Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1986/87:136

Torsdagen den 4 juni

Kl. 09.00

Förhandlingarna leddes till en börjart av förste vice talmannen.

1 § Justerades protokollet för den 26 maj.

2 § Föredrogs och hänvisades

Proposition

1986/87:167 fill rtäringsutskottet

3 § Debatt vid remiss av proposition 1986/87:168

Föredrogs proposifion 1986/87:168 om slopande av räntebidrag vid överlåtelse av allmärtrtyttiga bostadsföretag eller sådarta företags bostadsbestårtd m. m.

Anf. 1 MARGIT GENNSER (m):

Fru talman! Den här typen av remissdebatter är mycket ovartlig, mert det är också en ganska ovanlig propositiort som har lagts fram här i kammarert. Sverige var ju tidigare känt för atf alltid på ett mycket noggrant sätt utreda de ärendert som sedart skulle behandlas i vår riksdag. Nu ser vi att denna tradition har brutits, och regeringen skriver propositioner när den tycker att något inte riktigt passar det regerande partiet.

Vi har under def senaste året sett, kanske framför allt i våra storstäder, att människor i högre och högre grad vill äga sina lägenheter. Vi har sett hur kommunerrta har fuunit att det är svårt att administrera de allmännyttiga företagen. Vi behandlade härförlcdcrt i kammarert ett ärende, som handlade om överlåtelse av allmännyttiga företag till Skånska, och sedart fick vi en ny lag om atf sådarta överlåtelser i praktiken skulle hindras i forfsäffrtingen.

I Malmö har 240 hushåll velat ta över sina bostäder. Det var rtästan klart. Då fick regeringen och dess bostadsminister mycket bråttom att hindra detta. Jag tycker att vi här i kammaren iblartd borde tärtka på hur våra beslut påverkar enskilda människor, deras önskrtingar och deras liv.

Jag hoppas atf detta ärende kommer att bli verkligt noga berett i utskottet och att vi alla funderar på om det är bra för vår demokrati att hugskott i

Prot. 1986/87:'136 departement leder till ännu fler lagar i vår lagbok. Jag tror atf detta är en
4 juni 1987 mycket större fara än vi i allmänhet brukar föreställa oss.

Debatt vid remiss av proposition 1986/87:168

Överläggningen var härmed avslutad. Propositionen hänvisades fill bostadsutskottet.

4 § Föredrogs men bordlades åter Finansutskottefs betänkanden 1986/87:30 och 33 Näringsutskottets betänkande 1986/87:35

5 § Företogs till avgörande socialutskottets betänkanden 1986/87:37 och 38. kulturutskottets betänkande 1986/87:21 samt finansutskottets betänkanden 1986/87:29 och 24 (beträffande debatten i dessa ärenden, se prof: 135).

Socialutskottets betänkande 37

Mom. I (ändring i hälso- och sjukvårdslagen)

Utskottets hemsfällan bifölls med 256 röster mot 70 för reservation 1 av Göte Jonsson m. fl.

Mom. 2 (vård i samhällets regi)

Utskottets hcmsfällart - som ställdes rtiot reservatiort 2 av Inga Lantz -bifölls med acklamation.

Mom. 3 (lagfäst rätt till vård inom annat landsting m. m.)

Utskottets hemställart - som ställdes mot reservafiort 3 av Göte Jortsson rn. fl.,- bifölls med acklamation.

Mom. 4 (överläggnirtgar med Landstingsförbundet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservatiort 4 av Irtga Lafifz -bifölls med acklamatiort.

Mom. 5 (utvecklingen inom primär- och länssjukvård m,m,) Hemsfäll.an

Utskottets hemställan - som ställdes mot hemställan i reservation 5 av Göte Jonssort m, fl, - bifölls med acklamation.

Motivering

Utskottets iiiotivering - som ställdes mot utskottets motivering med den ändring däri som föreslagits i reservation 6 av Inga Lantz - godkändes med acklamation.

.Wo/?;, 6,(vårdavgiftcr)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Inga Lantz bifölls rned acklamation.

;Wow. 7 (hälsopolitisk plan) Prot. 1986/87:136

Utskottets hemställan bifölls med 308 röster mot 18 för reservation 8 av 4 juni 1987 Inga Lantz,

Mom. 8 (vissa villkor för statsbidrag)

Utskoftets hemställan - som ställdes mot dels reservation 9 av Göte Jonssort m, fl,, dels reservatiort 10 av Daniel Tarschys och Per Arne Aglert, dels reservation 11 av Ulla Tilländer och Rosa Östh - bifölls med acklamation.

Mom. 9 (operationer i offentlig regi)

Utskottets hemställan bifölls med 307 röster mot 18 för reservation 12 av Inga Lantz, 1 ledamot avstod frän att rösta.

Mom. 12 (kartläggning av köer)

Utskoftets hemställan - som ställdes mot reservation 13 av Daniel Tarschys m, fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 15 (läkarförsörjningcrt)

Utskottets hemställan bifölls med 179 röster mot 147 för reservafion 14 av John Johrtssort m. fl.

Mom. 16 (åtgärdsprogram för viss vårdpersortal)

Utskottets hemställart bifölls med 170 röster mot 156 för reservation 15 av Daniel Tarschys m. fl.

Övriga moment Utskotfefs hemställan bifölls.

Socialutskottets betänkande 38

Mom. 1 (frågan om avslag på proposifionen)

Utskotfets hemställan - som ställdes mot motiort.Sol57 av Jörn Svensson och Bertil Måbrink - bifölls med acklamation.

A/ow. 2 (begränsning av besökare)

Utskottets hemställan bifölls med 253 röster mot 70 för reservationen av Göte Jonssort m.fl. 3 ledamöter avstod frårt atf rösta.

Mom. 3 ' '

Utskottets hcmsfällart bifölls.

Kulturutskottets betänkande 21

Mom. 2 (kulturrådets roll på museiområdet)

Utskottets hemställan bifölls med 255 röster mot 70 för reservation 1 av Ingrid Sundberg m. fl.

Mom. 9 (Ekomuseum Bergslagen)

Utskottets hemställan bifölls med 263 röster mot 61 för reservation 2 av 7

Kerstin Göthberg m. fl. 2 ledamöter avstod frärt att rösta.

Prot. 1986/87:136 /V/ow. /4 (visst invandrarprojekt)

4jum 1987 Utskotfefs hcrtisfällart med godkännande av utskottets motivering-som

ställdes mot utskottets hemställan med den ändring i motiveringen sorn föreslagits i reservation 3 av Ingrid Sundberg m. fl.-bifölls med acklamafion.

Mom. 15 (visst ekologiskt projekt) Hemställan

Utskottets hemställan - som ställdes mot hemställan i reservation 4 av Kerstin Göthberg och Jan Hyttring - bifölls med acklamation.

Mofivering

Utskottets motivering - som ställdes mot utskotfets motivering med den ändrirtg däri som föreslagits i reservation 5 av Ingrid Sundberg m.fl. ~ godkändes rned acklamation.

Mom. 17 (artslag till Utvecklingsverksamhet inom museiområdet)

Utskottets hemställart - som ställdes rnot reservation 6 av Ingrid Sundberg m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 18 (viss budgetfråga)

Utskottets hemställan-som ställdes mot reservation 7 av Ingrid Sundberg m.fl. - bifölls med acklamafion.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Finansutskottets betänkande 29

Mom. I (inriktrtingen av besparingar gentemot kommurtsektorn)

Först biträddes reservafion 2 av Kjell A. Mattsson och Rolf Kenneryd med 42 röster mot 18 för reservation 3 av Harts Peterssort i Hallstahammar. 265 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter biträddes reservation 1 av Lars Tobisson m. fl. med 72 röster mot 39 för reservation 2 av Kjell A. Mattsson och Rolf Kenneryd. 214 ledamöter avstod från att rösta.

Slutligen bifölls utskotfets hemställan med 198 röster mot 70 för reservation 1 av Lars Tobisson m.fl. 58 ledamöter; avstod från att rösta.

Mom. 2 (förslaget till reviderat skatteutjämningssystem)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservafion 4 av Lars Tobisson m. fl., dels reservation 5 av Kjell A. Mattsson och Rolf Kenneryd, dels reservatiort 6 av Harts Peterssort i Hallstahammar - bifölls med acklamafiort.

Mom. 4 (regiortal skatteutjämrting)

Utskottets hemställan med godkänrtartde av utskottets rtiofivering - som ställdes mot utskottets hcmsfällart med godkärtnande av den i reservation 8 av Lars Tobisson m. fl. anförda motiveringen - bifölls med acklamation.

Mo/?(. 7 (skatfeutjärnnirtgsavgiff) PrOt. 1986/87:136

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 13 av Lars 4 juni 1987 Tobisson m.fl.. dels reservation l4av Kjell A. Mattssort och Rolf Kenneryd, dels reservafiort 15 av Hans Petersson i Hallstahammar - bifölls med acklamation.

Mom. 8 (särskild skatfeutjärnningsavgift)

Utskotfefs hemställan - som ställdes mot reservafion 16 av Anne Wibble m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 9 (kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning)

Först biträddes reservation 17 av Lars Tobissort m. fl. med 116 röster mot

18 för reservation 18 av Hans Petersson i Hallstahammar. 192 ledamöter

avstod från att rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställart - som ställdes mot reservation 17 av

Lars Tobisson m. fl. - genom uppresning.

Mom. 10 a (specialdestinerade bidrag)

Utskoffefs hemsfällan bifölls med 168 röster mot 158 för reservation 19 av Anne Wibble m. fl.

Mom. 10 b (statskommunal enhetsskaff)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 20 av Hans Peterssort i Hallstahammar - bifölls med acklamafion.

Mom. 12 (konsekvensbeskrivning och kostnadsartalys för beslut med kom-munalckonomiska konsekvertser)

Utskoftets hcmsfällart - som ställdes mot reservatiort 24 av Anne Wibble m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 13 (övriga anslag)

Utskotfefs hemsfällan bifölls med 306 röster mot 18 för reservation 25 av Hans Petersson i Hallsfahartimar.

Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls. -

Finansutskottets betänkande 24

Mom. I (allemanssparandct)

Utskottets hemställan bifölls med 206 röster mot 117 för reservation 1 av Anne Wibble m.fl.

Mom. 3 (sparfrämjande åtgärder)

Utskoftets hemställan bifölls med 168 röster mot 156 för reservation 2 av Anne Wibble m, fl.

Prot. 1986/87:136 Mom. 4 (utredning om hushållssparandet)
4junil987 Hemställan

Utskottets hemställan - som ställdes mot hemställan i reservation 3 av Kjell A, Mattsson och Rolf Kenneryd - bifölls med acklamafiort,

Motiverirtg

Utskottets motiverirtg - som ställdes mot dcrt i reservafiort 4 av Anne Wibble m,fl, artförda motiverirtgcrt - godkärtdes med acklamation.

Mom. 5 (sparstimulans och ökad aktiespridnirtg)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservafion 5 av Anne Wibble m, fl,, dels reservatiort 6 av Kjell A, Mattsson och Rolf Kenneryd -bifölls med acklamation.

Mom. 6 (mål för hushållssparandet) Hemställan

Utskoffefs hemställan - som ställdes mot hemställan i reservation 7 av Artrtc Wibble m,fl, - bifölls med acklamafion,

Mofivering

Utskottets motivering - som ställdes mot den i reservation 8 av Kjell A, Mattsson och Rolf Kenneryd anförda motiveringen - godkändes med. acklamation.

Mom. 9 (privata investeringskorttort)

Utskoffefs hemställart bifölls med 283 röster mot 40 för reservation 11 av Kjell A, Mattsson och Rolf Kenneryd, 3 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 10 (bosparande)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservafion 12 av Anne Wibble m, f\.,dels reservation 13 av Kjell A, Mattsson och Rolf Kenneryd -bifölls med acklamafion.

Mom. 11 (bosäffningslårt) Hcmsfällart

Utskottets hemställart bifölls med 303 röster mot 20 för hemställan i reservation 14 av Hans Petersson i Hallstahammar,

Motivering

Utskoffefs motivering - som ställdes mot den i reservation 15 av Anne Wibble m,fl, anförda motiveringert - godkändes med acklamation:

Övriga moment

Utskoftets hemställan bifölls.

6 § Föredrogs
lö konstitutionsutskotfets betärtkartde

1986/87:35 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden.

försvarsutskottets betänkande

1986/87:12 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden,

socialförsäkringsutskoftets betänkande

1986/87:25 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden.

Prot. 1986/87:136 4junil987

Jordbruks- och livsmedelspolitiken, m. m.

jordbruksutskottefs betänkartden

1986/87:27 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden och 1986/87:28 om ersättningar pä grund av radioaktivt nedfall (kompletteringspropositionen, prop, 1986/87:150 delvis).

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

7 S Föredrogs

jordbruksutskottets betänkanden

1986/87:26 om prisreglerande åtgärder pä jordbrukefs område, m, m, (prop,

1986/87:146), 1986/87:22 om jordbruks- och livsmedelspolifiken m, m,,

kulturutskottets betänkande

1986/87:22 om lag om fritidsbåtsregister, m, m, (prop, 1986/87:121),

skatfeutskoftets betänkande

1986/87:50 om komplefferingspropositionen m, m, (prop, 1986/87:150 delvis) samt

bostadsutskottets betänkande

1986/87:22 orn räntebidrag, bostadsbidrag och förnyelsebidrag m, rn, (prop, 1986/87:150 delvis).

Förste vice talmannen meddelade att betänkandena skulle debatteras i angiven ordning och avgöras i etf sammanhang efter avslutad debatt, ' Först upptogs till behandling jordbruksufskottefs betänkanden 26 om prisreglerande åtgärder på jordbrukets område m, m, och 22 om jordbruks-och livsmedelspolifiken m, rn,, vilka betänkanden skulle debatteras gemensamt, '

Jordbruks- och livsmedelspolitiken, m.m.

Anf. 2 ARNE ANDERSSON i Ljung (m);

Fru talnian! Som nyss anbefalldes kommergemensam överläggning att ske beträffande betänkandena 26 och 22 frän jordbruksutskottet. Det är en typ av strukturrationalisering som vi inom jordbruket är väl bekanta med. Jag har för den skull ingen anledning att invända mot den. Däremot blir det kanske sä att jag i huvudsak kommer att upphålla mig vid betänkande 26, utan atf jag tror att något väsentligt i betänkande 22 eftersatts.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Jordbruks- och livs-medelspoUtiken, m. m.

Såsom allfid under riksdagsårefs sista dagar behandlas jordbruksutskottets betärtkande artgående prisreglerande åtgärder inom jordbruket. Det har under åren blivit kutym att partiernas liksom utskoftefs menirtg om den egentliga prisuppgörelsen accepteras. Däremot finns i år, liksom de flesta andra år, knutet till proposifionen näraliggande men ändå, i förhållande till själva prisuppgörelsen, friståertde frågor. Dessa har i något högre grad tilldragit sig ledamöternas intresse.

En fråga av det senare slaget är vad regeringen kallar ett åtgärdsprogram för Norrland, Huruvida det som föreslås förtjänar def något pretentiösa namrtct åtgärdsprogram tärtker jag uppehålla mig vid om crt stund. Jag kommer också aft beröra huvudmanrtaskapet för rtytt skördeskadeskydd.

Först tärtker jag emellertid ta upp rtågra saker som kanske tilldrar sig något mindre intresse. Frågan orti artpassrtirtgsåtgärderna beträffande den överproduktion vi har i Sverige kan ge utrymme för en omfattande diskussiort om vi sä vill. Jag vill begrärtsa rnig fill etf konstaterande. Svenskt jordbruk har genom tillkomsten av ett miljö- och energidepartement fått två departementschefer atf ta hänsyn till. Den omständigheten atf jordbruksminister Mats Hellström och miljöminister Birgitta Dahl inte i alla delar samordnar sina aktioner har skapat förvirring och viss oro i jordbrukarlcdcu. Jag delar den oron.

Vi har gjort den bedömningen att den samlade effekten av de tvä departementens åtgärder av miljöinrikfad karaktär kan leda till en i grunden förändrad förutsättning för jordbrukspolifiken i vårt land. Detta framgår -om än knapphändigt-i reservation 4, Vi moderater har inte varit beredda att lämna begärt bemyndigande till regeringert beträffande åtgärder för produk-fionsanpassning, Def kan med viss rätt sägas atf ett bifall till vår reservation kan ha en viss handlingsförlamande effekt på de överenskommelser sorn kan komma aft ske mellan regeringen och jordbruket,

Anledrtirtgen till reservationen år, som jag nyss antytt, atf åtgärderna tenderar aft på ett avgörande sätt förändra den fastlagda jordbrukspolifiken. Detta skall rimligen inte beslutas av regeringen utan av riksdagen. Eftersom jordbruksministern finns här i kammaren kanske hart är beredd att i.ett kommartde anförande klargöra hur han ser på dessa fing.

Vi har tillsammans med folkpartiet liksom tidigare gått emot def med ett år i taget förlängda förbudet mot investeringar i djurstallar. På denna punkt har regeringen etablerat en låt-gå-polifik i så måtto aft invesferingsförbud för mjölkproduktionen för fjärde gången förlängs med ett år. Vi anser atf irtvesferingsförbudet är principiellt otillfredssfällartde och att det ger anledning till onödig byråkrati. Vi tycker att förbudet kan ha effektivitetshämman-de effekter, Def behöver knappast framhållas. Det är närmast en självklarhet. Vi anser också atf förbudet har varit rent negativt i vissa fall när det gäller förbättringar i djurmiljön, Slutligcrt är det inte troligt aft lönsamhefert i jordbruket har varit sådart atf den stimulerat till ökade investeringar. Följaktligen är denna åtgärd mer en prydnad i bidrags- och regleringsfloran, som är så rikligt företrädd inom jordbrukspolitiken.

Jag yrkar bifall till reservation 1 i betänkande 26,

Fru talman! I reservation 3 i samnia betänkande har vi moderater pekat på hur angeläget det är aft det finns ett rimligt förhållande mellan etf företags

djuruppfödning och arealunderlagef där uppfödningen bedrivs. Vi menar inte att det skall vara en arealanpassad produktion i alla delar, men av miljöskäl är def utomordentligt viktigt att det firtns tillräckliga arealer för företagens gödselhantering. Således anser vi att arealen i företag där djuruppfödningert är så omfattartde i förhållande till den egna arealen att arealen kontrakterats för gödselspridning, också utnyttjas för detta. Om inte kan den överanvändrting som eljest uppstår leda till miljöskador som kan vara allvarliga. Jag yrkar bifall till reservafion 3,

I rådande situation med överskott på jordbruksmark finner vi det synnerligen otillfredsställande att vår produktion av socker inte är så stor som möjligt med hänsyrt till befolkningens konsumtion. Vi finner def ytterst välmotiverat att graden av självförsörjning sätts till 95 % eller så högt som möjligt. Av någon outgrundlig anledning är endast utskoftets moderater och centerpartister överens om detta. Jag yrkar härmed bifall till reservation 7,

När det gäller åtgärdsprogrammet för jordbruket i norra Sverige anser vi att regeringen i någon mån har svikit riksdagen - och kanske även Norrlandsjordbruket, Riksdagen beslöt, efter förslag från ett enigt utskott för ett är sedan, att regeringen skulle utarbeta etf åtgärdsprogram för Norrlandsjordbruket, Riksdagen angav också ett antal punkter som särskilt skulle beaktas. Enligt den samlade borgerliga oppositionens mening är det åtgärdsprogram söm tagits fram ytterst torftigt, Dertna uppfattning delas för övrigt av jordbrukets företrädare.

Regeringens programarbete har inte givit urtderlag för rtågort uppräkning av bidraget till Norrland, Följaktligen barett belopp om 100 milj, kr, anvisats atf användas under en treårsperiod. Beloppets storlek - eller litenhet, om man så vill - framstår i rätt dager, när man inser att det, utöver att det skall gälla för en treårsperiod, också skall omfatta sju län. Härutöver, om jag har förstått propositionert rätt, skall det ges ett stänk av ekonomiskt tillskott över mitt hemlän Dalslartd,

Vi har nu inte anledning att i första hand kritisera beloppets storlek eftersom artalysen, enligt vår rnening, är så bristfällig att den inte ger besked om vare sig det ena eller det andra när det gäller ökat tillskott av pengar,

1 utskoftet har det rått något delade meningar om möjligheten att använda dessa medel under ett år. Jag anser inte atf propositionert förhindrar det. Om det efter dessa år skall tillföras ytterligare medel kan det däremot råda delade rtieningar om. Enligt moderata samlingspartiets menirtg är det infe uteslutet att ett större behov av medel kan finnas, men i så fall måste detta dokumcrtfcras i en mera djupgående analys i enlighet med fjolårets riksdagsbeslut - vilket vi också efterlyser. Vi får i så fall ta ställning fill det då ärendet återkommer.

När def gäller anvärtdningen av de 100 milj, kr, anser vi, tvärtemot vad regeringen säger, att dessa inte i första hand skall gä till särskilt skuldtyngda företag. Beloppet är först och främst alltför ringa för att ha någon betydelse i detta sammanhang. Det är viktigare atf företag med framtidsutsikter får del av de medel som finns att fördela. Med detta yrkar jag bifall till reservationerna 8 och 9 i betänkande 26.

Fru talman! Sedan något år tillbaka har moderata samlingspartiet framfört synpunkter beträffande rådgivning inom lantbruket. Vi har i en motion av

Prot. 1986/87:136 4junil987

Jordbruks- och livsmedelspolitiken, m. m.

Prot. 1986/87:136 Sven Eric Lorentzort givit förslag till förenkling och effektivisering av

4 juni 1987

Jordbruks- och livs-medelspoUtiken, m. m.

rådgivningsverksarnhefert. En framkomstväg som vi pekar på är atf i större utsträckning utnyttja hushållningssällskapen och våra utbildningscentra såsom lantbruksskolorna och högskolorna. Med detta yrkar jag bifall till reservation 16.

Regeringens förslag orn skördeskadeskyddets huvudmannaskap har vi ingen anledning att motsätta oss. Sannolikt är det en fåfäng förhoppning att tro att skördeskadeskyddets lidandes historia med detta är slut. Även en förändring är emellertid att hälsa med tillfredsställelse.

Den förändring av huvudmannaskapet som nu föreslås närmar skördeskadeskyddet jordbruket rent administrativt. Detta är i sig ingen garanti för ett bättre skydd och trygghet vid skördeskador, men borde göra skyddet mera påverkbart för den som skall ha nytta av det. Inte ens på den punkten är jag alldeles säker.

Förutsättningarna för den nya huvudmannen aft klara uppgiften är naturligtvis i hög grad beroende på om skördeskadefonden i obeskuret eller obeskattat skick kommer aft tillföras det nya skördeskadeskyddet. Jag förutsätter att förhandlingarna förts under denna förutsättning och att jordbruksministern anstränger sig, i kretsen av sina regeringskollegor, för att fondbeloppet som nu finns atf tillgå obeskuret kommer att stå till förfogande för skördeskadeskyddet.

Beträffande storlekcrt på statens bidrag fill fonden sägs i proposifionen att dess storlek kan aktualiseras först när fonden fått avsedd storlek. Vad som är avsedd storlek i detta sammanhang är en väl förborgad hemlighet. Jag kan dock tänka mig att det gär att göra något slags tolkning.

Jag vill i detta sammanhang endast erinra om att fonden för något år sedan i det närrtiasfe var dubbelt så stor som den är i dag, dvs. ca 625 milj. kr. Sedan dess har staten och även jordbruket upphört att tillföra fonden medel, variör den har minskat till dagens nivå om ca 325 milj. kr. En lämplig nivå för när bidragen fill fonden kan trappas av borde nog infe beskrivas i antal miljoner kronor utan när fondens avkastning orkar bära kostnaderna för administration och utbetalningarna till skördeskador. Då torde fonden vara vid en väl avvägd nivå. Enligt moderata samlingspartiet är det en rimlig målsättning.

Fru talman! Några ord om betänkande 22. I betänkandet har vi moderater en reservation angående en mera flexibel användning av vissa regleringsmedel. Det kan syrtas som att vi även för animalieproduktionen söker statens medverkan. Så är inte fallet. Vi har gjort den bedömningen att man inte behöver utesluta att vid större rörlighet av fondmedlens användning skulle pengar sorn gått för att täcka exportförluster för spannmål med större nytta för såväl staten som jordbruket kunna ha använts inom fläskprodukfioncn. Vi tycker i alla fall att större rörlighet borde kunna övervägas eftersom dcrt i kostnadshänseende är fill nytta för såväl staten som jordbruket.

Fru talman! För att undvika missförstånd ber jag att få yrka bifall till de reservationer i de två betärtkandena där moderata samlingspartiets företrädare finns med.

Anf. 3 BENGT ROSEN (fp):

Fru talman! Med tanke på riksdagens arbetssituation skall jag försöka begränsa mig till halva den artgivna tiden och koncerttrera mig på reservatiort 1 i betärtkande 22.

Vi politiker har satt upp fyra mål för jordbruket. Med nuvarande politik är det tveksamt om något av dem uppnås. Entydig statistik visar att produceuf-inålcf irtte uppnås, dvs. jordbrukarna får i förhållande till andra grupper ej likvärdiga inkomster. De flesta bedömare artser ej heller att beredskaps-, konsument- och miljömålen uppfylls. Många ifrågasätter dessutom våra jordbrukspolifiska mål. Trots detta är det hittills endast folkpartiet av riksdagspar-fierna som ansett att def är hög tid att förändra jordbrukspolitiken.

Den situation som vårt jordbruk befinrter sig i inger bekymmer och oro för framtidert. Näringen är sedan början av seklet reglerad, och regelmassan har ökat för varje decennium. I det i och för sig vällovliga syftet att säkra fillgången på livsmedel även under tider av avspärrning och krig har staten sedan 1930-falef lämnat stöd till vär inhemska produktion. Priserna fastställs vid jordbruksförhandlingar, och avsättningcrt garanteras via halvstatliga regleringsföreningar.

För att ge konsumenterna tillgång till bra livsmedel till låga priser har vi ställt stora produktivitetskrav på jordbruket och genom jordförvärvslagen drivit en hård storieksrationaliscring. Effektivitetskraven har lett till ökad mekanisering och specialisering, storskalig djurhållning samt ökad användning av handelsgödsel och bekämpningsmedel. Det har i sin tur medfört atf landsbygden har avfolkats i takt med att de små jordbruken försvunnit. Mångfalden i odlingslartdskapen har minskat och miljön har försämrats genom läckage av jordbrukskemikalier.

Den ökande överproduktionen av livsmedel i den industrialiserade världen har under 19S0-talel lett fram till en situation där överskotten måste dumpas på världsmarknaden till priser som motsvarar en tredjedel av produkfionskosfnaderrta. För rtärvarande växer utbudet på världsmarknaden rned 2,5'% per år och efterfrågan med 1 %. Vi förlorar årligen miljardbelopp på exporten av överskottsprodukfionen. För att söka anpassa produkfionen till den inhemska konsumtionen har vi, utöver en hård prispress på jordbruksprodukter, satt in allehanda produkfionsminskande åtgärder såsom nybyggnadsförbud för djurstallar, tvåprissystem för mjölk, mjölk- och köttpensioner, konfrakfsodling av sockerbetor, oljeväxter och stärkelsepotatis, trädesersättning. avgifter på handelsgödsel och växtskyddsmedel m.m. För varje ny begränsningspär vi på jordbruksregleringen och de administrativa kostrtaderrta. Det torde vara uppenbart att en jordbruksreglering, som först stimulerar den enskilde lantbrukaren till ökad produktion genom garanterade priser och avsättning, och sedan försöker att avhålla honom därifrån genom olika produktionsbegränsningar, har överlevt sig själv.

Lantbrukarna är inte någon enhetlig grupp, men det är ingen överdrift att påstå att den ekonomiska situationen är bekymmersam för hela näringen och i synnerhet för de unga lantbrukarna. Jordbruksstatistiken visar att lantbrukarna genomsrtittligt infe tillnärmelsevis når inkomstrnålet och atf ca 20 % av

Prot. 1986/87:136 4junil987

Jordbruks- och livs-. medelspolitiken, m. m.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Jordbruks- och livs-medelspoUtiken, m. m.

företagen för närvarande går med förlust. Den enskilde lantbrukarens möjlighet aft öka sin jordbruksinkomst är liten. Def är tveksamt om lantbrukarna skall betecknas som fria företagare; de är mer att likna vid fångar i ett föråldrat sysfem. Trots detta upplever lantbrukarna att det är de som får ta emot de ständiga angreppen.

Från miljöhåll ställs välgrundade krav på minskad användning av handelsgödsel, växtskyddsmedel och andra jordbrukskeniikalier. Djurskyddsorganisationer kräver omfattande förändrirtgar av djurhållningen. Massmedias konsumtiortsexperter kräver bättre livsmedel och konsumentföreträdarna billigare. Och en del ekonomer kräver fortfarande, ensidigt slopat svenskt gränsskydd, vilket innebär att vårt jordbruk skall konkurrera med dumpade utländska livsmedel. Det är irtte förvårtande att hela jordbruksnäringen i dag präglas av uppgivenhet.

Regeringens metod att möta den krissituation som jordbruket befinner sig i är partiella förändringar - snabba expertutredningar och pålappningar på jordbruksregleringen i stället för helhetsbedömning och samlade grepp i en ny jordbruksutredning.

I mars presenterade en arbetsgrupp inom folkpartiet ett förslag till förändrirtg av vår jordbrukspolitik. Vår utgångspunkt var att det är bäst med marknadsekonomi och frihandel. Vid en internationell avreglering och borttagna subventioner skulle sannolikt vårt effektiva jordbruk klara sig väl i konkurrensen. Men utan en internationell avreglering och så länge livsmedelsöverskotten i den industrialiserade världen består rtied åtföljande dumpade världsmarknadspriser - och det finns inget i dag som tyder på att situationen kommer aft förändras före sekelskiftet - kan vi infe ensidigt ta bort vårt gränsskydd, i varje fall inte om vi vill behålla ett svenskt jordbruk och ungefär nuvarande fördelning mellan skog och öppet landskap. Folkpar-figruppert förordade mot dert bakgrunden en ny jordbruks.utrcdning, som bl. a. bearbetar följande grundtankar:

Vi anser att en arealersättning bör införas. Utöver produkfionen av livsmedel har jordbruket stor betydelse för försvaret, beredskapen, regionalpolitiken, turismen och friluftslivet. Någon särskild ersättning utgår ej härför, utan ersättrtingen är inbakad i livsmedelspriserna. Precis sorn vi med skattemedel betalar för underhåll av parker och grönytor i våra tätorter skall vi enligt vår mening särskilt betala för landskapsvård m. m. till jordbruket. En arealersättning kan anpassas regionalt och därmed ersätta Norrlandsstödet. Den kan differentieras för åker, betesmark och andra naturtyper av särskilt intresse för flora, fauna, kulfur- och friluftsliv. Den kan i inledningsskedet även utgå fill björkplantering i slättbygd, så att vi minskar spannmåls-arealen.

Vi önskar att utredrtirtgert undersöker om vi kan avreglera fläsk-, ägg- och broilerprodukfionen, som i dag i huvudsak sker storskaligt, samt även de mindre jordbruken. Vi vill minska den statliga jordbruksbyråkratiri, bl. a. genom aft lantbruksnämnderna upphör att vara fristående länsorgan, genom att hushållningssällskapen övertar även deras rådgivning och genom att sällskapen knyts till läncrts larttbruksskolor, som får utvecklas till lantbrukscentra.

Vidare vill vi öka miljö- och kvalitefsaspekferna i jordbruket. När vi inte

längre har rtågot behov av aft öka produkfiortcrt mert däremot ett stort behov av att på alla områden förhindra miljöförstöring, är det hög tid att för jordbruket införa ett miljömål som är likställt med övriga mål.

Under våren har en rad initierade personer presenterat andra intressanta idéskisser till ett förändrat svenskt jordbruk. Där finns förslag som tar sikte pä minskad intensitet, ökad miljöhänsyn, förbättrad djurhållning och minskade regleringar. Det är intressant atf notera aft professor Olof Bolin, som i boken Makfen över maten föreslog ett ensidigt svenskt borttagande av gränsskyddet, nu i ett bidrag till lärtgtidsutredrtirtgert föreslår bibehållet grärtsskydd, ert tioproccrtfig irnportkvot, arealcrsättnirtg som utjämnar de geografiska olikheterna i odlingsbetingclscrna och i övrigt marknadsekonomi genom total avreglering inom landet. Detta förslag är liksom övriga värt atf utredas.

Jag yrkar härmed bifall till reservationerna 1 och 5 i betänkande 22 och reservationerna 1, 8, 13 och 15 i betänkande 26.

Prot. 1986/87:136 4junil987

Jordbruks- och livs-medelspolitiken, m.m.

Anf. 4 KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! För ungefär 14 dagar sedan behandlade vi här i kammaren ett annat betänkande från jordbruksutskottet, nämligen det som gällde ändringar i jordförvärvslagen. Jag hade vid def tillfället anledning att vara förhållandevis nöjd både med betänkandet och med regeringens hantering tidigare. När vi i dag behandlar befänkartdena 22 och 26 är det infe lika väl beställt. Det finns anledning att göra en tillbakablick innart jag går in på de direkta sakfrågorna.

Under första hälften av 1900-talet upplevde Sverige liksom stora delar av världen två gånger en mycket stor brist på livsmedel. Dert lärdom mart tog av detta var aft olika länder behöver ha en nationell självförsörjning. Det innebär aft marknadskrafterna måste begränsas när det gäller livsmedelsproduktionen; de får inte ha ett sådant inflytande atf jordbruket i de olika nationerna slås ut.

Denna situation har under den senaste tiden lett till en kraftig ökning av livsmedelsproduktionen i hela i-yärlden. Def har uppstått ett stort överskott på världsmarkrtadcrt. Det finns niycket tyngande lager, som gör atf världsmarknadspriserna är utomordentligt låga. Under 80-talef har produktionert varierat. Det som diskuteras mest i dag frårt svensk sida är spannmålsöverskottet, eftersom vi i huvudsak har uppnått balans i fråga om animalierna.

Om man ser till den totala världsproduktionen och relaterar överskottet till denna, har överskottet under 80-talet ändå inte varit något mer än 1 % per år. Detta kan tyckas vara en låg siffra, men när volymerna samlas upp är efter år blir det etf tyngande överskott, som innebär aft världsmarknadspriserna nu ligger under den nivå som det över huvud taget går atf tänka sig att producera till.

Def är därför viktigt att slå fast att det inte finns några förutsättningar för att avreglera jordbruket och avskaffa prisregleringen. Jag känner en viss tillfredsställelse, när jag noterar aft även folkpartiet säger att detta inte är möjligt. Däremot måste jag konstatera att def folkpartiet nyss förordade inte var någon avreglering utan snarast en påreglering. Ett sysfem med detaljerat arealbidrag skulle sannolikt bli mycket bekymmersamt för dem som skall

2 Riksdagensproiokoll 1086/87:136

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Jordbruks- och livsmedelspolitiken, m. m.

handha det i riksdag, regering och myndigheter.

Efter att det i Sverige inte har varit brist på livsmedel under nästan ett halvt sekel är det naturligtvis lätt att glömma bort att en sådan brist kan uppstå. Det är också lätt atf glömma bort att den höga produktionen i Sverige egentligen'inte är beroende av produktionsförmågan ensam i den svenska jorden, utau den är i högre grad beroende av importerad handelsgödsel, åtminstone importerade råvaror som ammoniak, importerade drivmedel, importerad teknik, importerade maskiner och importerade kemikalier.

Från den synpunkten kan naturligtvis det huvudmål sorti angavs i det jordbrukspolitiska beslutet 1985 om att trygga livsmedelsförsörjningen under såväl fredsfid som avspärrning och krigstillstånd tyckas vara överinfriat, därför att det nu fiuns ett betydande överskott. Så är det egentligen inte. Produktionskraften ensam hos de svenska resurserna skulle nämljgen inte innebära en tillnärmelsevis så hög produktion som i dag.

Beslutet om jordbrukspolitiken innehöll, förutom huvudmålet om att trygga livsmedelsförsörjning, också två, eller möjligen tre delmål. Det finns också ett konsumentmål, som innebär att de svenska konsumenterna skall tillgodoses med bra livsmedel till rimliga priser. Så är också fallet, i varje fall vad gäller de svenska livsmedlen.

I takt med aft man lyckas åstadkomma balans mellan produktion och efterfrågan i Sverige och intresset för import på vissa områden kan bli större, uppstår också ett problem, nämligen att se till att de importerade livsmedlen är av samma kvalitet som de svenska. Det kan också konstateras att så infe alltid är fallet. Det har inte varit möjligt att kontrollera dem på samma sätt. och dessutom märks det vid kontrollen av importen aft de ofta innehåller en betydligt högre andel av restsubstanser från exehipelvis kemikalier än vad svenska produkter gör.

Def andra delmålet, inkomstmålef för jordbrukarna, har ingalunda uppfyllts under de senaste åren. Överproduktionen har pressat lönsamheten, och det har lett till att jordbrukarna försökt kompensera sig genom atf öka produktionen ytterligare, varför de har hamnat i en rävsax.

Det tredje delmålet, resurs- och miljömålet, är naturligtvis på lång sikt det allra viktigaste. Denna fråga harockså aktualiserats under sertare tid, genom bl. a. miljöministerns agerande.

Jag har i detta sammanhang anledning aft citera förre miljöministern och nuvarande statsministern i etf tal som han nyligen höll - jag tror aft det var på SSU-kongressen. Där sade Ingvar Carlsson atf "'vi socialdemokrater måste föra en politik som ser till helheten"". Miljön är nämligen inte den enda utmaningen. Oron inför miljöförstöringen ""får inte leda oss att tro att vi måste skjuta alla andra hänsyn åt sidan"" eller att ""vi måste vrida klockan tillbaka och bromsa all teknisk och ekonomisk utveckling"".

Jag har här i kammaren och vid andra tillfällen ofta förebrått Birgitta Dahl för tveksamhet och alltför stor försiktighet i miljöfrågorna. Jag skulle också kunna säga att statsministerns uttalande är mycket försiktigt, men det ligger någonting i detta atf se till helheten - man får irtte glömma vissa mål därför att man tar tag i de andra.

Den fråga jag vill rikta till jordbruksministern, som är närvarande här. är om regeringen har glömt bort vissa mål. Jag kritiserar alltså inte Birgitta Dahl

för de krav som hon ställer gentemot jordbruket, men varför hörs inte i samma veva jordbruksministern, som har ansvar för helheten i jordbrukspolitiken? Varför kommenteras inte inkomstmålet, som kommer i farozonen om man rikfar skarpa krav mot jordbruket i detta avseende?

Samhället har beställt ett visst jordbruk, ett jordbruk som skall vara högeffektivt, använda den bästa tekniken, använda kemikalier och höga hartdelsgödselgivor. Sedan börjar denrta rtiöjlighef begränsas - visserligen i den första omgången bara. i Laholmsbukten, men de uttalanden som har gjorts tyder på att ungefär samma regler komrner att gälla för stora delar av södra Sverige.

I fråga orti användning av kemiska medel har vi från centerpartiet till betänkande 22 fogat reservation 10. Vi anser att det är angeläget att minimera användningen av kemiska bekämpningsmedel i jordbruket, både för atf få bra produkter, för att vara rädda om marken rnen också för att minska arbetsmiljöriskerna för odlarr-ia och dem som använder bekämpningsmedlen. Det är alltså mycket angeläget. Från den synpunkten finns det inte rnycket att invända mot att åtgärder vidtas för att begränsa sådana bekämpningsmedel som kan avvaras, exempelvis tillväxtregulatorer som-stråförkortningsmedel.

Däremot är själva hanteringen utomordentligt tvivelaktig. 1 betänkande 26, om jordbruksprisreglcringen, tar vi centerpartister upp frågan i reservation 6. Vi säger där att regeringen, efter det att avtal har träffats med jordbruket, förändrar förutsättningarna förproduktionen. Vi anscratt det är omöjligt atf agera pä detta sätt. Man måste i stället diskutera i förväg, sä att jordbruket får en rimlig möjlighet att anpassa sig. Vi vill att riksdagen genom att bifalla reservation 6 ger regeringen till känna att det inte får gå till så som det har gjort den senaste tiden.

När det gäller miljöfrågorna är det mycket angeläget att lantbruket förvaltar och använder jorden pä ett sätt sorn garanterar att de negativa miljöeffekterna av både växtnäringstillförsel och kemikalieanvändning elimineras. Vi måste också skapa ekologiskt anpassade brukningsmetoder. Så långt regeringens insatser i detta avseende syftar åt det hållet har jag ingenfing att invända. Men jordbrukarna måste känna motivation föi" aft medverka i miljöarbetet. Den som känner sig lurad eller hotad har svårt att känna en sådan motivation.

Duktiga bönder har enligt de intentioner som samhället haft investerat och effektiviserat. Räntestcgringen i början av 80-talef har lett till att mänga investeringar har blivit olönsamma. De skärpta miljökraven kommer nu i strid med effektiviteten. Det som är bekymmersamt är aft de som har varit mest lyhörda för samhällets signaler nu riskerar att bli de som kommer mest i kläm, att bli de som känner sig mest lurade och rnest hotade. Regeringens beslut om att nu, till en början i Laholmsbukten och senare kanske i hela södra Sverige, kräva en arealbaserad djurproduktion, måste befraktas som etf mål för hur en ur miljösynpunkt acceptabel djurhållning skall utformas på sikt. Men det är naturligtvis avarterna, dvs. stora mängder stallgödsel på små arealer eller vid fel tidpunkt, som skall bekämpas med förtur. Det ställer säkert jordbrukarna upp pä. Däremot är det orimligt att tillämpa begränsningsregeln snabbt och hänsynslöst rnot familjejordbruken och därigenom rasera lantbrukarfamiliernas ekonomi. ■

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Jordbruks- och livsmedelspolitiken, m. m.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Jordbruks- och livs-inedelspolitiken, m. m.

Det vore intressartt att få klarlagt av jordbruksministern, allra helst i dag, vad som är avsikten. Gäller det atf med prioritet bearbeta avarterna eller kommer det också att gälla de mindre jordbruken, där ekonomin rasar och man kanske måste avyttra en fjärdedel av en besättning. Det kan röra sig om fem sex kor, vilket är av avgörande betydelse för just denna enhets ekonomi.

En annan sak är att samhället måste ta det ekonomiska ansvaret av de förändrade spelreglerna. I annat fall blir det omöjligt aft skapa def förtroende mellan regering och näring som är nödvändigt för att miljöarbetet skall kunna föras vidare. Därför är beskedet om hur det beslut .som regeringen har fattat om Laholmsbukten kommer att tillämpas mycket viktigt. Det måste bli en förrtuftig fillämprting som ger möjligheter aft arbeta på rätt sätt.

Def är angeläget att det i framtiden finns en möjlighet att utnyttja jordbrukets hela produktionskapacitet. Genom att göra det kan vi producera inte bara livsmedel, utan också energi, fibcrrävara, råvara till den kemiska industrin etc. De här frågorna tas upp i betänkande nr 26, och jag har anledning att med viss tillfredsställelse notera aft jordbruksmiriistern anför att man av de medel som finns tillgängliga också skall kunna använda en del för denna produktionsanpassning. Det hade naturligtvis varit bättre om def hade förelegat konkreta förslag, som riksdagen i dag kunnat ta ställning till. Nu ber regeringen om ett bemyndigande för aft klara situationen inför nästa odlingssäsong. Jag anser aft frågan är sä angelägen atf vi inte kan motsätta oss etf sådant bemyrtdigartde. Regeringen måste få lov att agera för att kunna medverka till att bringa ned överskottet för nästa års skörd.

Däremot är jag krifisk mot en annan formulering, nämligen när jordbruksministern säger att det därför är av stor vikt att jordbruksnäringen själv, redan inför nästa odlingssäsong, tar initiativ till sådana typer av åtgärder sorn kan utvecklas och iutroduceras. Jag är inte kritisk mot själva innehållet i meningen. Det är naturligtvis alldeles rätt att näringen skall ta initiativ. Men frågan är om regeringen kan stå vid sidan om och bara vänta på inifiativ från rtäringen. Att utnyttja produktionspotcrttialcn i jordbruket på ett riktigt sätt måste vara ett intresse för hela samhället. Det måste därför också vara en uppgift för regeringen att medverka till att sådana här initiativ tas.

Jag vill också fa upp frågan om Norrlandsstödet. Def program som nu har kommit från regeringen - def beställdes av jordbruksutskottet förra året -utgör naturligtvis en besvikelse. 1 viss mån riktas besvikelsen inte bara mot regeringert, när vi reserverar oss i år. Centern, folkpartiet och moderaterna har en gemensam reservafion, nr 8, som redan har kommenterats av Arne Andersson i Ljung, Jag frågar mig litet grand var vpk har blivit av den här gångert. Tidigare har det funnits en enighet om att sluta upp kring de här frågorna, men i detta sammanhang lyser vpk nu med sin frånvaro, Norrlands-intresset är kanske inte alltid sä stort,

I det program som beställdes var det rnånga frågor som krävde svar. Det handlade om sysselsättningen; man skulle se till hela livsmedelssektorns betydelse för sysselsättningen. Det är inte infriat i det förslag sorn har kommit. Man skulle titta på beredskapsnivån. Det har inte heller gjorts till fyllest. Man skulle se på en ökad samordning mellan jordbrukspolitiska stödformer och arbefsmarknadspolitiska, Def har inte skett. Man skulle se på

frågan om produktionsinriktning, olika alternativ och fa härtsyrt till klimatet. Några sådana förslag har inte heller presenterats, Def sades i föregående års betänkande, motsvarande det vi har i dag, att åtgärdsprogrammet skulle tas fram i samarbete med företrädare för jordbruksnäringen, Det har inte heller skett. Det har visserligen varit på remiss, men det är samma program som gick ut som en promemoria från regerirtgen som har lagts på riksdagerts bord. Detta innebär atf det som har föreslagits är begränsat och strider både till anda och bokstav mot det beslut som fattades för ett år sedan. Därför bör riksdagen besluta att i dag som sin menirtg ge regerirtgen fill känna vikten av en allsidig belysning av behoven av insatser för stöd till jordbruk i norra Sverige, så som riksdagens beslut med anledning av jordbruksutskottets betänkande 1985/86:24 angav. Jag yrkar alltså bifall till reservation 8 till betänkande 26,

Det går infe att göra någonfing utan pengar. Regeringen har nu föreslagit att 100 milj, kr, skall få användas under tre år, Def ligger i sakens natur att om vi vill ha ett bättre program måste det ävcrt få kosta rner pengar. Därför framför vi i reservation nr 13 att anslaget på 100 miljoner skall kunna utnyttjas redan under det kommande budgetåret och aft regeringen därefter, i anslutning till det nya programmet, skall anvisa mer medel.

Men här förhåller det sig pä ett annat sätt än när det gäller själva innehållet. Här är def moderata samlingspartiet som lyser med sin frånvaro. Vpk har ställt upp. Hade det funnits en litet bättre samordning mellan ytferlighcterna i denrta kammare hade regerirtgens svaga politik förmodligen kunnat bemästras på ett bättre sätt.

Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till de reservationer där vi centerpartister är med och för övrigt till utskottefs hemställan.

Prot. 1986/87:136 4junil987

Jordbruks- och livsmedelspolitiken, m. m.

Anf. 5 JAN JENNEHAG (vpk):

Fru talmart! Karl Erik Olsson undrade: Var blev vpk av, har vi glömt Norrland? Nej då, def har vi inte. Vi kan mycket väl inse att åtgärdsprogrammet har brister, men vi utgår också frän att de synpunkter som kommer fram efter hand får genomslag och atf det finns en ärlig vilja hos regeringen att fa itu med dessa problem, I det stycket har naturligtvis alla goda krafter vårt stöd. Vi finner det föga mcrtirtgsfullt aft nu kräva ett nytt åtgärdsprogram, utart vi bör se till att få de åtgärder gertomförda som är föreslagna. Då är vi en bit på väg och har lagt något bakorti oss som gör att vi får kraft att vidta ytterligare åtgärder.

Så något om investeringsförbudet inom animalieproduktionen. Som ny riksdagsledamot och ledamot i jordbruksutskottet får man naturligtvis frågor från sympatisörer, väljare - presumtiva väljare får vi väl säga i detta fall - och motståndare. Vad sysslar ni med, vad gör du? När man då berättar om vissa saker, t, ex, om investeringsförbudet inom animalieproduktionen, får man ofta en förvånad fråga: Vad, står ni och fräter om hönshus?

Då vidtar en pedagogiskt sett komplicerad process att försöka förklara att def inte är rikfigt sä enkelt, utan att investeringsförbudet har kommit till på grund av att man hade för stor produktion av ägg och att det då var föga meningsfullt att ge samhällsstöd för att bygga ytterligare hönshus, dvs, i första hand inte hönshus i traditionell mening utan djurfabriker, produk-

Prot. 1986/87:136 4juni 1987,

Jordbruks- och livsmedelspolitiken, m. in.

fionsanläggningar där hönan är blott en liten del. Vet man också att regeringen förbereder en ny djurskyddslag finner man det än mer märkligt att vi skall fa bort det tillfälliga investeringsförbudet. Dessa två kriterier borde vara alldeles tillräckliga. Överproduktionen, som våren av anledningarna fill atf man en gång införde investeringsförbudet, kvarstår, och till det kommer det jag nämnde om djurskyddslagen. Det resonemang, som vi för fillsammans med-centerrt i reservation 2 till betänkande 26, håller.

När def gäller stöd till särskilt skuldsatta jordbruksföretag har vi en reservation gemensam med centern och moderaterna. Vi menar att särskilda medel rnåste fill för detta ändartiål. Det föreslagna anslaget om 100 milj, kr, bör användas för offensiva satsningar. Jag yrkar bifall till reservafion 9,

1 reservafion 13 behandlas anslag fill genomförande av åtgärdsprogrammet, Karl Erik Olsson berörde detta och tyckte det var tråkigt att moderaterna inte ansåg sig kunna stödja detta förslag. Vi behöver pengar redan under det första åref, och def finns i princip ingenting som hindrar att de också används med en gång. Därutöver måste regeringen återkomma med förslag om medelsanvisrting för de kommande budgetåren.

Jag övergår nu till betänkande 22,

Livsmedelspolitik är infe bara en fråga om att producera, Livsmedelspoli-tik är inte enbart jordbrukspolitik. Det är produktion av råvaror, förädling, distribution, konsurnentinflyfande, förädlingsindustri och koncentrations-tendenserna inom denna, inte minst pä den internationella marknaden. Vi behöver en lokal livsmedelsproduktion för att främja möjligheterna för Norrlands inland atf utvecklas, för att främja högre kvalitet pä livsmedlen och för aft säkra vårt nationella oberoende. Jag yrkar bifall till reservation 2 i betänkande 22,

Den storskaliga animalieproduktionen har samband med regional självförsörjning. En ganska stor och växande del av produktionen av animalier sker i djurfabriker, som är skilda från det egentliga jordbruket. Som jag nämnde tidigare finns det tendenser att transnationella företag tar över allt större delar av animalieproduktionen och skaffar sig kontroll över både genetiska resurser, avelsresurser och fodertillförscl.

Denna utveckling - fast med utveckling menar man oftast en posifiv förändrirtg, så lät oss kalla -det förändring - är verkligen tvivelaktig. Djurfabriker och andra anläggningar av den typen bör inte fä uppföras, Befinfiiga anläggningar bör på sikt avvecklas och produktionen skall knytas till decentraliserade och måttligt stora anläggningar. Den regionala obalansen i livsmedelsproduktionen måste motverkas. Det är viktigt att fä största möjliga självförsörjning i. hela produktionskedjart. Jag yrkar bifall fill reservation 4,

Samhällets stöd till alternafiv odling behandlas i reservation 9, Konsumenternas behov av så långt som möjligt kemikaliefria och högkvalitafiva livsmedel skulle tillgodoses på ett bättre sätt om samhället erkände och praktiskt tog konsekvenserna av att man vill ge stöd åt alternativ odling, eller det som har kommit aft kallas alternativ odling. Det egentliga begreppet är ju naturenlig odling. Det är odling som sä långt det är möjligt avstår frän att använda bekämpningsmedel och konstgjorda gödningsmedel,- Jag yrkar bifall till reservation 9,

Det jag nu har sagt har samband med vad som behandlas i reservationerna 10 och 11 om minskad användning av gödselmedel och bekämpningsmedel. Man kan säga att def finns tendertser till att produkfionen blir ett slags kemiskt krig mot naturen, Def finns oerhört mäktiga intressen som gynnas av bekämpningsmedelsartvärtdning, som baserar sin utsädesforskuing på användning av bekämpningsmedel och som inte intresserar sig för en utveckling i motsatt riktnirtg. Jag menar atf en successiv avveckling av kemikalieanvändningen möjligen på kort sikt kan leda till en lägre avkastrting av vissa grödor. Men dertna avveckling är önskvärd och någonting som vi bör vara beredda att betala för.

Fru talman! Med detta yrkar jag, för den händelse jag glömt något under framställningen, bifall till vpk-reservationerna 2, 9 och 13 i betänkande 26 och reservationerna 2, 4, 9 och 11 i betänkande 22,

Prot. 1986/87:136 4juni]987

Jordbruks- och livs-medelspoUtiken, m. in.

Anf..6 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik:

Fru talmart! Dert stillsamma ton i vilken denna jordbrukspolifiska debatt förs gynnar utomordentligt väl Jan Jennehags sätt att glida förbi intresset för Norrlartd, Jag skulle vilja uppfordra Jan Jennehag atf närmare motivera varför ni har ställt er vid sidan om de övriga fre parfiernas krav att riksdagsbeslutet från i fjol beträffartde ett åtgärdsprograrti för Norrland skulle fullföljas,

Anf. 7 JAN JENNEHAG (vpk) replik:

Fru talman! Den stillsamma tonen, Arne Andersson i Ljung, motsvaras naturligtvis av en insikt om att vi infe kan få allt, infe i denna riksdag, I vissa fall tvingas vi konstatera: O,K,, åtgärdsprogrammet var inte bra men det är en bas för atf kunna göra något. Låt oss genomföra det som är föreslaget, så har vi en utgårtgspurtkt för ytterligare åtgärder!

Anf. 8 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik;

Fru talman! Det är väl ändå ganska bedrövligt om den stillsamma tonen skall skörda triumfer i sakdebaffcrt.

Jag lyssrtade på televisionen under det gångna veckoslutet, och jag förstod att det i vänsfcrpartiet kommurtisterrta firtrts resurser, som ger anledning till både ett högt röstläge och bestämda uppfattningar i sakfrågorna. Nu är jag inte nöjd med att åberopa den stillsamma tonen och def trivsamma umgänget, Jan Jertnehag,

Jag vill fråga: Vad vill ni när det gäller Norrlartd? Vill ni någonting mer? Vill ni aft det tvä år gamla jordbrukspolitiska beslutet skall stå fast när det gäller Norrland, eller vill ni att vi skall krypa undan, och, i sä fall, vill ni skydda regeringen genom aft krypa undan?

Anf. 9 JAN JENNEHAG (vpk) replik;

Fru talman! Jag anser infe att det är att krypa undan, om vi genomför de åtgärder som föreslagits och det som vi gemensamt med centern och folkpartiet har reserverat oss för, Karl Erik Olsson hade också funderingar om varför ni inte harställt upp på det. Kanske kan vi få till stånd en diskussion även kring detta, Arne Artdersson.

Prot. 1986/87:136 4junil987

Jordbruks- och livs-medelspoliliken, m. m.

Förste vice talmannen anmälde atf Arrtc Andersson i Ljung anhållit att till protokollet få antecknat atf han infe ägde rätt fill ytterligare replik.

Anf. 10 MARGARETA WINBERG (s):

Fru falman! Det blev en litet annorlunda ordning i dessa debatter än vad som var sagt från början. Jag kommer i huvudsak ätt uppehålla rnig vid betänkande 26 men även något kommentera betänkande 22.

För ett par veckor sedan fick jag några uttalandert från den socialdemokratiska kvinnoklubben i Luleå. Alla handlar de om våra livsmedel och har kommit till då medlemmar läst studiecirkeln Strategi för ett bättre liv. Jag skall återge en merting i ett av dessa uttalanden: Ge oss färska, friska, hälsosamma produkter, byggda på kvalifetsråvaror, inga onödiga tillsatser för lång förvaring. De artdra uttalartdena haudlar om bestrålning av våra livsmedel och om rädslan för vad vi får i oss när vi äter importerad mat.

Jag vet att dessa åsikter som kvinnorna i Luleå franiför har stark förankring hos människor ute i landet. Man kan med fog instämma i det som lantbrukare Berit Runsten från Jämtland sade i söndagens radioprogram Lantbruksnytt, nämligen att detta med kvalitet inte är en fluga som gåröver. Debatten om och kraven på bättre matkvalitct har kommit för att stanna. Vi väntar nu bara på ett förverkligande.

Dagens betänkartde 26 orti prisregleringen handlar om vad konsumertterna skall betala för maten, hur vi skall fä balans mellan produktion och konsumtiort samt delvis hur deuna mat skall produceras. De nödvändiga miljöhänsynen kommer infe till direkt uttryck i uppgörelsen om priserna, men låt mig säga att jag tror atf det är alldeles nödvändigt att kommande år ge miljöfrågorna plats i prisförhandlingarna.

Jordbruksfrågorna har på grund av människors allt större intresse och medvetenhet blivit populära och på ett helt annat sätt än fidigare omskrivna i massmedia. Då och då har frågan huruvida vi nu slagit in på en ny jordbrukspolitik skymtat fram. Man kan också ana den i någon av reservafionerna. På den frågan vill jag svara nej. De mål som lades fast 1985 gäller. Men man måste komma ihåg vad de innebar, nämligen en ganska stor förändring jämfört rned 1977 års beslut. Den största förändringen var naturligtvis att kvalitets-, miljö- och resursmålen lyftes fram på ett helt annat sätt än tidigare. Def är dessa mål som nu utvecklas. Regeringens beslut angående Laholmsbukten och förbudet mot stråförkortningsmedel är två enskilda exempel. Jag är säker på att vi kommer att få fler. Inom kort kommer t. ex. dert särskilda experfgruppcrt, som skall uudersöka hur vi kan minska intensitctcrt i jordbruket, att lägga fram sina förslag, spannmålsgruppen arbetar med produktionsanpassningen osv. Def pågår således ett intensivt arbete med att förverkliga de nya mål som riksdagen 1985 satte upp.

En annart del i detta betänkande är det särskilda åtgärdsprogram för Norrland sorn riksdagen beställde i fjol. Utöver det särskilda prisstödet fill jordbruket i norra Sverige anslås 100 milj. kr. för att delvis ge detta jordbruk en alternativ chans och inriktning. Detta är, fru talman, däremot ett uttryck för en ny syn på jordbrukspolitikert i de glesare delarna av norra Sverige.

Programmet har varit föremål för en remissomgång och har - tvärtemot vad Arne Anderssort i Ljuug hävdade - fått ett positivt mottagande. Jag har

inte någonstans kunnat utläsa att lantbrukarnas organisationer skulle anse att programmet är "torftigt". Däremot har en anrtart krifisk syrtpunkt kommit från flera håll. Den har gällt det låga anslaget. Men den principiella inriktningen har t. o. m.harangerats från vissa håll.

Det är dock enligt min mening viktigt att slå fast att man rned denna nya hållning i Norrlandspolifikcrt inte är garanterad att målsäftnirtgen atf behålla produktionert på 1984 års rtivå bibehålls. Det är fortfarartde så att det traditionella familjejordbruket bildar grund för primärproduktionen och också utgör en bas för den förädlirtgsindustri som fortfarande finns kvar. Hundrarniljonersprogrammct är ett komplement, och dess stora värde ligger i ambitionen att också de glesare, mindre bördiga områdena skall kunna behålla produktion och mänrtiskor och därmed också service.

Detta program är etf första steg för atf uppfylla den beställning som riksdagert gjorde 1986.

Till betänkande 26 har fogats 16 reservationer. Två behandlar investeringsförbudet, fast utifrån något olika aspekter.

. Moderater och folkpartister vill helt upphäva förbudet, med motiveringen atf det är principiellt felaktigt, byråkratiskt och effektivifetshämmande. Centern och vpk vill ha kvar förbudet också för fjäderfän.

Förbudet mot nyinvestering tillkom i en tid av överproduktion. Syftet var aft försöka begränsa detta överskott. Man kan diskutera vad som är skälet till att produkfionen och konsumtionen av animalier nu börjar balansera varandra. Det är förvisso en rad åtgärder som satts in, varav investeringsförbudet utgör en del.

Med tanke på alla de medel som finns och väntar på att få bli investerade i främst södra Sverige i anläggningar för nöt och svin, är en förlärtgning mofiverad. Motsvarande situation föreligger inte beträffartde fjäderfän.

I reservation 3 frän moderaterrta tar mart upp den gamla frågan om arealbidrag. Vi har också hört att folkpartiet är irtne pä den linjen. Jag vill säga att utskottsmäjoriteten ingalunda är främmande för denna tanke. Det finns ett visst mätt av både klokhet och nödvändighet i den. Vi tror dock atf denna tanke - utan något särskilt tillkännagivande - är föremål för intresse i . regeringen och i de arbetsgrupper som funderar över produktionsanpassning och miljökrav.

De moderata ledamöterna i reservatiort 4 vill inte ge regeringen mandat att - utan riksdagens hörande -besluta orn produktiousanpassade åtgärder. Till det vill jag säga följande.

En regering måste ges en viss form av självständighet. Det gäller inte bara inom jordbrukspolitiken utan också inom ändra verksamhetsoinråden i vårt samhälle. Den självständigheten skall rnan ha inom de ramar som riksdagen har saft upp. Karl Erik Olsson pekar jusf på vikten av att i den här frågan kunna handla snabbt. Regeringen behöver få frihet att besluta i vissa av de här frågorna utan ett långdraget parlamenterande i utskott och kammare. Det kan dessutom vara så att beslut måste tas var för sig och vid olika tidpunkter rnen ändå ingå i ett helhetsperspektiv. Det är svårare att gå till riksdagen med varje enskilt ärende där vi inte ser hela bilden.

Centerns reservation 5 angående ansvaret för jordbrukets utveckling ligger i linje med vad spannmålsgruppen arbetar med. Men det arbetas även

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Jordbruks- och livsmedelspolitiken, m. m.

■25

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Jordbruks- och livs-medelspolitiken, m. m.

på annat håll, och jag vet att jordbruksministern kommer att redovisa bl.,a. detta i sitt anförande. Eftersom arbetet infe är klart är det omöjligt att lägga fram något förslag frårt regeringens sida på den här punkten.

Centerns reservation nr 6 angåertde formerna för överläggningarna är något diffus. Jag blev infe klokare när jag hörde Karl Erik Olssort tala. Å ena sidan motsätter man sig exempelvis inte förbudet angående stråförkortningsmedel och åtgärder beträffande Laholmsbukten, men å andra sidan förutsätter man att denna typ av ordning inte upprepas. Riksdagen kan aldrig föreskriva för regeringen när den - inom de ramar som riksdagen har fastställt - får lägga fram sina förslag. Det måste vara upp till parterna atf när sådant - som nu har skett - inträffar, bedöma om man anser aft det är värt aft väga in det i nästkommande förhandlingar.

Beträffande reservationen om självförsörjningsgraden för socker hänvisar jag fill utlåtandet och proposifionen, där det klart framgår att man tagit hänsyn till att driften vid samtliga betbruk skall upprätthållas.

Betänkandets största reservation rör förslaget fill program för Norrlands-jordbruket. Jag blir något förvånad när jag läser den och ännu mer förvånad när jag hör debatten här i dag. Jag skall därför gå igenom de olika punkter sorn finns i reservationen, och som här har komrricntcrats.

1. Uppgift om livsmedelssektorns betydelse som underlag för sysselsätt
nirtg saknas, skriver man. Det har en ganska enkel förklarirtg, nämligen atf
statistiken rörande detta, som finns i folk- och bostadsräkningen för år 1985,
ännu inte är framtagen och färdigbearbetad. Siffrorna från 1980 fanns rned i
LMK och kan läsas där. Varje län har dessutom en uppfattrting och uppgifter
om hur stor andel av den vuxna befolkningen som för sin försörjnirtg är
berörd av de olika Icdert i jordbrukssektorn.

Beträffande de regionalpolitiska målen blir jag än mer förvånad, därför atf hela programmet artdas. regionalpolitik. Det står i inledningen och det återkommer ständigt. För oss som bor och verkar i Norrlartd är det t. o. rti. så att vi ibland tycker att de regionalpolifiska aspekterna litet grartd dominerar över de jordbrukspolifiska aspekterna, som vi faktiskt också gärna vill hävda i det norrländska jordbruket. Dessa 100 miljoner är ju ägnade atf främja sysselsättning, hålla bygderna vid liv och stödja strävandena aft bibehålla rtaturen öppen.

2. Ni kritiserar sedan atf man inte har tagit hänsyrt till beredskapsskäl. I mårtdags debatterades det nya försvarsbeslutet. Där ingick etf avsnitt om livsmedelsbcrcdskapcrt. Jag hänvisar fill detta.

3. Ni kritiserar den, som ni hävdar, uteblivna samordningen mellan de jordbrukspolifiska irtsatserna och de arbefsmarknadspolitiska. Möjligheten atf använda en del av dessa 100 miljoner fill att bygga upp annan verksamhet än rent jordbrukspolifisk verksamhet är en arbetsmarknadspolitisk fråga. Anslaget ligger visserligen kvar under titeln jordbruk, men det är väl infe det formella utan det materiella inrtchållef som man skall räkna.

4. Ni klagar över att regeringen inte föreskrivit hur och på vilket sätt alternativ produktion skulle kunna kombineras med de rtorrländska jordbruken. Det är mycket underligt atf ni borgerliga partier på detta sätt underkänner länens egen förmåga aft tänka och hartdia. I andra sammanhang

vill ni avreglera, decentralisera och ge ökad makt och befogenhet fill mänrtiskor som berörs av beslut. Staten skall faktiskt lägga sig i så litet som möjligt. Men här kräver ni förslag till hur och var man skall odla bär, var grönsaker växer bäst osv. Nog kan vi väl ha det förtroendet för kommunerna, lantbruksnämnderna och länen att vi låter dem fatta dessa beslut?

5. Er sista kritiska puukt behartdlar tillkomsten ay programmet. Ja, man kan naturligtvis hävda atf berörda intressenter skulle ha varit rned och hållit i pertnan från första stund. Nu fann regeringen ett smidigare sätt som framför allt, och det är viktigt för Norrlandsbönderna, gjorde def möjligt att ta ett första steg redan nu.

Def är ingalunda så att någon har hållits utanför slutskrivningen. Förslaget har, som jag sade tidigare, gått ut på remiss och jag hävdar åfcrigeii att mottagandet över lag blev positivt. LRF, hushållningssällskap, lantbruksnämnder och många andra intressenter har lämnat sina remissvar.

Jag menar sammanfattningsvis att de borgerligas krifik mot åtgärdsprogrammet saknar grund och därför kan lämnas utan åtgärd frän riksdagens sida.

Reservafion nr 9 berör de kraftigt skuldsatta. Den särskilda satsning som gjordes för två år sedan frän vår sida visade sig, det kan vi nog vara ärliga och erkärtrta så här i efferhartd, vara mindre bra. Den bidrog till orättvisor och i viss mån till godtycke. Därför är def rimligt aft ha den ordrting som föreslagits i propositionen.

Möjligheterna till förvärv av skogsmark behandlas i reservafion nr 10. Här är def äter domänverkefs rnark man vill privatisera. Av ideologiska skäl vänder vi oss mot detta. Domänverket skall dock självfallet medverka i strukturarbetet på samma sätt som alla andra. Def är dessutom viktigt att lantbruksnämnderna driver en aktiv markpolitik. Jordfonden spelar härvidlag en stor roll och komrner förmodligen atf få ännu-större betydelse efter vårt beslut om en ny jordförvärvslag.

När det gäller reservafion nr 11 angående forskning hänvisar jag till den skrivning som finns i betänkandet.

Jag vill gärna instämma i de tankar som förs fram i centerns reservation nr 12 om lokal produktion. Jag kan vitsorda vad utskottsmajoriteten hävdar, nämligen att lokal upphandling förekommer i stor utsträckning i våra komrnuner och landsfing. Men jag vill också peka på de svårigheter av ett helt annat slag som kan finnas. De lokala producenterna har ofta svårigheter med lagerhållningen, och kan därför inte tillgodose uppköparnas behov i den utsträckning som rnan skulle önska.

Beträffande reservationerna nr 13 och 14 hänvisar jag till texten i betänkandet.

Reservationerna nr 15 och 16 tar upp lantbruksnämndernas rådgivningsverksamhet. Folkpartiet vill minska anslaget, eftersorn man tror atf arbetsbelastningen kommer atf minska. Utskottsmäjoriteten delar inte denna syn. Även om antalet jordbruksföretag förmodligen inte kommer aft öka i framtiden, kan man förutse andra arbetsuppgifter. En omställning till ett rner ekologiskt, miljövänligt jordbruk kräver, ny kunskap. Def är fel och illusoriskt att tro att denna kunskap kommer av sig själv.

Prot. 1986/87:136 4junil987

Jordbruks- och livs-medelspoliiiken, m, m.

Prot. 1986/87:136 4junil987

Jordbruks- och livs-medelspoliliken, m. in.

Moderaternas reservation begär en översyrt av rådgivningsverksamheten. Det är i och för sig etf mera begripligt krav. Vi förutsätter dock atf deu förändring man eftersträvar sker inom ramen för den fort- och vidareutbildning som bedrivs inom nämnderna.

Fru talman! Jag skall kortfattat säga några ord om betänkartde nr 22. Det innehåller exempelvis reservafion nr 6, som far upp ett enklare och mer flexibelt regleringssystem. Reservafionen redovisar infe i klartext hur man har tänkt sig dert här flexibla användningen.

Om jag har tolkat reservationert rätt, innebär den dock att olika produktionsgrenar skall kunna hjälpa varandra via regleringskassorna. Det finns skäl för förslagsställaren att ytterligare fundera över kortsekvenserna av en sådan metod. Vilka grenar skall betala och vilka skall erhålla betalning? Vilka konsekvenser skulle detta få?

Reservation nr 7 berör det internafionella samarbetet. Förutom det som står i betänkandet vill jag hänvisa till de uttalanden om vårt biståndsarbete som biståndsministern har gjort på senaste tiden. Hon förespråkar mycket kraftigt miljöpolitiken i biståndsarbetet.

Reservation nr 8 framhåller def angelägna med en ökad linodling. Majoriteten har inga invändningar mot detta och pekar på vad som har hänt på området. Linutredningen har för det första kommit med förslag till etf femårsprogram. Utskottet pekar för def andra på det projekt som har igångsatts i Örebro län, och för det tredje pä möjligheterna atf odla lin på mark som legat i träda, med trädesersättning.

Fru talman! Slutligen tar man i två reservafioner i betänkande nr 22 upp frågan om minskad användning av gödselmedel och bekämpningsmedel. Det råder inget tvivel om atf dagens debatt om mat och jordbruk har kommit för att stanna. Det finrts ingen återvändo på den våg som konsumenterna, regeringen och allt fler bönder nu börjar gå. Utskottsmajoriteten markerar detta gcrtom aft hävda att "Strävartderta mot ett jordbruk i ekologisk balans måste anses ligga i linje även med den grundsyn som företräds av den alternativa odlingens förespråkare." Detta är ord i ett utskottsbetänkande som förplikfigar.

Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till betänkandena nr 22 och 26 och avslag på samtliga reservafioner.

Anf. 11 KARL ERIK OLSSON (c) replik:

Fru talrnan! Riksdagen beställde ett Norrlandsprogram och regeringen har lagt frarn ett sådant. Om man skall gå en viss vägsträcka och börjar från början, så är det klart aft man kommer en bit bara man börjar gå, och def är ungefär def som regeringen har gjort.

I mitt inledningsanförande tog jag inte upp de punkter där jag tycker atf proposifionen är bra. Jag kan gärna nämna att det är bra t. ex. att man satsar pä kombirtcrade företag, men vad jag har tagit upp är de saker som regeringen infe har gjort. Det anser jag vara vår uppgift atf göra som opposition, men vi gör def framför allt därför att det är angeläget för Norrland.

Sedan är def litet synd att enigheten infe blev större än den blev, att vpk inte ställde ijpp när def gällde orden och att moderaterna infe ställde upp när

def gällde pengarna. Men mer om det vid något senare tillfälle.

Margareta Winberg kritiserar den syn som vi utvecklat i reservation 6 om agerandet i frågorna om Laholmsbukten och stråförkortningsmedel. Egentligen är det här bara fråga om att skapa ett förtroende mellan jordbruket och regeringen som innebär att jordbruket ställer upp på de nödvändiga miljöåtgärder som jag tror att i varje fall de allra flesta'är överens om. Då måste man ha en frarnförhållning, och def är detta vi vill markera med kravet på ett tillkännagivande. Man måste få besked i god tid, och det här är ingen fråga som är helt akut. Dert har diskuterats under åratal.

Vi har medverkat till att regeringen skall få bemyndigande att agera. Det beror inte på atf vi har någon överdriven tilltro fill regeringerts förmåga och kapacitet utan på det prakfiska förhållandet att riksdagen inte sammanträder under den tid när det är nödvändigt att göra någonting. Det finns både en kritik och ett bemyrtdigartde i vårt sätt att se pä detta, nämligen kritik för att inte fler förslag har lagts fram till i dag som vi nu kunde besluta om. Därför är det en tvingande nödvändighet aft regeringen får fullfölja det som inte har blivit färdigt tidigare.

Margareta Winberg talade om färska, friska livsmedel, oro för bestrålning och oro för import. Det är väldigt bra. Men varför, Margareta Winberg, röstar ni socialdemokiMter emot oss när det handlar om att skärpa kraven på importen och när det handlar om lokal upphaudling? Det är inte länge sedan ni här i kartimaren demonstrerade att ni inte står för de ord som Margareta Winberg nyss uttalade.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Jordbruks- och livs-medelspolitiken, m. m.

Anf. 12 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik:

Fru talman! Mot slutet av sitt anförande blev Margareta Winberg så till den grad mild och god aft hon rent av sade att det vi moderater framför i reservafionen om rådgivningcrt var ett begripligt krav. Vi är tacksartima för denna eftergift.

Det hade kanske varit mera på sin plats atf vi inte ens hade haft någon reservation beträffande Norrlandsjordbrukef. av det enkla skälet att ni inte hade behövt företa er någonfing annat än vidhålla den målsättning beträffande åtgärdsprogrammet som vi var överens om i fjol. Den var inte mera säregen än aft den direkt anknöt fill den tvä år gamla målsättningen för svensk jordbruks- och livsmedelpolitik som antogs efter livsmedelskommitténs arbete. Dcrt förutsatte att vi skulle bibehålla produktionen i Norrland på 1984 års nivå.

Jag behöver inte utveckla detta särskilt mycket mer, men eftersom Margareta Winberg bor i Norrland och rimligen skall försvara utskottets ställningstagande hemma, vill jag så här oss emellan ge en liten vink om vad Norrlandsbönderna möjligen kornmer att säga.

De komrner att peka på den produktivitetsminskning som har skett i Norrland. De kommer att säga aft i och för sig är det illa, inte så mycket för svenskt jordbruk som för Norrland som glesbygd, aft jordbruket tunnas ut. De kommer att peka konkret på hur förädlingsindustrins förutsättningar försvagas genorti att företagen fär ett för litet underlag.

Detta kommer de att ställa små vänliga frågor om. Men det finns fortfarande en chans - det gäller också Jan Jennehag - att ändra sig på den punkten.

Prot. 1986/87:136 4junil987

Jordbruks- och livsmedelspolitiken, rn. m.

Vi bara vidhåller vad vi anförde för ett år sedan, och jag instämmer gärna i vad Karl Erik Olsson sade om att det inte är något större fel att man har kommit en bit på väg. Men det är obegripligt varför socialdemokrater och kommunister nu faller undan. Ni kunde gott ha vidhållit fjolårets beslut och sagt aft nu går regeringen vidare.

Det blir, fru talman, ett svar till såväl Karl Erik Olsson som Mai-garefa Winberg beträffande moderaternas pengar. Vi har uppfattningen att det går att använda medlen redan första året, om det befinns lämpligt. Pengar därefter fär motiveras med den vidare analys som vi efterlyser. Och dä kommer vi nog att vara med på de pengarna, av det enkla skälet att vi tror att det är nödvändigt för Norrland.

Anf. 13 MARGARETA WINBERG (s) replik;

Fru falman! Jag vill fråga Karl Erik Olsson vad det skall kallas när man vill utveckla kombinationsför-ctag, där den ena delen år jordbruk och dert andra delen är något annat. Det kan vara skogsbruk, rnen det kan också vara turism, hantverk, någon typ av indusfri eller en tjänst på något annat vis. Vad innebär den synen om infe ett led i arbetsmarknadspolitiken?

Det är illa, tyckerjag, atf det framförs kritik enbart utifrån detta att det inte fas medel från länsanslag, från länsarbetsnämnden eller var det nu finns pengar för den traditionella typen av arbetsmarknadspolitik. Det är väl ändå aft infe se till irinehällef utan bara se till formalia!

Visserligen har vi en duktig regering, men vad hade Karl Erik Olsson och övriga väntat sig att man skulle kunna åstadkomma under ett år? Jag sade att man har tagit ett steg, och det instämde Karl Erik Olsson i. Def är ett steg, och jag vidhåller att def är etf steg i rätt riktning. Detta har jag talat med mänga bönder om, och de inser och anser det.

Resultatet skall utvärderas efter ett antal år. Det kan ske fort nog, kanske redan om ett par år. Då får vi väl se hur man skall ta nästa steg. Def får vi se här i utskott och kammare. Eftersorn jag vet aft regeringen arbetar parallellt med ytterligare saker, kan det komma fler steg.

Beträffande Laholmsbukten och stråförkortningsmedel säger Karl Erik Olsson atf frågan har varit aktuell under åratal. Men om den har varit def, varför fanns då inte dert mcrttala beredskapcrt? Varför reagerade man så häftigt när besluten kom? I andra sammanhang får ministrar kritik för att dra ut på besluten, att de infe är handlingskraftiga osv. När nu en minister visar handlirtgskraft, då är det för srtabba ryck.

Till Arrte Artdersson i Ljung vill jag säga att det finns ingenting i programmet om Norrlandssfödet som motsäger att vi skall bibehålla 1984 års rtivå.

Sedart vill jag nog hävda aft mina kontakter med Norrlandsböndcrna är bättre än Arne Artderssorts. Jag umgås väldigt mycket med dem, och de har irtte uttryckt aft det här programmet pä något vis är torftigt. Den kritik som hörts gäller huvudsakligen två saker. LRF har hävdat att det är ett för lågt belopp, och sedan finns det andra instanser i Norrland som ansett att någon annan än lantbruksnämnden borde ha hand om genomförandet.

Anf. 14 KARL ERIK OLSSON (c) replik;

Fru talman! Det är bra att man satsar på kombinationsförefag. Jag vill gärna understryka en gång till att det inte är inriktnirtgert av Norrlartdspro-grammet som vi vänder oss emot, utan det äromfattrtirtgenochden bristande överensstämmelsen med de krav som riksdagen ställde för ett år sedart.

När det gäller samordrtingen mellart å ena sidan jordbrukspolitiken och å artdra sidart arbctsmarkrtadspolifiken blir jag rtu äurtu mera orolig än jag har varit tidigare. Margareta Winberg anförde, atf man kart ta av de 100 miljortcrna som var avsedda för jordbruket för att anvärtda på ärtdra områdert. Det irtnebar att man reducerar ytteriigare de medel som går till jordbruket. Vi har i stället utgått ifrårt att crt sartiordrtirtg skulle innebära atf man skulle ta av de medel som normalt anvärtds för arbetsmarknadspolitiken för att utnyttja i en kombinerad verksamhet.

Men nu förstår jag att jag fattar detta fel, och då anser jag atf det inte blir mycket över för att stödja det norrländska jordbruket.

När det gäller åtgärderna i Laholmsbukten och stråförkortningsmedel; Visst har det funnits en mental beredskap. Jag har själv flera gånger under lång tid uttryckt, atf om man från samhällets sida kan säga aft vi infe skall odla hela arealen, måste det också vara möjligt aft säga att vi kan avstå från aft anvärtda vissa andra produktionsrtiedel. Men det är inte särskilt bra aft komma med det förslaget när bönderna planerat växtodlingen och gödslingen och har preparaten hemma. Det är att komma litet för sent, och det är där kritiken ligger fast.

Sedan noterade jag att Margareta Winberg saknar svar på frågan varför man när det gäller friska, färska livsrtiedel, lokal upphartdiirtg. bättre kontrollavgifter på importerade livsmedel röstar mot oss i kartimarcrt:

Prot. 1986/87:136 4junil987

Jordbruks- och livsmedelspolitiken, m. m.

Anf. 15 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik: .

Fru talman! Jag kan ju tycka att det var bra att mau med härtsyn till den korta tiden åstadkom någonfing. Men det fanns ingenfing i fjolårets beställnirtg som sade aft resultatet skulle vara färdigt en viss tid, att det var så bråttom. Ni hade den tid ni behövde. Jag har möjligen dragit den felaktiga slutsatsen att ni inte hade mer att prestera.

Och denna näst intill rörande beskrivning; ett steg i taget, det kommer nog ett steg till, nu får vi titta på det, def kauske kommer om något år framöver-det var som om det gällt att beskriva en åldring som rtied käpp tar strävsamma steg över vidderna.

Det är inte ofta medlemmarna av den socialdemokratiska gruppen beskriver regeringert på def sättet. Jag har irtgert anlednirtg aft irtvända, men nog tycker jag jordbruksministern ser vitalare ut än så, och vi tycker def var överdriven kritik. Jordbruksministern kan mycket mer än Margareta Winberg vill tillvita honom. Jag tycker att han skall fortsätta i enlighet med reservanternas förslag. Då spelar det ingcrt roll orti riksdagert får större eller mindre stöd fördetta, fördet var så fjolårsbeslutet var formulerat. Def tycker jag är viktigt.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Jordbruks- och livsmedelspolitiken, m. m.

Anf. 16 MARGARETA WINBERG (s) replik;

Fru talman! Jag noterar med tillfredsställelse att Karl Erik Olsson nu är med pä inriktnirtgert, medart han kritiserar omfattningen. Det återspeglar inte riktigt reservatiorten, tycker jag. Däri verkar det som om det vore fel på allting som har gjorts. Jag kan trösta Karl Erik Olsson med vad jag förut sade: detta är att betrakta som ett första steg. Ytterligare steg följer.

Arne Andersson i Ljung ironiserar litet över gamla mänrtiskor med käpp, men samtidigt säger han att detta inte var nödvändigt, vi sade ingenting i fjol om att def skulle komma förslag över huvud taget detta år.

Detta rimmar illa dels med situationen som den är i Norrland, dels med den inställrting som alla bönder där har, nämligen att man väntar pä någonting och tycker det är ganska bråttom. Enligt Arne Anderssons inlägg delar han inte den uppfattrtirtgert. Hart tycker tydligert att de irtsatser som rtu föreslås skulle kurtna vänta till etf annat år och då förhoppningsvis vara fler.

Anf. 17 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM;

Fru talman! Trots den besvärliga situationen som jordbruket befinner sig i för närvarande kunde jordbruksnämnden i samförstånd med Lantbrukarnas förhandlirtgsdelegafion och Konsumentdelegationen lägga fram ett förslag om prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för tiden den 1 juli 1987-den 30 juni 1988.

Det är naturligtvis mycket bra att det varit möjligt aft komnia överens mellan parterna utan medling. Jag tolkar def som ett tecken på atf det trots olika uppfattningar i sakfrågor ändå skall vara möjligt att finna gemensamma åtgärder också i andra för jordbruket viktiga frågor.

När riksdagen vid den här tiden för etf år sedart diskuterade prisfrågorna, handlade diskussionen fortfarande om gamla tvistefrågor.

Under hösten 1986 kunde regeringen emellerfid träffa överenskommelser med jordbruket i en rad för näringen och samhället angelägna frågor. Överenskommelsen innebar bl. a. atf den s. k. historiska spannrnålsskulden slutgiltigt reglerades.

Övercrtskommelscn innebar som bekant även ett nytt skördeskadeskydd med LRF som huvudman fr. o. m. 1988 års skörd och en överenskommelse om finansieringen av djurens hälso- och sjukvård.

Ytterligare en fråga som diskuterades av riksdagen förra året var Norrlandsjordbruket. Också här har vi i och rned årets prisproposition kommit en god bit pä väg genom åtgärdsprogrammet för jordbruket i norra Sverige såsom Margareta Winberg nyss utvecklat det.

På en viktig punkt är dock situafionen fortfarande i stort sett oförändrad jämfört med föregående års debatt. Jag tänker på spannmålsöverskottet.

I riksdagens debatt om detta förra året framhöll jordbruksutskottets ordförande Karl Erik Olsson aft "såväl riksdagen anser att de medel som staten under en övergångsperiod ställer fill förfogande för atf underlätta produktionsanpassningen, måste utnyttjas för att stödja en inriktning av produktionen sorn så snart som möjligt minskar kostnadsbelasfningen på samhället och på lantbrukets ekonomi. För aft göra detta krävs en omställning, där den s. k. överskottsarealert utnyttjas för annan produktion.""

Jag vill i sammanhanget understryka vikten av atf jordbruksnäringen far sin del av ansvaret för överskotten. Det är viktigt att näringen själv redan inför nästa odlingssäsortg tar initiativ till åtgärder.

Karl Erik Olsson frågar om samhället är berett medverka. Självfallet är samhället berett att medverka. Sådana åtgärder som man tar initiafiv till från näringens sida skall kunna främjas inom ramen för de medel som staten ställer till förfogande för produktionsanpassning inom ramen för statens 40-procenfiga ansvar.

Under den femårsperiod sorn riksdagen beslutat om är det viktigt att mau kan redovisa konkreta resultat av omställningsarbetet inom jordbruket. Staten ställer också upp med betydande resurser för forskning och utveckling om alternativa produktionsformer i jordbruket och nya grödor, cnergigrö-dor, industrigrödor och annat.

Staten medverkar alltså och är beredd att ställa pengar till förfogande inom 40-procentsramen. Men när det gäller förslag till nya produkter som skall lanseras på en marknad - och det är detta det handlar om i hög grad - måste inifiativet komma frårt företagen själva.

Så gott som alla industriländer producerar i dag mer jordbruksprodukter än de kan sälja. De stora överskotten dumpas på en krympande världsmarknad. Överfulla livsmedelslager, som motsvarar två års världshandel, trycker ner priserna än rner. Den internationella jordbrukskrisen drabbar såväl skattebetalare som konsumenter och jordbrukare, vilkas inkomster- minskar till följd av dyrbara subventioner av överproduktionen. Också u-ländernas bönder drabbas av överproduktionen i industrilärtderna.

Den internationella jordbrukskrisen fortsätter att förvärras. Genom allt högre effektivitet och en mer intensiv odling, starkare insatser av-kemikalier och handelsgödsel, fortsätter man att driva upp överskotten i mänga länder.

Denna ohållbara utveckling måste brytas. För första gången har mart beslutat om internationella förhandlingar i GATT för att komma bort från det nuvarande slöseriet, Sverige kommer att vara aktivt i dessa förhandlingar,

Konsumertterna ställer allt högre krav pä matens kvalitet. De intensiva produktionsmetoder som driver fram överskotten leder i vissa fall till att maten blir sämre än den skulle kunna vara: De högavkastande, kemikaliein-tensiva produktionsmetoderna leder också till skador på miljön i form av övergödning av haven; kemiska restsubstanser blir kvar i jord, vatten och mat,

Def är därför nödvärtdigt med ett omtänkande i jordbrukspolitiken. Riksdagens beslut från år 1985 atf vidga jordbrukspolitiken till en livsmedels-politik med större hänsyn till miljön och konsumenterna anger en klar målsättning. Tidigare än andra länder har vi börjat angripa våra egna överskottsproblem för atf få en produktion som är i balans. Vi har kommit en bra bit på väg när det gäller mjölk, kött och fläsk, som ju också har sagts tidigare i debatten här. Nu gäller det alltså, som jag var inne på tidigare, det stora spannmålsöverskottet.

Det gäller också att prakfiskt nu förverkliga de nya målsättningarna för livsmedelspolifiken, där böndernas inkomstmål, konsumenternas mål om låga priser skall kombineras med hänsyrt fill miljö, matkvalitct, djurens hälsa

Prot, 1986/87:136 4junil987

Jordbruks- och livsmedelspolitiken, rn. m.

3 Riksdagens protokoll 1986/87:136

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Jordbruks- och livs-medelspoldiken, m. m.

och välbefinnande. Det är alldeles givet atf detta är en svår omställning, som rymmer inånga konflikter mellan olika intressen. Det är därför viktigt att arbetet sker på en bred front och så mycket som möjligt i samordning och samarbete mellan de olika aktörerna.

Mycket av jordbrukets regleringar rnåste förenklas och mer av marknadssignaler föras in i systemet. Det gäller t, ex, spannrnälsgruppens utredning om frågan om ett s, k, tvåprissystem på spannmål som man arbetar med där-def är crt sådart fråga.

En annan fråga som jag vill beröra i detta sammanhang gäller att jag kommer att ge jordbruksnämnden i uppdrag att studera olika alternativ för atf avreglera äggproduktionen, som kanske är den mest industriliknande produktionen inom jordbruksområdet.

Problemen på världsmarknaden kan vi inle ensamma göra någonfing åt. Där krävs det resultat ay GATT-förhandlingarna, Vi måste sorn andra länder skydda vårt eget jordbruk genom ett gränsskydd. Men inom dess ram finns det stora möjligheter att successivt förenkla och avreglera. Vi arbetar därför för att jordbruket skall bli mer likt andra branscher, där det är kundernas krav på god kvalitet och rimligt lågt pris som styr produktionen.

Vi vill angripa överskotten genom att minska subventionerna och ersättningert till jordbruket för de livsmedel vi själva infe behöver. Där är då tvåprissystemet ett exempel på detta.

Den nya livsmedelspolifiken handlar också om hur djuren föds upp och behandlas. Vi får inte acceptera att produktionsformerna leder fill att djur far illa. Vi bör infe finna oss i att djur får bölder, leverskador eller stressas genom alltför hårda uppfödningsformer. Vi skall infe acceptera, menar jag. att djur föds upp under sådana former. Det har vi också beslutat om i vissa fall när det gäller artificiella medel som antibiotika och hormoner för att få snabbare tillväxt.

Nya regler - def tas också upp i prispropositionen - bör införas så att endast jordbrukare som levererar friska och välmående djur får full betalning. Vi arbetar inom departementet också med en rty och strängare djurskyddslag, som vi senare skall presentera för riksdagen.

Våra krav på livsmedelskvalitet gäller inte enbart jordbrukets egna produktionsformer utan allt det som sker i livsmedelskedjan, i livsmedelsindustrin, i transporter och i handeln.

Jag vill ge ett litet exempel på ett arbete där man nu kan gå vidare när det gäller kvaliteten, nämligen i fråga om temperaturen vid transporter och förvaring av mjölk öch charkuferiprodukter. Skärpta regler för högsta tillåtna temperatur ger där klara fördelar för konsumenterna frän kvalitetssynpunkt, I niånga andra jämförbara länder, t, ex, Tyskland, Danmark och Norge, har man i dag betydligt lägre temperatur ärt våra -I- 8 grader. Ofta har man -I- 5 grader och i vissa fall t, o, m, endast -I- 4 grader som högsta tillåtna temperatur. Detta ger klara kvalitetsfördelar för konsumenterna, och jag menar att det är dags atf vi pä allvar börjar arbeta med denna fråga också i Sverige, Jag vet att man från livsmedelsverkets sida kornmer att driva den.

Vi arbetar också för att göra def möjligt att ha en rner småskalig livsmedelsindustri på vissa områden. Det. ger färskare mat och större valmöjlighet för konsumenterna. Jag kan nämna att regeringen i dag gett

styrelsen för teknisk utveckling i uppdrag att ta fram förslag på program som främjar småskalig teknik i livsmedelsproduktionen.

Konsumenterna måste kunna lita på att livsmedlen infe innehåller farliga ämnen, är näringsriktiga och häller vad de lovar. Därför arbetar vi med bättre och mer begriplig märkning av livsmedel, strängare kvalitetsregler, mer kvalitetsbetalning, som prioriterar kvalitet på de sämre produktionsformernas bekostnad osv.

När det gäller den för konsumenterna och hushållen förvisso avgörande frågan om priserna på livsmedlen är det positivt att nu kunna konstatera för första gången på rätt länge att prisutvecklingen för livsmedel enligt pris- och karfellnämndcrt uuder periodert maj förra året till maj i år varit klart lägre än den allmänna prisutvecklingen. Tidigare har ju ofta matpriserna drivit på den allmänna prisutvecklingen - det senaste året ligger matprisufvecklingen klart lägre, och det är positivt,

I det sanimanhanget vill jag peka på den utredning som har tillsalts med uppgift aft se över kortkurrensförhållandena och prisbildningen inom livsmedelsindustrin.

Det här är första gängen som def görs en ordentlig utredning om alla leden i livsmedelskedjan efter jordbruket. Jag tänker dä på Lars Hillboms utredning. Så snart generaldirektörert i SPK är färdig med dcrt, vilket beräkrtas bli någon gång i höst, avser jag att bjuda in handeln och grossisterna till överläggningar.

De stora handelskedjorna och grossisterna måste ta sitt ansvar för att hjälpa till med lokal distribution, sä aft också små odlare kan nå närmarknaden med färska produkter, sä att vi kan minska användningert av konserveringsmedel och andra insatsämnen, som nu behövs för att klara mycket långa transporter.

Den nya livsmedelspolitiken handlar också om att utveckla landsbygden, I Norrlandsjordbruket och i glesbygdsområden gäller det att främja, som har diskuterats här tidigare i dag, kombinationer av jordbruket och annat näringsliv, så att sysselsättningen kan tryggas och lartdskapet hållas öppet och levande, 1 det program som vi har lagt frarn vill vi sätta sysselsättningen i bygderna i centrum i stället för de insatser som hittills har lett till storleksrationalisering och överskottsproduktion.

Jag vill såga rned anledning av diskussionen om olika steg och hur regeringen "vandrar pä vidderna"", eller hur det var Karl Erik Olsson uttryckte det, att vi vill ta till vara erfarenheterna av det här programmet successivt, Vi menar aft den utvärdering som man skall göra mycket väl kan ske successivt. Vi tror att det är klokt att ganska snabbt sätta i gång med detta för att se i vilken utsträckning de åtgärder som vi nu vidtar i Norrlandsjordbrukef och som är av annan karaktär än tidigare i praktisk handling kan överföras också till andra glesbygdsområden.

Jag tycker också att def i det sammanhanget är viktigt att man, som jordbruksnämnden har framhållit i sitt remissyttrande, prövar om det är klokt och möjligt att införa ett arealstöd sorn komplement till Norrlandssfödet, Det skulle då gälla vissa glesbygder i norra-Sverige där det inte. frän allmän natur- och landskapssynpunkt är önskvärt att lägga ned åkermark.

De hårda miljökrav vi i Sverige ställer på industri, komrnuner, transporf-

Prot. 1986/87:136 4junil987

Jordbruks- och livsmedelspolitiken, in. m.

Prot. 1986/87:136 4junil987

Jordbruks- och livsmedelspolitiken, m. rn.

väsende m, m, måste självfallet också gälla jordbruket. Användningen av kemikalier och handelsgödsel i jordbruket måste minskas både för att ta ned överproduktionert och för miljörts skull.

Jag har som bekartt rtyligert tillsatt en särskild expertgrupp som skall studera hur intensifetcrt i jordbruket skall kuurta sänkas genom minskad användning av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel.

Jag vill säga till Karl Erik Olsson, när han hävdar att jag inte diskuterar böndernas inkomstmål och att miljöministern och jag infe fanns tillsammans, så fanns vi just tillsammans vid en presskonferens kring detta. Där tog jag upp frågan om böndernas inkomstmål i diskussionen. Det har jag gjort också häri riksdagen. Jag menaratt def är alldeles givet aft kostnadskonsekvenserna av en mer miljövänlig produktion självfallet kan beaktas i prisförhandlingarna. Här finns det ju olika skolor, Def finns de som är optimister och menar aft en rner miljövärtlig produktiou irtte kortimer aft leda till högre kostrtader på sikt. De pekar dä på erfarenheterna från den svenska irtdustrin. där hårda miljökrav har kunnat förenas med god lönsamhet och en hygglig kostnadsnivå. Det finns också pessimister som menar att de rtiiljökrav som vi ställer på jordbruket kommer att leda till högre kostnader. Om pessimisterrta har rätt, är det alldeles självklart att detta är frågor som kan beaktas i prisförhandlingarna på samnia sätt som andra kostnadskomponenter förs in i prisförhandlingarna, Def har jag sagt vid flera tillfällen, och det är en given utgångspunkt atf miljökostnaderna, i den mån de uppträder - där vet varken Karl Erik Olsson eller jag i dag om pessimisterna eller optimisterna har rätt -, är en fråga som kan lyftas in i förhandlingarna,

Def var däremot inte helt klart för mig, efter den kritik som Karl Erik Olsson riktade mot regeringen på denna punkt, var centern egentligen står själv när det gäller miljöfrågorna och jordbruket.

Vi har i Sverige ett mycket effektivt och modernt jordbruk, så effektivt att vi i dag som bekant producerar betydligt mer än vad vi behöver. Det leder, i varje fall på kort sikt, givetvis fill aft när vi tar ned överskottet, när vi minskar intensiteten, får ett mer miljövärtligt jordbruk, får vi också dert kostnadsfördelen att vi infe för bönderna, för konsumenterna och för skattebetalarna behöver ta på oss så väldiga exportkostnadcr som nu, vilka ju som bekant sänker böndernas inkomster och höjer konsumcrttcrnas priser och skall betalas över skatten.

Vi har i dag en allmän opinion som alltmer börjar intressera sig för matfrågor- hur vi producerar, vad vi producerar och till vilka kostnader vi producerar. Ur den här kuuskapsbartkcn skall vi välja vägar som gör aft vi under de närmaste åren kart lägga gruudcrt fill en livsmedelspolitik som alltså innehåller mera av arbete för kvalitet och miljö. Och vi har, som jag påpekat, börjat den här omställningen tidigare ärt de flesta andra länder, Def gör aft jag tror aft man kan vara ganska optimistisk i fråga om att vi också skall kunna ta oss igenom omsfällrtirtgcrt bättre än de länder som ännu bara börjat diskutera dessa frågor. Men ert förutsättning för en sådan optimism är naturligtvis aft alla aktörer, alla medverkande, samverkar i den besvärliga omdaning som förestår. Samhället är berett att fa sitt ansvar. Jag vet att det finns intresse för den här omställningen också inom lantbrukskooperationen, och om alla berörda samverkar, bör Sverige ha en god möjlighet att ta sig

igenom den här omställningen på ett posifivt sätt. Jag menar att den diskussion som förts här i dag visar att det är mycket mer som förenar än som skiljer. Efter aft ha lyssnat både till vad som irtte sägs och till vad som sägs menar jag atf i både dagens utskottsbetänkande och den debatt som har förts här finns ändå rätt mycket av gemensamma tag för att driva arbetet för en livsmedelspolitik som kan mötas av förtroende hos både konsumenter och producenter.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Jordbruks- och livs-medelspoUtikén, m. m.

Anf. 18 KARL ERIK OLSSON (c) replik:

Fru falman! Jag noterar efter Mats Hellströms inlägg att det råder allt större enighet om förra årets riksdagsbeslut beträffartde Norrlartdsprogram-met. Man ställer upp på det som står i riksdagsbeslutet, och det är ju väl det, för det hade varit allvarligt om regeringen sagt att man inte frågar efter det. Nu är det klart att det här är ett första steg, och egentligen skulle alla kunna vara överens om vär reservation, där vi tar upp de punkter som nu infe är inne utan skall komma senare.

Nu begriper jag också att regeringspartiet infe ställer upp på reservationskraven här i kammaren, men jag tycker att av debatten har framgått att här skall komma någonting i fortsättningen. Vi får väl se. Vi kommer även under kommande år atf fortsätta aft kritisera där det finns brister,

Frågart om miljömål och irtkomstmål är intressartt. Jag tar upp den frågan mot bakgrund av att det finns en väldigt utbredd oro hos böudcrrta. Det firtns ingen ovilja mot att ta större miljöhänsyn, men det råder en oro för att detta skall påverka inkomsten negativt. Vågar jag tolka jordbruksministerns uttalande här som att det infe skall bli några negativa effekter? Gäller det i så fall helheten eller kan mart också tolka irt de ertskilda familjejordbrukarna som känner sig drabbade?

Jag skulle gärna vilja upprepa dcu fråga jag ställde i mitt inledande anförande om prioriteringen av miljöåtgärder, I fråga öm det här beslutet som gäller Laholmsbukten men som kart tärtkas utvidgas till hela södra Sverige är det väl avarterrta som mart skall ta tag i först? Beträffartde vissa mindre familjejordbruk som har något för många djur, får man vara litet mindre brutal. De kanske kart sköta sitt jordbruk på ett snyggt sätt. Jag skulle gärna vilja ha den frågan utvecklad av jordbruksministern.

Vad gäller centerns ställningstagartde är det bara att härtvisa fill vår reservatiort 10 i jordbruksutskottets betärtkartde nr 22, där vi tar upp anvärtdningcrt av kemiska medel och handelsgödsel samt även naturgödsel och där vi ställer upp på hårda miljökrav.

Sedan är det intressant att notera atf debatten om livsmedelskvalitef går vidare även i jordbruksministerrts irtlägg. Det var ju centerns förslag i riksdagen som ledde fram till kravet på lägre pris för djur som varit sjuka. Vi måste också - det vill jag bara understryka - sfimulera den goda produktiortcrt och inte bara bestraffa den dåliga. Det är viktigt atf gå vidare på det området.

Avslutningsvis vill jag när def gäller regeringens initiativ beträffande omställnirtgen av jordbruk notera att jordbruksministern säger att initiativen självfallet måste komma frän näringen själv. Jag tycker infe det är ""självfallet". Jag tycker det är passivt av regeringert att ha den attityden. Näringen har

Prot. 1986/87:136 ett mycket stort ansvar för aft ta initiativ, rnen det ansvaret borde delas av

4junil987

Jordbruks- och livs-medelspoUtiken, m. in.

regeringen, för det handlar här om en nationell resurs som snabbt måste tas till vara så att den inte går över styr,

Anf. 19 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik;

Fru talman! Def är tillfredsställande att kunna konstatera enighet med jordbruksministern om det sorti hart avslutningsvis framhöll, nämligen aft det finns inånga områden där vi tar gernensamnia tag och där vi fakfiskt har rätt lika syn på hur man kan lösa problemen. Det bör emellertid inte överskugga atf det finns en del andra områden där vi, om vi än inte i grunden vill se annorlunda på det, helt enkelt vill förbättra. För den skull kan man ju i all välmening påstå att vår kritik och vår reservafion är goda råd sorn vi tror att denna lyhörda regering självfallet skall ta till sig.

När det gäller intensiteten i jordbruket så har den fått slagsida i så måtto att det varken från jordbruksministern eller miljöministern har klargjorts hur man skall fullfölja den sista delen av genomförandet, nämligen hur den mindre intensitefen i jordbruket skall ge ungefär den lönsamhet som bondefamiljen behöver för att överleva. Jag vill. fru falman, frän den bygd som jag känner allra bäst och som är mycket representativ för Sverige, nämligen Sjuhäradsbygden, föra i minnet hur jordbruket ser ut där. Det är den typ av jordbruk där rtiart för fio femton är sedan byggde ut ladugården från 15 till 25-30 kor osv. Det gjorde rnan för att familjen skulle få en trygg och säker utkomst. Det är i många fall de som nu hotas av de här åtgärderna. Därför tycker jag det är en skyldighet att tala om hur detta skall gå till. Vid årets länsförbundsstämrnor har det väckts många motioner om detta, och det har näst intill sett ut som om jordbruksministern hade fullt stöd för lägre intensitet. Det vill jag förklara med att man i jordbrukarlcdcu möjligen kan tänka sig att jordbruksniinistern har tänkt skicka rned pengar på ett eller annat sätt för detta. Men om nu jordbruksministern allierar sig med bönderna i den delen, kan jordbruksministern i varje fall inte riktigt komnia runt detta problem med finansieringen. Följaktligen skulle det yara välgörande med en redovisning av hur man tänker fullfölja detta. Det kan naturligtvis ske genom att man företar en arealniinskning med mer eller niindrc hård styrning. På så sätt kan de jordbruk som finns kvar producera med betydande intensitet och även ha god farniljeförsörjning. Men denna del måste klaras ut, för annars skapar denna i och för sig vällovliga debatt mycket mer oro än vad den förtjänar.

Jag skulle bara vilja säga tvä saker om kvalitefsdebatten. Den går nästan varje gång snett av def enkla skälet att den förs så som om det funnes någon som hade annan mening. Det år ju rimligen inte så att vi inte alltid har strävat efter en god kvalitet på maten. Så framförs det infe nu. Jordbruksministern berättar om att sjuka djur skall få sämre avräkning. Det äralldeles uppenbart atf det låter som orn jordbruket alltid hade levererat sjuka djur rnot god ersättning, Def år egentligen ett något onyanserat resonemang rnot slakteriernas besikfningsveterinärer, som ser till att råvaror för en god matkvalitct kommer frarn.

Anf. 20 BENGT ROSÉN (fp) replik;

Fru talman! Jag måste tillstå aft jag, när jag lyssnat till jordbruksministern här i dag liksom när jag lyssnat fill honom i andra sammanhang, varit beredd att skriva under på def mesta av def sorn han sagt. Han har nämnt en del positiva saker som har skett sedan han tillträdde sitt ämbete. Vi har fått en uppgörelse "beträffande def historiska spartnrnålsunderskotfet, och vi har klarat prisförhartdlingarna, och def tycker jag är bra,

Mert jordbruksministern erkänner också aft grundläggande problem för jordbruket kvarstår. Han talar ofta om atf vi behöver mer av marknadssignaler och minskning av regleringarna, och i dag funderar han särskilt över orti vi . kan avreglera äggproduktionen. Detta är sådana tankar som även vi i folkparfiet har varit irtne på. Jordbruksministern talar vidare om att man behöver förbättra djurhållningen och öka miljöhänsynen. Han talar i dag om en partiell arealersättning för vissa marker. Om jag förstår saken rätt är det fråga om sådana marker som har särskild betydelse för flora och fauna och som är på väg aft försvinna.

Allt detta är vi beredda att skriva under pä. Jag vill dock i detta
sammanhang återigen aktualisera vårt yrkande om en ny jordbruksufred-
ning. Vår kritik går ut på att regeringen arbetar partiellt, med små, snabba
experfufredrtirtgar, i stället för att artlägga en helhetssyn och ta samlade grepp
i en ny jordbruksufredning. •

När vi har diskuterat Norrlandsjordbrukef i dag har vi varit inne pä hur jordbrukspolitiken griper in i regionalpolitik och arbetsmarknadspolitik. Jordbruksministern har nämnt de olika grupper som nu arbetar. Vi har en spannmålsgrupp och en infensitefsgrupp. Dödsboufredningen har nyligen avslutats, och det pågår en utredning om konkurrcnsförhållandena inom förädlingsindustrin. Varför inte, jordbruksministern, sammanföra allt detta till en ny, parlamentariskt tillsaft jordbruksufredning, där vi i lugn och.ro får försöka komma fram till en bättre jordbrukspolitik?

Vi har den uppfattningen, vilket har belysts i kammaren i dag och i andra sammanhang, att diskussionen om jordbrukspolitiken förs i ett lugnt tonläge både i jordbruksutskottet och i kammaren. Därför menar vi från folkparfiet atf en sådan här jordbruksutredning skulle kunrta arbeta kortstruktivt för aft få fram en bättre jordbrukspolitik. Vi menar aft livsmedelskommittén aldrig fick den möjligheten, eftersom den tid den hade till förfogande var för kort. Man hann med faktainsamling och vissa analyser, men kom inte fram fill några konstruktiva förslag.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Jordbruks- och livs-medelspoliliken, m. m.

Anf. 21 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Fru talman! När det gäller Norrlandsjordbruket sade Karl Erik Olsson att vi borde ansluta oss fill hans reservation, om inte vid voteringen så ändå i värt handlande. Ett skäl för att inte göra def är att derfinns en rad felaktigheter i denna reservation. Jag tror att jag förstår varför man driver reservationen så som man har gjort. Man säger att det här inte talas någonting om samordning, men det gör vi. Arbetet i programmet är tvärtom upplagt så att man kan samordna olika stödformer, såsom glesbygdsstödet och arbetsmarknadsstödet, som man för första gången tar upp en diskussion om, osv.

Också klimatfrågorna har berörts. Infe mirtst talar vi om dcrt forskning som

Prot. 1986/87:136 4junil987

Jordbruks- och livsmedelspolitiken, m. m.

vi vill förlägga fill Röbäcksdalen i norra Sverige. I denna berörs i hög grad Norrlandsjordbrukcfs klimatfrågor, bl. a. dess klimatfördelar, som vi också har nämnt.

Vad gäller den formella gängen är det ju infe bara så atf programmet har varit ute på remiss. Vi har också haft överläggningar, där vi har lyssnat till LRF;s Norrlandsjordbrukspolifiska grupp innan vi har skrivit vårt program. Gruppen har presenterat sig för oss och framfört sina syrtpurtkter. Vi har fått promemorior från gruppen, och den har varit i kontakt med våra tjänstemän. Vi har givetvis sedan tagit ansvaret för vårt program, men vi har förvisso i arbetet med programmet haft mårtga kontakter med och fått värdefullt underlag från jordbrukets företrädare.

På dessa punkter tycker jag alltså att reservationen är ett slag i luften. Det har under morgonen förts en diskussiort om formfrågorna vad gäller Norrlandsjordbruket. Karl Erik Olsson har väl själv litet grand antytt atf def helt uppenbart inte finns någort borgerlig polifik när det gäller i varje fall Norrlandsjordbrukef. Def har alldeles klart framkommit att ni inte har något alternafiv fill det Norrlandsprogram som regeringen lagt fram. Det är väl också skälet fill att debatten har fått den av mig nämnda karaktären.

När det gäller frågan om ansvaret för omställningen från spannmälsarcaler till nya grödor vill jag säga att regeringen i högsta grad tar sitt ansvar. Vi har enligt vad som har beslutats här i riksdagen ett 40-procentigf ekonomiskt ansvar, och vi är pä grundval av detta ansvar också beredda att ställa pengar till förfogande för utveckling av nya grödor och produkter. Vi har satsat på ett omfattande forskningsarbete bäde genom skogs- och jordbrukets forskningsråd och genom lantbruksuniversitetet. Det gäller nya produktionsformer inom jordbruket och som bekant också hela livsmedelskedjan. Här kommer också in frågor om alternativa anvärtdningar, nya grödor och likrtande. Vi gör faktiskt från regeringens sida ganska mycket för atf ställa underlag till förfogande och för atf underlätta anpassningen.

Men när det sedan handlar om att finna nya produkter som skall säljas på en marknad, dessutom på en marknad utanför jordbruksprisreglcringen, t. ex. kemiska produkter som skall säljas på den vanliga marknaden till den kemiska industrin, är det givet att det måste vara företagen som bedömer vilka produkter som har möjligheter på denna marknad. Sedan kan regeringen hjälpa fill rned forskning, kanske i vissa fall med inifialstöd osv.

Jag blev rnycket förvånad över def som Arne Andersson i Ljung hävdade, atf dessa frågor irtte ens skall ligga under regeringerts ansvar, som Karl Erik Olsson menar, utan skall avgöras av riksdagen. I vilka andra fall menar ett marknadsinriktaf parti som moderata samlirtgspartiet att riksdagen skall besluta om utvecklingen av nya produkter beträffande vilka enskilda företag eller grupperingar av företag har atf avgöra om det finns kommersiella möjligheter på en marknad? Jag tror aft det finns skäl att göra en ordentlig distinktion mellan den typ av ansvar som riksdag och regering har, dvs. att ställa resurser och forskning till förfogande - vilket vi också gör - och ansvaret för att fa reda på var de kommersiella möjligheterna finns. Detta måste vara näringens eget ansvar.

Om det är så aft småjordbrukare, som Karl Erik Olsson var inne på. är oroliga för Laholmsbukfsprogramrnet, tror jag att det beror på den typ av

Jordbruks- och livs-medelspoUtiken, in. m.

argumentering som nyss har förts av honom själv, innebärande - orn jag Prot. 1986/87:136 förstod honom rätt - att def är särskilt de som riskerar att drabbas. Det var 4 juni 1987 klart utsagt när Laholmsbuktsprogrammef korti till att den omställning som def handlar om - till en miljövänligare struktur i Laholmsbukten - måste tillåtas att fä fid, just av det skälet aft enskilda jordbrukare inte skall ställas i besvärliga ekonomiska situationer. Det är framför allt de stora jordbruken som är miljöförstörande och som också diskuteras i programmet, exempelvis i sambartd med miljöskyddslagen.

Arne Artderssort i Ljurtg mcrtade på likrtartdc sätt att de små jordbruken blir särskilt utsatta i Sjuhäradsbygden, om intensiteten i jordbruket allmänt minskas. Jag möter när jag är ute och reser i landet rätt mycket den motsatta ståndpunkten. De små jordbruken ställer visserligen upp med den solidaritet som finns inom lantbrukskooperationen, men det är ganska ofta också tvärtom sä att de små jordbrukarna i mellanbygder är de främsta fillskyndar-rta till en lägre intensitet. De vet ju aft de med sina små resurser får vara med om att betala de stora överskott som framför allt skapas av de stora producenterna i Syd- och Mellansverige och som leder till sänkta inkomster för bönderna. De får solidariskt bidra fill aft betala överskotfskostnaderna. Dessa kostnader, som den höga intensiteten i de stora jordbruken driver fram, är naturligtvis en besvärartde belastrting för de små jordbrukarna. Därför möter jag ganska ofta småjordbrukare i mellaubygdcr som tillskyndar en lägre intensitet. Detta kan man för övrigt se också om man följer motionsskrivandet inför de olika LRF-stämmorna i landet.

Slutligen fill Bengt Rosén. Jag tror också att det i många avseenden finns stora överensstämmelser mellan de synpurtkter som Bertgt Rosén fört fram för folkpartiets del och den politik som regeringen bedriver. Men jag har tidigare påpekat att vi har haft en stor kommitté - livsmedelskommiffén -som lagt fram förslag fill etf omfattande program. Riksdagen fattade också 1985 beslut orn att anta detta program och att man utifrån detta program skall utveckla jordbrukspolitiken till en livsmedelspolitik. Det är nu vår uppgift -regeringens, riksdagens och lantbrukskooperationens-att förverkliga denna livsmedelspolitik, snarare än aft nu tillsätta en ny stor utredning. Jag tror atf vi skulle förlora i tempo i det nödvändiga arbetet för denna jordbrukspolitik, om vi i dag tillsatte en ny stor utredning. Låt oss i stället vara överens om att i största möjliga samförstånd förverkliga de målsättningar som riksdagen ställt sig bakom i detta avseende.

Anf. 22 KARL ERIK OLSSON (c) replik:

Fru talmart! När def gäller Norrlandsfrågan är det alldeles uppenbart att jordbruksministern och regeringspartiet försöker instämma i de synpunkter som fanns med i föregående års beslut och som delvis är behandlade och delvis inte behandlade i det program som föreligger. Jag tycker att det är en posifiv utveckling, och jag ansluter mig till dessa tankegångar. Låt oss gå vidare och göra mer efter hand. Men jag tror inte atf det hade gått om vi inte hela tiden från oppositionens sida försökt pressa regeringen.

När det sedan gäller frågan om sambandet mellan en förbättrad miljö och ekonomin i de enskilda jordbruken svarade jordbruksministern att def måste få ta tid för att enskilda jordbrukare och då framför allt familjejordbruk infe

Prot. 1986/87:136 4junil987

Jordbruks- och livsmedelspolitiken, m. m.

skall komma i kläm. Jag hoppas att jag kan tolka det svaret så att jordbrukarna i dessa bygder - på sikt kanske i hela södra Sverige - kan känna sig litet lugnare i förvissningen om att rnan- far ett sådant här ansvar för ekonomin när det kornmer till förhandlingar.

En fråga som jordbruksministern inte kommenterat är vad jag fidigare tagit upp, nämligen frågan om framförhållning när det gäller nya riktlinjer. Jag tror att det också där skulle vara bra med ett uttalande från jordbruksministern att man skall ge jordbrukarna en chans att anpassa sig i tid, så att man inte planerar växtodlingen på ett sätt och sedan tvingas leva pä etf annat, därför att.beslutet kom mitt under vårsådden.

När def gäller ansvaret för omställning vill jag infe på något sätt påstå att def ligger ett mindre ansvar på näringen än jordbruksministern kräver av den. Men jag upprepar kravet på atf även regeringen, samhället, har ett ansvar när def gäller att ta initiafiv. Det gäller här en vikfig nationell resurs. Det hartdlar alltså om, sorn jordbruksministern sagt, attanvända nya grödor och en ny teknik. Vad som skulle vara möjligt i dagsläget är att gå en genare väg och använda nuvarande grödor med nuvarande teknik i stället för att ersätta detta med någonting som är ganska snarlikt. Jag hinner i denna replikomgång infe gå närmare in på detta. Men här finns säkerligen stora möjligheter. Jag tror att näringen behöver en .stimulans, och regeringen borde kunna ta litet mer initiativ i det sammanhanget.-

Anf. 23 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik:

Fru talman! Jagar litet osäker på hur jordbruksministern tänker beträffande def stöd han anser sig ha från de mindre jordbrukarna när def gäller frågan om de är tillskyndare fill en sänkt infertsifet eller inte. Jordbrukarna i skogs-och mellanbygderna, som nästan undantagslöst är animalieproducenfer, har nu på eget initiativ rett upp sina problem i sä måtto atf de fått en hygglig balans inom mjölkproduktionen och en något så när hygglig balans inom de andra branscherna. Dessa jordbrukare är nästan undantagslöst köpare av spannmål till sin tämligen intensiva djurhållning. De har lidit skada av att det på världsmarknaden infe finns någon avsättning för deras produkter, vilket också kosfat staten stora pengar. Jag har svårt aft se att de skulle vara tillskyndare till en sänkt intensitet. De har nog förväntat sig att på något sätt få ersättning för den minskning av intensiteten som de tvingas till. Av den . anledningen försökte jag påvisa aft Mats Hellström kanske inte hade så stort stöd hos dessa jordbrukare. De har litat pä jordbruksministern. Jag vill inte rycka undan den plattformen för jordbruksniinistern, utan det är bara för honom att sä långt dét går leva upp fill det förtroende han anser sig ha i skogs-och mellanbygderna. Det är möjligt att detta kommer atf lösa sig.

Resonemanget om en borgerlig Norrlandspolitik var väl bra onödigt. Om det nu var sä att man to the bitter end rnåste försvara den åtgärd sorn nu vidtagits genom att -fundera över hur det skulle vara med en borgerlig Norrlandspolitik, vill jag fråga jordbruksministern orn han inte tror att socialdemokraterna och de borgerliga har ungefär samma problem. Visst kan vi klara av en borgerlig Norrlandspolitik. Men både ni och vi är så rasande beroende av dagsformen inom vpk och hos Jan Jennehag att vi inte riktigt vet om det är en socialdemokratisk eller borgerlig Norrlandspolitik som kommer

atf föras. Det bestämmer man dar uppe vid väggen. Det är en nyckfull tillställning som då äger rum.

Till slut en rner konkret fråga om uppdraget till jordbruksnämnden beträffande en avreglerad äggproduktion. Jag har ingen anledning att ha några andra synpunkter i det avseendet men vill fråga om avsikten möjligen också är atf ta bort gränsskyddet och låta denna marknad bli helt fri. Svaret på den frågan intresserar mig en aning och kanske även dem som sysslar med denna produktion.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Jordbruks- och livs-inedelspolitiken, m. m.

Anf. 24 BENGT ROSEN (fp) replik:

Fru talman! Def finns rnycket sorn är inkonsekvent i vår nuvarande jordbrukspolitik. Jag pekade i mitt anförande på atf vi har en jordbruksreglering som dels stimulerar den enskilde jordbrukaren till att öka sin produktion genom garanterade priser och avsättning, dels genom olika produktionsbegränsningar förhindrar honom att producera.

Jordbruksministern tog i sitt senaste anförande upp en annan inkonsekvens. Lantbrukarna får betala miljöavgifter på handelsgödsel och växtskyddsmedel. Dessa avgifter används för att bedriva en forskning för alternativ odling. När denna forskning, som alltså lantbruket betalar, inte får fram några resultat, tillhåller jordbruksministern - och det gjorde även den tidigare jordbruksministern - lantbrukarna att inte fortsätta att odla spannmål, eftersom staten inte kan fortsätta att ta ansvar för överproduktionen. Vad skall då den enskilde lantbrukaren odla?

På en mängd områden behöver vi förändra jordbrukspolifiken. Livsrne-delskomniitténs arbete medförde enligt min uppfattning inte några stora förändringar. Vi började kalla jordbrukspolitiken för livsmedelspolitik i stället, och vi införde ett miljömål med litet lägre status än de övriga målen. Av den intensiva debatt som pågår i massmedia framgår att rnan har många olika synpunkter på de förändringar sorn behöver ske inom jordbruket. Stafistiken visar att lantbrukarna har det niycket bekymmersamt ekonomiskt. Det gäller framför allt de nystartade lantbrukarna, sorn inte får sina rörelser att gå ihop.

Herr talman! Jag tror att det finns underlag för ett konstruktivt arbete i en , ny jordbruksutredning, som kan få fram en politik som gör att vi tillgodoser jordbruket på ett sådant sätt att det kan fortsätta aft spela den stora roll som det har i vårt samhälle, inte bara när det gäller att producera livsmedel utan även många andra nyttigheter. Dessutom ger jordbruket den övriga delen av vårt samhälle en högre livskvalitet.

Under detta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 25 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM;

Herr talman! Till Karl Erik Olsson vill jagsäga att han inte behöver tolka vad jag sagt när def gäller programmet som att det skulle innebära besvärliga ekonomiska omställningar .för enskilda jordbrukare. Både miljö- och energiministern och jag sade vid den presskonferens. då progr-amrnet presenterades att detta innebär att man skall göra upp individuella program

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Jordbruks- och livs-inedelspolitiken, m. m.

för de stora jordbruken i en sådan takt att svårigheter inte uppstår - det är alldeles givet. Jag tror att Karl Erik Olsson och jag har likartade uppfattningar på den punkten. Det kunde han i och för sig ha konstaterat redan när programmet presenterades. Då hade kanske en del av den oro som eventuellt finns hos enskilda jordbrukare inte behövt uppstå. Nu kanske andra uppfattningar har spritts om vad regeringen faktiskt har sagt vid presskonferensen och i programmet.

Jag håller helt med Karl Erik Olsson om att det vore utmärkt om man redan i år kunde komma i gång och experimentera rtär det gäller frädart och artvärtda olika typer av grödor som inte ligger inom prisregleringssystemcf och ta reda pä vad de ger för resultat. I januari diskuterade jag med jordbrukarnas ungdomsförbund i Skåne om detta var möjligt irtom frädarts ram. Vi tog ganska snabbt reda på det. Jordbruksnämnden gick också snabbt in och konstaterade att detta var möjligt. Vi har således agerat fort efter det att de unga jordbrukarna kom till oss och bad att fä experimentera när det gäller trädan redan i år. Jag tror att Karl Erik Olsson och jag har samma uppfattning om aft def var etf bra initiativ från JUF:s sida som av någon anledning inte fogs upp vid de ursprungliga förhandlingarna förra året mellan LRF och andra, men som regeringen och jordbruksnämnden nu har gått in och möjliggjort.

Jag undrar om Arne Andersson i Ljung ändå inte håller med om atf spanrtrtiålsöverskoftet, som huvudsakligen genereras av de stora producenterna i Sydsverige och i delar av Mälardalen, innebär en besvärande belastning på ekonomirt hos mårtga små animalieböndcr.

Exempelvis när spannmålspriset sänktes i höstas skulle det ha inneburit en viss lättnad i fråga om foderkostnaderna för animaliebönderna. Nu blev def som bekant på def sättet aft man tvingades återföra den potentiella lönsamhefsöknirtgcrt hos artimaliebörtderna till spannmålskassan, därför atf läget när def gäller spannmålskassan är så utomordentligt prekärt. Jag krifiserar inte denna åtgärd. Den var nödvändig, men det är ju infe bra att påfrestningen på prisrcglcringskassorna är så stor attman måste flytta pengar mellan kassorna på det sätt som har varit nödvändigt. När jag har talat med mindre jordbrukare på animaliesidan har de sagt att de upplever de stora överskotten som ett stort besvär. Dessa jordbrukare menar att de irtte själva är med och genererar dessa överskott utan atf dessa uppkommer genom en mycket infcrtsiv odling, en odling som är mycket intensivare än deras egen. Däremot ställer de upp solidariskt inom larttbrukskoopcrationen när def gäller dessa kostnader, men de upplever det som ett besvär.

Jag avser aft ge jordbruksnämnden i uppdrag att studera formerna för och konsekvenserna av en avveckling av prisregleringcrt på ägg. Mart kart då tänka sig olika möjligheter. En möjlighet är att slopa gränsskyddet. En annan möjlighet är att behålla ett gränsskydd som motsvarar de större foderkostnader som äggproducenterna i Sverige har jämförda med foderkostnaderna för producenterna i de importländer som konkurrerar. Men detta är frågor som jordbruksnämndert får överväga i dert studie som den skall göra om formerna för och konsckvcrtserrta av ert avveckling av prisregleringen på ägg. Som bekant är äggprodukfiortCrt den mest industriliknande av våra jordbruksgrenar, och det är anledningen till att vi gör denrta studie.

Anf. 26 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Jag kommer att tala om alternativt jordbruk med anledning av jordbruksufskottefs betänkande 1986/87:22.

Alternativodlarna har bevisat att det går att bruka jorden lönsartit utau drivartde handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Fler jordbrukare bör fä en charts att arbeta efter dessa metoder.

Det finns ca 300 gårdar i Sverige om sammanlagt ca 5 000 hektar som brukas alternativt. De samarbetar bl. a. i sin korttrollorganisafion KRAV och i SamarbefsorganisatiortCrt för alternativ odling, SAO, placerad vid lantbruksuniversitetet i Uppsala.

Intresset för alternativt odlade produkter är växande, och som utskottet påpekar på s. 16 "har kommuner och landsting i allt större utsträckning gått över till alternativt odlade produkter". Stockholms läns landsting med Knut Nilsson, centerparfiet, som drivande kraft verkar för aft kommunens mark skall upplåtas till alternativjordbrukare.

Gemensamt för de samarbetande organisationerna är att de bygger vidare på de odlingssystcm som Sten Ebbersten, dekanus vid Ultuna, anser vara det optimala, nämligen växelbruk med vall. De odlingssystem som nu dominerar, handelsgödseljordbruk och kemikaliejordbruk, har framtvingats av jordbrukspolitikens rationaliseringskrav. De försvaras nu av den industri som lever på atf sälja kemikalier, medan en rnajoritet av landefs jordbrukare skulle vilja slippa den intcrtsiva, kemikalieberoertde odlingsformen.

Med växelbruk och vall försörjde Sverige 7 miljoner människor och 300 000 hästar utan att importera något på 50-talet. Def skulle vi inte klara av i dag.

Samhället stöder det konvcrttionella kemibaserade jordbruket med professurer, hundrafals miljoner i forskning och utbildning och rådgivning. Jordbrukarna tvingas på många sätt till specialisering och stordrift, bl. a. för att få larttbruksrtämndernas godkännande fill investeringar och därmed lån. Samtidigt kritiseras jordbrukarna när de lyder samhället och uppfyller dess krav.

Def konventionella- jordbruket kostar samhället i form av överskott, sårbarhet och utarmning av jord, växter och djur.

En möjlighet som borde prövas seriöst och som samtidigt skulle lösa alla dessa problem vore att ge alternativodlarna ett stöd som närmar sig det som den kortventiortclla odlingen fär och därmed göra det möjligt för fler att gå över till den alternativa odlingsformen.

Sedan maj 1984, dvs. inrtart dcrt nuvarande jordbruksministern hade ansvar för jordbrukspolifiken, ligger en begäran från alfernativodlarna hos regeringert om att slippa förmalningsavgiftcn. Alterrtativt odlad säd exporteras irtte till underpris och borde därför inte behöva täcka samhällets kostnader härför. Regeringen har inte svarat på denna begäran.

I motion Jo607 har Pär Granstedt och jag krävt att alternativodlarna inte skall behöva betala förmalningsavgiftcn. Utskottet tar infe éns upp vårt krav. Jag ämnar återkomma vid nästa motionsfillfälle med samma förslag, och jag hoppas att def då är möjligt för utskottet att överväga detta.

Pär Granstedt och jag föreslår vidare i motion Jo204 att ett omställnings-stöd skall utgå till trädgårdsmästare och lantbrukare som önskar övergå fill

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Jordbruks- och livsmedelspolitiken, m. m.

Prot. 1986/87:136 odlingsformerutan användning av kemiska bekämpningsmedel och handels-

4 juni 1987

gödsel.

Jordbruks- och livsmedelspolitiken, m. m.

Vi anser aft det är jordbrukspolitiken som tvingat in jordbrukarna i den mivarande odlingsformen. Det är då rimligt att samhället ställer upp och ger sfrukturomvandlingsbidrag. En majoritet av jordbrukarna skulle gärna vilja slippa kemiberoendet.

Jag är övertygad om att ert stor majoritet av Sveriges folk skulle ställa sig bakom ett sådant stöd. Vi är också vana vid att lämna sådant, stöd till industrin, s.k. strukturomvandlirigsstöd, t.ex. till ståliridustrin när den behöver investera för att lägga om produktionen, sä att denna får ert framtidsinriktad struktur.

Genom att besluta om atf handelsgödsel- och bekärnpningsmedelsavgifter-na skall gå tillbaka till jordbruket har riksdagen redan gett sitt gillande till idén. Nu gäller def att göra stödet effektivt för en omläggning fill ett resurshushållande jordbruk som ökar markens alstringskraft, som är självförsörjande på insatsmedel och som passar bra in i det kulturlandskap som vi alla älskar.

Anf. 27 ALF SVENSSON (c);

Herr talman! Ingen kan påstå något annat än atf jordbruksdebaften är mycket intensiv i vårt land. Så gott som dagligen finns det möjlighet atf läsa debattartiklar eller höra debattinlägg som handlar om jordbruket. Det rör sig om priser, familjeinkomster, 'överskott och alternativa grödor eller om nedläggning av odlad åkerareal.. Debatten rymmer, som framkommit entydigt här, också frågor orn livsmedelskvalitef, djurhållning och jordbrukets inverkan på miljön. Jag har i motion 1986/87:Jo241 framfört synpunkter på hur vi skall kunna minska jordbrukets påverkan på miljön. Det rör sig främst om den negafiva påverkan pä havsmiljön men även på grundvattnet. Urlakningen av kväve och fosfor bidrar till övergödningen av vattendrag och sjöar. Förhållandena i Laholmsbukten och Skäldcrvikcn visar att även havet påverkas. Övergödningen skapar också problem i Östersjön. Kvävebelastningen bedöms här vara ungefär fyra gånger större än vid sekelskiftet. Även fosforn har ökat. Ökningen av näringsämnena har medfört ökade algblomningar. Andelen giftiga algarter har ökat. Vid nedbrytningen av döda alger har syrebrist uppkommit över niycket stora ytor. På grund av syrebristen saknas botfendjur på ca 100 000 krn av Östersjöns botten. Farhågor finns aft djupvaftnet i forskens och rödspäftans lekområden kan drabbas av syrebrist.

Herr talnian! Vi i kds finner det naturligt aft nuvarande överskottssituation i jordbruket utnyttjas för att minska kemikalieanvändningen i jordbruket och för att därmed få en bättre miljö. Det finns ett samband mellan höga gödselgivor och urlaknirtgens omfattning. Urlakningen varierar också med ohka slag av grödor. Ensidig stråsadsodling medför betydligt större urlakning än etf jordbruk med vallodling i växtföljden.

Herr talman! På sikt skulle en minskad användning av konstgödselmedel i jordbruket förbättra havsmiljön;. Inom jordbruket saknas en långsiktig politik för etf mera miljövänligt jordbruk. Olika inhopp ibland med mycket kort varsel måste verka frustrerande på- lantbrukarna och dessutom skapa ekonomiska bekymmer. Inom de ramar som gäller söker den enskilde

jordbrukaren på bästa sätt få sitt företag att gå så bra som möjligt ekonomiskt. Naturligtvis furtgerar det så. Med def stöd frårt samhällets sida som finns för jordbruket och med jordbrukets egna bidrag till.regleringskassor av olika slag finns def förutsättningar att åstadkomma ett jordbruk som inte kräver så mycket kemikalier men ändå blir mera lönsamt för norrnaljord-brukarcrt.

I motion 1986/87;Jo241 har jag hemställt att riksdagen hos regeringen begär förslag om prissättnirtg på kortstgödsel och spannmål samt arealbidrag till jordbruket, så atf kväveanvändningen i jordbruket kan minskas med 30 % utan att det ekonomiska utbudet för normaljordbrukaren minskar.

Herr talman! I min motion har jag pekat på möjligheten att via successivt höjda avgifter på konstgödning och bekämpningsmedel göra dessa dyrare och på det viset få in etf ekonomiskt incitament att minska användningen av konstgödning och kemiska bekämpningsmedel i jordbruket. Vår mening är atf dessa avgifter oavkortat skall gå tillbaka fill jordbruket. Inkomna medel bör användas dels som arealbidrag, dels som rnedel till jordbrukets regleringskassor för täckande av exportkostnader, dels som medel för utökad jordbruksforskning och försöksverksamhet. En ändring av inriktningen på jordbruket kräver en annan inriktning på jordbruksforskningen. En minskning av kemikalierna i jordbruket kommer att niinska avkastningen till en del och därmed minska behovet av rnedel till jordbrukefs regleringskassor. Dessa kassor används i prakfiken för att lyfta ut jordbrukets överskott över gränserna, där def avyttras fill betydligt lägre priser än vad lantbrukaren fär vid sin försäljning. I nuläget skulle därför en något lägre skörd kunna ge utrymme för ett högre avräkningspris till jordbrukarna.

Herr talman! Det här skulle medföra att vi pä sikt skulle få ett mera miljövänligt jordbruk, samtidigt som önskemålen om atf den odlade arealen i princip skall vara kvar som åker kunde tillgodoses. Nuvarande avgiftssystem avseende regleringskassorna innehåller en del absurditefer. Birgitta Hambraeus var tidigare inne på detta. Således utfås en förmalningsavgift på 1 kr. per kilo mald brödspanrtmål. Dertna förmalrtingsavgift används för att delvis täcka exportförlusterna för spannmålsöverskottet. Def verkar ologiskt att även brödspannmäl som odlats utan konstgödsel belastas av denna avgift, eftersom denna odling infe har någon del i överskottet. Sedan i maj 1984 -detta nämnde också fru Hambraeus - ligger en ansökan pä regeringens bord om befrielse från förmalningsavgiftcn för alternativt odlad spannrtiål. Med den kunskap vi häri dag om konstgödningens miljöeffekter borde regeringen medge denna befrielse.

Eftersom statsrådet har vänligheten att sitta kvar i kammaren, skulle jag vilja ställa en fråga till honom; Finns det verkligen inte någon möjlighet att använda sig av detta ekonomiska incitament och visa den goda vilja som måste visas med tanke på de vallöften som gavs 1985, för att vi skall kunna minska kemikalie- och konstgödselberoendet? Visa denna goda vilja gentemot alternativodlarna, så att de slipper att vara med och bekosta exporten, som är en nödvärtdighet för det kernikalieintensiva jordbrukets produktion,

Hcrrtalman! Jag yrkar bifall till min motion 1986/S7;Jo241. yrkande4, och till motion Jo607, vrkande 2,

Prot. 1986/87:136 4junil987

Jordbruks- och livs-mcdelspolitiken, m. in.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Lag om fritidsbåts-register

Anf. 28 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr talman! Det har dragit ut pä fiden, och jag vet att kammaren har mycket annat att behandla, men jag skall helt kort besvara den direkta fråga som Alf Svensson ställde. Att börja undanta vissa produkter leder lätt till ett system där man bryter upp den solidaritet på vilken lantbrukskooperationen är uppbyggd. Det är mycket lätt att peka på områden som inte bidrar till överskott-Norrlandsjordbruket, Stockholms läns jordbruk osv. Det blir lätt orimligheter där välmående producertter slipper betala och där man tär på den solidaritet systemet är uppbyggt på. En annan sak är alfernativodlarna, som för övrigt har fått en väsentlig ökning av stödet från samhället, både forskningsstöd och anrtat, uuder den senaste tiden.

Sedan vill jag nämna atf den fråga Alf Svensson ställde har jordbruksnämnden tagit upp i rapporten om kvalitetsbetalning. Jordbruksnämnden föreslår i stället att statert skall lämrta ett bidrag till aft avlasta kontrollkostnaderna för den alternativa odlingcrt. Jag anger detta förslag från jordbruksnämnden som svar på Alf Svenssons fråga.

Anf. 29 ALF SVENSSON (c);

Herr talman! I den mån jag har kunnat följa debatten i massmedia har jag fått den uppfattningen aft åtskilliga jordbrukare gärna skulle vilja sluta med användningen av kemikalier och konsfgödselrnedel, om de slapp betala för förmalningsavgiftcn, Vi vet att det måste till incitament för att vi skall kon-ima nägort vart i denna fråga. Därför tycker jag det är svårt aft förstå varför man irtte använder sig av denna, höll jag på att säga, erbjudna möjlighet.

Överläggningen i dessa ärenden var härmed avslutad,

(Beslut fattades efter debatten orn bostadsutskottets betänkande 22,)

Kammaren övergick till aft debattera kulturutskottefs betänkartde 22 om lag om fritidsbåtsregister, m, m.

Lag om fritidsbåtsregister

Anf. 30 INGRID SUNDBERG (m):

Herr talman! Var sjätte vuxen person i Sverige är båtägare, Båtfäthefen är antagligen världens högsta. Orsaken är givetvis de utomordentliga möjligheter till båtsport som erbjuds vid våra kuster, sjöar och floder, Skepparex-amen är vår vanligaste "examcrt", vilket irtnebar aft båtägare upplever sitt båtägande som ansvarsfullt. Mer än 250 000 båtägare finns också upptagna som medlemmar i de båtklubbar som är representerade i sjösportens samarbetsdelegation.

Nu har regerirtgert lagt fram en proposition med krav på obligatorisk registrering av alla fritidsbåtar av minst fem meters lärtgd och/eller motor med minst 14 hk motorstyrka.

Det är crt proposition som är stötande och onödig och som innebär ett ingrepp i människors rätt atf freda sin fritid från statliga regleringar och

byråkrati. Förslaget är därtill så bristfälligt att inga fullgoda skäl har kunnat presenteras för dess framläggande.

Kulturutskottets moderata och folkpartistiska ledamöter har därför yrkat avslag på propositionen.

Herr falman! Jag vill börja med att bemöta utskottsmajoritetens sammanfattning av framförda motiv till fritidsbåtsregisfrcringen.

Sjösäkerheten kommer inte att öka genom registreringen. Av sjösäkerhetsrådets olycksfallsstatistik framgår att def fill helt övervägande del inte är båtar över fem meter och med en motorstyrka på minst 14 hk som svarar för sjöolyckor. 74 % av olyckorna med fritidsbåtar kan kopplas samman med alkoholförtäring av något slag, och den vanligaste olyckan är fall från roddbåt.

Inte heller kommer fritidsbåtsregistreringen att påverka båtstöldsproble-men. De vanligaste stölderna gäller mindre båtar, och falska registreringsskyltar kommer tvärtom atf försvåra återfinnandet av stulna större båtar.

Motivet aft naturvårdcrt skulle gynnas av en båtregistrering faller på sin egcrt orimlighet. Registreringen kommer ju att beröra bara litet mer än en tredjedel av alla fritidsbåtar.

De enkäter som regeringen påstår skulle underlättas av ert båtregisfrerirtg kan lika väl genomföras genom fillgång till båfklubbarnas medlemsregister.

Utskotfets majoritet föreslår också ert obligatorisk artsvarsförsäkring. Men de båtar som omfattas av registreringsplikfen har etf sådant ekonomiskt värde att de normalf är försäkrade och redan omfattas av ansvarsförsäkring.

Herr talman! Mart brukar säga att ju fler skäl som framläggs för ett förslag, desto sämre.är underlaget. De farhågor som moderaterna och folkpartiet redovisar i sin reservatiort om aft regerirtgerts huvudsakliga motiv är fiskala och syftar till införande av en båtskatt har visat sig vara berättigade.

Som bevis vill jag hänvisa till ett uttalande som en av kammarens ledamöter, Kjell Nordström, gjorde när han i slutet av förra månaden gästade Fröjereds socialdemokratiska förening. Jag har ingen orsak atf betvivla att tidnirtgsreferafet från detta gästspel är korrekt. Enligt detta lovade Kjell Nordström i sin socialdemokratiska skatteyra att skaffcutskoftet skall arbeta flitigt för att fä fram förslag till nya åtgärder, t. ex. bredda basen genom aft beskatta fler saker. På en direkt fråga varför regeringen varit så rädd för att införa båtskatt svarade han: Fr. o. m. 1988 införs registrering av båtar. Sedan kan man gå vidare och beskatta.

Det är bara atf beklaga att inte statsrådet Lönnqvist varit lika ärlig i sin proposition. Jag ställer nu ert direkt fråga: Är motivet med fritidsbåtsregi-streringen att införa båtskatt, eller talade Kjell Nordström rakt ut i det blå? Etf klarläggande är här nödvändigt.

I proposifionen anförs att registreringen av fritidsbåtar möjliggör en mera verksam inkomst- och förmögenhetskorttroll, och mart räknar med att kronofogdemyndighetens indrivningsverksamhet skall kunna göras effektivare.

Resultatet av regeringens proposifion blir för den enskilde nya skatter, mer byråkrati och ökad övervakrtirtg i crt fid som präglas av ett överskott av dessa pålagor. Dcrt offerttliga sektorn kommer atf öka ytterligare genom atf olika myndigheter tillförs nya uppgifter.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Lag omfritidsbåts-register

4 Riksdagensproiokoll 1986/87:136

Prot. 1986/87:136 Dessutom; Vilka avgifter kommer båtägarna att beläggas med oni också
4 juni 1987 kontrollfunktionen skall betalas? Många båtägare kommer inför hotet om'en

Lag om fritidsbåts register

båtskatt att avstå från aft registrera sina båtar, och med kännedom om polisens möjligheter att befatta sig med mindre brott torde övervakningen bli ytterst kostsam, om den skall bli effektiv. Vern skall betala dessa kostnader?

En annan beklaglig effekt av regisfrcringstvånget kommer att bli tillkomsten av nya korta och höga och därmed mindre sjösäkra båtar, sådana som redan kallas paragrafbåtar, vilka kart komma aft utgöra crt direkt fara för sjösäkerhefcrt i våra vatten.

Herr talman! Propositionen är ett missfoster. Den är ett led i att ytterligare förstärka övervakningen av medborgarna, detta på ett område där integri-tetskraven äri högsta grad berättigade; fritiden. Detta har också påpekats av datainspekfioncrt.

Propositiortert är-inte heller juridiskt klargörande. Statsrådet själv måste i propositionert kortstatera aft rtian inte kan bortse frän att ett enda båtregister skulle erbjuda fler fördelar, eftersom det skulle vara rationellt att registrera alla fartyg i samma register. Dét är nog så sant. Men ändå föreslår man två register; och motiven är egendomliga.

Man avvisar att flytta yrkessjöfarfens båtregisfrering fill det nya registret, därför aft de båtar som är underkastade sjöfartsverkets tillsyn bör vara registrerade hos det med verket samarbetande sjöfartsregistret. Samröret med verket blir alltså för yrkesbåfarna skälet till atf registrera dem annorstädes. För fritidsbåtarna utgör just samröret med sjöfartsverket däremot skäl till att de bör registreras därstädes.

Ett annat problem, som inte berörs i proposifionen, gäller ägarfrägan vid registreringen. De flesta familjer upplever fritidsbåten sorn familjemcdlcrn-marnas gemensamma egendom. Inför hotet orn båtskatt komrner rnan med all sannolikhet aft uppge samägande, försiktigtvis också med barnen i familjen, för att genom den i år genomförda särbeskattningen av förmögenheter komma lättare undan. Att detta kommer att medföra svårigheter vid registreringen är ganska naturligt. Men orn detta sägs som sagt intet i proposifionen. Än värre blir det när leasingverksamheten ökar på båtomrä-det. Redan nu uppkommer avvägnirtgsproblem genom att uthyrningsbåfarna skall vara registrerade i det yrkesmässiga registret. Hur skall dessa problem lösas?

Herr talman! Propositionen om atf införa obligatorisk registrering av fritidsbåtar är irtgenting annat än en hybrid av en proposition, ett nytt anslag för aft misstänkliggöra medborgarna, öka byråkratin och skapa underlag för nya skatter. Def är en proposition som inte borde ha lagts fram och inför vilken vi säger: Ge registreringen på båten! Främja i stället båtlivet och underlätta för människor att njuta av friheten till sjöss, med utökad utprickning av småbåtsleder, bättre tillgång till hjälpradio och .telefon, förbättrad hygienisk service, utbyggnad av hamnarna och utveckling av informationen orn säkerhet och miljö.

Jag föreslår avslag på proposifioncrt och yrkar därmed bifall fill den fill kulturutskottets betänkande nr 22 fogade reservationen.

Anf. 31 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Regeringens förslag om lag om fritidsbåtsregisfer bör avvisas. Det finns många skäl till detta.

1. Förslaget står i strid med de flesta människors syn på sin rätt att disponera fritiden utan inblartdning från statens sida.

2. Datainspektionen har framhållit aft många människor kommer atf uppfatta ett fritidsbåtsregister som ett stort steg på vägen mot ett övervak-rtirtgssamhälle.

3. Statsrådet Lönnqvist-anför som ett argument för ett sådant register att man genom det kan nå båtägare med informafion om aktuell lagstiftning och med naturvårdsinformation. Detta argument skulle med samma tyngd kunna användas för ett krav på registrering av innehav av cykel.

4. Ett annat argument är att registret skall ge underlag för planering av båtlivet. Men den planering som behövs kan göras mycket bättre genom vanliga statistiska undersökningar.

5. Ytterligare etf argument är att registret skall ge underlag för kontroll av ordning och säkerhet till sjöss. Men det argumentet är verkligen marginellt, eftersom bara de båtar som redan nu är lätta aft identifiera skall ingå i registret.

6. Ännu etf argument är att ett båtregister skulle möjliggöra en obligatorisk ansvarsförsäkring. Men de flesta båtägare som skulle omfattas av registret torde redan nu ha någon form av ansvarsförsäkring.

7. Till råga på allt är lagen synnerligen tvivelaktig också från juridiska utgångspurtkter. Lagrådet avslöjade crt hel del fel. Kulturutskottets alerta kansli har på den korta tid som stått till buds hittat ytterligare något. Men irtgert sjörätfslig granskning har ägt rum, och expertisen på detta område har pekat på både orimlighetcr och komplikafioner i lagförslaget. Bärkraften av synpunkferrta frårt dcrtna expertis borde ha prövats mer ingående än vad lagutskottet, som ansvarar för sjörätten, och kulturutskottet nu har haft möjlighet till.

Sariimartfattningsvis finns det alltså mängder av skäl för att underkänna detta lagförslag. Det har folkpartiet gjort i.en partimotion, sorn i utskottet vunnit stöd även frän moderaterna. Jag yrkar alltså avslag på denna proposition och bifall till reservafionen.

Det verkliga skälet till att ett fritidsbåtsregister nu irtförs är etf som aldrig åberopas: ett sådant register kommer; att underlätta införandet av en båtskatt.

Regeringen gör nu allt för atf dölja sitt innersta motiv. Båtskaften skall smygas på båtägarna. Atf socialister finner def naturligt att både registrera och beskatta fritidsbåtar är begripligt. Men vad har centern pä denna galeja att göra?

Förvisso finns det behov av insatser för båtlivet av annat slag än regeringen nu har föreslagit. I folkpartiets mofion föreslås en rad åtgärder för att utveckla båtlivet,i Sverige. Def gäller t.ex.

- bättre service med fill båtlivet anpassade väderprognoser, ' '

- bättre sjökort.

Prot. 1986/87:136 4junil987

Lag om fritidsbåtsregister

Prot. 1986/87:136 4junil987

Lag om fritidsbåtsregister

- bibehållen och utökad utprickning av småbåtsleder,

- bättre tillgång fill hjälpradio och fclcfonaufomafer,

- fortsatt bemanning av för båtlivet viktiga utsjöplafser,

- utbyggd sop- och toaletfservice i naturhamnar,

- utvecklad informafion om säkerhet och miljö.

Det finns ett bra underlag för åtgärder på dessa områden i en rapport utgiven av Sveriges turistråd och med namnet Båtliv - en folkrörelse. Rapportcrt har utarbetats på uppdrag av båtorgartisafiortcrna och Svcrtska turistföreningen i samarbete med Turistrådet och Kommurtförburtdef.

Dessa förslag om positiva irtsatser för båtlivet vill inte utskottsmajoriteten nu ställa sig bakom.

Socialdemokraterna säger ja till registrering och så smånirtgom också beskattning av fritidsbåtarna; de säger samfidigt nej fill positiva insatser för båtlivet.

Anf. 32 ANDERS NILSSON (s);

Herr talman! Den käcka uppmaning som moderaternas företrädare i debatten har riktat till kammaren är; Ge registret på båten! Jag är rädd för atf dcrt parollen inte gör särskilt stort intryck på utskottsmäjoriteten - förhoppningsvis gör den def inte heller på kammarens ledamöter. Vi är tvärtom, herr talman, beredda att sätta båfregisfref i sjön och även att ro det i land. Vad som återstår därvidlag synes vara bara de sista ärfagen.

Def finns goda skäl att ta de årtagen. I utskottets betärtkartde har vi redovisat irtte mirtdre än fio skäl för atf genortiföra lagförslaget.

I det här samrtianhanget vill jag göra en komrnentar fill Ingrid Sundbergs argument atf ju fler skäl som framläggs för en åtgärd, desto sämre är urtderlaget. Det är, ärade kammarledamöter, ett påstående som jag tycker faller på sin egen orimlighet. Om man med crt crtda åtgärd kart nå flera goda syften, vore det ju dumt att iute vidta åtgärdcrt.

Ett register är en tillgång för de myndigheter - exempelvis sjöpolis, kustbevakning, sjöräddning och tull - som är ansvariga för ordning och säkerhet i våra farvatten. Vid många tillfällen är det angeläget aft snabbt kunna identifiera en båt och att kunrta klarlägga vem som äger den.

Även miljösynpunkter kan anläggas. Varje båt har en begränsad livslängd, även om denna kan vara lång. Förr eller senare blir def fråga om vad som sker med den uttjänta båten. Det går infe att bortse från att åtskilliga båtar kan komma att lämnas ät sitt öde, överges, av ägaren. Detta kunde möjligen gä an i en tid när flertalet småbåtar var av trä. Nu, i och med plastens intåg och med etf ständigt ökande antal båtar, blir frågan om hur destrukfionen skall ske ett mycket större problem.

Till miljöaspekterna hör också frågan om farfbegränsrtingen för vissa typer av båtar i en del farvatten. Kontrollen av att exempelvis förbudet mot landstigning på naturskyddade områden respekteras är etf annat bekymmer. I samtliga dessa avseendert kart ett register underlätta arbetet.

Enligt uppgift har antalet båtar i landet fördubblats på 15 år. Def förhållandet aktualiserar givetvis med en mycket större tyngd än tidigare frågorna om registrering av fritidsbåtar. Mer än två miljoner människor.

spridda över hela landet, utövar sanrtolikt båtliv i någon form. Det ställer naturligtvis krav på insatser från samhällets sida. För att tillmötesgå de kraven behövs planering och ett statistiskt underlag. Det kan vi få genom def föreslagna registret. Exempel på hur registret kan användas för detta syfte är utsändning av enkäter till båtägare, som på det sättet också kan få naturvårdsinformafion och råd och information när det gäller lagstiftning om sjösäkerhetsåtgärder.

Herr falman! I lagutskottets yttrande poängteras behovet av en obligatorisk ansvarsförsäkring för fritidsbåtar. Majoriteten i lagutskottet framhåller atf ett register är en förutsättrting för atf en sådan försäkring skall kunna-införas. Kulturutskottet instämmer i den bedömningert, och vi går så lårtgt att vi föreslår ett tillkännagivande fill regeringert om betydelsen av en obligatorisk ansvarsförsäkring.

Under våren har vi kunrtat läsa i pressen om fall där tredje man drabbats av skador på grund av olyckor i samband med fritidsbåtar. Varje sommar skildras problem som uppstår på grurtd av trafik i områden där många människor vistas i vattnet. Det är naturligtvis, herr talman, lika självklart att vi skall ha ansvarsförsäkring för fritidsbåtar som aft vi har def för motorfordon. Den som skadas vid en olycka skall givetvis kunna få ersättning även om båtägaren inte själv kan betala. Dessutom är det självfallet så att behovet av en obligatorisk ansvarsförsäkring ökar i takt med aft antalet båtar ökar.

Enligt vår syn är def lättsinnigt att säga som moderaterna och folkpartiet gör i det här avseendet i sin reservation. Där anförs att '"det är viktigt atf båtägarna tecknar ansvarsförsäkring och att de också i betydande utsträcknirtg redart torde ha någort form av ansvarsförsäkring". "I betydande utsträckning", ja. Men vad sägcr.Ingrid Sundbcrgoch Jan-Erik Wikström till den som eventuellt skadas vid en olycka med crt båt som inte hör till kategorin "i betydande utsträcknirtg"?

Ytterligare motiv för registret är de som gäller kontrollen av skatter och tullar på importerade fritidsbåtar. Liknande skäl finns när det gäller möjligheterrta att fullgöra kontroller av inkomst- och förmögenhetsskatter och atf underlätta kronofogdarnas indrivningsverksamhet.

Moderaterna och folkparfiet har i sin reservafion i betydande grad byggt upp sitt avslagsyrkande på föreställnirtigert atf dessa sertare skäl skulle vara huvudmotivet fill förslaget, vilket Jan-Erik Wikström och Ingrid Sundberg också har poängterat i sina anföranden. Men detta är ett felaktigt antagande. Att underlätta arbetet för tull-, skatte- och kronofogdemyndigheterna är ett bland mårtga andra skäl som talar för ett fritidsbåtsregisfer. Tillsammans utgör alla dessa moti v eu utomordentligt stark grund för att kammaren om en stund skall bifalla förslaget.

Herr talman! Jag förstår över huvud taget infe resortcmanget i reservationert. Förhoppningsvis är de allra flesta båtägare hederliga och lojala skatfebctalare. De har naturligtvis inget aft frukta. De berörs ju infe av en förbättrad kontroll. Det gör däremot de fåtaliga undantagen, men vilka motiv finns det för att värna om dem? Anser infe moderaterna och folkparfiet atf de skall betala sina skatter och avgifter som artdra? Finns det infe skäl att underlätta arbetet för full, skatteverk och krouofogdar? Def är väl bra om våra myndigheter kan arbeta smidigt och effekfivt.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Lag om frttidsbåts-register

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Lag om fritidsbåts-register

Det firtrts ytterligare några egendomligheter i reservafionen som jag vill kommentera.

Moderaterna och folkpartiet hakar på synpunkten att förslaget om ett fritidsbåtsregisfer skulle vara suspekt därför att def berör människors fritid. Def är ett mycket egendomligt argument. Köper jag en husvagn eller en husbil eller använder jag mirt vartliga bil i semester- och rekreationssyfte, ja, då registreras bilen eller husvagnen i bilregistret. Ingen människa reagerar mot det! Ingen kommer och hojtar om övervakningssamhälle och om behovet att få vara i fred. Def är en helt naturiig sak. Om jag köper eller bygger etf fritidshus, registreras fastigheten i ett register. Också det är helt rtaturligt och accepterat.

Det firtns all anledning att jämföra fritidsbåtar med just husvagnar och husbilar och med fritidshus. De är och framställs också som jämbördiga alternativ som står.oss människor till buds för att vi skall kunna utnyttja vår fritid på def sätt som passar oss själva bäst. Aft båtcrt registreras är irtte konstigare än atf husvagnsckipaget gör det.

De farhågor som Ingrid Sundberg uttalade, att registrcringcrt skulle leda fill atf folk börjar kortstruera korta och höga båtar och att det skulle innebära en negativ inverkan på sjösäkerheten, är också det etf fullkomligt orimligt motiv. Vilka båtägare koustruerar om sina båtar för atf slippa en registreringsavgift på uppskattningsvis 30 kr.? Jag tror att de är lätt räknade.

Den andra egendomligheten i reservationen är aft reservanterna argumenterar mot ett motiv som inte finns med i propositionen, sorn inte är aktuellt och som i reservationen endast antas kunna underlättas av ett båtregister, nämligen införandet av en båtskaft. Någon båtskatt är inte.aktuell!

Som synes är argumentationert i reservationen mycket svag. Det förefaller mig vara de propagandistiska möjligheter ett motstånd rnot registret förväntas ge som, snarare än de sakliga invändningarna, väglett reservations-författarna.

Jag vill även säga något om själva regisfreringsförfarartdet. Det är ett-smidigt system. Sjöfartsverket pch länsstyrelserna blir registeransvariga. Båtägarnas kontakter med registret sker via länsstyrelserna; närheten finns där. Kostnaden blir, som jag sagt, obetydlig.

Etf redan befintligt system, bilregistret, används. Det är praktiskt och enkelt med den kopplingen. Def är ett 25 år långt arbete som nu står inför sin avslutning. Frågan är alltså väl belyst och genomdiskuterad.

Herr talman! Jag har tidigare berört omfattningen av båtlivet i Sverige. Båtlivet är utan tvivel en niycket betydelsefull rekreation och fritidssysselsättning i Sverige. Det är av folkrörelsckaraktär och engagerar hela familjen, unga som gamla, och människor ur alla samhällsgrupper. Det har en stor social funktion atf fylla, och det har stor betydelse för turis.nien. Allt detta poängteras i propositionert som en bakgrund till förslaget om ett register för fritidsbåtar.

Med den omfattning båtlivet har fått är det naturligt att kraven ökar både på verksamhetens utövare och på samhället. .

Mycket, har gjorts och görs för att förbättra villkorert. Dit hör statliga insatser på olika fält, bl. a. inom säkerhetsområdet, liksom anläggningar som skapats med hjälp av arbetsmarknads- och naturvårdspengar. Kommunerna

har medverkat till bättre förhållanden bl. a. med hamnanläggningar. Enligt
en uppgift vi har fått svarar exempelvis nu tillgången till platser i småbåts
hamnar ungefär mot behovet. ' ■

Sveriges turistråd har i år presenterat en rapport: "Båtliv - en folkrörelse. Nyttigare än du tror." Den rapportcrt anger åtgärder som leder till en ytteriigare utveckling av båtlivet. Det finns därför, herr talman, ingen anledning atf göra det tillkännagivande som reservanterna vill göra med artledning av motiort Krll6.

Herr talman! Det har gått att få en ganska br-éd majoritet i utskottet för ett införande av etf register för fritidsbåtar. Det är vår förvissning att def på olika sätt kommer att ge underlag för positiva åtgärder för båtlivet och medverka till atf en ytterligare utveckling sker inom den stora del av Fritids- och Rekreationssverige som båtlivet utgör.

Herr talman! Jag tillstyrker utskoftets hemställan och ber aft fä yrka avslag på reservationen.

Anf. 33 INGRID SUNDBERG (m) replik;

Herr talman! Anders Nilsson må sätta propositionen i sjön och ro den i land, men vi föreslår likafullt att den skall gå till botten.

Jag ställde etf par frågor. Svaret på den crta frågart var mycket märkligt. Jag kart inte tyda Anders Nilssons yttrande att det icke finns några planer på aft införa båtskatt annat än som en beskyllning mot Kjell Nordström att han ljög när han talade i Fröjered. Detta är etf exempel pä hur man, när man har ansvar atf inför kammaren försvara en proposition som är otydlig, håller sig till propositiortCrts ord. Samtidigt har man inom socialdemokratin andra krafter som tillfredsställer de egna gcrtom att tala klartext och säga att motivet för förslaget år att åstadkomma en beskattnirtg av båtar.

Jag ställde också frågan om hur man ser på ägarregistreringen. Jag fick inget svar på den frågan. Vi har nu kommit fram till en lagstiftning söm innebär atf förmögenhet inte lärtgre sambeskaftas. Detta måste medföra aft mart, inför hotet om båtskatt och om en hårdare förmögenhetsbeskattning, i ökad grad registrerar flera ägare till varje båt. Det vore roligt att få detta belyst.

Anders Nilsson artser aft det irtte är ett dugg märkvärdigt aft man registrerar båtar,-därför att konfrollverksarnhefcn, skattemyrtdigheterrtas kontroll, måste underlättas och förbättras. Varför har man då satt gränsert vid jusf 5 meter? Deu första utredningen om båtliv föreslog 6 meter. Trafiksäkerhetsverket hade i sin utredning föreslagit aft man skulle använda 18 hästkrafter som gräns. Är det helt godtyckliga siffror som man från regeringens sida har saft upp? Varför har man inte brytt sig om de siffror som föreslagits i utredningar?

Anders Nilsson säger att man skall ha registret för att kunna planera. Men huvuddelen av alla fritidsbåtar kommer ju infe rned i registret. Den planeringen måste bli ganska värdelös:

Men vi kart kartske se fram emot en ökad registrering av segelbrädor, golfklubbor, slalomutrustningar och allt annatsom mänrtiskor upplevt som en fredad zon. Nu är, som sagt var, båtregistreringen det första steget på väg mot att övervaka och kontrollera en niycket viktig del av vår fritid.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Lag omfriUdsbåts-register

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Lag om fritidsbåtsregister

Anf. 34 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp) replik;

Herr talman! Anders Nilsson har fått en otacksam uppgift. Jag tycker att hart är crt tapper riddare i försvaret av denna proposition.

Hart jämför husvaguar och båtar. Det är infe underligt atf lagförslaget blir konstigt från juridisk utgårtgspurtkt; om man tar den jämförelsen som startpunkt. Om man har något bättre kontakt med verkligheten, inser man atf sjörätten faktiskt irtte omfattar husvagnar. Där kommer en avgörande komplikation fill.

Jag har all förståelse för atf socialister tycker att def är bra om kontrollsamhället utvidgas. Det är fullständigt logiskt. Jag har infe någon kritik mot detta, om man nu accepterar en socialistisk utgångspunkt. Men jag undrar om man nu sätter i gång allt detta för atf utvidga kontrollsamhället. Har aldrig tanken slagit Anders Nilsson att man skulle kunna använda systemet för beskattning? Vad är det för fel på den tanken? Varför inte låta det vara socialism fullt ut, om def uu skall vara socialism? Varför har debatten inom det socialdemokratiska partiet handlat om båtskafter, när man nu börjar med en registrering? Det måste väl ändå vara mer logiskt atf man infe bara förespråkar ett kontrollsystem, utan aft man också vill ha någon skatfemässig glädje av detta.

Anf. 35 ANDERS NILSSON (s) replik:

Herr talmart! Detta med jämförelsen mellan husvagnar och båtar och bilregister och båtregister kan låta bestickande, men om man undersöker saken närmare finrtS det rnånga beröringspurtkfer. Det handlar i båda fallen om fordon som används för fritidsändamål. Bilregistret är underlag för planerirtgcn av vår trafik och våra vägar. Båtregistret är avsett atf vara underlag för planeringert av trafiken till sjöss och åtgärder fill båtlivets fromma. Bilregistret utgör underlag för Svensk Bilprovning och andra verksamheter som har rned säkerheten pä våra vägar och i våra fordon att göra. Båfregisfref är avsett att också vara ett underlag för åtgärder för säkerheten till sjöss. Bilregistret utgör ett underlag för försäkringen för våra fordon på vägarna. Båtregistret kan utgöra underlag för försäkringen av våra båtar. Bilregistret är också ett underlag för den del av turistplaneringen, t. ex. när det gäller camping och husvagnsuppsfällning, som bygger på den vägburna trafiken. Båtregistret har till uppgift aft bijda underlag för en plartcrirtg på turistområdet när def gäller båtlivet.

Man ser att beröringspunkterrta är många, och dä tycker jag det verkligen finns anledrting att jämföra och dra paralleller.

Ingrid Sundberg drar fram Kjell Nordströms eventuella yttranden i byn Fröjered i Skaraborgs län. Om jag vinnlade mig om def skulle jag säkert kunna hitta fem kommuner i Skaraborgs län där de moderata ledamöterna i kommunfullmäktige är syrtrtcrligcrt osams om en mängd frågor, men jag skulle naturligtvis inte gä ut och åberopa en enskild moderat i någon av de kommunerna som argument mot moderata samlingspartiet på riksplanet.

Vi har nu lyssnat till alla argumenten om skatt, registrering och frihetsberövande. Def är ju moderaterna och folkpartiet som tar frarn de där aspekterna. Vi har i stället betonat de positiva insatserna för båtlivet: aft ett register kan bidra till ökad säkerhet pä sjön, till bättre miljöåtgärder och till

bättre försäkringsförhållanden. Det finns naturligtvis alltid två sätt att se på en fråga, ett negativt och ett positivt, och för vår del vill vi dra fram de positiva faktorerna.

Anf. 36 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp) replik:

Herr talman! Vi säger nej fill atf utvidga kontrollsamhällef, och vi säger rtej till atf beskatta båtarna.

Men vår kritik rikfar sig också mot lagförslagefs utformnirtg. Jag börjar nu förstå hur def har kunrtat gå så illa som det har gjort, rtär Artders Nilsson på fullt allvar hävdar att en båt är ett fordon.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Lag om fritidsbåtsregister

Anf. 37 ANDERS NILSSON (s) replik:

Herr talman! Jag vill bara säga att def är möjligt att begreppet fordon i def här fallet var något illa valt, men det må vara förlåtet en landkrabba som mig. En båt är i alla fall en apparat som man förflyttar sig i geografin med, och därvidlag överertssfämmer det mellart bilar och båtar.

Jag tycker atf def efter den här lilla debatten har visat sig att moderaterna och folkpartiet har mycket klena argument, som de draperar i retorik och svepande formuleringar. Jag skulle kunna säga att de bemannar en farkost -båt, fartyg eller skepp må vara osagt; eller fordon, herr Wikström - där skrovet läcker, och den bristen försöker de dölja med färggrartna segel som fladdrar i opinionens vindar. Jag tror inte det går väl på sikt.

Anf. 38 Statsrådet ULF LÖNNQVIST:

Herr falman! Jag skulle inte ha gått upp i den här debatten, om det inte hade ställts en rak fråga till mig. Anders Nilsson har utvecklat de skäl som propositionen anger för införande av ett båtregister, och jag skall inte ytterligare gå in på detta.

När däremot Ingrid Sundberg och Jan-Erik Wikström säger atf propositionen är otydlig när det gäller frågan om båtskatt, måste jag svara; rtcj, propositionen är irtte otydlig. Propositiortert är mycket tydlig i detta avseende, för den berör över huvud taget irtte frågart om båtskatt. Den frågan berörs infe, därför atf denna regering icke har några planer på atf införa en båtskatt.

Detta är det raka och klara besked som jag tycker ni skall fa fill er, i stället för atf försöka få det dithän aft propositiortert skulle vara ett förslag om båtskatt.

Vad sedan Jan-Erik Wikström har för planer, om den olyckart skulle härtda aft han ånyo hamnar i regeringsställrtirtg, vet jag naturligtvis ingenting om. Jan-Erik Wikström har tidigare talat sig ganska varm för införande av en båtskatt. Vad folkpartiet går och döljer vet jag irtgenting om, men jag kan svara för dcrt socialdemokratiska regerirtgen.

Def är alldeles riktigt aft båtorganisationerna har framfört önskemål om atf man skulle ta ut en högre avgift än de ca 30 kr. som går åt för atf täcka själva registerköstnaderna. Båtorganisationernas tanke och syfte var atf dessa pertgar i så fall skulle auvändas för en särskild fond, ur vilkert mart skulle ta pengar för att uppfylla en del av de för båtlivet som helhet angelägna önskemål som både Ingrid Sundberg och Jan-Erik Wikström räknat upp -

Prot. 1986/87:136 4junil987

Lag om fritidsbåtsregister

vilken, lista jag skulle kunna göra längre efter de samtal jag har haft med båtorganisafiortcrna.

Det förslaget har emellertid regeringen valt att icke ta upp, och det har vi gjort därför aft vi vill klart redovisa aft det som uu tas ut eubart är till för kostnaderna för själva båtregistrets uppbyggnad och genomförande.

Jag har också sagt till båtorganisafionerna att det naturligtvis är dem obetaget om de vill föra fram sådana frågor. De är oförhindrade atf återkomma med sina förslag. Sedart får man naturligtvis pröva dem vid varje Crtskilf tillfälle.

Dcrt andra punkten som har tagits upp har handlat om rätten att disponera fritiden utan ingrepp. Jag tror t. o. rn. Ingrid Sundberg använde orden "aft misstänkliggöra medborgarna". Det är ingen som har sagt någonfing annat än att fritiden självfallet är någorttirtg som var och en själv bestämmer och beslutar över. Fritid är detsamma som egen tid, friheten från tvånget aft stå fill tjänst, och hur mau vill fylla sirt fritid med verksamhet är givetvis någonting var och en själv, både nu och i framfiden, skall bestämma och besluta över.

Jag begriper för min del inte vad det skulle vara för inskrärtkrtingar i rätten att själv bestämma över fritiden som skulle ligga i att båten registreras, av de skäl som redovisas i proposifionen och som Anders Nilsson förtjänstfullt utvecklat. Om själva båten som sådan är registrerad innebär ju ingen inskränkning i rätten att nyttja fritiden för båtliv eller för någonting annat. Bakom etf sådant synsätt borde det rimligen gå att få en allmän uppslutning.

Avslutnirtgsvis: Def var litet märkligt att höra Ingrid Sundberg när hon skulle beskriva vilka båtar som omfattades av registret. Sedan hon först talat vitt och brett om att flertalet båtar inte omfattas av registret, hade hon en rad frågetecken om varför män saft gränserna precis där man saft dem och undrade varför man inte satt gränserna högre, sä att ännu färre båtar skulle omfattas av båtregistret. Jag får inte def där att gå ihop riktigt.

Gränserna är satta utifrån de bedömningar som kunnat göras av nödvändigheten att fa med de båtar som det är angeläget att ha registrerade, angeläget därför aft man ur sjöräddningssynpunkt och ur båfsföldssynpurtkf skall göra det möjligt också för allmärthefcrt att hjälpa till att idertfifiera de båtar som på något sätt är anmälda som försvunna, vilket självfallet skulle underlätta för myrtdigheterrta att fullgöra siua arbetsuppgifter för att bistå båtägarua med dert grundläggande trygghetsservice som detta innebär.

Anf. 39 INGRID SUNDBERG(m) replik:

Herr talman! Först om gränserna. Det är något märkligt att den första båtlivsutredrtingen föreslog en grärts, trafiksäkerhefsverket i sin utredning en annan, och regeringert ytterligare andra gränser. Dä är det kanske inte sä konstigt atf rnan ställer frågan; Varför skulle just dessa gränser vara så utomordentligt rikfiga för planerirtgcn? För det är ju trots allt planeringskriteriet som ligger bakom mycket av vad statsrådet Lönnqvist sade här.

Jag vill ge en eloge för det klara löftet att båtskatt icke äv dcrt sittande socialdemokratiska regeringen kommer atf föreslås för båtägarna i vårt land. Det är ett klart och rakt besked, och det borde ha funnits i någon form också i proposifionen; det hade besparat oss rnycket av debatten här i dag.

Men jag ställde två frågor till, som också berör förhållanden som inte tas upp i propositionen. Den ena frågan gällde ägarregisfrering och hur man från regeringerts sida ser på samägartde-och i def här fallet samägande där många personer deltar. Kommer regeringert atf vara gcrtcrös när det gäller den delen av registreringen?

Min andra fråga var hur man från regeringerts håll bedömer kostnaderrta för korttrollverksamhctcrt - och i första hand hur kontrollverksartiheten skall kunna fungera med dessa hundrafuscrtfals båtar som finns på våra vatten. Om kontrollverksamheten ställer sig dyrbar, vilket den med all sannolikhet gör, kommer då kosfnadert för den verksamheten aft drabba båtägarna?

Det var alltså två frågor som inte tas upp i propositiortert, och jag vore glad orn statsrådet Lönnqvist kunde ge ett rakt och klart besked även när det gäller de frågorna.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Lag oinfriUdsbåts-register

Anf. 40 JANERIK WIKSTRÖM (fp) replik:

Herr talman! Jag kan också vitsorda att def infe i propositionen finns något om båtskatt. Den tystnadcrt är ju ganska talande. Men jag skulle nästan väga mitt hijvud på atf om man i propositionen hade försökt skriva in ett löfte om att en båtskatt aldrig skulle införas, så hade det kommit-att strykas av finansdepartementets granskare. Det kan ju inte vara någon som helst poäng med att införa ett register där intäkterna-i stort sett bara kommer att täcka kostnaderna för detta register, om det inte har något vidare syfte.

Nu säger statsrådet Lönnqvist att det vidare syftet är atf sedan komma med förslag till positiva åtgärder för båtlivet. Ja, det har vi ju efterlyst, och det har vi motionerat orn. Hade statsrådet Lönnqvist lagt fram en proposition om positiva åtgärder för båtlivet, så hade det inte blivit någon reservation i utskottet. Problemet är ju atf propositiortert inte alls tar upp detta. Den berör bara kontrollfunktionen, och den är mcrtingslösom den inte till sist syftar till att bredda skaffcunderlagef.

Mart behöver faktiskt irtte vara socialist för att kuuna genomskåda detta. Statsrådet Lönnqvist hade tydligen någon förhoppnirtg om aft jag skulle byta åskådning. Jag måste säga att om man tror att man skall kunna omvända en liberal till att bli socialist, så skall rtiart i varje fall irtte starta med utgångsj5unkt från etf fritidsbåtsregister.

Anf. 41 Statsrådet ULF LÖNNQVIST;

Herr talman! När def gäller Ingrid Sundbergs fråga om omfattningen av registret, vill jag säga att en regering naturligtvis har att ta till sig de olika synpunkter som kommer in från både remissirtsfartser och utredningar, och sedan göra de avvägningar som dessa synpunkter ger upphov till.

Irtgrid Sundbergs.utläggningar om olika detaljer- hur man skall hantera

delar av detta register - överlämnar jag med fullt förtroende till de

myndigheter som har atf hantera registret. Uppkommer det under arbetets

. gäng besvärligheter, så får man naturligtvis rätta till dem och komma tillbaka

med förslag till förändringar, därest det krävs lagmässiga ingripanden.

När det gäller kostnaderna för registret vill jag säga att de kostnader som nu kunnat beräknas har redovisats i propositionen. Det finns naturiigtvis ingen avsikt aft göra förändringar därvidlag, om de beräkningar som ligger

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Lag om fritidsbåtsregister

till grund är tillfredsställande - och det har vi utgått ifrån att de är. Därför har vi vågat ange def belopp som är redovisat i propositionen. Det är alltså, enligt def material vi har tillgängligt, de kostnader som avser själva registret.

Sedart vill jag upprepa, eftersom jag märker att Jau-Erik Wikström arttirtgen lyssrtar dåligt eller inte vill förstå vad jag säger, att den här regeringen infe har några planer på atf införa en båtskatt. Def är en mycket klar redovisning.

Jag har däremot självfallet inte kunnat bedöma vad Jan-Erik Wikström, om den olyckan skulle hända atf han på nytt kominer fillbaka i regerirtgsställning, har för planer. Ordet aldrig skall kanske därför infe läggas i min mun i varje fall. Jag har kunnat redovisa den här regerirtgens uppfattning i frågan, och det må väl vara tillräckligt för Jart-Erik Wikströms del.

Båtorgartisationerna, Jan-Erik Wikström, har framfört önskemål i en lång lista. Men båtorganisafionerna har också velat att man skulle bygga upp en särskild fond för båtlivets främjande genom att fa ut en avgift av båtägarna. Vi har sagt aft vi vid det här tillfället inte var beredda aft göra det. Om båtorganisationerna - jag vill upprepa det - kommer tillbaka med sina krav och önskemål, så får vi naturligtvis i vanlig ordning pröva dessa. Men den här gången har vi som sagt inte gjort det, och.därför finns det förslaget givetvis infe heller med i den proposition som är framlagd.

Anf. 42 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp) replik:

Herr talman! Jag tror att även statsrådet Lönrtqvist märkte, när han uttalade dcrt här underliga formuleringen om en kommande regering, att def var alldeles ovanligt ihåligt.

Vad den här debatten har belyst är ju att.statsrådet Lönnqvist inte lägger fram några förslag fill positiva åtgärder för båtlivet. Def skall han fundera på, säger han. Han inför ett registreringssystem, som möjligen skulle kuuna motiveras om man ville använda det för crt framfida båtskatt. Nu säger han aft def infe skall föreslås någon båtskatt av någon socialdemokratisk regering, och det är bra. Men då är liksom själva poängcrt med registret borta. Det är den inadverfensen jag har velat påpeka. Jag tror aft den är uppenbar för alla som har följt den här debatten, och den är i varje fall uppenbar för båtorganisafionerna.

Jag önskar statsrådet Lönnqvist all framgång när han i sommar skall ut och möta båtägarna och tala om varför det-inte blir några positiva åtgärder för båtlivet och varför detta register har irtförts.

Anf. 43 Statsrådet ULF LÖNNQVIST:

Herr falman! Till Jan-Erik Wikström vill jag säga atf registret har införts för att skapa ökad trygghet för de människor som är ute med sina båtar, de märtrtiskor som kart hamna i situationer där de behöver hjälp av olika räddningsinsfartser. När båten av något skäl försvinner kan de fä hjälp av polis och andra att spåra upp den. Därför behövs ett båtregister, därför behövs en märkning av båtarna så att de blir lättare att identifiera. Båtregistret är alltså till för att förbättra servicen i dessa avseendert för dem som har båtar.

Jan-Erik Wikström återkommer gång på gång till etf märkligt misstänklig-

görande av våra avsikter med själva registret. Jag har sagt att den här regerirtgen inte har någon avsikt aft införa någon båtskatt. Men jag har också sagt - och jag vill upprepa det för tredje gången eftersom Jan-Erik Wikström ständigt återkommer till detta - att då han tydligen inte kan se något annat syfte med båtregistret, må man med härtsyn till båtägarna bäva för.vad som skulle kurtna hända ur skättesyrtpurtkt om Jart-Erik Wikström, om olyckan vore framme, skulle återkomma i regeringsställrtirtg.

Anf. 44 ALLAN EKSTRÖM (m):

Herr talmart! Det föreslagna fritidsbåtsregistret - behövs det? Svaret är ett kategoriskt nej.

Hur ser då till en början båtbeståndet ut?

Def finns i dag omkring 1,2 miljoner fritidsbåtar. Den största gruppen är öppna båtar med motor under 10 hästkrafter. Denna utgör ca 38 % av det totala antalet båtar eller omkring 415 000.

Den näst största gruppen består av öppna småbåtar utan motor eller sålunda ekor, jollar, roddbåtar utan motor, segeljollar och segelbåtar utan övernattningsmöjligheter. Andelen är ca 21 % eller omkring 235 000. .

Härnäst kommer som tredje grupp i storlek övernattningsbara båtar, såväl motorbåtar som segelbåtar. Andelen är ca 16 % eller omkring 170 000.

Som fjärde grupp kommer motorbåtar med motorstyrka av minst 10 hästkrafter. Andelen är ungefär 14 % eller omkring 155 000.

Siffrorna inrtebär, från en annan sida sett, aft omkring 1 miljort hushåll har tillgång till båt, vilket motsvarar ca 2 miljoner svenskar.

Över 90 % av de båtägare sorti har övernatfningsbara fritidsbåtar är medlemmar i någon av de ca 1 000 båtklubbar som finns i dag.

Jag har hämtat alla siffror ur en dagsfärsk rapport från Sveriges turistråd, betitlad Båtliv - en folkrörelse.

Rcgistreringsplikt skall enligt lagförslaget föreligga, om båten har en största längd av mirtst 5 meter och drivs med segel eller motor. Härigenom kommer segeljollar som är rena idrottsredskap att drabbas av registrering, t.ex. Flying Dutchman och 505. Även segelkanoter kan omfattas.

Lika godtyckligt valt är det andra kriteriet för registrering, nämligen beträffande båt som är mirtdre än 5 meter lång, att den är försedd med motor med en styrka av minst 10 kilowatt eller, med ett begripligt språk, 14 hästkrafter.

Enligt propositionen beräknas 400 000 båtar bli rcgistreringspliktiga.

Herr falman! Som skäl för registret åberopas i lagen framför allt atf registret skall ge underlag dels för kontroll av ordnirtg och säkerhet till sjöss, dels för planering av trafiken med frifidsbåtar.

Min första invändning är att registret inte kommer att uppta de båtar som är mest olycksdrabbade eller som stjäls mest.

Under förra året omkom 60 persöner vid 54 olyckor med fritidsbåtar. 25 personer hade befunnit sig i öppen båt med motor, 16 i roddbåt och jolle, 8 i segelbåt, 7 i ruffad motorbåt, 3 i kanot och 1 i gummiflotte. 43 % var för övrigt alkoholpåverkade. Orsaken till olyckorna var beträffande 34 omkomna fall över bord och beträffande 10 omkomna kantring. Vid kollision med artrtart båt dog 4 persorter. Det omkom-väl atf märka-flera i mirtdre irtsjöar än vid och utanför kusterna..

Prot. 1986/87:136 4junil987

Lag omfrdidsbåts-register

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Lag omfriUdsbåts-register

Siffrorna - som belyser verkligheten - har jag hämtat ur sjösäkerhetsrådets stafistik för år 1986.

Av materialet kan inte dras annan slutsats än aft huvuddelen av de båtar som förekommit vid båtolyckorna inte skulle omfattas av registreringsplikt. I sitt remissvar uttalar Sjösportens samarbetsdelegation också att registret skulle komma aft omfatta mindre än hälften av landets båtar och utesluta bl. a. de mest olycksdrabbade, nämligert mindre öppna småbåtar och kanoter. Detta står på s. 50.

Min andra invändning är att registret icke duger för trafikplanering, därför att registret inte ens skulle omfatta hälften av båtbeståndet sedan alla roddbåtar och kartoter frårträknats. Det förebragta materialet talar för sig självt. Det förhållandet att 90 % av alla båtägare som har övernatfningsbara fritidsbåtar är medlemmar i någon båtklubb och därför redart åtkomliga för dert föregivna trafikplaneringen hör också hit.

Min tredje invändning är att registret infe heller är dugligt för ideutifiering av alla båtar. Skälen är desamma som r-edovisafs tidigare.

Mm fjärde invändning är att registret inte behövs för ett genomförande av obligatorisk ansvarsförsäkring, därför att försäkringsbolagen redan har register som kan tjärta som gruud för ideutifierirtg och att det föreslagna båtregistret infe heller skulle omfatta de båtar som är mest olycksdrabbade.

Min femte invärtdning är att registret infe lämpar sig för att tillhandahålla nationalitetsbevis. Sådana bevis utfärdas i dag av sjöfartsregistret, som är en särskild myndighet vid Stockholms tingsrätt. Registret består av två register, ett för skepp och ett för båtar i yrkesmässig sjöfart med rätt även för vissa frifidsbåtar att upptas där.

Sjöfartsregistret utfärdar på grund av folkrättsliga åtaganden dokument för utlandsfärder. Skulle sjöfartsverket tilläggas denna uppgift blir konsekvensen att det finns två olika myndigheter med befogenhet aft utfärda nafionalitetsbevis. Detta .förhållande - som anmärkningsvärt nog infe alls behandlas i propositionert och som särskilt har upprört sjörättsjuristcrrta - påverkar Sveriges anseende hos utländska tull- och polismyndigheter på ett för oss inte fördelaktigt sätt. Härtill kommer atf registret inte får någon civilrättslig verkan alls, vilket hade varit av värde för båtköpare i olika avseenden.

Sammanfattningen infinner sig utan större svårighet: Fritidsbåtsregistret saknar aUt berättigande utifrån de ändamål som åberopas i propositionert. Propositionen är en sill i kapprock.

Herr talman! Jag yrkar avslag på propositionen och bifall fill reservafionen.

Anf. 45 KJELL NORDSTRÖM (s);

Herr talman! Jag blev något förvånad när en så erfaren politiker som kulturutskottets ordförande Ingrid Sundberg i denna debatt hänvisade fill en tidningsartikel om vad jag skulle ha sagt pä etf möte i Fröjered. Ingrid Sundberg borde kontrollera med källan innan hon använder en tidningsartikel för att beskylla en kollega för lögn. Självhar jag inte förrän i dag tagit del av dertrta artikel, genom en påstötning hos Ingrid Sundberg efter hennes anförande.

Jag har inte på något rtiöte rtågortstans sagt att förslaget om båtregister är ett steg mot att införa båtskatt. Vad jag däremot har sagt är att detta båtregister bl. a. kan anvärtdas av skattemyndigheterna för en mer verksam förmögenhefsskattckonfroll. Detta och inget annat har jag sagt pä flera möten, bl. a. i Fröjered:

Prot. 1986/87:136 4juni 1987

Lag omfriUdsbåts-register

Anf. 46 INGRID SUNDBERG (m);

Herr talmart! Om Kjell Nordström litet oftare lyssrtade på riksdagerts allmänpolitiska debatter med partiledarna, skulle han irtte undgå att höra hur. ofta hänvisningar görs till referat av vad partiledarna har sagt i den ena eller andra tidningen. Jag har aldrig hört att någon av partiledarna i dessa fall har betvivlat rikfighetcrt i jourrtalisterrtas framställrting.

I detta fall är det inte rtiig Kjell Nordström beskyller för lögn, utan det är Anders Nilsson och i viss mån statsrådet Lönnqvist.

Huvuddelen av den fidningsartikel vi nu talar om går ut på, som jag fidigare anmärkte, att möjligheterna att beskatta olika saker i samhället bör ökas. Kjell Nordström säger bl. a.: Vi skall även undersöka om det går att koppla marginalskattesänkningar till förbundens avtal och lönerörelsen. Det var en ny och ganska intressant tanke.

Kjell Nordström fick på detta möte ävert svara på frågor, och ert av deltagarna ville bl. a. veta varför regeringen var så rädd för att införa båtskatt. Kjell Nordström svarade aft registrering av båtar införs fr.o.m. 1988 och aft mart sedart kart gå vidare och beskatta.

Vi har i vårt land ingen orsak att gå fill journalisterna och begära bekräftelser. Det finns något som heter tryckfrihet - tack och lov för det!

Anf. 47 KJELL NORDSTRÖM (s);

Herr talman! Precis som jag sade tidigare, talade jag på mötet i Fröjered om förmögcrthefsbeskattrtirtgen. Jag har inte skrivit artikeln själv - jag visste inte ens atf den var införd i någon fidning eller att det var rtågort journalist med på mötet.

Vad jag har sagt är att skattemyrtdigheterna kan anvärtda registret för ert rner verksam förmögcnhefsskattekonfroll, vilket ävert utskottet har anfört.

Enligt den gyllene regeln för alla debatter skall Ingrid Sundberg infe tro att meningsmofsfåndare har lägre motiv än hon själv har i sin debatteknik.

Anf. 48 INGRID SUNDBERG (m):

Herr talman! Def var icke förmögenhetsbeskattnirtgen som referatet aktualiserade. Kjell Nordström redogjorde för vad som redan uträttats. Han pekade på de begränsade avdragen och lovade att skatfeufskottet skulle arbeta flitigt för aft fa fram förslag fill rtya åtgärder, t. ex. att bredda basen genom att beskåtta fler saker; Andra sätt är att se över inkomstskatten, förändra marginalskaften och minska avdragen ytterligare.

Överläggningen i detta ärende var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter debatten om bostadsutskottets betänkande 22;)

Kammaren övergick till att debattera skatfcutskoftefs betänkande 50 om komplefferingspropositionen m.m.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Kompletteringspropositionen m. m.

Kompletteringspropositionen m. m.

Anf. 49 KNUT WACHTMEISTER (m);

Herr talman! För tids vinnande skall jag infe kommentera alla de 21 reservationer där vi moderater har deltagit.

Förslaget aft ta ut avgifter för tullförräftnirtg på icke ordirtarie arbetstid är enligt vår uppfattning felaktigt ur flera synpunkter:

1. Avgiften utgör crt ortödig kostrtadsbelastrting på näringslivet, vilket är allmänt skadligt för exportcrt.

2. GATT-stadgan förbjuder import- och exportavgiffcr i statsfinansiellt syfte, varför def är ytterst tveksamt om förslaget inte strider mot GATT-stadgart.

3. Konkurrensförhållandena mellan olika trartsportföretag kommer troligen att snedvridas.

4. En avgift kommer att leda till ett ryckigare fransportflöde med negativa verkningar på miljön.

Således finns många goda skäl fill aft avvisa proposifionen i denna del. För två år sedan, när ett liknande förslag förelades riksdagen, kunde socialdemokraterna inte samla tillräcklig majoritet för ett genomförande - denna gång ställer vpk välvilligt upp med transporthjälp.

Utskottsmajoritetens positiva inställnirtg fill en skärpt beskattning av anställdas förvärv av konvertibla skuldebrev är beklaglig och några frågor är på sin plats. Varför vill ni socialdemokrater inte underlätta ett breddat meddelägande i företagen för de anställda? Vad menar rti med att beskattningsreglerna vid anställdas förvärv av konvertibla skuldebrev ger otillfredsställande resultat i vissa avseenden? Vilka avseenden?

Beklagligtvis är vi moderater ensamma i reservatiort nr 8, som rör beskattrtingen av invcstmertfbolagcrt. Dessa företags skaftevillkor är betydligt sämre än vad som gäller för allemansfonder och löntagarfonder, och antalet invesfmertfbolag har också drastiskt minskat.

Allcmansfortderrta är befriade från skaft både på realisationsvinst och utdelningsinkomstcr och slipper även vinstdelningsskaft. Investmentbolagen måste däremot erlägga vinstdelningsskatf, realisationsvinstskatt och skatt på viss utdelning. De behöver dock inte skatta för utdelningsinkomstcr från akfier om utdelningen vidareutdelas. Avkastningen från konvertibla skuldebrev däremot beskattas fullt ut, även om hela den erhållna räntan vidareutdelas. I reservationen yrkar vi att denna ränta skall vara skattefri om den vidareutdelas.

Kapitalbeskattningens negativa kortsekvenser för näringslivet är mycket tydligt klarlagda. Företagsskaffekommittén visade redan för sex år sedan på lösningar för atf minska dessa skadliga verkningar. Trots detta är tydligen det enda som händer att finartsministern i kompletteringspropositionen hotar med skärpt förmögenhetsskatt på skogsfästigheter.

Förmögcrthefsskaffen på det arbetande kapitalet i små och medelstora företag bör slopas. När det gäller övriga kapifalskaftefrågor kräver vi en återgång fill tidigare beskattningsregler för OTC-bolag. Skärpningen förra året innebar att marknadsvärdet pä aktierna skulle ligga till grund för

värderingen i stället för det lägre substansvärdet. Dessa nya regler.har drabbat många OTC-bolag hårt och kommer också aft utgöra ett hinder för en örtskad introduktiort av nya OTC-bolag.

Litet i skymundan av den gigantiska crtgångsskaffen på försäkrirtgstagar-nas sparmedel, som drevs igcrtom i december förra året, fick yi ytterligare en ny skatt - förmögcrthefsskaft på kapitalförsäkringar. Denna skaft utgör ytterligare en börda på familjeföretagen, vilket avsevärt kommer atf försvåra gencrafiortsskiffert. Därmed blir dessa företag ofta uppköpskandidater, vilket knappast lär vara till gagn för de anställda.

En annart nackdel för familjeföretagen inför generationsskifte är. aft successiv överlåtelse genom gåva beskattas hårdare än om hela företaget i fråga ges bort vid ett och samma tillfälle. Dert 30-procerttiga reducerirtgsre-gcln gäller nämligert infe vid successiv överlåtelse, vilket vi alltså tycker är fel.

Det skattefria beloppet vid gåva har, trots den kraftiga penningvärdeför-sämrirtgcrt, varit oförärtdrat 2 000 kr. i flera deccrtnier. Vi föreslår nu i en reservafion atf det fria beloppet höjs till 10 000 kr. Detta belopp gäller för övrigt redan nu om gåvan irtte utgörs av pcugar, utan exempelvis av möbler eller annat lösöre.

Förslaget atf höja bilaccisen, eller försäljningsskatten :på motorfordon, som det heter, bör avvisas. Inte mirtst ur miljösyrtpuukt är def värdefullt om äldre bilar så fort sig göra låter byts ut mot nya, modernare och därmed oftast miljövänligare bilar. Den högre försäljningsskatten kommer naturligtvis att fördröja denna utveckling. Skaften slår hårdast mot dem som är rnest beroende av egen bil, nämligert barnfamiljer och glesbygdsbor. Eftersom vi går emot höjnirtgen har vi ingen artledning atf ta ställnirtg till övercrtskom, melscn mellan socialdemokraterna och vänsfcrpartiet kommunisterna om hur de influtna skattemedlen, beräknade till knappt 500 milj. kr., skall anvärtdas för att bl. a. stödja kollckfivtrafikcrt.

Def var mycket glädjartde att socialdémokraterrta irtte lyckades skapa tillräcklig majoritet för att gcrtomdriva en kraftig höjnirtg av fastighetsskatten för hyreshus och småhus. Den ökade beskattningen för de boende hade beräknats till 2,6 miljarder kronor.

Socialdemokraterna i skaffcutskotfet har nu i eu motiort artpassat sitt förslag fill vad vi föreslagit i fråga om utfagsproccrtt på de. blivartde nya taxeringsvärdena. För hyreshus blev det en särtkrting från 80 % till 55 % och för småhus, som infe taxeras förrän 1990, blir det irtgert ändring alls. Aft vi. trots detta har en reservatiort uuder momentet Ändringar av underlaget för beräkning av fastighetsskatt beror på aft vi inte kunrtat godta den text som utskottsmajoriteten står för, bl. a. atf man blott tjlls vidare bör uudvika ett totalt sett ökat uttag av fastighetsskatt.

När fastighetsskaften genomdrevs med början den 1 januari 1985 röstade de tre borgerliga partierna emot förslaget. Våra motiv mot skaften är i dag lika relevanta som för två och ett halvt år sedan. Ertskilf ägda hyresfastigheter drabbas hårdare än s. k. allmännyttiga, bland de drygt 1,5 miljoner småhusägarna som träffas av beskattningen drabbas de hårdast som har de högsta boendekostrtaderna. Skatten utgår ingalurtda efter bärkraft, vilket annars bör vara grundregeln för all beskattning. Fastighetsskatten bör successivt

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Kompletteringspropositionen m. m..

."i Riksdagensproiokoll 1986/87:136

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Kompletteringspropositionen m. m.

avskaffas, och vi anser att en sänkning av skaftcuffaget med en tredjedel bör ske fr.o.m. 1988.

Avslutningsvis några ord om de två sista reservationerna beträffande en fortsatt reformering av beskattningen. I dessa två reservationer, 32 och 33, yrkar folkpartiet och centerpartiet bifall till sirta respektive parfimofioner. Motsvarande moderata partimotion har hänvisats till finartsutskottet, varför någon reservation till förmån för denna motion inte kan lämnas fill detta utskottsbetänkande. Mittenmotiorterrta irtrtchåller crt del momcrtt som vi kart skriva under på, men också irtslag som vi inte kan acceptera. Vi kommer därför att avstå vid en eventuell omröstnirtg i dessa frågor.

För att också virtrta litet tid i själva bcslufsprocesscrt yrkar jag irtte denrta gång, som anrtars brukligt är, bifall fill samtliga 21 modcrafrescrvafioner, utan nöjer mig med att yrka bifall till reservationerrta 1,6,8,12,17,18,23,28 och 30.

Urtder detta artförartde övertog talmartnen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 50 KJELL JOHANSSON (fp):

Herr talman! Det är ett mycket inrtchållsrikt betärtkartde som vi har framför oss. Detta visar i flera avseertden på den principiellt olika syn som finns mellan oss liberaler och socialdemokraterna. Kammardebattens syfte är huvudsakligen att inför offertflighctcrt belysa partierrtas ståndpunkter. Jag vill därför beklaga att det är så ont om tid att detta krtappast kart ske. I likhet med Knut Wachtmeister skall jag försöka vara kortfattad.

Knut Wachtmeister behandlade ganska irtgåcrtde tullförrättrtirtgsavgifter-na. Jag skall bara lägga till en synpurtkt, rtämligert dcrt atf den kontroll och dert godsregistrerirtg som äger rum vid våra gränser sker i syfte att möjliggöra uttag av införselavgifter. Dessa avgifter är skatt. När man nu inför en tullförrättningsavgiff lägger man i praktikert också skatt på skattcrt.

Folkpartiet anser - och det är nog gartska välbekartt - att omsäftrtirtgsskat-ten på aktiehandelrt bör avskaffas. Omsäftningsskatten på värdepapper är en olämplig form av beskattrtirtg. Dcrt stör markrtadcrts furtktionssäff och försämrar också möjligheterna för väsentliga delar av näringslivet atf anskaffa eget kapital. Mot den bakgrunden är det givetvis.oacceptabelt att utvidga omfattnirtgen av skatten.

Herr talman! Olika åtgärder för att göra de anställda delaktiga av företagens vinster har diskuterats från dertrta talarstol urtder de senaste dagarna. I tisdags hade vi en debatt om del i vinst, om emissioner av aktier till de anställda. I går hade vi ert mycket livlig debatt, i vilken partiledarna deltog, om socialavgifter på virtstdelrtirtg. Dessa debatfer-har på ett mycket tydligt sätt visat de ideologiska skillrtaderna i syrtcrt på del i vinst eller del i ägandet för de anställda. Medan vi från folkpartiet på allt sätt vill urtderlätta ett sådant delägande, vill socialdemokraterna tillsammans med vpk förhindra detta. I detta betänkartde får vi ett nytt exempel, när utskoffsmajorifeten ställer sig bakom ett tillkännagivande fill regeringen med anledning av två socialdemokratiska motioner, i vilka man kräver en skärpt beskattning av konverfibler fill de anställda.

Vi frårt folkpartiet menar atf man bör välja ert frivilligt skärpt fillämprting av de etiska regler som används, och vi hävdar att en sådart skärpning också har skett på marknaden under senare tid. Om detta infe fungerar bör lagstiftning övervägas, men inte en skärpt beskattning, som ju stör.marknaden. Vi vill i stället stimulera enskilda till att spara i aktier. Beskattningen av enskilt ägda akfier är väsenfligt högre än för insfifutiortcr, och produktivt sparande i aktier missgynnas i förhållartde till anrtat sparartde. Folkpartiets uppfattning är att skattereglerna bör ses över så att man skapar bättre förutsättningar för en väl fungerande aktiemarknad. Mart bör också stimulera Crtskilda att spara i aktier. Därför bör mart återirtföra ert skattereduktiort för aktieutdelning, vilket krävs i reservation 9.

Den som ställer kapital till samhällets förfogande för produktionsmedel bör ur förmögerthctsbeskaffrtingssynpunkt och ävert ur aunan skattesyrt-punkt behandlas förmånligare, menar vi, än den som använder kapitalet till konsumtion. Så är sanrterligen inte alltid fallet. Aktievinstreglerna medför liksom värderingsreglerna vid förmögenhetsbeskattrtirtg snedvridande effekter till förmån för improduktiva investerirtgar av olika slag, t. ex. idiamanter, konst och andra samlarobjekt, som efter en viss tid går helt fria från vinstbeskattning. Till följd av en kombination av förmögenhetsskatt, hög marginalskatt och arbetsgivaravgifter tvingas ofta de som driver, mindre företag att fa ut betydande- belopp ur rörelsen för att kunrta betala förmögenhetsskatt. Reglerna om arvs- och gåvoskatt innebär också att generationsskiftcrt försvåras på ett olämpligt sätt.

Folkpartiet menar att det är angeläget med en mera allsidig översyn av sparandet i aktier och av aktievirtstbeskattnirtgen.Vi vill också att förmögcrt-hcfsskaffcrt på i företaget arbetartde kapital slopas.

Herr talman! I reservation 19 kräver vi att det gåvoskattefria beloppet skall ökas från 2 000 kr. fill 10 000 kr. Knut Wachtmeister talade om detta, så jag skall inte fördjupa mig så.mycket i frågan. Jag vill bara säga att lagstiftningert bör övercrtsstämma med folks rättsmedvetande. Om det finrts någon regel på skatteområdet där detta inte gäller, tror jag att denna regel kan tjänstgöra som etf gott exempel på det.

I komplcfteringsproposifiortert föreslås också, en höjning av.bilaccisen-. Frårt folkparfiet är vi motståndare till detta. Man motverkar härigenom en förnyelse av bilparken. Dcrt rtcdsätfning av accisert för bilar med avgasrcrtirtg som skett förärtdrar irtte på rtågot sätt detta förhållartde. Vi tycker atf mart skall stimulera till irtköp av nya bilar, som ju drar mindre bensin och som ofta har mycket bättre avgasrening än de äldre..Det var också miljöhänsyn som låg bakom vårt inifiafiv i utskottet att man skulle lägga hela skattehöjningen på den blyade bensirtCrt och låta prisskillnadert bli större mellart blyad och blyfri bensin.

Herr talman! Behandlingen av propositiortcns förslag om höjd fastighetsskatt har på etf gartska obarmhärtigt sätt fäst blickcrt på atf det sysfem med taxering vartannat år av skilda delar av fastighetsbesfåndet som riksdagen har beslutat om är totalt oförenligt med uttaget av fastighetsskatt på det sätt som nu sker: T. o. m. vpk har nu fått kallaföffcrinföi'dert skattehöjning som socialdemokraterna föreslog. Om mart skulle tillämpa systemet såsom det föreslogs i propositiortert, skulle def leda till en enorm sifferexercis där man

-Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Kompletteringspropositionen m. m.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Kompletteringspropositionen m. m.

skulle beräkna procent på procenten. Det skulle också driva fram en kraftig höjning av fastighetsskatten.

I dessa dagar har def närmast gått troll i ordet uppgörelse. Man skildrar med stor dramatik hur olika beslut har kommit till. Jag blev gauska förvårtad rtär jag härommorgortcrt vakrtade till radion, som presenterade avslagsyrkandet på fastighetsskatten som en "uppgörelse i skatteutskottet". Jag tycker det får vara rtågon hejd på talet om upp)görelse. Detta är ett rent avslagsyrkande, och ett avslagsyrkande med all den kraft som riksdagen är mäktig. Atf sedart socialdemokraterna, när de såg vartåt det hela barkade, passade på atf med skatteutskottets ordförande som första namn väcka en motiort helt i enlighet med avslagsyrkandet gör inte avslagsyrkandet mera obetydligt. Möjligert kart finansministern finna någon tröst i att detta blanka avslag ger hortom ökad möjlighet att infria målsättningen i budgetpropositionert att det totala skattetrycket irtte bör öka. Folkpartiet har klart och tydligt förklarat att fasfighetsskattcrt på sikt bör avskaffas. Därför finns det självfallet inte rtu någon som helst anledrtirtg att höja eller utvidga dcu.

Herr talmart! Regerirtgen sätter nu fill den mycket efterlängtade utredningert om dcrt reformcrirtg av inkomstbeskattnirtgen som skall ske. Detta är bra. Jag skall därför avstå från att kommentera vår reservation 32. Den har varit föremål för debatt i kammaren när vi diskuterade inkomstskatten, och jag vill i likhet med Knut Wachtmeister spara på kammarens arbetstid. Av vad jag har sagt framgår emellertid vikten av att även kapital- och kapitalvinstbeskattningen blir förerriål för crt översyrt i samband med den omfattartde reformeringen av systemet som nu kommer att ske.

Herrtalmart! Jag yrkar bifall till reservatiorterrta 1,3,4,6,9,12,17,18,19, 23 och 24.

Anf. 51 STIG JOSEFSON (c): ■ Herr'talman! I skatteufskottets betänkartde rtr 50 med anlednirtg av kompletterirtgspropositionert behartdiäs, förutom den del av kompletterings-propositiortcrt som härtvisats till skafteutskottet, en rad motioner väckta under allmärtna motionstiden. Till utskotfets betänkartde har fogats infe mindre ärt 33 reservationer. Jag skall med hänsyrt till det begrärtsade tidsutrymme vi har ertdast beröra crt del av de reservatiorter som centern sfär bakom.

I reservation 1 berörs regerirtgerts förslag om irtförartdeav tullförrätfnings-avgifter. Enligt vår- uppfattning är det felaktigt att ta ut nya avgifter på importen. Avgiften innebär ökad administratiort och krårtgel och skulle, ertligt min uppfattning, orättvist drabba de mindre hamnarna där fast personal för närvarande inte firtns stationerad. Av såväl principiella som sakliga skäl anser vi att utvidgningen av avgiftsuttaget irtte bör ske,

I reservation 6 berörs konvertibla skuldebrev till anställda. Enligt vår uppfattning bör samma regler gälla för de anställda som för allmärtheten,

I reservation 9 berörs frågan om skattereduktiort för aktieutdelning. Den särskilda skattcredukfioncrt för mirtdre aktieutdelningar infördes,1980 för atf lindra dubbelbeskattrtingeh av aktieutdelrtirtgar, sfimulera akfiesparartdet och därmed inverka positivt på näringslivefs möjligheter atf anskaffa riskvilligt kapital. Det var därför mindre välbetärtkf rtär socialdemokraterna

två är senare fog bort denna stimulansmöjlighet. Ett återirtförartde av skatfereduktiortert för mindre utdelningar skulle vara en värdefull sfimulans för atf öka hushållcrts sparande i aktier.

I reservation 12 behartdiäs crt fråga som ofta diskuteras i riksdagen, nämligert frågart om beskattrtirtg av arbetande kapital i företag. Företagsskat-tekommiffén föreslog redan 1981 att helt undanta arbetande kapital i mindre och medelstora företag från förmögerthefsbeskattning. Kapitalskatterna utgör en allvarlig belasfrtirtg på företagen såväl under den aktiva tiden som vid generationsväxling. Etf borttagande av förmögerthetsskaftcrt på arbetartde kapital är därför artgeläget.

En annan angelägen åtgärd är att successiva överlåtelser genom gåva skall kunna ske med tillämpnirtg av de särskilda regler som gäller beträffande förmögenhets- och arvsbeskatfningen på arbetartde kapital i företag. Enligt nuvarartde bestämmelser gäller inte dessa regler vid successiva överlåtelser utan endast om förvärvskällan i sin helhet överlåts. Detta försvårar i hög grad generationsväxling. Vi reservanter anser att starka skäl talar för dert ändring av bestämmelserna som nu föreslås i reservafiort 17,

I reservatiort 19 berörs gruudavdragefs storlek vid gåvobeskattningen. Nuvarande fribelopp på 2 000 kr, har varit oförändrat i flera decennier. Vi yrkar därför aft grundavdraget höjs till 10 000 kr.

I reservafiort 20 krävs att kapifalbeskaffningerts höjd fastställs till dcrt rtivå som gällde före 1983. Sverige har i dag.dcrt högsta kapifalbeskaftrtirtgcrt blartd OECD-lärtderna. En återgång till de tidigare reglerna är i dagsläget en rimlig åtgärd.

I komplefteringspropositionert föreslås en betydande höjrtirtg av.bilacciscrt med ca 2 000 kr. för ert bil av normal storlek. Enligt vår uppfattnirtg är det felaktigt att höja bilaccisen. Bilen är ett för de flesta nödvärtdigt fortskaff-ningsmedel. Nya bilar är mer miljövänliga, och énhöjd bilaccis-kommer otvivelaktigt atf fördröja förnyelsen av bilparkert. Vi yrkar därför avslag på. propositiortert på dcrtna punkt.

Beträffande den höjnirtg av fastighetsskatten som regeringen föreslår har socialdemokraterna själva anpassat sitt förslag till vad som föreslagits i oppositiortspartierrtas motioner. Detta är bra och def innebär att vi undviker en skattehöjning på 2,6-2,7 miljarder kronor. I reservation 24 har vi från • centern, folkpartiet och moderaterna en något annorlunda motivering för vårt ställningstagande i denna fråga.

I reservation 31 behartdiäs crt motiort med förslag om införande av skatt på uran. Kärrtkraftsproducerad el har i dag en förmånlig beskattnirtg, vilkert successivt bör avvecklas. Etf led i deuna riktning är införartdet av en skatt på uran. I reservafion 31 begärs därför att regerirtgert skall lägga fram ett förslag om en sådan skaft samtidigt som andra skatter sänks, i första hand skatten på arbete.

Slutligen ett par ord om reservation 33. I denna reservation framförs centerns syn på den framtida irtkomstbeskaffningen. Ertligt certterrt bör en skattereform sikta på en sänkt skatt på arbete och arbetande kapital, sänkta marginalskaffer för alla och en effektiv kommunal skatteutjämning. Grundavdraget skall vara kvar. Reformen bör finartsieras dels gcrtom att mart breddar skattebasen i företagssektorn och gör förändrirtgar i ertcrgiskafteuf-

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Kompletteringspropositionen m. m.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Kompletteringspropositionen ni. m.

taget, dels genorn miljöavgifter. En förbättrad kommunal skatteutjämrting måste utgöra crt gruud för en reformering av skattesystemet. Den statliga irtkomstskatten bör utgå till högst 20 % utom för dem med de allra högsta inkomsterna. En sänkning av marginalskatterna bör få en effekt i samtliga inkomstskikt och inte, som i vissa andra skatteförslag, irtnebära ett ökat tryck för inkomsttagarna med de lägsta lönerna. Ett relativt stort belopp i botten av inkomsten bör även i fortsättnirtgcrt vara helt skattefritt, bl. a. för att uppnå en rimlig fördelningspolitisk utformning. Jag ser också med tillfredsställelse att den utredning som har aviserats kommit till stånd. Jag hoppas att de synpurtkter som centern framfört skall vinna beaktande i en utrednirtg, så att vid ert framtida, utformning av ett skattesystem hänsyn kan tas till alla inkomstgrupper.

Herr talman! Jag skall i likhet med tidigare talare begränsa mig när det gäller att yrka bifall till reservationer. Jag yrkar därför bifall endast fill reservationerrta 1, 6, 12,17, 19, 20, 23, 31 och 33.

Anf. 52 TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Man måste vara i startgroparna här i slutskedet av debatten. Jag skall begränsa mig till 'att ertbart diskutera de rent skattepolitiska frågorna, även om man i ett sådant här sammanhartg skulle finna anledrtirtg att gå irt rent allmänt på den ekonomiska politiken. Men den ekonomiska pohtikcn kommer att dissekeras och debatteras i morgort. Jag skall rtöja mig med att gartska kortkret diskutera skatterrta.

Det är rikfigt att vänsterpartiet kommunisterna var med och införde fastighetsskatten en gång i tiden. Vi var med och införde fastighetsskatten för att vi tyckte det var en riktig väg att skapa en omfördelrting. Skatten var ett nödvärtdigt fillskott för att omfördela kostnaderna i boendet. När fastighetsskatten infördes gick också pengarna till omfördelnirtgcrt, till skillnad mot det förslag som regeringen lagt fram den här gårtgert.

Motivet den här gången har inte varit att omfördela inom boendesekforn utan att helt krasst göra en köpkraftsindragning. Detta är en av artledrtirtgar-na till varför vi från vpk sagt nej till förslaget.

Def är irtte så, Kjell Johansson, aft vi har fått kalla fötter. Vi ansåg helt enkelt att den här typen av höjnirtg för atf göra ert köpkraftsirtdragrting, utan att vara kopplad till någon förbättring eller förbilligande av boendet i allmänhet, inte fanns med i bilden. Jag skulle vilja påstå att i stället för kalla fötter hade vi is i magen.

Regeringens förslag fick ju dessutom stryka på foten i ett tidigt skede. De borgerliga partierna, och sedermera socialdemokraterna i skatteutskottet, har gått fram med ett förslag som inrtebär att mart skall reducera beräkuings-underlaget till 55 % i stället för de 80 % som regeringen föreslagit. Detta har gjorts med utgångspunkten att det skall vara neutralt och totalt sett inte orsaka-rtågra hyreshöjningar. Totalt sett drabbas ingcrt, mcrt i praktiken kommer hundratusentals hyresgäsfei" att drabbas av det borgerliga och socialdemokratiska förslaget som vi i dag kommer att fatta beslut om. Det bottnar i att man enbart utgår ifrån en genomsnittligt beräknad taxeringshöjning på 80 %. Men vi vet ju att folk inte bor i genomsnitt, utan var och en bor i sin lägerthet i sirt hemort.

När det gäller vissa orter i lartdet har spekulatiortcn varit speciellt stor,, vilket innebär aft faxeringsvärdcrta också kommer att skjuta i höjden väsentligt mer än def beräknade genomsrtittet. Detta kommer att medverka till aft Stockholms irtrtcrsfad, Göteborg och crt del andra orter i landet trots detta kommer aft få hyreshöjningar på runt 50 kr. i mårtaden. En höjning med 6 kr. per kvm blir ungefär 50 kr. i månadcrt för en rtormal lägerthet.

Detta kallar nu majoriteten i riksdagen för neutralt. Från vår sida vill vi påstå att det ingalurtda är rtcutralt. Det medför ert direkt höjrting av många mänrtiskors boendekostnader. Vi föreslog i stället att man skulle använda 1987 års taxeringsvärden. Om man hade velat göra så, hade det inneburit att det hade blivit absolut neutralt. Då skulle ingert ha fått hyreshöjningar eller ingert skulle ha fått hyressäukrtingar. Även om det i praktiken inte blir några hyressänkningar, blir det ändå en sänkt kostnad på grund av.att höjnirtgarrta på vissa orter i lartdet kommer aft uuderskrida de beräkrtade 80-procentiga taxeringsvärdeshöjrtirtgarrta.

Vid samtal med företrädare för socialdémokraterrta i riksdagert föreslog vi i stället att man skulle införa en fastighetsskatt på industrifastigheter. Det är inte heller något nytt krav. Vi tycker dock atf det finns all anledning att i det här skeendet använda möjligheten att ta till beskattrtirtg av irtdustrifastighe-ter för att kuuna utnyttja de pengarrta till omfördelrting. Man skulle därigenom t. o. m. kurtna förbilliga boendet för människorrta, och irtte som def är rtu bara göra det billigt för företagert med deras vinstexpansioner och stora likviditeter.

Jag kan hålla med om att det nuvarande systemet - vilket regeringen också har sagt i något sammanhartg - medför gränsdragningsproblem när det gäller olika typer av lokaler som har samma form av näringsverksamhet. Med de förslag som vpk lade fram om oförändrade taxeringsvärden som beräknings-grurtd, skulle mau ha fått helt neutrala effekter, eftersom taxeringsvärdena då inte skulle få slå igenom.

Vi sade vidare i vår motion - och det tror jag också kommer att komma fram i den utredrtirtg som i dagarrta skall tillsättas - att mart också måste se över hur fastighetstaxerirtgen i framtiden kommer att slå med de olika höjnirtgarrta på taxerirtgsvärdet som mart ärtdå har att räkna med, i varje fall i de expansivare orterna i landet. Mcrt def gäller irtte bara hur fastighetsskatten kommer att slå, utan det gäller naturligtvis också frågan hur schablonintäkterna m. m. inverkar på boendekostnaderna i småhus, hyreshus och bostadsrätter.

Jag skall sedan gå över till kapital- och aktiebeskattningen. På det området firtrts det förslag som vi har lagt fram tidigare. Vi artser att spekulatiortcn i aktier och andra typer av värdepapper är alldeles för lindrigt beskattad. Här måste det ske väsentliga skatteskärpnirtgar.

Kjell Johartssort, det är irtte fråga om ett sparartde i aktier. Det är fråga om ert spekulatiort i ärtdras arbete och ert spckulafiou i kapital som förrärttar sig. Detta kapital förrärttar sig dock infe på grund av att det görs mera insatser i produktionert, utau därför att det firtrts ett överskott på likvida medel inom företagsverksamheten i dag, Def rör sig om flera hundra miljarder krouor. Det är dessa pertgar som mycket kraftigt medverkar till att man kan göra olika typer av spekulativa vinster genom att satsa på aktier. Det är inte fråga

Prot. 1986/87:136 4juni 1987 -

Kompletteringspropositionen m. m.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Kompletterings-. propositionen m.m.

om sparande, det är fråga om spekulation.

Vi vet att värdeöknirtgarrta har varit mycket stora, Mart kart titta på hur det såg ut i slutet av 1970-talef, Värdcua på aktiemarknaden låg då på ungefär 25 miljarder kronor, och förra året låg de alltså på 487 miljarder kronor - en väserttlig höjrtirtg.

Omsättningen på aktiehandeln har likaså haft ofantliga proportioner. Som
jag sade tidigare, står den irtte i proportiort fill de ökade arbetsirtsatserna som
görs. Det är i stället spekulationsraserief som har fått effekt. Det är de srtabba
klippcrts märt, och iviss mårt även kvinnor, som har dragit de stora vinsterna
på det här. Det har drabbat de vanliga märtniskorna, de arbetande i
samhället, på olika sätt. Detta sysfem med akfier och med spekulatioucr i
ärtdras arbetelar sig hela fidcrt uttryck i rtya former, Mart irtför kortvertibler,
optiortcr, termirtskorttrakt och,allt möjligt anrtat. Alltihop ligger inom en
spekulativ sektor, som i viss utsträckrting borde förbjudas helt och där mau
också borde irtföra mycket hårdare beskattrtirtg av dert här typert av
verksamhet. Vi har föreslagit en höjning av aktieomsätfningsskatten, eller
skaften på värdepapper, från 2 till 6 %, Det skulle ge ungefärligen 6
miljarder kronor. Ja, säger belackarna, om man genomför ett sådant stort
steg på en gång eller ökar skaften så kommer det aft minska omsättningen
osv. Erfarenheterna från tiden när skaften höjdes från 1 till 2 % tyder
knappast på detta. Vid den enorma höjningen visade det sig år 1986 tvärtom
hur det gick. '. ■ .

Jag kan även nämna något beträffande förmögenhet i aktier. För något år sedan gjorde regerirtgert en, skall vi säga, kullerbytta på grund av ett speciellt uppmärksammat fall. I det fallet fick de efterlevande en skaft som var större ärt tillgårtgcrt i form av arvet. Detta har sirta speciella förklarirtgar, som jag irtte skall gå irt på. Men den kullerbytta regeringen gjorde genom att generellt sänka beräkningsurtderlaget för förmögenhet på aktier har straffat sig och kommer atf straffa sig i väsentlig mån framöver. Def beror bara på att ett eller ett par fall som har blivit uppmärksammade i massmedia har fått effekter som kanske infe crts var avsedda i regerirtgerts förslag.

När det gäller s. k. OTC-aktier och likrtartdc bör skärprtirtgar.komma till stårtd. Det skedde crt viss skärprting för rtågot år sedart. Vi menar att det var alldeles för litet. Det faktiska värdet skall ligga,till grund även i de här sammanhartgcrt. Def betyder att mart också skall ta upp 100 % avdet faktiska markrtadsvärdet ..Det firtrts ingen anlednirtg att hålla på atf huftla med aurtaf.

Förmögerthetsskaftcrt har vi diskuterat mårtga gårtger förut. Vi artser dock fortfarartde att det finns skäl till. att ta ut en engårtgsskaff på stora förmögertheter. Från slutet av 1970-talet och fram fi|l nu har hundratals miljarder krortor omfördelats ifrårt de lörtcarbefande i samhället till spekulationshajar och kapitalägare. Vi mcuaraff man måste ta tillbaka det, och det kan gott börja med att mart inför en engårtgsskatt. Om def blir nödvändigt kan mart gott återkomma med en sådan skatt, def är vi inte oroliga för. Vi kan i och för sig kalla dcrt för flergårtgsskatt, om det är någon som hänger upp sig på terminologin.

Herr falman! Sedart till frågan om bilaccisen. När vi från vpk:s sida slutligen accepterade att höja bilaccisen, gjorde vi det uttryckliga förbehållet att vi skulle få de pengarna till regional och lokal kollektivtrafik. Det var ett

villkor vi lade i vår motion. Villkoret har blivit uppfyllt.-Vi kommer således årligen att få ordentliga satsnirtgar på investeringar på kollektivtrafiken såväl lokalf som regionalt. Def skall dock medges att det gärrta kunde ha varit större satsnirtgar. Mcrt det är dcrt väsentligaste delen för att komma till rätta med bl. a. problemert med avgaser.

Om det infe finrts möjligheter att färdas till och frårt jobbet eller annorstädes med kollektiva färdmedel, ärdet klart att bilåkningen naturligtvis kommer aft vara det enda möjliga färdsäftef. Mcrt om vi bygger ut och stimulerar kollektivtrafikcrt, har vi också möjlighet atf få ned privatbilismen.

Nu är det irtte så, som det har framhållits av olika borgerliga ledamöter, att bilacciscrt bidrar fill aft försämra miljön. Om man irtte höjer acciscrt på nya bilar, innebär ju infe def att de gamla bilarna försvinner. De skrotas infe därför att det sker ett nytillskott. Det är infe heller så att de gamla bilarna artvänds mer om nytillskottet minskar på grund av bilaccisen. Faktum är att ju mer man kan dämpa nybilsförsäljrtingen; desto mer dämpar mart också nyttjandet av bilen, och def kan knappast vara någon nackdel i dagens läge.

Herr talmart! Slutligcrt vill jag kort kommentera vad Knut Wachtmeister sade beträffande fullförräffningsavgiffcr. För ett par år sedan gick vänsterpartiet kommunisterna emot det förslaget, som det då låg. Men de synpunkter vi då förde fram har fillgodosetts i det nu föreliggande förslaget, och därför har vi också haft anledning att acceptera det.

Herr talman! Jag yrkar bifall fill vpk-reservafionerrta och i övrigt till utskottefs hcmsfällart.

Prot. 1986/87:136 4junil987

Kompletteringspropositionen m. m.

Anf. 53 JAN BERGQVIST (s);

Herr talman! Skatfcutskoftet har den viktiga och ansvarsfulla uppgiften att föreslå riksdagen inkomster som skall bilda uuderlagcf för de utgifter som artdra utskott föreslår. Jag tycker nog att vi har lyckats hyggligt med den uppgiftert.

Vi började vårt arbete i vår med att bekräfta crtgårtgsskaffcrt, som tas ut uu under 1987 och som ligger till grund för pensiortshöjrtingen den 1 juli och för den höjning av bostadstilläggen sorn går fill de sämst ställda pensiortärcrna fr. om. den 1 januari 1988.

Vidare har vi föreslagit riksdagen höjd fordonsskatt, den största bcrtsirt-skattehöjningen sedan 1984, höjd skatt på olja, 33 % ökning av bilaccisen, omsättningsskatt på indexoptioner och termirtskorttrakt samt effekfivare skattekontroll av värdepappershandeln.

Det förekommer ibland i politiska angrepp att man skildrar skattehöjrtirtg-ar som uttryck för rtågOrt sadistisk lust att plåga medborgarua med ytterligare pålagor. Det skulle iute behöva sägas, mcrt jag tärtker ändå envist upprepa att syftet med skattehöjningarna är att slå vakt om välfärden och att utveckla samhällets service till medborgarna.

Syftet är också aft skapa underlag för den särtkrtirtg av inkomstskaften som vi startade 1983. Mellan 1983 och 1985 genomförde vi den största marginal-skaftesärtkrtirtgcrt i irtkomstskattcrts historia.

1986 höjde vi schablortavdraget för förvärvsarbetartde upp fill 3 000 kr. och vi återinförde rätfen aft dra av även den första fuscnlappcrt för resckosfrta-dcr. I är fortsätter vi med atf särtka skattcskalorrta och för nästa år har vi

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Kompletteringspropositionen m. m.

redan tagit beslut om ytterligare sänkning av inkonistskaffcrt.

Vi står just uu i begrepp att starta en stor utredrtirtg med sikte på en genomgripande förändring av vårt skattesystem. Jag tror infe aft def rent tekrtiskt behöver bli så svårt att utforma ett rtytt skattesystem som är enklare, effektivare och rättvisare än det vi nu har.

Däremot är jag rädd för att vi kan möta svårigheter när det gäller opinionsbildningen! Trots att vi kan få fram ett förslag som i sirt helhet är fill gagn för det stora flertalet medborgare, finns det - det har vi erfarenhet av sedan tidigare - en risk för att ett sådant förslag kan skjutas sönder genom en skarp kritik mot enskildheter som måste finnas i ett stort skattesystem.

Frågan är då: Kart partierrta bortse frårt vissa kortsiktiga partipolitiska poänger? Och kan Sveriges många och starka intressegrupper se till den positiva helheten snarare än till små enskildheter som kan vara negativa från ens egcrt horisont? Här finrts Crt utmauirtg för dcrt svcrtska demokratin och dess förmåga att skapa samling för att lösa svåra problem.

Vi har här i debatten hört en del syrtpurtkter på fasfighetsskattcrt. Vi kan för första gångert glädja oss åt aft dertrta skatt nu accepteras av riksdagens samfliga partier. Alla partier tillgodoräknar sig tacksamt miljardinkomsterna från den skatten i sina budgefalfernafiv.

De rtya taxeringsvärdena för hyreshusen visar på höjrtirtgar med i gcrtomsniff 80 %, och på vissa håll i storstäderrta är det fråga om höjningar på omkring 140 %. När vi socialdemokrater haft tillfälle att arbeta igenom detta ytterligare, har vi kommit fram fill slutsatsen att vi måste försöka fåtill stånd ett rullande system, en successiv anpassning till de nya taxeringsvärdena. Fasfighetsbeskattningert måste gå från staccato till legafo. En språngvis höjning måste ersättas av många steg i crt jämn trappa.

Vi har också hört i debatten den syrtpurtkten att för miljöns del är def inte bra med dcrt höjrting av bilaccisen som vi nu lägger fram förslag om för beslut. Om ni nu menar allvar med ert tal om bilar och miljö och det är riktigt att ert hög bilaccis är crt rtackdel, då borde rti i kortsekvcrtscrts namn avskaffa bilaccisen och i stället höja bensinskatten. Då vore det konsekvent, och då vore det i varje fall uttryck för en kraftfull politik.

Men det finrtS ju irtte rtågot miljöalternativ fill den polifik som vi har fört här nu i vår. Höjd bilaccis leder ofrånkomligt till att nybilsförsäljningen påverkas i varje fall på marginalen och därmed även bilparkcrts omfattning. Lägg därtill att vi har en regel som gör att de miljövänliga bilarna med katalytisk avgasrening, de nya, irtte drabbas av någon höjd bilaccis. Tvärtom, de får en rtcdsättnirtg med upp till 5 200 kr., vilket betyder atf bilaccisen i praktiken-faller bort.

Vi kombirterar höjrtingen av bilaccisen med ett ökat stöd för den kollektiva trafiken, regiortalt och lokalt. Konkret innebär det att 210 milj. kr. kommer atf gå ut i årligt anslag för stöd till investerirtgar för den kollektiva lokala och regiortala trafikcrt. Dessutom initierar vi en miljöpolitisk översyrt av hela denna försäljningsskatt på motorfordon, inkl. bussar och fuuga fordort i övrigt.

Jag vill också peka på höjningen av bensinskatten, som ju har i varje fall på marginalert en klar inriktning på att begränsa omfatfnirtgcrt av trafiken, och atf vi fakfiskt ökar gapet mellan den blyfria och den blyade bensirtcn från 16 öre, som det är nu, till 20 öre.

Sammanfattar vi de här fem punkterna - högre bilaccis, ökat stöd till kollektivtrafiken, översyn av bilaccisens utformrting med beaktande av miljösynpurtkter, höjning av bensirtskattert och ett vidgat gap mellart blyfri och blyad bcrtsin - är def sammantaget ett klart steg i rätt riktning när def gäller miljöfrågan och bilismcrt.

Det har talats varmt om miljö i detta sammarthärtg, mert de som vill ha lägre bensirtpriser och mirtdre gap, bara 16 öre, mellart dcrt blyade och den blyfria bensinen har kanske inte artledning att fala högst om miljöpolifik.

Så tycker jag det är tråkigt atf man på ytterst lösa grunder sprider omkring, sig påståenden om ätt förslaget om tullförrättningsavgifterna skulle strida mot GATT-avtalet. I själva verket förekommer i de flesta länder avgifter för att finansiera kostnader för tullförräffningar på obekväm arbetstid eller utanför tullplatsen. Det system som här föreslås likuar mycket def som sedart länge finns i Danmark. Då firtrts det ingen anledrtirtg atf skapa irttrycket i internationella sammanhang att vi skulle vara på väg att bryta mot andan i GATT-avtalet. Det är mycket olyckligt aft man på lösa grunder sprider sådana uppfattningar. De kan även gå utanför vårt lauds gränser alldeles i onödan.

Genom att vi nu får möjlighet aft ta ut dessa avgifter för obekväm arbetstid och vid förtullning utanför tullplatserrta, får vi i själva verket också en chans att öka servicen. Kravet på tullinsatser på obekväma tider och utanför tullplatser ökar oavbrutet, och det är viktigt att trausportcrrta vid grärtserna inte stoppas upp. Då är det rimligt att näringslivet bidrar med en del av finansieringen av förrättningarna som sker på obekväm tid och utanför tullplatserna.

Det sker med mycket milda avgifter; 100 kr. uär crt stor färja lägger till, 50 kr. för en stor lastbil, medan persorttrafiken inte drabbas av någon avgift.

Frågan om konverfibler har också varit uppe. Vi gör etf tillkärtnagivande där vi vill att regerirtgert skall se över beskattnirtgcrt av kortvertiblerrta. Vi tycker det firtns anlednirtg till detta. Jag är förvårtad över atf mart på borgcriigt håll river upp så mycket damm krirtg frågan. Det. är alldeles uppenbart att konvcrtiblcrna i dag används för att minska beskattningen. I stället för att på normalt sätt ge ut förmåner eller löner, använder man denna typ av förmåner. Därmed minskar beskattrtingen i prakfiken.

Jag kan åberopa crt stor affärstidning. Dagens Indusfri, som något beskriver detta:

"Kortvertibellån till anställda och förefagsledrtingar slår alla rekord i år.

Lånért passerar 3 mdr kr. med bred marginal. Men villkorert är utmauartde och överskrider rekommendationer från Aktiespararna och Leo-kommis-siortert.

. Konvcrtiblcrna säljs för billigt, styrelseledamöter får stor tilldelning, företagsledningar garanteras konverfibler medan artställdas poster kart reduceras. Övertrampen kan bädda för skärpt lagstiftning."

Det finns all anledning att se över reglerna och skattcbestämmelserna.

Herr talman! Jag ber aft få yrka bifall till utskottets.hemställan.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Kompletteringspropositionen m. m.

Under detta artförartde övertog tredje vice talmannert. ledningen av kammarens förhartdiingar.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Kompletteringspropositionen m. m.

Anf. 54 KJELL JOHANSSON (fp):

Hcrrtalman! Skatteutskotfets ordförande förvånade mig genom att ta upp lovsångcrt om skatteufskottets uppgift att dra in skatter fill staten. Hart säger att majoritetert lyckats bra - även om folkpartiet har gjort så gott det har kunnat för aft hålla emot - och han räknar upp en diger meritlista med pensiortsskatfcrt i spetscrt.

Detta är litet konstigt, eftersom vi samtidigt behandlar en motion med Jan Bergqvist som första namrt, vari yrkas avslag på höjningen av fastighetsskatten, vilket berövar staten 2,7 miljarder. Det är märkligt att han samtidigt skryter med hur bra man har lyckats, efter att man slagit firtartsministern på fingrarna på detta sätt.

Jan Bergqvist säger att skaftehöjrtirtgarna bidragit till välfärden. Då skulle jag vilja fråga; Hur mycket sjunker välfärden när Jan Bergqvists motion om Crt sturtd går igenom och 2,7 miljarder försvinner? Är def inte så att crt krorta som startnar i löntagarrtas plårtbok eller börs också bidrar till välfärden? I varje fall var def så i går när finansministern i talarstolen skrytsamt talade om atf reallönerna hade ökat 3 % och förutsade en höjning med 2 % innevarande år.

Hur går detta ihop? Kan ni inte välja att stå på samma ben, eller är det så att ni tänker dra irt dessa höjrtirtgar genom bilacciser och annat så aft det inte blir några reallöneökningar? Def måste ju gå ihop.

Antingen är syftet att löntagarna skall få utrymme för ökad konsumfion, eller också skall de enligt Jan Bergqvists modell vara glada och lyckliga skattebetalare och få tillbaka i form av ökad välfärd från statert.

Så till frågan om förslaget strider mot GATT-avtalet. Jan Bergqvist säger atf man inte skall sprida sådana uppgifter.

Nå, om det verkligen strider mot GATT-avtalet, är det en mycket allvarlig sak som vi ger oss irt på. Jag tycker atf det är en allvarlig sak, för förslaget går i rakt motsatt riktnirtg mot dert folkparfiet vill gå, nämligen atf underlätta handeln staterna emellan.

Men om det inte strider mot GATT-avtalet, som ni hävdar, då kan ni vara helt lugna, för då kan ingen människa ha någonfing emot saken.

Jan Bergqvist sade aft vi i stället skulle höja bensinskatten och säga nej fill accisert. Vi säger rtcj till accisert ifrån folkpartiets sida, men vi var med på atf höja bertsinskatfen på dcrt blyade bcrtsincrt, observera det, Jart Bergqvist! Def var folkparfiet som tog detta inifiativ i utskottet. Def fanns ett yrkande från centern i samma riktning, men def var som sagt folkpartiet som tog inifiativet, och vi fick därmed en större differens som kommer atf innebära en bättre miljö.

Det var bra, Jan Bergqvist, atf ni gick med på def, så att vi får en bättre miljö. Det hade varit ännu bättre om ni inte höjt bilaccisen. Då hade vi kunnat få en förnyelse av vagnparkcrt också.

Anf. 55 KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Jan Bergqvist anser att en fullförräffningsavgift inte är oförenlig med GATT-avtalet. Jag ifrågasätter detta resonemang, liksom Sveriges redareförening. Svenska handelskammarförbundet och flera andra näringslivsorganisationer gör.

En viktig princip i den nya GATT-rundan är att nya hinder i den nationella handelrt inte skall införas och att existerande hinder skall avvecklas. Så var det med den säkert.

Sedart säger Jart Bergqvist att alla partier accepterar fastighetsskatten. Vi moderater gör def infe. Vi har i vår partimofiort föreslagit crt successiv avvecklirtg. Början skulle göras genom ert sänknirtg av underlaget med en tredjedel 1988.

Jan Bergqvist berättade hui" stor mängd konverfibler som har getts ut. Jag vill bara säga att om konverfibler ges ut till de anställda på fördelaktigare villkor än vad allmänheten får, då beskattas den förmånen.

I mitt inledrtingsanförande ställde jag en fråga till Jan Bergqvist hur hau ville kortima åt det som han tydligen befraktar som etf oskick med dessa konvertibla skuldebrev. Hur vill Jan Bergqvist komma åt detta - genom förbud, genom högre reavinstskatt eller på vad sätt?

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Kompletteringspropositionen m.m.

Anf. 56 STIG JOSEFSON (c):

Herr talman! Det var en mycket märklig inledrtirtg på Jart Bergqvists anförande. Man fick rtära nog intrycket aft Jan Bergqvist såg def med en speciell glädje och tillfredsställelse att han kunde redovisa de skattehöjningar som skett under inrtcvarande riksmöte. Jag hade för mig att det fanrts en strävan efter att inte öka skattetrycket utan försöka åstadkomma förbättringar inom den ram för inkomster som staten hade. Jag känner mig föranlåten att ställa en direkt fråga till Jan Bergqvist; Är det Jart Bergqvists och socialdcmokraterrtas uppfattrtirtg att vi måste irtföra rtya skatter och ert ökad skatfebelastning år frårt år? Är def socialdcmokraterrtas framtidsbild? I så fall är def värdefullt atf få ett klart besked om det.

Jag tycker däremot att 1986 var ett betydligt bättre år. Då började vi att i varje fall sköuja ett intresse även frårt regerirtgspartiet för att åstadkomma ert irtriktrtirtg av skattetrycket åt motsatt håll. Har det skett crt total förärtdring, måste jag beklaga denrta ändrade irtställrtirtg.

Jart Bergqvist sade att fasfighefsskatten har accepterats av alla partier. Jag vet att det är arbetsamt i slutet av riksmötet, men jag skulle vilja rekommendera Jart Bergqvist att läsa det särskilda yttrande från certtern och folkpartiet som finns fogat till skatteufskottets betänkartde rtr 50. Där uttalar vi klart att fastighetsskattert på sikt bör avskaffas. Det råder alltså irtgert tvekart om var våra partier står i den här frågan. Det är inte pä det sättet aft fasfighefsskatten accepterats. Att den sedart räkrtas irt i budgetalferrtativef är självklart. Hur skulle man kunna göra ett budgetalternativ, om man infe räknade in de inkomster som har beslutats av en viss grupp i riksdagert? Man måste räkna in allt, om man skall göra upp ett budgefalterrtativ.

När det gäller reduktion av bilaccisen för bilar med katalytisk avgasrening innebär förslaget, om jag har läst rätt, att det ifrågavarande beloppet finns kvar från tidigare riksdagsbeslut och att det infe har ändrats när nu bilaccisen höjs.

Sedan är jag förvånad över och beklagar att skatteutskottets ordförande inte vill ägna litet mer intresse åt de krav och synpurtkter som har framförts i motioner och reservatiorter från oppositionspartierrta. I crt skattcdebaff inför ett riksdagsbeslut, där det har redovisats avvikande uppfattrtirtgar i så många

Prot. 1986/87:136 4junil987 .

Kompletteringspropositionen m. m.

punkter som i det här fallet, kan man väl tycka aft det borde finnas någon punkt som det vore angeläget även för utskoffsmajorifeterts företrädare att ägrta något intresse och några ord.

Anf. 57 TOMMY FRANZÉN (vpk);

Herr talmart! Jag vill först kortstatera att det tydligert irtte är särskilt aktuellt med någon debatt, kanske beroende på att vi nu är inrtc rriksmötets elfte timme. Def blir tydligert irtte nu någort debatt om exempelvis behovet av aft ytteriigare beskatta spekulationer och förmögenhetsbildnirtg för att klara omfördelrtirtgert i samhället. Jag ser fram emot att vi kart föra den debatten vid etf annat tillfälle, när vi möjligen har mer tid till förfogande.

Jag skulle emellertid vilja göra-en kommentar beträffande bilaccisen, en kommentar som jag glömde att göra i mitt första irtlägg. Uppgörelsen om bilaccisen, som skall ge 210 friska miljoner årligen till kommunerna för den regiortala och lokala kollektivtrafikcrt, innebär - det framgår också av utskoftets skrivning- att man även skall se över bilaccisens utformning, så aft bilaccisen inte bara grundas på vikterna utan också på de olika miljöeffekter som man kan väga in för att därigenom så att säga anlägga en miljöaspekt även på bilaccisen.

Anf. 58 JAN BERGQVIST (s):

Herr talman! Till Stig Josefson vill jag säga aft vi lider väl alla av tidspress just nu. Därför begränsade jag mig till aft kommentera bara ett fåtal av de borgerliga reservationerna. Jag håller med Stig Josefson om atf det hade varit på sin plats med en utförligare diskussion och att vi då hade tagit upp flera av de frågeställningar som är aktuella i utskottefs betänkartde.

Kjell Johartssort tog upp ert diskussion om skattehöjningarna och ökad välfärd. Det är ju fakfiskt så att skatter är det pris som vi betalar för att kunna bygga upp etf gott samhälle. Skatterna är urtderlaget för välfärden. Genom att göra skatterna rättvisare kart vi också medverka till att öka välfärdcrt.

Kjell Johansson frågade; Om man beskattar konverfibler, kommer def infe i själva verket att minska välfärden? Nej, det gör det inte. Om man får crt rättvisare beskattning får vi också möjlighet aft fördela resultatet av produktiortCrt på ett sätt som totalt sett skapar ert bättre välfärd. Låt mig ta ett litet exempel. När debatten om engårtgsskaftert var som hetast blev jag och mårtga artdra överösta av uppretade SPP-pcrtsionärer som i ampra ordalag talade om att "vi protesterar mot aft ni vill stjäla min SPP-pension" m. m., därfill vilseförda av en starkt osaklig kampanj från försäkringsbolagen. Nu är ju det ironiska det atf fack vare denna förkättrade engårtgsskatt kommer dessa SPP-pensionärer både att få behålla sirt SPP-pcrtsiort med full värdesäkrirtg och frårt dert 1 juli få en allmän höjrtirtg av sina pensiortcr. Så de har verkligen fått del av en välfärdshöjnirtg till följd av dcrt här skattcrt.

När det gäller fastighetsskaften är def så aft starka sakliga skäl talar för att
vi genomför det hela i form av ett rullande system. Ser vi på resultatet av den
nu genomförda fastighetstaxeringen för hyreshus, finner vi att vi inte kan låta
en anpassning ske språngvis, utan vi måste ta många små steg och få en
successiv och mjuk anpassning. Det är viktigt att vi har kommit fram till
detta. .''

Beträffande tullförrättrtirtgsavgifferrta tycker jag det är beklagligt att de borgerliga, utau aft riktigt veta hur det förhåller sig, sprider påsfåcrtdert om aft det verkar tvivelaktigt om det här är förcrtligf med GATT-avtalet m. m. Det vore väl bättre om ni arbetade er fram till en bestämd uppfattning i stället för att komma med halva beskyllningar om aft def nog infe är förcrtligf med GATT-avtalet och sådant. Om ni hade lagt ned möda på aft gå in i sakfrågan, är jag övertygad om att det hade stått klart för er att de fullförräffnirtgsavgif-ter som nu föreslås är samma sak som man har i Dartmark sedart lång tid tillbaka. Det sägs också mycket tydligt i propositionen att utformningen av dem är påverkad av det danska systemet. Avgifterna kommer inte aft vara särskilt höga, och de täcker irtte på lårtgt när tullverkefs kostnader. Detta kommer att leda till att vi kan ge rtäringslivet en bättre service. Vi kommer att kunna öka hartdelsutbytet på obekväma tider och få mera av import och export på platser som i dag infe är tullplatscr. Det är i själva verket fråga om Crt stor fördel ur haudclns synpunkt.

Det är därför beklagligt med tanke på den internafionella debatten atf det finns svenskar som säger att de tror atf denna åtgärd nog kommer att utformas på ett sådant sätt att def strider mot artdart i GATT-avtalet. Detta påverkar naturligtvis vår trovärdighet negativt. Det vore bättre atf man tog ställnirtg i sakfrågan och argumenterade sakligt i stället för att göra påståcrtdcrt på så lösa grunder.

De borgerliga partierna gör här i olika inlägg förtvivlade försök att orientera sig bort från fastighetsskattert, mcrt faktum är aft rti alla tacksamt tar emot ett arttal miljarder i form av fasfighefsskattcirtkomsfer i era budgetalternativ. Ni vill inte välja bort dessa inkomster och sätta in rtågot artnat i stället, utan räknar med glatt mod in dessa pengar.

Till slut vill jag med artledning av aft Knut Wachtmeister frågade hur vi skall klara beskattnirtgcrt av kortvertibler svara: Vi överlåter med fullt förtroende åt regeringen aft överväga de alternativ som finns och att sedan lägga fram ett förslag.

Prot. 1986/87:136 4junil987

Kompletteringspropositionen m.m.

Anf. 59 KJELL JOHANSSON (fp);

Herr talman! När jag hörde med vilken frenesi Jan Bergqvist här refererade Veckans Affärer kom jag att tänka på att det skall bli roligt att i fortsättnirtgcrt be honom referera Veckans Affärernär vi debatterar skatter här i kammarert.

Jag vill så fa upp frågart om skattehöjrtingar och ökad välfärd. I er föreställnirtgvärld kart en krona medföra ökad välfärd bara om den dras irt till statert i form av skatt. Mcrt i vårt samhälle kart samma krona medföra välfärd, om den ligger kvar hos dcrt ertskilde, så atf han får disponera litet mer av sirt egen inkomst att använda efter eget huvud. Vi är t. o, m. så djärva aft vi törs tro att dert crtskildc kart få crt bättre välfärd om hart själv, infe Jan Bergqvist och artdra här i riksdagert, bestämmer om hur hau skall använda denrta krona.

Jag skulle här ha sagt atf en beskattning av konverfibler inte kommer att minska välfärden. Nej, jag talade då om pcrtsionsskatferrta. Jart Bergqvist gjorde i det sammanhanget ett konstgrepp, nämligen då han sade atf mart tack vare pensionsskatten har klarat värdesäkringen. Men det är väl ändå så

Prot..1986/87: 4 juni 1987

Kompletteringspropositionen m.

136

att man hade klarat värdesäkringen även om man hade sluppit betala denna skatt.

Jag tycker vidare att det är svårt att föra en debatt om GATT-avtalet tillsammans med så mårtgaartdra frågor här. Poärtgcrt är dock att dert åtgärd som det hartdlar om går i fel riktning. Den förhindrar handeln över gränserna, och vi vill ta bort sådarta hirtder. Vi strävar mot tullfrihet och fria rörelser över gränserna. Det är vidare syrtd aft irtte svensk indusfri förstår atf åtgärden skulle medföra ert så oerhört mycket bättre service. Å andra sidan tror jag helt enkelt irtte att det är på det sättet. I så fall skulle mau inom industrirt rtog ha begripit den saken.

Slutligen säger Jan Bergqvist atf vi håller på att orientera oss bort från fastighefsskaffen. Därmed mertar hart att vi accepterar den i våra budgetförslag. Vi skulle av någon underlig anledning inte ha rätt att göra det. Men det höjdes ju faktiskt skatter också under den borgerliga tiden, och def tillkom crt och artrtan skatt. Jag har aldrig hört Jan Bergqvist från denna talarstol räkna bort dem från budgeten. Vi får pä samma sätt när vi lägger fram vår skuggbudget räkna med de skatter som gäller. Sedan måste vi naturligtvis också försöka skaffa fram de pengar som behövs för avskaffande av vissa skatter, men det är etf senare problem.

Anf. 60 STIG JOSEFSON (c):

Herr talman! Jan Bergqvist säger att man skall göra skatterna rättvisa, så att man kan förbättra välfärden. Detta skiljer sig något från det som Jan Bergqvist sade i sitt första inlägg, då hart räknade upp en rad skattehöjningar som hade genomförts. Jag trodde aft vi alla var överens om att göra skatterna rättvisa. Det har för mig varit def främsta målet under den tid då jag har arbetat i riksdagens skattcutskoft att försöka få ett så rättvist skatfcuttag som möjligt.

När det sedan gäller debattert om fastighetsskattert verkar det som om den rullande fastighetstaxeringen har blivit ett slags räddningsplanka. Jag har själv suttit med i utrednirtgert om den rullande fastighetstaxeringen, och jag kan säga till Jan Bergqvist atf det infe är enkelt att genomföra en sådan. Den skulle åstadkomma en oerhört stor byråkrati, som vi kommer atf få känning av om den skulle förverkligas.

Jag urtdrar vidare, om dcrt rullaude fastighetstaxerirtgen generellt är så fördelaktig, om det infe är avsiktcrt att man oberoende av penningvärdets förändringar skall tillämpa samma procentuella uttag av skaft. Iså fall ärdet klart som dagcu atf den i tider med stark inflation kan tillföra statskassan ökade inkomster. Om vi ser fillbaka på dcrt förra fastighetsfaxerirtgen firtrter vi å artdra sidart också att det i varje fall för vissa kategorier hade medfört crt särtkning. Min konkreta fråga blir; Är avsikten dcrt att mart på det sättet skall kunrta smyghöja fastighetsskattert genom aft oberoende av penrtingvärdes-förärtdrirtg fasfhålla vid samma uftagsregler vid fastighetsbeskattrtingen?

Jag vill också återupprepa frågan om socialdemokraternas uppfattnirtg verkligert är dcrt att mart i framtidert skall höja skaffeuftaget år från år och orn detta anses vara crtda sättet att klara stafcrts firtartser, I så fall känner jag mig oroad, Def finns ytterligare ett fillfälle aft svara på den frågan.

Anf. 61 KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Jan Bergqvist säger att tullförrättningsavgifter är en fördel ur handelssynpunkf, I så fall har Jan Bergqvist dåligt lyssnat på de uppvaktningar som vi har haft i utskottet med represenfanterför ett flertal näringslivsor-ganisationer.

Beträffande kortvertiblerrta: Den som i likhet med Jan Bergqvist säger till pressen att de nuvarande konvertibelreglerna är felaktiga, bör väl också ha en uppfattning om hur man skall möta de missförhållanden som det gäller. Jag kan bara konstatera att Jan Bergqvist uppcrtbarligen inte har någon uppfattning om hur man skall göra detta utan med varm hand överlåter lösningen av den frågan fill regeringert.

Prot. 1986/87:136 4juni1987

Kompletteringspropositionen m. m.

Anf. 62 JAN BERGQVIST (s):

Herr talman! Vad gäller vissa skattehöjningar som jag redogjorde för i början av mitt anförartde så har vi föreslagit dessa dels för att finansiera de utgifter som föreslås från andra utskott, dels för aft få utrymme för en fortlöpande sänkning av inkomstskatten. Jag trodde faktiskt att det var en viktig uppgift att skapa ett utrymme för successiva sänkningar av skatt på arbete och liknande typer av inkomster. Det har vi gjort tidigare år, och det fortsätter vi med i år och nästa år.

När det gäller fastighetsskattert är jag glad över att rtu för första gången samtliga riksdagspartier i praktiken accepterar denna skatt och tydligen är beredda aft acceptera den under överskådlig fid,

Jagvill också fa upp det som Kjell Johartssort sade om engångsskatten. Jag uttryckte mig kanske litet otydligt, effersorti han missuppfattade innebörden av det som jag sade. Jag tillät mig påpeka att engårtgsskaftert, vilket visar sig i SPP:s resultaträkningar, inte på något sätt hotar värdesäkringen av bolagets pensioner. Däremot ger engångsskatten SPP-pensionärcrna en höjning av deras allmänrta pcrtsiort dcrt 1 juli i år. Jag ville ta detta exempel för aft belysa hur groteskt man vanställde verkligheten när man påstod att riksdagen nu var i färd med att konfiskera SPP-pensiortärerrtas pensiortcr. Det är i själva verket motsatsen som har inträffat. Pensionärernas välfärd och standard har förbättrats tack vare engångsskatten.

Det är riktigt som Knut Wachtmeister säger att näringslivets organisationer är motståndare till tullförrättningsavgifter, I andra sammarthang är de däremot ofta för avgifter, t, ex, i fråga om sjukvården, barnomsorgen och det mesta. Men när de själva drabbas för de ofta kritiska resonemang.

Vi vet emellertid att dessa avgifter endast täcker en del av de faktiska kostnaderna för fullförrättningen. Tullverket kommer pä detta sätt att tillföras nya resurser, som def inte hade varit möjligt att föra över via budgeten. Genom de nya resurser som tullverket får kan det också ge bättre service till den kommersiella trafiken. Man kan göra olika värderingar av detta. Näringslivet kan säga, att även om deras avgifter inte täcker kostnaderna fullt ut för denna service, kan det ändå av olika skäl motsätta sig det, Def är emellertid uppenbart att det finns företag och andra intressenter i näringslivet som kommer aft ha glädje av att man får en ökad service och en större frihet att använda obekväm tid och platser som infe är tullplatser.

När det gäller GATT-avtalet vill jag säga att Danmark i åratal har haft ett

6 Riksdagensproiokoll 1986/87:136

Prot. 1986/87:136 liknande sysfem, och irtgen har på goda grunder kunnat påstå att det strider

4 juni 1987

Ränte-, bostads- och fö rnyelseb i drag

mot GATT-avtalet. Om vi inför något liknande i Sverige, ifrågasätter man om detta är förenligt med GATT-avtalet.

Def enda man kan åstadkomma genom sådana lösa beskyllningar är alt man utomlands skapar osäkerhet om vår avsikt. Men var och en som ser konkret vad detta system inrtebär kan ju själv konstatera att detta inte på någort purtkt går längre än det sysfem som man sedan många år har haft i Danmark.

Övcrläggrtirtgcrt var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter debattert om bostadsutskottets betärtkande 22.)

Kammaren övergick till aft debattera bostadsutskottets betänkartde 22 om räntebidrag, bostadsbidrag och förnyelsebidrag m.m.

Ränte-, bostads- och förnyelsebidrag

Anf. 63 SIW.PERSSON (fp):

Herr talman! Folkpartiet har i sin motion Bo258 behandlat frågan om förnyclsebidragets begränsning till allmännyttiga bostadsföretag. Folkpartiet anser att bidrag skall kuuna utgå även till artdra bostadsföretag ärt allmännyttiga.

Folkpartiet anser atf riksdagen bör godkänna regeringens förslag om aft outnyttjade medel inom ramen för förnyelscbidrag för innevarande budgetår får anvärtdas budgetåret 1987/88 men med förbehållet atf förnyelscbidrag skall utgå oberoende av om bostadsföretaget är allmännyttigt eller ej.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservatiort 3.

Anf. 64 TORE CLAESON (vpk):

Herr talmart! Vpk har i det betänkande som vi nu behandlar reserverat sig för det regeringsförslag om en sänkning av den garanterade räntan för rtybyggnader och om en höjning av bostadsbidragen som frartiförts i proposifion 150.

Vi har också i en partimotion anslutit oss fill dessa förslag, liksom till
förslaget om utnyttjande av förnyelsebidragef för förbättring av boendemil
jön. Även om förslagen hade viss koppling till förslaget om en höjning av
fastighefsskaffen, vilket socialdemokraterna infe anslöt sig till, behöver
hyran i nybyggda hus sänkas och bostadsbidragen förbättras. Om. tidigare
beslut om åtgärder för att främja etf ökat bostadsbyggande skall kunna få
någon större betydelse rnåste enligt vår mening även dessa förslag genomfö
ras snarast. . . '

Vpk var det enda parti som för några år sedan motsatte sig att man skulle fa bort möjligheterna till bostadsbidrag för hushåll utan barn. Frågan om återinförande av detta bidrag har sedan varit föremål för förslag, diskussioner och övervägandcrt vid ett tiotal olika tillfällen.

Bosfadskommiffén föreslog i sitt slutbetänkande atf bidraget skulle återinföras. Bostadsutskottet och riksdagen förutsatte förra året aft regering-

en skulle förelägga riksdagen ett sådant förslag. Regeringen har sedan, trots tre fyra möjligheter i samband med olika propositioner, underlåtit att lägga fram ett sådant förslag.

I olikadebatter här i karnmaren, senast den 14 maj i år, har socialdemokraterna gjort uttalandert som jag har tolkat som att de nu snarast kommer atf medverka till ett beslut som inrtebär möjlighet ävcrt för barnlösa hushåll med låga inkomster att erhålla bostadsbidrag. Behovet av bostadsbidrag för hushåll utan barn är säkert minst lika stort för andra hushåll som för de ungdomar i åldern 18 - 28 år som i anslutrting till beslutet om ungdomsbostadsbidragen kommer att få bostadsbidrag.

Herr talman! Dert viktigaste uppgiftert nu och framöver måste vara att åstadkomma etf ökat bostadsbyggartde, lägre boendekostrtader, förbättrade bostadsbidrag, en rättvis fördelning av våra bostäder och åtgärder mot olika former av spekulation i boendet. De vpk-reservationer som finns i betänkandet skulle. Om de bifölls, utgöra ett verksamt bidrag fill en sådan inriktning. En majoritet i riksdagen bestående av socialdemokrater och kommunister borde nu arbeta för en rad förändringar och förbättringar av bostadspolitiken. Den stora majoriteten av landets hyresgäster, bostadsrättshavare och småhusägare och deras organisafioner som har ett gemensamt intresse av det här borde nu aktivt medverka tjll genomförandet av en sådan bostadspolitik -det gäller för övrigt även fackföreningsrörelsen. Det behövs alltså en bred samling med utgårtgspunkt i den arbetarmajoritet som finns i riksdagen för att genomföra en annart och bättre bostadspolitik.

Frågan om boendekostnaderna och hyrornas storlek hänger också direkt samman med och utgör en vikfig del av kampen mot inflationert och för en förbättring av lönerna och levnadsvillkoren.

Med detta vill jag yrka bifall till vpk-reservationerna i bosfadsufskotfefs betänkande 22.

Prot. 1986/87:136 4junil987

Ränte-, bostads- och förnyelsebidrag

Anf. 65 MARGARETA PALMQVIST (s):

Herr talman! Jag föreslår att kammaren avslår reservationerna 1,2,3 och 5 och bifaller reservation 4 och utskottets hemsfällan i övrigt.

Av reservafion 1 framgår att vpk, i likhet med övriga parfier i utskotfet, vill avslå regeringens förslag till ändringar i fastighetsskatten. Vi avstår alltså från den förbättringen av statens inkomster. Men vpk vill ha kvar de statliga utgifter som regeringsförslaget också innehåller. Det är en aning opportunt. Riksdagen beslutade den 16 maj i år om räntebidrag och bostadsbidrag med hänsyrt fill de ramar som då stod fill förfogande. Ramarna har inte vidgats sedan dess. Därför bör riksdagen infe heller nu, den 4 juni, öka utgifterna för dessa ändamål.

Samma motiv kan anföras rtiot reservation 5, där vpk pä nytt vill att riksdagen skall hemställa till regeringen om bostadsbidrag till alla hushåll utan barn. Vi socialdemokrater har i reservation 4 redovisat atf vi har oförändrad ståndpunkt i denna fråga. Vi vill ha dessa bostadsbidrag så snart som budgetmässiga förutsättningar föreligger. Jag tillstyrker alltså reservation 4. .

I reservation 3 vill folkpartiet att förnyelsebidraget visserligen skall få finnas kvar men att det skall kunna fördelas även till privata företag. Med

Prot. 1986/87:136 hänsyrt till att allmärtnyttans bostadsföretag i praktikert har tagit emot en stor

4 juni 1987

Ränte-, bostads- och förnyelsebidrag

del hyresgäster, vilka har behov av extra god boertdemiljö som kompensation för brister i andra avseenden, är det rimligt atf förnyelsebidragen i den begränsade omfattning som nu föreslås förbehålls vissa allmännyttiga bostadsföretag. Detta var en kort motivering för avslag på reservation 3.

Anf. 66 TORE CLAESON (vpk) replik;

Herr talman! Jag hade inte för avsikt atf begära replik, men jag måste faktiskt göra det med tanke på det sätt varpå Margareta Palmqvist beskrev situationert. Hort ifrågasätter rtästart vpk:s rätt att följa upp förslag som vi framlagt under flera år, senast under den allmänna motionstiden i anslutrtirtg fill dcrt proposition som ligger till grund för detta betänkande. Vi har redovisat hur vi skall få täckning för våra förslag, dvs. de pengar som behövs. Margareta Palmqvist menar att det vi föreslår på grund av det beslut som riksdagen fattade den 16 maj skulle vara oansvarigt på något vis. Jag vill än en gäng understryka, vilket jag dess värre ofta fär göra här i kammarert i artslutning till sådana här debatter, att vpk har täckning till sista öret för de förslag som vi lagt fram både på bostadspolitikens område och då det gäller övriga områden som vi har att behandla häri riksdagen. Det vore skönt om vi kunde sluta med den sortens argumentation som Margareta Palmqvist återigen använde sig av.

Anf. 67 MARGARETA PALMQVIST (s) replik;

Herr talman! Vi har i så fall samma rätt och skyldighet att vidhålla vår bedömning av hur de medel som finns inom budgeframarua skall användas. Vi har alltså inte haft någon anlednirtg aft ändra vår irtställning i det avseertdet sedart den 16 maj.

Anf. 68 INGELA GARDNER (m);

Herr talman! Fr. o. m. i år kan de s. k. allmännyttiga bostadsföretagen få bidrag för atf på olika sätt försöka niinska antalet outhyrda lägenheter och förbättra den sociala miljön i området. 60 milj. kr. är avsatta för detta ändamål. Ytterligare 60 milj. kr. får användas under nästa budgetår. Nu föreslår bostadsministern också aft de medel som inte utnyttjas i år skall få användas nästa år. Moderata samlingspartiet har yrkat avslag på samtliga dessa förslag.

Vi tycker aft det är självklart att en fastighetsägare har ansvar för att fastigheten är i sådant skick atf människor tycker att det är bra att bo där. Orn omflyttningen i en fastighet blir stor eller om man plötsligt börjar fä outhyrda lägenheter, måste man som ägare självfallet fa reda på varför och omedelbart göra något åt det. Äganderätten är inte bara en rättighet. Den medför också ansvar och skyldigheter.

Jag tycker att det är märkligt att de s. k. allmärtrtyttiga bostadsföretagen har kunrtat leva med sina problem så länge utan att försöka göra något radikalt åt dem. Varje annart producent av en tjänst eller en vara måste ställa sig frågan varför människor infe längre vill ha hans produkter. Och självfallet måste han för att överleva på marknaden av egen kraft snabbt försöka anpassa sig efter märtniskors önskemål och behov. Han kan inte sitta med

armarna i kors och vänta pä ett statligt bidrag. Det kan inte de pri\ata fastighetsägarna heller göra. De måste helt enkelt se om sitt hus i tid. Annars blir de utkonkurrerade på marknaden. Och så är det på varje marknad som man inte snedvridit eller förstört i socialistisk reglcringsivcr.

Om rnan låtit de allmännyttiga bostadsföretagen arbeta på marknadens villkor och irtte täckt deras förluster med skatfepcrtgar, hade de omedelbart varit tvurtgrta aft ta sitt ägaransvar och göra något positivt för att klara sin ekonomi, dvs. de hade på ett tidigt stadium varit tvungna att vara mera lyhörda för de boendes synpunkter och önskemål. Att arbeta på marknadens villkor - def betyder atf om en insats är företagsekonomiskt lönsam, dvs. i det här fallet bidrar till att minska omflyttningen och öka antalet uthyrda lägenheter, så kommer den till stånd; utan statliga bidrag. Och är den irtte lönsam, då skall den inte göras. Det här bidraget behövs med andra ord inte.

Vår andra invändning är att det här bidraget enbart riktar sig fill de allmännyttiga bostadsföretagen. Def är ytterligare ett i raden av otaliga exempel på att socialdemokraterna alltid ogenerat gynnar rörelser som står dem nära. Något fal om konkurrens på lika villkor är det sällan fråga om när socialdemokraterna får bestämma.

Folkpartiet har i sin reservation föreslagit att mart skall råda bot på denna snedvridning fill allmännyttans förmån genom att låta bidrag utgå oavsett om bostadsföretaget är allmännyttigt eller infe. Vi kan med hänsyn till vad jag just sagt om fastighetsägarens ansvar och marknadens villkor inte acceptera folkpartiets förslag pä denna punkt.

Herr talman! Jag yrkar bifall fill den moderata reservafionen i betänkandet.

Prot. 1986 87:130 4junil987

Ränte-, bostads- och förnyelsehidrag

Anf. 69 MARGARETA PALMQVIST (s);

Herr talman! Jag måste säga några ord om de allmännyttiga bostadsföretagens roll i det sociala boendet. Det viktigaste mcrt också det svåraste i strävandena att ge alla möjlighet fill en god bostad är just målet aft alla skall få dertrta möjlighet. Det kräver mårtga irtsatser från olika håll, infe minst från de allmärtrtyttiga bostadsföretagen. Om vi då ställer krav på dessa företag, måste vi också ge ekonomiska förutsättningar, t.ex. de aktuella förnyelse-bidragen. Def är inte sä att de allmännyttiga bostadsföretagen inte försöker. Man sitter infe med armarna i kors och låter förhållandena i bostadsområden förbli opåverkade. Om de allmärtrtyttiga bostadsföretagen skall kunna öppna sina bostäder för mårtga olika märtniskor med olika behov, kan de irtte i alla sammanhang fungera på marknadsmässiga villkor, utan vi måste fa ett gemensamt ansvar även över skattsedeln.

Med detta yrkar jag än en gång avslag på moderaternas reservation.

Överläggnirtgert i detta ärende var härmed avslutad.

Kammaren övergick till atf fatta beslut i de förevarande ärendena.

Prot. 1986/87:136 Jordbruksutskottets betänkande 26

4 juni 1987 Mom. 1 (irtvesteringsförbud i animalieproduktionen)

Utskotfefs hemställan - som ställdes mot dels reservation 1 av Arne

Anderssort i Ljurtgm. fl., c/e/.s reservatiort 2av Karl Erik Olsson m. fl. -bifölls

med acklamation.

Mom. 2 (arealanpassad animalieproduktion)

Utskoftefs hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Arne Andersson i Ljung m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 4 (produktionsanpassning på vegetabilieområdet)

Utskottets hemställan bifölls med 248 röster mot 72 för reservation 4 av Arne Andersson i Ljung m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 5 och 6 (uttalande om ansvaret för jordbrukets utveckling, m. m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 5 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander- bifölls med acklamation.

Mom. 8 (överläggningarna om jordbruksprisregleringen)

Utskottets hemställan bifölls med 238 röster mot 42 för reservafion 6 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander. 40 ledamöter avstod från att rösta.

' Mom. 15 (självförsörjningsgraden för socker)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 7 av Karl Erik Olsson rti. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 16 (förslag om nytt åtgärdsprogram för jordbruket i norra Sverige) Utskotfets hemsfällan bifölls med 169 röster mot 153 för reservation 8 av Karl Erik Olsson m.fl.

Mom. 29 (stöd fill högt skuldsatta jordbruksföretag)

Utskottets hcmsfällart - som ställdes mot reservafion 9 av Karl Erik Olsson m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 30 (ökade möjligheter till förvärv av skogsmark m. m.)

Utskottets hcmsfällart - som ställdes mot reservation 10 av Karl Erik Olsson ni. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 33 (långsiktig planering av forskning och utveckling)

Utskoffefs hemställan - som ställdes rtiot reservation 11 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunartder - bifölls med acklamation.

" Mom. 35 (prioritering av lokal produktiort)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 12 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander - bifölls med acklamation.

Mom. 39 (anslag till genomförande av åtgärdsprogranirncf m. m.)
86 Utskottets hemställan bifölls rned 213 röster mot 107 för reservafion 13 av

Karl Erik Olsson m.fi.

Mom. 42 (en strategi för bevarande av genetiska resurser) Prot. 1986/87:136

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 14 av Kari Erik 4junil987 Olsson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 43 och 46 (anslag fill Lanfbruksstyrelscrt och Lantbruksrtämrtderna) Utskottets hcmsfällart - sorti ställdes mot reservatiort 15 av Bertgt Rosért och Anders Castberger - bifölls med acklamation.

Mom. 45 (rådgivningen fill lantbruket).

Utskottets hcmsfällart - som ställdes mot reservatiort 16 av Arrtc Andersson i Ljung m.fl. - bifölls med acklamation.

Övriga momeiU UtskoUefs hemställan bifölls.

Jordbruksutskottets betänkande 22

Mom. 1 (förslag om en ny jordbrukspolifisk utredning-m. m.)

Utskoftets hemställan bifölls med 271 röster mot 50 för reservation 1 av Lars Ernestam m. fl. 1 ledamot avstod frårt atf rösta.

Mom. 3 och 4 (en heltäckartde livsmedelspolitik och konsumcntmålet)

Utskoftets hemställan - som ställdes mot reservatiort 2 av Jart Jertnehag -bifölls med acklamatiort.

MoAH. 5 (regiortalpolitiska härtsynstaganden m.m.)

Utskottets hcmsfällart - som ställdes mot reservation 3 av Karl Erik Olsson och Berfil Jonasson - bifölls med acklamation.

Mom. 6 och 7(regional självförsörjning och den storskaliga animalieproduk
tionen) ' -

Utskoffefs hemställan bifölls med 302 röster mot 18 för reservation 4 av Jan Jennehag. 1 ledamot avstod från att rösta.

A/o/w. 77 (miljö-och uthållighetsmål m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservatiort 5 av Lars Ernestam m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 12 (ett enklare och mera flexibelt regleringssystem)

Utskottets hemställart - som ställdes mot reservation 6 av Karl Erik Olsson m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 14 (internationellt samarbete)

Utskotfefs hemställan - som ställdes mot reservatiort 7 av Karl Erik Olssort
och Bertil Jortasson - bifölls med acklamation. I ||

Mom. 16 b, c och f (linodling, m. m.)

Utskotfefs hcmsfällart bifölls med 277 röster mot 44 för reservatiort 8 av
Karl Erik Olsson och Bertil Jonasson. 87

Prot. 1986/87:136 Mom. 17 (statligt stöd m. m. till alfernativ/biodynamisk odling)
4juni 1987 Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservafion 9 av Jan

Jennehag, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall fill mofion Jo607 av Birgitta Hambraeus och Pär Granstedt i motsvarande del - bifölls med acklamatiort.

Mom. 18 (mirtskad användning av gödselmedel och bekämpningsmedel m.m.)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot dels reservation 10 av Kari Erik Olsson och Bertil Jonasson, dels reservation 11 av Jan Jennehag, dels utskottets hemsfällan med den ändring däri som föranleddes av bifall till yrkande 4 i mofion Jo241 av Alf Svensson - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Kulturutskottets betänkande 22

Utskottets hcmsfällart bifölls med 204 röster mot 115 för reservationen av Ingrid Sundberg m. fl. 2 ledamöter avstod från att rösta.

Skatteutskottets betänkande 50

Mom. 1 (tullförrättningsavgifter)

Utskottets hemsfällan bifölls med 168 röster mot 154 för reservation 1 av Knut Wachtmeister m.fl.

Mom. 2 (en avdragsrätt för vissa utgifter vid optionsaffärer)

Utskotfefs hemställan - som ställdes mot reservatiort 2 av Tommy Franzén - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (avdragsräffens utformning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Knut Wachtmeister m. fl. i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 4 (en omsättningsskatt på indexoptioner och termirtskorttrakt)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Knut Wachtmeister m. fl. i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 5 (höjnirtg av omsäffrtingsskaffen på vissa värdepapper)

Utskottets hemställart - som ställdes mot reservafiort 5 av Tortimy Franzén i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (konvertibla skuldebrev till anställda)

Utskoftets hemställan - som ställdes mot reservation 6 av Knut Wachtmeister m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 8 (beskattningen på invesfmertfbolag)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 8 av Krtut Wacht-
°° meister rn. fl. - bifölls med acklamatiort.

Mom. 9 (skatteredukfiort för aktieufdelrtirtg) Prot. 1986/87:136

Utskotfefs hcmsfällart - som ställdes mot reservation 9 av Knut Wacht- 4 juni 1987 meister m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. /ö (aktievinstbeskaffnirtgen, m. m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservatiort 11 av Tommy Franzén - bifölls med acklamation.

Mom. 11 (arbetande kapital i företag)

Först biträddes reservatiort 12 av Krtut Wachtmeister m. fl. - som ställdes mot reservation 13 av Tommy Franzén - med acklamatiort.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 165 röster mot 153 för reservation 12 av Knut Wachtmeister m. fl. 4 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 12 a (börsnoterade aktier)

Utskotfefs hemställan - som ställdes mot reservation 16 av Tommy Franzén i motsvarande del - bifölls med acklamafion.

Mom. 12 b (OTC-aktier)

Utskotfets hemställan - som ställdes rnot reservation 16 av Tommy Franzén i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 12 c (värderingsreglerna i övrigt)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 16 av Tommy Franzén i motsvarande del - bifölls med acklamatiort.

Mom. 14 (successiva överlåtelser gcrtom gåva)

Utskotfefs hcmsfällart - sorn ställdes mot reservation 17 av Knut Wachtmeister m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 15 (förmögenhetsskatten på vissa kapitalförsäkringar)

Utskotfets hemställan - som ställdes mot reservation 18 av Knut Wachtmeister m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 16 (grundavdraget vid gåvobeskattningén)

Utskottets hcmsfällart - som ställdes mot reservation 19 av Knut Wachtmeister m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 18 a (förmögerthetsbeskaftrtingen)

Utskotfefs hcmsfällart - som ställdes mot dels reservation 20 av Knut Wachtmeister m.fl., dels reservation 21 av Tommy Franzén - bifölls med acklamation.

Mom. 20 och 21 (höjning av bilaccisen m. m.)

Utskottets hemställan bifölls med 166 röster mot 151 för reservation 23 av Knut Wachtmeister m.fl. 2 ledamöter avstod från att rösta.

Prot. 1986/87:136 lilom. 22 (ändringar av underlaget för beräkning av fastighetsskatt)
4junil987 • Hemställan

Utskottets hcmsfällart bifölls med 295 röster mot 19 för hcmsfällart i

reservation 25 av Tommy Franzén i motsvarande del. 2 ledamöter avstod från

atf rösta.

Motivering

Utskotfefs motivering - som ställdes rtiot dcrt i reservatiort 24 av Knut Wachtmeister m.fl. anförda motiveringen - godkändes rned acklamafion.

Mom. 23 (industrifastigheter) Hemställan

Utskoftets hemställan - som ställdes mot hemsfällan i reservation 27 av Tommy Franzén i motsvarande del- bifölls med acklamation.

Motivering

Utskottets motivering - som ställdes mot den i reservation 26 av Knut Wachtmeister m. fl. anförda motiveringen - godkändes med acklamafion.

Mom. 24 (en generell sänkning av fastighetsskatten)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 28 av Knut Wachtmeister m.fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 25 (en översyn av beräkningsgrunderna för fastighetsskatten)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservatiort 29 av Tommy Franzén - bifölls med acklamation.

Mom. 26 (skatt på uran) Hemställan

Utskoftefs hemställan bifölls med 282 röster mot 39 för hemställan i reservation 31 av Stig Josefson och Mariartne Artderssort.

. Motivering

Utskottets motivering - som ställdes mot dcrt i reservatiort 30 av Knut Wachtmeister m. fl. anförda motiveringen - godkändes med acklamation.

Mom. 27 (en fortsatt reformering av beskattningen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 33 av Sfig Josefson och Marianne Andersson - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemsfällan bifölls.

Bostadsutskottets betänkande 22

Mom. 1 (sänkning av den garanterade räntanför nybyggnader och höjning av
bosfadskosfnadsgränscrt avseende bostadsbidrag)
Utskottets hemsfällan bifölls med 302 röster mot 19 för reservation 1 av
" Tore Claeson.

Mom. 2 (outnyttjade medel av ramert för förrtyetsebidrag)

Först biträddes reservation 2 av Rolf Dahlberg m. fl. - som ställdes mot reservation 3 av Erling Bager öch Siw Persson - med acklamation.

Härefter bifölls utskottets hemsfällan med 207 röster mot 69 för reservation 2 av Rolf Dahlberg m. fl. 45 ledamöter avstod från att rösta.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

De homosexuellas situation i samhället

Mom. 3 (återinförande av bostadsbidrag fill alla hushåll utan barn) Hemställan

Utskottets hemställan bifölls med 302 röster mot 18 för hemställan i reservation 5 av Tore Claeson, 1 ledamot avstod från att rösta.

Motivering

Den i reservation 4 av Oskar Lindkvist m, fl, anförda motiveringen godkändes med 167 röster mot 154 för utskottets motivering.

8 § Föredrogs lagutskottets betänkartde

1986/87:28 om de homosexuellas situation i samhället, m,m, (prop, 1986/87:124 delvis och 1986/87:86 delvis) samt-

socialutskoftets betänkartde

1986/87:31 om.de homosexuellas situafion i samhället (prop, 1986/87:124 delvis).

Tredje vice talmanrten meddelade att lagutskottets betänkande 28 och socialutskottets betänkartde. 31 skulle debatteras i ett sammanhang.

De homosexuellas situation i samhället

Anf. 70 PER-OLOF STRINDBERG (m):

Herr talman! Det ärende som vi nu går att behandla berör ett i niånga avseendert både besvärligt och känsligt ämne. Som framgår av lagutskottets betänkande 1986,''87;33 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden, har utskoftets borgerliga ledamöter yrkat uppskov med hela frågan till höstert. Detta har vi gjort inte bara för att tillmötesgå talmanskonferensens rekommendafion om uppskov med ärendert som inte nödvändigtvis måste avgöras under innevarande riksmöte, utan även - och detta är det tyngst vägande skälet - för att ge enskilda ledamöter och partigrupperna god tid att sätta sig in i problemen. Jag måste erkänna aft jag infe fått höra några sakskäl fill majoritetens ovilja att tillmötesgå vår begäran om uppskov.

Till utskottets betänkande har fogats ett antal reservationer. De visar atf frågan om en lagreglering av de homosexuellas situafion inte följer partilinjerna; detsamma gällde för övrigt även de motioner som väcktes med anlednirtg av propositiortert, Dcrt kommande voteringen torde markera detta ytterligare, Aft uppfattningarna i ett ärende som detta inte går mellart partierna utan genom partierna är naturligt.

Prot. 1986/87:136 4junil987

De homosexuellas situation i samhället

Herr falman! Ingen har givetvis någonfing emot att de homosexuellas situafion underlättas. Men från detta till att göra sambolagens regler tillämpliga på homosexuella samboförhållanden är steget långt. Detta har Allan Ekström och jag mycket starkt betonat i reservation nr 1 till def nu aktuella betärtkandet. För oss - liksom jag tror för de flesta - är det självklart aft samhället skall frärtija den heterosexuella familjebildningen. Denna uppfattning bygger på värderingar som är djupt föraukrade - ja, närmast att betrakta som självklara, för att inte säga rtcdärvda- hos flertalet medborgare, Def finns därför all anledning för riksdagen att på olika sätt stödja en normal familjebildning; inte minst gäller detta barnfamiljerna. Något motsvarande skäl för riksdagen att genom lagstiftning införa regler som stärker de homosexuellas ställrting föreligger däremot infe enligt vår menirtg.

Herr talnian! Jag vill erinra om atf när riksdagen den 8 april i år beslutade aft anta lagcrt om sambors gemertsamma hem, gav vi moderater inte förslaget vårt stöd. Det var ett förslag som lagreglerar förhållandet för icke gifta samboende män och kvinnor samt även för ogifta samboende som just valt atf vara ogifta därför aft de infe vill ha sitt förhållande lagregleraf.

Det är naturligt aft vi, som motsatte oss införandet av sambolagen för ogifta män och kvinnor, även gör det för samboende av samnia kön. Jag kan förstå utskottsmajoritetens resonemang om att den ekonomiska sammanflät-ningcn mellart två hornosexuella som varaktigt bor tillsammans kan bli densamma som vid ett heterosexuellt förhållande. Detta behöver ju infe nödvändigtvis innebära behov av en lagstiftning. Möjligheter finns ju här -liksom vid heterosexuella förhållanden - att genom avtal rättsligt reglera det gemensamma boendet, delning vid eventuell separation eller vid dödsfall.

Herr talman! Det är angeläget aft vi äveni detta sammanhang försöker komma fram fill lösningar som är gernensartima för de nordiska länderna. Antagande av regeringens lagförslag skulle motverka vår strävan efter nordisk rättslikhet på familjerättens område.

Jag avser infe att närmare gå in på de motionsförslag som innebär att sambolagen skall ändras så att heterosexuella och homosexuella förhållandert skall likställas. Även om jag ogillar regeringens förslag till lagreglering av de homosexuellas situafion, vill jag uttrycka min tillfredsställelse med att jusfitieministern inte anser att reglerna om äktenskap bör utvidgas fill atf gälla två personer av samma kön eller aft homosexuella samboende skall medges rätt aft adoptera barn. Äktenskap mellan personer av samma kön skulle stå i direkt strid med människors inställning, och vid en adoption skulle barnets situation eller vad som är bra för barnet definitivt infe beaktas.

Det är infe helt ovanligt att tvä personer av samma kört bor tillsammarts och således har gemertsamt hushåll utart att ha ett sexuellt förhållande. Ett sådartt sambocrtde kart i olika situationer kompliceras genorti def lagförslag som nu föreligger. Hänvisningen till bl, a, utsökningsbalken innebär exempelvis aft kronofogden vid utmätning i hem som delas av två personer av samma kön måste klarlägga om pérsonerrta lever samman i etf homosexuellt förhållande eller ej. Samboendets orsaker måste fastställas, eftersom det är avgörande för i vilken utsträckning egendomen kan tagas i utmätning. Samlevnadens orsaker måste offentligen - eventuellt inför domstol -

klarläggas, med allt vad def innebär av intrång i personliga förhållanden och personlig integritet,

I motion Sol54 har vi motionärer även tagit upp frågor som berör bl, a, förtal av homosexuella. Dessa frågor har behandlats av socialutskottet, varför jag infe avser atf beröra dem.

Lagförslaget om de homosexuellas situafion är crt legitimering av ett - som Kommunförburtdet uttryckt det - "beteertde som avviker frårt det normala", Def vore inte bra om en sådart legitimering skulle uppfattas som ett aktivt samhälleligt stöd av homosexuell samlevnad, Def skulle kunna innebära att de - det gäller främst ungdomar - som är tveksamma när def gäller den sexuella läggningen lättare kan förledas att inleda en homosexuell förbindelse än vad annars hade varit fallet.

Mycket skulle kunna tilläggas i detta ärende, herr falman, men jag skall avstå från det.

Jag yrkar med detta bifall fill reservation I och, därest denrta skulle vinna kammarens bifall, till följdréservationerna 6 och 9 angående ärvdäbalken och jordabalken.

Under detta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlirtgar,

I artförartdet instämde Birger Hagård och Arne Svensson (båda m),

Anf. 71 BENGT HARDING OLSON (fp):

Herr talman! Def nu aktuella ärendet gäller de hornosexuellas situafion i vårt samhälle. Regeringens proposition har behandlats av lagutskottet såvitt gäller förslag till lagstiftning för hornosexuella sambor, och det är den purtkten jag kommer att behandla.

Inledningsvis kan konstateras att frågan om ert sambolag för homosexuella har rört om mårtga heta kärtslor i samhället. Åsiktsskillnaderna är stora inellan å ena sidan dem som vill införa homosexuella äktenskap och å andra sidan dem som vill stoppa varje forrti av rättslig reglering. Faktum är att frågor om de homosexuellas situation berör många människor.

Antalet homosexuella kan självfallet irtte exakt fastställas, mcrt på goda grurtder kan hävdas atf det är stort. Hälften av dessa lever i parförhållandcrt. och flertalet av de övriga skulle vilja leva i ett sådant förhållande. Det är oklart hur många som vill göra def helt öppet,

I homosexuella parförhållanden uppkommer ofta en s, k, ekonomisk sammanfläfning mellan parternas egendom som motsvarar heterosexuellas samboförhållanden. Samtidigt kan det uppstå samma problem vid upplös-nirtg av den ekonortiiska gemenskapen vid separation eller dödsfall. Härav följer att det finns behov av én rättslig reglering för homosexuella sambor. Detta behov blir extra uttalat i det rättsläge sorn har skapats genom tillkomsten av en sambolag för heterosexuella par. En reglering även för homosexuella par ligger dessutom väl i linje med den inställning som har kommit fill uttryck i samarbetet inom Nordiska rådet.

Herr falman! Regeringens proposition om de homosexuellas situafion i samhället är - även om den är tunn - bra i mänga delar, men tyvärr är den urusel vad beträffar förslaget.till sambolag.

Prot. 1986/87:136 4junil987

De homosexuellas situation i samhället

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

De homosexuellas situation i samhället

Den homosexuella sambolagen är innehållsmässigt konstruerad på samma sätt som den heterosexuella sambolagen. Denrta sistrtämnda lag utsattes för en fullständigt förödande krifik vid riksdagsbehartdlingert beträffande sambobegreppets innebörd, egcrtdomsgemcrtskapens omfattning och lagens räffsverkrtingar. Motsvarande kritik drabbar självfallet även dcrt homosexuella sambolagen, och därför kan i denna del hänvisning göras till dels lagutskottets betänkartde 1986/87:18 reservatiort rtr 8 av folkpartiet, dels srtabbprotokollet 1986/87:100 anförandena nr 6, 127 och 130.

En juridikprofessor har uttalat att den heterosexuella sambolagcu kommer att bli världerts mest missförstådda lag. Det ligger mycket idet omdömet, men jag tror på säkra grunder atf det blir ärtrtu värre med dert homosexuella sambolagen.

Förslaget till homosexuell sambolag har nämligen sina alldeles egna problem, och jag skall belysa några av de största.

För det första fillämpas en mycket märklig lagsfiffrtingsteknik. De homosexuella får ett mycket osjälvständigt rättsskydd. Sådartt skydd uppkommer nämligen endast orti det homosexuella parets situatiort kan jämställas med etf heterosexuellt par, som i sin fur kan liknas vid ett äktenskapligt par. Detta är en ologisk och orimlig konstruktion. Anledning saknas naturligtvis atf göra direkta jämförelser mcllau skilda parrelationer. Varje parrelation har ju sin särställrtirtg och ert självklar rätt till en rättvis rättslig reglering i ett rättssamhälle som vårt.

För det andra blir det extra känsligt att fastställa ett homosexuellt sambobegrepp. Enligt förslaget krävs en förbindelse, vari normalt ingår bl. a. sexuellt samliv. 1 detta sammanhang menas då en sådan homosexuell relation som kan betecknas som samliv av sexuell natur. Fastställandet av ett sådant förutsätter etf extra olustigt snokande i djupt känsliga personliga förhållanden. Vid tvist mellan parterna blir sådana integrifefskränkningar helt oundvikliga.

För det tredje bygger förslaget till homosexuell sambolag på samma kollektivistiska syn som dcrt heterosexuella sambolageu och blir därigenom ytterligare en rättslig variartt till dcrt arbefsräftsliga kollekfivartslutningen. I detta fall kart konsekvertserna bli extra absurda. Många människor av samma kön som bor tillsammarts av helt artdra än sexuella skäl riskerar atf felaktigt "fångas irt" under den homosexuella sambolageu. Visserligcrt finns en utfrädesräff, men ett utnyffjandc av dcrtna rätt "tvingar" fram ett öppet erkänrtande av homosexualitet.

Sammartfattrtirtgsvis kan sägas att den homosexuella sambolagen är ett ännu värre juridiskt missfoster än den heterosexuella sambolagen - och det säger infe litet.

Herr talmart! Folkpartiets förslag är att regeringen bör åläggas att återkomma fill riksdagen med ett nytt förslag till rättslig reglering av de hornosexuellas samboförhållande. Ert ny reglering skall då innehålla vissa viktiga grurtdclcmcrtf, utau att vara behäftad med nu kritiserade fel. Parternas ekonomiska gemenskap måste klarare preciseras till sin omfattnirtg. Möjligheterna fill avtal mellan parterna måste förbättras och även tilläggas rättsligt bindande kraft. En rättvis upplösning av parternas ekonomiska sammanfläfning vid separation eller dödsfall förutsätter rimligare

regler och ett bättre rättsskydd för en svagare part. Allmänt kan sägas atf ett rättsskydd på den heterosexuella sambolagens nivå infe med fog borde kunna kritiseras från homosexuellt håll. Slutligcrt är det naturligtvis en självklarhet att Crt rättslig reglering för homosexuella samboförhållanden måste bygga på en frivillig anslutning. Parterna skall genom bindande avtal kunrta bestämma omfatfnirtgcrt av def gemertsamma rättsskyddet. Det kart dock firtrtas anledning atf överväga ett visst obligatoriskt minimiskydd. Frågart om utformrtirtgcrt av dcrt rättsliga reglerirtgcrt får bli föremål för mer ingående överväganden, men med inriktnirtg på ett rtytt förslag redan under innevarande år. Det bör vara fullt möjligt.

Hcrrtalman! Mot bakgrund av det anförda yrkar jag bifall till folkpartiets rescryation rtr. 3 fill lagutskottets betänkande nr 28.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

De homosexuellas situation i samhället

I detta anförande instämde Per Arne Aglert (fp).

Anf. 72 ANDRÉ VICE TALMANNEN:

Jag får meddela att anslag nu har satts upp om aft detta sammanträde skal fortsätta efter kl. 19.00.

Anf. 73 MARTIN OLSSON (c);

Herr talman! Def är posifivt atf det har framlagts förslag som syftar till aft dels förhindra diskriminering av homosexuella, dels öka förståelsen för dem och deras situation. Däremot kart vi inom centerrt irtte finna aft det är lämpligt eller aft det finns tillräckliga skäl för aft utsträcka den just beslutade sambolagen till aft även gälla homosexuella par.

Irtrtart jag går irt på sambolagcrt och de homosexuella vill jag nämna två frågor inom lagutskottets ansvarsområde som berörs i propositiortert mcrt som infe föranlett några förslag från regeringen. Det gäller frågan om rätt för homosexuella par att ingå äktenskap och atf adoptera barn. Jag vill uttala miu tillfredsställelse över aft regeringert här klart avvisat dessa förslag som ibland har framförts. Samhället skall acceptera aft två personer av samma kön lever sammart uuder homosexuella förhållandert, men för den skull fiurts det inte skäl att möjliggöra äktenskap för dem eller aft tillåta adoption av barn.

Så lårtgt delar vi alltså de slutsatser som regerirtgert har kommit fram fill. Däremot är vi något förvånade över aft regeringen föreslår en särskild lag om homosexuella sambor, innebärartde atf även dessa par skall omfattas av sambolagen.

Centern stödde förslaget om införande av sambolagen. Vi gjorde def därför att vi ansåg att den behövs, främst för aft skydda den svagare parten -oftast kvinnan - när ett samboförhållande upplöses. Ett annat skäl är att skydda barnens intressen. Vi vet aft nästan vartannat barn för närvarande föds i ett samboförhållande där föräldrarna är ogifta. Men motsvarande skäl finns inte för att utsträcka sambolagen fill aft gälla ävert homosexuella par. Eftersom dessa par ej kan få eller adoptera gemensamma barn finns ej - som i mycken annan familjerättslig lagstiftning - skäl att lagstifta för att skydda barns intressen.

En del av sambolagen är de paragrafer som anger att den som bäst behöver bostaden har rätt atf överta den om den inrtchas med hyres- eller bostadsrätt.

Prot. 1986/87:136 4junil987

De homosexuellas situation i samhället

Mert den som bäst behöver bostaden är praktiskt taget allfid den som skall ha vårdnaden av.de gemensamma barnen när ett samboförhållande upplöses. Den delert av sambolagcrt kart följakfligcrt aldrig komma att tillämpas på homosexuella par.

Def finns även artledning att erinra om att alla par bestående av två personer av samma kön inte är homosexuella par. Av praktiska skäl kan, som vi angav i centerns mofion, nämligen två personer av samma kön bo fillsammans under kortare eller längre tid. Det kan t.ex. gälla två bröder eller två systrar,. en förälder och ett barn, två studerande eller två arbetskamrater. Def är aft märka att den föreslagna lagen kan komma atf leda fill aft def i vissa situationer kan bli tvist om huruvida ett samboförhållande har varit homosexuellt eller ej. När t. ex. en av de samboende avlidit blir den efferlevandes rättigheter större om han eller hon kan påvisa att det rått etf homosexuellt parförhållartde. Den avlidnes släktingar har å andra sidan intresse av att påvisa att det inte har varit ett homosexuellt förhållande.

I det av regeringen i höstas framlagda förslaget om sambolag,, som riksdagen under våren har antagit, anges att sambolagen endast gäller sådana samboförhållanden där en ogift kvinna och en ogift man bor tillsammans under äkfertskapslikrtartde former. Nu föreslås det i propositiortert atf ordet "endast" skall utgå redan innan sambolagen träder i kraft. När vi i centern i höstas hade atf ta ställning fill förslaget om sambolag, fann vi det positivt atf regeringen föreslagit ett ordval i lagen som skulle göra den fillämplig endast på par bestående av en ogift man och en ogift kvinna. Vi motsätter oss följaktligen nu att ordet "endast" utgår ur sambolagen.

Sammanfattningsvis, herr talman, anser vi att det inte finns skäl atf utvidga sambolagen till aft gälla homosexuella par. Det finns inte anledning för samhället att särskilt lagreglera de ekonomiska förhållandena mellan två personer av samma kön därför att def råder ett homosexuellt förhållande mellan dem. Samhället skall förhindra diskriminering av och öka förståelsen för de homosexuella. Men samhället skall inte på dem tillärtipa sambolagen, som är utformad och artpassad fill par bestående av en kvinna och en man och till parförhållanden där i de flesta fall gemensamma barn förekommer.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till reservationerna nr 2, 7 och 10 avgivna av oss centerpartister i lagutskottet.

.4nf. 74 JÖRN SVENSSON (vpk);

Herr talman! Jag skall börja med aft yrka bifall dels till vpk-reservationerna till socialutskottets aktuella betänkande, dels fill ett särskilt yrkande till lagutskottets betänkande nr 28 mom. 1, som utdelas på ledamöternas bänkar. Def lyder som följer:

Beträffande integrering av homosexuella i det familjerättsliga systemet atf riksdagen med anledning av mofionerna 1985/86;L212 och l986/87;So]51, yrkande 1,

hos regeringen begär förslag om allmän omredigering av familjerättslag-sfiftningen med syfte aft likställa hetero- och homosexuell samlevnad.

Herr talman! 1973 föreslog vpk i en riksdagsmotion att homosexuellas samlevnad skulle inrangeras i det familjeräftsliga systemet. Nu, 14 år senare.

kommer det första steget i ett erkänrtartde av att det finns hundratusenfals människor i samhället med homosexuell läggnirtg, som har berättigade artspråk på atf bli delaktiga i familjeräftslagsfiffningcrt.

I anslutning fill detta vill jag notera aft de borgerliga partierna, som har krävt uppskov med denna reform, därmed visar ett påfallande ointresse för denna samhälleliga fråga. De visar också en påfallande okunskap. Har man irtte Urtder dessa mårtga år rtär dertrta fråga har diskuterats och utretts förskaffat sig käuncdom om förhållanderta, lär mart irtte kuurta göra det.över den semesferperiod som nu stundar och som slutar i höst.

Visst är väl detta ett historiskt steg. Det är faktiskt första gångert som statsmaktcrt i Sverige i lagstiftrtirtg förhåller sig fill def faktum atf det existerar samlevnad på homosexuell grund.

Tyvärr är detta steg infe oomsfritf. Def är anmärkrtingsvärt hur de borgerliga partierna, med krystade motiveringar, försöker undvika principen och tanken atf alla former av samlevnad skall erkännas och kunrta.få lagstiftarens stöd. Def är anmärkningsvärt hur de borgerliga på olika sätt försöker skapa en klasskillrtad mellart äktenskap och andra former av samlevnad, däribland mellan hetero- och homosexuell samlevnad. De borgerliga partiernas framträdande är en bra vägledning för homosexuella medborgare när de skall lägga sin röst i 1988 års val.

Men också i utskottets majoritetsskrivningar och i proposifioncrt firtner man uttryck av bristartde kortsckvcrts och rädsla irtför traditionella föreställningar. Man vill reservera äktenskapsinsfitufiortcrt för samlevnad mellan man och kvinna, och härtvisar bl. a. i ert något aningslös formulering till att detta tillhör bilden av normal samlevnad. Det är som om man infe riktigt förstår att ett samhälle med demokratiska institutioner måste bygga på pluralism. På samma sätt som Sverige är en mångnationell stat med stora och bestående invandrargrupper, på samma sätt som Sverige är en stat med orgartisatiortsfrihet och flerpartisystem, så måste vi erkänna pluralismeu också då det gäller människors rätt och sätt att leva samman.

Den stora vinningen med pluralism ligger just däri, att den bidrar till att bredda och fördjupa det sociala medvetartdet, berika märtniskors sociala och kulturella existens. På samma sätt som vi börjar lära oss irtse, att invandrargruppernas kultur är en sfimulans för Sverige, på samma sätt som vi lärt oss inse, att kvinnors jämlikhet utvecklar det personliga och samhälleliga livet -på samma sätt kommer jämlikhet för homosexuella att bidra till en vidgad och fördjupad syu på scxualitetert och på dcrt märtskliga kärlekcrts väscrt.

Mcrt för att de positiva rcsulfafcrt av den demokratiska pluralismen skall hävda sig fordras bl. a. att man lever upp till dess priucip och i olika medborgerliga hänseenden skapar likställdhet. Logiken kräver därför aft man har samma lagstiftning på familjerättsområdet för alla.

Till kampen för jämlikhet hör också att man akfivt motarbetar diskriminering och fördomar. Det samhälleliga klimatet har på senare år präglats av förstärkta konservativa värderingar på en mängd områden. Utbrott av främlingsfientlighet och hårdnartdc attityder mot fattiga pch utslagua hör till bildert. Sä har också övervåld mot homosexuella och skadegörelse mot organisationslokaler bildat oroväckande inslag.

Detta talar för en klarare och distinktare samhällelig attityd. Negativ

Prot. 1986/87:136 4junil987

De homosexuellas situation i samhället

7 Riksdagens proto k oll 1986187:136

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

De homosexuellas situation i samhället

särbehandling av homosexuella bör därför förbjudas i grundlag på samma sätt som detta nu är förbjudet vad gäller negativ-särbehandling på grund av kön och etnisk tillhörighet. Det är också nödvändigt atf förstärka skyddet på arbetsrättens område. Def aktuella fallet vid Vasaskolau i Göteborg visar på detta. Vi frårt vpk mertar dessutom, att utskottsmajoritetert tar för lätt på frågart om samlevnadsundervisrtirtgcrt i skolart. Det är ett område som i alltför hög grad överlämnas till lärares personliga godtycke. Både lärare och läromaterial lider av bristande kunskaper om homosexualitet.

I de borgerliga partiernas'ställrtirtgstagartdert ligger ert vägrart atf irtse dcrt samhälleliga och vetertskapliga verklighetcrt.

Märtrtiskor föds med ett mårtgsidigt spektrum av sexuella käuslor. Ur dessa möjligheter fastläggs irtdividens sexuella inriktrting och bildar ett djupgående element i den psykiska pcrsonlighcfcrt. Man kan infe förföra en märtniska från en heterosexuell inriktning till en homosexuell eller tvärtom. Man kan infe genom psykoterapi eller befeendebehandlirtg förärtdra ett heterosexuellt beteertde till.ett homosexuellt eller tvärtom. Def är förkastligt och skadligt för infegrafiortCrt i personligheten att försöka.göra så. Varje mänrtiska måste få uppleva sin sexuella identitet som posifiv och utifrån den utvecklas känslomässigt och socialt harmoniskt.

Homo- och heterosexuella har alltid furtrtits i samhället och kommer allfid att finnas. De finns sida vid sida i alla samhällsklasser, som medborgare och landsmän. Av detta bör statert dra dert logiska och moraliska konsekvcrtscrt. Den bör radera ut de svåra historiska skamfläckar som diskriminering och kriminalisering av homosexualitet i det förflutna har utgjort. Den bör visa ett demokratiskt och humaut exempel inför den värld där i dag på mårtga sfällcrt hets mot och mord på homosexuella återigert blossar upp i skuggau av muslimsk furtdamérttalism eller reaganifisk nykortscrvatism. Det exemplet visar mart gcrtom ätt gå in för fullständig rättslig och medborgerlig likställdhet.

Anf. 75 PER-OLOF STRINDBERG (m) replik:

Herr talmart! Jörn Svensson angrep de borgerliga, och det står honom fritt.

Jag vill bara göra den deklarationen inför den fortsatta debatten atf jag inte avser att polemisera med någon i detta ärcrtde. Jag har respekt för att det firtrts de som har olika uppfattning i en fråga av denrta art. Det är crt fråga av etisk karaktär.

Till Jörn Svensson vill jag bara säga aft jag i etiska frågor icke heller tar ställnirtg med hänsyrt till väljarnas eventuella sympatier i valet 1988,

Anf. 76 MARTIN OLSSON (c) replik:

Herr talman! Vi kan ha olika syn på dessa frågor och framförallt finrtsdet ingen anledrtirtg att diskutera etiska frågor. Men omvi ser på de praktiska frågor som lagstiftrtingen ändå måste omfatta och påverka kan vi i motsats till Jörn Svenssort inte acceptera aft all familjerättslig lagstiftnirtg skall tillämpas lika för homosexuella och heterosexuella, Aft vi inte vill utsträcka äktenskapet till aft gälla homosexuella beror helt eukelt på att det är ert grundmurad värdering i vårt land och i alla jämförbara länder att äktenskapet irtgås av en man och en kvinna. Ätt lämna denna grundmurade inställrtirtg skulle vara

helt främmande för vår kulturkrets: Jag tror för resten inte att det skulle stämma väl irtterrtatiortellt om två märt eller två kvinnor dyker upp i något land med svertska pass och påstår atf de är gifta med varartdra.

När def gäller adoptiort ser vi helt fill barrtets bästa, Barrt, även adopterade
barn, skall om möjligt ha crt far och en mor och växa upp under sådäua
förhållartdert. Det är ert anlednirtg. Dcrt ärtdra är rent praktisk. Inte i något av
de länder varifrårt barrt adopteras torde det tillåtas att barrt adopteras av ett
homosexuellt par. Det är dessa syrtpunkter vi från utskottsmajoritetert har
lagt på dessa frågor. ...

Jag skall irtte gå irt på det allmänna talet om vad de borgerliga har tyckt eller sagt: Jag har redovisat centerns syn. Vi har en positiv inställnirtg till att åtgärder vidtas, men vi är motståndare till att sambolagen skall tillämpas för homosexuella.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

De homosexuellas situation i samhället

Anf. 77 BENGT HARDING OLSON (fp) replik:

Herr talman! Jag vill bara kort säga till Jörn Svensson att ingen i denna kammare har anvärtt begreppet klasskillrtad i dessa sammanhang förutom Jörrt Svertsson själv.

Beträffande frågan om en rättslig reglering har jag tydligt sagt aft vi från
folkpartiet önskar ert rättvis, rimlig, rättslig reglerirtg för de homosexuella.
Jag hade hoppats att Jöru Svertsson uppmärksammat detta. Det kau irtte
betraktas som rtyartserat att buuta ihop alla de tre borgerliga partierrta i
dertrta fråga. ' .

Anf. 78 JÖRN SVENSSON (vpk) replik:

Herr talmart! Det är rtågot märkligt rtär två borgerliga talare till förmårt för sirt negafiva inställrtirtg åberopar sig på'det de kallar grundmurade föresfällr nirtgar. Tärtk, Martirt Olssort och Per-Olof Strirtdberg, så mårtga gruudmura-de föreställningar som har störtats i grus och aska under historiens gång!

Det var inte så lärtge sedart - bara några decennier - som det här i Sverige var en grurtdmurad irtställrtirtg atf homosexualitet var någontirtg föraktligt. Går vi tillbaka till 50-talets hets, rtär stora respektabla tidrtirtgsorgart förföljde och hetsade mot homosexuella, då var det en grurtdmurad inställning. Men dcrt gruudmurade inställnirtgcrt har fallit därför att märtrtiskor dess bättre fostrar sig själva, avartcerar i socialt medvetartde och inser att ganila gruudmurade föreställrtingar bör förkastas därför att de är föraktliga, orättvisa och odemokratiska. Så kommer det också att vara med den irtställrtirtg ni har redovisat här i dag. Utvecklingert går dess bättre på ert del områdert framåt.

Vad beträffar Per-Olof Strindbergs avsikt att infe polemisera med mig
hade hart bättre uttryckt deuna avsikt om han över huvud taget iute hade
replikerat. ■

Slutligcrt, Bengt Harding Olsort: Det är naturligtvis riktigt att ni vill ha crt rättslig reglering, men ni vill inte ha den på lika villkor. Ni vill fortfarande klassa olika typer av samlevnad på olika sätt. Ni delar också den uppfattnirtg som är gemensam för de borgerliga partierna, att det finns en bättre, högre eller mera befrämjansvärd form av samlevnad och atf de homosexuella infe

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

De homosexuellas situation i samhället

100

skall få vara delaktiga i dcrt. Det är det jag polemiserar mot. Den inställningen är i längden ohållbar i ett civiliserat samhälle.

Anf. 79 BENGT HARDING OLSON (fp) replik:

Herr talman! Det kärtrts något onödigt att återigert behöva upprepa vad jag sagt. Både jag och folkpartiet, gör irtga klassrtingar av detta. Det är fortfarande Jörrt Svertssort som driver diskussiouen om klassning av människor.

Jag återupprepar och finrter det nödvändigt aft än en gång säga exakt vad jag sade tidigare: Naturligtvis saknas varje anledning att göra direkta jämförelser mellan skilda parrelationer. Varje parrelatiort har sirt särställning och en självklar rätt till crt rättvis reglering i etf rättssamhälle som vårt. Det tycker jag är en riktig syn i ett samhälle som präglas av pluralism och som talar och värrtar om irtdividcrt utart atf göra någon värdering åt det crta eller artdra hållet. Jag uppfattar det rtästart som att Jörrt Svensson är fångad i sin egen värdering.

. Anf. 80 JÖRN SVENSSON (vpk) replik;

Herr talman! Jag vet inte om Bcrtgt Hardirtg Olsort är offer för illusiortcrt att det firtns en värderingsfri lagstiftrting. Def är just i lagstiftningen som staten uttrycker en social värdering. När staten behandlar olika kategorier medborgare olika i den menirtgcrt atf somliga ges sämre förutsättrtingar och andra bättre har staten naturiigtvis gjort ett klassificerande ställningstagande.

Jag kan däremot infe acceptera att crt samlevnadslagstiftning som ansluter till praktiska förhållandert som är lika och gemertsamma för alla former av samlevnad skall ha en skillnad i klassificeringen. Den uttrycker, vare sig man vill erkänna det eller ej, en dunkel föresfällning om att det finns något som är bättre och något som är-sämre i samlevnadsförhållandert. Så är infe fallet.

Andre vice talmannen anmälde aft Bengt Harding Olson arthållit att till protokollet få artteckrtat att hart inte ägde rätt fill ytterligare replik.

Anf. 81 LENNART ANDERSSON (s);

Herr talman! Förslagen i regeringens rtu aktuella propositiort ligger väl i lirtje med lagutskottets uttalartde år 1973 att homosexuell samlevnad är en frårt samhällets syrtpunkt fullt acceptabel samlevnadsform. Propositionert är också etf led i det arbete som har irtifierats av Nordiska rådet. Sålunda har Nordiska rådet i sin rekommendatiort rtr 17 frårt 1984 rörartde homosexuella rekommcrtderaf mirtisterrådet atf irtom ramcrt för gällartde lagstiftrtirtg i de Crtskilda lärtderrta gcrtomföra forskrtings-, utrednings- och upplysnirtgsarbcfc beträffande de homosexuellas situation. I rekommendafiortcrt artges ävcrt att möjligheterna att upphäva lagstiftning som diskriminerar homosexuella, liksom att genom lagstiftnirtg främja homosexuellas likaställrtirtg och ge skydd mot särbehartdlirtg, bör uudcrsökas..

I Sverige har, efter gcrtomförd parlamerttarisk utredrtirtg, utvecklingen nu kommit så lårtgt att riksdagert föreslås anta en särskild lag som har rubriken lag om homosexuella sambor. Från ufskottsmajoritefens sida anser vi atf

detta är en riktig utveckling och vi anför följande motiveringar som stöd för vår uppfattrtirtg.

Antalet berörda människor är mycket stort, froligert större ärt vad vi i allmänhet föreställer oss. De homosexuella finns inom alla yrkesgrupper, såväl inom rent intellektuella arbeten som inom yrken med någort annan karaktär, t.ex. verkstadsindustri, byggrtadsbrartschcrt, artläggningsarbeten och harttverksyrkcrt. Arbetsuppgifterna finns inom såväl statlig och kommurtal verksamhet som irtom-det privata närirtgslivet.

Liksom de flesta andra mänrtiskor utför även de homosexuella sina arbetsuppgifter med iakttagande av plikttrohet och ansvar. Vi måste alla lära oss inse att det i vårt gemensamma samhälle alltid kommer att finrtas en relativt stor grupp av människor som har en homosexuell läggning..

Samhällets syn på homosexualiteten har utan tvivel urtder sertare år blivit öppnare. Men frårt majoriteterts sida artser vi ärtdock att det är angeläget att vidta åtgärder för aft förändra de homosexuellas situation och bl. a. underlätta för dem att leva i stabila parförhållartdert.

Dert av riksdagert nyligen arttagrta sambolagcrt, som träder i kraft dcrt 1 jartuari 1988, är till för aft skydda den svagare parfen i ett samboförhållande och för att ge vägledning när praktiska problem av juridisk natur skall lösas då ett samboförhållande upplöses. De frågor som då är i fokus är fördclrtirtgcrt av bostad och bohag som har artskaffats för gemertsamt bruk och rättert att mot ersättrting överta dcrt andra sambons bostad och bohag samt efferlevan-deskyddet i fråga om det gemensamma hemmet.

I homosexuella parförhållandcrt uppkommer ofta samma käuslomässiga rclafiortcr som mellart parterrta i heterosexuella samboförhållanden. Den ekonomiska sammanfläfrtirtgcrt mellart två homosexuella som varaktigt bor tillsammarts är i allmärthet densamma som i heterosexuella förhållandert. Det kart med fog hävdas atf samma typer av problem uppkommer rtär ett homosexuellt parförhållartde upplöses sorn vid andra samboförhållandcrt. Behovet av lagstiftning för homosexuella sambor är lika stort som för andra sambor.

Från ufskottsmajoritefens sida anser vi aft det är både rimligt och logiskt aft riksdagert nu antar dcrt särskilda lagcrt om homosexuella sambor..

Med härtvisrting till att ert del tidigare talare har uttryckt oro över att den föreslagna rtya lagstiftrtingen skulle kunna misstolkas - det finrts en sådan oro . i rtågra av reservatiorterrta - vill jag å utskottsmajoriteterts vägnar anföra följande.

I både propositionen och utskottets betänkande framgår att samma slags omständigheter skall vara vägledande när mart bedömer om det föreligger ett heterosexuellt eller homosexuellt samboförhållartde, Familjelagssakkurtniga uttalade i sitt betänkande att det i det heterosexuella samboförhållandet måste fordras att båda,parterna samicver helt frivilligt, och det bör krävas att båda har den rtödvändiga rättsliga handlingsförmågan, så att inte ett obehörigt beroendeförhållande föreligger. Det får infe heller enligt familje-lagssakkurtrtiga vara fråga om parter mellart vilka sexuellt umgänge är straffbelagt.

Som jag ser saken ligger det i kravet på äkfertskapslikrtartde förhållande att det skall vara fråga om vad som allmänt är accepterat som ett parförhållande

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

De homosexuellas situation i samhället

101

Prot. 1986/87:136 4junil987

De homosexuellas situation i samhället

och alltså inte sådanaförhållandcrt som samhället genom sfraffbcsfämmclscr försöker motverka,

Familjelagssakkunniga nämnde som exempel att etf samboförhållande i lagens mening irtte kart föreligga vid samboende mellan föräldrar och barn eller mellan helsyskon. Det ligger i sakens natur att detsamma gäller när det är fråga om fall där någon utan att släktskap föreligger sammartbor med rtågort artrtart person som inte fyllt 15 år, alltså i fall där det sexuella umgänget mellan parterna är straffbelagt. Detta gäller naturligtvis i både heterosexuella och homosexuella förhållandert.

Till urtdvikärtde av alla missförstånd bör det också nämnas att skillnaden mellart uttrycket äkfertskapslikrtartde förhållande och uttrycket homosexuellt förhållande är att det första avser en heterosexuell relatiort, medan det andra avser en homosexuell relatiort. I övrigt har utfryckert samma innebörd och avser ett känslomässigt förhållande där parterrta har gemcrtsam bostad och ekonomi. Något direkt krav på sexuellt umgänge i det cuskilda fallet uppställs varkert för att ett heterosexuellt samboförhållartde skall föreligga eller för att ett homosexuellt parförhållande skall föreligga.

Mot den här bakgrurtden är det svårt att förstå att crt tillämprtirtg av sambolagcrt på homosexuella parförhållartdert skulle irtnebära att samhället på 'rtågot sätt främjar eller uppmuntrar straffbara förhållandert med minderåriga. Om det mot all förmodan skulle förekomma att det finns parförhållanden där den ena parfcrt är urtder 15 år är sambolagen infe fillämplig.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan i alla delar och avslag på' reservationerna. Jag yrkar även avslag på det yrkartdc Jörn Svenssort har framfört under överläggnirtgert.

Med hänsyrt till att vissa tidigare talare har sagt att mart bör avstå från replikväxling i en sådan här etisk fråga, avstår jag från replikväxling i denna omgång. Skulle def däremot seuarc bli crt fortsatt debatt med anledning av de olika reservationerna, skall jag gärna delta i dcrt debatten.

102

Anf. 82 MARTIN OLSSON (c) replik:

Hcrrtalman! Eftersom detta ärcrtde tyvärr skall avgöras nu och inte i höst, som vi ville, får vi korta ner debattiden.

Jag vill bara med Lennaft Andersson ta upp frågan om vad Nordiska rådet har uttalat. Lenrtart Andersson sade ungefär samma saker som står i majoritetens skrivning på s. 9 i betänkandet. Detta kan ge intryck av att vi som motsätter oss att sambolagen skall gälla homosexuella iute skulle följa Nordiska rådefs rekommendationer.

Vi eftersträvar så lårtgt möjligt en nordisk rättslikhet inom familjerätten. När det gäller sambolagen har vi i vårt land gått före' de övriga nordiska länderna. Jag vill dock betona att det av Nordiska rådefs rekommcrtdatiort irtte framgår aft dcrt skulle innebära någon rekommcrtdatiort för oss att införa någon sambolag för de homosexuella. Det är den delcrt vi har gått emot frårt certterns sida.

I övrigt stöder vi propositionen, både den del som behandlats i lagutskottet och den som behartdiats i socialutskottet. Därmed motsvarar vårt ställrtingstagande väl de rekommendatiorter som har gjorts av Nordiska rådet.

Anf. 83 BENGT HARDING OLSON (fp) replik:

Herr talman! Jag tänker inte avstå frårt replik, eftersom det är crt så pass viktig lagstiftningsprodukf vi nu diskuterar. Denna debatt får nog faktiskt ta den tid den far, även om slutet på den här vårsessionen börjar närma sig.

Jag noterar med tacksamhet att Lennart Anderssort har tagit upp frågan om lagens irtrtehåll och dess tillämpning. Han säger atf det infe firtrts någon oklarhet! lagstiftningen, ochdet låter ju tacknämligt: Men han slutar inte sitt anförartde där, utan konstaterar omedelbart därefter att propositionen och dess skrivning infe räcker till för aft mart skall kunna förstå lagstiftnirtgert.. Dert måste därför hämta extra stöd i förarbetena genom att man går till familjelagsakkurtrtirtga. Det låter sig ju göras. Meu tydligert måste det vara på det sättet.

Lennart Andersson kommer nu dessutom med egna tolknirtgsbidrag. Jag tycker atf det är bra. Jag hade dock naturligtvis hoppats att denrta lagstiftrtingsprodukt från början skulle ha tagit ställrting till frågan om rättslig handlirtgsförmåga och hur man skall se på kriminellt könsligt umgänge. Men nu har vi i varje fall Lennart Anderssons ord på detta, ochdet är ju bättre än inget.

Prot. 1986/87:136 4juni1987

De homosexuellas, situation i samhället

Anf. 84 LENNART ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! Jag vill först rikta några ord fill Martirt Olssort. Såväl under behandlingen i utskottet som uu i debattert i dag säger Martirt Olssort att mart frårt centerns sida håller sig inom ramen för dert rekommcrtdatiort som Nordiska rådet har arttagit och att Nordiska rådet irtte har sagt att vi skall utsträcka sambolagcrt till att ävcrt omfatta de homosexuella. Nej, Nordiska rådet har inte i detalj sagt på vilket sätt varje enskilt lartd skall lagstifta - det är riktigt.

I rekommertdationen står emellertid att mart skall urtdersöka möjligheter
na atf upphäva lagstiftning som diskriminerar homosexuella, att man gertom
lagstiftning skall främja homosexuellas likaställnirtg och ge dem skydd mot
särbehandling osv. När vi nu skall främja de homosexuellas likaställning, är
det väl naturligt aft vi i nuvarande läge i Sverige fattar beslut om sambolagen.
Inget annat parti har hittills kunnat presentera någon annart lagteknisk
lösrtirtg som skulle vara sambolagcrt överlägsen. - , :

När Martin Olssort säger atf certtern har accepterat propositionert i alla andra delar utom när det gäller sambolagen, låter det ju bra. Sambolagen är emellertid verkligen ett av de centrala avsniffcrt i propositiortert. Säger mart nej till den så säger man också nej.fill gartska stora delar av propositionen i dess helhet.

Bengt Harding Olson kritiserar propositionen för att vara ofullständig på, någon punkt. Jag kan då notera att det är först nu närden särskilda lagen om homosexuella sambor publiceras som man frårt ett par andra parfier börjat ta upp den här aspektert om att formuleringarna kurtde ha varit tydligare.

När vi behandlade sambolagen för heterosexuella i samband med äkten
skapsbalken vär def däremot ingcrt som tog upp motsvarartde diskussiort,
trots aft man kan säga att det rertt lagtekniskt är samma sak. , ,

Jag kan inte frigöra mig frårt tartkert atf de här sertaste debafterrta är eri konstruktion. Jag tror infe att det bland våra domstolar och våra jurister i

103

Prot. 1986/87:136 allmänhet råder någon oklarhet om vad man avser vare sig med sambolagen
4 juni 1987 eller med dén särskilda lagen för homosexuella samboende.

De homosexuellas situation i samhället

Anf. 85 MARTIN OLSSON (c) replik;

Herr falman! Jag vill bara kortfattat notera aft införandet av en lag, som gör att sambolagen skall tillämpas även på de homosexuella, fjärmar Sverige från den lagstiftning som för närvarande gäller i övriga länder.

Vi från centerrt är för förslagcrt som skall hindra diskriminering av homosexuella och öka förståelsen för de homosexuella. Men vi är emot att sambolagen skall gälla för dem.

104

Anf. 86 NIC GRONVALL (m):

Herr talmart! Mirt märtrtiskosyrt bygger på två gruudprirtciper som jag betraktar som heliga för mig själv. Den första är atf envar individ har rätt att fritt besluta om sitt livs utveckling och sitt livs relationer - till människor, ideologier, organisatiorter eller vad det ärt må vara. Den andra principen är att i den märt en individs val irtte leder fill annarts nackdel eller till intrång i någort artnans frid, har dcrt individen rätt aft påräkna andra individers och samhällets respekt.

Lägg fill dessa två grundprinciper min övertygelse att äktenskapet är en institutiort som bygger på kristna värderingar, som tillkom för att värna familjen som vårdform och som central institution i samhällsbyggnaden. Då faller mitt ståndpurtktstagande mycket enkelt på plats, med självklarhetens befrielse.

Med dessa utgångspurtkter är det klart att det firtrts människor som inte vill ingå äktcrtskap och att det firtrts mänrtiskor för vilka äktenskapet inte passar som samlevnadsform. Men eftersom de totalt dominerande många i vår kultur och i vårt samhälle vill leva i ett sexuellt parförhållande, vare sig det är homosexuellt eller heterosexuellt, måste samhället enligt min uppfattning anordna så, lagstifta så, att den frihet för individen att välja relationsform som jag först talade om respekteras i lagstiftrtirtgen. Lagstiftrtirtgcrt måste åstadkomma irtstifufiortcr där alla irtdividers samlevnadsformer utfryckligen-och öppet respekteras.

Riksdagen har nyligert antagit en sambolag som jag liksom andra moderater har varit djupt kritisk mot. Vi måste konstatera att sambolagen, tillämpad på homosexuella förhållandert, år ert ärt sämre lagstiftrtirtgspro-dukt. Mert eftersom mirt utgångspunkt hela fideu är att vi infe har.rätt att visa någort form av särskillrtad mellan de olika samlevnadsformerrta, måste vi nu, sedan sambolagen tillkommit för heterosexuella förhållartdert, också acceptera aft dcrt finns för homosexuella förhållandert. Artrtars skulle vi diskrimi-rtcra, artrtars skulle vi klassa.

Jag har i miu reservatiort velat tydligt artvisa hur jag ser lösuingcn, nämligert irtte alls såsom ert unik idé från min sida utart med tillämprtirtg av de principer som redovisades i den utredrtirtg som övervägde dessa frågor. Homosexuella och samhället. Vi måste ge homosexuella märtniskor rätt och möjlighet att tillgodogöra sig det väsentliga i det familjerättsliga systemet -rätten till atf välja djupet och innebördert i samlevnadsformen - gcrtom att i lagen anvisa hur det går till. Jag hoppas att mårtga är sä irttresserade att de

efter detta verkligen vill läsa vad jag skrivit i reservation.

Jag hoppas också aft många av dem som har kärtt osäkerhet och tvekart inför dét här svåra beslutet - och gärna många folkpartister, som har visat en hållnirtg som väldigt mycket liknar min, sedan deras reservation i den här lagstiftnirtgsfrågart méd stor sartnolikhef har fallit i den omröstnirtg som kommer om ert stund - visar sitt stöd för den prirtcip som jag här redovisar och som folkparfiet förut har redovisat, gcuom att stödja min mofivtext i voteringen.

Jag vet aft det även finns socialdemokrater som företräder synpunkten atf vi måste ha en sambolagstiftnirtg men som känrter osäkerhet om huruvida den reglering som nu är åstadkommcu är dert bästa, och jag vågar förutsätta atf också de vill stödja mirt motivreservation, för atf därmed sända ert tydlig signal till regeringen, att riksdagen inte är nöjd med sambolagsfiftningen och atf den inte är bra för homosexuella par, som vi ju säger oss lagstifta för att stödja och ge en plats i vårt samhälle.

Vi har socialministern här, och jag hoppas att hon sitter med vid voteringen och får registrera ett starkt stöd för den här reservationen.

Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till min reservatiort, vars rtummer är 4, och även till reservation nr 5.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

De homosexuellas situation i samhället

Anf. 87 DANIEL TARSCHYS (fp);

Herr talman! Låt mig först säga aft jag kan instämma i de grundprirtciper som Nic Grönvall här har utvecklat och att jag avser att efterleva hans råd att stödja hans reservation i den mån folkpartiets reservation faller.

Herr talman! Det är med ett visst vemod som jag tar till orda i den här debatten. Dcrt gäller ett problem som förfjärtar crt lårtgt större uppmärksamhet än vad det kan få så här på sluttampcu av riksdagsåret uuder mycket stark tidspress.

Homosexuella i vårt land - liksom världen över - lever i ett samhällsklimat som genomsyras av många fördomar. Dessa fördomar är vitt spridda; doften av den känns långt in i riksdagshuset. De normer och förvärttrtingar som råder i samhället bidrar på många sätt till att göra livet tungt och svårt för märtrtiskor med homosexuell lägguirtg. För ett upplyst samhälle borde def vara eu självklar plikt aft försöka tränga tillbaka dessa fördomar och på allt sätt motverka öppen och förtäckt diskriminering.

Det var mot den bakgrundert som socialutskottet för tio år sedan begärde en bred belysning av de homosexuellas situatiort i samhället, dert belysnirtg som sedermera utfördes av dcu utredning som tillkallades av den första Fälldinregeringen. Utredningen kom 1984 med ett digert betänkartde, som regeringen sedan har använt åtskilliga år att grubbla över. Vi har uu fått, i något avskalat skick, de övervägandcrt som utredningen kom fram till i en proposition till riksdagen. Jag vill för min del markera att jag inte anser frågan vara utagerad med det beslut som riksdagen rtu kommer att fatta. Här återstår frågor som vi behöver diskutera ingående i framtiden.

Redan för 14 år sedan uttalade riksdagen på förslag av lagutskottet att den ansåg samlevnad mellan två parter av samma kön vara "en ur samhällets synpurtkt fullt acceptabel samlevnadsform". Homosexutredningen föreslog att man nu skulle göra en mer positiv markering, och detta förslag har också

105

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

De homosexuellas situation i samhället ■

upprepats i en motiort av Rolartd Suudgrcrt. För egcrt del villjag beklaga att propositionen på dertna punkt iute har följt utredningen och att vi inte heller här i riksdagen har kuunat följa Roland Sundgrcrts motiort i ett erthälligt uttalande.

Låt mig nu komma in på några sakfrågor i betänkartdet. Dcrt första gäller frågan om homosexuella flyktingar. I mofion Sol53 har Hans Peterssort i Röstånga föreslagit atf 3 § i utlänningslagert skall förtydligas, så att det blir fullt klart aft dert som förföljs på grund av sin homosexualitet skall kuuna omfattas av flyktingbegreppet. Vi folkpartister stöder det kravet, och jag yrkar därför bifall till reservation 7.

I samma motion föreslås aft Sverige skall ta ett internationellt initiativ för att få till stånd överläggningar om de problem som i många länder möter flyktingar som förföljs på grund av sin homosexualitet. Vi stöder också det förslaget, och jag yrkar därför bifall till reservafion 8.

En annan fråga gäller brottsbalkens regel om olaga diskriminering. Vi tillstyrker förslaget om att det förbudet skall vidgas så att det omfattar även diskriminering som sker på grund av att någon har homosexuell läggning. Vi stöder också förslaget om att allmänt åtal skall kunna väckas för förolämpning, som riktas mot enskild person pä grund av hans, eller hennes homosexuella läggning.

Vad gäller kravet på ett särskilt diskrimincringsförbud i regeringsformen menar vi att etf sådant inte behövs, därför atf de regler som redan finns i regeringsformen innehåller mycket klara markeringar..

En fråga som är mycket vikfig gäller diskrirrtineringen av homosexuella i arbetslivet. Det fiurts alltför mårtga exempel på att sådan diskriminering alltjämt förekommer. Jörn Svensson nämnde tidigare ett som är ytterst upprörande, ett fall då en lärare i Göteborg har vägrats förnyad anställning sedan han öppet deklarerat sirt homosexualitet. Aft bekämpa dcrt typert av diskriminering är i första hand en uppgift för facket, men jag vill gärna tillfoga att om det i framtiden visar sig att facket inte mäktar med den uppgiften, som Irtga Larttz arttyder i sirt reservafiort, får vi ta upp frågart här igen och tillgripa lagstiftning.

Får jag fill sist återvända fill frågan om opirtiortsbildrtirtgen. Mitt intryck är att fördomarna mot homosexualitet under lång tid trängdes tillbaka, men att vi de senaste åren tvingats notera hur de åter viurtcr terräng. Det har att göra inte mirtst med dcrt oerhörda farsot som går uuder uamnet aids. och som drabbar manliga homosexuella på flera sätt - dels rent fysiskt genom att många av dem har smittats med HIV, dels psykiskt, genom atf så många halvupplysfa och felupplysfa märtrtiskor har börjat tro att var och en som är homosexuell är en poterttiell smittrisk. Detta är ett starkt skäl att irttcrtsifiera det oppinionsbildande arbetet så att fördomarna mot homosexualitet trängs tillbaka. - . . -

. Herr falman! Jag ber att få yrka bifall till utskoffefs betänkartde på alla de punkter som infe strider mot de reservationer folkpartiet står bakom.

106

Anf. 88 INGVAR ERIKSSON (m):

Herr talman! I socialutskottets betänkartde 1986/87:31 behandlas förslagen i proposition 1986/87 nr 124 gällande de homosexuellas situafion i

samhället, såvitt proposifionen hänvisats fill socialutskottet. Vidare behandlas motioner som rör dessa frågor. Proposifionen i övrigt har behandlats i lagutskottets betänkande nr 28 kring vilket debatten nyss rört sig.

Herr talman! Socialutskottet tillstyrker i betänkandet regeringsförslaget om ändrirtg av broftsbalkcrts bestämmelserom olaga diskriminering (16 kap. 9 § brottsbalken) och om åtal vid förolämpning (5 kap. 5 § brottsbalken).

De föreslagrta ärtdrirtgarna innebär aft bestämmelserna om olaga diskriminering utvidgas till att omfatta även diskriminerirtg som sker på gruud av att rtågort har homosexuell lägguirtg samt att åtal i vissa fall skall kunna väckas också på grund av förolämpning mot någort av samma skäl.

Herr talmart! Jag har i dessa avseertden reserverat mig mot utskotte;ts betärtkartde och ställer upp för de syrtpunkter och skäl som förts fram i den moderata motionen Sol54 av Björn Körlof m. fl. samt motion Sol56 av Alf Svensson gällande yrkande 1 delvis i båda mofiortcrrta. Def innebär yrkartdc om avslag på förslaget om ändring i brottsbalken.

Herr talman! Diskriminering av homosexuella genom bestämmelser i lagar eller förordningar förekommer inte i Sverige. Infe heller syrtcs faktiskt diskrimirtcrirtg i vardagslivet vara särskilt utbredd: Så sägs i betärtkandet. Det kan därför enligt min och mårtga andras mening infe artses vara motiverat att bestämmelserrta om olaga diskriminering utvidgas fill att omfatta nya grupper om dessa inte utsätts för diskriminering. Def kart heller irtte uteslutas att om en utvidgad lagsfiftning .sker, detta kart komma att irtnebära etf utpekande av en viss grupp som propositiorten avsågs vilja skydda. I prakfiken skulle det i stället kurtrta leda fill ökad risk för verklig diskrimirtCr rirtg. Riskert är stor för ert fokusering av nämnda grupp som inte står i rimlig proportiort till andra grupper. Det kan i sin fur leda till ännu större problem.

Aft på detta sätt, som sker gcrtom lagförslaget, ta fram ert viss grupp kan inte vara ägnat aft leda till rtågot positivt. Artdra grupper som avviker frårt vad som uppfatfas av eu bred allmänhet såsom varande normalt, kan komma att kräva motsvarartde skydd - skydd; sä atf säga utöver det som varje medborgare redau har rätt att kräva enligt nu gällande lagstiftning. Det saknas enligt min mening anledning atf ensidigt utvidga bestämmelsen om olaga diskriminerirtg till att omfatta även homosexuella. Jag yrkar bifall till reservation nr 3:

Herr talman! Med hänvisning till det anförda samt mot bakgrund av den alltjämt tämligen restriktiva hållningen mot att föra ärekränkrtingsbroft under allmänt åtal avstyrker jag utskottets förslag att åtalsregeln vid förolämpnirtg utvidgas att omfatta förolämprting med anspclrtirtg pä homosexuell läggning. Detta framgår i reservation nr 4 fill vilken jag härmed yrkar bifall.

Till sist, herr talman', under förutsättrting av bifall till reservafionerna 3 och 4 yrkar jag bifall till reservation nr 5, som innebär avslag på propositionerts förslag fill lag om ärtdrirtg i brottsbalken i den mån def inte behandlats under momenten 4 och 5 i betänkartdet.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

De homosexuellas situation i samhället

I detta anförande instämde Arne Svensson (m).

107

Prot. 1986/87:136 4junil987

De homosexuellas situation i samhället

108

Anf. 89 INGRID ANDERSSON (s):

Herr falman! Jag skall beröra de delar av proposifioncrt om de homosexuellas situatiort i samhället som socialutskottet haft atf behandla.

Det gäller förslag om ändrirtg av brottsbalkens bestämmelser om olaga diskrimirtcrirtg och om åtal vid förolämprtirtg. Def innebär att bestämmelsen om olaga diskriminering utvidgas att omfatta även diskriminering på grund av att någon har homosexuell läggning, samt att allmänt åtal kan väckas för förolämpning mot någon med hänvisnirtg fill hans eller hcrtrtcs homosexuella läggrtirtg. Det iirtderstryker och klargör samhällets allvarliga syn på sådana företeelser. Ett organisationssföd föreslås till de homosexuellas organisatiorter och socialstyrelsen får i uppdrag att samordna och följa utvecklingen och återkommande ge rapport fill regeringert.

1977 tillsattes ert utredning som skulle belysa de homosexuellas situation i samhället. Herr talman, dert utredrtirtgert visade att homosexualitet är omgivet av mårtga fördomar och vartföreställrtingar, kort sagt stor okunnighet. Homosexualitet uppfattas oftast som rent fysiskt utövad sexualitet. Kärlek uppfatfas som något som bara kan uppstå mellan man och kvinna. Jag tycker det är vikfigt aft betona vad utredningen konstaterat nämligen: aft den enda skillnaden mellan homosexuella och heterosexuella är aft de förra känslomässigt dras fill personer av samma kön och att def också inrymmer förälskelse, tillgivenhet, samhörighet, ömhet och kärlek.

Herr talman! Om man läser den undersökningsrapport som är fogad fill utredningen får man en mycket god inblick i hur homosexuella själva upplever -sin situafion. Den ger verkligen ökad kunskap och därmed förståelse. Den är ett viktigt dokument. Def framhålls att homosexuella har svårighet att komma i kontakt med varandra och atf det ofta sker på ett sätt som irtte gynnar uppkomsten av mer varaktiga relafioner. Undcrsökrtingen visar också atf de är mycket rädda för att röja sig för andra. De anpassar sin livsföring så att deras kärtslor och relationer skall bli dolda. De som berättar om sig själva gör def i allmänhet bara för rtOga utvalda persorter. Därför är det irtte så vartligt att de då möts av ficrtfliga reaktioner. Mänga har fått positivt gensvar och möts av intresse, men det är också vartligt aft de omedelbara reakfiortcrna är avvaktande, osäkra och besvärade. I det ögonblick någon väljer att framträda öppet finns det mycken rädsla och ångest, eftersom det aldrig är säkert att de irtte möts av avstårtdstagande. Det är lätt att förstå att det upplevs oerhört pressande att på grund av omgivnirtgcrts attityder tvingas att uppleva sig själv som brottslig eller onormal, att skämmas över vem man är, att vara rädd för att utsättas för diskriminerirtg eller förolämprtirtgar. Det är detta vi måste ärtdra på.

Naturligtvis förekommer det även bland homosexuella sådant som inte är önskvärt eller är brottsligt ur samhällets syrtpurtkt. Det får då bedömas precis som hos alla artdra, mcrt def är inte det som behandlas här.

Herr talman! Utredningen har resulterat i en proposition, även om det tog litet tid. Enligt den skall alla former av diskrimirtcring motarbetas och undartröjas gcrtom den lagstiftnirtg som jag tidigare har rtämnt och genom informatiort, urtdervisning och en öppcrt samhällsdebatt.

När def gäller samhällsdebatten betonas de kristna samfundens särskilda ansvar. De har stor betydelse för människors ställningstagande i den här frågan:

Ett särskilt uppdrag läggs på socialstyrelsen, att i samråd med andra berörda myndigheter och de homosexuellas egna organisationer följa utvecklingert vad beträffar förekomst av diskrimirtcrirtg och utvecklirtgert av irtformation till och om homosexuella. Utvecklingen av forskning skall också följas. Rapport skall ges återkommande till regeringert. Det irtgår i uppgiftert dels atf planera styrelsens egna informationsinsatser, dels atf följa andra myndigheters information om homosexuella och deras situafion.

Herr talman! Utskoftet har med bred majoritet tillstyrkt propositionen i de delar som vi har haft att behandla. Utskottet delar också propositiortens uppfattning att skolan haren grundläggande betydelse. Utskottet urtderstryker därför dcrt stora betydelse som samlevnadsundervisrtingen har i de olika lärarutbildrtingarna för att det sedan skall få genomslag i skolan. Det gäller naturligtvis även för vårdutbildningar och på def sociala området. Det är en uppgift för UHÄ att överväga behovet av sådan undervisning när utbildningsplaner fastställs. Det förutsätts också atf skolöverstyrelsen noga följer utvecklingen och bedömer vilka insatser som behövs, liksom att ansvariga myndigheter arbetar vidare så att studerande på olika nivåer får korrekt och fördomsfri information. Det är viktigt inte minst för hur homosexuella blir bemötta inom sjukvård och för att skolhälsovårdspersonal skall kunna ge elever det stöd och den hjälp som de kan behöva. Jag vill också erinra om att statens insfitut för läromedel har till uppgift att granska läromedel i samhällsorienterande ämncrt.

Herr talmart! Korrekt irtformatiort och undcrvisnirtg har stor betydelse för att förändra attityder och fördomar, och de förslag som nu föreligger bör leda till öppenhet och till att vi accepterar och stöder homosexuella. Jag vill i sammarthanget erinra om arbetsmarknadens parters, de fackliga organisatiorterrtas, betydelse och artsvar för sifuafiortcn inom arbetslivet. Mycket betydelsefullt är också det arbete som de homosexuellas egna organisationer utför. Def är bra aft de ges ökat ekonomiskt stöd.

Beträffande motionsförslag om ändrirtg i uflännirtgslagcrt är det utskotfets uppfattrting att den nuvarande fillämpningen av uflänningsförordningcrt i praktikert erbjuder ett fillfredsställande skydd. Utskottet utgår också ifrån atf regeringen följer såväl tillämprtingen av utlärtrtirtgslagsfiffnirtgcrt som utvecklingen i andra länder där förföljelse kart förekomma eller kan befaras uppstå.

Herr talman! Till detta betänkartde är fogade nio reservationer dels med förslag till ytterligare åtgärder, dels med avslagsyrkanden på lagförslagen. Jag yrkar avslag på samtliga reservationer med hänvisning fill vad jag har anfört och med hänvisning fill utskottets utförliga motiveringar, som återfinns i betänkande 31. PropositiortCrts förslag är väl avvägda, och frågorna kommer att följas och återkommande rapporteras av socialstyrelsen -def är viktigt. Jag yrkar slutligen bifall till socialutskotfcts hemställan i dess betärtkartde nr 31.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

De homosexuellas situation i samhället

Anf. 90 ULLA TILLÄNDER (c):

Herr talman! I socialufskoffcfs betänkande 31, som nu behartdiäs, berörs skolarts samlevnadsundervisning, vilket också Ingrid Andersson nämnde. Def är naturligt atf i det sammanhanget ta upp de homosexuellas problem.

109

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

De homosexuellas situation i samhället

110

Irtgert grupp i vårt samhälle skall behöva lida av diskriminerirtg av något slag. När mart i samlcvnadsundcrvisningcrt tar upp diskrimirtcrirtg, som det ju firtns många former av och exempel på, så är diskriminering av de homosexuella en sådart form. På samma sätt som vi bekämpar apartheid i Sydafrika eller religionsförföljelscrna i Sovjet har vi anledrtirtg att också sopa rent framför vår egen dörr.

Diskriminering av de homosexuella är ett specialfall av den diskriminerirtg som har furtrtits i alla tider och i alla länder. Även om def självfallet är det enda naturliga för det stora flertalet pojkar och flickor, kvinnor och män aft söka en varaktig livsgemenskap med crt person av motsatt kön och att det ingår hem och en familj, där barrtCrt är ert rtaturlig del, i den satsning på framtiden som man då gör, så är def jusf mot dcu bakgrurtdert angeläget att öka förståelsen för den minoritet det här är fråga om.

Det som avviker från vad flertalet artser som det naturliga, nämligert ett heterosexuellt förhållartde, kart lätt framstå som både främmande och skrämmande. Urtdervisrtirtgens uppgift måste då vara att skapa förståelse för den grupp det här är fråga om och som måste upplevas som integrerad i samhället.

Att bekämpa diskrimineringen betyder att man skapar en ökad förståelse för tillvarons komplexitet, aft verkligheten ofta är nyansrikare än vad man själv från början kunnat föreställa sig och att det finns en pluralism också på detta livsområde.

Man får kanske inte heller glömma bort atf det i vårt samhälle tillåts olika syn på homosexualitet. Också det är en konsekvens av livsåskådningarnas och religionernas mångfald i vårt samhälle.

Närdet gäller samlevnadsundcrvisningen. oavsett till vilken grupp den är riktad, så är dcrt entydig i def avseendet atf när man irtgår i ett förhållande, så skall avsikten vara ett varaktigt förhållande och att man skall visa trohet i förhållartdet.

Def var ert gemcrtsam cortccrtsus hos dcu grupp som arbetade med skolarts hartdledrting i samlevnadsundervisnirtg. Atf dcrt gruppcu, parlamentariskt sammansatt, var så enig i detta vitala avsecrtde väckte crt viss uppmärksamhet då och t.o.m. skepsis hos märtrtiskor som alltjämt dröjde sig kvar i 60-falets sexliberalism. Mcrt det var kartske ett tidcrts tecken. I dagens situation har det tillkommit fler, mer drastiska motiv för dcu irtställning som dcrt här gruppen hade:

Det finns anledning att betona trohetsaspekten också i undervisningen om de homosexuella, något som de för övrigt numera själva betonar. Det är en motcld som de själva har anlagt mot de levnadsvanor som gjort dem fill en riskgrupp rtär det gäller aids.

Etf socialt problem i samband med sexualitet är prostitution. Skolau har rtaturligtvis som en viktig uppgift att varna för den risken, ty det är en marknad med srtabba pertgar, med lockartde höga vinster men samtidigt stora insatser. Den har allfid funnits och kornmer allfid att finnas som en skugga. Men vad man kan göra är att få denna skugga att tunnas utoch förblekna. Det sker genom upplysning, inte minst genom skolan. Prostitutionen drabbar ju unga människor, speciellt om de är beroende av knark eller hallickar.

Det är viktigt att också denrta skuggsida tas fram till skärskådart, irtte mirtst

som Crt varning till de unga som i denna halvskumma hjortpark glupskt betraktas som lovliga byten.

Här finns anledrting att vara på sin vakt mot en alltför ytlig och lättköpt tolerans. En tolerans som tolererar allt har stor släktskap med likgiltighet.

Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till utskotfets hemställan på samtliga punkter.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987 ■

De homosexuellas situation i samhället

Anf. 91 LARS AHLMARK (m):

Herr talman! Dert 27 maj i år, dcrt dag då detta ärende frän början var tärtkt att behandlas, var det exakt tio år sedan riksdagen godkände socialutskottets betänkande 1976/77:37. Där föreslogs att de homosexuellas situation i samhället skulle utredas. Riksdagens så gott som enhälliga uppfattning, att homosexuell samlevnad är en ur samhällets synvinkel fullt acceptabel samlevnadsform, var utgångspunktert för uppdraget att anvisa vägar för aft undanröja kvarvarande diskriminering av homosexuella.

Ett decenrtium från ord fill handling- det är ingenting ovanligt i statliga utredningars historia men en lårtg tid för dem som kämpat mot fördomar och diskriminering, mot oförståelse och tystnad: Regeringen har dock till sist samlat sig till en proposition. Den ansluter ganska väl till utredningens förslag - särskilt väl, vill jag notera, till de borgerliga ledamöterrtas lirtje. Mcrt propositionen är i vissa fall rätt passiv. Det gäller frågan om-hets mot folkgrupp, där lagstiftrting tillstyrkts av flertalet remissinstanser men ej föreslås i propositiortert. Det gäller de familjerättsliga frågorna, där ett antal punkter ej blivit närmare penetrerade under de år ärendet legat i regeringskansliet. Och det gäller asylrätten, där regeringert härtvisar till 31 § utläu-rtingsförordningen, rtär en diskussion om tillämpnirtgert av 3 § uflännirtgslagcrt är mer relevartt.

Dessa frågor, som aktualiserats i en motion av Gunnel Liljegren, Elisabeth Fleetwood och mig, har dock fått en seriös behartdiirtg i utskoffcrt. och jag har här inget anrtat yrkande ärt om bifall fill Nic Grönvalls reservationer rörande det familjerättsliga området.

På en punkt är jag dock en smula besviken på socialutskottets behandling av vår motion. Det gäller diskrimincringsombudsmartrtcrts artsvarsområde. Dcrtna befattning tillkom efter homosexutredningcrts avslutande och behandlades därför infe av den.

Diskrimincringsombudsmanrtert skall gcrtom skilda åtgärder motverka diskriminering av de olika grupper som de homosexuella i utredningen och i propositionert jämställs med. Det hade därför varit naturligt att låta diskrimmcringsombudsmartrtcns ansvarsområde omfatta även de homosexuella.

Utskottet söker sliugra sig ifrån detta genom ett luddigt resonemang om skillnader mellan diskriminerirtg av homosexuella och audra. Mart härtvisar ävcrt till aft regerirtgert avser ge socialstyrelsert i uppdrag att särskilt följa utvecklingen vad beträffar diskriminering av homosexuella.

Socialstyrelsen kan säkerligen göra mycket för de homosexuella. Men utskottet försummar att påpeka att socialstyrelsen var en av de få remissinsfartser som avstyrkte aft brottsbalkens bestämmelser om olaga diskriminering skulle vidgas till aft omfatta homosexuella. Här sätter således regeringen

111

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

De homosexuellas situation i samhället

bocken fill trädgårdsmästare. Jag förutsätter aft det inte är så aft diskrimine-rirtgsombudsmanncrt själv saknar intresse för denna utvidgning av sitt revir. Ty om så vore: Kan man tärtka sig crt mer utrerad form av diskrimirtcrirtg än att vara diskriminerad av diskrimineringsombudsmannen?

Så kan def inte vara, och jag hoppas därför att, om diskrirnineringsom-budsmartrtcns verksamhet blir framgångsrik och till nytta för de berörda grupperna, han själv far inifiativ till att också de homosexuella inkluderas i bevakningert.

I artslufrtirtg till propositiortert har väckts etf par motiorter som vittnar om bristande förståelse för den. problemafik som vi diskuterar. Jag skulle rekommcrtdera dessa motionärer- och för övrigt även alla artdra - att läsa bilaga 3 i utredningert om de homosexuellas situation (SOU 1984:63). Den har titeln Det okända och förbjudna och är en sammartsfällrting av intervjuer med homosexuella genomförda av en av utredrtingens sekreterare, Per Arrtc Håkanssort.

Den bild som här ges av vilsenhet, förtvivlan och bitterhet, men också av glädje, ömhet och kärlek hör till de djupast mänskliga dokument som existerar i svenskt utredningsväsende. För dem som har ögon men intet ser kan en sådan läsning vara ett sätt att få fjällen att falla. Se människan!

Överläggningen i dessa ärenden var härmed avslutad. Kammaren övergick fill atf fatta beslut i de förevarande ärendena.

Lagutskottets betänkande 28

Mom. 1 (integrering av homosexuella i det familjerättsliga systemet)

Utskottets hemställan bifölls med 290 röster mot 18 för det av Jörn Svenssort under överläggnirtgen framställda yrkartdet. 5 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 2 (rättslig reglering av homosexuella samboförhållanden) Hemställan

Först biträddes hemställan i reservationerna 1 av Per-Olof Strindberg och Allan Ekström samt 2 av Martin Olssort och Marianne Karlsson med 70 röster mot 49 för hemställart i reservafiort 3 av Ulla Orrirtg och Bertgt Harding Olson. 194 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 182 röster mot 71 för hemställan i reservationerna 1 av Per-Olof Strindberg och Allan Ekström samt 2 av Martin Olsson och Mariartrte Karlssort. 58 ledamöter avstod från aft rösta.

Mofivering

Utskottets motivering godkändes med 184 röster mot 32 för den i reservation 4 av Nic Grönvall anförda motiveringen. 96 ledamöter avstod från atf rösta.

112

Mom. 3 (efterlevandepension m. m.)

Utskotfets hemställan med godkännande av utskottets motivering - som ställdes mot utskottets hemställan rned godkännande av den i reservafion 5 av Nic Grönvall anförda motiveringert - bifölls med acklamation.

Mom. 4 och 5 Prot. 1986/87:136

Utskottets hemställan bifölls. . . 4juni 1987

De homosexuellas .
Socialutskottets betänkande 31 ...,,,

situation i samhället Mom. 1 (diskriminerirtgsförbud i regcrirtgsformcrt)

Utskoffets hemställart - som ställdes mot reservatiort 1 av Inga Lantz -

bifölls med acklamation.

Mom. 2 (ändrade regler om hets mot folkgrupp)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservatiort 2 av Inga Lantz i motsvarartde del - bifölls med acklamatiort.

Mom. 4 (olaga diskrimirtcring)

Utskottets hemställan bifölls med 261 röster mot 36 för reservation 3 av Ingvar Eriksson. 8 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 5 (åfalsrcgcln vid förolämpning)

Utskotfets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Ingvar Eriksson -- bifölls med acklamation.

Mom. 7 (diskriminering i arbetslivet)

Utskoftets hemställan bifölls med 294 röster mot 18 för reservation 6 av Inga Lantz. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 5 (lydelsen av 3 § uflärtningslagcrt)

Utskottets hemställan bifölls med 245 röster mot 64 för reservation 7 av Per Arne Aglert m. fl. 4 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 10 (irtternationellt initiativ i fråga om homosexuella flyktingar)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 8 av Per Arne Aglert m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 11 (anvisrtirtgar för upplysningsarbetet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafiort 9 av Inga Lantz -bifölls med acklamafion.

Övriga moment Utskotfets hemställan bifölls.

9 § Föredrogs

utbildningsufskottcts betänkande

1986/87:31 om organisationen av viss högskoleutbildning (prop. 1986/87; 127
delvis), - ,

näringsutskottets betänkande

1986/87:40 om träfiberprövning (prop. 1986/87:105),

113

8 Riksdagens protokod 1986/87:136

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Organisationen av viss högskoleutbildning

arbcfsmarknadsufskotfefs betänkartde

1986/87:19 om sysselsättrtingsskapartde åtgärder (prop. 1986/87:150 delvis) och

konsfitufionsutskoftets betärtkande

1986/87:37 om ändring av vissa arvoden m. m. inom riksdagens förvaltnirtgs-område (förs. 1986/87:14).

Artdre vice talmanrten meddelade att betänkanderta skulle debatteras i artgiven ordrting och avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatt.

Först upptogs till behandlirtg utbildrtirtgsutskottets betärtkartde 31 om OrgartisatiortCrt av viss högskoleufbildrtirtg.

Organisationen av viss högskoleutbildning

Anf. 92 LARZ JOHANSSON (c):

Herr talman! Låt mig först yrka bifall till reservationert och mycket kortfattat redovisa skillnaderna i förhållande till majorifetstexten.

Vi skriver i vår reservation att vi vill att def skall tillskapas särskilda högskoleenheter på Goflartd, i Blekirtge och i "fyrstadsområdet". I det sammanhanget tycker vi också atf man bör se över möjligheterna att för dcrt södra delert av Sverige skapa en motsvarighet till projektet Bergslagens tekrtiska högskola. Vi har i vår reservatiort valt att kalla detta projekt Smålands tekrtiska högskola.

Vi har i-vår reservatiort också uttalat att mart bör se över möjligheterna atf ytterligare decentralisera högskoleutbildningen i Stockholmsområdet och att målsättnirtgert för detta arbete bör vara att tillskapa crt särskild högskolecrt-het för dcrt södra delen av Storstockholmsområdet.

114

Anf. 93 INGVAR JOHNSSON (s):

Herr talman! Utskottet anser atf en förutsättningslös utredning bör göras av frågan om den framfida högskoleutbildningert i Gotlands och Blekirtge lärt samt i "fyrstadsområdet" och i den södra delen av Stockholms län. Jag tycker atf det är bra att en bred majoritet här i riksdagen står bakom denna skrivning. Utskotfets förslag har också hälsats med tillfredsställelse i de berörda regionerna. Jag tycker därför att det är litet synd att centern ställer sig vid sidan av denna positiva skrivning. Centern väljer att, söm Larz Johansson sade, beträffande tre av områdena visserligen skriva irt ert viljeinriktning men tillför uttryck som "bör" och "om möjligt"", så att förslaget i sak inte kommer att skilja sig frårt majoritetens. I de avscendcrta år reservafionen mirtsf sagt ortödig.

För det fjärde området väljer certtern en anrtart och starkare skrivning. Dessutom föreslår man att utredningen skall vidgas fill en rad frågor som irtte har tagits upp i vare sig propositionen eller motionen. Som jag ser det skulle utredningen bara försvåras av aft man rtu godkänner skrivningar som innebär prioriteringar och vidgningar äv uppdraget. Jag menar aft det är en bättre

metod att först låta utredaren studera behov och förutsättningar och på grund av dessa lägga fram sina förslag. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på.reservationert.

Anf. 94 ANDERS CASTBERGER (fp);

Herr talman! De regionala' högskolorna har i växande utsträcknirtg profilerat sig genom aft inrikta sin verksamhet på regiortala behov. Mart har regelmässigt sökt dra rtytta av närheten till den regiortala utbildrtingsefterfrå-gart.

Hur vikfigt detta är för en regions framtida utveckling och ekortomiska kraft har redovisats av professor Åke E. Anderssort i hans framtidsstudie ' Dcrt fjärde logistiska revolutiortcrt. Tillsammans med transportirtfrastruktu-rert är högskoleutbildrtirtg dcrt helt avgörartde faktorn för en regions utvecklingskraft. Utvecklingen-mot ett alltmer expansivt högteknologiskt samhälle understryker denna betydelse.

För närvarartde är emellertid irtte mindre än fem olika urtiversitet och högskolor huvudmän för högskolcutbildnirtgcn i "fyrstadsområdet". Detta är administrativt krångligt och tungrott samt ekonomiskt ortödigt belastartde.

Mot bakgrund av detta har Elver Jonsson och jag själv från folkpartiet motionerat om en på sikt fristående högskoleenhet i Fyrstad, Ett embryo finns redan i Fyrstads högskolekommitté med dess kartsli, där man,möter en mycket stor efterfrågart frårt regiortCrt och dess irtdustrier. RegiortCrts folkmängd uppgår fill ett normallärts. Förutsättrtingarrta borde således vara synnerligen goda för en högskola i Fyrstad. Fyrstad har därmed alla möjligheter att befästa sirt position som en av landets framfidsregiortér. Redan i folkpartiets regionalpolitiska partimotion påpekade vi vikten av regionala högskolor för crt expartsiv utveckling utanför storstäderna.

Förskräckelsen blev då så mycket större när regerirtgert i sin proposition endast tog upp Blekinge och Gotland i detta sammarthärtg. Åter skulle Fyrstad bli bortglömt av regeringen..

Jag måste dock, herr falman, här få uttrycka mirt tillfredsställelse över att Irtgvar Johnsson från Trollhättart och övriga socialdemokrater dragit sitt strå till stacken i utskottet och nu ställer upp för att mana på regeringen fill en förutsättrtirtgslös utrednirtg av frågan om den framtida högskolcufbildrtirtgcrt' i bl. a. Fyrstad. Jag vill påstå atf detta innebär ert samlad kraftfull manifesfatiort över parti- och blockgrärtscrrta, som ställer regeringen under ordcrtfligf tryck. Detta faktum får uu iute förmörkas av det käbbel som'helt plötsligt utbrutit i massmedia mellart socialdémokraterrta och certterrt om dertrta reservafiort, som ju har sirt tyngdpunkt på helt andra områden. Dcrt lirtje som utskottet efterfolkpartimotionen rtu valt är ett stort och viktigt fall framåt för högskolart i Fyrstad.

Jag kart därför, herr talman, infe artnat än med glädje irtstämma i yrkartdet om bifall till utskotfefs hemställart.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Organisationen av viss högskoleutbildning

Anf. 95 LARZ JOHANSSON (c):

Herr talmart! Jag hade irtte tärtkt fa upp någon debatt i denna fråga, men kan infe låta bli att hälsa Anders Castberger och folkpartiet välkomna fill arbetet för de regiortala högskolorrta. Certterrt, socialdemokraterna och vpk

115

Prot. 1986/87:136 4junil987

Organisationen av viss högskoleutbildning

116

har varit intresserade av små regionala högskolor ända sedan tiden för högskolereformen. Det var synd att detta uppvakuande skulle ta tio år, men välkomna ombord!

Anf. 96 INGVAR JOHNSSON (s):

Hcrrtalman! Vi som talat för majorifetsskrivningen eller för reservationen har skurit ned vår talartid, eftersom tiden nu är så knapp i-kammararbetet. Men rtär Artders Castberger försöker ge irttrycket att folkpartiet skulle vara det parti som står för kravet på fler regionala högskolor och för regionala högskoleverksamheter måste jag, precis som Larz Johansson gjorde, begära ordet. Jag kan inte låta bli aft registrera att folkpartiets aktivitet har varit mycket liten vad gäller "fyrstadsområdet". År 1978 motionerade socialdemokraten Hilding Johanssort om.verksamhet irtom området. Urtder de följartde åren har socialdemokratiska motioner väckts praktiskt taget varje år. År 1985 väcktes crt ccrtfermotiort och crt folkpartimofiort, således sju år efter det socialdemokratiska inifiativet. Under de senaste månaderna har det också väckts ytterligare mofioner.

Jag vill säga: Välkommen in.i aktiviteten! Det är bättre sent än aldrig. Jag kan-också konstatera atf det under de borgerliga regeringsåren icke fogs några irtitiativ i den fråga som Anders Castberger tar upp. Däremot har def tagits en rad initiativ under den socialdemokratiska regeringens tid. Jag har också fått noggrant bekräftat att det inte i någon folkpartistisk partimotion eller kommittémotion har tagits något inifiativ.

Anf. 97 ANDERS CASTBERGER (fp);

Herr talman! Nu försöker helt plötsligt både centern och socialdemokraterna atf referera till gamla segrar, uuder def att jag i mitt något förkortade, anförande försökte redovisa den situation som för närvarartde trots allt gäller. Vi anser att vi för att slippa crt söndring och andra regionala och provinsiella initiativ i dertrta fråga bör gå på dcrt linje som majoriteten valt, nämligert crt förutsättrtirtgslös utredrtirtg.

När Ingvar Johnssort säger att socialdemokraterna fog initiativ för mänga år sedan, ärdet i och för sig rikfigt. Men sedan har ju irtgerttirtg hänt. Faktum är trots allt aft när proposifionen väl kom, kunde jag irtte finrta att just Ingvar Johnssort motionerade. Jag hade inte tärtkt gå in på den säkert. Mcrt det var en och anrtart i Fyrstad som faktiskt frågade sig var de raka rörcrt mellart s-regeringen och socialdemokraterna i Fyrstad fanns.

Anf. 98 INGVAR JOHNSSON (s):

Herr talman! Anders Castberger säger att irtgerttirtg har härtt. Innevarande år genomförs högskoleutbildning i Fyrstad för ungefär 10 milj. kr. Anders Castberger har tydligen inte uppmärksammat den verksamheten.

Anf. 99 ANDERS CASTBERGER (fp);

Herr talman! Bara några få ord.

I mitt anförartde redovisade jag också delar av det som redan finns, nämligen ett Fyrstads högskolekansli och en särskild kommitté för denna verksamhet. Jag är mycket väl medveten om detta, men Ingvar Johnsson.

skall akta sig för att försöka ta åt sig hela äran av att denrta verksamhet Prot. 1986/87:136
kommit till stånd. 4junil987

Överläggningen i detta ärende var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter debatten om konsfifutiortsufskottefs betänkande

37.)

Kammaren övergick till att debattera näringsufskottets betänkartde 40 om träfiberprövnirtg.

Träfiberprövning

Träfiberprövning

Anf. 100 PER-RICHARD MOLÉN (m):

Herr talman! Näringsutskottets betänkande 40 om träfiberprövning gäller
ett lagförslag om regleringen av anvärtdningen av träfiber inom skogsindustri
och bränslesektor. ■

Den lag som nu gäller daterar sig från 1975. Det som skiljer det lagförslag vi nu skall diskutera från nu gällande lag avser frågart om vad som skall betraktas som träfiber. Man undarttar i lagförslaget en del av de fibrer som kommer fram vid själva skogsavverkningen samt returpapper.

Herr talman! Urtder hundra år har den svenska internationellt mycket konkurrenskraftiga skogsindustrin byggts upp. Den har lyckats göra det utau att ha behov av någon lag som reglerar anvärtdrtingen av träfiber. Ingert skall väl tro att skogsirtdustrirt skulle irtvestera i rtya artläggrtirtgar för miljarder, om mart inte visste att man hade tillgång till råvara.

Jag är övertygad om aft Rune Jonsson, som är socialdemokraternas talesman i dertrta debatt och själv har många års erfarenhet från en skogsirtdustri i Norrlartd söm inte har särskilt mycket egen skog, är medvetcrt om att lagen om träfiberprövning från 1975 i praktiken inte fungerat eller tagits i bruk när det gäller det företaget. I så fall skulle def företaget inte ha varit så lönsamt och ha haft tillgång till så mycket råvara som fallet är i dag; Detär i rätt hög grad sysselsättningsaspekter som styr, och mindre frågart om träfiber.

Moderata samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet har varit övercrts om atf rtågort lag på detta område irtte behövs. Vi har i hög grad stöd för vårt ställrtingstagande genom att det i bilaga 6 till långfidsufrcdnirtgcrt sägs aft "behov av någon prövningsrätt för artvärtdrtirtg av skogsråvara för skogsirtdu-sfriella ärtdamål ej lärtgre är vid handcrt. De risker för kortkurreus om råvarart som utredningen " - dvs. den utredrting som ligger bakom det föreliggande lagförslaget - "oroar sig för ser vi tvärt emot som rtågot positivt. Konkurrens är i regel en samhällsekortomisk örtskvärd företeelse och därför irtte rtågot som bör regleras bort."

Med hänvisning till vad som sägs i betänkartdet och fill vad jag här citerat ur bilaga 6 till långfidsutrcdningcrt yrkar jag bifall till de reservationer som moderaterna i näringsutskoftet står bakom.

117

Prot. 1986/87:136 Anf. lOl HÄDAR CARS (fp);

4 juni 1987

Träfiberprövning

Herr talman! Tre partier i denrta kammare har ert gemensam utgårtgspurtkt i tilltron till marknadsekonomin. I en markrtadsekortomi bestäms priset av efterfrågart och utbud. Det bör gälla också för träfiber.

Regerirtgert vill i sin regleringsiver inte acceptera den principen. Det är dumt av den.

Jag yrkar alltså bifall till reservatiort 1.

11-8

Anf. 102 IVAR FRANZÉN (c):

Herr talmart! Med härtsyrt till kammarens pressade arbetssituation skall jag fatta mig mycket kort. Huvudfrågan i det betänkartde vi nu behandlar är; Behövs det en lag om träfiberråvara eller infe?

Certterrt artser, liksom moderater och folkparfister, att ert sådart lag inte behövs, och vi yrkar därför avslag på proposition 1986/87:105.

Det firtrts en konkurrens om skogsråvaran mellan massaindustriu och tillverkarrta av skogsbrärtslcrt;. Mcrt samtidigt ger en ökad användning av skogsbränsle möjligheter att med rimlig ekonomi ta ut större kvantitet industriråvara. Mycket talar för att även om en del massayed blir bränsle, kommer det samtidigt fram så mycket mer massaved tack vare möjligheten till avsättnirtg till Crtergivéd att det ärtdå blir ett plus för skogsindustrin.

I centern anser vi def självklart att icke nödvändig reglerirtg skall urtdvikas, och därför beklagar vi atf socialdémokraterrta med vpk;s hjälp driver igcrtom den onödiga lageri om träfiberråvara.

Vi i centern har gjort etf extra försök att i varje fall något minska byråkratin och hindren för en fritt fungerartde marknad. I reservation 6 yrkar vi i andra hartd att prövningsgränscrt för bränslesektorn skall höjas med 10 000 m-* fast mått per år till 25 000 m-\ Men irtte erts detta har socialdemokraterna och vpk kunnat acceptera.

Övertron på centrala reglerirtgar är mycket påtaglig hos dessa två partier.

Moderaterna hår en förvånärtde orealistisk syrt på energibeskattningen på
inhemska bränslen.-Moderaterrta vill ha samma crtcrgiskaft på biobränslen
som på oljan, trots att biobränslcrt med en fullgod förbränning är mycket
miljövänliga och ger betydartde skatteirttäkter via dcrt sysselsättning som de
ger upphov till. För statskassan ger sartrtolikt biobrärtslcrt fria frårt energi
skatt lika stora skatteintäkter per crtcrgierthet som oljart ger med nuvarande
energibeskattning. . -

Moderaternas energiskattefurtderirtgar i reservatiort 2 tycks styras av ert överdriven vilja aft skapa något slags monopol för massairtdustrin avseende skogsråvaran. På sikt tror jag att moderaterrtas förslag är fill skada för massairtdustrin.

Vpk vill förbjuda eldning av returpapper. lugcrt örtskar att returpapper
eldas upp. Vi i certterrt tror dock irtte att detta problem bäst löses med
lagstiftrting. Lagert i sig ger ingen ökad kapacitet för anvärtdrtirtg av
returpappcr. Den höjer infe heller kvalitetcrt på refurpapper eller ökar dess
lagerbestärtdighet. - ,

En tillräcklig kapacitet för atf ta hand om allt insamlat returpapper är den viktigaste förutsättningen, och en kapacifefsutbyggrtad är på gårtg. Så lärtge som oljepriserna inte är mycket höga, är massaindustrins betalningsförmåga

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

så god att eldning av papper inte är något vettigt ekortomiskt alterrtativ. En lagstiftning skulle i nuläget endast fungera som ett onödigt monopol för massairtdustrin avsecrtde refurpappret.

Herr talmau! Jag yrkar bifall fill reservatiorterrta 1 och 3, och till ■' ' ""

reservation 6 i det fall reservation 1 avslås.

Anf. 103 PAUL LESTANDER (vpk);

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisternas principiella syn på träfiber-prövningen kan kort sammanfattas som-följer.

Med ett övergripande samhälleligt synsätt är anvärtdrtirtgcrt av virkes- och-fibertillgångar intressanta, eftersom olika användnirtgsområdcrt skiljer sig avsevärt i slutproduktpris, arbetsåtgång och energianvändnirtg. Frårt vår utgårtgspurtkt firtrts alltså övervägartde skäl för en träfiberprövnirtg som tar härtsyrt fill en avvägning mellan såga, koka och bränna.

Vpk ställer sig alltså helt avvisande till ett slopande av fräfiberprövningcrt, rtågot som förordas i dert gemertsamma borgerliga reservationen.

Vi anser def som rtärmast lättsinrtigt ur industripolitisk synpunkt att.-infe ta
irt refurpappret urtder prövning,i träfiberlagen. Utbyggnaden inom dert
returpappersanvändande industrin borde stimuleras, I stället kan risken för
aft betydande kvantiteter returpapper eldas upp medföra att utbyggnadspla-
rtcr skrinläggs och att därmed insamlartdet av returpapper inte kommer att
öka inom Sverige, , ,

Ur både energiförbruknings- och resurshushållnirtgssynpunkt bör refurpappret återanvändas i produktion av pappersprodukfer. Vänsterpartiet kommunisterna har därför föreslagit, inrättandet av en returpappersfond. Förslaget har utförligt motiverats i vår motion, till vilken jag hänvisar.

Herr talman! Utskottsmajoriteten har på varje punkt avvisat vpk:s förslag. Vänsterpartiet kommunisterna hävdar att en optimerirtg av returpappersiu-samlartdet i Sverige vore önskvärd för att vi skall kunrta hushålla med viktiga natur- och energitillgångar. Vi anser också att bränrtirtg av returpapper inte bör komma i fråga. Om den returpappersanvärtdartde irtdusfrirt byggs ut i örtskvärd omfattrtirtg, skulle det också finnas efterfrågan på den ökartde mängd returpapper som kan samlas in i Sverige. Endast genom ett bifall till vpk-reservationerna till detta betänkartde främjar riksdagert ert irtdustripoli-fik som bygger på god resurshushållrtirtg, låg ertcrgiförbrukrting och flera jobb.

Med detta, herr talmart, vill jag yrka bifall till samtliga vpk-reservationer till detta betänkande.

Anf. 104 RUNE JONSSON (s);

Herr talman! Med härtsyn till kammarens pressade tidsschema inskränker jag mig till att hänvisa till de. motiv för lagförslaget som vi anför i betänkandet. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan på samfliga punkter och avslag på reservatiortcrna. ■ .

Överläggningen i detta ärende var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter debattert om konstitufionsutskoffets betärtkande

37.)

119

Prot. 1986/87:136 lO § Kammaren beslöt kl. 17.58 att ajournera förhandlirtgarna fill kl. 19.00
4junil987 förmiddagsuppehåll.

Sysselsättningsskapande åtgärder

11 § Förhandlirtgarna återupptogs kl. 19.00 under ledning av tredje vice talmanrten.

120

12 § Kammaren övergick till aft debattera arbefsmarknadsutskotfcfs betärtkande 19 om sysselsättningsskapande åtgärder.

Sysselsättningsskapande åtgärder

Anf. 105 BENGT WITTBOM (m);

Herr talman! I detta betänkande behandlas kompletteringsproposifionens arbetsmarknadspolitiska anslag och en del regelförändringar. Det är infe så särskilt mycket att orda om beträffartde betänkandet, förutom att det innehåller en vikfig förärtdring, nämligen förändringen vad gäller rätten och möjlighetert för delfidsarbetslösa aft uppbära A-kasseersäftning. Man stramar nu åt de regler som gjort att det varit väsentligt fördelaktigare att vara delfidsarbetslös än att vara heltidsarbcfslös. Regeringen går tyvärr infe tillräckligt längta Det borde i rättvisans namrt irtte vara någon större skillnad där. Tvärtom har en deltidsarbetslös persort en starkare ställning på arbetsmarknaden ärt crt heltidsarbetslös. Detta förartleder mig, herr talman, aft ställa en fråga till såväl socialdemokraternas företrädare som de övriga borgerliga: Hur kan det vara så? Utifrårt vilka principer resonerar man när man vill ha bättre arbefslöshcfsskydd för delfidsarbetslösa än för hcltidsar-befslösa?

Med dessa ord yrkar jag bifall till de reservationer till arbefsmarknadsutskotfcfs betänkande 19 som har moderata ledamöter bakom sig.

Anf. 106 SIGGE GODIN (fp);

Herr talman! I anförandcrt och motiortcr efter motioner har folkparfiet tagit upp sysselsättningsfrågorna. Vi har pekat på det orimliga i att urtgdomarrta inte kan anställas pä särskilda ungdomsavtal, sä att de srtarast kommer ut i det verkliga arbetslivet. Vi har pekat på problemet rned 20-24-åringarna som aldrig fått chansert fill en fast anställrting. Vi har också försökt aft beskriva vådorna av detta och vilka uppcubara risker som Urtgdomarna löper att hamna i tristess och depressiorter samt hur nära dessa fillstånd ligger missbruk och social ufslaguirtg. .

I arbetsmarkrtadsutskottets betärtkande behandlas regeringens förslag fill sysselsäftningsskapartdc åtgärder. Flera av dessa åtgärder motsvarar krav som folkpartiet ställt under etf antal år utan gensvar vare sig från regeringen eller från riksdagens majoritet. Det är därför glädjande att regeringen nu tagit våra förslag på allvar. Man frågar sig bara; Varför behövde det ta så lårtg tid? Är inte långtidsarbetslösheten och ungdomsproblemen så allvarliga, att

regeringen och socialdemokratin hade kunnat ta folkpartiets förslag på allvar tidigare?

Långtidsarbetslösheten måste bekämpas på alla plan, och därför accepterar folkpartiet regeringens förslag. I regeringens förslag ingår bl. a. de 5 000 utbildningsplatser vid AMU som folkpartiet krävde i sysselsätfningsmotio-rtcrt, som vi lämrtade i jartuari. När det gäller regeringens förslag om medelstilldelningen för långtidsarbetslösa i förhållande till vad resp. lärt och förmedling åtar sig aft minska arbetslösheten med, frågar jag mig verkligen vad som menas med detta. Sedan många år tillbaka har förmedlirtgarna kvanfificraf sin verksamhet, varför arbctsmarknadsrtiinistcrns krav sartnolikt är ett slag i luften.

Herr talman! År efter år har folkpartiet krävt ungdomsavtal på den privata arbetsmarknaden, utan gensvar från regeringen. När nu regeringen har insett att sådana avtal är av nöden för att ungdomarna skall komma ut pä den öppna arbetsmarknaden, visar det sig svårt att få arbetsmarknadens parter aft ta sitt ansvar. Def är en självklarhet aft regeringen måste arbeta aktivt för att ungdomsavtalen kommer till. Frågan blir bara; Varför skall syndaren vakrta så sent?

När nu arbetsmarknadsministern vill ta till en byråkratisk krånglighet för aft tvinga parterna till aft sluta avtal, blir min funderirtg; Kan inte regeringen, sorn står LO så nära. göra ett byte dcrt här gången? Det brukar ju vara så att LO dikterar regeringens villkor. Kan irtte LO den här gången gå regeringen till mötes, så att åfrnirtstortc en part har accepterat ungdomsavfalen? Självfallet skulle detta påverka arbetsgivarna att också de tar sitt ansvar.

Att medge statsbidrag till inskolningsplafser efter dcrt 1 juli eudast efter särskild prövning är en byråkratisk krånglighet som definitivt inte gagnar de arbetslösa ungdomarna. Det finns ingen anledning aft försvåra och i realiteten försena irtsatserna för att ge ungdortiarna jobb.

Herr talman! Låt mig avslutningsvis, så aft inget missförstånd uppstår, påpeka atf folkpartiet delar AMS uppfattning att anvisningstiden för placering av ungdomar i ungdomslag är för kort. Den ändring som regerirtgen nu föreslår är ett steg i rätt riktning-dock infe till fyllest. Vi accepterar ändå detta förslag på grund av atf jobbsökarakfivitefer är så viktiga framför allt för ungdomar. Om regeringens åtgärder inte är tillräckliga avser vi atf återkomma.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall fill reservation 7 i betänkandet och i övrigt till utskottets hemställan.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Sysselsättningsskapande åtgärder

Anf. 107 INGVAR KARLSSON i Béngtsfors (c):

Herr talman! I det betänkartde som vi nu skall behandla vill jag kommentera två områden, dels ungdortiarnas arbetsmarknadssituation, dels begränsningen av arbetslöshetsersättnirtgarna vid deltidsarbetslöshet.

En av de viktigaste uppgifterna för samhället är att bereda ungdomar arbete eller utbildning. Ett välfärdssamhälle som vårt får inte acceptera aft ett stort antal ungdomar redan från början slås ut från arbetsmarknaden. Det är djupt oroande att arbetslösheten bland ungdomar varit hög under en lång period. Fortfarande ligger ungdortisarbefslöshefert på ca 4 %, en alltför hög siffra.

121

Prot. 1986/87:136 4junil987

Sysselsättningsskapande åtgärder

122

Vi har tidigare från certterpartiets sida understrukit att insatserna, måste inriktas på aft skapa förutsättrtirtgar för varaktiga jobb i hela lartdet och då först och främst irtom näringslivet. Efter hand har socialdemokraterna i viss mån artammat dert linje som vi drivit, genom införandet av inskolnirtgsplatscr på dcrt privata arbetsmarkrtadert. Det är beklagligt att endast hälften av arbetsmarknaden i dag har färdiga avtal som ger ungdomarna möjlighet fill inskolningsplatser. Regeringert borde ha agerat kraftfullare och påskyndat parterna vid avtalsskrivartdet:

Dert linje som regeringert nu väljer är alltför defeusiv. Regeringens avsikt att i fråga om avtal om inskolrtirtgsplatser som slutits efter dert 1 juli i år bevilja statsbidrag först efter särskild prövning riskerar att få en dämpande irtverkan på parternas vilja aft sluta avtal.

Centerpartiet har i anrtat sammarthärtg prescrtfcraf förslag på ert lårtgsiktig
lösning för hela ungdomsgruppeu 16-24-årirtgar. Vi artser att kommurterna
bör ha huvudansvaret för de praktiska insatserna för att komma till rätta med
ungdomsarbetslösheten. Man bör utforma insatserna så att de utgör ett led i
ungdomarnas utbildning, val av yrke och yrkespraktik. ' ,

I avvaktan på ett förbättrat system bör nödvändiga förändringar ske i nu gällande lagstiftning. Lagen om arbete i ungdomslag bör därför ändras så att kommunerrta själva får låta urtgdomarna utföra arbete åt euskilda och offentliga arbetsgivare i enlighet med de önskemål som ungdomarna har, ufifrån grundsynen att ett tillfälligt arbete skall vara ett led i den unges utbildning.

Herr falman! De begränsrtingar i ersätfningsrättert som arbetsmarkrtads-minisfern och utskoffsmajorifeten nu vill åstadkomma för delfidsarbetslösa anser vi från centerpartiets sida oacceptabla. Vi anser att insatserrta i stället skall inriktas mot aft stärka sysselsättnirtgsmöjligheterna i områden med svag arbetsmarknad. Vi har i andra sammanhartg redovisat våra regiortalpolitiska förslag. Målsätfrtingen rtiåste vara att alla som sä önskar skall erbjudas möjlighet till heltidsarbete oavsett bostadsort.

De nu föreslagna crsäffningsrcglcrrta kommer att bidra till en ökad geografisk rörlighet. Reglerna har dessutom udden riktad mot kvinnorna, eftersom de utgör huvuddelen av de deltidsarbetande. Förslaget är ur jämställdhetssynpurtkf förkastligt.

Svcrtska facklärarförbudet, Sveriges lärarförburtd och Lärarrtas riksförbund har uppvaktat utskottet, och jag vill citera ett stycke ur den skrivelse som de överlämrtade.

"Flertalet nyexamirtcrade och mårtga andra medlemmar kommer aft tvingas söka sig fill annan verksamhet, i den mån anrtat lämpligt arbete över huvud taget finns att tillgå eller, vilket troligen kommer att bli vartligt, avstå frårt deltidsarbete och anmäla sig som helt arbetssökande. Infe minst den förändring som närmast omöjliggör för en delfidsarbetslös atf kunrta uppnå en ny 150 dagars period, 5 månaders arbete (motsvarande) på heltid, får stor rtcgativ effekt. Samtidigt innebär detta stora svårigheter för arbetsgivaren, kommunert och barrtomsorgen atf få utbildade och kompetenta lärare som ersättare vid sjukdom och anrtart tjänstledighet. Detta får sannolikt konsekvenser även på sikt för att få behöriga lärare till fasta tjänster då de tillfälliga tjänsterna oftast är inkörsporten fill fasta tjänster. Def finns således risker för

atf kvalitefcn i verksamhetert kart komma aft försämras genom aft fler outbildade lärare kommer atf anställas."

I en av våra kvällstidningar kart vi i dag läsa ert krifisk artikel, där Statsartställdas förbunds ordförande Curt Perssou är upprörd över att regerirtgert vill bestraffa 50 000 deltidsarbetslösa för att de är utan jobb. Han säger att regeringen i stället borde ha klippt till mot de arbetsgivare som så länge missbrukat systemet med deltidsjobb, t.ex. posfeu och sjukvårdeu.

Jag har avslutningsvis en fråga till Johrtrty Ahlqvisf: Varför var det så brådskande med den här reformert? Varför kuude mau inte ha inväntat den pågående utredningert om korttartfstödet?

Jag yrkar bifall till reservationerna 2, 4, 7, 11, 17 och 19.

Prot. 1986/87:136 4juni 1987

Sysselsättnings-' skapande åtgärder

Anf. 108 KARL-ERIK PERSSON (vpk):

Herr talmart! Till arbetsmarknadsutskotfets betänkande 19 har vpk fogat
två reservationer, som jag härmed vill yrka bifall till. . .

Jag vill sedan börja med atf citera Alf Gunrtar Svahn, ordförande i A-kassornas samorganisatiort;

"Regerirtgert borde ha rtöjt sig med att sätta press på arbetsgivarna för att få bort de onödiga deltidsjobben. Särskilt inom de egna leden, stat och kommun, är ju de arbetsgivare som har flest dcltidsjobb. Nu försämrar man försäkringsskyddet för en redart mycket svag grupp, deltidsarbetande, lågavlönade kvinnor."

Det är aft beklaga att kommuner och laudsfirtg är med och utrtyttjar de deltidsarbetslösa. De är trots allt politiskt valda församlirtgar, som borde förstå vilka kortsekvcrtser detta kart få.

Av arbetsmarkrtadsutskottets betänkande framgår att de delfidsarbetslösa som gör s. k. fyllnadsstämpling skall få sirta ersäftrtirtgsdagar mirtskade fill 150. Enligt regeringert är de ökade kostnaderna och en ökning av denrta typ av arbetslöshet orsak fill dcrtrtu föreslagrta åtgärdcrt.

Huvudorsakcrt till dertrta utvecklirtg står att firtna främst hos arbetsgivare som återfirtrts inom den offentliga sektorn och inom handelrt. Därmed blir förmodligen regeringens åtgärd riktad främst emot kvinnor, eftersom deras arbetsmarknad till stor del firtrts inom dessa områden. Det vore naturligt atf i första hand rikta åtgärderna mot arbetsgivarna i stället för att försämra för dem som infe kan fä ett heltidsarbete.

De särskilda medel som föreslås för att ge de delfidsarbetslösa en möjlighet atf bryta sirt arbetslöshet är bra, mcrt det rnåste konstateras aft regeringens hänvisning fill främjandclagcrt och MBL irtte är rtågort effektiv väg. Däremot skulle ökade befogertheterför fackcrt, t. ex. gertom vetorätt, kunna förbättra de deltidsarbetslösas ställning på arbetsmarknadert. Även ett Införande av obligatorisk arbetsförmedling skulle kunrta bidra till att minska deltidsarbetslösheten.

Vpk föreslår därför att ersättrtirtg till delfidsarbctare som i övrigt är arbetslösa skall utgå under 300 dagar, att de fackliga organisationerna tillerkänns vetorätt i frågor om deltidsarbete och aft obligatorisk arbetsförmedling införs..

I övrigt är det överlägset bästa sättet aft lösa problemen med deltidsarbete att införa sex timmars arbetsdag.

123

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Sysselsättningsskapande åtgärder

Det konstiga är atf regeringen är helt okänslig för att vissa LO-förbund har protesterat mot regeringerts planer på att försämra ersättrtingen för de deltidsarbetslösa. Därcrtiof låter regeringen och socialdemokraterna de företagare som har utnyttjat systemet gå helt skadeslösa. Det är en märklig situation man får uppleva.

Jag tror atf det hade varit bättre om såväl arbetsgivare, fack, arbetsförmedling som enskilda arbetstagare skulle ha fått ta itu med problemen med den ofrivilliga deltidsarbetslöshetcn. Jag instärtimer också i de uttalanden som Ingvar Karlsson i Bertgtsfors citerade. Men han citerade bara reaktionerna från vissa grupper. Jag tror def fiurts mårtga fler grupper som har reagerat, mcrt som irtte haft möjlighet att komma till fals i dcrt här frågart.

Därmed yrkar jag bifall fill vpk-rescrvatiortcrrta.

124

Anf. 109 JOHNNY AHLQVIST (s);

Herr talmart! Läget på den svenska arbetsmarknaden är inne i ett stabilt skede, med en internationellt sett mycket låg arbetslöshet. I april, den senaste månaden som vi har uppgifter för, var fler sysselsatta än samma månad något år tidigare, samtidigt som antalet personer i arbetsmarknadsåtgärder fotalt sett gått ner och arbetslösheten sjunkit till under 2 %.

Under första kvartalet i år hade vi alltså 150 000 fler sysselsatta än motsvarande kvartal 1982, en sysselsättningsöknirtg som också till största delen har skett på den reguljära arbetsmarknadert ute i näringslivet.

Arbetslösheten uppgick första kvartalet 1982 till 137 000 personer eller 3,2 %. Under första kvartalet i är var den 94 000 personer eller 2,2 % och sjörtk i april fill 82 000 eller 1,9 %, vilket jag antydde inledningsvis. Den påtagliga förbättring av arbetsmarknadsläget som jag här skisserar är givetvis en genomsnittsbild för hela landet. Det finns stora variationer, både över landet och för olika grupper.

För gruppen 20-24-åringar är arbetslösheten fortfarande hög jämfört med för övriga, trots atf det har skett en minskning. Andelen långtidsarbefslösa har visserligen minskat, men är fortfarande sä stor att detta utgör etf problem som särskilt måste uppmärksammas. Ett artnat speciellt problem är det växande arttalet deltidsarbetslösa.

Sammartfattrtingsvis kan man säga atf det infe finns något behov av generella åtgärder pä arbetsmarknaden. Däremot behövs särskilda insatser för vissa utsatta grupper. Jag har redan nämnt dessa tre grupper; De långtidsarbetslösa, de delfidsarbetslösa och ungdomarna. Det är dessa grupper som propositionen och utskottets betänkande till stor del handlar om.

Jag vill yrka bifall fill utskotfefs hemställan i betänkandet om sysselsätt-nirtgsskapande åtgärder och fillstyrker därmed kompletteringspropositionens förslag i den bilaga som berör arbefsmarkrtadsdeparfementet.

På grund av den tidspress som i dag råder kommer jag enbart att mycket kort ta upp de områden som nämnts av föregående falare.

Reservation 7 av centerpartiet och folkpartiet handlar om inskolningsplatser. Reservanterna ondgör sig över att vi inte gör tillräckligt mycket för att träffa nya avtal om inskolningsplatser. Man konstaterar aft den skrivning som finns i betänkandet är mycket olycklig. Vi ställer där kravet atf

statsbidrag till avtal som träffas efter den 1 juli skall utgå först efter regerirtgens prövning. Det kravet ställer vi just för aft påskynda aft fler avtal träffas. Jag kan inte förstå varför man går emot dcrt skrivning som finns i betänkandet.

Herr falman! För övrigt vill jag något kommentera förslaget till åtgärder för delfidsarbetslösa. Def verkar som om det blir en debatt om def.

Antalet delfidsarbetslösa som får arbetslöshetsersättning har ökat kraftigt under senare år öch uppgår i dag till ca 50 000 per månad. Uppgifterrta om kostrtaden för denna ersättning är oklara. Def finns också olika uppfattningar om den. Men det är inte bara kostnadsutvecklingert som är oroande, utan också utvecklirtgert mot att allt fler rtiänniskor inte får arbeta i dcrt utsträckning de önskar. För att bryta detta mönster föreslår rtu regeringen att fyllnadsersättning får utgå högst 150 dagar. I praktiken innebär detta - och det är viktigt aft notera - aft den som är arbetslös på halvtid kan få fyllnadsersättning i ca 14 månader, och den som är arbetslös motsvarande en dag per vecka kan få ersättning i upp till fre år. Särskild omprövning av ersättningert skall ske var sjätte månad.

Givetvis kan inte problemet lösas enbart med nya regler. Här måste det till insatser på bred front både från arbetsförmedlingen, arbetsgivare och de fackliga organisationerna. För att aktivt kunna stödja de deltidsarbetslösa utan att det sker på beko.stnad av övriga grupper arbetssökande föreslås ett anslag på 60 miljorter riktat fill just denna grupp.

1 fyra reservationer från moderaterna, centcrna och vpk yrkas det avslag pade föreslagrta åtgärderna. Moderaterna vill i reservation 10 att regeringen skall återkomma med förslag om ytterligare begrärtsning. Jag återkommer till detta längre fram. Centern vill i reservation 11 atf nuvarande regler skall vara kvar, nicrt har irtga konkreta förslag fil' hur man skall värtda den trend som råder i dag. I reservation 12 framför vpk likartade krav.

Både centern och vpk försöker måla upp en bild som inte stämmer med verkligheten. De säger att vi vill försämra villkoren för kvinnor som i dag är deltidsarbetslösa. Detta är helt fel. Förslaget innebär att rnan nu äntligen-far tag i problemen och hjälper de människor som vill ha ökade arbetstider. Att bevara nuvarartde regler och fortsätta att låtsas som orn detta irtte är ett problem på arbetsmarkrtaden är verkligen def främsta hotet mot kvinnorna och mot jämställdheten.

Sedan tycker jag infe heller att man kan bortse från den kosfrtadsutveck-ling som har skett under de senaste åren, men som vanligt när det gäller ökade kostnader tär irtte certterrt och vpk så allvarligt på dcrt frågan.

När det gäller vpk:s krav på sex timmars arbetsdag och facklig vetorätt mot deltidsarbete kan vi konstatera att regeringen i dagarna har tillsaft en utredning som skall utreda framfida arbetstider. Jag tycker vi bör avvakta vad den kommer fram till innan vi tar ställning. När def gäller vetorätten finrts det i rtuvarartde lagstiftning utrymme för de fackliga organisationerna att genom förhandlingar enligt medbestämmandelagen påverka så att det inte inrättas för många deltidstjänster. Här finns även möjlighet för myndigheterna att gå in via främjandclagcn. Jag vill också påpeka atf förslaget har diskuterats fram och godkänts av LO - man kart ju få en helt artrtart uppfattning när man hör de talare som har varit här uppe fidigare.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Sysselsättningsskapande åtgärder

125

Pröt. 1986/87:136 I och med detta, herr talman, yrkar jag avslag på samtliga reservationer i 4 juni 1987 i betärtkartdet.

Sysselsättningsskapande åtgärder

Anf. 110 SIGGE GODIN (fp) replik:

Herr talmart! Man slutar aldrig atf förvåna sig över hur socialdemokraterna allfid kan jämföra arbetslöshetssiffror under högkonjuktur med dem under lågkonjunktur. Någon gärtg trodde mart ju atf de skulle iuse att det är crt vid skillnad på förhållanderta.

När det gäller ungdomsavtal och inskolnirtgsplatscr måste väl även Johnny Ahlqvist kunrta erkärtrta att det är regeringens senfärdighet som har gjort atf dessa irtte har kommit till. Folkpartiet har ju år efter år krävt iuskolningsplaf-ser och ungdomsavtal, men nu står ni där utan att ha lyckats- och då skall ni genom byråkratisk krånglighet låta påskirta att det är etf sätt att tvinga parterna. Gör det konstruktivt i stället! De kafferep som brukar hållas på Rosenbad kanske skulle kunna hjälpa till en början. Det är bättre ärt atf krångla till det på det här sättet.

Anf. 111 INGVAR KARLSSON i Bengtsfors (c) replik;

Herr talman! Johnny Ahlqvist säger att vi målar upp en bild som inte stämmer med verkligheten. Då gör väl även Sigvard Marjasin det, och Curt Perssort och alla lärarförbuudcn, så vi är infe ensamma på den punkten i så fall.

Visst är det kvinnorna som drabbas om man skär ned dagantalet i stödet. Det är ju kvinnorna som är deltidsanställda. Och visst är det de svagare regionerrta som kommer att drabbas - utan tvivel är det så. Folk väljer att sluta sin deltidsanställrting, och sedan flyttar de rtågon anrtansfans där det finns ett bättre tryck på arbetsmarknaden.

De nya ersättrtirtgsreglerrta är alltså en fientlig handlirtg dels ur jämställdhetssynpunkt, dels med tanke på regiortalpolitikert.

Jag ställde ert fråga till Johrtrty Ahlqvist tidigare, som hart irtte svarade på; Varför kunde ni inte ha avvaktat den pågående utredningen om konfartfsfö-def - varför var det så bråttom?

Anf. 112 KARL-ERIK PERSSON (vpk) replik:

Herr talman! Jag tycker Johrtrty Ahlqvist gör det litet väl lätt för sig rtär han säger att vi är orealistiska.. Jag tycker faktiskt det är litet synd aft hart, som såvitt jag förstår har ert arbefarbakgrurtd, skall behöva försvara detta på etf så konstlat sätt. Det är trots allt arbetsgivarna som har utnyttjat systemen, men människorna som har utnyttjats straffas - def är fakta. De som är de största syndarna här är kommuner, landsting och i viss mån handelrt. Dem sätter man ingen som helst press på.

Detta är fakta, och dem kan man infe komma ifrån, hur gärna vi än vill.

Anf. 113 JOHNNY AHLQVIST (s) replik;

Hcrrtalman! Ingvar Karlsson i Bengtsfors åberopade Kommunalarbefare-
förbundets förbundsordförande. Jag har ett annat citat ur Kommunalarbeta
ren, nr 10 år 1987, där man ger uttryck för en helt annan uppfattning:
126 "Nu sätter alla sitt hopp fill de aktivare insatser som AMS signalerat.

Arbetsförmedlingar, arbetsgivare och fackliga företrädare ska hjälpas åt aft hitta jobb så atf deltidsarbetslöshetcn kan pressas ned."

De som arbetar med detta dagligcrt välkomrtar att vi äntligen tar tag i det här problemet - och det är ju vad vi gör nu som först.

Ingvar Karlsson säger: Varför kan rti irtte avvakta? Nej, vi kart irtte avvakta lärtgre därför att det har blivit problem. Inom t.ex. vårdyrken har man oerhörda svårigheter med att rekrytera folk, och särskilt urtgdomar. Det beror på att man inte kan erbjuda heltidsarbete. Inom kommuner och landsting har man satt i system aft def skall vara mindre tjänster, och dem kan infe dessa mänrtiskor försörja sig på. Skall rekryteringen klaras, måste vi fa tag i problemet - och det är alltså vad vi gör här.

Till Sigge Godin vill jag säga: O.K., vi kan kanske lösa dessa frågor vid våra kafferep. Men ett kafferep kan vara en mer konkret handling än yttrartdet rtär rti hade arbefsmarkrtadsministerposfen: Då sade mart bara "lycka till" rtär det blev kris.

Karl-Erik Perssort säger att jag har crt facklig bakgrund och kan försvara detta. Jag säger att jag kan försvara detta därför att jag här ser en möjlighet att lösa det problem som finrts på arbetsmarkrtaden med alla dessa deltidstjänster. Om det hjälper, Karl-Erik Persson, kan jag gärna yttra från denna talarstol att jag tycker att def är fel metod som kommuner och lartdstirtg har saft i system i dag. Jag tror att de flesta socialdemokrater ställer upp på att här måste göras någontirtg. Man kart irtte från dessa arbetsgivare överföra en kostnad, som i dag skulle ligga på kommuner och laudsfing, fill staten. Det är nämligen vad det handlar om här.

Anf. 114 INGVAR KARLSSON i Bengtsfors (c) replik;

Herr falman! Om nu Kommunalarbetareförburtdets tidning har skrivit något artrtat än vad Sigvard Marjasin har sagt tidigare, så kan det väl vara hänt. Mcrt i crt av dagerts kvällstidrtirtgar står vad Curt Persson säger. Jag har läst upp det förut, men jag kart läsa upp def äurtu en gång, så att Johrtrty Ahlqvisf hör def. Det är alltså färskt - trycksvärtan har knappt torkat. Curt Perssort säger att. regeringen "borde ju i stället ha klippt fill mot de arbetsgivare som så lärtge missbrukat systemet med deltidsjobb - posfeu, sjukvården, till exempel". Curt Persson är upprörd över atf regeringen vill bestraffa 50 000 delfidsarbetslösa för atf de är utan jobb.

Jag förstår inte hur man kan få fler heltidsjobb gcrtom att sänka antalet dagar för de arbetslösa. Det finrts ju irtgenting som säger att arbetsgivarna då kommer att inrätta heltidsjobb i stället.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Sysselsättningsskapande åtgärder

Anf. 115 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:

Herr talman! Jag vet inte vad Ingvar Karlsson i Bengtsfors är ute efter. Skall, riksdagen fatta ett beslut där man säger att så här skall det vara mellan de avtalsslutandc parterrta? Def måste väl yara det som ni är ute efter, när man skall ha någon form av bestraffning mot arbetsgivarna.

Atf sänka antalet dagar sätter press både på de fackliga organisationerna och på arbetsgivaren, och det är def som är avsikten med förslaget. Vi kart inte bara låta det nuvarande systemet rulla på i all evighet, för då kommer vi aldrig till skott. Jag tror att denrta press kommer aft innebära aft de fackliga

127

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Ändring av vissa arvoden m. m. inom riksdagens förvaltningsområde

organisationcrrta, och ävert arbetsgivarrta, rtu får upp ögonen för det problem som här finrts - för def är vad det handlar om.

Anf. 116 MONICA ÖHMAN (s);

Herr talman! Låt mig fa kammarens anspråk i ungefär en minut och säga någonfing om det projekt som pågår i östra Norrbotten.

Jag hade begärt ordet främst för att jag ville uttrycka min stora besvikelse över att en lärtsbo har skrivit under en mofiort där mart yrkar avslag på de särskilda pertgar som går till östra Norrbottcrt. Mcrt på grurtd av dert tidspress som vi har just uu - jag förmodar att i alla fall de flesta vill hem i morgon -skall jag fatta mig mycket kort och bara säga följande;

Regerirtgert tror på detta projekt som pågår i östra Norrbotten, och def gör också utskottsmäjoriteten. Jag har förhoppningen atf majoriteten i kammaren också skall göra det rtär vi går till beslut i frågan, trots reservation 20 i betänkandet. Vi får helt enkelt infe med något annat beslut rasera det som håller på att byggas upp. Vi måste ge ekonomiska förutsättningar till alla dem som satsar stor egen arbetsinsats för att vi skall lyckas och kunna ge Tornedalen möjlighet att överleva.

Jag yrkar avslag på reservation 20 och bifall till utskottets hemsfällan.

Överläggnirtgert i detta ärende var härmed avslutad. (Beslut fattades efter debatten om konstitutiortsutskottets betänkande 37.)

Kammaren övergick till aft debattera konstitufionsutskoftets betänkande 37 om ändring av vissa arvoden m. m. inom riksdagens förvaltningsområde.

Ändring av vissa arvoden m. m. inom riksdagens förvaltningsområde

128

Anf. 117 NILS BERNDTSON (vpk);

Herr talman! När arvoden höjs på ett område följs detta ofta av motsvarande höjningar på andra områden. Men äi- denna automatik riktig? Bör inte arvodena prövas i varje särskilt fall?

Frågorrta är berättigade av den anledningen att riksdagens förvaltningskontor föreslår eri höjrting av arvodena för vissa uppdrag med omkring 15 % och som motiverirtg artför att arvodena för vissa uppdrag inom departementsområden höjdes vid årsskiftet.

Vi har från vpk motsatt oss de föreslagna höjnirtgarna. Det finns ett särskilt skäl för detta, mot bakgrund av förvaltningskontorets besked att man senare avser atf se över arvodesstadgan i sin helhet och återkomma till riksdagen i frågan.

Varför inte vänta till dessmed krav om höjningar? Aft först höja arvodcrta och sedan se över frågan i sin helhet verkar infe vara rätta gången. 1 avvaktan på den aviserade översynen bör enligt vår mening framställningen om höjda arvoden avslås. I samband med en sådan översyn kan arvodenas storlek prövas.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall fill den reservation som fogats till KU:s betänkande nr 37.

Anf. 118 STURE THUN(s): Prot. 1986/87:136

Herr talman! Med hänvisrting fill de motiveringar som finns i u.tskottets 4 juni 1987.

betänkartde ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställart. v , .

Ändring av vissa arvo-

denm.m.inomriks-

Overläggmngcrt i detta ärende var härmed avslutad. _, r-,-

"" dagens forvaltnings-

område

Kammaren övergick till att fatta beslut i de förevaraude ärcrtderta.

Utbildningsutskottets betänkande 31

Utskottets hemställart med godkänrtartde av utskottets motiverirtg - som ställdes mot utskottets hemställart med godkärtnande av den i reservationen av Pär Granstedt och Larz Johansson artförda mofiverirtgcrt - bifölls med acklartiafion.

Näringsutskottets betänkande 40

Mom. 1 (avslag på propositionen, m.m.)

Utskotfets hcmsfällart - som ställdes mot reservation 1 av Christer Eirefelt m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 2 (energibeskattrtirtgen) Hemställan

Utskottets hemställan - som ställdes mot hemställan i reservafiort 2 av Erik Hovhammar m. fl. - bifölls med acklamation.

Motivering

Utskotfets motiverirtg - som ställdes mot dcrt i reservafiort 3 av Ivar Frartzért och Per-Ola Erikssort artförda motiveringert - godkändes med acklamation.

Mom. 3 (prövnirtgsplikfiga råvaror) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av John Anderssort

- bifölls med acklamatiort.

Mom. 4 (artvärtdrtirtg av returpapper) Utskottets hemställart - som ställdes mot.reservafiort 5 av Johrt Artdersson

- bifölls med acklamation.

Mom. 5 (prövningspliktiga anläggrtirtgar)

Utskottefs hcmställart - som ställdes mot reservatiort 6 av Ivar Frartzért och Per-Ola Erikssort - bifölls med acklamatiort.

Mom. 6 (prövrtirtgsinsfarts)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 7 av John Artdersson

- bifölls med acklamation.

Mom. 7 Utskottets hemställan bifölls.

129

9 Riksdagensproiokoll 1986/87:136

Prot. 1986/87:136 Arbetsmarknadsutskottets betänkande 19
4 juni 1987 Mow. 7 (lårtgfidsarbetslösa)

Utskoftets hemställan - som ställdes mot dels reservafion 1 av Alf

Wennerfors m.fl., dels reservation 2 av Ingvar Karlsson i Béngtsfors och

Görel Thurdirt - bifölls med acklamatiort.

Mom. 2 (förlängd fid för jobbsökarakfivitefer)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservatiort 3 av Alf Wennerfors m.fl. - bifölls med acklamatiort.

Mom. 3 (placering hos enskilda arbetsgivare) Hemställan

Utskottets hemställan - som ställdes mot hemsfällan i reservafion 4 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Görel Thurdin - bifölls med acklamafion.

Mofivering

Utskoftets motiverirtg - som ställdes mot dcrt i reservatiort 5 av Alf Wennerfors m.fl. anförda motiveringert - godkärtdes méd acklamation.

Mom. 5 (inskolningsplafser) Hemställan

Utskottets hemställan - som ställdes mot hemställart i reservation 7 av Charlotte Branting m, fl, - bifölls med acklamation.

Motiverirtg

Utskottets motivering - som ställdes mot den i reservafion 8 av Alf Wennerfors m.fl. anförda motiveringen - godkändes med acklamation.

Mom. 6 (utvidgat uppföljningsansvar för ungdomar)

Utskottets hemställan - som ställdes mot-reservatiort 9 av Alf Wcrtnerfors m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 7 (begrärtSrting av arbetslöshetsersättnirtgarna vid deltidsarbetslöshet)

Först biträddes reservation 11 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Görel Thurdin med 41 röster mot 16 för reservation 12 av Karl-Erik Persson. 247 ledamöter avstod från att rösta.

(Irtgrid Rortrtc-Björkqvist (fp) ärtmälde att hort avsett att avstå från aft rösta men markerats som frårtvarande.)

Härefter biträddes reservation 10 av Alf Wennerfors m.fl. med 66 röster mot 53 för reservation 11 av Ingvar Karlsson i Bertgtsfors och Görel Thurdin. 186 ledamöter avstod från att rösta.

Slutligen bifölls utskottets hemställan med 188 röster mot 67 för reservation 10 av Alf Wennerfors m. fl. 53 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 8 (artvisande av särskilda medel till åtgärder för delfidsarbetslösa)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservatiort 13 av Alf Wcrtrtcrfors m.fl. - bifölls med acklamation. 130

Mom. 9 (facklig vetorätt när det gäller deltidsarbete m. m.) .. Prot. 1986/87:136

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 14 av Karl-Erik 4juni 1987 Persson - bifölls med acklamation.

Mom. 10 (insatser i anlednirtg av handelsbojkotten mot Sydafrika)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 15 av Alf Wennerfors m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. Il (anslag till Arbcfsmarknadsutbildrting)

Utskottets hemställan -som ställdes mot reservation 16 av Alf Wennerfors m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 12 (redovisning för kostnadsökrtirtgen irtom arbetsmarknadsutbildningen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 17 av Ingvar Karlsson i Béngtsfors och Görel Thurdin - bifölls med acklamafion.

Mom. 15 (anslag till Sysselsättnirtgsskapartde åtgärder)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 19 av Ingvar Karisson i Bertgtsfors och Görel Thurdirt - bifölls med acklamation.

Mom. 16 (anslag till Utvecklingsinsatser i östra Norrbotten).

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 20 av Alf Wennerfors m. fl. - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Konstitutionsutskottets betänkande 37

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservationen av Nils Berndtson - bifölls med acklamation.

13 § På förslag av tredje vice talmannen beslöt kammaren medge att närirtgsutskottets betärtkande 1986/87:36, skatteutskottets betänkande 1986/87:40, näringsufskottets betänkanden 1986/87:29 och 37, utrikesutskottets betänkande 1986/87:18 samt rtäringsutskottets betänkande 1986/87:31 debatterades i angiven ordning och att voteringarna ägde rum i ett sammanhang sedan debattert i samtliga dessa ärcrtdcrt avslutats.

Föredrogs rtärirtgsutskottets betärtkartde

1986/87:36 om rty bartklagsfiftrting (prop. 1986/87:7 delvis, 1986/87:1.2 -. delvis, 1986/87:76 delvis, 1986/87:90 delvis, 1986/87:100 delvis,

1986/87:142 och 1986/87:148),

skafteutskottets betänkande

1986/87:40 om vissa ändrirtgar i beskattningsreglerna rörande.bartkfusioner 131

(prop. 1986/87:42 delvis).

Prot. 1986/87:136 näringsutskottets betärtkartden

4 juni 1987 ,. 1986/87:29 om värdepappersmarknadcrt (prop. 1986/87:141),

Ny banklagstiftning

1986/87:37 om ärtdringar i lagstiftnirtgert för stads- och lartdshypoteksinstitu-tionerna (prop. 1986/87:145),

utrikesutsköttets betänkande ,

1986/87:18 om Sveriges förhållartde fill EG samt

näringsutskottets betänkande .

1986/87:31 om tjärtstesektorn.

Kammaren biföll näringsutskottets hemställan om aft utskotfets betänkartde 36 om ny banklagstiftrtirtg skulle avgöras efter endast en bordläggning, varefter detta betänkande upptogs till behandlirtg.

Ny banklagstiftning

132

Anf. 119 NIC GRÖNVALL (m);

Herr talman! Det är ett nöje att fa fill orda inför denna koncentrerade kammare med dess intresse för denna centrala lagstiftningsfråga. Jag väntar mig att ledamöterna är kvar i kammaren under mitt 20 minuter långa anförande.

Jag vill först ta upp den väscrttliga kritik som vi har framställt mot handläggningen av denna fråga. Den första propositionert överlämnades till riksdagen i oktober, och den föranledde då gängse motiortsrond, varefter dert lades in i riksdagens mycket långa kö av obehartdiade propositioner. Under fiden propositionert låg i dertrta kö fortsatte kreditmarkrtadskommittért sitt arbete. Dess ordförartde erbjöd offentligt och gärna synpunkter på kreditmarknaden. Många gånger stod de uttalandenai strid med vad propositionert inrtehöll.

Ansvarigt statsråd, Bengt K. Å. Johanssort, erbjöd på samma sätt om och om igcrt syrtpunkter på banklagstiftningen, allt medan propositionen vilade lugrtt i riksdagens kö av obehandlade propositioner.

Under våren hamnade på riksdagens bord nya propositioner som innebar ändrade lagförslag på centrala områden av det som den ursprungliga proposifionen omfattade. Riksdagen hade alltså först ett regeringsförslag, sedan ytterligare några regcringsförslag och dessutom ett antal av ansvarig minister gjorda uttalanden i samma fråga att ta ställning till. .

Jag vill med de här inledande orden markera min ufomordcrttliga skarpa kritik mot det sättet att bedriva lagstiftningsarbete i viktiga frågor.

Jag tror att det bör sägas från dertna talarstol att den som har den mest otacksamma uppgiften i def offentliga Sverige för närvarande faktiskt är kreditmarkrtadskommittért. Jag tror att kommittért aldrig kommer i kapp utvecklingen på marknaden. Om inte vår regering beslutar sig för atf upphöra med att gcrtomreglera ävcrt kredifmarkrtadcrt, förutom alla artdra marknader den försöker gcrtomreglcra, kommer vi att sitta med en kredit-marknadsutredrtirtg, som arbetar i evighet och försöker hinna i kapp

utvecklingen på marknaden. Det är en situation som vi infe kan leva med.

Dcrt lagstiftrtirtg som vi nu har att ta ställning till, herr talman, är i stor
utsträcknirtg väldigt ccrtfral. Bankerna spelar en viktig roll i hela samhällsli
vet oCh ävcrt i det politiska livet. Vi får irtte glömma att bartkerrta deltar i
firtartspolitiska övervägartden och finanspolitiskt agerartde, kreditpolitiskt
agerande, man kan t.o. m. säga skattepolitiskt agerande. Därför är verkligen
banklagstiftrtirtgen av central betydelse, och det är lite beklagligt att den
kommer så sent på säsortgert att vi måste, med all respekt för riksdagerts
arbetsformer, lägga dcrt till handlingarrta utan att genomföra debatten på
djupet. Jag vill gärna säga att vi som är kritiska respekterar behovet av en väl
genomförd banklagstiftnirtg. -

Bartkerrta deltar i samhällslivet på etf urtikt sätt. De tar hand om
insättarnas medel och placerar dessa, och det är nödvärtdigt att det
förekommer kontroll som säkerställer spararnas insättningar. Det är en
hållning till banklagstiffrting som är helt internationell och som vi helt delar.
Den hällningcrt gör def också nödvändigt att säga att det för en sådan
banklagstiftning krävs en effektiv och kompetent bartkirtspektiort. Vi -har
irtgert irtvändnirtg emot aft kreditmårknaden och de firtartspolitiska aktörerna
står under tillsyn av en kompetent bankinspektion som agerar-inom kända
ramar. - -

(Dert uppvaktning jag utsätts för nu av beundrande kammarkolleger känns verkligen stärkande inför det jag har att säga!)

Jag har tänkt disponera mitt anförande så att jag först talarom de s.k. finansiella koncernerna, sedan om de s. k. gåvorna och fill sist gör en- kommentar som jag hoppas att särskilt Åke Wictorsson skall glädja sig åt, eftersom hart deltog i en debatt i början på veckan i liknande ämne.

Vi har alltså att ta ståndpunkt fill en av de två certtrala förärtdringarna av den ursprungliga propositionen i dagens behandling av svensk banklagstift-rting, den rtämligert om firtansiella kortcerrter.

Jag vill gärna peka på det befängda sätt på vilket denrta regering låter riksdagen fa ställning till viktig lagstiftnirtg.

I dcrt kraftfullt utvecklade firtansmarknäden skapades tanken på att bilda en finartsiell kortcérn, som sedermera fick namrtcf Göta firtans. Den-skapades helt inom ramen för gällande lagstiftning, och den kuude utvecklas irtom gällartde lagsfiftning. Men regeringert kände av någon artledning behov av att gå irt och göra sirta berömda reglerirtgar, alldeles utan grurtd.

Den här reglerirtgcrt skulle man bygga på någon form av utredrting. Man beställde av finartsdepartemerttet crt promemoria i saken. Den kom-att irtrtchålla ert lång rad påsfåendcrt utan grund, av vilka man sedah drog slutsatser som passade irt i det av regeringen örtskade mörtstret. Promemorian gick på remiss, öch detär därför jag särskilt vill behandla detta ämne. Remissen medförde crt förödartde kritik, framför allt från den alltid vakna och intresserade hovrätten över Skåne och Blekirtge. Den konstaterade att man kunde ifrågasätta om inte denna lagstiftnings uppbyggnad verkligen innebar ett brytartde av riksdagens normgivningsmortopol, och mart ifrågasatte om inte lagstiftningcrts mycket tydliga retroaktiva karaktär egerttligen gjorde aft den stred mot svensk lag.

Lagrådet yttrade sig, och jag vill gärna säga, så att det står i riksdagens

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Ny banklagstiftning

133

Prot. 1986/87:136 4juni 1987 .

Ny banklagstiftning

134

protokoll, att detta lagrådets yttrande gör att jag allvarligt vill ifrågasätta lagrådets kompetens. Inte med ett ord kommenterade lagrådet hovrättens över Skåne och Blekinge mycket allvarliga kritik. Jag måste säga aft det är unikt att de högsta domarna i Sverige inte med ett ord orkar med att kommentera en domstol, som uttalar grundläggande kritik mot ett lagstiftningsförslag.

Vi moderater har också sagt att det är orimligt att i dag framlägga ett förslag till lagstiftning om finansiella konccrrtcr, en lagstiftnirtg som har kritiserats på goda;rättsliga grurtder och därtill, framför allt, av ansvarigt statsråd betecknas som en provisorisk lagstiftnirtg, samtidigt som vi vet att kreditmarknadskommittén kan förväntas lägga fram sitt slutyttrandc urtder 1987.

Vi skall alltså på provisorisk basis skapa en finartsiell koncerrt som erbjuds att attrahera sparares medel.

Jag tycker att det är förvånärtde att irtte fler i riksdagen reagerade starkt negativt på Gota-lagstiftnirtgcrt och dess rtågot provisoriska karaktär. Det förvånar mig att man ens en gång kan försvara att detta får tjärta som en grund för att attrahera finansmarknadens aktörer att satsa pengar. Vi kan faktiskt vänta oss att kreditmarkrtadskommittért inom loppet av ett halvt år kommer med ett förslag som omintetgör cxisfcnscrt av Göta finanskoncernen.

Lagstiftnirtgert i sig kart mart beteckna som endera ett missfoster eller ett monster. Den är ett missfoster därigenom att den inte löser några problem. Den är grundad på undantag från undantagen. Och man kan beteckna den som ett monster eftersom den innehåller i sig möjligheterna till misstolkningar eller snarare kanske omöjligheterna till en god tolknirtg.

-Ty lagstiftningen säger att man skall begränsa rätten till ägandet av banker, men säger samtidigt att denna regel kan dispenseras av regeringen utan att man anger grunden för dispensen.

• Den säger vidare att den finartsiella kortcernens moderbolag skall tillhartdahålla en hundraprocentig kapitaltäckning, trots att för de enskilda företagen i koncernen gäller gängse kapitaltäckningsregler för banker och fondkommissionsbolag; Inseende att denna regel är närmast omöjlig och framför allt alldeles onödig lägger regeringen även i det hänseendet på en dispensregel och-säger att regeringen skall ha rätt - utan att tala om på vilka grunder - att ange att dispens får lämnas från den stränga kapitaltäckningsre-geln.

Detta, herr talman, gör.att jag anser att denna lag kan kallas för ett monster ur lagstiftrtirtgssyrtpunkt. Mart måste kräva att svcrtsk lagstiftrting innehåller regler som kan förstås av alla. Vi såsom riksdagsmän har alla skäl i världen att kräva att lagstiftnirtg och rtormgivning skall ges av riksdagen och att regeringert inte ges en opreciserad dispensrätt. Det är inte en lagstiftning i den mening som riksdagsordnirtgert och regeringsformen föreskriver. Det är ett övergrepp på riksdagens norrngivningsräft, och det är vad hovrätten över Skåne och Blekinge påpekade.

- -Vi moderater har en reservation på denna puukf. Jag yrkar bifall till den, och naturligtvis, herr falman, yrkar jag bifall till alla de reservatiorter som inlämnats av moderaternas företrädare i näringsufskotfef.

Jag vill vidare tala om gåvor från bankaktiebolag. Porten öppnas till denna möjlighet därigenom att i såväl aktiebolagslagert som bartkaktiebolagslagen finns en regel som möjliggör för bolagsstämma i bartk att ge gåvor, men begränsningarna är väldigt tydliga. Gåvorna skall ges irtom ramen för det möjliga, och gåvorna skall inte avse anrtat ärt obetydliga värdert. Det finrts en annan term för detta, men det kan vi lämna därhän.

Det centrala i det jag vill säga är nämligen inte denna lagregel, utan det exempel vi fått i Sverige på att det finrts stora aktieägargrupper som irtte äi-beredda att acceptera att de certtrala ledningarna i bankerna och de stora akfieägargrupperna i bartkerna disponerar bankernas resurser för att i uppgörelser på styrelsenivå med regerirtgert förta aktieägarna deras rätt till vinstmedel. Man må tycka vad man vill om detta. Vi känrter ju fill vad som har härtt i Sverige, rtämligen dcrt vittbekartta uppgörelsen om de 600 miljonerna över tre år.

Man kan emellertid konstatera att på varje bartkaktiebolags stämma där den här frågan behandlades uttalade minoritetsaktieägarna stort engagemartg och förtrytelse över att detta beslut hade fattats över deras huvuden. Tillsammarts med folkparfiet yrkar vi och moderaterna i en reservation som är fogad till betänkandet att man måste igårtgsätta ert utredning för att stärka minoritetsskyddet så att dessa övergrepp inte kan fortgå.

Till sist, herr talman, vill jag ta upp en fråga som möjligen ligger något vid sidan av. Under gårdagért fördes en debatt om sparbankers vinstdispositioner. Detta ämne behandlas även i näringsufskottets betänkande om banklagstiftrtirtgen. Sparbankerrta har börjat tillämpa ett virtstandelssystem för sina anställda, och näringsutskottet hade anledning att överväga huruvida detta var ett ingrepp i huvudregeln i sparbankslagen om att sparbanker inte får lov att göra vinstdispositioner. Vinster i sparbanker får endast disponeras förbankcrts egert verksamhet. I dert debatt som fördes i går om artdel-i-vinst och arbetsgivaravgifter för sådana uttalade statsrådet Feldt att detta vore ert orättvisa gerttemot sparbankerna med hänsyn till att de inte finge ta del av resultatet i en sparbank pm man godkände att bankanställda finge del i bankers virtster.

Jag är därför angelägert att härtvisa dert intresserade betraktaren av detta problem - framför allt finartsmirtistern trots att han inte lyssnar, men jag antar att han har vissa "kunskapare" i salen - fill s. 38 i näringsutskottets betänkartde, där mart i ett gartska lårtgt avsrtitt beskriver resultatandelssyste-met för artställda i sparbartker, vilket uppenbarligen är ett system som landets finansminister inte känner till, trots att hela frågan handläggs på samma departement.

Jag skall gärna erkärtrta att detta mitt sista avsnitt i anförartdet har jag tagit upp eftersom jag till riksdagens protokoll gärna vill foga anteckningert att finansmirtisterrt irtte kart sitt eget ansvarsområde.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Ny banklagstiftning

Anf. 120 CHRISTER EIREFELT (fp);

Herr talman! Enligt folkpartiets uppfattnirtg borde regeringerts förslag till ny banklagstiftning egentligen avvisas av riksdagen. Vi har pekat på en rad brister som motiverar det, och det var-också vårt ursprungliga yrkande..

För att inte fördröja en lagtekrtisk anpassrting av banklagstiftningen till

135

Pi-ot. 1986/87:136 4 juni 1987 '

Ny banklagstiftning

136

bl. a: aktiebolagslagen, och inte förhindra de förändringar som bör komma till stånd, har vi i stället valt atf infe säga blankt nej. I stället påpekar vi i reservatiorter de allvarliga brister som firtrtS i förslaget. Samtidigt urtderstryker vi aft det är crt provisorisk åtgärd vi på det här sättet medverkar till.

I samband med att kreditmarknadskommitténs betärtkande blir klart kommer folkpartiet att fortsätta verka för att vi. kommer bort från den onödiga detaljreglering som präglar inte bara den hittillsvarande utan också den rtya lagstiftningen.

Redan den här programförklaringert avslöjar vår grundläggande krifik av förslaget till ny banklagstiftning, nämhgcrt att dcrt inte tillgodoser vårt krav på en gertomgripande avreglering.

Nu accepterar folkpartiet regeringens förslag trots de här väsenfliga och övergripande invändningarna. Skälet fill det är alltså atf vi infe vill fördröja de posifiva inslag som finrts.

Efter det att detta är-sagt skall, jag kortfattat redovisa några av de konkreta invändningar som vi har mot förslaget och de frågor som behandlas i betänkandet, där vi har en artrtart uppfattning än socialdemokraterna.

Eftersom folkpartiet har en stark tilltro till den fria marknaden anser yi att det är hushållen och företagens efterfrågan på finartsiella tjänster som bör avgöra om en efablerirtg skall komma fill stårtd eller irtte. Statens uppgift bör begränsas till att kontrollera att bank- och kreditinstituten följer gällande regler. Därför menar vi aft behovsprövningcrt måste avskaffas.

Sedan några år tillbaka-har utländska banker rätt att etablera sig i Sverige. Det är bra. Men ert logisk fortsättnirtg borde vara att svcrtskar och utlärtrtirtgar får möjlighet att gemertsamt äga banker, enligt samma regler som gäller för andra aktiebolag. Vi är övertygade om atf en sådan möjlighet skulle få positiv effekt för det ekonomiska samarbetet.

Folkpartiet har alltid motsatt sig systemet med statlig representatiort i affärsbankernas styrelser, och vi är det enda parti som infe heller nominerat personer till styrelserrta.

■ Styrelserepresentationen innebär en sammanblartdning av statens och närirtgslivets roller och skapar oklara ansvarsförhållandcrt. Det firtns mycket starka principiella skäl som talar mot dert här formcrt av statligt irtflytartde på affärsbartkerna:

De här nackdelarna har givetvis ökat ytterligare sedan regeringen numera dessutom skall godkänna vilka personer som skall bli ordförande i banksfy-relserna. Vi tycker precis lika illa om det systemet, och av samma skäl.

I det här sammanhartget är det för resten näsfart omöjligt att urtdvika att komma irt på den mycket omdiskuterade överenskommelsen mellan regeringen och affärsbartkerrta om 600 miljoner fill forskningen - Nic Grönvail talade också om denna överenskommelse. Det arrangemartget är minst sagt tvivelaktigt såväl från prirtcipiell som frårt ekonomisk utgårtgspurtkt.

Def är irtte svårt att se den röda tråden i regeringerts handlande. Överenskommelser mellan statsråden och storföretagen är ju numera snarare regel än undantag.

Bartkerrtas agerande är därför egentligert mer artmärkningsvärt, infe minst med tanke på deras mårtga små aktieägare. Def var välgörartde att beslutert utsattes för hård kritik på bolagsstämmorrta. Vi mcrtar att den här händelsen

visar att minorifefsskyddsreglerrta måste ses över. Det kräver vi i crt av reservationerna. Jag yrkar bifall till denna liksom till de övriga reservationer som folkparfiet står bakom.

Anf. 121 IVAR FRANZÉN (c);

Hcrrtalman! Den nyabanklagsfiffrtingcrt är mycket omfattartde. Trots det som Nic Grörtvall sade tidigare är nyheterna dock ganska få och i huvudsak hartdlar det om crt modernisering och anpassrtirtg till de betydande förändringar som skett inom bankväscrtdef.

Näringsutskoftet har i sin behartdling gjort några sakliga förändringar av regeringerts olika förslag och crt rad formella justeringar. Detta har gjorts av etf enigt utskott.

Def är uppenbart aft det kvarstår gauska omfattartde behov av ytterligare kompletteringar och förändrirtgar i banklagstiftningen.

I huvudsak är de förändringsförslag som har diskuterats i utskottet föremål för utredning i kreditmarknadskommittén. Därför har vi i centern valt aft avvakta def beslutsunderlag som kreditmarknadskommitténs förslag kommer aft utgöra. Vi menar aft även om något av de diskuterade förslagen utan större risk kunde ha antagits redan nu, finns det en uppcrtbar fördel i att få ert samlad behandlirtg av utesfåcrtde frågor. Sartrtolikt kommer det också till rtågra ytterligare förslag under resans gång. Enligt vår bedömnirtg är irtgert fråga av så avgörande eller brådskande karaktär atf den nödvändigtvis måste behandlas i detta sammanhang.

Herr talman! Jag har gjort dertna redovisnirtg för att poärtgtera aft det förhållandet atf centerrt irtte är med på m- och fp-reservationer infe nödvändigtvis irtrtebar att vi har avvikartde mertirtg i sak. I flertalet fall är dcrt avgörande skillnadcrt dert att vi vill avvakta möjlighetert till ert grundligare belysning och behandling av frågorna.

Vi har dock en gemensam icke-socialistisk reservation, och dcrt avser regeringens rätt atf utse ordförande i bankaktiebolag. Vi i centerrt artser, liksom moderaterrta och folkpartiet, att detta är en otillbörlig inblandning i bankaktiebolagens inre artgelägenheter, som kan få klart negativa effekter på bartkerrtas effektivitet och självstärtdighet.

På två artdra puukter har certterrt funnit anledning till reservation;

Dels vill vi i centern aft kreditmarknadskommittén prövar lämpligheten av ett försäkringsskydd för insättarnas pengar. Försäkringen avses utgöra en kompletterirtg av nuvarande kapifaltäcknirtgsregler.

Dels mertar vi atf icke nödvändiga kostnader skall urtdvikas och föreslår därför att små lokala bauker med begränsad ekonomisk omslufnirtg skall befrias frårt kravet på att mirtsf ert revisor skall vara auktoriserad eller godkänd.

Herr talmart! Med härtsyrt till kartimarcrts arbefssituafiort avstår jag frårt ytterligare kommcrttarer och artalyser och yrkar bifall till reservatiorterrta 8, 10 och 16 samt i övrigt till utskottsmajoritetens förslag.

Anf. 122 ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talman! Förslagen till bankrörelselag, bankaktiebolagslag, sparbankslag och en föreningsbankslag avser främst en teknisk anpassning till

Prot. 1986/87:136 4juni 1987

Ny banklagstiftning

137

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Ny banklagstiftning

138

andra lagar, främst aktiebolagslagen. Den snabba utvecklingen på bankmarknaden har nödvändiggjort denrta översyn, som i stor utsträckning är formell, utan atf man har avvaktat kreditmarknadskommitténs arbete, som nu förutses föreligga senast vid årets slut. Resultatet av kreditmarknadskommitténs arbete kan dock infe bli lag förrän troligast tidigast under 1989. Med hänsyn härtill är def nödvändigt att göra den nu aktuella översynen.

I anslutning till detta vill jag dock här inarkera betydelsen av aft kreditmarknadskommittérts arbete bedrivs srtabbt och aft ert total översyn av banklagstiftrtirtgcrt kan ske snarast med utgångspunkt i detta arbete.

Ett förtjänstfullt arbete har utförts av rtärirtgsutskottets kausli vid den slutliga formella justeringert av regeringerts förslag, vilket utskottet i huvudsak ställer sig bakom. Jag upplever därför atf den av Nic Grönvall påtalade brisfen att vi inte nu. får tillfälle till en fördjupad diskussiort i någon mån uppvägs av det omsorgsfulla beredrtingsarbetet i rtärirtgsutskottet. Utgårtgspunkten för utskottets arbete har yarit att de olika bartkinstitutens särart skall bevaras. Dessutom har målsättnirtgert varit att jrtte rtu genomföra sådana sakliga ändringar som kan anstå till dess resultatet av kreditmarknadskommittérts arbete föreligger.

I det här sammanhanget behandlas också regerirtgens förslag om provisorisk möjlighet för vissa sparbanker att få dispens från normalt gällande kapitaltäckningsregler. Här behandlas också förslaget om nya provisoriska regler för firtartsiella kortcerner.

Jag ber, herr falman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

19 reservationer har fogats till betärtkandet av de borgerliga partierna. Av dessa reservationer är dock bara två gemertsamma för de tre borgerliga partierrta. Detta får i rtågon ,mån tjärta som motvikt fill' Nic Grönvalls beskrivning av den ufomordcrttliga oenighet som skulle föreligga i det här ärendet - jag upplever inte aft den beskrivningen är riktig.

I den Crta reservatiortCrt, rtr 16, vill de fre parfierna slopa regeringerts rätt att godkärtrta affärsbartksstyrelserts val av ordförartde. Utskottsmajoriteten anser att.denna möjlighet bör finnas kvar. Den möjliggör ett förstärkt irtflytande för det allmänna utan större ingrepp i det institutionella systemet. Affärsbankerna har i många sammanhang en nyckelroll i förhållande fill kunder och företag. Erfarertheterrta har, ävcrt om systemet furtnits endast kort tid, visat att def är värdefullt att dertna möjlighet finrts.

Dcrt artdra gemertsamma borgerliga reservatiortCrt är rtr 19, där mart artser atf det nu gällande maximibeloppet för en fondkommissiortärs hartdelslager är för lågt och att det bör höjas frårt 50 milj. kr. till 100 milj. kr.

Enligt propositionen skall crt bank i fortsättrtirtgen kunrta äga.eff fortdkom-missiortsbolag samtidigt som dert driver crt fortdkommissiortsrörelse irtom bartken, under förutsättning atf bolaget är helägt av bankert. Enligt reservanterna skulle detta, komma aft-irtnebära att maximibeloppet skulle behöva gälla för två företag tillsammarts.

Aft banken väljer aft arbeta med två olika företag mofiverar infe i och för sig aft hartdclslagret utökas. Avgörartde för bedömrtirtgcrt av hartdelslagrets maximisforlek måste bli andra förhållanden, såsom marknadens utveckling, men också handclslagrets strategiska position i fortdkommissiortärsverksam-

heten. Ställning fill detta får tas i samband med den översyrt av värdepappersmarknadcrt som nu sker.

Slutligcrt vill jag artknyta till Nic Grönvalls kommentarer fill gårdagens debatt om sociala avgifter på vinstandelar, där han hänvisade till den del av debatten som beskrev de orättvisor som kunde uppkomma mellan olika löntagare i olika bankföretag beroende på vinstutvecklingen. Det är ju obestridligt, Nic Grönvall, att det med ett vinstandelssystem som bryter sönder den lörtcpolifik som i övrigt utformas blir det de banker som har de största vinsterna och de största möjligheterna som kommer att bli ledartde och som därmed slår uudart fötterna på övriga, med affärsbankerrta kortkurrerande verksamheter. Ser man på. virtstutvecklirtgen i de olika verksamhetcrrta finner man att det är helt klart att sparbankerna har en lägre vinstutveckling, framför allt av det skälet att deras primära uppgift inte är att redovisa vinster - det står klart utsagt i lagen. Självfallet får sparbartkerrta därmed mindre möjligheter till en sådart här rcsulfattilldclning. Detta förhållande belystes också av finansmirtisterrt.

Herr talman! Med hänvisning till kammarens hårt ansträngda tidsprogram avstår jag från att ytterligare kommerttera reservationerna och nöjer mig med att hänvisa tilLufskottsbctänkandet.

Med det artförda vill jag yrka bifall till utskottets hemställart på samtliga purtkter och avslag på reservatiorterrta 1-19.

Prot. 1986/87:136 4juni1987

Ny banklagstiftning

Anf. 123 NIC GRONVALL (m);

Herr talmart! Med hänvisnirtg fill det av många omvittnade goda målet att begränsa kammarens arbetstid i kväll skall jag kommentera endast ert av de syrtpurtkter Åke Wictorsson framförde, nämligen dcrt som gällde ordförart-devalet.

Vi vet att dert lagregel som i strid med de borgerliga partierrtas vilja infördes om rätt för def allmänrta aft ;utse ordförartde i styrelserna för affärsbankerna har kommit att anvärtdas för artdra syftert ärt det som lagert avser. När det gällde valet av ordförartde i Skaraborgsbanken uttalade regeringen alldeles entydigt att den genom att ge ett underkännande av aktieägarnas val av styrelseordförande fill känna ville markera för aktieägarna att regeringert ville styra ägandet. Detta är ett avgörande skäl till att det allmännas rätt att utse ordförande i styrelserna för affärsbartkerrta måste bori.

Övcrläggrtirtgcrt i detta ärcrtde var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter debattert om näringsufskottets betänkartde 31.)

Beträffartde skattcutskotfets betänkartde 40 konstaterade tredje vice talmannen att ingen talare var anmäld.

Kammaren övergick därför tillatt debattera näringsutskottets betänkartde 29 om värdepappersmarknaden.

139

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Värdepappersmarknaden

Värdepappersmarknaden

Anf. 124 PER WESTERBERG (m):

Herr falman! Infernafionaliscringcrt under senare tid av börshandeln ställer uppenbarligen nya krav på marknadert och dess etiska regelverk. När samma aktieslag i svenska börsnoterade företag handlas dygnet runt och jorden runt ställer det krav på likartad börsefik på samtliga börser.

Detta kommer att ställa stora krav på artpassningsförmåga och srtabbhet i det gemensamma etiska regelverket. Det är därför av vikt att detta i första hand kommer till stånd på frivillig väg, med börsstyrelsert som samordrtarc: Detta medför möjligheter till ert mer flexibel och snabbare anpassrting till nya situationer och nya instrument på marknaden.

För att kunna behålla och återta marknadert för svenska aktieslag som handlas på utländska börser är det vidare viktigt atf de inhemska transaktionskostnaderna är jämförbara med dem som gäller för aktiehandeln på utländska börser. Därför måste omsäftningsskatten på aktieaffärer tas bort så snart detta är möjligt med hänsyn tagen till det stafsfinansiella läget.

Det är viktigt aft den svenska börsstyrelsen i likhet med de utlärtdska börsernas styrelser inte domineras av offentliga represcrtfanter. Det är ett i den västliga världen ganska unikt system. I stället bör aktörcrua och övriga irttressenter på marknaden dominera arbetet i börsstyrelsen. De besitter den bästa kompetensen, och det ger de största utsikterna att snabbt kuuna anpassa sig fill vad markrtadert kräver för atf kunna bibehålla en aktiv och vital börs i Stockholm.

Vidare är det vikfigt aft ett spritt ägartde kart bibehållas och utvecklas i Sverige. Det är viktigt ur såväl demokratisk som frihetlig syuvirtkel. Ett spritt aktieägande, infe minst genom privatisering av delar av de statliga företagen som vi har pläderat för, skapar dessutom ett rtaturligt engagemang för företagandets villkor och möjligheter. Vi tycker därför att det är beklagligt att utskottsmajorifetert icke velat fästa rtågot avsecrtde vid de krav vi har ställt på dcrt mycket Srtabba omvandlingen av börshartdelrt som kommer och som måste ske uuder de kommartde årcrt.

Herr talman! Jag ber med def anförda att få yrka bifall till samtliga reservationer i utskotfsbefärtkartdet.

140

Anf. 125 ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talmart! "Förstatliga börsen!" Ja, nog skulle mau kuurta tro aft def är etf budskap från den pågåertde SSU-kortgresscrt, Men i stället är det vad den av börsstyrelsert artlitade kortsulfcu Håkan Gartell utbrister när hart gått igenom alla uppköpsaffärer på börsen sedan 1984, Hart fortsätter; "Polis och åklagarmyrtdighefer vet rtästart irtgertting om sådant här," "Börscrt har rätt aft titta på avräkningsnotor, men det tror jag aft man inte gärna gör, för det skulle skapa dålig sfämnirtg." "Jag förstår de tjärtstemän som tycker atf def skulle vara oerhört tråkigt, men bevakningen fungerar inte om mart sitter och har trevligt vid samman middagsbord som dem man skall bevaka."

Jag skall be att inför kammaren få presentera ytterligare några citat;

"När det inte fanns insidcrreglcr var det lätt att göra pertgar. Då skulle man varit med." Så säger Anders Wall, en icke obekant s. k. finansmart.

"Dert som mutar direktörer med akfier går fri. Deu som ger bort en halv gris i julklapp åker dit." Så säger Tomas Fisher, en infe heller obekant s. k. finartsman.

Det är mot denna bakgrund kanske inte så förvånande aft det .finns en utbredd misstro hos svcrtska folket mot moralert i näringslivets topp. Enligt en SIFO-undersöknirtg gjord för Veckarts Affärer artser fre av fyra att det är vartligt att ledrtirtgen i börsföretag utnyttjar sirt ställrtirtg för egcrt vinnings skull. Mer än varannan tror att det är vanligt att lednirtgcrt i etf börsföretag undarthåller sannirtgen om företagets ekonomi för aktieägarna om det skulle gå dåligt.

Misstron har också yttrat sig på en rad artdra sätt, Irtte minst har arbetstagarna och deras organisatiorter reagerat mot den klippekortomi som vuxit fram i dertna jordmån. Dessa har ju haft atf under motsvarande tid motta upprepade uppmanirtgar om stark återhållsamhet för atf skydda samhällsekortomin. De unga generafiortcrrta ser sina framtidsbanor i ett gyllene skimmer på börsgolvcrt, medan de vänder ryggen till det tunga och monoforta irtdustriarbetet, Klippekouomin är en cancersvulst som hotar betydande värden i vårt samhälle. Det är tragiskt och skrämmande aft det är så många av aktörerna med centrala positioner som irtte irtser detta,

I Sverige har vi valt att inom ramen för en lagstiftnirtg med vida ramar låta marknaderrta reglera sig själva bl, a. genom börsstyrelsen, nämndert för aktiemarknadsfrågor och näringslivets börskommitté. Detta innebär att vårt regelverk har varit mycket tunt jämfört med exempelvis motsvarartde system i Lortdon och New York,

Nu har utvecklingert klart visat att det inte räcker med denna s, k, självreglering för att hävda de etiska reglerna och skapa rättvisa mellan olika aktörer på marknaderna.

Utskottet hälsar mot denna bakgrund med tillfredsställelse atf utredningert om en översyn av värdepappersmarknaden tillsatts med uppgift att göra en total översyrt av förhållanden i syfte att skärpa lagstiftnirtgert och tillsynen från samhällets sida. Det är viktigt att utredrtirtgert arbetar srtabbt, och med delförslag om så erfordras.

Värdefullt är också de förslag till skärpningar av lagreglerrta mot insider-hartdel som rtu framläggs och att förbudet uu skall inträda redan då det hos det erbjudande företaget har vidtagits någort åtgärd som syftar till och är ägrtad att leda till ett offerttligf erbjudaude.

Samhällets centrala organ för tillsyn och kontroll av värdepappersmarkna-derrta är bartkinspekfionen. Det är viktigt att denna ges resurser aft med kraft ingripa mot de missförhållandert som råder. Det är gartska naturligt aft samhällets kontrollapparat lätt kommer på efferkälkcrt med dcrt furbulcus som spekulationen på de olika värdepappersmarknadcrna skapar. I dagsläget är persortalresurserna otillräckliga och regelsystemet ger inte bankirt-spekfiortcrt de möjligheter som erfordras. Därför är det bra aft regeringen signalerat aft inspekfionen skall få ökade resurser och aft inspektionen också med dagens förslag får ökade möjligheter till insyn.

Det är tragiskt, men kanske samfidigt avslöjande, att moderaterna och folkpartiet i utskottet i realiteten pläderar emot en sådan utveckling, en skärpning av samhällets insyrt och korttroll, gcrtom atf hävda självreglerirtgen

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Värdepappersmarknaden

141

Prot. 1986/87:136 som den väsentligaste vägen för att sanera situatiortert på värde-

4 juni 1987

Värdepappersmarknaden

pappersmarkrtaderrta. Mot bakgrund av vad jag har anfört kart jag irtte irtstämma i ett sådartt ställningstagande.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka avslag pä samtliga reservationer till näringsufskottets betänkartde rtr 29 och bifall till utskottets hemställart.

Anf. 126 PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Jag vill först påminna Åke Wictorsson om atf den situatiort han beskriver har uppträtt under en socialdemokratisk regerirtg under de senaste årcrt och urtder crt tid då börsstyrelsert haft en majoritet bestående av offentliga representartter. Det är uuder den tiden moderata samlirtgspartiet, folkpartiet och i viss mårt ävcrt certterpartiet gång på gång i närirtgsutskottet har kommit tillbaka med krav på minoritetsskydd och vissa skärpnirtgar av insiderreglerna men då socialdémokraterrta icke velat tillgodose dessa krav utan hela tiden tillbakavisat dem och gett en form av tvetydiga budskap till börsstyrelsert och de olika kortfrollfunktionerna om hur dessa skall agera.

Jag tycker def är den obotfärdiges försvar, Åke Wictorsson, Initiativet till den utredning som kommit till stånd om värdepappcrsmarkrtadert kommer frårt ett enhälligt utskott, där samfliga har medverkat för aft få en reglerirtg och gcrtomlysrtirtg av vissa av de frågor som bl, a. de borgerliga partierna med Stor envefcrthef har drivit under de senaste åren, Samfidigt har vi emellertid velat betona vikten av självreglering som def viktigaste instrumentet för att mycket snabbt och entydigt kurtrta komma till rätta med de problem som snabbt kommer upp på en marknad som utvecklas med hög hastighet och som internationaliseras oerhört snabbt. Det går inte aft ha entydiga svenska regelsystem som man tror skall kunna gälla över hela jordklotet, utan det blir en anpassning till de regelverk som gäller över samfliga de marknader där handeln med svenska börsslag och börsnoterade aktier kommer att förekomma.

Herr talman! Med det anförda ber jagårtyo att få yrka bifall till samtliga de reservatiorter som förekommer i detta betänkande.

142

Anf. 127 ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talman! Det är bra om moderaterna är beredda atf ställa upp på en skärpt lagstiftrtirtg när det gäller att reglera utvecklingen på värdepappers-marknaden. Jag skall infe kritisera er om rti är beredda till detta.

Däremot vill jag påpeka att i varje situatiort där man far upp en konkret diskussion om den här typen av ingripanden kommer det blixtsnabbt från de moderata representartterrta krav på att mart skall avstå frårt irtgripartdcrt frårt samhällets sida, krav på atf mart i stället skall slå vakt om dcrt s, k, självregleringen.

Nu har vi fillräckligt många exempel på hur utvecklingen går om man enbart låter de fria markrtadskraffcrrta råda på det här området. Jag var gartska mild i mina formuleringar när det gällde att beskriva situationen. För dem som har behov av en utförlig argumcrttering, där man går mera på djupet, vill jag hänvisa till den ledande svenska affärstidningen. Veckans Affärer, som har en mammutartikel om den svertska girigheten. Där plockar

man fram alla dessa exempel som visar att det nuvarande systemet inte fungerar.

Näringsutskoftet tog ställning enhälligt, och vi hälsade alla med tillfredsställelse att det gick att få fram etf erthälligt utskottsbetänkande. Det är därvid att märka, Per Westerberg, att den enda motion som fog upp de här etikfrågorna till diskussion var en socialdemokratisk motiort. De borgerliga motioner som förelåg handlade om helt andra frågor. Etikfrågorna tog de inte upp.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Värdepappersmarknaden

Anf. 128 PER WESTERBERG (m);

Herr talman! Jag vill ånyo peka på att det är internationaliseringert av börshandeln som ställer de största kraven på det börsetiska regelverkets utveckling. Och jag vill ånyo peka på att vi inom moderata samlingspartiet under en lång följd av år har ställt olika krav på en skärpning av minoritetsskyddet, skyddet för de mirtdre aktieägarna kontra majoriteter på börsstämmor och i bolagsstyrelser. Vi har fått avslag på mofionerna år efter år. Det är först def år då vi får denna utredning som socialdemokraterna presterar en motiort som berör etikert på börscrt som sådart.

När Åke Wictorsson kritiserar förhållandena, sker det i ett läge när vi har en majoritet av offentliga representanter i börsstyrelsen. Utskottet har år efter år skickat tvetydiga budskap till börsstyrelsert om vad man vill åstadkomma, och man har avslagit de moderata propåerrta gång pa gång.

Herr falman! Jag tycker att det finrts all artledrtirtg att fästa mycket stor vikt vid de reservatiorter som här begär atf mart skall artpassa sig till de internatiortella villkorert med crt majoritet i börsstyrelsert som tillsätts av irttressenter som är aktörer på marknaden. Mart förlitar sig där i första hartd på Crt självreglering, som mycket snabbt kart reagera på rtya företeelser. Det irtrtebar möjligheter atf anpassa sig till de internafionella förhållandert som kommer att kräva ert infcrnafionaliserirtg av hela det börsetiska regelverket. Det går inte att tro att det skall bli någon enskild svensk ankdamm - för i så fall kommer vi aldrig att få rtågort betydartde börshandel med svenska börsnoterade aktier i den s.k. fria formen, dvs. aktier som kan ägas av utlännirtgar. Då kommer det att bli ert begränsad, mycket lokal marknad, fill stort förfårtg för de svcrtska börsrtoterade bolagert.

Jag vill årtyo betorta att det är den omsättningsskatt på aktier som har satts på fondbörscrt som allvarligt förskjuter dcrtna handel till andra börser och försvårar de svenska företagens lårtgsiktiga kapitalförsörjning. Det vore något att tänka på även för majoritetert i utskottet.

Anf. 129 ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talman! Det är bra aft samhällets representartter har ett starkt
inflytartde i börsstyrelsert, mcrt detta utesluter irtte aft def görs crt översyn av
det regelsystem-vari börsstyrelsert ingår och av den korttroll- och tillsynsorga-
rtisafiort som bartkirtspekfiortCrt represcrtterar. Detta irtnebar, Per Wester
berg, atf def lagstiftningssystem som gäller på detta område måste vidareut
vecklas. Tillsättandet av värdepappersutredningert är ert bekräftelse på detta
syrtsätt. '

Per Westerberg härtvisar till de internatiortella villkorert, men varför då

143

Prot. 1986/87:136 mte härtvisa också till dert irtternatiortella regleringert på området? Det är

4 juni 1987

Värdepappersmarknaden

klart dokumenterat att regleringert på detta område gcrtom lagstiftnirtg går avsevärt mycket längre i New York och Lortdon än i Stockholm.

ReservatiortCrt om ert självsartcring på värdepappersmarknaden är etf försök att spegla detta. Den är ett försök att avvärja dessa påbörjade insatser från samhällets sida för atf komma fill rätta med de missförhållandert som är så totalt uppenbara, tydligeu för hela samhället utom för moderaterna i denrta debatt.

Anf. 130 CHRISTER EIREFELT (fp);

Herr talmart! Jag hade strukit mig på talarlistau i detta ärertde för att spara tid, mert def får vara rtågOrt måtta på felakfigheterrta frårt Åke Wictorssort. Folkpartiet har väckt en mycket omfattande partimofiort, med sida upp och sida ner med skärpta krav på börsetik. Det är därför direkt felaktigt när mart från socialdemokratiskt håll säger att def finns en crtda motiort där dessa frågor tas upp.

Infe heller vi i folkparfiet tror atf de som agerar på marknaden alltid är änglar, men vi tror inte att det går atf komma åt detta på något annat sätt än att stärka viljart hos dessa aktörer att agera så att förtroendet från allmänhetens sida och statsmakternas sida ökas.

144

Anf. 131 PER WESTERBERG (m);

Herr talman! Jag har under hela min riksdagskarriär, frårt def första året jag satt i dertrta kammare, väckt motiorter om börsetiska frågor. Jag har ett mycket långt förflutet i denrta fråga, där jag har ställt krav på åtgärder för att tillgodose i syrtrtcrhet mirtorifefsskyddet, som har varit på tapeten i. det senaste årets debatt om de börsetiska frågorna.

Åke Wictorssort glömmer fullstärtdigt bort att den debatt som förs om internatiortaliserirtg av börser irtte irtnebar att Sverige är crt av de huvudparter som kan avgöra vilka börsetiska regler som skall gälla. Vi blir nog tvuugna att anpassa oss till de i och för sig mycket hårda krav som redan ställs i Londort, Tokyo och New York. Det är dem vi skall artpassa oss efter i Sverige, och det är mycket svårt att göra det i statliga kommittéer och via lagstiftning, som lätt blir fix. Det äri stället gcrtom i första hartd självsanerirtg som vi kart åstadkomma dertna anpassrting fill vad som gäller på de stora internationella börserna och som är så viktig för att vi infe skall låsa oss fast i någon svensk artkdamm. Def är inte moderaterna som har vakrtat scrtt - def är rtog Åke Wictorssorts partikamrater.

Anf. 132 ÅKE WICTORSSON (s);

Herr talman! Per Westerberg hävdar att den internationella samordningen av regelsystem skall ske genom en självsanering. Utskotfsmajorifefcn tror inte på den utvecklingert.

Christer Eirefelt, om mart vill stärka viljart hos aktörcrrta på markrtadert att skärpa etikcrt, och utgårtgspunkten är en självreglering som klart visat att den inte fungerar, måste det ske genom en utvecklad lagstiftning från samhällets sida. Det är det jag förutsätter och upplever som nödvärtdigt på det här området. De förslag vi har att behartdla i dag är ett första steg i dcrt rikfrtirtgcrt.

Anf. 133 PER WESTERBERG (m); Prot. 1986/87:136

Herr talman! Helt kort. Utrednirtgen har vi varit eniga om aft vi skall ha. 4 juni 1987

Det finns många goda skäl för den. Men inriktnirtgert av den kan alltid

j- , , Sveriges förhållande

tid EG

diskuteras. ... „„ ■'

Jag tycker att det är anmärknirtgsvärt aft Åke Wictorsson tror att vi i Sverige skall kunna diktera det börsetiska regelverk som skall gälla på all världens börser. Jag tror på självsaneringcn. Vi har atf följa de irtterrtatiortella reglerna. Det ärdet som måste vara vägledartde, artrtars har vi aldrig någon chans att komma till rätta med de problem som finns.

Anf. 134 CHRISTER EIREFELT (fp):

Herr talman! Det är för oss som tror på marknadsekortomirt och det spridda ägandet, Åke Wikforsson, som det är så angeläget atf börsen fungerar väl och aft de aktiviteter som förekommer där uppfattas som legitima äv en bred allmänhet. Det är en absolut förutsättning för den marknadsekonomi som vi vill ha.

Överläggningen i detta ärende var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter debatten om näringsutskottets betänkartde 31.)

Beträffande näringsutskottets betänkande 37 konstaterade tredje vice talmannen atf ingen talare var anmäld.

Kammarert övergick därför till att debattera utrikesutskottets betänkande 18 om Sveriges förhållande till EG.

Sveriges förhållande till EG

Anf. 135 MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Herr falman! Medvetenheten ökar om Europasamarbetets växande betydelse för vårt land, Europa som vi tillhör och är eu del av går vidare i sitt arbete för irtfegration och samverkart. En stormarknad för 320 miljoner människor kommer aft skapas. Varor, tjänster, idéer och människor skall kunna rörasig fritt över gränserna. Sverige, liksom övriga EFTA-länder, ställs nu irtför frågart om vi som icke-medlemmar i EG skall få ta del i integrafionsarbefef.

För Sverige är det etf ekortomiskt livsvillkor aft irtte ställas utartför den nya stormarknaden. 50 % av vår export går fill EG och 57 % av vår import kommer därifrån. Ert tredjedel av industrijobben är beroende av exportcrt till EG. Det frihartdelsavtal som furtgerat så väl sedart undertecknandet 1972 räcker infe längre. Det kommer atf omfatta en successivt allt mindre del av def för oss och Västeuropa i övrigt viktiga samarbetet.

Lyckligtvis är öppenhefcrt stor hos EG för crt ökad samverkart med EFTA-länderna. EFTA-ländernas betydelse som exportmarknader för EG spelar säkert här sin roll.

Herr talman! Det är i medvetande om def internationella samarbetets och
utbytets roll för ett litet utrikeshandelsberoende land som Sverige, som vi
moderater har väckt en partimotion om det ekonomiska integrationsarbetet 145

10 Riksdagens protokod 1986/87:136

Prot. 1986/87:136 till årets riksdag. I denrta partirtiotiort prescrtferar vi mindre av färdiga
4 juni 1987 lösningar och mer av den rörelseriktning som vi anser är väserttlig för

Sveriges förhållande tid EG

Sveriges del. Framför allt måste vi svcrtskar vara akfiva. Det är vi som aktivt och engagerat måste vara pådrivande i det ekonomiska infegratiortsarbetet. EG kommer ofta att ha fullt upp med att lösa siua egrta problem. Ju tidigare vi finns med, med synpunkter och förslag, desto bättre kommer vi att kunrta hävda svenska intressen på bl. a. miljö- och arbetsmiljöområdet.

Det är en tänkbar lösning vi pekar på når yi tar upp frågan om en tullurtiort. Då frågart om medlemskap i EG irtte är aktuell, måste andra vägar för samverkart prövas. Här kan en harmortiserirtg av dcrt yttre tullmuren genom någort form av tullurtiort vara ett sätt atf skapa- förutsättningar för den gränsfria hartdel som är crt målsättrting också för EFTA-staterna. Det är också etf svenskt intresse att få delta i en gemcrtsam europeisk arbetsmarkrtad. Detta är ert fråga som inte minst är av intresse för svensk ungdom. Arbetskraft som skall arbeta i en irttcrrtafiortell miljö utvecklas bäst om dcu är rörlig och kart vinna utlandserfarenhet i olika företag.

Med undantag av de här berörda två frågorna tycker vi att utskottets skrivningar i huvudsak är-.niycket positiva. Def. avspeglar den glädjande ertighet i bedömningen av Europafrågornas betydelse som nu håller på aft växa fram.

Med detta, herr talman, slutar jag och ber att få yrka bifall till de moderata reservationer som är fogade till betänkartdet.

Anf. 136 PER-OLA ERIKSSON (c);

Herr talman! Eftersom vi dcrt 1 april hade en handelspolitisk debatt och då i hög grad berörde just de frågor som behandlas i betänkandet, finns def i kväll infe rtågon anlednirtg att ta upp någon längre debatt om vår relation fill EG. Jag skall därför fatta mig kort.

Utan tvivel har Sverige urtder tidcrt efter andra världskriget inom neutralitetspolitikens ram eftersträvat ett omfattande deltagande i det ekonomiska samarbete som har växt fram i Västeuropa. Vi har från svensk sida aktivt medverkat till att stärka det nordiska samarbetet, som jag tycker att vi i högre grad måste prioritera då vi skall utveckla vårt handclssamarbcfc. Frårt certterrt har vi i olika sammarthärtg också tryckt på att vi måste utveckla i första hartd Nordcrt som hemmamarknad.

Den hartdlirtgsplart som EG-kommissionen har tagit fram, dcrt s.k. vifbokcrt, kommer nu atf ställa nya krav på vårt land. Därom råder irtga tvivel. Mcrt det får irtte innebära aft vi villkorslöst går in i ett fördjupat samarbete med EG. Jag är litet rädd, uär jag lyssrtar på dcrt politiska debattert frårt olika håll och från näringslivet, att man villkorslöst vill slänga sig i armarna på dem som eftersträvar en utveckling av handeln i Västeuropa.

Enligt dert revisiort av Romfördraget som trätt i kraft och det utrikespolitis
ka samarbete som stadfästs i Romfördraget skall EG-läudcrrta gemertsamt
söka formulera och gcrtomföra en europeisk utrikespolitik. Det finrts skäl att
påmirtrta om detta därför att det iblartd i debatten om Sverige och EG bortses
från de utrikespolitiska aspekferua. Frårt EG-kommissionens president har
vi hört uttalandert om att def är just försvars- och säkerhetspolitik som hör
146 hemma iuom EG-samarbetet. Etf sådartt uttalartde klargör med all önskvärd

tydlighet atf etf svenskt medlemskap i EG är uteslutet. Det har iblartd från olika håll pläderats för ett svenskt medlemskap.

Sverige skall självfallet pröva de olika förslagcrt till harmortiserirtg av lagar och förordrtingar som etf fördjupat EG-samarbetc kräver. Men det samarbetet och den prövningen skall ske gemensamt med de övriga EFTA-lärtderna. Vi kan irtte crtsamma vara med och påverka utvecklirtgert i EG, utart det är viktigt för ett fördjupat samarbete att det sker i första hartd irtom ramert för det EFTA-samarbete som vi redan är delaktiga i.

Det är också viktigt att regeringert kontinuerligt redovisar det arbete som pågår om hur man skall pröva den s.k. vitboken. Vi har tagit upp det i reservatiort 4 till detta betärtkartde, och jag ber, herr talmart, att få yrka bifall till dcrt. Den ansluter ganska mycket till vad Lennart Pettersson uttalade i samband med den handelspolitiska debatten den 1 april. Då sade Lennart Pettersson: "Vad vi nu behöver är en bred diskussion grundad på ett ordentligt faktaunderlag. Och det är regeringens ansvar att detta skall kunna genomföras." Lennart Pettersson tillade i debatten, och jag kan gärrta citera det eftersom jag har samma uppfattrtirtg som dert Lertnart Pettersson gav uttryck för i april;

"Det är därför viktigt att den analys av EG;s vitbok om den irtterna marknadens genomförartde som pågår irtom regerirtgskartsliet redovisas offcrttligt så snabbt som möjligt. På så vis kan vi få crt övergripartde och framför allt konkret diskussion om vilka anpassnirtgar som krävs frårt svensk sida, vilka krav som sanrtolikt är certtrala för EG och för att hartdelrt skall löpa smidigt samt vilka krav i vitboken som sanrtolikt är av mindre betydelse ur handelssynpunkt."

Vi menar då att man, irtom ramcrt för etf vidgat martdat för parlamcrtfari-kerkommittért irtom EFTA som firtns i Sverige, skulle kunna få en redovisnirtg så atf vi här via parlamertfcf kan följa den harmoniseringsprocess och prövrtirtg som pågår när det gäller de olika lagarna och förordrtirtgarna.

Herr talman! Med detta ber jag att få yrka bifall fill reservation 4.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Sveriges förhållande tiUEG

Under detta anförartde övertog andre vice talmanrtert ledningert av kammarcrts förhartdlirtgar.

Anf. 137 AXEL ANDERSSON (s):

Herr talmart! Jag skall söka följa mirta meddebattörers goda föredömcrt och fatta mig kort och hålla mig till sakfrågorna. Inte för att en diskussion om EG är oviktig utau med tartke på den numera berömda korta tid som riksdagen ser försvinna inför sommarcrt.

Med en sliten travestering skulle man kuuna säga att Sveriges förhållande till den europeiska gemcuskapcrt, EG, är gott. Så förenklat skulle man kunna sammanfatta det betänkartde som kammarert just uu behartdlar om Sveriges relationer till EG.

Det finns några punkter där vi infe är överens. Till betänkandet är det fogat fyra reservationer, tre reservationer frän moderaterna och en reservation från certterpartiet.

I dcrt första reservatiorten från moderaterna anser reservanterna, att jtakt med att de inre gränserrta inom EG försvinner, kommer ölägenheterna att

147:

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Sveriges förhällande tid EG

öka för utomstående. Utskottsmajoritetert delar inte denrta uppfattnirtg. Dels menar vi att crt tullurtiort skulle kräva en omförhartdiing av vårt frihandelsavtal, vilket för närvarande inte är framkomligt, dels skulle en tullunion tvinga oss in som aktiva medaktörer i EG:s handelspolitik, en roll som utskotfet avvisar.

I reservatiort nr 2 vill moderaterna ta ett steg mot en gemensam arbetsmarknad i den meningen, att svenska medborgare borde få samma rättigheter och skyldigheter inom ett EG-land som gäller för medborgare i andra EG-länder. Kravet att det av riksdagen skulle ges regeringert fill känna avvisar vi från utskottsmajoritetens sida. Vi utgår ifrån att regeringen i sin pågåertde översyrt av våra förbirtdelser med EG även beaktar denna fråga. Jag yrkar därmed avslag på reservation nr 2.

I reservation nr 3 vill moderaterrta ha fill stårtd en ordning med regelburtdert, formaliserad närvaro av ledamöter från Sveriges riksdag vid EG-parlamentefs sessiortcr. Som utskottet utförligt beskriver det i betänkandet-jag skall infe ta upp någon tid med atf redovisa detta här-, är frekvenscrt i besöksutbytet redan i dag mycket hög och ökar hela tiden stadigt. Utskottet finner detta till fyllest för Sveriges del, varför förslaget aft etablera ett system med permanenta svenska observatörer i EG-parlamcntet avstyrks.

Av den sista reservation som är fogad fill detta betänkande framgår aft centerpartiet vill ha en parlamentariskt sammansatt delegation för västeuropeiskt samarbete. Förslaget är aft dcrt svenska EFTA-delegationens mandat skall utvidgas till atf också omfatta EG-frågor. Utskottet avvisar förslaget. Enligt vår menirtg är def riksdag och regering som har atf bereda och fatta beslut när det gäller Sveriges deltagande i det västeuropeiska infegrafionsar-betef. Vi tycker infe aft rtågot rtytt organ behövs, varför reservafion nr 4 avstyrks.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställart och avslag på samtliga reservationer.

148

Anf. 138 HÄDAR CARS (fp):

Herr talman! Av folkpartiets motion fill årets riksdag om Sveriges samarbete med EG framgår vilken positiv inställning folkpartiet har till aft vi på olika områden skall vidga våra korttakter med dcrt Europeiska gemcrtska-pert. Det är riktigt atf def ekortOrtiiska samarbetet står i ccrttrum för allas vår uppmärksamhet. Av detta skall vi dock infe dra slutsatsen aft inte också artdra områdert för samarbete med Europa är ert stor värdefull tillgång för oss alla - jag tänker infe minst på det kulturella samarbetet.

Som marknad för Sverige finns det inget alternativ till den Europeiska gemcrtskapcrt. Vi känner till de förhopprtirtgar som knöts till att vi skulle kunna få stora marknader t.ex. i arabländerna efter den uppgång av oljepriserna som skedde på 1970-talcf. Vi har knutit olika förhoppningar fill ett starkt vidgat samarbete med andra kontinenter, t. ex. Sydamerika, och stundfals Östeuropa. Ibland framhålls Kina såsom ett land som kommer stort. Om man ser på den totala svcrtska handeln med dessa delar av världert, firtner man aft den är försvinnande liten jämförd med det samarbete på det ekonomiska fältet som vi har med Europa. Vi måste vara mycket angelägna om att behålla det och aft förstärka det.

Herr talman! Vi kan räkna med att takten i EG;sinfegrationsarbete snabbt kommer atf gå uppåt: Det gäller infe minst efter det att Irland i en folkomrösfnirtg nu här fatfat beslut om anslutning till dcu övercrtskommelse som innebär att man inom EG kan arbeta mera med majorifetsomrösfnirtgar.

Jag vill dock samfidigt påpeka atf def beslut som Irlaud fattade.efter en folkomrösfnirtg där 70 % av deltagarna i omröstningert sade ja till denrta förändring av EG;s stadgar kraftigt underströk att Iriands ställrtirtg som rteutral nation inom EG-samarbefets ram på intet sätt förändrades. EG har således som en av sina medlemmar etf neutralt land som är angeläget om atf fortsätta att värna om sin neutralitet.

Herr talman! Vi kommer odiskutabelt att i växande grad bli beroende av def integrationsarbete som nu går allt fortare inom dert Europeiska gemcrtskapcrt. Def firtrts därför orsak för oss att se över vårt förhartdlingsma-skineri. Det gäller dels def bilaterala som vi har direkt med den Europeiska gemenskapen, dels def vi kan ha tillsammans med övriga EFTA-länder vid förhandlirtgar för att hitta lösningar som sä långt möjligt tillgodoser våra intressen.

Jag är övertygad om atf man inom den Europeiska gemenskapen också är angelägen om att lyssna till vad länder som Sverige har att komma med-om vi har kortstruktiva och positiva förslag till lösrtirtgar. Mart får samtidigt irtte glömma atf rtär en gemenskap med 320 miljoner människor är på väg atf komma fram till någontirtg som den kan enas om, kartske infe är beredd att göra stora undantag och gå långa vägar för aft finna den form av lösning som skulle vara den för Sverige mest tillfredsställande.

Herr talman! Detta innebär totalt sett att vi i växande grad också kommer att bli tvurtgrta att följa de beslut som dcu Europeiska gemcrtskapen fattar. Jag vill därför sluta mitt artförande med att understryka def som jag tycker är det mest centrala i vår Europadebatt, nämligen hur vi på lång sikt skall kunna få en sådan form för vårt samarbete med den Europeiska gemenskapcrt att det ger oss ett inflytande som svarar mot vårt växande beroende. I den frågart anser jag att vi inte skall avvisa någort lösning, förutsatt att den är fullt förenlig med fortsatt svensk neutralifetspolifik.

Prot. 1986/87:136 4junil987

Tjänstesektorn

Överläggningert i detta ärende var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter debatten om näringsufskottets betänkartde 31.)

Kammaren övergick till att debattera näringsufskottets betänkartde 31 om
tjärtstesektorrt. .. '

Tjänstesektorn

Anf. 139 GUDRUN NORBERG (fp):

Herr talman! Då vi använder ordet produktion tänker vi oftast på att någortting tillverkas. Men det är faktiskt så aft tjänsteproduktionen är större i vårt land ärt produktionen av varor.

Tillverkningsindustrin har sirt stora betydelse - och tjärtstesektorn har sirt. Sjukvård, utbildrting, detaljhandel, partihandel, kommunikationer, post-

149

Prot. 1986/87:136 4juni 1987

Tjänstesektorn

150

och televerk, bank-, försäkrings- och konsultverksamhet, restaurang- och hotellrörelse, rekreafion, offentlig förvaltning, fastighetsförvaltning och personlig service är tjänsteområden som har mycket viktiga och framträdande roller i vårt samhälle.

Tjänsfenäringarrtas andel av den totala sysselsättningen är över 65 % eller 2,8 miljoner sysselsatta. Antalet verksamma i tjänstesektorn har under en tioårsperiod ökat med i genomsnitt 45 000 per år. Av denna ökning av antalet verksamma personer med tjänsteproduktion är nästan tre fjärdedelar att hänföra till ökad sysselsättning i den kommunala sektorn. Den privata sektorn svarar för en fjärdedel av öknirtgcrt:

Detta var alltså urtder dert sertaste tioårsperioden. Men ser vi på de allra senaste sifforna - för 1986 - finner vi aft öknirtgcrt infe alls är lika kraftig;, närmare bestämt 22 000 personer. Och nu har en svärtgrtirtg skett över till dert privata sektorns fördel. Av totala antalet verksamma personer i tjänstesektorn förra året var drygt hälften offentliganställda och knappt hälften privatanställda.

Trots att tjänstesektorn i dag präglar den svenska ekonomirt är den i flera avseenden diskriminerad. Inte sällan framförs synpunkter som bygger på aft det bara är tillverkning som anses produktiv - eller i varje fall atf varor är "nytfigare" än tjänster.

Närings- och regionalpolifiska insatser innebär ofta att mart premierar varuproducerartde företag och traditiortella kapitalinvesteringar. Detta gäller t.ex. bestämmelserna om hur medel ur investeringsfonderna och'de regionala utvecklingsfonderna har fått användas. Lagar och avtal utformas ofta med de varuproducerande företagert i åtanke. Hur reglerna påverkar tjänsteföretagen beaktas alltför sällan.

Investeringsstöd ges inte för hotell- och restaurangbyggnader. Vissa typer av stöd till arbcfsmarknadsutbildrting ges enbart till fillverknirtgsförcfag. De offerttliga monopolen och motsfårtdef mot att artlita crtfreprertörer slår också hårdare mot dcrt privata tjärtstesektorn än mot industrin.

Utpräglade serviceföretag, som bygger på immateriellt kapital och lagerlös produktion, får andra ekonomiska förutsättrtingar än företag med stora investerirtgar i fysiskt kapital. Skattesystemet missgynnar företag som inte kan göra avskrivningar på maskiner och lager.

Det mest omdebatterade problemet, herr falman, krirtg frågart om tjänstesektorns utveckling gäller avvägnirtgen mellan privat och offentlig sektor.

Företag skall inte ägna sig åt sociala tjänster, därför att mart irtte solidariskt kan tillgodose mänskliga behov, menar ofta socialdemokraterna. Vinsten kommer alltid att gå före märtrtiskors väl. Detta är för def första ert förolämprtirtg mot de erttreprenörer och anställda som ertgagcrar sig irtom sociala verksamheter utanför den offentliga sektorn. För det andra är det en förolämpning också mot dem som arbetar inom den offentliga sektorn. Argumentet innebär nämligen att de offentliganställda gör en solidarisk irtsats just på grund av att de jobbar i den offentliga sektorn. Hade de varit privatanställda, hade de också varit någon form av exploatörer. Detta är en ohållbar inställrtirtg.

Ert rimlig utgårtgspunkt är att rnänniskor kan göra värdefulla insatser.

oavsett om produktionert sker i privat eller offerttlig regi.

Sverige behöver bryta det offerttliga tjärtstcutbudet, som på flera områdeu utgör rcrta mortopol. Det behövs konkurrens och en expansion av den privata tjänstesektorn, bl. a. dels för atf det finns ett stort behov av ökad vård och omsorg, dels för att kunna nå en hög sysselsättnirtg, dels för att få ökad effektivitet och dels för att skapa mårtgfald och valfrihet för dem - eller oss -som skall kortsumera dessa tjäustér.

Folkpartiet har föreslagit ett hartdlirtgsprogram för att nå en vitalare tjänstesektor. Jag skall inte här räkna upp punkterrta i hartdlingsprogram-met. De finns aft läsa i folkpartiets motion N281.

Herr talmart! Vi reservanter är besvikna över ätt inte utskottsmajoriteten tycks inse betydelsen av fjänsfesckforrts förutsättrtirtgar. Socialdémokraterrta och vpk avfärdar lättvindigt folkpartiets alla förslag. Det visar på ointresse och oförmåga att uppmärksamma en betydelsefull sektors-problem liksom dess möjligheter.

De tre reservationer som följer detta betänkande präglas av en gemensam borgerlig uppfattning. Samtliga är undertecknade av folkpartiefs, moderata samlingspartiets och certterpartiets represcrttanfer i utskottet. Jag yrkar bifall till dessa tre reservationer.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Tjänstesektorn

Anf. 140 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s):

Herr talman! Jag hemställer om kammarens bifall till utskottets förslag i betänkandet om tjänstesektorrt samt avslag på de tre reservationerna. Med tanke på kammarcrts pressade fidsprogram vill jag ertbart härtvisa till argumcrtteringen i betärtkartdet.

Övcrläggrtirtgcrt i detta ärende var härmed avslutad.

Kammaren övergick till att fatta beslut i de förevarande ärendcrta.

Näringsutskottets betänkande 36

Mom. 3 (filialer i Sverige till utlärtdska bartker)

Utskotfets hemställan bifölls med 198 röster mot 113 för reservation 1 av Christer Eirefelt m,fl, 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 4 (sparbanks- och förcnirtgsbartksfilialcr i utlaudet)

Utskottets hemställart - som ställdes mot reservatiort 2 av Christer Eirefelt m, fl, - bifölls med acklamatiort.

Mom. 5 (huvudprincip för lagregleringen av bankcrrtas verksamhet)

Utskottets hcmsfällart - som ställdes mot reservatiort 3 av Christer Eirefelt m, fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (förvärv av fordran)

Utskotfefs hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Christer Eirefelt m, fl:-bifölls med acklamafion.

151

Prpt. 1986/87:136 Mom. 7 (medverkan i akticemission)

4 juni 1987 Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 5 Christer Eirefelt

m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 8 (kapitaltäckningskrav i allmänhet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 6 av Christer Eirefelt och Gudrun Norberg - bifölls med acklamation.

Mom. 10 (kapitaltäcknirtgskrav för andel i utländskt företag)

Utskotfefs hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Christer Eirefelt och Gudrun Norberg - bifölls med acklamatiort.

Mom. 11 (försäkrirtgsskydd för insättarnas medel)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 8 av Ivar Franzén och Elving Andersson - bifölls med acklamation.

Mom. 13 (krediters löptid)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 9 av Christer Eirefelt och Gudrun Norberg - bifölls med acklamation.

Mom. 14 (revision av lokal föreningsbartk)

Utskotfets hemställan - som ställdes mot reservation 10 ay Ivar Franzén och Elving Andersson - bifölls med acklamatiort.

Mom. 76 (behovsprövning i oktrojförfarandet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 11 av Christer Eirefelt m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 17 (styrelseledamöters medborgarskap)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 12 av Christer Eirefelt m. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 18 (finansiella koncerner)

Utskottets hemställan bifölls med 247 röster mot 71 för reservation 13 av Erik Hovhammar m.fl.

Mom. 19 (utländskt ägande i bankaktiebolag)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 14 av Christer Eirefelt m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 20 (offerttliga styrelseledamöter)

Utskottets hemställart - som ställdes mot reservatiort 15 av Christer Eirefelt m.fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 21 (styrelseordförande i bankaktiebolag)

Utskottets hemställan bifölls med 167 röster mot 154 för reservation 16 av

Christer Eirefelt m. fl. 152

Mom. 22 (gåvor från bankaktiebolag till allmärtrtyttiga ändamål) Prot. 1986/87:136

Utskoftefs hemställan - som ställdes rnot reservation 17 av Christer 4junil987
Eirefelt m. fl. - bifölls med acklamation. ~

Mom. 24 (sparbanks verksamhetsområde)

Utskotfets hemställan bifölls med 205 röster mot 116 för reservation 18 av Erik.Hovhammar m.fl.

Mom. 29 (fondkommissiortslagcrt)

Utskottets hcmsfällart - som ställdes mot reservation 19 av Erik Hovhammar m. fl. - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Skatteutskottets betänkande 40

Utskotfefs hemställan bifölls.

Näringsutskottets betänkande 29

Mom. 3 (börsstyrclscrts sammartsättnirtg)

Utskottets hemställart bifölls med 207 röster mot 112 för reservatiort 1 av Erik Hovhammar m.fl.

Mom. 4 (självsanering på värdepappersmarknadcrt)

Utskottets hcrtisfällan - som ställdes mot reservafion 2 av Erik Hovhammar m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 7 (transaktionskostnader)

Utskottets hemställart - som ställdes mot reservafiort 3 av Erik Hovhammar m.fl. - bifölls med acklamatiort.

Mom. 9 (värdet av spritt ägande)

Utskotfefs hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Erik Hovhammar m. fl. - bifölls med acklamafion.

Övriga moment Utskottets hcmsfällart bifölls.

Näringsutskottets betänkande 37

Utskotfefs hcrtisfällart bifölls.

Utrikesutskottets betänkande 18

Mom. 2 och 4 (svcrtsk tullurtiort med EG)

Utskoftets hemställan bifölls med 247 röster mot 71 för reservation 1 av Sten Sture Paterson m.fl.

Mom. 5 (gemensam arbetsmarknad)

Utskoftets hcmsfällart - som ställdes mot reservation 2 av Sten Sture 153

Paterson m. fl. - bifölls med acklamation.

Prot. 1986/87:136 Mom. 7 (närmare kontakter med EG-parlamcrtfcf)

4 juni 1987

Flyktingpolitiken

Utskottets hemställart - som ställdes mot reservatiort 3 av Stcrt Sture Patersort m.fl. - bifölls med acklamatiort.

Mom. 8 (delegation för västeuropeiskt samarbete)

Utskottets hemställan bifölls med 280 röster mot 38 för reservafiort 4 av Gurtrtcl Jonäng och Britta Hammarbäcken. 2 ledamöter avstod från att rösta.

Övriga moment ■Utskottets hemställan bifölls.

Näringsutskottets betänkande 31

Mom. 1 (allmärtrta förutsättningar för tjänstesckforrt)

Utskottets hcmsfällart bifölls med 164 röster mot 156 för reservatiort 1 av Ivar Frartzén m. fl.

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3 (utredning om fjänsfcexportert)

Utskotfets hemställart med godkännande av utskotfets motivering - som ställdes mot utskottets hemställan med godkänrtande av den i reservation 2 av Ivar Franzén m. fl. anförda motiveringert - bifölls med acklamation.

Moni. 4 (detaljhandeln)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Ivar Franzén m. fl. - bifölls med acklamation.

14 § Föredrogs

socialförsäkringsutskottets betärtkartde 1986/87:21 om flyktingpolifiken (skr. 1986/87:134).

Flyktingpolitiken

154

Anf. 141 GULLAN LINDBLAD (m);

Herr talman! Detta betänkande behandlar regerirtgerts årliga skrivelse till riksdagert artgående flyktingpolitiken samt ett antal mofioner från den allmärtna motionstiden. Eftersom vi hade en' ingående diskussion om flykting- och invandrirtgspolifikcn den 8 maj vid behandlingen av frågan med anledning av budgetpropositionert, skall jag fatta mig mycket kort. Ärertdet är dessutom mycket väl redovisat i det uu aktuella betärtkartdet. Jag vill dock lämna några kommentarer.

I stort sett råder det enighet om flykting- och invandrirtgspolifikcrt i Sverige. I utskottet är vi moderater övereus med utskottsmajorifeten så när som på en punkt, där vi vill ha en något skarpare skrivning.

Sedan utskoftef behandlat ärendet har ytterligare en fråga blivit mycket

aktuell, nämligen flyktingbarnens situation. Rädda barnen har nu presenterat Crt utredrtirtg där man pekar på atf flykfingbarncrt placeras i häkte vid artkomstcrt till Arlanda. Om detta vill jag bara säga aft det är min förhoppnirtg att utskotfsmajoritetcn och regeringert rtoga följer utvecklingen och senare redovisar vad som härtt i ärertdet.

Dessutom vill jag rtågot kommerttera dcrt reservatiort som vi moderater har fogat till betärtkandet med artledning av en mofiort av Göthe Knutson och mig. Reservationert gäller uppehållstillstånd för sovjetiska judar. Vi anser aft förhållanderta för dessa är så väl kända aft irtvandrarverket allfid bör bedöma asylansökningar från sovjetiska judar generöst. Tidigt i våras diskuterade vi som bekant etf ärende, som vi tyckte skulle utredas närmare av invandrarverket, och så har skett. Därför har vi inte funrtit artledrtirtg aft reservera oss på den punktert. Vi vill med reservationen bara markera att vi anser att det regelmässigt skall ske en generös bedömning i de här ärendena. Därmed har vi i reservationen tillgodosett de krav som framförs i motioncrt av Göthe Knutson och mig liksom i motionen av Alf Svenssort.

Med detta, herr talmart, ber jag atf få yrka bifall till dert moderata reservatiortCrt rtr 6 och i övrigt till utskoffets hcmsfällart.

Pröt. 1986/87:136 4 juni 1987

Flyktingpolitiken

Anf. 142 MARIA LEISSNER (fp):

Herr talmart! Timmen är sen och fidcrt för detta riksmöte är snart ute. Därför tänker jag infe fa upp kammareus tid med rtågot lärtgre irtlägg om flyktingpolitiken, särskilt infe som vi för några veckor sedan hade en utförlig flykfingdebaff. Jag vill dock göra crt persortlig reflexiort rtär vi står irtför crt sommar som kan bli både lång och het.

Urtder vårert har öppet invandrarfientliga manifestationer blivit vartligare. Rasistiskå organisationer har fått till syrtcs rtågot starkare fotfäste i samhället. Allmärthefens tolerans mot flyktirtgar och invandrare sätts på prov. Det kan irtte uteslutas att detta har framkallats av de scuaste årcrts flyktirtgdebatt.

Några av rubrikerua uuder det sertaste året i dagspresscrt om dert europeiska flyktirtgpolifikcrt kart se ut så här:

Tamilska flyktirtgar strömmar till Dartmark.

Dartsk polis avslöjar tysk flyktirtgsmuggling.

Flykfingsfrömmcrt går till Stockholm.

Organiserad smuggling av iranier.

Sveriges sydgrärts ett såll.

Dessa rubriker ger en klar bild av det sorti kan kallas en europeisk kapprustnirtg mot humartitétcrt.

De rubriker dcu svcrtska regerirtgerts flyktingpolitiska åtgärder har avsatt i massmedia förra året kan se ut så här;

DDR-avtäl stoppar flyktingström till Sverige och Danmark. Flyktirigström över Arlartda i stället.

Flykfirtgstopp frärt Östtysklartd till Sverige. Västtysk irritafiort.

Färre flyktirtgar efter avtal med Östtysklartd. Flykfinganläggningar läggs ned.

Detta visar att den debatt som varit den senaste tiden i mångt och mycket har påverkats av det som skett både när det gäller Europas hartterirtg av flyktirtgproblemet och dert svcrtska flyktirtgpolifikcrt. Det kart irtte undvikas

155

Prot. 1986/87:136 4juni 1987

Flyktingpolitiken

atf sådana här saker skapar etf avståndstagande och en rädsla hos vanliga märtrtiskor inför de flyktingar som tvingas fa sig till vårt land. Därför har regerirtgerts åtgärder både internationellt och nationellt en mycket stor betydelse för hur vi kan förebygga och tämja främlingsfientligheten och hur vi kan förhirtdra ert hotartde, kartske lång och het sommar. Det bästa medlet är att i både ord och handling verka för större humanitet och generositet i flykfingpolifikcrt.

Mot dcrt bakgrurtden vill jag uppmana kammarens ledamöter att ställa sig bakom folkpartiefs reservatiorter om viseringsregler, första asyllandsprirtci pen och anhöriginvartdring. Jag yrkar därmed bifall till dessa reservationer.

I detta anförande instämde Hädar Cars, Per Arne Aglert och Gudruu Norberg (alla fp).

Anf. 143 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk);

Herr talman! Med hänvisning till den mycket väl underbyggda och utförliga vpk-motion som behandlas i detta betänkande och som delvis återfirtrts i reservationerna av vänsterpartiet kommunisterna yrkar jag bifall till reservationerna 1, 2 och 3.

156

Anf. 144 ERIK JANSON (s);

Herr falman! Regeringen har under år 1986 genom olika insatser och åtgärder verkat för en fortsatt generös och human flyktingpolitik såväl internationellt som inom vårt land. Kraftiga resursförstärkningar har beslutats. Betydande ansfrängrtirtgar görs dels för att förkorta handläggningstiderna för asylsökande som kommer till Sverige, dels för att fä till stånd irtternationella överenskommelser om etf mer samordnat ansvarstagande för flyktingar och asylsökande i Västeuropa. Arbetet med etf kommunalt baserat flyktingmottagande har också utvecklats kraftigt.

Antalet flykfingar i världen uppskattas nu till mer än 14 miljoner. Av dessa har under 1986 ca 180 000 sökt sig fill Västeuropa, och därav har närmare 15 000 personer artsökt om asyl i Sverige. Det innebär atf Sverige har en fortsatt hög nivå i sin flyktingmottagning. En mycket markant uppgång av antalet flyktingar skedde 1984. Antalet asylsökande steg från ca 3 000 personer 1983 till ca 12 000 år 1984 och har därefter, åren 1985 och 1986, legat på närmare 15 000 per år.

Denrta utvecklirtg har irtrtcburit stora påfrestningar på utredande myndigheter och departement. Samtidigt har det blivit svårare aft utreda de Crtskilda fallen. Cirka hälften av de asylsökande som nu kommer till vårt land saknar pass eller övriga identitetshandlingar, vilket försvårar utredningarna.

Genom betydande resursförstärkningar har dock ärcndebalanscn kunnat minskas påtagligt urtder det senaste året. Sedan antalet asylsökande ökat så markant, har 125 nya tjänster för handläggning av fillståndsärertdcn tillförts polismyndighet, invandrarverk och departement. Överklagningsärendcn som tidigare endast kunnat behandlas inom departementet kan nu återgå till irtvartdrarverket, när nya omständigheter framkommit i samband med överklagandet.

Invandrarministern har också tillsatt två utredningar som syftar fill förkortade handläggrtingstider.

De vidtagna åtgärderrta har givit omedelbara och goda resultat. Ärendebalansen på departementet har på mindre än ett år minskat från ett toppläge på över 3 000 ärendert omkring den 1 juli 1986 till ca 1 300 ärenden i april i år.

I debatten omkrirtg flykfirtgfrågorna har hävdats att Sverige skulle ha utvecklat en hårdare praxis i asylprövningar och flyktingmoftagning. Detta är en felaktig och grundlös beskylluirtg mot hartdläggartde myrtdigheter och regerirtg.

Faktum är att ca 80 % av de asylsökartde som kommer till Sverige får tillstånd att vistas i vårt land. Detta är etf förhållartde som har gällt över ert längre tid. Om vi sammanför alla artsöknirtgar och beslut sedau 1985 och fram t. o. m. första kvartalet i år, kan vi konstatera aft 44 600 personer ansökt om asyl i Sverige. Urtder motsvarande tid har 38 600 personer beviljats tillstånd att stanna i riket. Därav har 3 418 varit kvofflyktingar och mer ärt 35 000 är spontanflyktingar. Under denna fid har således 78 % av samtliga sökande fått sina tillstånd, men flera ansökningar är fortfarande under behandling. Av erfarenhet vet vi att ca 50 % av överklagningsärendcn genom förändrade omständigheter leder fill beslut om tillstånd. Vi kan därför klart kortstatera atf mer ärt 80 % av dessa 44 600 flyktingar som kommit under de drygt tre åren kommer atf få stanna i landet.

Ofta anförs enskilda utvisningsfall som exempel på en hårdare praxis. I relafion till arttalet spontanflykfingar har dock arttalef direktavvisade minskat under åren. År 1985 var def 2 900 som direktavvisades av 14 500 som sökte asyl, och nu senast kan vi kortstatera aft av 15 000 sporttanflykfingar under 1986 var det 1 700 som direktavvisades på polismyndighcfcrts beslut. Ert del av dessa ärcrtdert togs över av invandrarverket, varigenom i verkligheten genomförda avvisningar blev betydligt färre.

Detta var två statistiska bevis på atf regeringens flyktingpolitik är oförärtdrat gcrtcrös. Regerirtgert har tagit flera irtitiativ för att komma i kapp eftersläpningar som uppstod gcrtom den oförvarnat stora ökrtirtg som skedde för några år sedan.

Regerirtgert har också tagit konkreta inifiafiv för atf få crt ökad samverkart till stånd mellan stater i såväl Västeuropa som Norden, i syfte att förbättra situationen för flyktingar som omfattas av asylräftcrt.

I regerirtgerts skrivelse redovisas också utvecklirtgert för det rtya flyktingmottagandet i kommunerna. Redan uuder det första året som def nya systemet tillämpades mottogs ca 14 000 asylsökande och flykfingar i 137 kommuner i landet. Under 1986 träffades avtal med 197 kommuner, som tagit emot närmare 15 000 flyktirtgar. Ett omfattartde samarbete med svertska frivilligorgartisatiortcr har också bidragit till att flyktirtgmottagning-ert ute i kommurtcrrta kuurtaf genomföras på ett framgångsrikt sätt.

Flyktingpolitiken och flyktingmottagandet är inte utan problem och svårigheter. Av dcrt redovisrtirtg som regeringert lämrtat i sirt skrivelse framgår det dock helt tydligt atf svcrtsk flyktirtgpolifik i dag motsvarar lagstiftningens intention om att vara generös, solidarisk och aktiv.

Med detta, herr talmart, vill jag yrka bifall till utskottets hcmsfällart om att regerirtgens skrivelse om flyktirtgpolifikcrt läggs fill hartdlingarna. Jag yrkar därjämte avslag på samtliga reservationer som bifogats utskoffets betänkande nr 21 och därmed bifall till utskottefs hemställart i samtliga moment.

Prot. 1986/87:136 4juni 1987

Flyktingpolitiken

157

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Flyktingpoliuken

En kort kommerttar, herr talmart, om situationen för barn som har tagits i förvar. En rapport härom frårt Rädda barrtCrt har kommit uuder de scuaste dagarna. Jag vill bara göra kommentaren att invartdrarministerrt har gjort ändringar i utlänrtirtgsförordrtirtgert så scrtt som den 23 april 1987, där det har förtydligats och klarlagts när och uuder vilka omstärtdigheter barn får tas i förvar. Det markerasatt detta endast får ske i.undantagsfall. "De/.? måste det vara fråga om verkställighet av ett avlägsnandcbcsluf eller vara sannolikt aft ett sådant kommer att fattas, dels måste det finnas risk för att barnet kommer

att hålla sig undan---- och dels må&te det därutöver föreligga synrtcrliga skäl

för ett omhändertagande,"

Den rapport som Rädda barnert har avgivit kommer att rtoggrartt följas upp, ertligt invandrarministerrts uttalartdert i pressen.

Överläggnirtgen var härmed avslutad.

Mom. 2 (infernafiortcllf samarbete i flyktirtgfrågor)

Utskottets hemställart bifölls med 304 röster mot 17 för reservation 1 av Margö Ingvardsson.

Mom. 3 (tillkännagivande om flyktingpolitiken)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Margö Ingvardsson - bifölls med acklamation,

Mom. 4 (viseringsregler)

Utskottets hemställan bifölls med 258 röster mot 61 för reservation 3 av Margareta Andrén m.fl. 1 ledamot avstod från aft rösta.

Moni. 5 (första asyllartdsprirtcipert)

Utskottets hemsfällan -som ställdes mot reservation 4 av Margareta Andrért och Kcrtth Skårvik - bifölls med acklamafiort.

Mom. 7 (arthörigirtvandring)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 5 av Margareta Andrén m. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 10 (uppehållstillstånd för sovjetiska judar)

Utskottets hemställart bifölls med 239 röster mof 77 för reservafiort 6 av Nils Carlshamre m. fl. 2 ledamöter avstod från att rösta.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

158

15 § Föredrogs

socialförsäkringsufskoffets betänkande

1986/87:24 om studiehjälp m. m. (prop. 1986/87:150 delvis)

Utskottets hemställan bifölls.

16 § Föredrogs

näringsutskottets betänkande

1986/87:43 om gruvdriften i Danrtcmora, Grärtgesberg och Stekcrtjokk.

Gruvdriften i Dannemora, Grängesberg och Stekenjokk

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Gruvdriften i Dannemora, Grängesberg och Stekenjokk

Anf. 145 PER WESTERBERG (m);

Herr talmart! Lärtder som har lyckats med ert framgårtgsrik strukturomvandling har många gånger genomfört den tämligen snabbt och konsekvent. Erfarertheterrta frårt dert svertska strukturomvartdlirtgen, inte minst när det gäller varvsnedläggrtirtgarrta, ger urtgefär ett motsvarande intryck, dvs. atf upprepade statliga förlustbidrag med förlängda ncdläggningsfider ofta leder till atf mart tappar både arbetstillfällena och kapitalinsatserrta.

Självfallet skall ert omvartdiirtg ske under socialt acceptabla former. Men skattemedlen skall verkligen anvärtdas fill det och inte bara till att förlänga pinan genom statlig förlustfäckning av löpande driffsförluster.

Det gäller vid sådana här tillfällen att skapa något som inger de berörda människorna hopp och tilltro för framtiden och inte bara falska illusioner om fortsatt drift in i framtidert.

I de berörda gruvorna i Dannemora, Grängesberg och Stekenjokk kan enligt vad jag kan se utifrårt redovisrtirtgar och uppgifter fråu berörda företagsledrtirtgar framtidsutsikterna inte klassificeras som artrtat ärt mörka. Detta beror i syrtnerhet på att risken är stor för aft förutsättnirtgarrta för gruvornas fortsatta drift ytteriigare kommer atf försämras under de kommande åren, framför allt för att många spår en fortsatt rtcdgårtg av dollarkurscrt. Dessutom kommer australiska järrtmalmsproduccrtter aft ta upp konkurrensen på allvar på den europeiska malmmarknaden sedan de japanska stålverken dragit ner sin kapacitet.

Då driftsförlusferna i berörda företag vid fortsatt drift skulle bli stora auser vi det vore rimligt att mart gcrtomförde ert samhällsekortomisk artalys av de effekter som mart skulle få av att täcka fortsatta driffsförluster jämfört med att artvärtda medlert för rtågot mer produktivt såsom omskoluirtg, rtyföreta-gartde, avgångsvederlag och liknande.

För vår del är vi helt övertygade om aft det är bättre att satsa skattemedel på att bygga någonting för framtiden än atf förlänga rtiärtskligt lidartde gcrtom förlusttäckning för en verk.samhet med framtiden bakom sig.

Nyföretagande med gcrtcrösa statsbidrag, väl tilltagna avgångsvederlag, satsnirtgar på befirttlig irtdustri och sedvartliga arbetsmarknadsåtgärder tror vi kommer att visa sig vara mer mänskligt, mer riktigt och mer framfidsinrik-tat vid Crt samhällsekortomisk belysning än de förslag regeringen har framfört.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till reservatiort 3.

Anf. 146 GUDRUN NORBERG (fp):

Herr talmart! Jag ämrtar i mitt anförande huvudsakligen uppehålla mig vid frågorna kring Grängesberg och Dannemora. Rune Ångström kommer senare att tala om gruvdriften i Stekcrtjokk.

159

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Gruvdriften i Dannemora, Grängesberg och Stekenjokk

160

Urtder den gångna vintern har frågorna kring den framtida gruvdriften i Grängesberg och Dannemora uppmärksammats livligt. Beskedet som kom om en nedläggnirtg av gruvörua mottogs med stor smärta av folket i en bygd, som sedan många år tillbaka är hårt drabbad av strukturförändringar och kriser.

De fill synes ofrånkomliga ncdläggningarrta i Grängesberg och Dannemora ingår i en av SSAB:s styrelse antagen handlingsplan. Bakgrunden fill handlirtgsplartcrt är SSAB;s bekymmersamma situatiort, som i sin fur härrör från dcrt överkapacitet som råder i världens stålindustri, med kraftigt prisfall på stålprodukter som följd. Marknadspriset bedöms under överskådlig framtid komma aft urtderstiga SSAB:s kostrtader för att i egen regi förse sina-stålverk med malm.

Syftet med hartdlirtgsplanen är att dcrt skall leda fram till att SSAB blir ett starkt och kortkurrertskraftigt företag irtför 1990-talef. Enligt handlingspla-rtcrt skall antalet anställda minskas med 2 200 personer, och ett väsentligt inslag i plartCrt är avvecklingen av gruvverksamheten i Dannemora och Grängesberg.

Av alla de uppgifter som framkommit råder det inget tvivel om att SSAB;s handlingsplan är nödvändig för att utveckla en konkurrenskraftig svensk industri. Det är viktigt i sig att vi har en bärande och lönsam stålindustri och det är också viktigt atf vi infe gcrtom fillskjutartde av statliga medel råkar ut för exportrestriktioner.

Slutsatsen blir att vi tvingas konstatera - hur ogärna vi än vill - att avvecklingert av gruvdriften i Grärtgesberg och Dartnemora är ofrånkomlig. I det läget är det av yttersta vikt, herr talman, atf regerirtgen ser till att ny företagsamhet ersätter gruvdriften. Regerirtgert måste rtu faktiskt ta ett krafttag för aft ge Bergslagen en storsatsrtirtg som komplement till småföretagsamhet.

En bygd som år efter år åderlåtits på arbetskraft och arbetstillfällen måste i dag ha rätt att kräva av regeringen en motsvarighet till satsningarna i Malmö och Uddevalla. Vi vill inte skapa en situation som gör en hel bygd beröertde av etf storföretag eller en bransch, men vi är nu i def läget atf vi i Bergslagen behöver både en storindustri och små och medelstora företag. Det är förödande när crt stor del av Sveriges irtlartd inte längre är attraktivt för näringsliv eller liv över huvud taget.

Herr talman! I etf särskilt yttrande till det här betänkandet har moderata samlingspartiet och folkpartiet ifrågasatt om en förlängd gruvdrift i Grängesberg med statliga medel är det bästa ur samhällsekonomisk synpunkt. Vi har inget yrkartdc, men tycker nog atf regeringert bör fuudera på om dcrt förlärtgda avvecklingen med 100, kanske 200 miljoner per år ur statskassan, verkligen är det bästa mart kan göra för Grängesberg. En dödsdömd gruva drar infe till sig vare sig arbetskraft, blir effektiv eller förmår entusiasmera något engagemartg. Det är crt konstruerad sysselsättning på lägsta intressenivå. Om man ser på det av regerirtgert så berömda Bcrgslagspakefet på 425 miljoner tillsammans med avvecklingspengarna i Grängesberg, som blir lika mycket, eller kanske dubbelt så mycket, så förstår man lätt att ingetdera förmår dra upp Bergslagen ur strukturkrisen. Båda är för defensiva satsningar.

Sammartfattrtirtgsvis: Vi tvingas acceptera aft Grängesberg, Danrtcmora liksom. Stekenjokk läggs ner, mcrt vi förväntar oss att regeringert snarast kommer med något offensivt för sy.sselsättningen och företagsamheten i Bergslagen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan med dcrt förändring som föranleds av reservation nr 3.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Gruvdriften i Dannemora, Grängesberg och Stekenjokk

Anf. 147 PER-OLA ERIKSSON (c);

Herr talman! Det tycks råda ert hög sfämrtirtg i riksdagert i kväll. Mcrt
märtrtiskorna som lever i Dannemora, Grängesberg resp. Stekenjokk
upplever ingen hög sfämnirtg. De står inför hotet att ställas i arbetslöshetskö
och möta en problemfylld framtid. .

Dcrt svenska gruvnäringen har genomgått stora förändringar under de senaste tio åren. Genom rationaliseringar och nedläggrtirtgar har tuserttals arbetstillfällcrt försvurtrtit. Förärtdrirtgcrt-irtom exempelvis LKAB bär tydliga spår av den här utvecklingen.

Nu har turen kommit till Grängesberg, Danrtcmora och Stekcrtjokk. Där hotas rtu arbetstillfällena. Framtidsutsikterna för människorna på dessa gruvorter är dystra, om det infe vidtas kraftfulla och snara åtgärder.

En snabb rtcdläggrtirtg av gruvvcrksamhefcrt vid gruvorua i Grärtgesberg och Danrtcmora skulle drabba dessa samhällcrt hårt. Detta har urtderstrukits, i en motion av Karl Boo m.fl. från Bergslagen. Det skulle innebära ett kraftigt slöseri med resurser som investerats i infrastruktur, bostäder, skolor, vägar osv. I Stekenjokk hotas irtte bara trygghetert för dem som är artställda i gruvdriften. Ett helt samhälle. Klimpfjäll, står inför hotet att utplåuas helt.

Regeringens agerande med anledning av den allvarliga situationen för dessa fre gruvorter är, lindrigt sagt, uppseendeväckartde nortchalartt. Irtte mirtsf irtdustrimirtisterrt har visat crt crtorm rtortchalarts. Därom är det mårtga som kart vittrta. De sertaste årert har vi kuunat konstatera att regeringen särbehandlar olika orter i det här landet när det uppstår sysselsättnirtgs-problem. Invånarantalet på en krisort tycks bestämma regeringens ambitioner och omfatfnirtgcrt av de åtgärder som vidtas för atf skapa rty sysselsättnirtg. När det gällt kriser och företagsnedläggelser i tätbefolkade områden har regeringen - tillsammarts med de största irtdustriförefagert, exportföretagert i detta lartd - srtabbt ryckt ut för att etablera uya företag. Samma snabbhet har regeringert däremot irtte visat rtär det gällt glesbefolkade områden, exempelvis i Bergslagen och som nu i Stekenjokk.

Varvsortér som Uddevalla och Malmö fick snabbt var sin bilfabrik när fartygsprodiiktiortCrt upphörde. När sysselsättrtirtgert hotas i gruvorter, som de tre jag har rtämnt, visar regeringert irtgert större brådska. Def är ärtdå statligt ägda gruvor. Regerirtgert skyller bara på artdra - i fallet Stekcrtjokk på Bolidcrt. Herr talmart och kvarvarartde ledamöter! Regeringen kan aldrig smita frårt sitt artsvar rtär det gäller mänrtiskors trygghet i dessa hårt utsatta områden.

Från centerns sida har vi krävt atf man gör crt nödvändig och grundlig samhällsekonomisk och regionalpolitisk utredning, innan något bindande beslut fattas om en nedläggning av driften i Dartrtcmora och Grängesberg. Det är vad som en gårtg gjordes, på Nils G. Åslirtgs irtitiativ, när gruvdriften i

161

11 Riksdagensproiokoll 1986/87:136

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Gruvdriften i Dannemora, Grängesberg och Stekenjokk

malmfälten'hotades och samhällena där stod inför stora problem. En regionalpolifisk och.samhällsckonomisk utredning bör även göras beträffande Stekenjokk och den regionens framtid.

Eftersom det finns flera intressanta utvecklingsprojekt i anslutning till gruvdriften i Grärtgesberg och Dartrtcmora. rtiåste dessa projekt få möjlighet aft prövas innan det fattas något bindande beslut om nedläggnirtg. Den kortsiktiga lösning som nu föreslagits för att under en övergångstid driva verksamhetert vidare med ett särskilt bolag är inte tillräcklig. Bergslagen har under de senaste åren tillhört etf av de största utflyftningsområdena. Närmare 20 000 människor har tvingats flytta från Bergslagen urtder dcu tid som regiortalpolitiken handlagts av Thage Peterson. Befolkningen i Danrtcmora och Grärtgesberg inser atf def behövs kraftfulla åtgärder och att ett avvecklingsbolag inte hjälper dessa orter. Det bör också regeringen och socialdemokraterna här i riksdagen irtse.

Regerirtgert har ett artsvar att ordrta fram alterrtativ sysselsättning när gruvdriffcrt i Stekenjokk läggs ned. Det är staten som äger gruvan i Stekenjokk, och det är också staten som genom ett mycket aktivt engagemang under 70-talet medverkat fill aft den har tillkommit. Att nu, som irtdustrimirtistern gör, skyla över ansvaret på Boliden tycker jag är både fegt och ansvarslöst från regeringens sida. Det är bra att industriministern har kommit till kammaren i kväll. Det tackar vi för. Jag vill rikta en uppmanirtg till industriministern. Visa samma ambition aft skapa jobb till människorna i Stekenjokk, Grängesberg och Dannemora som när def gäller de människor som utsattes för och hotades av arbetslöshet på varvsorterna. Erbjud inte bara beredskapsarbete, utbildrting eller flyttning.

Det som regeringen hittills gjort för Stekenjokks gruvarbetare är egentligen ingerttirtg annat än atf lura märtrtiskorna. Man låtsas att man gör kraftansträngningar. I själva verket inleder man en total avfolkning av den berörda bygden.

Industriministerns besök i Vilhelmina i tisdags gav mycket övrigt att önska. Jag kan fill fullo instämma i vad en Väsfcrboffensfidning skrev i onsdags. "Fortfarande kvarstår emellertid frågart hur regerirtgen har tänkt sig klara byn Klimpfjäll. Ska den klaras? Eller ska den dö? 500 personer väntar på svaret", skrev tidningen.

Till socialdémokraterrta i allmärthet och fill industriministern i synnerhet vill jag än crt gårtg säga: Visa samma vilja att skapa rtya arbetstillfällert i Stekcrtjokk, Grängesberg och Dannemora som i de storstadsområden som mist fartygsprodukfion. Väljarundcrlagef på en ort får infe bestämma hur och om regeringert skall medverka till atf skapa nya arbetstillfällen.

Herr talman! Jag yrkar bifall fill reservationerna 1 och 3 i detta betänkande.

162

Anf. 148 JOHN ANDERSSON (vpk):

Herr falman! Def var de regionalpolifiska och de samhällsekonomiska värderingarna som vägde tyngst när Stekenjokksgruvan öppnades. Nu skall gruvan läggas ner, trots att det finns malm kvar, trots aft def innebär en stor kapitalförstöring, trots att det innebär ett dråpslag mot en hel bygd, trots att den regionalpolitiska situationen infe är bättre i dag än när gruvan öppnades..

Nu är män ändå frårt regerirtgens sida beredd att lägga ner gruvan.

Irtdustrimirtisterrt har rtyss i Vilhelmina fått ta del av protesterna. Allt han hade att säga var: Vänd stormen mot Bolidcrtbolaget! Och visst kart mart storma och kritisera def bolaget, allra helst efter vad som på sertare tid har skett, men det är ett ofrånkomligt faktum att det är en statligt ägd gruva och aft det då ytterst är regeringen som har ansvaret.

Om man skulle framföra en kritik från grunden, skulle man börja med industriministerrt och hans parti som tillåter att kapitalet får leka med våra naturfillgångar. Med den utveckling vi i dag har inom näringslivet med snabba klipp och spekulationer, så händer detta som nu sker i Stekenjokk.

Nu har ju industriministerrt till en del ställt upp och försvarat Bolidenbola-gets hartdiartde. I ert irtferpcllatiortsdebatt som jag hade med ministern för ett tag sedan förklarade denne att man inte kunde bryta gråberg - ett gråberg som förra året gav 7 400 ton koppar, 15 200 ton zink, 9 100 kilo silver och 97 kilo guld. Det är alltså inte trovärdigt när man vill påstå att malmen är slut, eller att det inte är möjligt aft fortsätta driften rtu rtär Bolidcrtbolaget vägrar fortsätta.

Det är ju atf smita ifråu sitt ansvar, när ägaren till gruvan säger att vill infe den som vi anlitat atf bryta malm fortsätta, så struntar vi också i detta. Då lämnar vi malm kvar, ett slöseri med våra naturtillgångar. Då låter vi en väldig kapitalförstöring ske beträffande gruvan och allt vad som byggts där.

Detta kan infe vara den enda möjliga vägert. Irtget talar emot atf det, om viljan finns och om regeringen vill ta sitt ansvar, borde vara möjligt att lösa problemet. Detta är också nödvändigt om mart skall få fillräcklig tid för att oi-dna ny sysselsättning till de anställda dcrt dagert då malmen verkligen är slut.

Men mart får självfallet inte enbart rtöja sig med detta. Försökcrt att hitta mer malm måste rtaturligtvis fortsätta. Här måste man också, som def anförs i motion N365, bredda dcrt svcrtska gruvnäringert gcrtomen inriktning även på legeringsmetaller och industrimineraler. Detta skulle kunna få stor betydelse såväl vad gäller fortsatt verksamhet i Stekenjokksområdet som för hela gruvnäringen.

I Stekenjokksområdet finns fynd som innehåller magnesium, krom, nickel, kobolt och platinametaller. De undersökningar som är gjorda i området är ofillräckliga för en bedömning av brytvärdheten, mcrt resultaten bedöms ändå som positiva. Ertligt min menirtg borde ytterligare urtdersökningar vara väl motiverade, detta vad gäller ytterligare prospektering såväl i gruvans närhet som i angrärtsande områden. Tid för detta får man om man nu fortsätter brytningen i gruvan.

Herr talmart, här har högtidliga löftcrt givits om att man inte kommer aft överge bygden och de anställda, mcrt i rtästa artdetag talas def om atf lösa in de hus som byggts i gruvsamhället. Hur mycket kommer det att kosta att lösa in de ca 100 hus som byggts i Klimpfjäll? Det är infe underligt att stämningen i Stekenjokk är bitter. Där behandlas man på ett annat sätt än i Bergslagen.

Bolidénbolaget har också påstått aft gruvverksamheten i Stekenjokk har åsamkat företaget mycket stora förluster, påståenden som tillbakavisas av chefen för statens gruvegendomar. Detta visar i ännu högre grad det felaktiga i att inte brytningen fortsätter.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Gruvdriften i Dannemora, Grängesberg och Stekenjokk

163

Prot. 1986/87:136 Det är ett uppgivet och resignerat utskott som nu halvhjärtat förutsätter att
4 juni 1987 regeringen fortsätter strävandena att skapa nya arbetsfillfällen och stärka

Gruvdriften i Danne mora, Grängesberg och Stekenjokk

näringslivet i Vilhelmina kommun. Man räknar också med atf regeringert undersöker huruvida förutsättningar föreligger för att något annat gruvföretag överfar driften. Hur mycket är dessa rader värda med tanke på de uttalanden som industriministern gjort och gav besked om vid veckans besök i Vilhemina. Där upprepade han sitt påstående om att malmen är slut.

De artställda vid gruvan konstaterade helt riktigt att det s. k. 100-miljonerspakctet som ministern kom med inte hjälpte situationert i Stekcrtjokk och Klimpfjäll. Det enda som kan hjälpa dert är en fortsatt gruvdrift för atf ge andrum för atf skapa annan sysselsättning i området.

Herr talman! Vad människorna i Västerbottens inland, i Klimpfjäll, har blivit medvetna om, det är att gruvarbetarna i Stekenjokk inte får samma möjlighet som de anställda fick vid de två andra nedläggningshotade gruvorna. Orsaken till detta kan, mart väl bara spekulera om.

Vi artser atf ävcrt människorna i den här regiortCrt skall få en rimlig chans atf bo kvar, Dert möjligheten ges om man garanterar en fortsatt drift vid gruvart. Det är det enda sättet att infe överge dem. Jag yrkar bifall till vpk-reservafionerna i betänkartdet.

Anf. 149 NILS ERIK WÅÅG (s):

Herr talman! Tre av de tidigare talarna har varit inne på vad som är orsaken till atf den gamla basnäringen gruvindustrin börjar gå dåligt här i landet.

Stålkrisen är en orsak - Japan behöver mindre malm, sade Per Westerberg. Def är alltså en av grundorsakerna.

En artnan orsak är atf flera s. k. NIC-länder har byggt ut sin gruvindustri och säljer malm över världen med huvudsakligt ändamål att få in valuta, följakfligcrt utart överdrivet prismedvetartde.

Den stora fyndighetcrt i Carajås i Brasilicrt har änfligcrt kommit i gårtg efter mårtga. problem, irtte mirtst med finansieringcrt, och ävert den är ett utomordenfligt hot mot gruvindustrin i världen. Det har blivit en omöjlig konkurrerts för främst järngruvor. Lamco är redan i ett mycket svårt läge. Gruvorna i Europa måste stängas, och här i Sverige lades elva järnmalmsgruvor ned redan före 1982.

Sverige drabbas nu av detta, och inom SSAB vet man inte vad som kommer att bli nästa kris i gruvhanferirtgcrt. Man kan befara det värsta.

Jag vill erirtra om atf vi i dag diskuterar fyra motiouer som legat på rtärirtgsutskottets bord. Tre av dem väcktes med artledrting av propositionert om näringspolifik för 1990-falet. Den fjärde är frårt allmänna motionstiden.

.Utskottet avstyrker de tre motionerrta om fortsatt gruvdrift i Danrtcmora och Grängesberg med hänvisning till att initiativ redart tagits av regerirtgen i den riktning mofionärerna önskar, nämligen för utveckling av sysselsättningen i de berörda regionerrta.

Certterrt kräver i en reservation att kortsckvenscrna av nedläggnirtgcn skall
utredas. Vpk begär att driften skall tryggas en lärtgre period än de fem år som
fidigare omnämnts i utskottet.
164 Utskottet avstyrker också en motion om ett åtgärdsprogram för fortsatt

gruvbrytning och prospektering i Stekenjokk, eftersom utskottet utgår ifrån atf regeringen fortsätter sina ansfrängrtirtgar att skapa rtya arbetstillfällen, och utskottet räknar med aft regeringert urtdersöker om något gruvföretag kan överta driften efter Boliden Mineral.

Jag vill påpeka att formuleringen utskottet "utgår ifrån" och "räknar med" är ett sätt att formulera en försiktig beställning.

Därutöver finns en socialdemokratisk motiort, N146, rörande SSAB:s gruvor, som går ut på atf riksdagen skall uttala sig om behovet av att trygga driften i Dannemora och Grängesberg.

Utskottet har i sitt ställningstagande noga noterat att regeringert rtii, sedart motiorterna avgavs, har tagit initiativ för åtgärder, som syftar till att utveckla näringslivet och arbetsmarknaden i västra Bergslagert, Borlänge och Luleå. Länsstyrelsen i Uppsala har dessutom fått särskilda medel.

SSAB kan fortsätta driften i Danrtcmora i cgcrt regi t.o.m. 1991.

Gruvan i Grängesberg kommer icke att kunna fortsätta i SSAB;s regi, därför att det kräver bidrag för driften, och ett sådant bidrag äventyrar SSAB;s ställnirtg på världsmarknadcrt som stålleverarttör. Dert typert av subvcrtfiortcr godkärtrts irtte inom EG-marknaden och Amerika och liknande ställen.

Men genom ett nytt gruvbolag i Grärtgesberg och den fortsatta driften med SSAB i Danrtcmora får man en femårig avvecklirtgsperiod.

Med detta firtner inte utskottet skäl för riksdagen att uttala sig för de utredningar om samhällsekonomiska och regionalpolitiska konsekvenser som centern vill ha. Utskottet är infe heller berett att på basis av motionert N142 föreslå riksdagert atf artslå särskilda medel för ett åtgärdsprogram. Skälet är atf utskoftef är övertygat om att regeringen i sina överväganden har beaktat och beaktar såväl samhällsekonomiska som regionalpolifiska konscr kvenser. Vad motiortärerna ville är alltså redan på gång: Def finns inte skäl att uttrycka någon ytterligare beställnirtg om detta. Det krävs, säger utskottef, för rtärvarande inte något uttalande av riksdagen i detta ärende.

Tiden har verkat sedart motionerna skrevs, och den tid som gått har givit utskottet gott bevis för att regeringens åtgärder är riktiga.

När det gäller Stekenjokk har det pågått förhandlirtgar mellart ert av
regeringen utsedd förhaudlare, chefen för NSG, och Boliden Mirtcral, mcrt
de har inte lett fram fill ändrad ståndpunkt hos Boliden beträffande
rtcdläggrtirtg av verksamhetert vid Stekcrtjokk. .

Regeringen har kallat företrädare för Boliden och dess ägare till överläggnirtgar "om huruvida" staten och Boliden gemertsamt skulle gcuomföra irtsatser i Vilhelmina kommun. Dessa överläggningar har inte resulterat i någonting, och det har gjort utskottet litet kritiskt. Utskottet tycker att def är anmärkningsvärt aft Boliden Mineral infe har velat ta ett bättre ansvar för sina artställda i Stekcrtjokk. Dertrta kritiska virtklirtg har moderater och folkpartister inte velat ansluta sig till, utan de har uttryckt en egen motivering i en reservafion.

Det som har sagts från de tidigare talarna föranleder ett par observanda. Centerpartiet vill atf driften skall fortsätta längre än fem år. Men moderaterna öch folkpartiet vill aft driften skall avvecklas så snart som möjligt. Dessa åsikter motsäger varandra: Man frågar sig då om infe regeringens förslag som

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Gruvdriften i Dannemora, Grängesberg och Stekenjokk

165

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Gruvdriften i Dannemora, Grängesberg och Stekenjokk

stannar ungefär mitt emellan - fem år - är det riktiga.

Om jag skall hårdra def som Per-Ola Erikssort sade så var det aft regerirtgert skall placera crt bilfabrik i Stekenjokk, vilket naturligtvis inte är möjligt. Han jämförde Stekcrtjokk med Malmö och Uddevalla. Jag vill ställa Crt fråga till Per-Ola Erikssort: Hur skulle rtågort åtgärd i dertrta riktrtirtg kunna sammanföras med dcrt markrtadsekonomi som certtern artsluter sig till? Låt vara att uttrycket social marknadsekonomi skulle vara berättigat även i detta sammanhartg. Jag har dock irtte fått detta uttryck defirtierat ärt. Mert hur går detta atf förcua? Det går naturligtvis infe att förena.

Till John Andersson vill jag säga atf malm är ekonomiskt brytvärd. Om den inte är ekonomiskt brytvärd är det ingcrt malm. Vad som är en malm beror alltså i.hög grad pågruvförefagets kostnader. Nu säger Boliden aft man har så stora kostnader att fyndigheten i Stekenjokk infe lärtgre är ert malm. Det är alltså avgörartde för Bolidens sfåndpurtktstagartde. Man kan diskutera om det är rätt eller fel, men så säger mart frårt Boliden.

Det har gjorts erinringar - även i utskotfet - om att detta har dröjt. Men utskottets socialdemokrater har i varje fall delat irtdustriminisferns uppfattning att def var nödvändigt aft avvakta MBL-förhandlingarna när det gäller SSAB, irtrtart mart fattade något definitivt beslut. Vi måste ju hålla på den medbestämmandelag som vi har infört och som utskottet varmt och energiskt har arbetat för. En förutsättning för def är atf vi också verkligen håller på att MBL-förhandlingar skall ske, irtrtart något beslut finns i sinnevärlden.

Herr falman! Jag yrkar bifall fill hemställan i utskottsbetänkandef.

Anf. 150 JOHN ANDERSSON (vpk) replik:

Herr falman! Jag kan tala om för Nils Erik Wååg att jag, trots att jag irtte är någon expert på gruvnäring, i alla fall är medveten om vad som menas med malm. Atf det är ett ekonomiskt begrepp.var det ett tag sedan jag lärde mig. Men detta kan man diskutera. Detfinns ju delade meningar om vad den malm som finns kvar i Stekenjokk innehåller. Vad jag ganska säkert kan påstå är att dcrt malm, om vi i fortsätfningen håller oss till detta uttryck, som finns kvar i varje fall infe är av sämre kvalitet än dcrt malm som mart under dessa år har brutit. Jag finner ett visst stöd för detta hos chefen för statens gruvegendom.

Enligt min mening är det inga orimliga villkor som de anställda i Stekenjokk ställer när de kräver att brytnirtgcrt skall fortsätta medart dertrta malm finns kvar. Mart bedömer rtu att det kau handla om en tvåårsperiod. Detta skulle ju ge en rimlig tid för att ordna nya arbetstillfällert. De artställda har klart uttalat aft de självfallet accepterar atf mau lägger ned gruvan, när det inte längre finns någon malm att hämta ur den. Det har man deklarerat mårtga gånger. Men de accepterar infe att gruvan läggs rtcd nu när det är påvisat att det går att bryta malm två år till:

166

Anf. 151 PER-OLA ERIKSSON (c) replik;

Herr talman! Eftersom kvällcrt är scrt, skall jag fatta mig kort.

Jag tycker infe det är för mycket begärt när vi frårt certterns sida kräver en samhällsekonomisk analys av konsekvenserna av en nedläggning av gruvdriften i Grärtgesberg och Dartnemora. Mot bakgrund av de kostnader som

skulle uppstå om gruvdriften lades ned skulle det bli mycket dyrt för samhället att snabbt avveckla verksamheten och kanske t. o: m. stora delar av de samhällsinvesteringar som gjorts i den regionen.

Sedan tycker jag, värderade talman, att man inte skall raljera om bilfabriker som skall läggas till Stekcrtjokk. Vi frårt certterrts sida har aldrig ställt några sådana krav och infe heller ställt sådartt i utsikt. Meu vi tycker att regeringen skall ta större ansvar för aft skapa konkreta och varaktiga arbetstillfällert för märtniskorna i denrta regiort. Sedart hoppas jag förstås att Nils Erik Wååg i cgcrtskap av ordförartde i Norrlandsfortdert också skall-medverka till att skapa en tryggare framtid för märtrtiskorrta i glesbygden i Klimpfjälls- och Stckenjokksregionerna.

Anf. 152 NILS ERIK WÅÅG (s) replik:

Herr talmart! Det sertaste var verkligert irtgert lätt uppgift. Hur mau kan få företagsamhet i Klimpfjäll genom Norrlandsfondens försorg vet jag infe, det kan jag försäkra. Det är utvecklingsfonden som i första hand skall sondera sådana möjligheter, och de möjligheterna är begränsade.

Jag försökte raljera om det här med bilfabriker och hoppades att Per-Ola Eriksson förstod atf det var etf försök till skämt. I varje fall var def ett försök atf uppfatta Per-Ola Eriksson som en skämtare, men det var ett misstag, förstår jag.

Sedan till John Andersson om Stekenjokk. Malmcrt är ju en brytbar fyndighet, och det beror på företagets kostnader om man skall bryta. Eftersom företaget har arbetat med så höga kostnader, söker mart nu ingert malm. Det är således företagets kostrtader som vi måste diskutera. Vad det finns för fyndigheter är i det sammanhartget mirtdre irttressartt.

Anf. 153 JOHN ANDERSSON (vpk) replik:

Herr talmart! Nils Erik Wååg anförde återigen skälet företagets kostnader. Det kart ju också vara så aft Bolidcrt vill avveckla så mycket som möjligt av dert gruvdriftsharttering företaget har. Det kan bero på atf de rtya ägarrta irtte är så väldigt intresserade av att fortsätta gruvhanfcrirtgert i Stekenjokk: Således beror def kanske inte på företagets kostnader. Företaget har ju varit mycket litet intresserat av att diskutera problemert. Mart har inte ens bemödat sig att bemöta NSG:s propåer. Jag skall återge vad Arne Nygren sagt i tidningarna den här veckart. Han påpekar att man har satsat gartska mycket på prospekferirtgcrt i Stekenjokk, vilket man irtte skall förringa utan företaget skall ha all heder. Hart säger;'

"Av detta har vi kurtrtat tillföra malmbasen drygt 2 miljoner ton som vi anser borde brytas." Här har man gett Bolidcrt ett bud. Sedan fortsätter Arne Nygrcrt;

"Jag beklagar djupt att de nya ägarna av Boliden inte ens rtiödat sig att svara på det erbjudandet."

Om det är staten som äger gruvan och den man anlitat för att sköta gruvan inte lärtgre är intresserad, kan mart då ävcrt från statens sida säga: Vi struntar i den här gruvan och lämnar Stekcrtjokk, Klimpfjäll och de människor som bor där åt sitt öde?

Det år ju detta som det til syvende og sidst hartdlar om.

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Gruvdriften i Dannemora, Grängesberg och Stekenjokk

167

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Gruvdriften i Dannemora, Grängesberg och Stekenjokk

168

Anf. 154 RUNE ÅNGSTRÖM (fp); , Herr talman! Som aviserades av Gudrun Norberg skall mitt anförartde främst gälla gruvan i Stekenjokk, men generellt sett finns det stora likheter mellan situationen i Stekenjokk och situafionen i Dannemora och Grängesberg. Framtidsprogrtoscrt är bara dystrare för Stekenjokk än den är för de två andra gruvorna. Min pessimism i fråga om Stekenjokk i nuläget gäller att staten inte visar samma intresse att hjälpa människorrta i Stekenjokk-Klimpfjäll-området under en kortare övergårtgstid och irtte heller på längre sikt. Boliden, som arrenderar gruvan av stafeu, visar sig kallsirtrtigt mot en kår av anställda som är omvittnat duktig, lojal och tapper.

I dagsperspektivet kan mart säga att det var crt olycka.att börsbolagef Trelleborg fick spårlukt på dcu gedigrta likviditet som fartns lagrad i Bolidenbolaget och som kunde ge dem en behövlig förstärkning i deras kassa, som relativt sett var ganska mager. Dert lårtgsiktighet i hartdlartdet som hör ihop med en stabil gruvnäring och som fidigare präglade Bolidcrtbolaget artser jag är borta sedart Trelleborg tog över bestämmartdef. Nu reser Bolidenbolaget runt i Västerbotten och utfärdar dödsdomar på löpande band över de gruvor som drivs i deras regi. I slutändart kommer naturligtvis också smältverket i Rönnskär att drabbas med förödande kraft - gruvorna är ju underlaget för verksamheten där.

Det är med bitterhet som man ser dcrt här slakfert pä dcrt näst efter skogsbruket viktigaste basnäringen i Västerbotten. Bitferheten kommer också av det faktum att det delvis är försumlighet och misskötsel som orsakat att gruvnäringert i Västerbotten hamnat i den här dödsspiralert. Prospekfe-ringsverksamheten har inte skötts som den borde skötas, och det är beklagligt att staten rtu har dragit rtcr verksamheten med 40 %.. Det är nu som vi verkligert skulle behöva leta efter rtya mirtcral som kan bli malmer.

Boliden drar ner verksamheten och gör det med motiverirtgen att verksamhetert inte går tillräckligt bra. Men man bör faktiskt göra tvärtom. När det är lågkonjunktur och det verkar kärvt för framtiden, det är dä mart skall göra de offensiva satsnirtgarrta. Och prospektering är den viktigaste offcrtsiva satsningen för gruvnäringen. När mau skrotar ner den sågar man av den grert som hela den egna verksamheten är baserad på, och det är alltså vad Bolidcrtbolaget gör i dag. Detta är beklagligt i ett lärtgre perspekfiv.

Irtdustrimirtister Thage G. Peterson besökte Vilhelmina på tisdagen. De anställda vid gruvan i Stekenjokk ville atf hart skulle komma upp fill gruvan och se den utvecklade byn Klimpfjäll, som är boendeort för.de anställda -den har ca 500 invånare - och med dem resonera om framtiden. Verkligheten kommer ju riktigt nära först när man är på plats. Stämnirtgen inför industrimirtisterrts besök var väl först dämpat förhoppningsfull. Kommer han hit och ser våra hem, vår skola och allt här, resultatet av våra förhoppningar, då måste han förstå att vi inte kan bryta upp med rtågra mårtaders varsel frårt den här byn - så resonerade man.

Irtdustrimirtisterrt fick bevis på att bcsyikclscrt blev enormt stor när han valde att stanna i tätorten Vilhelmina, 12 mil från Stekcrtjokk. Hela bygden drog då iväg till Vilhelmina för att komma till tals med Thage G. Petersson, men någort kommunikation mellan mirtistern och människorna från gruvan blev det iute. Jag skyller inte detta enbart på industriministern. Stämnirtgen var från början sådan att kommunikatiortsmöjligheterrta irtte var särskilt

gyrtnsamma. Jag tror att industriministerns tal gick helt förbi demonstranfer-rta, allra helst som industriministerrt ertbart skyllde på Boliden. Visst vet folket i Kulfsjödalen att också Boliden-Trelleborg har skuld i def hela, och de är beredda att kräva aft företaget tar sitt driftsansvar. Men statens ägaransvar och ansvaret hos regeringen att ge de anställda i Stekenjokk en tids andrum och möjlighet aft ställa om till något nytt finns fortfarande kvar. Detta blev mycket tydligt utsagt vid industriministerns besök i Vilhelmina.

"Vi vill ta upp malmen som finns kvar i gruvan. När malmen är slut kräver vi nya arbeten." - Det var vad de gruvausfälldas talesmärt sade i sitt tal till irtdustrimirtistern.

Detta är kravet på regeringen. Boliden är entreprcrtör, och statert är ägare. Det är ett faktum som ingen i regeringert kart bortse ifrårt. Gruvarbetarna känner till hur det förhåller sig med Bolidénbolaget, men de är eniga om att det är staten som har det yttersta, övergripande ansvaret.

Boliden har fått etf erbjudande atf fortsätta driften, och staten skulle därvid göra en förlustfäckning. Det har sagts från statligt håll och av förhandlaren från NSG atf def rörde sig om ca 45 milj. kr. Det här diskuterar man nu. Man säger från Bolidénbolaget atf budet är etf par tiotal miljoner för lågt, och bolaget har av den anledningen sagt nej fill budet. Detta är dagsläget, och det verkar nu som om alla förhandlingar är låsta. Den låsnirtgen bör ertligt mirt mening brytas.

I betänkartdet säger utskottet att man förutsätter att staten skall se sig om efter crt artrtart entreprenör eller på annat sätt försöka få driften att fortsätta i varje fall tills vidare och att regeringen fortsätter strävandena att skapa bestående arbetstillfällert i Stekertjokk-Klimpfjäll-området. Det artsvaret firtrts alltså fortfarartde kvar.

Vi valda frårt det här området känner att vi har ett tungt ansvar för att föra människornas talan i denna allvarliga fråga. Vi vädjar därför till industrimirtistern atf fortsätta förhartdiirtgarna med Bolidenbolaget. Det borde enligt min mening finrtas en möjlighet fill en öppning så aft driften kan fortsätta åtminstone till ingången av 1989.

Det hartdlar om märtrtiskorna i Klimpfjäll, som är boendeorten för de flesta i Stekenjokkgruvan. Klimpfjäll ligger ca 12 mil rakt västerut från Vilhelmina, rtära norska gränsen. Utskottsbetänkandef innebär en beställrting till regeringen - jag vänder mig också till Nils Erik Wååg - och beställningen inrymmer krav på att regeringert skall ta sitt artsvar. Detta bör uppfyllas genom att nya förhartdiingar upptas med Bolidcrt. Vi hoppas också att ytterligare förslag skall komma fram då def gäller arbeten till just bygden kring Klimpfjäll och Stekenjokk. Det är 500 märtrtiskor som bor i detta område. Jag poängterar detta än en gårtg. De har byggt egnahem. De har belånat dessa egnahem och står nu inför en ekortomisk katastrof, om de måste överge dem. De kortimer naturligtvis atf få svårigheter att få betalt för sina hus.

Jag vill avsluta med aft än en gång ställa frågan; Är regeringen beredd aft fortsätta samtalen, förhartdlingarna, med Bolidénbolaget? Är regeringen beredd aft i övrigt fullfölja den beställning som utskotfet har gjort hos regeringen?

I detta anförande instämde Ulla Orring (fp). 12 Riksdagens protokoll 1986/87:136

Prot. 1986/87:136 4junil987

Gruvdriften i Dannemora, Grängesberg och Stekenjokk

169

Prot. 1986/87:136 4juni1987

Gruvdriften i Dannemora, Grängesberg ■ och Stekenjokk

170

Anf. 155 KARL BOO (c);

Herr talman! Jag har förståelse för att talmannen och riksdagens ledamöter gärna ser att denna debatt avslutas. Men jag har ärtnu mer medkänsla för människorrta i Grängesberg, Danrtcmora och Stekenjokk, som ser sina arbeten hotade och änrtu irtte har fått rtågra politiska besked hur verksamhetert kommer att bli framöver.

Tyvärr ger irtte utskottets majoritet rtågra besked beträffande handlingslinje eller garanti. Utskottet nöjer sig med att återge vad regerirtgert har arttytt om everttuella åtgärder efter att först ha refererat SSAB;s strukturplart.

Från centerrt menar vi att ett beslut om nedläggrtirtgar och friställrtirtgar i dert storleksordrtirtg som nu är aktuell i SSAB skall föregås av en grundlig utrednirtg av de samhällsekortomiska kortsckvcrtserna. Det har vi också framhållit tidigare. Mart måste göra ert bedömrtirtg och väga in de samhällsekonomiska konsekvenserna vid en rtcdläggrtirtg och ställa dem emot vad som krävs för aft klara artrtan sysselsäftrtirtg. Om man infe fortsätter verksamheten, kån vissa värden kanske inte nyttjas tillfredsställande, ibland inte alls.

Utskottet framhåller, vilket har sagts många gånger,, att SSAB:s förslag bygger på företagsekonomiska grundvalar. Utskottet tillägger sedan atf regeringen vid sina överväganden beaktat såväl samhällsekonomiska som regionalpolifiska aspekter. Min fråga är då; Var finrts detta redovisat? När utskottets ordförande Nils Erik Wååg är nöjd med denna redovisning som antytts i utskottets betänkande, måste han vara en mycket förrtöjsam man. Jag har infe fått någon redovisning av vilka resultat en sådart samhällsekortomisk totalbedömnirtg har kommit fram fill. Tvärtom har irtdustrimirtistern tidigare i ganska aggressiva svar sagt att han inte ville vidta några åtgärder förrän SSAB:s strukturplan varit föremål för MBL-förhandlingar.

Sedan har det kommit allmänna uttalandert om att något skall ske. Utskottet säger för sirt del att kortkreta förslag skall komma sertare. När det gäller framtidert för så mårtga märtniskor och så många bygder kart- mart begära ert samlad bild av hur utvecklirtgert kommer att bli och vad som skall göras.

Jag vill gärna ställa frågan; Vart har socialdcmokraterrtas sociala artsvar tagit vägcrt? Vad har de gjort för att förverkliga välfärdsstatcrts fartkegärtgar i de områden som det nu gäller?

Centerrt artsluter sig till de markuadsckonomiska prirtciperna. Men vi säger, Nils Erik Wååg, aft vi skall ta stor hänsyrt fill sociala och miljömässiga aspekter och väga in dem. Det har vi också gjort i vår bedömning. Det är detta som har kommit fill uttryck i tidigare ställnirtgstaganden och regeringsansvar frårt centerns sida rtär det gällde omstrukturerirtgarna i Domnarvet -ett typiskt exempel.

Frårt certtern i Dalarna har vi tagit upp de här frågorna och yrkat att 100 milj. kr. borde ställas fill gruvorfernas förfogartde för utveckling. Nu finns inte detta med i den reservatiort som täcker in de övriga resonemangen i vår motion, men jag förutsätter aft de pengarrta måste fram ändå.

Herr falman! Jag skall fatta mig kort och i övrigt bara instämma i de utmärkta och intressanta synpunkter som Per-Ola Eriksson redovisade.

Också om det är i elfte timmen av denna dags arbete i riksdagen, och också om det är i elfte timmen av dcrtna vårs ayslufrting av riksdagerts arbete, hoppas jag ärtdock aft det irtte är i elfte fimmcrt för de tre orter som vi nu diskuterar. Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservation 1.

Anf. 156 LARS-OVE HAGBERG (vpk);

Hcrrtalman! Utskottet har nu bestämt sig för att avslå motiortsyrkanden

med utgångspunkt i ett pressmeddelande frårt regeringen. Från vpk anser vi

. naturligtvis att detta irtte är till fyllest. Vi har i vår gruv- och stålpolitik och i

vår näringspolifik i övrigt den uppfattrtirtgert att det här är ert helt galcrt.lirtjc.

Def finns etf motiortsyrkartde frårt socialdemokratirt före regeringerts pressmeddelande, som hade synpunkten att Dannemora- och Grängesbergsgruvorna skulle få sådana insatser ätt de kunde leva vidare, t. o. m. på längre sikt än fem år. Dettahar vi ställt upp på, och om detta handlar reservation 2.

Vpk är emellertid inte ensamt om den här synert. Ävcrt gruvfackcrt är på def klara med att det behövs ert utvecklirtg, irtte crt avveckling. De investeringar som skall ske, skall ske för utveckling.

Här kommer också en annan princip in: Om man skall avveckla en verksamhet, bör detta ske planmässigt. Också detta sakrtas, utan allt vad som firtrts redovisat hittills är de traditionella arbetsmarknadsåtgärderna. Några investerirtgar i rtya arbetstillfällert firtrts irtte. Om märt irtte har det så avvecklar mart i stort sett hela ortcrt. Och avvecklar mart dert och all verksamhet kring den går - säger vissa ekonomer; det finrts olika uppfattningar - de samhällsekonomiska konsekvenserna av atf lägga ned gruvdriftert i Grängesberg på minst en halv miljard.

Det bästa frårt arbetarrörelsens synpunkt vore naturligtvis att det tillfälliga gruvbolag som regeringert har tärtkt sig för Grärtgesberg egentligen vore starten för det mefallbolag som Gruvindustriarbefareförbundet ärtda sedan 70-talets slut har tänkt sig. Det vore en vändning i näringspolitikert som vore nödvändig. Men tyvärr har regerirtgen nu gåttlårtgt på dcrt rtyliberala vägert. Basnärirtgar och regiortcr har offrats, arbetarrörelscrts gamla hedervärda kärtsla för samhällsekortomiska kortsekvertser överges i allt högre grad.

I dertrta sena timme både för dagen och för riksdagen rtöjer jag mig med att till sist yrka bifall till.reservafion 2.

Anf. 157 BO SÖDERSTEN (s);

Herr falman! Ett av.de allt överskuggaude problem som präglat märtrti-.
skors sinnen i Västerbergslagen uuder de scuaste månaderna har varit
SSAB;s planer på crt srtabbavvecklirtg av gruvau i Grängesberg, som
presenterades den 2 februari i år. Gcuom samfällda irtsatser frårt mårtga goda
krafter, inte minst från de fackliga orgartisafiortcrrta, har rtu de plauerrta
avvärjts. Regerirtgert har valt förrtuftets väg. Om vissa delar av verksamheten
eventuellt skulle behöva avvecklas, kan det ske i lugna och ordnade former
och framför allt ge möjligheter till utveckling av andra verksamheter vid
gruvan. Vi socialdemokrater på Dalabäukcrt kortstaterar detta med tillfreds
ställelse. ,.

Det är viktigt atf srtabbt komma i gång med en positiv utvecklirtg i

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Gruvdriften i Dannemora, Grängesberg och Stekenjokk

171

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Gruvdriften i Dannemora, Grängesberg och Stekenjokk

Grängesberg och Västerbcrgslagen. Def nya statliga gruvbolaget måste sättas i sjön snabbt. Gruvornas relafion till SSAB uuder 1987 och 1988 måste också klaras ut, och de interna överenskommelser om kurssäkring som finns måste hållas.

Def väsentliga är i alla fall framtidert. Nya inifiafiv måste tas.

Utvecklingen av vanadirt och ferrit måste Srtabbt komma till stårtd. Vidare måste det högirttressartta fosfafprojekfet nu bli verklighet. Därigenom kart grunden för en rty kemisk industri skapas som kan ge arbete för lång tid framöver, även för det fall att dcrt egcrttliga gruvdriftert skulle avvecklas.

Andra planer finrts också vid gruvdivisioucrt, ävcrt om det för dagcrt kart. vara för tidigt att gå irt på detaljer..De resurser som fiurts i form av personal som är kurtrtig och vart vid irtdustriell verksamhet, i form av eu framsyrtt företagsledning och i form av lokaler måste tas till vara. Men det är av största vikt att handla srtabbt. Därför vill jag här i kväll säga till irtdustrimirtistern och till irtdustrideparfementet: Se till atf def nya gruvbolaget suabbt kommer till stånd och atf det får de resurser som gör aft nya initiativ kan utvecklas! Efter en svår vinter och vår börjar en ny, behärskad optimism att återvända fill Grängesberg och Västerbergslagen. Ta vara på den och gör den till ett vapen för framtiden!

172

Anf. 158 Industriminister THAGE PETERSON:

Herr talman! Från min egen riksdagsmannaperiod kommer jag ihåg att det var föga populärt atf natten före avslutningsdagen förlänga debatten, men efte'rsom jag har fått många frågor och blivit utsatt för eu hel del angrepp, måste jag begära ordet för att dels svara på frågorna, dels göra några kommentarer.

SSAB föreslog aft gruvorna i Grärtgesberg och Dartnemora skulle läggas ned 1988. Vid dcrt fortsatta behartdiirtgen av strukturplanen fann företagsledningen det företagsekonomiskt motiverat att driva Dartnemoragruvan ytterligare ett arttal år, dvs. irttill dess att LKAB kuude inleda sina leveranser av pellets till Oxelösunds Järnverk. Det var alltså SSAB:s beslut att förlänga gruvdriften i Danrtcmora.

För att mildra sysselsäffrtingseffekterna av nedläggnirtg i Grängesberg och för att få mer tid ätt ordna rtya verksamheter beslutade regeringen aft uppta förhandlirtgar med SSAB om förutsättrtirtgarna för ett statligt överfagartde av gruvart, och de förhandlingarrta pågår. Avsiktcrt är att förlänga gruvdriften med tre år efter det att SSAB;s ansvar för verksamheten upphör i och med utgångert av 1988. På detta sätt ges de båda gruvorna en femårig avvecklingsperiod. En sådan tidsperiod innebär, precis som Bo Södersten här sade, att planerade regiortalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan få full effekt vid de berörda ortcrua.

När vi diskuterar dcu här frågart, skall vi veta att dessa båda gruvor får eu avvecklingsperiod på fem år. Vi hade tio månader på oss när vi avvecklade Uddevallavarvet med nära 3 000 anställda, och vi hade tio tolv månader på oss för att avveckla Kockums civila fartygsprodukfion. Jag har exempel på många privata företagsnedläggelser med hundratals anställda - och upp till 700 anställda i fallet Timrå i Västernorrland, där avvecklingen skedde pä sex månader. Def går alltså inte att jämföra dessa neddragningar.

Arbetet med att vidta åtgärder för att bredda och förnya näringslivet och arbetsmarknaderna i de berörda regionerna har redan börjat. Regeringen arbetar där efter tre linjer; för det första att få fram ett program för utvecklirtgen i Väsfcrbcrgslagcrt omfattartde Ludvika och Smedjebackens kommuner i Kopparbergs län samt Hällefors och Ljusuarsbergs kommuner i Örebro län, för det andra att föreslå åtgärder för en förstärkning av närirtgslivssfrukfurcrt i Borlärtge och för det tredje att få fram åtgärder i samma syfte för Liileå.

Jag går så över till Stekcrtjokk. Det är inte små insatser som har gjorts i Stekcrtjokk uuder årens lopp. Enligt det avtal som träffades mellan statert och Boliden bidrog staten med 27 milj. kr. och en statsgaranti för ett lån på 100 milj. kr. Enligt avtalet skulle den årliga produktionen uppgå fill minst 400 000 ton malm, och en produktion på denna nivå skulle ge gruvan en teoretisk livslängd på närmare 20 år. Det var utgångspunkten.

För atf få ner brytningskostnadcrna till en rimligare rtivå beslöt Bolidcrt 1977 att öka produktionen till ca 575 000 ton per år, dvs. en ökning med' närmare 50 %. Denrta produktiortsökrting förkortade gruvans ursprurtgligen beräknade livslängd betydligt. Det blevistorf sett, genom Bolidens beslut för tio år sedan, en halvering av gruvans livslängd.

Man visste med artdra ord, eller borde ha vetat, för tio år sedart att gruvau i stort sett skulle vara slut 1987, och därför kau det irtte vara en nyhet för någort atf detta har irtträffat. Efter drygt fio års kontinuerlig drift är nu Stekenjokkgruvan i det närmaste helt utbruten.

För atf kunna balansera den hela fiden krympande malmbasen och därigenom förlänga driften har omfattande prospekferingsirtsatser gjorts i Stekertjokksområdet under 80-talet. En av de första åtgärder jag vidtog som industriminister var aft se till att man verkligert ansträngde sig till det yttersta för att finna ny malm i Stekenjokksområdet så att gruvdriften kunde förlängas.

Statens och Bolidens gemensamma prospekferingsirtsatser sedart 1983 har kostat 68 milj. kr. - det rör sig alltså irtte om några småpengar. Dcrtna prospektering har fill övervägande delen betalats av staten:

Dessa omfattande och tidvis intensiva undersökrtingar, som nu har avslutats och utvärderats, har, culigt vad NSG, rtämnden för stafcrts gruvegcrtdom, och Bolidert gemensamt kunrtat kortstatera, infe lett fram till att man har fuunit några malmtillskott av betydelse för en fortsatt bärkraftig drift i Stekenjokksgruvart. Jag kan garantera riksdagens ledamöter atf industridepartementet har plöjt fram och tillbaka med myndigheten NSG och med geologer för att verkligen förvissa sig om atf det förhåller sig på detta saft.

Mart kan alltså beklaga detta faktum hur mycket som helst, men det blir ändå infe mer malm i gruvan. Det går inte atf demonstrera mer malm i gruvan. Det går infe att med ord från riksdagens talarstol beordra mer malm fill Stekenjokksgruvan, även om John Andersson och Per-Ola Eriksson tydligen tror def. Om det infe finrts någon malm är det bara att konstatera att malmbasen är i det närmaste slut.

Statsmakterna har alltså gjort omfattande insatser för att starta Stekenjokksgruvan och för att uppehålla driften sä lärtge som möjligt. Jag måste

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Gruvdriften i Dannemora, Grängesberg och Stekenjokk

173

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Gruvdriften i Dannemora, Grängesberg och Stekenjokk '

174

dess värre kortstatera att det på gruud av malmbrisf uu inte finns förutsättningar för en fortsatt bärkraffig gruvdrift i Stekenjokk. Finns det inte malm, saknas ju förutsättnirtgarrta för gruvdrift. Det firtns infe malm kvar för brytning som möjliggör en fortsatt gruvdrift - så ertkelt är det. Det är alltså verkligheten som så att säga stänger Stekenjokksgruvan.

Det har gjorts vissa fynd som räcker för en reducerad brytnirtg under ytterligare ett par år, och det skulle skapa förutsättnirtgar för ert stegvis och förlärtgd avvecklirtg. Jag vill alltså upplysa om att det inte finrts så rtiycket malm att man har bedömt att det skulle vara möjligt att driva Stekenjokksgruvart med nuvarande uttag och nuvarartde personal, utan den förlärtgda brytrtingstiden skulle gälla ett antal månader för ett hundratal persortcr med. Crt betydligt lägre produktivitet.

Även med en sådan förlustbrirtgartde brytrting har regerirtgert velat att dessa fyrtd skulle tas till vara. NSG har, som rtärirtgsutskottets ordförande sade för en stund sedart, förhartdlat med Boliden, precis som i fallet Grängesberg, för att få till stånd en förlängd avvecklingsperiod i Stekenjokk. NSG har erbjudit Boliden ekonomisk ersättrting för en förlängd driftperiod.

Den ersättning som staten.erbjöd gällde t.o.m. halvårsskiftet 1989, dvs. en förlängning av arbetet i gruvan med 20 månader. Det skulle innebära en fortsatt verksarnhct i begränsad omfattning i drygt två år fill, räknat från nu. Boliden fick ett gerteröst bud. NSG;s bud fill Bolidcu - def har diskuterats här - har flera bestårtdsdelar och uppgick till totalt 45 milj. kr. Härav utgör ca 35 miljoner direkt stöd i olika former, från statens sida.

Boliden har emellertid avvisat detta generösa erbjudande om bistårtd vid Crt lärtgre avvecklirtgsperiod av gruvau ärt de sex mårtader som Boliden nu avser att avveckla verksamheten på. Men Bolidert har också,sagt rtcj till regeringerts krav på insatser frårt företagefs sida för att hjälpa de artställda fill nya jobb och verksamheter. Boliden säger rtej även till särskilda insatser för, att bredda rtärirtgslivet i Vilhelmirta kommuu, där Stekcrtjokksgruvart ligger.

Det är klart aft jag vill beklaga dcrt hårda och rtegativa attityd som Bolidert och dess ägare visar sina anställda och den regiort där mart bedriver verksamhet. Jag är överraskad av att Per-Ola Erikssort vill ge Bolidert fribrev, att irtga krav skall ställas på ett privat företag. Mcrt jag tycker i samma sturtd att jag gärrta vill hedra Rurtc Årtgström för att hart mte var rädd för ätt kritisera Boliden och dess ägare. Det kändes ganska skönt efter de tiiffa och ganska hopplösa förhandlingar som irtdustridepartemerttet har fört med Bolidert, att få de ordcrt frårt RurtC Årtgström.

Regerirtgert kortimer, herr talmart, självklart irtte aft svika vare sig de artställda i Stekenjokksgruvan eller människorrta i Vilhelmina. Jag vill bestämt tillbakavisa de påståenden som har gjorts om att samhället lämnar märtrtiskorrta i Stekcrtjokk åt sitt öde. Regerirtgert kommer att anslå drygt 100 milj. kr. till olika insatser i Västerbottens inlartd, varav crt betydartde del avser insatser i Vilhelmina kommurt. Det gäller inte minst de 20 milj;, kr. som skall artvändas till direkta riktade arbetsmarknadspolitiska åtgärder för dem som förlorar sina jobb i sambartd med rtcdläggrtingcrt av Stekcrtjokksgruvart.

Man har, herr talman, här och var försökt att förringa denna insats. Jag tycker att det är litet farligt aft göra så. Man skall inte underskatta de insatser

som regeringen har offentliggjort. De kommer atf betyda mycket för utvecklirtgert i Vilhelmirta kommun.

Låt mig få göra en reflexion, när facit beträffande Stekenjokk nu
föreligger. Det finns en lärdom mart kart dra av satsningen i Stekenjokk, och
det är aft vi måste visa större uppmärksamhet, större noggrartnhet och större
försiktighet beträffande rtäringspolitiska satsningar som sker med regional
politiska syften. Stekenjokk är infe vilken plats som helst, den ligger, som
Rurtc Årtgström sade, 12 mil från centralortert Vilhelmirta och 36 mil frårt
Umeå. Detta mirtskar rtaturligtvis möjligheterrta att åstadkomma rtya företag
och verksamheter i Stekenjokk. -

Jag vill på nytt, herr falman, få säga följande; Regeringen lägger inte rtcd gruvart i Stekenjokk. Det gör verkligheten genom att malm sakrtas i gruvart, och def går inte aft driva en gruva utan malm. Däremot lägger Boliden ned verksamhetert i Stekcrtjokk. Bolidert har sagt rtej fill att driva verksamhet om än i reducerad form med ett generöst statligt stöd.

Det har hävdats här i kväll atf statert gör skillrtad mellan gruvarbetare i Stekenjokk och i Grängesberg. Det är inte så. Det påståertdet är irtte sant. Staten har via NSG lämnat ett generöst anbud till Boliden. Statens bud innebar faktiskt att Boliden erbjöds aft få hela lönekostnaden för gruvarbetarna i Stekenjokk betald. Utslaget per driftsår betyder detta ett statligt stöd till Boliden som motsvarar 200 000 kr. per anställd vid Stekcrtjokksgruvart. Om mart slår ut det per ausfälld uuder 20 månader blir summan 350 000 kr. per anställd. Men detta har Bolidert sagt rtcj till. De har krävt dcrt dubbla lörtckostrtaden för de artställda, och det är ert orimlig rtivå. Varför skall staten vara med och betala Bolidens allmänna kostnader? .

Jag beklagar ärt crt gårtg att Boliden inte har velat vara med och förlärtga driften vid Stekenjokk och att Boliden inte far det artsvar som staten gör i Grängesberg. I Grängesberg är det staten som driver verksamhetert, och där har statert tagit sitt artsvar medart däremot Bolidert, som driver verksamheten i Stekenjokk, inte är beredd att ta ansvaret för verksamheten där.

Rune Årtgström har låtit sig vilseledas av massmedia på crt purtkt. Det är inte sant att jag skulle ha sagt rtcj till att besöka Stekenjokk vid.mitt Vilhelminabesök, Jag har erfarit att man har sagt det, men det är lögrt. Programmet för mitt besök gjordes upp helt av kommunen och jag påverkade def infe till rtågon ertda del, KommurtCrts represerttanter gjorde detta fullt klart vid presskonferensen i Vilhelmina i förrgår, men massmedia har inte brytt sig om aft föra det vidare. Det var kanske litet dumt av Rune Ångström att förmedla en oriktig uppgift här i riksdagen.

Herr talman! Låt mig få avsluta mitt inlägg med att säga följande. Jag tror att Rune Årtgström, som kärtrter fill var Stekcrtjokk ligger, också har crt realisfisk syrt på möjligheterrta att ordna nya jobb och verksamheter i Stekenjokk, Det bör gå att bredda närirtgslivet i Vilhelmirta kommurt. Ert rty fabrik med 28 artställda irtvigdes för restert i Vilhelmina i förrgår. Antalet anställda kan inom kort bli 50,

Regeringens insatser kommer atf betyda mycket för Vilhelmirta, och jag är

helt säker på att det skall gå att ordna nya företag och verksamheter där,

' Def är emellerfid klart att artsträrtgrtirtgar måste göras för atf åstadkomma

rtågot rtytt i Klimpfjäll, Jag tror att den väg vi har aft gå där innebär

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Gruvdriften i Danne-, mora, Grängesberg och Stekenjokk

175

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987

Gruvdriften i Dannemora, Grängesberg och Stekenjokk

turistsatsningar. Jag har kommit överens med Vilhelmina kommurt och länsmyndigheterna om att ett intensivt arbete skall sättas i gång för atf se vad turistsatsningar skall kurtna ge, och jag har utlovat ett gcrteröst stöd från regeringert fill turistsatsningar och fill nyföretagande i Klimpfjäll,

Jag vill säga fill de riksdagens ledamöter som har deltagit i denna debatt att vi måste akta oss för atf dödförklara Grängesberg, Dannemora och Vilhelmina, Def är inte en avveckling av dessa orter det är fråga om. Jag har sett många bevis på att dödförklarade orter och regiortcr har klarat krisert och utvecklat ny verksamhet, men det är mycket svårt och mycket besvärligt. Det är farligt atf stämpla crt ort eller regiort som en krisregion utan framfid. Jag är helt säker på atf Grängesberg, Dannemora och Vilhelmina har en framtid också efter gruvdriften.

176

Anf. 159 GUDRUN NORBERG (fp):

Herr falman! Man kan inte låta bli att fundera över vad industriministern skulle ha sagt om def i dag varit en borgerlig regering som hade företagit dessa gruvnedläggningar. Jag vill erinra om atf vi har yrkat bifall till utskottets hemställan. Vi inser atf avvecklingert är nödvändig även om den är smärtsam. I ett särskilt yttrande vill vi ifrågasätta om det verkligen är den förlängda avvecklirtgsfidcrt som bäst gagnar Bergslagen och Grängesberg.

Ett dödsdömt företag - vi skall inte fala om en dödsdömd ort, även om det ofta kan bli fallet - eller en dödsdömd gruva är det mest destruktiva som finns. Om industriministern och jag vore anställda i gruvan i Grängesberg tror jag inte atf rtågon av oss skulle kunna mobilisera någon som helst entusiasm eller något som helst engagemartg i vårt arbete. Jag tror aft vi båda skulle söka oss annat arbete så fort som möjligt. Då får man fa arbete på den ort där arbete finns.

Jag hävdar aft konstgjord andning i Grängesberg kan betyda en fortsatt utflyttning fråri bygden. Vi har sett de satsningar med mångdubbla belopp som gjorts i Malmö och Uddevalla. Jag vädjar till industriministern och regeringen att på alla sätt försöka göra något nytt för bygden i stället för att förlänga dödskampen.

Anf. 160 PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Jag tycker aft de irtterrtatiortella erfarenheterna av betydande omstruktureringar av basindustrier ändå entydigt har lärt oss, atf man skall försöka göra omstrukturerirtgarna så srtabbt som möjligt och irtte förlärtga pirtan längre än nödvändigt med statliga förlusftäckningsbidrag. Erfarertheterrta från varven - som kostat oss 36 000 milj. kr., samtidigt som vi har förlorat arbetstillfällena - är ett gott bevis för atf det är bättre aft ta tjuren vid hornen. Det är humanare, mänskligare och riktigare att genom att se sanningen i vitögat ta ansvaret för människorna på orten.

Vi har fillsammans med folkparfiet ifrågasatt om det är riktigt att förlänga ncdläggningsperioden i Grängesberg med ytterligare tre år. Vi har all artledning att tro aft det kommer atf bli svårt att upprätthålla produktiviteten i gruvan under tiden. Vi har också all anledning att misstänka att det finns en betydande risk att den amerikartska dollarn kommer att fortsätta aft falla och öka förlusterna år från år. Med anledrtirtg av neddragningarna i Japan vet vi

atf utländska järnmalmsproducenfer, framför allt Ausfralicrt, är på väg irt på dert europeiska marknaden. Därmed kommer konkurrcrtscrt att öka och priserrta att gå nedåt. Risken blir därmed stor att kostnaderna per anställd för att driva gruvan ytterligare tre år kommer aft bli mycket höga, jämfört med de alternativa satsningar man kart göra för att för framtidert utveckla orterrta Grärtgesberg, Dartrtcmora och Stekcrtjokk.

Det aviserade förslaget från socialdemokraterna, som dock ännu inte behartdiats i riksdagert, gäller huvudsakligen Grängesberg. Jag tror att pengarna som har aviserats borde kunna utnyttjas på ett effekfivare sätt genom aft mart stödjer rtyföretagartde, småföretagartde och omskolrting för att befintlig industri skall utvecklas i stället för att man ger föriusttäckning. Vi efterlyser därför en samhällsekonomisk analys över vad som är den vettigaste investeringen ur skattebetalarnas synvinkel. Denrta artalys borde ha gjorts irtrtart man skrev ut växlar på skattebetalarnas pengar.

Anf. 161 JOHN ANDERSSON (vpk);

Herr talman! Industriministern sade att det infe var små irtsatser som har gjorts i Stekcrtjokk. Det håller jag med om och jag har aldrig bestridit detta. Men det måste vara desto felaktigare att lämna malm för cirka två års brytning kvar i gruvart.

Industriministern framhärdar med påståendet att malmen är slut. Meu vad jag har kunnat erfara - som också styrks av chefen för NSG - är att malmbasen kuunat tillföras drygt två miljoner ton som borde brytas enligt NSG. Jag sade tidigare i debatten att den malm som firtrts kvar inte är av sämre kvalitet än dcrt mart tidigare brutit. Det finrts tvärtom teckert som tyder på att det är bättre kvalitet på dert malm som mart är beredd aft lämrta kvar.

Om irtdustriministerrt verkligen vill ta i med hårdhandskarrta mot Bolidcrtbolaget och artdra kapitalistiska företag, kan jag verkligen lova att hart har mitt fulla stöd. Meu att med crt papegojas crtvishef upprepa krav om att Bolidert skall fa sitt artsvar förärtdrar ju ingentirtg.

Irtsfrumcnfcn för att göra rtågorttirtg sakrtas i dag. Bolidert gör precis vad det vill. Man når irtgert framgång genom att kritisera Bolidert, fäsfärt mart har fulla skäl aft göra def. Irtdustrimirtisterrt säger att statert erbjudit Bolidert ett gertcröst bidrag, mcrt atf man sade nej. Det kanske är så att mart hade-vägrat att fortsätta driftcrt oavsett vad som hade bjudits. Man vill helt enkelt inte bryta mer i Stekenjokk. Då kvarstår det faktum som de auställda i Stekcrtjokk framhåller, rtämligert aft def ärtdock är en statlig gruva och att staten måste ta sitt ansvar.

Man kan jämföra med om irtdustrimirtisterrt skulle ha en buss som trafikerar en busslinjc och jag skulle bli auställd som chaufför. En dag säger jag helt plötsligt att jag vägrar fortsätta köra. Då säger irtdustrimirtisterrt att hart lägger ned busslinjcrt. Det är något liknande resortcmartg mart för rtär mart säger aft om inte Boliden vill bryta två år till så lägger man ned gruvan.

Herr talman! Till sist vill jag till protokollet notera en liten märklighet i denna debatt. Två folkpartister delfar i debatten. Dert crtc vill förlärtga driftcrt vid Stekcrtjokk, medart den andre vill lägga ned den. De anställda uppe i Stekcrtjokk måste då få crt splittrad och märklig bild.

Prot. 1986/87:136 4juni 1987

Gruvdriften i Dannemora, Grängesberg och Stekenjokk

111

Prot. 1986/87:136 4 juni 1987 ;

Gruvdriften i Dannemora, Grängesberg och Stekenjokk

Anf. 162 RUNE ÅNGSTRÖM (fp);

Herr talmart! Jag beklagar att John Anderssort tydligert irtte har lyssrtat till irtrtehållcf i debattert och de yrkartdcrt, eller vädjanden, som har framställts från.falarstolert. Läs på protokollet, Johrt Artderssort.

Till irtdustrimirtisterrt vill jag säga följartde; Det är naturligtvis infe mirt merting att oförskyllt ge industriministern skulden för att det inte blev ett besök i Stekenjokk; om det nu är så att kommunen stod för planerirtgcn. Det är precis så det framställdes i massmedia. Jag ber i så fall om ursäkt för det. Om irtdustrimirtisterrt hade begärt att få komma till Stekcrtjokk, är jag gartska övertygad om att kommuuert irtte skulle ha sagt rtej.

Beträffartde prospekteringsverksamhetert är det tyvärr så, industriminis
tern, att staten irtnevarartde år har dragit ned verksamheten med 40 %. Det
är bara att konstatera att det betyder att möjligheterna fill en fortsättrting av
den viktiga basrtärirtgert som mineralbearbetrtirtgert utgör mirtskar. Man
sågar av den grcrt mart sitter på när man irtte plarterar och irtvesterar för
framtidert. ,\

Jag övergår sedan till förhandlingarna med Boliden. Enligt pålitlig expertis finns det malm att bryta i Boliden i minst-två år till.

Lönsamheten är ju satt i tvivclsmål, och därför är de här förhandlingarna startade med Bolidénbolaget om en viss ersättrtirtg under två år. Det är den nådatid som personalen vid Stekenjokksgruvan begär. De anställda begär den nådatiden för att.kunrta plartera sirta personliga förhållanden .på ett, riktigt sätt och för aft söka nya jobb:

Det är troligt att de flesta måste flytta från Klimpfjäll, och det är ju en omständlig procedur att sälja fastigheter och etablera sig på ett uyft ställe, ävcrt om def stället skulle ligga bara 12 mil; ifrårt— "bara" mätt med rtorrlärtdska mått. . •

Vi befinner oss i ett sådant.trängt läge uppe i Västerbotten att jag vädjar; Öppna dörren för förhandlingar med Boliden igen och försök komma överens med företaget, så att det tar ansvaret för driften de här två åren!

Lägg märke till att vi begär bara dessa två år. Det är att jämföra med vad man får på de andra gruvorterna och vad man i allmänhet får när stora nedläggrtirtgar drabbar crt ort. ■ Två år, irtdusfriminisfern - lova att ta upp en förhartdlingsomgång igcrt!

178

Anf. 163 PERrOLA ERIKSSON (c);

Herr talman! Vi skall snart få sommarlov, och sommarglädje skall vi kärtrta. Jag önskar att också människorna i Grängesberg, Dannemora och Stekenjokk kurtde känrta samma glädje. Det är inte säkert att de gör det.

Om industriministerrt sover bättre på natten av atf höra det, kan jag hjälpa honom i det avseendet genom att säga att jag också kan vara kritisk mot Boliderts irtställrtirtg och agerande. Men det hjälper ju iute särskilt mycket. Gruvarbetarua i Stekcrtjokk kärtrter sig irtte hjälpta av att man krifiserar Bolidénbolaget. Huvudansvaret i det här fallet ligger på ägaren, och def är staten:

Jag kortstaterar bara att det AMS-paket på 20 milj. kr. som direkt har ställts till förfogande för människorna i Klimpfjäll och den regionen är långt mindre än vad som har satsats i andra områden när företag har lagts ner. Det

rör sig om en satsning på drygt 100 000 kr. per anställd. Beloppen på Prot. 1986/87:136

varvsorterrta var betydligt större. 4 juni 1987

Herr talman! Jag yrkar bifall till våra reservationer.

Gruvdriften i Danne-

Överiäggningen var härmed avslutad. ■ 5 s

och Stekenjokk

Mom. 1 (samhällsekortomisk utrednirtg m. m.)

Utskottets hemställan bifölls med 271 röster mot 44 för reservation 1 av Ivar Franzén och Elving Andersson. -

Mom. 2 (driften i Dannemora- och Grängesbergsgruvorna)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av John Anderssort - bifölls med acklamatiort.

Mom. 3 (gruvdrift i Stekenjokkområdet) Hemställan

Utskottets hemställan - som ställdes mot hemställan i reservafion 4 av John Anderssort - bifölls med acklamatiort.

Motivering

Utskottets motivering - som ställdes mot den i reservation 3 av Christer Eirefelt m.fl. anförda motiveringert - godkärtdes med acklamation.

17 § Anmäldes och bordlades

Proposition och skrivelse

1986/87:166 Ny tullagstiftning m. m.

1986/87:169 Redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten år 1986

18 § Artmäldes och bordlades

Motiorterna

1986/87;Skl76 av Hädar Cars (fp)

1986/87;Skl77 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Tulltaxelag m. m. (prop. 1986/87:102)

19 § Anmäldes och bordlades

Skatteutskotfefs betänkartde

1986/87:53 Tullskyddet för tomater (prop. 1986/87:102 delvis)

179

Prot. 1986/87:136 20 § Kammaren åtskildes kl. 23.52. 4juni 1987

In fidem

BERTIL BJORNSSON

/Gunborg Apelgren

180

Förteckning över talare Prot.

(Siffrorna avser sida i protokollet) 1986/87:136

Torsdagen den 4 juni

Andre vice talmannen 95

Ahlmark, Lars (m) 111

Ahlqvisf, Johnny (s) 124, 126, 127

Anderssort, Arrte, i Ljuug (m) 11, 23, 29; 31, 38, 42

Andersson, Axel (s) 147

Anderssort, Ingrid (s) 108

Andersson, John (vpk) 162, 166, 167, 177

Anderssort, Lertnart (s) 100, 103

Bergqvist, Jan (s) 73, 78, 81

Berndtsort, Nils (vpk) 128

Boo, Kari (c) 170

Cars, Hädar (fp) 118, 148

Castberger, Anders (fp) 115, 116

Chrisopoulos, Alexander (vpk) 156

Claeson, Tore (vpk) 82, 84

Eirefelt, Christer (fp) 135, 144, 145

Ekström, Allan (m) 61

Eriksson, Ingvar (m) 106

Eriksson, Per-Ola (c) 146, 161, 166, 178 .

Franzén, Ivar (c) 118, 137

Franzén, Tommy (vpk) 70, 78

Gardner, Ingela (m) 84

Gennser, Margit (m) 5

Godin, Sigge (fp) 120, 126

Grönvail, Nic (m) 104, 132, 139

Hagberg, Lars-Ove (vpk) 171

Hambraeus, Birgitta (c) 45

Hellström, Mats, jordbruksminister 32, 39, 43, 48

Janson, Erik (s) 156

Jennehag, Jan (vpk) 21, 23

Johansson, Kjell (fp) 66, 76, 79

Johansson, Larz (c) 114, 115

Johnsson, Ingvar (s) 114, 116

Jonsson, Rune (s) 119

Josefson, Stig (c) 68, 77, 80

Karlsson, Ingvar, i Bengtsfors (c) 121, 126, 127

Leissner, Maria (fp) 155

Lestander, Paul (vpk) 119

Lindblad, Gullan (m) 154

Lörtrtqvist, Ulf, statsråd 57, 59, 60

Molén, Per-Richard (m) 117

Nilsson, Anders (s) 52, 56, 57

Norberg, Gudrun (fp) 149, 159, 176

Nordström, Kjell (s) 62. 63 181

Prot. Nygårds, Sven-Åke (s) 151

1986/87:136 Olson, Bengt Harding (fp) 93, 99, 100, 103

Olsson, Kari Erik (c) 17, 28, 31, 37, 41

Olssort, Marfin (c) 95, 98, 102, 104

Palmqvist, Margareta (s) 83, 84, 85

Persson, Kari-Erik (vpk) 123, 126

Persson, Siw (fp) 82

Peterson, Thage, industriminister 172

Rosén, Bengt (fp) 15, 39, 43

Strindberg, Per-Olof (m) 91, 98

Sundberg, Ingrid (m) 48, 55, 58, 63 '

Svensson, Alf (c) 46, 48

Svensson, Jörn (vpk) 96, 99, 100

Södersten, Bo (s) 171

Tarschys, Daniel (fp) 105

Thun, Sture (s) 129

Tilländer, Ulla (c) 109

af Ugglas, Margaretha (m) 145

Wachtmeister, Knut (m) 64, 76, 81

Westerberg, Per (m) 140, 142, 143, 144, 145, 159, 176

Wictorsson, Åke (s) 137, 140, 142, 143, 144 . ,

Wikström, Jan-Erik (fp) 51, 56, 57, 59, 60

Winberg, Margareta (s) 24, 30, 32

Wittbom, Bengt (m) 120

Wååg, Nils Erik (s) 164, 167

Årtgström, Rurtc (fp) 168, 178

Öhmart, Mortica (s) 128

182