Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1987/88:133

Fredagen den 3 juni

Kl. 09.00

1 § Justerades protokollet för den 26 maj.

2 § Föredrogs och hänvisades

Förslag

1987/88:22 fill utbildningsutskottet

3 § Föredrogs men bordlades åter Kulturutskottets betänkanden 1987/88:21, 22 och 25 Joidbruksutskottefs betänkanden 1987/88:23-25 och 27

4 § Företogs till avgörande näringsutskottets betänkande 1987/88:43, skatteutskottets betänkande 1987/88:43, justitieutskottets betänkande 1987/88:46, kulturutskottefs betänkande 1987/88:24, utbildningsutskottets betänkande 1987/88:38, trafikutskottets betänkande 1987/88:26, jordbruksutskottets belänkande 1987/88:20 och bostadsutskottets betänkande 1987/ 88:23 (beträffande debatten i dessa ärenden, se prot. 131 och 132).

Näringsutskottets betänkande 43

Mom. 1 (skall på vattenkraft)

Utskottets hemsfällan bifölls med 284 röster mot 15 för reservation 1 av Paul Lestander. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 2 (åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande.regioner)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 2 av Ivar Franzén och Elving Andersson, dels reservation 3 av Paul Lestander - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (energibolag i Norrbollen)

Utskottets hemställan bifölls med 262 röster mot 37 för reservation 4 av Ivar Franzén och Elving Andersson.

Mom. 4 Utskottets hemsfällan bifölls.

Prot; 1987/88:133 Skatteutskottets betänkande 43
3 juni 1988 Mom.l

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2 (avdrag för bidrag till viss forskning)

Utskottets hemställan bifölls med 264 röster mot 35 för reservationen av Stig Josef son och Karl-Anders Petersson.

Justitieutskottets betänkande 46

Utskottets hemställan bifölls.

Kulturutskottets betänkande 24

Utskottets hemställan biföUs.

Utbildnini;sutskottets betänkande 38

Mom. 1 (utrustning till gymnasieskolan)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 1 av Birgitta Rydle m. fl. - bifölls genom uppresning.

Mom. 2 (viss teknik- och ekonomiserviceverksamhet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 2 av Birgitta Rydle m.fl., dels reservation 3 av Ylva Annerstedt och Kerstin Keen - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (planering av forskningsinsatser)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Birgitta Rydle m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 4 (inrättande av tjänster som professor)

Utskottets hemställan bifölls med 188 röster mot 109 för reservation 5 av Birgitta Rydle m. fl.

Mom. 5-11 Utskottets hemställan biföUs.

Trafikutskottets betänkande 26

Mom. 2 (flygförbindelse med Tornédalen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 1 av Anna Wohlin-Andersson och Rune Thorén - biföUs iried acklamation.

Mom. 3 (grusvägnätet i Norrbotten)

Utskottets hemställan bifölls med 262 röster mot 36 för reservation 2 av Anna Wohlin-Andersson och Rune Thorén.

Mom. 4 (bandelen Boden-Haparanda)

Först biträddes reservation 3 av Anna Wohlin-Andersson och Rune Thorén med 44 röster mot 15 för reservation 4 av Viola Claesson. 241 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 247 röster mot 53 för reserva- Prot. 1987/88:133
tion 3 av Anna WohUn-Andersson och Rune Thorén. 3 juni 1988

,, rf . ■ 1 u \ Granskning av stats-

Mom. 5 (upprustning av malmbanan) .......

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 5 av Viola Claesson - *

bifölls med acklamation.

Mom. 6 (snabbare tåg mellan Luleå och Kiruna)

Utskottets hemställan bifölls med 283 röster mot 15 för reservation 6 av Viola Claesson.

Mom. 8 (persontransportstöd)

Utskottets hemställan bifölls med 222 röster mot 78 för reservation 7 av Olle Grahn m. fl.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Jordbruksutskottets betänkande 20 Punkt 1

Mom. 1 (anslag till Särskilda skogsvårdsinsatser i norra Sverige)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservationen av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander - bifölls med acklamation.

Mom. 2 Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 2 och 3

Utskottets hemställan bifölls.

Bostadsutskottets betänkande 23

Utskottets hemställan bifölls.

5 § Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Föredrogs ånyo konstitutionsutskottets betänkande 1987/88:40 med anledning av granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning såvitt avser vapenembargot mot Australien (förnyad behandling; ärendet i denna del bordlagt den 2 juni 1988 på grund av lika röstetal).

Anf. 1 HANS NYHAGE (m):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall tiU reservation 3.

Anf. 2 BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr falman! Jag ber att få yrka bifaU till reservation 4,

Prot, 1987/88:133 Anf. 3 NILS BERNDTSON (vpk):

3 juni 1988 Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 5.

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Anf. 4 OLLE SVENSSON (s):

Herr falman! Jag vill yrka bifall till utskottets hemsfällan i denna del.

Överläggningen var härmed avslutad.

Först biträddes reservafion 3 av Anders Björck m. fl. med 65 röster mot 16 för reservafion 5 av Nils Berndtson. 218 ledamöter avstod från atf rösta.

Härefter biträddes reservation 4 av Birgit Friggebo m.fl. med 80 röster mot 65 för reservation 3 av Anders Björck m. fl. 155 ledamöter avstod från atf rösta.

Slufligen beslöts med 143 röster att godkänna anmälan i reservation 4 av Birgit Friggebo m.fl. 142 röster avgavs för godkännande av utskottets anmälan. 15 ledamöter avstod från aft rösta.

Den nu godkända anmälan lades till handlingarna.

6 § Föredrogs skatfeutskottefs betänkande

1987/88:39 om ändringar i 37 § taxeringslagen (prop. 1987/88:99 och 1987/88:113),

utrikesufskoffefs betänkanden

1987/88:29 om ändring av vissa anslag till internationellt utvecklingssamarbete, 1987/88:31 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden samt

socialutskottets betänkande

1987/88:30 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden till riksmötet 1988/89.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

7 § Föredrogs

justifieutskottets betänkanden

1987/88:38 om val av nämndemän, m. m. (prop. 1987/88:138), 1987/88:43 om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (prop. 1987/88:130) samt

socialförsäkringsutskottets betänkanden

1987/88:27 om flyktingpolifiken och flyktinginvandringen (skr. 1987/88:157,

förs. 1986/87:18 och 1987/88:18), 1987/88:31 om extra höjning av basbeloppet m.m. (prop. 1987/88:121 och

1987/88:150 bil. 2).

Talmannen meddelade att betänkandena skulle debatteras i angiven Prot. 1987/88:133
ordning och avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatt. 3 juni 1988

Val av nämndemän,

Först upptogs fill behandling justitieutskottets betänkande 38 om val av nämndemän, m. m.

Val av nämndemän, m. m.

Anf. 5 BJÖRN KÖRLOF (m):

Herr talman! I detta betänkande behandlas regeringsförslag om vissa ändringar beträffande val av nämndernän och mandatperiodens längd för nämndemän.

Det har fogats ett par reservationer fill betänkandet, och jag skall uppehålla mig vid dem, eftersom det är moderata reservafioner båda två. Den första är dessutom folkpartiet med på.

I propositionen föreslås ett lagfäst krav på aff nämndemannakåren skall ha en allsidig sammansättning. Det finns naturligtvis ingen invändning aff göra mot att nämndemannakåren skall ha en allsidig sammansättning. Den skall givetvis avspegla befolkningens sammansättning vad avser kön, ålder etc.

Det är däremot utomordentligt tveksamt huruvida detta går alt lagfästa, eftersom nämndemannakåren i praktiken utses av de politiska partierna. Del är de politiska partierna som nominerar kandidaterna, och sedan förrättas själva valet av de kommunala församlingarna. Vi moderater har i vart fall utomordentligt svårt att förstå hur detta skall kunna genomföras i praktiken. När ett politiskt parfi nominerar sina kandidater fill nämndemannavalen vet man ju inte hur de andra parfierna nominerar med avseende på ålder eller kön etc. Därför går det alltså i praktiken infe att driva igenom ell lagfäst krav på en allsidig sammansättning.

I stället bör det naturligtvis ankomma på de polifiska parfierna och de kommunala församlingarna aft sträva efter en allsidig sarnmansätfning i sina val och nomineringar. Atf här införa ett lagfäst krav är således meningslöst. Mot denna bakgrund har vi borgerliga partier reserverat oss mot aff man inför ett sådant krav.

Herr talman! Reservation 2 handlar om mandatperiodens längd. Här kan man föra ett intressant principiellt resonemang om nämndemannakåren och uppdraget som nämndeman i allmänhet. Jag skall inte fördjupa mig i någon jämförelse mellan förhållandena i andra länder och de som råder i vårt land. Men en principiell skiljelinje går ju mellan vårt sysfem och t. ex. def amerikanska, där man har en jury och där varje medborgare i princip, och i prakfiken, kan bli utsedd fill juryman. Detta sker genom någon sorts lottningsförfarande. I Sverige har vi sedan lång tid tillbaka ett annat system, där nomineringarna som sagt görs av de polifiska partierna.

Vi har strävat efter att mandatperioderna skall vara relativt långa, så,att nämndemännen får fid atf ordentligt sätta sig in i uppdraget och lära sig aff hantera de ganska svåra problem som def många gånger är fråga om i den dömande verksamheten.

I proposifionen föreslås att mandatperioden skall förkortas från nuvarande sex till tre år. Detta har vi moderater motsatt oss. Vi anser att def är fråga

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Val av nämndemän, m. m.

om ett dåligt förslag, eftersom det som sagt far ett tag aft sätta sig in i nämndemannauppdraget och de juridiska och lagmässiga frågor som man behöver känna till för att på ett riktigt sätt kunna utöva denna verksamhet. Mot denna bakgrund motsätter vi oss en förkortning av mandatperiodens längd.

Det finns ytterligare ett skäl att motsätta sig denna förändring, och det är av mera principiellt slag. Regeringen föreskriver i detta lagförslag att gällande mandatperioder, alltså de perioder som just nu löper för nämndemännen, med omedelbar verkan skall avslutas. Vi tycker att detta är ganska egendomligt. De som nu innehar dessa uppdrag är ju ändå valda av de kommunala församlingarna. Det skulle te sig ganska egendomligt, om man med ett penndrag bara skulle upphäva dessa mandat. Även mot denna bakgrund motsätter vi oss den föreslagna förändringen.

Herr talman! Med det anförda vill jag yrka bifaU fill reservafionerna 1 och 2.

Anf. 6 LARS SUNDIN (fp):

Herr talman! Nämndemän har alltsedan medeltiden medverkat i rättskipningen i vårt land. Ytterst bidrar deras medverkan i den dömande verksamheten till att upprätthålla medborgarnas förtroende för våra domstolar, bl. a. genom den insyn som lekmännen får i dömandet.

Det är därför viktigt att nämndemannakårens sammansättning inte är sådan, atf den är dåligt representativ för medborgarna. Genom flera undersökningar vef vi att nämndemannakåren är snedrekryferad när def t. ex. gäller ålder och yrke.

Åldersstrukturen har rent av försämrats mellan åren 1980 och 1986. Under denna period har de yngre nämndemännen blivit färre och de äldre, pensionärerna allt fler.

Under samma tidsperiod har också den sociala snedrekryteringen bland nämndemännen förstärkts. Andelen offenthganställda har t. ex. ökat på bekostnad av andra grupper.

Det är däremot glädjande atf andelen kvinnor mellan åren 1980-1986 har ökat från 37 tiU 43 %, enligt domstolsverkets undersökningar.

Herr talman! Det är naturligtvis mot denna bakgrund ett gott syfte som regeringen har, då den i proposifionen om val lill nämndemän genom olika förslag fill åtgärder vill åstadkomma atf nämndemannakåren får en allsidigare sammansättning än den i dag har.

Regeringen föreslår t. ex. att mandatperioden skall kortas från sex fill tre år.

Vi i folkpartiet delar uppfattningen aft defta kan bidra till atf öka en persons vilja aft åtaga sig ett uppdrag som nämndeman. Det kan vara värt ett försök att gå fram den vägen.

När det också föreslås att den s. k. 70-årsgränsen av principiella skäl skall slopas och uppdraget som nämndeman i det avseendet bli likställt med andra kommunala förtroendeuppdrag, är vi i folkpartiet också positiva, allra helst som vi i många år har krävt just ett avskaffande av denna övre åldersgräns.

Däremot är vi klart negafiva fill förslaget om atf de som nominerar och väljer nämndemän i lag skall åläggas att eftersträva en representativ

sammansättning av kåren. Vi är negafiva fill förslaget av principiella skäl.

Det är enligt vår mening helt fel att genom lag lägga sig i och reglera fria partiers nomineringar och kommuners fria val.

Förslaget är ju dessutom ganska tandlöst, eftersom de föreslagna reglerna är av s. k. målsätfningskarakfär, dvs. atf de inte upphävs om de infe följs.

Nej, herr falman, vi tror i stället på konkreta åtgärder, på bättre ersättning för nämndemannauppdraget, bättre information om vad uppdraget innebär och bättre utbildning av nämndemännen, om man vill öka allsidighefen bland dem.

Herr falman! Jag yrkar bifall till reservafion 1 i jusfifieutskottets betänkande om val av nämndemän m. m.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Val av nämndemän, m. m.

Anf. 7 BENGT-OLA RYTTAR (s):

Herr talman! Som redan har sagts spelar nämndemännen en viktig och uppskattad roll i det svenska rättssystemet. Genom deras medverkan i domsfolsarbefet garanteras att den allmänna rättsuppfattningen filiförs rättsprocessen.

Nämndemannakårens bristande representativitet har under många år emellertid varit ett bekymmer, och den har på senare år blivit allt sämre. År 1986 var 40 % av kåren offentUgansfällda. Endast 4 % av nämndemännen var anställda i tillverkningsindustri, vilket är mer än en halvering jämfört med 1980. Även åldersmässigt råder det stora brister. Speciellt dåligt företrädd är gruppen personer under 40 år. En mer detaljerad redogörelse för dessa förhållanden finns i propositionen som bil. 2 samt i domstolsverkets rapport, nr 4/1986.

För att i möjligaste mån rätta till förhållandena föreslår nu regeringen dels att mandatperioderna kortas från sex till tre år, dels att valförsamlingarna i lag åläggs atf eftersträva en allsidig sammansättning av nämndemannakåren med avseende på ålder, kön och yrke. Regeringen föreslår också atf den s. k. 70-år.sgränsen för valbarhet avskaffas.

Samtliga partier är överens om aft representativiteten måste förbättras, men moderaterna och folkpartiet har en delvis annan syn på problemet.

Moderaterna avvisar både avkortningen av mandatperioden och åläggandet i lag om kårens sammansättning. Av deras mofion aft döma är moderaterna helt passiva i den här frågan - trots att man inser problemet.

Moderaterna argumenterar i sin motion för en ökning av antalet nämndemän för aft därigenom få en bättre represenfafivifet - men man har inget yrkande.

Ett av moderaternas argument emot den föreslagna ordningen är rädslan för att nämndemannavalet kommer aft uppfattas på samma sätt som andra val.

Jag vet infe hur det går till i moderata samlingsparfiet, men i def socialdemokratiska partiet försöker vi verkligen sätta rätt person på rätt plats. Vi begriper också aft olika uppdrag har olika karaktär, och det gäller nog de flesta parfier.

Folkpartiet avvisar också förslaget men gör det på andra grunder. Av principiella skäl vill man inte aff riksdagen försöker styra partiernas

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Val av nämndernän.

nomineringar och valförsamlingarna. I stället vill man att ett konkret åtgärdsprogram utarbetas.

Utifrån delvis olika utgångspunkter har till sist moderaterna och folkparfiet enats i en reservafion, nr 1, vilket innebär atl folkpartiet ger upp sitt krav om åtgärdsprogram och hamnar på samma passiva linje i den här frågan som moderaterna.

I reservafion 2 vänder sig moderaterna emot den föreslagna förkortningen av mandatperioden och en förkortning av löpande mandatperiod för vissa nämndemän. Man finner det principiellt olämpligt att upphäva i laga ordning fattade beslut.

Utskoftsmajoriteten delar justitieministerns bedömning aft en treårig mandatperiod är en vikfig förutsättning för att förbättra rekryteringen till nämndemannakåren. För att nå detta viktiga mål är det oundvikligt aff mandatperioden avkortas för de nämndemän som är valda för längre tid än fill utgången av 1988. Men de aktuella valförsamlingarna förfogar ju över sitt mandat, och de ges genom det här förslaget tillfälle aff göra en halvfidsbe-dömning. Jag finner därför de moderata farhågorna överdrivna.

Herr falman! Jag yrkar bifall till jusfifieutskottets hemsfällan i dess betänkande nr 38 och avslag på reservationerna.

I ett särskilt yttrande framhåller centern att ersättning bör utgå med samma belopp till samtliga tjänstgörande nämndemän. En sådan ordning skulle motverka proposifionens syfte aff förbättra representativiteten. Ett så inkomstneutrait system som möjligt tjänar bäst def syftet.

Med tanke på den kritik som framförts från allmänheten och från de flesta remissinstanserna mot borttagandet av 70-årsgränsen tycker jag atl det är på sin plats att understryka aft riksdagen av allt atf döma i dag kommer att fatta ett enhälligt beslut i denna fråga.

Anf. 8 BJÖRN KÖRLOF (m) replik:

Herr talman! Om jag börjar med Bengt-Ola Rytfars argumentering för förkortningen av mandattiderna utan att gå in på en diskussion om mandatperiodens längd som sådan - om det rimliga och riktiga är aff den skall vara tre år eller sex år - så vill jag säga atf Bengt-Ola Ryttar har fel när han påstår att den föreslagna förkortningen infe innebär att kommunerna inte förfogar över tiderna. Qm man vill förkorta tiderna - bortsett från om det är bra eUer dåligt - så kan man utan vidare göra def på def sättet att man föreskriver alt en ny treårig lid skall börja gälla först efter def aft den pågående mandatperioden löper ut. Men så har man inte gjort i regeringsförslaget, utan man går in och bryter mandatperioden mitt under pågående valperiod. Def är def som vi principiellt vänder oss emot, eftersom dessa val är gjorda av de kommunala församlingarna. Regeringen och riksdagen går nu alltså in och bryter av valperioden. Det tycker vi är principiellt olämpligt, oavsett om rnan anser aft perioden skall vara tre år eller sex år.

Vikfigare är, tycker jag, det resonemang som har att göra med den första reservationen, nämligen def lagfästa kravet på en allsidig sammansättning av nämndemannakåren. Att vi anser all den skall vara allsidigt sammansatt är ostridigf - det behöver vi inte diskutera om. Men def målet når man infe alls på def sätt som regeringen här föreskriver. Hur skall def gå till, eftersom de

politiska partierna är de nominerande organen? Skall de samråda sinsemellan och säga: Qm ni nominerar fyra kvinnor, så riominerar vi fyra män, eller skall vi nominera två kvinnor och två män och ni två kvinnor och två män, osv.? Är det så det skall gå till? Skall det dessutom finnas krav på yrke, ålder osv., så säger det sig självt att detta är en orimUg ordning. Det kommer infe att fungera.

I de politiska parfierna är vi som sagt helt överens om aft vi skall försöka sträva efter en allsidig sammansättning i våra interna nomineringar. Men detta lagfästa krav är meningslöst. Def är, precis om Lars Sundin sade, tandlöst. Det finns ingen sanktion om man inte följer kravet - det är bara en uppmaning. Vi vef sedan gammalt att nämndemannakåren bör ha en aUsidig sarnmansätfning, så det är ett meningslöst krav.

Anf. 9 LARS SUNDIN (fp) replik:

Herr talman! Bengt-Ola Ryttar sade att bristen på allsidighef inom nämndemannakåren är ett gammalt bekymmer. Ja, det är def. Och vi har funderat över det i utskott och riksdag tidigare. Men det intressanta denna gången, Beng-Ola Ryttar, är frågan: Vad är det som har fått socialdemokraterna aff ändra sig? Förra året uttalade vi ju gemensamt i utskottet att det inte kan komma i fråga att beskära valförsamlingarnas suveränitet genom mer detaljerade valbarhefsföreskriffer. Nu är vi där. Vad är det som har fått socialdemokraterna atl ändra sig från förra årets ganska starka gemensamma skrivning om alt regering och riksdag inle skulle lägga sig i förfarandet, inte beskära-valförsamlingarnas frihet - just av principiella skäl? Förra året gällde för socialdemokraterna de principiella skälen - i år gäller de inte.

Naturligtvis är de så, herr talman, att starka skäl talar för alt något görs åt nämndemannakårens snedrekrytering, atf något görs för atf sammansättningen skall bli en annan och mer allsidig. Men ännu starkare skäl, principiella skäl, talar för aft man avvisar regeringens och utskoffsmajorife-lens försök alt genom lagregler lägga sig i valförsamlingarnas suveränitet.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Val av nämndemän, m. m.

Anf. 10 BENGT-OLA RYTTAR (s) replik:

Herr falman! Björn Körlof efterlyser skälen till aft mandatperioden skall förkortas till tre år. Han angriper förslaget för att det skulle innebära en försämrad kontinuitet. Jag tror infe det, eftersom treåriga mandatperioder leder till att rekryteringen kommer aff gå betydligt mycket lättare. Def här konimer in i de politiska partiernas ordinarie processer på ett helt annat sätt än tidigare. Man får en allsidig sammanvägning av förslagen.

Argumentet atl vart och ell parti icke vet vad de andra gör tycker jag inte är så allvarligt. Det är ju ändå meningen aft varje parti skall sträva efter representativitet. Vi vet ju alla och envar ganska väl vad vi partimässigt representerar i samhället. Den saken tror jag alltså går bra.

Kontinuiteten behöver inte alls bli sämre. Treåriga mandatperioder innebär nämligen inte atf nämndemännen framgent kommer att sitta endast tre år.

Både Lars Sundin och Björn Körlof håller'med om att man måste göra något för att komma till rätta med nämndemannakårens representativitet. Moderaterna går emellertid emot varje förslag som är ägnat att förbättra

Prot. 1987/88:133 situationen. Folkpartiet är berett atf följa förslaget ganska långt, men viker
3 juni 1988 'g just när det gäller aft i lag formulera atf det är väsentligt att nämndeman-

Val av nämndernän, m. rn.

nakåren är representativ. Svenska folket är ett mycket laglydigt folk, som i mycket stor utsträckning respekterar bestämmelser. Det väger alltså ganska tungt om der är formulerat i lag aft vi skall sträva efter detta mål.

Anf. 11 BJÖRN KÖRLOF (m) replik:

Herr falman! Låt mig igen börja med def sista! Socialdemokraterna ser inte den principiella faran med aft i lag föreskriva vad de politiska partierna skaU göra. Men det är ett tandlöst lagförslag, för det finns ju ingen sanktion. Det händer ju ingenfing om man inte gör som det står i lagen. Vad som föreslås är aUtså en föreskrift i lag till de nominerande organen, dvs. de poUtiska partierna, aft de skaU nominera på visst sätt. Vi moderater anser atf def av principiella skäl inte är rimUgt, lämpligt och riktigt att lagfästa en sådan föreskrift. Sedan kan vi vara helt överens om att man skall sträva efter en allsidig samsättning av nämndemannakåren. Def får vi jobba med var och en i sin stad så ;ätt säga och i sitt parfi.

Risken för aft en förkortad mandatperiod leder till dålig kontinuitet tycker jag är mer påtaglig. Det är aUdeles uppenbart så att man med treåriga mandatperioder och en snabb omsättning i nämndemannakåren - vilket mycket väl kan bli fallet om def polifiska livet blir rörligare, om folk avgår, nya fillkommer osv. - riskerar aff nämndemannakåren infe alls får den kontinuitet, den vana och den erfarenhet av verksamheten som ju def hela ändå handlar om. Sedan några år tillbaka är dessutom nämndemännen meddomare och har rösträtt vid domstolsavgöranden. De har alltså ett ansvar för domarna och domsluten vid våra domstolar. Detta kräver en viss enfarenhet och en viss kontinuitet om vi skall få en stabil nämndemannakår. Vi är utan tvivel oroliga för att den förkortning som ni nu inför kan innebära sämre kvalitet i dömandet och alltså risk för rättsförluster.

Anf. 12 LARS SUNDIN (fp) replik:

Herr talman! Det kan tyckas vara en liten fråga som vi tvistar om, men det är en icke oviktig principfråga. Det är också en principfråga om man skall slopa 70-årsgränsen, vilket utskottets majoritet nu har kommit fram fill skall göras.

Utskottet vill i lagen införa regler innebärande atf större allsidighef skall eftersträvas. I det sammanhanget anförs atf def redan finns motsvarande regler vid utseendet av jurymän i tryckfrihetsmål. Har detta lett fill allsidigare sammansättning av jurykåren i tryckfrihetsmål, Bengt-Ola Ryttar? Pågår infe samma gamla snedrekrytering fortfarande?

Nej, herr talman, statsmakterna skall inte lägga sig i fria partiers fria nomineringar och kommuners fria val av nämndemän.

Anf. 13 BENGT-OLA RYTTAR (s) replik:

Herr talman! I tryckfrihetsförordningen finns alltså redan dessa bestäm
melser. Def är underligt aft folkpartiet inte på något sätt har agerat för att
avskaffa de bestämmelserna i det avseendet - det är ju en lika vikfig princip i
12 det fallet.

I åtskillig lagstiftning har vi portalparagrafer, som beskriver vad lagen syftar till.

Vi vet ju alla, Björn Körlof, att den kvinna eller man som en gång blivit nämndeman - kvinnoandelen av nämndemannakåren har ju ändå förbättrats under senare år - gärna vill behålla det uppdraget. Det känns väsentUgt och sfimulerande atf vara nämndeman. Jag är därför inte alls orolig för kontinuiteten. Utskotfsmajoriteten har ändå sagt aft utvecklingen skall följas noga. Detta har också justitieministern uttalat.

Med denna argumentering rikfar jag mig också fill Lars Sundin beträffande hans jämförelser med tryckfrihetsförordningens bestämmelser i debatten om förslaget att lagfästa strävandena atf öka representativiteten.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Val av nämndemän, m. m.

Anf. 14 ALLAN EKSTRÖM (m);

Herr talman! Nämnden i tingsrätt skall spegla def aUmänna rätfsmedvetan-det samt gängse värden och värderingar på ett någorlunda allsidigt sätt. Nämnden skall vidare vara så bestämd att den har förmåga att bidra tiU kontinuitet och likformighet i rättskipningen.

De båda angivna ändamålen - representativitet och kontinuitet - förutsätter då de skall omsättas i verkligheten till en början att antalet nämndemän i tingssalen - det är det som räknas - är så stort aff nämndemannagruppen kan sägas uppfylla kravet på representativitet och allsidighet. Aft antalet tre är för litet för att fylla detta mått säger sig självt. Det tycker för övrigt finansministern också. Då def för något år sedan var fråga om att bestämma storleken av de nyinrättade skattenämnderna förklarade han sålunda (prop. 1986/87:47 s. 124):

"När det gäller frågan om hur många förtroendevalda som skall kallas till varje sammanträde delar jag inte kommitténs uppfattning atf endast fyra lekmän skall kallas. I likhet med några kommittéledamöter och en del remissinstanser finner jag det lämpligare att fem lekmän kallas. Därigenom ökas möjligheterna aff ge nämnden en mer allsidig sammansättning. Dessutom motverkas en alltför kraffig neddragning av den nuvarande förtroendemannaorganisationen."

Riksdagen har, herr falman, enhälligt ställt sig bakom detta uttalande av finansminstern. Jag vill självfallet understryka detta förhållande.

Varför, frågar jag mig, skall den nämnd som har befogenhet att döma i brottmål och i familjemål ha en sammansättning som är svagare än skattenämndens? Det finns anständigtvis inte några sådana skäl. Skattenämndens storlek bör alltså utgöra den minsta storleken för nämnden i tingsrätt. Antalet bör således vara fem.

I den nu aktuella propositionen betonar jusfifieministern värdet av att nämndemannakåren i stort är så långt möjligt represenfafiv för befolkningen. Hon uttalar vidare (s. 10) atf en "förutsättning för atf lekmannainflyfan-det skall fylla sitt syfte är aff nämndemannakåren är represenfafiv för medborgarna i samhället". Mot denna bakgrund uttrycker hon bekymmer över aff det - med hennes ord - finns allvarliga brister när det gäller nämndemannakårens represenfafivifet. Särskilt oroad säger hon sig vara över def - av domstolsverket i en särskild rapport år 1986 redovisade -förhållandet aff representafivifeten minskat markant mellan år 1980 och

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Val av nämndemän, m. m.

1986. Av den anledningen föreslås nu ett fill intet förpliktande s. k. målsättningsstadgande av innehåll att det vid val av nämndemän skall eftersträvas att nämndemannakåren får en allsidig sammansättning med hänsyn till ålder, kön och yrke. Defta pekfinger rikfas med andra ord till våra fullmäktigeförsamlingar, som därigenom på något sätt utses till syndabockar för de rådande missförhållandena.

Häpnadsväckande nog omnämns ej alls i propositionen den omständigheten atf socialdemokraterna år 1983 minskade antalet nämndemän i tingssalen från 5 till 3. Justifieministern beklagar sig över att allsidigheten försämrats samtidigt, som hon förtiger att hennes parti sålunda reducerat antalet nämndemän i de enskilda målen med 40 %. Hon låtsas inte om att denna reduktion är den egentliga anledningen fill atf kravet på representativitet inle längre kan upprätthållas hos den särskilda tingsrättsnämnden. Hur går en sådan minskning från 5 till 3 nämndemän för övrigt atf förena med den av henne med sådan värme åberopade principen om aff få bli dömd av sina likar? Ökar möjligheten, bUr frågan.

Nästan patetiskt är def aff ta del av följande uttalande i propositionen (s. 15): "Men förhoppningar hade också, som jag nyss nämnt, föredraganden i 1983 års lagstiftningsärende rörande nämndemän. Hans förhoppningar kom på skam. Representafivifeten blev inte bättre. På väsentliga punkter blev den rent av sämre."

På detta sätt beskrivs följderna av def angivna riksdagsbeslutet om krympning av fingsräftsnämnden. Inte ett ord om vad 1983 års lagstiftningsärende rörande nämndemän egenfligen innehöll utan endast ett beklagande av att repre;;enfativitefen oväntat nog blev sämre genom reformen. Här passar onekligen det av den gamle romaren Cicero myntade uttrycket "talande tystnad". I fidskriften Nämndemannen- det senaste numret som i sin helhet ägnas åt propositionen - uppges dessutom, atf regeringen avser aff fatta beslut om en ren krympning av den totala nämndemannakåren i sin helhet, detta som en annan följd av det olycksaliga riksdagsbeslutet från år 1983; antalet ijänstgöringslillfällen måste ju bli färre för den enskilde nämndemannen med endast tre i rätten. Justitieministerns oro kan inle gärna vara äkta, om hon skulle ha full insikt om saklägel.

Målsäftningssfadgandet om hur val av nämndemän skall tillgå i våra fullmäkfigeförsamlingar anges nu vara den rätta medicinen. På mig gör den i stället intryck av aff vara ett slags homeopafmedel. Hjälplösheten är uppenbar och total. Jag instämmer i Björn Körlofs kritik på denna punkt. Stadgandet bör avvisas dels därför att våra fullmäkfigeförsamlingar är suveräna, dels därför att stadgandet söker avleda uppmärksamheten från den verkliga orsaken fill dagens situation.

Herr talman! Den av mig år efter år i denna talarstol efterlysta femmanna-nämnden bör vara så sammansatt atl den uppfyller kravel på kontinuitet, i sin tur en förutsättning för likformighet och konsekvens i dömandet. För den yngre yrkesdomaren som vikarierar på olika tingsrätter är det värdefullt att ha tillgång till en nämnd, som representerar något av just den domstolens rättsliga traditioner. Def må gälla synen på brotts straffvärde, bestämmandel av antalet dagsböter för mera standardiserade förseelser eller sättet att beräkna dagsbotens storlek - för atf begränsa mig till brottmålen. Domen bör

vara uttryck mera för domstolens värdering av målet än för den enskilde domarens. För mig gäller frågan ingenting mer eller mindre än likhet inför lagen. Domstolens bedömningar av likartade fall får verkligen icke växla från vecka fill vecka beroende på vem som är ordförande.

För aft nämndemannen skall motsvara dessa förväntningar måste han ha hunnit bli del av tingsrätten och av dess rättstraditioner. Detta far tid och måste ta fid. Tingsrätten får inte bli en svängdörr genom vilken nämndemännen passerar in och uf. Det är medvetenheten om defta förhållande som ligger till grund för dagens sexåriga mandatperiod. I ett lagstiftningsärende 1975 uttalade den dåvarande socialdemokratiske justitieministern bl.a.:

"En direkt sammankoppling mellan den kommunala valperioden och nämndemansmandatet är sålunda ingalunda självklar (jfr. CU 1971:9 s. 16). Önskemålet om aft nämnden fortlöpande anpassas till majoritetsförhållandena i fullmäktige får här vägas mot behovet, inle minst från rättssäkerhetssynpunkt, av att inom nämnden bevara nödvändig erfarenhet av domsfolsarbefet. Mot denna bakgrund saknas tillräckliga skäl att korta av den sedan lång tid tillbaka gällande sexårstiden, vilken visat sig väl ägnad atf tillgodose behovet av kontinuitet hos nämnden."

Dessa ord har samma giltighet i dag sorn då. Omsorgen om en levande tingsrätt som bärare av den ortens rättsliga traditioner och historia kräver längre anknytning fill domstolen än tre år. Uppdragets karaktär av domare, utrustad med statlig domsmakt, betonas dessutom starkare, om mandatperioden är längre och annorlunda än för övriga polifiska uppdrag i nämnder och styrelser. Ju större mått av oberoende gentemot uppdragsgivaren, desto större förmåga till oväld och självständighet i dömandet, även i förhållande fill mäktiga samhällsintressen. Domstolarna måste vara rättssamhällets sista utpost. Men för detta krävs civilkurage och oräddhet, egenskaper som dess värre börjar bli mindre vanliga i vårt samhälle nu än vad de var förr.

Inte överraskande är de flesta domstolar som yttrat sig i detta lagsfiftnings-ärende motståndare till propositionens förslag om aft minska mandatperiodens längd. Man är helt enkelt rädd för att - såsom saken uttrycks i fidskriften Nämndemannen - avståndet mellan politik och dömande skall krympa.

Herr talman! Under min aktiva tid som domare i tingsrätt var nämndeman-nainsfifufionen en oskiljaktig del av livet i tingsrätten. Det fanns personliga relationer mellan yrkesdomarna, å ena sidan, och nämndemännen, å ändra sidan, relationer som tog sig uttryck i regelbundna studieresor, då och då även utomlands, och i personlig, otvungen samvaro i olika former. Varje tingsrätt hade ett slags egen själ.

Denna beskrivning stämmer inte längre. Känslan av samhörighet har försvunnit och ett slags anonymitet har utbrett sig. Utvecklingeri är för mig och de rättsideal jag står för oroväckande och rent av tragisk. Nämdemanna-institutionen kommer att förlora det anseende och den ställning som hittills alltid förknippats med uppdrajgef.

Har allt detta rent av varit avsikten? blir till sist min fråga. HittiUs har jag. ansett vår svenska nämndemannainslitulion helt överlägsen def engelska jurysystemel. Jag är inte lika säker längre.

Herr talman! Jag yrkar i likhet med Björn Körlof bifall till de båda-reservationerna.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Val av nämndemän, m. m.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Ändring i lagen om kriminalvård i anstaU

Anf. 15 INGBRITT IRHAMMAR (c):

Herr talman! Eftersom Bengt-Ola Ryttar kommenterade centerns särskilda yttrande, viU jag bara framhålla att vi driver principen om lika lön för lika arbete så långt möjUgt. Vi har ju fidigare här i kammaren behandlat detta ärende, och därför fann jag fidigare i dag inle anledning alt gå upp i denna fråga. När man nu höjer ersättningen till nämndemän fr. o. m. den 1 juli 1988 till 600 kr., vilket kommer att underlätta rekryteringen av nämndemän, finner jag det extra angeläget atf vi verkligen ersätter alla lika.

Överläggningen i detta ärende var härmed avslutad. (Beslut fattades efter debatten om socialförsäkringsutskottets betänkande 31.)

Kammaren övergick fill atf debattera jusfifieutskottets betänkande 43 om ändring i lagen om kriminalvård i anstalt.

Ändring i lagen om kriminalvård i anstalt

Anf. 16 BJÖRN KÖRLOF (m):

Herr talman! I detta betänkande behandlas förslaget från regeringen om vissa ändringar i lagen om kriminalvård i anstalt, som innebär aft behandlingen av vissa intagna som avtjänar längre fängelsestraff skall skärpas. Bl. a. föreslås aff den grupp av intagna som skall kunna särbehandlas i fråga om placering i och vistelse utom anstalt utvidgas till alt omfatta förutom intagna som har dömts till fängelse i lägst två år för grova narkotikabrott också andra intagna som avtjänar fängelsestraff i lägst fyra år.

Vi har från moderata samlingspartiets sida den uppfattningen, atf ett fängelsestraff på lägst två är - det är ganska mycket för svenska förhållanden - för def mesta omfattar ganska grov brottslighet. Det handlar om antingen grov våldsbrottslighet, grov narkotikabrottslighet eller omfattande återfall i brottslighet.

Mot denna bakgrund är def vår uppfattning atf särbehandling skall kunna ske av alla intagna som har dömts till lägst två års fängelse, just därför aff det i flertalet fall handlar om omfattande och aUvarlig brottslighet. Detta är en uppfattning som vi framför i reservation 2.

I detta betänkande fas också upp vissa principer för kriminalvården -principer som vi för några veckor sedan hade anledning aft diskutera här i kammaren, så jag skall infe uppehålla mig alltför länge vid detta. Ändå är det viktigt att beröra några av dem.

När riksdagen antog lagen om kriminalvård i anstalt i början av 1970-talef, bestämdes att några av de grundprinciper som vi skulle arbeta efter var den s. k. närhetsprincipen och den s. k. normalitetsprincipen. Närhetsprincipen innebär atf en person som intagits i anstalt, om det infe gäller alltför allvarlig brottslighet, i princip skall avtjäna denna anstalfsvisfelse så nära hemmet som möjligt. Normalitetsprincipen innebär att den som är intagen på anstalt också skall få möjlighet att under så normala förhållanden som möjligt avtjäna sin anstalfsvisfelse. Då arbetar man med permissioner, frigång.

villkorlig frigivning, arbete och annat sådant som gör aft den intagnes liv skall bli så normalt som möjligt.

De här principerna tror jag många av oss är överens om alltjämt skall gälla, men det finns också omständigheter som gör atf vi måste se över dem.

För några veckor sedan hade jag anledning att säga här i kammaren atl dess principer inte fungerar när vi har fått ett så kraftigt narkofikabelastaf klientel som vi har fått på anstalterna.

För dem som är missbrukare av narkotika och har ett omfattande missbruk fungerar närhetsprincipen och normalitetsprincipen i själva verket som ett sysfem, som gör att de kan fortsätta med sitt missbruk. Att de avtjänar sin anstaltsvistelse nära hemmet innebär atf de avtjänar den nära den miljö som har lett till narkotikamissbruket, och atf de får omfattande permissioner, frigång osv. innebär aff deras missbruk kan underhållas.

Mot denna bakgrund fungerar alltså inte närhetSr och normalifetsprinci-perna som en socialisering för dem utan har en nedbrytande effekt på deras liv. Vi har under flera år från moderata samUngspartiets sida hävdat aff närhets- och normalitetsprinciperna när det gäller intagna med narkotikamissbruk inte kan vara allenarådande, utan här måste man se till möjligheterna att få vederbörande bort från den miljö som har lett fill missbruket.

När vi antog lagen om kriminalvård i anstalt var brottsligheten alls infe så utbredd som den har blivit i dag. Brottsligheten i Sverige har ju ökat sedan början av 1950-talet, då den låg på runt 200 000 brott per år, till nu nära 1 miljon. Brottsligheten har dessutom alldeles påtagligt förgrovats. Vi har grövre brottslighet i vårt land nu än vad vi hade på den fiden. Våldsbroffslig-heten har brett ut sig, och det har också för kriminalvården inneburit atf de som avtjänar sådana strafftider på anstalt är ett grövre klientel än när vi antog lagen om kriminalvård i anstalt.

Våldsbenägenheten har ökat och strafftiderna, särskilt när det gäller narkofikabroftslingar, är nu ganska långa. Också av det skälet finns det anledning att fundera litet grand över om lagen om kriminalvård i anstalt är riktigt avvägd och riktigt balanserad. Därvid skall också beaktas hur klientelet numera är sammansatt.

Vi i moderata samlingsparfiet har förordat en ökad differentiering av de intagna, så att - beroende på brotts- eller narkofikabelastningen - olika intagna placeras på anstalter med olika slutenhetsgrad. Därmed kan man bryta en del av de brotismönster som vi vet förekommer på anstalterna.

Det säger sig självt att vissa långtidsdömda, som har grov brottslighet bakom sig och som är starkt rymningsbenägna eller benägna att återfalla i brott, måste särbehandlas. Vi har som norm i def avseendet angivit aff det måste vara rimligt med tvååriga fängelsestraff.

Också när det gäller permissionsreglerna har vi förordat - det framgår av reservation 3 - en översyn och en åtstramning. Av kriminalvårdsstyrelsens statisfik från förra budgetåret framgår aff ca 4 % av samfliga permissioner misskötts. Motsvarande siffra för regelbundna permissioner är 14 %. När def gäller intagna på anstalt finns def alltid några som missköter sina permissioner. Många av dem begår brott när de är ute i samhället i samband med permissioner. Det gäller alltså brott som absolut inte borde få ske. Def är både stötande för rättssamhället och nedbrytande för intagna som försöker

Prot: 1987/88:133 3 juni 1988

Ändring i lagen om kriminalvård i anstalt

Riksdagens protokoll 1987/88:133

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Ändring i lagen om kri-miftalvård i anstalt

sköta sina permissioner att sådant här kan ske utan någon allvarUg reaktion från kriminalvårdens sida. Så kan det alltså infe fortgå, utan permissioner skall skötas. Kan de intagna infe sköta sina permissioner, skall de inte heller få sådana.

Obevakade permissioner för grova brottslingar skall i princip infe förekomma.

I reservafion 5 far vi upp frågan om bevakning i anstalt. Jag skall inte strö salt i sår på ansvariga kriminalvårdsmyndigheter, med tanke på vad som förevarit under de senaste månaderna. Men det är alldeles påtagligt att bevakningen vid de anstalter som bl. a. har aff omhänderta mycket våldsbenägna interner inte är vad den borde vara. Bevakningen i anstalterna måste alltså bli bättre än som i dag är fallet. Detta har vi särskilt understrukit i nämnda reservation.

Slutligen, herr talrnan, har vi i reservation 4 tagit upp frågan om internernas rätt aff inneha pengar på anstalt. Vi vef aff ett betydande omlopp av svarta pengar förekommer på anstalterna. Dessa pengar används i spelverksamhef men också i samband med narkotikahantering. Detta är naturligtvis stötande för intagna som infe ägnar sig åt narkotikaverksamhet. Men def är också stötande för personalen, som infe har möjlighet aff ingripa när penningbelopp, som kan vara ganska stora, snurrar runt på anstalterna. Vi förordar således en översyn av reglerna i detta sammanhang för att man skall få kontroll över svarta pengar på anstalterna.

Mot denna bakgrund, herr talman, yrkar jag bifall fill reservafionerna 1,2, 3, 4 och 5, som är fogade till justitieutskottets betänkande 43.

Anf. 17 HANS PETERSSON i Rösfånga (fp):

Herr falman! Folkpartiet delar i princip regeringens uppfattning när det gäller möjligheterna atf särbehandla vissa intagna i fängelser. Det handlar då om de hårdast belastade grupperna.

Vi menar emellertid att man skall återgå fill tidigare bestämmelser, med möjlighet till särbehandling av alla som har dömts till fängelse i minst två år. Därigenom slipper vi regeringsförslagets olika gränser, dvs. en tvåårsgräns för grov narkofikabrottslighet och en fyraårsgräns för annan typ av brottslighet.

Utskottsmajoriteten anser att fyraårsgränsen är väl avvägd, men man är ändå öppen för att inom kort ompröva avgränsningen. Man tycks inse att den gränsdragning som i dag anses vara väl avvägd kanske inte är det. Om inte Stig Bergling t. ex. hade rymt under en permission, hade förmodligen nuvarande gränsdragning ansetts vara väl avvägd.

Dock kvarstår, herr falman, atf de flesta i denna kammare är eniga om att det måste finnas någon typ av särbehandling för dem som dömts för svår brottslighet, av vilka en del kan vara farliga om de rymmer. Oenigheten gäller gränsdragningen.

Beklagligtvis drabbar restriktionerna på ett eller annat sätt dem som är intagna i fängelse - ett pris som kanske måste betalas för atf t. ex. antalet rymningar skall kunna minimeras.

Jag yrkar bifall till reservation 2.

Herr talman! Detta är mitt sista anförande i denna kammare. Jag skulle

därför vilja använda någon minut lill atf tala om kriminalvården, en fråga som ligger mig mycket varmt om hjärtat. Dagens beslut innebär en skärpning för dem som sitter i fängelse. Det är, tyvärr, en nödvändig skärpning. Men det vore, naturligtvis, lyckligast om allt färre hamnade där. De intagna blir ju sällan bättre människor av atf sitta i fängelse, snarare tvärtom.

Vi har under decennier letat efter ett alternativ till fängelserna. Enligt min uppfattning är samhällstjänst ett alfernfiv. Under mer än fio år har jag förespråkat en sådan påföljd. Jag tror att hämndmomenfet minskas i och med samhällstjänsten. Straffet avdramatiseras och den dömde kan välja mellan atf under en tid sitta i fängelse och att utan ersättning arbeta för samhället. Samhällstjänsten är human, och den är billig för skattebetalarna. Jag föreställer mig att färre skulle återfalla i brottslighet efter avslutad samhällstjänst. Vidare föreställer jag mig atf bunkerliknande fängelser inte skulle vara fullt så behövliga som de är i dag.

I tidningar har jag läst aff den nya justitieministern uttalat viss sympati för denna påföljd. Därför har jag en förhoppning om att samhällstjänst - oavsett utgången i valet - åtminstone försöksvis kommer att införas under den kommande mandatperioden. Det är en blygsam förhoppning. Men herr falman, partierna tycks ju nu ha närmat sig varandra efter atf under en mycket läng tid ha haft, fill synes, helt olika åsikter.

Prot. 1987/88:133 3juni 1988 ,

Ändring i lagen orn kriminalvård i anstalt,

Anf. 18 INGBRITT IRHAMMAR (c):

Herr talman! Som moderaternas och folkpartiets talesmän här har framhållit finns det en gemensam borgerlig reservation, nämligen reservafion 2. Av denna framgår atf vi vill vidga särbehandlingen under verksfällig-hetstiden till aff gälla alla som har blivit dömda fill fängelse i två år. Jag skall inte upprepa de argument som tidigare falare har anfört. Men jag vill dock tillägga aff def finns skäl aft skydda allmänheten.

Def har gjorts en utredning i detta sammanhang. Slumpmässigt har man valt ut 200 personer som är dömda fill längre fängelsestraff. Defta redovisas för övrigt i propositionen. Hälften av dessa personer var dömda för narkotikabrottslighet. En fjärdedel av dem var dömda för mord, dråp eller Uknande våldsbrott och en femtedel för grova rånbroff. Visst är narkotikabrottsligheten allvarlig. Del tycker naturligtvis också vi i centern. Men även de våldsbrott som oftast drabbar enskilda är mycket allvarliga. Det är bl. a. av den anledningen som del är vikfigt att återgå lill de regler som gällde före 1979.

Jag yrkar bifall fill reservation 2.

Anf. 19 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Herr talman! I justitieutskottets betänkande nr 43 behandlas en regeringsproposition i vilken föreslås vissa ändringar i kriminalvårdlagsstiftningeri i syfte all skärpa behandlingen av vissa långtidsdömda.

Innan jag går in på förslagen i propositionen och utskottets ställningstagande och kommenterar reservafionerna vill jag säga följande.

Förslagen innebär inget avsteg från de grundläggande principer som har präglat svensk kriminalvård under de senaste årtiondena. Principerna bakom 1973 års kriminalvårdsreform ligger således fast. Dessa principer kan

Prot. 1987/88:133 sammanfattas i en mening: De intagnas samhällsanpassning skall främjas,
3 juni 1988 öch de skadliga följderna av fängelsestraff skall motverkas så långt det är

~-------------------- möjligt med hänsyn till samhäUsskydd och allmänprevention.

Ändring i lagen om kri- jöjligheten att bereda de intagna tillfälle att för viss tid lämna anstalten
minalvardi anstått utgör ett väsentligt inslag i kriminalvårdens svåra och ofta otacksamma

uppgift att söka anpassa de dömda till ett laglydigt liv. Permissioner, möjligheter till frigång och utevistelse för kontakt med exempelvis ideella föreningar är nödvändiga delar och grundläggande förutsättningar för ett meningsfyllt kriminalvårdsarbete. Tas dessa möjUgheter bort blir konsekvenserna ytterst allvarliga och förödande.

Det finns emellertid - vilket man tar sikte på i proposifionen - en liten kategori intagna som med hänsyn fill berättigade krav på samhällsskydd måste bli föremål för särbehandling i vissa avseenden. Def rör sig om personer som har dömts för mycket samhällsfarliga brott, i första hand grov narkotikabrottslighet och olika slags grova våldsbrott. Främst på grund av risken för återfall i allvarlig brottslighet kan det här infe vara aktuellt med placering på öppen anstalt eller permissioner i samma utsträckning som för flertalet övriga intagna.

Det är alltså dessa intagna som regeringspropositionens förslag tar sikte på. Nuvarande lagstiftning är inte till alla delar tillfredsställande när det gäller behandlingen av denna grupp intagna.

I regeringens proposition, som utskottet fillstyrker, föreslås följande förändringar:

Den grupp intagna som skall kunna särbehandlas utvidgas fill atf omfatta, förutom intagna som har dömts fill fängelse i lägst två år för grova narkofikabrott, också andra intagna som avtjänar fängelse i lägst fyra år.

Regleringen utvidgas också tiU att omfatta intagen som kan befaras vara särskilt benägen att fortsätta brottslig verksamhet av allvarlig karaktär och också intagen som kan befaras vara särskilt benägen att avvika.

Särbehandlingen innebär att den intagne alltid skall vara placerad i sluten riksanstalt.

Vidare skall vistelse utom anstalt för den intagne få medges bara i form av s. k. särskilda korttidspermissioner och då endast om synnerliga skäl föreligger. Sådana permissioner skall alltid vara bevakade. Detta gällde som bekant inte vid Sfig Berglings permission och flykt.

I reservafion nr 2, som är gemensam för de borgerliga partierna, föreslås aff gränsen för särbehandling skall sättas fill två år oavsett brottslighetens karaktär.

När det gäller grova narkofikabroftslingar är def rimligt att behålla nuvarande gräns på två år, trots aff den utredning som propositionen grundas på hade föreslagit en fyraårsgräns. Skälet till detta äri första hand intresset av att motverka förekomsten av narkofika inne på anstalterna. Vi vet att många av dem som är dömda för grova narkotikabrott ofta kan fortsätta hanteringen av narkotika på anstalterna och få in narkofika exempelvis via permissioner, och därför är det viktigt aff behålla den nuvarande gränsdragningen om två år för särbehandling i detta avseende.

När def sedan gäller att utvidga särbehandlingen till att omfatta även andra
20 brott menar utskottet att gränsen bör sättas till fyra år. Inom parentes var det

den gräns som moderata samlingspartiet föreslog i en reservation 1983/84. Det var en reservafion, Ingbritt Irhammar, som centern inte stod bakom, utan man ville behålla den reglering som gäller för närvarande.

Möjligheterna till särbehandling bör koncentreras till särskilt allvarlig brottslighet. Det gäller den typ av brott som Ingbritt Irhammar räknar upp, som faller inom ramen för fyraårsgränsen. Johan Leche ansåg i sin utredning, som propositionen alltså grundas på, att fyraårsgränsen var en lämplig avvägning.

Vi säger från utskottets sida att det i och för sig är önskvärt med en gemensam gräns men aff den frågan lämpligen bör övervägas i samband med prövningen av fängelsestraffkommitténs förslag, då det blir aktueUt aff ändra sfraffskalorna i allmänhet. Def är då infe alldeles självklart att gränsen skall vara fyra år.

Jag vill göra en kommentar fill när def gäller reservafion 2, kanske som beröm fill moderaterna för aff ni överger vissa ståndpunkter som ni har intagit i den motion som har väckts med anledning av det lagförslag som regeringen har presenterat. Ni har tagit ert förnuft till fånga och fullföljer infe era yrkanden om aff def infe skall ske någon individuell prövning, och def är mycket bra att ni har frångått det ställningstagandet.

Er motion Ju22 är i dessa avseenden ett uttryck för en vilja atf kollektivt bestraffa de intagna. Def är bra att ni inte följer upp den tankegången utan i stället instämmer i vad utskottet skriver på s. 11, nämligen följande: "Att koppla en särbehandling enbart till längden på det fängelsestraff som en intagen verkställer skulle enligt utskottefs mening vara atf frångå principerna bakom kriminalvårdslagstiftningen." Det är alldeles utmärkt aff ni moderater ställer er bakom den skrivningen som avvisar ert eget motionsförslag.'

De övriga reservationerna, 1,3,4 och 5, är renamoderafreservafioner. Jag har i min inledning om grunderna för kriminalvården redan markerat utskottsmajoritefens avståndstagande från reservationerna 1 och 3. Jag vill gärna säga aft det är glädjande atf såväl folkpartiet som centern står bakom utskottets skrivningar i detta avseende.

När def gäller reservation 3 om stramare permissionsregler vill jag dessutom hänvisa fill den översyn av riktlinjerna för de långtidsdömdas permissioner som kriminalvårdsstyrelsen gör. Där tar man sikte pä aft i möjligaste mån minska riskerna för missbruk av permissioner.

Herr talman! Rymningar från våra kriminalvårdsansfalfer kan infe accepteras. Inriktningen av bevakningen måste vara sådan att rymningar förhindras. Därför måste anordnandet av bevakningen både personellt och tekniskt kontinuerligt anpassas efter utvecklingen. Det är också ett arbete som för närvarande pågår inom kriminalvårdsstyrelsen. Utskottet inskärper i betänkandet betydelsen av detta arbete.

Def är i debatten om kriminalvården ett förbisett faktum aft antalet rymningar har minskat i betydande omfattning under den senaste tioårsperioden. Faktum är att det sedan 1978-79 har skett en minskning av antalet rymningar med 35 %. Också permissionsmissbruket har minskat kraftigt. Detta konstaterande tycker jag aft Björn Körlof kunde ha kostat på sig i sitt inledningsanförande. Man kan inte direkt påstå att moderaterna i den

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Ändring i lagen om kriminalvård i anstalt

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Ändring i lagen orn kri-niinalvård i anstah .

offentliga debatten har haft något särskilt stort intresse av aff sprida dessa upplysningar, och det beklagar jag.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på samfliga reservationer.

Sedan vill jag, herr talman, passa på tillfället, när Hans Petersson i Röstänga nu lämnar kammaren och har hållit sitt sista anförande, aff uttrycka min uppskattning av de sakliga och många gånger uppfriskande inlägg som han har gjort under sin mångåriga riksdagsmannagärning. Vi har haft ett utomordentligt gott samarbete, och def har varit särskilt glädjande atf Hans Petersson allfid har. givit uttryck för en uppslutning bakom den humana kriminalpolitiken. Def har varit mycket bra.

Anf. 20 BJÖRN KÖRLOF (m) replik:

Herr talman! Atf hålla sig till fakta i en diskussion om dessa frågor är naturligtvi:5 oerhört viktigt. Jag konstaterar atf vi i den moderata reservationen 5 har skrivit ner just def som Lars-Erik Lövdén tog upp, nämligen atl antalet rymningar generellt sett har minskat under den senaste tioårsperioden. Dock ökade antalet något under def senast förflutna året. Man skall dock vara medveten om aft det är räknat i procent av fångklientelet. Det fångklienfelef varierar under årens lopp. Def verkliga antalet rymmare växlar naturligtvis beroende på hur många intagna vi totalt har haft i landet. Men def kanske inte är det som är def intressanta. Def intressanta är om förbrytare som begått mycket allvarliga och grova brott, vilka har lett fill långvarigt frihetsberövande, kan rymma på ett sådant uppseendeväckande sätt som har skett under den senaste fiden. Ett alldeles påtagligt faktum är aff dessa brottsUngar är farliga. Den bedömningen har både kriminalvårdsstyrelsen och polisen gjort. Det är naturligtvis upprörande för allmänheten aft det har varit så lätt för brottslingarna atf komma loss från anstalterna och att de sedan kunnat fortsätta sin brottslighet. Mot denna bakgrund är kravet på en sådan bevakning av våra slutna riksansfalter aft de verkligen fungerar som slutna riksansfalter högst berättigat, tycker vi.

Lars-Erik Lövdén säger aft vi skall slå vakt om en human kriminalvård. Naturligtvis. Vi är överens om def. Ingen av oss förespråkar en kriminalvård som skulle betecknas som inhuman. Men mot def måste stå ett krav på aft de som har dömts till frihetsberövande påföljd verkligen avtjänar den frihetsberövande påföljden och aff systemet kan upprätthållas med tilltro hos allmänheten. Vi har i dagsläget verkligen anledning aff fundera över om def är på det viset. Alldeles påtagligt är att allmänheten inte upplever atf svensk kriminalvård fungerar riktigt som den borde göra. Systemet har inte fungerat som def skall beträffande permissioner, möjligheten att rymma osv. Jag tror atl del är viktigt alt vi hittar regler som stramar upp detta förhållande och får systemet att fungera.

Lars-Erik Lövdén ville infe kommentera min principiella krifik av nuvarande system beträffande det vi kallar normalitetsprincipen och näringsprincipen. Han vill inte ta upp de problem som dessa principer leder till, med del kraftigt narkolikabelastade klientel vi har på våra anstalter. Dessa principer leder lill all de intagna kan fortsätta sitt missbruk. Därför tycker jag

atf man går emot sitt eget syfte. Def vore intressant om Lars-Erik Lövdén Prot. 1987/88:133
någon gång ville diskutera denna principiella fråga med mig. 3 juni 1988

Anf. 21 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik:

Herr talman! Med reservafion 2 anger vi aff vi vill återgå fill de regler som gällde före 1979. Def kommenterade Lars-Erik Lövdén med aft vi har haft andra synpunkter därefter. Att vi har velat pröva andra regler mellan 1979 och 1988 har betytt att vi har fått erfarenhet. Av erfarenhet kan man dra slutsatser. Vi har kunnat se aff våldsbrotten har ökat under den här tiden. De har blivit grövre och råare. Rånbroften oroar oss mycket. Som jag sade i mitt inledningsanförande gäller det aff skydda allmänheten.

Den tvåårsregel som vi föreslår för särbehandling vid all brottslighet skall gälla dem som har en benägenhet att fortsätta med brottslig verksamhet. Vi tycker också att JQ:s remissvar väger tungt. JO är inne på samma linje som vi. Def är även olika instanser inom åklagarväsendet.

Inom centern skäms vi inte för att ändra åsikt och göra ett nytt ställningstagande, om vi anser aft det finns anledning att göra def. Jag antar att ni inom socialdemokrafin känner likadant. Ni har haft anledning att ompröva er syn på t. ex. samhällstjänst och kriminaliseringen av ickemedicinskt bruk av narkotika. Def skulle gå att räkna upp många fler exempel. Jag antar i alla fall att def är något ni inte ångrar inom er grupp, liksom vi inte ångrar ätt vi ändrat ståndpunkt.

Ändring i lagen om kriminalvård i anstaU

Anf. 22 LARS-ERIK LOVDEN (s) replik:

Herr talman! Jag vet att Björn Körlof i grund och botfen sluter upp bakom tankarna på en human kriminalpolitik. Men jag tycker inte riktigt atf den motion som moderaterna har lagt fram i anslutning till det ärende vi nu behandlar präglas av en uppslutning bakom den humana kriminalpolitiken.

Ni säger i motionen att utrymmet för att legalt vistas utanför anstalterna måste minskas påtagligt. Def är ett generellt uttalande, infe något som är knutet fill en viss grupp av de intagna. Permissioner får i första hand komma i fråga som ett led i återanpassning, i nära samband med frigivningen. När man läser er motion ser man att det är fråga om en mycket långtgående uppstramning av de nuvarande reglerna och en viss flykt från tankarna bakom den humana kriminalpolitiken.

Jag tycker infe, när jag studerar statistik från senare årtionden, både över permissionsmissbruk och antal rymningar, att jag kan finna belägg för att den humana kriminalpolitiken har havererat. Låt mig ta några siffror som belyser detta. År 1979, när Håkan Winberg var jusfifieminisfer, ryrride 1 536 stycken från våra aristalfer, varav 921 direkt från anstalterna. 78 rymde från de slutna riksanstalferna; Enligt den senaste statisfiken från kriminalvårdsstyrelsen, som omfattar budgetåret 1986/87, var def 1 049 rymningar, varav 500 direkt från anstalterna och 33 från de slutna riksanstalterna. Det är alltså fråga om en mycket kraffig minskning av antalet rymningar, nästan en halvering om man räknar dem som rymt direkt från anstalterna. Mer än en halvering blir det från de slutna riksanslalterna.

Liknande siffror finner man om man tittar på antalet misskötta permissioner. År 1979, då Håkan Winberg var jusfifieminisfer, misskötte sig 2 258

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Ändring i lagen om kriminalvård i anstalt

genom uteblivande. För 1986/87 var siffran nere i 1 354. Under denna period, när man kan säga att antalet intagna totalt sett inte har genomgått någon mer markant förändring men antalet långfidsdömda naturligtvis har ökat, har utvecklingen både när def gäller rymningar och permissioner gått mot en mycket drastisk minskning av rymningarna och av antalet misskötta permissioner. Atf ta detta som intäkt för en allmänt skärpt inställning i kriminal-vårdssammanhang tycker jag inte atf det finns fog för.

Anf. 23 BJÖRN KÖRLOF (m) replik:

Herr talman! Jo, det fordras en skärpt inställning. Det beror på att domstolarna i Sverige mycket motvilligt dömer till fängelse. I de fall fängelsestraff trots allt utdöms, läggs det inledningsvis inom de allra lägsta sfraffskalorna. De i vårt land som så småningom döms fill långa frihetsberövanden, upp till två eller fyra år, har ofta begått mycket grova brott eller bedrivit upprepad brottslighet. Def handlar om grova våldsbrott eller grova narkotikabrott. Det är till stor del detta klientel som är intaget på våra slutna anstalter. De får inte ha möjUghet att avvika under permission, frigång eller rymma direkt från anstalten.

Lars-Erik Lövdén nämnde aft 33 stycken förra året lyckades ta sig från vara slutna riksansfalter. Oavsett om det är en lägre siffra än året dessförinnan, vilket vore bra, är def en på tok för hög siffra. Detta är ett allvarligt belastat klientel, som ofta gjort sig skyldigt till grov brottslighet. Situationen är inte acceptabel, utan skärpningar måste till i fråga om deras frigång, permission och bevakning. Det är ett krav som jag tror aft flertalet medborgare tycker är rimligt, så länge vi inom våra straffskalor, i vår brottsbalk, har ett sysfem som innebär att vi motvilligt dömer fill fängelse, och när vi gör det är def mycket korta frihetsberövanden som utdöms de första gångerna.

Men vi talar inte om försfagångsförbryfarna, utan om dem som gjort sig skyldiga fill grov och upprepad brottslighet, som drabbat enskilda människor i stor omfattning. Det är ett rimligt krav aff de får avtjäna dessa långa frihetsberövanden på ett sådant sätt all de inle kan begå brott under den tiden - under rymning eller permission. Det är någonfing som jag tror atf Lars-Erik Lövdén också instämmer i. Här handlar det i allra högsta grad om atf vara human också mot dem, genom att infe ge dem möjlighet atf begå nya grova brott.

Anf. 24 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik:

Herr talman! Regeringsförslaget och utskottsmajoritetens ställningstagande innebär en skärpning av synen på de intagna som är dömda till långvariga fängelsestraff. Jag delar Björn Körlofs uppfattning all def inte är fillfredsställande att rnan kan rymma från kriminalvårdsanstalterna när man fått ett mycket långt fängelsestraff och befraktas som farlig.

Men i er mofion och i reservation 3, som moderaterna ensamma står bakom, tar ni inte sikte enbart på defta klientel, ulan ni menar ju att permissionsreglerna skall skärpas mera generellt och ni vill över huvud taget ha en mera skärpt syn i dessa frågor. Ni säger i er motion atl permissioner i första hand bör komma i fråga som ett led i återanpassningen och i nära anslutning fill frigivning. Visst innebär det en glidning mot en mera allmänt

skärpt syn på kriminalvården som moderaterna - fack och lov ensamma - står bakom genom sin reservation nr 3.

Så dessa siffror en gång fill. I er reservafion konstaterar ni aft antalet rymningar har minskat, men jag menar atf ni i den offentliga debatten infe är särskilt angelägna om att upplysa om detta förhållande. Det är vikfigt aft vi tar ett gemensamt ansvar och i den offentliga debatten talar om att utvecklingen faktiskt inte har gått i fel riktning utan snarare i rätt riktning. De siffror jag nämnde från talarstolen belyser detta faktum.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Ändring i lagen om kriminalvård i anstaU

Talmannen anmälde att Björn Körlof anhållit aff fill protokollet få antecknat atl han inle ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 25 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Jag har avgivit ett särskih yttrande i detta ärende för att markera atf def finns grupper som kan bli mycket hårt drabbade av de skärpta bestämmelserna. Det rör sig om fångar som är särskilt isolerade på anstalterna, exempelvis utländska fångar och fysiskt och socialt handikappade fångar. Det är viktigt att fästa uppmärksamheten på deras situation.

Denna fråga behandlades av lagman Leche i hans utredning, men defta har inte lett till något förslag från regeringen. Däremot har en rad remissinstanser - brottsförebyggande rådet, statens invandrarverk och ombudsmannen mot etnisk diskriminering - uttalat att det behövs lättnader för de isolerade fångarna.

Det hade naturligtvis varit önskvärt att man hade kunnat genomföra en lagstiftning i denna fråga parallellt med lagen om villkorlig frigivning men också alt de regler som är under utarbetande av kriminalvårdsstyrelsen hade kunnat avvaktas. Nu föreligger inte något förslag på denna punkt, men det kommer aft bli nödvändigt att ändra bestämmelserna så att man, i varje fall efter individuell prövning, kan förhindra att denna kategori fångar kommer särskilt i kläm och får en extra bestraffning.

Till slut, herr talman, vill jag markera betydelsen av att man i det fortsatta lagstiftningsarbetet inte åstadkommer en särbehandling i särbehandlingen. Def är olyckligt att en grupp av brottslingar - narkotikabroffslingarna - får betydligt strängare permissionsregler än övriga mycket grova brottslingar. På den punkten har utskottet som sin mening uttalat aft def är önskvärt aff frågan kommer fill en lösning.

Det är alldeles klart att de mycket stränga synpunkter som har anförts från borgerlig sida måste vara oroande i detta sammanhang. Del sägs ju i en reservation all permissioner bör ges endast i nära anslutning fill frigivning. Def som är särskilt allvarligt är aff folkparfiet numera intar en så sträng hållning när det gäller permissionsfrågor. Det är välkänt aff moderaterna och centern har en sådan syn, men def är däremot infe lika känt aft man i folkpartiet numera infe alls har en så human inställning som man hade tidigare.

Överläggningen i detta ärende var härmed avslutad. (Beslut fattades efter debatten om socialförsäkringsutskottets betänkande 31.)

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Flyktingpolitiken och flyklingin vandringen

Kammaren övergick tiU att debattera socialförsäkringsutskottets betänkande 27 om fiyktingpolifiken och flyktinginvandringen.

Flyktingpolitiken och flyktinginvandringen

Anf. 26 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr falman! Def betänkande vi nu skall diskutera är ett i en rad betänkanden detta riksmöte, som behandlar flykting- och invandrarfrågorna. Betänkandet baseras dels på en regeringsskrivelse, dels på två rapporter från riksdagens revisorer, och dels på en rad motioner från detta och föregående riksmöte.

Det är att beklaga, att vi inte har kunnat behandla flykting- och invandrarfrågorna med ett mera samlat grepp och särskilt att vi ännu inte har fått ta slutlig ställning till de förslag, som framlagts av utredningarna Kortare väntan och Översyn av utlänningslagen. En del av de frågor som behandlas i detta betänkande är mer eller mindre hänskjutna till behandlingen av de förslag som kommer aft framläggas vid nästa riksmöte i anledning av de båda utredningarna, som för närvarande är föremål för behandling i regeringskansliet. Ä andra sidan skall för rättvisans skull sägas atl en del förslag redan behandlats av riksdagen.

Utskottet har i annat sammanhang uttalat att de långa väntetiderna vid förläggningarna är ett av de största problemen i flyktingpolitiken, och jag vågar nog fala för ett samlat utskott, när jag säger atf åtgärder som är ägnade att förkorta handläggningstiderna är synneriigen vikfiga och bör prioriteras. Riksdagen har ju också nyligen tagit ställning till en ny organisation för invandrarverket, som förhoppningsvis skall kunna nedbringa väntetiderna. Måtte det bara infe uppslå akuta problem innan den nya organisationen träder i kraft! Det finns oroande tecken på detta. En del kommuner -inklusive Kommunförbundet - är ju för närvarande minst sagt avvaktande, för att infe säga negafiva, till atf ta emot fler asylsökande och flykfingar. Ä andra sidan engagerar sig mänga kommuner, enskilda människor och organisafioner hårt mot utvisningar av asylsökande, som vistats flera år i kommunerna. Det är bra att människor engagerar sig, men det är viktigt aft fastslå, att det måste råda fasta och klara regler på flyktingpolitikens område och aff handläggande myndigheter måste känna riksdagens stöd, när de agerar enligt gällande bestämmelser.

Herr talman! I def föreliggande betänkandet är vi moderater i utskottet eniga med ulskottsmajoriteten på de flesta punkter. Detta beror delvis på att vi avvaktar de förslag, som senare kommer alt läggas i anledning av de båda utredningar som jag har nämnt.

Vi har dock två reservafioner, nr 14 och 15, som jag ber att få yrka bifall till.

I reservafion 14 anser vi aff åtgärder snarast bör vidtagas för atf man skall kunna bestämma asylsökandes identitet. Det kan inte godkännas aft passlöshet och total avsaknad av identitetshandlingar är nära nog def vanligast förekommande. Infe minst revisorerna har pekat på det faktum ätt upp fill 80 % - ja, i genomsnitt 50 % - av de hitresande asylsökande kastar bort varje form av identitetshandling innan de når vårt land.

Vi är medvetna om atf en flykting kan ha stora svårigheter att uppvisa passhandlingar, men någon form av resedokument och identitetshandling borde kunna krävas, när man kommer för att söka asyl i vårt land. Den fullständiga avsaknaden av varje handling försvårar naturligtvis utredningen och vad värre är: det finns en uppenbar risk aff passlösa får företräde framför andra vid asylbedömningen, ett faktum som riksdagens revisorer har påtalat. Dessutom kan man infe freda sig mot att kriminella kommer in i landet för atf här fortsätta sin brottsliga verksamhet.

Som utskottet säger är frågan om asylsökandes dokumentlöshet uppmärksammad, inte bara hos oss utan även internafionellt, och något förslag torde väl vara att vänta med anledning av översynen av utlänningslagen. Vi anser emellertid att riksdagen redan nu bör ge regeringen fill känna att sådana åtgärder bör vidtas atf asylsökandes identitet säkrare än nu kan bedömas.

I reservafion 15 upprepar vi vårt förslag om atf asylsökande bör kunna få arbetsfillstånd under väntefiden. Mänga asylsökande upplever en stor psykisk påfrestning i atf tvingas till sysslolöshet och passivitet, och många svenskar förstår inle atf "vänfarna" helt enkelt är "förbjudna" att utföra arbete. Def finns en risk att de betraktar de asylsökandes beroende av socialvården som ett hot mol den egna välfärden. Det förhållandet kan tyvärr underblåsa den främlingsfientlighet som vi alla bekämpar.

Visserligen fär de asylsökande rätt att delta i svenskundervisning efter två månaders vistelse här, men vi anser att def borde råda en betydligt större frihet för kommunerna att anordna undervisning och praktikplafser och att ett tidsbegränsat arbetstillstånd skall kunna ges under väntan på uppehållstillstånd här.

Därmed, herr falman, yrkar jag bifall fill de båda reservationerna och i övrigt till utskottets hemställan.

Anf. 27 KENTH SKÅRVIK (fp):

Herr talman! Det är förtryck av mänskliga rättigheter som ger upphov till världens flyktingproblem. Därför är en generös flykfingpolitik en oumbärlig del av Sveriges globala arbete för de mänskliga rättigheterna.

De stater som skapar de största flyktinggrupperna är sådana där den politiska oppositionen förföljs och inte kan verka fritt, där frihetsberövanden sker godtyckligt och av polifiska, religiösa eller etniska skäl och där tortyr är , ett vanligt vapen i förtryckarnas arserial. Det kan i vissa fall också vara länder vilkas regeringar inte längre förmår skydda de egna medborgarnas liv och säkerhet. Ofta är de som tvingas fly och söka asyl i ett främmande land just de människor som mest intensivt sökt bekämpa brotten mot de mänskliga rättigheterna.

De senaste åren har inneburit ett västvärldens nederlag på den humana flyktingpolitikens område. Trots aff antalet flyktingar i världen inte minskat byggs murarna allt högre i Europa.

Den negativa spiralen i västvärldens flyktingpolitik måste brytas. Sverige är ett av de få länder som förmår och förväntas gå i spetsen för en mer human och generös behandling av flyktingar och asylsökande. Därför måste alla tendenser alt glida in i en restriktiv hållning med kraft motarbetas. Regeringens och invandrarverkets främsta uppgift på detta område är att

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

FlyktingpoUtiken och flyktinginvandringen

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

FlyktingpoUtiken och flyktinginvandringen

vara försvarare av en generös flyktingpoUtik, både i internationella sammanhang och i Sverige.

1987 var ett år vi kommer att minnas framför allt för de oroande tendenser och problem som kastade sin skugga över flyktingpolitiken. Främlingsfientliga och rasistiska demonstrationer fick stor uppmärksamhet. Beslut i en enstaka kommun om att inte ta emot flyktingar och att anordna en folkomröstning i frågan var ett uttryck för polifiska stämningar som bestämt måste bekämpas.

Men samtidigt, herr falman, har svenskarnas vilja och beredskap att välkomna och bereda plats för flykfingar demonstrerats tydligare än fidigare. I olika kommuner har man ställt upp vid aktiviteter för att flykfingar som tyvärr fått vänta på besked i två tre år skall få stanna kvar i Sverige och i den kommun som de lärt känna och trivs i. Sådana fall har på senare fid uppmärksammats i Västsverige. En posifiv inställning visar också attitydundersökningar om svenskars tolerans och förståelse gentemot fiykfingar och inte minst många kommuners beslut att ta emot flyktingar - ofta ett långt större antal än vad som ursprungligen planerats.

Ingenting tyder dess värre på aft övergreppen mot mänskliga rättigheter kommer att minska i någon större utsträckning under de närmaste åren. Vi måste därför allfid föra en generös och human flyktingpolifik. Så länge det finns något land i världen där demokrafin sitter trångt, måste vi ha beredskap för atf fa emot flyktingar i Sverige.

Rättssäkerheten måste vara omutlig. Svensk lagstiftning och praxis måste garantera varje asylsökande en human och värdig behandling.

Riksdagen har fastslagit atf asylpolitiken skall vara human och generös och att lagen skall fillämpas i överensstämmelse med Sveriges internationella förpliktelser. En sådan förpliktelse är arfikel 14 i FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna. Där står: "Envar har rätt atf i andra länder söka och åtnjuta fristad från förföljelse."

Vid tillämpningen av asylbestämmelserna har utvecklats en praxis som innebär alt en asylansökan inte prövas i Sverige om den asylsökande har haft möjligheten att få skydd i annat land. Detta gäller inte bara när flyktingen redan fått fristad i annan stat utan även när den asylsökande passerat länder där han kunnat få skydd.

Meningen med principen om första asylland var ursprungligen atf skapa en skyldighet för det första asyllandef att ge asylsökande fristad. Sedan har den principen också kommit att användas som ett medel för tredje land att förvägra den asylsökande asyl. Sverige fillämpar första asyllandsprincipen mycket strikt. Även korta uppehåll i andra länder räcker för avvisning. Defta system upprätthålls trots att Sverige rent geografiskt ligger så fill, att mycket få flyktingar kan resa direkt fill Sverige utan atf passera andra länder. Har flykfingen valt ett annat färdsätt än flyg blir def oerhört svårt för honom eller henne aft bevisa aft det bara varit fråga om resa igenom ett land utan uppehåll. Första asyllandsprincipen bör infe få fillämpas om den asylsökandes vistelse i första landet är aft anse vara av genomresenafur.

Viseringstvång för flykfingar är oförenligt med själva flyktingbegreppet. Enligt Genévekonvenfionen och svensk lag är det omöjligt aff kalla sig flykting i sitt hemland. Först när man är på flykt kan man begära asyl.

Folkpartiet tar avstånd från alla förslag om atf med hjälp av visumkrav söka förhindra asylsökande aff komma in i landet.

I strid med utlänningslagen och förarbetena till den har förvarstagande av asylsökande blivit allmänt förekommande i stället för att - som avsikten var -tillgripas i undantagsfall. De som av polisen bedöms få avslag på asylansökan fas på vissa håll i landet regelmässigt i förvar i vänfan på beslut. Detta gäller exempelvis barnfamiljer.

Tagande i förvar är ett frihetsberövande och måste således tillämpas ytterst restriktivt. För utlänningar som tagits i förvar gäller de lagar som är fillämpliga på häktade och anhållna. Diskrimineringsombudsmannen har dock uppmärksammat aft det förekommer klagomål på aff dessa regler inte följs. I strid med gällande lag hindras också rättsliga biträden, vänner och anhöriga att komma i kontakt med de förvarstagna. Uflänningar i förvar skall inte underkastas onödiga restriktioner.

Barn i flyktingfamiljer bär ofta på svåra upplevelser. De kan ha väl så starka skäl att söka politisk asyl som föräldrarna - kanske de ibland har starkare behov av skydd än föräldrarna; ändå får de ytterst sällan egna utredningar. Den fruktan familjen känner för att tvingas återvända till det land den flytt från drabbar barnen hårt. De reagerar på föräldrarnas sinnesstämning. Deras egen psykiska tillväxt är beroende av att föräldrarna orkar ge dem en trygg omgivning. Barnexpertis bör därför kopplas in från första början av utredningen.

Herr talman! Def råder ett principieUt förbud mot atf fa barn i förvar. Denna fråga debatterades här i kammaren i går, varvid samma åsikter framfördes som jag i dag hävdar. Senast skärptes bestämmelserna under våren 1987. För att ta barn från asylsökande familjer i förvar fordras "synnerliga skäl". I verkligheten har förvarstagande av flyktingbarn accelererat. Det finns statistik över hur ökningen ser ut, framför allt vid Arlandapolisen. Dessa övergrepp mot oskyldiga barn måste få ett slut. Ingen förändring kommer atf ske med mindre än aft ett förbud mot aff fa barn i förvar införs. Det borde vara alldeles självklart att ärenden som rör familjer med barn behandlas särskilt skyndsamt.

Herr falman! När beslut har fattats om avslag på asylansökan är def polisens uppgift aff verkställa beslutet om avvisning. Alltför ofta har beslutet verkställts på ett för den aylsökande kränkande sätt. Föräldrar och barn har hämtats under natten frän sjukhus och flykfingförläggningar har omringats av poliser med hundar, för atf nämna några exempel. Ibland har familjer splittrats som resultat av atf föräldrar utvisats medan deras barn gått under jorden.

I de flesta faU går allt korrekt fill och den utvisade lämnar självmant och utan direkt påtryckning landet efter def atf polisen och invandrarverket gjort sitt. För övrigt anser vi atf utvisningarna måste ske under betydligt mer humana och mindre kostnadskrävande former än för närvarande. Vi anser också atf poUsen dessutom behöver klarare riktUnjer för att kunna verkställa utvisningar på ett korrekt sätt. I Genévekonvenfionen talas om en flyktings rätt fill "skäligt rådrum".

Många av de flyktinginvandrare som anländer fill Sverige har en gedigen utbildning bakom sig. Många har också en god arbetslivserfarenhet och

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Flyktingpolitiken och flyktinginvandringen

Prot, 1987/88:133 3 juni 1988

Flyktingpolitiken och flyktinginvandringen

yrkeskunskap från sitt hemland. I Sverige har vi ofta misslyckats med att ta till vara dessa resurser, vilket är till men såväl för individen som för landet. Vi vet att många invandrade akademiker har mycket svårt atl få en tjänst inom den offenfiiga sektorn som inte är en "invandrartjänst". Deras examina anses ibland infe vara jämställda med svenska eller anses icke kompletta. Del är hög tid att arbetet med alt värdera utländska examina, som pågår vid UHÄ, intensifieras.

Besvikelsen kan bli stor, då den nyanlände upptäcker att ingen efterfrågar hans eller hennes yrkeskunskaper eller förväntar sig aff de skulle kunna komma fill användning i Sverige. För def svenska samhället innebär detta ett slöseri med såväl mänskliga som ekonomiska resurser.

Vi har också just nu ett sådant arbetsmarknadsläge i vårt land aff det ur den synpunkten infe skuUe vara svårt aff göra en speciell insats för alla de arbetslösa invandrare som finns i Sverige. För del är trots allt så att av de arbetslösa som redovisas i Sverige i dag är en oproporlionellt stor del invandrare.

Också i en annan situafion vore del bra att kunna erbjuda flyktingarna ett arbete, och det är under väntefiden. De långa väntetiderna blir än mer destrukfiva för den asylsökande som inte får lov att arbeta under liden. Det är självfallet negativt och förödmjukande att tvingas gå utan arbete under en längre tid.

Enligt vår mening är den bästa lösningen på detta problem atf radikalt förkorta väntetiderna. Tills defta problem är löst vill vi atf riksdagen ger regeringen i uppdrag aff pröva möjligheterna aff tillåta beredskapsarbete under väntetiden.

Herr falman! Del är min förhoppning alt vi snarast skall kunna komma fram med och till konkreta lösningar för vår flyktingmottagning, så att den kommer atf fungera fillfredsställande för vårt land men framför allt för de människor som måste söka sig ifrån sitt eget land. De flesta söker sig inte ifrån sitt hemland självmant utan på grund av förföljelse. Då är det vår plikt aff ställa upp på det sätt som detta fordrar av ett land som Sverige.

Jag vill härmed, herr talman, yrka bifall till de reservationer där folkpartiets utskottsledamöter finns med, nämligen reservationerna 1, 4, 5, 7, 9, 10, 11, 12, 13 och 16.

Anf. 28 RUNE BACKLUND (c):

Herr talman! Flykting- och invandrarfrågorna har kommit alt behandlas med rätt täta mellanrum här i kammaren. Det är knappt en månad sedan vi behandlade andra delar av invandrar- och flyktingpolitiken, och det gör att risken är rätt stor att vi upprepar kända ståndpunkter som vi tidigare har redovisat i debatterna. När det gäller centerpartiets principiella synpunkter i ämnet ber jag därför atf få hänvisa till det anförande som jag höll i den debatt vi hade för cirka en månad sedan.

I socialförsäkringsutskottets betänkande 27 behandlas dels regeringens skrivelse om flyktingpolifiken, dels revisorernas synpunkter på flykfingmottagandet och dessutom ett antal motioner. Jag vill först säga aff den skrivelse som regeringen årligen lämnar fill riksdagen är en mycket bra redovisning av hur svensk flyktingpolitik ser uf. För den som vill skaffa sig en fullödig bild av

vår flykfingpolitik tycker jag att det är ett mycket bra dokument som riksdagen får del av.

Det som hänt sedan vi senast debatterade flykting- och invandrarfrågorna är de aktioner som förekommer på ett antal platser i landet. Människor hungersfrejkar eller protesterar på andra sätt mot handläggningstiderna och mot uf visningsbeslut. Efter aff ha lyssnat till vad som sagts i debatten och tagit del av vad som hänt vid de här aktionerna tycker jag aff det är viktigt att ta fasta på en mycket tragisk sak men också på en positiv sak med aktionerna. •

Det tragiska är de långa handläggningsfiderna, som vi har diskuterat ett antal gånger här i riksdagen. Jag har sagt i debatterna de senaste åren aff de långa handläggningstiderna på sikt kommer att urholka förtroendet för den svenska flyktingpolitiken, och vi är litet i den situationen i dag. Vi vet aff def finns ambifioner på flera håll, och det finns förslag som är inriktade på att få fill stånd en snabb förkortning av handläggningstiderna. Jag vill understryka med skärpa att vi från centerparfiets sida anser att det är vikfigt att def sker en snabb förbättring härvidlag.

Def som jag tycker är positivt i def som händer är att svenskar är så engagerade i flykfingpolitiken. Kring de aktioner som genomförs på ett antal platser har vanliga svenskar engagerat sig i enskilda flyktingärenden: Jag tycker aft def är posifivt med defta starka folkliga engagemang kring flyktingpolifiken, och def kan nog sägas vara det hoppingivande i samband med de här aktionerna.

Det är ocksä, tycker jag, värt att notera att aktionerna äger rum på platser där man tidigare inle har tagit emot flyktingar. Def är ju en del i det nya flykfingmottagadet, som det har riktats kritik mol, att man placerar uf flykfingar på små orter och i delar av landet där det fidigare infe har tagits emot flykfingar. Jag tycker att def som sker visar att flykfingmottagandet just på de små orterna har fungerat väldigt bra.

Det har visat sig aft kontakterna mellan flykfingarna och lokalbefolkningen har blivit mer omfattande på små orter än i de stora. Där tror jag aft vi också har förklaringen lill det engagemang som finns hos asylgrupper och i vissa fall t. o. m. från hela kommuner.

I utskotfsbefänkandet behandlas, som jag sade, också ett antal motionskrav, och vi har i anslutning därfill från centerns sida avgivit fre reservationer, av vilka två är gemensamma med folkpartiet.

Den första reservationen handlar om förvarsfagande av barn. Det är en känd uppfattning att vi inom både centern och folkparfiet är mycket kritiska mot det sätt på vilket man har tagit barn i förvar. Vi kan konstatera att den utredning som gjorts av JK till stora delar gett oss rätt i den krifik vi har riktat mot hur systemet fungerat, bl. a. vid Arlandapolisen.

Vi har i den här reservafionen, liksom i fidigare yrkanden från vår sida, krävt aff man skall införa ett absolut förbud mot att ta barn i förvar. Vi begär atf regeringen skall lägga fram ett sådant förslag, och vi tycker aff vår argumentafion på den punkten har stärkts av de utredningar som gjorts under def senaste året om hur föryarstagandet av barn har fungerat.

Den andra reservafionen som vi har gemensam med folkpartiet gäller familjesplitlringen. I ulvisningsärenden förekommer det att föräldrarna har utvisats för sig och att man sedan har utvisat barnen. Ibland har en förälder

Prot, 1987/88:133 3 juni 1988

Flyktingpolitiken och flyktinginvandringen

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

FlyktingpoUtiken och flyktirigin vandringen

utvisats först och därefter övriga familjemedlemmar. Jag vet att det finns en ambifion hos alla myndigheter att så inte skall ske, men def gör det trols allt vid olika tillfällen.

Vi menar från centerns och folkpartiels sida att def är en mycket inhuman modell som tillämpas. Vi anser aft humanitära skäl måste ta överhanden över vad som sägs i regelboken, dvs. atf man skall se till atf ha familjen samlad innan det sker en utvisning.

Det förekommer att barn göms undan och att de asylsökande på det sättet själva medverkar lill familjesplittring, men vi tycker trots allt - även om splittringen är sjävförvållad - aft de humanitära skälen måste gå före vad som så aft säga annars gäller i lagsfiftningssammanhang.

Den tredje punkten där vi har en reservation handlar om flyktingars rätt fill utbildning och arbete. Def finns fler motioner inom det området, men de har hamnat i arbetsmarknadsutskottet. Det gäller bl. a. de motioner som vi har väckt från centerns sida med anledning av förslagen i kompletteringspropösitionen.

. Låt mig bara säga på den punkten att det vi tycker är viktigt är att man använder väntefiderna på ett rikfigt sätt. Vi har föreslagit atf fiden skall få användas till svenskundervisning och arbefslivspraktik. Sådana försöksprojekt är nu på gång på oUka håll i landet, och det hälsar vi med tillfredsställelse.

Def finns en sak som är oroande i samband med det förhållandet aft def ges uf socialbidrag under tre år efter def aft flykfingen har fått uppehållsfillstånd. Vi har noterat vid våra kontakter med flyktingsamordnare och kommuner aft det finns en klar tendens i dag, på grund av aff staten har ett stödsystem som innebär aft kommunen garanteras bistånd till flyktingar under en treårsperiod, aft man skjuter på en rad åtgärder som skulle kunna leda fill att flyktingen själv kunde skaffa sig ett arbete och få sin försörjning. Det finns visserligen praktiska hinder för flyktingar atf skaffa sig arbete. Det gäller dels språket, dels meritvärderingen, som Kenth Skårvik var inne på fidigare. Men det finns inte heller i dag någon rikfig styrmekanism som sätter fart på arbetet atf slussa ut flyktingarna på arbetsmarknaden. De har sin försörjning tryggad under en längre period. I motionerna i arbetsmarknadsutskottet har vi föreslagit att man skulle ändra regelsystemet så att def gav möjlighet för kommunerna att använda denna statliga ersättning också för aff slussa ut flyktingarna på arbetsmarknaden. Det handlar alltså om att ge kommunerna något friare händer.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill reservafionerna 10, 12 och 17.

Anf. 29 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk)

Herr talman! Flyktinginvandringen till Sverige och andra länder är en avspegling av förhållanden och händelser i vår omvärld. De ökade klyftorna mellan rika och fattiga länder och ökningen av orättvisorna skapar ett växande antal sociala och politiska krissituafioner. Människor tvingas fly undan förtryck, förföljelser och svåra lidanden som de utsätts för i sina hemländer.

Man kan i dag konstatera aff flyktingproblemen i världen är mycket stora och att de växer. Den stora delen av bördan bärs i dag av fattiga

underutvecklade länder i tredje världen, medan de högt industriaUserade länderna i Europa anstränger sig för att bygga täta murar omkring sig för att skydda sig mot flyktingtillströmningen.

Läget i Europa är allt annat än gott för flykfingar i dag. Tolkningen och tillämpningen av flyktinglagstiffningen har skärpts i så gott som alla västeuropeiska länder. I vissa länder, bl. a. Danmark, har själva lagstiftningen skärpts. Också i Norge håller man på att göra flyktingreglerna strängare. Vi har fått strängare visumregler, och i vissa länder har man överfört ansvaret för visum- och passgranskningen till flygbolag osv. I många länder, bl.a. Frankrike och Västtyskland, sammankopplar man flyktingfrågan med terro-risthotef. Förändringar har gjorts i polis- och terroristlagstiftningen litet varstans i Europa.

Mot denna bakgrund anser vi aft Sverige borde ta initiativ på statsministernivå för att medverka till en internationell överenskommelse, åtminstone i Europa, om en humanare och generösare tiUämpning av flyktinglagstiffningen. Man borde försöka åstadkomma en harmoniering, inte fill den restriktivare lagsfiftning och praxis som för närvarande utvecklas i Europa, utan för aft försöka påverka ländernas flykfingpolitik i humanare och generösare riktning, så att Europas länder skall kunna fa sin del av de stora flyktingbördorna i världen i dag med utgångspunkt från de ekonomiska, sociala och demokratiska traditioner som har präglat den europeiska utvecklingen.

Vi är självklart medvetna om att enskilda länder, t. ex. Sverige, inte ensamt kan lösa världens ekonomiska och politiska krissituationer eller bära bördan av de stora flyktingströmmar som finns i dag. Men vi kan akfivt medverka för aft påverka utvecklingen positivt på två sätt. Def första sättet försökte jag beskriva: inifiativ på internafionell, europeisk nivå. Det andra sättet anser jag berör Sverige. Utvecklingen ställer större krav på oss, och det är nödvändigt för oss att kunna försöka närmare precisera vad vi menar med generös och human flyktingpolifik.

Herr falman! Alla parfier är för en human och generös flyktingpolifik, men när det gäller definitionen om vad som är humant och generöst finns det tydligen oUka uppfattningar. Vi från vpk anser aff en human och generös flyktingpolitik bör utgå från kriterier som är något annorlunda än vad de övriga parfierna anser.

Regeringen, exempelvis, anser atf vi i förhållande fill vår folkmängd och i jämförelse med andra länder i Europa har en generös och human flyktingpolitik. Vi i vpk anser dock att man borde kunna föra en ännu generösare flyktingpolifik om man far hänsyn fill vårt välstånd, fill vår inkomst per capita, till våra demokratiska tradifioner, våra värderingar om jämlikhet och likaberättigande mellan olika folk eller tUl den svenska arbetarrörelsens grundläggande principer om internationell solidaritet. Mot denna bakgrund anser vi atf fiykfingpolifiken i dag i den praktiska fillämpningen är onödigt restriktiv. Den sammanfaller inte med den allmänna rättsuppfattningen, vilket infe minst alla aktioner vittnar om, t. ex. den pä västkusten. Folk ställer upp fill skydd för fiykfingar och för krav om en humanare praxis, i motsats fill vad regeringen praktiserar.

Vi anser aff en generösare och humanare fiykfingpolilik skulle innebära exempelvis aft regeringen tar mera hänsyn till de förhållanden som utvisade

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Flyktingpolitiken och flyklingin vandringen

3 Riksdagens protokoll 1987/88:133

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

FlyktingpoUtiken och flyktinginvandringen

hamnar i när de återvänder fill sina hemländer. Där ovisshet råder om hur en utvisad persons framfida öde kommer atf gestalta sig borde def vara tillräckligt skäl att vara mera generös i den flyktingpolitiska tillämpningen.

Vi anser exempelvis aft regeringens bedömning av den demokrafiska processen i Turkiet leder till att man inte beviljar polifisk asyl för människor som bevisligen är förföljda i detta land, kurder och turkar. Vi anser aff trots den skenbara demokratiska, utvecklingen i detta land förföljs människor fortfarande därför atf de fillhör vissa partier, arbetar för att skapa fackföreningar eller för aft fördjupa demokratin. Regeringen borde ompröva nuvarande praxis.

Dessutom anser vi att strikta och stränga tillämpningar av visumfvånget resulterar i t. ex. aft föräldrar infe tillåts träffa sina barn som vistas i Sverige. Detta grundar sig på en panikartad rädsla för atf alla dessa personer skall passa på tillfället atf stanna i Sverige. Vi borde vara generösare när def gäller atf fillåfa familjemedlemmar att träffa sina släkfingar som vistas i Sverige. Detta anser vi vara elementärt.

Det kan vara nödvändigt aft understryka behovet av en human och generös flykfingpolifk. Vidare kan det också vara nödvändigt att i detalj tala om hur denna polifik borde gestalta sig. Samtidigt anser vi från vpk att det är helt nödvändigt atf vi även skapar förutsättningar här i landet för aff praktisera och förverkliga den humana och generösa flyktingpolifiken. I dag befinner vi oss i en situation där organisafionsmodellen med det kommunala flykfingmottagandet som sådant medför så pass stora problem att det i sig kan utgöra ett objektivt hinder för förverkligandet av den humana och generösa flyktingpolitik som riksdagen har fattat beslut om. Def finns i dag tiotusentals flyktingar som väntar i förläggningar på att placeras ut i olika kommuner. Bland dem är det 15-20 % som redan har fått sin polifiska asyl. Men de kan trots defta infe placeras ut i olika kommuner beroende på de svårigheter som i dag finns med det kommunala flykfingmottagandet.

Vad består dessa svårigheter då i? Den allra största svårigheten är bostadsfrågan. Det räcker inte aff deklarera nödvändigheten av en human och generös flyktingpolitik såvida man inte kommer med konkreta förslag för aft lösa de svårigheter som vi i dag har när det gäller flyktingmottagandet i olika kommuner. Vi har från vårt parti föreslagit aft staten borde gå in och finansiera tillfälliga genomgångsbostäder som skall vara tillgängliga för alla som är i omedelbart behov av en bostad. När jag säger alla menar jag inte bara flyktingar utan även ungdomar, frånskilda kvinnor och över huvud taget alla som är i omedelbart behov av en bostad. Detta föreslår vi för aff man skall undvika en flykfingsegregafion i dessa kommuner. Dessa bosfäder skall då tilldelas på frivillig grund, dvs. den person som tilldelas en sådan lägenhet skall samfidigt få behålla sin plats i den ordinarie bostadsköri. Defta skall alltså inte ses som en permanent lösning utan som en nödvändig lösning för Ltt man skall kunna göra något ät den akuta situation som i dag råder. Rosfadssifuafionen i olika kommuner löses inte på tre-fyra år. Därför måste man hitta provisoriska lösningar. Defta är kanske inte den bästa lösningen, men def är en nödvändig lösning. Framför allt är detta en förutsättning för förverkligandet av den hurriana och generösa flykfingpolitiken. Om man inte löser dessa problem skapas nya problem.

Hitintills har vi talat om väntefiderna för dé asylsökande som väntar på besked från myndigheterna. Def är besvärligt och negafivt nog. Snart kommer vi aft ha ett nytt slags väntetider som gäller människor som redan har fått sin polifiska asyl men som inte kan placeras ut i olika kommuner på grund av t. ex. svårigheter att finna en bostad. Därför anser vi alt en förutsättning för en'harmonisk och funktionell integrering av fiykfingar i olika kommuner är aft invandrarverket i sina överenskommelser med kom"munerna utgår från de kriterier som riksdagen tidigare har fastställt. Det innebär aft man skall kunria bygga denna typ av bostäder i de kommuner som har efterfrågan på arbetskraft och som har en fillfredsställande arbetsmarknadssituation. Det är nödvändigt för att man skall få en harmonisk tillämpning av det kommunala flykfingmottagandet.

Herr talman! De flyktingar som har vistats här i landet två tre år i väntan på myndigheternas beslut har hunnit rota sig i landet, deras barn går i skola här och de har fått en förankring i samhället. Det är infe dessa människor som bär skulden för dessa långa väntetider, utan det är myndigheterna som bär ansvaret. Därför måste myndigheterna också ta konsekvenserna. Det skulle därför vara värdefullt om partierna diskuterade ett förslag som innebär alt personer som har kommit till Sverige före årsskiftet 1987-1988 och har vislats en viss tid i landet borde få stanna, inte av politiska skäl utan av humanitära skäl. Def är ointressant om de är flyktingar eller infe. Def intressanta är aft de befinner sig i en situafion som de infe själva bär skulden till. De borde därför få stanna i Sverige av humanitära skäl. På det sättet skulle väntetiderna förkortas avsevärt, och den nya organisafionen i invandrarverket skulle börja fungera på ett effektivt sätt. Detta är ett förslag, och jag hoppas att de övriga parfierna har tid atl kommentera det.

Herr falman! Med det anförda yrkar jag bifall fill samtliga vpk-reservafioner.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Flyktingpolitiken och flyklingin vandringen

Anf. 30 MAUD BJÖRNEMALM (s):

Herr talman! Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 27 behandlar dels regeringens skrivelse om flyktingpolitiken, dels förslag från riksdagens revisorer om flyktinginvandringen fill Sverige och förslag angående kostnaderna vid invandrarverkets flykfinganläggningar.

Riksdagsrevisorernas granskning av flykfinginvandringen till Sverige har inriktat sig på fyra huvudområden. Det första är tyngdpunkten i den svenska flykfingpolitiken. Def andra är kostnaderna för verksamheten vid de statliga flyktinganläggningarna. Revisorerna anser att kostnadsspridningen och kostnadsnivån har varit sådan att man ville göra en närmare granskning. Def tredje huvudområdet är flykfinginvandringens återverkan på kommunerna. Det fjärde är inresekontrollen.

Utskottet anser aff den granskningsrapport som ligger fill grund för revisorernas förslag är en värdefull genomgång av och belysning av vår flykfingpolitik. Utskottet konstaterar också att de frågor som revisorerna tagit upp i skrivelsen omfattas av det förändringsarbete som pågår och därför inte påkallar någon åtgärd från riksdagen.

Den andra granskningsetappen har också slutförts. Revisorerna har analyserat kostnadsuffallet budgetåren 1985/86 och 1986/87 vid 23 av

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

FlyktingpoUtiken och flyklingin vandringen

invandrarverkets förläggningar. Revisorerna anser att det genom en mera effekfiv och kostnadsinriktad styrning av verksamheten borde vara möjligt att göra årliga besparingar på flera tiotals miljoner kronor.

En del av de frågor som revisorerna tar upp i sitt förslag har ett nära samband med den nya .organisation av invandrarverket som riksdagen behandlade den 31 maj, alltså i fisdags. De frågor som har samband med anslaget till invandring, bl. a. frågan om kommunala mottagningscenfra, har utskottet behandlat i sitt betänkande nr 21, som riksdagen också har fattat beslut om och därmed godkänt. Utskottet anser därför inte atf någon åtgärd från riksdagens sida behövs med anledning av riksdagsrevisorernas förslag.

Regeringen här lämnat sin årliga skrivelse till riksdagen om den svenska flyktingpoUtiken med tonvikt på 1987. Skrivelsen inleds med en sammanfattning av principerna för den svenska flyktingpolitiken. Flyktingsituationen i världen och Sveriges roll i det internationella flyktingarbetet beskrivs. Att Sverige under året aktivt deltagit i det internationella flyktingarbetet inom FN och andra organisationer framgår tydligt av regeringens skrivelse. Regeringen har under 1987 genom olika insatser verkat för en fortsatt generös och human flyktingpolitik, även om massmedia ibland försökt att ge en annan bild.

Enligt FT'J':s beräkningar finns det ca 15 miljoner flyktingar i världen. Av dessa har under 1987 ca 157 000 sökt sig till Västeuropa, och av dem har ca 18 000 ansökt om asyl i Sverige. Av dessa 18 000 fick 16 545 uppehållsfillstånd. Vi har haft en ökning av antalet asylsökande sedan 1984, och som situationen i världen för närvarande ser ut finns det ingenting som tyder på någon omedelbar minskning av antalet flyktingar. Det stora antalet asylsökande till Sverige har medfört alltför långa handläggningstider i asylärenden. Regeringen inledde därför under 1987 ett översynsarbete inom invandrar-och flyktingpolitiken. Arbetet syftade till att radikalt förkorta handläggningstiderna och därmed minska påfrestningarna för dem som väntar på beslut. Samtidigt vill man begränsa samhällets kostnader under väntefiden och också få till stånd en effektivare flyktingrnottagning.

Arbetet är uppdelat i fyra delar: en teknisk översyn av utlänningslagen; en utredning om nya rutiner för handläggning av asylärenden. De båda utredningarna är klara och bereds nu i regeringskansliet. De andra två delarna - bistånd åt asylsökande och en ny organisation för statens invandrarverk - har riksdagen nyligen beslutat om.

Kommunernas mottagande av flyktingar har också ökat varje år sedan 1985 när det nya systemet för flyktingmottagandet infördes. Under 1985 mottogs 14 000 flyktingar och asylsökande i 137 kommuner. Under 1987 fog landets kommuner emot ca 18 000 flyktingar, asylsökande och anhöriga fill flykfingar. Av landets 284 kommuner deltog 245 i flykfingmottagandet.

Trots att det kommunala mottagandet ökade med ca 22 % motsvarade det infe behovet. Beläggningen på invandrarverkets förläggningar ökade därför från ca 5 600 vid årsskiftet 1986-1987 fill ca 9 000 vid slutet av 1987. Till siffran 9 000 skall också läggas 1 000 asylsökande som tillfälligt inkvarterats på hotell eller liknande i olika kommuner.

Om flyktinginvandringen kommer aff ligga på samma nivå 1988 - och def

finns inget i dag som tyder på något annat - innebär det ca 20 000 nytillkomna flyktingar och asylsökande.

Om förläggningstiden inte skall öka ytterligare krävs ca 20 000 kommunplatser varje år. Långa förläggningstider försvårar flyktingarnas inträde i vårt samhällsliv och gör det svårare för dem att komma ut i arbetslivet.

Ett flyktingmottagande på ca 20 000 per år motsvarar 2,8 %c av Sveriges befolkning. Det är önskvärt att varje kommun har en mottagning på den nivån. Den största orsaken till att många kommuner har svårt att ta emot fler flykfingar är bristen på bostäder. Bristen på bostäder är ju inte enbart ett problem för flyktingar.

För att inte förläggningstiderna skall bli alltför långa kommer regeringen att ge invandrarverket i uppdrag att bedriva en begränsad försöksverksamhet med kommunala mottagningscentra. Försöksverksamheten innebär att kommunerna inrättar särskilda genomgångsbostäder för flyktingar. Vid dessa mottagningscentra skulle flyktingar kunna tas emot terminsvis direkt från en förläggning.

Till utskottets betänkande finns 17 reservafioner fogade. Några av dem skall jag kommentera.

Reservation nr 13 gäller flyktingbarnens situation. Flyktingbarnen befinner sig i en svår situation, och många bär på svåra upplevelser. Det är vikfigt atf ge barnfamiljerna bästa möjliga stöd. Enligt praxis prövas också ärenden där det finns barn med förtur. Det är vikfigt att barnens situation uppmärksammas under utredningstiden och vid vistelse på förläggning.

Socialstyrelsen har gjort en kartläggning av barnens sociala, medicinska och psykologiska situation. Utredningen är nu under beredning i regeringskansliet. Socialstyrelsen utreder också på uppdrag av regeringen behov av stödinsatser från socialtjänsten och hälso- och sjukvården hos de flyktingbarn som fått stanna i Sverige. Den utredningen kommer att överlämnas fill regeringen inom de närmaste dagarna. Regeringen vill göra en samlad bedömning av flyktingbarnens situation och därefter föreslå åtgärder.

När det gäller minderåriga barn. som kommer till Sverige utan sina föräldrar kommer de vanligtvis först till Carlslund. Där har man ordnat ett särskilt mottagande, och man har också ett grupphem. En utredning görs bl. a. angående släktförhållanden. En del barn kan komma atf placeras hos släktingar i oUka delar av landet. För de barn och ungdomar som inte har anhöriga atf flytta till har placering ordnats i ett kommunalt grupphem, familjehem eller på en folkhögskola.

Jag yrkar avslag på reservation nr 13.

Reservafionerna 15, 16 och 17 gäller arbetstillstånd för asylsökande. En utlänning som har ansökt om tillstånd att få stanna i Sverige har inte rätt att arbeta under fiden han väntar på besked. Problemen, som utskottet och även reservanterna ser det, är de långa handläggningstiderna och den därmed påtvingade sysslolösheten. Arbete pågår med att förkorta handläggningstiderna.

Från socialdemokratiskt håll anser vi det som självklart att arbetskraftsinvandringen skall vara reglerad. Därför krävs arbetstillstånd innan någon utlänning har rätt att ta anställning - ett arbetstillstånd som prövas i förhållande till arbetsmarknadens behov. Om asylsökande skulle ges arbets-

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988'

Flyktingpolitiken och flyklingin vandringen

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Flyktingpolitiken och flyklingin vandringen

tillstånd innan de fått uppehållstillstånd, skulle man åsidosätta den reglerade arbetskraftsinvandringen. Frågan om de asylsökandes sysslolöshet måste därför lösas på annat sätt än genom tillfälliga arbetstillstånd, först och främst genom atf kraftigt förkorta handläggningsfiderna.

De som redan har uppehålls- och arbetstillstånd har svårt aft få arbete. Regeringen har insett def och föreslår därför i kompletteringspropösitionen arbetsmarknadspolifiska åtgärder för aft komma fill rätta med problemen. När industrier på mänga håll i landet ropar efter arbetskraft är det oacceptabelt aft så många flyktingar och invandrare går utan arbete.

Med detta, herr falman, yrkar jag avslag på samfliga reservationer och bifall till utskottets hemställan.

Anf. 31 GULLAN LINDBLAD (m) repUk:

Herr talman! Jag beklagar att socialdemokraterna har en sä stelbent syn på möjligheterna aft bevilja temporärt arbetstillstånd. Vid de kontakter jag har haft med asylsökande som väntar ute i förläggningarna påtalas ofta all man verkligen lider av sysslolösheten. Mari vill inget hellre än att få någon form av arbete. Jag vet att många själva har skaffat sig arbete men inle har möjlighet att ta emot det. Det skulle verkUgen vara en humanitär åtgärd av stora mått, som jag ser det, om de kunde få arbetstillstånd. Jag hoppas aft socialdemokrafin tänker om på denna punkt.

För övrigt delar jag helt den synpunkten atf det är nödvändigt aff förkorta handläggningsfiderna avsevärt. Där kämpar vi alla ät samma håll.

Anf. 32 KENTH SKÅRVIK (fp) replik:

Herr talman! Maud Björnemalms anförande var väldigt allmänt. Jag förstår det. För def första har vi diskuterat de här sakerna, precis som Rune Backlund sade i sitt anförande, vid-mångä tillfällen under senare tid, vilket gör att man känner aff man bara upprepar en massa saker. För def andra vet vi att det nu är mycket på gång. För det tredje ser jäg, och def visste Maud Björnemalm, atf invandrarministern skall tala efter Maud Björnemalm, varför vi kan avvakta och se vad invandrarministern har atf komma med.

Vi är naturligtvis glada över aff def pågår utredningar oiti flyktingbarnens situation. Vi hoppas att det verkligen kommer en proposition snart och aft vi får se resultat.

När def gäller arbetstillstånden förstår jag myckel väl situationen. Vi vet att det hela beror på de långa behandlingstiderna. Men nog tycker vi aft man skulle kunna ge kommunerna möjlighet att skaffa beredskapsarbete åt dem som nu får vänta ganska lång tid. Jag håller med Gullan Lindblad om aft def är en otrolig situation som vi har. Jag tror också att vi skulle skapa mer förståelse för våra flykfingar ute i kommunerna, om vi hade dem i arbete i stället för atf de tvingas leva på def sätt de nu gör när de infe har arbete. Jag ber aft få återkomma litet senare.

Anf. 33 RUNE BACKLUND (c) replik:

Herr lalman! Jag delar Maud Björnemalms uppfattning alt vi måste ha en reglerad arbetskraftsinvandring, vilket i sin tur innebär atl man inte kan ge temporära arbetsfillstånd under väntetiden. I så fall skulle man få en

ytteriigare omgång i ärendebehandlingen, och det vore infe rafionellt.

Det finns dock problem i detta sammanhang. Vi har alla ambitionen att handläggningsfiderna skall avkortas, och man har dessutom beslutat aff inte flytta ut fill kommunerna flykfingar vilkas arbetstillstånd inte är klara. Detta leder till aft flyktingar kommer atf sitta längre tid på förläggningarna. Till detta bidrar också bristen på platser ute i kommunerna.

Under sådana förhållanden tycker jag aff det är rimligt, spm vi har skrivit i vår motion, att man får använda väntetiden till att förbereda sig för def svenska samhället, bl. a. méd hjälp av svenskundervisning och arbefslivspraktik.

Ett annat stort problem uppstår när flyktingen kommer ut till sin kommun. Staten har åtagit sig atf under en treårsperiod efter det att arbetstillstånd meddelats utbetala statsbidrag till kommunen för flyktingen. Man känner då inte något tryck på sig att snabbt slussa uf vederbörande på arbetsmarknaden. Komrnunen känner sig infe pressad att göra någonfing förrän treårsperioden har gått till ända.

Jag upplever när jag träffar flyktingsamordnaren och andra berörda att situafionen för närvarande är mycket passiviserande. Kommunen får sitt bidrag, och det förflyter långa tider innan samhällets arbetsförmedlingsorgan gör några direkta insatser. Samtidigt ropar industrin och den offentliga sektorn efter arbetskraft. Def finns flykfingar som har utbildning och klara arbetstillstånd, men man når inte varandra, eftersom det inle finns några rikfiga styrmedel och inga väl upparbetade kontaktvägar.

Vi vill mot denna bakgrund att regelsystemet för def ekonomiska bidraget fill kommunerna skall förändras så, att komritunerna skulle få friare möjligheter att använda bidraget fill direkt sysselsättning. Detta är tankegången i en motion som behandlas av arbetsmarknadsutskottet.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Flyktingpolitiken och flyklingin vandringen

Anf. 34 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk) replik:

Herr falman! Def faktum att def i dag finns nära 10 000 flykfingar som i olika förläggningar väntar på att placeras ut i olika kommuner gör att hela diskussionen om arbetstillstånd för asylsökande är fullständigt meningslös. Vad hjälper det om de får arbetsfillstånd när de inte kan placeras ut i kommuner, där de kan skaffa sig ett jobb? 2 000 personer eller 15-20 % av dem som vänfar i förläggningar har redan arbetstillstånd, men de kan ändå inte placeras ut i kommuner, eftersom inga kommuner vill ta emot dem.

I dag har vi den situationen att medan invandrarverket skickar folk fill orter i glesbygden - inte därför att det är lämpligt för flyktingar utan därför att de är de enda ställen där def över huvud taget finns bostäder - finns det ur arbetsmarknadssynpunkt överhettade regioner, där efterfrågan på arbetskraft är så stor att def ställs krav på import av arbetskraft. Samfidigt sitter alltså ungefär 2 000 flykfingar och väntar arbetslösa i förläggningar.

Den här ekvationen måste vi lösa. Det är bostadsfrågan som är flaskhalsen. Kan ni inte från de övriga partierna lägga fram ett enda konstruktivt förslag fill hur vi skulle kunna lösa detta problem? Placera flykfingar i de kommuner som bevisligen har en efterfrågan på arbetskraft och som bevisligen har en fillfredsställande arbetsmarknadssituation! Utveckla kom-

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Flyktingpolitiken och flyktinginvandringen

munala rufiner för flyktingmottagandet! Def enda som de här flykfingarna inte har är bostäder.

Om man inte kan komma fram till något konkret förslag för att lösa detta problem ekar det falskt om de allmäna deklarationerna om humaniteten i flyktingpolitiken.

Anf. 35 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:

Herr talman! Som jag sade tidigare får man försöka komma tiU rätta med denna påtvingade sysslolöshet på flera olika sätt, men def effektivaste är naturligfyis aft förkorta handläggningsfiderna. Jag tror infe att man löser problemet genom att ge tillfälUga arbetstillstånd. Då kommer ju en hel del andra problem i släptåg. Under sådana förhållanden skulle människor kunna söka polifisk asyl för att få tillfälligt arbetsfillstånd.

Jag tycker atf arbetslösheten för de många flyktingar och invandrare som redan har fått uppehållstillstånd är ett betydligt större problem. Regeringen har också, som jag sade tidigare, insett detta och har lagt fram förslag till åtgärder i kompletteringspropositionen. Det stora problemet är flyktingarnas och invandrarnas bristande kunskaper i svenska. De som vistas ute på förläggningarna har dock redan efter två månader i Sverige rätt att delta i svenskundervisningen, och många gör det. I åtskilliga kommuner har man börjat kombinera svenskundervisningen med praoperioder för atf ge flyktingarna en inblick i hur def svenska samhället fungerar.

Anf. 36 Statsrådet GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Jag vill först uttrycka min uppskattning över den i grunden breda polifiska enighet som råder när det gäller vår flyktingpolifik. Det är en stor styrka vid bedrivandet av vår flyktingpolitik, i dag och på längre sikt. Behov av insatser för flyktingar kommer ju att finnas inte bara i år ulan under många år framöver. Därför är det viktigt att värna om flyktingpolifiken och att vi gör klart för oss vad den egenfligen innebär. Det är också viktigt för atf vi skall kunna bemästra de tendenser till främlingsfientlighet som finns i vårt samhälle - sådana finns ju, om också dess bättre i ganska ringa grad.

Vi ser med stor oro på utvecklingen i vissa andra länder. Frankrike och även Danmark och Norge har ju fått politiska grupperingar som driver klart främlingsfientliga, för aff inte säga rasistiska uppfattningar. En av de åtgärder som vi vidtar för att komma till rätta med detta är fillsättandet av kommissioner mot främUngsfientUghet och rasism, vilka får väl tilltagna resurser.

Del är ingen som i den här debatten har talat för en restriktivare praxis i vår flyktingpolitik, tvärtom. De som har uttalat sig för en förändring vill ha en liberalare praxis. Men vi måste ju i den här församlingen också visa en insikt i problemen, och sådana finns. Man kan inte bara med vackra ord förverkliga en flykfingpolitik. Det gäller inte bara aft ge arbetsfillstånd utan också att bereda flyktingarna en värdig tillvaro i vårt land. I det avseendet tycker jag att det i viss utsträckning brister i den debatt som här förts från oppositionens sida.

Def finns ett starkt engagemang ute i kommunerna, och def är vår stora fillgång i dagens flyktingpolitik. Det är unikt i världen att praktiskt taget alla

kommuner ställer upp för att ta emot flykfingar. Hade vi inte lyckats på den punkten, skulle vi infe ha kunnat bedriva en flykfingpolitik på den höga nivå som vi i dag kan upprätthålla.

Men när det är sagt måste det också konstateras att insatserna från kommunerna inte räcker. Därför ökar antalet flyktingar och asylsökande på förläggningarna, och tiderna för deras vistelse där förlängs alltmer. Detta är en ohållbar situation. De som nu pläderar för en liberalare praxis i tillämpningen av vår utlänningslag måste rimligtvis också ta ett ansvar för att göra denna tillämpning möjlig. Det kan inte bara vara en fråga om aff ge arbetstillstånd, utan vi måste också ta de praktiska konsekvenserna av defta, om vi vill liberalisera vår flyktingpolitik.

Jag vill säga några ord om vissa vilseledande inslag i debatten, vilken jag tycker är ganska besvärande. De har också smugit sig in här i kammaren, men def är framför allt i den allmänna massmediedebatten som de kommer till uttryck. Man skiljer inte meUan asylsökande och flyktingar. Detta är grundläggande. När man i debatten talar om dem som kommer tiU Sverige och söker en fristad, kallar man dem alla flyktingar. När någon drabbas av utvisning säger man allmänt att regeringen och invandrarverket har utvisat flykfingar.

Regeringen utvisar infe flyktingar. Def är asylsökande som bedöms infe ha flyktingskäl och inte heller andra starka humanitära skäl aff anföra som drabbas av utvisning.

Det finns flera orsaker fill detta. Den inledande paragrafen som gäller flyktingpolifiken lyder: en flykting skall infe utan synnerliga skäl vägras fristad i Sverige, om han behöver sådant skydd." Där stannar de flesta som läser och skriver om flykfingpolitiken. "En flykfing skall inte utan synnerliga

skäl vägras fristad " står det. Detta är också vad som tillämpas. Men en

asylsökande är inte allfid en flykfing. När vi konstaterat att en asylsökande är flykting utvisas han inte, om han inte har begått grova brott. En flykting kan utvisas i samband med grov kriminalitet, men inte i andra sammanhang. Den som inte är flykting kan inte göra anspråk på uppehålls- och arbetstillstånd i Sverige inom ramen för reglerad invandring. Denna grundläggande kunskap måste vi hjälpas åt att föra ut, om vi skall få ordning och balans i debatten. De som nu protesterar, strejkar och deltar i andra akfioner framträder alla som flykfingar. Men def är de inte. Alla är inte flyktingar.

Det talas om hårdnande flykfingpolitik i Sverige. Det är vilseledande. Påståendet har inte någon grund i verkligheten. Vpk talar i en reservafion om atf bedömningen vid mottagandet av fiykfingar från Turkiet infe skall grundas på uppgifter enbart från turkiska myndigheter. Vi grundar inte vår bedömning på uppgifter från myndigheter i det land varifrån den asylsökande kommit. Ett sådant påstående är grovt vilseledande. Vi grundar vår bedömning på information från våra egna ambassader, från oppositionspartier, frivilliga organisafioner, den allmänna kunskap vi har om landet och naturligtvis framför allt på vad den asylsökande själv har sagt. Men vi går inte fill den regim varifrån vederbörande har flytt för att få uppgifter om personen. Det vore ju förfärligt om så skulle ske, och fill stor skada för den asylsökande.

Det talas om att vi bryter mot utlänningslagen. Def gör vi inte. Konstitu-

Prot, 1987/88:133 3 juni 1988

Flyktingpolitiken och flyktinginvandringen

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Flyktingpolitiken och flyktinginvandringen

fionsutskotfet har granskat detta och konstaterat aft det infe finns anledning aft göra några erinringar. Sverige är ledande i Europa på detta område. Låt oss vara glada och stolta över det, även om vi känner till bristerna i vår flykfingpolitik. Det kommer alltid atf finnas brister i fiykfingpolifiken. Def finns ingen fullkomlig flyktingpolifik.

Det talas om de långa handläggningsfiderna. Dessa är ett stort problem. Men tala inte om de långa handläggningstiderna som om alla fick vänta i två år! Så är det inte. Många får besked snabbt. Jag känner tiU fall där man fått besked på tre veckor. Jag träffade en rumän i Sverige som efter en månad fått sitt tillstånd och ett arbete. Han var ute i arbetslivet. I klara fall, där def är uppenbart att vederbörande är flykting, tar handläggningen i allmänhet inte så lång fid. Den kan ta för lång fid, men aldrig så långa fider som def brukar falas om. Def är om vederbörande infe har skäl eller uppgett oriktiga uppgifter och det gång på gång krävs utredningar som handläggningstiderna blir långa. När någon säger atf han har väntat här i två år och infe fått besked, är det aldrig sant. I så fall skall def vara något alldeles speciellt. Den asylsökande har vanligtvis fått besked från invandrarverket. Men han tycker atf han har fått fel besked, och så har han överklagat. Sedan har han fått ett besked från regeringen som han inte heller är nöjd med. Därefter har han lämnat nya uppgifter till polisen, och ärendet har gått fill invandrarverket igen. Då far def lång fid.

Alexander Chrisopoulos säger att det allfid är myndigheternas fel när handläggningstiderna blir långa. Så är det inte. Det är fakfiskt inte alltid myndigheternas fel. Vi skall ta på oss vår skuld och invandrarverket får fa på sig sin. Men def är ofta den asylsökandes eget fel, genom att han har fördröjt och förhalat handläggningen och kommit med olika uppgifter. Jag skulle kunna nämna rader av exempel på detta.

Def gäller bl. a. ett fall med en asylsökande, som av regeringen fick avslag på sin ansökan i februari i fjol. Den asylsökande gick sedan fUl polisen och anförde helt nya skäl, som gjorde att polisen måste överlämna ärendet till invandrarverket. Invandrarverket måste i sin tur överlämna def hela fill ambassaden i def land som den asylsökande kom från, för aft kontrollera uppgifter och göra en utredning. Efter allt detta utredande finner män atf de nya uppgifterna är helt falska. Skall vi då säga att det nu har gått så lång fid, på grund av ai:t den asylsökande lämnat falska uppgifter, atf den asylsökande måste få stanna i Sverige? Jag meiiar atf def vore helt fel med en sådan hantering. Det kan infe premieras att man förlänger handläggningstiderna genom atf lämna oriktiga uppgifter. Jag tycker att man skall tala klarspråk också om detta.

Nu ställs krav på vad man kallar allmän amnesfi. Detta är i och för sig ett oriktigt uttryck, men vi vef vad som menas. Det menas att alla asylsökande som kommit exempelvis före den 1 januari i år skall få stanna. Vi måste säga nej till det. Det vore orättvist mot alla vilkas fall prövats enligt utlänningslagen dessförinnan och mot dem vars fall prövas senare. Vi kan inte införa specialbesfämmelser för dem som kommit under en viss period. Det vore ett avsteg från vår flyktingpolifik. Alla dessa asylsökande är inte flyktingar, det vef vi.

Det kanske vikfigaste skälet som talar emot en sådan åtgärd är aft det vore

att ge alldeles fel information fill människor i länder som t. ex. Chile. Många människor kommer nu till Sverige från Chile utan aff ha flyktingpolitiska skäl.. De kommer av sociala och ekonomiska skäl, som i och för sig är begripliga men inte gruridar rätt till uppehållstillstånd. Om vi nu skuUé säga alt alla som kommit från Chile får stanna, skulle detta innebära en tydlig signal fill människorna i Chile: Åk fill Sverige! Du får stanna'där, oavsett vilka skäl du har.

Antalet asylsökande från Chile var 1983 ungefär 400. 1986 var antalet asylsökande 2 000 och 1987 över 4 000. Denna utveckling kan naturligtvis försätta om vi inte ger tydliga signaler om vad sorii gäller, nämligen atf man får stanna i Sverige öm man riskerar förföljelse i sitt hemland. Vi skall upprätthålla den politiken. Det finns hos flyktingar en oro för aft vi så att säga utplånar vår flyktingpolitik med en allmän fillsfåndsgivning, så aff de som har behov av skydd i framfiden inte kommer att ha någon plats i vårt land.

Jag skall ta upp ännu en fråga ufifrån de reservafioner som har fogats till betänkandet. Jag noterar aff folkpartiet och centern kräver ett absolut förbud mot alt ta barn i förvar. Ni vet att vi har skärpt bestämmelserna. En översyn av lagen pågår, och vi får återkomma fill defta i höst. Ni kräver emellertid ett absolut förbud mot att ta barn i förvar. Folkparfiet kräver ett vidgat rådrum inför verkställigheten. Folkpartiet och centern vill helt undvika familjesplittring i varje enskilt fall. Min fråga är: Innebär detta att ni är beredda atf avstå från möjligheten aff tvångsvis utvisa barnfamiljer? Skall en barnfamilj aldrig kunna utvisas utan att vederbörande frivilligt lämnar landet? Def blir konsekvensen av dessa krav, när man lägger samman dem.

Jag vill också ställa en fråga till Rune Backlund, som enligt vad jag har noterat var med i invandrarverkets styrelse när styrelsen yttrade sig över den lagöversyn som gjorts. Invandrarverkets styrelse säger aft man kan ansluta sig till utredningens precisering av väd som gäller förvaring av utlänningar under 16 år. Det innebär inget-förbud mot atf fa barn i förvar. Detta har Rune Backlund anslutit sig till i invandrarverkefs styrelse. I utskottet och här i kammaren rekommenderar han ett absolut förbud. Jag vore tacksam om jag finge en förklaring hur det här hänger ihop och vad som gäller.

Får jag allra sist säga att kraven på ett ökat internationellt samarbete är berättigade, och vi arbetar intensivt på de områdena. Jag har personligen tagit initiafiv till en nordisk samrådsgrupp som träffas regelbundet. Vi delfar också i en räd europeiska sammanhang, där flykfingpolitiken diskuteras. Men det beklagliga är aft def infe finns samarbetspartner när det gäller att liberalisera flyktingpolifiken. De samarbetspartner som står fill buds är företrädesvis för införande av restriktioner:

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Flyktingpolitiken och flyktinginvandringen

Under detta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 37 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk) replik;

Herr talman! Först några ord om reservationen angående förhållandena i Turkiel.

Även om regeringen infe enbart får information från de turkiska myndigheterna för att göra en bedömning av situationen i Turkiet, så har vi en stark

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Flyktingpolitiken och flyktinginvandringen

känsla av att regeringen övervärderar den skendemokratiska utvecklingen i det landet och inte inser att de flesta parfier där är förbjudna, att fackföreningsrörelsen är förbjuden, att folk som verkar för en demokratisk utveckling - bl. a, genom att försöka bygga upp fackföreningar i Turkiet -förföljs. Ur den synpunkten är alltså behandUngen av kurder och turkar, som söker politiisk asyl i Sverige, onödigt restriktiv.

Vad säger sedan invandrarministern? Jo, han säger att alla som väntar, behöver inte vänta i två år. Och detta är självklart. Invandrarministern nämnde en rumän som fått sin poUtiska asyl beviljad inom en månad. Det är kännetecknande, alla som kommer från det hållet får mycket snabbare än andra politiisk asyl. Det är inga som helst betänkligheter inför om de skall få poUtisk asyl eller inte. Annat är det med behandUngen av chilenare m.fl.

Men det finns alltså personer som får vänta i två år. Och då säger invandrarministern: Det är inte myndigheternas fel - det är ju deras eget fel. Och varför är det deras eget fel? Jo, därför att de utnyttjar sin lagliga rätt att överklaga invandrarverkets beslut och på så sätt förlänger väntetiderna. Är det fel?

De två eller t. o. m. tre år - det finns sådana exempel också - som dessa personer får vänta, det gör att de förankras i det svenska samhället. Deras barn går i skolan, och de får harmonisk kontakt med sin omgivning. På så sätt befinner de sig i en ny situation.

Vi anser därför att de personer som vistats här i landet en viss tid, och för vilka väntetiderna är så långa som två år, borde man av humanitära skäl- inte av politiska skäl, det är ointressant numera om de är politiska flyktingar eller inte - låta få stanna.

Att ha en positiv särbehandling av en viss grupp människor, det är infe detsamma som att åsidosätta lagstiftningen. Det är fullt möjligt att göra på detta sätt. Ingen lagstiftning inskränker möjligheterna att göra en positiv tolkning eller ha en särbehandling av vissa personer. Och om det inte finns skäl att göia på detta vis när det gäller personer vilka har kommit - som invandrarministern säger - före årsskiftet 1987-1988, så kan det som invandrarministern uttalat tolkas som att det finns skäl att förfara så här när det gäller personer som har väntat i två år.

Anf. 38 RUNE BACKLUND (c) repUk:

Herr talman! När det gäller invandrarministerns redovisning av orsakerna till de långa handläggningstiderna, så tycker jag att det kan finnas anledning att göra några kommentarer.

Att det blir långa handläggningstider i fråga om övérklagandeärenden har underliggande orsaker, som skapar tidsförskjutningen. Vi har ju en situation där ett antal asylsökande får vänta i flera månader innan de ens genomgår det första förhöret. Därutöver har vi en situation som innebär att det, när ansökan väl kommer till invandrarverket, tar lång tid innan man får det första beslutet.

Det är så att säga det här första skedet i hanteringen av de asylsökandes ärenden som leder till tidsförskjutningen, innan man kommer fram till överprövningen, som utgör rättssäkerheten här - dvs. att man kan gå tillbaka och få sitt ärende omprövat hos invandrarverket samt överklaga till

regeringen och anföra nya skäl. Def är där vi får den långa tidsutdräkten, men man skall inte glömma bort att orsaken till den kraftiga förskjutningen är de här underliggande tiderna. Bakgrunden till situationen är att resurstillskotten till polisen och till invandrarverket har varit för snåla och att vi inte har anpassat organisationen till antalet asylsökande. Detta kan häriedas till sommaren 1984, då den kraftiga ökningen av antalet asylsökande kom.

Vi har haft ett skifte på invandrarministerpostén under den aktuella tiden, och jag vet att Georg Andersson har haft ambitionen att försöka klara ut problemet. Men man kan inte komma ifrån att det på denna punkt föreligger en underlåtenhetssynd, som faller tillbaka på regeringen och inte minst på den föregående invandrarministern. Man tog inte tag i - jag använder det uttrycket - ökningen av tiderna i ett tidigt skede.

Jag tycker att det vid beskrivningen av varför vi är i denna situation har lagts väl stor andel av skuldbördan på den enskilda asylsökande. Myndigheterna och staten har i slutet av behandlingen trots allt ett ganska stort ansvar för att situationen är sådan som den är när det gäller väntetiderna för asylsökande.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Flyktingpolitiken och flyktinginvandringen

Anf. 39 GULLAN LINDBLAD (m) replik:

Herr talman! Jag kan konstatera att vi moderater i de flesta stycken är ganska eniga med invandrarministern när det gäller de synpunkter som han här har framfört. Jag tycker att det är bra att statsrådet Andersson klarlade vissa fakta, och jag vill understryka vad jag sade i mitt anförande, att det är viktigt att det råder fasta och klara regler på flyktingpolitikens område samt att handläggande myndigheter verkligen känner riksdagens stöd, när de agerar enligt de bestämmelser som vi har fastlagt och som gäller.

På några punkter är vi ändå kritiska. Den ena gäller det som vi har framfört i en reservafion, nämligen att en väldigt stor del av de asylsökande tycks ha satt i system att göra sig av med aUa handlingar, innan man når Sverige. Där skulle jag vilja fråga om vi ändå inte kunde kräva någon form av dokumentation - ett resedokument eller en identitetshandUng av något slag. Och observera vad som tidigare har sagts här om visum och pass! Det handlar infe om sådana handlingar. Vi har full förståelse för att flyr man i hast från sitt land, då kan man inte sitta inne med aUa de här handlingarna. Men någon Uten handling tycker vi ändå skulle krävas. Kan vi kanske vänta oss att det kommer något sådant stadgande i de förslag som vi väntar på?

Därmed är jag framme vid min huvudfråga: Kan vi ganska snart, i början av nästa riksmöte, förvänta oss förslag i anledning av de båda utredningarna -asylärendeutredningen och den utredning som gäller översynen av utlänningslagen?

Anf. 40 KENTH SKÅRVIK (fp) replik: ■

Herr talman! Jag förstår Georg Andersson i många avseenden när det gäller def som framförts här. Det är som Georg Andersson sade i början av sitt anförande, att vi har i grund och botten en mycket lika invandringspolitik och ser problemen på samma sätt. Utgångsläget är då att vi vill det bästa för de asylsökande som kommer till Sverige - att de skall få flyktingstatus och kunna stanna här.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Flyktingpolitiken och flyktinginvandringen

Jag var mycket glad för aft Georg Andersson, när han fillträdde som invandrarminister, fog initiafiv fill tillsättande av ett antal utredningar, som nu.har verkställts och som ligger på regeringens bord. Vi väntar på förslag, och vi hoppas aft där skall finnas en del av de lösningar som vi tror skall lösa vissa av flykfingproblemen. Vi beklagar bara alt delta material infe kommit fram före sommaruppehållet, så aft vi kunnat ha det med i bilden - vi står nu och pratar om del saker som är gjorda och om en del saker som vi hoppas skall bli verkställda.

Georg Andersson tog upp.frågan om väntetiderna. Just def pratar vi mycket om. Vi pratar om alla som finns på flyktingförläggningar och inte kommer ut. Det stora målet är att få kommunerna aft ställa upp på ett sådant sätt aft vi får in dessa människor i det svenska samhället. Det hoppas vi skall vara en av lösningarna, i samband med att invandrarverkets nya organisation skall börja fungera.

Men på något sätt måste också regeringen börja fundera ordentligt på hur vi skall göra för att få kommunerna att ta emot fler. Vi vet aff kommunerna har många olika förhållanden aff skylla på, bl. a. bostadsbristen, för att säga atf de infe kan ta emot fler. Förhoppningsvis kommer vi att lösa den här frågan.

En av de stora orsakerna kan också vara massmedia, som orsakar en hel del problem för invandrarministern och för oss,andra genom att emellanåt kanske förvrida vissa förhållanden.

Sedan skulle jag vilja fråga invandrarministern något beträffande chilenar-na. Av def anförande som Georg Andersson höll fick jag näsfan känslan att de flesta chilenare som kommer hit egentligen inte har möjlighet atf få flyktingstatus på grund av aft de kommer hit av skäl som man ganska snart kan konstatera leder fill att de infe bör få flyktingstatus. Dä frågar jag: Varför skall det då behöva ta så lång tid att behandla ärendena för chilenarna som def nu gör? Def kan dröja uppemot ett och ett halvt fill två år - och kanske ännu mer - innan de får besked.

Sedan har vi också frågan om förvar av barn. Def hade vi en diskussion om i december. Då blev Georg Andersson, Rune Backlund och jag överens om aft det kanske ibland var svårt all kräva ett absolut förbud. Därför fog vi bort den formuleringen från reservationen i år, så att def står bara "förbud" i år, även om det kanske inte är så stor skillnad. Men vi lättade i.alla fall litet på formuleringen, när vi vet att man vid vissa fillfällen kan behöva ta barn i förvar under kortare tid.

Eftersom repliktiden är slut ber jag att få återkomma senare.

Anf. 41 Statsrådet GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Alexander Chrisopoulos väjer nu i fråga om Turkiet och menar atf vi gör en felbedömning av den allmänna situationen. Men varför då skriva på ett så kolossalt vilseledande och insinuant sätt i reservationen alt åtgärder bör vidtas så aff "bedömningar vid mottagandet av flykfingar från Turkiet infe grundas på uppgifter enbart från turkiska myndigheter under sken av all: demokrati råder i landet"? Defta är precis den vilseledande information som en del far runt i landet och sprider- och ni ansluter er till den genom att framföra detta i en reservation i riksdagen! Det är oanständigt!

Vi har ingen särbehandling av olika grupper. Driv inte den myten! Vissa enskilda ärenden är enklare än andra, men det är inte gruppvisa beslut som fatfas.

Jag sade inte, Alexander Chrisopoulos, att det alltid var den asylsökandes eget fel om def blir långa handläggningslider. Men jag viUe nyansera debatten genom aft tala om att det ibland är så, och då skall vi inte blunda för def. Vi måste ärligt erkänna även detta i diskussionen. Jag ville också markera att där vi konstaterar att den långa fiden har uppstått genom aft en asylsökande själv har förlängt handläggningstiden genom vilseledande uppgifter, kan vi naturligtvis infe räkna honom detta till godo. När vi däremot konstaterar aff det huvudsakligen beror på myndigheterna aft det har uppstått en lång handläggningsfid - särskilt när det är fråga om barn som har gått i skola - tar vi numera regelmässigt hänsyn till detta och har liberaliserat praxis i def här avseendet.

TiU Rune Backlund: Visst är det en resursfråga, och vi har också successivt förstärkt resurserna fill invandrarverket, polisen och regeringskansliet för att hantera de här ärendena. Men vi har kommit fram fill aff det infe räcker, utan att vi ocksä måste göra systemförändringar. Det är därför som lagöversynen och den Myrbackska utredningen har tillsatts, och vi arbetar nu intensivt för att få fram en proposition.

Till Gullan Lindblad vill jag direkt säga: Om jag får vara med och bestämma till hösten kommer def en proposition utifrån det här underlaget under tidig höst.

Papperslösheten är ett stort problem. Den frågan ingår i den översyn som dessa två utredningar har arbetat med. Vi får återkomma till frågan, och vi bearbetar den också i de internationella kontakter som vi har.

Kenth Skårvik frågar om de flesta chilenare inte har flyktingskäl. Nej, vi kan infe säga def. Men vi kan säga att def är väldigt många. I invandrarverkefs ärendebehandling i fjol visade det sig att def blev avslag i ungefär 50 % av fallen. Praktiskt taget alla överklagar, och def blir då genom regeringsbeslutet bifall fill en del av dessa överklagningar. Bifallsprocenfen Ugger alltså för närvarande på något över 50 %. Men det är en stor andel chilenare som inte har flykfingskäl, och den bedömning som vi gör och det beslut som vi fatfar grundas på en förhållandevis generös tillämpning av utlänningslagen.

Slutligen beträffande barn i förvar: Kenth Skårvik menar nu atf man har modererat sig med anledning av förra årets debatt. Jag noterade också det, men jag noterade även att antingen Kenth Skårvik eller möjligen Rune Backlund här i debatten återföll till fjolårets vokabulär och talade om "absolut förbud". För övrigt vet jag infe hur ett förbud som inte är absolut ser ut.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Flyktingpolitiken och flyktinginvandringen

Anf. 42 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk) replik:

Herr falman! Vad gäller påståendet i vår reservation om Turkiet kan jag

säga till invandrarministern aff vpk alltid har belägg för sina skrivningar i

reservationer. Men jag vill infe fördjupa mig i den frågan under den korta och

värdefulla faletid som jag har kvar. Invandrarministern säger nu att inte alla asylsökande med långa väntetider

bär ansvaret för def men aff vissa gör def. Varför gör de det? Jo, därför aft de

utnyttjar sin rätt atf överklaga.

Prot, 1987/88:133 3 juni 1988

Flyktingpolitiken och flyktinginvandringen

Då gör invandrarministern ett påstående som kan förvirra situationen ytterUgare, Han säger att många av de personerna har kommit med felaktiga uppgifter, vilket har gjort def nödvändigt atf kunna granska dem på nytt vid överklagandet, så att behandlingen fördröjs. Då vill jag påstå att alla som överklagar invandrarverkets beslut inte har kommit med felaktiga uppgifter. Det vore intressant med ett klarläggande från invandrarministern på den punkten.

Ett område inom flyktingpolitiken anser jag att vi bör diskutera litet mer. Vi har hittills inte berört frågan. Def gäller våra ansträngningar för att bemästra rasismen.

Jag tycker att det finns en direkt koppling mellan flyktingpolitiken och rasismen. Jag anser att parfierna i riksdagen med all kraft bör tala om aft de som knackar på vår dörr och behöver hjälp inte i första hand är assyrier, palestinier, iraker, kurder, judar eller greker, utan de är människor. Och människor är inte problem.

Vi skall inte se människor som problem. Människor har svårigheter, tankar, känslor, kreativ förmåga och skaparkraft, erfarenheter och kunska-jjer. Därför är människor alltid en tillgång. Det måste vi säga till svenska folket.

Det finns alldeles för många pseudopatrioter som dyker upp Utet överallt i landet och försöker slå vakt om def de själva kallar svenskhet genom att mumifiera och förpuppa den och genom att skydda den mot flyktingar, skydda den mot verkligheten. Det handlar om den gamla kända stockkonservafismen när den övergår fill nationalchauvinism och upphöjer döda nafionella symboler för att dölja sina utvecklingsfientliga och anfiinfellektu-ella syften.

Detta bör vi avslöja i en brett upplagd idédebatt, där vi kan fastslå att svenskhet i dag är att säga ja till flykfingar, att svenskhet i dag är att vara solidarisk.

Anf. 43 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! I detta betänkande behandlas tre motioner som jag har varit med om att underteckna. Jag är medveten om att den uppfattning som framförs i dessa fill stora delar inte sammanfaller med den som man i dag har här i riksdagen. Jag är också lojal mot mitt parti och tillämpar alltid den metod som innebär atf man även om man inom parfiet driver sin egen uppfattning fill slut biträder den uppfattning som partiet anser skall gälla. Det finns emellertid inte något som hindrar mig från att här något beröra de motioner som jag har väckt i riksdagen.

Varje dag kan vi läsa i tidningarna, höra i radio och se på TV om de enorma flyktingproblem som råder världen över. Det handlar om människor om vilka man tyvärr inte vet ifall de kommer att leva i morgon. Vi matas med dessa bilder dag efter dag. Ingen kan undgå att beröras av det som vi får se.

Herr talman! Om man går några år tillbaka i tiden, finner man atf Sverige tidigare lade största delen av sina ekonomiska resurser när det gällde flykfinghjälpen på just flyktingar utomlands. Detta har svängt kapitalt under senare år. I dag ger vi största delen av vår hjälp fill flyktingar som har kommit fill Sverige. Def kan diskuteras om det, med tanke på hur situationen ser ut i

världen, är rätt att fortsätta med denna politik att lägga största delen av våra pengar på de människor som söker asyl i Sverige. Jag är inte övertygad om aff detta är rätt, och jag är ganska säker på aff def finns många utanför defta hus som delar min uppfattning i denna fråga.

Herr falman! Det är infe svårt att kunna konstatera-det säger t. o. m. FN:s flykfingkommissarie klart och tydligt i en rapport - atf vi i dag har ett stort antal ekonomiska flyktingar. Det är faktiskt infe dem som vi har ansett aft vi i första hand skall värna om.

Jag kan myckel väl förstå människor som - i och med att vi i Sverige har stängt arbetskraftsinvandringen - chansar på all komma hit under täckmantel av annat skäl än det som egentligen är gällande. För aff beskriva den situation som råder runt om i Europa, kan jag nämna aft 35 % av dem som i fjol sökte politisk asyl i Västtyskland infe fanns kvar i landet när deras asylansökningar väl skulle slutbehandlas utan i stället hade försvunnit till ett annat land.

Atf i den svenska debatten i allmänhet och kanske i riksdagsdebatten i synnerhet framföra kritiska synpunkter på den svenska flyktingpolitiken kan liknas vid atf gå in i ett minerat område utan att ha en karta över var minorna finns. Jag tycker att det är fel att, som vi i dag gör i debatten, se allfing i anfingen svart eller vitt. För aft ge exempel på den något egendomliga situation som råder kan jag redogöra för en undersökning som publicerades i höstas.

Mot bakgrund av denna undersökning försökte man belägga att just vi skåningar hade en negativ inställning fill flykfingar. Man hade nämligen kommit fram fill aff 31 % av skåningarna ansåg aft den svenska flyktingpolifiken var för generös. I tidningarna gjordes det stora nummer av detta. Def förekom nästan extraUtsändningar i radio och visades omfattande reportage i televisionen. Men vad man inte sade, herr talman, var att def av samma undersökning framgick aft 30 % av stockholmarna hade en likadan inställning. Det skilde alltså på en procent. Aff 31 % av skåningarna tyckte aff flykfingpolitiken var felakfig, var alltså åt Hades. Men aft 30 % av stockholmarna ansåg aft den var felakfig bekymrade man sig inte om.

Enligt min personliga uppfattning - def vill jag betona - har debatten hamnat litet snett, eftersom man fokuserat den fill problemen nere i Sjöbo. Den polifiska majoriteten i Sjöbo har kommit fram fill aff man infe vet vad människorna i kommunen tycker i en viss fråga. Därför har man - vilket egentligen är demokratins ideal -valt att låta människorna bestämma. Detta har då föranlett en enorm kritik runt om i hela Sverige.

Företrädare för samfliga fem riksdagspartier står ofta här i kammaren och talar om hur kompetenta de enskilda människorna är atf fatta beslut. Men plötsligt är det den största av alla nackdelar att den polifiska majoriteten i en kommun går ut fill invånarna och frågar efter deras uppfattning.

Detta är litet egendomligt även ur en annan synvinkel, herr falman. I de motioner som har väckts och som behandlas i det föreliggande betänkandet redovisas ju faktiskt olika uppfattningar om vilken fiykfingkvof vi skall ha. Dessa mofionsförslag - som i och för sig ingår i ett större paket av förslag - är förslag som vi trots allt går fill val på.

Jag vill här inom parentes fillägga aft jag, om jag hade varit skriven i Sjöbo,

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Flyktingpolitiken och flyklingin vandringen

4 Riksdagens protokoll 1987/88:133

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

FlyktingpoUtiken och flyklingin vandringen

skulle rösta för ett flyktingmottagande. Men jag anser som sagt atf det är fel aff inte låta människorna få denna chans.

Det avtal som i. dag finns baseras faktiskt på frivilUga överenskommelser mellan staten och kommunerna. Det kan knappast finnas skäl aff fill en kommun, som inte är säker på vad invånarna, väljarna, vill, säga atf den infe begriper sig på frågan och därför inte får lov att folkomrösfa om den.

Def har också sagts att beslutet i Sjöbo har skadat Sveriges anseende utomlands. Def har inte varit någon hejd på våra massmedia när def gäller att rapportera om den dåliga uppfattning som man runt om i världen har fått om Sverige på grund av denna debatt om en Uten kommun nere i Skåne.

Om man studerar vad som har hänt internafioneUt, finner man att def inte är mer än ett år sedan som man i ett annat land i mellersta Europa genomförde en folkomröstning angående asylpolitiken. Det är fråga om ett land som allfid har varit känt för sin stabiUtet, neutralitet, sitt lugn och sin ro, nämligen Schweiz. I detta land, där friden kanske har härskat längst bland alla stater i Europa, genomfördes alltså i fjol en sådan folkomröstning. Jag tror infe, herr falman, att Schweiz internationella anseende på något vis har skadats av detta.

Vi kan också konstatera atf Sverige i dag inte bara beviljar flest asyler i förhållande fill sitt invånarantal utan aff vi även i faktiska tal beviljar flest asyler. Trots att vår folkmängd bara är en liten del av Europas beviljar vi flest asyler i Europa.

Åtminstone en del i mina motioner blev tillgodosedd, nämUgen den där jag förespråkar aft vi skulle ha en rättvisare fördelning, aft vi skulle försöka komma överens med övriga länder i Europa så att flykfingströmmen inte ensidigt riktas mot vissa länder.

Jag hörde att Alexander Chrisopoulos, som nu tyvärr inte finns i kammaren, gjorde ett stort nummer av att de västeuropeiska länderna hade skärpt sin asyllagsfiftning. Man skall, herr talman, försöka undvika att ta billiga polifiska poänger, men Alexander Chrisopoulos, som ju representerar vänsterpartiet kommunisterna, bör väl vara den i den här församlingen som har bäst kontakter med länderna i östblocket. Det är helt klart - och det kan man kanske beklaga - att länderna runt om i Västeuropa har skärpt sin asyllagsfiftning. En sak är emellertid absolut glasklar, nämligen att det i Östeuropa över huvud taget inte finns någon asyllagsfiftning.

Visst kan vi,gå uf och försöka påverka våra grannar och andra länder i Västeuropa, men samfidigt bör naturligtvis samma vädjan riktas till samtliga de länder som i dag ingår i östblocket. Där tar man inte emot några flykfingar alls. Där talar man inte om hundra, tusen eller tiotusen - där talar man om noll. SkaU vi ha ett solidariskt ansvar, så bör def fakfiskt utvidgas till hela Europa.

Man kan ställa frågan: Hur länge kan vi hålla på att ta emot flykfingar fill ett antal av 20 000 per år, som det har sagts i debatten här aft antalet uppgår fill i dag? Det går inte atf bara säga att vi skall ta emot så och så många - i prakfiken innebär det en hel del problem. I riksdagens revisorers berättelse, som behandlas i det föreliggande betänkandet och som är undertecknad av ansedda och välrenommerade ledamöter av denna kammare, pekas klart på bosfadsproblematiken. Jag minns inte siffrorna exakt, men jag har för mig aft

man 1986 räknade med en nettoproduktion av 12 000-13 000 bosfäder i Sverige. Def antal flykfingar i vårt land som var i behov av bostäder uppgick då fill 8 000. Okej, man skall inte jämföra äpplen och päron, men faktum är aff om vi tar emot ett stort antal flyktingar och det innebär problem för dem som har bott i Sverige under ett stort antal år, kommer vi framöver aff få bekymmer.

Dessa problem hade kanske kunnat lösas, om vi hade satt in kraftigare åtgärder för atf komma fUl rätta med passlösheten. Man kan på goda grunder säga aft mer än hälften av de asylsökande som kom till Sverige 1986 saknade pass och biljett. Man visste icke vUka de var. Jag känner mycket väl fill atf den som kommer som flykting till ett land i normalfallet inte har några papper. Def ingår i själva flykfingbegreppet att man måste ge sig av hals över huvud. Den biten kan jag köpa men inte den andra biten: de som har tricksat sig kors och tvärs över hela Europa. De anländer till Arlanda, lämnar flygplanet, sitter kvar fem sex timmar i Arlandas utrikeshall, de går sedan fram fill passpolisen efter att omsorgsfullt ha förstört biljetter, pass och legifimafions-kort. De uppger ett namn som inte finns på något flygbolags passagerarlista. Alla förstår hur svårt det är för myndigheterna atf utreda sådana fall.

Jag delar helt statsrådets uppfattning att det är förenat med problem aft utröna varifrån en person kommer, vad han har gjort m. m., när han inte har någonting som kan styrka hans idenfitet eller tidigare vistelseort. Def minsta man kan begära är att den person som söker asyl i Sverige så långt som möjligt skall spela med öppna kort. Det borde rimligtvis, om han har rent mjöl i påsen, innebära att han får en mer korrekt behandling.

Jag skall inte ytterligare förlänga taletiden, men jag vill referera till ett uttalande som statssekreterare Gerd Engman gjorde under ett besök i Schweiz i höstas. Hon talade om de konsekvenser det kunde fä om vi fortsatte atf ta emot ett stort antal asylsökande utan pass.

Till sist, herr talman, vill jag säga att jag i en mofion har föreslagit atf den
som gömmer uflänningar - observera icke flyktingar - skall straffas.
Utlänningar har kommit till Sverige, har sökt asyl och har icke, trots atf vi har
den mest generösa asyllagstiffningen i Europa, beviljats asyl. Sedan beslut
härom har lämnats har vissa mer eller mindre organiserade rörelser som
gömmer människor kommit in i bilden. Det innebär aft man far lagen i egna
händer. Def kunde man kanske tolerera, om det rörde sig om ett isolerat
område. Men det kan fakfiskt, herr talman, finnas människor som inom
andra områden tycker aft vår lagsfiftning, våra regler och bestämmelser är
felaktiga. Ger vi "fritt fram" på ett område, måste vi ge samma fillstånd till
andra människor att efter eget gottfinnande tolka lagstiftningen. Jag har
självfallet ingenting emot den eller de personer som under den tid en
asylsökandes ärende prövas av myndigheterna ställer upp för och stödjer den
asylsökande utlänningen. Def kan jag helt och fullt acceptera, men aft
gömma människor som efter en prövning enligt Europas mest generösa
flykfinglagstiffning inte har befunnits vara flykfing tycker jag faktiskt borde
kriminaliseras. .

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

FlyktingpoUtiken och flyktinginvandringen

Prot, 1987/88:133 Anf. 44 GULLAN LINDBLAD (m) rephk:

3 juni 1988

FlyktingpoUtiken och flyklingin vandringen

Herr talman! Vad Sten Andersson i Malmö nu har sagt om situationen i Sjöbo liksom vissa förslag som han har framfört i motioner uttrycker inte moderat flykfingpolitik. Det kan lätt konstateras av vem som helst som läser stämmoprofokollen från den moderata parfisfämman i Malmö 1987.

Anf. 45 STEN ANDERSSON i Malmö (m) replik:

Herr talman! Jag hoppas atf jag i början av mitt anförande gjorde helt klart att defta var mina personliga synpunkter. Dem står jag för och accepterar aff partiet har en annan uppfattning. Jag har icke på något sätt i dag försökt hävda att detta skulle vara moderaternas uppfattning, så det var en Utet onödig replik, Gullan Lindblad.

Anf. 46 ALF SVENSSON (c):

Herr falman! För något år sedan hade jag förmånen och glädjen att få arrangera en busstur från Jönköping fill Sjöbo. Med i bussen var i synnerhet assyrier och indier, bl.a. en assyrisk danstrupp. En av deltagarna, Maria Özmen, stod på Sjöbo torg och läste följande dikt:

Varför har just jag blivit flykfing

def hade kunnat vara just du. I def landet jag föddes ville jag föda mina barn. Del arvet från mina förfäder ville jag förvalta,

en bra framtid för mina barn ville jag skaffa. Men mitt älskade hemland förvandlades

till ett land fyllt av hat och terror.

Jag fick infe tala mitt eget.språk. Jag fick inte kalla mig def jag är. Jag fick inte uttrycka rriina åsikter. Jag fick infe ens tänka på ordet frihet,

när jag nämner ordet frihet hamnar jag mellan fyra väggar. När jag nämner ordet mänskUghef bestraffas jag med grymhet. Jag frågar mig själv: Väd har livet för en mening utan frihet,

vad har livet för en mening i rädslan för döden?

Jag fick lämna mitt land mot min vilja, men def får kosta mig vad som

helst för ett liv i frihet. Varför måste just jag fly från land till land fy ingen vill ha mig? Är det så svårt? År jorden så liten? Finns det ingen som vill öppna en dörr för mig?

När jag hamnar i ditt land vill jag att du skall fråga mig,

varför jag har lämnat mitt hemland, och vad du förväntar av mig, missförstånd får det inte bli mellan mig och dig.

Ställ hårda krav på mig, smufsarbete kan du ge mig, men uflänning, parasit, svartskalle kalla inte mig, ty en medmänniska är jag som du.

Kanske är du rädd för mig. Se på mig, se mig i ögonen. Jag är precis som du: EN MÄNNISKA men en människa på flykt.

Men varför just jag en flykfing, det hade kunnat vara just du.

Jag hade öppnat dörren för dig.

En medmänniska hade jag kallat dig,

för jag vet hur du känner dig som flykting,

jag vet hur mycket du är värd,

du är en människa, men en människa på flykt.

Jag kan lära mig av dig och du av mig, fillsammans kan vi göra landet till ett älskat land, just du och jag.

Detta är en dikt skriven av en ung småbarnsmamma som nu arbetar som förskollärare i Jönköping.

Herr falman! Det sägs väldigt ofta i den här typen av debatter, och def har framskymtat också i dag, aff de som kommer hit är de välbeställda.

Herr talman! Om min familj och jag skulle hamna i den situationen att vi upplevde risk för terror,, tortyr, elände och ofrihet skulle det vara en självklarhet för mig aft sälja huset vi bor i, sommarsfugan vi äger och Volvon vi kör i för aft få ett litet kapital. Det skulle vi använda för att skaffa oss frihet och säkerhet. Det skulle vara en självklarhet för mig att satsa vartenda öre för aff, om möjligt, föra våra barn till friheten; Det vore förskräckande om det skulle vara diskriminerande för vår frihefslängtan aft vi i en sådan situafion råkade ha ett antal fiotusenkronorssedlar efter en sådan försäljning.

Om jag trodde aff vi lättare skulle nå frihet och säkerhet om jag kastade pass och viseringshandlingar och andra dokument i Östersjön, skulle jag hejdlöst göra det. Familjens frihet och säkerhet håller självfallet alla högre än allfing annat. Vi måste sluta def farliga talet om att vissa som kommer hit knappast har här att göra!

Herr falman! Jag har mycket noga lyssnat på debatten här i dag, och def har varit mycket uppmuntrande aff höra alla positiva uttalanden från företrädare för alla parfier. Jag hade tänkt att lovsjunga alla inlägg - men det är ju fullständigt omöjligt efter Sten Anderssons inlägg! Vi hade ju alldeles uppenbart behövt åka fill Malmö också - irite bara fill Sjöbo - och ställa oss utanför Censorsgafan, om jag infe minns fel!

Herr falman! Rent generellt finns här i kammaren en väldig förståelse, en enighet och ett intresse för atl hjälpa människor som befinner sig i en situation som också vi kan hamna i. Utanför parlamentet däremot finns odiskutabelt i ganska många och tämligen vida kretsar om infe fientlighet så åtminstone avoghef gentemot irivandrare. Def är en plikt för varenda

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

FlyktingpoUtiken och flyktinginvandringen

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

FlyktingpoUtiken och flyktinginvandringen

parlamentariker som bekänner sig till en demokratisk människosyn aft i alla olika sammanhang ställa upp för att motverka sådana krafter. De bygger till hundra procent på rädsla, missuppfattning, bristande förståelse och ytliga analyser.

Självfallet kommer allfid även sådana personer att fa.sig hit som inte borde göra det. Inget folk i världen består ju av enbart ärliga, skötsamma, positiva och älskvärda människor. Det är då självfallet vikfigare atf låta en människa för mycket stanna än en för litet.

Herr talman! Jag hörde Kjell-Arne Welins anförande i går i samband med dechargedebaffen. Jag frös långt in i själen, då han räknade upp personer som alldeles uppenbart borde ha fått stanna - men avvisats. Jag vill infe av denna anledning rikta hård krifik mot någon instans eller myndighet, för jag inser att misstag begås. Def finns ingen myndighet, ingen person, ingen instans som infe begår misstag, men hans exempel borde vara ett observandum.

Invandrarministern underströk på ett mycket fint sätt hur viktigt def är att vi ute i kommunerna verkligen tar oss an dem som vi välkomnar, aft vi ställer upp och gör någonting. För egen del tror jag att vi alla skulle kunna förbättra själva mottagandet. Så sent som i förrgår hörde jag exempelvis en hel grupp invandrare berätta atf de så gärna skulle vilja fara från sin sluss fill den katolska kyrkans mässa. Men det gick inte att få en sådan fransport ordnad. När de väl hade lyckats få privatbilisfer att ställa upp med bilar, då gick det infe atf ordna kyrkobesöket, därför aft det inte gick att skjuta på måltiden någon halvtimme. Detta är en ogäsfvänlighet som vi måste göra någonting åt!

Herr falman! Jag vill inte att detta skall vara ett stortfypexempel. Det är ett litet exempel på att vi med enkla medel ändå skulle kunna göra åtskilligt för aft förbättra situafionen för många som mot sin vilja har kastats från sitt hemland och hamnat i främlingskapet hos oss.

Herr talman! Jag tycker också att det borde finnas möjlighet aft fa kål på , sysslolösheten i större omfattning än vad som nu sker för våra invandrare under deras väntetid. Därför tycker jag, som det sfär i mofionen, aff det skulle vara rimligt aff bereda flykfingarna arbete medan de vänfar på aft deras ärenden skall behandlas.

Utskottet behandlar också frågan om viseringskonfrollen i Östtyskland av asylsökande. Jag har i min motion begärt alt vi skall säga upp "avtalet" med Östtyskland om viseringskonfroll. Ordet avtal var uppenbarligen juridiskt felaktigt, men förhistorien visar atf det förekom omfattande överläggningar och påtryckningar mot Östtyskland. Det vore intressant atf få veta vad som sades då. Utskottet skriver så här på tal om FN:s fiyktingkonvenfion:

"Däremot innebär inte konventionen någon förpliktelse atf hjälpa flyk
fingar att komma till ett land där flykfingar kan få asyl ."

Välståndslandet Sveriges representanter åker alltså fill Östtyskland för att tala om för diktaturstaten att den infe har någon skyldighet att hjälpa flyktingar i detta avseende - en nog så talande ironi. Själva förhållandet aff vi förhandlar med Östtyskland om asylsökandes papper är märkligt och oförsvarbart. Jag vill därför stödja reservation 7 om viseringsregler.

Def finns många positiva och fina skrivningar i,betänkandet, det har jag. nog sagt fidigare. Sverige skall vara en humanitär stormakt! Jag har en

bekant vars farmor och farfar bodde i Karelen i början av seklet. De fick ta emot en rysk kvinna som flykfing i sitt hem. Som fack lämnade hon kvar en rysk samovar, som nu står i min väns våning i Stockholm. Def intressanta är atf farföräldrarnas bostad ligger i Sovjetunionen. De fick själva flytta från sin hembygd.

Herr talman! När vi tar ställning fill flyktingpolitiken skall vi fråga oss: Hur länge kommer vi att ha förmånen och glädjen att i ett fritt land kunna hjälpa människor på flykt?

Jag yrkar bifall fill reservationerna 1, 4, 5, 7, 10, 11, 12, 13 och 17.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Flyktingpolitiken och flyktinginvandringen

Anf. 47 STEN ANDERSSON i Malmö (m) replik:

Herr falman! Vi hörde här hur Alf Svensson med intresse hade tagit del av den debatt som pågått i kammaren någon fimme. Där var dock en sol som förmörkade hans himmel, och den skulle vara undertecknad. Han t. o. m. nämnde min adress; det kan ju vara bra att veta.

Men vad var det egenfligen Alf Svensson sade, och vem var det egentligen han krifiserade?

Jag kan infe komma ihåg - och jag litar på mitt minne - aff jag i mitt inlägg krifiserade att det kom hit en massa människor som hade stora ekonomiska resurser. Jag vef ju att såväl fattig som rik i ett land med ett visst samhällssystem kan hamna i en situafion där man blir tvungen att lämna landet. Alf Svensson exemplifierade med sig själv, när han måste sälja sin villa, sommarstuga, Volvo, båt och allt vad han har. Med min kännedom om Alf Svensson kan jag fala om för honom aff den dag def blir aktuellt för honom att fly från Sverige har jag varit tvungen att fly härifrån för länge, länge sedan.

Det som Alf Svensson egentUgen kritiserade var inte mitt inlägg, för statsrådet höll ett långt anförande om just passlösa. Def är möjligt att Sten Anderssons sol, om nu en sådan finns, litet grand förmörkar Alf Svenssons himmel, men han borde samtidigt rikta samma kritik mot statsrådet. Statsrådet sade faktiskt själv att det var ett stort problem i dag med de människor som söker asyl i Sverige och som under resans gång omsorgsfullt har gjort allting för att dölja sin idenfitet.

För att återgå till Alf Svensson för def fall han skulle tvingas fly från Sverige; Om Alf Svensson kunde bevisa aff han är förföljd i Sverige och han och hans familj kanske riskerar liv och lem, kan def då vara något fel om han när han kommer till det land han söker asyl i får visa en biljett? Pass kanske han inte får något, men en biljett kan det väl inte vara helt felaktigt atf han får visa?

Anf. 48 ALF SVENSSON (c) replik:

Herr falman! Jag försfår mig infe riktigt på det bildspråk som Sten Andersson i Malmö använde gång på gång om en sol som förmörkar min himmel - men å andra sidan sett förstår jag knappt vad han säger över huvud taget.

Jag tycker det åligger moderata samlingspartiets representanter aff i synnerhet ta sig an Sten Andersson och hans famösa åsikter. Jag vill fakfiskt betacka mig.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Extra höjning av basbeloppet m. m.

Anf. 49 STEN ANDERSSON i Malmö (m) replik:

Herr falman! Ibland hör man argument som är obetalbara. Här rikfar först Alf Svensson ganska hård kritik mot mig, och sedan säger han att han inte förstår vad jag har sagt. Vad är def han kritiserar egentligen?

Anf. 50 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Jag skulle vilja fa upp en fråga som Georg Andersson berört i sitt anförande. Den gäller hur svenska myndigheter skaffar sig informafion om enskilda ärenden. Statsrådet fog avstånd från atf man vänder sig till de asylsökandes land och genom dess myndigheter skaffar sig information om enskilda.

Nu är det så att jag har haft anledning atf följa två kurdiska bröder och deras ansökningar här i Sverige, och i det fallet blev def uppenbart atf def fanns ett brev från den turkiska polisen där man tackade de svenska myndigheterna för gott samarbete. Jag vef att man också inom regeringskansliet är medveten om aft def finns en sådan här handling, eftersom jag har talat med en av Georg Anderssons närmaste medarbetare. Detta bevisar att det ändå faktiskt förekommer aff svenska myndigheter tar kontakter med de asylsökandes länder och skaffar sig information genom samarbete med polisen där. Även om det rör sig om undantagsfall är def ju tragiskt att sådant förekommer.

Sedan vill jag bara bemöta Georg Anderssons kommentar angående förbudet som folkpartiet har förf fram när def gäller förvar av barn. Georg Andersson förstår infe ett förbud som inte är ett förbud. Jag vill bara påminna om att det finns ett förbud mot vapenexport också. Nu har ju vi i folkpartiet inte tänkt oss precis den tillämpningen när det gäller förvar av barn. I undantagsfall skulle man kunna tänka sig att barn fas i förvar. Men som det nu är, är ju detta förvarstagande ganska omfattande - trots att riksdagen har sagt att det bara skall ske pä synnerliga skäl.

Överläggningen i detta ärende var härmed avslutad. (Beslut fattades efter debatten om socialförsäkringsutskottets betänkande 31.)

Kammaren övergick till att debattera socialförsäkringsutskottets betänkande 31 om extra höjning av basbeloppet m.m.

Extra höjning av basbeloppet m. m.

Anf. 51 NILS CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Förslaget om att återställa basbeloppet som underlag för pensionsberäkningen till en korrekt nivå efter den amputation som skedde i samband med devalveringen 1982 har vi från moderata samlingsparfiets sida ingen invändning mot. Vi har kunnat vara tveksamma, om detta var den mest angelägna och överhängande reformen som stod i kö och väntade under några år, men vi har också konstaterat alt vi har givits så bestämda löften om aft under vissa bestämda omständigheter detta lån från pensionärerna skulle

återbetalas och att de omständigheter som då har ifrågasatts numera är för handen. Då skall också löftet infrias. Jag menar att inte någon häri huset kan undandra sig ansvaret för aff bindande löften till någon grupp medborgare infrias, även om man på sin fid infe var med och ställde ut löftena.

Def är rikfigt att man gör denna höjning. Jag anser också aff det är riktigt aff den görs just i denna form, dvs. att rrian återställer basbeloppet öch inte använder motsvarande summa på något annat sätt fill pensionärernas bästa. Det är nämligen just fråga om atf återställa någonfing som har blivit förändrat, och då bör man i första hand göra def på precis samma sätt - fast i motsatt riktning - som när man vidtog den första åtgärden. Så har man den nya utgångspunkten för ett eventuellt fortsatt reformarbete fastlagd.

Vi stödjer alltså förslaget om uppräkning av basbeloppet till den nivå det skulle ha haft om man infe hade gjort operationen 1982.

Det är bara på en punkt som vi har varit krifiska, och det gäller finansieringen av förslaget. Det kostar mellan 2,6 och 2,7 miljarder kronor, ungefär jämnt fördelat mellan ATP-sysfemet och statsbudgeten resp. ATP-systemet och folkpensionerna, och det är infe litet pengar. Den finansiering som regeringen föreslagit anser vi emellertid vara felakfig. Den tar sikte på en sorts kamrersmässig, kassamässig finansiering, aft sä att säga skaffa fram pengarna, men del är enligt vår uppfattning inte där saken ligger.

Regeringens förslag innebär både en överfinansiering och en felfinansiering. Det ekonomiska problem som den föreslagna åtgärden kan föranleda är infe aff def är svårt att komma ut med pengarna - de firins faktiskt - utan def är de stabiliseringspolifiska effekterna som kan leda fill bekymmer. I en tid då vi har en alltför hög konsumfionstakt är def bekymmersamt att släppa ul på marknaden stora belopp av vilka mycket går till ren konsumtion. Det behövs någon kompenserande åtgärd för aft motverka den effekten. Vi hade hoppats atf regeringen i kompletteringspropositionen skulle hunnit tänka ut någon sådan; det gjorde man infe. Def finns ännu tid kvar.

Att betala pengarna kan vi - def behövs inte någon höjning av ATP-avgiften. Vad man än må tro om ATP-systemets framtid, är def så alt AP-fonden fortfarande växer realt varje år, trots alt man måste ta en del av avkastningen från fonden för atf betala löpande pensioner.

Vi anser aff den fillväxten är varken önskvärd eller nödvändig. Alltså kan vi fills vidare finansiera ATP-höjningén ur de medel som redan finns. Däremot behövs def stabiliseringspolitiska motåtgärder.

Vi har beräknat - mén ingen kan ju göra beräkningar som är exakta - aff ett belopp i storleksordningen 1 miljard behöver dras in för att kompensera detta. Aft det inte blir mer beror dels på att en del av de pengar som skall betalas ut kommer fillbaka i form av skaft, dels på att en mycket stor dél av pengarna kommer aff tillfalla människor som vi vet tillhör den enda grupp i def svenska samhället som sparar pengar, nämligen pensionärerna.

En del av pengarna kommer alltså aff användas för denna korripensation. Därför kommer def aff krävas kompenserande stabiliseringspolifiska åtgärder för atf motverka snedeffekter av den här åtgärden. Vad sorii behövs är alltså infe en höjning av ATP-avgiften med 0,4 %. Därför, herr falman, yrkar jag bifall till den reservation där vi moderater tackar nej fill en sådan höjning.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Extra höjning av basbeloppet rn. m.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Extra höjning av basbeloppet m. m.

Anf. 52 DANIEL TARSCHYS (fp):

Herr falman! En grundprincip i vårt pensionssystem är atf pensionärerna inte skall drabbasav penningvärdets försämring. Den principen förverkligas genom att pensionerna är knutna fill konsumentpriserna. Höjda priser leder automafiskt tUl höjda pensioner.

Def här systemet fungerar bra för def mesta, men under vissa specieUa omständigheter fungerar det illa. Under 70-talef och i början av 80-falet utsattes den svenska ekonomin för en svår belastning genom försämrade bytesförhållanden med utlandet. Våra energikostnader ökade dramatiskt. De fem devalveringar som genomfördes under åren 1976-1982 sänkte kronans värde med sammanlagt 53 %.

De prishöjningar som på det här viset trycktes på oss utifrån kunde vi som nafion inte kompensera oss för. I ett sådant läge fungerade inte den normala mekanismen för värdesäkring av pensioner och andra förmåner. På ett eller annat sätt var regeringarna tvungna att se fill att den här belastningen utifrån delades rättvist.

Problemet tacklades på två olika sätt. Den borgerliga regeringen valde aff förändra, själva basen för indexuppräkningen och tog bort energipriser och några andra poster från den basen. Den socialdemokratiska regeringen valde i stället att bara ge partiell kompensation för den kraftiga devalvering som genomfördes 1982. Båda metoderna syftade till att fördela bördan av vår valutaförsvagning på ett rättvist sätt, och båda metoderna har också gett ett rimligt resuhat. Pensionärerna har inte fått det sämre under de senaste tolv åren. De har tvärtom fått det bättre.

År 1975 motsvarade den genomsnittliga pensionen bara en tredjedel av en industriarbetarlön. 1985 motsvarade den i stället hälften av en industriarbe-tariön.

Under den borgerliga perioden fick löntagarna på grund av de svåra ekonomiska konjunkturerna en något försvagad reaUnkomst. Pensionärerna däremot fick en ökad reaUnkomst. De äldre sorii enbart har folkpension fick under de här sex åren 15 % ökade realinkomster. Även efter 1982 har pensionärerna fått ökade reaUnkomster. Ser man på pensionärskollektivet i dess helhet, finner man att det under den här tolvårsperioden har fått avsevärt.högre inkomster - inte minst genom atf antalet ATP-pensionärer hela tiden har ökat, liksom den genomsnittliga ATP-poängen har höjts.

Här finns det alltså inte någon eftersläpning som behöver kompenseras. Vi har gemensamt fått anpassa oss fiU det faktum att kronan infe längre.är värd så mycket i förhållande till andra valutor. Ansvaret för den anpassningen skall vi självfallet bära allihopa, vare sig vi är löntagare, företagare eller pensionärer.

Herr talman! I den buskdebaft som förs i en del insändarspalter har det denna vår påståtts att vi i folkparfiet skulle yilja beröva pensionärerna någon del av deras pensioner. Detta tal är helt gripet ur luften. Med den värdesäkring som vi har kommer det vid årsskiftet atf ske en betydande höjning av pensionerna. Såvitt man nu kan bedöma lär basbeloppet stiga med 900 kr. Detta står folkparfiet bakom.

Vad vi nu diskuterar är emellertid regeringens förslag att därutöver höja

basbeloppet med 600 kr: Det är ett förslag som folkparfiet går emot, och låt mig här tala om varför.

För det första krävs det en skatteskärpning för att finansiera den här extra höjningen. ATP-avgiften skall höjas med 0,4 % fiU 11 %. Regeringen sviker därigenom det löfte som man gång på gång har gett skattebetalarna, nämligen att försöka pressa ned skattetrycket. I stället har man gått motsatt väg. När det här målet först slogs fast av statsministern hade vi ett skattetryck på 51,5 %. Nu är skattetrycket uppe i över 55 %, och det fortsätter alltså att öka genom det förslag som regeringen nu har lagt fram.

Den här tendensen till ökade skatter drabbar också pensionärerna. 1981 betalade en pensionär i genomsnitt 23,4 % i skatt, men 1985 var den siffran uppei27,l %. Senare siffror finns inte. Vad som är alldeles tydligt är dock att den skatteökningspolifik som socialdemokraterna drivit sedan de kom fillbaka fill makten 1982 har slagit direkt också mot pensionärerna.

För det andra säger vi nej till basbeloppshöjningen, därför att vi ser vården som dagens och morgondagens stora äldreproblem. Vi anser det viktigare att kanalisera resurser i den riktningen. Vi vet ju att det finns stora brister i dag, både i den kommunala äldreomsorgen och i landstingens sjukvård: köer, trängsel, personalbrist, korridorvård och stängda avdelningar. Många känner i dag att de får sämre vård när de blir äldre. Det kan vi aldrig acceptera. Vi vill därför satsa de resurser som vi nu kan frigöra genom besparingar på én upprustning av vården för de äldre, så att äldreomsorg och sjukvård verkligen kan fungera.

Ännu idag finns det över 50 000 patienter i långvård, omsorgsvård och psykvård som inte bor i eget rum. Vi vill sätta i gång med ett stort sfimulansprogram, så aff alla som så önskar får möjlighet att på detta sätt värna sin egen integritet. Vi vill satsa 100 miljoner på att bygga ut gruppbostäder för demenssjuka, som i dag i mycket stor utsträckning far illa på stora insfitutioner. Vidare har vi föreslagit ett statsbidrag på 200 miljoner för åtgärder som syftar fill att få bort eller radikalt korta ned de köer och väntelistor som i dag finns inom den specialiserade sjukvården.

Den här inriktningen på vård är också fördelningspolifiskf motiverad. De som får ut mest av en extra basbelopjjshöjning är de pensionärer som har maximal ATP-poäng. Det-är mestadels pensionärer som är unga och krya. De som har största behovet av en fungerande vård är däremot de riktigt gamla, som fill största delen lever på enbart folkpension och pensionstillskott.

Med regeringsförslaget ökar klyftorna mellan olika pensionärsgrupper. En ensamstående pensionär som har högsta ATP får ut 243 kr. per månad, medan den som inte har ATP enbart får ut 72 kr. per månad. Allra sämst blir, i vanlig ordning, utfallet för undantagandepensionärerna, som enbart får 48 kr. per månad.

Medan regeringen alltså satsar mest på de bäst ställda pensionärerna, tycker vi att det är riktigare att särskilt stödja de sämst ställda pensionärerna. Därför har vi föreslagit att diskrimineringen av undantagande pensionärerna skall upphöra och att de äntligen skall få sina pensionstillskott. Med nuvarande basbelopp innebär det ett påslag med drygt 1 000 kr. i månaden, eller med 12 384 kr. per år.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Extra höjning av basbeloppet m:m.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Extra höjning av basbeloppet m.m.

Herr talman! Folkpartiet har som princip att vi betalar för våra förslag. Vi delar infe uf godis på krita, inte ens vuxengodis. Den principen delar inte alla. Vi ser t. ex. med förvåning på moderata samlingspartiet, sorri accepterar basbeloppshöjningen men inte föreslår någon finansiering - i stället avser man tydligen att successivt plundra AP-fonden.

En sådan politik kan vi infe bedöma som annat än oansvarig. I den pensionsdebaff som fördes på 50-falef förordade både folkpartiet och moderaterna den s. k. premiereservmetoden, som innebär att man bygger upp reserver för att kunna betala ut framtida pensioner. ATP-systemet, som i stället antogs, bygger i det stora hela på den s. k. fördelningsmetoden, som innebär aff man varje år genom avgifter skall finansiera de pensioner som betalas ut.

Nu inför moderaterna en tredje riiefod, som innebär att man varje år skall ta in mindre i avgifter än vad man betalar ut. De tar av våra gemensamma sparmedel för att finansiera en ökad konsumtion. Jag finner def ytterst beklämmande att moderaterna har slagit in på denna nya väg, och det har de därfill gjort i ett konjunkfuriäge där alla är överens om aff konsumfionen måste hållas tillbaka. Vi hade väntat oss bättre av ett parti som säger sig vilja hålla igen på de offentliga utgifterna.

Vi fick av Nils Carishamre en förklaring fill atf moderaterna hade valt denna väg, och det var aft bindande löften skall uppfyUas. Jag måste erkänna aff jag infe alls förstår det resonemanget. Menar verkligen Nils Carishamre atf alla bindande löften skall uppfyllas, oavsett vem som har utställt dem? Skall vpk:s, folkpartiets, centerns och socialdemokraternas vallöften alla infrias av moderata samlingspartiet? I folkparfiet försöker vi infria våra egna löften - vi tar inte ansvar för de vallöften som andra partier i lättsinne kan tänkas ha utställt.

Herr talman! Jag ber att med detta få yrka bifall fill reservationerna 1, 5 och 7 och i övrigt till utskottets hemsfällan.

Anf. 53 NILS CARLSHAMRE (m) replik:

Herr talman! Det är helt klart att moderata samlingsparfiet infe ensamt kan infria alla parfiers vallöften - vi vill inte heller göra det. Men det löfte som jag nu åberopade är något mer än ett vallöfte. Det har nämligen upprepats vid flera finfällen, inte bara av ett parti i val utan av Sveriges regering, och då blir det litet annorlunda.

En välkänd statsvetare som Daniel Tarschys måste ändå ha klart för sig något av villkoren för arbetet i en parlamentarisk demokrati. Def går fakfiskt inte atf göra så att man, när landet byter regering, drar ett streck över alla utfästelser som den avgångna regeringen har ingått, utan där har vi ett gemensamt ansvar. Min tanke var inte märkvärdigare än så. Jag lovar att Daniel Tarschys även i fortsättningen skall få ha flertalet av sina vallöften i fred för moderaterna. '

Anf. 54 DANIEL TARSCHYS (fp) replik:

Herr falman! Vi har i folkpartiet den egenheten alt vi betalar för våra vallöften. Vad moderaterna nu gör är att infria ett löfte av den socialdemokratiska regeringen utan aff betala för defta löfte. Det är hederligt aft säga till

svenska folket att vi skall genomföra de reformer och bevilja de förmåner som vi kan och fala om hur de skall finansieras. Det är infe lika hederligt aff dela ut förmånerna men inte tala om hur de skall finansieras.

På denna punkt har moderata samlingspartiet brustit i den ekonomiska och politiska moral som är nödvändig, inte minst för atf att ett borgerligt regeringsalternativ skall bli trovärdigt.

Anf. 55 NILS CARLSHAMRE (m) replik:

Herr talman! I sitt första inlägg snuddade Daniel Tarschys vid konjunktur-situafionen - det är den som har varit det viktiga för oss. Konsumfionen är för hög - det är del som behöver balanseras. Del finns inle i dag något kamrersmässigt, kassamässigt behov av en förstärkning av en finansiering för aft kronorna skall komma uf.

Vi har dessutom fid på oss, drygt ett halvår. Moderaterna kommer att lägga fram förslag fill de stabiliseringsåtgärder som behövs, av både defta skäl och andra skäl. Jag hoppas aff andra partier kommer att ställa upp.

Därfill kommer att vi moderater kanske har en något annorlunda syn på AP-fonden. Jag trodde väldigt länge aff vi hade en gemensam syn, aff den befraktades som möjligen ett nödvändigt ont men i varje fall inte som något gott. En ytterligare real fillväxt av fonden är infe nödvändig, i all synnerhet med tanke på hur den mer pch mer börjar användas som ett ekonomisk-politiskt instrument i en riktning som varken Daniel Tarschys eller jag gillar. Så länge intäkterna räcker fill kan de mycket väl användas även fill aff finansiera denna lilla utgift. Däremot måste sfabiliseringspolifiken förbättras, om detta skall kunna skötas i längden.

Anf. 56 DANIEL TARSCHYS (fp) replik:

Herr falman! Nils Carishamre gör det för lätt för sig, när han vill inskränka detta fill ett konjunkturproblem. I själva verket genomförs nu en extra basbeloppshöjning, som kräver varakfig finansiering år för år. Def är infe någonfing som kan lösas genom tillfälliga, konjunkturmässiga åtgärder, utan def är ett varaktigt åtagande som görs och söm kommer aft följa oss för all fid framöver. Då är det desto viktigare atf ha en trovärdig finansiering.

I dagens konjunkfuriäge är def dessutom extra viktigt med en finansiering. Def är helt missvisande att säga atf pengarna finns. De finns självfaUet i den triviala meningen att det alltid finns pengar i riksbanken, om man vill använda sedelpressen, eller att det allfid finns sparmedel i fonderna, om man vill använda dem till konsumtion. Men frågan är: Finns det pengar som kan användas fill konsumtion i dag utan att samhällsekonomin lider illa? Nej, sådana pengar finns inte. Def är utifrån den insikten, som moderaterna i finansutskottet för övrigt delar, som vi i folkpartiet har sagt aff vi inte kan gå med på ökade förmåner utari att det också erbjuds en finansiering.

Anf. 57 KARIN ISRAELSSON (c):

Herr falman! Socialdemokraternas relation fill Sveriges pensionärer präglas av att socialdemokraterna lovar mer än vad de kan hålla. Det är naturligtvis infe någon bra grund atf bygga ett förtroende på. Det är infe heller någon bra grund för aft ge de äldre en trygghet som de kan lita fill. De

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Extra höjning av basbeloppet rn. m.

Prot. 1987/88:133 3juni 1988 , .

Extra höjning av basbeloppet m. m.

sämst ställda skulle vid def förra fillfället när pensionerna korrigerades vara de som skulle få den största delen av kakan, men även då blev det en helt galen fördelning.

Basbeloppet skall varje år fastställas av regeringen. Basbeloppet 1988 är 24 500 kr., och det nya basbeloppet fastställs sedan med ett jämförelsetal som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i november året före det år basbeloppet avser och prisläget i november 1986.

Nu har regeringen föreslagit atf man för att kompensera pensionärerna för devalveringseffekten skall höja basbeloppet extra fr. o. m. den 1 januari 1989. Man har gjort på samma sätt tidigare.

Kravet på kompensafion för devalveringseffekten restes snabbt från pensionärsorganisationerna. Det var ett blandat budskap från regeringen den gången. Man påstod atf pensionärerna hade visat sig villiga aft ställa upp och dra sitt strå till stacken för att stabilisera den svenska ekonomin. Det blev en debatt med dubbla budskap - tydligen var regeringens budskap den gången inte riktigt korrekt. I dag gäller beskedet att pensionärerna skall kompenseras för devalveringseffekten.

Att manipulera med basbeloppet innebär atf man samtidigt ändrar flera förmåner eller utgifter som är baserade på det gällande basbeloppet. I praktiken innebär det alltså betydligt större förändringar än vad som var tänkt.

Detta vänder vi oss mot från centerns sida med stor bestämdhet. Vi anser atf pensionärerna är en grupp som till vissa delar behöver kompenseras för de fördyringar som devalveringen har inneburit, men det finns andra sätt än dem som regeringen föreslår för att ge de sämst ställda pensionärerna en bättre situafion.

Vi i centern föreslår i stäUet en kompensation genom att folkpensionen höjs från 96 % till 98 % av basbeloppet samt atf pensionstillskottet höjs från 48 % till 50 % av basbeloppet för ålderspensionär och till 100 % av basbeloppet för förtidspensionärer.

Vi vill återigen framhålla den orättvisa rörande möjUgheten aff få ett pensionstillskott som föreUgger för dem som inte är med i ATP-sysfemet, de s. k. undantagandepensionärerna. Deras kommunala bostadstillägg minskas t. o. m. med en tänkt ATP, och det innebär atf de får en mycket svår ekonomisk situation. Just denna grupp pensionärer tillhör de sämst ställda pensionärerna. Pensionären med en hög ATP har def inte mest besvärligt, men kompenseras nu bäst av alla i pensionärsgrupperna. Pensionstillskottef tillkom sedan ATP-pensionen genomförts, och de båda pensionsformerna har inte samma finansieringskälla. För alla som har låg ATP eller enbart folkpension anser vi att def bör utgå ett pensionstillskott. De s. k. undantagandepensionärerna behöver detta lika mycket som de som har en låg ATP.

Med anledning av vårt och regeringens förslag om en bättre fördelningsprofil skriver utskottet, atf nettoeffekterna för pensionärerna av de två metoderna inte skiljer sig i någon högre grad. Utskottet framhåller vidare atf varje höjning ay grundpensionen, pensionstillskotten eUer basbeloppet innebär att avtrappningen måste justeras uppåt i inkomstklasserna, om inte alltför kraftiga marginaleffekter skall uppstå. Detta är riktigt, men justering av skaftereglerna sker även när folkpensionen höjs. Den justeringen innebär

atf de faktiska förhållandena bUr bestående eller bättre. Den enskilde får behålla mer. Utskottet skriver vidare: För pensionärer med högre ATP ger en basbeloppshöjning i regel en något bättre kompensation. Ja, def är precis vad vi från centerns sida har framhållit. Dén fördelningspolitiska profilen bUr till förmån för dem som har en hög ATP. Är det månne skälet fill att moderaterna ställer upp på regeringens förslag?

Vi från centern kan dock infe acceptera detta förhållande. Vi vill ge mer till dem som i dag verkligen är de sämst ställda bland pensionärerna. Vi har yrkat avslag på propositionens förslag. Def är infe något nytt. Vi gjorde det vid def föregående tillfälle då det var aktuellt att manipulera med basbeloppet på ett för oss främmande sätt.

Finansieringen av vårt förslag sker inte med en höjning av ATP-avgiften. Det förtjänar aft påpekas att den höjning av ATP-avgiften som kommer att ske ger en ökad inkomst, som med 500 miljoner överstiger den kostnad som höjningen av basbeloppet betingar. Vad föranleder regeringen att ta ut mer i avgiftshöjningar än reformen kräver? SkaU arbetsgivarna eller arbetstagarna kompenseras med något för atf de ställer upp med denna inkomstförstärkning?

Någon ytterligare kostnad för ATP-systemet innebär inte vårt förslag. Inte heller ger vårt förslag effekter för studiemedelssystemet, bidragsförskotten eller alla de övriga höjningar som föranleds av en höjning av basbeloppet. Centerns förslag gynnar renodlat de sämst ställda pensionärerna. Vi lovar inte mer än vad vi kan hålla i det sammanhanget. Def är de pensionärer som lever under knappa omständigheter som skall kompenseras för devalveringseffekten. De har inte råd att ställa upp för att hjälpa svensk ekonomi på fötter.

Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till reservationerna 2, 6 och 8.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Extra höjning av basbeloppet m. m.

Anf. 58 MARGÖ INGVARDSSON (vpk):

Herr falman! Det finns ca 550 000 ålderspensionärer som endast har fått pension och pensionstillskott, eller en ATPsom inte överstiger pensionstillskottef. Majoriteten av dem är kvinnor.

Folkpension och pensionstillskott för en ensamstående uppgår fr. o. m. 1988 till 3 096 kr. per månad. Normen för socialbidrag för ensamstående är 2 475 kr. i månaden, när hyran och lokala resor är betalda. Den folkpensionär som är berättigad fill pensionstillskott får även fullt kommunalf bosfadsfillägg. Med de nya regler som gäller för 1988 är def lagstadgade kommunala bostadstillägget 1 136 kr. per månad. Det innebär atf de pensionärer som bor i en kommun som exakt följer reglerna, dvs. betalar 80 % av hyran mellan 80 och 1 500 kr, och har en hyra över 1 800 kr. per månad får en levnadsstandard som är lägre än socialbidragsnivån. EnUgt bosfadssfyrelsen är den genomsnittliga hyran i landet för en bostad på två rum och kök - vilket är vad den ensamstående skall ha - nära 1 700 kr. i månaden för 1988. När den genomsnittliga hyran är 1 700 kr., innebär def i praktiken att det finns åtskilliga fvårumslägenheter som är betydligt dyrare.

Det finns alltså en betydande grupp folkpensionärer som lever under mycket knappa förhållanden, ja, t.o.m. under socialbidragsnormen. Vpk anser def därför som mest angeläget atf höja grundpensionen och pensions-

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Extra höjning av basbeloppet rn. rn.

tillskoffel. Genom vårt förslag får alla pensionärer en årlig höjning med 1 032 kr. Det är givetvis inga stora pengar, det vet också vi. Men den fördelningspolitiska profilen är rättvis. Alla pensionärer fick höjda kostnader genom devalveringen. De ökade kostnaderna för mat och bostäder slog hårdare mot dem som har låga inkomster, eftersom största delen av deras fillgångar måste användas till dessa livsnödvändigheter.

Regeringens förslag om en höjning av basbeloppet ger de sämst ställda pensionärerna 864 kr. extra per år. Den som har genomsnittlig ATP-poäng får 1 476 kr. extra per år och den som har full ATP får ett par tusenlappar fill. Regeringsförslagets fördelningspolitiska profil är att ju högre pensionsin-komsfen är, desto mer får pensionären i extra filldelning. Def är den gamla regeln: Den som har skall varda givet.

Ett vanligt argument som används mot vårt förslag aft höja grundpensionen för att minska inkomstskillnaden mellan låg- och högavlönade pensionärer är att kommunalf bostadstillägg och skatteavdrag för de lågavlönade gör att de faktiska skillnaderna i nettoinkomst mellan låg- och högavlönade pensionärer infe är så betydelsefulla. Vi i vpk anser infe detta. Netfoskillna-den mellan lägsta och högsta pension, när man har tagit hänsyn tiU alla dessa effekter, är 2 250 kr. i månaden. För den pensionär som lever på marginalen, runt socialbidragsnormen, har varje extra hundralapp betydelse. Att pensionen står i en direkt relation till fidigare inkomst innebär aft den lågavlönade pensionären också varit lågavlönad under sin yrkesverksamma tid och därmed knappast haft någon möjlighet atf samla på sig något i ladorna, vare sig kapital på någon bankbok eller några fasta egendomar. Detta faktum har givetvis också betydelse för hur man klarar att leva på pensionen. Def är kanske inte så svårt att leva på en knapp pension, om man har en bra bankbok aft nalla av under fiden. Men för den som inte har det är förhållandet helt annorlunda.

Vpk anser att def nu är dags att höja grundpensionerna. Jag vill i detta sammanhang också aktualisera att vi från vpk:s sida anser att tiden är mogen aff göra en större förändring i systemet. Vi tror att man bör slå ihop folkpensionen och pensionstillskotten till en grundpension. På så sätt blir systemet i första hand mycket lättare aft överblicka för den enskilde, och man kommer också till rätta med en del av marginaleffekterna för de ATP-pensionärer som har låg ATP-poäng. Vi återkommer fill detta vid ett senare tillfälle.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 3 och 9.

Anf. 59 DORIS HÅVIK (s):

Herr falman! Jag har en alldeles bestämd känsla av atf jag måste återföra debatten fill vad den egenfligen handlar om. Det gäller aff infria det löfte vi har givit pensionärerna att de skall få ersättning för devalveringseffeklen. Vi tog det första steget vid en debatt den 9 april förra året, då man beslutade om en viss höjning.

Jag vill gå tillbaka till proposifionen, som ligger fill grund för utskottets betänkande 31, och vari föreslås att en extra höjning av basbeloppet med 600 kr. skall ske fr. o. m. den 1 januari 1989. Därigenom erhåller pensionärerna tillsammans med den under år 1987 genomförda extra höjningen av

basbeloppet med 400 kr. full kompensation för den uppoffring de gjorde i samband med devalveringen hösten 1982.

Vidare föreslås i propositionen att avgiften till försäkringen för tilläggspension skall fas ut med 11 % av avgiftsunderlaget för år 1989, dvs. en höjning med 0,4 %.

I samband med devalveringen av den svenska kronan hösten 1982 framhölls att en förutsättning för atf devalveringen skulle få avsedd effekt var aft inga grupper skulle få kompensation för de prisökningar som devalveringen ledde fill. Fr. o.m. den 1 juli 1987höjdesbasbeloppef med400kr. someff första steg till kompensation för devalveringseffekten. Nu återstår alltså 2,34 % för aff pensionärerna skall få full kompensation. Det sker liksom förra året genom en extra höjning av basbeloppet. Genom ett sådant förfarande kommer kompensationen att ges till samma pensionärskategorier som fick avstå från höjningen 1984 och med ett belopp som motsvarar den då uteblivna höjningen av basbeloppet. De 2,34 % som återstår atf kompensera för motsvarar i nuvarande penningvärde en höjning av basbeloppet med 600 kr.

Mot bakgrund av den positiva utvecklingen av den svenska ekonomin förordas i propositionen att den resterande delen av kompensationen kommer pensionärerna fill godo fr. o. m. den 1 januari 1989. För de enskilda pensionärerna innebär basbeloppshöjningen en extra höjning av pensionen med 864 kr. per år för en pensionär utan ATP. Förslaget innebär en årlig ökning av de allmänna pensionsutgifterna med tillsammans 2 650 milj. kr., varav 1 210 milj. kr. avser folkpension och 1 440 milj. kr. avser ATP.

Jag har lyssnat på debatten, och def har varit mycket intressant ätt fa del av de olika inläggen. Nils Carishamre anser att def är rikfigt att höja basbeloppet och aft def bör ske från den 1 januari 1989. Däremot ställer Nils Carishamre inte upp på finansieringen. Han menar aff det har att göra med tillväxten och med en ökad åtstramning och säger atf man inte skall späda på fonderna.

Med anledning av de utgifter och den belastning som den extra basbeloppshöjningen kommer atf innebära för fonderna bör extra medel filiföras. Jag anser atf regeringen i proposifionen har gjort en god avvägning, och def anser också utskottsmajorifeten.

Det var intressant atf konstatera att Daniel Tarschys är betydligt bättre pä de områden som ligger inom ramen för def fackutskoff där han är ordförande än han är i dagens debaft. Jag vet infe om folkparfiet försöker dölja atf man förra året inte hade något förslag fill höjning fill folkpensionärerna över huvud taget. Man har def inte heller i år utan talar i stället om någonfing helt annat. Förra året gällde det enbart eget rum. Nu är def utvecklat till att också gälla vård i allmänhet och en sjukvårdsutbyggnad när det gäller operationer där man säger atf man vill kompensera dessa kostnader fullt ut. Men def är ju i stället pensionärerna som får vara med och betala för den utbyggnaden genom att de inte erhåller någon kompensation för devalveringseffekten som de har blivit lovade.

Defta är löften som Daniel Tarschys inte har något besvär med. Folkpartiet har sagt i den politiska debatten att folkpartiet inte har givit något löfte och därför inte heller har något löfte aff infria. Jag menar atf det är

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Extra höjning av basbeloppet m. m.

Riksdagens protokoll 1987188:133

Prot. 1987/88:133 betydelsefullt för pensionärerna aff lyssna just på detta. Vi vill ha ett
3 juni 1988 samhälle där de unga betalar för de gamla och de friska för de sjuka, men

~ ~ folkparfiet vUl väl ha en ändrad tingens ordning.

X ra ojningav i också diskuterats ATP-poäng och i olika anföranden ocksä

°PP undanfagandepensionärerna. Jag skall återkomma fill detta.

Daniel Tarschys talade om vad som hände i ATP-debatten på 50-talet men glömde bort att tala om att folkparfiet då ville ha en 40-årig intjänandetid. Man ändrade sig i slutskedet och nu är tongångarna litet annorlunda, när vi diskuterar intjänandefid och bästa år.

Jag skulle vilja veta om Daniel Tarschys anser atf en borgerlig regering kan säga: Vi beslutade i riksdagen i juni 1988 att pensionärerna skulle få den sista biten av kompensationen för devalveringseffekten, men def är inte vårt bord längre. Vi har inte givit något löfte och har inget löfte atf infria. Det är betydelsfullt för pensionärerna att få veta Daniel Tarschys och folkpartiets inställning till den frågan.

Förra året hade alla partier olika förslag, men när jag hörde på Karin Israelssons inlägg konstaterade jag atf i varje fall vpk och centern kommit fram fill procentsatser som både vad gäller grundpension och pensionsfill-skott överensstämmer med varandra. Samfidigt framhärdar ni med atf säga att ni talar för de sämst ställda pensionärerna. Era företrädare i pensionsberedningen borde har tagit er ur den villfarelsen. Det är inte de sämst ställda pensionärerna. Grundpension, pensionstiUskoft och lägsta kommunala bostadsfilliigg motsvarar ungefär 90 % av en indusfriarbefarpension i dag.

De allra sämst ställda pensionärerna finns det däremot inte en rad om i motionerna. Det är de som har strax över ett halvt basbelopp i ATP-pension och strax över vad ett pensionsfillägg ger. Dessa pensionärer kan få sitt kommunala bostadstillägg sänkt och de kan också råka ut för skatteeffekter. Den biten utreds nu i pensionsberedningen, därför atl vi är helt klara över att dessa är de sämst ställda pensionärerna.

Ni ville inte lagstadga om det kommunala bostadstillägget förra året, Karin Israelsson. Det nämndes heller ingenting om det i debatten i dag. Men de sämst ställda pensionärerna fick genom de nya reglerna beträffande det kommunala bostadstillägget avsevärda höjningar i de kommuner där def var ett mycket lågt kommunalt bostadstillägg. Man behövde inte ha mer än 850-900 kr. för aff få statsbidrag. Nu höjdes ju beloppet högst väsenfligt. Ingenting hindrar en kommun atf höja utöver def fastställda beloppet, om man vill hjälpa de sämst ställda pensionärerna. Men ett sådant handlingssätt ser man säUan prov på. Om ni nu tycker att det är svårt att höja basbeloppet, skulle det kunna göras en kraftansträngning i kommunerna för aft få en förbättring den vägen. Pensionsberedningen har konstaterat aft just det kommunala bostadsfilläggef är helt avgörande för den enskilde pensionärens ekonomi och möjligheter. ■

När def gäller undanfagandepensionärerna skall vi kanske erinra om vad
riksdagen har beslutat och vad riksdagen har beställt. Vi har beställt atf man
skall göra en kartläggning av dels hur många personer det är fråga om, dels
personernas ekonomiska sifuafipn. Samfliga polifiska parfier som är föret
rädda här ingår i den parlamentariska utredningen. Vi hade ett sammanträde
66 i går och fick då den första kartläggningen. Alla tyckte att den infe var fill

fyllest för aft man skulle kunna gå till beslut på den punkten. Det ansågs att man borde fördjupa studien beträffande just den ekonomiska situationen.

Kanske jag får gå fillbaka i fiden och erinra om hur diskussionen gick när det var fråga om huruvida man skulle gå in i ATP-sysfemet eller om man skulle välja att stå utanför. Man fick då goda råd av sina politiska parfier. Råden var de här: Satsa infe dina pengar på en socialisfisk pension, plöj ned dem i ditt företag eller köp dig en pensionsförsäkring. Du som är ung har inte något behov av att få pengar när du blir gammal. Def är ju när du är ung som du vill ha pengarna. - Detta illustrerades med en gammal mormor som satt i gungstol och med en ung kvinna med ett barn i var hand. Def är klart att det där var bestickande. Man ville väl ha pengarna medan man var ung, för när man var gammal skulle man tydligen klara sig ändå.

När def funnits fem möjligheter att gå in i systemet utan aff man kanske gjort def, tycker jag att Karin Söder har all heder av att hon lade fram ett förslag med förbud aft ställa sig utanför ATP. Nu är man alltså skyldig att vara med i ATP, även om man är egen företagare. Det är alldeles förträffligt, men Karin Söder glömde bara att lägga fram förslaget alt alla som varit undantagna bör komma med i systemet. Förslaget hade passat utmärkt aft vara med i det sammanhanget. Där hörde def hemma.

Nu arbetar, som sagt, pensionsberedningen vidare. Kartläggningen skall presenteras i beredningen, och ingen hade alltså något att invända i går.

Karin Israelsson sade aff vi manipulerar med basbeloppet på ett för oss främmande sätt. Hon menade naturligtvis atf det var på ett för centern främmande sätt. Centern var ju inte ensam. Alla de fre borgerliga parfierna i den borgerliga regeringen startade ju manipulationen med basbeloppet. Man skulle ha vad man kallade ett rensat konsumentprisindex. Med "rensat" menade man alt man skulle la bort bl. a. kostnader för oljeprishöjningen och punktskatterna. Detta innebar en stadig glidning som inte var bra. Pä sikt skulle ATP-pensionen urgröpas. Delta var en för oss främmande metod, så den manipulafionen rättades till när socialdemokraterna kom fillbaka i regeringsställning. Vi har försökt att återställa del basbelopp som vi började med. Enligt vår åsikt är detta basbelopp väl värt aft slå vakt om. Det är också vikfigt att vi, när pensionärerna icke har fått de basbeloppshöjningar som de skulle ha, ser till aff vi infriar vallöftena fullt ul. Men jag är ännu orolig med tanke på Daniel Tarschys åsikt att man inte behöver hålla löftena, eftersom det infe var egna löften.

Herr talman! Jag yrkar på alla punkter bifall till hemsfällan i betänkandet 31 och avslag på reservationerna.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Extra höjning av basbeloppet m. m.

Anf. 60 DANIEL TARSCHYS (fp) replik:

Herr talman! Här talas mycket om löften. Får jag börja med atf ställa en fråga till Doris Håvik om det löfte som ni socialdemokrater har givit fill skattebetalarna. Ingvar Carlsson började mycket fidigt under den här valperioden med att.förklara aff målet var aft pressa ned skattetrycket, som då var 51,5 %. I dag är skattetrycket 55 %. Det har ökat infe minst till följd av de förslag som Doris Håvik har lagt fram här i kammaren eller som har haft anknytning till socialförsäkringsutskottet. Nu föreslås en ytterligare skatteskärpning med 0,4 %. Jag skulle vilja fråga Doris Håvik: När avser ni

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Extra höjning av basbeloppet m.m.

socialdemokrater att börja infria löftet till skattebetalarna?

Sedan var Doris Håvik orolig för att vi inte skulle respektera riksdagens beslut. Självfallet kommer vi att respektera riksdagens beslut. Om riksdagen i dag beslutar att höja basbeloppet mer än vi föreslår, kommer vi att respektera detta. Men vi tar oss friheten atf innan beslutet har fattats framföra vår egen ståndpunkt. Denna är att man inte bör genomföra förmånsökningar som inte kan finansieras, och vi bör infe öka skattetrycket i Sverige.

Jag försökte sätta in def hela i ett samhällsekonomiskt sammanhang. Bakgrunden till både den förändring som den borgerliga regeringen gjorde och till devalveringen är ju aft den svenska ekonomin har drabbats av starka prishöjningar utifrån, prishöjningar som vi inte som nation kan kompensera oss för. Om vi sätter i gång och börjar kompensera oss inbördes vid utifrån kommande prishöjningar, uppstår en karusell av tvivelaktigt slag, vilket skulle ytterligare försvaga den svenska ekonomin. I mitt anförande har jag påvisat att pensionärerna inte har haft en oförmånlig inkomstutveckUng, varken under den borgerliga perioden eller under den socialdemokratiska perioden. Då återstår frågan: Vad är det man vill kompensera pensionärerna för?

Anf. 61 KARIN ISRAELSSON (c) replik:

Herr talman! Doris Håvik gav mig inget svar på min fråga. Jag frågade varför man tar ut mera i ATP-avgiffer än vad som är motiverat för att finansiera den reform som man nu ämnar genomföra. Vidare frågade jag hur man kan tycka att ekonomin är så pass god aft man kan höja avgifter för arbetstagare och arbetsgivare. Det tyder på att det inte rikfigt går ihop ekonomiskt. Man tror alltså inte atf AP-fonderna kommer att få de inkomster som krävs för reformens genomförande. Det handlar kanske mest om aft def är valår i år.

Vi strider om vilka de sämst ställda pensionärerna är, men här rör def sig om rätt stora grupper inom pensionärskollektivet. Att de som har en låg ATP har def ännu sämre än de som inte har någon ATP är ju en felaktighet i ATP-sysfemet, som Doris Håvik pekade på. Det finns alltså svagheter i systemet.

Centern anser aff det. kommunala bostadsfilläggef är en kommunal angelägenhet. På kommunal nivå kan man bäst avgöra vUket behov det finns aff stärka pensionärernas ekonomi. Förhållandena varierar också mycket i olika delar av landet. Faktum är också atf pensionärer med bara folkpension och pensionsfillskoff i vissa fall har det mycket bekymmersamt. KBT utgår kanske infe, t. ex. på grund av att pensionären är ägare till fasfighet.

Det är bra att vi från centerns sida änfligen har fått gehör från de andra parfierna för förslaget atf se över hur undanfagandepensionärerna verkligen har def. Jag tror nog aff den syn som vi har haft på problemen kommer att bekräftas vid den karfläggningen, nämligen att undantagandepensionärerna är en stor grupp av företagare under mycket små omständigheter som infe såg någon möjlighet atf klara det avgiftsuttag som det innebar atf gå med i ATP-systemet.

Sedan vef alla hur svårt def är med den informafion som går uf om

socialförsäkringssystem och pensionssystem. Det har infe varit så lätt alla gånger för undantagandepensionärerna att gå med i systemet, även om det funnits möjlighet atf göra det under årens lopp. Och pensionsfillskotfen var infe aktuella när de begärde undantagande.

Slutligen vill jag fråga Doris Håvik varför ATP-avgiften höjs på det sätt som sker. Det ger också effekter som kanske är mycket negativa.

Anf. 62 MARGÖ INGVARDSSON (vpk) repUk:

Herr falman! Jag är övertygad om att Doris Håvik är medveten om atf det förslag som regeringen har lagt fram om höjning av basbeloppet är ett orättvist förslag. Det har en fördelningspolitisk profil som strider mot den fördelningspolitik som man har bedrivit fidigare inom arbetarrörelsen.

Jag är också övertygad om, herr talman, aft Doris Håvik som gammal socialdemokrat tycker aft det här är besvärande. Därför försöker hon föra ett resonemang om vilka pensionärer som egentligen är de sämst ställda. Hon vill då hävda att centerpartiet och vpk för fram dem som inte har någon ATP alls och att de som har en ytterst liten ATP nog egenfligen har det sämre ändå.

Vilka grupper som är de sämst ställda tror jag atf vi kan bli överens om. Om vi nu stannar vid aft det är de som har bara en halv ATP-poäng, måste jag säga aft det är märkligt atf socialdemokraterna inte har lagt fram ett förslag som skulle gynna den gruppen. Tittar man på def socialdemokrafiska förslaget, kan man ju tro att det är de pensionärer som har den allra högsta ATP-poängen som har det allra sämst i pensionärskollekfivet, eftersom det är de pensionärerna som får allra mest enUgt det socialdemokratiska förslaget.

Vpk har lagt fram ett annat förslag, där alla pensionärer får lika mycket pengar, och i realiteten ger det mest till de lågavlönade.

Anf. 63 DORIS HÅVIK (s) replik:

Herr falman! Till Daniel Tarschys, som inledde sitt anförande med aff tala om skatteeffekterna och skatteökningen som skett under socialdemokraternas regeringsfid och fortsatte med det i sin rephk, vill jag säga atf den debatten är utomordentligt lämplig aff ta upp nästa torsdag, när hela finanspolitiken skall diskuteras. Det är där den debatten egentUgen hör hemma.

För Karin Israelsson vill jag peka på atf det är för aff se på effekterna för undantagandepensionärerna som pensionsberedningen har fått i uppdrag att göra en karfläggning. Den uppgiften har vi också, vill jag säga fill Margö Ingvardsson, beroende på en motion som Margö Ingvardsson har väckt. Vi skall göra en kartläggning och även se fill de ekonomiska effekterna.

Karin Israelsson påstår att vi far uf mer pengar än vad som egenfligen behövs. Åtagandet att betala ut resten av kompensationen för devalveringseffekten kostar pengar, och vi har en vana inom socialdemokrafin aff inte lättsinnigt skapa underskott utan se fill att vi finansierar vad vi skall betala ut. Det belopp som tas uf anser vi vara väl avvägt med tanke på de åtaganden vi har gjort genom löftet fill pensionärerna.

Vilka är de sämst ställda pensionärerna? Def har pensionsberedningen enligt sina direkfiv att titta på. Vi skall undersöka vad som kan ha hänt under

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988 '

Extra höjning av basbeloppet m. m.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Extra höjning av bas--beloppetm. m.

resans gång från 1963, när de första ATP-pensionerna betalades ut med två tjugondedelar, fram till nästa år när pension betalas ut med 30 trettiondedelar fill personer som är födda 1924, vilka är de första som kunnat tjäna in 30 år.

Vad som, har hänt under hela detta utbyggnadsskede är ju oerhört viktigt atf titta på för atf kunna klarlägga om def behövs någon regeländring, om pensionerna skall vara relaterade till löner eller till konsumentprisindex, om vi skall ha en beräkning som kanske är en mix av både-och.

Def är oerhört viktigt atf vi gemensamt i den parlamentariska utredningen analyserar och tar ställning lill hur vi vill se ett tryggt och bra pensionssystem i vårt land. ILnligt vad jag kan bedöma i fråga om dem som ingår i beredningen är alla besjälade av tanken aft genomföra utredningsarbetet i enlighet med direktiven och lägga fram förslag som så småningom kommer på riksdagens bord.

Anf. 64 DANIEL TARSCHYS (fp) replik:

Herr talman! Doris Håvik har ett förfinat sinne för vad som passar sig att ta upp i den här debatten. Hon uppträder som debatfpolis och läxar upp mig för atf jag tar upp frågor som inte hör hit.

Jag sade att vi i folkparfiet tycker aft det är vikfigare att nu satsa på vården än pä höjda pensioner, utöver de höjningar som kommer när basbeloppet justeras upp vid årsskiftet. Doris Håvik anser aff den debatten hör hemma i ett annat sammanhang. Nej, det kan den väl inte göra. Om vi menar aff def är vikfigare för de äldre i Sverige aff vi tar itu med de oerhörda brister som finns i vården än aff nu göra en extra basbeloppshöjning, då måtte det väl vara fillåtligf aft diskutera den saken när vi nu skall fa ställning till det förslag regeringen har lagt fram.

Sedan säger hon att jag inte skall fala om skatter nu, utan del kan jag göra i skattedebatten nästa vecka. Låt mig då påminna Doris Håvik dm att förslag om skattehöjning med 0,4 % läggs fram i just det betänkande som vi nu diskuterar, ett betänkande signerat Doris Håvik. När annars skall.det vara tillåtet att diskutera denna skattehöjning om inte i dag?

Jag ställde frågan till Doris Håvik och har inte fått något svar: När skall ni socialdemokrater börja uppfylla löftet till skattebetalarna att infe skärpa skattetrycket? Här tas nu ett steg mot ett högre skattetryck. Jag ställer frågan till def utskott som föreslår denna skatfeskärpning: Är det genom skatleskärpningar som vi skall nå ett lägre skattetryck? Eller hur har ni annars tänkt er atl nå fill det målet?

Anf. 65 KARIN ISRAELSSON (c) replik:

Herr lalman! Doris Håvik säger att socialdemokraterna finansierar del som skall genomföras, och det är alldeles rikligt. Man överfinansierar t. o. m. den här reformen. Man gör det på det sättet att man ökar skalfen och ökar ATP-avgiften. Men man fördelar inte det som tas ut av andra grupper i samhället, grupper som kanske nog så väl hade behövt pengarna, pä ett bra sätt, utan rnan ger fill dem som har det bäst ställt.

Def är den fördelningen som vi i centerpartiet infe kan ställa upp på. Vi vill att de sämst ställda pensionärerna, även de med låg ATP, skall få förbättrade

förhållanden och en bättre ekonomi. Det är de som behöver extra pengar, infe de som har den högsta ATP-pensionen.

Anf. 66 DORIS HÅVIK (s) replik:

Herr talman! Hela den diskussion som här förs av Daniel Tarschys, företrädare för folkpartiet, är ett sätt aff dölja att man över huvud taget inte vill ge pensionärerna någonfing. När man inte vill ge dem något påslag på pensionen - infe ta det sista steget i kompensationen för devalveringseffekfen - talar man om att pengarna i stället skall gå till vård och andra saker som folkparfiet hellre vill satsa på.

Jag tycker att pensionärerna skall notera att folkparfiets polifik är att inte uppfylla löftet om kompensation för det pensionärerna avstod ifrån när de inte fick någon höjning av basbeloppet 1984. Folkparfiet vill att pensionärerna skall säga: Ja, men då så. Vi får inte de pengarna, men kan de i stället komma fill nytta i vården, får vi väl avstå och acceptera att löftet inte uppfylls. Den typen av polifik kan vi absolut inte föra, Daniel Tarschys.

Om vi skall diskutera skattefrågorna genomgripande, i ett stort sammanhang, både skatterna och vad vi får för dem, så hör det hemma i debatten om finanspolitiken i nästa vecka. Där hoppas jag att Daniel Tarschys kommer att delta.

Karin Israelsson talar fortfarande om en överkompensafion. Även om man avslagit metoden tycker man att det behövs pengar, men det får inte överkompenseras.

Det behövs också pengar till den andra biten, men det finns inga förslag, och jag har därför infe tagit upp saken i debatten fidigare. Jag har velat peka på att eftersom vi väljer olika metoder, så behöver jag inte ägna fiden åt detta i debatten.

Jag anser att proposifionen är väl avvägd. Pensionärerna kan nu känna att sista steget tas den 1 januari 1989, Har de kunnat följa debatten borde de också börja känna oro för vissa uttalanden från talarstolen här i dag.

Andre vice talmannen anmälde aft Daniel Tarschys och Karin Israelsson anhållit att fill protokollet få antecknat aft de inte ägde rätt fill ytteriigare repliker.

Anf. 67 ALF SVENSSON (c):

Herr talman! Pensionärerna blev de stora förlorarna vid 1982 års sfordevalvering genom aff de infe kompenserades för de prisstegringar som följde. Pensionärernas representanter var beredda på att göra de uppoffringar som krävdes. Regeringen har nu föreslagit en basbeloppshöjning, som fillsammans med def tilläggsbelopp fiU basbeloppet som infördes den 1 juni 1987 sägs kompensera pensionärerna för deras uppoffringar.

Det kan förstås diskuteras. Pensionärerna här ju varje månad efter devalveringen fått en pension, som varit mindre än väd den skulle ha varit om devalveringen inte skett. Vad vi genom defta betänkande förmodligen kommer atf besluta om, är att pensioner som utbetalas fr. o. m. den 1 januari 1989 kommer aff ligga på samma nivå som de skulle ha legat på utan devalveringens effekter.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Extra höjning av basbeloppet m. m.

Prot. 1987/88:133 Kds anser att politisk heder och moral kräver aft regeringens utfästelser till
3 juni 1988 pensionärerna infrias. Även om det är det socialdemokratiska partiets

E.Ktra höjning av bas beloppet m.m.

representanter som utfärdat löftet, anser vi från kds atf kraven från pensionärerna är rimliga och bör fillgodoses, dock infe på def sätt som regeringen och socialförsäkringsufskottet förordar, utan genom att folkpensionen höjs. Genom höjningen av folkpensionen får alla pensionärer lika mycket av denna höjning per månad oavsett om de har hög, läg eller ingen ATP alls.

Herr talman! Jag har svårt att värja mig från misstanken att socialdemokraterna kan ha någon liten valtakfisk tanke bakom sina dribblingar med pensionerna under senare år. Direkt efter valet 1982 och som en blixt från klar himmel följde devalveringen. Regeringen gör sedan upp med pensionärernas företrädare om aff de infe skall bråka. Man lovar vidare atf pensionärerna skall kompenseras, men drar ut på fiden. Defta gör att man under valrörelsen 1985 kan locka med att en röst på socialdemokraterna innebär en röst för höjda pensioner. När man nu sent omsider presenterat sitt förslag för kompensation, lägger man det tidsmässigt så att ett val kommer emellan. Så har man återigen möjlighet aff i valet 1988 locka väljare med pensionsfrågan.

År 1976 utgjorde folkpensionen 95 % av basbeloppet för ensamstående och för gifta 77,5 %. År 1984 höjdes pensionen fill 96 % resp. 78,5 %. Till detta kommer pensionstillskottet som är 48 % av basbeloppet, lika för både gift och ogift.

Detta innebär aff en ogift ålderspensionär med pensionstillskott har 1,44 gånger basbeloppet eller 37 152 kr. och ett gift pensionärspar 2,53 gånger basbeloppet eller 65 274 kr. Denna konstruktion innebär att om två ogifta pensionärer gifter sig får de fillsammans 9 030 kr. mindre varje år än om de flyttar ihop utan att gifta sig. Detta är ett typexempel på hur samhällets regelsystem ekonomiskt missgynnar äktenskapet. Den ekonomiska skillnaden har sin historiska förklaring.

Sedan kommunerna infört bostadsbidrag genom KBT föreligger inte längre skäl till denna stora skillnad när det gäller pensionsbelopp för gifta. resp. ogifta. Därmed finns förutsättningar för alt successivt minska skillnaden i folkpension mellan ogifta och gifta pensionärer. Kds har i en motion från allmänna motionstiden föreslagit att folkpensionen för ogifta pensionärer höjs från 96 % av basbeloppet fill 97 % och för gifta pensionärer från 78 % av basbeloppet fill 81 % av basbeloppet. Skillnaden i pension mellan ett gift par och ett sambopar minskar då i ett första steg med 774 kr. Inte ens med denna förbättring är förhållandena dock tillfredsställande, utan ytterligare åtgärder för aff minska skillnaderna mellan de gifta och sammanboende pensionärerna måste vidtas.

Herr falman! En höjning av pensionstillskottet skulle vara en åtgärd riktad till de sämst ställda pensionärerna. Pensionstillskottef bör höjas från 48 % av basbeloppet fill 50 %, samt för en förtidspensionär från 96 % fill 100 % av basbeloppet.

I en fill betänkandet fogad folkpartisfisk reservation framgår def att man

inte vill se "ytterligare höjningar av skattetrycket för att finansiera refor-

72 mer". Vidare skriver man att "denna teknik för att höja pensionerna leder till

atf de pensionärer som redan har högst inkomster får det största påslaget".

Genom detta vill man ge intryck av ansvar och återhållsamhet i ekonomiskt kärva fider. Men det är väl ändå så atf folkparfisterna får bestämma sig. Anfingen är man mot nya reformer och då spelar tekniken ingen roll. Eller så anser man att den föreslagna tekniken är oacceptabel och då får man föreslå en annan teknik som man själv anser vara bättre. Från kristdemokratiskt håll anser vi att vi har funnit en bra väg aff tillskjuta medel fUl ATP-systemet genom avskaffande av de kollektiva löntagarfonderna, och vi har också föreslagit ett annat, och som vi tycker, mer rättvist sätt för pensionshöjningen.

Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till reservafionerna 2, 6 och 8.

Anf. 68 DANIEL TARSCHYS (fp):

Herr talman! Def är alldeles riktigt att socialdemokraterna genom detta beslut sent omsider infriar sitt för sex år sedan avgivna löfte till pensionärerna. Men man gör det genom att bryta sitt löfte till skattebetalarna.

Socialförsäkringsutskottets ordförande har här varit påfallande obenägen aff tala om den del av det föreliggande betänkandet som innebär atf skattetrycket i Sverige skruvas upp. Hon har hänvisat den debatten fill ett annat fillfälle. Men det är nu riksdagen har aft ta ställning till om skattetrycket i Sverige skall höjas eller inte. Vi föreslår aff def inte skall höjas. Vi menar aff socialdemokraterna, genom att här föreslå en skattehöjning, går ifrån både statsministerns och finansministerns klart uttalade ambition.

Anf. 69 DORIS HÅVIK (s):

Herr lalman! Den bedömning som regeringen gjort när del gäller finansieringen av höjningen av basbeloppet ställer utskottets majoritet sig bakom.

Överläggningen i detta ärende var härmed avslutad.

Kammaren övergick fill att fatta beslut i de förevarande ärendena.

Justitieutskottets betänkande 38

Mom. 1 (lagfäst krav på en allsidig sammansättning)

Utskottets hemställan bifölls med 183 röster mot 108 för reservafion 1 av Karin Ahrland m. fl. 1 ledamot avstod från aft rösta.

Mom. 2 (mandatperiodens längd)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 2 av Björn Körlof m.fl.- bifölls med acklamation.

Mom. 3—5 Utskottets hemställan bifölls.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Extra höjning av basbeloppet m. m.

Prot. 1987/88:133 Justitieutskottets betänkande 43

3 juni 1988 Mom. 2 (principei- för kriminalvården)

Utskottets hemställan bifölls med 223 röster mot 68 för reservation 1 av Björn Körlof m. fl, 2 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 3 (särbehandling av vissa långtidsdömda)

Utskottets hemställan bifölls med 148 röster mot 141 för reservafion 2 av Karin Ahrland m. fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 6 (permissionsregler)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 3 av Björn Körlof m. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 7 (pengar i anstalt)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Björn Körlof m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 8 (bevakning i anstalt)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 5 av Björn Körlof m. fl. - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Socialförsäkringsutskottets betänkande 27

Mom. 2 (internationellt samarbete i flykfingfrågor)

Först biträddes reservation 1 av Margareta Andrén och Kenth Skårvik med 45 röster mot 15 för reservation 2 av Margö Ingvardsson. 230 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 235 röster mot 56 för reservation 1 av Margareta Andrén och Kenth Skårvik.

Mom. 3 (tillkännagivande om fiykfingpolifiken)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 3 av Margö Ingvardsson - bifölls med acklamation.

Mom. 4 (översyn av utlänningslagen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Margareta Andrén och Kenth Skårvik - bifölls med acklamation.

Mom. 7 (principen om första asylland)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 5 av Margareta Andrén och Kenth Skårvik - bifölls med acklamation.

Mom. 8 (asylsökande från Turkiet och kurdiska asylsökande)

Utskottets hemställan bifölls med 273 röster mot 15 för reservafion 6 av Margö Ingvardsson. 1 ledamot avstod från aft rösta. 74

Mom. 10 (viseringsregler) Prot. 1987/88:133

Utskottets hemställan bifölls med 234 röster mot 55 för reservation 7 av 3 juni 1988 Margareta Andrén m.fl.

Mom. 11 (visumfvång vid besök hos anhöriga)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 8 av Margö Ingvardsson - bifölls med acklamation.

Mom. 12 (behandlingen av förvarstagna)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 9 av Margareta Andrén och Kenth Skårvik - bifölls med acklamafion.

Mom. 13 (barn i förvar)

Utskottets hemställan bifölls med 206 röster mot 84 för reservation 10 av Margareta Andrén m. fl. 1 ledamot avstod från atf rösta.

Mom. 15 (rådrum vid verkstäUighef)

.Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 11 av Margareta Andrén och Kenth Skårvik - bifölls med acklamation.

Mom. 16 (familjespliftring vid verkställighet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 12 av Margareta Andrén m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 18 (flyktingbarns situation)

Utskottets hemstäUan bifölls med 243 röster mot 42 för reservation 13 av Margareta Andrén och Kenth Skårvik. 2 ledamöter avstod från aft rösta.

Mom. 20 (åtgärder för aft bestämma asylsökandes identitet)

Ufskottets hemställan bifölls med 221 röster mot 65 för reservation 14 av Nils Carishamre m.fl.

Mom. 21 (arbetstillstånd m. m. för asylsökande)

Ufskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 15 av Nils Carishamre m.fl., dels reservafion 16 av Margareta Andrén och Kenth Skårvik, dels reservafion 17 av Karin Israelsson och Rune Backlund - bifölls med acklamation.

Övriga rnoment Utskottets hemsfällan bifölls.

Socialförsäkringsutskottets betänkande 31

Mom. 1 (extra höjning av basbeloppet)

Först biträddes reservation 2 av Karin Israelsson och Rune Backlund med 38 röster mot 14 för reservafion 3 av Margö Ingvardsson. 239 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter biträddes reservafion 2 av Karin Israelsson och Rune Backlund
med 49 röster mot 43 för reservafion 1 av Margareta Andrén och Kenth 75

Skårvik. 199 ledamöter avstod från atf rösta.

Prot. 1987/88:133 Slufligen bifölls ufskottets hemsfällan med 199 röster mot 50 för reserva-
3 juni 1988 tion 2 av Karin Israelsson och Rune Backlund. 43 ledamöter avstod frän att

JämstäUdhetspolitiken

rösta.

Mom. 3 (avgiftsuttag till ATP)

Utskottefs hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Nils Carishamre m.fl. - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemsfällan bifölls.

8 § Fortsattes behandlingen av arbetsmarknadsutskottets betänkande 1987/88:17.

Jämställdheitspolitiken (forts, från prot. 132)

Anf. 70 INGRID HEMMINGSSON (m) replik:

Herr talman! Under gårdagens debatt talade Gustav Persson länge och väl om nödvändigheten av att utjämna de ekonomiska resurserna mellan olika grupper, vilket skulle bidra fill jämställdhet mellan män och kvinnor. Det synsättet vill jag protestera mot. Vad har den socialdemokratiska utjäm-ningspolitiken egenfligen medfört för kvinnorna? Vi har familjer där båda arbetar men där man trots detta infe kan leva på sinlön sedan man betalat skaften utan i stället måste bli beroende av bidrag. Vi anser det moderata förslaget om 15 000 kr. avdrag per barn för alla barn upp fill 20 år så länge de gär kvar i skolan vara mycket bättre.

Varför är då detta bättre? Jo, därför aft familjen då själv kan påverka sin ekonomiska situation och inte blir beroende av politiska beslut och inte heller blir fånge i det politiska nätet. Vad vi vill är att familjen skall få fatta flera egna beslut i stället för atf överlämna dem tiU politikerna. Def är det som är valfrihet, och def utgör också en grund för jämställdhet mellan män och kvinnor. Detta var jag inne på också i går.

Gustav Persson talade i går om vårdnadsbidraget. Såvitt jag förstår begriper Gustav Persson inte ett dugg av vad detta innebär, men det gör kanske inte så mycket, eftersom många av hans väljare har klart för sig att vårdnadsbidrag är rättvisare och ger flera valmöjligheter för familjen. Ända långt in i de socialdemokratiska leden uttrycker man sympati för vårt förslag.

Vad def handlar om är att de pengar som det gäller överförs från
politikernas fill familjernas sfär, så atf de senare i större utsträckning kan
fatta enskilda beslut. Vi kan då inte säga vilken typ av barnomsorg som
familjen kommer aft välja. I går sade Gustav Persson tvärsäkert att det
behövs flera daghem. Det kan hända atf så är förhållandet, men vi kan inte
säga att det är så. Det är inte säkert. Det är inte heller säkert aft det behöver
byggas lika många kommunala daghem som i dag. Def är ju inte vare sig
Gustav Persson eller jag som skall besluta om defta, utan familjerna själva.
Vårdnadsbidraget ger en möjlighet att utöka rättvisan och gör att familjerna
76 kan välja den typ av barnomsorg som de vill ha. Skillnaden mellan våra

ståndpunkter har just med valfriheten att göra.

Gustav Persson var i går inne på ett avskräckande exempel när det gäller en av våra reservationer. Det handlar om kvotering. Vi är emot kvotering.

Anf. 71 CHARLOTTE BRANTING (fp) replik:

Herr talman! Först får jag be Gustav Persson aft läsa på folkpartiets familjepolitik litet bättre. Vi har faktiskt inte föreslagit någon sänkning av föräldraförsäkringen, som Gustav Persson påstod i går. Vi har tvärtom i regeringsställning arbetat för och drivit igenom en förlängning och förstärkning av föräldraledigheten.

Jag skulle vilja be Gustav Persson att i sin sista replik i detta replikskifte svara pä min fråga om det verkligen är vettigt att lägga ut 5 milj. kr. pä atf ta reda på något som man redan vef, nämligen att kvinnor arbetar betydligt oftare än män med obetalt arbete. Vore def inte rimligare, Gustav Persson, att samla dessa pengar och i stället satsa dem på att förbättra och förstärka jämsfäUdheten?

Folkpartiet har föreslagit atf man skall ge mer pengar fill JämO:s verksamhet. Vi har vidare föreslagit att man skall ge mer pengar till utvecklingsfondernas verksamhet, så att de får möjUghet att stödja de kvinnor som arbetar med service- och hantverksyrken. Vi vill också ge mer pengar fill åtgärder för att förändra mansrollen. Det kan väl inte vara så, Gustav Persson, atf man ifrån socialdemokratisk sida är nöjd med att enbart 5,5 % av det sammantagna uttaget av föräldraledighet görs av män? Det måste här till betydligt större informationsinsatser för att fler män skall fa uf föräldraledighet och för att de män som gör det inte skall bli utsatta för trakasserier.

Folkpartiet har också föreslagit atf man skall förbättra jämsfälldhefslagen. Gustav Persson sade i går att det inte är något problem. Jag vill nu fråga om jag kan tolka Gustav Perssons uttalande så att vi kan få en parlamentarisk utredning om en jämställdhetslag.

Jag har förstått att Gustav Persson inte har begripit hur viktigt det är för de många kvinnor, 1 miljon, som arbetar inom offentlig vård, omsorg och utbildning att man bryter de offenfiiga monopolen. Dessa kvinnor skulle därigenom få fler arbetsgivare att välja mellan. För alla kvinnor och män skulle def innebära att de får möjUghet att välja vård, omsorg och utbildning. Gustav Persson, våga släppa loss den kvinnliga skaparkraften. Våga tro på människors förmåga att välja. Socialdemokraterna behöver infe bestämma.

Prot; 1987/88:133 3 juni 1988

JämställdhelspoUliken

Anf. 72 GUSTAV PERSSON (s) replik:

Herr falman! Ingrid Hemmingsson, jag håller fortfarande fast vid att vårdnadsbidraget är en kvinnofälla. Bidraget utgör 41 kr. per dag. Def kan ingen vanlig människa leva på. Det vet vi. Jag tror att Ingrid Hemmingsson avslöjade sanningen när hon sade att det kanske betyder att vi inte behöver bygga så många daghem. Däri ligger nog kärnan när ni föreslår ett vårdnadsbidrag - att minska samhällets totala resurser på barnomsorgsområdet. Jag tror att det är det ni innerst inne vill.

Till Charlotte Branting viU jag säga det är möjUgt aff ni som ni påstår inte vill försämra föräldraförsäkringen. Om ni emellertid sänker sjukförsäkring-

Prot. 1987/88:133 en till 80 %, förmodar jag aff föräldraförsäkringen också måste sänkas till
3 juni 1988 samma nivå. Det har ni infe sagt något om. Såvitt jag förstår är dessa

Jämställdhetspoliliken

försäkringar kommunicerande kärl i detta avseende.

När det gäller de 5 milj. kr. som föreslås för tidsanvändningssfudier, tror jag att det är viktigt att ha sådana studier. Om man jämför med exempelvis Norge finner man att vi har mycket sämre tidsanvändningsstudier. Jämför man rned övriga nordiska länder ligger vi också efter på detta område. Tidsanvändningssfudier är mycket vikfiga och Ugger helt i linje med den proposition som regeringen har lagt. Man skulle göra en analys och ufifrån den bygga upp de mål och de medel med vilka man skall göra insatser.

Def kommer att bli en utredning om jämsfälldhefslagen. Def är regeringen som avgör hur den skall utformas. Om riksdagen har beställt en utredning, brukar regeringen svara för det.

Får jag slutligen säga aft denna proposition innebär ett mycket brett anslag för aff komma åt de stora gruppernas problem. Def är helt enkelt syftet med detta. Def handlar om en femårig handlingsplan. Den bygger på att man skall göra en analys. Man skall sätta upp rnäl och ange medel för defta. Det här gäller områdena arbefslivspoUfik, arbetsmarknadspolitik, personalutbildning, regionalpolifik och näringspolifik. Def gäller också familjen, och det gäller kvinnornas inflytande.

Vad diskuterar då de två borgerliga partierna moderaterna och folkpartiet i detta sammanhang? Jo, de diskuterar mest privatisering av barnomsorg och privatisering av äldreomsorg. Hur många kvinnor tror ni kan starta eget företag i Sverige? Kommer en privat barnomsorg aff lösa de stora problemen inom barnomsorgen? Kommer en privatisering aff lösa de stora problemen inom äldreomsorgen under 1990-falet? Nej! Def är frågor rörande privatisering ni diskuterar när vi i stället vill diskutera den breda jämsfälldhetspolitiken. Det beklagar jag.

Tror ni aff ni blir trovärdiga när det gäller jämsfälldhetspolitiken om ni för en sådan begränsad diskussion när vi för fram hela det breda perspektivet? Jag tror inte det. Ni har infe heller, del vill jag också påpeka, någon gemensam jämställdhetspolitik atf komma med. Detta avslöjar väl dessutom ett bristande intresse för de stora arbetsmarknadspolifiska frågorna när det gäller jämställdhet.

Andre vice falmannan anmälde aff Ingrid Hemmingsson och Chariotfe Branting anhålUf att till protokollet få antecknat att de infe ägde rätt fill ytterligare repliker.

Anf. 73 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN:
Herr talman! Det har varit mycket intressant atf lyssna till den inledande
debatten, när vi nu för första gången diskuterar och debatterar en samlad
handlingsplan för jämsfälldhefsarbetet. Det har också varit mycket intres
sant att känna av att det, trots skillnader i politisk uppfattning och trots skilda
uppfattningar om hur mari skall nå vissa mål, finns en samlad enighet om aff
det är väsenfligt att arbeta långsiktigt och aff det är väsentligt och riktigt aft
arbeta med just en femårig handlingsplan.
78 Detta femåriga perspektiv har valts just för atf ge en större långsikfighet

och för aff markera en höjd ambifionsnivå när def gäller målen för def fortsatta arbetet.

Strategin är att alla politikområden nu skall dra åt samma håU. HandUngs-planen har därför sin tonvikt på kvinnornas roll-i ekonomin, jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden, i utbildningen och i familjen samt kvinnors inflytande i samhället.

De mål som anges skall vara ledstjärnor för det fortsatta arbetet inom myndigheter och organisafioner och på arbetsplatser. En rad åtgärder föreslås för att vi skall nå målen. På grund av kammarens arbetssituafion skall inte heller jag ta upp fiden med atf redogöra för de olika förslagen.

Både mål och åtgärder kan revideras och kompletteras under femårsperioden för att flytta fram positionerna.

Jämställdhet innebär delvis nya roller för både kvinnor och män. Kvinnor får möjlighet att utveckla omsorgsrollen fill att också omfatta yrkesarbete och inflytande. Män får vidga den tradifionella försörjarroUen till att innehålla mera av föräldraskap och omvårdnad.

Både kvinnor och män har allt att vinna på jämställdhet, att få utveckla flera roller jämsides och att få arbeta sida vid sida i livets olika skeden.

Arbetet för jämställdhet måste därför gå hand i hand med en poUtik för ökad jämlikhet. En ekonomisk polifik som syftar fill arbete åt alla och fortsatt utjämning av klasskillnader, är en avgörande förutsättning för jämställdhet mellan kvinnor och män. Jämställdhet skall gälla alla - inte bara några få.

I mycket av det politiska arbetet är def viktigt aft ibland titta i backspegeln och atf lära av historien. Bara för en generation sedan ansåg många aft det var självklart att gifta kvinnor enbart skulle ägna sig åt hem och barn och att de skulle försörjas av sina män. Förändringen av denna utveckling har varit möjlig tack vare en målmedveten socialdemokratisk politik inom många olika områden. Vi har visat att reformismen fungerar. Def går aft flytta fram positionerna ytterligare.

Herr talman! Den stora uppgiften nu är att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Det är av avgörande betydelse för jämställdhet både i arbetslivet och i familjen. För atf arbetstagare skall kunna förena föräldraskap och förvärvsarbete krävs aff arbetsorganisationen på alla arbetsplatser i betydligt bättre utsträckning anpassas just till detta.

Arbetet med aff förbättra arbetsmiljön har stor betydelse för kvinnor. Det gäller för dem som arbetar inom vård- och serviceyrken. Men det gäller också för kvinnorna inom industrin, som ofta har monotona arbeten, vilka är psykiskt slitsamma och fysiskt ansträngande samt genom ensidigheten kan leda till belastningsskador.

På många kvinnodominerade arbetsplatser är deltider och tillfälliga anställningar alltför vanliga. Vi har en stor andel deltidsarbetslösa kvinnor.

Både offentliga och privata arbetsgivare bör ägna stor uppmärksamhet åt hur kvinnor skall kunna få fasta jobb och få arbeta den tid de önskar. Ofrivilliga deltider och långa serier av vikariat försvårar kvinnors möjligheter att försörja sig. Def motverkar dessutom strävandena atf ge de anställda ett ökat inflytande i arbetet.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Jämställdhetspolitiken

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Jämställdhetspolitiken

Kvinnor får infe ses som en reservarmé på arbetsmarknaden, utan skall ha samma rätt som männen till fasta jobb.

Aff bryta de könsbundna utbildningsvalen är en viktig uppgift för skolan. Många oUka vägar har prövats inom ramen för arbetsmarknadsdepartementets projektverksamhet, och de här erfarenheterna sprids över landet.

Jag förutsätter att denna fråga får en central roll i def arbete som skall ske inom utbildningsdepartementet, när nu en särskild ledningsgrupp tillsätts för jämställdhetsfrågor.

I dag utbildar sig flickor lika länge som pojkar. Så var inte fallet tidigare. De kvinnor som redan finns ute i arbetslivet måste därför särskilt uppmärksammas då det gäller fördelning av utbildning på arbetsplatserna. Annars riskerar kvinnorna atf bli förlorare i den tekniska utvecklingen, när många typiska kvinnojobb förs bort eller utarmas.

För att nå jämställdhet i arbetslivet måste många olika saker genomföras jämsides. Arbetets organisafion, förbättring av arbetsmiljön, arbetstider och inflytande hänger nära samman. Därför är fortfarande frågan om utveckling av de anställdas inflytande vikfig. Demokratiseringen av arbetslivet har bara börjat. Även arbetsgivarna har allt atf vinna på aff bättre ta vara på de anstäUdas kunskaper och erfarenheter. Och def gäller både kvinnor och män.

Om jämställdhetsavtalen och jämställdhetsparagraferna i medbestämmandeavtalen efterlevdes skulle vi ha kommit mycket långt.

Tyvärr är kunskapen om innehållet i dessa viktiga avtal mycket begränsade. Men planen innehåller förslag om hur situationen skall förbättras.

Jämställdhetsarbetet skall också gå hand i hand med en politik som skapar bättre uppväxtvillkor för våra barn. Därför skall familjepolitiska reformer utformas så att barnen får en trygg omsorg medan föräldrarna arbetar och så att alla.kvinnor och män kan få mer tid för barnen. Barnen måste få föräldrarnas fid.

Riksdagens beslut om en förskola för alla barn senast år 1991 är utomordenfligt viktigt ur jämställdhefssynpunkf. Def är ytterst angeläget att alla kommuner tar sitt ansvar för att uppfylla detta mål.

En förlängning av föräldraförsäkringen med ersättning enligt sjukpenningnivån kan ge både kvinnor och män mer tid för barnen - genom en längre ledighet när barnen är små eller en förkortning av den dagliga arbetstiden. Männen skall stimuleras att ta en större del av föräldraledigheten.

En fortsatt utbyggnad och utveckling av den generella välfärdspolitiken -med utbildning, vård och omsorg för alla på lika villkor - är kompassriktningen för oss socialdemokrater.

Den gemensamma sektorn är en vikfig förutsättning för att både kvinnor och män skall kunna delta i arbetslivet. Mångfald och flexibilitet skall utvecklas inom den offenfiiga sektorn, så att människors skiftande behov under olika skeden av livet kan tillgodoses.

Att trygga tillgången på välutbildad arbetskraft för välfärdssamhällets arbetsmarknad är därför en viktig uppgift för alla politiskt verksamma.

Kvinnor och män skall dela makt, inflytande och ansvar på samhällets alla områden.

Utredningen om kvinnorepresentation i statliga organ har i sitt betänkande Varannan Damernas visat atf det tyvärr är långt dit. Här i riksdagen är var

tredje ledamot kvinna. I statliga styrelser och kommittéer har bara 16 % av uppdragen anförtrotts kvinnor.

Handlingsplanens mål är att vi skall ha jämn könsfördelning inom en fioårsperiod. Projektverksamheten för att pröva nya metoder för att öka andelen kvinnor har redan startats, och förhoppningarna kring denna är mycket stora.

Jag har också inbjudit de polifiska kvinnoorganisationerna fill en tvärpoli-tisk kampanj för att öka andelen kvinnor i de många regionala myndighetsstyrelser som kommer att utses efter valet i höst.

Jag utgår från aff partierna kommer att försöka höja ambitionsnivån när det gäller andelen kvinnor med uppdrag inom kommuner och landsting. De direkt folkvalda församlingarna har i dag cirka en tredjedel kvinnor. Men i styrelser och nämnder är könsfördelningen lika traditionell som på arbetsmarknaden. Def behövs fler kvinnor där man beslutar om planering av t. ex. bostäder och trafik och där man gör de övergripande ekonomiska prioriteringarna.

Herr talman! Jämställdhet kan inte heU genomföras genom lagstiftning. Många beslut skall fatfas av enskilda människor - val av utbildning och yrke eller arbetsfördelning i hemmet.

Samhället kan genom olika reformer skapa förutsättningar för aft kvinnor och män skall kunna leva jämställda. Genom opinionsbildning kan också samhället påverka attityder i riktning mot jämställdhet.

Det är ett gemensamt ansvar att se till att framtidens samhälle formas av både kvinnor och män!

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Jämställdhetspoliliken

Anf. 74 INGRID HEMMINGSSON (m) replik:

Herr talman! Jag måste säga atf när jag lyssnar fill Ingela Thalén konstaterar jag atf jag kan hålla med om väldigt mycket av vad hon säger. Jag anser att hon höll ett väl avvägt anförande. Särskilt det sista hon sade tror jag aft man skall trycka på ännu mer - atf det här i stor utsträckning handlar om opinionsbildning och inte enbart om politiska beslut. Jag tyckte att det inte framkom i propositionen i så stor utsträckning som i det anförande arbetsmarknadsministern höll här i dag.

Det finns naturligtvis vissa grundläggande saker som jag infe kan hålla méd om. Det gäller en fråga som Ingela Thalén särskilt ville framhålla och som Gustav Persson har understrukit fidigare. Man säger att def är den socialdemokrafiska politiken som måste ligga fill grund för jämställdheten: Jag har fidigare berört detta med de nya orättvisorna som uppstår på grund av den socialdemokrafiska polifiken. Def är inte min avsikt att upprepa vad jag sagt om dem som infe kan leva på sin lön etc. och vad det kan ställa fill med för ensamstående kvinnor. Detta var jag inne på i går.

Vidare har jag synpunkter på detta med utbyggd föräldraförsäkring. Där har def ju infe kommit något förslag från regeringen - man har sagt att förslaget kommer, men infe när. Det har talats väldigt mycket om ekonomisk rättvisa här, men en utbyggd föräldraförsäkring ger inte full rättvisa för alla grupper. Stora grupper -1, ex. studerande, hemmafruar och de som inte har planerat intervallerna i barnafödandet - får 60 kr. om dagen, medan andra kan få över 400 kr. per dag. Detta är alltså inte rättvist, för det finns små

6 Riksdagens protokoll 1987/88:133

Prot. 1987/88:133 möjligheter till variationer inom familjen. Jag vill ännu en gång påpeka aft ett
3 juni 1988 vårdnadsbidrag kompletterar den nuvarande föräldraförsäkringen på så sätt

att det ger möjlighet fiU variation - familjerna själva kan få välja i större Järnställdhetspolitiken utsträckning.

Jag skulle vilja kommentera mycket av det arbetsmarknadsministern i övrigt sade. Men låt mig bara framhålla att just detta atf den könsuppdelade arbetsmarknaden skall motverkas är vi helt överens om. Jag tror att opinionspåverkan i väldigt stor utsträckning skall ske i ungdomsskolan och i ungdomsgrupper.

Under detta anförande, övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 75 CHARLOTTE BRANTING (fp) replik:

Fru talman! Som jag sade redan i går i mitt anförande finns det mycket som vi är överens om beträffande det långsiktiga arbetet för jämställdhet. Jag kan konstatera detta också i dag, efter Ingela Thaléns anförande.

Men def finns frågor där vi tycker att propositionen är alltför vag. Därför vill jag ta fillfället i akt och fråga Ingela Thalén: Vad är det egentligen socialdemokraterna vill med utvärderingen av jämsfälldhefslagen? Socialdemokraterna ville ju egentUgen inte ha någon jämsfälldhefslag. Därför kan vi från folkpartiets sida inte vara annat än litet skepfiska, när man nu inte ger några klara besked om att man vill ha en parlamentarisk utredning av jämställdhetslagen, så att de förslag som vi från folkparfiet har lagt fram beträffande en skärpning av lagen verkligen kommer med i utredningen. Det vore bra om vi kunde få ett besked från Ingela Thalén om aff det blir en parlamentarisk utredning av jämställdhetslagen.

Jag skulle sedan vilja instämma i Ingrid Hemmingssons fråga om när det kommer förslag om förlängd föräldraledighet och hur socialdemokraterna kommer aft betala den reformen.

Def var bra aff Ingela Thalén tog upp kvinnorepresentationen och hur det ser ut i de statliga styrelserna och kommittéerna. Vi är överens om atf situafionen är bedrövlig. Men då tycker jag det är konstigt att man inte här har gått in för de tidsbestämda mål som man har angivit på andra håll i propositionen. Just beträffande regeringens egna organ - vid tillsättande av kommittéer och styrelser - borde man ha tidsbestämda mål. Det vore bra om vi kunde få klarhet i aff man kanske tänker sig detta.

Ingela Thalén sade ingenting om en förändring av mansrollen, och det tycker jag är konstigt. Skall vi komma någonvart i fråga om verklig, sann jämställdhet, då måste vi också få en förändring av mansrollen. Därför vill jag fråga Ingela Thalén vad regeringen har tänkt göra på detta område. Varför vill man inte göra en rejäl drive för att få män att fa uf mer av föräldraledigheten? Och nog vore det bra om man kunde syssla också med jämställdhets- och sanilevnadsfrågor under värnpliktsfiden. Tycker infe Ingela Thalén def?

SlutUgen: Varför har inte Ingela Thalén föreslagit att riksdagen skall ställa

sig bakorn den målsättning om en ökad kvinnorepresentation som anges i

82 propositionen? Riksdagen har nu bara att ta del av vad som anförs i

proposifionen. Def borde väl ändå vara av värde om hela riksdagen ställde sig Prot, 1987/88:133
bakom de mål som propositionen ändå anger? 3 juni 1988

Anf. 76 KERSTI JOHANSSON (c) replik:

Fru talman! Def var litet skillnad att lyssna till jämsfälldhetsminisfern, om man jämför med vad Gustav Persson sade i går. Men även jämsfälldhetsminisfern uppehöll sig mycket vid vikten av att utjämna skillnader mellan olika grupper, utjämna klasskillnader och bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Vad vi i centern anser vara angeläget - det framhöll jag också i går - är att komma fill rätta med arbetsmarknaden, som är så könsuppdelad och där löneskillnaderna är så stora mellan kvinnor och män. Arbetet inom vård- och servicesektorn, där kvinnor dominerar, värderas lägre än arbete med teknisk inriktning, där männen överväger i antal. Vi menar att def är angeläget aff genomföra en arbetsvärdering av ohka yrkessektorer och se på varför kvinnodominerade yrken värderas lägre.

Jag vill fråga: Skulle inte socialdemokratenä kunna ansluta sig fill centerns förslag om en arbetsvärdering - om man nu verkligen vill komma fill rätta med de sociala skillnader som finns?

Sedan några ord om familjepoUfiken: Här har socialdemokratiska partiet och centerpartiet olika uppfattningar. Jag måste få upprepa det jag sade i går. I centern anser vi att det är angeläget att föräldrarna får ett ökat förtroende atf själva avgöra vilken omsorg som passar barnen och familjen bäst. Det handlar om att få ökade möjUgheter att avsätta mer fid för sina barn. Def tycker vi är ytteriigt angeläget.

Def är mol den här bakgrunden som förslaget om vårdnadsbidrag skall ses. Vårdnadsbidraget skall utgå fill dess att barnen är sju år. Vi menar aft def handlar om en rättvisefråga och en jämstäUdhefsfråga. Får föräldrarna en del av statsbidraget direkt i handen, har de möjlighet aff själva avgöra hur de vill använda vårdnadsbidraget och kan också använda def efter eget val.

JämställdhelspoUliken

Anf. 77 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN:

Fru talman! Till Ingrid Hemmingsson vill jag säga att mina synpunkter om ansvaret naturligtvis också finns angivna i propositionen. Jag har infe lagt fill eller dragit ifrån någonting, utan regeringens ståndpunkter och mina formuleringar är naturligtvis desamma som i förslaget.

Beträffande stora grupper som inte skulle få del av föräldraförsäkringen kan jag bara notera - vilket anges i redovisningen i proposifionen - aff 83 % förvärvsarbetar och att 2,1 miljoner kvinnor är ute i förvärvsarbete. Det handlar alltså infe om stora grupper. Men även om det hade varit stora grupper är det naturligtvis vikfigt och riktigt aft skillnaderna utjämnas. Det är också socialdemokraternas utgångspunkt - aff inkomsfsskillnader skall utjämnas så aff alla får en grundtrygghet också i sitt föräldraskap.

Charlotte Branting säger aff propositionen är vag beträffande utvärderingen av jämsfälldhefslagen och aff def inte framgår vad socialdemokraterna avser med utvärderingen. Denna utvärdering grundas delvis på de krav som har kommit fram i olika sammanhang. Det gäller bl. a. frågor om sexuella trakasserier.

Jag kommer inte att föreslå någon parlamentarisk kommitté utan kommer

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Jämställdhetspoliliken

att tillsätta en utredare, och avsikten är att denna utredare skall göra en analys och genomgång så snabbt som möjligt. Utredaren kommer under arbetets gång att inhämta synpunkter, förslag, idéer och tankegångar från de olika berörda politiska parfierna och från övriga. Därefter kommer def naturUgtvis atf i sedvanlig ordning bli en remissbehandling.

Jag måste sedan erkänna att jag infe riktigt förstod Charlotte Brantings resonemang om olika kommittéer och statliga organ. I proposifionen står det i det här avseendet under rubriken Mål att kvinnorepresentationen i statliga organ bör öka fill 30 % fram fill år 1992 och fill 40 % fram fill år 1995, att slutmålet bör vara att statliga styrelser, kommittéer, råd och nämnder skall ha en jämn könsfördelning samt aft detta mål bör kunna uppnås inom en fioårsperiod. Om jag har förstått Charlotte Branting rätt gäller defta den fråga hon fog upp.

Det är oerhört viktigt att arbetet för att förändra mansrollen, på samma sätt som när det gäller aft öka kvinnoinflytandet, sker på en lång rad olika plan. Det finns flera olika sätt aft arbeta på. Def är möjUgt att def sätt som Chariotfe Branting har anfört är ett av dessa sätt inom ramen för def generella jämsfälldhefsarbetet. Det är viktigt att männen stimuleras att söka sig till yrken inom vård och omsorg.

Det är vidare viktigt aff det ges möjligheter för män, liksom för kvinnor, aft välja yrken och utbildningar efter förmåga och intresse mera än efter det könsbundna mönstret. I de olika projektverksamheter som skall genomföras kommer även mansrollen att ingå. Redan nu arbetar gruppen för mansfrågor med denna typ av verksamhet.

Det har förts omfattande diskussioner om vårdnadsbidrag och föräldraförsäkring. Jag har i detta avseende inga andra synpunkter än dem som har framförts av Gustav Persson. Jag vill emellerfid framhålla att socialdemokraterna i god tid före valet kommer aft lägga fram sitt förslag när def gäller stödet fill barnfamiljerna.

Anf. 78 CHARLOTTE BRANTING (fp) replik:

Fru talman! Jag kan bara med beklagande konstatera atf vi inte heller i dag fick något besked vare sig om när socialdemokraterna tänker lägga fram förslaget om föräldraförsäkringen eller om hur det skall finansieras. Vi väntar med spänning på detta förslag och tycker atf det nu faktiskt är hög fid, om vi skall kunna ta ställning fill förslaget innan valrörelsen sätter i gång på allvar.

Jag vill också beklaga beskedet om att det inte blir någon parlamentarisk utredning om jämställdhetslagen. Jag far emellertid fasta pä Ingela Thaléns löfte om att våra synpunkter kommer aft beaktas. Jag förutsätter aff man verkligen noggrant går igenom och analyserar de tio olika förslag angående en skärpning av lagen som vi har i vår jämställdhetsmofion.

Det är naturligtvis bra aff det finns en grupp som arbetar med frågan om mansrollen. Men det.största problemet utgörs ju av atf det är så få män som tar ut föräldraledighet. Vi i folkparfiet tycker därför atf det verkligen vore angeläget aff regeringen såg till aff lägga mera pengar på en informationskampanj om föräldraförsäkringen. Detta är enligt vår mening viktigare än atf ta reda på i vilken utsträckning som kvinnor sysslar med obetalt arbete. Vi vef

ju hur det förhåller sig med defta, Ingela Thalén. Det har gjorts utredningar inom DELFA och det finns rapporter från arbetstidsutredningen samt en undersökriing av Rita Liljeström, som visar hur oerhört många fler kvinnor än män som är sysselsatta med obetalt arbete. Det är dags att nu använda de små resurser vi har fill att verkligen främja jämställdheten i stället för atf peka på bristerna. Dem känner vi redan till.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Jämsiälldhetspolitiken

Anf. 79 INGRID HEMMINGSSON (m) replik:

Fru talman! Ingela Thalén sade flera gånger att målsättningen var att utjämna skillnaderna mellan oUka grupper. Men så sker fakfiskt infe, och det är defta som vi vill rätta fill med vårt förslag om vårdnadsbidrag.

De kvinnor som vill vara hemma med sina barn under en längre fid än vad socialdemokraterna har tänkt sig måste ju göra väldigt stora ekonomiska uppoffringar för att kunna defta. Man kan därför inte säga atf man har utjämnat de ekonomiska förutsättningarna - tvärtom.

Detta är inte en fråga som man kan vifta bort med påståenden om 41kr. om dagen etc, utan denna fråga är faktiskt mycket vikfig. Många familjer runt om i landet skulle med fillfredsställelse hälsa ett vårdnadsbidrag och tycka atf def var någonting mycket vikfigt för dem. Varför skall man bara ge vissa kvirinor och familjer möjligheter aff få mer fid för barnen? Varför infe ge alla denna möjlighet? Orättvisorna kvarstår alltså för de människor som vill kunna välja någonting annat än vad socialdemokraterna erbjuder.

I sitt första inlägg sade Ingela Thalén att hon ville motverka en könsuppdelad arbetsmarknad. Javisst. Men varför kan man inte, som vi har talat ganska mycket om i denna debatt, bredda arbetsmarknaden för de kvinnor som är anställda inom olika områden av den offentliga vården och som har vådligt många idéer? På def viset skulle man ju också komma lill rätta med de svårigheter som i dag finns inom vården och som även är beskrivna i proposifionen. Varför skall man inte kunna motverka könsuppdelningen på denna del av arbetsmarknaden?

Jag är helt övertygad om aff just detta med att tillåta entreprenörer inom den offenfiiga vården skulle förändra villkoren i sådan grad aft vi fakfiskt fick fler män intresserade av aff arbeta inom denna. Som def är i dag är könsfördelningen ganska ensidig - de flesta anställda är ju kvinnor.

Anf. 80 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN:

Fru talman! Till Charlotte Branting vill jag säga att det av s. 58 i jämsfälldhetsproposifionen framgår att jag har för avsikt aff ta initiativ fill information om föräldraledigheten för aff förmå männen atf i ökad utsträckning ta sitt ansvar.

Det är ju bra aft Chariotfe Branting känner fill den s. k. fidsbudgetunder-sökningen och vef allt om fördelningen mellan kvinnor och män när det gäller förvärvsarbete och hemarbete etc. Def är emellerfid inget tvivel om aft de som arbetar med denna typ av frågor och som skall ge oss ett underlag för beslut ändå bedömer att verkligheten och verksamheten förändras så snabbt att vi behöver ha ett ordentligt och grundligt faktaunderlag.

Def föreligger en pilotstudie, en förundersökning. Denna studie föreslås atf färdigställas, för att se fill aft vi får precis def faktamaterial som krävs.

Prot. 1987/88:133 •3 juni 1988

Jämsiälldhetspolitiken

Detta har också noggrant redovisats av Gustav Persson.-

När def gäller att bredda arbetsmarknaden genom att privatisera offentlig vård och omsorg, även barnomsorg, vill jag tiU Ingrid Hemmingsson säga att jag inte kan förstå hur man skulle kunna trolla fram alla dessa nya kvinnor och män till dessa områden bara för att verksamheten privafiserades. Det är inte där problemet ligger.

Jag kan inte heller förstå varför kommuner och landsting, för all del också regering och riksdag, skulle ha ett mindre ansvar för arbetsmiljö, goda arbetsvillkor, bra personalpolifik och god lönepolifik. Att allt defta som genom ett trollslag skulle förbättras för att verksamheten privatiseras kan jag alltså inte förstå. Om det vore så, skulle ju ingenfing av den fackliga lönekamp som försiggår ute i det privata näringslivet behöva ske, för då vore ju denna del på arbetsmarknaden rena paradiset. Vi vet att det inte förhåller sig så.

Kommuner och landsfing har ett ansvar för att förbättra verkligheten, arbetsmiljö och livsvillkor för människor. Detta ansvar skall vi infe smita undan genom att privatisera. Jag litar på att den offenflige arbetsgivaren tar sitt ansvar.

Ökad flexibilitet, bättre villkor, en trygg och stabil verksamhet inom den offentliga sektorn är en förutsättning för att alla vi kvinnor och alla män skall kunna kombinera föräldraansvar och förvärvsarbete och ges tid för sina barn. Allt defta hänger samman i en kedja. Man förbättrar inte situationen genom att privatisera barnomsorgen. Tvärtom, man försämrar kvinnornas förutsättningar.

Förste vice talmannen anmälde att Charlotte Branting anhållit atf till protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 81 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Jag får meddela att anslag nu har satts upp om att detta sammanträde skall fortsätta efter kl. 19.00.

Anf. 82 ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Fru talmian! Ingrid Hemmingsson har i sitt anförande väl beskrivit den moderata synen på jämställdheten och vilka åtgärder som är nödvändiga för att åstadkomma ökad jämställdhet. Jag instämmer i allt hon sagt.

Jag har begärt ordet för atf ange vad vi i Moderata kvinnoförbundet anser vara det allra viktigaste för att stärka kvinnors ställning och som också Birgitta Rydle och jag har tagit upp i motion A805.

Jag måste tillstå aff det var med en viss förväntan som Moderata kvinnoförbundet såg fram emot regeringens proposition om jämställdheten. Vi tänkte, atf eftersom kvinnors arbete fortfarande är så lågt värderat, eftersom skillnaderna ännu är så stora mellan mäns och kvinnors villkor på arbetsmarknaden, eftersom det traditionella yrkesvalet fortsätter, eftersom kvinnorepresentationen ökar så långsamt och eftersom valfriheten för familjen är så bristfällig, så kanske man börjat inse vad som är viktigast för att bättra kvinnors ställning i vårt land.

Men nej! Vi blev besvikna. Regeringen förmådde infe bryta de ideologiska

låsningarna. Och egentligen hade vi inte vänfat det heller. Vi har ju under våren fått bevis efter bevis på socialdemokraternas vaktslående om den socialdemokratiska modellen, en modeU som - trots Sveriges världsrekord i skattetryck - leder till bristande valfrihet, köer i vården och orättvisor och som dessutom låser fast kvinnorna i monopolyrkena med låga löner, ofta hopplösa arbetstider, låg status och svårigheter atf göra karriär.

Def är ju i praktiken näringsförbud där kvinnor arbetar - på områden där så många kvinnor är särskilt duktiga, har särskilt kunnande och kanske lång gedigen erfarenhet. Varför vill man bromsa kvinnors möjligheter?

Den vikigasfé frågan för Sveriges kvinnor är ätt luckra upp de offentliga monopolen för att öka kvinnors möjligheter och därmed stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden och i samhället i övrigt. Den som har en stark ställning i arbetslivet och ordentligt inflytande över sitt arbete får lättare inflytande också på andra områden.

Det är därför som det viktigaste i betänkande 17 står i reservationerna 12, 15 och 16.

Av de kvinnor som förvärvsarbetar finns 56 % iriom offentUg sektor, främst vård och omsorg. Av de landstingsanställda är mer än 80 % kvinnor.

Aff välja arbetsgivare, arbetsmiljö eller inriktriing är så gott som omöjligt för dessa kvinnor. Att starta eget medför nästan oöverkomliga svårigheter. Orsaken är aft det i praktiken råder offentligt monopol inom sjukvården, äldreomsorgen och barnomsorgen.

Visserligen finns inte direkta förbud att starta och driva enskild verksamhet, men i praktiken gör regler, byråkrati, Dagmar, styrande kommunala och statliga bidrag liksom skaftesystemet att det är så gott som omöjligt. Allt styr nämligen mot offenfiig verksamhet. Den som driver enskild verksamhet kan knappast konkurrera, om man inte får anslutning till försäkringskassa eller likvärdiga bidrag.

Utskottet säger att stafistiken visar att kvinnoföretagen är på stark frammarsch. Detta är självfallet mycket bra.

Men så säger utskottet att frågan om de offentliga monopolen och frågan om kvinnors företagande har helt oUka dimensioner. De offentUga monopolen tycks inte ha spelat någon avgörande roll vad gäller framväxten av nya företag, drivna av kvinnor, säger utskottet.

Det är ett mycket märkligt uttalande. Det är självklart att många kvinnor vill starta företag. Därför är det nödvändigt att underlätta småföretagandet och därmed det kvinnliga företagandets villkor, så aff de som vill starta ett företag kan göra def eller de som redan har gjort det kan utveckla sitt företag.

Men nyföretagandet måste också kunna ske inom områden där de flesta kvinnor är verksamma - sjukvård, äldreomsorg och barnomsorg - områden där det finns så många kunniga, erfarna och inifiafivrika kvinnor, så mycket kvinnokraft!

Att kvinnokraften vill blomma ut visar alla de enskilda inifiafiv som starka kvinnor tagit - trots allt motstånd i form av höga skatter, byråkrafi och styrande regler. Men dessa kvinnor är starka, och de får oftast betala ett högt pris i form av mycket hårt arbete. Det behövs fler initiativ, och det behövs stimulans och infe motstånd.

Varför skall inte en förskollärare kunna starta eget och driva en förskola

Prot, 1987/88:133 3 juni 1988

Jämställdhetspoliliken

Prot, 1987/88:133 3 juni 1988

Jämsiälldhetspolitiken

eller daghem som ett eget företag? Eller kunna välja att arbeta i enskild barnomsorg?

Varför skall inte ett sjukvårdsbiträde kunna starta eget sjukhem eller enskild hemtjänst och driva verksamheten i egen regi? Eller kunna välja aft arbeta i enskild regi?

Varför skall inte en sjuksköterska kunna starta och driva en vårdcentral? Eller en distriktssköterska kunna starta egen mottagning? Eller kunna välja aft arbeta i enskild regi?

Varför kan inte kvinnorna i vården uppmuntras fill aff starta egen verksamhet? Varför sätter man upp hinder för kvinnors inifiativ?

Om alternativen släpps loss, kan alla de kvinnor som i dag arbetar i offentlig verksamhet och som har idéer och kreativitet använda dem för aft forma vård och omsorg efter eget huvud. Och vi behöver ju nya idéer och nya modeller i vårt land!

Tänk så många former av barnomsorg yi skulle få med ett vårdnadsbidrag, avdragsrätt för barntillsynskostnader och ett likvärdigt stöd till alla former av barnomsorg! Föräldrarna kan använda vårdnadsbidraget till den barnomsorgsform som de anser bäst. Vi skulle få mänga alternativ och en barnomsorg som mycket bättre passar barns och föräldrars behov.

Tänk så många som skulle forma vårdalternativ, om Dagmar togs bort och om vi fick en allmän, obligatorisk sjukvårdsförsäkring, som - precis som tandvårdsförsäkringen - kunde följa patienten till valfri vård!

Tänk så rnånga som skulle starta enskild äldreomsorg, om omsorgspengen följde den äldre till valfri äldreomsorg! Men de enskilda vård-, äldreomsorgs-och barnonisorgsalternativen skulle också ge möjligheter för all personal att välja arbetsgivare. Varför skall sjukvårdspersonal endast ha landstinget som arbetsgivare? Varför skall förskollärare och hemvårdare endast ha kommunen som arbetsgivare?

Jag träffar under mina resor landet runt massor av kvinnor som arbetar i vård och omsorg av olika slag. Så gott som alltid säger de att de beslutande slår dövörat fill för personalens synpunkter och påpekanden om vården, administrationen, organisationen. De känner att deras kunnande och deras vilja inte fas fill vara.

Detta är djupt allvarligt. Den enorma kvinnokraften tas inte till vara. Den kan inte utvecklas. Det är infe aft undra över aff det är personalbrist i den offentliga vården.

Om alternativen sfimuleras, om offenfiig verksamhet får konkurrens med en växande enskUd sektor, så får ju personalen en starkare ställning. Kommuner och landsting tvingas föra en bättre personalpolitik för att kunna behålla personalen. Vi kommer alltid att behöva vård och omsorg. Ges den i olika former, kan personalen välja var och hos vem de vill arbeta.

Många vill säkert arbeta i den offentliga sektorn. Andra vill ha en annan arbetsgivare och kanske en annan inriktning på arbetet. Det måste finnas en fri arbetsmarknad även inom vård och omsorg. Detta är i dag den viktigaste kvinnofrågan!

En större enskild sektor gör atf en arbetssökande kan finna just de arbetsförhållanden och tider vederbörande vill ha. Små enskilda enheter kan fillgodose önskemål betydUgt lättare än de jättestora enheter, storkoncerner

på tusentals anställda, som kommuner och landsfing utgör.

Konkurrensen gör också kvaliteten bättre. Ett enskilt alternativ måste ju vara så bra aft människor väljer det. Offenfiig verksamhet måste vara så bra atf personal och patienter vill vara kvar där. Personalen måste stärkas, man måste börja lyssna till personalen. Kvinnorna i vården skulle äntligen få verkligt inflytande över sitt arbete.

Fru talman! Ytterligare några ord om familjepolitiken:

Aff föräldrar har valfrihet aff välja Uvsform och barnomsorg är vikfigt för kvinnors möjligheter. Det är ofta kvinnan i en familj som gör avkall på sin valfrihet när familjens valfrihet brister. Att skatterna sänks, aff ett barnavdrag införs och atf den s. k. faffigdomsfällan undanröjs är nödvändigt för valfriheten.

Det är också nödvändigt med barnomsorg - men den behöver inte se likadan uf för alla, och den behöver inte vara organiserad och skötas av den offentliga sektorn. Den kommunala barnomsorgen är nog bra, men den passar infe för alla. Avgörande är aff föräldrarna finner just den barnomsorgsform som de anser bäst för barnet. Därför behövs många olika former. Vårdnadsbidraget öppnar för alternativ och fiexibilitef. Det ger också rättvisa mellan olika val. Därför är vårdnadsbidraget så viktigt för jämställdheten.

Fru falman! Socialdemokrafisk jämställdhetspolifik innebär fortsalt styrning och fortsatt fastlåsning av kvinnorna i monopolyrkena. Moderat jämställdhetspolifik däremot ger alternativ och mångfald. Den öppnar möjligheter för kvinnorna - möjligheter att starta eget och möjligheter atf välja arbetsgivare.

Jag vill återigen ställa de frågor som jag i en interpellafionsdebatt den 16 maj ställde till statsrådet Thalén. Jag fick då iriga svar:

Varför skall det i prakfiken vara näringsförbud där kvinnor arbetar, på områden där så många kvinnor är särskilt dukfiga - ja, där kvinnor är bäst? Varför kan def t. ex. inte utgå likvärdiga bidrag när två förskollärare med lång erfarenhet startar eget daghem eller egen förskola?

Statsrådet vill infe låta kvinnor i vården starta eget eller välja arbetsgivare. Varför vill infe statsrådet att all den kvinnokraft som finns i vården och barnomsorgen skall komma fill sin fulla rätt?

Jag yrkar självfallet bifall fill samfliga moderata reservafioner i betänkandet.

Prot, 1987/88:133 3 juni 1988

Jämsiälldhetspolitiken

Anf. 83 GUNILLA ANDRÉ (c):

Fru talman! Det är djupt beklagligt att den socialdemokrafiska regeringen misslyckats med att föra en offensiv jämställdhefspoUtik. Vi kan konstatera atf det gått bakåt med jämställdheten. När vi hade centerledda regeringar var ■ def däremot full fart framåt. Vi fick jämställdhetslag och jämställdhefsom-budsman. Vi hade en staflig jämställdhetskommitté som drev en mängd projekt, exempelvis på områdena arbetsliv, skola och idrott. Vi satte fart på kvinnoforskningen. Vi höll i gång debatten. Vi bildade opinion. Ute i landet inrättades jämställdhetskommiftéer i kommuner och landsfing. Kvinnorna började räta på ryggarna. Def hände saker och ting. Tidningarna skrev.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Järnställdhetspolitiken

Så kom regeringsskiftet 1982. Knappt hade regeringen tillträtt förrän den statliga jämsfälldhetskommitfén försvann. Arbetet skulle fortsätta i regeringskansliet, hette def. Det blev tyst. Én utredning som gjorts inom regeringskansliet kom fram till atf def enda organ som fick godkänt var JämO - jämsfälldhefsombudsmannen. Det är en ödets ironi aft socialdemokraterna hårt motarbetade och även röstade mot inrättandet av JämO.

Visst har olika jämsfälldhetsminisfrar talat och skrivit mycket vackert om jämställdhet under de senaste åren. Så även Ingela Thalén, men det är till intet förpliktande önskelistor.

De småbelopp som anslagits till projektverksamhet för aft öka kvinnorepresentationen har i vanlig socialdemokratisk ordning delats ut fill organisafioner som står socialdemokratin nära. Pengarna går fill de försumliga och till de redan rika. Till kvinnoorganisationer som verkligen sliter med frågan fanns def däremot inga pengar.

Nog klingade def något falskt då jämställdhetsministern på Kvinnor kan-mässan i Jönköping som huvudbudskap basunerade ut att mer pengar tiU jämsfälldhefsarbetet skulle anslås.

Som Kersfi Johansson tidigare framhålUt har vi i centern gått på en annan linje när def gäUer att fördela pengarna. Det är fel att premiera och ge pengar fill organisationer som inte nominerar kvinnor. Ställ krav på dem, och låt det bli konsekvenser om de inte sköter sig! Ge i stället pengarna fill kvinnoorganisationerna! Där gör de större nytta.

När Ingela Thalén, arbetsmarknads- och jämsfälldhetsminister, presenterade den proposition som vi nu behandlar framhölls atf jämställdhetsmålef måste uppnås genom en aktiv fördelningspolitik. Def är en slutsats som jag till fullo delar. Flertalet kvinnor arbetar i låglöneyrken som t. ex. vård, service och kontor. När kvinnorna dessutom tar sitt föräldraansvar och därför förkortar sin arbetstid försämras inkomsterna ytterligare. Och det är förvärvsinkomsten som räknas. Vårt sociala frygghefsnät är dessutom konstruerat så aff lönens storlek avgör hur hög ersättningen blir vid sjukdom, arbetslöshet och föräldraledighet samt hur mycket vi får i pension. Till och med nämndemannaarvodet är numera beroende av lönen från yrkesarbetet. Detta är ett system som ofrånkomligen diskriminerar kvinnor. Vi kan konstatera aff def infe är lönsamt att vara kvinna. Vad har då den socialdemokratiska regeringspolitiken gett för resultat från fördelningssynpunkt? Har de kvinnor som tillhör låginkomstgrupperna fått def bättre?

Konsumentverkets senaste beräkningar presenterades nu i vår. Av dessa framgår att det den senaste tioårsperioden skett en nedgång i privat ekonomi. Minskningen av hushåUens tillgångar, sedan de nödvändigaste utgifterna är betalda, har i största utsträckning drabbat låglönegrupperna. Ett par med ett barn i femårsåldern har, om de tillhör låglönegrupperna, förlorat 600 kr. i månaden, medan samma hushållstyp i höglönegruppen bara förlorat 100 kr. i månaden. Med andra ord: klyftorna har vidgats.

De redan rika har kunnat öka förmögenheferna. Finansvalpar, fusionsmästare eller de som kan sälja bosfäder i Stockholms innerstad fillhör vinnarna. Def är nästan uteslutande män som tagit hem vinsterna av regeringens ekonomiska politik. Visst kan det vara bra aff det finns människor som tjänar pengar, men oftast är def någon annan som får betala.

Det är t. ex. snabbköpskassörskan från.Fisksäfra, kontorsassisfenfen från Ödeshög eller hemvårdsbiträdet från Sorsele, alltså kvinnor som har tunga och påfrestande jobb och som dessutom har omsorg om hem och barn. De får minsann vända på slantarna för aff få dem aft räcka fill. Det finns också många kvinnor som inte kan få ett förvärvsarbete på hemorten.

Aff många infe kan få pengarna aft räcka fill ser vi i stafistiken över socialhjälpstagare. Trots goda tider ökar antalet personer som måste få ekonomisk hjälp. De behöver också hjälp längre perioder än tidigare, vilket är en ny alarmerande utveckling.

På detta sätt kan jag fortsätta och med exempel visa att den socialdemokrafiska regeringens politik lett fill att de rika har blivit rikare och de fatfiga fattigare. Och det är i första-hand kvinnorna som drabbas.

Jag vill gärna tro atf Ingela Thalén menar allvar och verkligen vill få fill stånd en aktiv fördelningspolifik. Men jag inser vilket giganfiskt arbete som krävs för atf ändra nuvarande inriktning.

Förutom löneskillnader mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden är skillnader i arbetstiden mest framträdande. Mestadels förvärvsarbetar kvinnor deltid, män helfid. Kvinnors genomsnittliga arbetstid i hemmet motsvarar helfid, mäns kort delfid. Många kvinnor har valt atf förkorta sin arbetstid för aff kunna komibinera yrkesarbete med ansvar för hem och barn. Deras genomsnittliga arbetstid i förvärvsarbete är i dag 30 timmar i veckan mot männens drygt 40 timmar.

För oss cenferkvinnor är def en självklarhet atf kvinnors arbetssituation måste finnas med i bilden då arbetsfiden förkortas. Därför är vårt krav i första hand en förkortning av den dagliga arbetstiden. Härvidlag är vi för övrigt också ett enigt centerparti.

Inom socialdemokrafin däremot finns de som mycket hårf kräver en sjätte semesfervecka. De tunga ordförandena i fackföreningsrörelsen Sfig Malm och Leif Blomberg har tagit till brösttoner för aff få ytterligare en semesfervecka och vill göra defta fill en stor polifisk valfråga.

Det skulle vara av intresse att höra vad jämställdhetsminister Ingela Thalén har för uppfattning om arbetstidsförkortning. Vad skall def stå i det socialdemokrafiska valmanifesfef? Skall herrarna i fackförbundstoppen med sina gammelmansögon eller def socialdemokratiska kvinnoförbundet, som åtminstone tidigare krävt förkortning av den dagliga arbetsfiden, bestämma inriktningen?

Slutligen några kommentarer fill def som Gustav Persson förde in i debatten i går.

Enligt den socialisfiska doktrinen går klasskampen före könskampen. Jag måste säga att jag blev mycket förvånad över aff den här doktrinen lever kvar hos dagens socialdemokrater. Jag undrar om jämsfälldhetsminisfern delar Gustav Perssons uppfattning härvidlag - enUgt min uppfattning är detta nämligen en fundamental felsyn. Def är faktum att i varje yrkesgrupp, på varje arbetsplats är det kvinnorna som har de lägst betalda jobben, de mest rutinbetonade jobben osv.

Som vi ser def i centerpartiet är arbetet för bättre jämställdhet en av de viktigaste jämlikhetsfrågorna. Det finns alltså ingen motsättning härvidlag.

Med det anförda vill jag yrka bifall fill centerreservafionerna.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Jämsiälldhetspolitiken

Prot. 1987/88:133 Anf. 84 MARGARETA WINBERG (s):

3 juni 1988 Fru talman! När det socialdemokratiska kvinnoförbundet år 1972 som den

—---------- t; första politiska organisationen i Sverige krävde sex timmars arbetsdag, fick

Jämsiälldhetspolitiken mycket stor uppslutning bland kvinnorna. Def var ganska

naturligt, eftersom kravet var sprunget ur i första hand barnens och kvinnornas behov. Barn behöver sina föräldrar, och det var nästan uteslutande kvinnor som hade en nära relation fill sina barn.

Kvinnorna, som i hög utsträckning kommit uf på arbetsmarknaden på 1960-talef, blev mycket snart klara över att kombinationen helfidsarbete och föräldraskap var omöjlig. Samfidigt var dess bättre medvetenheten och viljan atf infe tvingas välja mellan dessa två fing uppenbar och därför tedde sig kravet pä ett förändrat arbefsUv som aUdeles nödvändigt.

Med detta exempel - som är ett i en lång rad - vill jag belysa den förankring som de förslag och åsikter som det socialdemokrafiska kvinnoförbundet driver har bland kvinnor.

Grunden för jämställdhet är för oss aft alla vuxna, kvinnor och män, är individer med rätt att bestämma över sina egna liv. Bara människor med egenvärde, som tillåts leva sitt liv, förblir i längden lyckliga människor.

Man kan också uttrycka saken som så, att den individuella friheten, att själv kunna ta ansvar och bestämma över sitt liv, är en förutsättning för jämställdhet. Har man den definitionen måste man också ställa följdfrågorna: Hur uppnår man detta mål? Hur utvecklas kvinnor fill i grunden fria och självständiga människor?

Inom det, socialdemokrafiska kvinnoförbundet anser yi aft den egna försörjningen är det som skapar frihet. Det är i grunden samma motiv som den tidiga arbetarrörelsen förde fram för aff frigöra sig från förtryck och förnedring:

* Aff inte behöva "be om".

* Aft inte som vuxen vara ekonomiskt beroende av någon annan.

* Att infe leva genom någon annan.

Kvinnohistorien är fylld av kvinnor som "bett om", varit beroende och levt genom sina män. Det är historia och skall just så förbli.

Därför är sysselsättningen en central fråga för oss inom det socialdemokratiska kvinnoförbundet. Rätten fill arbete som man kan leva på står överst på den polifiska dagordningen. På 1960- och 1970-talen ökade den kvinnliga förvärvsfrekvensen mycket markant. Def var bra. Smolk i bägaren var dock att kvinnorna kom in i lågavlönade jobb, och på grund av att förvärvsarbete och föräldraskap var oförenliga "valde" man deltid. Def medförde aff målsättningen förvärvsarbete som grund för ekonomiskt oberoende infe kunde näs. Och fortfarande återstår mycket att göra innan vi kommit så långt. Fortfarande är inkomstskillnaderna stora och den tudelade arbetsmarknaden finns kvar. Jämsfälldhetspropositionens förslag är här vikfiga steg på väg.

Jämställdhetens grund är alltså den egna försörjningen. Genom den når man också andra delar i jämsfälldhefsarbetet, nämligen lika möjligheter och

ansvar. Att delta i samhällsbygget är ett ansvar som kvinnor såväl som män måste åta sig. Där pekar representationsutredningen på stora brister, och målet är enligt vårt kvinnoförbund en jämri könsfördelning i de olika beslutande församlingarna. Även här kommer förvärvsarbetet in. Här kan vi nämligen tydligt se vilket värde ett förvärvsarbete har - utöver aft ge en egen inkomst. På arbetet börjar man diskutera sina villkor. Kanske handlar def först om hur det är på jobbet. Man börjar ifrågasätta det som infe är riktigt bra och ställa krav på förändring. Samma tänkande utvidgar sig fill andra delar av samhället, och så skapas ett intresse för samhällsbygget. Så har def varit i historien, så kommer def att vara framöver; människors ställning i samhället har varit och kommer aff vara kopplad till deras ställning i produkfionen.

Fru falman! En viktig förutsättning för kvinnors förvärvsarbete och jämställdhet är en utbyggd barnomsorg.

Men barnomsorgen har också ett egenvärde. Barnomsorg är infe enbart en tillsynsfråga. Tillsynen är ett motiv av tre. De övriga motiven är det sociala och det pedagogiska. Barn av i dag behöver fler relafioner med vuxna och andra barn än dem som familjen kan erbjuda. Hela Uvet lever man i dag i olika kollektiv: i skolan, i arbetslivet, i familjen, i grupper på sin fritid. Ingen kan i dag leva ett ensamliv - därför det sociala mofivet i barnomsorgen. Det pedagogiska består i att det vuxenliv barnen så småningom kommer ut till är så mycket mer komplicerat i dag än för bara 20 år sedan, att de små barnens pedagogiska fostran, som i huvudsak skall skötas av föräldrarna, behöver def komplement som en god barnomsorg utgör. Tyvärr är komplementet - bra barnomsorg - i dag så fördelat att det på sina håll förstärker skillnaderna mellan olika grupper och deras barn. SACO och TCO har varit dukfiga aft på ett fidigt skede inse nyttan av daghem. Nu är det andra gruppers tur. Därför är beslutet om en utbyggd barnomsorg för alla barn senast 1991 nödvändigt också av rättviseskäl och fördelningspolitiska skäl.

Fru falman! En fråga i jämställdhetsdebaften som vi infe kommit så långt med, och som vi kanske har diskuterat alltför litet, är männens förändrade roll. Jämställdhet handlar ju nämligen infe bara om aff kvinnor skall uf i förvärvslivet, skall åta sig politiska uppdrag osv., utan också om atf männen skall fa del i det hemarbete som kvinnor av tradition allfid svarat för.

Inom det socialdemokratiska kvinnoförbundet menar vi aff föräldraförsäkringens utformning kan spela en avgörande roll för männens inställning fill barn och hem. Det är oerhört viktigt att männen motiveras att ta ett större ansvar och aft ta ut en större del av föräldraförsäkringen än vad som sker i dag. I en kommande utbyggnad är def vår önskan aff fiden delas mellan kvinnor och män. En lagfäst kvotering skulle förutom det positiva i relationen pappa-barn innebära ett stöd för de många män som i dag mer eller mindre uttalat blir mobbade på sina arbetsplatser, när de vill fa uf sin rätt till tid med barnen.

Fru falman! Gårdagskvällens och dagens debatt om jämställdhet är intressant, även om den inte skiljer sig särskilt mycket från tidigare års debatter i detta sammanhang. De borgerliga parfierna har två gemensamma grunder för sin jämställdhet. För det första vill man avskaffa de offenfiiga monopolen. För det andra gäller def deras gemensamma förslag.till

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Jämställdh etspoUtiken

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Jämställdhetspolitiken

vårdnadsbidrag. I övrigt är de lika splittrade som annars. Man kan konstatera att inget av de borgerligas förslag på något avgörande vis medverkar till jämställdhet för de stora grupperna.

Vi hörde i går av moderaternas företrädare t. ex. atf individen inte har något värde för oss socialdemokrater. Så uttryckte sig nämligen Ingrid Hemmingsson. Ni pratar bara om grupper och ni ställer olika grupper mot varandra och vill ha en utjämning mellan dem, sade hon.

Jag vill då återkomma till en fråga som jag tidigare har ställt och som vi diskuterade i fjol: Hur är det med famUjen? Är inte familjen en grupp? Den gruppen talar ni er ju varma för. Däremot talar ni sällan om individen i gruppen familjen. För oss socialdemokrater har varje individ, också i familjen, ett egenvärde. Därför stöttar vi kvinnor i familjen. Att ni för övrigt infe vill tala om grupper och gruppers olika relationer till varandra förstår jag, för det är ju genom att sluta sig samman som man vinner styrka. Det är en historisk erfarenhet som vi inom arbetarrörelsen har. Vi har också den historiska e:rfarenheten att vi på denna punkt alltid har blivit motarbetade. Moderaterna har ju alltid försökt att bekämpa oss i detta avseende.

Vidare sade Ingrid Hemmingsson att barnfamiljerna i dag infe har någon frihet i fråga om valet av barnomsorg. Men med tanke på de förslag som ni moderater har gemensamt med de andra borgerUga partierna och som, om de förverkligas, bl. a. skall finansieras genorn sänkta statsbidrag och ökade avgifter måste jag fråga: Hur blir det då med valfriheten? Vem skall bygga och bekosta vad som behövs inom barnomsorgen i det läget? Skall familjerna själva göra det?

Helt klart är ändå atf med den dränering av kommunernas ekonomi sorn ni i olika sammanhang föreslår skall genomföras klarar kommunerna inte att sköta den barnomsorg som föräldrarna i dag faktiskt efterfrågar.

Dessutom säger sig moderaterna värna om de familjer där en vill stanna hemma. Man kan då fråga sig hur dessa familjer skall klara sin ekonomi. Med 41 kr. per dag är det ganska svårt.

Sedan skulle jag vilja ta upp en annan fråga, som jag vet aff moderaterna driver. Def gäller de övriga förmåner som familjerna i dag fakfiskt har. Ni vill ju fillsammans med folkparfiet på sikt avskaffa bostadsbidraget. Men defta bidrag betyder väldigt mycket för just gruppen barnfamiljer. Och hur är del med barnbidraget? Ni har gått emot höjningen av barnbidraget och säger atf ni på sikt vill avskaffa detta bidrag och ersätta det med någonfing annat. Men barnbidraget är ju ett ovärderligt tillskott för barnfamiljerna och betalas ut lika för alla.

Ni vill minska kompensationen för föräldraledigheten till 80 %. Folkpartiet däremot vill höja barnbidraget, och det är vackert. Det skall man göra tillsammans med centern i en eventuell borgerlig regering. Man vill finansiera en höjning av barnbidraget genom att fa bort mjölksubvenfioner-na. Men se det vill infe centern!

Jag måste säga att jag tycker synd om barnfamiljerna, speciellt i moderaternas Sverige. I dag är def så, aff en enförsörjarfamilj med t. ex. fem barn kan få ett tillskott på 82 794 kr. per år i form av bostadsbidrag och barnbidrag. Men hur mycket får en fembarnsfamilj i moderaternas Sverige?

De borgerliga partierna tycks ha ett gemensamt, vid sidan av de två saker

som jag fidigare nämnde när det gäller jämsfäUdheten, Man använder nämligen denna som ett vapen i sin privafiseringskampanj. Jämställdhet får vi om vi bara privatiserar riktigt ordenfiigt.

Fru falman! Kvinnors rätt när det gäller egen försörjning, en jämställd arbetsmarknad, en jämn fördelning av politiska uppdrag, en god barnomsorg för alla barn, en utbyggd föräldraförsäkring och kortare daglig arbetstid är enligt de socialdemokratiska kvinnoförbunden en absolut grund för jämställdhet.

Jag vill gärna avsluta med atf säga några ord om det som jag inledningsvis talade om, nämligen arbetstiderna.

På 70-talet tvingades kvinnorna att välja - och de fick själva betala - mellan sexfimmars- och fyratimmarsdag. Det har kostat, och kommer atf kosta, kvinnorna avancemangsmöjlighefer, fortbildning, pengar och framfida pensionspoäng. Det är därför en generell arbetstidsförkortning är så vikfig.

I dagarna har den framtida arbetsfiden diskuterats, och vissa fidningar och debattörer anser att def nu är dags aft skrota sexfimmarsdagen. Det är klart atf sextimmarsdagen i valet mellari ett friar mitt i livet, längre semester, lägre pensionsålder och flexibel arbetsfid kanske förefaller oglamorös. Men vardagen är ju oftast oglamorös.

Inga Lantz påpekade mycket riktigt i går atf det är vardagen vi lever i. Därför är det vikfigast aft vi kan förändra den. Alla som har - eller har haft -barn, heltidsarbete och kanske något intresse vid sidan om vet atf umgänget med barnen, städning, mat och tvätt inte låter vänta på sig tills det där friåret infaller eller till pensionsåldern. Alla dessa saker, som är nödvändiga för att familjen skall fungera, finns där varje dag hela veckan, ja, varje månad hela året. Om man begriper def och om man i övrigt förstår något om grunden för jämställdhet, är man fortfarande beredd att kämpa för det som 1972 bara var en vision men som i dag är en nödvändighet för atf jämställdheten skaU bU verklighet. Def handlar alltså om en daglig arbetstidsförkortning, om sex fimmars arbetsdag!

Anf. 85 ANN-CATHRINE HAGLUND (m) replik:

Fru talmari! Margareta Winberg talade väl - men ack, vilket avslöjande anförande! Hur mycket hon än talade om rätfen atf bestämma och om valfriheten, var det ändå bara fråga om styrning och åter styrning.

Hur skall sex fimmars arbetsdag för alla betalas? Vad händer med den som vill arbeta mer eller den som vill arbeta mindre? Vad händer med den som vill ha längre semester? Kom ihåg aft människor under olika perioder i livet har oUka behov!

Grunden för jämställdhet är rätten aff bestämma över sitt liv, sade Margareta Winberg. Ja, men varför får infe familjemedlemmen valfrihet att bestämma över sitt liv, om rätfen att välja livsform och rätten aff välja den barnomsorg som familjen själv tycker är bäst? Varför skall vi politiker bestämma vilka barnomsorgsformer som skall finnas? Varför skall vi infe ge föräldrarna rätt att bestämma i dessa avseenden? Varför skall man infe kunna välja arbetsgivare? Varför skall en offenfligt anställd kvinna infe kunna välja att arbeta hos en enskild arbetsgivare eller atf starta eget och varför skall hon inte själv kunna välja inriktning? Varför arbetar ni inte för

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

JämställdhelspoUliken

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Järnställdhetspolitiken

näringsfrihet? Ni säger ju aff grunden för jämställdhet är rätten att bestämma över sitt liv.

En egen försörjning skapar frihet och lika möjligheter, sade Margareta Winberg. Mien så är def ju inte i verkligheten. Kvinnor har ju inte samma möjligheter som män att välja arbetsgivare. En utbyggd barnomsorg är en nödvändighet för barnen, sade Margareta Winberg. Ja, men barn är olika. Därför behövs det olika former av barnomsorg. Barnomsorgen är bra - def kan vi vara överens om -, men ändå måste vi inse atf barn behöver olika former av barnomsorg. Det går alltså inte atf ha bara en modell. Föräldrar vill, som sagt, ha oUka former av barnomsorg. Varför skaU vi inte då ge samma stöd fill alla former av barnomsorg? Varför skall en familj, som har fur att få en kommunal dagisplats, få en subvenfion med i genomsnitt 60 000 kr. per år, medan andra som själva får ombesörja sin barnomsorg får O kr.? Vad är det för rättvisa?

Dessutomi måste det väl plåga er socialdemokrater atl ni i mycket hög grad gynnar höginkomsttagarna med er barnomsorgspolifik. Det är ju höginkomsttagarna, inte LO-kollektivet, som drar nytta av den kommunala barnomsorgen. Likadant förhåller det sig när det gäller föräldraförsäkringen, som också gynnar höginkomsttagarna. De som har de högsta inkomsterna får nämligen ut åtta gånger mer än en del får. Vad ger det här för bestämmanderätt och vad ger det här för jämställdhet och rättvisa för kvinnorna?

Margareta Winberg sade aft de stora grupperna inte drar nytta av aft monopolen på den offenfiiga sidan bryts. Jo, aft kunna välja arbetsgivare är fill fördel för de stora grupperna kvinnor. De 56 % av kvinnorna som nu arbetar i offenfiig tjänst skulle då kunna välja arbetsgivare och få inflytande över sitt arbete.

Anf. 86 GUNILLA ANDRÉ (c) replik:

Fru falman! Margareta Winberg framhöll i vanlig socialdemokrafisk ordning atf vi inom de icke-socialistiska parfierna infe är eniga och aff def råder splittring. Det är riktigt; vi är tre partier, och vi har olika uppfattningar. Det framgår av reservationerna vilka uppfattningar vi har i denna fråga.

Jag kan ändå framhålla, som jag gjorde i mitt inlägg, att det under de centerledda regeringarnas tid genomfördes mycket för jämsfälldhefsarbetef. Åtgärderna genomfördes i enighet, många gånger med socialdemokraterna som motståndare, bl. a. jämsfälldhefslagen och jämsfälldhefsombudsmannen. Jag tycker nog att splittringen inom ett parti måste vara besvärligare än mellan tre olika partier.

När det gäller arbetstidsförkortningen förklarar Margareta Winberg att kvinnorna inom socialdemokrafin -jag förmodar atf det är samfliga kvinnor - fortfarande arbetar för en förkortning av den dagliga arbetsfiden. Jag tycker att def är bra att ni gör det, men jag inser också att det är myckel besvärligt för er, eftersom ni har starka motståndare. Som jag nämnde, har både Metallarbetareförbundets ordförande och LO-chefen saft sin heder i pant på aff def i def valmanifest som socialdemokraterna skall formulera skall finnas med en sjätte semestervecka.

I fråga om arbetsvärdering är vi överens om atf kvinnorna fillhör

låglönegrupperna. Def är från många synpunkter vikfigt att värderingen av-kvinnornas arbete förändras. Vi har i vår mofion och reservation sagt alt tiden nu bör vara mogen för aft lyfta fram denna fråga så fill vida aff parlamentarisk kommitté fillsatfs för att ta reda på hur def ser ut med arbetsvärderingsfrågorna och hur förändringar kan göras så aft det blir en bättre fingens ordning.

Här är socialdemokraterna mycket återhållsamma. De säger att det skall ankomma på arbetsmarknadens parter att ta inifiativ i arbetsvärderingsfrågor. Men hur länge skall vi låta bara dem syssla med de frågorna, Margareta Winberg? Är det inle dags all också vi poUfiker diskuterar dem?

Prot: 1987/88:133 3 juni 1988

Jämsiälldhetspolitiken

Anf. 87 CHARLOTTE BRANTING (fp) replik:

Fru talman! Margareta Winberg tycker synd om barnfamiljerna om Sverige skulle få en borgerlig regering. Jag tror inle alt alla de barnfamiljer som har uttalat atf de vill ha ett vårdnadsbidrag håller med Margareta Winberg. SIFO-undersökningar har visat aft sju av fio vill ha ett vårdnadsbidrag liksom atf majoriteten av socialdemokraternas väljare vill ha def.

Vi har i folkparfiet ställt oss bakom det gemensamma förslaget om ett vårdnadsbidrag på 15 000 kr. för varje barn mellan ett och'sju år, därför aff det ger en större valfrihet för barnfamiljerna och mer fid för barnen - något som barnfamiljerna behöver och vill ha. Def blir också ett mer rättvist system för dem som bor i glesbygd. Det finns en hel del andra argument för detta.

Margareta Winberg är bekymrad över aff folkparfiet på sikt vill avveckla bostadssubventionerna och mjölksubventionerna. Men vi menar atf def är bättre aft subvenfionera barnfamiljerna direkt, med ett förstärkt barnbidrag. Därför har vi föreslagit atf barnbidraget på sikt skall uppgå till 8 000 kr. och har i årets budget lagt fram förslag om ett förstärkt barnbidrag.

Margareta Winberg behöver inte vara bekymrad över vad väljarna tycker om det borgerUga familjepolitiska programmet. Hon bör vara mycket mer bekymrad över avsaknaden av ett socialdemokratiskt familjepolitiskt program - det vänfar vi fortfarande på.

Anf. 88 MARGARETA WINBERG (s) replik:

Fru talman! Ann-Cathrine Haglund tar upp debatten om arbetstiderna och hävdar atf man måste vara mer flexibel, atf det är familjen som skall bestämma, osv. Jag vill då erinra om den debatt som vi hade i fjol, då moderaterna också talade om aft vara flexibel, att familjen själv vet bäst när den vill jobba mycket och infe vill jobba alls, osv.

Det har gjorts undersökningar som visar hur det går fill när familjen bestämmer och vem som bestämmer inom familjen. Inga Lantz refererade det i går. Enligt dessa ganska grundliga undersökningar är def först männens behov som fillgodoses i familjen - deras arbetsfid är helig. Sedan kommmer barnens behov och i sista hand kvinnornas behov. Qm man vet att det är så blir man anhängare av en kanske litet mer militant hållning, där man säger att sex timmars arbetsdag för alla är bra för kvinnor, för män och för barn.

När def gäller möjligheterna aff starta eget och att bryta monopolen vill jag fråga Ann-Cathrine Haglund: När har kvinnor som gått från offentlig lill privat verksamhet fåll det bättre? När har lokalvårdare t. ex. i Malmö som

7 Riksdagens protokoll 1987/88:133

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988 ,

Jämställdhetspolitiken

tvingats från del förhatliga offentliga monopolet till privata fastighetsbolag fåll det bättre? Har de fått bättre betalt, bättre arbetstider eller bättre arbetsmiljö? Det vore intressant all få svar på dessa frågor.

Beträffande daghem och barnomsorg finns det i dag många olika alternativ. Det finns traditionella daghem, kooperativ, dagmammor och daghem med olika inriktningar som kan få stöd. Def är tydligt aff en överväldigande majoritet av svenska folket vill ha def på detta vis. Enligt en undersökning som har gjorts är det bara 4 % som efterfrågar de alternativ som ni förespråkar.

Gunilla André sade att vi inte är eniga inom det socialdemokratiska partiet när det gäller arbetstiderna. Jag vill påpeka aft def 1975 skrevs in i vårt partiprogram att sex timmars arbetsdag är målet. På kongressen i fjol antogs samma beslut men med en fidsgräns, dvs. att ett första steg till 36 fimmars arbetsvecka skall ha tagits år 2000. Vi är alltså infe sä oense som def ibland kan låta i stridens hetta i debatten. Det är kongressbeslut m. m. som gäller.

Jag vill ställa en fråga om familjepolitiken, där de borgerliga inte är eniga, som Gunilla André säger. Vilken familjepolifik skall gälla? Vi har fått vetskap om alt det är 41 kr. per dag. Men hur blir def med barnbidragen? Skall de vara kvar, eller skall moderaterna som största parfi avskaffa dem i en eventuell borgerlig regering? Hur blir det med bostadsbidragen? Skall barnbidragen höjas och mjölksubvenfionerna avskaffas? Def vore intressant aft höra centerns syn på det?

Anf. 89 ANN-CATHRINE HAGLUND (m) replik:

Fru talman! Margareta Winberg lyssnade inte riktigt på vad jag sade i mitt inledningsanförande. Jag sade nämligen precis det som hon sade nu, nämligen att det är kvinnan som gör avkall på sina behov när familjens valfrihet brister. Jag håller helt med om aft det är kvinnorna som kommer till korta i dag. Det är just därför som det är så oerhört vikfigt atl hindren för familjens valfrihet tas bort, alt skatterna sänks, aft en annan familjebeskaff-ning införs, så att människor kan leva på sin lön, aff ett barnavdrag införs och den s. k. fattigdomsfällan därmed undanröjs, så att farriiljens valfrihet ökar. Jag måste säga atf det är självklart atl barnbidraget skall vara kvar. Vi vill dessutom införa ett barnavdrag. Jag kan också säga atl flerbarnstillägget, som Margareta Winberg gjorde ett stort nummer av, från början var ett moderat förslag.

Margareta Winberg talar om kvinnor som kan gå från offenfiig tjänst till att starta eget eller ta anställning i enskild tjänst. Men det går inte för en kvinna som arbetar som sjukvårdsbiträde aft gå över till enskilda alternativ, för del finns knappast några. Ni socialdemokrater sätter hinder i vägen för detta. Ni hindrar dessa kvinnor från all välja arbetstider, frän att välja ett arbete med en annan inriktning, ett annat alternativ, om de inte trivs i den landstingsdriv-na vården. Massor av kvinnor gör infe det. De säger det själva, när man talar med dem. Vi blir infe hörda, våra initiativ och vår kunskap las inte till vara. Del är det som vivill åstadkomma. En del kan starta eget, andra kan välja atl arbeta hos en enskild arbetsgivare.

Margareta Winberg säger att det finns olika alternativ inom barnomsorgen. Javisst, det finns några alternativ inorii den offentliga ramen. Def är bra

det. Def är också bra att det finns föräldrakooperativ och föreningsdrivna daghem. Men om två förskollärare vill starta eget, vill driva ett daghem i egen regi - kanske efter många års erfarenhet och med massor av kunskaper om barns behov och om hur man vill forma barnomsorgen - kan de inte det. Det blir plötsligt någonting fult enligt socialdemokraterna, och då får de inte del av statsbidrag och kommunala bidrag. De kan alltså inte konkurrera. Personaldrivna daghem sätter ni er ju emot. Därmed sätter ni er emot kvinnors möjligheter.

Def finns en Sifoundersökning om vårdnadsbidragen och valfriheten, som visar ett massivt stöd för vårdnadsbidrag. Sju av fio vill ha ett vårdnadsbidrag som ger ökad valfrihet. Även inom socialdemokratin är faktiskt en majoritet för vårdnadsbidrag. De vill ha detta för att de vill kunna välja. Ni är ur liden. Ni vill sätta hinder i vägen för människors vilja, i stället för att tillgodose den, vilket är politikernas uppdrag.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Jämställdhetspolitiken

Anf. 90 GUNILLA ANDRÉ (c) replik:

Fru lalman! Jag vänder mig först till Margareta Winberg för att ge besked om centerns syn på familjepolitiken. Del torde inle vara obekant all vi från Centerns kvinnoförbund har drivit kravel på ett vårdnadsbidrag, eller en vårdnadsersättning som vi också har kallat del, under mer än 25 år. Nu har vi kommit fram till en kompromiss med de andra partierna, vilket vi ser som ett steg på vägen mot atl förverkliga detta. Jag vill också framhålla all det faktiskt var centern som började driva kravet på ett barnbidrag, lika för alla barn.

Det är bra, Margareta Winberg, atf vi nu har fått klart för oss aft det är kongressbeslutet om arbetstidsförkortningen som gäller och aft kongressbeslutet säger aff det skall vara förkortning av den dagliga arbetstiden. Därmed måste alla andra alternativ således vara ur världen.

Jag frågade om Margareta Winbergs syn på arbetsvärderingsfrågorna. Jag förstår all Margareta Winberg inte hade tillfälle att svara. Men det skulle vara intressant atl i den sista repliken fa någon kommentar. Jag tycker faktiskt atl det är ytterst defensivt atl bara hänvisa lill all del får ankomma på arbetsmarknadens parter att ta initiativ i arbetsvärderingsfrågor, när vi vet alt lönesituafionen är sä oerhört viktig. Margareta Winberg nämnde själv i sitt inlägg hur oerhört viktigt det är alt vi får någorlunda rättvisa löneförhållanden mellan kvinnor och män. Bordedet inle också vara rimligt alt vi fåren politisk diskussion om arbetsvärderingsfrågor?

Anf. 91 CHARLOTTE BRANTING (fp) replik;

Fru talman! Margareta Winberg talade om de olika målen för barnomsorgen och tog även med de sociala och pedagogiska målen. Jag håller med om all förskolan och daghemmen skall ha sådana mål. Jag vill också instämma i atl de flesta barn säkert mår bra av all vara inom kommunal barnomsorg. Men jag vill fråga Margareta Winberg om hon med sill anförande menar att alla barn skall delta i kommunal barnomsorg. Sådan var nämligen Socialdemokratiska kvinnoförbundets politik tidigare. Jagvill fråga om man frångått den. Accepterar man i dag även annan form av barnomsorg? Rätten till kommunal barnomsorg vill vi i folkpartiet slå vakt om.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988 :

Jämställdhetspolitiken

Sedan måste jag komma tillbaka till det offentliga monopolet som socialdemokraterna angriper oss moderater och folkparfister för aff vi vill bryta. Jag skulle vilja rekommendera Margareta Winberg att läsa några av de skrifter som visar vad del har betytt för de.kvinnor som har tagit initiativet atf driva egen verksamhet. Det finns en skriftserie som heter Låt tusen blommor blomma, som alldeles utmärkt visar på olika sådana exempel. I en annan skrift. Mångfalden, pekas just på att del inte handlar om antingen - eller. Det gäller inte antingen privat eller offentlig vård, ulan det handlar om alternativ. Det verkar som om socialdemokraterna inle har förstått del. Självfallet vill vi även i framtiden ha en stor offentlig sektor. Men vi tror att en alternativ privat sektor också ger de offentliganställda en bättre situation. Jag vill peka t. ex. på Ulla-Britt Göransson, som står nämnd i denna broschyr. Hon har en privat sjukvårdsklinik. Hennes pafienter betalar henne delvis genom värdecheckar som de får av kommunen. På det viset går def aft kombinera offentlig vård med privat omsorg och vård. Det är på def sättet vi tror att del går all få större valfrihet. Del är för mig en fullkomlig gåta hur socialdemokraterna kan vara så intensiva motståndare till ökad valfrihet.

100

Anf. 92 MARGARETA WINBERG (s) replik:

Fru talman! Ann-Cathrine Haglund och jag är tydligen överens om aff i familjen har kvinnan en underordnad roll. Def var glädjande aft få det erkännandet. Men min fråga blir då: Blir kvinnnans roll bättre om man sänker skaften? Det tror infe jag.

Barnbidraget skall naturligtvis vara kvar, säger Ann-Cathrine Haglund. Men varför har ni då avstyrkt de höjningar som vi har föreslagit? Har ni inle skrivit i era motioner att barnbidraget på sikt skall ersättas av ett barnavdrag?

Sedan handlade def om atf kvinnor skall få välja arbetsgivare. Tyvärr har vi inte lyckats hindra aft lokalvårdare har fått byta arbetsgivare. Från atf ha varit offentliganställda har de blivit anställda av olika fastighetsbolag. Det var tydligen bra, tyckte Ann-Cathrine Haglund. På vilket sätt då? Hårde fått bättre betalt, bättre arbetstider och bättre arbetsmiljö? Själva tycker de infe def. Men det är möjligt atf Ann-Cathrine Haglund har någon förklaring som man kan ge dem.

Beträffande barnomsorgen måste man ställa sig frågan: Är def föräldrarna eller de förskollärare som vill starta eget som skall avgöra vad bra barnomsorg är? Jag upprepar att det bara är 4 % av föräldrarna som säger att de vill ha något av de alternativ som de borgerliga partierna nu pratar om. Vårdnadsbidragef har ett så stort gensvar, säger Ann-Cathrine Haglund. Man kan bevisa mycket med statistik. Resultaten beror väldigt mycket på hur man ställer frågor. Jag har faktiskt tittat på hur dessa frågor är ställda. Jag har också gått in i materialet och tittat på hur mycket föräldrarna i så fall vill ha i vårdnadsbidrag. Jag kan försäkra Ann-Cathrine Haglund atf det inte är 41 kr. per dag. Det kan man infe leva på, och det inser kloka föräldrar.

Vad man däremot inte har frågat eller talat om i enkäterna är vilka konskevenser i övrigt som ett vårdnadsbidrag skulle få. Del kan vi läsa ul av den gemensamma motionen men också av de olika borgerUga förslagen. Jag tror knappast att någon barnfamilj vill ta de konsekvenserna, som betyder en försämrad kommunal service, som enligt moderaternas förslag betyder

minskade bostadsbidrag och barnbidrag, sänkning av föräldraförsäkringen osv. Jag vet atf vi har en stor pedagogisk uppgift i aft förklara dessa konsekvenser för människor, och det skall vi åta oss aft göra.

Gunilla André! Efter 25 år har ni då fått de andra borgerliga partierna med på att omsorg om barn i hemmet värderas till 41 kr. per dag. Ni säger vidare aff barnbidraget skall vara kvar. Ja, men hur kommer ni atf förhålla er i en regering tillsammans med folkpartiet som vill fa bort mjölksubventionerna för atf finansiera ett höjt barnbidrag? Hur ställer ni er då? Och hur gör ni med moderaterna?

Slutligen: Sextimmarsdagen gäller. Ja visst, den gäller, men def utesluter självfallet inte andra alternafiv. I en förbättrad ekonomi finns def också så småningom plats för längre semester och lägre pensionsålder.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Jämställdhetspolitiken

Anf. 93 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Jag får erinra om de debatfregler som gäller för replik.

Förste vice talmannen anmälde att Ann-Cathrine Haglund och Gunilla André anhållit att fill protokollet få antecknat att de infe ägde rätt fill ytterligare repliker.

Anf. 94 MARGÖ INGVARDSSON (vpk):

Fru talman! Inga Lantz tog i går i sitt anförande upp några av vpk:s huvudfrågor i jämställdhetspoliliken. Jag skall här i dag i huvudsak tala för reservation 39 i betänkandet som gäller mera pengar fill JämO för inrätladel av ytterligare en tjänst. JämO är den myndighet som får agera städgumma när samhället inte lyckas leva upp till de fina principer som fastställs bl. a. från denna talarstol.

Inrättandet av JämO har haft stor betydelse för medvefandegörande om att kvinnor diskrimineras just på grund av kön. JämO har också medverkat till att företeelser som tidigare betraktades enbart som kvinnofrågor nu ses som samhällsproblem. JämO:s arbete och det faktum att def finns en särskild myndighet med uppgift att bevaka och främja jämställdhefsarbefe gör aff fler och fler kvinnor vågar göra anspråk på aff värderas efter sina kvalifikafioner och inte efter kön.

JämO:s uppgifter är att biträda i diskrimineringsärenden och bevaka och främja jämställdhet i arbetslivet. Arbetsbelastningen är stor och myndigheten hinner bara med de rent principiella fallen. Förväntningarna på JämO är däremot stora. Att JämO finns tas som en garanti för atf jämställdhetsfrågorna bevakas på alla områden i samhället.

Eftersom JämO är en relativt ny myndighet och vi fortfarande befinner oss i en period när insikterna om diskriminering är i ökande, kommer antalet diskrimineringsärenden att fortsätta aft öka eller i bästa fall vara konstant. Ännu återstår mycket innan könsdiskrimineringen kan hänvisas lill en förgången tid.

Behovei av ytterligare handläggare på JämO kan inle ifrågasättas, och det gör infe heller utskottsmajoritetén. Däremot hänvisar majoriteten lill att den inle finner skäl atl frångå regeringens avvägningar som ligger bakom anslagsberäkningen.

101

Prot, 1987/88:133 3 juni 1988

Jämställdhetspoliliken

Enligt vår mening finns det starka skäl för att höja JäirO:s anslag så atl det räcker till ytterligare en handliiggiutiänsl. Nu hinner JämO i huvudsak endast med de direkta diskrimineringsärendena, men för all förebygga diskriminering behöver JämO ägna omfattande tid lill information och projektarbeten.

JämO:s långsiktiga målsättning måste vara atl arbeta för alt myndigheten på sikt inte skall behövas.. Vad som nu är direkta utgifter för JämO blir besparingar för samhället snabbare om JämO får möjligheter att arbeta tillräckligt effektivt.

Avslutningsvis, fru falman, vill jag i likhet med Charlotte Branting säga att jag hade tj/ckt aft def hade varit bra om vi hade kunnat få närmare uppgifter anfingen från arbetsmarknadsministern eller från Gustav Persson om undersökningen om kvinnors och mäns tidsanvändning. Som Charlotte Branting sade vet vi redan i dag en hel del om hur kvinnor och män använder sin lid. Åtminstone vet vi som kvinnor hur vi använder vår tid, och männen vet säkerligen också hur de använder sin tid.

Om regeringen är villig alt satsa 5 milj. kr. på en sådan här undersökning måste regeringen väl ändå ha klart för sig vad den vill uppnå med denna undersökning. Vad är syftet? Vad är del för nytt som man förväntar sig skall komma fram av denna undersökning? På vilket sätt skall man sedan tillgodogöra sig resultatet av undersökningen?

Kan det förhoppningsvis vara så atl undersökningen skall ligga lill grund för beslut om kortare arbetsdag? I så fall är vi givetvis från vpk:s sida mycket nöjda och tillfredsställda.

102

Anf. 95 VIOLA CLAESSON (vpk):

Fru talman! Könsförtrycket finns inom alla samhällsklasser. Del finns i många varianter, i stort som i smått, i vardag och helg; det påverkar det politiska mönstret, organisationernas sammansättning, och det påverkar enskilda kvinnors ekonomi. Det är kvinnor som jobbar deltid, även om de vill ha hellid, det är oftast kvinnor som stannar hemma när barnomsorgen inte finns eller inte fungerar, det är kvinnorna som hetast längtar efter sex limmars arbetsdag, men det är män som tagit makfen i arbetsiidsfrågan.

I dagens DN säger Owe Ivarsson från Statstjänstemannaförbundet det som många kvinnor redan upptäckt, atf inom fackföreningsrörelsen är def en viss sorts män som ryckt åt sig initiativet i debatten om arbetstiden: "Grabbarna som är vana all få limpmackorna bredda" försöker sabotera kravet på sex limmars arbetsdag.

Del var glädjande att Margareta Winberg här talade så mycket om sex timmars arbetsdag. Jag vill upprepa vad hon sade om den socialdemokratiska politiken, nämligen atl den innebär ett löfte om alt vi också får uppleva sex timmars arbetsdag.

-I Men Margareta Winberg sade också alt del som på 70-lalet var en vision i dag är en nödvändighet. Det är sagt om sex timmars arbetsdag. Jag instämmer helt och fullt i det påslåendet. Det är bråttom, och jag tycker atl vi skall rycka ifrån männen makten över debatten i arbetsiidsfrågan.

Arbetarklassens kvinnor har i alla avseenden de sämsta arbets- och livsvillkoren i samhället. Del betyder atl många fortfarande är beroende av

en försörjare eller är hänvisade till kommunernas socialbyråer. Om de har fått chans fill ett yrkesarbete har de oftast också de mest slitsamma uppgifterna. De har lägst utbildning och huvudansvaret för barnen. Så ser verkligheten ut för nära en miljon kvinnor i Sverige. Def visar en utredning som LO nyligen har presenterat. Varför får denna stora grupp människor så litet utrymme i samhällsdebatten? Och varför ägnas desto mera utryrrime åt de rika, lyxiga och kända affärskvinnornas liv?

De som brett uf sig allra mest är förstås manliga bolagsherrar och ministerelifen - både i debatten och i makfens korridorer. Deras helgonglo-. rior borde snart falla - massmedias jakt pä upplagor och publik kan i längden inte dölja det faktum alt många av dessa kejsare är nakna.

Kvinnokarripen finns och den är nödvändig om kvinnor och män någonsin skall bli varandras jämlikar.

Mer än 40 % av LO:s medlemmar är kvinnor, men de är med i organisationer som är fotalt mansdominerade. Arbetsformer, regler och organisationernas struktur har skapats av män. På viktigare uppdrag är kvinnorna fortfarande ett fåtal, de motsvarar inle alls antalet kvinnliga medlemmar. Inom arbetsköparorganisafionerna, SAF t. ex., är kvinnorna i bottenläge, men def förbättrar knappast arbetarrörelsens anseende.

I delbetänkandef "Skall även morgondagens samhälle formas enbart av män" finns def ofta citerade konstaterandet: "Andelen kvinnor i de beslutande församlingarna ökar visserligen, men bara med snigelfart."

Vpk kongressade ungefär vid samma tid som debatten om kvinnorepresentationen började. Stor besvikelse hade uttryckts efter valet 1985 öch före kongressen 1987 över den låga andelen kvinnor i vpk:s egen riksdagsgrupp. Vpk-kongressens partisfyrelseval ledde till aff vpk som första riksdagsparti fick en majoritet kvinnor i den polifiska ledningen. Det var bra, men det är min övertygelse att vi efter höstens val också skall ha betydligt fler kvinnor i riksdagen. Parfierna har självfallet ett ansvar för alt det skall flnnas fler kvinnor på alla nivåer och i alla beslutande organ.

I det citerade dokumentet om kvinnorepresentationen flnns dét mycket viktiga analyser av orsaker fill läget för kvinnorna. Där sägs aff de politiska parfierna bjuder till ganska bra, men def är i den "process där de personliga kontakterna väger tungt", som "kvinnor missgynnas dubbelt". "Män med

kontakter, män på topposler beslutar om andra män på topposler ."Det

är samma mentalitet som ligger bakom uttrycket "kliar du mig på ryggen, så kliar jag dig". Jag skulle vilja använda uttrycket def pafriarkaliska brödraskapefs "sammansvärjning".

Maktstrukturerna måste brytas, mänga vägar måste prövas! Låt mig citera Yvonne Hirdman, historiedocenten som ingår i den svenska maktutredningen. Hon säger: När det väl skett förskjutningar i systemet börjar dessa aff leva sitt eget liv, alt skapa sina egna system av tankar och vanor. Det är som när ett litet gruskorn kommer in i musslan - så skapas pärlor.

Fru talman! Jag anser att citatet passar lika bra på klassamhället som på manssamhället.

Medan kvinnorepresentationen i direklvalda församlingar har ökat under 70- och 80-lalen var kvinnorna sällsynta i de indirekt valda, endast 16 % -precis sä som Ingela Thalén uppgav från talarstolen. Självfallet ställer vpk

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Jämställdhetspolitiken

103

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988;

Jämställdhetspolitiken

upp på målsättningen aft kvinnor och män skall ha lika stor andel i de statliga organen. Men vi vill inte acceptera att det skaU fortsätta att gå med "snigelfart". Vi tycker all det nu är dags att lagstifta om rättvis fördelning av uppdragen, även om männen inom LO och andra organisationer i arbetarrörelsen kämpar emot förtvivlat. I andra länder som har fatfat ett sådant beslut har läget .för kvinnorna faktiskt förbättrats.

I jämställdhetspropositionen tar man upp regeringens egna brister när def gäller rufiner vid utnämningar. I "Varannan damernas" finns förslag om en bättre ordning, dvs. alt regering och departement begär in namn på bådeen kvinna och en man från organisationer som skall nominera ledamöter fill uppdragen. Vpk vill ha en omedelbar lagsfiftning om just delta. Kvinnorna är hälften av befolkningen och av dem som arbetar- def finns inget försvar för atf fortsätta med snigelfarten.

Jag ber aff få yrka bifall till samtliga vpk-reservationer i belänkandet om jämställdhetspoliliken.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1 (jämställdhetsarbefets fortsatta inriktning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 1 av Börje Hörnlund och Kersfi Johansson - bifölls med acklamafion.

Mom. 3 (arbetsvärdering av olika yrkessektorer)

Först biträddes reservation 2 av Elver Jonsson m.fl. med 76 röster mot 13 för reservation 3 av Karl-Erik Persson. 193 ledamöter avstod från aft rösta.

Härefter bifölls ufskottets hemställan med 199 röster mol 88 för reservation 2 av Elver Jonsson m.fl.

Morn. 4 (klassifikation av mäns och kvinnors yrken)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 4 av Elver Jonsson och Chariotfe Branfing - bifölls med acklamation.

Mom. 7 (arbetsmiljön för kvinnor)

Utskottets hemsfällan bifölls med 201 röster mot 86 för reservation 5 av Elver Jonsson m. fl.

Mom. 12 (ofrivillig delfidsarbefslöshef)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 6 av Elver Jonsson och Chariotfe Branfing - bifölls med acklamation.

Mom. 13 (sociala trygghetssystem)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 7 av Börje Hörnlund och Kersfi Johansson - bifölls med acklamation.

104

Mom. 14 (stimulans till okonventionellt yrkesval)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 8 av Elver Jonsson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 15 (särskilda stödinsatser för kursdeltagare som genomgår för sitt kön Prot. 1987/88:133
olradilionell arbetsmarknadsutbildning) 3 juni 1988

JämstäUdhetspolitiken

Utskottets hemsfällan bifölls med 221 röster mot 64 för reservafion 9 av Alf Wennerfors m. fl. 1 ledamot avstod från atf rösta.

Mom. 16 (samhällsservice och infrastruktur)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 10 av Alf Wennerfors m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 77 (samhällsplanering och regional utveckling för att främja jämställdheten)

Utskottets hemsfällan bifölls med 252 röster mot 34 för reservation 11 av Börje Hörnlund och Kersfi Johansson.

Mom. 18 (kvinnors företagande och de offentliga monopolen)

Utskottets hemställan bifölls med 181 röster mot 105 för reservafion 12 av Elver Jonsson m. fl.

Mom. 19 (regional balans och främjande av kvinnligt företagande)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 13 av Börje Hörnlund och Kersfi Johansson - bifölls med acklamation.

Mom. 20 (könsfördelningsregler vid regionalpolitiskt stöd)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 14 av Alf Wennerfors m. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 21 (regionalpolitiska stödformer vid etableringar inom vårdsektorn) Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 15 av Alf Wennerfors m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 22 (målgruppen för utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet) Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 16 av Elver Jonsson m.fl., dels mot reservafion 17 av Börje Hörnlund och Kersfi Johansson - bifölls med acklamafion.

Mom. 23 (utökad rådgivning och utbildning vid utvecklingsfonderna)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 18 av Elver Jonsson och Charlotte Branfing - bifölls med acklamafion.

Mom. 26 (karfläggning av de kvinnliga företagarnas verksamhet och behov) Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 19 av Elver Jonsson och Charlotte Branfing - bifölls med acklamafion.

Mom. 27 (utökad redovisning från statliga och privata företag)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 20 av Alf Wennerfors m. fl. - bifölls med acklamafion.

105

Prot. 1987/88:133 Mom. 29 (statens ansvar som föregångare på jämställdhetsområdet)
3 juni 1988 ' Utskottets hemsfällan - som ställdes mot dels reservafion 21 av Elver

Jämställdhetspolitiken

Jonsson och Charlotte Branting, dels reservation 22 av Karl-Erik Persson -

bifölls med acklamation.

Mom. 31 (översyn av jämsfälldhefslagen) i

Utskottets hemställan bifölls med 146 röster mot 138 för reservafion 23 av Elver Jonsson m. fl.

Mom. 32 (familjepolitikens betydelse för jämställdheten)

Ufskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 24 av Elver Jonsson m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 33 (jämsfälldhefsutbildning för barnomsorgspersonalen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 25 av Karl-Erik Persson - bifölls med acklamafion.

Mom. 35 (projektmedel för jämställdhetsinsatser inom försvaret)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 26 av Elver Jonsson och Charlotte Branting - bifölls med acklamation.

Mom. 36 (skydd för kvinnor som utsätts för misshandel, trakasserier och förföljelse)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 27 av Elver Jonsson m. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 37 (de i proposition 105 angivna målen för kvinnorepresentation i stafiiga organ)

Ufskottets hemställan bifölls med 244 röster mot 40 för reservafion 28 av Elver Jonsson och Charlotte Branting.

Mom. 38 (lagstiftning om kvinnorepresentation i statliga organ)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 29 av Karl-Erik Persson - bifölls med acklamation.

Mom. 39 (regeringens metod vid nomineringar)

.Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 30 av Alf Wennerfors m.fl., dels reservation 31 av Elver Jonsson och Charlotte Branting, dels reservation 32 av Börje Hörnlund och Kersfi Johansson, dels reservafion 33 av Karl-Erik Persson - bifölls med acklamation.

Mom. 40 (särskilda medel till jämställdhetsforskning m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 34 av Elver Jonsson m. fl. - bifölls med acklamation.

106

Mom. 42 (anslag fill Särskilda jämsfälldhetsålgärder)

Först biträddes reservation 36 av Elver Jonsson och Charlotte Branting -som ställdes mot reservation 37 av Börje Hörnlund och Kersti Johansson -med acklamation.

Härefter biträddes reservafion 35 av Alf Wennerfors m. fl. med 66 röster mot 40 för reservation 36 av Elver Jonsson och Charlotte Branting. 178 ledamöter avstod från atl rösta.

Slutligen bifölls utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 35 av Alf Wennerfors m. fl. - genom uppresning.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

JärnställdhetspoUliken inför 90-talet

Mom. 43 (anslag till Jämsfälldhefsombudsmannen m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservafion 38 av Elver Jonsson och Charlotte Branting, dels reservafion 39 av Karl-Erik Persson -bifölls med acklamation.

Mom. 44 (ändring i bidragsfördelningen vad gäller bidraget fill kvinnoorganisationernas centrala verksamhet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 40 av Alf Wennerfors m. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 46 (anslag för inrättande av en kvinnohusfond)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 42 av Karl-Erik Persson - bifölls med acklamation.

Mom. 47 (det parlamentariska inflytandet över jämsfälldhefsarbetef)

Utskottets hemsfällan bifölls med 147 röster mot 136 för reservation 43 av Elver Jonsson m.fl.

Mom. 48 (handläggningen av jämställdhelsfrågor i regeringskansliet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 44 av Elver Jonsson och Charlotte Branting - bifölls med acklamation.

Övriga momenl Utskottets hemställan bifölls.

9 § På förslag av förste vice talmannen medgav kammaren att de ärenden som hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde skulle företas fill avgörande i ett sammanhang vid kammarens arbetsplenum måndagen den 6 juni.

10 § Föredrogs

utbildningsutskottets betänkande

1987/88:34 om jämställdhetspolifiken inför 90-lalel (prop. 1987/88:105).

JämstäUdhetspolitiken inför 90-talet

AnL 96 BIRGITTA RYDLE (m):

Fru talman! Vi har haft en lång jämslälldhetsdebatt med anledning av

arbetsmarknadsutskottets betänkande. Därför skall jag nu fatta mig kort.

Vi har i utbildninsjsulskottel behandlat en liten men betydelsefull del av

107

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

JämstäUdhetspolitiken inför 90-lalet

regeringens jämställdhetsproposition. Vi moderater vill för vår del bl.a. betona hur vikfigt det är att könsroller diskuteras och ifrågasätts i skolundervisningen. Vi vill också framhålla att skolan aktivt måste uppmärksamma flickornas studie- och yrkesval. De flickor som har gjort ett icke-traditionelll val av utbildning måste få stöd och uppmuntran.

Forskningen har visat aft pojkar generellt ägnas större uppmärksamhet och mer tid än flickorna på lektionerna. Def är betydelsefullt aft lärare blir medvetna om sina egna värderingar och attityder, så aft de behandlar flickor och pojkar lika.

En av de metoder som föreslås för aff främja jämställdhet kan vi moderater dock infe acceptera. Det gäller könskvotering. Vi kan infe acceptera könskvofering vare sig def gäller antagning fill utbildning eller tillsättning av tjänster. En särbehandling påskyndar inte utvecklingen. Def kan tvärtom vara så aft kvotering är till nackdel för det kön man har tänkt gynna. Atf man antas fill en utbildning för att man tillhör ett visst kön är inte någon bra förutsättning för att man skall klara utbildningen väl. Varje individ skall ha rätt atf behandlas likvärdigt utifrån de krav utbildningen eller arbetet ställer. Def är först när valet står mellan jämbördiga sökande som könstillhörighet kan tillåtas vara avgörande.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservafion 1 som är fogad till utbildningsutskottets betänkande 1987/88:34.

108

Anf. 97 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Fru talman! I näringslivet pågår sedan några år en förändringsprocess som går ul på alt decentralisera ansvar och beslutsbefogenheter. Det är nödvändigt, sägs det, för att man skall kunna ta till vara alla anställdas erfarenheter, kunskaper och kreativitet. På sina håll har denna omvandling haft en enorm betydelse för utvecklingen. En annan vikfig ingrediens i defta arbete har varit att få alla i samma verksamhet att omfatta och arbeta för samma mål, och man lägger ner mycket arbete och pengar på att åstadkomma det.

Tänk om man lade ner lika mycket möda på att ta till vara kvinnors erfarenheter, kvinnors kunskaper och kvinnors kreafivifet i olika verksamheter! Vilken utveckling och vilken förändring samhället då skulle genomgå. Men det kanske är alltför hotande och aft det är därför de mest inflytelserika beslutsfattarna avstår från aff göra något.

När man lyssnar på alla högstämda och välvilliga ord om jämställdhet här i kammaren i dag skulle man kunna förledas att tro atf def råder en samsyn om aff def mesta återstår att göra och att alla är angelägna aft göra sin insats. Men så är ingalunda fallet. När man skärskådar förslagen finner man aft def endast skrapas på ytan, att det endast är nya Potemkinkulisser som kommit till.

När det gäller t. ex. högskolan skriver utskottet atf man konstaterar att förändringarna sker mycket långsamt. Majoriteten - socialdemokraterna, kommunisterna och moderaterna - tycker att man får nöja sig med aft de förändringar som sker i grundskola och gymnasieskola skall inväntas och att kvinnors arbetsförhållanden och karriärmöjligheter inom högskolan skall beaktas när del gäller utbildning och forskning.

Händer det då något? Det visar sig atf pojkar får mer uppmärksamhet än flickor i grundskolan både när def gäller fid och antal frågor. I gymnasiesko-

lan väljer pojkar och flickor precis lika könsbundet som fidigare. Man behöver bara ögna igenom förteckningen av forskningsbidrag som beviljats från Riksbankens Jubileumsfond för att konstatera aff def endast är småsmulor som går till de enstaka kvinnliga forskarna. Det här försöker regeringen då råda bot på genom att avsätta ett visst antal platser fill flickor på t. ex. vissa gymnasielinjer. Men detta leder ju ingenvart på sikt, om man inte i grunden förändrar innehållet. Studerar man studieplanerna visar det sig atf de är gjorda av män för män;

Man tycker aff den stora kursplanerevision som nu pågår inom SÖ när def gäller de yrkesinriktade linjerna i gymnasieskolan skulle vara ell lysande tillfälle alt göra om innehållet från grunden. Detta går def dock inte att få gehör för. Kvinnors intresseområden avspeglar sig aldrig i några huvudmoment. Det är klart atf man då får en rad avhopp av flickor som ser att de egentligen inte var välkomna.

Detta budskap konfronteras kvinnor med flera gånger varje dag i en mängd små irriterande vardagssituationer. Jag skall ge ett par praktiska exempel. Har ni funderat över varför så många kvinnor trycker med en penna när de använder miniräknare eller slår ett telefonnummer? Eller varför kvinnor trycker på hissknappar med pekfingrets knoge? Jo, industrin har uppenbart manliga designer som infe har en aning om atf kvinnor tycker att det är vackert med långa naglar och är rädda om dem. Def här var ett något skämtsamt exempel, men på det här sättet är def ständigt i vardagslivet. Kvinnors behov och kunskaper inventeras infe. Häromdagen skrev docent Miriam Furuhjelm en intressant arfikel i Dagens Nyheter om klimakferieför-ändringar och om hur litet man vef om vad man kan göra för att motverka de problem som många kvinnor har. Varför vet man då så litet? Svaret är förstås atl forskningsresurser inte avsätts för detta ändamål. Det är "bara" kvinnor som berörs.

I vår högskolemofion har vi krävt två professurer i omvårdnadsforskning. Def var vi i folkparfiet ensamma om. Övriga partier tyckte atf det var viktigare med fyra professurer i idrott!

Folkpartiet har också krävt atf det skall finnas en jämställdhefsansvarig på varje länsskolnämnd. Det är ett krav som vi ensamma har haft i flera år. I år har vi fått stöd av halva centern. Larz Johansson tycker fortfarande infe att def är vikfigt med denna markering, men han är välkommen att tänka om och ansluta sig fill reservafionen.

Vi tror nämligen atf det är viktigt atf jämställdhetens betydelse markeras genom atf en person utpekas som ansvarig. Aff en person ges huvudansvaret innebär också aft någon får överblick över de samlade insatserna i länet och också ser var ytterligare initiativ kan behövas.

Vi anser även atf det nu finns ett utmärkt tillfälle atf ge tydliga signaler från riksdagens sida när def gäller sammansättningen av de nya högskolestyrelserna som utses till den 1 juli. Vi anser all riksdagen skall lägga fast all ingeldera könet skall ha mindre än 40 % av platserna. Den här åsikten är vi tyvärr ensamma om. Def finns beklagligtvis redan signaler atf den kvinnliga representationen inle kommer att vara i paritet med kvinnornas antal inom samhället i övrigt.

Fru lalman! Jag yrkar bifall till reservationerna 2, 3 och 5.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Jämställdhetspolitiken inför 90-talet

109

Prot. 1987/88:133 Anf. 98 MARIANNE ANDERSSON (c):

3junil988; FrutalmanlTidigare-igårkvällochidag-harbetydelsenavjämslälldhet

~ '~ ~ i det svenska samhället diskuterats ingående. Jag behöver därför inte

motivera varför vi i centern anser alt den här frågan äi' s;i .\'ikliL;. Det luir

•' Kersti Johansson och Gunilla André gjort på ett myckel bra sätt förut.

Skall man nå målet om ett mindre könsuppdelal arbetsliv och om lika villkor för kvinnor och män på alla områden så måste jämställdhetsarbetef börja tidigt. Tillsammans med hemmen och barnomsorgen har då skolan den största betydelsen. Arbetet med attitydförändringar måste genomsyra hela skolväsendet - från förskola till universitet och vuxenutbildning.

Synen på män och kvinnor i samhällslivet beror på hur vi blivit behandlade som barn och på de människor vi möter i olika situationer som barn. Det handlar alltså till stor del om attityder. Att förändra attityder är ingen lätt sak. I ulskoltsskrivningen står det aft mycket har hänt när det gäller jämställdheten inom skolan och när def gäller attityder i samhället och bland de enskilda människorna under de senaste decennierna. Jag tycker för min del atf det har hänt väldigt litet, särskilt med tanke på den debatt som förts under denna tid. Det har inle hänt särskilt mycket när def gäller de traditionellt könsbundna valen till gymnasium och högskolor. När del gäller lärare är del fortfarande kvinnor som undervisar pä de lägsta nivåerna, medan männen i stor utsträckning tar hand om den högre undervisningen. Skolledarna är män i dag. Pojkarna får den största uppmärksamheten av lärarna - även av de lärare som själva är medvetna om pojkarnas förmåga atl ta för sig.

När-vi i utskottet behandlade den del av proposition nr 105 som handlar om utbildningsfrågor och de motioner som väckts med anledning därav samt motioner som väckts under allmänna motionstiden hade vi en ganska ingående diskussion om attitydförändringar och om hur man skulle åstadkomma dessa. Del var en diskussion där egentligen ganska stor enighet rådde utom i vissa delfrågor, men diskussionen präglades av en viss uppgivenhef: Hur skall man egentligen i verkligheten få in detta i hela skolväsendet? Det gäller ju påverkan på varje individ.

I propositionen finns en rad förslag som syftar till ett bättre jämställdhets-arbete i skolan. Det gäller personalen, fler kvinnliga skolledare, undervisningen, läromedlen, projekt för att öka flickors intresse för teknik, målsättningar för ökning av andelen intagna av underrepresenferat kön till olika linjer i gymnasieskolan, stöd för dem som väljer ofraditionelll så att antalet studieavbrott minskas m. m. Man framhåller SÖ:s och länsskolnämndernas ansvar för att läroplanens intentioner fullföljs, liksom skolstyrelsernas och skolledarnas ansvar på det lokala planet. Vi i centern anser även att lärarnas fortbildning är en viktig del i sammanhanget. Detta är några av de frågor som tas upp i propositionen och i motioner, och där är vi egentligen eniga.

Del som jag känner en stor tveksamhet och ovisshet inför är genomföran
det - vad de vackra orden kommer att leda till i verkligheten. Jag kan inte låta
bli atl i sammanhanget beröra den fempartimotion angående presentationen
av kvinnorna i läromedlen, vars behandling uppskjutifs lill hösten. Bakom
motionen slår alltså samtliga fem riksdagspartier, med Gunilla André som
110 första namn. Där yrkas på en vetenskaplig analys av läromedlen i litteratur-

historia, historia och religionshistoria för att del skall bli klart belagt hur kvinnor presenteras, hur stort utrymme som ägnas kvinnors insatser osv. Jag hoppas verkligen på en positiv behandling av den här motionen, eftersom resultatet med största säkerhet kommer att klargöra den historiska skillnaden i värderingarna av mäns och kvinnors insatser.

En av de vikfigaste insatser vi som politiker kan göra för atl skapa ett jämställt samhälle är aff utöva personlig påverkan när vi är ute och talar, när vi gör studiebesök, infe minst i skolor, och naturligtvis i vårt dagliga umgänge.

Jag vill så beröra fyra av de fem reservationer som fogals fill defta betänkande, där vi redovisar en annan syn pä medlen för aff nå jämställdhetsmålen än den som majoriteten har.

Först gäller def sammansättningen av högskolestyrelserna. När vi nu inrättar nya myndigheter kan jag i varje fall inle se något skäl fill aff man infe direkt skulle kunna uppnå målet om minst 40 procents represenfafion av vardera könet. I utskoflsskrivningen står del alt man förutsätter att regeringen kommer att se fill att målet uppnås inom eller före utsatt tidpunkt. Jag har, fru lalman, full förståelse för att det kan ta tid när def gäller befinfliga nämnder och styrelser, men här gäller det ju faktiskt nya styrelser. Och menar vi verkligen något med orden om lika representation har vi ju här chansen. Låt oss ta den, så aft vi får de första styrelserna med järrisfälld representation mellan kvinnor och män.

Reservationen om jämställdhetsarbele inom högskolan är myckel angelägen. Trots alt det finns fler kvinnor än män på grundutbildningarna inom högskolan är majoriteten män i forskarvärlden helt överväldigande. Detta är olyckligt - inle bara ur jämslälldhelssynpunkl ulan över huvud tagel ur samhällets synpunkt. Vi tar pä det sättet inle lill vara de begåvningsreserver vi har.

Del är också sä att män och kvinnor ser pä verkligheten på olika sätt. Vi prioriterar olika, vi agerar olika, vi ser pä moralfrägor på olika sätt. Vi har moraliska värderingar som bygger på att inte skada andra. Män ser emellerfid på moral ur räftighefssynpunkt, kvinnor däremot ur ansvarssyn-punkt. Det här är bara ett exempel. Del måste stå klart för var och en atf om både mäns och kvinnors värderingar ges utrymme i forskarvärlden, så har en större del av bilden av verkligheten kommit med;

Jag tycker detta är så vikfigt, eftersom del ju lill stor del är forskningen och dess resultat som vi bygger framtidens samhälle pä. Tas då infe kvinnors värderingar, erfarenheter, kunskap och verklighet med, så kommer vi aft inom överskådlig tid utgå från en "halv" verklighet när vi fattar beslut.

Som ett steg på vägen ser vi i centern det då alt UHÄ får i uppdrag all genomföra en brett upplagd undersökning av de karriärhinder som möter kvinnor inom högskolan och föreslå åtgärder för aff åstadkomma en förändring. Vi anser också aff regeringen snarast bör vidta åtgärder för att ändra sammansättningen av beslutande organ inom högskolan - högskolestyrelserna har jag redan berört, men det är också fråga om tjänsteförslags-nämnderna vid professorsfillsättningarna.

När det gäller skolöverstyrelsens roll i jämställdhetsarbetef anser vi aff det är SÖ;s uppgift att ha det övergripande ansvaret för jämställdhetsarbetef i

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988 ,

JämställdhelspoUliken inför 90-talet

111

Prot, 1987/88:133 3 juni 1988

Jämställdhetspolitiken inför 90-talet

skolan. Vi anser att detta ät mer ändamålsenligt än den ledningsgrupp för jämsfälldhetsfrågor inom utbildningsområdet som föreslås i proposifionen.

Vi tycker däremot atf SÖ:s arbete på det regionala och lokala planet bör kompletteras med att det vid varje länsskolnämnd inrättas en jämställdhetsansvarig som har till uppgift att ge de lokala skolmyndigheterna råd och stöd i jämsfälldhetsfrågor. Det innebär naturligtvis infe att den övriga personalen infe behöver arbeta helhjärtat med jämställdhetsfrågorna - det skall man naturUgtvis göra. Men, som det sägs i reservationen, en ansvarig kan få bättre överblick över hur situafionen i länet ser ut på defta område och även ge stöd, hjälp och råd på ett mer sammanhållet sätt.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall fill reservationerna 2, 3, 4 och 5.

112

Anf. 99 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):

Fru talman! Jag får inleda med en anmärkning. Ylva Annerstedt började sitt anförande med frågan om högskolan och jämsfälldhefsarbetef. I den frågan är kommunisterna med på samma reservation som folkparfiet och centern.

Detta beror på att vi har varit så odogmafiska att vi har tittat på vad som står i motionen och anslutit oss fill den därför att vi tycker att den är väsenfiig. Den far upp en vikfig aspekt på kvinnors möjligheter att studera vid högskola och delta i forskning och på så sätt påverka samhället och ge ett kvinnligt perspektiv på mycket av samhällsutvecklingen.

Skolan är naturligtvis samhällets spegel, och det är infe bara kvinnor som är undanträngda. Def finns också ett klassperspektiv. Man kan fundera över vad som behöver göras för aft rätta till det. Om man både är kvinna och kommer från arbetarklassen, är man naturligtvis dubbelt handikappad i den meningen aft man har begränsat tillträde.

Vi vet också att kvinnor ofta studerar på högskola senare än män. De kvinnor som börjar senare har naturligtvis en dubbel arbetsbörda, på samma sätt som deras systrar i arbetslivet har en dubbel arbetsbörda.

Tidigare falare har anmärkt atf högskolans miljö i stort sett är en manlig miljö. Den har formats av män. Det är därför som vi över huvud taget diskuterar de här frågorna.

Högskolan med dess struktur är också i mångt och mycket unga studenters och unga människors miljö. Det innebär naturligtvis ett problem för kvinnor om de debuterar senare, särskilt i högre studier.

Det är högst rimligt aff man gör vad man kan för att rätta fill sådana här problem. Det är litet svårt atf förstå varför man i betänkandet säger att man inte tänker ägna sig åt dessa problem - som man tydligen inser är viktiga -förrän def kommer en ny forskningsproposition.

Därför vill jag yrka bifall till reservation 3. Där nämns ju alt den sneda könsfördelningen är ett problem, eftersom den utesluter en begåvningsreserv som finns i samhället, på samma sätt som def faktum att arbetarklassen hålls utanför innebär atf stora begåvningar infe kommer fill samhällets nytta.

Fru talman! Med de orden vill jag återigen yrka bifall till reservation 3.

Anf. 100 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):

Fru falman! Def svenska utbildningsväsendet är mycket väl utbyggt på olika nivåer. Utbildningen har under årens lopp använts som ell effektivt instrument för att utjämna klasskillnader i samhället.

I dag är det knappast någon skillnad mellan könen i fråga om utbildningarnas längd, och det visar vilken betydelse utbildningen har haft för atf utjämna också villkoren mellan kvinnor och män. Vi har alltså på detta sätt under årens lopp ökat jämlikheten och jämställdheten.

Men - och här har vi orsaken fill dagens betänkande - kvinnor och män väljer inom nästan helt skilda områden.

Vi socialdemokrater vill inte nöja oss med den utjämnande roll som utbildningen har haft mellan olika samhällsklasser, utan vi vill också akfivt bereda bägge könen plats på alla utbildningsvägar. Bägge dessa målsättningar kan man se mycket klart också när vi senare i dag skall behandla översynen av gymnasieskolans yrkeslinjer. Vilka fördelarna är med aff bryta upp def könsuppdelade utbildningsväsendet och den könsuppdelade arbetsmarknaden vet vi. Del har belysts utförligt under dagens lopp och i går.

I valen fill gymnasieskolan ser vi mycket klart hur de tradifionella könsvärderingarna slår igenom. Vi har markanta flick- och pojklinjer. Vi vef att flickor på pojkdominerade linjer avbryter sina studier i högre grad än genomsnittet gymnasieelever. Inom högskolan vet vi atf ju högre upp på utbildnings- och forskarsfegen man kommer, desto färre blir kvinnorna, även om kvinnorna dominerar grundutbildningarna.

Fru talman! Jag vill också beröra vuxeriutbildningen. Den har betytt mycket för dé lågutbildade: För kvinnorna har den varit särskilt vikfig, eftersom de i större utsträckning än män har skjutit upp sitt inträde på arbetsmarknaden. Vuxenutbildningen har då blivit viktig för aff de skall kunna hävda sig på arbetsmarknaden. Defta betonas i regeringens proposition, och det är anmärkningsvärt aff vi i detta utskottsbetänkande kan vara överens om skrivningar om att det är viktigt aft slå vakt om vuxenutbildningen. Jag säger detta med tanke på den debatt som vi har haft tidigare om anslagen lill vuxenutbildningen.

Regeringens proposifion visar med vilken mångfald man i utbildningen kan ta sig an jämställdhefssfrävandena. I proposifionen räknas def upp en rriängd åtgärder som pågår på alla nivåer och i hela landet, och regeringen säger aff den på område efter område skall bevaka aff utveckling sker och följs upp.

Med detta som bakgrund är def med tillförsikt man kan acceptera regeringens målsättningar för en jämnare könsfördelning inom utbildningsväsendet och bland skolledarna. Vilka de målsättningarna är framgår av propositionen och utskottsbelänkandel.

Moderaternas reservation gäller skolväsendet och skolledarna. I stället för att ansluta sig fill def övriga utskottets vilja aff använda sig av de medel som står till buds för att öka jämställdheten i skolan, gör moderaterna en principfråga av def hela. Man vill, säger man, infe ha kvotering och avhänder sig därmed ett instrument i jämsfälldhefsarbetef.

Moderaterna påstår i sina mofioner också att regeringen inte kommer med förslag på hur de uppställda målsättningarna skall kunna uppnås. Detta

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Jämställdhetspolitiken inför 90-talet

113

8 Riksdagens protokoll 1987/88:133

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Jämställdhetspolitiken inför 90-talet

använder de som ett argument mot kvotering. Jag vill avvisa påståendet. Som jag tidigare har nämnt har regeringen i, propositionen och utskottet i betänkandet nämnt en mängd åtgärder, som pågår och som kommer atf påbörjas under de närmaste åren.

Fru falman! Så till skolledarna. Vi har den pågående skolledarutbildning-en. Där inryms def akfiva åtgärder för att öka antalet kvinnliga skolledare, bl. a. genom rekryteringsufbildningen. Utskottet skriyer också atf målet måste uppnås inom ramen för sakliga urvalsgrunder. Med detta tycker jag atf moderaterna borde ha kunnat ansluta sig fill utskotfsmajorifefen.

Det var mina kommentarer fill reservafion 1.

I betänkandet finns ytterligare fyra reservationer.

När det gäller reservation 2 om sammansättningen av högskolestyrelserna vill jag hänvisa fill avsnittet om kvinnorepresentation i arbetsmarknadsutskottets betänkande, som bygger på utredningen Varannan damernas. Samma målsättning måste gälla för högskolestyrelserna som för alla andra StatUga organ. Till saken hör också aft def infe är förbjudet för regeringen atf gå utöver målsättningen 30 % kvinnor år 1992. Def kan mycket väl bli fler kvinnor snabbare, men då måste även de nominerande parterna hjälpa till.

Sedan fill reservafion 3, där folkpartiet, centern och vpk behandlar högskolan och vill aft UHÄ skall ges i uppdrag aft göra en brett upplagd kartläggning beträffande karriärhinder för kvinnor.

Det är klart att undersökningar kan genomföras. I propositionen redogör utbildningsministern för de svårigheter som kan möta kvinnor i högskolan och vad som har gjorts och skall göras för aft förbättra villkoren. Det finns alltså redan nu en stor medvetenhet om var hindren finns och om hur dessa kan åtgärdas. Det kommer också an på de nya högskolestyrelserna, med fler kvinnor som representanter, att nogsamt följa kvinnornas situation i högskolan.

Beträffande centerreservationen 4, angående SÖ:s roll i jämställdhetsarbetet, vill jag betona följande. I propositionen understryker regeringen SÖ:s ansvar för jämställdhetsarbetet i skolan. Men det kan väl ändå inte vara tiU förfång för våra målsättningar, när man i utbildningsdepartementet också vill bilda en arbetsgrupp för att på denna nivå ytterligare uppmärksamma jämställdhetsfrågorna?

Så till sist tiU reservation 5. Frågan om en jämställdhetsansvarig på länsskolnämnderna har diskuterats gång på gång i denna kammare och alltid avvisats med motiveringen att det måste ankomma på alla på länsskolnämnderna aft beakta jämställdhetsaspekterna i sitt arbete. Också jag vill här hävda denna mening.

Fru talman! Jag yrkar bifall fill hemsfällan i utbildningsutskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer.

114

Anf. 101 BIRGITTA RYDLE (m):

Fru falman! Ewa Hedkvisf Petersen har talat väl om regeringens jämställ-dhefsproposition. Men såvitt jag kan se finns del inte så värst många förslag i den som skall effektueras nu.

Regeringen konstaterar i propositionen alt det fortfarande råder en ojämn könsfördelning inom mänga utbildningslinjer. Det skall läggas fast mål för att

under de kommande fem åren kunna motverka den ojämna rekryteringen inom några ulbildningssektorer. Men det saknas ju åtgärder som är kopplade till dessa ambifiösa mål! Regeringen skriver atf man under femårsperioden efter hand skall återkomma med förslag som främjar de uppsatta målen. Man har tydligen inte funnit några lämpliga specifika åtgärder för att främja . mindre könsbundna ufbildningsval.

Så fill frågan om skolledarna. Det är naturligtvis i och för sig en god ambition aff öka antalet kvinnliga skolledare, eftersom få arbetsplatser är så dominerade av kvinnor som skolan. Kvinnor och män inom de olika lärarkategorierna har samma utbildningsbakgrund, men ändå är det männen som dominerar på skolledarposterna. Def är klart att def därför vore naturligt atf fler kvinnor blev skolledare. Enligt vår uppfattning vore def emellertid olyckligt om tillsättningen av skolledarfjänster gjordes med hjälp av könskvotering, eftersom en sådan inte främjar en verklig jämställdhet.

Skall kvinnor kunna vinna inträde inte bara som skolledare utan också inom traditionellt mansdominerade yrkesområden, måste kvinnorna enligt vår uppfattning vara i förvissning om atf de är lika dukfiga som sina manliga medsökande - inte bli kvoterade. Att bli kvolerad måste ju bidra till en känsla av underlägsenhet hos den som blir föremål för kvoteringen och, vad värre är, en nedvärdering av den som fått sin tjänst genom kvotering.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Jämställdhetspolitiken inför 90-talet .

Anf. 102 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Fru talman! Jag skulle vilja ge ett konkret, näraliggande exempel som visar hur oerhört viktigt det är aft det finns kvinnlig representation i olika styrelser och nämnder samt andra beslutande organ. Ewa Hedkvisf Petersen själv konstaterade ju att def finns få kvinnliga forskare inom områden där kvinnbr dominerar arbetsmarknaden.

I början av denna vecka behandlade forskningsrådsnämnden biblioteks-forskning. Inom detta område är 75 % av bibliotekarierna kvinnor. Vid detta sammanträde utgjordes 16 av 57 sökande till forskningsbidrag av kvinnor, varav flera hade disputerat. Den manliga majoriteten i forskningsrädsnämn-den beslutade aft man skulle prioritera områden där det endast fanns manliga sökanden. Av den summa bidrag som totalt beviljades fick manliga sökanden ungefär 4 milj. kr. och kvinnliga 80 000 kr. Den enda närvarande kvinnan, folkpartiets representant Kersfin Keen, reserverade sig självfallet mot en sådan uppenbar diskriminering av kvinnorna.

Jag tycker aft detta exempel bör vara ett memento och en uppmaning fill regeringen aff ansluta sig till den reservafion där def krävs att målet för åtminstone de högskolestyrelser som nu skall utses skall vara aft ingetdera könet bör vara representerat fill mindre än 40 %.

Det'är helt riktigt att vi vid väldigt många tillfällen här i kammaren har diskuterat frågan om de jämställdhetsansvariga vid länsskolnämnderna. Vårt krav härvidlag innebär inle på något sätt all någon på länsskolnämnderna skall fråntas jämslälldhetsansvar eller uppgiften alt sträva efter jämställdhet - tvärtom. I alla sammanhang utser vi ju en ansvarig, och vi anser atl det skall vara så också i detta fall.

Def kan vara av intresse aff få höra vad skolöverstyrelsen tycker när def

115

Prot, 1987/88:133 gäller att utse någon ansvarig för bevakning av speciella områden. SÖ anför

3 juni 1988 ■ följande:

': '~~ 7~ "Erfarenheten visar atf en samordningsfunktioriär på länsskolnämndsnivå

jams a e sp avgörande betydelse om man vill starta och få genomslag för någon

inför90-talet . särskilt verksamhet."

Anf. 103 MARIANNE ANDERSSON (c):

Fru talman! Det är egenfligen inga revolutionerande åtgärder som har föreslagits i denna proposition, utan def är i mycket sådant som har diskuterats fidigare och saker som också redan pågår.

Jag tycker aff Ewa Hedkvisf Petersens argumentation höll väldigt dåligt när det gäller vår reservation beträffande den ojämna könsfördelningen inom högskolan. Hon håller med om att förhållandena är precis sådana som vi beskriver dem. Det är vi alltså överens om. Därför borde man väl kunna göra en sådan utvärdering som vi kräver i vår reservafion. Jag tror nämligen inte att det finns så mycket faktaunderlag att man är helt på det klara med hur def hela fungerar.

Vi föreslår i vår reservafion dessutom atf man bör se fill aft def blir en jämnare könsfördelning i högskolestyrelser, tjänsteförslagsnämnder och över huvud taget i de organ som beslutarom vart pengar till forskning skall gå osv. Detta är ju en mycket vikfig fråga i sammanhanget. Inte minst det exempel som Ylva Annerstedt här anförde visade ju mycket tydligt att defta behövs.

Också jag är egenfligen emot kvotering. Men verkligheten har ju visat aff def för aft en kvinna skall kunna få en chefsposition krävs atf 120 % av dem söm bestämmer om fillsättning måste tycka aff kvinnan är 150 % bättre än den man som söker en tjänst. Jag tror därför att en kvinna som har en skolledarbefattning infe behöver uppleva att hon har fått denna bara för atf hon är kvinna, utan hon borde kunna känna aff hon har utnämnts i kraft av sina kvalifikafioner. Jag tror således atf detta problem infe behöver uppstå.

När def gäller sammansättningen av högskolestyrelserna är det ju så, Ewa Hedkvisf.Petersen, attdet är fråga om nya styrelser. Orsaken till atl det inte går snabbare framåt med målsättningen i andra stafiiga organ är atl posterna där redan är besatta. Man avsätter infe människor hur som helst. Så vill i varje fall inle vi hantera dem som ingår i en styrelse, utan förändringen måste ske successivt. Men när det gäller styrelser i nya statliga organ bör vi verkligan ta chansen aff få en mer jämställd sammansättning: Det har ju i def här fallet betydelse för hela högskoleväsendet.

Anf. 104 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):

Fru falman! Först till Birgitta Rydle:

Birgitta Rydle säger att det i jämsfälldhetsproposifionen inte finns angivet
hur man skall uppnå de målsättningar som regeringen föreslår. Redan i mitt
första anförande i den här debatten avvisade jag det påståendet. I propositio
nen och i utbildningsministerns och skolministerns bilaga nämns en mängd
åtgärder som har vidtagits och även vad som kommer aff göras. Vi vet alt del i
landet pågår många många projekt i skolorna. Jag skulle här, om vi hade haft
116 mer lid, kunnat berätta om ett jämsfälldhetsprojekf, som arbetsmarknadsde-

partementet har gett anslag till vid Björkskataskolan i Luleå, där man använder sig av en mängd åtgärder för att se vad man kan göra för att flickor och pojkar skall välja linjer och ämnen otradifionellt. Regeringen har också anslagit medel till ett mafemafikprojekt i Teknikens hus i Luleå. Det pågår alltså en mängd projekt, och jag tycker inte aft det är rättvist aff påstå aff inga åtgärder vidtas och aft regeringen inte visar medvetenhet på def här området.

När def gäller skolledare och kvotering säger vi i ufskottets betänkande att skolledare skall rekryteras pä sakliga grunder. Def är därför jag anser att moderaterna borde ha kunnat ansluta sig fill ufskotfsmajoritefens ställningstagande. Vi vef också att det görs ansträngningar för att rekrytera kvinnliga skolledare och ge dem utbildning.

För övrigt tycker jag infe attdet är fult att bli inkvoterad. Jag tror alt det är ganska många kvinnor i den här kammaren - män också för den delen - som har blivit inkvoterade på olika grunder, t. ex. vad avser kön öch vad avser geografisk tillhörighet.

När det gäller högskolan är det ju så aft utbildningsministern i proposifio
nen ägnar en stor del av sin bilaga åt kvinnornas situation. Han nämner ett
tekniskt basår, åtgärder i samband med den nya grundskollärarutbildningen,
ökade resurser till dokforandtjänster och fill tjänster som forskarassistent,
åtgärder som motverkar handplockning inom forskningen samt översyn av
proceduren vid professorsutnämningar. Allt defta visar på att regeringen och
högskolevärlden har en medvetenhet om de jämsfälldhetsfällor som finns
här. Det är klart atf defta kan utredas ytterligare, men låt oss se vart de här
åtgärderna leder. , .

Vi skall inte heller glömma att det har beviljats ytterligare anslag fill Forum för kvinnoforskning, som finns vid universiteten och vid högskolan i Luleå. Vad gäller olika former av jämstäUdhetsforskning aviserar regeringen att den forskningen kommer aff få utrymme i den kommande forskningspropositionen.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988 .

Jämställdhetspolitiken inför 90-talet

Anf. 105 BIRGITTA RYDLE (m):

Fru talman! Glädjande nog har ju under senare år allt fler kvinnor sökt skolledarfjänster. Atl det fortfarande är så få kvinnor som gör del kan delvis bero på atf många kvinnor känner sig osäkra i fråga om sin egen kompetens. Nu har vi ju fält erfarenheter från en del kommuner där man anordnat särskild utbildning och infört särskilda infroduktionsperioder. Def har visat sig vara en bra metod atf öka andelen kvinnliga sökande fill skolledarfjänster. Däremot hävdar jag fortfarande att en könskvofering när def gäller skolledarposferickefrämjai (len verkliga jii mställdhefen. Del är de sökandes kompetens och lämplighet som skall varadet främsta urvalskriteriet. Det är först när meriterna är likvärdiga som man kan välja en kvinna i första hand.

Anf. 106 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Fru falman! Jag noterar aff Ewa Hedkvisf Petersen infe med ett ord kommenterar def konkreta exempel som jag refererade. Precis så som i det exemplet ser verkligheten ul i dag. Precis så prioriteras forskningspengar när 99 % är män och 1 % är en, kvinna. Del är delta som vi försöker motverka genom alt kräva all åtminstone i de nya styrelser som nu tillsätts 40 % av

117

Prot: 1987/88:133 3 juni 1988

JämstäUdhetspolitiken inför 90-talet

118

styrelseposterna skall gå till effdera könet.

Tycker Ewa Hedkvisf Petersen verkligen atf det skall se ut så här i Sverige, när det nu finns en chans att göra någonting åt def? Här har vi ett utmärkt sätt aft motverka en uppenbar diskriminering av kvinnors kunskaper, erfarenheter och intressen - inom en sektor av arbetsmarknaden som domineras av kvinnor och där kvinnor vet hur arbetsmiljön är, vilka problem som finns och har förslag fill hur de kan lösas.

Varför inte använda möjUgheten aff åtminstone i de nya högskolestyrelserna se fill aft 40 % av ledamöterna bUr kvinnor? Jag viU ha ett svar på den frågan av Ewa Hedkvist Petersen.

Anf. 107 MARIANNE ANDERSSON (c):

Fru talman! Jag kan instämma i det sista som Ylva Annerstedt sade. Där har vi precis samma syn. Jag tycker aft man skall ta den här chansen - det har jag sagt fidigare.

I min förra replik glömde jag atf fa upp frågan om jämsfälldhefsansvaref i länsskolnämnderna. Ewa Hedkvist Petersen säger att det på det planet inte skall vara nödvändigt med någon jämställdhetsansvarig, medan def däremot på SÖ bör finnas en särskild grupp för att ta hand om jämsfälldhefsarbetef. Jag tycker precis tvärtom. Som jag argumenterade för i mitt inledningsanförande är def viktigt atf nå ner till de enskilda människorna på basplanet. Def är ju där som den verkliga förändringen måste ske för att def skall bli någon effekt. Vi tycker del är bättre att ha en jämställdhetsansvarig på def planet än högre upp i hierarkin, där vi förutsätter att dessa kunskaper och insikter redan finns. Försök all ha en överblick och se lill att ge stöd och hjälp på basplanet! Def är där jämställdhetsarbetef är så viktigt.

Anf. 108 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):

Fru talrnan! När det gäller högskolestyrelserna tycker jag aft Ylva Annerstedt gör ett stort nummer av just de organen. Hon vef att vi är mycket angelägna om att öka kvinnor representationen och att vi anser att kvinnorepresentation är mycket vikfig på alla samhällsområden och i alla organ. Det är del som har legat till grund för den utredningsverksamhet som förekommit och för de förslag som finns i propositionen. Vi kan inte förstå av vilken anledning man just när det gäller högskolestyrelserna skall frångå de principer som föreslogs i Varannan damernas. Det är skälet fill atf vi säger att de principerna skall gälla även här. Men def är naturligtvis, som jag sade tidigare, inte förbjudet att gå utöver-de procenttalen. Tvärtom skulle jag tycka all det vore önskvärt.

När del sedan gäller skolledarna och Birgitta Rydle tycker jag aff Birgitta Rydle dammar av gamla argument som vi använde tidigare när det gällde kvotering. Hon nämner kompetens, likvärdiga meriter, jämbördighef. Debatten de senaste åren har ju dock yisat aff detta är mycket relativa begrepp och aff alla faktorer måste påverka. Statsmakterna påverkar skolledarna genom att försöka få in tler kvinnor på denna utbildning så att de skall bli jämställda och söka skolledarposfer. Då kan det inle vara något fel atl sälla upp ett mål som gör alt vi verkligen får in kvinnorna på studiereklors- och rektorsstolarna.

Till sist frågan om länsskolnämnderna och vem som skulle vara jämställdhetsansvarig. I jämsfälldhefsarbetef brukar jag vara den som argumenterar för att några grupper av personer skall vara ansvariga för aff föra fram just jämställdhefsfrågorna - detta brukar nämligen vara effekfivt, speciellt i ett inledningsskede då barriärer skall brytas.

Nu tycker vi socialdemokrater atf jämsfälldhefsarbetef har pågått så länge atf det är ett naturligt ansvar för alla befattningshavare. Om alla på länsskolenämnderna har, och känner att de har, ansvar för frågorna, då får vi ju ut jämsfälldhefsansvaref på det lokala planet.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan m.m..

Anf. 109 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Fru falman! Jag gör ett stort nummer av detta konkreta exempel, säger Eva Hedkvist Petersen. Ja, det gör jag! Det är fullständigt upprörande och oerhört illavarslande att kvinnor som forskar så uppenbart diskrimineras t. o. m. inom sina egna forskningsområden! Jag fick inget svar på min fråga.

Det är nu precis tre veckor kvar innan högskolestyrelserna skall börja fungera. Ministern måste alltså just i dagarna ta ställning fill de utnämningar som regeringen skall göra i detta avseende. Jag vill därför ställa en fråga direkt fill statsrådet Bodsfröm: Vilka kriterier kommer statsrådet aft gå efter vid utseendet av ledamöterna, och hur många kvinnor kommer Lennart Bodström att utse fill de nya högskolestyrelserna?

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

11 § Kammaren beslöt kl. 17.52 aft ajournera förhandlingarna fill kl. 19.00 för middagsuppehåll.

12 § Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00 under ledning av talmannen.

13 § Föredrogs

utbildningsutskottets betänkanden

1987/88:31 om utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan (prop.

1987/88:102) samt 1987/88:16 om anslag till gymnasieskolor (prop. 1987/88:100 bil. 10 och

1987/88:102). - .

Talmannen meddelade att dessa betänkanden skulle debatteras gemensamt.

Utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan m. m.

Anf. 110 GÖRAN ALLMÉR (m):

Herr talman! Jag hälsar med tillfredsställelse atf utbildningsministern är närvarande i kammaren och tänker delta i kvällens utbildningsdebatt, som

119

Prot, 1987/88:133 3 juni 1988 .

Utveckling avyrkes- utbddningen i gymnasieskolan m. m:

gäller gymnasieskolan och handlar om för framliden myckel viktiga principbeslut. Av den anledningen kommer mitt inlägg all bli betydligt längre än vanligt och kanske t. o. m. överskrida den anmälda falarliden. Jag ber om översende för del, herr talman.

Jag måste också säga, vilket jag infe ber om överseende för, att jag är besviken och ledsen över atf man låtit ärenden från gårdagen behandlas före delta, som jag bedömer det, mycket vikfiga ärende. Det gäller dock utbildningen för hundratusentals ungdomar långt in på 2000-falet.

Vi moderater anser att den frivilliga gymnasieskolan måste syfta fill aff ge eleverna en god grund för högre teoretiska studier, en god grund för mer avancerad yrkesutbildning och en god grund för yrkesverksamhet direkt efter avslutad utbildning,

Tydligt inriktade utbildningslinjer skapar en god motivation hos eleverna. Att lära sig något område riktigt grundligt är, enligt moderat mening, en bättre grund att stå på vid kommande fort- och vidareutbildning än ytliga kunskaper från många områden. Def åt därför infe vare sig möjligt eller önskvärt aff i en och samma utbildning nä samtliga de mål som jag här angivit.

Den gymnasieutbildning vi moderater förordar står därför i bjärt kontrast fill socialdemokraternas försök aff göra gymnasiet till en likriktad, allmän skola utan mer preciserade mål. Ett av de viktigaste skälen socialdemokraterna anför för denna inriktning av gymnasieskolan är atf utbildningen infe får leda fill återvändsgränder. Självfallet skall ingen utbildning leda därhän. Som vi moderater ser def innebär ett fidigt utbildningsval ingen låsning för framtiden. Ett felaktigt val måste allfid kunna rättas till. I vara förslag till gymnasial utbildning inryms därför goda komplefferingsmöjlighefer för den som senare vill ändra inriktning.

Med del anförda som bakgrund anser vi moderater att följande riktlinjer skall ligga fill grund för en reformerad gymnasial utbildning:

- Den skall ha en effektiv och omfattande anknytning till def praktiska arbetslivet.

- Stor hänsyn skall fas till de speciella krav och behov som gäller för resp. yrke och bransch. Def måste också finnas stor frihet aft lokalt utforma utbildningen med hänsyn till ortens speciella förhållanden och arbetsmarknad.

- Undervisningen skall bestå såväl av allmänna ämnen som av fackteori och arbetsteknik.

Svenska ungdomar, som skall verka i yrkeslivet långt in på 2000-falet, får i dag en yrkesutbildning som baseras på den utbildningssyn som rådde i början av 1970-talef. Vi moderater anser att den yrkesinriktade utbildningen skall reformeras så alt eleverna erhåller en modern utbildning inriktad mot det framtida yrkeslivet. Regeringens förslag till försöksverksamhet uppfyller infe defta krav.

Redan 1982 framlade moderata samlingspartiet ett genomarbetat principförslag lill en snabb och radikal reformering av den gymnasiala yrkesutbildningen. Bakgrunden var, då som nu, dels brister som kunde konstateras inom

120

yrkesutbildningen, dels de snabba förändringar som ägde rum inom praktiskt tagel alla delar av arbetsmarknaden.

I stället för att anta eller bygga vidare på vårt förslag valde socialdemokraterna att så småningom Jillsätta en utredning. Det förslag fill försöksverksamhet som regeringen nu presenterat är ett första stapplande steg på vägen möt den reformering som redan borde ha varit genomförd. Denna senfärdighet får nu som resultat atl åtskilliga ungdomskullar får lämna skolan utan att få en modern och för morgondagens behov avpassad yrkesutbildning.

Med vårt förslag hade, förutsatt att riksdagen 1982 fattat principbeslut därom, de första eleverna redan i år kunnat lämna gymnasieskolan kvalitativt väl utbildade för sitt framfida yrkesliv. Passerar regeringens förslag riksdagen med ett bifall i dag, dröjer det fram till omkring 1998 innan den nya yrkesutbildningen är helt genomförd. Större delen av kommande elevkullar kommer alltså alt lämna gymnasieskolan ulan atl ha fått en utbildning som de har rätt atl kräva. För dessa ungdomar innebär den av socialdemokraterna förda utbildningspolitiken tio förlorade år. Ulskottsmajoriteten far på sig ett tungt ansvar.

Regeringens förslag till yrkesinriktad utbildning presenteras dessutom så sent och innehåller sådana betydande brister aff det infe kan läggas till grund för en meningsfull försöksverksamhet.

Kommunerna försätts i en omöjlig arbetssituation, men än värre är all de elever som skall erbjudas möjlighet att deltaga i en förlängd utbildning infe har kunnat fä informafion innan de gjort sina val inför övergången fill gymnasieskolan. Det gäller bl. a. så väsentliga frågor som hur försöksufbild-ningen kommer atf värderas i jämförelse med traditionellt bedriven tvåårig utbildning. Vi moderater anser aff detta är orättfärdigt mot eleverna, som ställs inför alternativ om vilka de inte har all den information som de rimligen har rätt alt kräva innan de träffar sina val.

Därtill är också många andra frågor som är av avgörande betydelse för elevernas val inte lösta. Den nu föreslagna omläggningen av den yrkesinriktade utbildningen förutsätts av regeringen ge allmän behörighet för studier vid universitet och högskolor. Emellerfid har regeringen infe klart för sig hur antagningen till högre studier skall gå till för de elever som utbildas i försöksverksamheten. Man konstaterar atl antagningen till högre studier måste ske på andra grunder än hittills men anser att problemet inte är viktigare än atf def får anstå. "Frågan blir inte aktuell förrän vid antagning till högskolan 1991", konstaterar den socialdemokratiska regeringen med suverän nonchalans gentemot dem som nu eventuellt måste välja en ny utbildning.

Varken propositionen eller utskoftsmajoriteten ger ett fullständigt underlag för bedömning äv kostnaderna för den föreslagna reformen. Endast försöksverksamhetens första år har redovisats kostnadsmässigt vad avser statens insatser. Bara utgifterna för tredje årets studiemedel kommer t. ex. att överstiga 100 milj. kr.

Försöksverksamheten syftar dessutom till atf skapa ett beslutsunderlag för en framtida förändring av all yrkesutbildning i gymnasieskolan. Kostnaderna för en sådan reform kan enligt vår uppfattning beräknas till storleksordningen 1,5-2 miljarder. Om hur delta skall finansieras andas proposition och

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

UtveckUng av yrkesutbildningen i gymnasieskolan rn. rn.

121

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan rn. m.

utskottsmajoritet infe ett ord. Kan man inte finna vägar att finansiera reformen i dess helhet är försöksverksamheten tämligen meningslös.

Av det jag hittills anfört framgår att det enda vettiga beslut en ansvarskännande politiker kan fatta, är aff avslå regeringens förslag fill försöksverksamhet.

, Herr talman! Jag skulle ha kunnat sluta mitt anförande här, men då jag misstänker att förslaget trots alla dess svagheter kommer atf antas av riksdagen och då det finns anledning att tro att mycket av det som behandlas kommer aft ligga till grund för en kommande fullständig förändring av yrkesutbildningen i gymnasieskolan samt då vi moderater har- en klar uppfattning om hur den nya yrkesutbildningen bör se ut, kommer jag att granska delar av förslagefs detaljer.

Vi moderater kan inte dela utskottsmajoritetens inställning att all yrkesinriktad utbildning måste vara treårig. Även om def hävdas aff beslut om utbildningens längd skall fattas först efter genomförd försöksverksamhet, ger regeringsförslaget klara indikationer om att regeringen anser att en treårig utbildning för alla gymnasieelever är slutmålet.

De elever som söker sig till en yrkesutbildning är ofta starkt motiverade och önskar som regel infe delta i verksamheter som enligt deras mening infe anknyter eller bidrar till de yrkeskunskaper som de skall förvärva. Om den nya utbildningen infe till alla delar av eleverna upplevs vara meningsfull, finns stor risk att den i stället uppfattas som något av en förlängd-gruridskola.

I själva verket torde det förhålla sig så att långt ifrån alla yrkesutbildningar behöver vata treåriga. Vissa utbildningar kan vara kortare - andra kan behöva vara längre. Regeringens motiv för aff göra all utbildning treårig måste vara något annat än yrkesutbildningens behov. Det finns all anledning aft tro aff allmän behörighet fill högskolestudier är det största och tyngst vägande skälet. För oss moderater är det självklart att utbildningens längd måste bero på hur lång utbildningstid varje yrke kräver för att man skall nå ett kvalitativt bra resultat.

Redan nu kan emellertid konstateras att en av linjerna i gymnasieskolan
kräver en förlängning till fre år. Det är värdlinjen. Skälet härtill är de brister i
inte minst ämnen som matematik, naturkunskap, etik och livsåskådningsfrå
gor som har påvisats. ,

Regeringens huvudsyfte med reformeringen av den yrkesinriktade utbildningen tycks, som jag tidigare anförde, vara atf skapa förutsättningar för allmän behörighet till högskolestudier för ytterligare en grupp elever. Min förmodan understryks av propositionens förslag till tim- och kursplaner för de allmänna ämnena. Strävan är inte entydigt aff förbättra den yrkesinriktade utbildningen. Detta kommer dess värre aff gå ut över eleverna, som varken får en tillräckligt god yrkesutbildning eller erforderliga grundkunskaper för högre studier.

Moderata samUngspartiet anser att det är självklart att allmänna ämnen skall förekomma i den yrkesinriktade utbildningen. Vi anser def lika självklart att dessa ämnen skall,väljas så alt de är fill nytta för och stödjer studierna i de fackteoretiska ämnena. I vissa fall är goda språkkunskaper av stor betydelse för den framtida yrkesutövningen, i andra fall kan goda kunskaper i matematik eller något annat ämne vara ett självklart komple-

ment lill de övriga ämnen som ingår i yrkeskompetensen.

Jag nämnde fidigare vårdlinjen som ett exempel på yrkesutbildning som bör vara treårig. Vårdlinjen kan också tjäna som exempel på behovet av allmänna ämnen som stöd för studier i fackfeoretiska ämnen. Eleverna på gymnasieskolans vårdlinje har - enligt samstämmiga uppgifter - många gånger bristande kunskaper i ämnena svenska, engelska och matematik. Goda kunskaper och färdigheter i samfliga dessa ämnen är av vikt för en person som skall syssla med dokumentation och registrering, tolkning äv doseringsföreskrifter etc. Vårdlärare uppger atf det infe går aft upprätthålla en undervisning på gymnasial nivå utan aft samtidigt ge stödundervisnirig på grundskolenivå. Mot bakgrund av de krav som personal inom vården ställs inför bör t. ex. även trosfrågor och etiska frågor få ett betydande utrymme i utbildningen.

För att vi skall få till stånd en god yrkesutbildning måste enligt vår mening strävan vara aft skapa konstellationer av ämnen som dels underlättar studierna, dels kompletterar varandra i den eftersträvade yrkeskompetensen. Med en sådan utgångspunkt kan urvalet av allmänna ämnen''infe schabloniseras fill en likadan modell för samfliga utbildningslirijer på det sätt som regeringen i propositionen och utskoftsmajoriteten föreslår. Aff till varje pris tillföra allmänna ämnen utan anknytning till vad resp. yrke kräver är i grunden en nedvärdering av yrkeskompetensen och de praktiskt inriktade yrkenas status.

Regeringen har insett att för den framfida yrkesutövningen krävs att eleven kan redovisa sin kompetens. Def är bra atf man kommit .till den insikten. En konsekvens härav är då aff eleverna i de s. k. karaktärsämnena skall få kompetensbevis, graderade i omdömena godkänd eller infe godkänd. I propositionen anför regeringen:

"Som information om vad eleverna lärt sig och kan är kompefensbevisen överlägsna. Detta sätt aff mäta elevernas prestationer och inhämtade kunskaper bör också få en gynnsam effekt på undervisningssituationen." Däremot underkänner regeringen i propositionen kompetensbevisen som urvalsgrund, eftersom de infe är grupprelaferade. Regeringen vidhåller således explicit tanken orn de relativa betygen som enda grund för urval.

Detta är dess värre helt följdriktigt med den syn på kunskaper, betyg och urval som socialdemokraterna företräder. Man skall, enligt socialdemokraterna, infe meritera sig genom egna kunskaper utan genom aff det görs en jämförelse som endast visar var man står i förhållande fill de kunskaper andra har eller infe har.

Vi moderater anser att eleverna även i karaktärsämnen bör få ett graderat betyg som ger möjlighet att redovisa väl inhämtade kunskaper och färdigheter.

Herr talman! Propositionen om utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan innehåller också tankar om en förändring av gymnasieskolans linjesystem. Syftet tycks vara att åstadkomma en organisation, där verksamheten ges en form av breda utbildningar eller breda ingångar, vilka leder över till en senare specialisering. Ett sådant förslag presenterades av gymnasieutredningen 1981. Förslaget avvisades mycket bestämt av remissopinionen, och regeringen föredrog då att inte lägga fram något förslag med denna inriktning.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

UtveckUng av yrkesutbildningen i gymnasieskolan m.m.

123

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan m. m.

124

Nu återkommer regeringen bakvägen med ett liknande förslag, som därtill presenteras som ett slags naturlig fortsättning på den försöksverksamhet regeringen viU inleda. Förslaget avser tydligen atf bana väg för vad remissinstanserna fidigare avvisat.

Vi moderater finner en sådan successiv specialisering vara ett slöseri med fid och resurser. Eleverna vet i allmänhet bäst vad de vill, och endast med en inriktning mot det valda yrket kan studierna ges det djup och den kvalitet som bör eftersträvas.

När det gäller elevens status under utbildningen anser utskoftsmajoriteten, liksom legeringen i propositionen, aff den skall vara elev. Vi moderater förordar att eleven är anställd av del företag som erbjuder utbildningsplats under utbildningstiden. Anställningsförhållandet innebär aff eleven blir delaktig på ett sätt som ökar motivation och engagemang. Som anställd kommer ele-k'en aff föras in i en arbetsgemenskap pä ett naturligt sätt och får klarare uppleva både de formella och de informella regler som gäller pä en arbetsplats. Vidare kommer ansvarsförhållandena alt bli klarare markerade. Eleven kommer också efter en tid att kunna bidra med en icke oväsentlig produktionskapacitet och bör då erhålla ersättning i förhållande härtill. Ersättningen ökar också motivationen och bidrar därmed fill ett bättre utbildningsresulfat.

Herr talman! I utbildningsutskottets betänkande nr 16 om anslag fill gymnasieskolor förs i de flesta av de moderata reservationerna fram uppfattningar som vi under ett flertal år hävdat. En hel del av reservationernas innehåll har jag redan berört i mitt anförande. Jag skall därför inskränka mig fill att något utveckla ett par av dem.

När det gäller gymnasieskolans vårdlinje och sociala servicelinje vägrar utskoftsmajoriteten att inse att någon form av lämplighetsprövning bör göras. Arbetet med sjuka och gamla är ett mycket grannlaga arbete, och självfallet har mänga ungdomar svårt att sätta sig in i vad ett yrke inom vårdområdet kräver. De behöver därför få en realisfisk bild av vårdarbetet. De måste även själva få besked om de är lampliga för ett yrke som både fysiskt och psykiskt kräver mycket av sina utövare. Tidigare ingick i utbildningen till sjuksköterska en viss provelevtid innan vederbörande definifivt antogs till utbildningen. Vi anser därför, liksom folkparfiet, att någon form av prövotid som försöksverksamhet bör införas för sökande lill vårdlinjen och sociala servicelinjen.

Herr lalman! Vi moderater har under en lång följd av år föreslagit att valmöjligheterna för elever på de studieförberedande linjerna skall förbättras. Vi kan infe acceptera atf endast elever med intresse för idrott och estetiska ämnen skall erbjudas möjlighet att utveckla sina specialintressen genom timplanejämkning. I årets budgetproposifion föreslås inrättande av ett särskilt schackgymnasium i Norrköping med motsvarande limplanejämk-ning. Samma möjligheter måste enligt vårt sätt att se erbjudas elever med intresse för ett läroämne. Sverige har knappast råd att inte ta vara på sina specialbegåvningar också på def teoretiska området. Varför är det så onaturligt att t. ex. inrätta särskilda språkgymnasier? Under alla år som förslaget har framförts har utskottsmajoriteten misslyckats med att presentera ell hållbart motiv för sill avslagsyrkaride.

Vi moderater liksom övriga borgerliga partier anser atl de resultat som framkommit av SÖ:s utvärdering av den extra undervisningen i svenska för invandrare i gymnasieskolan ger underlag för beslut om atf svenska som andra språk skall ha status som ett självständigt ämne i gymnasieskolan. Detta skulle enligt vår uppfattning leda fill aff fler invandrarelever skulle välja att studera ämnet och atf ett mera fillföriitligt planeringsunderlag för bl. a. tjänstefördelning och schemaläggning skulle uppnås. Utskottet har vid sina besök ute i landet uppmärksammat problemen, och vi finner därför majoritetens mofiv för avslag inte särskilt starkt. Vi anser vidare atl betyg skall avges i ämnet om undervisningen omfattat minst två veckotimmar.

Herr falman! Jag yrkar med det anförda bifall till de reservafioner med moderata namn som är fogade lill utskottets betänkanden nr 16 och 31.

Avslutningsvis, herr falman, vill jag fill protokollet anföra, aft jag avser att begära votering och rösträkning endast vid ett fillfälle och aff detta infe innebär någon gradering av de olika reservationernas vikt. Alla är lika betydelsefulla.

Prot, 1987/88:133 3 juni 1988;

Utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan rn. m.

Anf. 111 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr lalman! I denna debatt kommer vi atf behandla både betänkande nr 16 och betänkande nr 31 från utbildningsutskottet. Jag skall därför begränsa mig till atf något beröra de områden jag anser mest angelägna och börjar då med betänkande nr 31. I övrigt yrkar jag bifall fill samfliga de reservationer där folkparfiet finns representerat.

Def finns flera bevis för att den gymnasiala yrkesutbildningen behöver reformeras. Vårt sofistikerade näringsliv ställer höga krav på sina yrkesarbetare, och de elever som kommit uf med endast tvååriga utbildningar har haft svårt aff motsvara de kvalitetskrav som ställts på dem. I andra länder är def vanligt med utbildningar på mellan fre och fem år, något som övriga industriländer infört för flera år sedan.

Också i regeringen verkar man omfatta denna åsikt. Det är därför beklagligt all man inte handlar därefter och lägger fram förslag som skall syfta till en reformering. Det enda som blir resultatet av den föreslagna försöksverksamheten är atf den i flera år framöver skjuter upp den angelägna förändringen av yrkesutbildningen.

Vad proposifionen i klartext säger är nämligen följande: Låt oss pröva den här modellen i fre år, sedan utvärderar vi och därefter skall vi överväga om vi skall förändra utbildningen och i så fall hur. För de svenska arbetsgivarna -både privata och offenfiiga - är denna inställning katastrofal. De kan infe vänta till långt in på 90-falef med aff få bättre utbildade anställda.

Annars är det faktiskt sä atf regeringen nu har ett särskilt väl lämpat fillfälle atf förändra och förlänga yrkesutbildningarna. Fram till år 2000 sjunker 16-årskullarna med ca 25 %, vilket ger utrymme för just den angelägna förlängningen,

I stället föreslår man alltså att en treårig försöksverksamhet skall inledas redan i höst. För folkpartiet, som hävdar att den utbildning samhället erbjuder skall hålla hög kvalitet, är detta oacceptabelt.

Kursplanerna är infe färdiga, yrkeslärarna är inte fortbildade, handledare för den företagsförlagda utbildningen är varken utsedda eller utbildade. Inte

125

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan m. m.

126

heller finns det läromedel för en ny utbildning. Samfidigt har 6 000 elever tvingats fill att göra ett omval fill en linje som de infe kan få särskilt mycket information om. Aft mot den bakgrunden tvinga fram en försöksverksamhet är ett svek framför allt mot de elever som blir utsatta för denna dåligt planerade och undermåligt förberedda utbildning.

I propositionen skriver statsrådet: "En bra yrkesutbildning förutsätter fillgång på lärare i tillräckligt antal och med den inriktning och kompetens som kursplanerna ställer krav på. Kraven i fråga om kompefens kommer sannolikt aft öka vid bifall till mina förslag fill riktlinjer för utvecklingsarbetet. Dessa ställer krav på såväl breddat utbildningsinnehåll som ökad specialisering."

I folkpartiet håller yi heh med om detta men har svårt aff förstå varför regeringen då inte drar de rimliga slutsatserna. Propositionens deklarationer borde leda till att planeringen av en ny yrkesutbildning, fortbildning av lärare och utbildning av handledare kommer först och genomförandet därefter.

Mot den här bakgrunden vill jag ställa en direkt fråga till statsrådet Bodsfröm: På vilket sätt avser ni säkersfälla aff kvaliteten upprätthålls i försöksverksamheten?

I def offentliga utskoffsförhöref ställdes frågan hur långt SAF, LO och TCO hade kommit i förberedelserna för de avtal som är en förutsättning för försöksverksamheten, t. ex. för urval av handledare, beträffande maskinparken och om eventuella rubbningar i arbetets normala gång. Svaret blev aff ingenfing hade hänt. LQ:s representant Kent Karlsson svarade t. ex. följande: "Först vill vi naturligtvis se ett riksdagsbeslut och veta vilka krav som denna reform kommer att ställa på arbetsplafserria. Därefter kan det vara dags att sätta sig ner och förhandla."

Mina forskningar har visat aff def fortfarande inte finns några avtal, trots aff def endast är fio veckor tills höstterminen börjar.

Def klargjordes också att några lokala överenskommelser inte kunde göras förrän centrala avtal.kommit fill stånd.

Sammantaget betyder detta att fundamentala förhållanden för yrkesutbildningarnas genomförande ännu inte är reglerade, vilket allt tydligare visar att folkpartiet hade rätt som föreslog att utbildningarna skulle starta först fill läsåret 1989/90 och då i full skala i de utbildningar där de nämnda förberedelserna är klara. Vi anser nämligen atl utbildningens kvalitet måste komma i första hand för ungdomarnas skull, även om det råkar vara ett val i höst.

Centerpartiet framförde i sin mofion likartade farhågor beträffande kursplaner, avtal, handledarufbildning etc. och kom till samma slutsats som folkpartiet, nämligen aff försöksverksamhet infe borde starta i augusti. I vanlig ordning har dock centerpartiet vänt kappan efter vinden och tycker nu att försöksverksamhet skall komma till stånd. Jag vill då fråga Larz Johansson: Har ni i centern sådana informationer aft ni har fått svar på alla de frågor ni skrev i er motion att ni först ville ha svar på?

Herr falman! Def finns ett par områden fill som jag vill kommentera.

Först gäller del elever med studiesvårighefer. För många skoltrötta eller yrkesobestämda elever är def en stor självövervinnelse att efter nio år i grundskolan välja en mycket prakfisk tvåårig yrkesinriktad linje; Alt få dessa

elever att nu välja en treårig linje, där 50 % av utbildningen består av det som de var trötta på redan i grundskolan, blir förmodligen omöjligt om skolan å sin sida infe är utomordentligt flexibel.

Vi har föreslagit flera åtgärder som skulle hindra dessa elever från att avstå från utbildning. En är att ge eleverna möjlighet fill etappavgång efter två år men med rätt aft komma tillbaka för det tredje året.

Ett annat förslag är atf det också skall vara möjligt att läsa de allmänna ämnena i modulform om man är mer motiverad atf läsa dem vid ett senare tillfälle i utbildningen. Erfarenheten visar nämligen att elever som arbetat en fid med de yrkesspecifika ämnena får klara och handfasta bevis för att de' allmänna ämnena ofta är en förutsättning för att man skall klara de yrkesspecifika.

Ett tredje förslag är atf resurserna till kommunernas uppföljningsansvar skall knytas närmare gymnasieskolan så att det blir kortare väg mellan utbildning och andra aktiviteter och för att fä bort stämpeln av "problemcentrum" från verksamheten. Regeringen har aviserat en översyn. Def är bra, men vi anser aff riksdagen bör uttala att denna översyn bör ha inriktning på de linjer som vi har angivit.

De här beskrivna förslagen syftar alla fill aff få en obeslutsam eller skolfrött elev atf välja utbildning i stället för aft inte göra någonting. Då måste skolan visa maximal flexibilitet, anser vi. Tyvärr instämmer infe de andra partierna i detta resonemang.

I fråga om betänkande 16 vill jag framför allt beröra frågan om infresseval. Vi har diskuterat den frågan många gånger här i kammaren, men varje gång har vi mött ett totalt motstånd från socialdemokraterna, kommunisterna och centerparfiet - ja, inte när det gäller elitidrottare förstås eller, vilket numera gäller, de elever som vill spela schack.

Gymnasieskolan är ju nu en skola som omfattar'praktiskt taget alla ungdomar från 16 års ålder och upp fill 19-20 års ålder. Det ställs alltså helt andra krav på gymnasieskolan nu än fidigare, då den huvudsakligen var en förberedelse för fortsatta studier på fackhögskolor och universitet.

Värt krav på aft alla ungdomar skall få utnyttja det s. k. hemorfsalternati-vet, med fem veckotimmar avsatta för ett specialintresse, möts allfid med argumentet att den modellen tillkorri för alt också elitidrotfande ungdomar skulle få gymnasieutbildning. Jag tycker att den här modellen är bra, men jag kan inte förstå varför inte alla ungdomar skall ges motsvarande möjligheter, om de har ett specialintresse. Varför skall inte en elev som är speciellt intresserad av språk, matemafik, samhällskunskap eller kemi kunna special-studera sitt ämne på hemorten? Vad är det i den cenfersocialistiska ideologin som ligger fill grund för tanken att elitidrottare och schackspelare skall favoriseras?

Statsrådet har på flera ställen i proposition 102 talat varmt för jämställd-hetsslrävandena inom gymnasieskolan. Mot den bakgrunden vill jag fråga Lennart Bodsfröm: Är statsrådet medveten om aff favoriseringen av elitidrottare gravt motverkar jämställdhetsarbetef? När man studerar stafisfiken över dem som deltar i de olika aktiviteterna, finner man atf sä är fallet.

Snart måste väl såväl regeringen som centern och kommunisterna inse atf Sveriges behov av elitidrottare infe är gränslöst och aft också de som har andra intressen behöver stöttas.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan m. m.

127

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan rn. rn.

Herr talman! Jag vill också fa upp frågan om svenska som andraspråk. Skolöverstyrelsen har gjort en utvärdering av den extra undervisningen i svenska i gymnasieskolan. Som ett resultat därav har skolöverstyrelsen i årets pefita föreslagit atf svenska 2 skall ha status som självständigt ämne. En sådan åtgärd skulle bl. a. medverka fill den kvalitetshöjning som ligger i atl man fastställer studieplan och antal veckotimmar för ämnet samt att man sätter betyg. Vi i folkpartiet tycker att def är bra, och vi beklagar att utskotfsmajoriteten inte vill instämma.

Herr talman! Sammanfattningsvis yrkar jag bifall till de reservafioner där folkpartiet finns med. Men jag vill också upprepa mina frågpr fill statsrådet Bodsfröm:

På vilket sätt avser regeringen atf garantera aft den försöksverksamhet som startar i höst håller en hög kvalitet?

Varför favoriserar regeringen elitidrottare och schackspelare, när denna ordning dessutom motverkar jämsfälldhefsarbetef?

128

Anf. 112 LARZ JOHANSSON (c):

Herr talman! Jag skall börja med atf kommentera förslagen till en förändrad yrkesutbildning i gymnasieskolan. Vi i centerpartiet tycker att de förslag som presenterades i den s. k. ÖGY-utredningen i allt väsentligt väl överensstämmer med de tankar som vi haft sedan länge. Del är bara att läsa exempelvis den motion som vi väckte 1984 i samband med beslutet beträffande "Gymnasieskola i utveckling", där vi skisserade hur yrkesutbildningen borde utvecklas. Vi menar att def skall vara mer av företagsförlagd utbildning och aft det skall finnas möjligheter att varva prakfik med teori och atf utnyttja de resurser i form av avancerad modern teknik som finns ute på företagen - en teknik som kommunerna väl aldrig kommer aft ha råd att hålla sig med. I varje fall kommer kommunerna infe atf ha råd att förnya tekniken i samma takt som näringslivet. Det gäller också aft dra nytta av den kompetens som finns på företagen. Huvudsakligen handlar alltså vår motion om def som i princip så småningom blev ÖGY-utredningens förslag.

Under de gångna åren har vi kunnat notera de propåer som har kommit från arbetslivefs sida om behovet av mer av färdigufbildning ute på arbetsplatserna. Aff det också har funnits ett behov av att förlänga gymnasieskolans yrkesutbildning har vi bevis för i och med aff de s. k. påbyggnadsufbildningarna har blivit alltmer frekventa. I många stycken har den tvååriga yrkesutbildningen således infe varit fill fyllest när det gäller def moderna arbetslivefs behov. Det är därför naturligt aft den här typen av påbyggnadsutbildningar har vuxit fram.

Mot denna bakgrund finns det infe särskilt mycket att göra invändningar mot i själva huvudfrågan. Däremot finns del all anledning all vara oerhört kritisk mot regeringens sätt att hantera frågan. När utredningen var klar för drygt två år sedan, kunde vi ganska snart konstatera atf den vann stort gehör bland remissinstanserna. Övriga politiska partier, parterna på arbetsmarknaden. Kommunförbundet, Landstingsförbundet och andra visade nämligen stor beredvillighet när det gällde all biträda ett genomförande av en moderniserad och förändrad yrkesutbildning. Men regeringen har enbart lovat och lovat. Frågan är under beredning i regeringskansliet, har Lennart

Bodström sagt åtskilliga gånger här från talarstolen under de senaste två åren. Man har sagt atf det skulle komma en proposifion till våren, fill hösten, till nästa vär, till nästa höst och vad det nu har hetat. Men därav blev intet.

Så småningom kom dock denna mycket begränsade försöksverksamhet till stånd, som - precis som Ylva Annerstedt och Görari Allmér tidigare har beskrivit - egenfligen bara innebär aff man skjuter förändringarna på framtiden på ett helt oacceptabelt sätt. Def är den första kritiska ståndpunkten. Så till den andra. När man väl kommer till skott och lägger fram ett förslag till försöksverksamhet, är det så förtvivlat bråttom aff man inte har fid aff låta besluten fatfas i den ordning som de bör fallas. Man lägger alltså fram en proposition som i princip försätter riksdagen i en tvångssituation. Under den fid som debatten har pågått här, under den fid som regeringens proposifion har behandlats, under den tid som parfierna har redovisat sina förslag i form av mofioner, under den fid som utskotfsutfrägningar har förekommit osv. har ju det hela bara rullat på.

Skolöverstyrelsen har gått uf med informafion, skolöverstyrelsen har anvisat platser och skolöverstyrelsen har bestämt både del ena och det andra på regeringens uppdrag. Allt har skett under förutsättning aff det blir si eller sä. Jag tycker all Lennart Bodström gav en ganska bra bild av det hela när han vid utskottsuffrågningen i detta sammanhang, på frågan om vad som skulle hända om riksdagen mot förmodan fattade beslut om avslag på proposifionen, konstaterade aff def skulle bli kaos i skolväsendet. Men är det rimligt aft landets utbildningsminister får försätta skolan i en sådan situafion atf def, om den bräckliga majoritet som vpk nu har bidragit fill inte hade kommit till stånd, hade blivit kaos i skolväsendet? Jag tycker, Lennart Bodström, aff det är ett något högt spel med tanke pä def svenska skolväsendets väl och ve.

Def finns också många andra kritiska synpunkter. Den rent konstitutionella frågan kan i allra högsta grad diskuteras. Men nu står vi här, i början av juni månad, och skall fatta det formella beslutet om en verksamhet som praktiskt laget redan är i gäng.

Sedan kan noteras, som en del av svaret på Ylva Annerstedts första fråga fill mig, aff de frågor där vi hade anledning att hysa farhågor har skolväsendet lyckats, mot alla odds, hantera ganska väl. Det har lagts ner ett oerhört stort arbete ute i landefs skolstyrelser och kommuner. Syo-funktionärerna har gjort ett mycket bra jobb, med de mycket dåliga förutsättningarna, för aft informera eleverna om möjligheten till omval och övertyga dem om aff def är någonting som är bra och som de bör göra i stället för det sfudieval de hade gjort tidigare.

I dag kan alltså konstateras aff def visar sig vara möjligt att lägga uf prakfiskt taget alla dessa platser. Såvitt jag vet är det bara en handfull som har lämnats fillbaka, och det lär finnas goda utsikter aff placera ut dem i andra kommuner. Omvalen har också lett till aft klasserna i huvudsak kommer att fyllas fill hösten.

Så långt kan man alltså säga atf en del av våra farhågor har visat sig vara överdrivna.

Däremot är det riktigt, som Ylva Annerstedt sedan kom in pä, atl många av de andra förutsättningarna som skall uppfyllas - avfalsfrågor, överens-

Prot, 1987/88:133 3 juni 1988

Utveckling av yrkesutbildningen igymna-sieskolanrn. m.

129

9 Riksdagens protokoll 1987/88:133

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan m. m.

130

kommelser av olika slag, utbildningsinsatser m. m. - infe har kommit fill stånd. Det är naturligtvis i sig oroande. Def har också lett till atf utskottet på ett par punkter har uttryckt sig mycket klart och tydligt, inte minst i vad gäller frågan om elevstafus. Def har alltså varit nödvändigt, mot bakgrund av den informafion som vi har kunnat få under tiden.

Herr talman! Därmed har jag beskrivit hur jag uppfattar dagens situafion. Vi har från centerpartiets sida - och nu kommer svaret på Ylva Annerstedts övriga frågor - gjort den bedömningen aff riksdagen, dvs. den majoritet som har skrapats ihop, uppenbarligen kommer aft fatta beslut om och formellt sätta försöksverksamheten i sjön. Mot den bakgrunden tycker vi inte atf def är meningsfullt atf obsfruera. Vi har pekat på alla brister och den kritik som kan anföras, men om och när beslutet väl är fattat är det självklart att också vi skall medverka fill atf det blir eri så bra reform som möjligt med de förutsättningar som gäller.

Jag kommer då fram fill nästa steg i denna fas. I och med atf försöksverksamheten aktualiserades ställdes ufbildningsanordnarna inför en situation aft själva välja, om de skulle hoppa på tåget och delta i försöksverksamheten, även om förutsättningarna var dåliga och tiden knapp, eller om de skulle vänta och se. Man fick då def intrycket - Lennart Bodsfröm har bidragit till def - att detta är tillfället att vara med. Nu blev det 5 000 eller, efter vpk:s medverkan, 6 000 platser i försöksverksamheten, och det är def hela. Den som inte är med kan alltså lugnt sitta och vänta fills någon gång när denna försöksverksamhet har utvärderats och regeringen bekvämar sig att komma med förslag om en eventuell fortsättning.

Det är där som debatten skall föras. Där finns det anledning att se om def går atf komma vidare. Dels finns det ett antal ufbildningsanordnare -kommuner och landsting - som hade velat vara med men som nu infe har rymts i denna försöksomgång. Dels finns det ett stort antal ufbildningsanordnare som har gjort den bedömningen att del lill ett annat år - nästa år eller året därpå - skulle ha varit lämpligt för deras del att dra i gång verksamheter. Det finns utbildningar där def har varit helt nödvändigt atf vänta ytterligare något år.

Def är därför anmärkningsvärt aft regeringen inte kan ge en indikation om vad som skall bli fortsättningen. Är det meningsfullt för dessa ufbildningsanordnare atf planera för aff komma i gång 1989,1990 eller 1991? Eller skall de sitta där och vänta medan andra bedriver försöksverksamhet och hoppas på att de någon gång i mitten på 90-falef får vara med om en förändrad yrkesutbildning?

När frågan först diskuterades i utbildningsutskottet sade majoriteten aft man infe skulle motsätta sig en utvidgning av försöksverksamheten nästa år. Jag må säga aft det hade varit litet övérmaga atf uttrycka sig på det sättet - hur skulle motsatsen ha seff ut? Den slutliga skrivningen innebar atf utskottet avstod från att ta ställning i frågan och håller den öppen för att se vad regeringen eventuellt kan komma aff föreslå nästa år.

Jag tycker nu att det är dags för Lennart Bodslröm att ge utbildningsanord-narna ett besked: Blir def en utvidgad försöksverksamhet nästa är eller infe?

Jag kan ställa motsvarande fråga fill samarbetspartnern vpk, som har väckt en partimofion med ett yrkande om en utökad försöksverksamhet nästa år.

Delta yrkande inryms också i centerns reservation om en utökad försöksverksamhet. Tänker vpk sitta här och rösta mot den utökning som man själv har föreslagit i sin partimofion?

Def här är några frågor som det skulle vara bra aft få svar på.

Jag skall sedan, herr talman, mycket kort kommentera förhållandet med elevsfafusen, som är en mycket viktig fråga. Den överväldigande merparten av riksdagens ledamöter har där den uppfattningen alt del är en helt rimlig ordning alt samtliga elever i gymnasieskolan har samma status; Mot den bakgrunden har vi alltså gjort denna mycket bestämda skrivning.

Del är då något paradoxall alt just moderata samlingspartiet i denna fråga har hamnat på samma ståndpunkt som har förfäktats av vissa delar av Landsorganisationen, medan regeringen med biträde av vpk, och i delta fall med stöd av oss övriga, har hamnat på samma ståndpunkt som SAF. Def hör inte till vanligheterna aff def blir på def sättet, men så är det denna gång.

Det är bara att konstatera all de uppfattningar som moderata samlingspartiet har drivit i frågan om yrkesutbildning under ett antal år är, med förlov sagt, ganska hopplösa. Del är ingen som vill ha den formen av yrkesutbildning. Det är ingen i arbetslivet som frågar efter de förslag som moderata samlingspartiet kommer med. Därför vore def till stor nytta om moderaterna, ju förr, desto bättre, övergav dessa ståndpunkter.

Jag skall med några ord, herr talman, också kommentera det andra betänkandet, som handlar om gymnasieskolans hela anslag. Det är faktiskt 5 miljarder krorior som vi nu pä några minuter hanterar ganska raskt, och det är fråga om ett mycket stort antal anslagspunkfer. Jag skall infe fa upp något som direkt berör pengarna, utan en annan vikfig fråga, som har med gymnasieskolan och dess dimensionering aff göra.

Redan i 1985 års valrörelse, innan denna mandatperiod började, gick socialdemokraterna uf med ett vallöfte och förklarade aft alla ungdomar under 20 år som vill skall ha plats i gymnasieskolan. Socialdemokraterna sade aft de skulle klara defta innan mandatperioden var slut. I regeringsdeklära-fion efter regeringsdeklaration har vi fått höra aft detta är regeringens målsättning.

Nu är vi i slutet av mandatperioden, Lennart Bodström, och nu ärdet dags aft gä upp till bevis: Har alla ungdomar under 20 år fått plats i gymnasieskolan? Har ens alla ungdomar som tillhör den prioriterade gruppen, 16-17-åringarna, fått plats i gymnasieskolan?

Man kan läsa regeringens egna budgetpropositioner, som i detta fall bör vara tillförlitliga, och konstatera aft regeringen i 1986 års budgetproposition skrev att "alla ungdomar under 20 år bör erbjudas plats i gymnasieskolan. Denna utfästelse i regeringsförklaringen präglar de flesta av mina förslag rörande gymnasieskolan för de närmaste åren." Även utbildningsutskottet anslöt sig lill denna uppfattning, som inom parentes sagt centern redan hade redovisat i ett antal motioner, och sade aff del var en rimlig målsättning som del var angeläget aft uppnå. Dessutom skulle andra resurser än de rena utbildningsresurserna kunna användas för atl förverkliga detta utbildningsmål, dvs. de pengar som eljest användes till sysselsättningsskapande åtgärder för ungdomar.

Året därpå kunde man i 1987 års budgetproposition läsa aff 3 700 av de

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988' ,

Utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan m.m.

131

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan m. m.

sökande 16-17-åringar som var behöriga ställdes utanför gymnasieskolan. Def var 3,2% det året. Bland 18-19-åringarna avvisades 47% av de sökande. Nu skall vi satsa på de yrkesförberedande linjerna, sade utbildningsministern och utlovade en proposition om ÖGY i 1987 års budgetproposifion.

I årets budgetproposition, 1988, kan vi konstatera atf regeringen själv skriver aff av de behöriga sökande i gruppen 16-17 år är def nu 7 000 som infe har kommit in i gymnasieskolan. Def är näsfan 6 % av den prioriterade gruppen. Till det kommer ett stort antal 18-19-åringar som också har blivit utan plats. Den gruppen kunde ha varit mycket större om det hade varit fler som sökte. Men det gjorde de inte, därför att de insåg def meningslösa i aff ens söka fill dessa utbildningar, eftersom det var så utsiktslöst. Fortfarande hävdar regeringen att 16-17-åringar skall prioriteras. I år har vi äntligen fått majoriteten atf släppa den prioriteringen, åtminstone när det gäller vårdutbildningarna.

Nu har vi seff de preliminära infagningssiffrorna per den 15 april för årets intagningar. Vi kan konstatera att 13 000 ungdomar just nu befinner sig utanför gymnasieskolan. Def motsvarar 11 % av den behöriga sökandegruppen. Nu vet vi också, def kanske Lennart Bodström kommer atf svara, atf många av dessa ungdomar kommer aff få plats vid den slutliga intagningen innan höstterminen startar. Men det som är oroande, och som även borde oroa Lennart Bodström, är att dessa 11 % i år är 2 % mer än det var vid motsvarande fid förra året. Därför frågar jag Lennart Bodström: Anser utbildningsministern nu att det socialdemokratiska vallöftet om att ge alla ungdomar under 20 år en plats i gymnasieskolan är uppfyllt, eller är Lennart Bodsfröm beredd atf erkänna aff detta är ett misslyckande från regeringens sida? Man har svikit löftet till alla under 20 år och inte ens klarat av atf ge 16-17-åringarna, den prioriterade gruppen, en plats i gymnasieskolan. Tre år efter det atf löftet avgavs är situationen för ungdomen sämre än den var vid mandatperiodens början.

Herr talman! Det finns många ytterligare saker som hade behövt kommenteras. Jag skall bara fill sist säga fill Ylva Annerstedt att jag inte tror att det är möjligt att förklara det på ett sådant sätt att Ylva Annerstedt förstår vad del handlar om. Jag hänvisar till den redovisning jag gjorde i motsvarande debaft förra året. Då redovisade jag klart skillnaderna mellan elitidrott och de andra specialintressen som kan finnas. Det gar bra atf läsa på en gång till, Ylva Annerstedt. Dessutom anser ingen av oss atf vi i gymnasieskolan behöver utbilda elitidrottare utan gräns. Den siffran är bestämt fixerad till 500 utbildningsplatser och har varit det under ett stort antal år. Jag bedömer att def är en lagom siffra för denna specialutbildning. Om Ylva Annerstedt dessutom är intresserad av aff se hur verksamheten fungerar med andra specialintressen går det bra att studera delta vid del särskilda malemalikgym-nasiet i Danderyd. Jag vill inte påslå att den verksamheten manar fill någon större efterföljd.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall.till samtliga centerreservationer.

132

Anf. 113 GÖRAN ALLMÉR (m) replik:

Herr talman! Larz Johansson anförde aft def verkade mycket egendomligt att Landsorganisationen hade hamnat på vår linje i fråga om elevstatus, medan SAF däremot stöder majoriteten. Jag vet infe på vilket sätt centerparfiet agerar, dvs. om man allfid följer def LRF har aff säga i olika frågor eller om man gör på något annat sätt. Vi från moderata samlingsparfiet anser i varje fall att vår uppgift är atf försöka forma idéer fill en politik. Om sedan Landsorganisationen tycker att de idéerna är bra, tyder det på aff Landsorganisationen trots allt kanske inte är så dum.

Sedan säger Larz Johansson att moderaternas uppfattning om yrkesutbildning är hopplös. Nej, så är inte fallet. Def vet Larz Johansson också mycket väl. Jag tror infe aft Larz Johansson på något sätt skulle bestrida det faktum aff det allra bästa sättet aft lära sig ett yrke och bli en god yrkesarbetare är atf vara direkt involverad i produkfionen på en arbetsplats. Mig veterligt har Larz Johansson och centerpartiet tidigare mycket kraftfullt agerat för aft återinföra t. ex. den traditionella lärlingsutbildningen inom gymnasieskolans ram. Def vi nu förordar är icke en traditionell lärlingsutbildning. Def vi menar är att eleverna, genom det sätt på vilket försöksverksamheten fill yrkesutbildning inom gymnasieskolan läggs ujjp, trots allt kommer att bli gäster hos verkligheten. De måste få vara med och känna att de gör en insats i produkfionen, för atf de skall nå bästa tänkbara resultat. Vi menar att det då infe på något sätt är orimligt atf de, för den del som verkligen utgör en del av produktionen, får en viss ersättning.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan m. m.

Anf. 114 YLVA ANNERSTEDT (fp) replik:

Herr talman! Larz Johansson säger sig nu ha fått uppgifter om atf kommunerna har kommit så långt i sina förberedelser att de kan acceptera aff försöksverksamheten sätts i gång. Men de yrkeslärare som nu skall köra i gång har faktiskt infe fått någon fortbildning. Framför allt har de inte sett några kursplaner. De har alltså ingen aning om vilka kursplaner de skall arbeta efter i höst. Det kan vi inle acceptera. Resultatet blir faktiskt bara atf man kör vidare med de gamla vanliga kursplanerna, och def var infe det som var meningen när vi talade om en förändrad och förbättrad yrkesutbildning. Vi för vår del faller infe undan för utpressning när def gäller aft försvara kraven på kvalitet:

Återigen kommer frågan om intresseval upp. Larz Johansson säger atl han inte tänker upprepa den föreläsning han höll om intresseval förra året. Jag har mycket väl förstått vad Larz Johansson menar med skillnaden mellan elitidrott och andra ämnen. Larz Johansson vill favorisera elifidroffare, medan andra ungdomar, som har andra intressen, får klara sig själva. Vi i folkpartiet kan inte acceptera del. Det faktum att en modell, nämligen mätematikgymnasief i Danderyd, inle har fungerat sä bra, betyder inte alt man skall döma ul alla andra och inle försöka göra någonting bättre. Det finns ett annat alternativ, heniorlsallernalivel. En mängd ungdomar, med speci:ilintressen även i vanliga läroämnen, skulle kunna få ägna sig åt fördjupningar i sina intressen på hemorten, på samma villkor som elitidroffa-ren fär göra def.

133

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Utvecklirigäv yrkesutbildningen i gymnasieskolan m. m. '

Anf. 115 LARZ JOHANSSON (c) replik:

Herr talman! Göran Allmér och moderaterna får naturligtvis hamna på vilken sidade vill. Jag konstaterade bara aff det var paradoxalt aff det råkade bli på det här sättet.

Ett av de bekymmer vi har haft under de år vi har försökt få en ordentlig omfattning på lärlingsutbildningen är kostnaderna för arbetsgivaren. Inle minst gäller detta, Göran Allmér, för småföretagare och hantverkare som mycket klart har deklarerat att de visst tycker atf utbildningsformen som sådan är bra - dvs. aft man har stora delar företagsförlagd utbildning och självfallet vill ha det i fortsättningen också - men all man inte orkar med lönekostnaderna. Det är skälet till att det inte varit möjligt att få någon utbredning på lärlingsutbildningen, i dess nuvarande form. Därför menar vi att det är angeläget att den lärlingsutbildning, med bibehållande av alla fördelar och borttagande av nackdelarna, som finns skisserad i propositionen men som inte koinmer i gång i den här försöksomgången startar, så att vi kan ta till vara alla de goda kunskaper och yrkesfraditioner och det yrkeskunnande som finns inom hantverks- och småföretag.

Så till Ylva Annerstedt: Visst kan vi fortsätta att reservera oss oavsett vad som händer. Men försöksverksamheten kommer under alla förhållanden alt starta, och då kan man, som jag försökte siiga tidigare, välja väg. Antingen sätter man sig vid sidan om och tjurar eller också ser man till aft försöka aft påverka den verksamhet som ändå-kommer atf starta så atl den blir så bra som möjligt. Ett sätt att påverka, t. ex. nu tillsammans med vpk, vore att se till atl riksdagen också fattar beslut om all utöka försöksverksamheten under de kommande åren så atl del inte stannar av med del som nu är sagt.

Så en gång till om intresseval. Det är faktiskt så, Ylva Annerstedt, att om jag råkar vara intresserad av språk eller matematik eller något annat, finns def i hela landet i varje gymnasiekommun ett heitiorfsalternativ. Gymnasieskolan är konstruerad på det sättet att den tillfredsställer elevernas olika intressen. Har jag ett språkintresse skall jag välja en sådan linje, har jag ett annat intresse skalljag välja en annan linje. Och då får man betydligt mer än de fem veckotimmar som elitidrottsmännen får i sitt område, dvs. idrotten.

134

Anf. 116 GÖRAN ALLMÉR (m) replik:

Herr lalman! Larz Johansson tycker alt del är paradoxalt, som han uttryckte del, aft LO och moderata samlingspartiet skulle kunna ha överensstämmande uppfattningar i någon fråga. Larz Johansson sade också i sin förra replik att vår uppfattning var hopplös. Del innebär med andra ord att Larz Johansson i det sammanhanget också underkänner LO:s ställningstagande. Del får han väl klara ut med den organisationen. Jag finner del inle paradoxall all någon kan hamna på samma linje som moderata samlingspartiet, tvärtom.

Sedan kom Larz Johansson in på lönekostnader och sade att det inte råder några som helst tvivel om att lärlingsutbildning är myckel bra och kanske en av de bättre utbildningsformerna men att lönekostnaderna för småföretagare och andra tydligen är av den omfattningen att de utgör ett hinder. Men då har Larz Johansson över huvud laget inte begripit vilket system av utbildning som vi från moderata samlingspartiet har föreslagit. Självfallet skall inte

företagarna sfä för det som utgör en ufbildningsdel. Men tycker Larz Johansson atl det är orimligt att det tillgodoräknas företaget eller hantverkaren om eleverna deltar i företagets verksamhet och därvid åstadkommer ett produktionsresultat? Jag tycker det är fullt klart atf om man gör en produktiv insats skall man också ha en ersättning för det.

Jag vet aff samma tankar som Larz Johansson framför nu har framförts från andra håll, t. ex. från Svenska arbetsgivareföreningen, där man bl, a. har som argument att eftersom anrian utbildning i gymnasieskolan och i grundskolan är kostnadsfri och staten står för dessa kostnader, skall heller inte yrkesutbildningen belasta den som far emot elever. Men det är infe detta det är fråga om, utan del gäller en ersättning för den produktionsinsats som eleverna gör, och den tycker jag inte aft staten skall slå för.

Anf. 117 \LVA ANNERSTEDT (fp) replik:

Herr talman! Jag vill återkomma till frågan om intresseval. Def är inte så enormt stor skillnad mellan elitidroftaren och eleven med andra intressen som Larz Johansson vill göra gällande. Det finns infe några gymnasielinjer som infe har gymnastik och idrott i sin timplan; minst två fimmar per vecka barman. En elev som läser en annan linje har t. ex. tre fimmar engelska; det är den vanliga modellen. Här skulle alltså för den senare eleven ges möjlighet att utöka och fördjupa med fem timmar i engelska, om han nu är intresserad av det.

Jag viU passa på tillfället att kommentera lärlingsutbildningen. Vi är också med på den reservafion som behandlar lärlingsutbildningar i t. ex. hantverksyrken. Jag vill påminna om att vi har anvisat ett sätt att finansiera och underlätta för småföretagare att ta emot lärUngar genom vår modell med medel från anslaget för arbetsmarknadspolitiska insatser så att man ger ett bidrag till lönen med 75 % det första året, 50 % det andra och 25 % det tredje året, alltså i fallande skala i takt med att lärlingen kan göra en insats i produktionen.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Utveckling.av yrkesutbildningen i gymnasieskolan m. m.

Anf. 118 LARZ JOHANSSON (c) replik:

Herr falmän! Göran Allmér blandar ihop två saker. Jag sade att moderaternas uppfattning om hur yrkesutbildningen skall läggas upp är hopplös. Jag konstaterade dessutom atf det paradoxalf nog hade blivit så att moderata samlingspartiets och LO:s synpunkter i ersättningsfrågan har råkat bli överensstämmande. Def tycker jag fortfarande är paradoxalt.

Man kan om man vill också konstatera aft LO:s ståndpunkt är hopplös därför atf majoriteten i utbildningsutskottet - och förmodligen också i riksdagen, moderaterna undantagna - mycket bestämt slår fast atf eleverna i yrkesutbildningen skall ha elevstatus och ingenfing annat, precis som aUa andra elever i gymnasieskolan.

Sedan ytterligare några ord om lärlingsutbildningen. Det är bara att konstatera aff lärlingsutbildningen i dag omfattar knappt 2 000 platser, dvs. 2 000 elever - inte ens årselevplatser. Av dem är drygt två tredjedelar elever som går sitt tredje år på bygg- och anläggningslinjen, dvs. ett färdigutbildningsår exakt efter den modell som ÖGY nu föreslår. Det vi brukar kalla för den reguljära lärlingsutbildningen har dess värre i dag en mycket liten och

135

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan m. m..

blygsam omfattning. Därför är det också angeläget aft ÖGY-modellen får möjlighet att komma i gång så aft vi kan utveckla och ta fill vara alla de kunskaper, def yrkeskunnande och de hanfverkstradifioner som finns innan de helt och hållet försvinner. Def är därför vi också har lyft fram den frågan. Till sist än en gång några ord om specialidroffen. Det är faktiskt dessutom så, som Yl va Annerstedt själv sade i sin första replik, aff skillnaden mellan de här eleverna och de övriga gymnasieeleverna är den aft elifidrotfsmännen med mycket stor sannolikhet över huvud taget inte skulle ha skaffat sig någon gymnasieutbildning, om de infe hade fått den här chansen. Det vef vi av fidigare erfarenheter. Under de år som har gått har vi alltså lärt mycket av den här verksamheten. Just möjligheten att kombinera studier och elitidrott är oerhört väsenfiig.

136

Anf. 119 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):

Herr falman! Den här debatten är intressant, eftersom den speglar utbildningsdiskussionen på ett bra sätt. Den är också alltid intressant för människor i allmänhet och följs ofta mycket noga. Debatten är ocksä intressant på så sätt att när de borgerliga talarna är uppe i talarstolen utbryter ett vilt replikskifte. Def är inte så vanligt i andra ämnen, eftersom def brukar vara mer enighet inom oppositionen.

Det gäUer skolan och samhället. För mig som i andra sammanhang inte sysslar med utbildningspolitik verkar det som om det skulle finnas en tendens aff diskutera skolan för sig. Man funderar över vilka förbättringar som kan göras på det området. Under lång tid har i varje fall jag mött uppfattningen -def gäller infe så mycket de senaste åren utan fidigare - atf kunde man bara förbättra skolan och fostra demokratiska elever med kritisk inställning tiU samhället, skulle man få en samhällsförändring. Nästa generafion skulle bU den som slutgiltigt förändrade vårt samhälle till ett bättre samhälle. Det där har infe blivit av, och man måste väl konstatera atf vi på något sätt har den skola som vi förtjänar. Skolan är en spegel av samhället. Vi har ett konkurrenssamhälle med mycket hård utslagning och oerhörda krav på eleverna, krav som ofta är rikfiga men som samfidigt också medför att de som har sämre möjligheter aff följa en utbildning slås ut på ett tidigt stadium. Detta är också en spegelbild av samhället. Många människor pressas för närvarande hårf av ekonomisk utveckling och samhällsutveckling.

Mot bakgrund av detta är def naturligtvis otroligt viktigt hur den framlida skolan utformas. Skolan och samhället skall kunna så alt säga betinga varandra och delta i något slags växelverkan när det gäller utvecklingen. Vänsterpartiet kommunisterna har under mycken diskussion försökt formulera skolpolitiska mäl som skulle kunna leda framåt. Någon har sagt aft den viktigaste ;5kolpolitiska frågan för framfiden är frågan om vilken roll och vilken betydelse ungdomar mellan 16 och 25 år har i samhället. Det är naturiigtvis ett mycket vikfigt påstående, vars riktighet inte alls behöver betvivlas. Def innebär också att en av de viktigaste frågorna över huvud taget med tanke på framfiden - och därför också en vikfig skolfråga - är utformningen av gymnasieskolan. Det är ju där som ungdomarna skall fostras och def är där som deras framfid grundläggs. Vi har fått mycken erfarenhet av den nuvarande gymnasieskolan. Det finns många goda

erfarenheter men också erfarenheter av annat slag, vilka kräver åtgärder och förändringar.

Enligt vpk:s mening är def hög tid atf de första stegen fas för en omformning av gymnasiet. Som steg pä vägen ser vi dels den försöksverksamhet som pågår, dels def beslut i riksdagen som förmodligen kommer atf fatfas nu på måndag. Det gäller beslut om försöksverksamhet med en treårig utbildning för skolans yrkeslinjer. Vi inom vpk vill understryka att det är mycket viktigt att den här försöksverksamheten utvärderas mycket noga, så aft resultatet senare kan ligga till grund för en ny och moderniserad gymnasieskola, anpassad till samtiden och inte till äldre förhållanden. Normalt sitter jag inte i utbildningsutskottet och deltar naturligtvis infe i dess arbete - jag har fått hoppa in i den här debatten i stället för Björn Samuelson, eftersom han måste vara på annan plats -, men jag har fått mig refererat att utbildningsministern vid något tillfälle under en utfrågning skulle ha yttrat att yrkesutbildningen inom gymnasieskolan skulle segla i egen sjö. Detta har då uppfattats som aft det även fortsättningsvis skulle vara något slags bodelning mellan de teoretiska och de praktiska linjerna. Man ser alltså mycket segregeraf på teoretisk och praktisk utbildning. Det vore intressant med en liten diskussion om vad utbildningsministern menar. Enligt vpk:s mening är def olyckligt atf binda sig vid sådana uppfattningar i strukturfrågor. Då skapas def hinder på vägen för en framfida gymnasieskola utan återvändsgränder. Jag skulle vilja betona "utan återvändsgränder", eftersom jag har en viss erfarenhet av detta. Det är oerhört viktigt aff man vid ett felval eller när man har valt en s. k. prakfisk linje infe är stängd för fortsatt utbildning. Man skall kunna få kompetens, så aff man kan gå vidare till högskola och kunna få annan inriktning och kompletterande utbildning. Låsningar i ett inledande skede ger, som vi ser det, inte förutsättningar för en omdaning av gymnasiet, så att detta kan bidra fill en rättvisare social rekrytering fill högre studier. Tillsammans med övrig samhällsutveckling skulle skolans utveckling kunna bli en del av den demokratiska utveckling som krävs för den rättvisa omdaning av samhället som i varje fall vpk tycker är av nöden på många områden, inte bara på skolans.

Vi menar att man när man börjar sina gymnasiestudier gör sitt inträde i vuxenlivet. Dä delfar man på fullt allvar i samhället och ganska målinriktat. Studier i gymnasieskolan skall enligt vpk ses som en samhällsinsats, som en vikfig del av def vuxna livet. Då måste ungdomarna också få alla de chanser och de möjligheter som def vuxna livet innebär. Därför behövs också förändringar när det gäller de praktiska linjerna.

En ökad sektorisering av gymnasiet med starka inslag av krifisk skolnirig och en uppföljning av def som man har läst, när man ställer detta mot vad som händer i samhället och kontrollerar sina inlästa fakta mot verkligheten, är en skola som i mycket skulle kunna leda till en högre standard på högskoleutbildningen. Det skulle kunna bli underlaget för en samhällsutveckling på det sätt som man kanske litet idealistiskt föreställde sig för ett antal år sedan. Skolan skulle alltså kunna medverka i samhällsförändringen.

Def som jag har tagit upp nu är bara några få exempel på hur vpk vill se gymnasieskolans roll och dess marsch in i framfiden.

Därför har vi föreslagit vissa åtgärder som redan nu skulle kunna vidtas och

Prot. 1987/88:133 3juni 1988 .

UtveckUng av yrkesutbildningen i gymnasieskolan m.m.

137

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan m. m.

138

som skulle kunna ha betydelse för gymnasieskolans del. För att undvika återvändsgränder i gymnasieskolan är det viktigt aff matematiken är ett obligatoriskt ämne. Vi vill vidare understryka att def för framfiden är oerhört viktigt aft bredda rekryteringsbasen när def gäller studier vid högskolan. Vi har nyligen, när def gällde ett annat betänkande, talat om vad som gäller för kvinnor. Som jag sade rör det sig också om ett arbetarklassproblem. Tillhör man arbetarklassen och är kvinna är man verkligen illa ute när det gäller rekrytering - i varje fall om def rör sig om högskola och forskning. Därtill kan läggas de krav som en demokratiskt utbyggd informations- och automafise-ringsfeknologi ställer för aft makfen över produkfion och inflytande i samhället skall kunna läggas i fler händer än i dag. Här har ju utbildning och inriktningen av utbildningen oerhört stor betydelse. Det finns en risk för att människor inte får ta del av hela det moderna samhället. På grund av att vissa människor ställs vid sidan av en dynamisk utveckling kan de komma att bilda en underklass i def framtida Sverige.

Vpk vill också inför 2000-falets gymnasieskola och dess utvecklingsarbete undvika rena rationaliseringseffekter. Därför menar vi att def bör utgå ett beredskapsanslag för gymnasieskolan, så atf den infe nödvändigtvis behöver bantas eller läggas ned beroende på en eventuellt väntad fUlfällig nedgång av elevantalet under 90-falet. Vi menar atf genom ett anslag här skulle man kunna hålla uppe standard och kompetens i väntan på aff det senare kommer fler elever.

Hur beståndet av gymnasieskolor skall se ut i framfiden bör enligt vår mening också avgöras av de målkrav som kommer att formuleras nu när man arbetar med en försöksverksamhet i gymnasieskolan. De kraven kommer naturligtvis att formuleras i de närmaste årens debatt och politiska arbete, och debatten kommer aff vara otroligt vikfig.

Vi menar aft vuxenutbildningen också framöver kommer att ha en väldigt stor betydelse, även om man förändrar gymnasieutbildningen nu. Det har ju varit så hittills aff har man valt fel gymnasielinje eller tagit en tvåårig där man inte haft kompetens för högskolan när man är klar, har man fått gå in på vuxenutbildningen för att få de kunskaper man behövt.

När vi diskuterar skolan i vidare mening vill jag också erinra om vpk:s förslag till återinvesferingsprogram för ungdomsskolan, även om def inte behandlas i det här betänkandet. Där har vi velat ha 500 milj. kr. för ett slags ROT-system vad gäller läromedel, arbetsmiljö och studiemiljö. Det är bara att beklaga att detta inte har kunnat bifaUas av de övriga i riksdagen.

Def programmet, tillsammans med vårt förslag om särskilda insatser för främjande av kultur och föreningsakfiviteter, bör ses som vpk:s svar på försök fill nedskärningar gentemot skolan som vi har kunnat iaktta under lång tid. Def är naturligtvis också ett svar på den kulturförflackning och den individualisering av alla problem och den idenfifefslöshet som kommer av en förstärkt kulturimperialism som slår mot ungdom i vårt samhälle.

Jag vill yrka bifall till alla reservafioner där vpk finns med, men jag skall också svara på den fråga som ställdes fill mig om hur vi skall rösta när def gäller dimensioneringen av gymnasieskolan.

Förslag som väcks i riksdagen behandlas i utskott, och det är väl sällan som någon direkt ställer upp och tillstyrker de kommunistiska förslagen; Nu har

det hänt aff socialdemokrater och kommunister har kommit överens om hur försöksverksamheten skall utformas och när den skall startas. Som Larz Johansson också vef, innebär sådana kompromisser ett givande öch ett tagande. Man får aldrig riktigt vad man vill ha.

Jag tvivlar på aff vi skulle ha fått centerns stöd för hela vår motion, om den hade stått kvar ograverad. Så litet grand av en symbolhandling är def väl när centern reserverar sig fill förmån för vpk:s förslag. Centern har ju inte själv något sådant förslag, vad jag har kunnat se av betänkandet.

Av def följer naturligtvis aft vi kommer atf stå kvar vid överenskommelsen, särskilt som de borgerliga partierna är så oerhört osams om utvecklingen - det har ju framgått av den replikväxling som ägde rum här strax innan jag fick komma upp i talarstolen. Vad jag förstår, finns det inga som helst möjligheter aff få majoritet för det yrkande som centern har lagt fram i sin reservation.

Som jag redan sagt uppfattar jag centerns reservation uteslutande som en symbolhandling. Jag får en känsla av "surt sade räven om rönnbären när han inte nådde dem", särskilt som Larz Johansson - som ju är en mycket kunnig man på def här området - också har insett realismen i det förslag som föreUgger efter vår överenskommelse med socialdemokraterna. Larz Johansson säger i sin egen reservafion atf trots hans motstånd bör försöksverksamheten genomföras.

Herr falman! Jag yrkar bifall till vpk-reservationerna.

Prot, 1987/88:133 3 juni 1988

Utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan rn. m.

Anf. 120 LARS SVENSSON (s);

Herr talman! Gymnasieskolan i omvandling och utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan är två milstolpar i gymnasieskolan. Båda siktar till aff förnya, anpassa och förbättra gymnasieutbildningen för alla. När försöksverksamheten nu startar inom den yrkesinriktade utbildningen är detta fullt logiskt. Behov av bättre yrkesutbildning, nödvändigheten att möjliggöra för alla aff söka högskoleutbildning, samtidigt som vi har anledning aft ge alla möjligheter att utvecklas som människor - ja, detta är gymnasieskolans mål.

De två betänkanden som vi nu behandlar gäller anslaget fill gymnasieskolan för nästa budgetår m. m. samt utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan. Dessa två betänkanden hör sarriman, varför det är lämpligt med gemensam behandling.

Låt mig först säga något om betänkande nr 16. När det gäller antalet platser i såväl den s. k. direkframen som den lilla ramen råder i dag relativt stor enighet. Direkframen har nu en så stor dimensionering att i stort sett alla ungdomar kommer in.

Centerpartiets förslag om fotaldimensionering för alla under 20 år har i verkligheten redan klarats ut i rätt stor omfattning, eftersom i stort sett alla som söker kommer in. Prioriteringen av 16-17-åringar föreslår vi skall vara kvar utom vad gäller vårdlinjen och social servicelinje, där vi föreslår atf den avskaffas dels med hänsyn till de skäl som har anförts inte minst av Landstingsförbundet, dels beroende på det antal sökande som finns.

Den dimensionering som nu föreslås är betydligt högre än den SÖ föreslog. När vi har diskuterat dimensioneringen här i kammaren tidigare, har Larz

139

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan m. m.

Johansson näsfan allfid hänvisat tiU SÖ:s förslag. Denna gång kommer vi betydligt över vad SÖ har föreslagit, eftersom antalet ungdomar i de aktuella åldersgrupperna går ner och vi inte bara bibehåller den förutvarande dimensioneringen utan ökar den genom de platser som tillkommer i försöksverksamheten.

Reservationerna om intresseval i gymnasieskolan handlar om sådant som vi under flera- år har diskuterat här i kammaren. Något nytt har infe fillkommit, varför argumenten är oförändrade, och jag kan helt instämma i vad Larz Johansson har sagt på den punkten.

Men jag vill ändå fillägga aft det i fråga om idrott och estetiska ämnen i dag finns möjlighet till jämkning av timplanen. När def gäller teoretiska ämnen finns redan ,genom olika linjer och specialkurser möjligheter för eleverna aff få sina särskilda intressen tillgodosedda.

Herr talman! Av tidsskäl tänker jag inte uppehåUa mig mer kring betänkande 16 utan gå över till nästa betänkande. Jag yrkar avslag på de reservationer som är fogade till betänkande 16 och bifall till utskottets hemstäUan.

När det gäller betänkande 31 angående yrkesutbildningen i gymnasieskolan kan jag först konstatera def angelägna i aff förlänga och anpassa den gymnasiala yrkesutbildningen. En enig utredning, ÖGY, ansåg att all yrkesutbildning skulle förlängas fill fre år, varav en del skulle vara arbet splatsförlagd.

Det är i och för sig intressant aff Göran Allmér och även Ylva Annerstedt far upp frågan om en kortare utbildningstid än tre år. De hänvisar fill aff utbildningstidens längd bör baseras på de krav som resp. yrken ställer. Men då glömmer de ju bort aft i ÖGY, utredningen angående den framtida yrkesutbildningen, saft arbetsmarknadens parter med. SAF, LO, TCO och SACO/SR var ense om att yrkesutbildningen bör vara treårig.

ÖGY ansåg att det är naturligt atf även eleverna på de yrkesinriktade linjerna behöver en gedigen utbildning. Därför stannade man för atf föreslå tre år. SAF representerar ju avnärriarna, de som sedan skall ta hand om eleverna.

Jag vill i def här sammanhanget ta upp den principiella diskussionen om yrkesutbildningen. Jag anser att de som väljer en utbildning, oavsett om de väljer teoretisk eller prakfisk utbildning, i stort sett skall jämställas. Jag anser atf det är samhällets uppgift aff medverka till atf ungdomar får den utbildning som de önskar. Väljer man en yrkesinriktad utbildning, anser jag aff samhället - skolan, stat och kommun - skall ha ansvaret för att utbildningen bUr av hög kvalitet. Oavsett om man sedan väljer att förlägga utbildningen till skollokalen eller om man vill utnyttja de resurser som finns ute i näringslivet, är def samhället/skolan som skall ha ansvaret för utbildningen, icke de enskilda företagen.

Den ungdom som väljer en utbildning skall veta atl del är samhället som ser fill att def blir en gedigen utbildning, som ger möjligheter till ett yrkesverksamt liv, men också förutsättningar för att söka högre utbildning, och atf man tar bort de återvändsgränder som finns. Jag tror det är viktigt aff notera detta, inte minst efter de inlägg som gjorts om lärlingsutbildning.

140

Denna har fortfarande en uppgift som komplettering, men den kan aldrig ersätta den vanliga gymnasieutbildningen.

Därför noterar jag atf det går en bred och djup klyfta mellan oss och moderaterna. Trots enigheten mellan arbetsmarknadens parter om atf elevstafus skall gälla även för arbefsplatsförlagd utbildning och atf skolan skall ha ansvaret, så vidhåller moderaterna aft huvudparten av yrkesutbUd-ningen skall vara lärlingsutbildning med anställningsförhåUande. Om man läser motionerna och reservationerna kan man alltså notera aff moderaterna önskar att den rena yrkesutbildningen skall vara knuten direkt fill arbetslivet. Def skall föreligga ett anställningsförhållande, alltså någon typ av lärlingsutbildning. Där, menar jag, går i grunden en skiljelinje mellan oss. Jag tror aff i varje fall Larz Johansson stäUer upp på min principiella syn på vem som skall fillgodose och ha ansvaret för det utbildningsbehov som föreligger.

Vi anser atf alla i gymnasieskolan behöver denna breda utbildning med flera allmänna ämnen: svenska, engelska, samhällskunskap, och som tillval matematik eller musik samt bild. Matematik har inte kunnat bli ett obUgaforiskt ämne beroende på aff man då hade haft små möjligheter aff göra detta tillval, och därigenom riskerat aff stöta bort en hel del ungdomar som gärna inom gymnasieutbildningen vill få möjlighet att välja de andra ämnena.

Detta skapar möjligheter både aff erhålla behörighet att söka högskoleutbildning och att få en mer kompetent utbildning, bättre anpassad till samhällets och näringslivets krav. Jag kommer senare under mitt inlägg tillbaka till diskussionen om hur man skall klara avfalssidan.

Regeringen föreslår en treårig försöksverksamhet, i första hand för aff erhålla erfarenhet i fråga om den arbefsplatsförlagda utbildningen, men också av ekonomiska skäl. Utskoftsmajorifeten tillstyrker detta, men med en viss utökning av platserna.

I reservationerna från moderaterna och folkpartiet görs gällande atf def infe är möjligt atf påbörja detta i år. Centerpartiet har efter den offenfiiga utskoffsutfrågningen ändrat sig och tillstyrker nu försöksverksamheten. Jag tror atf def var inläggen från Kommunförbundet, Landstingsförbundet och Arbetsgivareföreningen som fick centerparfiet att förstå aff def mycket väl fanns möjlighet aft starta en försöksverksamhet.

Kommunernas stora intresse och parternas positiva syn visar att försöket utan svårighet kan starta i höst. Informafionen har gått uf till eleverna, så att de vid söktillfällef är medvetna om vilken utbildning de söker. Läroplaner finns klara för de linjer försöksverksamheten gäller. Detta betyder aft reservanternas farhågor är obefogade.

Låt mig gärna säga att vi många gånger hair diskuterat dimensioneringsfrågor i denna kammare och så många gånger fattat beslut om ändrad dimensionering i förhållande till det i budgeten framlagda förslaget aff det egenfligen inte är en ny företeelse att man fattar beslut relativt sent under året. Det var skälet till atf utskotfsmajorifefen föreslog aft man skulle gå ut med ett pressmeddelande redan den 14 april för atf möjliggöra för kommuner och andra att snabbt fortsätta med föreberedelserna. Låt mig också säga att det visar intresset för aft starta försöksverksamhet när det i stället för de 5 000 platser som regeringen föreslagit och de 6 000 som utskottsmajoritetén

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan m. m.

141

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan m. m.

142

föreslår finns önskemål om aff få starta 10 000 platser redan i höst. Jag tror alltså atf rnan kan notera aft här finns inget av def som framhålls i reservafionerna som hindrar aff försöksverksamheten kan starta och fungera bra.

När def gäller lärarfortbildning och utbildning av handledare är det väl ändå ingen som tror att orn vi hade följt de rekommendafioner som finns i vissa av mofionerna om aft starta i full skala nästa år så skulle samtliga yrkeslärare och handledare vid del tillfället vara utbildade. Def är helt omöjligt. Också ur denna synpunkt tror jag def är bra att vi startar rried en begränsad försöksverksamhet. Den ger möjligheter atf under första och andra året fortbilda yrkeslärarna och utbilda handledare för den mycket längre tid som eleverna sedan är ute i förvärvsUvel och då får den verkliga utbildningen. Jag tror def ger möjligheter att klara problemen när def gäller handledare och yrkeslärare.

Handledarna skall leda eleverna. Yrkeslärarna skall kontrollera att utbildningen verkligen sker. Jag är inte alls rädd för detta. Jag vet att det ute i näringslivet finns många bra yrkesarbetare, som mycket väl kommer aff kunna fungera som handledare. Det säger min tidigare yrkeserfarenhet från industrin.

Låt mig så komma in på avfalssidan. Vad har utskottet gjort? Vi har markerat vad parterna sade i sitt brev fill statsministern, nämligen att elevstafus skulle föreligga. Vi har också markerat och följt upp det som står i proposifionen om aff elevstafus skall gälla, men vi tillägger all vi anser del vara viktigt att regeringen följer och bevakar atf elevstafus föreligger.

Vilka avtal behövs? Det har vi pekat pä, och def har regeringen gjort redan i proposifionen. De behövs när man skall utse handledare och när man skall utnyttja de maskiner som finns. I den allmänna utskottsuffrågningen svarade Kent Karlsson Ylva Annerstedt på detta sätt:

"När def gäller frågan om avtal måste jag säga aff jag inte är särskilt pessimistisk. Jag vill därför erinra om aft jag tror att den här frågan i förhandlingssammanhang är avsevärt mycket mindre än många andra mycket mera komplicerade förhandlingsfrågor som vi har löst på förhållandevis kort tid. Jag kan därför inte tänka mig alt den här reformen skall behöva stupa på grund av aft vi saknar avtal."

Före defta inlägg hade Kent Karlsson tillstyrkt försöksverksamhet, och senare instämde Torkel Unge i att denna tolkning var den rikfiga. Det finns alltså skäl att tänka sig atf parterna på de punkter där avtal behövs kommer aft se fill att avtal föreligger när eleverna kommer ul i förvärvslivet.

En utvärdering skall ske under försöksverksamheten. Den gäller i första hand den arbefsplatsförlagda delen, men även kostnadseffekterna för stat, kommun och arbetsliv. För atf denna utvärdering skall bli så noggrann som möjligt och för aft vi skall få så bred insyn som möjligt förordar utskottet aff en arbetsgrupp tillsätts med representanter för de politiska partierna.

Vi tror atl del är värdefullt alt man under den tid som försöksverksamheten och utvärderingen pågår har en kontinuerlig uppföljning. Därigenom kan man också mycket snabbt komma fill skott med det totala genomförandet. Vid utfrågningen konstaterades från parternas sida, även SAF:s sida, att det kommer aft ta några år innan vi kan genomföra ÖGY totalt inom hela

näringslivet. Därför är det yiktigt aft vi använder tiden för försöksverksamheten så att det kan vara till gagn för det definitiva beslutet.

Med detta, herr falman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan i dessa två betänkanden och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 121 GÖRAN ALLMÉR (m) replik:

Herr talman! Låt mig gå in på det som Lars Svensson sade om inf ressevalet, eftersom även moderata samlingspartiet står som undertecknare av en reservafion som gäller detta. Lars Svensson menade aft ingenfing nytt fillkommit i argumentationen. Nej, det har det inte, framför allt inte från utskottets sida. Utskottet hävdar, som Larz Johansson sade, atf gymnasieskolans olika teorefiska linjer ger valmöjligheter för elever med intressen för speciellt teoretiska ämnen. Def är riktigt. Man kan också konstatera aff många linjer, i varje fall de teoretiska linjerna i gymnasieskolan, också har idrott på sitt schema. Men den idrott som erbjuds i gymnasieskolan kan inte ge de elever som har ett specialintresse för någon typ av elitidrott möjlighet att verkligen få def de vill ha. Den som är speciellt intresserad av matematik, fysik, kemi eller språk, Lars Svensson får heller irite sitt speciella intresse, atf förkovra sig ytterligare inom det området, fillgodosett i och med de fimmar som finns på schemat på de teoretiska linjerna.

Lars Svensson talade om detta med kortare utbildningstid. Han anförde bl.a. som skäl fill att utbildningen skall vara tre år att parterna på. arbetsmarknaden, som satt med i ÖGY, var ense om det; De saft onekligen med i ÖGY. Även jag har varit i kontakt med i varje fall några av arbetsmarknadens parter. Vid de fillfällen jag har pratat med dem har de vidimerat att det är långt ifrån säkert atf alla utbildningslinjer, för att ge en god yrkesutbildning, skulle behöva vara treåriga. Inte annat än jag försfår far utbildningsministern infe ställning till utbildningstidens längd förrän en utvärdering skett.

Lars Svensson säger aff utbildningslinjerna skall vara jämställda. Det tycker vi också. Men jämställdheten kan väl i all sin dar infe ligga i atf alla Unjer blir treåriga, eller hur Lars Svensson?

Sedan säger Lars Svensson aft det är samhället och inte företagen som skall ansvara för utbildningen. Till svar på det kan jag bara säga: Läs vårt förslag till gymnasial yrkesutbildning, Lars Svensson! Där framgår klart och tydligt atf det är skolan som skall bestämma innehållet i utbildningen.

Herr falman! Lars Svensson nämnde inte ett ord om de allmänna ämnenas omfattning, om def verkligen skall vara en schabloniserad grupp av ämnen.

Prot, 1987/88:133 3 juni 1988

Utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan m. m.

Anf. 122 YLVA ANNERSTEDT (fp) replik:

Herr talman! Jag vill först säga några ord om utbildningens längd och göra klart att vi för vår del har anslufit oss fill principen att yrkesutbildningen skall vara tre år, att man skall ha rätt fill fre års utbildning, men att def skall finnas möjlighet fill en etappavgång efter två år. Vi har gjort def med den motiveringen aft def redan i dag finns en ganska stor grupp elever som har svårt att förbinda sig aft gå tre år. Vi vill fånga upp de eleverna också, hellre än att de skall avstå från utbildning över huvud taget, därför aft det för dem ter sig övermäktigt atf välja en treårig utbildning. Vi föreslår därför all def

143

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan m. m.

skall vara möjUgt med en etappavgång efter två år. Uppföljningssystemet är av mycket skiftande kvalitet på olika håll i landet. Det är också ett skäl fill att vi har valt atf starkare betona att def är bättre aft man jämnar vägen för utbildning.

Lars Svensson säger aff kursplanerna är klara. Det är de fakfiskt infe. Kursplanerna för årskurs 1 består endast äv rubriker, utan genomarbetat innehåll. För årskurs 2 och 3 finns över huvud taget inga kursplaner.

Vi i folkparfiet har i vårt förslag avsatt medel för en utökad fortbildning som skall ge större möjligheter till bättre utbildning fram fill hösten 1989. Vi menar att man med en sådan utökad fortbildning ger förutsättning för en utbildning med kvalitet, som skall starta hösten 1989 i full skala, där def är möjligt.

Lars Svensson säger också aff han inte alls tvivlar på aft det finns mängder av personer som är lämpliga som handledare. Tänk, det tycker vi också. Men vi tror inte atf förmågan aff handleda andra är medfödd. Def finns förutsättningar hos personer att bU bra handledare. En del är naturligtvis naturbegåvningar. Men de flesta behöver fakfiskt utbildning för aft bli goda handledare. De behöver inte minst veta vad kursplanerna innebär.

Det är inte den gamla vanliga sortens handledare vi skall ha nu. Det handlar infe om handledning av praktikanter. Det är faktiskt fråga om utbildare. Mellan 10 % och 30 % av utbildningstiden i årskurs 1 och 2 skall bestå av företagsförlagd utbildning. I årskurs 3 skall den företagsförlagda utbildningen omfatta 60 % av utbildningstiden. Det är infe bara handledning av praktikanter det rör sig om. Det rör sig om utbildning, och för att meddela utbildning behöver man fakfiskt lära sig det.

144

Anf. 123 LARZ JOHANSSON (c) replik:

Herr talman! Jag vill först säga några ord om ÖGY. Lars Svensson gjorde den tolkningen aff vi skulle ha ändrat uppfattning under resans gång. Jag klargjorde fidigare vår uppfattning. Vi har talat om hur vi tycker af t def borde vara. Men när vi väl har konstaterat aff det inte går atf få en majoritet för vår uppfattning och atf vi inte kan uppnå def vi anser vara def bästa, får vi naturligtvis inrätta oss därefter och fa det näst bästa alternativet och se till atl det blir så bra som möjligt. Nog diskuterat om detta.

Däremot är def litet allvarligare med det resonemang som Lars Svensson förde om dimensioneringen av gymnasieskolan. Jag får förmodligen anledning atf återkomma fill den debatten med Lennart Bodsfröm, eftersom det är han som är ansvarig för de löften som har avgeffs och det som har sagts i regeringsdeklarationer. Vi måste vara noga med aft del blir korrekta siffror, Lars Svensson. Jag hänvisade inte till några siffror från skolöverstyrelsen, utan till regeringens egen budgetproposifion. I årets budgetproposifion står klart aft 7 000 16-17-åringar, behöriga förstahandssökande, hamnar utanför gymnasieskolan läsåret 1987/88. Def är näsfan dubbelt så många som ett år tidigare. Det är allvarligt. Tyvärr ser def uf att bli ännu sämre i år. Vi vet infe säkert, men tyvärr ser det så uf.

Lars Svensson säger dessutom beträffande dimensioneringen av gymnasieskolan att vi inte behöver utöka den, eftersom det blir färre elever. Det blir färre 16-åringar. Detta är inte heller sant. Läsåret 1988/89, som vi nu har

framför oss och som vi närmast diskuterar dimensioneringen för, ökar antalet 16-åringar med 2 000. Läsåret 1989/90 sjunker det med 1 200, för aft därefter 1990/91 återigen öka med 1 000. Dessutom har vi kvar de 18-19-åringar som ni så nogsamt håller utanför gymnasieskolan genom att prioritera 16-17-åringar. De uppgifter Lars Svensson gav var infe korrekta. Alla som vill gå i gymnasieskolan får infe plats, långt därifrån. Antalet ungdomar blir infe mindre. Det ökar.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Ut veckUng av yrkesutbildningen i gymna-sieskolanrn. m.

Anf. 124 LARS SVENSSON (s) replik:

Herr talman! Kort om dimensioneringen: Jag hänvisade, Larz Johansson, till skolöverstyrelsens bedömning. SÖ föreslog ett mindre antal platser än vad regeringen har föreslagit och riksdagen nu kommer aff fatta beslut om och som gäller både det budgetår som startar den 1 juli och nästkommande. Det blir alltså en ökad dimensionering i förhållande fill skolöverstyrelsens förslag.

Jag sade att Larz Johansson ofta använder skolöverstyrelsens förslag i debatten när vi diskuterar dimensioneringen. Därför nämnde jag att vårt förslag innebär en utökning utöver vad skolöverstyrelsen har föreslagit. Sedan får vi väl se i höst hur många ungdomar som inte kommer atf få plats. Men def brukar ändå vara så att de fiesta ungdomar som sökt kommer in på gymnasieskolan.

Till Ylva Annerstedt vill jag säga: Vad jag har velat markera är att kursplanerna för de linjer där försöksverksamhet startar är klara. Ylva Annerstedt erkände tydligen att planerna är klara för den första årskursen. Men eftersom det inle är några andra årskurser som skall starta nu behöver vi i dagslägel inte några andra kursplaner.

Beträffande handledare vill jag markera att också jag har uppfattningen aft de skall fungera som utbildare för eleverna. Jag sade aff def finns många dukfiga människor som kan komma i fråga som handledare därför atf jag vef aft def ute i förvärvslivet finns yrkesarbetare som klarar detta. Vi har föreslagit resurser för fortbildning av yrkeslärarna. Vi föreslår också resurser för utbildning av handledare.

Eftersom utbildningen enligt förslaget fill ungefär 10 % skall vara förlagd fill arbetsplats under def första året och även under def andra året, finns det möjligheter aft utbilda handledare under den fid då ungdomarna befinner sig ute. Def ger oss också möjlighet aff under den fid då yrkeslärarna har sina elever ute på arbetsplatserna ge dem den fortbildning som vi räknar med att de skall ha i detta inledande skede. Sedan får vi se till att skaffa fram ytterligare resurser för atf fortsätta fortbildningen.

Till slut till Göran Allmér: Yrkesutbildningen skall jämställas med teoretisk utbildning på det sättet aft de ungdomar som väljer yrkesinriktad utbildning skall känna aft de har en utbildning som både ger möjligheter fill ett yrke och ger förutsättningar för högre utbildning.

Anf. 125 GÖRAN ALLMÉR (m) replik:

Herr talman! Jag försfår aft det är besvärligt för Lars Svensson, som har tre motdebattörer aff replikera, atf hinna med allt. Jag hade annars seff fram mot att få ell något fylligare svar beträffande jämställdhet.

145

10 Riksdagens protokoll 1987/88:133

Prof. 1987/88:133 3 juni 1988

Utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan m. m.

Jag .delar Lars Svenssons uppfattning atf yrkesutbildning och teoretisk utbildning självfallet skall vara jämställda: Def skall infe vara fråga om någon sorri helst statusskillnad. Men jag tror infe alt man når fram till den uppfattningen om en utbildning genom att enbart hänvisa till utbildningens längd eller, som Lars Svensson gör, genom att säga aft def skall gå atf antingen ;5öka sig till teoretisk utbildning - jag förmodar aft han tänker på högskoleutbildning - eller fortsätta i yrkeslivet efter utbildningen.

Enligt rnin uppfattning går det infe aff kombinera så aft man kan både bli så skicklig i teorefiska ämnen aff man klarar sig utan några som helst problem i högskoleutbildning och bli så duktig i yrkesinriktade ämnen aft man klara sig ute på arbetsmarknaden.

Jag fick inget svar, Lars Svensson, beträffande det schabloniserade blocket med allmänna ämnen. Jag visade förut, bl. a. genom exempel från vårdlinjen, aff det inte går atf ordna ett inslag ay allmänna ämnen så atf det verkligen ger erforderligt stöd för yrkesutbildningen om man drar allt över en kam och säger aff def skall vara likadant på samtliga yrkesinriktade linjer.

Anf. 126 YLVA ANNERSTEDT (fp) replik:

Herr talman! Jag sade mycket riktigt aft def finns rubriker för kursplanerna år 1, Lars Svensson, och det är precis vad som finns. Det enda som finns är rubriker på ett antal moduler, och efter def skall man starta en yrkesutbildning! Detta tycker vi inte är acceptabelt när man vill ge sken av aff def skall vara en ny utbildning med ett nytt och förbättrat innehåll.

Aff vara en god yrkesarbetare innebär infe heller atf man automatiskt och utan utbildning kan fungera som lärare och följa en läroplan. Del handlar ju också om atf utvärdera och följa upp den undervisning som man har meddelat. Def finns säkert mängder med goda yrkesarbetare som kan fungera som utmärkta handledare och utbildare - när de väl har förberetts för def. Men def är,just detta som krävs.

, Det är inte bara 10 % av utbildningen som är företagsförlagd de första två åren. Beslutet är atf def skall vara mellan 10 och 30 % och atf andelen skall fastställas genom lokala avtal och överenskommelser - och de finns inte heller.

Sedan vill jag återkomma till detta med intresseval. Lars Svensson säger aff det är samma argument. Ja, man kan bara beklaga att er argumentation är så tunn och svag aft ni måste köra med samma gamla argument år uf och år in.

Jag vill ta ett exempel, Lars Svensson. En elev på en humanistisk linje har två veckotimmar idrott och två veckotimmar filosofi. Om den eleven vill fördjupa sig i filosofi är def infe möjligt med fimplanejämkning. Men om eleven vill elitidrotta, då går det alldeles utmärkt. Vad är def för rim och reson i detta, Lars Svensson? Tycker verkligen Lars Svensson att det är vikfigare aft elitidrotta, att det är mer värt än aft läsa filosofi?

Sverige har faktiskt inte fler talanger än atf vi behöver uppmuntra och stödja dem alla - vi behöver mångfalden. Men det allra viktigaste och det allra allvarligaste är fakfiskt de signaler som ni ger de unga genom era argument från vuxensamhället. Elitidrottare och schackspelare skall ha privilegier - det är detta ni säger fill ungdomarna i Sverige i dag.

146

Under detta anförande överfog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 127 LARZ JOHANSSON (c) replik:

Herr talman! En sista replik lill Lars Svensson i dimensioneringsfrågan: Det går inte att göra def så lätt för sig att man säger: Vi väntar väl fill hösten och ser hur mänga som inte kommer in. Förra året var det 7 000 som infe kom in! Det gör ni ingenfing åt i fråga om dimensioneringen i år. Och de som till äventyrs infe kommer in i höst är inte hjälpta av att ni vidtar åtgärder året därefter, om ni skulle göra det.

Def gäller att dimensionera gymnasieskolan så atf alla de elever som vill gå där också kommer in. Och,det är faktiskt detta söm den socialdemokratiska regeringens statsministrar i åtminstone fre års tid har stått här i talarstolen och utlovat inför kammaren. De har sagt: Under mandatperioden skall vi se fill atf alla under 20 år får plats i gymnasieskolan. Men vi är fortfarande långt därifrån, Lars Svensson, och def är defta debatten handlar om.

Vi har föreslagit en totaldimensionerad gymnasieskola, dvs. att det skall vara förslagsanslag. När vi sedan har sett hur många elever sorri söker och tagit in dem, då får vi betala vad def kostar. Det blir ju infe billigare alt hålla dem utanför, eftersom vi då i stället måste anslå pengarna endera fill ungdomslagen, ungdomsuppföljningen eller till någon annan form av arbetsmarknadspolifiska åtgärder, om de väljer en utbildning senare i livet. Alla dessa alternativ - ungdomsuppföljning, ungdomslag eller senare utbildning - är dyrare för samhället än utbildning i gymnasieskolan. Def finns alltså inga statsfinänsiella skäl i världen att åberopa, när man håller nere dimensioneringen på det här sättet, utan def handlar enbart om regeringens oförmåga att uppfylla del vallöfte som man har ställt ul och som så många gånger har upprepats i regeringsdeklarationer. Det är detta det handlar om, Lars Svensson, och infe om att vänta och sé hur många som kommer in i höst.

Anf. 128 LARS SVENSSON (s) replik:

Herr talman! När man lyssnar fill Larz Johansson får man intrycket atf vi skulle ha minskat dimensioneringen i gymnasieskolan. Så förhåller det sig icke. Def är fråga om en ökad dimensionering i förhållande till förra året och om en ökning året därefter. Räknar man dessutom in de platser som ingår i försöksverksamheten, kan man också notera att vi har ökat dimensioneringen.

Vad jag sade var atf den ansvariga myndigheten, verket, hade föreslagit en lägre dimensionering än den som regeringen och utskottet nu föreslår aff riksdagen skall besluta om. Def betyder att den gamla linjen som vi har drivit om att 16-17-åringarna i första hand skall komma in på gymnasieutbildning ligger fast utom i fråga om vård och social service, där det föreligger synnerliga skäl atl frångå den linjen. De ungdomar som är i 16-17-årsåldern har särskilt svårt atl få arbete och behöver därför utbildning för aff komma in på arbetsmarknaden. Jag tror alt vi därmed har klarat ut detta med dimensioneringen. Det är alltså icke fråga om någon minskning, utan om en ökning, Larz Johansson.

Låt mig nu övergå lill att bemöta Göran Allmér, eftersom jag har att svara

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan m. m.

147

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988 .,

Utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan m. m.

tre ledamöter och därför, precis som Göran Allmér säger, har svårigheter atf hinna med samtliga.

Jag menar atf yrkesinriktad utbildning bör vara jämställd med teoretisk utbildning. Det beror dels på atf man måste få en bättre utbildning, eftersom kraven på en god yrkesutbildning ökar ute i samhället, dels på aff ungdomarna skall ges en undervisning i mera allmänna ämnen och därigenom ges behörighet till högskoleutbildning.

Jag tror, aff det är mycket viktigt atf man förlänger den yrkesinriktade utbildningen, för annars kan man inte uppnå en jämställdhet mellan teoretisk och prakfisk utbildning. En förlängning ger en möjlighet till detta. Def är nödvändigt med en förlängning för aft eleverna skall få denna behörighet. I annat fall måste man genomgå en kompletteringsutbildning för att kunna söka fill högskolan. Def är därför som man räknar med atf def när det gäller .vårdlinjen, vilket också Göran Allmér gör, behövs en treårig utbildning. En sådan förlängning erfordras inte bara på denna linje utan även på andra linjer. Men def skall röra sig om utbildning och inte om någon typ av lärlingsutbildning och anställningsförhållande. Def är utbildningar som skall erbjudas ungdomarna, vare sig de finns ute på arbetsplatserna eller i skolan. Detta är atf jämställa den yrkesinriktade utbildningen, vilket innebär aft fill varje pris bibehåUa elevstatusen.

Tredje vice talmannen anmälde aff Göran Allmér och Ylva Annerstedt anhållit att till protokollet få antecknat aff de infe ägde rätt fill ytterligare repliker.

148

Anf. 129 Utbildningsminister LENNART BODSTRÖM:

Herr falman! Jag vill först av allt uttrycka min stora fillfredsställelse över atf utskottet i allt väsentligt fillstyrkt vad regeringen har föreslagit i fråga om den nya yrkesutbildningen. Den omständigheten att utskottet föreslår en utökning av antalet platser med ytterligare 1 000 ser jag ingen anledning atl beklaga.

Genom det beslut som jag hoppas atl riksdagen nu snart skall fatta tas ett första vikfigt steg till en mycket väsenfiig reformering av den del av gymnasieskolan där huvuddelen av eleverna utbildas.

Vad som för Göran Allmér är en farhåga är för mig en förhoppning, nämligen aff riksdagen genom det beslut om försöksverksamhet som vi nu diskuterar lägger grunden fill den fullständiga reform som senare skall komma.

Motiven för en reformering av yrkesutbildningen är enkla och klara. Det är först pch främst ett starkt önskemål från både enskilda och offenfiiga arbetsgivare att de som genomgår gymnasiets yrkesinriktade utbildningar skall ha haft mer arbetslivserfarenhet än fidigare. Men samma arbetsgivare ställer också kravet atf eleverna skall ha en bättre allmänutbildning för aft kunna utföra olika moment i arbetet, som genom den tekniska utvecklingen har blivit alltmer krävande. Ett ytterligare mofiv är atf eleverna genom denna bättre utbildning kommer atf få ökade möjligheter till vidare studier om de skulle få intresse för detta.

Herr fal man! Det är fråga om atf utjämna skillnaderna mellan de två delar

av gymnasieskolan som def har varit en så stor klyfta emellan. Denna skillnad kan vi i dessa examenstider se, då elever som har gått igenom det treåriga gymnasiet under stort ståhej lämnar sina skolor för, som det brukar sägas, den ljusnande framfid och dä elever som har gått på den yrkesinriktade utbildningen under mer anspråkslösa former lämnar sina skolor.

Def är möjligt aft denna symbolik inte skall överdrivas, men den är ändå i all sin primifivitet ett uttryck för hur man ser på skillnaderna i värdet av den utbildning som skolan ger. Denna skillnad vill vi utjämna, inte bara fill det yttre, som i det här fallet, utan också i realiteten.

Lägel är nu def, aff kravet på allmänbildning i yrkeslivet har blivit så stort atf elever som har gått igenom de yrkesinriktade linjerna ofta konkurreras ut av elever som har gått de teoretiska. Arbetsgivarna värdesätter allmänbildningen högre än de yrkeskunskaper som skolan försökt atf ge. Vi kommer genom den reform som nu förbereds ajtt ge eleverna på det yrkesinriktade gymnasiet en helt annan konkurrenskraft i jämförelse med de kamrater som fått sin utbildning på de teorefiska linjerna.

Herr falman! Jag vill infe säga atf den nuvarande yrkesutbildningen har varit dålig. Den har givit eleverna mycken nyttig kunskap och har utgjort en förutsättning för deras arbete i olika delar av näringsliv och offentlig tjänst. Men även om utbildningen har haft stora fördelar, är def nu efter drygt 15 år dags att ytterligare utveckla den, vilket den nya reformen syftar till:

Jag vill så ta upp några av de invändningar som här har rikfats mot förslaget, t. ex. påståendet aff elever som nu är tveksamma fill de tvååriga linjerna ännu mindre skulle vilja starta på de treåriga linjerna. Verkligheten motsäger dessa farhågor. Def visar sig både i Stockholm och i Värriiland aff eleverna i mycket stor utsträckning strömmar fill de nya utbildningar som erbjuds.

Det är heller inte så märkligt som def har framställts i den här debatten atf elevernas val kommer att göras sent.

Larz Johansson har funriif det egendomligt aft SÖ har lagt ut platser och vidtagit andra förberedelser under förutsättning att riksdagen fattar beslut. Defta är i själva verket vad som sker på utbildningsområdet varje år, eftersom antalet platser både i högskolan öch i gymnasieskolan fastställs av riksdagen sent på våren, då endast någon månad återstår fill dess aff den nya terminen börjar. Eleverna har visserligen sökt in på sina betyg från höstterminens studier, men den definitiva intagningen sker ju inte förrän på grundval av de betyg som delas ut under den nu allra närmaste tiden. Och eleverna har rätt att göra de ändringar som de önskar. Det blir därmed en ny fördelning.

När det gäller frågan varför vi inte kunnat omedelbart genomföra reformen i full skala eller inom loppet av bara några få år måste jag hänvisa fill den ekonomiska verkligheten. Vi avser att genomföra defta så snart de ekonomiska medlen är tillgängliga, vilket ocksä framhölls vid den socialdemokratiska partikongressen förra året, där ingen som helst oenighet rådde på den punkten. De medel vi hade disponibla för utbyggnad av skola och forskning i årets budget användes i huvudsak på fyra områden:

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

UtveckUng av yrkesutbildningen i gymnasieskolan m. m.

149

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Utveckling av yrkes-' utbddningen i gymnasieskolan m. m.

För det första till att skapa bättre villkor för yrkeslärare under deras utbildning,

för det andra till att satsa på de nya högskolorna runt om i landet,

för det tredje till att införa en ny medellång högskoleutbildning för ingenjörer och

för det fjärde till att starta försöksverksamheten med den yrkesinriktade utbildningen.

På den fråga som Larz Johansson ställde om det kommer alt finnas fler platser fillgängliga redan nästa år vill jag svara att regeringen inte har givit några sådana löften. Det är en budgetfråga som får behandlas i vanlig ordning. Den kommer att bli beroende av olika omständigheter, där jag först och främst vill anföra vilken grad av intresse som kommuner och andra ufbildningsanordnare kommer att visa för att vilja gå vidare. En andra väsenfiig faktor är def ekonomiska utrymme som kan föreligga i def kommande budgetarbetet. Ett tredje väsentligt förhållande aff ta hänsyn fill kommer aff vara i vilken utsträckning försöksverksamheten redan givit klarhet i hur, verksamheten har gått och.hur man därigenom skall kunna bedöma vad som skall kunna göras för den närmaste fiden.

150

Anf. 130 GÖRAN ALLMÉR (m) replik:

Herr falman! Utbildningsministern började sitt anförande med att säga aff jag hade uttryckt "farhågor" för den här reformeringen av yrkesutbildningen. Def är alldeles riktigt, men jag måste betona och få fill protokollet antecknat att farhågorna inte gäller det förhållandet alt yrkesutbildningen äntligen kommer aft reformeras utan hur den kommer, aft reformeras. Det finns, som jag ser def, risk för atf resultatet av def här förslaget infe blir def allra bästa som skulle ha kunnat åstadkommas för aft reformera yrkesutbildningen.

Utbildningsministern kom sedan in på allmänbildningen och talade om aft praktikerna konkurrerades uf av teoretikerna och att arbetsgivarna när det gällde praktiskt arbete t. o. m. hellre anställde teoretiker och sökande med god allmänbildning än sådana som hade genomgått yrkesutbildning. Då kan man naturligtvis infe låta bli att ställa frågan: Eftersom de som genomgått de allmänna och teoretiska linjerna infe har någon som helst yrkesutbildning, hur har då yrkesutbildningen hitfills varit skött i gymnasieskolan? Varför inte under sådana förhållanden enbart bedriva utbildning på de teoretiska linjerna?

Vi är överens om att allmänutbildningen är betydelsefull - det har vi frarnhållif. Det råder inga som helst delade meningar om den saken. Jag har fidigare sagt atf jag tycker aff man med den inriktning som de allmänna ämnena fått i utbildningsministerns förslag infe har tagit tillräcklig hänsyn lill vad som verkligen behövs också för yrkesutbildningens bästa.

Sedan sade utbildningsministern att det inte var någon risk för atl försöken inte skulle kunna genomföras - eleverna strömmade fill de nya utbildningarna. Utbildningsministern nämnde Stockholms län och Värmlands län. Jag har tagit in - telefonledes visserligen - de preliminära uppgifterna från Stockholms län exkl. Norrtälje och Södertälje. Det är alldeles riktigt att det

har strömmat in många sökande, men vad utbildningsministern här undvek atf tala om är atf tillströmningen är enormt stor fill vissa utbildningar, medan platserna till andra utbildningar praktiskt taget infe kan fyllas. Det gäller t. ex. industriteknik, dit 40 har sökt till 60 platser. Def gäller även omvårdnadslinjen, dit 146 har sökt till 180 platser. Däremot har 254 sökt fill 120 platser på handelslinjen och 110 till 30 platser på el-tele-linjen.

Slutligen skulle jag vilja fråga: Varför redovisar man inte, herr utbildningsminister, vad en fullständig reformering kommer att kosta och hur man har tänkt sig finansieringen i framtiden? Det tycker jag är mycket väsentiigt.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan m. m.

Anf. 131 LARZ JOHANSSON (c) replik:

Herr talman! Utbildningsministern började sitt anförande med att säga att han kände en viss tillfredsställelse med hur def här förslaget passerar riksdagen. Han beklagade inte att vpk hade lyckats lägga på dessa 1 000 platser. Kanske man skall tolka detta så atf vpk t. o: rri. har varit alldeles för blygsamt i sin begäran och att utbildningsministern gärna hade sett en större försöksverksamhet. Utbildningsministern kanske inte alls hade haft något emot om en riksdagsmajoritet hade beställt en fortsättning till nästa år. Det kanske hade suttit ganska bra i ryggen vid kontakterna med finansdepartementet iriför fortsättningen.

Det går infe atf göra def så enkelt för sig, Lennart Bodsfröm, som aft säga: Om det skall bli en fortsättning nästa år - ja, def får bli en budgetfråga. Då kommer vi aft ställas inför precis samma situation som i år, att vi någon gång under våren här i riksdagen skall fatta ett beslut, ungefär vid samma tidpunkt som nu, medari de som har att planera för utbildningen behöver hä besked «« om huruvida def skall bli en fortsättning, en utökning, nästa år. Om de fick den framförhållningen kunde de ordna en bra försöksverksamhet. Nej, de får vänta och se, def kommer atf bli en budgetfråga.

Nog kan man väl begära av regeringen all den skall kunna ha så stor framförhållning också i sin ekonomiska politik aft den i år kan bedöma om det går att lägga in ytterUgare platser i försöksverksamheten. Dessutom, Lennart Bodström, är def i princip samriia platser som i alla fall skulle ha ingått i de tvååriga utbildningarna. Vi talar ju inte om en helt ny ufbildningsform utan om atf använda utbildriingsplatserna i den ena eller den andra verksamheten.

Lennart Bodström berörde inte med ett ord kritiken mot handläggningen. Självfallet har jag inte kritiserat skolöverstyrelsen för atf den hanterar dessa frågor "under förutsättning att". Jag har kritiserat regeringen för att den har försatt Sveriges riksdag, skolöverstyrelsen och ufbildningsanordnarna utéi landet i denna situation. För att använda utbildningsriiinisterns egna ord: Om inte det här beslutet går igenom i Sveriges riksdag, blir det kaos i skolan. Det är detta agerande som jag har kritiserat utbildningsministern för.

Lennart Bodsfröm sade inte heller ett ord om de svikna vallöftena. Hur är det egentligen? Menade ni allvar med alla era uttalanden om att samfliga ungdomar under 20 års ålder skall få en plats i gymnasieskolan? Det borde väl vara en fråga också för den ekonomiska politiken, så den bedömningen borde väl ha gjorts innari regeringen gick ut med vallöftena. Är def bara regeringens oförmåga som är orsak till att fler ungdomar varje år ställs

151

Prot: 1987/88:133 3 juni 1988

Utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan m. m.

utanför gymnasieskolan? Lars Svensson redovisade alt det blir fler platser. Men pengarna går infe fill fler platser, utan de äts upp, så att säga, av aff utbildningarna hela fiden blir längre. Fler ungdomar får infe utbildning. Fram t. o. m. nästa budgetår ökar antalet 16-åringar som lämnar grundskolan. Då krävs fler platser i gymnasieskolan - inte färre!

Anf. 132 YLVA ANNERSTEDT (fp) replik:

Herr falman! Utbildningsministern sade att elever från de tvååriga utbildningarna har sämre möjligheter på arbetsmarknaden.. Ja, visst är det så. Exempel från alla håll visar att def är elever som gått de treåriga utbildningarna som först får jobb. Jag tycker aff det är angeläget att vi nu slår fast aft vi skall förlänga utbildningarna. Def är synd aff det bara handlar om 6 000 elever, och de får dessutom börja den nya utbildningen under sämsta tänkbara förhållanden. Men de andra då? De som skall vänta nästan till år 2000 innan de kan få samma möjligheter? Vi i folkparfiet tycker för vår del inte all detta är acceptabelt. Alla ungdomar borde få tillgång fill bättre utbildning så fort som möjligt. På en rad yrkesområden kanske utbildningen kan bli ytterligare förlängd. I utlandet är def ju inte alls ovanligt med femåriga yrkesutbildningar.

Def skulle vara väldigt posifivt om eleverna infe behövde tveka inför aff gå en treårig utbildning, vilket utbildningsministern också sade. Man kan dock inte dra några generella slutsatser av ett så litet material som 6 000 platser. I verkligheten och i full skala kommer def aft handla om aff intressera 100 000 elever för en treårig utbildning.

Jag fick infe ett enda svar på de frågor som jag ställde i mitt inledningsanförande. Den första gällde kvaliteten. Hur avser regeringen att garantera kvaliteten på utbildningen? Skall jag tolka utbildningsministerns tystnad på def sättet alt regeringen inte kan göra några utfästelser med de premisser som faktiskt råder? Blir det samma gamla utbildning som förut, men med tillägg av ett tjog allmänna ämnen? Då är alltihop fullständigt förfelat.

Vidare frågade jag om intressevalen och favoriseringen av elitidrottare och schackspelare. Inle heller på dessa frågor har jag fåll svar, trots att jag påpekade att denna favorisering innebär ett motarbetande av de jämställd-hetssfrävanden som utbildningsministern i andra sammanhang talar så varmt för.

I detta sammanhang vill jag beröra en reservation som folkpartiet har fogat till betänkandet. Vi vill att riksdagen skall uttala atf i den revision som SÖ genomför av yrkesutbildningarnas kursplaner jämställdhetsmälef skall vara en ledstjärna. Majoriteten har inte velat instämma i detta. Detta är en mycket viktig fråga, och utbildningsministern borde instämma i folkpartiets krav.

152

Anf. 133 Utbildningsminister LENNART BODSTRÖM: Herr falman! Det finns många kommuner i landet, där praktiskt taget varje elev både söker och kommer in på gymnasieskolan, Larz Johansson. Def finns emellertid ett antal elever som inte kommer in. I stor utsträckning rör def sig om sådana elever som förklarar aft de bara är intresserade av försfahandsalfernativet. Om han eller hon inte kommer in pä den utbildning

som är deras förstahandsalfernafiv, fär utbildningen vara.

Det är inte möjligt att åstadkomma det antal platser med exakt den fördelning som motsvarar elevernas önskemål. Därför är det nödvändigt aft eleverna själva är beredda att anpassa sig.

Ylva Annerstedt har frågat om utbildningen skall få högre kvalitet. Jag är benägen atf tro att en treårig utbildning når bättre kvalitet än en tvåårig. Def skulle förvåna mig mycket om resultatet blev något annat. Jag utgår från att alla som arbetar i försöksverksamheten också kommer att anstränga sig för atf nå goda resultat. Om de får längre fid fill förfogande, så borde resultaten också visa sig. Def är emellertid också både nödvändigt och naturligt atf en utvärdering genomförs efter hand. Den kommer aff göras under medverkan av en parlamentariskt sammansatt uppföljningsgrupp.

Def är möjligt aff några detaljer i förslaget kan behöva ändras, då man i prakfisk verksamhet gör ytterligare erfarenheter.

Utredningen, remissarbetet på grundval av utredningen och def ytterligare arbete som bedrivits under propositionsförfattandet och här i riksdagens utskott har inneburit att man på olika håll försökt klarlägga problemen så långt defta någonsin är möjligt. Nu är def dags att övergå till prakfisk verksamhet. Jag medger gärna atf de som delfar i försöksverksamheten kommer atl fä det arbetsammare än vad de får som arbetar i en skolform som är etablerad. Så kommer det aff vara för alla som delfar i en nyskapande verksamhet, men till all lycka finns det många som är beredda atf göra de ansträngningar som det innebär aft gå nya vägar och att därmed också vara föregångare.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan m.m.

Anf. 134 LARZ JOHANSSON (c) replik:

Herr talman! Nej, Lennart Bodsfröm, det där var riktigt dåligt. Det som utbildningsministern försöker säga är: Ungdomarna får faktiskt skylla sig själva. De gör ju bara ett val, och dä kan ju inte vi se fill aff de får plats.

Man brukar dessutom få exemplet atf nästan alla vill bli kosmefologer och hårfrisörer. Men, Lennart Bodsfröm, def är ju infe sant, och det är inte så det ligger lill. Jag skall läsa innantill ur utbildningsministerns egen budgetproposition för i år, där han först talar om hur många som har ställts utanför gymnasieskolan. Han konstaterar då:

"Inom den teknisk-industriella sektorns utbildningar har 19 % (ca 7 600)

av de sökande infe tagits in. Ca 3 700 av dessa var 16-17-åringar ."

Resten, dvs. ca 4 000, var över 18 år.

Menar Lennart Bodström aff vi har så gott om arbetskraft att vi kan avvisa dem som skulle vilja ha en utbildning inom den teknisk-industriella sektorn? Det är ju def som landefs utbildningsminister står här och säger riär han försöker försvara att regeringen inte har uppfyllt sitt vallöfte om aff ge alla ungdomar under 20 år en plats i gymnasieskolan. Om dessa 7 600 fogs in på den teknisk-industriella sektorns utbildningar, tror jag aff def skulle vara till stor nytta för hela landet, och inte minst för vår tillverkningsindustri.

Anf. 135 YLVA ANNERSTEDT (fp) replik:

Herr lalman! Utbildningsministern säger alt han är benägen all tro alt en längre utbildning innebär bättre kvalitet och atl han skulle bli förvånad om så inle blev fallet.

153

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988 :,

Utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan m. m.

Jag må säga att det är lättsinnigt aff så lita fill fromma förhoppningar och tro att kvaliteten blir bättre om man bara utsträcker fiden. Vi kräver för vår del väsenfligt mer substans i kvalitetsbegreppet än atf man är benägen aff tro något. Dessa krav har jag redovisat fidigare - fortbildning av yrkeslärare, utbildning av handelsledare, fullödiga kursplaner, etc.

Jag konstaterar också atf utbildningsministern fortfarande infe säger ett enda ord om intressevalet och elevernas möjligheter aff fördjupa sig i ett ämne om de inte är intresserade av elitidrott eller schack. Tycker verkligen utbildningsministern atf det är viktigare atf spela ishockey än aff t. ex. läsa filosofi? Varför skulle inte den filosofiinfresserade eleven kunna få ägna sig åt och fördjupa sig i sitt intresse? Jag sade fidigare att den här slagsidan med en favorisering av idrottare innebäraft man motarbetar jämställdhetsmålef i gymnasieskolan. De siffror som finns fillgängliga visar mycket tydligt att så är fallet. Två tredjedelar av alla platser inom elifidroffsgymnasierna och hemortsalternatiyef upptas av pojkar och en tredjedel av flickor. I dessa siffror är inte 48 ishockeyplafser inräknade, eftersom de ännu infe är utlagda. Hur många av dessa ishockeyplatser tror utbildningsministern kommer aft innehas av flickor?

154

Anf. 136 Utbildningsminister LENNART BODSTRÖM:

Herr talman! Jag vill först fill Larz Johansson säga, atf visst finns det alltjämt elever som inte kommer in i gymnasieskolan. I detta sammanhang vill jag emellerfid framhålla aff möjligheterna aft komma in i gymnasieskolan har ökat och aft det antal elever som kommer in på sitt förstahandsval också har ökat påtagligt.

Någon betydelse har det väl också att prakfiskt taget all utbildning som ungdomsskolan kan ge också ges parallellt inom vuxenutbildningen. De elever mellan 18 och 20 år som inte har kunnat få en plats i ungdomsskolan har möjlighet att inom vuxenutbildningen genomgå samma utbildning, låt vara under ett mindre antal lektionstimmar.

Ylva Annerstedt har upprepade gånger ställt frågor om idrotfsgymna-sierna. Jag tycker atf Larz Johansson besvarat dessa frågor på ett så klargörande sätt att def infe skulle behövas någon ytterligare kommentar från min sida. Men jag skall ändå upprepa vad som har framhållits av Larz Johansson, nämligen atf vi är angelägna om aff de ungdomar som är starkt engagerade i elitidrott, och sådana finns i Sverige Uksom i flertalet andra länder, skall ha möjlighet atf jämsides med sin träning och idroftsutövning också få utbildning, så aft de infe, när idrotfsåren är fill ända, skall befinna sig vara ägare av en mängd medaljer och pokaler men infe av en utbildning som de behöver för sin framtid. Det finns, som Larz Johansson påpekat, alla möjligheter till val ay olika utbildningar i den vanliga gymnasieskolan för aft på det sättet utveckla sina särskilda intressen.

Tredje vice falmannen anmälde aft Ylva Annerstedt anhållit atf fill protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 137 RUNE RYDÉN (m):

Herr talman! Jag skall tala om försöket med den treåriga yrkesutbildningen . Men eftersom vi behandlar både betänkandet om anslag fill gymnasieskolor och betänkandet om utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan samtidigt skall jag först säga några ord om språkundervisningen i gymnasieskolan.

Jag har fillsammans med representanter för folkpartiet och centern i en
motion, Ub362, fört fram förslag om att stärka språkens ställning i'
gymnasieskolan. Nu avstyrks dessa yrkanden, men vår mofion har, enligt vår
uppfattning, fått en mycket posifiv skrivning. Utskottet skriver: "Utskottet
utgår från alt erfarenheterna av den här redovisade försöksverksamheten
med integration av undervisning i språk och undervisning i andra ämneri
kommer atf beaktas i kursplanearbefef ."

Därefter avstyrks motionskraven på sedvanligt sätt, samtidigt som utskottsmajoriteten i sak har gett oss rätt. Vi mofionärer förutsätter aff vederbörande myndigheter, dvs. utbildningsdepartementet och skolöverstyrelsen, uppfatfar skrivningarna på samma sätt. Vi vill försäkra kammarens ledamöter om alt vi anser all språkens ställning i gymnasieskolan är så vikfig att vi inte kommer att förtröffas i vårt arbete för en förstärkning av dem. Med elever utan goda språkkunskaper från gymnasieskolan står sig Sverige slätt i den internafionella konkurrensen.

Herr talman! Efter denna inledning övergår jag fill att tala om utveckUngen av den treåriga yrkesutbildningen på gymnasieskolan, som i sin föreslagna form enligt mig och mina medmotionärer är ett svek både mot ungdomarna Och mot skolan i vissa avseenden.

Regeringen har ju fått myckel krifik för atl ÖG Y:s förslag om sammanhållen treårig utbildning inle har genomförts. ÖGY, dvs arbetsgruppen för översyn av den gymnasiala yrkesutbildningen, lovade ju högre kvalitet på utbildningen, självfinansiering genom arbetsgivaravgifter, inbyggd konfinuerlig lärarfortbildning, modulkursplaner som ger kunskapsgaranfi, hög-skolekompefens åt alla, ökade produktionsintäkfer i företagen, osv.

De som backat upp ÖGY:s utbildningsmodell synes ha utgått från att förslaget faktiskt skulle ge alla dessa utlovade fördelar. Detta kan förklaras av atf tiden för remissbehandlingen var myckel kort och infe medgav någon närmare analys. Regeringen har nu - på samma sätt som många andra som under senare tid.haft tillfälle att närmare tränga in i ÖGY-förslagef - funnit atf def infe håller vad man gav utfästelse om. Detta skall nu regeringen naturligtvis inte kritiseras för. Aft utbildningsministern trots de svårigheter man funnit och som så många pekat på ändå nu föreslår en omfattande försöksverksamhet är dock enligt min uppfattning inte begripligt. Den enda logiska konsekvens män kan dra av de slutsatser regeringen och andra kommit fill vid sin analys är atf förslaget egentligen borde ha avvisats. Jag och några motionärer frän folkpartiet och centern har i mofion Ubl2 hävdat att försöksverksamheten borde ha begränsats mer än vad regeringen gjort. Jag skall i det följande redovisa några av de bakomliggande skälen.

Översynsgruppens arbete begränsades i regeringsdirektiven bl. a. av att förslaget inte fick medföra ökade kostnader och av att def skulle presenteras före en given tidpunkt. Även om inle gruppen lyckades med delta bär

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan m. m.

155

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan m. m.

156

utredningen tydliga spår av atf man inte hunnit penetrera konsekvenserna av sitt förslag. Gruppen fog samtidigt på sig en större uppgift än vad som framgick av direkfiven. Så långtgående förslag som man presenterat hade gruppen varken kompefens eller resurser att hantera. För de i vissa avseenden djupt gående principiella förändringarna finner man inte heller några ideologiska motiv eller mål som grundats på forskning eller djupare analyser. Tidigare har också denna typ av frågor normall allfid behandlats i parlamentariska utredningar.

Detta kan vara förklaringen fill den situation som uppstått, men det fråntar inte till någon del utbildningsministern ansvaret. Den föreslagna sammanhållna treåriga utbildningen innebär ett stort ingrepp i den valfrihet som skolan i dag erbjuder. Ökad flexibilitet bör eftersträvas snarare än den uniformering som förslaget leder fill.

De som infe haft tillfälle att tränga närmare in i förslaget inser inte heller att förslaget faktiskt innebär en avkortad utbildning. Def mesta talar för atf ungdomarna infe kommer atf uppnå den yrkeskompetens som man gör i dag, då färdigutbildning sker def första anställningsåret efter den tvååriga grundutbildning som skolan svarat för.

Under fäidigutbildningen är eleverna anställda och får lön. Erfarenheter visar atl detta verklighetsförhållande medför ett påtagligt ökat utbildningsengagemang från elever, arbetsledning och arbetskamrater. Färdigutbildningen sker fack vare anställningsförhållandet i det yrke där vederbörande kommer att vara verksam och ger en acceptabel introduktion även om anställningen i flera fall ligger i periferin av den grundutbildning eleven fidigare valt.

Skolan skall nu enligt förslaget i propositionen ta över hela ansvaret och finansieringen för det tredje året. Paradoxalf nog föreslås således att ungdomarna skall avstå från färdigutbildning med anställning och lön för att få praktisera i skolans regi under mindre realisfiska former i den sammanhållna treåriga utbildningen. Yrkesutbildningen kommer samtidigt atf avkortas med ungefär 20 %. Atf hävda atf regeringens förslag leder till en förstärkt yrkesutbildning är vilseledande. Atf någon, och då kortsiktigt, kan tjäna på de föreslagna förändringarna kan man möjligen se. Det står dock alldeles klart vem som är förlorare - hela anordningen är ett svek mot ungdomarna och mot dem som arbetar inom skolan.

Andra frågor där ÖGY lagt fram förslag utan atl analysera konsekvenserna är frågan om behovet av praktikplafser - antal, allsidighet och kvalitet. Enligt utredningsförslaget skulle de större arbetsplatserna med kvalificerad utrustning och teknik ställa upp med praktikplafser där ungdomarna även fick delta i produktionen. Ersättningen fill arbetsplatserna skall vara så förmånliga, atf det blir ett klart egenintresse aff offerera prakfikplatser, framhöll ÖGY. Finansieringen skulle ordnas med en arbetsgivaravgift, där överskottet från små företag skulle gå fill de medverkande stora företagen. De medverkande företagen skulle genom vad man kallade en slussningsef-fekt kunna anställa de lämpligaste ungdomarna.

Från denna utgångspunkt räknade ÖGY med atf varje år kunna skaffa över 50 000 praktikplafser till det tredje utbildningsåret. Därtill kommer att förslaget samfidigt kräver platser till över 100 000 praktikanter i årskurserna

1 och 2. Aff förslaget inte var genomarbetat stod klart för alla som hade någon insikt i dessa frågor. Detta illustrerar också hur ÖGY behandlat flera tunga och principiellt viktiga frågor.

Att utbildningsministern inte kunnat fullfölja den finansieringsmodell som utredningen föreslagit torde inte förvåna särskilt många, men aft man med skattemedel i dessa dagar skall köpa praktikplafser för aff pröva om def går atf genomföra ÖGY:s modell är ofattbart. I förberedelsearbetet har man nu gjort den erfarenheten att där man kan ha behov av hundratalet platser finns enbart någon enstaka plats som håller måttet. Det är ej heller ovanligt aff skolan kan uppvisa modernare teknik och material än flertalet arbetsplatser i en region.

En annan erfarenhet som varken är ny eller särskilt unik är atf ungdomar som enbart tillfälligt finns på en arbetsplats infe får fillgång fill avancerade maskiner och teknik för sin träning. Inom exempelvis vård- och servicesektorn far def även viss fid att bygga upp erforderliga personliga relationer för aff prakfiken skall ge något utbyte. Situafionen är annorlunda i dag då dét råder anställningsförhållande def tredje året. ÖGY synes helt har bortsett från den tillgång som själva anställningsförhållandet utgör i detta avseende.

Utredarna har också konsekvent bortsett från risken för att en ökande andel ungdomar kan söka sig uf på arbetsmarknaden utan yrkesutbildning om de enbart kommer att erbjudas treårig sammanhållen utbildning. På platser med god arbetsmarknad kan vi i dag, på samma sätt som tidigare, konstatera aff många ungdomar får arbete direkt efter grundskolan och även avbryter sin gymnasieutbildning därför aft de erbjuds anställning inom områden där kvalifikationskraven inte är så höga. Ungdomar som har svag motivation för studier väljer hellre en kort och påbyggbar utbildning än en längre sammanhållen.

Någon påtaglig favör, ökad kompetens eller merit som uppväger att ungdomarna går miste om en årslön med def föreslagna tredje året har infe heller kunnat redovisas. Def är infe svårt aft förstå skolornas svårigheter och ungdomarnas tveksamhet. Om ungdomarna i ökad utsträckning väljer arbete eller sysslolöshet före en grundläggande utbildning, innehåller förslaget en utslagningsmekanism som ingen borde acceptera.

Denna utslagning förstärks av aff regeringen nu vill ställa alla ungdomar som fått anställning direkt efter grundskolan utanför möjligheten till utbildning. För den gymnasiala lärlingsutbildningen, som här fyllt en viktig uppgift och där anställningen hittills varit ett villkor, skall anställningsförhållanden nu utgöra ett hinder.

En annan del i den föreslagna nya skolan som väckt berätfigade frågor bland dem som har erfarenhet av vardagsarbetet i skolan är de kompetensrelaterade "modulerna". I nuvarande gymnasieskola skall eleverna få del av i kurserna ingående ämnen i hela deras bredd - normalt får inget ämnesmoment uteslutas. För yrkesutbildningen införs nu en principiellt ny och ytterligt diskutabel nyordning. Ämnets bredd skall kunna begränsas genom aff huvudmoment, som i utredningen av någon anledning kallas modul, skall kunna uteslutas. Eleverna skall fullfölja studierna i de skilda modulerna fills de erhåller kompéfensbevis. Utgångspunkten är aft de snabba eleverna delfar i samfliga moduler, övriga fullföljer ett mindre antal. Man går vidare

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Utveckling avyrkes-utbddningen i gymnasieskolan m.m.

157

Prot, 1987/88:133 3 juni 1988

Utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan ni. m.

158

till nästa modul först när man lärt sig den föregående.

En modul skall enligt utredningen kunna omfatta en svets-, bearbetnings- . eller mätmetod inom industrisektorn och exempelvis tekniken att bädda eller städa inom vårdområdet. Av utredningen framgår aff elev som har svårigheter skaU kunna studera samma modul i mer än två år om det behövs för att få kompéfensbevis. Konsekvenserna av denna snäva fvångsspecialisering mås-fe uppmärksammas. De negafiva konsekvenserna ligger så nära att vi redan fill försöksverksamheten måste skapa beredskap för att snabbt, kunna modifiera arbetssätt. En elev som exempelvis tvingas stanna i modulen borrning eller kapning har en mycket snäv arbetsmarknad att vända sig till och blir genom utbildningen öronmärkt för hela livet. En sådan ordning kan vi omöjligtvis medverka till.

Våra ungdomar bör inte vänta på atf utbildningsministern genom försök skaffar sig möjlighet att bedöma vad som behöver göras. Ungdomskull efter ungdomskull kan inte vara försöksobjekt i detta syfte. Enligt miri och mångas mening finns kompetens och underlag för aft dra upp riktlinjer för en successiv reformering av nuvarande yrkesutbildning utan så omfattande och vanskliga försök som det nu är fråga om.

Resultat som är grundat på nu föreslagna försök med ett tredje år får vi nämligen först under senare delen av 90-falet. Med i proposifionen föreslagen reformstrategi kommer mer än 500 000 ungdomar, som skall vara yrkesverksamma i 30 år in på del nya seklet, att gå igenom yrkesutbildning som fick sitl innehåll på 60-talet. Detta förhållande får inte heller accepteras. Innebörden av de beslut som kommer alt fattas måste bli att åtgärder vidtas för aff snarast möjligt få till stånd en modernisering av hela yrkesutbildningen.

Kan def nu uppdämda behovet av förnyelse och modernisering, som bl. a. kan avläsas i skolhuvudmännens och övriga berörda parters engagemang, utnyttjas för aff åstadkomma konkreta åtgärder och då företrädesvis inom områden där situationen är akut? Svaret på denna fråga måste vara att försöksverksamheten med ett tredje år infe får utgöra hinder för yrkesutbildningens modernisering. Det finns så mycket erfarenhet och kunskap att man ulan den tidsförlust och kostnad som en omfattande försöksverksamhet medför kan åstadkomma ändamålsenliga förbättringar. Skolledare, lärare och elever är en betydande resurs i sammanhanget.

Inom skolöverstyrelsen pågår sedan en tid ett omfattande kursplanearbete. Det bör vara möjligt aft ta vara på detta arbete, och även delar av ÖGY:s förslag, för att omgående få till stånd ett konkret förnyelsearbete på större bredd än vad en försöksverksamhet kan ge. En successiv modernisering av den tvååriga utbildningen i hela dess bredd ökar också möjligheten.att komplettera utbildningen med påbyggnader där det visar sig nödvändigt. Motivet för en sammanhållen treårig utbildning kan förvisso kännas okjart för många, inte minst de ungdomar som erbjuds delta i försöksverksamheten.

Försöksverksamheten enligt propositionen leder till att ungdomarnas valmöjligheter begränas. All utbildning blir treårig, studievägarna och de alternafiva utbildningskombinationerna begränsas. Försöksverksamheten med en sammanhållen treårig utbildning får inte bli ett hinder för skolans

utveckling och förnyelse. Skolhuvudmännens möjligheter aff utveckla och genomföra försök måste stödjas och stimuleras.

Gymnasieskolan måste präglas av flexibilitet och successiv förnyelse i takt med utvecklingen samt finansiella och andra förutsättningar. Med kompletteringsutbildning i form av påbyggnadsufbildningar, även i form av halvfarfs-och deltidsstudier, kan skolan bättre bereda alla en chans till utbildning som överensstämmer med individernas önskemål och behov. Utbildningen måste kunna kombineras med anställning om skolans samverkan med arbetslivet skall kunna utvecklas.

Möjligheten aft erbjuda flera ungdomar en bred allmän kompefens för bl. a. högre studier måste utvecklas. I detta syfte måste vi skapa en reell chans till återkommande utbildning i en vuxenufbildningsorganisafion där komplefferingsmöjlighefer för yrkesutbildning prioriteras.

Parfsorganisafionernas engagemang för en höjd och breddad kompefens kan tillvarafas och utvecklas fill aft stödja ungdomarnas möjligheter i defta stycke. Ett sådant komplement måste prioriteras högre än ett obligatoriskt tredje år. Målet för den frivilliga utbildningen måste vara aff alla ungdomar skall känna sig välkomna, känna att tiden i skolan är utvecklande och stimulerande. Detta måste ses som en utmaning för dem som är verksamma i skolan. En "obligatorisk treårig gymnasieskola" är infe och får infe bli det enda svaret på denna utmaning.

Prot, 1987/88:133 3 juni 1988 .

Inrättande av högskola i Blekinge

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendena skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

14 § Föredrogs

utbildningsutskottets betänkande

1987/88:35 om inrättande av högskola i Blekinge (prop. 1987/88:166).

Inrättande av högskola i Blekinge

Anf. 138 GÖRAN ALLMER (m):

Herr falman! När def gäller högskoleutbildningen i Blekinge har ett enigt utskott - med frångående av propositionens förslag och med anledning av motion 1987/88:Ub34 yrkande 2 av Rune Rydén m.fl. - beslutat ge regeringen till känna att den nya högskolan bör få namnet Högskolan i Karlskrona-Ronneby. Utskottet har nämligen inte funnit någon anledning aft frångå den praxis som råder när det gäller namngivningen av högskoleenheter. Med denna typ av benämning markeras att den nya högskolan, liksom alla de äldre, är riksrekryterande och en del av högskolesystemet i hela landet.

Herr falman! Vi moderater har fogat en reservafion till betänkandet. Vi finner det nämligen vara av stor vikt för en positiv utveckling av regionen aff högskoleverksamheten är av hög kvalitet. Därför anser vi aff högskolan också framgent.bör utnyttja den kompefens som finns vid universitet och närbelägna högskolor och undvika att låsa alltför stora resurser-i fasta kostnader för lokaler m. m. Därmed skapas den flexibilitet som är nödvändig för atf utbildningsutbudet skall kunna förändras och utvecklas. Som följd

159

Prot. 1987/88:133 därav bör interimsstyrelsens uppgift vara att enbart förbereda inrättandet av

3 juni 1988 den nya högskolan. Den bör sålunda inte ansvara för utbildningsutbudet

---------------- under budgetåret 1988/89. Medlen för utbildningen bör därför utbetalas till

Inrättande av högskola högskoleenheter som hittills ansvarat för högskoleutbildningen i Ble-

i Blekinge -

Jag yrkar bifall till reservafionen, herr talman.

Anf. 139 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Folkparfiet har inga andra yrkanden än utskottets, men jag vill gärna kommentera vårt särskilda yttrande. I vår högskolemofion pekar vi på aft def på de orter där små och medelstora högskolor kommer fill eller bygger uf sin organisafion ofta finns en landstingskommunal vårdskola. Vår slutsats är atf mycket skulle vinnas genom en integrafion mellan dessa båda högskolor. Administrativt är det t. ex. ett resursslöseri att ibland på samma ort eller på mycket närbelägna orter bygga upp två rektorsämbeten.

Vi har i detta sammanhang menat att frågan borde beaktas när högskoleutbildning skall byggas upp i Blekinge. Emellertid har behandlingen av just detta motionsyrkande skjutits upp till hösten, vilket ter sig märkligt om det skall kunna beaktas vid det förestående arbetet med högskolan i Karlskrona-Ronneby.

Det har förekommit en del diskussioner om namnet på högskolan. Det av utskottet föreslagna namnet ansluter sig till de principer vi alltid tillämpar för benämning av högskolor, och ufskotfef har därvid varit enigt i sin bedömning.

Herr falman! Jag yrkar bifall till utskottets hemsfällan.

Anf. 140 BARBRO NILSSON (s):

Herr talman! Spridning av högskoleutbildningen var ett vikfigt inslag i 1977 års högskolereform. Nya högskolor inrättades för aft högskoleutbildningen skulle komma inom rimligt avstånd för ett större antal människor och därmed skapa rättvisa mellan individer och god tillgång till denna utbildning oavsett bostadsort.

Riksdagen står nu i begrepp aff besluta om inrättande av en högskola i Blekinge, ett av de två län som ännu saknar en egen sådan. I proposition 1987/88:166 föreslår regeringen att detta förslag realiseras fr. o. m. den 1 juli 1989.

Nu anordnas högskoleutbildning inom Blekinge genorn universitetet i Lund och högskolorna i Växjö, Kalmar och Kristianstad. Den är redan av betydande omfattning. Innevarande läsår finns 439 årsstudieplatser. Jag kan nämna yrkesteknisk högskoleutbildning i Kariskrona och den lokala linjen för elektronik i Svängsta, som universitetet i Lund ansvarar för, linjen för administrativ databehandling som, decentraliserad från Växjö, är förlagd till Ronneby, driftteknikerutbildningen i Karlskrona och verkstadsingenjörsutbildningen i Qlofström genom Kalmar högskolas försorg.

Av den beskrivningen framgår def hur splittrat ansvaret är för den

utbildning som nu bedrivs i länet. Ett universitet och fre högskolor svarar för

utbildningen. Ingen av dem har ansvar för atf det sammantaget finns ett

160 sådant utbud av högskoleutbildning i länet som svarar mot länets och

individernas behov. Riksdagen har fidigare beslutat, genom att stödja propositionen om decentralisering inom högskolari, aff ansvaret för högskoleutbildningen bör knytas fill en befintlig högskola inom länet.

Den nya högskolan som vi föreslår skall inrättas från den 1 juli 1989 i Blekinge bör kunna få en egen profil inom området utveckling av programvara för den snabbt växande datoriseringen inom alla delar av näringslivet. Den inriktningen finns redan.

För aff förbereda inrättandet av den nya högskolan skall en inferimsfyrelse filisättas den 1 juU i år. Vi har här i kammaren genom tidigare beslut redan bifallit förslagen om medel till högskoleutbildningen i Blekinge.

Högskoleverksamheten i Blekinge har vuxit fram successivt och i nära samverkan mellan de berörda högskoleenheterna, kommunerna och näringslivet vid de teknikcentra som finns på olika orter i länet. Denna samverkan har varit en förutsättning för att högskoleutbildningen skulle komma fill stånd. Den bör även bibehållas i erforderlig omfattning, samtidigt som en viss koncentrafion sker genom fillskapandet av en egen högskola, utbildningsutskottet förutsätter aft effektiva samverkansformer utvecklas inom högskolan, så aff alla lärare som är verksamriia där kan hålla god kontakt med varandra, oavsett om de hör fill högskoleenheten i Blekinge eller inte och således är spridda på olika orter eller om de är knutna fill någon annan högskoleenhet som samverkar med högskoleenheten i Blekinge.

Jag yrkar avslag på den reservafion som är fogad fill betänkandet.

Utskottet föreslår att högskolan skall få namnet högskolan Karlskrona-Ronneby. Denna nya enhet bör, liksom alla våra andra universitet och högskolor, ha anknytning fill en eller ett par av de orter som ligger i närheten av den plats där den här enheten är belägen. Därigenom markeras var enheten har sin tyngdpunkt, att den - i likhet med alla andra högskolor - är riksrekryterande och att den därigenom utgör en del av högskolesystemet som helhet. Denna princip leder tillbaka fill den stora högskoleutredningen U 68, där man genomgående höll fast vid ortsanknytningen och följaktligen gav högskolorna en ortsbenämning. Den nya högskolan bör, som sagt, få namnet högskolan Karlskrona-Ronneby. Defta är utskottet helt enigt om.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i betänkandet.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Inrättandeav högskola i Blekinge

Anf. 141 LENNART ALSEN (fp):

Herr talman! Många års arbete och strävanden i Blekinge ligger bakom def förslag som vi skall fatta beslut om och som nu ligger på riksdagsledamöternas bord. Beslutet om en högskola i länet kommer att mottas med både glädje och stor tacksamhet. Den nya högskolan kommer aff få sin egen speciella profil vad gäller både verksamhetens innehåll och den geografiska spridningen på olika orter och kommuner.

För läsåret 1988/89 kommer följande utbildningslinjer inom högskolans ram atf finnas i Karlskrona: en driffsteknikerlinje, 80 poäng, en samordnad ingenjörsutbildning, 80 poäng, en linje för industriell teknik med inriktning på elektronik, 60 poäng, och en linje för industriell teknik med inriktning på produktion, 60 poäng. I Ronneby kommer det atf finnas en linje för administrativ databehandling, 60 poäng. I Olofström kommer def aff finnas en verksfadsingenjörslinje, 80 poäng. I Svängsta i Karlshamns kommun

161

11 Riksdagens protokoll 1987/88:133

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Tullverket m. m. .

kommer det atf finnas en linje för elektronik med datainrikfning, 80 poäng.

TUl detta kommer 130 årsstudieplatser för s. k. fristående kurser. Hälften av platserna kommer aff förläggas fill Karlskrona och övriga platser fill andra kommuner i länet.

Utbildningsutskottet har vid behandlingen av propositionen ställt sig posifiv till förslaget om en högskola i Blekinge. Det är bara på en punkt som man inte varit enig, nämligen i namnfrågan. I proposifionen sägs det aff högskolan, mot bakgrund av den geografiska spridningen av verksamheten, bör ha namnet högskolan i Blekinge. Utskottet har dock en annan uppfattning och vill ha benämningen högskolan i Karlskrona-Ronneby. Det är min bestämda uppfattning - och en stor opinion i Blekinge stöder mig - aft högskolan i Blekinge; är en mera adekvat benämning på denna nya högskola.

Därför, herr falman, hemställer jag i enligt med ett fill kammarens ledamöter utdelat särskilt yrkande beträffande benämningen på högskolan

aft riksdagen som sin mening ger regeringen till känna aff den nya högskolan i enlighet med föredragande statsrådets uttalande bör benämnas högskolan i Blekinge.

I detta anförande instämde Karl-Gösta Svenson (m).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

15 § Föredrogs -

skatteutskottets betänkande

1987/88:42 om fullverket m.m. (prop. 1987/88:100 bil. 9).

Tullverket m. m.

162

Anf. 142 KARL-GÖSTA SVENSON (m):

Herr talman! I defta betänkande behandlas förutom anslaget till tullverket ett antal motioner om tullverksamheten. I samband med beredningen av detta ärende har utskottet vid en offentlig utfrågning inhämtat upplysningar av företrädare för tullverket, finansdepartementet. Industriförbundet, Spe-diförförbundet och Grossistförbundef.

Under denna utfrågning diskuterades bl. a. resursutnyttjandet inom tullverket. Generaltulldirekfören talade om dens. k. dödliga fällan-dvs. att arbefsvolymen ökar och aff möjligheterna därmed minskar aff inom givna ramar klara av jobbet när def gäller atf ge en bra service och atf uppfylla de grundläggande kontrollbehoven. Generaltulldirekfören välkomnar därför en datorisering av verksamheten. Införandet av ett nytt fulldatasystem bör enligt tulldatautredningen främst kunna finansieras genom besparingar på personalsidan inom tullverket. Utredningen räknar med alt man netto kan spara drygt 380 personår. Ufifrån den utgångspunkten är det märkligt atf finansministern signalerar möjligheten att även näringslivet skall bidra till finansieringen av en datorisering av de administrativa rufinerna. Vi moderater motsätter oss aft någon form av avgift tas ut från näringslivet för aff

finansiera en datorisering. I stället förutsätter vi atf rafionaliseringsvinsterna är så stora atf detta datasystem kan finansieras huvudsakligen genom besparingar.

Generaltulldirekfören visade vid utfrågningen ingen förståelse för en förändring av reglerna beträffande den s. k. importmomsen, innebärande att tullverkets roll som beskattningsmyndighef skall omprövas. Han går därmed emot tulldafaufredningens, statskontorets, riksskatteverkets. Industriförbundets, Grossistförbundets, Speditörförbundets och Redareföreningens intentioner. Med hänsyn fill denna inställning är det synnerligen angeläget aff det i samband med införandet av ett nytt tulldatasystem ställs sådana krav från riksdagens sida att systemet inte överarbetas och därmed fördyras. En kommande anslutning till EG bidrar också fill att tullhanteringen förenklas. Redan vid införandet av detta datasystem bör man vara framsynt och se fill aft systemet blir så flexibelt atf vi kan möta den utveckling som förväntas på 90-talet.

Det är oroande aft generaldirektören vid ett fillfälle talar om den dödliga fällan och vid ett annat tillfälle inte vill vara med om aff påverka denna fälla genom att förändra verksamheten så, aff resurserna kan utnyttjas på ett • effekfivare sätt. För oss moderater är det självklart att resurserna skall användas för atf förhindra narkofikasmuggling hellre än aft de används för att bibehålla funktionen som beskattningsmyndighef avseende mervärdeskaft. En omfördelning av resurserna till förmån för exempelvis fullbevakningen på Ven för aft bidra fill en bättre övervakning av narkotikainförseln kan därmed göras..Def är viktigt att tullens företrädare i samband med införandet av ny teknik infe låser fast myndigheten i rufiner som med all säkerhet kommer att försvinna eller aff förändras. Är def infe bättre atf redan nu signalera en sådan inriktning, Sverre Palm?

Vid utfrågningen av fullverket fick jag inga besked från generaltulldirekfören om vilka resurser som för närvarande utnyttjas för momshariferingen. Def är ju nästan 50 miljarder som tullverket hanterar genom momsen: Det rör sig alltså om ganska stora resurser. Däremot fick jag svaret från generaltulldirekfören aff fre fyra personer hanterar tullfilläggen.

Herr falman! Vi har från moderat håll återigen aktualiserat frågan om tullfillägg. Med beaktande av att det bör skapas ett effektivare resursiifnyff-jande är def synnerligen märkligt att utskoftsmajoriteten envist hänger fast vid aft tullfilläggen måste finnas kvar.

Jag återkommer fill generaltulldirektörens svar aff endast tre fyra personer är sysselsatta med tulltilläggsbesluf. Under tiden 1 april-30 september 1986 fattade fullen 2 800 beslut om tullfillägg. Har vid dessa 2 800 beslut endast ianspråkfagifs en resurs motsvarande högst två personer? Är således generaltulldirektörens uppgift korrekt, har fullen klart diskvalificerat sig för att handlägga så vikfiga beslut som tulltillägg. Def är helt naturligt aff rrian inte med en sådan låg resurstillgång kan handlägga 2 800 beslut på ett rättssäkert sätt.

Är det möjligen också av def skälet som fullverket inte kan gå med på kravet från skaffeutskottet att befrielse från tulltillägg skall kunna meddelas, om uppgiftslämnaren vinnlagt sig om att lämna en korrekt deklarafion? Sverre Palm kanske kan ge oss besked i frågan i sitt anförande.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988 . .,

Tullverket m. rn.

163

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Tullverket m. m.

Herr talman! Det finns inga som helst bärande skäl för att bibehålla bestämmelserna om tullfillägg, särskilt med hänsyn fill aff över 90 % av fullverkets uppbörd avser uppbörd av mervärdeskaft. I den mån def skulle uppstå fel vid redovisningen av mervärdeskatten uppkommer inget skattebortfall för staten. Def är därför orimligt aff påföra tullfillägg när staten inte drabbas av något skattebortfall.

Det är också oförsvarligt att misshushålla med resurserna genom att exempelvis prioritera hanteringen av tullfillägg och fortfarande hänga fast vid ett bibehållet beskattningsansvar avseende importmomsen i stället för att förbättra gränskontrollen. Finansministern har t.o.m. vid en frågedebatt med moderaten Göran Ericsson bekräftat aff def har hänt att tullfiltref i Helsingborg varit obemannat.

För atf resursutnyttjandet skall kunna förbättras har vi moderater fillsammans med övriga borgerliga parfier förordat ett utvidgat samarbete mellan polis och tull.

I reservation nr 8 har de borgerliga partierna krävt att riksdagen ger regeringen i uppdrag aff göra en snabb översyn av reglerna beträffande -tullförrätfningsavgiffen. Det har nämligen visat sig aff avgiften inte är anpassad till dagens trafikförhållanden. Konkurrenssnedvridning förekommer dels mellan olika trafikförefag, dels mellan olika tullupplag. Det är betydelsefullt aff ändringar i dessa avseenden kommer fill stånd snarast möjligt. Vid den offentliga utfrågningen bekräftades def från näringslivets sida aff det förekommit olägenheter med defta avgiftsuttag.

Med def sagda, herr talman, yrkar jag bifall fill reservafionerna 2,4,5,6,7, 8, 9, 10, 11 och 12.

164

Anf. 143 LEIF OLSSON (fp):

Herr talman! Tullens verksamhet har av skatteutskottet bedömts så viktig och av sådant allmänt intresse atf utskottet har anordnat en offenfiig hearing om fullfrågor.

Generaldirektören i tullverket, Björn Eriksson, konstaterade i sitt inledningsanförande vid denna hearing att man inom det svenska tullverket känner sig arbeta i medvind samt aft man får större förståelse hos allmänheten, politiker och media för fullens verksamhet.

Jag delar generaldirektörens uppfattning i detta avseende och gör def med fillfredsställelse.

Tullen spelar en stor roll inom många områden. Trafiken ökar starkt -såväl export och import som resandetrafiken. Integrationsprocessen som pågår i Europa kommer aft fortsätta, vilket kommer atf ställa nya krav även på svenskt tullväsende och svenska tullagar. Allt detta är, som vi i folkpartiet ser det, glädjande.

Generaldirektören talade vid utfrågningen i utskottet om vad han kallade den "dödliga fällan" som ett problem i svenskt tullväsende. Med den dödliga fällan avsåg han frågan atf med givna resurser klara konfrollbehoven och samfidigt ge en bra service.

Från folkpartiets sida vill vi med de förslag som redovisas i våra reservafioner aktivt bidra till alt i positiv anda försöka hjälpa tullen ur den "dödliga fällan".

Herr falman! Tullen hanterar i dag ca 40 miljoner dokument manuellt, och Prot. 1987/88:133 mängden växer enligt uppgift med omkring 5 % per år. Denna uppgift talar i 3junil988 sig för aft det är hög fid att ta modern teknologi fill hjälp eller med andra ord t il k genomföra en fullständig datorisering.

Datoriseringen är en genomgripande reform på fullverksamhefens område, och def har bl. a. från flera håll konstaterats att datamognaden inom tullverket är låg.

Flera remissinstanser och statsrådet själv i proposifionen liksom även generaldirektören vid utfrågningen hyser tvekan om datoriseringen kan vara fullt genomförd så snabbi som lill mitten av 1993.

Defta kopplat fill det faktum atf en översyn av fullens organisafion är nödvändig och ocksä snart skall påbörjas har föranlett folkpartiet atf i reservation nr 1 föreslå aft organisationsutredningen skall genomföras som ett första steg jämsides med utbildning av personalen.

Detta innebär, som vi från folkparfiet ser det, aft anslaget för budgetåret 1988/89 bör kunna minskas med ett belopp som motsvarar kostnaderna för datasystemets uppbyggnad. Kostnaden för utbildning och organisationsöversynen bör givetvis täckas genom anslag i vanlig ordning.

Jag yrkar bifall fill reservation nr 1. f'

Herr talman! Från folkparfiets sida anser vi nu liksom fidigare aff systemet med tullfillägg skall fas bort ur den nu gällande tullagen. Utskotfsmajorifefen hänvisar i sin skrivning till behandlingen förra hösten och säger atf i stort sett ingenfing hänt som skulle föranleda en ny syn på tullfilläggef.

Nu har def trots allt hänt en hel del sedan sist. Bl. a. har det hänt att domstolarna hittills tagit mycket lätt på skatteutskottets nu i flera betänkanden återupprepade uttalande, att sanktioner av detta slag infe bör riktas mot alla de yrkesutövare som vinnlägger sig om aff lämna korrekta redovisningar, om de trots allt gjort ett ursäktligt fel.

Med andra ord kan konstateras att rättskipningen infe påverkats av skatteutskottets uttalande om mild behandling vid ursäktliga fel. Snarare är intrycket för närvarande atf stor förvirring råder när def gäller tillämpningen av lagen och då följaktligen också hur skatteutskottets skrivning skall tolkas.

Herr falman! Tullen talar i broschyrer och informationsskrifter om atf "tullen vässar klorna". Är def infe på fiden, Sverre Palm, aft skatteutskottet också vässar klorna och hävdar sin åsikt i denna fråga? För nog menar väl utskottet allvar med vad man skriver? Def enklaste sättet för utskottet atf visa klorna är att bifalla reservafion nr 6, som innebär att tulltillägget försvinner.

Herr falman! Tullfilläggef drabbar även mervärdeskatten, som numera utgör en mycket stor post av tullverkets uppbörd. Praktiskt taget all import sker ju numera genom företag som är redovisningsskyldiga för moms till länsstyrelserna. Detta innebär, atf om för låg eller ingen moms erlagts för importvaror så regleras detta vid momsdeklarationen, och statskassan får alltså den skaft som skall erläggas.

Atf defta skulle innebära likviditetsförstärkning och räntevinsler för
förelagen måste betraktas som marginellt, och något undandragande är del
alltså inte fråga om. Atf beräkna fulltillägg på mervärdeskaft är en extra
pålaga på näringslivet som kan jämställas med en beskattning, eftersom 1"

12 Riksdagens protokoll 1987/88:133

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988 "'

Tullverket m. m.

staten inte lider någon skada. Själva termen "tulltillägg" visar med all tydlighet aft det är fill sin art främmande för momsen. Hur skall förresten ett sådant tillägg behandlas vid momsredovisningen?

Herr talman! I reservation nr 8 begärs en snabb översyn av reglerna för tullförräftningsavgifterna. Vi har där tagit fasta på bl. a. vad skaffeufskoftet uttalade i sitt betänkande 1986/87:50 om tullförrättningsavgifter: "Utskottet förutsätter emellertid aft regeringen noga följer det nya debiteringssystemet så aff eventuellt oönskade effekter av detta snabbt kan undanröjas."

Enligt vår, reservanternas, mening är def klarlagt att just oönskade effekter uppstått av denna avgift. Den"befraktas infe som ersättning för en tjänst, utan som en skaft. Den är dåligt anpassad fill näringslivets trafiksystem. Olika tillämpningar har noterats på olika orter, vilket snedvrider konkurrensen. Konkurrensneutraliteten, genom särbehandling av SJ, har ifrågasatts. Svårigheter föreligger för exportörer och importörer att idenfi-fiera avgiften fill en särskild sändning osv. Detta och mycket annat är väl oönskade effekter som borde föranleda en översyn av reglerna. Jag kan inte förstå varför socialdemokraterna är så ovilliga aft gå med just på denna översyn.

'Herr falman! Beträffande övriga reservafioner avseende fullövervakning på Ven, samverkan mellan tull och polis, färjetrafikén i Öresund samt hemfagningssysfemet vid fekoimport, hänvisar jag fill texten i betänkandet och vad vi framfört i resp. reservafion.

Jag ber fill slut atf få yrka bifall till reservationerna 1,4, 5, 6, 7, 8,10,11 och 12.

166

Anf. 144 STIG JOSEFSON (c):

Herr talman! I skatteutskottets betänkande 42 behandlas proposition 100 bil. 9 om bl. a. anslag fill fullen. I samband härmed berörs också ett antal motioner. Jag skall nämna några av dem som föranlett reservationer, vilka jag står .bakom;

I reser'ation 3 behandlas frågan om kontroll av farligt gods. Enligt vår uppfattning bör kontrollen förbättras och påföljdssystemef vid transporter av farligt gods skärpas, infe minst i preventivt syfte. En förstärkning måste ske för aff förbättra tullens möjligheter aft på ett tillfredsställande sätt klara av denna ingalunda lätta uppgift.

I reservation 4 tar vi upp fullövervakningen av Ven. Där finns misstanke om ett visst intresse för smugglingsverksamhef, främst när det, gäller narkofika. I denna situation är det angeläget aff regeringen uppmärksammar vad som håller på aff ske och vidtar nödvändiga åtgärder.

I reservafion 5 berörs samverkan mellan fullen och polisen. Vi reservanter vill starkt understryka vikten av ett utvidgat samarbete mellan full och polis. Ett sådant skulle skapa ett mer effekfivt system, och det skulle sannolikt också vara fördelaktigt ur kostnadssynpunkt.

Frågan om tulltillägg var föremål för mycken diskussion vid införandet. Givetvis är det angeläget aff uppgifter som lämnas är konkreta. Del är beklagligt atf åtgärder som tullfillägg skall behöva tillgripas för att åstadkomma respekt för gällande regler. När åtgärder som dessa tillgrips är det i högsta grad angeläget att inte den drabbas som av missförstånd har gjort ett fel.

Framför allt bör infe utformningen vara sådan att påföljden anses direkt orimlig. Sådant är förhållandet i denna fråga genom ätt tullfilläggef beläggs med moms. Centern tar bestämt avstånd från detta. Därför har vi i reservation nr 7 yrkat att tullfilläggef undantas från mervärdeskatt.

Även beträffande tullföräffningsavgiffen har debatten varit intensiv. Svårigheter att fillämpa bestämmelserna visar på deras olämplighet. I vissa fall tas uppgifter på allt gods, vare sig def sker på ordinarie arbetstid eller ej. Enligt reservanternas bestämda uppfattning måste regeringen snarast se över bestämmelserna och skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag om en ändring av de nuvarande reglerna.

En annan fråga som ständigt återkommer är vilka färjeförbindelser som skall klassas som "långa rutter". Färjeförbindelsen mellan Bornholm och Ystad-Simrishamn borde, om man jämför med gällande regler i Sfockholms-och Göteborgsområdena, klassas som en "lång rutt". Regeringen bör här göra nya ansträngningar för atf få fill stånd överläggningar med Danmark så atf likvärdiga regler kan uppnås rörande denna förbindelse.

Till utskottsbetänkandet har också fogats étt särskilt yttrande. I detta understryks den stora betydelse narkofikahundarna har vid sökandet efter narkotika. Def är därför oerhört angeläget atf få fram fler narkofikahundar och att få dessa placerade där import och påfrestningar är som störst. Vid de stora införselhamnarna Helsingborg, Malmö och Trelleborg är narkofikahundarna en absolut nödvändighet, både för aft uppnå ett effektivt resultat och för att begränsa väntetiderna till en rimlig nivå.

Herr talman! Med det jag anfört yrkar jag bifall lill de reservationer där mitt namn förekommer.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Tullverket m. m.

Anf. 145 SVERRE PALM (s):

Herr falman! I dag har vi att la ställning fill fullverkets anslagsnivå för nästa budgetår. Inför årets anslagsframställning hänvisas fill fyra områden som särskilt kommer atf påverka förutsättningarna för tullverkets arbete i framfiden.

Det första området är den ökande utrikeshandeln. Det andra området gäller den europeiska integrationen och uppföljningen av def nyaenhetsdo-kumenfet för Västeuropa. Det tredje området avser uppbyggnaden av en ADB-baserad fullprocedur i samband med import och export av varor. Det fjärde området gäller ökade insatser mot narkotikasmuggling. Jag vill framhålla att vi ger denna fråga mycket hög prioritet. Riksdagen har också givit tullverket ökade resurser inom defta område, bl. a. genom anslag till att öka antalet narkofikahundar.

Herr falman! När skatteutskottet behandlade regeringens förslag om tullverket, hade vi också att fa ställning fill ett antal mofioner om fullverk-samhefen, inlämnade under årets allmänna motionstid. Utskottsbehandlingen har föranlett tolv reservafioner, vilka samtliga är borgerliga. Men som vanligt är def bara en mindre del av reservafionerna som är gemensamiVia för de fre borgerliga partierna.

Jag övergår nu till aff kommentera reservationerna.

I reservation nr 1, som gäller anslaget fill förvaltningskostnader, vill folkpartiet minska anslaget med 25,9 milj. kr. Då förslaget skulle innebära en

167

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Tullverketm. m.

168

fördröjning av tullverkets datorisering yrkar jag avslag på reservafion nr 1.

I reservation nr 2 begärs nu ett tillkännagivande beträffande finansieringen av fulldafasystemef. Det frarngår av propositionen, Karl-Gösta Svenson, aft utgångspunkten är att statens kostnader för fullens datorisering i första hand skall finansieras genom besparingar inom tullverket. Jag yrkar avslag på reservationen.

Reservation nr 3 av centerpartiet gäller kontrollen av farligt gods. Man begär ökade resurser för gränskontrollen och vidgade straff för chaufförerna. Jag är medveten om allvaret i den fråga som tas upp i reservation 3, men att ge sig på chaufförerna löser infe problemet. Vi hanterar i dag en hel rad olika lastbärare utan chaufförer.

Ansvaret för farligt gods är- uppdelat på flera myndigheter. Jag vill peka på aff def inom räddningsverket, sprängämnesinspekfionen och kemikalieinspektionen pågår en utredning om rutiner och föreskrifter för hantering av farligt gods. Statens räddningsverk har planer på att genomföra informationsinsatser riktade till personal inom rättsväsendet. I propositionen föreslås förstärkta fortbildningsinsatser för utvald fullpersonal vid de utsatta gränsorterna. Som framgår av betänkandet har försvarsutskottet nyligen behandlat denna fråga och föreslår särskilda utbildningsinsatser för förare som kör transporter med farligt gods. Jag yrkar avslag på reservafionen.

Reservation nr 4 rör tullövervakningen på Ven. Jag vill erinra om att fullens verksamhet redan i dag fill stor del är koncentrerad fill södra Sverige. Den fråga som tas upp i reservafionen är en prioriteringsfråga för tullverket, och något riksdagens uttalande behövs infe.

Reservation nr 5 behandlar samverkan mellan tullen och polisen. Def pågår redan i dag ett visst samarbete mellan tullen och polisen. Jag vill peka på aff tullverkets spaningsdiarium körs på polisens datorer. Även inom narkofikabekämpningen har ett samarbete redan etablerats. Jag utgår ifrån aft detta samarbete är välkänt inom regeringskansliet och atf det kan leda till ökade samverkansmöjligheter på andra områden. Reservafionen avstyrks.

Reservation 6 behandlar tulltillägg. Vi får infe glömma bort att tullfilläggef infördes med anledning av den omfattande förekomsten av fel och brister i tulldeklarationerna, ofta beroende på slarv.

Tullfilläggef har haft avsedd verkan. I dag kan vi avläsa aft kvaliteten på tulldeklarationerna har förbättrats. Tulltillägget utgör ett värdefullt hjälpmedel att hålla bra kvalitet på tulldeklarationerna.

Reservafionen avstyrkes.

Reservafion 7 rör tullfillägg i fråga om mervärdeskaft. På en stor del av importen utgår infe tull utan bara moms. Aft tillmötesgå reservanterna skulle innebära aft en stor del av deklarationerna skulle falla utanför tullfilläggen. Det är givetvis viktigt aff dessa deklarafioner är lika rikfiga som de andra. För importörerna skulle def verka orättvist om den som slarvar med en deklarafion av fullbelagda varor får tullfillägg, medan andra som gjort grova fel slipper tullfillägg.

Jag yrkar avslag på reservafionen.

I reservation 8 beträffande tullförrättningsavgift begär de tre borgerliga parfierna en snabb översyn av reglerna för tullförrätfningsavgiffen. Till reservanterna vill jag säga aft def vid den utfrågning utskottet hade i

anledning av defta betänkande framkom aff regeringen har sin uppmärksamhet riktad pä frågan. Reservafionen avstyrks.

I reservation 11 angående vissa färjelinjer begär de borgerliga partierna ett riksdagens fillkännagivande med begäran om klassificering av färjetrafiken på Bornholm till lång ruff. Regeringen har vid skilda fillfällen försökt få fill stånd en ny prövning av klassificeringen av färjelinjen Ystad-Rönne. Även här gäller aff Sverige inte ensidigt kan ändra på nordiska avtal. Vi kan utgå ifrån att regeringen även i framfiden vid lämpliga fillfällen far inifiafiv i denna fråga. Jag yrkar avslag på reservation 11.

För reservafionerna 9, 10 och 12 hänvisar jag fill vad utskottet anför i betänkandet.

Herr falman! Jag yrkar härmed bifall till skatteutskottets hemsfällan och avslag på samtliga reservationer.

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

A ygifter och anslag till bankinspektionen

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

16 § Föredrogs socialutskottets betänkande

1987/88:29 om statens giftinformationscentral (prop. 1987/88:161 och 1987/88:100 bil. 7).

Beträffande detta betänkande konstaterade tredje vice falmannen aff ingen talare var anmäld. (Beslut i ärendet skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

17 § Föredrogs näringsutskottets betänkande

1987/88:36 om avgifter och anslag till bankinspekfionen (prop. 1987/88:100 bil. 9 och 1987/88:169).

Avgifter och anslag till bankinspektionen

Anf. 146 NIC GRÖNVALL (m):

Herr talman! Detta ärende har ett alldeles speciellt principiellt intresse på def sättet alt i det kommer fill uttryck sä tydligt den socialisfiska majoritetens förakt för riksdagens roll. Häri finns nämligen uttryckt en syn på beslutsförmågan när det gäller avgiftsuttaget som är så typisk för den nuvarande socialisfiska majoriteten i denna riksdag, nämligen den aft man överlåter åt regeringen aft avgöra så centrala frågor som exempelvis kan ha betydelse för konkurrensen mellan olika finansieringsinstitut.

Vi borgerliga har med anledning av en motion i reservafion 1 uttalat en kritik av att regeringen har full frihet på denna punkt och har hos regeringen hemställt att ett förslag skall framläggas som begränsar regeringens totala frihet på denna punkt.

Jag yrkar bifall fill reservation 1.

169

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Ä vgifter och anslag till bankinspektionen

I reservafion 2 har samma reservanter givit uttryck för behovet av en rättviseprincip som borde vara ganska självklar, nämligen att rättvisan mellan olika institutioner som är föremål för bankinspektionens tillsyn skulle kunna grunda sig också på ett tidsdebiferingssystem. Reservanterna har i sin reservation hernställf aff regeringen föranstaltar om att en ordentlig prövning sker av efi tidsdebiteringssyslem.

Jag yrkar bifall fill reservafion 2. .

Anf. 147 ÅKE WICTORSSON (s):

Herr fal man! Betänkande 36 från näringsutskotfet handlar om avgifter för bankinspekfionen och anslag till dess verksamhet.

Utskottet delar de uppfattningar som framkommer i budgetproposifionen och i proposifion 169. Då det gäller.avgifterna innebär förslaget nya normer för debitering av fillsynsavgiffer från banker, kreditakfiebolag, finansbolag, fondkommissionsbolag och fondbolag.

I det nya systemet skall avgifterna bestå av dels ett fast belopp, dels en rörlig del. Normalt skall avgifterna spegla hur bankinspektionens arbete fördelas på olika institut. Det blir sedan inspektionens sak atf föreslå ändringar i avgiftsbesfämmelserna utifrån bedömningar av medelsåfgången för olika uppgifter.

Nic Grönvall säger nu att reservanterna inte vill ge regeringen den yttersta bestämmanderätten över avgiftsbeloppen. Reservanterna förordar alltså ett maximibelopp. Jag har litet svårt att förstå den mera utvecklade argumentering som Nic Grön vall presterade i kväll på den punkten. Om man fastställer ett maximibelopp kan jag inte se aft man på något särskilt ingripande sätt har möjlighet atf påverka eventuella konkurrenssituationer mellan olika finansbolag.

Nu är det ju så, Nic Grönvall, aft vi har parlamentarism i Sverige. Del innebär atf regeringens handlande förhoppningsvis grundas på en politisk majoritet i denna kammare. Def är ganska naturligt att vi har det förtroendet för regeringen aff den skall kunna hantera dessa frågor på ett riktigt sätt. Dessutom har riksdagen möjlighet aff varje år i samband med budgefbehand-lingen kontrollera huruvida avgiftssäftningen sker på ett riktigt sätt.

När def gäller frågan om tidsdebitering är det i dessa sammanhang svårt atf
med utgångspunkt från en exakt tidsprecisering fördela bankinspektionens
kostnader, och def är bakgrunden till aff förslaget har fått den utformning det
har fått. ,

Herr talman! Jag ber atl få yrka bifall lill näringsutskottets hemsfällan i betänkande 36.

170

Anf. 148 NIC GRÖNVALL (m):

Herr talman! Eftersom kammaren väl inte behöver behandla så många fler ärenden i kväll tänkte jag fylla tiden fram till kl. 23 rned replikväxling med Åke Wictorsson. Jag vill gärna säga honom att hans tilltro till de föreslagna metoderna för uttag av avgifter till bankinspektionen uppenbarligen bygger på ett förtroende för den nuvarande regeringens oväld. Jag kan väl dela den uppfattningen. Den nuvarande regeringen behöver inte misstänkas för bristande oväld på något sätt. Men jag ser detta mera principiellt, Åke

Wictorsson. Def är fråga om vem som bestämmer i landet. Ur min synpukt sett är def riksdagen som bestämmer. Man kan inte tolerera aft riksdagen ger beslulsfullmakter i alla riktningar i alla frågor. Därför har vi borgerliga sagt aft om nu fullmaktsregeln skall gälla till förmån för regeringen så måste det i varje fall ske inom en ram som har fastställts av riksdagen.

Jag har full förståelse för aft det är svårt för Åke Wictorsson att förstå det, men jag vill ändå förtydliga min argumentation för att se om det möjligen kunde hjälpa honom att förstå.

Anf. 149 ÅKE WICTORSSON (s):

Herr falman! Jag kanske infe har samma behov som Nic Grönvall att fylla uf tiden till kl. 23. Jag tror atf både ledamöter och personal skulle uppskatta om vi begränsade debatten och i varje fall försökte hålla oss till en saklig diskussion på denna punkt. Vad riksdagen principiellt skall hantera tycker jag faktiskt aren fråga av betydligt större räckvidd. Skall vi belasta riksdagen med en mängd detaljbeslut på en rad förvaltningsområden, är jag' inte övertygad om atf riksdagens inflytande och styrka i svenskt politiskt liv ökar i förhållande till det antal detaljuppgifter som vi ger den.

Herr falman! Jag vidhåller mitt yrkande om bifall fill hemställan i näringsutskottets betänkande 36.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fatfas vid nästa arbetsplenum.)

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988 ,.

Finansbolag

18 § Föredrogs

näringsutskottets betänkande

1987/88:37 om finansbolag (prop. 1987/88:149).

Finansbolag

Anf. 150 NIC GRÖNVALL (m):

Herr talman! Det här ärendet har möjligen en djupare principiell innebörd än def förra från den synpunkten att man här berör en fråga som vi moderater fäster stort avseende vid, nämligen näringsfriheten.

Moderata samlingsparfiet har under många år velat markera här i riksdagen behovet av en grundlagsfäst näringsfrihet och har mycket svårt att förslå alt man på kapitalmarknaden skall behöva en särreglering som begränsar näringsfriheten. Dels är vår svårighet aff förstå betingad av vår ideologiskt fasta tro på näringsfrihetens nytta för vårt samhälle, dels är den betingad av def faktum atf kapitalmarknadens aktörer regleras av en långtgående lagstiftning, som syftar till att säkersfälla dessa aktörers kunder. Man kan också säga dessa aktörers intressenter.

Def är alltså från vår synpunkt en princip av betydelse som här-träds för nära. Den träds i defta fall för nära utan att några tvingande skäl kan åberopas. Lägger man därtill; herr talman, def faktum atf det i vårt land finns en högst betydande kommitté söm vi under många år har talat om i kammaren, nämligen kreditmarknadskommittén, som skall avge ett slufbe-

171

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Finansbolag

tänkande inom relativt rimUg tid över vilka regler som skall gälla för kredifmarknadens aktörer, måste man säga sig atf det är egendomligt aff den socialdemokratiska regeringen känner sig så tvingad atf framlägga en proposifion om reglering av finansbolagen aff den bara något halvår före kommitténs slutbetänkande ger sig in i riksdagens arbete med denna lagstiftning.

Vi menar aUtså aff lagsfiftningen inte bara är onödig, vi väntar på ett övergripande utredningsarbete. Den är också inkräktande på en vikfig princip, näringsfrihetens princip. Därför har vi yrkat avslag på propositionens förslag om den här lagregleringen av finansbolagens verksamhet.

I lagstiftningen ges också regler om på vilka villkor tillstånd skall ges till finansbolag. Det handlar framför allt om kapitalbasen, det egna kapitalets storlek och bestämmandet av det egna kapitalet. Vi har sagt oss, atf i händelse av atf vår utomordentligt välgrundade ståndpunkt i huvudfrågan skulle falla inför riksdagens mindre insiktsfulla majoritet, yrkar vi i stället bifall fill två reservafioner, som far sikte pä att ge fillfälle till övergångsbestämmelser som ger utrymme för en mera flexibel hållning, Åke Wictorsson, till de stränga kapitalbasreglerna. Detta skulle ge bankinspektionen tillfälle alt verkligen pröva om det finns finansbolag av mindre storlek - mindre än enligt de regler som anges i def nu framlagda lagförslaget - som kunde ges bankinspektionens förtroende, en vanlig, rimUg, hederlig svensk syn på aktörerna, exempelvis på denna marknad.

I reservafion 3 hemställer vi om bifall till det synsättet aff självklara, obeskattade reserver - t. ex. övervärden på leasingfonder - skulle få läggas till def egna kapitalet.

Herr falmän! Med detta yrkar jag alltså bifall i första hand till reservation 1, och i händelse av aff denna på grund av någon oförufsebar omständighet inte skulle vinna kammarens gillande, till reservafionerna 2 och 3.

172

Anf. 151 ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talman! I betänkande nr 137 frän näringsutskotfet tas alltså frågan om auktorisation av finansbolagen upp.

Finansbolagen har kommit att spela en betydelsefull roll, en roll som har blivit alltmer framträdande på kredifmarknaden under senare år. Antalet bolag är närmare 300. Gruppen är mycket heterogen. Vissa har ett brett utbud av tjänster, andra har specialiserat sig på en eller ett par kreditformer. Många finansbolag erbjuder allmänheten finansiella tjänster som liknar bankernas och i hård konkurrens med bankerna.

Det är rikfigt aff det är en vikfig uppgift för kreditmarknadskommittén aft se över regleringen av finansbolagen. Bl. a. skall kommittén se pä frågan om ett nytt auktorisafionssystem. Kreditmarknadskommitténs slutbetänkande sägs nu vara atf vänta först sommaren 1988. Jag har tidigare hört andra tidsuppgifter. Ser man på den situationen kan man alltså inte vänta något konkret föjslag som kan vara i kraft förrän sannolikt om ett par år. Därför har regeringen, liksom också utskottets majoritet, ansett atl de frågor som berör finansbolagen och kredilgivningens konsumenter kräver en mer skyndsam handläggning än om man skulle koppla det hela lill kreditmarknadskommitténs mer övergripande utredningsuppdrag. Jag är i och för sig den förste alt

beklaga alt kommitténs arbete drar ut på fiden, så aft det är nödvändigt aft på område efter område aktualisera provisoriska lagstiftningar, men ser inget skäl till aft vi nu avstår från åtgärder, som i detta fall innebär vidgade befogenheter för bankinspekfionen när det gäller aff komma fill rätta med de missförhållanden i finansbolagen, som ovedersägligen finns i viss utsträckning.

Huvudmofivet för lagförslaget är konsumenfpolitiskt. För att vi skall kunna ha ett väl fungerande kreditväsende är det av vikt att kreditinstituten verkar så, atf allmänheten har fullt förtroende för deras förmåga aff fullgöra sina förpliktelser. Detta är skälet fill att utskoftsmajoriteten har anslutit sig till regeringens förslag. Utskotfsmajoriteten stöder också regeringen när det gäller aktiekapitalet, som enligt regeringens förslag skall uppgå fill minst 5 milj. kr.

Mot denna bakgrund yrkar jag avslag på den borgerliga reservationen, som ger uttryck för en övertro på marknadskrafterna, vilka för övrigt också Nic Grönvall har gjort sig till talesman för här i kammaren. Man tror på atf branschen skall kunna klara problemen genom självsanering. Det finns fillräckligt med underlag för aff kunna konstatera atf det är nödvändigt med en uppstramning inom branschen.

Nic Grönvall har även i andra sammanhang pläderat starkt för självsanering. Jag tänker exempelvis på akfiemarknaden där verkligheten grovt har korrigerat Nic Grönvall. Därför tycker jag aft det skulle finnas anledning för Nic GrönvaU aff vara litet mindre självsäker när def gäller marknadskrafternas förmåga på defta område. När def finns stora vinster aft hämta fungerar infe självsaneringen. Jag ber om ursäkt, herr talman,'men Nic Grönvalls argumentering gör aff jag måste fråga Nic Grönvall: Tror herr Grönvall också på jultomten?

Prot. 1987/88:133 3 juni 1988

Finansbolag

Anf. 152 NIC GRÖNVALL (m):

Herr talman! Min tro på jultomten är rätt svag, men min övertygelse om atf herr Wictorsson borde läsa betänkandet mera noggrant är rätt stark. Herr Wictorsson tror nämligen aft ärendet handlar om auktorisation av finansbolag. Regeringens proposifion gjorde def, men fack vare en insiktsfull utskottsbehandling heter nu betänkandet "om finansbolag", och begreppet auktorisation är utrangerat såsom ett alldeles ovidkommande begrepp i detta ärende.

Jag vill gärna säga med ariledning av vad herr Wictorsson anförde om def konsumenfpolitiskt betingade i proposifionen, aff skillnaden mellan socialdemokratisk syn på en konsument och moderat syn på en konsument är att vi moderater har den uppfattningen - och den är alldeles fast - aff konsumenter vet vad de gör och kan klara aft avgöra sina egna affärer, medan socialdemokrater är övertygade om att de måste avgöra konsumenternas affärer. Det är därför vi anser atf den här lagsfiftningen är onödig.

Anf. 153 ÅKE WICTORSSON (s):

Herr falman! Med anledning av def sista Nic Grönvall sade vill jag bara konstatera all frågan inte är vad socialdemokraterna i riksdagen eventuellt anser, utan frågan är vad konsumenteina på det här området anser. Jag är

173

Prot. 1987/88:133 övertygad om aft vårt förslag vid konsumenternas prövning kommer aff falla i
3 juni 1988 god jord. ,

° Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fatfas vid nästa arbetsplenum.)

19 § Kammaren beslöt att förhandlingarna skulle fortsättas vid sammanträdet måndagen den 6 juni.

20 § Anmäldes och bordlades

Skaffeutskottefs betänkande

1987/88:46 om beskattning av barnpension

Jusfifieutskottets betänkande

1987/88:44 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Lagutskottets betänkanden ,

1987/88:36 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden-

1987/88:37 om vissa lagändringar med anledning av äktenskapsbalken m, m.

Utrikesutskottets betänkande

1987/88:33 om godkännande av en överenskommelse mellan Sverige och .Sovjetunionen om avgränsningen av kontinentalsockeln samt av den

svenska fiskezonen och den sovjetiska ekonomiska zonen i Östersjön

m.m. (prop. 1987/88:175)

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1987/88:32 om Invandring m. m. (prop. 1987/88:150 bil.. 5)

Socialutskottets betänkande ..

. 1987/88:31 om bidrag fill missbrukarvård m. m. (prop. 1987/88:150 bil. 2)

Utbildningsutskottets betänkanden

1987/88:37 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden 1987/88:40 om undervisning för invandrare i svenska språket m. m. (prop. 1987/88; 1,50 bil. 4) . '

Trafikutskottets betänkanden

1987/88:28 om inriktning av felepolitiken (prop. 1987/88:118)

1987/88:29 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Näringsutskottets betänkanden

1987/88:34 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden
.1987/88:40 om energipolitik inför 1990.-talet (prop. 1987/88:90 och
' 1987/88:100 bil. 16)
174 1987/88:41 om ny ekonomisk styrning ay statens yatlenfallsverk m. m. (prop.

1987/88:87 och 1987/88:90)

Arbetsmarknadsutskottets betänkande Prot. 1987/88:133

1987/88:22 om sysselsättningsskapande åtgärder m.m. (prop. 1987/88:150) 3 juni 1988

Bostadsutskottets betänkande

1987/88:24 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden

21 § Kammaren åtskildes kl. 22.51.
In fidem ,.

OLOF MARCUSSON

175

Prot. Förteckning över talare

1987/88:133 (Siffrorna avser sida i protokollet)

Fredagen den 3 juni

Förste vice talmannen 86, 101

Allmér, Göran (m) 119, 133, 134, 143, 145, 150, 159

Alsén, Lennart (fp) 161

Andersson, Georg, statsråd 40, 46

Andersson, Marianne (c) 110, 116, 118

Andersson, Sten, i Malmö (m) 48, 52, 55, 56

André, GuniUa (c) 89, 96, 99

Annerstedt, Ylva (fp) 108, 115, 117, 119, 125, 133, 135,143, 146, 152, 153,

160 Backlund, Rune (c) 30, 38, 44 Berndfson, Nils (vpk) 6 Björnemalrn, Maud (s) 35, 40

Bodström, Lennart, utbildningsminister 148, 152, 154 Branting, Charlotte (fp) 77, 82, 84, 97, 99 Carishamre, Nils (m) 56, 60, 61 Chrisopoulos, Alexander (vpk) 32, 39, 43, 47 Claesson, Viola (vpk) 102 Ekström, Allan (m) 13 Franck, Hans Göran (s) 25 Friggebo, Birgit (fp) 5 Grönvall, Nic (m) 169, 170, 171, 173 Haglund, Ann-Cathrine (m) 86, 95, 98 Hedkvist Petersen, Ewa (s) 113, 116, 118 Hemmingsson, Ingrid (m) 76, 81, 85 Håvik, Doris (s) 64, 69, 71, 73 Ingvardsson, Margö (vpk) 63, 69, 101 Irhammar, Ingbritt (c) 16, 19, 23 Israelsson, Karin (c) 61, 68, 70 Johansson, Kersfi (c) 83

Johansson, Larz (c) 128, 134, 135, 144, 147, 151, 153 Josefson, Stig (c) 166 Körlof, Björn (m) 7, 10, 12, 16, 22, 24 Lindblad, Gullan (m) 26, 38, 45, 52 Lövdén, Lars-Erik (s) 19, 23, 24 Mårtensson, Ingela (fp) 56 Nilsson, Barbro (s) 160 Nyhage, Hans (m) 5 Olsson, Leif (fp) 164 Palm, Sverre (s) 167 Persson, Gustav (s) 77

Petersson, Hans, i Hallstahammar (vpk) 112, 136
Petersson, Hans, i Rösfånga (fp) 18
Rydén, Rune (m) 155
176 Rydle, Birgitta (m) 107, 114, 117

Rytfar, Bengt-Ola (s) 9, 11, 12 Prot.

Skårvik, Kenth (fp) 27, 38, 45 1987/88:133

Sundin, Lars (fp) 8, 11, 12

Svenson, Kari-Gösta (m) 162

Svensson, Alf (c) 52, 55, 71

Svensson, Lars (s) 139, 145, 147

Svensson, Olle (s) 6

Thalén, Ingela, arbetsmarknadsminister 78, 83, 85

Tarschys, Daniel (fp) 58, 60, 61, 67, 70, 73

Wictorsson, Åke (s) 170, 171, 172, 173

Winberg, Margareta (s) 92, 97, 100

177