Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1987/88:131

Onsdagen den 1 juni

Kl. 09.00

1 § Justerades protokollet för den 24 maj.

2 § Talmannen meddelade atf Bengt Wittbom (m) i dag återtagit sin plats i riksdagen, varigenom Sten Söderpalm-Berndes tjänstgöring som ersättare upphört.

3 § Föredrogs men bordlades åter Konstitutionsutskoftefs betänkande 1987/88:40 Finansutskottets betänkande 1987/88:28 Utbildningsutskottets betänkande 1987/88:34 Arbetsmarknadsutskottets betänkanden 1987/88:17, 18, 20 och 23

4 § Företogs fill avgörande kulturutskottets betänkande 1987/88:20, näringsutskottets betänkande 1987/88:39 samt bostadsutskottets betänkanden 1987/88:17, 18, 21 och 22 (beträffande debatten i dessa ärenden, se prot. 130).

Kulturutskottets betänkande 20 Punkt 1

Mom. 1 (inriktningen av samhällets stöd till idrottsrörelsen)

Utskottets hemställan bifölls med 269 röster mot 38 för reservafion 1 av Kari Boo och Jan Hyttring.

Mom. 3 (anslag till Stöd till idrotten)

Först biträddes reservafion 2 av Karl Boo och Jan Hyttring med 41 röster mot 17 för reservation 3 av Inga Lantz. 250 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter bifölls utskottefs hemställan med 252 röster mol 54 för reservation 2 av Karl Boo och Jan Hyttring.

Mom. 4 (utredning om idrottsrörelsens finansiering)

Utskottets hemställan bifölls med 263 röster mot 45 för reservafion 4 av Jan-Erik Wikström och Margareta Mörck.

Prot. 1987/88:131 Mom. 5 (statens represenfafion i Riksidrottsförbundets styrelse)
1 juni 1988 Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 5 av Ingrid Sundberg

m.fl.- bifölls med acklamafion.

Mom. 6 (det statliga stödet till främjandeorganisationerna)

Utskottets hemställan bifölls med 193 röster mot 114 för reservation 6 av Ingrid Sundberg m. fl.

Övriga moment Ufskottets hemställan bifölls.

Punkt 2

Afom. 1 (Sveriges turistråds ansvar för de sociala målen för turist- och rekreafionspolitiken)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Ingrid Sundberg m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (ny huvudman för rekreationspolifiken)

Utskottefs hemstäUan - som ställdes mot reservation 8 av Inga Lantz -bifölls med acklamafion.

Mom. 4 (plan för turismens utveckling)

Utskottefs hemsfällan bifölls med 269 röster mot 39 för reservation 9 av Karl Boo och Jan Hyttring.

Mom. 5 (Turistrådets strukturplan och industriverkets branschsfudie)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 10 av Ingrid Sundberg m.fl.- bifölls med acklamation.

Mom. 6 (investeringsbidrag till ett nytt bokningssystem)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 11 av Karl Boo och Jan Hyttring - bifölls med acklamafion.

Mom. 7 (anslag fill Stöd till turism och rekreation)

Utskottets hemsfällan bifölls med 268 röster mot 38 för reservation 12 av Karl Boo och Jan Hyttring.

Mom. 8 (sammansättningen av Sveriges turistråds styrelse)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 13 av Ingrid Sundberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 9 (vissa turistfrämjande åtgärder)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 14 Karl Boo och Jan Hyttring - bifölls med acklamation.

Mom. 11 (insatser för turism i Skåne)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 15 av Jan-Erik
4 Wikström och Margareta Mörck - bifölls med acklamafion.

Mom. 12 (insatser för turism vid vissa Norrlandsälvar) Prot. 1987/88:131

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 16 av Inga Lantz - 1 jum 1988 bifölls med acklamafion.

Mom. 14 (åtgärder för att utveckla båtlivet)

Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering - som ställdes mot dels utskottets hemsfällan med godkännande av den i reservation 17 av Ingrid Sundberg m.fl. anförda motiveringen, dels utskottets hemställan med godkännande av den i reservation 18 av Karl Boo och Jan Hyttring anförda motiveringen - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemsfällan bifölls.

Näringsutskottets betänkande 39

Mom. 1 (lagförslagen)

Utskottets hemställan bifölls med 241 röster mot 67 för reservation 1 av Per-Richard Molén m. fl.

Mom. 2 (tillämpningsområdet)

Ufskottets hemsfällan bifölls med 269 röster mot 39 för reservafion 2 av Ivar Franzén och Elving Andersson.

Mom. 3 (tillståndsgivning och tillsyn m. m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservafion 3 av Per-Richard Molén m.fl., dels reservation 4 av Ivar Franzén och Elving Andersson -bifölls med acklamafion.

Mom. 5 (utvidgad verksamhet)

Utskottets hemställan med godkännande av ufskottets motivering - som ställdes mol utskottets hemställan med godkännande av den i reservation 5 av Ivar Franzén m. fl. anförda motiveringen - bifölls med acklamafion.

Morn. 6 (den centrala myndighetens namn)

Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering - som ställdes mot utskottets hemställan med godkännande av den i reservation 6 av Ivar Franzén m. fl. anförda motiveringen - bifölls med acklamafion.

Övriga moment Utskottets hemsfällan bifölls.

Bostadsutskottets betänkande 17

Utskottefs hemställan bifölls.

Bostadsutskottets betänkande 18

Mom. 1 (ökade resurser vid länsstyrelsernas naturvårdsenhefer)

Först biträddes reservation 2 av Agne Hansson och Eva Rydén med 39
röster mot 18 för reservafion 3 av Tore Claeson. 251 ledamöter avstod från att -*

rösta.

Prot. 1987/88:131 Härefter biträddes reservation 2 av Agne Hansson och Eva Rydén med 54
1 juni 1988 - röster mot 47 för reservation 1 av Erling Bager och Ingrid Hasselström

------ '■—'----- Nyvall. 207 ledamöter avstod från aft rösta.

Slutligen bifölls utskottets hemsfällan med 207 röster mot 54 för reservation 2 av Agne Hansson och Eva Rydén. 44 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 2 (länsstyrelsernas instruktion och arbetsordningar)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Erling Bager och Ingrid Hasselström Nyvall - bifölls med acklamation.

Mom. 7 (dataresurser vid vissa länsstyrelser)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 5 av Agne Hansson och Eva Rydén - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Bostadsutskottets betänkande 21

Mom. 1 (skäligt hyreskrav)

Först biträddes reservation 1 av Rolf Dahlberg m. fl. med 118 röster mot 54 för reservation 2 av Agne Hansson m. fl. 135 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter bifölls utskottets hemsfällan med 160 röster mot 113 för reservation 1 av Rolf Dahlberg m.fl. 35 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 2 (hyresvärdens uppsägning)

Ufskottets hemställan bifölls med 253 röster mot 53 för reservation 3 av Agne Hansson m. fl.

Mom. 3 (medlingsförfarandef)

Utskottets hemställan bifölls med 254 röster mot 54 för reservation 4 av Agne Hansson m.fl.

Mom. 4 (ersättningsregler)

Först biträddes reservafion 5 av Rolf Dahlberg m.fl. med 114 röster mot 54 för reservation 6 av Agne Hansson m. fl. 138 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter bifölls utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 5 av Rolf Dahlberg m. fl. - genom uppresning.

Mom. 5 (indexklausuler)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 7 av Rolf Dahlberg m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (ändrad användning)

Ulskollels hemställan - som ställdes mol reservation 8 av Rolf Dahlberg m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 7 (andrahandsuthyrning)

Utskottets hemsfällan - som sfäUdes mot reservation 9 av Rolf Dahlberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 8 och 9 Utskottets hemställan bifölls.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

Bostadsutskottets betänkande 22

Mom. 1 (ändringar i hyreslagen m. m.)

Ufskottets hemställan bifölls med 192 röster motT13 för reservafion 1 av Rolf Dahlberg m.fl.

Mom. 2 (utredning om andrahandsuthyrning av bostadsrätter)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Erling Bager och Karl-Göran Biörsmark - bifölls med acklamafion.

Mom. 3 (prövning av förstagångshyran vid uthyrning i första hand)

Ufskottets hemställan bifölls med 290 röster mot 18 för reservation 3 av Tore Claeson.

5 § Föredrogs

försvarsutskottefs betänkande

1987/88:11 om planering och anslag (prop. 1987/88:100 bil. 6).

Planering och anslag för totalförsvaret

Anf. 1 OLLE AULIN (m):

Herr talman! Jag kommer att ge några övergripande synpunkter på försvaret som det behandlas i budgetpropositionen. Göthe Knutson kommer senare att beröra de moderata reservationerna till utskottsbetänkandet i vissa delar.

Försvarsbeslutet 1987 var ett beslut på helt ofillräcklig nivå. Knappt hade beslut fattats av riksdagens majoritet förrän det stod klart atf ca 800 milj. kr. saknades för att uppfylla de lågt ställda krav på förbättringar som redovisades i försvarsbeslutet.

I debatten har därefter gjorts ett stort nummer av att man inom majoriteten ansett sig vilseförd. Jag skulle hellre vilja beskriva det så att man varit helt omedveten om den verklighet som råder inom försvarsmakten.

När repet if ionsövningar har måst ställas in i stor omfattning, när omfördelning har måst ske från materielanslagef till det som krävs för operafiv verksamhet, t. ex. ubåtsspaning under lång fid, när välmotiverade satsningar gjorts för fast anställd personal och för de värnpUkfiga i form av höjda löner och ersättningar utan att motsvarande pengar ställts fill förfogande, då måste man förstå att nivån på försvarsbeslutet var alldeles otillräcklig.

Vi moderater ville i försvarsbeslutet successivt höja anslaget och under en tioårsperiod anslå nära 11 miljarder kronor extra fill försvaret. Det skulle ha medgivit satsningar på ett bättre och starkare luftförsvar, ett effekfivare

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

ubåtsskydd, modernisering av pansarförbanden och fler repefifionsövningar.

Regeringen har talat vitt och brett om ökade satsningar - jag ser att försvarsministern inte finns här i kammaren - men har, bortsett från det OtillräckUga tillskott som föreslås för ubålsskyddsåtgärder och som vi i nästa vecka skall ta ställning fill här i kammaren, infe tillskjufit ett öre utöver försvarsbeslutet 1987, trots aft ihåligheten i detta beslut sedan länge är uppenbar. Infe heller i den proposifion som vi nu behandlar syns några tillskott utöver 1987 års försvarsbeslut. Tvärtom hävdas i propositionen att "inget inträffat som motiverar ändring av inriktningen av försvarspolitiken". I stället har överbefälhavaren och chefen för armén tvingats redovisa konsekvensen av oförändrad medelstilldelning. De visar på en omstrukturering av armén med innebörden atl dagens 26 brigader skulle reduceras lill 15 och att stora delar av arméns värnpliktiga skulle få endast tio veckors grundutbildning. Stora materielköp skulle dessutom behöva skjutas på framtiden.

En så omfattande reducering av brigaderna skulle innebära sådana minskningar av vår operativa förmåga aff vi i fortsättningen inte kan möta, hejda eller slå en motståndare i anslutning fill ett invasionsområde.

För t. ex. Skånes del skulle def medföra risker för alt vi redan i ett tidigt skede tvingades ge upp ett rikt landskap med en miljon invånare och med för landet livsnödvändig produktion. Motsvarande exemplifiering kan göras för andra områden.

Detta är helt otillfredsställande. Vi kan från moderat håll aldrig acceptera en sådan utveckling, och jag hoppas att vi, när konsekvenserna av en sådan inriktning blir uppenbar också för övriga partier, kan få gehör för vår uppfattning att betydande anslagshöjningar är nödvändiga för försvaret, om det skall kunna lösa sina uppgifter.

Vi moderater fullföljer nu vårt ställningstagande från i fjol. Det betyder atl vi detta budgetår vill anslå 610 milj. kr. mer än regeringen till det militära försvaret för atf därefter - utöver uppräkning med försvarsprisindex -successivt höja anslagen med 2 % årligen.

Med defta vill vi åstadkomma en fasthet i planeringen och möjliggöra en successiv teknisk förnyelse. Det blir också möjligt att bibehålla fler operativa förband i form av t. ex. brigader inom armén.

Genom defta förfarande återgår vi fill ett system som socialdemokraterna och moderaterna på 1960-talet var helt överens om. Det systemet möjliggjorde då upprätthållande av ett respektingivande försvar. Tyvärr kom senare andra strömningar inom socialdemokratin att bidra till atf vår försvarskraff genom prutade försvarsanslag urholkades. Def är beklagligt, eftersom en social reformpolitik inte står i motsats till ett starkt försvar.

Under 60-talet anslogs drygt 4 % av bruttonationalprodukten till det miUtära försvaret. Vi är nu nere i ungefär 2,6 %. Det är inte orimligt atl hävda att Sverige har råd all anslå minst 3 % av BNP till del militära försvaret. Dit når vi successivt med det moderata förslaget.

Vad vi moderater nu närmast vill salsa på är ytterligare en jaktdivision Viggen till flygvapnet. Vi vill detta budgetår anslå 175 milj. kr. extra för det och dessutom 40 milj. kr. för motmedel. Vi vill förstärka ubåtsskyddet. I nästa vecka behandlas den frågan här i kammaren. För detta budgetår rör del

sig om ca 330 milj. kr. utöver regeringens förslag. Vi vill då skaffa ytterligare två kustkorvetter för aff möjliggöra uppsättandet av en andra ubåtsskydds-styrka. Vi vill på sikt också ersätta det äldre stridsvagnsbeståndet. Och vi vill ha ett bättre utbildningssystem. Redan defta budgetår vill vi anslå 200 milj. kr. för att kunna genomföra repefifionsövningarna.

Vi menar också att det blir nödvändigt med ett extra försvarsbeslut hösten 1989 eller våren 1990, när ett fullständigare beslutsunderiag föreligger. Det beslutet blir avgörande för hållfastheten i den svenska säkerhetspolitiken.

Herr talman! Vi måste se fill aft vi har tillräckligt med insatsberedda, välutrustade och välutbildade förband ur alla försvarsgrenar och ur civilförsvaret för att kunna möta en motståndare som vill utnyttja svenskt territorium för sina syften. Endast med ett starkt försvar kan vi hävda freden.

Om vi inte är beredda aff avsätta de medel som behövs, måste vi gå ut och tala om detta för medborgarna. Då måste vi säga: Vi har infe råd atl försvara landet.

Vi måste tala om att vi tidigt måste uppge stora delar av territoriet för att sedan kanske föra strid i terräng som måhända är olämpligare för en anfallande.

Vi måste fala om aft vi infe har råd aft ge pansarförbanden nya stridsvagnar, aff vi infe har råd aft upprätthålla två ubåtsskyddsstyrkor, aft vi infe har råd att ge vårt luftförsvar ökad effektivitet och att vi inte heller har råd aff utbilda våra soldater så att de kan möta välutrustade luftlandsättnings-förband eller infiltratörer som söker slå ut försvarets vitala anläggningar.

Är man beredd atf ge svenska folket sådana besked, eller är man i stället beredd att anslå behövliga medel, så att devisen "Hela landet skall försvaras" får ett reellt innehåll?

Vi moderater vill gå den senare vägen. Jag hoppas aft vi blir fler som är beredda aff göra def.

Herr talman! Måtte aldrig en situation uppstå där man om oss politiker kommer att säga: Det ni gjorde för försvaret var för litet och gjordes för sent.

Herr falman! Jag yrkar bifall fill de moderata reservationerna.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

I defta anförande instämde Sven Munke och Rune Rydén (båda m).

Anf. 2 KERSTIN EKMAN (fp):

Herr falman! Arbetsordningen här i riksdagen gör att vi behandlar försvarsutskottets belänkande frislående från utrikesutskottets. Det är dock helt klart aft utgångspunkten för hur vi formar vår försvarspolitik mycket intimt hänger samman med vår utrikespolitik. Utrikespolitiken skall tillsammans med försvarspolitiken ge trovärdighet åt Sveriges vilja och förmåga att föra en alliansfri politik som syftar fill neutralitet i krig.

Den försvarskommitté som förberedde 1987 års försvarsbeslut ägnade också stort intresse ål att både beskriva och bedöma den säkerhelspolifiska situation vi befinner oss i. När man följer dagens debatt i tidningar och annorstädes, kan del kanske vara svårt atl tro att det faktiskt rådde bred enighet om de bedömningar som gjordes. Vi har givetvis haft dessa bedömningar som utgångspunkt vid årets behandling av försvarspolitiken i utskottet. Detta faktum är värt att framhålla - särskilt som del i sig är mycket värdefullt.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

! De förändringar av hotbilden som skett sedan 1982 års försvarsbeslut är väl beskrivna i försvarskommitténs arbete.

Stormakternas konventionella styrkedominans kvarstår oförändrad. Vi ser ingen ljusning i detta avseende på nedrustningsområdef. Vi kan dock konstatera aft infe ens stormakterna orkar fortsätta atf vara så duktiga på alla operativa eller tekniska områden. Detta bör vi ha i minnet när vi gör våra bedömningar.

Vår karaktär av randstal, så aff säga, mellan blocken har faktiskt blivit mer tydlig nu. Detta beror på det militärt låsta läget i Centraleuropa och de ökande räckvidderna för flygplan och vapen av olika slag. Av synnerlig vikt är också Murmanskbasens extremt stora betydelse.

Qm en konflikt uppstår kan en utveckling som leder till militärt angrepp mot Sverige snabbt ske. Det vef vi. Vi vet också atf ell militärt angrepp fortfarande kräver vissa förberedelser, bl. a. att militär i stor omfattning måste flyttas fram mot Sveriges gränser. Def är just denna förberedelsetid och denna stora transportrörelse som vi måste utnyttja militärt. Dessa förhållanden ger oss en rimlig chans aft även i fortsättningen satsa på ett existensförsvar. Angriparen måste nämligen samfidigt gardera sig mot huvudmofsfåndaren.

Vissa slutsatser kan dras av hur hotbilden tecknas. En sådan slutsats är att det är angeläget för oss att satsa på ett starkt luftförsvar och på marina försvarssystem med uthållighet och god beredskap. För armébrigaderna är Norrlandsförbanden särskilt vikfiga. Just dessa tankar ledde till de krav som folkparfiet ställde inför försvarsbeslutet, och de ligger nu också till grund för detta beslut.

För luftförsvarets del finns vikfiga inslag i försvarsbeslutet vilka har sin grund i förslag framförda av folkpartiet. Den möjlighet vi nu har aft i början på 1990-falet utöka luffförsvaret med en division genom att använda redan befintliga Drakenplan är framsprunget ur ett folkpartiförslag. Då förslaget första gången framfördes möttes del av oförståelse. Desto mer glädjande, herr falman, är def aft konstatera aft invändningarna tystnade och aft ytterligare Drakenplan nu modifieras till ett antal motsvarande en division. Detta ökar handlingsfriheten på sikt - mycket beror på när personalsituationen medger utnyttjande av planen. Förstärkning av luftförsvaret genom anskaffande av luftvärn med längre räckvidd är också en av de satsningar som skall genomföras.

Det nytänkande som präglade försvarskommitténs arbete för marinens vidkommande påverkade också inriktningen i försvarsbeslutet. En prioritering av ubåtar och tunga kustrobotförband ansågs viktig i försvaret mot amfibieoperationer.

Herr talman! Något som fortfarande kastar sin skugga över föregående års försvarsbeslut är aff def endast några månader efter del alt riksdagen fattal sitt beslut uppdagades att försvarets driftskostnader kraftigt översteg de belopp som redovisats till försvarskommitlén. Det handlade i första vändan om drygt 2 miljarder kronor för femårsperioden. Något som knappast framkommit i debatten efter försvarsbeslutet är atl dessa brister inle var kända av något parfi; utgångspunkten för jämförelser skall därför alllid utgå från all partiernas anslagsförslag drabbas lika såvitt gäller möjligheten alt

genomföra yrkade anskaffningar. Olle Aulins anförande nyss visar atl denna insikt tydligen helt saknas hos moderaterna. Det kan ju inte vara så, men han använde sig faktiskt av felaktiga uppgifter. Moderaterna föreslår i verkligheten infe ett öre mer till priskompensation än folkpartiet och socialdemokraterna. Def är en ansfändighefsfråga att moderaterna medger detta förhållande, så att det infe verkar som om de hade insikter som vi andra saknade.

Def är, för att uttrycka sig milt, givetvis klart otillfredsställande atl underlaget visar sig innehålla sådana brister. Vi har under många år som försvarspolitiker hävdat att försvarets planeringssystem fungerar väl och faktiskt också framhållit aft def borde vara ett föredöme för de civila delarna av den offentliga förvaltningen. Den bilden är i dag ordentligt havererad, och det måste framhållas all en av ÖB:s viktigaste uppgifter inför kommande försvarsbeslut är atf återupprätta försvarets anseende pä denna punkt, herr talman.

Vad som däremot ligger fast, enligt folkpartiets mening, är inriktningen i 1987 års försvarsbeslut. Eftersom def var en tioårig inriktning som beslutades innebär det inträffade möjligen vissa senareläggningar - inga förändringar i sak.

När det gäller uppföljningen av försvarsbeslutet har alla partier varit överens om att det är oerhört viktigt att vi noggrannare än förut följer upp regeringens och myndigheternas hantering av riksdagens beslut. Då riksdagen har beslutat om viss inriktning av freds- och krigsorganisationen, fillkommer det endast riksdagen atf eventuellt förändra denna inriktning. En del erfarenheter från föregående period och en del uttalanden och tankar från försvarsgrenscheferna har lett fill atf vår vaksamhet nu är hög.

Del är i huvudsak två ting som har dominerat, och dominerar, försvarsde-batlen. Del ena är arméns framtida organisation, det andra är ubålsskyddet. Ubåtsskyddsfrågan kommer alt behandlas i nästa vecka här i kammaren. Jag inskränker mig därför till att konstatera att det samförstånd som nåtts om satsningarna är värt att välkomna. Även om kränkningarna i sig är allvarliga, får naturligtvis våra ansträngningar aft möta detta hot inle leda till aft vårt exisfensförsvar får en annan inriktning. Def kan ju t. o. m. vara defta som främmande makter eftersträvar.

Vi väntar på alt i höst få la del av ÖB:s förslag till arméns framlida organisation. Detta förslag bör innehålla svar på frågan vilken kvalitet han vill ha på förbanden i framliden och även redovisa hur många förband han kan inrymma inom givna ekonomiska ramar. Det viktiga nu är att lösa frågan om lämplig kvalitet i förhållande fill den moderna hotbilden. Sedan får vi ta ställning lill antalet krigsförband och allra sist bedöma vilka konsekvenser detta kommer atl få för fredsförbandens antal och placering. Vi kan aldrig gå den omvända vägen!

Tyvärr domineras debatten i dag - liksom alllid när förändringar inom armén aviseras - av hur fredsorganisalionen skall utformas. Diskussionen borde mer handla om den uppenbara obalans som råder mellan kvantitet och kvalitet för huvuddelen av armén. Det slår helt klart all kvaliteten inte motsvarar kraven i dagens och morgondagens slridsmiljö. Brister finns bl. a. i vad det gäller eldkrafl, skydd, ammunilionsulhållighel och rörlighet. Vi i folkpartiet är positiva till en strukturomvandling av armén. Del kommer alt

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

ges möjlighet atl diskutera dessa frågor vidare inför beslutet om den framlida organisationen, men grundtanken att minska kvantiteten för atf öka kvaUteten anser vi vara riktig. Vilken ekonomisk ram som blir nödvändig är en fråga för framtiden. Vi väntar nu på besked om vilken arméstruklur som ger bäst försvarseffekt med bibehållet anslag.

Olle Aulin, som sade att vi skulle fala om för svenska folket atf vi inte har råd till vissa saker, vill jag fråga om moderaterna är beredda aft ge svenska folket besked om de verkliga kostnaderna för de satsningar som moderaterna talar om vid alla fillfällen.

Herr talman! Förslagen i regeringens proposifion bygger i huvudsak på aff inriktningen i 1987 års försvarsbeslut fullföljs. Vi i folkparfiet fick inför det beslutet gehör för flertalet av de konkreta krav som vi ställt under utredningsarbetet och i de debatter som föregick beslutet. Jag undantar dä givetvis en del krav vad gäller bl. a. arméns organisafion, men defta kommer ju aff behandlas senare. Värt ansvar är nu aff genom kommande beslut fullfölja den inriktning som lades fast. Jag yrkar därför bifall fill hemställan i betänkandet 1987/88:11 i dess helhet.

Anf. 3 OLLE AULIN (m) replik:

Herr talman! Jag blev apostroferad av Kerstin Ekman. Jag hade inle tänkt föra någon lång debatt med folkpartiet, men låt mig säga följande.

Vi i moderaterna saknar inte insikt om verkligheten. Def är just därför som vi begär ökade anslag till försvaret.

Vi är medvetna om att det kommer att ta längre tid att nå målet och att täcka luckorna i anslagen än vad vi tidigare räknat med.

Verkligheten är densamma för oss som för andra, men just därför aft vi ser den har vi t. ex. detta budgetår utöver den plan som tidigare var tänkt anslagit 200 milj. kr. extra för repetitionsövningar.

Vi är verkligen medvetna om aft försvar kostar rejält med pengar, och vi vill hjälpa till att ta fram de pengarna.

Anf. 4 KERSTIN EKMAN (fp) replik:

Herr talman! Olle Aulin säger att man inte saknar insikt, och det är ju glädjande. Han säger också att det tar längre fid att nå målet. Del är ju bra om denna insikt finns och att Olle Aulin erkänner att det tar längre tid, men def var väldigt svårt att få fram detta innehåll, när man lyssnade på Olle Aulins första inlägg i den här debatten. Då fick man en känsla av aff moderaterna satt inne med några upplysningar inför försvarsbeslutet som inte vi hade och aff moderaterna skulle ha klarat sina åtaganden i samband med att vi beslöt om försvarefs framfida inriktning i våras på ett helt annat sätt än de övriga parfierna.

Jag tycker atl vi en gång för alla kan slå fast: Ni hade inte mer pengar atf kompensera de brister som uppdagades efter del atl beslutet hade fallats. Den sanningen tycker jag i alla fall vi skall hålla på.

Anf. 5 OLLE AULIN (m) replik:

Herr talman! Vad Kersfin Ekman läser in eller inle läser in i milt anförande vet jag inle rikligt. Det beror ju ibland också på mottagaren, inle bara på sändaren, alt det stämmer bra.

Det verkar i alla fall som om man var omedveten om atl 11 miljarder kronor extra under en tioårsperiod är ganska mycket pengar och atl man kan få ut en hel del för de pengarna. Jag tycker inte man skall negligera de satsningar som vi gör.

Och jag sade atf det förmodligen kommer att fa längre tid aft fylla luckorna än vad vi hade hoppats.

Anf. 6 GUNHILD BOLANDER (c):

Herr talman! Den svenska neutralitetspolifiken är den främsta garanten för vår fred och vårt oberoende. Nyckeln till framgång ligger i vår förmåga alt upprätthålla trovärdigheten kring våra strävanden. Den bästa förutsättningen för att uppnå trovärdighet är om vi kan visa omvärlden att Sveriges folk och de politiska partierna står enade kring värnet av vårt lands oavhängighet och frihet.

De nordiska länderna har som gemensamt mål att åstadkomma stabilitet och avspänning i norra Europa, även om man valt olika säkerhetspolitiska lösningar. Ett konsekvent fullföljande av dessa målsättningar har resulterat i ett framgångsrikt arbete. Vi har i vår del av världen under senare tid varit befriade från allvarliga kriser, men def betyder infe alt situationen på våra breddgrader har varit statisk. Sveriges neutralitetspolitik måste därför fullföljas med fasthet och konsekvens.

Det är uppenbart atl det nordeuropeiska och det nordallanliska området har fått en ökad strategisk betydelse. Stormakterna har på ohka sätt visat ett tilltagande intresse för utvecklingen på våra breddgrader. Def förekommer en ökad militär aktivitet och en starkt markerad teknisk utveckling från båda alliansernas sida i vårt närområde. Sverige måste därför vara fast beslutet atf skydda landets territorium med alla tillgängliga medel och också demonstrera för omvärlden att våra gränser för oss är "heliga".

Det pågår en omfattande marin rustning, som medfört alt allt större delar av def fria havet nu används av båda blocken för övningar och annan militär närvaro. En markant militär aktivitet pågår också i såväl Nordatlanten som Norra Ishavet men även i Östersjön. Det är svårt atl se vem som skulle ha fördel av den spänningsökning som den pågående styrkeuppbyggnaden i de nordliga farvattnen kan medföra, och därför måste de ledande militärmakterna iaktta återhållsamhet i vår del av världen.

De grundläggande riktlinjerna för Sveriges säkerhetspolitik har senast kommit till uttryck i samband med det försvarspolitiska beslut som togs i denna kammare för i dag exakt ett år sedan. Om dessa riktlinjer råder en bred polifisk enighet, och detta är en betydande säkerhetspolitisk tillgång.

Vi har ifrån centerpartiets sida i detta sammanhang aktualiserat den nya situation som råder i Östersjön efter def aff gränsdragningen mellan Sverige och Sovjetunionen blivit reglerad. En klar medvetenhet om de behov som vi pekat på har redovisats från ansvarigt håll, och vi förväntar oss förstärkningar av olika slag främst när det gäller kustbevakningens resurser. Detta har behandlats i kammaren i anslutning fill proposifionen om kustbevakningens centrala och regionala ledning. Vi är så långt nöjda i dag men kommer att följa utvecklingen med uppmärksamhet.

När man definierar vårt försvar heter def aft def skall vara fredsbevarande,

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

stabiliserande och krigsavhållande. Förmågan atf upprätthålla ett trovärdigt invasionsförsvar är härvid av grundläggande betydelse. Såväl utrustning som organisafion och utbildning måste anpassas så att försvarsmaktens förmåga uppfattas som trovärdig i omvärlden.

Behovet av insatser i totalförsvarets civila och militära del är beroende av dels den säkerhetspolitiska situationen, som jag tidigare har beskrivit här, dels de allmänna förutsättningar som samhällsstrukturen ger. Från centerpartiets sida menar vi atf den utveckling som skett och alltfort sker mot storskaliga lösningar, befolkningskoncenfrationer och ett ökat internationellt ekonomiskt beroende i försörjningens alla delar medverkar till atl vårt land blir alltmer både militärt och ekonomiskt sårbart. Atf i ett kris- eller krigsläge upprätthålla grundläggande och vitala samhällsfunktioner blir allt svårare. Möjligheterna atf skydda landefs civilbefolkning blir allt mindre. Det decentraliserade samhälle som vi är förespråkare för skulle vara en viktig fillgång för såväl def civila som det militära försvaret i vårt land.

För precis ett år sedan fattades i denna kammare ett beslut om det svenska försvarefs utformning under kommande femårsperiod. Del var ett majoritetsbeslut, som vilade på en uppgörelse om finansieringen mellan socialdemokrater och folkpartister. Centerparfiet och moderata samlingspartiet hade alternativa förslag, eftersom vi ansåg aft uppgörelsen låg på en ofillräcklig nivå. Av någon underlig anledning betecknades majoritetsbeslutet som ett trendbrott. Def var dock svårt atf förstå vari det trendiga bestod, när beslutet efter tre veckor av ÖB betecknades som helt ofullständigt och inte alls gav den utdelning för försvarsmakten som riksdagsmäjoriteten trodde atf man beslutat om. Def var i själva verket ett underkännande av beslutet.

I en centerreservation till majoritetens ställningstagande avseende gemensamma utgångspunkter för planeringen i tolalförsvarsbeslutet för ett år sedan anförde vi atf centerpartiet infe kunde ställa sig bakom de importanlaganden som regeringen föreslog skulle läggas fill grund för planeringen när det gäller de långsikfiga försörjningsbehoven.

När regeringen nu återkommer i föreliggande budgetproposition med anvisningar om motsvarande planeringsförutsättningar får vi från centerpartiet - med hänvisning fill vårt ställningstagande förra året - anledning att på nytt framhålla aft det hotscenario som ligger fill grund för de angivna planeringsförutsättningarna fakfiskt präglas av ett visst godtycke. S- och fp-majoritetens förslag innebar ett ettårigt s. k. förkrigsskede med en gradvis minskande handel, med ett några månaders neutralitets- eller krigsskede och ett därefter följande efferkrigsskede med successiv återgång till normal handel. Ett sådant synsätt eftersträvar atf söka leda i bevis aft högre imporfanfaganden än hittillsvarande planering kan mofivera sänkt totalför-svarsambifion på väsentliga områden. Majoritetens resonemang gör det plötsligt möjligt för dem att sälja ut fredskrislager, nedbanta vårt ekonomiska försvar och allmänt reducera vår folkförsörjningsulhållighet. Detta innebär, som vi ser det, ett betydande risktagande. Ingen vet hur en eventuell framtida konfiikl kan komma alt gestalla sig. Det är omöjligt atl frigöra sig frän tanken att man först har fastslagit ett ekonomiskt utrymme och sedan konstruerat en hotbild som överensstämmer med detta. Självfallet har

Planering och anslag för totalförsvaret

ingenting tillkommit 1987 som skulle tala för minskade risker, jämfört med Prot. 1987/88:131 bedömningarna 1982, för långvarig avspärrning. Del mycket uppmärksam- 1 juni 1988 made INF-avtalet och de posifiva förtecken som finns kring denna överenskommelse har i det här sammanhanget inte ännu någon relevant betydelse.

Vi menar från centerpartiet atl man måste vara ärlig i sina säkerhetspolitiska ställningstaganden. Nu har man fattat beslut och låter utreda sedan, men det måste vara en omvänd ordning när man skall förändra grundläggande antaganden och riskbedömningar. Vi har utvecklat dessa tankegångar i ett särskilt yttrande.

När överbefälhavaren i mars 1987 fick regeringens uppdrag att se över arméns framtida organisation var def pä grund av aff underlag för beslut om utbildningssystem och fredsorganisation inom armén saknades. Det som inledningsvis skulle vara en uppföljning av försvarskommitténs arbete 1984 och försvarsbeslutet 1987 har blivit ett utredningsarbete av ansenligt format med större förändringar än vad försvarsbeslutet innebar, och det sker helt inom myndigheterna.

Även om en viss avtappning har skett i försvarsutskottet, har det infe möjliggjort någon reell behandling. De genomgripande förändringar som redovisats hittills skall enligt uppgift överbefälhavaren slutgiltigt överväga och lägga fram förslag i oktober månad i år. Ett mellanbesluf skall fattas våren 1989, enligt planeringen.

Från centerpartiets sida har vi i partimofion Fö202 påtalat det orimliga i def som nu sker. I alla tider har försvarsbeslut föregåtts av parlamentariskt utredningsarbete, och vi har den bestämda uppfattningen atl sä skulle ha skett också inför 1989 års beslut. Riksdagen uttalade redan i samband med tolalförsvarsbeslutet förra året behovet av parlamentarisk insyn och medverkan inför det mellanbesluf som föresfår nästa vår. Detta har regeringen nonchalerat. Även om ett sådant parlamentariskt arbete så småningom kommer till stånd är det nästan aft befrakta som en underlåtenhefssynd av regeringen att infe detta arbete är i gång. Det är nödvändigt att delta utredningsarbete kommer till stånd fortast möjligt, men lidsmarginalerna börjar bli knappa. Del finns risk för atl den korta tid som kommer att stå fill förfogande medverkar fill endast en ytlig och tämligen summarisk förankring, vilket då kan försvåra möjligheten till enighet i riksdagen, när def blir så dags. Kravet på parlamentarisk insyn och medverkan finns utvecklat i reservation 1.

När det gäller planeringsramarna för den militära delen vill vi från centerpartiet räkna upp anslaget med 100 miljoner utöver propositionens förslag ~ och def är en uppföljning av den högre finansieringsnivå som vi föreslog inför försvarsbeslutet 1987. Redan vid ingången av försvarsbesluts-perioden konstaterades att del kommer atl fallas flera miljarder kronor för att det skall gå att ge def militära försvaret den planerade inriktningen. Ett av de områden som blir satta pä undantag på grund av bristande resurser är repetilionsulbildningen.

I budgetpropositionen säger försvarsministern: "Ett krigsförband som infe
övas och samtränas med andra förband får en lägre kvalitet. Häri kan ligga ett
ökat försvarspolitiskt risktagande. Härutöver vill jag anmäla som min
uppfattning att tvära kast i planläggningen av krigsförbandsövningar på sikt '

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförs varet

riskerar aft minska försvarsmaktens trovärdighet gentemot de värnpliktiga och därmed svenska folkel."

Ja, herr talman, vi delar försvarsministerns uppfatining på denna punkt. Men det faktiska förhållandel är att 33 300 värnpliktiga inom armén inte kallas in fill repetitionsufbildning under 1988/89. Det är resultatet av regeringens försvarsbudgef. Arméchefen har anmält aft behovet är 75 500 man. Inom marinen är förhållandet ungefär detsamma, procentuellt. Vi har i vår partimofion Fö202 ursprungligen avsatt 40 miljoner till materielanskaff-ning för marinen. De behov för vilka dessa medel var avsedda har i allt väsenfligt blivit tillgodosedda i den överenskommelse som nyligen har träffats mellan regeringen, centerpartiet och folkpartiet rörande förstärkning av skyddet mot främmande undervattensverksamhet och som finansieras i särskild ordning enligt förslag i ett betänkande som tas upp fill debaft här i kammaren i nästa vecka. Mot denna bakgrund anser vi aff hela anslaget på 100 miljoner bör tillföras försvarsmakten för förstärkning av repetitionsufbildning, vilket skulle väsentligt bidra fill en nivåhöjning i enlighet med försvarsministerns uttalande. Delta förslag återfinns dels i reservation 5, dels i ett särskilt yttrande.

I reservafion 6 har vi tagit upp betydelsen av alt betrakta personalen som försvarsmaktens största resurs. Personalfrågorna måste prioriteras och förändringar genomföras med stor hänsyn till personalpolitiska faktorer. Vägledande bör vara att beslut fatfas så nära produktionen och den anställde som möjligt. Åtgärder som på kort tid skulle ge effekt är exempelvis bättre och mer långsikfig planering av den enskildes utveckling, möjligheter fill frivilligansfällning och tillfällig omfördelning mellan förband med olika befälsläge.

Herr falman! För atf vi skall kunna lösa uppgifterna så som statsmakterna definierat dem i sina operativa grunder för totalförsvaret krävs på grund av vårt lands stora yta ett stort antal förband med en för sin huvuduppgift anpassad organisafion och utrustning. En fortsatt omstrukturering av fredsorganisationen är naturlig för att nya behov skall kunna tillfredsställas på ett rationellt och ekonomiskt godtagbart sätt. När det nu förs en diskussion i landet om en minskning av antalet fredsförband, ser vi det som en nödvändighet att det också i framtiden finns minst ett förband eller en militär myndighet i varje län - inte minst med tanke på frivilligorganisationernas arbete.

Ett stort antal förband nödvändiggör i sin tur att det militära försvaret, med tanke pä vår fåtaliga befolkning, grundas på allmän värnplikt. Det som nu sker på myndighetsnivå tyder på att man kan vara på väg bort från de grundläggande principerna för det svenska försvaret, nämligen den allmänna värnplikten. Den är enligt vår mening den vikfigaste byggstenen i försvaret. Den har en ideologisk-demokratisk dimension men också en försvarsteknisk. Från centerpartiets sida känner vi en stark oro för en utveckling som skulle innebära stora variationer i utbildningstid och uppgifter. Det skulle begränsa flexibiliteten hos försvarsmakten i icke önskvärd grad.

Vi har i reservationerna 9, 10, 11, 12 och 13 utvecklat centerns syn på dagens värnpliktsfrågor när det gäller exempelvis ny värnpliktssocial utredning, utredning om irafiksäkerhelsfrågor, ett heltäckande försäkringsskydd

och slutligen aft grundutbildningen skall jämställas med fem månaders förvärvsarbete vid ansökan om kontant arbetsmarknadsstöd.

Vi har i ell särskilt yttrande pekat på aft den s.k. 10/4-utbildningen i större utsträckning lämpligen kunde tillämpas vid förband med många fjärrekryte-rade. Def skulle också verksamt bidra till aff underlätta organiserandet av hemresorna. När det i övrigt gäller värnpliktsresorna är det aff beklaga aft Herculesplanen på grund av brist på besättningar inte kan utnyttjas i större utsträckning än som nu sker.

Herr falman! Vad gäller totalförsvarefs civila delar fullföljer vi från centerpartiet vår linje från försvarsbeslutet i fjol, och det kommer Ingvar Karlsson i Bengtsfors att vidareutveckla i sill anförande.

Med det anförda yrkar jag härmed bifall till samtliga reservationer av Ingvar Karlsson och mig.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

Anf. 7 OSWALD SÖDERQVIST (vpk);

Herr talman! För ganska precis sex år sedan diskuterades 1982 års försvarsbeslut här i kammaren. Def var den borgerliga regeringens förslag, och def var första gången som JAS-projektet fördes upp fill omröstning och beslut i den svenska riksdagen. Vi sade då från vpk - vilket vi för övrigt hade gjort långt tidigare, men vi framhöll det alltså speciellt inför detta beslut - aff def i framtiden skulle komma aft visa sig atl detta stora och dyrbara flygplansprojekl, den allmänna värnplikten samt upprätthållandet av ett totalförsvar i Sverige i något så när vettig mening, med minskad sårbarhet, inte kunde genomföras samfidigt, om man inte var beredd att mycket kraffigt höja anslagen eller göra genomgripande omorganisationer, förändringar och stora besparingar inom olika sektorer av totalförsvaret.

Nu är vi där, herr talman - def har blivit så. Vi har inle råd. Vi vet fortfarande inte riktigt hur JAS-projektet kommer att slå ut, hur planet kommer aff beväpnas eller vad det kommer atf duga fill. Projektet har redan slukat en massa pengar och kommer atf sluka otroligt mycket mer pengar.

Def talas nu, precis som här anfördes från centern, mer eller mindre öppet om atl värnpliktsförsvaref måste förändras i grunden. När man då börjar tala om värnpliktsutbildningstider på tio veckor har man lämnat den grundläggande idén om utbildning av alla svenska män till försvaret.

Sårbarheten, som vi från vårt partis sida i 10-15 års tid har lyft fram i debatter, artiklar, riksdagsförslag m. m., ökar ständigt i def svenska samhället. Nu talar alla partier många vackra ord om defta, men mycket litet konkret görs.

Allt delta underminerar naturligtvis trovärdigheten i det svenska totalförsvaret. Det finns inle i dagens läge något svenskt totalförsvar. Del är en myt som alla försöker bygga upp i högstämda ordalag. Det svenska samhället och de militära och civila organisationer som skall fungera under kriser och krig kommer mycket snabbt att falla ihop när verklighetens härda piska viner. Def vet ni också, men i den allmänna debatten förs def inte fram, utan ni försöker genom floskler och vackert fal sudda bort de fakta som alla känner till.

Alliansfriheten, som har tagits upp i samband med två stora debatter i riksdagen under våren, om EG och om vapenexporten, är på väg att urholkas

2 Riksdagens protokoll 1987/88:131

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

helt och hållet på grund av den förda polifiken. Def har talats om samarbefsavtal i samband med krigsmaterielexport och varit stort rabalder, men det är ganska ointressant. Det finns ca 60 samarbetsavtal med främmande stater, så som har påpekats i utrikesutskottets betänkande om vapenexport, och av dem är det egentligen bara tre som berör krigsmaterielexporten, medan resten i stor omfattning berör importen fill det svenska försvaret. Det stora samarbefsavfalet gäller framför allt JAS, där Sverige är bundet till NATO-staterna, med USA i spetsen, för att kunna bygga delta plan. JAS-planel är långt ifrån svenskt, även om det kallas så, och består huvudsakligen - särskilt i de vitala delarna - av importerade komponenter.

Det vore välgörande om del någon gång kom till stånd en debatt om det svenska totalförsvaret där dessa synpunkter något så när ärligt fördes fram, men del har jag aldrig någonsin varit med om under mina år här i riksdagen eller i andra sammanhang när svaret har debatterats. Denna politik bygger på myter, klichéer och potemkinkulisser. Alla ni i de partier som driver denna politik är ansvariga. Ni lurar svenska folket atl tro atl Sverige har ett totalförsvar av den art som ni talar om, men som i verkligheten infe existerar.

Jag har nämnt sårbarheten, och det kan vara värt att också påminna om fjolårets försvarsbeslut. Det var ganska fantastiskt. Genom en mycket kraftig nedskärning av just de civila delarna av totalförsvaret lyckades folkpartiet och socialdemokraterna få loss så mycket pengar att de kunde ro i land en uppgörelse om def militära försvaret. Det var inte välplanerade undersökningar eller grundliga analyser av vad som kunde behövas på det ena eller andra området som ledde till uppgörelsen mellan socialdemokraterna och folkpartiet utan krasst ekonomiska skäl. Man kunde inte ta ut sä mycket pengar i höjda skatter eller på annat sätt för aff sy ihop beslutet, och därför skars delar av totalförsvaret ner mycket kraftigt, bl.a. beredskapslagren, som alla känner till. De reella anslagen minskades naturligtvis också.

Detta kan bara göras en gång, och nästa gång ni skall göra upp kommer def inle all finnas några lager att sälja ul. Det är självklart all exempelvis oljelagren skall minskas när oljeförbrukningen minskar, men det är ingenting som säger att de skall minskas så drastiskt, atf alla andra lager skall säljas ut eller att beredskapen på försörjningsområdet skall minskas så här kraftigt.

Beslutet var oansvarigt och vilade helt och hållet på budgettekniska skäl, inle försvarspolitiska. Def var ett rent underkännande av allt slags försvarspolitisk planering. Def betyder en 15-procentig nedskärning av de redan knappa resurserna inom det civila försvaret. När skall resurserna återföras så att sårbarheten minskar, det som ni alla talar så vackert om?

I dessa sammanhang kommer vpk naturligtvis aft stödja de centerreservafioner vari dessa frågor fas upp. Vi instämmer i de slutsatser som där dras.

När def gäller anslag, herr falman, har det militära försvaret fått en kraftigt minskad andel av den gemensamma kakan sedan 1960-talet. Det är helt korrekt, vilket också har påpekats i dag av generalmajor Wikforin i en debattartikel i Dagens Nyheter. Den samlade militärkostnaden i förhållande till BNP- eller BNI eller vilket mått man än använder- har minskat. Men del är ingenting som säger att militärkostnaden skall vara oförändrat 4 % som på 50- eller 60-talet. Tvärtom finns det naturligtvis all anledning att man omprövar och genom bättre organisafion, bättre planering och en annan

struktur på det svenska försvaret - speciellt den militära delen - minskar de militära anslagen. Det är inget axiom som säger att dessa ständigt skall uppgå till 4 % eller t.o.m. stiga. Men det är ju här som det inte har skett någonting. JAS-projektet, som jag började tala om, och som har salt sin prägel och kommer att sätta sin prägel på den svenska försvarsdiskussionen under det närmaste decenniet, har helt och hållet förryckt det hela. Orsaken är den atf projektet har tagit så stor del i anspråk av de krympande anslag som del totala försvaret har fått. Jag anser atf militärkostnaderna kan sänkas, men då måste man veta vad man gör och inte starta jättestora projekt i samarbete med en av slormaktsallianserna. Därmed förrycker man hela planeringen, undergräver förtroendet och gör vårt totalförsvar - även det militära försvaret - lill en koloss på lerfölter, vilket jag har påpekat flera gånger tidigare i sådana här debatter.

Detta är läget inför 90-lalet. Om man inle tar det här i beaktande och vidtar de ändringar som behövs och frigör sig från beroendet av NATO och bygger upp ett verkligt svenskt alliansfritt försvar som kan vara något slags garant för neutralitet i händelse av krig, kommer vi mer och mer alt dras in i samarbetet med NATO-alliansen, med alla de konsekvenser som detta kan få för Sveriges självständighet och nationella oberoende. Det skall bli intressant att se hur def hela utvecklar sig i fortsättningen.

Med detta vill jag, herr falman, yrka bifall fill vpk:s mofioner och till de centerreservationer som vi anser vara vikfiga, speciellt när det gäller def civila försvaret och värnplikfsområdet.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

Anf. 8 OLLE GÖRANSSON (s):

Herr talman! I försvarsutskottets betänkande 1987/88:11 behandlas frågor rörande planering och anslag för de militära och de civila delarna av totalförsvaret. Några större överraskningar hittar man kanske inte, eftersom del här är del andra året i den nu pågående femåriga planeringsperioden. Jag vill påstå att planeringsinriktningen på fjolårets försvarsbeslut fortfarande står sig. Därmed är inte sagt att allt är problemfritt, vilket dagens debatt har visat och kommer atl visa. Kanske visar det sig ännu mera nästa år när arméns framtida utveckling skall beslutas.

I dagens debatt vill jag främst uppehålla mig vid de säkerhets- och försvarspolitiska frågorna samt de grundläggande värderingarna i vår försvarspolitik. Åke Gustavsson kommer atl främst fa upp de frågor som rör def militära försvaret och Barbro Evermo Palmerlund de frågor som gäller de civila delarna samt personalen och värnplikten.

Herr falman! Jag tror atf man tryggt kan påslå att den säkerhetspolitik som regeringen bedriver har ett hundraprocentigt stöd i denna riksdag. När vi för några dagar sedan i den här kammaren hade en ingående diskussion om svensk vapenexport kunde jag konstatera all ingen av talarna utgick ifrån alt det var fel på den försvarspolitik som ligger fill grund för behovet av en egen vapenindustri och som också har nödvändiggjort en viss export. Nej, snarare var oron den alt en för stor export och för myckel samarbete med andra länder skulle kunna skapa problem när det gäller trovärdigheten i vår säkerhetspolitik. Självfallet är det därför av stor vikt att det samarbete som vi har med andra länder inle leder till sådana låsningar att vi i en krigssituation

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

blir beroende av dessa. Vår förmåga all i fred planera för krigels krav när det gäller produktion, reparafion och underhåll av vår utrustning är därför viktigare än vad man i allmänhet tror på.

Försvarsministern konstaterar i proposifion 100 att Sveriges säkerhet i hög grad är beroende av den internationella utvecklingen, särskilt av relafionerna mellan stormakfsblocken i Europa. Därför hälsar vi med största tillfredsställelse avtalet om avskaffandet av medeldisfanskärnvapnen, och vi hoppas att de pågående samtalen i Moskva skall leda till en kraffig minskning av de strategiska kärnvapenarsenalerna och begränsningar av kärnvapenproven. Kan dessutom en uppgörelse om förbud mot kemiska vapen komma till stånd i Geneve, ja, då har del hänt mer positivt i år än under flera årtiondens nedrustningsarbete. För vår del innebär dock inte defta atf vi därmed kan slå oss ned och börja i ändra i vår försvarsplanering. Däremot bör del kunna leda till atl några av de mest djävulska vapnen förpassas från vissa länders vapenarsenaler.

I detta sammanhang vill jag kommentera moderaternas reservation 2, där moderaterna kräver en omprövning av grunderna för vår försörjningsberedskap. Denna fråga behandlade vi ingående förra året, och jag kan inte se all det har inträffat någonting så revolutionerande att det motiverar att vi företar en omprövning i år. En prövning när det gäller krigefs längd, fredskris och annat sker automatiskt i försvarskommifféerna och beaktas i försvarsbeslut. Men att nu göra en omprövning anser jag inte vara realistiskt. Det blir först inför 1992 års stora försvarsbeslut som en sådan prövning automatiskt blir aktuell.

I försvarsledningen pågår för närvarande ett intensivt arbete för atl komma fram med ett förslag till hur vår framfida armé skall utbildas, utrustas och organiseras. Det förslaget skulle egentligen ha inrymts i 1987 års försvarsbeslut, men beroende på olika faktorer, som jag inte skall gå in på här, blev def inte så. I slutet av september i år kommer överbefälhavaren aft lägga fram ett nytt förslag, som riksdagen skall ta ställning till våren 1989.

Personligen måste jag säga att jag i dag känner en viss oro för att något skall gå snett vid denna stora omstöpning, eftersom förslaget med all sannolikhet kommer all beröra en stor del av den civila och den militära personalen inom armén. Del är därför av största vikt atf inga förhastade eller ogenomtänkta organisationsförändringar leder till aff personalen, den vikfigaste resurs som vi har inom armén, förlorar tilltron lill sin viktiga arbetsuppgift, nämligen att förbereda sig själv och våra värnpliktiga till att försvara vårt land, så atf vi får leva i fred och oberoende och därmed ge regering och riksdag möjlighet att omskapa del svenska samhället lill ett ännu bättre samhälle.

I försvarsutskottet har vi haft full insyn i det arbete som överbefälhavaren bedriver. Det innebär att ett trettiotal riksdagsledamöter har haft möjlighet atf följa de olika faserna i utredningen. Några ställningstaganden har inle gjorts och kommer inte att göras förrän def föreligger ett fullt färdigt förslag i slutet av september. Trots den stora insyn som många har haft i arbetet envisas centerpartiet, senast i reservafion 1 och Gunhild Bolander i sill anförande här, alt ständigt återkomma med krav på parlamentarisk insyn och medverkan.

Jag måste fråga centerns representanter: Är icke försvarsutskottefs

ledamöter fillräckligt representativa för den svenska parlamentarismen?

Självfallet kommer regeringen att snart utse ett mindre antal än dessa 30 för att medverka i slutfasen av detta arbete, precis i enlighet med vad riksdagen uttalade i fjol - att när överbefälhavarens förslag föreligger skall parlamentarisk medverkan ske innan riksdagen skall fatta beslut nästa år.

I reservation 3 för moderaterna till torgs alt FU-88 - alltså nämnda utredning - skulle leda till att nuvarande operativa uppgifter infe längre skulle kunna fullgöras i framtiden. Låt mig bara säga att i direktiven från regeringen till överbefälhavaren står målet för vårt totalförsvar fast. Som alla vef är målet för den svenska säkerhetspolitiken atf varje del av landet skall försvaras och atl militära angrepp skall kunna mötas varifrån de än kommer. Jag skulle vilja se den överbefälhavare som lägger fram ett förslag utan att dessa av riksdagen fastställda mål innefattas.

Herr talman! Det är inle enbart inom def militära försvaret som förändringar pågår. Som kammaren säkert vet utreds frågan om vårt framtida skyddsrumsbyggande. I 1984 års försvarskommitté kunde vi konstatera att det med nuvarande skyddsrumsbyggandeplanering skulle fa flera årtionden in på 2000-talet innan skyddsrum kom lill stånd på de orter där risken för flygangrepp är störst. Jag är övertygad om aft det arbete som nu pågår skall leda till att de orter där risken och bristen på skyddsrum är störst kommer alt bli prioriterade i del framlida skyddsrumsbyggandel. Därför anser jag del inte vara meningsfullt atf, som nu centern förslår i reservation 18 anslå ytterligare pengar för skyddsrumsbyggande. Jag tror alt det är idé atl vänta tills de nya förslagen om denna prioritering läggs fram. Till dess kan vi ligga litet lågt.

I reservation 19 gör moderaterna ett uttalande om forskning och försvarsindustri och kommer sedan in på sysselsättningslägel på Karlskronavarvet. Eftersom vi i nästa vecka skall diskutera den treparliöverenskommelse som kommer atl leda till dels en förstärkning av marinens totala resurser, dels ett bättre sysselsättningsläge på Karlskronavarvet, vill jag här inskränka mig fill att säga - precis som utskottet uttalar under punkt 6 - atf forskningsresurser och en egen försvarsindustri är av väsenfiig betydelse som stöd för vår säkerhetspolitik.

Olle Aulin har här vid flera tillfällen hävdat att ger vi bara marinen och de andra vapengrenarna mer pengar, mer utrustning, så kommer det att bli ett bättre försvar. Jag är, herr talman, inte riktigt överens med Olle Aulin på den punkten. Det finns även andra faktorer som påverkar ett försvars resurser och kvalitet. Jag tycker aft hans underlåtenhet aff nämna personalen som en viktig resurs var ganska enastående. Han borde fundera över detta - atf det inte bara är vapen vi behöver utan att vi i första hand behöver människor, som med sitt kunnande kan stå för det väsentliga i vårt försvar.

Till Kersfin Ekman vill jag säga aft jag tycker att del är bra alt både ni i folkpartiet och vi socialdemokrater håller fast vid del beslut som vi fattade i fjol, atl vi på alla punkter har kommit till samma konstaterande. Jag tror att vi är överens om aft de matematiska beräkningsmetoder som moderaterna ägnar sig ät knappast skulle göra sig på någon matematisk institution här i landet - och kanske infe någon annansfans heller.

Till Gunhild Bolander skulle jag vilja säga - trots vissa delar av hennes

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

anförande - atf jag tycker atf centern i år verkar ha närmat sig folkpartiet och oss i def här sammanhanget. Dä tänker jag inle bara på nästa veckas beslut om mera resurser till marinen, utan jag tycker rent allmänt aft jag i fru Bolanders tal i dag fann större enighet med det beslut vi fattade i fjol, och def upplever jag självfallet som mycket glädjande.

Jag kommer inte att ta upp de bitar som hon var kritisk till när det gäller repetilionsulbildningen, och hennes förslag till mera pengar - 100 milj. kr. Jag vet atl Åke Gustavsson senare i debatten kommer att belysa detta. Barbro Evermo Palmlund kommer aft utförligt redogöra för värnpliktsfrågorna.

Låt mig avslutningsvis säga några ord fill herr Söderqvist. Jag har alltid uppskattat Oswald Söderqvist när vi diskuterat de här frågorna - hans kunnande som f. d. anställd i försvaret och hans vilja aff hela fiden hålla debatten på hög nivå när det gäller dessa frågor. Visst har vi under årens lopp haft olika åsikter om vad vi får plats med och inle får plats med inom våra försvarsramar. Men allvarligt talat, Oswald Söderqvist - skulle era förslag leda till atl vi skulle få bättre balans, bättre utrymme för def försvar som vi har? Därvidlag har vi tyvärr infe fått det besked från vänsterpartiet kommunisterna som man skulle kunna önska sig.

Det är lätt all säga nej till JAS, det är lätt all säga nej till stridsvagnar, alt säga nej till än den ena, än den andra uppgiften. Men del är litet svårare om man samtidigt skall redovisa något alternativ, och det skulle vara glädjande om vi här finge reda på vad def är för flygplan vi skall ha om vi inte skall bygga ett eget. Eller skall vi infe ha något? Skall vi infe ha ett flygplan för vårt neutralifefsförsvar, där ju flygvapnet spelar stor roll? Skall vi kanske köpa planet? Och varifrån? Jag tror aft Oswald Söderqvist är lika medveten som jag om aff de flygplan som var alternativ till JAS fanns på västsidan - och de skulle inte ha ökat vårt oberoende, utan de skulle snarare ha medfört en annan inriktning.

JAS är inle svenskt, säger Oswald Söderqvist. Det är räll. Stora delar av JAS-flygplanet kommer alt vara importerade, kommer atl ha arbetats fram i samarbete med andra länder- USA, Västtyskland, England m.fl. Men lät mig fråga: Är Volvo-bilen inle heller svensk? Vi lever i en värld där vi har ett stort arbelsulbyle mellan länderna. Jag vågar påslå all del blir mer svenska delar i JAS-flygplanet än vad det är i de svenska Volvo-bilarna.

Defta tycker jag atl Oswald Söderqvist skall lägga pä minnet - inte minst i dessa dagar, när man frän östsidan kräver ell närmare samarbete, en ökad öppenhet, utbyte av teknik och annat mellan västvärlden och östväriden. Detta ökade samarbete ser jag som ett led i ett skeende som innebär all vi får större förståelse mellan de olika blocken.

Herr talrnan! Jag hoppas alt del av del sagda klart har framgått all jag yrkar bifall lill hemställan i försvarsutskottets betänkande nr 11 och i konsekvens med delta avslag på samtliga reservationer.

Anf. 9 OLLE AULIN (m) replik:

Herr talman! Olle Göransson log upp vär reservation 2 om vissa för totalförsvaret gemensamma utgångspunkter för planeringen. Vad vi säger där är all en slorkonflikl mellan de bägge maktblocken kan komma alt bli en

världsbrand av en intensitet och varaktighet som går långt utöver vad som sägs i de planeringsantaganden som regeringen har fastställt.

Vi säger också att def nordeuropeiska och nordatlanfiska området omedelbart kan bli berört av en sådan världsbrand, som under en längre tidrymd kan innefatta serier av mer eller mindre omfattande konventionella krigsoperationer i stora delar av världen. Man måste studera olika scenarier och vara lyhörd för de slutsatser de leder fill.

Olle Göransson säger att målet för vårt försvar, att vi skall försvara hela landet, står fast. Men om målet står fast måste också resurserna härför stå fill förfogande. Det är klart uttalat av ÖB att vi med de resurser som utredningen skall utgå från inte kan möta, hejda och slå tillbaka en motståndare. Visst får vi större effekt i vårt försvar om vi kan anslå ytterligare medel fill det.

Det har under senare år skett en omfördelning så att allt mindre pengar kan avdelas fill materielsidan. Försvaret kan alltså inte förnyas på det sätt som är önskvärt. Pengar skall avdelas också lill den fast anställda personalen, och till ökade värnpliklsförmåner, som jag nämnde i mitt anförande, Olle Göransson. Personalen är en viktig faktor, men den omfördelning som skett gör all vi har fått alldeles för små resurser fill en materiell förnyelse.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

Anf. 10 KERSTIN EKMAN (fp) replik:

Herr talman! Min replik är inte föranledd av alt jag vill bemöta någonting som Olle Göransson har sagt i dag. Jag vill däremot från folkpartiet säga adjö och lack till Olle Göransson. Denna debatt är såvitt jag förstår den sista som Olle Göransson deltar i i denna kammare.

Def är infe någon överdrift om jag säger att det nog inte finns någon försvarspolitiker som har spelat en mer framträdande roll inför så många försvarsbeslut som Olle Göransson har gjort. Han delfog redan i den kommitté som arbetade inför 1972 års försvarsbeslut, och på den vägen har det varit ända fram till nu.

Som vice ordförande i försvarsutskottet har Olle Göransson följt upp kommittéarbetet och svarat för vad som kan kallas den löpande verksamheten mellan försvarsbesluten. Olle Göranssons kunnighet kompletterad med det förhållandet aft Olle Göransson är en mycket trivsam person, som det har varit lätt att samarbeta med, har gjort atf vi upplevt honom pä ett mycket positivt sätt.

Folkpartiet vill genom mig framföra ett mycket stort fack till Olle Göransson för alla de gångna årens samarbete.

Anf. 11 GUNHILD BOLANDER (c) replik:

Herr talman! Olle Göransson och jag har tydligen något olika uppfattningar om vad som menas med parlamentarism och medverkan i förberedelsearbetet. Vi har, som jag sagt, haft en insyn i försvarsutskottet. Jag menar dock att del är en stor skillnad mellan insyn och medverkan. Det blir ingen reell behandling när vissa avsnitt bara föredras och det ges möjlighet bara till några minuters diskussion.

Jag vill bestämt tillbakavisa Olle Göranssons uppgift atf 30 personer deltagit i detta arbete. 30 personer har aldrig någonsin suttit med på försvarsufskoffels sammanträden. Det är en alltför högt tilltagen siffra. Även

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

om alla som det gäller naturligtvis haft möjlighet att närvara, har antalet aldrig uppgått till 30.

Jag tror att den parlamentariska utredning som väl ändå så småningom filisätts kommer att få erfara att dess arbete igångsatts på ell ganska sent stadium. Jag tror också att den kommer att konstatera att tiden för dess arbete blir mycket kort, såvida man inte senarelägger det beslut som skall fattas på våren 1989. Detta återstår dock all se.

Till dem som i dag är tillskyndare av en parlamentarisk kommitté hör -vilket torde vara bekant för kammarens ledamöter - också folkpartiledaren Bengt Westerberg. Det är alltså inte bara fråga om ett påhitt av centerpartiet. Allt fler människor har den uppfattningen aft en bredare medverkan måste komma till stånd för aff vi skall kunna arbeta fram ett gott resultat.

Det är naturligtvis bra att konstatera aff också Olle Göransson känner oro inför de i vissa avseenden stora förändringar som har aviserats. Jag tror atl det är nödvändigt att vi ger uttryck för sådana stämningar inför dem som arbetar med förändringsfrågorna. Vi måste nog handskas varsamt med förändringar av den dimension som det kan bli fråga om för den personal som det ytterst gäller.

Jag vill till slut instämma i det tack som har riktats till Olle Göransson och uttrycka min tillfredsställelse med det samarbete som jag har haft med honom. Jag vill gärna göra defta, även om mitt direkta samarbete med Olle Göransson har sträckt sig över en relativt kort period. Del har givit myckel i utbyte, och jag hoppas att Olle Göransson får vikliga ting att förvalla också i framliden.

Anf. 12 OSWALD SÖDERQVIST (vpk) repUk:

Herr talman! Det är alltid intressant atf gå tillbaks i handlingarna. Jag har här framför mig ett utdrag ur Ufrikespolifiska institutets tidskrift Internationella Studier 1982:4 rubricerat "Säkerhetsrisker vid militär anskaffning: JAS som exempel". Den är skriven av den inle helt okände forskaren Björn Hagelin. Jag har här ocksä ett utdrag ur Stockholms-Tidningen den 15 februari 1983: " Vapen-export för miljarder-vid ett ja till JAS-projektet".

Det är delta som det handlar om, Olle Göransson. Det handlar om vårt oberoende och vår självständighet. Del handlar, som jag vid sä många tillfällen framhållit, om vad som brukar sägas i försvarskommiltéer och i försvarsutskottets uttalanden och i olika försvarsministrars deklarationer, aff maferielanskaffningen till def svenska försvaret aldrig någonsin får leda lill att vårt oberoende sätts i fara, till all vi blir beroende av import utifrån. Men det här är ju raka motsatsen. Det gäller inte bara beträffande JAS-projektet utan också i en mängd andra sammanhang, men det är ell bra exempel.

Visst anser både jag och mitt parti alt vi behöver ha flygplan, speciellt i dagsläget, för alt hävda våra gränser, avvisa kränkningar osv. Men ingenting säger att vi skall välja ett sådant projekt som JAS, som för övrigt med mycket stor tvekan anammades också av socialdemokraterna - def har kanske Olle Göransson glömt vid det här laget. Jag vill erinra om de berömda sju punkterna och om all avgörandet i försvarskommitlén 1981 om JAS-projektet skedde med hjälp av ordförandens utslagsrösi.

Vi hade mycket väl kunnat köpa ell plan från USA, Frankrike eller

Västtyskland. Det hade infe alls varit något fel i def. Inom handeln med krigsmateriel råder, som alla vet, köparens marknad, t. ex. när vi säljer själva. Man får mycket goda kontrakt, mycket goda garantier för reservdelar, kompletteringar osv. Speciellt på militärflygplansområdet är det oerhört enkelt.

Vid ett val exempelvis av det amerikanska Northrop-planet när def var aktuellt atl ta ställning till JAS hade vi kanske kommit undan 15-20 % billigare. Detta skulle inte på något sätt ha medfört större bindningar utan mindre sådana, eftersom man då hade haft ett enkelt kontrakt med skyldigheter och rättigheter inbakade. Det skulle inte ha varit fråga om något stort samarbefsprojekt, där vi bygger vehikel tillsammans med den ledande stormakten i en av allianserna, USA. Som jag påpekade senast för några veckor sedan innebär projektet dessutom atl vi exporterar delar av motorn till planet, som tillverkas av Volvo Flygmotor i Trollhättan.

Jämförelsen med Volvobilarna är barnslig - här talar vi om krigsmateriel, inte om bilar som rullar i fredstid på våra vägar.

Anf. 13 OLLE GÖRANSSON (s) replik:

Herr talman! Låt mig först lacka för Kerstin Ekmans ord och de instämmanden som gjordes av Olle Aulin och Gunhild Bolander. Det är med stor saknad som jag lämnar dessa debatter. Men jag kan lova er atl jag även framöver med stort intresse kommer all följa riksdagens vidare arbete med dessa frågor. Jag har vid ett tidigare fillfälle sagt aff dessa frågor kanske är grundläggande för att vi över huvud taget har denna kammare, denna möjlighet att här utbyta tankar om samhällets olika områden. Tack för era ord!

När det gäller försörjningsberedskapen och planeringen vill jag säga följande fill Olle Aulin. De scenarion vi diskuterade inför del senaste försvarsbeslutet visade klart för oss aft en fredskris pä längre fid än ett år inte är aft räkna med. Vi var också ganska övertygade om att def vid ett krig i vårt närområde inte kommer att röra sig om år, utan om månader. Detta är en bedömning man kan göra från historisk utgångspunkt, men också med utgångspunkt i hur snabb förslitningen av materiel är i konflikter. Många säger: Titta på andra världskriget, titta på kriget Iran-Irak osv. Där händer just detta, man slåss i ell par månader och sedan är man tvungen att reorganisera sig, skaffa mer materiel, få fram fler värnpliktiga osv. Detta visar att den försörjningsberedskap vi bygger vår försvarsplanering på är realistisk, och def finns ingen anledning atl ompröva den före 1992.

Del gläder mig alt Oswald Söderqvist inte längre ser import som något ont. Jag kan inte komma ifrån aft jag känner en större trygghet ju mer vi själva kan tillverka i vårt land i stället för aff handla def ufifrån. Men om vi köper ufifrån, skall vi göra det på ett sådant sätt aft vi inle blir beroende av något annat land. Def skall gå till så aff vi skaffar resurserna i fred, så att vi den dag kriget utbryter skall kunna fillverka, underhålla och fortsätta atl hälla vår materiel i drift. Del är del som är poängen, enligt mitt sätt all se.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

Anf. 14 OLLE AULIN (m) replik;

Herr talman! Jag vill bara helt kort säga något om detta med förutsättningarna för planeringen och uthålligheten. Def finns en stor osäkerhet i bedömningarna. Den saken måste vi vara överens om. Det räcker att ta Vietnamkriget som exempel. Låt mig också säga lill Olle Göransson all jag tycker aff def är skönt aff ha en motståndare med en i grunden så positiv inställning till försvaret. Jag hoppas aft Olle Göransson i fortsättningen vill använda sig av denna posifiva inställning för att påverka sina partikamrater, så atf vi får ett allt bättre försvar.

Anf. 15 OSWALD SÖDERQVIST (vpk) replik:

Herr talman! Jag har infe alls ändrat uppfattning. Vi har alltid ansett aft det naturligtvis skall finnas ett flygförsvar i vårt land. Men vi har också alltid varit emot de dyrbara satsningar som gjorts. De har enligt vår uppfattning varit alldeles för dyrbara och inte motiverats av några genomtänkta säkerhetspolitiska skäl.

Jag vill gå tillbaka till frågan om vårt beroende. Vi är helt beroende av framför allt USA när det gäller högteknologi till exempelvis JAS. Det är ointressant att tala om all 80 %, 75 % eller 50 % av JAS-planef - vilket procenttal man nu väljer - har svensktillverkats. De vitala, avgörande delarna av JAS och alla andra flygplan under efterkrigstiden har vi köpt från USA. Det var därför vi t. ex. infe fick exportera Viggen fill Indien - om nu någon kommer ihåg det - vilket vi gärna skulle ha gjort. USA sade nej, därför att USA hade släppt till delar i det planet som landet inle ville att vi skulle sälja vidare. Delta är ett exempel så gott som något.

Olle Göransson försöker fortfarande hålla liv i myterna att def är fråga om ett svenskt plan och aff vi skulle vara oberoende osv. JAS-projekfet innebar en avgörande förändring i svensk militärindustrien tillverkning. Vi har aldrig fidigare ingått ett sådant här samarbefsavtal med den ena sformakfsallian-sens största stat. Alla de talesätt som Olle Göransson söker föra fram här faller platt till marken.

Jag tycker att vi skall ha egen tillverkning av krigsmateriel för vårt eget svenska försvar. Men det är en oerhörd skillnad mellan delta och att göra sig beroende på det här sättet. Det kommer inle att finnas delar tillgängliga för den händelse vi råkar illa ut, Olle Göransson. Vad är del som garanterar att vi då får tillverka JAS? Vi har de plan vi har. Vi kommer förmodligen inle att kunna tillverka några nya. Det hade varit egalt om vi köpt färdiga plan lill ett mycket billigare pris. Det hade inte ökat vårt beroende ett enda dugg.

Om man nu vill vara ärlig är denna fråga ganska solklar. Men om man infe vill vara ärlig utan försöker upprätthålla myter och slå blå dunsfer i ögonen på svenska folket, kan man resonera som Olle Göransson gör. Men svenska folket är inte dumt. Medborgarna förslår detta. De begriper all del Olle Göransson säger om oberoende och självständighet när det gäller JAS inte är sant. Detta ligger i öppen dager.

Anf. 16 OLLE GÖRANSSON (s) replik:

Herr talman! Del är inte mycket mer aft bemöta än Oswald Söderqvists replik i fråga om export eller import. Jag kan infe komma ifrån alt det från

svensk synpunkt ligger en väldig betydelse i om vi själva kan producera vår materiel härvidlag, precis som på alla andra områden. Ju mer tekniskt avancerad vår industri är, desto större möjligheter har vi atl hävda oss också påden internationella marknaden. Jag tog ell exempel från länderna på östra delen av jordklotet. Deras trängtan är alt få utnyttja, få köpa och komma i kontakt med den högteknologi som finns i västvärlden. Jag skulle aldrig vilja anklaga dem för att de gör affärer med någon annan mililärallians. Det är likadant med oss i Sverige. När vi träffar samarbefsavtal med USA eller England, går vi därmed infe med i NATO-alliansen, utan vi gör upp ett avtal med regeringen i det land som har de resurser vi själva inte har i vårt land.

Man skall irite bortse från de positiva effekter som ett eget kunnande på detta område också ger till övrig civil industri. De sju punkter vi satte upp när vi sade ja till JAS innebar alt forskningen och utvecklingen icke enbart skulle bli något för del nya flygplanet. Den skulle också innebära resurser som möjliggör för övrig svensk industri atf öka sitt kunnande.

Jag tycker atl det är på tiden atf Oswald Söderqvist accepterar aft Sverige är ett högteknologiskt land och vill fortsätta atf vara det, och inte vill bli enbart en underleverantör lill de stora industriländerna.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planeringoch anslag för totalförsvaret

Talmannen anmälde atl Oswald Söderqvist anhållit all lill protokollet få antecknat att han infe ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 17 GOTHE KNUTSON (m):

Herr ta/man! Detta kallas försvarsdebatt. Jag är inte bunden av manus, och följaktligen skall jag omedelbart be all få säga ell ord lill Oswald Söderqvist, som just nu är på väg ul ur kammaren. Del kan naturligtvis vara av speciellt intresse för en företrädare för del kommunistiska partiet i Sverige atl plädera emot ett svenskt industriellt samarbete med väststater. Å andra sidan har jag inle hört talas om någon offert pä vare sig stridsflygplan eller andra ling lill del militära försvaret från Sovjet eller från Warszawapaktssi-dan över huvud taget.

Jag ber alt få hänvisa lill vad Olle Göransson sade om det naturliga i all Sverige har en hög andel egentillverkad försvarsmateriel. Jag var en av de ledamöter i försvarsulskollel som upplevde månader av diskussioner, informationer och föredragningar kring JAS-projektet när del begav sig inför 1982 års försvarsbeslut. Det var oerhört inträngande informationer som där gavs. Ingenting lämnades ål slumpen. Jag är personligen alldeles övertygad om att det var ett gott, rikligt, korrekt beslut som först försvarsutskottet och sedan riksdagen tog när vi beslöt om anskaffandet av det svenska JAS 39-Gripen.

Herr talman! Stora förändringar har skett i Sveriges säkerhetspolitiska situation under senare år. Stora förändringar har också skett i vårt försvarspolitiska läge. Jag vill först nämna del mest positiva. Det är alt den försvarsnegaiivism, som kom lill ullryck efter sludenlrevolten 1968 och lill stor del präglade debatten om försvaret under 70-lalel har förbylis i en ytterst försvarsposiliv anda, särskilt hos vår svenska ungdom. Del är av utomordentligt värde för vårt försvar och för vår säkerhetspolitik.

.Självfallet vill jag också nämna den hängivenhet med vilken personalen i

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

vårt svenska totalförsvar arbetar. Det militära försvaret omfattar närmare 40 000 anställda. Därtill kommer de värnpliktiga och de hundratusenfals, ja, faktiskt miljoner människor som är engagerade inom totalförsvaret.

Så kommer förändringar till det negativa. Vi har upptäckt atf samhället är oerhört sårbart. Efter att ha upplevt andra världskrigets beredskapsår i Sverige kunde vi konstatera atl nöden är uppfinningarnas moder. Ordspråket besannades. Det gick alt improvisera, och man klarade sig ganska bra genom de åren. I dag är samhället helt annorlunda, mera komplicerat. Del är inle bara dalateknikens intåg som har gjort samhället så sårbart. Del finns starka beroendeförhållanden i denna teknikens värld, och det gör all vi i eller inför ett krigsfall kommer att ha ett oerhört sabofagehot hängande över oss. Sverige kan i princip, om vi inle är beredda, slås ut genom sabotage. En femte kolonn finns förmodligen också i vårt land.

Till förändringen hör också atf vi fann en främmande stormakt så intresserad av aft göra krigsförberedelser i vårt land att den sände hit ubåtar och satte i gång s. k. undervattensverksamhet med grodmän som opererar inne i svenska vatten, inne vid svenska militära anläggningar. Vi hade ju förut levt i landet Idyllien, och så plötsligt såg vi den sovjefiska ubåten på grundel i Karlskrona skärgård inne i ett militärt skyddsområde.

Det här har skakat om oss, och def har förmodligen kommit aft medverka till alt försvarsandan har stärkts i vårt land. Men vi måste också ta konsekvenserna. I den försvarskommitté som förberedde fjolårets försvarsbeslut konstaterade man att Sveriges läge har blivit mera utsatt i samband med kriser och väpnade konflikter i vår värld. Del har lett till påfrestningar, främst i form av kränkningar av vårt territorium. Kommittén konstaterade också att def nordeuropeiska och nordatlantiska området fill följd av utvecklingen under de senaste 15-20 åren har fått en ökad militärstrategisk betydelse för maktblocken. Detta läge torde bestå under överblickbar tid, slog den parlamentariska försvarskommitlén fast. Detta hör också fill de drastiska förändringarna för vår nation.

Vi moderater konstaterar i vår partimotion Fö207, som behandlas i detta belänkande från försvarsutskottet, atl vårt försvar enbart kan mätas i förhållande lill de hot def har till uppgift att kunna möta. Det är försvarets styrka i förhållande fill omvärldens militära förmåga som är avgörande för dess fredsbevarande effekt. Vårt militära försvar och vårt totaltförsvar har uppgiften alt bevara freden och trygga vårt oberoende. Låt oss komma ihåg aff genom våra alliansfrihet, syftande lill neutralitet i krig, är det bara vi svenskar som försvarar Sverige. Den alliansfria politiken har detta pris. Vi måste förlila oss helt till vår egen försvarsstyrka.

Herr falman! Till den bild som jag har givit här finns del många andra inslag av förändringar. Warszawapaktsslalernas stridsflyg har fått en avsevärt längre räckvidd. Tidigare behövde man baser- Gotland exempelvis- för att kunna operera över svenskt fastland, om man skulle göra ett angrepp på Sverige. I dag kan man från baser i de egna länderna nå långt upp över svenskt territorium och återvända.

Milt uppe i allt det här har vi också fält en drastisk förändring av värt eget försvar. Jag har tagit med mig Dagens Nyheter av i dag, onsdagen den 1 juni, hit fill talarstolen för all citera bara några rader ur en artikel som

planeringschefen i försvarsstaben, Owe Wikforin, har skrivit som ett genmäle till en folkpartistisk försvarspolitiker. Wikforin konstaterar att försvaret successivt har fått en mindre andel av BNP, bruttonationalprodukten. Medan BNP fack och lov har fortsatt att växa i vårt land har inte försvaret fått någon andel av tillväxten, allt fal om trendbrott lill trots.

"Konsekvenserna av att försvaret ej fått någon del av den ekonomiska tillväxten i samhället sedan slutet av 60-falef är nu uppenbara", skriver

Wikforin. "Flygvapnet har reducerats med 2/3." "Marinen har mer än

halverats." Jag kan skjuta till alt särskilt örlogsflotfan särskilt har blivit svårt reducerad. Nu är arméns organisation på väg åt samma håll i ett utredningar-bete. Wikforin fortsätter:

"Försvarefs beställningar vid svensk försvarsindustri är så låga aff överlev-nadsmöjligheferna för vissa delar av den är osäker."

I def sammanhanget vill jag säga fill Olle Göransson att det är en självklarhet för oss moderater aff inte bara i motioner utan också i betänkandet poängtera nödvändigheten av en svensk försvarsindustri, däribland Karlskronavarvel. Det hade varit mycket glädjande om vi nu kunnat konstatera att de ytterligare medel fill ubåtsskyddet som riksdagen skall besluta om nästa måndag kommer att innebära alt Karlskronavarvets framtid räddas. Det skulle ha varit skönt att kunna göra def konstaterandet, men def kan vi infe.

I själva verket tyder signalerna från nu sittande regering på att det infe skall bli någon större förnyelse av vår fiolta, åtminstone inte fillnärmelsevis i den omfattning som skulle behövas. Det var signaler som bl. a. statssekreteraren i försvarsdepartementet, Per Borg, gav i Storlien. Roine Carlsson, försvarsministern, har börjat apostrofera 20-lalels pacifistiska deklaration: Inte en krona mer fill försvaret.

Karlskronavarvel har blivit föremål för en temporär räddning. Men inte förrän vi får en försvarspolitik där flottan får vad som krävs för att upprätthålla neutralitetsvakten kring vår långa kust, kommer fillräckligt antal order aft ligga hos Karlskronavarvet, vars betydelse jag flera gånger har understrukit här i kammaren, och jag gör det nu ännu en gång.

Herr falman! Vi kan också konstatera att vår utbildningsstandarden i krigsorganisafion är oroväckande dålig. Olle Aulin har nyss tagit upp detta. I korthet vill jag peka på att i våra moderata reservationer till betänkandet understryks allvaret i aft endast ungefär hälften av våra repetilionsförband övas. Detta på grund av penningbrist. Del skulle bli en myckel farlig situation om vi blev utsatta för ett överraskande angrepp. Då kommer def aft inträffa som vår nuvarande ÖB, general Bengt Gustafsson, utvecklade i en tidningsintervju i samband med aft han tillträdde för något år sedan: Vi behöver be angriparen om 14 dagars frist, så aft vi hinner organisera vår krigsmakt och göra den repefitionsutbildning som vi inte genomfört.

I fjol gav regeringen ÖB i uppdrag aft göra en försvarsmaktsufredning, FU88. Den första delen av arbetet har presenterats i form av ell fördjupat underlag från chefen för armén. Det redovisades för ett par månader sedan och åstadkom oro i väldigt många kommuner och län där regementsnedlägg-ning hotar.

Konsekvenserna av den försvarspolitik som socialdemokraterna och

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

Prot. 1987/88:131 folkpartiet står för är att fredsorganisationen måste skäras ned samtidigt som

1 juni 1988 krigsorganisationen minskar i omfattning. Chefen för armén prioriterar en

välutrustad modern krigsorganisation. Men då får vi, enligt hans beräkning-

° ° ar, räd att hålla endast 14 kanske 15 brigader. Antalet regementen reduceras

-* ■' med 10 eller sannolikt med 11.8 infanteriregementen kan mer eller mindre

pekas ut. 2 pansarregementen är aktuella för nedläggning om arméchefens

förslag genomföres.

Sedan kommer överbefälhavarens slufremiss. I den konstateras all del finns andra modeller - ett annat vägval. Man kan bibehålla en större krigsorganisation om man minskar materielanskaffningen. Överbefälhavaren minskar lill 20 brigader och efter ett par år till 18. Det skall jämföras med nuvarande 29. Samtidigt försvinner ett antal regementen i fredsorganisationen. Av allt all döma är det företrädesvis andra regementen än dem som chefen för armén lägger ned som en konsekvens av regementens struktur. Det skulle vara myckel värdefullt om överbefälhavaren nu, när de här uppgifterna har börjat läcka ul, i bl. a. en artikel i Veckans Affärer i dag -sammankallade en presskonferens och redogjorde för den arméstruklur som han har tänkt sig i sitt alternativ.

Herr falman! Eftersom jag nu har gjort mig skyldig till ett visst fidsöver-drag, skall jag bara med några ord sammanfatta det förslag som vi moderater lägger fram i vår partimofion och i ett antal enskilda motioner. Vi slår fast aft den svenska säkerheten, värt lands frihet och oberoende, inte får äventyras. Vi måste upprätthålla ett så starkt totalförsvar och däri ell så starkt militärt försvar all del är krigsavhållande. Det skall bli för dyrt för en fiende att angripa oss, man skall respektera vår neutralitetspolilik och konstatera värdet av ell neutralt Sverige. Vi moderater är beredda all betala priset härför. Det är i pengar mätt utomordentligt lagt i förhållande till värdet av vår nations frihet, vårt folks oberoende.

Anf. 18 OLLE GÖRANSSON (s) replik:

Herr falman! Def är bara en punkt jag känner anledning att kommentera. Det är def stora utspel som moderaterna gör när def gäller forskning och försvarsindustri. De försöker föra fill torgs uppfattningar aft de har en speciell, egen ståndpunkt i denna fråga.

Låt mig bara, herr talman, läsa upp några ord av det som föredragande statsrådet säger och redovisa utskottets ställningstagande, för atl därmed belysa var vi står i denna fråga. Statsrådet säger:

"Kvalificerad försvarsforskning är en viktig förutsättning för alt vi skall kunna tillgodogöra oss den militärlekniska utvecklingen. Forskningen bidrar till aff upprätthålla ett visst nationellt oberoende till omvärlden vid framtagning av vikfiga sysfem." Defta är ett stöd för vår säkerhetspolitik.

Han har en liknande formulering rörande betydelsen av en svensk försvarsindustri:

"Inhemsk kapacitet atf utveckla, fillverka och underhålla försvarsmateriel

är en betydande säkerhetspolitisk tillgäng. Vår försvarsindustri är därtill en

viktig förutsättning för all vi självständigt skall kunna vidmakthålla, utveckla

och tillverka försvarsmateriel under kriser och krig."

30 Detta säger utskottet ja lill. Vi konstaterar alt statsrådefs uttalande i fråga

om forskning och försvarsindustri ligger i linje med och står i nära Prot. 1987/88:131
överensstämmelse med 1987 års försvarsbeslut. 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

Min fråga är: Kan vi mera tydligt tala om atl forskning och försvarsindustri är oerhört väsentliga delar av vår säkerhefspolifik?

Anf. 19 GÖTHE KNUTSON (m) replik:

Herr falman! Jag är glad för atf Olle Göransson far upp den moderata reservafionen om försvarsforskning och försvarsindustri. Del är ytterst väsentligt att vi har en försvarsindustri, däribland Karlskronavarvet. De ord från försvarsministern som Olle Göransson citerar och som utskottet instämmer i är givetvis väsentliga. Men vad är orden, vad är denna portalskrivning värd om det infe också ges pengar till den materiel som skall beställas på dessa anläggningar? Hur länge skall Karlskronavarvet leva vidare om det inte beställs fartyg - sådana som kan byggas med varvets världsunika plastteknik och fartyg som kan byggas i varvets plåtverkstäder, där man också har en hög kompefens - för aft nu inte tala om den kompefens som Karlskronavarvef och Kockums tillsammans har då det gäller ubåtar. Men byggandet av Ubåt 90 har faktiskt flyttats fram. Tidigareläggandet av beställningen kunde infe göras på grund av brist på pengar, som förorsakas av den njugghet som socialdemokraterna, stödda av folkpartiet, uppvisar gentemot det militära försvaret.

Vad gör man på Karlskronavarvet när beställningarna inle kommer? Vad gör man i den övriga försvarsindustrin när Indienordern på haubitsar hos Bofors är sluflevererad? Då finns det inte så mycket att syssla med i dessa verksfäder.

Def svenska försvaret måste planera på lika lång sikt som andra länders försvar. Def krävs framförhållning. Men regeringen ger inga besfällningsbe-myndiganden som kan trygga framtiden för Bofors och Karlskronavarvet.

Och hur är det med våra ammunilionsfabriker? Ledamöter och suppleanter i försvarsutskottet vet. Det påtalas av överbefälhavaren i den öppna delen av den s. k. slutremissen. Hade tid funnits skulle jag ha läst högt ur den. Det är en skrämmande läsning som överbefälhavaren erbjuder inför offentligheten.

Jag vill, herr talman, understryka nödvändigheten av aft också ge ekonomiskt innehåll åt de ord som Olle Göransson nyss citerade ur betänkandet.

Anf. 20 HANS LINDBLAD (fp):

Herr falman! Def är nu ett år sedan vi fattade 1987 års försvarsbeslut. Vi har sett aft det på den civila sidan har hänt många posifiva saker. Fjolårets försvarsbeslut var epokgörande genom atf utgå frän att det skall vara samma planeringsförutsättningar för alla delar av totalförsvaret, så att vi inte har en sjukvård med några få veckors beredskap och på fekoområdet sätter upp tre år.

Det är också positivt atf vi sedan vi fick detta försvarsbeslut har fått den första genomarbetade programplanen från överstyrelsen för civil beredskap. Där säger man att de avvägningar som gjordes i försvarsbeslutet är riktiga. På den ekonomiska nivån Det är mycket positivt att vi har fått en myndighet

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

såsom överstyrelsen som successivt kan se var i samhället det dyker upp sårbarheter och hur man skall prioritera mellan oUka verksamheter. Detta är posifivt.

Jag finner det mycket positivt aff man också på den lokala nivån, dvs. i kommunerna, har börjat intressera sig mer för totalförsvaret, för det är ändå kommunerna som är närmast människorna när def gäller omsorg, försörjning och skydd. Vi kommer i dag att besluta om en i förhållande fill regeringens förslag ökad satsning på hemskyddet. Def är den sista länken ner fill den enskilda människan. Kommunernas roll är mycket vikfig.

Def var många som talade illa om försvarsbeslutet när def gäller skyddsrummen. Vi från folkpartiet däremot hade i många år krävt en ompriorifering. Jag kan notera att det verk som har huvudansvaret på detta område, räddningsverket, säger aff def är bra aff man nu måste utforma principlösningar och aft man måste göra studier av hur man på ett rationellt sätt skall använda pengarna för aff nå bästa möjliga skydd. Man bör använda alla de metoder som finns, och där är skyddsrummen bara ett av medlen. ÖCB arbetar med en mål- och riskanalys som delvis redan har redovisats i försvarsutskottet, och där finns kreativitet och nytänkande .Detta är positivt.

Låt mig, herr falman, säga aff jag ändå är orolig när def gäller en sektor inom det civila försvaret, och def är sjukvården. Det är dystert och beklagligt därför atf sjukvården är def område som riksdagen 1982 och 1987 betecknade som totalförsvarets svagaste länk. I fjolårets försvarsbeslut gav man en miljard fill sjukvården för en femårsperiod. Vi har nu nåtts av rapporter om aft Landstingsförbundet inte tänker ställa upp på någonfing av vad riksdagen beslutade. Försvarsutskottet har sagt aft def i höst skall bli en offentlig utfrågning om sjukvården i krig, och def är riktigt alt ge de berörda myndigheterna,organisationerna och socialdepartementet lid alt handla före utfrågningen. Det kan likväl bli en bedrövlig seans, när de olika intressenterna kommer atf hålla var och en på sitl. Det verkar vara omöjligt att fä fill stånd ett samarbete mellan Landstingsförbundet och de stafiiga myndigheterna.

Detta är den sektor som är obehagligasf, inte bara för den civila sidan utan för totalförsvaret över huvud taget. Har vi en sjukvård som klappar ihop efter mycket kort tid, spelar def ingen roll hur många brigader och annat vi har. Detta är def allvarligaste. Riksdagen har sagt def med all tydlighet riksdagen mäktar, men det händer ingenfing om vi inte kan få ett samarbete med landsfingen. Problemet ligger såvitt jag kan förstå framför allt hos Landstingsförbundet. Ute hos enskilda landsting går det bra att diskutera dessa saker.

Herr talman! Över till det miUtära försvaret. Det mest positiva i dagens debatt hittills var några ord av OUe Aulin. Han erkände en sak: Det tar längre tid att förverkliga planerna än vad vi trodde för ett år sedan.

Men borde vi inte ha förutsett aft de miUtära planerna hade så mycket luft i sig, att de var så dåligt förberedda? Ja, när del gäller armén visste vi del. Där kom ju smällen bara någon månad efter det att ÖB sommaren 1986 hade lagt fram sin programplan, och det visade sig att man höll på atf dra över budgeten kraftigt. Def visste vi och ökade i försvarsbeslutet på anslaget till arméns utbildning med ungefär en miljard. Det var mer än ÖB hade satt på detta

ändamål i sin högsta ekonomiska nivå.

Däremot kände vi infe till blottorna i marinen. Jag vill gärna fa det som ett exempel. Det som beviljades marinen med fjolårets försvarsbeslut plus det som riksdagen kommer aff besluta om i nästa vecka innebär aft marinen för femårsperioden får 2 miljarder kronor över den s.k. grundnivån. Går jag tillbaka fill programplanen hade ÖB i sin högsta ekonomiska nivå, alltså den som låg över moderaternas nivå, 2 miljarder 50 miljoner kronor. I och för sig ligger ett års prisuppräkning emellan, men det är i huvudsak samma pengar.

Man kan då notera atf ÖB i sin högsta nivå hade ett förbluffande lågt ubåtsskydd, 135 milj. kr. över grundnivån. Nu är det alltså mångdubbelt mer. Om vi ser på skillnaderna i övrigt sade ÖB att han inom ramen skulle kunna inrymma sju Ubåt 90. Det blir nu kanske bara tre enligt de signaler vi fått. ÖB sade att han skulle kunna bygga tre extra kustkorvetter och att han skulle klara fem tunga kusfrobotbatterier. Nu talar han om att det kanske bara bUr två sådana batterier.

Om man summerar de här objekten, kommer man till en skillnad på någonting mellan 3 och 4 miljarder kronor mellan vad ÖB 1976 sade skulle kunna inrymmas och det han nu tror sig konkret kunna klara. Från de 3-4 miljarderna skall då dras ungefär 900 miljoner till ubålsskyddssatsning utöver vad ÖB ville ha, men det är ändå en väsenfiig brist i underlaget. Jag tycker att det är mycket allvarligt att riksdagen presenteras beslutsunderlag från myndigheterna av så utomordenfligt låg kvalitet.

Olle Aulin säger alltså att det tar längre fid, och def tycker jag är positivt. Det är alldeles självklart att ger man mer pengar tiU försvaret, kan def åstadkommas mer, men bristerna i förhållande till vad man tänkt sig är detsamma.

Inget parti kan säga sig ha förutsett detta genom att ge mer prisreserver. Alla partier hade 1,5 miljarder i prisreserv. Eftersom moderaterna totalt sett hade en större ram, borde de egentligen också ha haft en större prisreserv.

Hade def varit bra om riksdagen hade gett en mycket stor prisreserv på många miljarder? Det är inte alls säkert att det hade varit bra, för en stor prisreserv kan få negativa effekter genom att varje intressent försöker se till atf få så mycket som möjligt av prisreserven, dvs. aft man medvetet försöker på något sätt inteckna den. Man skulle också resonera som sä att def inte gör så mycket om vi är dåliga aft hålla koll på vardagsdriffen, eftersom det finns en prisreserv.

En större prisreserv har förmodligen den konsekvensen atf den försämrar kosfnadsmedvefandet. I försvarskommittén diskuterade vi detta ingående, och 1,5 miljarder som prisreserv ansågs är en av myndigheterna vara en rimlig nivå för aft ge säkerhet i planeringen.

Jag har berömt Olle Aulin. Jag kan infe säga detsamma om den moderata partimofionen. Där sägs att det fattas ett antal miljarder i förhållande fill planerna, och då borde man ha plockat bort en del saker. Jag kan se att man i den moderata partimofionen i stället har plockat in saker. Man vill bygga det tvåsitsiga JAS-flygplanet, trots att industrin har sagt aft def infe kostar ungefär 800 miljoner utan en miljard mer. Säger man ja till skolflygplanet, måste def tillskjutas en miljard mer eller också måste något annat utgå.

Det var egenfligen bara på en punkt som moderaterna i fjol gick emot

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförs varet

3 Riksdagens protokoll 1987/88:131

Prot. 1987/88:131 något projekt i majoritetens förslag, och det var när de sade nej till def nya

1 juni 1988 stridsfartyget. Men i årets parfimofion från moderaterna står def aft det är

viktigt att snarast ta fram ett provfartyg och att ett provfartyg bör beställas så

Planering och anslag jj „lg föreligger.

jor o atjorsvare j Pi j jg positivt i sak, men def kostar en kvarts

miljard, pengar som ni satsat på annat förut. Såvitt jag kan se, har ni ökat ambitionerna med 1,2 ä 1,3 miljarder i ett läge när ni har rätt i att det riksdagen i fjol trodde sig kunna åstadkomma under försvarsbeslutsperioden fill en del blir senarelagt.

Också mot den här är def vikfigt att säga alt när vi talar om armén är det problem som är gemensamma för oss. Jag skall ta def mycket enkelt matematiskt.

Arméchefen säger atf han på den ekonomiska nivå som han har att röra sig med skulle han få ut mesta möjliga försvarseffekt om han fick en organisafion på 16 brigader, och då räknar han även Goflandsbrigaden. 16 brigader är alltså den bästa lösningen på den ekonomiska nivån.

Man gör inte en strukturomvandling som är jobbig atf genomföra för att få någonting som är sämre. Man gör naturiigtvis en strukturomvandling för att få någonting som är bättre. Arméchefen säger aff om han fick gå ner fill 16 brigader, kunde man öka det årliga materielanslagef från nuvarande 2 tiU 4 miljarder.

Om vi då säger att vi ger honom de 2 miljarderna per år - på en femårsperiod alltså 10 miljarder - så räcker det inte för att behålla dagens organisation. För det behövs ju i så fall ny materiel inte bara till 16 brigader utan också till resten av organisafionen.

Arméchefen har sagt att man för atf få trovärdighet hos armén måste kunna stå emot splittervapen. Därför behövs def en minimikvalifef. Vill man atf han skall behålla dagens organisation, måste man rimligtvis säga att den organisationen också skall ha minimikvalifeten, och då räcker det inte att fillskjufa 2 miljarder utan då måste det tillskjutas ungefär 4 miljarder, vilket är lågt räknat.

För perioden 1992-1997 skulle det behövas ungefär 20 miljarder kronor mer till armén för att kunna hålla dagens organisation med den minimikvalifef som arméchefen anser viktig. Man kan alltid diskutera behoven, men jag noterar att inget parti i riksdagen har föreslagit några 20 miljarder extra fill brigaderna.

Def parfi som har föreslagit mest är moderaterna, som för perioden 1992-97 till det vi kallar för arméns förnyelse föreslår en miljard mer än i fjolårsbeslutet. Majoriteten sade 1,8 miljarder, och moderaterna har sagt 2,8. Det är klart atf denna miljard kan ge värdefulla saker, men när behovet är 20 miljarder för att kunna slippa göra strukturomvandlingar, är en miljard infe mycket att komma med. Det fattas 95 %. Det här illustrerar att vi har problemet med armén gemensamt allihop.

Det är ingen hemlighet atf vi från folkpartiet tycker att det är mycket positivt om vi får en strukturomvandlingav armén. En del säger att det är något negativt och talar om nedrustning. Men om vi gör en strukturomvandling för aft få ett bättre försvar, är det naturligtvis ingen försämring.

34 Låt oss göra ett tankeexperiment, som visar att satsning på kvalitet inte är

nedrustning. 1972 sade riksdagen att de infanteribrigader som inte kunde Prot. 1987/88:131
moderniseras skulle utgå som brigader. Det gillade inte myndigheterna, och 1 juni 1988
därför har de struntat i det riksdagsbeslutet. Det är en gammal myndighets- \

uppfattning i Sverige att man följer bara de riksdagsbeslut man tycker om. Planeringoch anslag

Men hade man - det är tankeexperimentet - följt riksdagsbeslutet, hade vi -*'" " /''ret haft åtta brigader färre än i dag. Men poängen är att man hade haft pengar till annat. Om de pengarna hade satsats på utbildning och materielanskaffning, hade vi inte behövt uppleva dagens situation, när arméchefen konstaterar att han har 29 brigader men att det är så dåligt i mobiliseringsförråden och så stora materiella brister att armén egentUgen inte är trovärdig gentemot framtidens hotbild.

Det bedrövliga är aft den inte är trovärdig ens mot dagens hotbild. Därför är det posifivt med en strukturomvandling. Det är bland def bästa som har hänt i svenskt försvar att man nu från myndighetssidan erkänner att en strukturomvandling behöver göras.

Sedan vet alla människor att det pågår ett väldigt attackerande av det här förslaget. Rader av generaler och översfar försöker på allt sätt sätta sig emot varje förändring, så som många gjorde redan på 20-talet. Men en strukturomvandling är nödvändig för att den svenska armén över huvud taget skall kunna fungera.

Då har vi sagt att strukturomvandUngen sker på dagens ekonomiska nivå. Hur får vi ett försvar med största möjliga effekt på dagens nivå? Det tycker vi från folkpartiet är viktigt aff få reda på.

Och vad händer om vi tillskjuter mera pengar? Jag tycker att också def skall belysas. Det betyder inte a priori aff det blir fler brigader. Eventuellt fler brigader skall naturligtvis vägas mot luftvärnsrobofar, mot beväpningen av JAS, mot antalet JAS-divisioner, mot fler ubåtar och fler stridsvagnar, och varje grej och varje organisafion skall då bedömas efter sina meriter. Men om det är underförstått att det alltid skall vara fler brigader, så blir def lätt brigader av sämre kvalitet.

Sammantaget, herr talman, tycker jag att det som vi har fått fram på den civila sidan är positivt. Kan det ske en strukturomvandling av armén, så är det bra. Den borde ha skett mycket mycket fidigare. Det vore bedrövligt om de som nu försöker stoppa den skulle ha framgång.

Anf. 21 GÖTHE KNUTSON (m) replik:

Herr talman! Hans Lindblad vände sig först till Olle Aulin och berömde honom för vad han hade sagt om att det tar längre fid aft genomföra viss förnyelse eller återupprättande av försvarskraften på visst område. Ja, det vore bra om parfierna överlag gjorde konstateranden som stämmer med verkligheten.

I det här fallet vet vi, sedan försvarsstaben har gjort beräkningar av
konsekvenserna av den isolerade svenska militära nedrustning som har skett,
att det kosfar mellan 50 och 75 miljarder kronor atf skapa en armésfruktur
och krigsorganisafion som krävs för att hela vårt land skall kunna försvaras.
Def är def säkerhetspolitiska mål som riksdagen uttalar varje år. Ingen del av
vårt land skall utelämnas. Men hur blir det om vi kraftigt skall reducera
antalet brigader, som varit 29 fill antalet? Detta är, herr falman, en replik fill 35

Prot. 1987/88:131 Hans Lindblad som vände sig fill mig i detta avseende. Med nuvarande

1 juni 1988 anslagsramar kanske pengarna infe räcker till mer än 14 brigader, visserUgen

bättre utrustade än vad flertalet brigader är i dag. Konsekvenserna kan bli att

„ . Skåne skall försvaras i Småland, atf Stockholmsområdet skall försvaras inne i

Tiveden och att västkusten lämnas så öppen som den är i dag, vilket är en

konsekvens av de försvarsbeslut som vi fattade 1982 och 1987.

Herr falman! Def finns oerhört mycket aff diskutera kring detta omfattande betänkande - det handlar om anslag pä nära 30 miljarder kronor i dagens penningvärde. Försvarsministern är inte här och deltar i debatten. Def är anmärkningsvärt, men vi klarar säkert debatten själva.

Herr falman! Jag vill viddetta fillfälle också klargöra aft det tack som Olle Aulin riktade till Olle Göransson också omfattas av mig och vår parfigrupp i försvarsutskottet. Det är angeläget att denna vår personliga uppskattning av Olle Göransson kommer till protokollet.

Anf. 22 HANS LINDBLAD (fp) replik:

Herr falman! Att jag tyckte att det var bra att Olle Aulin sade att del man vill kommer att ta litet längre tid, berodde på aft det var första gången som jag hörde def från moderat håll. Från myndigheterna, från regeringen, från folkparfiet och från många andra håll har man sagt def, men från moderaterna har man inte sagt det. Moderaternas ledamot i försvarskommittén, numera parfiordförande, kan ju hålla långa tal om försvaret och helt missa detta. Det verkar som om han inte har förstått def. Def var därför positivt att Olle Aulin sade detta. Det finns ingenfing med av detta i den moderata partimotionen. I stället har man där plockat in fler objekt.

Jag vill sedan fa upp frågan om arméstrukturen. Om man, Göthe Knutson, i nuvarande läge skulle kunna åstadkomma mest med dagens organisation med 29 brigader, så behåll dem för all del då. Kan man i stället göra mer med en mindre organisation bör man välja den.

Beträffande överbefälhavarens operativa principer vill jag säga följande. Om ÖB har något slags målsättning, som innebär att han behöver ett försvar som kostar mycket mer pengar, så måste han självfallet ändra principerna. Han måste ha sådana operativa principer atf han kan använda sig av den försvarsmakt som han har. Och jag är alltså övertygad om att man får ut mer effekt än i dag, om man har en armé som fungerar och som fungerar direkt efter en mobilisering.

De som talar om att Sverige inte skulle försvaras i Skåne är de som tror på en mycket stor armé med låg kvalitet. Men för dem som vill ha ett försvar och en armé med hög kvalitet är tanken däremot atf man skall slå mot en angripares svagaste punkter, dvs. vid överskeppningsläget och just när angriparen har blivit landsatt.

Herr talman! Def finns en tidning här i Stockholm som heter Svenska
Dagbladet och som driver agitation. Denna tidning hade för en fid sedan en
ledare, där det sades aft det fattas 20 % för försvaret. I absoluta tal nämns en
urholkning på 5 miljarder av 130 miljarder för innevarande femårsperiod.
Med Svenska Dagbladets sätt att räkna blir det 20 %. Jag blev mycket
förvånad över detta, men jag började förstå men när jag hörde om bilden av
36 den moderat som infe stämde med mallarna och som inte borde få visas.

Chefredaktören sade nämligen aff man infe kan visa en sådan bild med tanke Prot. 1987/88:131

på kärngrupperna av Svenska Dagbladets läsare: Jag har en känsla av atf med 1 Juni 1988

den agitation som tidningen driver när den talar om en 20-procentie m ■ , ,

° " r b Planering och anslag

nedskärning av försvaret så är def förmodligen fråga om friande till samma ... ....

" 6 6 for totalförsvaret

kärngrupper. Problemet är att en del människor som är opinionsbildare tror

på det här. Jag är glad att det infe finns något politiskt parti som står bakom detta, men det färgar åtskilligt av den agitation som förekommer utanför riksdagen.

Jag tycker att den debatt som vi har fört här har varit mycket lugn och sansad jämfört med den som förs i en del tidningar. Men många av de problem som finns inom försvarsmakten handlar ju om vanliga problem som förekommer inom offenfiig sektor, nämligen aft kunna planera verksamheten och hålla driftskostnaderna under kontroll.

Anf. 23 GÖTHE KNUTSON (m) replik:

Herr talman! Jag delar helt Hans Lindblads uppfattning aff det blir mer med en armé som fungerar. Att kunna upprätthålla ett försvar med fillräcklig styrka handlar om pengar. Jag nämnde alldeles nyss de beräkningar som försvarsstabens planeringschef redovisat, nämligen att det kostar 50-75 miljarder kronor mer under en 15-årsperiod atf återskapa det försvar som skall kunna åstadkomma måluppfyllnad.

Nu är det, Hans Lindblad, fråga om hur arméstrukfuren skall se ut med nuvarande ekonomiska ramar. Arméchefen har ett förslag och överbefälhavaren har ett annat. Men med mera resurser kan man åstadkomma också den yttäckning som jag tror att Hans Lindblad med sitt strategiska kunnande inser att vi behöver. Det går inte att trygga nationens fortbestånd eller oberoende med enbart ett skalförsvar, i synnerhet inte om det inskränker sig fill några brigader här och några där.

Vi måste räkna med angrepp i den norra delen, över gränsen fill vårt land, och i det östra området, framför allt kring Stockholm, samt i Sydsverige. Och det är inte alldeles otroligt att en angripare kommer västerifrån, till Göteborgsområdet, genom en kniptångsmanöver. Detta kräver försvarsresurser över ytan. Med främst ett skalförsvar, som arméchefens konsekvensutredning innebär, kan vi inte, när en fiende väl har fått fotfäste, åstadkomma det uppehållande försvar som gör att vi kan räkna med att gå helskinnade ur konflikten.

Herr talman! När det gäller Hans Lindblads anmärkning att vi talar om behovet av ett sfridsfartyg vill jag göra ett enda konstaterande. Jag tog inte motionen med mig upp i talarstolen, men Hans Lindblad kan själv läsa den. Där står att vi vill ha en tidigareläggning av Ubåt 90 eller en snar beställning av det här stridsfartyget. Jag hoppas aft det därmed skall vara klarlagt aft vi infe gör oss skyldiga till tvetalan.

Anf. 24 HANS LINDBLAD (fp) replik:

Herr talman! Det som Göthe Knutson säger stämmer väl med vad som sägs
av överstarna och de andra officerarna, liksom i den gröna skriften som getts
ut. Men problemet är atf Göthe Knutson representerar moderata samlings
parfiet som för perioden 1992-1997 vill ge armén 1 miljard mer till brigader. 37

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

Man har dessutom sagt aft miljarden främst borde satsas på stridsvagnar. Resten av de extra 16,5 miljarderna vill moderaterna satsa på det som väl är skalförsvar, dvs. marinen och flygvapnet och inom armén avancerade luftvärnssystem och atfackhelikoptrar.

Jag tycker att moderata samUngspartiet som parfi gör ganska rimliga avvägningar inom sin ekonomiska nivå - men då krävs en numerärt bantad armé. Problemet är att det förekommer en omfattande militär lobbyverk-samhet i motsatt riktning. Ett av skälen mot de förslagen om en stor men klent rustad armé är att vår sjukvårdsapparat inte klarar de förluster som skulle uppstå. Vi kan i och för sig diskutera detta, men vi har ett gemensamt problem. Vi vet att moderaterna vill satsa ytterligare en miljard till brigaderna, men det behövs faktiskt 19 miljarder ytterligare per femårsperiod för att behålla dagens organisation med rimlig kvalitet på både utbildning och materiel.

Jag tycker def är posifivt att det nu kommer fram förslag till att genomföra en strukturomvandling. Den struktur som vi har i dag är helt i obalans med varje rimlig målsättning och med varje rimlig användning av pengarna. Från försvarsmaktens sida har def äntligen konstaterats att det finns många fler brigader än som kan rymmas inom de ramar som gällt för försvaret i decennier. Till en del kan man skylla på att den tekniska utveckUngen har varit snabb och aff man tidigare inte greppat det här med spliftervapen etc. Men dagens struktur är absolut inte tillämpbar i en framtid. Och skall man i framtiden tillskjuta ännu mer pengar än vad som beslutats - 7,5 miljarder i förstärkning de närmaste fem åren - finns det en rad objekt som har hög prioritet. Att behålla fler brigader är bara ett av alternativen när det gäller att använda mer pengar.Varje objekt får i så fall naturligtvis vägas så aft säga på sina meriter.

Tredje vice talmannen - som under detta anförande övertog ledningen av kammarens förhandlingar - anmälde att Göthe Knutson anhållit aff till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterUgare repUk.

Anf. 25 INGVAR KARLSSON i Bengtsfors (c):

Herr falman! Mitt inlägg kommer att begränsa sig till att omfatta det civila försvaret och sårbarheten i vårt centraliserade samhälle.

Samhällets strukturförändringar med koncentration av befolkning och verksamhet fill vissa områden och avfolkning av andra ökar i många avseenden sårbarheten. Del är till stor fördel om människor kan bo och ha sin utkomst i olika delar av vårt land. Då kommer vår motståndskraft att öka, och vi blir mindre sårbara.

Närmare hälften av Sveriges befolkning bor i de tre storstadsområdena. En lång rad livsviktiga funktioner för hela landet finns samlade där. Samfidigt är en stor del av de samlade resurserna för distribution, lagring och beredning av livsmedel koncentrerade till områdena. Livsmedelsförsörjning och kommunikationssystem är därför mycket känsliga för störningar.

Samhällets sårbarhet ökar ständigt både tekniskt och organisatoriskt. Def växer fram en hotbild som bl. a. rymmer ökade möjligheter för en angripare aft iscensätta angrepp och ett ökat intresse atf störa sådana samhällsfunkfio-

Planering och anslag för totalförsvaret

ner som är av betydelse för säkerheten. Def svenska försvaret, som bygger på Prot. 1987/88:131 allmän värnplikt, ställs inför skärpta krav. Sårbarhefsproblemen i samhället 1 juni 1988 har det gemensamt med miljöfrågorna atf det är mycket lättare att bemästra dem om man tar hänsyn till dem från början. I dag bygger vi in sårbarheten i samhället i stället för att skapa flexibla och hållbara system.

En motståndskraft i vårt samhällssystem mot yttre påfrestningar är en förutsättning för att vi skall klara allvarligare krissituationer. En någorlunda god fillfro fill vår förmåga att stå emot är förmodligen en av de viktigaste förutsättningarna för en fillfro fill den svenska förmågan att försvara sig mot krigshandlingar och andra påfrestningar. Det finns i dag en betydande oro för samhällets sårbarhet och inte minst för storstadsområdenas sårbarhet.

Även andra områden drabbas. Försörjningen av övre Norrland utgör ett speciellt problem. Redan i fredstid behövs konfinuerlig daglig tillförsel motsvarande 50 långtradare per dygn. Allmänt sett är avsaknaden av produktionsresurser inom vissa glesbygder en nackdel ur försvarssynpunkt och kan leda till livsmedelsbrist. I jordbrukspolitiska beslutet 1985 betonades vikfen av en geografiskt väl differentierad jordbruksproduktion för att man skall kunna trygga försörjningsberedskapen. Vi kan nu se hur den socialdemokratiska jordbrukspolitiken styrt åt motsatt håll.

Herr falman! Från centerparfiets sida anser vi atf sårbarhetsfrågorna är av mycket allvarlig karaktär. När def gäller storstadsområdena bör ÖCB få uppdraget aft genomföra en omfattande specialstudie i detta ämne.

I Sverige finns drygt 60 000 skyddsrum med plats för 6,3 miljoner människor. I 1987 års försvarsbeslut konstaterade socialdemokraterna och folkparfiet atf bristen på bra skydd i högriskområdena är så stor, att den med nuvarande produktion inte kommer att kunna täckas inom överskådlig framtid. Samma majoritet halverade nära nog de ekonomiska ramarna för skyddsrumsbyggande. De allvarligaste bristerna i dag finns i de större städerna. Det skulle behövas ca 325 milj. kr./år för aft bygga skyddsrum i takt med behovet i de utsatta orterna. Aft täcka brisfen på skydd i de större städernas centrala delar samt i tätorter i vissa utsatta landsdelar kommer att bli dyrbart.

I regel måste skyddsrummen byggas in i redan befintliga byggnader. Detta är två tre gånger så dyrt som vid nyprodukfion. Som ett resultat av 1987 års försvarsbeslut upphör skyddsrumsprodukfionen helt under de närmaste åren i flera kommuner.

Sammantaget konstaterar statens räddningsverk i sin programplan för 1987-1992 atf stora inskränkningar kommer att göras. Nya byggnader kommer att uppföras utan skyddsrum, trots att behov finns. Bristtäckning kommer att ske i begränsad omfattning och enbart i särskilt utsatta regioner. Behovet av upprustning är stort men måste till stor del skjutas på framtiden. Många äldre skyddsrum saknar godtagbara skydd mot kemiska vapen. Besiktnings- och underhållsverksamheten kan inte bedrivas i önskvärd takt. "Detta kan undergräva tilltron fill skyddsrumssysfemet", skriver statens räddningsverk i programplanen. Olle Göransson sade tidigare atl det är rätt aft ligga lågt med skyddsrumsbyggandel. Han delar således inte statens räddningsverks oro.

Räddningsverket och ÖCB gör för närvarande en översyn av skyddsrums- 39

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

byggandet, behov och principer. Centerpartiet motsätter sig inte defta. Redan i dag vet vi att det finns högriskområden, där nyproduktionen är klart otillräcklig. Enligt vår mening innebär de minskade resurserna för skyddsrumsbyggande en risk för aft skyddsrum inte kan byggas i takt med nyproduktion inom riskområdena. Medlen till skyddsrumsbyggandet bör därför enligt vår mening ökas med 50 milj. kr. under kommande budgetår.

Herr talman! Nedskärningar av medel till civilförsvaret som förra årets försvarsbeslut innebar medför att resurserna till hemskydd, för materialinköp m.m. blir begränsade. Från centerparfiets sida anser vi därför atl ytterligare 20 milj. kr. bör avsättas för defta ändamål.

Jag yrkar bifall till samfliga centerreservafioner.

Anf. 26 ÅKE GUSTAVSSON (s):

Herr talman! Jag skall, främst med inriktning på beslutsunderlaget inför försvarsbesluten, knyta an fill den debatt som förevarit under förmiddagen. Jag gör det framför allt därför aft jag tycker atf det är gäller en så oerhört vikfig fråga för försvaret.

Det tycks ha blivit något slags ny regel aft myndigheterna vid varje femårigt försvarsbeslut, innan beslutet fattas, anser att man inom de av politikerna anvisade ramarna får rum med mer materiel och annat än vad som visar sig vara möjligt efter det atf beslutet har fattats. Detta skedde i samband med 1977 års försvarsbeslut. Def skedde också vid 1982 års försvarsbeslut. Och så var fallet med det försvarsbeslut som fattades för på dagen exakt ett år sedan. I dag står vi inför en situafion där ett s.k. mellanförsvarsbesluf förutsätts fattas redan nästa år i syfte aff åstadkomma ett effektivt utnyttjande av försvarets resurser.

Denna situation är naturligtvis mycket otillfredsställande.

Def första skälet till att situationen måste betecknas som otillfredsställande är att politikerna trots ingående utredningar inte fått fillräckligt fast och korrekt underlag för sina beslut. Ur demokratisk synpunkt lämnar situationen mycket övrigt atf önska, eftersom ju beslutsunderlaget för statsmakterna i detta fall inte är tillräckligt hållfast.

Det andra skälet är att det rimligen blir svårt för det militära försvaret, som nu är så dominerande inom totalförsvaret, att utnyttja sina stora resurser på ett rationellt sätt. I stället tvingas militärledningen att göra betydande omplaneringar i fråga om redan beslutad verksamhet.

Det tredje skälet till aft situationen är otillfredsställande är det enkla faktum aff vi fakfiskt har aff göra med en respektingivande summa pengar, omkring 30 miljarder för ett budgetår i löpande priser. Utskottet betonar också det allvar som finns i detta när utskottet skriver att man "haft anledning all beklaga att den planering som låg fill grund för beslutet visat sig vara behäftad med så stor osäkerhet aff det har ansetts nödvändigt atf redan första året av försvarsbeslutsperioden minska den tidsmässiga ambifionen i förhållande till vissa i försvarsbeslutet uppsatta mål".

Det är alltså nödvändigt att förbättra säkerheten i planeringen. För detta har överbefälhavaren, försvarsledningen och regeringen ett stort ansvar. Enligt vad jag har förstått pågår också ett omfattande arbete i detta syfte, både inom försvarsstaben och inom försvarsdepartementet.

. Med den erfarenhet som jag har av tidigare försvarsbeslut i def här hänseendet vill jag dock säga aff vi trots dessa åtgärder infe har några som helst garanfier för en följsamhet mellan planering och verkställighet inför framtiden.

För oss politiker är det dock - av skäl som jag har nämnt tidigare - av största vikt atf alla åtgärder vidtas för att få fram ett hållfast underlag för kommande försvarsbeslut. Det är ju vi som får ta det yttersta ansvaret för beslutet. Vi kan inte utan vidare i efterhand pytsa in nya pengar, bl. a. på grund av atf vi har ett ansvar för landets ekonomi.

Utskottet anser för sin del att huvudprogrammen kan inriktas på det sätt som försvarsministern har angett i propositionen. Bl. a. anmäls där atf vissa åtgärder i enlighet med vad som berördes i förra årets budgetproposition redan är vidtagna för att åstadkomma större fasthet.

Jag vill också säga att det inte förhåller sig så som moderaterna skriver i sin reservafion nr 4, att de ekonomiska problemen visat sig bero på en för liten reell ekonomisk ökning. Sanningen är att moderaterna i sin reservafion i försvarskommittén utgick från samma underlag som alla andra. Skillnaden bestod i att man ville göra större inköp av materiel. Def skulle innebära en ännu större skillnad jämfört med majoritetens förslag och det som sedan blev riksdagens beslut.

Göthe Knutson och, tror jag, också Olle Aulin beklagade tidigare från talarstolen aft försvarsutgifternas andel av bruttonationalprodukten har minskat. Ja, det kan man i och för sig beklaga. Men jag tycker det är riktigare att utgå ifrån hur utvecklingen har varit i fast penningvärde.

Def är rikfigt atf försvarsutgiffernas andel av bruttonationalprodukten var 3,6 % åren 1981/82, som inkluderar det sista hela regeringsåret för de borgerliga regeringarna, och att man 1986/87, som den senast tillgängliga stafistiken gäller, var nere i 3,0 %. Men def avgörande är att vi i fast penningvärde räknat från 1982/83 var nere i 20,6 miljarder år 1981/82 och att vi 1986/87 var uppe i 21,5 miljarder. Det har alltså skett en ökning.

Jag tror aft det var Olle Aulin som sade att andelen för materielanskaffning inom försvaret ständigt har minskat. Jag vill med instämmande i vad Göthe Knutson sade - att def är bra om vi över lag gör konstateranden som stämmer med verkligheten - komma med en anmärkning på den här punkten.

Jag jämför då återigen med 1981/82. Enligt den officiella försvarsstafisfik som finns gick då 30,5 % till anskaffning av materiel. Enligt de senast fillgängliga uppgifterna, som gäller 1987/88, var andelen uppe i 40,0 %. Trenden har alltså gått åt andra hållet.

Därmed skall jag gå över fill def jag tror Olle Göransson aviserade att jag skulle kommentera, nämligen repetitionsutbildningen. Den tog både Gunhild Bolander och Göthe Knutson upp i sina anföranden. I den här frågan föreligger såväl en centermotion som en moderat reservation. Det är framför allt två saker som jag vill säga om detta.

För def första: Den neddragning av repefitionsutbildningen som fakfiskt föreslås skall sättas i samband med utredningen om arméns framtida utformning. Överbefälhavaren kommer under året att redovisa hur han ser på den långsikfiga inriktningen av repetitionsutbildningen. Det finns faktiskt en hel del som talar för att en ändrad krigsorganisafion leder fill andra krav på

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

Prot. 1987/88:131 repetitionsutbildning. Att då genomföra utbildning till befattningar som
1 juni 1988 kanske ganska snart utgår vill jag inte påstå är höjden av ekonomisk

klokskap. Däremot vill jag säga att nedskärningen av repefitionsutbildningen självfallet inte berör prioriterade förband inom krigsorganisafionen.

Planering och anslag

J "" ' Denandrakommenfar jag har är följande: Omvi ser bakåt i fiden kan vi få

en ganska hygglig bild av omfattningen av repefifionsutbildningen. Vi har haft bra och omfattande repetitionsufbildning. Jag kan egentligen bara hitta ett enda undantag från den regeln, fortfarande utgående från samma perfekta försvarsstafisfik som föreligger officiellt. Det gäller budgetåret 1978/79, det år då en moderat försvarsminister hade ansvaret. Då gällde repetitionsutbildningen 49 200 man - en mycket låg siffra. Förra året repetitionsutbildades 103 780 värnpUkfiga. Hittills under 80-talet har 700 000 värnpliktiga repefifionsutbildats, vilket ger ett snitt på 87 500 om året. Dubbelt så många värnpUkfiga årligen har repefifionsutbildats under 80-talef som moderaterna år 1978/79 ansåg vara fillräckligt.

Man kan fortsätta de matematiska övningarna och se efter hur många extra reputbildningssoldater som moderaterna resp. centerparfiet får fram genom sina olika summor. Moderaterna får rum med i storleksordningen 16 000-17 000 fier repgubbar, och centern kan ha ungefär 7 500 fler än vad som föreslås i propositionen. Mot den bakgrunden tycker jag att varken Gunhild Bolander eller Göthe Knutson behöver hetsa upp sig särskilt mycket över regeringens förslag. Def gäller särskilt Gunhild Bolander, eftersom centern från början låg på en ännu lägre nivå än vad som slutligen blev resultatet i reservafionen, då man lade in ytterligare 40 miljoner.

Herr falman! I en fråga som förhållandevis är mindre, men som ändå bör kommenteras, har moderaterna reserverat sig. Det gäller frågan om Försvarshögskolans lydnadssfällning. I propositionen föreslås att skolan skall lyda direkt under regeringen i stället för, som för närvarande, lyda under överbefälhavaren. Försvarshögskolan har till uppgift att bedriva utbildning av personal vid civila och militära myndigheter. Huvuddelen av dess elever är verksamma utanför det militära försvaret men inom totalförsvaret. Jag tycker atf det som föreslås av regeringen är naturligt och aft det därför inte heller finns någon anledning för riksdagen atf bifalla den moderata reservationen. Det erkännande jag möjligen kan ge denna reservation är atf den på ett i och för sig klassiskt konservafivt sätt vill att allt skall förbli vid det gamla.

Slutligen vill jag säga något om försvarsmaktsuf redningen, som ju har berörts av flera talare.

Det är nödvändigt aft få fram ett stabilt underlag för ett ställningstagande beträffande utbildningen, främst inom armén. I debatten inför beslutet har vi hört diskussioner om införande av kort-korta utbildningstider på kanske fio veckor. Man menar aff def på så sätt skall kunna frigöras resurser för materiel, t. ex. dyra stridsvagnar, som naturligtvis far mycket stora ekonomiska resurser i anspråk.

Personligen ställer jag mig mycket tvivlande fill dessa propåer. En sådan

kort utbildningstid gör atf man knappast längre kan tala om att Sverige har ett

folkförsvar baserat på allmän värnplikt. I detta läge skulle man tappa en

42 mycket stor del av försvarefs folkliga förankring. Det verkar för övrigt som

om Gunhild Bolander och jag är ganska överens om detta synsätt. Jag frågar mig också om försvaret har råd att förlora denna förankring. Dessutom förefaller ju t. ex. tunga stridsvagnar aft bli alltmer tveksamma ur stridsekonomisk synpunkt. I detta sammanhang råder i vart fall en mycket stor osäkerhet om utvecklingstendenserna. Behovet av och användbarheten för dessa stridsvagnar förefaller att bli allt mindre snarare än allt större. En tidigare socialdemokratisk ledamot av försvarsutskottet sade en gång aff vi skall lägga tyngdpunkten inom det militära försvaret på att beväpna männen, irite på att bemanna vapnen. Jag tror alt denna sanning också gäller i dessa avvägningsfrågor.

En ytterligare fråga som berörs av försvarsmaktsutredningen handlar om de gemensamma myndigheterna. Här föreligger material från en tidigare utredning som parlamentariker har deltagit i och ansvarat för och som i långa stycken nästan omgående kan sättas i sjön. På den punkten kan jag bara heja på försvarsmaktsutredningen i dess uppgift att skära i kostnaderna för de centrala myndigheterna, så att vi på detta sätt kan få medel över för användning i krigsorganisationen.

Anf. 27 GÖTHE KNUTSON (m) replik:

Herr talman! Åke Gustavsson laborerade med en hel del siffror. Jag är tvungen att fortsätta med en sådan exercis, eftersom det inte är hela sanningen som Åke Gustavsson har givit kammaren.

Av den försvarsstatistik från år 1986 som jag har tillgänglig och som redovisar fördelningen i procent kan man konstatera alt materielanskaffningen under budgetåret 1972/73 låg pä en nivå av 28,8 % av fofalvolymen för huvudproduktionsområde 1, som def heter. Andelen lednings- och förbandsverksamhet uppgick fill 56,8 %, anskaffning av anläggningar fill 5,3 % samt forskning och utveckling fill 9,1 %. Dessa siffror har sedan varierat högst väsentligt. För året 1986/87 är det i alla fall redovisat att andelen för materielanskaffning uppgår till 25,7 %, vilket är en klar minskning.

Herr talman! Jag vill rekommendera Åke Gustavsson och andra intresserade att ta del av överbefälhavarens slufremiss, som jag här har nämnt och citerat. ÖB konstaterar att den situation som också jag har beskrivit fakfiskt råder, nämligen att kostnaderna för forskning och materielutveckling har ökat med näsfan 90 % sedan år 1970. Som Hans Lindblad vid något fillfälle har uttryckt saken, utvecklas och fördyras ju armématerielen, liksom annan materiel. Jag tror att vi allihop skulle kunna citera varandra, eftersom vi alla är helt på det klara med aff den försvarsmateriel som används och som successivt måste anskaffas blir alltmer sofistikerad och därmed också allt dyrare.

I den lilla gröna skrift som Hans Lindblad gjorde reklam för, vilket också jag skall göra, finns bl. a. i def inledande avsnittet én beskrivning, som är gjord av översten av l:a graden Bengt Sjöberg, av hur den tekniska fördyringen slår i den budget som försvaret har alt tillgå. Skriften heter Vägvalsfrågor för armén och är utgiven av Kungliga krigsvefenskapsakade-mien. Den kom ut helt nyligen och finns säkert alt skaffa för alla intresserade.

Om Åke Gustavsson nu har vänligheten aff ännu en gång gå upp i talarstolen skall jag fortsätta i nästa replikomgång.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

Anf. 28 GUNHILD BOLANDER (c) repUk:

Herr talman! Åke Gustavsson känner väl ett behov av att rent poUtiskt nedvärdera vårt förslag om en satsning på repefifionsutbildningen. Detta måste vara grundorsaken. Annars skulle han ju infe dela försvarsministerns uppfattning i budgetpropositionen, där def ändå ganska mycket falas om värdet av bättre repefitionsutbildning.

Det faktum aft regeringen har gett ÖB bemyndigande atf ta i anspråk 20 milj. kr. för repetitionsutbildning inom armén bekräftar ju ändå värdet av atf det behöver tillskjutas medel. Det faktum att det fattas pengar fill repefitionsutbildning kan aldrig resoneras bort.

Jag hävdar fortfarande att vi i centern har en rikfig inställning när def gäller var satsningarna bör göras.

Anf. 29 ÅKE GUSTAVSSON (s) repUk:

Herr talman! Jag är oftast en vänlig själ och skall därför tillmötesgå Göthe Knutsons önskemål och gå upp i en replik.

Poängen med att jag redovisade kostnaden för materielanslagen och dess andel av utgifterna, Göthe Knutson, var att jag viUe påvisa att det på detta område inte är någon trend att anslagen drastiskt har minskat, vilket man fidigare här i debatten kunde få intrycket av.

Göthe Knutson har rätt i att kostnaderna för materielutveckling och forskning har ökat kraftigt. Men frågan är om detta är något som är i huvudsak negativt eller något som i huvudsak är positivt. Jag tror aft detta är någonting som är övervägande positivt, eftersom vi kan få bättre materiel genom atf satsa ytterligare medel på forskning och utveckling.

Sedan till Gunhild Bolander: Nej, jag nedvärderar inte alls frågan om repetitionsutbildningen; den är mycket viktig. Vad jag vill peka på är att en borgerlig regering utan några som helst problem, såvitt jag försfår, kunde göra en vid den tidpunkten mycket drastisk neddragning av utbildningen. Alla de tre borgerliga parfierna var överens om detta i en situation där vi fidigare hade haft ett lägre antal repetifionsufbildade genom åren. Under senare år har antalet repetitionsutbildade per år ökat. Snittnivån för 1980-talet ligger i dag på 87 500, vilket är ett högre antal repetitionsutbildade än vi såvitt jag säger fill har haft vid någon tidpunkt.Det senast redovisade året uppgick antalet till över 103 000. Mot bakgrund av att situationen, i förhållande till det förslag som den borgerliga regeringen med Eric Krönmark som försvarsminister lade fram vid sitt tillträde, i dag är bättre tycker jag inte aff detta är ett så drastiskt förslag som det kanske kan upplevas. Det är i varje fall mindre drasfiskt än motsvarande förslag som den dåvarande borgerliga regeringen lade fram för riksdagen.

Slufligen kan man säga att också detta är en illustration fill det skraltiga beslutsunderlag som riksdagen hade när det gällde att fa ställning inför den kommande försvarsbeslutsperioden. Jag har för mig att denna neddragning aktualiserades så sent som den 1 oktober förra året. Det om något visar ju hur man snabbt tvingades att sätta klackarna i marken. Det visar inte på den fasthet och kontinuitet i planeringen som från alla synpunkter är önskvärd och nödvändig för framtiden.

Anf. 30 GÖTHE KNUTSON (m) replik:

Herr talman! Först ett fack till Åke Gustavsson för hans genmäle.

Jag gjorde mig skyldig till en liten lapsus - jag tog inte med de väsenfiiga siffrorna i fråga om materielanskaffningen. Under åren 1978-1979 till 1982-1983, då det onekligen fanns borgerliga regeringar och borgerUg riksdagsmajoritet, låg materielanskaffningsanslagen procentuellt högre. 1978/79 låg de på 30,2 % och 1981/82 - för att göra det hoppet - på 30,2 %. Def är en avsevärt högre nivå än den som nu redovisas, 25,7 %.

Sedan skall jag fortsätta att läsa ur överbefälhavarens slutremiss. Jag citerade nyss beträffande kostnadsökningen för forskning och materielut-veckUng. Överbefälhavaren skriver därefter: "Den främsta orsaken tiil att försvarsmaktens ekonomi urholkats är emellertid de successivt under 1970-och 80-talen utökade personalkostnaderna. Resurser har måst tas från de flesta områden för att täcka dessa."

Detta är kända fakta för försvarsutskottet och - det utgår jag ifrån - också för regeringen. Fakta som man måste ta hänsyn till. Def är ju infe särskilt positivt atf göra nedskärningar på exempelvis dagpenningen och andra sociala delar av den miUtära budget.

Vi moderater har föreslagit i fjolårets försvarsbeslut liksom nu en årlig real uppräkning av försvarsanslaget med 2 %. Det ger under en tioårs period nära 11 miljarder kronor mer än den prolongering som majoritetsbeslutet innebär. Dessa pengar ger möjlighet att förbättra materielanskaffningen och åstadkomma ett hyggligare försvar. Men det kommer sannolikt att krävas mer än vad vi för närvarande föreslår, om vi skall klara hela den problematik som är redovisad av bl. a. ÖB.

Får jag också, herr talman, nämna när det gäller utbildningsvolymen för repetitionsutbildning att det sorgliga i nuläget är inställandet av repetitionsövningar. Ungefär 50 % inställs. Det har safts i system. Så var def inte ens under de där nödåren då vi hade en svår ekonomisk kris atf bemästra samtidigt som försvaret skulle ha sitt.

Anf. 31 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:

Herr talman! Tyvärr, Göthe Knutson, är det inte helt korrekt aft inställandet av repetitionsutbildningar har satts i system på ett sätt som infe ens hade sin motsvarighet då krisen i landets ekonomi var som värst. Det var ju, vilket redan sagts, under de borgerUga åren som krisen var som värst, och då var nedskärningarna ännu större. Det antal jag talar om är obestridligt: 49 200 för 1978/79. Att det sedan har skett en successiv ökning kan vi nog trots allt vara överens om.

Jag konstaterar vidare att Göthe Knutson inte har någon kommentar fill försvarskostnaderna i vad avser fasta kostnader, som jag berörde i mitt huvudanförande. Det senaste året med en borgerlig regering, 1981/82, då man på borgerligt håll hade ett odelat ansvar för beslutet, hade man i fasta priser räknat ett lägre anslag till försvaret än vad man hade det senast tillgängliga slutredovisade året, dvs. 1986/87. Jag vill påstå atf anslaget, efter de tillkommande anslag som försvaret har fått utöver detta senast redovisade, i fasta priser ligger ännu högre, bl. a. beroende på aft inflationstakten ju varit lägre under de senaste åren än vad den var fidigare. Man har alltså fått anslagsökningar.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförs varet

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

Slutligen sade Göthe Knutson med hänvisning till ÖB att försvaret har fått utökade personalkostnader och att detta är en viktig faktor. Def är ju en självklarhet. Om det konstaterandet inte skall bU fullständigt meningslöst, får man väl t. ex. säga att man tycker att det är fel att försvaret har fått ökade personalkostnader. Jag tillhör inte dem som anser att det är fel, utan jag anser aff det har varit nödvändigt med höjda löner och ersättningar för att kunna rekrytera bra personal fill försvaret och för att den personal som finns inom försvaret skall kunna arbeta pä någorlunda rimliga villkor. Def som har hänt inom försvaret när def gäller personalkostnader har hänt över hela samhället. Def är inte unikt för någon samhäUssektor.

Sammanfattningsvis: Faktum kvarstår atf anslaget fill repefitionsutbildning var lägre under de borgerliga regeringsåren. Man hade lägre anslag, räknat i fasta priser, fill totalförsvaret. Dessutom är det inte på det sättet att materielkostnadsandelen ständigt har minskat, vilket den tidigare debatten kunde ge intryck av.

Tredje vice talmannen anmälde att Göthe Knutson anhållit att fill protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 32 CARL-JOHAN WILSON (fp):

Herr talman! Personalen är givetvis den viktigaste resursen för försvaret. Sådant är förhållandet när man försvarar sig med knytnävarna - så förbUr det hur de tekniska hjälpmedlen än utvecklas.

All teknik måste skötas av människor. Tekniken skall förbättra människans insats och också skydda människorna.

Samtidigt som vi arbetar för att förbättra tekniken, måste vi komma ihåg människorna - deras behov av utbildning, deras trivsel och deras utvecklingsmöjligheter. Vi måste försöka skapa förutsättningar som leder fill att försvarets personal går till jobbet med glädje. De anställda skall kunna känna att de har ett betydelsefullt arbete, att deras ambition värderas och aft deras kapacitet utnyttjas i så stor utsträckning som möjligt.

På många personalområden har det militära försvaret varit föregångare. Defta gäller t. ex. i fråga om pedagogiska hjälpmedel, personlig utrustning och - mat. Men militären har egenfligen aldrig givits möjlighet atf utnyttja personalen maximalt, efter vars och ens förutsättningar. Alltför mycket har reglerats tiU punkt och pricka av vad som stått i reglementena.

Den möderne officeren har i regel en uppfostran och en allmän utbildning som gör att han/hon är beredd att ta initiativ och ansvar på ett sätt som den militära hierarkin inte är beredd på.

Det är klart att militärer måste tränas i aff lyda order. I svåra lägen finns inte utrymme för diskussioner. Det är dock nödvändigt aft även försvaret försöker organisera verksamheten så att militärer på olika nivåer får större möjligheter att pröva egna idéer och fa eget ansvar. I utbildningssituationen måste officerarna få större möjligheter aff lösa sin uppgift efter egna idéer -även om det inte stämmer med regelboken.

Jag har vuxit upp på ett regemente. Ända sedan jag var liten pojke har jag observerat hur officerare ofta använder uttrycket "jag" i stället för "vi". "Jag skall marschera" betyder aff hela kompaniet skall marschera. "Jag skall gå i

ställning" betyder att hela truppen går i ställning osv. Prot. 1987/88:131

Planering och anslag för totalförsvaret

När jag nu ibland sitter och lyssnar fill höga militärers tal om sitt revir hör 1 juni 1988 jag någon säga "Jag skall utreda", "Jag skall bygga", "Jag skall utbilda". Bredvid honom sitter en hel stab av andra militärer som var och en har sitt ansvar för det som chefen vill ha gjort. Nog borde man kunna skapa en atmosfär bland militärer som gör det naturligt aft säga "vi".

Det här kan tyckas vara en bagatell, men uttryckssättet är en signal för attityden. En bra chef uttrycker sig så aft det märks att han eller hon anser sig har nytta av sina medarbetare.

Om man vill lyckas i det militära försvaret måste man göra karriär. Då hamnar man på en stab.

Vi måste försöka skapa andra karriärvägar. En sjöofficer som vill vara till sjöss, en teknisk officer som vill hålla på med teknik eller en officer som viU vara i fält och utbilda värnpliktiga måste få större möjligheter fill detta utan att omgivningen skall undra vad det är för fel på honom som inte vill klättra uppåt i chefshierarkin.

Herr talman! En viktig del för förmågan atf göra ett bra jobb som militär är den akfiva tjänstgöringsperiodens längd. Folkpartiet anser att det var fel att höja pensionsåldern för miUtär personal, vilket skedde 1971. Resultatet har bl. a. blivit atf alltför många äldre officerare konkurrerar om för få chefsjobb.

Folkpartiet har därför nu föreslagit att pensionsåldern för yrkesofficerare sänks till 55 år med möjlighet att avgå redan vid 50 års ålder. Då kan en officer stanna kvar med uppgifter som man inte klarar av när man blir äldre. Då behöver inte alla officerare känna att deras enda chans aft vara kvar i tjänst är att göra skrivbordskarriär.

Nu har försvarsutskottet hänvisat fill att förhandlingar om ett nytt pensionsavtal pågår. Vi hoppas atf detta skall resultera i en lägre pensionsålder för yrkesmiUtärer.

Vi har öppnat delar av det militära försvaret för kvinnor. Vi vef infe om def finns medicinska hinder för kvinnor att sköta vissa militära jobb. Folkpartiet har föreslagit att forskningen om medicinska hinder för kvinnor i försvaret skulle öka. Det har också varit meningen att så skulle bli fallet, men FOA har inte kommit i gång med den forskningen. Här måste något hända snart. Försvarsutskottet delar folkparfiets uppfattning i denna fråga.

Norge och USA har t. ex. givit kvinnor möjUghet att utbUda sig även för militär flygtjänst. De svenska kvinnorna är säkert Uka goda.

Folkpartiet har några gånger föreslagit aft man skall införa samlevnadsundervisning och undervisning i könsrollsfrågor i befälsutbildningen. Officerarna skall ju ta hand om så gott som alla unga män under en vikfig tid av deras utveckling. Då har officerarnas egen attityd till samlevnadsfrågor och könsroller stor betydelse. Tyvärr får folkpartiet inget stöd i utskottet för detta förslag.

Vi hör nu att försvarsviljan har ökat bland de unga. Ute på de militära förbanden möts yrkesmilitärerna av unga grabbar - och en och annan fiicka -som önskar sig en god militär utbildning och väl utnyttjad tid.

Def är viktigt att de värnpliktiga får chans all påverka sin ulbildningssitua-
fion. Detta hör samman med hur den militära chefsrollen utvecklas. Där
vi-känslan utvecklats blir satsningen god från alla som ryms i uttrycket "vi". 47

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

Detta vet de miUtärer som haft mod att utnyttja det fenomenet.

Ingrid Ronne-Björkqvist och jag har i en motion föreslagit att räddningsverket skall få större möjlighet att avgöra hur pengar till skyddsrum skall användas. Hittills har en summa avsatts för nybyggnation och en annan för renovering. Om man får satsa på att renovera befintliga skyddsrum i stället för att bygga nya räcker pengarna tiU 10 gånger fler skyddsrumsplafser. Folkpartiet anser att räddningsverket och de många räddningscheferna ute i kommunerna skulle kunna avgöra hur pengarna bäst skall användas.

Nu har försvarsutskottet fått uppgift om att def pågår översyn av detta, och då får vi ha tålamod och hoppas att def blir så som folkpartiet har föreslagit här.

Herr talman! Jag har här aktuaUserat några synpunkter som i huvudsak anknyter till folkpartiets förslag när det gäller personalfrågor inom försvaret. Försvarsutskottets skrivning är så välvillig att vi inte nu behöver agera hårdare än att på detta sätt föra våra synpunkter till protokollet. Därför yrkar jag bifall till hemsfällan i försvarsutskottets betänkande 1987/88:11.

Anf. 33 BARBRO EVERMO PALMERLUND (s):

Herr talman! Då jag lyssnade på Carl-Johan Wilson konstaterade jag att han verkligen har lärt sig använda uttrycket "vi". Han säger inte "jag" och han yrkar inte för sitt partis räkning. Han ansluter sig fill majoriteten i utskottet, och det tackar vi för.

I försvarsutskottets betänkande 1987/88:11 behandlas givetvis även personalfrågorna. Jag tänker inte gå närmare in på dem. De har ju redan redovisats av Carl-Johan Wilson, och det skulle enbart bli en upprepning. Dessa frågor fick en relativt utförlig behandling i samband med 1987 års totalförsvarsbeslut. Det som då anfördes gäller fortfarande. Budgetpropositionen begränsar sig därför tiU atf belysa den nu aktuella planeringens konsekvenser för de anställda, redovisa det långsikfiga behovet av anställda och beröra styrmetoderna beträffande personalvolymen samt slufligen redovisa åtgärder för att täcka pesonalbehoven.

Försvarsministern anser dock att överbefälhavarens planeringsinriktning, innebärande bl. a. en ökning av antalet yrkesofficerare för atf täcka nuvarande brist, tills vidare bör kunna godtas.

Av försvarsministerns redogörelse framgår vidare atf regeringen, för aft stimulera rekryteringen till reservofficersutbildningen, har beslutat höja den premie som utbetalas efter genomförd reservofficersufbildning. Vidare har regeringen, uppger försvarsministern, uppdragit ål generaldirektör Alf Resare att se över det nuvarande reservofficerssystemet.

Försvarsministern lämnar i proposifionen också en redogörelse för pilotfrågan, varvid han inledningsvis erinrar om riksdagens tidigare behandling av denna fråga.

Utskottet har bl. a. behandlat ett motionsyrkande från centerpartiet med nära anknytning till den här redovisningen.

Utskottet kan nu liksom vid en fidigare behandling i anslutning fill fjolårets försvarsbeslut i allt väsentligt ställa sig bakom de synpunkter rörande personalutvecklingen inom försvarsmakten som motionärerna framför. Vad som anförs överensstämmer i huvudsak med den inriktning av personalfrå-

gorna som gavs enligt gällande försvarsbeslut. Något uttalande av riksdagen anser utskottet därför inte behövas.

Jag yrkar med anledning därav avslag på reservafion nr 6.

1 reservafion nr 7 tar moderaterna upp frågan om samordning av reservpensionen med ATP och uppräkning av reservpensionens engångsbelopp.

Utskoflel vill betona sin uppskattning av reservbefälefs insatser för vårt försvar. Utskottet vill dock erinra om atf det tidigare behandlat en mofion, 1979/80:827, vari föreslogs en översyn av reglerna för denna samordning. Utskottet förordade då ingen utredning, och utskottet vill inte heller i föreliggande betänkande förorda ett uttalande av riksdagen.

Utskottet räknar dock med att även om den samordning varom det här är fråga primärt skall avgöras efter förhandlingar, kan det likväl vara möjligt att också observera den i anslutning fill den översyn av reservofficerssystemet som enligt redogörelsen i det föregående för närvarande pågår. Frågan om uppräkning av reservpensionens engångsbelopp kommer att behandlas i samband med den nämnda översynen.

Jag yrkar med hänvisning till detta avslag på reservafion nr 7.

Jag övergår nu till atl ta upp vissa frågor rörande värnpliktiga. Utskottet och kammaren har redan behandlat proposifionsförslagen om de värnpliktigas kontantförmåner.

I reservation nr 9 tas den värnplikfssociala utredningen upp. Utskottei anser i likhet med försvarsministern att man kan ta ställning till behovet av en värnpliktssocial utredning först när resultatet av det pågående utredningsarbetet föreligger.

Därför yrkar jag avslag på centerns reservafion nr 9.

För att återgå till centern, så är en återkommande fråga aft riksdagen skall uttala aft den allmänna värnplikten är grundvalen för det militära försvaret. Jag kanske i del här lägel inte skulle behöva nämna den frågan, i och med att Åke Gustavsson och Gunhild Bolander redan har berört den, men jag tycker i alla fall att det finns anledning att påminna om att utskottet i olika sammanhang har gjort uttalanden om betydelsen för vårt militära försvar av den allmänna värnplikten för män. Utskottet har vidare framhållit atf def militära försvaret enligt totalförsvarspropositionen liksom hittills skall utvecklas på den allmänna värnpliktens grund.

Utskoliet lägger samma synpunkter på det här behandlade yrkandet, att riksdagen inte behöver göra något uttalande för att stadfästa den allmänna värnpliktens betydelse. Jag yrkar därför avslag på reservafion nr 10.

Olika motionsyrkanden har tagit upp frafiksäkerhefsskyddet och andra skyddsfrågor.

Utskottet behandlade i anslutning till 1987 års försvarsbeslut motionsyrkanden som också de rörde trafiksäkerhetsfrågor inom försvarsmakten.

Utskottet vidhåller vad del då anförde. Därutöver kan filläggas atf utskottet har inhämtat att chefen för armén planerar aft inifiera ett samarbete mellan armén, marinen och flygvapnet i syfte att göra en omfattande karlläggning av olyckorna inom försvarsmakten.

Med hänvisning till def anförda yrkar jag avslag på reservation nr 11.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

4 Riksdagens protokoll 1987/88:131

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

Centern återkommer i ytterligare en reservation, nr 12, som tar upp de värnplikfigas försäkringsskydd.

Försvarsutskottet har nyligen behandlat de värnpliktigas försäkringsskydd i ett yttrande fill socialförsäkringsufskottet. Utskottet har inhämtat aff arbetet med komplettering av de värnplikfigas försäkringsskydd har påbörjats inom regeringskansliet. Utskottet - som anser detta arbete angeläget -anser aff def berörda yrkandet därmed i huvudsak är fillgodosett, och därför yrkar jag avslag på reservation nr 12.

Reservation nr 13 vid utskottsbetänkandet berör kontant arbetsmarknadsstöd.

Riksdagen avslog under föregående riksmöte efter beredning av arbetsmarknadsutskottet ett motsvarande yrkande. Arbetsmarknadsutskottet anförde som mofiv för sitt yrkande om avslag bl. a. aft arbetslöshetsersättning fill värnplikfsfjänsfgörande bör ses i samband med det utryckningsbidrag som utgår till värnpliktiga och som har precis samma syfte som kontantstödet vid arbetslöshet, nämligen aft utgöra ett bidrag fill uppehället.

Med hänvisning till arbetsmarknadsutskoftets ställningstagande föreslår utskottet att även def nu aktuella yrkandet i frågan avslås av riksdagen.

Jag yrkar avslag på reservafion nr 13.

Herr falman! Med totalförsvaret avses alla de åtgärder som är nödvändiga för att förbereda landet inför yttre hot och för att ställa om samhället till krigsförhållanden.

Totalförsvarets civila del, som jag tänker uppehålla mig vid - förutom befolkningsskyddet, som Olle Göransson berört - har vikfiga uppgifter i alla skeden av en krisutveckling. Uppgifterna är mer beroende av arten och omfattningen av de störningar och skador som uppstår på samhället än av vilken typ av yttre omständigheter som har orsakat dessa.

Möjligheten för den civila delen av totalförsvaret att fullgöra dessa uppgifter har stor betydelse för vår förmåga att avhålla från angrepp samt atl motstå hot och ekonomiska påtryckningar. Vår försörjningsberedskap bidrar fill den krigsavhållande förmågan genom aft göra det troligt att vi kan motstå ekonomiska påtryckningar och upprätthålla vår försvarsförmåga även vid kraftiga störningar i utrikeshandeln.

Vår förmåga i här nämnda avseenden grundas främst på det fredstida samhällets resurser, dess förmåga aff möta störningar och dess förmåga fill omställning.

Grundprincipen är att ansvar för viss verksamhet i fred också innebär ett motsvarande ansvar i krig. Jag vill liksom försvarsministern i bilaga 6 i budgetproposifionen 1987/88, som vi nu behandlar, betona vikten av atf det i fredstida planering och samhällsutveckling tas särskilda hänsyn fill beredskapen för kriiser och krig. Sådana åtgärder kan i sin fur vara betydelsefulla även för fredssamhället t. ex. vid olyckor och katastrofer av skilda slag - en samhällsplanering som sker i fred under beaktande av beredskapsplanering och särskilda beredskapsåtgärder.

Den samordnande myndigheten på central nivå inom def civila totalförsvaret, överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), spelar en viktig roll vid utvecklingen av totalförsvarefs civila del och dess samordning med def militära försvaret.

I några mofioner har fill utskottet framförts synpunkter och yrkanden som Pröt. 1987/88:131
berör olika aspekter på det moderna samhällets sårbarhet. 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

Utskottet kan för sin del instämma i mycket av vad som anförs i dessa motioner om vikten av aft olika sårbarhefsproblem i samhället - i olika delar av landet - beaktas när det gäller planering och samhällsutveckling samt i fråga om aft ett väl utvecklat näringsliv och ett fungerande civilt totalförsvar är en förutsättning för möjligheterna till ett effektivt försvar.

I lolalförsvarsbeslulet 1987 behandlades frågan om samhällets ökade sårbarhet och konsekvenserna härav för totalförsvaret. Rapport i enlighet med regeringens uppdrag till ÖCB att i samråd med ÖB och berörda funktionsansvariga myndigheter redovisa åtgärder och förslag i syfte att förbättra försörjningsläget i Norrland, på Gotland och i storstadsområdena under kriser och i krig förväntas till hösten 1988. Därmed har jag någorlunda besvarat vad Ingvar Karlsson i Bengtsfors tidigare berört.

Med hänvisning till den i försvarsbeslutet angivna inriktningen i fråga om sårbarhetsfrågornas hantering, och vad som i del föregående i övrigt anförts om pågående studier och aktuell planering, anser utskottet atl riksdagen inte bör uttala sig i enlighet med motionsyrkanden. Jag yrkar därför avslag på reservafion nr 15 av centern jämte reservation nr 16 av moderaterna.

Utskottet har också haft aft fa ställning till mofioner som tar upp frågor rörande försörjningsberedskapen, där det bl. a. hemställs atf riksdagen skall besluta aff medge undantag frän regeln om central upphandling för de militära myndigheterna.

Utskottet anser inte alt riksdagen har anledning att fatta något beslut på sätt som förordas i motionsyrkandef. Det torde vara fill fyllest aft konstatera aff möjligheten finns för lokal upphandling inom vissa varuområden. Därför yrkar jag avslag på reservation nr 17.

Utskottet har infe något att erinra mot de ekonomiska överväganden som föredragande statsrådet redovisar i budgetpropositionen i denna del. Utskottet påminner om vad utskottet anförde i betänkandet med anledning av totalförsvarsproposifionen 1987 i fråga om det värdefulla i aft det tillskapats en sammanhållen ekonomisk planeringsram för totalförsvarets civila del, inom vilken medelsförbrukningen kan förskjutas såväl mellan olika budgetår som mellan olika områden.

Härigenom, liksom genom tillkomsten av ÖCB som samordnande myndighet, har tillhandahållits en värdefull möjlighet till planeringsmässig rationalitet och överblick över helheten. Årets budgetproposition redovisar för första gången ÖCB:s förslag till ärlig fördelning av den ekonomiska fördelningsramen och regeringens ställningstagande härvidlag.

Innan jag avslutar mitt anförande skulle jag också vilja framhålla atl utskottet har velat visa en viljeinriktning när det gäller den anställda personalen jämte den frivilliga personalen. Dä det gäller frivilliga försvarsorganisationer överstiger vårt förslag regeringens med 2 milj. kr. Utskottet anser att detta anslag bör föras upp med belopp som överbefälhavaren har föreslagit. Det behöver heller inte öka utgifterna för det militära försvaret för nästa budgetår.

Också Civilförsvarsförbundet har fått ytterligare 1 milj. kr., som skall
ställas lill förbundels förfogande som stöd för dess vikliga uppgift atl bygga 51

Prot. 1987/88:131 upp den frivilliga hemskyddsverksamheten i landet.

1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

Slutligen skall Gällöfsta kurscentrum, som har hand om utbildningen inom totalförsvaret, enligt utskottets förslag erhålla 300 000 kr. utöver budgetförslaget. Jag tycker aft detta är positivt och menar att vi bör hålla på alt vi skall ha en sådan inriktning.

Med def anförda yrkar jag bifall till utskottets hemställan i betänkande 1987/88:11 i dess helhet.

Anf. 34 KARL-GÖSTA SVENSON (m):

Herr falman! Med anledning av Karlskronavarvefs situation har jag i en motion tillsammans med Karl-Anders Petersson föreslagit vissa åtgärder som skulle bidra till atf förbättra det kritiska sysselsättningsläget på varvet. Göthe Knutson och jag har dessutom föreslagit att ytterligare en ubåtsjaktsfyrka skall uppsättas, vilket får fill följd att ytterligare två kustkorvetter av s. k. Göfeborgsklass kan beställas på varvet. För en mer långsiktig strategi vill vi också aff överbefälhavaren och chefen för marinen får i uppdrag att redovisa marinens behov av nya fartyg fram till år 2000. De föreslagna åtgärderna skulle klara den allvarliga situafionen för Karlskronavarvef fill en bra bit in på 1990-talet.

Utskottet har avfärdat samtliga motioner angående sysselsättningslägel på Karlskronavarvel med att helt nonchalant påpeka att motionärerna uppvisar en betydande uppfinningsrikedom. Jag vill poängtera att de förslag som jag står bakom har en saklig förankring genom de kontakter som jag och min medmofionär har haft med örlogsbaschefen i Karlskrona. Det är därför synnerligen märkligt att utskottet inte gör en saklig värdering av mofionsför-slagen.

Utskottet åberopar att sysselsättningsläget på Karlskronavarvet kommer aft förbättras genom förslaget om ytterligare en beställning av ett minröj-ningsfartyg. Olle Göransson har i sitt inledningsanförande också hänvisat till denna beställning, som förhoppningsvis kommer att beslutas i nästa vecka.

Det är korrekt att sysselsättningen pä den lägre nivå som varvet har efter den nyligen företagna uppsägningen av 250 personer kan upprätthållas till mitten av år 1990 - inte 1990-falet utan år 1990! Härefter kommer återigen en allvarlig svacka på varvet. Den blir katastrofal om infe Ubåt 90 påbörjas vid årsskiftet 1990-1991. Efter den 1 januari 1991 finns nämligen ingenfing i ordersfocken på varvet.

Herr talman! Def föreligger enligt min uppfattning en klar förändring i utskottsmajöritetens uppfattning om Karlskronavarvets framtid. Departementschefens defensiva uttalande i propositionen om aff de nya örlogsfartyg som marinen behöver skall sä långt det är möjligt produceras och utvecklas inom landet stärker sannerligen inte Karlskronavarvefs framtid. Riksdagens fidigare uttalande om att staten har ett särskilt ansvar för en rimlig beläggning på Karlskronavarvet lyser numera med sin frånvaro.

Karlskronavarvef utgör en viktig länk i värt säkerhetspolitiska system. Det är därför anmärkningsvärt all utskoffsmajorifefen uppenbarligen svävar på målet när det gäller denna uppfattning.

Den nyligen träffade överenskommelsen mellan socialdemokraterna, folkpartiet och centern, innebärande bl. a. en nybeställning av ett minröj-

ningsfartyg, kan inte tolkas på annat sätt än atf regionalpolifiska skäl har varit förhärskande. Genom denna överenskommelse har man också undvikit aff före valet fa ställning till Karlskronavarvets framtid, eftersom den akuta sysselsättningskrisen har skjutits fram ytterligare ett antal månader-som jag nämnde fram fill mitten av år 1990.

Den mycket yrkeskunniga och kompetenta personalen på Karlskronavarvet måste få ett besked om varvets framtid. Def får inte längre fortsätta att vara så att staten inte ger klara besked. Jag vill därför slufligen ställa följande frågor fill socialdemokraternas och folkpartiefs företrädare:

Är era partier pä väg att avstå från en inhemsk produkfion av ytfartyg för marinens räkning och beredda på atf i framtiden lita på import? Om så infe är fallet, varför vill ni inte ställa er bakom det av moderaterna föreslagna uttalandet om all staten har ett ansvar för Karlskronavarvet? Och varför vill ni inte medverka till att riksdagen får en redovisning från överbefälhavaren och marinchefen om marinens behov av nya fartyg för tiden fram till år 2000.

Med def sagda, herr talman, yrkar jag bifall till samtliga de moderata reservationerna i försvarsutskottets betänkande 11.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

Anf. 35 MARGARETA HEMMINGSSON (s):

Herr talman! I en färsk rapport ger arbetarskyddsstyrelsen en skrämmande redovisning av samtliga olycksfall under värnpliktsufbildningen under åren 1983-1986. Varje år skadas mellan 2 200 och 2 850 värnpliktiga, och dödsfallen varierar mellan 15 och 21 per år.

I motion Fö412 har jag föreslagit aff de värnpliktiga skyddsassistenterna borde ges utbildning till och utses som skyddsombud. Detta skulle ge dem möjlighet atl stoppa farliga moment under utbildning och övning.

I sin avslagsmotivering hänvisar utskottet till tidigare betänkanden samt pekar pä att arméchefen planerar att ta initiativ lill en kartläggning av olyckorna. Han kunde ju börja med atf läsa arbetarskyddssfyrelsens rapport.

Samtidigt pekar Sveriges centrala värnplikfsråd på aff man år efter år, förbandsbesök efter förbandsbesök, kommer i kontakt med killar som berättar om olyckor som inträffat eller som höll på att inträffa - och som kunde ha undvikits om man bara haft möjlighet att säga ifrån.

Överbefälhavaren har i ett svar lill värnpliktsrådet påpekat: "Inom försvaret har alla (anställda och värnpliktiga) rätt aft avbryta ett arbete och kontakta närmaste chef om man tror att man själv eller någon annan kan skadas."

Förhoppningsvis kan detta uttalande leda till atf vi slipper en mängd onödiga olyckor under de värnpliktigas så vikliga övningstillfällen.

Herr talman! I mofion Fö414 har jag pekat på behovet av utbildning i vakttjänst under värnpliktsutbildningen. Jag måste uttrycka min besvikelse över att utskottet valt att inte alls kommentera frågan, utan i stället hänvisar till FU88. Har infe utskottet några synpunkter på det faktum att def finns långt framskridna planer på att tumma på den allmänna värnplikten och i stället ubilda speciella bevakningsgrupper under endast tio veckor? Del är ju sådana tankegångar som ligger till grund för några av de ekonomiska beräkningarna för FU88.

Centerpartiet säger sig vilja ha ett uttalande om den allmänna värnplikten

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

som grund för def militära försvaret - nu även med stöd från vpk, om jag förstod Oswald Söderqvist rätt. Men de här vaktstyrkorna då - tycker infe centerpartiet, och vpk, något om dem?

Qm det är en förbättrad bevakning vi vill ha - och så har jag läst förra årets försvarbesluf - låt oss då satsa på en utbildning för de värnpliktiga så aft de kan klara dessa uppgifter, inte på ett B-lag som skall stå vid sidan om den allmänna värnplikten och sköta bevakningen.

Herr falman! Så över fill frågan om de värnplikfigas resor. Det gläder mig att utskottet så tydligt uttalar sig för atf de ansvariga vid de lokala myndigheterna "måste fa hänsyn till den värnpliktiges komfort vid resandet och erinrar om att utskottet i annat sammanhang har anslutit sig fill principen att den värnpliktige skall kunna nå hemmet samma dag som tjänsten slutar".

Detta rnåste ses som en stor framgång för de värnplikfigas krav -situationen är i dag i flera fall den motsatta. Jag vill nog hävda atf det många gånger är just de värnpliktiga som får "betala" iför besparingsivern.

Mot denna bakgrund finner jag det underligt all utskottet inte med ett ord kommenterar den kritik som framkommit mol försvarsstabens reseavdelning. Utskottet säger alt man fått informafion om verksamheten vid avdelningen - betyder det då atf utskottet inte har något atf erinra mot def sätt på vilket verksamheten sköts?

Har inle utskottet tagit del av riksrevisionsverkets rapport angående revision av värnpliklsresor m.m.? Rapporten pekar på flera brister och felaktigheter, och t. o. m. överbefälhavaren har understrukit aff dessa brister bör åtgärdas.

Anser utskottet atf def är riktigt aft avtal sluts om kortfidsförhyrning av bil, dvs. avtal som drabbar tredje man? Försvarets civilförvaltning har påpekat atl detta inte är juridiskt bindande, men avtalet har trots detta förlängts ytterligare ett år.

Jag skulle naturligtvis kunna ta fram flera exempel på fveksamhefer, men jag nöjer mig med dessa.

Utskottet hänvisar till att reseavdelningen har redovisat en kostnadsminskning på 50 milj. kr. för de värnpliktigas resor. Nu har jag ett flertal synpunkter på utskottets sättall redovisa, och inte redovisa, sina inkomster och utgifter, men även om del vore rikfigt är del ett faktum atl kostnaderna för de anställdas resor samtidigt har stigit lika mycket, nämligen med 50 milj. kr.

Utskottet säger också: "Det kan antas att det s. k. lokala kostnadsansvaret i stor utsträckning har bidragit lill denna kostnadsutveckling."

Qm del nu är de lokala myndigheterna som är ansvariga för den hävdade kostnadsminskningen, varför skall då denna försöksverksamhet få fortsätta? Den har ju i realiteten försvårat för de lokala myndigheterna att fritt skapa möjligheter för kostnadsbesparingar genom de centrala och fleråriga avtal som de sluter.

Nej, det enda rätta är aft konstatera atf försöket har havererat, att avbryta det och i stället låta försvarels civilförvaltning ta hand om reseverksamhefen.

Anf. 36 BARBRO EVERMO PALMERLUND (s) replik:

Herr falman! Jag tycker naturligtvis att Margareta Hemmingssons beskrivning är litet orättvis när def gäller olyckor och redovisningen från arbetarskyddssfyrelsen. Def initiafiv som armén nu tar genom att göra en kartläggning visar väl att man tar fasta på dessa frågor. Det går inte att komma längre.

När det gäller den del av Margareta Hemmingssons motion där hon vill aft skyddsassistenterna skall ges befogenheter som skyddsombud har utskottet hänvisat till atf frågan har behandlats i riksdagen åtskilliga gånger. Utskottet har därför inte funnit skäl att nu ändra sitt ställningstagande. I övrigt delar vi naturligtvis oron över olyckshändelser och olycksfillbud, men i detta läge finns det inte någon möjlighet atf komma längre, i varje fall infe i riksdagen.

I fråga om utbildningen och bevakningen sker def nu en översyn. Det vet Margareta Hemmingsson, som satt med i VK 83. Där behandlades de värnpliktigas utbildning av olika slag, och där framkom synpunkter på om vissa anslag skulle finnas kvar i utbildningen och konkurrera med annat. Margareta Hemmingsson vet också alt förslaget infe godtogs i sin helhet av försvarsmakten och att försvarskommittén förordade den översyn som nu pågår, dvs. försvarsmaktsutredningen 88. Det går inte att säga någonting i detta läge, utan vi måste avvakta de förslag som kommer. I övrigt har utskottet delgivits de synpunkter som VK 83 hade, och det kan finnas skäl aft återkomma i dessa frågor.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

Anf. 37 GUNHILD BOLANDER (c) replik:

Herr talman! På en direkt fråga från Margareta Hemmingsson om centern infe hade någon uppfattning när def gällde den eventuellt förkortade utbildning för värnpUkfiga som har aviserats i olika sammanhang, vill jag hänvisa till det som står i reservation 10 och påminna om vad jag har sagt här i kammaren i dag - det är möjligt aff Margareta Hemmingsson infe hörde det:

"Def som nu sker på myndighetsnivå tyder på att man kan vara på väg bort från de grundläggande principerna för def svenska försvaret, nämligen den allmänna värnplikten. Den är enligt vår mening den viktigaste byggstenen i försvaret. Den har en ideologisk-demokrafisk dimension men också en försvarsfeknisk. Från centerparfiets sida känner vi en stark oro för en utveckling som skulle innebära stora variationer i utbildningstid och uppgifter. Det skulle begränsa flexibiliteten hos försvarsmakten i icke önskvärd grad."

Def är en ganska tydlig markering från centerpartiets sida av hur vi ser på den allmänna värnplikten framöver.

Anf. 38 OLLE GÖRANSSON (s) replik:

Herr talman! Jag skall bara kommentera en liten del av Margareta Hemmingssons anförande, och del gäller reseverksamheten. Som Margareta Hemmingsson väl vet bevakar försvarsutskottet dessa frågor med största uppmärksamhet, därför att vi har sett hur dessa resekostnader har skjutit i höjden på ett oroväckande sätt. Man kan tycka atf en besparing pä 50 milj. kr. inte är så mycket, men i verkligheten är det 12-13 % av de totala kostnaderna för resorna som här har sparats in. Vi anser att det är myckel positivt.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

Vi är också i utskottet medvetna om att vissa delar av reseverksamheten har kritiserats och att def finns anledning aft se närmare på det, men vi anser inte att det är nödvändigt att nu komma med ett förslag om atl la bort reseverksamheten från försvarsstaben och lägga över den på civilförvaltningen.

I den försvarsmaktsufredning som pågår och som överbefälhavaren skall redovisa den 30 september i år ingår också hans syn på de centrala staberna och de centrala myndigheterna. Jag är övertygad om att det kommer ell nytt förslag, om det i detta fall skulle behövas en annan huvudman än försvarsstaben, och om det inte kommer något förslag får utskottei se på frågan i särskild ordning. Jag anser inte atf def nu är lämpligt all följa motionärens förslag.

Anf. 39 MARGARETA HEMMINGSSON (s) replik:

Herr talman! Jag vill först påpeka för Barbro Evermo Palmerlund att jag inte på något sätt ville vara kritisk till handläggningen när def gällde olyckorna. Jag ville understryka atf del sker en mängd olyckor. Dessutom tycker jag aft det är mycket positivt atf överbefälhavaren nu har uttalat aft det finns möjligheter atf säga ifrån om någonfing händer - det är det centrala i just den frågan.

Sedan säger Barbro Evermo Palmerlund atf def infe går atf göra någonting vad gäller bevakningen i dag. Situationen kan självfallet bli den att vi måste avvakta vad som kommer aff diskuteras i samband med FU 88 i höst, men det är ändå oroväckande att en tio veckors utbildning är grundförutsättningen för de ekonomiska beräkningar som görs för denna verksamhet. Det är jag kritisk mot. Sedan var det intressant aft höra Gunhild Bolanders uttalande, och det skall också bli intressant att se hur def följs upp i samband med att sådana förslag dyker upp.

Avslutningsvis vill jag säga några ord till Olle Göransson beträffande reseverksamheten. Jag är infe så säker pä atf def verkligen har sparats 50 milj. kr. Hävdar man atf det har sparats 50 miljoner pä de värnpliktigas resor till följd av lokalt kostnadsansvar, är det ju inte reseavdelningens förtjänst. Då andra resor stiger i pris lika mycket, tycker man ju alt de värnpliktiga får betala andras resor, och del var kanske inle meningen.

Anf. 40 EVA RYDÉN (c):

Herr talrnan! I det betänkande som nu behandlas återfinns två motioner från Bohuslän vilka avstyrkts på några rader. Del är centermotionen Fö408 och en moderalmofion FÖ407. Båda innehåller hemställan om alt man skall överföra, eller rättare sagt återuppta, underhållsverksamheten vid 2:a helikopterdivisionen på Säve.

Den bedömningen som jag och många med mig gör efter besök på Säve och många samtal med de människor som arbetar där är att det är myckel märkligt alt helikopierunderhåll inle längre skall kunna ske på Säve. Jag beklagar därför alt utskottet inte är berett alt ompröva beslutet att koncentrera allt helikopterunderhåll till Berga.

Vi är pä västkusten beroende av en väl fungerande helikopterdivision för försvaret och dessutom för den civila räddningstjänsten.

Med nuvarande underhållsorganisalion har den maximala flygtiden för

helikoptrarna minskal betydligt, jämfört med när underhållet skedde på Prot. 1987/88:131

Säve, vilket i sig är ganska naturligt. 1 juni 1988

Det finns på Säve fortfarande personal som är specialiserad på helikopte- „. . . i

■ ' r- r f Planering och anslag

runderhall. Personalen har en närmast unik kompetens. De praktiska ... ,,..

for totalförsvaret

förutsättningarna att utföra underhall på Säve finns.

Därför, herr talman, yrkar jag bifall fill motionerna Fö407 och FÖ408,

yrkande 2 och 3. Mofionen Fö408 är alltså en centermotion och inle en

folkparfimofion, som felakfigt angivits på s. 48 i utskottsbetänkandet.

Anf. 41 OLLE GÖRANSSON (s) replik:

Herr talman! Vi har observerat de här två motionerna om underhållsverk-samheten i fråga om helikoptrar, men vi har inte tillstyrkt dem och föreslagit atl den tidigare verksamheten vid Säve skall återupptas. Men det bör väl framhållas att def sker en stark utbyggnad på helikopfersidan inom försvaret i dess helhet, såväl inom armén som inom marinen och flygvapnet. Det är självklart att de resurser som krävs för reparation och underhåll måste leda lill någon form av förstärkning. Den riktiga lösningen är inte alltid att på olika platser upprätta nya underhållsverksfäder. Genom aft man fär ett ökat antal helikoptrar ökar också möjligheterna fill centralisering och kanske därmed också till ett bättre utnyttjande av de resurser som finns. Inom försvaret finns def många exempel på att man utser en viss verkstad som skall ha huvudansvaret för motorer, flygplan eller vad del nu kan vara för någonting. Därför är del inte självklart alt det faktum att försvaret får fler helikoptrar för med sig att del måste vara fler verkstäder. Man kan, som sagt, också centralisera verksamheten.

Anf. 42 EVA RYDÉN (c) replik:

Herr falman! Jag vill ändå fråga Olle Göransson om det infe är rikfigt atf dröjsmålet när del gäller helikoptrar, som i dag är betydligt längre än tidigare, beror på svårigheterna alt klara arbetet pa Berga. När vi talar med de människor som arbetar pä Säve får vi den informationen.

Anf. 43 OLLE GÖRANSSON (s) replik:

Herr talman! Jag kan inte i detalj beröra varje enhet, men självfallet är sysselsättningsläget så bra i Stockholmsområdet all del ibland är svårt atf få den personal som behövs. Också inom marinen händer det att man måste låna personal från andra delar av landet. Om man skall se detta som någonting positivt eller negativt vet jag inte. Del kan bara konstateras aft arbetsmarknaden i Stockholm är så stor atf def kan uppstå brist på personal. Men enligt min mening bör man kunna komma till rätta med den saken.

Anf. 44 INGVAR KARLSSON i Bengtsfors (c):
Herr talman! Jag har begärt ordet för att göra ett tillrättaläggande. När
Åke Gustavsson tidigare var uppe och talade om repefitionsutbildningen
sade han att 103 000 man hade blivit utbildade under budgetåret 1986/87. Det
är klart all del är en myckel stor siffra. Men del var den planerade siffran och
infe utfallet. Utfallet blev bara 51 800. På samma sätt var det budgetåret
1987/88. Då hade det planerats för drygt 100 000 man, men utfallet blev 57

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

59 900. För del kommande budgetåret 1988/89 har man angett 57 100 man. Åke Gustavsson sade också atf man med tanke på den stora utredningen Fö88 dragit ned inom armén - meningen är ju aff man infe skall repetitionsut-bilda onödiga förband. Men neddragningarna både budgetåret 1986/87 och 1987/88 har också drabbat marinen och flyget, så det är alltså inte bara inom armén som man minskat omfattningen av repefifionsutbildningen under de här åren. Jag vill hävda atf de 100 milj. kr. som centerparfiet föreslår för repefitionsutbildning skulle bli ett ganska bra tillskott på det här området. 15 % mer personer skulle kunna utbildas, och det är, enligt min mening, en mycket bra siffra.

Anf. 45 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:

Herr talman! Ingvar Karlsson i Bengtsfors har rätt i att jag angav de planerade siffrorna. Jag skall också erkänna atf jag inte hade riktigt klart för mig aft utfallet blev avsevärt lägre. Ingvar Karlssons påpekande är alltså riktigt.

Poängen i mitt resonemang var emellerfid aft det trots allt är ett marginellt antal repetitionsutbildade som def blir fråga om, om man bifaller centerns reservafion. Jag påpekade också atf centern från början var inställd pä ett avsevärt lägre antal personer än vad som slutligen kom att föreslås i reservafionen. Från början hade man bara räknat med 60 milj. kr. utöver regeringens förslag. Sedan plussade centern på med ytterligare 40 milj. kr.

Samma sak gäller statistiken i övrigt, som vi ju haft en del resonemang om. De siffror som jag nämnde beträffande maferialanskaffning innefattar också forskning och utveckling. Det gjorde däremot infe Olle Aulins siffror, varför vi kom fram till olika slutsatser. Därmed tror jag att det har blivit en korrekt redogörelse även på den punkten.

Anf. 46 INGVAR KARLSSON i Bengtsfors (c) replik: ' Herr falman! Jag ville med mitt inlägg bara redovisa fakta beträffande repetitionsutbildade människor inom armén, marinen och flyget. Jag tycker atf det är viktigt att den biten kommer till protokollet, så att det inte finns några felaktigheter där.

Anf. 47 CHRISTER SKOQG (s):

Herr talman! Jag begärde ordet med anledning av Karl-Gösta Svensons anförande. Jag vill gärna framhålla att jag tror att det mesta tjänar på att det görs en så realisfisk beskrivning som möjligt av den situafion som råder utanför det här huset.

Karl-Gösta Svenson sade i sitt anförande aft def efter 1990 infe fanns något i beläggningshänseende på Karlskronavarvet. Jag hoppas att det var en felsägning. Sanningen är atf beläggningssifuationen i dag på Karlskronavarvef är- efter neddragningen avseende 250 anställda - att varvet har i stort sett full sysselsättning fram till halva 1990. En stor del av denna sysselsättning gäller det som så att säga finns i botlen i orderbeläggningen, nämligen reparation och underhåll av marina enheter. Vi har ett gemensamt ansvar atl verka för atl ytterligare marina enheter, som skall repareras och underhållas, blir placerade vid Karlskronavarvet.

Vill man sedan säga aft en katastrof är nära, så vet jag inte hur man realistiskt kan motivera den inställningen. Jag vill fråga Karl-Gösta Svenson: Vilket företag har en så lång framförhållning när det gäller orderstocken? Själv har jag erfarenhet från 25 år på varv, så jag vef ungefär hur situafionen brukar se ut. Vi hade varit glada om vi hade haft en så här lång framförhållning. Vi skall visserligen nästa vecka i riksdagen diskutera det redan omnämnda minröjningsfartyget, men jag vill säga att detta också är en viktig del av beläggningen på varvet. Varför har då defta fartyg föreslagits? Jo, helt enkelt därför aff vi vill bevara kunnandet på Karlskronavarvet. Vi vill också värna om sysselsättningen pä varvet, givetvis även av regionalpolifiska skäl.

Vill man ytterligare se till framfiden och behålla kunnandet på varvet, så tycker jag det bör nämnas aff beställningen av den s.k. testrigg, som riksdagen beslöt om redan i fjol i samband med försvarsbeslutet, också nu av regeringen har lagts ut på varvet för aft man skall få behålla de personer som jobbar med den tekniska utvecklingen på varvet. Detta är verkligen också en satsning för framfiden.

Karl-Gösta Svenson nämnde i sitl anförande atl vi politiker skulle ha ansvaret för sysselsättningen på Karlskronavarvet. Jag vill bara för min del deklarera att företagsledningen och koncernledningen har def yttersta ansvaret för sysselsättningen på Karlskronavarvet. Däremot har vi politiker -framför allt i riksdagen och som försvarspolitiker - ett ansvar för att lägga ut de beställningar som det svenska försvaret behöver. Def ansvaret har vi tagit.

Avslutningsvis vill jag säga atl om man menar någonting med all vilja värna om sysselsättningen och behålla Karlskronavarvel, tror jag atl man skall lägga fram sådana förslag atf det blir realistiskt att få en majoritet i riksdagen för dem. Kustkorvetter och liknande som föreslås i moderata motioner ger ingen sysselsättning för de anställda i Karlskrona - och det har de för länge sedan genomskådat.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

Anf. 48 KARL-GÖSTA SVENSON (m) replik:

Herr falman! Självfallet finns det för Karlskronavarvefs räkning i botlen ett underhåll efter 1990. Jag har i mitt anförande hela tiden talat om nyprodukfion. Men när jag lyssnar fill Christer Skoog, finner jag atf han bekräftar att det infe finns någonfing mer efter mitten av 1990. Då är det en ordersvacka, och den kallar jag för katastrofal - med undantag för underhällsbifen. Och del finns inga förslag från socialdemokraternas sida om att öka underhållet, utan man avstyrker samtliga mofioner i det avseendet. Christer Skoog delfar ju också i försvarsutskottets arbete.

Sedan måste man ha ett mycket längre framförhållande än civila varv. Den erfarenhet som Christer Skoog har i detta avseende räcker inte. Här är det ju fråga om försvarsbesfällningar, som det tar läng tid all besluta om och som är långsikliga.

När det gäller kuslkorvelterna vill jag säga all marinen är i behov av ytterligare kustkorvetter. Genom alt följa del förslag som vi moderater har lagt fram i riksdagen klarar vi, som jag nämnde nyss, sysselsättningen en bra bil in på 90-lalel för Karlskronavarvels räkning.

Beträffande riksdagens uttalande om sysselsättningen pä Karlskronavar-

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

vet och statens ansvar, har det ju skett en märkbar förändring i utskottsmajöritetens inställning i förhållande till det som man har sagt tidigare från riksdagens sida och som vi har varit helt eniga om. Jag konstaterar nu att Blekinges företrädare Christer Skoog också accepterar detta. Han betraktar inte den säkerhetspolitiska synpunkten som värdefull - aff vi har ett varv och att vi även i framtiden skall vara oberoende i förhållande till utlandet och kunna producera våra egna fartyg. Def är uppenbarligen så, aff majoriteten i utskottet har för avsikt att inte vara oberoende i framtiden - man kan kanske t. o. m. släppa Karlskronavarvet.

Anf. 49 CHRISTER SKOOG (s) replik:

Herr falman! Jo, både jag och def parti jag tillhör ser mycket allvarligt pa den här situationen vid Karlskronavarvef. Vi poängterar vikten av aft ha ett inhemskt varv som kan producera de marina enheter vi behöver för att värna värt territorium. Skillnaden mellan oss och moderaterna i det här sammanhanget är att vi lägger fram realistiska förslag som ger sysselsättning för Karlskronavarvet. För att man skall få igenom förslagen behövs det en majoritet i riksdagen, Karl-Gösta Svenson, och det har ni inte för era förslag. De är alltså inte realistiska i den meningen. De ger ju ingen sysselsättning på Karlskronavarvet, och de värnar inte heUer om varvets framtid.

När def gäller diskussionen om kustkorvetter osv. utgår jag ifrån - jag har åtminstone fått den informafionen - att flottan behöver även minröjningsfartyg. Jag tror alltså inte att det tillskottet är ovälkommet.

Framför allt är det viktigt atf poängtera aff varvet kan, om del behövs, dra ut på den här beställningen litet grand om nu de ansträngningar som företagsledningen gör fortlöpande också lyckas, nämligen aff skaffa en och annan exportorder för atf fylla den lilla lucka som finns kvar.

Beträffande möjligheterna atf bedöma verkligheten har vi från värt håll i alla fall fortlöpande haft kontakter med de anställda och deras representanter på varvet - och även med företagsledningen. Den bedömning vi gör är alltså inte någonting som vi bara har hafsat till, utan den bygger på mångårig erfarenhet hos människor som jobbar i den här verksamheten. Och dem litar jag faktiskt på, Karl-Gösta Svenson!

Anf. 50 KARL-GÖSTA SVENSON (m) replik:

Herr talman! Det var mycket fagert tal men ingen substans, ingenting som ger jobb för Karlskronavarvef efter mitten av 1990, Christer Skoog!

Sedan har man redan dragit ut på liden tillräckligt när del gäller del minröjningsfartyg som man nu skall producera. Jag har här ett schema över den produktion som man beräknar framöver, och där finns alltså ingenfing efter den 1 juli 1990, om man inte får en fidigare beställning på Ubåt 90.

Anf. 51 CHRISTER SKOOG (s) replik:

Herr falman! Jag glömde en sak i mitt förra inlägg. Karl-Gösta Svenson nämnde atl motionerna om underhåll och reparationer blivit avslagna av riksdagen. Men om jag inte minns fel fanns def en mycket stark skrivning i det betänkande som riksdagen ställde sig bakom i fjol, nämligen att man skulle la regionalpolifiska hänsyn och flytta över underhåll och reparationer lill

Karlskronavarvet. Även om några enstaka motioner blivit avslagna, är def i alla fall riksdagens mening atf de militära och civila myndigheterna skall se till alt lägga mer jobb hos Karlskronavarvet.

Karl-Gösta Svenson sade att det inte finns någonting efter 1990 när det gäller nybeställningar på varvet. Nej, men om nu - vilket jag hoppas -företagsledningen strävanden lyckas och man kan få en och annan exporfor-der, så bättrar def på läget direkt. Vi skall också i framliden diskutera hur framför allt flottan skall se ut. Men det trendbrott som skedde när det gällde ökning av anslaget i fjol innebar ju aft marinen fick, om jag minns rätt, 2 miljarder utöver grundnivån. Hur man sedan inom marinen fördelar de pengarna bär marinen i någon mån själv ansvaret för.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

Tredje vice talmannen anmälde att Karl-Gösta Svenson anhållit aft fill protokollet få antecknat aft han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 52 HANS LINDBLAD (fp):

Herr falman! Åke Gustavsson sade flera kloka saker om relationerna mellan militära myndigheter och poUfiker. Hur skall vi kunna stärka den politiska nivån - det gäller naturligtvis inte bara försvaret utan den offentliga sektorn över huvud taget: skola, sjukvård, ja, vad det än är-så att de beslut som fattas politiskt också får genomslag? Det är litet poänglöst med riksdagsval, riksdagsdebatter och riksdagsbeslut om myndigheterna sedan gör något annat än vad som har beslutats.

Åke Gustavsson, Olle Göransson och jag saft med i en försvarsledningsuf-redning. Åke Gustavsson ville där stärka ÖB:s roll mer än jag ville - jag tyckte det fanns dåliga erfarenheter av det i Norge och Danmark - men jag har fått tänka om på den punkten.

Vi hade redan året före försvarsbeslutet indikationer både från försvarsdepartementet och från försvarsstaben på att kostnaderna för driften är mycket högre, men försvarsgrenscheferna sade aff de föreslagna anslagen räckte. Det var alltså de som tvingade ÖB att ge politikerna ett felakfigt underlag.

På samma sätt var def när ÖB hade lovat oss ett underlag när def gällde fredsorganisationen. Han fick då infe detta av försvarsgrenschefen. Vi kan infe ha en koncernchef, en ÖB, som gäng efter gång säger: Jag är inte ansvarig för det här - mina underställda försvarsgrenschefer har givit mig felaktiga underlag. Vi måste alltså stärka ÖB:s roll.- Det är det första.

Def andra är att vi också måste stärka försvarsdepartementets roll, så atf man kan genomskåda vad myndigheterna håller på med. De skillnader som föreligger mellan de politiska partiernas ståndpunkter är små jämfört med de skillnader i siffrorna som myndigheterna ansvarar för. Därför är det ett gemensamt intresse för oss alla atf försvarsdepartementet får större möjligheter.

Det tredje är att vi måste stärka riksdagens eget organ pä området, försvarsutskottet, och riksdagen själv. I betänkandet föresläs en utökning i förhållande till vad riksdagen själv beslöt efter förslag från 1970 års försvarsutredning inför 1972 års försvarsbeslut, enligt vilket riksdagen skulle ha insyn genom atf försvars- och utrikesutskotten fick information om försvarsplaneringen. Vi skall nu verkligen följa upp ett redan fattat beslut.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

nämligen fjorårets försvarsbeslut i dess förverkligande. Det är konstitutionellt möjligt; i princip är det så all ett utskott blir en myndighet om del självt börjar ge order nedåt, men vi kan följa upp riksdagsbeslut, och del är nödvändigt. Det är orimligt att man på myndighetsnivå haft ett sådant informalionsövertag aft den politiska nivån så ofta som hänt blivit så aft säga bortspelad.

De former som försvarsutskottet har för defta är, tror jag, sådana atf också andra utskott måste ha dem för att kunna se till atf det som beslutas här i huset inte bara betraktas som ett diskussionsinlägg gentemot en myndighet utan fakfiskt blir det som gäller. Vill man något annat skall man själv t. ex. bilda ett politiskt parti, men myndigheterna och riksdagen är infe alt se som likställda parter som def gäller aft kompromissa emellan, utan det är riksdagens beslut som skall gälla. Så är det infe på det här området, och det beror på att vi har för svag riksdag, för svagt departement och för svag ÖB. Det gör atf man på de lägre nivåerna kucklar fill det och ger oss konstiga underlag för besluten.

Anf. 53 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:

Herr talman! Jag delar de principiella uppfattningar som Hans Lindblad givit uttryck för. Jag vill bara därutöver citera vad försvarsministern säger på s. 27 i budgetproposifionen om just osäkerheten i underlaget och problemen:

"Sammanfattningsvis vill jag sålunda framhålla aft def i försvarsbeslutspropositionen har anmälts atf ett antal områden, där stora brister eller osäkerheter förelåg, allt i förhållande fill def material som togs fram av försvarskommiffén. Den beredningsprocess som ägde rum i regeringskansliet från det aft kommittén lämnade sina förslag fill den färdiga proposifionen resulterade sålunda i aft betydande förändringar och osäkerheter aviserades. Betydande delar av de brister som överbefälhavaren har anmält var redan beaktade i försvarsbeslufspropositionen och har därmed även behandlats av riksdagen. Försvarsbeslutefs prioriteringar och mål ligger således fast, även om vissa delmål infe hinner realiseras fullt ut före år 1992."

Det illustrerar def problem som regeringskansliet har i del här sammanhanget. Hur vi har del i riksdagen vet vi också - det är infe heller bra från de här synpunkterna.

Jag tror alltså aft vi på alla nivåer har lärt oss av erfarenheterna av de fidigare försvarsbesluten. Den läxan är aft det är vikfigt aft stärka ÖB:s roll i planeringssammanhangen, aff regeringskansliet får större resurser i de här avseendena och aft riksdagen - såsom utskottet redan varit inne på - arbetar mer akfivt just inför försvarsbesluten.

Anf. 54 SIRI HÄGGMARK (m):

Herr talman! Jag sitter också på Bohusbänken. Det är andra året i rad som jag har mofionerat om fortsatt utnyttjande av underhållskapacifeten vid marinens andra helikopterdivision.

Det har i Bohuslän i några månader pågått en intensiv namninsamling av olika organisafioner och av vanliga människor, höll jag på alt säga. De

västsvenska landstingen har engagerat sig i frågan och nu gått ut med ett upprop och en skrivelse.

Det är, inte bara från militär synpunkt, viktigt att vi får behålla underhållet av helikoptrarna stationerade på Säve. Det är faktiskt viktigt också därför att helikopterdivisionen utför ett mycket gott arbete - och ett arbete som behövs - även vid civila utryckningar, t. ex. när def gäller olycksfall lill sjöss.

Jag håller helt med Eva Rydén om att det är en ovanligt snål liten notis som just våra två motioner fått i försvarsutskottets betänkande. Där hänvisas till ÖB. Enligt ÖB 80 skulle underhållet av de här helikoptrarna koncentreras fill Berga. Men när det gäller underhållet har Säve helikopterdivision utvecklat en otrolig kompetens. Vi har t. ex. en flygplansplåtslagare som är den ende i sitt slag i västra Sverige.

Nu kommer jag ju inte atf vara kvar i riksdagen, men jag hoppas att Bohusbänken följer den här frågan och verkligen far tag i detta - def här är en stor fråga på västkusten. Jag tänker också på vad vi hörde nyss när del gällde försvaret: Skall västkusten ligga helt öppen? När def gäller planläggningen för västkustens försvar, såväl civilt som militärt, är det vikfigt aff någon kan vara på plats. Helikopterdivisionen kan därvid göra en mycket bra insats.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

Överläggningen var härmed avslutad.

Punkt 1

Mom. 1 (parlamentarisk utredning)

Utskottets hemställan bifölls med 250 röster mot 55 för reservafion 1 av Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengfsfors.

Mom. 2 (riksdagen och försvarsplaneringen i övrigt)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motion Fö205 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del - bifölls med acklamafion.

Punkt 3

Mom. 1 (gemensamma utgångspunkter för planeringen)

Utskottefs hemsfällan - som ställdes mot reservation 2 av Arne Andersson i Ljung m.fl. - bifölls med acklamation.

Punkt 4 C

Mom. 1 (överbefälhavarens utredning om bl. a. arméns fortsatta utveckling) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Arne Andersson i Ljung m.fl.- bifölls med acklamation.

Mom. 3, 4 b, 5, 6 a, 7 och 11 b (inriktningen av huvudprogrammen, m. m.) Först biträddes reservafion 4 av Arne Andersson i Ljung m. fl. i motsvarande del med 66 röster mot 37 för reservafion 5 av Gunhild Bolander och Ingvar Karisson i Bengfsfors i motsvarande del. 198 ledamöter avstod från atf rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 200 röster mot 67 för reservation 4 av Arne Andersson i Ljung m. fl. i motsvarande del. 37 ledamöter avstod från att rösta.

Prot. 1987/88:131 lrn. 11 a (planeringsramen för budgetåret 1988/89)

1 juni 1988 Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 4 av Arne

; Andersson i Ljung m.fl. i motsvarande del, dels reservation 5 av Gunhild

Planering och anslag goianler och Ingvar Karisson i Bengtsfors i motsvarande del, dels mofion

for totalförsvaret pg205 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 15 (personalutvecklingen inom försvarsmakten)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 6 av Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors - bifölls med acklamation.

Mom. 21 (reservpensionen)

Utskottefs hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Arne Andersson i Ljung m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 23 a (försvarshögskolans lydnadsställning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 8 av Arne Andersson i Ljung m. fl. - bifölls med acklamafion.

Morn. 24 a (en värnpliktssocial utredning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 9 av Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors - bifölls med acklamafion.

Mom. 25 (den allmänna värnplikten som grund för det militära försvaret) Utskottets hemställan bifölls med 249 röster mot 53 för reservation 10 av Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengfsfors.

Mom. 33 (utredning om frafiksäkerhetsfrågor)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 11 av Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors - bifölls med acklamation.

Mom. 38 (de värnplikfigas försäkringsskydd)

Utskottefs hemställan - som ställdes mot reservation 12 av Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors - bifölls med acklamafion.

Mom. 39 (kontant arbetsmarknadsstöd)

Utskottefs hemställan - som ställdes mot reservafion 13 av Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengfsfors - bifölls med acklamation.

Mom. 45 (lokalisering av F16/F20)

Utskottets hemsfällan bifölls med 289 röster mot 16 för motion Fö420 av Oswald Söderqvist.

Mom. 46 (helikopterunderhåll)

Utskottets hemställan - som ställdes mot mofionerna Fö407 av Siri Häggmark samt Fö408 av Eva Rydén och Elving Andersson i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Punkt 5

Mom. 3 a (skyddet för civilbefolkningen och civilförsvarets undsättningsenheter)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 14 av Arne Andersson i Ljung m. fl. - bifölls med acklamation.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Planering och anslag för totalförsvaret

Mom. 5 (samhällets sårbarhet)

Först biträddes reservation 16 av Arne Andersson i Ljung m. fl. med 71 röster mot 53 för reservafion 15 av Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengfsfors. 179 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 16 av Arne Andersson i Ljung m.fl.- genom uppresning.

Mom. 6 c (decentraliserad upphandling)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 17 av Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors - bifölls med acklamation.

Mom. 8 a (planeringsramen för totalförsvarets civila del för perioden 1988/89-1991/92)

Först biträddes reservation 18 av Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors med 48 röster mot 16 för motion Fö205 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del. 237 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 249 röster mot 53 för reservafion 18 av Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors. 1 ledamot avstod från atf rösta.

Ingemar Eliasson (fp) anmälde att han i huvudvoteringen avsett att rösta ja men markerats ha röstat nej.

Punkt 6

Mom. 2 och 3 (det framfida sysselsättningsläget vid Karlskronavarvet, m.m.) Utskottets hemställan bifölls med 234 röster mot 69 för reservafion 19 av Arne Andersson i Ljung m.fl.

Övriga punkter och moment

Utskottets hemställan bifölls.

6 § Föredrogs

arbetsmarknadsutskottets betänkande

1987/88:19 om särskilda regionalpolifiska insatser i Norrbottens län m.m. (prop. 1987/88:86) och

näringsutskottets betänkande

1987/88:38 om särskilda regionalpolifiska insatser i Norrbottens län (prop. 1987/88:86).

5 Riksdagens protokoll 1987/88:131

Prot. 1987/88:131 Tredje vice falmannen meddelade aft betänkandena skulle debatteras i
1 juni 1988 angiven ordning och avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatt.

~7 ; ; ~ Först upptogs till behandling arbetsmarknadsutskoftets betänkande 19 om

* , " ' särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.

tiska insatser i Norrbottens län m. m

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.

Anf. 55 ERIK HOLMKVIST (m):

Herr talman! Detta inlägg gäller arbetsmarknadsufskotfefs betänkande 1987/88:19.

Riksdagen kommer om bara några dagar aft få stifta bekantskap med det kanske vackraste länet i vårt land. Def är ett väldigt län med stora kontraster, från fjäll till kust och hav. Def är ett län med den bästa av miljöer vad gäller såväl luft som vatten. Det har en underbar natur med vidunderliga fjällområden, stora orörda älvar, som så här års fyllda fill brädden kastar sig ned mot havet. Där finns djupa skogar och en skärgård som kan mäta sig med den vackraste i vårt land.

Men def är också ett län där kulturen ingår som en viktig del i vårt sätt aft leva, genom bygdeteater och musik i stor mångfald, inle minst nu under sommaren med Musik i Piteå älvdal, festspelsveckan i Arjeplog m.m. Vår länsfeater är väl känd i vårt land. Konstutställningar förekommer såväl ute som inne. Kultur är en vikfig del i vårt vardagsliv i Norrbotten. Tillsammans med möjligheter fiU naturupplevelser i en härlig miljö sätter def prägel på vårt län och förmodligen också på dess människor.

Herr talman! Riksdagen är välkommen fill Norrbotten.

Något vill jag också säga oro länefs möjligheter. En stadigt förbättrad infrastruktur i länet har under de senaste åren på många sätt närmat oss till övriga landet. Resorna med flyg från och till omvärlden är snabba och kan ske varje fimme. Teleförbindelserna har förbättrats. Telex- och datautvecklingen gör atf Norrbotten kommit alldeles inpå stora centra i vårt land. Men det finns fortfarande mycket kvar att göra, i synnerhet vad gäller vårt inland.

Högskolans roll kan inte överskattas. På sikt kommer länet aff hamna i nivå med övriga delar av vårt land när del gäller tekniskt och ekonomiskt kunnande. Men det kanske är en liten bit kvar än. Marknadsbearbefandet effekfiviseras. Högskolans betydelsefulla roll som nav i utvecklingen märks kanske mest genom den ökande kompetensen ute i de norrbottniska företagen. Avknoppningen av nya högteknologiska företag från högskolan skapar en fauna av företag, som tidigare helt saknades i vårt län. Utbyggnaden av ett Teknikens hus, en forskarby och ett företagarcenfrum i anslutning fill högskolan innebär ett stort steg mot en mer komplett högskola, som redan i dag lockar forskare och studenter från hela världen.

Vårt län har ung arbetskraft, som ofta är välutbildad. Den har bostad och innebär därför en mycket stabil arbetskraft för de företag som finns i länet och för de företag som planerar att lägga investeringarna i Norrbotten.

Småföretagen bedriver en ökad akfivitet. Tillgången på kompetens -

teknisk och ekonomisk - innebär förbättrade möjligheter fill expansion. En

66 förbättrad produktutveckling inom de stora statliga basförelagen borde inom

de närmaste åren kunna innebära ökade möjligheter till nyinvesteringar och expansion. Detta gäller i hög grad inom träbranschen.

Satsningen på rymdverksamhet i Kiruna är portalen till en kraftfull utveckling såväl primärt som sekundärt. Avknoppningar från rymdverksamheten har redan kommit i gång. Utbildningsinsatserna, både i Luleå och i Kiruna, vad gäller rymdverksamhet och rymddata är stora och lägger grunden för en posifiv fortsättning.

Turismen är på väg att bli en stor näring i länet. Satsningarna i Torne träsk-området har redan skapat förutsättningar för en god utveckling. Men det gäller att skapa en turism även inom andra attraktiva områden. Länet är i stort ett framtidslän för både sommar- och vinterturism, men är ännu bara i början. Riktiga investeringar kan ge god lönsamhet och många nya arbetsfillfällen. Mycket är således posifivt.

Men här som inom andra områden, herr falman, visar socialdemokrafisk poUtik sin oförmåga aff skapa expansion. En tro på framtiden - vilket är det kanske vikfigaste för småföretagare - finns inte i dag i tillräcklig grad. Detta vill jag litet utförligare utveckla i def senare.

Jag hävdar atf socialdemokratisk polifik i Norrbotten har misslyckats!

Under alla år med socialistisk regering och med socialdemokrafiskt styrda kommuner och landsting i Norrbotten har arbetslösheten legat i topp vid jämförelse med övriga län, trots alla paketlösningar som presenterats, trots goda konjunkturer.

Jag vill fråga socialdemokraternas företrädare i utskottet: Är det på grund av en socialistisk majoritet i kommuner och landsfing sedan länge som utvecklingen i Norrbotten är sämre än i andra delar av vårt land?

I Norrbotten har staten satsat 9,8 miljarder kronor under åren 1982-1987 -9,8 miljarder! - och då är inte den kommunala skatfeutjämningen inräknad. Detta visar med all önskvärd tydlighet aft utvecklingen i Norrbotten inte i första hand är en fråga om mer pengar.

Jag vill så ställa fråga nr 2 till den socialdemokrafiske företrädaren: Har det nu gått upp även för socialdemokraterna aft Norrbottens utveckling inte är en fråga om enbart mer pengar?

Socialdemokraternas försök till storskaliga satsningar i länet har misslyckats. Till för bara några år sedan - äntligen har litet eftertanke slagit rot -skulle stora företagsetableringar lösa problemen överallt i länet. Socialdemokraternas planer på Stålverk 80 och de stora utbyggnaderna av älvarna blockerade alla småskaliga satsningar på småföretagsamheten, som skulle ha kunnat lösa många av problemen i vårt län. I stället blev småföretagen och familjejordbruken safta på undantag.

Min tredje fråga fill den socialdemokrafiske företrädaren i utskottet är: Vart tog alla de storstilade planerna vägen som socialdemokraterna hade om Stålverk 80 och om de stora älvufbyggnaderna till bara för något år sedan?

Sänkningen av arbetsgivaravgifterna - som vi moderater har föreslagit under lång fid - dröjde alltför länge. Den åtgärden har nu efteråt visat som resultat en allt stabilare småföretagarsekfor. Sänkningen skulle ha genomförts efter våra förslag med generella sänkningar, vilket skulle ha gynnat hela länet med allt näringsliv.

De statliga basindustrierna har tillåtits atf sova en Törnrosasömn alltför

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.

Prot. 1987/88:131 länge. Detta har kosfat tempo i förändringen mot en effektivare verksamhet.

1 juni 1988 Samtidigt har produktutvecklingen näsfan helt legat nere.

; ] ~ De närmaste åren innebär tveklöst svårigheter för utvecklingen i Norrbot-

tiska insatser i Norrbottens län m. rn

° ten. Gruvornas framfid är osäker. U-ländernas expansion sker på bred front och utgör genom deras låga löner och ofta bristande miljöinsatser och deras lättillgängliga överjordschakt ett hot mot våra gruvor. Dollarberoendet -utan möjligheter fill egen påverkan - innebär dessutom alt lönsamheten hålls nere. Redan i dag med en stark konjunktur redovisar LKAB röda siffror för sin gruvverksamhet.

SSAB:s framtid i Luleå som bulkleverantör av råstål är inte på något sätt säkrad. Beroendet av EG:s marknad kräver ett mycket nära samarbete med den marknaden, varför det är av stor vikt hur vi i vårt land hanterar EG-frågan. Någon egentlig utveckling i Luleå med expansion och nyanställningar är inte att se fram emot, tvärtom. Nya rationaliseringar kräver att ytterligare personal måste gå. Problemen inom SSAB :s koksverk är stora och kommer troligen atf tvinga fram miljö- och kompletteringsinvesteringar om flera hundra miljoner. Sådana investeringar framstår i dagsläget som ekonomiskt ovissa.

ASSLs oförmåga aft få lönsamhet på sin produkfion i Norrbotten inger också vissa farhågor för åren som kommer. Trots goda konjunkturer de senaste åren har ASSI infe förmått generera de vinstmedel som behövs ens fill de allra nödvändigaste investeringarna utan tvingas nu att lägga ner ett sågverk och dra ner verksamheten på de två övriga. Kalix kommun kommer de närmaste åren att tvingas leva i ovisshet om utvecklingen vid ASSLs anläggningar i Karlsborgsverken - en arbetsplats som betyder allt för den kommunen. Samma oro kommer att finnas på Sesskarö och i Lövholmen i Piteå.

Jordbruket har en klart ofillräcklig lönsamhet. I dag finns inget nyföretagande i länet. Den otillräckliga lönsamheten motiverar inte någon att satsa på ett nytt jordbruk. Medelåldern kommer således att öka. Nedläggningarna fortsätter. Redan i dag har producentorganisafionerna otillräcklig lönsamhet. Betydelsen av ett livskraftigt jordbruk i Norrbotten är stor. Ur sysselsättningssynpunkt måste jordbruket få bibehålla minst den lönsamhet som finns i dag, och om vi skall få tillbaka ett nyföretagande måste lönsamheten upp. Inte heller ur miljö- och försvarssynpunkt har vi råd att förlora vårt jordbruk.

Min fjärde fråga fill socialdemokraternas företrädare i ufskotfef är: När skall socialdemokraterna sluta atf försvåra jord- och skogsbruksnäringens möjligheter att utvecklas i Norrbottens län?

Def kanske mest märkbara är dock hur inlandet och Tornedalen utarmas. Kommunerna förlorar sina invånare. Service och kommunikafioner försvåras och skolor kan inte upprätthållas i den omfattning som vore önskvärt. Möjligheter fill vård i hemmet för gamla försvåras också. De unga flyttar, först flickorna, sedan naturligtvis också pojkarna, medan de gamla vill vara kvar. Nio av 14 kommuner minskar sin befolkning även i år trots goda konjunkturer.

Arbetslösheten är fortsatt hög trots aft vi har och har haft goda år då hjulen snurrat snabbt i vårt näringsliv. Utanför den ordnarie arbetsmarknaden finns

i dag ca 16 000 människor, nästan lika många som under de senaste sex åren. De sex kommunerna med högst arbetslöshet i landet finns alla i Norrbotten. Utflyttningen av ungdom fortsätter.

Min femte fråga till socialdemokraternas företrädare i utskottet är: 16 000 utanför den ordinarie arbetsmarknaden - vad vill socialdemokraterna göra, eftersom def här paketet ju egentligen inte räcker någonstans?

Ständiga energiskattehöjningar drabbar alltid Norrbotten och Norrlandslänen hårt, oavsett om def gäller bensinskatt, oljeskatt eller elenergiskaft. Dessa skattehöjningar har aldrig kunnat kompenseras och är en orättvisa som vi måste få komma till rätta med. Det är inte rimligt atf människor i bl. a. Norrbotten skall sfraffbeskattas genom miljö- och energiskattehöjningar.

Herr talman! Den kommande kärnkraffsawecklingen med början på 1990-falets mitt kommer atf få avgörande konsekvenser för näringslivet i Norrbottens län. Våra basindustrier - LKAB, SSAB, ASSI - är mycket energikrävande. Deras konkurrenskraft försvåras genom de kraffiga energiprishöjningar som blir följden. Redan i dag sviktar lönsamheten. Vilka konsekvenser kommer inte ytterligare höjda kostnader aft få i dessa företag? Vi har redan sett prov på hur industrin kommer att tvingas stänga eller dra ned på verksamheten på grund av de förödande konsekvenser som en energiprishöjning kommer att få, exempelvis i Ljungaverken. Det allra värsta skulle vara om vi tvingades fill elransoneringar, och def vef vi egenfligen infe i dag om vi kan klara oss helt utan. EnUgt Vattenfall ökade elförbrukningen i Norrbotten mellan åren 1982 och 1987 med hela 38 %, från 5,5 TWh till 7,5 TWh.

Min sjätte fråga till socialdemokraternas företrädare i utskottet är: Stängningen av kärnkraftverken in på 90-falet utgör redan i dag ett ökat hot mot Norrbottens 10 000 industrijobb i basindustrierna. Detta upplever jag som ansvarslöst av den socialdemokratiska regeringen. Vad skall socialdemokraterna i länet säga till alla dessa arbetare?

Löntagarfonderna fortsätter att dränera vårt län - landsting och kommuner, företag och enskilda. Med de pengar som löntagarfonderna far från landstinget i Norrbotten skulle köerna för ögon-, höftleds- och kranskärlsoperationer kunna bringas ned till noll. Om vi får en riksdag som säger nej till löntagarfonderna, skulle detta vara möjligt.

På samma sätt skulle löntagarfondsskatferna som tas från kommunerna ha kunnat användas för aft klara hemhjälpen till de gamla och omsorgen om de förståndshandikappade, som skulle behöva få komma ut från institutionerna.

Norrbotten saknar i dag en tillräckligt god sjukvård, mycket beroende på aft vi saknar läkare. Ungefär var tredje läkarplats är i dag vakant. Framför allt är det glesbygden som drabbas. Väntetiderna ökar. Kontinuiteten försvinner. Läkarstafefferna kostar mycket pengar. Vårdsituationen blir allt svårare aff klara. Dagmar rodnar över sitt stora misslyckande.

Ny sysselsättning har effektivt hindrats i Norrbottensförefagen genom att löntagarfondsskaften därifrån tagits för atf användas till aktieköp i de stora börsföretagen, som praktiskt laget alla finns med sin verksamhet utanför länet.

De nuvarande iransfereringssystemen missgynnar glesbygdslänen, oavsett

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.

om def gäller barnomsorg, bostadsstöd, vägar etc. Norrbotten betalar fill storstadsområdenas expansion, en orimlighet i sig. Jag skall presentera några ganska intressanta siffror, för aff visa vad jag menar när frågan om fransfereringssystemen kommer på tal.

I dag betalar Norrbotten mer pengar fill staten i avgift än vad Norrbotten får i bidrag. I dag får länet 224 800 000 kr. i form av bidrag från staten. Med det borgerliga förslaget till barnomsorg skulle länet få 324 735 000 kr., nästan på kronan 100 miljoner mer fill föräldrarna i länet.

Nästa fråga till företrädaren för utskottets socialdemokrater är: Hur kan socialdemokraterna i Norrbotten säga nej till 100 milj. kr. extra till föräldrarna i Norrbotten varje år, dessutom med en rättvis fördelning?

Herr talman! Även skattepolitiken har medverkat till en svag utveckling och då inte bara i Norrbotten. Enligt fidningen Metallarbetaren har en schweizisk karusellsvarvare, herr Tyman i Baden, kvar 18 600 efter skaft, medan herr S. Andersson i Luleå får nöja sig med 6 000. 18 600 mot 6 000 -dessa siffror borde stämma alla, och då inte bara i Norrbotten, till eftertanke.

All tillväxt under de senaste åren, plus litet till, har tagits om hand av stat, kommun och landsting i form av allt högre skatter. I Norrbotten har en stor del av skattebetalarna i år dessutom fått vidkännas extra skattehöjningar i landsting och kommuner. Således får exempelvis en Kirunafamilj betala ca 3 500 mer i kommunal- och landstingsskatt än tidigare år - en skattehöjning på mer än 2 kr. Det är socialdemokrafisk polifik när den är som allra mest destruktivt konsekvent. Är detta en gärd av soUdaritet, som socialdemokraterna säger när skaftehöjningar kommer på fal?

Norrbotten har lägst antal småföretag jämfört med alla andra län i Norriand. Medan Norrbotten har 11200 per 100 000 människor, har Västerbotten 12 900 och Jämfland 16 800. Som jämförelse kan nämnas exempelvis aft Gnosjö har 18 200 företag per 100 000 människor.

Def hävdas gärna atl del är de ofta återkommande strejkerna och hoten om strejk i Norrbotten som påverkat utvecklingen. Hur som helst är det lägre antalet sm.åföretag en viktig faktor som medverkar till en sämre utveckling i Norrbotten än i andra delar av vårt land.

Detta kan ses som ett slags bokslut inför ett nytt val. Norrbotten som helhet visar röda siffror. Ansvaret är socialdemokraternas. Det ansvaret anser jag att väljarna skall utkräva i höstens val.

Det är mot denna bakgrund som dagens debatt i Norrbottensfrågorna skall ses. Socialdemokraternas dåliga samvete för utvecklingen i Norrbotten har resulterat i en mängd "paket" med penningpåsar att ösa ur i form av bidrag och subventioner. Som jag nämnde i min inledning, uppgår dessa paketlösningar till hela 9,8 miljarder bara sedan 1982, när den socialdemokrafiska regeringen fillträdde. Och - förunderligt, förunderligt, herr talman! - dessa paket har alltid haft för vana att komma just valår. Norrbotten kunde med borgerlig regering vara det bästa länet i vårt land för företagsetablering.

Så över till våra reservationer till detta betänkande.

I reservation 1 hävdar vi att regeringens proposifion är kortsiktiga valtaktiska överväganden, vilket även tidpunkten för proposifionens avlämnande visar, samt atf regeringens "paketpolitik" innebär aft stödformerna och anslagen kommer att variera betänkligt länen emellan. Länens variatio-

ner motiverar infe så stora skillnader. Den långsikfiga näringslivsufveckling-en också i Norrbotten åstadkoms bäst genom användande av generella insatser, typ sänkta arbetsgivaravgifter.

Vi anser även att de fortsatta uttagen av löntagarfondsskaffer dränerar länet på ett ytterst negafivt sätt. Sådan skatt slår undan benen på åtgärder av mer posifiv karaktär.

I reservation 4 anser vi aff kvalitetsprincipen vid fördelning av statligt stöd fill kulturell verksamhet måste gälla. Det är av största vikt i ett läge när medlen är begränsade. Def är också angeläget att def kulturella stödet ges på bred front, fill konst, musik, musei- och teaterverksamhet.

I reservation 8 slår vi fast aft resurser inom arbetsförmedlingarna kan omprioriferas med resultat atf en effekfivisering uppnås. Några nya resurser kommer således inte atf behövas med tanke på atf arbetsförmedUngarna i dag har större resurser per arbetssökande än någonsin tidigare. Då dessa resurser är uttömda, kan regeringen återkomma fill riksdagen.

I reservafion 10 hävdar vi att Sveriges Radios verksamhet i Norrbotten infe behöver stödjas med statliga ulbildningspengar. Sådana resurser har det bolaget i sin normala budget.

Vi noterar att utskottet anslutit sig fill vårt förslag om utökad datautbildning, bl.a. för småföretagen.

I reservafion 12 anser vi aft medelsbehovet för sysselsättningsskapande åtgärder, som löper över så lång fid som tre år, är mycket svårt atf överblicka. Skäligheten är svår att ha en alldeles bestämd mening om. Men för aft undvika dröjsmål kan regeringen genom finansfullmakten i ett senare skede återkomma lill riksdagen med ell mer distinkt underlag gällande medelsbehovet.

I reservafion 14 menar vi att det är angeläget att pröva fiexibla lönebidrag för handikappade. Eftersom även regeringen nu anser alt en försöksverksamhet skall genomföras i två län, menar vi alt ett av dessa län bör vara Norrbotten.

I reservationerna 15, 22, 24 och 27 hävdar vi att insatserna i Arjeplog sker enligt regeringens förslag efter en alldeles ny princip - aft en enskild kommun ges specialdestinerade utvecklingsinsatser. Vi anser att sådana insatser skall gå över länsstyrelsen, som då har aff väga in alla kommuners önskemål i länet. Vi anser det därför rimligt alt medel till Arjeplog tas ur det stora anslaget om 100 milj. kr. som föreslås och som vi också ställer oss bakom.

Resurser fill Kiruna, Gällivare och Kalix kommuner bör även de tas ur det samlade anslaget som jag nyss har nämnt.

I reservation 21 framhåller vi att förslaget om teknikbyn i Luleå saknar nödvändigt underlag i propositionen. Del är inte möjligt aft ta ställning utan nödvändiga kompletteringar, vilka vi anser atf regeringen får återkomma med. Men för all inle tempot skall förloras i utvecklandet av teknikbyn anser vi att medel för projektering, förarbeten etc. kan fas ur def stora samlade anslaget om 100 milj. kr.

I reservation 29 anser vi i konsekvens med våra fidigare ställningstaganden atl den utökning av riskkapitalet med 30 milj. kr. som regeringen föreslår skall lämnas i form av ett amorterings- och ränfefritt lån under fem år. Selektiva gåvor fill ett av länets många investmentbolag anser vi inte rättvist.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.

Prot 1987/88:131 talman! Jag yrkar bifall fill samtliga reservationer med moderata
1 juni 1988 förtecken.

Särskilda regionalpoli- „f_ 5g el VER JONSSON (fp):

tiska insatser i Norr- pgj. talman! På mindre än en vecka behandlar vi två stora regionalpolitis-

bottenslan m. m. förslag. Förra gången gällde def den allmänna regionalpolitiken i landet,

nu gäller det särskilda insatser i Norrbotten. Detta län, till ytan landets största men befolkningsmässigt det glesaste, har i många avseenden varit den mest utsatta regionen i landet. Däremot är köerna av arbetslösa täta och alltför långa.

Stora strukturförändringar i samband med kraftiga neddragningar vid basindustrierna LKAB, SSAB och ASSI har gjort det nödvändigt att göra särskUda insatser. Bedömare hävdar att antalet indusfrisysselsafta, i dag drygt 18 000 personer, kommer att ytterligare kraftigt reduceras. Under en treårsperiod beräknas mer än var tionde industrisysselsaft komma aff försvinna.

Flera åtgärdspaket har under den senaste tioårsperioden beslutats av riksdagen. Den relafivt sett kraftigaste satsningen skedde redan 1979, när den dåvarande folkpartiregeringen fick riksdagens stöd att satsa 1 miljard kronor på Norrbotten. Den principiellt vikfiga punkten i def åtgärdsprogrammet var att det var lokalt förankrat och hade en starkt näringslivsfrämjande inriktning. Senare beslut 1982 om särskilda sysselsätfningsfrämjande insatser handlade bl. a. om atf pröva ett nytt regionalpolifiskt instrument, nämligen nedsättning av socialavgifterna i de fyra nordligaste kommunerna. Detta verktyg har man fortsatt aft använda, och det avser just nu hela Norrbotten. Folkpartiets inställning i fråga om detta är atf satsningen skall ske i de svagaste kommunerna och utökas till att gälla all icke-offenfUg verksamhet.

I utskottsbetänkandet kan man läsa att länsstyrelsen under de senaste fem åren har fått mer än en fördubbling av sitt anslag. Det uppgår nu till över 100 milj. kr. årligen. Härfill kan man säga att denna mycket kraffiga och välbehövliga uppräkning av länsanslagef, som för övrigt till sin uppläggning har decentralistiska och klara liberala inslag, har fillkommit inte fack vare utan trots socialdemokraternas motstånd här i riksdagen och i kanslihuset. Tack vare ett kraftfullt agerande från den samlade opposifionen här i riksdagen har länsstyrelsen i Norrbotten under de senaste fem åren kunnat disponera över 400 milj. kr i förstärkt länsanslag.

Den friare användningen, som på försök bedrivs i östra Norrbotten, utgör ett intressant regionalpolitiskt medel. Folkpartiets förslag att man skulle satsa på de svagaste områdena och kommunerna genom utvidgningen av den nedsatta arbetsgivaravgiften, men också att sysselsättningsstödet skulle återinföras i stödområde C, avslogs visserligen av riksdagen förra veckan. Det finns emellertid anledning för infe minst den regionalpolitiska utredningen atf överväga sådana åtgärder.

Folkpartiet stöder i allt väsentligt regeringens proposition 86 om särskilda regionalpolifiska insatser i Norrbotten. Men vi har några tungt vägande skäl för våra förslag när det gäller insatsernas inriktning och medlens hantering.

72 Traditionellt har regionalpolitik handlat om aff genom kostnadsdämpande

insatser överbrygga de speciella nackdelar som avstånd och kUmat skapar i utsatta regioner. Som vi påpekar i folkpartimofionen nr 40 handlar regionalpolitik infe bara om traditionella kostnadsdämpande styrmedel. Behovet ökar i stället, och vad som behövs är en mer ufvecklingsinriktad regionalpolifik som syftar fill att skapa fysiska, sociala och kulturella miljöer där kreafivifet och nyskapande stimuleras. En sådan politik är främst långsiktigt verkande, vilket innebär att en rad sektorer vid sidan om de snävt regionalpolitiska - såsom utbildning, kultur och kommunikafioner- kommer i blickfältet. Dessa områden får en strategisk roll i den regionala utvecklingen.

Den framförhållning som Britta Bjelle och Per-Ola Eriksson talar för i mofion A416 innebär en angelägen uppmaning. Utskottet tar fasta på argumenten i motionen men avstår från att ge detta särskilda uppdrag fill regeringen. Därför finner vi i folkpartiet att det finns skäl aft stödja reservation 16.

Det är också viktigt att aktualisera frågan om de små och medelstora företagens betydelse. Den relafivt svaga fradifionen när det gäller småföretagande som finns i Norrbotten ger särskild anledning att stimulera småföreta-gandet i denna region.

Riksdagen har under senare år fattat en rad beslut om s. k. paket till ohka landsändar och då inte minst till Norrbotten. Också det paket som regeringen nu föreslår är i allt väsentligt nödvändigt och rikfigt. Men jag tror, herr talman, atf vi behöver komma fram fill en ordning där vi fjärmar oss från "paketpolifiken" och i stället för en mer konfinuerlig och långsiktigt verkande regionalpolifik. Tyvärr finns det inget sådant resonemang i den aktuella propositionen. Speciellt i en situation av arbetskraftsbrist, som vi i dag upplever, kan paketpolitiken - där alternativ fill denna finns - vara fill direkt nackdel för utvecklingen. Flera av de insatser som föreslås - inte minst vad gäller högskolan - inbegriper rekrytering till Norrbotten av kvalificerad personal. Rekryferingsproblem i defta sammanhang underlättas knappast av atf utvecklingsinsatserna beslutas stötvis i stället för mer kontinuerligt. Jag tror, herr talman, atf det är vikfigt att riksdagen gör en principiell markering, och därför yrkar jag bifall till reservafion 2.

De kompletterande reservationerna 23, 25 och 28 har alla det gemensamt atf insatser av olika slag skall bedömas och i allt väsentligt också beslutas på den lokala och regionala nivån. Det är ju därför som vi anser att särskilda pengar skall kanaliseras över ordinarie länsanslag. Ingen kan bättre än de lokala företrädarna bedöma behoven i den egna utsatta regionen. Här går en viktig skiljelinje mellan ett socialisfiskt och ett liberalt synsätt.

Inom folkparfiet är vi övertygade om att regionalpolifiken behöver tillföras en lokal mobilisering men även verktyg till en regionalf inriktad polifik som innebär att det i realiteten blir en god regionalpoUtik.

Det är angeläget, herr talman, att den regionalpolitiska utredningen som nu arbetar - och här upprepar jag det som jag sade förra veckan - får resurser för atf snabbt och handlingskraftigt arbeta fram en mer resulfafinriktad och långsiktigt verkande regionalpolitik.

Jag frågade industriministern förra veckan om regeringen var beredd atf ge dessa resurser så atf man snabbt och på ett handlingskraftigt sätt skulle kunna

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

SärskUda regionalpoUtiskä insatser i Norrbottens län m. m.

få fram ett regionalpolitiskt utredningsresultat som kunde ligga till grund för riksdagens beslut. Industriministern och jag hade vid def fillfället så mycket annat aft diskutera aft denna fråga kom bort, men jag vill gärna ha en kommentar i dagens debatt, herr industriminister. Det skulle vara välgörande, och det skulle innebära att vi i framtiden får mindre behov av krispaket, men aft vi får en väl fungerande regionalpolifik. Skulle detta bU resultatet av regeringens och riksdagens överväganden tror jag aff vi har lagt grunden fill en bättre regionalpolitik, där "lokaliseringen" har avlösts av "mobiliseringen". En sådan politik skulle vara till glädje för hela landet och särskilt för Norrbottens län.

Herr talman! Jag ber aft få yrka bifall till folkpartireservationerna och i övrigt bifall lill arbetsmarknadsutskottets hemställan i betänkande 19.

Anf. 57 PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr falman! Inom kort skall riksdagen besöka Norrbotten. Många, förhoppningsvis alla, kommer att fängslas av naturen, av brusande och outbyggda älvar, sjöar och milsvida skogar. Alla kommer säkert atf finna ett län och en befolkning som tappert och med framtidstro kämpar för sitt län och för en positiv utveckling, för nya företag, för ny teknisk utveckling och för nya utbildningsmöjligheter. Vi som bor i Norrbotten tror på vårt län.

Den svartmålning av länet som vi tidigare har fått del av från talarstolen i den här debatten gör mig upprörd och förvånad.

Jag tycker inte det är lämpligt atf i denna debatt göra en svartmålning av Norrbotten. Det finns en risk atf en och annan som tänkt åka till det län som vi känner så varmt för avbeställer resan.

Ett bra län kan bli bättre. Men då får man inte ägna sig åt dödgräveri på def sätt som vi här har sett prov på. Med en polifik för decentralisering kan Norrbotten bli det mest framgångsrika och intressanta länet inför sekelskiftet. Det är min och centerns vision.

Storskaligheten har haft sin tid. Def gav Norrbotten ett mycket ensidigt och sårbart näringsliv. Nu behövs ett näringsliv med fler småföretag. Ny intressant teknik kan utvecklas. Med rymdtekniken, som är etablerad fill Kiruna, kan många tekniskt avancerade industrier och arbetstillfällen skapas. Genom ytterligare utbyggnad av högskoleutbildning bl.a. med en högskoleenhet i Kiruna ökar kompetensen i Norrbotten. Def kommer atf innebära nya kunskapsbaserade företag i länet.

Ökad vidareförädling av tradifionella råvaror som skog och malm kommer aft ge inlandskommunerna en posifiv framtid. Genom bättre vägar och kommunikationer kommer avstånden i länet aff krympa. Övriga Sverige kommer aft få närmare till Norrbotten. Vinsterna från vattenkraften kan användas för att stärka länefs näringsliv och tillföra länet nya ekonomiska resurser.

Genom avveckling av löntagarfonderna kan Norrbotten slippa att skicka pengar från länet fill spekulation via Stockholms fondbörs i storföretag i andra delar av landet. Genom att man värnar en god miljö - i såväl kust-, inlands- som fjällregioner - kommer Norrbotten att bli ett attraktivt inflyttningslän. De som söker alternativ till storstädernas betongmiljöer, bilköer och trängsel kan få en fristad i Norrbotten. Där finns det svängrum.

T. o. m. det kalla klimatet vintertid kan bli en utvecklingsbar resurs på samma sätt som de ljusa sommarnätterna lockar turister.

För centerns del handlar det om att utveckla Norrbotten och göra länet ännu mera livskraftigt. Def finns goda förutsättningar för del, men då behövs en helt annan politik än den koncentrafionspolitik som många gånger kommit till uttryck i olika sammanhang.

Norrbotten har länge varit rubrikernas och kontrasternas län. Det har infe alltid varit en fördel. Utflyttning, arbetslöshet och glesbygdsproblem har alltför ofta saft en krisstämpel på Norrbotten. Def är i allra högsta grad missvisande. Det är inte Norrbotten som det är fel på. Det är den förda socialdemokratiska politiken som def har varit fel på och som medfört atl Norrbotten mer än något annat län drabbats av stor avfolkning och svåra arbetslöshetsproblem.

Norrbotten är trots allt en närande del av vårt land. Den malm, skog och vattenkraft som utvinns i Norrbotten tillför det svenska folkhushållet betydande resurser. Enbart vattenkraften från Lule älv har gett statskassan miljardbelopp i intäkter.

Herr talman! Sverige har under de senaste åren kunnat dra nytta av den internafionella högkonjunkturen. De exporfinrikfade företagen har kunnat redovisa stora vinster. Trots det måste riksdagen återigen besluta om särskilda regionalpolitiska insatser för Norrbotten. Det visar bl. a. atf den ekonomiska politik som regeringen förf varit ofillräcklig och direkt felaktig. Nu tvingas man korrigera och mildra effekterna genom särskilda paket. Def är egentligen ett kvitto på att vår krifik av regeringens koncentrafionspolitik varit rikfig. Vad Norrbotten behöyer är inte "pakefpolitik" utan en långsikfig närings- och ekonomisk politik. Detta gäller naturligtvis för alla andra delar av landet också.

Även om arbetslösheten minskat de senaste åren tornar nya hotbilder upp sig. Delta måste vi förstås beakta. De stora basindustrierna ASSI, LKAB och SSAB har aviserat kraftiga personalminskningar. Idag finns ca 3 800 anställda inom LKAB. Antalet anställda beräknas fram lill 1990 minska fill 2 500 personer, dvs. en reducering med ca 1 300 personer. Även SSAB har presenterat förslag om minskning av personalen frän ca 3 700 till 3 000 under de närmaste fre åren. Defta måste vi möta genom kraftigare satsningar på nyföretagande, nya investeringar och främjande av andra branscher som i dag kanske inte är representerade i Norrbotten på det .sätt som vi skulle önska.

Utvecklingen efter regeringsskiftet 1982 har efter hand medfört en allt kraftigare regional och inomregional obalans. Detta har självfallet påverkat vårt län. I valrörelsen 1982sade01ofPalmeien tidningsintérvju: "Jag tror på def här länet och att ingen ska behöva flytta härifrån." Socialdemokraterna vann valet 1982. Därefter har netfoufflytfningen från Norrbotten uppgått till 22 personer per vecka, eller totalt drygt 6 000 personer. Främst är def ungdomar som efter avslutad utbildning tvingats flytta frän länel.

Är del detta som socialdemokraterna menar med Sverige på rätt väg?

Inför årets val kommer säkert socialdemokraterna aft upprepa Olof Palmes uttalande från 1982. Varför skall norrbottningarna nu tro på socialdemokraterna när vi sett effekten av deras politik under sex år? Länels

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.

Prot. 1987/88:131 befolkningstal understiger nu kraftigt det som en enig riksdag satte upp som
1 juni 1988 mål i 1981/82 års regionalpolifiska beslut. Det skulle behövas en befolknings-

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.

ökning med ca 6 200 personer fram fill 1990 för att nå målet. Jag tycker det är viktigt att vi får en politik där detta mål eftersträvas, även om vi inte skulle nå def 1990. Jag kan konstatera atf det befolkningsmål som sattes upp och som socialdemokraterna medverkade fill för industriministerns eget län - jag ser att industriministern nu sitter i kammaren - är uppnått, t. o. m. överträffat. Varför skall infe defta kunna gälla Norrbotten också?

Socialdemokraterna har försökt göra ett stort nummer av sin proposifion om Norrbotten. Jag tycker faktiskt att man borde tala med något mindre bokstäver. Förslagen i proposifionen berör enbart en begränsad del av länet, främst Luleregionen, och de är otillräckliga för aft situationen för de sämst ställda länsdelarna skall kunna förbättras. Regeringen har också helt utelämnat åtgärder som kan stimulera utveckUngen av den mindre företagsamheten, jordbruket, servicesektorn m. m.

De åtgärder som regeringen nu föreslagit beräknas kosta ca 790 milj. kr. För atf få ett begrepp om hur litet man egenfligen satsar finns def skäl att göra några jämförelser. Regeringen satsar större belopp på reparation av kärnkraftsreaktorn Ringhals 2, med stöd av moderaterna. Där satsar regeringen 1,2 miljarder kronor. Detta är väsentligt mer än vad som anslås till regionalpolitiska åtgärder i det värst arbetslöshefsdrabbade länet.

Den skattelättnad som Volvo och Saab fick genom att överta rätten till förlustavdrag från Svenska Varv är också ett belopp där värdet överstiger regeringens nu aktuella Norrboffenspaket. Jag har frågat förut men inte fått svar: Har socialdemokraterna haft röstlängden som underlag när de satt prislappar för olika regioner? Det verkar så.

Med en annan inriktning av politiken än den socialdemokraterna står för finns def förutsättningar för aff skapa en ännu posifivare utveckling i Norrbotten. Men det förutsätter aff besluten över strategiska och ekonomiskt intressanta resurser överförs från den nafionella fill den regionala nivån. Jag tänker bl. a. på vattenkraften.

Den negativa befolkningsutvecklingen i flera av länefs kommuner måste hejdas och vändas. Def kan man göra genom att man bedriver en helt annan ekonomisk och näringspoUtik. Det förutsätter ett breddat näringsliv och fler arbetstillfällen. Det krävs stopp för avfolkning. I stället behövs en stor inflyttning till de mest utsatta regionerna om de skall överleva långsiktigt. I annat fall bor snart den sista generationen i många av länets byar. Det vill vi som lever där uppe inte uppleva.

Norrbotten, som länge har haft ett ensidigt näringsliv dominerat av några stora statliga företag, behöver en livskraftig småföretagsamhet. Vi har under de senaste åren kunnat glädja oss åt att många nya företag har tillkommit och all många nya förelag är på väg att etableras inom branscher som tidigare inte varit representerade i Norrbotten. Det är den väg som vi måste fortsätta att vandra.

Centern har föreslagit flera åtgärder för aff förbättra klimatet för den mindre företagsamheten, som verkligen behöver blomstra i Norrbotten.

År 1982 beslutade riksdagen på centerns initiafiv aft arbetsgivaravgifterna
76 skulle sänkas med 10 procentenheter i de fyra nordligaste kommunerna.

Efter valet förändrade visserligen socialdemokraterna def beslutet. Nu har bara vissa verksamheter inom näringsUvet lägre arbetsgivaravgifter. Jord-och skogsbruket, trädgårdsnäringen m. fl. branscher får inte del av sänkningen. Det är orättvist. För att skapa fler jobb är det viktigt att sänka skatterna och avgifterna på arbete inom alla branscher. För småföretag och egenföretagare är arbetsgivaravgifterna en tung börda som begränsar möjligheterna till utveckling och nya arbetstillfällen.

Genom sänkta arbetsgivaravgifter på småföretagen kan dessa få utrymme till expansion och möjUghet att anstäUa fler. Och det behövs verkUgen i Norrbotten. Därför föreslår centern att sjukförsäkringsavgiften skall, utöver den sänkning som nu gäller för vissa företag, sänkas med 5 procentenheter för alla företag med upp till 15 anställda. Då får man en riktig småföretagsprofil.

De regler som nu gäller för sänkta arbetsgivaravgifter omfattar infe trädgårdsnäringen eller jord- och skogsbruket. Jag vill fråga: Vad finns def för skäl aff undanta de verksamheterna, som socialdemokraterna har gjort? Anser socialdemokraterna atf def är viktigare aft sänka arbetsgivaravgiften för hotell och restauranger, så att de kan anställa en bartender på ett lyxhotell i Luleå, än atf ge samma förmåner till den som arbetar på en handelsträdgård i Tornedalen?

Egenföretagarna är en viktig grupp i ett glesbygdslän som Norrbotten. Deras skatte- och avgiftsbörda är orättvis. Därför måste även egenföretagarna omfattas av lägre arbetsgivaravgifter. Centerns förslag aft slopa aUa arbetsgivaravgifter för en egenföretagare upp till ett basbelopp, som för närvarande är 25 800 kr., skuUe väsentligt främja den företagsgruppen.

Det behövs flera olika åtgärder för att främja en posifiv småförefagsut-veckUng. Med andra ord: Vi vill skapa en "gräddfil" för småföretagen i Norrbotten.

För att skapa ett livskraftigt Norrbotten behövs också en levande landsbygd, inte bara några expansiva kommuncentra. Nya grepp måste fill för aft bryta den negativa utvecklingen på den Norrbottniska landsbygden. Näringslivet på landsbygden och de mindre orterna måste differentieras. Indusfri, hantverk, turism och administrafiv verksamhet är exempel på verksamheter som behöver tillföras landsbygden.

I annat sammanhang har vi från centern föreslagit ett särskilt utvecklingsprogram för landsbygden. Vi har föreslagit atf 100 milj. kr. skall anslås för landsbygdsutveckling.

För att förverkliga regionalpoUtiskä mål och åstadkomma en långsiktig positiv utveckling i Norrbotten behöver länet tillföras större resurser än vad regeringen föreslår i sin proposition, och det har vi från centern föreslagit.

Fru talman! Vinsterna från vattenkraften skulle kunna få stor betydelse för UtveckUngen av närings- och samhällsUvet i Norrbotten. I dag används vinsterna från den norrbottniska vattenkraften till atf täcka investeringar och förluster i kärnkraftsprodukfion i andra delar av landet.

Regeringens proposition är inget prov på nytänkande. Det hade den blivit om regeringen hade lyssnat på centern och många i Norrbotten som föreslagit att låta Norrbotten få del av vinsterna från vattenkraften. Sedan 1978/79 års riksmöte har centern föreslagit att Norrbotten skall få del av vinsterna från

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.

vattenkraften. Dess värre har vi från centern mött motstånd från socialdemokraterna här i riksdagen.

När länsstyrelsen i Norrbotten den 8 januari i år tillskrev regeringen och föreslog aft Norrbotten skulle få del av vinsterna från vattenkraften, upplevde vi inom centern det som en framgång för vår polifik. Med spänt intresse - def vill jag erkänna - såg vi fram emot proposifionen, men förslaget fanns inte med, utan det hade gömts undan. Propositionen var alltså inget nytänkande. Den blev bara ytterligare ett typiskt och kortsiktigt socialdemokratiskt paket.

Centern vill atf Norrbotten skall få del av vinsterna från vattenkraften, liksom alla andra regioner som svarar för en stor del av vattenkraftsproduktionen. Därför vill vi bilda ett regionalt energibolag, och centern har brett stöd för det kravet. Långt innanför de socialdemokratiska frontlinjerna möter vi sympatier för vårt förslag. Varför envisas då socialdemokraterna här i riksdagen med att rösta mot vårt förslag?

Vid tio tidigare fillfällen har riksdagen tagit ställning till förslaget aft låta Norrbotten få del av energivinsferna. Åtta gånger har riksdagen voterat i ärendet. Vid samtliga dessa tillfällen har bl.a. Sten-Ove Sundström röstat ned centerns förslag. Jag frågar: Blir det nionde gången i dag?

Till socialdemokraterna och främst kollegerna från Norrbotten vill jag säga: Tänk efter innan vi går till beslut. Även om era partivänner har yrkat avslag på centerns förslag finns det chans aft ändra sig. Def skall infe räknas som en förlust för er. Jag vill påminna om vad de Gaulle sade en gång: I polifik som i kärlek kan reträtten forma sig fill en seger.

Fru falman! Eftersom Norrbotten är ett till ytan vidsträckt län, har fungerande kommunikationer en avgörande betydelse för en positiv näringslivsutveckling. Därför behövs det en ökad satsning på om- och fillbyggnad av vägnätet. Det skulle också ge värdefulla arbetstillfällen. Jag skall infe beröra den frågan mer i dag, eftersom frågan tas upp i ett särskilt betänkande.

Jord- och skogsbruket har också stor betydelse för sysselsättningen i Norrbotten. Möjligheterna att behålla befolkningen på landsbygden och därmed också upprätthålla en fungerande samhällsservice är i hög grad beroende av utvecklingen inom jord- och skogsbruket. Kostnadskrävande investeringar och dålig lönsamhet i jordbruket medför atf rekryteringen fill näringen har minskal. Ungdomar sökar sig till andra yrken, vilket är oroande.

För atf stimulera en nödvändig nyetablering och generationsväxling inom jordbruket bör även jordbrukarna komma i åtnjutande av den hjälp och det stöd som erbjuds nysfartande i andra näringar. Därför bör den s. k. sfarfa-eget-ersäffningen även komma ungdomar inom lantbruket fill del. Jag vill fråga socialdemokraternas talesman i den här debatten: Vad är motivet till aff utesluta jordbruket från starta-eget-ersäftningen?

Flera av länefs kommuner står inför problem. De är infe så akuta, men det kan bli drastiska problem framöver. Jag tänker på Arjeplog och Jokkmokk, när gruvverksamheten och vattenkraftsutbyggnaden är avvecklad. Gruvverksamheten i Arjeplog kommer till slut fill ett läge då def infe går aft komma vidare. För dessa båda kommuner behövs ett särskilt åtgärdspro-

gram. Inriktningen måste vara aff åstadkomma småföretagsutveckling, ökad satsning på turism och servicesektor osv.

I Pajala, Jokkmokk och Jörn bedrivs en omfattande verksamhet vid de s. k. demografiska databaserna. Den verksamheten finansieras nu med arbetsmarknadspoUtiska medel. Det bästa vore att permanenta verksamheten, som vi från centerns sida har föreslagit i olika sammanhang. Det skulle ge en tryggare anställning för personalen. Utskottet hänvisar i sin skrivning till de överväganden som görs inom regeringskansliet och förutsätter aff en långsiktig lösning snarast kommer till stånd.

Jag vill också ta upp den här frågan mot bakgrund av ett uttalande av arbetsmarknadsministern i tidningen Haparandabladef för en tid sedan. Enligt intervjun tycks någon långsiktig lösning infe vara att vänta. Därför vill jag fråga Monica Öhman: Är det socialdemokraternas mening atf skapa en finansiering av databaserna så atf de kan utvecklas långsiktigt?

Till sist, fru talman: Som jag sade tidigare tror centern på Norrbotten. Vi vill skapa ett livskraftigt Norrbotten. Med rätt poUtik, med nya ekonomiska medel, med nya poUtiska inslag, med en bättre näringspolitik och med en kraftfullare regionalpolitik i stort kan vi få ett betydligt mer levande Norrbotten.

Med det, fru talman, ber jag aff få yrka bifall till de reservafioner som centern har undertecknat i det här betänkandet.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län rn. rn.

Under detta anförande övertog förste vice falmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 58 ERIK HOLMKVIST (m) replik:

Fru talman! Jag vill rikta en fråga tiU Per-Ola Eriksson.

Norrbottens län har ökat sin elenergiförbrukning sedan 1982 med 38 %. Centerns energipolitik går ut på atf stänga kärnkraftverken ganska snart. Man vill stänga dem mycket snabbt men ser ut aft hamna någonstans i mitten på 90-lalet. Det innebär- vi har redan sett effekterna - prishöjningar som blir mycket stora.

Defta kommer att hota 10 000 industrijobb i Norrbotten. Det gäller industrijobb i Karlsborgsverken, vid Seskarö, vid SCA och ASSI i Piteå, inte minst vid SSAB Luleverken, vid LKAB i Kiruna och Malmberget, vid Boliden i Arjeplog och Aitik. Det kommer också aff bli en höjning av elenergikosfnaderna för varje hushåll i storleksordningen 6 000 kr. per år.

Ger de här uppgifterna anledning för Per-Ola Eriksson att något ompröva inställningen till elenergipolifiken, eller får jag samma svar som jag har fått fidigare? Det är atf vi inte skall bygga ut vattenkraften, inte använda kolet och infe heller oljan - vi skall inte förstöra luft och vatten ytterligare. Kvar blir då torv, vind och sol. Min sista fråga är: Kommer torv, vind och sol, Per-Ola Eriksson, aff hjälpa 10 000 industrijobbare i Norrbotten alt behålla sina jobb?

Anf. 59 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:

Fru falman! Jag vill ge ett gott råd fill Erik Holmkvist i dagens debatt om Norrbotten: Måla inte upp skräckvisioner och nya problem!

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.

Jag har nämligen lärt mig att den bild som Erik Holmkvist ibland brukar måla upp om framtiden aldrig blir verklighet. Jag tycker att vi i stället skall gripa oss an Norrbotten positivt.

Med en ny energipolitik kan vi utveckla Norrbotten genom att ta vara på de resurser som finns i länet. Den som förfäktar uppfattningen atf Norrbotten, som är det mest energirika länet av alla län i landet, skulle komma att drabbas av kärnkraftsawecklingen är icke trovärdig, Erik Holmkvist.

Anf. 60 ERIK HOLMKVIST (m) repUk:

Fru talman! Det var ett avslöjande svar från Per-Ola Eriksson. Det gav inte något som helst besked till 10 000 industriarbetare i Norrbotten. Han gav bara det beskedet att dessa skräckvisioner aldrig kommer att bU verklighet.

Men, fru talman, vi har redan fått klara besked om att Per-Ola Erikssons energipoUfik för ett hushåll i Norrbotten innebär 6 000 kr. mer i elenergikostnader varje år. Dessa höjningar innebär ett hot inte bara mot Ljungaverk, där man allvarligt överväger att stänga, utan mot alla de orter i Norrbotten som jag har redovisat.

Per-Ola Eriksson säger som sagt aff det som jag målar upp aldrig kommer att bU verklighet. Vad har Per-Ola Eriksson för stöd för att hävda detta? Han säger vidare att vi skall använda de resurser som finns i länet. Ja, visst. Det är bara det, som Per-Ola Eriksson till sist kom in på, att vi skall använda torv, vind och sol. Sol har vi ont om. Vind har vi inte särskilt gott om, och när det gäller torv är det bråk om varje liten myr som vi skall dika ut och ta i anspråk. Jag tror att 10 000 industriarbetare i Norrbotten inte är särskilt glada över ett sådant svar, Per-Ola Eriksson.

Anf. 61 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:

Fru talman! Kan vi inte föra denna debatt på hemmaplan, Erik Holmkvisf? Debatten verkar nu alltmera handla om pefitesser och frågor som vi i olika sammanhang och på ett mera sakligt sätt tidigare har kunnat diskutera.

Ett län som är så rikt på energi som Norrbotten behöver inte drabbas hårdare av kärnkraftsavvecklingen än något annat län. Jag påstår aff den som driver någon annan Unje icke är trovärdig.

Jag noterar vidare med tillfredsställelse aff Erik Holmkvist slåss så hårt för industriarbetarna. Detta var för mig en nyhet.

Förste vice talmannen anmälde att Erik Holmkvist anhåUit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 62 PAUL LESTANDER (vpk):

Fru talman! Inom Norrbottens län är statens ägande mycket betydande. Det gäUer skogar och skogsmarker, vattenkraftstillgångar, fallhöjder och älvsträckor, gruvor, stålverk, skogsindustri och andra industrier.

Under en i ett historiskt perspekfiv kort period, framför allt efter andra världskriget, ökade dessa produktionsplatser sin betydelse. Där skapades flera jobb, och staten kammade också hem stora vinster på norrbottningarnas arbete.

Vattenkraftsutbyggnaden i Norrbotten har varit omfattande, och där

strävar regeringen uppenbarligen efter att den skall ge allt större vinst, som förs ut ur länet.

Nu driver de borgerliga parfierna en samordnad kampanj för en utförsäljning av statligt ägda företag och domänverkels skogsmark. Socialdemokraterna har delvis vikit sig för dessa krav. Försäljningen av delar av SSAB och PKbanken tyder på detta.

De statligt ägda företagen kunde ha drivits som offensiva spjutspetsar för en utveckling av Norrbottens län. Breddade produkfprogram, ökade föräd-lingsinsafser och ny resurs- och energisnål teknik borde ha prövats som medel för att utveckla dessa företag. Nu vef vi aft det infe blir så. Tyvärr.

En annan vikfig fråga för Norrbottens befolkning och människorna i regionalt eftersatta områden är hur man skall kunna styra viktiga produktiva investeringar från storfinans och andra kapitalägare så, atl rätten lill arbete ät alla kan garanteras i alla regioner. Här måste vi inse att en invesferingssfyr-ning från samhällets sida måste genomföras. Denna styrning kan lagstiftas fram. Löntagarfonder och AP-fonder kan genom direkta köp och etableringar ges den offensiva roll som förhandsdiskussionerna om deras betydelse ingav förhoppningar om.

Förslagen i def betänkande som vi i dag diskuterar rör åtgärder som sätts in i stället för den mer dynamiska politik som vi frän vänsterpartiet kommunisterna skulle vilja atl regeringen förde inom de statliga företagen och som jag har försökt ge en bild av i inledningen av mitt anförande.

Självfallet är vi posifiva till insatser i Norrbotten, även om dessa inte görs i de statliga företagen. Vi anser aft insatserna är ofillräckliga och har föreslagit mer omfattande flyttningar av statlig verksamhet till Norrbotten än vad regeringen har föreslagit

Vpk anser också att det behövs fler lönebidragstjänster inom vårt län. I min egen hemkommun Arjeplog kan det också uppstå ett läge som kräver speciella insatser. Vi har även lagt fram förslag för aft möta detta läge.

Sågverksindustrin är viktig i hela vårt land och skulle, om förädlingen ökade, få en ännu större betydelse än den har i dag. Utöver de 10 milj. kr. som regeringen har föreslagit anser vi att riksdagen bör besluta om ett med 90 milj. kr. förhöjt belopp.

Kvinnorna i Norrbotten och deras situation var ett dominerande tema för diskussionerna i och om vårt län under fjolåret. Vpk föreslår därför en särskild insats, där medel ställs till länsstyrelsens förfogande för ett kvinnoprogram innefattande kulturakfivileler och förbättringar på arbetsmarknaden för kvinnor.

Jag vill också något kommentera def som fidigare har sagts här i debatten.

Samfliga tidigare talare har i och för sig talat om vårt vackra län och om viljan att förbättra och atl slå för en bättre politik. Men jag vill ändå fråga Erik Holmkvisf: Är tonfallet i debatten mera ett sätt aft dölja att moderaternas förslag i detta betänkande stannar vid 31,6 milj. kr., jämfört med socialdemokraternas 195milj. kr.,centerns 199milj. kr. ochypk:s219,4milj. kr.? Är delta den kraftfulla polifik som skall ge norrbottningarna bättre förhållanden och skapa bättre förutsättningar för Norrbottens län?

Det är också intressant atl Erik Holmkvist utifrån sina erfarenheter angriper lönepolitiken i defta land. Det är faktiskt så att man nästan hoppas

Prot. 1987/88:131 i juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.

6 Riksdagens protokoll 1987/88:131

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Särskilda regionalpoUtiskä insatser i Norrbottens län m. m.

att Erik Flolmkvisf skall börja närma sig vpk.

Vi anser atf man med de fixerade lönetaken och med låglönepolitiken i Sverige har gett företagen enorma vinster, medel som borde ha kunnat användas på ett mer produktivt sätt. Jämförelsen med Schweiz är ur den aspekten intressant. Jag har emellertid lyssnat tiU andra moderata talare som har tyckt atf regeringen varit alltför släpphänf, att facken infe har tagit sitt ansvar, aff man borde ha försökt hålla lönerna nere ännu mer. Def finns ingen konsekvens i den polifiken.

Fru talrnan! För människor utanför vårt län kan def möjligen te sig svårförståeligt att vi infe nöjer oss med regeringsförslagef. Till dessa vill jag säga: Norrbotten har under årfionden fött, fostrat och utbildat stora skaror av friska, handlingskraftiga människor som tvingats lämna vårt län, ett län med enorma naturresurser som i betydande delar varit statsägda. Exploateringen och utnyttjandet av länefs arbetskraft och naturresurser har berikat storfinans och statsmakt. Vänsterparfiet kommunisterna har allfid hårdnackat och konsekvent kämpat för bättre förhållanden för befolkningen i Norrbotten. Länet har naturtillgångar och duktiga, beslutsamma och handlingskraftiga människor.

. Ge oss förutsättningar för att också utnyttja dessa positiva faktorer för vårt län och dess befolkning! Ge oss kraffverksvinsferna åter!

Stöd våra reservationer till detta betänkande! Det gäller reservafionerna 4, 5, 13, 17, 20, 26, 33, 36 och 37, vilka jag yrkar bifall fiU.

Anf. 63 ERIK HOLMKVIST (m) replik:

Fru falman! Till Paul Lestander vill jag gärna lämna några upplysningar. Hans fråga ställdes på ett sådant sätt att jag gärna svarar.

Om det skulle gälla enbart pengar, Paul Lestander, skulle Norrbotten vid det här laget - det gäller såväl anställda och företag som kommuner och landsting - ha varit stenrikt. Men så är det inte. Trots alt länet har fått 9,8 miljarder kronor sedan 1982 har vi stora problem, även om våra möjligheter kanske är bättre nu än tidigare. Men problemen kvarstår. De grundläggande förutsättningarna för expansion och utveckling är fortfarande mollsfämda.

Det är inte enbart fråga om pengar, Paul Lestander, ulan del är också fråga om all låta den enskilda människan ha framtidstro och arbeta efter eget huvud. Man får inte låta regler, lagar och förordningar, statliga ingripanden och andra myndighetsingripanden göra livet surt för människorna.

Vi moderater ställer oss bakom ef t anslag på 100 milj. kr., ett mycket stort anslag, ett extra anslag fill länsstyrelsen. Def är alltså ett länsanslag som länsstyrelsen själv skall förfoga över. Utöver dessa 100 milj. kr. stödjer vi anslag på utbildningssidan - det är viktigt inte minst för högskolan. Vi ställer oss också bakom att finansfullmakten får användas. Detta kan infe, Paul Lestander, uttryckas på def sätt som ni gjorde här från talarstolen. Det var inte rätt siffror som nämndes.

Sedan något om herr Tyman och herr S. Andersson. Varför har herr Tyman 18 600 kr. kvar efter skatt, medan herr S. Andersson i Luleå har kvar 6 000 kr.? Jo, därför att stat, kommun och landsting här hos oss genom skatter och en mängd avgifter har tagit hand om all tillväxt under de senaste 15 åren. Sedan början på 70-talel har all tillväxt gäll till staten, kommunerna

och landstingen. När en arbetare i Sverige gör en insats för sitt förelag och sig själv i form av övertid eller kanske en löneförhöjning tar staten, kommunen och landstinget hand om mer än tvä tredjedelar av de pengarna. Är def då så egendomligt atf tillväxten i samhället inle blir den som vi önskar? För de enskilda människorna blir det dess värre ingen tillväxt. Det är ju ett faktum.

Anf. 64 PAUL LESTANDER (vpk) replik:

Fru talman! Om jag har använt felakfiga siffror, är det arbetsmarknadsutskottet som har gjort fel, eftersom det i reservation 18 av moderaterna. Medelsanvisningen till anslaget Arbetsmarknadspolifiska insatser i Norrbottens län, slår att man föreslår 31 650 000 kr. De andra siffrorna och jämförelserna har jag också tagit direkt från betänkandet. Om jag använde fel siffror berodde def inte på atf jag citerade fel utan på atf det är fel i utskottsbetänkandet, vilket jag trots allt tvivlar på.

När det sedan gäller den mer ideologiska utgångspunkt som Erik Holmkvisl använde, nämligen att kommuner och landsting far si och så mycket pengar, vill jag säga att jag inle känner lill den schweiziska socialpolitiken. Jag vef infe om man där har i huvudsak fri sjukvård. Jag vet infe om man har inbyggd ATP-försäkring eller om man har samma slag av premiereservsysfem som det man bygger upp i Sverige. Qm Erik Holmkvist står fill tjänst med atl tala om hur de jämförelserna utfaller, kanske man får en klarare bild av vad man har kvar och hur pengarna kan användas. Jag förslår atl det är stora skillnader mellan Schweiz och Sverige beträffande skatteuttaget.

När det gäller de övriga frågorna är det ju ändå bekant atl moderaterna också när del gäller kommuner och landsting har en helt annan nedskärnings-politik, en helt annan politik i fråga om skatfeutjämning, en polifik som också måste värderas utifrån vad den innehåller för Norrbottens arbetande människor. Om debatten fortsätter kanske vi kan utveckla den delen närmare.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.

Anf. 65 ERIK HOLMKVIST (m) replik:

Fru talman! Arbetsmarknadspolitiska insatser, Paul Lestander, är bara en del av de insatser som görs i Norrbotten i och med detta belänkande. Del görs ju många många fler insatser.

Moderat politik är inte en överbudspolitik när det gäller atf anslå medel fill vare sig Norrbotten eller något annat län. Vi tror inle att utvecklingen i Norrbotten gynnas av alt man i fortsättningen sprider pengar på samma sätt som man hittills har gjort. Jag vill ännu en gång påminna om all under de sex år som socialdemokraterna har varit i regeringsställning så har 9,8 miljarder kronor satsats i Norrbottens län. Vi har tagit emot de pengarna och använt dem efter bästa förstånd - def vill jag säga. Jag tror säkert aft def har haft en betydelse, men långsiktigt kan man inte fortsätta all utdela paket efter paket.

Så något om herr Tyman. I Schweiz, ett av lågskalleländerna i Europa, finns det i dag inga köer till kranskärlsoperationer, höftledsoperationer eller starroperafioner. I mitt inledande anförande nämnde jag aft vi bara med användande av löntagarfondspengarna i Norrbotten skulle kunna beta av köerna fill kranskärlsoperationer, höflledsoperalioner och starroperafioner

Prot. 1987/88:131 ned till noll. Här har vi ett av skälen till atf vi i Sverige infe är bäst när det

1 juni 1988 gäller socialpolifik.

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m.m.

Paul Lestander! Är det en gärd av solidaritet aff landsfing och vissa kommuner i Norrbotten samma år höjer skaften med över 2 kr. - mer än 3 500 kr. i ökad skatt per år och familj där två makar arbetar? Detta är socialdemokratisk polifik då den är som allra sämst.

Anf. 66 PAUL LESTANDER (vpk) replik:

Fru talman! Erik Holmkvist avstår från att gå in på hur sjukvården i Schweiz finansieras, även om han hävdar alt del inte finns några köer där. Han avstår från att erkänna att det är statens stöd fill kommunerna som har inneburit att kommunerna har måst höja sina skatter. Varje år vid budgetbehandlingen i riksdagen har vi kunnat konstatera att moderaterna alltid har framlagt mycket mer långtgående förslag till nedskärningar i stödet lill kommunerna än dem som regeringen har föreslagit.

När man höjer kommunalskatten och landstingsskatten kanske detta i och för sig inte upplevs som särskilt positivt, men man måste ju ändå alltid tänka på vad man får för skattepengarna. De går fill en samhälleligt betald sjukvård, kommunal barnomsorg och en lång rad socialt viktiga åtgärder, som är viktiga också för aft man skall kunna driva näring och för aff människor skall kunna ha def bra över huvud taget. Ur den aspekfen är naturligtvis dessa nytligheler nödvändiga.

Så till frågan om 31,6 milj. kr. eller någon annan summa. Trots allt är det ju en viss skillnad. Att ni sedan i andra avseenden har stött förslaget om 100 milj. kr. är en annan sak, men här föreligger alltså skillnader i arbetsmarknadspolitiken. Märk def hemma i Norrbotten!

Anf. 67 MONICA ÖHMAN (s):

Fru talman! Inledningsvis är def kanske lämpligt aft påminna om den regionalpolitiska debatten i kammaren den 26 maj.

Den ekonomiska utvecklingen och socialdemokratins politik kom väl fram i denna debatt och kan också vara en lämplig inledning fill Norrboffensde-batten.

Den tredje vägens politik med arbete åt alla, en rättvis fördelning och en god ekonomisk fillväxt utgör själva grunden för aft Norrbotten skall kunna vända utvecklingen.

Strukturen i Norrbotten och de problem denna medför för de enskilda människorna är väl känd, inte minst här i riksdagen där svårigheterna i länet varit en ständigt återkommande fråga.

Def är därför glädjande att vi nu kan se en klar förbättring av arbetsmarknadssituationen och atf ett nytt näringsliv är på väg aff växa fram.

I en intervju i Dagens Nyheter den 14 maj sade länsarbetsdirektören Göran Uusitalo:

"-------------------- Norrbotten sjuder av ett intresse som aldrig fidigare för nyföreta
gande.

Def avspeglas i de många ansökningarna om regionalpolifiskt stöd och
'starta egel'-bidrag. Här intar Norrbotten i dag en tätposition bland
84 skogslänen."

Svårigheterna i Norrbotten är emellertid långt ifrån övervunna - fortfarande är de statliga basförefagen dominerande. Behovet av fortsatt marknadsanpassning beräknas medföra att antalet sysselsatta minskar med 2 200 personer fram till år 1992. Den i övrigt positiva utvecklingen i Norrbotten är sårbar och kräver fortsatta stimulanser med långsiktig inriktning.

Del är mot denna bakgrund man skall se regeringens förslag om särskilda regionalpolifiska insatser i Norrbollens län. Förslagen har utarbetats i samverkan mellan nio departement.

Riksdagen har i dag att behandla dessa samlade åtgärder för Norrbottens län. Förslagen har behandlats i flera av riksdagens utskott. Företrädare för de olika utskotten kommer aft vidareutveckla de konkreta förslag som behandlas. Själv kommer jag att uppehålla mig vid de delar som behandlas i arbetsmarknadsufskotfefs betänkande nr 19. Förslagen i propositionen har två huvudsyften. För det första görs insatser för aff möta de omedelbara omsfällningsbehoven vid de statliga basindustrierna. Def handlar här framför allt om arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Dessa syftar fill att lindra och motverka de negafiva effekter som kan uppstå för de enskilda som berörs av neddragningarna, men innefattar också åtgärder som syftar till aff stödja en positiv sysselsättningsutveckling på längre sikt.

För del andra vidtas - och här ligger tyngdpunkten - långsikliga åtgärder för kompetensutveckling och allmän näringslivsulveckling. Denna långsiktiga inriktning kompletteras med olika åtgärder som direkt innebär nya arbetstillfällen, bl. a. genom lokalisering av statlig administrafiv verksamhet. Inlandefs problem uppmärksammas också genom en rad åtgärder.

Det nu aktuella åtgärdspaketet kan infe ses isolerat från övriga insatser som har gjorts - och som görs - för Norrbotten. Mycket betydande insatser har genomförts av statsmakterna de senaste tio åren. Detta gäller både ordinarie insatser och särskilda åtgärdspaket. Jag vill i delta sammanhang peka på en viktig tendens när det gäller insatserna i Norrbotten. Tyngdpunkten har tidigare legat på kortsiktiga åtgärder framför allt inom def arbetsmarknadspolifiska området. De borgerliga regeringarna lade fram åtgärdspaket 1979 och 1982, vilka innehöll vissa långsiktiga åtgärder. Jag vill dock påstå att vändpunkten kom åren 1982-1983 då arbetarrörelsen i Norrbotten efter ell omfattande arbete på basplanet lade fram en plan för sysselsättning och utveckling i Norrbollen. Planen låg till grund för regeringens och riksdagens beslut 1983 atl satsa 4 miljarder kronor på utveckling i länet. Betydande insatser gjordes för att klara omställningen i malmfälten, men dessutom gjordes kraftfulla insatser på infrastruktur, forskning och utveckling samt på utveckling av ell nytt näringsliv.

Till de särskilda insatser som här nämnts kommer ordinarie program inom bl.a. arbetsmarknads- och regionalpolifiken.

Inom arbetsmarknadspolitiken har en markant omsvängning i Norrbotten skett. Beredskapsarbeten och andra sysselsättningsskapande åtgärder har minskats kraftigt. Inriktningen är nu i stället att se till de arbetskraftsresurser man har och atf utveckla dessa, t. ex. genom arbetsmarknadsutbildning. En försöksverksamhet bedrivs i östra Norrbotten med en friare användning av de arbélsmarknadspoliliska medlen. Dessa används bl. a. förulvecklingspro-jekl för atl stärka nya och etablerade förelag.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Särskilda regionalpoUtiskä insatser i Norrbottens län m.m.

På regionalpolitikens område har sedan år 1982 över 200 företag i länet fått lokaliseringsstöd och offertstöd som beräknas medföra cirka 1 700 nya arbetstillfällen. Länsstyrelsen har fått kraftigt förstärkta resurser: totalt har man disponerat över 400 milj. kr. under den senaste femårsperioden.

De nu aktuella förslagen beträffande Norrbotten bör - som utskottet framhåller - ses som komplement och vidareutveckling av tidigare gjorda insatser. Förslagen innebär i sammanfattning följande.

För arbetsmarknadspoUtiska åtgärder riktade lill främst de enskilda människor som berörs av sysselsättningsminskningarna föreslås sammanlagt 216,4 milj. kr.

För kompetensutveckling föreslås insatser inom utbildnings- och industridepartementens områden om sammanlagt 241 milj. kr. För det första föreslås insatser för utbildning och teknikspridning som direkt skall komma hela länet till del. För del andra föreslås en kraftig satsning på forsknings- och utvecklingsverksamhet med tyngdpunkten lagd på högskolan i Luleå.

För näringslivsutveckling föreslås sammanlagt 169 milj. kr. Inom denna ram föreslås bl.a. fortsatt utveckling av rymdverksamheten i Kiruna, utökade prospekteringsinsatser i länet, ett treårsprogram för intensifierat skogsbruk samt ett utvecklingsprogram för sågverks- och främanufakfur-indusfrin.

Vidare föreslås atf 30 milj. kr. anvisas för atf förstärka fillgången på riskkapital i Norrbottens län. Särskilda insatser för näringslivsulveckling i Kiruna, Gällivare och Kalix kommuner samt åtgärder för turistnäringen föreslås också.

För regionala utvecklingsinsatser föreslås 100 milj. kr. Medlen skall disponeras av länsstyrelsen i Norrbottens län för aft utveckla och genomföra bl.a. sådana projekt som redovisats från länet.

För lokaliseringar av statlig verksamhet föreslås sammanlagt 65 milj. kr. Genom nu aktuella lokaliseringar beräknas länet tillföras 240 nya tjänster. Därutöver kan nämnas aff feleverket och postverket för närvarande utreder omlokaliseringar som syftar fill atf tillföra Norrbotten ca 300 nya tjänster.

Ulskoilsmajorilelen har särskilt markerat det tillfredsställande i alt de föreslagna åtgärderna har sin tyngdpunkt på kompetensutveckling och allmänt näringslivsstimulerande insatser. Därmed fullföljs den inriktning som i huvudsak inleddes genom riksdagens beslut år 1983. Redan genom dessa åtgärder - och genom den allmänna förbättring av ekonomin som den förda politiken har inneburit - kan en vändning till del bättre noteras i Norrbotten. Som framhålls i propositionen är den utveckling som nu kommit i gäng sårbar, något som ställer särskilda krav på uthållighet i gjorda satsningar.

Genomförandet av de föreslagna åtgärderna har i stor utsträckning delegerats till lokal och regional nivå. Den framtidstro som nu finns i Norrbotten kommer att förstärkas genom atl människorna i regionen i stor utsträckning själva kan förfoga över de medel som är nödvändiga för alt komma lill rätta med problemen.

Fru talman! De borgerliga partierna tar i sina kon-imiiiénioiioner i stor utsträckning upp principiella regionalpolitiska ståndpunkter. Dessa principer diskuterades här i kammaren för en vecka sedan, och med tanke på

kammarens arbete skall jag avstå från atf kommentera dem.

Def som allmänt kan sägas om reservationerna, som är 37 fill antalet, är aft infe en enda är gemensam för de borgerliga partierna. Man kan inte påstå aff det finns någon gemensam analys av problemen, och framför finns det infe något gemensamt förslag om hur problemen skall lösas. Jag tycker mig ha märkt av den debatt som pågick här för en stund sedan att denan bara förstärkt den oenighet som finns inom det borgerliga blocket när def gäller regionalpolitiken och länets framtid.

Men jag måste också hålla med Per-Ola Eriksson och säga till Erik Holmkvist att det allmänpolitiska anförande som han inledde med och avslutade med en välkomsthälsning till Norrbotten rimmade mycket illa med den svartmålning han gav sig in på. Och vad värre är: detta är den största otjänst vi kan göra vårt län. För vilken företagare vill satsa på ett län som är så dystert, så svart och så omöjligt? Erik Holmkvist borde verkligen tänka sig för. Detta gagnar infe Norrbotten!

Fru talman! Låt mig bara göra ett par kommentarer till reservationerna. Moderata samlingspartiet, som ensamt står för 16 av reservationerna, vill på alla tänkbara sätt dra ner på insatserna. Man säger nej fill särskilda satsningar i Arjeplog, precis på samma sätt som man hela liden sagt nej till östra Norrbotten. Man säger också nej fill extra resurser på förmedlingskontoren för aff möta de friställningar som strukturomvandlingarna medför. Vidare har man lyckats inteckna det nya anslaget om 100 milj. kr. nästan fullt ut genom aff infe vilja anslå särskilda pengar fill projekt som Arjeplog, teknikspridning, särskilda insatser i Kiruna, Gällivare och Kalix. Jag måste säga aff här finns inte mycket kvar aff hämta för det nya småförefagande som håller på aft växa upp i Norrbotten.

Centerpartiet, som i alla sammanhang säger sig vara det enda parti som har vilja alt föra en verklig regionalpolitik, anser nu att insatserna är för små och har fel inriktning, men centern ger sig ändå på en prutning när man avstyrker 17,4 milj. kr. för 30 årsarbetare vid arbetsförmedlingarna under tre år just för att klara strukturförändringarna. Man säger visserligen i sin reservation att dessa personalresurser får omdisponeras från de centrala resurser som finns. Ja, detta låter sig sägas, men det är svårt för oss aff ha en uppfattning om huruvida def över huvud taget är möjligt alt göra på de sättet, och dessutom kan inte detta ske med en gång. Ett avslag äventyrar den effektivitet och service som de lokala kontoren byggt upp och som i andra sammanhang lovprisafs från denna talarstol av centerpartiets företrädare.

Fru talman! Som norrbottning vill jag avslutningsvis säga:

Norrbollenspropositionen är bra, den är ett instrument för alla de människor som gör ett fantastiskt arbete för alt utveckla länel. Den är en nödvändighet for det nyföretagande som håller på att växa fram i Norrbotten.

Jag yrkar bifall fill hemsfällan i arbetsmarknadsutskottets belänkande nr 19 och avslag på samfliga reservafioner.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.

Anf. 68 ELVER JONSSON (fp) replik:

Fru talman! Monica Öhman inledde ju med en hyllning fill den s. k. tredje vägens polifik. Förmodligen har hon råkat ul för en högläsning ur någon

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norr-botlens län m. m.

socialdemokratisk valhandbok, för vad hon missade atl tala om var att denna politik har förts till ett mycket högt pris för löntagare och pensionärer. Jag tänker dä på den jäffedevalvering som man slog fill med 1982 och på den rekordhöga arbetslöshet som den socialdemokratiska regeringen tillät sig 1983, både i procent och i absoluta fal. Det rekordet har ingen lyckats överträffa.

Sedan gör Monica Öhman en poäng av aff detta har behandlats i nio olika departement. Ja, fru talman, det är bra atl del är så, men del skedde inle ulan vånda från kanslihusels sida. Det var faktiskt riksdagen som fick ta itu med industriministern och regeringen och framhålla aff initiativen bör komma via de ordinarie, reguljära vägarna och infe i några särskilda penningpåsar som industriministern har aft förfoga över.

Så hörde vi återigen att vändpunkten kom 1982/83, då den socialdemokratiska regeringen tillträdde. Def är klart atf man kan fala om olika vändpunkter, men allting var som sagt infe positivt. Och ser vi det hela regionalpolifiskt finns def infe särskilt mycket för Monica Öhman aft hämta ur de många yrkanden som socialdemokraterna hade 1982. Ell förslag gick ju ul på all man var bekymrad för all storsfadstillväxten var för svag och för långsam. Ett annat huggskott var atl man ville införa ett nytt stödområde, D. Detta hade knappast gynnat utvecklingen i Norrbotten om del hade blivit verklighet. Som väl var avvisade riksdagen båda dessa yrkanden som socialdemokraterna då förde fram.

Nu sjuder det av aktivitet uppe i Norrbotten, säger Monica Öhman. Vi hoppas naturligtvis all sä är fallet. I mycket är vi också överens om de regionalpolifiska besluten. 1979 års beslut, där ett folkpartistiskt statsråd stod för propositionen, hade ju i allt väsenfligt stöd från socialdemokratiskt håll, ochdet ligger lill grund för myckel av vad vi gör i dag. Vi har inle sådana väldiga spännvidder i den svenska regionalpolitiken, och del kan vi vara lacksamma för.

Men en sak behöver vi starkare la itu med. och del är de långsiktiga saker som den regionalpolitiska utredningen håller på med. Jag efteriyste industriministerns besked om huruvida utredningen får de resurser som behövs för alt klara ut defta. Monica Öhman som själv tillhör utredningen kanske skulle kunna ge ett besked här i kammaren: Är del möjligt alt förverkliga regionalpolitiska utredningens mål genom all den tillförs resurser, så atl riksdagen snart kan få underlag för mera långsiktiga beslut? Vi är ju i stort överens om all regionalpolitiken icke kan föras kortsiktigt.

Anf. 69 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:

Fru talman! Jag tror att man behöver göra klart för mänga i den här debatten all den proposition vi nu behandlar egentligen är ell beställnings-verk av riksdagen. När vi behandlade regionalpolitiken i fjol gav regeringen alldeles för litet resurser. Då krävde oppositionen atl regeringen skulle återkomma med åtgärdsprogram för de sämst utsatta regionerna. Propositionen har alltså tvingats fram av oppositionen och inte lagils fram godvilligt av regeringen.

Monica Öhman berörde förändringen av arbetsmarknadspolitiken och den friare användningen av resurserna. Det är en oerhört viktig del. Vi har i

alldeles för stor utsträckning varit fixerade vid arbetsmarknadspolitiska inslag i regionalpolitiken och mindre litat till långsiktiga näringspoUfiska insatser. Genom en friare användning av arbefsmarknadsresurserna kan vi överföra resurser fill näringspolitiska insatser.

Monica Öhman påstod att vi hade sagt nej till 30 årsarbeten. Defta är fel! Vi har föreslagit att pengarna skall användas fill offensiva satsningar på kommunikationer och näringspoUfiska åtgärder och menat atl man inom det stora arbetsmarknadsverket borde ha möjlighet att klara 30 tjänster fill Norrbottens län. Vi anser aff man får mer för pengarna med vårt förslag. Monica Öhman sade atf vändpunkten kom 1982-1983 och att man då hade en plan för Norrbotten. Får jag fråga Monica Öhman: Är det den planen som har inneburit att 22 personer per vecka har flyttat ut från Norrbotten sedan 1982 eller att nettoutflyttningen varit fotalt 6 000 personer sedan 1982? Då var det inte särskilt mycket med den planen!

Jag fick inte svar på min fråga om sfarta-egel-ersättningen till jordbruk. Jag hoppas aft Monica Öhman kan svara på den frågan i en kommande replik. Jag vill dessutom ha ett förtydligande när det gäller bidrag till dalabaser. Kommer de all permanentas? Kommer socialdemokraterna att ta fram pengar, så aft den myckel fina verksamhet som bedrivs i databaserna kan fortsätta att utvecklas? Personalen, som nu svävar i ovisshet, har rätt aff få besked från socialdemokraterna just i den här debatten.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.

Anf. 70 ERIK HOLMKVIST (m) replik:

Fru talman! Monica Öhman försökle i sitt inlägg aft göra ett nummer av aff vi har sagt nej till de pengar som äskas till Arjeplog, till teknikutveckling, fill utveckling inom sågverksbranschen och fill kommunerna Kalix, Gällivare och Kiruna. Del har vi inte sagt nej lill! Vi säger inte nej till den föreslagna användningen, men vi säger: Ta dem från hundramiljonerspoffen. Det är en jättestor påse pengar, som vi menar aff länsstyrelsen skall använda i detta sammanhang. Dét påståendet var alltså inte rikfigt, Monica Öhman! Monica Öhman menar aft jag gör en svartmålning, målar upp en bild av Norrbotten som dystert, svart och omöjligt. Hon säger att det är en otjänst mol länet. Hur kan det vara en otjänst mot länet aft redovisa situationen objektivt?

Monica Öhman säger vidare: Svårigheterna i Norrbotten beslår. Javisst! Det är vad de gör, och jag har objektivt preciceral de svårigheter som Monica Öhman säger beslår i Norrbotten. Det är skillnaden! Gör man en sådan presentation blir det en mörk bild - men märk väl att Monica Öhman inle har sagt atl bilden är orättvis! När man staplar problem på varandra på delta sätt visar del givetvis aft situationen är mörk - men det är en objektiv redovisning.

Monica Öhman säger vidare aft länsstyrelsen har fått ökade resui-ser. Javisst. Riksdagen körde över regeringen i fjol och sade all 200 milj. kr. extra skulle gå fill länen. Det var tack vare opposifionen som def anslaget ökades.

Jag fick inget svar pä de frågor jag ställde lill Monica Öhman, och jag tror all del är nödvändigt atl jag påminner henne om dem:

Är del på grund av en socialistisk majoritet i kommuner och landsting sedan länge som utvecklingen i Norrbollen inle har blivit vad den skulle ha kunnat bli? Några andra län med socialisfisk majoritet har en utveckling som är lika dålig, exempelvis Blekinge.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.

Vart log alla storstilade planer vägen som socialdemokraterna hade med Stålverk 80, stora älvutbyggnader etc? Ni lurade Norrbotten!

16 000 personer står utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Vad vill socialdemokraterna göra? Def här paketet räcker inte någonsfans.

Den sista frågan är viktig och lyder: Hur kan socialdemokraterna säga nej till 100 milj. kr. extra varje år till föräldrar i Norrbotten, dessutom med en rättvis fördelning?

Anf. 71 PAUL LESTANDER (vpk) replik:

Fru talman! Monica Öhman bevärdigade infe vpk:s reservafioner med ett ord annat än att hon yrkade avslag på dem. Rätteligen skulle jag kanske inte ha begärt replik. Men, Monica Öhman, vpk:s förslag ligger ovanpå regeringsförslaget på det sättet att vi har yrkat bifall till det. SamtUga våra förslag är alltså förbättringar av regeringsförslagel och förbättringar i förhållande till ufskotfsmajoritefens förslag. Varför denna tystnad? Är det därför att Monica Öhman fakfiskt tycker att den nivå regeringens förslag innebär är den exakt rätta? Vill inte Monica Öhman ha ytterligare förbättringar?

Anf. 72 MONICA ÖHMAN (s) replik:

Fru talman! Elver Jonsson talar om den tredje vägens politik och påstår alt jag har sagt att priset är för högt och att vändpunkten kom 1982-83. Jag står för att def var ett högt pris vi fick betala, vi som tog över och såg till att vändpunkten kom. Det var på grund av def underskoll som hade skapats i statsfinanserna under de sex borgerliga åren som vi fick betala def höga priset och som vi fick den höga arbetslösheten .Detär därför vi säger att det är tack vare den politik vi har skapat som vi har fått en förändring.

Per-Ola Eriksson talar om en beställning av riksdagen. Ja, i fjol våras var opposifionen lycklig. Då hade den lyckats sätta både s-gruppen och industriministern på kant. Ni hade fällt oss och klart deklarerat hur ni ville ha det med regionalpolitiken. Och med det konststycket lyckades ni minska det regionalpolifiska stödet med 100 milj. kr. - men det är väl sådant ni inte vill komma ihåg!

Det är inte bara här i riksdagen som det har beslutats och diskuterats om särskilda insatser för Norrbotten. Ibland får vi kritik från oppositionen för vad vi gör på våra socialdemokrafiska kongresser. Eftersom Per-Ola Eriksson inte var med på den senaste kongressen, kan jag fala om att vi även där diskuterade en insats för Norrbottens län. Dessutom är detta en fortsättning på de satsningar som den socialdemokratiska regeringen började göra när vi socialdemokrater återtog makten. Det är alltså nästa steg, även om ni berömmer er av atf det är ni som har åstadkommit dagens debatt.

För jordbruket finns det flera andra stödformer än starta-eget-bidraget -del vet Per-Ola Eriksson lika bra som jag.

När det gäller databaserna tog Per-Ola Eriksson upp arbetsmarknadsministerns besök i Haparanda och intervjun som gjordes där. Vi socialdemokrater har ambifionen atf få fill stånd en permanent lösning, men de inblandade parterna måste få föra förhandlingar. Vi är inte beredda att säga

atf centralerna skall stängas, och av den anledningen mäste arbetsmarknads-politiska medel få användas till dess att förhandlingarna är slutförda.

Anf. 73 ELVER JONSSON (fp) replik:

Fru talman! Vad jag anförde beträffande den pålaga som lades på löntagare och pensionärer efter regeringsskiftet och som jag kallade ett högt pris har Monica Öhman infe dementerat. Hon säger atl socialdemokraterna hade ett kraftigt budgetunderskott atf hantera. Det är riktigt att budgetunderskottet var stort, men tappa inte bort att lågkonjunkturen var exceptionell under de år som vi salt i regeringsställning. Oljan var tiotals miljarder kronor dyrare då än den har varit under motsvarande perioder senare och atf vi kostade på oss en välgörande strukturförändring - en förändring som jag har seff atf t. o. m. industriministern hyser sympati för.

Monica Öhman gjorde ett felaktigt påstående om den höga arbetslösheten, som hon antydde skulle ha varit högre under våra regeringsår. Det är fel! Rekordet var 1983, både i fråga om andel och i absoluta tal. Det gäller för Monica Öhman att läsa stafistiken korrekt, så aff felaktigheten infe upprepas.

När def gäller regionalpolifiken har folkpartiet ofta varit överens med och fått stöd från socialdemokraterna. Det är ingenting aff smyga med; def är bra när del kan skapas breda majoriteter i riksdagen. På tre punkter beklagar jag ändå alt vi har olika meningar.

För det första gäller det länsanslagels uppräkning, som ni har bekämpat.

För det andra gäller det folkpartiets förslag om atf utvidga nedsättningen av arbetsgivaravgiften i all icke-offenflig verksamhet i de svårast drabbade kommunerna. Det skulle vara ett bra tillskott till näringslivet i Arjeplog, Pajala och Övertorneå, för atf nämna tre kommuner med svårigheter.

För det tredje har ni tagit bort sysselsättningsstödet i stödområde C.

Detta är fre viktiga områden som det är sä olyckligt atf ni har varit negativa till. På den punkten har vi alltså icke varit överens.

När det gäller det långsikfiga förfarandet tror jag ändå att det här i kammaren i stort finns en betydande enighet om aff paketpolifiken bör överges. Den har behövts flera gånger, och den behövs nu - i allt väsentligt ställer vi oss i folkpartiet bakom den nu liggande regeringspropositionen. Långsiktigt måste del dock bli en annan tingens ordning, när ett kontinuerligt arbete kommer till stånd också inom regionalpolitiken.

Anf. 74 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:

Fru lalman! Monica Öhman kör - jag vet inte för vilken gång i ordningen -sifferexercisen om de regionalpoUtiskä anslagen. För sista gången denna mandatperiod vill jag säga till Monica Öhman all riksdagsmäjoriteten ökade anslagen till regionalpolitiken med 200 milj. kr. i fjol. Samtidigt beställde vi ett åtgärdspaket för de sämst utsatta regionerna. Del har kommit ett Bergslagspaket - låt vara all del fanns anledning att ha synpunkter på def -och nu har det kommit ett Norrbotfenspaket, som kosfar drygt 790 milj. kr.

Vi lyckades ganska bra i fjol, Monica Öhman, med atf pressa regeringen, som såg sig tvungen atl gå oppositionen lill mötes och lägga fram detta förslag. Qm man summerar finner man all centern, folkpartiet, moderaterna

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Särskilda regionalpoUtiskä insatser i Norr-botlens län m. m.

Prot. 1987/88:131 och vpk faktiskt har medverkat fill aff höja anslagen till regionalpolitiken. Så

1 juni 1988 var det med den sakeri.

~7 '. . T Dst finns så många andra stödformer än starta-eget-bidrag, säger Monica

tiska insatser i Norr bottens län rn. m

." ' Öhman. Ge mig då ett enda exempel på nyetableringssföd för jordbrukarungdomar :;om skulle kunna motsvara starta-eget-bidraget! Jag nöjer mig med ett enda exempel. Men kom inte dragande med vanliga kredifgaranfier osv., därför aft den typen av stöd ges också fill annan verksamhet. Vilket stöd inom def arbetsmarknads- och regionalpolitiska området skulle kunna motsvara defta bidrag?

Jag vill upprepa min fråga: Varför har socialdemokraterna uteslutit just jord- och skogsbruket från den grupp som får sänkt arbetsgivaravgift? Varför är det viktigare att premiera hotell- och restaurangnäringen i stället för trädgårdsnäringen och de areella näringarna? Det är en oerhört viktig fråga för i synnerhet Norrbottens inland.

Den situation som några av länets kommuner slår inför, t. ex. Arjeplog och Jokkmokk, är så bekymmersam att def behövs speciella åtgärder. Jag vill redan nu säga att def som regeringen har föreslagit inte kommer atl räcka om del skall kunna skapas långsiktig trygghet för dessa områden. Jag tycker aft Monica Öhman, efter att nu ha fått råd från ett antal personer, bör kunna utveckla ett svar på den punkten.

Anf. 75 ERIK HOLMKVIST (m) replik:

Fru talman! Jag förstår att Monica Öhman har svårigheter atl formulera sina svar på de frågor jag har ställt - frågor som är mycket intressanta för Norrbottens vidkommande - men jag ser fram mot aft få besked.

En ytterligare aspekt som jag skulle vilja få fram i defta inlägg är att socialdemokraterna har ett stort ansvar när det gäller löntagarfondsskatternas påverkan på landsting och kommuner infe minst i Norrbotten där, som jag har nämnt tidigare, köerna till operationer skulle kunna betas av lill noll mycket snabbt, om dessa skatter utgick.

Vad säger Monica Öhman om den energipolitik som vi ser konturerna av, även om socialdemokraterna i näringsutskotiel är oeniga? Monica Öhman måste kunna kommentera hotet mot företagen och de 10 000 jobben i Norrbotten och inte minst de energiprishöjningar som varje hushåll får vidkännas och som kan beräknas till ca 6 000 kr.

Paket är ingen bra lösning, av flera skäl. Ett av skälen är att def mellan länen uppstår trösklar som medför irritation och svårigheter, både för företag och för anställda. Denna typ av hantering av frågorna måste långsiktigt upphöra. Det säger sig självt att människor i Västerbottens inland känner en mycket stor tveksamhet till socialdemokratisk politik, och det undrar jag inte särskilt mycket över. Den är litet otillständig, därför att den är ojämlik och orättvis.

Anf. 76 MONICA ÖHMAN (s) replik:

Fru lalman! Till Per-Ola Eriksson vill jag säga atl vi nu har diskuterat de

där miljonerna fram och tillbaka, och hur det än är med matematiken

föreslog regeringen och tillstyrkte utskottet 300 milj. kr. lill ett särskilt

92 regionalpolitiskt anslag, som skulle få användas när insatser behövde göras

snabbt. Detta sade ni nej till. Ni sade alt industriministern var välkommen till riksdagen med dessa paket, och då skulle ni säga ja. Ni lyckades med konststycket att höja länsanslagen med 200 miljoner - det har Per-Ola Eriksson helt rätt i. Men skillnaden mellan 300 och 200 är enligt min matematik 100, och därför fatfas def 100 miljoner.

Per-Ola Eriksson talade om jordbruket, och han ville aff jag skulle ge ett exempel på stöd. Glesbygdsstödet kan användas vid kombinafionssysselsäft-ning. Det finns ett anslag på 180 milj. kr. för jordbruket i Norrland. Det pågår en utredning om hur problemen vid generationsskiften inom jordbruket skall lösas. Vi socialdemokrater är också måna om att jordbruket kan leva kvar, och vi vet att det finns sådana här problem.

Det var tre exempel på stöd till jordbruket.

Helt kort till Elver Jonsson som sade all arbetslösheten var högst år 1983. Def tror jag det: 1983 skördade vi frukterna av sex borgerliga år. Därför kom alltså loppen 1983. Sedan har vi reparerat, och arbetslösheten är nu mycket låg, kanske lägre än vad någon hade vågat hoppas på.

Avslutningsvis: Erik Holmkvisf och jag har helt olika syn på regionalpolitik, och det är synd aft debatten är slut. En sak som inte blivit klar är denna: Hur kan moderaterna nu helt plötsligt stå och säga aff regeringen skall använda finansfullmakten för att göra snabba insatser, för atf infe fördröja åtgärder, osv.? Vad är det för skillnad på detta och på vad ni var med om att kullkasta förra året? Då sade ni atf regeringen borde redovisa i kammaren före beslutet. Nu går def bra att använda finansfullmakten för atl det skall gå snabbare. Jag förstår inle riktigt delta resonemang.

Sedan visade Erik Holmkvisl pekpinnen och sade att moderaterna inte säger nej fill särskilda satsningar i Arjeplog, fill feknikspridningsprojekfet, osv. Def har jag inte heller påstått, men jag har sagt att ni säger nej till särskilda pengar. I stället har ni varit med om att inteckna de 100 miljonerna som vi skulle använda för det framväxande nyföretagandet i Norrbotten beträffande just de olika projekt som def här är fråga om. Så därför finns det inte så många miljoner kvar. Norrbotten mår bäst av att regeringen får fortsätta.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.

Anf. 77 Industriminister THAGE G PETERSON:

Fru talman! Nu kan vi läsa i tidningarna aft norrbottningarna ser ljust på framfiden igen. Man talar om ett trendbrott i befolkningsutvecklingen och pekar på att arbetslösheten är den lägsta sedan tidigt 70-lal, vilket gör del nödvändigt med en mental omställning bland arbelsförmedlarna, eftersom arbetskraften kommer atl behövas i Norrbotten. Del är uppenbart aff regeringens och länefs egna satsningar har burit frukt. Arbetslösheten har minskat kraftigt i Norrbotten och är nu den lägsta i modern tid. Arbetslösheten i Norrbotten uppgår till omkring 4 %, men jämfört med arbetslösheten i landet i dess helhet, 1,6 %, är det fortfarande en oacceptabelt hög arbetslöshet i Norrbotten. Jämfört med situationen def senaste årtiondet är arbetslösheten i Norrbotten sensationellt låg. Den kraffiga minskningen av arbetslösheten beror inte på en kraftig ökning av utflyttningen, som vissa ibland hävdar i debatten. Utflyttningen minskade under 1987, och jag skall nu, fru talman, delge kammarens ledamöter några intressanta siffror.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norr-botlens län m. m.

Under def första kvartalet 1988, alltså i år, hade Norrbotten en nettoinflytfning på 126 personer. Inflytfningsöverskoffet gentemot det övriga landet var 41 personer, och befolkningen ökade under del första kvartalet i år i Norrbotten med 260 personer. Del betyder alltså atl Norrbotten ökar nu igen av egen kraft.

Genom regeringens Norrbottensproposition görs nu långsiktiga satsningar, som ytterligare stärker grunden för norrbottningarnas optimism och tilltro till länets möjligheter atf utvecklas. Många är de som under årens lopp har sagt aft Norrbotten inte skulle ha någon framtid. Det geografiska läget, näringslivets sammansättning, företagsstrukturen, klimatet, ja def mesta har använts såsom argument mot Norrbottens möjligheter. Till viss del kan också sådana profefior bli sjävuppfyllande. Jag vill gärna, fru lalman, i likhet med vad Per-Ola Eriksson gjorde, ändå be Erik Holmkvisl och andra moderater atf tänka på defta. Enligt Erik Holmkvist finns def ju infe mycket som är bra i Norrbotten. Utan tvivel är Norrbotten def län som under lång fid har dragits med de allra största svårigheterna, och vi vet vilken uppgivenhet som fanns i Norrbotten på hösten 1982. Länet förblödde och inga tecken fanns på en vändning. Tvärtom tydde def mesta på en fortsatt kräftgång. Men def starka beroendet av basindustrierna bryts infe över en natt. Och vid en så besvärlig internationell konkurrens situafion som den vi har i dag, och som ingen råder över, tvingas man till nedskärningar i statliga företag. I en sådan situation är det för regeringen självklart att nya insatser måste göras för aft inte den positiva och uppåtgående trenden skall brytas. Det utvecklingsprogram som riksdagen i dag tar ställning fill kommer infe enbart att parera de aktuella nedskärningarna i de stafiiga näringarna, utan nu läggs dessutom nya pusselbitar till del långsiktiga förnyelse- och utvecklingsarbete som stärker Norrbollen som län och som industriregion. Genom alt regeringen har förnyat och effektiviserat regionalpolifiken och försökt att inrikta arbetet på att förbättra de grundläggande näringslivsförutsäffningarna finns def nu, hävdar jag, en stark plattform aff bygga vidare på i Norrbotten. Vi har i dag i Norrbotten i gång en utveckling som innebär ett bättre nyföretagande, ett breddat näringsliv på väg, ökade investeringar, en sjunkande arbetslöshet och ökad sysselsättning. Tillgången fill avancerad teknisk kunskap och kompetens förbättras, utbildningsutbudet breddas och nya fou-resurser filiförs länel.

Men även om utvecklingen har vänt och myckel i dag pekar uppåt i Norrbotten, är det nödvändigt med ytterligare insatser för atl man inle skall råka ut för bakslag. Därför är det nya utvecklingsprogrammet så viktigt och därför är def också viktigt att fortsätta arbetet, så alt näringslivet breddas, så alt det utvecklas högt kvalificerade företag och så atl basproduklionen utvecklas mot mera förädlade produkter. Det måste finnas en långsikfighet i utvecklingen av Norrbottens näringsliv.

Vi går nu vidare med defta nya program och driver på den positiva utveckling som startade i Norrbotten genom 1983 års utvecklingsprogram. Den mycket kraftiga satsning på högskolan i Luleå och miljön kring denna som nu görs är en oerhört viktig åtgärd som jag gärna vill framhålla, för den kommer att förstärka högskolans roll som motor för utvecklingen i hela

Norrbotten. Samtidigt föreslås ju omfattande kompetenshöjande åtgärder i andra delar av Norrbotten.

Programmet innehåller också en kraffig satsning på åtgärder som är riktade direkt till dem som nu berörs av neddragningarna vid de statliga bolagen. Här ligger tyngdpunkten på Luleå, Kiruna, Gällivare och Kalix, men de breda utvecklingsinsatserna kommer hela länet till godo. Den breda satsning som vi nu gör på kompetensutveckling och näringslivsutveckling i Norrbotten bör, som jag ser det, skapa goda förutsättningar också för företag inom tjänstesektorn. Def har vi målmedvetet haft som utgångspunkt i vårt arbete med åtgärderna för Norrbotten. Regeringen har haft ett antal kontakter med företag inom bank- och försäkringssektorn och bett dem undersöka möjligheterna atf förlägga verksamhet fill Luleå. Men de kontaktade företagen har inte varit villiga till etableringar i Norrbotten. Det är endast PKbanken som har bedömt atf def är möjligt atf under en treårsperiod expandera i Luleå med 50 arbetstillfällen. Folksam har förklarat sig berett aft i ett första steg pröva en förläggning av 25-30 arbetstillfällen till Luleå och aft därefter pröva ytterligare etableringar där. Jag vill gärna använda riksdagens talarstol för att ge PKbanken och def folkrörelseägda Folksam en eloge för deras insatser och välvillighet atl diskutera med regeringen om insatser i Luleå och Norrbotten. Men jäg måste, fru lalman, tyvärr konstatera att de privata bankerna och de privata försäkringsbolagen inte har haft något positivt all komma med. Detta visar ännu en gång aff def privata näringslivet inte har något intresse och något ansvar för Norrbotten. Jag gör bara def konstaterandet, och jag har också märkt aff under denna debatt ingen på den borgerliga sidan har noterat det här.

De förslag vi nu lägger fram förstärker def posifiva utvecklingsdrag som i dag finns i Norrbotten. Och nu krävs del initiativ och engagemang från regionens människor och företag. Staten ställer upp med resurserna, men idéerna och kreativiteten måste komma från regionen. Utvecklingsprogrammet för Norrbotten visar emellertid än en gång att en socialdemokratisk regering tar ansvar för Norrbotten.

Låt mig fill slut få konstatera följande: • Utvecklingen i Norrbotten är på rätt väg. Om defta behöver vi inte tveka. De åtgärder som regeringen nu föreslagit och som diskuteras i dag - och som kammaren om ett par timmar skall besluta om - kommer att bygga under och förstärka denna posifiva utveckling. Det tycker jag aft vi alla kan vara nöjda med.

Men vi kan inle blåsa faran över. Arbetslösheten är fortfarande myckel hög i Norrbotten. Beroendet av den konjunkturkänsliga basindustrin är stort. Avståndet till de stora marknaderna är långt. Många problem återstår därför atf lösa, och det skall vi infe blunda för. Men samfidigt menar jag atl vi ändå kan ge människorna - och ungdomen - i Norrbotten en signal om att regering och riksdag nu står för utvecklingssatsningar för atf göra möjligheten att leva och verka i Norrbotten ljusare framöver.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m.m.

Anf. 78 PER-OLA ERIKSSON (c):

Fru talman! Industriministern sade att def har blivit ett trendbrott när det gäller arbetslösheten. Det verkar som om han närmast var förvånad över atf

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.

def skulle ha blivit lägre arbetslöshet i Norrbotten. Vi måste ju ändå erinra oss aft vi har haft högkonjunktur under många år. Och dessutom, herr industriminister, har naturligtvis en neltoufflyttning från Norrbotten på 6 000 personer, under den tid industriministern haft ansvar för regionalpolitiken , påverkat också trycket på arbetsmarknaden. Def är åtskilliga ungdomar från Norrbotten som numera får sin inkomst och sin försörjning i den här regionen - i Thage G Petersons region.

Thage Peterson tog ocksä upp befolkningsutvecklingen under del första kvartalet 1988. Jag noterade noggrant all han undvek alt peka på den inomregionala obalans som siffrorna visar. Det är bara kustregionen som växer, medan inlandet fortsätter all avfolkas. Jag tycker aft industriministern skulle ha ägnat större intresse ät alt medverka lill en positiv utveckling i inlandet.

De åtgärder som föreslås i den här propositionen har ju industriministern i annat sammanhang värderat så, alt de skall skapa 2 000 nya jobb. Då är atl märka att det inte ens väger upp de jobb som kommer atl försvinna i LKAB, SSAB och ASSI. Industriministern hinner liksom inte i kapp utvecklingen.

Industriministern och socialdemokraterna har lyft fram det här paketels värde i olika sammanhang. Jag kom all tänka på det då han berörde PKbanken och safsiiingen i Norrbotten. Erik Penser fick 2,7 miljarder i ersättning för Carnegie Fondkommission. Regeringen satsar knappt 1 miljard i Norrbotten. Regeringen satsar mer för aft tillgodose Volvo och Saab när def gäller förlustavdraget, så att de kan köpa från Svenska Varv-det är ocksä mer värt än atl salsa i Norrbotten. Värdet av satsningen pä ombyggnad av Ringhals 2 överstiger också Norrboltenspakelel. Så det paketet, herr industriminister, är inle sä där omfattande som man brukar göra gällande.

Sedan är det också viktigt att komma ihåg aff regeringen och industriministern har glömt bort en bit i det här paketet, nämligen satsningen på de små företagen. Det finns ingenfing i Norrbottenspakefet som visar atf man vill sänka arbetsgivaravgifterna för verksamheter i småföretag som i dag inte har sänkta arbetsgivaravgifter. Man nonchalerar inlandet, och man far inte vara på de möjligheter som kan finnas i mindre och medelstor verksamhet inom" jorbruket, inom servicesektorn, inom luristsektorn osv. Del tycker jag är ett fatligdomsbevis i den här propositionen.

Anf. 79 ERIK HOLMKVIST (m):

Fru lalman! Industriministern har, liksom tidigare Monica Öhman, talat om att vi inle skall kritisera företeelserna i Norrbotten. Det är klart all det ligger i industriministerns och socialdemokraternas intresse all man inle för fram kritik när def gäller situationen i länet. Men krifik skall vara objekfiv, den skall syfta till någonting. En redovisning av nuläget är oerhört vikfig. Jag förstår emellerfid socialdemokraterna, och def är många som ställer upp utanför socialdemokrafin, utan att de tänker sig för. Detta är alltså ingenting annat än socialdemokraternas önskan om atl någon kritik beträffande situationen inle skall föras fram under ell valår.

Men samtidigt säger industriministern i sitt senaste inlägg all faran inle är över. Nej minsann, långt ifrån. Risk finns faktiskt all den accentueras. Jag

skulle gärna vilja höra industriministerns uppfattning om vilka följder den energipolifik socialdemokraterna ser ut att vilja föra kommer att få för de 10 000 jobben i Norrbottens län. Jag vet aff de 10 000 jobbarna skulle vilja veta vad industriministern tycker.

Det är låg arbetslöshet, det går bra för Sverige, säger industriministern. År 1981 devalverade den borgerliga regeringen med 10 %. År 1983 devalverade den socialdemokrafiska regeringen med 15 %. Åren 1982-1987 har vi, genom atf kronan flyter som de'n gör, i realiteten devalverat med 7 %. Def blir 32 % på de här åren. Tror industriministern atf det över huvud taget är möjligt att fortsätta aft devalvera på detta sätt?

Trots devalveringen på 32 %, herr industriminister, har vi svårigheter. LKAB visar röda siffror i dag. Vi vet att SSAB har svårigheter med otillräcklig lönsamhet. ASSI i Norrbotten har ännu inte fått lönsamhet och genererar inte vinstmedel ens till de nödvändiga investeringarna.

Med ett oljepris Uknande def som vi hade under de borgerliga regeringsåren skulle underskottet i bytesbalansen ha varit ännu mycket större än det ser ut aff bli i år. 15 miljarder- def är inte så mycket pengar, tycker kanske industriministern.

Vi har västväridens högsta ränta. Vem får betala def? Jo, de som lånar pengar. Def är vanliga knegare som inte har några pengar. Vi har västvärldens i princip högsta inflation, bortsett från några udda stater. När det gäller köpkraften på inkomster ligger Sverige prakfiskt taget i botten. Grekland och Portugal ligger möjligen en bit efter oss. Vi har lönekostnadsökningar som bäddar för en fortsättning som innebär farhågor.

Nej, det går inte bra. Tredje vägens politik, som man kallar det, är inte en poUtik som man applåderar i dag - fast socialdemokraterna gör det. Man kan inte med bästa vilja i världen applådera en utveckling som är så tveksam.

Norrbotten har fått en befolkningsökning. Jag kan fala om, herr industriminister, atf den ökningen består av några få. Det skulle vara minus om vi infe hade invandrare som kom fill vårt län. Fortfarande har vi utvandring, i synnerhet av ungdomar. Def är fortfarande ungdomen som flyttar, och jag beklagar def mer än något annat. Är det något som vi behöver ha kvar i vårt län så är det ungdomen, för den ger tro på aff framfiden är vår. Och jag hoppas att den är det - med en annan regering kan def bli så. Jag sade i mitt första inlägg: Norrbotten är det bästa länet att etablera i, med en borgerlig regering.

Industriministern talade om att förnya regionalpolifiken. Nej, industriministern, det här är ingen förnyelse - det är en fortsättning av paketpolifiken; regeringen kommer med paket på paket, som skapar irritation hos våra grannar, infe minst söder om länsgränsen. Jag tror infe aft def här är den regionalpoUfik som vi skulle behöva, industriministern.

Till sist, fru talman: Visst är det egendomligt aff industriministern här i kammaren anklagar stora företag för att inte vilja etablera sig i Norrbotten. Jag frågar då: Vad svarade Procordia - def företag i Sverige som sitter på den största kassakistan näst Volvo - när industriministern efterlyste förelagets intresse av etablering i Norrbotten? Vad svarade Penser?

Med tanke på de goda kontakter industriministern har med Penser frågar

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.

7 Riksdagens protokoll 1987188:131

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.

jag: Vad skulle Penser säga om industriministern ställde frågan: Kan du etablera i Norrbotten? Han kanske skulle vara positiv! Gör ett försök!

Anf. 80 ELVER JONSSON (fp):

Fru lalman! Industriministern har en förmåga att spela två roller samtidigt. Först berättade han käckt om hur bra det har blivit. Men sä kom han på att det ju är mycket bekymmersamt i t. ex. Pajala, Överkalix, Arjeplog och Jokkmokk. Därför sade han: Vi blåser inte faran över. Såvädjade han, direkt och indirekt, fill väljarna genom aff säga att ett fortsatt socialdemokrafiskt styre nog ändå skall klara hem det.

Som någon här har sagt skulle obalansen inom Norrbotten vara värd en kommentar från industriministern. Den kanske kommer i nästa replik.

Industriministern gjorde en svartmålning och menade alt uppgivenhelen var påtaglig före regimskiftet 1982. Vi får då inte glömma bort all en stor del av det naturligtvis var en propagandistisk framgång för den socialdemokratiska oppositionspolifiken. Thage Peterson var nog så aktiv här i kammaren, men vad var det han förde fram? Jo, det var bl. a. alt storsladstillväxten måste öka och alt stödområdet måste bli större. Men det hade väl, kära norrbottningar, infe varit lösningen på Norrbottens problem?

Vi får infe heller glömma sakläget, nämligen en exceptionell lågkonjunktur, en oerhörd högprissifualion när det gällde oljan och en strukturförändring som var nödvändig men naturligtvis mycket kostsam. Jag kan, fru falman, inte erinra mig något budgetbeslut då socialdemokraterna haft ett lägre negativt budgetsaldo än dåvarande regeringar hade.

Jag tror alltså att vad vi behöver är aft komma bort från paketpolifiken. Del gör mig bekymrad atf jag tycker mig komma ihåg att industriministern sagt alt det här inte är sista paketet. Det borde vara def - om vi skall kunna komma fram fill en bra och balanserad regionalpolitik borde vi klara def utan "paket". Jag tror def vore bra om vi gemensamt infog den hållningen-det är nödvändigt och riktigt. Men på den punkten har vi inle fått besked vare sig från regeringen eller från den socialdemokratiska utskotfsmajoriteten.

Anf. 81 PAUL LESTANDER (vpk):

Fru talman! Industriministern gav en ganska realisfisk bild av både de farhågor och de förhoppningar man kan hysa om Norrbotten. Jag ser atf industriministern skakar på huvudet, men jag tyckte nog alt jag hörde båda dessa saker, även om industriministern anförde dem i omvänd ordning.

Om man skall komma bort från paketpolifiken, som här framställs som något myckel förhatligt, måste man ge regionerna ett självständigt utvecklingskapital av sådan storlek att de kan klara regionalpolifiken med det jämte de normala regionalpolifiska anslagen. Jag menar atl det är nödvändigt att genomföra förslaget om produktionsfakiorskall på vallenkraflsvinslerna eller del förslag som LO- och TCO-delegationerna i Norrbotten framfört om hur man skall inleda en överföring av vallenkraflsvinslerna till regionerna.

Jag tror industriministern på hans ord när det gäller vilka företag som har givit positiva besked när man inlett förhandlingar. Del finns ju i Norrbotten stora börsnoterade förelag - Mo & Domsjö, SCA, Volvo, Saab, m.fl.- som naturligtvis är intressanta från etableringssynpunkt. om de själva vill eller

kan förmås etablera. Jag skulle vilja ha ett besked från industriministern: Övervägs något förslag från regeringen om någon form av investeringsstyrning, alltså lagsfiftning? - Det är den ena saken.

Jag skulle också vilja ha ett annat besked; Överväger regeringen aft använda sin makt inom exempelvis domänverket för en mer kraftfull förädlingssatsning inom domänverkets sågverk? Och överväger regeringen eventuellt förslag om att domänverket skall förvärva ytterligare sågar i Norrbotten? Det finns behov av sådana förväi"v, sett strikt från regional utvecklingssynpunkf, om man är beredd aft satsa pengar på utveckling.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Särskilda regionalpoUtiskä insatser i Norrbottens län

Överläggningen i defta ärende var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter debatten om näringsutskottets betänkande 38.)

Kammaren övergick fill att debattera näringsutskottets betänkande 38 om särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län.

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län

Anf. 82 ERIK HOLMKVIST (m):

Fru talman! Debatten gäller nu alltså näringsutskottets betänkande nr 38.

Sverige har i dag goda förutsättningar att delta i kunskaps- och teknikuppbyggnaden inom det rymdteknologiska området. Den borgerliga regeringens "rymdlyft" 1979 innebar en betydande ökning av de statliga anslagen lill vetenskaplig forskning och teknologiskt utvecklingsarbete inom rymdområdet.

Detta avspeglas kanske tydligast i utvecklingen i Kiruna men även i utvecklingen av de nationella rymdprojekten, främst satelliten Viking. Beslutet 1979 innebar också ett utökat deltagande i det europeiska rymdsamarbetet.

Det är också inom ramen för europeiskt rymdsamarbete som svenska företag och vetenskapsmän har bäst möjligheter att verka. Därför är det avgörande för det framfida rymdteknologiska kunnandet vilken inställning som Sverige i dag har fill det europeiska rymdsamarbetet inom ramen för ESA. Inom kort kommer ESA aff besluta om samarbetets omfattning och utformning under resten av seklet.

Regeringens nuvarande politik innebär att den svenska andelen av bidragen till ESA:s tillämpningsprojekt sjunker. Def är en farlig väg.

Sverige måste vara redo att betala sin andel av de europeiska rymdprojekten. Är vi i Sverige inte beredda att nu vara med och finansiera en rimlig andel av de stora rymdprojekten, som Ariane 5, Hermes och Columbus, kan Sverige inte bygga upp egen kompetens och kunskap. De kunskapsbrisier som uppstår kan inte senare repareras. Om vi nu missar det europeiska rymdtäget finns det knappast några andra möjligheter i framtiden.

Den rymdteknologiska kompetensen kommer infe bara att vara avgörande för direkt rymdrelaterade uppgifter utan den kommer också aft vara en nödvändig konkurrensfaktor i en rad olika högteknologiska applikationer. Vår vardag håller alltmer på atf påverkas av rymdteknologin och s.k. spin-off-leknik från densamma.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norr-botlens län

100

Med hänsyn lill det europeiska samarbetet i stort är det också viktigt atf Sverige tydligt visar sin vilja aff fullt ut delta i def europeiska rymdsamarbetet. Def skulle stärka vår trovärdighet inför övriga västeuropeiska länder.

Sverige borde på samma sätt som Storbritannien intressera sig för Columbusprojekfefs polära plattform. Med en polär plattform menas en satellit som har en polär bana, dvs. enkelt uttryckt passerar i en bana i Sveriges längdriktning och över de polära områdena. Polära satelliter behövs för att få god detaljupplysning Över områden på höga latituder som exempelvis Sverige. Man planerar för olika utrustningar på den kommande plattformen rörande både mefeorologi/klimatologi och landtillämpningar.

Polära satelliter är av största betydelse för den framtida utvecklingen i Kiruna. Med ett deltagande från norsk men infe från svensk sida i Columbusprojekfefs plattformsdel kan vi emotse en norsk uppbyggnad av satsningarna i Tromsö på basis av deras ESA-engagemang. Detta skulle bli en svår konkurrens för Kiruna.

Del är väsentligt atf anslagen till ESA ökar till en nivå som är ca 70 milj. kr. högre per år än regeringens planer. Därigenom kan man förvänta att Sverige kan delta i de stora europeiska rymdsamarbetsprojekfen i en sådan utsträckning aft vikfigt utvecklings- och tillverkningsarbefe förläggs till svenska företag. Det gäller bland annat omborddatorn i Ariane 5 och Hermes samt delar av rakefmoforerna fill Ariane.

Enligt vår mening bör Sveriges andel i europeiska rymdprojekt uppgå till vår andel i ESA:s totala budget. Något år in på 1990-talet kommer Sveriges andel atf uppgå till bara 1,7 % jämfört med svensk andel av ESA-ländernas BNP om ca 4 %. Denna låga andel i ESA:s budget är anmärkningsvärd mot bakgrund av aft Sverige - ett av Europas länder med avancerad flygindustri -är ett av de få länder som kan nytfiggöra ett ESA-samarbete industriellt.

En otillräcklig svensk andel i ESA-engagemanget försämrar Sveriges möjligheter att följa med i den industriella utvecklingen inom rymdområdet. Detta kan få negafiva konsekvenser för viktiga delar av svensk indusfri.

Vidare är def angeläget att satsningarna i Norrbotten och Kiruna säkras. Kirunas överlevnad efter gruvepoken kan äventyras genom en alltför stor försiktighet och bristande vilja aff fullt ut delta i det europeiska rymdsamarbetet. I dag vet vi aft Norge och framför allt Tromsö arbetar intensivt för atf få del i den europeiska rymdverksamheten. Tromsös läge och intresse får ses som ett hot mot Kiruna i en situation då svenskt intresse kan ifrågasättas inom den europeiska rymdverksamheten ESA.

Den försikfiga satsning som regeringen gör i proposition 1987/88:86 är otillräcklig. Nu gäller det att avgöra om Sveriges industri och forskare skall kunna följa med in på ett nytt och vikfigt teknologiskt och vetenskapligt område, ett område som vi med säkerhet kommer atf kunna dra nytta av i framtiden. Genom ett ökat svenskt engagemang i ESA skulle också utvecklingen av rymdverksamheten i Kiruna kunna säkras och utvecklas, vilket är angeläget också ur rent regionalpolitiska aspekter.

I reservation 3 hävdar vi nödvändigheten av att fill enskilda jord- och skogsägare överföra skogsmark från domänverket.

Def är av stor betydelse för överlevnadsmöjligheterna i glesbygd att skapa arbetstillfällen i egen skog. Vi borde liksom i Finland medverka till

uppbyggnaden av bärkraftiga jord- och skogsbruksföretag.

I Norrbottens län är detta alldeles särskilt angeläget. I dag saknar vi helt ett nyföretagande inom denna sektor. De unga flyr bort från näringen och de gamla lägger ned sin verksamhet. Inlandet utarmas. Det saknas underlag för utskottsmajoritetens mening, att någon skogsråvara skulle undandras marknaden om en överföring skedde.

Utskottsmajoritetens skrivning är ofillräcklig. Det behövs klara direkfiv fill domänverkets ledning om en mer genomgripande plan för överföring av skogsmark till jord- och skogsägare i Norrbotten.

Jag yrkar bifall till de moderata reservationerna i betänkandet.

Anf. 83 LARS DE GEER (fp):

Fru falman! Med hänsyn till projektens enorma kostnader är det givetvis inte möjligt för Sverige att delta i utforskandet av rymden annat än i samarbete med många andra länder. Def logiska för oss är därför i dag att satsa på vårt deltagande i det europeiska rymdsamarbetet ESA.

Till skillnad från flera av de länder som deltar i detta samarbete har vi i Sverige två definitiva och tungt vägande anledningar att delta i ESA:s arbete. Dels har vi ett industriellt motiv, beroende på att vi har en för en liten nafion unik flygindustri, dels har vi ett regionalt motiv, beroende på att en av ESA:s allra viktigaste baser är Esrange utanför Kiruna. Med hänsyn fill dessa dubbla motiv borde Sverige delta i ESA:s arbete med minst samma andel som vår bruttonationalprodukt utgör av den samlade bruttonationalprodukten i de länder som deltar i det europeiska rymdsamarbetet. Med de av regeringen nu uppdragna planerna blir detta inte alls fallet, utan vi kommer att hamna på mindre än hälften av vår "naturliga" andel i detta samarbete.

För att öka denna andel och för att säkerställa Esranges framtid inom ESA är det av särskild vikt att Sverige deltar i det s. k. Columbusprojektet inom vars ram Esrange förutsatts medverka bl. a. med datanedtagningen från en av projektets plattformar. Utan sådant deltagande riskerar vi att Esrange förlorar i betydelse för ESA:s fortsatta arbete, vilket vore särskih allvarligt, eftersom denna bas i dag utgör en viktig del i differentieringen av orten Kirunas eljest ensidiga näringsliv. Jag yrkar därför bifall till reservation 1.

Då det gäller möjligheterna att förstärka jordbruket i Norrbotten genom aft filiföra det skog från domänverket är utskottsmajoriteten alltför tveksam. Man säger att "domänverket bör medverka till att förstärka enskilda fastigheter genom försäljningar eller markbyten", samtidigt som man i nästa mening säger att man "avvisar tanken på en allmän utförsäljning av domänverkets skogsmark". När nu hälften av domänverkets skogsmark finns inom Norrbotten, och detta län är landets glesast bebyggda, så ligger def i sakens natur att även om många av länets jordbrukare skulle få förstärkning av skogsmark från domänverket, skulle detta verks Norrbottensskogar endast minska marginellt. I Norrbotten - mer än i något annat svenskt län - skulle domänverket kunna försälja skog i den skala det här är fråga om utan atf nämnvärt skada nuvarande köpare av virket från dessa skogar! Jag yrkar därför bifall fill reservafion 3.

Som aktiv ståltillverkare kan jag inte underlåta aft kommentera vpk:s motion N246, som utgör basen för reservafion 6. Det är sant att vårt land i dag

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län

101

8 Riksdagens protokoll 1987/88:131

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län

importerar stora mängder smidesjärnskrot. Men denna situafion befinner sig under snabb förändring. Före slutet av år 1989 kommer elektrostalverken i såväl Domnarvet som Hällefors att läggas ned, vilket kommer atf minska skrofkonsumtionen i Sverige med 600 000 årsfon. Def kvarvarande import-behovet av järnskrot - ca 200 000 årsfon - kan inköpas på relativt nära håll till relativt låga priser. Så länge naturgas fill lågt pris inte finns tillgänglig på plats där prisbillig malm finns - vare sig denna plats ligger i Norrbotten eller i Bergslagen - torde inte svensk tillverkning av järnsvamp vara ekonomiskt realiserbar.

I Emden i Västtyskland står sedan fem år ett mångmiljardprojekl för järnsvamptillverkning öde, trots atf det avseffs använda billig Nordsjögas och billig norsk malm från Sörvaranger. Samma öde skulle nog i dag drabba ett nyanlagt svenskt järnsvampverk - men insamlingskosfnaden för skrot är i snabbt stigande, och dess renhet och kvalitet sjunkande. Det finns kanske anledning aft då och då räkna igenom ett sådant projekt med hänsyn till de nya fakforpriser som då kan föreligga. Men "plasmaredmetoden" kräver billig elkraft, som vi i framtiden kommer aft få ont om. Billig naturgas erfordras - men den kan ju tidsmässigt vara mycket närmare än vad vi hitfills trott.

Beträffande folkpartiets politik i fråga om småföretagen hänvisar jag lill Elver Jonssons anförande i föregående debatt.

102

Anf. 84 PER-OLA ERIKSSON (c):

Fru talman! I defta betänkande behandlas frågor som tidigare har debatterats i kammaren vid olika tillfällen för inte sä länge sedan. Jag kommer till skillnad från fidigare talare inte aft utnyttja den angivna taletiden och inte heller beröra särskilt många av de frågor som tas upp i reservafionerna.

Rymdfekniken i Kiruna kommer, om den rätt utnyttjas, atf få en avgörande betydelse inte bara för Kirunaregionen utan för hela Norrbottens län. För atf kunna stimulera utvecklingen av teknik, forskning och företag på det här området tror jag också att det är viktigt att få en högskoleenhet fill Kirunaregionen. Def skulle på ett mycket avgörande sätt påskynda en posifiv utveckling.

Frågan om småföretagsutveckling har vi berört i samband med det förra betänkandet, och därför skall jag avstå från atf argumentera ytterligare på den punkten.

Överföring av skogsmark från domänverket till enskilda är också en gammal bekant fråga. Jag är tacksam för all de andra partierna har ställt upp bakom centerns mofion i det här avseendet.

Jag tror att det var en felsägning av den tidigare talaren atf det inte nämnvärt skulle skada försäljaren, om man skulle överföra skog från domänverket fill enskilda. Som jag ser def skulle ett decentraliserat, enskilt ägande vara till nytta för Norrbotten, inte minst för inlandet. Det är många i Norrbottens inland som gärna skulle vilja förvärva skogsmark för att kunna skapa sin trygghet och bo kvar i utpräglade glesbygdskommuner och byar. En överföring av skogsrnark på det sätt som skett i vårt östra grannland skulle då vara en positiv åtgärd.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till de reservafioner vid detta betänkande som centern har undertecknat.

Anf. 85 LARS DE GEER (fp) replik:

Fru talman! Det var inte fråga om en felsägning. Vad jag menade var att domänverkets arealer i Norrbotten är så stora aft de arealer som skulle kunna behövas för överförande till privata jordbrukare inte spelar någon roll ur domänverkets synvinkel. Verket har ju över hälften av sitt markinnehav i Norrbotten, och i relation till den väldiga arealen är de arealer som det här talas om så små atf de inte betyder någonfing.

Anf. 86 PAUL LESTANDER (vpk):

Fru talman! Debatten kring detta betänkande är ju delvis en fortsättning av den debaft som nyss avslutades om arbetsmarknadsutskottets betänkande. Den handlar dock om andra delar av Norrboftenspolifiken. Dessutom blir det en diskussion som inte rör enbart Norrbotten genom att utskotfsmajoriteten inom näringsutskotfet gjort ett tillkännagivande om den bakteriella läkningen av malmer.

När vi från vänsterparfiet kommunisterna för några år sedan första gången tog upp den här frågan kunde man väl tro, att riksdagen omedelbart skulle förstå hur viktigt det var att starta ett utvecklingsarbete kring denna teknik för framtagning av metaller. Def handlar ju inte om något mindre än en drastisk förändring inom sulfidmalmshanteringen - en förändring som innebär att metallen tas fram utan smältning, att låghalfsfyndigheterna nu blir intressanta, aff man kan göra omfattande besparingar i fråga om kostnader, energiåtgång och transportbehov.

Tekniken går ut på att man, enkelt uttryckt, lägger upp den krossade malmen på en absolut fät lutande platta. Därefter sprutas laklösningen över malmen. Lösningen rinner igenom malmen och samlas i en behållare, där metallen fälls ut. Laklösningen pumpas tillbaka och sprutas åter över malmen osv. Def är ju infe säkert att den pilotanläggning som vi från vpk och centern och ett par socialdemokrater motionerat om hamnar i Norrbotten. Naturligtvis hoppas jag att så sker. Men under alla förhållanden är jag glad över att den tålmodiga opinionsbildning som vi från vpk stått för genom återkommande mofioner nu fått ett genomslag här i riksdagen.

Så fill de förslag som vårt parfi lagt fram men som infe fått stöd från näringsutskotfet, varför vi tvingats reservera oss.

Vi anser det logiskt att ASSLs huvudkontor fiyttas till Norrbotten. ASSLs huvudsakliga verksamhet finns inom vårt län. Kopplingen huvudkontor-industri skulle stärkas. Vi anser att de argument som utskottsmajoriteten anför mot en flyttning inte är hållbara, eftersom regeringen som representant för ägaren-staten naturligtvis har medel för att se till, att huvudkontoret flyttas.

Vpk har återupprepat tidigare krav på ett järnsvampsverk till länet. För att producera stål av hög kvalitet och minska det skrofberoende som svensk stålindustri brottas med anser vi atf järnsvampsverk borde byggas, varav ett i Norrbotten.

Def var intressanta kommentarer från Lars De Geer, men möjligen var def

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län

103

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Särskilda regionalpoUtiskä insatser i Norrbottenslän

104

en sak sorn glömdes. Def är ju viktigt aff man har så rent material som möjligt när man ständigt skall höja stålets kvalitet, eftersom all utveckling inom ståltillverkningen går mot allt högre kvaliteter. I övrigt ämnar jag inte kommentera inpasset.

Vi vill också att regeringen tar initiafiv för aff utreda möjligheterna till byggmaferialproduktion i GälUvare kommun. Förutom vinsterna ur regionalpoUtisk synpunkt med en sådan lokalisering finns andra starka skäl.

Det råder brist på bostäder i Sverige. Byggjättarna växer sig allt starkare och priserna på byggmaterial skjuter i höjden. En byggmaterialprodukfion i samhällelig ägo och med inriktning på billig serieprodukfion av hög kvalitet och med extremt energisnåla lösningar vore en viktig insats för atf komma fill rätta med prisstegringar på byggande och höjda bostadskostnader. Det vore en viktig insats för att uppnå målen: bostaden som en social rättighet och skäliga hyror.

LKAB:s gruvor var länge flaggskeppet bland statens företag i Norrbotten. Väldiga vinster skapades genorn gruvarbetarnas hårda arbete och slussades in i statskassan som förräntning på ägarkapitalet. Gruvbolaget har i sin strategi för gruvorna hela tiden arbetat med målsättningen alt höja kvaliteten på malmen, senast genom den pelletsframställning som sker i anslutning till gruvdriften.

Det har länge varit känt att förutom järnmalm finns i det utbrutna materialet apatit och sällsynta jordartsmetaller.

Gång på gång har vi från vänsterpartiet kommunisterna framfört kravet på en diversifiering av LKAB:s verksamhet. Vi har velat atf man skulle starta framställning av handelsgödsel, baserad på apafiten och andra råvaror som finns i Norrbotten, och producera ett kadmiumfritl fullgödselmedel.

Vi har pekat på förutsättningarna för järnsvampsverken. Självfallet har vi också pekat på den resurs som de sällsynta jordartsmetallerna utgör. Nu har en annan händelse inträffat, som styrkt oss i övertygelsen om hur rikfig vår bedömning har varit.

Utvecklingen av supraledartekniken går nu mycket snabbt framåt. Basmetallen för supraledaren är ytfrium, som finns i riklig omfattning i de sällsynta jordartsmetallerna. Mot den bakgrunden får vårt förslag från vänsterpartiet kommunisterna om en förnyad utvärdering av LK AB-gruvorna och strategin för kompletterande produkfion ses.

Det finns alltså flera inslag av offensiv inom de statliga företagen som behandlas i detta betänkande. Tyvärr har infe näringsutskotfet velat stödja våra förslag. Med ett, frånsett vpk, enigt utskott har man ju erfarenhetsmässigt inte stort hopp om att riksdagen kommer atf gå emot ulskolfef. Men kom ihåg: Atf skjuta problemen framför sig är att också på sikt förvärra dem.

Med detta vill jag slutligen yrka bifall fill reservationerna 4,5,6 och 7 och i övrigt till utskottets förslag i detta betänkande.

Anf. 87 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s):

Fru talman! Näringsutskottets betänkande 1987/88:38 om särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län gäller anslag fill prospektering, teknisk forskning och utveckling samt rymdverksamhet.

Till betänkandet har fogats sju reservationer. Reservafion 1 står de fre

borgerliga partierna bakom. Den handlar om Sveriges deltagande i det europeiska rymdsamarbetet: Jag vill hänvisa till aff riksdagen så sent som för några veckor sedan behandlade samma fråga. Det finns därför ingen anledning aff upprepa argumenten. Riksdagen avslog vid det tidigare tillfället den borgerliga reservafionen.

Reservation 2, från centern, handlar om ökad satsning på småföretag. Även när det gäller detta område har riksdagen nyligen behandlat några av förslagen samt avslagit dessa. De förslag som tas upp i reservationen är, som framgår, av generell karaktär. Utskottsmajorifeten har inte funnit det meningsfullt att sakbehandla dessa i det nu aktuella sammanhanget.

Av reservation 3 framgår atf de borgerliga parfierna vill öka överföringen av domänverkets skogsmark till enskilda i Norrbottens län. Detta yrkande behandlades av riksdagen så sent som för en vecka sedan. Jag hänvisar därför fill argumenten som lämnades då riksdagen avslog förslaget.

I reservafion 4 begär vpk att ASSLs koncernkonfor skall förläggas till Norrbotten. Utskottsmajöritetens uppfattning är att det inte är riksdagens eller regeringens sak att besluta om förläggningen av olika enheter i de statsägda bolagen.

En utvärdering av LKAB-gruvornas ekonomiska potential krävs i reservation 5 av vpk. Vpk menar att detta skulle kunna ge en utökad verksamhet i malmfältsregionen i framfiden.

Utskoftsmajoriteten utgår från att LKAB beaktar alla möjligheter för att bredda företagets verksamhet. Jag vill också påpeka att det pågår ett utredningsarbete när det gäller utvinning av sällsynta jordarfsmetaller. Någon särskild utvärdering är därför inte nödvändig.

I reservation 6 kräver vpk aft ett järnsvampverk skall komma fill stånd i Norrbotten. Utskoftsmajoriteten vill hänvisa till att tidigare projekt med järnsvamp i Norrbotten lagts ned på grund av alltför ogynnsamma marknads-utsikter. Framför allt är def svårigheterna aff få avsättning för överskottsvärmen som projektet stupat på. Inget nytt har framkommit som skulle göra ett järnsvampverk lönsamt.

I reservation 7 kräver vpk en utredning om möjligheterna till produkfion av byggelement i Gällivare. Utskottets majoritet anser atf idéer om industriell produkfion på en viss ort bör prövas på i första hand regional nivå.

Fru talman! Med def anförda hemställer jag om kammarens bifall till utskottefs hemställan samt avslag pä samfliga reservationer.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län

Anf. 88 PAUL LESTANDER (vpk):

Fru falman! Jag är infe förvånad över att Sven-Åke Nygårds som utskottsmajoritefens talesman yrkar avslag på våra reservationer. Men hade man från utskottets sida haft en politisk vilja att pröva våra förslag hade man kunnat inta en mer konstrukfiv hållning.

Eftersom Sven-Åke Nygårds är socialdemokraternas talesman i denna fråga finner jag def förvånande atf utskottsmajorifeten inte har visat en något mer offensiv attityd fill dessa förslag. När def gäller t. ex. flyttning av ASSLs huvudkontor har naturligtvis regeringen som representant för ägaren-staten makt och medel att se fill aff huvudkontoret flyttas om nu regeringen vill utnyttja sitt inflytande.

105

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottenslän

Anf. 89 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s):

Fru talman! Jag sade att varken riksdagen eller regeringen bör lägga sig i frågan om om huruvida ASSLs huvudkontor skall flyttas. Om ASSLs ledning anser aff huvudkontoret skall ligga där det ligger nu får vi acceptera def.

Den här typen av frågor återkommer då och då när det gäller statliga företag. Det finns enligt min mening inte någon anledning atf säga till ASSI att huvudkontoret skall flyttas.

Anf. 90 PAUL LESTANDER (vpk):

Fru talman! Det här är ändå ytterst en fråga om politisk vilja. Enligt min politiska vilja bör ASSL.s huvudkontor flyttas. Om man inom regeringen och inom socialdemokratin hade en sådan vilja skulle man se till aff kontoret flyttades.

Anf. 91 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s):

Fru talman! Jag respekterar Paul Lestanders polifiska vilja. Och jag hoppas att jag som socialdemokrat skall bli respekterad för den polifiska vilja som socialdemokraterna står för.

Överläggningen i detta ärende var härmed avslutad.

Kammaren övergick till atf fatta beslut i de förevarande ärendena.

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 19

Mom. 1 (insatsernas inriktning och omfattning) H e m s t ä 11 a n

Först biträddes hemställan i reservafion 2 av Elver Jonsson och Isa Halvarsson med 47 röster mot 37 för hemsfällan i reservafion 3 av Kersti Johansson och Görel Thurdin. 223 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter biträddes hemsfällan i reservation 1 av Anders G Högmark m. fl. med 69 röster mot 44 för hemsfällan i reservafion 2 av Elver Jonsson och Isa Halvarsson. 195 ledamöter avstod från aft rösta.

Slufligen bifölls utskottets hemställan med 160 röster mot 66 för hemställan i reservation 1 av Anders G Högmark m. fl. 83 ledamöter avstod från att rösta.

Mofivering

Utskottets motivering godkändes med 236 röster mot 14 för den i reservation 4 av Lars-Ove Hagberg anförda mofiveringen. 56 ledamöter avstod från att rösta.

106

Mom. 3 (decentralisering)

Utskottets hemställan bifölls med 293 röster mot 14 för reservafion 5 av Lars-Ove Hagberg. 2 ledamöter avstod från aft rösta.

Mom. 4 (kulturens roll i ett regionalt utvecklingsperspektiv)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 6 av Anders G Högmark m.fl., dels reservafion 7 av Elver Jonsson och Isa Halvarsson -bifölls med acklamafion.

Mom. 5 (resurserna för arbetsförmedlingen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 8 av Anders G Högmark m.fl., dels reservafion 9 av Kersti Johansson och Görel Thurdin -bifölls med acklamation.

Mom. 6 (resurserna för arbetsmarknadsutbildningen)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 10 av Anders G Högmark m.fl. - bifölls med acklamation.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län

Mom. 7 (starta-eget-bidrag till ungdomar inom lantbruket)

Utskottets hemställan bifölls med 271 röster mot 38 för reservafion 11 av Kersti Johansson och Görel Thurdin.

Mom. S (medelsbehov för de sysselsättningsskapande åtgärderna)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 12 av Anders G Högmark m. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 11 (ytterligare lönebidragstjänster)

Utskottets hemställan bifölls med 295 röster mot 14 för reservafion 13 av Lars-Ove Hagberg.

Mom. 12 (system med flexibla lönebidrag)

Utskottets hemställan bifölls med 241 röster mot 67 för reservafion 14 av Anders G Högmark m.fl.

Mom. 13 (särskilda arbetsmarknadspolifiska insatser i Arjeplogs kommun m.m.)

Först biträddes reservation 15 av Anders G Högmark m. fl - som ställdes mot dels reservation 16 av Kersti Johansson och Görel Thurdin, dels reservation 17 av Lars-Ove Hagberg - med acklamation.

Härefter bifölls utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 15 av Anders G Högmark m. fl. - genom uppresning.

Mom. 15 (forsknings- och utvecklingsmiljön i Luleå)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 21 av Anders G Högmark m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 16 (teknikspridningsprojekt)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 22 av Anders G Högmark m. fl., dels reservation 23 av Elver Jonsson och Isa Halvarsson -bifölls med acklamation.

Mom. 17 (utvecklingsprogram för sågverks- och trämanufakfurindustrin) Först biträddes reservation 25 av Elver Jonsson och Isa Halvarsson med 48

röster mot 14 för reservation 26 av Lars-Ove Hagberg. 247 ledamöter avstod

från att rösta. Härefter biträddes reservafion 24 av Anders G Högmark m.fl. - som

ställdes mol reservation 25 av Elver Jonsson och Isa Halvarsson - genom

uppresning.

107

Prot. 1987/88:131 Slutligen bifölls utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 24 av
1 juni 1988 Anders G Högmark m. fl. - genom uppresning.

° P /Wow. 75 (särskilda utvecklingsinsatser för näringslivet i Kiruna, Gällivare
tiska insatser i Norr- u t i- i \

och Kalix kommuner)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 27 av Anders G

Högmark m. fl., dels reservation 28 av Elver Jonsson och Isa Halvarsson -

bifölls med acklamation.

Mom. 19 (riskkapital)

Utskottefs hemställan bifölls med 240 röster möt 67 för reservation 29 av Anders G Högmark m.fl.

Mom. 22 (anslag till Särskilda regionalpolifiska medel fill länsstyrelsen i Norrbottens län)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 34 av Anders G Högmark m.fl., dels reservation 36 av Lars-Ove Hagberg - bifölls med acklamation.

Mom. 25 (utvecklingsinsatser i östra Norrbotten och Tornedalen)

Utskottets hemställan bifölls med 293 röster mot 15 för reservafion 37 av Lars-Ove Hagberg.

Övriga moment Utskottets hemsfällan bifölls.

Näringsutskottets betänkande 38

Mom. 1-4 Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 5 (europeiskt rymdsamarbete)

Utskottefs hemsfällan bifölls med 160 röster mot 148 för reservafion 1 av Erik Hovhammar m. fl.

Mom. 6 (ökad satsning på småföretag)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Ivar Franzén och Per-Ola Eriksson - bifölls med acklamafion.

Mom. 7 (överföring av skogsmark från domänverket till enskilda)

Utskottels hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Erik Hovhammar m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 8 (flyttning av ASSLs huvudkontor)

Utskottets hemsfällan bifölls med 291 röster mot 16 för reservafion 4 av John Andersson.

Mom. 9 (utvärdering av LKAB-gruvorna)
108 Utskottets hemställan bifölls med 291 röster mot 13 för reservafion 5 av

John Andersson.

Mom. 10 (järnsvampverk)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 6 av John Andersson - bifölls med acklamation.

Mom. II (byggmaterialproduktion i Gällivare)

Utskottets hemställan bifölls med 290 röster mot 14 för reservation 7 av John Andersson.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner

7 § På förslag av förste vice talmannen medgav kammaren att de ärenden som hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde skulle förefas till avgörande i ett sammanhang vid ett senare arbetsplenum.

8 § Föredrogs

näringsutskottets betänkande

1987/88:43 om åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner.

Åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner

Anf. 92 PER-OLA ERIKSSON (c):

Fru talman! Vi har i olika sammanhang tidigare diskuterat hur man skall effektivisera regionalpolitiken och skapa nya instrument för den regionala utvecklingen. En idé som då har växt fram är att låta de kommuner, där man inom kommunens område producerar vattenkraft, i större utsträckning komma i åtnjutande av de vinster som vattenkraften ger. Att låta kommuner som producerar vattenkraft få del av vinsterna från denna skuUe på ett radikalt sätt förbättra och förstärka de regionalpolitiska stödmedlen. Det skulle också vara ett sätt att ge de bygderna en kompensation för de resurser som hämtas där. På många sätt skulle sysselsättningsutvecklingen positivt förbättras i ohka delar av landet men framför allt i skogslänen, där ju vattenkraften spelar en stor roll, om de regionerna fick del av vinsterna från vattenkraften.

Vi har från centerns sida i olika sammanhang tagit upp den här frågan. Vi började vid 1978/79 års riksdag att peka på hur just Norrbottens län kunde förstärka sin ekonomiska situation, förbättra näringslivet och förbättra de regionalpolitiska stödmedlen, om länet kunde få del av de ekonomiska resurser som vattenkraften ger. I dag skickas betydande belopp ut ur länet via avgifter, via skatter och på andra sätt men också via vattenkraften. I andra sammanhang får länet sedan komma tillbaka till riksdag och regering och begära stöd för att klara viktiga investeringar. De frågorna behandlar vi här just i dag. Det vore ett effektivt sätt att låta länet i större utsträckning än för närvarande få del av energivinsterna och därmed bli mindre beroende av den paketpolitik som vi sett exempel på de senaste åren.

Vinsterna från vattenkraften skulle kunna få en mycket stor betydelse för utvecklingen av näringslivet och samhällslivet i Norrbotten. Utan tvivel används vinsterna från den norrbottniska vattenkraften i dag för att täcka förluster och investeringar i kärnkraffsproduktionen i andra delar av landet.

109

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Å tgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner

När vi i centern med spänt intresse såg fram emot regeringens proposition, förväntade vi oss att regeringen skulle ha tagit hänsyn tiU en enig länsstyrelse i Norrbotten, som hade föreslagit atf vinsterna från vattenkraften skulle återföras till Norrbottens län.

Det skall gärna sägas att man på olika håll - det gäller fackföreningsrörelsen och det gäller enskilda politiska partier- har fått en ökad förståelse för att vinsterna från vattenkraften borde användas i regionalpolitiskt syfte. När regeringen inte tog hänsyn till vare sig en samlad opinion.i Norrbotten eller länsstyrelsen, var det klart att vi i Norrbotten kände besvikelse över att Norrbottenpaketet inte gav prov på något nytänkande. Det var bara ett typiskt kortsiktigt valårspaket som socialdemokraterna presenterade.

Vi i centern har aktualiserat idén att Norrbotten skulle få starta ett regionalt energibolag. Till det energibolaget skulle man överföra de anläggningar som i dag drivs i Vattenfalls regi. Genom att regionalisera Vattenfall och låta länet få del av Vattenfalls anläggningar och vinsterna från dessa skulle man väsentligt förbättra länets ekonomiska situation. Ett regionalt energibolag i Norrbotten skulle också vara av stor betydelse när det gäller aff stärka näringsUvet. Jag tror att man skulle kunna växla ut många av de olika former av stöd som i dag utgår via industriverk, utvecklingsfonder osv., om länets näringsliv direkt via vinsterna från vattenkraften kunde få pengar för att förstärka sin situation. Vi har tidigare i dag i debatten här i kammaren diskuterat just sådana frågor.

Jag skall inte förlänga debatten särskilt mycket utan bara konstatera aft socialdemokraterna tidigare envist har sagt nej tiU sådana här förslag. Vid inte mindre än tio olika tillfällen har socialdemokraterna tidigare sagt nej fill centerns förslag att låta energivinsterna från Norrbotten stanna i länet. Jag beklagar atl också ledamöter på Norrbottensbänken aktivt har deltagit i att rösta mot dessa förslag.

Jag tycker att det finns skäl att säga att det, om man skall förändra regionalpolitiken, måste till nya och betydUgt djärvare tag än dem vi hittills har sett. På den nationella nivån måste man avstå från att utöva inflytande och bestämmanderätt över en sådan resurs som just vattenkraften utgör. Därigenom skulle man kunna förstärka länens situafion, och det skulle vara av stor betydelse för Norrbottens län.

Med detta, fru talman, berjag att få yrka bifall till centerns reservationer i det föreliggande betänkandet. Jag avstår från ytterligare argumentafion med hänsyn till kammarens fid.

110

Anf. 93 JÖRN SVENSSON (vpk):

Fru talman! De regionala orättvisorna är påtagliga och har länge så varit. Vad som kan göras för att på något sätt utjämna dem och skapa en rättvisare ordning skall naturligtvis göras.

Vad vi här debatterar är en företeelse som kanske på det psykologiska planet förutom på det materiella har engagerat många människor uppe i de nordliga landsdelarna just därför aft man har kunnat se så påtagligt i de landskap där man har levat hur den övriga delen av landet och hur kraftindustrin har kunnat utnyttja och exploatera naturtillgångar i norra Sverige. Def är alltså infe bara materiella fillgångar som man har fört ut ur

regionerna, utan man har också lämnat efter sig en påverkan på landskapet som många gånger har varit negativ för de skönhetsvärden som där har funnits. Det är inte så underligt om en sådan företeelse betraktas som en stötande symbol för en exploatering från Sydsveriges sida och kraftföretagens sida gentemot Norrland.

Detta har naturligtvis, i förening med det faktum att de äldre vattenkraftsanläggningarna är utomordentligt lönsamma, väckt den tanken att man genom en förhöjd beskattning skulle kunna dra in en del av dessa övervinster för att kunna återföra dem till de regioner i vilka de har producerats. Det har då funnits olika idéer om hur detta skulle arrangeras.

Från vpk:s sida har vi naturligtvis ställt oss posifiva tiU själva grundtanken, men vi säger också att man måste vara noga med i vilken form man tillämpar den. Vi menar att om det skall vara någon idé med det här och det skall medföra en verklig omfördelning, då måste man höja skatteuttaget. Man måste dra in en större del av den äldre vattenkraftens övervinster, så att man skapar ett ökat uttag och får ökade resurser att sätta in i de norra länen.

Om man gör på det sätt som en del andra vill, att man bara låter en del av det som redan tas ut i beskattning återgå, då får man ju bara en sorts omfördelning mellan den statliga ekonomiska kalkylen och den regionala och lokala kalkylen. Det kan ju medföra att man visserligen då får en förstärkning regionalt men att man samtidigt dränerar statskassan på motsvarande belopp och därmed försämrar den centrala statsmaktens möjligheter att på olika sätt bedriva en aktiv regionalpolitik. Skall det vara någon verklig vits med det hela, måste det ske en omfördelning från kraftindustrin, som tillgodogör sig övervinsterna, till de bygder som svarat för att dessa vinster en gång har producerats.

Vi är också litet kritiska mot den uppläggning som här har skymtat i vissa varianter och som innebär att man från länets sida sedan skulle ytterligare fördela de eventuella resurserna, fördela dem på kommuner och skapa en styrelse för varje kommun att förvalta det hela. Det skulle ju bli ett omfattande administrativt kineseri. En annan nackdel är atf man i kommunerna ju har begränsade möjligheter att bedriva en aktiv regionalpolifik och att man där dessutom av naturliga skäl, eftersom det är fråga om lokala myndigheter, inte besitter den överblick som fordras för att ge de regionala insatserna den effektiva utformning som de behöver ha. I det nuvarande skedet av regionalpolitiken har det ju mer och mer blivit tydligt att det viktigaste är att satsa på det man brukar kalla för infrastrukturinvesteringar och infrastruktureli utveckling av olika slag. Det kan gälla kommunikationer, utbildningsinsatser, högskoleväsen och liknande för att lyfta dessa regioner. Man planerar sådana ting bäst och man ger insatserna den mest effekfiva utformningen om man får ha en viss överblick över situafionen och kan sätta in åtgärderna där de ger störst effekt. En alltför stor uppstyckning är i detta speciella fall inte atf rekommendera.

Med dessa synpunkter, fru talman, ber jag aft få yrka bifall fill vpk-reservationerna 1 och 3.

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner

111

Prot. 1987/88:131 1 juni 1988

Å tgärder tid förmån för vattenkraftsproducerande regioner

Anf. 94 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s):

Fru falman! I näringsutskottets betänkande nr 43 behandlas åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner. Till betänkandet har fogats fyra reservationer.

I reservafion 1 begär vpk atf skaften på vattenkraft skall höjas med 6 öre per kWh. Man vill också atl nuvarande undantag från skatteplikten för anläggningar som har tagits i drift efter 1977 skall slopas. Vi kommer om fem dagar att behandla den samlade energipolitiken, då yi skaU ta ställning fill näringsutskottets betänkande 1987/88:40. I det betänkandet las ett samlat grepp om den framtida lönsamhetsnivån inom kraftindustrin, främst i avseende på de förestående elprishöjningarna..

Det vore fel att här diskutera en del av en stor fråga, då vi om några dagar
skall diskutera helheten. Med hänvisning till detta yrkar jag avslag på
reservafion 1. , ,

Reservationerna 2 och 3.av centern resp. vpk kräver åtgärder till förrriån för vattenkraftproducerande regioner. Man hävdar med litet olika motiveringar att delar av de vinstmedel och skatteintäkter som vattenkraftsprpduk-fionen skapat skall återföras till de producerande regionerna. Detta skulle bidra, menar reservanterna, till utvecklingen i de nämnda regionerna.

Def ligger en hel del i de förslag som framförts i de motioner som reservafionerna bygger på. Jag yrkar dock avslag på reservationerna, eftersom just dessa förslag prövas i en parlamentariskt sammansatt kommitté. Den kommittén skall redovisa förslag senast den 15 maj 1989. Jag vill erinra om att de norra delarna av Syerige redan i dag betalar mindre skatt på elkraften än övriga landet.

Centern kräver i reservafion 4 aft ett energibolag skall bildas i Norrbotten. Man menar att detta bl. a. skulle stärka den norrländska industrins konkurrenskraft. Förslaget har framförts i många år, men varje gång avslagits av riksdagen. Utskoftsmajoriteten har inte heller nu funnit anledning aft biträda förslaget. Vi anser att det inte tillkommit några nya faktorer som skulle bidra fill ett förändrat ställningstagande. Jag yrkar därför avslag på reservafion 4.

Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall fill utskottets hemställan och än en gång avslag på de fyra reservationerna.

112

Anf. 95 PER-OLA ERIKSSON (c) repUk: .

Fru talman! Mycket kort: Nygårds menar, med hänvisning till aft vi skall föra en energidebatt nästa vecka och att det sitter en regionalpolifisk utredning, att vi infe skall behandla de frågor som fas upp i reservationerna. Han yrkar avslag på dem.

Detta är ett sätt atf krypa undan. Oavsett vad den regionalpolitiska utredningen kommer fram till och oavsett vad miljödebatten kommer alt föra med sig behandlar vi just nu ett speciellt åtgärdspaket för Norrbottens län. Det naturligt aft då också behandla dessa.frågor i sammanhanget. Vi tycker atf de är så pass väsentliga atf man med förtur borde vidta de åtgärder för Norrbottens län som vi har föreslagit.

Sven-Åke Nygårds säger att inga nya faktorer har kommit in i bilden sedan riksdagens fidigare behandling av frågan. Jo, en mycket vikfig faktor har tillkommit, nämligen den att en enhällig länsstyrelse i Norrbottens län för

första gången har tagit upp frågan och gjort en framställan fill regeringen om Prot. 1987/88:131 att energivinsterna skulle få stanna i Norrbottens län. Detta har regeringen 1 juni 1988

inte tagit hänsyn fill. Def är att beklaga. ~, ! ~~. ',

rt , . mx Åtgärder tdl formän

(forts. prot. 132) ° , .

för vattenkraftsproducerande regioner

9 § Kammaren beslöt atf förhandlingarna skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

10 § Anmäldes och bordlades

Skatteutskottets betänkande

1987/88:44 om föriusfavdrag i statliga bolag (förs. 1987/88:17)

Justifieutskottets betänkanden

1987/88:38 om val av nämndemän, m.m. (prop. 1987/88:138)

1987/88:43 om ändring i lagen om kriminalvård i anstalt (prop. 1987/88:130)

Utrikesutskottets betänkanden

1987/88:29 om ändring av vissa anslag till internafionellt utvecklingssamarbete 1987/88:31 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Socialförsäkringsutskottets betänkanden

1987/88:27 om flyktingpolifiken och flyktinginvandringen (skr. 1987/88:157,

förs. 1986/87:18 och 1987/88:18) 1987/88:31 om extra höjning av basbeloppet m. m. (prop. 1987/88:121 och

1987/88:150 bil. 2)

Socialutskottets betänkande

1987/88:30 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden fill riksmötet 1988/89

Utbildningsutskottets betänkanden

1987/88:16 om anslag till gymnasieskolor (prop. 1987/88:100 bil. 10 och

1987/88:102) 1987/88:31 om utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan (prop.

1987/88:102) 1987/88:35 om inrättande av högskola i Blekinge (prop. 1987/88:166)

11 § Kammaren åtskildes kl. 17.55. In fidem

BERTIL BJORNSSON

113

I Olof Marcusson

Prot. Förteckning över talare

1987/88:131 (Siffrorna avsersida i protokolJet)

Onsdagen den 1 juni

Aulin, Olle (m) 7, 12, 22, 26

Bolander, Gunhild (c) 13, 23, 44, 55

De Geer, Lars (fp) 101, 103

Ekman, Kerstin (fp) 9, 12, 23

Eriksson, Per-Ola (c) 74, 79, 80, 88, 91, 95, 102, 109, 112

Evermo Palmerlund, Barbro (s) 48, 55

Gustavsson, Åke (s) 40, 44, 45, 58, 62

Göransson, Olle (s) 19, 25, 26, 30, 55, 57

Hemmingsson, Margareta (s) 53, 56

Holmkvist, Erik (m) 66, 79, 80, 82, 83, 89, 92, 96, 99

Häggmark, Siri (m) 62

Jonsson, Elver (fp) 72, 87, 91, 98

Karlsson, Ingvar, i Bengtsfors (c) 38, 57, 58

Knutson, Göthe (m) 27, 31, 35, 37, 43, 45

Lestander, Paul (vpk) 80, 83, 84, 90, 98, 103, 105, 106

Lindblad, Hans (fp) 31, 36, 37, 61

Nygårds, Sven-Åke (s) 104, 106, 112

Peterson, Thage G, industriminister 93

Rydén, Eva (c) 56, 57

Skoog, Christer (s) 58, 60

Svenson, Kari-Gösta (m) 52, 59, 60

Svensson, Jörn (vpk) 110

Söderqvist, Oswald (vpk) 17, 24, 26

Wilson, Cari-Johan (fp) 46

Öhman, Monica (s) 84, 90, 92

114