Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1986/87:16

Fredagen den 24 oktober

Kl. 10.00

Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen.

1 § Justerades protokollet för den 16 innevarande månad.

2 § Meddelande om svar på interpellation 1986/87:24

Anf. 1 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Interpellafion 24 av Margareta Andrén om alkoholskatten var avsedd att besvaras i dag, men interpellanten hade inte möjlighet att närvara. Interpellationen kommer därför att besvaras fredagen den 7 november.

3 § Svar på interpellation 1986/87:15 om de samhällsekonomiska effekterna av regional obalans

Anf. 2 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Per-Ola Eriksson har ställt följande frågor:

1. Vilka konkreta åtgärder som vidtagits för en balanserad regional utveckling är "ruinerande" för samhällsekonomin?

2. Kommer regional balans att vara ett övergripande mål för regeringens ekonomiska politik?

3. Vilka åtgärder avser finansministern att vidta för att täcka underskottet i sjukförsäkringen?

En bättre regional balans är ett övergripande mål för regeringens ekonomiska politik. Så sent som i vårens kompletteringsproposition framhöll jag under avsnittet politikens inriktning: "Av särskild vikt är det att arbetsmarknads- och industripolitiken främjar en utveckling som leder fill bättre regional balans. Sysselsättnings- och inkomstförhållandena är i dag för ojämlikt fördelade i landet."

Att enbart fokusera sig på antalet flyttningar när man diskuterar regional utveckling är emellertid tveksamt. Det är i och för sig riktigt aft antalet flyttningar ökat något de senaste två tre åren. Man bör dock komma ihåg att antalet personer som flyttade över länsgräns 1985 faktiskt var lägre än

Otn de samhällsekonomiska effekterna av regional obalans

Prot. 1986/87:16 årsgenomsnittet för perioden 1976-1980. Det finns anledning atf gå ett steg 24 oktober 1986 till och se litet närmare på vad som ligger bakom den ökade utflyttningen från yissa län och den ökade inflyttningen i andra.

Det är nämligen inte sä enkelt aft den ökade inflyttningen från ett län eller en ort nödvändigtvis innebär atf arbetsmarknads- och livsmiljön där försämrats.

Vad som också hänt de senaste åren är ju att vi haft en gynnsam ekonomisk utveckling som medfört en allmänt ökad efterfrågan på arbetskraft inom stora delar av landet. Därmed har def också funnits arbeten att flytta till. Under andra hälften av 1970-talet och början av 1980-falef hade vi som bekant en stagnation i den svenska ekonomin som medförde en ökad arbetslöshet i hela landet!

Men lika litet som vi accepterar en ensidig satsning på ekonomisk tillväxt utan hänsyn till miljön och sociala mål, lika litet kan vi acceptera en regionalpolitik med innebörden att landets geografiska befolkningsstruktur inte får genomgå några som helst förändringar. I den citerade artikeln i tidningen Östra Smaland, sade jag därför följande;

'■----------------------------- Om vi däremot strävar efter att behålla befolkningen exakt värden

bor i dag, kommer vi att dra på oss ruinerande kostnader och därtill försämra ekonomins vitalitet."

Innebörden av detta uttalande är att syftet med en polifik för regional balans aldrig kan vara att förhiridra varje förändring i närings- och befolkningsstrukturen. Däremot skall regionalpolitiken bl. a. ha till uppgift atf förhindra atf den ekonomiska utvecklingen driver fram en oacceptabel omställningsprocess i vissa regioner eller på vissa orter. Det finns klara samhällsekonomiska motiv för detta; de infrastrukturella och sociala konst-naderna kan bli mycket stora vid en alltför snabb strukturomvandling. En rent marknadsstyrd regional omvandling skulle innebära stora mänskliga påfrestningar. Ett relativt begränsat antal människor skulle få betala en orimligt stor del av priset för den ekonomiska tillväxten. Detta vore för.delningspolitiskt bacceptabelt.

Men regionalpolitiken måste också ha en offensiv uppgift, nämligen att inom varje region förnya och förändra produktionsförutsättningar och näringsstruktur; att främja de enskilda regionernas möjligheter att vända strukturomvandlingen till sin egen fördel.

Förutom de direkta regionalpolitiska insatserna, inkl. transportsföd och stöd till def norrländska jordbruket, som uppgår fill ca 2,3 miljarder kronor per år, syftar samhällets åtgärder på flera områden till atf långsiktigt främja eri god regional utveckling. Här kan t. ex. nämnas utbildningspolitiken och kommunikationsväsendet. En ökad satsning på högskolorna i olika delar av landet gör att fler orter och regioner blir attraktiva för nya och expanderande företag! Det gäller inte minst de små öch medelstora företagens behov av utbildad arbetskraft. Andra åtgärder som främjar en bättre regional balans är arbetsmarknadspolifiska insatser och den kommunala skafteutjämningen.

Vad gäller Per-Ola Erikssons sista fråga betvivlar jag aft ökningen av antalet sjukdagar och ökade sjukförsäkringskostnader skulle bero pä ökat antal flyttningar! Hur de ökade kostnaderna för sjukförsäkringen skall finansieras koriimer regeringéri att redovisa i den kommande budgetpropositionen.

Anf. 3 PER-OLA ERIKSSON (c);

Herr talman! Jag vill först tacka finansministern försvaret, även om de 75 raderna i def utdelade svaret lämnar mycket övrigt aft önska.

Den regionala obalansen har förvärrats de senaste åren. Av landets 24 län har merparten fått vidkännas en mycket kraftig avfolkning. Skogslänen, Bergslagen, sydöstra Sverige och Södermanland utgör avfolkningsområden som i genomsnitt avfolkats med 25 personer per dag. Under samma fid har Stockholms läns befolkning ökat med drygt 40 000 personer.

Den här utvecklingen, herr finansminister, är ingenting annat än en kopia av 1960-talets folkomflyftningspolitik. Den satte mycket djupa spår. Det skapar problem för människorna i inflyttnings- såväl som avfolkningsområden.

Det innebär slöseri med ekonomiska resurser, I avfolkningsområden utnyttjas inte det samhällskapital som investerats i skolor, bostäder, vägar, va-anläggningar, vårdinrättningar osv. Samtidigt vet vi aft vi får investera nytt och dyrt kapital i inflytfningsområden för att bygga upp helt nya samhällen.

Det är därför förvånande atf finansministern inte reagerar när han ser detta enorma slöseri med människor och kapital. Tydligen väger intresset för ett koncentrationssamhälle över i finansministerns vågskål.

Vi har haft högkonjunktur de senaste åren, .Vilka har tjänat på det? Ja, i första hand de redan expansiva områdena, de stora exportföretagen och de stora företag som är förlagda i och har sin verksamhet i andra delar av landet än i avfolkningsområden. Förlorarna är de människor som finns i glesbygden och avfolkningslänen.

Våren 1985 framhöll industriministern atf "särskilda insatser bör göras för aft främja utvecklingen i glesbygden". Att döma av den beryktade intervjun med finansministern i tidningen Östra Småland är def i stället "ruinerande för samhällsekonomin" att behålla människorna i glesbygden, aft ha hela Sverige befolkat och att åstadkomma regional balans.

Därför vill jag ha svar på min fråga; Vilka av de åtgärder som har vidtagits för regional balans är ruinerande för samhällsekonomin? Finansministern har inte i sitt svar berört denna fråga, som var min första,

I en liten by utanförKorpilombolo i Norrbotten bor Edvin Andersson, Han driver ett litet jordbruk och får därigenom försörjning för sig och sin familj. Samtidigt tillför han skatteinkomster till Pajala kommun, som är en utpräglad glesbygdskommun. Nu vill jag fråga finansministern: Anser finansministern aft Edvin Andersson, och alla andra som vill bo och verka i glesbygdslänen, ungdomar som vill stanna kvar och få sin framtid tryggad där, orsakar samhället "ruinerande kostnader och försämrar ekonomins vitalitet"?

Jag och centerrörelsen vill ha hela Sverige befolkat. Det vill också människorna i glesbygdsområdena. Det vill många märiniskor i storstadsområdena som lider av ökad trängsel och ökade bilavgaser i innerstäder. Det vill även kommunalpolitikerna i avfolkningsområdena. För dem är en människa inte en belastning utan en fillgång. För finansministern tycks det vara tvärtom, aft döma av intervjun i tidningen Östra Småland, Han tycks vilja göra våra glesbygdsområden till något av "de fattigas kvarter".

Prot. 1986/87:16 24 oktober 1986

Om de samhällsekonomiska effekterna av regionalobalans

Prot. 1986/87:16 24 oktober 1986

Om de samhällsekonomiska effekterna av regionalobalans

I sitt svar säger finansministern atf man måste förhindra att den ekonomiska utvecklingen driver fram en oacceptabel omställningsprocess. Det är riktigt. Då drar jag, mot bakgrund av finansministerns rriånga uttalanden, den slutsatsen att finansministern anser att det som skett de senaste åren infe är sa allvarligt. Annars skulle inte finansministern hylla den politik som bedrivits. En följdfråga som infinner sig är då: Var gär gränsen för en oacceptabel omställningsprocess? Det kanske finansministern kan ge svar pä i dag.

Sedan till sjukförsäkringen och underskottet i sjukförsäkringen. Vi får alltså vänta ytterligare en fid på finansministerns besked om hur underskottet skall täckas. Det är inte bra. Jag kan bara konstatera att den höjning av sjukförsäkringsavgiften som torde komma med all sannolikhet motsvarar ett belopp som finansministern nu anser är för mycket för arbetsgivarna att betala under den pågående arbetsmarknadskonflikten. Är det så aft höjningen av sjukförsäkringsavgiften motsvarar glappet mellan löntagarnas - t. ex. sjuksköterskornas - önskemål och vad finansministern anser är försvarbart ur samhällsekonomisk synpunkt, då kan jag konstatera atf de som i dag får betala priset, på grund av underskottet i sjukförsäkringen, är löntagarna. Det är resultatet av den senaste tidens förda politik.

Jag hävdar inte atf hela ökningen av antalet sjukdagar under de senaste åren beror på folkomflyttningen. Men def är många forskningsresultat som har presenterats under åren som visar atf def kan finnas ett samband mellan folkets ohälsa och folkomflyttningen. Det visades under 1960-talet, och def har visats senare också. I spåren, av en folkomflyttning följer osäkerhet, otrygghet och anonymitet för dem som flyttar till koncentrationsorterna. Def blir också problem för människor som bor kvar i glesbygden, som saknar vänner och anhöriga och som har problem inför framtiden och oroar sig för framfiden.

Detta är frågor som är oerhört viktiga att diskutera i den politiska debatten.

Anf. 4 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Per-Ola Erikssons fråga om ruinerande kostnader för samhällsekonomin har ingen anknytning fill något som jag har sagt. Han har helt hittat på själv att jag skulle ha sagt atf några åtgärder som hittills vidtagits har ruinerat Sverige. Visserligen var det Per-Ola Erikssons egna regeririgar som höll på att ruinera Sverige en gång i fiden, men jag har aldrig hävdat att regionalpolifiken skulle ha haft sådana verkningar.

Vad jag sagt är atf om man skulle driva de regionalpolitiska utjämningssträvandena så långt att det inte tillåter några förändringar alls i denna struktur, skulle det leda fill att folk flyttar, och det är någonfing helt annat. Jag tycker därför att Per-Ola Eriksson kan lägga ned tjatet om detta uttalande i tidningen Östra Småland - som jag aldrig har gjort.

Men jag tycker det finns en intressant fråga att diskutera med centerpartiet när det gäller regionalpplitiken. Centern talar mycket, för aft infe säga ständigt, om aft hela Sverige måste vara befolkat - om allt som måste göras för aft bibehålla den nuvarande regionala situationen och förstärka den regionala balansen.

I denna sin verksamhet utgör centerpartiet jämsides med vänsterpartiet kommunisterna marknadsekonomins hårdaste kritiker i Sverige, Ni angriper exportindustrin därför att den gör vinster. Ni angriper storstäderna därför atf de är attraktiva. Ni angriper hela den koncentrationsprocess som en kapitalistisk marknadsekonomi överallt och allfid leder fill.

När ni då utfört denna operation mot marknadsekonomin övergår ni fill att angripa oss socialdemokrater därför att vi skulle ha låtit marknadskrafterna verka alltför ohämmat. Men def är inte, Per-Ola Eriksson, statliga byråkrater som har fyllt bussarna och tågen med folk och dragit i väg med dem från Västernorrland eller Jämtland, utan def är def privata näringslivet som har åstadkommit detta. Men jag håller med Per-Ola Eriksson när han säger, att om vi låter marknadsekonomin verka ohämmat och om vi infe använder samhällets resurser för att påverka både marknadsekonomin och kapitalismen, då får vi koncentration,

I def här sammanhanget kommer den intressanta frågan var centern i realiteten står.

Ni säger att ni är ett icke-socialistiskt parfi. Ni har som främsta mål att få regera ihop med de två extremt marknadsliberala partierna i Sverige: folkpartiet och moderaterna. Men under er tid i regeringsställning tillsammans med dessa partier såg vi ingenting av någon nyorientering inom regionalpolifiken. Det var under den fiden som den verkliga utslagningen av jobb ägde rum i skogslänen.

Det andra man frågar sig är: Vad är ni då i realiteten beredda att göra? Hur långt är ni beredda att gå för atf hämma marknadskrafternas härjningar i Sverige? Hur långt är ni beredda att gå när det gäller att ingripa i privatkapitalismens sätt att fungera?

Ser jag på böndernas egna ekonomiska förehavanden som de kommer till uttryck i t, ex, jordbrukets föreningsrörelse kan jag konstatera atf - detta vad det gäller mejerier, slakterier och def övriga ni äger - torde stå för den mest långtgående koncentrafionsprocess som ägt rum inom någon näring. Den verkliga betongklumpen i Stockholms innerstad är ju era lokaler för böndernas föreningsrörelse, Föreningsbariken och allt def ni äger där.

Men det är möjligt att allt detta är en tillfällighet och att det bakom de ilskna, aggressiva angreppen på marknadsekonomin verkligen ligger en vilja att göra någonting. Då skall jag säga fill Per-Ola Eriksson, för den händelse han inte har något bra svar på de här frågorna idag: Ni får chansen fill våren, när regionalpolifiken skall behandlas i riksdagen, att bekänna färg och. att tala om hur långt ni är bredda att slå följe med de parfier ni vill regera med och hur mycket ni i realiteten är beredda att göra för aft Sverige skall bli mer balanserat.

Prot, 1986/87:16 24 oktober 1986

Om de samliällsekono-miska effekterna av regional obalans

Anf. 5 PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr talman! Finansministern lägger sig på den debattnivå där byaslagsmå-len brukar höra hemma när han tar till de gamla, beprövade debattinläggen om den ekonomiska föreningsrörelsen och dess lokalisering av sina anläggningar. Jag tänker infe ge mig in på den diskussionen, och jag tror aft finansministern bör vara tacksam för det. Det är ju i stor utsträckning den jordbrukspolifik som har förts under socialdemokraternas år vid makten som

Prot. 1986/87:16 24 oktober 1986

Om de samhällsekonomiska effekterna av regionalobalans

har medverkat fill den koncentrationen. Men den frågan kan vi lämna i dag. Jag återkommer gärna fill den en annan gång.

Enligt finansministern har hitfills inga åtgärder vidtagits som har varit ruinerande för samhällsekonomin då det gäller att skapa regional balans. Då följer frågan; Vilka åtgärder är det som finansminsfern befarar kan få en sådan ruinerande effekt? Kommer uttrycket regional balans och målsättningen aft uppnå en. sådan hädanefter atf vara utraderade ur regeringens dokument, eftersom regional balans förutsätter atf människor har möjlighet att bo och bosätta sig varhelst i landet de önskar för att få sin trygghet tillgodosedd? Men om det inte är regeringens och finansministerns önskemål att människor skall ha den möjligheten, då bör man fala om var någonstans i landet de icke får bosätta sig.

Finansministern har inte svarat på frågan: Var går gränsen för den oacceptabla omställningsprocess som finansministern talar om?

Finansministern förde också ett resonemang om marknadsekonomins effekter. Men är det någon som har hyllat den extrema marknadsekonomins principer under de senaste åren, så är def den nuvarande regeringen. För vad har man gjort? Jo, man har utan atf uppställa ett enda villkor för de stora företagen låtit dem investera i de delar av landet som redan är tillräckligt expansiva och tillräckligt stora. Vilka åtgärder har regeringen vidtagit för atf förmå Volvo och Saab aft lokalisera sina verksamheter i andra delar av landet än de delar där de nu med generösa tillskott av pengar har fått möjlighet att investera?

Jag skulle vilja se litet grand av de Strängska tagen i finansministerns åtgärder - jag tänker på de åtgärder som den tidigare finansministern vidtog då def gällde aft villkora insatserna och åtgärderna. Jag skulle vilja se mer av småföretagspolifik av den modell som Nils G. Åsling medverkade till under åren som industriminister, där man lade om kursen för att satsa på småföretag. Def är småföretagen som kommer att rädda glesbygdsregionerna i framtiden.

Det är vikfigt atf komma ihåg aft den process som nu pågår kommer att leda fram till oönskade effekter för kommunerna. Det finns en uppenbar risk aft små kommuner som i dag står på randen fill katastrof får ge upp sin självständighet. Det finns risk för att vi får oönskade kommunsammanläggningar. Priset för de senaste årens koncentrationspolitik är ju minskat skatfeunderiag och minskade skatteutjämningsbidrag fill följd av lägre befolkningstal. Kommunerna befinner sig därigenom i en mycket svår ekonomisk situation. Detta borde finansministern som ekonomiskt ansvarig vara intresserad av att diskutera i stället för att föra en raljant debatt om föreningsrörelsens olika delar i landet.

Anf. 6 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Det dammade ganska mycket om vägen när Per-Ola Eriksson försvann bort i buskarna för att slippa diskutera det grundläggande i regionalpolitiken, nämligen hur mycket kraft man är beredd atf sätta emot de krafter soni naturligt driver mot koncentration, geografiskt och storleksmäs-sigt. Detta gäller ju varje land med en marknadsekonomi och en öppen och fri utrikeshandel.

Om Per-Ola Eriksson åkte till England, Tyskland eller Frankrike skulle han få se att det finns stora delar av dessa länder där man nu på allvar överväger aft börja stänga städer, att tvångsförflytta befolkningen, helt enkelt därför att arbetslösheten har blivit så hög och den sociala utarmningen gått så långt att dessa städer infe längre är beboeliga. Så har det gått i länder som verkligen har drivit vad Per-Ola Eriksson kallar en extrem marknadsekonomisk linje.

Om vi skall komma till rätta med de regionalpolitiska problemen, räcker det inte med att hålla flammande tal om det. Jag vet inte vad man slåss om i de byar som Per-Ola Eriksson besöker, men att man där skulle slåss om privatkapitalismens koncentrationskraff, det betvivlar jag. Det vore bra om Per-Ola Eriksson ville tala om var centern står - om man är beredd att göra sådana ingrepp i det nuvarande systemet att vi kan vända strömmen. Då betyder det naturligtvis att det finns utrymme för en större enighet om det här än vad man försöker göra gällande.

Jag har definitivt inte försökt göra centerpartiet ansvarigt för vad som händer inom jordbrukets föreningsrörelse. Jag bara konstaterar att där denna föreningsrörelse fungerar enligt marknadsekonomins lagar leder det till koncentration.

Det var bra atf Nils G. Åsling var värilig mot småföretagen. Men han var. ännu vänligare mot storföretagen, Per-Ola Eriksson, Om småföretagen fick några miljoner fick storföretagen miljarder av Nils G, Åsling,

Det som har hänt är atf medan vi under en lång period nästan infe hade någon nyetablering alls av företag i Sverige, har vi nu fack vare den uppryckning av Sveriges ekonomi som den nuvarande regeringen har medverkat fill fått en nyetablering av företag i Sverige som vi inte sett maken till sedan 1930-talét, Jag vill påstå att def som händer ute i många delar av landet i dag är väldigt positivt på sikt både vad gäller nyetablering av företag och vad gäller samhällets insatser för forskningen öch den högre utbildningen, De stora investeringar vi har gjort när det gäller kommunikationerna, satsningarna på vägarna och allt det som sker på telekommunikationernas, område, är något posifivt. Samhället har alltså gjort och fortsätter att göra betydande insatser.

Sedan är det tydligen meningslöst att försöka få någon rätsida på själva diskussionen. Man säger att det går en gräns och talar om den oacceptabla koncentrationen. Ja, var gränsen går-alltså när människor inte längre kan stanna kvar - kan vi se i. varje liten ort, i varje .by. Där byns sociala och ekonomiska fundament försvinner, där går gränsen. Detta har vi kämpat för aft förhindra. Om vi skulle försöka göra det genom att lägga en död hand över den näringsgeografiska utvecklingen i Sverige, tror jag kostnaderna på sikt skulle bli ruinerande.

Jag får tydligen vänta och se om centern är beredd atf sätta kraft bakom alla orden när det gäller regionalpolitiken.

Prot;1986/87:16 24 oktober 1986

Otn de samhällsekonomiska effekterna av regional obalans

Anf. 7 PER-OLA ERIKSSON (c); , Herr talman! Det är lätt att inse att det är som en koncenfrationssamhällets förespråkare finansministern uppträder i den här debatten. Han talar om aft' man ser den gräns där människor inte längre kan bo kvar. Jag drar den

Prot. 1986/87:16 24 oktober 1986

Om de samhällsekonomiska effekterna av regionalobalans

slutsatsen, som också understryks av finansministerns senaste replik, atf då är det bara att släcka och stänga i gårdarna och låta flytfbussarna gå.

Vore def inte en större insats om regeringen såg till att man inte når den där gränsen ute i byarna, atf befolkningstalet inte kommer så lågt i våra glesbygdsområden och avfolkningsbygder aft man tvingas lägga ner sin verksamhet? Är def infe en fördel att ha hela landet befolkat? Skall vi inte driva en ekonomisk politik som har som mål atf nå regional balans, som tar vara på människorna ute i bygderna och utnyttjar resurserna? Atf hela landet är befolkat är också ett försvarsinfresse.

Vi vet ju att Kjell-Olof Feldt i skattefrågan hyllar vissa polifiker på andra sidan Atlanten. Det var näsfan så att jag fick intrycket att han också hyllar vad som händer i England: fortsätter vi att eftersträva regional balans så kommer det att leda fill att vi till slut måste stänga hela städer - nu handlade det inte längre om byar- därför att def blir för dyrt att driva dem. Det är ju en kuslig framtidsbild finansministern utmålar med alla sina uttalanden om regipnalpolitiken!

Sedan till frågan hur mycket vi är beredda att sätta emot. Jag vill kvittera; Hur mycket är finansministern och regeringen beredda aft sätta emot marknadsekonomin och de stora företagen så att de infe medverkar fill koncentrationen, som enligt finansministern i hans ljusa stunder är så farlig? Vilka krav ställde regeringen på de storföretag som man samlade på Harpsund? Jag tror att man var tämligen överens om vikfen av aft fortsätta koncentrationen. Att döma av de många uttalanden som finansministern har gjort om den ekonomiska politiken och regipnalpolitiken är nämligen det privata näringslivet och den s. k. storfinansen tämligen överens med finansministern på den punkten.

Jag beklagar att man inte lyssnar på småföretagare, ungdomar i glesbygdsregioner och de människor som i dag står inför hotet att lämna sin bygd. Det hade varit viktigare att samla dem på Harpsund för att få idéer om framfiden.

Anf. 8 Finansminister KJELL-OLOF FELDT;

Herr talman! Per-Ola Eriksson har beskrivits som ett av centerpartiets framtidshopp. Jag måste uttrycka en blandning av besvikelse och förvåning över def sätt varpå han väljer aft föra den polifiska debatten, t. o. m. här i riksdagen.

När jag som ett varnande exempel för fram konsekvenserna av en ohämmad marknadsekonomisk politik i Storbritannien, under total frånvaro av regionalpolitik, och säger att det är genom att driva regionalpolitik och genom att föra en annan ekonomisk politik över huvud taget som vi skall undvika atf hamna i den situationen, då fångar han snabbt upp några strödda delar av deffa resonemang och förvandlar det till att jag skulle hylla fru Thatchers ekonomiska politik!

Om det är så Per-Ola Eriksson tänker hantera den politiska debatten i framtiden, tror jag det kommer att gå lika illa för Per-Ola Eriksson personligen som det gör för centerparfiet.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Meddelande om svar på interpellation 1986/87:3

Anf. 9 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN:

Herr talman! Göte Jonsson har den 7 oktober framställt en interpellation till bostadsministern om socialnämndernas medverkan i samhällsplaneringen. Interpellationen har överlämnats till mig för besvarande. Jag hade tänkt besvara interpellationen den 3 november, men på griind av aft interpellanten inte kan ta emot svaret då har vi kommit överens om atf den skall besvaras tisdagen den 11 november.

Prot. 1986/87:16 24 oktober 1986

Meddelande om interpellationssvar

Om forskningen med aborterade foster

5 § Svar på interpellation 1986/87:2 om forskningen med aborterade foster

Anf. 10 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN;

Herr falman! Ingrid Ronne-Björkqvist har frågat mig om regeringen har försäkrat sig om att frågan om forskningen med aborterade foster blivit föremål för prövning och debatt i medicinsk-etiska rådet samt om regeringen vill medverka fill att frågan prövas utifrån de grundläggande värderingarna i samhället i ett mera allmänt åsiktsutbyte.

Vid den forskning som bedrivs i dag med aborterade foster använder man sig av enstaka nervceller från döda foster. Forskningen är inriktad på att bota Parkinsons sjukdom.

Svenska läkaresällskapets delegation för medicinsk etik har våren 1986 antagit provisoriska riktlinjer för användning av vävnad från foster i transplantationsverksamhet. Antagandet av riktlinjerna har föregåtts av en omfattande faktainsamling och diskussion.

Gen-etikkommittén har i sitt betänkande Genetisk integritet (SOU 1984:88) föreslagit aft forskning och försök på levande abortfoster i tillämpliga delar skall vara aft jämställa med forskning och försök på barn. När det gäller döda foster har utredningen uttalat följande: "Sedan fostret dött bör etiska hinder infe möta för forskning under förutsättning att forskningen är medicinskt motiverad och bedrivs under i övrigt etiskt acceptabla former och atf kvinnan lämnat sitt samtycke."

Enligt vad jag erfarit diskuterar medicinsk-etiska rådet för närvarande gen-etikkommitténs betänkande och de remissvar som inkommit vid remissbehandlingen av betänkandet. Rådet avser att senare inkomma med ett yttrande i frågan till socialdepartementet. I def sammanhanget utgår jag ifrån att etiska rådet också kommer att ta upp frågan om forskning med aborterade foster. Det ingår också i rådefs arbetsuppgifter att stimulera till debatt och ställningstaganden i den här typen av frågor.

Anf. 11 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka socialministern för svaret.

Sjukvården har utvecklats lavinartat under de senaste 30 åren, och det har

saft den tradifionella medicinska etiken i en helt ny situation. Vi brukar följa

normer från tidigare generationer i vårt etiska och moraliska handlande.

Men genom den snabba tekniska utvecklingen ställs vi i dag inför en rad

Prot. 1986/87:16 24 oktober 1986

Om forskningen med-aborterade foster

frågor, där ingen traditionell uppfattning finns. Tidigare generationer
behövde t. ex. bara ta ställning till vad som är rätt och orätt när det gäller
redan födda människor. I dag måste vi också ta ställning till det ofödda
barnets rätt. ;

Debatten kring etiska frågor har hitfills till största delen förts bland "experter". Allmänhet och polifiker har haft svårt att i tid fånga upp och förstå innebörden av aktuell utveckling och forskning. Informationen om forskningen och dess tillämpning har ofta inte nått ut till dem som skall fatta de nödvändiga politiska besluten förrän det man skall ta ställning till är ett faktum och hunnit utvecklas till praxis.

Politiker, som inte haft en chans att vara med och välja färdriktning, har ställts inför uppgiften att försöka göra def bästa möjliga av en redan befintlig situation. I det läget är risken stor atf man begränsar sig fill atf försöka hitta så goda skäl som möjligt för det som redan är ett faktum.

Jag har tidigare i en motion betonat hur viktigt det är med offentlighet kring.de forskningsetiska nämndernas verksamhet. Det är en nödvändig förutsättning för en demokratisk kontroll som prövar forskningen utifrån de grundläggande värderingarna i sarnhället. Def här interpellationssvaret tyder på aft det är motiverat atf återkomrna med en motion.. När min motion behandlades i utskottet betonades det att det medicinsk-etiska rådet skulle insamla och sprida kunskap om de etiska frågorna. I beslutet om att inrätta rådet.heter det; "Den snabba utvecklingen på medicinens område gör det angeläget för beslutsfattarna atf få kunskaper om nya tekniker på ett mycket fidigt stadium." Tydligen har inte den här synnerligen kontroversiella frågan ännu behandlats i det medicinsk-etiska rådet - och detta trots att forskning med aborterade foster varit i gång ett helt år.

Kvinnan tillfrågas alltid innan hennes foster får användas för forskning. Def är absolut nödvändigt för att vi skall behålla förtroendet för sjukvården. Men jag känner stor medkänsla med de kvinnor som det begärs "informerat samtycke" av.

En abort är ett svårt beslut. En kvinna som befinner sig i ett tomrum av sorg över att hon inte ser någon utväg att behålla dét barn hon väntar är beroende av dem sorn vårdar henne. Hon kan ha svårt atf neka en "gentjänst" till dem som hon hoppas få stöd av. Det är därför vikfigt med offentlighet kring sådana här problem. Kvinnan bör veta, innan hon hamnat i den akuta krissituationen, att fostret kan komma till användning och atf hon kan säga nej om def känns riktigast - och atf hon infe för den skull bedöms som ogin eller otacksam.

Gen-etikkommittén anser som sagt i sitt betänkande att sedan fostret dött bör etiska hinder infe möta för forskning, naturligtvis under strikt angivna betingelser. Men här är det infe fråga om foster som dött. För den här verksamheten behövs levande hjärnceller som producerar dopamin, och man kan alltså inte vänta tills fostret är dött. Betänk därtill att fostret, liksom nyfödda, är inställt på den låga syrekoncentrationen i livmodern. Deras hjärnvävnad överlever därför längre än hjärnan hos äldre barn och vuxna. Det förklarar varför t, ex, ett nyfött barn kan klara sig utan hjärnskador trots ett dröjsmål på uppemot 10 minuter innan andning kommer i gång.

Är detta verkligen något som forskarna och de regionala etiska kommitté-

erna bör få avgöra ensamma i all tysthet? Bör inte riksdag och allmänhet få en rimlig chans att lägga sig i och tycka till om en så pass viktig etisk fråga innan verksamheten är i full gång och har hunnit utvecklas till praxis? Och borde det inte ha varit av intresse att invänta Europarådefs ställningstagande, eftersom frågan är föremål för behandling också där?

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1986/87:16 24 oktober 1986

Om planerna på viss försöksverksatnhet inom sjukvården

6 § Svar på interpellation 1986/87:7 om planerna på viss försöksverksamhet inom sjukvården

Anf. 12 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN;

Herr talman! Daniel Tarschys har frågat mig varför regeringen inte ger sitt aktiva stöd åt en försöksverksamhet som enligt alla berörda parters bedömning skulle leda till kortare köer inom sjukvården, minskat lidande för patienterna och därtill besparingar för den offentliga sektorn.

Bakgrunden till interpellationen är att den s. k. rehabiliferingsberedning-en inte har tillstyrkt ett förslag fill försöksverksamhet inom Göteborgsområdet. Förslaget innebär att 30 milj. kr. under en treårsperiod skulle tillföras det ortopedkirurgiska området från sjukförsäkringen. Därigenom skulle köerna kunna kortas och statens kostnader för sjukförsäkringen skulle minskas med 20 milj. kr. per år.

Rehabiliferingsberedningen, som beräknas slutföra sitt arbete under senare delen av nästa år, har bl. a. till uppgift att lämna förslag om en bättre samordning av rehabiliteringsmålen och av rehabiliteringsformerna. En viktig uppgift är också att skapa klarare roller och ansvarsförhållanden mellan de olika aktörerna inom rehabiliferingsområdef.

Mot denna bakgrund har rehabiliferingsberedningen också sagt att den finner många av idéerna i Göteborgsförslaget intressanta. Ett utökat samarbete mellan sjukvården och försäkringskassan, där kassans synpunkter kan tas fill vara bättre än i dag, ligger väl i linje med vad som uttalats i direktiven fill utredningen. I ett sådant samarbete bör även andra intressenter ingå, t.ex. olika arbetsmarknadsorgan.

Vad beredningens majoritet däremot inte var beredd att tillstyrka var att, som en förutsättning för aft ett försök med utökat samarbete skulle komma fill stånd, 10 milj. kr. per år skulle överföras från sjukförsäkringen under en treårsperiod.

Detta ställningstagande skall ses mof bakgrund av att vi har ett särskilt sysfem för överläggningar mellan staten och landstingen för att bestämmma de ersättningar som skall ges från sjukförsäkringen till landstingen. För år 1987 innebär överenskommelsen att Bohuslandstingef filiförs 384 milj. kr. och Göteborg 690 milj. kr.

Ersättningssystemets konstruktion med en långtgående schablonisering av ersättningarna innebär en stor frihet, men också ett stort ansvar för de enskilda landstingen atf själva utforma sin sjukvård utifrån de lokala förhållandena. Denna planering skall ske med hänsyn tagen till de krav som ställs upp genom hälso- och sjukvårdslagen.

Prot. 1986/87:16 24 oktober 1986

Om planerna på viss försöksverksamhet inom sjukvården

Slutsatsen för rehabiliferingsberedningens del av detta har varit att man i dagsläget, med gällande system för ersättningar från sjukförsäkringen till landstingen, inte ansett sig kunna tillstyrka aft en ytterligare kanal för ersättningar till landstingen skapas med hänsvisning till en speciell kösituation inom ett landstingsområde.

För egen del instämmer jag i de motiv som legat till grund för rehabiliteringsberedningens ställningstagande till den föreslagna försöksverksamheten. Jag anser atf vi bör avvakta rehabiliteringsberedningens förslag om hur ett flexiblare system med ett öppnare samarbete mellan olika aktörer inom rehabiliteringsarbetet kan utformas innan vi överväger om större förändringar skall göras i det ersättningssystem som nu finns.

Kösituationen i landet är skiftande. Inom vissa landstingsområden har man kommit till rätta med köerna inom t.ex. höftledskirurgi Pch uppvisar t. p. m. viss överkapacitet. På andra håll är köerna långa. Erfarenheten visar aft det inte alltid är resursbrister som skapar dessa köer. Brister i planeringen, ogenomtänkt handhavande av köerna och bristande organisationsutveckling kan leda till onödiga köer. Landstingen har själva atf se till att sjukvården bedrivs så effektivt som möjligt.

Vidare anser jag atf sjukvårdshuvudmännen landet över bör intensifiera samarbetet sig emellan för att åstadkomma utjämningar av köerna, så att sjukvårdsresurserna används så ändamålsenligt och effektivt som möjligt. Staten skall självklart delta i detta arbete, men i första hand ankommer det på sjukvårdshuvudmännen själva aft organisera hälso- och sjukvården på ett sådant sätt att köerna minskas. Jag har emellerfid för avsikt att vid nästa sammanträde med hälso- och sjukvårdsberedningen ta upp en diskussion om detta.

Anf. 13 DANIEL TARSCHYS (fp);

Herr falman! Jag ber att få tacka socialministern för svaret, som jag,finner både uppseendeväckande och djupt beklämmande.

I går mötte vi två hjärtpatienter i TV 2:s program Magasinet. Den ena av dem, Sten Fast, hade råkat ut för två hjärtinfarkter och 15-20 inläggningar på Huddinge sjukhus intensivavdelriing innan han fick genomgå operation. I Stockholm är det för närvarande bara Karolinska sjukhuset som kan utföra kontraströntgen på hjärtpatienter, och väntetiden dit är åtta-tio månader. 30 000 människor i Sverige dör varje år i hjärtinfarkt. 3 000 röntgas varje år, men 14 000 skulle behöva undergå röntgen och operation. Allt detta enligt programmet.

Den andre patienten, Kurt Malmgren från Skärholmen, hade furen att bli sjuk när han vistades utomlands. Han fick omedelbart behandling.

- Def är fruktansvärt aft skriva ut patienter i Sverige, sade hjärtläkaren Staffan Ahnve. Gör man det i San Diego, Geneve eller i Holland kan de genast få en operation, men här hamnar de i långa köer där massor av patienter hinner dö innan de får en adekvat behandling. Ahnve har nämnt siffror på hur många det kan gälla; både ett och två tusen.

Till det mänskliga lidandet kommer att de här köerna är samhällsekonomiskt oförsvarliga, underströk både Staffan Ahnve och hans kollega Kim Böök. Att sätta fart på hjärtsjukvården skulle bara kosta en bråkdel av vad

samhället förlorar genom sjukersättningar, förtidspensioner och dödsfall i förtid.

Den här iakttagelsen har man gjort också på andra områden, där krämporna inte är livshotande men ändå oerhört plågsamma. Det finns i dag tusentals människor i Sverige som inte kan arbeta eller föra ett normalt liv därför att de väntar på en ögonoperafion, en ryggoperation eller en höftledsoperation. Och samtidigt är detta ett samhällsekonomiskt vansinne av precis de skäl som Kim Böök nämnde i gårdagens Magasin.

Det här försfår människor faktiskt. Runt om i landet funderar man på vad som går att göra. I Bohuslandstinget kom man häromåret på en ljus idé om hur man skulle kunna förbättra läget inom ortopedkirurgin. Man räknade ut att väntetiderna vid Göteborgs- och Bohussjukhusen inom bara det här området totalt kostade försäkringskassan 40 milj. kr. om året. Om man tog 10 milj. kr. från försäkringskassan och satsade dem på vård och operationer, skulle man både kunna få väntetiden rejält avkortad och spara in hälften av försäkringskassans utbetalningar.

Den kalkyl som man presenterade gick ut pä att man skulle få råd med ytterligare 3 000 öppenvårdsbesök, 1 200 polikHniska operationer, 600 slutenvårdsoperationer och 25 vårdplatser på en eftervårdsavdelnirig. Och man skulle alltså ändå spara 10 milj. kr. varje år.

Bakom den här kalkylen står landstinget i Bohuslän, Göteborgs kommun och de båda berörda försäkringskassorna. Politiker i alla partier slöt upp bakom förslaget att pröva den här modellen under en treårsperiod. Det enda som krävdes var ett klartecken från regeringen.

Bohuslandstingef, som råkar vara en frikommun som av Bo Holmberg uppmuntrats till att komma med allehanda pigga idéer, gick i januari 1985 in fill regeringen med en begäran att få sätta i gång det här försöket. Saken prövades först i stat-kommun-beredningen och fick där, efter vad det sägs, en välvillig bedömning. Men sedan bollades ärendet över till socialdepartementet, och då blev det tvärstopp. Efter 20 månaders beredning i regeringskansliet har man i Göteborg nu fått besked om att regeringen inte vill tillåta def här experimentet. Och det beskedet serverar regeringen genom något som heter rehabiliteringsberedningen och som har till särskild uppgift bl. a. att fa initiativ till breddad och fördjupad försöksverksamhet på det här området.

Vad finns det då för sakskäl mof det här försöket? Ja, enligt vad jag förstår av socialministerns svar så är det främst ett brott mot det heliga Dagmarsysfe-met. Landstingen har redan fått sina pengar och därmed bastå. Men får inte öppna ytterligare en "kanal" mellan sjukförsäkringssystemet och landstingen, sägs def. Och därför måste man vänta fills den här utredningen är färdig i slutet av 1987, och sedan blir det väl remisser och grubblerier i kanslihuset.

Vi hade en debatt i förrgår här i kammaren när socialministern förklarade att väntetiderna inom sjukvården hade att göra med de medicinsk-tekniska framstegen. Nu tillfogar hon att de också beror på dålig planering i landstingen, ogenomtänkt handhavande av köerna och bristande organisationsutveckling. Och så uppmanar hon sjukvårdshuvudmännen att ta itu med den här saken själva och samarbeta bättre inbördes.

Jag tror, fru Sigurdsen, att det svaret kommer att uppfatfas som ett hån i

Prot. 1986/87:16 24 oktober 1986

Om planerna på viss försöksverksamhet inom sjukvården

2 Riksdagens protokoll 1986/87:16-18

Prot. 1986/87:16 24 oktober 1986

Om planerna på viss försöksverksamhet inom sjuk vården

Göteborg och i Bohuslän. Mari har ju gjort precis detta - nian samarbetar, man tar egna inifiativ, man hittar egna lösningar - men sedan är det regeringen som lägger sin döda hand över alltsammans. Om politikerna i landstinget och försäkringskassorna och kommunen i Göteborg fick sköta den här saken själva, då skulle def bli fart på operationerna och mindre utgifter för skattebetalarna. Men det är när socialdepartementet tar itu med saken som allt går på tok.

I debatten häromdagen sade jag att socialministern var alltför passiv och sangvinisk inför sjukvårdsköerna. Svaret i dag gör mig tyvärr tvungen att skärpa det omdömet. Det är inte bara bristen på handlingskraft som är anmärkningsvärd, utan också def att ni bromsar den positiva utveckling som är på gång.

När det görs försök till förnyelse inom och utanför den offentliga sektorn, sticker socialministern käppar i hjulet. Jag skulle vilja ge ett mycket allvarligt råd till socialministern; Gå hem och tänk över den här saken en gång till, och kom tillbaka med ett bättre besked.

Anf. 14 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN;

Herr talman! Daniel Tarschys inledde med att beskriva den situation som många hjärtpatienter befinner sig i beroende på att vi inte har resurser. Jag håller med om atf skälet i mycket stor utsträckning är att det inte finns ekonomiska resurser. Men folkpartiet hår inte precis bidragit till att förstärka kommunernas resurser. I kompletteringspropositionen i är ville folkpartiet spara 1,5 miljarder kronor mer än regeringen. Det skapar inte möjlighet aft . ge ökade resurser till sädana här operationer, som jag också anser behövliga.

För aft sedan' övergå till höftledsoperationer - det är ju def som interpellationen och framställningen från Bohuslandstingef gäller - vill jag säga atf kösystemet är olika i olika delar av landet. Det behovs-infe någon försöksverksamhet för aft utröna atf man kan beta av kön snabbare om.man har mer resurser, om man har fler läkare.

■ Jag undrar vad man skulle säga i norra Älvsborg om vi biföll framställningen från Bohuslandstinget. I norra Älvsborg har man i stort sett inga köer. När jag besökte Vänersborgs lasarett hade man inga köer till ortopedkirurgin där, medan man däremot har det i Göteborgs och Bohus län och även i andra områden i landet.

Jag tycker att det är rikfigt aft vi avvaktar resultatet av rehabiliteringsberedningens arbete. Jag tycker aft def är viktigt; den skall se över just om vi kan förändra systemet. Vart skulle def leda om försäkringen på det här sättet skulle betala vissa delar av vården, om resurserna från försäkringen skulle sättas in bara där det har uppstått köer?

Som jag har sagt skall vi ta upp och behandla den här frågan i hälso- och sjukvårdsberedningen - det .behövs'en mycket bättre samordning mellan landstingen. Men jag tycker inte att det är någon genial idé att bara föra över 10 milj. kr. från försäkringen fill Bohuslandstingef -det finns många,fler landsting som säger: Ge oss mer pengar!

Inom några veckor skall riksdagen behandla den proposifion som gäller ersättning till sjukvårdshuvudmännen för nästa år, vilken uppgår fill drygt 12 miljarder kronor. Jag har infe hunnit med att titta efter om Daniel Tarschys

och folkpartiet i def sammanhanget har yrkat på mer pengar än vad vi har kommit överens med Landsfingsförbundet om.

Anf. 15 DANIEL TARSCHYS (fp);

Herr falman! Fru Sigurdsen frågade först vad folkpartiet har gjort för att få fart på hjärtsjukvården. Jo, det kan jag tala om - vi har i flera år här i riksdagen föreslagit en femte hjärfklinik i landet, men def förslaget har socialdemokraterna röstat ned.

Så till det föreslagna försöket i Göteborg. Fru Sigurdsen har varit i
Vänersborg och upptäckt att det där infe finns några köer. Men i Göteborg
finns det köer, och nu talar vi om Göteborg. Def är i Göteborgs och Bohiis
län som man vill genomföra ett intressant experiment. Bohuslandstinget,
som har i uppdrag atf genomföra experiment, eftersom def är en frikommun,
har begärt atf få göra detta. Alla politiker i de berörda organen i Göteborg - i
försäkringskassan, i kommunen och i landstinget- tycker att det här är en bra
idé. Det är såvitt jag förstår egentligen bara fru Sigurdsen som tycker aft det
inte är en bra idé. Hur skulle det gå om alla landsting kom och begärde
pengar? säger hori. Men det handlar ju inte om ökade krav på samhällets
resurser, utan det handlar om att spara pengar åt samhället samtidigt som
man hjälper sjuka människor, gör ett större antal operationer och minskar
köerna. Jag tycker det är fullkomligt obegripligt att regeringen inte vill
medverka till det försöket. ■ ~

Det är, väl att märka, fråga om ett försök och inte om en systemförändring. Frågan om systemförändringen undersöks äv beredningen, men det här är ett försök. Detta försök bromsar regeringen genom att sätta käppar i hjulet.

Jag kan försäkra socialministern att den här frågan kommer tillbaka. Jag kommer att jaga socialministern med blåslampa för att få till stånd en ändring av def här beskedet.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1986/87:16 24 oktober 1986

Om arbetsskadeförsäkringens tillämplighet på fosterskador

7 § Svar på interpellation 1986/87:16 om arbetsskadeförsäkringens tillämplighet på fosterskador

Anf. 16 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN: Herr talman! Hans Göran Franck har frågat mig

1. om det är möjligt att arige vid vilken tidpunkt def befruktade ägget blir en
avskiljbar individ som skall behandlas som tredje man,

2. om ett bildskärmsskadat barn enligt min mening omfattas av arbetsskadeförsäkringen,

3. om jag anser atf en lagändring på området är nödvändig för atf därigenom fa till vara de ofödda, försvarslösa barnens hälsa och, om så är fallet, när förslag om en sådan ändring i lagen om arbetsskadeförsäkring kan framläggas.

Vi har sedan en tid fillbaka i Sverige en intensiv och engagerande debatt om hälsorisker vid bildskärmsarbete. En av frågorna som diskuterats i detta

Prot. 1986/87:16 24 oktober 1986

Om arhetsskadeför-säkringens tillämplighet påf osterskador

sammanhang är den som Hans Göran Franck tar upp, nämligen risken för fosterskador och missfall. När def gäller risker för sådana skador vid bildskärmsarbete är möjligheterna att göra säkra bedömningar fortfarande begränsade.

Diskussionen om riskerna vid bildskärmsarbete har också förts här i riksdagen. I samband med överläggningen i våras med anledning av socialutskottets betänkande (SoU 1985/86:12) om anslag till arbetsmiljö m. m. redogjorde arbetsmarknadsministern för regeringens inställning och åtgärder i denna fråga. Arbetsmarknadsministern har också besvarat frågor (1984/85:474, 1984/85:481) från enskilda riksdagsledamöter om risken för fosterskador vid bildskärmsarbete.

Regeringen har nyligen fattat beslut om att införa frivillig kontroll genom provning av bildskärmar. Därigenom kommer det att bli möjligt att bedöma egenskaper hos bildskärmsutrustning av olika fabrikat t.ex. beträffande strålning och ergonomiska egenskaper.

Regeringen ser allvarligt på dessa frågor och anser, som arbetsmarknadsministern framhållit, att vi måste arbeta på bred front med forskning och teknisk utveckling. Samtidigt måste vi fa hänsyn till de människor som i dag har bildskärmsarbete och som inte känner sig trygga i sin arbetssituation.

Jag anser att det i första hand är på detta sätt - genom atf på olika sätt arbeta med forskning samt förebyggande åtgärder i arbetsmiljön - som vi bör gå vidare för att få klarhet om eventuella risker med bildskärmsarbete samt försöka att undanröja dessa.

Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, som infördes den 1 juli 1977, omfattar alla förvärvsarbetande och avser att ge i princip full ersättning för inkomstförlust till den som drabbas av skada i sitt arbete. Den nu aktuella problematiken diskuterades inte i samband med lagens införande.

Som Hans Göran Franck påpekat har några kvinnor - som varit sysselsatta med arbete vid bildskärm under sina graviditeter och därefter fött skadade barn - begärt atf de uppkomna skadorna skall prövas enligt lagen om arbetsskadeförsäkring.

I några fall som prövats av försäkringskassan har bedömningen blivit att lagen om arbetsskadeförsäkring inte är tillämplig på grund av atf skadan drabbat ett foster. I ett annat fall har framställningen avslagifs med motiveringen att skadlig inverkan i arbetet infe har förelegat. Såvitt jag känner till har något fall infe förts vidare till prövning i försäkringsrätten. Således har inte heller försäkringsöverdomstolen, som slutligt avgör fillämp-ningsfrågor inom socialförsäkringen, haft tillfälle att pröva om fosterskador av det slag Hans Göran Franck tar upp i sin interpellation kan anses vara att befrakta som arbetsskada. Mof denna bakgrund är jag för närvarande inte beredd att ta ställning till frågan om ändringar i lagen om arbefsskadeförsäk-ring.

Som jag tidigare nämnt anser jag att def i första hand är genom forskning om samband mellan faktorer i arbetsmiljön och ohälsa samt genom ett förebyggande arbetsmiljöarbete som vi skall ta itu med problem av det här slaget, och def pågår redan ett intensivt arbete med dessa frågor.

Anf. 17 HANS GÖRAN FRANCK (s);

Herr talman! Jag tackar socialministern för svaret. Jag delar hennes uppfattning att def är på områdena forskning och förebyggande arbete som vi skall satsa.

Redan företagna åtgärder är välkomna. De måste noggrant följas upp. Def är också viktigt att en fortsatt och intensifierad forskning får behövligt stöd.

Av statistiska och experimentella undersökningar, framför allt från vissa andra länder, torde man kunna dra den slutsatsen aft risk finns för fosterskador vid mer långvarigt och högfrekvent bildskärmsarbete. Var gränsen går finns det knappast några forskningsresultat om.

Det är inte bara vid bildskärmsarbete som risker för fosterskador finns utan även i samband med moderns arbete med bl. a. kemikalier och bly.

Socialministern besvarar inte direkt mina två första frågor utan hänvisar till de möjligheter som finns till prövning i högre instanser än försäkringskassan.

Problemet är emellertid, som socialministern själv antyder, att den nu aktuella frågeställningen inte diskuterades i samband med arbetsskadeför-säkringslagens införande. Def betyder atf varken lagtexten eller förarbetena ger någon vägledning vid tillämpningen.

Från fackligt tjänstemannahåll - TCO - har man ansett atf den nuvarande lagstiftningen inte är tillräcklig för att ge ersättning till barn för fosterskador. Man anser, liksom försäkringskassan, att barnet eller fostret inte omfattas av arbetsskadeförsäkringslagen. Det skulle här röra sig om en icke ersättnings-gill s.k. tredjemansskada. Man har därför krävt en lagändring eftersom barnet och modern är så sammanbundna och förknippade med varandra i fosterstadiet. Det är orimligt att ett foster, som är nödvändigt förbundet med modern och befinner sig på hennes arbetsplats, ses som en självständig, avskiljbar tredje man.

Enligt min mening är den bästa lösningen att redan nu göra en lagändring. Som jag tidigare framfört rör det sig inte bara om bildskärmsskadade barn utan även om andra fall. Att göra en ändring i arbetsskadeförsäkringslagen är särskilt vikfigt därför att den innehåller en ny bevisregel som är mindre sträng än bevisregler i annan lagstiftning. I lagen heter det: "Har försäkrad blivit utsatt för olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet, skall skada som han har ådragit sig anses vara orsakad av den skadliga inverkan, om ej betydligt starkare skäl talar mot det."

Jag uppfattar socialministern så, att hon efter prövning i högre instanser kan vara beredd aft föreslå ändringar i lagen. Jag anser emellertid att hon på nytt bör överväga atf redan nu ta ställning till denna fråga.

Prot. 1986/87:16 24 oktober 1986

Om arbetsskadeförsäkringens tillämplighet på fosterskador

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Föredrogs och hänvisades Propositionerna 1986/87:10 till utrikesutskottet 1986/87:43 till socialutskottet

Prot. 1986/87:16 24 oktober 1986

9 § Föredrogs och hänvisades Motionerna

1986/87;Sol01-Sol03 till socialutskottet 1986/87:K101 till konstitutionsutskottet 1986/87;T101-T106 fill trafikutskottet 1986/87:Jul02 till justitieutskottet 1986/87:N101-N103 till näringsutskoftet 1986/87;Sfl01-Sfl03 till socialförsäkringsutskottef 1986/87;K102 och K103 till konstitutionsutskottet

10 § Anmäldes och bordlades Proposition

1986/87:34 Vissa delegeringsfrågor och regelförenklingar på vägtrafikens område

11 § Anmäldes och bordlades

Motionerna

1986/87:N104 av Martin Olsson och Karin Israelsson

1986/87;N105 av Lars Werner m.fl.

1986/87:N106 av Gunhild Bolander

1986/87:N107 av Hans Dau och Ingrid Hemmingsson

1986/87;N108 av John Andersson

1986/87;N109 av Jens Eriksson

1986/87;N110 av Paul Lestander m.fl.

1986/87:N1'11 av Nils Häggström och Börje Hörnlund

1986/87:N112 av Hädar Cars m. fl.

1986/87:N11.3 av Ivar Franzén m.fl.

1986/87:N114 av Gunnar Björk i Gävle och Gunnel Jonäng

1986/87;N115 av Görel Thurdin och Martin Olsson

Vissa åtgärder m.m. efter Tjernobylolyckan (prop. 1986/87:18)

12 § Anmäldes och bordlades

Lagutskottets betänkanden

1986/87:1 Handläggningen av ärenden enligt handelsregisterlagen

1986/87:2 Det allmännas skadeståndsansvar m.m.

1986/87:4 Godtrosförvärv av lösöre (prop. 1985/86:123)

Socialutskottets betänkanden

1986/87:1 Vissa hälso-och sjukvårdsfrågor

1986/87:2 Barnsäkerhet

1986/87:3 Handläggningen i socialnämnd, m, m,

1986/87:4 Miljö- och hälsoskyddsnämnderna

Näringsutskottets betänkande 1986/87:1 Prissättningen i detaljhandeln

Arbetsmarknadsutskottets betänkanden Prot, 1986/87:16

1986/87:2 Statlig personalpolitik 24 oktober 1986

1986/87:3 Semester ,. , . , ~ 7

Meddelande om fråga
1986/87:4 Arbetstid ■' -s

13 § Meddelande om fråga

Meddelades att följande fråga framställts

den 23 oktober

1986/87:102 av Görel Thurdin (c) till arbetsmarknadsministern om visst järnvägsbygges betydelse för arbetslösheten: .

Den 30 september i år lade centerpartister i de tre nordligaste länen ett förslag om en utbyggd ostkustbana längs Norrlandskusten, I en kommentar i länets lokalradio ansåg arbetsmarknadsministern att en sådan utbyggnad skulle öka arbetslösheten och kosta för många AMS-jobb, Med anledning.av denna kommentar vill jag fråga arbetsmarknadsministern;

På vilket sätt ökar ett järnvägsbygge arbetslösheten?

14 § Kammaren åtskildes kl, 11,02,
In fidem

SUNE K, JOHANSSON

/Olof Marcusson