i miljöpropositionen. Här har de borgerliga ingått en ohelig allians utifrån olika utgångspunkter, moderaterna för alt man tror att detta krav skall hindra kärnkraftsavvecklingen och centern utifrån tron atl delta skulle stimulera inhemska bränslen och småskalighet.

Verkligheten är naturligtvis infe så enkel. Det enda som särkravet med all säkerhet kommer att innebära är aff storskaliga kraftverk gynnas på bekostnad av mindre kraftvärmeverk. Opposifionens förslag innebär ett oreserverat stöd till anläggningar som Värtan och de av industrin föreslagna i Oxelösund och Nynäshamn.

Det hade varit en annan sak om man föreslagit stränga ulsläppskrav för de kolanläggningar som regeringen Fälldin i början av 80-lalet var med om atf släppa fram, i strid med oss socialdemokrater. Men sä är inte fallet. De enda som stoppas är nya, småskaliga anläggningar som prövar bättre teknik än de gamla, t. ex. de i Hallsberg och Nässjö.

I miljöpropositionen har vi i stället föreslagit all miljökraven skall vara lika oavsett bränsle. Ulskollels förslag skapar inte en bättre miljö, möjligtvis litet mer byråkrati.

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

Prot, 1987/88:134 6 juni 1988

MdjöpoUliken inför 1990-lalet

Och låt också mig fa upp koldioxidfrågan. Självfallet anser regeringen att koldioxidutsläppen måste infe bara hållas konstanta utan minskas. Del ingår i våra långsikliga åtaganden för omställning av energisystem, trafik och jordbruk.

Men på kort sikt kan ett sådant krav, om det drivs in absurdum, precis som Margareta Winberg framhöll, hota kärnkraftsavvecklingen och dess genomförande inom givna tidsramar, och def är naturligtvis moderaternas syfte med förslaget. Då handlar det infe om moderaternas och kärnkraftslobbyns skräckscenario - en massiv kolkondensutbyggnad - utan om möjligheten atf också kunna använda naturgas och torv i ett övergångsskede pä vägen mot de långsikfiga mål vi socialdemokrater och, hoppas jag, åtminstone ett par av riksdagspaitierna står för: ett energisystem som varken utsätter oss för kärnkraftens eller fossilförbränningens risker.

Min allvarliga fråga till centern och vpk är därför: Har ni låtit lura er av moderaterna, eller spelar ni medvetet med i valtaktiskt syfte? Kan vi lita på er när det kommer till avgörande beslut för alt klara kärnkraftsawecklingen? Och vem tror ni att ni med förtroende kan samarbeta med när det gäller det tredubbla uppdraget aft avveckla kärnkraften, minska riskerna vid fossilförbränning och skydda våra älvar?

Dessa frågor, fru falman, leder över till den fjärde punkten - förmågan att regera. Går man bakom de slagord och fraser som används för alt nedvärdera regeringens förslag, hittar man något helt annat:

Splittring mellan samtliga oppositionspartier på punkt efter punkt när det gäller sakfrågor, kravnivåer och resurser. Och medan de punkter där man samlat sig till gemensamma akfioner mot regeringen har klar karaktär av "pastor Jansson" är de punkter där man skiljer sig åt sådana som verkligen gäller intressefrågor, konflikter, klara ställningstaganden. Där centern vill ge mer resurser till försurningsarbetel och folkpartiet mer pengar till naturvård vill moderaterna skära ned kraffigt. Är defta en beskrivning av hur budgetarbetet skulle se ut i en eventuell borgerlig regering? Och vem skulle vinna def?

I den fråga som mer än något annat symboliserar krifiken mot avarterna i industrisamhället och uppbrottet till en ny och bättre teknik - energifrågan och kärnkraftsawecklingen - är splittringen djupare än någonsin.

Min allvarliga fråga på denna punkt är därför: Är alla uppblåsta påståenden aft man vill gå längre än regeringen bara tilkomna för aff dölja denna.djupa splittring och bana väg för samma strategi som 1976, dvs. att de tre borgerliga partierna var för sig skall värva väljare med totalt olika grundsyn för att sedan svika dem som är engagerade för miljön liksom kärnkraftsmofståndarna sveks av Thorbjörn Fälldin?

Fru falman! Låt mig till sist slå fast några viktiga ting för vårt kommande arbete.

Jorden, naturen, dess tillgångar, skönhet och rikedomar, är vårt gemensamma ansvar. Den skall brukas så, att vi kan försörja oss utan atl naturen och framlida generationers försörjningsbas förstörs. Men del är också så, all människan har rätt att använda naturen. Människan måste i vissa avseenden påverka naturen för att kunna överleva.

Hur förenar vi då omsorgen om människan och omsorgen om naturen med

varandra? Hur hittar vi balansen mellan humanism och ekologi? Det oroar mig aft vi alltför litet talar om människan, om de miljoner människor i Europa och ännu fler i ett globalt perspektiv, som förgiftas och dör och drabbas av svåra sjukdomar och outhärdliga dagliga levnadsvillkor på grund av miljöskadorna. Skall vi verkligen, som en del säger, helt och fullt leva efter naturens lagar? Naturens lagar är grymma och obarmhärtiga - där finns inget utrymme för den svage.

Def är enligt min mening viktigt att också lyfta fram människan, hävda de humanistiska värdena i dessa sammanhang. Människan representerar något alldeles unikt. Det är förmågan fill kärlek och medkänsla och insikten aft också den som är fysiskt svag har rätt aff leva, enligt humanismens lagar.

Vår rätt atf påverka naturen måste utgå från denna insikt: Vi måste skapa levnadsvillkor där alla har möjlighet att överleva och leva ett rikt liv, men vi skall göra det på ett sådant sätt aft vi infe hänsynslöst förgiftar, förstör och exploaterar naturtillgångarna.

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988 .

Miljöpolitiken inför 1990-talel

Under detta anförande övertog förste vice falmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 17 KARL ERIK OLSSON (c) replik:

Fru lalman! Birgitta Dahl tog upp många ämnen och ställde många frågor som def skulle ta lång tid atf besvara. Jag skall ta upp några av dessa frågor.

Jag noterar bl. a. aff attityden gentemot en Nordsjökommission nu inte är så negativ som jag fidigare har uppfatfat den, vilket jag hälsar med tillfredsställelse. Avsikten med en sådan kommission är naturligtvis infe aff skapa en onödig byråkrafi utan aff ge bättre förutsättningar för att kunna samarbeta kontinuerligt, så att man får fram åtgärderi tillräckligt god fid.

När def gäller havsmiljön måste jag ändå ställa en fråga till miljöministern: Vad är det som har gjort aff regeringen beträffande klorutsläppen, som jag tidigare sade, tydligen har velat fa mera hänsyn fill de ekonomiska intressena än till miljön? Vi vef ju atf det finns möjligheter atl agera myckel snabbare. T. o. m. VD-n i Korsnäs har sagt aft kraven i proposifionen kommer aft mer än väl kunna uppfyllas. Därför har man väl satt målet litet väl lagt, Birgitta Dahl.

Miljöministern säger aft de som skall arbeta med miljön skall fä bättre resurser. I detta sammanhang finns det ett bekymmer som jag gärna skulle vilja ha utrett, om det är möjligt. Regeringen utlovar ju 100 nya handläggare. Men det finns infe pengar fill dem. De 10 milj. kr. som anvisats räcker väl till i snitt en handläggare per län. De övriga känner sig fortfarande ganska osäkra. Det är en osäkerhet som är bekymmersam, eftersom def har rått en oro ute på myndigheterna i dessa sammanhang.

Förslaget om inrättande av ett miljöfeknikinsfifut är bra. Men en internafionell luftvårdsfond hade också behövts. Jag tror aff vi måste försöka arbeta för en sådan, även om alla stater infe ställer upp. Hur tänker regeringen annars göra för aff få länder, exempelvis Polen, aff starta en utveckling mot bättre rening av utsläppen, om de inte har ekonomiska resurser, vilket vi vet att de infe har?

När def gäller reglerna för koleldning kan jag nämna atf man vid

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

värmeverket i Nässjö väger mellan atf använda flis eller kol. Där kommer en hårdare bestämmelse för koleldning naturligtvis aft innebära att man kanske väljer ett biobränsle, vilket vore bra ur alla synpunkter.

Får jag slutligen bara säga atl jag anser det vara värdefullt att miljöministern när hon i dag kommenterade riksdagsinilialiven hade ett något trivsammare ordval än tidigare: Vi är eniga om väldigt mycket, vilket jag också framhöll i mitt inledningsanförande. Men jag kan förstå om miljöministern är besviken över att socialdemokrafin och regeringen inte har fått vara de som så att säga har angett den högsta nivån utan i vissa stycken har fått vara dem som fillsammans med moderaterna anger den lägsta nivån.

Anf. 18 IVAR VIRGIN (m) replik:

Fru talm,än! Det sista som Birgitta Dahl talade om i sitt anförande var humanismen. Jag tar mig friheten aft åter hänvisa till von Wrighf, vilken enligt min mening uttrycker det hela på ett mycket bra sätt. Det vi skall verka för är enligt honom: "Något i stil med den grekiska antikens ideal alt stämma människans liv i harmoni med hennes naturgivna levnadsbetingelser." Defta kan säkert vi alla ställa oss bakom.

Jag vill ändå återkomma till den kampanj som socialdemokraterna för mot industrin, där man säger att industrin värnar om miljön bara när det finns pengar aff tjäna. Jag vidhåller aft kampanjen är kränkande och osann. Den är ett slag i ansiktet på framför allt alla de människor som gör ett verkligt fint arbete för all förbättra miljön. Def är ändå så aff statsmakterna skall ge spelreglerna för hur miljön skall förbättras pä olika sätt, med ekonomiska styrmedel, med administrativa regler, med koncessionsförfarande eller pä annat sätt. Så är spelreglerna, och del tycker jag alt vi skall respektera.

Jag tycker emellerfid inte att regeringen riktigt lever upp till detta, när man t. ex. ställer vissa krav på Volvo och inte motsvarande krav pä ett raffinaderi som Scanraff, som ligger bara några mil från Volvos anläggning och som förorsakar precis motsvarande utsläpp, som drabbar människor på exakt samma sätt.

Sedan vill jag ta upp freonfrågan. Kommer Sverige att verka för atl tidigarelägga granskningskonferensen, alt verka för atl den skall äga rum före 1990? I så fall tycker jag atf det är bra. Och i så fall följer man ett initiativ som har tagils i USA av del amerikanska naturvårdsverket, EPA. Jag anser alt uppfattningen om all del är vi som driver den här utvecklingen är övérmaga och felaktig. Den tekniska utvecklingen drivs framför allt i USA. Det är NAS A-rapporten, som presenterades i USA, som har givit ell sådant genomslag aff det har kommit fram andra metoder att klara freonanvändningen till de tekniska applikationer man har men med användande av mer ofarliga medel. Def är faktiskt inte den socialdemokrafiska regeringen som har drivit denna utveckling, utan utvecklingen har drivits framför allt av marknadskrafterna, framför allt av de behov som uppstår i en marknadsekonomi.

Anf. 19 LARS ERNESTAM (fp) repUk:

Fru talman! Jag lyssnade på miljöministern när hon tog upp de skärpta kraven för eldning med kol. Jag fick infryckefaff det viktiga för henne var att redovisa de eventuellt olika mofiv som kan ligga bakom skärpningen av kraven. Är det inte sä, Birgitta Dahl, atf def viktiga är just skärpningen, infe motiven? Är det infe miridre viktigt om den ene vill ha kvar kärnkraften oCh den andre vill ha koleldning? Def viktiga är väl ändå aft vi fåi- en skärpning av kraven. Jag tror emellertid atf de som bygger de mindre kolkraftverken är socialdemokrater. Tekniken har gått mycket lårigt. Och den har gått snabbare än t.o.m. den éventuelle motionsskrivaren har kunnat förutse, även om def är möjligt att dét kommer mofioner och propositioner härom. Därför tror jag att vi kan känna oss ganska trygga- man kommer atf klara def här.

Sedan för miljöministern en diskussion kring kväveutsläppen, och def är naturligtvis en mycket vikfig diskussion. Innan jag gick hit i dag läste jag i en tidning att 87 % av de bilar som säljs i dag har katalytisk rening. Detta styrker mig klart i uppfattningen aft vi hade rätt när vi hävdade att den obligatoriska reningen kunde införas två år tidigare. Def ville inte miljöministern. Nu har vi precis samma diskussion när det gäller lastbilarna. Vad är def som gör ätt socialdemokraterna nu tillsammans med moderaterna vill införa avgasreningen för lastbilar två år senare än vad som teoretiskt hade varit möjligt här i landet?

En annan sak gäller stimulansen fill avgasrening i den befintliga bilparken, dvs. tusenlappen. Birgitta Dahl har sagt att det är en onödig insats. Är def infe principiellt mycket vikfigt att föra fram trafikens betydelse när det gäller miljön? Förutom det konkreta bidraget till att rena avgaserna från befintliga bilar skulle en sådan här åtgärd på ett alldeles utomordentligt sätt föra in diskussionen på kvävets roll i samband med trafiken.

Havsforskningen har också diskuterats av Birgitta Dahl. Vi hade en föredragning i utskottet om hur havsforskningsfrågorna blivit försenade. Detta visar utredning på utredning på utredning, som infe har lett till resultat. Det är bra om resultaten kommer nu.

• Till sist vill jäg ställa en fråga lill Birgitta Dahl - jag ställde den fidigare fill Margareta Winberg. Hon skall nämligen fillsammans med moderaterna här i dag rösta för atl de ideella organisationerna inte skall ha räll atl överklaga beslut i miljöärenden. Jag skulle vara mycket tacksam om Birgitta Dahl ville förklara, eftersom Margareta Wiriberg inte ville göra del, vad det är som gör atl socialdemokraterna inte anser att de ideella miljöorganisationerna skall ha den rätfen.

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talel

Anf. 20 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Fru talman! Tystnaden när det gäller aft svara på de frågor som jag riktade till opposifionen är bedövande och avslöjande. Jag kan försäkra att vi socialdemokrater kommer aft förfölja er med dessa frågor fram fill valdagen - på medborgarnas vägnar, på de engagerade människornas vägnar som vill aff vi gemensamt skall ta ansvar för miljöpolifiken och kärnkraftsawecklingen. Vi kommer hänsynslöst att förfölja er med dessa frågor, och ni måste

4 Riksdagens protokoll 1987/88:134

Prot. 1987/88:134 6juni1988

Miljöpolitiken inför 1990-talet-

svara på dem om ni skall ha chans att över huvud taget förtjäna medborgar
nas förtroende. ,

Det står alldeles klart även av inläggen här i debatten atf def som vi diskuterar mellan regeringen och oppositionen är detaljer i det hela, varom vi är eniga. När jag säger detaljer menar jag inte att det är oviktigt. Jag menar att det är .väsentUgt att ta vara på det som förenar oss när def gäller att åstadkomma.resultat. Det var intressant att jyssna på diskussionen om kraven när det gäller kolanvändning. Den diskussionen avslöjade atf infe är - opposifionen ute efter att stoppa kolanvändningen, vilket man vill ge sken av. Vår iinställning är den att man vid prövningen av enskilda anläggningar skall pressa kraven så långt det någonsin går. I de fall som har varit aktuella på senare tid ligger våra krav långt under de som opposifionspartierna här har talat för Detta är verkligheten:

När, det sedan gäller lastbilar och bussar, de krav vi där ställer pä avgasrening och de fidsgränser vi har ställt upp vill jag säga följande. Skälet till de årtal vi har föreslagit är inte hänsyn till industrin, utan skälet är att vi skall kunna få en kontrollapparat som fungerar för att följa upp det här systemet. Någon sådan kontroll har man inte i-USA. Om det bara gällde atf lägga fast kraven utan att bry sig om att ha en fungerande kontrollapparaf, skulle vi också kunna föreslå 1990 och 1992 i stället för 1992 och 1994. För aff det här systemet skall få effekt - och det är det som är vikfigt - är def mycket betydelsefullt att man kan sköta kontrollen.

När det,gäller resurserna, Karl Erik Olsson, är det så aff de tio miljoner kronorna bara är det första steget. De hundra handläggarna gäller helt nya resurser av mångdubbelt slag, Def pågår en diskussion mellan oss och länsstyrelserna för atf vi skall kunna rikta in resurserna på rätt sätt. Def är som grund för en sådan resursfördelning som också den regionala miljöinventering skall göras som regeringen beskriver det i propositionen.

Vidare är det så när det gäller klorutsläpp att det har framgått av fidningsartiklar på senare tid att industrin kan mer än vad den fidigare har erkänt för regeringen. Det är emeUertid nu och inte 1992 som den ena fabriken efter den andra får sina tillstånd omprövade. Den omprövningen skall vara avslutad senast år, 1990. Här ligger vi långt före alla andra länder i världen. Då skall våra stäUningstaganden och kravnivåer jämföras med Anders Dahlgrens motivering för att upphäva Svante Lundkvists beslut om Skoghall, nämligen att kvicksilverhanteringen av miljöskäl borde upphöra .men att han vid en samlad bedömning där också sysselsättningsfrågorna och kostnaderna vägdes in kom fram till en annan bedömning.

Jag vill alltså säga att den beskrivning som har givits i den offenfiiga debatten från bl. a. Karl Erik Olssons sida om innebörden av våra krav på massa- och pappersindustrin är helt felaktig. Karl Erik Olsson påstår aft vi vänfar till 1992. Vi gör de insatser nu sorn har tvingat industrin aff erkänna aff den faktiskt kan mycket bättre. Def erkännandet kommer vi aff utnyttja.

Anf. 21 KARL ERIK OLSSON (c) replik:

Fru talman! Jag viU gärna säga tilLmiljöminisfern atf jag svarade på så många frågor spm jag hann med på två minuter. Jag skall svara på ytterligare några friigor.

Frågan om kväveoxiden är viktig. Def är klart att def är ganska drastiskt att försöka skära ner kväveoxidutsläppen så mycket som vi föreslår. Jag tror emellertid aff det är nödvändigt. Av samma skäl som Birgitta Dahl alldeles nyss sade att man har tvingat fram ett agerande ifrån massaindusfrin, gäller det atf driva på den tekniska utvecklingen. Två tredjedelar av kväveoxidutsläppen kommer från bilismen. Den delen är kanske svårast aff komma åt. Det krävs emellerfid aft vi satsar på alla områden på engång och så fort som möjligt.

Det gäller aft agera beträffande de begagnade bilarna. Det gäller att agera beträffande de tunga fordonen. Det gäller atf få fram bättre drivmedel och bättre motorer. Def gäller också att se på hela trafiksystemet. Jag tror inte att def går atf komma fram till lösningar på allt detta, om vi inte från riksdagens sida fatfar ett beslut om en långsiktig rnålsäftning. Från centerpartiets sida har vi föreslagit sekelskiftet. Det är ett jämnt och brå årtal.

Birgitta Dahl frågade vidare - det var väl kanske när det gällde dén frågan som jag var så tyst - om vi har låtit lura oss. Nej, def har vi inte. Vi har en klar uppfattning om att man måste vidta åtgärder på alla dessa områden - när det gäller både kväveoxidutsläppen och koldioxidutsläppen.

Sedankan man i och för sig vara oense. Jag är fruktansvärt oense med Ivar Virgin och andra moderater om kärnkraften. Jag har också varit oense med socialdemokraterna om kärnkraften. Det påverkar dock infe ställningstagandet här. Vi vet ju att det finns alternativa energikällor som går att använda. Vi skall därför ställa kraven så att de tillsammans med de beslut som riksdagen har fatfat om kärnkraftens avveckling tvingar fram en utveckling i sådan riktning. Det kommer då att fungera.

Samtidigt säger Birgitta Dahl att koldioxidhalten skall gå ned: Det beslut som riksdagen troligen kommer aft fatta kommer atf innehålla två saker när det gäller denna fråga. Vi skall dels sätta ett fak påden nuvarande nivån, dels få ett program från regeringen för hur utsläppen skall minska. Mot bakgrund av def uttalande som nyss gjordes hoppas jag att det skall gå ganska bra att genomföra ett sådant program inom regeringskansliet, även om denna fråga inte skulle komma att brytas ut vid valet.

Även om def finns skillnader i budgetförslaget, eller kanske just därför,
visar det aff vi har ett flerpartisystem i detta land där också partier som kan
tänkas ingå i ett möjligt regeringsalternativ kan ha olika uppfattningar. Jag
inbillar mig faktiskt aft socialdemokraterna i ett sådant läge inte kommer aft
förhålla sig fullständigt passiva i denna riksdag, utan de kommer att stötta
radikala förslag. '

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988 :

Miljöpolitiken inför 1990-talet

Anf. 22 LARS ERNESTAM (fp) replik:

Fru falman! Det här är min sista replik i detta repUkskiffe. Jag kommer nu att ställa samma fråga för fjärde gången. Jag har tidigare ställt den två gånger till Margareta Winberg. Nu ställer jag den för aridra gången till Birgitta Dahl.

Vad är det som säger att de -ideella miljöorganisationerna infe skall ha samma rätt aff överklaga beslut i miljöärenden som de fackliga organisationerna? Skall det vara helt omöjligt atf få ett svar på den frågan? Def är en ganska viktig fråga. Centerpartiet, folkpartiet och vpk är överens om aff

Prot. 1987/88:134 6junil988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

dessa organisafioner bör ha en sådan rätt. Det är därför mycket viktigt atf miljöministern talar om varför de infe skall ha den rätten.

I sitt sista inlägg sade miljöministern bl. a. två saker som jag vill ta upp. Hon sade aft de förändringar som vi föreslår gäller detaljer och småsaker. Def är def ena. Def andra är att hon sade atf vi skall förföljas över landet under hela valrörelsen. Vi har här tidigare sagt - Kari Erik Olsson sade def från början och jag har instämt i det - att vi ser miljöpropositionen som ett golv som kan accepteras. Vi har visserligen också sagt att det finns hål och att det finns delar där det inte finns något golv. Det gäller naturvärden och avfallet. Det finns emellertid ett golv, och det ställer vi upp på. Skillnaden mellan Etirgiffa Dahl och oss är att vi vill gå längre. Är det därför vi skall förföljas över landet? .

Birgitta Dahl kom sedan in på frågan om bilavgaserna. Miljöministern sade atf skälet till att vi infe kunde tidigarelägga reningen av lastbilarna är . konfrollapparafen. Precis detta har jag misstänkt, miljöministern. Pä något sätt har jag fått uppfattningen aff för er är kontrollfrågan allra viktigast i delta sammanhang. Jag har fåll uppfattningen att det är detta som har gjort att vi inte tidigare har kunnat få stimulans när det gäller de befintliga bilarna.

Kontrollen är naturligtvis viktig. Kontrollen får emellertid inte vara så vikfig aff den undanskymmer vikfen av atf vi får en förbättrad miljö. Jag tror därför att man borde ha kunnat komma mycket längre. En av anledningarna till att.vi har fått problem med just konkurrensneutraliteten på området är kontrollfrågorna.

Def gäller aft se praktiskt, realistiskt och obyråkratiskt på dessa frågor. Det viktiga är att vi får en bättre miljö. Sedan skall vi också ha kontroll. Den får emellertid infe helt pch hållet dominera frågeställningen.

Anf. 23 IVAR VIRGIN (m) replik:

Fru falman! Birgitta Dahls hänsynslöshet när det gäller att ta upp frågorna i valrörelsen tror jag på. Jag utgår från att det kommer att bli en hård debatt, och att det finns anledning fill det.

Socialdemokraterna anser aff def bara är de som kan föra en rimlig miljöpolitik. All erfarenhet visar, enligt min mening, att det inte är så. Att en borgerlig livssyn infe skulle gå atf förena med värnet av vår miljö är fortfarande nonsens. Äganderätten utgör tvärtom en garanfi för en god miljö. Man behöver bara jämföra de öppna marknadsekonomierna med andra alternativ för atf bli fullständigt övertygad om att så är fallet.

Vi kan ta ett exempel. I Polen har fyra områden klassats som ekologiska katastrofområden, och i södra Polen har man uppmätt svavelnedfall på 1 700 kilo per hektar och år. Def är 50 gånger den högsta nivån i Sverige. Att socialisfiska system skulle vara bättre än marknadsekonomiska liberala sysfem är således fullständigt felakfigt.

Birgitta Dahl var inne på koldioxidproblemafiken. Frågan är hur socialdemokraterna uppfattar detta mål. Är def en av de viktigaste globala miljöfrågorna eller inte? Enligt Gro Harlem Brundfland är det den helt dominerande miljöfrågan. Def är den frågan som sätts upp på plats nr 1 före alla andra frågor. Jag frågar socialdemokraterna: Är denna fråga viktig eller inte? Om den är viktig skall vi självfallet vidta åtgärder.

För Birgitta Dahl verkar denna fråga bara vara en inrikespolitisk fråga, där det handlar om att eventuellt ställa borgerliga partier mot varandra: Är def delta som är socialdemokraternas enda mål i denna fråga? I så fall tycker jag aft def är upprörande aff en global miljöfråga, som av världsexpertis definitivt anses ligga i topp, av socialdemokraterna uteslutande ses som en fråga för att eventuellt splittra borgerliga partier. Det är en upprörande inställning filldenna fråga.

Def är egendomligt att man i s-reservationen får läsa att koldioxidproblemet är av global natur och att def inte finns något internationellt erkännande av problemet, vilket är fel. När def gäller fréori skall vi vidta extrema åtgärder, men på defta område skall vi infe vidta några särskilda åtgärder. Def tycker jag är mycket egendomligt.

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

Anf. 24 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Fru talman! Def sakrias fortfarande svar på de mycket allvarliga frågor jag ställde. De är verkligen allvarliga, för de berör trovärdigheten och problemet vem man kan lita på i de miljöfrågor som har spelat en fullständigt avgörande roll för att väcka Sveriges folk till besinning och vilja fill förändring i def här avseendet. Människorna måste få svar på dessa frågor. Det får icke inträffa en gång till aft borgeriigheten bär sig åt som den gjorde före 1976 års val och därefter i regeringsställning, dä man svek dem som av övertygelse hade röstat på ett alternafiv som man trodde skulle finnas.

Karl Erik Olsson gjorde ett mycket intressant medgivande. Han sade aff skall vi driva en radikal miljöpolitik, kan man väl samarbeta med oss socialdemokrater även i en borgerlig regering. Hur skall det gå fill? Skall vi väcka motioner som de centerpartistiska riksdagsledamöterna röstar på? Då kommer ju infe den regeringen atf kunna sitta kvar .'Så är def beträffande den här frågan - det är sant, Karl Erik Olsson. För atfman skall bli effektiv när det gäller aft i samarbete mellan socialdemokrafin och centern driva en radikal miljöpolifik krävs det en socialdemokratisk regering.

En annan fråga är naturligtvis orii centerns ställningstagande i dag innebär aff man går emot nafurgasinfroduktionen, som man i regeringsställning och även senare så ivrigt har varit för. Detta var ett av skälen till aff jag ställde frågan om kärnkraftsawecklingen och koldioxidproblemet. Den frågan måste centern ta på allvar och svara på.

När def gäller hur vi skall kunna förbättra trafiken, vill jag säga atf om vi skall nå effekter för miljön, vilket naturligtvis är det vikfigaste, måste vi ha ett fungerande kontrollsystem. Försök infe komma ifrån def!

Jag tycker aft utskottets skrivning när def gäller katalysatorer på gamla bilar är upprörande i def avsnitt där man direkt säger att det inte får vara någon onödig byråkrafi som hindrar konsumenter att välja själva. Def är mycket svårt att få rätt burk monterad pä rätt bil. Om eri märigd enskilda människor skulle luras att köpa fel saker och misslyckas i sitt arbete, så skulle def vara ödesdigert för filltron fill hela arbetet med atf minska bilavgasutsläppen. Därför måste vi ha ett system där män känvisa atf de insatser som vi gör verkligen leder fill resultat, och där man kan kontrollera aff alla aktörer uppträder på rätt sätt.

Fru falman! Jag tycker fortfarande atf det står helt klart att vi i de

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

avgörande frågorna,har en bred uppslutning hos svenska folket. Atf sedan
oppositionspartierna ett,valår känner behov av atf nedvärdera regeringens
insatser och försöka beskriva sina egna som litet bättre än de är - def är för all
del mänskligt. Men jag tycker infe att def riktigt passar sig i den här viktiga
frågan. ,

Jämför man era förslag med det stora arbete som vi har uträttat - och som förvisso inte är fullkomligt utan behöver förbättras kontinuerligt - så har vi socialdemokrater anledning att känna stolthet.

Förste vice talmannen anmälde att Karl Erik Olsson, Ivar Virgin och Lars
Ernestam anhållit att till protokollet få antecknat atf de inte ägde rätt till
ytterligare repliker. i

Anf. 25 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Jag får meddela att anslag nu har safts upp om aft detta sammanträde skall fortsätta efter kl, 19.00,

Anf. 26 JENS ERIKSSON (m):

Fru talman! "Må vattnet frambringa ett vimmel av varelser," Det var enligt Första Mosebok den order som utgick på femte skapelsedagen, Sedari dess har havet gett näring åt generafion efter generafion. De första människorna som befolkade vårt land slog sig ner vid havet, ty där fanns allfid föda. Om jakten slog fel kunde man alltid mätta sig med vad havet gav ■- fisk, musslor, ostron, skaldjur och andra proteinrika födoämnen.

Är det detta vi nu håller på att förstöra? Jag följer med skräckblandat intresse det som håUer på att hända med våra hav. "Dödsalger" står det i tidningarna. "Svartdöden" skriver min norska kollega.

För cirka fem år sedan försvann torsk och rödspäffa i min skärgård i norra Bohuslän. Krabborna på insidan Kosterfjorden har varit borta ännu längre. De dog fre fyra år fidigare. Nu ligger laxöringen död längs stränderna, och det verkar som om ålen,gör sin,sista säsong.

Mördaralgerna breder uf sig. De täcker hela Skagerrak och har gått långt upp längs norska kusten, upp i höjd med Bergen; 40 km ut till havs finns algtäckef. Mina fiskare får död fisk i sina trålar långt ute i Skagerrak och på stora djup.

Öresund har drabbats och Östersjön är hotad.

Det kanske mest skrämmande, är att ingen egenfligen vef någonfing. Forskningen är eftersatt,.och vi har på något sätt blundat för verkligheten. Döda havsområden på olika håll runt våra kuster har inte utgjort fillräckliga varningsklockor när det gäller aff verkligen fa i tu med problemen och satsa på rening av utsläppen i luft och vatten.

.. På något sätt har människorna haft den uppfattning som Gunnar Eriksson i Näs - han som skrev böckerna om Svitjod, med illustrationer av EWK -uttryckte:,"Def ansågs på den fiden,aft smuts som kastades i havet inte var smuts längre." Det skrev han för 20-30, år sedan..

Jag vägrar att tro att havet skall totalförstöras,och aff vi rådvilla skall åse hur förstörelsen breder uf sig. Jag tycker aff den miljöproposifion vi behandlar är ett tecken därpå med sina,bortåt 700 yrkanden.

Men här räcker def inte med ett miljöparti, som bara står upp och talar om förbud utan ansvar för människorna. Ansvaret för miljön måste också paras med ansvar för människorna, och det är den avvägningen vi som poUfiker i ansvarig ställning har att göra.

Vi i moderata samlingspartiet har i de förslag vi lagt fram tagit denna
hänsyn. Vi menar aff ekonomiska styrmedel, där vi sätter eh gräns vid den
högsta rening som är möjlig i dag, med kraftiga kostnader om gränsvärdena
överskrids och belöning om de underskrids, är ett bra,sätt att minska
tillförseln av gifter och skadliga ämnen till. våra vatten -och jag talar då inte
bara pm våra hav. , . ■

Vi pekar också på de internationella åtgärder som måste till. Sverige kan inte ensamt, och inte ens i någon nämnvärd grad, förbättra fillståndet om andra länder fortsätter med sina utsläpp i.luft och vatten. Om norrmännen infe upphör att släppa ut sina avlopp från samhällen och fabriker orenade, kommer infe fisken att återvända till mina vatten i min skärgård. Om Danmark inte renar sina utsläpp kommer-Kattegatt inte att återfå sin livskraft. Salarna kommer att försvinna; stammen är redan nu kraftigt reducerad i Kattegatt och säldöden har påbörjats i Skagerrak.

Det hjälper inte, Birgitta Dahl, aft förbjuda skyddsjakten och ta bort möjligheten atf befria skadade och sjuka djur, som inte kan livnära sig på normalt sätt utan tar fisken i redskapen. Det är andrå-åtgärder som måste fill.

Def är möjligt atf er aktionsgrupp mot havsföroreningar kan åstadkomma en förbättrad situafion, men det räcker inte med papper och planer, utari det behövs åtgärder. Åtgärder som minskar utsläppen, vilka hitfills bara ökat, är inte bara ett mål utan en nödvändighet.

Vi i moderata samlingsparfiet har i de reservationer vi fogat fill betänkandet gått längre än regeringen, men inte längre.än vad som behövs. Vi skall genom aff följa utvecklingen se till aft regeringen, och då i första hand miljödepartementet, inte slappnar av i sin strävan för en bättre havsmiljö.

Def behövs en bättre rening när det gäller våra kommunala reningsverk och när det gäller industrins utsläpp i luft och vatten. Detta har vi redogjort för i parfimofioner, kommittémofioneroch enskilda motioner. Genom atf använda ekonomiska styrmedel kommer vi att uppinå resultat.

Vi kräver därför i reservation att det skall finnas inte bara en äkfionsplan mot havsföroreningar utan också en aktionsplan för insjöarna. Vad som inträffat i Vättern visar aff våra krav inte är onödiga och överdrivna. Vår reservation 104 om skyddet och tillsynen av Göta älv, som är dricksvaffentäkf för mer än en halv miljon svenskar, har också tillkommit av omtanke om våra inhemska vatten.

Vårt beslut om katalyfisk avgasrening kominer aft få effekt, och det är glädjande aff konstatera att människorna här ställt upp på den frivilliga linjen som föregått tvång att installera katalysatorrening på nya bUar.

Inom många områden av vårt land,. särskilt på västkusten, präglas sommarfrafiken till stor del av utländska bilar. Nästa steg är självfallet att försöka få även de utländska bilisterna att rena avgaserna.

Jag har försökt att göra en beräkning och har kommit fram till vilka som står för sommartrafiken på E 6 i Bohuslän. Av fem personbilar är tre norska, en personbil kommer från ett annat främmande land och en personbil är

Prot. 1987/88:134 6juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför • 1990-talel

svensk. C)e tusen långtradare som dagligen passerar Svinesund borde helt eller åtminstone fill större delen flyttas över till transport på kölar. Sådana förbättringar skulle kunna göras, ganska'snabbt och ha stor positiv effekt.

Internationellt måste betydligt större ansträngningar göras än hittills för aff hejda havets förstörelse. På: nordisk basis gäller det framför allt atf få Norge att minska och helst upphöra med förstörelsen av norra Skagerrak. Def gäller aft få Danmark att rena sina utsläpp till Kattegatt, infe minst i fråga om utsläppen från städer och andra tätorter men också från det danska jordbruket. Finland har stora .giftutsläpp'från sina industrier i Bottenviken, utsläpp som kan äventyra laxbeslånden i de nafurreproducerande älvarna.

Internafionellt måste vi koriima tilltals med Nordsjöländerna England, Holland, Belgien, Västtyskland och Frankrike. Det vräks ut gifter och avfall som förstör Nordsjön. Men gifterna förs också med Jutskaströmmen in i Skagerrak och.Kattegail. Det behövs därför en Nordsjökommission, vilket också utskottet har beslutat ge regeringen fill känna. Men här har socialdemokraterna reserverat sig. Socialdemokraterna ser inga uppenbara fördelar med all skapa en Nordsjökommission - tyvärr.

Fru talman! Det som har inträffat i Västerhavet kan få följder som vi i dag infe kan ana. I värsta fallkan det slå ut den kår, fiskarna, som får sin bärgning ur havet. Det kan om utvecklingen inte hejdasfabort turistnäringen, ty jagar tveksam om miljöministern eller jag vill bada i snusbrunt vatten eller där vattnet är försett med ett algtäcke, som i Sverige kallas dödsalgen och i Norge svartdöden. Norska forskare avråder oss från att äta musslor och bada i grunda vikar.

Jag tror och hoppas att vi skall klara av det hela utan alltför stora skador. Jag förutsätter att rrian är beredd aff hålla dem skadeslösa som drabbas. Del gäller i första hand odlare och fiskare. Jag hoppas också, när bilden klarnar och vi kan sammanfatta läget och avläsa fillståndet, all del inle är så allvarligt som tecknen lyder på i dag. Vad vi nu vet är all havsbrukarna gjort avsevärda förluster och att fisken dör. I hur stor omfattning har vi inte klart för oss. Vi vet bara att det är avsevärda mängder.

Det är vir skyldighet atl, när giflalgerna försvinner, genom utsättningar se till att fisktomma områden på nytlkan reproducera fisk av de arter som slagits ut och som harsin naturliga hemvist i våra vatten. Del skall finnas ell vimmel av varelser, och där har vi ett ansvar.

Jag vill sammanfatta de åtgärder som krävs sålunda:

1. Utsläppen måste kraftigt minska.

2. Forskningen måste intensifieras.

3. De som oförskyllt drabbats måste hållas skadeslösa.

4. Vi måste ta på vårt ansvar att utrotade bestånd ersätts.

Birgitta Dahl sade alt hon tillsatt tre arbetsgrupper. Jag konstaterar atl det inte ingår någon frän fisket i någon av arbetsgrupperna, trots att fiskarrepresentanter skulle kunna tillföra utredningarna ganska värdefulla synpunkter. Vi har erbjudit oss att ställa upp, men det har avböjts: Erbjudandet står emellertid kvar, om miljöministern skulle komma på andra tankar. Vi skall inte spara för att rädda våra hav, säger Birgitta Dahl. Något liknande sade Olof Palme och Gro Harlem Brundtland när de 1985 rodde runt i det

snusbruna vattnet i Idefjorden. Men efter detta har ingenting hänt, trots aff det har förflutit tre år.

Jag vill, fru falman, yrka bifall fill de reservationer om havsföroreningar där moderaterna finns med och avslag på de socialdemokratiska reservationerna samt i övrigt bifall fill ufskottets hemställan.

Anf. 27 ANDERS CASTBERGER (fp):

Fru falman! Det går atf rädda miljön. Hoten mot miljön och skövUngen av orörd och värdefull natur är en av de största utmaningar som-vår generation står inför. Naturligtvis är del då lätt aft gripas av pessimism vid larmrapporter om övergödda kusthav, utrotningshotade arter och döende skog. Vi får då inte glömma atl åtskilliga miljöhot under gångna år har kunnat avvärjas genom aktiv opinionsbildning, politiska beslut och utnyttjande av ny teknik och nya vetenskapliga rön. På den vägen måste vi gå vidare, men snabbare: Framtiden är infe ödesbestämd och hoten mot vår miljö kan avvärjas, men det krävs aft vi tar hoten pä allvar, atf vi infe ständigt låter kortsikfiga intressengåföre värdet av t. ex. fria forsar och en levande fjällskog, aff vi infe låter utdragna utredningar försena ingripanden mot farliga utsläpp, att vi sätter pris på miljön, så atf det infe är gratis att förorena, aff vi visar ansvar mot kommande generationer. En del menar ju atf miljön kan räddas genom aff den ekonomiska fillväxten upphör - Sverige överger frihandeln och ny teknik bromsas. Vi i folkpartiet menar aft en sådan politik skulle få en helt motsatt effekt. Sverige skulle få såväl lägre standard som mindre tekniska och ekonomiska resurser för miljövård. Vi behöver ekonomisk tillväxt, inte minst för aff få större möjligheter att bekämpa miljöförstöring och för aff värna orörd natur. Vi behöver också mer, infe mindre, internationellt samarbete beträffande miljöproblem som inte känner några gränser.

Folkpartiet är ufvecklingsopfimisfiskt. Vi är övertygade om atf ekonomisk tillväxt, högteknologisk utveckling och miljövård är en möjlig kombinafion. Vi är övertygade om aft ekonomisk tillväxt, högteknologisk utveckling och miljövård är till fördel, ja vi är övertygade om att ekonomisk tillväxt, högteknologisk utveckling och miljövård är en nödvändig kombination. Men då får man anstränga sig. Då får det infe bli sädana fördröjningar från regeringens sida aff riksdagen gång på gång har anledning aff rikta anmärkningar mot regeringens hantering, att gång på gång efterlysa förslag. Regeringen får lov aff anstränga sig när def gäller åtgärder.

Pä punkt efter punkt gär nu riksdagen emot regeringen: Regeringen ligger helt enkelt efter. Def kan gälla aktionsprogram mot koldioxidutsläppen, Internationella luff vårdsfonden, gränsvärde för kväveoxider vid kolförbränning eller gränsvärde för svavel vid kolförbränning. Det gäller återvinnings-plan för freon och källsortering, miljöfarliga batterier och miljöinriktad utbildning, obligatoriska miljökonsekvensanalyser och fiora- och faunavärden. Jag har bara nämnt hälften av de områden där regeringen måste ge sig.

Def här kallar statsrådet Birgitta Dahl för några detaljer. Vad är delta för prat? 159 reservationer varav faktiskt 9 socialdemokratiska reservationer som de socialdemokratiska ledamöterna kommer aft yrka bifall fill. På 17 punkter får regeringen ge med sig. Skulle def helt plötsligt röra sig om detaljer? När regeringen och dess företrädare blir så upprörda all de talar om

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talei

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

att en framtida borgerlig regering nästan måste avgå, frågar man sig vad en sådari här regering skall göra.

Alla de fillkännagivanden som nu riktas till regeringen är skärpningar och förbättringar. Hur kan då socialdemokraterna med bibehållen trovärdighet stå upp för regeringsförslag här i riksdagen, vilka på punkt efter punkt är gapande hål i det golv som det talades om inledningsvis - eller lägga goda förslag i en utdragen utredningskvarn?

Fru talman! Folkpartiet har nu fått gehör för en lång rad krav på utökade insatser för miljön. År efter år har vi framlagt omfattande parfimofioner om miljön. På minst 17 punkter får regeringen överge sitt motstånd. Vi nämner detta därför atf dessa punkter är vikfiga - de är infe detaljer. Socialdemokraterna motsätter sig ett program mot koldioxidutsläpp, men def hjälper inte; nu får regeringen och,socialdemokraterna stryka flagg. En internafionell luffvårdsfond är ingen detalj. Socialdemokraterna motsätter sig förslaget, men det hjälper inte; regeringen och socialdemokraterna får stryka flagg.

Det är obegripligt atf socialdemokraterna avvisar ett förslag om stöd på
1 000 kr. fill dem som skaffar bättre avgasrening på äldre bilar. Förslaget
innebär ju att vi tar fill vara många enskilda människors miljöintresse och
vilja att göra en insats för en renare natur. I det beslut som riksdagen kommer
att fatta understryks att myndigheterna inte skall sätta upp några byråkratis
ka regler som i praktiken skulle hindra reformen. Det är nog bäst att vi uttalar
detta, med tanke på vad miljöministern sade alldeles nyss. Avgasreningen
skall vara enkel och rak och kunna av vanliga människor begripas och förstås
och kunna festas vid den vanliga kontrollbesiktningen. Socialdemokraterna
motsätter sig förslaget, men def motståndet hjälper inte; regeringen och
socialdemokraterna får stryka flagg. .

Riksdagen gav regeringen i uppdrag att utreda ett eventuellt Östersjölaboratorium för att intensifiera insatserna rnot havsföroreningen i.Östersjön. I proposifionen avfärdar regeringen ändå hela förslaget. Birgitta Dahl låter förstå atf hon samtalat med några kolleger i regeringen. Detta är att visa nonchalans rnot ett av riksdagen beslutat uppdrag. Också på denna punkt får regeringen - och klokt nog fillsammans med sina egna vapendragare här i riksdagen - stryka flagg.

Fru talman! Folkpartiet har några vikfiga utgångspunkter för en effekfivare miljövård. Låt mig nämna fre exempel. Vi måste i Sverige spela en mer offensiv roll på den internationella arenan. Vi måste skapa en effektivare organisafion och effekfivare styrmedel för aff handskas med miljöfrågorna. Vi måste utan tidsspillan genomföra offensivare åtgärder - på en rad områden. Människor har nämligen en befogad oro, men människor har också intresse för åtgärder; det är viktigt att vi utgår från enskilda människors vilja att bidra fill att lösa miljöproblemen.

Margareta Winberg nämnde i sitt inlägg att landet inte byggs av lagar allena utan av människors värderingar också. Vad är.det då för fel att uppmuntra enskilda människors engagemang? Def är i det sammanhanget vi skall se stödet för t. ex. den katalytiska avgasreningen. Det finns ju enskilda ägare till mellan 600 000 och 800 000 begagnade bilar, som tekniskt sett kan förses med rening. Det finns många miljöintresserade och miljöansvariga förtroendemän och tjänstemän i de kommunala, förvaltningarna. Som

exempel kan jag nämnädet socialdemokrafiska borgarrådet i Stockholm som lät sin miljö- öch hälsoskyddsförvalf ning sammanställa önskemål beträffande miljön i huvudstaden. Främst av dem står katalytisk avgasrening också på begagnade bilar. Regeringen har dock infe enat eller infe kunnat svara positivt på den skrivelse som den har fått. Nej, det är vi i folkpartiet med den samlade oppositionen i riksdagen bakom oss som häromveckan kunde skriva' och meddela förvaltningen i Stockholm affVi nu ser fill att det skall gå atf förbättra miljön också i Stockholm.

Fru talman! Ett arinaf område skall också beröras dessa veckor då vi får ständiga rapporter i massmedia om algblomningen i Västerhavet. Fiskdöden i Västerhavet är en av de största miljökatastrofer som drabbat Sverige. Den har också drabbat en del av de övriga nordiska länderna. Då måste ärendet behandlas därefter. De som drabbas måste få ekonomisk gottgörelse på motsvarande sätt som vid Tjernobylkatastrofen, annars riskerar en hel näringsgren aft slås uf. Långsiktigt måste dessutom frågan om yrkesfiskets försäkring mot miljöskador lösas. Denna katastrof borde vara en signal fill Birgitta Dahl och övriga socialdemokrater aff byta fot och bifalla folkparii-förslagen här i riksdagen. Kattegatt t. ex. bör omedelbart förklaras sorri miljöskyddsområde. Nästa steg bör vara ett motsvarande beslut för hela västkusten. Då kan särskilda krav på minskade utsläpp ställas.

Hur kan socialdemokraterna gå emot reservafion 44 efter den katastrof som har inträffat i Nordsjön?

Opposifionen har enats kring kravet på en Nordsjökommission för att förstärka def internationella samarbetet. Det finns erfarenheter av en motsvarande kommission för Östersjön: Hur kan socialderiiokraterna reservera sig i reservation nr 64 mot en Nordsjökommission - nu när vi vet vilken katastrof som har inträffat?

Vi kräver totalförbud mot PCB. Miljögifterna måste stoppas. Hur kan socialdemokraterna motsätta sig reservation 72 av folkparfiet om totalförbud av PCB, nu när vi vef vad som har hänt i Västerhavet?

Avgifter bör införas på kväveoxidufsläpp och klorutsläpp. Samarbetet med Norge och Danmark, som tillsammans med Sverige står för en stor del av föroreningarna, bör intensifieras'inorii ramen för den nordiska miljö-skyddskonvenfionen.

Med detta, fru falman, vill jag yrka bifall till motion Jo24 punkt 3.

Vi i folkpartiet poängterar aft def givetvis inte finns någon anledning aff i
avvaktan på ett nordiskt samarbete avstå från att använda de möjligheter
söm miljöskyddskonvenfionen redan ger oss. Def är naturligt att konsultatio
ner av det slag som folkpartimofionen nr 24 punkt 3 åsyftar kommer till stånd
i första hand då nya miljöstörande verksamheter som bedöms få betydande
inverkan på svenskt territorium blir aktuella. Åtgärder mot redan tillåtna
utsläpp bör också övervägas samfidigt som Sverige bör visa lyhördhet mot
liknande krav från de andra nordiska länderna. - ■ •

Beträffande just det nordiska samarbetet finns det all anledning aff minnas det förslag som mittenparfierna framlade i vintras i Nordiska rådet om en särskild session om miljöfrågorna. I det nordiska arbetet borde det vara självklart atf förena sig kring miljövården. Då är min.fråga: Vad gör socialdemokraterna? Hur länge kommer de ätt förhala detta miljöinitiafiv?

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988 ,

Miljöpolitiken inför 1990-lalel

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-lalet

Jag ställer frågan också till Grethe Lundblad, aktiv i den svenska delegafionen vid Nordiska rådet. När kommer ert motstånd aft överges? Kommer del att anordnas ett särskilt miljömöte för parlamentarikerna i Nordiska rådet?

Fru talman! Folkpartiet har dessutom föreslagit atf 10 milj. kr. av de pengar som gödselavgifterna ger skall överföras till forskning om havsföroreningar av kväveläckage från jordbruket. Nu måste vi se fill aft miljökatastrofen i Västerhavet fungerar som en väckarklocka, sä aff kampen mot havsföroreningarna börjar föras med en annan kraft och en annan beslutsamhet än hittills. Kom nu med, socialdemokrater! När fisken, salen och livet dör i algblomningen, då kan ni infe hålla fast vid ert motstånd! Nu får vi ge oss inför inträffade händelser.

Fru talman! Def finns också anledning atf uppmärksarnma de stora sjöarna Vättern och Vänern, men också dricksvaffenfakterna för 500 000 västsvenskar - jag tänker då på Göta älv. Älven transporterar stora mängder kemiska och biologiska föroreningar. Utefter älven ligger många industrier, även sådana som man i förstone inte tror skulle släppa ut något farligt. Härommånaden släppte Volvo Flygmotor i Trollhättan ut cyanid i dricksvattnet för 500 000 människor. Några veckor senare släpptes def ut annat från andra industrier utefter älven. Här behövs krafttag för Göfaälvdalens befolkning! Def är därför folkpartiet också yrkar bifall fill reservafion 104. Det är viktigt aft älven, som sträcker sig från Värmland via Vänern fill kusten och berör ett flertal län, får ett samlat fillsynsansvar. Vi måste få en samlad syn på dessa vikfiga frågor.

Till allra sist, fru falman: Socialdemokraterna är infe, som miljöministern söker antyda, garanten för miljön. Def är en myt av samma omfattning som socialdemokraternas lingonbok och blåbärsbok. Men fillsammans kan vi, med de förändringar som den samlade opposifionen och de reservafioner som folkpartiet yrkar bifall till, komma ett bra stycke längre fram i det vikfiga miljövårdsarbetet.

Anf. 28 LENNART BRUNANDER (c):

Fru talman! När vi diskuterar miljöfrågorna,i riksdagen i dag, gör vi ju det mot bakgrund av vad som händer, infe minst i Västerhavet med de stora bekymmer med algblomning och annat som förekommer där. I sitt inledningsanförande säger Birgitta Dahl att vi måste visa en stor ödmjukhet inför de problem som våra förslag kan åsamka industrin. Hon tycker aft vi är oanständigt uppkäftiga när vi ställer längre gående krav än vad regeringen gör. Jag skulle vilja säga till Birgitta Dahl: Visst skall vi vara ödmjuka, men den ödmjukheten skall vi visa mot de.krav som naturen och de ekologiska systemen ställer på oss och inrätta våra förslag med utgångspunkt från detta, inte från vad som eventuellt kan vara besvärligt för någon annan verksamhet.

I sitt sista inlägg tog Birgitta Dahl också upp ett resonemang om Kari Erik Olssons yttrande, aff han hoppades aft socialdemokraterna också om de hamnar i opposifion kommer atf medverka till en radikal miljöpolifik. I så fall, sade hon, får den då bildade regeringen avgå. Men så är det väl ändå infe? Är det på def sättet, så kommer ju den socialdemokratiska regeringen alt få minst 17 anledningar atf avgå i morgon, när vi skall rösta om detta, för då kommer socialdemokraterna atf bli nedröstade på minst så många

punkter. I varje fall riskerar de att bli det, och jag tror att det blir så- vi får väl se. Men def är ju möjligt att regeringen får andra anledningar aff avgå dessförinnan.

Kostnaderna för miljöförstöringeri är oerhört stora. Def tänker man infe alllid pä. Man opponerar sig kanske mot de kostnader som det innebär att göra någonfing för en bättre miljö. Men en tysk som heter Lutz Wicke har räknat uf att för Västtysklands del förorsakar miljöförstöringen kostnader på 400 miljarder svenska kronor om året. Omräknat till svenska förhållanden skulle delta innebära atl vi har en miljöförstöring som kosfar oss 60 miljarder kronor om året. Detta är fantastiska summor!

Def är således mycket lönsamt att satsa pengar på bättre miljö. Och def är fullt mofiverat atf som vi från centerpartiet kräva aft miljön är en utgångspunkt för den ekonomiska politiken. Det är ju först då vi kan få en ekonomisk polifik värd namnet.

Det är då också rimligt att vi förser de myndigheter som skall hantera de här problemen med fillräckliga resurser. Def är högst rimliga kostnader def då är fal om. Från centerpartiet begärde vi förra året ytterligare 10 milj. kr. till naturvårdsverket. Detta röstades ned, men i årets budget har vi fått de där 10 miljonerna, och det är vi givetvis facksamma för. Men när regeringen nu talar om 100 nya tjänster på naturvårdsenheterna har man egentligen infe med någonting som möjliggör detta. Från centerparfiets sida har vi i vår rnotion aviserat att vi skall ställa upp med de nödvändiga resurserna. Samma sak gäller kemikalieinspektionen.

En annan fråga som är mycket viktig för den svenska ekonomin är skogsbruket och skogens möjligheter att leva vidare. Vi vef att försurningen och utsläppen i luften medför problem för vår skog, som på sikt, och kanske redan i dag, betyder minskade inkomster för Sverige från just skogsprodukter. Centern har föreslagit ett storskaligt försök med vitaliseringskalkning av svensk skog för aft se och lära hur vi skall hantera defta. Vi behöver inte lära allt. Def här pågår redan i framför allt Västtyskland, och vi kan få en del kunskaper om vad man där har gjort och utnyttja denna kunskap också här hemma.

Den internafionella luftvårdsfonden, som är viktig när det gäller åtgärder mot försurning och nedsläpp av framför allt svavel men också kväve, har varit uppe här, så den skall inte jag närmare gå in på. Def är emellertid också viktigt att skapa förutsättningar för miljöinvesteringar i de länder som i dag inte har ekonomiska möjligheter aff av egen kraft göra dem. Då borde vi kunna hjälpa fill med krediter av samma typ som vi i dag ger fill u-länderna. Def skulle vara mycket viktigt och nyttigt även för oss.

Lars Ernestam har fyra gånger frågat varför miljöorganisationerna inte skall få överklaga beslut. Han har fortfarande inte fått något svar. Jag kan bara upprepa frågan och hoppas att Grethe Lundblad kan svara på den. Nu har både Margareta Winberg och Birgitta Dahl haft chansen, så nu borde Grethe Lundblad ha fått tänka så länge atl hon möjligen har hittat något argument varför miljöorganisationerna inte får denna möjlighet, som vi har föreslagit i motioner och i en reservation.

Avfallsfrågan är kanske ett av de största bekymmer vi har. 11975 års beslut om avfallshanteringen slår det att avfall är en resurs som skall nyttjas. Det är

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988-

Miljö/yolitiken inför 1990-lalet

ju tveksamt om avfall verkligen är en resurs - i varje fall infe om def ser ut som det gör i dag. Förutsättningen för aft avfallet skall bli en resurs är ju atf man sorterar det så aft man kan använda det på olika sätt, men det är också viktigt att se fill atf där inte hamnar saker och fing som naturen inte kan hantera. Därför måste avfallsproblematiken lösas och finnas med i bilden redan när man utvecklar en produkt, så att man vet att produkten går att återanvända, går aff förstöra eller i varje fall infe förstör naturen.

Vi har i en reservafion tagit ujjp att def bör införas en återvinningslag. Vi har också fått en majoritet i utskottet för aff kräva källsortering för att kommunerna skall få bränna sopor.

Sedan är def def här med batterierna. Regeringen har nu haft ett uppdrag ett bra tag at t komma med förslag på ett pant system - def var ett provisorium som riksdagen genomförde på regeringens förslag för något år sedan. Den utredning som naturvårdsverket har gjort om avfallshantering skriver atf förutsättningen för att man skall få en tillräckligt stor insamling av de miljöfarliga batterierna är att någon tyja av pant införs. Som det nu är, fungerar det infe på def sätt som man skulle önska. Def är viktigt aff regeringen far dessa krav på allvar och verkligen kommer med ett förslag, ■och det ganska snabbt.

Ett annat avfalls- och miljöproblem är slamhanteringen. Till defta återkommer jag litet längre fram i dag, när vi skall diskutera jordbruk och miljö. En vikfig del här är att industriutsläppen inte får komma in och förstöra den fillgång som slammet kan utgöra.

Ytterligare ett miljö- eller avfallsproblem är kärnkraften. Dar kunde inte Margareta 'V/inberg förstå hur vi kunde kräva lägre svavelulsläpp och mindre koldioxidutsläpp, eftersom detta kunde innebära att någon fick för sig att vi skulle ha kärnkraft! Som Karl Erik Olsson har talat om fidigare, är det ju inte alls på det sättet. Vi har möjligheter all använda andra bränslen i vårt energisystem för att klara oss ändå.

Birgitta Dahl gick fill angrepp mot Thorbjörn Fälldin och sade atf han svek i kärnkraftsfrågan. Men Birgitta Dahl borde veta atf vi utan Thorbjörn Fälldins insatser på detta område i dag icke hade haft ett beslut om kärnkraftens avveckling. Det kan jag klart säga. Det var ju Thorbjörn Fälldin som drev den frågan, och det var också han som skapade de förutsättningar och den opinion som krävdes i detta sammanhang. Under hans fid som regeringschef genomfördes en väldigt stor ändring av energipolitiken i Sverige, som miljömässigt blev bättre.

Stadstrafiken har diskuterats något här. I defta avseeride har regeringen egentligen inte något förslag. Man säger bara att man skall utreda frågan -def är, för resten, bara en av måriga frågor som skall utredas. Def finns i dag möjligheter aff åstadkomma en bättre stadsmiljö, och def äi- oerhört angeläget attåfgärder vidtas. Def är ju tätorterna som har den sämsta luffen. ■ Vårt förslag, som rriajoriteten stöder - och som gäller bättre rening även för äldre bilar - är mycket viktigt i defta sammanhang. Jag har fått brev från människor som sysslar nied sådana här saker, och de säger att det infe är så krångligt aft åstadkomma förbättringar som man har velat påskina. Man är klar över vilka system som skall användas när def gäller atf rena gamla bilar.

Det är alltså enkelt att åstadkomma en ändring. Utsläppen skulle ju därmed minskas mycket kraftigt.

Även frågan om natiirskyddet har diskuterats. Naturligtvis är def en vikfig fråga. Margareta Winberg var inne på aff man skulle studera jord- och skogsbrukets metoder. Vi i centern har fakfiskt en reservation, där vi säger att man borde göra miljökonsekvensberäkningar när det gäller vissa skogsbruksmetoder, så den reservationen kan Margareta Winberg rösta för.

Men när det gäller naturen och möjligheterna aft bevara denna är, skulle jag vilja säga, regeringens vandalisering av åkei-marken det stora problemet. Den jordbrukspolitik som man vill genomdriva och som innebär atl en hel del av den svenska åkerarealen skall planleras med skog är det största bekymret. I går hade centern miljödag, och jag åkte då genom områden med vacker hagmark. Tack vare jordbruken med befesdrift finns def alltså fortfarande hagmarker. Utan sådana jordbruk skulle hagmarkerna infe finnas. Problemen i detta sammanhang är i dag stora. Den socialdemokrafiska regeringspolitiken utgör här ett hot. Om denna genomförs, blir vi av med dessa hagmarker.

Av detta betänkande framgår aff def råder enighet om aft det är viktigt att utbildningen i större utsträckning än som i dag är fallet omfattar miljöfrågor. , De människor som skall bygga värt samhälle för framfiden måste ha kunskaper om hur def biologiska livet fungerar: Det räcker inte att bara veta hurekonomin och tekniken fungerar. Om man enbart har de kunskaperna, går det inte att bygga ett bra samhälle. Man måste alltså se fill helheten på ett helt annat sätt än man nu gör. De bekymmer som vi har i dag har till stor del sin grund i att man infe har fillräckliga kunskaper.

Jag tycker att Margareta Winberg resonerade ganska konsfigt när hon
talade t. ex. om lagarna. Hon sade att människors värderingar är vikfiga.
Men om människors värderingar är viktiga, är det väl också vikfigt att
människor har kunskaper. Således är det mycket bra om def finns möjlighe
ter fill utbildning. Samtidigt sade Margareta Winberg aft det infe var lagarna
som skulle styra - men det måste de väl ändå göra. När hon sedan kom in på
frågan om ekonomiska styrmedel vände hon helt plötsligt. Nu skulle lagarna
styra. Margareta Winbergs resonemang gick alltså infe riktigt ihop. Jag tror
aft det behövs en kombination av dessa olika saker för atf def skall fungera
bra. .

Vi har föreslagit en del ändringar när def gäller lagstiftningen. Vi vill t. ex. ändra 5 § miljöskyddslagen. Vi tycker att varaktigheten av en skada skall vara av betydelse vid bedömningen av skadan. Men det har man inte velat gå med på. I preventivt syfte är def dock vikfigt att det kriteriet finns med.

Miljölagstiftningen och miljömålen är besvärliga områden. Därför kräver vi aft det skall finnas en statsåklagare, vars specialområde är miljömål. Men infe heller på den punkten håller man med oss om def vi säger i vår reservafion.

Vidare har vi krävt aft def skall finnas en miljöombudsman. Det är ju alldeles klart att den enskilde långt ifrån alltid har möjlighet aff agera i alla de frågor där det är motiverat aff agera. Man saknar kunskaper på området. Dessutom vef man inte hur man skall bete sig för att få någon rätsida på def ena eller det andra problemet. Infe heller dessa våra krav har man alltså velat

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talel

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

villfara. Men, som sagt, def skulle vara av stor vikt atl ha en miljöombudsman när det gäller att skydda, bevara och förbättra miljön.

De bekymmer som vi i dag har beträffande Västerhavet har något diskuterats i Nordiska rådet. Det skulle vara väldigt bra om Grethe Lundblad i någon mån kunde beskriva Nordiska rådets agerande i defta sammanhang. Vi hör ju ofta av den svenska regeringen att man är eri pådrivande kraft i detta avseende. Men om jag inte far alldeles fel, har man från Nordiska rådets sida varit ganska missnöjd med def sätt på vilket de olika ländernas miljöministrar har agerat. Det skulle således vara väldigt bra om Grethe Lundblad något kunde redogöra för vad som verkligen har förevarit. Hon är ju engagerad i Nordiska rådet.

Fru talman! Med def sagda yrkar jag bifall fill de reservafioner av centerpartiet som är fogade till detta betänkande samt fill utskottets hemställan på de punkter där vi i centern har bidragit fill en majoritet.

Anf. 29 VIOLA CLAESSON (vpk):

Fru talman! I slutet av förra året gick Birgitta Dahl i egenskap av landets miljöminister uf med ett av sina många stolta löften. Hon sade nämligen aft miljöhänsynen skulle styra trafikpolifiken. Under vårens lopp har jag dock gång på gång haft anledning aff här i kammaren påminna om vad hon lovat. Kammaren har redan avverkat flera stora trafikpolifiska betänkanden från trafikutskottet. Ett betänkande handlade om bilismen och vägtrafiken, ett annat om järnvägspolitiken, ett tredje om forskningen på trafikområdet osv.

Det är helt klart att Birgitta Dahls löften infe har infriats och atf en riksdagsmajoritet, tyvärr, har medverkat till en utveckling i alldeles galen riktning. Flera talare har nämnt de enorma kostnader som det här rör sig om. Man kan alltså mäta miljöskadorna i reda pengar. Olika belopp har nämnts. Ett belopp är 60 miljarder. Det handlar således om otroliga, för människor knappt fattbara, belopp. ,

Men det finns någonfing annat som i dag är lika konkret och som t. o. m. är mycket mera skrämmande än dessa miljardförluster för landets ekonomi och det är den havsdöd som har bevittnats och den skogsdöd som har blivit allt allvarligare under de senaste åren. När de första larmen kommer har def allfid varit så, aft väldigt få forskare och polifiskt ansvariga direkt tagit fasta på dessa. Under de senaste 15-20 åren - i varje fall i ett fidigare skede av denna utveckling - har aktiva inom miljörörelsen mötts av hån och mycket märkliga tillmålen från dem som är ansvariga på def miljöpolitiska området i landet.

Jag skall infe uppta kammarens fid med atf påminna om alla de händelserna eller om sådant som i def sammanhanget ger uttryck för en mycket farlig hållning till miljölarmen och def arbete som landefs miljöorga-nisafioner har lagfned i detta avseende. Def blir andra tillfällen aff påminna om det. Ilskan har varit stor, och engagemanget har inte minskat när miljöaktivister, miljökämpar och organisafioner, alltifrån Svenska naturskyddsföreningen ner fill små lokala miljöorganisationer, har bemötts på detta sätt.

Det har hänt någonting på alla dessa år. Forskare står i dag upp och använder ordet katastrof om def som händer i havet. Def var infe möjligt

tidigare, utan del var ett förskräckligt lassande innan man vågade använda sådana starka ord. Allt fler politiskt ansvariga och folkvalda har i dag bättre miljökunskaper och vill och vågar tala om miljöproblemen i niycket klarare termer än tidigare. Men detta hjälper inle, om-regering och riksdag inte snabbi fattar de beslut som verkligen skulle kunna åstadkomma förändringar i praktiken. Lät mig därför återvända till exemplet Birgitta Dahl och de miljöhänsyn som skulle styra trafikpolifiken.

Def tycks vara pä samma sätt i Sverige som i landet Italien, där jag var med frafikutskottet på en studieresa-hösten 1986. De enorma problem och det kaos som råder i trafiken i vissa-av de större städerna i Italien visar att del är dags - eller atl det har varit dags för länge sedan - alt diskutera gränser för bilismen. Jag ställde frågan till de politiskt ansvariga på olika nivåer i Italien, om de aldrig hade diskuterat gränser för billäthelen i landet. De var tysta en stund och sade sedan: Nej, i ett land där Fiat har säte kan vi infe diskutera i sådana termer.

Detta är direkt tillämpbart på landet Sverige, fru talman, men här är del Volvo som har den stora makfen och del stora inflytandet. Bilkoncernen Volvo har lyckats få regeringen att gå med på mycket märkliga ställningstaganden och har tyvärr också fått riksdagsmäjoriteten med sig i flera fall. Def är alltså inte miljöhänsynen som styr trafikpolitiken.

Jag har försökt alt debattera dessa frågor med både Birgitta Dahl och Sven Hulterström. De säger inte att Volvo styr detta lands trafikpolitik, men det är mycket svårt aff få klara besked om de frågor jag ställer. Det gäller bl. ä: det stora motorvägssyslemet Scandinavian Link, som har diskuterats här och på många andra ställen i Sverige sedan 1985. En mycket viktig sak i ställningstagandena från början var orii regeringen, innan Kjell-Olof Feldt gav löftet till P.G. Gyllenhammar alt bygga en del av ScanLink, motorvägen i Bohuslän, hade tittat närmare på vilka miljökonsekvenser ett sådant bygge skulle få. Redan 1984 föregick beslutet om nedläggning av Uddevallavarvef Kjell-Olof Feldts löfte atl i utbyte mot en bilfabrik, sorri Gyllenhammar skulle bygga, skulle motorvägen byggas åt Gyllenhammar.

På sommaren 1985 försökte jag få insyn i de olika haridlingar som rörde både bilfabriken, motorvägen och ScanLink. Jag fick så småningom reda på atf finansdepartementet hade hemligstämplat materialet, så jag vet inte om miljöfrågor eller miljöhänsyn över huvud taget diskuterades. Jag tog därför i en interpellafion till Olof Palme upp detta problem; Jag fick svar av Sven Hulterström och fick reda på atf miljö- och nafurvårdsfrågor självfallet skulle belysas i vägverkefs projekteringsarbete. Det svaret fick jag den 5 november 1985.

Den 27 november 1986 ställde jag liknande frågor till Birgitta Dahl. Hon sade: "Miljökonsekvensbeskrivningar har därför.också.tagits fram för den diskuterade motorvägen mellan Stenungsund'och-Uddevalla." De miljöskyddsprövningar som gjorts hade utförts av vägverket och naturvårdsverket.

Fru talman! Def har sedan visat sig aff dessa beskrivningar, om def över huvud taget har funnits några sådana, dock aldrig har redovisats inför svenska folkel, inför de förtroendevalda, inför riksdagsledamöterna eller

Prot, 1987/88:134 6junil988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

5 Riksdagens protokoll 1987188:134

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

inför miljöorganisationerna. Men regeringen gav ändå klartecken till aft sätta i gång motorvägsbygget.

Antingen ljuger Birgitta Dahl och Sven Hulterström om atf def hade gjorts miljökonsekvensbeskrivningar av motorvägen, eller också struntade de i dem. Det visar sig nämligen att den motorväg som skall byggas i Bohuslän och som kommer att leda till att biltrafiken ökar ännu mer, att skogsdöden förvärras och att miljön i havet blir ännu sämre än i dag, skall gå genom ett lagskyddat område, Bratfeforsåns dalgång. Vad hjälper det då om Birgitta Dahl, efter def att regeringen gav klartecken till att bygga vägen, säger aft beslutet var en plump i protokollet? Det hjälper inte med en minister som springer ut och säger sådana saker om hon samfidigt sitter med i landets regering och fattar de här vansinniga besluten. -

Birgitta Dahl presenterade, sarrifidigt som hon presenterade den miljöproposition som har lett fram till det betänkande vi i dag diskuterar, en liten söt bok som heter Blåbärsboken. Där finns en hel del vikfiga råd till allmänheten. Det är rätt sött och oskyldigt, men där finns naturligtvis också sakupplysningar. Där står bl. a.: "Mellan 60 och 70 procent av de försurande kväveoxidutsläppen kommer från trafiken." Hon talar också om hur mycket utsläppen skulle kunna minska om hastigheterna på vägarna bara sänktes. Vidare säger Birgitta Dahl: "Biltrafiken är den största källan till blyutsläpp." Vi vef atf just blyet är ett av de farligaste gifterna, som skadar bäde barn och vuxna.

Detta är alltså bara små råd och fips fill oss som kanske tvingas använda
bilen aft vi skall köra litet saktare. Men Birgitta Dahl är infe beredd, vilket
infe heller riksdagens majoritet är, att fatta ett beslut om atf hasfigheterna på
vägarna skall sänkas. Om man menar allvar skulle man kunna fatta ett beslut
som fi-äder i funktion näsfan omgående. Def skulle kunna åstadkomma en
del. '

Regeringen och, Birgitta Dahl har infe heller varit beredda atf ställa de
. långtgående krav som de borde ha gjort när def gäller katalytisk avgasrening.
De har gått ett steg längre tack vare atf opinionen är så stark, men infe
tillräckligt långt. Framför allt är det ingen i regeringen, infe heller Birgitta
Dahl, som ens vågar andas om att verkligen sätta klara gränser för bilismen i
Sverige. , ■ '

Fru talrnan! Jag vill mot slutet av mitt anförande läsa upp vad som står i den frafikproposition som Sven Hulterström har signerat: De hittillsvarande erfarenheferria är aff bilismen har en betydande utvecklingskraft. Den teknologiska utvecklingen och den fortsatta välståndsfillväxfen i vårt samhälle leder fill att bilismen kommer atf växa ytterligare. Bilismen kommer alltså i högsta grad vara en del av de framtida transportsystemet.

Jag skulle vilja återgå fill den bok som Birgitta Dahl har gett ut,
Blåbärsboken, Hon säger där: , ,

"Tåget är miljövänligare och energisnålare än både bil, buss och flyg, Järnvägstiransporfer är sex gånger mer energieffekfiva än landsvägstransporter. Och eldriven järnväg bidrar inte till luftföroreningar.

Energimängden 10 000 kWh kan användas för atf på sträckan Stockholm-Göteborg transportera 25 personer med flyg eller 40 personer med bil eller 75 personer med buss eller 220 personer med tåg."

Men varför drar inte Birgitta Dahl, regeringen och riksdagsmäjoriteten några konsekvenser av detta? Varför säger man inte ja till de 45 miljarder som vpk har krävt för aff bygga ut järnvägen, ■ vilket skulle minska landsvägstransporterna? Varför avvisar regeringen och majoriteten i riksdagen vpk:s förslag aff tunga landsvägstransporter över 30 mil skall flyttas över fill järnväg?

En rad sädana konkreta förslag, som skulle ha kunnat genomföras redan i år, har man alltså sagt nej fill. Det patos som Birgitta Dahl visar i många sammanhang står i skarp kontrast fill de miljökatastrofer och miljölarm som vi bevittnar, om hon infe i prakfiken följer upp dem och säger ja fill sådana förslag som bl. a. vpk har framfört. Det skär sig också mot det Sven Hulterström har sagt och de förhoppningar han har på ekologiska bilar och ekologiska vägar. Tro def eller ej, men just det vansinniga begreppet har han fått låna av en svensk professor, som sitter med i en utredning, och sedan har han fakfiskt tagit med det i sin proposifion.

Innan jag slutar vill jag yrka bifall fill samfliga vpk-reservafioner. Tyvärr harriksdagen redan kört över en del av de krav jag har nämnt, men def finns ytterligare några som bl. a. har med bilarnas miljöförstörande effekt atf göra.

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

Anf. 30 GRETHE LUNDBLAD (s):

Fru falman! Hela Sverige-ja, hela Norden - genomsyras i dag av ett stort miljöintresse. Genom beskrivningar i radio och TV, genom åtskilliga tidningsartiklar av forskare och politiker har kunskapen om de hot mot vår framtid som miljöförstöringen har skapat blivit allmänt samtalsämne i mycket vida kretsar. När våra skolbarn skall skriva fritt, är det krigshot och miljöhot som i stor utsträckning uppfar deras sinnen. I riksdagen märks intresset i den ovanligt stora mängden mofioner och frågor från ledamöternas sida. Vi har i dag att behandla 639 förslag, framlagda av enskilda riksdagsledamöter eller av partier.

För den som sedan.mitten av 70-talet har fått arbeta med miljöfrågornas behandling, både i utskott och i kammare, är det intressant, men också glädjande, aff parfier som tidigare var bromsklossar i miljöarbetet, som t. ex. moderaterna vad gäller bilavgaser och vissa industriutsläpp och centern vad gäller vattenföroreningar från urlakning av gödselmedel och bekämpningsmedel, nu har vänt om och ibland är mer ofäligään den verkliga utvecklingen egentligen ger dem anledning att vara. I dag är det lätt och populärt aff driva på i miljöfrågor. På 70-falet var det ofta svårt och impopulärt att ställa hårda krav i miljöfrågor i riksdagen och ute bland olika intressenter. Men på 70-talef skapades genom utsläpp och urlakning många av de miljökatastrofer vi skönjer i dag: skogar som vissnar, fisk som dör och människor vilkas hälsa försämras.

Jag tycker att de borgerliga partier som var bromsklossar på 60-talef och 70-falef måste vara på def klara med sitt stora delansvar för dagens katastrofer; försförda havsbottnar och giftiga ämnen i sjöar och hav. Därför tycker vi att alla skall hälsa regeringens beslut om en speciell katastrofplan, för att klara den aktuella katastrofen, med fillfredsställelse.

Min uppgift här i dag är aff för socialdemokraternas i utskottet del lägga fram synpunkter på luftföroreningar och försurning, på havsföroreningar

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

samt på de internafionella imiljöproblemen. Det är glädjande aff alla politiska parfier i fråga om luffföroreningar och försurning nu är överens om atf de försurande utsläppen kan minskas ytterligare under de närmaste åren. Vi har minskat svaveldioxidutsläppen med 70 % sedan 1970. Den svenska andelen av svavelnedfallen i Sverige är nu i genomsnitt mindre än 15 %. För atf tillförsäkra en god livsmiljö i Sverige och ge naturen chanser atf överleva och utvecklas, anser hela utskottet också att man utöver den av regeringen föreslagna målsättningen - en minskning av svavelutsläppen med 65 % fill år 1995 räknat från 1980 års nivå - måste uppnå en ytterligare minskning med 80 % fill år 2000.

För kväveoxidutsläppen i framfiden har majoriteten räknat med att en 30-procentig minskning skall uppnäs år 1995 och all tekniska åtgärder sedan måste studeras för all en halvering skall nås lill år 2000. Men centern och folkpartiet vill arbeta med målet 75 % minskning av kväveoxidufsläppen lill år 2000 och det gäller även kolväteufsläpp. Jag vill gärna instämma i det miljöministern säger i proposifionen, att def finns flera olika utsläppskällor och en betydande osäkerhet kring orsakssammanhangen. Därför kanske mitfenparfiernas förslag mest blir ett önsketänkande.

Koldioxidutsläppen och handlingsprogrammet för deras redukfion har redan diskuterats så mycket aff jag inte skall ägna mig speciellt myckel åt det. Men jag skulle gärna vilja påpeka alt del vid utskottsuffrågningen klart kom fram att naturvårdsverket anser atl vi behöver mer kunskap och fler mätningar innan vi kan föreslå ett program. Av den anledningen tycker vi socialdemokrater att det är riktigt atf stanna vid det uppdrag som naturvårdsverket har fått aff göra en undersökning. Därför tycker vi alt de borgerliga partiernas inställning, att omedelbart kräva ett aktionsprogram, är litet av en demonslialionspolitik.

Den svenska miljöministern har varit mycket aktiv i sina förslag atf påverka andra stater att minska sin utsläpp. Både genom besök i bl. a. Polen och genom aktivt ordförandeskap på olika minisfermöfen har hon drivit på den något tröga miljöpolitiken i våra grannstater. Därför anser vi socialde-mokrafei aft man infe, som oppositionen gör, kan klaga på den internationella aktiviteten hos regeringen, och vi har i reservation nr 43 förklarat alt del egentligen är bristande intresse i andra länder som har medfört aft en internationell luffvårdsfond inte har kunnat skapas. Riksdagens uppmaning står kvar. Jag tror säkert aft miljöministern arbetar vidare med detta.

Naturvårdsverkets aktionsplaner och mätningar i olika län har visat att luffföroreningarna har en skiftande regional svårighetsgrad. Både beträffande kväveföreningar och svavelnedfall står det klart att södra Sverige är hårdast drabbat. Del är västkusten, sydkusten och en del av norra Bottenviken som är hårdast drabbade av havsföroreningar.

I många mofioner framställs krav pä att den i proposifionen föreslagna möjligheten att förklara en region som miljöskyddsområde bör användas för områden i sydvästra Sverige. Därför anser utskottet atl det bör tas ställning till om Skåne skall förklaras söm miljöskyddsområde, när länsstyrelsen har kartlagt problemens omfattning. För många sjöar finns också molionsledes framförd,! önskemål om särskilt miljöskydd. Men utskottet anser aft de resultat bör avvaktas som länsstyrelserna, vilka fält i uppdrag all samman-

ställa de viktigaste miljöproblemen i varje län, kan komma fram till. Då bör PrOt. 1987/88:134

en bättre överblick över situationen uppnås. Utskottet anser därför att en viss 6junil988

restriktivitet måste finnas när man lar ställning till speciellt skyddsbehövande .,;•■• ;• •; • r •■

° ' ■' Miljöpolitiken infor

1990-talet

områden.

När det gäller aktuella utsläppskrav för förbränningsanläggningar, främst korrimunala värmeverk, skiljer sig åsikterna i utskottet. Vi socialdemokrater anser aff samma utsläppskrav bör gälla oavsett om det använda bränslet är kol eller olja. Det är nämligen utsläppen som orsakat miljöstörningar, öch höga krav måste ställas på miljövänlig förbränningsteknik. Men bränsleinköpen får inte av miljöskäl styras över mot ökad oljeanvändning. Snarare bör målet vara atf ersätta olja och kol med mera miljövänliga energislag, t. ex. naturgas. Men de borgerliga partierna och vpk vill ha hårdare utsläppskrav för nya koleldade anläggningar, både vad gäller kväveoxider och svavel, redan om en månad. Vi socialdemokrater har reserverat oss i reservation 53. Vi anser atf kraven måste vara lika för alla utsläpp oberoende av bränsle.

Luftföroreningarnas skadeverkningar i Sverige är mest lydliga i skogen. Därför föreslås i propositionen ökad forskning och försök med kalkning för att rädda skogen. Men moderaterna vill tydligen infe garantera fortsatta räddningsinsatser för skogen, ty de skall spara 28 milj. kr. påkalkningsansla-get. Centern vill däremot öka anslaget med 39 milj. kr. utöver regeringens förslag. Därför måste jag fråga: Hur skulle det gå för skogen i södra Sverige med en borgerlig regering?

Jag går så över till den viktiga frågan om havsföroreningar som är det mest aktuella miljöproblemet. Algblomningen är atl jämföra med skogsdöden vid luftförorening. Naiurenlider svårt. Därför fastslås del också klart i regeringsförslaget: "Föroreningssituationen i Östersjön, Kattegatt och Skagerrak är så allvarlig aft utsläppen snarast bör begränsas." Det gäller såväl punktutsläpp som mera diffusa utsläpp. Den stora aktionsplan som naturvårdsverket gjort följs upp på flera områderi. Def görs insatser mot jordbruk, mol skogs-och pappersindustrin. Det blir omprövning av utsläppsvillkor för kemisk industri samt en utredning om slamhantering. Det blir hårdare prövning av kommunala reningsverks utsläpp, halverade utsläpp av kvicksilver, kadmium och andra metaller, osv. Därtill kommer def dagsfärska tillägget från miljödepartementet om 30 milj. kr. för olika insatser på grund av algblomningen.'

Del finns ett tjugotal reservafioner på havsföroreningsområdet, som jag inte hinner gå in på i detalj. Med anledning av den reservation som finns om dumpning vill jag säga att man redan har beslutat atf avfallsdumpning i Nordsjön från 1989 bara skall få ske i undantagsfall.

Jag skulle därefter vilja övergå till att diskutera det internafionella samarbetet kring havsföroreningsfrågorna. Den svenska regeringen har tagit flera olika inifiativ fill ett ökat samarbete. Det finns redan tillräckligt med konventioner och kommissioner - Paris-, Oslo- och Helsingforskonvenlio-nerria med årliga möten och två sekretariat. Därför avvisar vi socialdemokrater ytterligare byråkrafisering av samarbetet på havsmiljöområdel genom bildande av en Nordsjökommission. Del är inle ett önskemål om atf minska insatserna, utan vi anser aft det är akfivitefen och takten i miljöarbetet som är def viktiga, inte miljöarbetets former.

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talei ■

Miljögiftsproblemen i våra havsområden har orsakats av stabija organiska
ämnen, varav en stor del kommit från massa- och pappersindustrin.
Regeringen föreslår aktiva åtgärder för att redan 1992 kunna påbörja en
minskning av utsläppen. Man skall så snart som möjligt börja att mer och mer
övergå fill oblekt papper för aff minska trycket på denna form av produkfion.
Därför är de borgerliga reservationerna och vpk-reservationerna på denna
punkt föga annat än en demonstration av att också de vill minska dessa
utsläpp snabbt.- Hela utskottet uttalar sig ju för miljömärkning av produkter
för att sfimulera till användning av oblekt papper. . .

När det gäller PCB samt dioxiner och andra farliga miljögiffer bör det inte råda något tvivel om att hela riksdagen önskar få bort dem snarast. De krav som finns, i reservafioner från opposifionspartierna är välmenande, men de går inte att förverkliga utan de ökade undersökningsresurser som regeringen nyligen har anvisat till naturvårdsverket för laboratorieundersökningar.

Fru talman! I utskottet är man mycket otålig beträffande den utredning om ett Östersjölaboratorium spm infe tycks ha kommit till stånd på def sätt som vi i utskottet hade förutsatt. Då miljösituationen - som så ofta har omvittnats här i riksdagen - i södra Östersjön är allvarlig, bör ytterligare ansträngningar göras för aff stärka forskningsresurserna kring dessa problem, vilket utskottet uttalar till regeringen. Kanske kan det tilläggsförslag som vi har fått på bordet i dag från miljöministern vara-en bit på vägen mot ytterligare laboratorieinsafser.

Avvecklingsplanen för freonanvändning innebär en halvering av användningen till 1991 och en i huvudsak total avveckling fill utgången av 1994. Def innebär alltså ett förbud från 1995, när Monfrealprotokollet bara beslöt om 25 % reducering. Även på detta område vill jag fastslå atf def internationella miljövårdssamarbefet i allra högsta grad drivs på av Sverige. . Sverige deltar alltså aktivt i flertalet sammanhang i det internationella miljösamarbetet, som är av betydande omfattning, bl. a. som en följd av svenska påtryckningar och initiativ. I miljöpropositionen görs en översikt av både det samarbetet och av Brundflandkommissionens rapport och hur den kommer att uppföljas.

Jag skall infe ta upp mer fid med defta utan vill bara säga atf påståendena i cenfern-vpk:s reservation 106 är djupt orättvisa, när de svenska internafionella insatserna beskrivs som otillräckliga och utan strategisk planering.

Jag skulle vilja fa tillfället i akt atf svara på en del av de frågor som har ställts om det nordiska miljösamarbetet och som också av folkpartiet har behandlats i ett särskilt yttrande.

Vi har i Nordiska rådet en miljökonvention som fastställdes 1975. Såväl denna miljökonvention som det medlemsförslag i Nordiska rådet som lades fram 1986 om en handlingsplan mot vattenföroreningar, inkluderande havsföroreningar, har initierats av en person som min blygsamhet hindrar mig aft nämna. Vi har sedan dess arbetat mycket effektivt med dessa frågor. Efter cirka ett år kom ett medlemsförslag från mitfengruppen i Nordiska rådet. Båda dessa medlemsförslag ligger nu som grund för mycket intensiva krav på miljöministrarna från parlamentarikerna i Nordiska rådet.

Det gick t. o. m. så långt aff fre socialdemokratiska kvinnor i Nordiska rådet i november 1987 skrev ett öppet.brev fill de nordiska miljöministrarna

och beklagade att man inte fått förslag från ministrarna och bad dem påskynda sitt arbefe. Vid sammanträde med miljöministrarna i november 1987 lovade de att göra det. Jag vet aff det pågår ett intensivt arbete bland miljöministrarna för aff lägga fram dels en handlingsplan mot havsföroreningar, byggd på gemensamma nordiska insatser, dels också ett nytt samarbetsprogram på miljöområdet.

Jag kan också fala om att det har kallats till krismöte i Nordiska rådets presidium den 13 juni, där också miljöministern och samarbefsministern deltar. Def är alltså mycket hög takt på arbetet i Nordiska rådets och man kan infe beskylla den svenska regeringen för att vara ointresserad av detta arbefe. Däremot kan man tala om att det är främst vissa parfier som i Nordiska rådet drivit dessa frågor medan andra varit mycket passiva.

Det har gjorts många påståenden i debatten, och jag vill gärna, fru talman,
försöka hinna bemöta några av dem. - ■

Karl Erik Olsson sade aff def är för mycket utredning och för litet handling i programmet. Jag skulle då gärna vilja säga att jag tycker att åtminstone och framför allt anslagstilldelningen fill miljöarbetet och fill arbetet mot luftföroreningar och försurning verkligen ger en helt annan bild. I den borgerliga regeringens sista budget, år 1982, var anslaget fill arbetet mot luftföroreningar och försurning, som man ofta har berömt sig av, 40 milj. kr. Två år senare, budgetåret 1983/84, när den socialdemokrafiska regeringen hade tillträtt, var det 80 milj. kr. Anslaget hade alltså fördubblats.

I dag skall vi besluta om ett anslag för 1988/89 på 200 milj. kr. fill arbetet möt luffföroreningar och försurning. Det är alltså inte bara ord när vi socialdemokrater säger att vi har ökat miljöintresset - def gäller i högsta grad både handling och resurser.

Ivar Virgin sade atf man skall försona naturen och- tekniken. Det låter mycket vackert. Vad som är viktigt är atf man anpassar både teknik och teknologi fill naturens behov. Det får bli nära nog eri underkastelse under naturens behov. Men något som är lika viktigt och som Ivar Virgin inte nämnde - och jag tycker att det är allvarligt att han inte gjorde det - är aft vi också måste ha en miljövänlig kemi. För att minska miljöskadorna är det mycket viktigt att försona också kemikalierna och miljön.

Lars Ernestam tyckte att det fanns för mycket "bör" och "prövas" i miljöpropositionen. På en hel del håll har vi i dag för litet kunskaper. Def har också naturvårdsverket sagt i de aktionsplaner man vill arbeta vidare med. Det sades även vid den utfrågning utskottet hade. Vi måste ibland ge oss fill tåls litet grand.

Vi minns också från folkpartiets regeringsfid att beslutsfattandet iblarid
drog långt uf på fiden, t. ex. när det gällde avgasfrågan och när det gällde
minskad gödselanvändning. Det tog då lång tid innan vi fick beslut. Det kan
ibland vara såaff def infe finns fillräckligt underlag, och då måste man ha litet
tålamod; .

Castberger framhöll att Sverige måste gå snabbare fram och skjuta på mycket mer, bl. a. när def gäller den nya tekniken. Han sade atf Sverige infe får överge frihandeln och bromsa ny teknik och talade då om EG. Mina besök i EG de senaste åren - jag har gjort flera sådana tillsammans med Nordiska rådet - har gjort mig helt på det klara med att ny teknik från söder

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför. 1990-talet .■

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-lalei

inte bromsas. Def är utan tvivel.Sverige som skall lära EG miljöteknologi och miljövänliga processer - def har vi hört från allra högsta håll i EG.

Castberger sade aft förslagen i miljöpropositionen i dag är som gapande häl. Jag skulle dåvilja säga atf det under de senaste åren harlagls fram flera aktionsplaner från naturvårdsverket, både när det gäller luftföroreningar och när del gäller havsföroreningar. Då fanns def fem bilagor, och de flesta av de förslagen återfinns i dag i riiiljöpropositionen. Degapande hål som Castberger talar om kan åtminstone inte jag se.

Fru talman! Jag beklagar djupt att jag inte hinner gå in på alla de frågor
som har ställts lill mig. Jag skulle till sist vilja-säga alt denna stora
miljöpropiisition,- utskottets behandling av den och utskottets tilläggsförslag
är en mycket glädjande händelse i den svenska miljöpolitiken. Vi kan vara
oense på olika punkter, men jag tror att det är myckel viktigt att vi sluter upp
kring de positiva förslag som i dag läggs pä riksdagens bord, beslutar i
enlighet med dem och även bidrar till alt de snabbi kan föras ul i
verkligheten. ■ ;'

Anf. 31 VIOLA CLAESSON (vpk) replik:

Fru talman! Del är intressant aff det är just Grethe Lundblad som i den här debatfomgängen skall svara när def gäller den socialdemokratiska polifiken och de socialdemokrafiska förslagen. Grethe Lundblad sade atl del på 1970-talet var svårare atl driva miljöpolitiken framåt med de bromsklossar som då fannsi politiken. Det är myckel märkligt!

Jag vill anföra ett exempel som har koppling lill dioxin; Grethe Lundblad har dessutom raljerat med och ironiserat över all centern och vpk vill gä längre när det gäller dioxinfrågan, som om vi inte skulle ha täckning för del.

På 1970-lalet fanns def en hel rad undersökningar och utredningar här i landet som skulle utröna om det skulle användas fler och fler skogsgifier, som t. ex. dioxinblandade hormoslyr, eller om man skulle gå en annan väg. Vpk agerade därvid mycket konsekvent;.i olika fullmäktigeförsamlingar drev vi, för all skydda kommuninvånare och miljö, kravel atf hormoslyret skulle stoppas. Vidare drev vi def kravet i de miljögrupper där vi fanns med som medlemmar.

Själv var jag med i Marks miljövårdsgrupp, där vi t, o.m. tvingades ta steget aff ockupera skog: Pensionärer, arbetslösa och s. k. hemmafruar fanns ute i skogsmarken för aff med sina egna kroppar skydda den mot giftbespruf-ningsplanén och deras giftlaster. ■ • ,

Vi förhånades väldeliga av sådana manspersoner som Valfrid Paulsson. Enligt dem visste vi inte vad vi talade orii när vi ville stoppa hormoslyr, som innehöll dioxin.

Men jag kan garantera alt vi hade lagt ned många limmars arbete på atl studera miljölagstiftningen och hur den skulle kunna användas - på den punkten hade socialdemokraterna lovat guld och gröna skogar; den räckte inte alls till. Eller också.hade myndigheterna brutit mot den lagstiftningen, Grethe Lundblad, när man lät giffplanen gå loss.

Vi försökte vidare få kontakt med så många forskare som möjligt och läsa rapporter lör att se vad som hade hänli andra delar av världen. Vi var helt övertygade om all dioxin och hormoslyr skulle stoppas.

Grethe Lundblad satt på den tiden tillsammans med en partikamrat till mig i en statlig utredning, där Grethe Lundblad föreslog atl man skulle använda mer gifter i skogen! Vi visste då atf dioxin borde stoppas. Grethe Lundblad vef det i dag. Men hon vet infe riktigt hur hon skall bära sig åt. Def behövs inga fler utredningar-vi kan börja med atf avveckla alla sopförbränningsanläggningar, som också utvecklar dioxin, Grethe Lundblad!

Prot, 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-lalet

Anf. 32 LENNART BRUNANDER (c) replik:

Fru talman! Grethe Lundblad säger aff hon hoppas att alla ställer upp på alla de positiva förslag som har ställts i miljöpropositionen. Jag hoppades all socialdemokraterna skulle kunna ställa upp på de ännu positivare förslag som finns i reservationerna! Del skulle också vara ett sätt atf föra miljöpolifiken framåt.

Margareta Winberg sade tidigare all socialdemokraterna hade putsat backspegeln. Men uppenbarligen hade inte Grethe Lundblad gjort det riktigt. När hon beskrev utvecklingen av kalkningspengarna sade hon att den borgerliga regeringen i sin sista budgetproposition anslog 40 milj. kr. till kalkning.

Del var ju en försöksverksamhet som pågick då, och utvärderingen av den gav det försurningsprogram som den borgerliga regeringen lade fram och som socialdemokraterna sedan har administrerat.

Sedan sade Grethe Lundblad aff i dag finns def 200 milj. kr., men jag har filtal i budgeten och där står det 163 miljoner, och där har vi då från centerpartiet ett förslag på ytterligare 39 miljoner. Så ser det uf.

Sedan frågade Grethe Lundblad hur skogen i Västsverige skulle se ut om vi hade en centerregering. Jö, den skulle uppenbarligen må myckel bättre. Vi skulle börja med vitaliseringskalkning. Vi skulle ta upp överläggningar med Danmark, varifrån del kommer mycket kväveoxider och mycket ozon som är skadligt för våra träd. Vi skulle få en luffvårdsfond som skulle minska svavelutsläppen. Vi skulle få övriga internationella åtgärder som skulle förbättra miljön, och vi skulle få en ny trafikpolitik som skulle innebära mindre utsläpp av kväveoxider.

Grethe Lundblad pratade också om miljöpartierna, och det var väl oss hon menade då, förstår jag. Vi lackar för del erkännandet. Meri hon tycker atl vi för en demonstrationspolitik när vi kräver restriktivare hållning i fråga om utsläpp av koldioxid, begränsning av utsläppen frän koleldningar.

När man inte får förståelse för sina idéer, måste man komma med andra förslag, och sedan må det uppfattas som dernonsfration eller inte. Det är väl i och för sig en demonstration, och def trodde jag inte aff socialdemokraterna hade mycket emot, för det ligger väl i den socialdemokrafiska idén aff man skall kunna demonstrera,

Grethe Lundblad sade aff under 70-falet var det inle så lätt all driva en politik som var bra, eftersom del faniis så mänga bromsklossar. Socialdemokraterna hade ju maklen då och kunde ställa förslag.

Jag fick inget svar av Grethe Lundblad om miljöorganisationerna. Del var femte gången och nu ärdet sjätte gången frågan ställs. Jag hoppas atl vi kan få svar.

Prot. 1987/88:134 På förslag av förste vice falmannen medgav kammaren att de ärenden som

6 juni 1988 hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde skulle

1990-lalet

förefas fill avgörande i ett sammanhang i början av morgondagens arbets-
Miljöpolitiken inför p,e„„„ • '

Anf. 33 JENS ERIKSSON (m) replik:

Fru talma n! Jag tycker att Grethe Lundblad ger en felaktig beskrivning när hon säger alt moderaterna varit motståndare till avgasrening på bilar. Det är väl egentligen vi som tagit initiativet och drivit frågorna.

Det var vi som fog initiativet till en frivillig katalyfisk rening innan lagen trätt i kraft, och den har visat sig lyckad. Jag tror att det var Lars Ernestam som nämnde att 87 % av bilarna frivilligt har försetts med katalytisk rening. Vår tro på människorna har infe kommit på skam i det fallet åtminstone.

Vi går också längre när det gäller katalytisk rening av begagnade bilar, men def finner socialdemokraterna infe särskilt värdefullt, och def beklagar vi. Grethe Lundblad säger också aft Skåne bör förklaras som nafurskyddsområ-de. Näsfan var och en tycker att det område där man själv bor bör göras fill naturskyddsområde. Där jag bor är det likadant. Jag bara beklagar aft länsstyrelsens nafurvårdsenhef, som skulle hjälpa oss, praktiskt taget enbart sysslar med atf tillskapa nafurvårdsområden. Det räddar inte miljön,och def räddar infe landskapet.

När det sedan gäller luftföroreningarna har de borgerliga partierna ett längre gående krav på begränsning av utsläppen vid kolförbränning. Vi vill dämpa användningen av kol, därför atl kolet också innehåller tungmetaller.

Anslaget till kalkning av sjöar har vi prutat på därför att def finns ganska mycket reserverade medel och jordbrukets pengar skall användas för den här kalkningen.

Så några ord om Nordsjökommissionen. Det finns kommissioner säger Grethe Lundblad. Vi hade självfallet infe för avsikt aff få fill stånd en kommission som inte gör mycket mer än de kommissioner som finns i dag. Vår avsikt är atf få till stånd en effekfiv kommission som verkligen kunde ta itu med de länder som har problem och de länder som gör stora utsläpp. Vi hörde i nyheterna i morse atf nu åker man ner och dumpar utanför Nigeria. Vi hörde också att EG har köpt eller hyrt ett område i Guinea-Bissau där det skall läggas gifter och avfall. Def finns riiycket att göra på internafionell nivå.

Slufligen vill jag också säga atf vi glömmer infe kemin, Grethe Lundblad. Den ingår i tekniken.

Anf. 34 ANDERS CASTBERGER (fp) replik:

Fru talman! Grethe Lundblad nämnde med anledning ay miljökatastrofen i Västerhavet det dagsaktuella beslutet från miljödepartementet, som hon uttryckte sig - det var ju trevligt aff vi är.på väg atf få ett miljödepartement. Men vad vi efterlyser är också långsiktiga konkreta åtgärder.

Def låter i Grethe Lundblads mun som om def vore formfrågor det vi kommer med. Men faktum är ju att det handlar också om värdefulla signaler fill allmänheten. Därför måste det tydligen återupprepas:

Hur kan socialdemokraterna motsätta sig atf Kattegatt omedelbart förklaras som miljöskyddsområde?

Hur kan socialdemokraterna motsätta sig inrättandet av en Nordsjökom- Prot. 1987/88:134

mission, när vi nu ser vad som har hänt i Västerhavet? 6 juni 1988' '

Hur kan socialdemokraterna motsätta sig ett totalförbud mot PCB, när vi .,.,... ~, 7~.

. " Miljöpolitiken inf or

ser vad miljögiffer kan åstadkomma för katastrofer? ,„„_ ,

„ * 1990-talel
Dessa frågor är icke besvarade med atf def skulle vara fråga om några

formella krumelurer.

Så fill de nordiska frågorna. Var inte så blygsam, Grethe Lundblad! Jag ger gärna en eloge för def förslag som Grethe Lundblad har väckt i Nordiska rådet. Men när vi nu är överens, kan vi då inte få ett löfte om aff den socialdemokrafiska regeringen skall göra sitt yttersta för aft biträda mitten-förslaget om en extra session i höst med Nordiska rådet om just miljön?

I def sammanhanget, fru talman, har jag blivit anmodad aff med ändring av det fidigare framförda yrkandet om bifall till motion 24, p. 3 - om jag nu uttrycker mig korrekt - ställa det särskilda yrkande som utdelats beträffande nordiskt miljösamarbete, nämligen aff riksdagen med bifall fill motion Jo24, yrkande 3, som sin mening ger regeringen till känna följande:

Miljöstörande verksamhet drabbar,Norden såväl från omvärlden som från övriga nordiska länder. De nordiska länderna har emellerfid en tradifion av samarbete på flera olika samhällsområden. Som miljö- och energiministern anför pågår även inom miljöområdet ett aktivt samarbete länderna emellan.

Det nordiska samarbefsprogram som är under utarbetande liksom beslutet om en nordisk plan mot havsföroreningar bör.enligt utskottet medföra alt detta samarbete i en nära framtid blir än mer utvecklat och konkret. Del finns givetvis ingen anledning atf i avvaktan på detta arbefe avstå från att använda de möjligheter miljöskyddskonvenfionen redan ger.

Enligt riksdagens mening är det naturligt atf konsultationer av det slag motionen åsyftar kommer till stånd i första hand när ny miljöstörande verksamhet som bedöms få en betydande inverkan på svenskt territorium är aktuell. Som anförs i motionen bör också åtgärder mot redan fillåtna utsläpp övervägas samtidigt som Sverige bör visa lyhördhet mot liknande krav från de andra nordiska länderna.

Under detta anförande överfog andre vice falmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 35 LARS ERNESTAM (fp) rephk:

Herr falman! Grethe Lundblad .vände sig mot def inlägg jag gjorde tidigare kring bilavgasfrågorna och sade att folkparfiet hade försenat behandlingen av dessa. Jag förstår inte var Grethe Lundblad har hittat det argumentet.

Def var under de fidigare regeringarnas fid som bilavgaskommiftén tillsattes, och folkpartiregeringen tillsatte också en utredning om blyfri bensin. Utredningen var klar och låg i regeringens byrålåda när socialdemokraterna kom fill makten.

Men def hände ingenfing. Def tog många år innan vi fick förslaget om avgasrening, och först i dag har vi ju fått förslaget om åtgärder för de tyngre bilarna. Så det argumentet håller infe, Grethe, Lundblad.

Och så ställer jag för åttonde gången frågan: Vad är def för fel att -j

miljöorganisationerna ges samma rätt att överklaga miljöställningsfaganden

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talel

som de fackliga organisationerna har? Den frågan har ställts gång på gång i debatten i dcig. Def skall bli intressant atf se om någon av socialdemokraterna kan ge ett svar.

Anf. 36 GRETHE LUNDBLAD (s) replik:

Herr talman! Jag beklagar att jag infe svarade förra gången om miljöorganisationerna, men jag hade redan överskridit min tid med fre minuter och vågade inte fresta falmannens tålamod ytterligare.

Orsaken till att man infe fog upp förslaget i miljöpropositionen var att förslaget fått övervägande negativ remisskritik. Det är inte ovanligt att ett förslag inte tas upp därför atf def vid remissbehandling får övervägande negafiv kritik.

När det gäller tillståndsärenden inbjuder koncessionsnämnden människor som bor på orten lill förhören. Alla enskijda som berörs av ell beslut blir speciellt kallade till sådana lillståndsförhandlingar. Jag har själv varit med om hur i Höganäs enskilda personer har fåll miljöorganisationernas sakliga stöd i sådana frågor. Även vid Barsebäck hände det att en enskild person, som var berörd av domstolsbeslut om miljöstörningar fick hjälp av miljöorganisationerna. Det tycker jag är utmärkt;

Även om infe denna gång miljöorganisationerna får klagoräff - och det beror alltså på den negativa remisskritiken - har miljöministern i propositionen sagt alt hon är positiv till aft alla myndigheter är sä öppna som möjligt i förhållande lill miljöorganisationerna. När det gäller avgasfrågorna har jag en klar erfarenhet av atf vi socialdemokrater före 1979 gjorde flera påstötningar hos de borgerliga parfierna i regeringen för att få till stånd åtgärder mot bilavgaserna. Men del var inte möjligt att fä några. 1979, när utskottet skulle behandla frågan, vär också de borgerliga partierna emot åtgärder. Men när förskolebarnen och deras föräldrar från Stockholm demonstrerade utanför riksdagshuset på Sergels torg, beslöt man ändå tillsammans atf gå in för att begära ett aktionsprogram mot luftföroreningarna. Men de borgerliga blev infe färdiga. Som Ernestam själv påpekade låg handlingarna kvar i skrivbordslådan i regeringskansliet, när den socialdemokrafiska regeringen tillträdde. Därför fick vi också något år efteråt en ny avgaslag.

Lennart Eirunander talar om att en luftvårdsfond skulle minska svavelutsläppen. Jag menar att Sverige infe ensamt kan bilda en internationell luffvårdsfond. Miljöministern har på flera håll i Europa tagit upp frågan utan aft få stöd för den. Vi måste fortsätta strävandena att få lill stånd en internationell fond, men Sverige kan inte ensam klara det.

Jag tycker Jens Erikssons intresse för havsföroreningsfrågorna är utmärkt. Jag hoppas att han, liksom socialdemokraterna, vill fortsätta kampen för renare hav. ■

Anf. 37 VIOLA CLAESSON (vpk) replik:

Herr talman! Jag skulle vilja ställa tvä övergripande frågor till Grethe Lundblad, annars kanske hon helt förbigår dem med tystnad:

Inser Grethe Lundblad all del är den allt starkare miljöopinionens förtjänst att det nu ändå tas vissa steg i positiv riktning?

Inser Grethe Lundblad att det arbete som skedde bl. a. under 1970-talet, när miljöorganisationerna växte sig starkare och en rad lokala grupper växte upp, har haft en reell betydelse bl. a. när det gäller besluten om hormoslyr och dioxin?

Detta är en av utgångspunkterna för vpk:s olika ställningstaganden. Vi tycker precis som ett par av de borgerliga partierna aff del är fullständigt självklart atl miljöorganisationerna skall ha rätt alt överklaga beslut enligt miljöskyddslagen.

Nu fick vi.änfligen ett svar frän Grethe Lundblad där hon säger alt del var övervägande negativa remissutlålanden på denna punkt. Vilka remissinstanser är del som är så negativa till atl miljöorganisationerna skall få delta inflytande? Del skulle jag gärna vilja vela av Grethe Lundblad. Vad jag förslår är det precis som i en massa andra ställningstaganden som vi gör, alt makten ser ut pä ett alldeles speciellt sätt och påverkar hur långt regering och riksdagsledamöter vågar gå när vi skall fatta beslut.

För vår del anser vi att miljörättvisa infe skall byggas på ekonomisk makt, att rättssäkerheten måste innebära klara och bindande regler som gäller företag, stat och kommun, regering och individ. Vi anser också att miljöorganisationerna utgör en sådan vikfig del av samhället aft de självklart skall ha den rätt vi nu diskuterar.

Som sagt, kan Grethe Lundblad ge det erkännandet ät miljörörelsen i Sverige att den driver på så aff vi nu diskuterar vissa steg i rätt riktning? Det är ju till mycket stor del dess förtjänst. Def skulle kärinas hälsosamt atf fä det erkännandet.

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

MdjöpoUliken inför 1990-talet

Anf. 38 LENNART BRUNANDER (c) replik:

Herr falman! Grethe Lundblad diskuterar defta med åtgärder mot bilavgaserna. 1976, när vi fick en borgerlig regering, låg i byrålådan ett utarbetat förslag på hur blyhalten skulle sänkas i bensinen. Det genomfördes i två etapper av de regeringar som sedan satt. Man tillsatte också en utredning som så småningom ledde till förslag om hur man skulle hantera avgaserna.

Som Lars Ernestam sade har socialdemokraterna bromsat och i större utsträckning gått bilindustrins intressen än naturens och människornas intressen i def här fallet.

När del gäller luftvårdsfonden är det riktigt atf vi inte kan göra def helt själva, men vi kan, som Karl Erik Olsson anförde, påverka länderna i Europa. Det är infe nödvändigt att alla är med på en gång. Vi kan jobba successivt. Detta är viktigt och nödvändigt och därför måste vi jobba med def.

Änfligen fick vi då svar om miljöorganisationerna. Men alla är infe överens om att def inte är lämpligt atf ge miljöorganisationerna möjlighet att överklaga. 1 den Heurgrénska utredningen står att det är naturligt och ändamålsenligt atf de har den rätten. Man menar aff de kan mycket om natur och miljö och är engagerade i frågorna, vilket skulle kunna tillföra debatten och sakkunskapen mycket värdefull information. Naturvårdsverket säger också att dessa organisationer besitter en beaktansvärd sakkunskap.

Det är alltså inte så kristallklart aff det infe skulle vara möjligt aft ge miljöorganisationerna rätten aff överklaga.

Prot: 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

Regeringen har tolkat saken på ett annat sätt än vi, och det är vi litet ledsna för. Jag är övertygad om att miljöorganisationerna är ännu mera ledsna, och ytterst är människorna ledsna, för det är de som drabbas i slutänden.

Det kanske inte är så dumt atf detta med backspegeln kom in i debatten.
Socialdemokraternas sätt aff diskutera miljöpolifik kännetecknas av aff de
ser bakåt på vad som hänt eller inte .hänt i' stäUet för att se framåt och skapa
möjligheter. ,:

Om vi skall få en miljöpolitik som skapar förutsättningar för oss att i dag och i kommande generationer uppleva ett landskap med ren luft och rent vatten, då krävs en framsynt miljöpolitik;

Anf. 39 LARS ERNESTAM (fp) replik:

Herr falman! Jag fick fill sist ett svar om miljöorganisationerna. Men jag tycker aft det var ett tunt svar, lika.tunt som skrivningen i proposifionen. Visst kan man få negativa remissvar från en rad myndigheter, som kanske infe tycker ciff det är lämpligt att dessa organisationer skall gå in i detta. Men faktum är ju att många av dessa miljöorganisationer är sakliga och väl etablerade i samhället, och de borde rimligen ha denna rätt atf överklaga.

Herr talman! Slufligen tycker jag att def är bra atf Grethe Lundblad ändå har konstaterat atf de färdiga förslag som fanns på bilavgasområdet blev liggande i byrålådan på regeringskansliet i ganska många år, innan förslaget om katalytisk avgasrening för personbilar lades fram och innan förslaget i dag om bättre rening för dieseldrivna fordon lades fram.

Anf. 40 JENS ERIKSSON (m) replik:

Herr falman! Om jag uppfattade Grethe Lundblads inlägg rikfigt, menade hon att det var ett borgerligt initiafiv 1979 som föranledde den riya avgaslagen. Det var bra att detta kom fram.

Vidare sade Grethe Lundblad att hon hoppas att jag liksom socialdemokraterna vill fortsätta atf bekämpa havsföroreningarna. Självfallet är det en angelägen fråga för mig. Jag har drivit den i 20 år ända sedan jag såg att haven började bli försförda. Man kan nästan säga aff det är av egoistiska skäl som jag driver denna fråga, eftersom det är mitt folk, mina grannar och min släkt -mina bröder och mina söner- som drabbas av havsföroreningarna, när dessa föroreningar har nått därhän att de tar ifrån dessa människor möjligheterna aff försörja s.ig. Jag vill atf dessa människor skall kunna leva kvar i skärgården och att vår skärgård skall vara i ett sådant skick atf de som inte bor där skall kunna komina dit och fa del av det finaste som.vi har i Sverige.

Jag blir litet förvånad aff socialdemokraterna, eftersom vi är eniga om att . haven skall vara i ett bra skick, går emot tillsätfandet av en Nordsjökommission, som jag tror, om den blir effekfiv, skulle vara.till stort gagn, eftersom en mycket stor del av de föroreningar som vi får fill Bohuskusten och även nere i Kattegatt kommer västerifrån, från Nordsjökusten, Holland, Belgien, Frankrike och England.

Anf. 41 GRETHE LUNDBLAD (s) replik:

Herr talman! Jag skulle gärna vilja säga till Viola Claesson atf jag hyser stor respekt för miljöorganisationerna; jag samarbetar själv med Greenpeace i nordiska sammanhang. Men när arbetet med miljöpolifiken påbörjades på 1960-falef med renhållningslagen och miljöskyddslagen, fanns def infe många miljöorganisationer. Naturskyddsföreningen fanns, men den gav sig inte in på defta område i så stor utsträckning. Jag tycker att miljöorganisationerna har gjort stora insatser, men vi kan inte säga attde har gjort aUt väl inom miljöpolifiken i Sverige. Men utan tvivel har de höjt temperaturen och skjutit på utvecklingen framåt, vilket jag tycker är bra.

Lennart Brunander, socialdemokraterna vill verkligen se framåt. Och den proposition som nu ligger på riksdagens bord och som innehåller ett stort samlat program innebär på många områderi spjutspetsar in i framfiden. Jag tycker inte aff man allfid kan säga samma sak om de borgerliga reservafionerna, eftersom man i dessa krifiserar de socialdemokratiska förslagen men inte kommer med några egna förslag på särskilt många områden. Ofta har man i de borgerliga reservafionerna hängt upp sig på små detaljer.

Vi socialdemokrater lade häromdagen fram miljöprogram i varje kom-- mun. Det är verkligen uttryck för aff vi vill ha människorna med oss, aff vi vill se framåt och att vi vill engagera fler människor ute i varje kommun för aft förbättra miljön.

Till Lars Ernestam vill jag säga att jag inte tycker atf det är fel aff man lyssnar fill remissopinionen. Def är ett argument som ofta används från borgerligt håll mot öss socialdemokrater om vi har kört över någon remissinstans. Men nu blir vi alltså beskyllda för aff gå emot remissinstanserna, men så är infe fallet i detta sammanhang.

Till Jens Eriksson vill jag säga atf det som skedde 1979 infe skedde på något borgerligt initiativ. Socialdemokraterna hade i flera år föreslagit ett åtgärdsprogram mot bilavgaser. Till slut ställde sig de borgerliga bakom detta, och 1979 blev utskottet enigt. Men avgaslagen fick vi först efter 1983, då vi hade fått en socialdemokratisk regering.

Jag har faktiskt ett mycket gott mirine av hur def var på 1970-talef. När man
då diskuterade frågorna om vatten- och havsföroreningar, blev man utskälld
och utskrattad för aff mari påstod att dessa fill en del kunde ha orsakats av
urlakning för jordbruket. Men jag är glad och facksam över att både
jordbrukefs företrädare och-parfierna här i riksdagen nu har insett aft man
också från jordbrukets sida kan medverka fill havsföroreningar. Naturligtvis
'kan även kommunala inrättriirigar och industrier medverka i cletfa. Vi skall
emellertid se fill aft hårda krav ställs på alla dessa för atf förbättra naturen så
att vi överlämnar ett bra Sverige både vad gäller skog, vatten och mark fill
våra efterkommande.

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988 .,

Miljöpolitiken inför 1990-talet

Andra vice falmannen anmälde atf Jens Eriksson och Lennart Brunander anhållit aff fill protokollet få antecknat att de infe ägde rätt fill ytterligare repliker.

Prot, 1987/88:134 6junil988-

Miljöpolitiken inför 1990-talet

Anf. 42 MONA SAINT CYR (m):

Herr talman! Dagen för denna debatt tycks vara vald med omsorg, eljest har tillfälligheternas spel mycket skickligt tagit vara på det symbolvärde som ligger i aff vår nationaldag får utgöra ramen för riksdagens miljödebatt. Den del därav som jag skall beröra är naturvården.

Herr talman! Det är för övrigt inte bara Sveriges nationaldag som inramar den här debatten. Denna vecka hägrar också grönbefef för alla svenska skolelever. På hundratajs och åter hundratals skolavslutningar sjungs snart de yälkända psalmerna Den blomsterlid nu kommer och I denna ljuva sommartid gå ul min själ och gläd dig vid den gode Gudens gåvor.

Där ute, utanför skolorna, utanför kyrkorna och utanför vårt riksdagshus, ligger den natur som vi tar för något självklart. Där ute finns landskapet, som formats av isar, vatten och människor. Där finns alla de djur och växter som lever i ett ofta finstämt samspel i olika ekologiska system. Denna natur har ett nära samband både med vår kultur och med vår historia.

Den världen är emellerfid infe oföränderlig. Endast den som haft förmånen Eiff ha fått leva tillräckligt länge har perspektiv nog bakåt aff se , förändringarna. Många är de människor som efter många och långa år på annan ort återvänder fill födelsebygden och konstaterar hur hus har försvunnit, men husgrunder ger spär av människan, och hur naturen, med dess säregna krafter, återerövrat förlorade revir. Där människan en gång tämjde och naturen fogade sig, där har människan fått ge upp och naturen tagit fillbaka. Människan är liten inför naturens alla under.

Ändå diskuterar vi här och nu det motsatta förhållandet - hur människan på olika sätt skadar och begår våld på naturen. Men def finns också positiva sidor, framför allt hur människan med kunskaper, hänsynstagande och eget ansvar kan umgås med naturen och fa del av och avnjuta dess rikedomar utan aft skada den. Naturresurser skall förvalfas och infe förslösas.

Herr falman! För oss moderater har en levande natur alltid varit en angelägen fråga, och def gällde redan före miljödebattens uppkomst och innan den reglerande lagsfiftningen kom fill. Vi har nämligen alltid förknippat ägande med personligt ansvarstagande, också på naturvårdens område. Enligt konservativ livssyn förvallar människan ett arv ål kommande generationer. Det enskilda ansvarstagandet, engagemanget och kunskapen är själva förutsättningen för hänsyn, skydd och bevarande. Naturen är en viktig resurs i våra liv, en del av både livskvalitet och välfärd.

Viss natur är mer känslig än annan och kräver också mer skydd. Kullurpåverkad natur låter oss känna banden bakåt. Mulens och liens marker är rika på djur och blommor. Förslösar vi detta, är def svårt aff återskapa det. Med en förändrad markanvändning uppstår emellertid hot mot både växter och djur. Ängar, hedar, strandängar växer igen. Våtmarker utdikas. Men en förlorad art går ej att återskapa. Redan om arternas variafion minskar, ökar risken för ett totalt försvinnande.

Vårt samhälle har med olika skyddsinsfrument försökt ingripa till naturens skydd. Vi har nationalparker, naturreservat, naturvårdsområden. Men samma samhälle har förvanskat insatserna och urholkat respekten för skyddsbestämmelserna. Man har byggt vägar och kraftanläggningar i nationalparker. Man ger prospekteringstillslånd t. ex. i naturreservatet Sjaunja.

Man skapar reservat åt rekrealionsintressena men bortser från den förslitning som friluftslivet utsätter naturen för. Man har stött på konflikter mellan turism och bevarandevärden. Näringsliv och fritidsintressen har hamnat på kollisionskurs. Skönhetsvärden och kraftbehov har inte kunnat förenas. Instrumenten för naturskydd mäste sålunda hanteras mer strikt.

Den lag som i första hand skall hjälpa oss all slå vakt om naturvärdena är naturvårdslagen. Men den har blivit omodern. Den måste ges ny och ökad tyngd i den samlade lagstiftningen på detta område. Skyddet för flora och fauna är t. ex. en försummad del av naturvården och måste skrivas in i en omarbetad lag. Fridlysningeris förlorade status måste återupprättas. Nya vida lösningar måste sökas för atf klara skyddets praktiska utförande. Naturreservat bör kunna ägas och skötas av både förelag, enskilda människor och ideella organisationer. Skölselavial kan upprättas med dessa som utgör en garanti för hänsynsfull och engagerad värd.

Herr talman! Av tidsskäl gär jag inle in på detaljerna i de enskilda moderata reservationerna i delta avsnitt, utan jag hänvisar därvidlag till betänkandet. Jag har därför bara övergripande berört detta eljest mycket vida område. Miljöpropositionen har emellertid inle haft mycket nytt all erbjuda på naturvårdens område, Måhända kommer de tysta, steglösa hoten mot naturens flora, fauna och geologiska formationer i skuggan av akuta s. k. miljöskandaler som opinionsmässigl, och högljutt, väcker mera uppmärksamhet.

En omarbetad naturvårdslag är därför nödvändig-, en lag som beaktar alla de nya krav och behov som föreligger i arbetet med all förvalla och värna den natur som vi skall överlämna till våra barn i minst det goda skick som vi själva fick mottaga den.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till alla de moderata reservationer som hör hemma i detta avsnitt av jordbruksutskottets belänkande 23.

Prot. 1987/88:134 6junil988

Miljöpolitiken inför 1990-talei

Anf. 43 MARGARETA WINBERG (s) replik:

Herr lalman! Några kommentarer lill Mona Saint Cyrs anförande. Vi fick ju inte tillfälle atl debattera naturvården mycket i den första omgången.

När det gäller nationalparker och naturreservat vill jag erinra om att del pågår ell arbete med en nationalparksplan som skall vara klar under 1988. När den är klar får man ta ställning till i vilken ordning de olika i och för sig mycket angelägna objekten skall fä nationalparksstatus.

Sedan tog Mona Saint Cyr upp naturvårdslagen. Jag vill då påpeka all av propositionen och utskottsbetänkandet framgår all lagen skall ses över och få en mera tidsenlig karaktär. Vad gäller skydd och vård av hotade arter, en fråga som Mona Saint Cyr också .tog upp, slår vi fast i utskottet att det viktigaste är atl säkerställa en naturmiljö som ger växter och djur en möjlighet all överleva. För all få del behövs en förändrad syn på t. ex. jordbruk och skogsbruk. Man skall också ta stor hänsyn till den fysiska riksplaneringen.

Naturvårdsverket håller på med ett program för vård av akut hotade sällsynta, sårbara arter. Inom lantbruksuniversitetet håller man på atl bygga

6 Riksdagens protokoll 1987/88:134

Prot. 1987/88:134 6junil988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

upp en artdatabank för flora och fauna. För det ändamålet har det mellan 400 000 och 450 000 kr. till sitt förfogande.

Mona Saint Cyr återkommer till moderaternas gamla käpphäst, att det enskilda ägandet är den bästa förutsättningen för god naturvärd. Vi delar inte den uppfattningen. Vi tror inle all ett avtal mellan samhället och de enskilda ger den bästa effekten, ulan här har vi den synen atl samhället i stor utsträckning skall kunna ansvara för naturvården.

Om ni nu är så angelägna om delta med naturvård, hur kommer del sig atl ni drar ner anslaget Mark för naturvård med 25 milj, kr., som ni gör i er parlimolion?

Anf. 44 MONA SAINT CYR (m) replik:

Herr lalman! Vi hörde nyss Grethe Lundblad fala om aft hela Skåne skulle vara ell naturreservat. I så fall kan man, om man har den uppfattningen, vidga begreppet till att omfatta hela Sverige på en gång. Sedan får man börja om från början.

Jag vet att socialdemokraterna i högsta grad föraktar det enskilda ägandet. Men jag tror inte all socialdemokraterna kommer alt kunna gå i land med atl klara både tillsynen och betalning när det gäller de värden som vi gemensamt vill slå vakt om. Tyvärr ser socialdemokraterna hellre atl objekten förfaller än atf rnan låter enskilda människor ge samhället av sitt kunnande, engagemang och hänsynstagande genom enskild skötsel. Huvudsaken är onekligen att värdena bevaras och områdena sköts.

Anf. 45 MARGARETA WINBERG (s) repUk:

Herr falman! Vi socialdemokrater föraktar infe enskilt ägande. Del finns mänga exempel på hur enskilt ägande väl går ihop med god miljövård. Jag tänker t. ex. på lantbrukarna, som till övervägande del ändå är myckel rädda om miljö och gör goda insatser. Men vissa saker är av gemensam natur och skall också ombesörjas av oss alla tillsammans. Där skiljer sig vara åsikter.

Beträffande Skåne vill vi i dag inle uttala att Skåne skall vara ett uttalat miljöskyddsområde. Vad som har sagts i debatten är all miljöproblemen i just södra Sverige, och för den delen också på västkusten, är så stora att särskilda insatser måste göras. Vad gäller södra Sverige har vi skrivit i utskottsbetänkandet att när länsstyrelserna har samlat in tillräckligt mycket material förutsätter vi aft regeringen vidtar de mått och steg som behövs med tanke på den svåra miljösituationen i Skåne.

Anf. 46 MONA SAINT CYR (m) replik:

Herr talman! Jag ville fråga Margareta Winberg varför skötselavtal inte är tänkbara i det här sammanhanget. Är det motparten som ni inte litar på?

Många marker där det kanske finns sällsynta arter inom flora och fauna är redan i enskild ägo. Man behöver inte nödvändigtvis lösa in dem med statliga' medel för all de så att säga skall bli salongsfähiga i socialdemokraternas ögon.

Det vore bra att få ett svar på frågan varför del inle går atl använda skötselavtal. Del är enligt min uppfattning en framkomlig och behändig väg.

Andre vice talmannen anmälde alt Margareta Winberg anhållit all lill protokollet få antecknat atl hon inte ägde rätt lill ytterligare replik.

Anf. 47 SIW PERSSON (fp):

Herr lalman! Vi är mänga som flera gånger varje vecka åker flygplan. Lugnt sätter vi oss i fåtöljen, förvissade om all varje detalj i planet är noga utprovad. Om någon del går sönder ersätts den bara med originaldelar - del förutsätter vi.

Hur många av oss skulle våga åka i planet om vi visste all nit efter nit aningslöst hade ryckts bort och sedan möjligen satts tillbaka i form av någon kopia eller kanske inte ersatts alls? Jag tror - eller rättare sagt är jag övertygad om ~ att ingen skulle vilja vara passagerare i ell sådant plan.

Hur ofta tänker vi på att jorden är en farkost bland många andra farkoster i rymden? Hur behandlar människan sin farkost? Ersätter hon förstörda delar med originaldelar? Tar hon reda på vad jorden tål? Tar hon hänsyn lill sina medpassagerare, växter och djur?

Nej, inle respekterar vi våra grannar, växter och djur. Vi far fram som om del bara vore vi som hade plalsbiljell pä farkosten Jorden. Aningslöst rycker vi ut den ena niten efter den andra och anstränger oss inle ens för alt sälla tillbaka del som naturen har förutsatt skall vara där.

Vi människor beter oss på ett sådant sätt all växter och djur alltför ofta inte har en rimlig chans atl fortleva under drägliga förhållanden, och lika ofta tar vi livet av dem. Närskall människan inse all hon inle har ensamrätt på jorden och lära sig all leva på jordens villkor ulan all ta ul mer än vad naturen tål?

De senaste veckorna och månaderna har den ena miljöskandalen och miljökatastrofen efter den andra avlöst varandra: Scandust, Kanthal Höganäs, Malmö hamn, ja, jag kunde fortsätta uppräkningen ett tag lill.

Minskningen av ozonskiktet har snabbt seglat upp som en av de största miljöfrågorna. Utsläppen av freon och därmed också användningen av freon måste minskas med 80 %. Men Montrealprolokollet från 1987 innebär bara en 50-procentig minskning. Del svenska målet är aft helt avveckla freonanvändningen till 1994. Men vi skall komma ihåg all Sverige använder bara 1 % av världsproduklionen.

Biltrafiken framstår alltmer som en av de allra värsta och samtidigt en av de mest svårangripbara miljöförorenarna. Man kan verkligen fråga sig om utvecklingen i Sverige skall bli som vägverket spär. Blir det en ökning av personbiltrafiken med 16 % och av den tunga trafiken med 27 .% mellan år 1984 och 2000? I så fall kommer effekterna av de nya avgasbeslämmelserna att ätas upp av trafikökningen - åtminstone delvis.

Biltrafiken svarar för en allt större del av de försurande kväveoxidulsläp-pen, vilket gör del svårare atl klara den gällande målsättningen.

Avfallsfrågan är ännu olöst. Varje svensk slänger närmare 1 kg sopor om dagen. Det blir 2,5 ton om året. Industrin åstadkommer uppemot 5 miljoner ton, och då är avfallet från jordbruk och gruvor inte inräknat. Därutöver ger avloppsreningsverken upphov till runt 1 miljon ton slam om året.

70-lalets lösning, den maskinella sopsorteringen, blev ett fiasko. Det fanns ingen marknad för produkterna. Sopförbränningen blev nästa trend, men den kom i vanrykte när det visade sig atl anläggningarna släppte ul det

Prot. 1987/88:134 6junil988

/Miljöpolitiken inför 1990-ta/et

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-lalei

hyperfarliga giftet dioxin. Just nu är det slammet frän avloppsreningsverken som har hamnat i skottgluggen.

Av 8 miljoner kemiska ämnen är ungefär 70 000 av kommersiell betydelse. Av dessa används kanske 20 000 i Sverige i dag. Var och hur dessa ämnen används har samhället än så länge myckel,vaga begrepp om. Dessutom är kunskaperna mycket begränsade när def gäller hur ämnena inverkar på människor och miljö. De flesta ämnen är otestade, och det är omöjligt atl testa i kapp eftersom det kommer nya hela tiden.

Del är bara alt erkänna: Samhället har inte tappat kontrollen över kemikaliehanteringen - del har aldrig haft någon sådan kontroll.

Det senaste och möjligen allvarligaste larmet beträffande försurningens påverkan på vår miljö gäller marken och grundvattnet. Markförsurningen i södra Sverige är i själva verket svårare än någon kunnat förutse bara för tio år sedan. Vissa fakta lyder dessutom på all en del av de markförändringar som har inträffat är omöjliga att reparera.

Grundvattenförgiftningen kan vara något av en tidsinställd bomb. Den är dock än så länge den minst uppmärksammade effekten av försurningen.

Vårt land blir allt arlfatligare. Långt innan människan dök upp på jorden försvann djur och växter allteftersom livsbetingelserna ändrades. Sådana förändringar är alltså i och för sig helt naturliga. Den utarmning av jorden som nu pågår är däremot inle naturlig. Del handlar inle bara om utrotning av djur- och växtarter ulan också om skogsskövling och ökenutbredning.

I vårt land är del få arter som är universellt hotade av utrotning. Däremot finnsdet en diger lista på djur och växter som riskerar all utrotas i Sverige. Av ryggradsdjuren beräknas 140 arter vara hotade, varav bl. a. varg, pilgrimsfalk och viiryggig hackspett är akut utrotningshotade.

Dessutom finns del natur- och landskapstyper som blir alltmer sällsynta beroende på förändrat skogs- och jordbruk, expanderande tätorter och utbyggnad av vägnätet.

Redan i början av 1980-talet började typiska övergödningsfecken, såsom algblomning, syrebrist vid bottnarna och t.o.m. fiskdöd, atf visa sig i kuslvaltnen utmed södra Sverige. Det var symtom som tidigare mest hade kopplats till insjöar, och de problemen ansågs också vara pa väg mol sin lösning - den kommunala avloppsreningen var ju utbyggd i hela landet.

Kalastrofdrabbade västerhav är alltså ingen nyhet. Att havsmiljön nu än en gäng har drabbats är ytterligare ell bevis på alt vi människor är duktiga på att prata och låta tiden springa ifrån oss ulan all verkligen ta tag i problemen.

Vi som bor i Skåne ser nu hav som glittrar förföriskt i solen. Men det är fullt av mer eller mindre giftiga alger, flera ställen är förstörda genom sandsugning, och den marina miljön riskerar atl snart bli steril.

Tala med. ta vara på, lyssna till och lär av dem som ser problemen varje dag. Det finns hos oss mänga fiskare som gärna ställer upp, och det finns experter |iä Lunds universitet som har flera decenniers erfarenhet av marin miljö utanför Skånes kuster.

Därför tycker jag det är anmärkningsvärt atl myndigheterna inte lar vara på den kunskap som finns. I del katastrofala läge som vi befinner oss i behöver vi verkligen tacka och ta emot all kunskap och inle belacka oss.

Ambitionsnivån beträffande marina skyddsområden måste höjas. Bl. a. i

Öresund är t. ex. sandsugning ell hot mol den marina miljön. Syftet måste vara all skydda havsmiljön i dess helhet, dvs. även flora och fauna, mot bl. a. direkta ingrepp och att skapa en fristad för känsliga arter.

Herr talman! Jag vill yrka bifall fill reservation 18.

I Sverige finns 6-7 miljoner hektar våtmarker av skilda slag som infe ger någon produktiv avkastning för jord- öch skogsbruk. Ur ekologisk synpunkt är de emellerfid av utomordentligt stor betydelse. De spelar också stor roll för vattenbalansen. Våtmarkerna bidrar också i hög grad fill omväxlingen i landskapet.

Dessa områden måste på alla nivåer av den fysiska planeringen ägnas ett avsevärt större intresse än hittills. Beslutsunderlaget måste förbättras genom en planmässig satsning på forskning och på rikstäckande inventeringar.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation 22.

Det är egentligen inte förvånande att situationen för skogen i Skåne är allvarlig, eftersom de största föroreningsmängderna belastar just denna del av landet. Skåne är också den del av landet som uppvisar de mest försurade skogsjordarna. Mol bakgrund av defta bör utvecklingen av skogsskadorna följas upp årligen och inventeringen av skogsskadeutvecklingen i Skåne intensifieras.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation 57.

Som ett led i strävandena atl förbättra avfallshanteringen iriom industrin bör staten stimulera till försök med en s. k. avfallsbörs, som förmedlar kontakter och utbyte mellan industrier. Därigenom kan den enes avfall bli den andres råvara.

Hanteringen av miljöfarligt avfall måste förbättras. Skärpta krav pä utsläppsbegränsningar vid SAKAB:s centrala anläggningar i Kumla och utvidgning av SAKAB:s verksamhet från aft omfatta inte bara ren destruktion utan även återvinning är några krav som folkpartiet ställer.

Herr lalman! Jag vill yrka bifall lill reservationerna 89 och 91.

Även reservation 96 vill jag yrka bifall till. Den handlar om sopförbränning. Här mäste forskningen intensifieras inom de områden där teknik och kunskap saknas för aff ge ett bättre underlag för den fortsatta hanteringen av de med förbränningen sammanhängande problemen.

För all markera vilken stor vikt vi i folkpartiet lägger vid arbetet med atl säkerställa betydelsefulla naturområden, vill jag även yrka bifall till reservation 148. En anslagshöjning behövs för alt göra det möjligt atl i snabbare takt genomföra de nalurvårdsplaner i Skåne som behandlas i motion Jo821.

Herr talman! Efter all ha tagit del av debatten vill jag avslutningsvis säga atl jag är glad alt tillhöra ell parti som inte bara värnar som naturen ulan också är berett alt ställa erforderliga resurser fill förfogande - det är vad folkparfiet vill och gör.

Prot. 1987/88:134 6junil988

Miljöpolitiken inför 1990-talet -

AnL 48 GRETHE LUNDBLAD (s) replik:

Herr talman! Om Siw Persson lyssnade på mitt inledningsanförande vid dagens debatt kunde hon höra hur jag myckel klart redogjorde för atl vi i jordbruksutskottet har fört en debatt om just södra Sveriges ökande miljöproblem, som ju gäller både luft- och vattenföroreningar. Jag sade också atl utskottet i en skrivning i betänkandet anser att miljöministern, när

Prot. 1987/88:134 6junil988

Miljöpolitiken iriför 1990-lalet

länsstyrelsen i Malmöhus län och länsstyrelserna i angränsande län inkommer med sina beskrivningar av miljöproblemen, skall ta ställning lill huruvida Skåne kanske bör förklaras som ett särskilt miljöskyddsområde. Jag tycker att detta kan vara till någon tröst för Siw Persson, som jag vet har drivit dessa frågor myckel intensivt. Jag vill gärna ge henne mitt stöd för beskrivningen aft miljöproblemen i Skåne är mycket allvarliga.

Det vore inte bra om man hade miljöskyddsområden överallt i hela landet, ulan dessa får begränsas till just de områden som är hårdast drabbade. Om Skåne är ett sådant område, hoppas jag som sagt att miljöministern konimer atf förklara Skåne eller, som det står, delar därav, som miljöskyddsområde.

Anf. 49 MARGARETA WINBERG (s) replik:

Herr talman! Jag vill understryka atl utskottet lägger stor vikt vid våtmarkerna och framhåller att det är nödvändigt all så många som möjligt av dem bevaras. Jag vill också betona aff man i proposifionen framhåller aft del just när det gäller de sydligaste delarna av Sverige är särskilt viktigt atl värna om denna form av naturområden. Dessutom görs del, och har gjorts, regionala vålmarksinvenleringar. Dessa kan utgöra ett bra underlag för beslut i dessa frågor.

Siw Persson gjorde vidare en enligt min mening mycket fin beskrivning av hotel mot växter och djur. Hon log upp en mängd företeelser i samhället som utgör ell hot mot naturen. Jag vill beröra två saker av dem som hon tog upp, nämligen utbyggnaden av vägnätet och användningen av miljögifler inom jordbruket. Jag vill fråga Siw Persson: Vad har folkpartiet för atl få lill stånd en annan -tingens ordning när det gäller utbyggnad av vägnätet och ett förändrat jordbruk?

Siw Persson avslutade med att harangera sill eget parti för all del är berett att satsa ytterligare pengar på naturvård. Jag kan bara konstatera all det när det gäller anslaget lill mark för naturvård på ena sidan i betänkandet, s. 278, finns en reservation av moderaterna som vill dra ned pä delta anslag med 25 milj. kr., medan folkpartiet i en reservation, nr 148, på nästa sida vill öka anslaget med 40 milj. kr.

Det är nog bra atl det finns en socialdemokratisk regering som kan lägga fram förslag som kan antas av utskottet och så småningom även bli kammarens beslut.

AnL 50 SIW PERSSON (fp) replik:

Herr talman! Vi vet ju att Skåne har varit hårt utsatt för miljöproblem under många år. Som jag nämnde i milt tidigare inlägg kunde vi ju redan i början av 80-talet märka hur vattnen runt omkring oss började förstöras.

Det är dyra år som har gått förlorade. Man hade kunnat sätta in en hel del åtgärder. För atl bara ta ell exempel kan jag nämna atf det vid Lunds universitet finns människor med 20 ärs erfarenhet av marin miljö. Men dem har man inte lyssnat lill. Ett annat exempel är de många fiskare som varje dag blir varse den besvärliga situation som råder. Under dessa år barman faktiskt kunnat göra en hel del.

Folkpartiet vill ha en plan över alla våtmarker. Jag vet alt def inom olika regioner föreligger sammanställningar över vilka våtmarker som finns. Men

MdjöpoUliken inför 1990-lalet

var finns den totala sammanställningen, så alt vi kan få en fullständig PrOt, 1987/88:134 överblick? När del gäller länsstyrelserna vet jag all man pä ett ställe har fattat 6 juni 1988 beslut om atf våtmarkerna skall bevaras. Men del bryr man sig sedan inle om när del kommer till verkligheten.

Beträffande vägbyggen vill jag säga alt folkpartiet kräver en utredning av vilka miljökonsekvenser som kan uppstå. Detta gäller för övrigt alla former av utbyggnader.

När det gäller folkpartiels förmåga atl ställa pengar lill förfogande, vill jag till Margareta Winberg säga att vi i mitt parti är så pass ödmjuka att vi vågar erkänna att ingenfing är så bra att def infe kan bli bättre i framtiden. Vi får alltså pröva oss fram.

AnL 51 MARGARETA WINBERG (s) replik:

Herr falman! Jag vill bara göra en kommentar till detta med vägarna. Riksdagen fattade ju i fjol beslut om en ändring av väglagen, som går ut på aft man vid alla vägbyggen skall göra miljökonsekvensbeskrivningar. 1 det betänkande som vi nu diskuterar är ju alla partier överens om att denna förändring i väglagen skall ses över senast nästa år. Därom råder del alltså inga delade meningar mellan de olika partierna.

Anf. 52 GRETHE LUNDBLAD (s) replik:

Herr talman! I sin svartmålning av det som har hänt under de senaste åren tycks det helt ha gått Siw Persson förbi alt det under 80-lalef trols allt har tillkommit en s. k. Ringsjöparagraf i miljöskyddslagen och att def har vidtagits åtgärder när def gäller Laholmsbukten. Båda dessa insatser är åtgärder som i allra högsta grad har medverkat lill att förbättra förhållandena i Skåne och i vattnen utanför Skåne. Jag tror aft det framöver ganska tydligt kommer att märkas atf dessa insatser har gjorts.

Anf. 53 SIW PERSSON (fp) replik:

Herr talman! Del är bra att det skall göras konsekvensutredningar och ske en prövning i enligt med väglagen. Men det bör också ske en prövning enligt miljöskyddslagen.

Folkpartiet har ställt upp för insatserna i Ringsjön och Laholmsbukten, Grethe Lundblad. Del är bra all dessa har gjorts. Men vi måste komma överens om atf de problem som finns i Ringsjön och Laholmsbukten bara är symptom på atl det är sjukt överallt. Därför hade def varit bra om man hade tagit ett grepp om hela problemet.

Anf. 54 BERTIL JONASSON (c):

Herr talman! I "anti"-försurningsproposilionen hösten 1984 hävdade
dåvarande jordbruksministern Svante Lundkvist i samband med de skärpta
kraven på effektivare avgasreningsutruslning för bilar atl "ansvaret för atl
denna utrustning blir så hållbar som möjligt bör enligt min uppfatining läggas
pä biltillverkarna. Bilägarna bör emellertid ha ansvar för atl avgasreningen
underhålls på föreskrivet sätt ."

Beträffande det fortsatta utredningsarbetet vid bilprovningen och natur
vårdsverket sade Svante Lundkvist; "Härvid bör uppmärksammas att de nya 87

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken iriför 1990-talet

avgaskraven och avgaskonfrollen ej får leda fill monopolisering av tillbehörsmarknaden."

I tre motioner som behandlades i jordbruksutskottets betänkande 1984/ 85:28, nämligen motionerna 2898 av centerpartiet, 2903 av folkpartiet och 2906 av moderaterna, uppmärksammades jordbruksministerns uttalande. Motionärerna framhöll all del förelåg risk för all biltillverkarna lar monopol på reservdels- och servicemarknaden.

Utskottet för sin del utgick från atl en monopolisering ej skulle tillåtas uppslå och uttalade atl det torde ankomma på bl. a. näringsfrihetsombudsmannen att bevaka frågan.

I propositionen 1985/86:61 om skärpta avgasreningskrav för personbilar kom krav på katalytisk avgasrening fr. o. m. 1989 års bilmodeller. Beträffande konkurrensen på eftermarknaderi inom bilbranschen feg dock föredragande statsrådet. Det gjorde emellertid infe riksdagen, som vid behandlingen av propositionen slog fast all en monopolisering av reservdels- och servicemarknaden ej tillåts uppslå och alt det närmast torde ankomma pa näringsfrihelsombudsmannen att bevaka utvecklingen.

År 1986 förelades riksdagen förslag fill en bilavgaslag i propositionen 1986/87:56. Beträffande frågorna om fem års garanti etc. och därmed om konkurrensen på eftermarknaden och riskerna för reservdels- och repara-fionsnionopol för billeveranförerna framhöll föredragande statsrådet Dahl:

"Enligt min mening är det angeläget atf största möjliga konkurrens råder på reservdels- och servicemarknaderna. Kostnaderna för bilreparafioner är ofta en tung post i en familjs ekonomi. Del är därför viktigt att det nu föreslagna systemet utformas och tillämpas på ett sätt som infe onödigt begränsar konkurrensen. Annars kan reglerna komma att driva upp priserna på bilreparationer och reservdelar."

Detta är naturligtvis riktigt och bra uttalat. Vid del tillfället, och lill yttermera visso, underströk utskottet vad gäller den femåriga garantin följande i sitl belänkande: "En bilägare skall således kunna reparera sin bil och även fä garantireparationer av avgasreningssystemet utförda på en bilmärkesobunden verkstad."

Regeringen utfärdade bilavgasförordningen, SFS 1987:586, där det sägs: "I åtagandet får tillverkaren inte föreskriva som ett villkor atl bilen måste repareras av en viss verkstad eller att reservdelar av ell visst fabrikat måste användas."

Delta är klara uttalanden av utskott, riksdag och regering mot monopol. Men, herr lalman, sedan kommer del anmärkningsvärda. I strid med regeringens bilavgasförordning och del föregående riksdagsbeslutet träffades den 19 oktober 1987 en överenskommelse mellan konsumentverket och Bilinduslriföreningen. Under rubriken "Tillverkarens ansvar för fel" stadgas:

"Tillverkaren åtar sig att kostnadsfritt avhjälpa fel som visar sig inom fem år räknat från första regislreringsdagen eller innari bilen har körts mer än

80 000 kilometer- . Åtagandel förutsätter också atl bilägaren underrättar

tillverkaren om fel i avgasreningssyslemel inom skälig tid efter det felet upptäckts eller bort upptäckas och efter överenskommelse överlämnar bilen för åtgärd till tillverkaren eller den som tillverkaren anvisar."

Därmed skulle dörren vara slängd till de märkesobundna verkstäderna. Därmed har man ett monopolsystem sorii utskott, riksdag och, såvitt jag kan förstå, även regeringsledamöter har motsatt sig. Det är anmärkningsvärt i högsta grad.

Den 19 november 1987 framhöll Birgitta Dahl - om jag minns räll var del i ett interpellationssvar - aft def "inte varit möjligt att på frivillig grund åstadkomma ett sådant åtagande med rätt för bilägaren atl vända sig till den märkesobundna sektorn som jordbruksutskottet har uttalat sig om. Eftersom gällande lag inle heller ger möjlighet för regeringen att meddela föreskrifter som jämställer den bilmärkesobundna verkstaden med tillverkarens verkstad, kan regeringen för närvarande inte vidta några ytterligare åtgärder."

I delta läge väcktes några motioner som har behandlats i def föreliggande utskottsbetänkandet. Def var motionerna 823 från centern, 787 från folkparfiet och 781 från vpk - samtliga dessa motioner hänvisades till jordbruksutskottet. I motionen T85, som alltså hänvisats fill trafikutskottet, yrkande 5 var moderaterna inne på samma linje. I dessa motioner gick motionärerna lill angrepp mot monopoliseringen.

I jordbruksutskottets belänkande nr 23, som vi nu behandlar, hemställs i anledning av motionerna om förslag frän regeringen om ändring av bilavgaslagen som möjliggör för den obundna bilverkstadssektorn att utföra garanfireparafionér, Def är ett enhälligt utskott som har gjort detta uttalande om all man vill ha en lagändring i delta avseende.

Jag vill lacka jordbruksutskottet för all det i detta avseende visat sig rakryggat vid flera tillfällen och drivit dessa linjer. Utskottet har visat en klar inställning som möjliggör konkurrens pä lika villkor för verksläder över hela landet. Framför allt vill jag betona aft det för glesbygdsfolkef är synnerligen nödvändigt att kunna anlita verksfäder utan alltför länga resor, utan alltför Stora kostnader och utan alltför stora lidsförluster. All få bilarna reparerade i dessa avseenden måste vara en mycket a.ngelägen miljöfråga. Som lagstiftare måste vi se till atl det blir möjligt.

Till regeringen vill jag bara säga: Se till atl jordbruksutskottels hemställan verkställs snarast efter de rikflinjer som såväl utskott som riksdag har varit fullt eniga om! Det är nödvändigt att man observerar delta. Man får inle låta människor med monopoliankar dirigera miljön och inle heller dirigera människors ekonomi. Då hamnar vi snett.

Herr talman! Därmed vill jag yrka bifall till utskottels hemställan i mom. 76 i jordbruksutskottets belänkande nr 23. Därutöver vill jag yrka bifall till centerpartiets reservationer.

Prot. 1987/88:134 6junil988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

AnL 55 BJÖRN ERICSON (s):

Herr lalman! Jag skall i mitt anförande begränsa mig lill atl ta upp de delar i betänkandet som berör motorfordonen och deras samband med miljön, även om de delarna har tagits upp i olika sammanhang tidigare i debatten.

Jag vill börja med de skärpta avgasreningskrav för fordon som tas upp i propositionen. Där anges att skärpta avgasreningskrav bör införas obligatoriskt för lätta lastbilar och bussar fr. o. m. 1992 års modeller och fr. o. m. 1994 års modeller för tunga lastbilar och bussar.

De obligatoriska kraven bör föregås av två år av frivillig tillämpning.

Prot. 1987/88:134 6junil988

Miljöpolitiken inför 1990-talel

Därför bör köpare av nya bussar och lastbilar stimuleras att anskaffa fordon som uppfyller de skärpta avgaskraven genom ett ekonomiskt stöd inom en sammanlagd bidragsram av 450 milj. kr. Detta överensstämmer med vad kommunikationsministern tidigare har hemställt om i propositionen om trafikpolifiken inför 1990-talet.

De skärpta avgaskrav för motorfordon som nu anges i propositionen skall ses som ett första steg mot en framtida ytterligare skärpning för att nedbringa den luftförorening som motorfordonen åstadkommer. I propositionen anges i fem punkter vilken inriktning del fortsatta arbetet bör ha.

Fortsatt forskning och utveckling krävs för att driva på en utveckling mot miljövänligaie transportmedel, drivsystem och drivmedel. Huvudansvaret för denna utveckling bör enligt vår mening åvila transport- och drivmedelsindustrin. Forsknings- och utvecklingsarbetet för att introducera alternativa drivmedel bör ledas av statens energiverk, styrelsen för teknisk utveckling och iransporlforskningsberedningen.

I motioner från folkpartiet, centern och vpk yrkas all de skärpta avgaskraven för lätta lastbilar och bussar införs obligatoriskt från 1990 års modeller och för lunga lastbilar och bussar från 1992 års modeller. Som skäl för all tidigarelägga obligatoriet anförs atl åtgärder för atf minska kväveutsläppen och stoflulsläppen brådskar.

Utskottet framhåller aff det är angeläget atl minska utsläppen till luften från lastbilar och bussar sä långt och så snart som möjligt mol bakgrund av de allvarliga miljöeffekterna och den oroväckande ulsläppsutvecklingen för vägtrafiken i allmänhet samt lastbilar och bussar i synnerhet. Något motsatsförhållande föreligger egentligen icke mellan regeringens förslag och motionerna. Som miljöministern framhåller i propositionen måste hänsyn tas fill aff def tar tid aff utforma ändamålsenliga reglementen.

Strävan bör vara aft nä en europeisk lösning som innebär atf högsta möjliga kravnivåer tillgodoses. Enligt vår uppfattning är del just på detta område som de stora ansträngningarna och allt krut bör läggas ner. De experter som finns tillgängliga kommer atl få ell väsentligt merarbete genom all grunderna för detaljföreskriflerna utformas gemensamt med flera europeiska länder inom den s.k. Slockholmsgruppen.

Utskottet ansluter sig till regeringens uppläggning av fidsplanen som i sin tur bygger på statens naturvårdsverks utredning i frågan. Riksdagen bör således avslå motionerna om all införa de skärpta bestämmelserna tidigare.

I cenlermotionen Jo30 yrkande 33 yrkas även på en temporär hastighetsbegränsning på vägarna under den tid som återstår fram till dess verkan av den katalytiska avgasreningen slår igenom.

Utskottet vill i delta sammanhang erinra om atl frågan om skärpta hastighetsbegränsningar tagits upp i samband med den trafikpolitiska propositionen. Mol den bakgrunden finns ingen anledning all vidta åtgärder i dag.

Herr talman! I ett antal motioner från centern, folkpartiet, moderaterna och vpk yrkas på stimulanser fill avgasrenande åtgärder på begagnade bilar. Utskottsmajorilelen har enats om atl 1 000 kr. per bil bör kunna utgå till bilägare, som låter installera reningsutrustning som medför en 40-procentig minskning av utsläppen.

Jag vill i delta sammanhang anföra att det i propositionen erinras om alt riksdagen på förslag av jordbruksutskottet tidigare uttalat att möjligheterna bör tas till vara alt genom installation av renande tillsatser minska avgaserna på personbilar som infe uppfyller 1989 års avgaskrav. Efter utredning finner regeringen dock atf installation av dylik utrustning dels skulle vara relativt dyrbar i förhållande lill den reningseffekt som rimligen kan uppnås, dels även all systemet skulle kräva omfattande arbetsinsatser från myndigheter och tillverkare för atf tillfredsställa de krav som måste ställas på kontroll av såväl utrustningens funktion och hållbarhet som motorns avgasrelalerade insatser. Samtidigt är antalet bilar, pä vilka en tilläggsutrustning kan ge önskad effekt, begränsat lill ungefär 600 000, eller knappt 20 % av hela personbilsparken, bl. a. pä grund av all endast vissa bilar kan köras på blyfri bensin.

Härutöver menar vi socialdemokrater i utskottet alt eflermonlering av avgaskatalysalorer på gamla bilar ger en osäker och kortsiktig miljöeffekt med risker för oönskade miljöeffekter, t. ex. utsläpp av bensen i lälortsmiljö-er. Nödvändiga mål för den lokala tätortsmiljön kommer inte närmare sin lösning. Kvävenedfallet konimer inle heller på den regionala nivån alt påverkas nämnvärt. Kostnaderna för reduktionen av kväveoxider genom eflermonlering av avgasrenande tillsatser överskrider väsentligt andra typer av åtgärder som utskottet tillstyrkt.

Herr talman! När del sä gäller forskning och utveckling inom området trafik och miljö finns del ell antal motioner med yrkanden om dels stimulanser för utveckling och användning av miljövänliga bränslen, dels intensifierad forskning för ytterligare reducering av utsläppen från motorfordon, dels stimulanser för utveckling av miljövänliga motorer och drivmedel och dels övriga stödinsatser för forskning.

1 propositionen framhålls all det på lång sikt är vikfigt att samhället ger besked så tidigt som möjligt om framlida kravnivåer för emissioner och samtidigt beaktar den tekniska utvecklingen. Transportforskningsberedningen arbetar för närvarande tillsammans med styrelsen för teknisk utveckling, byggforskningsrådel och naturvårdsverket med aff formulera ett forskningsprogram inom området trafik och miljö. I den trafikpolitiska propositionen föreslås atl 100 milj. kr. avsätts för utveckling av kollektivtrafiken.

En introduktionsplan för alternativa drivmedel på transportsektorn finns redovisad i propositionen. Regeringen begär riksdagens godkännande av riktlinjerna för det fortsatta arbetet vilka är sammanfattade i åtta punkter i belänkandet.

Att de borgerliga partierna vill pumpa in pengar i industrin för alt åstadkomma utveckling av miljövänliga motorer och bränslen kanske inte så många förvånar sig över, mén atl vpk vill ansluta sig till detta är för mänga, också för mig, en gåta. All pumpa in skattepengar i bilindustrin som i dag redovisar miljardvinsler måste anses vara föga välbetänkt. Jag måste därför fråga Jan Jennehag, även om han just nu inle befinner sig i kammaren, om det verkligen är vpk:s mening att på detta område stödja bilindustrin med statliga medel. Jag gör detta bl.a. av den anledningen atl han delvis missuppfattade Margareta Winbergs inlägg.

När del gäller moiorulveckling m. m. för atl klara de miljö- och energipoli-

Prot. 1987/88:134 6junil988

Miljöpolitiken inför 1990-lalet

Prot. 1987/88:134 tiska målen inom vägtransporlsektorn bör bilindustrin ha huvudansvaret för
6 juni 1988 ' de insatser som krävs.

Miljöpolitiken inför 1990-talet

Ufskottsrnajorilelen delar den bedömning som görs i motionerna om att ökade insatser bör göras för utvecklande av miljövänliga motorer och drivmedel-, vilket vi socialdemokrater avvisar. -

Herr talman! När def gäller tillämpningen av bilavgaslagen har utskottet med anledning av mofionerna mottagit uppvaktning av företrädare för Bilindustriföreningen och den bilmärkesobundna sektorn. Parterna har därvid lämnats tillfälle att vid ett sammanträde med utskottet framlägga sina synpunkter och bemöta varandras argument.

Utskottet är medvetet om att det anses normalt atl garanlireparationer utförs av verkstad som auktoriserats av den som har tillverkaransvaret. Med hänsyn fill den långa fid som nu ifrågavarande garanfi skall omfatta skulle ell fasthållande vid en sådan regel dock enligt utskottets mening innebära en allvarlig risk för inskränkning av konkurrensen inom bilreparafionsmark-naden.

Utskottet vidhåller därför sin tidigare uttryckta uppfattning all en bilägare skall kunna reparera sin bil och även få garanlireparationer av avgasrenings-systemet utförda på en bilmärkesobunden verkstad.

Det anses att 6 § bilavgaslagen icke medger all tvingande regler utformas i
enlighet med utskottets intentioner. Stadgandet bör därför förses med ett
tillägg som möjliggör att sådana regler utfärdas. Detta kan också tjäna som
svar till Bertil Jonasson, som jag ett tag trodde skulle utbrista i ett negativt
yrkande. -

Sä fill-skiofningspremien.

För aff uppnå miljömässiga fördelar och stimulera fill förnyelse av bilparken yikas i ett antal motioner på en höjning av skrotningspremien för bilar. I de folkpartistiska motionerna yrkas också på en höjning av skrofningsavgiffen och att premien fastställs till 1 500 kr. Med den i propositionen redovisade höjningen av bilskrotningspremien lill 500 kr. anser utskottet atl motionerna får anses tillgodosedda.

Herr lalman! Slutligen några ord om regionala miljöfrågor, som berör trafikbullerproblemen.

Trafikbuller anser utskottet utgör ett allvarligt miljöproblem, som def är mycket angeläget aff komma fill rätta med. Det huvudsakliga problemet när def gäller hanteringen av trafikbuller är alltjämt, såsom också framhålls i propositionen, de myckel höga kostnader som är förenade med åtgärder i befintlig miljö. För att minska bullret kan bl. a. fordonskraven skärpas, nya vägbeläggningar utvecklas och trafikapparaten rustas upp. Med hänvisning till def och med beaktande av atf naturvårdsverket utarbetat ell förslag lill allmänna råd för begränsning av vägtrafikbuller samt med hänsyn lill att regeringen avser aft återkomma beträffande bullerproblemen vid nyplanering avstyrks motionerna.

Herr talman! Jag vill nu bara avsluta med atl yrka avslag på reservationerna 46, 47, 48, 49 och 50 samt reservationerna 103 och 105. Eftersom vi tidigare förbisåg del, vill jag också yrka avslag på det särskilda yrkande av Anders Caslberger som berör den överläggning som pågår inom Nordiska 92

rådet. Bifall til hemställan!

reservationerna 51 och 52 och i övrigt till utskottets

AnL 56 LENNART BRUNANDER (c) replik:

Herr lalman! Björn Ericson säger atl del egentligen inte finns något motsatsförhållande mellan de motioner som vi har lagt fram från centerpartiet om skärpta krav för utsläpp från lunga lastbilar och bussar, och även lätta lastbilar, och del förslag som regeringen har lagt fram. Då förstår jag inte riktigt varför socialdemokraterna inle har kunnat gå på vår linje - det hade varit fullt möjligt. Sanningen är ju ändå den, alt genom att tidigarelägga detta två år - vilket är fullt möjligt - skulle man förhindra ganska stora mängder föroreningar all komma ut i luften som nu kommer alt göra del.

Björn Ericson liksom socialdemokraterna i övrigt är infe särskilt förtjust i att ge bidrag lill de bilägare som har äldre bilar. Del skulle dock innebära ganska stora minskningar av utsläppen av framför allt kväveoxider. Och del är ganska många bilar som går atf hantera på det här sättet. Som jag sade i mitt anförande, har Volvo en sals som man kan montera pä bilar fråri 1975 års modell om jag minns rätt, och def handlar om en halv miljon bilar eller så. Det är samma motorer som har sålts till USA med katalytisk rening. En sådan sals skulle enligt den uppgift jag har fått kosta knappt 2 400 kr. plus montering- Får bilägaren då en tusenlapp i stöd skulle def kanske vara möjligt atl montera en sådan. Det är då inget stöd lill bilindustrin ulan lill de människor som vill göra någonting för miljön. Det är märkligt att man kan ha betänkligheter mot det här, när man infe har några betänkligheter mot de 450 milj. kr. man vill satsa på stöd lill lastbilar och bussar - del är ju i princip samma sak.

Björn Ericson säger all hån inte vill pumpa in pengar i bilindustrin genom all göra någonting åt satsningen på nya motorer och nya bränslen. Jag har inle riktigt förstått atl socialdemokraterna har varit så rädda för det. När Volvo etablerade sig i Uddevalla, satsade man ju ganska stora pengar på detta vinstgivande företag, som egentligen inte vari behov av dem. Där rörde del sig om bortåt en miljard kronor, och det har inle någon annan än Volvo och möjligtvis en del i Uddevalla någon nytta av. En sådan här satsning däremot skulle mänga människor få nytta av - för atl inte fala om naturen.

En viktig fråga som jag vill ställa lill Björn Ericson är varför inle socialdemokraterna vill vara med om atl satsa på etanol som drivmedel. Det skulle nämligen medföra en ganska stor miljövinst.

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken iriför 1990-ialci

AnL 57 BJÖRN ERICSON (s) replik:

Herr lalman! Lennart Brunander frågar varför inte vi kan vara med och stödja del förslag som finns om stöd lill alt sälta in avgasrening på begagnade bilar. Skälet är att det trots vad Lennart Brunander säger i dag finns stora frågetecken huruvida de kan klara den förbättring av miljön som Lennart Brunander eftersträvar. Dessutom är det faktiskt sä atf den begränsning som skulle bli följden av ätt man installerade katalyfisk avgasrening i alla bilar där det vore möjligt bara skulle spara runt 8 % av de totala utsläppen - vilket naturligtvis inle är all förakta.

Forskning för att utveckla nya drivmedel och motorer är naturligtvis en

Prot. 1987/88:134 6junil988

Miljöpolitiken inför 1990-lalel

insats som industrin själv måste stå för. Att vi stödjer nyetableringar på vissa orter för att klara de regionala problem som finns i samband med strukturförändringar är en helt annan fråga.

Anf. 58 LENNART BRUNANDER (c) replik:

Herr talman! Björn Ericson säger att det finns stora frågetecken för huruvida de reningsmetoder som finns för äldre bilar fungerar. Men del har ändå gjorts prov, som visar aff def fungerar. Och frågetecknen är faktiskt infe större i det här avseendet än de frågetecken som bilindustrin ställde upp när vi log beslutet om katalytisk avgasrening på nya bilar. Även då ställdes del ju upp myckel stora frågetecken från bilindustrin, och det är samma intressenter som nu gör det - plus socialdemokraterna, och det tycker jag är anmärkningsvärt.

Sedan säger Björn Ericson atf om man gör defta så minskar utsläppen bara med 8 %. Jagskall inte påstå all jag vet hur myckel del är, men jag har fått en uppgift orn en uträkning, aff om man bara bytte avgassystem på de Volvobilar där det är möjligt så skulle man minska kväveutsläppen med kanske 15 % eller någonting sådant. Därtill kommer alla andra bilar som man skulle kunna bygga om. Vad Björn Ericsons siffra bygger pä är troligen uppskattningen all det är möjligt alt bygga om ett ganska litet antal bilar, men man klarar förmodligen betydligt fler än så. Här finns nämligen olika syslem, och de kan alla vara bra.

AnL 59 INGRID HEMMINGSSON (m):

Herr talman! I hela miljödebatten måste man utgå från forskning, ny teknik och nya kunskaper som leder till väl genomtänkta och långsiktiga insatser. Del gäller då sådant som verkligen har förutsättningar atl avhjälpa miljöproblemen.

Del finns de som anser atl vi skall motarbeta den nya tekniken och att vi måste gä tillbaka till någon sorts förindustriellt samhälle. Men del är inle realistiskt och absolut inte genomförbart. ,

Det finns, inga genvägar när det gäller atl konima till rätta med miljöproblemen. Inte heller går del att göra särskilt många snabba krafttag. Del går bara i den oseriösa debatten.

Det är enbart nya kunskaper om vår miljö och om sådant som kan skada den som kan ligga lill grund för långsikfiga och realistiska lösningar. Detta förutsätter ett tålmodigt arbete, som ofta lar tid. Det krävs även ell samarbete mellan många olika parter. Det behövs alltså inte enbart politiska beslut.

Politiker, forskare och förelag av olika slag måste samarbeta. Inle minst gäller det här de enskilda människornas ansvar och vilja att göra insatser.

Jagskall uppehålla mig vid avsnitt 8 i betänkandet, som handlar om avfall, avfallshantering, retursystem och förpackningar. Vi moderater har tidigare motionerat om miljömärkning. Såvitt jag förstår kommer regeringen all utreda dessa frågor. Jag hoppas att det sker så snart som möjligt. Del skulle säkert bidra till att göra människor medvetna om sitl eget agerande, vilket skulle vara av betydelse. Miljömärkning kan även beröra förpackningsindustrin.

Denna typ av avfall hanteras av alla människor. Därför är def viktigt att stimulera till eget ansvar-t. ex. genom olika pantsyslem och stimulanser. Det har visat sig ge effekt inom flera områden. Upplysning och kampanjer som gör människor medvetna är bra och även nödvändiga. Kampanjen "Håll Sverige rent" har varit till stor nytta. Delta är ett arbete som alllid måste pågå. Vidare är det oerhört viktigt att påverka den unga generationen och alt uppfostra den lill enskilt ansvarstagande. Det går inle alt uträtta särskilt myckel, om inle just detta finns i botten.

Miljökonsekvensbedömningar borde göras för hela kedjan, från produkt till avfall. Det gäller således även den senare behandlingen. Defta borde också inarbetas i miljölagstiftningen.

Med anledning av avsnittet om retursystem och förpackningar förekommer det en hel del motioner.

Ett av de krav som måste kunna ställas på en bra förpackning är att den skall kunna återvinnas - alt avfallsfrågan därmed skall vara löst. För alt åstadkomma delta måste man komma fram lill en lämplig ålervinningslek-nik. Men utan insamling av förpackningar är detta omöjligt. Därför måste insamlingen av förpackningar stimuleras. Def är fakfiskt en hel del som händer pä förpackningsområdet, ur både miljö- och konsumentsynpunkt -vi får ju inte glömma den senare.

För konsumenten är del viktigt all en förpackning inte väger för mycket. Den nya PET-flaskan - läilviktsflaskan - väger endast 50 gram, medan en glasflaska med samma innehåll väger 1 kilo. I vårt land har vi den här typen av flaskor endast för läsk. I USA har man kommit längst när del gäller återvinning av flaskor. I april i är inleddes emellertid svenska återvinningsförsök på Golland. De här flaskorna betingar en pant om 50 öre, och man räknar med att få in hälften av de förpackningar som årligen säljs på Gotland. Dessutom ökar återvinningsgraden beträffande aluminiumburkar. Även för dessa är panten 50 öre per burk. De senaste månaderna har mer än 75 % av förpackningarna återvunnits, och man närmar sig de från början beräknade 90 procenten.

Det är av avgörande betydelse att återvinningsfekniken utvecklas. För allt omhändertagande av avfall krävs det en källsortering. För all återvinning skall kunna ske är det alltså nödvändigt med källsortering. Det är därför något egendomligt att socialdemokraterna i sin reservation säger all förslagen om utvecklingen när del gäller källsortering har formen av detaljkrav-så står det nämligen i deras reservafion-som infe på ett genomgripande sätt gör det möjligt all behandla avfallsproblemaliken. Socialdemokraterna hänvisar i stället lill naturvårdsverkels kommande redovisning. Men en utvecklad källsortering är ju en förutsättning för all man skall kunna la itu med hela avfallsproblemaliken. Jag kan alltså inle inse varför denna reservation har tillkommit.

Även när det gäller pant på miljöfarliga batterier hänvisar socialdemokraterna till naturvårdsverkets utredning. Man tycks inte på något som helst sätt vilja la ställning till införandel av ett pantsystem. Men det måste väl ändå vara utomordentligt viktigt alt människor stimuleras atl återlämna miljöfarliga batterier.

För detta krävs del inle någon utredning från naturvårdsverkets sida. Hur

Prot. 1987/88:134 6junil988

Miljöpolitiken inför 1990-talel

Prot. 1987/88:134 mycket regeringen än tycker sig ha gjort, återstår ändå arbetet på detta
6 juni 1988 område.

Miljöpolitiken inför mo-talet ■

Folkpartiet och moderaterna har en reservation om Göta älv-området. Vi anser att defta område måste behandlas som en riksangelägenhet. Älven sträcker sig genom flera län och utgör dricksvatlenläkl för flera hundra lusen västsvenskar. Tillsynsansvaret är oklart. Vi anser atl en utredning bör tillsättas, som har atl lägga fram förslag lill åtgärder.

Trots att vårt yrkande beträffande radonhusen har hänvisats till bostadsutskottet och alltså inte har behandlats av jordbruksutskottet, kan jag inle låta bli atl påpeka attdet behövs en större effektivitet, med tanke på kostnaderna för att spåra och åtgärda alla de bostäder som har drabbats av radon. Kostnaderna mäste helt falla på staten. Man måste väl ända jämföra kostnaderna för Tjernobylolyckan - del rörde sig då om hundratals miljoner - med de ynka 17 miljoner som åtgärder i radonhus kostar.

Vidare skall vi komma ihåg att experter gör bedömningen atl de människor i vårt land som bor i radonhus utsätts för 50-300 gånger större risker än andra.

I miljösammanhang är det ofta de riktigt stora kraven på åtgärder när det gäller företagens utsläpp, hoten om höga avgifter och förbuden som del talas om. Men jat: tror alt del är viktigt atl de många människorna lar ell ansvar, om vi på lång sikt skall nå ett bra resultat. Därför måste stimulanserna inriktas på alt uppmuntra till ett sådant ansvarstagande. Människor måste alltså bli medvetna om miljöansvaret. Men människor vill också göra en insats för vår miljö.

Herr talman! Med delta yrkar jag bifall lill de moderata reservationerna.

AnL 60 MARGARETA WINBERG (s) replik:

Herr talman! Jag kan instämma i mycket av def som Ingrid Hemmingsson nämnde. Det gäller t. ex. fostran till ansvarstagande. Detta visar vi genom atl förslärka miljöpropositionen i form av ett tillkännagivande just när det gäller ulbildningsd':len. Miljöfrågorna måste alltså på ett annat sätt än tidigare innefattas i den högre utbildningen.

Jag blev emellertid något förvånad över alt Ingrid Hemmingsson inledde sitt anförande med atl säga, om jag nu minns rätt, atl man i miljöpolitiken måste utgå från vetenskapen och forskningen och i en förlängning den tekniska utvecklingen. Detär väl en ny syn och en i viss mån annan syn än den som tidigare har präglat debatten. Såvitt jag förslår har alla partier, inkl. moderata samlingspartiet, varit överens om att man i miljöpolitiken måste utgå från hänsynen till vad naturen,tål. Dessutom måste man ställa krav på och stimulera den tekniska utvecklingen. Denna måste alltså motsvara vad naturen tål. Jag undrar om den uppfattning som Ingrid Hemmingsson här ger uttryck för är hennes privata eller om den är representativ för moderata samlingspartiet som helhet.

När det gäller grunden för avfallshanteringen säger Ingrid Hemmingsson

att återvinningenär viktigast. Även påden punkten mäste jag säga att jag har

en annan uppfattning. Utgångspunkten för avfallshanteringen måste väl

ända vara atl man går lill botten med problemen. Det gäller ju all minska den

96 totala månaden avfall. Dessutom måste man sträva efter atl få fram ett

miljövänligt material och stimulera till återanvändning. Vidare behövs del ett retursystem. Del som blir kvar skall självfallet källsorteras.

Del tar vi socialdemokrater upp i reservation 98, som Ingrid Hemmingsson inle hade sä stor förståelse för. Vi menar alt de motioner som ligger lill grund för tillkännagivandet från majoritetens sida rör detaljer. Vi vill gärna se naturvårdsverkets förslag, som förhoppningsvis kommer att utgöra en helhet, med tankar från produktion lill konsumtion, för alt vi därefter skall kunna ta ställning till detta mycket stora och svåra problem.

När del gäller pant på miljöfarliga batterier slår del i vår reservation alt det i "det av utskottet tidigare omnämnda utredningsuppdraget lill naturvårdsverket ingår som en del attse över möjligheterna all införa ett pantsyslem för miljöfarliga batterier". Del var vad riksdagen tidigare i fjol beställde. Del ryktas bl.a. från utredningen all nalurvårdsverkétvill förbjuda kvicksilverhaltiga batterier, öch utredningen är nog i faggorna.

Prot. 1987/88:134 6juni1988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

AnL 61 INGRID HEMMINGSSON (m) replik:

Herr talman! Del tycks vara myckel känsligt för socialdemokraterna när vi från majoritetens sida vill göra ell tillkännagivande och understryka hur viktigt det är med både källsortering och pant på miljöfarliga batterier.

När det gäller pant på miljöfarliga batterier finner man om man tittar i reservationen alt socialdemokraterna mest talar om vad de har gjort men sedan inle ger uttryck för någon viljeyttring. Därför är del svårförståeligt att dessa reservationer har tillkommit. Det har talals myckel om backspeglar i dag, och just denna reservation innebär att socialdemokraterna hela liden har tittat i backspegeln, sä pass atl de har varit tvungna all bromsa.

När del gäller källsortering vill jag understryka all den är nödvändig för all olika slag av återvinning skall kunna åstadkommas.

Margareta Winberg påstod alt jag kom med ell slags ny politik, men så var del inle alls. Jag underströk alt det bära är kunskaper, forskning och ny teknik som behövs för atl man skall kunna la reda på vad miljön tål och vad som kan skada den. Det finns många miljöproblem som det i dag inle finns någon lösning på, därför all vi vet för litet. Jag tror atl vi kan vara helt överens om alt detta måste ligga till grund för miljöpolifiken. Skall vi kunna åstadkomma lösningar måste vi också veta vad som orsakar problemen. Vi måste också vela vilka metoder som vi måste använda för alt komma fram till de lösningar vi åsyftar.

AnL 62 MARGARETA WINBERG (s) replik:

Herr talman! Nej, Ingrid Hemmingsson, del är inle alls fråga om någon känslighet från vår sida. Anser vi atl det är motiverat med ell tillkännagivande ställer vi upp. Det har vi visat i detta belänkande, där vi ställer oss bakom ell antal tillkännagivanden. Men just pä dessa två punkter är del nästan all slå in öppna dörrar, när naturvårdsverket har uppdraget som skulle ha redovisats senast den 1 juni. Jag kan tänka mig all utredningen arom inte på väg så kanske alldeles strax på väg in lill departementet-Del är inte, Ingrid Hemmingsson, bara kunskap som behövs när det gäller miljöfrågor, även om kunskap är myckel viktig för alt man skall kunna falla kloka och rikliga beslut. Vi vet inle heller alltid vilka metoder som skall

7 Riksdagens protokoll 1987/88:134

Prot. 1987/88:134 användas för att en målsättning skall nås. Tvärtom handlar det ibland om atl

6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-lalei

sätta upp en målsättning ulan att exakt veta vilken metod som skall användas, föratt t. ex. tvinga industrin att vidta åtgärder. Def är alltså inte bara kunskap utan också engagemang och känslor hos människor som är mycket viktigt, vilket de senaste årens utveckling har visat, och där infe minst miljörörelsen med sitt engagemang har spelat ensfor roll.

AnL 63 INGRID HEMMINGSSON (m) replik:

Herr falman! Visst ärdet bra med engagemang och känslor,,men jagärinfe helt säkei på att def är sådant som skall lösa dessa problem. Def var därför jag påpekade just detta om kunskap och ny teknik. Under ett tio minuter långt anförande kan man inte täcka in hela området.

Nu skall naturvårdsverket utreda både def ena och det andra, och det är myckel stora områden.- Jag tycker aff def är helt rimligt att riksdagens majoritet påpekar för naturvårdsverket vad som är vikfigt i denna utredning och vad rnan vill få fram. Def var det som jag infe kunde förstå varför den isocialdemokratiska majoriteten infe kunde ställa sig bakom.

Andre vice talmannen anmälde aff Margareta Winberg anhållit att till protokollet få antecknat.alt hon inte ägde rätt fill ytterligare replik.

AnL 64 ALF SVENSSON (c):

Herr talman! Ingen gång i svensk historia har del funnits en så stark opinion för all värna och värda vår fysiska miljö som nu.

Vad skulle hända- till lands för att man skulle få en situation som är
jämförbar med atf algerna slår uf fisken och annat levande i Kattegatt och
Skagerrak? Marinbiologen funderade något och svarade TV-reportern: Som
om fåglarna föll ned från himlen. :
, Jag är säker på aft tanken svindlade för många när vi hörde marinbiologens
svar. Vi fick associationer till Rachel Carsons Tyst vår. Jag kom också osökt
att länka på vad Rolf Edberg skrev,i tidningen Arbetet för någon lid sedan:
När skogen dör, dör något inom oss. ,

■ Jag tror, som sagt, att det finns.jordmån för åtgärder nu - åtgärder som kan rädda både jord, luft.,vatten och livsmedel. Men då får inte politikerna förlora sig bort i inbördes fäktningar om vem som är mest radikal och kommer på mest spektakulära utspel. Def behövs ju infe-flera miljöparoller. Det fordras åtgärder. Del krävs beslut.

Om man släpper en groda i en skål med hett vatten hoppar den därur så del ■bara skviitter om def. Qm man lägger en groda i kallt vallen och höjer lemperal jren undan för undan slarinar grodan kvar, och hon dör av det hela vattnet.

Det finns en. stor risk för all vi nu överöses med miljölarm och rapporter om miljöförstöring så alt vi drabbas av något slags tillvänjning. Vi upphör atf reagera tillräckligt. Vi tar oss infe ur den långsikfiga förödelse som leder fill döden.

Jag läste i någon tidning aff.miljöministern yttrat att det handlar om att byta livsstil. Jag tror att det är just det som krävs: en livsstil som innebär atl

standardbegreppet utvidgas och baseras på våra livsbetingelser, att den ekonomiska tillväxten underordnas miljöpolitiska hänsyn.

Herr lalman! Miljöpropositionen var sannerligen efterlängtad. Just att regeringen undvikit att presentera sina egna förslag och i stället låtit socialdemokraterna i riksdagen ständigt avfärda alla miljöpolitiska åtgärdsförslag med hänvisning till den kommande miljöproposifionen menar vi vara det stora miljöpolitiska sveket.

Miljöfrågorna är förvisso internafionella och komplexa. Om vi hade kunnat se en miljöfråga direkt kopplad fill en enskilds allergi eller en enskilds cancer hade vi haft en miljöpolitisk i-evolf för länge sedan.

Herr talman! Vi har nu senast fått én lektion om hur en liten giftig alg förorsakat en ekologisk katastrof i Västerhavet. Riktigt vad def beror på har inte forskarna kunnat fastslå. Vad man däremot vet är aff algen förökar sig därför atf def finns rikligt med näringsämnen i vattnet. De mest betydande källorna för kvävetillförseln till havet är jordbruket, trafiken och industrin.

Både på jordbrukssidan och på frafiksidan har det varit svårt att få förståelse förlägets allvar. "Vi får väl offra några träd"-aftityden'har varit alltför vanlig. Regeringen kunde både fidigare och nu varit mera aktiv och pådrivande för aff vidta åtgärder som begränsar utsläppen från såväl jordbruket som trafiken'.- Eftersom jordbruket behandlas i ett särskilt betänkande tar jag nu bara upp trafiken.

Redan 1982 krävde vi från kristdemokratiskt håll katalytisk avgasrening på
bilar. Tekniken fanns i Sverige och användes. Infe en enda Volvo kunde
exporteras till USA utan denna rening. Def var därför egendomligt aff def
skulle dröja ända till 1989 innan tekniken blev ett obligatorium här. Den
stora försäljningen av bilar med katalytisk avgasrening visar aft det finns en
stor vilja bland konsumenterna aff fa hänsyn fill miljön, om de bara får
praktisk möjlighet att göra det, '

Vi kristdemokrater föreslog i januari aff de bilar som eftermonferade katalytisk avgasrening skulle få skattebefrielse under två år, vilket i pengar skulle innebära omkring 1 5(X) kr.' Den motionen har hänvisats till skatteutskottet. Förslaget har vunnit gehör i utskottet genom det stöd på 1 000 kr. som föreslås. Det är en vikfig markering aff samhället ser till att reningstekniken också installeras i den äldre bilparken. Låt mig konstatera aff det hade både blivit billigare och gett ett bättre miljöresultat om obligatoriet hade införts redan 1982 i stället för 1989.

Konsumenterna har också på ett glädjande sätt visat intresse för pappers-produkter som inte är klorblekta. Tidigare har pappersproducenterna hävdat atf def har varit svårt aft få avsättning för sina produkter. Det har visat sig att producenterna hade fel.

Beträffande freonufsläppen har för övrigt regeringen dragit de rätta slutsatserna. Varför inte göra detta också när det gäller avgasreningskraven för den tyngre trafiken. Lastbilar och bussar svarar för ungefär 18 % av samhällets totala kväveulsläpp. Österrike och Schweiz har beslutat all införa avgaskrav fr. o. m. 1988 års modeller. I kds-motionen har vi framfört krav om avgasrening från 1990 för lätta lastbilar och bussar samt från 1992 års modeller för lunga lastbilar och bussar. Jag kommer därför alt på den här punkten stödja reservation nr 46.

Prot. 1987/88:134 6junil988

Miljöpolitiken inför 1990-lalet

Prot. 1987/88:134 Vi kristdemokrater har också drivit kravel på ålerföringssystem vid

6 juni 1988 bensinstationerna. Regeringen har hittinlills värjt sig för alt lagstifta. Det

7 ~ ', pågår någon form av dialog med branschen, sägs det. Jag har i min motion

redogjort för atf def bara i staten Californien finns 14 000 bensinstationer

1990-lalel j •. c- ■ . r u ■ » -n . • . = '.c- .-u

med aterronngssysiem tor bensinångor, vilket gor att ångorna atertors Ull

bensintanken i stället för all pressas ul i luften vid länkning. Miljö- och hälsoskyddsförvallningen i Göteborg uppskattade den totala mängden kolväleutsläpp lill omkring 19 000 ton i Göteborg. Av detta beräknas bensinstationerna svara för ca 10 %. Kostnaderna för atf minimera dessa utsläpp till några procent av nuvarande utsläpp beräknas fill ungefär 0,6 öre per liter bensin. Def finns allfsäingen anledning att dröja med lagstiftningsåtgärder.

Fru lalman! Beträffande massainduslrins utsläpp av organiska klorföreningar finns del heller ingen anledning alt dröja med åtgärder. Utsläppen av organiska klorföreningar från massainduslrins fabriker kan inte tolereras längre. Minskningen måste vara påbörjad 1990. I princip bör inga utsläpp av klorföreningar tillåtas efter 1995. Jag yrkar därför bifall lill reservation nr 69.

Jag hai- i en motion begärt en särskild skyddslagstiftning för Vättern. Utskottei viftar undan denna begäran med hänvisning till atl sjön Vättern med öar och strandområde åtnjuter exploateringsskydd. Vättern är norra Europas största friskvattenreservoar. Därför är del befogat att ett förstärkt lagligt skydd för Vättern införs. Livsmedelsverket har meddelat atl man bör begränsa konsumtionen av röding fångad i Vättern till två gånger per månad. För någon dag sedan meddelade tidningarna runt Vättern all man inte bör äta Vätteifisk mer än en gång per yecka. Är infe detta en tydlig signal om atl allt inte står väl fill i denna stora dricksvaffentäkt? Del är tyvärr inte första gången myndigheter nonchalerar hotet mot Vättern. Jag har i motionen återgivit uppgifter som jag hört av förre museiintendenten Olof Fong i Gränna. När bönderna på Visingsö på 30-talet larmade den vattenvårdande myndigheten, fick de svaret att en så djup sjö som Vättern inte kunde förorenas. Även om det inte.las lika lätt pä frågeställningen i dag, tycker jag all åtgärder bör vidtas nu. Vättern som dricksvattenläkt är så värdefull för oss alt jag tycker alt Vättern borde klassas som en nationalsjö.

Fru lalman! Kring slamhanteringen har det uppkommit en omfattande debatt. Växtnäringsinnehållel i avloppsslammel är en resurs som bör återföras till åkermarken. Med nuvarande avfallshantering, där slam från hushållen blandas med slam från industrin, komnier det på många platser alt innehålla ämnen som gör det direkt olämpligt i livsmedelsproduktionen. Bönderna känner en befogad oro för vad det nuvarande systemet kan innebära lör åkermarken på sikt och vägrar på många håll ta emot slammet. Jag tyckei' de gör klokt i delta. Kds har i en motion begärt ell omfattande forsknings- och utvecklingsarbete för ekologisk avfallshantering av latrin och annat organiskt hushållsavfall. Skall växtnäringsämnena i latrinel utan risk kunna tillföras den odlade jorden, måste,det skiljas från industrins avlopp. Del bör vara möjligt att finna lösningar som ersätter det nuvarande ,wc-syslemet med någon form av mullrumsanläggning eller med mindre vallenförbrukande system. Del är angeläget atl medel nu ställs till förfogan-100

de för en ekologisk, framsynt forskning som strävar efter atl i görligaste mån sluta kretsloppet med en resurshushållande miljövänlig teknik.

Fru talman! Jag vill ta upp några.frågor ur mina motioner, som i större eller mindre utsträckning berörts i propositionen eller i ulskollels belänkande. På tre punkter har vi kristdemokrater ansett aft utomstående bedömare skall kunna påverka miljöutvecklingen. Def gäller rätten för ideella och naturvetenskapligt inriktade organisationer aff överklaga beslut enligt miljöskyddslagen. Utskottet har avvisat tanken, men i reservation nr 121 anses all delta skulle ge medborgarna möjlighet all påverka viktiga beslut i miljöfrågor. Jag har också tagit upp frågan om miljöansvarig vid förelag som bedriver miljöfarlig verksamhet. Utskottet avstyrker förslaget, men i reservation nr 117 ges stöd för förslaget.

Förslaget om en lagändring i bolagslagen, så att företagens årsbokslut förses med en miljöredovisning, avvisas med hänvisning till den föreslagna förändringen atl förelag som bedriver miljöfarlig verksamhet årligen skall avge en miljörapporl till tillsynsmyndigheten. Förslaget är bra, men jag tror att det skulle vara en styrka om någon .form av miljöredovisning också återfanns i förelagens bokslut. Boksluten.utgör viktig ekonomisk informafion, där miljöaspekterna också hör hemma. Kristdemokraterna vill också ha en miljöfond och en obligatorisk miljöskyddsförsäkring för alla som bedriver miljöfarlig verksamhet.

Med utskottets och regeringens förslag mister man ett betydelsefullt moment. Såvitt jag kan förstå innehåller inte den nu föreslagna försäkringen någon premieprövning utifrån del enskilda förelagets verksamhet, utan premierna kommer att ha stora likheter med del förslag lill miljöfond som kds har. Premieprövningen kunde annars bli ett bra incitament all gå över lill annan, mindre riskfylld teknik, som skulle ge en fördelaktigare premie. En sådan försäkringsform i kombination med punktskatter, avgifter och andra ekonomiska styrmedel skulle verksamt påskynda omläggningen mol miljövänligare tekriik. Frågan om ekonomiska styrmedel tas upp i reservationerna nr 135, 136, 137 och 138, vilka jag följaktligen stöder.

Fru talman! Jag vill ta upp två punkter som berör lagstiftningen. Kds har under flera år krävt en ändring av lagstiftningen sä atl miljölagstiftningen mer skall komma alt likna trafiklagsliflningen. Överträdelse av trafikbesfämmel-ser medför böter eller straffpåföljd när överträdelse konstaterats. Pä samma sätt bör exempelvis överträdelse av tillåtna utsläpp medföra straffpåföljd även om skada inte kan bevisas. Del skall räcka med alt tillåtna gränser faktiskt överskridits. Till en del utgör föreslagen ändring av 45 § miljöskyddslagen en förbättring, men jag tycker inle all man nätt ända fram. Med tanke pä att det många gånger lar lid inrian skador av miljöfarlig verksamhet blir uppenbara, har vi hävdat alt del behövs förlängd preskriptionslid för miljöbroll. Frågan behandlas i propositionen, där statsrådet anför alt preskriptionstiden för ett brott som bedöms som grovt miljöbroll är 10 år. Bedöms inte brottet som grovt, gäller såvitt jag kan förstå miljöskyddslagens 5 år. Kds har ansett att den preskriptionstiden bör vara 20 år. 1 motionen har jag anfört alt om en miljöfarlig verksamhet ärcancerframkallande kan del la 15-20 år från exponeringstillfällel innan cancern uppträder.

Fru talman! Jag yrkar

Prot. 1987/88:134 6junil988

Miljöpolitiken iriför 1990-lalet

101

Prot. 1987/88:134 6juni1988 -

Miljöpolitiken inför 1990-talet

under mom. 58 bifall till motion 1987/88:Jo855, ätt riksdagen hos regeringen begär en särskild skyddslagstiftning för sjön Vättern,

under mom. 85. bifall fill mofion 1987/88:Jo733, aft riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagstiftningen aft bensinbolag vid nyanläggning eller besiktning av befintlig station åläggs alt installera ålerföringssystem av bensinångor,

under mom, 128 bifall till motion 1987/88:L605, yrkande 1, att riksdagen hos regeringen begär förslag om obligatorisk miljöförsäkring för alla som bedriver miljöfarlig verksamhet,

under mom. 133 bifall till mofion 1987/88:L207, att riksdagen hos regeringen begär förslag om en förändring i bolagslagen så atl förelagens årsbokslut förses med en miljöredovisning,

under mom. 156 bifall till mofion 1987/88:Jo858, aft riksdagen hos regeringen begär atf ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete startas för ekologisk avfallshantering av latrin och annat organiskt hushållsavfall,

under mom. 198 bifall fill motion 1987/88:Jo735, yrkande 8, aft riksdagen hos regeringen begär förslag till skärpning av miljöskyddslagen och brottslagen 13 kap. 8 a S i enlighet med vad som anförts i motionen samt

under mom. 199 bifall till motion 1987/88:Jo735, yrkande 7, atf riksdagen hos regeringen begär förslag om förlängning av preskriptionstiden för brott mot miljöskyddslagen från nuvarande 5 år lill 20 år samt förändring av bevisföringsreglerna vid miljömål i enlighet med vad som anförts i motionen.

Jagyrkarocksåbifalllillreservalionerna8, 46, 69, 117, 121, 135, 136, 137
och 138. ■

102

Under detta anförande överlog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

AnL 65, BENGT SILFVERSTRAND (s):

Fru talman! "Ljuset som silar ner genom bokarnas trädkronor. Def är inte bara natur eller miljö. Det är en del av vår skånska själ." Dessa stämnings-fyllda formuleringar återfinns i en broschyr som moderaterna nyligen förärat en stor del av hushållen i de södra proyinserna.

Det är med stora förväntan man tar del av fortsättningen i broschyrlexien efter denna anspråksfulla inledning. Och vilka blir då slutsatserna? Jo, del här kommer moderaterna frarn till: "Fattigdom och okunskap har gjort all vi människor burit oss illa åt mot naturen."

Det är möjligt atf det var så en gång för länge sedan. Men aff påstå något sådant i en skrift tryckt årl988 visar att moderaterna inte är i takt med fiden. De moderata företrädarnas lovsång till marknadskrafterna som allena saliggörande föratt lösa svåra miljöproblem ter sig mot denna bakgrund som något malplacerad.

Ty är det fattigdom och okunskap som ligger bakom ett stort industriföretags dumpning av 17 000 tunnor kvicksilver i Sundsvallsbukfen? Är def fattigdom och okunskap som är anledningen till att ett annat stort och rikt industriföretag i Nordvästskåne under, flera är släppt ut tungmetaller över stora bostadområden, tungmetaller vilkas förekomst både företagel och

länsmyndigheten förnekade tills ell kraftigt opinionstryck och politiska
aktioner fick de ansvariga att tänka om. ' '

Och handen på hjärtat: Är def fattigdom och okunskap som ligger.bakom de enorma kväveutsläppen från jordbruket som kraftigt bidragit till den allt allvarligare föroreningen av havsmiljön i t. ex. Laholmsbukten, Öresund och Skälderviken?

Det enskilda ägandet framhålls av de borgerliga med moderaterna i spetsen som den bästa garantin för en god miljö och bra natur. Om detta har förre folkpartisten Carl Tham intressanta saker aff säga ien artikel i-Arbetet den 4 juni. Så här skriver Carl Tham bl.a.:

"Gösta Bohman är för enskilt ägande - men som bekant vill han infe gärna aff ägarnas fria brukningsrätt begränsas. Men def är just derina begränsning som miljöpolitiken alltmer kommer att handla öm. Det gäller produktionen likaväl som konsumfionen. Vilka krav skall ställas pä tex Höganäs som villkor för fortsatt produktion, dvs ägarnas rätt att disponera produktiorisap-parafen? Vilka begränsningar är nödvändiga i bilägarnas rätt att utnyttja sina bilar tex i tätorter?" Så långt Carl Tham.

Ett stort antal miljöincidenter under senare fid visar aff vare sig marknadskrafter eller ekonomiska styrmedel kan innebära några avgörande och slutgiltiga lösningar på svåra miljöproblem.

Exemplen från Skåne och många andra håll på sistone visar alt en vaken miljöopinion och politiska styrmedel ytterst krävs för all hålla miljöförorenarna i strama tyglar. När enskilda människor gick fram var och en för sig i den lilla nordväslskånska kommunen hände inte myckel, om man bortser från allmosor från det stora företaget i form av en eller annan bil- eller hustväff. Def var först när def bildades en gemensam front bestående av enskilda människor i det miljöslörda området, av miljökämpar och miljö-engagerade politiker, som det lossnade. Vanligt folk fick klart för sig att man kunde använda politiken lill att åstadkomma förändringar - genom att organisera sig, genom all påverka genom politiska partier.

Det är bra att regeringens miljöproposition så kraftigt understryker alt del är miljöförorenarna själva som skall betala uppkomna miljöskador. Men det är också viktigt atl förelagens egen kontroll nu kringgärdas med skärpt hållning från de regionala tillsynsmyndigheterna. Exempel från Malmöhus län visar att såväl ökade resurser och bättre organisafion som större civilkurage fordras för aft våra länsstyrelser skall kunna fungera som effektiva tillsynsmyndigheter.

Den andra fråga jag i: korthet vill ta upp gäller utvidgningen av den
lagstiftning som gör att man kan utse s.k. särskilt föroreningskänsliga
områden. Vi har i dag Ringsjön och Laholmsbukten, där särskild lagstiftning
gäller. ■■ '

Nu utvidgar man begreppet så aft miljöskyddsområde inte bara skall gälla vattenföroreningar utan också luffföroreningar. Dalälven och Hisingen kommer att förses med sådan speciallagsfiftning.

Skånska socialdemokrater har också motionerat om atf få västra Skåne förklarat som miljöskyddsområde. Så långt sträcker sig nu varken regering eller riksdag. Vi kan ha viss förståelse för det med tanke på de motiveringar som anförs, nämligen aft man vill ta ett steg i taget och infe kan gå fram för

Prot, 1987/88:134 6junil988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

103

Prot. 1987/88:134 6junil988

MdjöpoUliken iriför 1990-talet

fort.-Del finns flera områden i. landet som är hårt drabbade av svåra miljöstörningar.

Det intressanta är emellertid att regeringen i sin proposition pekar ut västra Skåne och säger alt de föroreningar som drabbat exempelvis Skälderviken och Öresund är så allvarliga att man kan länka sig alt samma lagstiftning som i dag gäller för andra områden också kan komma alt tillämpas för västra Skåne. Utskottets motiveringar och skrivningar, t. ex. att man nu avvaktar den inventering som Malmöhus läns länsstyrelse gör. uppfattar vi på del sättet alt om bara länsstyrelsen i Malmöhus och Kristianstads län och berörda kommuner gör gemensam sak, trycker på och redovisar ett handfast underlag för ett beslut, sä kan vi vara optimistiska inför möjligheten aft inom något eller några ar fä västra Skåne förklarat som miljöskyddsområde. Situafionen är, allvarlig. Vi tycker faktiskt all vi har kommit en bra bil på väg med del beslut utskottet nu har fattat.

Eftersom ansvaret och bollen ligger hos länsmyndigheter och kommuner, tycker vi attdet är utomordentligt beklagligt och illavarslande, när borgerliga politiker rned en centerpartistisk ledamot av denna kammare i spetsen - när de nu har möjlighet aft agera på det kommunala planet-går emot och röstar ner ett socialdemokratiskt förslag, som.innebär alt man'vill ha särskild lagstiftning för all kunna ingripa mot ytterst svåra miljöföroreningar i Skälderviken. Exemplet, fru talman, visar atl del råder en stor motsägelse mellan borgerlig miljöaktivitet i riksdagens talarstol och praktisk miljöpolitik på det kommunala planet:.

8 S Kammaren beslöt kl. 17.58 att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll.

9S Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00 under ledning av tredje vice talmannen.

10 ii Miljöpolitiken inför 1990-talet

(forts, jordbruksutskottets betänkande 23)

104

AnL 66 RUNE BACKLUND (c):

Herr talman! 1 sin sammanfattning av jordbruksutskottets betänkande nr 23 konstaterar utskottet att i betänkandet behandlas 600 olika motionsyrkanden. När så många olika krav och förslag skall behandlas i ett utskott på kort tid blir ofta behandlingen av många motioner summarisk. Det är verkligen beklagligt att många viktiga motioner på det här sättet inte får den ingående behandling som de är värda utan i många fall avfärdas i klump med några korta rader.

Jag har tillsammans med övriga cenferkolleger som är bosatta i länen runt Vättern motionerat om skydd av Vätterns vatten. Av någon anledning behandlas .den motionen, Jo758, inte tillsammans med ett par andra motioner som också rör Vättern och som tas upp på s. 86 i utskottsbetänkan-

det. Vår motion har i stället hänvisats till avsnittet om forskning i marin miljö, på s. 112. En möjlig förklaring är atf del andra yrkandet i vår motion handlar om analyser av vattnet och åtgärdsprogram mol föroreningar. Vårt första yrkande om Vättern som riksobjekt har tydligen kommit bort i hanteringen när man behandlat andra likartade yrkanden.

Herr lalman! Vättern är i fiera avseenden en unik sjö. Del är Sveriges i storlek näst största insjö. Den har stor betydelse som vattentäkt för ett stort område i norra Götaland med många invånare. För svenska förhållanden är det en djup insjö, med få till- och frånflöden. Vattnet har därför en lång oriiloppstid, ca 60 år, och vattnet är näringsfattigt. Dessa båda faktorer gör sjön mycket känslig för föroreningar och miljögifter.

Som färskvallenreservoar är, som vi motionärer ser del, Vättern av nationellt intresse. Försurningen och andra miljöförändringar kommer i framliden all göra Vättern intressant som färskvaiiensläkl för ett betydligt större område än sorri i dag utnyttjar sjön. Därför måste målsättningen vara att Vätterns vatten för all framfid skall kunna placeras i högsta klass när det gäller vattenkvalitet.

Gårdagens och för den delen även dagens miljöpolifik handlar ju i hög grad om att i efterhand städa upp efter mänskliga rtiisstag. Åtgärder har safts in först då miljöskador varit vetenskapligt bevisade eller allmänt kända.

Miljöarbetet måste få en annan inriktning. Våra kunskaper om kretsloppen och sambanden i naturen har ökat. 1 dag vet vi med all tydlighet hur sårbara de är. Vättern är ett bra exempel pa ett sårbart ekosystem. Därför är det viktigt atl vi vårdar Vättern väl.

Under de senaste åren har miljölarmen om Vättern avlöst varandra. Det har genom bl.a. Rädda Vättern-kommitténs undersökningar visat sig atf fisken har förhöjda värden av dioxin och klorrester. Man har kunnat konstatera atf antalet levande smådjur på bottnen har minskat kraftigt i delar av Vättern och atl t. ex. den fisk som fångas i norra delen av sjön uppvisar skelettskador.

Sammantaget pekar rapporter av del här slaget på alt Vättern är på väg att förändras i fel riktning. Långsamt är man på väg alt förstöra en oersättlig resurs.

Vi vill med vår motion redan nu stoppa en fortsalt negativ utveckling för Vättern. Av den anledningen föreslär vi ett särskilt skydd för Vättern. Vi vill alt riksdagen skall ge Vättern status av riksobjekt som färskvaiiensläkl. Del betyder en klar utvidgning av det skydd som utskottet hänvisar till och som finns i dag, dvs. riksintresse för turism och friluftsliv. Det skyddet ger ju inle de möjligheter som behövs för alt begränsa utsläppen och långsiktigt skydda vattnet. Det är andra värden runt sjön som skyddas genom de nuvarande reglerna.

Herr talman! Vi motionärer får väl anledning alt återkomma med våra krav lill riksdagen och då förhoppningsvis vid ell tillfälle när jordbruksutskottet har litet färre motioner all behandla och har lid atl tränga in i problemet hur Sveriges näst största insjö skall skyddas så atl även kommande generationer skall kunna ta färskvatten från .sjön och äta dess fisk utan oro för hälsan.

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken iriför 1990-talel

105

Prot. 1987/88:134 6junil988

Miljöpolitiken iriför ■ 1990-talet

106

AnL 67 SVEN MUNKE (m): .

Herr talrnan! Det är med stor tillfredsställelse som jag har noterat riksdagsledamöternas mycket omfattande miljöintresse. Det ärmindre än 20 år sedan den första miljömofionen väcktes i riksdagen, och motionären finns fortfarande kvar i kammaren. Det betänkande om miljöpolitiken som kammaren i dag har aff fa ställning fill, jordbruksutskottets betänkande 23, innehåller närmare 600 motiorisyrkanden, Det är väl knappast något annat betänkande under innevarande riksmöte som rönt samma uppmärksamhet.

Man ställer sig onekligen frågan vad som i så hög grad fångat ledamöternas stora och omfattande intresse för miljöfrågorna. Är det fråga om-ett djupgående miljöintresse och en oro inför framliden, eller är det medborgarnas tryck på deras representanter som ligger bakom? Är intresset betingat av sakligt miljö- och naturintresse, eller kan det ses som rent strategiskt? Jag skall infe här, herr talman, redovisa min uppfattning i det här avseendet, utan endast deklarera att jag ser posifivt på def ökade miljöintresset också i Sveriges riksdags även om detta enligt min uppfattning är något senkommet.

Egentligen skulle miljöfrågorna inte vålla debatt partierna emellan, eftersom deras lösande är en angelägenhet för hela samhället. Sä har dess värre inte blivit fallet, vilket framgår av de 159 reservationer som fogats vid betänkandet. Ensak framstår som heltklarfören neutral betraktare, och det är atl regeringen varit onödigt försiktig i sina ställningstaganden i proposifionen i ärendet. Infe minst de senaste.dagarnas händelser på miljöområdet visar att krafttag behövs om vi över huvud taget skall komma till rätta med miljöproblemen. Jag tänker då på nedsmutsningen av hav och andra vatten, vilken nu fått sådana dimensioner alt ingen - oavsett politisk hemvist - kan stå oberörd mför vad som inträffat. Här behövs en inhemsk skärpning och ett internafionellt samarbete omgående.

Betänkandets ämnesområde är mycket omfattande, och jag ger-en eloge till utskottets kansli, som på ett föredömligt sätt hanterat det omfångsrika materialet. Själv har jag intresserat mig för kontrollen av miljöfarlig verksamhet, vilket jag framfört i ett antal motioner. Tyvärr har dessa enligt min uppfattning inte fått tillräcklig genomlysning. Det kan bero, som jag tidigare framhållit, på atf betänkandet är mycket omfångsrikt.

Jag vill emellertid faupp några väsentliga frågor, som i stor utsträckning dominerar samhällsdebatten utanför denna kammare. Först gäller det tillsynen av koncessionsprövade företag och för den delen även andra miljöstörande verksamheter.

Mycket ofta uppdagas ölägenheter förorsakade av industrier och andra
verksamheter som prövats av koncessionsnämnden för miljöskydd. Anled
ningen fill aff så är förhållandet torde vara att koncessionssysfemet har
avsevärda brister. Myndigheterna överlåter av kostnadsskäl fill företagen atf
själva utföra föreskrivna kontroller. Det är ungefär samma sak som pm
polisen vid gripandet av en rattfyllerist skulle överlåta fill denne alt själv fa
blodprov ocli.sedan låta denne gå fill posten med provet för insändande till
laboratoriet. -

Den tillsyn som länsmyndigheterna skall utöva föregås så gott som alltid av en avisering av besöket. Företaget kan då i god lid städa upp samt underlåta att utföra produktion som är av tvivelaktigt slag. Från regeringens sida har

man genom naturvårdsverket velat göra gällande aff facket sköter erforderlig tillsyn: Så är del faktiskt inle.

Många bedömare ariser att tillsynen måste skärpas på de företag som omfattas av koncessionsbestämmelser. Annars kommer man aldrig till rätta med olaga utsläpp. Tillsynsrutinerna vid länsstyrelsernas naturvårdsenhefer måste dessutom genomgå en radikal förändring.

Detta resonemang har jag tillsammans med Ingvar Eriksson utvecklat i motion Jo795. Ufskotfef säger i sitt betänkande atf motionens krav tillgodoses av de förändringar- som föreslås i propositionen. Så är, enligt min uppfattning, inte fallet. De som i likhet med mig i olika positioner har prakfisk erfarenhet av sådan här kontrollverksamhet kan vitsorda vad jag har anfört.

1 mofion Jo811 har jag föreslagit atf en särskild miljöpolis skall handha den direkta tillsynen av miljösförande företag. Méd nuvarande kontroll kommer man inte lill rätta med detta. Den nuvarande miljöskyddsorganisalionen beslår av ca 200 handläggare för prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen. Antalet anläggningar är drygt 15 000. 1 genomsnitt görs ett besök vart femte år per anläggning. Det skall jämföras med t. ex. bilprovningens 2 200 anställda som besiktigar varje bil 1,3 gånger per år. Statens anläggningsprovning genomför i snitt 0,9 besiktningar per år. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna besöker livsmedelsanläggningar i snitt 1,0 gång per år. Det är därför uppenbart atf kraftigt ökade resurser behövs för att få fullgod tillsyn.

Tillsynsorganisationeri behöver, enligt min mening, förstärkas med en miljöpolis eller en tillsynsman, som har enbart kontrollerande uppgifter, som gör täta oanmälda inspektioner och som till sitt förfogande har ett provtagnings- och analyslaboratorium. Genom en kraftigt förstärkt extern kontroll med hjälp av inspektioner och provtagning på företagen och i omgivningen kan miljöskyddstillsynen radikalt förbättras. Miljöpolisen borde kunna bli effektiv, om den infe behöver syssla med en mängd pappersarbete i samband med prövning och rådgivning lill företagen. Tillsynen när del gäller farligt gods, som nu är av ytterst blygsam omfattning, borde också kunna skötas av en sådan miljöpolis. .

1 motion Jo848 har jag bl.a. begärt alt varje förelag som bedriver miljöfarlig verksamhet åläggs atl utse en miljöansvärig. Jag menar att liksom en tidning måste ha en ansvarig utgivare borde miljöfarliga förelag ha en person som bär del närmaste ansvaret för företagets miljöpåverkan. Delta är inle märkligare än aft vi på de fiesta företag har skyddsombud när det gäller arbetsmiljön. I reservation 117 har centern yrkat bifall fill förslaget öm en miljöansvarig. Jag yrkar bifall tilT reservation 117.

Jag har också i sarrima mofion - Jo848, yrkande 2 - begärt all naturvårdsverket får i uppdrag atl pröva möjligheterna att redan i koncessionsvillkoren bestämma sanktionsavgiflens storlek vid överutsläpp. Moderata samlingspartiet har tillsammans med folkpartiet i reservation 123 tillmötesgått moiionskraven i delta sammanhang: Jag yrkar därför bifall till reservafionen. Dessutom yrkarjagbifall lill mina motionerJo809,810,811 och 812, även om utskottet i sina skrivningar gör gällande att jag har blivit tillgodosedd.

Herr talman! Jag skall dessutom la någon minut i anspråk för alt bemöta Bengt Silfverstrand. Tyvärr är han inte i kammaren. Det är mig därför

Prot: 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talel

107

Prot, 1987/88:134 motbjudande att gå på djupet. Bengt Silfverstrand gjorde emellerfid ell
6 juni 1988 kraftigt angrepp på moderata samlingspartiet på grund av atf vi har en

Miljöpolitiken inför 1990-ialel

broschyr sorn har delats ut i södra Sverige. I broschyrensäger vi attdet tyvärr har varit fattigdom och okunnighet och att detta har medverkat lill att de miljöproblem har uppstått som vi nu får dras med. Detta är en historieskrivning, men Bengt Silfverstrand vill fä def fill all vi menar att det gäller i dag. De stora miljöskandalerna har faktiskt ägt rum under en socialdemokratisk regering och med regeringens goda minne. Jag behöver bara hänvisa till exempelvis SJ:s verksamhet. Gång på gång upptäcker man nedgrävda gifttunnor och andra upplag av miljöfarligt avfall. Men jag skall, som sagt, inle gå in på detaljer, eftersom den som jag angriper inte är närvarande och därför inte kan försvara sig.

AnL 68 ELVING ANDERSSON (c):

Herr talman! Likt en syndaflod har under de senaste veckorna stora områden med höga koncentrationer av giftiga alger drabbat västkusten och lämnat död och förintelse i sina spår. I stora områden har allt liv i havet slagits ut. Fiskodlingar har drabbats av massdöd och även de vilda fiskbestånden av bl. a. sill har drabbats mycket hårt. Även annat liv i havet har dött. Det är en ekologisk katastrof. Hela det mångfacetterade ekologiska systemet har kollapsat. Om man travesterar ett gammalt ordspråk kan man säga all medan regeringen utreder dör fisken.

Larmrapporter om olika miljöhot mot Västerhavet har duggat tätt under senare år. Och vi är många som flera gånger ullalat varningar om alt det marina ekologiska systemet är hotat.

Föroreningarna i Nordsjön kommer från olika håll. Föroreningar från Östersjön förs norrut med strömmarna. De kraftigt,nedsmutsade floderna Elbe och Rhen i Västtyskland är andra föroreningskällor. Därtill kommer oljespill och andra utsläpp från oljefällen i Nordsjön. Tungmetaller och kemikalier släpps ut i stora mängder frän industrier i bl.a. Storbritannien. Till delta kan dessutom läggas radioaktiva utsläpp från upparbetningsanlägg-ningen Windscale vid Irländska sjön och avfallsdumpning och avfallsförbränning till havs. Ytterligare påspädning av destruktiva ämnen sker genom ullakning av kväve från jordbruksbygderna samt genom stora mängder kväve som kommer via luffen och orsakas av bl.a. biltrafiken.

För all kunna bemästra dessa problem behövs åtgärder på både nationell och internationell nivå.

Jag har under flera år, tidigare tillsammans med Kjell A Maltsson och
senast tillsammans med Eva Rydén, motionerat om dessa frågor. Vi har bl. a.
föreslagit att Sverige skall la initiativ till bildandel av en Nordsjökommission,
där samtliga slrandstater skall ingå. För det är bara genom gemensamma
åtgärder som radikala förbättringar kan åstadkommas. Def är därför som jag
nu med stor tillfredsställelse konstaterar att en majoritet i utskottet har
bifallit delta motionskrav. Vad jag däremot inle kan förslå är atl socialdemo
kraterna reserverat sig mot förslaget. Socialdemokraterna säger sig ju vilja
vidta kraftålgärder för atf förbättra havsmiljön. Ändå går de emot detta
förslag.
108 Det är viktigt atl del här arbetet kommerigångsnabbt.och jag vill härmed

Miljöpolitiken inför 1990-ialei

uppmana regeringen all mycket skyndsamt leva upp till riksdagens beslut - Prot. 1987/88:134 som kommer all fallas i morgon-och la initiativ till bildandet även sådan här 6 juni 1988 konvention.

Även om nu def internationella arbetet intensifieras, mäste naturligtvis kraftålgärder vidtas även inom vårt land: Bl. a. behövs en kraftig förstärkning av resurserna lill havsmiljöforskningen. Denna forskning är styvmoderligt behandlad i förhållande till den myckel stora betydelse som havsmiljön har. Del behövs också någon form av övervaknings- och förvarningssyslem för aff man i god fid skall kunna varna t. ex. fiskodlare för giflalger.

Därutöver behövs naturligtvis kraftfulla åtgärder för all minska bl. a. kvävetillförseln lill haven. Alt som en del debattörer, bl.a. naturvårdsverkets generaldirektör Valfrid Paulsson, ensidigt kasta skulden på jordbruket är att göra det alltför lätt för sig. Jag vill varna för all enbart inrikta åtgärderna på jordbruket och glömma andra ulsläppskällor.

1 en artikel i Göteborgs-Poslen nyligen redovisar Bo Persson, som är ledamot av Svenska naturskyddsföreningens expertråd i miljöfrågor, en del intressanta siffror om kvävetillförseln till Västerhavet.

Kväve från lätortsavlopp uppgår till ca 5 000 lon per år. Någon exakt siffra när det gäller kväveläckage från jordbruket finns inle, men olika beräkningar anger ett intervall på mellan 4 000 och 8 000 lon per år. Men del är trafiken som är den stora boveri i detta sammanhang. Luftföroreningar från främst bilavgaser orsakar i Västsverige ett kvävenedfall på 15-20 kg per hektar. Nedfallet sker hela året som både s.k. våt- och s.k. forrdeposition. Problemet är att det nedfall som sker under hösten och vintern inte kan las om hand av markerna utan rinner med åar och bäckar direkt ut lill havel.

I årsgenomsnitt innebär detta all 30 000-40 000 lon per är av det kväve som deponeras frän luften rinner ut i Kattegatt och Skagerrak. Detta innebär alt de luftföroreningar - huvudsakligen bilavgaser - som faller ned över Västsverige utgör ett 5-10 gånger större hot mot haven än jordbruket gör.

Mol denna bakgrund ler det sig absurt att regeringen ensidigt satsar på biltrafik och nedrustar järnvägen i defta område. Att bygga en motorväg genom ett av landets mest försurningsskadade områden och samtidigt omvandla Bohusbanan lill en s. k. länsjärnväg är en myckel dålig miljöpolitik.

Vattenkvaliteten i riorra Bohusläns kustområden håller på atl försämras drastiskt. Detta beror till stor del på utsläpp från den norska sidan.

I Idefjorden kommer föroreningarna framför allt från Saugbrugforening-ens anläggning i Halden med utsläpp av bl.a. 200-300 ton klor per år. Glömma, som är Norges längsta och mest valtenförande älv och som har sitt utlopp strax söder om Fredriksslad, kan liknas vid en jättelik kloak. Träförädlingsindustri, kemisk industri, livsmedelsindustri och annan företagsamhet svarar för utsläpp av tungmetaller och kemikalier. Till detta kommer atl kloakulsläpp från tiotusentals människor går i stort sett orenal ul i älven. Allt delta hamnar utanför den nordbohuslänskä kusten.

Jag tycker, herr talman, atl del är omoraliskt av ett land att smutsa ned ell
annat lands vattenområden på det sätt som Norge här gör. Del behövs
mycket intensiva påtryckningar från svenska sidan för alt förmå Norge att
rena sina avlopp och minska utsläppen. 09

Prot,' 1987/88:134 Den nu inträffade miljökatastrofen på västkusten har inneburit att bl. a.

6 juni 1988 - - många fiskodlare har drabbats av mycket stora ekonomiska förluster, då

Miljöpolitiken inför 1990-lalet

fisken i deras kassar dött eller har måst nödslaktas. Flera av fiskodlarna hotas av konkurs till följd av det inträffade. Denna typ av miljökatastrof går def inte att försäkra sig mot. Jag anser def vara naturligt aft regeringen ingriper och ger ekonomiskt stöd, så att konkurser kan.undvikas. Def är av största vikt att regeringeri nu ger ett snabbt och posifivt besked i ersättningsfrågan. Lät mig avslutningsvis, herr falman, uttrycka förhoppningen att det inträffade kommer aft fungera som en väckarklocka, så aff kraftfulla åtgärder nu sätts in, både nationellt och internationellt, för att rädda havsmiljön.

AnL 69 GUNHILD BOLANDER (c): .

Herr falman! I detta betänkande behandlas också fre mofioner som jag har väckt och en motion som Ulla Pettersson och jag har väckt gemensamt.

Aff miljöfrågorna hör till de mest angelägna polifiska frågorna att arbeta med framgår äv alla de åsikter och förslag som registrerats i anslutning fill miljöproposifionen, nr 85.

Jag kan inledningsvis med tillfredsställelse konstatera att utskoffsmajorife-ten delar den uppfattning jag framför i mofion Jol8, nämligen aff det är viktigt aft stimulansbidrag utgår till dem som vill utrusta sina äldre bilar med katalytisk avgasrening. Denna åtgärd får självfallet stor betydelse för aff minska kväveoxidufsläppen, och def vär mycket anmärkningsvärt aff infe proposifionen innehöll ett sådant förslag fill sfimulans. Så mycket mer glädjande är det aff utskottsmajoritefen har förstått saken bättre och nu föreslår ett bidrag på 1 000 kr. Detta är välkommet.

I motion Jo39 har jag utvecklat många skäl för att en lokalisering av ett internationellt forskningscentrum för dokumentation, analys och utveckling i miljöfrågor lämpligen bör ske till Gofland. Försurningen av luft, mark och vatten är av stort gemensamt intresse för länderna runt Östersjön. Orsakerna till den accelererande försurningen, transporteringen genom luft- och vattenströmmar, påverkan på växtlighet, djur och kulturarv i form av bebyggelse och miljö är viktiga frågor som utreds i resp. land och diskuteras gemensamt länder emellan. Behovet är stort av en gemensam station där den långdislanta transporteringen av luftföroreningar kan isoleras och specialstu-deras utan att risk föreligger för aff lokala utsläpp kan påverka resultaten.

Länderna runt Östersjön är särskilt utsatta för långdisfant transportering
av luftföroreningar. Gotland är därvid inget undantag. Den kalkhalfiga
berggrunden pä ön har tidigare tagits lill intäkt för att några försurningspro
blem inte skulle föreligga. Dock har def visat sig atf skogsskadorna på
Gotland hör fill de allvarligaste i landet. Stenhusen och de medeltida
stenkyrkorna med sina skulpturer och glasmålningar har i dag oreparabla
skador. Med anledning av detta har länsstyrelsen i Gollands län tagit fram ett
förslag till program för övervakning av luftburna föroreningar på Gotland.
Riksantikvarieämbetet har utarbetat ett handlingsprogram gällande luftföro
reningarnas skadeverkningar på kulturminnen, där Gotland specialsfuderas.
Stockholms universitet har med sin filial Askölaboratoriet på Gotland
110. inrättat en station för studier av miljön i vattnen.

Som ö mitt i Östersjön har Gofland emellerfid ett gynnat läge när def gäller studier av luftföroreningarnas orsaker och. effekter. På ön skulle de lokala resp. långdistanta gränsöverskridaride luffföroreningarnas inverkan kunna isoleras. Frånvaron av större industriutsläpp möjliggör studier av både de mellaneuropeiska luffföroreningarnas transportering och synergisfiska effekter av kväveufsläpp lokalf i fätorten Visby.

Jag har i motionen pekat på alla de möjligheter som finns på Gotland för att möjliggöra forskningsinsatser i nämnd omfattning. Detta är man på t. ex. riksantikvarieämbetet väl medveten,om, och man är därifrån beredd aff medverka i ett sådant forskningsarbete. Regeringen och utskottet talar nu om ett internationellt miljöfeknikinsfifut. Enligt min uppfattning måste detta inte nödvändigtvis ligga i Stockholm. Men om def ändå blir beslutat, måste man väl ändå utnyttja de resurser som fakfiskt finns ocksä ute i landet, bl. a. på Gofland.

Utställningen Luftangrepp som förra året,visades på statens historiska museum här i Stockholm och som väckte mycket uppmärksamhet har nu i förra veckan förts över fill Länsmuseet pä Gotland och kommer atf visas där hela sommaren. Den åskådliggör på ett skrämmande sätt behovet av att snabba åtgärder kommer fill stånd vad gäller luftföroreningarna. Def är en utställning som inte väjer för def drastiska bildspråket, och den har ett klart uttalat väckelsebudskap. Gofland har - med sin känsliga berggrund i form av kalksfen och sandsten som snabbt upplöses vid kemisk påverkan - näst efter Stockhom fått mest stryk av luftföroreningarna. Och def är ju fakfiskt Gofland som har den stora kulturklenoden från medeltid i sköna byggnadsverk, i utsmyckningar och skulpturer, även om sådana finns också på andra håll. Det åren kulturskatt som på några decennier förvandlats från detaljrika skulpturer fill oformliga klumpar.

Det är därför av vikt aff forskningsresurser snarast avsätts för aff möjliggöra bevarandet av den arkeologiska miljön, och i kulfurpropositio-nen har det föreslagits 10 milj. kr. för bl. a. detta. Def är nu en nödvändighet atf samverkan kommer tiU stånd dels mellan olika länder som indirekt orsakar varandra skador,.dels mellan vetenskapsmännen och den praktiskt arbetande yrkeskåren. Där vill jag. återigen peka på de resurser och förutsättningar som finns på Gotland. Def måste bli regeringens ansvar aff se fill att detta samarbete kommer fill stånd.

Så till motion Jol9 om miljösituationen i Östersjön. Utskottet delar uppfattningen atf den är så allvarlig atf ytterligare ansträngningar måste fill för atf stärka forskningsresurserna. Kravet på resurser och organisation för den marina forskningen har ställts fidigare och måste ställas på nytt. Hitfills har regeringen underlåtit alt verkställa den undersökning sorn riksdagen beställt. Defta är faktiskt en.underlåtenhetssynd från miljöministern..

När.det slutligen gäller motionen Jo756 av Ulla Pettersson och mig om en ny strandningslag, är det väl något förvånande att den förts fill det här betänkandet..Det har då medfört att utskottet inte haft tid och möjlighet att sätta sig in i problemet, vilket jag beklagar.

Lagen om flyttning av fartyg i allmän hamn är inte tillämplig på den situation som vihar tagit upp i motionen, eftersom fartyget Benguela inte ligger i hamn utan ute på redden, vilket det har gjort sedan 1983,

Prot. 1987/88:134 6juni 1988

Miljöpolitiken inför 1990-talet

111

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöförbättrande åtgärder inorn jordbruket, m. rn.

Naturvårdslagen är heller infe tillämplig, för då hade länsstyrelsen eller Goflands kommun redan ingripit.

Def finns ingen motsvarighet fill skydd för den marina miljön så som naturvårdslagen är för miljön på land, och def var vår förhoppning att denna lucka i lagstiftningen på ett enkelt sätt kunde ha täppts fill. Det utredningsarbete som gjordes för så länge sedan som 1975 och som resulterade i betänkandet SOU 1975:81 "Farliga vrak" kunde alltfort utgöra utgångspunkt för en ny liten lagsfiftning på detta område.

Utskottets avstyrkande vilar alltså på en inte helt korrekt grund, och då får vi väl anledning atf återkomma i frågan.

Herr fal man! Med def anförda har jag velat peka på de speciella förutsättningar för forskningsarbete inom miljöområdet som finns på Gotland, och jag utgår från att regering och myndigheter samverkar i utnyttjandet av dessa.

Jag yrkar bifall fill motionerna Jol9, 39 och 756.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fatfas vid nästa arbetsplenum.)

11 § Föredrogs

jordbruksutskottets betänkande

1987/88:24 om miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket, m. m. (prop. 1987/88:128).

Miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket, m. m.

112

AnL 70 INGVAR ERIKSSON (m):

Herr talman! I jordbruksutskottets betänkande 1987/88:24 behandlas frågor om miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket. Jordbruket och odlingslandskapet uppfatfas som och är i allmänhet en positiv faktor för miljön. Aft utnyttja naturens och märkens produktionsförmåga är en jgrundläggande nödvändighet för mänsklig överlevnad och utveckling.

Vi moderater hävdar att det går att bruka och vårda men också aff bruka och bevara markens produktionsförmåga. Vårt jord- och skogsbruk är def bäsfa exemplet på def förhållandet. Våra glesbygder ger fack vare ell aktivt lantbruk en levande landsbygd med rika skönhetsupplevelser. Jord- och skogsbruk med kunniga och ansvarsmedvetna lantbrukare är inte ett miljöhot utan en stor tillgång i arbetet för en levande och rik miljö.

Även bland lantbrukarna råder en stark och ökad medvetenhet kring miljöfrågorna. Det är viktigt aff målmedvetet arbeta vidare för atl minska och eliminera jordbrukefs miljöproblem. Del kan ske genom én ökad noggrannhet i gödselhanleringen. Mängden gödsel kan allt bättre anpassas till grödans behov av växtnäring. Samma förhållande gäller för växtskydds-medel, då man försöker förbättra tekniken och rådgivningen för atf inte riskera anviindning på felaktigt sätt.

Rådgivning som baseras på senaste forskningsrön, försök och markanalyser lägger grunden för en god odling. Förändringar pä grund av miljöskäl som

framöver eventuellt bör ske i jordbruket och i jordbrukspolitiken måste baseras på kunskap, erfarenhet och fakta.

Atf bruka och odla mark innebär emellertid risk för vissa förluster av växtnäringsämnen. Läckage från jordbruksmark kan aldrig helt elimineras. Under de tider på året då marken infe är beväxt är risken för växfnäringsläck-age fill vattendrag och sjöar som allra störst.

Def sker också ett nedfall från luften av 25-40 kg kväve per hektar och år. Den del som faller under icke vegetationstid rinner eller lakas uf i miljön. Detta är nog en av de stora orsakerna till ökade problem i våra vatten, men den delen kan faktiskt jordbruket infe lastas för.

Mycket intressant kunskap håller emellerfid på aff komma fram när det gäller dessa förhållanden, och de erfarenheterna bygger på de s. k. Mellby-försöken, som har pågått under ett antal år på Laholmssläffen. Också på andra håll i Sydsveriges jordbruksbygder pågår sådana försök.

Mellbyförsöken är nu inne på det fjärde året då man har resultat av slutförda prov. Försöken går uf på aft man far prov på dräneringsvaffnet från omfattande provyfor. Prov fas två gånger i månaden i mån av avrinning. Vid intensiv avrinning fas proven något tätare.

Dräneringsvattnet analyseras med avseende på ammoniumnitrat och totalkväve. Dessutom utförs analyser på total fosfor samt kalium. Man konstaterar stora variationer beroende på avrinningens storlek från marken Och tidpunkten för densamma. Detta har givetvis stor betydelse för läckaget.

Resultaten från Mellbyförsöken kan sammanfattas i ett antal punkter:

1. Det är infe möjligt aff komma ner fill noll i kväveläckage, beroende på att def sker en mineralisering från markens eget förråd. Man kan säga aff marken själv är en stor leverantör av kväve.

2. Urlakningens storlek bestäms av nifratkoncenlralionen i markvaltnet och också av avrinningens storlek.

3. Läckaget torde endast undantagsvis ske under vegetationsperioden.

4. Läckaget från icke gödslad men odlad mark är nästan lika stort som från mark som gödslats normall, t. ex. med handelsgödsel.

5. Någon minskning av kväveläckagel genom minskning av kvävegivan från optimum kan knappast erhållas. När jag då talar om optimum är det vad en god och stark gröda behöver för atf ge en god och kvalitativt bra skörd.

6. Handelsgödselanvändningen är inte det stora problemet, dä den till helt övervägande del sker under vegetationsperioden. Läckaget är då normalt mycket lågt.

7. Stallgödselspridning i stora mängder per hektar ger ökade risker för urlakning, framför allt vid tidig höstspridning.

8. Spridning vid olika tidpunkter kan också ge olika urlakningsrisker.

9. Det går atl minska problemen och minska läckaget genom utökad gödsellagring, bättre odlingsteknik, bättre spridarutruslning för stallgödsel, ökad vårspridning samt förbättrad rådgivning.

10. Höstspridning av stallgödsel utan efterföljande sådd av höstgröda ger
stora uflakningsförlusfer. Därför måste man inrikta sig på atf ha sa mycket
hösfsådda grödor som möjligt.

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket, m. m.

8 Riksdagens protokoll 1987/88:134

113

Prot, 1987/88:134 6juni.l988, .

Miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket, rn. m.

114

Herr tcilman! Jag har velat fa upp de här försöken just därför atl jag och moderata samlingspartiet är övertygade om alt man med dessa som bas kan bygga upp myckel av ny kunskap, som sedan kan användas i rådgivningen lill det praktiska jordbruket.

Tyvärr, herr talman, har Sveriges miljö- och energiminister i kanske hastigt mod vid framträdanden uttalat sig vårdslöst om jordbruket och miljön. Bl. a. har statsrådet påstått att jordbrukarna vräker ul handelsgödsel och gifter i markerna. Jag vill bara helt stillsamt säga atl ingen förnuftig bonde sprider mer gifter eller växfskyddsmedel än vad som behövs. Del vore helt meningslöst och inte minst ekonomiskt mycket oklokt.

Faktum är aff Sverige dessutom ligger lågt då def gäller användningen av handelsgödsel i internafionell jämförelse. Någraexempel. Vi kan konstatera att den svenska kvävegödselförbrukningen i medeltal är 85-90 kg/ha. I de starka jordbruksbygderna kan del gä upptill 110-115 kg/ha. Danmark ligger på ca 150, Holland på 530, Storbritannien på 224 och Västtyskland på 196 kg/ha.

., Man bör beakta dessa fakta innan man angriper Sveriges jordbrukare så hårt som skett under senaste liden, inte minst med hänsyn till del som i dag händer i Västerhavet.

Användningen av slam från våra reningsverk på åkermark har under senare år på mycket goda grunder starkt ifrågasatts. Slam från tätorter med obetydlig iriduslri är dock i allmänhet ett gott gödselmedel, medan slam från tätorter med stor industriverksamhet kan innehålla betydande mängder skadliga ämnen. Skärpta regler för användning på åkermark måste komma lill stånd. I fall där slam innehåller ämnen som skadar mark och grödor måste spridningen helt stoppas.

Planteringen av skog i närheten av sjöar och vattendrag borde stimuleras, inle minst i de starka jordbruksbygderna. Ofta förekommer där också svårbrukade arealer med risk för dubbelgödsling och dubbelbesprutning. För aft minska skador på miljön vore def där lämpligt atf plantera t. ex. lövskog. Den skulle vara en utomordentlig miljö för det vilda, för fauna osv. Den skulle minimera riskerna för vindavdrift m.m. när def gäller besprutning och, som jag sade, också när def gäller gödslingen.

Sammanfattningsvis kan jag säga om jordbruket och miljön att det är viktigt att vi har friska och starka grödor. Därigenom erhålles en god skörd med hög kvalitet. Vi erhåller friska och starka grödor genom allsidig och väl avvägd tillförsel aVväxfriäringsämnen och ett behovsanpassal växlskydd. Brist av ett ämne i marken eller angrepp av växtsjukdom eller insekter kart fä förödande konsekvenser för miljön och livsmedelskvalilelen. En drabbad gröda tar ej upp näring på normalt säti, och då kan i marken frigjorda ämnen genom läckage komma atf skada miljön, Sjuka och skadade växter kan innehålla naturligt alstrade farliga gifter som kan överföras lill våra livsmedel.

Livsmedelskontrollen är mycket viktig. Def måste ur såväl producent- som konsumentsynpunkt ställas samma höga krav pä livsmedel, oavsett om de prducerals i Sverige eller utomlands. Konkurrens på lika villkor länder emellan måste ju även gälla livsmedelsproduktionen i miljöperspektivet. Det kan gälla odlingsmetoder, lagringsbehandling, färskhel m.m.

Herr lalman, jag skall något beröra de reservationer vi moderater fogai till utskottets betänkande.

Reservafion 1 gäller avgift på gödselmedel och bekämpningsmedel. Vi moderater anser alt den komplicerade miljöproblemaliken i samband med gödsling och skadedjurs- och skadeväxlsbekämpning inte kan lösas genom att avgiftsbelägga användningen av gödselmedel och bekämpningsmedel, än mindre genom atf höja de redan nu utgående avgifterna. Det bör betonas att del saknas vetenskapliga belägg för atf näringsläckagets storlek skulle bero på mängden tillförd näring och all fler lunga remissinstanser ställt sig skeptiska till all avgiftshöjningar av den art som föreslagits skulle ha några positiva effekter pä miljön.

Avgifterna har karaktär av skatter, och de beskattade varorna utgör produktionsmedel för jordbrukarna. En sådan punklbeskattning av produkfionsmedel som det här är fråga om leder lill en felakfig resursanvändning från bäde företagets och samhällets synpunkt och är därför oacceptabel.

Des.sa skatter får inte kompenseras genom höjda produktpriser. Därför bör skatter på gödselmedel och bekämpningsmedel avskaffas.

Det innebär givetvis också att vi moderater går emot förslaget om höjning av ifrågavarande skatter som nu föreslås fördubblade. Detta vill vi ge legeringen till känna.

Reservation 5 gäller begreppet djurenhet. Vi moderater anför att begreppet djurenhet aldrig varit avsett alt användas som mätt på gödselproduktionens storlek. Begreppet har använts som ekonomisk enhet vid resursberäkningar. I samband med utformningen av föreskrifterna för den arealbundna djurproduktionen bör del därför undersökas om begreppet är lämpligt alt i sin nuvarande utformning användas för detta ändamål. Vi vill atl riksdagen skall som sin mening ge regeringen detta till känna.

Reservation 6 gäller bidrag lill lagring m. m. Vi anser att bidrag bör utgå till samtliga som berörs av föreskrifterna fram till den första januari 1995. Bidraget bör finansieras med andra budgetmedel äri avgiftsmedel. Regeringen bör återkomma med de förslag orn finansiering m. m. som föranleds av värt ställningstagande. Hittills influtna avgiftsmedel bör dock användas för detta ändamål. Detta bör riksdagen också ge regeringen lill känna.

Reservation 10 har jag redan kort berört. Den handlar om avloppsslam. Trols att utskottet vid flera tillfällen uttalat sig angående riskerna med slamhantering föreligger ännu inget beslut om bindande gränsvärden för slammets innehåll av tungmetaller och andra skadliga ämnen. Riksdagen bör ånyo understryka aff sådana gränsvärden snarast bör fastsfällas.

Reservation 13 gäller försöks- och utvecklingsverksamhet. Vi moderater menar atl fullskaleförsök med odling av fånggröda bör genomföras innan lantbrukssfyrelsen bemyndigas atf utfärda föreskrifter om höst- och vinterbe-vuxen mark. Det är i linje med vad jag tidigare anförde, inte minst med hänsyn till Mellbyförsöket.

Reservation 15 gäller sträförkortningsmedel. Vi anser atl de åtgärder som regeringen hittills vidtagit i denna fråga präglas av bristande konsekvens och beslutsfattande utan tillräckliga kunskaper och fakta. Beslutet, atf efter endast ett år upphäva förbudet mot sträförkortningsmedel beträffande rågodling ger ytterligare belägg för den kritik som från olika utgångspunkter

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket, rn. m.

115

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket, m. m.

anförts mot fjolårets regeringsbeslut i denna fråga. De ekonomiska konsekvenserna för näringen har infe utvärderats tillräckligt noggrant. Därför finns det infe någon anledning att behålla förbudet mol sträförkortningsmedel för övrig spannmålsodling. Stråförkortningsmedel har stor betydelse bl.a. för odlingen av vår- och höslvele. Forskningen på området bör intensifieras i syfte atl få fram nya sorter och ny odlingsteknik som på sikt kan minimera eller onödiggöra behovet av stråförkortningsmedel. Men vi anser alt det i konsekvensens namn är nödvändigt alt svensk spannmålsproduktion får ske på samma villkor som omvärldens, inte minst med hänsyn till all man inle har praktiska möjligheter atl stoppa importen av varor som är producerade med dessa hjälpmedel.

I reservation 16 anför vi moderater atf det stöd som lämnas till vård av värdefulla nalurtyper i odlingslandskapet, NOLA, har varit värdefullt för aff bevara ett odlingslandskap som var på väg atf försvinna. Vi anser dock aff bidraget bör uppfattas som en samhällskostnad. Det är helt felaktigt att svenskt jordbruk med egna pengar skall finansiera ell stöd för ell odlingslandskap som samhället efterfrågar. De ytterligare 20 milj. kr. som nu föreslås anvisade bör finansieras med skötselanslag från naturvårdsverket. Defta bör riksdagen i enlighet med vad vi fidigare har anfört ge regeringen till känna.

Herr talman! Jag yrkar bifall till de moderata reservationerna som är fogade till betänkandet och i övrigt fill utskottefs hemsfällan.

116

AnL 71 LARS ERNESTAM (fp):

Herr talman! Vi diskuterar nu miljöåtgärder på jordbrukefs område. Vi har från folkpartiets sida sedan 1985 i våra jordbruksmofioner framhållit alt vi vill förändra jordbrukspolitiken på ett sådant sätt all regleringarna minskar men miljöhänsynen ökar.

Vi anser all regeringens proposition har dröjt för länge - samma kritik har ju tidigare i kammaren framförts mol den allmänna miljöpropositionen -men vi har funnit all en stor del av förslagen ligger i linje med folkpartiets synsätt och har därför i huvudsak stött proposifionen vid behandlingen i jordbruksutskottet. Vi har dock fogat fem reservationer lill betänkandet, vilka till stor del berör frågor där vi har velat gå längre än regeringen i miljö-eller naturvårdshänseende.

Låt mig börja med naturvården. Regeringen föreslåren höjning av del s. k. NOLA-stödet med 20 milj. kr. under en treårsperiod. Stödet är till för vården av värdefulla nalurtyper i odlingslandskapet. Mycket av den gamla mångfalden i odlingslandskapet har gått förlorad vid moderniseringen och rationaliseringen av våra jordbruk. Därför är def oerhört viktigt atf bevarandeintressena får en starkare ställning för all man skall kunna rädda vad som återstår. Därför yrkar folkpartiet i reservafion 17 på atf NOLA-stödet höjs med ytterligare 20 milj. kr. Jag yrkar bifall till den reservationen.

Regeringen vill använda 200 milj. kr. av de medel som förväntas flyta in från miljöavgifterna på handelsgödsel och växfskyddsmedel till alt subventionera byggnationen av gödselbassänger. Vi anser från folkpartiet atl delta kan klaras av utan statligt stöd, och vi vill, som jag tidigare framhållit, öka NOLA-stödet med 20 milj. kr. Resterande 180 milj. kr. vill vi använda för all

höja stimulansen för lövskogsplantering på åkermark i slättbygd från tre års trädesersällning enligt Omställning 90 lill fem års. Del är nödvändigt aft vi nu ger jordbruket praktiska möjligheter aff minska spannmålsarealen - def har ju inte skett någon minskning sedan riksdagen 1985 beslöt att inrikta politiken på balans mellan produktion och konsumtion av livsmedel i landet. Lövskog i slättbygden ger en mer varierande landskapsbild, den motverkar försurning, och den ger värdefull råvara för pappersmassa. Men vi behöver höja stimulansen på det sätt som folkpartiet föreslagit. Jag yrkar bifall till reservation 7.

Folkpartiet tycker aff det är viktigt att alla människor som är villiga atf betala ett högre pris för produkter som är odlade utan handelsgödsel och växlskyddsmedel skall ha den möjligheten, och därför vill folkpartiet ge ett stöd till de s. k. alfernafivodlarna. Vi har föreslagit atf nästa jordbruksutredning - vi skall återkomma fill denna när vi debatterar jordbruksutskottets betänkande 25 - undersöker om man kan införa en generell arealersättning. En sådan skulle förbättra alternafivodlarnas konkurrensförmåga. Men eftersom vi ännu infe fått gehör för en ny utredning, kan vi tänka oss alt medverka lill någon annan temporär stödform. Def har vi gett uttryck för i reservation 20, som jag yrkar bifall till.

Vi har i vår mofion i anslutning fill miljöproposifionen påvisat aft kalkningen av åkermark har blivit kraftigt eftersatt under den senaste femårsperioden. Med hänsyn både fill det försurande industriutsläpp som jordbruket får la emot och det som jordbruket självt tillför av försurande gödselmedel, borde en underhållskalkning ske med ca 1 miljon ton per år. Men eftersom spannmålsbönderna genom prispress förorsakad av export-överskottet har en ansträngd ekonomi, skjuter de upp kalkningen. Det resulterar i försämrat pH-värde och sämre förmåga för växterna aff uppta näring och större risk för att kadmium och andra metaller frigörs. Från miljösynpunkt är det därför oerhört angeläget alt man stimulerar lill ökad kalkning. Vi föreslår därför från folkpartiet atl det av regleringsmedel kommande budgetår betalas ut en kalkningsstimulans om 200 kr. per hektar. I defta avseende yrkar jag bifall fill reservafion 2.

Herr falman! När jag i detta sammanhang berör folkpartiets yrkande om en ny jordbruksulredning, vill jag erinra om alt vi vill alt denna ser över de jordbrukspoliiiska målen. Nu har vi som överordnat mål def s.k. bered-skapsniålet och konsument- och producenfmålen. Sedan har riksdagen lagt till ett miljömål. Men vilken dignitet detta mål har är oklart. Vi menar atf miljömålet skall vara minst likställt med övriga mål. Med tanke på den senaste tidens erfarenheter är frågan om infe miljömålet skall vara def överordnade.

Slutligen, herr falman, yrkar jag bifall fill reservation 9. Enligt denna reservation vill vi tillsammans med centern och vpk att spridning av avloppsslam på åkermark upphör intill dess vi fått fastlagt gränsvärden för tungmetaller och andra kemiska beståndsdelar, så att åkermarkens långsiktiga produktionsförmåga och produktkvaliteten inte äventyras. Det hade, herr talman, varit värdefullt om riksdagens majoritet hade ställt sig bakom delta yrkande.

Prot, 1987/88:134 6juni1988

Miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket, m. m.

117

Prot, 1987/88:134 6junil988

Miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket, m. m.

118

AnL 72 JAN JENNEHAG (vpk):

Herr lalman! Jag yrkar bifall till de reservationer som vpk står bakom.

Jordbrukets betydelse för miljöfrågorna är stor, såväl positivt som negativt. Ingvar Eriksson har i sitt anförande försökt mildra del negativa, och det må vara förklarligt, dels med tanke på moderaternas traditionella jordbrukspolitik, dels med tanke på Ingvar Erikssons egenintresse i saken. Som lantbrukare har han naturligtvis kunskaper i ämnet, men han har också ett direkt ekonomiskt intresse av all kunna fortsätta med ell traditionellt jordbruk, traditionellt i den meningen all del bygger pä insatser i form av handelsgödsel och bekämpningsmedel. Del går naturligtvis inle atl undvika alt detta intresse tar sig uttryck även vid ett politiskt ställningstagande.

Många av de reservationer som har fogats lill delta belänkande och där vi har framfört våra kritiska synpunkter är gemensamma med centern och i några fall med folkpartiet.

I väldigt många sammanhang betonas vikten av atl vi bevarar all brukningsvärd åkermark. Motiven härför är flera. Det självklara argumentet, och det som vi aldrig kan komma ifrån, är alt den svenska åkermarken är överlägset god solfångare. Markens produktionsförmåga tillvaratas på ett bra sätt genom åkern, vida överlägsen skogen när del gäller alt producera biomassa. Det som varit hindret för utvecklingen att åkermark inle skall läggas ned är efterfrågan på de produkter som åkern kan ge. Spannmålsöverskottet har blivit ett problem, har varit och konimer förmodligen att vara dét ett tag framöver. På sikt är det naturligtvis inget problem. På sikt finns det efterfrågan på de produkter som kan odlas på åker.

Det andra självklara argumentet är det som vpk för fram i reservation 19 om odlings- och kulturlandskapefs värde. Del kapital som har frambringats genom många generationers arbete att få fram en åker, atl få fram en mark som producerar för mänskliga behov är någonting som världen och Sverige behöver. Vi har behov av det i större utsträckning på sikt än av skog.

Mänga har i flera sammanhang betonat betydelsen av kulturvärdena: del vackra och öppna landskapet, markens variationsrikedom. Vi har fått ell fattigare och mindre estetiskt tilltalande landskap när vi lagt ner åkermark. Många djur och växter hotas av utrotning på grund av all deras naturliga miljö-eller låt oss kalla def av människan skapad miljö-har försvunnit. All mänsklig odling förutsätter påverkan. Naturen och dess produktionsförmåga kan inte nyttjas ulan att människan samtidigt påverkar denna natur. Def är en självklarhet.

En fortsatt hävd av åker- och betesmark är förutsättningen för atl vi skall kunna bevara det öppna kulturlandskapet med dess naturvärden, variationsrikedom och skönhet. Vill vi göra detta skall naturligtvis produktionen inriktas på sådana grödor och sådan djurhållning som underlättar detta. Att hålla ett öppet landskap kan inte bli en fråga om parkförvaltning. Det öppna landskapet måste vara en frukt av del som produceras där. Vill vi göra delta, skall vi naturligtvis när det gäller animalieproduktionen gynna sådan produktion där betet är en naturlig del. Vi skall undvika fjäderfä och svin som kräver spannmål och andra grödor som inte gynnar upprätthållandet av det öppna landskapet. De ekonomiska förutsättningarna för köttproduktion , genom belesdrift bör vi alltså stimulera om vi menar allvar med det öppna

landskapet. Vi skall stärka def gentemot andra former av köttproduktion. Vi uppnår naturligtvis också en mängd andra fördelar.

Del svenska klimatet och den svenska jordmånen är lämpade för produktion av vallfoderväxter. Vi får färre djurfabriker och minskad profeinimport. Vi får minskat läckage av växtnäring och minskat gödselbehov samt minskat behov av bekämpningsmedel men inte minst vikfigt - om vi menar allvar med atf hela Sverige skall leva - en ökad regional spridning av. köttproduktionen. På kort sikt blir vi också snabbare av med spannmålsöverskottet.

Jag upprepar atl bevarandet av det öppna kulturlandskapet måste ske med produktionen som verktyg, infe vid sidan av den. Stöd fill befesdrift är en önskvärd och nödvändig åtgärd.

Tillsammans med centern och folkparfiet har vi en reservation som gäller spridning av avloppsslam. Det har redan talats en hel del om detta i debatten. Det slam som reningsverken producerar borde vara ett utmärkt jordförbätf-ringsmedel, en resurs, inte ett problem som vi skall försöka bli av med. Men det har blivit så på grund av att vi inte kan hantera de gifter som vårt samhälle producerar. Industrins avloppsslam blandas med hushållens och får effekter som gör att ingen lantbrukare med ansvar för jordens framtida produktionsförmåga vill använda detta. Det är naturligtvis en klok åtgärd. I avvaktan på att vi får sådana garantier att det kan användas skall naturligtvis spridning av avloppsslam på åkermark vara förbjuden. Omsorgen om markens långsiktiga produktionsförmåga kräver det, omsorgen om konsumenternas hälsa kräver det.

Tillsammans med centern har vi också en reservation som gäller höst- och vinterbevuxen åkermark och stöd till alternativ råvaruproduktion. Def borde vara självklart atl vallväxter och gröna grödor ingår i växtföljden. Detta gäller naturligtvis särskilt spannmålsintensiva och djurexlensiva gårdar och områden. Om man dessutom kan använda vallmassan helt eller delvis som ett markskydd och ett slrukturförbättringsmedel på arealen är del desto bättre. Alt hålla åkermarken bevuxen under så stor del av året som möjligt är den viktigaste åtgärden för att minska växtnäringsläckaget. Defta sägs också i propositionen, men stimulansen till delta har hittills uteblivit varför vi infe har blivit kvitt problemet. En ökning av vallodlingen och av andelen höstsädda grödor är naturligtvis någonting vi skall satsa på.

Avvecklingen av kemiska bekämpningsmedel är någonting som de flesta ansluter sig till i ord. Men vad händer med avvecklingen, det s.k. halveringsprogrammet, om vi inte samtidigt har möjlighet aft kontrollera giftpåverkan på produkterna? Ett syslem där vi successivt minskar den areal som behandlas med kemiska medel vore ett annat, ett lättare sätt att minska andelen förgiftad jord, jordmassan som blivit påverkad av kemikalier -kemikalier vilkas stabilitet i många fall är mycket stor och vilkas långsikfiga effekter vi inte vet så mycket om.

Stöd lill del som har kommit att kallas alternativ odling - men som i verkligheten är del ursprungliga och långsiktiga odlingssätlet, det som naturligtvis är det enda möjliga även i vårt samhälle - har hittills också klätfs i ord men inte funnits så myckel i konkreta former. Def statliga stödet till alternafiv odling måste vi fa itu med i något sammanhang, vare sig vi kallar

Prot ..1987/88:134 6junil988

Miljöförbättrande åt
gärder inorn jordbru
ket, rn. m. , .

119.

Prot. 1987/88:134 6juni 1988

Miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket, m. m.

det att se över den nuvarande jordbrukspolitiken eller över huvud laget ifrågasätter den jordbrukspoliiiska inriktningen genom en ny utredning eller på annat sätt.

Det vi kan säga med en gång är atf någon form av omsfällningsstöd fill de jordbruks- och frädgårdsförefag som väljer att gå över lill alternativa odlingsformer borde vara administrativt enkelt och relativt billigt samt borde kunna ge snabba resultat. Detta arbete skulle kunna inledas omedelbart.

Av betydelse för avsättningen för våra produkter inom jordbruket är naturligtvis vilka som efterfrågar goda och högkvalitafiva produkter, produkter som infe har behandlats med bekämpningsmedel. Där har den offenfiiga sektorn en mycket central ställning. Om det vid all offenfiig upphandling kunde föreskrivas atf vi skall ha kemikaliefria livsmedel, skulle def innebära en sfimulans för den produktionsformen som skulle skynda på utvecklingen. Självfallet skulle sådana föreskrifter ges inom barnomsorg, äldreomsorg och sjukvård, där vi direkt kan se och mofivera effekterna utifrån hälsosynpunkt. Stimulansen skulle betyda aff den process som pågår skulle snabbas på och att det skulle bli betydligt lättare för den vanliga konsumenten aff hitta produkter som inle är behandlade med kemikalier.

Herr talman! Jag yrkar än en gång bifall lill de reservationer där vpk finns med.

120

AnL 73 INGVAR ERIKSSON (m) replik:

Herr talman! Jan Jennehag verkade något indignerad efter mitt inläj Han sade att jag försökte mildra det negafiva med nuvarande jordbruksmetoder. Han sade aff jag kanske främst gjorde def av eget intresse, av ekonomiskt intresse, i syfte att försvara nuvarande jordbruksmetoder.

Jag är här i riksdagen som representant för min landsdel och som representant för moderata samlingspartiet. I jordbruksutskottet representerar jag den moderata jordbrukspolitik som vi slår för. Jag tror att det vore klokt av Jan Jennehag att kanske lyssna litet mer. Jag försökte atf framföra de kunskaper och erfarenheter som jag har och som jag har vunnit under de snart 40 år som jag varit verksam inom svenskt jordbruk.

Jan Jennehag försökte fala om ett jordbruk som skulle producera på helt andra villkor. Jag tror aft om vi går in för vpk:s jordbrukspolifik kommer de svenska konsumenterna inte aff vara beredda atf betala kostnaderna. Jag tror som sagt atl del vore klokt om vpk lyssnade litet mer på vad vi i moderata samlingsparfiet säger.

AnL 74 JAN JENNEHAG (vpk) replik:

Herr talman! Jag avsåg infe aft vara indignerad över Ingvar Erikssons anförande. Jag gjorde bara ett konstaterande av atf den gamla satsen "intresset tiger icke" har sin giltighet.

Jag har inte heller ifrågasatt Ingvar Erikssons kunskaper inom sitt område. Jag påstod bara aff omsorgen om kemikaliejordbrukef har sin förklaring i ett intresse.

AnL 75 INGVAR ERIKSSON (m) repUk:

Herr talman! Vi moderater agerar på sådant sätt atf vår politik kan garantera svenska folket en säker och trygg livsmedelsförsörjning i alla lägen. Vi är därför tvingade atf i viss utsträckning använda både handelsgödsel och bekämpningsmedel - men i den utsträckning som forskning, försök och även beprövad erfarenhet skapar underiag för. Detta äventyrar infe miljön, och vi kommer inte i konflikt med miljön. Jag tror att om den strategi som Jan Jennehag pläderar för skulle användas runt om i vår värid, då skulle vi få se mycket lidande; vi skulle få mycket svält.

AnL 76 JAN JENNEHAG (vpk) replik:

Herr falman! Vad jag menar är aff människan i sin produkfion måste anpassa sig till de naturlagar som gäller. Om våra produktionsmetoder innebär aft vi får en anrikning i jordarna av gifter och innebär att vi får bekämpningsmedelsresfer i vår föda, då är def infe någon linje som vi på sikt kan följa. Ju förr vi inser det och ju förr vi väljer att avstå från dessa metoder, desto lättare blir det för oss aft finna hållbara och långsikfiga lösningar för världens överlevnad.

Tredje vice talmannen anmälde att Ingvar Eriksson anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt tiU ytterligare replik.

AnL 77 MARTIN SEGERSTEDT (s):

Herr falman! Den proposifion som jordbruksutskottets betänkande behandlar är en del av en offensiv satsning på miljön, samordnad över flera olika områden. Den omfattande miljöproposifionen har fidigare behandlats här i dag. Mycket av det som behandlas i def nu aktuella betänkandet är åtgärder som kompletterar och vidareutvecklar miljöpropositionens förslag.

Men åtgärderna är också en uppföljning och utveckling av åtgärder som redan tidigare är etablerade i det svenska jordbruket. Miljömålet skrevs ju in som ett av jordbrukspolitikens centrala mål i 1985 års jordbrukspolitiska beslut.

Jag vill här även påminna om def forskningsprogram som riksdagen antog för två år sedan. Vi har även vid årets riksmöte, i samband med behandlingen av budgetproposifionen, tagit beslut med miljöpolitisk verkan för jordbruket. Det gäller insatser för forskning och rådgivning om miljövänlig växtodling, naturvårdsinsatser i odlingslandskapet och många andra fing.

Herr talman! Den nu aktuella proposifionens förslag är koncentrerade till i huvudsak fre olika områden. Def är för det första vad som allmänt kallas övergödningsproblemen, som medför urlakning av närsalter till vattendrag och kustvatten samt även viss kvävelillförsel till luften. Det är för del andra en begränsning av användningen av bekämpningsmedel, och för del tredje är det insatser lill skydd för odlingslandskapet.

Propositionens förslag om minskning av växtnäringsläckaget åren uppföljning av tidigare åtgärder i aktionsplaner och förslag från utredningar. Def råder i utskottet enighet om aft tillstyrka förslaget om en arealbunden djurhållning och att föreskrifterna skall vara av generell natur. Det finns däremot delade meningar om detaljutformningen med avseende på storlek

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket, m. m.

121

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket, m. m.

på besättningar och beräkningsgrunder för djurenhet. Med hänvisning till propositionens skrivningar om atl en viss områdesvis differentiering av bestämmelserna kan vara befogad och att begreppet "djurenhet" för närvarande är föremål för översyn, avstyrks förslagen i detta ämne.

Även vad gäller vikten av all hålla nere urlakningen genom anpassning av spridningslidpunkt för stallgödsel råder enighet i utskottet. När del gäller kompensation till jordbruket för den merkostnad som åsamkas näringen finns dock intressanta skillnader. Moderaterna ställer upp för förslaget. Centern vill öka bidraget, medan folkpartiet avvisar ett bidrag.

En minsk.äd användning av handelsgödselmedel, framför allt kväve, är ett av de steg som måste tas för att nå miljömålen i jordbruket. Här är ekonomiska styrmedel redan etablerade. Nu föreslås en höjning av miljöavgiften med 30 öre per kilo kväve och med 60 öre per kilo fosfor, dvs. en fördubbling Detta skall ses som en signal till näringen om att en sänkning av intensiteten i jordbruket är önskvärd även ur miljösynpunkt och alltså inte bara utgör ett bidrag till en lösning av överskollsproblemen. Det finns all anledning att påpeka dessa effekter, vilka på sikt är till fördel både för näringen, de som arbetar i näringen och miljön i stort. Även här kan vi registrera en stor majoritet i utskottei. Dessutom har skalteulskoltet i ett yttrande tillstyrkt förslaget om en höjning av avgiften för handelsgödsel; Dessa avgifter ger även ekonomiska möjligheter när del gäller att sätta in åtgärder för miljön i jordbruket.

Även arbetet med att nå målet om en halvering av bekämpningsmedelsanvändningen pågår nu för fullt och på många olika områden. Ett sätt är den höjning av miljöavgifterna som nu föreslås samt andra åtgärder som berör olika sektorer och myndigheter.

Till grund för åtgärderna ligger ett handlingsprogram som gemensamt har tagits fram av lanlbruksslyrelsen, naturvårdsverket och kemikalieinspektionen. Omfattande åtgärder är redan i gång. T. ex. är nya allmänna råd för kemiska bekämpningsmedel i jordbruket utfärdade. En teknisk utveckling av spridarutrustningen, både när del gäller bekämpningsmedel och när det gäller gödselmedel, är därvid av största vikt. På detta område har redan nu myckel hänt - bl.a. kan en enskild lantbrukare få bidrag för att testa sina sprutor. Det finns mycket atl vinna på att få rätt dosering vid varje spridningstillfälle och alt anpassa doseringen lill de skiftande förhållanden som jordart och åkermarkens tillstånd ger anledning till.

Användningen av avloppsslam på åkermark behandlades här i kammaren under hösten 1987. Då fick regeringen i uppdrag atl fastställa gränsvärden och utreda andra frågor i anslutning till slamhanteringen. Eftersom del här är fråga om komplicerade sammanhang och stora ekonomiska åtaganden - inle minst för kommunerna - bör en sådan utveckling och utvärdering avvaktas innan bindande bestämmelser kommer till stånd. Men jag vill samtidigt erinra om det myckel starka förbehåll som finns i propositionen med hänvisning till de allmänna råd som har utfärdats. Jag vill också hänvisa till miljöpropositionen, av vilken det framgår att naturvårdsverket har i uppdrag alt före den 1 juli 1989 ta fram nya förslag för regler när det gäller slammets innehåll av miljögifler.

Kommunerna har också möjlighet att ställa krav på industrin när det gäller

vilka mängder och ämnen som kommuen lar emot. Kommunerna kan genom alt begränsa mottagningen av miljöfarligt avlopp, framför allt i form av tungmetaller, påverka avloppsslammets innehåll positivt. Def är även viktigt att slammet är tillfredsställande innehållsdeklarerat. Med dessa förbehåll har vi inte funnit att ett förbud mot spridning av avloppsslam är motiverat. Jag vill därför yrka avslag på reservafion 9.

Den viktigaste åtgärden för atf minska urlakning är enligt samstämmiga uppgifter att hålla marken bevuxen under en så stor del av året som möjligt. Om detta råder en bred enighet bland remissorganen - både i fråga om myndigheter och i fråga om näringen. Regeringen har i propositionen tagit fasta pä detta och framhåller all forskning och försök här måste ske parallellt med en utökad rådgivning: Föreskrifter skall utarbetas som siktar på aft 60 % av marken år 1995 skall vara bevuxen från hösten. Utskottet understryker också vikten av all del görs stora ansträngningar för atl utveckla system för insådd av fånggröda. Detta bör i stort sett fillgodose de motioner som har väckts med krav på olika åtgärder.

Beträffande avsnittet om övergödnings- och urlakningsproblem vill jag sammanfattningsvis föra fram propositionens förslag om arealanpassad djurhållning, begränsning av handelsgödselanvändningen samt förslaget all marken skall vara bevuxen som centrala mål för en bättre miljö. Det är bra alt del i dessa frågor finns en bred enighet mellan partierna.

När del gäller insatserna för atl bibehålla odlingslandskapets miljövärden är nu en bred debatt i gång ute i landet. 1 alla landets kommuner pågår kampanjer om landsbygdsutveckling, där odlingslandskapet och dess värden intar en framträdande plats. Riksdagen har redan tidigare anslagit medel -det s. k. NOLA-stödet. Delta stöd föreslås nu alt utökas med 20 milj. kr. alt användas under en treårsperiod. Härigenom skapas ytterligare möjligheter alt inom lanlbruksverkels organisation stimulera lill aktiva åtgärder för naturvården.

Inom ramen för Omställning 90 kan lantbrukare få ersättning för en alternativ användning - produktion av icke prisreglerade grödor - som i sig också kan bli ett stöd för odlingslandskapet. Ett bland dessa alternativ till en annan markanvändning är även skogsplantering, som för vår del i detta sammanhang innebär plantering av företrädesvis lövskog. Det är nu viktigt atl niarkägarinlressen, kommuner och statliga myndigheter samverkar, särskilt med tanke på de olika bidragsmöjligheter som finns. Med en riktig användning även av möjligheterna att använda lövskogsplanfering kan omställning och övergång till andra alternafiv ske på ett rikt varierat och miljövänligt sätt.

Av de olika reservationerna och anförandena här i kväll framgår aft spridningen på den borgerliga sidan är avsevärd när det gäller anslagsfrågor. Någon gemensam linje kan inte skönjas - de flesta förslagen har närmast karaktären av överbud här och där.

Herr talman! Jag yrkar bifall til! hemställan i ulskotlets betänkande och avslag på samtliga reservationer.

Prot. 1987/88:134 6juni 1988 ,

Miljöförbättrande ål-gärder inom jordbruket, m. m.

123

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket, rn. m.

AnL 78 INGVAR ERIKSSON (m) replik:

Herr lalman! Martin Segerstedt säger all vi på den borgerliga sidan inle håller ihop i alla lägen. Jag skulle vilja säga alt del i de flesta fall är fråga om nyansskillnader.

Martin Segerstedt menar också all det skulie vara fråga om överbud. Här förekommer inga överbud, utan våra förslag är baserade på realistiska bedömningar.

Vidare säger Martin Segerstedt alt man genom propositionen har fåll en signal om alt det är nödvändigt med en sänkning av intensiteten inom jordbruket. Iag vill därför fråga Martin Segerstedt om han har belägg för all en sänkning av effektiviteten i det svenska jordbruket skulle vara bättre för miljön. All bonden ger jorden vad växten behöver kan väl ändå inte vara sämre för miljön? Del är ju betydligt värre och farligare om det i marken föreligger en brist på ell ämne. Om bonden då inle tillför detta ämne, kommer växten nämligen inte atl utvecklas på del sätt som den skall göra, varför vissa ämnen, t. ex. kväve, kanske komnier alt urlakas i ännu större ulsträcknirtg. Tror Martin Segerstedt verkligen på det han själv säger i detta sammanhan;2?

AnL 79 LARS ERNESTAM (fp) replik:

Herr talman! För att inga oklarheter skall föreligga yrkar jag härmed bifall till samtliga reservationer där folkpartister finns med bland dem som har undertecknat.

Jag vill ställa några frågor lill Martin Segerstedt.

För det första: Kan Martin Segerstedt ge oss fullständigt klara garantier för att det slam som sprids på åkrarna är tillräckligt undersökt, så all def inte finns några risker för att del innehåller tungmetaller eller andra ämnen som kan förorsaka miljöproblem?

För det andra: Är del NQLA-slöd som enligt propositionen skall utgå tillräckligt för att klara de mål som uppställts för odlingslandskapet?

För del tredje: Ger propositionens förslag de effekter som är nödvändiga för all minska spannmålsarealerna? Det är ju i detta sammanhang som en stor del av bekämpningsmedlen och handelsgödsein används. Vi har ett stort spannmålsöverskott. Mot denna bakgrund vore del väl rimligt alt utöka stimulanserna pä det sätt som vi föreslår, så att lövskog planteras på de områden där den största delen av överproduktionen sker.

124

AnL 80 MARTIN SEGERSTEDT (s) replik:

Herr talman! Ingvar Eriksson påstår alt det rör sig om nyansskillnader. Del beror på vad man lägger in i begreppet nyansskillnad. Men som jag påvisade i mitt huvudanförande har man i någon fråga helt diametralt motsatta uppfattningar - både tillstyrkan av propositionen och såväl en höjning soin en sänkning av det bidrag som det då handlar om.

Detta med intensiteten är naturligtvis en intressant fråga. Del är väl alldeles uppenbart - det sade jag också i mitt huvudanförande - alt det gäller alt fä en rätt dosering, att använda tekniska hjälpmedel så all jorden får exakt vad den behöver. Det är emellertid inle så enkelt. I och ined att man går till gränsen för vad jorden tål finns alllid risken alt man överträder denna gräns.

Med en lägre intensitet får man en större marginal. Vi torde vara tämligen överens om att vi har bredare marginaler i och med atf vi förordar en lägre intensitet.

När del gäller garantier för avloppsslammets ofarlighet vill jag säga atl ingen ju kan ge garantier i det sammanhanget. Det står emellertid klart utsagt i propositionen och i de rekommendationer och föreskrifter som har utfärdats atl del skall finnas en betryggande märkning. Man skall kunna veta vad man får då man lar emot avloppsslam från reningsverken. Detta finns alltså utsagt i de rekommendationer som utfärdats.

NQLA-slöd och stimulans för atf hålla landskapet öppet är givelvis inle någonting som man kan svara för en gång för alla. Möjligheterna att hålla landskapet öppet har i alla fall ökat avsevärt i och med de bidrag som nu finns. Vi ser också den inställning som nu finns hos kommuner och andra myndigheter om värdet av ett öppet landskap som något positivt och något som inger hopp för framliden.

Prot. 1987/88:134 6juni 1988

Miljöförbättrande åtgärder inorn jordbruket, m.m.

AnL 81 INGVAR ERIKSSON (m) repUk:

Herr talman! Martin Segerstedt talar om bredare marginaler vid lägre intensitet. Jag tror inte all det är marginalerna del handlar om här. Det är snarare doseringen del handlar om. Man talar om de givor man ger, där innehållet är baserat på vad växten behöver. Om vi skall kunna ha en vettig odling måste vi ge marken det tillskott som växten far ifrån marken och som då frigörs från markens eget förråd. Skulle något halta i den processen är risken oerhört mycket större för miljön, för all man skall få urlakningsef-fekter.

En annan faktor all begrunda är all ni socialdemokrater under årtionde efter årtionde har drivit på utvecklingen, krävt ökad effektivitet och dessutom krävt av Sveriges bönder att de skall avstå en del av effektivitetsvinsten genom all inte höja priserna som de borde ha gjort med hänsyn till kostnadsökningarna i produktionen. Ansvaret vilar alltså tungt på er socialdemokrater i dag när ni säger atl bönderna nu skall dra ner effektiviteten. Tror Martin Segerstedt aff den svenske konsumenten är beredd att betala vad det kostar i form av höjda livsmedelspriser?

AnL 82 LARS ERNESTAM (fp) replik:

Herr talman! Marfin Segerstedt säger atl han för sin del inte kan ge fullständiga garantier för att avloppsslammel är ofarligt. Vore del inte mol den bakgrunden, .Martin Segerstedt, rimligt att vi fick ett beslut om att denna spridning skall upphöra tills vi far dessa garantier?

AnL 83 MARTIN SEGERSTEDT (s) replik:

Herr talman! Inlensiielsdeballen pågår ju. Del är alldeles klart alt lill den del som det handlar om en ökning av skördarna tas det mer ur jorden. Det är väsentligt att ersätta detta. Jagvill ändå peka på de möjligheter som finns att i och med lägre intensitet ha en bredare marginal.

Sedan togs här upp livsmedelspriserna och jordbrukspolitiken i stort. 1 nästa ärende får vi en debatt kring de frågorna. Till förmån för de debattörer som då skall ta upp den här frågan avstår jag nu från att kommentera den.

125

Prot. 1987/88:134 När det gäller slamhanteringen bör vi tänka på en sak som vi också möter

6 juni 1988

Miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket, m.m.

på många andra områden av miljöpolitiken, nämligen alt utvecklingen går framåt. Forskningen och framför allt mättekniken går snabbt framåt. Mycket av det som vi nu vet visste vi inle för några år sedan. Därför är del övérmaga av oss all tro att vi nu har funnit den slutgiltiga sanningen och att vi nu kan lämna de fullständiga garantierna. I varje fall är infe jag av den uppfattningen atl vi under några förhållanden kan göra det. Vi måste i stället med en viss ödmjukhet hantera dessa frågor i ett föränderligt samhälle, där nya resultat komnier fram varje år från de forskningsinsatser som görs.

Tredje vice talmannen anmälde atl Ingvar Eriksson anhållit att till protokollet få antecknat atl han inle ägde rätt lill ytterligare replik.

126

AnL 84 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr lalman! Utskottsbetänkandet liksom diskussionen här i kammaren markerar ju en ganska stor uppslutning kring regeringens proposition. Jag tror all det är bra för sakfrågan. Här gäller def, som alla som har lyssnat på diskussionen vet, i hög grad praktiska insatser för att minska några av våra svårare miljöproblem, som då framför allt gäller näringsläckage, övergödning, kväveläckage i våra vatten och inle minst i haven. Jag tror också att de samtal som regeringen fört med de politiska partierna, konsumentdelegationen och LRF har varit bra och konstruktiva. Vi har haft utfrågningar med företrädare för forskarvärlden, miljöorganisationer, motstående intressen av olika slag. Den informafion som vi i olika former har fått in har varit bra inle bara för oss själva i vårt arbete i regeringskansliet utan också för oppositionspartierna och andra, för näringen själv och för konsumenterna. Den har givit en bra grund för de beslut som nu skall fattas.

Självfaller har de olika politiska partierna såväl under samtal som här i dag markerat sina olika lösningar. Självfallet har vi olika värderingar i en del sakfrågor orn hur problem skall lösas. Men jag vågar definitivt mena att vi när det gäller problemens art och omfattning i fråga om just läckaget av näringsämnen till haven har fått mycket av en gemensam grund genom de olika samtal, hearingar och information på annat sätt som förekommit. Det tror jag har varit utomordentligt bra för de beslut som nu skall fattas och för de praktiska möjligheter som jordbrukarna sedan skall ha alt genomföra besluten i praktisk handling.

Jag vill, herr talman, inte förlänga den här debatten särskilt mycket, men jag vill nämna en av de svåra företeelser eller närmast katastrofer som har drabbat oss. nämligen mördaralgerna, som de kallas, och deras effekter på livet i havet. Forskarna är ingalunda pä det klara med de olika samband som kan ha orsakat katastrofen, men näringsläckage är en av de faktorer som många forskare nämner. Kväveläckagels bidragande orsak är ju ställt utom allt tvivel. Den katastrof som har diskuterats i debatten förut i dag om den allmänna miljöproposifionen kan fortsätta om algerna sprids ytterligare. Vi känner oro för de skador som denna katastrof åstadkommer- Del utskottsbetänkande vi debatterar behandlar den proposition som handlar om all bekämpa just de miljöproblem som är så aktuella. Vi har lagt fram förslag till riksdagen orn halveringsprogrammet, och vi har försökt att lägga fram förslag

som skall vara praktiskt genomförbara, vilket också utskottsbehandlingen syftar lill. Del innebär även all förslagen naturligtvis står sig, så att vi kan minska kväveläckagel och långsiktigt undvika den typ av olyckor som nu drabbar oss genom algerna.

Men på ell område finns det flexibilitet, och en möjlighet atl ga snabbare fram utan all på något sätt rubba det som utskottet föreslår eller som sägs i propositionen. Jag tänker dä på den praktiska åtgärd som även har diskuterats här förut, nämligen all så in fånggrödor.

För riksdagens information vill jag nämna alt jag har för avsikt all ta upp överläggningar med företrädare för jordbruksnäringen om möjligheterna alt inom ramen för de medel som är tillgängliga för jordbruksprisregleringen avsätta medel för utvecklingen och användningen av fånggrödor. Jag har bjudit in jordbruksnäringens representanter redan denna vecka till överläggning om dessa frågor. Ulan alt rubba de mål som ställts upp i propositionen och i utskoitsbelänkandet - 60 % 1995 osv. - finns del ju möjligheter att tidigare än avsikten var frän början kunna i stor utsträckning beså områden i södra Sverige och framför allt naturligtvis kustområden med fånggrödor. Därmed rubbar vi inte de slutmål som är uppställda i utskottsbetänkande och proposition.

Delta är naturligtvis viktigt. Det är en praktisk insats som kan göras tidigare och som har effekt pä den typ av läckage som många forskare bedömer - tillsammans med många andra faktorer - kan ha orsakat den algkalastrof som nu har drabbat många människor som arbetar inom fisket, men också naturligtvis det biologiska livet i våra hav.

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket, m. rn.

AnL 85 INGVAR ERIKSSON (m) replik:

Herr lalman! Statsrådet Hellström talade om den stora uppslutningen kring propositionen, och han talade om problemens art. Del är klart atl vi är överens om att vi måste göra insatser med hänsyn lill problemens art och (Mnfattning. Det viktiga i sammanhanget är dock alt dessa insatser baseras på riktiga premisser. Del finns vissa läckor i mönstret, så atl säga. Efter det som har hänt i Västerhavet har vi kunnat lyssna till referat från olika håll. Det nedfall av näringsämnen som kommer frän luften direkt ner i havet har då inte nämnts. En hel del av näringsämnena faller ner också i skogen och på jordbruksmarken. Det som hamnar på dessa ytor under den tid då växterna inte tar upp näringen hamnar så småningom i havet. Jag hoppas verkligen atl jordbruksministern håller med om att jordbruket inle kan la detta nedfall på sitt konto.

Jordbruket tar ju hand om en hel del av del fallande kvävet under växtodlingsperioden, och vi har nog inga delade uppfattningar i fråga om viklen av atl hålla markerna bevuxna så länge som möjligt. På den punkten har vi nog samma uppfattning över partigränserna.

Jag skulle emellertid vilja fråga jordbruksministern om han är beredd atl i ökad utsträckning la upp problemet med nedfallet över mark och vallen och dess direktpåverkan på havet. Dessutom undrar jag om han är beredd all söka medverka till alt vi får klarhet i om del är kväve eller fosfor eller något annat som är huvudorsaken till de svåra problemen, alltså lill algbildningen

127

Prot. 1987/88:134 och så småningom bollendöd då algerna dör och faller till botten och därmed

6junil988

syret tar slut.

Miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket, m. m.

Är jordbruksministern dessutom beredd atl följa upp de försök som i dag görs i Mellby på Laholmsslätlen där man får fram rik och bred ny kunskap om vad jordbrukets olika metoder innebär från ullakningssynpunki? Dessa kunskaper är värdefulla, och jag vill gärna få besked från jordbruksministern om han är beredd atl la ökad hänsyn lill de erfarenheter som man där samlar.

AnL 86 LARS ERNESTAM (fp) replik:

Herr lalman! Jag skall inle förlänga diskussionen så myckel.

Vi har i dag haft en lång debatt med Mats Hellströms kollega miljöministern. Då kritiserade vi en hel del av hennes förslag. Den socialdemokratiska regeringen framlade för några år sedan förslag om atl en del områden längs Ringsjön skulle kunna förklaras som miljöskyddsområden. Del var ett bra förslag. Folkpartiet ställde sig bakom förslaget. Om man skall ha en heltäckande miljösyn är del nog nödvändigt alt få den ändringert av miljöskyddslagen som detta skulle innebära. Det har i olika sammanhang visat sig atl den har kunnat tillämpas.

Jag skull; också vilja lill jordbruksministern ställa samma fråga som jag ställde lill Martin Segerstedt. När vi nu har så stora problem i Västerhavet, vore det då inte rimligt att göra ett uppehåll med spridningen av slam på åkermarken, eftersom det ändå råder så stor osäkerhet om vilka effekter slamspridningen egentligen medför?

AnL 87 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr talrnan! Jag tycker som Ingvar Eriksson att vi naturligtvis måste ta luftföroreniingarna på stort allvar. Den påverkan från kväveläckage som många forskare menar kan vara en av orsakerna till algkatasirofen är en av troligen flera samverkande faktorer. Vi måste också räkna med de utsläpp som kan ha förekommit i Centraleuropa och även utsläpp av andra ämnen än kväve. Jag har ingalunda menat aft kväveläckagel skulle vara den enda eller ens den dominerande orsaken till algblomningen. Många forskare menar dock att kvävet aren av faktorerna bakom algblomningen. Det gör def viktigt nog för oss atl se alt det som vi arbetar med i dag kan ha bäring också på den mycket allvarliga fråga som algblomningen är.

Jag har alltså ingen annan mening än Ingvar Eriksson, nämligen den atl luftföroreningar genom nedfall förvisso är allvarliga. Jag har naturligtvis ett extra skäl all vara orolig över detta, eftersom jag även är ansvarig för vår skogsnäring där dessa frågor också är viktiga och blir allt större.

Beträffande röislammet har ju regeringen sagt alt de allmänna råd som finns skall kompletteras av naturvårdsverket i avsikt att skärpa bestämmelserna. Del är vad som för närvarande behöver göras för att vi bättre skall kunna kontrollera också rötslaminet.

128

AnL 88 INGVAR ERIKSSON (m) replik:

Herr talman! Jag vill tacka jordbruksministern för beskedet alt han ser allvarligt pä luftföroreningarna. Jag förutsätter att han då hanar ute och talar också berör förhållandet mellan luftföroreningarna och jordbruket, sa all

jordbruket inte får bara en alltför stor skuldbörda i denna fråga. Det är ju ett faktum all nedfall från luften går genom jordbruksmarken, ut i havet. Del kan inle jordbruket göra någonting åt. Det är ett faktum.

Dessutom: Inte minst med hänsyn till aff länder i vår nära omvärld faktiskt bidrar väsenfligt mer än vad Sverige gör till Västerhavets förorening, vill jag fråga: Är jordbruksministern beredd atl kraftfullt gå in för all ställa krav på de länder, särskilt Norge, som under senare lid beskyllt Sverige och inte minst Sveriges jordbruk för påverkan i Västerhavet? Avloppsförhållandena i Danmark och Norge är under all kritik. Jag själv, som bor i närheten av Öresund, vet del, och vi lider av del i Laholmsbukten och i Skälderviken.

Den samverkan som man har över Kölen borde kanske utökas så all man får mer klarhet i var de verkliga problemen ligger. Det är nog faktiskt sä all norrmännen är större syndare än vi - men del är ju föga tröst. Problemen finns, och vi måste alla, var och en på sin kant, bidra lill en lösning. Men det allra viktigaste är absolut atl få kunskap om var problemen ligger och all också få möjligheter atl angripa dem på ett rikligt sätt. Då får vi en annan debatt, som vilar på sakligare grund, och då tror jag all vi får bredare möjligheter atl bidra lill frågans lösning.

Prot. 1987/88:134 6junil988

Miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket, m.m.

AnL 89 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr lalman! Självfallet är jag beredd alt fortsätta arbeta för all vi skall kunna få bättre internationella överenskommelser - liksom jag vet all miljöministern är utomordentligt starkt engagerad i sådana frågor.

Vi kommer nästa måndag att ha ell möte mellan de nordiska samarbetsministrarna. Nordiska rådels presidium och miljöministrar - och kanske någon fiskeriminister också - i Köpenhamn för att diskutera den akuta frågan om algdöden.

Därutöver är ju Sverige ett land som gär längre än vär omvärld när det gäller alt ställa krav. Vi har haft svårt all få andra länder all gä lika långt som vi själva gör när del gäller förbud och alt sätta gränsvärden. Det hindrar inte att vi fortsätter det arbetet myckel aktivt, och det med goda resurser. I vårt land har vi en god tradition på delta område, och del gör också all andra länder lyssnar lill oss, även om de inte följer med så långt som vi skulle önska.

Men jag är inte säker på all det är någon bra metod i detta arbete att peka ut varandra som värre eller inle värre förorenare. Jag menar att vi skall göra vårt för att se till att vi minskar våra miljöproblem ordentligt. Den typ av beslut som fattas i riksdagen i dag bidrar lill atl vi minskar föroreningen av våra hav. Vi skall ställa motsvarande krav på andra länder, men vi skall nog inte peka ut våra grannländer såsom varande de som förorenar mer än vi själva. Jag tror inte atl det gagnar saken.

Tredje vice talmannen anmälde atl Ingvar Eriksson anhållit atl till protokollet få antecknat atl han inle ägde rätt lill ytterligare replik.

■ 9 Riksdagens protokoll 1987/88:134

129

Prot, 1987/88:134 AnL 90 ALF SVENSSON (c):

6 juni 1988 Herr talman! Det är inte många år sedan jordbruket uppfattades som en

näring sorn levde i samklang med naturen. Del har därför varit frustrerande

Miljöförbättrande åt gärder ino ket, m. m.

för många av näringens företrädare alt möta påståenden om aft jordbruket är
gärder inom jordbru- ,. , ... .

" skuld till t. ex. fiskdöd 1 Västerhavet.

Klart är atl jordbruket förändrats. Rationaliseringskrav, tekniska framsteg och kemiska tillämpningar har medfört atl gift används i jordbruket. Del är exempelvis fråga om kemiska bekämpningsmedel mol skadeinsekter, mögelsvampar och ogräs. Rester av bekämpningsmedel har återfunnits i våra vattendrag, och oron sprider sig naturligtvis för all de också finns i vårt dricksvatten. Krav på atl minska användningen av bekämpningsmedel möts av industrin med nya, mer koncentrerade gifter eller ibland genom atl man byter namn på bekämpningsmedlet, och sä blir det lyst och lugnt ell litet tag.

Kristdemokraternas förslag alt minska kemikalieanvändningert i jordbruket innebär stöd till jordbruksmetoder där man helt kan utesluta bekämpningsmedel eller i vart fall minimera användningen. Det är fråga om en sådan inriktning när det gäller forskning, rådgivning osv.

Prissättningen på jordbruksprodukter måste också bli sådan atl ett mer miljöanpassal jordbruk blir lönsamt för näringens företrädare. Jordbruket haren skyddad prissättning och måste ha det av flera skäl. Lantbrukarna har rätt att fä samma inkomstulveckling som motsvarande grupper i industrin.

I det betänkande som vi nu behandlar finns förslag om all fördubbla miljöavgiften pä bekämpningsmedel och gödselmedel. Dessa medel är också belagda rned avgifter lill jordbrukets regleringskassor. Trols de höjda avgifterna lyser del fram i belänkandet att höjda priser på produkterna skulle stimulera till ökad användning av handelsgödsel eftersom detta i del enskilda företaget skulle ge högre intäkter.

Med den kännedom vi har om växtnäringsläckagets betydelse för miljön är del nödvändigt atl läckaget. minskar. De slutsatser man kan dra av den senaste algkatastrofen i Västerhavet är alt del där måste finnas andra betydande orsaker, vid sidan av det svenska jordbruket. Oavsett detta vet vi att läckaget av kväve måste minska. Och vi måste förstås minska där vi kan. Den farligaste inställning som finns är nog att eftersom andra är större miljösyndare än vad vi är är det inle så farligt om vi inle håller oss med en hög moral.

1 en motion från allmänna motionstiden har jag yrkat på en ny prissättning på konstgödsel och spannmål samt arealersättning till jordbruket för all kväveanvändningen i jordbruket skall minska -med 30 % ulan att, det ekonomiska utbytet för normaljordbrukaren minskar. Vad vi nu vill är all statsmakterna gör en viljemarkering om atl dessa avgifter successivt skall höjas. Avgifterna som kommer in skall enligt vårt förslag oavkortat gå tillbaka lill jordbruket i form av stöd lill forsknirtg och arealersättning till regleringskassorna. Förslaget om arealersättning har mötts av misstro från näringens företrädare - inte därför att man har så mycket emot förslaget utan för aft man har negativa erfarenheter av hur staten hanterat livsmedelssubventionerna.

Livsmedelssubvenlionerna var främst ett stöd till konsumenterna men
130 kom genom sin utformning också atl bli ett stöd lill jordbruket. Efterfrågebil-

den förändrades. Det utgjorde en signal lill jordbruket all öka sin produktion. När man så gjort defta, tas subvenfionerna bort helt för alla produkter utom mjölk, där def dock också blir fråga om nedskärningar. Näringen får fa konsekvenserna av en för stor produktionsapparat när efterfrågan sjunker.

Atf def blivit på det här viset beror mycket på besluffaffarnas bristande förståelse för att jordbruket är en näring som kräver långsiklighel och alt den därför behöver signaler i god tid.

Beroende på omvärldens prisbild på jordbruksprodukter - i varje fall på den del som finns på exportmarknaden - är del nödvändigt med stöd till jordbruket. Ett stöd kan aldrig vara villkorslöst. Def är därför vikfigt att utforma def på ett sådant sätt aft det får starkt stöd hos den allmänhet som skall betala def.

Herr talman! Det öppna landskapet vill vi allesammans ha kvar, tror jag. Vi värdesätter den miljön och är säkert villiga att betala en del för den. En omläggning av jordbruksstödet så aft en större del utgår i form av arealersättning skulle öka möjligheterna att behålla de mellanbygder och skogsbygder där jordbruket står för det öppna landskapet.

Ett stöd i form av arealersättning skulle också förbättra för def enskilda jordbruksföretaget. Med ett arealsföd i botten skulle priset på spannmål kunna utformas så atf def ekonomiska utbytet för den enskilde jordbrukaren förbättras vid minskning av konstgödselmängden. Def är först då vi skapar förutsättningar för ett miljöanpassat jordbruk. Den enskilde lantbrukaren måste få ett ekonomiskt utbyte av alt han fillämpar en miljöanpassad produktion.

I det sammanhanget kan def vara befogat att påminna om den förmalnings-avgiff som finns på spannmålsom förmals fill humankonsumfion. Den går till regleringskassorna för att täcka exportförluster. Eftersom avkastningen för biologisk-ekologisk odling är något mindre - man använder infe kemiska bekämpningsmedel och konsfgödselkväve - har jordbrukare som tillämpar denna metod infe samma del i spannmålsöverskottet som de som använder mycket konstgödselkväve. Del skulle därför betyda mycket för dessa odlare om förmalningsavgiften för spannmål slopades för de biologisk-ekologiska odlarna. Bättre lönsamhet för odlare som inte använder konstgödselkväve skulle troligen öka antalet sådana odlare, och det vore en vinst för miljön.

Herr lalman! Jag vill yrka bifall lill min motion 1987/88: Jo248 yrkandena 1 och 4 samt reservationerna 3, 8, 9, 12, 14, 18 och 19,

Prot; 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöförbättrande åtgärder inorn jordbruket, m. m.

Under defta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

AnL 91 INGVAR ERIKSSON (m) replik:

Herr lalman! Jag vill bara säga en sak lill Alf Svensson för undvikande av missförstånd, om hans krifik är riktad mot mig för min syn på svenskt jordbruk. Det finns även i det moderata svenska jordbruket plats för alternativ och mångfald. Vi har givetvis den uppfattningen atl vi skall producera produkter på ett annat sätt om det finns en marknad för dem.

Alf Svensson säger alt höjda avgifter på handelsgödsel skulle leda lill minskad användning. Tyvärr är jordbruket i Sverige i dag specialiserat.

131

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöförbättrande ål-gärder inorn jordbruket, m. m.

kanske i alltför stor utsträckning, och det finns jordbruk som inte har några djur alls och som är helt beroende av just handelsgödsel. Det blir då litet svårt för de jordbruken om de belastas med allt högre avgifter. Det är av del skälet som vi moderater är motståndare till den linjen.

AnL 92 ALF SVENSSON (c) replik:

Herr talman! Jag tror visst alt del i moderaternas jordbrukspolitik finns plats för alternativa odlare. Mitt inlägg skall inte uppfattas som riktat direkt mot moderaterna eller Ingvar Eriksson.

Jag vill bara göra gällande att forskning och utveckling av grödor mycket ensidigt har inriktats på att kemiska bekämpningsmedel skall användas och att konstgödselgivorna skall vara rika. Det är därför svårt för alleriiativodla-re atl klai-a sin produktion, och del blir naturligtvis ännu svårare om det inte på något sätt skapas ekonomiska incitament för alternativodlare.

Jag skulle gärna vilja höra vad Ingvar Eriksson säger om den idé som jag i all hast lyfte fram - jag vet inle för vilken gång i ordningen i kammaren - alt de som odlar ulan kemiska bekämpningsmedel och utan konstgödsel och generellt sett i regel fåren lägre produktion skall befrias från förmalnirtgsav-gift.

132

AnL 93 INGVAR ERIKSSON (m) replik:

Herr talman! Tyvärr kan jag inte göra Alf Svensson glad, då det är litet komplicerat all gå in och ändra just systemet med förmalningsavgifter.

Däremot kan jag glädja honom med alt vi moderater vill ha en så bred forskning som möjligt. Jag kan dela uppfattningen att forskningen har varit ensidigt inriktad. Det är aldrig någon nackdel att forskningen har en bred inriktning, därför att då skapas ett underlag för en bredare syn och förnuftiga ställningstaganden i framliden.

AnL 94 ALF SVENSSON (c) replik:

Herr lalman! Jag har gång på gång läst att alternativodlare har ett helt önskemål om atf slippa förmalningsavgiften, Jag har läst att hela grupper av jordbruk.sre inom LRF har sagt, att om de slapp den avgiften skulle de kunna sluta använda konstgödselkväve i större omfattning och sluta med kemikalier - då skulle de våga sig på det. När vi nu här i riksdagen under en hel dag talar om miljön, där jordbruket finns med i sammanhanget, borde vi våga oss på ett radikalt ekonomiskt incitament för dessa alternativodlare. Jag tror atl det skulle gagna hela näringen och också miljön.

AnL 95 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Def betänkande som vi nu diskuterar har alt göra med miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket, och det är naturligtvis myckel viktigt atl sådana åtgärder vidtas. Orsaken till atl dessa frågor måste diskuteras är, vilket också står i propositionen, atl den jordbrukspolitik som fördes under 1960- och 1970-talen från socialdemokraternas sida egentligen bara hade en enda målsättning, nämligen att koncentrera, atl siorleksratio-nalisera och all specialisera. Man ville på det sättet åstadkomma lägre priser för konsumenterna. Det är möjligt all man i någon man lyckades med del.

men samtidigt slogs en hel del jordbrukare ut, och del uppstod bekymmer med atl jordarna utnyttjades på ett felaktigt sätt.

Centerpartiet har hela tiden följt en annan linje, där vi ville ha familjejordbruk och kombinerade gårdar med olika produktion. Det ger i detta sammanhang en betydligt bättre balans i naturen.

Jordbruket tillsammans med skogsbruket, trädgårdsnäringen och fisket är näringar som är i behov av en bra och väl fungerande natur - annars slås basen för hela verksamheten undan. Det råder därför ingen motsätlning mellan miljöåtgärder och jordbrukels situation.

Centerpartiet har under flera är verkligen hårt drivit kravet på en alternativ produktion, dvs. alternativa grödor, för produktion avenergi eller fibrer. Vi tror - och det är ganska säkeri så - alt det är den enda förulsättningen för alt få en sä stor yta som möjligt bevuxen hela året. Alt göra det utan att skapa avsättningsmöjligheter för de produkter som skall odlas är nog väldigt svårt - därmed skapas bara nya problem som sedan måste lösas.

Det har inte heller märkts någon sinnesförändring hos socialdemokraterna när del gäller effektivitetskraven inom jordbruket. Det framgår av det betänkande som skall behandlas härnäst.

Förslagen i denna proposition och detta betänkande måste hanteras med ett visst förnuft. Vi tycker i centerpartiet atl vi har fått förståelse för en hel del praktiska synpunkter när det gäller gödselspridning och beräkning av areal för vete osv. Vi tycker dock att man kunde ha haft 2 djurenheter per hektar när det gäller nötkreatur i stället för de 1,5 som föreslås, för all på del sättet klara de mindre jordbruken i skogsbygderna. Där kan dessutom en något annorlunda och flexibel syn anläggas, eftersom trycket på naturen inle blir detsamma som i de mera utpräglade områdena,

I satsningen på de nya produkterna ingår etanol, men del är framför allt vallväxter som kan utgöra basen för produkfionen. Det kan göras energibri-ketler, fibrer lill niassainduslrin som har behov av del, och den kemiska industrin kan förses med råvaror.

På detta område har den socialdemokratiska regeringen infe gjort någonting. Man har inte hjälpt lill att försöka skapa dessa förutsättningar, som det krävs en del för. Vi häri en reservation föreslagit alt 15 milj. kr. skall avsättas för utveckling av teknik pa detta område. Dessutom måste samhället hjälpa lill all intressera avnämarna, industrin, för alt ta emol dessa produkter.

Vi tycker i cenlerpartiet all del är fel att gödselpengarna och pengarna för kemikalier skall gå till annat än miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, och det kritiserar vi regeringen för. Del är ganska mänga miljoner som skulle kunna användas för miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, om alla pengar användes, både för alt stödja ny produktion men också för atl hjälpa till så atl fler jordbrukare kan förbättra sina gödselanläggningar. Del gäller hela landet och inte bara de områden som är speciellt utsatta.

I nuvarande situation borde del satsas mer på det som normalt kallas alternativ odling, där man inle använder konstgödsel och bekämpningsmedel. Det borde satsas på forskning. Vi har länge krävt alt en professur för alternativ odling inrättas vid lantbruksuniversitetet, men det har varit

Prot, 1987/88:134 6 juni 1988

Miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket, m. m.

133

Prot. 1987/88:134 omöjligt att fä majoritet för del. Vi har också föreslagit all ett bidrag skulle

6 juni 1988

Reglering a v priserna på jordbruksprodukter, m.m.

ges till den som vill gå över till den nya driften - ett omställningsbidrag under tre fyra år, fill dess aft man har kommit i gång och kan driva hela verksamheten på ett riktigt sätt.

Det är orimligt aff kräva att jordbrukarna skall nyttja slammet så länge det infe har klarats uf atf def infe är gifter öch kemikalier i det som förgiftar jorden.

Herr talman! Vi har också föreslagit atf def juridiska ansvaret skall utredas, så att vi vet vad som händer om def kommer giftiga ämnen i maten.

Med defta yrkar jag bifall till våra reservationer 3, 4, 8, 9, 11, 12 och 18 samt i övrigt till utskottets hemsfällan.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

12 § Föredrogs

jordbruksutskottets belänkande

1987/88:25 om reglering av priserna på jordbruksprodukter, m.m. (prop.
1987/88:165). -

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m.m.

134

AnL 96 SVEN ERIC LORENTZON (m):

Herr talman! Herr minister! Def finns en yrkesgrupp som i dag känner sig sviken och övergiven. Det är jordbrukarna. De har under senare år kanske sett en ljusning, men genorii den proposition och det betänkande vi nu behandlar ser de sina förhoppningar minska. Jag vill poängtera alt del är en kunnig och välutbildad yrkeskår, med god företagaranda, väl kvalificerad all försvara sin ställning och sina förelag i svenskt näringsliv. Propositionen och betänkandet innebär att dessa företagare nu är rädda atl svikas, när de stora handelspolitiska linjerna diskuteras, nämligen en eller annan form av anslutning till EG. Det råder oro inom det effektiva svenska jordbruket för atl hamna iiianför eller sättas på mellanhand i de stora sammanhangen. De 4 % av Sveriges yrkesverksamma som denna yrkeskår omfattar känner sig också svikna genom de tunga bördor av olika slag som de åläggs. Jag återkommer senare till detta.

Mest svikna känner de sig med anledning av de krav som ställs på dem, trots aft de hela tiden har varit beredda aff ställa upp och fa ansvar. Det har de visat i fråga om animalieproduktionen. Enligt det jordbrukspolitiska beslut vi arbetar efter ålades jordbruksnäringen först aff fa hela ansvaret för att minska överskottet av animalieproduktionen. På vegetabiliesidan skulle samhället gå in under en övergångstid och hjälpa till. Jordbrukarna har klarat omställningen i anirrialieproduktionen. De är också beredda att ta ansvaret fö'r vegetabiliesidan. Det visar inte minst anslutningen lill Omställning 90. De är dessutom beredda all gå vidare på vegetabiliesidan men, herr talman och herr minister, det är betydligt'svårare atl gå vidare här. Del kommer aft ta längre fid. Det fordras en övergångstid på fem-tio år för att hitta alternativ.

Moderata sariilingspartiet säger så här: Skall åkern, dvs. överskoltsarealen, bort, skall del ske på ett sådant sätt atl ägarna ej drabbas av alltför stora kapitalförluster. Här finrts en uppenbar risk om vi går för snabbt fram.

De av ministern åberopade samtalen mellan de politiska partierna och näringen har, vad jag kan förstå: brutits från näringens sida. Jag förslår näringen. För under liden samtalen har pågått, i vilken form de nu skett, har regeringen gjort upp med vpk. Då frågar man sig naturligtvis om regeringen har menat något med sina samtal, eller om det är andra krafter i regeringen än jordbruksministern som styr jordbrukspolitiken. Hur kommer förtroendet mellan näringen, politikerna och regeringen aft kunna återställas? Det är tre frågor som man har rätt att ställa.

Jordbruket har tagit ansvaret för överproduktionen på animaliesidan, sade jag. Fläskproduktionen har minskat genom prispress och låg lönsamhet. Jordbrukarna har gjort stora ekonomiska förluster på detta. Problemen som rör köttproduktionen hai- också lösts genom en utomordentligt hård prispress. Problemen med mjölkproduktionen har lösts, i alla fall temporärt, genom införandet av ett tvåprissystem, vilket i stort sett har verkat i tre år. Vi är alla överens om aft tvåprissystemet skall bort. Vi är överens om nackdelarna: kapitaliseringseffekten, administrationen, svårigheten för riya jordbrukare atf gå in osv.

' Vi i moderata samlingsparfiet föreslog i vår mofion en treårig avveckling. Vi ville sätta ett sista datum, den 30 juni 1991: dä defta system skulle vara avvecklat. Det skulle ankomma på näringen aft avveckla det. Detta hade, herr minister, inte koslat samhället en krona. Näringen har själv byggt upp regleringssystemet, och näringen var beredd att på egen hand avveckla del. Det som rtågot förvånar oss är att vpk helt frankt sålde sig i detta sammanhang och anslöt sig till regeriiigsförslaget. utan alt, vad vi kan förstå', ha fått något som helst i utbyte.

Nu blir beslutet sådant atl avvecklingen sker efter ett år. Jordbruksriämn-dcrt skall utreda och lämna förslag om åtgärder inom den ordinarie prisregleringsramen, för all skydda de mindre producenterna och producenterna i norra Sverige.

Utjämningssystemet mellan mejerierna och det system som reglerar avräkningspriset till producenterna skall ändras så att det får eri klart regionalpolitisk profil och motverkar en produklionsnedgång i stödområdet, dvs. Norrland. Den produktionen skall ligga på 1984 års produktionsnivå. Del innebär en höjning från dagens nivå. Hur tror majoriteten i utskottet atf detta rent praktiskt skall gå fill? Hur skall man inom en redan ytterligt komplicerad reglering kuuna lägga in änrtuen intern reglering? Jag kan icke se annat än atl del dä blir kaos. ■

Jag säger som jag sade tidigare: Skall 4 % av befolkningen ta ansvar för vad även övriga 96 % av befolkningen borde ansvara för: beredskap, upprätthällande av landskap m.m.? Skall effektiva och rationella företag drä sämre lottade bröder med sig? Skall jordbruket sköta hela regionalpolitiken på jordbrukssidan? Skall jordbruket hålla landskapet öppet med sina pengar? Vi har ett Norrlandsslöd. Del är naturligtvis del som skall användas för att kompensera dem för ökade kostnader som producerar under svåra förhållanden i Norrlands glesbygder. Nu plottras del hela bort uridet

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m.m.

135-

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

136

okontrollerade former. Herr minister och riksdagsmajoritet, tänk om!

Vi har s;igl all vi i stället för de ytterligare regleringar som föreslås vill avreglera. Det är önskvärt. Vi vill gå vidare. Def mäste ske i samarbete med producenterna och inle medföra kapitalförluster för den svenske jordbrukaren. Det är just delta som nu händer inom vegetabilieproduktionen. Jag sade tidigare alt jordbruket hade tagit sitt ansvar för animalieprodukfionert. På vegetabiliesidan råder ett annat förhållande. Där har ansvarslagandel varit delat. Del kanske är därför problemet inle har klarals. Det kanske är därför vi inte har löst problemet. Man har ställt sig frågan vem som har haft ansvaret. Näringen har haft en del av ansvaret, politikerna och regeringen en annan del. Ingen har känt def fulla ansvaret. Det kanske är därför vi befinner oss i denna situation i dag.

Under 1985/86 års riksmöte behandlades vid två tillfällen ansvarsfördelningen. Vid de diskussioner och debatter vi hade framgick klart och tydligt att staten skulle svara för 40 % och näringen för 60 % av en normskörd. En utvärdering skulle ske 1990.

Nu frånträder majoriteten och regeringen detta beslut, och även här fränträder vpk sin parlimolion ulan all vi kan se all de fåll något som helst i utbyte. De har sålt sig helt.

Vi tre borgerliga partier reserverar oss mot detta beslut. Moderata samlingspartiet försöker se längre än fram till 1990. Vi förutsätter all stödet i någon form jag säger i någon form - måste utgå även efter utvärderingen 1990. Jag yrkar därför bifall lill moderalreservationen.

Herr talman! Del gäller atl ge klara och positiva signaler till jordbruket. Vi behöver en effektiv näring som intresserar ungdomarna och som ger utrymme för de ungdomar som vill, kan och vågar satsa på jordbruket. Def får man ints genom all svika givna löften. Här fordras en långsiktig politik, som bl.a. vi moderater förespråkar.

Jag noterade en del under föregående debatt och jag vill säga alt en förutsättning för atl lösa de stora problem vi har framför oss är alt näringen är beredd atl ställa upp med sin medverkan.

Jordbruksministern talade om de samtal till vilka han hade inbjudit de politiska partierna, jordbruksnäringen, konsumentdelegationen osv., och sade attde hade påverkat fill olika ställningstaganden. Jag ser det mer som ell alibi för regeringen. Besluten är icke förankrade i dessa samtal, och jag vill notera detta så all inle någon skall få den uppfattningen atl några politiska partier eller jordbruksnäringen är delaktiga i de konstruktioner som gäller detta betänkande.

Jag har, herr minister, full förståelse för näringen när det nuvarande samarbetet och samtalen mellan regeringen och partierna bryts. När man sitter i vad ministern själv kallar konstruktiva samtal och får tvåprissystemet och inte minst kostnaderna för spannmålsexporten som ett slag i ansiktet, försfår jag aff man blir besviken. Men herr minister, om regeringen önskar en positiv utveckling fordras def samförständslösningar. Vilket politiskt parti vi än företräder kan vi aldrig klara dessa frågor om vi inle har näringen med oss. Näringen måste tillbaka, om del nu är sä alt diskussionerna har avbrutits. Näringen måste tillbaka lill samtalen om de skall bli meningsfyllda.

Herr talman! Jag yrkar än en gäng bifall till de moderata reservationerna.

AnL 97 BENGT ROSEN (fp):

Herr talman! Eftersom detta blir den sista jordbrukspoliiiska debatten i riksdagen under valperioden, kan det finnas anledning att kommentera de viktigare beslut som fattats under de tre åren.

Vi har fåll en ny jordförvärvslag, som enligt folkpartiels uppfatining är en förbättring i det hänseendet atl den ensidiga inriktningen pä strukturrationalisering nu fått vika för regionalpolitiska strävanden, som bl. a. innebär atl de små jordbruken i större omfattning får leva vidare. Riksdagen har vidare antagit en ny djurskyddslag, där djurens behov av naturligt beteende lyfts fram. Miljökraven på jordbrukets område har vi debatterat alldeles nyss, och vi har kunnat notera all stor enighet råder om skärpta krav i detta avseende.

Men dess värre kvarstår de grundläggande problemen för jordbruket. Till dessa hör framför allt överproduktionen. Genom allehanda produktions-minskande åtgärder har animalieöverskottef sjunkit, men spannmålsöverskottet har blivit både större och kostsammare än livsmedelskommitfén beräknade. Def är symptomatiskt att den första jordbruksdebatl som ägde rum när valperioden inleddes gällde statens ansvar för överskotfsspannmå-lert, och det är samma fråga som vi nu kommer att avsluta med.

Inom GATT pågår internationella överläggningar som går ul på all dämpa överproduktionen av livsmedel i den industrialiserade världen och minska tullar och subventioner lill jordbruket. De flesta bedömare anser dock att det kommer att fa mycket lång lid alt nå påtagliga resultat. Därför måste vi målmedvetet arbeta för atf, som riksdagen 1985 beslutade, uppnå balans mellan produktion och konsumtion i vårt land. Sedan 1985 har den samhällsekonomiska kostnaden för överproduktion i vårt land legat på minst 2,5 miljarder per år - huvuddelen för spannmålsexporlen - och del är inle rimligt med fortsatta kostnader på den nivån.

Inom folkpartiet är vi av den uppfattningen aft man inle varaktigt kommer till rätta med överskollsproblemen förrän man är beredd att förändra nuvarande syslem med statlig prissättning och avsättningsgaranti för större delen av jordbruksproduktionen. Ty nuvarande system ger den enskilde lantbrukaren motiv all söka öka sin produktion. Vi tror atf det kan finnas möjlighet atl avskaffa prisregleringslagen och släppa prisbildningen fri på flera produkter inom landet, om vi samtidigt ger jordbruket en arealersättning som är väl motiverad för landskapsvård och andra uppgifter som jordbruket har. Men dessa frågor är så komplicerade atl vi måste låta en ny jordbruksutredning ta hand om dem.

Folkpartiet har därför varje år under valperioden i sin parlimotion krävt en ny parlamentarisk jordbruksutredning. Jag är förvånad över alt inte några av de andra partierna har kommit till samma slutsats. Regeringspartiet anser uppenbarligen all jordbruket kostar samhället för mycket och har under perioden vid ett flertal fillfällen sökt minska statens åtaganden. Eftersom jordbruket är en långsiktig verksamhet och det därmed är nödvändigt alt politikerna lar ansvar för den politik som förts och som lantbruket anpassat sig efter, finns del anledning alt kritisera delta handlingssätt frän regeringen. Jag återkommer härtill när det gäller spannmålsöverskottet.

Inte heller från LRF:s sida har det förmärkts någon större ambition atl försöka länka i nya banor. Man mobiliserar olika demonstrationer där

Prot, 1987/88:134 6 juni 1988

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

137

Prot, 1987/88:134 6 juni 1988

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, rn. m.

politikerna försöker slingra sig undan sitt ansvar, men något verkligt intresse för alt reducera samhällskostnaden pä 2,5 miljarder kronor per år för överskotlsproduktionen märks inte. Del är därmed lätt alt inse alt jordbrukspolitiken även i fortsättningen kommer all präglas av. konfrontation och misslämning. Någon förändring kommer inle att ske förrän en majoritet i riksdagen är beredd all la itu med jordbrukels grundläggande problem. Jag yrkar i detta avseende bifall till reservation 1.

Herr talman! Riksdagen beslöt 1985 alt staten under en femårsperiod skulle ta ett 40-procentigt ansvar för spannmålsöverskottet medan näringen skulle ansvara för 60 %. Beslutet hade föregåtts av beräkningar av livsmedelskommittén. Med ett exportbehov vid normskörd om 1 miljon ton lill en kostnad av 40 öre per kilo kom livsmedelskommillén framtill en totalkostnad per är om 400 milj. kr., vilken sedan beräknades minska genom höjt världsmarknadspris och övergång till de alternativ till spannmålsodling som genom försök och forskningsinsatser förväntades bli aktuella. Statens kostnader för hela femårsperioden beräknades till 600 milj. kr. Nu blev dock utvecklingen en helt annan än livsmedelskommittén förutspått. Världsmarknadspriserna har sjunkit dramatiskt, och överskollskvanlilelen har ökat beroende pä all vallodlingen minskat, i samband med neddragning-av kreaturstammen och bristen på alternativ lill spannmålsodling.

Dåvarande jordbruksministern försökle 1986 atl göra gällande all statens ansvar för 1985 års skörd skulle utgöra 40 % av livsmedelskommilléns beräknade kostnad om 400 milj. kr., men ett enigt jordbruksutskott förklarade aft det var den faktiska exportkosfnaden för överskott vid normskörd som skulle gälla. 1 årets prisproposilion hävdar jordbruksministern all riksdagen beslutat att statens delansvar skall trappas ned under femårsperioden. Det är fel. Riksdagen har aldrig fattat något sådant beslut. Det är uppseendeväckande och beklagligt att detta felaktiga påstående nu vinner gillande hos en majoritet i utskottei. Del inträffade visar atl när socialdemokraterna sätter press på vpk så tvingas dess ledamot i utskottet aft t.o.m. ta avstånd från sin egen parlimolion och följa regeringspartiets önskemål.

Det finns, heller inte något motiv till att ändra fördelningen mellan stat och näring för överskottet. Ty utöver sina 60 % har näringen fått la hela kostnaden för den exportkvantitet som överstiger 1 miljon ton. 1, år reduceras den visserligen genom Omställning 90, men då skall i gengäld trädesersättningen betalas av spannmålskassan.

Jag yrkar i likhet med moderaterna bifall lill den gemensamma borgerliga reservationen nr 14.

När del gäller avvecklingen av tvåprissystemet på mjölk ansluter vi oss till del förslag som statens jordbruksnämnd framlagt efter sin utvärdering och som regeringen ställt sig bakom. Det innebär en avveckling per den 30 juni 1989. Folkpartiet är principiellt motståndare till den sorts reglering som tvåprissystemet utgör och som innebär alt man pä gärdsnivå reglerar produktionen. Del drar betydande administrativa resurser, del är svårt atl åstadkomma rättvisa mellan olika producenter, det begränsar enskilda lantbrukares möjlighet atl driva sina förelag efter eget huvud och sätter

138

därmed ned initiativkraft och effektivitet, och del finns en betydande risk för atf mjölkkvoterna successivt kapitaliseras i gårdspriserna.

Trols alla dessa nackdelar har vi noga lyssnat till det som LRF och SMR haft att andraga som motiv för alt ändå förlänga systemet i två år utöver vad regeringen föreslagit. Jag kan försäkra all del inte har varit ulan vånda som vi i folkpartiet vid sammanvägningen stannat för det snabbare avvecklingsaller-nalivet. För all garantera all producenter inom stödområdet inte drabbas av prissärtkning vid en eventuell produktionsökning - och för atf därmed tillgodose LRF:s huvudmotiv till förlängning av systemet - har vi föreslagit att de 100 milj. kr. som utgör överskott å införselavgifter från budgetåret 1986/87 och som regeringen önskar indra lill statskassan behålls inom jordbruksekonomin och reserveras för nämnda ändamål.

1 det sammanhanget yrkar jag bifall lill reservation 12. Skulle denna reservation icke vinna bifall, vill jag i andra hand yrka bifall lill reservation 20.

Såvitt jag har kunnat få fram är detta första gången som regeringen föreslår att regleringsmedel - i detta fall s. k. utomramsmedel - helt frankt skall dras iri till statskassan. Del aktuella överskottet bör stanna inom jordbruksekonomin. Om det inle används, som vi föreslagit, till prisjusleringen för mjölk inom stödområdet för den händelse priset sjunker genom tvåprissystemets avskaffande, bör def på traditionsenligt sätt användas för alt dämpa de prishöjningar på livsmedel som konsumenterna får vidkännas vid nästa prisförhandling.

Lantbrukarnas förhandlingsdelegation har föreslagit all under én treårsperiod 6 milj. kr. anvisas av s.k. utomramsmedel för forsknings- och rådgivningsarbefe rörande landsbygdsutveckling vid lantbruksuniversitetet. Bakgrunden är den all man anser del angelägel att lantbruksuniversitetet får möjlighet atl ställa sitl kunnande till förfogande för den pågående kampanjen Hela Sverige ska leva. Jordbruksnämnden har tyvärr inle hunnit atl förbereda frågan. Eftersorn kampanjen pågår nu, har vi från folkpartiets sida föreslagit att riksdagen för budgetåret 1988/89 ställer 2 milj. kr. av regleringsmedel till förfogande för detta ändamål.

Jag yrkar bifall till reservation nr 5.

Slutligen, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation nr 16. Det gäller ett yrkande frän vår parlimotion i februari om höjning av ersättningen till de lantbrukare som är villiga atf plantera skog på åkermark från, enligt Omställnirtg 90, tre års till fem års trädesersällning. Vi frän folkpartiet anser atl man behöver få i gång en lövskogsodling i slättbygder för att få ned spannmålsöverskottet och samtidigt uppnå positiva förbättringar för miljön i form av intressantare landskapsbild och minskad försurning. Men stimulansen bör på sätt som vi föreslagit ökas.

Prot. 1987/88:134 6junil988

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

AnL 98 KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Jordbruksnäringen har under ganska många år arbetat under en hård press. Det har berott pä låga världsmarknadspriser, som fortfarande består. Det är naturligtvis viktigt all med en gång slå fast att även om man vill välkomna GATT-förhandlingar som skulle leda till en sundare världsmarknad, kan man inte länka sig alt det lilla landet Sverige skulle gå före och visa

139

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m.m.

140

vägen genom alt tidigare än andra länder avveckla det skydd som vi har mot importen.

I sammanhanget vill jag också påpeka det märkliga i resonemanget från folkpartiet, som talar om avreglering men föreslår en modell som sannolikt skulle vara en av de största "påregleringar" som vi någonsin sett.

Det är inte bara världsmarknadspriserna som har givit oss bekymmer. Till de senare har också bidragit den ökade effektivitet som man inle minst från den socialdemokratiska regeringen år efter år har befrämjat och som har lett till en höjd produktion och ökade överskott. Därtill har under det senaste årtiondet höga räntekostnader inneburit en kraftig belastning för inte minst del rationella jordbruket.

Jordbruket lever i dag i en situation som litet förenklat skulle kunna beskrivas så, atl man på en rationell enhet, om man har ett eget kapital som motsvarar ungefär hälften av det investerade kapitalel och inle kräver någon ränta på det, möjligen kan få ut arbelsersältrting för halva arbetsinsatsen. Att jordbrukarna ändå överlever beror på atl de ganska många som är i denna situation nöjer sig med all leva förhållandevis billigt.

LRF hade i årets förhandling önskat ett treårigt avtal. Man förhandlade fram ell tvåårigt, som avvisades av konsumentdelegationen, och regeringen har sedan föreslagit ell ettårigt avtal. Vi vill inte lägga oss i del hela när del gäller avtal';l, men del är viktigt aft påpeka atl del system med fria förhandlingar som vi har inte på något vis innebär tvång till korta eller ettåriga avtal. Jordbruket som är en långsiktig näring med långa framförhall-ningsperioder skulle må väl av att ha fleråriga avtal. Vi för fram förslag härom i reservation 6, som jag yrkar bifall lill.

Beträffande animalieproduktionen kan man säga alt del i huvudsak har galt alt uppnå balans. Risken ar ganska stor att balansen mellan produktion och konsumtion av animalier saboteras vid ett genomförande av regeringens förslag. Del har lagts fram två förslag som kan innebära alt animalieproduktionen på nytt kommer att öka. Del ena förslaget går ut på ett avskaffande av investeringsförbudet beträffande djurstallar. I och försiganser också vi inom cenlerpartiet alt detta invesleringsförbud inle kan vara kvar för evigt. Vi tycker atl det redan nu borde ersättas med en etableringskontroll, som tar hänsyn till def tillgängliga produktionsulrymmel liksom också till regional balans och jordbrukets inverkan på miljön och antalet djurenheter per hektar. En sådan kontroll skulle införas vid förelag med mer än 50 djurenheter. Jag tycker atl del är oförsiktigt och oförslåndigl av regeringen atf lägga fram sitt förslag i just det här läget. Det blir inte bättre när man samfidigt föreslår ett avskaffande av tvåprissystemet. Jag skall inte säga mycket mer om defta. Sven Eric Lorentzon berörde frågan fidigare. I huvudsak har vi samma uppfattning. Systemet bör infe permanentas, för då kapitaliseras det. Systemet borde emellertid få verka lill dess produktionsresurserna, dvs. investeringar i byggnader o. d., kommit ned till en nivå som motsvarar den konsumlionsniva som är möjlig.

De nämnda förslagen kombinerade med insatser som görs av regeringen och näringen gemensamt i Omställning 90 - tillgången lill foder blir ganska stor, varför priset sannolikt kommer atl bli lågt nästa år-, allt detta dessutom kombinerat med en dålig lönsamhet när del gäller spannmålsproduktionen.

medför risk för att vi får effekten all överskottet åker slänggunga. Först har vi lyckats fä bort överskottet i animalieproduktionen. När del gäller spannmålsproduktionen har vi nu bekymret att vi kan konima tillbaka lill den tidigare situationen. Denna ryckighel i jordbrukspolitiken är inte bra.

När det gäller statens delansvar för överskottsarealens kostnader har både Sven Erik Lorentzon och Bengt Rosén varit inne på detta, och vi har också en gemensam reservation. Centerpartiet har redan från början hävdat all samhället borde ta ell högre delansvar, de 60 %, medan näringen tar de 40 %. Detta förslag har emellertid redan avslagils i samband med behandlingen av budgetpropositionen. Del är emellertid så, som redan har sagts, all riksdagen aldrig har faltal något beslut om nedtrappning av samhällets ansvar. Detta innebär att man redan av konstitutionella skäl borde ha avvisat det förslag som nu har lagts fram av regeringen. Dessutom innebär naturligtvis förslaget, som går ul på en minskning av stödet fill spannmåls-och regleringskassan, ett bekymmer av ekonomisk karaktär för jordbruket. Vidare innebär det att frågan om åkerarealen och jordbruket över huvud tagel kommer att bli en stridsfråga i den stundande valrörelsen.

Centerpartiet har under många år arbetat med den långsikliga utvecklingen av jordbruket. I reservation 15 lar vi upp frågan om hur vi skall kunna producera alternativa råvaror för annat ändamål än för livsmedelskonsumtion. Del handlar om atl nyttja den brukningsvärda åkerjorden för en på sikt nödvändig produktion. Del gäller dels att odla proteinfoder i form av vall och andra proleingrödor - där processen för övrigt redan är i gång -, dels atl använda spannmålen på ell alternativt sätt som energiråvara. Den kan användas som fast bränsle, som flytande bränsle i form av etanol eller som biogas. På sikt kan vi säkert få nya grödor som i detta sammanhang blir mer effektiva än de grödor som vi använder i dag.

Del är ocksä fråga om atl använda fibergrödor, som kan ge råvara för massaindustrin. Vidare handlar det också om grödor som kan bli basråvara för den kemiska industrin, vilket skulle medföra mer miljövänlig produktion än om olja eller stenkol används, som i dag är råvara.

Tidigare i dag har vi behandlat miljöpropositionen och alldeles nyss propositionen om jordbruk och miljö. Beträffande miljöpropositionen diskuterade vi problem med koldioxidutsläppen. Jag hade en ganska lång debatt med Birgitta Dahl om det ställningstagande som majoriteten i jordbruksutskottet bestämt sig för, nämligen alt man skall sälta ett fak för koldioxidutsläppen. Regeringen har infe ställt upp på detta. I och för sig är det inte så konstigt, eftersom man tydligen har räknat med atl öka användningen av kol. Ett av de stora felen som regeringen begår när det gäller propositionerna om miljö och jordbruk är all regeringen inle tar vara på åkerjorden som en värdefull resurs för biobränsleproduktion. Vid en tidigare debatt med jordbruksministern utanför del här huset fick jag klart för mig atl han inte tror på del här. Han sade vid tillfället i fråga atl man inle skall lura bönder lill att producera något som inle lönar sig. Jag vill gärna fråga även i dag, eftersom Mats Hellström är här, om infe Mats Hellström kan inse - och i morgon kommer vi säkert att besluta om del här taket när del gäller koldioxiden - atl Sverige liksom andra länder mäste försöka all sänka fossilförbränningen. Vi har bestämt all vi skall avveckla kärnkraften. Vi kan

Prot, 1987/88:134 6 juni 1988

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m.rn.

141

Prot. 1987/88:134 utnyttja vattenkraften litet mer. I viss utsträckning kan vi också utnyttja
6 juni 1988 vindkraften mer, och så småningom kan vi kanske utnyttja solenergin. Men

då måste vi 'Dckså utnyttja det som det finns tillgång lill, nämligen bioenergin.
* ö " Dä rör del sig inle om atl lura någon. Hade vi tagit med detta i den samlade

" ■' bedömningen hade det varit framsynt. Den stora bristen i propositionen om

' ■ ' jordbruk och miljö är att man inte har tagit vara på jordbrukels möjligheter

att lösa miljöproblem på andra håll i samhället genom atl nyttja åkermarken. Det är en samhällsnyttig och långsiktigt ekonomiskt lönsam insats. Jordbruket är en av våra viktigaste framtidsresurser. Därför skall vi inle föröda vare sig åkern, investeringarna eller brukarna.

Jag vill, herr talman, yrka bifall till centerreservätionerna och för övrigt lill utskottets hemställan.

AnL 99 BENGT ROSÉN (fp) replik:

Herr talman! Jag vet alt ambifionen är aft försöka klara den här debatten till kl. 23.00. Karl Erik Olsson säger att han är förvånad. Han säger: Samtidigt som folkpartiet vill ha en avreglering föreslår folkpartiet den största reglering som har förekommit. Jag antar att Karl Erik Olsson syftar på atl folkpartiet har ett förslag till en kommande jordbruksutredning aft undersöka om prisregleringslagen kan avskaffas i samband med införande av en arealersättning. Kan vi avskaffa prisregleringslagen har vi en möjlighet aft få bort en mycket stor del av de nuvarande regleringarna. Efter ett tag anpassar sig nämligen produktionen i landet till konsumfionen. De som finner aff man framställer en viss produkt till en kostnad som inle motsvaras av den prisnivå där priset kommer att stabiliseras får försöka hitta någon annan produktion. Det underlättas av en arealersättning. Tvåprissystem, kötlpensioner, suggpensioner, mjölkpensioner, investerirtgsförbud och en hel rad av andra regleringar försvinner.

Vi vet alt LRF är motståndare till en arealersättning, men man har själv gjort en utredning som visar alt den administrativa delen för en generell arealersättning är mycket enkel. Den information som vi behöver för skördeskadeskyddel finns samlad, och vi har redan i dag en arealerätlning när del gäller ärtor.

AnL 100 KARL ERIK OLSSON (c) replik:

Herr lalman! Rosén och jag är på denhär punkten oeniga - del är väl tyvärr inle så myckel alt göra åt det. En arealersättning, som Rosén förespråkar, skulle innebära en omfördelning av resurser mellan olika jordbruksföretag som,är fullständigt oöverblickbar. Alternativet med en generell arealersättning, som FLosén nämner, är ju ett rent lotteri - del är någonting som man absolut inte kan ställa upp på.

AnL 101 BENGT ROSÉN (fp) replik:

Herr talman! Låt mig bara påpeka att folkpartiels förslag och syn på en
arealersättnirtg är alt den skall utgöra en ersättning bl. a. för den landskaps
vård och andra nyltigheter som jordbruket bidrar med,,utöver atl producera
livsmedel. Kostnaden för jordbruket i detta avseende är lika över hela
142 landet. Då bör det vara en generell arealersättning.

AnL 102 JAN JENNEHAG (vpk):

Herr lalman! Sven Eric Lorentzon sade i början av sitl anförande någonting som jag har litet svårt aft kommentera beroende på all del var en aning diffust. Jag skulle gärna vilja få vela mer konkret vad han avsäg. Han sade nämligen ungefär: Under jordbruksöverläggningarna sitter regeringen och diskuterar med företrädare för partierna och för näringen, synpunkter framförs, mottas och bryts, och så gör man upp med vpk under tiden. Vad menas, Sven Eric Lorentzon?

En av de mer övergripande frågorna i prisregleringsbetänkandet gäller den regionala självförsörjningen. Obalanserna i livsmedelsproduktionen ökar. Avvecklingen av jordbruksföretag i Norrlands inlartd fortsätter, pä grund av ogynnsam åldersfördelning bland brukarna och på grund av dålig lönsamhet. Den förändringen av svenskt jordbruk måste motverkas - av regionalpoUtiskä skäl och av beredskapsskäl.

Del finns andra saker som talar för en ökad regional självförsörjning i hela produktionskedjan, och del gäller då inte bara det egentliga jordbruket ulan också förädlingsdelen. Def infe bara får sysselsättningseffekter, utan def innebär ocksä livsmedel av en högre kvalitet och av sådant slag att det helt enkelt ökar konsumenternas möjligheter till ett val av bättre mat.

Den del av fördelningspolitiken som gäller småjordbruket missgynnas också av den traditionella jordbrukspolitiken. Det är uppenbart atf man infe kan fortsätta att tala om aff vi skall behålla ell småjordbruk och alt vi skall behålla ett jordbruk i Norrlands inland om man samfidigt framtvingar åtgärder som leder fill en sforskalig och effekfiv produkfion - effektiv i betydelsen företagsekonomiskt effektiv. Hur samhällsekonomiskt effektiv den är kan verkligen diskuteras. Enligt vpk:s åsikter är den ineffektiv i den meningen, alt den minskar glesbygdens möjligheter, minskar småjordbrukefs möjligheter och minskar möjligheterna att behålla en befolkning i Norrlands inland.

Detta har samband med hur vi organiserar samhället i stort. Produktionen av livsmedel är ju infe bara en fråga för det egentliga jordbruket. Den gäller också distribufionen, förpackningsindustrin, transporterna, detaljhandeln och flera kringaktivileter, som måste fungera för alt vi skall få vår mal på bordel. I flera av dessa led domineras intressena av stora företag, och utvecklingen går mot en allt större maktkoncentration. Del är inget tvivel om att vi därigenom ökar sårbarheten i det svenska jordbruket och inom livsmedelsproduktionen. Det är ett fåtal stora maktgrupper som fört oss in i en snabb utveckling. Vi har fått en högteknologisk produktion, stordrift, specialisering. Och utslagningen sker, som jag förut nämnde, i snabb takt. I snart sagt varje aspekt som vi betraktar detta skeende - beredskapens, det nationella oberoendets, sysselsättningens, regionalpolitikens - motverkar allt detta vi säger att vi vill uppnå. Kapitalets makt är lika stor över maten som över andra industriprodukter och den måste inskränkas.

Svensk jordbrukspolifik har i mycket stor utsträckning gällt lantbrukets frågor. Men del är hela produktionskedjan frän råvara lill förädling, distribution och handel, som vi måste titta på, och den liksom annari viktig produktion måste samordnas planmässigt.

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988 ,

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m.m.

143

Prot, 1987/88:134 6 juni 1988

Reglering a v priserna på jordbruksprodukter, m.m.

144

Jag skall beröra några andra delar av betänkandet där vpk har reservationer. En av dem gäller investeringsförbudel i animalieproduktion.

Som sagts tidigare har vi nått balans till mycket stor del när det gäller animalieproduktion. Ett av instrumenten för atl uppnå denna balans har varit investeringsförbud.

Vad yi måste fråga oss är i vilken utsträckning investeringsförbudel haft negativa följder och hur tungt de bör väga i jämförelse med vad som har uppnåtts. [)el är min bestämda uppfattning atl fördelarna överväger. Del gör alt vpk anser att del som finns kvar av investeringsförbudel i animalieproduktionen skall kvarstå. Def bör kvarstå i första hand i ell år, som del alllid gjort när vi faliEil beslut om delta - ett år i taget.

Karl Erik Olsson berörde tvåprissystemet på mjölk. Centern och vpk har fillsammans en reservafion när det gäller tvåprissystemet. Jag vill inte dölja att def finns olika åsikter på en del punkter. Det är myckel möjligt att centern och vi lägger olika vikt vid de nackdelar som finns med aft behålla systemet. Eller rätlai-e sagt: Vilka nackdelar har hittills visat sig?

Alla har varit överens om atf när systemet infördes var del en temporär lösning. Del är ingen konstruktion som kan bestå för evigt. Men vad vi hittills har sett av nackdelar gör atl vi knappast kan säga atl del just av det skälet är bråttom atf avveckla nu. Jag vill bara betona alt kapilaliseringseffeklerna naturligtvis är en rimlig bedömning, en uppskattning av hur del bör fungera i teorin, men atl vi har fått några allvarliga praktiska effekter av detta vill jag verkligen ifrågasätta.

Statens delansvar för överskottskostnaderna för spannmålen har föranlett en del kommentarer, bl. a. från Bengt Rosén som påstår all socialdemokratin röt till och tvingade mig i jordbruksutskottet all gå emol partiets egen rnotion.

För att hitta en förklaring måste man gå tillbaka till 1985 och de överläggningar som fördes då. Jag skall inle bestrida att del finns nyanser i det här som gör all del är svårt alt ha en uttalad åsikt ulan all känna historien.

Jag påslår alltså att den avtrappning som det talas om i propositionen var en konstruktion som man var medveten om 1985 och att det sedan har gällt under vilka förutsättningar, denna konstruktion skall gälla. Def är där som uppfattningarna skiljer sig åt. Jag kan säga med en gång att den uppfattning som nu kommer till uttryck i betänkandet är den som majoriteten i vpk:s riksdagsgrupp företräder. Den företräds av dem som var med när diskussionerna fördes 1985. Konstigare än så är def inte med den saken.

Centern för i reservationen 15 ell ganska omfattande resonemang kring inriktningen av jordbrukspolitiken. Jag kan säga, om del gläder Karl Erik Olsson, att myckel av del som står där verkar klokt. Vpk kan instämma i den texten. Är del så alt centern begär votering på den punkten, kan centern räkna med vpk:s stöd. Det är med viss sorg i hjärtat som jag säger detta. Det här borde lill en del ha kunnat vara en reservation som vpk hade stått bakom redan från början.

Jag skall sluta med all kommentera reservationen 19, om sociala åtgärder. Där har vi i vår parlimotion påstått att jordbruket i förslaget till förhandlingsuppgörelse beräknat och finansierat medelsbehovet lill sociala åtgärder.

Man haren lösning som man själv förordar, och man anser inte alt def behövs en ökad medelstilldelning.

Frågan är då vilka skäl det finns för alt i propositionen ändå föreslå en ökning. Vad är det man uppnår som jordbruket självt inte har lyckats uppnå i sitt förslag? Om det är så all man har uppnått något övrigt, vad är del som är så viktigt atl det skall få tränga undan näringens egen uppfattning?

Det är väl regeringspartiets företrädare som i första hand skall svara på det, men också övriga partier inom oppositionen som har godtagit den här konstruktionen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till de reservationer där vpk finns med.

AnL 103 SVEN ERIC LORENTZON (m) replik:

Herr talman! En vänlig fråga skall få ett vänligt svar, naturligtvis. Vi tycker att det är anmärkningsvärt att ministern för överläggningar med jordbruket om överskotlsareal och annat, som han ett fierlal gånger åberopar i olika sammanhang, och sedan lägger fram en proposition, där han går emot näringen och går emot övriga partier. Han borde nog ha informerat litet mer.

Den kritiken är inte riktad mot Jan Jennehag, men jag vill säga till honom att vi tycker atf förfarandet är ganska anmärkningsvärt.

AnL 104 JAN JENNEHAG (vpk) replik:

Herr talman! Då vill jag säga till Sven Eric Lorentzon alt jag är nöjd med svaret. Jag vill alltså betona aff de frågor i vilka def har skett överläggningar, där både Sven Eric Lorentzon och jag har deltagit, inte samtidigt har varit föremål för några överenskommelser med regeringen.

AnL 105 HÅKAN STRÖMBERG (s):

Herr lalman! Del finns två aktiviteter som lyder på all vårriksdagen lider mot sitt slut. Den ena är den årligen återkommande fotbollsmatchen mellan socialdemokrater och borgare, som socialdemokraterna för övrigt vann med 7-1. Den andra är aff riksdagen har aff fa ställning fill proposifionen om reglering av priserna pä jordbruksprodukter.

Herr talman! Def förslag som har förelagts kammaren är utarbetat av jordbruksnämnden, som fört förhandlingar med konsumentdelegationen och jordbrukets förhandlingsdelegation. Dä parterna inle har lyckats nå enighet vid förhandlingarna, ankommer det enligt reglerna på jordbruksnämnden alt utforma och till regeringen överlämna ett förslag som regeringen sedan skall förelägga riksdagen för avgörande.

Denna förhandlingsordning har tillämpats under ett flertal år, och med mycket få undantag har parterna kunnat enas om ett avtal. Men i år uppstod den situationen atl del förslag som framlades som slutbud av jordbruksnämnden antogs av jordbrukets förhandlare, men del accepterades inle av konsumentdelegationen.

Då regeringen i propositionen fill riksdagen nu förordar det förslag som jordbruksnämnden gav som slutligt förhandlingsbud, har utskottet inte funnit anledning att göra några invändningar mol förslaget utan föreslår kammaren atf godkänna prisuppgörelsen fram fill den 30 juni 1989. Totalt ger delta jordbruket under denna lid 1 409 milj. kr., varav 1 009 miljoner

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

145

10 Riksdagens protokoll 1987/88:134

Prot, 1987/88:134 6 juni 1988

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. rn.

146

som tas ul i ökade konsumentpriser och 400 miljoner som kommer frän intäkter utanför fördelningsramen.

Utskottet är enigt på den punkten att jordbruksnämrtdens förslag skall antas, men det finns en gemensam borgerlig reservation som menar alt man borde söka få längre avtalsperioder.

Del finns ingen annan uppfatining hos ulskottsmajoriteten heller än alt längre a\lalsperioder kan vara ett sätt aft åstadkomma bättre stabilitet i prisutvecklingen. Men det måste självfallet ankomma på dem som förhandlar atl avgöra detta på grundval av de förutsättningar som föreligger i fråga om dels den nivå på vilken avtalet skall slutas, dels vilken period avtalet skall omfatta.

De borgerliga talar ofta om frihet under ansvar, men del påpekande som finns i reservation 6 innebär atl de vill ha en styrning av en annars fri förhandling, och det är pekpinnar lill förhandlarna. Dessutom sägs det i reservationen alt det bör eftersträvas ett system som ger bättre förutsättningar för fleråriga avtal.

Jag känner ett behov av att säga det. herr talman, därför atl varken moderaterna, folkpartiet eller centern har lagt fram några förslag som skulle underlätta en sådan inriktning. Det har oftast varit överbud i förhållande till de förslag som den socialdemokratiska regeringen har lagt fram eller också har det varit kategoriskt nej till sådana förändringar som syftar till en mera . långsiktigt stabil utveckling av vår jordbrukspolitik.

Herr talman! Förutom avtal och prisuppgörelser finns i propositionen en del andra förslag som utskottet haft atl ta ställning till. Detgäller frågor som i allra högsta grad bidragit till problemen inom jordbrukels område, nämligen problemen med under senare år alltmer stigande och därmed kostsamt produktionsöverskott. De frågor som berörs på detta område i propositionen och i härföreliggande betänkande är bl. a. förslagom slopande av tvåprissystemet för mjölk och statens ansvar för kostnader för exporten av vårt överskott av spannmål.

1 reservationerna på delta avsnitt finns sannerligen inga förslag till åtgärder som skulle kunna innebära några långsikliga lösningar på problemen. Centern kommer tillbaka till tesen "låt del vara som det är" och anser att staten skall skjuta lill de medel som behövs för att skydda jordbruket.

Tvåprissystemet för mjölkleveranser infördes 1985 för att minska det alltmer stigande produktionsöverskottet på mjölk. Del var då uppe i över 400 miljoner kilo, med en kostnad för export av mjölkpulver som också var över 400 milj. kr.

Åtgärder har diskuterats i tre fyra år, men man kunde inte komma fram lill någon överenskommelse inom jordbruket om vilka åtgärder som borde kunna vidtagas för all minska mjölköverskoltel.

Tvåprissystem hade prövats i andra länder och skulle även lör vårt vidkommande kunna vara något all ta efter, även om del kunde uppstå problem om systemet permanentades. Del kunde bli problem vid generationsväxlingar i jordbruket, men det fanns också risk för atl givna leve-ranskvoler kapilaliserades i priser på jordbruksfastigheter. Man pekade också på problem för Norrlandsjordbrukei och de små enheterna.

För atl dessa problem inle skulle uppslå sade man vid införandet all delta

var en tillfällig åtgärd för alt minska överskottet på mjölk. När vi fått ner överskottsvolymen skulle systemet upphöra. Man trodde inte att minskningen skulle gå så snabbt. Man sade atl sedan systemet verkat en lid bör del utvärderas för att ge underlag för andra åtgärder för att minska mjölköverskottet.

Nu är vi praktiskt taget i balans när det gäller produktionen av mjölk. Jordbruksnämnden har gjort en utvärdering av tvåprissystemets konsekvenser, som visar atl de farhågor man hade vid systemets införande tenderar att besannas om systemet skulle permanentas eller verka under en längre lid. Ju längre tid systemet får verka, desto svårare är det att avskaffa del.

När vi nu äri balans beträffande mjölkproduktionen, finnsdet inget behov av att behålla systemet. Om man nu befarar andra problem när systemet avskaffas, skall man naturligtvis hitta lösningar på just dessa problem. Del är aldrig bra atl använda system, som införts i ett syfte, till atl också lösa andra problem. Del kallas lappverk, och det har vi många dåliga erfarenheter av.

Utskottets majoritet säger alt skulle del uppstå problem med atl mjölkproduktionen ökar, då skall de som har sämre förutsättningar för att producera mjölk inte bära samma andel av bördan som de som har betydligt gynnsammare förutsättningar. De som har goda förutsättningar niåste självfallet ta en större del av kostnadsansvaret för eventuellt stigande kostnad för överskott av mjölk.

Del förvånar mig absolut inle all moderaterna inte ställer upp på denna sociala fördelningspolitik inom jordbruket. Def förvånar mig dock verkligen, herr talman, atl inte centern och vpk ställer upp på denna av oss socialdemokrater föreslagna inriktning.

Förutom detta uttalande från utskottet om att trygga de mindre producenternas situation, ökas också del speciella stödet lill Norrlandsjordbrukei för särskilda åtgärder med ytterligare 20 milj. kr., förutom de 80 miljoner som rik,sdagen tidigare fattade beslut om för nästkommande budgetår.

Jag vill också, herr lalniau, ge några synpunkter på förslagen i propositionen om statens delansvar när det gäller spannmålsöverskottet. På den punkten finns också en borgerlig reservation.

När riksdagen 1985 med anledning av proposition 1984/85:166 log ställning lill den framlida livsmedelspolilikens inriktning, lade riksdagen fast atl samhällets delansvar för kostnaderna för spannmålsöverskottet skulle vara 40 %, medan näringen skulle själv ta ett delansvar föröO %. Det lades också fast atl näringen skulle medverka lill att kostnaden minskade genom atl jordbruket skulle arbeta med inriktning på aft minska spannmålsvolymen. Man skulle från näringens sida medverka till en annan produktionsinriktning än atl producera spannmål för export.

Man räknade med en viss omställningstid för all hitta annan produktionsinriktning, och efter fem.ärs tid skulle delta utvärderas.

När Karl Erik Olsson nu talar om all man frångått principen vill jag säga alt det aldrig har varit tal om att samhället skulle trappa ner sitt ansvar.

Jag vill läsa upp vad man skrev 1985 i betänkandet 1984/85:33 s. 36:

"Det förslag till fördelning av ansvaret för överskoltsarealens kostnader mellan samhället och näringen som läggs fram i propositionen finner utskottet för sin del väl avvägt och kan därför biträda detsamma. Andelen för

Prot. 1987/88:134 6juni 1988 -

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, rn. rn.

147

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Reglering a v priserna på jordbruksprodukter, m. m.

samhället bör sålunda vara 40 % medan näringen svarar.för 60 %. Utskottet har heller ingen erinran mot de i propositionen gjorda kostnadsberäkningarna i sammanhanget.

Utskottet delar regeringens uppfattning att del i första hand bör ankomma på jordbruket aft aktivt arbeta för atf anpassningsåtgärderna på vegetabilie-området leder till all samhällets delansvar i finansieringen av överskollspro-duktionen kan upphöra. Som sägs i propositionen bör en utvärdering av anpassningsåtgärderna ske efter en femårsperiod."

Vi vet ju att kostnaderna för vårt överskott av spannmål vida överskridit de beräkningar som låg lill grund för 1985 års beslut. Kostnaden för hela femårsperioden beräknades då lill sammanlagt 600 milj. kr. för staten. Hitfills har samhällets kostnad under den aktuella perioden överskridit 1,3 miljarder. En stor del av denna kostnad är förorsakad av sänkta världsmarknadspriser på spannmål. Men också den ökade produktionsvolymen har medverkat. Produkfionen har inle minskal som avsikten var i del uttalande som gjordes 1985. Det har självfallet också bidragit fill de ökade kostnaderna för staten.

Från socialdemokraternas sida har vi hävdat all vi såsom koslnadssilualio-nen på spannmålsområdel utvecklats inle kan enbart titta på prislistorna över världsmarknadspriserna och de svenska skördeuppskattningarna för att se hur omfattande statens kostnader kommer att bli för varje år. Borde inte de medel samhället ställer fill förfogande ges en annan inriktning än atl gå till regleringskassorna för spannmål? Borde inte bidraget från statens sida vara en stimulans att sänka produktionen av spannmål på den svenska åkerarealen?

Den stimulansen finns inle i dag. Jordbrukaren vet all han har sitl avtal. Han påverkas inte nämnvärt av låga världsmarknadspriser. Han har heller inget incitament fill aff söka annan produktion som skulle kunna bidra till en annan utveckling. Def är där vi menar att statens del av kostnadsansvaret borde ha en sådan slimulansinriktning. 1 propositionen föreslås att så skall kunna ske. Också utskottsmajoriteten står bakom detta. Meningen är ju att kostnaderna för överskottet skall kunna upphöra.

Jag ho[)pas aff riksdagen också skall ställa sig bakom ulskoilsniajoriielens skrivning vad beträffar uttalandet om statens ansvar för spannmålsöverskottet.

Herr talman! Jag sade inledningsvis att utskottet var enigt när det gäller avtalet angående priserna på jordbruksprodukter. Icke förty innehåller betänkandet inle mindre än 22 reservationer. Men dessa har den inriktning som jag här har talat om. Därför avstår jag från atl ytterligare kommentera reservationerna. Kraven i reservationerna är inte heller nya. Liknande krav från samma reservanter har tidigare avvisats av riksdagen. Eftersom del inle har framkommit något nytt sedan riksdagens tidigare ställningstagande yrkar jag avslag på samfliga reservationer och bifall lill utskottets hemställan.

148

AnL 106 KARL ERIK OLSSON (c) replik:

Herr lalman! Del sägs att vi skulle ha riktat pekpinnar till parterna när del gäller avtalen, eftersom vi föreslår längre avtalsperioder. Nej, vi talar om atl del är viktigt, och vi talar om det för regeringen, eftersom del är regeringen

som inle förstår hur viktigt det är. Jordbruksnämnden har tydligen förstått det, och LRF har förstått det, men def är regeringen som har föreslagit atf avtalsperioden skall vara ettårig. Det är delta som vi tar upp i reservationen.

Vi hade inte behövt ändra tvåprissystemet, Håkan Strömberg. Vi hade kunnat ha en avvecklingsperiod. Då hade def blivit enklare för alla parter. Jag förstår inte varför vi skulle ändra på det som nu fungerar. Det vore bättre att låta del fungera ett tag fill, så aft produktionsresurserna av alla slag kuride komma i balans med vad som kan avsättas.

Befräffande spannmålsöverskottet läser Håkan Strömberg ur betänkandet. Jag lyssnade noga när han läste denna text. Jag har den inte med mig upp i talarstolen, men jag har läst den många gånger. I belänkandet står, vilket framgick av Håkan Strömbergs inlägg, all man accepterade kostnadsberäkningen, och man accepterade procenttalen. Man ansåg också att det i första hand skulle ankomma på näringen att anpassa produktionen. Men del slår lika litet i betänkandet som i någon annan text som riksdagen har antagit här i kammaren att procenttalen skulle trappas ned. Det är i huvudsak en efferhandskonsfruklion, även om del i tidigare sammanhang har antytts från regeringen. Men detta handlar om riksdagens beslut, vilket jag vill understryka. All dessa procenttal skulle trappas ned berodde på atl priset på världsmarknaden, när livsmedelskommillén lade fram sitt betänkande, förväntades stiga, och produktionen förväntades minska i en snabbare takt. Bl.a. hade vi högre energipriser, vilket kanske hade inneburit en annan utveckling.

Sedan säger Håkan Strömberg alt man borde ge detta en annan inriktning. Några sådana förslag från regeringen har vi inte sett. Men Håkan Strömberg hade kunnat kommentera reservation 15 från centerpartiet, där def falas om den andra inriktningen, vilken jag redovisade i mitt första inlägg. Men jag förstår atl Håkan Strömberg tyckte alt det var bäst all underlåta atl kommentera denna reservafion, eftersom def är där som idéerna om hur man kan göra framöver framförs.

Prot. 1987/88:134 6juni 1988

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

AnL 107 SVEN ERIC LORENTZON (m) replik:

Herr talman! Farhågorna för nackdelarna med tvåprissystemet "köper vi". Nackdelarna hade man klarat av genom all, som vi föreslog, sätta en bortre gräns,

Beträffande den sociala fördelningspolitiken, lackar jag för orden, och jag vet då vad det rör sig om. Jag kommer atl i olika sammanhang återkomma till det, och jag skall inte nu ta upp det. Men hur skall kollektivet klara detta? Det är väl första gången som vi har en näring som klarar den sociala fördelningen på detta sätt.

Håkan Strömberg säger att näringen skall medverka till aff spannmålsöverskottet minskar. När vi fattade beslut om all animalieproduktionen skulle minska var vi helt medvetna om atl spannmålsöverskottet tillfälligt måste öka herr Strömberg, def ligger i sakens natur helt enkelt. Om man minskar vallarealen, osv., så ökar spannmålsarealen.

Sedan talar Håkan Strömberg om incitamentet för lantbrukaren, dvs. att han inte (år några prissignaler. Håkan Strömberg säger att lantbrukaren måste ha stimulans. Vad är stimulansen? Jo, det är koslnadspressen. Jag kan

149

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

infe se del på annat sätt. I motsats till herr Olsson har jag med mig belänkandet upp i talarstolen. Och det är ju typiskt för Håkan Strömberg alt tala om 1984/85 års betänkande. Vi fattade även beslut med anledning av jordbruksutskottets betänkande 1985/86:13, och jag tar mig friheten alt läsa ur detta betänkande.

"I avbidan på den fortsatta behandlingen av dessa frågor bör enligt utskottels mening understrykas alt 1985 års riksdagsbeslut lagt fram själva principen om en fördelning av kostnadsansvaret mellan staten och näringen, vilket bl.a. måste innebära att staten svarar för 40% av de verkliga kostnaderna för spannmålsöverskottet vid normalskörd. De beräkningar som gjordes i proposition 1984/85:166 av kostnaderna för staten bör, till skillnad friin uttalandena om fördelningsprincipen, inte vara absolut bindande för tillämpningen av riksdagsbeslutet. De beräkningar som låg fill grund för nämnd-i överväganden har också, genom utvecklingen på exportmarknaden m.m., till stor del förlorat sin aktualitet."

Senare på våren fortsatte vi atl diskutera vad som var normalskörd. Här är klart uttalat, herr Strömberg, vad vi har sagt. Jag tycker att herr Strömberg skall åberopa relevanta protokoll (jch de senaste besluten.

150

, AnL 108 BENGT ROSEN (fp) replik:

Herr talrnan! När det gäller ansvaret för spannmålsöverskottet vill jag bara stryka under vad Karl Erik Olsson och Sven Eric Lorentzon har sagt och i vissa delar komplettera det. Livsmedelskommittén som gjorde det räkneexempel som ligger till grund för det jordbrukspolitiska beslutet 1985 skriver:

"Det övervägande intrycket av studierna är alt stigande realpriser på livsmedel i världshandeln är den mest sannolika utvecklingen."

Det gäller alltså en bedömning av alt spannmålspriserna framöver skulle stiga. Vidare skriver livsmedelskommittén:

"Det är vidare svårt att f. n. bedöma den framfida betydelsen av energiproduktion" (i form av etanol eller annan arealbaserad energiproduktion). "Likaså är det svårt att bedöma huruvida ytterligare restriktioner för användning av t ex handelsgödsel och växlskyddsmedel kommer atl införas, vilka påverkar behovet av åker. Den närmaste framtiden rymmer dessutom åtskilliga möjligheter för jordbruket att i nuvarande användning av åkerarealen finna lönsamma alternativ för användning av den."

Livsmedelskommittén gjorde alltså bedömningen att världsmarknadspriserna på spannmål under denna femårsperiod skulle stiga, och alternativen lill spannmålsodlingen • skulle bli ekonomiskt tillgängliga. Utifrån den bedömningsn räknade nian fram dels att spannmålsöverskottet skulle kosta 400 milj. kr. per är alt exportera, dels att statens 40-procentiga ansvar skulle kosta totalt 600 milj. kr. under en femårsperiod beroende på den bedömning som jag nu har tagit fram.

Det finns alltså i. det jordbrukspolitiska beslutet från 1985 ingenting som talarom en avtrappning av statens ansvar. Det finns inget sådant beslut, men det finns en beräkning att framtiden skulle kunna medge detta. Det står vidare i beslutet att anpassningen till konsumtionen i h\ndet skulle börja på animaliesichin. Det har näringen klarat av. Då är del följaktligen normalt alt del blir ett överskott på spannmål. För överskottet utöver normskörd har

jordbruket helt och hållet självt fåll ta ansvaret, men det finns ingen anledning att jordbruket skall träda till och ta en del av statens 40-procentiga ansvar.

AnL 109 JAN JENNEHAG (vpk) replik:

Herr talman! Håkan Strömberg yrkade avslag pä reservation 19. Jag frågade i mitt anförande vad det är som gör aff näringen själv inte anser att def behövs ökad tilldelning för sociala åtgärder men att utskottet anser det. Jag vill ha svar på den frågan.

AnL 110 HÅKAN STRÖMBERG (s) replik:

Herr lalman! Jagskall börja med alt ge svar lill Jan Jennehag. När vi säger nej lill er reservation hänvisar vi till vårt förslag om ett tvåprissystem. Vi menar alt om del kan befaras alt del sker en sådan ökning av produktionen alt man skulle få problem med exporlöverskolt, då skall det hela regleras under socialt acceptabla former. Vi lägger fast detta redan i fråga om produktionsinriktningen på mjölk.

Sedan lill Karl Erik Olsson. Om man permanentar ett system som införts tillfälligt för att lösa ett problem får man räkna med kritik. Många jordbrukare kritiserade systemet när det infördes. Samma kritik framförs i dag. Det finns en klar trend till all mjölkkvoterna kapitaliseras i fastighetspriser. Det finns dessutom andra problem, som jag sade tidigare, t. ex. i samband med generationsskiften.

Vi har inte sagt nej till en annan inriktnirtg Karl Erik Olsson. Vi säger ja lill en annan inriktning. Det är ni som kategoriskt har sagt ne'j när vi fört fram tankar på statens delansvar och sagt atl vi måste få en annan inriktning. Då säger ni all vi sviker vårt ansvar när det gäller statens bidrag lill spannmålskassan. Vi tar gärna en debatt om defta i valrörelsen, Karl Erik Olsson, men låt det inle bli en buskagitalion ulan gå ul och tala om för konsumenterna hur systemet fungerar. Sedan kan vi föra en saklig debatt.

Jag förstår inle riktigt vad Sven Eric Lorentzon menar. Han säger atf den stimulans vi föreslår innebär en koslnadspress på jordbruket. Sven Eric Lorentzon har skrivit under reservation 2 om avreglering av det svenska jordbruket. Där stär att man skall avreglera jordbruket. Men man talar sedan om att detta inle kan ske så länge omvärlden har regleringar. Del fär inle heller innebära minskade garantier för jordbrukaren. Menar ni atl jordbruket aldrig skall få utsättas för någon som helst prispress eller konkurrens?

Tyvärr hinner jag inte svara på Bengt Roséns fråga. Jag återkommer i nästa replik.

AnL 111 KARL ERIK OLSSON (c) i-eplik:

Herr talman! Det är ganska märkligt aft Håkan Strömberg vill pådyvla oss uppfattningen att tvåprissystemet skall permanentas. Vi har i vår reservation och motion sagt att systemet inte far permanentas. Vi har sagt alt vi kunde avveckla det. Utskotfsmajoriteten har skrivit alt när man nu tar bort del måste man vidta andra åtgärder. Del är väl en förbättring i förhållande till vad som föreslås i propositionen. Del skall jag gärna medge. Men det hade varit enklare att låta detta system som vi nu infört och utformat fungera tills

Prot, 1987/88:134 6juni 1988

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. rn.

151

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

det hade tiiänat ut om ett par är. Om vi hade satt en bortre tidsgräns, hade del inle heller blivit fråga om någon kapilalisering.

Jag har förslätt av Strömberg atl man i och för sig går med på alt förändra inriktningen av jordbrukspolitiken. Men den förändrade inriktningen går ensidigt ut på alt minska samhällets ansvar. Detta är del enda förslag lill förändring som finns i propositionen och från socialdemokraterna.

Håkan Strömberg kommenterade fortfarande inte centerpartiets reservafion 15, trols alt den säkert är den längsta reservationen lill del här betänkandet. Där föreslår vi hur vi skall agera.

Jag är medveten om atl vi är oense i fråga om mängden pengar. Vi föreslår ytterligare medel. Det vore intressant atl få en konkret diskussion om inriktningen i stället för dessa undanflykter. Del socialdemokratiska förslaget till ändrad inriktning innebär ju mindre ansvar från samhällets sida för överskoltsarealen.

152

AnL IL! SVEN ERIC LORENTZON (m) replik:

Herr lalman! Håkan Strömberg åberopade reservation 2 om avreglering av det svenska jordbruket. Det är en moderat motion. Vi säger där: "Avregleringen skall ske med hänsynstagande till och i samarbete med producenterna och får inre medföra kapitalförluster och omställningssvårigheter för den svenska jordbrukaren." Det innebär atl vi vill ha en långsiktig politik. Det sade jag också i mitt inledningsanförande, och del står jag för fortfarande.

Sedan tog Håkan Strömberg upp tvåprissystemet. Men det är ingen avreglering, för det komnier aff bli ytterligare regleringar. Håkan Strömberg talade själv om en social fördelningspolitik inom ramen för regleringen av mjölkprisef. Det är detta man är ute efter. Håkan Strömberg försöker glida undan här. I sitl inledningsanförande talade han om incitament till jordbrukaren. Han sade att del måste finnas en stimulans till jordbrukaren, spannmålsodlaren. Men det som föreslås i denna proposition och i betänkandet - och så kommer vi förmodligen atl besluta i morgon - innebär alt man minskar intäklssidan lill jordbruket. Med min enkla filosofi om ekonomin innebär minskade intäkter minskad lönsamhet. Man vill helt enkelt genom atl minska intäkterna sä att säga ge en stimulans.

AnL 113 BENGT ROSÉN (fp) replik:

Herr talman! Jag påpekade i min förra replik aft livsmedelskommittén gjorde en felaktig bedömning. Man beräknade att exportkoslnaderna för överskotfsspannmålen skulle vara 400 miljoner per år för aff sedan minska under en femårsperiod. Utvecklingen blev en helt annan. Redan första året var exportkoslnaderna för överskoiisspannmålen uppe i 1.5 miljarder. På den nivån har vi legal sedan dess. Det finns ingenting i dag som tyder på all del två återstående åren blir annorlunda. Det är beklagligt för näringen, som har fått ta ell 60-procentigt ansvar. Def är beklagligt för staten och samhället, som har ett 40-procentigt ansvar. Men man blir upprörd när staten försöker att krypa ifrån sitl 4()-procenliga ansvar och vältra över en del av detta på jordbruket.

Håkan Strömberg frågade vad vi vill göra för atl åstadkomma en anpassning och hävdar alt vi passivt åser hur den stora samhällskostnaden för

överskoltsarealen uppslår. Jag vill erinra Håkan Strömberg om alt jag tycker att del är folkpartiet som har fört fram konstruktiva förslag. Vi vill t. ex. öka de fre årens ersättning enligt Omställning 90 lill fem år, för all stimulera till lövskogsplantering i slättbygder. Det är ell sätt all få ner en del av överskottet.

Som def är i dag tar staten en miljöavgift på handelsgödsel och växfskyddsmedel. Den låter man jordbrukets forskningsråd portionera ut fill olika forskningsinsatser för aff försöka få fram alternativ till den för stora spannmålsproduktionen.

Här har näringen mycket litet inflytande. Men när alternativen sedan infe kommer fram har både den förre jordbruksministern och den nuvarande uttryckt irritation över att samhällets kostnader ligger kvar på hög nivå.

Då frågar jag mig: Vad kräver man av jordbruket? Forskningen sköter staten, men när den misslyckas skall jordbruket ta ansvar även för den del av exporikostnaden under en femårsperiod som riksdagen har lagt fast alt staten skall la ansvar för.

Förre jordbruksministern försökle hänga upp del hela på exemplet 1986 men fick bakslag. Nu är vi tillbaka i precis samma läge, där regeringen återigen försöker minska sill ansvar.

AnL 114 HÅKAN STRÖMBERG (s) replik:

Herr talman! Först beträffande tvåprissystemet lill Karl Erik Olsson: Ju längre avvecklingsfas man har, desto större möjligheter har jordbrukarna all anpassa sig och vidta åtgärder. På det sättet har man praktiskt laget permanentat systemet.

Sven Eric Lorentzon säger all del förslag som vi nu lägger fram innebär ännu mer reglering än det nuvarande. Så är det inle alls. Vi säger: Del är inte nödvändigt atl fördelningen går in via regleringskassorna, utan SMR kan myckel väl hanlera del hela. Vi lägger fast en inriktning för jordbruket och säger: Se lill alt produktionen inle ökar! Ta det ansvaret själva, och vidta åtgärder via prissättning för mjölkleveranser till olika leverantörer! På samma sätt som ni sade till förhandlarna atl det bör vara längre avtalsperioder, ger vi er nu en viss inriktning och säger: Se till aff def blir en social profil också beträffande jordbrukarnas inkomster!

Till Bengt Rosén: Folkparfiet skulle ha konstruktiva lösningar, men tala då om dem! Ni har ju föreslagit en ny jordbruksulredning därför all ni inte har några lösningar på problemen. Helt plötsligt skulle ni ha några lösningar. Då kan ni väl backa och i varje fall yrka avslag på reservationen om en ny utredning.

Prot, 1987/88:134 6 juni 1988

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

Andre vice talmannen anmälde alt Bengt Rosén anhållit all lill protokollet få antecknat all han inle ägde rätt till ytterligare replik.

AnL 115 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr talman! När man lyssnar till debatten märker man atl den-kanske lill skillnad från motsvarande prisdeballer tidigare år - präglas tydligt av all jordbruket nu är milt uppe i den nödvändiga omställning som alla säger är

153

prot. 1987/88:134 viktig. Det iir naturligtvis också därför som meningarna bryter sig. Frågan är:
6 juni 1988 Vågar man då gå vidare som man tidigare har uttalat sig för eller inle?

"■; Det finns mycket positivt i den omställning som sker. I Omställning 90 har

Reglering av priserna regeringen och LRF kommit överens om ett program där 250 000 ha

pajor ru spro u - spannmålsareal lyfts undan för alternativ produktion. Man kan bedöma att

ter, m. m. IU |p,gpp( gp halvering, som LRF säger, av spannmålsöverskottet

genom detta.

Samtidigt, Karl Erik Olsson, går del ul 50 milj. kr. lill inte bara forskning-forskningen får kanske över 100 milj. kr. om man lägger samman allt - utan också till utvecklingsprojekt för aff så att säga gifta samman forskningen med brukaren. C»är finns stora möjligheter atl knyta an lill både vad Karl Erik Olsson far upp beträffande biobränslen och många andra projekt. Det kan gälla kemi, energi, medicin osv. - av de uppenbara tidsskäl som föreligger skall jag inte göra uppräkningen längre.

Man måste inte nödvändigtvis, Karl Erik Olsson, satsa på det som man förutsätter är minst lönsamt. Jag menar - och jag upprepar del - att om man nu uppmanar jordbruket att i stor skala gå in för etanol och ta de förluster i hundramiljonersklassen som detta innebär för staten samt de förluster som detta innebär för jordbrukarna, då är del inle ansvarigt. Det finns mycket bättre projekt.

Animalieproduktionen har i stort sett kommit i balans, och vi slår inför del beslut vi förutsåg då tvåprissystemet på mjölk infördes, dvs. atl systemet skulle avskaffas den 1 juli i år, för så vill inte speciella omständigheter förelåg. Man gav jordbruksnämnden i uppdrag atl utvärdera systemet, som löper ul den 1 juli, om nämnden inle beslutar annat - jag skall återkomma till del.

Systemet har alltså införts medvetet som en temporär reglering. Systemet har fyllt sitt syfte, och nu är frågan: Skall vi i omställningen också våga la konsekvenserna och säga atf vi inte skall permanenta vad som avsågs att vara temporärt? Jag skall återkomma till det. Det handlar om en viktig fråga mitt i omställningen, och då är det också intressant atl se vilka som svajar och inte vågar la de beslut som vi förut var överens om.

Beträffande kostnaderna för och delansvaret för spannmålsproduktionen överargumenteras def våldsamt. Särskilt moderaterna men även en del andra gör det. Man talar om slag i ansiktet som skulle få näringen atl lämna överläggningar och annat. Men ett faktum är all delta inte är någon som helst nyhet. Hela frågan om en avtrappning är väl känd från början.

Del är intressant alt när Sven Eric Lorentzon citerar ur utskottsbelänkandel, gör han del fram lill en viss punkt. Men vad som står därefter är: Vad utskottet här anfört bör i första hand tillämpas pä 1985 års skörd.

Den aktuella trappan har också återkommit i proposition efter proposition. Förra året godtog t. ex. Sven Eric Lorenlzons parti och även Bengt Roséns parti de 350 milj. kr. som har beräknats efter precis samma trappa som i år leder regeringen till att föreslå 250 milj.,kr.

Med centern är det självfallet en annan sak. eftersom centern konsekvent

har drivit en annan linje. Jag har alltså inget skäl alt polemisera mot centern.

Nog kunde väl moderaterna och folkpartiet förra året ha invänt och sagt atl

154 systemet är felaktigt - men det gjorde ni inte. 1 år är del emellertid valår, och

def är möjligt att det är detta som leder till denna litet upphetsade debatt frän er sida.

Del vikliga är egentligen inle exegelik, utan del viktiga är: Självfallet kan man ändra sig om det finns skäl för aft göra det - om omständigheterna har förändrats. Självfallet skulle regeringen kunna säga: Vi får diskutera att gå ifrån trappan. Det kunde vi ha gjort om det hade funnits skäl för det, om del vore ett dåligt beslut all ha den kvar.

Jag menar emellertid atl det är viktigt alt inte nu ge näringen fel signaler, och det vore fel signaler alt nu säga lill näringen atl vi skall plussa på ytterligare ett antal hundratal miljoner, så alt vi därigenom ger intryck av att riksdagen egenfligen infe anser att en av de viktigaste uppgifterna inom jordbruket är alt minska och sedermera fä bort spannmålsöverskottet.

Spannmålsöverskottet innebär kroniska förluster för jordbrukarna och drabbar på sikt även konsumenterna. Del är inle en bra jordbrukspolitik om vi inte lar uppgiften all minska de överskotten på allvar.

Den andra fråga som man måste ställa sig om man anser sig ha flera hundratals skattemiljoner ytterligare att använda är: Är del bra att använda de pengarna enligt den vanliga, generella fördelningsnyckel som prisstödet innebär? Jordbruksnämnden har ju nyligen visat - vilket vi i och för sig i allmänna termer har känt till men nu också påeff annat sätt har fått på pränt-att knappt 64 % av allt vårt jordbruksstöd via prisstödet går till jordbruken på de stora slätterna i Götaland och Svealand. Man pekar på atl jordbruks-slödel täcker väsentligt större del av produktionsvärdet, ungefär 10 %, för de stora vegetabilieförelagen pä slättbygderna än för de små företagen i Norrland- Ungefär 14 % av de per hektar räknat största jordbruksföretagen får ungefär hälften av stödet.

Man niåste därför fråga sig om denna fördelning är så rikfig aff man anser atl också nya skallemiljoner i första hand skall gå lill de storskaliga jordbruken på slättbygderna eller om stödet i stället skall inriktas pä småbruken och glesbygden för att därigenom hålla infrastrukturen uppe även i den del av vår landsbygd som är hotad. Jag tycker aft den frågan kvarstår och har att besvaras av er som nu så hårf driver kravet på atf del 40-procentiga ansvaret skall gälla för hela skörden och inte trappas ned. Den nedtrappning som föreslås är alls icke något nytt och okänt. Den har varit föremål för diskussioner alltsedan den infördes. Folkpartiet och moderaterna har dessutom uttryckligen föreslagit en sådan avtrappning av slödel, eftersom man har varit med om att avslå motioner från centern om all någon avtrappning icke skall ske.

Karl Erik Olsson säger all tvåprissystemet inle skall vara permanent ulan all det skall finnas en bortre gräns. Men denna bortre gräns saltes ju redan när systemet infördes, och del är den som nu löper ut och som vi förser med en övergångslid. Reservanterna säger atl de vill sätta en ny bortre gräns. Jag letar emellertid förgäves efter ett förslag om var denna bortre gräns skall gå. Centern, och förvisso även vpk, menar alt systemet skall finnas kvar så länge obalansen i jordbrukels produktionsresurser består. Men med en sådan skrivning närmar man ju sig så att säga, förlåt, evigheten. Tvåprissystemet syftar just till att ge ersättning även för tomma båsplalser. Det iir ju delta som

Prot. 1987/88:134 6 juni 1988

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

155

Prot: 1987/88:134 6 juni 1988

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

är kärnan i systemet, dvs. att obalansen i jordbrukets produktionsresurser konserveras.

Jag tror icke atl näringen gagnas av förslagen vare sig i centerns och vpk:s reservation - som är allmänt luddig, vilket jag har försökt alt visa - eller i moderaternas, där man talar om en lång övergångstid för atf sedan sälta stopp. Representanter för näringen har ju tvärtom vid olika samtal och utfrågningar uttalat att en avveckling skall ske ganska fort och inte med en lång övergångslid. Med en kort övergångstid hinner de som har tomma båsplatser etc. överväga om en kviga skall tas till slakt eller ställas in i ett tomt bås. Men om man får tre år på sig aff avreglera, hinner man både att bygga nya ladugårdar och lägga på sig nya kalvar atf ställa i båsen. Det är i alla fall en uppfatining som vi har fått redovisad från näringen, även om denna inle önskar all man klipper av vid den tidpunkt som jordbruksnämnden föreslog, lill vilken vi för övrigt har fogat en ytterligare övergångsperiod. Men näringen säger alltså definitivt att en lång övergångstid med ett senarelagt sfoppdalum är den sämsta lösningen, om man vill uppnå resultat när det gäller lönsamheten i mjölkproduktionen och samtidigt få en bra avveckling lill stånd.

Jag vill avsluta med atl kommentera moderaternas agerande i denna fråga. Jag har ingen kritik alt anföra mol del som Sven Eric Lorentzon här har redovisat. Han argumenterar självfallet för sin sak, men vad han säger överensstämmer ju inte särskilt väl med moderaternas allmänna politik. Avregleringens alla hjältar hos moderaterna är ju tysta som möss när jordbrukspolitiken diskuteras i riksdagen. När det blir fråga om att fatta faktiska beslut om jordbrukefs omställning, då sviker ändå hjältemodet hos moderaterna. Därför handlar det om dubbla budskap. Man har ett budskap om avreglering när det gäller den allmänna politiken och ett helt annat när del gäller jordbrukspolitiken. Del är litet förvånande.

Däremot känner man ju naturligtvis igen moderaterna när del gäller deras fördelnings- och regionalpolitik. Sven Eric Lorentzon har här också redovisat de annorlunda värderingar han har, all moderaterna går emot förslag som far hänsyn till de mindre producenterna och lantbrukarna i de svagare regionerna. Där är moderaternas politik bättre känd, för på detta område anser man sig inle ha resurser så del räcker. Men samtidigt anser man sig ha hundratals miljoner över för att öka statens delansvar för spannmålsöverskottet - pengar som i huvudsak går lill de större företagen i de rika slättbygderna i södra Sverige. Mol bakgrund av era allmänna utgångspunkter är det väl begripligt alt ni moderater står för en sådan utveckling. Det är dock mindre förståeligt atl ni får stöd för detta av en del av de andra parlierria.

156

AnL 116 KARL ERIK OLSSON (c) replik:

Herr talman! Jordbruksministern säger att vår reservation beträffande tvåprissystemet är luddig. Men då kan jordbruksministern inte ha läst den ordentligt. Där står nämligen alt en bortre gräns bör fastställas, även om vi inte har fixerat en sådan. Men Mats Hellström är säkeri lika väl medveten som jag om alt båsplalser ständigt utrangeras på grund av den strukturomvandling som sker och på grund av all byggnader blir äldre. I del nuvarande läget, där det alltså inte byggs några nya, har del inneburit atf man kommer

närmare den nivå då de bås som finns är fulla. Detta tar ett tag fill.l reservafionen framhåller vi dessutom all beslutet om avskaffande inte bör fallas så långt i förväg, eftersom detta då kan ge upphov till en icke önskvärd uppbyggnad av produktionsresurser.

Det är alltså icke tvunget all man låter del hela få fortsätta till den bortre gränsen, men man kan åtminstone slå vakt om aff def i alla fall inte får fortsätta längre. Detta är infe någon konst att reda uf.

Sedan fill detta med avtrappningen av statens ansvar för överskottsproduktionen. Jordbruksministern säger aff förslag om avtrappningen har kommit i proposifion efter proposition. Ja, jag har noterat det. På precis samma sätt har det emellertid i betänkande efter betänkande infe lagts fast någon sådan avtrappning. Så förhåller det sig alltså. Def är bara atl mycket noga läsa igenom vad utskottet har skrivit för alt finna alt ell förslag om en sådan avtrappning aldrig har lagts fram här i riksdagen. Men regeringen har envist hävdat del, trols all del från början förelåg en klar uppfatining om all en förutsättning för att ansvaret för såväl näringen som samhället skulle minska var en förmånligare utveckling av världsmarknadspriserna och ökade möjligheter lill alternativ.

Det är intressant alt notera vad jordbruksministern säger beträffande odling av alternativa grödor och de forskningspengar som är anslagna för detta ändamål. Då är del bra med alternativ, men strax efteråt sade jordbruksministern alt man absolut infe får locka jordbrukarna aff producera etanol, för det är inle lönsamt. Nej, det är sant, men vad är del dä för alternativ som är bättre all satsa på? Där har regeringen inte några förslag fill vad del skulle kunna handla om.

Det är klart att del finns alternativ. Jag har nämnt några alternativ när det gäller produktion av fast bränsle, vilka redan i dag nästan kan vara lönsamma. Vad det handlar om är all vi måste göra en bedömning av vad som är rimligt och möjligt i millen av 90-lalet och fram emot sekelskiftet. Men del är lika hopplöst atl diskutera defta med Mals Hellström som det var all göra det med Birgitta Dahl tidigare i dag. Socialdemokraterna saknar den framsynthet som är nödvändig om man skall kunna bedriva en framgångsrik polifik.

Prot, 1987/88:134 6 juni 1988

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m.m.

AnL 117 SVEN ERIC LORENTZON (m) replik:

Herr talman! Ministern talade om Omställning 90 och de 250 000 ha som kommer att omfattas av detta program. Def är helt klart atf denna omställning är en positiv åtgärd. Men det är en kortsiktig åtgärd, eller tänker ministern nu permanenta Omställning 90? Del är möjligt alt jag har fel, men jag har uppfattal att denna åtgärd är till för att vinna lid och kunna hitta de alternativ som också jag efterlyser hos ministern.

Skall man permanenta, se vilka som svajar, införa trappor etc? Vi har inle varit med om all införa någon trappa, herr minister.

Om ministern någon gång vore ute och reste i landet och inte bara såg på vad som händer internationellt, hade han kunnat se atl vi i fjol hade en myckel dålig skörd. Del påverkar naturligtvis också exportkoslnaderna och de 350 miljonerna. Vi har sagt 40 % på normskörden.

Hur skall pengarna användas? Ja. om herr ministern hade läst vår

157

Prot, 1987/88:134 6junil988

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. rn.

partimotion, hade han funnit alt det av den myckel klart framgår att det inle alls är säkert atl de pengarna efter 1990 skall användas lill all kvitta uf spannmålsöverskotten. I samråd med näringen kanske man kommer fram till atl de pengarna kan användas fill något annat för att hitta mer långsikliga lösningar.

Svaga regioner, små producenter-ja, herr minister, del är för billiga tricks alt komma med. I moderat politik är vi beredda all ta ansvar. Vi log ansvar då vi var med och höjde stödet till Norrlandsjordbrukei. Och jag sade i mitt inledningsanförande, alt om man skall ha en regional fördelningspolitik, så skall den gå via de regleringsinslrumeni som redan finns, dvs. Norrtandsslö-det. Vi var för något år sedan med och höjde det stödet fill 210 milj. kr. Jag tror aff def är den vägen man skall gå.

Vi har satt den 30 juni 1991 som en bortre gräns för tvåprissystemet. Det framgår också klart av våra motioner. Jag blev litet förvånad när ministern talade om dubbla budskap och dubbelspel. Vi har också kontakter med LRF. I utskottet har vi också haft kontakter och utfrågningar med näringen. Därvid har vi fått en annan bild av del hela.

158

AnL 118 BENGT ROSEN (fp) replik:

Herr talman! Jordbruksministern säger atl vi har varit med om all falla beslut om avtrappning. Såvitt jag vet har riksdagen aldrig fattal något beslut om avtrappning av statens ansvar för överskoiisspannmålen. Vi har kunnat ana alt regeringen har velat trappa ner sin andel, men riksdagen har aldrig gått med på del. För 1985 års skörd betalade staten 338 milj. kr. Det motsvarar 40 % av exportkosfnaden 84:50 kr. per ton för 1 miljon lon, dvs. normskörden. För 1986 års skörd betalade staten, om jag minns rätt, 450 milj. kr. Del motsvarade också 40 % av exporikostnaden för en normskörd. Förra året var statens andel 350 milj. kr.

Det är alt notera all dessa belopp alllid har angetts preliminärt i budgetpropositionen. Man vet ju inle hur stor exportkosfnaden blir, eftersom budgetpropositionen kommer i januari och skörden i augustiseptember. Enligt min uppfattning är def första gången i år som del slår skrivet i propositionen atl staten vill trappa ner det 40-procentiga ansvaret. I årets budgetproposition frångick man tidigare uppläggning och angav ett förslagsanslag på 1 000 kr. för 1988 års skörd.

Jordbruksutskottet diskuterade detta och förutsatte alt man i prispropositionen skulle precisera vilket belopp som staten, efter beräkningar av exportkoslnader för kommande skörd, var villig atl preliminärt gå ul med. Nu anger man i prispropositionen 250 milj. kr. Det räcker lill en exportkostnad av 62:50 kr. för 1 miljon ton. 1 miljon ton anser vi fortfarande gäller, eftersom det är just så som def sagts här fidigare att näringen har fått ansvaret för anpassningsåtgärderna. Vi har tolkat riksdagens beslut 1986 på det sättet alt staten icke behöver vara med och finansiera en större volym än 1 miljon ton. Vi anser all man genom det beslut vi nu kommer att falla frångår de beslut som riksdagen har fattat 1985 och 1986. (forts. prot. 135)

13 S Kammaren beslöt att förhandlingarna skulle fortsättas vid morgonda- Prot. 1987/88:134 gens sammanträde. 6 juni 1988

14 S Anmäldes och bordlades Skatteutskottets belänkande

1987/88:40 om vissa skattefrågor med anledning av kompletteringspropösitionen m.m. (prop. 1987/88:150)

Justitieutskottets betänkanden

1987/88:36 om åtgärder mot unga lagöverträdare (prop. 1987/88:135)

1987/88:41 om den europeiska konventionen till förhindrande av torfyr m. m.

(prop. 1987/88:133) 1987/88:45 om slraffmäining och påföljdsval m. m. (prop. 1987/88:120)

Försvarsutskottets betänkanden

1987/88:13 om förstärkning av skyddet mol främmande undervattensverksamhet (prop. 1987/88:150 bil. 8) 1987/88:14 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Socialförsäkringsutskottets belänkande

1987/88:30 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden till riksmötet 1988/89

Socialutskottets betänkanden

1987/88:25 om tvångsvård av vuxna missbrukare (prop. 1987/88:147) 1987/88:26 om befruktning utanför kroppen, m.m. (prop. 1987/88:160) 1987/88:27 om utvecklingen inom hälso- och sjukvården m. m. (skr. 1987/88:172)

15 S Kammaren åtskildes kl. 23.05. In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Olof Marcusson

159

Prot. Förteckning över talare

1987/88:134 (Siffrorna avser sida i protokollet)

Måndagen den 6 Juni

Talmannen 3,4

Förste vice talmannen 54

Andersson, Elving (c) 108

Backlund, Rune (c) 104

Bolander, Gunhild (c) 110

Brunander, Lennart (c) 60, 73, 77, 93, 94, 132

Castberger, Anders (fp) 57, 74

Claesson, Viola (vpk) 64, 72, 76

Dahl, Birgitta, miljö- och energiminister 40, 49, 53

Ericson, Bj'3rn (s) 89, 93

Eriksson, Ingvar (m) 112, 120, 121, 124, 125, 127, 128, 131, 132

Eriksson, Jens (m) 54, 74, 78

Ernestam, Lars (fp) 20, 35, 38, 49, 51, 75, 78, 116, 124, 125, 128

Hellström, Mats, jordbruksminister 126, 128, 129, 153

Hemmingsson, Ingrid (m) 94, 97, 98

Jennehag, Jan (vpk) 27, 36, 118, 120, 121, 143, 145, 151

Jonasson, Bertil (c) 87

Lorentzon, Sven Eric (m) 134, 145, 149, 152, 157

Lundblad, Grethe (s) 67, 76, 79, 85, 87

Munke, Sven (m) 106

Olsson, Karl Erik (c) 10, 34, 37, 47, 50, 139, 142, 148, 151, 156

Persson, Siw (fp) 83, 86, 87

Rosén, Bengt (fp) 137, 142, 150, 152, 158

Saint Cyr, Mona (m) 80, 82

Segerstedt, Martin (s) 121, 124, 125

Silfverstrand, Bengt (s) 102

Strömberg, Håkan (s) 145, 151, 153

Svensson, Alf (c) 98, 130, 132

Winberg, Margareta (s) 29, 36, 39, 81, 82, 86, 87, 96, 97

Virgin, Ivar (m) 15, 34, 38, 48, 52

160

gotab Stockholm 1988 15539