Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1986/87:63

Tisdagen den 3 februari

Kl. 15.00

Förhandlingarna leddes fill en början av tredje vice falmannen.

1 8 Justerades protokollet för den 26 januari.

2 8 Ändring av den preliminära tidsplanen

AnL 1 TREDJE VICE TALMANNEN:

Med ändring av den preliminära tidsplanen inställs det arbetsplenum som utsatts fill kl. 09,00 onsdagen den 11 februari. Istället hålls kl. 15,00 nämnda dag ett bordläggningsplenum.

3 8 Svar på interpellation 1986/87:132 om publiceringen av budgetpropositionen

AnL 2 Statsminister INGVAR CARLSSON:

Herr talman! Gunnar Biörck i Värmdö har - med anledning av att uppgifter ur årets budgetproposition återgavs i massmedia innan förslaget avlämnats fill riksdagen - frågat mig om def är en ordning riksdagen skall tvingas acceptera även i fortsättningen,

Svaref är självfallet nej.

Under åtskilliga år har det varit praxis - från alla regeringars sida - att lämna förhandsinformation om budgeten till de olika riksdagspartiernas kanslier samt fill massmedia. Vad gäller massmedia har detta sedan 1975 grundats på en överenskommelse mellan finansdepartementet, Sveriges Radio och Pressens samarbetsnämnd.

Bakgrunden är att budgetpropositionen brukar föreligga i sfencilerad korrekturversion en dryg vecka före publiceringsdatum. Eftersom den är på i runda tal 4 000 sidor har def bedömts vara rimligt att låta såväl massmedia som oppositionsledare få en möjlighet att studera materialet och därmed ges en rimlig chans aft kommentera och referera det då materialet blir offentligt.

Denna praxis har emellertid visat sig medföra problem. Bl. a, har personer som agerar på börsen och penningmarknaden i förväg fått kännedom om innehållet i budgetförslaget. I några fall har massmedia gått ut med presentationen flera dagar före överlämnandet.

Prot. 1986/87:63 3 februari 1987

Om publiceringen av budgetpropositionen

För aff åstadkomma en annan och striktare ordning tillsattes våren 1986 en arbetsgrupp i regeringskansliet som också presenterade förslag till förändrade rutiner. Vid ett möte i höstas, mellan finansministern och ett antal representanter för enskilda redaktioner och nyhetsbyråer samt Pressens samarbetsnämnd, lades följande fast:

För def första att finansplanen, nationalbudgefen, tabellverk, finansdepartementets bilaga i budgetpropositionen samt bilagan rörande räntor på statsskulden icke skulle lämnas ut förrän riksdagen fåft dem på sitt bord.

För det andra aff övriga bilagor, samt def relafivf omfattande pressmaferi-alef på dessa delar av budgetpropositionen, även fortsättningsvis skulle ställas till massmedias förfogande fre arbetsdagar före överlämnandet - men givetvis med samma regler om publiceringsförbehåll som fidigare.

Nu visade def sig aft icke heller dessa striktare rutiner var tillräckliga. Även i år presenterades uppgifter ur budgeten innan proposifionen nått riksdagen.

Jag skall inte här återge def redan väl kända händelseförloppet, däremot de konsekvenser för massmedias tillgång fill förhandsmaferial som finansministern fidigare redovisat. Fr.o.m. nästa år kommer varken bilagor eller pressmeddelanden aff spridas i förväg. Den regel som kommer att gälla är att allt material blir offentligt, och därmed tillgängligt, i den stund def läggs pä riksdagens bord.

Jag är infe övertygad om att def är en ordning söm kommer att ge allmänheten en allsidig och djupgående information om årets viktigaste regeringsförslag. De mindre och resurssvagare redaktionerna, och framför allt redaktioner utanför Stockholmsområdet, kommer att missgynnas. Jag är infe heller övertygad om aff def är en ordning som bidrar till mångfald när det gäller omdömen och kommentarer fill propositionen. Däremot bör det kunna vara en ordning som återger riksdagen dess givna företrädesrätt till information om regeringspropositioner.

AnL 3 GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr talrnan! Tillåt mig aft fill statsministern framföra eft varmt tack för svaret på min interpellafion. Def är synnerligen tillfredsställande aff man -och jag förmodar att def är regeringen och inte bara finansministern och statsministern själv som står bakom slutorden i interpellationssvaret -bestämt sig för "en ordning som återger riksdagen dess givna företrädesrätt fill information om regeringspropositioner". Kanske är detta, om infe "steget" så i varje fall "vändpunkten", när def gäller iakttagandet av statsmakternas inbördes relationer enligt vår nuvarande regeringsform.

Statsministern har, med utgångspunkt från formuleringen av min interpellafion, huvudsakligen diskuterat behandlingen av budgetpropositionen. Låt mig hoppas att svaref gäller alla proposifioner. I går kunde man exempelvis i Dagens Nyheter läsa att tidningen kunde "redan i dag avslöja innehållet i regeringens till den 19 februari aviserade forskningsproposition." Vilken bragd! Men fill vad nytta? Och fill vilket pris? Rimligtvis def av eft sviket förtroende, någonstans.

Statsministerns besked är tillfredsställande även med tanke på relafionerna mellan riksdagen och massmedierna. Den ödsliga kammaren, fill vilken falmannen understundom måste be vaktmästarna hämta någon tillgänglig

riksdagsman, vittnar om riksdagens anfrätta självrespekt: Emellanåt förefaller def som om verksamheten här omedvetet styrdes av föresfällningen aft det verkligt vikfiga i def polifiska arbetet är att genom massmediernas försorg uppnå publicitet. Ett inslag i TV eller en notis i tidningen - för aft inte fala om en hel artikel - väger ojämförligt tyngre än ett anförande i kammaren. Vi har nog anledning till åtskillig självrannsakan. Den uppstramning som statsministerns svar innebär är därför också något för oss att tänka på.

Massmediernas ambition att "avslöja" och att "vara först" med en ''nyhet" leder lätt fill en förvrängning av beslutssituationen. För tidigt födda ~ eller ofullgångna - "nyheter" kan vanställa sakbehandlingen och resultera i aft det verkliga avgörandet uppfatfas som ointressant. Frågan anses vid det laget ha "förlorat sin aktualitet." Vad som är ett "oavvisligt allmänintresse" borde kanske analyseras tillsammans med företrädare för massmedia.

För den som i snart ett halvt sekel varit ålagd - och iakttagit - föreskriven tystnadsplikt ter sig vad som kan förekomma i tryckfrihetsförordningens skydd emellanåt märkvärdigt. Ordet förtroende - även i sammansättningen "i förtroende" - tycks vara tänjbart, eller kanske förhandlingsbart, som somliga uttrycker det.

Med detta, herr talman och herr statsminister, ber jag än en gång aff fä tacka för svaret; både för dess innehåll och för dess utformning.

Prot. 1986/87:63 3februari 1987

Om statsbidraget till Stiftelsen Institutet för företagsutveckling (SIFU)

Överläggningen var härmed avslutad.

4 8 Svar på interpellafion 1986/87:112 om statsbidraget till Stiftelsen Institutet för företagsutveckling (SIFU)

AnL 4 Industriminister THAGE PETERSON:

Herr talman! Sten Svensson har frågat mig

dels vad jag anser om betydelsen av enskilda utbildningsgivare med kursutbud för små och medelstora företag,

dels om jag vill medverka till att dessa fortbildningsinstifut får konkurrera med SIFU på lika villkor,

dels om jag anser aft def finns något skäl att ge bidrag till SIFU för löpande verksamhet,

dels om jag avser aff verka för aft bidragen till SIFU avvecklas.

Ett stort utbud av fortbildningsfjänsfer som är anpassade fill små och medelstora företag är väsentligt för att höja företagens kompetens och konkurrenskraft. Både privata och offenfliga organ spelar här viktiga roller.

Den statliga Sfiftelsen Insfitutet för företagsutveckling (SIFU) inrättades år 1980 och skall bedriva fortbildning för främst små och medelstora företag i bl. a. tekniska ämnen. Ett skäl förståten att bedriva verksamheten och stödja den med bidrag har varit att SIFU kan tillhandahålla vissa kurser som inte är lönsamma i snäv företagsekonomisk mening men som ändå gynnar företagens utveckling och påskyndar teknikspridningen. SIFU har därför att fa ansvaret för ny oprövad utbildning, som jirivafa organ av företagsekonomiska skäl infe har intresse av.

Ett annat skäl för aft ge statsbidrag till SIFU har varit att stiftelsen är ålagd

Prot. 1986/87:63 3 februari 1987

Om statsbidraget till Stiftelsen Institutet för företagsutveckling (SIFU)

aff bedriva verksamhet i både Borås och Stockholm. SIFU har således vissa konkurrensnackdelar jämfört med andra utbildningsorgan på marknaden, vilket i sin tur har motiverat statsbidragen.

Statsbidraget till SIFU har näsfan halverats från 22 milj. kr. år 1982/83 till 12 milj. kr. för innevarande budgetår. SIFU:s självfinansieringsgrad uppgår för närvarande till över 80 %. Det minskade bidraget fill SIFU har tvingat SIFU att marknadsanpassa sina priser, vilket visserligen kan ha försvårat för mycket små företag att få råd till utbildning men samtidigt minskat risken för snedvriden konkurrens.

I den nyligen avlämnade utredningsrapporten "Kompetensutveckling för konkurrenskraft" föreslår industriverket en närmare samordning av bidragen till SIFU och verkets egen stödgivning fill utbildning och kursverksamhet.

Industriverkefs utredning har remissbehandlats. Frågan om SIFU:s finansiering fr. o. m. nästa budgetår och andra frågor om statliga fortbildningsinsatser för småföretag m.m. kommer att tas upp i den näringspolifiska proposition som för närvarande bereds i regeringskansliet.

AnL 5 STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka industriministern för svaret på min interpellation, som jag framställde redan den 25 november i fjol. Jag vill att industriministern förklarar varför svaref har dröjt så länge.

SIFU konkurrerar infe på lika villkor med andra utbildningsinstitut. SIFU lever heller infe upp till den ursprungliga tanken att särskilt nå kursdeltagare från små och medelstora företag. Andra institut, som är osubventionerade, klarar den uppgiften bättre.

Riksrevisionsverket - RRV - har, som jag påpekat i interpellafionen, granskat verksamheten vid SIFU. RRV fann att SIFU inte längre har den näringspolifiska roll som avsetts och aft det därför infe är motiverat med ett fortsatt statligt stöd. Jag har dessutom erinrat om att näringsfrihetsombudsmannen har uttalat sig kritiskt mot SIFU:s tjänstebrevsrätf.

I sitt svar har industriministern infe kommenterat vare sig riksrevisionsverkets eller näringsfrihetsombudsmannens anmärkningar. Vad är anledningen härtill?

I vart fall har en särskild utredning kommit till - uppenbarligen med det syftet att söka bemöta krifiken från RRV och NO. Regeringens uppdrag gick till industriverket, SIND. Utredningen är klar och har varit ute på remiss, I utredningen föreslår SIND att de fortsatta subventionerna från staten skall kanaliseras via industriverket.

När man tagit del av utredningen, finner man att RRV:s och NO:s krifik alltjämt är lika befogad. Riksrevisionsverket vidhåller således sin kritik i sitt remissvar, RRV anser aff SIFU infe skall kopplas ihop med industriverket, RRV anser vidare att inget basanslag bör utgå. Alternativt bör SIFU utbjudas fill avnämarna. För så vitt detta inte mottas positivt bör verksamheten avvecklas.

Kursverksamheten vid Stockholms universitet har, sedan man tagit del av den här utredningen, i en skrivelse fill industriverket påpekat följande: "Det är infe nödvändigt för staten att utge subventioner i producentledet inom

området utbildning för småföretag. Sådana subventioner är endast ägnade att begränsa näringsfriheten. Ett avskaffande av subventionerna innebär besparing av statens medel utan att för den skull åstadkomma någon minskning av utbildningsmöjligheterna för olika företag."

Jag har för egen del kommit fill samma slutsats. SIFU måste bevisa sitt existensberättigande på marknaden utan statliga subventioner!

Det får inte bli så att industriverket till den grad försämrar konkurrensvillkoren för enskilda alternativ att def till sist återstår det statliga monopolet. Det skulle såväl skattebetalarna som småföretagen förlora mycket på.

Industriministern anför i sitt svar ett skäl för staten att subventionera SIFU, nämligen att "SIFU kan tillhandahålla vissa kurser som inte är lönsamma i snäv företagsekonomisk mening men som ändå gynnar företagens utveckling och påskyndar teknikspridningen".

Detta argument vill jag tillbakavisa. Det är dessutom ett underkännande av svenska företags egna bedömningar. Jag tror för min del att företagen gärna köper utbildning och betalar för den, om den verkligen gynnar företagens utveckling. Det har alla kursanordnare som verkar på marknaden utan statliga subventioner redan noterat. Riksrevisionsverket har i sin revisionsrapport påpekat att SIFU i allt väsentligt dubblerar utbudet på marknaden.

Jag ber därför, herr talman, aft få ställa några följdfrågor:

1. Varför ignorerar regeringen den kritik som riksrevisionsverket har redovisat i sin revisionsrapport och som nu upprepas i remissvaret avseende SIND-utredningen?

2. Varför prövar inte regeringen NO:s kritik av SIFU:s tjänstebrevsrätf, vars värde uppskattas till 5 milj. kr. per år?

3. Är regeringen beredd att låta andra kursanordnare få lägga ett bud på SIFU:s verksamhet?

4. Varför har inte regeringen sett till att det blivit en tofalanalys av def kompletta utbildningsutbudet på marknaden, sedan SIND-utredarna för sin del i utredningen anfört att de finner en sådan åtgärd mindre meningsfull?

5. Är regeringen beredd att i den näringspolifiska propositionen, som aviseras till den 19 februari, lägga fram ett förslag som innebär en avveckling av subventionerna till SIFU och därmed en besparing av statens medel i motsvarande mån?

Prot. 1986/87:63 3 februari 1987

Om statsbidraget tUl Stiftelsen Institutet för företagsutveckling (SIFU)

AnL 6 Industriminister THAGE PETERSON:

Herr talman! Sten Svensson började med en fräck fråga. Att Sten Svensson inte har fått svar på sin interpellation tidigare beror inte på mig utan på Sten Svensson själv, som inte har ansett sig ha tid att fa emot svaret. Jag hade svaret på interpellationen klart inom föreskriven tid. Från industridepartementets sida föreslog vi därför att det skulle lämnas på en av talmannen utsatt dag för interpellationssvar, nämligen den 8 december. Svaret var alltså klart och kunde lämnas, men kammarkansliet meddelade då att Sten Svensson inte behagade närvara i kammaren för att fa emot. Vi försökte sedan ytterligare en gång att få fillfälle att lämna svaret, men inte heller då hade Sten Svensson möjlighet att ta emot def.

Prot. 1986/87:63 3 februari 1987

Om anpassningen till EG-ländernas bestämmelser om säkerhetskontroll av produkter

Def är alltså interpellantens egen nonchalans emot riksdagen som har gjort att han infe har fått svaref tidigare. Han kan således själv svara pä sin inledningsvis ställda fråga.

AnL 7 STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Jag skall be att få påpeka för industriministern att def enda bud som jag har fåft från kammarkansliet har gällt just denna dag. Jag satt i kammaren när industriministern läste upp sitt meddelande. Jag var alltså närvarande och lyssnade på detta, men då hade jag inte rätt aff begära ordet för att korrigera industriministern. Också den 8 december var jag i Stockholm och kunde mycket väl ha tagit emot svaref. Jag har emellertid inte blivit tillfrågad om jag kunde fa emot svaref de nämnda dagarna. Jag tillbakavisar därför bestämt de påpekanden som industriministern har gjort. Från kammarkansliet har jag endast.fått förfrågan om jag kunde ta emot svaret i dag, och detta har jag sagt ja till.

Jag vill sedan återkomma fill de frågor jag ställde tidigare. Dem vill jag gärna ha svar på.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 8 Svar på interpellation 1986/87:150 om anpassningen till EG-ländernas bestämmelser om säkerhetskontroll av produkter

AnL 8 Industriminister THAGE PETERSON:

Herr talman! Hans Petersson i Hallstahammar har frågat mig dels om jag anser att det är rimligt att försvaga säkerhetskontrollen av elmaferiel därför att def finns sädana påtryckningar från EG, dels hur jag ser pä den allmänna tendens som finns att harmonisera olika svenska bestämmelser med EG-ländernas för att på detta sätt undanröja handelshinder.

Jag skulle vilja börja med att redovisa bakgrunden till att frågan om säkerhetskontroll av elektrisk materiel, den s. k. S-märkningen har utretts.

En stor del av den obligatoriska provning i Sverige som är betingad av risk för liv, hälsa och säkerhet sker vid s. k. riksprovplafser inom rameri för lagen (1985:1105) om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m.m. För elektriska hushållsartiklar och viss installationsmateriel har regeringen utsett Svenska Elektriska Materielkontrollanstalfen AB (SEMKO) att vara riks-provplats. Provningen sker mot bakgrund av säkerhetsföreskrifter från flera myndigheter, främst dock statens energiverk.

Vad gäller S-märkningeri förbereddes en översyn redan år 1984. Vid denna tid intensifierades kontakterna mellan EG och EFTA, och från svensk sida deltog man vid flera tillfällen i uttalanden om vikten av att undanröja tekniska handelshinder mellan EFTA- och EG-länderna. Eft sådant tillfälle var EFTA:s statsministermöte i maj 1984.

Under de möten som skedde mellan EFTA och EG ställdes frän EG frågan om man från EFTA-länderna skulle vara beredd att anpassa den nationella konfrollordningen till en ordning liknande den som råder inom EG för viss elektrisk materiel, def s. k. lågspänningsdirekfivet. Förfrågningen föranled-

de att kontrollordningen sågs över i alla EFTA-länder. För svenskt vidkommande ledde frågeställningen fill aft frågan om elmaterielkontrollens framtida utformning kom att vidgas. En särskild utredning tillkallades i maj 1985. Utredningen avgav vid årsskiftet 1985/86 betänkandet "Effektivare kontroll och underlättad handel". Förslaget har remissbehandlats, och ärendet bereds för närvarande inom industridepartementet.

I utredningens direktiv ingick förutsättningen att kravet på produktsäkerhet inte fick eftersättas. Utredningen har från denna utgångspunkt föreslagit en viss omstrukturering av kontrollresurserna som syftar fill att höja säkerheten i vissa avseenden. Förslaget innebär vidare aff den till SEMKO knutna S-märkningen behålls men möjlighet öppnas fill att godta också annat sätt att styrka produktsäkerheten. Flera frågor i förslaget återstår aft diskutera mot bakgrund av vad som framkommit vid remissbehandlingen och i diskussionerna med övriga berörda EFTA-länder.

Hans Petersson har också frågat om min syn på tendensen att harmonisera svenska bestämmelser med bestämmelserna i EG-länderna.

Jag vill i den delen framhålla att Sverige är ett exportberoende land. För att vår industri skall kunna utvecklas krävs ett ostört varuutbyte, inte minst med våra nordiska grannländer och EG, vilka är våra största handelspartners. Starka näringspolitiska skäl talar därför för aft Sverige akfivt medverkar i pågående ansträngningar att förebygga och eliminera handelshinder. Detta åren politik kring vilken det rått stor uppslutning i Sverige. Redan i samband med förhandlingarna om det första svenska frihandelsavtalet mellan Sverige och EG år 1972 markerade man från svensk sida sitt intresse för området. Sverige anslöt sig till def särskilda avtalet om tekniska handelshinder inom ramen för GATT är 1979 och har, som jag nämnt, under de senaste aren aktivt verkat för en sådan harmonisering. Svenska myndigheter och SEMKO delfar akfivt i def europeiska standardiseringsarbefet, och de provningsföreskrifter som gäller för SEMKO bygger i allt väsentligt på harmoniserade standarder. Inom def aktuella området elektriska hushållsartiklar är samordningen av säkerhetsföreskrifterna således redan så gott som total. Det är bl. a. rnot denna bakgrund som jag bedömer att def bör vara möjligt att anpassa den svenska kontrollordningen till vår närmaste omvärid.

Självfallet måste en harmonisering av regler som skyddar medborgarnas liv, hälsa och säkerhet ske på ett sådant sätt aff vitala svenska värderingar tillgodoses. Sådana överväganden måste ske för varje typ av lagstiftning. För egen del anser jag att när det gäller den nu aktuella frågan så finns det goda förutsättningar för att vi kan nä fram fill eft förslag som förenar kraven på konsumentskydd Och produktsäkerhet med handelspolitiska intressen.

Prot. 1986/87:63 3 februari 1987

Om anpassningen till EG-ländernas bestämmelser om säkerhetskontroll av produkter

AnL 9 HANS,PETERSSON i Hallstahammar (vpk):

Herr talman! Jag får tacka industriministern för svaret. Jag skall kanske redan från början framhålla att jag minst av allt är någon elektrisk expert men att jag tycker att den här frågan är väldigt intressant ur en rad andra synpunkter.

Jag vill börja med aff instämma i det som industriministern sade först, aff den obligatoriska provningen i Sverige som är betingad av risk för liv, hälsa och säkerhet är mycket värdefull och någonting typiskt svenskt och grundligt

Prot. 1986/87:63 3 februari 1987

Om anpassningen till EG-ländernas bestämmelser om säkerhetskontroll av produkter

som man enligt min mening skall slå vakt om i alla möjliga situationer.

Den här frågan är å ena sidan av teknisk art - hur kan man behålla en verklig elsäkerhet även om man slopar S-märkningen - och å andra sidan en principiell fråga - hur man skall förhålla sig fill andra länder och andra starka ekonomiska makter som vill att man skall förändra sin produktion så att den passar dem och passar in i svensk företagsamhets strävan till internationalisering. Jag blir litet orolig när man säger att man både skall kunna behålla S-märkningen och på annat sätt styrka produktsäkerheten. Det måste ju innebära att det blir två slags säkerhet: dels en med S-märket, som konsumenten är van vid och känner igen och gärna köper produkten därför att han vet att den är provad, dels det styrkande av säkerheten som tydligen skall ske i efterhand genom att producenten själv intygar att produkten är gjord på ett riktigt sätt trots att den inte är provad.

Enligt tidskriften Ny Teknik, där de här frågorna diskuterades strax före jul, anser energiverket att en sådan här anpassning fill EG-länderna skulle vara möjlig "utan en alltför stor sänkning av elsäkerhefen". För min del protesterar jag mot varje förslag som innebär en sänkning av säkerheten. Det skulle ju innebära en omvänd bevisföring. Konsumenten skulle bli tvungen att skaffa sig advokater och annan hjälp för aft försöka få rätt mot producenter vars produkter infe är provade utan intygade så som varande helt säkra.

Det vore intressant aft få höra om industriministern har något besked om hur förslaget kommer att se ut, eller om utredningen kommer att läggas ned.

Den andra frågan är alltså av principiell natur: Hur skall ett export- och importberoende land förhålla sig till omvärlden när det kommer sådana här krav? Först och främst har ju svensk ekonomi och industri i hög grad koncentrerat sin verksamhet fill de ekonomiskt starka västeuropeiska makterna. Jag tänker på OECD-länderna; industriministern nämnde själv EG, USA och de nordiska länderna som oerhört viktiga. Det är klart att man undan för undan sneglar på varandra för att se vad som är nödvändigt och vad som inte är nödvändigt.

Det måste ju ocksä finnas en värld utanför detta område, där svensk industri kan arbeta. En alltför långtgående anpassning till EG:s krav därför aft EG representerar en ekonomisk makt av stor betydelse för oss kan infe ligga i def långsiktiga svenska intresset, då man sedan länge har beslutat sig för att ha en viss säkerhetsprövning. Detta är eft svenskt sätt att förhålla sig.

Jag läste i dag på tåget Metallarbetaren, där en ekonomisk kommentator skriver om närmandena till EG, Han säger att vi skall stå utanför EG men ändå vara med - det skall bli intressant aft se hur det skall gå till! Han nämner utrikespolitiken som def som gör aft vi inte kan gå in i EG, Samtidigt säger han aft def finns andra områden där man verkligen kan göra saker för att åstadkomma harmonisering: jordbrukspolitiken, tjänstehandeln och den offentliga upphandlingen. Han nämner också områden där det är tveksamt om man kan göra någonting, såsom miljö- och varusäkerhefsområdena -särskilt om tendensen inom EG blir att man sätter ned konsumenfkraven för att över huvud taget bli överens. Jag tycker aff energiverkefs uttalande om en infe alltför stor sänkning av elsäkerhefen som det möjliga resultatet är oroande.

Jag vet att def drivs en stor EG-debatt bland liberala ekonomer. Moderata samlingspartiet och folkparfiet är de som i olika omgångar har pratat om att vi skulle gå med i EG, Jag har faktiskt varit med vid eft tillfälle då man slogs om äran, vem som först tyckte att Sverige skulle gå med i EG,

Regeringen har hållit emot, men den internationalisering av produktionen som sker och vårt undan för undan allt större utlandsberoende, där vår industri slås ut och vi tvingas importera varor från andra länder, gör naturligtvis att stora producenter i andra länder säger: Nu får ni pruta på era krav, för vi vill inte kontrollera prylarna på def sätt som ni gör, utan vi vill sälja samma sak hos er som i alla andra länder.

Det skulle vara intressant att få en liten utblick från industriministern. Hur ser industriministern på framfiden? Skall en anpassning mot EG verkligen innebära att vi prutar på vår egen idenfitet? Innebär det infe en underkastelse och ett okontrollerat uppslukande av EG;s bestämmelser, om man hela tiden prutar på sina egna krav och inte driver sina egna frågor i relationen till EG?

AnL 10 NIC GRÖNVALL (m);

Herr falman! När jag läste statsrådets svar tyckte jag aff def var lågmält. Statsrådet undvek att diskutera de profilmarkeringar som trots allt finns i Hans Peterssons i Hallstahammar interpellation. Till följd därav tyckte jag att def kunde vara värt att i detta sammanhang gå upp i talarstolen och göra några markeringar för att visa hur vi moderater ser på just denna fråga när det gäller Sverige och Europa.

Interpellafionen ger uttryck för en viss egendomlighet, nämligen att det parti som så gärna sjunger Internationalen på sina möten nu har utvecklats fill ett profektionismens och instängdhetens parti, som försöker aft med alla krafter avskärma Sverige från den internationella utvecklingen, som ju utgör ryggraden när det gäller vårt välstånd. Det är möjligt att denna egendomlighet beror på att det för vpk:s ledamöter inte finns något Europa väster om järnridån.

I den här interpellationen förekommer också en annan egendomlighet. Hans Petersson gör sig nämligen till folk för uppfattningen aff det bara är vi i Sverige som kan göra någonting bra. Det som görs inom.EG och i andra länder är genomgående dåligt. Varje form av anpassning i Hans Peterssons värld innebär en standardsänkning. Hans Petersson kan infe inse aft ett givande och tagande i harmonisering är fill nytta för alla parter.

När det gäller årets motionsflod har vi moderater väckt en motion om just internationaliseringen. Vi har där pekat på def självklara i aft ett närmande till det Europa av vilket Sverige utgör en viktig del innebär både uppoffringar och erbjudanden. Vi svenskar måste ha del i det europeiska utvecklingsarbetet, och självfallet måste vi då vara beredda aft delta i fråga om de eftergifter som kan vara nödvändiga för harmoniseringen. Men vi skall naturligtvis inte, Hans Petersson, göra eftergifter, som innebär att vi frånträder sådana lösningar eller värderingar som vi uppfattar som centrala. Jag tror aff Hans Petersson och övriga i vpk skall förbereda sig på aft Västeuropas utveckling, och även Sveriges utveckling tillsammans med Västeuropa, gör def nödvändigt att vi ser på Västeuropa med den generositet som Västeuropa förtjänar

Prot. 1986/87:63 3 februari 1987

Om anpassningen till EG-ländernas bestämmelser om säkerhetskontroU av produkter

Prot. 1986/87:63 3 februari 1987

Orn anpassningen tiU EG-ländernas bestämmelser om säkerhetskontroll av produkter

såsom vår främsta handelspartner och därmed vår viktigaste byggsfen i det välfärdssamhälle som vi här i landet njuter av.

Under detta anförande övertog andre vice falmannen ledningen av kammarens förhandlingar,

, AnL 11 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):

Herr talman! Jag blev litet osäker på debattordningen - kanske hade industriministern tänkt avsluta debatten i och med det första inlägget. Men vi får väl se hur def blir med den saken,,

Så till Nic Grönvall som talar om internationalismens parti. Ja tack, gärna def! Den falska internationalism som moderaterna talar om och som betyder underkastelse gentemot stora kapitalistiska makter och stora fransnationella bolag; vilka vill pruta på säkerheten när def gäller produkter som skall säljas i vårt land, betackar jag mig för. Det är inte jag som har fått något slags fobi, utan det är fakfiskt så, att jag har noterat att det sker en hel del saker- och det kommer att ske mera. Man har ju t, ex, slopat katffotsmärkningen och det gör att vi inte längre vet vilken kvalitet det är på def guld som vi köper,

I årets proposition om regionalpolitik föreslås, vilket är mycket bra, att vägstandarden i glesbygdslänen skall byggas ut och vägarna förbättras, eftersom de är sönderkörda av överlastade fordon och tung trafik. Ett av motiven för detta förslag är uppenbarligen att öppna vägarna för lastbilar med vikter som godkänns inom EG men inte inom Sverige, Def är ett sätt att gå vid sidan av den politik som är riktig, dvs, att tung trafik skall föras över från landsväg till järnväg,

Energiyerket säger aft det inte bliren,?» kraftig försvagning av säkerheten. Det är alltså inte jag som påstår att säkerheten minskar.

Jag blir verkligen orolig när industriministern säger aft S-märkningen skall behållas men aft en del produkter kan vara utan S-märkning, Det kan aldrig vara Nic Grönvalls paradis, med konkurrensneutralitet osv. Man får bestämma sig: S-märkningen skall antingen vara kvar eller tas bort. Riskenär annars att def sätts ett högre pris på den ena produkten än på den andra, och det är infe så bra.

Internationalism och Europapolitik innebär infe underkastelse under EG, utan det är aft se hela världen. Om Nic Grönvall tror aft jag bara ser världen bortom järnridån, vill jag säga att def är precis tvärtom. Vi som lever och verkar i Sverige, ett modernt och utvecklat kapitalistiskt land, tvingas in i ett mycket hårt samarbete och i vissa fall fill underkastelse under andra kapitalistiska länder, men vi vägrar att se resten av världen,. Väriden är inte bara Europa. Nic Grönvall slog in öppna dörrar, och det visar vilken öm få moderaterna har i EG-frågan, där de försöker motivera sina ansatser att driva in Sverige i ett alltför nära samarbete med EG.

AnL 12 Industriminister THAGE PETERSON:

Herr talman! Jag skall göra ett par kommentarer fill interpellantens inlägg. Det är skillnad mellan säkerhetsnivån och kraven på kontroll av säkerhetsnivån. Det förslag som utredningen har lagt fram syftar inte fill en ändring av den grundläggande säkerhetsnivån, utan snarare avses en ändring av

kontrollordningen. Säkerhetskraven i Sverige är så gott som totalt samordnade med den standard enligt vilken säkerhetsnivån på elmaferiel inom övriga Europa bestäms. I utredningen föreslås också åtgärder som ökar denna säkerhetsnivå.

I dag utför SEMKO endast en ganska liten s. k. typeffergiffskontroll på marknaden. Av de produkter som kontrolleras är hälften felaktiga, och detta visar att den nuvarande kontrollordningen inte är fillräckligt effektiv för att förhindra att farliga produkter kommer ut på marknaden. I utredningsförslaget ingår därför en marknadskontroll, som syftar fill att öka säkerheten jämfört med nuvarande nivå. När man diskuterar denna fråga och hyser farhågor för aft säkerheten skall försvagas, är def vikfigt att känna fill den nuvarande ordningen och omfattningen i fråga om kontrollen samt hur den är tänkt att bli enligt utredningen.

Utredningens förslag innebär att svenska myndigheter även i fortsättningen skall ange säkerhetsnivån. Vår svenska rätt aff införa särregler, mofiverade av hänsyn till medborgarnas säkerhet och hälsa, försvinner självfallet inte. I debatten har det påståtts att Sverige skulle frånhända sig möjligheterna att införa särregler, men .så är inte fallet.

Herr talman! Jag sade i mitt svar aft frågan ännu bara är på beredningsstadiet och aff flera frågor återstår att diskutera, bl. a. mot bakgrund av vad som kommit fram under remissbehandlingen - en omfattande remissbehandling, med många synpunkter och förslag. Regeringen har således ännu infe gjort några ställningstaganden, och def har följaktligen inte utarbetats något förslag. Arbetet pågår nu inom industridepartementet, och jag kan därför inte säga på vilka punkter som jag kommer att kunna lugna Hans Petersson i Hallstahammar med hänsyn fill hans frågor. Men jag vill också tillägga att beredningen sker i nära samarbete med SEMKO och statens energiverk, så att vi från departementets och regeringens sida skall vara så väl förberedda som möjligt vid beredningen och utarbetandet av förslaget.

Prot. 1986/87:63 3 februari 1987

Om anpassningen till EG-ländernas bestämmelser om säkerhetskontroU av produkter

AnL 13 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):

Herr falman! Industriministern säger att redan i dag hälften av de produkter som skulle säljas på marknaden inte är tillräckligt kontrollerade. Men skulle det förhållandet förbättras av att man släpper efter på plikten att S-kontrollera?

Efter vad jag förstår innebär utredningens förslag att kontrollen skulle göras i efterhand. Nu vet vi naturligtvis infe om industriministern och regeringen kommer att ändra någonting innan de lägger fram sitt förslag. Men vi vet att det kan bli väldiga problem att kontrollera eller att driva en rättssak först när man har upptäckt att en produkt är felaktig. Sä förhåller det sig i och för sig i dag också, men det finns ett större stöd för att produkten skall vara riktig när den är försedd méd S-märkningen.

Jag tycker aft det jag citerade ur Ny Teknik, att energiverket anser att det infe blir en alltför stor sänkning av säkerheten, ändå innebär att def - även om industriministern är otillfredsställd med dagens nivå på säkerheten - finns möjlighet att den blir ännu sämre. När man skall driva sådana här internationella frågor, aft harmoniera med andra länder, att utveckla handel och på allt sätt göra något rimligt och vettigt för svensk ufrikeshandelspolitik.

Prot. 1986/87:63 3 februari 1987

Om anpassningen ull EG-ländernas bestämmelser om säkerhetskontroll av produkter

skall man inte gå den vägen att underkasta sig andras krav, utan man måste driva sina egna krav. Då borde man rimligen inte lägga sig eller minska kontrollen.

AnL 14 Industriminister THAGE PETERSON:

Herr talman! Får jag lägga till en sak som Hans Petersson möjligen kan ha missuppfattat. Def vore dumt om vi infe fick det tillrättalagt.

Förhandskontrollen föreslås infe bli avskaffad. Det har infe utredningen varit inne på. Det som föreslås bli förändrat är SEMKO:s ensamrätt att förhandskontrollera elmaferiel. Den ensamrätten skall ersättas med en rätt för vissa andra att också kontrollera elmateriel före marknadsföringen. Förhandskontroll kommer dock alltid att krävas i någon form. Regeringen har inte några avsikter att ändra på den punkten.

Andre vice talmannen anmälde att Hans Petersson i Hallstahammar anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare inlägg.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 8 Föredrogs och hänvisades

Redogörelse

1986/87:15 fill finansutskottet

7 8 Föredrogs och hänvisades

Motionerna

1986/87: K201-K239, K301-K316, K401-K437, K501-K506, K601-K618,

K701-K713 och K801-K823

fill konstitutionsutskottet 1986/87: Fi201-Fi228, Fi301-Fi322, Fi401-Fi419, Fi501-Fi509, Fi601-Fi607,

Fi701-Fi716, Fi801-Fi811 och Sk386 yrkande 10

fill finansutskottet 1986/87: Sk301-Sk385, Sk386 yrkandena 1-9, 11 och 13, Sk387-Sk463,

Sk501-Sk592, Sk701-Sk726, Sk801-Sk832, Sk901-Sk903 och

So239 yrkande 1

till skatteutskottet 1986/87: Ju201-Ju239, Ju301-Ju.303, Ju401-Ju417, Ju501-Ju507, Ju601-

Ju642, Ju701-Ju722 och Ju801-Ju818

till justitieutskottet 1986/87: L201-L210, L301-L305, L401-L419, L501-L504, L601-L614,

L701-L718 och L801-L815

fill lagutskottet 1986/87; U201-U239, U301-U311, U401-U416, U501-U521 och U523-

U543

fill utrikesutskottet

1986/87: Fö201-Fö211, Fö301-Fö324, Fö401-Fö410 och Fö501-Fö518

till försvarsutskottet 1986/87: Sf201-Sf349, Sf401-Sf424 och Sf501-Sf526

fill socialförsäkringsutskotfet 1986/87: So201-So238, So239 yrkande 2, So240-So260, So261 yrkande 1,

So262-So280, So401-So449, So451-So493, So601-So639, So701-

So719, So721, Sk386 yrkande 12 och Ub505

till socialutskottet 1986/87: Kr201-Kr304, Kr306-Kr319, Kr401-Kr435 och Kr501-Kr508

fill kulturutskottet 1986/87: Ub201-Ub304, Ub306-Ub335, Ub337-Ub351, Ub353-Ub356,

Ub501-Ub504, Ub506-Ub683, Ub801-Ub830 och So261 yrkande 4

till utbildningsutskottet 1986/87; T201-T233, T301-T361, T401-T431, T501-T558, T601-T623,

T701-T723, T801-T817 och T901-T940

fill trafikutskottet 1986/87: Jo201-Jo278, Jo301-Jo315, Jo401-Jo410, Jo412-Jo423, Jo501-

Jo539, J06OI-J06IO, Jo701-Jo837 och Jo901-Jo905

till jordbruksutskottet 1986/87: N301-N396, N398-N419, N421-N431, N433, N434, N436 och

N501-N551

till näringsutskoftet 1986/87: A201-A278, A401-A498, A601-A603, A701-A744, A746-A755,

A801-A819, So261 yrkandena 2 och 3, So720, Jo411 och Bo224

till arbetsmarknadsutskottet 1986/87: Bo201-Bo223, Bo225-Bo243, Bo245-Bo258, Bo301-Bo314,

Bo401-Bo424 och Bo501-Bo524

till bostadsutskottet

Prot. 1986/87:63 3 februari 1987

Meddelande om interpellationer

8 8 Meddelande om interpellationer

Meddelades att följande interpellationer framställts

den 2 februari

1986/87:158 av Birgitta Rydle (m) till utbildningsministern om betygssystemet i skolan:

Länsskolnämnden i Stockholms län har undersökt hur vårt nuvarande betygssystem fungerar vid en jämförelse mellan resultat av centrala prov och betyg safta i gymnasieskolan.

Jämförelsen har resulterat i ett konstaterande, att befygsmedeltalen vid en del gymnasieskolor i länet inte överensstämmer med resultaten av de centrala proven i svenska, främmande språk, fysik och kemi. Vid en del skolor har, enligt undersökningen, riksmedeltalet följts, vid andra har en oacceptabel höjning av medelbetyget per klass skett.

Utredaren talar om "betygsglidning" inom ämnen som inte omfattas av

Prot. 1986/87:63 3 februari 1987

Meddelande om interpellationer

centrala prov: Som exempel anför han stor betygsglidning inom ämnet maskinskrivning.

Någon motsvarande rikstäckande undersökning finns ej. Stockholmsutredningen pekar ändå på att det modifierade relativa betygssystemet inte fungerar. Detta är allvarligt, eftersom betygen behövs för högre utbildning.

Samtidigt är det uppenbart att en överväldigande majoritet av svenska folket-föräldrar, lärare och elever-vill att betyg skall ges i skolan och att de skall ge en objektiv information om varje elevs studieresulfat.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga utbildningsministern:

1. Vilka åtgärder avser utbildningsministern vidta för att åstadkomma en över hela landet rättvisande betygssättning i de schemalagda ämnena i grund- och gymnasieskolan?

2. Avser utbildningsministern förelägga riksdagen förslag till ett nytt reformerat betygssystem? När kommer i så fall eft sådant förslag?

den 3 februari

1986/87:159 av Göran Ericsson (m) fill miljö- och energiministern om bättre luft i storstäderna:

Miljöfrågorna har stor betydelse inte minst för livskvaliteten i storstadsområdena. Det för människorna mest påtagliga är luftkvaliteten. Oron för sjukdomar framkallade av dålig luff är mycket stor infe minst hos barnfamiljer.

En av orsakerna till hälsovådlig luff är trafiken i storstadsområdena. På det området har viktiga steg tagits när det gäller rening av avgaserna, men fler möjligheter står fill buds.

En sådan möjlighet är en ökad gasdriff av fordonsparken. För några år sedan introducerades denna möjlighet i bl. a. Stockholm. Stockholms kommun försåg sina tjänstebilar med aggregat för sådan drift. Taxi trafikförening visade också intresse men avvaktade med hänsyn till förväntade skattehöjningar på motorgasen.

Även andra intressenter såsom budbilsföretag m.fl. avvaktade. Ingen vågade göra investeringen i gasaggregafen på grund av aft några besked i skaftefrågan inte kunde lämnas av regeringen. Av det skälet avvaktade också bensinbolagen med att skaffa tankar och fankningsanordningar för motorgas. Endast ett fåtal stationer inrättade sådan tankmöjlighet.

I den situafionen befinner vi oss i dag. Alla avvaktar; ingen vet nämligen under vilka förhållanden man kommer att kunna arbeta i framtiden, ingen energibeskatfningsprincip fastläggs, skaft pä drivmedel kan komma i olika panikpaket från den ena dagen till den andra.

Det är därför nödvändigt aff en gång för alla slå fast den princip för beskattning av drivmedel som man avser följa och skapa säkerhet för de företagare som vill investera i miljövänligare anordningar.

Mot bakgrund av vad jag ovan anfört vill jag ställa följande frågor till statsrådet:

1. Avser regeringen vidta några åtgärder, och i så fall vilka, för att säkerställa
långsiktiga och stabila planeringsförutsättningar för företag som t. ex. vill
investera i miljövänligare drift?

2. Avser statsrådet vidta åtgärder för att öka användningen av motorgas för
yrkestrafiken för erhållande av bättre luftmiljö i storstäderna?

Prot. 1986/87:63 3 februari 1987

Meddelande omfragor

9 8 Meddelande om frågor

Meddelades aff följande frågor framställts

den 3 februari

1986/87:326 av tredje vice talman BerUl Fiskesjö (c) fill miljö- och energiministern om sandsugningen utanför Falsterbo:

Regeringen har gett tillstånd till uppsugning av 3,5 miljoner kubikmeter sand från havsbottnen utanför Falsterbo. Sanden skall användas som utfyllnad vid Saabs projekterade anläggning i Malmö. Sandutfaget får stora direkta och indirekta negafiva effekter på naturmiljön i området.

Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och energiministern:

1. Vilka undersökningar om sanduttagefs konsekvenser för naturmiljön ligger fill grund för regeringens beslut?

2. Anser miljö- och energiministern att beslutet är väl förenligt med def skydd för naturmiljön som statsrådet i andra sammanhang uttalat sig för?

1986/87:327 av Hugo Hegeland (m) fill statsrådet Bengt K. Å. Johansson om förbud mot kostnadsökningar:

Planerar regeringen, i syfte att göra beslutet om prisstopp effektivt, aft även förbjuda kostnadsökningar?

1986/87:328 av Sten-Ove Sundström (s) fill industriministern om samråd vid omstruktureringen av SSAB:

Svenskt Stål AB har nu presenterat ett förslag fill handlingsplan som skall ligga fill grund för strukturförändringar inom koncernen. I detta förslag framgår att genomgripande förändringar kommer att äga rum i bl. a. Luleå, dels på det metallurgiska avsnittet, dels i valsverken. Finvalsverket riskerar aft läggas ned med alla de effekter detta får för produktion och sysselsättning.

Strukturförändringarna är nödvändiga för att SSAB skall klara en långsiktig lönsamhet och utveckling. Det är viktigt att de förslag som lagts fram för utveckling av valsverken i Luleå prövas i strukfurdiskussionerna som nu startas. Def är viktigt inte minst mot bakgrund av att över 100 milj. kr. investerats i finvalsverkef i Luleå under de senaste tio åren.

Är statsrådet beredd att för kammaren redovisa i vilken ordning berörda lokala fackliga organisationer kommer aft beredas fillfälle att medverka i den slutgiltiga utformningen av omstrukfureringsplanerna?

2 Riksdagens protokoll 1986/87:63-64

Prot. 1986/87:63 1986/87:329 av.Sten Andersson i Malmö (m) till statsrådet Bengt Lindqvist
3 februari 1987 om statsbidrag till kommunala barndaghem/förskolor:

Meddelande omfragor Under hösten beslutades aft det kommunala barndaghemmet Melodigången i Malmö skulle läggas ned. Barnen och personalen skulle omplaceras till närliggande daghem.

Beslutet föranledde omfattande protester i form av hungerstrejker m. m.

Nyligen beslutade regeringen att statsbidrag till Melodigången skall lämnas så aft verksamheten kan föras vidare i form av en personal- och föräldrakooperativ förskola.

Innebär beslutet om statsbidrag fill Melodigången, att andra kommunala barndaghem/förskolor erhåller samma statliga ekonomiska ersättningar ifall de önskar ombilda verksamheten till personal- och föräldrakooperativ?

1986/87:330 av Olle Svensson (s) till industriministern om samråd vid omstruktureringen av SSAB:

SSAB har i dagarna presenterat en omfattande plan för omstrukturering av företaget. Syftet är att uppnå sådan lönsamhet att företagefs överlevnad och utvecklingsmöjligheter säkras. Däri ligger också en ambition att skapa trygga arbetstillfällen.

Den redovisade planen innebär djupgående ingrepp i de enskilda orter som direkt och indirekt berörs. Osäkerheten och oron inför framfiden är stor.

Mot denna bakgrund vill jag till statsrådet och chefen för industridepartementet ställa frågan:

Är statsrådet beredd aff ge utfästelser om att SSAB-planens praktiska förverkligande föregås av nära samråd med företrädare för berörda kommuner och lokala fackliga organisafioner?

1986/87:331 av Bengt-Ola Ryttar (s) till industriministern om satsningarna på s. k. termiskt fosfat och vanadin inom SSAB:

Presentationen av SSAB:s strukturplan har vållat häftiga reaktioner såväl på de arbetsplatser som i de kommuner som berörs. Nedläggningarna i Grängesberg och Borlänge är hårda slag mot det redan tidigare illa sargade Bergslagen. Behovet av nya satsningar som kan ge framtidstro, utveckling och arbetstillfällen är stort.

Jag vill mot den bakgrunden fråga statsrådet och chefen för industridepartementet:

Är statsrådet beredd aft akfivt medverka fill aft SSAB-koncernens gruvdivision tillförs resurser för att i snabbare takt kunna bygga ut satsningarna på s. k. termiskt fosfat och vanadin?

1986/87:332 av Stina Gustavsson (c) till kommunikationsministern om
järnvägstrafiken på bandelarna Ljungby-Traryd och Skånes Fager-
hult-Kärreberga:
18 .

Meddelande omfragor

Enligt uppgift har regeringen givit statens järnvägar tillstånd att riva upp Prot. 1986/87:63 bandelarna Ljungby-Traryd och Skånes Fagerhult-Kärreberga på järnvä- 3 februari 1987 gen Skåne-Småland.

Med anledning härav vill jag fråga komniunikationsminisfern:

Avser regeringen att vidta några åtgärder för att upprätthälla trafiken i avvaktan på berörda kommuners utredning?

1986/87:333 av Tore Claeson (vpk) till finansministern om allmänt hyresstopp:

Hyran är fortfarande den största enskilda utgiftsposten för hushållen. Dessutom ökar hyrorna hela fiden. Regeringen har nu infört eft allmänt prisstopp. Däri innefattas inte hyrorna.

Jag vill därför fråga finansministern:

Tänker regeringen införa ett allmänt hyresstopp?

1986/87:334 av Oswald Söderqvist (vpk) till industriministern om den planerade nedläggningen av Dannemora gruva:

Vad tänker regeringen och industriministern vidta för åtgärder för att stoppa nedläggningen av Dannemora gruva?

1986/87:335 av öo Hammar (vpk) till kommunikationsministern om postverkets taxehöjningar;

Trots regeringens beslut om allmänt prisstopp genomför nu postverket kraftiga taxehöjningar som ytterligare späder på inflationen. Jag vill därför fråga kommunikationsministern:

Ämnar regeringen ingripa mot postverkets brott mot prisstoppet?

1986/87:336 av Bengt-Ola Ryttar (s) till industriministern om alternativ sysselsättning i Borlänge:

Presentationen av SSAB:s strukturplan har vållat häftiga reaktioner såväl på de arbetsplatser som i de kommuner som berörs. Nedläggningarna i Grängesberg och Borlänge är hårda slag mot def redan fidigare illa sargade Bergslagen. Behovet av nya satsningar som kan ge framtidstro, utveckling och arbetstillfällen är stort.

Jag vill mot den bakgrunden fråga industriministern:

Om SSAB:s förslag om nedläggning av elektrostålverket i Borlänge förverkligas, hur ser statsrådet på möjligheterna att i alternativa sysselsättningar fa till vara det faktiska kunnande och den tradition som finns knuten till verket?

Prot. 1986/87:63 10 8 Kammaren åtskildes kl. 15.44.

3 februari 1987

~ In fidem

BERTIL BJORNSSON

/Olof Marcusson