Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1987/88:124

Fredagen den 20 maj

Kl. 09.00

Förhandlingarna leddes till en början av tredje vice talmannen. 1 § Justerades protokollet för den 11 innevarande månad.

2 § Föredrogs och hänvisades

Proposition

1987/88:178 fill näringsutskottet

Beträffande denna proposition hade regeringen föreslagit att riksdagen skulle besluta att motionstiden förkortades till sex dagar.

Kammaren beslöt förkorta motionstiden till att utgå onsdagen den 25 maj.

3 § Företogs fill avgörande socialförsäkringsutskottets betänkande 1987/88:25, socialutskottets betänkanden 1987/88:23 och 24, utbildningsutskottets betänkanden 1987/88:14 och 17 samt jordbruksutskottets betänkande 1987/88:21 (beträffande debatten i dessa ärenden, se prot. 123).

Socialförsäkringsutskottets betänkande 25

Mom. 1 (kompensationsnivån inom delpensionsförsäkringen)

Först biträddes reservation lav Nils Carishamre m. fl. med 72 röster mot
40 för reservation 2 av Margareta Andrén och Kenth Skårvik. 177 ledamöter
avstod från att rösta. -

Härefter bifölls utskottets hemställan med 185 röster mot 67 för reservafion 1 av Nils Carishamre m. fl. 40 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 2 (delpension till lantbrukare)

Utskottets hemställan bifölls med 149 röster mot 143 för reservafion 3 äv Nils Carishamre m.fl.

Mom. 3 Iitskottets hemställan bifölls.

Socialutskottets betänkande 23

Utskottets hemställan bifölls.

Prot. 1987/88:124 Socialutskottets betänkande 24

20 maj 1988 Mom. 1 (självbärande verksamhet vid statens hundskola)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 1 av Inga Lantz -bifölls med acklamafion.

Mom. 8 (anslag till Kostnader för viss verksamhet för handikappade)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Inga Lantz -bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Utbildningsutskottets betänkande 14 Punkt 1

Mom. 2 (basresursmedeltalet för mellanstadiet)

Utskottets hemställan bifölls med 254 röster mot 36 för reservation 1 av Pär Granstedt och Marianne Andersson.

Mom. 3 (kvarhällande av vissa resurser i skolan)

Först biträddes reservation 2 av Pär Granstedt och Marianne Andersson -som ställdes mot utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motion Ub230 av Alf Svensson i motsvarande del - med acklamation.

. Härefter bifölls utskottets hemställan med 255 röster mot 36 för reservation 2 av Pär Granstedt och Marianne Andersson. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 4 (vissa insatser på grundskolans mellanstadium)

Utskottets hemställan bifölls med 227 röster mot 65 för reservation 3 av Birgitta Rydle m.fl.

Mom. 5 (viss minskning av klasstorlekarna på mellan- och högstadierna)

Utskottets hemställan bifölls med 249 röster mot 40 för reservation 4 av Lars Leijonborg och Kerstin Keen. 2 ledamöter avstod från att rösta.

Afow. 6 (särskilt stöd för skolor i glesbygd)

Utskottets hemställan bifölls med 271 röster mot 16 för reservation 5 av Bo Hammar.

Mom. 9 (hemspråksundervisning enbart under förskole-, låg- och mellanstadietiden)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 6 av Birgitta Rydle m.fl.- bifölls med acklamation.

Mom. 10 (förslag till lag om ändring i skollagen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Pär Granstedt m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 72 (statsbidrag tiU fristående skolor) ■ Prot. 1987/88:124

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 8 av Bo Hammar - 20 maj 1988 bifölls med acklamation.

Mom. 13 (beslutsinstans när det gäller statsbidrag till fristående skola)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 9 av Pär Granstedt m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 14 (nivån på statsbidraget till fristående skola, m. m.)

Utskottets hemställan bifölls med 149 röster mot'142 för reservation 10 av Pär Granstedt m. fl.

Mom. 15 (temporärt stöd till fristående skola) ■

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 11 av Pär Granstedt m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 16 (visst fortbildningsstöd till lärare vid fristående skolor)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 12 av Pär Granstedt m.fl.-bifölls med acklamation.

Mom. 19 (utvecklingsarbete beträffande den icke timplanebundna delen av skoldagen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 13 av Birgitta Rydle m.fl. - bifölls med acklamation. '

Mom. 20 (resurser för bl.a. planering av'skolans dataundervisning)

Utskottets hemställan - som ställdes riiot reservation 14 av Bo Hammar -bifölls med acklaniation.

Mom. 22 (anslag till Bidrag till driften av grundskolor m. m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 15 av Birgitta Rydle m. fl., dels reservation 16 av Lars Leijonborg och Kerstin Keen, dels reservation 17 av Bo Harrimar - bifölls med'acklamation.

Punkt 2

Mom. 2-4 (system för beräkning av lärarresurser, m. m.)

Utskottets hemställan bifölls med 149 röster mot 136 för reservation 18 av Pär Granstedt m.fl.

Mom. 6 (högstadieundervisning vid svenska skolan, på Costa del Sol)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 19 av Pär Granstedt m. fl. - bifölls med acklamation.

Punkt 4

Mom. 5 (inrättande av ett nationellt resurscentrum för rörelsehindrade vid Bräcke Östergård i Göteborg)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 20 av Birgitta Rydle
m. fl. - bifölls med acklamation. 7

Prot. 1987/88:124 Punkt 5 (anslag till Specialskolan m. m.: Utrustning m. m.)
20 maj 1988 Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 21 av Bo Hammar -

bifölls med acklamation.

Punkt 6

Mom. I (anslag till Bidrag till driften av särskolor m. m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 22 av Bo Hammar -bifölls med acklamation.

Övriga punkter och moment

Utskottets hemställan bifölls.

Utbildningsutskottets betänkande 17 Punkt 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punkt 2

Mom. 1 och 2 Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3 (statsbidrag till Göteborgs högre samskolas gymnasiedel och Sigrid Rudebecks gymnasium i Göteborg)

IJtskottets hemställan bifölls med 273 röster mot 15 för reservation 1 av Björn Samuelson. 2 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 4 och 5 (borttagande av begränsningen av statsbidraget till 15 årselevplatser per klass i årskurserna 10-12 vid vissa skolor, m. m.)

Utskottets hemställan bifölls med 149 röster mot 142 för reservation 2 av Pär Granstedt m. fl.

Mom. 6 (statsbidrag till Falkenbergs konstskola)

Reservation 2 av Pär Granstedt m.fl. bifölls med 155 röster mot 133 för utskottets hemställan. 3 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 7 (utrustningsbidrag till Kristofferskolan)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Pär Granstedt m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 8 (anslag till Bidrag till driften av fristående skolor pä gymnasial nivå) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 5 av Lars Leijonborg och Sven H Salén - bifölls med acklamation.

Punkt 3

Mom. 1-3 (statsbidrag till start- och kompletteringsbidrag för utrustning till gymnasieskolan, m. m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 6 av Birgitta Rydle m. fl. - bifölls med acklamation..

/V/ow. 4 (bidrag till inköp av läromedel) Prot. 1987/88:124

Konsumentpolitiska frågorm. m.

Först biträddes reservation 7 av Pär Granstedt och Kerstin Göthberg med 20 maj 1988 49 röster mot 17 för reservation 8 av Björn Samuelson. 223 ledamöter avstod från alt rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 239 röster mot 51 för reservation 7 av Pär Granstedt och Kerstin Göthberg.

Mom. 5 (flerårigt program för skollokaler)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 9 av Pär Granstedt och Kerstin Göthberg, dels reservation 10 av Björn Samuelson -bifölls med acklamation.

Jordbruksutskottets betänkande 21

Mom. 1 (regionalt pristillägg för torsk)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 1 av Oswald Söderqvist - bifölls med acklamation.

Mom. 2 (konsumentfrämjande åtgärder)

Utskottets hemställan bifölls med 249 röster mot 40 för reservation 2 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander. 1 ledamot avstod från att rösta.

Morn. 3 Utskottets hemställan bifölls.

4 § Föredrogs lagutskottets betänkanden

1987/88:31 om konsumentpolitiska frågor m: m. (prop. 1987/88:100 bil. 9), 1987/88:33 om vårdnad om barn m.m. samt

1987/88:34 om anslag till kronofogdemyndigheterna, m.m. (prop. 1987/88:100 bil. 9 och 1987/88:152). ■ -

Tredje vice talmannen meddelade att betänkandena skulle debatteras i angiven ordning och avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatt.

Först upptogs till behandling lagutskottets belänkande 31 om konsumentpolitiska frågor m.m.

Konsumentpolitiska frågor m. m.

Anf. 1 EWY MÖLLER (m):

Herr talman! Lagutskottets betänkande 1987/88:31 behandlar konsumentpolitiska frågor. Det gäller dels anslagsfrågor, dels ett antal motioner som väckts under den allmänna motionstiden. Till belänkandet har fogats 10 reservationer. Tre är gemensamma borgerliga. Detgäller reservationerna 1, 4 och 5. Reservation 3 som gäller anslag lill konsumentverket är en moderat reservation.

När det gäller konsumentpolitiken har vi moderater en konsekvent inställning, som vi också har redovisat många gånger tidigare. Det gjorde vi

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Konsumentpolitiska frågor m.m.

framför allt 1986, då vi här i kammaren ingående debatterade inriktningen på konsumentpolitiken. Jag känner ändock alt det är angeläget att här ännu en gång redogöra för vår syn på konsumentpolitikens inriktning.

Vi anser att det är främst genom ett samspel mellan kompetenta konsumenter och ansvarskännande producenter som man kan uppnå bra konsumentpolitiska mål. Det är främst marknadsekonomin som bygger på ett sådant samspel. Ett växelspel i marknadsekonomin mellan konsumenter och producenter utgör den största tryggheten för konsumenterna, eftersom fri konkurrens är ett betydande inslag i marknadsekonomin. Det uppstår en fara för konsumenterna när detta växelspel sätts ur funktion. Jag syftar på den situation som uppstår när konkurrensen försvinner, vilket sker i dag när det gäller vissa tjänster som produceras av samhället. Inom just dessa områden där konkurrensen är så gott som obefintlig, uppstår det nackdelar för konsumenterna. Det gäller främst inom den offentliga sektorns verksamheter, där konsumentens val är begränsat till en enda källa. Där det skapas monopol, sätts också marknadsekonomin ur spel.

Vi anser alt en framsynt konsumentpolitik skall syfta till att inrikta de samhälleliga insatserna på områden där de verkligen behövs, för att skydda dem som kan komma i en svagare ställning. Inom konsumentverkets verksamhet bör man därför prioritera frågor rörande efterlevnaden av marknadsföringslagen, avtalsvillkorslagen och branschöverenskommelser med näringsidkarnas organisationer. På det sättet stärker man konsumenternas ställning.

Konsumentverket bör också i ökad utsträckning syssla med jämförande information när det gäller såväl varors pris som kvalitet. Ett ökad samarbete med näringslivet vore bra när del just gäller informationsinsatser. Om konsumentverket i mindre grad behöver ägna sig åt frågor som hör till andra specialområden, anser vi att besparingar kan göras inom verket.

En hel del utökade arbetsuppgifter, som bedöms som angelägna för konsumentverket anser vi kan lösas genom att resurser frigörs genom omfördelningar inom verket. Konsumentverket skulle därmed kunna fullfölja sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt - utan alt konsumenterna drabbas. Vi föreslår därför i reservation 3 att anslaget fill konsumentverket skall fastställas till samma belopp som gäller för budgetåret 1987/88.

Tillsammans med folkpartiet och centerpartiet har vi däremot föreslagit en ökning med 300 000 kr. till allmänna reklamationsnämnden. Allmänna reklamafionsnämnden har alltsedan sin tillkomst väl fyllt sin uppgift att lösa tvister som uppstår mellan köpare och säljare. Denna verksamhet har varit, och är, till stor nytta för många konsumenter. Vi anser därför att den minskning av anslagen som generellt har gjorts sedan 1986 inte har gagnat konsumenterna. Detta har i stället inneburit avsevärt förlängda handläggningstider och enökad ärendemängd.

Som framgår av reservation 3 anser vi moderater att det anslag vi har förordat till konsumentverket också ger utrymme för en höjning av anslaget till allmänna reklamationsnämnden.

Reservation 4 i betänkandet, som är en gemensam borgerlig reservation, handlar pm gränsdragningen mellan.egenföretagare och konsument. Martin Olsson kommer i sitt anförande att redogöra för denna reservation, varför

jag för tids vinnande avstår från att kommentera den.

Reservation 5 behandlar könsdiskriminerande reklam. Denna reservation är gemensam för moderata samlingspartiet och folkpartiet. När det gällei' denna form av reklam, som länge har varit under debatt, har vi moderater haft en konsekvent inställning. Även om vi helt naturligt har ansett alt avarter inom reklamen som tar sig uttryck i framställningar av könsdiskriminerande natur som kan upplevas kränkande inte får förekomma, har vi inte ställt oss bakom att konsumentverket skall få särskilda medel för utredningsuppdrag eller alt någon form av förbudslagsliftning skall förekomma. Vi vet att dethos eri bred allmänhet finns ett klart avståndstagande från denna reklam och att näringslivet sedan lång tid tillbaka har vänt sig mot könsdiskriminerande reklam, vilket har haft en sanerande effekt. Ulla Orring kommer troligen alt i sitt anförande vidareutveckla synpunkterna på reservation 5.

Herr talman! Till sist finner jag det angelägel att ta upp några synpunkter som vi moderater har framfört i ett särskilt yttrande. Del gäller yttrande nr 4 angående synpunkter på utskottets motivtext. Det är naturligtvis inte möjligt att reservera sig mot enskilda meningar eller ord i utskoitstexten. Det finns följaktligen en del skrivningar som vi inte ställer oss bakom. I sak står vi dock bakom de förslag där vi inte har anmält reservation.

Det finns ytterligare en sida av konsumentpolitiken som kommer till uttryck i detta belänkande. Del gäller den enskildes förmåga att på ett vettigt sätt själv bedöma vad som skall konsumeras och vad som är bäst för en själv. Det är självfallet lovvärt att försöka hindra människor från att fatta ofördelaktiga beslut eller från att bli lurade när det gäller priser och kvalitet. Vi anser emellertid att man inte kan styra vare sig producenter eller konsumenter alltför hårt. Spm beslutsfattare skall vi inte lägga oss i alltför mycket. Det reglerar sig bra ändå. om del finns konkurrens och valfrihet. Konsumenterna skall bemötas med respekt och tilltro.

Med det anförda, herr talman, yrkar jag bifall till reservationerna 1, 3, 4 och 5. I övrigt yrkar jag bifall lill utskottets hemställan.

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Konsumentpolitiska frågor m. m.

Anf. 2 ULLA ORRING (fp):

Herr talman! Konsumentpolitiken spänner över ett brett område -alltifrån de vardagliga inköpen av mjölk, bröd och, för barnfamiljerna, barnblöjor till lagstiftningsfrågor och regler för marknadsföring. I egenskap av konsumenter är vi involverade i alla sammanhang.

För oss liberaler och anhängare av ett samhällssystem som bygger på marknadsekonomi framstår det fria valet och konsumenternas valmöjligheter som allt väsentligare. Ell fritt val förutsätter emellertid en fungerande marknadsekonomi. Enligt vårt synsätt kan aldrig någon annan, därmed ej heller någon myndighet, föreskriva vilka varor eller tjänster Andersson eller Pettersson skall inköpa eller nyttja. Varor och tjänster skall erbjudas på den fria marknaden, och kunden-konsumenten skall utifrån det fria valet själv avgöra och fatta inköpsbeslulen.

Inom vårt syslem med marknadsekonomi löses problemen med vad vi kan kalla frivilliga avtal mellan konsument och producent.'! dessa avtal styrs pris och produktion av efterfrågan. Varken konsumenten eller producenten kan

Prot. 1987/88:124 diktera villkoren - man måste komma överens. Det är ett samspel som
20 maj 1988 ständigt pågår inom handeln. Om bullarna hos bagaren Jonsson inte tilltalar

Konsumentpolitiska frågor m.m.

kunden herr Andersson, går Andersson till en annan butik, där kvalitet och

pris motsvarar Anderssons behov och smak. Det socialdemokratiska samhället karakteriseras tyvärr av alltför mycken

klåfingrighet och av restriktioner som undanrycker givna spelregler mellan

konsument och producent. Marknaden får inte fungera fritt, alltså utan

statsmakternas inblandning, vilket medför ryckighet och otillfredsställande

villkor för båda parter. Till villkoren för en fungerande konsumentpolitik hör särkilt tre viktiga

förutsättningar:

- en tidig utbildning i skolan i vardagskunskap och därtill hörande färdigheter,

- ändamålsenlig information om varorna,

- konsumentrådgivning, där även reklambudskapet från näringslivet i större utsträckning måste inriktas på information om varans faktiska kvalitet, inte bara del glättade budskapet.

Om konsumentministern varit närvarande i kammaren skulle jag ha ställt ett par frågor till honom, frågor som nu hänger i luften, apropå givna spelregler. Blir det stopp igen i syfte att begränsa konsumtionen? Det är tyvärr ett dåligt instrument och dessutom missbrukat av den nuvarande regeringen. Prisregleringar av detta slag motverkar sitt syfte, eftersom företagen i stället oftast måste gardera sig mot ett eventuellt prisstopp.

Kommer de fria affärstiderna alt begränsas efter påtryckning från Handelsanställdas förbund? Det är inte konsumenternas krav som styr marknaden, utan tydligen de handelsanställda. Vad händer med extrapriserna?

Tyvärr, herr talman, blir dessa frågor obesvarade eftersom konsumenimi-nistern lyser med sin frånvaro vid denna debatt. Jag vet att konsumentministern i annat sammanhang har talat om vikten av att konsumentfrågorna belyses ordentligt, så det hade varit bra om han varit här i dag.

Herr talman! Ulan tvivel utgör den privata konsumtionen en stor andel av samhällets totala ekonomi. En uppskattning av fördelningen av den privata konsumtionen visar att drygt en fjärdedel av hushållens kostnader läggs på dagligvaror och ungefär lika mycket på bostaden. Transportkostnader utgör nära 16 %, och för s. k. sällanköp använder vi i genomsnitt 20 %. Del är viktigt för oss i folkpartiet, det vill jag särskilt framhålla, att hushållen som den minsta enheten i samhället måste ha förutsättningar för en väl fungerande ekonomi och en bättre resursanvändning. Delta påverkar både det sociala livet och möjligheten för oss som människor att fungera aktivt i det svenska samhället.

Problemen med hushållens ekonomi har uppmärksammats mer och mer
under senare år. Detta visar också de motioner som behandlas i utskottets
betänkande. För rnånga är det svårt att få pengarna att räcka till. Den
budgetrådgivning som konsumentverket så starkt satsat på är därför mycket
konstruktiv och välgörande. Tyvärr bygger alltför många ungdomar sin
ekonomi och sin konsumtion på bruket av kontokort och andra krediter.
Kontokortet är ett smidigt och bra betalningssätt, men det förutsätter att
12 konsumenten håller reda på hur mycket han handlar för, hur stor kostnaden

bUr.

Svårigheter för konsumenten uppslår också vid beräkning av den effekfiva räntan, som i sin tur skall göra det lättare för konsumenten att jämföra olika krediterbjudanden.

Konsumentverket och kreditinstituten har nu träffat överenskommelse om beräkning av den effektiva räntan och om sättet på vilket denna information skall tillkännages. Men om nu olyckan är framme och konsumenten skaffat sig skulder som är närmast omöjliga att återbetala, vad skall man göra då?

På initiativ av Finansbolagens Förening har konlonämnden tillkommit för att hjälpa betalningssvaga konsumenter. Ett utmärkt initiativ har konsumentverket också tagit genom att starta försöksverksamhet med budgetrådgivning i fyra socialdistrikt i Stockholm och i Trollhättan. De 231 hushåll som ingår i projektet hade skulder på i genomsnitt 75 000 kr. till sju olika fordringsägare per hushåll. Delta blev ett genomsnittligt underskott på 1 200 kr. per månad och person. Det är lätt att inse den misströstan som konsumenten känner när han eller hon hamnat i denna skuldfälla. Del lönar sig ju inte att vara sparsam.

Erfarenheten och kunskapen från detta projekt talar sill tydliga språk om vikten av budgelrådgivning och information. Lagutskottet har sålunda enats om yttrandet kring motionerna om kontokort och ränteberäkning vid konsumenlköp. Jag är övertygad om att dessa frågor återkommer även under kommande år.

Herr talman! Redan inledningsvis tog jag upp frågan om konsumenternas fria val. Det förutsätter självfallet att konsumenten är väl informerad öch därmed kan ta del av information om en varas egenskap och innehåll. Vi i folkpartiet har i vår konsumentmotion särskilt framhållit behovet av varudeklarationer. Vi framför ånyo kravet på ett syslem för varudeklarationer i syfte att underlätta hushållens arbete. Konsumentens behov är en objektiv information om varans kvalitet och egenskaper. Jag anser att detta är en mycket rimlig begäran även långsiktigt ekonomiskt för samhället. Frågetecken finns kring socialdemokratins inställning till frågan om objektiv information. Vi kanske får tillfälle till en förklaring.

Ett varudeklarationssystem med igenkänningsmärke utgör dessutom ett positivt inslag i marknadsföringen, det borde företagen inse, Jag har tidigare i debatter om konsumentpolitiken framhållit Möbelfakta som ett bra exempel på lättillgänglig, fungerande information. Konsumentverket arbetar även med varudeklarationer för begagnade bilar. Konsumentverket bör nu gå vidare med fler samarbelsprojekl med näringslivet om man vill ställa sig på konsumentens sida.

Detsamma gäller varudeklarationer på kosmetika och andra hygienartiklar. Allergierna ökar alltmer, och orsakerna till detta förhållande är självfallet många och komplicerade. Men hur skall konsumenterna få fakta om innehållet i tvålen eller hudkrämen, om den eventuellt innehåller allergiframkallande ämnen? Oftast blir kunden först efter användningen medveten orn effekterna. Önskemålet om varudeklaration har varit aktuell under lång tid. Redan 1982 fick socialstyrelsen uppdrag att lägga ell förslag i ämnet. År 1986 lade socialstyrelsen fram ett förslag om märkningsbesläm-melser för kosmetika och hygieniska produkter - märk väl på uppdrag av den socialdemokratiska regeringen. Men ingenting händer!

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Konsumenlpolitiska frågor m. m.

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Konsumenlpolitiska frågor rn. m.

Vi anser att del nu är hög lid för regeringen att ta sitt ansvar och se till att frågan om varudeklaration för dessa produkter efter många års utredande äntligen kommer till stånd.

Att frågan om valet av ansvarig myndighet - socialstyrelsen eller kemikalieinspektionen -väntar på ett avgörande från regeringen, som ulskoltsmajo-rilelen framhåller, anser vi vara den obotfärdiges hinder. Konsumenterna, inkl. allergikerna, kräver beslut nu. Jag yrkar med det sagda bifall till reservationerna 8 och 9.

Även i reservation 10 lar vi, tillsammans med centern, upp frågan om konsumentinformation på livsmedel - efter förslag i en centermolion. Martin Ol.son kommer närmare att utveckla den frågan.

Låt mig enbart helt kort uttrycka min upprördhet över den falska marknadsföring - jag vill kalla del lurendrejeri - som pågår inom livsmedelsbranschen vid försäljning av de s. k. pressade köttprodukterna. Delta gagnar absolut inte förtroendet mellan konsument och producent och kravet på ökad kvalitet på Uvsmedelsproduklerna, vilket har starkt uppmärksammals under den senaste veckan. Märg, benflisor och undermålig köttmassa bör klart deklareras, så alt kunden kan avslå från inköp. Varudeklarationen är ett viktigt medel i samspelet mellan konsument och producent. Här tummar tyvärr branschen på vikliga spelregler. Jag yrkar bifall till reservation .10.

En annan säkerhetsfråga är emballage och förpackningar på varor som säljs i handeln. Oftast är förpackningen en förutsättning för alt varan över huvud taget skallkomma fram fill konsumenten. Men dess uppgift är inte enbart att skydda varan och underlätta hanteringen. Vi skall också kunna Btälla krav pä förpackningens säkerhet.

T>'värr inträffar alltför många olyckshändelser med maskindiskmedel i pulverform. Det är underligt att konsumentverkels riktlinjer inte omfattar just denna vara. Alltför mänga förgiflningsfall inträffar i hemmen där små barn har kommit i kontakt med diskmedlet. Det hjälper inte med en påklistrad lapp om varans farlighet-små barn kan ju inte läsa. Nej, det måste till en bättre förpackning - det går tydligen att åstadkomma för diskmedel i flytande form. Vi anser att konsumentverkets riktlinjer bör ändras och även omfatta maskindiskmedel i pulverform. Denna fråga kan tyckas vara bagatellartad, men den är mycket viktig för de föräldrar vilkas barn råkat ut för förgiftningar. Jag yrkar bifall till reservation 6.

Prissättningen på varor är ett viktigt konkurrensmedel och ger signaler till konsumenten. All erfarenhet visar att hushållen utnyttjar extrapriser i stor omfattning och vanligen köper mer av en vara när den har extrapris. Del finns avarter inom systemet, som med mycket annat, men vi från folkpartiets sida anser att fördelarna överväger och gagnar konsumenten.

Folkpartiet går emot livsmedelsulredningens förslag om ett förbud mot angivande av annat pris än det faktiskt tillämpade. Vi vill ha kvar de röda lapparna och anser därmed att den butik som vill informera om ett ordinarie pris i jämförelse med det nedsatta skall få göra det även i veckoannonser och tidningar. Konsumentverket har ensidigt sagt upp rådande riktlinjer om extrapriser. Vi protesterar inte mot all man ser över regler och bestämmelser - de här hänger med sedan i början av 70-talel - men vi protesterar kraftigt mot förslaget att ersätta märkningen med ell slags enhelspris utan att ange tidigare ordinarie pris.

Konsurnentpolitiska frågor m.m.

Att riksdagen, som majoriteten i utskottet förordar, inte nu skall yttra sig Prot. 1987/88:124 Om de röda lapparnas vara eller inte vara för att därigenom undvika alt 20 maj 1988 föregripa regeringens ställningstagande kan vi inte ställa upp på. Vi vill klart markera vår inställning. Vi anser att denna fråga tyvärr är ett ytterligare bevis på den socialdemokratiska regeringens klåfingrighet alt i detalj reglera och styra enskildheter inom konsumentpolitiken. Vi hävdar fortfarande konsumentens fria val och tillgång till jämförande alternativ: Jag yrkar härmed bifall till reservation 7.

Sedan, herr talman, kommer vi in på en annan och mer övergripande fråga.

Redan 1976 fick jämställdhetskommittén i uppdrag att utreda förutsättningarna för ingripande mot reklam som kan. anses könsdiskriminerande. Mofioner i riksdagen har förekommit sedan i början av 70-talet. Kommittén kunde inte samlas kring ett förslag, utan ärendet hänsköts till utredningen . Hushållning för välfärd. Frågan om lagstiftning eller ej penetrerades noggrant. Utredningen påpekade att det måste bli de framfida erfarenheterna som får ge underlag . för en lagteknisk bedömning av frågan om könsdiskriminering. Om en lag skulle tillkomma borde den anknyta till marknadsföringslagen.

Regeringens förslag blev emellertid ett uppdrag till konsumentverket att i samarbete med berörda parter följa och dokumentera den könsdiskriminerande reklamens omfattning och utveckling. Senast vid utgången av år 1988 skulle redovisning ske. Anslag för budgetåret 1986/87 blev dels 300 000 kr. för studier av reklamens utveckling generellt, dels 200 000 kr. för studier av den könsdiskriminerande reklamen. Även för budgetåret 1987/88 tillfördes 200 000 kr., och nu föreslås ytterligare 100 000 kr.

Att könsdiskriminerande reklam måste bekämpas råder det inga delade meningar om. Men det är fråga om tillvägagångssättet. Vi anser att det nu är dags att avsluta projektet, och därmed motsätter vi oss särskilda medel för detta budgetår. Självfallet skall konsumentverket även framdeles noggrant följa frågan och i samarbete med branschen bekämpa dessa avarter. Den dokumentation som skett bör kunna ligga till grund för överläggningar inom reklambranschen om rikflinjer. Branschen har också genpm eget initiativ arbetat med en projektgrupp, som man har kallat Näringslivets egenåtgärder - könsdiskriminerande reklam. Även Näringslivets delegation för marknadsrätt är involverad.

Man är starkt medveten om att en sådan reklam som ger föråldrade,
schabloniserande bilder inte hör hemma i ett modernt samhälle ulan bör
förpassas till papperskorgen. Vi anser att utbildning inom branschen,
uteslutning ur organisationen av de företag som inte ställer upp på givna
villkor och andra kraftfulla sanktioner kan vara nog så effekfiva medel som
lagstiftning. Behöver jag framhålla alt all reklam som är kränkande och
konserverar gamla könsfördomar skall med alla tillgängliga medel bekäm
pas? Jag yrkar bifall till den gemensamma reservationen 5 från folkpartiet
och moderaterna. ■ '

Herr talman! Till sist vill jag yrka bifall till reservation 1, som behandlar anslag till allmänna reklamationsnämnden.

Vad sysslar då allmänna reklamationsnämnden med, eller ARN som vi 15

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Konsumentpolitiska frågor m. m.

säger i dagligt tal? Nämndens uppgift är att pröva tvister mellan konsumenter och näringsidkare rörande varor och tjänster. Man ger också rekommendationer om hur tvisterna bör lösas. För konsumenten är del en värdefull instans att vända sig till och för samhället en väl fungerande verksamhet som kan avlasta de allmänna domstolarna. Nämnden stöder också de lokala konsumentnämnderna i deras reklamationshantering. Det senare är inte minst värdefullt nu när hemkonsulentorganisationen har avvecklats i enlighet med ett socialdemokratiskt beslut.

Nu föreslår folkpartiet, moderaterna och centern i en gemensam reservation ett ökat anslag till ARN på 300 000 kr. Den minskning av anslaget som generellt skett under de senaste åren har inneburit en avsevärd förlängning av handläggningstiden. Nämnden vill också utvidga bl. a. verksamheten vad gäller tvister om snickeriarbeten. Det skulle också underlätta för nämnden om man genom fler inspektioner på ort och ställe bättre kunde.sätta sig in i ärendena. Tillkomsten av det särskilda partssammansatta rådet, vilket vi motsatte oss, har dessutom inte inneburit mindre kostnadskrävande administration. Finansiering av den föreslagna höjningen av anslaget till allmänna reklamationsnämnden sker genom motsvarande reducering av anslaget till konsumentverket. I händelse av bifall till reservation 1 yrkar jag bifall lill reservation 2.

Herr talman! Meddet anförda yrkar jag bifallförutom till de.reservationer som jag här berört även till de reservationer där folkpartiet finns med och i övrigt bifall tiU hemställan i lagutskottets betänkande 1987/88:31.

Anf. 3 MARTIN OLSSON (c):

Herr talman! För två år sedan fattade riksdagen beslut om mål och riktlinjer för konsumentpolitiken. Beslutet innebar all målet för konsumentpolitiken skall vara all stödja hushållen i deras strävan att effektivt utnyttja sina resurser samt stärka konsumenternas ställning på marknaden. Konsumentpolitiken blev därmed tydligare inriktad på hushållsekonomiska frågor, och då särskilt hushållens baskonsumlion.

Från cenlerhåll framhöll vi då att fri konkurrens, fri prisbildning och näringsfrihet, främst rätten att starta nya företag, utgör viktiga förutsättningar för ett fritt konsumtionsval, för hög produktkvalitet och för rimliga konsumentpriser och därför är av avgörande betydelse ur konsumentpoliiisk synvinkel. Vi framhöll även alt det ekonomiska system som bäst främjar en fortsatt välståndspolitik i vid bemärkelse och därmed en positiv konsumentpolitik för alla grupper och över hela landet är. ett marknadsekonomiskt syslem med olika typer av företag, som konkurrerar pä lika villkor och som genom lagstiftning och samhällets åtgärder och stöd verkar inom ramen för inte bara sociala och miljömässiga utan också regionalpolitiska hänsynstaganden.

Från centerns sida har vi inte ansett att del funnits anledning att vid årets behandling av de konsumenlpolitiska frågorna på nytt ta upp frågor om de grundläggande principerna för konsumentpolitiken.

Däremot har vi tagit upp tvä andra mycket vikliga frågor i våra motioner. Den ena gäller i vilka situationer en liten företagare - främst en egenföretagare - skall anses vara konsument eller näringsidkare i ett affärsförhållande.

Det handlar alltså om gränsdragningen mellan konsument och egenföretagare i den konsumenträltsliga lagstiftningen.

Den andra frågan som vi i centern har tagit upp gäller det anmärkningsvärda förhållandet att konsumentverket, som har del centrala ansvaret för konsumentpolitiken, inte har all behandla frågor som rör de viktigaste konsumtionsvarorna, nämligen livsmedlen.

Herr talman! Jag vill först ta upp frågan om gränsdragningen mellan konsument och egenföretagare i lagsfiftningen. Genom konsumentskydds-lagstiftningen - t. ex, konsumentköplagen, konsumentkredillagen, konsu-meniförsäkringslagen, konsumentljänstlagen, hemförsäljningslagen och marknadsföringslagen - regleras förhållanden vid avtals- och affärstransaktioner mellan konsumenter och näringsidkare. Eftersom konsumenter anses ha en svagare ställning än näringsidkare vid sådana transaktioner, ger dessa lagar konsumenterna särskilda rättigheter, bl. a. när det gäller information om en vara eller en tjänst, hävande av köp och anstånd med betalning.

Med näringsidkare avses i dessa lagar den som i sin yrkesmässiga verksamhet exempelvis säljer varor till konsumenter eller utför tjänster ät konsumenter. Att kunna fastslå alt en part är näringsidkare i ett avtalsförhållande eller vid en affärstransaktion utgör i regel inte något problem.

När det däremot gäller all avgöra om den andra parlen skall betraktas som konsument eller ej enligt dessa lagar kan del i vissa fall uppstå gränsdragningsproblem, nämligen när konsumenten är egenföretagare och hans inköp kan gälla honom likaväl som privatperson som i egenskap av företagare. Jag skäll strax ge några exempel i detta sammanhang. Men först vill jag erinra om att man med begreppet konsument i de nämnda lagarna avser en fysisk person som huvudsakligen uppträder i egenskap av privatperson. Både i centerns motion L707 och i reservation 4, som är gemensam för de tre borgeriiga partierna, har vi redovisat något ur speicalmoliveringen lill konsumenttjänstlagen. Där finns exempel på dels när lagen skall tillämpas, dels när den inte skall fillämpas. Det sägs t. ex. att lagen inte skall vara tillämplig i det fall en droskägare beställer ett reparationsarbete e. d. för den droskbil som används både i hans rörelse och privat. I det fallet skall lagen alltså inte tillämpas. Däremot skall lagen vara tillämplig om näringsidkaren tillfälligt lånar en familjemedlems privata bil för att använda den i röreisen och i samband därmed t. ex. beställer reparation av bilen.

Så ett annat exempel på gränsdragningsproblem. En byggnad kan innehålla både bostad för egenföretagaren och lokaler för den affär eller den verkstad som han driver. Därvid blir det olika rättsregler och olika skydd för honom, beroende på om reparationen av huset gäller bostadsdelen eller övriga delar av huset.

I en motion vid fjolårets riksmöte tog de båda centerpartisterna Kersti Johansson och Stina Gustavsson upp frågan om gränsdragningsproblemen när det gäller tillämpningen av hemförsäljningslagen. De anförde som exempel att allmänna reklamationsnämnden under 1986 hade fått in åtta anmälningar frän egenföretagare, som hade ångrat sitt köp av kassaskåp. De egenföretagare som hade uppgell att de skulle använda kassaskåpet i rörelsen fick inte någon ångerblankett. De lyckades alltså inte få köpet att återgå enligt hemförsäljningslagen. Den möjligheten hade däremot den

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Konsumenlpolitiska frågorm. rn.

Riksdagens protokoll 1987/88:124

Prot. 1987/88:124 egenföretagare som hade uppgett att han skulle använda kassaskåpet privat.

20 maj 1988 Att det i vissa fall kan vara svårt alt dra en gräns mellan konsument och

Konsumentpolitiska frågor m. m.

näringsidkare i den konsumenträtlsliga lagstiftningen torde vara klart. Men en annan, och kanske betydelsefullare, fråga gäller vikten av att den som är den svagare parten i ell avtalsförhållande har ett skydd i lagstiftningen. Del är uppenbart att en småföretagare inte är den starkare parlen i ett avtalsförhållande, om del gäller köp för hans lilla företag, än om köpet gäller honom som privatperson. Rätlvisekrav, undvikande av gränsdragningsproblem och viklen av skydd för den svagare parten i ett avtalsförhållande talar därför, enligt vår mening, för att egenföretagarna i huvudsak borde omfattas av reglerna i den konsumenlrältsliga lagstiftningen.

På grundval av centerns motion i frågan har vi representanter för centern, moderaterna och folkpartiet fogat reservation 4 till utskoltsbetänkandel. I reservationen begär vi att frågan om gränsdragning mellan konsument och näringsidkare i nämnda lagstiftning bör ses över i lämpligt sammanhang. Vi begär alltså inte att det skall tillsättas någon särskild utredning just för delta ändamål, utan vi anser att vid de översyner som av allt att döma kommer att göras förr eller senare av de olika lagarna inom delta område bör man ta upp denna fråga och försöka arbeta fram förslag som innebär att egenföretagarna så långt det är möjligt får samma ställning som konsumenterna i dessa lagar. Vi i centern har även väckt rriolion Jo528, vilken behandlas i delta betänkande. I denna motion har vi tagit upp frågan om konsumentverkels uppgifter när del gäller information m.m. om livsmedel. Ulla Orring har hänvisat till att jag skulle kommentera motionen och den därav föranledda reservationen nr 10. Del ingår i konsumentverkets uppgifter "att ulföra eller låta ulföra undersökningar av olika varor, tjänster och andra nyttigheter" och "att informera konsumenterna om för dem väsentliga fakta och förhållanden". Konsumentverkets arbete har medfört att vi som konsumenter har tillgång till bra och tillförlitlig information när det gäller ett stort antal varor. Men det gäller inte livsmedelsektorn, trots att livsmedlen både är de nödvändigaste varorna för oss och utgör en mycket betydelsefull del i varje hushållsekonomi. Det finns-om vi jämför livsmedel medandra varpr-1, ex. en deklaralionsplikl avseende textilvaror. Så väl varans innehåll som tillverkningsland skall anges. För hushållsmaskiner, möbler och annat som köps för hemmet finns del överenskommelser om angivande av varornas hållbarhet och användningsområde.

Vi anser att det är synnerligen viktigt all tillförlitlig information även lämnas för livsmedel. Vi föreslår alt konsumentverket, i samråd med livsmedelsverket, omgående bör påbörja ett konsumentinformerande arbete på livsmedelsområdet. Del arbetet bör inriktas på ursprungsmärkning, så alt vi ser från vilket land livsmedlen kommer. Man bör också inrikta sig på innehållsdeklarationer, så att vi vet vad del är vi äter. Vidare bör man inrikta sig på information om användningsområde och eventuella begränsningar lill följd härav.

I reservation 10 av utskottels centerpartister och folkpartister föreslås att riksdagen skall uttala sig för en sådan inriktning beträffande konsumentverkels arbete.

18 Herr talman! Jag vill också ta upp ett tredje spörsmål som lagutskottet har

Konsumentpolitiska frågorm. m.

haft att behandla. Det gäller tre motioner om extrapriser. Dels är det fråga Prot. 1987/88:124 om en socialdemokratisk motion med krav på lagstiftning mot extrapriser, 20 maj 1988 dels är det fråga om två folkpartimolioner med krav på uttalanden mot inskränkningar i rätten att tillämpa extrapriser. En bred majoritet i utskottet - alla utom folkpartiet - har anfört att riksdagen inte nu bör göra något uttalande i den ena eller den andra riktningen. Vi vill nämligen inte föregripa regeringens överväganden beträffande systemet med extrapriser, särskilt mot bakgrund av livsmedelskommilléns betänkande.

Centern har dock i ett särskilt yttrande betonat alt vi inte kommer att godta en lagstiftning som skulle innebära förbud mot extrapriser, eftersom vi anser systemet med extrapriser vara ett acceptabelt konkurrensmedel. Samtidigt anser vi del vara närmast självklart att del som kan betecknas som avarter inom extraprissystemel måste motverkas, både genom åtgärder från branschen själv och genom myndigheternas medverkan.

De båda tidigare talarna har ju berört frågan om anslag till allmänna reklamationsnämnden - en fråga som las upp i reservation 1. För tids vinnande avstår jag därför från att kommentera den saken.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservationerna 1, 2, 4 och 10 samt i Övrigt till utskottets hemställan.

Anf. 4 INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! I lagutskottets belänkande nr 31 behandlas två motioner av vpk, men utskottet avstyrker motionerna. Vpk har ingen representation i lagutskottet, och därför kommer jag all yrka bifall direkt tiil motionerna. Den första motionen handlar om krigs- och våldsleksaker för barn.

I förrgår debatterades videovåldei i kammaren, och egentligen skulle jag kunna upprepa allt som sades om skadligheten av all se på videovåld också när del gäller krigsleksaker och våldsleksaker. Både videovåld och krigsleksaker är helt onödiga och skadliga produkter. De finns därför att några tjänar grova pengar på dem. Några gör sig rika på att barn, ungdomar och vuxna skadas både fysiskt och psykiskt. Ett ökat tittande på videovåld ökar nämligen våldsbenägenheten.

Det finns hundratals forskningsrapporter, som har kommit under senare år, som just visar ett samband mellan video- och filmtittande och ett ökat inslag av våld i samhället. Del finns, som del heter på forskarspräk, en korrelation mellan tittande och våldsbeieende. Detsamma borde gälla krigsleksaker och våldsleksaker.

Det finns krigsleksaker, våldsleksaker och dalaspel med våldsinsiag för barn att leka med. Leksaksbranschen vägrar att plocka bort sina våldsprodukter. Man ■vägrar också att teckna ett nytt avtal om begränsningar av försäljning och marknadsföring av våldsleksaker. Därför vili vi i vpk ha en lagstiftning som förbjuder försäljning av krigsleksaker och leksaker som bygger på våld.

Lagutskottet vill alt försäljningen av dessa leksaker, som del heter i
skrivningen, "i största möjliga utsträckning förhindras". Men utskoiiel vill
inte ha lagstiftning som den lösning som i första hand skall tillgripas ulan vill
hellre ha överenskommelser. Och det är klart all det är bättre att komma
överens med frivilliga avtal än med tvingande lagstiftning. "

Prot. 1987/88:124 Utskottet vädjar till båda sidor att träffa en uppgörelse så att nya leksaker

20 maj 1988 med utpräglad våldskaraktär försvinner från marknaden. Skulle del visa sig

' ' " att en godtagbar överenskommelse inte kan nås får frågan om lagstiftning tas
Konsumenlpolitiska -„ ■■ - , i

upp till provning, säger lagutskottet.

* ' ' Jag tycker att våldsleksaker inte skall få förekomma. All lita till

vädjanden, förhoppningar och sociala samveten går inte i delta sammanhang, och att hoppas på något slags självsanering tror jag också är helt lönlöst. Del finns visserligen ett hot i slutet av utskottets skrivning, och det är jag tacksam för, men inte så lacksam, herr talman, att jag kan avhålla mig från alt yrka bifall till motionen L726.

Den andra frågan handlar om könsdiskriminerande reklam. Också här är utskottet ljumt positivt. Utskottet tycker inte om könsdiskriminerande reklam - del kan utläsas av skrivningen - men några reella åtgärder vill man inte ta lill. Också här hoppas utskottet på något slags självsanering, vilket jag tror att del är lönlöst att hoppas på.

Just nu ökar den könsdiskriminerande och kränkande reklamen. Det har också konstaterats i en översikt. Förekomsten av våld har också ökat inom reklamen.

Trols kvinnokamp och jämslälldhetslag går utvecklingen mot verklig jämställdhet långsamt, och reklammakarna lar ingen hänsyn till kraven på jämställdhet. För dem gäller det att få fram säljande produkter för att i många led sedan kunna göra sig så stora vinster som möjligt. Nya övertramp sker ständigt. Man kan inte tala reklambranschen lill rätta - det är faktiskt blåögt att tro något sådant. De kommersiella intressena tar över hundra gånger om, och de etiska och jämslälldhetsmässiga värderingarna får hela tiden stryka på foten.

Utskottet tycker också här att lagstiftning är ett för trubbigt instrument och vill avvakta konsumentverkets arbete, som går ut på att något slags diskussionsunderlag skall tas fram. Det finns redan tillräckligt med material i denna fråga för att riksdagen skall våga och kunna fatta ett beslut.

Folkpartiet och moderaterna kan inte ens gå med på utskottets, som jag tycker, tunna skrivning. Det är betecknande för moderaterna all de inte gör det, men jag är mycket förvånad över folkpartiets agerande i denna reservation.

Vpk vill att ett tillägg görs i marknadsföringslagen så alt könsdiskriminerande reklam förbjuds. Som grund för en definition av könsdiskriminerande reklam kan konsumentverkets kriterier användas.

Som upplysning kan jag nämna all man i Norge redan har en sådan här lagstiftning. Enligt den norska marknadsföringslagen kan reklam som slår i strid med mäns och kvinnors lika värde, ger intryck av nedvärdering av det ena könet samt på ett kränkande sätt avbildar män och kvinnor angripas och förbjudas med stöd av lagen. Norska kvinnor som jag har talat med har sagt att denna lag ger dem stöd i ryggen när det gäller att bekämpa ojämlikhet och könsdiskriminering.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall lill motionen L721.

Jag vill också upplysningsvis tala om för kammarens ledamöter alt vpk
kommer all stödja reservation 9 om varudeklaration med tanke på ökad
20 förekomst av allergier.

Anf. 5 INGA-BRITT JOHANSSON (s): Prot. 1987/88:124

Konsurnentpoliliska frågor m. m.

Herr talman! I delta belänkande behandlas budgetpropositionens förslag 20 maj 1988 till anslag till marknadsdomstolen, konsumentverket och allmänna reklamationsnämnden plus de inte mindre än 22 motioner, med tillsammans 29 att-satser, som väcktes under den allmänna motionstiden.

Utskottet har inte behandlat vare sig affärsöppettiderna eller prisslopps-frågorna, och det är klokt av konsumentministern att ägna sig åt annat arbete än alt sitta här och vänta på att Ulla Orring eventuellt skall ta upp de frågorna till debatt i dag.

De konsumenlpolitiska frågorna är en viktig del i människors liv. Ewy Möller talade om det viktiga samspelet mellan kompetenta konsumenter och ansvarskännande producenter. Det är vi och har vi varit överens om under debatterna om de konsumenlpolitiska frågorna.

Vi har också varit överens om att det finns brister i marknadsekonomin som gör att en bra lagstiftning är nödvändig som stöd för konsumenterna när det behövs. När bullarna hos bagare Jonsson, på orten där det inte finns någon annan bagare, inte passar konsumenten kan han inte gå någon annanstans och köpa bullar utan får avstå eller baka själv, om han kan.

Vi har i utskottet i flera mycket viktiga frågor nått en glädjande enighet, och jag vill kommentera ett par av dem. Den kanske allra viktigaste frågan är den som det har väckts flest motioner om, nämligen de nya typerna av krigs-och våldsleksaker som saluförs, inte minst den oroande utvecklingen av dataspel med extrema våldsinslag och rasistiska inslag. Vi är i utskottet helt överens om behovet av en sanering inom denna bransch. Men vi liar liksom tidigare den uppfattningen att del är lättast alt komma till rätta med de här problemen om det går att komma överens om en självsanering. Vi förutsätter att barnmiljörådet och branschorganisationerna träffar ett nytt avtal som även omfattar den nya sorlens krigsleksaker.

När det gäller dataspel är problemen svårare, eftersom de ofta saluförs av näringsidkare som inte är anslutna lill någon branschorganisation. Men det hindrar inte att vi ändå tror att det är lättare att i första hand komma lill rätta med problemen avlalsvägen. Visar det sig att det inte går bör frågan om lagstiftning tas upp på nytt. Då kommer vi inte att tveka längre. Utskottet utgår från att regeringen följer utvecklingen myckel noga och tar de initiativ som man bedömer vara erforderliga. Som så många gånger tidigare vill vi alltså poängtera att det är upp till näringslivet självt att visa att de menar allvar med allt sitt tal om självsanering. Jag förstår mycket väl all en del motionärer anser att vi redan nu borde ha gått längre. Men utskottet föredrar att ge inblandade parter denna chans. Jag vill också deklarera alt för min egen del kommer jag inte att medverka till alt de får en chans lill.

I flera andra frågor har vi helt skilda meningar. Tio reservationer och fyra
särskilda yttranden har fogats lill ulskotlsbetänkandet. 1 reservation 1 yrkar
de borgerliga partierna på ett ökat anslag till allmänna reklamationsnämnden
med 300 000 kr. utöver budgetförslaget. Pengarna skall tas från anslaget till
konsumentverket. Eftersom reklamationshanteringen nu som beräknat
börjar ta form ute i kommunerna, minskar också ärendelillströmningen till
nämnden. Enligt majoritetens mening finns det alltså ingen anledning att
ändra vår tidigare ståndpunkt. Men vi kan heller inte se att del finns 21

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Konsumenlpolitiska frågor m. rn.

anledning all nu tillföra något nytt ämnesområde, utan det får komma när del till nämnden knutna rådet, som ju skall bistå nämnden i frågor om verksamhetens omfattning och inriktning, bedömer att så kan ske.

Moderaterna vill sänka konsumentverkets anslag med ytterligare ca 4 miljoner. Reservation 3 talar dock inte om vad konsumentverket skall dra ned på, ulan bara vad man skall göra mer av. Och del är inga små billiga grejer: "Produktsäkerhet, jämförande information om varors pris och kvalitet, efterlevnad av marknadsföringslagen och avlalsvillkorslagen samt branschöverenskommelser." Ewy Möller kanske vill vara vänlig alt här direkt tala om vilken eller vilka uppgifter man kan spara 4 milj. kr. pä. Jag ställde den frågan redan förra året men fick då inget svar. Jag kanske kan få det i år i stället.

I reservation nr 4 kommer frågan om gränsdragningen mellan egenföretagare och konsument upp igen. Det är ju en gammal bekant. Liksom tidigare anser vi i utskottsmajoritetén att skyddet för småföretagare kan lösas i andra lagstiftningar än i den rent konsumenträttsliga, som ju skall reglera frågorna som rör den enskilda människan som konsument. Jag vill peka på del pågående arbetet med den allmänna köplagen, där en del av egenförelaga-rens problem gentemot de större borde kunna lösas.

Reservation nr 5 gör mig ytterst förvånad. Del som gör mig förvånad är samma sak som Inga Lantz funderade över, nämligen alt folkpartiet står som undertecknare tillsammans med moderaterna. Reservanterna är överens med oss i majoriteten orn all framställningar av könsdiskriminerande natur och sådana som kan upplevas som kränkande inte skall få förekomma. Men sedan är vi inte överens längre. Det är riktigt att en viss sanering har skett och att del finns frivilliga överenskommelser inom reklambranschen. Men enligt min och många andras uppfattning görs det fortfarande alltför många övertramp. Jag hade hoppats alt här i kammaren kunna visa en bild på ett sådant övertramp, för att illustrera vad jag menar, men tyvärr tillhandahåller delta förträffliga hus inte den utrustning som behövs. Bilden är ur en katalog som delats ul som direktreklam till hushallen. När jag såg annonsen trodde jag att det var reklam för langalrosor. Men i stället visade det sig vara en s, k. lady shaver som man ville sälja. Den salt också instucken i midjebandet på den här lilla trosan. Modellen var reducerad till en bild av partiet mellan midjan och mitt på låren, 1 texten står: Kan även användas för att la bort generande hårväxt i nacken och till ögonbrynen. Sedan stod priset och ingenting mer. Kan ni tänka er motsvarande annons för manliga rakapparater: Kan även användas för att ta bort generande hårväxt i ansiktet.

Samma vara annonserades också ut i en av vara större damtidningar, i en normal snygg annons med informaliv text. Varför denna skillnad? Jo, förmodligen beroende på att i tidningen följer man de överenskommelser som finns, medan kalalogen tillverkas av en firma som struntar i sådant, precis pä samma sätt som den verktygsfirma gjorde som för en lid sedan utmärkte sig med en bild av en nästan naken flicka dansande på ell borrslål. De berörs över huvud tagel inte av, deklarationer från Näringsiivets delegation förmarknadsrält. De kan inte uteslutas från några branschorganisationer, för de är inte med där.

Konsumentverket har i uppdrag alt i slutet av 1988 komina med förslag om

hur man skall komma till rätta med dessa avarter. Jag vet inte om de kommer med ett förslag lill en lag, men det är möjligt. Att då säga, Ulla Orring, att delta projekt skall avbrytas nu för all man redan har tillräckligt material är enligt min uppfattning litet underligt. Dessutom vill ni, innan konsumentverket har lagt fram sina slutsatser, här i kammaren slå fast att något förbud inte skall komma i fråga. Det tycker jag också är ganska magstarkt. Därtill säger ni i reservationen att könsdiskriminering skall bekämpas via opinionsbildning. De 100 000 kr. del här handlar om skall bl. a. användas till ett seminarium där del material man har fått fram skall presenteras. Del är faktiskt en del av opinionsbildningen. Jag ser med stort intresse fram emol Ewy Möllers, men kanske framför allt mot Ulla Orrings vidare förklaringar till sin inställning i denna fråga.

Jag vill påminna Inga Lantz, som berörde den norska lagstiftningen, om att socialdemokraterna och vpk redan förra året diskuterade den norska lagstiftningen här i kammaren. Vi är väl medvetna om den norska lagstiftningen, men vi är också väl medvetna om att man i Norge inte är helt nöjd med sin lagstiftning. Man säger att den är svår och alt man inte kommer till rätta med den kränkande reklamen via den lagstiftningen. Jag är inte helt säker på all den norska modellen i det här fallet är en modell för Sverige.

I reservation 6 vill folkpartiet ha ell tillkännagivande till regeringen angående barnsäkra förpackningar för maskindiskmedel i pulverform. Enligt utskottsmajoritetén är det med hänsyn lill det arbete som pågår i konsumentverket för närvarande inte påkallat med något uttalande i frågan. Därmed inte sagt att utskottsmajoritetén inte anser att del är viktigt att se lill att förpackningar med kemikalier handhas på sådant sätt att barn inte skadas.

I reservation nr 7 gör folkpartiet ett något märkligt utspel i frågan om extrapriser. Motioner har väckts både om att förbjuda extrapriser och att bibehålla dessa utan inskränkningar. Eftersom frågan för närvarande är under övervägande i regeringskansliet har vi från utskottsmajoritetens sida, som sed är, valt att inte ta ställning i sakfrågan, något som både moderaterna och centern också påpekat i sina särskilda yttranden. Jag vill även nu avslå från några ytterligare kommentarer.

Reservation nr 8 handlar om standardiserad varudeklaration, och folkpar- tiet vill även i denna fråga ha ett tillkännagivande. Eftersom inget nytt har tillkommit sedan vi senast diskuterade detta, och den uppfattning som vi då hade finns återgiven på s, 21 och 22 i utskottets belänkande, avslår jag från alt uppta kammarens tid med denna fråga.

I folkpartiet är man tydligen väldigt förtjust i tillkännagivanden, och i reservation 9 kräver man ytterligare ett, denna gång om varudeklaration på kosmetiska och hygieniska artiklar. Den frågan är myckel viktig. Del tycker vi alla i utskottet, och vi utgår från att även regeringen tycker så och därför skyndsamt vidtar de åtgärder som behövs för all frågan skall få en tillfredsställande lösning. Däremot tycker vi inte att det behövs något tillkännagivande.

Slutligen, herr talman, något om reservation nr 10 från centern och . folkpartiet om konsumentinformation avseende livsmedel. Reservanterna anser att konsumentverket skall ta över ansvaret för att en god information kommer lill stånd i stället för alt livsmedelsverket behåller del ansvaret. Man

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Konsumentpolitiska frågor rn. m.

Prot. 1987/88:124 kan förstås undra vad livsmedelsverket skall syssla med om del inte är med

20 maj 1988

Konsumentpolitiska frågor m.m.

livsmedel. Som vi påpekat i betänkandet pågår arbete med denna fråga på olika håll, bl.a. på gemensam nordisk basis, och utskottsmajoritetén avstyrker alltså förslagen i denna del.

Nu, herr talman, återstår för mig endast att yrka avslag på samtliga reservationer och motioner och bifall till lagutskottels hemställan i betänkande 1987/88:31.

Anf. 6 ULLA ORRING (fp) replik:

Herr talman! Inga-Britt Johansson tog upp frågan om våra reservationer och sade också något om all vi frågade efter konsumentministern. Hon tyckte att det var klokt av honom att inte vara närvarande i kammaren. Självfallet överlämnar även jag ål honom själv alt avgöra en sådan sak. Det handlar för oss alllid om valfrihet.

Däremot tror jag att det hade varit angeläget för honom att även la del av en liberal konsumentpolitik, en inriktning på konsumentfrågor som är till gagn för konsumenterna. Jag vet att konsumentministern myckel ofta åker ul i landet och träffar konsumenlvägledare. Därför tycker jag att del borde ha varit angeläget för honom att i dag få la del av oppositionens synpunkter.

Jag vill också säga lill Inga-Britt Johansson om bagaren Jonssons bullar och det alt man inte har något att välja mellan att jag vet hur det är att bo i en landsända där del ofta inte finns något att välja på. Men om del finns någonting att välja på skall man överlämna till konsumenten att fritt göra sitt val. Det är en av nyckelfrågorna i folkpartiets konsumentpolitik.

Inga-Britt Johansson ansåg att det inte behövdes särskilda medel lill allmänna reklamationsnämnden, eftersom det är en ny verksamhet. Allmänna reklamationsnämndens verksamhet är faktiskt inte ny, men det är en växande verksamhet. Det kommer många klagomål och det uppstår tvister mellan konsumenter i dessa frågor. Behovet finns väl dokumenterat. Dessutom tycker jag att det är synnerligen viktigt alt allmänna reklamations-nämndens tentakler når ut till kommunerna.

Jag förstår att könsdiskriminerande lagstiftning är en hel fråga. Jag vet det, eftersom jag själv har sysslat med den frågan. Jag har också tagit del av den lagstiftning som finns i Norge och tvivlar på att den lagstiftningen har varit till någon nytta. Jag vet att konsumentverket nu har samlat in ett stort material. Vår reservation går ul på att konsumentverket nu skall avsluta sitt projekt och la upp diskussionen med branschorganisationerna för att komma till ett avgörande. Konsumentverket har samlat in ungefär 1 000 annonser, och det finns cirka tio miljoner annonser om året i Sverige. Frågan om hur denna annonsering skall uppfattas är myckel känslig. Till sist vill jag framhålla vår åsikt att könsdiskriminerande reklam alltid skall bekämpas.

Anf. 7 EWY MÖLLER (m) replik:

Herr talman! Först bara några ord om marknadsekonomin och Inga-Britt Johanssons bullar. Vi vet att varje ekonomiskt syslem har sina brister men menar ändå all det marknadsekonomiska systemet är överlägset varje annat system. Del är inom den fria marknadsekonomin med fri konkurrens som den enskilde individen har en stark ställning, därför att del är den enskilde

konsumenten som styr utbudet av varor och tjänster. Bagaren kunde inte göra bullarna så goda att konsumenterna ville ha dem, och då köper inte konsumenterna dessa bullar, säger Inga-Britt Johansson. Nej, men då återstår det bara för bagaren alt baka bättre bullar eller lägga ner sin verksamhet. Men - och det är det viktiga - det är ändå konsumenten som styr delta utbud. Det är konsumenten som bestämmer om han vill köpa bullarna eller inte. Det är mycket viktigt. Jag tror inte att man behöver göra så stor affär av delta, sådant ordnar sig alltid. Naturligtvis är del bra med konkurrens, så att man får välja, men det är fortfarande den enskilde som styr.

När det sedan gäller våra besparingsförslag så har vi ambitionen att vidta sparåtgärder. Del är inte för sparandets egen skull ulan för att vi anser det nödvändigt för landets ekonomi. Jag tycker inte det borde finnas några större skillnader i ambitionsnivå när del gäller samhälleliga besparingar. Vi är alla medvetna om att de är nödvändiga, och det finns också många områden där vi har varit tvungna att skära ner anslagen. Vi kommer säkerligen alt få fortsätta på den vägen framöver, och konsumentverket utgör därvid inget undantag. Vi föreslår inga drastiska nedskärningar som kan drabba konsumentverkets ambitioner. Framför allt tror vi inte att de kommer att drabba konsumenterna.

När det gäller omfördelnigen och besparingarna inom konsumentverket säger Inga-Britt Johansson att hon inte fick något svar förra året. Men Inga-Britt Johansson vet lika väl som jag att vi debatterade'frågan en kväll strax före kl. 22. Året innan hade vi haft en stor diskussion om detta, som vi hänvisade till. Jag skall återkomma till vad vi sade 1986. Vi anser all konsumentverket kan ändra sin verksamhet inom flera områden. Man kan exempelvis successivt frikoppla den tekniska provningsverksamheten från verkets huvudmannaskap och föra över den till statens provningsanstali. Ett annat exempel är forskningen. Jag anser alt forskningen skall ha en oberoende ställning.

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Konsumentpolitiska frågor m. m.

Anf. 8 INGA LANTZ (vpk) replik:

Herr talman! Först om våldsleksakerna. Jag noterar all utskottets laleskvinna hyser oro för våldsleksakerna, men samtidigt säger hon att det ankommer på näringslivet alt visa sill ansvar i frågan. Jag tror inte all man kan lita på näringlivet. Det styrs inte av ett socialt samvete eller ett socialt ansvar ulan av ett vinstintresse. Detta är en mycket lukrativ verksamhet. Man tjänar grova pengar på krigsleksaker, våldsleksaker och dataspel. Därför tror jag inte på någon självsanering. Jag delar alltså inte den förtröstan som utskottet har i denna fråga. Det är alldeles för dåliga och alldeles för skadliga produkter som våra barn och ungdomar har tillgång till. Jag tycker inte att de skall få finnas, och därför vill jag ha en lagstiftning som förbjuder dessa skadliga produkter.

Så till könsdiskrimineringen. Inga-Britt Johansson säger att det skall komma ett förslag i slutet av år 1988, men hon vet inte vad det förslaget går ut på. Hon säger att det kan komma både det ena och det andra och vill avvakta. Men det är ett faktum att könsdiskriminerande och kränkande reklam under senare lid har ökat - det har översikter i den här frågan visat. Jag tycker inte

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Konsumenlpolitiska frågorrn.rn.

alt man behöver avvakta; man kan lagstifta i frågan redan nu. Jag tror alt det behövs för jämnställdheten och för att komma till rätta med den könsdiskriminerande reklam, som Inga-Britt Johansson själv för övrigt anförde utmärkta exempel på.

Det har här sagts alt man i Norge har en lagstiftning men att den inte är bra. De norska kvinnor jag har diskuterat det här med har sagt alt det känns bra att ha en lagstiftning i ryggen. Det är inte säkert att vi skall ha precis samma lagstiftning som man har i Norge. Vi har i vpk-motionen begärt att regeringen skall återkomma till riksdagen med ett lagförslag mot könsdiskriminerande reklam. Del är inte säkert att vi skall apa efter just Norge i själva lagstiftningen. Men det faktum att man där har en lagstiftning har haft sin betydelse.

Jag tror att man tar till argumentet att Norges lagstiftning inte är bra därför att man inte vill ha någon lagstiftning och därför att man i riksdagen i dag inte vågar föreslå någon lagstiftning. Jag tycker alt det är ell dåligt skäl att skjuta sönder Norges lagstiftning.

Anf. 9 MARTIN OLSSON (c) replik:

Herr talman! De båda centermotioner som behandlas i betänkande 31 gäller dels ett ökat skydd för egenföretagarna, dels bättre information m. m. när det gäller livsmedel. Det är typiskt för socialdemokraterna att man avstyrkt båda dessa framställningar.

När det gäller skyddet för egenförtagarna i avtalsförhållanden vill jag säga alt det är uppenbart att det råder missförhållanden och tolkningssvårigheter. Jag kan anföra ett kort citat ur en skrivelse från Köpmannaförbundet som utskottet fick med anledning av motionen L707. Man säger där att förbundet i likhet med motionärerna anser alt den typiske småföretagaren vanligen inte har bättre möjligheter än den typiske icke-företagaren, dvs. konsumenten, alt värja sig mot försåtliga budskap i marknadsföringen eller förvissa sig om användbarheten av varor som man erbjuds att köpa. Förbundet nämner som ett exempel från senare år en brandsläckare som inte ansågs kunna ulföra sina uppgifter på godtagbart sätt: Säljaren förbjöds att marknadsföra brandsläckaren till konsumenter men kunde, som det heter, ostört fortsätta att sälja den lill företagare som ville ha brandsläckare på sin arbetsplats. -Det är ett exempel; det finns otaliga.

Jag tycker det är synd att socialdemokraterna motsätter sig vårt egentligen mycket försikliga yrkande att man vid de översyner av lagstiftningen på det här området som förr eller senare kommer att göras skall uppmärksamma de här förhållandena och se om man kan lösa problemen och åstadkomma en förstärkning av egenföretagarnas ställning i del avseendet.

Inom centern har vi länge arbetet för bättre livsmedelskvalitet och bättre information om livsmedel - vi vill att konsumenterna skall få vela varifrån livsmedlen kommer, under vilka förhållanden de har producerats, osv. - och begärt ett förbud mot import av livsmedel från länder som tillämpar odlings-och uppfödningsmetoder som är otillåtna i vårt land. Som konsumenter har vi rätt alt veta var en vara är tillverkad, vad den är lämpad för, vilken hållbarhet den har, osv. De kraven borde självfallet ställas också när det gäller livsmedel.

Vår motion och vårt yrkande i lagutskottet är ett led i strävandena att åstadkomma bättre livsmedelskvalilet och bättre information till konsumenterna om livsmedlens lämplighet, vilket land de kommer från, osv. Jag' beklagar att socialdemokraterna motsatt sig även del kravet. Men, som jag inledningsvis sade: Det är typiskt att socialdemokraterna motsatt sig både att stärka egenföretagarnas ställning och att bidra till en ökad livsmedelskvalitet.

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Konsumenlpolitiska frågorm. rn.

Anf. 10 INGA-BRITT JOHANSSON (s) replik:

Herr talmän! Jag skall börja bakifrån, med att svara Martin Olsson,

Det är inte så all socialdemokraterna motsätter sig bättre information om livsmedel. Pås, 24 i belänkande 31 finns uppräknade en mängd åtgärder som vidtas. Vad vi inte är överens om är vem som skall stå för den här informationen - om del är konsumentverket eller livsmedelsverket. Vi menar att det är livsmedelsverket som har uppdraget.

När del gäller egenföretagarna vill jag föreslå alt vi återkommer lill den debatten när propositionen om den nya allmänna köplagen kommer. Då skall vi se om vi inte då med gemensamma krafter kan lösa egenföretagarnas problem.

Konsuinenlminislerns frånvaro i kammaren kommenterade Ulla Orring med att han borde vara här för alt svara på frågor som rörde affärsöppettider och prisslopp. Del var om det jag sade all det inte finns någon anledning för konsumentministern all komma hit och höra efter om folkpartiet under den här debatten eventuellt vill ta upp andra frågor än dem som behandlas i betänkandet.

När del gäller den könsdiskriminerande reklamen säger Ulla Orring alt konsumertlverkel skall avsluta projektet. Ja visst. Del skall man göra under del kommande halvåret, och del är för att avsluta projektet som man behöver ytterligare 100 000 kr. Vi får sedan-och mitt svar gäller då också Inga Lantz - se vad konsumentverket har dragit för slutsatser - om man ser några möjligheter att komma till rätta med den könsdiskriminerande reklamen på andra vägar eller om man anser att vi behöver tillgripa lagstiftning. Del handlar alltså om ett halvt års lid tills konsumentverket redovisar del arbete som del har fåll i uppdrag alt göra just med den utgångspunkten att vi ifrågasatte om del behövs en lagstiftning eller inte.

Ewy Möller hävdade att konsumenten själv styr bullköpet. Ja visst-under förutsättningen att konsumenten lever på en ort där det går att styra. På orter där del inte finns några alternativ, Ewy Möller, styr inte konsumenten någonting. Konsumenten får där hålla till godo med vad näringsidkaren på orten erbjuder eller avstå. Oftast finns del inte möjligheter alt avstå utan man måste hålla lill godo med vad som erbjuds. Bl, a, därför- för all stärka svaga konsumenters ställning - behöver vi ha en stark konsumenllagstiflning,

Ewy Möller ville spara på tekniska provningar och forskning. Jag skulle vilja fråga Ewy Möller om hon vet hur myckel pengar konsumentverket har all avsätta för konsumenlforskning. Om Ewy Möller inte vet del skall jag berätta del i nästa replik, men först skall Ewy Möller få tala om för mig hur myckel av de 4 miljonerna hon tror all man kan spara.

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Konsumentpolitiska frågor m. m.

Anf. 11 MARTIN OLSSON (c) replik:

Herr talman! Jag vill uttrycka min tillfredsställelse över Inga-Britt Johanssons reträtt när det gäller egenföretagarna - nu säger hon att man hoppas kunna ta upp de frågorna vid översynen av köplagen. Det låter positivt jämfört med skrivningen i utskoltsbetänkandel, som innebär ett blankt avslag. Jag hoppas alt reträtten blir allt större, så att Inga-Britt Johansson och socialdemokraterna efter hand erkänner att gränsdragningen är ett problem och att egenföretagarna är värda ett bättre skydd när de är underlägsen part i ett avtalsförhållande.

När del gäller frågan om kontroll av och information om livsmedel säger vi i reservationen inte att konsumentverket skall ta över det hela från livsmedelsverket utan att konsumentverket i samråd med livsmedelsverket omedelbart skall påbörja ett konsumentinformerande arbete pä livsmedelsområdet med inriktning på bl. a. ursprungsmärkning och innehållsdeklarationer. Att det har varit kärvt att få fram någonting på det här området omvittnas av de många framstötar som vi från centerns sida gjort när det gäller bl. a. innehållsdeklarationer på livsmedel. Det är vä! nu fem är sedan jag för första gången tog upp frågan om innehållsdeklaration på livsmedel. Jag ville nämligen att det när del gällde importerade livsmedel skulle framgå bl. a. från vilket land de var importerade, men det förslaget avslogs, och det har avslagits år efter år, liksom kraven på förbud mot import av livsmedel från länder som tillämpar i vårt land otillåtna metoder för framställning av livsmedel. I det här fallet ser jag motståndet från socialdemokraternas sida mot att ålägga konsumentverket en informationsskyldighet när det gäller livsmedel som ett led i det motstånd som har funnits mot att stärka livsmedelskonsumenternas ställning på marknaden genom all ge dem bättre information.

Anf. 12 ULLA ORRING (fp) replik:

Herr talman! Inga-Britt Johansson återkommer till frågan om könsdiskriminerande reklam. Jag vill än en gång slå fast att vi finner sådan reklam upprörande. Vi anser också att konsumentverket skall avsluta sitt uppdrag, eftersom man nu har haft några år på sig att samla in delta material. Konsumentverket har tidigare tilldelats 400 000 kr. särskilt för denna uppgift, förutom 300 000 kr. för annan reklambevakning. Nu får man ytterligare 100 000 kr. Det är dags att avsluta projektet och komma fram med förslag. I det sammanhanget har vi gett uttryck för vår mening att det för närvarande inte behövs någon lagstiftning när det gäller könsdiskriminerande reklam.

Så till frågan om konsumentministerns närvaro eller ej. Regeringen handlägger en rad frågor där man funderar över organisatoriska problem, bl.a. vilken myndighet som skall ha ansvaret för varudeklaration på kosmetiska och hygieniska artiklar, om ansvaret skall ligga på socialstyrelsen eller på kemikalieinspektionen. Jag antog att konsumenlministern var angelägen om att ta del av de olika partiernas syn på frågor av denna typ och naturligtvis på de direkta frågor som jag ställde. Enligt min mening är detta ett utmärkt tillfälle att ställa dessa frågor, då vi ju behandlar frågor som rör konsumenten och konsumtionspolitiken.

Anf. 13 INGA LANTZ (vpk) replik:

Herr talman! Först till reservation 10 som handlar om konsumentinforma-fion avseende livsmedel. Det är självklart att alla vill ha en bättre varudeklaration på Uvsmedel. Det visar inte minst de senaste dagarnas uppgifter om vad som förekommer i köttprodukter. Frågan är vilken myndighet som skall tillhandhålla denna varudeklaration. För mig förefaller det konstigt att man skall föra in konsumentverket i detta sammanhang. Självfallet är del livsmedelsverket som skall ha till uppgift att åstadkomma en mycket bättre varudeklaration än den som finns för närvarande.

Man vill alt konsumentverkets projekt om könsdiskriminerande reklam skall vara avslutat under 1988. Men med vetskap om hur sakta man arbetar med sådana här projekt och hur lång tid det tar för regeringen att falla beslut och sända ärendet på remiss kan man räkna med att minst ytterligare två år kommer att förflyta. Det är min prognos, som grundar sig på att jag under 15 år har följt riksdagsarbetet. Det är lätt hänt att det kan dra ut pä tiden. Enligt min mening skulle man redan i dag kunna fatta ett beslut om att begära förslag orn en lagstiftning, eftersom vi vet alt könsdiskriminerande och kränkande reklam har ökat i omfattning under senare tid. Därför föreslår vi en lagstiftning. Jag är helt övertygad om att det kommer att visa sig att man behöver en lagstiftning som stöd för all komma till rätta med problemet.

Liksom Inga-Britt Johansson anser jag att folkpartiets förklaring till att man intar en mer urvattnad ståndpunkt i den berörda reservationen när del gäller könsdiskriminerande reklam är mycket krystad. Jag är fortfarande förvånad över att folkpartiet kan förena sig med moderaterna i en sådan här reservation.

Vi har en omfattande lagstiftning i det här landet. Då undrar jag rent allmänt varför man är så rädd för att ta till lagstiftningsinstrumentet när det gäller alt förbjuda saker som är uppenbart dåliga. Som exempel kan nämnas del som vi i förrgår diskuterade, videovåldet. Varför är man så rädd för en förhandsgranskning av videofilmer? Som ytterligare exempel kan nämnas frågan om krigs- och våldsleksaker och könsdiskriminerande reklam. Varför är man sä otroligt försiktig att tillgripa lagstiftningsmetoder, när man gör del i så många andra sammanhang?

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Konsumenlpolitiska frågor m. m.

Anf. 14 EWY MÖLLER (m) replik:

Herr talman! Vi är, Inga-Britt Johansson, mycket väl medvetna om att vi behöver ha en stark konsumentpolitik, eftersom vi vet att del finns människor som inte kan klara av sina inköp. När man inte kan hantera sin ekonomiska situafion, behöver man få hjälp och rådgivning. I mitt inledningsanförande sade jag alt konsumentpolitiken skall inriktas på dem som har en svagare ställning. Dessutom vet vi att det blir allt fler som hamnar i ekonomiska kriser, när man belastar människor med ytterligare skatte- och prishöjningar, vilket helt naturligt i första hand drabbar de grupper som redan har en svag ekonomi. Det råder inget tvivel om att dessa människor behöver hjälp och rådgivning.

När det gäller omfördelning och besparingar inom konsumentverket hänvisade jag tidigare - innan jag blev avbruten - lill provningsverksamheten. Jag anser att man kan lägga över den på statens provningsanstali.

Prot. 1987/88:124 Vilka anslag det än finns för forskning anser vi att forskningen skall ha en
20 maj 1988 oberoende ställning. Verket skall inte behöva ha hand om uppgifter som bör

Konsumentpolitiska frågor m. rn.

åligga forskningsråden och enskilda högskolor.

Konsumentverket producerar läromedel och annat studiematerial. Där kan man också pröva om man inte har möjlighet att minska den egna produktionen för att i stället lägga ut den på.andra förlag. Sammantaget kan detta leda till att man kan spara inom verket utan att det på något sätt behöver påverka dess ambitioner eller drabba konsumenterna.

Anf. 15 INGA-BRITT JOHANSSON (s) replik:

Herr talman! Angående påståendet all det skulle ta ett par år innan en lag om könsdiskriminerande reklam kan vara färdigskriven: Del viktigaste i detta sammanhang är väl att man har ett så bra underlag som möjligt, när man fattar beslut om vilken väg man skall gå. Det är därför som konsumentverket har fått detta uppdrag. När konsumentverket fick sitt uppdrag, var vi överens om tidsramen. Då är det ännu mer oförklarligt varför Ulla Orring nu vill la ifrån konsumentverket den lilla summa om 100 000 kr. som del handlar om. Jag kan inte förstå del. Det måste finnas något annat i bakgrunden, som Ulla Orring inte här vill diskutera. Det borde vara svårt för Ulla Orring att inför kvinnorna i folkpartiet förklara sin inställning i denna fråga. Men det angår naturligtvis endast folkpartiet internt. Det behöver inte Ulla Orring redovisa här.

Inga Lantz! Vi är inte rädda för lagstiftning. Men om vi skall ha en lagstiftning måste det vara en lagstiftning som går att följa upp och som ger effekt. Det gäller i fråga om både könsdiskriminerande reklam och exempelvis dataspel.

Dataspel är små artiklar som säljs i skumma källaraffärer och liknande, vilka är väldigt svära att bevaka. Om vi finner att del är absolut nödvändigt skall vi införa en lag. Det är ändå viktigt alt vi försöker att hitta en annan väg för alt bli av med dessa avarter. Vi är alla överens om all dessa inte får fortsätta, att de är skadliga. Branschen har försökt att skylla på brist på forskningsresultat o. d., men från utskottets sida ställer inan inte upp på det. Vi är inte mottagliga för sådana argument. Frågan gäller alt detta inte skall få förekomma. Vi tror därför alt med uts'Kottets uttalande som stöd bör barnmiljörådet besitta den kraft som krävs för alt få fram ett bra avtal. Med utgångpunkl från delta kan man sedan komma vidare.

Nu har jag inte så lång lid lill mitt förfogande för att kommentera de förslag om neddragningar på anslaget lill konsumentverket som Ewy Möller redogjorde för. Hittills har jag inte fått några exempel på arbetsuppgifter där man kan göra besparingar som motsvarat tillnärmelsevis de 4 milj. kr. som man vill inbespara på konsumentverket, men jag kanske kan få det senare.

Tredje vice talmannen anmälde att Ulla Orring och Ewy Möller anhållit att lill protokollet få antecknat alt de inte ägde rätt lill ytterligare repliker.

Anf. 16 INGRID SUNDBERG (m):

Herr talman! Enligt lagutskottets belänkande 31 skall regeringen överväga
30 lagstiftning om förbud mot försäljning av dessa plastgubbar, som jag här visar

upp för kammaren. Några socialdemokratiska ledamöter, med Margareta Persson som första namn, har väckt en motion, vari yrkas att riksdagen skall ge regeringen till känna behovet av lagstiftning om förbud mot försäljning av krigs- och våldsleksaker. Jag skall till protokollet läsa några rader ur motionen:

"I dag saluförs mycket våldsförhärligande produkter, som på olika sätt förintar varandra. Det handlar om plastfigurer, rollspel och dataspel. Leksakerna i form av plaslfigurer är dock inga avbilder av föremål som använts i verkUga krig under 1900-talet. De ger i stället ett slags sciencefic-tionartad syn på framtiden i robot- och rymdåldern. Dessa grymma varelser som nu saluförs och marknadsförs förmedlar en otäck livsstil för våra barn."

Lagutskottet, som i samband med en seriös behandling av motionen har hört såväl barnmiljörädet som företrädare för producenter och handel, tycker med anledning av motionen att del är angeläget att man snarast möjligt når en uppgörelse, som medför att sådana här gubbar av utpräglad våldskaraktär försvinner från marknaden. Därefter anför utskottet: "Skulle det visa sig att en godtagbar överenskommelse inte kan nås får frågan om lagstiftning tas upp till prövning."

Herr talman! Jag har här fill talarstolen tagit med två exemplar av de s. k. maslerfigurer som motionen hänvisar till och som av Margareta Persson m. fl. anses förmedla "en oläck livsstil till våra barn". Den ena figuren kallas för Heman och representerar det goda. Den andra är en representant för ondskan. Del finns fiera liknande plastfigurer. Del skall alltså bli förbjudet att saluföra des.sa leksaker. De är de i dag i särklass mest älskade leksakerna av pojkar i åldern 6 till 9 år. Därefter lappar barnen intresset för dem och övergår till andra sysselsättningar.

Frågan om hur långt Sverige skall gå när det gäller alt utfärda ett förbud är en politisk fråga - men också en konstitutionell fråga i så måtto att Margareta Persson och Inga Lantz vill begränsa medborgarnas självbestämmanderätt. Barnmiljörådet, vars existens moderaterna har motsatt sig ända sedan tillkomsten av dess föregångare, har genom sitt agerande i denna fråga visat sig motsvara våra värsta föraningar. Verksamheten tycks gå ut på att i första hand tillskapa handelshinder och i övrigt införa förbud inom områden som är och skall vara föräldrarnas ansvarsområden.

Herr talman! Vi har i dag mellan konsumentverket och barnmiljörådet å ena sidan och handelns organisationer å andra sidan en frivillig överenskommelse, som förbjuder saluförande av krigsleksaker. Detta har på intet sätt förhindrat att barn jagar varandra med iräsablar och skriker pang, pang med vattenpistoler. Men i stort sett har vårt samhälle accepterat att barn inte har tillgång till vad som mer allmänt menas med krigsleksaker. Ett besök på en allmän lekplats visar dock att en s.k. föräldraimporl tycks förekomma.

När del gäller plastfigurer är dock situationen en annan. Barn tycker om att utveckla sin fantasi. Heman försvarar ett garage, en borg eller ett tåg mot luftangrepp från delta hemska monster, som fäller ut sin träkloiga hand och därmed kan skada Heman.

Barnmiljörådet kommer, som jag ser del, att se som sin uppgift att i första hand förbjuda dessa leksaker, och barnen kommer i framtiden att förmenas

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Konsumenlpolitiska frågor rn. m.

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Konsumentpolitiska frågor m. m.

rätten att välja andra än av barnmiljörådet godkända prylar. Jag ser detta såsom en skrämmande utveckling.

Men det finns också en annan sida av saken. Under riksdagens debatt om utvecklingen av den europeiska marknaden betonades av flera talare från alla partier utom vpk värdet av att vi inte inför nya handelshinder. Tvärtom är det önskvärt att vi anpassar oss till de regler som gäller inom EG. Jag vill tillägga att Sveriges officiella politik ju är frihandelsvänlig.

Vad lagutskottet gör med sin skrivning är att i princip upprätta nya handelshinder. Jag vill därför fråga utskottets socialdemokratiska ledamöter i vad män de anser att utskottets skrivning står i harmoni med de regler som gäller för svensk frihandel. Är det nationella säkerhetshänsyn man skall åberopa vid ett importförbud i detta sammanhang? Vilken paragraf skall man kunna göra trovärdig när det gäller att förhindra import till vårt land av plastgubbar?

Utskottels moderata ledamöter har i ett särskilt yttrande med synpunkter på utskottets motivtext framfört som sin åsikt att betänkandet bär omisskännliga spår av beskäftighet och förnumstighet, som man vänder sig mot, och har anfört att betänkandet innehåller skrivningar, som man inte ställer sig bakom. Men utskottets andra ledamöter: Anser ni verkligen att man skall överväga lagstiftning, om en överenskommelse mellan berörda parter om förbud mot sådana här plastgubbar inte kommer till stånd?

Herr talman! Det pågår i dag en debatt om förtroendet för politiker. Jag anser att Margareta Perssons agerande i samband med de av barnen älskade gubbarna allvarligt bidrar till all motivera ett bristande förtroende för riksdagen och dess ledamöter. Dessutom - och det finner jag lika allvarligt -åsidosätter man i hög grad föräldrarätten, föräldrarnas ansvar för sina barns utveckling och föräldrarnas förmåga att själva fatta beslut om vad barnen skall få leka med. Om ett förbud skulle komma till stånd, skulle alla de tiotusentals föräldrar som har glatt sina barn med efterlängtade leksaker drabbas av dåligt samvete men dessutom - och troligare - förstärkas i sitt förakt för politikernas roll i vårt svenska samhälle.

Herr talman! Jag skall inte ställa något yrkande. Jag vill dock varmt uttala den förhoppningen alt regeringen, sedan en överenskommelse om förbud mot sådana här plastgubbar inte har kommit till stånd och regeringen då skall överväga lagstiftning, kommer till slutsatsen att lagstiftning om förbud mot plaslgubbar inte bör komma i fråga. Regeringens ledamöter bör i detta hänseende inhämta räd från eventuella barn och barnbarn.

Anf. 17 INGA LANTZ (vpk) replik:

Herr talman! Egentligen förvånar mig inte Ingrid Sundbergs anförande. Del är väl ett inlägg i den moderata frihetsdebalten - man skall få göra varandra hur illa som helst, och inga skall bry sig om det. Det är klart all moderaterna inte bryr sig om huruvida barn far illa.

Jag tycker att Ingrid Sundbergs anförande var oerhört cyniskt. Hon talade om dessa "älskade" plastgubbar. Det visar att hon inte har förstått mycket av den debatt som faktiskt pågår om det skadliga i att se på våld och all leka med våldsprodukter, vilket det här är fråga om. Det kommer all få följder senare i framtiden.

Konsumentpolitiska frågor m. m.

Hundratals forskningsrapporter visar det skadliga i att handskas med våld. Prot. 1987/88:124 Man trubbas av om man leker med våldsprodukler eller ser på våld. Såsom 20 maj 1988 förälder tror jag att man skulle behöva ha en lagsfiftning i ryggen. Näringslivet sköljer över barn och ungdomar med skadliga produkter. Det är då nödvändigt att hjälpa föräldrarna med en lagstiftning.

Ingrid Sundberg trodde att poUtikerföraklet skulle öka, om riksdagen fattar ett beslut om att förbjuda dåliga produkter. Men tvärtom torde politikerföraktet öka, om vi inte vågar säga ifrån om dåliga saker. Jag tror faktiskt att Ingrid Sundberg tycker att dessa produkter inte är dåliga. Det måste vara så, eftersom hon gjorde detta inlägg. Andra utskottsledamöter har emellertid uttryckt sin oro över våldsprodukterna. Så uppfattar jag utskottels skrivning. Men Ingrid Sundberg har en helt annan utgångspunkt, när hon debatterar krigsleksaker och våldsprodukter.

Anf. 18 ULLA ORRING (fp) replik:

Herr talman! Även från folkpartiets sida föreligger ju motioner i denna fråga. Men jag delar inte Ingrid Sundbergs uppfattning att förtroendet för politikerna skulle naggas i kanten härvidlag. Dagens debatt hänger inte samman med friheten att lägga fram enskilda motioner. Den rätten tillkommer ju faktiskt oss riksdagsledamöter.

Jag vill emellertid än en gång peka på behovet av all marknadskrafterna tar ett ansvar - ett ansvar för produkten och ett ansvar för konsumenterna, som i det här fallet är barnen. Jag är myckel tillfredsställd med den skrivning som vi har kommit överens om i lagutskottet. Vi följer den här frågan. Vi har haft ordentliga hearings med företrädare för berörda organisationer, och vi har fått se ganska otäcka videofilmer.

Jag menar alltså att här måste branschen ta sitt ansvar. Detta har också Köpmannaförbundet ställt upp på, och förbundet har fått till stånd en form av överenskommelse som gäller branschorganisationerna. Men sedan förekommer del ju en handel utanför branschorganisationerna.

Jag anser att det är viktigt att vi för den här debatten. All vi skall tillgripa lagstiftning i alla ärenden anser jag däremot inte, och jag tror mycket på ansvar och självsanering.

Anf. 19 INGRID SUNDBERG (m) replik:

Herr talman! Jag instämmer vad Inga Lantz sade, att mitt inlägg var ett inlägg i den moderata frihetsdebalten. I övrigt föredrar jag alt få debattera med Margareta Persson.

Anf. 20 INGA-BRITT JOHANSSON (s) replik: Herr talman! Ingrid Sundberg får ju snart chans att debattera med Margareta Persson.

Men jag vill ändå berätta för Ingrid Sundberg att jag bor i en stadsdel i
Göteborg som är Sveriges mest kabel-TV-ulbyggda stadsdel. Jag har via
föräldrar, lärare, förskollärare och andra fått höra hurdan utvecklingen av
barnens lekar har varit. Det behövs ingen forskning för alt visa på detta - man
ser del direkt. Det gäller just de program som "lyckliggör" barnen, enligt
Ingrid Sundberg, med den här typen av figurer. 33

3 Riksdagens protokoll 1987/88:124

Prot. 1987/88:124 Vi har, som Ulla Orring sade, sett utvecklingen när det gäller dataspelen
20 maj 1988 som barn sitter med. Vi säg i utskottet spel där libyer skulle dödas. De som

Konsumentpolitiska frågorm. m.

inte hade blivit skjutna fördes till slut upp på en plattform där de halshöggs en och en och där huvudena ramlade ner i en korg och blodet skvätte omkring. Del här sitter våra barn och leker med. Jag har läst intervjuer med barn som talar om, att de inte kan sova på nätterna därför all de tycker alt det här är så ruskigt. Men kompisen har haft spelet, och därför vill man pröva på del och se vad det är. Det är i åldrarna upp lill 14 och 15 år som man upplever de här nya väldsinslagen så hårt att man inte kan sova på nätterna.

Vi måste med gemensamma krafter se till att motverka den här utvecklingen och det här våldet med alla medel och, om sä behövs, enligt min mening med lagstiftning.

Anf. 21 INGRID SUNDBERG (m) replik:

Herr talman! Inga-Britt Johansson tog upp något helt annat här - de våldsinriktade dalaspelen och videovåldei. Videovåldsdebatten har riksdagen fört, och den skall vi inte återuppliva här.

När det gäller dataspelen håller jag helt med om att del är skrämmande alt föräldrarna inte i högre grad kan kontrollera vad barnen sysslar med. Det finns åtskilliga dataspel som är trevliga och roliga, med grodor och annat.

Men vad vi diskuterar här är en motion av Margareta Persson, vilken är helt inriktad på att barnmiljörådet skall få gå ut och avgöra alt dessa leksaker, som i Sverige marknadsförs av BRIO, beläget nere i min landsända, genom lagstiftning skall förbjudas. Jag tror det är viktigt alt vi, när vi diskuterar våld, skiljer på våld och våld. Om det här monstret far ut med sin treiungade hand, så flyter inget blod på Heman, som den andra figuren heter. Barnen har roligt med spelet, och jag vänder mig myckel bestämt mot all ett barnmiljöråd skall sitta och hindra mina barn eller barnbarn från att leka med det som de tycker är roligt.

Jag bedömer definitivt inte väldsriskerna härvidlag som större än våldsriskerna när man springer och leker runt sandlådan och när barnen slåss på gräsmattan. Den verksamheten kan vi inte förhindra. Däremot kan vi förhindra den typ av våld som Inga-Britt Johansson här talade om, men det var inte detta som jag berörde i milt anförande.

Anf. 22 INGA-BRITT JOHANSSON (s) replik:

Herr talman! Men ser då inte Ingrid Sundberg alt det finns ett samband mellan alla de här grejerna? Ser inte Ingrid Sundberg alt barnens inställning till våld förändras efter hand? Och att det inte flyter något blod på Heman innebär ju alt många barn inte förslår alt det i alla fall flyter blod på kompisen, om man använder sig av hårda metoder.

Ingrid Sundberg talade om BRIO. Det företaget har ju haft så gott rykte när det gäller kvaliletsleksaker, och jag tycker att man borde återgå till att producera kvaliletsleksaker och inte följa en amerikansk trend och sälja sådan här smörja.

Anf. 23 MARGARETA PERSSON (s): Prot. 1987/88:124

Konsumenlpolitiska frågorm. m.

Herr talman! Får jag först säga tiU Ingrid Sundberg alt jag nästan hade 20 maj 1988 svårt att dra på munnen när hon talade - annars brukar jag uppskatta humor och skämt i den politiska debatten. Men jag häpnade över den oerhört enkla världsbild som Ingrid Sundberg förmedlade i sitl inlägg. På sätt och vis är jag emellertid glad att moderaterna bekände färg och klargjorde alt man ansluter sig till den nakna kapitalismens företrädare, som inte har någon önskan att tillgodose barns intressen och hela vår kulturs intressen - för del är ju detta den här debatten handlar om.

Och har jag någon gång förfallit till - och det gör jag ibland - att lycka att vi i Sverige har ganska likartade uppfattningar om vikliga saker, blev jag än en gång påmind om att så inte är fallet. Uppenbarligen finns del företrädare för. moderaterna sorn inte drar sig för alt försvara de mest råa marknadskrafter.

Vad är det som har hänt och vad är del som gör alt barnens miljö har förändrats så mycket under 80-tatet? Jo, del är fråga om både förändringar i familjebild och förändringar i andra avseenden. Men det är också en stor förändring i del kommersiella utbudet, riktat lill barn. Delta utbud är koncentrerat kring våldsprodukter.

Det är sannerligen inte bara enskilda leksaker i form av plastfigurer som man serverar barnen. Vore det sä enkelt skulle väl ingen människa prata om förbud. Det handlar om en hel världsbild som man genom nya mediakanaler serverar. Det rör sig om våldsfilmer och reklam för våldsleksaker i.video och kabel-TV, seriemagasin som är våldsamma och samtidigt utgör reklam för olika produkter, det är dataspel och TV-spel som ofta går ul på all barnet skall leva sig in i en situation och agera mördare på olika sätt, det rör sig om videofilmer i butiker. Då är det väldigt svårt för barnen ätt värja sig, och för en förälder är del fullständigt omöjligt all skydda sitt barn på grund av att utbudet är så massivt.

Om Ingrid Sundberg tror alt det handlar om de här plaslgubbarna, då vet inte Ingrid Sundberg vad den här marknaden gäller. Det är rena krigsfilmer som dessa figurer finns med i. Det är krigsland.skap som förekommer i leksaksbutikerna, del är dalaspel där barnen själva med laserpisioler påverkar skeendet. Det är nazislhjältar, del är karalesparkar, det är halshuggningar, det är våldtäkter. Och en del av de här produkterna har redan färdiga egenskaper, färdiga namn. Barnen behöver inte längre använda sin fantasi.

Alt barns beteende under 80-talet har förändrat karaktär får vi nu allt fler bevis på. Lekarna har förändrats, och allt fler barnstugor rapporterar att även myckel små barn leker våldsamma lekar med samma aggressiva inslag som finns hos de våldsfigurer de möter. Barnen kopierar de kommersiella våldshjältarnas beteende, speciellt i de områden där kabel-TV marknadsför dessa produkter.

Skolläkarna har rapporterat att väldet på skolgårdarna ökar. Ingen kan
med säkerhet säga att det beror på det eller det. Men våldet ökar. Framför
allt orsakas olyckor av att barnen slår varandra på ett mer brutalt sätt än
någon annan generation av barn har gjort. Det är hårda sparkar, och del är
slag mot den som redan ligger-precis som det går till i karalefilmerna. Detta
är långt ifrån de slagsmål vi tidigare såg. 35

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Konsumentpolitiska frågor m. m.

Barnmiljörädet har nu slagit larm om alt del har hänt någonting i barnens värld. Det sammantagna våldsbudskapet i del kommersiella utbudet är en faktor i det sammanhanget. Våld föder våld - det är de flesta ense om. Del budskap som nu förmedlas till våra barn har just våldet som förtecken. Även de som i dessa produkter säger sig kämpa för det goda använder i dag det ondas egna vapen. Det är en nyhet. I forna tiders sagor använde sig det goda av list för att vinna. I dag är det i detta avseende ingen skillnad mellan det onda och det goda.

Nu skall vi bli universums härskare genom död och förintelse. Den verklighet som skildras är oftast skrämmande också genom den fantasifram-fid som beskrivs. Tittar man närmare på detta, skall man finna att det här .finns förvillande likheter med drogkulturens skrämseleffekter och förvanskade verklighetsuppfattning.

Det ligger stora ekonomiska intressen bakom denna verksamhet. Jag undrar ibland om det faktiskt är så att det finns ell intresse av att våra barn skall förberedas för det tredje världskriget. Det är ingen vacker framtid eller någon som helst framtidstro som det sammantagna våldsbudskapet förmedlar. Det är hårda robotar med hårda och skrämmande röster, och det är en mycket märklig skepnad som det s. k. goda har iklätt sig.

Många säger: Upp till bevis! Bevisa att det eller det är farligt! Samtidigt kan vuxeiisamhället utan att blinka ropa på hårdare straff och hårdare tag mot de ungdomar som gör sig skyldiga till våldsbrott. Man ser tydligen inte att det här finns ett samband. Jag tycker att det är märkligt att man inte kan lila på de föräldrar, den personal på barnstugor, de skolläkare och de barnläkare som nu vänder sig lill olika myndigheter och protesterar mot dessa produkter för alt få bort dem. Detta är personer som i sin dagliga verksamhet ser alt dessa produkter påverkar våra barn. Nej, det skall vara vetenskapliga bevis, säger man. Jag tycker alt det är en märklig inställning. Men nu börjar också de vetenskapliga bevisen komma. I dag försvaras i Lund en doktorsavhandling bl.a. om hur barn upplevt en teaterföreställning av Astrid Lindgrens Mio, min Mio. Undersökningen är ganska intressant. Den visar att en tredjedel av en grupp 10-åriga pojkar, som ofta tittat på extrema våldsfilmer, identifierade sig med den oläcke riddar Kato efter att ha sett föreställningen, medan de andra barnen identifierade sig med Mio. Detta är intressant, eftersom det är ett exempel på all det nya våldsutbudet gör att barn identifierar sig med det onda i stället för med det goda.

Ett argument som ofta framförs är att barn behöver leka av sig sina våldsupplevelser. Därför är det bra med våldsleksaker, sägs det. Det är ett märkligt argument, eftersom alla som syssslat med barn vet att det är just i leken som barnet bearbetar sina upplevelser. Men småbarn har inte upplevt några terrorkrig från rymden. De matas genom olika medier med skrämmande effekter, och till slut måste de leka av sig del våld de fåll sig serverat. Men det är en väldig skillnad mellan att leka av sig det kommersiella våldet och en äkta otäck upplevelse. Om ett barn t, ex. sett sin mamma bli misshandlad, behöver man inte gå och köpa en rymdleksak med laserpistoler för alt barnet skall leka av sig den upplevelsen, utan det går bra med en vanlig docka. Det är obehagligt all man använder den här typen av argument, vilket ofta sker i denna debatt, dvs. att man ger våldsprodukterna för barn ell skimmer av att

vara psykologiskt nyttiga. Det är ett argument som man inte kan ta på allvar. Jag skulle vilja säga lill Ingrid Sundberg att vi lever i ett fritt samhälle. Friheten kan man utnyttja på olika sätt. Man kan utnyttja del fria samhället genom att skylla ifrån sig och säga all det som inte är förbjudet är tillåtet. Man kan också säga: Vår bil är väl inte så farlig, det är det andra som är farligt. Så har jag upplevt del att leksaksbranschen har resonerat. Det kan hävdas att så länge det är fritt fram för kabel-TV, kan man göra vilken reklam som helst. Det är alltså lagstiftningens fel. Det kan också hävdas all eftersom vi har tryckfrihet kan man trycka vad som helst. Man kan ocksä säga att del inte är så farligt med små plastgubbar med laserpistoler; del är värre med dataspel och TV-spel. På detta sätt kan alla skylla på alla. Men även den som marknadsför har ett ansvar. Skolan har sitt ansvar, föräldrarna sitt och vi politiker vårt. Alla i ett fritt samhälle har ett ansvar. Skall vi värna friheten och demokratin och slippa lagstiftning, måste alla parter stå upp för de värden som vi tycker är viktiga. Jag anser att de kommersiella krafterna i dag inte tar sitl ansvar för friheten.

Utskottet skriver nu, vilket jag tycker är riktigt, att de nödvändiga åtgärderna för alt komma till rätta med detta problem kan åstadkommas genom en överenskommelse med branschen. Det hoppas sannerligen jag också, även om branschen hittills inte visat något intresse härför. Den starka skrivning som ett enigt utskott har gjort uppfattar jag på det sättet att riksdagen är beredd att lagstifta, om de berörda branscherna inte vidtar nödvändiga åtgärder. Det vore ju bäst för alla alt slippa en lagstiftning. Jag noterar särskilt att utskottets talesman så klart har markerat att branschen nu måste göra en självsanering. Jag vet inte om Ingrid Sundberg är medveten om den gigantiska kulturrevolution som faktiskt pågår i barnens värld, en revolution där våldet är förtecknet. Vi är blinda om vi inte uppmärksammar detta och inser vad del kan betyda för framtiden. Det är vuxenvärlden som skapat detta problem, och det är dags att vi vaknar. Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Konsumenlpolitiska frågor rn. m.

Anf. 24 INGRID SUNDBERG (m):

Herr talman! Jag är angelägen att understryka att vi här diskuterar konsumentpolitik. Den allmänna våldspolilik som har börjat diskuteras här, och som lill mycket stor del har sin grund i videovåldei, tänkte jag inte beröra i den här debatten.

I mitt anförande tog jag upp frågan om frihet. Delta ville Margareta Persson ändra till frågan om striden mellan det onda och del goda. Jag har förstått alt del är Margareta Persson som här representerar det goda och all jag är det onda. Den nakna kapitalismen försvarar jag, och jag har en väridsbild som är skrämmande.

Jag tycker att Margareta Perssons världsbild är skrämmande. Hon betonar friheten, och det tycker jag är bra. Hon säger också att friheten skall förenas med ansvar. Men ansvaret skall vara lagstiftarens, kollektivets, samhällets. Del personliga ansvaret, att göra egna bedömningar som gäller de egna barnen - det vill Margareta Persson inte vara med på.

Sedan använder hon frågan om videovåldet som tillhygge. Jag är också medveten om våldsutvecklingen när det gäller barnen i dag. Men vi

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Konsumenlpolitiska frågor rn. m.

moderater har i många olika sammanhang här i riksdagen, inte minst med våra förslag när det gäller familjepolifiken, betonat nödvändigheten av alt föräldrarna i ökad utsträckning också ges fysisk möjlighet alt vara hemma och ta hand om sina barn, bl.a. genom vårdnadsersältiiing.

Men här förutsätter Margareta Persson att del skall vara en lagstiftning som innebär att barnmiljörådet och riksdagen sitter och avgör vad föräldrarna skall ge sina barn i födelsedagspresent och julklapp - därför att de ger dåliga saker om de ger sådana här plaslgubbar som det har talats om. Och så litar man på all handeln skall känna sitt ansvar. Men länk om handeln inte tycker alt dessa plastgubbar representerar del onda!

Här har talats om forskning. Ja, vi kräver faktiskt forskning innan man med lagstiftning skall förbjuda konsumentvaror. Det må vara all man har rätt all göra del av säkerhetsskäl, när gift och annat kan förorsaka skador. Det har också förekommit t. ex. leksaker som myckel små barn kan sätta i halsen. Säkerhetsaspekten kan man också hänvisa till när det gäller videovåldei, men det skall vi inte ta upp här i dag.

Vad vi diskuterar är valet av leksaker. Jag tror att de här plastgubbarna är omoderna om étt år eller två. Då komnier det något annat, och då skall barnmiljörådet fram och säga: Del här skall få säljas, del skall inte få säljas, och nu får handeln träffa en överenskommelse. Det skulle alltså vara bättre med lagstiftning.

Jag tycker att detta är en skrämmande utveckling. Del innebär en förmyndarmentalitet att säga att socialdemokraterna med Margareta Persson i spetsen - och Inga Lantz som bihang - skulle vara mera kompetenta all bedöma vad som är del onda och dét goda i det här samhället än vi, som tror på frihet och personligt ansvar.

Herr talman! Vi diskuterar konsumentpolitik, vi diskuterar plaslgubbarna och möjligheten alt med lagstiftning förbjuda import och försäljning av dem. Jag motsätter mig delta på del skarpaste.

Anf. 25 MARGARETA PERSSON (s):

Herrtalman! Jag vet egentligen inte-eftersom vi nu talar om våldsprodukler - om jag vill ödsla så mycket mer krut på Ingrid Sundbergs argument.

Frihet skall vara i samhällets regi - eller hur Ingrid Sundberg menade alt jag skulle ha sagt. Del var just del jag inte sade. Ett samhälle fyllt av frihet, byggt på frihetens grund, förutsätter all alla ingående parter ställer upp för dessa värden, och jag upplever att del i dag brister inom branschen -leksakshandeln - pä det här området. Frihet förutsätter all alla tar ansvar -föräldrar, skola, politiker och bransch. Det är när det brister i fråga om detta ansvar som vi måste rycka in med lagstiftningsåtgärder, inte innan.

Sedan är det faktiskt inte någon skillnad på våld och våld. Del våld som Ingrid Sundberg nu säger sig vara emot närdet gäller videofilmer-del våldet finns ju i en annan tappning i den här branschen: i både dataspel och TV-spel, leksaker som saluförs just via marknadsföring på kabel-TV och video. Våld går inte alt skilja från våld. Del är en hel världsbild som man serverar barnen.

Det innebär väl en dubbelmoral i vuxensamhället alt man anklagar barnen, bestraffar dem, ojarsigöver att de beter sig våldsamt-och samtidigt glatt tillhandahåller vilka våldsprodukler som helst.

Nej, Ingrid Sundberg, barnmiljörådet vill sannerligen inte ha till uppgift att sitta och välja ut vilka saker som skall vara tillåtna. Det är den uppgiften vi vill slippa, och det är därför vi hoppas att branschen själv kan ta det här ansvaret.

Slutligen vill jag konstatera alt nu har Ingrid Sundberg fått det onda - eller det goda - personifierat, som hon tror, eftersom hon lar mig som måltavla. Men nu är det ju inte så. Utskottet är enigt - inte ens moderaterna har reserverat sig. Därför tycker jag att del är litet märkligt att framställa mig, och Inga Lantz som ett bihang, som de som skall bekämpas. Det är alltså ett enigt utskott som nu tar avstånd från de olika våldsprodukterna, som uppmanar branschen att sanera, och som också säger: Fungerar inte det, får vi återkomma med lagstiftning. Så del är nog litet för enkelt att tro att det är jag som är boven i dramat.

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Vårdnad om barn m. m.

Anf. 26 INGRID SUNDBERG (m):

Herr talman! Om jag drar konsekvenserna av Margareta Perssons tankegångar rent konstitutionellt, så kan jag se att historieböcker i framtiden - och tyvärr är det ju så att del har förekommit krig i historien - skall recenseras och att alla våldsskildringar, i den mån sådana förekommer, skall bort. Det är kanske symptomatiskt alt man har tagit bort ämnet historia som ett särskilt ämne.

Överläggningen i detta ärende var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter debatten om lagutskottets betänkande 34.)

Kammaren övergick till att debattera lagutskottets belänkande 33 om vårdnad om barn m.m.

Vårdnad om barn m. m.

Anf. 27 MARIANNE KARLSSON (c):

Herr talman! Sedan början av 1970-talel har den svenska familjerätten förändrats avsevärt, och år 1973 ändrades föräldrabalkens regler om vårdnad om barn. Denna reform innebar bl. a. att frågan om vem av makarna som bär skulden till oenigheten inte får tillmätas betydelse vid avgörandet av vem av dem som efter skilsmässan skall få vårdnaden om barnen. Det infördes då också bestämmelser som skulle syfta till att stärka fädernas möjligheter all få vårdnaden om sina barn i de fall föräldrarna inte är gifta med varandra. Föräldrarna likställs alltså när det gäller rätten alt efter särskild prövning få vårdnaden om sina barn.

I början av år 1983 fattade riksdagen beslut om ändringar i bl.a. föräldrabalkens bestämmelser om vårdnad och umgänge. Ett av syftena med lagändringarna var att stärka barriens rättsliga ställning. Detta är endast en ringa del av vad som har tagils upp i alla de utredningar som gjorts under årens lopp.

En av de viktigaste frågorna i vårt land är enligt mitt förmenande att våra barn får en trygg uppväxttid - att barnels behov av goda och nära relationer lill föräldrarna blir tillfredsställda.

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Vårdnad om barn ni. m.

I motion L402 funderar jag över hur vårt svenska rättssystem fungerar och om vi har någon rättstrygghet - detta med anledning av all en man dömts till två månaders fängelse för att ha utnyttjat sin fyraåriga dotter sexuellt, Samma domstol gav senare mannen umgängesrätt med flickan som utsatts för otukten och det psykiska lidandet. Hur är sådant möjligt? Måste då inte lagstiftningen ändras? Vi kan ju inte som ansvariga politiker godkänna ett sådant förhållande. Jag anser del vara omänskligt att tvinga ett fyraårigt barn att umgås med den man som tvingat henne till sexuellt umgänge. Skulle någon komma på idén att tvinga en våldtagen kvinna att i åratal regelbundet umgås med våldtäktsmannen?

Det kan inte finnas någon mening med ett umgänge mellan far och dotter då dotterns upplevelser av pappan är så svåra. Flickan bör få en chans all leva ett normall liv och slippa konfrontationer med den man som förgått sig så grovt.

I reservation nr 1 av Ulla Orring m. fl. föreslår vi att riksdagen med bifall lill folkparlimotionen L412 och med anledning av motion L402 skall göra ändringar i föräldrabalken för all få till stånd en mindre kategorisk rättstillämpning vid tillerkännande av umgänge.

Från centerns sida menar vi att det finns risk för att en schabloniserad bedömning av umgängesfrågorna ibland leder till att ett för barnet skadligt umgänge trots allt kommer till stånd. När en brottslig handling riktats mot barnet, eller när det finns vissa andra bakomliggande orsaker, bör inte något umgänge över huvud taget få utdömas. Jag yrkar bifall lill reservation 1 i lagutskottets betänkande 33 där dessa frågor tas upp.

I en annan centermotion av Jan Hyttring och Börje Hörnlund tas frågan om ensamslående mäns situation efter skilsmässa upp. Vi försöker ju så långt som möjligt att anpassa lagstiftning och regler efter nya familjemönster som utvecklas i vårt samhälle. Det är omöjligt att alltid tillämpa regler och bestämmelser på ett bra sätt. Om makarna vid en separation inte blir överens upplevs ofta reglerna som orättvisa. Då blir det ofta männen som får sitta emellan. De hamnar i situationer där de mer eller mindre tvångsmässigl föriorar möjlighet till fördjupade och utvecklande kontakter med sina barn, samtidigt som de upplever sig tvingade att betala dryga underhåll och förlorar möjligheten att ekonomiskt få ett tryggt liv - ett liv som också skulle ha kunnat inrymma goda relationer lill barnen. Har makarna inte sina barn boende på samma ort - kanske inte ens i samma landsdel - blir situationen särskilt besvärlig.

Det finns, säger motionärerna, en uppenbar risk att en motiverad allmänt skärpt attityd vad gäller våldsbrott inom familjen i vissa fall kan komma att utnyttjas som en metod i en strid mellan man och kvinna om barnen. Jag tror att detta uttalande är riktigt. Del är flera ensamslående män som har talat med mig om just detta förhållande. Vi måste skapa garantier för att männen får en rättvis situation när konflikter uppkommer. Jag tycker att JämO borde uppmärksamma det utsatta läge och den diskriminering som många män utsätts för genom rådande praxis.

Herr talman! Jag är glad över att hela utskottet har ställt sig bakom vår motion och föreslår all den skall överlämnas lill den kommitté som regeringen tillsatte våren 1987. Kommitténs uppgift är att göra en översyn av

reglerna för underhållsbidragen och bidragsförskotten till barn. Kommittén skall också enligt direktiven bl. a. förutsättningslöst se över bestämmelserna om underhållsbidrag, bidragsförskott och andra regelsystem som påverkar särlevande föräldrars ekonomi.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till hemställan i lagutskottets belänkande nr 33 i övrigt.

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Vårdnad om barn

Anf. 28 BENGT HARDING OLSON (fp):

Herr talman! Riksdagen skall nu behandla lagutskottets betänkande angående flera viktiga frågor inom familjerätten och främst då frågan om vårdnad om och umgänge med barn.

Familjesplittring i form av skilsmässa i äktenskap och separation i samboendeförhållanden blir allt vanligare i vårt samhälle. Denna splittring skapar nästan alltid problem för alla berörda om än på olika sätt. Häri inbegrips då tiotusentals barn. Detta är också ett samhällsproblem och ett sorgligt underskattat sådant. Därför är det ett angeläget behov att samhällsinsatser görs på bred front. Främst gäller det då inom socialpolitiken och arbetsmarknadspolitiken. Inom familjerätten handlar det ytterst om relationerna inom familjen. Av särskilt intresse är då mannens relationer till familjen, och särskilt till barnen, redan under samlevnaden. Rätlspoliiiken utgör naturligtvis ingen universalmedicin för lösning av familjens relationsproblem. Men ett bra rättsregelsyslem kan i skilsmässosituationer underlätta lösningen av vårdnads- och umgängesfrågor i samförstånd eller i sista hand i rättegång.

Herr talman! Skilsmässa resp. separation är naturligtvis den enda utvägen när relationsproblemen är djupa och irreparabla. Men i familjer med barn måste man anstränga sig särskilt för alt söka samförständslösningar på frågor som är avgörande för barnen, alltså vårdnad och umgänge. Att samförstånds-lösningar kan uppnås är ocksä betydelsefullt när det gäller att för barnet förhindra negativa följder av föräldrarnas separation och för alt skapa förutsättningar för ett fortsatt samarbete mellan föräldrarna i viktigare frågor som rör barnet. Ett instrument för alt uppnå sådana lösningar kan vara s. k. samarbetssamlal, där socialförvaltningarna genom kontakter med föräldrarna söker lösa separationsproblemen på bästa sätt för alla parter utan uppslitande rättegångar.

Här behövs alltså kommunala insatser. Del är myckel angeläget med samarbetssamlal. Försöksverksamhet har bedrivits inom några kommuner, och utvärdering pågår. Men redan nu pekar resultaten på att sådana samtal borde genomföras i alla kommuner. Men också andra sociala stöd- och hjälpinsatser, exempelvis familjerådgivning, är av stor betydelse.

Herr talman! Man kan naturligtvis inte i samtliga fall av familjesplillring uppnå samförståndslösningar om barnens framtid. Tyvärr tycks kampen om barnen både öka och hårdna. Nu är det ca 2 000 fall per år där föräldrarna tvistar om vårdnad eller umgänge.

Del blir då en mycket grannlaga uppgift för domstolen all finna den rätta lösningen pä vårdnads- och umgängesproblemen. Den grundläggande förutsättningen för en rättvis dom är att domstolen har ett tillfredsställande beslutsunderlag. Därför bör domstolen utnyttja sakkunniga och deras

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Vårdnad om barn

utlåtande i större utsträckning i dessa mål. Dessutom skulle domstolens kompetens höjas om det fanns möjlighet att såsom meddomare utnyttja experter med ingående kunskaper om barns utveckling och behov. Allt detta skulle stärka garantin för en rättvis dom i dessa ofta mycket svåra mål.

Speciella problem möter domstolen när det gäller att besluta om barnets umgänge med den förälder som ej tillerkänts vårdnaden. Bakgrunden är att barnen i princip har behov av kontakt med båda föräldrarna även efter separationen. Men umgänget måste naturligtvis i det enskilda fallet vara förenligt med barnets bästa. Nuvarande lagstiftning har också detta som riktpunkt men är inte tillräckligt tydlig i sin ordalydelse. Därför bör föräldrabalken 6 kap. 15 § ändras på följande sätt. I paragrafens första stycke bör formuleringen om att barnels behov av umgänge skall "så långt som möjligt tillgodoses" kunna ersättas med uttrycket "tillgodoses efter vad som är bäst för barnet". Paragrafen skulle vidare kunna kompletteras med ett nytt fjärde stycke, som skulle innehålla en precisering av vilka faktorer som skall beaktas vid bedömningen av vad som är bäst för barnet. Det skulle då främst gälla barnets ålder och mognadsgrad, känslomässig anknytning mellan barn och umgängesförälder, barnets egen inställning samt föräldrarnas inbördes förhållande. Härigenom skulle två fördelar uppnås. För det första skulle rättstillämpningen bli mera flexibel och anpassas bättre till förhållandena i det enskilda fallet. För det andra borde man kunna undvika något av en kategorisk umgängesrätt i sådana fall där umgänge bör vara uteslutet i varje fall under en viss tidsperiod.

I många familjemål om vårdnad och umgänge krävs s. k. interimistiska beslut, alltså förordnanden som skall gälla tills vidare och fram lill dom i målet. Många problem är förknippade med dessa beslut. Till en början nöjer man sig i lagen med att beslutet är "skäligt" ulan uttrycklig koppling till vad som är bäst för barnet. Vidare är det oacceptabelt alt dessa beslut ofta fattas på bristfälligt beslutsunderlag, ofta ulan ens ett snabbyllrande frän socialnämnden och av relativt oerfarna domare, samtidigt som ett sådant förordnande ofta blir styrande för den slutliga domen. Självklart borde det krävas särskild kompetens all handlägga sådana mål och dessutom bättre utredningsunderlag för besluten. Men framför allt är det angeläget att det skapas en möjlighet alt i vårdnadstvister interimistiskt förordna om vem av föräldrarna som skall handha den faktiska vården av barnet, ulan att någon ändring i rättsligt hänseende görs beträffande föräldrarnas gemensamma vårdnad. Genom ett beslut som avser enbart barnels bostad skulle det gå att undvika ett mer eller mindre prejudicerande beslut i vårdnadsfrågan på ett stadium då utredningen ännu är ofullständig. Man bör inte heller bortse från att ett sådant begränsat beslut kanske också kunde öka möjligheten för parterna att bli ense om hur vårdnaden om barnet skall ordnas.

Herr talman! Ibland uppkommer problem vid genomförandet av domstolarnas domar och beslut om vårdnad och umgänge. Dessa verkslällighetspro-cesser är myckel beklagliga och utsätter barnen för extra risker inte bara vid direkta polishämlningar. Situationen blir dessutom prekär genom alt lagen faktiskt tillåter verkställighet, även om det föreligger risk för all barnels hälsa skadas. Därför bör lagen ändras så att domstolen, i detta fall länsrätten, skall kunna vägra verkställighet i samtliga fall då verkställighet inte är förenligt

med barnens bästa. Dessa bedömningar kräver då att länsrätten har tillgång till bästa möjliga beslutsunderlag, bl. a. genom utnyttjande av sakkunniga. Dessutom hade det varit fördelaktigt om även länsrätten hade haft möjlighet att anlita barnpsykolog eller motsvarande barnexperl som meddomare vid handläggning av verkställighetsärendet.

I dessa verkställighetslvister måste man också söka en metod för att om möjligt undvika fortsatta tvister. En möjlighet skulle kunna vara att länsrätten vid vägrad verkställighet med bindande verkan skulle kunna återförvisa vårdnads- och/eller umgängesfrågan till allmän domstol för omprövning. En sådan modell borde få positiva konsekvenser när det gäller att såväl minimera ett destruktivt dubbelprocessande i läns- och tingsrätter som förebygga s. k. umgängessabotage från vårdnadshavare.

För övrigt borde man - i linje med lagstiftarens mening - oftare och framför allt tidigare ompröva vårdnads- och umgängesfrågor när någon av föräldrarna gör sig skyldig till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorg om barnet på ett sätt som medför fara för barnets hälsa eller utveckling.

Herr talman! Till slut måste man ägna uppmärksamhet åt de ensamstående fädernas situation. Dessa män drabbas egentligen av en dubbel separation. De berövas ofta sin föräldraroll samtidigt som de förlorar sin anknytning till familj, släkt och vänner. Männen klarar bevisligen denna relationskris mycket dåligt i många fall. Detta leder alltför ofta lill att de råkar in i missbrukssiluationer, som i sin lur leder lill ohälsa och kriminalitet. Dessutom är det klarlagt alt dessa män har en högre dödlighet än gifta män genom självmord eller andra dödsorsaker.

Men vår kunskap om de ensamstående fädernas svåra och utsatta situation är för närvarande helt otillräcklig. Männens ekonomiska förhållanden är under utredning, men även de sociala problemen mäste klarläggas. Dessutom måste de samhällsekonomiska konsekvenserna uppmärksammas, alltså kostnaderna för social-, sjuk- och kriminalvård i dessa sammanhang.

En bred utredning av de ensamstående fädernas situation är, och borde för alla vara, en angelägen samhällsfråga.

Avslutningsvis bör än en gång understrykas att frågorna om vårdnad och umgänge är vikliga, rent av de allra viktigaste familjerältsliga frågorna. Myndigheternas behandling av dessa frågor kan avsevärt förbättras, och folkpartiet har - som enda parti - ingående beskrivit hur detta kan ske. Vi förväntar oss nu skyndsamt förslag från regeringen. Det gäller faktiskt våra barn och ytterst vårt samhälles framtid.

Herr talman! Mot denna bakgrund yrkar jag bifall till samtliga reservationer i betänkandet.

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Vårdnad om barn m. m.

Under delta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 29 LENNART ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag vill inledningsvis å utskottsmajöritetens vägnar mycket starkt betona alt vi i dag lyssnar på alla de talare som deltar i debatten. Kaj

Prot. 1987/88:124 Larsson kommer till talarstolen efter mig, och jag vill redan nu bekräfta att vi

20 maj 1988 i utskottet med stort intresse har studerat den mycket omfattande motion

,.„ , , , som har Kaj Larsson som första namn.

Vårdnad orn barn

m. rn.

Vi anser frän utskottsmajoritetens sida att del finns flera skäl fill att i dag

noggrant lyssna på de synpunkter som förs fram i den allmänna debatten, bl. a. beroende på att frågor som rör vårdnad och umgänge är ett ämnesområde som ofta debatteras mellan enskilda människor. När människor träffas för att jämföra erfarenheter och uppfattningar kommer den nu gällande lagstiftningen i centrum för intresset. Dessutom har vi alla som riksdagsledamöter säkerligen kommit i kontakt med dessa frågor vid besök ute på partiernas grundorganisationer och vid många möten där deltagare har ställt frågor till oss och lämnat synpunkter på den nu gällande lagstiftningen. Vi har fått ta del av många förslag om på vilket sätt lagsfiftningen bör reformeras osv.

Allmänt vill jag säga att det är bra att debatten hålls levande, för det är vikfiga ämnesområden vi diskuterar. Det är ämnesområden som berör ett mycket stort antal familjer här i landet. Ett annat skäl till att vi bör vara mycket lyhörda i dag är tidsskedet i den arbetsprocess som vi nu befinner oss i.

Utskottet har gjort studiebesök i Östergötland och lyssnat till många experter. Av betänkandet framgår också att justitiedepartementet har kallat till sig företrädare för en rad olika organisationer och myndigheter och berett dem tillfälle alt framföra sina synpunkter på den nu aktuella lagstiftningen. Vi kan lätt inse att justitiedepartementet nu befinner sig mitt uppe i ett mycket intensivt beredningsarbete. Målet för detta arbete är självfallet att komma fill riksdagen med en proposition.

Som grund för den kommande propositionen finns också ett rätt stort antal utredningar som har lämnat material till regeringen. Det tycker jag vittnar om att vi har en mycket hög ambitionsnivå här i landet och att vi ifrån både regeringens och riksdagens sida lar dessa frågor på mycket stort allvar. Trols att riksdagen under hela 70-talet och början av 80-talel genom olika delbeslut har reformerat familjelagstiftningen, har man inte nöjt sig med de resultaten utan ändå gett uppdrag till nya utredningar. Jag vill också nämna de utredningarna vid namn.

Det är rättegångsutredningen, som har avlämnat sitt betänkande, som nu bereds vidare i departementet. Det är utredningen om barnens rätt, som avgivit sitt sista delbetänkande. Som ledning för det fortsatta arbetet finns också uttalanden från justitieombudsmannen. Dessutom har regeringen gett socialstyrelsen i uppdrag att utvärdera verksamheten med samarbetsavtal, i enlighet med vad riksdagen tidigare har begärt. Slutligen kan vi konstalera att underhållsbidragskommittén för närvarande arbetar mycket energiskt med sitl uppdrag att se över hela systemet med underhållsbidrag, bidragsförskott och andra syslem som påverkar särievande föräldrars ekonomi.

Jag tror inte heller att det är för mycket sagt att Sverige har varit ledande i

Norden i fråga om att utforma en modern lagstiftning inom de områden som

vi nu diskuterar. Det är också glädjande att se att vi fortfarande har en hög

ambitionsnivå här i landet,

44 Mot den bakgrund som jag här i all korthet har försökt beskriva är

Vårdnad om barn m. m.

utskottets huvudlinje att inte nu ta definitiv ställning till de olika delfrågorna Prot. 1987/88:124 utan att i stället begagna tillfället till att i anslutning till olika motionsyrkan- 20 maj 1988 den framföra en del uppfattningar som regeringen senare kan väga in i sina bedömningar i samband med utformningen av en proposition.

När propositionen väl kommer skall vi från utskottets sida naturligtvis med noggrannhet och stort intresse granska propositionens innehåll. Den debatt som följer på propositionen kommer enligt min uppfattning att bli myckel mer konkret än vad det finns anledning till i dag. Från den socialdemokrafiska gruppens sida kan jag redan nu lova alt vi då kommer att vara mycket konkreta, exakta och disfinkta när de olika delfrågorna skall behandlas i riksdagen. Men i dag har vi vall en annan huvudlinje, att vara mycket öppna och lyhörda för synpunkter, så att de skall kunna vägas in i det slutliga resultatet.

När ledamöterna nu granskar lagutskottets betänkande kan vi alla konstatera att folkpartiet har vall en annan linje för sitt handlande. I reservation 1 föreslås bl. a. att 6 kap. 15 § föräldrabalken skall ändras och att till den skall göras ett fillägg. Del är ett konkret förslag som har lämnats från folkpartiet. Då måste jag fråga: Innebär det förslaget det allra bästa resultat som går att åstadkomma? För dagen är jag inte alls övertygad om det. Det kan mycket väl komma fram fler förslag om hur nämnda paragraf i föräldrabalken skall vara utformad. Vi vill från vår partigrupp avvakta det fortsatta utredningsarbetet och debatten på den punkten innan vi tar definitiv ställning.

Jag uttrycker förhoppningen att Bengl Harding Olson och folkpartiet inte, i och med reservationerna i dag, låser fast sig i en absolut, bestämd uppfattning, utan att man från folkpartiet även i fortsättningen kan vara lyhörd och vara med och stödja ett annat förslag, om vi bedömer att del är bättre än de förslag som folkpartiet har lagt fram i de nu aktuella reservationerna.

För undvikande av alla missförstånd vill jag kraftfullt betona att folkpartiet naturligtvis är i sin fulla rätt att avge reservationer. Men mot den bakgrund som jag har skisserat får var och en bedöma hur polifiskt klokt det är alt i nuvarande läge låsa fast sig i bestämda uppfattningar.

I reservation 2 tar folkpartiets representanter upp frågan om expertmedverkan i domstolar när vårdnads- och umgängesfrågor skall avgöras. Jag tycker all den reservationen innebär att man slår in öppna dörrar. I utskottet har vi många gånger diskuterat möjligheterna att anlita experter i domstolarna. Helt självklart skall domstolen ha tillgång till bästa tänkbara expertis innan man fattar sina beslut. Vad som återstår att diskutera är mer formerna för hur experterna skall utnyttjas i domstolarna.

I reservation 3 lar folkpartiet upp interimistiska vårdnadsbeslut. Jag är helt
klar över alt den frågan kommer alt bli en mycket central fråga i en
kommande proposition. Vi kan ju alla konstatera att de interimistiska
besluten i dag i hög grad är styrande för de slutgiltiga domarna. Vi har här en
gemensam strävan att få fram bästa länkbara underlag innan domstolen
fattar ett interimistiskt beslut. Vi har i lagutskottet observerat dessa problem
långt innan reservanterna log upp dem. Jag tror att det även här är klokt att
avvakta med ett slutgiltigt ställningstagande tills vi har alla synpunkter på 45

bordet.

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Vårdnad om barn rn. rn. .

Den folkpartistiska reservationen 4 gäller verkställighet av vårdnads- och umgängesavgöranäen. Jag tycker att de problem som las upp i den reservationen behöver placeras in i ett större sammanhang innan vi lar definitiv ställning.

Herr talman! Jag vill avsluta med att göra ett par klara deklarationer.

Man kan av reservationerna få uppfattningen att domstolarna i allmänhet dömer mycket schematiskt. Jag vill på majoritetens vägnar nyansera bilden högst betydligt. Vi är övertygade om att domstolarna i dag besitter en mycket stor sakkunskap och säkerligen gör bästa länkbara bedömningar i varje enskilt fall.

Inför framtiden har ett par talare tidigare berört de ensamstående männens ekonomiska situation efter skilsmässa. Jag vill erinra kammaren om att när riksdagen 1978 fattade ett genomgripande beslut om underhållsbidragen, var bakgrunden till reformen just de ensamstående männens ekonomiska situation. Bl. a. kunde jag och andra talare från denna talarstol då med prakfiskä exempel påvisa vilken svår ekonomisk situation som många ensamslående män levde i efter en skilsmässa.

Hela systemet med underhållsbidrag är nu föremål för översyn. Jag vill här bara understryka att vi naturligtvis får akta oss för att åter hamna i den situation som rådde år 1978.

Jag vill redan i dag också framföra några synpunkter på frågan om umgängesrällen. Del upprör oss i utskottet att vi ofta kan konstatera alt rätten lill umgänge med barnen mänga gånger saboteras av den ena föräldern. Delta är ett förhållande som vi vill försöka komma till rätta med.

Det finns också en ekonomisk fråga i delta sammanhang. Den gäller de fall där föräldrarna är bosatta på stort avstånd från varandra och saknar ekonomiska möjligheter alt verkligen utnyttja rätten lill umgänge med barnen. Även om det är en stor principiell fråga huruvida staten där skall gå in med ekonomiska bidrag, vill jag ändå uttala förhoppningen att den nu arbetande utredningen verkligen ägnar intresse och tankar åt frågan om hur vi skall uppnå en reell umgängesrält. Del är ju inget tvivel om all barnen behöver kunna få umgås med båda föräldrarna.

Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i utskottets betänkande i dess helhet.

Anf. 30 BENGT HARDING OLSON (fp) replik:

Herr talman! Jag konstaterar att majoritetens företrädare här i debatten vidimerar att det finns problem med vårt nuvarande rättsregelsyslem.

Det är också riktigt, som Lennart Andersson säger, att lagutskottet har
framfört viss kritik mot systemets utformning. Man har bekräftat behovet av
att förändringar vidtas. Men några direkta förslag framförs alliså inte. Del
vore bra om utskottet hade gjort detta. Jag tror att del t.o.rn. skulle ha
uppskattats av justitiedepartementet. Lagutskottet har här visat en överdri
ven försiktighet. »

Vi i folkpartiet anser, här liksom i alla andra politiska sammanhang, all del är bra med klara besked. Vi tror alt detta är politiskt klokt. Icke desto mindre menar Lennart Andersson att det i lagutskottets belänkande har anförts vissa synpunkter som kan vara av betydelse för del fortsatta beredningsarbetet

Vårdnad om barn m. rn.

inom justitiedepartementet. Det är alldeles riktigt. Men därför borde de Prot. 1987/88:124 signaler som ges också vara relativt klara. Jag skall ta upp två punkter där jag . 20 maj 1988 anser att de signaler som ges är helt oklara.

Den första punkten gäller de interimistiska besluten. År 1982 anför lagutskottet all dessa beslut är problematiska. Kritik framförs, och man ifrågasätter, låt mig säga, lämpligheten av en gemensam rättslig vårdnad. Detta ansåg utskottet alltså då vara av värde alt framhålla.

I dag, år 1988, har lagutskottet ingen uppfattning i denna fråga. Vad är orsaken till detta? Är det ett misstag? Eller är det fråga om en förändrad uppfattning? Del krävs en förklaring på denna punkt! Annars är del inte lätt för justitiedepartementet att bereda lagärendet. Jag vore tacksam för en förklaring, och del tror jag att även departementet skulle vara, Lennart Andersson.

Den andra punkten gäller verkställigheten av dessa beslut om vårdnads-och umgängesrält. Det är en synnerligen tunn motivering som lagutskottet här presterar. Trots att alla är på det klara med all det finns risker för barnen i samband med dessa beslut, sägs det på denna punkt inte ett ord om vikten av att se lill barnens bästa. Man tiger också om det faktum, som är ovedersägligt, nämligen att barn kan skadas i samband med verkställighet av beslut om vårdnads- och umgängesrätt. Även här borde del klart uttalas att det är principen om barnens bästa som skall gälla. Eller hur, Lennart Andersson?

Anf. 31 LENNART ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! Jag står fast vid vad jag tidigare har sagt.

Vi har under senare år här i Sverige genomfört en lång rad utredningar, vilkas resultat kommer att ha stor betydelse för utformningen av en kommande proposition. Vi får i lagutskottet anledning att i höst, eller under våren 1989, ägna mycken tid och stort intresse ål dessa frågor. Vi skall ta oss an delta arbete med ett mycket öppet sinne.

Målet för vårt arbete är att åstadkomma bästa tänkbara lagstiftning för barnen och deras föräldrar. All så är fallet behöver det inte råda några delade meningar om mellan Bengt Harding Olson och mig. Detta har också uttalats av riksdagen i ell tidigare beslut, när vi förändrade föräldrabalken. Jag förstår därför inte varför Bengt Harding Olson nu försöker göra detta lill ett nummer och säger att folkpartiet är ensamt om att se lill bainens bästa. Riksdagen har ju som sagt redan tidigare uttalat delta genom ett av de beslut som har fattats när det gäller att förändra lagstiftningen på detta område.

När det gäller de interimistiska besluten är det inte alls fråga om all vi har ändrat ståndpunkt. I betänkandet har vi mycket klart och tydligt redovisat vad utskottet tidigare har sagt. Utskottet framför inte några nya synpunkter utan står fast vid det som tidigare har sagts. Den frågan är således helt ovidkommande.

Vad som vore allra mest intressant för kammaren att i dag få ett klart
besked om, är enligt min uppfattning huruvida de reservationer som
folkpartiet nu avger är att anse som folkpartiets slutgiltiga förslag om hur
lagstiftningen på vissa punkter skall utformas. Förhåller del sig så, eller är
folkpartiet berett alt delta i ett kommande, konstruktivt utskotlsarbeie i syfte
att uppnå bästa tänkbara resultat? Den frågan tycker jag som sagt alt del vore 47

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Vårdnad om barn m. m.

mest intressant att få svar på. Men del är inte jag ulan Bengt Harding Olson som skall svara på denna fråga.

Anf. 32 BENGT HARDING OLSON (fp) replik:

Herr talman! Jag vill först och främst ta upp frågan om de ensamslående fädernas situation, eftersom jag inte hann med detta i min förra replik.

Jag tycker att utskottsmajoritetén är alltför begränsad i sina synpunkter. Man säger att det räcker med en utredning av de ekonomiska förhållandena. Men de sociala problemen beror ju faktiskt inte bara på ekonomiska svårigheter. De kan förvärras av ekonomiska problem. Men sociala problem kan också skapa ekonomiska problem.

Folkpartiets uppfattning är att man måste göra en mycket mer omfattande utredning av de ensamstående fädernas sociala situation än vad som hittills har gjorts. Detta problem kan inte sopas under mattan.

Låt mig dessutom säga att man när man skall försöka lösa dessa problem med barnens bästa för ögonen inte får glömma bort alt också beakta de ensamstående fädernas situation.

Jag vill avslutningsvis framhålla att frågorna om vårdnad och umgänge är myckel viktiga. Folkpartiet räknar med att det skyndsamt kommer ett förslag. Jag kan försäkra Lennart Andersson att vi är beredda att medverka i denna lagstiftningsprocess. Jag vill påstå att del är vi som hittills har medverkat med de mest konstruktiva förslagen. Vi låser oss inte förrän vi har sett den slutliga produkten. Men vi vill konstruktivt bidra lill alt denna blir så bra som möjligt för barnen och de ensamslående fäderna.

Anf. 33 LENNART ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! När det gäller de ensamstående fädernas situation vågar jag påstå all den socialdemokratiska gruppen i riksdagen har gjort en mycket betydelsefull insats på det området. Det skedde 1978 när vi utformade ett eget förslag som motförslag till den proposition som riksdagen då hade att behandla om just de ensamslående fädernas situation. Tack vare det beslut som riksdagen då fattade fick en mycket stor del av de ensamstående fäderna hopp om att kunna fortsätta ett aktivt förvärvsarbete för att kunna klara hela sin ekonomiska situation och hopp om att kunna delta i ett aktivt samhällsliv över huvud taget.

Bengt Harding Olson behöver således inte på något sätt ifrågasätta var den socialdemokratiska gruppen står i denna fråga. Vi kommer självfallet att följa den fortsalla utvecklingen mycket noga. Del gagnar inte samhället om vi på nytt hamnar i ett läge där de ensamstående fäderna får en mycket svår ekonomisk och social situation. Det är inte värdigt dagens samhälle. Vi skall självfallet försöka undvika alt komma tillbaka till den situation som rådde 1978.

Detta är så självklart att det inte behövs några långa skrivningar i ell utskottsbetänkande. Men folkpartiet behöver dem kanske för att motivera varför det hade en annan uppfattning år 1978.

Andre vice talmannen anmälde att Bengt Harding Olson anhållit alt till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 34 KAJ LARSSON (s):

Herr talman! En skilsmässa i ett äktenskap är en uppslitande process för alla inblandade parter. Vid många skilsmässor där barn finns i äktenskapet, är det ofta barnen som far illa. Barnen används som slagträ vid kamp och ovänskap mellan föräldrarna. En sak tror jag nog är helt klar: skulle barnen få bestämma skulle skilsmässor förbjudas.

I motion L410 har Ulla-Britt Åbark och jag pekat på en rad olika åtgärder, som skulle kunna vidtas för att förbättra och stärka barnens situation vid skilsmässor. Efter att motionen blivit väckt och uppmärksammad i pressen har jag fått väldigt många telefonsamtal och brev från pappor, men också från mammor och organisationer, som har uttryckt sin glädje över att något kanske kommer att hända för att underlätta situationen. Jag har fått la del av hur människor i det tysta kämpar och gråter för att de inte får träffa sin son eller dotter, trots att de har laglig rätt till umgänge.

I de flesta fall är det mammorna som får vårdnadsrätten. Vid tvister och ovänskap, som ofta uppstår vid skilsmässa, används barnen som redskap när man skall hämnas på den andra parten.

Jag har också tagit del av hur människor som står maktlösa i sin kamp år efter år bryts ned, trots att de har laglig rätt fill umgänge. Dessa människor klagar inte utåt. Några kanske gör det, men det stora flertalet kämpar i det tysta. En del klarar inte denna kamp. De tar till flaskan och till stimulerande medel och bryts ned bit för bit. Det är inte en person det är fråga om. Tusentals befinner sig i denna situation.

Lagen ger inte den förälder som har umgängesrätt något större stöd när problem uppstår. Man kan visserligen vända sig till länsrätten för att begära verkställighet, och vite kan utdömas. Detta förfaringssätt är emellertid ett slag i luften. Polishämtning kan också tillgripas, men det är inte till gagn för barnet. Om inte den förälder som har umgängesrält lämnar tillbaka barnet till vårdnadshavaren enligt överenskommelse, kan han dömas till böter eller fängelse.

Herr talman! Jag är inte ute efter att strafflagar skall sfiflas. Man måste emellerfid ställa större krav på den vårdnadshavare som saboterar umgänget. Sabotaget kan fortsätta år efter år, processerna blir många, advokaterna tjänar pengar och samhället får stå för den större delen av utgifterna. Del är då dags att sätta stopp och komma med förändringar. Detta är emellertid inte den viktigaste orsaken, utan det är hänsynen till barnen och även hänsynen till den lidande föräldern som har umgängesrätt.

Qm vårdnadshavaren avsiktligt undanhåller barnet rätten all träffa båda föräldrarna, ifrågasätter jag om han eller hon är lämplig som vårdnadshavare. Jag blir därför till viss del besviken när jag läser i betänkandet på s. 38, att man har lämnat denna del utan något tillkännagivande och utgår ifrån att regeringen noga överväger behovet av åtgärder för att stärka barnets möjligheter fill umgänge. Naturligtvis litar jag på att regeringen gör något. Det hade emellertid varit bättre om riksdagen hade gett regeringen i uppdrag att förändra lagtexten så att sabotage inte kan göras.

Herr talman! Alla tvister och all den ovänskap som uppslår vid skilsmässor skall naturligtvis försöka undvikas. För att underlätta uppgörelse i godo mellan de tvistande föräldrarna, borde del införas en regel om obligatoriska informationssamtal.

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Vårdnad om barn m. m.

4 Riksdagens protokoll 1987/88:124

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Riksskatteverkets ledningsfunktion, m. m.

I motionen har vi hänvisat till Lunds kommun, där man har god erfarenhet av sådana samtal. Innan vårdnadsulredningen startar skulle krav ställas på föräldrarna att de skall delta i minst ett informations- och samarbetssamlal om de inte är överens om vårdnaden av barnet. Det är viktigt att samtalen leds av personer som inte kpmmer att syssla med vårdnadsulredningen. Samtalen skall ej heller delges den personal som skaU syssla med vårdnadsutredningen. Jag tror att större framgång skulle kunna nås i detta inledande skede, när positionerna inte är så låsta som i utredningen. I vårdnadsutred-,ningen blir positionerna ofta mer låsta, eftersom föräldrarna gör vissa beskyllningar mot varandra i kampen för alt bli vårdnadshavare.

Utskottet säger i sitt betänkande alt riksdagen våren 1987 hos regeringen begärde en utvärdering av verksamheten av sådana samtal som i dag bedrivs i en del kommuner. Detta är naturligtvis bra. Längre ner på samma sida kan man emellertid läsa följande: "Utskottet vill dock understryka att det bör ankomma på kommunerna att inom ramen för sina resurser själva bestämma i vilken utsträckning samarbetssamlal skall erbjudas."

Vi vet ju alla alt ramen för många kommuner är liten och alt sparsamhet råder. Sådana samtal kommer därför inte att äga rum i alla kommuner. Delta tycker jag är beklagligt.

Trols att jag uttryckte, herr talman, en viss besvikelse över behandlingen av motionen, tycker jag ändå att del ländes ett ljus i mörkret i och med Lennart Anderssons tal och den öppenhet han visade här. Jag vill tacka Lennart Andersson för del.

Detta är en myckel viktig fråga för väldigt många människor - barn och föräldrar. Jag hoppas att motionen, även om den inte blir bifallen, i alla fall skall ha väckt tankegångar både hos utskottets ledarnöter och hos andra som skall arbeta med dessa frågor.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till motion L410- yrkandena \-A samt 6-7.

I detta anförande instämde Ulla-Britt Åbark (s).

Överläggningen i ärendet var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter debatten om lagutskottets betänkande 34.)

Kammaren övergick till alt debattera lagutskottets betänkande 34 om anslag till kronofogdemyndigheterna, m.m.

Riksskatteverkets ledningsfunktion, m. m.

Anf. 35 BENGT HARDING OLSON (fp):

Herr talman! Riksdagen skall nu behandla frågor som gäller exekutionsväsendet och särskilt riksskatteverkets ledningsfunktion!

I all verksamhet är ledningsfunktionen av.stor betydelse och då inte minst inom den offentliga sektorn med sin myndighetsutövning. Denna funktion måste för att fungera tillfredsställande, noggrant anpassas till den verksamhet som skall styras. Därför behövs som bakgrund en kortfattad analys av exekutionsväsendets roll i rättssamhället. . Vårt rätlsamhälle innefattar ju.även exekutionsväsendet. Där finns tre

Riksskatteverkets ledningsfunktion, rn. rn.

vikliga rättsliga funkfioner; nämligen den exekutiva funktionen i såväl Prot. 1987/88:124 allmänna som enskilda mål, borgenärsfunktionen vid främst domstolsmål 20 maj 1988 samt tillsynsfunktionen, vid konkurser. I samtliga funktioner måste man tydligt lyfta fram rättsvårdsaspeklen för att undvika att verksamheten helt skall präglas av den offentliga skatteplikten. Ordspråket säger också att Juslilia skall gå före Fiscus. I konsekvens härmed borde faktiskt exekutionsväsendet vara underställt justitiedepartementet i stället för finansdepartementet. Härav följer att rättsäkerhetsgranskningen måste vara både ingående och noggrann. Vid tveksamhet skall principen att hellre fria än fälla gälla. För övrigt föreligger endast en skenbar motsättning mellan rättssäkerhet och effektivitet i verksamheten, eftersom naturligtvis ineffektivitet skapar rätiso-säkerhet. Därför krävs i sin tur god tillgång till kvalificerad personal med juridisk och ekonomisk kompelens.

På borgenärssidan möter exekutionsväsendet både staten och privatpersoner som borgenärer. Ärendebehandlingen av allmänna mål, oftast skatteärenden och enskilda mål, kan naturligtvis inte bli densamma men måste vara likvärdig. Myndigheternas hantering av ärendena måste finna acceplans även hos de privata borgenärerna. Brist på effektivitet är förknippad med stora risker för urholkning av den allmänna betalningsmoralen. Dessutom ges möjligheter för en ökande omfattning av s. k. knogjärnsindrivning, dvs. att exekutiva åtgärder genomförs i privat regi i stället för genom myndigheternas försorg. Här aktualiseras också en översyn av taxe- och avgiftsfrågorna. En modell skulle kunna vara alt borgenärerna kan fä ett billigt förhandsbesked om huruvida exekution över huvud tagel lönar sig, att man bara betalar för begärda åtgärder och all avgiften kanske får viss koppling lill det exekutiva resultatet. Ett viktigt verksamhetsmål måste vara att skapa ett rättvist taxe- och avgiftssystem som även får en nödvändig styrfunktion på myndighetsnivå.

Exekutionsväsendets centralfigur måste vara gäldenären. Denne har rätt till - förutom rättssäkerhet - personlig integritet exempelvis vid hantering av dataregister och användning av exekutiva tvångsmedel. Här måste betonas att även en ständigt återkommande.gäldenär är en människa - ofta i nöd, i varje fall ekonomisk sådan. Behovet av ekonomisk rehabilitering ökar starkt i takt med en stegrad privat skuldsättning. Dessa rehabiliteringsålgärder blir en alltmer angelägen uppgift för.kronofogden. En sådan rehabilitering upplevs naturligtvis positivt av gäldenären och skulle också på sikt öka effektiviteten i den exekutiva verksamheten genom all minimera antalet s.k. exekutiva återfall.

Herr talman! Riksskatteverket skall nu få det fulla ansvaret för ledning, styrning och samordning av verksamheten inom exekutionsväsendet. Häri ingår att ange mål för verksamheten samt fastställa riktlinjer, policy, ramar etc. för att nä dessa mål. Därför måste denna ledningsfunktion noga anpassas till exekutionsväsendets speciella roll i rättssamhället. Främst gäller del alt värna kronofogdarnas opartiskhet, alt garantera länskronofogdemyndigheternas självständighet och att stärka rättssäkerheten inom exekulionsvä- ■ sendet.

Kronofogdemyndigheterna får en dubbelroll genom att myndigheten i sin
verksamhet skall företräda såväl staten som enskilda personer. Ibland kan så 51

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Riksskatteverkets ledningsfunktion, m.m.

ske t. o. m. vid samma tillfälle mot samme gäldenär. Denna dubbelroll blir särskilt uttalad genom tillsynsfunktionen vid konkurser, då myndigheten på lika villkor måste företräda alla statliga såväl som enskilda borgenärer i konskursboet.

I sådana grannlaga situationer krävs att man med stor tydlighet gör åtskillnad mellan de tre huvudfunktionerna. Så kan ske främst genom alt riksskatteverkets avdelning för exekutionsväsendet prioriteras i resurshänseende högre, dess avdelningschef placeras i verksledningen och tillsynsenheterna ges en mer fristående ställning.

Härigenom skulle man undvika eller i varje fall minimera allmänhetens misstankar om att ärendena handläggs till förmån för staten på enskildas bekostnad. Samtidigt skulle man stärka intrycket av kronofogdarnas opar-fiskhet.

Vidare ihåste riksskatteverkets ledningsfunktion utövas så, alt den inte undergräver länsmyndigheternas självständighet. Styrningen måste därför begränsas till att i huvudsak avse allmänna råd för verksamhetens bedrivande. Men även då måste noggrant uppmärksammas risken för inkräktande på myndigheternas självständighet. Denna s. k. självständighetsprincip är av utomordentligt grundläggande värde. Garanti måste skapas för en självständig rättstillämpande verksamhet vid kronofogdemyndigheterna.

Dessutom måste höga krav ställas på rättssäkerheten inom exekutionsväsendet - inte minst med hänsyn till att kritik framförts för bristande rättssäkerhet. Dessa frågor har blivit otillräckligt uppmärksammade. Rätts-säkerhetskravet måste komma till klarare uttryck. Kravet är naturligtvis helt oeftergivligt och gäller hela verksamheten, alltså exekutiv borgenärs- och tillsynsfunktionerna. Det måste uttryckligen fastslås att rättssäkerheten är ett övergripande mål även för riksskatteverkets ledningsfunktion. Dessutom bör betonas betydelsen av en effektiv tillsyn, särskilt beträffande handläggningen av de enskilda borgenärernas fordringar.

Herr talman! Dessa tankegångar måste komma till tydligt uttryck i den instrukfion för riksskatteverket som skall träda i kraft den 1 juli 1988. I instruktionen bör således fastslås att rättssäkerheten är ett övergripande mål för riksskatteverkets ledningsfunktion. Vidare måste åtskillnaden mellan kronofogdemyndigheternas olika funkfioner klart kunna utläsas av instruktionen. Det bör också av instruktionen framgå att riksskatteverket har ansvar

för att de enskilda målen handläggs på ett effektivt och ändamålsenligt sätt.

c Nödvändigt är också att instruktionen far en sådan utformning alt riksskatteverket förhindras att i sin ledningsfunktion ge föreskrifter eller eljest fatta beslut av administrativ karaktär som får till följd alt kronofogdemyndigheternas självständighet att besluta i enskilda fall i praktiken beskärs.

Förfatlningsmässig förebild för instruktion för exekutionsväsendet torde mera vara att söka i domstolsverkets instruktion än i instruktionen för skatteförvaltningen. Exekutions- och skattesidan är uppenbarligen helt olika sinsemellan, och en kopiering av instruktionen dem emellan skulle allvarligt skada tilltron till exekutionsväsendet.

Avslutningsvis bör kraftfullt betonas att det är av största betydelse att riksskatteverkets ledningsuppdrag i den nya organisationen utövas på ett sätt som stärker allmänhetens förtroende för kronofogdemyndigheterna. Det

finns många och starka skäl för en kontinuerlig och intensiv uppföljning av Prot. 1987/88:124
exekutionsväsendets och riksskatteverkets roll i vårt rättssamhälle. 20 maj 1988

Riksskatteverkets ledningsfunktion, m. rn.

Herr talman! Mot denna bakgrund yrkar jag bifall till de borgerliga partiernas reservation angående riksskatteverkets ledningsfunkfion.

Anf. 36 OWE ANDREASSON (s):

Herr talman! I lagutskottets betänkande 34, som vi nu behandlar, föreslås dels anslag fiU kronofogdemyndigheterna, dels lagändringar som föranletts av den nya organisation för exekutionsväsendet som skall träda i kraft den 1 juli 1988. Där redovisas också vissa överväganden om riksskatteverkets ledningsfunktion i den nya organisationen.

Inledningsvis vill jag erinra kammarens ledamöter om att beslutet om den nya organisationen antogs av riksdagen i december månad 1986. Genom beslutet om en ny organisation för exekutionsväsendet slås fast att riksskatteverket skall få i uppdrag att svara för den erforderliga ledningen, styrningen och samordningen av verksamheten. Delta beslut fattades mot bakgrund av att det - för att kunna få en effektiv verksamhet - krävs en annan ledning från centralt håll än vad som tidigare varit möjligt.

Ledningsfunktionerna avser bäde att företräda statens borgenärsintressen och rent exekutiva uppgifter enligt utsökningsbalken och andra lagar. En huvuduppgift för kronofogdemyndigheten är att handlägga mål och ärenden enligt utsökningsbalken.

I början av år 1987 tillsattes en kommitté för att arbeta med genomförandet av den av riksdagen beslutade nya organisationen för exekutionsväsendet.

Den 1 januari 1982 trädde den i dag varande utsökningsbalken i kraft. Efter ett enhälligt belänkande från lagutskottet beslutade riksdagen, bl. a. när det gäller de allmänna och enskilda målen, alt det bör ankomma på berörd kronofogdemyndighet att själv bestämma i vilken ordning ärenden av dessa slag skulle behandlas.

Tidigare var de enskilda målen prioriterade. Dessa skulle då handläggas inom i lag föreskriven tid. Redan i slutet på 70-talet började arbetsbelastningen att öka för kronofogdemyndigheterna när det gällde de enskilda målen. Del råder inget tvivel om att de enskilda målen fram till dagsläget har ökat ytterligare. Det är framför allt kontokortsskulderna som ökar, och ärendena går lill indrivning, vilket i sin tur ökar arbetsbelastningen på kronofogdemyndigheterna.

Det har under några år förts en debatt inom vissa områden, där det hävdals alt enskilda borgenärer missgynnas därigenom att en alltför stor del av resurserna inom exekutionsväsendet satsas på de allmänna målen.

Det bör därför kanske framhållas att den debatten kan ha sin grund i att kronofogdemyndigheterna också har andra arbetsuppgifter än de rent exekutiva. Om det skulle vara så att de enskilda borgenärerna missgynnas, gör det knappast saken bättre om det sker enligt kronofogdemyndigheternas eget bestämmande än om det beror på en styrning från riksskatteverket.

Alt debatten i alltför hög grad har kommit att gälla riksskatteverkets
ledningsroll hänger uppenbariigen samman med att det uppfattas som att
verket i egenskap av central förvaltningsmyndighet på beskattningsområdet 53

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Riksskatteverkets ledningsfunktion, m. m.

kan tänkas vilja särskilt gynna staten som borgenär.

Denna uppfattning måste bygga på en mindre god insyn i myndighetens arbete. Riksskatteverket är visserligen en central myndighet inom såväl skalleförvaltningen som exekutionsväsendet, men det rör sig om skilda avdelningar. Riksskatteverket måste - i likhet med kronofogdemyndigheterna - förutsättas kunna hålla isär sina olika roller i dessa avseenden.

När det gäller frågor av administrativ karaktär, som organisation och arbetsformer för kronofogdemyndigheterna, bör det finnas regler för all därigenom effektivisera verksamheten. Den förstärkta ledningsrollen för riksskatteverket är ett viktigt led i strävan att totalt sett få en mera ändamålsenlig ledningsstruktur för att kunna effektivisera verksamheten och ge bättre förutsättningar för att statsmakternas intentioner tillämpas med enhetlighet och konsekvens inom exekutionsväseridet.'Några lagregleringar eller andra uttalanden från riksdagens sida när del gäller riksskatteverkets avsedda styrning och ledningsfunktion är inte av behovet påkallade.

Förslagen i proposition 1987/88:152 till lagändringar vilka är av teknisk karaktär har inte föranlett någon erinran från utskottets sida. Inte heller om de i proposition 1987/88:100, bil. 9, föreslagna anslagen till kronofogdemyndigheterna har utskottet haft någon annan mening.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till hemställan i lagutskottets betänkande och avslag på den till betänkandet fogade reservationen.

Anf. 37 BENGT HARDING OLSON (fp):

Herr talman! Exekutionsväsendets omorganisation har varit föremål för en enligt min uppfattning allmänt otillfredsställande riksdagsbehandling.

Vi fick en riktlinjeproposition, som skulle följas av ytterligare en proposition. Det var étt löfte som gavs i lagutskottet - dét framgår av betänkandet - men del infriades aldrig. Del var ett löfte som gavs i riksdagsdebatten, där det bl.a. också utlovades att mari skulle beakta de reservationer som fanns i anledning av denna proposition, bl. a, om riksskatteverkets ledningsfunktion. Men det infriades inte heller.

Vi har nu fått en proposition om ledningsfunktionen, men den föranleds faktiskt av att ledningsfunktionen var så undermåligt beskriven i den ursprungliga rikllinjepropositioneh alt regeringen fick bakläxa från lagutskottet. Nu har vi fått litet ytterligare besked, mest för kännedom. Det åren myckel tunn proposifion, i dubbel mening.

Jag skall bara ta upp två punkter, för alt kanske få någon ytterligare
klarhet. Den första gäller tillsynsenhetens ställning. Delta var en viktig fråga
för lagutskottet 1979. Detsamma gällde även i år, 1988. Man säger att den
skall vara frislående och alt den bör vara organisatoriskt markerad. Man är
rädd för denna dubbelroll och säger alt tillsyn och exekution skall kombine
ras endast i rena undantagsfall. Så hoppas ulskoilsmajorilelen på ell
förverkligande. Men den utredning som ligger lill grund för denna proposi
tion, den s. k. KOX-utredningen, talar ett helt annat språk. Den säger att
dubbelrollen blir vanlig på många håll och all del blir precis den av
lagutskottet oönskade kombinationen. Är del acceptabelt, Owe And-
réasson? '

Den andra punkten jag vill ta upp gäller instruktionens utformning. Här

för man enligt min uppfattning ett ologiskl resonemang om kronofogdemyndigheternas opartiskhet. Å ena sidan betonar utskottsmajoriteten betydelsen av att särbehandla borgenärsrollen, alltså alt statens anspråk skall hållas isär från de enskildas. Å andra sidan accepterar man att den instruktion som skall bli resultatet av denna proposition skall bli enlvillinginslruklion mellan skaltesidan och exekutionssidan. Det är en logik som nog behöver någon förklaring- eller hur, Owe Andréasson?

Anf. 38 OWE ANDRÉASSON (s):

. Herr talman! När det gäller tillsynsmyndigheten vill jag bara, Bengt Harding Olson, säga att jag har varit i kontakt med en hel del konkursförvaltare. Dessa är helt nöjda med den tillsynsmyndighet som gäller för kronofogdemyndigheterna i dag. När man har frågat om kronofogdemyndigheterna skall ersättas med någonting annat, har det inte kommit något förslag.

Frågan om tillsynsmyndigheten diskuterades ju myckel i början av 1980-talet, men man blev enig på den punkten. Jag vill bara påminna om att det var en borgerlig regering som lade fram förslag i delta sammanhang.

Många tyckte inte om riksskatteverkets ledningsfunktion. En del av kronofogdarna var heller inte särskilt intresserade av den omorganisation som skedde. Beträffande den enda motion som har väckts i detta sammanhang - jag avser då folkpartiets motion - vill jag säga att del är möjligt att Bengt Harding Olson blivit vilseledd. Det som han säger är nämligen inte helt rikligt när del gäller ledningsfunktionen. Bengt Harding Olson sade bl. a. alt man skulle förbilliga förfarandet med förhandsbeskeden. Ja, riksskatteverkets styrelse skall snart ta ställning fill dessa frågor. Det handlar alltså dels om ett billigt, dels om ett dyrare alternativ. Det finns således inte mycket att fillägga när det gäller ledningsfunktioneri.

Anf. 39 BENGT HARDING OLSON (fp):

Herr talman! Först beträffande tillsynsmyndigheterna. Ja, det är riktigt att det finns konkursförvaltare som är nöjda på denna punkt. Men del finns också en hel del kronofogdar som är missnöjda och som inser problemaliken i detta sammanhang. Det skulle man kanske la fasta på. T.o.m. den grundläggande utredningen KOX inser detta. Det finns andra lösningar. Men jag antar att det inte är någon idé att diskutera dessa här och nu.

Till slut beträffande riksskatteverkets ledningsfunktion: Vi i folkpartiet
förespråkar, tillsammans med övriga borgerliga partier, den linje som jag här
har talat om. Det är inte så, Owe Andréasson, att jag har blivit vilseledd. När
de grundläggande idéerna fastslogs hade jag nämligen samlat kronofogdar
från hela Sverige lill ett sammanträde här i riksdagshuset. De var utomor
dentligt representativa för hela sitl område. Jag vill därför påslå att både vår
första motion och den motion som vi har väckt i detta sammanhang, inkl.
reservationen, vilar på en utomordentligt fast grund. Det borde även
riksskatteverket inse. , . •

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Riksskatteverkets ledningsfunktion, m.rn.

Prot. 1987/88:124 Anf. 40 OWE ANDRÉASSON (s):

20 maj 1988 Herr talman! När det gäller tillsynsmyndigheten viU jag framhålla att också

7 T~, jag har varit i kontakt med en del kronofogdar. Självfallet har de litet olika

. , . uppfattningar. Men de har inget förslag att komma med. Det har man inte

ntngsfunktton, m. m. , ,, r . , j ■ =,,

heller frän det andra hållet.

Beträffande de enskilda och allmänna målen är ju frågan om man vill återgå till del tidigare systemet, prioritera de enskilda målen och lagstifta om dessa. Jag tror dock inte att man viU det.

I fråga om indrivningen av de enskilda målen kan jag, och det har jag också sagt tidigare, upplysa om att man på en del håll har trott att skatter och andra avgifter prioriteras. Så är det dock inte.

Vidare har man från riksskatteverkets sida utsett chefer för de nya länsavdelningarna. Dessa har vid några tillfällen kallats till konferens, och de är helt överens om att resurserna skall fördelas lika. Det gäller både de allmänna och de enskilda målen.

Anf. 41 BENGT HARDING OLSON (fp):

Herr talman! Jag tror att kammarens ledamöter är angelägna om alt det snabbt blir votering. Jag vill dock bara säga att jag lovar - jag tror att jag har stöd från hela folkpartiet - att vi noggrant skall följa riksskatteverkets verksamhet, särskilt när det gäller de enskilda målen.

Överläggningen i detta ärende var härmed avslutad.

Kammaren övergick till att fatta beslut i de förevarande ärendena.

Lagutskottets betänkande 31

Mom. 3 (anslag till allmänna reklamationsnämnden )

Utskottets hemställan bifölls med 148 röster mot 142 för reservation 1 av Per-Olof Strindberg m. fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 4 (anslag till konsumentverket)

Utskottets hemställan bifölls med 223 röster mot 66 för reservation 3 av Per-Olof Strindberg m. fl.

Mom. 7 (gränsdragningen mellan egenföretagare och konsument)

Utskottets hemställan bifölls med 149 röster mot 142 för reservation 4 av Per-Olof Strindberg m. fl.

Mom. 8 (könsdiskriminerande reklam)

Först biträddes reservation 5 av Per-Olof Strindberg m. fl. med 106 röster mot 16 för utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motion L721 av Lars Werner m. fl. 167 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 5 av Per-Olof Strindberg m.fl.- genom uppresning.

Mom. 10 (vålds- och krigsleksaker m. m.) . Prot. 1987/88:124

Utskottets hemställan bifölls med 276 röster mot 14 för utskottets 20 maj 1988 hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motion L726 av Inga Lantz m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 11 (barnsäkra förpackningar)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 6 av Ulla Orring och Bengt Harding Olson - bifölls med acklamafion.

Mom. 13 (extrapriser)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Ulla Orring och Bengt Harding Olson - bifölls med acklamation.

Mom. 15 (standardiserad varuinformation)

Utskottels hemställan - som ställdes mot reservation 8 av Ulla Orring och Bengt Harding Olson - bifölls med acklamation.

Mom. 16 (varudeklaration på kosmetiska och hygieniska arfiklar)

Utskottets hemställan bifölls med 231 röster mot 59 för reservation 9 av Ulla Orring och Bengt Harding Olson.

Mom. 17 (konsumentinformation avseende livsmedel)

Utskottets hemställan bifölls med 212 röster mot 77 för reservafion 10 av Ulla Orring m. fl.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Lagutskottets betänkande 33

Mom. 1 (utformningen av vårdnads- och umgängesreglerna)

Utskottets hemställan bifölls med 211 röster mot 79 för reservafion 1 av Ulla Orring m.fi.

Morn. 2 (obligatoriska samarbetssamlal vid vårdnadstvister)

Utskottets hemställan - som ställdes mot utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall tiU motion L410 av Kaj Larsson och Ulla-Britt Åbark i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (expertmedverkan)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Ulla Orring och Bengt Harding Olson - bifölls med acklamation.

Mom. 4 (juridiskt biträde till barn)

Utskottets hemställan - som ställdes mot utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motion L410 av Kaj Larsson och Ulla-Britt Åbark i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Prot. 1987/88:124 Mom. 5 (interimisfiska vårdnadsbeslut)

20 maj 1988 Utskottets hemställan bifölls med 243 röster mot 46 för reservation 3 av

Ulla Orring och Bengt Harding Olson.

Mom. 6 (vårdnadsutredningar)

Mom. 7 (umgängessabotage m. m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motion L410 äv Kaj Larsson och Ulla-Britt Åbark i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 8 (verkställighet av vårdnads- och umgängesavgöranden)

Utskottels hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Ulla Orring och Bengt Harding Olson - bifölls med acklamation.

Mom. 10 (underhållsbidrag)

Utskottets hemställan - som ställdes mot utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till mofion L410 av Kaj Larsson och Ulla-Britt Åbark i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Lagutskottets betänkande 34

Mom. 1 och 2 Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3 (riksskatteverkets ledningsfunktion)

Utskottets hemställan bifölls med 152 röster mot 140 för reservationen av Per-Olof Strindberg m. fl.

5 § Föredrogs

lagutskottets betänkande

1987/88:35 om kravet på kvalificerad revisor.

Utskottets hemställan bifölls.

6 § Föredrogs .

näringsutskottets betänkande

1987/88:27 om vissa anslag inom finansdepartementets område (prop. 1987/88:100 bil. 9).

Statens pris-och kartellnämnd, m. m. Prot. 1987/88:124

20 maj 1988

Anf. 42 STEN SVENSSON (m): Z '. 7',

' Statens pris-och kar-

Herr talman! I näringsutskottets betänkande nr 27 behandlas vissa anslag ,, .. ,

" ° tellnamnd, m. m.

inom finansdepartementets revir som faller under utskottets beredningsområde.

En sammanslagning av SPK och konsumentverket -genomförd i samband med en omfattande avreglering på det område där de båda myndigheterna agerar - borde kunna medföra avsevärda besparingseffekter. Vi upprepar således tidigare ställningstaganden, även om vi nu inte i alla detaljer återkommer med samrna yrkanden som under föregående riksmöten beträffande konsumentverkets framtida organisation, vilka i stora drag innebär att KO-funktionen bryts ut och återstående del av konsumentverkets organisation renodlas till enbart serviceorganisation som sedan inordnas i SPK:s organisation. I detta sammanhang bör konsumentverkets egen provningsverksamhet överfiytlas till statens provningsänslalt, vilket sammanfaller med den uppfattning som provningsanstallen själv har redovisat i ett remissyttrande. De nämnda åtgärderna leder således till att konsumentverket i sin nuvarande organisation avvecklas.

På basis av vår principiella uppfattning förordar vi således att regeringens fortsatta överväganden om SPK:s organisation tar sikte på en sådan förändring. En självklar utgångspunkt är att prisregleringsinstrumentet definitivt skall utmönstras. De ständigt återkommande prisregleringarna utgör ett konkurrens- och tillväxthämmande inslag.

De lagar och institutioner som gör prisregleringar möjliga bör sålunda i möjligaste mån avvecklas. Likaså bör SPK:s prismätningar omgående upphöra; det är tillräckligt med de insatser som SCB gör på detta område.

I reservation 3 uppmärksammas frågan om det nya butiksregister som SPK planerar. Handelns organisationer har anfört välgrundade invändningar mot sin medverkan med uppgifter till registret. Det är enligt reservanternas mening nödvändigt att SPK vid upprättandet av delnya butiksregistrel lar hänsyn till handelns sekretessbehov. Ansvaret för att grunden för dessa motsättningar bringas ur världen ligger ytterst hos regeringen. Därför begär vi all riksdagen skall göra ett uttalande med denna innebörd.

Herr talman! De av oss moderater förordade förändringarna framstår söm naturliga inslag i en omdaning av konsumentpolitiken, inriktade på att denna skall fungera som ett medel att stärka marknadsekonomin och stimulera fri konkurrens.

De omfattande regleringar som nii kännetecknar statens verksamhet på nämnda områden bör avvecklas. Konkurrensövervakning och information i prisfrågor skulle därefter, som rimligt är, bli den dominerande uppgiften för den av oss föreslagna nya inriktningen av SPK:s verksamhet.

Jag ber med det anförda att fä yrka bifall lill reservationerna 1 och 3.

Slutligen vill jag göra herr talmannen uppmärksam på att näringsutskottets

båda ärenden har stått sist på föredragningslistan tre dagar i rad. Under förra

veckan kunde vi fatta beslut om ett ärende som hade varit bördlagt i

kammaren i 14 dagar och som hade justerats i mars. Detta är otillfredsställan-

Prot. 1987/88:124 de, och nu drabbas vi återigen genom att ett ärende sannolikt skjuts upp till
20 maj 1988 nästa vecka. Anledningen till att det blir så här är att man tillåter att andra

Statens pris- och kar tellnärnnd, m. rn.

utskotts ärenden får passera förbi oss i kön. Jag anser att det är på liden att talmanskonferensen funderar på att åstadkomma en mer rimlig ordning.

Anf. 43 LARS DE GEER (fp):

Herr talman! I reservation 2 har folkpartiet föreslagit att anslaget tiU SPK för nästa budgetår bör sänkas med 5 milj. kr. Bakgrunden härtill är framför allt den att vi anser att SPK ej längre bör vare sig hålla beredskap för eller engageras i något prisstopp eller i andra prisreglerande åtgärder. Det bästa omdömet om prisstopp som ekonomiskt styrmedel har faktiskt avgivits av LO:s ekonom Rudolf Meidner: "I en sund ekonomi behövs iriget prisstopp. I en sjuk ekonomi hjälper inget prisstopp." Detta bistra omdöme bör dock dessutom kompletteras med påpekandet att affärslivets osäkerhet om huruvida prisslopp kommer att tillgripas eller ej har en direkt prisuppdrivan-de effekt. Många tänker då ungefär som så: Det är bäst att passa på och höja priserna nu - i morgon kanske prisstopp är infört och då går det inte längre. -April månads inflation - preliminärt angiven till 0,9 % - kan mycket väl bero just på ett sådant tänkande ute i näringslivet och i handeln. I övrigt anser vi att SPK:s och SCB:s prismätningar måste samordnas för undvikande av dubbelarbete och onödiga dubbelkostnader.

Det är alldeles nödvändigt att det planerade butiksregistret uppbyggs i bästa samförstånd med handeln och dess organisationer, bl. a. i fråga om kravet på sekretess. Om registret skall byggas upp under ömsesidigt misstroende från berörda parter kommer det inte att fungera, och det kommer att ge upphov till konflikter, anmälningar och trassel av många slag. I denna fråga yrkar jag bifall till reservation 3, och i den förra lill reservation 2.

Anf. 44 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):

Herr talman! Jag skall tala om konsumentdelegationen inom statens pris-och kartellnämnd, och jag skall inte bli mångordig. Jag måste ändå notera att myten om den ofelbara marknadsekonomin odlas oförfärat av både moderater och folkpartister. De tror att om marknadskrafterna släpps fria, om man avreglerar och minskar konsumentorganisationernas inflytande, skall allt bli till det bästa. Erfarenheten visar att det är precis tvärtom, dvs. att man bör stärka konsumenternas intresse. Det är därför vi har så stora debatter om konsumentpolitik, och därför har vi också antagit program om hur konsumentverksamheten skall utvecklas i kommuner osv.

Vi har under många år motionerat om att inrätta konsumentdelegationer vid SPK för att de skall kunna spela en mer aktiv roll i prisfrågor och prisövervakning. Vi vet hur aktuellt det är på t. ex. livsmedelsområdet alt verkligen övervaka kvaliteterna. Konsumentekot och många journalister gör ett oerhört bra jobb för att avslöja vad som döljs i varorna.

På samma sätt är det med myten om priset och inflationen. Vid sidan av

myten om marknadsekonomin odlas fritt också myten om all lönerna driver

upp priserna, när det egentligen är precis tvärtom, att det är priserna som

60 driver upp lönerna. Det finns myckel att avslöja pä detta område, och en

konsumentdelegation inom SPK som skulle spela en mer aktiv roll när det Prot. 1987/88:124

gäller prisfrågorna skulle vara av värde. 20 maj 1988

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till vpk-reservationen. " ~~

Statens pris- och kar-

Anf. 45 REYNOLDH FURUSTRAND (s): lellnämnd, ,n. rn.

Herr talman! I näringsutskottets betänkande 27 behandlas dels anslag till näringsfrihetsombudsmannen, dels anslag till statens pris- och kartellnämnd samt anslag tiU försäkringsinspektionen.

Utskottsmajoriteten tillstyrker regeringens förslag, och jag vill följaktligen yrka avslag på de sex motionerna och de fyra reservafioner som finns i anslutning, fill detta betänkande.

Herr talman! Låt mig något kortfattat och summariskt få motivera utskottsmajoritetens ställningstaganden på de olika delområdena.

Beträffande anslaget till näringsfrihetsombudsmannen för det kommande budgetåret tillstyrker utskottet regeringens förslag. Förslaget innebär en fortsatt minskning av utgifterna enUgt de principer som lades fast inför budgetåret 1986/87.

När man gör en bedömning av NO:s verksamhet måste man ha klart för sig att statens besparingskrav också nödvändiggjort en mer långtgående prioritering av insatserna än tidigare. Både i tidningen Pris. Konkurrens och i de årligen utgivna verksamhetsberättelserna får man en mycket bra bild av hur NO:s verksamhet fungerar. Det finns enligt utskottsmajoritetens uppfattning inga motiv för de negafiva omdömen som bl. a. förs fram i en moderat motion.

När det gäller statens pris- och kartellnämnd har anslagen för budgetåren 1986/87 och 1987/88 beräknats enligt ett hiivudförslag som innebär att del verkliga resursutnyttjandet minskar under en treårsperiod. Enligt det förslag på 40,8 milj. kr. som regeringen nu lägger för det kommande budgetåret fullföljer man tidigare riktlinjer. I regeringens proposition redovisas också resultatet av den organisationsöversyn som SPK har genomfört i samråd med statskontoret. Den översynen har bl.a. resulterat i alt SPK:s löpande marknadsövervakning skall ges högre prioritet i framtiden.

Utredningsprojekt som avser pris- och konkurrensförhållanden inom skilda branscher och som är av kartläggande karaktär kommer att bli mer begränsade till omfånget och i stället inriktas på problemlösningar. En större andel av resurserna skall också läggas på studier och övervakning av både pris- och konkurrensförhållanden när det gäller boende och konsumenttjänster samt råvaror och insatsvaror. Man skall, säger man, bättre uppmärksamma konkurrenseffekterna av offentliga regleringar samt offentliga monopol med delvis konkurrensutsatt verksamhet.

Vänsterpartiet kommunisterna har i en motion på nytt fört fram önskemål
om alt det skall inrättas en konsumentdelegafion inom SPK. Näringsulskol-
tet har liksom jordbruksutskottet vid tidigare tillfällen hävdat att det inte
ligger i linje med statsmakternas riktlinjer för SPK:s verksamhet att
nämnden skulle engageras i prissättningsprocessen på livsmedelsområdet på
det sätt som motionärerna föreslår. Utskottet kommer till samma ställnings
tagande nu som man har gjort tidigare. Man menar att delta inte innebär
något ställningstagande lill huruvida konsumenterna på annat sätt bör 61

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Statens pris- och kar-tellnärnnd, m. m.

beredas infiytande över prissättning på livsmedelsområdet.

När det gäller försäkringsinspektionens verksamhet har utskottsmajoritetén inget att erinra mot de planer på en förstärkning av inspektionens resurser som redovisas i propositionen. Med hänsyn till den utveckling som sker inom försäkringsbranschen med nya försäkringsformer, strukturförändringar i branschen, mer komplexa kapitalförsäkringar m.m., ter det sig ganska logiskt att de ytterligare tjänster man hemställer om också kan inrättas. Det skall understrykas att det delvis rör sig om tillsättning av tjänster som redan nu är vakanta.

Beträffande försäkringsinspektionens instruktion finns i en förordning från 1981 fastlagt vilka regler som skall gälla. Utskottet utgår från all försäkringsinspektionen iakttar förvaltningslagen och tillämpar god administrativ praxis även i övrigt. Jag vill erinra om all anmärkningar mot inspektionens handläggning kan prövas av regeringen när beslut har överklagats och förts vidare av justitieombudsmannen och justitiekanslern.

Herr talman! Jag ber än en gång att med det anförda få yrka bifall till utskottets hemställan samt avslag på samtliga motioner och reservationer.

Överläggningen var härmed avslutad..

Punkt 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punkt 2

Mom. 1 (anslag till Statens pris- och kartellnämnd) . .

Utskottels hemställan - som ställdes mot dels reservation 1 av Erik Hovhammar m. fl., dels reservation 2 av Hädar Cars och Lars De Geer -bifölls med acklamation.

Mom. 2 (butiksregister)

Utskottets hemställan - spm ställdes mot reservation 3 av Hädar Cars m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (konsumentdelegationer)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Jörn Svensson -bifölls med acklamation.

Punkt 3

Utskottets hemställan bifölls.

7 § Kammaren beslöt all ärendebehandlingen skulle fortsättas vid kammarens arbetsplenum onsdagen den 25 maj.

8 § På förslag av andre vice talmannen beslöt kammaren kl. 13.42 all ajournera förhandlingarna till kl. 14.00, då dagens frågestund skulle börja.

9 § Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00 under ledning av förste vice talmannen.

10 § Svar på fråga 1987/88:472 om bevakningen på kriminalvårdsanstalterna

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Orn bevakningen på kriminalvårdsanslalt-

Anf. 46 Justitieminister ANNA-GRETA LEIJON:

Fru talman! Hugo Hegeland har frågat mig om jag - mot bakgrund av alt två intagna fritogs från kriminalvårdsanstalten Norrköping för en tid sedan -är beredd alt föreslå åtgärder för att göra bevakningen av intagna med långa strafftider effektivare.

De intagna var placerade på en av kriminalvårdens tre specialavdelningar. Dessa har en hög grad av säkerhet mot rymningar. Personalen är välutbildad och avdelningarna har teknisk utrustning såsom TV-kameror m. m. Det är också mycket ovanligt med rymningar från denna typ av avdelningar.

Med anledning av den inträffade händelsen kommer åtgärder att vidtas för att ytterligare förbättra bevakningen vid Norrköpingsanstalten. Jag är inte beredd att föreslå att personal inom kriminalvården skall vara beväpnad.

Anf. 47 FIUGO HEGELAND (m):

Fru talman! Jag tackar justitieministern för vänligheten att svara men är naturligtvis mycket besviken över svaret. Vad hjälper del att personalen är välutbildad och avdelningen har teknisk utrustning såsom TV-kameror, när de intagna ändå rymmer och personalen ändå står handfallen, när det kommer beväpnad hjälp utifrån. Liknande fall kommer troligen alt inträffa även i fortsättningen.

Man behöver inte ens vara beväpnad för att ta sig upp på taket. Ett TV-lag, som ville korrima in och filma och se hur det såg ut invändigt, nekades tillträde. Då gick'TV-laget runt hörnet, reste en stege till taket och filmade därifrån. Det är orimligt att tillåta sådana förhållanden.

Efter befrielsen av Clark Olofsson sade man att man helt hade ändrat sina rutiner: Ja, de har tydligen ändrats åt galet håll. Hur kan man annars placera en av de farligaste fångarna så att han har utsikt över en gård, som ingen annan har utsikt över, och kan få ut ett meddelande till en utomstående om alt han skall rastas och att det är lämpligt med ett fritagningsförsök.

I Dagens Nyheter dén 30 april i år står det - del kanske justifieministern kan bekräfta - att justitieministern menar att det "kanske är en svaghet att vakterna är obeväpnade". Det är väl ändå månadens understaterhent.

Ännu mer förvånande är att kriminalvårdsstyrelsen visste om att ett rymningsförsök hotade. Fyra månader fidigare hade man varnats om att del skulle göras ett försök att frita maskeradligans medlemrriar. Ändå hände ingenting. Så kommer det upp på taket en beväpnad person, som säger hands up. Den enda han mötte var för övrigt en hantverkare, som naturligtvis blev förskräckt och steg åt sidan - älskvärt nog, för hantverkaren ville ju behålla sitt liv. Så genomfördes fiykten.

Är det inte helt orimligt att det kan vara på detta sätt? Det spelar tydligen ingen roll hur personalen förbereder sig mot rymningar. De kan ju ändå ske hur lättvindigt som helst.

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Orn bevakningen på kriminalvårdsanstalterna

Anf. 48 Jusfitieminister ANNA-GRETA LEIJON:

Fru talman! Nej, Hugo Hegeland, rymningar kan inte ske hur lättvindigt som helst. Kriminalvårdsstyrelsen arbetar både med utbildning av personalen, som jag anser vara oerhört viktig i detta sammanhang, och med tekniska förbättringar för att minska antalet rymningar.

Dessa specialavdelningar har en hög grad av säkerhet. Om man undantar den nu aktuella rymningen, är det tolv år sedan någon rymde från en sådan avdelning. Dessutom förhindrar personalen ofta rymningar, vilket inte kommer till massmedias eller allmänhetens kännedom.

Glädjande nog har antalet rymningar minskat. Under den senaste tioårsperioden har det skett en kraftig minskning. Sedan 1978/79 har antalet rymningar minskat med 559 eller med 35 %. Det visar all man utför ett bra arbete på kriminalvårdsanstalterna.

Ibland kan det emellertid inträffa händelser, som man tyvärr inte alltid kan förhindra. Därför skall vi genomföra ytterligare förbättringar av säkerheten på Norrköpingsanstalten.

Anf. 49 HUGO HEGELAND (m):

Fru talman! Det hjälper inte att kriminalvårdsstyrelsen arbetar med utbildning. Men självfallet skall den göra det; det behöver man inte ifrågasätta.

Att antalet rymningar har minskat sedan 1978 behöver inte bero på att personalen har blivit effektivare. Det kan i stället sammanhänga med det ökade antalet obevakade permissioner. T. o. m. en av maskeradligans medlemmar har fått obevakad permission. De intagnas släpps ju då och då ul i friheten. Då är det lyckligt om alla kommer tillbaka. Alla gör ju inte såsom Bergling, som väl är.

Inom kriminalvårdsanstalten får personalen inte använda vapen. Den är helt vapenlös. Personalen erkänner att det bara är att komma med en helikopter, släppa ner en repstege och låta fången klättra upp. Sedan sticker helikoptern i väg. Men så fort rymlingarna kommer utanför fängelsemuren, får polisen jaga dem med 100 gevär, som man sjunger i den gamla kända visan. Då sätter man in alla tänkbara medel för att stoppa flykten. Polisen är beredd att skjuta och har skottsäkra västar. Men innanför murarna är bevakningen flat.

Anf. 50 Justitieminister ANNA-GRETA LEIJON:

Fru talman! Det är närmast oförskämt mot kriminalvårdens personal all säga att de åtgärder som har vidtagits inte hjälper. Det totala antalet rymningar från både anstalter och permissioner har minskal med 35 % sedan de år då de borgerliga satt i regeringsställning. I fråga om de slutna riksanslalterna har antalet rymningar minskal med 50 %, om vi jämför situationen förra året med situationen 1981. Del visar att de åtgärder som man har vidtagit hjälper. .

Jag skulle önska att man helt slapp rymningar. Jag vet att personalen arbetar för att nå detta mål. Det är emellertid nog så svårt. Arbetet hittills har i alla fall givit ett gott resultat, och det skall vi hålla personalen räkning för.

Anf. 51 HUGO HEGELAND (m):

Fru talman! Del är inte alls säkert alt man kan dra de slutsatser som statsrådet Leijon drar. Naturligtvis är del den borgerliga regeringens fel att flera rymningar skedde tidigare. Men hur är del med rymningsförsöken? Dä måste vi föra statistik också över antalet rymningsförsök och se om antalet rymningsförsök har ökat eller minskal och om bevakningens effektivitet har stigit så otroligt. Det kan också vara så att de intagna inte vill komma ul i del socialdemokratiska samhället ulan föredrar alt sitta inne.

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Om lokalproblemen för polisen i Uddevalla

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1987/88:459 om lokälproblemen för polisen i Uddevalla

Anf. 52 Justifieminister ANNA-GRETA LEUON:

Fru talman! Elving Andersson har frågat mig om jag är beredd att vidta åtgärder så att polisens lokalproblem i Uddevalla snabbi kan lösas.

Vid mitt besök i Uddevalla för en tid sedan kunde jag konstatera all poUsens lokaler inte är bra. Del gäller särskilt arresilokalerna i polishuset, vilka ärligt talat är helt undermåliga. En ny byggnad har sedan länge planerats. Byggnadsstyrelsen har i juni 1985 lill regeringen redovisat ett byggnadsprogram och begärt projekteringsuppdrag för en byggnad i Uddevalla. Byggnaden är avsedd inte bara för polisen utan också för åklagarmyndigheten och häktet.

I linje med önskemål från riksdagen förra året redovisades investeringar i byggnader i årets budgetproposition i en Ireårsplan. Regeringen föreslog också en ny anslagskonstruktion, som skall öka möjligheterna att mera långsiktigt planera polisens lokalförsörjning. Regeringens planering redovisades i jusliliedepartemenlels budgetbilaga och utgår i stort sett från byggnadsstyrelsens förslag. Uddevalla fanns inte med i den planen. Riksdagen har för några dagar sedan förklarat sig inte ha något alt erinra mot regeringens redovisning av lokalförsörjningen för polisen.

Det är emellertid möjligt att under liden göra vissa punktinsatser. Jag vet att det just nu pågår överläggningar mellan byggnadsstyrelsen, Uddevalla kommun och polisen om vilka åtgärder man kan vidta för att förbättra de befintliga lokalerna i avvaktan på att en ny förvaltningsbyggnad kan komma lill stånd. Del är min förhoppning all man på det sättet skall finna en snabb och bra lösning på problemen.

Anf. 53 ELVING ANDERSSON (c):

Fru talman! Jag vill tacka jusfitieministern försvaret på min fråga, även om jag definitivt inte är nöjd med det, då det ju är ganska innehållslöst.

Det här är ju ingen ny fråga som plötsligt har uppstått, ulan lokalsituationen för polisen i Uddevalla har varit oerhört dålig och besvärlig under flera år. Situationen har hela tiden förvärrats, utan alt några åtgärder har vidtagits. Det inverkar naturligtvis menligt på verksamheten, på polisens möjligheter att jobba effektivt. Nu har det t. o. m. gått så långt att

5 Riksdagens protokoll 1987/88:124

Prot. 1987/88:124 yrkesinspektionen kommer att förbjuda användningen av arresilokalerna i

20 maj 1988 Uddevalla. Jag skall citera ett litet stycke ur tidningen Bohusläningen från

„ , , , ... den 10 maj i år. Man skriver så här:

Om brottsutvecklingen '

■ ■ "Den 1 juni ska yrkesinspektionen la ställning lill om arresilokalerna i

Uddevalla ska få användas i det nuvarande skicket,

- Så vitt jag kan bedöma i dag kan del inte bli annat än nyttjandeförbud för arresilokalerna, förklarar Jan Gunnarsson, handläggare pä yrkesinspektionen i Göteborg."

Del är, justitieministern, helt skandalöst att del får vara på det här viset. Jag vill fråga om justitieministern kan acceptera all den här situationen uppstår, alltså att yrkesinspektionen förbjuder användandet av arresilokalerna. Hur skall polisen i Uddevalla i sä fall kunna jobba effektivt? Det blir ju en fullständigt kaotisk arbetssituation för dem som skall jobba där.

Bl. a. med hänsyn lill personalen hade jag hoppals att vi skulle kunna få ett positivt besked här i dag att justitieministern var beredd all vidta åtgärder. Men tyvärr blev det inte så, och jag kan bara djupt beklaga delta.

Anf. 54 Justitieminister ANNA-GRETA LEIJON:

Fru talman! Som jag sade i mittsvarhåller jagmedomatt de här lokalerna är undermåliga. Så förhåller det sig- del går inte att försvara. Det är därför som del nu lokalt pågår diskussioner mellan byggnadsstyrelsen, polisen och Uddevalla kommun om alt försöka hitta en lösning på problemet, och jag utgår från att man kommer att göra del.

Anf. 55 ELVING ANDERSSON (c):

Fru talman! Del är bara alt beklaga alt det skall behöva gå så långt all yrkesinspektionen är på väg alt förbjuda användningen av dessa lokaler, innan regeringen över huvud laget reagerar. Från polisen i Uddevalla och från min sida har frågan aktualiserats i över fem års tid utan att det har hänt någonting. Ärendet har hanterats på ett skandalöst sätt, och nu är man - som jag sade tidigare - på väg all få nyttjandeförbud för lokalerna. Delta går inte att på något vis försvara.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1987/88:485 om brottsutvecklingen I Sverige

Anf. 56 Justitieminister ANNA-GRETA LEIJON:

Fru talman! Sten Andersson i Malmö har frågat mig om jag kan för riksdagen redovisa uppgifter om broltsulvecklingen i Sverige som är förändrade jämfört med vad som hitintills publicerats.

Som Sten Andersson väl vet har jag inte tillgång till någon annan stalislik över broltsulvecklingen än den som publiceras och är tillgänglig för alla, även riksdagsmän.

Brottslighetens höga nivå är ett allvarligt samhällsproblem som fordrar
kraftfulla åtgärder på såväl kort som lång sikt för att utvecklingen skall vridas
66 rätt.

Man bör emellertid inte bortse från att det även finns ljuspunkter. Om vi utgår från antalet anmälda brott, är ökningslakten i dag väsentligt lägre än den var på 70-talel. Den är också klart lägre i Sverige än i de flesta jämförbara länder i Europa. När det gäller vissa brottstyper visar statistiken från senare år en nedgång. Bostadsinbrotten har exempelvis minskal sedan år 1984. Narkotikabrottsligheten bland ungdomar är i dag klart mindre utbredd än i början av 1980-talet. Del kan också nämnas att statistiska centralbyråns offerundersökningar under 80-lalet inte visar någon ökning av den andel av befolkningen som uppger sig ha varit utsatt för brott.

Det är viktigt all vi inte bagatelliserar de problem som brottsligheten medför. Jag tror inte heUer att någon vill beskylla mig för del. Samfidigt är det viktigt att vi är varsamma både när vi bedömer utvecklingen och när vi tar ställning till hur vi bör utforma den framlida kriminalpolitiken.

Anf. 57 STEN ANDERSSON i Malmö (ni):

Fru talman! Min fråga baseras på ett uttalande som statsministern gjorde den första maj, där han beskrev den s-märkta bussen som trygg, därför att fru Leijon hade hand om ordningen. Mot den bakgrunden frågade jag om det finns en annan statistik än den som varit tillgänglig tidigare.

Del är faktiskt förvånansvärt alt någon - även om det rör sig om ett förslamajmöte, där man kanske kan få lov alt "köpa" vissa argument - kan uppmana människor all applådera ett sådant här uttalande. Under perioden 1983-1986 har det i Sverige skett 95 000 inbrott i lägenheter och villor, 125 000 bilar har stulits och 125 000 människor har misshandlats,

Elsa Beskow och H. C. Andersen talade ju om, att de var sagoberättare. Det gör förvisso inte Ingvar Carlsson, men han är det i högsta grad.

Det som effektivast punkterar den skönmålning som han åstadkom den första maj är den annons jag har här. "Vill du ha en ny bil?", står det. "Stjäl den!" Annonsen är inte gjord av BRF- Billjuvarnas Riksförbund - utan den är gjord av Svenska Polisförbundet.

Polisen, som har ansvaret för ordningen i Sverige, har i dag kommit lill den insikten, att man inte kan sköta sitl jobb, därför att polisens resurser är alldeles för små. I ett sådant läge går slalsminisler Carlsson ut och talar om, att i den s-niärkla bussen är ordningen god. Det är säkert fler än jag som blir förvånade över detta uttalande, framför allt de 125 000 personer som fått sina bilar stulna - och bara 16 % av bilstölderna är uppklarade.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Om skyddsklassningen av tjänster

13 § Svar på fråga 1987/88:494 om skyddsklassningen av tjänster

Anf. 58 Justitieminister ANNA-GRETA LEIJON:

Fru talman! Bo Hammar har frågat mig om jag avser all se över de principer för skyddsklassplacering av tjänster som DAFA DATA AB tillämpar. Bakgrunden lill frågan är uppgifter om att samtliga tjänster vid DAFA skulle vara skyddskiassplacerade av kommersiella skäl.

Prot. 1987/88:124 För vissa myndigheter och några få företag som bedriver verksamhet som

20 maj 1988 är viktig för vårt lands totalförsvar upprätthålls ett särskilt skydd mot

~Z, ', ,, ,, '. infiltrafion. Syftet med detta är att säkerställa att bara personer som är

Om skyddsklassningen

pålitliga frän säkerhetssynpunkt får inneha anställning eller uppdrag där man

har tillgång till information som är hemlig med hänsyn till rikets säkerhet. Ett

viktigt led i infiltrationsskyddet är personalkontrollen.

Personalkontrollsystemet bygger på att vissa tjänster hos de myndigheter och företag som berörs är inplacerade i skyddsklass. Den som söker eller innehar en skyddsklassplacerad tjänst kontrolleras bl. a. mot säkerhetspolisens register.

I personalkontrollkungörelsen anges vilka myndigheter och företag som får göra personalkontroll. DAFA hör till dem.

En skyddsklassplacering av en tjänst får ske bara om det med tjänsten följer att man har tillgång till sekretessbelagda uppgifter som är av betydelse för rikels säkerhet. Av något annat skäl får skyddsklassplacering inte ske.

Efter vad jag har fått veta är alla tjänster hos DAFA inplacerade i skyddsklass. Detta har, med undantag för de fåtal tjänster som regeringen skyddsklassplacerat, skett av DAFA med stöd av regeringens allmänna bemyndigande. DAFA har uppgett att DAFA:s skyddsklassplaceringar har skett uteslutande av hänsyn till omsorgen om rikets säkerhet.

Skulle en myndighet eller ett företag med rätt att göra personalkontroll bryta mot bestämmelserna, måste detta självklart omedelbart beivras. Jag vill här också erinra om att SÄPO-kommittén har till uppgift att förutsättningslöst granska personalkontrollen.

Jag vill till sist säga att det kan diskuteras om man inte genom organisatoriska förändringar av verksamheten vid DAFA kan minska antalet tjänster som behöver vara skyddskiassplacerade.

Anf. 59 BO HAMMAR (vpk):

Fru talman! Säkerhetschefen och samtidigt högste personalchefen på DAFA har i olika sammanhang uttalat att man skyddsklassat alla tjänster av kommersiella skäl. Han säger bl. a. i TCO-lidningen alt detta är någonting som DAFA:s kunder uppskattar och att det är en del av företagels policy.

Jag tycker att detta är mycket allvarligt. Vi får i riksdagen inte gå in på enskilda fall. Men jag vill ändå säga att anledningen till min fråga är att en svensk medborgare med palestinsk bakgrund som i mänga år på ett oförvitligt sätt skött sin tjänst i företagel får sparken. Flan arbetade med AMS platsjournal - den nästan mest offentliga publikation som finns i detta land. Han fick sparken uppenbarligen därför att han är aktiv för Det palestinska folkets nafionella rättigheter. Del är en vänskapsförening, som har kommunalt stöd. Han arbetar aktivt för ett syfte som, såvitt jag förstår, även vår egen regering uppskattar.

Han har sedermera fått rätt i tingsrätten, och han kommer förmodligen alt
få ett betydande skadestånd. Men tragedin är att denna människa aldrig
kommer att kunna få ett nytt arbete. Han kommer inte att få nytt arbete på
DAFA. Företaget köper ut honom, och han kommer att få väldigt svårt alt få
något annat arbete. Det är orimligt att personalkontrollsystemel, utöver alla
"° andra svagheter, skall fungera på det här sättet.

Del sägs i svaret att det är några få företag som har personalkontroll. Både Anna-Greta Leijon och jag vet alt det är ett understatement. Av sekretesskäl skall jag inte tala om hur många företag del gäller, men vi båda vet att del är fler än några få. Då tycker jag att det är viktigt att åtminstone inte sådana här övertramp sker.

Det finns positiva formuleringar i Anna-Greta Leijons svar, men jag vill ändå fråga justitieministern om hon är beredd att konkret se på detta fall och undersöka om det finns renodlade kommersiella skäl för att skyddsklassa tjänster, med mycket allvarliga personliga konsekvenser för enskilda människor.

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Om skyddsklassningen av tjänster

Anf. 60 Justitieminister ANNA-GRETA LEIJON:

Fru talman! Justifiekanslern har gjort en genomgång av detta fall. Han har efter genomgången sagt att vad som framkommit i ärendet inte ger honom tillräcklig anledning att ifrågasätta de beslut som fattats i fråga om skyddsklassplacering vid DAFA.

Bo Hammar känner till att DAFA närmast lyder under civildepartementet. I slutet av mitt svar till Bo Hammar säger jag, att jag tror att det går att göra organisatoriska förändringar vid DAFA, om det förhåller sig så att man i dag har en organisation som innebär att alla tjänstemän kommer i kontakt med oUka uppgifter som måste sekretessbeläggas av hänsyn till rikets säkerhet. Jag kan inte tänka mig att det är nödvändigt att ha en organisation av det slaget. Jag anser emellertid att DAFA självt måste göra den genomgången.

Det betyder inte att man i och för sig kan påstå all det som skett i det här fallet är helt felaktigt. Jag hoppas verkligen att det inte är del, för då har DAFA handlat i direkt strid med gällande bestämmelser. Jag har sagt i förhör i konstitutionsutskottet och jag upprepar det här, att kommersiella argument inte är ett skäl för personalkontroll - det kan inte vara det och skall absolut inte vara det.

Anf. 61 BO HAMMAR (vpk):

Fru talman! Jag lackar Anna-Greta Leijon för dessa preciseringar, som jag tycker var mycket värdefulla. Jag är medveten om att DAFA sorterar under civildepartementet, och jag funderade från början på att ställa min fråga till civilministern.. Jag skulle gärna se att Anna-Greta Leijon diskuterade detta problem med Bo Holmberg. Nog är det väl helt absurt att en människa som arbetar med AMS platsjournal skall råka ut för någonting sådant här, bara därför all detta företag pä vissa områden sysslar med mer känsliga saker. Det vore mycket värdefullt om man fick en översyn av hur DAFA fungerar. Det faktum att DAFA förvandlats från myndighet till bolag får inte innebära att de politiskt ansvariga myndigheterna inte känner sitt kontrollansvar i dessa frågor.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1987/88:124 14 § Svar på fråga 1987/88:499 om ansvaret för brister i utredningen om
20 maj 1988 mordet på Olof Palme

Anf. 62 Justitieminister ANNA-GRETA LEIJON:

Om ansvaret för brister

i utredningen om mor- , ,, ... , , , .

/ 'Dl fP I Fru talman! Jörn Svensson har frågat mig vad regeringen avser att vidta för

åtgärder för att få ansvaret för bristerna i utredningen om mordel på

statsminister Olof Palme prövat.

Systemet för offentliganställdas ansvar bygger på en straffrätlslig och en disciplinär ulomslraffrältslig reglering.

Del straffrättsliga ansvaret prövas i första hand av rättsväsendel, dvs. polis, åklagare och domstolar. Dessutom har såväl riksdagens ombudsmän, JO, som justitiekanslern, JK, möjlighet all ingripa och därvid fungera som åklagare. Även enskilt åtal kan väckas.

En statstjänstemans handlande kan också prövas enligt ansvarsreglerna i lagen om offentlig anställning. I huvudsak ankommer det på arbetsgivaren all la initiativ till att en sådan prövning sker. Men även på detta område kan JO och JK agera.

Vårt regelsystem för offentliganställdas ansvar gäller självfallet också för dem som har deltagit i utredningen om mordel på statsminister Olof Palme. JO och JK har i vissa delar redan granskat olika tjänstemäns handlande. I något fall har JO genomfört förundersökning för all utreda om brott har begåtts. Vissa frågor är fortfarande under utredning hos JO.

Den parlamentariska kommissionen med anledning av mordet på Olof Palme har nyligen avslutat sill arbete. Jag är övertygad om att JO eller JK -på grundval av kommissionens rapport - på eget initiativ och i den mån del är påkallat kommer ätt uppmärksamma de ansvarsfrågor som kan återstå. Jag vill här erinra om att regeringen inte har någon direktivrält i förhållande till JO, som är riksdagens ombudsman.

Jag anser att det inte för närvarande finns skäl för regeringen att överväga några ytterligare åtgärder i saken.

Anf. 63 JÖRN SVENSSON (vpk):

Fru talman! Anna-Greta Leijon går förbi det som är huvudfrågan. Det slår
fullständigt klart att den svenska rättegångsbalken - den lagstiftning som
bl. a. reglerar förundersökningen i brottmål - i delta fall grovt trampades
under fötterna. Edenmankommissionen talar om maktmissbruk. Någon
måste ju vara ansvarig för detta. Den ansvarige är också utpekad av
Edenmankommissionen. I det fallet behövs för övrigt inget utpekande,
eftersom det är uppenbart för var och en som känner till vad det handlar om.
Han var inte ensam om all åsidosätta normala förundersökningsregler och
sälla hela den lagstiftning som finns på detta område ur spel. Det framgår
både av juristkommissionens protokoll och av protokollen från förhören
inför Edenmankommissionen att förre statssekreteraren i justitiedeparte
mentet Harald Fälth klart understödde Holmér, stödde den ordning som
denne arbetade för. Del står också ganska klart alt detsamma var fallet,
åtminstone i passiv bemärkelse, med förre justitieministern Sten Wickbom.
Någon mäste ju vara ansvarig, och något ansvar måste utkrävas - någon
l' ordning måste finnas för del.

Nu är detta ell myckel egendomligt fall. Riksåklagaren är t. ex. part i målet. Justitiekanslern är regeringens speciella ombud och av det skälet inte direkt lämplig. Han är i det här fallet också i någon mån part i målet.

Det naturliga vore ju att regeringen överlämnade kommissionsrapporterna lill justitieombudsmannen med en förfrågan om JO tänker undersöka ansvarsfrågan när det gäller den här huvudaspekten.

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Om akutsjukvården i Malmö

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1987/88:484 om akutsjukvården i Malmö

Anf. 64 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN:

Fru talman! Sten Andersson i Malmö har frågat mig om jag delar utrikesministerns åsikt om behandlingen av akut sjuka i Malmö och om svaret är ja, vilka åtgärder som är all förvänta för all förbättra situationen för akut sjuka i Malmö.

Anledningen till frågan är att utrikesministern, mot bakgrund av reportage i tidningen Arbetet, blivit upprörd över att infektionskliniken vid Malmö allmänna sjukhus har fått sina resurser så nedskurna att man tvingas sända hem t. ex. gamla människor med hög feber. Klinikchefen vid infektionskliniken ser mycket allvarligt på situationen och har därför slagit larm.

Jag vill inte uttala mig om sjukvårdssitualionen hos en enskild sjukvårdshuvudman. Är situationen så dålig vid en klinik att patienter, som är i akut behov av sjukvård, måste avvisas delar jag emellertid utrikesministerns upprördhet. Jag utgår ifrån all socialstyrelsen inom ramen för sitt tillsynsansvar undersöker förhållandena vid infektionskliniken vid Malmö allmänna sjukhus.

Anf. 65 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Fru talman! När ett parti lägger fram ett förslag som skall ha verkningar framöver, är det ju fritt fram för motståndarna alt utmåla eventuella konsekvenser. Den prognosen kan ibland slå fel, och det är väl ursäktligt, för vi kan inte blicka in i framtiden.

Men vad som skedde den 1 maj i Malmö var att min namne utrikesministern påstod någonting som var fundamentalt lögnaktigt. Han sade nämligen -citerat direkt från hans tal - att "bara varannan akut sjuk tas nu emol i Malmö". Det skulle, fru statsråd, innebära att av de 140 000 personer som 1987 sökte akut vård i Malmö skulle 70 000 inte ha fåll någon som helst form av vård. Här kan vi ju tvista, men låt mig citera chefsläkare Lars Tejler, Han säger alt "ingen med vårdbehov har avvisats".

Utrikesministerns uttalande hade föranletts av ett referat i tidningen Arbetet, en tidning som, inom parentes sagt, ju närmare vi kommer valet, blir alltmer av en partimegafon och struntar i alt vara objektiv.

Jag är förvånad över all statsrådet inte vill vidta några åtgärder. Om Sveriges tredje kommun säger nej till att behandla 70 000 akut sjuka, och det statsråd som är ansvarig för sjukvärden i Sverige bara säger all man avvaktar en undersökning från socialstyrelsen, då tycker jag att del är dags alt byta ut socialministern.

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Om akutsjukvården i Malmö

Anf. 66 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN:

Fru talman! Om Sten Andersson i Malmö uppmärksamt lyssnade till lunchekot i dag, så hörde han - och jag förmodar att han hört det - att läkarna vid Malmö allmänna sjukhus hade skrivit till politikerna i Malmö och tagit upp den här situationen och krävt ökade resurser. Och i kommunfullmäktiges protokoll talar man om alt av kommunstyrelsens anvisningar och ekonomiska ramar framgår att nettoresultatet när det gäller sjukvårdens budget för 1988 skall förbättras väsentligt, dvs. budgeten skall skäras ned ytterligare med 80 milj. kr.

Mitt sätt att påverka i detta fall innebär ju att socialstyrelsen, som är tillsynsmyndighet, granskar den här situationen. Men det som har anförts av läkare och andra, senast i dag, tyder ju på att det är en ohållbar situation. Och den myndighet som skall vidta åtgärder för att förbättra denna situation, Sten Andersson, är Malmö kommun.

Anf. 67 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Fru talman! Först vill jag rätta statsrådet: Hon sade "läkarna". Del är fråga om läkare i Malmö, och det är en viss skillnad. Det är sannerligen inte en samfälld uppfattning hos samtliga läkare i Malmö.

Sedan måste jag säga att socialdemokraterna gång på gång försöker attackera framför allt moderaterna i Malmö. Faktum är att Malmö kommuns invånare betalar den näst högsta kostnaden för sjukvården i Sverige. Så dåliga kan vi trots allt inte vara.

Jag har fortfarande svårt att förstå del här oerhörda påslåendet, som man här nu försöker blanda bort med att hänvisa till en enskild klinik. Delar statsrådet uppfattningen att påståendet att 70 000 sjuka malmöbor skulle ha vägrats akut vård i Malmö faller på sin egen orimlighet?

Anf. 68 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN:

Fru talman! Om jag hörde rätt stod enligt Lunchekot ett sextiotal läkare bakom den här framställningen till Malmö kommun. Att de alla skulle vara socialdemokrater kan jag inte riktigt tro, utan de har säkert olika politisk tillhörighet.

Läkarna i detta förhatliga referat i Arbetet talade om den svåra situationen. De säger att de inte kan lägga två patienter i samma säng. Del finns ingen klinik i hela Sydsverige som har så många färdigbehandlade patienter som den kliniken i Malmö. Jag tycker all detta tyder på en klar brist i sjukvårdssitualionen i Malmö. Jag förutsätter att Malmö kommun ser till alt det blir en förbättring.

Anf. 69 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Fru talman! Den klinik som statsrådet refererade lill är infektionskliniken i Malmö. Den anser många vara för stor för Malmös behov, men den kan ändå inte ha avvisat 70 000 sökande av akut vård 1987. Jag skulle vilja att statsrådet erkände att Sten Andersson har förlupit sig här - del är inte riktigt att 70 000 människor i Malmö som har sökt akut sjukvård har blivit avvisade, även om statsrådet här hänvisar till ett antal läkare. Det ansvariga kommunalrådet säger i dag att dessa läkare inte har situationen klar för sig. Framför

allt har den läkare som har ansvaret för verksamheten sagt, som jag påpekade i milt första inlägg, alt ingen med behov av vård har avvisats. Jag tror faktiskt mera på honom än på tidningen Arbetet.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Om åtgärder för att minska alkoholkonsumtionen bland ungdomar

16 § Svar på fråga 1987/88:495 om åtgärder för att minska alkoholkonsumtionen bland ungdomar

Anf. 70 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN:

Fru talman! Alf Svensson har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för all hejda alkoholkonsumtionen bland ungdomar och för all uppnå WHO:s mål alt minska alkoholkonsumtionen med 25 % fram lill år 2000, som Sverige ställt sig bakom.

1988 års Sifoundersökning bland 12-24-åringar i landet lyder, som Alf Svensson påpekar, på en ökning av ungdomarnas alkoholkonsumtion. I ett längre tidsperspektiv kan man konstatera all ungdomarnas alkoholkonsumtion minskade avsevärt under 1980-talets första hälft för att sedan åter börja öka. Enligt den senaste undersökningen konsumerar ungdomarna fortfarande 20 % mindre alkohol än vid årsskiftet 1979-1980.

Ändå är del med stor oro jag har konstaterat del trendbrott som skett under de senaste tre åren. Del var också ett av skälen till att regeringen tillsatte beredningsgruppen för opinion mot alkohol och narkotika, den s. k. BOMAN-gruppen. I svar på en interpellation av Marianne Andersson den 9 maj i år lämnade jag en utförlig redogörelse över BOMAN-gruppens arbete. Jag anförde då även all jag har för avsikt att föreslå regeringen alt gruppens förordnande förlängs fram lill årsskiftet 1988-1989.

I sammanhanget vill jag också nämna all Systembolaget nyligen har förstärkt sina insatser för att förhindra alt ungdomar kommer över alkohol. Det har skett genom skärpt ålderskonlroll och ökade ansträngningar att motverka langning. Detta blir särskilt angeläget i samband med skolavslutningarna och midsommarfirandel.

Vad gäller arbetet alt sänka alkoholkonsumtionen enligt WHO:s mål vill jag upprepa vad jag tidigare nämnt i kammaren: Socialstyrelsen arbetar med alt la fram en plan för hur arbetet på ett mer systematiskt sätt kan bedrivas för att WHO-målet skall uppnås. Styrelsen kommer all redovisa en första version av denna plan under juni månad detta år,

Anf. 71 ALF SVENSSON (c):

Fru talman! Jag ber alt få lacka statsrådet för svaret.

I dag handlade radioprogrammet Förmiddag i P l:s första inslag om just den kraftiga ökningen av alkoholkonsumtionen bland ungdomar - en ökning med 11 % under 1987. Forskaren Eckart Kuhlhorn sade i programmet: Den positiva trenden till minskad konsumtion är borta.

Lyssnarna fick sig berättat om arbetet pä Mariakliniken här i Stockholm, Det sades bl. a. alt 3 000 ungdomar kommer att vara kraftigt berusade nu i helgen här i Stockholm. En reporter var för övrigt ute i ungdomsvimlel och

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Om vidgad rätt till vårdbidrag

gjorde intervjuer. Inställningen bland ungdomarna till alkohol ledde sig både bedrövlig och minst sagt naiv.

Att langning är allmänt förekommande visste vi väl alla tidigare, men detta påtalades åtskilliga gånger i radioprogrammet i morse. Det hjälper alltså inte att Systembolaget kontrollerar åldern på dem som köper alkohol, när vuxna personer köper ut till unga människor. Vad gör man då? Jag skulle gärna vilja veta vad statsrådet har för idéer om detta.

Jag vill självfallet inte tro något annat än att riksdag och regering menat allvar med att ställa sig bakom WHQ-parollen all alkoholkonsumtionen skall minska med 25 % fram till år 2000. Om alkoholvanorna fortsätter att vara som de är i dag, kan vi i Sverige och andra sluta inbilla oss alt vi skall nå WHO-målet. Det är ju förfärligt dumt all leva på en livslögn, i synnerhet när det handlar om Sveriges största sociala problem, nämligen alkoholkonsumtionen.

Ungdomars livsstil och relation till alkohol visar självfallet hur morgondagens Vuxensverige kommer att hantera och leva med alkoholen.

Jag tror att man måste ta starka tag mot de kommersiella och förljugna krafterna, de som inbillar ungdomarna all det är den mest självklara saken i världen all leva med öl och att räsupa. Jag tror alltså inte all det duger med bara en BOMAN-grupp i detta sammanhang utan all det krävs alt man ger sig ut på de kommersiella krafternas egen planhalva och börjar bekämpa dem där. Jag undrar om inte statsrådet utifrån sin ideologiska utgångspunkt skulle kunna vara beredd att göra något sådant?

Överläggningen var härmed avslutad.

17 § Svar på fråga 1987/88:502 om vidgad rätt till vårdbidrag

Anf. 72 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN:

Fru talman! Karin Israelsson har frågat mig om jag är beredd att föreslå ändring i lagen om vårdbidrag så att de barn som är födda av HIV-positiva mödrar har rätt till vårdbidrag under barnens första levnadsår.

Jag anser all i varje fall där den HIV-smittade kvinnan väljer all föda sitt barn måste en individuell bedömning av vilka stödinsatser som är lämpliga göras. Del är inte givet att ett vårdbidrag är den bästa formen för ett sådant stöd. Del kan rent av på ett ofördelaktigt sätt medverka lill en isolering av både barnet och modern från omvärlden i övrigt.

Jag är därför inte beredd all föreslå en lagändring som leder lill att barn enbart av det skälet all de föds av HIV-smittade kvinnor omfattas av rätlen till vårdbidrag.

Anf. 73 KARIN ISRAELSSON (c):

Fru talman! Jag ber att få lacka socialministern för svaret på frågan. Tyvärr var del ett mycket negativt svar.

Jag vill än en gång upprepa anledningen till all jag har ställt frågan. Bakgrunden är att de barn som i dag föds av HIV-positiva mödrar utgör en riskgrupp. Enligt en artikel i Läkartidningen, skriven av personal vid

Huddinge sjukhus, där man har den bredaste erfarenheten av detta arbete, finns det starka skäl som talar för att dessa barn skall vårdas i en miljö där de skyddas mot infektioner. Denna miljö erbjuds bäst i det egna hemmet. Där finns kunskapen om virussjukdomen, och där behöver föräldrarna inte befara all de skall isoleras eller att fler människor skall få kännedom om deras sjukdom.

. I andra sammanhang skyddar vi även barn med nedsatt immunförsvar. Detta är lika viktigt för barn till HIV-posifiva mödrar. Vad man känner lill om risken för alt dessa barn skall bli HIV-positiva är, efter fem års erfarenhet i Sverige, att ungefär vartannat barn konverterar. Kan man undvika att barnet utsätts för infektioner ökar möjligheten för att dessa barn skall klara sig från att bli HIV-positiva. En rimlig försiktighetsåtgärd är all tillse all dessa barn ej placeras på daghem före två års ålder. Detta gäjler även familjedaghem som inte är särskilt utvalda.

Socialstyrelsen, som är en fackmyndighet, har yttrat sig i detta ärende. Socialstyrelsen säger:

"Barnmedicinskt har mödrarna rekommenderats vara hemma med sina barn lill dess barnen blivit negativa eller i annat fall till dess barnen är 2 år. Under denna tid borde vårdbidrag kunna utgå, men så är inte fallet i dag."

Det är alltså först om barnen får aids som vårdbidrag kan bli aktuellt.

Jag tycker att det finns all anledning att se över detta, och jag är besviken över att svaret är sä negativt. Det finns i svaret inte heller någon uppgift om vilka åtgärder socialministern tänker på när det gäller all skydda dessa barn på ett bra sätt och att ge familjen en bra situation.

Enligt de människor som står i nära kontakt med dessa barnfamiljer skulle vårdbidrag under de första två åren vara en möjlighet att ge dem en bra tillvaro.

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Om vidgad rätt lill vårdbidrag

Anf. 74 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN:

Fru talman! Jag tycker alt Karin Israelssons förslag till lösning av delta problem är negativt. Det måste nämligen göras individuella insatser i detta fall - det kan vara fråga om medicinsk behandling, ekonomiskt och psykosocialt stöd och barnomsorg. Att säga att enbart vårdbidraget skulle vara den adekvata lösningen anser jag inte vara riktigt. Del är inte bara barnet som behöver stöd, utan modern, som är den smittade, behöver ju också samhällets stöd.

Jag vill även säga att staten på olika sätt bidrar till stödgrupper för den här typen av mödrar. Det behövs alltså ett mängfasellerat stöd och inte bara ett vårdbidrag.

Anf. 75 KARIN ISRAELSSON (c):

Fru talman! Man kan inte bortse från den faktiska ekonomiska verklighe ten. Under barnets första levnadsår utgår föräldrapenning enligt inkomstbortfallsprincipen. Men under del andra levnadsåret, då sjukvården kräver all barnets mamma eller pappa skall vara hemma och la hand barnet, eftersom det är infektionsutsalt med risk att få en dödlig sjukdom, utgår över huvud taget inte något samhällsstöd för den omsorgen. Jag anser att del krävs alt ett vårdbidrag utgår under detta andra år.

Prot. 1987/88:124 Jag säger inte nej lill samhällets övriga insatser. Om jag hade ansett att det
20 maj 1988 behövdes sådana ytterligare insatser hade frågan naturligtvis handlat om

Om omhändertagandel av dödfödda foster

även detta. De insatser som samhället gör i dag tror jag inte är fullkomliga, men den stora bristen gäller just denna lilla grupp av föräldrar som saknar möjlighet att få vårdbidrag under barnets andra levnadsår då det är så viktigt ur barnels synpunkt.

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Svar på fråga 1987/88:505 om omhändertagandet av dödfödda foster

Anf. 76 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN:

Fru talman! Ingrid Ronne-Björkqvist har frågat justitieministern vad en begärd översyn av rutinerna för omhändertagande av dödfödda foster har lett till för resultat. Arbetet inom regeringen är så fördelat all det är jag som skall besvara frågan.

Den begärda översynen har ännu inte lett lill något resultat. Transplanla-lionsutredningen, som har i uppdrag att överväga olika frågor som rör den döda kroppens integritet, kommer i ett kommande belänkande alt la upp även denna fråga.

Anf. 77 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp):

Fru talman! Jag tackar för svaret men är naturligtvis besviken över innehållet i det. Transplanlationsulredningen hade så sent som i förrgår ännu inte fåll något sådant uppdrag. Nu har del alltså hänt igen all ett uppdrag från riksdagen till regeringen blivit liggande i en byrålåda i drygt ett år, detta trots att regeringen bara behövde posta ett brev till sittande utredning och meddela riksdagens beslut. Exakt samma förhållande rådde som bekant för ett par månader sedan när socialministern svarade på min fråga om övre tidsgräns för aborter och lovade alt snabbt posta brevet med utskottsbetänkande lill aktuell utredning.

Jag vill helst tyda det här välvilligt och tro att bristen pä handlingskraft beror på all oredan nu är så stor där borta på regeringskansliet, att del är dags för en rejäl vårslädning i alla lador. För det är väl inte så all regeringen finner den här frågan så oviktig att den lagts ål sidan i förhoppning om alt saken skall falla i glömska och att ingen skall tända blåslampan?

Pappan, som frågade mig vad det blivit av deras dödfödda lilla flicka,
tyckte inte alt del var oviktigt. "Jag har burit på den frågan i drygt 20 år",
sade han. Då kände jag inte fill att dödfödda under 28 veckors ålder brändes
med soporna. Jag svarade i god tro att fiickan borde ha kremerats och slrötts
ut i en minneslund. Kyrkoassistenlen vid en sjukhuskyrka ringde mig och
beklagade alt hennes landsting inte ville göra något ät den här djupt oetiska
hanteringen förrän riksdagen slutgiltigt sagt sill. Hon intygade också all del
här är en stor och svår fråga för både föräldrar och personal. Det tyckte också
den chef vid en kvinnoklinik som första gången påtalade det här missförhål
landet för mig.
76 Redan i maj 1985 behandlades frågan vid en överläggning mellan svenska

kyrkans nämnd för församlings- och pasloralförvaltning och socialstyrelsen. Prot. 1987/88:124

Socialstyrelsens representanter uttalade då alt de rutiner som utarbetats i 20 maj 1988

var både medicinskt, etiskt och hygieniskt en bra metod Överläggningen var härmed avslutad.

Örebro, där de dödfödda barnen kremeras och askan strös ul i minneslund, T , , , „ ' ~

Om kvicksilverförgifl-

ning från amalgam

19 § Svar på fråga 1987/88:511 om kvicksilverförgiftning från amalgam

Anf. 78 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN:

Fru talman! Marianne Andersson har frågat mig om jag vill medverka till alt hänsyn tas till människors egna sjukdomsupplevelser och symtom när behandlingsformer skall väljas för dem som anser sig vara kvicksilverförgiftade av amalgam. Frågan är ställd mot bakgrund av uppgifter som cirkulerat i pressen om socialstyrelsens nya allmänna råd.

Socialstyrelsen har den 17 maj 1988 utfärdat allmänna råd om utredning av patienter med symtom som antagits bero på kvicksilverexponering från amalgam. I råden anges hur patienter med misstänkt kronisk oorganisk kvicksilverförgiftning bör diagnostiseras samt hui kvicksilveranalyser i blod och urin bör bedömas. Den föreslagna utredningsgången innebär att den behandlande läkaren, förutom att fa upp patientens anamnes m. m., låter patienten gå igenom olika provtagningar och undersökningar beroende på symlombilden och misstänkta diagnoser. Enligt råden bör t. ex. kvicksilver i helblod analyseras på alla patienter med besvär som är förenliga med kvicksilverförgiftning. Del framgår av råden att diagnosen kronisk kvicksilverförgiftning bör grundas på positiva kriterier såsom karakteristiska besvär, känd exponering och förhöjd kvicksilverkoncenlration i blod/urin. De allmänna råden kommer successivt att förnyas vartefter ytterligare forskningsresultat kommer fram.

I övrigt vill jag tillägga att av hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) framgår att vård och behandling så långt som det är möjligt skall utformas och genomföras i samråd med patienten. Patienten skall ges upplysningar om sitt hälsotillstånd och om de metoder som står till buds för alt förebygga, utreda och behandla sjukdom och skada. Jag har i propositionen (1984/85:181) om utveckUngslinjer för hälso- och sjukvården m. m. betonat dessa krav på all man i vården visar respekt för patientens självbestämmande och integritet.

Anf. 79 MARIANNE ANDERSSON (c):

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret.

Det är i sanning en märklig process inom socialstyrelsen som vi bevittnat den senaste veckan. I söndags var amalgamet inte alls farligt. Ingen var förgiftad, och expertgruppens rekommendationer om att inte behandla gravida kvinnor med amalgam skulle man inte bry sig om, för det skulle skapa onödig oro, sade man. För att fastställa diagnos skulle man endast ta hänsyn till blodprov. I måndags kom nya signaler. Då skulle rekommendationerna om att inte behandla gravida gälla. I tisdags, när de allmänna råden fastställdes, sades all även människors sjukdomsbild och symtom skulle

Prot. 1987/88:124 vägas in när man fastställer diagnos. Undra på att människor blir förvirrade!

20 maj 1988 . Det här kunde vi läsa i pressen. Allmänheten fick därmed intrycket all

Om kvicksilverförgifv ning från amalgam

socialstyrelsen ändrat uppfattning, men det har den inte alls gjort. Enligt råden skall blodprovet ha den största betydelsen vid fastställande av diagnos. Sjukdomsbilden skall bara vara ett komplement. Samma gränsvärden som tidigare skall gälla. Man skall göra s, k. helblodsprov. Vid tidigare provtagning av denna typ var det endast en person, som fått mycket höga haller kvicksilver i fisk varje dag, som kommit i närheten av gränsvärdet. Man säger tydligt från socialstyrelsens sida att amalgamet allmänt sett är ett olämpligt tandlagningsmaterial och skall bort på sikt. Under tiden struntar man nu mer eller mindre i dem som är sjuka. Enligt min och alla drabbades uppfattning bör symtomen och sjukdomsbilden vara det som väger tyngst, och blodprovet bör vara ett komplement. För all få en rättvisande bild av om patienten lider av kvicksilverförgiftning skulle man faktiskt egentligen behöva ta prov på människohjärnan, och det låter sig inte göras på levande människor.

Jag vill åter fråga statsrådet vad hennes inställning är till att människors egna upplevelser och sjukdomssymtom skall vara det som väger tyngst vid fastställandet av diagnos och alt blodprovet skall vara ett komplement.

Anf. 80 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN: Fru talman! Naturligtvis skall patientens inställning och uppfattning tillmätas betydelse, men får beaktas tillsammans med andra faktorer. Jag har pekat på vad som finns inskrivet i hälso- och sjukvårdslagen, som vi fick den 1 januari 1983. Den ger patienten en mycket stark ställning inom sjukvården, och den gäller naturligtvis i allra högsta grad även dessa patienter.

Anf. 81 MARIANNE ANDERSSON (c):

Fru talman! Frågan är dä vilket som väger tyngst - människors upplevelser eller blodprov. Sådana prov är sä komplicerade alt resultaten är myckel svåra att mäta. Tandläkare och läkare säger att del är näst intill omöjligt för ell landsting att ulföra sådana prov på ett sätt som kan ge riktiga resultat. Då bör ju symtomen vara det som väger tyngst när man fastställer diagnos.

Anf. 82 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN:

Fru talman! Jag tror knappast, Marianne Andersson, att del är riksdagen

som skall avgöra vad som väger tyngst när man skall göra en medicinsk

bedömning.

Anf. 83 MARIANNE ANDERSSON (c):

Fru talman! Det kan kanske vara rikligt alt del inte skall vara riksdagen utan en medicinsk myndighet. Med tanke på den förvirring som tydligen råder inom socialstyrelsen i denna fråga - vi får tre olika budskap på tre olika dagar-tycker jag ändå all det vore rimligt att riksdagen gjorde ett uttalande.

Överläggningen var härmed avslutad.

20 § Meddelande om svar på interpellation 1987/88:254

Anf. 84 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL: Fru talman! Jag ber att få meddela att interpellafion 1987/88:254 av Per Stenmarck om erosionsskadorna på vissa strandområden i Skåne inte kommer att besvaras inom föreskriven tid på grund av arbetsbelastning. Interpellationen kommer aft besvaras den 30 maj.

21 § Svar på frågorna 1987/88:490 och 491 om rätten att ta del av vissa uppgifter om giftiga utsläpp

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Meddelande om interpellationssvar

Om rätten att ta del av vissa uppgifter om giftiga utsläpp

Anf. 85 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Fru talman! Viola Claesson har frågat mig om jag tänker agera så att människor i Malmö får tillgång fill de uppgifter som rör deras liv, hälsa och miljö. Bertil Fiskesjö har frågat mig om jag avser att fa inifiativ till sådana lagändringar att sekretessbeläggningen av uppgifter om miljöskadliga industriutsläpp inte kan ske i framtiden.

Jag har funnit det lämpligt att besvara frågorna i ett sammanhang.

Frågeställarna tar upp ett problem som har varit aktuellt i flera fall. Det gäller sekrelessbehandling av uppgifter i samband med tillsyn över näringslivet. I dessa fall gäller sekretess för ett företags affärs- eller driftförhållanden, om det kan antas att företaget lider skada om uppgifterna röjs. Skälet för denna sekretess är att det finns ett legitimt behov för företagen att skydda vissa företagshemligheter gentemot t. ex, konkurrenter. Det förhållandel att ett företag kan lida skada till följd av alt det blir känt att företaget har gjort sig skyldigt till miljöskadlig verksarrihet utgör inte grund för sekretess. Jag vill med skärpa framhålla att det är ell högst berättigat krav att allmänheten får kännedom om vilka företag som är ansvariga för föroreningar i miljön för att kunna ta inifiativ i miljöskyddets och konsumenternas intresse mot företag som bryter mot reglerna och för att kunna göra ett medvetet val av produkter.

Det fall som Viola Claesson och Bertil Fiskesjö lar upp är nu föremål för prövning i regeringsrätten.

Jag kan vidare upplysa att regeringen i särskilda fall kan förordna om undantag från sekretessen, om den finner del vara av vikt att en uppgift lämnas. En begäran om att medge undantag från sekretessen i det aktuella fallet har nyligen lämnats lill regeringen.

Så länge prövning i domstol pågår och innan ärendet har beretts i regeringskansliet kan jag inte uttala mig om detta enskilda fall.

Min allmänna uppfattning i frågan är dock att resultatet av den avvägning mellan olika intressen som gjorts i sekretesslagstiftningen i några fall visat sig vara mindre tillfredsställande. Även jusfifieministern har i samband med ett svar på en liknande fråga i kammaren den 16 maj gett uttryck för samma uppfattning. Som jag bedömer situationen medför hänsynen till miljövården att lagstiftningen och dess tillämning behöver ses över. Regeringen har tagit initiativ till en genomgång av de regler som gäller. Jag anser för min del alt största möjliga offentlighet bör eftersträvas.

Prot. 1987/88:124 Anf. 86 VIOLA CLAESSON (vpk):

20 maj 1988 Fru talman! Jag ber att få tacka Birgitta Dahl för svaret. Jag tycker att det

T ~ var ett bra svar och en fin markering, som jag tror att många i det här landet

Om rätten att ta del av .„ , , ............. „ ' \ ,

vissa uppgifter om giftiga utsläpp

garna ville ha. Men jag vill ända ta upp några saker.

Miljölarmen i Skåne har duggat tätt. Det är särskilt skrämmande, eftersom föroreningarna har varit mycket allvarliga redan pä grundval av det vi har velat. Men det som upprör allra mest är att människorna först i efterhand får reda på att de har utsatts för farliga ämnen. I dag vet vi att det har skett och fortfarande sker omfattande utsläpp i Malmöområdet av bl. a. cancerframkallande ämnen. Det är otroligt viktigt, fru talman, alt människorna i Malmöområdet så snart som möjligt får ta del av alla de handlingar som rör deras liv och hälsa och som rör miljön i Malmö.

Hemlighetsmakeriet på företagens befallning - jag anser att man kan uttrycka saken så - är ovärdigt en rättsstat. Uppgifterna måste snabbt göras offentliga. Alla möjligheter fill fortsatt sekretess beträffande föroreningssituationen måste alltså upphävas. Aldrig hade jag och andra inom miljörörelsearbetet trott att det skulle vara möjligt för företagen att fortsätta med det här myglet i så många år, särskilt inte i samverkan med myndigheterna. Men dessa har varit med och skyddat miljöbovarna.

Jag instämmer i vad miljöjuristen Staffan Westerlund har sagt om det som har hänt, att det är barockt, för det är det verkligen.

Jag undrar om inte Birgitta Dahl skulle kunna kommentera förhållandel att problemen verkar gälla en kollision mellan den s. k. talerätten och den rätt till skydd för affärshemligheter som förelag har. Detta har ju inte med affärshemligheter att göra, ulan del handlar om miljöskador genom utsläpp.

Anf. 87 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):

Fru talman! Även jag ber att få tacka för svaret på den fråga som jag har ställt. Miljöskandalerna har rullat över Skåne, och del har visat sig att övervakningen har varit bristfällig. Nu har det utlovats hårdare tag och bättre insatser, och vi får väl hoppas att de kommer att genomföras.

Den delfråga som jag har tagit upp har inte på något sätt fått någon slutlig lösning. Det är naturligtvis upprörande för alla miljöintresserade - och borde vara upprörande för alla medborgare - att förelag som bevisligen släpper ut miljöskadliga ämnen i naturen kan få testresulten hemligstämplade, t. o. m. i fråga om testningar som har utförts av offentliga myndigheter.

Jag tycker liksom Viola Claesson att miljöministerns svar är klart positivt. Det går i den riktning som jag önskar att frågan skall utvecklas.

Den här frågan har manglats i de rättsliga instanserna, och där har man
kommit till slutsatsen att myndigheterna i Malmö har handlat rätt när de har
hemligstämplat de här uppgifterna. Nu säger Birgitta Dahl i sitt svar: "Det
förhållandet att ett företag kan lida skada till följd av alt del blir känt att
företaget har gjort sig skyldigt till miljöskadUg verksamhet utgör inte grund
för sekretess." Men det är ju just detta som har utgjort grund för sekretess i
de fall som med rätta har upprört allmänheten. Innebär del alt vi kan förlita
oss på alt, när de här ärendena kommer upp till prövning i departementet,
hemligstämpeln kommer alt hävas? Någon annan tolkning kan man väl inte
80 göra av det svar som miljöministern har gett.

På de sekunder som återstår för mig skulle jag vilja tillägga att det naturligtvis inte är tillfredsstäUande att man tar ställning från fall till fall i sådana här frågor. Det måste finnas en generell lagstiftning som omöjliggör hemligstämpling av uppgifter som är av omedelbart intresse för allmänheten.

Anf. 88 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL: Fru talman! Naturligtvis känner riksdagens tredje vice talman till vilka regler som gäller för mina möjligheter att uttala mig i ännu inte avgjorda ärenden. Jag tycker inte att jag kunde ha svarat tydligare än vad jag har gjort i mitt ursprungliga svar på de frågor som Viola Claesson och Bertil Fiskesjö nu upprepar.

1. Nuvarande lagstiftning innebär inte att det förhållandet att ett företag kan lida ekonomisk skada om det blir känt att det bryter mot miljölagstiftningen utgör någon grund för sekretess. Jag anser t. o. m. att det är rätt och billigt att företaget lider ekonomisk skada, att konsumenterna har anledning att t. ex. bojkotta ett sådant företag och att de har rätt att veta om det finns skäl för det.

2. Regeringen har redan inlett en översyn av gällande regler - där jag inte har velat utesluta någon lagsfiftning eller peka ut någon särskild - för att vi skall säkerställa att man i fortsättningen inte kan sekretessbelägga sådant som borde vara offentligt i miljöskyddets intresse och som det inte finns någon anledning att skydda, därför att det skulle handla om en företagshemlighet.

3. Regeringen beslutade i går att lyfta sekretessen i två ärenden av den här karaktären.

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Om rätten att ta del av vissa uppgifter om giftiga utsläpp

Anf. 89 VIOLA CLAESSON (vpk):

Fru talman! Det är bra att man lyfter sekretessen, men jag håller med Bertil Fiskesjö om att man inte skall behöva lösa de här frågorna från fall till fall. Det måste bli en annan lösning, och det är väl det som man nu håller på att förbereda.

Jag skulle vilja ha en kommentar från Birgitta Dahl beträffande hänvisningen till att det handlar om affärshemligheter. Kammarrätten har ju fakfiskt hänvisat till detta i fallet Malmö. Vi kan tala om det här helt generellt, eftersom det har hänt mer än en gång, även om det nu är ett speciellt fall som vi tänker på. Beror inte den hänvisningen på att hälso- och miljöskyddsmyndigheterna har gjort en felaktig tolkning eller tolkat fill förmån för företagen i stället för att utnyttja möjligheten att hänvisa fill den talerätt som de omkringboende måste ha i sådana här fall? Så fruktansvärt dålig är lagstiftningen säkert inte, även om den nu måste ändras. Det handlar också om tolkning och feghet hos många myndigheter, enligt min uppfattning.

Anf. 90 Trejde vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):

Fru talman! Jag noterar än en gång att vi tydUgen kan förvänta oss ett enligt vår mening positivt beslut från miljöministern i den fråga som miljöministern skall avgöra inom kort - någon annan möjlighet att tolka svaret finns inte.

I miljöskyddslagen finns det bestämmelser som uppenbarligen går i annan

6 Riksdagens protokoll 1987/88:124

Prot. 1987/88:124 riktning än sekretessbestärnmelserna, och .det är inget tvivel om att det
20 maj 1988 ■ handlar om en kollision. Det är naturligtvis ett förbiseende att vi inte i

Om rätten att ta del av vissa uppgifter om giftiga utsläpp

lagstiftningsarbetet har undanröjt de uppenbara motsättningar som finns härvidlag.

Jag vill sedan fästa uppmärksamheten på att regeringen för 14 dagar sedan lade fram en proposition om skydd för företagshemligheter. Det är en proposition som har blivit kritiserad ur olika synpunkter. Jag noterar alt det i den propositionen inte finns någonting om dessa frågor vi nu behandlar, utom möjUgen en mening på s. 13 - som jag tyvärr inte hinner återge - som man möjligen kan tolka som en öppning för alt uppgifter av det här slaget inte skulle drabbas av sekretess.

Anf. 91 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Fru talman! Man måste här hålla isär de olika grunder som kan finnas när det gäller att lida ekonomisk skada.

I den mån det gäller företagshemUgheter, patent och liknande, finns det skäl att sekrelessskydda uppgiften.

I den mån skälet enbart är att man lider ekonomisk skada till följd av att det blir känt att man orsakar miljöskador eller bedriver miljöskadlig verksamhet, finns det däremot ingen anledning till sekretess.

Anf. 92 VIOLA CLAESSON (vpk):

Fru talman! I de fall som har varit aktuella - vi kan kanske fortfarande diskutera frågan generellt - har ju myndigheten haft möjlighet att se till att det finns ett fungerande register. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna använder ju ett sådant när de skall besluta om vilka åtgärder som skall vidtas.

I delta fall fanns del i föreliggande register uppgifter om vilka kvantiteter och ämnen det handlade om. Jag har oerhört svårt att inse på vilket sätt sådana uppgifter kan kopplas direkt fill frågan om affärshemlighet som har med produkten att göra. Saken gäller faktiskt utsläppsmängder, förekomst av cancerframkallande ämnen osv., Birgitta Dahl.

Anf. 93 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):

Fru talman! Om man skall kunna väcka talan beträffande skada på grund av miljöutsläpp, måste man ju känna lillall sådanahar ägt rum och helst också veta vad det är för typ av utsläpp som har skett. Detta förutsätts ju i miljöskyddslagen, det framgår t. ex. i 34 §. Det är alldeles uppenbart att det här alltså blir en kollision mellan olika lagstiftningskomplex.

Miljörninistern kommenterade inte min synpunkt på det förslag om företagssekretess som regeringen nyligen har lagt fram för riksdagen och där dessa problem inte alls berörs.

Avsikten är att skjuta på behandlingen av denna proposition lill hösten. Vi i riksdagen får ta fasta på vad miljöministern nu har sagt och under höstsessionen se till att lagen om företagssekretess får de öppningar som är nödvändiga för att miljöskadliga utsläpp skall komma fill allmänhetens kännedom.

Anf. 94 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Fru talman! Tredje vice talmannen kan tryggt lita på att alla lagar kommer

att ingå i den översyn som nu sker av gällande regler - alltså även den senast

berörda lagen.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Om elpriset för Nobel-induslriers kiselmetallverk i Ljunga verk

22 § Svar på fråga 1987/88:469 om elpriset för Nobelindustriers kiselmetallverk i Lj unga verk

Anf. 95 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Fru talman! Martin Segerstedt har frågat mig om jag är beredd att medverka till att Vattenfall får erforderliga direktiv till fortsatta förhandlingar med Nobelindustrier om elpriset för kiselmetallverken i Ljungaverk. Enligt Martin Segerstedts fråga har förhandlingarna strandat på grund av formella begränsningar för Vattenfall.

Jag vill framhålla att riksdagen våren 1987 fastställde riktlinjer för ledningen av den statliga förvaltningen, däribland Vattenfall (prop. 1986/ 87:99, KU 29, rskr. 226). Av dessa riktlinjer framgår att riksdagens och regeringens styrning av affärsverken skall präglas av ökad långsiktighet och minskad detaljstyrning. Av denna anledning är jag inte beredd att närmare kommentera - eller gripa in i - de förhandlingar som har förevarit mellan Vattenfall och Nobelindustrier.

Rent allmänt vill jag dock framhålla att de lagar och allmänna rikflinjer som gäller för denna verksamhet skaU följas. Detta innebär bl. a. att prissättningen skall grundas på de kostnader som gäller för produktion och överföring av el.

Under detta anförande överlog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 96 MARTIN SEGERSTEDT (s):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Först några ord om situationen i Ljungaverk.

Datum för medbestämmandeförhandlingar om nedläggning av kiseltill-verkningen är utsatt till nästa vecka. Antalet anställda som är berörda av den nu aktuella förhandlingen uppgår till 180-200, men det finns kopplingar även till andra verksamheter i Ljungaverk som gör att man kan befara en kedjereakfion.

Orten Ljungaverk, med ca 1.500 invånare, är för sin existens helt beroende av industrin. En nedläggning av industrin är kort sagt förödande, inte bara för samhället Ljungaverk. Den blir också ett mycket stort bekymmer för hela inlandskommunen Ange.

För snart 75 år sedan byggdes Ljungaverks samhälle upp kring industrin. Skälet till alt industrin kom att förläggas just dit var närheten till forsarna i Ljungan - där fanns fillgång till den då ganska nya elkraften.

I 75 års fid har kraftverket - med samma ägare som ägaren till industrin -

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Om elpriset för Nobelindustriers kiselmetallverk i Ljungaverk

snurrat och producerat kraft för industrins behov. Nu finns annan teknik för överföring av elkraft än vad som fanns vid seklets början. I dag finns också möjlighet att sälja kraften på en större marknad och till ett högre pris.

Ange kommun är en av de kommuner i vårt land där vattenkraften är utbyggd till prakfiskt taget sista droppen. Det gäller inte bara Ljungan, som inom kommunen är en trappa från kraftverk till kraftverk, utan det gäller också många bäckar och åar, som är utbyggda med minikraftverk. Kommuninvånarna har ställt upp för dessa kraftutbyggnader. Det har rått en stor enighet om dessa, vilket till stor del har sin grund i kopplingen till industrin -den industri som är basen i sysselsättningen och som är mycket elkraftsberoende.

Ange är inte bara en av de vattenkraftstätaste kommunerna. Ange är också en av de kommuner i landet som har den mest energikrävande industrin. Det handlar inte bara om kiseltillverkningen i Ljungaverk utan också om annan kemisk industri.

Mot bakgrund av att vi människor i Ange har ställt upp för kraftutbyggnader är det särskilt bittert för oss att se vår elberoende industri slås ut med motiveringen att vår energi är för-dyr. Decennium efter decennium har kraftverket producerat billig el till ägare som har kammat hem miljoner.

I frågesvaret sägs att prissättningen skall grundas på produktionskostnader. Det innebär att vi borde ges möjlighet att komma åt den billiga energi som produceras i kraftverken - i fallet Ljungaverk nästan vägg i vägg med industrin. Det är obegripligt att det inte skulle kunna komma till stånd avtal som kan möjliggöra industrins fortlevnad. Jag vill därför ställa ytterligare ett par frågor: .

Om nu statsrådet inte kan gripa in i Vattenfalls affärer, går det ändå inte att påverka Vattenfall att avstå från att köpa de marginella kvantiteter som det här är fråga om? Vad kan statsrådet vidare göra för att få företaget att ta sitt sociala ansvar i en bygd där det har varit i verksamhet i flera mansåldrar?

Anf. 97 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Jag delar Martin Segerstedts och Ijungaverksbornas upprördhet över den situation som har uppstått. Jag vill också klargöra att det, så länge det sker på affärsmässigt riktiga grunder, inte finns några som helst formella hinder för Vattenfall vare sig att sluta avtal eller att avstå från att sluta avtal. Det står alltså Vattenfall helt fritt att sluta avtal eller att avstå från att sluta avtal. Under processens gång har jag också försäkrat mig om att man inom Vattenfall är väl medveten om detta. Man har fått klara signaler på denna punkt.

Naturligtvis har jag också sett till att vi mycket noggrant har analyserat verkligheten för att få klart för oss vilka krafter som här är verksamma. Så sent som i morse har jag haft ett långt samtal med Anders Carlberg. Han bekräftar i allt väsentligt att den analys som vi har gjort är riktig. De slutsatser som kan dras ansluter till vad Marfin Segerstedt här har sagt.

Efter att i decennier ha utnyttjat vattenkraftstillgångarna som bas i industriproduktionen har Nobelindustrier nu sålt vissa delar av dessa och organiserat kraftverksamheten i ett särskilt företag, som säljer kraften fill Vattenfall till marknadsmässiga priser. Vi har inte kunnat få reda på exakt

Om uppvärmningen av småhus

hur många ören som kraften kostar per kWh, men det rör sig om nästan Prot. 1987/88:124 dubbelt så högt pris som det som företaget nu är villigt att betala för att köpa 20 maj 1988 tillbaka kraften från Vattenfall.

Nobelindustrier vägrar att använda vinsterna för återinvesteringar eller för att på annat sätt säkra verksamheten i Ljungaverk. Företaget kräver att skattebetalarna genom någon form av statsbidrag skall ställa upp för att finanisera verksamheten i Ljungaverk, samtidigt som man fortsätter att göra stora inkomster på försälj ning av vattenkraftsproduktionen. Detta är givetvis inte acceptabelt.

Jag har fill Anders Carlberg framfört kravet att Nobelindustrier bör ta ansvar för bygden, där man har genererat stora vinster och så kommer att göra även i fortsättningen.

Anf. 98 MARTIN SEGERSTEDT (s):

Herr talman! Jag tackar för de ytterligare klarläggandena om vad som har hänt under det allra senaste tiden. På hemmaplan skall vi följa upp denna fråga, det försäkrar jag. Jag är dock övertygad om att vi i Ange kommun och i denna del av Medelpad kommer att bli beroende av ytterligare insatser från regeringens sida i den aktiva regionalpolitik som vi skall driva.

Överläggningen var härmed avslutad.

23 § Svar på fråga 1987/88:471 om uppvärmningen av småhus

Anf. 99 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Margareta Gärd har frågat mig vilket råd jag vill ge de småhusägare som står i begrepp att byta värmekälla.

Redan i samband med riksdagens energipolifiska beslut våren 1985 (prop. 1984/85:120, NU 30, rskr. 362) lades nu gällande riktlinjer för energianvändning och energihushållning fast. Dessa rikflinjer innebär bl.a. att användningen av el skall ske i sådana former som inte låser oss till ett fortsatt högt elutnyttjande. Den el som övergångsvis utnyttjats för att bl. a. ersätta olja för uppvärmning av småhus skall i ett längre perspektiv ersättas genom övergång fill inhemska bränslen, naturgas, sol och annan ny teknik för uppvärmning och energihushållning. På sikt skall således el för uppvärmning i allt väsentligt endast användas i omställbara, flexibla och utveckUngsbara system eller i kombination med extremt energisnål teknik.

För att underlätta denna omställning föreslås i regeringens proposition om energipolifik inför 90-talet (prop. 1987/88:90) omfattande forsknings- och utvecklingsinsatser, framför allt i vad gäller alternativ uppvärmningsteknik. I avvaktan på resultaten av dessa satsningar viU jag ge följande råd fill de småhusägare som står i begrepp att byta värmekälla i sina hus.

För det första vill jag råda dessa husägare att först undersöka vilka möjligheter till lönsamma energihushållningsåtgärder som finns. Om man installerar ett värmesystem utan att beakta hushållningsmöjligheterna riskerar man att den nya värmeanläggningen på sikt blir överdimensionerad. Detta ger vanligtvis sämre verkningsgrad samtidigt som investeringskostna-.

Prot. 1987/88:124 derna blir onödigt höga. Miljöbelastningen minskar också om energianvänd-

20 maj 1988 ningen minskar. Samtidigt blir känsligheten för framfida prishöjningar

I i mindre.

° Fördetandra vill jag råda dessa småhusägare alt välja en värmeanläggning

som möjliggör ett fiexibelt utnyttjande av olika energislag, dvs. välj hellre en

kombinationspanna än en elpanna om förutsättningar finns för, detta. På

samma sätt ger vattenburen eller luftburen elvärme större möjligheter fill

utnyttjande av ny uppvärmningsteknik än direktverkande elvärme.

För det tredje vill jag uppmana samtliga småhusägare som befinner sig i denna valsituation att välja en värmeanläggning som uppvisar goda miljöprestanda. Genom att efterfråga de produkter som har de bästa miljöegenskaperna kan vi alla bidra till att påverka utvecklingen i rätt riktning.

Slutligen vill jag också framhålla betydelsen av att åtgärder för att förbättra en byggnads energiegenskaper, t. ex. tilläggsisolering, tätning, byte av värmeanläggning och olika eleffektiviseringsåtgärder, samordnas med andra bostadsförbättringsåtgärder samt åtgärder för att avhjälpa eventuella problem med radon eller fukt och mögel.

Anf. 100 MARGARETA GÄRD (m):

Herr talman! Jag vill tacka energiministern för svaret på den fråga jag har ställt. Jag måste ändå säga att jag är besviken. Det blev ungefär som jag trodde. Det blev inget svar alls. Att vi skall hushålla, isolera, vara flexibla och vänta på ny teknik vet alla, och det gör människor.

Frågan gällde, Birgitta Dahl, vilket råd man skall ge den småhusägare som i dag skall byta värmekälla. Vilket energislag skall man då välja? Nyinstallation eller byte av värmekälla i småhus är en långsiktig och kostsam investering. Den ansvarsfulle småhusägaren gör sitt val av energikälla utifrån den framtida tillgången och kostnaden för energin.

Den situation som nu råder är högst otillfredsställande..Det finns inget energislag som kan rekommenderas av miljömässiga och kostnadsmässiga skäl. Man måste även ha garanfier för tillgängligheten i framtiden.

Det är många småhusägare, cirka en halv miljon, somi dessa dagar är djupt bekymrade över de ökade uppvärmningskostnader som nu drabbar dem på grund av de höjda elpriserna. När de en gång i.tiden installerade direktverkande el, var det för att minska vårt oljeberoende och för att förbättra miljön. De valde eluppvärmning efter den situation som då rådde och i tron att detta var framtidens mest tillförlitliga och mest ekonomiskt fördelaktiga energislag. Så kunde det också ha blivit. Dessa småhusägare straffas nu av regeringen och står inför valet alt investera ca 80 000-100 000 kr. eller fortsätta att ha orimligt höga uppvärmningskostnader:

Detta får inte upprepas, energiministern. Människor har rätt all få mera långsikliga garantier för att deras investeringar inte skall belastas med orimliga kostnader eller förbud av olika slag, i synnerhet när det gäller miljövänlig, inhemskt producerad energi som regeringen har rådighet över.

Överläggningen var härmed avslutad.

86 , . .

24 § Svar på frågorna 1987/88:473 och 476 om Dala Airport Prot. 1987/88:124

20majl988 '

Anf. 101 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL: Om Dala Airport

Herr talman! Margareta Gärd har frågat mig på vilka grunder jag har sagt att Dala Airport skulle vara den mest onödiga flygplats som jag känner tiU samt om mitt yttrande innebär ett avståndstagande till Bergslagspropositionen.

Lars-Ove Hagberg har frågat mig vilka åtgärder regeringen tänker vidta
för att i första hand stoppa trafik på Dala Airport med Fokkerplan och om
regeringen är beredd att satsa på snabbtåg till Arlanda/Stockholm i stället för
flyg. . ■

Jag har för avsikt att besvara frågorna i ett sammanhang.

Låt mig först konstatera att jag i samband med ett besök vid Brunnsviks folkhögskola deltog i en diskussion som rörde olika miljöfrågor. I detta sammanhang kom frågan om flygtrafikeri i Dalarna och i andra regioner upp. Jag nämnde vid detta tillfälle aldrig Dala Airport vid namn.

Jag är väl medveten om att flygtrafiken vid Dala Airport inte bara skall ses i förhållande till resebehovet till och från Stockholmsregionen. För resor på längre avstånd - både inom landet och utomlarids - fyller flygplatsen en viktig funktion.

Men som Margareta Gärd väl känner till är flygtrafik också förknippad med olika miljöstörningar. Det gäller t. ex. buller samt utsläpp av olika ämnen till luft, mark och vatten. Iririkesflygets snabba tillväxt innebär därför inte bara fördelar. Beräkningar visar t. ex. att den väntade ökningen av flygtrafiken medför att dess utsläpp av kväve till luft motverkar vinsten av den katalyfiska avgasreningen på bilar. Det är därför viktigt att ägna flygtrafikens utveckling stor uppmärksamhet i det fortsatta trafik- och miljöpolitiska arbetet. Det är också mot denna bakgrund som regeringen i de trafik- och miljöpolitiska proposifionerna har framhåUit att trafikverken bör ges i uppdrag att i samråd med statens naturvårdsverk utreda resp. trafikslags miljöeffekter och ge förslag till åtgärder för att begränsa störningarna.

Frän samhällets sida är det vikfigt att resenärens val av transportmedel grundas på ett medvetet val där de olika trafikslagen konkurrerar på lika villkor och där strävan skall vara att i största möjliga utsträckning minska miljöstörningarna. Därför är det vikfigt att det finns konkurrenskraftiga och miljövänliga alternativ. Detta är ett av skälen för regeringens satsning på bl. a. järnvägstrafiken i den trafikpolifiska propositionen:

Vad gäller Margareta Gärds andra fråga är svaret naturligtvis nej.

I anslutning fill Lars-Ove Hagbergs första fråga vill jag poängtera att berörda myndigheter har både möjlighet och skyldighet att ingripa om verksamheten vid Dala Airport skulle bli så störande att en ändring är påkallad.

Jag kan i sammanhanget notera att Linjeflyg nyligen har beslutat att förnya sin flotta med flygplan som begränsar miljöstörningarna i flera avseenden. Bolaget har också enligt vad jag erfarit beslutat att modifiera motorerna på befintliga flygplan för att väsentligt eliminera avgasutsläppen. Jag utgår från att den senare åtgärden är ett resultat av den miljöavgift som skall införas på inrikesflyget. Jag vill vidare erinra om att riksdagen har godkänt de förslag

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Om Dala Airport

som presenteras i den trafikpolitiska propositionen och som syftar till att dels beakta miljöfrågorna på ett tidigt stadium vid planering av flygplatser, dels åstadkomma skärpta miljökrav.

När det gäller Lars-Oye Hagbergs fråga om snabbtåg till Arlanda och Stockholm vill jag framhålla att den berör en för hela Mellansverige mycket viktig frågeställning om hur trafiksystemets s. k. infrastruktur bör byggas ut. Självfallet är det viktigt att i detta sammanhang främja miljövänliga alternativ.

Anf. 102 MARGARETA GÄRD (m):

Herr talman! Tack för svaret, Birgitta Dahl. Det är bra att vi får svar på denna fråga, som har väckt så stor uppmärksamhet i vår press i Dalarna. Miljöministern nämnde aldrig Dala Airport, men fidningarna har varit samstämmiga om att hon i alla fall avsåg Dala Airport.

Vad miljöministern sade om Dala Airport har väckt stor förvåning, inte minst gäller detta alla representanter för exportindustrin som upplever att Dalarna har flyttats ett steg närmare kontinenten genom tillkomsten av denna flygplats.

Det är också häpnadsväckande, tycker jag och många med mig, att miljöministern tog sig själv som måttstock för nödvändigheten av Dala Airport. Om man är minister och reser till Brunnsvik är det faktiskt bättre att åka tåg, det kan jag instämma i, men för alla de människor som har andra uppgifter och framför allt för dem som skall vidare utomlands är Dala Airport en stor tillgång. Det har skett en rekordartad ökning av passagerarantalet de senaste åren och ökningen fortskrider. Hela 70 % av dem som reser från Dala Airport reser vidare med flyg. Detta visar att det är svårt att ersätta flyget med tåg för just dessa passagerare.

Jag skulle vilja rekommendera miljöministern att prya några veckor inom industrin i Dalarna och göra sig underkunnig om nödvändigheten av snabba och goda kommunikationer. Jag finner det dessutom märkligt att miljöministern varit med om beslutet i Bergslagspropositionen och inte haft några invändningar mot Borlänge flygplats - med tanke på miljöministerns klara uppfattning om Dala Airport.

Förutom miljöministerns nedvärdering av Dala Airport är den förtida avvecklingen av kärnkraften ett hårt slag mot Dalarnas industrier, framför allt gäller detta den elintensiva industrin. Jag vill därför fråga miljöministern vad nästa utspel som miljöministern tänker göra i sina försök att krossa Dalarnas industrier blir.

Anf. 103 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Jag tackar för svaret på frågan. Birgitta Dahls uttalande den 27 april i Brunnsvik om Borlänge flygplats, som litet storvulet hemma kallas för Dala Airport, som den mest onödiga flygplats hon känner till var ett av de mest genomtänkta och välgrundade uttalanden som miljöministern har gjort. Jag förutsätter att det har grundats på insikten om att flyget, framför allt de bullrande Fokkerplanen, är miljöstörande och är en ovärdig konkurrent till järnvägen, som är betydligt mer miljöinriktad.

Jag är som vpk-are tacksam för det uttalandet, eftersom jag har gått emot

satsningarna på flygplatsen både i fullmäktigeförsamlingar och i landstinget. Som medlem av miljörörelsen är jag också väldigt glad att Birgitta Dahl vågar gå i spetsen för en opinion för att förändra en vansinnig utveckUng. Miljöministerns kommentarer när hon skall ta konsekvenserna av sitt lilla uttalande blir kanske inte så helhjärtade. Det är väl framför allt Birgitta Dahl som statsråd som kan fastställa mycket klara gränser för buller. Nu är det problem på en mängd flygplatser, inte minst på Borlänge flygplats, som debatten nu gäller. Vi måste i första hand få bort de jetdrivna Fokkerplanen och även andra flygplan med motorer som är alltför bullrande. Flyget måste alltså komma ner till en helt annan bullernivå.

Jag är också tacksam över att jag i svaret kan läsa att Birgitta Dahl instämmer i att vi måste satsa på järnvägstrafiken. Då är frågan: Vad kommer regeringen att göra? Hittills har inga pengar avsatts t. ex. till övre delarna av Bergslagen. Det är väl kanske det jag skulle fråga om. På vilket sätt avser egentligen regeringen att fullfölja ett sådant uttalande som energiministern gör här i riksdagen? Kan vi verkligen förvänta oss att hela regeringen gör denna satsning eller är det bara på detta departement som man ser positivt på möjligheten att förhindra flygets utveckling?

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Om Dala Airport

Anf. 104 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Den något märkliga uppståndelse som den här diskussionen i en nödvändig fråga har väckt visar väl kanske mer än något annat hur viktigt det är att vi talar om trafikens miljökonsekvenser och ser till att göra medvetna val vid användningen av olika färdmedel.

I de här frågorna står jag sannerligen inte ensam i regeringen eller i mitt parti. Vi har uttryckt vår uppfattning såväl i de beslut som fattades vid parfikongressen som i de miljö- och trafikpolitiska propositioner som påtalar utsläppen och bullret från inrikesflyget och dess mycket hastiga expansion. Den naturliga slutsatsen är att vi skall använda inrikesflyget med förnuft, precis som vi skall använda bilen med förnuft. Där det finns goda miljövänliga alternativ bör vi välja dem.

Regeringen har också konkret tagit ställning i den här frågan genom att redan nu satsa på snabbtågsförbindelser i den s. k. storstadstriangeln, i det klart uttalade syftet att lyfta trafik från vägen och flyget. Hur vi skall gå vidare i den här frågan har vi ännu inte tagit ställning till; det är därför jag uttrycker mig försiktigt i svaret.

Den diskussion som jag förde i Brunnsvik handlade om dessa mycket enkla och viktiga frågor. Vi får passa oss så att vi inte tar bort det underlag som är nödvändigt för att tågtrafiken till Dalarna skall kunna upprätthållas.

Anf. 105 MARGARETA GÄRD (m):

Herr talman! När Birgitta Dahl säger att hon uttalat sig i Brunnsvik av miljömässiga skäl måste jag fråga varför hon uttalade sig om just Dala Airport. Vi har ju flygplatser överallt i Sverige. Det är litet märkligt att hon gör ell uttalande med innebörden att just Dala Airport är så onödig.

Jag hoppas att Birgitta Dahl känner till alla de exportindustrier som vi har i länet och som inte ligger så långt från Borlänge. En hel del av de industrierna säljer faktiskt 80-85 % av sin produkfion på export. Sådant kan man inte

Prot. 1987/88:124 administrera från ett skrivbord. Människorna måste resa, och de ser Dala

20 maj 1988 Airport som en stor tillgång som förkortar deras restid och gör det lättare för

\ '~. dem att resa. Därför är flygplatsen nödvändig för framför allt vår industri.

Om Dala Airport . ..

Anf. 106 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Frågan är vilka som gör det här medvetna valet, vilka som flyger i stäUet för att ta tåget. Det är kanske gräddan i samhället som har behov av mycket transporter och som då också bestämmer val av transportmedel. Just nu är det fritt fram för expansion av inrikesflyget, och det är ju det som är det allvarliga när vi framöver skall fatta beslut. De lokala potentaterna ställer t.o.m. upp till 100 % bakom den här utvecklingen, vilket betyder att t. ex. den miljövänliga järnvägstrafiken inte får samm.i. uppbackning sorii annan trafik. Just detta ansvar saknas hos regeringen, men det borde vara konsekvensen av det niycket insiktsfulla uttalande som Birgitta Dahl gjorde i Brunnsvik. Det saknas tyvärr hittills.

-När skall Birgitta Dahls försikfiga uttalande om järnvägstrafiken och t. o. m. snabbtåg från Arlanda fill Dalarna t. ex. bli verklighet? Hur kommer flygtrafiken under tiden att ha utvecklats? Det är ju det sorri är väsentligt i sammanhanget. Frågan är vem som i dag skall fatta beslut om den utvecklingen.

Anf. 107 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Får jag bara än en gång säga till fru Gärd att jag icke namngav denna flygplats.

Däremot förde jag en diskussion om skillnaden i miljöpåfrestning per kilometer och per person mellan långdistans- och kortdistansflyg. Den är mycket liten, och det beror på att de största utsläppen öch bullerproblemen finns vid start och landning.

Vi kan faktiskt inte bara gå omkring och säga bekväma saker om vi skall reda ut miljöproblemen och' staka ut en väg för de strategiska valen inför framtiden. Vi är tvungna att se verkligen i ögonen.

Anf. 108 MARGARETA GÄRD (m):

Herr talman! Jag skulle vilja säga till miljöministern att vi väl ändå måste ta ny teknik i anspråk. Jag tycker det är litet bakåtsträvande att säga att vi måste titta på hur stor miljöbelastning detta innebär.

Våra regioner måste ju också utvecklas. Om inte industrin i Bergslagen och Dalarna kan få den chans som den behöver, får inte heller Birgitta Dahl några pengar att göra övriga miljöinsatser för. Det är en förutsättning för att upprätthålla välfärden och en god miljö att vi får fungerande industrier i vårt land.

Anf. 109 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Återigen kommer vi alltså till frågan: När skall man välja? Vilka är det som väljer just nu? Det är tydligen regeringen eller någon annan som skall välja väg. Redan i dag väljer gräddan av dem som reser..

Jag kan inte förstå att inte denna grädda, som i dag i första hand tar flyget, i
90 fortsättningen kan sätta sig på ett snabbtåg lill Arlanda. Det är just det

beslutet som vi behöver från regeringen ganska snart. Om regeringen inte tar Prot. 1987/88:124

det, kommer man inte heller att göra miljön någon tjänst, för då kommer just 20 maj 1988

denna grädda i samhället att fortsätta att flyga. Och då har regeringen Om kontrollen av

egentligen gjort miljön en otjänst. miljöfarliga utsläpp

Anf. 110 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL: Herr talman! Jag vet inte om Lars-Ove Hagberg räknar mig till gräddan - i varje fall är jag ju ganska privilegierad - men jag väljer tåget om jag kan.

Anf. 111 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! I första hand har jag inte valt in Birgitta Dahl i gräddan, utan jag menar dem som utnyttjar inrikesflyget bl. a. på Borlänge flygplats, som i dag ställer krav på att det skall utvecklas med större plan och mer bullrande effekter. Det är dem jag kallar för gräddan i samhället - som i andra sammanhang också kallas portföljbärare.

Jag vet inte om Birgitta Dahl har använt flyget till Borlänge flygplats eller inte. Det kan ju ibland vara nödvändigt, som Birgitta Dahl sade, om man kommer från ett annat håll.

Det vi skall stoppa framöver är framför allt utvecklingen mot mer buller och den miljöförstörelse som vi har i dag.

Överläggningen var härmed avslutad.

25 § Svar på fråga 1987/88:482 om kontrollen av iniöfarliga utsläpp

Anf. 112 Miljö- och energiriiinister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Ulla Tilländer har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser vidta för att tillsyn och kontroll av miljöfarliga utsläpp inriktas mot dem som orsakar de största negativa effekterna på miljön.

Först vill jag åter understryka betydelsen av att samhällets kontroll av miljöfarliga utsläpp skärps väsentligt. Detta har fidigare framhållits av regeringen, bl. a. i den nyligen presenterade miljöpolitiska propositionen. Att så verkligen sker är utomordentligt vikfigt för att vi skall kunna åstadkomma minskningar av utsläppen. Det är också nödvändigt för att medborgarna skall kunna ha förtroende för samhällets vilja och kraft att se till att miljöskyddslagstiftningens regler följs av företagen.

Som framgår av den miljöpolitiska jjropositionen avser regeringen att genomföra en rad konkreta åtgärder för att förbättra samhällets kontroll av och åtgärder mot miljöfarliga utsläpp. Jag vill återge några av de viktigare.

Företagens ansvar skall göras klarare och utvidgas. Tillstånden skall kompletteras med noggranna mätprogram. Företagen skall avge årUga miljörapporter. Det skall bli lättare att bedöma om företagen verkligen följer de krav som ställts upp.

Resurserna för samhällets tillsyn koriimer att förstärkas väsentligt. I propositionen bedömer regeringen att storleksordningen 100 handläggar-tjänster behöver tillföras de statliga myndigheterna. Redan för budgetåret 1988/99 har regeringen föreslagit att länsstyrelserna skall tillföras 10 milj. kr. för miljöskyddsarbetet.

Prot. 1987/88:124 20 maj .1988

Om kontrollen av miljöfarliga utsläpp

Kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder kommer att ta över kontrollen av utsläpp från sådana mindre verksamheter vilkas störningar i huvudsak är lokala, mindre allvarliga och mindre komplicerade. Detta kommer att innebära att kontrollen blir bättre över sådana mindre verksamheter som länsstyrelserna tidigare endast i begränsad omfattning hunnit med. Samtidigt innebär det att länsstyrelserna får ökade möjligheter att intensifiera kontrollen över de mest miljöstörande verksamheterna.

Länsstyrelserna kommer att ges i uppdrag att ställa samman uppgifter om de viktigaste miljöproblemen i resp. län och deras orsaker. Uppdraget skall genomföras i nära samarbete med kommunerna. Enligt min uppfattning blir dessa sammanställriingar ett angeläget underlag för prioriteringar i miljöskyddsarbetet på framför allt regional men också central och lokal nivå.

Till detta kommer att miljöhänsynen - enligt regeringens riktlinjer i propositionen - skall ges en ökad tyngd vid tillämpningen av miljöskyddslagen, såväl vid tillsyn och kontroll som vid tillståndsprövning. Vidare skall naturvårdsverkets roll som övergripande och vägledande tillsynsmyndighet förstärkas.

Min uppfattning är att nämnda förslag och åtgärder ger väsentligt bättre möjligheter för myndigheternas kontroU av inte minst de miljöfarligaste utsläppen. Jag förutsätter att berörda myndigheter kommer att ta till vara dessa möjligheter, och jag kommer att noga följa utvecklingen.

Anf. 113 ULLA TILLÄNDER (c):

Herr talman! Jag viU tacka miljöministern för svaret på min fråga.

Tiden medger inte att man går in på detaljer, men det helhetsintryck som har avtecknat sig i Malmöhus län på miljöområdet har gjort många människor med rätta frågande och undrande inför myndigheternas agerande.

Länsstyrelsens naturvårdsenhet, som är statens förlängda arm i länet, behöver verkligen styrka och bestämdhet när det gäller att hävda miljökraven gentemot dem som uppenbart eller fördolt överträder de krav på rening som naturvårdsenheten är satt att övervaka. Det har man inte gjort.

I stället visar det sig nu att man från myndigheternas sida har brustit i nit och visat, en anmärkningsvärd slapphet när det gällt att hävda uppställda krav. Man har visat upp en tuff atfityd utåt men tydligen varit nog så konciliant inåt, mellan skål och vägg. Det ger ett intryck av dubbelmoral och hyckleri.

Det känns som en befrielse när en sådan bubbla spricker. Det beklagliga är
bara att det inte har skett med de agerandes medverkan. I stället har det varit
enskilda människor som på gräsrotsnivå under åratal har kämpat mot både
myndigheter och nedsmutsande industrier, utan den hjälp från det hållet som
man hade rätt att förvänta sig. --

Jag tolkar miljöministerns svar sammantaget på det sättet, att miljöministern har tagit på allvar den upprördhet som många har känt inför vad som har hänt i Malmöhus län, med Scan-Dust, Höganäs-Kanthal och oljehamnen i ' Malmö, för att bara nämna några exempel.

Mot bakgrund av svaret vill jag uttala den förhoppningen, att allt kommer att göras för att de enskilda, små människornas nödrop inte i fortsättningen

som hitfills dränks i lugnande men inte trovärdiga försäkringar från myndigheter och industrier, som är utrustade med maktens röststyrka.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Meddelande om interpellationssvar

26 § Meddelande om svar på interpellation 1987/88:242

Anf. 114 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Med hänvisning fill riksdagsordningens 6 kap. 1 § har utbildningsministern bett mig meddela att han på grund av resor inte är i tillfälle att inom föreskriven tid besvara den av Birger Hagård framställda interpellafionen om lärarrekryteringen till gymnasieskolan. Han avser att besvara interpellationen måndagen den 30 maj.

Om verksamheten vid Svenska Konserthyrån

27 § Svar på fråga 1987/88:474 om verksamheten vid Svenska Konsertbyrån

Anf. 115 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Jan-Erik Wikström har frågat mig hur jag ser på möjligheterna att fortsätta och utveckla verksamheten vid Svenska Konsertbyrån.

Regeringen uppdrog i mars 1985 åt stiftelsen Institutet för rikskonserter att som försöksverksamhet bedriva arbetsförmedling för musiker och sceniska artister. Verksamheten skulle innefatta förmedUng av anställning utomlands åt den som är bosatt i Sverige och anställning i Sverige åt den som är bosatt utomlands. Det ankom på arbetsmarknadsstyrelsen att utfärda närmare föreskrifter för förmedlingsverksamheten.

Enligt uppdraget skulle artistförmedlingen bedrivas i lämplig organisatorisk verksamhetsform. Utgångspunkten skulle emellertid vara att artistför-medUngen skulle vara skild från Rikskonserters övriga verksamhet.

Målsättningen för verksamheten var att den i princip skulle vara självfinansierad. Under en försöksperiod på tre år skulle dock statsbidrag till viss del utgå. Under denna försöksperiod har således regeringen anvisat drygt 4 milj. kr. fill förmedlingsverksamheten.

I ett regeringsbeslut den 12 november 1987 överlät regeringen ål Svenska rikskonserter att inom ramen för filldelade medel bedöma lämpligheten av och formerna för en fortsatt verksamhet med artistförmedling för tiden den 31 december 1987.

Med hänsyn fill detta finner jag det inte lämpligt att nu uttala mig om möjligheterna att utveckla verksamheten vid Svenska Konsertbyrån. I enlighet med regeringens beslut ankommer det sålunda på Svenska rikskonserter att göra den bedömningen.

Enligt vad jag har erfarit har Svenska rikskonserter under vintern låtit göra en utredning av formerna för fortsatt verksamhet med artistförmedling. Frågan bereds för närvarande inom Svenska rikskonserter.

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Om ett Peter Weiss-arkiv i Stockholm

Anf. 116 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag tackar kulturministern för svaret.

I Sverige har vi ett monopol på arbetsförmedlingens område. Inom kultursektorn fungerar det osedvanligt dåligt. För de seriösa konstnärerna och kulturarbetarna har kulturarbetsförmedlingarna kunnat göra mycket litet. Häromveckan ansåg någon företrädare för dessa det angeläget att föreslå att arbetslösa skådespelare skulle hänvisas till jobb inom vårdsektorn.

På musikområdet har tre artistförmedlingar fått dispens från förbudet mot att förmedla engagemang. Av dessa är två privata - en i Stockholm och en i Göteborg. Den tredje är Svenska Konsertbyrån, spm startade häromåret inom ramen för Rikskonserter. Initiativtagare och förste chef har varit Magnus Enhörning.

Nu har Svenska Konsertbyråns organisation och uppgifter utretts. Det förslag som finns innebär att byråns uppgifter reduceras fiU att gäUa lansering av unga, oetablerade artister som sedan lämpas över på de två andra konsertagenturerna.

Detta förslag är helt oacceptabelt. Det behövs//er agenturer för de seriösa arfisterna, inte färre. Svenska Konsertbyrån måste fungera både nationellt och internationellt. Den måste också kunna arbeta på samma villkor som de kommersiella artistförmedlingarna. Vidare får den inte byråkratiseras, eftersom det behövs snabba beslut och kraftfulla initiativ.

Kulturministern säger att detta är en fråga för Svenska rikskonserter. Låt mig då anföra att jag utgår från att Rikskonserter nu ser till att Svenska Konsertbyrån kan fortsätta att utveckla sin verksamhet. Vi avser att även i fortsättningen bevaka att så sker.

Överläggningen var härmed avslutad.

28 § Svar på fråga 1987/88:493 om ett Peter Weiss-arkiv i Stockholm

Anf. 117 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Bo Hammar har frågat mig om jag är beredd att medverka till att Peter Weiss-arkivet i Västberlin får ett syskonarkiv i Stockholm med kopior av samtligt material.

Enligt vad jag underrättats förklarade sig kungliga biblioteket 1986 berett att ta hand om arkivet och att ordna upp och vårda det. Peter Weiss änka, Gunilla Palmstierna-Weiss, har dock valt att lämna arkivet fill Akademie der Kiinste i Berlin. Jag är inte beredd att beteckna detta som en kulturskandal, bl. a. eftersom Peter Weiss var lika mycket tysk som svensk författare.

Sedan beslut om arkivets hemvist fattats har kungliga biblioteket fört förhandlingar med Akademie der Kiinste om förutsättningarna för att kopiera materialet. Dessa diskussioner pågår fortfarande. Ett ställningstagande från regeringens sida i ärendet torde därför bli aktuellt först om kungliga biblioteket gör någon särskild framställning.

Anf. 118 BO HAMMAR (vpk):

Herr talman! Jag tackar kulturministern för svaret på min fråga.

Peter Weiss var ju en av våra största författare. Det är riktigt att han har tysk bakgrund, men under större delen av sitt verksamma liv som författare levde han i vårt land. Det är sorgligt att hans stora och vikfiga arkiv inte har kunnat stanna i Sverige. Nu säger Bengt Göransson att man från kungliga bibliotekets sida hade intresse av att ta hand om arkivet. Men, såvitt jag förslår, var problemet att man inte hade fillräckliga resurser att inom lämplig tid katalogisera och arkivera materialet. Det är bakgrunden till att arkivet så småningom i stället kom att överföras till Västberlin.

Kulturskandal eller inte - det är kanske litet hårt använda det ordet - vad vet jag? Jag tror i varje fall att det skuUe vara mycket värdefullt om vi kunde få ett syskonarkiv här i Sverige för framfida forskning på kungliga biblioteket.

Jag noterar att Bengt Göransson tycks vara öppen för att pröva frågan, om en sådan framställan blir aktuell, och det tackar jag för.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Om biblioteksersättningen

29 § Svar på fråga 1987/88:509 om biblioteksersättningen

Anf. 119 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Jan-Erik Wikström har frågat mig när jag räknar med att för riksdagen kunna lägga fram förslag om anslagsberäkning för biblioteksersättningen för budgetåret 1988/89.

Med stöd av regeringens förhandUngsöverenskommelse med berörda upphovsmannaorganisationer av den 12 september 1985 inleddes hösten 1987 förhandlingar med organisationerna om biblioteksersättningens grundbelopp för budgetåret 1988/89.

Sedan regeringens förhandlare anmält att han inte bedömt det vara möjligt att i de av honom förda förhandlingarna uppnå godtagbara villkor har jag, efter beslut av regeringen den 29 mars, förklarat förhandlingarna strandade. Som föreskrivs i nämnda förhandlingsöverenskommelse har ett medlingsförfarande nu inletts. Om medlingen inte leder till avtal senast den 30 juni i år, kan regeringen enligt förhandlingsöverenskommelsen ensidigt besluta om vilka förslag till grundbelopp som skall föreläggas riksdagen.

Anf. 120 JAN-ERIK WIKSTRÖM <fp):

Herr talman! Jag tackar kulturministern för svaret.

Häromdagen skrev Författarförbundets ordförande Peter Curman i en artikel i Expressen beträffande förhandlingarna om biblioteksersättningen: "På vårt minst sagt modesta krav att återställa 1975 års nivå år 1990 - vilket skulle betyda en höjning med 12 öre per boklån under tre år - svarade staten kallsinnigt med att erbjuda O öre: Vi fick dessutom i förhandlingarna veta att vi som intressegrupp är 'ojämförliga' och att den av oss påtalade eftersläpningen 'har Uka lite med biblioteksersättningen att göra sorii bayerska höskördar med den svenska nativiteten'."

Prot. 1987/88:124 Herr talman! FörhandUngarna verkar inte från statens sida ha bedrivits i
20 maj 1988 särskilt positiv anda. När förhandUngarna hade pågått i sju månader ombads

Om biblioteksersättningen

Ingemar Mundebo att medla. Naturligtvis borde detta ha skett långt tidigare. Nu har regeringen missat chansen att få ett beslut i riksdagen under våren. Nästa tillfälle blir i samband med en filläggsbudget i höst.

Jag vet inte vad Författarförbundet nu kommer att göra. Jag gissar alt man kommer att kräva de olika parfierna på besked om vilken nivå man anser vara rimlig.

I denna förtroliga krets vill jag säga att jag i varje fall anser det uteslutet att man på sakliga grunder skulle kunna hävda att biblioteksersättningen skall höjas med O öre. Frågan är ju var mellan O och 12 öre man hamnar. Genom att förhandlingarna har dragit så långt ut på tiden gissar jag att Författarförbundet tiU sist kommer att hamna närmare sin egen utgångssiffra än statens utgångsbud.

Anf. 121 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Jag känner mig förhindrad att föra en detaljdiskussion om dessa förhandlingar med Jan-Erik Wikström vid detta tillfälle. Som den för regeringens del ansvarige när det gäller tiUkomsten av förhandlingsordningen har jag nämligen ett behov av att den förhandlingsordning som vi kom överens om faktiskt prövas i praktiken.

Från Författarförbundets sida har man varit angelägen om att få ett förhandlingsfärande, som inkluderar ett medlingsförfarande. Vi har i stor utsträckning följt den ordning som Författarförbundet redovisade för regeringen när den ordningen en gång föreslogs. Jag tycker alltså att detta måste få prövas. Därför skall den diskussionen inte föras här i kammaren innan förhandlingsordningen följts till slut.

Så bara helt kort några påpekanden. Författarförbundet är icke utan varje ansvar när det gäller det förhållandet att förhandlingarna har dragit ut på tiden. Det har alltså varit en lång process - det medges -, men det är två parter som förhandlar. Jag vill i det stycket bara erinra om den saken.

Dessutom vill jag säga att uppgiften att staten har bjudit O öre icke är korrekt. Det som har inträffat är att den förhandlare som har förhandlingsuppdraget har sett att han icke kan nå fram till någon överenskommelse, att förhandlingarna har strandat, och han konstaterar då att han för sitt vidkommande hamnar på ett nollbud för att medlingsprocessen skall kunna komma i gång från den utgångspunkt som gällde innan förhandlingarna påbörjades.

Anf. 122 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag har all respekt för förhandlingsordningen, som har varit
rimlig, men jag måste beklaga att förhandlingarna har dragit ut så länge på
tiden att riksdagen inte kan pröva ett avtal under liden före det nya
budgetårets början. Jag kan inte bedöma vems fel det är, men jag konstaterar
att Författarförbundets ordförande har känt sig föranlåten att gå ut offentligt
för att vädja om stöd för Författarförbundets krav, naturligtvis i medvetande
om att de politiska partierna uppmärksammar att det har dragit ul så långt på
96 tiden och att statens förhandlingar i varje fall inte har bedrivits med sådana

argument att författarna har känt sig särskilt upplytla av förhandlingsmodellen. Vi får alltså anledning att återkomma till detta så småningom.

Anf. 123 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Redan vid diskussionen med Författarförbundet om förhandlingsordningen var jag medveten om att man i den typ av förhandlingai som påminner om löneförhandlingar kan komma i situationer där den ena parten icke uppskattar den andra partens inställning och attityd. Det blir regelmässigt så, med en sådan förhandlingsordning. Trots detta ansåg jag att det var viktigt att tillmötesgå Författarförbundets önskemål om att pröva en sådan förhandlingsordning.

Jag har, trots de besvärligheter jag har mött, inte varit beredd att säga att förhandlingskonstruktionen är olycklig. Jag tror nämligen att den kan ha värden för framtiden, men den behöver prövas, och då får man ha litet förståelse för att den under en första period kan vålla vissa problem.

Anf. 124 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag hoppas att Ingemar Mundebo kan klara av att lösa denna knut. Jag tror nämligen att det är utomordentligt viktigt för alla konstnärskategorier att det visar sig att staten kan föra förhandlingar med de fria konstnärsorganisationerna på ett sådant sätt att en avtalsuppgörelse kan nås.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Om användningen av anslag för underhåll av vägar

30 § Svar på fråga 1987/88:492 om användningen av anslag för underhåll av vägar

Anf. 125 Kommunikationsminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Bertil Jonasson har frågat mig om jag kan garantera att de investerings- och underhållsanslag för vägar som tilldelas skogslänen ej förs över till andra delar av landet.

Vägplaneringen och vägunderhållet är, som Bertil Jonasson väl vet, ■ decentraliserade. Del betyder att behovet av insatser avgörs där man känner behoven bäst, dvs. på lokal och regional nivå. Om det uppslår stora behov i någon del av landet, kan det hända att omprioriteringar måste göras.

Riksdagen brukar årligen betona värdet och vikten av den decentraliserade ordning som gäller för underhåll och investeringar i vägnätet. Jag tycker det är en bra ordning.

Jag kan garantera Bertil Jonasson alt regeringen i direktiv till vägverket -liksom tidigare år - kommer att föra vidare de prioriteringar riksdagen gör. Jag vill därvid påpeka att de av regeringen föreslagna anslagen till vägarna bl.a. innebär att underhållet av vägarna i skogslänen kan förbättras.

Anf. 126 BERTIL JONASSON (c):

Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret på min fråga.

Frågan är baserad på de stora behov som föreligger beträffande Värmlands

vägnät. Tilldelningen av medel lill Värmlands vägar har varit svag under

7 Riksdagens protokoll 1987/88:124

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Om SJ:s serviceanda

senare år. Bärigheten på vägarna måste förbättras, likaså trafiksäkerhetshö-jande åtgärder. Dessa har fått stå tillbaka på grund av brist på medel. Under tidigare år har ca 30 km grusvägar per år kunnat beläggas, men nu endast någon enstaka kilometer per år.

Många vägförbättringar behövs. På väg 62 meUan Karlstad och Långflon är många delsträckor i stort behov av ombyggnad. Många fler sträckor skulle också kunna nämnas.

Skall Värmlands landsbygd och glesbygd kunna fortleva behövs det mera pengar. Regionalpolitiken måste främjas:

Vi arbetar i glesbygdsdelegationen med mottot Hela Sverige skall leva. Och detta bör följas upp från såväl myndigheter som enskilda - del måste bli något mer än en läpparnas bekännelse.

Med hänsyn lill det stora vägslitaget på alla vägar i Sverige i vinter har vissa rykten gått om att pengar eventuellt skall överföras från skogslänen fill de större vägarna och deras underhåll - kanske på annat håll i Sverige. Det är från den synpunkten som jag har ställt frågan. Så får inte ske. Det skulle ytterligare snedvrida den regionala balansen och vara olyckligt för vårt län.

Nu säger kommunikationsministern att sådana här saker skall ske decentraliserat, och det kan vi vara överens om. Del har gått till så.

Kommunikationsministern svarar sedan:

"Jag kan garantera Bertil Jonasson att regeringen i direktiv till vägverket -liksom tidigare år - kommer att föra vidare de prioriteringar riksdagen gör. Jag vill därvid påpeka att de av regeringen föreslagna anslagen till vägarna bl.a. innebär att underhållet av vägarna i skogslänen kan förbättras."

Jag tolkar detta så att det inte skall bli fråga om överföringar från skogslänen och de vägar som där har för dålig bärighet och som enligt besked skall få en viss upprustning. Jag vill då fråga om jag har tolkat kommunikationsministern rätt. Han nickar bifall, och det tackar jag för.

Överläggningen var härmed avslutad.

31 § Svar pä fråga 1987/88:507 om SJ:s serviceanda

Anf. 127 Kommunikationsminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Jan Hyttring har frågat mig vilka initiativ jag är beredd att ta för att SJ skall uppträda med en för affärsdrivande förelag normal serviceanda.

Enligt Jan Hyttring har SJ visat en anmärkningsvärd nonchalans och bristande serviceanda i sitl bemötande av de önskemål som framförts om att få hyra stafionshuset i Molkom.

Inom ramen för den pågående omorganisafionen av SJ kommer en särskild faslighetsdivision att bildas inom affärsverket. Detta bör skapa förutsättningar för all ägna denna typ av frågor större uppmärksamhet och därmed även ge en tillfredsställande service.

Enligt vad jag har inhämtat från SJ pågår överväganden angående stationshuset i Molkom. Det finns bl. a. säkerhetsaspekter som särskilt måste beaktas. Förnyade kontakter kommer inom kort att tas med de lokala representanterna.

Mot denna bakgrund finner jag inte anledning att vidta någon åtgärd i denna fråga.

Anf. 128 JAN HYTTRING (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret.

Jag skall säga något ytterligare om bakgrunden till detta ärende. I augusti 1987 gjordes en framställan till SJ om stafionshuset av en intresserad hyresgäst. Vid kontakter bad hyresgästen SJ att precisera de krav som ställdes på honom som hyresgäst; vad han skulle iaktta, vilken typ av verksamhet som kunde vara lämplig och hur hög hyra SJ ville ha.

Problemet är att det sedan har varit tyst, i drygt åtta månader. SJ har inte gett något bud.

Ärendet har sedan förts vidare. Del gäller nu inte bara en hyresgäst, ulan även en företagargrupp med 55 företagare, som alla är kunder hos SJ. De har tillskrivit SJ för att få ett besked, därför att de har engagerat sig för att utveckla företagsamheten i Molkom. Det som har hänt senast är att de i maj har skrivit lill den nye generaldirektören, men inget svar har kommit därifrån heller.

Av kommunikationsministerns svar framgår två saker, som jag inte trodde skulle vara behövliga i detta ärende. För det första trodde jag inte att man var tvungen att bilda en fastighetsdivision för att SJ skulle stå för normal service, så fill vida att SJ svarar på brev och fullföljer de förhandlingar som man anser sig ha påbörjat. För det andra är det inte korrekt när kommunikationsministern säger att SJ kommer alt ta förnyade kontakter. SJ har ju aldrig tagit kontakt. Problemet i denna fråga är alltså att SJ över huvud taget inte tar kontakt.

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Om respekten för hastighetsgränserna för vägtrafiken

Överläggningen var härmed avslutad.

32 § Svar på fråga 1987/88:510 om respekten för hastighetsgränserna för vägtrafiken

Anf. 129 Kommunikationsminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Lars Ernestam har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder med anledning av alt Irafiksäkerhetsverkets generaldirektör i en TT-intervju skulle ha sagt att fartgränserna i vissa fall bör betraktas som rekommendationer.

Jag och andra företrädare för regeringen har vid ett flertal fillfällen uttalat alt de nuvarande hastighetsgränserna inte skall ändras, utan att all kraft skall ägnas åt att få en god efterlevnad.

11987 års trafiksäkerhetsprogram - som trafiksäkerhetsrådet inlämnat till regeringen - ingår hastighetsanpassning som ett prioriterat område. I nämnda råd - i vilket TSV:s generaldirektör är ordförande - ingår företrädare för flera myndigheter och organisationer som är engagerade i irafiksäkerhetsarbetet.

Prot. 1987/88:124
20 maj 1988

Om respekten för hastighetsgränserna för vägtrafiken

100

Följande mål har angetts i trafiksäkerhetsprogrammet för att förbättra hastighetsanpassningen:

- Hastigheterna skall successivt sänkas såväl inom som utom tätbebyggt område.

- Hastighetssänkriingar skall i första hand åstadkommas för de högsta hastigheterna samt bland de mest extrema hastighetsgränsöverträdarna.

- Frekvensen hastighetsöverträdelser skall successivt minskas.

- Genom forskningsinsatser skall kunskaperna öka inom problemområdet.

Regeringen har i den trafikpolitiska propositionen angett att trafiksäkerhetsrådets program bör utgöra basen i det framfida trafiksäkerhetsarbetet. Trafiksäkerhetsrådets program är således det som gäller rörande hasfighets-anpassning.

Anf. 130 LARS ERNESTAM (fp):

Herr talman! När jag tackar för svaret viU jag nämna - jag säger det också i min fråga och statsrådet nämner del i sitt svar - alt trafiksäkerhetsverkets chef har sagt alt fartgränserna i vissa fall skall ses som rekommendafioner. Den här intervjun har dementerats, men enligt min uppfattning något halvhjärtat. Jag har då frågat vilka åtgärder statsrådet tänker vidta.'Det svar jag har fått i dag är en redovisning av 1987 års trafiksäkerhetsprogram. Det är i och för sig ett ambitiöst program. Men, herr statsråd, oavsett de dementier som har gjorts har det uppstått stora skador.

När man reser runt i landet möter man på olika håll devisen Dämpa farten. Insatser har gjorts, stora kostnader har lagts ned på att ur trafiksäkerhetssynpunkt marknadsföra lägre fart. Nu är skadan skedd, och min fråga är: På vilket sätt kommer statsrådet att medverka tiU alt de informationsskador som har uppstått så långt som möjligt återställs?

Jag skulle också vilja fråga: Hur ser statsrådet över huvud taget på att lagstiftning tolkas som rekommendationer?

Till slut vill jag i samband med en annan vikfig frågeställning rikta litet kritik mot statsrådet. Skall inte hastigheten också diskuteras ur miljösynpunkt? Finns det inte ett samband mellan högre hastighet och ökade utsläpp? Vad tänker statsrådet med anledning av det inträffade göra beträffande miljöaspekterna?

Anf. 131 Kommunikationsminister SVEN HULTERSTRÖM: Herr talman! Med anledning av den sista frågan vill jag säga att jag för egen del inte försummar något tillfälle att framhålla sambandet mellan hastigheten och miljön. Del finns beräkningar som säger att om bilisterna höll de gällande hastighetsgränserna, skulle vi kunna få en 10-procentig minskning av utsläppen. Därför är det viktigt att vi påpekar att det också har en miljöeffekt när hastigheterna hålls. Det finns inget tvivel på den punkten. Jag skulle vilja säga så här: Om chefen för trafiksäkerhetsverket har velat väcka diskussion genom att formulera sig på det här viset, var det inte något särskilt lyckat sätt att dra i gång en debatt. Jag kan bara gissa, men med hänsyn till den kritik han har fått tycker förmodligen Irafiksäkerhetsverkets chef själv i dag att del inte var något särskilt bra sätt att dra i gång diskussionen.

Anf. 132 LARS ERNESTAM (fp): PrOt. 1987/88:124

Herr talman! Det är bra att kommunikationsministern nu tar upp J l"oo_

miljöaspekterna. De fanns inte med i svaret och de har inte funnits med i den     Qff, respekten för
diskussion som har förts tidigare omkring denna händelse. Därför måste de     hastighetsgränserna
in i centrum av debatten nu.                                          för vägtrafiken

Men jag ställde också andra frågor som jag inte fick svar på. För oss i folkpartiet har det varit viktigt att fartgränserna skall hållas. Vi har sagt att lägre fart behövs, men vi har inte gått med på att sänka hastighetsgränserna generellt. Vi har sagt att det vikfigaste är att vi nu håller fartgränserna. I det sammanhanget fick jag inte svar på om kommunikationsministern ser dessa lagregler som rekommendationer eller om vi med skärpa skall hävda att denna lagsfiftning skall följas.

Anf. 133 Kommunikationsminister SVEN HULTERSTRÖM: Herr talman! Jag vet inte hur domstolarna skulle behandla en lagstiftning som betraktas som rekommendationer. Det är naturligtvis de hastighetsgränser som är fastställda som gäller. Det betraktar jag närmast som självklart.

Anf. 134 LARS ERNESTAM (fp):

Herr talman! Jag tackar för det svaret. Det innebär att diskussionen om rekommendafioner kan föras bort helt och hållet ur de resonemang som förs i olika sammanhang. Lagstiftningen skall alltså gäUa. Det tycker jag är ett bra svar.

Men det inträffade pekar också på att det finns en del brister när det gäller att få in miljöaspekterna i olika verk. Finns de med i direktiven till trafiksäkerhetsverket, så att det i sitt arbete med de viktiga trafiksäkerhetsfrågorna också kan bevaka de miljöproblem som har samband med trafiken?

Anf. 135 Kommunikationsminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Jag utgår från att man på trafiksäkerhetsverket läser

regeringens trafikpolitiska proposition. Där står det att miljöaspekterna har

betydelse även i detta sammanhang.

Anf. 136 LARS ERNESTAM (fp):

Herr talman! Då tackar jag även för det svaret. Jag tycker att vi i den här diskussionen har fått en del viktiga saker klarlagda: att även miljöfrågorna är viktiga i samband med trafiken och att det är viktigt att den lagstiftning vi har inte skall vara rekommendationer utan en gällande lagstiftning, som skall iakttas.

Överläggningen var härmed avslutad.

101

8 Riksdagens protokoll 1987/88:124

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Om planerad rivning avförsvarets hyresbostäder i Såtenäs

Om åtgärder mot utlänningar som vistas inom militärt skyddsområde

33 § Svar på fråga 1987/88:498 om planerad rivning av försvarets hyresbostäder i Såtenäs

Anf. 137 Försvarsminister ROINE CARLSSON:

Herr talman! Sten Svensson har frågat mig om jag är beredd att vidta åtgärder så att de boende eller andra intressenter kan få överta småhusfastigheterna i Såtenäs villastad, antingen genom försäljning eller annan överlåtelseform från statens sida. .

Det riksdagsbeslut våren 1981 som Sten Svensson hänvisar till innebär att statens bestånd av hyresbostäder i princip skall avvecklas. I den proposition (prop. 1980/81:158) som låg till grund för riksdagsbeslutet anförde föredragande statsrådet bl. a. följande:

"Bostadshus som ligger så nära flygfält, skjutbanor osv. att kommunens bullergränser överskrids bör inte bjudas ut tUl försäljning. Jag anser att hyresförhållandet i sådana hus så snart som möjligt bör avvecklas. Staten bör inte medverka fill ett boende som från miljösynpunkt, t. ex. vad avser buller, inte svarar mot dagens krav."

Mitt svar på Sten Svenssons fråga är nej

Anf. 138 STEN SVENSSON (m): . Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret, som tyvärr var mycket negativt. Det finns inget försvar för att riva husen. Jag kan förstå ätt försvaret inte vill vara kvar som ägare, men sälj då husen! Det finns ju köpare, nämligen de som bor där och andra intressenter.

Det står "bör" i propositionen, inte "skall". Det är bara 16 av de berörda
villorna som ligger inom ett område där bullret uppmätts fill 65 decibel, inte
alla 86. I dag bor och trivs ca 40 farriiljer i villorna. Flygflottiljen, deras
arbetsplats, når de på 10 minuter på cykel. Ytterligare 46 familjer skulle
kunna få plats. I stället skall hela idyllen jämnas med marken. Detta är
skandal och kvalificerad kapitalförstöring, säger flottiljchefen, överste Stig
Abrahamsson. Jag anser, herr talman', att han har goda motiv för att uttrycka
sig på det sättet. •

Vill försvarsministern ändå i detta speciella faU medverka fill att rivningen förhindras och att staten i stället går in för en försäljning? Den möjligheten finns ju, om man ser till vad som står i utskottsbetänkandet, dvs. riksdagsbeslutet från år 1981. Det är det som i första hand gäller och inte vad som står i proposifionen. Det kostar ca 20 000-30 000 kr. per hus att riva. Skall detta behöva ske i en fid då försvaret har ont om pengar?

Överläggningen var härmed avslutad.

102

34 § Svar på fråga 1987/88:501 om åtgärder mot utlänningar som vistas inom militärt skyddsområde

Anf. 139 Försvaisininister ROINE CARLSSON:

Herr talman! Wiggo Komstedt har frågat mig om regeringen avser att vidta några åtgärder med anledning av att utländska medborgare ritar kartor över svenskt territorium.

Bakgrunden tiU frågan är att två ufländska medborgare för någon fid sedan Prot. 1987/88:124

påträffades sysselsatta med att rita orienteringskartor. Enligt Wiggo Kom- 20 maj 1988

stedt greps de på militärt skyddsområde i Skåne. ~ \ ~j

. ■ Om åtgärder mot ut-

Till skydd för anläggningar av betydelse för totalförsvaret finns skyddsom- ....

; lanningar som vistas
raden pa vissa ställen i vart land. I ett skyddsområde far - med vissa ... .. , , ,

, \ inom militärt skydds-

begränsade undantag - utlänningar inte uppehålla sig utan fillstånd. Det är „ ,

också förbjudet för utlänningar att inom skyddsområde genom fotografi,

tryck, teckning eller på annat sätt framställa bilder eller beskrivningar. En

utlänning som bryter mot dessa bestämmelser kan dömas till böter eller, vid

försvårande omständigheter, fängelse.

I det här fallet har det emellerfid inte rört sig om skyddsområden utan om skyddsföremål, dvs. anläggningar eller områden som tillhör eller utnyttjas av försvarsmakten och där det är förbjudet för obehöriga att vistas och att ta fotografier eller göra avbildningar eller beskrivningar. Den som'bryter mot förbuden kan dömas till böter eller fängelse.

Det finns alltså bestämmelser som innebär att det är förbjudet att göra kartor över militärt känsliga områden. Dessutom finns det bestämmelser som förbjuder försäljning och annan spridning samt utförsel ur riket av vissa kartor utan myndighets godkännande.

För att tillgodose säkerhetsintressena vid framtagning av orienteringskartor har överbefälhavaren träffat en överenskommelse med Svenska orienteringsförbundet om vissa samrådsrufiner. Om utländska medborgare skall engageras vid kartprojekl skall enligt överenskommelsen kontakt tas med försvarsområdesbefälhavaren för kontroll av att förhinder ej föreligger ur säkerhetssynpunkt.

Avslutningsvis kan jag nämna att utredningen om tillträdesskydd har lagt fram förslag om nya regler om militära skyddsområden och skyddsföremål. Dessa förslag bereds för närvarande i regeringskansliet. Utredningen fick också för ett år sedan i uppdrag att utreda frågor om sekretssgranskning av landskapsinformafion, dvs. bl. a. kartor.

Anf. 140 WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! Många människor i vårt land känner stark irritation över alla de överträdelser som företrädesvis östeuropeiska medborgare gör sig skyldiga till när de ständigt förirrar sig in på riiilitära skyddsområden under sin vistelse i vårt land. Dét gäller ibland lastbilschaufförer, det gäller tavelförsäljare och orienterare. Det är märkligt hur personer från just östeuropeiska länder under sin vistelse här har så svårt att hålla ordning på var man får vistas och på vilka områden det inte är tillåtet.

Min fråga föranleddes mycket riktigt av en händelse i mitt eget län för en tid sedan, men frågan har naturligtvis rent principiell betydelse. Sverige är ett demokratiskt land, vi har stor frihet, och andra medborgare får också vistas • hos oss. Frågan är hur långt man får gå när det gäller utländska medborgares rätt att vistas i full frihet på alla områden i vårt land.

Det är inte utan att man funderar över vad som skulle hända om jag eller
någon annan svensk medborgare skulle vilja rita kartor i exempelvis
Baltikum, Sovjetunionen eller Polen. Skulle det gå alt få tillåtelse till det så
snabbt och så fritt som det tydligen gör i vårt land? 103

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Om servicebostäder åt handikappade och gamla

I svaret säger ministern ingenting. Det är bara en uppräkning av vad som gäller. Det sägs ingenting om det jag frågade om, nämligen läinpligheten av att utländska medborgare får rita kartor på svenskt territorium. I svaret sägs att det är försvarsområdesbefälhavaren som skall ge tillstånd. Jag viU då fråga: Hade försvarsområdesbefälhavaren gett tillstånd? Hade överbefälhavaren vetskap om vad som hände? Kände försvarsdepartementet till vad som pågick? Tar man hänsyn tiU vilka personer det gäller, deras utbildning och bakgrund, när man ger tillstånd? Det skulle vara ytterst intressant att höra vad försvarsministern har att säga om detta.

Överläggningen var härmed avslutad.

104

35 § Svar på fråga 1987/88:483 om servicebostäder åt handikappade och gamla

Anf. 141 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! Elisabeth Fleetwood har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidtaga för att inom kort lägga fram förslag om åtgärder som ger handikappade och gamla rätt till servicebostad i annan kommun än den där de är mantalsskrivna.

Regeringen har vid sammanträde den 11 maj 1988 beslutat att förelägga riksdagen en proposition om äldreomsorgen inför 90-talet. I denna proposition behandlas även den fråga som EUsabeth Fleetwood tar upp. Samma dag har regeringen bemyndigat mig att tillkalla en delegation som bl. a. fått i uppdrag att utreda möjligheterna att genom överenskommelser mellan huvudmännen skapa möjlighet för den enskilde att flytta till särskilda boende- och vårdformer i annan kommun eller annat landsting än det egna. Delegationen skall redovisa sitt arbete senast den 31 december 1988.

Anf. 142 ELISABETH FLEETWOOD (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Lindqvist för svaret. Jag är glad för det - till största delen.

Jag väckte en enskild motion i januari 1987 och fick ett mycket positivt bifall från ett enigt utskott och sedan från en enig riksdag. I utskottets betänkande stod att arbetet måste genomföras skyndsamt, eftersom det brådskar med förslag fill lösning av frågan. Nu har det gått ett halvår, och bara för någon timme sedan fick jag veta att man i dag haft en presskonferens om äldrevårdspropositionen. Det gläder jag mig mycket åt.

Jag har ett par följdfrågor till Bengt Lindqvists svar. I äldrevårdspropositionen står nämligen att man i första hand skall försöka åstadkomma överenskommelser mellan huvudmännen. Då är min fråga: Vad händer om det inte fungerar "i första hand"? Vad händer i andra hand?

Det finns många människor som bor i servicebostad och som efterlyst möjligheten att flytta över till en annan kommun för att yngre släkfingar och anhöriga kanske har flyttat eller för att man själv av någon anledning vill flytta. För mig är det absolut självklart att man skall ha rätt att flytta även om man är beroende av att bo i servicebostad eller liknande. Det var den ena filläggsfrågan.

Om det nu skall tillsättas en delegation som får i uppdrag att utreda möjligheterna att genom överenskommelser mellan huvudmännen skapa möjlighet för den enskilde att flytta till särskilda boende- och vårdformer i annan kommun, hur lång tid kan det dröja innan vi äntUgen får till stånd ett beslut? Delegationen skall visserligen lägga fram sitt arbete senast den 31 december 1988, men hur länge kan det sedan dröja? Jag kan tala om för Bengt Lindqvist att det ganska ofta ringer människor till mig och säger: Snälla, ring upp oss när du har fått svar från Bengt Lindqvist och tala om när vi äntligen får börja med detta, som vi har kämpat för så länge.

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Om tillvaratagande av de utvecklingsstördas rättigheter enligt omsorgslagen

Anf. 143 Staträdet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! Jag är väl medveten om att riksdagen har lagt mycket stor vikt vid att regeringen nu löser detta problem. Uttrycket "i första hand" betyder i detta sammanhang att vi bör ge huvudmännen en möjlighet att komma överens om detta på frivillig grund. Frågan är så viktig, att om detta inte går, måste riksdagen överväga att lagstifta om denna rätt att flytta mellan kommuner också för människor som är beroende av dessa särskilda boendeformer. Det är innebörden.

Elisabeth Fleetwood frågade hur snabbt ett beslut kan komma till stånd. Delegationen skall arbeta riiycket skyndsamt. Den får bara hösten på sig. Om vi går efter hypotesen att man klarar av att träffa en överenskommelse, vilket jag hoppas, skulle det kunna ske redan under hösten, under arbetets gång. Därmed skulle rätten för människor att flytta mellan kommunerna i dessa speciella fall kunna komma redan under 1989.

Arif. 144 ELISABETH FLEETWOOD (m):

Herr talman! Jag vill instämma med Bengt Lindqvist när han säger att man i första hand skall träffa frivilliga överenskommelser. Det är självklart. Frivilligheten är mycket viktig. Men jag vill också instämma i det han sade om att det är nödvändigt att riksdagen tar sitt ansvar, om det inte går att få en överenskommelse mellan kommuner eller landsting. Jag ber än en gäng att få tacka för svaret. Jag kommer att med stort intresse följa arbetet.

Överläggningen var härmed avslutad.

36 § Svar på fråga 1987/88:506 om tillvaratagande av de utvecklingsstördas rättigheter enligt ömsorgslagen

Anf. 145 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! Margareta Mörck har frågat socialministern vilka åtgärder hon ämnar vidta för att de utvecklingsstörda skall få sina rättigheter tillgodosedda. Frågan har överlämnats till mig.

Som jag framhöll när jag för ett år sedan i denna kammare besvarade en liknande fråga av Margareta Mörck innebär lagen (1985:568) om särskilda omsorger för psykiskt utvecklingsstörda m. fl. som trädde i kraft den 1 juli 1986 en avsevärd förstärkning av den enskildes rättssäkerhet.

Av stor betydelse är att lagen tydligt anger de särskilda omsorger som den

105

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Om tillvaratagande av de utvecklingsstördas rättigheter enligt omsorgslagen

psykiskt utvecklingsstörde har rätt att erhålla. Under den lid som gått sedan lagens ikraftträdande har ett flertal domar avkunnats rörande utvecklingsstördas rätt till särskilda omsorger. Av särskilt intresse är att regeringsrätten i två domar i mars i år slagit fast att det "åligger landstingskommunen alt vidta erforderliga åtgärder för att utan dröjsmål uppfylla den förpliktelse som sålunda åvilar kommunen ...", dvs. i de aktuella fallen att ordna boende i gruppbostad.

De flesta landsting prioriterar numera omsorgsverksamheten i sin budgetplanering. Trots detta finns det i dag ett stort antal psykiskt utvecklingsstörda som inte får den eller de särskilda omsorger som de enligt lag har rätt till. Detta är givetvis inte tillfredsställande.

Jag vet att socialstyrelsen som fillsynsmyndighet mycket ingående följer utvecklingen av omsorgslagens fillämpning. VisserUgen är det landstingen som nu i första hand skall dra sina slutsater av domarna. Men del är vikfigt att socialstyrelsen fullgör sina tillsynsuppgifter genom bl. a. överläggningar med huvudmännen och allmänna råd till ledning för huvudmännen.

Anf. 146 MARGARETA MORCK (fp):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Bengt Lindqvist för svaret, som ju visar att vi är överens om det oroande i att vissa landsfing inte följer omsorgslagen.

Jag ställde en liknande fråga för ett år sedan med anledning av ett antal domar i länsrätterna. Statsrådet Lindqvist betonade då bl. a. det betydelsefulla i att man nu kan överklaga landstingens beslut i domstol. Statsrådet menade vid det tillfället att lagen var relativt ny och att landstingen nog skulle bättra sig, om de fick litet tid på sig.

Nu har det gått ett år, och antalet klagomål över.utebliven oriisorg har ökat kraffigt. De senaste uppgifterna talar om ca 800 sådana fall. De fiesta av de beslut som överklagats i domstol har bifallits. Men landsfinget verkställer inte alltid domarna.

De utvecklingsstörda och deras talesmän frågar därför - med all rätt - vad del är för mening med en lag sorn inte följs ens när flera rättsinstanser har dömt till den klagandes förmån. Kan det möjligen bero på att de människor som lagen skall värna om tillhör den kanske svagaste gruppen i samhället och att de har svårt att göra sina röster hörda? Att landstingen inte förmår ge de omsorger som dessa människor har rätt till kan inte enbart skyllas på brist på resurser. Bristande planering måste också vara en viktig orsak.

Förhoppningsvis kan de överläggningar som statsrådet Lindqvist nu talar om ge resultat. Är det då inte möjligt för regeringen eller socialstyrelsen att avkräva de aktuella landstingen en tidsplan för hur problemen skall lösas, t. ex. när det gäller den uppenbara bristen på gruppbostäder? Inte skall det behöva dröja fem år, innan man får en sådan bostad, som i ett av de i pressen relaterade fallen.

106

Anf. 147 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! Får jag först uttrycka min stora uppskattning för det engagemang som Margareta Mörck visar för denna utsatta och politiskt svaga grupp i vårt samhälle. På den punkten är vi helt överens. Denna typ av frågestunder och opinionsyttringar tror jag också kan bidra till att understry-

ka behovet av att landstingen verkligen rättar sig efter den iag riksdagen, med bredaste tänkbara majoritet, har beslutat om. De juridiska rättsutslagen visar nu tydligt att de utvecklingsstördas rätfigheter går längre än vad landstingen hittiUs har planerat för.

Jag har för min del sagt i olika sammanhang att jag tycker att det är rimligt att ge landstingen tid. Men jag håller också med om att denna skall ses som en kort tid, en tid då man planerar och inrättar sig för att kunna möta de behov av särskild omsorg som utvecklingsstörda har. Det är olika hur landstingen har lyckats när det gäller att tillgodose rättigheter för utvecklingsstörda.

Om regeringen skulle gå in och kräva en tidsplan, skulle det i så fall, såvitt jag kan förstå, innebära att riksdagen måste besluta om en lagändring. Låt oss först, när vi har regeringsrättsutslag av stor principiell betydelse, se till att de ute i landstingen får genomslag. Sedan får vi, litet längre fram, diskutera hur vi skall förfara, om vi verkligen från riksdagens sida skall behöva ta ytterligare ett steg för att skärpa lagstiftningen.

Anf. 148 MARGARETA MÖRCK (fp):

Herr talman! Jag vill återigen betona hur viktigt det är att någonting händer. Först och främst sviktar allmänhetens tilltro till myndigheterna om man har en lag som inte följs. De utvecklingsstörda har väntat mycket länge på den nya omsorgslagen, samtidigt som de har ställt stora förhoppningar tUl den. Det måste åligga regeringen att se till att lagar och förordningar följs. Inte heller handlar det om så mycket pengar, som man från landstingens sida vill göra gällande. Delar man upp kostnaderna på resp. landsting är beloppen inte särskilt stora.

Landstingen har länge känt till att den nya omsorgslagen skulle införas, och de landsting som varit förutseende har planerat för denna. De vet mycket väl vad lagen innebär just för deras ansvarsområde. Trots allt är det inte så många utvecklingsstörda i landet som det hela gäller.

Anf. 149 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! Jag tror att det är viktigt att vi inte sprider uppfattningen att det rör sig om en lagstiftning sorii inte alls följs av huvudmännen. Den nya omsorgslagen har i landstingen drivit fram en planering som är både bred och omfattande. Ändå är den i en rad fall inte tillräcklig, vilket vi också har rättsutslag på. Margareta Mörck och jag är överens om att situationen inte är tillfredsställande. Men lagen har drivit fram en process, där landstingen nu prioriterar och planerar för att tillgodose de utveckUngsstördas behov.

Om vi anser att det inte går fort nog, måste man bedriva opinionsbildnings infe minst inom våra egna jsartier, Margareta Mörck - i syfte att förmå dem att genomföra den politik som samma partier har beslutat om i riksdagen.

Jag vill än en gång påminna om att dessa principiellt mycket viktiga domar i regeringsrätten om gruppbostäder bara är ett par månader gamla. För min del tror jag att de kommer att få en mycket stor prejudicerande - och därmed också en opinionsbildande - effekt på landstingens planering.

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Om tillvaratagande av de utvecklingsstördas rättigheter enligt omsorgslagen

107

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Om arbetsmarknadslägen Valdemarsviks kommun

Anf. 150 MARGARETA MÖRCK (fp):

Herr talman! Det är självklart att regeringsrättens domar är viktiga ur opinionsbildande synpunkt. Vi är överens om detta, och vi hoppas att det skall hända någonting. Man måste också tänka på att det kanske ännu inte är så många som har klagat, och inte heller så många som har överklagat landstingens avslag till länsrätterna.

Det finns säkert många flera som upplever brister i sin situation och som skulle behöva bättre omsorg. Men det är inte alla som har någon som talar för sig. De anhöriga kan känna sig mycket vanmäktiga i sin kamp. De är så upptagna av vardagen och av de tunga kräv som åvilar dem när det gäller vårdinsatser. Man orkar inte med så mycket mera. Därför är det verkligen viktigt att vi är överens om detta och tillsammans fortsätter att bilda opinion för denna viktiga grupp.

Överläggningen var härmed avslutad.

37 § Svar på fråga 1987/88:497 om arbetsmarknadsläget i Valdemarsviks kommun

108

Anf. 151 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN:

Herr talman! Christer Nilsson har frågat mig vilka åtgärder jag överväger för att förbättra arbetsmarknadsläget i Valdemarsviks kommun. I frågan hänvisas till avvecklingen av Gusum Blixtlås AB i Valdemarsvik i anslutning till Samhalls köp av företaget.

Enligt vad som framkommit bl. a. i massmedia har Samhall WMP i Västmanland i dagarna överlåtit Gusum Blixtlås AB till ny ägare. Denne har för avsikt att fortsätta produktionen i Valdemarsvik med begränsat antal anställda. Samtidigt avser Samhall WMP att starta blixtlåstillverkning i Sala som komplement till Samhallskoncernens tekoproduktion. Den träffade överenskommelsen, som är preliminär, förutsätter konkursförvaltarens medgivande.

När det gäller arbetsmarknadsläget i Valdemarsvik är det riktigt som Christer Nilsson säger att kommunen har en relativt sett svag arbetsmarknad jämförd med arbetsmarknaden i övriga delar av länet. Arbetslösheten var under år 1987 i genomsnitt 2,4 % i kommunen, jämfört med 2,1 % i hela länet och 1,9 % i riket.

På grund av den svaga arbetskraftsefterfrågan i kommunen har länsarbetsnämnden satsat extra resurser på arbetsmarknadspoUtiska åtgärder i Valdemarsvik, främst avseende arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbete. En särskild Valdemarsviksgrupp med representanter från länsarbetsnämnden, länsstyrelsen och utvecklingsfonden har också bildats för att befrämja näringslivets utveckling i kommunen.

I andra delar av länet och i omkringliggande län är efterfrågan på arbetskraft hög, och många företag har stora svårigheter alt klara sin rekrytering av arbetskraft. En aktiv näringspolitik från kommunens sida för att locka företag till Valdemarsvik är en avgörande förutsättning för att trygga sysselsättningen i kommunen.

Herr talman! Några ytterligare särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser, utöver dem som länsarbetsnämnden och arbetsförmedlingen vidtar, är för närvarande inte aktuella.

Anf. 152 CHRISTER NILSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Ingela Thalén för svaret på min fråga.

Det är naturligtvis bra att en viss tillverkning blir kvar - efter kraftfulla initiafiv från regeringens sida - vid Gusum Blixflås i Valdemarsvik. Den borgerliga experimentverkstaden i Valdemarsviks kommun kan inte lösa några näringspoUfiska problem. Förbättringar där - om det finns några sådana - är i stort sett ett resultat av finansministerns ekonomiska polifik. Jag kan inte helt dela kritiken från ceritern mot Samhall.

Alldeles nöjd med problemets lösning är jag självfallet inte. Man får en splittrad produktion av blixtlås i landet, och det är svårt att se vad som händer på sikt.

Det finns problem även i ett relafivt rikt och framgångsrikt län som Östergötland. Statsrådet borde kanske litet mera noggrant ha övervägt insatser på de lokaliseringspolitiska och näringspoUfiska områdena. Framgångar i länet i stort löser inte problemet i en utsatt kommun.

Jag inser självfallet att statsrådet har en positiv syn när det gäUer att förbättra den del av arbetsmarknaden som finns i vår del av Östergöfland.

Överiäggningen var härmed avslutad.

Prot. 1987/88:124 20 maj 1988

Om kompensation åt vissa friställda gruvarj betare i Grängesberg och Dannemora

38 § Svar på fråga 1987/88:500 om kompensation åt vissa friställda gruvarbetare i Grängesberg och Dannemora

Anf. 153 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN:

Herr talman! Oswald Söderqvist har frågat mig om staten som arbetsgivare kommer att ta sitt sociala ansvar genom att komjiensera vissa gruvarbetare vid nedläggningen av gruvorna i Grängesberg och Dannemora.

Frågan är ställd mot bakgrund av att de gruvarbetare som inte uppnått kvalificerad fid för pensionering vid 60 år går miste om denna förmån när de inte längre kan sysselsättas i underjordsarbete.

Samhällets primära uppgift vid industrins omstrukturering måste vara att se till att den sker under socialt acceptabla former. De anställda måste få möjlighet till ny sysselsättning. I de fall där den lokala arbetsmarknaden är svag eller ensidig måste denna stärkas och breddas. I de fall där de anställda inte direkt kan gå över fill nya arbetsplatser måste de få del av arbetsmarknadspolitiska åtgärder som stärker deras ställning på arbetsmarknaden. Detta är också vad som sker i Bergslagen och beträffaride Grängesberg och Dannemora. Som ett led i att underiätta de anställdas möjligheter på arbetsmarknaden har avvecklingen lagts ut över en flerårsperiod.

Den övervägande delen av de anställda kommer genom dessa insatser att få ny sysselsättning. De gruvarbetare som därvid byter yrkesområde kommer att omfattas av andra kollektivavtal och därmed andra förmåner än de som

109

Prot. 1987/88:124 gäller tor gruvnäringen. I de lall där arbetstagaren av olika skäl är förhindrad
20 maj 1988 att övergå till ny sysselsättning och inte fullt ut kvaUficerat sig för pension vid

öm rätten till arbetslös hetsersättning

60 år förutsätter jag att parterna kan lösa dessa frågpr på ett rimligt sätt från

fall till fall.

110

. Tredje vice talmannen konstaterade att frågeställaren ej var närvarande i kammaren och förklarade överläggningen avslutad.

39 § Svar på fråga 1987/88:503 om rätten till arbetslöshetsersättning

Anf. 154 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN:

Herr talman! Ingrid Hemmingsson har frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidtamed anledning ay att arbetsmarknadsstyrelsen, AMS, enligt henne har skärpt bestämmelserna för att åkare samt schakt- och grävmaskinsägare skall få arbetslöshetsersättning.

I en gemensam skrivelse till mig har ett antal företag inom främst schaktbranschen tagit upp i stort sett samma frågor som Ingrid Hemmingsson har ställt. Ärendet bereds för närvarande inom regeringskansUet. Bl. a. har AMS yttrat sig över skrivelsen. Vi avvaktar nu ett svar från berörda företag med anledning av AMS yttrande. .

Med hänsyn till att ärendet inte är färdigberett, är jag nu inte beredd att uttala mig om problemen i fråga.

Anf. 155 INGRID HEMMINGSSON (m):

Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret. Jag får åtminstone känna rnig tillfredsställd med att ärendet bereds i regeringskansliet, och jag hoppas att arbetsmarknadsministern kan medverka till att det sker snabbt. En hel del små företag inom denna bransch har det mycket besvärUgt på grund av att AMS i sina muntliga direktiv har skärpt kraven för att arbetslöshetsersättning skall utgå under uppehåll.

Detta drabbar egentligen mest företag i Norrlandslänen. De skärpta kraven innebär att man inte får arbetslöshetsersättriing, om man äger en fastighet på över 10 ha skog. Många av de småföretagare som har en lastbil eller en maskin kan samtidigt vara delägare i en skogsfastighet tillsammans med 20—30 andra personer. Det händer ofta. De små företagen är dessutom mycket sårbara. Tillfälliga uppehåll inträffar i Norrlandslänen oftare än i de södra delarna av landet.

Det förefaller Utet egendomligt att en myndighet såsom AMS skall kunna skärpa tolkningen ay lagen på det sätt som har skett, Det krävs en mycket snabb lösning, och jag hoppas att den verkligen kommer. De skärpta bestämmelserna har medfört att en hel del av dessa företag under året har lagt ner sin .verksamhet och haft det bekymmersamt. I ett glesbygdslän blir det många stopp. Marknaden är för liten.

Överläggningen var härmed avslutad.

40 § Anmäldes och bordlades Prot. 1987/88:124

Proposition 20 maj 1988

1987/88:176 om äldreomsorgen inför 90-talet ~~

41 § Anmäldes och bordlades

Motion

med anledning av prop. 1987/88:175 om godkännande av överenskommelse mellan Sverige och Sovjetunionen om avgränsningen av kontinentalsockeln samt av den svenska fiskezonen och den sovjetiska ekonomiska zonen i Östersjön m.m.

1987/88:U15 av Jens Eriksson och Hans Dau (m)

42 § Anmäldes och bordlades Konstitufionsutskottets betänkande

1987/88:33 om ändringar i regeringsformen och tryckfrihetsförordningen (prop. 1987/88:32)

Skatteutskottets betänkanden

1987/88:36 om ändring i lagen om allmän energiskatt, m. m. (prop.

1987/88:163) 1987/88:38 om ny vägtrafikskattelagsfiftning (prop. 1987/88:159) 1987/88:41 om vissa frågor inför allmän fastighetstaxering år 1990, m.m.

(prop. 1987/88:164)

Justitieutskottets betänkanden

1987/88:33 om målsägandebiträde (prop. 1987/88:107)

1987/88:39 om anslag till brottsförebyggande rådet (prop. 1987/88:100 bil. 4)

1987/88:42 om besöksförbud (prop. 1987/88:137)

Lagutskottets betänkande

1987/88:32 om höjning av vissa ansvarsbelopp vid atom- och trafikskador (prop! 1987/88:139)

Socialutskottets betänkande

1987/88:15 om bidrag till social hemhjälp m.m. (prop. 1987/88:100 bil. 7)

Kulturutskottets betänkande

1987/88:16 om anslag till film och kulturtidskrifter, m. m. (prop. 1987/88:100 bil. 10)

Utbildningsutskottets betänkande

1987/88:33 om kompetensinriktad vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda, särvux (prop. 1987/88:113)

Trafikutskpttets betänkande

1987/88:23 om miljö och energi (prop. 1987/88:50 bil. 1)

111

Prot. 1987/88:124 Jordbruksiitskottets betänkande

20 maj 1988 1987/88:22 om djurskyddslag, m. m. (prop. 1987/88:93)

Meddelande omfragor

Näringsutskottets betänkande

1987/88:33 om handelslager av värdepapper i fondkommissionsrörelse (prop. 1987/88:123)

Bostadsutskottets betänkande

1987/88:12 om bostadslån fill byggande av ålderdomshem

43 § Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 20 maj

1987/88:514 av Gullan Lindblad (m) till socialministern om identifieringen av patienter inom sjukvården:

I ett nyligen behandlat ärende i hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd framkom att det saknas egenfliga bestämmelser om vem som bär det slutliga ansvaret för en persons identifikation när en person införs till sjukhus av polis. I det aktuella fallet litade sjukhuspersonalen på polisen, medan poUsen ansåg att identifikationen var sjukhuspersonalens uppgift.

Rådande förhållande är naturligtvis inte fillfredsställande. I socialstyrelsens föreskrifter finns bestämmelser om åtgärder för att förhindra förväxling inom sjukvården. I polislagen finns.bestämmelser, som säger att polisen skall identifiera en person om det finns anledning anta att han är efterspanad eller efterlyst. För övrigt finns inga klara bestämmelser.

Jag vill fråga socialministern:

Är socialministern beredd att vidta åtgärder för att skapa klara bestämmelser om vem som är ansvarig för en persons idenfifikafion om vederbörande förs till sjukhus av polis?

1987/88:515 av Agne Hansson (c) till justitieministern om en fastighetsrätts; lig reform:

Det är nu två år sedan fastighetsbildningsutredningen avslutade sitt arbete.

Det föreligger ett stort behov av reformering inom det fastighetsrättsliga området. Många väntar på förslag till förändringar och rationaliseringar. Inte minst är det angeläget att ersättningsreglerna reformeras.

Men fortfarande två år efter det att utredningen lagt fram sina förslag har inte regeringen presenterat några förslag fill reformering på det aktuella området.

Mot bakgrund härav vill jag fråga justitieministern:

Vilka ambitioner har regeringen att reformera det fastighetsrättsliga
2 området, och när kan en proposifion förväntas med anledning av fastighets-

bildningsutredningens arbete?

1987/88:516 av Agne Hansson (c) till bostadsministern om konkurrensbe- Prot. 1987/88:124
gränsningen inom byggbranschen: 20 maj 1988____

Tredje vägens politik har lett till en rad stora företagsfusioner på senare Meddelande omfragor tid.

Inte minst påtagligt har detta varit inom byggbranschen. Koncentrationstendenserna är starka inom både bygg- och byggmaterialindustrin. Exempel på detta är sammanslagningarna mellan JCC och ABV, Skånskas förvärv av John Mattsson och Storas förvärv av Swedish Match. Utslagning av småföretag och tendensen till monopolisering är påtaglig.

Mot bakgrund härav vill jag fråga bostadsministern:

Vilka åtgärder avser regeringen vidta för att förhindra den koncentration och konkurrensbegränsning som nu håller på att ske inom den svenska byggbranschen?

1987/88:517 av Karl Erik Olsson (c) till socialministern om åtgärder mot hälsoskador på grund av mögel:

Allt fler personer drabbas av hälsoskador på grund av mögelangrepp. Bl.a. har det framkommit att personer som hanterar spannmål som infekterats av mögel drabbats av svårartade, t. o. m. livshotande angrepp på hälsan. Att många lantbrukare drabbas aktualiserades i dagens Morgoneko med hänvisning till en ny doktorsavhandling.

Vad ämnar regeringen vidta för åtgärder med anledning av de upprepade fall av dramatisk karaktär som inträffat och uppdagats under senare tid vad gäller möglets allvarliga inverkan på människohälsan?

1987/88:518 av Göran Ericsson (m) till statsrådet Bengt Lindqvist om bakgrunden till bidrag ur allmänna arvsfonden åt Föreningen Rädda individen:

Föreningen Rädda individen (FRI) är den svenska kopian av bl. a. i USA rikligt förekommande s. k. avprogrammerare, dvs. människor som mot skyhög betalning åtar sig att "avprogrammera" människor som gått in i religiösa sekter.

FRI har i Sverige misstänkts varit inblandade i sådana handlingar som i den svenska lagstiftningen är straffbara jämlikt BrB 4:1 under brottsrubriceringen människorov. Denna organisation har av regeringen beviljats medel (250 000 kr.) för sin verksamhet i ett regeringsbeslut den 21 april 1988.

Mot den bakgrunden vill jag ställa följande fråga till statsrådet:

Vilka motiv har väglett regeringen när den beviljar anslag ur allmänna medel till en organisation som dels på sitt program har verksamhet som innebär grovt mentalt övergrepp, dels på mycket starka skäl misstänks ha iscensatt ett människorov i vårt land?

113

Prot. 1987/88:124 1987/88:519 av Ingvar Eriksson (m) till jordbruksministern om hästaveln,
20 maj 1988 m.m.:

Meddelande om frågor I enlighet med jordbruksutskottets betänkanden JoU 1987/88:7 och 17 uttalade riksdagen att en utvärdering borde göras av vissa frågor rörande hästaveln och utbildningen inom hästområdet.

Hur långt har utvärderingen kommit?

44 § Kammaren åtskildes kl. 16.53. In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Olof Marcusson

114

Förteckning över talare Prot.

(Siffrorna avser sida i protokollet) 1987/88:124

Fredagen den 20 m

Andersson, Elving (c) 65, 66

Andersson, Lennart (s) 43, 47, 48

Andersson, Marianne (c) 77, 78

Andersson, Sten, i Malmö (m) 67, 71, 72

Andréasson, Owe (s) 53, 55, 56

Carlsson, Roine, försvarsminister 102

Claesson, Viola (vpk) 80, 81, 82

Dahl, Birgitta, miljö- och energiminister 79,81,82,83,84,85,87,89,90,91

De Geer, Lars (fp) 60

Ernestam, Lars (fp) 100, 101

Fiskesjö, Bertil, tredje vice talman (c) 80, 81, 82

Fleetwood, Elisabeth (m) 104, 105

Furustrand, Reynoldh (s) 61

Gärd, Margareta (m) 86, 88, 89, 90

Göransson, Bengt, statsråd 93, 94, 95, 96, 97

Hagberg, Lars-Ove (vpk) 88, 90, 91

Hammar, Bo (vpk) 68, 69, 95

Hegeland, Hugo (m) 63, 64, 65

Hemmingsson, Ingrid (m) 110

Hulterström, Sven, kommunikationsminister 97, 98, 99, 100, 101

Hyttring, Jan (c) 99

Israelsson, Karin (c) 74, 75

Johansson, Inga-Britt (s) 21, 27, 30, 33, 34

Jonasson, Bertil (c) 97

Karlsson, Marianne (c) 39

Komstedt, Wiggo (m) 103

Lantz, Inga (vpk) 19, 25, 29, 32

Larsson, Kaj (s) 49

Leijon, Anna-Greta, justitieminister 63, 64, 65, 66, 67, 69, 70

Lindqvist, Bengt, statsråd 104, 105, 106, 107

Möller, Ewy (m) 9, 24, 29

Mörck, Margareta (fp) 106, 107, 108

Nilsson, Christer (s) 109

Olson, Bengt Harding (fp) 41, 46, 48, 50, 54, 55, 56

Olsson, Martin (c) 16, 26, 28

Orring, Ulla (fp) 11, 24,28,33

Persson, Margareta (s) 35, 38

Petersson, Hans, i Hallstahammar (vpk) 60

Ronne-Björkqvist, Ingrid (fp) 76

Segerstedt, Martin (s) 83, 85

Sigurdsen, Gertrud, socialminister 71, 72, 73, 74, 75, 76, 77, 78

Sundberg, Ingrid (m) 30, 33, 34, 37, 39

Svensson, Alf (c) 73

Svensson, Jörn (vpk) 70

Prot. Svensson, Sten (m) 59, 102

1987/88:124 Tahlén, Ingela, arbetsmarknadsminister 108, 109, 110

Tilländer, Ulla (c) 92 Wikström, Jan-Erik (fp) 94, 95, 96, 97

116 gotab Stockholm 1988 1S503