Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1987/88:132

Torsdagen den 2 juni

Kl. 09.00

1 § Justerades protokollet för den 25 maj.

2 § Föredrogs men bordlades åter Skatteutskottets betänkande 1987/88:44 Justitieutskottets betänkanden 1987/88:38 och 43 Utrikesutskottets betänkanden 1987/88:29 och 31 Socialförsäkringsutskottets betänkanden 1987/88:27 och 31 Socialutskottefs betänkande 1987/88:30 Utbildningsutskottefs betänkanden 1987/88:16, 31 och 35

3 § Föredrogs

finansutskottets betänkande

1987/88:28 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden och

arbetsmarknadsutskottets betänkande

1987/88:23 om uppskov med behandlingen av vissa motioner.

Vad utskotten hemställt bifölls.

4 § Föredrogs

konstitutionsutskottets betänkande

1987/88:40 med anledning av granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning.

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Anf. 1 TALMANNEN:

Dechargedebaffen uppdelas liksom tidigare år i flera avsnitt. Varje avsnitt behandlas som ett självständigt ärende, och talarlistan för de olika avsnitten kan alltså utökas med ytterligare falare. Då alla under ett avsnitt anmälda talarna haft ordet övergår kammaren omedelbart till att debattera nästa avsnitt. Voteringarna äger rum i ett sammanhang sedan samtliga avsnitt slutdebafterafs.

Först upptas till behandling avsnittet Allmänt.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Allmänt

Anf. 2 ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Konstitutionsutskotfet har kommit att spela en alltmer uppmärksammad roll i svenskt politiskt liv. Det är ingalunda, herr talman, någon okontroversiell roll. Utskottets granskningsverksamhel har blivit föremål för de mest skiftande bedömningar, från högstämda lovord om en förnyelse av riksdagen till uppmaningar aff sluta upp med all ställa till oreda i samhällsdebatten.

Def må kanske tillåtas mig att i mitt inledningsanförande ge några synpunkter på detta utifrån del belänkade som vi nu skall diskutera.

Låt oss börja med en tankelek. Inle bara KU:s granskning ulan också t. ex. medborgarkommissionen visar att överträdelser av svensk vapenexportlagstiftning har skett under många år. Krifik riktas mot godtrogenhet, slarv, brist på dokumentation, avsaknad av klara regler, begränsade resurser vad gäller tillsyn och mycket annat. Detta är en kritik som det är lätt atl instämma i med facit i hand.

Men vad hade hänt om vi under de tidsperioder som vi nu kritiserar hade haft ett aktivt, alert och kritiskt konstitutionsutskott? Om vi för tjugo år sedan hade haft offentliga ulskoltsutfrågningar? Om utskottets granskning redan då hade rönt samma uppmärksamhet som i dag? Om del vänliga samtalet hade ersatts av konfrontation, misstänksamhet, borrande efter sanningen och ansvarsutkrävande?

Hade inte ett KU då med dagens arbetsmetodik inte bara funnit överträdelser pä vapenexportområdet utan också en rad andra händelser som då borde ha kommit fram i ljuset? Är det troligt all s. k. affärer har börjat inträffa först under senare år?

Frågorna måste ställas. Hade inte mycket seff annorlunda ul om granskningen hade varit effektivare tidigare? Hade inle vetskapen om ett granskande och effektivt konstifutionsufskott också haft en förebyggande effekt, så att vi hade sluppit en del av det som vi nu tvingas genomleva?

"KU aren hund som morrar men inte bits", sade en gång Arthur Engberg. Och visst hade han rätt då. Frågan var om KU ens morrade ulan snarare viftade på svansen åt regeringen.

■Nu viftar inte KU på svansen längre, till stor saknad för några. En markant förändring har skett i utskottets verksamhet. Det är en förändring som har kommit för aff stanna.

Men säger någon, nog vill väl alla granska, def kan väl infe Anders Björck vara ensam om?

Självfallet, säger jag, visst vill alla ha en effektiv granskning, i princip, för så är det.

När vi från oppositionens sida kräver mer resurser till KU, så säger socialdemokraterna ja, fast bara i princip.

När vi vill komma i gång med granskningen tidigt för alt hinna göra ett grundligt arbete, så säger socialdemokraterna ja, fast bara i princip.

När vi vill ha utfrågningar som är så heltäckande som möjligt, så säger socialdemokraterna ja, fast bara i princip.

När vi snabbt vill ha fram vederbörliga dokument, så säger socialdemokraterna ja, fast bara i princip.

När vi vill ha öppenhet och ta bort onödiga hemligstämplar, så säger socialdemokraterna ja, fast bara i princip.

När vi vill tala i klartext och utdela krifik mot dem som har begått fel, så säger socialdemokraterna ja, fast bara i princip.

Herr talman, så är det. I princip har ingen något emot ett starkt konstitutionsutskott. Men hur ser veklighelen ut?

KU har kritiserats för alt vara ett partipolitiskt sammansatt organ. Jag säger: Det är bra. För just de partipolitiska motsättningarna är en effektiv drivkraft i granskningsarbetel. Delta är ingenting att skämmas för eller hyckla över. Oppositionen vill helt naturiigt dra fram fel och misstag som kan relateras till den sittande regeringen. Regeringens partivänner i utskottet vill försvara, la fram del som förklarar och rättfärdigar. Det är inget fel i del heller.

Under se senaste årens granskningar har bl. a. jag själv fått på huden i framför allt den socialdemokratiska pressen och från ett och annat statsråd. Ett botaniserande i klippen, herr talman, visar på en imponerande provkarta över det svenska språkets vanligaste skällsord samt en del nyheter på området. Man tror knappast atl del är sant när man sammanställer en lista på vad som sagts om min ringa person i det här sammanhanget.

Alla begår naturligtvis fel och misstag. Vi säger saker som är överdrivna, vi är pä fel spår ibland, och vi ser handlingar utifrån ett eget perspekfiv. Jag är inget undantag.

Vi har alla säkert begått fel under de år som vi har verkat i konslilulionsul-skottel. Men jag ångrar inle den inriktning som jag har haft i min verksamhet.

När jag kom till konsliiutionsufskottef 1974 hade granskningen i praktiken stannat av. Utskottet intresserade inte många. Det spelade en undanskymd roll i svensk politk och i den nationella debatten.

Det fanns säkert mänga som tyckte alt del var bra. Utskottet tyngdes av sin höga status och värdighet. Skulle vi ha fortsatt på denna väg?

Undan för undan kom många att reagera mot detta. Kunde del vara rimligt all t.o.m. vilka ärenden som anmäldes till KU och som sedan granskades under en hel vår var hemligstämplade, dvs. bara det faktum all de hade anmälts var hemligstämplat, lill dess betänkandet justerades och blev offentligt? Sä var det för infe så många år sedan.

Var det rimligt aft stora dagspoliliska frågor, med konstitufionella inslag, inle granskades av utskottei?

Fanns del någon rimlighet i alt vi nästan aldrig hade utfrågningar, och när sådana väl började bli vanligare, de skedde bakom stängda dörrar?

Var del slutligen rimligt atl hela granskningen skedde i hemlighet, i praktiken på regeringens villkor och utan offentlig insyn?

Mitt svar var nej. Jag var ingalunda ensam om den uppfattningen. Det har funnits många i riksdagen inom olika partier, bland statsvetare och inom media som haft kritiska synpunkter på tingens ordning. Men kritik bara i ord räcker inle.

Med olika åtgärder kom granskningen atl gradvis ändra karaktär. Det blev vanligare med utfrågningar, och de började tas upp stenografiskt. Mer material begärdes in, och hemligstämpeln var inte längre något som

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Allmänt

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning aVstats-rådens tjänsteutövning m. m.

Allmänt

automatiskt stoppade oss. Framför allt kom fler och fler frågor under KU:s gransknig. Slutligen fick vi i vår de öppna utskoffsutfrågningarna.

Det här låter kanske som en lugn och okontroversiell utveckling. Ingenting kan vara felaktigare. Det har krävts många inifiativ, mycket bråk, många hårda ord, mycken olydnad och energi för aff förändra.

Man må lycka vad man vill om arbetsmetoderna, men jag hävdar att de har varit nödvändiga för att föra utvecklingen framåt. Jag ångrar inte att de kommit fill användning.

Att granska regeringen är nödvändigt också i fortsättningen, hur den än är sammansatt, vilken politik den än driver. Rollerna förändras vid ett regimskifte, men KU:s granskande verksamhet måste ha kontinuitet, vara accepterad och effekfiv.

Vi är inte där ännu. Jag sade nyss aff förändringarna genomgående har drivits fram under strid, aft socialdemokraterna har bedrivit ett uppehållande försvar. Det är möjligt all ett regimskifte kan förändra detta.

Men, frågar någon, är det då nödvändigt med så mycket bråk, så högt tonläge? Jag svarar: Tyvärr är del nog så, och så kommer det att vara också i fortsättningen, oavsett hur regering resp. opposition ser ut. Regeringsledamöter är inte mer än människor, och den dag de med glädje och förhoppningsfull håg beger sig till KU har granskningen förfelat sitt syfte. Def får aldrig bli en granskning på regeringens villkor, oavsett vilken regering det är. Man kan fråga sig om den nuvarande ordningen är bra när det gäller atf säkersfälla opposifionens roll. Det finns frågor som måste diskuteras.

För det första: Skall inle en minoritet ges rätt att besluta om inkallande av personer och om att utfrågningarna sker offentligt? Skall majoriteten sätta upp ramarna för hur opposifionen granskar?

För def andra: Skall infe utskottet ges personella resurser, så atl vi slipper förlita oss på promemorior och underlag från regeringskansliet, den part som vi granskar? KU har i dag ett kansli av högsta kvalitet, men aldrig så duktiga människor kan infe arbeta mer än dygnet om under granskningsperioden.

Detta är frågor som det är nödvändigt att ställa i dag. KU kan bättre. Men ingen skall tro atf eri effektivare granskning kommer till stånd genom att alla stridsyxor grävs ned, att silkesvantarna träds på och atf gemyflighefen sprids över alla gränser. Även om def alltid är trevligare med gemyt än spänningar, handlär def här ytterst om aff KU:s och därmed riksdagens granskning skall bli trovärdig.

Herr talrnan! Låt oss återgå fill inledningen. Hade inte myckel av det som KU kritiserar i dag - dålig kontroll, ofullständiga rufiner, bristande observans, godtrogenhet och mycket annat - i någon män kunnat upptäckas på ett tidigare stadium om vi hade varit lika aktiva för 15-20 år sedan som vi är i dag? Kan vi klara vår viktiga roll i framfiden utan all reformera och effekfivisera vårt granskningsarbete?

Mitt svar på dessa frågor är nej. Här behövs förändringar. Men, herr talman, var så viss, de kommer infe fram utan strid och ulan beskyllningar för partinit, effeklsökeri, bråkighet och allt annat som funnits med i debatten om KU:s roll. Men det priset måste betalas. Årets granskningsbetänkande och dess förhistoria utgör en tankeställare.

Herr talman! Några avslutande ord om årets granskningsbetänkande. Vapenexporffrågorna har fått stort utrymme, enligt mångas mening/örstort. Utskottet har granskal fler frågor, även om defta har haft svårt aft tränga igenom för vapenexporten har dominerat. Def gäller Berglingaffären, utnämningspolifiken,.plan- och bostadsverkets utflyttning fill Karlskrona m.m. Däremot har.utskottet inle gjort en-granskning av Palmemordets efterspel utan nöjt sig med alt hänvisa till två utredningar, som arbetat med ärendet. Jag skall återkomma till def litet senare i dag.

Finns det då något genomgående tema i def som vi funnit? Svaret, är ja.
Hyckleri och dubbelmoral vad gäller vapenexporten.'Atf inga fel begåtts och
inga ansvariga finns när del gäller andra frågor.- Utskottsmajoritetén''är
begåvad med det mest-försonliga sinnelag som tänkas kan. Frågan är
emellerfid om man infe försöker bevisa och förklara för mycket. Därigenom
minskar också trovärdigheten i de slutsatser som majoriteten drar av årets
granskning. ■ ■

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Allmänt

Anf. 3 BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr falman! Konstifutionsutskottet behövs infe. Det klarar infe: av att
granska regeringen ordenfiigt-, eftersom det är politiker som granskär
varandra och eftersom utskottet då inte kan komma fram till några bra
slutsatser. Tidningarna är. mycket bättre och snabbare på aff granska
makthavarna. Juristerna har mycket större kunskap och är mer kompetenta
och objektiva när del gäller.att klara granskningen. •:

Detta är några ganska vanliga kommentarer som man får höra i diskussionen om konstitutionsutskotfefs arbete och kontroll av regeringen. Även jag är fill viss del kritisk mot hur granskningen går till. Vi har väldigt-små resurser. Näsfan varje annat utredningskansli av större dignitet har större resurser än konstifutionsutskottet. Vi läggerfram ett-betänkande en gång per år med en mängd olika ärenden - hela granskningen av regeringens adrninistrativa hantering, med författningar, propositioner osv. samt dessutom det som anmäls lill KU av riksdagsledamöterna. Mycket av def som skrivs i konsfitufionsutskottets betänkande kommer egentligen aldrig riktigt fram i ljuset därför att det är så många saker som behandlas sarrifidigt. Detär ganska otydliga preciseringar av det samlade omdöme som konstifutionsutskottet kommer fram fill om regeringens hantering. Def är ganska svårt'aff läsa ut huruvida det är ett hårf omdöme, om det är mycket eller litefiav kritik som konsfitutionsutskottet: har att framföra.

Vi har bekymmer med materialinsamlingen. Det åvilar i myckéthög grad
de enskilda ledamöterna att själva veta vilken typ av handlingar de-vill
komma åt inom regeringskansliet. - ' - •

Def var bl. a. mot denna bakgrund som vi folkpartister i konstitutionsuf-skoftet begärde aft det skulle tillsättas en kommission som fick i uppdrag atf gå igenom vapenhandeln sedan början av 1970-talet. De andra ledamöterna ville inte det. Jag förmodar att de trodde aft de skulle få konkurrens. Dét slutade trots allt med atl det så småningom tillsattes eri medborgarkommission. Jag tror aff det var av stort värde. Def visade sig också aft kommissionen fick väsentligt större resurser till sitt förfogande i sin granskning. . Jag tror dock .att min kritik av hur konstilutionsutskotfel arbetar och

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Allmänt

uppfattningar om hur det skall kunna bli bättre förmodligen så småningom kommer att leda till resultat. De frågor jag tillställde konstitutionsutskoftet i ett brev förra sommaren har i stort sett ännu inte behandlats. Jag är ändå optimistisk.

Jag skall säga fill de personer som ifrågasätter granskningen över huvud taget och :jom tror aft de är bättre på atf sköta den själva att de bortser ifrån den process som granskningen faktiskt innebär, framför allt nu när utskotts-förhören dessutom blivit öppna. Jag tycker att alla vi som har till uppgift att granska och kontrollera makt kan säga att vi kompletterar varandra.

Konstitutionsutskottets granskning har i många fall lett till resultat redan innan vi behandlar betänkandet.

I tisdags beslutade riksdagen aft den typ av samarbefsavtal som regeringen har träffat med den indiska regeringen i fråga om vapenexport inte längre skall få träffas, i avvaktan på aff en utredning skall se på vilken typ av samarbefsavtal vi skall ha i framfiden. Def var ett mycket snabbt resultat av den tydlighet som konstitutionsutskottet har gett den här frågan i sitt granskningsarbete i år.

I ett annat, litet ärende har def också blivit resultat ganska snabbt. För ett tag sedan fick vi ta ställning till en ny inriktning för hur restaureringen av Hornborgasjön i Västergötland skall gå fill. Det var naturligtvis en anmälan fill och granskning i konstitutionsutskottet som drev fram alt detta skedde snabbare.

Vi har i år tagit ett steg framåt mot bättre förutsättningar för den årliga granskningen. Jag tänker på de öppna utskottsförhören. Efter en nästan 25-årig kamp, bl.a. från folkparfiets sida, har vi nu öppnat våra dörrar.

Många frågar: Innebär inte den här öppenheten att ni får vela mindre och alt det blir mer av hemlighetsmakeri genom aff det inte går att.ställa alla frågor och genom att de utfrågade hänvisar till sekretess och annat? Pä def vill jag svara: Jag tror def är helt fel. Dessutom kan utskottei komplettera med slutna utfrågningar, om vi skulle vilja göra det. Vi har också gjort del i tre fall i år. Vi har haft säkerhetspolisens chef hos oss, vi har haft en andra utfrågning med krigsmaterielinspektören Sven Hirdman, och vi har haft Boforsdirektörerna, som ville komma bara om det var stängda dörrar, hos oss. Jag tror alltså att öppenheten har blivit väsentligt mycket större med de öppna förhören.

Jag tror också aft de öppna förhören har inneburit en kvalitativ förbättring av granskningen så till vida atf vi som är ledamöter i konstitutionsutskottet kan ta del av den debatt som följer på de öppna förhören. Vi kan läsa i tidningarna och höra i radio och TV, och vi träffar våra partivänner och väljare, som har kommentarer under hand fill vad som sker i de öppna förhören. Det breddar vår bas för granskningen, och det blir en dialog i samhället under själva granskningsarbetet.

Man har också frågat: Har de öppna förhören kommit för atl stanna? Är det ingen som är kritisk? Jo, det finns naturligtvis en och annan som på ett tidigt stadium hade bestämt sig för att tycka illa om detta med öppna förhör, att det skulle kunna bli teater och show och att kvaliteten skulle sjunka. Men jag tror att det mer handlar om en konservativ fasthållning vid intagna ståndpunkter. Jag noterar med glädje att de som i detta hus tidigare var ivriga

motståndare, bl. a. socialdemokraterna, numera tycker att def har varit en bra reform aft införa de öppna förhören.

Många frågar om alla affärer som vi har haft under def senaste året: Palmeulredningen, Stig Berglings fiykt, jusfilieombudsmannen, vapenaffärerna osv. Man frågar: Hur är egentligen tillståndet i landet? Har vi fått det sämre i den meningen atf vi har fler affärer, atf fler myglar och försöker krypa undan lagar, bestämmelser och förordningar? På det vill jag svara att jag har svårt all ha en absolut bestämd uppfattning om detta. Vi har haft affärer i Sverige förr. De som var med på 50-falet minns t. ex. räftsskandalerna då. Men jag tror atf def till viss del har skett en uttunning i samhället vad gäller ansvarsfagandet, och jag tror aft det bl. a. hänger samman med den offentliga sektorns starka fillväxt under de senaste årtiondena.

Jag tror atf def som har hänt under de senaste åren har skadat oss politiker, skadat myndigheter och tjänstemän, skadat uppfattningen om våra företag och skadat journalisternas anseende.

Jag sade att jag hade svårt atf ha en alldeles bestämd uppfattning. Man möter ju också så mycket av samvetsgranna, lojala, kreafiva och ärliga människor i vårt samhälle. Därför tycker jag det är fel att ha mycket svepande uppfattningar om aff vi är på väg mot ett slags degenerering i Sverige.

Jag har med glädje noterat att det i dag på många håll i vårt samhälle har börjat skapas en debatt om våra regler och vårt sätt aff hantera reglerna. Vi har fått en etikdebatt inom olika sektorer av vårt samhällsliv. Vi politiker talar om det. Journalisterna talar sinsemellan om hur de skall sköta sina granskningsuppgifter. Företagen ordnar seminarier om hur de på ett rikfigt sätt skall följa lagar och förordningar. Förhoppningsvis kan def alltså komma något gott ul av alla de affärer som vi har upplevt under de senaste åren.

Så några kommentarer till själva betänkandet. Det finns ganska många reservafioner till årets betänkande. Jag kan tänka mig att Olle Svensson vill utnyttja def förhållandet till atf säga atf kritiken är splittrad eller att det är hårdare krifik mot regeringen från dem som är oppositionella. Till det skulle jag vilja säga: Jag är alldeles övertygad om atf om vi hade haft mer tid i slutskedet av vårt arbete skulle reservafionerna ha varit mer samlade. Den sista natten satt vi ledamöter själva och formulerade reservationerna, och det fanns inte tid för någon egentlig samordning. Det fanns också mycket få s. k. alternafiva skrivningar när vi fog ställning till hur betänkandet skulle se ut. Därför kan reservalionsbilden verka litet splittrad.

På en del punkter har def naturligtvis framförts en samlad kritik från utskottets sida. Den kommer självfallet inte att märkas särskilt mycket i dag, för del som kommer atl diskuteras är de frågor där vi har olika uppfattningar. Men del finns alltså en ganska bred samlad krifik beträffande Palmeutredningen, beträffande regeringens ansvar och uppmärksamhet i vapenexportfrågorna, beträffande plan- och bosfadsverket, beträffande frågan om när författningar har kommit ut osv.

Till sist. herr lalman, vill jag inför kammaren redovisa - del tror jag också att ni själva har stött på - aff det finns många människor som är ganska trötta pä konstitutionsufskoftets granskning, framför allt i fråga om vapenaffärerna. Man säger: Ni får inte fram någonting, def blir inget slut på det hela, och

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Allmänt

prot. 1987/88:132 det känns över huvud taget ganska obehagligt med bråk. Varför håller ni på

2 juni 1988

att bråka på detta sätt?

Granskning av statsrådens tjänsteutövning rn. m.

Allmänt

Till dem vill jag säga: Min uppfattning är att makt alllid korrumperar. Det gäller oavsett var man hör hemma ideologiskt och politiskt. De människor som har mycket makt riskerar atl deformeras moraliskt. Därför är det av utomordentligt stor vikt att vi har en granskning, kontroll och insyn överallt där makt utövas, och det måste med nödvändighet leda till en hårdhänt granskning och till att det blir bråk och olika uppfattningar. Därför skulle jag också vilja säga atf bråket är en av demokratins förutsättningar.

,Anf. 4 Tredje vice falman BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! I den första omgången av granskningsdebatten brukar vi traditionellt anlägga vissa synpunkter på granskningens omfattning och på vad vi har åstadkommit. Det kan inte undvikas att det blir upprepningar år från år. Def kan nog infe heller undvikas aft det blir upprepningar från oss som avlöser varandra här i talarstolen. Jag kan i mycket instämma i vad både Anders Björck och Birgit Friggebo har sagt här. Jag tror atf även Olle Svensson kan instämma i en hel del av vad som har sagts.

Häromdagen kunde man i Sydsvenska Dagbladet läsa en arfikel författad av förre jordbruksministern Eric Holmqvist. Artikeln innehöll en nedgörande kritik mot konstifutionsutskottet, konstitutionsutskotfefs granskning som helhet och.mof de öppna utskottsförhören. Den innehöll också en nedvärderande bedömning av oss som verkar inom konstilulionsufskottef. Eric Holmqvist gjorde en jämförelse med gångna dagar, då det var värdiga män för vilka man hade förtroende som saft i konstitutionsutskottet. De bråkade inle så mycket, men de hade tyngd,i sig. Detta är i stort sett kontentan av artikeln. Vad som kan vara av intresse atl notera i detta sammanhang är atf def naturligtvis var väl förtjänta män som saft i konstitutionsufskotfet; det var ju män på den tiden. Men man bör kanske samtidigt göra anmärkningen att de inte utövade någon granskning. I och med att de inte gjorde någonting på granskningsområdet undgick de kritik.

Jag har studerat utvecklingen av konstitutionsutskottets verksamhet. Jag skall inte trötta kammaren med siffror utan endast nämna aft 1970 års granskningsbetänkande omfattade 54 sidor med bilagor och allt. Debatten i kammaren med anledning av betänkandet.klarades av på en timme. Def var den tidens granskning. Med andra ord kan man säga att den granskningsupp-giff konstitutionsutskottet har enligt grundlagen praktiskt taget hade somnat in.,

Def var sedan.under det begynnande 1970-talef som granskningen började vitaliseras. Vilka orsakerna lill det var skall jag lämna därhän. Granskningen har sedan år, för, år fått en allt större omfattning. Vi kan alla se aft granskningsbefänkandel i år inte har kunnat rymmas i en behändig volym, utan det har fått delaSiUpp i två delar med bortåt 700 sidor. Detta visar vilken förändring som skett under, skall vi säga, en politikergeneration.

Jag tror också aft denna utveckling är ett uttryck för en förändrad inställning öyer huvud taget. Vi har i det svenska samhället fåll mindre av hysch-hysch och konformism och mer av ifrågasättande. Del tycker jag är bra. Mycket av det som nu betraktas som skandaler, felgrepp, övertramp

osv. har naturligtvis förekommit även tidigare. Skillnaden är att det nu har lyfts fram i ljuset. Många av de kontroversiella s. k. affärer som förekornmit har lyfts fram just genom konstiiutionsutskottets granskning. Del tycker jag är mycket värdefullt.

Jag är alldeles övertygad om att de som ifrågasätter konsfitutionsufskotfefs granskning och metoderna för den kommer att få fel. Konsfitutiorisutskoftets granskning kommer atf fortsätta, och den kommer sannolikt också aft expandera. Häri ligger naturligtvis ett problem.

Konsfitutionsufskottet är ett riksdagsutskott. Vi har många andra frågor aff behandla. Den lid vi kan ägna ät granskningen är trots allt begränsad. När det gäller stora och komplicerade frågor som t. ex. vapenexporten krävs mycken fid och inläsning för atf man i betänkandet skall kunna avge mer välavvägda och på kunskap grundade omdömen. Detta är naturligtvis frågor vi i konstitutionsutskottet måste noga begrunda: vilka arbetsformer vi skall ha, vilka resurser utskottet skall ha till sitt förfogande för def grundläggande förarbete som måste fill och hur vi skall disponera tiden för granskning över året.

Jag tycker att öpperiheten i konstitutionsutskottets granskning är bra. Vi har allfid haft ett betydande mått av öppenhet i så måtto att de utfrågningar vi haft har publicerats. En stor del av def grundmaterial sorri vi har fotat våra undersökningar på har också publicerats. Det tråkiga har varit att det materialet nästan inte alls har observerats av massmedia. Man har i stället under undersökningarnas gång velat ha ständiga rapporter: De öppna utskotlsutfrågningarna har väl underlättat för massmedia att ge mer rättvisande skildringar av vad som förekommer. Samfidigt är def givet atf de öppna utfrågningarna också kräver mer tid. Det har vi kunnat konstatera. Utfrågningarna inom utskottets väggar gick snabbare. Def är möjligt att vi när del gäller de offentliga utfrågningarna inte ännu funnit de mest lämpliga formerna.

Den nya öppenheten gäller inte bara konstitutionsutskottet. Den gäller också andra utskott i riksdagen, som dock inte fått riktigt samma uppmärksamhet. Jag är emellerfid övertygad om att när denna öppenhet kommer in i ett något lugnare skede kommer massmedias uppmärksamhet all uppvisa en större spridning över olika utskottsaktiviteter. Det tror jag också är bra. Man får hålla i minnet alt del inte bara är konstitutionsufskotfet som har granskande uppgifter i riksdagen. Alla riksdagsutskott har i grunden dessa uppgifter. Konstitutionsutskottet är sedan tilldelat speciella uppgifter när det gäller regeringens ansvar. Alla utskott har aft granska de områden som man har under sin domvärjo. Det är vikfigt att understryka aft alla riksdagsutskott bör så långt det går kunna fylla en granskande funktion, som omfattar infe bara regeringens göranden och låtanden utan också spänner över den del av förvaltningen som sorterar under vederbörande utskotts ämnesområde.

Jag anser således att den ökade öppenhet vi har fått är bra. Jag tror atf den kan bli ännu bättre i framtiden. Jag vill också understryka aff den har bidragit till att mer sätta riksdagen i centrum för allmänhetens uppmärksamhet. Det har blivit en breddning av massmedias intresse, och vad som händer i riksdagen, infe minst vid utskotlsutfrågningarna, har plötsligt blivit lika intressant som regeringens presskonferenser. Det är naturligtvis utmärkt om

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Allmänt

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Allmänt

det blir på det sättet. Det är ju i detta hus som all makt enUgt författningen är samlad. Då borde också uppmärksamheten i högre grad riktas mot riksdagen.

När det gäller årets granskning kan man konstatera att en fråga eller rättare sagt ett komplex av frågor, nämligen vapenexporten, har tagit exceptionellt mycket fid. Jag instämmer gärna i vad Birgit Friggebo och Anders Björck här har sagt om fidsnöd, tidsbrist och jäkt under slutskedet. Samtidigt tycker jag att vi i utskottet har haft en god ambition att gå igenom så myckel som möjligt och att vi har kunnat göra någorlunda välavvägda omdömen på grundval av vad vi har funnit. Ulskottsgranskningen är ju så all säga rullande. Det innebär att en granskning inte är avslutad i och med atl granskningsbetänkandet är framlagt. Jag har varje år som vi har haft vapenaffärerna uppe till granskning sagt atf det blir anledning att återkomma till dem även nästa granskningsperiod. Så är def också i är; def gäller inte bara vapenaffärerna utan också en del andra ärenden som utskottet har haft atl se på. Det tillkommer ju också, inle minst på vapenområdel, hela liden nya omständigheter som inte har varit uppenbarade när utskottet tog ställning.

För att upipehålla mig ytterligare ett litet slag vid vapenexporten vill jag säga atl det har varit en väldig bredd i aktiviteterna inte minst genom medborgarkommissionens insatser, och def är bra. Jag vill kanske ändå säga att jag har blivit litet besviken på medborgarkommissionens betänkande, inte så myckel på grund av de sakfel som har uppenbarats efter publiceringen ulan på grund av den bristfälliga dokumentationen. Det finns i medborgarkommissionens betänkande infe ett enda förhörsprotokoll. Det finns inga grunddokument, utan man får hela tiden lita till de omdömen som kommissionen har gjort på olika punkter. I det avseendet kontrasterar ju KU:s belänkande, vad man än tycker om det, på ett enligt min mening fördelaktigt sätt. Vi publicerar de långa utfrågningar vi har gjort med olika statsråd, tjänstemän i regeringskansliet och andra. Den som är intresserad och så önskar kan själv på grundval av dessa genomgångar bilda sig ett omdöme. Jag tycker att def är en värdefull del i KU:s verksamhet att vi lyfter fram material som andra sedan kan läsa och även, om man så vill, bearbeta. Jag brukar säga i dessa allmänna inledningar av granskningsdebatien atl KU:s betänkanden regelmässigt innehåller en mängd upplysningar om saker och ting av centralt intresse för dem som är intresserade av hur landet styrs, upplysningar som inte går att hitta någon annanstans.

Det är naturligtvis lätt alt vi som sitter i konstitutionsufskottel och blir utsatta för kritik i massmedierna och även av privatpersoner gär i försvarsställning och med näbbar och klor försvarar vårt beteende och vår verksamhet och ger den en större glans än den kanske förtjänar. Men jag är alldeles övertygad om aff just konstitufionsutskottet som granskningsorgan har stora fördelar framför varje annan konstruktion av ett granskningsorgan.

Man har sagt i den allmänna debatten atf vad vi behöver i vårt land är en författningsdomstol, atl vi skall ha en domstol där - del får man utgå ifrån -kvalificerade jurister undersöker t. ex. huruvida regeringen har följt gällande bestämmelser eller ej. Jag är rätt övertygad om att en författningsdomstol, om vi hade en sådan, inle på långa vägar skulle kunna fylla den speciella funktion som konslilutionsulskottef har. Det som utskottet kritiseras för,

nämligen alt det är politiker som sitter i utskottet och som aktualiserar frågor, är enligt min mening en stor tillgång. Det är en fillgång därför atf vi politiker, vad man än säger om oss, följer med vad som händer. Vi vet en hel del redan på förhand. Vi har möjlighet att sätta tummen på ömma punkter. Vi har möjlighet att ta initiativ som inte nödvändigtvis behöver leda till några fällande domar. Vi kan ta upp frågor av det skälet aff vi tycker att de är intressanta, att det finns i frågans förlängning saker och ting som kan behöva lyftas fram i ljuset. Denna typ av initiativ, som alltså kan komma från politiker, skulle def vara omöjligt för en domstol att handlägga. Granskningen av regeringen blir mycket bredare genom att def är ett polifikersamman-salt utskott som utför den än om den skulle ske i ett formellt juridiskt organ.

Herr talman! Detta var några allmänna reflexioner kring utskottets granskning, och det finns naturligtvis myckel man kunde fillägga. Jag har haft som en slående punkt i mina inledande inlägg tidigare år, att jag har sagt aff def allra största värdet med KU:s granskning troligen är den preventiva effekt som granskningen har. Del är naturligtvis av utomordentligt stort värde för varje regering och för dem som arbetar i regeringskansliet att veta atl del är myckel riskabelt att försöka gå genvägar, att det är mycket riskabelt atl försöka avvika frän de regler som riksdagen har fastlagt eller som är antagna på annat sätt i def svenska rättssamhället. Varje regering vet att del i riksdagen sitter en grupp politiker, infe enbart av den egna parfikulören, som vid varje tillfälle är intresserade av atf lyfta fram i ljuset eventuella missgrepp. Detta tror jag inverkar på hela vårt styrelsesysfem.

Vi har haft många vad man kallar skandaler och många s. k. affärer i vårt land, men jämfört med nästan varje annat land är det ändå ganska litet. Det perspektivet tror jag är viktigt alt ha i minnet. Det är infe så att vi svenskar är ädlare, hederligare och finare än andra, ulan jag tror aft en bidragande faktor är alt vi har ell kontrollsystem som just innebär atl man kan öppna alla möjliga sekreta lådor.

Men detta system är inte fullkomUgt - det behöver förbättras. Det har fidigare falare varit inne på, och jag ansluter mig till de synpunkter som därvid har framförts. Jag tycker också - och det gäller verksamheten i samhället som helhet - att vi sekrefessbelägger på tok för mycket i vårt land. Det är en fråga som nog kommer atf få ökad aktualitet undan för undan, allteftersom informationssamlandef och informationskalalogiseringen datoriseras. Detta är ett stort problem som vi har framför oss, och jag tror aft vi i varje läge måste kämpa för att bevara så mycket som möjligt av den traditionella svenska öppenheten.

Jag sade tidigare i mitt inlägg alt det är en kontinuerlig verksamhet vi bedriver i konstitutionsutskottet. Vi har redan en lista på ärenden för nästa granskning, och vi kan ju se hur nya granskningsfrågor bubblar upp i den allmänna debatten t.o.m. precis dagarna innan vi skall hålla den här debatten.

Om regeringen, vid sidan om den polisutredning som har aft utreda det tragiska mordet på statsminister Olof Palme, har fått speciella uppgifter som inkräktar på polisens och åklagarnas befogenheter, är detta myckel allvarligt. Än så länge är delta bara tidningsuppgifter och lösa uttalanden av statsråd och andra, men det är ganska egendomligt aft man har kunnat finna

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Allmänt

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Allmänt

att en privatperson har fått regeringens uppdrag, aff han tydligen har utfört detta uppdrag i någon form av samverkan med tidigare länspolischefen Hans Holmér och att han har författat promemorior som har lämnats till departementet.

Jag vill infe fälla något slutomdöme om dessa förhållanden, men jag tycker attdet är en fråga som i allra högsta grad faller inom konstitufionsutskottets granskningsområde.

Jag skulle vilja avsluta med-att fråga Olle Svensson om denna alldeles färska s. k. affär: Har Olle Svensson några upplysningar aft lämna till riksdagen redan i dag om vad som verkligen har förevarit i denna uppmärksammade historia?

Anf. 5 NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Konstitufionsutskottets granskning tenderar atf öka i omfattning, vilket flera falare redan har påpekat. I början av 1970-falef omfattade betänkandena på ett par hundra sidor, men nu har utskottei lagt ett betänkande på närmare 700 sidor på riksdagens bord. Vad ligger bakom denna utveckling? Är granskningen grundligare nu än förr? Är def flera fall än förut som påkallar granskning? Förmodligen är det en kombination av dessa frågor.

En annan iakttagelse kan också göras. Vissa frågor återkommer år efter år i granskningen. Jag avser då inte de mer rutinmässiga, såsom proposifionsav-lämnandef och liknande. Det handlar om större frägekomplex som krigsmaterielexporten, utlänningspolifiken, åsiktsregistrering osv.

Herr talman! Eftersom detta är den sista granskningsdebatfen som jag deltar i kan def vara naturligt om jag gör en återblick på granskningsarbetet under de 15 år jag har följt frågorna.

Det är naturligtvis inte bara volymmässigt som man kan mäta ökningen under denna tid. Det gäller också intresset kring frågorna. Def skulle vara intressant att göra en jämförelse avseende hur stor plats granskningsarbetel fick i massmedia för 15 år sedan och den plats det har i dag. Det är naturligtvis bra aft intresset och uppmärksamheten ökar. KU:s och riksdagens granskning av regeringens och enskilda statsråds verksamhet bör ses som en del i den allmänna granskning som måste förekomma i samhället.

Del finns anledning atl varna för en övertro pä all när en rapport läggs fram dä är allt klarlagt. Så enkelt är det inle. Del finns alltför många dolda kort. Def må gälla KU:s granskning, medborgarkommissioner eller andra organ. Jag tror def är klokt atf säga: Detta är så långt vi kunnat komma just nu. I hög grad gäller detta vapenhärvan.

Det kan heller infe vara önskvärt aff samhällsdebatten stannar av i en fråga. Kanske just den öppna debatten ger nya uppslag och uppgifter för atl gå vidare. Även de som granskar behöver i sin tur granskas. Detta ökar möjligheterna att skapa klarhet i frågorna.

Naturligtvis finns gränsdragningsproblem mellan den formella granskning som konstitutionsutskollel är ålagd atl göra och det politiska nagelfarande som skall ske i andra debattsammanhang. Jag vet inte om jag blir emotsagd av företrädare förändra partier när jag hävdar, atl partier i opposition är mer benägna atf anmäla frågor fill granskning än regeringspartier och att dessa

senare partier visar en benägenhet aff söka förmildrande omständigheter för de egna statsrådens handlande. Genom de regeringsskiften som förekommit har defta illustrerats. Med detta påpekande har jag dock inte påstått atf regeringspartier avstår från att kritisera sina egna statsråd. Det förekommer mer eller mindre vid varje granskningstillfälle.

Det bör också sägas att def infe finns någon knivskarp gräns mellan den konstitutionella granskningen och den politiska, även om man söker skilja på frågorna. Regeringsärendénas handläggning kan rymma både konstitutionella brister och andra brister värda aff notera vid en granskning.

Vi har ibland en debaft inom utskottet om var gränsen för vårt granskningsarbete går. Det är regeringen och statsråden vi skall granska, heter det. Kan vi då befatta oss med olika myndigheters göranden och låtanden? Detta har exempelvis gällt säpos roU i olika sammanhang. Avgränsningar måste göras, men man kan uttrycka saken så, alt bakom varje statligt organ står ett statsråd som bär def yttersta ansvaret för vad som sker.

Skall granskningsarbetet bedrivas på samma sätt i fortsättningen som hittills? Årets, liksom förra årets, granskning ger anledning att ifrågasätta delta. Med den dominerande plats krigsmaterielexporten med all rätt har fått finns risk för att andra granskningsuppgiffer trängs undan, framför allt i massmediabevakningen. Vi har från vpk aktualiserat frågan om aff utskottet borde kunna företa en särskild granskning och särskild redovisning av ett större frågekomplex. Det kan inte vara nödvändigt aft i ett och. samma betänkande redovisa utskoffsgranskningen av den stora frågan om krigsmaterielexporten, beslut om Hornborgasjöns vattennivå, kungörandet av beslut om förbud mot stråförkorfningsmedel osv. Våra tankegångar har ännu inte tagits upp på allvar av övriga partier; möjligen snuddade Birgit Friggebo,vid tanken. Talar ändå infe årets granskningsarbete för en annan ordning i fortsättningen? Def ingår för övrigt i konstitutionsufskoftets uppgifter atf iakttagelser vid granskningen skall delges riksdagen minst en,gång årligen, inte bara en gång.

Som redan konstaterats har årets granskningsarbete för första gången skett bl. a. genom öppna ulskoltsutfrågningar. Ännu torde def vara för tidigt aft dra tvärsäkra slutsatser av detta. Ett par saker kan dock noteras. En positiv sida är all intresset för granskningsarbetel ökat, liksom all utskoltsarbelel i riksdagen blivit mer synligt. En negativ sida med öppna utfrågningar är att det blivit lättare för statsråd och andra att hänvisa fill sekretessen för aft slippa svara på frågor.

En erfarenhet av granskningsarbefet - inte minst i år - är aff det är svårt aft få fram uppgifter som behövs för att belysa en fråga. Man skall näsfan i förväg veta vad dokumenten skall ge svar på för atf kunna begära de rätta uppgifterna. Man får dra fram uppgifterna. Detta är inte bra.

Undvikande svar eller minsta möjliga av sanningen är heller inte bra. Def leder lätt fill uppfaffningenaff vederbörande vill dölja något.

Under en särskild rubrik kommer vi alt behandla krigsmaterielexporten och de många märkliga turerna i denna fråga. Redan nu vill jag dock göra ell par noteringar.

Allra först något om hur denna fråga blivit den; framträdande i granskningsarbetel. Till en början var det endast vpk som tog upp frågor kring den

■Prot: 19,87/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Allmänt

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Allmänt

svenska krigsmaterielexporten. Vi behöver inte gå särskilt många år tillbaka i tiden för att i betänkandena finna atf endast vpk-reservationer fogats fill dessa. Övriga partier fann allt gott och väl.

Först sedan Bofors polisanmälts av Svenska freds- och skiljedomsföreningen och sedan uppgifter strömmade till om att svenska vapen fanns i länder där de inte borde finnas började man intressera sig pä allvar för frågorna. Debatten kom att kretsa kring vilken regering - socialdemokratisk eller borgerlig - som kunde ha ansvaret. Del stod dock snart klart all ingen regering kunde svära sig fri frän ansvar. Ingen regering hade reagerat på larmsignalerna.

Trots två års omfattande granskningsarbete tror jag alt vi befinner oss långt från slutet på denna härva. Det är betecknande att nya uppgifter ständigt löper in och att lämnade uppgifter korrigeras. Ett nytt avsnitt i följetongen svenska vapenaffärer har publicerats med dagens betänkande. Flera följer, och ännu vet ingen hur slutet kommer atf bli.

Utrikesminister Sten Andersson har ufiovat ordenfiig och offentlig tvätt av byken. Men ännu finns säkert många trasor i den byken som inte plockats fram.

Den märkliga bilden av dessa affärer är aft svenska vapen finns i en rad länder där de infe skall finnas men tydligen ingen har begått några fel! KrigsmaterieUndustrins företrädare framställer sig som ädla, laglydiga personer, myndighetpersoner och statsråd bedyrar sin oskuld - och ändå är svenska vapen spridda över hela världen.

Def blir fillfälle att under dagens debatt mer i detalj behandla vapenaffärerna, och jag skall därför inte nu gå in ytterligare på dessa.

Herr talrnan! Precis till granskningsdebatten dyker en ny märklig affär upp. Jag syftar på Ebbe Carlssons roll i Palmeufredningen. Tydligen finns också Hans Holmér någonsfans i kulisserna.

Holmérs fixering vid det s. k. huvudspåret har blivit skarpt kritiserad. Det är allvarligt om man fortsätter efter samma spår och därfill i tvivelaktiga former.

Har det infe varit nog med oklarheter i denna utredning? Nu kan man inte längre skylla på den ovisshet som rådde strax efter mordet på Olof Palme. Tid har funnits för aff korrigera missgrepp, men nu ser def ut som om man gör nya sådana.

Rikspolischefen Nils Erik Åhmansson säger atf kontakterna mellan Ebbe Carlsson och Hans Holmér är en belastning. Ja, det kan man nog säga!

Det är ytterligare en belastning aff just dessa båda agerade i samband med den skandalösa sjukhusaffären i Göteborg i mitten av 1970-talet, som KU en gång tidigare har granskat, då en omfattande åsiktsregistrering förekom. Holmér och Carlsson företog en utredning om vad som förevarit och skrev en promemoria som omedelbart hemligstämplades. De många oklarheterna i den affären är en belastning för samtliga inblandade.

Def finns flera frågor att klara ut rörande Palmeutredningen. Nya har nu tillförts. Även detta ärende förefaller bli en följetong i KU:s granskningsarbete.

Vi har vid flera tillfällen haft anledning aff fa upp frågan om socialdemokraternas roll i vissa affärer. Nyligen diskuterade vi här i riksdagen den

åsiktsregistrering som bedrevs under krigsåren och som fortsatte länge därefter och kanske fortfarande pågår. Om man skall fala om belastning så gäller det i hög grad belastningen för socialdemokraterna av atf infe klart redovisa vad som varit och göra rent hus med företeelser av detta slag.

Herr talman! Av det trettiotal reservationer som fogals till KU:s belänkande slår vpk för åtta och har därtill tillsammans med företrädare för andra parfier undertecknat ytterligare fem reservafioner. De flesta gäller krigsmaterielexporten, men också andra viktiga frågor berörs, såsom Berglingaffären, utlänningsärenden och säkerhetsfrågor. Dessa kommer all behandlas under särskilda rubriker.

Ett par noteringar vill jag göra fill frågor som behandlas i betänkandet. När det gäller proposifionsavlämnandet är def en gammal bekant. I är har efter påpekande från vpk också uppmärksammats del förhållandet all motionstiden för fiera stora proposifioner sammanföll med den allmänna motionstiden, då också hela budgetpropositionen skall granskas. Detta är ofillfredsställande, och utskottet noterar de åtgärder talmanskonferensen vidtagit för att komma fill rätta med problemet.

Låt mig också beröra den fråga som har beteckningen Utnämningspolifik. Visserligen har den en särskild punkt, men jag ämnar inle begära ordet under denna. Där har en pikant ordväxling förekommit mellan socialdemokrater och moderater om vem som gynnats eller missgynnats vid utnämningar lill olika befattningar. I ivern att bevisa hur politiskt rättvist man hanterat det hela har stundom glömts bort den grundläggande principen, atf def är förtjänst och skicklighet som skall vara vägledande. Debatten har gällt fördelniningen mellan socialdemokrater och borgerliga. Jag har den funderingen all det väl borde finnas personer med förtjänst och skicklighet även till vänster om socialdemokratin. Det går infe alt komma förbi del faktum att utnämningspolifiken blivit något av en polifik för fördelning mellan socialdemokrater och borgerliga och alt del är om rättvisor eller orättvisor i denna fördelning man tvistar.

Herr lalman! Vi kommer från vpk aft utveckla våra ståndpunkter ytterligare under de olika avsnitten i granskningsdebatfen. Jag vill dock redan nu yrka bifall fill samtliga reservationer från vpk liksom fill dem som vpk tillsammans med andra parfier har fogat till detta betänkande.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Allmänt

Anf. 6 OLLE SVENSSON (s):

Herr lalman! Det är riktigt atl vi i år har haft ett långt arbetspass inom konstilulionsufskotfef innan vi har kommit fram fill denna granskningsde-ball. De båda aktstycken som jag nu håller i innehåller ca 700 sidor. Där finns inle bara våra slutsatser - majoritetens och reservanternas - utan också ell stort antal dokument och stenografiska uppteckningar av våra utfrågningar. Med tanke på del som Berfil Fiskesjö och Nils Berndfson sade vill jag säga aft det väl räcker för den här debatten att vi behandlar vad som står i betänkandet och inte ägnar oss åt atl granska vad som kommit fram i massmedierna under det senaste dygnet. Jag har inga andra informationer på det området än vad som har återgivifs i massmedierna.

En nyhet för året är, som här har påpekats, alt vi har hållit öppna ulskoltsutfrågningar. Del har skett efter de regler som konstitufionsutskottet

2 Riksdagens protokoll 1987/88:132

Prot. 1987/88:132 har föreslagit riksdagen att tillämpa och som riksdagen har beslutat om. Det

2 juni 1988 handlar orn aff inhämta sakupplysningar för atf komplettera vårt skriftliga

~ ', material. Vi har haft dryga tjoget utfrågningar, och praktiskt laget alla har

■ varit offenfiiga. Jag har räknat ut alt vi har suttit i andrakammarsalen i drygt

rådens tjänsteutövning .,, . , , . ' a u r=..

' ° 20 timmar och lyssnat pa de svar vi har fatt.

Jag tycker på del hela taget att def har gått bra. Jag vill inte bara berömma
mina utskottskolleger för väl genomfört arbete utan noterar också del fina
Allmänt ■ jobb som ulförts av massmedierna. Jag har hört en del suckar från våra mera

stationära riksdagsreporlrar över den ökade arbetsbördan, men för min del är jag beredd all intyga all ni i tidningarna och ibland också i direktsända radio- och TV-referaf gett god samhällsinformation.

Det är för fidigt att utvärdera hela verksamheten, men personligen är jag positiv lill utfallet av de offentliga ulskollsutfrågningarna. Det erkänner jag gärna, eftersom jag från början var ganska skeptisk fill offentlighet i utskottens arbete. Den som vänlat sig atf riksdagsledamöterna skulle uppföra sig annorlunda vid offentliga utfrågningar än i de slutna utskottsrummen har enligt min mening i stort seff fått fel. I stället har nyttig informafion kommit ul om hur utskotten arbetar vid insamlandet av material.

Jag beklagar atl en utfrågning - den med Boforsdirektörerna Ardbo coh Ekblom - på deras begäran måste hållas inför slängda dörrar.,Jag anser alt del hade varit värdefullt om utfrågningen även i det fallet hade varit offentlig.

Här har nu förekommit en diskussion om arbetet i konstitutionsutskottet och dess uppgifter. Det är klart - def står ju i grundlagen - atf vi skall granska statsrådens ämbetsutövning och regeringsärendenas handläggning och redovisa resultatet minst en gång om året. Jag vill gärna understryka atl vi från socialdemokratiskt håll ser konstitutionsutskottets arbete som ell led i strävandena att hålla uppsikt över demokratins sätt att fungera. Def handlar framför ailt om en undersökning av administrativ praxis, i ett viktigt preventivt syfte, nämligen alt förebygga felaktigheter, men också atl få statsråden och deras medarbetare aff lära av felen, så atl vi får en så kvalitativt god handläggning i kanslihuset som möjligt.

I motsats lill en del debattörer tycker jag atl ell partisammansati organ kan leva upp till kravel på att vara ett effektivt kontrollorgan å det svenska folkets vägnar. Def gläder mig atl mina utskoftskolleger som har talat före mig här i dag har kommit till samma slutsats.

Anders Björck uppträder här i ett försök alt lansera sig i rollen som "Mr
Konstitutionsutskott". Till Anders Björck vill jag säga aff om man anser att
det är viktigt med ett partisammansaff konstitutionsutskott för den här
granskningen, bör man väl också inräkna socialdemokraterna som vikliga
medarbetare i del granskningsarbetel. Om vi skall få trovärdighet som
granskningsulskoll, måste två förhållanden gälla. Def eller.de parfier som
befinner sig i regeringsställning bör inte släta över de fel som vi upptäcker,
utan klart redovisa dem. De som befinner sig i opposition bör undvika aff
parfipolitisera allt och t. ex. ta repris på bråk som man haft i utskottet eller på
olika meningar som man har haft i fackutskotten: Om man har principen att
uppfylla dessa förutsättningar, tror jag alt man kan komma långt i den här
verksamheten.
18 Vad gäller historien så började den ju inte först 1974 när Anders Björck

kom hit och ingrep ined svärdet. Åren 1976-1982 hade vi borgerliga regeringar. Var det Anders Björck.eller Olle Svensson som var den mest akfive i Telub-affären? Var def socialdemokraterna eller de borgerliga som begärde att man skulle redovisa protokoll från utfrågningarna? När infördes de stenografiska uppteckningarna? Jo, del var under den socialdemokratiska tiden.

Låt oss vara generösa mot varandra. Vi måste skapa trovärdighet för vär uppgift att granska. Man skall då inte - och nu vänder jag mig till Birgit Friggebo - bli så besviken om man lägger märke fill att det i betänkandet finns ganska få reservationer som är fördelade efter ell luschslreck mellan borgerligheten och socialdemokratin. Del är positivt alt vi kan ha olika kombinationer och komma fram till olika grupperingar i våra diskussioner om olika frågor. Def finns nu en enda borgerlig treparfireservation. Den handlar om stråförkorfningsmedel. Jag vägrar att uppfatta den som annat än en tillfällighet. De borgerliga har här inle sökt gemensamt gripa efter ett halmstrå, utan de försöker utföra granskningen objektivt och undviker att göra den till en blockpolilisk arbetsuppgift.

Liksom tidigare har vi bemödat oss om att från samtliga partier bli ense om beskrivningen av vad som har förevarit i de ärenden som vi har granskat. Vi har därvidlag eftersträvat största möjliga öppenhet, som Bertil Fiskesjö var inne pä, inte minst när det gäller redovisningen av våra iakttagelser rörande vapenexporten.

Den kritik som här tidigare har riklats mol regeringen - den antyddes i varje fall av Anders Björck - för bristande samarbete när det gäller att leverera begärda handlingar lill oss tycker jag är orättvis. Vi kom i gång litet sent, men del berodde även på oss själva. Vi måste behandla andra frågor, och de öppna ulskottsutfrågningarna kunde enligt de regler som vi fastställde inte starta förrän i februari. Sammanfattningsvis kan man understryka atf def hör till utskottets viktigaste uppgifter all skaffa fram offentliga redovisningar som underlag för väljarnas bedömning av regeringens arbete. Frän värt skickliga kansli har omvittnats alt samarbetet med kanslihuset i det avseendet har fungerat utmärkt.

När det gäller granskningen av administrativ praxis kan jag hänvisa till ett nyuppräffat register som finns i betänkandet. Del redovisar de ärenden vi har tagit upp sedan 1971. När man studerar registret finner man att det är några frågor som ständigt kommer tillbaka. Det gäller remittering av lagförslag till lagrådet, utgivning av författningssamlingen, SFS, proposifionsavlämnandet fill riksdagen och regeringens utövning av normgivningsmakten. I den mån kritiska bedömningar har förekommit i dessa ärenden, har i allmänhet hela utskottet stått bakom - så har också skett i år.

Jag vill peka på en sak. Lagen om arvs- och gåvoskatt publicerades först
den 29 december 1987, dys. tre dagar före ikraftträdandet. Del finner
utskottet helt otillfredsställande. Vi hoppas nu på en förbättring av arbetsför
hållandena här i riksdagen, dels genom regeringens åtgärder, dels genom aft
riksdagen visar förmåga atf anpassa sig lill detta arbete och får bättre
arbetsformer. ,

Jag instämmer med Bertil Fiskesjö när han säger alt även de andra utskotten har en viktig granskningsuppgift. Def är min uppfattning aff

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988,

Granskning av statsrådens tjänsteutövnirxg m. m.

Allmänt

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Grariskning av statsrådens tjärisfeutövning

Allmänt

riksdagen och särskilt riksdagens utskott bör ägna mer uppmärksamhet åt atl värdera resultaten av riksdagens beslut. Denna utvärdering bör vara framtidsinriktad. Det är knappast ökade resurser eller organisationsförändringar som behövs, utan det handlar mer om ändringar i arbetssätt och prioriteringar.

Med detta vill jag redan nu yrka bifall lill utskottels anmälan i dess helhet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 7 ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Jagtycker atf det är typiskt för Olle Svensson atl karakterisera en del av arbetet i utskottet som bråk, och bråk i repris. Mycket av del som Olle Svensson och socialdemokraterna kallar för bråk är en arbetsmetod för atl få fram material för all komma vidare, eftersom socialdemokraterna sätter sig på bakhasorna. Jag är stolt över alt jag har medverkat lill bråk i olika sammanhang. Om del inle hade förekommit bråk, hade utskottet inte fåll den roll som del faktiskt har i dag.

Bråk i detta avseende är inget atl skämmas för. Vi känner lill spelreglerna. Socialdemokraterna har tillsammans med vpk, som normalt stöder socialdemokraterna, majoritet i utskottet. Om infe socialdemokraterna går med på det, kan vi från oppositionen således inte av egen kraft få igenom förslag om s. k. prickningar eller kritik. Det är därför viktigt med öppenhet. Skall vi vara ärliga, herr lalman, är det inte kammaren här i dag som dömer i KU-lvisler. Det gör allmänheten, utifrån den bild som den har fått via massmedia. Massmedias bevakning är därför viktig. Del är viktigt med öppna ulskoltsutfrågningar och annat. Då kan media och allmänheten bilda sig en uppfattning. Sedan spelar del faktiskt en mindre roll - låt mig gärna erkänna del -hur voteringen utfaller litet senare här i dag.

Vi hämtar mycket av vårt arbetsmaterial från tidningarna. Det är inte så, att vi sitter och hittar en mängd s.k. affärer, utan vi följer upp det som massmedia har kommit fram med. Det enda som är förutsägbart när del gäller massmedia - och det gäller alla dechargedebatter och allt utskottsarbe-fe - är ju atf tidningen Folkets ledarsida, vars politiske redaktör heter Olle Svensson, i morgon kommer atl ha en sedvanlig ledarartikel, som höjer Olle Svenssons insatser lill skyarna samtidigt som det framhålls vilka släta figurer opposilionsföreträdarna gjorde, i synnerhet Anders Björck. Det är ju bara atl gå tillbaka lill facil, herr talman. Så slår del alltid på Folkels ledarsida dagen därpå.

Sedan tillfrågan vem som har gjort vad. Herr ordföranden nämnde Telub. Vem anmälde Telub? Det gjorde faktiskt Anders Björck. Något år senare hakade Olle Svensson pä. Men det var faktiskt jag som log upp den frågan, trots att jag visste att den kunde vara känslig för en borgerlig regering. Så jag betackar mig för kritiken. Kanske speglar den en inre upplevelse hos socialdemokraterna: atf man aldrig får anmäla någonting som skulle kunna vara känsligt för den egna regeringen.

Olle Svensson har rätt på en punkt. Han sade alt det under perioden 1976-1982 hände myckel i KU. Då blev del fler utfrågningar och då togs de upp stenografiskt. Ja, lacka för det, det var ju borgerlig majoritet i KU under de åren. Etertil Fiskesjö och Karl Boo satt som ordförande. Är det någon i

denna kammare som tror alt denna utveckling hade skett, om det hade varit en socialdemokratisk majoritet under den tiden? Sanningen är atl socialdemokraterna har pressats framåt, mer eller mindre motvilligt. Jag vill dock gärna ge Olle Svensson en eloge: han har infe fillhört de allra värsta bromsklossarna i del här sammanhanget. Han har ofta förstått vad öppenhet betyder, därför att hans erfarenhet som tidningsman har gett honom en del lärdomar. Men han har haft partivänner, både på. ledarsidorna och i kammaren, som har haft en helt annan uppfattning.

Jag tycker, herr lalman, att det är viktigt atl del här med bråk avdramalise-ras. Talet om bråk är den typ av argumentation som används av dem som rent allmänt är polilikerfientliga, som vill svärta ned demokratin. De sätter alllid stämpeln bråk på allting.

Självfallet har vi gjort många fel och misstag i konstilutionsutskotfel Del sade jag också i min inledning, men jag tycker ändå all den utveckling som har skett har varit lill gagn för svensk demokrafi. Så var del inte när vi började diskutera de här förändringarna. I delta land, herr talman, där man doktorerar på städning av toaletter och pä var varenda blåsippa i landet växer kunde det faktiskt vara ett uppslag all se litet pä debatten om KU:s roll. Man kunde gå igenom en och annan ledarsida under de senaste 10-15 åren. Då skulle nian se att det sannerligen inte har varit en process som ens massmedia, i synnerhet icke en viss del av den svenska pressen, på något sätt har drivit fram, utan tvärtom motarbetat, förklenat och förhånat.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988 ,

Granskning av statsr rådens tjänsteutövning m. rn.

Allmänt

Anf. 8 NILS BERNDTSON (vpk):

Herr lalman! Del räcker atl granska vad som redan finns ulan all ta upp det som hänt de senaste dagarna, anförde Olle Svensson. Förvisso räcker del långt, men som exempel på hur ständigt nya uppgifter tillförs kan del inträffade vara värt all notera. Jag vill gärna knyta an lill vad Bo Hammar, vpk, skriver i ell särskilt yttrande om just Palmeulredningen. Han skriver: "Trols de utredningar som gjorts är mänga frågor om det s. k. huvudspårets ursprung och bakgrund obesvarade. Del kan enligt min mening bli anledning atl återkomma till dessa frågor." Så lill vida finns det, Olle Svensson, ett klart samband mellan det senaste dygnels händelser och vår granskning. Del framstår som helt klart atl del finns anledning all återkomma fill frågorna.

Samtliga talare har gett en bild av granskningsarbefefs utveckling som jag tycker överensstämmer med de iakttagelser som jag har försökt redovisa. Men ingen, inte heller Olle Svensson, har tydligen kommit fram fill några idéer om hur man skall kunna dela upp granskningen på del sätt vpk har förespråkat, så att även de andra frågorna blir bättre belysta i debatten än vad som sker i dag. Om vi redovisade granskningen av vapenexporten i ett särskilt belänkande och de övriga ärendena i ett annat, borde dessa övriga ärenden få en bättre behandling, inte minst i massmedia. Den andra vinslen skulle, enligt min mening, bli all ledamöter och ulskoliskansli skulle få en bättre arbetssituation. Man skulle inte som nu behöva ha alla bollar i luften samtidigt.

Vilka resurskrav skulle del då ställas pä utskottet? Del borde man

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Allmänt

undersöka, och skall utskottet fullgöra sina granskningsåligganden måste erforderliga resurser ställas till förfogande.

Jag vill också gärna ha sagt all KU:s personal gör en enastående insats och är värd allt erkännande. Jag har haft tillfälle atf säga detta i annat sammanhang, men jag ser gärna all det också kommer in i riksdagens protokoll.

Får jag också, herr lalman, säga all riksdagens kontroll av regeringen naturligtvis skall utövas av ett politiskt sammansatt organ. Det har tagits upp till diskussion, men jag anser atl delta är självklart. Vi kan företa den mer konstilutionellagranskningen samtidigt som vi anlägger politiska synpunkter på det hela.

Här har del då diskuterats vilka som har anmält mest vid olika lidpunkter, men ingen har ändå kiinnat påslå all de borgerliga partierna gick i spetsen när del gäller anmälningar under de borgerliga regeringsåren och ingen kan väl heller påstå atf socialdemokraterna gör motsvarande i dag. Redan detta tycker jag visar att det hela beror på positionen i riksdagen. Det är väl inte heller onaturligt aft oppositionspartierna skall vara särskilt vaksamma när det gäller vad regeringen gör och inle gör. Man kan invända alt detta kan den säga som företräder ett parti som aldrig har haft regeringsansvar, eller som det hette i en visa häromkvällen: "men en enda, blott en enda alllid kunnat va' kavat, han har aldrig i regeringen haft nån partikamrat". Till detta kan möjligen sägas atl härigenom ökas också möjligheterna aff göra iakttagelser av def slag som jag har redovisat.

Anf. 9 BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Olle Svensson berörde reservationerna och välkomnade att det inte finns något luschslreck mellan borgerligheten och socialdemokraterna. Men nu finns det faktiskt ytterligare ett parti i kammaren, nämligen vpk.

När det gäller vapenembargot gentemot Australien och Sven Anderssons eventuella inblandning i denna affär befinner sig ju socialdemokraterna i minoritet. Det föreligger alltså en majoritet som infaren annan ståndpunkt. På grund av arbetets uppläggning är del ofta i reservafionerna - när det finns flera reservationer - mer fråga om nyanser än om klara åsiktsskillnader. Här vill jag faktiskt skylla på uppläggningen av arbetet inom utskottet. Jag uppskattar mycket vår ordförande Olle Svensson och hans strävan efter objektivitet också när def en eller annan gång gäller att ge regeringen en känga.

■ Men samtidigt vill jag nog påslå alt arbetet inte drivs fram med den kraft som skulle behövas för att vi skulle få en ordentlig planering och kunna gå djupare i granskningen. Det sägs inte nej när vi vill la upp frågor och det sägs inte nej när vi vill få tillgång till papper, men arbetet drivs heller infe fram. Vi har ingen plan för hur utfrågningarna skall gå lill öch vilken tidsföljden skall vara m. m. Det gjorde aft det blev en förskräcklig hets de sista dagarna när det gällde huvudbelänkandel i sig och framför allt när det gällde reservationsskrivningarna. Detta kan naturligtvis ge en onödigt rörig bild av vad utskottet har kommit fram till.

Sedan skulle jag något vilja beröra frågan om regering och opposition, som har varit uppe här, och kanske se den med en något annorlunda vinkling. Jag

har själv suttit i en regering tidigare. Vi hade i utskottet atl granska frågor, där jag varit med om atl fatta kollektiva beslut. Jag hade inle haft ell direkt eget ansvar, t. ex. när det gällde vapenexportfrägor. Då jag har ställt kritiska frågor i utskottet för aff få en belysning av vad som hände även under de borgerliga regeringsåren, så har vissa personer gjort den här kommentaren: Du salt ju med själv. Varför ställer du sådana här frågor?

Slutsatsen av den attityden skulle bli atl f. d. regeringsledamöter aldrig någonsin skulle kunna sitta i konstitutionsulskollel. Jag skulle önska atl de som gör sådana här kommentarer drar konsekvensen och lägger fram förslag i denna kammare om all-f. d. regeringsledamöter inte har i konstifutionsutskottet all göra.

Jag för min del tycker all denna roll, innebärande kontroll, granskning, insyn, öppna dörrar, är så oerhört viktig för demokratin all jag även orii jag har haft andra funktioner tidigare vill försöka fylla min nya roll. Det innebär atl man kan, om man har denna principiella uppfattning, delta i en granskning av regeringar som man själv har suttit med i. Dä tycker jag inte aft några skall försöka utnyttja situationen för misstänkliggörande.

Jag tror all f. d: regeringsledamöter - det gäller inte bara mig själv utan även andra - kan ha något atf tillföra i granskningsarbefet, eftersom de känner till den miljö som de olika besluten fattas i.

Med falmannens medgivande skulle jag bara vilja inforrnera Nils Berndt-, son om aft def förra sommaren lades fram ett skriftligt förslag i konstitutionsufskotfet om aft vi skulle ha ett kontinuerligt arbete när del gäller granskning och inte bara koncentrera granskningen fill våren. Därmed skulle vi kunna lägga fram flera granskningsbefänkanden. Brevet härom från mig, som var ställt fill konstitutionsutskottet, innehöll också andra förslag för att vi skulle fä en bättre tingens ordning när det gäller vårt arbete. Och min förhoppning är alt Nils Berndlsons efterträdare i konstilulionsufskotfef fillsammans med mig verkligen skall driva fram en behandling av denna skrivelse.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutö vn ing m. m.

Allmänt

Anf. 10 OLLE SVENSSON (s):

Herr talman! Def har ju varit en ganska trivsam inledningsomgång, och Anders Björck fick verkligen anstränga sig för atf hitta möjligheter att polemisera mol min syn på granskningsarbetel. När jag talade om bråk och bråk i repris syftade jag närmast på frågor som egentligen inte har konstitutionell karaktär utan borde, som jag sade, i stället kunna behandlas i sakufskotten. Jäg har ingenfing emot bråk - sådarif förekommer ju ibland mellan oss, och det får man acceptera.

Jag ber att få lacka för reklamen för tidningen Folket. Jag brukar, när jag talarmed min kollega i Eskilsluria-Kuriren; hänvisa till regeringsformens 1 § och säga all all makt utgår från Folkel. Men så lyckligt är del inle. Jag vill emellertid gärna framhålla atl jag aldrig skriver ledare om konstitutionsutskottets debatter, utan det svarar andra skribenter för.

Annars har vi kommit fram till att vi gemensamt skall försöka få en ordning som skapar trovärdighet kring ett granskningsarbete av ell partisammansatt utskott. Då bör man inte så mycket hurra för sig själv, ulan dä måste vi respektera varandra. Jag vill också säga atl del är självklart all vi kan komma alt ha olika roller vid olika tillfällen. Men årets betänkande, som bl.a.

Prot. 1987/88:132 handlar väldigt myckel om vapenexporten, följer ingalunda ell blockpoliliskt
2 juni 1988 schema. Vpk är den hårdaste motståndaren till försäljning av vapen till andra

Granskning av stats-■ rådens tjänsteutövning m. m.

länder, vilket framgår av betänkandet. I övrigt formerar sig partierna litet härs och tvärs. Så det är inget exempel på att man har fått en blockpolilisk uppdelning. Del tycker jag i och för sig kan vara bra.

Sedan tycker jag inle som Birgit Friggebo och Nils Berndlson, atl vi skall

gå ifrån all redovisa alla ärenden i ell stort betänkande. Jag tror att det skapar

Regeringens åtgärder större tyngd åt granskningsarbetel all vi samlar allt vi iakttagit i ett stort

med anledning av betänkande. Det kan någon gång behövas ett delbetänkande, men i stort sett

mordet på statsminister tycker jag att vi skall följa den nuvarande ordningen.

Olof Palme Vi måste dock komma ihåg att konstitufionsutskottet även har andra

uppgifter än granskningen. Vi fär inte slarva med grundlagarna, kommunal-

lagsliflningen, kyrkolagstiftningen, presstödet, yttrandefriheten osv. Vi kan

inte ägna oss bara åt granskningsarbetet.

Jag vill uttala min glädje över all ha fält debattera många gånger med Nils Berndtson, som alltid på ett sakligt sätt tagit upp konstitutionella frågor. Detta är hans sista granskningsdebalt, och jag ber atl få lacka för del goda samarbete som vi haft, även om vi naturligtvis ofta har kommit fram till olika bedömningar och haft olika åsikter.

Anf. 11 TALMANNEN:

Sedan de under avsnittet Allmänt anmälda talarna nu haft ordet övergår kammaren till att debattera Regeringens åtgärder i anledning av mordet på statsminister Olof Palme.

Anf. 12 ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talrnan! Spaningarna efter Olof Palmes mördare pågår fortfarande. Dessa spaningar har varit föremål för ell antal utredningar. Åtskillig kritik har riktats mol del sätt varpå de skötts.

KU granskade förra året spaningsverksamhelen och särskilt regeringens roll. Socialdemokraterna i utskottet fann allt vara i sin ordning-som vanligt, frestas man säga.

Vi förutsatte förra året att KU skulle fortsätta sin granskning. Så har inte skett. Endast moderata samlingspartiels representanter i utskottet har velat gå vidare. Vi har reserverat oss såväl i betänkandet som i utskottets protokoll fören fortsatt utredning och bl. a. krävt att Sten Wickbom, Claes Zeime och Ingvar Carlsson skulle ulfrågas. Detta har förvägrats oss, trots atl utskottet beslutade, och ordföranden lovade, att utfrågningar skulle ske.

Takliken har varit klar. Från moderat håll ville vi redan från början ha en parlamentarikerkommission. Men regeringen tvingade fram en juristkommission under ledning av dåvarande chefs-JO, Per-Erik Nilsson. Det innebar atl parlamenlarikerkommissionen - detta har vidimerats när vi haft kontakt med dess ordförande - tvangs vänta ett bra lag innan den kom i gäng. Därigenom kunde socialdemokraterna i utskottet hävda all parlamentarikerkommissionen måste inväntas innan KU kunde behandla ärendet.

Dä fanns det på grund av tidsbrist ingen möjlighet för KU all göra annat än att i stort sett instämma i vad kommissionen hade sagt. Det handlade i 24,

praktiken om bara några dagar på grund av den, låt mig säga, förutsedda förseningen.

Del är intressant atl se hur vpk i utskottet traskar pafrullo efter socialdemokraterna också i är. Förra året hade man inte ett ord av kritik utan friskrev tiUsammans med socialdemokraterna helt regeringen från alla fel och misslag när del gällde mordutredningen. De borgerliga partierna riktade då gemensamt kritik men vpk räddade regeringen.

Inle heller i år finns någon reservation från vpk, blott ett till intet förplikfigande särskilt yttrande. Det finns en betydande skillnad mellan den kritik som från vpk-håll offentligen riktats mol regeringen och hur vpk uppträder i konstitutionsufskotlet. Där är vpk som så ofta annars socialdemokraternas svans. Var vpk som parfi egentligen slår i dessa frågor är det faktiskt svårt aff få någon klarhet i med tanke på de olika ståndpunkter som intas. Den tolkning som måste göras av partiets officiella inställning genom avsaknaden av vpk-reservafioner i år och föregående år är aft vpk helt stöder regeringens version av vad som hänt.

Herr talman! Nu riktade faktiskt den parlamentariska kommissionen enhälligt kritik mot regeringen och självfallet också mot andra. Utskottets majoritet instämmer plikiskyldigast i denna kritik. Men man gör inle något försök aff länka själv, att göra egna utredningar, atl ta ell eget ansvar.

Def är ett bekvämt sätt all komma ur en besvärlig situation. Men det är inte rakryggat. Spaningarna efter Olof Palmes baneman har på en rad sätt skötts klandervärt. Ansvaret för detta vilar ytterst på regeringen, på en svag justitieminister och på en auktoritär polischef.

Det finns anledning lill all instämma i myckel av den kritik som framförts i den parlamentariska utredningen, dock infe i allt. Den kritik som riktas mot åklagarna framstår som överdriven iried tanke på del läge som de befann sig i, nonchalerade av Hans Holmér och utan stöd från regeringen.

Herr talman! Egentligen upphör man aldrig atl förvåna sig när del gäller handläggningen av spaningarna efter Olof Palmes mördare. Men uppgifterna att bokförläggare Ebbe Carlsson, med regeringens goda minne, har fält specialuppdrag av polisen att utföra vissa utredningar är ändå uppseendeväckande. Jag tillhör dem, herr talman, som gärna ser en privatisering av stora delar av den offentliga sektorn, men jag tycker nog alt det är väl häftigt all börja med polisen genom alt slädsla Ebbe Carlsson.

Först skall det sägas all del är av största vikt att Olof Palmes mördare grips. Därom är vi självfallet ense. Just därför är def viktigt atl spaningarna bedrivs effektivt och under vedertagna former så att inte minst rättssäkerhelskraven tillgodoses.

Härvidlag har vi dåliga erfarenheter, och stark kritik har riktats i sammanhanget. Så sätts Ebbe Carlsson in som polisens hemliga vapen.

Herr Carlsson är inte obekant för konstifutionsutskottet. Han har varit inblandad i flera socialdemokratiska s. k. affärer, inte minst historien med den s. k. sjukhusspionen i Göteborg och anklagelserna mot socialdemokraterna för att hålla sig med en egen säkerhetstjänst.

Om Ebbe Carlsson kan bidra till att Palmemordet klaras upp är vi självfallet tacksamma, men jag tillåter mig tvivla. I stället symboliserar affären Ebbe Carlsson en företeelse som vi blivit alltmer vana vid: kanaler vid

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringens åtgärder med anledning av , mordet på statsminister OlofPalme

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988 ' ;

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringens åtgärder med anledning av inordet på statsminister OlofPalme

sidan av de officiella, specialuppdrag, åsidosättande av normal handläggning, hemlighetsmakeri, en regering som inte vill säga vad den vet, utnyttjandet av pålitliga socialdemokratiska partivänner.

Herr lalman! Del är just denna typ av kontakter med regeringen som utskottet skall granska. Här är förklaringen till aft KU:s ordförande varit så ivrig aff under våren förhindra utfrågningar i ämnet. Men socialdemokraterna skall inte få styra utskottets granskning på det sätt som nu har skett. Hade moderaternas förslag om diverse utfrågningar på detta område kommit fill stånd hade detta med Ebbe Carlsson och hans uppdrag i dag varit känt. Det hade varit föremål för en granskning. Del var naturligtvis inle utan orsak, herr talman, som vi så starkt drev på för att få utfrågningar på detta område. Del var ingen slump.

Självfallet skall konstitutionsutskottet återkomma och granska affären. Vi
iTiåste få besked öm vad regeringen har velat, vad den medgivit, vilka
hemliga handlingar som ställts fill Ebbe Carlssons förfogande och mycket
annat. Det är icke bara konsfitutionsutskottets rätt ulan det är, herr lalman,
också dess skyldighet. '

Anf. 13 BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Sedan förra året har vi fått Palmekommissionens rapport som grund för vår granskning av utredningen om mordel på Olof Palme.

Förra året avgav -vi en reservation. Vi var kritiska på några punkter. Vi tyckte bl. a. att den särskilda regeringsobservatören i polisutredningen borde ha dragits iri när läget stabiliserats. I år varnar visserligen majoriteten i utskottet för att ha sådana observatörer, men menar atf just detta var ett exceptionellt läge och att riian åtminstone under den första tiden kunde acceptera én observatör. I def ligger naturligtvis en indikation på atf man borde ha dragit in den speciella observatören tidigare. Det sammanfaller alltså i stort sett med de synpunker vi hade förra året.

I fjol var vi också kritiska till hur regeringen skötte frågan om samarbetet mellan åklagare och polisutredning. Vi skriver i år atf justitieministern borde ha upplyst Holmér om att han skulle följa åklagarnas beslut och anvisningar. Jag är alldeles övertygad om att om justitieministern hade lämnat det beskedet, skulle mycket av deri' misstänksamhet och del bråk som fanns mellan åklagarna och spaningsledningen ha undanröjts på ell tidigare stadium.

Detta innebär, herr lalman, atl socialdemokraterna har ändrat sig i förhällande till förra årets granskning. Vi är i år frän vår sida något hovsammare i språkbruket än vad vi var förra året när vi reserverade öss. Vi är del därför att vi har tyckt all del var bra alt komma fram till en gemensam uppfatining. Del förtar ändå inte den kritik som framförs mot regeringen i årets granskningsbefänkande.

Så någon kommentar till affären Ebbe Carlsson, som vi ju inte granskar nu.

Jag är av den uppfattningen att polisen självfallet måste ha möjlighet att använda okonventionella spaningsmetoder, inte minst när det gäller en så viktig utredning som den vi nu diskuterar. Samtidigt är det litet oförsiktigt atl använda just den mannen för detta slags uppgifter. Det har inte varit okänt

atl Ebbe Carlsson och Hans Holmér är något av ell radarpar i svenskt samhällsliv. De kontakter som fidigare har funnits mellan dessa två personer och deras inblandning i den s. k. spionaffären i Göteborg borde ha fått en och annan att länka till.

Det är något av en kontrast atf se de kontakter som förre justitieministern hade med åklagarna, som ju nästan inte var några alls, och de kontakter som den nuvarande justifieministern tycks ha haft med Ebbe Carlsson. Han har tydligen haft en rejäl access lill Anna-Greta Leijon flera gånger. Jag tror också all många av dem som lämnat in tips lill polisen och som senare inle har hörts av polisen och vars uppgifter uppenbarligen inle har blivit granskade och upptagna förrän sent i mordutredningen tycker all del är märkligt alt vissa personer tas ad notam ordentligt och snabbi.

Det finris ingen anledning att avge något slutomdöme i denna fråga nu. Däremot finns del av konstitutionella skäl anledning för konsfitutionsufskottet aft senare ta upp denna fråga till behandling.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Regeringens åtgärder med anledning av mordet på statsminister OlofPalme

Anf. 14 OLLE SVENSSON (s):

Herr lalman! Jag kan falla riiig myckel kort om den förnyade granskning som vi nu har gjort - del är tredje året i rad - av vad som förekom på , regeringsplanet med anledning av mordet på Olof Palme.

Det var ju så - det bör Anders Björck kanske komma ihåg - att utskottet förra året enhälligt uttalade alt del kunde finnas anledning att återkomma i ärendet sedan både juristkommissionen och den parlamentariska kommissionen slutfört sitt arbete. Det ställningstagandet står samfliga partier utom moderaterna för. Moderaterna är alltså ensamma öm aft inte ha godtagit dén behandlingsordning som vi besfärride oss för föregående år.

Vi träffade också en uppgörelse med Edenmankommissionen om atf få del av de utfrågningar som de båda kommissionerna genomförde, och vi har också haft det materialet till vår disposition. Det gäller även materialet frän utfrågningarna med Claes Zeime, som Björck gärna ville höra.

När vi efter denna parlamentariska kommissions arbete - även moderaterna har haft en representant i kommissionen - uttalar oss är vi eniga utanför moderaternas krets. Det framgick också av Birgit Friggebos anförande.

Utskottet ställer sig alltså bakom de påpekanden Edenmankommissiorien gjort. För min del fann jag def ganska barnsligt att strida om i vad mån dessa slutsatser tillgodoser majoritets- eller reservationsståndpunkler i förra årets betänkande. Man vill gärna visa all man haft rätt - litet av det framskymtade också i Birgit Friggebos anförande.

Jag tycker alt Edenmankommissionens ståndpunkter ligger ungefär mitt emellan vad som framfördes i majoritelsskrivningen och i den borgerliga reservationen förra året. Jag vill hävda - del påpekade också Dagens Nyheter då - all skillnaderna i själva verket inte var så stora mellan de båda ståndpunkter som redovisades i förra årets betänkande.

Det kompletterande material som kommissionerna redovisar gäller för det första den roll juslitiedeparlemenlets s.k. observatör ipolisens ledningsgrupp spelade. Ingen av de båda kommissionerna anser all justitieministern handlade partiskt då han lill övervägande delen hämtade sin information om brottsutredningen från polisen. För detta fanns goda skäl, eftersom informa-

Prot. 1987/88:132 tionen berörde säkerhetsfrågor. Del understryker båda kommissionerna.
2 juni 1988 Men de understryker också-och det har vi från utskottets sida förståelse

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

för och ställer oss bakom - att metoden endast bör användas för myckel speciella situationer. Vi tycker alt de preciseringar som gjorts genom kommissionens påpekanden är värdefulla.

Regeringens kontakter med polis och åklagare diskuterades mycket under
vår granskning förra året. Ingen av kommissionerna anser att juslitieminis-
Regeringens åtgärder tern handlade partiskt då han till övervägande del hämtade sin informafion
med anledning av hos polisen. Def hade dock varit av värde om regeringen sökt förekomma

mordet på statsminister missförstånd om anledningen till atf kontakterna skedde med polisen och
OlofPalme inte med förundersökningsledaren.

När def sedan gäller svårigheterna i samarbetet mellan polis och åklagare uttalar den parlamentariska kommissionen aft jusfifieministern redan tidigt borde ha erinrat polisledningen, dvs. Holmér, om reglerna i rättegångsbalken om ledning av förundersökning. Utskottet ställer sig nu bakom uppfattningen hos den parlamentariska kommissionen atl man från justitiedepartementels sida under de diskussioner som föregick beslutet om en omorganisation borde ha förklarat för länspolismästaren alt han var skyldig atl följa förundersökningsledarens beslut och anvisningar.

Till de beredskaps- och säkerhetsfrågor som har aktualiserats av de båda kommissionernas arbete finns det anledning för utskottet atl återkomma sedan rekommenderade åtgärder har vidtagits.

Så bara ett par ord om det som del slår så mycket om i dagens tidningar men som vi av naturliga skäl inte har kunnat granska. Jag vill göra följande kommentar lill vice ordförandens anförande här i dag: Är del nödvändigt alt alllid litet insinuant och i förväg dra slutsatser om vad spm kan ha inträffat? Anders Björck verkar befinna sig i sitl esse då han kan utgå från uppgifter som ännu inte har kunnat granskas.

För min del vill jag understryka vad jag har läst ut av delta, nämligen atl de första kontakterna från Ebbe Carlssons sida togs med polisen. Polismyndigheten hade då all bedöma om uppgifterna är intressanta eller ej, om de kan ligga till grund för ett fortsatt spaningsarbete eller inte. Man kan lycka att del verkar osannolikt aft dessa uppgifter har någon starkare grund, men det är ju polisens sak alt avgöra - del är inle KU:s bord. Men skulle del visa sig atl obehöriga kontakter har tagits mellan regering och myndigheter i den här frågan får vi naturligtvis granska det. Jag har ingenting emot atf ärendet anmäls för ytterligare granskning nästa är.

Anf. 15 ANDERS BJÖRCK (m) replik:

Herr talman! När jag redan i februari krävde aff vi i konsfitutionsutskottet
skulle granska spaningarna efter Olof Palmes mördare var det bl. a. därför att
jag ville ha en redovisning av vad som hade skett sedan Hans Holmér lämnat
sin post som spaningsledare, hur arbetet hade bedrivits och hur kontakterna
med regeringen hade varit under perioden därefter, alltså sedan februari
förra året. Hade den granskningen beviljats - det var bara moderaterna som
ville göra den - hade detta kommit fram. Och, herr lalman, hela sanningen i
den här affären är ju ännu inle avslöjad. Andra uppgifter hade också kommit
28 fram. Det ville alltså inte socialdemokraterna, med stöd av de andra

partierna. Kanske tyckte man alt kvoten av socialdemokratiska affärer före valet var fylld - vad vet jag?

Del är självklart atf en utskoltsmajoritef i ell sådant läge skall vara generös. Del är möjligt att Olle Svensson har rätt i alt det här inle är någonting alt bry sig om. Okej, men det är väl ändå utskottets ansvar att granska och la fram fakta.

Så till historiebeskrivningen. Del är riktigt att vi sade här i kammaren i maj förra året att vi skulle avvakta arbetet i jurist- och Edenmankommissionerna. När vi sade detta trodde vi atf Edenmankommissionen skulle vara klar fills vi började värt granskningsarbete. Så visade def sig inte vara på def sättet, och då förrycktes planläggningen.

Men vi är inte underställda någon Edenmankommission - vi kunde självfallet ha arbetat med utfrågningar och annat parallellt. Rydbeckskom-missionens arbete när det gäller vapenaffärerna har ju, herr talman, inle hindrat konstitutionsutskottet från att parallellt göra ett stort antal egna utfrågningar på den punkten.

Jag vill än en gång säga, herr talman, att det som Expressen kunde publicera i går är utomordentligt intressant. Med all säkerhet finns ytterligare informafion aff hämta som är av intresse för konstitutionsutskottet, helt enkelt därför atl olika former av kontakter och annat har sanktionerats av den svenska regeringen.

Vad jag nu sagt innebär inte att jag utan vidare tar avstånd från att Ebbe Carisson har fått det här uppdraget. Del är möjligt att han kan göra nytta, del kan jag inte bedöma. Men just händelseförloppet är faktiskt någonting som utskottei borde ha tittat på. Om sedan regeringen vill utse Ebbe Carlsson, lar man en stor politisk risk, men den risken har naturligtvis regeringen rätt att ta.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. rn.

Regeringens åtgärder med anledning av mordet på slalsminisler OlofPalme

Anf. 16 OLLE SVENSSON (s) replik:

Herr talman! Jag vill bara rätta till ett missförstånd som kunde ha uppstått efter Anders Björcks anförande. Det var ju ingalunda så att Anders Björck anmälde någonting om Ebbe Carlsson. Han kände ingenting till om den saken, utan vad han föreslog var atl vi skulle ha utfrågningar i februari, då vi visste all kommissionen skulle bli färdig i april.

Det finns ingenting som säger atl konstitutionsutskottet alllid skall agera hare och gå före. Vi kan mycket väl avvakta de slutsatser en kommission, som är brett sammansatt, kommer fram lill och sedan efteråt göra våra bedömningar. Vi bestämde oss under föregående år för att ha den behandlingsordningen. Däremot har vi inle alls velat nonchalera ärendets vikt. Säkerligen kan vi få anledning att återkomma.

Anf. 17 ANDERS BJÖRCK (m) replik:

Herr falman! Konsfifufionsufskotfet är infe underställt några av regeringen utsedda kommissioner. Vi kan ha anledning att samarbeta med dem, atl utbyta material och mycket annat, men vi skall självständigt göra vår granskning.

Sedan vet Olle Svensson infe vilka informationer jag har om olika skeenden. Jag begärde all statsminister Ingvar Carlsson, när han ändå var i

Prot. 1987/88:132 . utskottet, skulle få några frågor om regeringens kontakter med spaningsled-

2 juni 1988; ningen. Ingvar Carlsson har känt till aff Ebbe Carlsson har använts i

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

sammanhan,get.

Hade dessa frågor fått ställas, hade vi redan då kunnat få information. Vi hade också kunnat göra en granskning på det här området som jag tror hade varit nyttig, även ur socialdemokratisk synpunkt. Nu kommer frågetecknen atf kvarstå under fiden fram fill valet, och fler frågetecken kommer atf dyka

Regeringens åtgärder upp.

med anledriing av.

mordet på statsminister Anf. 18 JÖRN SVENSSON (vpk):

OlofPalme Herr talman! Utredningen om mordet på Olof Palme kom aft skaka den

svenska rättsordningen. Reglerna för förundersökning i brottmål åsidosattes grovt. Enskilda tillfogades onödigt lidande. De professionella mordufredarna vid polisen fick sina arbetsförutsättningar störda.

Den omedelbart ansvarige för detta var Hans Holmér. Han lillvällade sig en maktposition han enligt lag inte skulle ha. Han trampade rättegångsbalken under fötterna och hindrade behöriga instanser i deras arbete.

Frågan i dag gäller: Var fanns justitieministern, som ytterst skall vaka över att rättegångsbalken följs? Vilken hållning intog justitiedepartementet till den Holmérska maktpositionen?

Frågan måste granskas utifrån de båda begreppen ministerstyre och ministeransvarighet. Så länge en undersfälld myndighet fungerar i enlighet med gällande regler, kan en minister infe ingripa i handläggningen av ett enskilt ärende. Det är ministerstyre och otillåtet i svensk författningsordning. Men när regelsystemet sätts åsido, är del i motsvarande män ett statsråds oavvisliga skyldighet aff aktivt ingripa för att återställa regelsystemets funktion.

Atl Sten Wickbom underlät alt ingripa mol de grova missförhållandena är helt uppenbart. Redan detta är anmärkningsvärt, med tanke på den fortlöpande informafion justitiedepartementet fick om förhållandena. Redan i slutet av mars 1986 kände Wickbom till konflikten mellan åklagaren och Holmér. Ändå fick Holmérs förvända rättsordning beslå i ytterligare elva månader. Det var alltså ingen vanlig passivitet jusfitieministern visade, utan snarare en flödande tolerans gentemot del Holmérska maktimperiet.

Nästa fråga är: Var det i själva verket så, att Holmér kunde agera, därför alt han hade jusfifiedeparfemenfefs stöd? Det är ju alltför tydligt - det kan man se redan från början - att relationen mellan departementet och Holmér hela tiden var en helt annan än mellan departement och åklagare. Betydde def, aft man från departementet agerade till stöd för Holmér?

Av förhören inför parlamentariska kommissionen med den dåvarande statssekreteraren i justitiedepartementet framgår åtskilligt. Vid tvisten om 33-åringen fick departementet missnöjesyttringar från Holmér. Man borde då omedelbart ha sagt, aff här är det åklagarens beslut som skall gälla och dina klagomål kan vi infe ta upp. Men det gjorde man infe. I stället gav Sten Wickbom order till statssekreteraren atl kontakta riksåklagaren. Man agerade alltså till stöd för Holmér och mot förundersökningsledaren. Riksåklagaren har inför Edenmankommissionen klart sagt, atf han uppfatta-30

de samtalet med statssekreteraren som en propå om aff åklagaren enligt Holmérs önskemål skulle bytas ut.

En avslöjande bakgrund fill detta agerande får man när man läser statssekreterarens uttalande om den svenska rättegångsbalken. På min fråga om infe departementet bort påminna Holmér om att åklagarens ledarskap skall gälla, svarade statssekreteraren: "Formellt kan man säga att det är åklagaren som bestämmer, men jag tror inte det hade förbättrat samarbefs-klimatet. Vår ambition var atl få arbetet atl löpa så smidigt som möjligt."

Det är en märklig inställning. Rättegångsbalkens bestämmelser betecknas som en formalitet. Denna formalitet kan man skjuta åt sidan för atl herr Holmér skall få def samarbetsklimat som han vill ha. För atf fillgodose Holmér kan vi alltså avsätta åklagaren från den ledande ställning han enligt lagen skall ha.

Statsrådet Wickbom är naturligtvis ansvarig för vad hans statssekreterare i detta fall gör och säger. Statsrådet visste i detta fall vad statssekreteraren hade för sig. Sekreteraren handlade på statsrådets uppmaning. Men det finns mer detaljer än så.

Sten Wickbom själv var inle overksam när del gällde all påverka åklagarna alt böja sig för Holmér. Wickbom har själv uppgivit all han vid den första tvisten tillsade sin statssekreterare att tala med riksåklagaren för att denne "skulle få klart för sig vilken syn polisen hade".

Detta är också ytterst uppseendeväckande.. Wickbom reagerar inle så; som han borde reagera, nämligen att säga till polisen atf ordningen kräver aft åklagaren bestämmer. Han ber sin statssekreterare akfivt gä in i saken och via riksåklagaren påverka den ansvarige åklagaren. Riksåklagarens uttalanden i saken bekräftar helt atf det var detta det handlade om.

Wickbom har alltså utan att def funnits grund gått in i ärendet i syfte aft understödja ena parten i tvisten - och därtill fel part, eftersom åklagaren är förundersökningsledare. Och vad som ytterligare är försvårande - ingripandet från Wickbom och statssekreteraren sker ulan att man dessförinnan inhämtat åklagarämbetets åsikt. Wickbom får Holmérs syn sig förelagd - och def låter han sedan styra sig av. Han ingriper aktivt för att genom riksåklagaren angripa den åklagare som Holmér vill ha bort. Detta är egentligen ett oerhört övergrepp.

Hur i grund fel Wickbom såg på hela saken visas också av ett yttrande i förhöret inför parlamentariska kommissionen. Han säger: "Jag var angelägen om aft de samarbetade i stället för atf ägna sig åt inbördes bråk."

Detta visar aff Wickbom på ett egendomligt sätt såg Holmér och åklagarna som likvärdiga tvistande parter. Han kallar tvisten för inbördes bråk, denna tvist som gällde huruvida rättegångsbalken skulle gälla eller infe. Han sluter ögonen för def faktum, aft ordningen föreskriver, atf det inte är någon tvist mellan parter.

Def är åklagarens bedömning som skall gälla, och del är Wickboms skyldighet atf stödja åklagaren i hans lagenliga roll. I stället agerar Wickbom aktivt för att underminera den rollen. Han talar inte ens med åklagaren om saken. Han talar bara med Holmér.

När def gällde den organisation som gav Holmér hans maktposition framträder också märkliga uttalanden frän Wickbom. Under nära elva

Pfot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Regeringens åtgärder med anledning av mordelpå statsminister OlofPalme. ' .

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringens åtgärder med anledning av mordelpå statsminister OlofPalme

månader underlät Wickbom atf ifrågasätta denna organisation, som ju inte var regelmässig. När det gällde atf stödja Holmér mot åklagarna var Wickbom aktiv redan i slutet av mars 1986. Men när den alltmer orimliga koncentrationen på PKK-spåref växte fram: när klyftan mellan åklagare och Holmér blev allt djupare, då var Wickbom passiv. Och han förklarar detta i förhören med atf han ansåg, atf så länge arbetet med s.k. huvudspåret pågick ville han infe ingripa. Då var det plötsligt inte lämpligt atf försöka ta sig an samarbefsproblemen, som annars bekymrade herr Wickbom så myckel. Då var del väsentliga atl Holmér fick ostört fortsätta alt driva utredningen mol del lysande fiasko, som den mycket rikfigt resulterade i.

Del är alltså klart atl Sten Wickbom inte bara visade partiskhet - han var parfisk till förmån för fel part, och han fog ingen hänsyn lill vad gällande ordning föreskriver om hur en förundersökning skall gå lill.

Del slår också klart, all den kritik av Wickbom som framförs i utskottets majorifetsbefänkande i och för sig är riktig, men samfidigt helt otillräcklig. Ju mer material som kommit fram, och det har kommit mycket sedan vi sist diskuterade den här saken i kammaren, desto klarare har det framstått alt Sten Wickboms agerande måste granskas grundligare än vad utskottet hittills hunnit med. Kravel i den moderata reservationen är i del avseende helt riktigt. Man kan till nöds förstå, atf eftersom kommissionernas material kommit fram relativt sent, har infe utskottet hunnit göra den granskning som varit nödvändig. De svåra frågorna om vapenexporten har ju också gett utskottet en tung arbetsbelastning. Det må man acceptera. Men underlåtenheten måste repareras - och detta redan i höst. Det är också tanken i del särskilda yttrande som vpk-ledamoten i utskottet fogat till betänkandet.

Det kan också i förbigående nämnas alt utskottet i sä fall, om jag får komma med en liten vördsam anhållan - jag kommer inte atf vara riksdagsledamot själv vid def tillfället - inte bör nöja sig med aft läsa de tryckta kommissionsbefänkandena. De är som många sådana texter en aning, om infe friserade så i alla fall utslätade. Def finns mycket mellan raderna som inte syns, men som finns i underlaget. Def finns 4 000 sidor förhörsprotokoll, sä man har en hel del aft göra.

Jag kan t. o. m. avslöja atf man också kan rikta viss kritik mol en del av ledamöterna i Edenmankommissionen. Det var uppenbart att några inte läste särskilt mycket och någon inte alls i de omfattande protokoll som finns från juristkommissionens förhör. Man bör således inte heller när det gäller kommissionernas slutsatser helt lita på den tryckta texten ulan göra en självständig källgranskning. Def tror jag skulle vara givande för del kommande konstitutionsutskottet.

Nästa riksdag har också anledning alt granska vad den nu sillande justitieministern haft för roll i relation till herr Holmérs fortsatta aktiviteter på det område vi diskuterar. Det må vara nog med aft nu konstatera, att Anna-Greta Leijon verkligen anstränger sig för att skaffa sig en framtida plats pä konstitufionsufskottets dagordning.

När man organiserar arbetet framöver är del viktigt alt man söker skapa klarhet i vilken roll justitiedepartementet spelade för alt stödja Holmér i hans jakt på kurder. Här finns flera märkliga ting att notera.

Man kan verkligen fråga sig hur detta s. k. huvudspår kunde uppslå och få

den plats det fick. Och man kan fråga sig varför inle justitiedepartementet reagerade, när man hade ell ständigt flöde av information frän Holmér i saken.

En mycket säregen omständighet är Holmérs promemorior rörande del s. k. PKK-spåret, avgivna under sommaren 1986. 1 en av dessa står följande: "PKK ligger också bakom mordet på Olof Palme". Vad säger oss detta yttrande? Def säger, att långt innan Holmér genomfört sitt jättelika tillslag mot kurderna, långt innan han hunnit förhöra några gripna, långt innan man över huvud kunde göra någon bedömning av bevisläget, har Holmér sin åsikt klar - det är i PKK man har de skyldiga. De är dömda på förhand. Den skyldige är redan utsedd, långt innan utredningsarbetet i egentlig mening påbörjats. Delta visste man i justitiedepartementet. Varför lät man det pågå?

En viktig och brännande detalj är också frågan om gärningsmannens utseende. Detta är ting som hittills inte ventilerats i offentliga sammanhang. Men det är nödvändigt aft i dag göra sä. Här har en utredning under nära ett är sysslat med misstänkta ur en viss etnisk grupp, som har speciellt utseende vad gäller hår och ögonfärg, och som i detta hänseende skiljer sig markant från vad vi brukar kalla nordiskt utseende.

Nu är det märkliga all man i månadsvis jagat folk ur en viss etnisk grupp, och atf man fortsätter på sina håll aff spekulera över kurder och iranier. Men de detaljer - och det är poängen - som genom vittnen är kända om gärningsmannens utseende ger inget stöd ål sådant. Vi har visserligen bara fragmentariska detaljer, men så långt vi vef hade gärningsmannen alls inget utseende som för tanken lill turkiskt, kurdiskt eller allmänt sydländskt ursprung, och inte heller något speciellt nordiskt eller skandinaviskt. Och då kommer frågan: Varför fabricerade man en fantombild av mannen som gav helt felaktiga associationer? Alla har ju seff bilden och vef vad man kommer att tänka på när man ser den.

Och än märkligare: Varför koncentrerade man sig så ensidigt på människor ur en etnisk grupp i ljuset av vad man visste om gärningsmannens utseende? Dessa upplysningar hade ju också regeringen från sin speciella förtrogne Holmér och från sin observatör.

Hade Holmér stöd för sin förhandsinslällning om kurderna hos justitiede-parfemenfet - och har han det fortfarande?

Och vad skulle denna förhandsinsfällning, detta utseende av en syndabock, tjäna fill? Skulle den skydda någon? Var man rädd aff en mer förutsättningslös utredning skulle leda i en riskabel riktning? En så uppenbar förhandsinställning är ju inte resultatet av ett misstag eller av någon omedveten psykologisk fixering. Den måste vara medveten.

Frågan står öppen vem som var upphovet fill den och varför den också emot erfarna mordutredares bedömningar kunde drivas så hårt.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning rn. m.

Regeringens åtgärder rned anledning av mordelpå statsminister OlofPalme

Anf. 19 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! Vad gäller utredningen om mordel på Olof Palme konstaterade vi i utskottet förra året atl del hade begåtts felaktigheter. Särskilt underströk vi detta i reservationen, och den kritik vi den gängen framförde slår naturligtvis fast. Den bestyrks i allt väsentligt av de kommissioner som sedan dess har arbetat med frågan.

3 Riksdagens protokoll 1987/88:132

Prot. 1987/88:132 Vi skall naturligtvis gå vidare med denna fråga. Jag har dock den
2 juni 1988 , uppfattningen atl vi har fått en ganska bra bild av vad som har hänt när det

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

gäller regeringens ansvar fram t. o. m. dåvarande justitieministerns avgång. Vad som är av särskilt intresse för oss som granskar regeringen är alt se vad som har hänt därefter.

Inte minst den fråga som nu aktualiseras i pressen är, som jag sade redan i

mitt inledningsanförande, utomordenfligt intressant.

Regeringens åtgärder Det är inte tillfredsställande orn regeringen har något slags parallell

med anledning av spaningsorganisafion vid sidan av den ordinarie. Hur det förhåller sig med

mordet på statsminister den saken får vi naturligtvis undersöka mycket noga.

OlofPalme Man blir ju litet misstänksam när man upptäcker alt Ebbe Carisson är

inblandad även i denna affär. Han var en gång i liden justitieminister Lennart

Geijers.informationssekreterare. Han hade vissa uppgifter i samband med

den, vill jag påslå, ännu inle utredda sjukhusaffären i Göteborg. Han

författade bl. a. en promemoria om vad som hade tilldragit sig vid sjukhuset.

Denna promemoria krävde vi från centerpartiet och folkpartiet att få

utlämnad till utskottei för en genomgång. Jag vill erinra om alt delta den

gången förhindrades av moderaterna och socialdemokraterna tillsammans.

Jag har dock tolkat yttrandena här i dag sä, all både socialdemokrater och

moderater nu är intresserade av alt även hemliga, promemorior som har

upprättats av Ebbe Carisson skall komma under KU:s granskning.

Anf, 20 NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Jag vill ställa några frågor till Anders Björck med anledning av den i hans anförande något säregna beskrivningen av partiernas position i utskottet. Förra året fanns det t. ex. en gemensam borgerlig reservafion som vpk inte stödde. Jag uppfattar Anders Björck så, aft han menar all vpk därmed skulle ha stött regeringen.

Anders Björck säger att vpk i år bara har ett särskilt yttrande till det ärende som vi nu diskuterar och aft vpk därmed tydligen också nu stöder regeringspartiet. Men, Anders Björck, vart tog då de borgerliga kolleger vägen som i fjol stödde Anders Björcks reservation men som inle gör det i år? De har inle ens avgivit, något särskilt yttrande. Stöder inte också de regeringen, med Anders Björcks synsätt? Eller vilka mått använder Björck för aff mäta vem som stöder regeringen?

Atf bilda majoritet i ufskotfef är för övrigt inte samma sak som att stödja regeringen, def vet naturligtvis Anders Björck.

Anf. 21 ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Jag vill börja med atf yrka bifall fill reservafion 1, den moderata reseryation som alltså redovisar en annan syn än majoriteten när det gäller regeringens åtgärder med anledning av Palmemordet.

Def är med stor förvåning som jag hör Berfil Fiskesjö upprepa ett direkt lögnaktigt påstående, nämligen all moderaterna skulle ha förhindrat att KU fick tillgång till dessa promemorior i sjukhusaffären.

En annan ledamot av utskottet pratade förra året vitt och brett om detta i

TV. Jag begärde då alt KU:s kansli skulle kontrollera exakt hur det röstades i

34 utskottet vid de två tillfällen som denna fråga var uppe. Utskottets kansli

fullgjorde uppgiften och kunde konstalera alt vi moderater vid båda tillfällena stödde kravel på alt promemoriorna skulle komma ul. Delta har jag meddelat ett antal gånger, inkl. vid ett utskottsförhör där tredje vice talmannen var närvarande.

Jag förstår inte varför Bertil Fiskesjö gång på gång återkommer med detta dravel. Det är lögn. Gå och läs protokollet och stå inte här och prata smörja!

Herr talman! Anledningen till atf jag här fidigare tog upp vpk:s särskilda yttrande och underlåtenhet alt stödja dem som vill ha till stånd en ytterligare utredning i KU, Nils Berndtson, är att just vpk, genom bl. a. Jörn Svensson, har drivit denna fråga på ett mycket effektivt sätt. Många har säkert fått intrycket att de ståndpunkter som Jörn Svensson har framfört är representativa för vpk. Del är därför med viss förvåning som jag har konstaterat aff vpk:s representanter i KU inle med någon effektivitet har drivit dessa frågor.

Vi brukar visserligen skämtsamt säga alt Nils Berndlson är utskottets mest sympatiske socialdemokrat, men någon mätta bör del väl vara också pä anpassligheten till socialdemokraterna i denna fråga.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Regeringens åtgärder med anledning av mordelpå statsminister OlofPalme

Anf. 22 NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Visst anför vi kritik - mycken kritik, och den har Jörn Svensson alldeles nyligen redovisat.

Även centern och folkpartiet har ju anfört kritik, bl.a. i förra årets reservationer. Ändå har de ställt upp för majoritetens skrivning. Därförär Anders Björcks beskrivning av positionerna i utskottet inte riktig.

För övrigt är vpk:s särskilda yttrande inte så betydelselöst som Anders Björck ville göra gällande i sitt första inlägg. I delta yttrande pekar vi på oklarheter beträffande det s.k. huvudspåret, alltså samma sak som Jörn Svensson här har redogjort för. Vi anser aft def kan finnas anledning atf återkomma till dessa frågor.

Anf. 23 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! Jag vill bara tala om för Anders Björck att jag råkade vara med vid båda de tillfällen då den här frågan avhandlades i utskottei. Jag minns mycket väl hur resonemangen och omröstningarna gick vid dessa båda tillfällen.

Anf. 24 JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! För aft det inte skall råda några missförstånd när det gäller vpk:s hållning vill jag här markera atf den formella enighet som råder kring majoritetens skrivning i just i detta avsnitt alltså begränsar sig till exakt den kritik som där framförs. Det innebär inte atf vpk inte har mer aff framföra.

Såvitt jag försfår råder def också en allmän enighet i utskottet om atf denna granskning skall fortsätta. Man har haft för litet tid för den. Denna granskning kräver faktiskt en avsevärd grundlighet, och det är arbefsmässigt i och för sig ingen nackdel att den får företas under kanske litet lugnare omständigheter.

En sak som jag gärna skulle vilja lägga konsfitutionsutskottet på hjärtat, om jag får ta mig denna frihet, är alt ni som efter valet ingår i utskottet inte skall nöja er med bara det material som finns hos kommissionerna, vare sig

Prot. 1987/88:132 förhörsprotokollen eller de tryckta texterna. Var också observanta på att det
2 juni 1988 på vissa avsnitt kan vara nödvändigt all även gå in i delar av förundersök-

ningsmaterialet. En kritik som jag har mot den Edenmankommission som

° jag fram till slutskedet var representant i är nämligen atl denna faktiskt inte

rådens tjänsteutövning » , . . „ = .. . ■ i • - j j , r- j -i

' pa det satt som jag ansåg vara motiverat gick in i de delar av torundersok-

ningsmaterialet som var relevanta för bedömningen av vikliga ansvarsfrågor.

Exempelvis ville man inle, trots min inrådan, ta upp de promemorior där

Regeringens åtgärder Holmér redovisade sin egenartade inställning. I förundersökningsmaterialel

med anledning av kan finnas ling som är av betydelse också för bedömningen ay statsrådens

mordelpå statsminister ansvarighet.

OlofPalme

AnL 25 ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talmän! Medan jag väntade på atf få ordet kontrollerade jag än en gång med den person i KU:s kansli som har utrett hur det röstades när det gällde att få ul handlingarna i den s. k. sjukhusaffären. Samtliga moderater som var närvarande röstade vid båda tillfällena för all handlingarna skulle komma ut. Påstår tredje vice talmannen Bertil Fiskesjö att protokollen ljuger?

Inte någon av oss vet hur valet kommer att gå. Vi vet inte vilka som kommer all sitta i riksdagen och inte heller vilka som kommer all ingå i konstitufionsulskottet. Om jag efter valet återfinns i riksdagen och i konstilulionsulskollet, kommer i alla fall jag all göra det som bl.a. Jörn Svensson här pläderade för, nämligen alt se lill all man fortsätter denna utredning på ett så tillfredsställande sätt som möjligt.

Jag kan inte utlova aft jag skulle komma fill samma slutsatser som Jörn Svensson, Jag kan i alla fall lova all jag, om jag är kvar, skall medverka lill alt denna utredning fortgår på def sätt som jag tycker är nödvändigt för alt konstilutionsutskotfef skall anses ha fullgjort sin uppgift.

Anf. 26 NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Observerade kammaren Anders Björcks formulering? Han sade all de moderater som var närvarande röstade för all handlingarna skulle komma ut.

Jag tillhörde också utskottei vid denna tidpunkt och kan säga hur det låg till: Anders Björcks stol stod tom! En förklaring som gavs var atl det hade uppstått något missförstånd mellan Anders Björck och hans suppleant.

Senast i går, när jag började rensa i mina hyllor, hittade jag faktiskt en tidningsartikel från denna tidpunkt. Där uppgavs aft Anders Björck hade sagt atl han inte ville medverka lill atl hemliga handlingar kom på utskottets bord när kommunisterna deltog i utskoltsarbelel. Jag skall gärna förse Anders Björck med denna artikel, om han har glömt den.

Anf. 27 Tredje vice talmän BERTIL FISKESJÖ (c): Herr talman! Efter Nils Berndlsons anförande är del egentligen överflödigt med ytterligare inlägg frän min sida. Min minnesbild bestyrker helt de uppgifter som Nils Berndtson gav.

Anf. 28 ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Vid ett tillfälle var en moderat icke närvarande, en moderat hade inle undertecknat protokollet. Vi kunde emellertid ha klarat av all få ut dessa handlingar med en gång, om inle en vpk-represeniant hade stött del socialdemokratiska yrkandet om bordläggning. Personen i fråga hette Bertil Måbrink. Det är i sä fall honom som herrar Fiskesjö och Berndfson skall krifisera.

De moderater som var närvarande stödde kravet vid båda omröstningarna. Mycket mera kan man faktiskt inte göra. Jag förstår inte varför Bertil Fiskesjö försöker göra affär av detta. Han kunde ha varit med och sett lill alt vi under våren hade fått granska spaningarna efter Palmes mördare. Men då var moderaterna ensamma. Det är bara aft läsa protokollet.

Prot.4987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Krigsmaterielexport

Anf. 29 TALMANNEN:

Den handling som nu diskuteras har mycket litet all göra med det fall som diskuteras här.

Anf. 30 BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Jag vill bara med anledning av Nils Berndfsons sätt atf beskriva vad utskottets belänkande innehåller påpeka att det inte innehåller något stöd för regeringen, tvärtom. Det innehåller nämligen kritik mol regeringen vad gäller dess sätt atl sköta handläggningen av Palmeutredningen.

Anf. 31 NILS BERNDTSON (vpk):

Herr lalman! Det är just detta som jag har markerat i mina repliker till Anders Björck. Aft bilda majoritet är alltså icke detsamma som all stödja regeringen. Jag tror atl Birgit Friggebo infe har uppfattat vad jag har sagt.

Anf. 32 TALMANNEN:

Sedan de under avsnittet Regeringens åtgärder i anledning av mordet pä slalsminisler Olof Palme anmälda talarna nu haft ordet övergår kammaren till att debattera avsnittet Krigsmaterielexport.

Anf. 33 ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Svensk krigsmaterielexport kan sammanfattas i två ord: hyckleri och dubbelmoral. Inte i någon annan fråga har del ljugils så friskt, bortförklarats så mycket och hycklats så ofta. Sverige behöver en vapenexport. Den är nödvändig bl.a. för all upprätthålla det svenska försvarets standard, Alla regeringar har gett tillstånd till vapenexport. Inle alla har däremot varit villiga atl la ansvaret.

Stora hyckleripriset i guld går lill socialdemokraterna. Under decennier har man försökt sitta på två stolar samtidigt. Partiledningar har insett all vapenförsäljning är nödvändig. Det svenska försvarels behov på området har kanske inle tillmätts samma vikt av socialdemokraterna som av andra partier. Men vapenförsäljning har varit bra för sysselsättningen i Sverige. Därför har man sålt.

Problemet har varit atl en stor del av partiet faktiskt är emot vapenförsälj-

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. ni.

Krigsmaterielexport

ning. Därför har tekniken "gömma undan öch skylla ifrån sig" använts. ■ En ledstjärna har varit att det skulle vara så litet papper som möjligt. Många kontakter har skötts muntligt, särskilt när det har varit känsligt.

En annan ledstjärna har varit att tona ned. Färdiga vapen har blivit reservdelar. Direklexport har blivit licensavtal. Beslut som man infe har velat kännas vid har pådyvlats borgerliga regeringar.

Det mest effektiva vapnet i den socialdemokrafiska dementimaskinens arsenal har varit hemligsfämpeln. Vi i KU har tagit del av tusentals sidor hemligstämplat material. Del är regeringen eller regeringskansliet som har fattat beslut om hemligstämplandet. Favöritargumentet har varit att offentlighet skulle skada Sveriges förhållande till främmande makt. Men sanningen är den atl den snarast skulle skada den socialdemokratiska regeringens trovärdighet. Det bästa sättet aft skapa klarhet i vapenaffärerna är inte att tillsätta fler utredningar utan atf frisläppa fler dokument.

Men - hör jag - fatfar inte Anders Björck aft vi mäste hemligstämpla känsliga dokument? Jo, visst fattar jag det. Men det får inte röra sig om hur många som helst.

Utrikessekretessen var självfallet väl känd för utrikesminister Sten Andersson när han den 1 maj förra året utslungade: "Byken skall tvättas offentligt och ordentligt." Han hycklade när han stod i talarstolen, fy han om någon borde ha vetat alt utrikessekretessen - med hans egen tolkning, som han så flitigt gjort bruk av senare - skulle lägga hinder i vägen för en offentlig granskning. Men Sten Andersson ville ha en poäng i sitt förstamajtal. Han bör tilldelas stora hycklarpriset i silver.

Regeringen har ett enormt överläge när def gäller granskningen av vapenaffärerna. KU har infe hunnit höra mer än en del av de personer som skulle kunna kasta ljus över skeendet. Vi har inte kontrollerat i regeringskansliets diarier, hemliga eller öppna, för atl se om vi verkligen har fåll in allt material som behövs. Vi har heller inte tagit del av allt förundersökningsmaterial.

Bofors haubifsorder från Indien hälsades med stor glädje i Kariskoga med omnejd. .Affären med Indien är laglig, och självfallet betyder en sådan order mycket för sysselsättningen.

Hur har då denna affär genomförts? Redan när Kockums hade missat sin ubåtsorder från Indien fick Sverige en ordentlig vink om att tåget inte hade gått försvensk vapenexport lill Indien. Del gällde bara atl spela sina kort väl.

OlofPalme blir 1982 uppvaktad av hela Boforsledningen och försäkrar att Indien är klart ur svensk polifisk synpunkt som mollagariand. Ulf Larsson, den sedermera så berömde statssekreteraren och senare även chefen för kriminalvårdsstyrelsen, var närvarande. Men det var ingalunda klart att det skulle bli just Bofors haubitsar som Sverige skulle komma atl leverera. I ett brev till Indira Gandhi föreslår Palme såväl högfeknologiska vapen som traditionella sådana. Dessa bör Indien köpa, enligt Olof Palme. Han engagerar sig hårt i affären. Hans handgångne man i dessa exportanslräng-ningar blir statssekreteraren Carl-Johan Åberg. Han bedöms som pålitlig.

Problem tillstöter emellerfid. Olika vapen utvärderas. I dokumenten understryks atf den indiska armén, åtminstone i inledningsskedet, vill ha ett franskt vapen och inle ell svenskt.

Men denna svårighet övervinns. Det råder inget tvivel om - fortfarande enligt dokumenten - aff avgörandet ligger hos Rajiv Gandhi, som visar ett stort intresse för affären.

Men vapenaffärer förutsätter krediter. Olof Palme går in och lovar starkt finansiellt svenskt stöd. Subventionens storlek går inte att exakt beräkna. Ett försök görs emellertid i industridepartementet. Min bedömning är- och den motsägs icke i någon av de handlingar som vi har tagit del av - att det handlar om en bra bit över en halv miljard svenska kronor.

Slutligen är affären i hamn. Men den svenska regeringen tycker att den har något atf fordra från Bofors. Överläggningar sker om en donation fill den s. k. Bergslagsfonden. Industriministern, under vars departement krediifrå-gor ligger, överlägger med Bofors, och som tack för hjälpen överlämnas 50 milj. kr. frän Bofors. Jag återkommer gärna till den frågan och jag presenterar också gärna citat, om någon tvivlar på denna beskrivning.

Under hela affärens gång håller Olof Palme fredstal, kräver nedrustning och flörlar ivrigt med svenska och internationella fredsrörelser. Inom hans parti arbetar nedrustningsambassadör Maj Britt Theorin, som för resten har varit knäpptyst i debatten orri Indienordern, ivrigt med att utmala socialdemokratin som ett nedrustningens parti.

När sedan debatten - efter avslöjandena om s. k. avveckUngskostnader pä 319 milj. kr. - börjar la fart, försöker socialdemokraterna utmåla det hela som en affär mellan företaget Bofors och def indiska försvaret. Utrikesminister Sten Andersson finns med när det gäller atf teckna den bilden. Man vill plötsligt inte kännas vid de egna insatserna, som jag här blott har gett några mycket små glimtar av.

KU:s hemligstämplade handlingar innehåller en rad uppgifter som ger en annan bild av affären än den som officiellt har förmedlats. Säkert följer förhandlingarna gängse mönster vad gäller vapenaffärer. Men socialdemokraterna hycklar och försöker utmåla sig som fredsvänner, nedrustare och fiender till svensk vapenexport för alt dels fånga upp en del av den svenska opinionen, dels lugna den halva av del egna partiet och av opinionen som har en annan uppfatining. Utan skam eller rodnad försöker man samfidigt tillfredsställa dem som vill sälja vapen, dem som är försvarsvänner och dem som kräver en god sysselsättning här hemma - detta alltså samtidigt som fredsrörelsen och de pacifistiska strävandena måste få sitt.

Detta är naturligtvis dubbelmoral. Del är samma sak som om deri moderata partiledningen erlappades med alt kräva löntagarfondernas snabba avskaffande samtidigt som den hade omfattande privataffärer med dessa. Vilket liv hadedet dä inte blivit på t. ex. Sten Andersson! Han hade säkert överträffat sig själv när det gäller indignation - och detta riied all rätt. Men del som är förbjudet för andra partier är tillåtet för socialdemokraterna.

-Vapenaffärerna handlar i hög grad om moral. För oss som vill ha en svensk vapenexport, och t. o. m. kan tänka oss att öka den, är det självklart atf de som medverkar också måste ta ansvaret.

Ta nästa affär, med FFV och dess export av ammunition till Vietnam via Australien under Vietnamkriget! Nog måste var och en som läser materialet och lyssnar på utfrågningarna komma fram till atl Sven Andersson med till visshet gränsande sannolikhet visste något om detta.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Krigsmaterielexport

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Krigsmaterielexport

Men rörelsens helgon får icke profaneras. De frikänns av utskottets ordförande innan utredningen ens igångsatts av utskottet,-infe på grund av klara fakta utan för aff undvika repor i den socialdemokrafiska lacken.

Är det verkligen någon som tror att folk skulle bli särskilt upprörda över atf få veta att t. ex. Torsten Nilsson för över 20 år sedan lät sälja ett mindre antal granatgevär till Zambia, som var granne med Rhodesia? Jag tror faktiskt inte, herr talman, atf någon i dag skulle bli särskilt upphetsad över detta. Jag tror all socialdemokraterna i stället skulle vinna sympati om de sade sanningen och tog ansvaret, med tanke på Zambias läge vid det tillfället. Jag tror att socialdemokraterna gär för långt, alt de gör en felbedömning, när de lill varje pris vill försöka hävda atl ingen visste någonting.

Utskottet kritiserar krigsmaterielinspektionen, KMI. Vi säger att olika regeringar borde ha varit mera observanta. Det är ett milt påpekande. Sanningen är ju att man inte alltid har velat vara observant, om vi skall tro dokumenten. Erbjudanden och förfrågningar om köp av svenska vapen direkt i stället för via Singapore är ändå en tankeställare därvidlag.

Sverige har sålt vapen till Indonesien i många år. När utskottet tidigare granskade sade Mats Hellström först att det bara var reservdelar. Def visade sig vara hela kanoner. Sedan hävdade han alt det var ell åtagande som borgerliga regeringar hade gjort. Så var det inte. Del var nya åtaganden, som man inte vågade redovisa därför att man riskerade att räka i gräl med parfiets nedrustningsopinion.

Mats Hellström blev prickad av KU förra året. Det är värt att påminna om det nu, när socialdemokraterna hävdar aft deras folk ingenting felakfigt gjort.

Men när man var i opposition var det annat ljud i skällan. 1981 reserverade sig socialdemokraterna och vpk i KU mot aft export skedde lill Indonesien. Medlem av konstitutionsufskottel då var Sten Andersson.

Herr talman! Def finns dock något som är ännu värre än smygförsäljningen av vapen, hemligstämplandet och all man skyller pä de borgerliga. Det är attityden gentemot dem som granskar.

Jag har flera gånger sagt att vi skall sälja svenska vapen, och jag kan t.o.m. tänka mig en ökning av den svenska vapenexporten. Men jag vill samtidigt kunna kontrollera alt den sker i enlighet med de beslut som fattats av riksdagen. Jag håller på konstitutionsutskottets räll all snabbi få in handlingar. Jag vill atl de som säljer vapen skall la ansvaret och inte skylla ifrån sig.

Då möts man av en opinion som är djupt avslöjande. Sällan har Sten Andersson avslöjat sig så som när han gång på gång försöker sprida budskapet alt de som vill granska och håller på lag och räll - han pekar direkt ut mig - är personer som just därför inte vill ha vapenexport.

Den person som utropade atl byken skall tvättas offentligt och ordenfiigt gör vad han kan för att misstänkliggöra dem som följer denna uppmaning. Det är avslöjande, men knappast förvånande.

Herr talman! Vapenbyken är långt ifrån tvättad ännu. Vi har bara börjat blölläggningen. Det kommer aft dröja länge innan byken är ren.

Herr talman! Jag ber atl fä yrka bifall lill reservationerna 3, 7 och 9.

Anf. 34 BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr lalman! För några år sedan läste jag en bok av Frederick Forsyth som heter Krigshundarna. Den handlade om en man som hade fått i uppdrag att skrapa ihop en legosfyrka och beväpna den för atf sedan göra en statskupp i ett litet land. Vad som var särskilt spännande i boken var mannens resor över hela världen när han skulle köpa vapen och hans kontakter med olika, skumma vapenhandlare. Detta var en beskrivning av småhandlare.

När jag läste medborgarkommissionens rapport fick jag faktiskt associationer till Forsyths bok. Men nu handlade det om människor på mycket högre nivå i samhället; det var stora förelag, statliga och privata, som hade mänga kontakter, ända in i regeringskansliet.

Läsningen av medborgarkommissionens rapport var för mig oerhört spännande, trots atf jag redan visste det mesta. Kommissionen har nämligen beskrivit saker och ling mycket mer tydligt och detaljerat än vad vi har gjort i vårt betänkande. Här finns också en lista på fiffel och små skumraskaffärer.

Man myglar med reseräkningar för alt dölja i vilka länder personalen på vapenföretagen egentligen befinner sig, förfalskar och använder slulförbru-karinlyg, för regeringar bakom ljuset, kallar leveransavtal för licenser och intygar aff ingenting har hänt trots att man har vetskap om alt saker har hänt. Man säger alltså lögner rakt i ansiktet på statsråd. Man försöker smutskasta döda människor, och det förekommer också ständiga signaler om atf svenska vapen finns i länder där de är otillåtna. Dessa signaler har ofta mötts med enbart axelryckningar.

Jag skulle vilja rekommendera svenska folkel att läsa medborgarkommissionens rapport, som heter SOU 1988:15 och som finns i bokhandeln.

Varför har bubblan då inte spruckit tidigare? Del har, som jag redan varit inne på, funnits indikationer gång på gång: Att England sålde svensktillverkade vapen till tredje land har del funnits indikationer på åtminstone 1965 och även senare.

Det har förekommit rapporter om atf svenska vapen har funnits i Thailand. KMI har fått brev både från thailändska förelag och från myndighetspersoner i Thailand.

Regeringar har tillåtit export lill Grekland under den tid då det var ett vapenembargo gentemot Grekland.

Def har förekommit indikationer via den s. k. Australienaffären på alt England har varit ett försäljningskontor för svenska vapen.

Hur har delta egentligen kunnat hända, och varför har bubblan inte spruckit tidigare? Ja, det kanske är så, som i de flesta sammanhang inom olika organisationer, att def utvecklas olika kulturer. Trots atf regeringar gång på gång hårdnackat har sagt nej till företagen till atl bevilja export lill vissa länder har oegentligheter i alla fall förekommit.

Kan del bero pä godtrogenhet när det gäller kontrollen? Def gick år efter år och ingenting hände. Kan del ha givils signaler när regeringen t. ex. beviljade vapenexport fill Grekland trots att det fanns ett vapenembargo? , Kan Australienaffären ha spelat någon roll? Kan hyckleriet vara en orsak? Människor har alltså uppfattat att Sverige har ett förbud mot vapenexport men att det i verkligheten handläggs på ett sätt som förutsätts i lagstiftningen, nämligen så att det ständigt ges dispenser, vilket har inneburit alt vapenex-

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning a v statsrådens tjänsteutövning m. m.

Krigsmaterielexport

Prot. 1987/88:132 2juni 1988 -

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Krigsmaterielexport

porten från Sverige har ökat kraftigt under det senaste årtiondet. Det har getts signaler av undfallenhet där andra skäl än de som finns i våra riktlinjer, nämligen sysselsätlningsskäl och handelspolitiska skäl, har godtagils för alt acceptera export. Medborgarkommissionen har i ett långt stycke beskrivit de här signalerna som kan ha getts från KMI och regeringskansliet gentemot företagen och som kan ha utvecklat en kultur som infe har varit önskvärd.

Bubblan skulle ha kunnat spricka i ett avseende om man hade tillämpat 1971 års riktlinjer när det gäller slufförbrukarinfyg. År 1971 uttalade riksdagen att man normall borde använda slulförbrukarintyg. I verkligheten har detta fillhört undantagen. Englandsaffärerna -hade troligen kunnat stoppas flera år tidigare om man bara hade använt de riktlinjer som riksdagen har fastställt. •

Vi har fått oss beskrivet och vi har fåll fram otroliga interiörer när det gäller krigsmaterielinspektionens sätt att arbeta. Och detta har framgått tydligt under utskoffsförhören. Def har i mycket varit fråga om muntliga besked. Med tanke på den viktiga uppgift som KMI har haft har man haft en underbemanning. Man hartidigare i stort sett haft bara en man. Vapenhandlarna har, mer eller mindre, indirekt suttit i knät på regeringen, eftersom KMLs verksamhet är så direkt involverad i regeringskansliet..Normalf sett har vi i Sverige myndigheter som filtrerar olika förslag innan de kommer upp fill behandling i regeringen. Så är det inte när def gäller krigsmaterielinspektionen.

Vi konstaterar i betänkandet aft regeringarna inte har varit tillräckligt observanta på hur krigsmaterielinspektionens verksamhet har skötts. En del har tolkat detta som att vi vill skjuta över skulden på KMI. Så är naturligtvis inte fallet. Det är naturligtvis regeringen som har def yttersta ansvaret för hur dess egen beredningsorganisation och dess egen myndighet fungerar.

Från folkpartiets sida menar vi att det behövs ytterligare förändringar av krigsmaterielinspektionens organisation för att det skall bli en bättre fingens ordning. Vi tycker inte att de förändringar som hitfills har genomförts är tillräckliga. I fråga om detta har vi stöd från medborgarkommissionen.

Vi säger i betänkandet att def inte finns några tecken på alt regeringar har varit informerade om eller deltagit i några oegentligheter. Och för min personliga del vill jag konstatera atl jag under granskningens gång har blivit alltmer övertygad om att så är fallet. Jag tror inle att det finns något statsråd som vare sig har varit informerad eller har deltagit i detta. Del är lätt atf i efterhand tycka att verksamheten har skötts litet godtyckligt och att statsråden har varit blåögda och godtrogna. Men def är en helt annan sak.

Ett annat utslag av den organisationskultur som jag fidigare var inne på är affären med Indien. Vår statsminister Ingvar Carlsson sade under utskotts-förhören altman inte kan sälja vapen i såstoromfattningsomdet var aktuellt atf göra, om man inte skickar med något slags leveransgaranti av något slag, dvs. om man inte också garanterar atl vapen kan säljas även i krig. För att åstadkomma detta har man tänjt riktlinjerna till bristningsgränsen. I rikflinjerna står def att det skall vara ett samarbete mellan företag och att det skall handla om en gemensam utveckling och produktion av vapen. I de tre fall därvi har s. k. samarbefsavtal handlar det om överenskommelser mellan ett företag i Sverige och regeringar utomlands. I Indienfallet handlar det inte

om något slags gemensam utveckling och produkfion av vapen utan mer om atl Indien skall informera och rapportera till Sverige hur användningen av vapnen påverkar vapnens prestanda, m. m.

Nu har denna granskning redan lett till förändringar när det gäller samarbetsavtal. Som jag sade fidigare fattade vi i måndags här i riksdagen beslut om aft det i avvaktan på aft vi får en utredning om hur denna verksamhet skall skötas i framtiden är stopp för den här typen av samarbefsavtal.

Medborgarkommissionen använder ganska härda ord i sin beskrivning av hur vapenexporten sköts här i landet. Man använder ord som hyckleri, bristande öppenhet, bristande stadga i tillämpningen och hänsynstaganden till andra faktorer än dem som finns i rikflinjerna. Jag tycker atf kommissionen är välgörande i sin tydlighet, och jag delar kommissionens bedömning. Intrycket från vår egen granskning förstärks när man läser medborgarkommissionens rapport; Kommissionen för ocksä fram ett förslag om aft riktlinjerna borde lagregleras. Jag tror att de flesta svenskar tror att vapenexporten regleras av en lag. Så är inte fallet. Def handlar om riktlinjer som har sitt ursprung i ett uttalande av Tage Erlander i riksdagen i mitten av 1950-talet. Sedermera, i början av 1970-talef, lade regeringen fram en proposition där regeringen i den allmänna texten upprepade dessa riktiinjer som man gav riksdagen möjlighet att ha synpunker på. Men än i denna dag finns reglerna om vapenexport infe lagreglerade. Från folkpartiets sida föreslog vi för några månader sedan, när proposifionen om en ökad kontroll av vapenexport lades pä riksdagens bord, att dessa rikflinjer skulle lagregleras. Utrikesufskotfef har nu föreslagit detta, och riksdagen har fattat beslut om aft en utredning skall filisättas.

Jag skall inte gå in djupare i alla detaljer och turer när det gäller vapenaffärerna. Det finns mycket skriffiigt material atf fa del av för dem som är intresserade. Dessutom diskuterades ju vapenexporten i sak i kammaren i förra veckan.

Jag skulle vilja avsluta med alt säga att jag tror alt svenska folket har krav på oss politiker alt det skall bli en bättre överensstämmelse mellan de ord och de regler som vi har för vapenexporten och del som svenska folket ser i handling. Def tror jag gäller oavsett om man accepterar den ökade vapenexport som vi här sett under det senaste decenniet eller om man är tveksam lill om Sverige över huvud taget skall fortsätta med denna vapenexport. Det är min förhoppning att den utredning som nu är tillsatt skall ha modet att våga skapa sådana lagregler om vapenexporten att de stämmer överens med flertalefs önskemål om hur vi skall ordna vapenexporten i Sverige för framtiden.

Med det anförda, herr talman, ber jag atf få yrka bifall fill reservationerna 2, 4, 10 och 15.

Prot. 1987/88:132 2juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Krigsmaterielexport

Under defta anförande övertog andre vice falmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Krigsmaterielexport

Anf. 35 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr falman! Det är tredje gången på ganska kort tid som frågor av del här slaget och angränsande frågor diskuteras i kammaren. Vi hade en debatt med anledning av utrikesutskottefs betänkande rörande förslaget till skärpning av lagstiftningen på området, och vi hade en debatt i förrgår med anledning av försvarsutskottets betänkande.

Vår uppgift i konstifutionsutskotfet skiljer sig en hel del från de uppgifter som de andra utskotten har haft i den här frågan. Vår uppgift har varit atl kontrollera om de bestämmelser som finns om vapenexport har följts, och då naturligtvis alldeles särskilt om de har följts av sittande regeringar och av den i regeringen inbyggda krigsmaterielinspektionen.

Mycket har under ärendets gång uppdagals. Vi skall väl erkänna alt det som fick alla dessa snöbollar all rulla yar modiga och förhånande insatser från en anställd vid Bofors och energiska insatser från Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen. På grund av detta blossade en intensiv pressdiskussion upp. Så småningom kunde vi ta tag i frågan, få fram dokumentation - i den mån sådan har funnits - och ringa in de uppgifter som konsfilutionsut-skollet bör ha i ärendet. Del är inle vår uppgift aft utreda kriminella handlingar begångna av företagare av olika slag. Vår uppgift i första hand är att se i vad mån regeringen eller regeringen närstående tjänstemän har haft kännedom om vad som skett och om vederbörande begått klandervärda handlingar.

Det skall gärna sägas att det har varit en rätt svår uppgift, och vi har naturligtvis inte kommit lill botten i fråga om vapenaffärerna. På många punkter står uppgift mot uppgift. Företagsledare vid Bofors säger en sak, företrädare för regeringen och krigsmaterielinspektionen säger en annan. Det är infe allfid särskilt lätt att värdera de uppgifter som ges. Vi kan möjligen i utskottet klandras - vi har också blivit klandrade i tidningarna - för atf vi infe utpekar enskilda personer inom regeringskretsen eller i krigsmaterielinspektionen som ansvariga i konkreta ärenden.

För min del känner jag inte dåligt samvete därvidlag, eftersom jag tycker att def är väldigt viktigt aff vi i konstitutionsutskottet är försiktiga med omdömen och alt vi noga värderar det material som vi får in och inte enbart faller för antydningar av olika slag. En grundläggande brist i ärendets behandling har varit atf det på vissa punkter varit väldigt dålig dokumentation. Del är alldeles uppenbart atf kontakterna mellan krigsmaterielinspektionen och producerande företag i rätt stor utsträckning skett muntligt. Man har infe gjort de uppteckningar som man borde ha gjort. Man har inle författat de formella dokument som man borde ha författat. Jag tycker atl vår granskning och de påpekanden vi gör borde kunna leda lill all man framöver är mycket noga med atl se till atf man verkligen dokumenterar de överläggningar som förekommer och de resultat som dessa överläggningar leder fram lill. Om man inte gör detta, är granskning i efterhand - def kan gälla för både regeringsföreträdare och konstitutionsutskottet - väldigt svår alt genomföra på ett rättvisande sätt.

I hela den här i så många komponenter sönderfallande historien har gjorts alla möjliga värdeomdömen. Det har talats- talaren före mig var inne på det - om hyckleri och underlåtenhet att ta ställning på ett klart och distinkt sätt.

Jag kan gärna instämma i dessa omdömen. Sådana förekommer också i kommissionens rapport i riklig mängd. Det är alltså en lång rad underlåten-hetssynder som uppenbarats. Till detta kommer - det skall vi naturligtvis inle glömma bort - att man uppenbarligen från säljande företags sida har haft en direkt ambition aff gå förbi gällande bestämmelser och att pä krokvägar ordna export till länder som inte har rätt aff fa emot svenska vapen.

Anklagelserna för bristande vaksamhet gäller naturligtvis både krigsmaterielinspektionen och olika företrädare för olika regeringar. Förra året aktualiserade jag den starkt expanderande exporten till Singapore, detta lilla halvörike som rimligen infe kan ha användning för så förfärligt många kanoner längs sina kuster. Jag talade då om aft en väckarklocka borde ha ringt hos dem som observerade denna starkt stegrande export. Denna väckarklocksringning borde ha lett lill att man hade gjort mycket ingående undersökningar om vad som verkligen hade förevarit. Då försökte man bortförklara def hela med att säga aff man i Singapore skjuter mer än vad vi gör här och att man framför allt skjuter mer skarpt. Man har en ambition där att få en verkligt fin försvarsmakt.

Del har visat sig att de varningar som jag då framförde var väl berättigade. Vi vet all vapen på allehanda krokvägar, bl. a. över Singapore, har kommit dit där de inte bör finnas. Det har alltså brustit i kontrollen från krigsmaterielinspektionen och från regeringen. Man kan naturligtvis säga att det hade varit trevligare för allmänheten och för massmedia om vi hade utpekat enskilda personer för hängning, men jag refererar till vad jag sade tidigare i detta avseende. Vi har infe kunnat på ett övertygande sätt visa - nu talar jag om 70- och 80-talen, inte om 60-falet - atf statsråd har varit involverade i olaga export av något slag. Det tycker jag aff man ärligt skall fala om.

Som Birgit Friggebo var inne på finns def naturligtvis brister som vi egenfligen har all anledning att även lasta oss själva här i riksdagen för. Det gäller de brister som funnits i lagstiftningen på området. Jag har vid de utfrågningar som vi haft i delta ärende ägnat särskild uppmärksamhet åt detta. Det är alldeles uppenbart att vi inte har haft en klart riklningsgivande lagstiftning. Vi har allmänna uttalanden i regeringens propositioner och i utskottsutlåtanden. På grundval av dessa utlåtanden skall regeringen agera vid sin bedömning av om en export kan tillåtas eller ej. Det är naturligtvis en djupt otillfredsställande ordning. Aft vi har en sådan ordning är ju infe särskilt smickrande för oss i riksdagen. Def borde vi ha salt tummen på betydligt tidigare. Def är min förhoppning aft def utredningsarbete som nu initierats på grund av, skulle jag vilja säga, vär granskning i KU skall leda fill att vi fär en lagstiftning som ordentligt lyfter upp i ljuset de regler som skall gälla för vapenexport samt aff vi som nästa led får en kontroll, som gör def möjligt att på ett rimligt och rättvisande sätt avgöra om de principer som vi lagt fast i lagstiftningen verkligen följs. De utskoffsuffrågningar som ägt rum har visat atf man har haft en vacklande inställning fill vad rikflinjerna egenfligen innebär. Ibland har man talat om atf politiska hänsyn skall fas. Ibland har man sagt atf arbetsmarknadspolitiska hänsyn skall fas. Ibland har man t. o. m. sagt, som kommissionen också påpekar, alt del gäller all balansera exporten. Om vi exporterar t. ex. till Pakistan, bör vi exportera till

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Gransknirig av statsrådens tjänsteutövning

Krigsmaterielexport

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av stats-. rådens tjänsteutövning m.m.

Krigsmaterielexport

Indien. Egentligen är inga sådana här överväganden, vilket också kommissionen konstaterar, förenliga med de gällande riktlinjerna.

Vapenexport är förbjuden. Vi skall inte exportera vapen - detta är grundregeln. Sedan kan regeringen ge fillstånd. Tillstånd skall dock infe ges då def gäller ett land som befinner sig i krig eller där man har inre orolighefer eller där man kan befara att ett krig står för dörren eller allvarliga oroligheter kan bryta ut. Man skall infe heller exportera till länder som undertrycker de mänskliga fri- och rättigheterna.

Detta är de grundläggande kriterierna. Samtidigt innebär dessa kriterier att man, om man har tecknat avtal och de förhållanden som jag har räknat upp inträffar, skall kunna avbryta leveranserna till vederbörande stat.

Beträffande tillämpningen av dessa bestämmelser har de utfrågningar som vi haft och de ytterligare genomgångar som vi gjort visat på mycket allvarliga brister och tvivelaktiga handlingsmönster.

Indienavlalet har blivit något av ett fesfexempel, även om def i och för sig infe är det enda exemplet. Indien är en stat som ideligen har varit inblandad i allehanda väpnade konflikter med Bangladesh, Pakistan och t. o. m. Kina. Indien, är en stat där man haft allvarliga inre oroligheter - oroligheter som blossar upp då och då och kräver människoliv.

Det är alltså från början ganska tveksamt om man med utgångspunkt i huvudkriterierna kan beyilja export till Indien av svenska vapen. Om man ändå gör def i ett läge som är förhållandevis lugnt - där man också säger atf Indien är en neutral stat och att def är bra om Indien kan köpa vapen från Sverige och därmed slipper köpa frän stormaktsblocken - bör man naturligtvis kunna göra det förbehållet att om allvarliga inre orolighefer utbryter eller Indien råkar i väpnad konflikt med en granne, skall vapenexporten kunna avbrytas.

Nu kan vi inte det, i enlighet med det mönster om avtal som har tecknats med Indien. I botten finns ett s. k. samarbetsavtal som är slutet mellan Bofors och den indiska staten, egentligen. Pä grundval av defta avtal slöts det ett avtal mellan svenska staten och indiska staten som innebär all Sverige förbinder sig atf exportera under alla omständigheter enligt del avtal som har ingåtts.

Var och en som funderar litet grand över hela detta problemkomplex måste komma fram fill atf detta är en mycket tvivelaktig ordning. Sedan kan man naturligtvis säga atf även samarbefsavfalet som sådant med Indien kan diskuteras. Det finns ju angivet vad som skall vara syftet med ett samarbefsavtal. Det skall vara ett samarbete för utveckling av vapenprodukter. Det skall alltså vara en ömsesidighét, som gör atf både def svenska företaget och def utländska företaget har intresse av denna samverkan. Jag har upprepade gånger i utfrågningarna ställt frågan vilka tekniska finesser def är som testningen i Indien kommer atf tillföra svenska vapensystem men inte fått några svar på det.

Det går alltså inle alt undvika misstanken atl orsaken till att man har gått den här vägen är aft man därigenom funnit en möjlighet att utfärda de garanfier för långsikfig leverans som gjorde alt avtalet blev möjligt.

Man kan säga att det är ett bra avtal för Sverige - Bofors får arbete för dem som jobbar där, och svenska staten tjänar pengar. Man kan säga aff Indien är

ett land som kanske skall ha vapen även om man råkar i besvärligheter.. Allright - men då får vi diskutera de sakerna!

Det bedrövliga i hela den här härvan är att man ständigt har diskuterat sådant som infe är relevant enligt den lagstiftning och de riktlinjer som har funnits, ulan alt man har diskuterat andra ling: sysselsättningen i Karlskoga, nödvändigheten av långsiktiga avtal för att över huvud taget kunna få några avtal på den internafionella vapenmarknaden osv.

Utöver vad utskottet har sagt har Bengt Kindbom och jag berört dessa ting ytterligare i reservation 8, som jag ber att få yrka bifall fill, tillsammans med de övriga reservationer i def här avsnittet som vi har avgett ensamma eller fillsammans med andra partiers företrädare, dvs. reservafionerna 4 och 11.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Krigsmaterielexport

Anf. 36 NILS BERNDTSON (c):

Herr talman! Redan i def inledande avsnittet av debatten har jag pekat pä några märkliga omständigheter i vapenaffärerna. Svenska vapen finns i en rad länder där de enligt gällande regler inte borde finnas. Likväl är def svårt aff fastställa ansvaret för hur de har kommit dit. Vidareexport har förekommit, men i vilken omfattning har detta skett med svenska myndigheters vetskap?

Vid förra årets granskning talades om väckarklockor som hade ringt när det gällde vidareexporten från Singapore. I år har vi haft aff granska uppgifter som inte längre gäller bara bristande uppmärksamhet på larmsignaler utan också påståenden om vetskap om och medverkan i vidareexport av svenska vapen. Man behöver infe vara benägen att använda starka ord för att beteckna vad som kommit fram i vapenhärvan som en skandal.

Smuggling av vapen har förekommit. Om detta pågår rättsliga undersökningar, och det blir strax ett hinder för KU:s granskning. Boforsdirektörerna framställer sig på ett sätt som näsfan ger känslan av aft renare varelser knappast någonsin stått inför skranket. De har allt intresse av all hävda att vad de gjort har skett med myndigheternas vetskap - det ligger i sakens natur, liksom myndigheterna har behov av aff hävda aff de, inget vetat om vad Bofors haft för sig.

De många utredningarna som korsar varandra utgör ell särskilt problem i granskningsarbetel. KU skall inte gå in på vad polis och åklagare sysslar med. En medborgarkommission har arbetat jämsides med KU, men vi har arbetat oberoende av varandra. En rad andra utredningar har sysslat med frågorna. Detta leder lätt fill att fakta döljs genom hänvisning fill olika utredningar:

Vapenaffärerna omfattar flera skilda frågor. Jag har för avsikt atf beröra de olika avsnitten med anknytning till reservationerna. Först vill jag dock fa upp en fråga som infe kunnat behandlas i sak. Det gäller Iran.

Def finns larmsignaler om svenska vapen i Iran. För all få klarhet ställdes från vpk ett antal frågor, som utskottet snabbt vidarebefordrade fill statsrådsberedningen. Detta skedde den 17 februari, men först den 29 april och efter åtskilliga påminnelser inkom svaren, dvs. efter 72 dagar. Då var granskningsarbetet i slutskedet. Alla utfrågningar var slutförda. Det fanns inga möjligheter atl granska och följa upp svaren. Därför fick vi från vpk nöja oss med att anmäla frågan för granskning på nytt. Därmed finns redan uppgifter för nästa granskningsarbete.

Pröt. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Krigsmaterielexport

Handläggningen av denna fråga är från regeringens sida upprörande. Även om frågorna var många är tiden för svaren orimligt lång. Varför visar man Iranaffärerna så ringa intresse? Anser man frågan ointressant, eller döljer sig så hett stoff bakom den atf man söker hålla den borta .från debatten? På goda grunder anser jag att den sistnämnda förklaringen är den mest troliga. Skall Iran bli nästa spännande avsnitt i följetongen om svensk vapenexport?

Konstitutionsutskoftet noterar den förskjutning som har skett från strikt tillämpning av gällände restriktioner till ökat hänsynstagande till industrins exportintressen. Detta synsätt kommer till uttryck i flera avseenden. Del gäller bl. a. vad som klassas som krigsmateriel. I reservation 13 har Ingela Mårtensson, folkpartiet, och jag pekat pä två fall. Det gäller dels exporten lill USA av kranar som specialkonstruerats för att lyfta kärnvapenmissiler men ändå inle klassificerats som krigsmateriel, dels de s. k. Boghammarbålarna, som kommit till användning i kriget mellan Iran och Irak.

Hänsynstagandet till exportintressena kommer också klart lill uttryck i de s. k. samarbefsavtal som sluts och som Berfil Fiskesjö utförligt har tagit upp. Det mest uppmärksammade är avtalet mellan Bofors och indiska staten. Regeringen har aktivt verkat för aft få avtalet till stånd. Med samarbetsavtal av detta slag sätts gällande restriktioner ur spel.

Vapen skall som bekant inte levereras till stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat, stat som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt med annan stat, stat som har inre väpnade oroligheter eller stat som kan komma aff använda materielen för att undertrycka mänskliga rätfigheter. Hur kan dä regeringen medverka till aff avtal sluts som kan sätta dessa restriktioner ur spel? Avtalet skall gälla även om en konfliktsituation utvecklas till en blodig konflikt, såvitt inte FN beslutar om sanktioner. Avtalet mellan Bofors och Indien har uppenbarligen som främsta, och kanske enda, syfte atf kringgå gällande restriktioner.

När man från regeringen söker likna vapenexport vid annan export, som regeringar brukar stödja, är detta allvarligt. Del är ju ingen tillfällighet atf förbud mot vapenexport varit gällande sedan första världskriget. De undantag som regeringen utifrån olika riksdagsbeslut kan göra är tydligen inte längre undantag ulan regel.

Beträffande Indien har vpk fill skillnad från övriga partier ifrågasatt lämpligheten av export. Situationen är sådan atl restriktionerna bör tillämpas. Särskilt allvarligt anser vi det vara att man sluter avtal, som innebär atf restriktionerna infe kommer aff tillämpas ens i en allvarlig konfliktsituation.

Exporten lill Indonesien granskades förra året. Även i år har frågan tagits upp. Vpk anser nu som då att export av vapen fill detta land inte slår i överensstämmelse med gällande bestämmelser. Nu som då applåderar moderaterna vapenexporten till Indonesien. Def som moderaterna betecknar som en reservation i denna fråga avviker inte från regeringens syn utan snarare understryker denna. Det kan utgöra en illustration till moderaternas allmänna hållning. Anders Björck bullrar i massmedia under granskningens gång, men i själva verket vill han sälja mer vapen. Ju reaktionärare regim, desto bättre för moderaterna.

En fråga som tilldragit sig särskild uppmärksamhet i granskningen gäller vidareexporten från England fill Australien, trots detta lands deltagande i Vietnamkriget. Vem visste vad? Def har angetts aft dåvarande försvarsminis-ler Sven Andersson haft vetskap om verksamheten. Den dokumentation som finns är bristfällig, och berörda personer har gått ur tiden.

Det finns vissa redovisade minnesbilder från anställda inom FFV som jag anser inte kan lämnas utan avseende. Därtill finns ett brev från dåvarande generaldirektören Gunnar Svärd till Sven Andersson. Socialdemokraterna i utskottet anser infe att brevets avfattning kan fas fill intäkt för atl embargot kringgåtts av regeringen. Är inte detta en något för tvärsäker uppfattning? Visserligen kan brevet tolkas på olika sätt, men klart är aft Svärd sökte måla upp allvarliga följder, därest leveranserna till Australien infe kunde ske.

I medborgarkomissionens rapport finns avsnitt refererade ur en PM från den 15 juni 1966 för förhandlingarna i London, undertecknad av Svärd. Där falas om aft fabriksverket är berett aft göra allt för aft "fullfölja våra åtaganden gentemot Australien." Kommissionen anser atl Svärd undvek att tala klarspråk i korrespondensen med försvarsministern, men man vill inte utesluta aft Sven Andersson kan ha varit medveten om affären. Dilemmat är aft dokumentationen är ofillräcklig för ett slutomdöme. Jag utesluter inte atf ytterligare material kan komma fram i denna affär. Utan ytterligare dokumentation kommer oklarheter att kvarstå. Defta kan infe vara önskvärt ur någons synpunkt.

Därmed är jag inne på den allmänna frågan om regeringars vetskap, som jag tagit upp i en reservation. Den bristande dokumentationen - som är påfallande i dessa frågor och som säkert inte beror på någon tillfällighet utan är en metod som använts - försvårar bedömningen av vilken vetskap som funnits i kretsen av regeringsledamöter vid olika tillfällen. Detta kan dock infe innebära att man utesluter aff sådan vetskap funnits. De som tar så lätt på frågan kan få bekymmer i framfiden. Ett utmärkande drag är nämligen aff sanningen undan för undan kryper fram. Allt som sades i förra årets granskning står sig infe i dag. Tvärsäkra påståenden om atl regeringar inget veta om olagliga vapenaffärer kan snart nog bli motbevisade. Tendensen alt i kritiken stanna vid krigsmaterielinspektionens brister kan heller inte godtas. Även om KMI varit slapp i kontrollen eller t.o.m. agerat aktivt för vissa affärer, vilket påståtts, fritar detta inte regeringarna från ansvar. KMI är ett regeringens organ, och det yttersta ansvaret för dessa frågor faller på regeringen. Defta har jag också markerat i en reservation.

Herr talman! Jag har redan pekat på svårigheter att komma till klarhet genom bristande dokumentation, hänvisningar fill olika utredningar och motsägelsefulla uppgifter. Om därtill ansvariga personer inte talar om hela sanningen eller t. o. m. ger en delvis oriktig bild av ett händelseförlopp, blir svårigheterna ännu större. Dessa frågor hade viss plats i förra årets granskning, där just gjorda uttalanden kunde ifrågasättas.

Det är mycket sannolikt aff vi ännu infe sett alla grenar av den svenska vapenhandeln. Vaksamheten har dock ökat, och det torde komma nya avslöjanden. De som haft ansvarssfällning hukar sig för varje avslöjande. Sådana kan vara smärtsamma, men mycket nödvändiga. Def har med trovärdigheten i svensk utrikespolitik aff göra hur vårt land sköter dessa

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskningav statsrådens tjänsteutövning m. m.

Krigsmaterielexport

4 Riksdagens protokoll 1987/88:132

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Gransknirig ay stcits-rådens tjänsteutövning m. m.

Krigsmaterielexport

frågor. En hel del skada har redan skett, men del allvarligaste är om man söker dölja något av vad som förekommit. Löften om alt byken skall tvättas rnåste leda till att alla papper läggs på bordet. Det behövs en vitbok om de svarta vapenaffärerna.

Herr talman! Jag har redan i mitt första anförande yrkat bifall fill samtliga de reservationer som undertecknats av vpk. Jag avstår därför nu från atf särskilt yrka bifall fill vpk:s reservafioner i detta avsnitt.

Anf. 37 OLLE SVENSSON (s):

Herr talman! Vi har från socialdemokratisk sida i utskottet gjort den uppdelningen atf jag främst kommer atl beröra de avsnitt inom ärendet Krigsmaterielexport som avser Indienordern och utskottefs sammanfattande bedömning av regeringars eventuella vetskap om olaga vapenaffärer samt kontroll av krigsmaterielinspektionen. Kurt ,Ove Johansson kommer senare atf beröra de s. k. Englandsavtalen, vapenembargot mot Australien, krigsmaterielexport fill Indonesien och krigsmaterielbegreppet.

Vid granskningen har Indien som mottagarland för svensk krigsmateriel samt samarbetsavtalet och den mellanstatliga överenskommelsen tilldragit sig ett särskilt intresse. Under utfrågningarna,med Carl Johan Åberg, Ingvar Carlsson, Anita Gradin och Sten Andersson har beskrivits hur Indien alltsedan sin självständighet förvärvat svensk krigsmateriel. Det har därvid erinrats om atl Alva Myrdal argumenterade för Indien som mollagariand. En avgörande omständighet har varit atl stödja Indiens alliansfrihet.

Låt mig i delta sammanhang anknyta lill den debatt som här tidigare förts om riktlinjerna, samarbetsavtalen m.m. Här har ju Bertil Fiskesjö nyss särskilt berört de samarbefsavtal som går tillbaka till 1971 års riksdagsbeslut om riktlinjer för vapenexporten. Här talas om att dessa rikflinjer satts ur spel, såsom Nils Berndfson uttryckte def,.av olika regeringar under 1970- och 1980-falen. Utskotfsmajoriteten har ingalunda komrnit fram fill denna slutsats. Däremot säger vi i utskottets uttalande att en förskjutning har ägt rum i synen på samarbefsavtal i samband med stora vapenexportaffärer. Det har alltså skett under årens lopp. Det har sålunda i förhållande fill 1971 års riktlinjer lagts mindre vikt vid kravet på tekniskt produktionssamarbete mellan företag i Sverige pch i andra länder, medan en större vikt har lagts vid önskemålet aff säkra leveranser av krigsmateriel även om berört land skulle komma i en konfliktsituation. De överväganden som olika regeringar har gjort alltsedan 1970-talel har präglats av att stor hänsyn från svensk sida måste fas till ett köpärlands önskemål om säkra leveranser. ;

Vad var då innebörden i riksdagens beslut?

Jag citerar direkt ur proposifionen 1971:146: "Vid samarbefsavtal mellan företag i Sverige och i andra länder om gemensam utveckling och produktion av,krigsmateriel bör sådan utförsel till det andra landet som föranleds av avtalet medges oavsett förhållanden som tidigare angivits som hinder för krigsmaterielexport. Dock gäller även i delta fall de tidigare angivna ovillkorliga exporthindren. Avtal av detta slag förutsätter en mycket restriktiv prövning vid val av utländsk samarbetspartner."

Man förutsatte ocksä aft det skulle finnas full insyn i samarbefspartnerns verksamhet.

Vid riksdagsbehandlingen år 1971 utgick utrikesutskottet från atf möjligheterna skulle fillvaratas för att förhindra alt avtal om produkfionssamarbete utnyttjades för att kringgå gällande förbud mot krigsmaterielexport.

Vad konstitutionsutskottet här har sagt om en förskjutning av synsättet i förhållande till 1971 får dock enligt min mening inte tolkas som att-vi vill hävda att kravel på samarbete i fråga om vapenutveckling m. m. inte upprätthållits. Vad som enligt ulskotlets mening inträffat sedan år 1971 - det gäller alla de samarbetsavtal i samband med stora vapenaffärer som varit aktuella - är alt anspråk har rests från köparländerna om säkerhet i leveranserna. Detta gällde i lika mån planer pa avtal om Viggen med länder i Europa 1974 under Olof Palmes regering, Viggenförhandlingar 1978 med Indien under borgerliga handelsministrar och förhandlingar 1980 med Indien om ubåtar med Thorbjörn Fälldin som statsminister i den regering som handlade den frågan. Jag vill fullfölja uppräkningen med atf nämna de tre med Australien träffade avtal om robotar och ubåtar som regeringen Palme godkände 1985 och avtalet med Indien från 1986, som vi nu så mycket diskuterar, om fälfhaubitsar.

Det Memorandum of Understanding som Berfil Fiskesjö omnämnde i fråga om Indienordern har sin motsvarighet i överenskommelser av samma slag som träffats i samband med de två Ausfralienavtalen. Syftet med den mellanstatliga överenskommelsen med Indien har bl. a. varit atl tillgodose kraven på insyn i hur köparlandet använder vapnen i fråga. Sålunda har Indien försäkrat atf vapnen inte skall föras vidare fill tredje land utan den svenska regeringens medgivande.

Sammanfattningsvis visar vår granskning att def ratt bred enighet inom den svenska riksdagen om att Indien är ett godkänt mottagarland. I ca 30 år har vapen sålts till detta land utan att def förts någon omfattande debatt i frågan. Vad gäller ett samarbetsavtal som medger export om inte ovillkorliga hinder rests skall vid val av mottagarland restriktivitet iakttas. Mot bakgrund av vad jag har sagt har den politiska bedömning som gjorts av olika regeringar utgått ifrån atl Indien tillhör en länderkategori som kan accepteras. Samma inställning synes ha redovisats då utrikesnämnden har hörts.

Det är viktigt att komma ihåg att konstitutionsutskottets granskning omfattar fillämpningen av vad som gällt i def förflutna enligt riksdagens beslut och uttalanden. Utgångspunkten har därvid varit de konkreta fall som anmälts för vår bedömning.

Den framfida lagstiftning som aktualiserats utifrån vunna erfarenheter ligger främst inom utrikesutskottets beredningsområde. Från konstitutionsutskottet har vi emellertid velat understryka vårt intryck från förra året, som har förstärkts, nämligen aff den rådande ordningen inom detta lagstiftnings-område bör ses över från grunden. Regeringens åtgärder och riksdagsbeslutet häromdagen går i den riktningen. Därvid har vi efter årets granskning särskilt poängterat behovet av atf utreda formerna för samarbefsavtal och frågan om leveransgarantier.

Jag finner hos Anders Björck en viss spänning mellan retorik, som litet är präglad av anti-socialdemokrafiskf komplex, och handling när han tar

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Krigsmaterielexport

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Krigsmaterielexport

ställning till frågor i utskottet. Def finns inte så många moderata reservationer lill detta betänkande, men i en av dem pekas på att regeringens stöd till Bofors försäljningsansfrängningar varit betydande. Def har skett bl. a. genom skriftliga hänvändelser och vid sammanträffanden mellan regeringsföreträdare för de båda länderna. Del förvånar mig alt dessa synpunkter förs fram i en reservation. Anders Björck är ju mycket mån om svensk försvarsindustri och att den ges möjligheter atl sälja vapen till Indien och många andra länder. Ingen har heller förnekat alt regeringen inom ramen för regleringen av exportkrediter och exporlgarantier fattat beslut om sådant stöd när det gäller Indien. Vad är dä vitsen med reservafionen, eftersom ju ingen förnekat detta uppenbara förhållande?

Utskottet har konstaterat atf regeringen, som på grund av ärendets stora omfattning prövat såväl garanfi- som kreditfrägorna, har följt principen all man även ål en affär som gäller vapen för vilka, ulförsellillstånd beviljats i laga ordning skall kunna ge stöd från statens sida i form av exportkrediter och garantiåtaganden. Riksdagen har ju angett ramarna för det regelsystem som skall tillämpas i sädana fall, och de åtgärder som har vidtagits har enligt vad utskottet kunnat finna stått i överensstämmelse med delta regelsystem. Det har väl inte heller förnekats av Anders Björck. Något annat har heller inte hävdats i reservationen. Då frågar jag: Vad är moderaterna under sådana förhållanden missnöjda med i fråga om regeringens handlande i den del som täcks av reservafionen?

Anders Björck återkommer ofta till Palme och atf denne som statsminister lämnat sin medverkan lill att Indienordern kom till stånd. Jag har förgäves försökt få en förklaring fill vad som skulle vara del märkliga i denna insats i denna affär. En sådan skulle väl varje statsminister stödja om det vore värdefullt för näringslivet i landet. Det gäller ju ända en tilläten försäljning av vapen till ett land som vi har accepterat som köpare. Då kan jag inte förstå varför Anders Björck uttrycker sig såsom han gör.

Likaså säger Anders Björck atf Sten Andersson är en stor hycklare. Vad menar Anders Björck med del? Menar han all det finns en motsättning mellan alt ä ena sidan över huvud tagel gå med på krigsmaterielexport och å andra sidan visa engagemang i nedrustningsfrågor? Jag fick i alla fall det intrycket av hans anförande. Jag tycker att det är egendomligt. Jag trodde atl även moderata samlingspartiet i sin säkerhetspolitik ville stödja Sverige då landet verkar för nedrustning ute i världen. Varför då säga all del är hyckleri? Sten Andersson har ju aldrig förnekat all vi behöver en försvarsindustri. Han sade ju inför utskottet all vi behöver en sådan. Därför kan jag inle finna atl han på något sätt har hycklat i denna fråga.

Jag skall inle tala så utförligt om utskottets sammanfattande bedömning, även om jag rekommenderar er aft läsa den i betänkandet på s. 42 och 43. Det är ett ganska genomtänkt avsnitt i betänkandet. Den viktigaste slutsats som vi har dragit är densamma som medborgarkommissionen och Birgit Friggebo också dragit men som Nils Berndlson i viss del ifrågasätter, nämligen den att granskningen infe gett belägg för att det i kretsen av regeringsledamöter skulle ha funnits vetskap om oegentligheierna på del här området. Däremot anser vi - i likhet med medborgarkommissionen - alt regeringarna inte varit tillräckligt observanta på hur krigsmaterielinspekfio-

nen utövat sin verksamhet. Jag håller med Birgit Friggebo i hennes konstaterande all del inte är alt skjuta över ansvaret på någon annan, på pianisten eller sä. Det är all påpeka alt den funktion som berör inspektion och revision inte har fungerat, Nils Berndtson.

Utskottet säger ju aft def ankommer på regeringen aft se till atf respekten för lagar och förordningar återställs samt aft samhällets kontroll får en sådan utformning att detta syfte tillgodoses. Jag tror att vi i utskottet är eniga i den bedömningen. Detta är en ganska frän kritik, det medger jag gärna, samtidigt som den naturligtvis framförs litet efterklokt när vi nu har facit i hand. Det ändå vår uppgift aft på detta sätt redovisa våra iakttagelser för att därigenom kunna få en bättre ordning till stånd.

Jag gör ett fillägg, och def kan utsägas även efter def aff vi har hört Boforsdirekförerna och deras bortförklaringar fill medverkan i vapensmuggling. Det är smugglarna som är bovarna. De som ligger bakom dessa olaglighefer har åsamkat både sina företag och sitt land stor skada. Det är därför dessa personer får fa ansvar för sina oegentligheter och olagligheter. Det är så ett rättssamhälle skall fungera.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Krigsmaterielexport

Anf. 38 Tredje vice lalman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:

Herr talman! Från centerns sida har vi uttryckt förhoppningar om att def här landet skall föra en restriktiv vapenexporfpolitik. Vi kan inle komma ifrån att vi i fall efter fall drabbas av allehanda moraliska dilemman. Inriktningen.av vapenexporten bör totalt sett vara sådan att antalet dylika fall reduceras så mycket som möjligt. Ett utslag av vår syn härvidlag är att Bengt Kindbom och jag i år i en reservation till utskottets belänkande kräver alt Sverige skall sluta exportera vapen till Indonesien, som ju uppenbarligen sedan länge har varit invecklat i ett hårdhänt förtryck av en del av den befolkning som nu lyder under indonesiskl territorium. Jag yrkar bifall till reservafionen i denna fråga, nr 11.

Jag vill också understryka atl jag i mitt inledningsanförande inle alls berörde de s. k. affärerna på 1960-talel. Detta innebär inte att jag inte tycker att de är intressanta, men de ligger kanske litet mer fjärran från vad som kan vara av särskilt intresse för KU att granska än det som händer i dag. Del förefaller mig - vilket jag har sagt offentligt fidigare - att de uppgifter som vi fick av t. ex. Sigfrid Akselson var mycket trovärdiga. Jag har blivit klandrad för att jag har sagt delta offentligt, men jag vidhåller defta konstaterande. Jag har inte ägnat frågan särskilt stor energi, eftersom jag tycker atf saker som har hänt för 20 år sedan kan vara av mindre intresse att nu debattera och penetrera i detalj.

Olle Svensson är undanglidande i fråga om huvudprinciperna för vår svenska vapenexport. Han tycks mena att def är i sin ordning att träffa långsikfiga avtal med en annan stat på def sätt som har skett med avtalet med, Indien. Det är absolut infe fillfredsställande! Om den svenska regeringen skulle komma fram till atf Indien är ett land som vi skall exportera vapen fill och att vi skall göra defta oavsett vilka krig och inre oroligheter som Indien blir inblandat i, då skall regeringen också slå för den åsikten. Regeringen skall inte gå vägen över ett s. k. samarbefsavtal som ju i grunden skall vara ett

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning avstäts-- rådens tjänsteutövning m.m.

Krigsmaterielexport

avtal mellan företag som har intresse av varandras verksamheter för atf vidareutveckla en produkt.

Jag hoppas verkligen, i enlighet med den reservafion som Bengt Kindbom och jag har avgivit på den här punkten, att defta blir en viktig fråga atf ta ställning till för den utredning som skall studera hur man skall åstadkomma en striktare lagregleririg, en större ärlighet, hederlighet och öppenhet såvitt gäller de vapenavtal som kommer aft slutas.

Anf. 39 ANDERS BJÖRCK (m) replik:

Herr talman! Utskottets ordförande beskyller mig för atl ha anfisocialde-mokrafiska komplex. Ja, åtminstone det sistnämnda kan vi väl stryka. Att jag infe är socialdemokrat är väl knappast någon hemlighet. Uppgiften för oss, herr falman, är ju aft granska vad som har hänt i dessa frågor. Eftersom det är den socialdemokrafiska regeringen som har haft huvudansvaret för Indienorden såvitt gäller regeringens medverkan, är det alldeles självklart atl vi försökt få fram sanningen.

Utskottets ordförande frågar: Vilken är meningen med Anders Björcks reservation fillsammans med de moderata ledamöterna i utskottet? Anders Björck vill ju inte stoppa vapenexporten till Indien, säger Olle Svensson. Nej, det vill jag inte. Jag tycker aft vi skall exportera fill Indien, men vi skall granska regeringens roll av följande skäl. När def började blåsa snålt kring Indienordern, när def började avslöjas oegentligheter, då ville man från socialdemokratiskt håll inte kännas vid de massiva insatser som man hade gjort. Där hade Olof Palme helt och fullt engagerat sig. Och visst har regeringen varit inblandad!

Låt mig bara ge ett exempel. För atf visa vad jag menar skall jag citera ur en handling som finns hos konstitufionsufskoffet. Def gäller den s. k. Bergslagsfonden. En hög företrädare för Bofors får frågan vilken avsikten var med denna fond. Svaret lyder ordagrant:

"Det har ju aff göra med Indien. Det är klart att vi blev tvingade atf göra detta för aft få de krediter vi ville ha, även om det sedan naturligtvis står någonfing annat i pressen." Jag skulle kunna citera mera.

När man läser sådant, får man åtminstone klart för sig att det föreUgger ett utomordentligt nära samband mellan den socialdemokratiska regeringens engagemang i Indienordern och vissa motprestationer, Def är bara detta jag vill konstatera. Def sägs också i den moderata reservationen när def gäller kreditfrågorna atf här har regeringen haft stora möjligheter atf påverka.

Detta är, herr talman, saker som hör samman med en sådan här granskning.

Till Olle Svensson måste jag säga atf när utrikesminister Sten Andersson ropar ut på första maj all byken skall tvättas offentligt och ordenfiigt, då måste ett sådant uttalande ha någon täckning i verkligheten. En förnyad utredning på det här området kommer atf ge mycket mera stoff tiU en debatt om regeringens roll.

Anf. 40 NILS BERNDTSON (vpk) replik:

Herr talman! Jag kanske infe precis sade att restriktionerna vid den eller den tidpunkten hade safts ur spel, utan det är mera den principiella konsekvensen av dessa samarbetsavtal som jag har aktualiserat. Jag tycker att Olle Svensson med sitt citat om att export medges oavsett hindren styrker de farhågor jag har framfört.

Man kan säga så här: Om blodiga sariimandrabbningar förekommer mellan två stater eller inom en stal, skall expörttillslånd inte beviljas om restriktionerna tilläriipas. Men om samma situation uppstår under den lid avtalet löper, då skall alltså leveranserna fortsätta. Defta anser jag strider mot gällande regler. Och även denna iakttagelse bör, menar jag, redovisas vid granskningen, även om regeringenskulle kunna åberopa att den har stöd för sitt ställningstagande i ett riksdagsbeslut, i en riksdagsmajoritet:

När det gäller Indien räcker def heller inle med att exempelvis Alva Myrdal har förespråkat export dit eller att man vill främja landefs neutralitet och hålla def utanför blocken - allt delta är vällovligt, men de fastlagda riktlinjerna måste ändå gälla: Man kan inte sluta avtal som upphäver restriktionerna, menar jag - det är liksom det som är poängen i mitt resonemang.

Så helt kort om Australienaffären: I min reservation pekar jag på oklarheter som kvarstår såvida inte ny dokumentation framkornmer, och det kan ju inte vara önskvärt för någon. Vis av erfarenheten om hur dokumentation undan för undan har fått dras fram tycker jag nog att osvuref är bäst i denna fråga. Def kanske ändå kommer material som slutligt ger svar på frågan vad som har hänt där:

Jag vill också påpeka atf vpk länge var ensamt om att driva kritik mot vapenaffärerna. I 1982/83 års betänkande hade jag en reservafion som berörde DIVAD-sysferriet i USA. I 1983/84 års betänkande hade jag en reservation om krigsmaterielexport till Burma, som vi menade inte borde komma till stånd, men vpk var ensamt och övriga partier tyckte tydligen att den var i sin ordning.

Därför är det ju bra atf én större debatt nu har uppstått i hela samhället, vilket kan innebära att vaksamheten och kritiken mot verksamhet av detta slag ökar.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Krigsmaterielexport

Anf. 41 BIRGIT FRIGGEBO (fp) replik;

Herr talman! Jag tyckte rriig märka att Olle Svensson ville förringa defsom utskottet säger när det gäller samarbetsavtalen. Vi konstaterar ju atf def har skett en förskjutning i förhållande till 1971 års rikflinjer och atf man har använt samarbetsavtal mer som leveranssäkringsavtäl och mindre för rent tekniskt samarbete. För min del tycker jag att def är en mycket allvarlig kritik som' har riklats - inle bara mot socialdemokratiska regeringar, vill jag framhålla - mot hur man har använt derina undaritagsregel i lagstiftningen. Olle Svensson polemiserar möt Bertil Fiskesjö och Nils Berndtson, som säger att riktlinjerna har kringgåtts eller atf det som har skett har skett i strid med riktlinjerna.

Någon kanske frågar sig: Hur kan man föra en sådan här debaft? Jag har inte i utskottei, och heller inle nu, velat la upp en diskussion om huruvida

Prot.,1987/88:132 2 juni 1988..

Granskning av statsrådens tjänsteutövnifig

Krigsmaterielexport

detta direkt strider mot rikflinjerna eller inte, därför att rikflinjerna är så allmänt hållna aft def då blir en strid om ord. Det finns så oerhört mycket av värderingar som skall anläggas när man tar ställning i olika ärenden med ledning av riktlinjerna.

Jag skulle här vilja la fram och peka på del som medborgarkommissionen skriver om riktlinjerna. Från början, när Tage Erlander 1956 som svar pä en fråga, i riksdagen drog upp dessa riktlinjer, var def ju infe fråga om normgivning utan mera en avsiktsförklaring från regeringens sida. År 1971, när riksdagen gavs möjlighet att lämna sina synpunkter på rikflinjerna, gällde fortfarande att riksdagen infe i detalj skulle fa ställning fill riktlinjerna, utan grundsatsen skulle fortfarande vara att Kungl. Maj:l skulle besluta om regleringen av export och import. När vi sedan kommer fram fill 1982 års lagstiftning, blev dessa rikflinjer att anse som förarbeten till ufförsellagen. Det framgår av ordalydelsen, säger medborgarkommissionen, aft de inte blev bindande normer utan behöll sin ställning som vägledande anvisningar.

Detta gör alt en person kan ställa sig upp och säga alt den här affären strider mot riktlinjerna, och ha rätt. En annan person kan ställa sig upp och säga: Det här strider inle mol riktlinjerna - och han kan också ha rätt. Här tror jag ligger mycket av bakgrunden lill diskussionen om dubbelmoral, hyckleri osv.; man kan göra en myckel vid tolkning och utvärdering av vad som faktiskt stär i rikflinjerna.

Anf. 42 OLLE SVENSSON (s) replik:

Herr falman! Jag skall försöka fatta mig kort.

Vad jag har påstått är att om man ser på konsfitutionsufskoftets granskning av fillämpningen av vad som gällt i det förflutna, enligt riksdagens beslut, måste man - även om de uttalanden som riksdagen har gjort kan vara luddiga; Bertil Fiskesjö kritiserar ju delvis riksdagen - ändå erkänna aff olika regeringar har försökt fillämpa riktlinjerna. De har tydligen även fått godkänt av riksdagen, i varje fall via utrikesnämnden, så från den synpunkten kan man väl säga aff det inte kan rikfas någon anmärkning mot de här avtalen eller mot det memorandum som här har diskuterats.

För Bertil Fiskesjö och Nils Berndtson vill jag poänglera att konstiiutionsutskottets uppgift är atl granska tillämpningen i det förflutna. Där har vi kommit fram till att def har skett glidningar, och jag har redovisat vad vi menar med detta, på ett så objektivt sätt som möjligt, tycker jag.

Sedan är det en annan sak - och då kommer vi in på utrikesutskottets arbetsområde - vilka slutsatser som skall dras av de erfarenheter man vunnit under denna tillämpning. Pä den punkten kan man självfallet mena, som Berfil Fiskesjö och även jag har sagt, att det bör ses över närmare. Jag sade just aff det efter årets granskning finns särskilt behov av aff utreda formerna för samarbefsavtal och frågan om leveransgarantier. Och mycket riktigt: delta kommer atl ske i utredningen.

Nils Berndtson hade jag,faktiskt tänkt ställa en fråga till, när han nu skall avgå ur riksdagen. Han har ju varit här i 18 är. Är verkligen Nils Berndtsons erfarenhet av svenska politiker sådan atl han inte vill utesluta aff de har medverkat till smuggling av vapen, eller i varje fall känt till sådan? Jag har en motsatt åsikt, liksom Birgit Friggebo och andra här, nämligen att det material

vi har fått in tyder på aft statsråden möjligen uppträtt aningslöst och hade bort underrätta sig bättre, men de har inte haft vetskap om def här. Det är en väldigt vikfig slutsats av granskningen.

Sedan till Anders Björck: Det är ändå så att vad vi har granskat är om de kreditgarantier som lämnats och alla de utfästelser som gjorts är i enlighet med de svenska reglerna. Det hävdas inte i reservationen på denna punkt aff så ej skulle vara fallet, och då tycker jag atf man kan instämma i majoritetens uttalande, att del regelsystem som riksdagen fastställt har tillämpats. Sedan kan Nils Berndlson vara kritisk i olika avseenden, men del finns ingen anledning till anmärkning utifrån konstitutionella synpunkter.

Prot: 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Krigsmaterielexport

Anf. 43 Tredje vice falman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:

Herr talman! När det gäller KU :s uppgifter är vi naturligtvis överens om att vi skall granska vad som har hänt och atf vi skall se efter var ansvaret ligger i olika frågor. Men en lika viktig uppgift är ju aff vi meddelar riksdagen de iakttagelser vi har gjort under granskningens gång vad gäller inte bara fillämpningen av de lagar som finns utan också lagbeståndefs kvalitet. Def tycker jag är en väldigt viktig uppgift för konsfitutionsufskottet, och jag kan infe förstå varför Olle Svensson är krifisk mot aft vi också far upp frågan om hur lagstiftningen på det här området skall se ut.

Det är ju ganska principvidrigt, måste man säga, om vi inte följer de grundläggande principer för den svenska vapenexporten, vilka vi talar om vitt och brett och berömmer oss för: vi skall infe leverera fill länder i krig, vi skall inte leverera fill områden där man slår ner inre uppror, vi skall infe leverera till sådana som förtrycker mänskliga fri- och rättigheter, och vi skall avbryta leveranserna om sådana här tillstånd uppstår.

Detta är så att säga den höga fina moral vi har och den grundläggande principen för vapenexporten. Men på andra vägar, genom aff man sluter s. k. samarbefsavtal och på grundval därav upprättar långsikfsavfal sätter man -ja, jag skall säga vi, för inga av oss skall undandra sig ansvaret - de höga principerna ur spel. Det är defta jag har velat fästa knappnålarna i.

Oavsett hur vi vill ha det med vapenexporten skall det vara klara rejäla regler. Man skall med en gång kunna bestämma att ett sådant här avtal vill vi sluta med t. ex. Indien - man skall inte behöva gå en mängd konstlade omvägar för att komma till denna slutsats, för då måste ju i alla fall hos den oinitierade allmänheten den uppfattningen uppkomma, att man predikar en sak och praktiserar en annan. Det är infe bra för tilltron till vare sig den svenska vapenexporten eller def svenska rättssystemets sätt aft fungera över huvud tagel.

Anf. 44 BIRGIT FRIGGEBO (fp) replik:

Herr lalman! Jag tror all Olle Svensson var litet oförsikfig när han sade alt han inte vill rikta någon anmärkning mot regeringarna. Jag tolkar del som aff han inte ens kan läsa sitt eget betänkande, för jag tycker aft det finns mycket allvarliga anmärkningar.

Först och främst sägs aft regeringar och riksdag borde på ett tidigare stadium ha behandlat frågan om s. k. leveranssäkringsavtäl, vilket man alltså inte fidigare har gjort. De nämns över huvud taget irite i rikflinjerna.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutö v ning

Krigsmaterielexport

Dessutom sägs att det har skett en förskjutning i förhållande till 1971 års
riktlinje, och den startade redan 1974. Detta tycker jag är en anmärkning.
Någon konstitutionell prickning kan vi infe åstadkomma, för def institutet
finns inte längre. ;

. Jag hoppas aff Olle Svensson infe vill springa ifrån de formuleringar som vi faktiskt har kommit fram till gemensamt. Jag vet att det satt hårt inne. När def gäller de flesta av de skrivningar som ändå andas något av krifik vill jag säga aft folkpartiet lade fram förslag i slutskedet. ■

Jag påpekar att de här anmärkningarna, och den erfarenhet vi har fått under granskningen just på denna punkt, har lett till att riksdagen har fattat beslut om aft regeringen inte får träffa denna typ av avtal under den tid som utredning påg;år. Det måste" väl ändå innebära att det rör sig om ett anmärkningsvärt förhällande.

Anf. 45 NILS BERNDTSON (vpk) repUk:

Herr talman! Jag är väl inte, Olle Svensson, beredd alt på tre minuter göra upp facit över 18 års verksamhet - vare sig att ge fribrev eller aff fälla domar. Jag har fakfiskt infe varit tvärsäker i mina bedömningar, öch det har ju också medborgarkommissionen kommit fram tiU att man inte kan vara.

Vad jag har sagt i min reservation är aft utan ytterligare dokumentation kvarstår oklarheter om vad som har förekommit, och def kan inte vara önskvärt för någon. Jag tycker infe aft man kan vara lika tvärsäker som socialdemokraterna, när de säger aff det ifrågavarande brevets avfattning infe kan fas fill intäkt för ett påstående att någon har kringgått embargot. Det är där jag vill har ytterligare material för aff få klarhet i vad som har hänt, och därför sade jag att jag tycker aft osvuref är bäst.

Det finns naturligtvis nyanser i de här frågorna, som vi har stött på i olika
sammanhang. Det är vanligtvis inte så ätten ämbetsman eller en politiker har
sutfit i ett rum och fattat ett beslut och sedan gått tiU ett annat ställe och
intagit en helt motsatt ståndpunkt. Det kan väl också vara så att man har
avstått från aff agera, även ,om man anat eller misstänkt något. I en
reservafiori har det ju också gjorts påpekanden om vetskapen i olika
regeringar. •

Jag tror aft vi skall vara klara över att det finns en skala av omständigheter som har kunnat påverka ett statsråds beslut. Kommissionen påpekar för övrigt att Svärd tydligen inte var helt klar i sina beskrivningar i skriftväxlingen med statsrådet Sven Andersson. Jag tror alltså att det kan finnas en rad nyanser när man skall bedöma den här frågan. Tvärsäker bör man ännu infe vara.

Anf. 46 ANDERS BJÖRCK (m) replik: '

, Herr talman! Olle Svensson påstod sig ha svårt att följa tankegångarna i den moderata reservafionen och de moderata synpunkter som nu framförs. Jag beklagar om vi har uttryckt oss otydligt, men vår kritik går i huvudsak ut på följande:

Vi tycker aft socialdemokraterna i vapenexporfaffärerna har tagit sig väldigt stora friheter. Man har försökt aff samtidigt uppträda som fredsänglar och som vapenhandlare. Eftersom man har tvingats tillfredsställa två

opinioner inom partiet, så har man försökt tona ned den ena delen, nämligen vapenhandlaraktiviteten, och i stället försökt framträda som fredsduvor. Det här har skett på högsta nivå, och def har varit systemafik i det hela.

Därför är det så, herr talman, aft den diskussion som vi för i dag och som vi förde förra året handlar ytterst om att def har varit svårt aft få fram dokumentation, aff def är oklarheter, aft det saknas en heldel viktiga pusselbitar.

Olle Svensson haruppenbarligen svårt atf förstå aff vi vill granska detta. Jag menar atf def är vår skyldighet. Och det finns ingen motsättning, herr falman, mellan att vilja sälja vapen och att vilja ha en ordentlig kontroll över vapenexporten. Jag prenumererar infe på fidningen Folket, men jag skulle aldrig drömma om atf därav dra slutsatsen aff några tidningar infe skulle få komma ut i Sverige.

Jag försfår att socialdemokraterna är irriterade över det som har hänt, men de har ju sig själva att skylla. Hade man tagit ansvar för vapenaffärerna, så hade vi infe varit i den här situationen. Men man har velat fira triumfer på hemmaplan - i Bergslagen och överallt annars - genom aff vapenaffärerna ger sysselsäftnig. Sysselsättning är bra. Det är vi väl alla överens om. Men då får man också redovisa medaljens baksida, Olle Svensson, och inte skylla ifrån sig. Jag vill peka på atf det fakfiskt är sä alt ju mer vi har granskat, desto mer har kommit fram. Förra året prickade en enhällig riksdag Mats Hellström. Glöm inte bort det nu när ni försöker friskriva olika ministrar från vad de har gjort.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av stats-rådens.tjänsteutövning m. m.

Krigsmaterielexport

Anf. 47 OLLE SVENSSON (s) replik:

Herr talman! Jag vill påpeka för Anders Björck att vi har gjort en mycket noggrann kontroll av om regeringen har följt reglerna när det gäller finansieringshjälp) fill den här Indienordern. Vi har kommit fram till att det inte har kunnat upptäckas att def begåtts något fel. Def blev resultatet av vår granskning, och inte heller moderaterna kom fram lill någon annan slutsats. Del är därför som jag frågar mig om de politiska synpunkterna inte kan sparas lill något möte ute bland moderata väljare. Def där har i varje fall inte med den konstitutionella granskningen att göra. Vi har alltså gjort en noggrann kontroll och funnit att reglerna har följts, del är vår slutsats. I reservafionen hävdas det inte heller något annat.

Sedan vill jag säga till Nils Berndtson att Nils Berndtson nog missuppfattade det hela. Jag syftade på reservation 16, där det skrevs om krigsmaterielexport såvitt avser regeringens vetskap om oegentligheter. I reservationen står det bl. a.: "Även om belägg saknas går det inte aff utesluta att sådan vetskap kan ha funnits." Den andra frågan kommer vi ju aft diskutera senare i samband med Englandsaffärerna.

Till Birgit Friggebo; Jag står för vartenda ord i betänkandet. Jag skryter infe över vad som kan vara mina insatser i det här betänkandet och recenserar inte andras bedrifter. Men jag står för majoritetsskrivningen. Bakom den står både Birgit Friggebo och jag. Om Birgit Friggebo läser protokollet, kommer hon atl finna all jag har försvarat vad vi gemensamt har kommit fram till.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Krigsmaterielexport

Andre vice talmannen anmälde alt Nils Berndtson anhållit atl till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 48 ANDRE VICE TALMANNEN:

Jag får meddela atf anslag nu har safts upp om att detta sammanträde skall fortsätta efter kl. 19.00.

Anf. 49 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Vid förra årets granskning av krigsmaterielexporten handlade mitt anförande om en mängd oklarheter och motsägande uppgifter. I dag tänker jag knyta an till oklarheterna, men framför allt tänker jag uppehålla mig vid de förklaringar som regeringen har gjort beträffande oklarheterna..

Först vill jag beröra frågan om huruvida det var rimligt aff ett litet land som Singapore inom def egna försvaret verkligen hade behov av alla de vapen som Singapore hade köpt från Sverige. Jo då, försäkrade Mats Hellström och Carl Johan Åberg. Statsrådet förklarade varför Singapore behövde all denna krigsmateriel. Bl.a. vecklade han in sig i en målande beskrivning av hur mycket ammunition som åtgår för en singaporian som gör värnplikten.

Vid årets granskning har vi fått en hel annan förklaring. KMI har gjort en undersökning av tillverknings- och sammansäftningslicenser. Det visar sig atl det under 70- och 80-falen har förekommit vidareexport av svenskkonstru-erad materiel från Singapore till andra länder i Sydostasien på basis av dessa licenser. Som regel har maferielen bearbetats eller förädlats i Singapore, innan en export skett enligt singaporianska regler. Sedan kan man diskutera vad som kan anses vara förädling eller ej.

En annan fråga som jag ställde mig förra året var varför man från UD:s sida var så angelägen om atf infe redovisa uppgifter om FFV:s export. I dag kan vi konstatera aff även FFV:s vapen och ammunition har vidareexporferats till förbjudna länder. Utskottsmajorilelen försöker göra gällande att regeringen och dess företrädare inle har haft anledning all misslänka alt det förekommit oegeniliga vapenaffärer frånFFV:s sida, utan alt det sedan länge funnits licensavtal mellan FFV och England och atf de granatgevär som dykt upp i förbjudna länder har tillverkats i England.

Det är möjligt, och även troligt, att vissa ministrar har trott detta, men det är också uppenbart all ministrar och deparlemenlsljänstemän har haft kunskap om de s.k. Englandsavtalen. Def finns dock inga bevis för atf regeringen i samband med atl avtalen ingicks var införstådd med avtalens verkliga innebörd. Det finns dock handlingar från 1965 som visar att ministrar och tjänstemän inom UD fick kunskap om avtalen vid ett tillfälle då en brittisk diplomat tog kontakt med UD för atl diskutera tre affärer med svenska vapen. Av de promemorior som upprättades vid UD vid def här tillfället framgår att ärendet gäller export av viss svensk krigsmateriel via Storbritannien. Bl.a. hänvisar man fill kontrakt mellan FFV, Bofors och England, kontrakt som medger vidareexport av svensktillverkade vapen fill vissa angivna länder. De aktuella affärerna avsåg länder som enligt den svenska regeringen infe accepterades som köpare av svensk krigsmateriel. Därför avrådde regeringen från affärerna, men man insåg också att man rent juridiskt inle kunde stoppa affärerna. Britterna meddelade senare all de

avstod från två av affärerna, men atl de avsäg alt genomföra en affär med Zambia. Inom parentes sagt framgår def också av handlingarna all Zambia ell halvår tidigare hade begärt att få köpa vapen direkt från Sverige men fått avslag.

Både utrikesministern och handelsministern blev informerade om innehållet i promemoriorna, och det framhålls i svaret till britterna att det skulle vara besvärande för den svenska regeringen, om den brittiska regeringen beslöt aff genomföra affären med Zambia. Det framgår också av handlingarna atf man fidigare inte hade vetskap om leveransavfalen mellan Storbritannien och de svenska företagen. Samtidigt framgår def aft kunskap om avtalens innebörd fanns inom regeringskansliet hösten 1965.

Nästa gång avtalen dyker upp är i samband med all slulförbrukarintyg krävs av alla köpare fr. o. m. 1983. Då inser man atf FFV:s försäljning av granatgeväret Carl Gustaf via England infe längre går aft genomföra såsom fidigare. Def framgår atf KMI vid def här tillfället känner till avtalen. Trots atf KMI avstyrker en mjuk övergång införs inte slutförbrukningsintygen för England förrän 1985. I januari 1983 meddelar dock utrikesministern vid utrikesnämndens sammanträde att obligatoriska krav på slutförbrukningsin-tyg införts enligt vissa formuleringar i enlighet med krigsmaterielkommitféns förslag som riksdagen antagit.

Förra året fick jag av en tillfällighet reda på alt ambassadör Jean-Christophe Öberg hade skrivit en rapport till UD om att Thailand önskade köpa vapen direkt från Sverige i stället för all köpa via Singapore till 15 % högre pris. Jag konstaterade i förra årets dechargedebaff atf det var en slump att rapporten kom till utskottets kännedom och att vi inte visste hur många sådana rapporter som faktiskt finns. Jag framhöll då aff jag ville återkomma med frågan till nästa års granskning, och det gjorde jag. Resultatet blev en mager PM från UD, där man kort beskrev tre exempel. Medborgarkommissionen har däremot på ca 100 sidor beskrivit misstänkta fall av vidareexport och olagliga krigsmaterielaffärer. Såvitt jag vet berörs inte de exempel som vi fick av UD. Däremot fick jag på annat håll höra att det finns ytterligare en rapport när det gäller Thailand. Thailand hade fått ett erbjudande av AOS att via Singapore köpa begagnade svenska kanoner, men av efiska och ekonomiska skäl föredrog Thailand aft köpa direkt från Sverige.

Närmare en vecka efter def aft kansliet skrivit första utkastet till vårt belänkande fick vi en hög med nytt material. I högen fanns en skriftväxling om Bofors export till Grekland via England. Den dåvarande handelsministern hade godkänt detta arrangemang. Vi har inte hunnit få med den affären i vårt betänkande, men jag tänker ta upp den nu eftersom den har uppmärksammats en hel del i massmedia den senaste fiden. Jag kan inte förstå annat än atf hela arrangemanget går ut på aft kringgå svensk lagstiftning. Det står klart alt Bofors inle får sälja direkt till Grekland och inte heller direkt lill det engelska förelaget Marconi, som är huvudleverantör lill Grekland. Därför medger handelsministern atl Bofors får sälja lill engelska regeringen, som fritt får förfoga över krigsmaterielen.

Regeringen har förklarat denna affär med alt juntan hade fallit och att de svenska materielen ingick i ett större sysfem. Varför gav man då inte i stället tillstånd för atl exportera direkt till Grekland? Varför angav man inte att

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Krigsmaterielexport

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988 ■■

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Krigsmaterielexport

materielen var avsedd för Grekland? Varför skrev svenska arméallachen i London all Bofors.inle hade tillåtelse att exportera direkt till Grekland? Ja, det finns många frågor som fortfarande är obesvarade i det sammanhanget.

Jag har fill årets granskning anmält två fall när det gäller regeringens klassificering av krigsmateriel. Def gäller HIAB-FOCQ:s kranar fill USA, vilka har specialkonstruerats för att lyfta kärnvapen. HIAB-FOCO har fått patent för denna konstruktion. Def är minst sagt anmärkningsvärt att regeringen infe har klassificerat kranarna som krigsmateriel. I bestämmelserna för klassificering står uttryckligen atf för militärt bruk utformade apparater och andra anordningar för bl. a. hantering av robotar och raketer är att anse som krigsmateriel. Jag tycker aft det hade varit rakare av regeringen aff i samband med att patentet tillkom konstatera att kranarna borde klassas som krigsmateriel. I stället vecklar Carl Johan Åberg in sig i ett resonemang om andelen av det som är specifikt knutet till atf man lyfter kärnvapenladdningar.

Det andra exemplet gäller Boghammarbåfarnafill Iran. I def fallet kan jag förstå att det är svårare att klassificera dem som krigsmateriel. Exemplet får snarare belysa brisfen i definitionen av krigsmateriel. Regeringen blev 1984 medveten om aft båtarna användes i kriget i Persiska viken. Irak vädjade då om aff få ett slut på exporten. Det var emellerfid först när USA tryckte på som regeringen krävde att Boghammar skulle upphöra med exporten. Del är enligt min mening märkligt att regeringen på det viset kan kräva att ett förelag skall upphöra med export av civila varor till specifika länder.

Regeringens olika ministrar har gått ut och ondgjort sig över ett visst företags skumraskaffärer. Inle minst Sten Andersson har broderat ul texten kring detta och sagt att byken skall tvättas. Han har bl. a. talat om "Bovfors". -Vad gör han emellertid själv för att få klarhet i dessa frågor? Mina erfarenheter efter tre års granskning i konstitutionsutskottet är att regeringen tyvärr inte bidrar särskilt aktivt för aff klargöra bilden. Alla uppgifter får dras fram. Ända tills regeringen blir överbevisad försöker den sig på invecklade förklaringar till olika affärer för all ge sken av att det inle finns anledning atf misstänka aft några brott har förekommit. Hur blåögda får vi antas vara? Nu gäller det atf återskapa ett förtroende hos allmänheten och vårt anseende ute i världen. I den processen bör regeringen infe underskatta människors egen slufledningsförmåga.

Jag yrkar bifall till reservafionerna 2, 4, 10, 13 och 15.

Anf. 50 KURT OVE JOHANSSON (s): .

Herr talman! Konstitufionsutskottets granskning av krigsmaterielexportfrågorna har varit myckel komplicerad. Under arbetets gång har ständigt nya uppgifter framkommit. Beskyllningar har riktats mot olika regeringar och enskilda statsråd om att de skulle ha haft vetskap om mutor och smuggling i samband med export av vapen.

Det måste kännas tryggt för var och en att vela alt trots det omfattande granskningsarbete som skett på olika nivåer under en mycket lång period, så har ingenting framkommit som ger belägg för atf någon regering eller något enskilt statsråd skulle ha varit involverad i några oegentligheter. Jag noterade med tillfredsställelse atf även Birgit Friggebo starkt underströk

denna uppfattning. Efter att ha lyssnat till Ingela Mårtensson måste jag ställa frågan om infe också hon delar denna uppfattning.

I årets granskning har utskottet särskilt penetrerat FFV:s s. k. Englandsavtal. När man granskar dessa avtal och regeringarnas eventuella roll i detta sammanhang är det viktigt atl komma ihåg atl granskningeri görs i ljuset av den lagstiftning som gällde vid den aktuella tidpunkten. Gör man inle def riskerar man att komma snett. Def kan vara en förklaring till att de s. k. Englandsavtalen i massmedia stundtals givit ett litet förvirrat intryck.

Som framgår av utskottets utfrågning av bl. a. KMLs generaldirektör Sven Hirdman var del fråga om tre avtal mellan fabriksstyrelsen och def brittiska arméministeriet. De ingicks 1963. Avtalen har uppfattats som licensavtal. Enligt Sven Hirdman utgjorde de till 75 % leveransavfal och till 25 % licensavtal.

Det var således, om man läser avtalen, en försäljning till den brittiska försvarsmakten av materiel att användas i Storbritannien och ute i världen. Defta är delvis ocksä en förklaring fill aft svenska vapen kan dyka upp i länder där de inte borde finnas.

Regeringsformen säger aff det ankommer på regeringen att träffa avtal med främmande makt. Vi har kunnat konstatera aff de avtal som jag.nu har berört har undertecknats av dåvarande generaldirektören Gunnar Svärd och den dåvarande brittiska arméministern. Britterna torde, som utrikeshandels-ministern har uttryckt def, ha betraktat avtalen som regeringsavtal, av skäl som redovisats i KU:s bilaga B 15. KMLs chef Sven Hirdman har inför utskottet redovisat sin uppfattning aff avtalen är av sådan karaktär aff de borde ha underställts Sveriges regering.

Defta har tydligen inte skett. Det finns inte något konseljbesluf. Man har infe ansökt om något formellt godkännande, och det finns inget godkännande. Sven Hirdmans personliga slutsats inför utskottet blev atf man från fabriksstyrelsens sida överskred sina befogenheter när man ingick i ett sådant här arrangemang med en främmande makt och en främmande regering. .

Folkpartiet har som enda parti reserverat sig såvitt avser Englandsavtalen. Reservanterna för i långa stycken ett riktigt resonemang, men lyckas ändå.till sist göra en logisk kullerbytta och komma till slutsatsen, all det inom regeringskansliet hösten 1965 fanns kunskap om avtalens verkliga innebörd.

Fakta är emellertid följande. Den informafion som vid beredning inom regeringskansliet lämnades, gick ut på aff brittiska -vapenproducefande företag hade rätt att fillverka på licens inom det område förfrågan från brittisk sida gällde. Exporten i övrigt omfattade vapen som Storbritannien tidigare förvärvat för eget behov och inte själv hade användning för. I det svenska svaret på den förfrågan som gjordes avrådde man från export lill länder beträffande vilka exportförbud från svensk sida förelåg. Utrikesdepartementet ansåg atf denna åtgärd var så långtgående som det var möjligt enligt dåtidens riktlinjer för vapenexport. Däremot kopplades inte svaret på den brittiska hänvändelsen till de överenskommelser mellan Sverige och def britfiska arméministerief som omnämndes i UD-handlingarna. Därför begärdes avtalen infe in för närmare studium inom regeringskansliet, vilket naturligtvis med den kännedom vi nu har i efterhand är aft beklaga.

När det gäller vapenembargot mot Australien ser bilden mera splittrad ut

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Krigsmaterielexport

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988 ■

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Krigsmaterielexport

än den i verkligheten är. Def föreligger tre reservationer. Moderaterna går längst och hävdar att ammunitionsexporten fill Australien i mitten av 60-talel skulle ha skett med försvarsdepartementets goda minne. Del är en uppfattning som utskottsmajoritetén bestämt avvisar.

Folkpartiet och centern vill endast tillföra majoritetsskrivningen aft man för närvarande varken kan bevisa eller dementera atf kännedom funnits i regeringskansliet om ett eventuellt kringgående av vapenembargot. Vpk slår i sin reservafion fast att den dokumentation som funnits tillgänglig infe kan anses styrka misstanke om atf vidareexport frän Storbritannien till Australien initierats av företrädare för regeringen.

Utskoftsmajoriteten hävdar också att granskningen inte utvisat att något statsråd i strid mot ett vapenembargo godkänt vapenexport via Storbritannien. Jag har mycket svårt all se någon egentlig skillnad mellan denna formulering och den sorn i denna del återfinns i vpk-reservationen.

Vi understryker vidare atl myndigheternas roll i sammanhanget är föremål för justifiekanslerns utredning. Dessutom har en rättslig undersökning inletts. Den totala bilden är således fortfarande inte helt klar. Därmed är inte heller steget sä långt fill folkparfiets och centerns reservation.

Påståenden har framförts under utfrågningarna om att regeringen trots rådande embargo uppmanat till brott genom alt initiera vidareexport via Storbritannien fill Australien. Detta är självfallet en allvariig anklagelse. Jag konstaterar därför med stor tillfredsställelse, efter alt noggrant ha läst igenom reservationerna, atf en mycket bred majoritet i Sveriges riksdag avvisar sädana anklagelser.

Exporten av krigsmateriel fill Indonesien har tidigare varit föremål för konsfitutionsutskottets prövning. Vid årets granskning har fyra reservafioner fogats lill ulskotlets betänkande. Här kan man verkligen tala om splittring.

Vpk anser aft vapenexport fill Indonesien sfär i strid med riktlinjerna för svensk vapenexport. Moderaterna anser motsatsen. Centern menar atf man inte skulle ha givit tillstånd 1986, och folkpartiet anser numera, vilket är särskilt intressant aff notera, atf def var ett misstag atl återuppta krigsmaterielexporten till Indonesien i slutet av 70-talef. Vad anser t. ex. Anders Björck om detta, kan man fråga.

För aff göra en lång historia kort vill jag' emellertid understryka atl regeringen bedömt situationen i Indonesien sådan att den krävde stor. återhållsamhet med krigsmaterielexport. Utförsel av nya vapensystem tilläts därför inle till detta land. Jag vill påpeka atf utskottet vid en fidigare granskning funnit, vid en sammanvägning av samtliga omständigheter, aft beslutet i februari 1986 infe kunde anses stå i strid med riktlinjerna. Det är en bedömning som också riksdagen ställde sig bakom. Någon konstitutionell kritik kan därför på denna punkt inte rikfas mot regeringen. Det bör stå klart för alla.

Bakom reservation nr 13, slufligen, står en ohelig allians mellan vänsterparfiet kommunisterna och halva folkpartiet i konstitutionsutskottet.

Man gör gällande atf def är anmärkningsvärt atl inle regeringen klassat HIAB-kranarna som krigsmateriel. I samma reservation berörs också Boghammarbåtarna.

Som framgått av utskottets utfrågningar har de s. k. klassningsbeslulen

tagits utifrån konstruktionsprincipen. När del gäller HIAB-kranarna är det bara all konstatera all tre krigsmaterielinspeklörer var för sig kommit fram till exakt samma slutsats.

Boghammarbåtarna har bedömts utifrån samma princip. Vad som hänt är att regeringen har gjort klart för envar inkl. tillverkaren av dessa båtar atf det ligger i Sveriges intresse att man inte vidtar några handlingar som kan leda fill ökad spänning mellan Irak och Iran. Def är ett uttalande som far sikte på det pågående kriget mellan Iran och Irak. Det borde regeringen berömmas för. Såvitt jag förstår har tillverkaren av båtarna tagit fill sig regeringens uttalande på denna punkt.

Dessutom är ju reservanternas krav pä en översyn av krigsmaterielbegreppet tillgodosett. Def är utrikeshandelsministerns ambition aff presentera direkfiven för en sådan översyn före semestern i år.

Herr falman! Så sent som i fisdags biföll riksdagen en proposition som bl. a. innebär en kraftfull skärpning av kontrollen över krigsmaterielexporten. Man kan på goda grunder anta att den utvecklingen kommer att fortsätta. Detta kan emellertid inte ske utan en ingående prövning. Därom tycks enigheten vara ganska stor i riksdagen. Under fiden är def vikfigt att se till aff de förhållandevis stränga regler som för närvarande gäller verkligen efterlevs. En stark svensk opinion har upprörts över aff fog finns för misstanke att välrenommerade svenska företag gått vid sidan om exportreglerna och att svenska vapen finns i länder där de infe borde finnas. Det måste vi sätta stopp för.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Krigsmaterielexport

Anf. 51 INGELA MÅRTENSSON (fp) replik:

Herr lalman! Först vill jag säga fill Kurt Ove Johansson att jag delar utskottets uppfattning alt det inte finns några bevis för aftministrar skulle ha deltagit i olaga vapenaffärer. När det däremot gäller frågan om någon har haft kunskap om att det har förekommit ett visst kringgående av bestämmelserna, t. ex. när det gäller FFV:s avtal med England, hävdar vi från folkpartiets sida atf det har funnits kunskap i regeringskansliet. Det har också redogjorts för olika ministrar att denna typ av avtal förekorii, och det borde dessa ha reagerat på.

Kurt OveJohansson påstår atf jag gör en kullerbytta här, men jag tycker nog atl han själv slår för den kullerbyttan. Hur kan han annars få det fill alt del gäller licensavtal när det klart framgår av ingressen på promemorian aff saken gäller reexport av viss svensk krigsmateriel levererad fill Storbritannien? Då kan man väl inte få det fill aff det är materiel tillverkad i Storbritannien! Detta framgår av många formuleringar i promemorian och av tjänstemannens förvåning över alt detta slags avtal har slutits, eftersom det knappast kan stämma överens med de regler som gällde 1965.

När det gäller Australien finns det inga belägg för att ministrar skulle ha uppmanat till direkt kriminella handlingar. Däremot finns del ell brev från Gunnar Svärd lill Sven Andersson, där def klart framgår atf Gunnar Svärd har tagit kontakt med kunderna i Australien och atf han försöker all rädda vad som räddas kan.

Kurt Ove Johansson förvånade sig över atf folkparfiet tar avstånd från leveranserna av vapen till Indonesien. Jag tycker att det är en fjäder i hatten

5 Riksdagens protokoll 1987/88:132

Prot: 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Krigsmaterielexport

för folkpartiet alt vi kan göra en omvärdering och överge eri tidigare ståndpunkt; det är inte någonting vi bör kritiseras för. Jag tycker aft även socialdemokraterna borde ha kunnat reagera och, som man gjort tidigare, ta avstånd från. vissa saker.

När det beträffande t. ex. kranarna framkom alt de är specialkonstruerade för aff lyfta kärnvapen och har patentsökts som sådana, borde man också ha omvärderat klassificeringen.

När def gäller båtarna känner jag fortfarande tveksamhet över att man på det här sättet går in i enskilda fall och kräver atf ett enskilt företag skall stoppa export av vad regeringen har klassificerat som civila varor.

Anf. 52 NILS BERNDTSQIV (vpk) replik:

Herr talman! Om man kan sälja kranar som är specialkonstruerade för aff lyfta kärnvapen utan alt de klassas som krigsmateriel tror jag att del som den enligt Kurt Ove Johansson oheliga alliansen kommer fram lill är rikligt, nämligen en begäran att man skall analysera krigsmaterielbegreppet och ge del en så entydig definition som möjligt. Det var tydligen ett bra krav, för nu säger Kurt Ove Johansson att en sådan analys av begreppet redan är på gång. Det tycker jag är bra.

En del av de frågeställnirigar sorii Kurt Ove Johansson reste om reservationerna när del gäller Australienfrägan har jag redan besvarat, eftersom jag uppfattade en tidigare fråga från utskottets ordförande så, att den gällde delta. Men oavsett om del gäller reservation 16 eller Australienfrägan är min mening den, atl man inle skall vara tvärsäker om det föreligger bristande dokumentation.

Skillnaden i skrivningarna är inte alldeles obetydlig. Vad jag har sagt i min reservation är att utan ytterligare dokumentation kvarstår oklarheterna om vad som har förekommit i Australienfrägan. Det kan väl ändå inte vara önskvärt.

Jag har alltså inte tyckt att den dokumentation som finns ger besked i frågan, men jag tycker atf man behöver få fram besked, medan socialdemokraterna i utskottet bara konstaterar atl bristen på dokumentation inte kan fas fill intäkt för ett påstående om att embargot har kringgåtts. Det är en viss skillnad, om man slutligt sätter punkt med det. Jag vill atf def skall bringas fullständig klarhet i den frågan. Del tror jag är angeläget för alla som har tagit befallning med den. Däri ligger skillnaden mellan utskottets skrivning och reservationen.

Anf. 53 BENGT KINDBOM (c) replik: .

Herr talman! Jag begärde ordet med anledning av vad Kurt OveJohansson sade om reservationerna när det gäller Indonesien, nämligen att det var fråga om en splittring. Nej, de här reservationerna har litet olika karaktär.

Kurt Ove Johansson ville också göra gällande alt den konstitutionella delen av frågan om export fill Indonesien infe var något problem. Den diskuterade vi ingående förra.året. Då var vi helt överens om att krifisera Mats Hellström.

Kanske har frågan om ivapenexporten lill Indonesien.något kommit i bakvatten för en del andra, större och mer spektakulära vapenexportaffärer,

men jag vill ändå klargöra att vi från centerns sida inte gör samma bedömning som socialdemokraterna. Kurt Ove Johansson ville släta över och påstod atf det inte finns någon annan utgångspunkt än att det är riktigt atf exportera vapen fill Indonesien. Den uppfattningen har inte centern. Under fjolårets granskningsarbete klargjordes detta tydligt.

Centern har redovisat detta, bl.a. i den rådgivande nämnden. Vi har vidare framfört det på annat sätt i den offentliga debatten; och vi hade i fjolårets granskningsbelänkanden likadan reservation som den vi har i årets. Det är viktigt aft det också kommer fram i den här diskussionen.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988,

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Krigsmaterielexport

Anf. 54 KURT OVE JOHANSSON (s) replik:

Herr falman! Jag har tidigare redovisat att det finns ett helt spektrum av åsikter när det gäller frågan om Indonesien. Men vad jag tycker är egendomligt är den reservafion som finns från vänsterpartiet kommunisterna, där man hävdar atf exporten 1986 till exempelvis Indonesien skulle stå i strid med de regler som gäller. Jag förstår uppriktigt sagt inte hur man kan komma fill en sådan ståndpunkt när riksdagen vid två tillfällen under senare tid ändå har prövat denna fråga och kommit till en helt annan uppfattning. Jag har svårt att förstå atf det kan finnas någon som bättre än riksdagen kan tolka de vapenexportregler som gäller; del är ju ändå riksdagen som fattat beslut om dessa regler.

Jag är glad atl Ingela Mårtensson ställde sig bakom den deklaration som både Birgit Friggebo och jag har gjort. Men då måste väl denna deklaration i rimlighetens namn gälla också för statsrådet Sven Andersson, som skötte vissa av de här frågorna i mitten av 1960-talet. Jag tolkade först Ingela Mårtensson så, aff det inte skulle vara på det sättet, men nu har jag förstått att hon ställer sig bakom uttalandet att inget statsråd begått några oegentligheter såvitt vi kunnat finna i de utredningar som hittills har gjorts. Då måste detta rimligtvis gälla också Sven Andersson.

Den logiska kullerbyttan består i följande. Ni säger i er egen reservation att statsråden har uppfattat avtalen som licensavtal och inte som leveransavtal. Ni säger vidare att uppfattningen atf det rört sig om licensavtal har bestyrkts av den omständigheten aff det är denna beteckning som fabriksslyrelsen -numera affärsverket FFV - har använt sig av såväl internt inom verket som vid kontakter med regeringskansliet. Det måste till en logisk kullerbytta för atf man sedan skall kunna komma till slutsatsen att kunskap om avtalens verkliga innebörd skulle ha funnits inom regeringskansliet hösten 1966. Däri ligger den logiska kullerbyttan.

Anf. 55 NILS BERNDTSON (vpk) replik:

Herr lalman! Inte kan Kurt Ove Johansson känna så stor förvåning över reservationen när def gäller Indonesien! Mer insatt än så är han ju i debatten från förra året om just vapenexporten lill Indonesien, hela frågan om Ösltimor, osv. Vapenexporten till Indonesien måste anses slå i strid med de restriktioner som gäller. Vi skall ju inte leverera vapen till krigshärdar eller till länder som förtrycker andra.

Det är en konsekvent linje vpk här följer - vi har hela tiden drivit kritiken mot vapenaffärerna med Indonesien.

Prot. 1987/88:132 2juni 1988 :

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Krigsmaterielexport-

Anf. 56 INGELA MÅRTENSSON (fp) replik:

Herr talman! Om Kurt Ove Johansson - för atf återgå lill kullerbyttan -
läser vår reservafion skall han finna atf där står: "Enligt de statsråd som
utskottet utfrågat - nuvarande och tidigare med ansvar för krigsmaterielex
port - har avtalen uppfattals som licensavtal ." Jag betonar atf vi skrivit

"de statsråd som utskottet utfrågat".

De ministrar som blev införstådda med innehållet i promemoriorna 1965 har vi däremot inte utfrågat. Därför uttalar vi oss på ett annat sätt om dem: De har fått föredragningar av innehållet i promemoriorna. Vi tycker inte atl de avtalen kan uppfattas som licensavtal, ulan det är klart atl avtalen gäller krigsmateriel som är producerad i Sverige och levererad lill England för vidare export.

Sedan försöker majoriteten ocksä få det fill aff def skulle vara något slags överskott av vapen som man skeppar vidare. Men det framgår också av handlingarna aft Zambia ville köpa direkt från Sverige ett halvår tidigare och då fick avslag på den förfrågan. Därefter kom en ny propå, via England, att leverei;a de vapnen. Det kan ju knappast uppfattas som alt det är fråga om något slags överskottslager.

Jag vill också passa på att säga ytterligare några ord om kranarna och att man nu skall se över krigsmaterielbegreppet. Vid debatten här för några dagar sedan blev jag litet tveksam när Anita Gradin sade att def handlar om aft fylla på den förteckning som gäller och som exemplifierar vilka typer av försvarsmateriel som skall klassificeras som krigsmateriel.

Det gäller inte bara att komplettera en förteckning utan att se över innehållet i definitionen av krigsmateriel. Med utgångspunkt i de två fallen med båtarna och kranarna finns det all anledning atf göra en omvärdering.

Anf. 57 BENGT KINDBOM (c) replik:

Herr falman! Kurt Ove Johansson hänvisar lill atl riksdagen två gånger har gjort uttalanden om vapenexporten lill Indonesien. Jag tycker att det finns anledning att påpeka atf riksdagen har fått,revidera sina ställningstaganden när det gäller vapenexportaffärer. Inte minst i fråga om Indonesien blev def ju sä i fjol - då gällde det Mats Hellström och hans olika turer i den affären. Därför kanske det är bra atl inte göra alltför kategoriska uttalanden.

Vad beträffar de regler som är tillämpliga i Indonesienaffären har vi att göra en bedömning bl. a. om de inre väpnade konflikterna. Det är från de utgångspunkterna som vi från centerpartiets sida har kommit fram till att man inte bör tillåta export fill Indonesien.

Anf. 58 KURT OVE JOHANSSON (s) replik:

Herr talman! Centerns reservation om Indonesien gäller det regeringsbeslut som fattades den 20 februari 1986. Det har prövats i konstitutionsutskottet och också här i kammaren, och man kom fram till atf det inte stred mot de , riktlinjer som gäller. Jag menar atf det inte kan finnas någon högre instans än Sveriges riksdag när def gäller aft avgöra vad som är rätt och fel på denna punkt.

I fråga om Indonesien vill jag också säga några ord till Nils Berndtson. 1 november 1986 avstyrkte utrikesutskottet ett motionsyrkande om all alla

leveranser av krigsmateriel till Indonesien skulle stoppas. Det blev sedan också riksdagens beslut. Samma sak gäller här. Jag frånhänder naturligtvis inte vpk all lycka all, det här borde man inle tillåta, men när vi ur konstitutionell synpunkt skall bedöma huruvida regeringen har gjort rätt eller fel, måste ju riksdagens ställningstagande vara avgörande och infe ett tyckande från vpk. Det är den konstitutionella frågan vi diskuterar i dag och inte vad vi tycker om krigsmaterielexport över huvud taget.

Sedan vill jag än en gång understryka atf def skall tillsättas en utredning om krigsmaterielbegreppet. Direktiven kommer före semestern - def är i alla fall utrikeshandelsministerns ambifion.

Diskussionen med Ingela Mårtensson blir faktiskt roligare och roligare. I folkpartiledamöternas egen reservation talas det om "de statsråd som utskottet utfrågat", och där har man inte funnit något. Då återstår de statsråd som vi inte har utfrågat, och då blir det ju verkligt roligt. Då har Anders Björck, Ingela Mårtensson och andra som suttit i utskottet och krävt atl vi skall höra den och den begärt all få fråga ul fullständigt fel personer!

Om Ingela Mårtensson eller någon annan hade trott atl del funnits något statsråd utöver dem vi har hört som haft kunskaper i ärendet, borde man i rimlighetens namn ha bett oss alt kalla in dem, och då hade vi naturligtvis gjort det.

Det är en krystad argumentation som Ingela Mårtensson för fram på den här punkten.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Krigsmaterielexport

Andre vice falmannen anmälde aft Ingela Mårtensson och Nils Berndfson anhållit alt lill protokollet få antecknat all de inle ägde rätt lill ytterligare repliker.

Anf. 59 ALF SVENSSON (c):

Herr lalman! Enligt regeringsformen åligger del konstitutionsutskottet att granska statsrådens ämbetsutövning och regeringsärendenas handläggning. I grunden har KU sin uppgift sig given av svenska folket. Det är åt och inför svenska folket som KU skall utföra sitt granskningsuppdrag.

Men hur reagerar.svenska folkel när KU:s granskningsbetänkande eller undersökningsresultat redovisas? Ja, det har det infe gjorts någon vetenskaplig granskning av, men när man talar med folk på galan, som det brukar heta, eller när man tar del av mediernas spontana enkäter angående inslag eller frågeställningar som KU sysselsatt sig med, blir reaktionerna och svaren väldigt ofta lydliga. Många tror all det dribblas med sanningen. Man vägrar att tro alt så myckel under så lång lid kunnat ske i skuggorna ulan all någon ansvarig känt till del.

Fyra månader före valet kommer KU:s rapport efter hela serier av minst sagt häpnadsväckande avslöjanden och sedan, som def synes, omfattande lögnhärvor dragits fram, om inte i ljuset sä i alla fall i grå dager. Finns def någon som inbillar sig alt KU:s socialdemokrater inkl. dess ordförande skulle vara benägna att pricka eller peka ut statsråd i sin egen regering fyra månader före ett val?

Jag påslår nu inle atl socialdemokraterna håller inne med uppgifter och

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Krigsmaterielexport

kunskaper, men jag kan omöjligt tycka all det är rimligt, principiellt sett, all de som kontrolleras, skall kontrolleras av sina egna.

Men oppositionen då? Den finns ju i konsfifufionsufskotfet. Man kan konstatera atl ordvalen även från del hållet bör vara något försikliga. Del är ju ett faktum att "affärerna", som det brukar heta, inte uppstått under en regering utan under regeringar. Notera pluraländelsen! Även den borgerliga oppositionen har ju haft att inkalla och förhöra sina egna om deras fögderi.

Herr falman! Nu skulle def med fog kunna hävdas alt två kommissioner under kort fid haft regeringens uppdrag all granska och rapportera, dvs. aff regeringen själv har utvidgat kontrollfunktionen. Därmed skulle rältfärdig-heten väl vara uppfylld. Jag syftar på Edenmankommissionen, som hade att rapportera och yttra sig över utredningen om slatsminislermordel, och Rydbeckkommissionen som skulle granska vapenexporlaffärerna.

Jag vill inle här och nu betygsätta dessa kommissioners insatser. Jag tror mig för övrigt heller inte vara kompetent att göra det: Kommissionerna hade extremt svåra arbetsuppgifter. Faktum är likväl att båda kommissionerna tillsattes av regeringen och rapporterade fill regeringen, som efter diverse presskonferenser kan lägga alltsammans till handlingarna och som kan hemligstämpla vad man vill.

Herr talman! Jag tror aft det är viktigt att ta upp en debatt hur man skall granska en regerings ansvar och arbetssätt utöver def rent parlamentariska arbetet. Vi behöver onekligen en juridisk institufion som kan ges en oberoende och hög status. En författningsdomstol behövs i flera avseenden: för atl garantera aff de medborgerliga fri- och rättigheterna efterlevs av rättsväsendet, alt det politiska systemet inte korrumperas och - vilket vi debatterar i dag- som kan juridiskt granska en regerings handlande utifrån ett grundlagsperspekfiv.

En sådan funkfion skulle naturligtvis inte utan vidare kunna garantera absolut sanning, men den skulle avsevärt förstärka granskningsinstrumentet. Och framför allt skulle den kunna agera fristående och självständigt från partipolitiken.

Herr lalman! Det har här under debatten framskymtat åsikter om aff det inte skulle vara bättre med en författningsdomstol än ett konstitutionsutskott. Jag kan infe riktigt begripa varför man måste antyda ett antingen-eller. Jag tycker aff del skulle gå alldeles utmärkt med både-och.

Det kan inte framstå som annat än myckel märkligt alt det efter år av utredande och förhör ter sig så omöjligt aff finna en ansvarig för de gångna årens vapensmuggling. Jag sade i mitt anförande i debatten om den svenska krigsmaterielexporten som hölls här i kammaren häromdagen, att det inte tycks finnas ett levande statsråd, en levande tjänsteman, ja infe en människa som kan pekas ut som. ansvarig, trots den härva och den mängd brott som begåtts mot gällande vapenexportregler.

Man må ha vilket uppfattning som helst om hur kontrollen skall ordnas och rättssäkerheten upprätthållas; KU:s betänkande är under alla omständigheter ett bevis för all nuvarande tingens ordning inle fungerat på ett lillfredssliillande sätt. Rättsstaten Sverige mäklar inle vaska fram någon som bär del politiska ansvaret för vapenbyken. Tvätten är sä automatiserad och fylld med hemlighetsmakeri att ingen vet och ingen kan ta reda på vem som

levererat trasorna lill den. Detta skapar ingalunda respekt för vare sig rättssäkerhet eller polifiskt etablissemang.

Konsfifufionsufskotfet har inte minst ägnat uppmärksamhet åt Bofors affärer med Indien. Def är alldeles uppenbart aft Indienaffären gett Sverige ett skamfilat internationellt rykte och dessutom försvårat för svensk export-indusfri.

Herr falman! Till viss del, det är min uppfattning, skapar regeringen sina egna problem med vapenexporferi. Det blir etiskt ohållbart och obegripligt att med ena handen vifta med fredsduvor och proklamera fredsparoller och så med andra handen sälja vapen t; o. m. med hjälp av stafiiga exportgarantier.

I utredningen om samband mellan nedrustning och utveckling, SOU 1985:43, påtalas sambandet mellan utvecklingsländernas vapenimport och en försenad ekonomisk och social utveckling. Och det kan infe vara så svårt att inse det sambandet. Def blir självfallet inkonsekvent när Olof Palme och regeringen beviljar exportlicens för kanoner till Indien för ca 8 miljarder kronor, och som sagt, dessutom beviljar statliga exportgarantier, söm av riksdagen anslagils för "garantigivning vid export av betydelse för u-ländernas ekonomiska utveckling".

Herr talman! Jag vill härmed uttala stöd för reservationerna 6, 12, 14, 20,
24, 28, 29 och 30. ■ ■■ ■

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av stats-råderis tjänsteutövning m. m.

Berglingfallet

Anf. 60 ANDRE VICE TALMANNEN:

Sedan de under avsnittet Krigsmaterielexport anmälda talarna nu haft ordet övergår kammaren till aff debattera Berglingfallet.

Anf. 61 ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Spionen Berglings avvikande från den svenska rättvisan kan inte kallas flykt. På grund av det svenska systemets otroliga slapphet kunde han heltenkelf promenera i väg, lugnt och sfilla.

Men Sfig Bergling är långt ifrån ensam om att på grund av myndigheternas slapphet kunna försvinna. Vi läser dagligen om brottslingar som avviker under permission eller t. o. m. bedriverbrotfslig verksamhet innan de-vilket faktiskt händer - återvänder till anstalten. I mina bygder har en s.k. svindlarpräsl under permissioner kunnat fortsätta sin bedrägliga verksamhet. Han släpptes ut, bedrev sin verksamhet och kom tillbaka. Några gränser för den svenska kriminalvårdens naivitet finns uppenbarligen inte.

En störspion har alltså kunnat promenera i väg. Egentligen borde ingen
vara förvånad. De permissioner han beviljades, den bristfälliga övervakning
han utsattes för, ja allt gav honom klara besked om atf def bara var aft ta sitt
pick och pack och ge sig i väg. •

Kanske trodde han inte att - när detta väl hade upptäckts - polis och övriga ansvariga så totalt skulle tappa fattningen att försprånget blev oirifagbart. Litet större respekt hade han nog för sina motståndare.

Från början till slut är spionen Berglings flykt ett under av svensk godtrogenhet. Det gäller från den ansvarige jusfifieministern till dem som hade hand om den rent fysiska bevakningen.

Intressant ur KU-synpunkt är bl. a. att stätsmiriisfern omedelbart slog in på

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning avstats-rådens tjänsteutövning m.m.

Berglingfallet

den traditionella ofelbarhetslinjen. Han strödde uttalanden omkring sig som gick ut på atf justitieministern inte hade gjort något fel. Han skulle minsann stanna kvar och hade fullt förtroende. En socialdemokratisk minister är som bekant ofelbar.

Till slut tvingades Wickbom avgå fillsammans med hela departementsledningen. Aft erkänna aff def var på grund av försummelser gick naturligtvis infe. Man ger en specialversion avsedd alt blanda bort korten. Wickbom, , som alltså är oskyldig och felfri, enligt statsministern, avgår för att del skulle ta för mycket tid från hans ordinarie arbete aft förklara sin oskuld!

Utgångspunkten tycks vara atf alla utgår från att försummelser av allvarligt slag föreligger. Varför skulle han annars behöva ägna sin dyrbara fid åt bortförklaringar?

Bergling var en farlig spion, som gjort Sverige svår skada. Det är faktiskt justitieministerns ansvar all noga hålla reda på hur en sådan person övervakas. Också statsministern har ell ansvar. Del finns en särskild tjänst inrättad i statsrådsberedningen för "säkerhetsfrågor". Den ansvarige säger sig dock inle ha en aning om vad som hänt. Del är allvarligt, för del visar atl del syslem som i dag finns inte är tillräckligt effektivt för atl vi skall ha en ordentlig överblick över hur farliga spioner övervakas och vilka friheter de fillåts ha.

Bergling visade klart sin rymningsbenägenhef. Han gav t. o. m. skriftligt på den i ett ulsmugglal brev. Men varningsklockorna ringde förgäves. Varken inom statsrådsberedningen eller inom justitiedepartementel uppfattades varningssignalerna.

Ingen vill ta det politiska ansvaret. För det har inte Sten Wickbom gjort. Def är av rent "tekniska" skäl han avgått. Han menar med statsministerns goda minne all han är oskyldig.

Men avgått har han. Det är ett spel för galleriet. Socialdemokrater som avgår behöver inte vara oroliga. Rörelsen tar visserligen inle hand om de sina, men regeringen låter de svenska skattebetalarna göra det. Herr Wickbom blev snabbt landshövding och hans statssekreterare ambassadör. Inte ens en passande karenstid iakttogs.

Någonstans sitter Stig Bergling och ler. Förmodligen får han en videokopia av den här debatten av sina uppdragsgivare. Han följer säkert debatten noga i svenska media. Han har anledning alt vara nöjd. Han har inte bara kommit i väg frän fängelset, han har lyckats bevisa för sina spionkollegor som verkar runt omkring oss aff Sverige är godtrogenhetens och slapphetens land.

Tar vi då någon lärdom, herr talman, av Berglingfallet? Jag tillåter mig betvivla detta. Det gäller i varje fall så länge socialdemokraterna har regeringsansvaret. Detta partis kriminalpolitik präglas av den mest otroliga optimism om all varje brottsling skall kunna återanpassas, visa god vilja och sköta sig. Vi kommer snart ha motsvarande rymningar igen.

Spaningarna efter Olof Palmes mördare visade på rent kaos när det gällde

. aft snabbt vidta nödvändiga åtgärder. Ansvarig justitieminister var Sten

Wickbom. Efter Berglings flykt var del likadant. Ansvarig justitieminister

var Sten Wickbom. Han har haft chanser atl skapa ordning och effektivitet-

men försuttit dem.

Regeringens utnämningspolitik är en garanti för alt ingenting positivt sker.

Varför skall ämbetsmän skärpa sig när de vef aff de ändå är garanterade höga refrätfposfer? Händer en olycka är det infe sä farligt, man kanske t. o. m. får den eftertraktade refrältposten snabbare än beräknat.

Kombinerar man sedan detta med jusfifiedeparfemenfefs sölande när det gäller aff återinföra tjänsfeansvaref så fullkomnas bilden. Passiviteten som är justitiedepartementets främsta kännemärke sedan ett antal år tillbaka bidrar i hög grad till alt sådant som Berglings rymning kan ske.

Herr lalman! Del föreligger anledning till krifik mot regeringen i frågan. Jag ber aft få yrka bifall till reservafion 17.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Berglingfallet

Anf. 62 BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Det är klart atf Berglinghisforien är en skandal, det tycker alla. Def kanske infe behöver upprepas så många gånger. Vad vi nu skall ägna oss åt är atf granska regeringen och dess ansvar.

Regeringen är ju totalt seff ansvarig när def gäller att uppmärksamma brister och missförhållanden av olika slag i samhället och har även ansvar för aft lägga fram olika förslag till åtgärder för aft undanröja dessa brister och missförhållanden. I konstitutionsutskottets belänkande slås också fast att regeringen har många instrument till sitt förfogande för aft göra detta. Man har utnämningspolitiken, där man kan tillsätta och avsätta generaldirektörer. Regeringen kan vidare ägna sig åt omorganisation av myndigheter som inte fungerar. Man kan också komma till riksdagen med förslag till ändring av lagstiftningen, om det är där som del brister. '

I fallet Bergling har det uppmärksammals en mängd missförhållanden. Det har visat sig finnas betydande brister inom kriminalvårdsstyrelsen, bl. a. vad beträffar beslutstradifionerna. Det är naturligtvis fråga om förhållanden som har växt fram under en följd av år. Aft jag far upp detta här beror på aft regeringen, som sagt, har ufnämningspolitiken i sin hand. Def är inte säkert aft det var den nye generaldirektören som i huvudsak var ansvarig för framväxandet av den tradition som fanns på kriminalvårdsstyrelsen. Men def är han som har fått bära hundhuvudet för detta.

Det har också uppdagats betydande brister när det gäller samarbetet mellan myndigheter av olika slag. Regeringen borde naturligtvis också här på ett fidigare stadium ha kunnat uppmärksamma denna typ av brister.

Regeringen har också lagstiftningsinstrumentet i sin hand. Det är klart atf vi i riksdagen långt tidigare skulle ha kunnat fa emot ett förslag oth att regeringen skall få utfärda föreskrifter beträffande permissioner också i fråga om spioner. Sådana föreskrifter fanns tidigare bara när det gällde narkoti-kabroftslingar. Det är naturligtvis lätt atf vara klok i efterhand. Jag har inte sett aff någon här i riksdagen i form av förslag i mofion eller på annat sätt har velat ändra på denna lagstiftning. Därför får vi kollekfivt ta ansvar för alt det fanns en sådan lucka i lagen.

Vi från folkpartiet har i en reservafion pekat på att Bergling ju redan fidigare hade haft olika typer av obevakade permissioner. Def har också framgått all Bergling var rymningsbenägen. Han gjorde ett försök en gång, en förberedelse för rymning. Detta skulle naturligtvis ha lett fram till att man både från myndigheternas och från regeringens sida borde ha varit uppmärksam på frågan om permissioner. Men trots atf man både beredde frågan om

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskningav statsrådens tjänsteutövning

Berglingfallet

nåd för Bergling och frågan om ändring av föreskrifter beträffande telefonavlyssning, brevcensur etc., kom alltså frågan om permissioner infe upp. Def är enbrist atf sä inte har skett: Regeringen'har infe ägnat denna fråga tillräcklig uppmärksamhet.

Jag tycker alt fallet Bergling beskriver en del generella drag i våra myndigheters sätt ätt fungera. Det finns en tendens till ett minskat personligt ansvarstagande för det man håller på med. Jag tror att borttagandet av tjänsfeansvaref i viss mån har bidragit fill detta. Jag sade redan i morse aft också def faktum atf den offenfiiga verksamheten har svällt ut sä våldsamt under de senaste decennierna kan ha bidragit till defta. Def vore enligt min mening mycket välgörande om vi åter fick någon sorts tjänsteansvar, vilket skulle kunna medföra en bättre stringens i verksamheten på den offentliga sidan.

Jag fillhör de personer' som har varit utomordentligt krifiska till Sten Wickboms fögderi som justitieminister och har tidigare framfört denna kritik här i kammaren. Jag tillhör också de personer som inte tror att justitieministern avgick på grund av Berglingaffären, utan atf det var def sammantagna betyget som Wickbom fick under sin tid som gjorde att han avgick. Enligt min mening motiverade det som hände när def gäller Bergling inte i sig aff justitieministern skulle avgå. Justitieministern har inte att - och skall inle -lägga sig i enskilda fall när del gäller myndighetsutövning. Jag tycker aff def i den här frågan är vikfigt aft markera denna gräns.

Trots att jag tycker att dét var bra atf Sten Wickbom avgick och aff vi fick en annan justitieminister, vill jag framhålla att han var en bra chef för lantmäteriverket - det kan jag betyga, eftersom jag då var chef för bostadsdepartementet. Jag tror atf han också blir en bra landshövding i Växjö och önskar horiom lycka till i sitt nya arbete.

Anf. 63 BO HAMMAR (vpk):

Herr talman! De stora spionskandalerna i Sverige under de senaste decennierna har handlat om personal inom polisen eller militären. Def kan ge anledning fill en del refiexioner om hur personalkontrollen i vårt land fungerar, men def skall jag återkomma till i nästa-debattomgång.

Omständigheterna kring spionen Berglings flykt är helt igenom farsartade. Som så ofta överträffar verkligheten dikten. Om en safirisk roman hade skildrat svensk säkerhetspolis såsom den faktiskt agerade i samband med BergUngflykten, skulle väl satiren hä uppfattats som alltför grov för att vara rikfigt rolig. Men nu har, som sagt, allt detta faktiskt inträffat, och särskilt lustigt är det ju inte. Jag skall inte strö ytterligare salt i såren genom att här rekapitulera hela händelseförloppet. Men låt mig påminna om att det enligt justifiekanslerns utredning fanns följande instruktion för säkerhetspolisen i fråga om Bergling:

"I uppdraget ingick atf gripa Bergling därest han skulle försöka lämna landet samt att göra iakttagelser beträffande besökare till Bergling i den mån detta var möjligt." Detta uppdrag fullföljde säkerhetspolisen hjälpligt under 'dagfid. Men spioner är som bekant inte aktiva bara under dagtid. I nattens mörka limmar var Bergling ofin nog all schappa och göra vår säkerhetspolis till ett åtlöje i hela världen.

Konstitutionsutskottets uppgift är infe att granska säkerhetspolisen, utan regeringen. Vi i vpk finner därvidlag - och det är inle första gången, herr falman - atf regeringen har otillräcklig kontroll över och insyn i säkerhetspolisens arbete. De bristande kontakterna mellan regeringen och säkerhetspolisen har för övrigt också konstaterats avGarl Lidbom i hans utredning. Om nu Bergling verkligen är så farlig för landets säkerhet som det har sagts - en del experter anser ju att han åren småhandlare i branschen och ganska ofarlig - borde regeringen självfallet ha varit noga informerad om säkerhetstjänstens åtgärder i samband med permissionerna. Del är den slutsats som vi kommit fram fill och som vi ger uttryck för i reservation 19, vilken jag yrkar bifall fill.

Herr talman! Det finns däremot en annan slutsats som vi absolut inte tycker att man bör dra av Berglings flykt, nämligen att den visar alt det behövs en allmän skärpning av permissionsbesfämmelserna inom kriminalvården. I vpk oroas vi över alla de röster som nu höjs för hårdare tag och hårdare straff.

Skärpta regler då det gäller permission har införts. Interner på våra fängelser har kollektivt bestraffats för spionen Berglings flykt. Det är oacceptabelt, och jag hoppas verkligen att Anna-Greta Leijon inte kommer att fortsätta att göra eftergifter för reaktionära ställningar och strömningar i fråga om kriminalpolitiken.

En spions flykt får inte leda till en hårdare kriminalpolitik. En humanise-ring av kriminalvården är alltjämt en oerhört angelägen uppgift, och den uppgiften tänker vi i vpkinte svika därför aft en spion har lyckats fly pä grund av säkerhetspolisens försummelser.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Berglingfallet

Anf. 64 KURT OVE JOHANSSON (s):

Herr talman! Stig Bergling dömdes 1979 lill livslids fängelse -för grovt spioneri mot Sverige. Han avvek i oktober 1987 i samband med en permission som var obevakad. Konstitutionsutskottet har mot denna bakgrund i årets granskningsbetänkande tagit upp frågan.om regeringens roll och ansvar:

Vänsterpartiet kommunisterna, folkpartiet och moderaterna i utskottet har var för sig och på delvis olika grunder reserverat sig i detta ärende mot utskottets majoritefsskrivning. Innan jag närmare kommenterar reservafionerna vill jag redovisa några allmänna synpunkter.

Enligt 1974 års lag om kriminalvård i anstalt är det kriminalvårdens organ som beslutar om de intagnas permissioner. Regeringen har inga som helst befogenheter alt besluta i dessa ärenden. JK har i sin utredning riktat skarp kritik mot def sätt på vilket permissionerna handlades. Det gäller särskilt kontakterna mellan kriminalvårdsstyrelsen och rikspolisstyrelsen. Vidare har ambassadör Carl Lidbom i sin utredning bl. a. kritiserat säkerhetspolisen för bristande samarbete både med försvarsstaben och i kontakterna med regeringen.

Atf en för spioneri livsfidsdömd person kan rymma på det sätt som skedde i Stig Berglings fall är naturligtvis djupt otillfredsställande. Jag tror att samtliga partier är eniga på den punkten. Något sådant får helt enkelt inle inträffa. Vi konstaterar därför med tillfredsställelse atl regeringen snabbi har föreslagit lagändringar, som bl.a. innebär atl regeringen skall få rätt aft i

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Berglingfallet

särskilda fall - om det t. ex. är påkallat, med hänsyn till rikets säkerhet -pröva frågan om den intagnes vistelse utom anstalt.

I samband med justitieminister Sten Wickboms avgång ställdes frågan om han infört en ny praxis grundad på det faktum all del före Berglings rymning fanns vissa uppgifter inom departementet som departementschefen inte kände till. Jag uppfattade Birgit Friggebo så, att hon antog att det inte bara var på grundval av Berglingfallet som justitieministern lämnade sin post. Men Sten 'Vs'ickbom har ju själv inför utskottet som svar på frågan om sitt beslut att avgå som justitieminister uttryckt sig på bl.a. följande sätt.

"Jag såg framför mig betydelsefulla arbetsuppgifter där jag skulle bli starkt kringskuren av att jag skulle behöva förklara och reda ut förhållandena i Palme- och Berglingaffärerna. Därtill kom att jag blev utomordentligt obehagligt berörd av att det före rymningen fanns uppgifter inom mitt departement som jag inte kände till." Del fanns alltså mer än en förklaring till att Sten Wickbom begärde alt få bli entledigad.

Det kan ur konstitutionell synpunkt vara av intresse att klart konstatera att Sten Wickbom genom sin avgång inte befriade någon myndighet från dess uppgift atf självständigt och på eget ansvar hantera sina ärenden. Wickboms avgång grundades på, som han själv uttryckte def, en personlig bedömning. Någon ny praxis som innebär att ett statsråd måste känna till vilka papper som finns i departementet har inte införts, vilket för övrigt vore helt orimligt. Def är viktigt att slå fast detta.

För att på ett adekvat sätt kunna bedöma regeringens roll och ansvar i fallet Bergling är det viktigt att utgå från regeringsformens regler. Jag tänker då i första hand på 1 kap. 6 § och på 11 kap. 6och7§§RF, varav def bl. a. framgår vad som är regeringens ansvar och styrande funkfion.

Av grundlagsbestämmelserna följer vidare att de statliga myndigheterna lyder under regeringen, men också - och def är mycket viktigt - atl ingen myndighet, inte ens regeringen, får bestämma hur en förvaltningsmyndighet i särskilt fall skall besluta i ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller som rör tillämpning av lag. Jag syftar här på den s.k. begränsningsregeln 11 kap. 7 § :RF.

Det är' ett otvetydigt rättssäkerhetsintresse all myndigheterna i sin myndighetsutövning mot enskild är självständiga i förhållande lill överordnade organ. FLegeringsformens 11 kap. 7 § lägger ett absolut hinder för regeringen aff bestämma hur en förvaltningsmyndighet i särskilt fall skall besluta i ärende som rör myndighetsutövning mot enskild. När det gäller handläggningen i fallet Stig Bergling kan def därför inte rikfas någon kritik mol regeringen utifrån konstitutionella utgångspunkter eller mot jusfitieministern, som har det övergripande ansvaret för kriminalvården och polisväsendet.

Moderaternas reservafion i Berglingärendet är en, med förlov sagt, beklämmande läsning. Ändå är reservationen väsentligt bättre än def anförande som Anders Björck här presterade och som egentligen inte var någonfing annat än ett råskäll rikfat mot den socialdemokrafiska regeringen. Det är uppenbart aff man är mer intresserad av aft krifisera regeringen än av att pröva sakfrågan utifrån konstitutionella utgångspunkter. Regeringen skyller ifrån sig på en släpphänt kriminalvårdsstyrelse, säger moderaterna i

sin reservation. Det förefaller mig närmast som om utskottets granskning i sak helt har gått moderaterna förbi.

All regeringen bedömde Stig Bergling som en säkerhetsrisk är helt klart. Det hade ju kommit lill uttryck i ett regeringsbeslut 1980 och i samband två avslagna nådeansökningar - den sista så sent som i augusti 1987.

Sten Wickbom har inför utskottet understrukit att han, för det fall han känt fill de anmärkningsvärda förhållandena, hade kunnat meddela myndigheterna regeringens syn på hur permissionerna borde anordnas. Efter att ha lyssnat på vad moderaternas talesman här har anfört till försvar för den moderata reservationen måste jag, herr talman, få ställa följande fråga:

Delar infe moderaterna den uppfattning som utskoftsmajoriteten och Sten Wickbom inför utskottet har givit uttryck för, näriiligen atf man från regeringens sida måste vara utomordenfligt återhållsam med att utan förekommen anledning gå in i enskilda ärenden? Det skulle vara bra om Anders Björck kunde ge ett svar på den frågan.

Folkpartiels reservation är myckel mera nyanserad än moderaternas. Man kommer fram till aff permissionerna inle har ägnats tillräcklig uppmärksamhet. Det faktum all Stig Bergling kunde avvika ger naturligtvis belägg för ett sådant påstående. Om del bara är del som reservanterna vill understryka, finns det ingen anledning för mig atf polemisera. Även om jag inte instämmer i allt del som Birgit Friggebo framförde i sitt anförande från talarstolen nyss, måste jag medge alt hon i långa stycken försökle vara konstruktiv i sill resonemang. Uppriktigt sagt tror jag alt Anders Björck har litet grand alt lära av Birgit Friggebo. Han borde alltså vara litet mera konstruktiv i sitt agerande här i riksdagen i stället för att bara hänge sig ål råskäll, som egentligen inte leder någon vart när del gäller all försöka åstadkomma en bättre lingens ordning.

Eftersom regeringen genom sina beslut hade markerat att Stig Bergling betraktades som en säkerhetsrisk borde Bergling infe ha getts permission på det sätt som skedde.

I vpk:s reservation riktas stark kritik mot säkerhetspolisen. Krifik i den riktningen får i viss mån också stöd i ambassadör Carl Lidboms utredning. Han har, utan aff lägga något formellt ansvar på säkerhetspolisen, kritiserat denna för atf ha brustit i samarbetet med försvarsstaben och kontakterna med regeringen. Däremot vill jag tillstå atf jag har mycket svårt aff förstå att vpk i sin reservation motsätter sig den lagskärpning som regeringen föreslår när det gäller brott mot rikets säkerhet.

Prot: 1987/88:132 2 juni 1988

Granskningav statsrådens tjänsteutövning rn. m.

BerglingfaUei

Anf. 65 ANDERS BJÖRCK (m) replik:

Herr talman! Vi har säkert anledning att lära av varandra här i kammaren. Den som brukar vara minst mottaglig för sakargument, åtminstone i utskottei, är annars Kurt Ove Johansson, som det inte precis är lätt atl rubba, särskilt när frågor om parlilojalilef är på tapeten.

Här sägs atf ingen hade varnat i förväg för vad som kunde komma aff ske. Det är totalt fel.

Denna rymning beror med all säkerhet bl. a. på atf kriminalvårdspolifiken har varit för slapp. Moderata samlingsparfiet har gång på gång kritiserat den, från "batongmormors" fid och framåt. Den ytterst ansvarige är en f. d.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Berglingfallet ■

socialdernokrafisk gruppledare i andra kammaren, som har burit ansvaret för utvecklingen i sin egenskap av chef för kriminalvårdsstyrelsen. Det har vi kritiserat gång på gång. Om detta har undgått Kurt Ove Johansson är det bara att beklaga.

En annan orsak till att rymningen kunde ske är aff tjänsfeansvaref ayskaffades. Vi moderater har gång på gång krävt ett återinförande, då def var ett misstag att avskaffa det..Def var moderaterna som i samband med JO-reformen tog initiativ till att def skulle återinföras. Vad har då hänt, herr talman? Ja, tjänsteansvaret har fortfarande inte återinförts, trots att vi hade räknat med atf det skulle kunna träda i kraft den 1 juni. Det förslag som det soliga jusfifiedeparfemenfet har fått fram möter på intet sätt de krav som måste ställas på ett bra fjänsteansvar.

Därför måste den socialdemokratiska regeringen generellt sett fa ett ansvar, Kurt Ove Johansson, men också direkt i sak, som framgår av den moderata reservafionen. Trots vetskap, om permissioner och annat inom justifiedepartementet tog ministern inte sitt ansvar. Jag tycker att def är beklämmande. Uflandet skrattar åt oss nu. Def mest beklämmande är kanske är aft man skyller ifrån sig. Statsministern går ut och förklarar aff Sten Wickbom är omistlig i regeringen och att han inte har gjort något fel. Sedan avgår Sten Wickbom, och då säger man af t def berodde på helt andra saker än det som del verkligen handlade om.

Anf. 66 BO HAMMAR (vpk) replik:

Herr talman! Kurt Ove Johansson säger alt vpk inte skulle vara intresserat av skärpta bestämmelser vad gäller spioner. Självfallet kan vi vara def, men jag tror också att alla intagna på fängelserna skall ha rätt och möjlighet fill permissioner och att den möjligheten inte skall begränsas. Däremot vill jag gärna ha en polis, en kriminalvård och en säkerhetstjänst, som ser lill alt spioner som Bergling inte kan sjappa. Jag tror inte aft det är så svårt att organisera något sådant.

Def handlar framför allt om aff Berglingaffären har lett fill allmänna krav på att kriminalpolitiken nu skall skärpas. Anders Björck sade alldeles nyss aft kriminalpolitiken generellt sett har varit alldeles för slapp. Det handlar inte om spioner, utan över huvud taget om intagnas möjligheter aft få permissioner och att rehabiliteras i fångvårdsansfalferna. Def är utvecklingen mot en skärpt kriminalvärdspolitik som vi är oerhört oroliga för aff Berglingaffären skall leda till. Vi är beredda att vidta åtgärder när det gäller spioner på alla möjliga sätt, men vi är inte beredda atl gå i reaktionär riktning vad gäller kriminalvårdslagstiff ningen.

Anf. 67 KURT OVE JOHANSSON (s) repUk:

Herr talman! Def som gjorde aft jag reagerade mot Anders Björcks huvudanförande var atl del innehöll blott och bart kritik och skäll på en socialdemokratisk regering och atl det saknade en konstruktiv anda att försöka åstadkomma en bättre tingens ordning.

Vi har i utskottet både anordnat utfrågningar och skaffat oss ell fylligt underlagsmaterial för atf kunna bedöma denna problematik. Jag tänker på såväl JK:s som Carl Lidboms utredning, som båda pekar på brister i

handläggningen av Berglingärendet, men som kommer fram till aft det inte pä de grunder som de har kunnat finna går aff rikta någon krifik mot regeringen och justitieministern. Det är alltså med utgångspunkt i def material som utskottet har samlat in som bedömningen bör göras, och Anders Björcks huvudanförande rimmade alltså mycket illa med detta;

Jag är infe ute efter aft hitta en syndabock, men man skall ändå veta aff de särskilda restriktionerna för Bergling utarbetades 1980 av en borgerlig regering. Där föreskrevs t. ex. infe något samråd med försvarsstaben. Men oavsett om det fanns föreskrifter eller inte, borde ett samråd mellan säkerhetsavdelningen och försvarsstaben ändå ha skett. Då skulle måhända utvecklingen i Berglingfallet ha blivit en helt annan än den som vi nu här fått uppleva och som vi alla naturligtvis är upprörda över.

Jag vill bara till sist understryka för Bo Hammar atf man av den proposition om lagändringar som regeringen har lagt fram infe kan utläsa alt ell genomförande av dess förslag skulle försvåra kriminalvårdens humanisering. På denna punkt förblir alltså vpk:s reservafion obegriplig för mig.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Berglingfallet

Anf. 68 ANDERS BJÖRCK (m) replik:

Herr falman! Jag vill infe peka ut någon syndabock, säger Kurt Ove Johansson. Nej, tacka för det! Ansvarig! regeringen är ju en socialdemokratisk justitieminister. De två generaldirektörer som är berörda är båda goda socialdemokrater. Hur skulle Kurt Ove Johansson i ett sådant läge, herr talman, kunna peka ut en enda syndabock?

Kurt Ove Johansson tyckte aft mitt inledningsanförande inte var konstruktivt. Def innehöll tvåsaker, och def ena var att kraven skulle skärpas när det gällde övervakning av grövre brottslingar, vilket skulle ha gett effekt. Def andra var alt tjänsfeansvaref - ett reellt sådant - skulle återinföras så snabbt som möjligt. Det skulle också ha gett effekt, herr talman.

Anf. 69 Tredje vice falman BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr falman! Centerpartiet har infe avgivit någon reservation i detta ärende, men med den vändning debatten här har tagit vill jag fa fillfället i akt och deklarera aft vi infe gillar aft Bergling flydde. Def är naturligtvis en rättslig skandal atl han kunde komma undan och att han kunde göra det under de omständigheter som rådde. Def går infe att prata bort!

Sedan är det emellerfid en annan fråga var man skall lägga ansvaret för att detta kunde ske. Här har vi atf granska regeringen, och i detta ärende tycker jag atf vi har balanserat på en knivsudd. Hur man ställer sig i fråga om detta beror litet grand på vilken inställning man har till regeringens rätt och sätt att styra förvaltningen.

Vi hade en ganska lång debatt, som dock inte uppmärksammades, här vi fattade beslut om den nyä lagen om verksstyrelseordningen. Det fanns då vissa personer, särskilt från socialdemokratisk öch folkpartistisk sida, som menade att regeringen skulle ha större möjligheter att styra ämbetsverkens verksamhet. Jag för min del opponerade mig mot detta. Jag tycker aff den uppdelning som vi har i vårt land är bra. Den gör att def finns flera självständiga aktörer på arenan och atf fler inifiafiv kan tas. Men då får man

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Vissa säkerhetsfrågor

också fa konsekvenserna av detta och försöka lägga ansvaret för misshäl-Ugheter som uppkommer där det rätteUgen bör ligga.

Def är alldeles uppenbart aff de som var huvudansvariga för atf Bergling kunde fly var kriminalvårdsstyrelsen och säkerhetspolisen tillsammans. I detta fall kan man anklaga båda dessa myndigheter för atf de inle har hållit regeringen orienterad på det sätt som de borde ha gjort med hänsyn till att nådeansökningarna hade avslagits.

Sedan uppkommer frågan om man kan lägga ansvaret på jusfifieministern för att Bergling kunde fly. Det tycker jag faktiskt är mer tveksamt om man vill hålla en sansad ton i debatten. Man kan naturligtvis efteråt säga atf jusfifieministern kontinuerligt borde ha orienterat sig om vad som hände med Bergling, eftersom han var en så vikfig fånge pä grund av atf han hade begått ett så allvarligt spioneribroff. I betänkandets majoriletsskrivning uttrycker man också att detta var en brist. Det är en av anledningarna till atl vi från centerns sida har anslutit oss till majoritetsskrivningen. Jag uppmanar därför dem som studerar detta ärende närmare att inte bara läsa reservationerna utan också vad utskottet skriver. I sådana här debatter blir def gärna så att man läser reservationerna och argumentationen i anslutning till dem och inte vad utskottet skriver.

I dag skall vi emellerfid inte ha någon allmän räffspolitisk debaft, men jag vill erinra om aff vi från centern länge har drivit kravet på aff tjänsfeansvaref i någon form skall återinföras. Men det är ganska uppenbart att detta arbete har gått mycket segt. Eftersom jag arbetat en del med dessa frågor vet jag atf def inte är helt enkelt aft klara av defta på ett juridiskt tillfredsställande sätt. Det finns också ett motstånd från personalorganisationer och liknande. Men dessa hinder bör vi naturligtvis klara av och se till atf vi får ett väl avgränsat och preciserat tjänsteansvar som ökar möjligheterna för ett ansvarsutkrävande på myndighetsplanet både vid rent rättsliga processer och vid den granskning som JO har att utföra.

Anf. 70 ANDRE VICE TALMANNEN:

Sedan de under avsnittet Berglingfallet anmälda talarna nu haft ordet övergår kammaren fill atf debattera avsnittet Vissa säkerhetsfrågor.

Anf. 71 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Konsfitutionsufskottet granskade även förra året personalkontrollen. Den dåvarande jusfifieministern uttryckte då en förvissning om aft det någonstans fanns uppgifter om antalet skyddskiassplacerade tjänster. I årets granskning har den nuvarande justitieministern medgett att det varken i regeringskansliet eller inom rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning finns uppgifter om det totala antalet tjänster i skyddsklass 2. Anna-Greta Leijon har också framhållit atf sådana uppgifter bör finnas i regeringskansliet, så atf personalkonfrollverksamhefen kan följas. Det betecknar jag som ett fall framåt.

Förra året liksom i år har vi i folkpartiet bett atf få ta del av några uppmärksarnmade fall av personalkontroll. Det gällde fyra olika personer som blivit av med sina arbeten eller inte kommit i fråga för vissa arbetsuppgifter på grund av atf def har funnits anteckningar om dem i polisens

spaningsregister. Vad som är skrivet om dem vet varken de själva eller deras ombud. Utskottet har infe heller fått ta del av uppgifterna.

I ett fall fanns handlingarna på regeringskansliet på grund av atf just def fallet behandlats av Europadomstolen. Utskottet fick ta del av en mängd handlingar. Def var en diger hög som hade klassificerats som hemliga och som därför låstes in i utskottets kassaskåp. Men just den bilaga som innehöll ett utdrag ur spaningsregistref och som låg till grund för aft personen ansågs vara en säkerhetsrisk fanns inte med. Bilagan var fogad till överbefälhavarens skrivelse i ärendet. Samma material som var så hemligt atf det måste vara inlåst på utskottet, så att vi var tvungna att gå fiU kansliet för att ta del av handlingarna, står i en bokhylla i ett tjänsterum på Göteborgs universitet. Materialet fillhörde den berörda personens juridiska ombud, Dennis Töll-borg. Han har infe heller fått ta del av bilagan fill ÖB:s brev. Däremot har Dennis Töllborg i ett medborgarskapsärende fåll ett utdrag ur spaningsregistret. Den ena handen tycks inte veta vad den andra gör. I båda fallen gäller det ju aff bedöma säkerhetsrisker.

Vid årets granskning har vi dock fått en redovisning av säpochefen, vilket är en framgång jämfört med fidigare år. Vid utfrågningarna av justitieministern och säpochefen har det framkommit att enskilda personer har drabbats orättvist på grund av misstag som har begåtts. Att bli stämplad som en säkerhetsrisk utan aff veta varför är bland def värsta som man kan utsättas för, åtminstone tycker jag det och säkert många med mig. Därför får inga misstag göras. Vi måste försäkra oss om den enskildes rättssäkerhet. Från folkpartiets sida har vi både i utskottet och i en motion i riksdagen framhållit aff kommunikafionsprincipen skall gälla och att man i största möjliga utsträckning skall låta den det berör ta del av uppgifterna som ligger till grund för bedömningen. I undantagsfall skulle t. ex. en fristående grupp jurister kunna bedöma ärendet.

Anna-Greta Leijon har framhållit att det i rikspolisstyrelsens register finns sekretessbelagt material av två slag, dels uppgifter om begångna brott, dels uppgifter av betydelse för säkerhetsbedömning som grundas på t. ex. spaningsarbete. De första delges i princip den enskilde när det gäller anställningsfrågor. Men enligt Anna-Greta Leijon ligger det i sakens natur aft uppgifterna i spaningsregistref inte kan delges den som är föremål för en personalkontroll. Jusfitieministern framför sedan folkparfiets förslag om prövning av ett fristående organ som en möjlighet aff lösa kommunikationsproblemet och atf öka rättssäkerheten. Dessutom drar hon slutsatsen atf problemet med att anställningsmyndighelen inte gör någon självständig bedömning av rikspolisstyrelsens uppgifter skulle kunna lösas genom ett sådant organ. Vi i folkpartiet anser aft def vore en mycket olycklig utveckling av personalkontrollen. Vi hade aldrig tänkt oss atf ett fristående prövningsorgan helt skulle ersätta kommunikation med den def berör och att man dessutom skulle slopa kravet på självständig bedömning av anställningsmyn-dighefen. Vi fär hoppas atf Lidbom i sin utredning infe drar samma slutsatser som Anna-Greta Leijon.

Def är inte bara myndigheter som har skyddskiassplacerade tjänster. Även företag som säljer varor eller tjänster till försvaret berörs av personalkontroll. Förutom s.k. SUA-företag kan även underleverantörer lill dessa

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Vissa säkerhetsfrågor

6 Riksdagens protokoll 1987/88:132

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Vissa säkerhetsfrågor

omfattas av personalkontroll. Hur mänga som på delta sätt är utsatta för personalkontroll har vi jnte fått svar på. Regeringen ger bemyndiganden fill företag och myndigheter att själva bedöma vilka tjänster som skall kontrolleras. Enligt personalkontrollkungörelsen får fill klass 2 endast hänföras "tjänst vars innehavare medverkar eller får insyn i tolalförsvarsverksamhef ay hemlig natur".

DAFA har skyddsklassplacerat alla tjänster inom företaget, vilket har uppmärksammats inte minst av TCO-fidningen. Den säkerhetsansvarige på DAFA, Arvid Melin, har i en artikel i fidningen sagt att "def är en del av vår policy. gentemot kunderna". På def viset har man förklarat varför man skyddsklassplacerat tjänsterna. Def är ett häpnadsväckande påstående. I efterhand har man från DAFA:s sida kompletterat svaret med att kundernas intresse sammanfaller med samhällets intresse för rikefs säkerhet. Den förklaringen har Anna-Greta Leijon accepterat - något lättsinnigt, måste jag säga. Hur kan alla tjänster på ett dataföretag vara av betydelse för rikets säkerhet?

Vi måste-ha en personalkontroll som fungerar i del här samhället. I dag finns alltför många brister både när det gäller alt effektivt bevaka rikets säkerhet och när det gäller enskildas rättssäkerhet.

Jag yrkar bifall till reservation 20.

Anf. 72 BQ HAMMAR (vpk):

Herr talman!,! förmiddags kom Anders. Björck med det lögnaktiga
påståendet att vpk i konstilulionsulskoltet traskar patrull efter regeringspar
tiet. Det är ju bara alt läsa hur många reservationer i betänkandet som
förordar skärpt kritik av regeringen på .olika områden för att finna att vpk
svarar för fler än något annat parti. I stället är det ju så all moderaterna ofta
efter Anders Björcks alla verbala turbulenser lill sist väljer all gå i armkrok
med Olle Svensson och hans socialdemokrater. Så var del förra året när
moderaterna förhindrade en hårdare, kritik mol. regeringen i fråga om
vapenexporten. Så var del också då del gäller vårt egenartade personalkon-
Irollsystem, som släpper igenom spioner men ofta hårt drabbar oskyldiga och
oförvitliga medborgare. ;

Vpk, centern och folkpartiet förenades förra året i en gemensam reservafion. Anders Björck och hans moderater slöt upp fill regeringens försvar. Elisabeth Fleetwood kände sig tydligen litet skamsen över detta, för i förra årets dechargedebatt förutskickade hon bot och bättring och anmälde på slående fot personalkontrollen till KU:s förnyade granskning. Men nu är vi där igen - samma konstellation som förra året.,

, Vpk, folkpartiet och centern riktar i en gemensam reservation stark krifik mot den bristande rättssäkerheten. Vi konstaterar också att misslag begåtts som drabbat enskilda, och vi kräver avgörande förändringar och förbättringar. Men moderaterna sluter sig lill socialdemokraterna, obekymrade om de tragedier som drabbar enskilda människor. Symtomatiskt nog var också moderaterna totalt ointresserade när vi hade säpochefen Sune Sandström på utfrågning i utskottet om de här frågorna.

En del kanske förvånas över atl KU haft Sune Sandström på utfrågning. Vi har ju haft öppna utfrågningar. Men när säpochefen kom låsfes dörrarna.

vilket jag i och för sig kan ha en viss förståelse för. Men def hela var till den milda grad hemligt att t. o. m. vår förträfflige stenograf kördes på porfen. Så nu har vi infe ens ett sekrefessfämplat utfrågningsprofokoll. Jag måste säga aft om jag blir omvald fill riksdagen och fill konstitutionsutskottet är det sista gången jag kommer att acceptera en sådan ordning i konsfitutionsutskottet.

Herr falman! Utan att avslöja några statshemligheter från talarstolen vill jag ändå säga aft Sune Sandström hade en sympatiskt kritisk inställning till hur personalkontrollen fungerar, vilket jag tycker delvis bekräftar vår kritik i reservationen. Mer antar jag aft jag infe får säga med hänsyn fill rikets säkerhet. Annars tycker jag att rikefs säkerhet inte ökar genom personalkontrollen.

Vi har nyss diskuterat Berglingfallet. Genom personalkontrollens nät slinker de fula fiskarna, och det är allvarligt. Vi måste ha ett personalkon-trollsyslem som befrämjar rikets säkerhet. I nätet fastnar i stället fullständigt oförvitliga och hederliga medborgare, såsom Torsfen Leander. som inte fick arbete på Marinmuseet i Karlskrona därför atf han hade haft ell förflutet inom vänstern för många år sedan. Nyligen belyste jag här i riksdagen ett fullständigt skandalöst fall på statliga DAFA, där en fläckfri person efter många års oförvitlig tjänst fick sparken helt enkelt därför alt han har palestinsk bakgrund och därmed naturligtvis, i likhet med vär egen regering och riksdagens majoritet, sympatiserar med def palestinska folkels nationella strävanden. Orsaken tycks dessutom, som Ingela Mårtensson var inne på, vara all DAFA ay kommersiella skäl skyddsklassal alla tjänster, vilket är något alldeles oerhört. Så här kan del inte fortgå. Åsikts- och yttrandefriheten får inte bli en chimär.

Jag skall infe nu upprepa alla de absurdifeler i personalkonlrollsysiemet vilka jag belyste vid förra årets dechargedebatt. Kommunikalionsprincipen, t. ex. att man skall meddela den som blir föremål för kontroll, fungerar över huvud taget inte trots bestämmelserna. "En teoretisk rättighet", förklarade dåvarande justitieminister Sten Wickbom när han förra året utfrågades inför konstifutionsutskottet. Det är bra atf han infe längre är justitieminister. Ingen som helst kontroll finns hos regeringen eller säkerhetspolisen över antalet tjänster som finns i skyddsklass 2, något som är fullständigt häpnadsväckande med tanke på dels rikefs säkerhet, dels rättssäkerheten.

Nu har regeringen tillsatt en utredning som skall se över bl. a. personal-kontrollsystemet. Det är bra. Direkfiven är infe heller så dåliga. Men det är faktiskt ynkligt att vpk ställs utanför utredningen. Det är ju ändå ingen hemlighet att vänstern varit särskilt utsatt för säkerhetstjänstens närgångna intresse, vilket belyser nödvändigheten av en annan rekrytering fill säpo och högre kompetens inom myndigheterna, så att vi kan få fast spionerna och lämna oskyldiga hederliga medborgare i fred. Men när nu vänstern varit så utsatt, skulle det onekligen ha befrämjat utredningens trovärdighet om.vpk hade fått representation i utredningen.

I detta sammanhang vill jag hänvisa fill det Ingela Mårtensson tidigare sade om Dennis Töllborg, som under mycket stora svårigheter pch trakasserier -såvitt jag förstår - doktorerat på personalkontroll. Han kan mer om hur personalkontrollen fungerar i def verkliga livet än alla justitieministrar, statssekreterare och departementssekreterare jag har träffat. Om nu infe

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

• Vissa säkerhetsfrågor

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Vissa säkerhetsfrågor

vänstern får vara med i utredningen, anlita åtminstone en expert i utredningen som kan dessa frågor!

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill reservation 20.

Anf. 73 ELISABETH FLEETWOOD (m) replik:

Herr lalman! Milt namn stod först på talarlistan i det här ärendet. Jag strök mig på grund av aft kammaren har så ont om tid men faktiskt också i den fasta förvissningen att Bo Hammar skulle ge mig chansen att säga vad jag tänker.

Jag anmälde personalkontrollen till granskning förra året tillsammans med flera andra i utskottet. Del är alldeles rikligt. Sedan utskottet granskade personalkontrollen förra året har faktiskt positionerna flyttats framåt en bra bit. Det har också Bo Hammar och Ingela Mårtensson vitsordat.

Anna-Greta Leijon sade vid utskottsuffrågningen aff hon instämmer i vad vi har hävdat om de svåra avvägningarna mellan ä ena sidan rikels säkerhet öch å andra sidan den kontrollerades självklara intresse att få ta del av de uppgifter som belastar honom eller henne och som kan lämnas ut. Det gäller självfallet vederbörandes rättssäkerhet. Men det är också här svårigheten ligger. Hur skall man finna den rätta avvägningen?

Den utredning som också Bo Hammar nämnde och som tillsattes 1987-en parlamentarisk utredning under Carl Lidbom - skall se på de här frågorna. Man skall göra en översyn av säkerhetspolisens inriktning och organisation. Man skall utvärdera organisation för personalkontrollen och lägga fram ett förslag om den framlida utformningen. Jag har, Ingela Mårtensson, den bestämda uppfattningen att den fristående nämnden handlar om en kompletterande institution och inle innebär något ersättande av kommunikation. Vi moderater är av uppfattningen aff nämnden kommer aft kunna kontrollera och skall undersfällas beslut som har fattats i säkerhetsfrågor.

Vi tycker atl positiva åtgärder har vidtagits. Situafionen är, Bo Hammar, en annan än förra året, och det är därför som vi inte har sällat oss lill reservanterna. Vi har avstått från det - vi inväntar utredningens förslag.

Med förlov sagt måste jag säga aft folkparfiet, centern och vpk i sin reservafion fill stor del slår in öppna dörrar. Ni har ju i era anföranden också upprepat vad Anna-Greta Leijon har skrivit i sina direktiv osv. Ni tar upp vad som står i majoritefsskrivningen. Jag måste säga aff def kanske finns andra avsikter, spektakulära sådana, som har legat bakom reservafionen - infe ett erkännande av att def har skett någonting sedan förra året.

Anf. 74 BO HAMMAR (vpk) replik:

Herr talman! Jag såg också atl Elisabeth Fleetwood var upptagen först på talarlistan och insåg alt def måste vara ett misstag, eftersom moderaterna inte har' reserverat sig och över huvud taget infe sagt ett knäpp i den här frågan. ''Därför fanns det ju ingen anledning lill atl en representant för moderata samlingspartiet skulle vara första talare i den här debatten. ' När vi har behandlat de här frågorna i utskottet har ni moderater inle gjort ett dyft. Men jag försfår er. Detta är väl inte så publika frågor. Här handlar det ju om enskilda människor, många enskilda människor, som har drabbats hårt; Jag har gett ett exempel, men det finns många andra som har kommit lill

min kännedom och som jag skulle kunna ta upp. Jag fruktar också att det finns ytterligare många andra.

Beträffande enskilda människor kanske man inte kan göra den typav spektakulära utspel som moderaterna ofta älskar aff göra i konstitufionsutskottet i andra frågor, även om def sedan ofta blir platt fall när det kommer till skrivningar i betänkandet och eventuella reservationer.

Vi slår inle in några öppna dörrar. Hur tror Elisabeth Fleetwood atf vi skulle ha kunnat få till stånd den här utredningen, vilket är ett fall framåt, om inle vpk och för den delen också- det noterar jag med stor tacksamhet -folkpartiet och centern agerat hårt i den här frågan? Framför allt tycker jag alt man från folkpartiets sida har gjort mycket fina insatser som jag högeligen respekterar.

Det är fack vare detta tryck som vi har fått fill stånd den här utredningen. Men ni har ju infe gjort någonfing från moderata samlingspartiefs sida för att hjälpa lill! Ni låtsas alt vara den enskilda människans parti, ett parfi för de människor som infe har starka organisafioner bakom sig och som inte kan försvara sig. Men här har vi människor när de är som mest utsatta i vårt samhälle - och ni gör ingenfing för aff hjälpa dem, utan det är andra partier som får kämpa.

Jag beklagar också att socialdemokraterna - för jag tycker verkligen inte aft de skall fritas - infe tar mer allvarligt på den här frågan. Men jag är glad därför att Anna-Greta Leijon ändå har tillsatt den här utredningen.

Som jag sade i mitt första anförande: Det är ytterst märkligt all det parti som i mänga år har drivit den här frågan och varit mest aktivt och mest konsekvent inte får någon representation i denna utredning. Def är tråkigt-infe för vpk men för utredningens trovärdighet.

ProL 1987/88:132 2 juni 1988 ,

Granskning av statsrådens tjänsteutö vning

Vissa säkerhetsfrågor

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 75 ELISABETH FLEETWOOD (m) replik:

Fru falman! Def var naturligtvis inte jag som hade placerat mig först på talarlistan - jag hade bara anmält mig till debatten.

Det är rikligt, Bo Hammar, att när debatten i utskottei ägde rum var jag inte närvarande. Jag var sjuk då, men jag stod i telefonkontakt. Bo Hammar har inte en aning om vilka diskussioner som vi förde inom vår grupp - jag förbehåller mig rätten att redovisa del själv, om så behövs.

Vi slår aldrig upp till den enskilda människans stöd, säger Bo Hammar. Låt mig säga att jag är tacksam för att del inle är Bo Hammar som avgör det utan de enskilda människorna själva. De avgör om vårt engagemang står för dem eller för några organisationer. Jag tror aft jag kan invänta den domen med lugn och gott samvete.

Anf. 76 BO HAMMAR (vpk) replik:

Fru talman! Jag vef inle vad som pågår inom moderata samlingsparfiets riksdagsgrupp, och jag är inte särskilt intresserad av det heller. Men nog tycker jag aff det förhållandet att en ledamot i konstitutionsulskotlet är sjuk inle skall förhindra atf man kan driva en viktig principiell fråga.

Prot: 1987/88:132 2 juni 1988 '

Granskning avstats-.rådens tjänsteutövning m. m.

Vissa säkerhetsfrågor

Det handlar inte om ett enstaka fall, utan det är ständigt på detta sätt. Ni är infe intresserade av de här frågorna. Ni bryr er inte om dem.

När vi t: ex. hade en mycket intressant utfrågning med säkerhetspolisens chef där jäg, Ingela Mårtensson, Birgit Friggebo och andra ställde många frågor, då satt ni tysta som möss. Sedan ryckte ni på axlarna och sade atl frågan inte var intressant. Ni visste om allt redan, sade en av ledamöterna efteråt lill mig. Det är också märkligt. Om ni visste om def hela tycker jag att ni borde ha reagerat ännu starkare på def system som vi har.

Sedan försfår jag fuller väl att infe enskilda människor som drabbas av det här systemet kontaktar er. Om människor som inte har gjort någonfing brottsligt utan skött sitt jobb men kanske har en viss åsikt och kanske sympatiserar med ett folks befrielsekamp får sparken från sitt jobb och kanske-drabbas av en livslång tragedi, då förstår jag fuller väl aft def inte är moderata samlingspartiet som de i första hand kontaktar i sådana tragiska situationer.

Förste vice falmannen anmälde aff Elisabeth Fleetwood arihållit aft fill protokollet få antecknat att hon infe ägde rätt fill ytterligare replik.

. Anf. 77 WIVI-ANNE CEDERQVIST (s):

Fru falman! Efter det atf de stora elefanterna har dansat hela dagen sedan kl. 9 i morse, är det nu dags för oss andra granskare i konsfitutionsufskottet aff förkorta våratalefider. Vi bör ju se fill att vara klara pä den fid som vi har fått oss tilldelad, för att inte störa kammarens arbetsrytm.

Jag vill dock, fru talman, understryka aff denna och efterföljande frågor inte är mindre viktiga än de frågor som vi har behandlat fidigare. Del handlar om rikets säkerhet och enskilda människors rättssäkerhet.

Utskottei har även i år granskat regeringens befattning med vissa säkerhetsfrågor och då i första hand tillämpningen av den s. k. personalkontrollen.

Ett inslag i skyddet för landets yttre och inre säkerhet är den polisiära säkerhetstjänstens förebyggande verksamhet. Den sker bl. a. i form av s. k. infiltrationsskydd, och ett viktigt led i den verksamheten är personalkontrollen.

Utskottet är i år, i likhet med förra året, enigt om att vi måste ha en säkerhetskontroll och atl det ligger i sakens natur aft en sådan verksamhet måste omges med sekretess. Anställningar som är av.betydelse för totalförsvaret eller rikels säkerhet i övrigt placeras i särskild skyddsklass enligt -personalkonfrollkungörelsen. Det måste enligt denna kungörelse säkerställas atf endast personer som är pålitliga ur säkerhetssynpunkt får sådan anställning.

Den myndighet som förefar personalkontroll skall självständigt pröva betydelsen av den uppgift man erhåller från rikspolisstyrelsen. Man skall också kunna besluta om kommunikation med den som uppgiften berör. Rör det sig orn tjänst i skyddsklass 1 A eller 1 B får rikspolisstyrelsen lämna ut alla uppgifter som finns i rikspolisstyrelsens olika register för den person det gäller. Avser begäran tjänst i skyddsklass 2, som gäller mindre känsliga

tjänster, får rikspolisstyrelsen endast Jämna ut uppgifter ur det särskilda registret.

Utskottet har granskat denna fråga i år och föregående år på grund av atf det finns risk aft oskyldiga människor kan komma i kläm utan aft veta vad de beskylls för och därför infe ha möjlighet aff försvara sig.

Hösten 1987.fillsatfe justitieminister Anna-Greta Leijon en parlamentarisk utrednirig, som tidigare har sagts här, med Carl Lidbom som ordförande, med uppgift atl bl. a. förutsättningslöst utvärdera den nuvarande ordningen för personalkontroll. Utredningen skall lägga fram förslag om hur systemet för denna kontroll bör vara utformat i framfiden.

Vid en utfrågning vi hade i konstifutionsutskottet med Anna-Greta Leijon
framhöll hon att systemeti vissa enskilda fall infe har fungerat tillfredsställan
de och att det kan föreligga svårigheter för en myndighet aft göra en
självständig bedömning i förhållande till rikspolisstyrelsens uppgifter. Som
tidigare har sagts finns det varken i regeringskansliet eller inom rikspolissty
relsens säkerhetsavdelning uppgifter om def totala antalet tjänster i skydds
klass 1. ' ■■ ■

Enligt Anna-Greta Leijon är en av utredningens vikfigaste frågor just avvägningen mellari å ena sidan den kontrollerades intresse aft få del av uppgifter om vad han beskylls för, å andra sidan kravet på sekretess beträffande dessa uppgifter:

Nu säger Bo Hammar och även Ingela Mårtensson atf socialdemokraterna och moderaterna gemensamt försvarar regeringeri. Bo Hammar säger: Så här kan del inle få vara, det system vi har. Vi har nu detta system, Bo Hammar. Jag vill erinra om alt riksdagen avstyrkte motionsyrkanden om översyn och nyreglering av personalkontrollen. Def framgår av justitieutskottets belänkande 1987/88:23. Vi granskar om regeringen handlägger frågorna på det sätt som föreskrivs i de lagar vi har och enligt personalkonlrollsysiemet. Del har regeringen gjort. Däremot har Anna-Greta Leijon nu tillsaft en utredning i syfte att komma till rätta med detta mycket svåra problem. Vi i utskottsmajoritetén har i år en kritiserande skrivning om systemet som sådant. Del hade vi även förra året. Men vi kan inle kritisera regeringens handläggning av frågan.

I reservation 20 av folkparfiet, centern och vpk läser jag aft man anser det värdefullt att systemet ses över och atl man i likhet med utskoftsmajoriteten förutsätter att dessa frågor kommer atf omfattas av förestående överväganden i utredningen och i regeringskansliet. Vi är alltså i denna fråga i stort sett överens.

Fru falman! Med detta yrkar jag bifall fill vad utskottet ger riksdagen till känna under punkt 10 och avslag på reservation 20.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskningav statsrådens tjänsteutövning

Vissa säkerhetsfrågor

Anf. 78 BO HAMMAR (vpk):

Fru talman! Jag tycker aft det hade varit bra och klädsamt om socialdemo
kraterna i utskottet hade intresserat sig mer för dessa frågor, Wivi-Anne
Cederqvist. Del gäller nämligen väldigt viktiga rätfssäkerhetsfrågor. Wivi-
Anne Cederqvist säger atf detta inte är regeringens ansvar, för riksdagen har
beslutat si eller så. ; ,

Faktum är, vilket också är ganska förvånande, att def inte finns någon

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Vissa säkerhetsfrågor

lagstiftning på detta område, utan personalkontrollen baseras på en kungörelse, personalkonlrollkungörelsen, från regeringen, som riksdagen inte har tagit ställning till. Det är en anomali, som vi snarast måste ändra på. Vi måste ta upp frågan under nästa riksmöte så att vi kan få en lagstiftning om detta. Vi måste lagreglera. Vi kan inte ha detta system som faktiskt är ett rättslöst sysfem, med ett lösligf spaningsregisfer där alla möjliga konstiga uppgifter kastas in och sedan skickas kors och tvärs över landet fill olika myndigheter och företag och leder till atf enskilda människor drabbas. Det är sorgligt.

Def handlar infe om rikets säkerhet. Den måste vi skydda på ett annat sätt. Jag är den förste aft vilja ha ett effekfivt personalkonfrollsysfem när def gäller vilka chaufförer som skall köra vår statsminister och våra statsråd och vilka som skall sitta på höga poster inom militär och polis. Vi har, som jag sade fidigare, bittra erfarenheter av all vi har ett personalkonfrollsysfem som inte fungerar. Det fungerar tydligen på ett fullständigt perverst sätt när det gäller människor som arbetar som snickare, brevbärare eller dataoperaförer. Def är det jag inte kan acceptera. Det är det vi måste intressera oss för. Riksdagen måste intressera sig för detta.

Nu finns alltså en kungörelse som regeringen har ansvar för. Vi har granskat regeringens befattning med dessa frågor, regeringens kontroll och kontakt med säkerhetspolisen. Därför har vi reserverat oss.

Anf. 79 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Fru talman! Wivi-Anne Cederqvist påstod aff jag hade anklagat moderaterna och socialdemokraterna för aft inte intressera sig för dessa frågor. Jag tror inle alt jag uttryckte mig så i mitt anförande, men tolkningen var ändå riklig. Jag instämmer helt i Bo Hammars påslående om all moderaterna och socialdemokraterna inte alls har intresserat sig för denna fråga i utskottei. Förra året var det rent bedrövligt. Vi fick över huvud taget inte till stånd någon debatt. Nu välkomnar vi Elisabeth Fleetwood att delta i debatten. Men vi hade, efter hennes anmälan i förra dechargedebatlen, hoppats på att moderaterna skulle ha deltagit aktivt i årets granskning. Det har de tyvärr inle gjort.

Wivi-Anne Cederqvist försöker framhäva justitieministerns initiativ i denna fråga. Jag skulle snarare vilja påslå att det är folkpartiets motion och konslitutionsutskoftefs granskning förra året som har lett fram till aft vi nu har en utredning om personalkontrollen. Vi väckte vår motion redan för ett och ett halvt år sedan. Den har behandlats nu i år.

Jag skulle vilja fråga Wivi-Anne Cederqvist om hon delar justitieministerns uppfattning aft det ligger i sakens natur aff man infe kan kommunicera de uppgifter som finns i spaningsregistref och som ligger till grund för bedömningen av huruvida en person är en säkerhetsrisk eller ej.

Anf. 80 WIVI-ANNE CEDERQVIST (s):

Fru lalman! Jag vill svara Ingela Mårtensson på en gång pä den sista frågan. Def kommer aft ingå i den utredning som Anna-Greta Leijon har tillsatt att man skall se över i vilken mån man kan kommunicera dessa sekretessbelagda uppgifter.

Milt minne säger mig att vi som deltar i debatten här också deltog i debatten om säkerhetskontrollen förra året, alltså även Elisabeth Fleetwood . Vi har minst lika mycket som vpk och folkpartiet agerat och intresserat oss för dessa frågor. Jag vill påstå aff den här utredningen har fillsatfs på grund av vår debatt och på grund av konstitutionsutskottets granskning. Därmed har vi ju kommit ett steg på vägen. Sedan får vi se vad vi, när utredningen är klar med sitt arbete och betänkandet har remissbehandlats och behandlats av regeringen, kan få ut av def. Då har vi möjlighet att än en gång säga vad vi avser.

Anf. 81 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Fru talman! Det är knappast på grund av moderaternas eller socialdemokraternas insatser som personalkontrollen nu blir föremål för utredning. Vi är glada för att justitieministern har tagit intryck av folkparfiets mofion och av vad vi som reserverade oss vid förra årets granskningsarbete då framförde och har framfört även i år, så aff personalkontrollverksamheten kommer atf ses över.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Utlänningsärenden

Anf. 82 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Sedan de under avsnittet Vissa säkerhetsfrågor anmälda talarna nu haft ordet övergår kammaren till aff debattera avsnittet Utlänningsärenden.

Anf. 83 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Fru lalman! Enligt ullänningsförordningen är det i princip förbjudet att la barn under 16 år i förvar. Vid utskottets granskning förra året framkom atl relativt mänga barn trots detta tagits i förvar. Vid en utfrågning i mars 1987 anförde invandrarministern aft man bör "genom en ändring av förordningen kunna åstadkomma en skärpning för atf tillgodose behovet av ökat skydd för barn". Regeringen fattade en månad senare beslut om en ändring av förordningen, som trädde i kraft den 1 juni 1987 och innebar en skärpning.

Folkpartiet kritiserade i en reservation till förra årets granskningsbelän-kande regeringen för alt inte ha följt riksdagens beslut 1984 om alt man skulle följa upp och kontrollera besluten om tagande i förvar. Bl.a. skulle uppföljningen redovisas genom statistik. I år kan vi konstatera aft förhållandena i stort sett är oförändrade. Det saknas konfinuerlig statistik över hur många barn som fas i förvar. Det är infe på def här området som statisfiken har varit bristfällig när det gäller flyktingarna.

Invandrarministerns skärpning av reglerna förra året innebar aft barn infe fick lov aff sättas i fängelse eller polisarrest. I stället placeras barnen på Vistagården eller Carlslund. Invandrarministern ville vid årets utfrågning infe tillstå aff def också i dessa fall är fråga om fängsligt förvar, trots aff lokalerna är låsta, trots att de intagna medges och erbjuds vistelse ute på speciella tider, trots all förvarstagen när han eller hon vistas ute alltid skall åtföljas av vaktpersonal, trots aft bevakningen över huvud taget sköts av ett vaktbolag och trols att besök medges endast under vissa tider av dagen. Den beskrivning som socialstyrelsen gör av de aktuella institutionerna måste enligt mitt sätt atl se betyda aft förvaring där är likvärdig med fängsligt förvar.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988:

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Utlänningsärenden ■

Socialstyrelsenhar låtit göra en utredning av flyktingbarnens situation och framför allt belyst deras sociala och psykologiska situation i samband med det första mottagandet i Sverige. Enligt socialstyrelsens rapport kan tagandet i förvar få så allvarliga konsekvenser för barnen att det enligt socialstyrelsens uppfattning helt bör förbjudas. Denna synpunkt har framförts fill regeringen. Socialstyrelsen har också framfört klagomål när det gäller statistiken över föryarstagandet.

Det är mycket angeläget aft förvarsfagande av barn inte sker i större utsträckning än som förutses i utlänningslagen. Tyvärr fick vi inga svar på våra frågor i anmälan om hur många barn som fogs i förvar 1987. Trots aft regeringen redan 1984 lovade att återkomma med föreskrifter för uppföljning av förvarsinsfitufefs fillämpning har någon sådan uppföljning inte skett. Bl. a. justitiekanslern har konstaterat atf någon rättvisande statistik med avseende på förvarstagande inte går att tå fram. Den enda statisfik som finns är en specialundersökning frän tiden maj till september 1987, men vi har inga belägg för aft den statisfiken avspeglar de faktiska förhållandena och är representativ för hela året. Men om undersökningsresultaten är representativa innebär def att ett sjuttiotal barn fas i förvar varje månad.

Justifiekanslern konstaterar aff det för tillämpningen av reglerna om förvarstagande även kunde ha varit av intresse aff med statistiskt material åskådliggöra den bedömning som slufligen görs av de asylsökandes framställningar. Inte heller sådana uppgifter går atf få fram. Def finns således stora brister i redovisningen av förvarsfagande, brister som infe har åtgärdats av regeringen sedan vi senast hade detta ärende uppe:

Utöver detta finns också mycket att säga om de organisatoriska förhållandena vid Arlanda polisdistrikt och frånvaron av beslutsmofiveringar. Trots atf det i enkäten förra året ingick aff redovisa motiven för förvarstagande har sådana uppgifter inte lämnats av ArlandapoUsen.

Undersökningen ger vid handen att omfattningen av förvarsfagande av
barn knappast kan stå i överensstämmelse med riksdagens beslut, att barn
under 16 år endast om synnerliga skäl föreligger skall kunna tas i förvar.
Denna uppfattning styrks av uppgifterna att endast 30 % av de förvarstagna
barnen senare utvisats. '

Fru. falman! Jag yrkar bifall fill den reservation i detta ärende som folkpartiet har ställt sig bakom.

Anf. 84 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk):

Fru talman! Vänsterpartiet kommunisterna har i två reservationer, nr 22 och 23, vad gäller utlänningsärenden riktat allvarlig krifik på två områden.

Vi anser aff regeringen otillräckligt har tagit hänsyn till de förhållanden som de utlänningar ställs inför i det land till vilket de återvänder när de utvisas från Sverige. Självklart, fru lalman, har vi förståelse för atl regeringen ställs inför svåra överväganden vid,bedömning av utlänningsärenden. Lika självklart har vi förståelse för att det inte säkert kan förutses, vilket konstifutionsutskotfet har påpekat tidigare, vilken situafion de utvisade personerna komrner aft hamna i i def land fill vilket de återvänder. Men just därför att osäkerhet föreligger om de utvisade personernas fortsatta öden, borde man tillämpa en generösare praxis. När man infe säkert vet hur de

utvisade personernas situation kommer ätt gestalta sig, borde man, inte minst av just den anledningen, vara mer generös i sin praktiska tillämpning av utlänningslagen.

Defta gäller i särskilt hög grad de palestinska flyktingarna. Därför anser vpk att def är angeläget med en betydligt generösare praxis gentemot de palesfinier som söker tillstånd att stanna i Sverige.

I reservation 23 kräver vänsterpariief kommunisterna att den för länge sedan aviserade översynen av ferrorisfbesfämmelserna snarast bör genomföras. Det är helt uppenbart, infe enbart för vpk numera, att de nuvarande terroristbestämmelserna infe är förenliga med rättssäkerheten. Den nuvarande tillämpningen av lerrorislbestämmelserna som lett till kommunarrest för en grupp kurder innebär ett groteskt åsidosättande av rättssäkerheten för en viss grupp människor, som inte har anklagats för någonting och ännu mindre har dömts för någonting. De har infe ens fått reda på orsakerna fill det tidsmässigt obegränsade frihetsberövande som de utsatts för och dén ferroriststämpel som de fått!'

Fru falman! De grövsta brottslingar här i landet döms till varierande men tidsbestämda frihetsberövanden, beroende på brottets omfattning och efter en noggrann granskning, där den anklagade har chans aft försvara sig. De mest bloddränkta nazistiska krigsförbrytarna, som hade hundratusentals, ja, miljontals liv på sina samveten, dömdes vid Nurnbergräffegångarna fill varierande straff beroende på omfattningen av deras brott. Enligt den svenska ferroristlagen räcker det däremot med aft ha samröre med en organisation som av säkerhetspolisen klassas som terroristisk för att man skall utsättas för trakasserier, för förnedring - som den s. k. blåslampan som praktiseras gentemot kurderna - och för visserligen begränsade men omfattande och i tiden obegränsade frihetsberövanden. Jag vill diskutera detta närmare, fru falman!

Vad betyder samröre med en organisation? Man behöver inte vara medlem i organisationen, infe ens sympatisera med organisationens metoder eller dela dess program i dess helhet. Trots defta kan man i dag enligt den svenska ferroristlagen kollektivt dömas till obegränsat frihetsberövande.

Alla som har någon som helst organisafionserfarenhef vet aff def infe finns något politiskt parti, någon organisation eller någon sammanslutning över huvud taget där alla medlemmar fill hundra procent sympatiserar med organisationens metoder, principer eller mål. Självfallet finns det också i socialdemokrafiska partiet, som utskottefs talesman tillhör, personer sorn har en annan åsikt än majoriteten, kanske starkt avvikande sådana. Enligt den svenska ferroristlagen döms man fill frihetsberövande om man har samröre med en organisafion, oavsett graden av samröret, oavsett graden av individens samstämmighet med organisationens idéer. Man döms godtyckligt, framför allt av säkerhetspolisen som inte är skyldig atf redovisa orsakerna till sina ställningstaganden under hänvisning fill sekretessen. Detta är möjligt i dag i Sverige och med den räffsuppfattning som råder i dagens Sverige! Det är inle möjligt atl svenska politiker med bibehållen självrespekt kan acceptera detta!

Hur skulle det se ut om vi använde oss av samma utgångspunkter för all döma exempelvis de nazistiska krigsförbrytarna eller dem som hade samröre

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av stats-rådenstjänsteutövning m. m.

Utlänningsären den

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utlänningsärenden

med nazisterna? Jo, då skulle ju alla, alltifrån dem som applåderade under de nazistiska demonstrationerna lill dem som över huvud taget var positivt inställda till de nazistiska organisationerna, kollektivt fördömas. Del är i stort sett halva det tyska folkel. Hur kan del vara möjligt alt i dagens Sverige praktisera denna rälfsvidriga lagsfiftning, atl åsidosätta vissa personers eller gruppers rättssäkerhet på detta grova sätt och samtidigt kalla sig för demokrat? Jag har mycket svårt att förstå detta. Jag skulle väldigt gärna få svar på dessa frågor från Wivi-Anne Cederqvist.

Anf. 85 WIVI-ANNE CEDERQVIST (s):

Fru talman! Till punkten 11 - Utlänningsärenden - finns fogat fyra reservationer. De två första, nr 21 av folkpartiet och nr 22 av vpk, gäller båda praxis i utlänningsärenden. Reservation nr 21 far upp dels den långa väntetiden för fre asylsökande från Bangladesh, dels förhållandet att en begäran om kompletterande utredning inte blivit tillgodosedd. Invandrarminister Georg Andersson sade vid utskottets utfrågning om utlänningsärenden:

"Här vill jag kort säga att grunden för de utvisningarna anser jag vara mycket väl dokumenterad. Invandrarverket gjorde ett stort antal efterforskningar med hjälp av ambassaden i Dhaka för atl kontrollera ingivna handlingar. Man gick inte mindre än tre gånger till ambassaden för alt få uppgifter om de handlingar som hade lämnats. Ambassaden i Dhaka svarade och lämnade rapporter inte mindre än sju gånger till invandrarverket. Def visade sig då att de handlingar som hade lämnats in var falska. När man gjorde anspråk på aft ytterligare handlingar skulle granskas konstaterades aft man någon gång måste sätta punkt. Eftersom de handlingar som fidigare hade redovisats inte var äkta, fanns det inte anledning att fortsätta och ytterligare granska de nya handlingarna.

Regeringen avslog överklagandet i de här tre fallen, och utvisningarna verkställdes."

Detta står på s. 57 i konstitufionsufskoftets betänkande 40 bilagedel B.

Utskotfsmajoriteten delar den bedömningen och har inte funnit anledning att rikta någon krifik mot regeringens handläggning av de granskade utvisningsärendena.

Fru talman! Jag yrkar avslag på folkparfireservafionen nr 21.

I vpk-reservafionen nr 22 hänvisas till utskottsmajoritetens skrivning att det inte säkert kan förutses vilka förhållanden som de uflänningar som inte får stanna här ställs inför i det land till vilket de återvänder. Det nämns att detta i särskilt hög grad gäller de palestinska flyktingarna - vilket också Alexander Chrisopoulos påpekade - och atf en generösare praxis bör fillämpas gentemot de palestinier som söker tillstånd aff stanna i Sverige.

Utskottsmajorilelen vill inte peka ul en speciell grupp eller ett speciellt land. Alla flyklingärenden skall handlägga och grundas pä en säker bedömning oavsett om flyktingarna är palesfinier eller tillhör något annat folkslag.

Det är självfallet av stor betydelse atl regeringens bedömningar sker i generös anda. Jag yrkar avslag på reservation nr 22.

I reservation nr 23 anser vpk att de nuvarande terrorislbeslämmelserna

inte är förenliga med rättssäkerheten och att det inte är tillfredsställande atf de som ansetts som terrorister inte på ett godtagbart sätt har fått del av motiven för besluten.

Utskottet har vid några tillfällen vid granskningen uttalat att lerrorisfbe-sfämmelserna kan ge upphov till svåra intressekonflikter och att det är av största betydelse att rätlssäkerhetsfrågorna bevakas kontinuerligt.

Vid årets utfrågning av invandrarminister Georg Andersson sade han aft en översyn av ferrorisfbesfämmelserna kan övervägas när den parlamentariska kommission som tillsattes med anledning av Palmemordef har lämnat sin rapport. Den bör alltså snart komma till stånd.

Han framhöll också att den kommunarrest, som i vissa fall förekommer, fortlöpande omprövas och aft vissa lättnader också har medgeffs.

Vi diskuterar ju i dag inte en ändring av ferroristlagen, Alexander Chrisopoulos. Vi granskar regeringens handlande och tar ställning fill om den har följt gällande lagar. Vi har emellertid fåll Georg Anderssons ord på att en omprövning skall genomföras. Utskottet avser atf även i fortsättningen följa den här frågan. Därmed yrkar jag avslag på reservation nr 23.

Vid punkten 11 Utlänningsärenden såvitt avser förvar av barn föreligger en reservation av centern, folkpartiet och vpk som Ingela Mårtensson här har talat för. Man torde kunna säga aft reservafionen har en något starkare skrivning än den skrivning utskoffsmajorifefen har. För övrigt skiljer inte mycket.

Utskottsmajoritetén anser def mycket angeläget att förvarsfagande av barn inte sker i större utsträckning än som förulsells i utlänningslagen. Den tidigare nämnda utredningen av JK visar all så inle heller varit fallet.

Däremot har JK påtalat vissa brister när def gäller lagstiftningen, de organisatoriska förhållandena vid Arlanda vaktdisfrikt och frånvaron av beslutsmofiveringar när det gäller förvar av barn. Här delar utskottet JK:s synpunkter. Det är bra att dessa brister blir föremål för utredningar, och vi vet all del för närvarande inom regeringskansliet pågår förberedelser för lagrådsremiss i frågan.

Något uttalande för övrigt gör inte utskottet, och jag vill därför yrka bifall till utskottets skrivning på samtliga avsnitt under punkten 11 och samfidigt yrka avslag pä reservationerna 21-24.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Utlänningsärenden

Anf. 86 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk) replik: Fru lalman! Wivi-Anne Cederqvist yrkar avslag på reservation 22. Det ni från utskottets sida säger är att del inle går atl med visshet fastställa de förhållanden som flyktingarna möter i det land de utvisas fill. Men just därför är def ju angeläget alt få en ännu generösare flyktingpolitik! Det är just för all man inle vet hur deras öden kommer alt gestalta sig som det är nödvändigt med en generösare flyktingpolitik vad gäller palestinier, en politik som hellre garanterar att de inte utsätts för trakasserier, hamnar i fängelse eller dödas än aft skicka dem fillbaka fill deras hemland.-

Vi har infe föreslagit att riksdagen i dag skall ändra ferroristlagstiflningen. Däremot har vi föreslagit i en reservation alt den översyn av terroristlagstifl-ningen som tidigare aviserats skall påskyndas. Den reservationen avstyrks av utskoffsmajorifefen.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utlänningsärenden

Då vill jag fråga Wivi-Anne Cederqvist: Vad är det de personer som har kommunarrest personligen anklagas för? Vad är det de har gjort? Hur länge kommer kommunarresten eller def begränsade frihetsberövandet atl pågå? Hur länge skall de här personerna alltså finna sig i en situation med inskränkta demokratiska fri- och rättigheter, med.begränsad rörelsefrihet, trakasserier och stämpel som terrorist? Vad finns def för fidsgräns för detta?

Vad anser Wivi-Anne Cederqvist är lämpligt? Och vad anser regeringen? Och vad är det de anklagas för att ha gjort?

En annan viktig fråga: Vad är det de bör göra för att.rehabilitera sig? Finns det någonting som är möjligt för de här personerna att göra för att få bort den stämpel som säkerhetspolisen har satt på dem, på grund av samröre med en viss organisation?

Att detta är möjUgt i dag på grund av den terroristlagstiftning vi har är en skamfläck för det svenska rättsväsendet. På den punkten borde Wivi-Anne Cederqvist och hennes partikamrater skyndsamt få fill stånd en översyn.

Anf. 87 WIVI-ANNE CEDERQVIST (s) replik: .

Fru talman! Jag vill helt kort till Alexander Chrisopoulos svara att här, i dag, i den konstitutionella granskningen, är def inte fråga om vad jag eller Alexander Chrisopoulos tycker är lämpligt, utan vi granskar om regeringen har följt lagsfiftningen, och vi har funnit alt sä är fallet. Däremot har vi aviserat att det behövs en ändring av lagstiftningen.

Anf. 88 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk) replik: Fru talman! Jag vet inte hur många gånger jag skall behöva säga det, men här i kammaren i dag behandlas en reservafion frän vänsterpartiet kommunisterna där vi kräver en skyndsam översyn av terrorisflagstiftningen enligt den avisering som invandrarministern har gjort tidigare. Och den reservafionen avstyrker ni i utskoftsmajoritefen!

Anf. 89 WIVI-ANNE CEDERQVIST (s) replik:

Fru talman! Då upprepar jag för Alexander Chrisopoulos vad jag tidigare sade här i dag och vad som även står i betänkandet, att Georg Andersson har aviserat en översyn av ferrorisfbesfämmelserna.

Anf. 90 MARGITTA EDGREN (fp):

Fru talman! Folkpartiet vill slå fast att def är en mänsklig rättighet att fly, och en rättighet som inte upphör om man tvingas be om hjälp för all ta sig ur sitt hemland. Vi vill också slå fast aft enligt Genévekonvenlionen "välgrundad fruktar för förföljelse" skall tolkas så att tyngdpunkten ligger.pä den asylsökandes egen, subjektiva uppfatining. Vidare är det så att myndigheterna skall följa den s. k. officialprincipen, dvs. själva utreda alla omständigheter som behövs för aff fatta ett väl grundat beslut. Myndigheterna skall ocksä beakta principen om "the benefit of the doubt", dvs. hellre fria än fälla, vilket innebär all i brist pä bevis skall den asylsökandes uppgifter godtas.

Utlänningslagen är inte en avvisningslag utan en lag fill skydd för människor liom förföljs och som söker vårt stöd.

Hela granskningen när det gäller fallet med pojkarna från Bangladesh står

och faller med atf ambassaden i Dacca har gjort bedömningen aff pojkarnas handlingar är falska. Vore jag Wivi-Anne Cederqvist, skulle jag nog vara litet mer nyanserad i bedömningen av atf ambassaden allfid har rätt.

Den här ambassaden skrev nämligen - som ett exempel - i juni 1987 hem atf de dåvarande utvecklingstendenserna beträffande iakttagandet av de mänskliga rättigheterna var posifiva och att utvecklingen i Bangladesh gick mot demokrati. En månad senare lamslås landet av strejker och protester mot den sittande regimen. Folk river upp järnvägsspår, säkerhetspolisen företar massarresferingar, människor dör på gatorna i Bangladeshs städer. BBC rapporterar,_The Observer och The Guardian rapporterar, och under november kunde vi också i svenska media i stort sett dagligen finna rapporter om oroligheter och arresteringar i Dacca.

Def är helt på denna ambassads bedömningar som Georg Andersson baserar sitt beslut att pojkarnas handlingar är falska!

Samfidigt vet jag aft han hade fått hemliga brev från svenska missionärer direkt fill sig redan i mars 1987, som i detalj beskriver läget och det dagliga livet i Dacca för den som är i opposition, hur man trakasserar och torterar, som berättar om nattliga raider, om syrakastning mot småflickor, framför allt systrar till oppositionella studenter, och om våldtäkter mot döttrar och systrar.

De här pojkarna kom till Sverige i september 1984. SIV fattade ett
gruppbeslut i oktober 1986. Deras advokat överklagade och begärde en ny
utredning på basis av nya uppgifter för atf styrka deras trovärdighet. Sedan
utvisar regeringen dem i augusti 1987 på samrna uppgifter. Jag vill alltså
mycket klart markera aft detta är ett felaktigt handlande. Dessutom har man
förlängt handläggningsfiden och därmed utsatt pojkarna, för ännu mer
psykisk tortyr här i Sverige. , :

Som avslutning vill jag säga att regeringen skapar sin egen flyktingpolitik, som på vissa punkter strider mot riksdagens intentioner. Jag menar atf denna blir skönjbar i allt tydligare mönster av hårdnande praxis och nonchalans mot andan i vår lagstiftning - en praxis som vi fortfarande infe sett dokumenterad, trots atf KU tidigare har beställt och begärt en sådan dokumentation.

Jag vill ha ett bifall fill reservationerna 21 och.24.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988 ■

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Utlänningsärenden

Anf. 91 KJELL-ARNE WELIN (fp):

Fru talman! Den svenska utlänningslagen vilar ju på FN:sflykfingkonven-fionen av 1951. Det är en bra lag och en bra flyktingkonvention som på ett riktigt sätt tillvaratar flyktingarnas intressen.

Problemet i Sverige, som jag uppfattar def, är aff man infe lever upp fill
den egna lagstiftningen. Jag har av def skälet anmält sex ärenden till
konsfifutionsutskoffef för granskning av. regeringens handläggning. Konsti
tutionsutskottet har, precis som när det gällde en liknande anmälan 1983/84,
kommit fram till att man bör noga följa upp utvisade flyktingars öde i
hemländerna, om man får uppgift om aft def infe har gått bra för dem. Om
regeringen följt konstitutionsulskoltefs besked från 1983/84 så hade i de sex
ärenden som jag har anmält, regeringen och kanske även vi här haft mycket
större kännedom om vad som hände. , ;

Jag vill i korthet, fru talman, beskriva def här ärendet.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning rn. m.

Utlänningsärenden

Det första ärendet gäller en palesfinier som utvisades den 17 maj 1985. Han utvisades fill Libanon, där han var född och hade levat under sina första 19 år. Han flögs fill Beirut och tog en taxi för aft fara till sitt föräldrahem i flyktinglägret Shatila. På vägen till flyktinglägref stoppades bilen, och han dödades direkt på platsen.

Jag har vid flera fillfällen talat om för Georg Andersson hur han kan få vikfig information om detta. Def händer ibland aft de här flykfingarna har släktingar i Sverige som också kan skaffa fram en bra dokumenfafion från hemländerna. Jag har uppgivit en person i Västra Frölunda som kan vidimera saken och kan ge adress och telefonnummer fill den här utvisade palesfi-nierns föräldrahem i def nämnda flyktinglägref.

Det andra fallet gäller en annan palesfinier som utvisades vid samma tidpunkt, också fill Beirut. Hans föräldrar bor pä en gata som heter Mishat Bacab i Beirut. Han har släktingar som bor i Uddevalla, vilka myckel väl kan vidimera vad som hände honom vid utvisningen. Han lyckades ta sig från flygplatsen till sina föräldrar på den adress som jag uppgav. Han tvingades precis som andra palestinier att delta i PLO:s kamp nere i Libanon. Efter någon vecka avrättades han på en plats som heter Hamra och ligger i västra Beirut, tillsammans med en kamrat. Hans släktingar i Uddevalla kan också förmedla kontakt med hans föräldrar på den adress som jag uppgivit, och man kan få en exakt beskrivning av vad som hände honom.

En tredje utvisad som också avrättades strax efter ankomsten till Libanon vari och för sig infe palesfinier-han var född syrier. Han tjänstgjorde åt den mördade presidenten Gemayel och utvisades från Sverige i maj 1986. Han har väldigt många släkfingar som bor inte långt härifrån, i Upplands Väsby. De kan mycket väl redogöra för vad som hände honom efter utvisningen, när han kom fill Libanon. Han har en änka och en dotter som bor i Damaskus, vilka man kan nå genom släktingarna i Upplands Väsby. De kan också i detalj redovisa vad som hände. Han sköts och kastades i havet, och man hittade hans lik på stranden utanför Beirut.

Def fjärde fallet gäller en person som fillhör de statslösa syrianerna. Han utvisades 1986 efter att ha hållit sig gömd i ungefär ett år. Han fängslades direkt när han kom fillbaka fill Beirut, och han torterades mycket svårt. Bl, a. hängdes han upp i fötterna, och man slog honom över halsen. Han har i dag myckel stora problem alt tala. Nu lever han i Borås, så om man är intresserad av vad som hänt honom kan man åka dit och tala med honom och se de fysiska skadorna. Man kommer även att märka de själsliga skador han åsamkats genom en fullständigt onödig fängelsevistelse i Libanon.

Def femte fallet gäller en bengal från Bangladesh som utvisades 1986 och som fängslades direkt efter återkomsten till Bangladesh. Han torterades svårt, bl. a. genom atf man fyllde flaskor med varm sand och slog överallt på kroppen, framför allt under fotsulorna. Han lyckades ta sig till Singapore, och där togs han om hand på FN:s flyktingförläggning. Han blev s.k. konventionsflykting i Norge och lever i Oslo i dag. Man kan besöka honom i Oslo och få en exakt beskrivning av vad som hände honom.

Det sjätte fallet har jag tagit med därför att jag tycker att det så väl beskriver den undersökning som Georg Andersson hävdar atl han har gjort när det gäller de fall där' jag framhåller att det har gått illa för utvisade

personer. Jag uppgav i det första materialet till Georg Andersson exakt datum för utvisningen och angav varifrån vederbörande utvisats. Jag redovisade exakt vad som hände denna person när han kom till Turkiet och meddelade atl han efter 33 dagar i fängelse skrev ett brev till polisen i Ystad. Vidare meddelade jag vilken dag detta brev kom fill Ystad samt aff def var diariefört.

När Georg Andersson och hans medarbetare översände svaret angående den här listan till mig stod def aff denna person infe kunde identifieras. Men def var inte speciellt svårt att identifiera honom, för man kunde ha ringt ner fill polismästare Kaj Hansson i Ystad och utifrån de uppgifter jag hade lämnat få en kopia på del brev som skrivits från Turkiet. Personen i fråga skrev bl. a. aft han skulle ha utvisats, naturligtvis tillbaka till Iran. Vad som har hänt honom senare är det ingen som vef.

Jag tycker att detta visar något av ointresset för de anklagelser som jag framfört mol regeringen när det gäller utredningen av vad som hänt utvisade flyktingar.

Med tanke på framför allt def besked som konsfifutionsutskoffef gav regeringen 1983/84 aff man skulle följa upp utvisade fall borde regeringen mycket väl ha känt fill delta. Thord Palmlund, den tidigare chefen för statens invandrarverk, har också i brev fill mig och i massmedia sagt att väldigt mycket av def material som jag lämnat är vikfigt. Bl. a. framgår aft människor som blivit utvisade från Sverige har dödats. Jag anser aff svensk utlänningslag inte ger utrymme för att utvisa flykfingar från def här landet som fängslas, som dödas och som torteras efter återsändande. Men det är vad vi gör, och jag tycker att regeringen har ett utomordentligt stort ansvar för detta.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av siats-rådens tjänsteutövning

Regeringens beredning av frågan om lokaliseringen av det nyaplan-och bostadsverkel

Anf. 92 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Sedan de under avsnittet Utlänningsärenden anmälda talarna nu haft ordet övergår kammaren till att debattera Regeringens beredning av frågan om lokaliseringen av det nya plan- och bosfadsverket.

Anf. 93 HANS NYHAGE (m):

Fru talman! Regeringens handläggning av frågan om lokaliseringsort för det nya plan- och bostadsverket vittnar om aff regeringen i denna som i så många andra frågor har varit djupt splittrad. Den i ärendet ansvarige fackminisfern, bosladsminisfer Hans Gustafsson, blev alldeles uppenbart överkörd av en majoritet av sina regeringskolleger med statsministern i spetsen. Av utfrågningen med bostadsminisfern i KU framgår med all tydlighet aff han ansåg atf Stockholm skulle vara lokaliseringsort, dvs. någon utlokalisering borde ej komma i fråga. Vid proposifionsavlämnandet var detta också hela regeringens officiella ståndpunkt. Aff det i verkligheten förhöll sig på ett något annorlunda sätt ger emellertid handlingarna i ärendet klart belägg för.

Statsministern äter har spelat en föga heroisk roll i sammanhanget. Trots atf han på ett tidigt stadium låtit förstå atf en utlokalisering skulle komma till stånd, valde han aft gömma sig bakom sin riksdagsgrupp vad gäller själva beslutsfattandet. Inför KU förkunnade han högtidligt alt det minsann inte

7 Riksdagens protokoll 1987/88:132

Pi-ot.. 1987/88:132 2 juni 1988 .

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Regeringens beredning •av frågan om lokalise-.ringen av del nyaplan-och bostadsverket ■■.

var statsminister Ingvar Carlsson som var ansvarig för beslutet, def var partiordföranden Ingvar Carlsson som var det, och den socialdemokrafiska riksdagsgruppen får inte granskas av KU - i sanning en präktig socialistisk kluvenhet, som gör att den omtalade liberala motsvarigheten kraffigt förbleknar.

Trots att det sedan länge pågått diskussioner inom regeringen om Karlskrona som lokaliseringsort, behandlades lokaliseringsfrågan över huvudtaget inte i propositionen, vilket vittnar om det dilemma sorn regeringen befann sig i. Detta medförde mycket allvarliga brister i beredningen av ärendet. I sammanhanget. nödvändiga upplysningar och yttranden från bosfadssfyrelsen och planverket inhämtades inte. Några reella möjligheter för dessa aff ge synpunkter till känna före beslutet om UtlokaUseringen gavs inte. Ej heller de fackliga organisationerna bley erforderligt informerade eller gavs några möjligheter att lämna synpunkter, Regeringen har således allvarligt brustit i sina grundlagsreglerade skyldigheter.

Bilden av en regering utan vare sig plan eller hushållning förstärks ytterligare av att lokaliseringsfrågan inte, ingick i uppdraget för den organisationskommitté som tillsattes för att utforma def nya plan- och bostadsverkets organisafion. Detta innebar givelvis alt kommittén förutsatte att någon utlokalisering ej skulle komma i fråga och beredde ärendet,i enlighet härmed. För aft ytterUgare understryka detta uttalade kommittén atf den bedömde det som helt nödvändigt aff det nya verket skulle yara lokaliserat till Stockholm.

.Reaktionerna från de direkt berörda människornas sida över regeringens handläggning av detta ärende har sannerligen inte uteblivit. Krifiken över den ansvarslösa och nonchalanta behandling de utsatts för av regeringen är massiv. De anställda accepterar infe att vara brickor i ett planlöst regionalpolitiskt spel. En överväldigande rnajorifet vägrar atf bli utflyttad och säger därför upp sina tjänster.

Mot den bakgrunden - att huvuddelen av de anställda alltså inte tänker flytta till Karlskrona - finns det anledning att begrunda statsministerns uttalande atf han inte i första hand kan tänka sig aff beslutet har drivits fram av bostadspolitiska motiv, utan "frågan har gällt om det är möjligt aft utan men för detta verk låta def lokaliseras till Karlskrona". "Utan men" säger statsministern i full vetskap om aff def är endast ett litet fåtal som följer med fill Karlskrona av de anställda.som har kunnighet och erfarenhet inom området. Statsministerns värdering och betygsäffning av de anställda är talande nog och typisk för alla klanfigheter från regeringens sida i detta ärende.

Fru talrnan! Med det anförda yrkar jag bifall lill reservation 25,

Anf. 94 BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Det finns anledning att rikta en mycket kraftig krifik mot både statsministern och bostadsministern för deras hantering av frågan om flyttning tiU Karlskrona.

Det har tydligt framgått av vårt beredningsarbete och vid utskoltsförhören atl regeringen inte har vetat vad den vill göra, vilket har drabbat personalen och verksamheten hårt.

Men det är infe bara från oss reservanter som krifik kommer att anföras. Jag är alldeles övertygad om atf många statstjänstemän i Stockholm har noterat vad som.nu.är i gång, och def blir också ett utslag i form av väljarnas dom i valrörelsen här i Stockholm i höst.

Def här tycks infe heller vara någon engångsföreteelse. Med tanke på hur man har skött förberedelsen för utflyttning av delar av SJ lill Borlänge verkar det vara fråga om en helt ny princip. Man skall över huvud taget inte förbereda sådana här vikfiga beslut.

Nu är ju också utskottets majoritet mycket krifisk. Majoriteten säger aff den beslutsprocess som regeringen valde fick en negafiv följd och att verk och anställda därmed infe fick anlägga synpunkter på hur def skulle gå fill. Detta innebär i klartext aff regeringen har hanterat frågan så, att def står i strid mot grundlagens regler om beredningstvång. Därför är det i dag en samlad riksdag som sätter sig till doms över regeringen, särskilt över statsministern och bostadsminisfern.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservafion 25 och också fill reservation 18 öm Bergling, vilket jag glömde förra gången.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988 .

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Regeringens beredning av frågan om lokaliseringen av det nya plan-och bostadsverket

Anf. 95 BENGT KINDBOM (c):,

Fru falman! Jag vill inleda med atl säga att centern inte har någonfing emot lokaliseringsbeslutel som sådant, dvs. valet av plats och sammanslagningen av de två verken. Detta framgår också av aff centern genom sin representant i organisafionskommittén yrkade på en utlokalisering från Stockholmsområdet. Hans Gustafsson uttalade vid utfrågningen i konstitufionsutskoftef den 22 mars atf han mot bakgrund av vad han då visste fann det självklart att organisationskommittén borde ha haft uppdraget atf fa ställning i lokaliseringsfrågan. Han medgav alltså att det var brister i beredningen.

Nu blev det infe så. Def var formellt riksdagen som diskuterade en annan lokalisering på grundval av bl.a. motioner. Det hade också varit i sin ordning, om Hans Gustafssons version hade gällt. Då hade centern kanske kunnat nöja sig med den kritik som majoriteten nu framfört. Sedan kom statsminister Ingvar Carlsson fill ufskotfef den 5 april och lämnade en annan beskrivning. Han sade aff regeringen hade behandlat frågan. Def var inte klart när propositionen lades fram, men vid regeringens lunchberedning någon vecka senare kom man fram till att en utlokalisering till Karlskrona var att föredra, och därmed var def hela ett regeringsärende.

Vi har därför i vår reservation framhållit att regeringen har lagt fram ett förslag som inte fick den sedvanliga beredningen, innan man vidtog åtgärder. Det som statsministern sade vid utfrågningen i konsfifutionsutskoffef, aff han agerat i egenskap av partiordförande i def socialdemokrafiska partiet, är inget försvar. Jag hoppas atf Ulla, Pettersson nu inte upprepar detta och försöker göra en sådan gränsdragning. Det finns inte någon konstitutionell grund härför, utan regeringen har i detta fall del hela och fulla ansvaret. Regeringen har alltså brustit när def gäller beredningen. Därför yrkar jag, fru talman, bifall till centerns reservafion i fråga om lokalisering av det nya plan-och bostadsverket.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning äv statsrådens tjänsteutövning rn. m.

Regeringens beredning äv frågan oni lokaliseringen av det nya plan-och hostadsvérket

100

Anf. 96 ULLA PETTERSSON (s):

Fru lalman! Lokaliseringen av plan- och bostadsverkel hår tidigare förorsakat en livlig debatt här i kammaren. Det är naturligt, det gör alla utlokaliseringsfrägor. Del handlar om svåra avvägningar. Det skulle förmodligen finnas bränsle för en ny debatt i den frågan, men den skall vi inle ha här i dag.

Jag skall myckel kort redogöra för vad som har hänt i ärendet. Redan under riksmötet 1986/87 när riksdagen beslutade om en sammanslagning av dåvarande bosfadslyrelsen och planverket, uppmanade man regeringen att komma tillbaka fill riksdagen och redogöra för resultatet av den tillsatta organisationskommitténs arbete och de slutsatser man därav kunde dra. Riksdagen ville således påpeka alt den ville vara med och bestämma om detta. Kommittén ansåg aff det nya verket borde ligga kvar i Stockholm. När regeringen lade fram sin proposition den 4 november 1987 föreslogs ingen utlokalisering. Det hade naturligtvis delvis sin bakgrund i organisationskommitténs arbete. Riksdagens ledamöter visade däremot ett avsevärt intresse för atl framställa ett flertal orter som förträffliga lokaliseringsplatser för def nya verket. Det togs också initiativ utanför riksdagen i det avseendet.

Den parlamentariska situafionen här i kammaren känner vi alla väl fill. Det stod alltså klart för regeringen och alla andra att starka krafter ville verka för eri utlokalisering. Def är väl helt naturligt atf riksdagen diskuterar frågan på nytt i det lägel. Det skulle vara märkligt annars.

Statsministern har vid utfrågningen i utskottet deklarerat att han personligen beslutade sig i denna fråga ungefär tre veckor efter del atl propositionen hade framlagts och efter det att han hade fått kännedom om hur det såg ut på molionssidan, nämligen den 26 november.

Mol bakgrund av vad han visste orii hur majoriteten såg ul, förordade han en utlokalisering lillKarlskrona. Delta framfördes för den socialdemokratiska riksdagsgruppen den 2 december. Del blev också gruppens beslut. Eftersom centerns riksdagsgrupp hade fattat ett likartat beslut blev det därmed majoritet i kammaren för en utlokalisering till Karlskrona. Del blev även riksdagens beslut.

Birgit Friggebo har här tidigare redogjort för den kritik som framförts av utskottets majoritet. Jag skall således inle upprepa den. Birgit Friggebo glömde emellertid aft säga atf del inte står i majoritetsskrivningen atf def är beslutsprocessen i regeringen man krifiserar, utan det handlar om riksdag och regering. Utlokaliseringsbeslutet har fattats av riksdagen.

Fru talman! Jag vill gärna upprepa de formella beslut som har fattats i delta ärende, förutom beslutet om sammanslagning. Det finns ett regeringsbeslut av den 22 oktober om att man skall framlägga en proposition ulan något förslag om utlokalisering. Den 16 december fattade riksdagen ett beslut om atl återremittera ärendet till bostadsutskottet. Del finns ett riksdagsbeslut av den 17 december om att man skulle sammanlägga bostadssiyrelsen och planverket lill del nya plan- och bosladsverkef samt all det nya verket skall förläggas till Karlskrona.

Jag vill därmed, fru talman, yrka bifall lill utskottets skrivning i detta avseende.

Anf. 97 BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru lalman! Jag vill bara bekräfta atf det slår att def handlar om regeringens och riksdagens beslutsformer. I detta avseende är def emellerfid ingen större skillnad, eftersom, regeringen leds av statsministern och eftersom beslutet i riksdagen kom alt bli sådant på grund av att statsministern fick sin hird atl ändra ståndpunkt i förhållande till propositionen. Den kritik jag framförde och tolkade från majoritetens sida står sig.

Anf. 98 ULLA PETTERSSON (s):

Fru talman! Jag hör med stor förvåning att en medlem av konstitutionsutskottet säger aft del inte är någon större skillnad mellan riksdag och regering. Del var ju regeringen som fattade beslutet om att lägga fram propositionen utan förslag om utlokalisering och riksdagen som fattade beslutet om UtlokaUseringen.

Anf. 99 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Sedan de under avsnittet Regeringens beredning av frågan om lokaliseringen av def nya plan- och bostadsverket anmälda talarna nu haft ordet övergår kammaren fill aft debattera Regeringens utnämningspolifik.

Anf. 100 ANDERS BJÖRCK (m):

Fru falman! Def finns olika typer av korruption. Vänskapskorruption aren typ. Det är en företeelse som för tankarna till den socialdemokrafiska ufnämningspolitiken.

Enligt grundlagens 11 kap. 9 § skall avseende fästas endast vid förtjänst och skicklighet vid statliga utnämningar. Så är det inte i dag. Det brukar visserligen hävdas atf grundlagen är lättast alt bryta mot av alla svenska lagar, men det fär finnas måtta. Socialdemokraterna har sedan återkomsten till regeringsmaklen 1982 systematiskt gynnat de sina, gjort partiboken lill den tyngst vägande meriten och försett parlielablissemanget med gyllene fallskärmsavtal.

Förra året tog jag upp utnämningspolitiken i KU. När statsministern då utfrågades var jag ensam om atf ställa frågor i ämnet. Jag och mina partikamrater var ensamma om aft reservera oss.

Nu är def annorlunda. Del finns ett särskilt yttrande från folkpartiet. När statsministern var hos KU i år ställde inte mindre än sex utskottsledamöter frågor i ämnet.

Jag kunde förra året räkna upp ett tjugotal socialdemokrater som fått verkschefsposfer sedan 1982 då regeringen Palme tillträdde. Ambassadörer och landshövdingar är då inle inräknade.

Några borgerliga utnämningar har skett pä sistone. Det innebär emellertid ingen omvändelse från socialdemokratiskt håll fill att följa grundlagen. När man väl försökt avleda allmänhetens och massmedias uppmärksamhet, genomförs nya parfiboksutnämningar. Statssekreteraren i kommunikationsdepartementet blev chef för ett av våra största statliga affärsverk. Hans företrädare, före detta socialdemokratisk riksdagsman och statsråd, utsågs till arbetande styrelseordförande.

När spionen Bergling promenerade i väg blev proteststormen så stark aff

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988 ,

Granskning av statsrådens tjänsteutövriing m.m.

Regeringens utnämningspolitik

101

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsråderis tjänsteutövriing

Regeringens utnämningspolitik

102

justitiedepartementets ledning fick gå. Det var en allmänt omvittnad svag departementsledning som fick tåga i väg med statsministerns goda minne. Men tåga i väg till vad? Departementschefen blev landshövding, och hans närmaste man blev ambassadör. Rörelsen gér fill de sina i bästa bananrepub-liksfil.

Samma dag, i torsdags i förra veckan, som KU presenterade def betänkande som vi diskuterar i dag utnämndes en annan socialdemokratisk statssekreterare till att bli generaldirektör och chef för försvarets materielverk. F'ör några dagar sedan utnämnde regeringen en före detta socialdemokratisk statssekreterare fill ordförande i en av våra hypofeksbanker, trots protester från banken i fråga.

'-Fru talman! Del finns en mångfald exempel. Exemplen gäller inle bara hur statliga verk, landshövdingeposter och ambassader utnyttjas som politiska belöningar för lojala partiboksinnehavare och som avstjälpningsplats för förbrukade socialdemokrafiska politiker. Statliga företag används också i samma syfte. Qm infe fiden vore så knapp skulle jag, fru falman, kunna rabbla upp långa listor som visar missbruket i hela dess omfattning. Jag skall avstå från det, bara på grund av tidsskäl.

Vilka slutsatser skall då dras av def socialdemokrafiska missbruket av ufnämningspolitiken? Jag tror atf det är för sent att återgå till en balanserad utnämningspolitik, där förtjänst och skicklighet är utgångspunkten och där, i den man det sker, polilikerrekryteringar sker från båda de polifiska blocken i samma utsträckning.

Det är fakfiskt bättre att konstatera att den socialdemokratiska utnämningspolitiken inneburit atl vi fått en politiserad ledning av den svenska förvaltningen och dra slutsatserna därav. Def innebär att en kommande borgerlig regering bör göra sig av med många socialdemokrater, som annars skulle kunna sabotera en sådan regerings självklara ambitioner atf snabbt och effekfivt genomföra förändringar.

Vi får, fru talman, motvilligt och med beklagande konstatera atf detta är ofrånkomligt efter vad som har skett. Det är ingen önskvärd utveckling, men den'är nödvändig. Den kommer att innebära förändringar i vår traditionella syn på hur förvaltningeri skall ledas. Skulden till de förändringar som kommer aff bli nödvändiga ligger emellertid helt på socialdemokraterna.

Aff en borgerlig regering skulle behålla merparten av de socialdemokratiska utnämningarna och dessutom inledäsin mandatperiod med aft ta hand om ett stort antal socialdemokratiska statsråd, statssekreterare och andra parfiboksinnehavare vore djupt olyckligt.

Fru talman! Låt oss tänka oss vad som kommer att hända om socialdemokraterna vinner höstens val. Är det någon som tror att de då inte skulle fortsätta, ja intensifiera partiboksutnämnaridet. Självfallet kommer de att göra def. Hur många löften, fru falman, har infe i smyg utfärdats, hur många planer finns det inte i Ingvar Carlssons huvud, hur många propåer kommer inle att komma från dem som känrier sig berättigade alt dela bytet!

Sverige får aldrig av en regering, av en politisk majoritet, betraktas som ett erövrat land som kan behandlas hur som helst. Sedan 1982 har socialdemokraterna vad gäller utnämningar ansett sig ha fullmakt alt låta partinytlan gå före statsnyttan. Man bärsaft vänskapskorruptionen i sysfem. Av dagens alla

granskningsärenden är detta det som gör mig mest upprörd. Det är svenska folket, de anställda i statens tjänst, som är de största förlorarna genom atf de infe får de kvalificerade chefer som behövs inom den offentliga sektorn. En borgerlig regering får inte tveka att ta i med hårdhandskarna på detta område. Fru talman! Jag ber att få yrka bifall fill reservation 27.

Anf. 101 SÖREN LEKBERG (s):

Fru talman! Konstitutionsutskoftel har under de senaste två åren ägnat sig åt all studera regeringens utnämningspolifik vad gäller verkschefer och andra högre befattningshavare på det statliga området. Utskottet har därvidlag samlat in ett omfattande material i form av listor på utnämningar av verkschefer, externa ambassadörer etc. Ett omfattande bilagematerial är fogat fill utskottefs betänkande.

Utskottet har också hållit utfrågningar med statsminister Ingvar Carlsson. Def har gällt utnämningspolitiken i allmänhet. Vi har också haft en utfrågning med jusfitieminister Anna-Greta Leijon då det gäller utnämnandet av ledamöter i högsta domstolen och regeringsrätten.

Vi har med andra ord fått frågan väl belyst, vilket också vidimerades i
Anders Björcks inledningsanförande, där han talade orri atf många frågor
hade ställts under dessa utfrågningar. Utskottet har alltså ett mycket
grundligt material till sitt föi-fogande som det har haft att utgå ifrån vid sin
bedömning i denna fråga. ■ '

Enligt regeringsformen skall regeringen, när den utnämner chefer i den stafiiga förvaltningen, fästa avseende endast vid sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet. Statsministern har också vid utfrågningen betonat aff regeringen har fäst vikt endast vid kompetensen hos de personer man har utnämnt. Vid utfrågningen förde statsministerri fram atf det ligger i regeringens eget intresse atf få kompetenta chefer inom statsförvaltningen. Det är ändå regeringen som har del politiska ansvaret för hur välskött och framgångsrik en statlig förvaltning är, och skulle den ledas av en dålig chef slår del tillbaka på regeringen. Därför ligger del i regeringens intresse att se till aft hela tiden ha kompetenta och dugliga chefer inom statsförvaltningen.

Utskottsmajoriteten, dvs. alla partier utom moderaterna, konstaterar också att regeringen har följt bestämmelserna i regeringsformen. Ordagrant säger utskottet i sina avslutande slutsatser följande:

"Utskottet hänvisar i sammanhanget fill den av riksdagen godtagna propositionen om ledningen av den statliga förvaltningen. I denna framhålles betydelsen av att regeririgen vid fillsäffningar av t.ex. verkschefer fäster särskild vikt vid vederbörandes kompetens för uppgiften: Någon bedömning utifrån partipolitiska utgångspunkter är infe förutsatt och inget talar heller för atf regeringen vid aktuella utnämningar beaktat annat än lämplighet och kompetens."

■ Det säger utskoffsmajorifefen, som alltså består av samtliga partier utom
moderaterna. - ■ ■ ■•

Vi kan.alltså konstalera all moderaterna har vall att ställa sig vid sidan: Vad jag kan förstå betyder det att moderaterna har velat aktualisera en klassisk högerfråga. Man vill odla myten om att socialdemokratin politiserar

Prot..1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Regeringens utnämningspolitik '

103

Prot. 1987/88:132 2junil988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Tillståndet för Saab-Scania A B att anlägga en bdindustripå Kockumsområdet i Malmö

statsförvaltningen. Det har också framgått, inte bara av reservationen utan också av Anders Björcks inlägg här, alt man vill odla myten att det fordras partibok för att fä anställning och befordran.

Man kan bara beklaga atf Anders Björck och moderaterna har valt atl isolera sig och i stället för en alternativ utskotlsskrivning har författat en polifisk pamflett. Jag beklagar också att moderaterna infe har utnyttjat möjligheterna att diskutera ufnämningspolitiken t. ex. mot bakgrund av hur väljaren kommer in i sammanhanget, hur väljaren har möjlighet atf påverka statsförvaltningens verksamhet. Jag tänker närmast på ansvarskedjan med väljare som röstar och utser riksdag, och riksdag som sedan utser statsminister.

Fru talman! Med def sagda yrkar jag bifall till utskottets hemställan i detta avseende.

Anf. 102 ANDERS BJÖRCK (m):

Fru talman! Jag har bara en fråga fill Sören Lekberg. Om del nu är som han säger, alt ingen mannamån har begåtts, hur kommer det sig då alt def går fem socialdemokratiska utnämningar på en borgerlig?

Anf. 103 SÖREN LEKBERG (s):

Fru falman! Vi har i betänkandet en omfattande förteckning över utnämningar som har ägt rum under de senaste 12-15 åren. Går man igenom denna förteckning kan man konstatera att där finns personer som man kan säga har anknytning fill vissa politiska parfier, men def finns också oerhört många som inte går aft knyta lill något politiskt parti. Den utfrågning vi har haft av exempelvis statsministern och justifieministern har klart och tydligt visat på aft det är kompetensen man utgår från och aft det är def enda vägledande. Där har också statsministern själv vidimerat att han vill ha kompetenta verkschefer, för del har regeringen nytta av eftersom det är regeringen som skall slå lill svars inför väljarna för hur statsförvaltningen fungerar.

Anf. 104 ANDERS BJÖRCK (m):

Fru talman! Det innebär alltså att socialdemokrater är fem gånger så kompetenta som borgerliga. Jag tvivlar på aft någon tror på sådana sagor.

Anf. 105 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Sedan de under avsnittet Regeringens utnämningspolifik anmälda talarna nu haft ordet övergår kammaren till att debattera Tillståndet för Saab-Scania AB att anlägga en bilindustri på Kockumsområdet i Malmö.

104

Anf. 106 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c): Fru talman! Dagen lider och detta ärende kommer en bit på sladden i granskningsdebatten. Frågan har ocksä kommit en bit på sladden, skulle jag vilja säga, vid utskottets granskning. Företrädare för övriga parfier har inte visat den något större intresse. Annars är def en fråga som är mycket intressant och som medför komplikationer åt många håll och kanter. Def gäller en stor industripolifisk fråga, som även är intressant från miljösyn-

punkt. Det är en fråga som är intressant om man vill studera beslutsprocessen i Sverige i stora och vikfiga frågor.

Nu har ärendet som helhet tillsammans med andra ärenden tagits upp som granskningsärende hos riksdagens revisorer. Def kommer väl så småningom en utförlig rapport från dem.

Vad det gäller är alltså regeringens tillstånd den 9 maj 1987 att ge grönt ljus för Saabs etablering i centrala Malmö. Det är tydligen ett beslut, som i mycket gick över huvudet på många som trodde sig medverka i beslutet. Sydsvenska Dagbladet har gjort en initierad redovisning av hur beslutet kom till. Jag skulle kunna hänvisa till den - i Sydsvenska Dagbladet av den 13 mars 1988 och följande nummer. Den 13 mars görs en sammanfattande konklusion. Del heter där: På några minuter var principöverenskommelsen klar -ett genflemen's agreement som egentligen gjorde alla diskussioner, alla överklaganden, protester, politikerutfall och skriftväxlingar fullständigt onödiga. - Det är alltså en från beslutsprocessynpunkf mycket intressant fråga. Även detta borde naturligtvis ha föranlett konstitutionsutskottet att ägna den betydande uppmärksamhet.

Det är många som under hand har ångrat alt de medverkat i den här processen, särskilt när man har fått reda pa att koncessionsnämndens beslut när det gäller miljöskadliga utsläpp i allra högsta grad påverkar t. ex. bostadsplaneringen i Malmö. Man kan infe bygga bostäder nära den nya industriefableringen. 2 000 lägenheter inom en femårsperiod hade man planerat - hur man skall göra med.dem står i vida fältet. Man har planerat ytterligare bebyggelse under en fioårsperiod - def har uppgivifs atf man hade siktat in sig på 5 000 lägenheter. Det faktum aft man etablerar en indusfri och ger den generösa villkor när det gäller miljöutsläpp av olika slag påverkar alltså hela bebyggelsesifnationen.

Jag hoppas för min del att def här skall vara ett av de sista exemplen på i grunden mycket oförnuftiga industriplaceringar. Det har i vårt land gjorts så väldigt många misstag på det här området, misstag som vi nu får lägga ned stora summor på atf nödtorftigt reparera, i den mån det går aff reparera dem. Sådana misstag bör infe få ske i framfiden.

Jag är väl medveten om atf den kritik som jag här framför inte påverkar den beslutade etableringen som sådan, men jag hoppas aff just det faktum att ärendet har tagits upp i konstitutionsutskoftet skall vara ett memento för framfiden. Socialdemokraterna har ju medverkat till många beslut som har väckt stor opposition hos en bred opinion inom miljörörelser och bland allmänhet. Utöver def här kan jag erinra om det konstiga beslutet aft dra en motorväg rakt igenom Ljungskile.

Vi måste i framtiden - det är min absoluta övertygelse - väga samman alla faktorer när det gäller beslut av det här slaget, alltså inle se enbart till arbetsmarknadsmässiga eller företagsekonomiska faktorer eller fill industrins önskemål. Vi måste se till att vi inför det slutliga beslutet om etablering får en samlad värdering av alla faktorer som kan spela in.

I del här ärendet finns många särskilda egendomligheter, som jag inle skall fördjupa mig i, t. ex. att man fattar beslutet i två etapper. Det innebär aft det beslut som kommer aff föranleda de största utsläppen och föroreningarna kommer atf fattas i en andra etapp. Visserligen säger man att man är obunden

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Tillståndet för Saab-Scania A B att anlägga en bdindustripå Kockumsområdet i Malmö

105

Prot: 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Tillståndet för Saab-Scania AB att anlägga en'bilindustripå Kockumsområdet i Malmö

att fa ställning fill def när den frågan kommer upp, men def är man naturligtvis inte. Genom aft man har givit Saab det här tillståndet är man i själva verket bunderi även för framtiden. Vi kan då vänta oss aft vi får detta fabrikskomplex i de centrala delarna av Malmö med alla de nackdelar def innebär.

Fru falman! Jäg lovade att inte använda hela deri tid jag hade angivit på talarlistan - det skäll jag heller inte göra. Jag vill fill sist bara framhålla atf vi från centerpartiet i en reservation, som också vpk:s representant i utskottet har anslufit sig fill - reservation 28- angivit aff vi inte anser atf regeringen har tagit den hänsyn fillmiljön söm hade varit befogad innan etableringsbeslutet fattades. Jag ber att få yrka bifall till reservation 28.

Anf. 107 WIVI-ANNE CEDERQVIST (s):

Fru talman! Jag måste säga att jag är något förvånad över Bertil Fiskesjö. Jag har känt-honom i tolv år nu och alltid ansett att han varit en kunnig, förständig och även trevlig meddebatför, men nu får jag känslan aff det är så aff han inle tycker om del här beslutet. Han talar om hur beslutet kom till, om beslutsprocessen och om egendomligheler: Men vi granskar om regeringen har handlagt frågorna konsfitufionellt riktigt, och i def här ärendet har vi funnit att sä är fallet.

■Handlingarna i det här ärendet finns på s. 233-248 i betänkandet. Man kan av dem utläsa att ärendet har handlagts på rätt sätt.

I reservafionen klagar Berfil Fiskesjö m. fi. över att det inte har gått rätt till, men ändå anför man inga fakta. Def hade jag vänfat mig aft Bertil Fiskesjö skulle kunna plocka fram, åtminstone i sitt anförande.

Under beredningen av ärendet om Saab-Scanias fillstånd har man inhämtat yttrande från étt tjugotal remissinstanser, bland dem koncessionsnämnden för miljöskydd, stalensnaturvårdsverk, statens planverk, socialstyrelsen, länsstyrelsen i Malmöhus län och fiskeristyrelsen. En majoritet av remissinstanserna tillstyrkte eller lämnade utan erinran att tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen lämnades. Malmö kommun tillstyrkte ansökningen under vissa förutsättningar.

' Def regeringsbeslut som finns med i handlingarna handlar till största delen
om miljöskyddsaspekterna. Jag har därför svårt att förstå reservationen, och
def beklagar jag. ' ■

Eftersom detta troligen är sista gången jag talar i kammaren vill jag passa på fillfället att tacka Bei-fil Fiskesjö för våra många och trevliga debatter. Jag vill även passa på att tacka talmannen och kammarkansliet för mycket bra service och ett gott samarbete. Tack!

106

Anf. 108 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik: Fru talman! Jag vill gärna kvittera orden till mig från Wivi-Arine .Cederqvist med att säga att det allfid har varit trevligt och intressant att debattera med Wivi-Anne Cederqvist. Det har dessutom varit utomordentligt angenämt och trivsamt att umgås med Wivi-Anne Cederqvist inom och utanför utskottets väggar. Tack för detta!

. Sedan säger dock Wivi-Anne Cederqvist att hon är förvånad över mig, och det kommer nog också nästa talare atf säga, om jag infe gör en felbedömning.

• Ja, det här är naturligtvis en fråga som på sätt och vis anger svårigheten atf avgränsa uppgifterna för konstitutionsutskottet men också svårigheterna att avgränsa vilket beslutsunderlag som en regering bör ha när det gäller en så pass komplicerad fråga som denna.

Vad vår krifik riktar sig mot är ju atf man infe har gjort den sammanvägning av olika aspekter som det finns skäl aft kräva i det här ärendet. Wivi-Anne Cederiqvist sade aft den och den instansen har tillstyrkt. Ja, men hur ser de på det nu? Jag kan citera ett par saker som sades av ledande Malmöpolitiker när koncessionsnämndens fillstånd för utsläpp av lösningsmedel blev kända.

Så här säger byggkommunalrådet Kersfin Tyrsfrup, folkpartiet: "Jag känner mig lurad och förd bakom ljuset. Miljökraven på Saab måste skärpas."

Fastighetsnämndens ordförande Johan Bengt-Påhlsson, moderat, säger: "Vi accepterar del inte."

För sent och i efterhand har politiker, som ivrigt fillstyrkfe av arbefsmark-nadsskäl, så småningom upptäckt atf detta var en större och viktigare fråga än när de ursprungligen bedömde den ur ren arbefsmarknädssynpunkt.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens, tjänsteutö vning m. m.

Tillståndet för Saab-Scania AB att anlägga en bilindustri på Kockumsområdet i Malmö

Anf. 109 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Fru falman! Orsaken fill att jag begärt ordet är vad som står i reservation 28. Såvitt jag kan förstå diskuterar centern och vpk där huruvida beslutet varit baserat på rätt lagparagraf när Saab har fått tillstånd atf etablera sig i Malmö.

Nu har utskoftsmajoriteten klart sagt ifrån aff här har infe begåtts något fel. Nåväl, def kan vi allfid diskutera. Men reservanterna skriver fakfiskt så här: "Regeringens möjlighet aff i defta sammanhang ändå medge tillstånd begränsas till de fall när verksamheten är av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt."

Fru falman! Låt oss då gå två år tillbaka i fiden, när dét på allvar började diskuteras huruvida en stor del av Kockums varv i Malmö skulle läggas ned eller ej. Efter hand som def blev klart atf en nedläggning av den stora biten skulle aktualiseras, blev defenorma protester från samtliga partier i Malmö. Den samlade pressen i Malmö ställde sig bakom protesterna, och man krävde ersättningsindustrier.

När ett företag i Malmö tvingas lägga ned stora delar av sin verksamhet som direkt och indirekt ger bärgning åt tiotusentals personer, har då inte detta betydelse för orten, Bertil Fiskesjö?

Okej, det kan vi alltid diskutera fram och tillbaka. Del mest väsentliga är det faktum att när vi voterade här i riksdagen om godkännande av Saabs etablering i Malmö, röstade centern ja. Def är min fulla och bestämda övertygelse atf def förhåller sig på det sättet. Jag tror t. o. m. aft centerpartis-fiska ledamöter har deltagit i inferpellafions- och frågedebatfer här i kammaren och krävt alternativ till Kockums och också uttryckt tacksamhet när Saab kom dit.

På grund av alt vi i Malmö har fått en liten miljöopinion, utan varje spår av saklighet, har somliga blivit rädda och börjat sitta på två stolar. Det tycker jag är beklagligt.

107

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Restaureringen av Hornborgasjön

Sedan måste jag säga alt det finns ett fel i reservationen. Jag vef ju atl Bertil Fiskesjö bor i eri stad nära Malmö, och han bör ha varit i Malmö vid något tillfälle. Saab skall infe ligga i mitten av Malmö, ur vare sig geografisk eller befolkningsmässig synpunkt. Saab skall ligga på det gamla varvsområdet, där vi har haft en industri som släppt ut tio gånger mer lösningsmedel än Saab kommer atf göra framöver.

Till sist, fru talman, måste jag återge vad centerns fullmäktigegrupp i Malmö har sagt, nämligen aff man ser Saab som en utmaning och att Saab är ett företag som kommer att bli ledande ur miljösynpunkt. Jag vill fråga Bertil Fiskesjö: Har centern ändrat uppfattning i fråga om Saabs placering i Malmö eller är det bara Bengt Kindbom och Bertil Fiskesjö som slår bakom reservation 28?

108

Anf. 110 Tredje vice falman BERTIL FISKESJÖ (c):

Fru talman! Vad def gäller här är inte frågan om Saab skall få etablera sig över huvud taget, utan det är fråga om företagels etablering just där det har etablerat sig.

Sten Andersson i Malmö rider på något konstigt sätt på att vi har skrivit i reservationen atl etableringen skett i centrala Malmö. Alla som känner till Malmö vet ungefär var Kockumsområdet ligger.

Vad vi har granskat är regeringens agerande i frågan. Atf den granskningen kommer aft fortsätta hos riksdagens revisorer kan jag försäkra Sten Andersson om.

Det finns ett argument, som framförs i alla sådana här sammanhang och som jag pä det bestämdaste vänder mig mot. Man säger aff vi förorenar så mycket i alla fall och aff vi har förorenat så mycket tidigare. Jag måste då fråga: Skall vi aldrig lära oss någonting när det gäller miljövård och miljöskydd? Skall föroreningar på ett område eller tidigare föroreningar, som naturligtvis borde ha åtgärdats, ursäkta atf man startar nya förorenande industrier i centrala delar av tätorterna?

Anf. 111 ;STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Fru falman! Jag har inte ursäktat Saabs etablering till Kockumsområdet genom att säga att man har förorenat så mycket tidigare. Faktum är att när etapp 1 blir genomförd, kommer vi atl få bara 10 %-ja, knappt def-av det som släpptes ut när Kockums var i full produktion. Det tycker jag faktiskt är ett framsteg.

Slutligen den vikliga frågan: Kan man lita på centerpartiet? När det var känt aft Saab skulle komma fill Kockums, då röstade centern för etableringen. I dag har man tydligen vänt 180 grader, och def är beklagligt.

Anf. 112 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Sedan,de under avsnittet Tillståndet för Saab-Scania AB atl anlägga en bilindustri på Kockumsområdet i Malmö anmälda talarna nu haft ordet övergår kammaren fill aft debattera Restaureringen av Hornborgasjön.

Anf. 113 STIG BERTILSSON (m):

Fru falman! Jag vill först yrka bifall fill reservation 29, som handlar om regeringens handläggning av frågan om Hornborgasjöns restaurering.

En liten bakgrund. År 1977 fattade riksdagen beslut om en fullständig restaurering av den unika fågelsjön Hornborgasjön i Västergötland, Beslutet innebar höjning av vattennivån med 1,5-2 meter, och den skulle ulföras med bl.a. skadeförebyggande skyddsvallar.

Del gavs klara direktiv till regeringen. Det fortsalla utredningsarbetet skulle begränsas fill endast detta alternativ, sade man bl. a., och det gjorde man av den anledningen att innan riksdagsbeslutet togs hade def varit en lång diskussion där flera olika möjligheter hade presenterats.

Del blev vatfendom i vattendomstolen 1982, och regeringen gav också sitt medgivande fill en, som det heter, fullständig restaurering. Men nästa år, våren 1983, hände någonting. Då kom tydligen en arbetsgrupp inom naturvårdsverket på andra tankar.

Därmed startade egentligen en process som har lett fram fill den nyligen avlämnade kompletteringspropösitionen, i vilken regeringen förordar en begränsad restaurering - innehållsmässigt osäker är den dessutom.

För oss som har reserverat oss i def här ärendet - moderaternas, centerns och vpk:s representanter i utskottet - är det alldeles klart att regeringen har handlagt frågan på ett sätt som strider mot riksdagens beslut från 1977. Det tycker vi atl regeringen bör har ett visst klander för. Jag ville i korthet anföra ett par punkter som stöd för detta påstående.

För det första är def helt uppenbart all regeringen i strid med riksdagens beslut från 1977 tillåtit ell annat resfaureringsalfernafiv än det som uttryckligen angavs i uppdraget från riksdagen.

För det andra har regeringen helt klart avbrutit det projekt som riksdagen beslutade om år 1977. Riksdagen har inte heller givits möjlighet aft besluta om detta. Vidare tycker jag def är notabelt atf def nya projektet ännu infe behandlats av riksdagen, trots aff naturvårdsverket fått regeringens uppdrag att gå till vattendomstolen med det för behandling där.

Därför, fru lalman, beklagar jag all utskotfsmajoriteten, socialdemokraterna och folkpartiet, infe kunnat eller velat se allvarligt på bristerna i regeringens handläggning av detta riksdagens uppdrag. Vi reservanter konstaterar, som vi tycker på saklig grund, som jag nyss redovisat, att riksdagsbeslutet från 1977 har frångåtts och alt man i stället inriktat sig på detta nya företag.

Bara ett par ord om konsekvenserna av detta. Det har nu gått fio år utan aff någonfing egenfligen hänt eller något konkret resultat uppnåtts. Ändå lär det enUgt uppgift ha gått åt 50 milj. kr. hitfills i detta projekt.

Det har naturligtvis också blivit en betydande osäkerhet för dem som berörs av denna restaurering i och med den länga lid som gått. Först och främst är del naturvårdsintressena som inte har blivit tillgodosedda under den tid som gått. Därtill kan man lägga den rältssäkerhetssitualion som uppstått. Markägare och andra har planerat ufifrån 1977 års beslut, men i och rned den nya infallsvinkeln har det uppstått osäkerhet om ersättningsfrågorna, översvämningsrisker, varaktigheten av def nya restaureringsförslaget osv. Alldeles klart har betydande intressen åsidosatts.

Prot. 1987/88:132 2junil988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Restaureringen av Hornborgasjön

109

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning ay statsrådens tjänsteutövning

Restaureringen av Hornborgasjön

Som bekant har restaureringen av Hornborgasjön kommit med i årets kompletteringsproposifion. I dag på förmiddagen konstaterade Birgit Friggebo i ett av sina första anföranden aft detta sannolikt skulle bero, på att ärendet också blivit ett KU-ärende. Jag är beredd att hålla med henne om detta. Regeringen har nog fått kalla fötter och försöker skyla över tidigare missgrepp genom sitt agerande nu.

Atf socialdemokraterna infe vill pricka regeringen kan jag ha förståelse för. Jag hade emellerfid hoppats att folkparfisterna i KU ställt så stora krav på rättssäkerhet och på hur ett regeringsärende skall hanleras atf de hade funnit det rimligt atf framföra krifik när def går som det har gjort i detta fall. Jag vef inte om jag vågar tro att inställningen är en annan hos övriga folkpartiledamöfer i kammaren, men jag är alldeles övertygad om och vet atf den är def bland de folkpartister på def lokala och regionala planet som har satt sig in i defta ärende.

110

Anf. 114 BENGT KINDBOM (c):

Fru falman! När riksdagen behandlade frågan om restaureringen av Hornborgasjön 1976/77 uttalade man bl. a. all Hornborgasjön länge ansetts som en av de,mest angelägna uppgifterna för den svenska naturvården. Def rådde en betydande enighet om defta. Man sade också att parterna hade kommit fill insikt om aff den fortsatta utvecklingen - om inga särskilda åtgärder vidtogs - skulle komma aft innebära en total förstörelse av Hornborgasjön som fågelskyddsområde, som naturvårdsobjekt och även får antas komma aff medföra svåra problem för bl. a. markägare och vatfen-kraftsinfressenfer.

Utskottet uttalade sig också ganska bestämt angående vilket alternativ för restaurering spm skulle väljas. Naturvårdsverket hade arbetat fram flera alternativ. Det ena gällde restaurering av sjön i dess helhet med invallningar för att skydda markområden, det andra gällde en restaurering av halva sjön med en fvärvall över sjön. Riksdagen gick in i detalj och bestämde sig för en fullständig restaurering enligt def alternativ naturvårdsverket utrett, utan tvärvall.

Anledningen till atf riksdagen fattade så detaljerade beslut var att socialdemokraterna i opposition vid det tillfället såg kanske en av sina första chanser aff "fälla" regeringen, eftersom folkparfiet också hade mofionerat i saken. Därmed har de delvis bundit ris åt egen rygg, med tanke på den fortsatta utvecklingen. Än mer är det viktigt aft riksdag och regering visar ansvar för fidigare taget beslut. Detta är reservanternas utgångspunkt.

Regeringen har infe fullföljt 1977 års riksdagsbeslut. Man har avbrutit arbetet och samtidigt satt i gång ett annat ufredningsalfernativ utan att riksdagen prövat frågan. Indirekt har visserligen några anmälningar gjorts, men efter att riksdagen 1977 noggrant och detaljerat prövat ärendet och tagit ett stort ansvar för denna fråga, borde den getts möjligheter att på nytt la upp ärendet. Sä blev inle fallet.

Majoriteten är visseriigen också mycket kritisk och säger atl saken medfört betydande osäkerhet för berörda parter, men dä är den andra huvudfrågan: Vilket ansvar skall regeringen visa parterna - jordbrukarna, vatlenkraflsin-iressenterna, nafurvårdsinfressena och andra - när def en gång fatlats sä

bestämda beslut och man sedan infe är beredd aff följa upp dem? Vi tycker i enlighet med reservafionen att kritiken skall framföras fill regeringen. Jag yrkar bifall till reservation 29.

Anf. 115 STURE THUN (s):

Fru talman! Frågan om restaurering av Hornborgasjön har varit föremål för många års diskussioner och olika utredningar. I begäran om granskning av detta ärende har gjorts gällande att regeringen inte handlagt frågan i enlighet med riksdagsbeslutet 1977. Vidare framhålls att det pågående projektet avbröts 1982 samt att regeringen i maj medgav naturvårdsverket att utreda ett nytt resfaureringsalfernafiv utan atf underrätta riksdagen.

I budgetpropositionen 1980/81 redogör regeringen för åtgärder som vidtagits med anledning av riksdagsbeslutet 1977. Bl. a. uppdrog regeringeri åt naturvårdsverket i juni 1977 aft genomföra erforderliga utredningar för ätt kunna inge ansökan fill vattendomstolen. I varje budgetproposition sedan dess fram fill årets har regeringen redovisat läget i detta ärende-. Riksdagen har på så sätt hållits underrättad om vad som pågått i denna fråga.

Som tidigare framhållits har regeringen i kompletteringspropösitionen lagt fram ett förslag fill hur restaureringen skall ske enligt eri ny plan. Efter vad jag har inhämtat hår jordbruksutskottet beslutat att skjuta frågan till hösten för aft kunna göra ett studiebesök på platsen. Som Bengt Kindbom sade framför utskottets majoritet en viss krifik för atf det har tagit lång fid.

Med def, fru falman, ber jag aft få yrka bifall fill vad utskottet anmält och avslag på reservation 29.

Anf. 116 STIG BERTILSSON (m):

Fru falman! Sture Thun hävdar att regeringen underrättat riksdagen orn vad man har på gång och redovisat läget osv. Def är möjligt att regeringen redovisat vilket arbete som pågått, men den har inte lagt fram något förslag fill riksdagen om en ändring förrän nu. Det är först nU som ett nytt förslag kommer - det har man infe kommit med tidigare och det är detta som är underlaget för denna anmälan och för vår krifik mot regeringen.

Anf. 117 BENGT KINDBOM (c): -

Fru falman! Vad jag sade i mitt inlägg, vilket även framgår av reservationen, är aff riksdagen infe har fått möjligheter att direkt pröva ett nytt alternafiv. Detta har bara prövats indirekt genom anmälningar i budgetpropositionen. Men vattenrätt är ett komplicerat lagsfiffningsområde som innebär en noggrann och ingående prövning. Det är bara att konstatera aft det material som naturvårdsverket nu har lagt fram är betydligt grundare än det material som låg till grund för riksdagens beslut 1976/77. Jag tycker aft def också är en allvarlig punkt. När riksdagen tog ett så stort ansvar för beslutet 1976/77, mest av polifiska skäl, som jag ser det, borde man från regeringens sida nu har varit lika angelägen om atf riksdagen hade fått göra den nya prövningen, av den enkla anledningen atf de inblandade parterna i området har rätt atf kräva det.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988 .

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Restaureringen av Hornborgasjön "

111

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Förbudet mot stråförkortning

Anf. 118 BÖRJE STENSSON (fp):

Fru falman! Beträffande ärendet om Hornborgasjön är det intressant att lägga märke till aft reservanterna tydligen inte är helt överens. För folkpartiets del vill jag deklarera atf folkpartiet anslöt sig lill utskottets majoriletsskrivning som finns på s. 63. Jag ber kammarens ledamöter att uppmärksamma den och jämföra den med vad som står på s. 81, där reservation 29 återfinns. Majoritefsskrivningen och reservationens skrivning är mycket lika, och även slutsatserna är lika. Jag anser därför atl man har gått tillräckligt långt i majoritetsskrivningen, som folkpartiet har medverkat till.

Anf. 119 STURE THUN (s):

Fru talman! Till Stig Bertilsson vill jag bara säga aff det i och med atl man har tagit upp defta i budgetpropositionen, såvitt jag kan förslå, har funnits möjligheter atf mofionera i frågan.

Den slutliga behandlingen kommer att ske i jordbruksutskottet lill hösten. Då får riksdagen möjlighet att sakpröva vilken typ av restaurering som är den bästa för Hornborgasjöns framtid.

Anf. 120 BENGT KINDBOM (c):

Fru talman! Jag vet inte vem Börje Stenssons replik avsåg. Men def som står i reservafionen är ju det som gäller och som yi nu diskuterar.

Till Sture Thun vill jag säga aft brisfen här är att det infe har funnits något förslag förrän nu. Dä tar regeringen snabbi med detta i kompletteringspropositionen trots att regeringen tidigare har avbrutit behandlingen av det ärende som riksdagen har fattat beslut om med avseende på inriktningen av restaureringen. Därigenom har regeringen skapat denna osäkerhet. Del har inle funnits något alternafiv för riksdagen aff fa ställning fill. Det är detta som är den stora brisfen.

Anf. 121 STURE THUN (s):

Fru falman! Till hösten fär vi möjlighet aft jämföra de olika alternativ som finns, både det från 1977 och det som nu finns.

112

Anf. 122 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Sedan de under avsnittet Restaureringen av Hornborgasjön anmälda talarna nu haft ordet övergår kammaren till aff debattera Förbudet mot stråförkortning.

Anf. 123 BÖRJE STENSSON (fp):

Fru talman! Regeringens beslut om förbud om stråförkorfningsmedel synes ha initierats av miljödepartementet, troligen betingat av en stark lust att visa kraftfullhet i miljöarbetet. Men def skulle också ha medverkat fill en minskning av produktionen av råg och vete. Regeringen avsåg alltså att med sin förordnandemakt medvetet slå till och överraska jordbrukare mitt i odlingssäsongen med begränsningar i brödsädesproduktionen. Man måste kunna förutsätta att def finns någon inom regeringskansliet som känner fill all 1987 ärs brödsädesskörd i stor utsträckning planerades med utsädesköp, inköp av övriga produktionsmedel liksom sådd redan hösten 1986. Spann-

målsbondens planering liksom all annan verksamhet inom jordbruksnäringen kräver långsiktighet i så stor utsträckning som möjligt. Väderleksförhållanden och årsmån är fillräckligt osäkra inslag. Aft dessutom regeringen som förhandlingspartner till svensk jordbruksnäring överlagt och medvetet brutalt ändrar pä villkor är häpnadsväckande. Under alla år då socialdemokrafin dominerat svensk jordbrukspolitik har effektivitet och rationalisering i jordbruksdriften fått vara vägledande. Användning av kemiska preparat har varit och är ett utslag av denna polifik.

När man så vänder på klacken och intensiteten tvångsvis skall dämpas, måste ändå viss hänsyn tas till hur regeringen fidigare sett på utnyttjandet av skilda produkfionsmedel. För def är fråga om ett produktionsmedel bland många andra som regeringens organ, jordbruksnämnden, under lång fid accepterat vid bedömning av det 4-procentiga rationaliseringskravet vid de årliga jordbruksprisförhandlingarna.

Omsorg om miljön då? Från folkpartiefs sidan har vi starkt hävdat miljökraven i jordbruksdriften. Den omsorgen är mer nödvändig än någonsin och för viktig för atl bli föremål för panikålgärder. Det är nödvändigt med ett gott handlag vid utövandet av omsorgen om naturmiljön.

När def gäller regeringens förordnanden om förbud mot s. k. stråförkorfningsmedel har miljöhänsynen kommit till korta. Förordnandet om förbud kom för sent i odlingssäsongen för aff få avsedd effekt. Förordnandet om förbud åstadkom en häftig reakfion på odlarhåll.

För ett framgångsrikt arbete för en bättre naturmiljö är def helt nödvändigt med samverkan mellan olika parter som kan vara involverade i en särskild miljöfråga.

I den här frågan har regeringen skadat samverkansinslaget i miljöarbetet. Det gäller atf på alla sätt söka återskapa förtroendet mellan företrädare för samhällsintresset och enskilda när def gäller miljöhänsynen i jordbruksdriften.

Anmärkningsvärt är att det synes som om det tillfälliga förbudet mot användning av lillväxiregleringsmedel ännu ej utvärderats som planerats, vilket enligt beslutet skulle ske. Inte heller har direkta besked lämnats beträffande tillåtligheten av den framfida användningen av fillväxtregula-torer.

I regeringens proposition 1987/88:128 föreslås en förlängning av förbudet mot stråförkorfningsmedel i spannmål, dock ej för råg som fakfiskt är del sädesslag som i större utsträckning än andra är utsatt för slråförkorlningsbe-handling. Det talas om en övergångstid på fem år tills sorter med större stråstyrka tagits fram genom t. ex. förädling. Den här skrivningen tycker jag andas en viss förståelse för krav på långsikfighet i jordbruksdriften, men det understryker också felaktigheten i det panikartade beslutet i april 1987 som vi kritiserar i reservation 30 i delta belänkande. Beslutet skulle alltså ge intryck av kraflfullhet i miljövårdsarbetet. Del framgår av proposition 128 och av jordbruksutskottets betänkande 24, som vi har på bänkarna, att avsikten främst har varit tvångsvis nedpressning av spannmålsproduktionen. Def var alltså ett avtalsbrott och ett brott mot tidskravet när det gäller regeringsför-ordnandet i tryckt skick för tillämpning.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988 ,

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Förbudet mot stråförkortning

113

8 Riksdagens protokoll 1987/88:132

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Förbudet mol stråförkortning

114

reservation 30 i konstitutionsutskottets

, Fru talman! Jag yrkar bifall til granskningsbetänkande.

Anf. i;>4 BENGT KINDBOM (c):

Fru talman!. I majoritefsskrivningen sägs aft beslutet om förbud mot stråförkorfningsmedel var betingat av omsorgen om miljön. Def visade sig emellerfid på hösten samma år, när def var fråga om att importera spannmål från andra länder, att def egenfligen inte hade så stor betydelse. Regeringen vägrade då i stort sett all kraftfullt agera för att förhindra en import av malningsduglig råg, som var odlad med produktionsmetoder som då inte var godkända i värt land. Sedermera har regeringen i propositionen om miljöåtgärder inom jordbruket fått gå ett steg tillbaka och konstatera all del här var ett felaktigt beslut.

Jag kan alltså, fru talman, helt och hållet instämma i def som Börje Stensson har sagt i fråga om långsikfighet och de krav som måste kunna ställas från jordbrukets sida när det gäller åtgärder från regeringen, både åtgärder som gäller avtalen och som förändrar lönsamheten i jordbruksproduktionen och åtgärder som gäller författningsfrågor. Jordbrukarna måste alltså känna till vilka regler som gäller. Dessa regler får inte förändras mitt i odlingssäsongen.

Jag vill klart deklarera aft def infe gäller sfråförkortningsmedlens vara eller inte vara på sikt. Vi från .centern har ju krävt förbud. Det handlar om att behandla ärendet på ett rätt och formellt korrekt sätt.

Jag ber, fru falman, att få yrka bifall till reservation 30. Därmed riktar jag kritik mol regeringen.

Anf. 1:J5 TORGNY LARSSON (s):

Fru talman! Bland alla de ärenden som konstitutionsutskottet i sin
granskning av regeringen har haft anledning all ta ställning är del, bortsett
från de fall där ett enigt utskott har påpekat brister i regeringens handlägg
ning, bara i ett enda fall som de fre borgerliga partierna lyckats enas i sin
krifik av regeringen. Det är alltså bara i ett enda ärende de kunnat nå fram fill
en gemensam reservation. Jag tror inte: som det sades i förmiddags, all det
bara beror på tidsbrist. Och det gäller inte en av de stora frågorna. Det gäller,
som vi, har kunnat konstalera, inle vapenexporten, Berglingaffären, inte
heller Anders Björcks stora paradnummer regeringens utnämningspolifik.
Det gäller i stället hur regeringen har handlagt frågan om stråförkorfnings-
medlen. ,

Vad är det då frågan gäller? Jo, under.några år hade användningen av sfråförkortningsmedlen. ökat mycket kraffigt. Av miljöskäl var del därför nödvändigt all komma fill rätta med de ölägenheter som defta medförde. Det kan infe vara riktigt all vi skaffar oss sädessorter och gödslar dem så kraftigt att stråna blir så långa att de inte orkar bära upp de ax som bildas. För att då komma till rätta med delta måste man använda sträförkortningsmedel. De sädessorter det här rör sig om har lägre proteinhalt, varför man måste tillsätta vissa kemikalier för att höja proieinhallen. Det handlar alltså om en rundgång, som visserligen resulterat i större lönsamhet för den enskilde lantbrukaren men som i hög grad skett på bekostnad av miljön.

Menar vi allvar med atf vidta miljöförbättrande åtgärder måste beslut fatfas som kan vara impopulära för vissa grupper. Menar vi allvar med vår strävan att få en ren natur, en ren skog, ett rent hav, öppna landskap så långt som möjligt befriade från gifter och föroreningar, måste sådana beslut fattas som inte allfid applåderas. Därför måste det förädlas fram spannmålssorter som klarar sig utan stråförkorfningsmedel.

Det går att vara för en god miljö i princip, men det är inte samma sak söm att verka för en god miljö i verkligheten.

Regeringen gjorde den bedömningen, med hänsyn till miljön och behovei av att minska överproduktionen av spannmål, att det var nödvändigt med ett snabbt beslut. Utskottet medger ju att särskilda åtgärder borde ha vidtagits för att snabbare utge författningen med hänsyn till behovet av god information. Def är naturligtvis ett riktigt påpekande aft den tryckta författningen kom ut alldeles för sent, vilket också utskottet påpekat. Def hindrar infe att beslutet i själva sakfrågan var nödvändigt. Regeringen fattade sitt beslut efter def aft remissinstanserna hade avgett sina yttranden. Efter en presskonferens den 10 april 1987 fick allmänheten genom pressmeddelande samma dag information om regeringens beslut, som trädde i kraft den 1 maj samma är.

Mot bakgrund härav måste det ändå anses alt själva beslutet, även om det kom i senaste laget, var nödvändigt. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988 .

Granskning av statsrådens tjänsteutövning

Förbudelmot stråförkortning

Anf. 126 BÖRJE STENSSON (fp) replik:

Fru talman! Jag måste ändå till Torgny Larsson lämna den upplysningen all regeringen skrev i proposition 128 atf "stråförkorfningsmedel skall få användas under en övergångsperiod på förslagsvis fem år fill sorter méd bättre st råstyrka har tagits fram genom förädling eller på annat sätt". Def har man alltså förstått nu. Beslutet i april 1987 var ett panikbeslut för att visa kraftfullhet i miljöarbetet, ett beslut som var tämligen misslyckat.

Stråförkorfningsmedel, liksom andra kemikalier, skall så långt möjligt bort från jordbruket. Def har vi i folkpartiet hävdat, och det gör vi fortfarande, men det skall gå till på ett sätt som gör att det hela är möjligt att genomföra och inte bara blir slagord.

Anf. 127 JAN JENNEHAG (vpk):

Fru falman! Def händer att beslut får verkningar som slår blint och som drabbar personer som inte fått tillräckligt rådrum för alt finna alternativa lösningar. Regeringens beslut om sträförkortningsmedel var ett sådant. Utskottet säger också helt klart alt så får det inte gå tiil.

I ett särskilt yttrande pekar vpk på alt ändringar inom jordbrukspolitiken är ett allmänt problem. Lantbrukets planeringsförutsättningar, klimatets växlingar och lider för sådd och skörd låter sig inte påverkas av regeringsbeslut och Svensk författningssamling.

En större omsorg om och förståelse för jordbruksnäringen och dess villkor borde inle vara sväri all visa. Liknande beslut skall vi inle behöva uppleva i framtiden.

I övrigt kan jag i stort sett instämma i Torgny Larssons anförande.

115

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskningav statsrådens tjänsteutövning

1985 års spannmålsbeslut

Anf. 128 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Sedan de under avsnittet Förbudet mot sträförkortning anmälda talarna nu haft ordet övergår kammaren fill att debattera 1985 års spannmålsbeslut.

Anf. 129 BENGT KINDBOM (c):

Fru talman! För atl vi skall hinna votera före middagsuppehållet skall jag falla mig myckel kort.

Det hävdas aff spannmålsbeslufet inte har varit något regeringsärende och atf regeringen inte hade haft för avsikt att gå ifrån 1985 års livsmedelspolitiska beslut. Jag har i min anmälan skickat med material som visar aft man var på väg aff upprätta en kanslipromemoria. Jag har i min hand promemorian, som alltså infe är någon promemoria och som inte är något regeringsärende men som har upprört jordbrukarna. Den visar att en förändring var på väg av 1985 års beslut som stred mot riksdagsbeslutet, atf samhället skulle svara för 40 % av kostnaderna och aft detta skulle gälla under en femårsperiod.

Jag vill säga till Torgny Larsson att def är viktigt att dill tal är sådant atl del som gäller i år också skall gälla nästa år.

Fru talrnan! Jag yrkar bifall.lill reservation 31.

, Anf. 130 OVE KARLSSON (s):

Fru talman! Reservation 31, som rör 1985 års spannmålsbeslut, handlar ju egentligen om en hypotetisk fråga. Den har också Bengt Kindbom egentligen erkänt. Den handlar infe om något enskilt regeringsärende eller om något beslut som regeringen fattat. Den handlar om alt det förts informella samtal mellan jordbruksdepartementet, Lantbrukarnas riksförbund och LO och TCO.

Vad de här informella samtalen handlade om var, som framgår av handlingarna lill ärendet, olika utkast lill en tänkt departementspromemoria och avsåg olika sätt att lösa problemet med spannmålsöverskottet. Promemorian färdigställdes aldrig, och frågan blev således aldrig föremål för något regeringsbeslut. Hela reservationen behandlar således om ett tänkt besluts-förhållande, som helt saknar underlag i verkligheten, eftersom frågan aldrig blev något regeringsärende.

Det som framhålls i reservationen och i Bengt Kindboms anförande om att regeringen skulle ha handlat mot riksdagens beslut är felakfigt på flera sätt. För det första är det fel av den anledningen att det aldrig blev något regeringsärende, för det andra därför aff riksdagen den 4 juni 1987 gav regeringen fullmakt att utan dess hörande kunna vidta åtgärder för produktionsanpassning. De informella samtal som fördes skulle jag vilja tolka som syftande till att försöka hitta möjligheter att komma till rätta med spannmålsöverskottet. Nu resulterade inle samtalen i några åtgärder, varför reservationen helt behandlar en hypotetisk fråga.

För övrigt måste väl ändock regeringen ha rätt att föra informella samtal med olika intresseorganisationer för atf komma till rätta med svårigheter som finns. Samtal som förs leder av naturliga skäl infe alltid till resultat och blir då inle heller ärenden i formell mening. Här handlar det om en fråga som aldrig

116

blev något regeringsärende. Således behandlar reservationen en rent hypotetisk fråga.

Jag vill, fru talman, med det anförda yrka bifall fill utskottets skrivning och avslag pä reservation 31.

Anf. 131 BENGT KINDBOM (c):

Fru talman! Vi granskar handläggningen och beredningen av ärenden i jordbruksdepartementet, och här gäller det ett ärende som beretts. Otvivelaktigt är det sä, fastän ingen vill erkänna def i efterhand. Ärendet drogs fillbaka. -

Jag vill också göra en rättelse. Ove Karlsson säger att regeringen överlade med LRF samtidigt som man överlade med LO och TCO. Så var ingalunda fallet. LRF som var part i ärendet stod helt utanför.

Anf. 132 OVE KARLSSON (s):

Fru falman! Jag vill rätta lill del sista Bengl Kindbom sade. Jag sade inte aft regeringen hade överlagt samtidigt med de här organisationerna, utan jag sade alt man överlade med dem var för sig.

Regeringen måste kunna ta kontakter och föra informella samtal när man förbereder och bereder ett ärende. De förberedande kontakterna kan väl ändock inte behöva redovisas för riksdagen, även om riksdagen senare skulle behöva falla beslut. I del nu aktuella fallet menar jag också att riksdagen hade gett regeringen fullmakt alt inom ramen för de medel som slår lill förfogande för jordbruksregleringen falla de beslut som kan behövas för atl minska jordbrukarnas, regleringens och samhällets kostnader för spannmålsöverskottet.

Bengl Kindboms resonemang är så myckel märkligare med tanke på all i den debatt som följde här i kammaren på regeringens förslag i propositionen utskottets ordförande Karl Erik Olsson tyckte atf def fanns mofiv för regeringen att handla snabbt och aft regeringen behövde frihet aft besluta i vissa av de här frågorna utan ett långdraget parlamenterande i utskott och kammare.

Regeringen begärde och fick, som jag fidigare sagt, riksdagens fullmakt atl handla i den här frågan, i samband med riksdagens beslut den 4 juni 1987. Dagens kritik gäller att man handlat utan atf man egentligen har handlat. Man mäste ha rätt aff bereda ärenden, men när del inte blir något resultat av beredningen kan det inte finnas någon anledning aff kritisera regeringen för denna.

Överläggningen var härmed avslutad.

Anf. 133 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Propositioner ställs först beträffande envar av de frågor som berörs i de reservationer som fogats fill betänkandet. Därefter ställs proposifion i ett sammanhang på övriga i betänkandet upptagna frågor.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

1985 års spannmålsbeslut

117

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens ijänstéutövnirig rn. rn.

Regeringens åtgärder med anledning av mordet på statsminister Olof Palme

Beslöts med 242 röster aff godkänna utskottets anmälan i förevarande del. 69 röster avgavs för godkännande av anmälan i reservation 1 av Anders Björck m. fl. 2 ledamöter avstod från att rösta.

Krigsmaterielexporten såvitt avser Englandsavtalen

Efter ställda propositioner på dels godkännande av utskottets anmälan i förevarande de\,.dels godkännande av anmälan i reservation 2 av Birgit Friggebo '3ch Ingela Mårtensson, beslöts med acklamation att utskottets anmälan i förevarande del skulle godkännas.

118

Krigsmaterielexporten såvitt avser vapenembargot mot Australien

Först biträddes reservafion 3 av Anders Björck m. fl. med 69 röster mot 17 för reservation 5 av Nils Berndtson. 227 ledamöter avstod frän all rösta.

Härefter biträddes reservation 4 av Birgit Friggebo m.fl. med 84 röster mot 68 för reservation 3 av Anders Björck m. fl. 161 ledamöter avstod frän att rösta.

Slufligen avgavs 150 röster för godkännande av utskottets anmälan i förevarande del och 150 röster för godkännande av anmälan i reservation 4 av Birgit Friggebo m. fl. 14 ledamöter avstod från aft rösta.

Avsnittet bordlades.

Krigsmaterielexporten såvitt avser Indien som mottagarland

, Beslöts med 297 röster all godkänna ulskotlets anmälan i förevarande del. 17 röster avgavs för godkännande av anmälan i reservation 6 av Nils Berndfson. 1 ledamot avstod från atf rösta.

Krigsmaterielexporten såvitt avser regeringens stöd åt Bofors

Efter ställda proposifioner på dels godkännande av utskottets anmälan i förevarande del, dels godkännande av anmälan i reservation 7 av Anders Björck m. fl., beslöts med acklamafion aff ufskottets anmälan i förevarande del skulle godkännas.

Krigsmaterielexporten såvitt avser samarbetsavtal m. m.

Beslöts med 261 röster att godkänna utskottets anmälan i förevarande del. 52 röster avgavs för godkännande av anmälan i reservafion 8 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom. 1 ledamot avstod från atl rösta.

Krigsmaterielexporten såvitt avser Indonesien

Efter ställda propositioner på dels godkännande av utskottets anmälan i förevarande del, dels godkännande av anmälan i reservation 9 av Anders Björck m.fl., dels godkännande av anmälan i reservation 10 av Birgit Friggebo och Ingela Mårtensson, dels godkännande av anmälan i reservation 11 av tredje vice falman Bertil Fiskesjö och Bengl Kindbom. dels godkännande av anmälan i reservation 12 av Nils Berndlson beslöts med acklamation alt utskottets anmälan i förevarande del skulle godkännas.

Krigsmaterielexporten såvitt avser krigsmaterielbegreppet

Efter ställda propositioner på dels godkännande av utskottets anmälan i förevarande del, dels godkännande av anmälan i reservation 13 av Nils Berndtson och Ingela Mårtensson beslöts med acklamafion att utskottets anmälan i förevarande del skulle godkännas.

Krigsmaterielexporten såvitt avser regeringarnas kontroll av krigsmaterielinspektionen

Efter ställda propositioner på dels godkännande av utskottets arimälan i förevarande del, dels godkännande av anmälan i reservafion 14 av Nils Berndlson beslöts med acklamation alt utskottets anmälan i förevarånde del skulle godkännas.

Krigsmaterielexporten såvitt avser översyn av krigsmaterielinspektionen

Efter ställda propositioner på dels godkänriande av ulskotlets anmälan i förevarande del, dels godkännandcav anmälan i reservation 15 av Birgit Friggebo och Ingela Mårtensson beslöts méd acklamafion att utskottets anmälan i förevarande del skulle godkännas.

Krigsmaterielexporten såvitt avser regeringarnas vetskap om oegentligheter

Beslöts med'297 röster att godkänna utskottets anmälan i förevarande del. 17 röster avgavs för godkännande av anmälan i reservation 16 av Nils Berndtson.

Berglingfallet

Efter ställda propositioner på dels godkännande av utskottets anmälan i förevarande del, dels godkännande av anmälan i reservation 17 av Anders Björck m.fl., dels godkännande av anmälan i reservation 18 av Birgit Friggebo och Börje Stensson, dels godkännande av anmälan i reservation 19 av Bo Hammar beslöts med acklamation att utskottets anmälan i förevarande del skulle godkännas.

Vissa säkerhetsfrågor

Beslöts med 214 röster att godkänna utskottets anmälan i förevarande del. 101 röster avgavs för godkännande av änmälari i reservation 20 av Birgit Friggebo m.fl.

Utredningen i utlänningsärenden

Efter ställda propositioner på dels godkännande av ufskottets anmälan i förevarande del, dels godkännande av anmälan i reservation 21 av Ingela Mårtensson och Margitta Edgren beslöts med acklamation att utskottets anmälan i förevarande del skulle godkännas;

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av .<ttals-rådens tjänsteutövning m.m.

Praxis i utlänningsärenden

Efter, ställda propositioner på dels godkännande av utskottets anmälan i förevarande del, dels godkännande av anmälan i reservation 22 av Bo Hammar beslöts med acklamation alt utskottets.anmälan i förevarande del skulle godkännas.

119

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utlänningsärenden såvitt avser terroristbestämmelserna

Beslöts med 296 röster aff godkänna utskottets anmälan i förevarande del. 18 röster avgavs för godkännande av anmälan i reservation 23 av Bo Hammar. 1 ledamot avstod från atf rösta.

Utlänningsärende såvitt avser förvar av barn

Beslöts med 214 röster atf godkänna utskottets anmälan i förevarande del. 101 röster avgavs för godkännande av anmälan i reservation 24 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl.

Regeringens beredning av frågan om lokalisering av det nya plan- och bostadsverket

Efter ställda propositioner på dels godkännande av utskottets anmälan i förevarande del, dels godkännande av anmälan i reservation 25 av Anders Björck m. fl., dels godkännande av anmälan i reservation 26 av tredje vice falman Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom beslöts med acklamation att ufskottets anmälan i förevarande del skulle godkännas.

Utnämningar av verkschefer, m. m.

Efter ställda propositioner på dels godkännande av utskottets anmälan i förevarande del, dels godkännande av anmälan i reservation 27 av Anders Björck m.fl. beslöts med acklamafion aft utskottets anmälan i förevarande del skulle godkännas.

Tillstånd för Saab-Scania AB att anlägga en bilindustri på Kockumsområdet i Malmö

Beslöts med 259 röster atf godkänna utskottets anmälan i förevarande del. 54 röster avgavs för godkännande av anmälan i reservation 28 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl.

Restaureringen av Hornborgasjön

Beslöts med 191 röster aff godkänna utskottets anmälan i förevarande del. 122 röster avgavs för godkännande av anmälan i reservafion 29 av Anders Björck m. fl.

Förbudet rnot stråförkorfningsmedel

Beslöts med 163 röster aff godkänna utskottets anmälan i förevarande del. 152 röster avgavs för godkännande av anmälan i reservafion 30 av Anders Björck m.fl.

1985 års spannmålsbeslut

. Efter ställda propositioner på dels godkännande av utskottets anmälan i förevarande del, dels godkännande av anmälan i reservation 31 av tredje vice falman Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom beslöts med acklamation att utskottets anmälan i förevarande del skulle godkännas.

120

Övriga i betänkandet upptagna frågor

Utskottets anmälan godkändes.

Utskottets sålunda godkända anmälan lades till handlingarna.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

A tgärder tid förmån 5 § På förslag av förste vice talmannen medgav kammaren aff de ärenden ff. vattenkraftsprodu-som hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde skulle cerande regioner företas fill avgörande i ett sammanhang i början av morgondagens arbetsplenum.

6 § Kammaren beslöt kl. 17.54 att ajournera förhandlingarna fill kl. 19.00 för middagsuppehåll.

7 § Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00 under ledning av talmannen.

8 § Fortsattes behandlingen av näringsutskottets betänkande 1987/88:43.

Åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner (forts, från prof. 131)

Anf. 134 PER-RICHARD MOLÉN (m):

Herr falman! Näringsutskottets betänkande om åtgärder fill förmån för vattenkraftsproducerande regioner behandlar en för Norrland mycket vikfig fråga, nämligen frågan om i vilken utsträckning de kommuner i Norrlandslänen som har vattenkraft inom sina gränser skall ha eller få någon glädje av denna.

Jag brukar, när Norrlands ianspråkfagna älvar kommer upp till debatt, konstatera aft den enda inkomst kommunerna och deras invånare har av sin vatfenkraffsproduktion är den kommunalskatt som maskinisterna vid vattenkraftverken bidrar med. Det är faktiskt inget mera.

Det är här den stora orättvisan kommer in. Varför skall kommuner som har naturtillgångar i form av rinnande vatten inte få något därav, medan andra kommuner som har naturtillgångar av annat slag får glädje av dessa i form av sysselsättning, skatteinkomster och industriell verksamhet?

Kiruna har glädje av sin malm. En del kommuner har glädje av sina skogstillgångar. Stockholm har uppenbara fördelar av aft som naturtillgång kunna tillgodoräkna sig ett bra geografiskt läge.

Göteborg har för sin del uppenbara fördelar av att ligga vid Västerhavet. Def skulle inte falla någon in aft i någon form beskatta denna fördel.

Malmös närhet fill Danmark och EG har malmöborna alldeles speciell glädje av, ty det skapar verksamhet och aktivitet.

Men de vattenkraftsrika Norrlandskommunerna blir infe rika på sitt vatten. De brandskaftas på samma sätt som Visby en gång gjordes.

Regering och riksdag har under senare år beslutat att den kommunala beskattningen av juridiska personer, aktiebolag alltså, skulle slopas. Här försvann en betydande inkomstkälla för berörda kommuner. Sedan beslöt man atf den kommunala garanfibeskattningen på fasfigheter inkl. vatten-

121

Prot; 1987/88:132 2 juni 1988

Å tgärder tid förmån för vattenkraftsproducerande regioner"

111

kraffsanläggningar skulle bort. Vi fick en rent statlig fastighetsskatt. Här försvinner åtskilliga tiotal milj. kr. från kommuner som har vattenkraft. År 1982 beslöt den socialdemokratiska regeringen att belägga valtenkraflsan-läggningar som var av äldre datum än 1977 med en ny statlig skatt, som inbringar en och annan miljard lill statskassan. ,■

Men kommunerna får inget behålla-. De får, eftersom de har ett dåligt skatteunderlag, en viss kompensafion i form av kommunalt skatteutjämningsbidrag. Men del räcker inle. Dessa kommuner tillhör ändock de som har Sveriges högsta kommunalskatter. Jag skulle här, herr talman, som exempel vilja anföra Sollefteå kommun.

Inom Sollefteå kommun finns 16 kraftverk. Dessa producerar totalt 8,3
fWh. För varje kWh betalas 6,2 öre i energiskatt. Det blir 500 milj. kr. fill
statskassan. Dessutom fillkommer 2 öre per kWh i form av den speciella
energiskalten, vilket innebär ytterligare 170 milj. kr. Totalt bidrar Sollefteå
kommun med 680 milj. kr. fill statskassan. I återbäring får kommunen en
skaltereduktion i form av skatteutjämning som för år 1987 uppgick till 72
milj. kr. ; ■, . ■

Detta, herr talman, kan inte accepteras. Från alla partiers sida-infe minst från moderaterna;- väcks årligen mofioner med skilda förslag fill berättigade kompensationer till dessa vattenkraffskommuner vilkas el varken Stockholm, Göteborg, Malmö eller svensk ekonomi skulle klara sig utan.

I samband med en framfida kärnkraffsavveckling kommerkönkurrensen
om vattenkrafts elen aff öka. Priset stiger redan nästa år - tyvärr - på grund
av atl socialdemokrater och folkpartister har enals'om alt höja avkastnings
kravet på-Vallenfall. Detta kommer,att innebära en ytterligare brandskatl-
ning av vattenkraften från Norrland. , , ,

Jag har velat la upp del här spörsmålet eftersom konsumenterna av el i norra Sverige i realiteten, trots 1 öre lägre elskaft per kWh, som inom parentes sagt är en droppe i havet, behöver förbruka mera el än dem som bor i södra Sverige för att kunna ha en jämförbar standard.

Av utskottets betänkande framgår det att ägare av eluppvärmda hus i
norra Sverige trots 1 öre lägre elskatf får betala 1 500 kr. mer per år än sina
kolleger i södra Sverige. Kan detta vara rimligt? Mitt svar måste bli ett
kategoriskt nej. .

Frän moderat sida har vi saft ett stort värde på att,.näringsutskotfet har kunnat enas orn att låta den regionalpolitiska utredningen som för infe så länge sedan har tillsatts få studera vatfenkraftskommunernas dilemma.

Def ligger ett stort ansvar på utredningen. Kommer inte några acceptabla lösningar fram, måste def bl. a. tas som belägg för att man från övriga delar av Sverige inte vill ge berörda vattenkraffskommuner en rimlig chans att överleva. Om något, herr talman, vore regionalpolitik-och en riktig sådan-borde del vara alt ge varje region en chans atl klara sig av egen kraft. Om det är vattenkraft, "hjärnkraft" eller datorkraft har ingen betydelse. Alla pengar skall med andra ord inte ramla in i statskassan. En del skall vara kvar i kommunerna med, vattenkraft i form av. som vi moderater anser, lägre elfaxor för dessa kommuners invånare och företag.

Herr talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till hemsfällan i näringsutskottets betänkande 43:

Anf. 135 LEIF MARKLUND (s):

Herr lalman! I detta betänkande från näringsutskottet har man valt att behandla den motion som jag och Bruno Poromaa väckte med anledning äv energipropositionen.

Motionen avspeglar den oro som finns över de troliga elprishöjningarna samt påtalar behovet av atf låta länets resurser bidra fill att utveckla Norrbotten.

Utskottet har ingående redovisat de direkfiv som den regionalpolifiska utredningen har när del gäller kommunernas möjlighet att ta del av vattenkraftens vinster: Kommittén har senare fått utvidgade direktiv, sorii innebär att den även skall undersöka Jämtlands och Norrbottens läns möjligheter till utvecklingsresurser baserade på vatfenkraffsvinsfer.

Man kan konstatera att utskottet har hänvisat till detta utredningsarbete, vilket vi mofionärer naturligtvis måste godta. Men vi hade'i detta läge gärna sett alt ell direkt överlämnande hade gjorts lill utredningen i stället för aft mofionen avstyrktes.

Vi förutsätter naturligtvis att inotionens intentioner beaktas och kommer atl avspeglas i utredningens redovisning och ställningslagande.

När det gäller möjligheten till en differentiering för Norrland redovisas all en redan en lägre energiskall utjämnar kostnaden för uppvärmning till viss del. Detta kan naturligtvis inle ifrågasättas. Men man har då troligtvis infe tagit med den merkostnad som vi i Norrland har för tilläggsisolering av våra hus.

Utskottet har nog delvis missförstått våra funderingar när det gäller ökad differentiering av elavgifterna. Vi har naturligtvis menat alt defta skulle ske i samband med de kommande höjningarna av elpriset.

Våra krav kan motiveras med att def inte kan vara rätt aff vi i Norrland skall vara med och betala de överföringsförlusfer som görs i fråga om den ström som går söderut. I Norrland produceras ju i alla fall en stor del av den ström som går ner lill Mälardalen. Vi tycker att def således är orättvist atf vi skall vara med och betala dessa överföringsförluster.

Herr falman! Jag avstår från atf nu framställa något yrkande, men jag räknar med atl återkomma till riksdagen om frågan inte får en tillfredsställande lösning efter det att utredningen har fullgjort sitt arbete.

ProM987/88:132 2 juni 1988 -

Åtgärder tdl förmån för vattenkraftsproducerande regioner

Anf. 136 PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr talman! Den fråga som vi just nu behandlar är en oerhört viktig fråga för Norrbotten. Norrbottens län är ju det län som har de största vattenkrafts-tillgångarna. Dessutom svarar länel för 22,5 % av landels valtenkraflspro-duktion. Det är helt riktigt och även mofiverat aft man, som Per-Richard Molén anförde, måste vidta betydligt kraftfullare åtgärder om man vill åstadkomma en förriyelse av regiorialpolitiken. Vattenkraften kan då vara en vikfig bit. Man kan nämligen låta de vinstmedel som vattenkraften skapar komma de här utsatta områdena till del.

I fjol när utskottet behandlade likartade motioner medverkade Per-Richard Molén aktivt till en skrivning i näringsutskottet om alt man skall låta vinsten från vattenkraften komma resp. region till del. Del är positivt, så del har jag ingenting emot.

123

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Ä tgärder tid förmån för vattenkraftsproducerande regioner

Däremot är jag mera förvånad över Leif Marklund, som i dag går upp i debatten och tar upp samma fråga. Socialdemokraterna i Norrbotten har ju inle på något sätt påskyndat den utveckling som går ut på att Norrbotten får del av vinslen från vattenkraften. Leif Marklund säger nu att han hade varit mera nöjd om utskottet direkt hade hänvisat hans mofion fill regionalpolitiska kommittén. Men, Leif Marklund, den uppgiften har inte utskottet. Utskottet överlämnar aldrig motioner till kommittéer.

Det hade varit bättre med ett yrkande om avslag från Leif Marklunds sida. Om nu Leif Marklund är otålig, kan jag ge honom rådet aft - för den möjligheten finns - ansluta sig fill de centerreservationer som är fogade fill defta betänkande. Då får Leif Marklund möjlighet att jobba för att Norrbotten också får del av vinsten på energisidan - en fråga som, som bekant, har diskuterats i Norrbotten under mänga år.

Tidigare har vi centerpartister i Norrbotten varit ensamma om att kämpa för aft länet skall få del av vattenkraffsvinsten. Frågan har varit uppe till behandling vid ett tiotal tillfällen här i riksdagen. Åtta gånger har vi i centern krävt votering och rösträkning, men inle vid något av dessa tillfällen har socialdemokraterna slufit upp bakom vårt krav. Det finns t. o. m. några på Norrbotfensbänken som vid dessa åtta tillfällen medverkat till alt centerns förslag har röstats ned.

Mot den bakgrunden, och även med tanke på den debatt som vi hade i går om behovet atf få nya instrument på regionalpolitikens område, tycker jag aft socialdemokraterna nu skall gå från ord till handling. Jag tycker således aff socialdemokraterna skall ansluta sig fill vårt krav på aff Norrbotten får del av vinsfen från den vattenkraftsprodukfion som länet svarar för.

Leif Marklund borde visa denna fråga samma intresse som Per-Richard Molén gjort i olika sammanhang fidigare. Jag beklagar bara att Per-Richard Moléns partivän på Norrbottensbänken i dag lyser med sin frånvaro.

124

Anf. 137 LEIF MARKLUND (s):

Herr talman! Tror infe Per-Ola Eriksson att den parlamentariska utredningen, i vilken centern har en representant, jobbar med den här frågan? Utredningen har ju fått klara direkfiv från regeringen. Dels skall utredningen jobba med frågan med utgångspunkt i strävan aft kommunen blir delaktig i detta sammanhang, dels skall utredningen fa fasta på den länsresurs som här finns för tillskapandet av möjligheter inom näringslivet.

Per-Ola Eriksson säger aff vi har röstat ned centerns förslag åtta gånger. Men dessa förslag från centern har vid samtliga åtta fillfällen verkligen varierat väldigt mycket, för endera har man velat sälja ut, privatisera. Vattenfall eller också har man velat bolagisera. Man följer alltså ingen klar linje. Vem kan ansluta sig till förslag som visar prov på sådan osäkerhet?

Går det att få de borgerliga kamraterna att ansluta sig till Per-Ola Erikssons förslag? Går del verkligen att få moderaterna och folkpartiet atf ansluta sig till dessa tankegångar?

När det gäller Norrbotten konstaterar jag att LO och SAP är klart eniga om hur den här frågan skall drivas. Jag tror faktiskt inte aff Per-Ola Eriksson och jag har skilda uppfattningar pm målet. Däremot har vi nog ganska olika uppfattningar om hur detta kan nås. Dessutom skall man vara klar över atl

det definitivt inte är samma sak alt arbeta i regeringsställning som att arbeta i opposition, där man infe har något ansvar.

Anf. 138 PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr talman! Leif Marklund säger atf socialdemokraterna har olika arbetssätt, beroende på om de äri regeringsställning eller inte. Men såvitt jag förstår är det för socialdemokraternas del alltid fråga om ett oansvarigt arbetssätt. Det spelar alltså ingen roU om de är i opposition eUer i regeringsställning. Det framgår av socialdemokraternas agerande i defta avseende. De har ju akfivt medverkat till ett nej när det gäller att låta Norrbotten få del av vinsten från vattenkraften.

Jag vill korrigera Leif Marklund på följande punkt. Han säger aff vårt krav har varierat starkt frän år till år. Men Leif Marklund är ny här i riksdagen. Kanske har han infe läst alla motioner. Jag vill dock framhålla atf centern alltsedan 1978/79 års riksmöte har ställt exakt samma krav som def som i dag behandlas här i kammaren.

Vi har inte talat om en förändrad inriktning, utan vi har sagt: Låt Norrbotten få ett energibolag och låt def energibolaget ta hand om vinsfen från vattenkraften! Låt oss regionalisera Vattenfall!

Om socialdemokraterna och LO har den uppfattning som Leif Marklund här har gett utryck för, nämligen atf Norrbotten skall få del av energivinsten, är det en klar signal frän väljarna där hemma om aff de socialdemokrafiska ledamöterna här i riksdagen bör driva frågan i nämnda riktning. Men def är beklagligt atl frågan har mött det största motståndet bland Norrbottens socialdemokrater när den har tagits upp här i riksdagen. Sten-Ove Sundström m. fl. har vid åtskilliga tillfällen röstat mot förslaget.

Av en tidningsintérvju framgår att Sten-Ove Sundström har lovat att rösta för förslaget i år. Men vi får väl se i morgon bitti när det blir omröstning, om han håller def löftet eller om han även fortsättningsvis säger nej fill aft Norrbotten får del av en så vikfig resurs som vattenkraften för atf utveckla länefs näringsliv.

Anf. 139 LEIF MARKLUND (s):

Herr falman! Qm centern vill privatisera - vilket man har krävt i sina mofioner vid, som sagt, åtta tillfällen - måste jag fråga: Vad är def som säger alt kommunerna blir delaktiga i den privatiseringen? De starka kapifalinfres-sen som då skulle göra sig gällande skulle säkert infe ha något som helst intresse av alt kommunerna blir delaktiga. Jag måste dock tillstå atf den senaste motionen ligger i linje med förslaget om att kommunerna blir delakfiga i detta sammanhang - men del gäller först nu på senare år.

Sedan måste jag fråga Per-Ola Eriksson: Nils Åsling var industriminister 1979, då def hela startade, och om det nu är så enkelt aff man inte skulle behöva se fill konsekvenserna, varför gjorde man då inte någonting?

Jag vill ännu en gång understryka aft vi nog är överens om målet. Men när det gäller sättet atl uppnå detta mål har vi något skilda uppfattningar. Jag tror fortfarande atf den regionalpolitiska utredningen - med tanke på de direkfiv som den har fått - mycket noggrant kommer att jobba med frågan och att den kommer atf belysa möjligheterna till en utveckling i nämnda riktning.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Å tgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner

125

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner

Anf. 140 PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr talman! Jag konstaterar återigen att Leif Marklund inte har läst motionerna. Jag vill ge honom rådet alt efter denna debatt gå tillbaka till motionerna och läsa dem. Han skall då finna aff centerpartiet där har sagt att kommuner kan vara delägare i ell energibolag i Norrbotten. Detta är nu på väg alt ske i Piteå kommun, som skall köpa in sig i Sikfors kraftverk, just i syfte aff komma åt en viktig energiresurs och en ekonomisk resurs. På samma sätt skulle fältet kunna öppnas för norrbottniska kommuner att bli delaktiga i den norrbottniska vattenkraften. Den mest radikala regionalpolitiska åtgärd som skulle kunria åstadkommas är atf man använder vinsterna från vattenkraften.

Under många år har människor i skogslänen från olika parfier vänt sig till riksdag och regering och begärt stöd i olika former all användas i regionalpolitiskt syfte. Vi har fått def ena paketet efter det andra - del har kommit paket oavsett om regeringen har varit socialdemokratisk eller icke-socialistisk. Man skulle slippa en hel del paket och en hel del resor för att begära stöd, om Norrbotten fick använda vinsterna frän vattenkraften för att investera i näringslivet, bygga upp infrastrukturen samt satsa på vägar och bättre kommunikationer.

Det kanske är den mest radikala regionalpolitiska åtgärd som riksdagen skulle kunna rösta om. Jag hoppas att Leif Marklund i morgon sluter upp bakom centerns krav, därför att då ger han väljarna i Norrbotten ett besked om alt också han är beredd att kämpa för det här.

126

Anf. 141 LEIF MARKLUND (s):

Herr talman! Per-Qla Eriksson säger i beskrivningen av sina motioner atl kommunerna "kan" vara delägare. Det är en väsentlig skillnad mellan "kan" och "skall".

Det är ett ganska ovanligt arbetssätt aft direkt frångå en utredning och gå över. till ett beslutsförfarande, där man helt tar avstånd från utredningens kompefens. Herr falman! Jag står fortfarande fast vid atl vi skall följa utredningen på ett noggrant sätt och se vad den kommer fram fill.

Anf. 142 PER-QLA ERIKSSON (c):

Herr talman! Till Leif Marklund vill jag avslutningsvis säga aft socialdemokraterna från Norrbotten i tio års fid har motsatt sig denna reform. Vid fidigare fillfällen har de sagt att def inte är nödvändigt, därför atl Norrbollen har en lägre energiskatt och ett lägre energipris, och att andra instrument skall användas. Nu gäller inte det argumentet längre, när Leif Marklund kryper bakom den regionalpolitiska kommittén. Def är bara atl förhala frågan, och det beklagar jag.

Anf. 143 LEIF MARKLUND (s):

Herr falman! Per-Ola Eriksson drar upp Piteås modell för att gå med i vattenkraftsproduktionen, men där köper kommunen in sig i en nyproduktion av vattenkraft. Per-Ola Eriksson är beredd att delta i arbetet och tillåla kommunerna atl köpa in sig i nyproduktion av vattenkraft i de vallendrag

som är intressanta för utbyggnad. Jag tänker på Råneälven, som ligger närmast till hands att diskutera.

Anf. 144 PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr talman! Leif Marklund skall inte vika,från ämnet. Def gäller att kommunerna skall få del av de energifillgångar som redan finns i Norrbotten. Vad beträffar Piteå kommuns önskan att köpa in sig i Sikfors vill jag framhålla aft def infe är fråga om nyproduktion: Detta kraftverk har, som Leif Marklund känner fill betydligt bättre än jag, funnits i många år men är ombyggt. Där sker alltså ingen nyprodukfion av vattenkraft. Def är viktigt aff fa med i bilden.

■Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

9 § Föredrogs

skatfeutskoffets betänkande '

1987/88:43 om särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.
(prop. 1987/88:86). .. ,

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.

Anf. 145 MARIANNE ANDERSSON (c):

Herr falman! I detta betänkande om särskilda regionaljjolifiska insatser i Norrbottens län återspeglas en enighet om ell förslag till invesleringsmedel för lokalisering av tullverkets centrala ADB-enhel till Luleå. Jag skall inte närmare gå in på den frågan.

I betänkandet behandlas en centermotion av Per-Ola Eriksson m. fl. om avdragsräft för bidrag till viss forskning, och med anledning därav har en cenferreservafion fogats lill belänkandet.

Det finns ett särskilt forskningsråd i Norrbotten med en fond vars avkastning används för forskningsstödjande ändamål. Grundkapitalet i fonden kommer i huvudsak från näringslivet i Norrbotten.

Forskning och utveckling är av väsentlig betydelse för det regionalpolitiska utvecklingsarbetet i länet. Näringslivet i Norrbotten ser fonden som en viktig del i hela länefs utveckling och har därför ambifionen att successivt bygga upp fondens kapital. Vi i centern anser all del är myckel angeläget att underlätta denna uppbyggnad. Därför bör bidragsgivande företag ges skattemässiga fördelar för de medel de tillskjuter.

Frågan har diskuterats tidigare - senast vid den översyn av förordningeri
fill 29 § kommunalskaftelagen som gjordes 1986. Då angav regeringen ett
antal institutioner till vilka bidrag kan lämnas med avdragsräft för bidragsgi-
vande företag. Regeringen avslog då den framställning som gjorts om atf
Norrbollens forskningsråd skulle infogas i denna krets. ,

Efter vad jag har förställ är hindret för detta den formulering i punkt 18 första stycket av anvisningarna lill 29 § kommunalskallélagen, där del anges att avdrag kan medges för forskning och utvecklingsarbete som har eller kan

127

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m. '■

få betydelse för den skattskyldiges rörelse. Eftersom det här gäller en fond och ett forskningsråd som infe själva driver forskning utan planerar och finansierar sådan, kan det vara svårare att fastställa det direkta sambandet mellan bidrag och mottagare. - Må så vara.

Men när det gäller regional utveckling, herr talman, och i detta fall i Norrbotten, där de största problemen i landet finns, är def nödvändigt aff vara flexibel, atf se olika möjligheter och att fa vara på den kreativitet och uppfinningsrikedom som finns. Vägen mellan insats och resultat kanske kan vara krokig och svår att följa, men här gäller det aft ha visioner, atf se saker och fing på lång sikt.

I själva verket har varje företag i Norrbotten nytta av aft länet utvecklas, att forsknings- och utvecklingsarbete bedrivs, aft näringslivet i stort utvecklas samt att service och kommunikationer finns kvar och utvecklas vidare.

Def gäller aff mobilisera alla goda krafter i länet så atl framtidstron stärks, så att man får större möjligheter aft hjälpa sig själv.

Genom aff ge möjlighet till avdrag för driftskostnader just för bidrag fill den fond som är knuten fill Norrbottens forskningsråd skapar man en möjlighet alt åstadkomma detta. Dessutom är det en enkel och obyråkratisk möjlighet.

I majoritetsskrivningen står det att frågan har aktualiserats i regeringskansliet nu igen. Vem vef hur frågan kommer atf hanteras där? Det vet i varje fall infe vi i centern.

Låt oss här i kammaren i dag göra ett tillkännagivande till regeringen om en förändring i kommunalskaftelagen, så atf en sådari här avdragsräft kan medgivas!

Herr falman! Jag yrkar bifall till reservafionen.

Anf. 146 SVERRE PALM (s):

Herr falman! I likhet med Marianne Andersson tycker jag aft Norrbottens forskningsråd har en vikfig funkfion för forsknings- och utvecklingsarbetet i Norrbotten.

Däremot är utskottsmajoritefen icke beredd aff tillmötesgå reservanternas önskemål om atf bidragsgivande företag ges avdragsrätt för bidrag som lämnas via forskningsrådet. Anledningarna fill detta är flera. Precis som Marianne Andersson sade prövades tanken av regeringen 1986 och avvisades då.

Det framgår av utskottsbetänkandet att frågan åter är aktuell för prövning av regeringen. Utskoffsmajorifefen anser därför infe aft något uttalande av riksdagen erfordras.

Herr falman! Med det anförda yrkar jag- bifall till skatteutskottets hemställan och avslag på reservationen.

128

Anf. 147 MARIANNE ANDERSSON (c):

Herr talman! Sverre Palms svar visar på ett socialdemokratiskt ointresse för stimulans fill den ufvecklingsanda som finns i Norrbotten.

Vi är vana vid atf ständigt hänvisas fill aft frågor aktualiserats eller bereds i regeringskansliet. I de ärenden som jag har haft anledning aff följa under den period jag har suttit här i kammaren har det oftast visat sig aff detta inte är

någon garanti för att något posifivt skall hända. I stället har fördröjning och förhalning varit def vanliga. Sverre Palm mäste förstå att vi i det läget inle vägar lita på alt något skall hända bara för att frågan aktualiserats.

Jag vill fråga Sverre Palm: Kommer en förändring av kommunalskattelagen aft ske så att def blir möjligt all inlemma fonden i Norrbollen i den krets av bidrag för vilka företagen kan medges skatteavdrag?

Anf. 148 SVERRE PALM (s):

Herr talman! Jag vill till Marianne Andersson säga följande. Förutom de skäl som nämns i betänkandet vill jag också erinra om den utredning som pågår om företagsbeskattningens framfida utformning. Målsättningen för denna utredning är att förenkla deklarationsförfarandet. Aft tillmötesgå reservanternas krav på fler avdragsmöjlighefer skulle strida mot denna målsättning.

Jag vill också säga till Marianne Andersson att det är samfliga parfier utom centern som stär bakom utskottsbetänkandet.

Anf. 149 MARIANNE ANDERSSON (c):

Herr talman! Sverre Palm hänvisar till förefagsskafteufredningen. Jag tycker inte aft del finns något skäl lill att man inte skulle kunna göra en sådan ändring i kommunalskattelagen att avdragsräft kan medges.

Anf. 150 SVERRE PALM (s):

Herr falman! Jag tycker ändå aff Marianne Andersson förstorar den här frågan.

Det finns i dag en rad institutioner med forskningsinriktning som kan vara lill nytta för Norrbotten, och gär bidraget till en sådan insfitution så är det avdragsgillt.

Det finns också en säkerhetsventil för Norrbottens forskningsråd, då def kan komma att inrymmas under punkt 3 i förordningen. Jag läser upp hur den lyder:

"3. annan svensk stiftelse eller förening i vad avser kollekfivt forsknings-

eller utvecklingsarbete som finansieras enligt avtal med staten". Under

- sådan verksamhet skulle Norrbottens forskningsråd också kunna inrymmas.

Anf. 151 MARIANNE ANDERSSON (c):

Herr talman! Det som Sverre Palm säger visar bara att vi har olika uppfattningar när det gäller att ta vara på privata initiativ och de enskilda människornas vilja aft utveckla Norrbottens län.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fatfas vid nästa arbetsplenum.)

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.

10 § Föredrogs jusfifieutskottets betänkande

1987/88:46 om särskilda regionalpolifiska insatser i Norrbottens län m.m. (prop. 1987/88:86) och

129

9 Riksdagens protokoll 1987/88:132

Prot. 1987/88:132 kulturutskottets betänkande

2juni 1988 ■' 1987/88:24 öm åtgärder för att främja turismen i Norrbottens län m.m.

----------------- ; (prop. 1987/88:86).

Särskilda regionalpo
Utiskä insatser i Norr- r. . • er J j u . 1 ■ , j ,

Beträffande dessa betänkanden konstaterade talmannen aff ingen talare
bottens län m. m. ..,,

var anmäld.

(Beslut i ärendena skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

11 S Föredrogs

utbildningsutskottets betänkande

1987/88:38 om särskilda regionalpoUtiskä insatser i Norrbollens län m.m. (prop, 1987/88:86).

Särskilda, regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.

130

Anf. 152 HANS DAU (m):

Herr talman! Vi har nu begåvats med ytterligare ett s.k. paket. Det befeckrias som proposifion 1987/88:86 öm särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län.

Att arbeta med den här formen av. paket är oftast tveksamt och när det, som i det här fallet, även gäller forskning direkt olämpligt.

Som vi moderater framhåller i vår mofion 1987/88:Ub32 måste större konsekvens från regeringens sida efterlysas. Regeringen tycks nu frångå principen om treärsramar för forskningsanslagen. Vår uppfattning är att den principiella inriktning och de Ireårsramar som riksdagen antog i det forskningspoliliska beslutet 1987 skall.stå fast. Vi hävdar atf det bör vara möjligt aft planera forskningsinsatserna på ett mer sammanhållet sätt och i ett längre tidsperspektiv.

Den inriktning som regeringens förslag: i propositionen har kan vi moderater acceptera, men vi tycker def är otillfredsställande atf regeringen inte klarare preciserar vad de anslagna medlen skall användas till. Med den •uppläggning som propositionen har lämnas inga reella möjligheter att bedöma vilka effekter de föreslagna insatserna kan få. Regeringen tycks tro atf alla problem löses, bara verksamheten decentraliseras. Några överväganden där kvalitet ställs mot värdet av en decentraliserad verksamhet görs inte.

Atl avsätta medel för utrustning till gymnasieskolor samt ge teknik- och ekonomiservice till det- lokala näringslivet ligger helt i linje med vad vi moderater tidigare hävdat, och därför hälsar vi det med en viss tillfredsställelse. I denna form av verksamhet engageras eleverna i ett verklighetsanknufef arbete, som ger ett positivt inslag i utbildningen.

Hur denna service till näringslivet skall gå till framgår dock inte av propositionen. Vi förutsätter atf verksamheten kommer aft bedrivas som uppdragsverksamhet och inte subventioneras. I annat fall kan de naturliga konkurrensförhållandena sättas ur spel, och då kan man skada de lokala serviceföretag som normall jobbar med sådan verksamhet och göra större skada än nytta. Jag ariser att riksdagen bör besluta all tillkännage regeringen den uppfattningen.

Som jag tidigare sade bör riksdag och regering vara konsekventa när det gäller principen om treärsramar för forskningsanslagen. Det borde ha varit möjligt för regeringen att planera de nu föreslagna förstärkningarna av forskningsorganisationen vid högskolan i Luleå och vid insfitutet vid rymdforskning i Kiruna samtidigt som övriga förstärkningar av forskningsorganisationen förbereddes. Jag förutsätter aff inför kommande planering av forskningsorganisationen principen om sammanhållna treärsramar skall gälla.

Något som jag saknar i propositionen är hur regeringen ser på samverkan över länsgränserna. Det är märkligt aff samverkan över länsgränserna knappt finns omnämnt i propositionen, med tanke på den verksamhet universitetet i Umeå bedriver i Norrbotten i form av decentraliserad utbildning. Universitetets omfattande kompefens rörande distansundervisning bör kunna användas för utveckling av liknande utbildning på gymnasienivå i Norrbotten. Def här är speciellt angeläget med hänsyn fill de stora problemen atf få ut effekterna av de positiva satsningar som universitet och högskolor gör. Vi moderater anser all del är nödvändigt att utnyttja Umeå universitet och den kompefens som finns där för att nå någonsfans vid den fortsatta kompetensutvecklingen i Norrbotten, på samma sätt som högskolan i Luleå har stor betydelse för teknisk utveckling i grannlänet Västerbotten och hela Norrland.

I detta sammanhang kan jag inte heller undgå att nämna lUC, Stiftelsen Industriellt utvecklingscentrum i Skellefteå, och dess framgång i arbetet atf stödja mindre och medelstora företags utveckling. lUC har nyligen etablerat en filial i Gällivare, ett initiativ som bör uppmärksammas och kanske leda fill efterföljd.

Institutet för rymdfysik i Kiruna uppmärksammas i propositionen. Bl.a. anvisas medel för förstärkning av resurserna för grundforskning och rymd-teknisk forskning samt för lokaler och utrustning i Kiruna. Detta är en bra satsning, som har gett god effekt. Institutet sysselsätter några hundra personer i Kirunaområdet, och det är ju inte minst viktigt med tanke på gruvnäringens utveckling och den minskning av antalet anställda som man har haft där under senare år och tyvärr kanske kommer att få se även i framtiden.

När man då i måndags av industriminister Thage Peterson fått höra aff han inte har för avsikt att ta några som helst initiafiv fill ett svenskt deltagande i någon del av Columbusprojektet, frågar man sig därför om institutets bestånd verkligen är garanterat. Sverige kommer om industriministern får råda aff ha en mycket låg delfagarandel i def framtida europeiska rymdsamarbetet.

Esrange i Kiruna skulle ha använts i samband med Columbusprojektet, och om inte regeringens politik omprövas innebär det all den fortsatta utvecklingen av rymdverksamheten i Kirunaområdet äventyras. Norrmännen är beredda att fa över en stor del av den verksamhet som hade kunnat hamna i Kiruna i anledning av detta projekt. 1 Tromsö ligger man i startgroparna och har all anledning atf vara uppmärksam på vad som händer i Kiruna. Enligt moderata samlingspartiets uppfattning är def angeläget att riksdagen uppmanar industriministern och regeringen all ånyo pröva möjlig-

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.

131

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988 '

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norr-botlens län m. m.

helerna för Sverige alt delta i Columbusprojektet. Ett sådant förslag framförs också i en trepartireservation med Erik Ilovhammar som första namn, en reservafion som i går tyvärr blev nedröstad av socialdemokraterna och vpk. Reservationen återfinns i näringsutskottets belänkande 38.

I propositionen talas också om kulturen och dess betydelse för regionalpolifiken. Personligen tror jag, aff även om många börjar komma till insikt om sambandet mellan kulfur och regionalpolitisk utveckling, kan många andra inte inse hur vikfig satsningen på kulfur är för aff öka en orts och ell läns attraktionskraft. Depiartemenlschefen säger i propositionen att en god kulturmiljö bör ses som en viktig resurs i kampen mot avflyttning.

Jag tror att vi måste gå mycket längre i vår argumentering och inse atl inle minst för att kunna dra fill oss och behålla kompetent arbetskraft från övriga delar av landet är kultursatsningar nödvändiga. Även här är samarbetet över länsgränserna nödvändigt. Den nystartade högre konstnärliga utbildningen i Umeå måste användas för aff skapa ett gynnsamt klimat för den här konstformen i hela norra Sverige, och här borde inte minst Norrbotten ligga väl till. När den konstnärliga utbildningen redan nästa år byggs ut med en designlinje, blir möjligheten till positiva effekter för def norrbottniska näringslivet än mer påtagliga.

Även på del musikaliska området finns del planer på utveckling och samarbete över länsgränserna. Del arbete som bedrivs för en högre musikalisk utbildning i Umeå skulle kunna skapa ett attraktivt komplement lill den musikaliska högskoleutbildning som bedrivs i Piteå. Ett förverkligande skulle ge oss norrlänningar tillgång lill helt nya och nu oanade resurser på det musikaliska fältet.

I propositionen förutsätts en fortsatt satsning på kulturprojekt. Jag har här pekat pä två kulturområden, där ett samarbete över länsgränserna skulle vara positivt för aft stödja den regionala utvecklingen. Men vi moderater vill givelvis; liksom tidigare, framhålla atf stödet bör utformas så, att det främjar alla kulturformer, oavsett om det sker regionalt eller lokall. Atl stödet endast skall inriktas på sådan verksamhet som syftar till hög kvalitet anser vi självklart. Detta behandlas också i arbelsmarknadsutskoltels betänkande. Tyvärr blev även här den moderata reservation som var fogad lill betänkandet nedröstad.

Med detta yrkar jag, herr talman, bifall till reservationerna 1, 2, 4 och i övrigt lill ulskotlets hemställan.

132

Anf. 153 KERSTIN KEEN (fp):

Herr lalman! Lagom lill påsk överlämnade industriministern och utbildningsministern en proposition, nr 86, om särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län. Till största delen debatterades propositionen här i kammaren i går eftermiddag. Då gällde debatten den regionalpoUtiskä delen. Nu i kväll ärdet dags för den utbildningspolitiska delen. Alt utbildning, forskning och utveckling blir alltmer betydelsefullt för den industriella utvecklingen i det s. k. K-samhället är uppenbart. Därför är det naturligt att ett regionalpolitiskt paket i dag innehåller ganska stora summor för utbildning och forskning. Men om det är någonting som inte bör ges i paket, i synnerhet inte i krispaket, är del ulbildningspengar. Utbildning måste vara en långsiktig

satsning, och sedan 80-lalets början har vi fakfiskt treåriga perioder för forskningsanslag. Så egenfligen borde vi i utbildningsutskottet inte alls ha accepterat detta Norrboffenspaket, i synnerhet infe som de 115 milj. kr. som utbildningspaketel kostar faktiskt hämtas från innevarande budgetårs till-läggsbudget. Nog kunde del ha kommit med i förra årets forskningsproposition. Vi i folkpartiet kan i dag beklaga att vi inte påpekade del märkliga förfaringssättet när vi skrev vår motion, då vi faktiskt aldrig fick del påskpaket som vi eftertraktade så myckel. I proposilionsförleckningen hade del aviserats ett annat påskpaket lill den 30 mars, askonsdag, nämligen en speciell proposition om högskolefrågor. Den tycks vi nu inte alls få, dvs. den som handlar om styrning av högskolan. För mig hade del varit bra myckel bättre all få den påskpussen till hela högskolan och till oss i ufskotfef än att bara fä ett påskpaket till Norrbotten. Men jag försfår atf det har blivit så här: Det är naturligtvis lättare atf fiska röster med hjälp av paket och pengar till en region än med hjälp av en proposition om principer. Nog är det lill sist väl atl utbildningsministern har fått en chans atl lägga en del paket både lill jul och lill påsk-både till Bergslagen och lill Norrbotten. Annars hade hans fögderi i utbildningsdepartementet mest bestått av propositioner som skrivits om i utskottet eller sådana som bara "bidde" en tumme eller som inte "bidde" någonting alls. Men del är ju inte mycket mening med alt här och nu, i ministerns frånvaro, skälla på honom för vad han inte har gjort. Man måste ta upp det som han har gjort.

Låt mig då främst uppehålla mig vid forskningsdelen i det här paketet, som innehåller både forskningsmedel och pengar lill gymnasieskolan. Jag vill börja med att yrka bifall lill samtliga motioner som bär folkpartiets signum, men faktiskt också till reservation 4 av moderaterna. Liksom moderaterna anser vi, som Hans Dau sade. alt vi bör hålla oss lill treåriga perioder när del gäller forskning. Nog borde regeringen redan förra året ha kommit med förslag beträffande professurerna i Luleå, i synnerhet om de betalas med pengar från def här årets budget.

Sedan skulle jag som göteborgare vilja dra en ordentlig lans för Kiruna. Vad finns det för samband mellan Kiruna, Göteborg, Europa, världen och rymden? Def är inte bara så att jag själv har ell personligt intresse av Kiruria, därför att min egen bröllopsresa en gång gällde den staden. Jag har alllid varit fascinerad av den polära solen. Det är faktiskt så atl del på rymdområdet finns ett myckel bra samarbete mellan Chalmers tekniska högskola och Kiruna. Vidare finns det ett ordentligt samarbete mellan Onsala rymdforsk-ningsinslilution och Esrange i Kiruna. På del sättet får vi inle endast växande kunskap om rymden, ulan vi-deltar också i ett väl etablerat internationellt samarbete. Som lekman har jag fascinerats av naturvetenskap, i synnerhet av rymden: trots alt jag inle har begripit så värst mycket av del tekniska. Men även jag har insett vad en ny teknik har betytt; för även jag vet i dag mycket mer om rymden och vårt jordklot. Tänk på alla bilder som vi har fått de senaste två decennierna på månen - dess baksida - och på vårt klot och tänk pa all information som vi dagligen får genom SMHI!

Jag såg för kort tid sedan otroliga bilder, gjorda via fjärranalys, nedtagna från Esrange, över isen i Bottenhavet, över oljespill längs kusten. Tänk, atf

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Särskilda regionalpoUtiskä insatser i Norr-botlens län m. m.

133

Pröt. 1987/88:132 2 juni 1988

Särskilda regionalpoUtiskä insatser i Norrbottens län m. m.

då säger industriministern nej till ett internationellt samarbete som skulle göra det så mycket lättare för oss i framtiden!

Gång på gång har här i kammaren diskuterats det s. k. Columbusprojektet, inte minst sedan def under den allmänna motionstiden väcktes en enskild motion med bl. a. Jan-Erik Wikström som mofionär. Regeringen hade i december bestämt sig för att inte gå in i Columbusprojektet. Hans Dau sade aft detta projekt hade debatterats i måndags. Jag hade ställt en fråga lill industriministern; och jag fick verkligen ell klart besked atl han inle har för avsikt aft fa några som helst inifiafiv till ell svenskt dellagande i någon del av Columbusprojektet. Det beskedel fick mig alt undra om industriministern innerst inne begriper vad detta projekt går ul på. Begriper han vad den polära plattformen och de data som vi kan ta ned därifrån betyder för Sverige och för Kiruna? Hans Dau och åtskilliga borgerliga politiker påpekade i gårdagens debatt vikten av aff vi ställer Upp i Columbusprojektet - för Kirunas, för Sveriges och för världens skull. Jag försfår inte industriministern när i dag England vill delta i den polära plattformen och bara den delen av Columbusprojektet. Jag förstår inte varför del är bara industriministern som skall behandla defta projekt som till så stor del verkar höra till utbildningspolitiken.

Till sist några få ord om gymnasiesafsningarna. Reservafion 3 överensstämmer med den reservafion vi avgav dä def gällde Bergslagspakefet. Jag behöver därför bara hänvisa fill del anförande jag själv höll den 20 april då jag argumenterade för att utrustning för utbildning i större utsträckning borde samfinansieras av näringsliv och skolstyrelser och aff utbildningen bör äga rum i den verkliga arbetsmiljön. Vi vet att modern utrustning för utbildning är dyr i dag och att den bör finnas på en plats, gärna då arbetsplatsen, där den kan användas både av anställda i ett företag och av eleverna. De nuvarande skattebestämmelserna, som jag flera gånger klagat på, förhindrar också att företag gör avdrag om de skänker bort utrustning lill utbildning, men inle om de ger bort den till forskning. Detta förhindrar ell effektivt samarbete mellan näringsliv och skola. Varför kunde inle Norrboltenspakelel också ha innehållit möjligheter till en samfinansiering av utrustning för utbildningsändamål?

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservafionerna från folkparfiet och dessutom fill reservafion 4.

134

Anf. 154 LARS GUSTAFSSON (s):

Herr talman! Jag tänker inskränka mig till några kommentarer till de reservafioner som är fogade till betänkandet.

Reservation 1 gäller utrustning till gymnasieskolan. Utskottets majoritet delar motionärernas oro över kostnadsutvecklingen när det gäller utrustningen, men vi föreslår all man i första hand söker samverkan med AMU och högskolan. Det sättet atf uttrycka saken betyder all vi inle utesluter samverkan med företag men vi menar att det är rimligt atf gymnasieskolan, som är en samhällsinstitution, i första hand söker samverkan med andra samhällsinstitutioner, t. ex. AMU och högskolan.

Moment 2 i betänkandet behandlar teknik- och ekonomiserviceverksamhet. Moderaterna har en reservation, som går ut pä aft denna verksamhet

skall bedrivas som uppdragsverksamhet och därmed inte subventioneras. Vi har erfarit aft skolorna lar betalt för sådan här verksamhet och all priserna inle alltid är marknadsmässiga. Det beror på att arbetena i skolan måste passa in iskolans värld, i skolans arbetsrytm och i skolans arbetsvillkor. Då är det naturligt aff det blir en viss-prisskillnad, dvs. ätt koslnadsullagel blir annorlunda än i näringslivet i övrigt. Vi 'tror inte att detta kan hota företagsverksamheten: Det vikfiga är aff defta hjälper skolan alt få realistiska och viktiga problemställningar att arbeta med. Defär huvudsaken, tycker vi.

Folkpartiets reservation i detta sammanhang går ul på att servicen enbart skall ha till syfte atl ge eleverna adekvat praktik. Del är självklart att det huvudsakliga syftet skall vara att ge eleverna praktik, men om det som en bieffekt av prakfiken skapas produkter eller tjänster som skolan till en del kan få ersättning för från något förelag, så ser vi inle atl del är lill förfång för vare sig skolan ejler företaget.

Hans Dau sade att def infe framgår hur teknik- och ekonomiserviceverksamheten skall gå till, men det finns ju en viss erfarenhet när det gäller den tekniska sektorn. Nu utvidgas verksamheten till atl gälla även den ekonomiska sektorn, och utvidgningen gäller också den typ av linjer i gymnasieskolan som kan ägna sig ät detta. En viss erfarenhet finns'faktiskf'på detta område. Def är inte heller rimligt att riksdageni detalj föreskriver hur det hela skall gå till utan man lämnar en viss frihet för gymnasieskolan att avgöra detta.

Nästa punkt som är föremål för reseryation gäller förstärkning av
forskningsresurserna i Luleå och Kiruna. Både Hans Dau och Kerstin-Keen
har med stor emfas hävdat atf regeringen frångår principen om de treåriga
perioderna för beslut om forskningsinsatser. Det är att övertolka ulskotlets
skrivning. Del är inle alls så atl man frångår principen. Fortsättningsvis
kommer man atl lägga fram forskningspoliliska propositioner vart tredje år.
Arbetet på nästa proposition har redan påbörjats så del är ingenting konstigt
med detta. ■...-.

Kerstin Keen sade förresten t.o.m. alt man. egentligen inte borde acceptera Norrboltenspakelel frän folkpartiets sida. Nej. men'ni hade ju frihet all låta bli att acceptera del, ni kunde ha röstat-emol del om ni hade velat. Jag vänder mig ocksä mot sådana övertoner som atl detta är all fiska roster. Del fär väl slå för Kerstin Keens räkning all hon i sin iver på sluttampen överbetonar de politisk-taktiska. resonerriangen.

Pririciperna om forskningspoUfiska proposifioner frångås infe. Däremot kan det finnas speciella situafioner dä det kan vara'vettigt-aft medge undantag. Särskilt gäller detta om - som i detta fall - forskningsinsatser,skall sättas in i ett speciellt sammanhang och samordnas med åtgärder på andra samhällssektorer. Delta är ju inle bara en fråga om forskning öch utbildning utan det är också en rad andra sektorer som skall samordnas. Då kan det finnas skäl för att man rnitt i dessa treåriga perioder går in med satsningar. Det innebär inte alt man helt överger principen om treårsbeslut. ' ' ; r

Det verkar som om reservanterna, när de inte har något atl anmärka på i sak, ger sig på proceduren. Del är inte särskilt produktivt, måste jag säga. Men ni hade ju som sagt kunnat yrka avslag om ni hade velat. Det stär er fritt fortfarande atl yrka avslag. Den rätten finns ju, sä varför gör ni inle det om ni

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988 -

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.

135

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Särskilda regionälpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.

tycker alt förslaget kom för tidigt eller atl det är obehövligt. Säg ifrån då i stället för alt syssla med sådana här procedurfrågor!

Nästa punkt som är föremål för reservafion gäller en speciell satsning på institutet för rymdfysik i Kiruna. I den gemensamma moderat- och folkpartireservationen sägs att de föreslagna satsningarna i Kiruna bhr helt meningsfulla först om man finner rimliga former för Sveriges anknytning fill Columbusprojektet. Tydligen är satsningarna enligt reservationens formulering i alla fall infe totalt meningslösa, utan de blir delvis meningsfulla oavsett hur def går med Columbusprojektet - om man nu skall tolka ert sätt aff uttrycka er i reservationen riktigt. Def är trösterikt att reservanterna hyser den åsikten.

Det är svårt att se ett så omedelbart samband mellan å ena sidan Sveriges anknytning eller icke anknytning till Columbusprojektet och å andra sidan graden av det meningsfulla i satsningarna på institutet för rymdfysik.

Det väsentliga i det sammanhang vi nu debatterar är följande: Man kan säga att forskningsmiljön i Kiruna är trång, och det är vikfigt att man på ett långsiktigt sätt breddar den. Def är också vikfigt att då tillföra resurser. Nu tillförs drygt 3 milj. kr. som en förstärkning av resurserna både för grundforskning och för rymdteknisk forskning. Inom denna ram skall man tillskapa en professur i rymdfysik, och den skall placeras vid institutet i Kiruna. I samband med detta gör man dessutom en investeringssatsning på 5,5 milj. kr., och defta är vikfigt atf betona i sammanhanget.

Om man är emot de här förstärkningarna är det fullt möjligt att också rösta emot dem och ställa yrkande om avslag. Men det finns inga sådana yrkanden i reservationen - reservanterna vill bara göra ett allmänt uttalande om alt man är missnöjd med anknytningen till Columbusprojektet. Jag tror aft man mycket övervärderar detta samband.

Jag tror att def var Hans Dau och möjligen också Kerstin Keen som i måndags förde en debatt med Thage Peterson om det här problemet. De refererar nu Thage Petersons svar så, att han ganska kategoriskt sade att han inte vill medverka fill någon satsning här.

Men de kunde lika gärna ha tittat på hur näringsutskotfet uttryckte sig i mars, och också nu i maj, när man tog upp den här frågan. Vid båda de tillfällena talade näringsutskotfet om att man inte nu skall gå in i defta projekt; det sade man i mars och nu i maj. Men i maj har man därutöver uttalat: Om hindren för ett svenskt deltagande i framtiden skulle bortfalla räknar utskottei med all regeringen i samband med en ny prövning av frågan kommer att beakta bl. a. betydelsen av ett svenskt engagemang i Columbusprojektet för rymdverksamheten i Kiruna.

Det innebär att näringsutskotfet för sin del vid två tillfällen uttalat att man infe utesluter en omprövning. Men det är och infe vid det här tillfället, när utbildningsutskottets betänkande diskuteras.

Herr falman! Jag tror aff def räcker med de här kommentarerna lill reservationerna. Jag yrkar avslag på reservationerna och bifall till utskottets hemställan på samfliga punkter.

136

Anf. 155 HANS DAU (m):

Herr falman! Lars Gustafssons kommentarer fill reservafionerna är intressanta.

När del gäller reservation nr 1 säger han atf utskottet delar motionärernas oro och infe utesluter aff man går den väg motionärerna föreslagit om det skulle behövas men atf man i första hand skall satsa på AMU och högskola. Jag vill bara - med utgångspunkt från den erfarenhet jag har både från Västerbotten och från Norrbotten - erinra om att det ofta gäller små kommuner och små gymnasieskolor och atf def kanske inte finns så mänga samarbetspartner som högskolan och AMU ute i de glesbygderna. Dessutom är näringslivet där ganska fattigt, och de företag som finns behöver dä del stöd och de åtgärder som kan erbjudas. Är det så aft utskottet delar motionärernas oro, borde utskottet också ha ställt upp på mofionerna - def är absolut min uppfattning.

När def gäller reservafion nr 2 sade Lars Gustafsson atf teknik- och serviceverksamheten inte hotar förelagen. Jag är av den motsatta uppfattningen. De här företagen är infe fler och inte större än atf de behöver allt underlag de har. Att utsättas för en priskonkurrens bara för att vi tycker att praktiken är huvudsaken är kanske inte det allra bästa för dem.

Jag delar Lars Gustafssons uppfattning atl riksdagen inte i detalj skall spika hur def här skall gå fill. Def föreslås inte heller i reservafionen. Reservanterna ville uttala all man infe skall använda sig av subventioner.

När det gäller Columbusprojektet och institutet för rymdforskning i Kiruna kan jag hälla med om aff def är möjligt att institutet inte står och faller med Columbusprojektet. Men def är otvivelaktigt så aft om norrmännen delfar - och def verkar def som om de skulle göra - i Columbusprojektet, är risken stor atl det byggs ul en verksamhet i Tromsö, som trots allt kanske skadar Kiruna och tar en stor del av de möjligheter som Kiruna skulle ha haft. Får man del här projektet och bygger ut sin verksamhet, kanske man får möjlighet all ta åt sig fler uppdrag. Norrmännen kanske bara har vänfat på del här för atl få bygga ul sin verksamhet.

Lars Gustafsson vill negligera eller förringa Thage Petersons kategoriska uttalande och säger aft näringsutskotfet i alla fall var ganska posifivt eller mindre negativt. Med Thage Petersons ställning inom det socialdemokrafiska partiet väger hans ord så tungt att risken är stor att det är vad han säger som gäller och att vi inte kommer att få se något engagemang i Columbus, om Thage Peterson får råda.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.

Anf. 156 KERSTIN KEEN (fp):

Herr lalman! Låt mig först konstatera atl Lars Gustafsson nöjde sig med all kommentera reservafionerna och infe sade ett ord om def andra påskpaket som jag efterlyste, nämligen propositionen om styrningen av högskolan, dvs. om principerna för hur högskolorna själva skall kunna få bestämma över sina medel, över sina professurer. Def är en mycket vikfig proposition som vi förgäves väntar på.

Jag skulle inte övertolka principerna, sade Lars Gustafsson sedan. Nej, det gör jag inte heller. Men om det gäller årets pengar, 1987/88 års filläggsbudget. är del väl bra märkligt all man för de pengarna åker upp lill Norrbollen

137

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens länni: m.

och presenterar ett paket, som innehåller professurer som lika gärna kunde ha presenterats förra året! Och nog kan vi vara överens om alt professurer inte jämt och samt måste inrättas just vart tredje är. Atf ha def här paketet för atf presentera def ute i olika regioner tycker jag är bra onödigt.

Samtidigt vill jag påstå atl jag inte alls har sagt att jag är negativ till professurerna. Jag tyckte bara aft sättet att inrätta dem på var fel. Vi behöver inle vänta på samordningen av regionalpolitiska paket.

Lars Gustafsson gick också in på några av reservationerna. Hans Dau tog mycket vältaligt upp varför utskottsmajoritetén skriver atf man i första hand skall använda AMU. Varför skall man krypa bakom det och inte acceptera det vi har skrivit i vår mofion, A40, om samarbete mellan näringsliv och skola?

När def gäller Kiruna, forskningen öch anknytningen fill Columbusprojektet är del alldeles uppenbart all de beslut som skall fattas om Columbus skall fallas nu. Näringsutskottets formuleringar om vad som kan ske vid en omprövning om några är kan inle ligga accepteras Del är nu, inför sommaren, del här beslutet måste fattas.

Oron, inte minst vid Chalmers tekniska högskola inför dess samarbete med Kiruna, när det gäller att man inte deltar över den polära plattformen är inte en fråga bara för Thage G Peterson. Det är lika mycket en fråga för utbildningsdepartementet. Frågan är om inte hela det här projektet har kommit litet snett när det köpiplas ihop bara med näringsutskotfet och industrin. Detta är i mycket stor utsträckning en högskolefråga.

För att öka forskningsmiljön i Kiruna så alt den irite blir för liten och så att de extra resurser man nu har fått i'längden blir rikligt meningsfulla, är en anknytning till den polära plattformen nödvändig. Det gäller då infe bara konkurrensen med Tromsö, utan det gäller samarbetet i hela Europa. Visst vet vi aff forskningen inom rymdtekniken ökar i pengar räknat, men Sveriges andel minskar, och det är def som är oroväckande, i synnerhet som så mycket kunskap kan nås via de här fjärranalyserna när def gäller miljöfrågor, meteorologi och oceanografi.

Eftersom deborgerliga partierna är överens i näringsutskoliet - tyvärr fick vi i utbildningsutskottet inte med oss centerpartiet, men centern står bakom detta i näringsutskotfet - finns det all anledning aft vänta på en borgerlig regering i höst, så att det så snabbt som möjligt blir en anknytning till Columbus, för Kirunas skull och för Sveriges skull.

138

Anf. 157 LARS GUSTAFSSON (s):

Herr talman! När def gäller frågan om utrustning fill gymnasieskolan säger Hans Dau, och det är väl riktigt, atf skolorna i Norrbotten är små - def gäller kanske också högskolan och AMU - och därför infe kan fungera som så bra samarbetspartners.,

Utskottefs.utfalande gäller hela landet, och vi har därför formulerat oss så som vi har gjort och som jag har redovisat i mitt huvudanförande, alt det i första hand skall ske ett samarbete med högskolan och AMU. Det utesluter inte samarbete med företag utan öppnar.för variationer i olika delar av landet, beroende på hur omständigheterna är. Där det är dåligt med högskola och AMU kanske det kan bli samverkan med företag. Där det är

sämre med företag och en högskola eller AMU ligger nära till hands, kan det bli samverkan där:

Sedan fill frågan om teknik- och ekonomiservicen, där Hans Dau är rädd för, om vi subventionerar den för mycket, att det finns risk för något slags priskonkurrens med företagen. Jag vidhåller atf det viktigaste är att eleverria får vettiga och verklighetsanknutna uppgifter i sin praktik. Om det som en bieffekt kommer uf produkter och tjänster som företag kan köpa, tycker jag att det är bara bra.

Skolan måste i första hand jobba på sina villkor öch efter sina planer. Det kan innebära ölägenheter för dem som beställer tjänster och produkter, och då är def väl rimligt alt man kanske får sätta ett lägre pris för de tjänsterna och produkterna, därför atf kunderna inte får dem på samma prompta sätt som när det är ett strikt affärsmässigt förhållande. Det innebär inte att man konkurrerar med företagen på ett osunt sätt.

Så vill jag säga något till både Kerstin Keen och Hans Dau om Kiruna och farhågorna för satsningen där. Om man nu, som det föreslås i propositionen och utskottet biträder, gör satsningar i Kiruna med så pass mycket pengar och en professur och dessutom drygt 5,5 riiilj:kr. för utrustning, hur kan rii då tro aff man efter ett tag skall skrota detta?

Er överbetoning av Columbusprojekfefs inverkan på stationen i Kiruna tycker jag är närmast grotesk.

Hans Dau säger atl jag försöker förringa Thage Petersons uttalanden. Jag förringar inte alls dem. Jag konstaterade bara, vilket ni också har gjort, vad han sade här i kammaren i måndags. Men jag konstaterar också aft näringsutskotiel har sagt någonting, och ni borde kunna läsa vad del är. Del innebär alt man kan tänka sig en omprövning, om förhållandena ändras.

Del kan väl inle vara obekant för Kerstin Keen, som ändå tycks ha trängt in i de här frågorna, att det finns problem med Columbusprojektet och Sveriges anknytning till detta. Kerstin Keen talar om atl man pa Chalmers känner oro för det här och att det skulle vara en högskolefråga och därmed en fråga för utbildningsulskottef lika mycket eller mer än för näringsutskottet.

Del är kanske en fråga i ell ännu vidare perspektiv, och det borde Kersfin Keen nog fundera över ett tag i stället för alt begränsa perspektivet lill oron vid Chalmers.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988.

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.

Anf. 158 HANS DAU (m):

Herr lalman! Lars Gustafsson säger att def utskottet skrivit om utrustning i gymnasieskolorna gäller hela landet, och när jag nämner hur problemen är i Norrbotten tycker han nästan inte aft man skall bry sig om det. Det är trots allt ett Norrboffenspaket vi behandlar, och jag talar om förhållandena i Norrbotten. Att de är annoriunda i Stockholmsregionen, där Lars Gustafsson är verksam, är jag helt på det klara med.

Med tanke på att företagsamheten är obetydlig på många ställen i Norrbotten är de få serviceföretag som finnsdär mycket mer sårbara än de är här. där de kan söka andra marknader. Talar vi om Norrbotten, måste vi väl också inse hur problemen är där.

Sedan säger Lars Gustafsson att del görs en stor satsning i Kiruna och atf det är groteskt all länka sig all man skulle skrota skolan efter några år. Ja, jag

139

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.

har heller inte sagt något annat. Däremot har jag sagt atl risken är att det byggs upp en stor verksamhet i Tromsö, och norrmännen är väl inle mindre lokalpatrioler än andra. Det är klart atf får de chansen att bygga upp en verksamhet i Tromsö tack vare att de får in en fot i Columbusprojektet, kommer de även alt försöka utvidga den verksamheten och kanske ta loven av Kiruna.

Jag misstiinker inte socialdemokraterna och Thage Peterson för atl vilja skrota verksamheten i Kiruna, tvärtom. Men det kan uppstå negativa effekter som gör att utvecklingen blir långsammare än den man annars skulle ha fått eller t. o. m. negativ, på grund av att Sverige släpper Columbusprojektet.

Anf. 159 KERSTIN KEEN (fp):

Herr talman! I likhet med Hans Dau kan jag inte förstå varför det i utskoitstexten i första hand falas om samverkan med AMU över hela landet. I reservationen håller vi oss faktiskt till Norrboftenspaketet. Def måste ändå vara vi som har rätt pä den punkten.

Sedan tillbaka fill det här med Columbus. Lars Gustafsson hävdade aft jag borde veta, som har trängt in i saken, aff del också finns en annan aspekt. Jag förstår alt Lars Gustafsson syftar på atl en av orsakerna som tycks ligga bakom regeringens ställningstagande är risken för anknytning till SDI. Jag kan begripa den oron men inte när def gäller den polära plattformen, och det är den som är aktuell i Kiruna. Def är från den som data skall fas ner till ESRANGE. Där finns inte någon sådan anknytning som Lars Gustafsson tänker på.

Det är just för Kirunas utvecklingsmöjligheter på lång sikt som vi i reservafionen har talat för aff de satsningar vi nu gör skall kunna växa och bli meningsfyllda på riktigt lång sikt och för atf få informafion som är vikfig för SMHI, för miljöforskning och annat. Def är inte minst viktigt sedan del visat sig hur hotat vårt hav är av både oljespill och giftiga alger.

Jag tror aft def här är en fråga som går tvärs över de olika departementen, och då är def olyckligt atf industriministern för sin del är absolut negativ till Columbus.

140

Anf. 160 LARS GUSTAFSSON (s):

Herr falman! Infe heller i Norrbotten är förhållandena lika på alla orter, Hans Dau. Det finns variationer också inom Norrbotten, som gör del möjligt att ha olika samarbetspartners allteftersom förhållandena skiftar.

Del verkar på Kerstin Keen som om Columbusprojektet är del enda projekt som över huvud taget förekommer inom rymdforskningen, men så är ju inte alls fallet. Det finns andra projekt som Sverige är med i och som kommer aft utvecklas.

Sedan är det faktiskt så, Kersfin Keen, atf def finns aspekter på Columbusprojektet som gör att det måste bedömas utifrån vidare perspekfiv än enbart med tanke på forskning och utbildning. Kersfin Keen anser att i fråga om de polära plattformarna behöver def infe innebära någon risk att engagera sig. Jag är inte så tvärsäker på det som Kerstin Keen tycks vara. Det kanske kan vara skäl atf även där vara litet försiktig.

Slutligen, herr lalman, tror jag alt folkpartiet och moderaterna har betydligt övervärderaf Columbusprojekfefs direkta samband och sammanhang med utvecklingen i Kiruna. Det finns verkligen inom rymdforskningen en rad andra projekt som Sverige är med i och som Sverige kan vara med i och som kan göra atf Kiruna fortsatt kommer atf spela en mycket stor roll inom rymdforskningen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fatfas vid nästa arbetsplenum.)

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.

12 § Föredrogs trafikutskottets betänkande

1987/88:26 om särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m. (prop. 1987/88:86).

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.

Anf. 161 HUGO BERGDAHL (fp):

Herr talman! Som kammarens ledamöter väl känner till, reser riksdagen om en dryg vecka upp fill Norrbotten som länets gäster. Intressanta program kommer atl bjudas oss. Vi får i olika grupper se vad delta vidsträckta län har att erbjuda, inle minst ur luristsynpunkt. Bland avslutningsdagens seminarier finns ell med ämnet Turism, framtidens basindustri.

Del hade säkerligen glatt många i Norrbotten om riksdagen i bagaget haft med sig ett positivt beslut om personfransporfsföd fill företag inom turistnäringen. Def är någonfing som vi från folkpartiets sida föreslagit flera är i följd, men vi har inte förrän i är lyckats få stöd från ett annat parti, nämligen från centerpartiet och vi är glada för det stödet. Ufskottets majoritet har dock infe velat utsträcka transportstödet även till turismen, som har förutsättningar aff utvecklas fill en av Norrbottens viktigaste näringsgrenen.

I Dagens Nyheter i söndags stod att läsa: "Äventyrslandet Norrbotten är i sommar fyllt av akfiviteter från de fina badstränderna vid kusten, via de orörda älvdalarna lill vildmarken i fjällen. Denna fjärdedel av Sverige är nu snabbt på väg mol ell internafionellt turistgenombrott." .

Folkpartiet har under flera år velat stödja dem som arbetar med turismen i Norrbotten genom atf minska kostnaderna för resor söderut. Någon kan tycka att detta inte är något stort och viktigt område, men turism måste marknadsföras på mässor och genom direktkontakter med svenska och internafionella reseorganisafioner. Vi skulle frän vårt håll vilja aff Sverige även på defta område skulle bli rundare, och vi har därför fört fram frågan om transportstöd även till turistnäringen.

Även om utvecklingen nu låter glädjande positiv så vet vi atl många förelag i starten behöver den hjälp som ett transportstöd kan ge.

Folkpartiets ledamöter var enda reservanter när samma fråga behandlades i mars här i kammaren. Som grund låg en mofion från Britta Bjelle i Luleå. Nu har även centern anslutit sig, och det är vi glada för. Vi kanske kan hoppas på fler parfier efter besöket i Norrbotten.

141

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m..

Herr talman! Att starta ett eget företag och utnyttja sina kunskaper inom ett specialområde utgör ofta enda möjligheten för atf kunna bo kvar i mindre tätorter och glesbygd. Detta gäller överallt i Sverige, men med Norrlands och särskilt Norrbottens stora avstånd är kontakter med andra delar av Sverige och utlandet för marknadsföring och information ofta en stor utgiftspost för ett nystartat företag. Def personfransporfsföd som riksdagen inrättade 1986 hade kunnat vara lill större hjälp om inle gränserna salts så snävt. I år har skett en viss uppmjukning, det kan jag gärna hålla med om, men fortfarande verkar inte utskottets majoritet av socialdemokrater, vpk och moderater vilja inse atf även egenföretagare kan behöva detta stöd. Man förutsätter aft företagsamhet startar med minst en anställd och att del är hans eller hennes resor som man sänker kostnaderna för. Jag tror vi kommer aft kunna få se många exempel i Norrbotten på företag som arbetats upp av ägaren själv och där anställningar av ytterligare personal skett först vid en viss utvecklingsnivå.

Det är ofta yrkeskunniga arbetare, t. ex. verkstadsmekaniker, som av olika skäl - def kan vara företagsnedläggning - vill starta egen verksamhet. Man måste tycka def är egendomligt att det stora partiet i norr, socialdemokraterna, inte kan se det befogade i aft stödja en sådan satsning genom aff minska resekostnaderna. Socialdemokraterna brukar ju framhålla aft man arbetar för ett företagsvänligt klimat. På denna punkt stämmer inle detta.

I Norrbotfensproposifionen finns förslag om ett bidrag pä 15 milj. kr. för flygplats i Arvidsjaur. Utskottet har enhälligt tillstyrkt detta. Vi från folkpartiet instämmer. Def vore befogat atf då också medverka till fransport-stöd för företagare inom olika näringsgrenar, bl. a. turismen, i denna inre del av Norrbotten.

Avslutningsvis, herr talman: Kommunikationerna är av stor betydelse för ett län med Norrbottens-struktur. Nu anses Norrbotten ha en ovanligt bra vägstandard jämfört med många andra län, och genom bärighelspakel kan ytterligare förbättringar ske. Folkpartiet yrkar därför bifall till betänkandet utom vad gäller reservafion 7, som jag vill sammanfatta på följande sätt: Stöd turism och. företagande i Norrbotten genom generösare regler för persontransportstöd!

Till den väl församlade Norrbottensbänken skulle jag vilja säga: Gör en insats för Norrbottens turism och egenföretagare, rösta på reservation 7 i morgon!

142

Anf. 162 PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr talman! Jag vill liksom Hugo Bergdahl understrycka att bra kommunikafioner är oerhört vikfiga om man skall kunna utveckla näringslivet i Norrbotten, liksom självfallet också i andra delar av landet. Norrbotten utgör till ytan en fjärdedel av Sverige och har verkligen stort behov av .fungerande och snabba kommunikationer för atl näringslivet skall kunna vara decentraliserat och för att vi skall kunna ha industrier och verksamheter över hela länet.

Vi har i reservafipn 1 tagit upp frågan om flygförbindelse med Tornedalen. Norrbotten har fre flygplatser i dag. Det kan jämföras med Skåne som också har tre flygplatser, men på betydligt mindre yta. Är det någonstans man skall

ha flygplatser så är def i områden med långa avstånd. Ett sådant område är förstås Norrbotten.

Jag hälsar med tillfredsställelse att regeringen anslagit pengar till en flygplats i Arvidsjaur. Del är bra och ett steg på rätt väg. Men det vore också angeläget aff tillföra östra Norrbotten en flygplats så att man skulle kunna få snabbare transporter och minska restiden för den delen av länel.

Del pågår sedan en tid tillbaka överläggningar på departementsnivå mellan Finland och Sverige för aft kunna hitta en lösning. Vi tycker att det är viktigt alt regeringen slutför dessa överläggningar och så fort som möjligt återkommer fill riksdagen med förslag om finansiering av en flygplats i Tornedalen.

Sedan till frågan om grusvägnäfet. Vi har i en reservafion tagit upp frågan, och den knyter an lill den trafikpolitiska debatt vi hade i riksdagen förrförra veckan då vi behandlade trafikpolitiken och anslagen till vägverket. Vi tycker aft def finns skäl aff genomföra ett fioårsprogram, ett offensivt program för väginvesteringar, i Norrbotten, för att belägga grusvägnäfet. Vi har en stor andel grusvägar, framförallt i inlandskommunerna och de områden där def går tunga transporter. Inte minst för skogsbruket är det nödvändigt med ordentliga vägar. På många platser kan transporter infe genomföras på grund av tjällossning, på grund av dålig standard på vägen och dålig bärighet. Därför är det nödvändigt, menar vi, med ett offensivt program för investeringar i vägnätet i Norrbotten.

Jag tycker atf det är beklagligt aft utskoftsmajoriteten har avvisat vårt förslag. Riksdag och regering har lagt ned ganska stora belopp för väginvesteringar i andra delar av landet, även i områden som har alternafiv till vägtransporter - jag tänker på ställen där järnvägsnätet kan utnyttjas. I Norrbotten vore det mer angeläget aft satsa på ett offensivt väginvesterings-program. Jag måste fråga Sten-Ove Sundström hur han känner det när han i kväll skall försvara sitt och sitt partis avslagsyrkande på vårt krav.

En annan viktig bit är förstås järnvägskommunikafionerna, och vi har tagit upp frågan om järnvägen mellan Boden och Haparanda. Den bandelen är undermålig i många avseenden. Bärigheten på sträckan är långt ifrån vad man skulle önska. Det finns skäl all göra en upprustning av den järnvägssträckan , aff elektrifiera bandelen och alt få lill stånd en investering som även norra Finland skulle ha nytta av. Om vi, vilket vi ofta talar om, vill utveckla näringslivet och ha samverkan mellan Norrbotten och vårt östra grannland Finland, framför allt de nordligaste delarna där, betyder järnvägskommunikationerna ganska mycket för att vi skall lyckas. En upprustning av järnvägsdelen Boden-Haparanda skulle vara en del i defta arbete.

Till sist, herr talman, vill jag säga något om personfransporfsfödet. Jag kan ansluta mig till Hugo Bergdahls anförande på den punkten: Han sade atl han var glad över att centern har anslutit sig lill folkpartiets uppfaltriing. Räll skall vara rätt, Hugo Bergdahl, som själv kommer från Norrbotten. Redan den regionalpolifiska utredningen - jag var själv en av ledamöterna i deri -som lade fram sitt betänkande 1984, medverkade fill atf ett persontransportstöd infördes. Utredningen nådde emellerfid infe ända fram. Därför fick centern och folkpartiet reservera sig gemensamt i utredningen i fråga om personfransporfsföd även fill egenföretagarna. Tyvärr valde regeringen atf

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Särskilda regionalpoUtiskä insatser i Norrbottens län m. m.

143

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norr-botlens län m. m.

144

utesluta egenföretagarna. Därför har centern och folkpartiet gemensamt vid olika tillfällen här i kammaren röstat för atf just egenföretagarna också skall få del av personfransporfsfödet.

Herr falman! Meddet anfördaber jag atf få yrka bifall till de reservationer som centern signerat i det här betänkandet.

Anf. 163 VIOLA CLAESSON (vpk):

Herr talman! Den 6 maj fattade riksdagen beslut om järnvägspolifiken inför 1990-talet. Regeringen har döpt programmet lill En framfidsinriktad järnvägspolitik. Det låter bra, men hur ser möjligheterna egentligen uf för de länsjärnvägar som enligt beslutet skall försöka hävda sig i konkurrensen med bussar och landsvägstransporter? Innan jag tar fram Norrboftenexempel måste jag få påminna om de enligt min och vpk:s uppfattning felakfiga trafikpolitiska förändringar som regeringspartiet, med stöd av de borgerliga partierna, nu har drivit igenom i riksdagen.

Vpk anser aff samhället skall ha ett övergripande ansvar för person- och godstransporterna i landet. Järnvägen skall utgöra basen i hela landfrans-portsystemet. Tillsammans med sjöfrakterna utgör det spårbundna systemet nämligen det ulan jämförelse mest miljövänliga, energisnåla och frafiksäkra alternafivet. Vpk har sagt nej till en uppsplittring av SJ och ansett det vara felaktigt att dela upp banorna så att länsinstanser och kommunala instanser tvingas prioritera de kortsiktigt "billigare" lösningarna. Def kommer infe att fungera som några fria val. Def heter aff de länstrafikbolag som så önskar kommer att få ta över banor. Men om de i stället väljer buss på en aktuell sträcka får de ändå driftsbidrag.

Herr lalman! Hur ser då förutsättningarna i framliden ut för järnvägen i Norrbotten? De enkätresultat som tidningen Ny Teknik redovisar i nr 21 bekräftar tyvärr vpk:s farhågor. Tidningen har ringt runt fill länsirafikbola-gen från alla län för att få synpunkter. Bedömningen som Ny Teknik slår för är alt 50 mil järnväg troligen kommer att läggas ner inom de närmaste åren. Ytterligare 100 mil järnväg har en osäker framfid. Detta gäller hela landet. I Norrbotten handlar det om banan Boden-Haparanda och en del av banan Jörn-Arvidsjaur. Länsfrafikbolagefs chef säger i tidningen:

Det är bara undantagsvis någon åker låg mellan Boden och Haparanda. Och mellan Jörn och Arvidsjaur är del heller inga trafikvolymer för järnväg. Ekonomiskt är bussen intressantare. Vilken uppgivenhet! Då är det infe konstigt atf folk infe reser med tåg i den utsträckning som alla järnvägsenfu-siaster och miljövänner önskar. Om banorna är dåligt underhållna handlar det varken om någon komforfabel eller om någon snabb transport.

Herr talman! Citatet visar att kortsiktiga ekonomiska resonemang kan komma aft avgöra viktiga järnvägsbanors öde. Borta är Birgitta Dahls löften om aff miljöhänsynen skulle styra trafikpolitiken. Borta är regeringslöften om regionalpolitiska hänsyn. Närvarande, herr talman, är däremot åratals försummelser från riksdagsmajoritet och regering. Med privafkapitalisfiska lönsamhetskriterier som grund går def inte aff trolla fram lönsamma, som det heter, banor som infe upprustats på decennier. Under årens lopp har vpk föreslagit generösa anslag till SJ. Skälet har varit aff vi kunnat förutse vad nedskärningspolifiken skulle ställa till med - eftersläpningen i spårstandard

och brounderhåll är i dag ett faktum. Sänkta hastigheter följer som ett brev pä posfen. Det som länsfrafikbolagefs chef i Norrbotten uttalade är mol denna bakgrund förklarligt. Del behövs pengar - så enkelt är del.

I Norrbotten, med de långa avstånd som finns mellan tätorerna, är behovei av snabbare person- och godstransporter speciellt viktigt. Utan omfattande investeringar till förstärkning och elektrifiering av banorna har järnvägen ingen framlid.

Herr lalman! Jag ber all fä yrka bifall lill de tre vpk-reservationerna i trafikutskottets betänkade om Norrbotten. Vpk vill förutom bandelen Boden-Haparanda satsa både på en upprustning av malmbanan och på snabbare tåg mellan Luleå och Kiruna. Vi kan infe med bästa vilja i världen tro på landefs nye SJ-general. Med denne mans privatiseringsidéer och syn på järnvägen finns det inte mycket kvar för Norrbotten atf salsa på. Därför måste riksdagen enligt min uppfattning se lill alt Norrlandsjärnvägarna räddas.

Prot. 1987/88:132 2junil988

Särskilda regionalpoUtiskä insatser i Norr-botlens län m. m.

Anf. 164 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Herr lalman! I delta betänkande från frafikutskottet om regionalpolifiska insatser i Norrbotten behandlas som vanligt ett antal motioner. Dessa har resulterat i sju reservafioner.

Låt mig inledningsvis nämna aft jag tycker att det är märkligt att Erik Holmkvisf, vår moderate vän från Norrbottensbänken, infe är närvarande i dag. Med tanke på den enorma svartmålning som han i gårdagens debaft gjorde av vårt nordligaste län, hade jag hoppats aff han skulle ha sagt några positiva ord om Norrbotten i däg. Tyvärr verkar del inle vara fallet.

Jag vill emellerfid konstatera aff de åtgärder som har föreslagits på kommunikationssektorn för Norrbottens utveckling är mycket väl avvägda och säkeri kommer att hjälpa till att ytterligare pressa ner arbetslösheten i länet. Inte minst gäller def de hundrafals arbetstillfällen som posten och televerket kommer alt lokalisera till Norrbotten.

I reservation 1 las kravet på att en flygförbindelse med Tornedalen inrättas samt att regeringen snarast skall slutföra diskussionerna med del finska trafikminisleriel och återkomma med finansieringsförslag lill riksdagen upp.

Utskotfsmajoriteten vill avvakta resultaten av diskussionerna mellan kommunikationsdepartementet och det finska frafikministeriel, eftersom dessa bl. a. rör frågor om finansiering av investeringen i Ylilornio som gäller täckning av eventuella underskott och den miljöpåverkan flygtrafiken kan ge upphov fill. Därmed avstyrker utskottet centerkravet.

Om centerpartisterna verkligen hade saft sig in i den situation som gäller tror jag inte att denna reservation hade kommit till stånd. De pågående diskussionerna rör så många viktiga punkter atf de måste få ta den lid som krävs. Dessutom handlar detta samarbelsprojekl om en flygplats som ligger på den finska sidan av gränsen. Och del skulle onekligen se litet märkligt ut om vi här i Sveriges riksdag skulle fatta beslut för att försöka påskynda de diskussioner som nu pågår.

I reservafion 2 krävs ett program för förstärkning av grusvägarna. Det kan då noteras atf betydande resurser kommer aft tillföras länet genom bl. a. det bärighelspakel där över 4 miljarder skall investeras i skogslänen under en

145

K) Riksdagens protokoll 1987/88:132

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

SärskUda regionalpolitiska insatser i Norr-botlens län m. m.

146

tioårsperiod. Dessutom hartrafikutskotiet tillstyrkt förslaget i den trafikpolitiska propositionen att anslaget för drift och underhåll av statliga vägar skall öka med 381 miljoner under nästa budgetår. Tillskottet av medel skall i stor utsträckning användas i skogslänen. Vidare har utskottet i samma betänkande tillstyrkt förslaget aff 650 miljoner skall anvisas på ett nytt anslag. Byggande av länstrafikanläggningar. Detta anslag skall användas för bl.a. investeringar i länsvägar.

Def investeras alltså ordenligl för atl klara en tillfredsställande vägstandard även i Norrbotten.

I reservationerna 3 och 4 från centern resp. vpk krävs upprustningar på bandelen Boden-Haparanda. Det är viktigt att klara ut vilken upprustning som bör ske efter sträckan. För att få klarhet i def måste man naturligtvis känna till vilken trafik som skall gå efter banan - om det i fortsättningen endast skall transporteras gods där eller om del finns intresse från länefs sida för persontrafik. Trafiken efter banan avgör alltså vilken upprustning som skall ske. Eftersom diskussioner pågår mellan SJ och berörda regionala intressen, skall självfallet inte riksdagen blanda sig i de överläggningarna. Därmed avstyrker utskottet motionskraven.

Centerreservafionen innehåller för övrigt en rad felaktiga påståenden, t. ex. alt det finns många tätorter efter banan som är beroende av banans gods- och persontransporter. Så är inte fallet. Frågan om upprustning av banan Boden-Haparanda avgörs bäst på del regionala planet när man bestämt sig för vilken trafik som skall gå efter banan.

Den femte reservationen behandlar upprustningen av malmbanan. Vpk vill atf banan rustas upp för aff bl. a. öka kapaciteten på vagnarna. Varför denna reservafion tillkommit är för mig en gåta. Som framgår av uf-skottsskrivningen pågår redan en sådan upprustning i syfte att stärka banan och höja axeltrycket på hela banan till 25 lon. I del syftet har flera broar bytts ut, och andra förslärkningsarbeten pågår. I SJ:s investeringsplaner finns stora belopp avsatta för fortsatta investeringar på banan - 230 miljoner för perioden 1988-1993 samt 170 miljoner för perioden 1993-1997. Trots detta har vpk reserverat sig för en upprustning av banan. Jag vill i detta sammanhang få reda på av vpk:s representant: På vilket sätt vill vpk-arna rusta upp banan, och vad innebär egentligen era upprustningskrav?

Reservafion 6 handlar om kravet på snabbtåg efter malmbanan. Del är ett krav som redan sedan en tid tillbaka är tillgodosett, eftersom SJ:s malmbanedivision, som engagerat sig i det hela, beslutat om en försöksverksamhet under sommarmånaderna med s. k. regionala snabbtåg. Finns defelt verkligt intresse för den här typen av snabbtåg talar allt för en fortsatt verksamhet med dessa.

Slutligen behandlas i trafikutskottets betänkande frågan om personirans-portstödei. 1 reservation 7 vill folkpartiet och centern utvidga stödet lill atl omfatta även egenföretagare. Frågan har nyligen behandlats av utskottei. I denna behandling uttalade ufskotfef sin tillfredsställelse över alt iransportrå-del nu har för avsikt atl utvidga stödreglerna så att fler delbranscher inom uppdragsverksamheten och även anslulningsresor till utrikes avgångar blir stödberättigade. Det är naturligtvis bra all de av riksdagen prioriterade näringarna, alltså industri och viss uppdragsverksamhet, får detta stöd.

Det sker alltså förbättringar av persontransporlslödel. Per-Ola Eriksson behöver inte vara orolig. När vi socialdemokrater början med någonting når vi allfid ända fram. Därför kommer stödet säkerligen atl förbättras efter hand.

Till sist vill jag yrka bifall till utskottets hemställan i belänkande 26 i dess helhet.

Prot.,1987/88:132 2 juni 1988

Särskilda regionalpoUtiskä insatser i Norrbollens län m. m.

Anf. 165 PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr lalman! Jag vill utnämna Sten-Ove Sundström till en av Norrbollens största nej-sägare. Han har sagt nej till att länel skall få del av energivinsler-na. Han har sagt nej fill en sänkning av arbetsgivaravgifterna för småföretagare. Han har sagt nej till ell särskilt åtgärdsprogram för Arjeplog och Jokkmokk. Han har sagt nej fill en ökad satsning på rymdtekniken. Nu säger han nej fill ett upprustnings- och investeringsprogram på kommunikationsområdet. Han säger nej till en upprustning av banan Boden —Haparanda. Och han säger nej lill persontransporlslödel. Uppräkningen blir ganska lång, Sten-Ove Sundström. Känns del inte litet besvärande all vara en ständig nej-sägare då det gäller dessa frågor?

Jag skall påminna Sten-Ove Sundström om de satsningar som görs på vägar runt om i landet. Man kan naturligtvis göra jämförelser på olika sätt. Def satsas 35 000 kr. per meter på atf bygga motorvägar i Västsverige. Del skulle räcka till ganska många vägar i Norrbotten, om man skulle göra motsvarande satsning där.

Sten-Ove Sundström säger att trafiken på bandelen Boden-Haparanda skall avgöra vilken upprustning som skall ske. Hur skulle def vara om man vände på del hela, sä atl man gör en upprustning för att klara mer trafik? All erfarenhet visar atl offensiva satsningar lockar förelag all utnyttja banan. Det lockar människor atl åka med låg. När man inle gör några investeringar är det klart atl bandelen inte används. Det tycker jag Sten-Ove Sundström borde länka pä.

Beträffande persontransportstödet säger Sten-Ove Sundström det var rätt fantastiskt - alt när socialdemokraterna bestämt sig för någonting skall de genomföra del och nå ända fram. När kommer ni fram? Vi lade fram förslaget till den regionalpoUtiskä utredningen 1984. Riksdagen tog ställning 1985. Därefter har ni konsekvent röstat mot att egenföretagare i Norrbotten skulle komma i åtnjutande av personfransporfsfödet. När tänker socialdemokraterna komma fram på denna punkt? Vore del inte skäl atl ta stöd från centern och folkpartiet i denna fråga och knuffa frågan lill ett avgörande redan när vi går lill votering i detta ärende?

Anf. 166 HUGO BERGDAHL (fp):

Herr talman! Bara en kort fråga lill Sten-Ove Sundström. Han talade med stor övertygelse om att när socialdemokraterna har bestämt sig för.ett visst mål arbetar de fills de kommer ända fram. 1 denna fråga har man tydligen en bra bit kvar innan man når målet. Vi som driver på, i det här fallet centern och folkpartiet, har anledning atf ställa frågan: När ni nått ända fram, innebär del att även turistnäringen och egenföretagarna omfaltasav personlrafikslödet?

147

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Särskilda regionalpoUtiskä insatser i Norrbottens län m. m.

Anf. 167 VIOLA CLAESSON (vpk):

Herr lalman! Det finns egentligen ingen anledning för mig att lägga mig i det som skulle ha kunnat bli en dispyt mellan Sten-Ove Sundström och den moderate Erik Holmkvist, som uteblir från kammaren när vi diskuterar trafikpolifiken. Men en sak kan jag inte låta bli aft påminna om. När regeringen och trafikutskottets majoritet nu på många punkter dammat av gamla moderafförslag, finns def ingen anledning för moderaterna aff delta i debatten över huvud taget. På trafikpolitikens område är besluten högervridna fram tills nu. Jag gissar att moderaterna litar på regeringen också när det gäller järnvägar och vägar i Norrbotten. Def gär i den riktning som moderaterna har hoppats på och beställt.

Tyvärr blir vägen i Bohuslän mycket dyrare än vad Per-Ola Eriksson sade. Man har räknat med 1,2 miljarder för 24 mil motorväg, men det har visat sig all t.o.m. den siffran slår fel ål galet håll. Sådana vägsatsningar kan man alltså göra på västkusten, som Kjell-Olof Feldt en gång förutspådde skulle bli Sveriges FLuhrområde. Man kan undra om vi inte är pä väg åt def hållet.

I Sten-Ove Sundströms kommentarer fill vpk:s reservationer kan jag hålla med om en sak: Det kan se ut som en överloppsgärning med den reservafion som vi har avlämnat i fråga om malmbanan. Men de som har skrivit vpk:s partimofion tror jag har samma farhågor som jag har - vi litar infe riktigt på SJ:s investeringsplaner, efter den stora förändring som kommer aft ske framöver i fråga om järnvägspolitiken.

Så fill banan Boden-Haparanda. Det var en lustig rundgång i den bevisföring som Sten-Ove Sundström kom med. Jag sade just detta atf när man nu överlåter åt kommunala myndigheter och länsmyndigheter aff besluta, handlar det inte bara om vilket Iransportslag som de skall besluta sig för att använda. Det handlar också om den brist på upprustning som har rått under alla år. Då säger Sten-Ove Sundström atf vi inle skall lägga oss i vad länsmyndigheterna beslutar om.

Jag befarade att det skulle vara en så resonemang. Just därför använde jag def fröms citat från länsfrafikchefen där han säger aff buss är billigare - så är def bara. Man kommer alltså infe atf välja järnväg.

Herr talman! Def behövs stafiiga pengar för att del skall ske något bra på järnvägens område. Vi har inte fått igenom våra krav på aft järnvägen skall utgöra en stomme. Men vi tycker ändå att Sten-Ove Sundström när def gäller Norrbotten infe borde ta så lätt pä frågan om banan Boden-Haparanda.

148

Anf. 168 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Herr talman! Först till Per-Ola Eriksson: Han ställde en rad frågor, men jag hinner naturligtvis inte besvara samtliga. Låt mig bara konstatera, som Leif Marklund har gjort tidigare i dag, att def förslag som Per-Ola Eriksson och centern har framlagt beträffande vallenkraft och energi inle har någonting alt göra med det förslag som socialdemokratin och LQ-disfriktet gemensamt har lagt fram. Del är något helt annat.

Beträffande satsningar på Arjeplog vef Per-Ola Eriksson mycket väl att vi har gått i bräschen för att satsa extra pengar. I den proposition som vi nu diskuterar föreslås 15 milj. kr., på samma sätt som vi har salsal pä östra

Norrbotten. När Per-Ola Erikssons parti saft i regeringsställning åstadkoms ingenting för att lätta pä trycket och minska arbetslösheten i dessa utsatta kommuner. Def har aldrig satsats så myckel pä vägarna i norr som nu, genom de insatser som jag har nämnt fidigare i dag.

Personfransporfsfödet kan naturligtvis utvecklas i olika former. En sådan utveckling av det nuvarande stödet sker också. Man skall vidare komma ihåg beträffande såväl transportstödet som helhet som def speciella personfransporfsfödet atf det är vi socialdemokrater som har tillskapat dessa stöd och även har justerat dem för atl få en bättre anpassning till de verkliga förhållandena. Med andra ord: Ni har talat om det, medan vi har kommit till skott och sett fill aff stödåtgärderna har börjat fungera. I fråga om näringslivets utveckling i Norrbotten, framför allt beträffande småföretagsamheten, som nu blommar, har def också visat sig atf stödet haft effekt.

Trafiken Boden-Haparanda var Viola Claesson inne på. Def är naturligtvis vikfigt att länsmyndigheterna får ha ett avgörande inflytande över investeringarna. De kan myckel väl se Irafiksirömmarna, och de kan också fä besluta om de vill fortsätta med persontrafik på järnväg eller vill gå över till buss eller något annat trafikmedel.

Trafiken på den här sträckan stryker också centern under i sin reservafion, där man talar om trafiken med Finland. Men finländarna lade så sent som i slutet av föregående vecka ner persontrafiken på sin sida av gränsen. Det är alltså infe så enkelt aff bestämma vilken trafik man skall ha i framtiden. Framför allt: Låt oss fatta beslut på en decentraliserad nivå - dvs. i länen -och infe centralt här i riksdagen.

Till Hugo Bergdahl vill jag bara säga: Självfallet driver vi socialdemokrater på i de frågor som gäller stöd i olika former för aft utveckla näringslivet. Ett konkret exempel är just personfransporfsfödet. Skillnaden mellan er borgerliga och oss socialdemokrater är att ni pratar om det och vi gär ända fram fill beslut. Däri ligger skillnaden.

Lät mig sedan återigen säga fill Viola Claesson: Talet om upprustning av malmbanan är helt onödigt, eftersom den pågår. Jag noterar också atl Viola Claesson inte kunde markera skillnaden mellan vpk:s krav pä upprustning av malmbanan och ulskoltsskrivningen.

Återigen till sträckan Boden-Haparanda: Lät norrbottningarna själva besluta om vilken trafik som man vill ha. Lät oss undvika centrala beslut, som medför risk för aft det infe fungerar i def egna länet.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988 .

Särskilda regionalpoUtiskä insatser i Norrbottens län rn. m.

Under detta anförande överfog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 169 PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr falman! Jag vidhåller mitt påstående om Sten-Ove Sundström som den störste nejsägaren i Norrbotten. Han hade chansen atf bevisa aff så infe var fallet, men han fortsatte atf rada upp argument för varför man inte skulle satsa på bra kommunikationer, väginvesteringar osv.

Jag vill stillsamt påpeka för Sten-Ove Sundström atl Norrbottens andel av väganslagen under de närmaste tio åren beräknas minska myckel kraftigt. Norrbotten är det län som enligt vägverkets planer kommer att få den absolut

149

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Särskilda regionalpoUtiskä insatser i Norrbottens län rn. m.

största reduceringen av vägpengar. Det har redan fåll till följd alt vägverket i Norrbollen tvingas planera om och avstå från investeringar beträffande många angelägna vägprojekt som man skulle vilja sälla i gång. Del tycker jag är synd.

Sedan till järnvägssträckan Boden-Haparanda. Del är klart atl finländarna har tittat på hur Sverige gör med motsvarande irafikslräcka. Eftersom man frän svenk sida har signalerat alt den järnvägsbilen inte skall ingå i riksnätet, påverkar del också finländarnas ställningstagande. Så enkelt ärdet med den saken, och det har verifierats frän olika håll.

Hugo Bergdahl bjöd in norrbottningarna atl rösta pa reservationen om personfransporfsföd. Jag vill kvittera och säga att Hugo Bergdahl är välkommen atf rösta med centerns reservation 3 om bandelen Boden-Haparanda. Jag tror att ell sådant ställningslagande och ett sådant röstande från Hugo Bergdahl skulle glädja hans vänner i Tornedalen, som han kommer ifrån.

Till sist. herr talman: Sten-Ove Sundström sade atl socialdemokraterna till slut kommer fram till målet. Jag börjar tvivla på det, eftersom Sten-Ove Sundström och socialdemokraterna är på väg atl lägga av på upploppet.

150

Anf. 170 HUGO BERGDAHL (fp):

Herr lalman! När någon för tillfället upplever sin situation och sin ställning som stark nödgas man ibland ta till vissa överiorier. När jag lyssnade på Sten-Ove Sundströms senaste inlägg, tyckte jag atl han redan lät som om han vore en av de myndiga som vet mest och kan det mesta även på det här området när det gäller personlransportstödet.

Sten-Ove Sundström sade bl. a. all det är socialdemokraterna som har genomfört personlransportstödet och gjort de justeringar som har varit nödvändiga atl göra, medan vi andra pratar för del mesta. Då skulle jag bara vilja tillägga citl vi faktiskt - utöver all vi har pratat varmt för de här lösningarna- har motionerat och motionsvägen försökt påverka utvecklingen inom dethär området. Det är vi som har varit pådrivande i denna fråga. Det kommer Sten-Ove Sundström aldrig ifrån. Vi kommer att fortsätta atl driva på tills vi får de lösningar vi anser vara rikliga och som behövs för småföretagsamheten i Norrbotten.

Man skall kanske inte la till alltför mycket av överord, Sten-Ove Sundström, Om man sitter i regeringsställning och är beroende av andra partiers stöd skall man kanske vara litet försiktig med de stora orden.

Anf. 171 VIOLA CLAESSON (vpk):

Herr talman! Man kan luta sig ål olika håll i politiken. Hugo Bergdahl. Jag upprepar all socialdemokraterna när del gäller trafikpolitiken i stort har lutat sig åt höger. Därför finns del ingen moderat här. De har inget all klaga på.

Är frågan om banan Boden-Haparanda en demokralifråga, Sten-Ove Sundström? Är del av decentraliserings- och demokratiskäl som man överlåter åt länstrafikbolag, kommuner och länsmyndigheter att avgöra vilka satsningar som skall ske? Det tycker jag är väl magstarkt, herr talmari.

' Om en mängd bandelar i landet inte får några pengar till upprustning sker del som har skett med banan Boden-Haparanda. Vissa delar av året får man

sänka hastigheten på banan. Då kan det inte vara särskilt trevligt atl resa eller att skicka gods där. Delta är ett sönderfall som tyder på att järnvägsbanan Boden-Haparanda inte har någon framtid, eller hur? Jag tycker all Sten-Ove Sundström skall vara litet mer ärlig.

Jag vill fråga Sten-Ove Sundström: Om vi satsade pengar på bandelen för en rejäl upprustning, hur skulle då de lokala myndigheterna använda sitt inflytande? Skulle man med självklarhet välja buss i så fall? Eller skulle man välja tåg, som är miljövänligare och energisnålare? Del är detta frågan gäller.

Anf. 172 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Herr talman! Lät mig börja med all svara på Viola Clarksons fråga. Det vikfiga är aff människor söm finns i Norrbottens län får vara med och bestämma vilken trafik de anser lämpligast. Det är del vikliga. Viola Clarkson ställer därför frågan till fel person. Jag vill all vi skall avvakta de beslut som länsmyndigheterna fatfar. Def tycker jag är en fin decentralisering av besluten. Sedan fär vi hjälpa fill på olika sätt aft tillfredsställa dem. Det fungerar på def sättet. Def tycker jag infe att vi skall springa ifrån.

Vi skall komma ihåg aft banan Boden-Haparanda har ett av de lägsta passagerarunderlagen av alla banor av denna typ. Men det är naturligtvis något man kan förändra om man är beredd atf rusta upp banan eller köra persontrafik där i framtiden. Jag vill minnas aff det bara är 14 passagerare per fågsätt pä den bandelen, alltså en väldigt låg siffra. Def viktiga är att besluten fattas på länsnivå, där man har den bästa insikten, och att man får välja, och inle - som Viola Clarkson - är helt låst vid atl alla transporter måste ske via järnväg.

Per-Ola Eriksson påstår att jag är den störste nejsägaren i Norrbotten. Han påstår alt jag säger nej lill det mesta. Han masta ha missuppfattat detta grovt. Vi socialdemokrater har nu lyckats pressa ned arbetslösheten till den lägsta nivån i modern tid i Norrbotten. Det skall Per-Ola Eriksson komma ihåg. Sedan kan vi naturligtvis diskutera detaljerna, på vilket sätt detta har genomförts. Vi har allfid fått göra våra speciella satsningar på det utsatta län som Norrbotten trols allt är med stort motstånd från de borgerliga. Vi har gjort rejäla satsningar i form av de förslag som ingår i Norrboffenspropositio-nen. Det vikfiga är aft besluten när det gäller bandelen Boden-Haparanda fattas på en decentraliserad nivå. Det förvånar mig atl Per-Ola Eriksson gör så våldsamt motstånd mot alt besluten får fattas hemma i Norrbotten. Jag trodde att Per-Ola Eriksson och centern i övrigt var för ell decentraliserat beslutsfattande. Men def kanske är några månader sedan man övergav den politiken.

Låt mig slutligen säga följande lill Hugo Bergdahl. Del är bra all vi debatterar olika frågor i denna kammare. Det är bra aft vi fär diskutera t. ex. persontransporlslöd i olika former. Men de stödformer vi från socialdemokratisk sida har fått lill stånd har gynnat länels utveckling oerhört.

Hugo Bergdahl återkommer med en rad frågeställningar. Del måste betyda att han har svårt att förstå detta. Låt mig citera Småföretagaren, småföretagens tidning i Norrbotten, nr 2 från 1988. Rubriken på ledaren lyder: "Den positiva utvecklingen måste fortgå". I ledaren sägs: "Det råder optimism bland småföretagen i Norrbotten. Nya företag startas och de redan

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norr-botlens län m.m.

151

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Särskilda regionalpoUtiskä insatser i Norrbottenslän m.m.

etablerade investerar och satsar som aldrig förr. Naturligtvis skiljer det sig en hel del mellan olika delar av länet men bilden är ändå entydigt positiv för företagsamheten." Hugo Bergdahl bör komma ihåg att det sker under en period då vi socialdemokrater har satsat hårt för all driva på utvecklingen. Del kominer vi att fortsätta göra, med eller utan folkpartiefs hjälp.

Anf. 173 VIOLA CLAESSON (vpk):

Herr falman! Qm socialdemokraterna har lika svårt att läsa innantill när def gäller sakinnehåll i texter som de har att lära sig läsa namn innantill, börjar jag förstå varför del går så galet här i kammaren med trafikpolitiken.

Apropå detta med inflytande vill jag säga följande till Sten-Ove Sundström. Orn riksdagens majoritet visar alt vi vill satsa på järnvägen, atl vi ger pengar lill sådana satsningar, blir det lättare för länslrafikmyndigheter och andra all utöva ett inflytande. Är del inle sä, Sten-Ove Sundström? Det blir så alt säga litet mer meningsfullt.

Den enkät jag redovisade tidigare talar sitt klara språk. Infe är det sä att det näsfan i samfliga län finns en mängd järnvägshatare och bussälskare. Det är helt enkelt så all man, på grund av alt ekonomin inte tillåter eller därför alt t. ex. underhållet varit så uruselt under en rad år under socialdemokratisk ledning i landet, infe har något val. Den som inte kan välja kan inte använda sitt inflytande. Def är precis detta jag har velat påvisa i denna debatt. Men Sten-Ove Sundström slingrar sig även i nästa inlägg, om jag gissar rätt.

Anf. 174 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Herr falman! Låt mig först korrigera mig och be Viola Claesson om ursäkt -hon heter naturligtvis inte Clarkson ulan Claesson. I övrigt återkommer jag till del jag sade tidigare. På sätt vis kan jag förstå att Viola Claesson med sin kommunistiska ideologi har svårt atl förstå detta. För oss är del meningsfulla i delta sammanhang all besluten fattas så nära människorna i samhället som möjligt. Det är demokrati, och den är vi socialdemokrater väldigt rädda om, Viola Claesson.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fatfas vid nästa arbetsplenum.)

13 § Föredrogs

jordbruksutskottets belänkande

1987/88:20 om särskilda regionalpoUtiskä insatser i Norrbottens län m.m. (prop. 1987/88:86).

Särskilda regionalpolitiska insater i Norrbottens län m. m.

152

Anf. 175 PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr talman! Med debatten om detta belänkande avslutar vi en ganska läng debatt om många betänkanden om Norrbotten med anledning av regeringens Norrboltenspakel. Jag skal) därför falla mig myckel kort beträffande detta betänkande.

Det är viktigt för skogsbruket med bra vägar och i synnerhet bra skogsbilvagar. En del skogsråvara kommer i dag infe uf ur skogen på grund av ell undermåligt skogsbilvägnät. Dessutom skulle man genom att öka anslagen till skogsvårdsstyrelsen för byggande av skogsbilvägar kunna förbilliga för skogsbruket och förstärka ekonomin. Detta är en angelägen fråga. Det finns i dag en ganska lång kö hos skogsvårdsstyrelsen. Därför vore del angelägel all förstärka def här anslaget, såsom vi har föreslagit. Jag yrkar bifall lill centerns reservation.

Jag vill för min del avsluta debatten om Norrbotlensbetänkandena med atl säga alt jag hoppas att vi på olika sätt kan förändra politiken och skapa en situation där det inte är nödvändigt atf valår komma med sådana här speciella paket. Def är min förhoppning att vi i det här landet skall fä en ekonomisk politik och en näringspolitik som gör det möjligt för alla regioner atf utvecklas positivt utan paketinsatser av kortsikfig natur.

Därmed, herr talman, kan vi övergå lill debatten om jämställdhet.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Särskilda regionalpoUtiskä insatser i Norrbottens län m. m.

Anf. 176 JAN JENNEHAG (vpk):

Herr talman! Det är inte sä länge sedan riksdagen behandlade jordbruksutskottets betänkande nr 17 om statsbudgeten för 1988/89. Under rubriken "Stöd lill byggande av skogsvägar" beslöt riksdagen enligt propositionen, dvs. ett anslag om 50 milj. kr.

Bilden innan ärendet ulskoitsbehandlades var något splittrad och inte helt utan intressanta inslag. Som man kan vänta sig intog kommunister och moderater ståndpunkter som låg längst ifrån varandra. Vpk ville öka anslaget med 20 milj. kr. Moderaterna ville dra in det helt. Folkpartiet ville dels minska med 8 milj. kr., dels öka med 5 milj. kr. för Västerbottens län. Centern ville öka med 30 milj. kr. för Jämtlands län och med 20 milj. kr. för Västerbottens län. Någon tolkning, av dessa fakta vågar jag mig inte på.

1 utskottsbehandlingen hyfsades ekvationerna. Moderaterna och vpk höll fast vid sina åsikter i reservationer. Folkpartiet reserverade sig för en minskning med 8 milj. kr. Centern anslöt sig till socialdemokraterna.

Nu behandlar vi Norrbotten. Centern vill ha 5 milj. kr. extra lill skogsvägar. Med tanke på hur vpk har ställt sig tidigare är det inte något som jag vänder mig emol. Vpk stöder centerreservationen, del vill jag gärna säga lill Per-Ola Eriksson.

Anf. 177 LEIF MARKLUND (s):

Herr lalman! Detta korta belänkande behandlar den del av Norrbottens-propositionen som rör "Särskilda skogsvärdsinsalser i Norrbollens län" och de motioner som väckts med anledning av denna. Propositionen spänner över tio av riksdagens utskott. Då åtta utskottsbelänkanden redan har behandlats torde del mesta redan vara sagt i detta ämne. Trols det vill jag ändå kortfattat kommentera propositionen.

Del åtgärdspaket som vi nu slutbehandlar var behövligt och nödvändigt för att komplettera det utvecklingsprogram för vårt län som den tidigare propositionen lagt grunden för. Denna uppföljning visar på en ansvarsfull regionalpolitik.

1 dag har vi människor, företag, kommuner och landsting som ser länets

153

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Särskilda regionalpoUtiskä insatser i Norrbottens län m: m.

154

möjligheter framför sig. Vi har också företag, såsom jordbruk, där vi kan märka en stark investeringsvilja, en markant ökning när del gäller viljan att satsa.

Propositionen, som syftar fill atf hela länet skall leva, har fått ett bra bemötande. Det har klart framgått från länsstyrelse, företag och kommuner.

Jag är övertygad om att hela riksdagen efter sitt besök i länel kommer alt dela min uppfattning atl Norrbotten har en mängd outnyttjade kvaliteter, vilket gör att def finns en framfid även i vårt län.

Herr falman! De särskilda skogsvårdsinsatser som föreslås i propositionen och behandlas i detta betänkande är en bra investering i Norrbotten. I proposifionen föreslås atf medlen används på samma sätt som har förordals för Västerbottens läns inland, med styrning mot inlandet och den östra länsdelen.

Vidare sägs aff en intensifiering av skogsbruket bör ske som en samordnad insats av länsstyrelsen och skogsvårdsorganisationen. Det synes även angeläget att skogsbruket och kommunerna medverkar. Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen har ansvaret för aft samordna och leda verksamheten.

Som framhålls i betänkandet har skogsindustrin i Norrbotten problem med sin råvaruförsörjning. Skogsföryngring ställer särskilda krav på insatser och måste ske med stor omsorg. De medel på 35 milj. kr. som anslås avses att användas för rådgivning, stöd och service fill skogsägarna under en treårsperiod.

Insatserna bör leda till ett skogsbruk som med råge uppfyller skogsvårdslagens minimikrav och ger mer och säkrare sysselsättning såväl i skogsbruket och skogsindustrin som i serviceföretagen. Detta innebär att medlens användning kommer att leda till aktiva och stora markägarinsatser, ökad avverkning, bättre skogstillslånd och mer sysselsättning.

Centerpartiet har i en reservation anfört atl skogsbilvägnätel är en viktig förutsättning för ett effektivt skogsbruk och bra skogsvård och anser atl ytterligare 5 milj. kr. bör anvisas till detta ändamål.

Det är naturligtvis infe svårt atf hålla med centern om aff skogsbilvägnätef är en grundförutsättning för att bedriva ett bra skogsbruk. Jag yrkar ändå avslag på centerns reservation med den motiveringen att i årets budget anvisas en förstärkning av anslaget fill skogsbilvägar. Vidare föreslås under avsnittet Arbetsmarknad bil. 6 att ytterUgare medel anvisas till beredskapsarbete för skogsvägbyggande. Detta motiverar man med all byggande av skogsvägar kraftigt minskal under senare år och därmed försämrat tillgängligheten för skogsbruket.

Eftersom Per-Ola Eriksson talade för reservationen kanske jag något skall förtydliga meningen i budgeten. Årets budget innehöll dels en förstärkning som gav ytterligare 1 milj. kr. till länet. Def ordinarie anslaget höjdes från 6 till 7 milj. kr. Med de ytterligare 20 milj. kr. som i dag anvisas under arbetsmarknadsdepartementet aft användas i fre år kommer länet alt få en rejäl förstärkning. Länet kommer därmed upp till 1983 års anslagsnivå, den hittills högsta. I,samband med förra Norrbottenspakefet var anslaget till vägbyggande då uppe i 13 milj. kr. I dag slår naturligtvis de anslagna medlen lill förfogande för länsarbetsnämnden att, självfallet i samråd med skogsvårdsstyrelsen, användas där de ger den största effekten och de flesta

arbetstillfällena. Def blir inga svårigheter aft komma upp till 13 milj. kr., vilket som sagt motsvarar 1983 års anslagsnivå. Det finns säkert inget som hindrar att man det första året använder mer än 7 milj. kr., att man första året så att säga täpper till de uppdämda behov som finns.

Med dessa resurstillskott för skogsbilvägar torde infe vägar bli ett hinder för att få full verkningskraft på användande av de föreslagna 35 milj. för särskilda skogsvärdsinsalser i Norrbottens län.

Herr talman! Med del nu anförda yrkar jag bifall fill jordbruksutskottets hemställan i dess helhet och avslag på reservafionen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

Prot. 1987/88:132 2juni1988

Jämställdhetsjjolitiken

14 § Föredrogs bostadsutskotlets betänkande

1987/88:23 om särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m.m. (prop. 1987/88:86).

Beträffande defta betänkande konstaterade andre vice falmannen atf ingen talare var anmäld. (Beslut i ärendet skulle fallas vid nästa arbetsplenum.)

15 § Föredrogs

arbetsmarknadsutskottets betänkande

1987/88:17 om jämställdhelspoUliken (prop. 1987/88:100 bil. 2, 12 och 15 samt 1987/88:105).

Jämställdhetspolitiken

Anf. 178 INGRID HEMMINGSSON (m):

Herr lalman! Den proposition som ligger till grund för detta belänkande skiljer sig från tidigare propositioner genom alt den förmedlar ett slags övertro på statliga styrmedel. Jag tycker också aft den andas en aningslös tro aff jämställdhet mellan män och kvinnor är beroende av all del förs en socialdemokratisk polifik. Man kan läsa i proposifionen att jämställdhet framför allt är en fråga om fördelning av. resurser mellan olika grupper av medborgare. Del innebär atl man med styrning och politiska beslut från statens sida kan åstadkomma jämställdhet.

Del finns många exempel på felaktiga beslut från statens sida som medför orättvisor för familjer och framför allt för kvinnor. Ett exempel är den ensidiga barnomsorg som erbjuds och som bara gynnar vissa familjer. Det kan knappast kallas för en rättvis fördelning av resurser.

Jämställdhet är framför allt en attitydfråga. Hindren utgörs av atl många människor är starkt präglade av traditionella mans- och kvinnoroller. Ofta är detta omedvetet. Fördomar finns hos både män och kvinnor i deras syn på sig själva och varandra. Det är främst bland unga människor som opinion måste

155

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

JämställdhelspoUliken

156

bildas för atf en förändring skall åstadkommas. Det är oerhört viktigt atf atfitydpåverkan sker i alla delar av samhället.

Självfallet finns i regeringens proposifion läges- och problembeskrivningar som vi moderater delar. Detta gäller även mål- och åtgärdsbeskrivningar. Jag kommer i mitt anförande, för att spara tid, inte att redogöra för våra reservationer lill betänkandet. De finns i betänkandet och ni har säkert allihop läst dem. Jag skall i stället ägna mig åt de delar av propositionen i vilka vi har en från regeringen avvikande uppfattning.

I propositionens avsnitt om kvinnor och ekonomi talas det om den stora betydelse som den offentliga sektorns snabba tillväxt har haft för kvinnors inträde på arbetsmarknaden. Samtidigt ger regeringen en släng åt vad den kallar de nyUberala tankegångarna om privafisering som påstås ta resurser från den offentliga sektorn. Detta leder, enligt propositionen, lill en sänkning av kvaliteten i barnomsorg, vård och utbildning.

Defta är aningslöst. Med andra ord liknar det strutsen som stoppar huvudet i sanden.

I propositionen nämns infe ett ord om nackdelarna med den snabba och dyra utbyggnaden av den offenfiiga sektorn. Detta har på lång sikt inte alls gynnat kvinnorna. Frånvaron av alternafiv har tvärtom innestängt kvinnorna i en låglönesektor där deras möjligheter att påverka sin arbetssituation har varit och är små. De har inte kunnat välja arbetsgivare. De har inte heller haft möjligheter att förverkliga. sina egna idéer. Propositionen tassar runt problemen genom att i stället tala om dels den tilltagande bristen på arbetskraft inom vården, dels den stora personalomsättningen i delar av den kommunala sektorn. Efter defta konstaterande blir det skygglapparna på igen. Propositionen berör alltså inte orsakerna till problemen.

Del går inte att bara vifta bort det man kallar för nyliberala tankegångar. Men det kanske inte är så konstigt aff socialdemokraterna gör def, eftersom def parfiet inte sitter inne med några framfidsidéer. Def går inte att fortsätta på den inslagna vägen. Det har gått för långt. Det är alltför många, speciellt kvinnor, sorn går och funderar över sin situation och över hur den skall kunna förändras. Detta gäller framför allt kvinnor inom vårdsektorn. De besitter ett stort kunnande och har många idéer som väntar pä atl förverkligas.

Om den offentliga sektorn lade ut vissa delar på entreprenad skulle en del av dagens problem kunna lösas. Många av problemen är en följd av den offentliga sektorns monopolställning. Flera privata entreprenörer skulle ge kvinnor möjlighet atl förverkliga sina idéer och starta sina egna förelag inom vården. Detta skulle medföra en betydligt förbättrad situation. Kvinnor skulle kunna välja arbetsgivare, vilket i sin lur skulle medföra alt den offentliga sektorn skulle tvingas alt länka om i många avseenden. Plötsligt skulle det nämligen uppstå konkurrens. Människor skulle få flera möjligheter.

Enligt propositionen leder detta till en sänkt kvalitet i barnomsorgen och i vården. Regeringens kvinnosyn tycks vara rätt bedrövlig. Regeringen misstror kvinnorna och tror inte att den offentliga sektorn kan samarbeta med kvinnliga entreprenörer. För def är just samarbete det handlar om, och det är mest kvinnor som arbetar i den offentliga vården, 56 % av alla förvärvsarbetande. Förresten tror jag att förändrade villkor i den offentliga

sektorn också skulle göra den mer attrakfiv för män. Alla vet ju att kvaliteten i vården och omsorgen inte alltid är vad den borde vara. Orsaken till detta kan man utläsa av propositionen: brist på arbetskraft, stor personalomsättning, stort utbyggnadsbehov som kostar pengar osv: Det senare kunde i viss mån avhjälpas genom att kvinnorna fick chansen. Det har visat sig aff i de fall entreprenörer har tillåtits bedriva verksamhet har denna blivit billigare, och de som är anställda och de som är i behov av hjälp har blivit nöjdare.

Varför är ni socialdemokrater så stora riiofsfåndare till ökad valfrihet - i det här fallet fill valfrihet för kvinnor? Hur tror ni att ni skall kunna bekämpa idéer som ligger i fiden?

Arbetsmarknadsministern befinner sig i kammaren nu. Def resonemang som förs i propositionen på s. 7 är en aning naivt.

I regeringens handlingsplan, som alltså skall främja jämställdheten, ingår aff ett antal miljoner skall fördelas på olika åtgärder. Vi avvisar en del av åtgärderna, eftersom vi bedömer alt de inle kommer all ge önskad effekt. Andra åtgärder bör prövas. Som jag sade fidigare framgår detta av våra reservafioner.

I proposifionen föreslås att jämställdhetslagen skall bli föremål för utvärdering, och det är vi överens om, men alla borgerliga partier anser att arbetsgruppen bör vara parlamentariskt sammansatt. Med anledning av det engagemang som de nuvarande oppositionspartierna visade vid lagens tillkomst är det rimligt aft utse en parlamentarisk sammansatt utvärderingsgrupp. Socialdemokraterna var motståndare till jämställdhetslagen vid dess tillkomst den 13 december 1979. Läser man den socialdemokrafiska reservationen finner man att socialdemokraterna den gången ansåg att ell ökat fackligt engagemang skulle vara nog för alt nå resultat i jämställdhetsarbelet. Nog finns det anledning att ha en parlamentariskt sammansatt utredning!

I proposifionen påstås vidare atf den socialdemokratiska familjepolifiken utgör en förutsättning för jämställdhet. Några av de utgångspunkter som nämns är aft föräldrar och barn skall ha fid för varandra, de skall kunna leva pä en rimlig ekonomisk standard och de skall ha möjlighet att förena föräldraskap och förvärvsarbete.

Detta är i och för sig rikfiga utgångspunkter, som vi ställer oss bakom. Skillnaden är att detta mål inte kan nås med socialdemokratisk politik. I den socialdemokrafiska polifiken finns alltför litet valfrihet för familjerna. Den som infe kan eller vill välja kommunal barnomsorg får inte heller del av statens stöd. Detta försämrar familjens ekonomiska standard. Den som vill stanna hemma hos sina barn en längre fid får göra stora ekonomiska uppoffringar, eftersom det infe finns något stöd från samhällets sida för dessa familjer. Också detta försämrar familjens ekonomiska standard.

Med det socialdemokrafiska skaftesystemet betalar en barnfamilj lika mycket i skaft som en familj utan barn, och barnfamiljen blir därigenom beroende av bidrag. En ansträngd ekonomi i det socialdemokratiska högskattesamhället ger inte mycket tid över för barnen. Allra hårdast drabbas kvinnorna även i detta fall - särskilt en ensamstående kvinna. Ensamstående föräldrar är ofta kvinnor. En kvinna med ett lågavlönat vårdarbete kan på en intjänad hundralapp - om hon t. ex. arbetar över en helg - förlora 90 kr. därför aff hon får betala högre skatt, hon får sänkt

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Jämställdhetspolitiken

157

Prot; 1987/88:132 2 juni 1988

Jämställdhetspoliliken

bostadsbidrag och hon får högre daghemsavgiffer. Hon har inte stora möjligheter aft påverka sin situafion.

Det är omöjligt att uppnå jämställdhet mellan män och kvinnor om valfrihet för familjen saknas. Jämställdhet och valfrihet hör ihop.

Oftast är def kvinnorna som får det besvärligast då ekonomin är kärv och då barntillsynen inte går att ordna. Familjers önskemål är olika. Därför passar inte den socialdemokrafiska familjepolitiken alla människor.

Vi i de borgerliga partierna hänvisar i en reservation till def borgerliga förslaget om vårdnadsbidrag, vilket utjämnar en del av de orättvisor som i dag finns rnellan familjer som gör olika val.

Vi är alla överens om att jämställdhet mellan män och kvinnor är målet -def har vi många gånger stått här i kamrnaren och talat om. Del är medlen som vi inle är helt överens om. Svårigheten alt förändra attityder hos människor är uppenbar. Detta kan inte ske genom politiska beslut. För att då visa handlingskraft, kan def bli lätt som i def föreliggande betänkandet, dvs. en rad förslag till beslut som många kanske inte riktigt tror på. Men något måste ju göras.

Svårigheterna är i grunden mycket större - det tror jag att vi allihop är medvetna om. Det krävs ett tålmodigt arbete i hemmet, i skolan och på arbetsplatsen - överallt i samhället - för aft förändra dessa attityder. Jag tror att def framför allt gäller aff medvefandegöra felakfiga attityder. Vi borde kanske börja med riksdagsledamöterna - det vore väl inte så tokigt. Det gäller säkert inom alla partier. Jag är nämligen infe helt övertygad om aff alla tycker aff jämställdhefsarbefe behövs. Då kan man ju också förstå att det far fid innan def sker en förändring i de övriga delarna av samhället.

Herr talman! Jag yrkar härmed bifall fill de moderata reservafionerna till detta betänkande.

158

Anf. 179 CHARLOTTE BRANTING (fp):

Herr talman! Det var med spänd förväntan som vi på kvinnodagen den 8 mars mottog regeringens handlingsplan inför 90:talef när del gäller jämställdheten mellan könen. Del var med blandade känslor som man läste den. Mycket är bra - det vill jag gärna ge jämslälldhetsminisler Ingela Thalén ett erkännande för, när hon nu har kommit hit i kväll. Men alltför mycket är också vagt framställt. Besvikelsen hade varit stor när vi i januari förgäves letade i budgetpropositionen efter konkreta jämställdhelsförslag.

Vi i folkpartiet lade trots detta under den allmänna motionstiden fram vår stora partimotion om jämställdhet. I den presenterar vi vår syn på hur järnsfälldhefsarbefef skall utformas i framfiden. Den bärande drivkraften i folkpartiels djupa engagemang för jämställdhet ligger i vår ideologi och tro på att varje människa skall respekteras som individ oberoende av kön. Det är vår uppgift alt verka för atf diskriminerande regler, fördomar och attityder arbetas bort.

Det är min förhoppning atf vi i dagens debatt kan vara överens om den grundläggande uppfattningen. Jag tycker mig ha goda skäl alt tro det efter atl ha läst proposition, motioner och betänkandet.

Vi har självfaUet delvis olika förslag för aff nå vårt mål om jämställdhet

men kan också konstatera aft vi alla har en bra bit kvar innan vi uppnår detta mål.

Folkparfiets partimotion presenterade 34 yrkanden, och i den kommittémotion som vi lade fram med anledning av proposifionen blev del ytterligare 11. Så det är kanske inte så konsfigt att det i betänkandet förekommer ■ ett antal reservationer från folkparfiet. Def är bara aff konstatera aft regeringen och majoriteten i utskottet enligt vär mening i alltför liten utsträckning har tagit fasta på våra förslag.

Herr falman! Jag vill redan nu yrka bifall fill samfliga folkparfireservafio-ner fill defta belänkande.

Del från jämställdhetssynpunkt allvarligaste i proposifionen och belänkandet är alt man försvarar de offenfiiga monopolen inom vård, omsorg och utbildning - trots att de i praktiken fungerar som ett slags näringsförbud för kvinnor. Skillnaderna mellan kvinnors och mäns villkor på arbetsmarknaden är ju mycket stora. Detta framgår med all önskvärd tydlighet av den statistik över sysselsättning, arbetsuppgifter, löner och pensionsförhållanden, vilken återfinns i propositionen.

Def är bra aft vi är överens om att detta måste förändras, men varför då infe ta chansen att i denna del underlätta för kvinnors arbete. Statsbidrags-regler inom vård, omsorg och utbildning - områden där faktiskt ungefär hälften av alla förvärvsarbetande kvinnor är verksamma - är i allmänhet utformade så att de enskilda alternativen diskrimineras. Def innebär t. ex. att en kvinnlig förskollärare som vill starta ett enskilt daghem inte har praktisk möjlighet atf göra def. Kvinnor får därmed ofta inte heller möjlighet aff välja mer än en arbetsgivare. På områden där män traditionellt är verksamma finns det normalt inte några sådana hinder att starta egen verksamhet. Jag menar att denna ordning är omöjlig aff försvara från jämställdhefssynpunkf.

Regeringen tycks hävda att statsbidrag till enskilda alternativ skulle leda till mindre resurser och därmed sämre kvalitet inom den offentliga barnomsorgen, vården och utbildningen. Regeringen bortser då ifrån attde enskilda alternativen också skulle avlasta den offenfiiga sektorn en del kostnader. De skolor, daghem och den sjukvård som drivs i enskild regi kan ju bara överleva så länge det finns människor som vill utnyttja deras tjänster.

Den sjunkande kvalitet som regeringen säger sig frukta att def blir fråga om skulle i ett senare skede alltså leda fill alt "de grupper som anser sig ha råd söker sig lill privata lösningar, vilket skulle öka klasskillnaderna i samhället". Här antyds faktiskt att människor skulle söka sig till privata lösningar även i en situafion där såväl offentliga alternafiv som samhällssfödda enskilda alternativ finns till hands. I själva verket är det i det nuvarande systemet som valfriheten är förbehållen de människor som har gott om pengar. Vi menar ju alt kostnaderna tack vare likvärdiga statsbidrag skulle kunna jämställas mellan offenfiig och privat verksamhet. Regeringens politik pä detta område är alltså till skada för både valfriheten och jämställdheten.

Jag vill ställa en fråga till Gustav Persson, som också Ingela Thalén gärna får besvara: Om Östers IF i Växjö, FPU eller SSU skulle vilja starta ett daghem, så kan de få statsbidrag till det. Men om några utbildade förskollärare vill göra def, så får de infe statsbidrag. Defta kan väl ändå infe

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Jämställdhetspoliliken

159

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Jämställdhetspolitiken

160

vara rimligt. Tror Gustav Persson att kunniga och erfarna yrkesutövare skulle bli sämre om de fick möjlighet atl starta eget? Jag tror inte del.

En annan fråga som är väsentlig för kvinnors arbetsmarknad är hur olika yrken värderas och klassificeras. Tyvärr värderas ju de arbeten som utförs av kvinnor vanligen lägre än arbetsuppgifter som utförs av män. Tröts atf utskottet säger aft detta självfallet infe är något som man accepterar är man inte beredd aft tillstyrka aft det verkligen görs någonting åt det. Folkpartiet och centern har föreslagit att man skall tillsätta en parlamentarisk kommission, som fär till uppgift att utveckla ett rättvist arbelsvärderingsinstrumenl. Dessutom har folkpartiet i reservation 4 föreslagit att SCB, arbetsgivarverket och AMS skall göra en samlad översyn av def nafionella klassifikafionssyste-met. Genom att få en mer detaljerad klassifikation av t. ex. yrken inom den sociala servicesektorn, skulle man lättare kunna uppvärdera dessa yrken, där väldigt många kvinnor är verksamma.

Ett annat problem som möter många kvinnor är att de infe har någon chans aff få helfidsarbete om det så önskar, eftersom de innehar speciellt inrättade deltidstjänster. Regeringen har uppmärksammat frågan och även anslagit pengar. Men pengarna är ju inle lill någon nytta så länge del bara rör sig om anslag. Regerignen måste aktivt motverka atf särskilt inrättade deltidstjänster kommer lill stånd när det borde vara heltidstjänster. Självfallet skall frivilligt deltidsarbete uppmuntras även i framtiden. För många kvinnor är det ju den enda möjligheten fill kontakt med förvärvslivet.

Efter påtryckningar från oppositionen har nu utvecklingsfondernas finansieringsområde utökats lill att också omfatta vissa delar av tjänstesektorn. Men varför, Gustav Persson, inte la steget fullt ul? Varför skall inle bl. a. de kvinnor som vill starta eget t. ex. när det gäller hantverk eller serviceföretag kunna få stöd? Det skulle ställa för stora krav på resurser, säger majoriteten i ufskotfef. Men låt oss lösa def problemet genom att rösta för både reservafion 16 och reservation 18, där folkpartiet kräver 1 miljon till just den här verksamheten!

Vi i folkpartiet värnar speciellt om jämslälldhelslagen - dels därför atl vi fick kämpa hårt för alt få igenom den, dels därför all vi anser att den är ett viktigt instrument för aff motverka könsdiskriminering och för atf främja jämställdheten på arbetsplatserna.

Men nu efter åtta år tycker vi att det finns anledning atf se över lagen. Vi pekar i vår partimofion på ett flertal punkter där vi anser att lagen skall förstärkas. Men varför vill inte socialdemokraterna ha med oppositionen i detta arbete? Vad är det egentligen för översyn man tänker göra, Gustav Persson, när man nu efter påtryckningar från oppositionen ändå har gått med på att en översyn görs? Kanske Ingela Thalén kan svara. Varför vågar man alltså infe släppa in opposifionen i delta arbete? Vi redovisar klart i vår parfimofion en hel rad punkter där vi vill ha en skärpning.

Konstigt nog tycks regeringen och socialdemokraterna så ofta vara sig själva nog. Varför tycker man t. ex. inte att det kunde vara av värde att riksdagen ställde sig bakom målen atf förbättra kvinnorepresentationen? Det är bra att regeringen nu har formulerat tidsbestämda mål. Det hai' vi i folkpartiet länge krävt och vi har också haft framgång i våra strävanden. Redan 1972 rekommenderade vårt landsmöte t. ex. all ingeldera könet skall

Jämställdhetspoliliken

ha mindre än 40 % av partiefs platser i olika politiska församlingar och Prot. 1987/88:132 interna organ. I riksdagen nådde vi 40-procentsmålef 1986. I många andra 2 juni 1988 organ har vi också lyckats med def för länge sedan, t. ex. när det gäller vår partistyrelse. Vi tycker atl det är alltför vagt att riksdagen bara skall ta del av vad regeringen har anfört i denna fråga. Riksdagen borde ställa sig bakom regeringens förslag i detta sammanhang.

Man har ju nu accepterat principen om tidsbestämda mål och därför tycker vi i folkpartiet aft man också kunde försöka leva som man lär och ställa upp tidsbestämda mål även för statens personalpolitik, t. ex. vad gäller statliga chefstjänster och poster i stafiiga styrelser och kommittéer där regeringen sköter rekryteringen på egen hand. Det är anmärkningsvärt atl den grupp inom statsförvaltningen och kommittéväsendet som representerar staten domineras av män i betydligt större utsträckning än exempelvis den grupp som företräder partierna. Förutom de åtgärder som regeringen förespråkar vill vi således också här ha tidsbestämda mål.

Regeringen och utskottets majoritet vill avsätta 5 miljoner lill studier av mäns och kvinnors tidsanvändning. Utskottet påstår aff någon mer omfattande undersökning inte har gjorts på detta område. Man kan i alla fall säga att problemen är väl kända. Åtskilliga spaltmeter har skrivits och många undersökningar har gjorts beträffande kvinnors resp. mäns sätt aft använda sin tid. Sådana redovisningar finns t. ex. i utredningen "Kvinnors arbete" och i Delfarapporterna. Vi i folkparfiet tycker aft def skulle vara mycket bättre att använda de här pengarna lill atf främja jämställdheten i stället för att studera bristerna. Dem känner vi ju redan till. Därför föreslår vi bl. a. att 2 miljoner skall avsättas för projektverksamhet avsedd att uppmuntra till pappaledighet och andra insatser för aft främja en friare mansroll. Vi föreslår alt arbetsgivarverket skall få i uppdrag att ta initiafiv på detta område inom den offentliga sektorn. Jämställdheten i dag borde handla lika mycket om mannens livsvillkor som om kvinnans, Uka myckel om mannens rätt alt få utvecklas tillsammans med sina barn som om kvinnans rätt atf få utvecklas i arbetslivet. Det handlar ofta om rättigheter. Men def borde handla mer om praktiska möjligheter.

Vi i folkpartiet föreslår att en attitydundersökning och en kartläggning görs av de hinder som möter män som tar pappaledigt. Vi kan notera aff det fortfarande är kvinnorna som till absolut största delen utnyttjar föräldraförsäkringen. 1985 utnyttjade kvinnorna inte mindre än 94,5 % av det totala antalet uttagna dagar av föräldraförsäkringen. Således utnyttjades bara ca 5,5 % av männen. Det är oerhört angeläget aft pappans lika ansvar för barnen markeras redan från början. Är det verkligen Gustav Perssons åsikt att de insatser som man har gjort och som utskottets majoritet pekar på när det gäller att uppmuntra till pappaledighef skulle vara tillräckliga? Jag tror inte att del är Gustav Perssons åsikt.

Värnpliktsfiden borde vara ett oerhört lämpligt tillfälle all initiera
jämställdhelsfrågor och samlevnadsproblem bland unga män. Det är också
vad vi i folkpartiet har föreslagit i reservation 26. Varför inte avsätta litet tid
för informafion och diskussion i de här frågorna? Nog skulle def finnas fid för
det. Men det går inte atf göra detta på frivillig basis, för då når man definitivt
inle dem som bäst skulle behöva sådan här informafion. 161

11 Riksdagens protokoll 1987/88:132

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Jämställdhetspoliliken

162

Till sist några ord om JämO. JämO är en liten och hårt belastad myndighet som har en mycket central roll i jämsfälldhefsarbetet.

Om man är centralt placerad och arbetar på heltid med jämsfälldhetsfrågor, kan man möjligen få överblick över vad som händer på detta område. Men för alla dem som driver jämställdhelsfrågor såväl regionalt och lokall som bland myndigheter, företag, kommuner etc. är del faktiskt svårt att följa debatten.

Def gäller t. ex. aff få fillgång fill resultaten av olika jämsfälldhetsprojekf, aff få tag i bra föreläsare och kursledare, att få tag i information om pågående forskning, kurser, filmer, faktaunderlag för arfiklar etc. Mycket av detta kunde den parlamentariskt sammansatta jämställdhetskommillén och dess sekretariat hjälpa lill med. Folkparfiets uppfattning är därför att denna kommitté skall återskapas.

Arbetsmarknadens parter och andra organisationer med anknytning till och intresse för dessa frågor bör som en referensgrupp ges tillfälle att delta i kommitténs och regeringens jämställdhetsarbete.

Vidare kan vi konstatera atf den parlamentariska förankringen kraftigt har försvagats i och med att kommittén infe längre finns. Partierna engageras ju inte nu på samma sätt som fidigare.

Ett återinförande av jämsfälldhetskommitfén skulle också tjäna som en signal fill de oroväckande många kommuner och landsting som har lagt ned eller står i begrepp att avveckla sina lokala jämställdhetskommiltéer. Det kan inle uteslutas alt vissa av dem tagit intryck av all just jämställdhelskom-mittén togs bort.

Skulle jämställdhefskommifténs återskapande infe bli möjligt på grund av socialdemokraternas hårdnackade motstånd, anser vi i folkpartiet att det är nödvändigt atf den utåtriktade verksamheten och servicen till intresserade ändå mäste förbättras. Det är då bäst aff JämO får denna uppgift.

JämO är i dag en väl fungerande myndighet som är fillgänglig för alla och har ett ständigt växande krav på sig att informera allmänheten. Men myndigheten saknar tillräckliga resurser, både personella och ekonomiska,

Socialdemokraterna har i alla år varit mycket njugga mot JämO. Folkpartiet förslår en uppräkning av JämO:s ordinarie anslag med 1 milj. kr. Dessa pengar skall användas till ytterligare en handläggartjänsl samt för all JämO skall få möjlighet att bedriva en förstärkt utåtriktad verksamhet och service gentemot allmänheten.

Förutom med dessa pengar vill vi förslärka myndigheten med ytterligare 2 milj. kr. för att ge JämO möjlighet alt följa upp jämslälldhetslagens krav pä akfiva åtgärder för jämställdhet. De här pengarna skulle främst användas inom de områden på arbetsmarknaden där det behövs särskilda insatser för alt öka andelen kvinnor samt inom de områden där kvinnor har lägre löner och sämre arbetsvillkor än genomsnittet. Vi är övertygade om att dessa pengar skulle bättre främja jämställdheten än de pengar som regeringen föreslår skall läggas på en tidsundersökning.

Det är förhållandevis alltför litet pengar - en summa på 17 miljoner - som regeringen anslår till jämsfälldhefsarbetef i denna proposition. Folkpartiet vill höja anslaget med 1 milj. kr. Det är litet pengar, och därför är det desto angelägnare aff pengarna verkligen används på rätt sätt.

Vi skall komma ihåg, herr falman, atf det inte är jämställdhet som kosfar pengar, utan def är bristen på jämställdhet. Aff infe både kvinnor och män används på bästa sätt är ett slöseri med ekonomiska resurser, men vad värre är: det är ett slöseri med mänsklig kunskap, vilja och engagemang.

Jag yrkar slutligen bifall fill samtliga folkparfireservationer.

I defta ariförande instämde Kerstin Keen (fp).

Prot. 1987/88:132 2junil988

Jämsiälldhetspolitiken

Anf. 180 KERSTI JOHANSSON (c):

Herr falman! När vi nu tar upp jämställdhefsfrågorna kan vi ganska snabbt konstatera aff åtskilliga problem måste lösas innan vi når fram till full jämställdhet mellan kvinnor och män.

Även om jämsfälldhefsminislern, i den proposition som ligger till grund för del betänkande som nu behandlas, anför aft utvecklingen har gått starkt framåt i Sverige, har inte den politik som förts av den socialdemokratiska regeringen på några avgörande punkter förändrat den sociala strukturen. Män och kvinnor har fortfarande i huvudsak en skild arbetsmarknad och gör olika ulbildningsval, och det råder olikheter i sociala förhållanden vad avser ansvar för familj och barn och vad gäller trygghetssystemets utformning. ■ När man därför nu skall lägga fast en handlingsplan inför 1990-falet i avsikt att åstadkomma ett mer jämställt och jämlikt samhälle är def, som centern ser det, oerhört angelägel att man i detta handlingsprogram far tag i problemen med den hitfillsvarande utvecklingen, som har lett och leder till koncentration av befolkning, bebyggelse och näringsstruktur.

Utvecklingen under de senaste åren har ökat klyftorna mellan individer och grupper och mellan olika delar av landet. På många håll är näringsstrukturen ensidig, och det har gjort aft mänga ungdomar och många kvinnor har tvingats flytta för aft få utbildning och arbete. Del leder fill en alltmer bristfällig social miljö i mänga utfiyllningskommuner. En sådan utveckling är det nödvändigt atl förändra, att bryta.

I centern ser vi en handlingsplan som siktar mot ett mer jämställt samhälle som positiv - en handlingsplan där tonvikten läggs på kvinnornas roll i ekonomin, på jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden, i utbildningen och i familjen samt på kvinnors inflytande i samhället. Vi har dock på ett antal punkter, som jag fidigare sade, en annan syn än regeringen på hur denna handlingsplan skall utformas för att jämställdhet skall nås. I def följande vill jag fa upp en del av detta.

Om jag följer uppläggningen i proposifionen och belänkandet skall jag börja med kvinnornas roll i ekonomin. Den ekonomiska standarden, såväl kvinnors som mäns, är beroende av möjligheterna att få förvärvsarbete och egen inkomst.

Förvärvsfrekvensen har utjämnats mer och mer mellan kvinnor och män, men det finns fortfarande betydande skillnader mellan kvinnors och mäns yrkesval. Arbetsmarknaden är i stor utsträckning könsuppdelad, och löneskillnaderna mellan kvinnor och män är stora. Arbeten inom vård- och servicesektorn värderas exempelvis lägre än arbeten inom yrken med teknisk inriktning. För att löneskillnaderna skall kunna elimineras krävs insatser av

163

Prot. 1987/88:132 olika slag, JÄMFQ borde t. ex. kunna prioritera forskning om joner och
2junil988 löneutveckling i ett jämställdhetsperspektiv.

Jämsiälldhetspolitiken

I centerpartiet anser vi också, infe minst med hänsyn fill de pressade arbetsförhållandena inom många kvinnodominerade yrken, ätten parlamentarisk kommitté bör tillsättas med uppgift alt genomföra en arbetsvärdering av olika yrkessektorer. Detta har vi tagit upp i vår kommittémofion A36. Vi menar att def behövs en kartläggning av skillnaderna och en analys av varför kvinnodominerade yrken oftast värderas lägre än yrken där def finns flest män. Förslag om hur rådande missförhållanden skall åtgärdas bör läggas fram av kommittén, utan aft man därmed inkräktar på def ansvar som parterna på arbetsmarknaden har.

Dessa frågor har tagits upp i reservation nr 2, som är gemensam för centern och folkpartiet.

Vi har tidigare i motioner och i vår kommittémolion A36 tagit upp arbetet för jämstiilldhel på utbildningsområdet. Denna del i propositionen om jämställdhetspoliliken inför 90-lalet har behandlats i utbildningsutskottet och kommer att debatteras i nästa ärende.

. Jag måste ändå få säga alt de traditionella könsrollsmönstren grundläggs tidigt, liksom värderingarna av vad som är manligt och kvinnligt. Det är därför oerhört viktigt att just jämsfälldhetsaspekterna beaktas genom hela utbildningen, frän förskola fill universitets- och vuxenutbildning.

Marianne Andersson kommer atf utveckla denna fråga ytterligare när nästa ärende behandlas.

När det gäller jämställdhet pä arbetsmarknaden är frågan om hur samhället planeras av grundläggande betydelse. Boendeplanering, barnomsorg och kollektivtrafik, för alt ta några exempel, måste vara utformade så atf både kvinnor och män ges möjlighet atf förvärvsarbeta. Samhällsplaneringen måste över huvud taget, om jämställdhet och jämlikhet skall uppnås, syfta lill en balanserad utveckling inom landet som helhet, inom olika regioner och inom de enskilda kommunerna.

Centerpartiet har lagt fram en mängd förslag som syftar till aft utveckla hela vårt land. En del av förslagen var uppe fill debatt i riksdagen i samband med regionalpolifiken. Men det är svårt aff få gehör! I centerpartiet,har vi dock den bestämda uppfattningen att en medveten polifik för regional balans och regional utveckling är absolut nödvändig och en avgörande förutsättning för att både män och kvinnor skall ha likvärdiga möjligheter att få arbete och en trygg personlig ekonomi.

Vår politik för en utveckling av hela landet är betydelsefull inte bara för mindre orter runt om i vårt land - den betyder också alt trycket på storstaden avsevärt minskar. Det leder lill ell närmare samhälle, ell mjukare samhälle, och del skulle i sin tur förbättra förutsättningarna för jämställdhetsarbelet. Detta har vi tagit upp i reservafionerna 11 och 13.

Andra frågor som vi också lyft fram i våra motioner är arbetsmiljön för kvinnor och den sociala tryggheten..

Arbetsmarknaden är könsuppdelad, och kvinnorna har ett betydligt

smalare verksamhetsområde än männen. Kvinnor arbetar främst inom vård-,

service- och konforsyrken. Med hänsyn till. att det i dag ofta är inom

164 vårdyrkena som de fysiskt tunga jobben finns menar vi alt det är angeläget att

ta fram tekniska hjälpmedel och ergonomiskt rikfiga verktyg. Detta är ett . Prot. 1987/88:132
område som särskilt behöver uppmärksammas. 2juni 1988

Bildskärmsarbete oroar-och def är kanske inte så underligt när vi vef atf , „,, , ....

Jämsiälldhetspolitiken

allt fler kommer att arbeta vid bildskärmsterminaler. Därför är def nödvändigt atf även i fortsättningen studera riskerna med bildskärmsarbete.

När det gäller arbetstiden råder det förhållandet alt kvinnor oftare arbetar kortare tid. Många önskar arbeta dellid därför atf de vill ha mer tid för familjen - men många klarar helt enkelt infe av aff arbeta heltid därför aff vissa arbetsmiljöer, exempelvis inom vården, är infe bara fysiskt utan också psykiskt påfrestande.

Aff arbeta kortare tid och dessutom ha lägre lön leder sedan fill ytterligare orättvisor genom att vårt sociala trygghetssystem är kopplat fill lönearbefef pä arbetsmarknaden.

I centerpartiet anser vi det vara angeläget aff vi, samfidigt som vi strävar efter atf vidga kvinnornas arbetsmarknad, också strävar efter aff uppnå mer likvärdiga sociala trygghetsvillkor för kvinnor och män. Det förutsätter atf de sociala trygghetssystemen i större utsträckning än hitfills utgår från grund-trygghefsprincipen, med möjligheter till individuell påbyggnad i det sociala skyddet. Hänsyn borde också tas lill det s. k. informella arbetet - det arbete som vanligtvis utförs av kvinnor och som mestadels gäller värd av barn. I centern menar vi att det borde vara en central del i ett handlingsprogram för jämställdhet.

Under avsnittet om jämställdhet i familjen har centerparfiet, folkpartiet och moderaterna en gemensam reservation, där vi betonar familjepolitikens betydelse för jämställdheten.

En central del i arbetet för ökad jämställdhet är en fungerande barnomsorg. Här menar vi aft föräldrarna måste ges ökat förtroende aft själva få avgöra vilken omsorgsform som bäst passar barnen och familjen. De måste också ges en ökad möjlighet atl avsätta mer tid för sina barn. Del är mot den bakgrunden del borgerliga förslaget om ett vårdnadsbidrag på 15 000 kr. per år och barn mellan ett och sju år skall ses. Förslaget innebär att föräldrarna får en del av statsbidraget direkt i handen aft använda efter eget val - till att förkorta sin arbetstid eller till atf köpa barnomsorg, kommunal eller privat.

Vårdnadsbidrag och utbyggd barnomsorg skapar valfrihet och utrymme för barnen, och det fillåter en harmonisk kombinafion av arbete i hemmet och arbete på arbetsmarknaden.

Jag vill beröra ytterligare ett par av de reservationer som vi fogat fill arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 17, nämligen reservationerna 37 och 41. Här betonar centerpartiet hur vikfigt del är alt kvinnors och mäns värderingar och erfarenheter får komma till uttryck i det polifiska livet, men att det bör åligga berörda organisationer aft själva initiera åtgärder i syfte att öka nomineringarna av kvinnor fill olika poster.

Vi är av den uppfattningen att särskilda statliga medel för att stödja
projektverksamhet i detta sammanhang inte behövs. De 3 milj. kr. som
föreslås till denna projektverksamhet bör i stället användas fill att förstärka
stödet till kvinnoorganisationerna. Vårt förslag innebär således 5 912 000 kr.
fill kvinnoorganisationernas verksamhet i stället för de 2 912 000 kr. som
föreslås i propositionen. Vi anser att def arbete som kvinnoorganisationerna "

12 Riksdagens protokoU 1987188:132

Prot. 1987/88:132 utför, inte minst för jämsfälldhefsarbetet, är ett arbete som förtjänar atl få

2 juni 1988. .-. . ytteriigare stöd.

77! ', ', Herr talman! Med detta anförda yrkar jag bifall till samtliga reservafioner

Järhställdhetspolitiken ... ,. ,

dar centern finns med.

. I detta anförande instämde Marianne Andersson och Per-Ola Eriksson
(båda c). . '.

166

. Anf. 181 INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Människors liv rör sig kring arbete och kärlek. Dessa två områden har i allmänhet placerats i olika fack och behandlats separat. Def finns uppenbara konflikter mellan arbetsmarknaden och hushållen, och dessa konflikter är inbyggda i samhällsstrukturen. Def är dags alt vi nu försöker all behandla människors liv mer som en helhet.

Det är framför allt kvinnor som slits av att hinna och orka dela sig mellan arbete borta och arbete-hemma. -

Kvinnor förvärvsarbetar i dag i lika hög utsträckning som män gör. Sverige har dessutom den högsta förvärvsfrekvensen i världen för kvinnor som har barn i förskoleåldern.,83 % av kvinnor med barn i denna ålder förvärvsarbetar.

Denna höga förvärvsfrekvens borde ha avspeglat sig i all männen tog ett större ansvar för hem och barn, men så är def inte. Kvinnor har dubbla arbetsroller. Kvinnor har kvar sitt arbete och ansvar för hem och barn och dessutom ett arbete utanför hemmet.

En förvärvsarbetande kvinna arbetar i dag totalt 74 timmar i veckan. Det är två jobb samfidigt! Dessutom vef vi att vi har en vårdkris och atl vi kommer . att få en ålderskris inom kort. Def finns en fara att kvinnorna får ta på sig ansvaret för också dessa båda områden, om infe den offentliga sektorn tillförs resurser aft klara vårdkris och ålderskris. Del finns all anledning att varna för detta. Arbetslivet och samhället har inte anpassat sig fill den förändrade situation där kvinnor i så stor utsträckning finns på arbetsmarknaden, ulan samhället fungerar i hög grad som om enförsörjarfamiljen fortfarande-existerade. Därför tvingas kvinnor oCh män fill individuella lösningar på de problem som uppstår och som det borde vara samhällets uppgift alt lösa.

Kvinnors deltagande i arbetslivet är inte jämställt med mäns - kvinnors
deltagande är villkorligt. Hela familjen får leva under mycket hårda villkor i
sina försök atf förena föräldraskap och förvärvsarbete. Detta återspeglar sig
också i atl kvinnor i hög utsträckning tvingas arbeta deltid fast de egentligen
vill arbeta full lid. ' , ,

Herr talman! Det finns olika sorters arbeten: betalda och obetalda. Kvinnor står för def obetalda arbetet. 90'% av all världens löner går till männen; kvinnorna får dela på 10 %. Till 70 % utförs allt informellt arbete av kvinnor. Det informella arbetet är också det obetalda arbetet.

Def obetalda arbetet kräver i stort sett lika mycket tid som det betalda. Det har visat sig att det heller inte går alt rationalisera bort del. Tvärtom finns del tecken sorn tyder på alt detta arbete kommer aft öka än mer:

.Tidsåtgången för arbetet i det egna hemmet blir ungefär 60 timmar i

veckan för en familj med två barn. Även om man infe har barn, kräver detta arbete ungefär 50 timmar i veckan. Dessa siffror har redovisats under många år och i mänga olika utredningar. Matlagning, disk och städning tar den mesta fiden. För kvinnor far dessa sysslor 15 timmar i veckan, medan männen använder bara 4,5 timmar äf detta. Männen ägnar sig i stället åt skötsel av bostad och trädgård samt bil och båt. Men dessa karlsysslor tar betydligt mindre tid i anspråk - 5-6 fimmar i veckan. Skötsel av kläder kräver för kvinnorna 6 timmar i veckan och för männen bara en halv fimme. -

Dét är bakom dessa trista siffror som debatten om jämställdhet finns. För aft uppnå ett jämställt samhälle måste män och kvinnor dela på ansvar för hem och familj. Först då kan kvinnor frigöra sin kraft och orka gå in i ett helfidsarbete. Och först då kan kvinnan bli ekonomiskt oberoende av mannen. Det ena hänger ihop med det andra.

Kvinnor har lårigt innan jämställdheten på arbetsmarknaden blev officiell politik visat en stor flexibilitet i valet av arbetstider och ofta förlagt dem på udda tider, före eller efter normal dagarbetsfid. De har med stor smidighet, förslagenhet och tålighet försökt få dygnets 24 timmar att räcka till för barn och inkomster. Först bryts mannens arbetsfid ut. Den är helig och blir infe ifrågasatt. Sedan gäller det att hitta den tid då barnen bäst kan undvara sin rnamma. Arbetarkvinnor har burit ut fidningar i gryningen, städat kvällar och morgnar, tagit nattvak i vården, hoppat in i handelns rusningstider, jobbat i helgerna, haft olika sfröjobb, varit dagmamma medan de egna barnen vuxit upp, utfört hemarbete i sömnad, tvätt, renskrivning m. m. Min egen mamma tvingades för aft kunna försörja sig själv och mig fill just tidningsufdelning, hemsömnad och morgonstädningar. Påden tiden fanns ju inte heller någon barnomsorg aft tala om. Flexibiliteten och de udda tiderna förklaras av all gifta kvinnor sällan väljer sina arbetstider som oberoende individer, utan de utgår från hushållets organisafion, förläggningen av mannens helfid och hur def går aff ordna för barnen. Kvinnan tar den lid som blir över, den tid då hon lättast kan vara borta från hemmet. Det har under senare år gjorts många undersökningar om behovet av arbetstidsförkortningar. Ett sätt att både utjämna mellan män och kvinnor och öka kvinnors arbetstid är alt ge alla människor sex timmars arbetsdag. Då skulle kvinnor ges en rejäl chans på arbetsmarknaden. Hade alla samma arbetstid skulle ocksä männen förhoppningsvis ta ett större ansvar för hem och barn. Trots att det nu pågår en regelrätt förtalskampanj gentemot sextimmarsdagen, är det oerhört många som faktiskt vill ha den, både män och kvinnor. DELFA gjorde ell stort antal undersökningar i denna fråga. Enligt en undersökning ville hela 60 % av heltidsanställda män och 70 % av heltidsanställda kvinnor ha en arbetstidsförkortning, antingen med motsvarande lönesänkning eller i stället för högre lön.

Under de senaste 30 åren hararbefst iden minskal på flera olika sätt. Vi har fåll, eller förhandlat oss till: lediga lördagar, längre semester, längre föräldraledighet, rätt till ledighet för studier och fackligt arbete, lägre pensionsålder och möjlighet fill delpension-. Men den dagliga arbetstiden har knappast minskat. Tar man hänsyn fill arbetsresorna, har den dagliga brulloarbelsliden snarast ökat. Och tar man hänsyn lill alt hemmafrun praktiskt laget har försvunnit och räknar man arbetstiden per hushåll i stället

Prot..1987/88:132 2junil988 .

JämställdhelspoUliken

167

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Jämsiälldhetspolitiken

168

för per individ i arbetskraften, kommer man upp i nära nog en fördubbling av den dagliga arbetstiden. Sextimmarsdagen har dock kvinnor genomfört -individuellt och på egen bekostnad.

Sextimmarsdagen är oglamorös. Någon har räknat uf att för vad denna sextimmarsdag skulle kosta skulle man i stället kunna få antingen 11 veckors semester, sänkt pensionsålder med 15 år, betald ledighet för studier i 8 år eller 14 års föräldraledighet per barn. Alternativen erbjuder en flykt från arbetslivet och ett spännande liv där våra drömmar kan förverkligas.'II veckors semester skulle t. ex. räcka för all åka jorden runt, segla över Atlanten, osv. Vad är då sextimmarsdagen mot detta? Vad hinner man göra på två timmar om dagen - ingenting viktigt. Se bara på de deltidsarbetande kvinnorna. Inte hinner de med något viktigt - bara det gamla vanliga nödvändiga för att livet skall fungera: tvätt och mat och disk och städning. Inte hinner man skriva sin roman på dessa ynka få limmar, inle åka jorden runt, nej man hinner inte ens ut till stugan på landet, om man nu har någon sådan. Sextimmarsdagen skulle bara påverka vårt vardagsliv, den där oglamorösa delen av vårt liv som egenfligen är vårt liv- fast vi inte märker det förrän det är för sent.

År 1977 skrev jag en mofion angående jämställdheten. Där framhöll jag att arbetsmarknaden fortfarande var skev. Män dominerade då 30 av 38 yrkesområden, kvinnorna bara 8. Då, skrev jag, hade irigenfing förändrats sedan 1965. Fortfarande gäller den här bilden - således näsfan 25' års stillastående! Vad som skett är att vi har blivit mer medvetna om defta förhållande och om aff vi också måste göra någonfing ät det. Det framgår också av propositionen. Kvinnor finns inom en mycket snävt begränsad arbetsmarknad. De flesta yrken som kvinnor finns i är yrken som är en förlängning av hemarbetet. Kvinnor har ocksä sämre löner än männen. Det är hela liden dubbla diskrimineringar. Var femte heltidsarbetande LQ-kvinna t.ex. är extremt lågavlönad, dvs. tjänar högst 80 000 kr. om året. 35 % av LO-kvinnorna tjänade 90 000 kr. om året. Det är vad P. G. Gyllenhammar tjänar varje vecka.

Om man jämför samtliga heltidsarbetande LO-medlemmar finner man atl kvinnornas genomsnittliga inkomst uppgår lill 85 % av männens. Ocksä när del gäller allmänna villkor i arbetslivet har LO-kvinnorna det sämst. Del gäller tunga lyft, enformiga arbeten, obekväm arbetstid, deltiden förstås, personalutbildning och mycket mera.

För att kvinnors ställning på arbetsmarknaden skall kunna stärkas måste vissa grundläggande förutsättningar vara uppfyllda. Männen måste la sitt ansvar för hem och barn, samhället måste ta sitt ansvar för atf bygga ut en bra och fillräcklig barnomsorg och sex fimmars arbetsdag måste införas. Vid sidan av dessa grundläggande krav blir också vissa jämställdhetsfrågor aktuella, nämligen frågan om rättvis representation i olika organ, frågan om trakasserier, frågan om kvinnofrid, frågan om tillsättande av tjänster, osv. För mig, herr talman, har det känts mest viktigt atl ta upp kvinnors situation på arbetsmarknaden och i hemmet.

Med detta yrkar jag bifall till vpk-reservationerna.

Jag vill också säga att vi efter en genomgång av betänkandet har funnit att

vi vid voteringarna också bör stödja en del reservationer från centerpartiet Prot. 1987/88:132
och folkpartiet. 2junil988

Anf. 182 GUSTAV PERSSON (s):

Herr talman! Av regeringens proposition om jämställdhetspolitiken och arbetsmarknadsuiskottets betänkande framgår aff insatser görs på bred bas.

De förslag som regeringen nu lägger fram för riksdagen innebär en ytterligare utvidgning av insatserna. Del gäller framför allt på arbetslivets område. Frågor som berör arbetsmiljö, arbetsorganisation, anställningstrygghet och medbestämmande behandlas mer utförligt än tidigare ur jämslälldhelssynpunkl. Just detta breda anslag på insatser på arbetslivets område är viktigt, eftersom det berör den stora gruppen av kvinnor som finns på arbetsmarknaden. Def är just på dessa områden som de stora och tunga insatserna måste göras om vi skall nå ökad jämställdhet mellan kvinnor och män.

I den allmänna debatteri, när def långsikfiga målet för jämställdhet diskuteras, förefaller det råda en bred enighet, vilket är bra. Men förs diskussionen litet djupare märker man ganska snart all det förekommer olika utfolkningar av jämställdhetsmålef.

Ännu mera skiljer sig uppfattningarna när man skall ta ställning fill konkreta åtgärder. Då blir del fråga om alt prioritera olika insatser eller välja olika lösningar.

Vårdnadsbidragef kontra en utbyggd föräldraförsäkring är ett bra exempel pä defta.

Jämställdhet - enligt socialdemokratisk uppfattning- innebär att kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsenfiiga områden i livet. Var och en skall ha möjlighet aff få ett arbete som ger sådan lön atl man kan klara sin egen försörjning. Kvinnor och män skall dela familjeansvarel när det gäller barn och hemarbete, och båda skall ha möjlighet att engagera sig politiskt, fackligt och i andra sammanslutningar som berör arbete och samhälle. I ett jämställt samhälle måste också arbets-och maktfördelningen mellan kvinnor och män vara jämlik.

Jämställdhetspoliliken syftar - enligt socialdemokratisk uppfattning - fill aff minska skillnaderna mellan kvinnor och män på samhällslivets alla områden, men också - och det är vikfigt - att minska skillnaderna inom gruppen kvinnor.

Jämställdhetspoliliken måste därför ligga i linje med den allmänna politiken för ökad jämlikhet, sägs def i regeringens proposition.

För oss socialdemokrater är def vikfigt att jämställdhetsfrågorna drivs så atf vi samtidigt når en utjämning mellan olika kvinnnogrupper i samhället. Skillnaderna mellan en socialdemokrafisk och en borgerlig jämställdhetspo-litik är att de åtgärder och reformer vi föreslår också skall syfta till att minska klasskillnaderna i samhället.

När jag suttit här och lyssnat pä de borgerliga företrädarnas anföranden har jag märkt att dessa frågor har underordnad betydelse. Ingen har nämnt kraven på ökad jämlikhet och utjämning mellan olika kvinnogrupper.

Man talar ofta - med stor inlevelse - om kravet på jämställdhet mellan

Järnställdhetspolitiken

169

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Jämställdhetspolitiken

170

kvinnor-och män, men aldrig om aft jämställdhet också måste innebära utjämning mellan olika grupper i samhället.

Det är viktigt att konstatera atf utan krav på social utjämning-jämlikhet-blir jämställdhelskravet bara ell krav på jämställdhet mellan kvinnor och män på olika nivåer, dvs. inom olika sociala grupper, inte mellan dem. En sådan jämställdhetspolilik kommer snarare all vidga klasskillnaderna än alt utjämna dem. Vi får en jämställdhetspolilik för de välbärgade, en för mellanskiktet och en längst ned för de lågavlönade. : Här går vatlendelaren mellan de borgerliga kraven på jämställdhet och socialdemokratins krav på atf jämställdhetspolifiken också måste innehålla insatser för ökad jämlikhet:.

Socialdemokratins jämställdhefsmäl sträcker sig betydligt längre än den borgerliga synen pä jämställdhet och är därför svårare att uppnå. Socialdemokratins mål ställer krav på en helt annan fördelning av samhällets resurser än den vi har i dag.

Grunden,för en framgångsrik järiiställdhelspolitik är den allmänna politik som förs i samhället. En ekonomisk politik som syftar lill att skapa resurser som kommer alla lill del har större förutsättningar att lyckas med jämställdhetsarbelet än den ekonomiska politik som säger sig främst stödja de välståndsbildande grupperna. ;

Med andra ord: de nyliberala.tongångarna som hörts från de borgerliga partierna de senaste tio åren är inle ägnade alt bilda underlag för en jämställdhetspolitik som kommer alla kvinnor till del.

Socialdemokrafin har prioriterat full sysselsättning i den ekonomiska politiken. Vi har i dag den lägsta arbetslösheten i västvärlden. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken, som lidvis har kritiserats hårt av de borgerliga partierna, har bildat en av grundpelarna i vårljämslälldhetsarbete.

Utbyggnaden av den offentliga sektorn - där motståndet bland de borgerliga partierna varit stort - är en annan viktig del, och där har många kvinnor funnit arbete. Nu kräver de borgerliga partierna privatisering inom olika områden. Vad kan det innebära? Ja, skäll barnomsorg, vård och utbildning drivas i privat regi, och med krav på god vinst-ja, i vissa fall också vinstmaximering - måste detta antingen innebära högre avgifter eller sänkning av kvaliteten. Detta kan i sintur- som det framhålls i regeringens proposition - "bli ett mofiv för att de grupper som anser sig ha räd söker sig lill privata lösningar, vilket skulle öka klasskillnaderna i samhället. Alla föräldrar skulle inte längre kunna lita på aff deras barn kan vara i en trygg och utvecklande miljö medan de själva förvärvsarbetar eller studerar.'''

Likaså kan vi på äldreomsorgens område få liknande svårigheter för ekonomiskt svagare grupper. Def ökande antalet människor i hög ålder kommer atf kräva ökat behov av. vård och service. Om vi drar ner landstingens och kommunernas resurser, som de borgerliga parfierna vill, kommer def aft krävas större insatser av anhöriga atf ställa upp. Def kommer med nuvarande arbetsfördelning alt framför allt drabba kvinnorna som förvärvsarbetar .eller som önskar alt få göra det. Välbeställda grupper kommer naturligtvis all ha råd alt klara dessa vårdinsatser på annat sätt. Del här är en utveckling som, varken kvinnorna eller de anhöriga kan anse vara önskvärd.

Vi socialdemokrater hävdar att del ur jämställhetssynpunkt är viktigt aff slå vakt om en god barnomsorg och en god äldreomsorg.

Utbildningen tillhör också de strategiska insatserna som underlättar jämställdhetsarbelet. Även här har socialdemokraterna tidvis mött motstånd. Del gäller inle minst när vi hävdat att även utbildningen måste ses som en viktig fördelningspolitisk fråga. Den kraftiga utbildningsexpansionen har betytt atl tidigare,skillnader mellan män ochkvinnor i allmän utbildningsnivå har utjämnats.

Det är i detta breda perspekfiv vi socialdemokrater vill föra uf jämsfälldhefsarbetet. .Endast om vi ser fill helheten i politiken kan vi skapa jämställdhet mellan alla kvinnor och män.

Klarar vi inte alt föra en ekonomisk politik som upprätthåller den fulla
sysselsättningen minskar drastiskt möjligheterna att driva en aktiv jämställd-
hefspolifik. '■

iag tror inte heller all några kvinnor väntar sig all vi skapar fler jobb till dem öm vi privatiserar barnomsorg, vård och utbildning etc.

De borgerliga företrädarna i denna debatt bör därför erinras om sina förslag på olika samhällsområden. Dessa förslag är alltför ofta utformade så att del drabbar jämställdhetsarbetef om de skulle förverkligas.

Nyliberala tankegångar, som borgerligheten ofta för till torgs, löser infe jämställdhefsproblemen för de svagare kvinnogrupperna i samhället: Vi behöver bara se oss omkring i de länder i västvärlden där dessa idéer har haft fotfäste - den aktiva jämsfälldhetspolitiken är där något helt främmande.

Herr talman! Även om-jämställdheten har ökat i vårt land finns det stora
kvarstående brister. Det tror jag ingen kan förneka. ■

Vi kan konstatera alt vår arbetsmarknad är starkt könsuppdelad. Det
gäller både på olika branscher, befattningsnivåer och yrkesområden, och
även i fråga om arbetstider. Likaså drabbas kvinnor i mycket högre grad än
män av ofrivillig deltid. De flesta kvinnorna finns i låglöneyrken, ofta med
osjälvständiga, monotona och ensidiga arbeten. '

Ensidiga, repetitiva arbeten inom industrin och i vårdyrkena gör att kvinnor drabbas-av arbetsskador, framför allt i rörelseorganen. Kvinnor löper, enligt tillgänglig statistik, större risk än män atf drabbas av belastningsskador, medan övriga arbetsskador och arbetssjukdomar drabbar män hårdare.

Även frågor som berör anslällningstrygghelen'visar olikheter. Var sjätte kvinna har en tidsbegränsad anställning mot var tionde man. Framför allt unga kvinnor får gå mellan olika tillfälliga anställningar, ofta på delfid; och däremellan vara arbetslösa.

De regionala skillnaderna i arbetskraftsdeltagande somfinns i vårt land drabbar i huvudsak kvinnorna. Män har ungefär samma arbetskraftsdeltagande över hela landet, medan skillnaderna är större mellan kvinnorna.

En jämn könsfördelning i olika beslutande organ är också en viktig demokratifråga. Den representativa demokratin kräver alt både kvinnor och män deltar i besluten, om vi skall få en fullvärdig demokrati.

I regeringens proposition framläggs en rad förslag i syfte all nå målet en
jämn könsfördelning i beslutande församlingar. ''

Herr talman! I propositionen Jämställdhetspolitiken inför 1990-taiet tas ett

Prot.. 1987/88:132 2 juni 1988

Järnställdhetspolitiken

171

Prot. 1987/88:132 mycket brett grepp pä jämsfälldhefsarbetet upp. Den femåriga planen, gör
2 juni 1988 •; det möjligt dels att arbeta mer långsiktigt, dels alt väsentligt höja ambitions-

Jämställdhetspolitiken

nivån.

Inriktningen på jämställdhetsarbetef har också en klar målsättning. Insatserna skall främst göras på områden som är av väsentlig betydelse för den stora gruppen av kvinnor. Def gäller kvinnor där karriär ligger långt borta och där eget företagande inte är möjligt. Det är med andra ord kvinnor i vårdarbete, inom industrier och handel etc.

Under den allmänna mofionstiden och i anslutning fill propositionen har en rad motioner väckts. Vid behandlingen i arbetsmarknadsutskottet har också 44 reservafioner anmälts.

Av de borgerliga reservationerna framgår del klart all någon gemensam politik i jämställdhetsarbetet inte finns på den borgerliga sidan. Av 37 reservationer är endast 3 gemensamma för de borgerliga partierna.

Den första gäller en översyn av jämslälldhetslagen, något som arbetsmarknadsutskottet och jämsfälldhetsminisfern tidigare har beslutat om. Aft komma överens om en sådan åtgärd kan därför knappast vara något underlag för en gemensam borgerlig polifik.

Den andra gemensamma borgerliga reservationen gäller vårdnadsbidraget. Qm detta skall bilda underlag för en borgerlig jämställdhetspolifik bör man nog varna Sveriges kvinnor. Def borgerliga vårdnadsbidragef är en kvinnofälla! Vem kan stanna hemma för4l kr. omdagen? Atf def är omöjligt tror jag aft landets kvinnor redan förstått, och det är därför det nu är så tyst från borgerligt håll om vårdnadsbidraget. Jag skulle vilja fråga Charlotte Branfing: Är 41 kr. om dagen tillräckligt?

Den tredje gemensamma reservafionen gäller def återkommande kravet från de borgerliga partierna om en parlamentarisk jämsiälldhelskommilté. Det förslaget belyser mer oenigheten än enigheten inom det borgerliga lägret. Man vill ha en parlamentarisk kommitté, där man kan bevaka varandra så att ingen skall skära pipor i vassen på den andres bekostnad.

Arbetsmarknadsutskottet hävdar att den nuvarande organisationen är effektivare är den som fanns under de borgerliga regeringsåren.

Vi socialdemokrater anser aft jämställdhefsfrågorna skall behandlas på samma sätt som frågor inom andra polifikområden. Regeringen lägger fram förslag till riksdagen som har beretts i de olika departementen.

Vidare har en särskild jämställdhefsberedning inrättats med representanter från alla departement - detta för atf kunna arbeta på så bred front som möjligt och för aff kunna samordna insatserna i regeringskansliet.

Till verksamheten på regeringsnivå har sedan knutits ett rådgivande organ, där de polifiska partierna, kvinnoorganisationerna, arbetsmarknadens parter och folkrörelserna ingår. Utöver detta finns en särskild grupp för mansrollsfrågor och en för kvinnofrågor. I JÄMFO - jämställdhefsforsk-ningsdelegationen - är också de polifiska partierna företrädda.

De borgerliga parfierna och vpk har således goda möjligheter atf föra fram sina synpunkter i jämställdhelsfrågor på både idé- och beredningsstadiet.

I en reservation berör folkpartiet och centern kvinnorna och arbetsmiljön.

Det är bra aff också ni tar upp dessa frågor, som berör en så stor grupp av

172 kvinnor, ofta utsatta för belastningsskador. Men låt mig samfidigt påminna

er om aft ni på arbetsrättens område ofta vill inskränka de anställdas inflytande.

En sådan politik går infe ihop. En viktig del i polifiken för en bättre arbetsmiljö är de anställdas inflytande över sin arbetsplats.

Moderaterna, som har en ännu mer negativ inställning till de anställdas inflytande, har klokt nog inte ställt upp på denna reservafion.

Centern säger i en reservation om det sociala trygghetssystemet, som skall vara likvärdigt för män och kvinnor, att man "i större utsträckning än hittills utgår frän grundfrygghetsprincipen med möjligheter fill individuell påbyggnad i det enskilda fallet":

Vad är det för social trygghet för de svagaste grupperna på arbetsmarknaden? I klartext betyder det att centern håller fast vid bondeförbundets gamla linje från ATP-sfridens dagar. Dä kallades den frivilliglinjen! Tror centern verkligen aff man på defta sätt kan skapa jämställdhet mellan kvinnor och män?

Centern tar också upp kravet på samhällsplanering och regional utveckling för aft främja jämställdhet. Här har vi socialdemokrater ingen annan uppfattning än centern. Det är nödvändigt aff detta förverkligas. Def ingår bl. a. i regionalpolifiska utredningens uppdrag.

Problemet för centern med en gemensam borgerlig jämställdhetspolitik är alt ni säger, atf den skall förverkligas i en borgerlig regering fillsammans med moderaterna. Jag skall citera moderaternas reservation nr 14 om könsfördelningsregler vid regionalpolifiskt stöd:

"De nuvarande regionalpolitiska stödformerna skall slopas och ersättas av
en ny form för hjälp till främst nystartade företag. Något genomgående krav
på jämn könsfördelning bör inte ställas med hänsyn fill att könskvotering i
arbetslivet kan fä motsatt effekt och undergräva kvinnornas position." Det är
alltså med dem ni skall samarbeta regionalpolifiskt! i

Atf få till stånd en enhetlig borgerlig polifik på det här området blir nog svårare än aff förena eld och vatten.

Herr falman! Jag har genom att ta upp dessa reservationer velat belysa att det infe föreligger någon gemensam borgerlig uppfattning i jämställdhetsfrågorna. Ni är lika splittrade här som på andra områden. Endast i 3 av 37 reservafioner har ni kunnat enas!

Def är viktigt - inte minst för Sveriges kvinnor- atf alla blir upplysta om detta. Från en borgerlig regering kan man infe vänta sig någon samlad insats i jämsfälldhefsarbetet. Där är def mer som skiljer än som förenar. Jämsfälldhefsarbetet i en borgerlig regering kommer också atf dras i långbänk.

Men fillsammans med socialdemokratin har ni möjligheter, varje parfi för sig, aff akfivt medverka i jämsfälldhefsarbetet. Ni slipper då den inre trätan, som ofta förlamar. Vi behöver alla goda krafter för atf skapa jämställdhet mellan kvinnor och män.

Herr talman! Med defta yrkar jag bifall till arbetsmarknadsutskottets hemställan i betänkande 1987/88:17 om jämställdhetspolitiken och avslag på samtliga motioner och reservationer.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Jämställdhetspolitiken

I defta anförande instämde Sven Lundberg och Monica Öhman (båda s).

173

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988 '

Jämställdhetspolitiken

Anf. 183 INGRID HEMMINGSSON (m) replik:

Herr falman! Gustav Persson tog upp sitt favoritämne, den borgerliga
splittringen, åtminstone tre eller fyra gånger. Det tycks finnas alla möjliga
varianter på det. Men vad Gustav Persson inte har förstått är varför det är så
nödvändigt med alternativ filliden offentliga sektorn,,vilket vi har varit inne
på från den borgerliga sidan-., . , ■ ,

, Det är nödvändigtmed sådana alternativ, därför atf människor vill ha dem. Det, har vi-ju märkt av väldigt många undersökningar, debattarfiklar och diskussioner-. Om Gustav Persson vågade sig ut och talade med folk om detta, skulle han märka aff def är någonfing som människor önskar. Men jag begriper aff Gustav Persson inte vill förstå och inte kan förstå, därför aft det är def ideologiska motståndet det handlar om.

För socialdemokraterna har inte individen i sig något värde, utan det har
den endast när den ingår i en grupp. Ni kanske lade märke till aff Gustav
Persson i sitt anförande hela tiden talade om grupper, som ställdes mot
varandra. Han nämnde aldrig att olika.människor kan ha olika önskemål.
Det är det vi går utifrån,,och därför.anser vi aft valfriheten är så-oerhört
viktig. Familjer och individer skall ges möjlighet att välja, och vi vet att det är
vad människor önskar. , ■

Ordet valfrihet har Gusfav.Persson inte tagit i sin mun. Så nog ärdet täta skott mellan socialdemokraterna och oss i synen.>på def samhälle som riiänniskor vill ha. Jag försfår inte riktigt hur socialdemokraterna skall klara det hårdnackade motståndet, när de märker att det i samhället dyker upp människor rned idéer. Def är vad som skett i Malmö och på flera andra håll, där man har bildat alternativ till den offentliga sektorn -■ det gäller mödravården och-all annan vård också.

Jag sade i mitt-huvudanförande atf de är entreprenörer. Varför kan infe den offentliga sektorn lämna ut en del på entreprenad till människor som är kunniga,-duktiga och engagerade? I stället står Gustav Persson här och talar om god vinst som någonfing väldigt skrämmande och fult.

Att man skall kunna få en rikfig lön för sitt arbete accepterar socialdemokraterna i vanliga fall, vad jag förstår, men infe om man driver en verksamhet i form av entreprenad. Det tycker jag är struntprat och en nedvärdering av kvinnor som har engagemang och vilja att åstadkomma någonting.

Aff fåfill stånd utjämningmellan grupper är viktigt, säger Gustav Persson. Till def krävs det ännu mer politisk styrning än den som sker i dag.

174

Anf. 184 CHARLOTTE BRANTING (fp) replik: ,

Herr talman! Först vill jag säga aft jag tycker att del är oförskämt av
Gustav Persson.atl påstå alt vår politik infe skulle föra med sig en utjämning
och infe skulle förbättra för de svaga grupperna, för de kvinnor som har det
sämst ställt. '

Varför tror Gustav Persson att vi kämpar sä hårt för att bryta de offentliga
monopolen? Jo, def är just föratt kunna se till att kvinnors löner skall kunna
komma upp. Arbetsmiljön och arbetsförhållandena förbättras i och med atf
det finns en konkurrenssituation, så atf kvinnor inte behöver vända sig fill
enbart en arbetsgivare. .. ., ' - . ■ ■ <■.-..

Varför tror Gustav Persson att def infe är de svaga grupperna vi kämpar

för, när vi vill revidera yrkesklassificeringen vad gäller kvinnors arbete? Vi PrOt: 1987/88:132 vill ju göra det just för alt förbättra möjligheterna atf höja kvirinornas löner. 2 juni 1988 ' .,

Jämställdhetspolitiken

Varför tror Gustav Persson aff vi kämpar för en bättre jämsfälldhefslag? Jo, det är också för aft förbättra kvinnornas - alla kvinnors - möjligheter.

Sedan frågar Gustav Persson vad jag tycker om vår familjepolifik, om det. räcker med 41 kr. Jag vilf fråga Gustav Persson vad socialdemokraternas familjepolitik går ul på. Vi har ännu inle fått något förslag om när förbättringen av föräldraförsäkringen skall genomföras och hur den skäll betalas. 41kr. om dagen för dem som väljer aft vara hemma är i alla fall bättre än ingenting,

Nu menar jag att vårdnadsbidragef säkert inte kommer att föra med sig atf så många väljer att vara hemma. Men för dem som vill vara hemma av andra skäl än ekonomiska kan bidraget ändå göra def lättare att vara det.

Vad är socialdemokraternas bidrag till en bättre familjepolitik, sorri ger mer tid för barnen, som ger mér pengar till barnfamiljerna -alla barnfaitiiljer ~ och som ger bättre valfrihet?

Dessutom har vi nu fått med moderaterna och centerpartiet på att det skall vara full behovsfäckning vad gäller daghemsutbyggnaderi. Det tycker vi från folkpartiets sida är bra.

Jäg skulle gärna vilja ha svar'på de frågor som jag ställde lill Gustav
Persson. Jag förstår att han har ful/t upp med så många frågor som han har
fått, men jag skulle ändå vilja få svar på frågan om det inte vore bättre aft
använda de 5 miljonerna fill akfiva jämställdhetsåtgärder än till en tidsan
vändningsundersökning. ,,

Anf. 185 INGA LANTZ (vpk) replik:

Herr falman! Kvinnokampen har som mål aft kvinnor och rtiän skall bli varandras jämlikar. För aft nå det målet krävs en uppväfdering av kvinnors erfarenhet och arbete. Det är märkligt atf det som jäg tycker fillhör de viktigaste sakerna i livet, nämligen omsorg om människor, värderas så lågt. Det är kvinnor som står för de arbetsuppgifterna.

I regeringens proposition nämns infe ordet kvinnokamp. Man använder def luddiga neutrala ordet jämställdhet. Att bli jämställd med männen på männens villkor tycker inte vi i vpk är någonframgångsväg. För kvinnorna gäller det därför aff på egna'villkor hävda sina rättigheter och lika människovärde.

I propositiorien säger man alt jämställdhetsmålet bara uppnås genom en aktiv fördelningspolifik som inte bara syftar fill att minska skillnader mellan kvinnor och män utan också aff miriska klasskillnaderna i samhället. Vi instämmer i den formuleringen och dén målsättningen, och det var också Gustav Persson inne på. Men hur skall del gå till? Hur skall man klara av det här?

Under de senaste åren har utredning efter utredning visat atf klasskillnaderna har ökat och det ur i stort seff alla aspekter - hälsa, utbildning, inkomstnivå osv. - mellan dem som är mycket rika öch de mycket falliga. Socialhjälpsutvecklingen visar också det. Men jag instämmer i målsättningen och tycker att dét är bra atl det står i propositionen.

Sedan håller jag med Gustav Persson om att de borgerligas förslag ätt 1'5

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Jämställdhetspolitiken

strypa den offenfiiga sektorn skulle vara förödande för jämställdheten, om def genornfördes. Det skulle drabba de svaga grupperna i samhället, och vi vet atf kvinnor fillhör de grupperna.

Jag sade i mitt inledningsanförande atf det finns tre grundbultar i arbetet på aff nå jämställdhetsmålet. Den ena är att männen mera tar del i arbetet med hem och barn, den andra är sex timmars arbetsdag, den tredje är utbyggd barnomsorg. Jag vill fråga efter socialdemokraternas syn på sextimmarsdagen. Det har ju kommit en rapport i den frågan - det stod i Aftonbladet häromdagen. Vilken inställning har socialdemokraterna lill kravet på sex timmars arbetsdag, som är mycket mycket viktigt ur jämställd-helssynpunkl?

Anf. 186 KERSTI JOHANSSON (c) replik:

Herr lalmian! Det låter på Gustav Persson som om jämställdhet endast skulle kunna nås med en socialdemokrafisk politik. Men med en socialdemokrafisk polifik kommer del med all säkerhet i stället att dröja myckel länge innan vi får jämställdhet. Socialdemokraterna glömmer faktiskt bort det viktigaste av allt, att samhällsplaneringen måste vara sådan atf den skapar förutsättningar för jämställdhet. Det är oerhört viktigt aff se till helheten. Får vi inte en balanserad utveckling inom hela landet, får vi infe ett differentierat näringsliv över hela landet, så aff alla får möjlighet till arbete och försörjning, möjlighet aft bo där de vill, då blir def ytterst svårt att nå jämställdhet.

Man kommer in litet på detta i propositionen när man säger atl del kan behövas en samordning av insatser inom flera olika samhällsområden. Man föreslår en femårig försöksverksamhet med samordning mellan samhällsservice och infrastruktur och man föreslår ett pilotprojekt i tre kommuner i olika delar av landet som skall väljas ut efter ett ansökningsförfarande. Efter ett antal år skall, detta utvärderas.

Men det vore bättre aft försöka få politiken aft fungera som en helhet, aft se alla samhällsområden, alla polifikområden i de polifiska förslagen och besluten.

När det gäller farniljepolitiken vill jag säga att det är för barnens bästa som centerns familjepolifik är utformad, och det är för barnens bästa som småbarnsföräldrarna måste få vårdnadsbidrag som ökar deras valfrihet. Den familjepolitik socialdemokraterna envetet driver är uppenbart orättvis. 18 miljarder av statliga och kommunala medel går i dag till barnomsorgen, men 40 % av förskolebarnen får inte någon del av detta. Grundläggande för denna ojämlikhet är den nedvärderande synen på den barnomsorg som sker i def egna hemmet. Småbarnsföräldrarna får därför inte def stöd de så väl skulle behöva i sin viktiga föräldraroll. Def tycker vi är allvarligt.

När def gäller barnomsorgen vill jag bara tillägga att full behovstäckning inom barnomsorgen har vi haft i vår familjepoUtik i många, många år.

176

Anf. 187 GUSTAV PERSSON (s) replik:

Herr talman! Är det inte litet märkligt att när de borgerliga partierna skall diskutera jämställdhetsfrågor pratar de om att starta eget, om privatisering och om företag. Men inte rör def särskilt många människor. Det är inle så många människor som kan starta eget. Det har de varken råd eller möjlighet

lill. Det ni pratar om rör inle de stora grupperna av kvinnor. Ni bör vara medvetna om det.

Vi socialdemokrater vill tala om frågor som rör de breda, stora grupperna, och där krävs helt andra saker.

Till Chariotfe Branting vill jag säga aff jag säkert tror aff ni vill medverka fill en utjämning i samhället. Men, märk väl, ni skall göra det tillsammans med moderaterna, och då blir det infe så framgångsrikt, det kan ni vara övertygade om. Det är detta vi ser hela tiden.

Sedan talar ni om atf klara detta genom konkurrens. Men def är t. ex. fler daghem vi vill ha, och det viktiga är infe om aff det är privatiserade eller atf några startar egna sådana.Def är fler daghem som är vikfiga för kvinnor och män om de skall kunna förena arbete och föräldraskap.

Charlotte Branfing tog också upp föräldrapenningen och önskvärdheten av att män bör ställa upp bättre för atf ta hand om barnen när de är små eller i samband med atf de är sjuka.

Jag tror ocksä def är viktigt med ytterligare insatser i den vägen. Men även där brister er politik. Ni föreslår neddragning lill 80 % av sjukpenning och föräldrapenning. Är del ägnat att stimulera männen aff ta mer ansvar? Er polifik håller inte ihop på alla ställen, och det är defta vi vill påpeka.

Till Ingrid Hemmingsson: Vår polifik syftar ju till aft hjälpa individen. Def är detta som är bakgrunden. Men hur är det med er polifik? Ni föreslår nedrustning av regionalpolitiken och nedrustning av barnomsorgen, ni vill privatisera en massa jobb och ge vårdbidrag på 41 kr. om dagen. Ni kritiserar särbeskaftningen. Ni vill rusta ned socialförsäkringen, sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen, delpensionen. Ni.vill inskränka arbetsrältslagar-na. Ni vill inle ha förnyelsefonder. Ni vill rusta ned i alla dessa avseenden, som sammantagna ger stora möjligheter för individer och för de breda grupperna.

Jag kommer ihåg vad Carl Bildt sade inför defta val: Vi moderater skall återspegla vad vi vill åstadkomma, men vi skall inte främst tala om vilka medel vi skall använda.

Detta uttalande är typiskt för moderaterna i hela polifiken, även här när det gäller jämslälldhetsfrågorna.

Prot. 1987/88:132 2 juni 1988

Jämställdhetspolitiken

(forts. prot. 133)

16 § Kammaren beslöt att förhandlingarna skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

17 § Anmäldes och bordlades Förslag

1987/88:22 Riksdagens revisorers granskning av kostnaderna för högskoleutbildningar

177

Prot. 1987/88:132 18 § Anmäldes och bordlades .

2 juni 1988 Kulturutskottets betänkanden

-"" ' 1987/88:21 om kulturmiljövård (prop. 1987/88:104 och 1987/88:100 bil. 10)

1987/88:22 om ändring i lotterilagen, m. m. (prop. 1987/88:141) 1987/88:25 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Jordbruksutskottets betänkanden

1987/88:23 om miljöpolifiken inför 1990talet (prop. 1987/88:85)

1987/88:24 om miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket, m.m. (prop.

1987/88:128) 1987/88:25'om reglering av priserna på jordbruksprodukter, m.m. (prop.

1987/88:165) 1987/88:27 om uppskov med behandlingen av vissa lill utskottet hänvisade

ärenden

19 § Kammaren åtskildes kl. 22.56. In fidem

TOM T: SON THYBLAD

/Olof Marcusson

178

Förteckning över talare Prot.

(Siffrorna avser sida i protokollet) 1987/88:132

Torsdagen den 2 juni

Talmannen 3, 24, 37

Förste vice talmannen 89, 97, 101, 104, 108, 112, 116, 117

Andre vice falmannen 60, 71, 80 "

Andersson, Marianne (c) 127, 128, 129

Andersson, Sten, i Malmö (m) 107, 108

Bergdahl, Hugo (fp) 141, 147, 150

Berndfson, Nils (vpk) 14, 21, 34, 35, 36, 37, 47, 55, 58, 66, 67

Berfilsson, Stig (m) 109, 111

Björck, Anders (m) 4, 20, 24, 28, 29, 34, 36, 37, 54, 58, 71, 77, 79, 101, 104

Branfing, Chariotfe (fp) 158, 174

Cederqvist, Wivi-Anne (s) 86, 88, 92, 94, 106

Chrisopoulos, Alexander (vpk) 90, 93, 94

Claesson, Viola (vpk) 144, 148, 150, 152

Dau, Hans (m) 130, 137, 139

Edgren, Margitta (fp) 94

Eriksson, Per-Ola (c) 123, 125, 126, 127, 142, 147, 149, 152

Fiskesjö, Bertil, tredje vice talman (c) 10, 33, 35,36,44, 53, 57, 79,104, 106,

108 Fleetwood, Elisabeth (m) 84, 85

Friggebo, Birgit (fp) 7, 22, 26, 37, 41, 55, 57, 73, 98, 101 Gustafsson, Lars (s) 134, 138, 140 Hammar, Bo (vpk) 74, 78, 82, 84, 85, 87 Hemmingsson, Ingrid (m) 155, 174 Jennehag, Jan (vpk) 115, 153 Johansson, Kersti (c) 163, 176 Johansson, Kurt Ove (s) 62, 67, 68, 75, 78 Karlsson, Ove (s) 116, 117 Keen, Kerstin (fp) 132, 137, 140

Kindbom, Bengt (c) 66, 68. 99, 110, 111, 112, 114, 116, 117 Lantz, Inga (vpk) 166, 175 Larsson, Torgny (s) 114 Lekberg, Sören (s) 103, 104 Marklund, Leif (s) 123, 124, 125, 126, 153 Molén, Per-Richard (m) 121 Mårtensson, Ingela (fp) 60, 65, 68, 80, 88, 89 Nyhage, Hans (m) 97 Palm, Sverre (s) 128, 129 Persson, Gustav (s) 169, 176 Pettersson, Ulla (s) 100, 101 Stensson, Börje (fp) 112, 115 Sundström. Sten-Ove (s) 145, 148, 151, 152 Svensson, Alf (c) 69 Svensson, Jörn (vpk) 30, 35

Svensson, Olle (s) 17, 23, 27, 29, 50, 56, 59 179

Thun, Sture (s) 111, 112 Welin, Kjell-Arne (fp) 95

gotab Stockholm 1988 15537