Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1986/87:133

Måndagen den 1 juni

Kl. 10.30

1 § Justerades protokollen för den 20, 21 och 22 maj.

2 § Talmannert meddelade att Nils G. Åsling (c) denrta dag återtagit sin plats i riksdagen, varigenom Sfina Eliassons uppdrag sorn ersättare upphört.

3 § Föredrogs och hänvisades

Propositionerna

1986/87:91 och 160 till konstitutiortsutskottet

1986/87:164 fill finansutskottet

4 § Föredrogs och hänvisades

Mofionerna

1986/87;K120 till konstitufionsutskottet

1986/87;Fill7 fill finansutskottet

5 § Föredrogs men bordlades åter Kortsfitufionsutskottets betänkanden 1986/87:34 och 36 Lagutskottets betänkartde 1986/87:32 Socialförsäkringsutskottets betänkande 1986/87:24 Socialutskottets betänkande 1986/87:40 Kulturutskottets betänkande 1986/87:24 Näringsutskottets betänkanden 1986/87:38, 41 och 42

6 § Föredrogs

försvarsutskottets betänkande

1986/87:11 om totalförsvarets forisatta utveckling (prop. 1986/87:95).

Talmanrten meddelade att debatten skulle vara gemensam för samfliga punkter.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Anf. 1 OLLE AULIN (m):

Herr talman! Om man som jag har haft sirt gärrtirtg inom totalförsvaret under sammanlagt 45 år, varav 25 år inom det militära försvaret och 20 år inom den civila delert av totalförsvaret kärtrts def irtte bra atf riksdagerts majoritet kommer att artta ett förslag om totalförsvarets fortsatta utveckling som visar att majoriteten infe velat dra de rätta ekortomiska slutsatserna av det som 1984 års försvarskommitté enigt uttryckt i sitt delbetärtkartde. I detta betänkartde pekar mart på den förändrade hofbildcrt i norra Europa och de ökade riskerna som detta medför för vårt land.

Majoritetens ställningstagande i dagens betänkartde skulle kortfattat kunrta karakteriseras enligt följande;

- För litet och för sent.

- Anslagsramarna är helt otillräckliga för att försvaret skall kunna lösa de uppgifter vi ger def.

- De vackra orden om allt som man skad kunna uträtta är däremot i legio.

Märtgder av problem skjuts på framfiden, bl. a.;

- Det militära försvarets ledningsorganisation,

- en ny härordning för armén,

- arméns förmåga att med egna pansarförband i öppen terräng möta en pansrad motstårtdare,

- marinens ubåtsjaktsförmåga,

- dimensiorteringen av jaktflyget,

- omfattningen av def framtida skyddsrumsbyggändet,

- frågan om beredskapsgrader,

- sjukvårdshelikoptrarna,

- ny radiakskyddsorganisation,

- civilbefälhavarnas och länsstyrelsernas artsvar, befogcrtheter och organisatiort och

- dcrt lartdstirtgskommurtala beredskapen.

Listan skulle kunrta göras lärtgre. Allt är restposter som vi nu infe kommer att ta slutlig ställrting till.

Herr talmart! Om mart vill ge crt kortfattad.beskrivning av moderata samlingspartiets förslag i försvarsutskottets betänkartde kart dcrt göras i följande korta satser:

- Det militära försvaret måste avsevärt förstärkas. Det måste förstärkas mer än vad majoritetert, dvs. socialdémokraterrta och folkpartiet, föreslår.

- Urholkrtirtgcrt av vårt militära försvar får irtte fortsätta längre. Skärpta och delvis nya krav har-i och med den förärtdrade hotbilden-kommit att ställas på försvarets styrka, mårtgsidighet och beredskap.

- Vissa furtkfiortcr av totalförsvarets civila delar måste också förbättras. Dit hör hälso- och sjukvårdens utrustnirtg och plartcrirtg för ett krigsfall.

- Sjukvärden i krig är för närvarande en svag länk i värt totalförsvar. Den satsnirtg på en halv miljard kronor som ett enigt utskott föreslår är mycket angelägen.

- Det civila hemskyddet måste relativt snabbt byggas upp. Denrta rtya frivilligrörelse som hemskyddet avses bli förtjänar allt stöd den kan få.

- Vi måste minska sårbarheten i vårt samhälle. Sårbarheten har ökat i takt med samhällets modernisering och teknikens utveckling. Nu måste sårbarheten motverkas på alla områden. Fortsättningsvis krävs det beredsfcapshänsyn i samhällsplaneringen.

- Vi måste - inom både civilt och militärt försvar ta fasta på sabotageho-ten. En presumtiv angripare har stora resurser för sabotage färdiga att sättas in före ett angrepp mot vårt land. ;,

- Vi måste resolut vidta alla de åtgärder som krävs för att olika samhällsfunktioner skall kurtrta furtgcra hyggligt! olika krislägen, i ett skymningsläge, vid avspärrning och i ett krig.

- Försörjningsberedskapen är ytterst viktig. Den får inte äventyras genom att män laborerar med önsketänkanden om krisers och krigs kortvarighet.

Jag vill därmed, herr talman, komma in på ett antal reservationer. I anslutning till det som jag senast sade delar vi moderater inte försvarsministerns och utskottsmajoritetens alltför förenklade syn på möjliga framtida krisers och krigs karaktär och längd. Det som artförs i propositiortert om ett förkrigsskede på upp till ett år och ett akut krigsskede rnellart makfblockcrt på rtågra mårtader utgör eu schematisering som vi rnoderater inte vill lägga till grund för totalförsvarets långsiktiga planerirtg. Jag yrkar bifall till reservationerrta 4 och 9.

Herr talmart! Det är, som jag sade, ert nödvändighet att avsevärt förstärka det militära försyaref. Detta kräver ökade anslag, och jag vill redovisa våra förslag till anslagsökrtirtgar där utgångspunktert är förslaget i propositiortert som socialdemokraterna och folkpartiet har ställt sig bakom i utskottet.

Under den närmaste femårsperioden vill vi ge 200 milj. kr. mer till arméns utbildning. De 700 milj. kr. som föreslås av utskottet, enligt regeringsförslaget, räcker inte till stort mer än aft täppa till de oroväckande brister som har uppstått främst till följd av alltför knappa utbildnirtgsartslag uuder de senaste åren. Bl. a. har repetitionsövningar fått ställas in, vilket är mycket oröväck-artde. Och med det artslag som utskottsmajoritetert rtu föreslår kommer det också att bli nödvändigt att inställa repetifionsövningar. Vi anser att 900 milj. kr. i tillskott är ett absolut minimum rtär det gäller anslagshöjrtirtg för att våra värrtpliktiga skall få ert acceptabel utbildning.

Till arméns luftvärn föreslår vi 250 milj. kr. mer ärt regeringen. Under nästa femårsperiod behövs det 700 milj. kr. mer än regeringen föreslår.

Till arméns förnyelse föreslår vi för den första femårsperioden ytterligare 250 milj. kr. För nästa femårsperiod föreslår vi 700 milj. kr. mer än regeringen.

. Studier och tillförande av en ny stridsvagn är här ett angeläget anslagsobjekt. Detta område kommer Björn Körlof senare i debatten att beröra.

Herr talman! Detta handlar om våra soldaters rätt fill utbildning och materiel av modernt och ändamålsenligt slag, så att de har samma förutsättningar i strid som en everttuell angripares soldater.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987. .

Totalförsvarets fortsatta utveckling

På det marina området vill vi moderater satsa på ytterligare en modern ubåt 90. Av den anledningen vill vi öka anslaget med 100 milj, kr. under den första femårsperioden och med 250 milj, kr, under nästa period.

TiH .ubåtsskyddet vill vi öka anslaget med 100 milj, kr, för var och en av
perioderna. , .

Vidare föreslår vi 400 milj, kr, fill byggande av-en sjunde och åttortde kustkorvett under den första femårsperioden och 450 milj, kr. under den andra perioden.

Det är angelägna förstärkningar av bl. a. vår ubåtsjaktskapacitet som vi vill åstadkomma. Skärgårdsförsvaret behöver mer än de 50. milj. kr. som regeringen vill ge. Vi föreslår en dubblering.

På flygvapnets område föreslår vi under den närmaste femårsperioden 100 milj. kr. i ökning fill vissa motmedel, dvs. avancerad teknisk utrustning för våra stridsflygplan. En större satsning på sådan utrustning vill vi göra under den följande perioden. Då behövs 2,2 miljarder kronor enligt vår bedömning.

Under den närmaste femårsperioden är det för luftförsvaret angelägnast med anskaffning av en tolfte jaktdivision. Med 1 400 milj, kr, utöver regeringens förslag vill vi ge ÖB uppdraget att anskaffa ett lämpligt antal Jaktviggert, Under den andra perioden vill vi förstärka flygvapnet, eller rättare sagt luftförsvaret, med ytterligare 3 350 milj. kr.

Herr talman! Totalt vill vi öka anslagen uuder den första femårsperioden med 2,5 miljarder kronor mer än regei-ingert. För dcrt artdra femårsperioden innebär våra förslag en ökning med 8,3 miljarder jämfört med propositionerts inriktning. Sammantaget innebär det att fram till 1997 kan ca 11 miljarder tillföras försvaret-11 miljarder mer än vad regeringen och folkpartiet vill ge. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 2, 6 och 13.

Jag har redogjort för att vi vill anslå 1 400 milj. kr. utöver regeringerts förslag till en anskaffning av en division JA 37, dvs. Jaktviggeri, Vi mofiverar förslaget utförligt i såväl partirnotionen som i reservafion 6, Skulle denna reservation falla har vi tillsammans med centern ett andrahandsyrkande om en division J 35 Draken, Det är ett sämre alternativ, men det är bättre ärt regeringens och folkparfiets förslag som inte ger eri krona extra till en ytterligare jaktdivisiort under denna period. Vi vill basera denna nya division i södra luftförsvarssektorn där hotbilden visar att behovet av fler jaktflygplan är som störst. Det påvisas inte minst av de sovjetiska plan som lyckades ta sig till våra landamären helt nyligen.

Herr talman! Genom att förbättra ubåtsjaktskapäciteteii med två kustkorvetter och en modern ubåt 90 kän vi också rädda framtiden för Karlskrona-varvet, I reservation 12 tar vi upp den problematik som har uppstått för detta mycket viktiga marina varv, Utart rtybeställningar urtder den närmaste tiden kommer situatiouen för varvet och dess anställda att bli mycket kritisk. Ordersvackan är djup och regeringert tar - av allt aft döma - ganska lätt på detta. Jag yrkar bifall till reservation 12,

I försvarspröpositionen föreslås crt ny marin ledning på det lägre regionala planet. Syftet anges bl. a. vara att bättre samordna flottans och kustartilleriets verksamhet. Detta är i sig angeläget. Men den utformning förslaget fått har mött stark kritik från företrädare som på det högre regionala plånet har

att leda den operativa verksamheten. Vi moderater finner att den kritiken är berättigad i mårtga styckert. Det förslag som prescrtterats kart inrtebära risker för längre ordervägar, konccrttratiort av staber till för få platser samt att fackkurtskaper inte utnyttjas optimalt. Hela denna ledningsorganisation bör enligt vär mening prövas i samband med den nya översyn av försvarsmaktens och totalförsvarets ledning som pågår, och beslut bör fattas i ett sammanhang. Jag yrkar bifall till reservation 6 på denna punkt,

Propositionert föreslår också att kustbevakningen bryts ut ur tullverket och förs till försvarsdepartementet som en självständig myndighet. Härigenom kan en bättre samordnirtg i fråga om kustövervakrting, liksom i fråga om inköp och underhåll av fartyg och annan materiel, ske med försvaret. Överbefälhavaren och chefen för marinert ser detta som en naturlig åtgärd, inte mirtst mot bakgrund av att kustbevakningcrt i krig inordnas i det marina försvaret. På denna punkt yrkar jag bifall till försvarsutskottets förslag.

Så fill några frågor på det civila totalförsvarsområdet, Utformnirtgcrt av det fortsatta byggartdet av skyddsrum skall ertligt propositionert på nytt övervägas. En ny mål- och riskanalys skall göras. I avvaktan på detta sker en drasfisk minskning av medlen för byggande av skyddsrum. Likväl förutsätts att skyddsrum också i fortsättningen skall byggas inom utsatta riskområden. Vi moderater har redan nu velat ha det fastslaget att om den nya utredrtirtgert visar atf tilldelade medel är otillräckliga, skall medel utanför försvarsramarna tillföras. Vi har inte fått gehör för denrta skrivrtirtg, och jag yrkar därför bifall till reservation 10 på denna punkt.

I likhet med tidigare har vi moderater också i år velat slå vakt om civilbefälhavarnas och länsstyrelserrtas möjligheter att informera, utbilda, öva och samordna verksamheten inom de civila delarna av totalförsvaret. "CB;s roll och inflytartde i beredskapsplarterirtgert har förstärkts" säger departementschefert. Resurserna är dock enligt vår mening fortfarande ofillräckliga. Vi moderater vill anslå ytterligare medel. Jag yrkar bifall fill reservation 22.

Även länsstyrelserrta har bristande resurser för att lösa sina uppgifter. Trots att uppgifterna vad avser fredsräddningstjänst har ökat kraftigt, har personalreduceringar skett med totalt 20-30 % urtder den senaste tioårsperioden. Det kan inte fortsätta på det viset. Vi har begärt att riksdagen skall uttala att några ytterligare personalreduceringar för närvarande inte skall göras påförsvarscrtheterrta. Majoriteten går emot detta yrkande. Jag yrkar därför bifall till reservafion 19 på denna punkt.

'Vi moderater har också begärt att de vikfigaste räddnirtgscrtheterna skall göras bättre skickade att direkt efter mobilisering fullgöra sina uppgifter. Inte heller här har majoriteten velat lyssna. Jag yrkar bifall fill reservation 10 på denna punkt.

Styrelsen för psykologiskt försvar har framhållit att samhällsutvecklingen och inträffade händelser ställer ökade krav på åtgärder mot desinformation och psykologisk krigföring. Vi har begärt ett uttalande av riksdagen om att motåtgärder skall komma till stånd. Jag yrkar bifall fill reservafion 10 också på denna punkt.

Herr talman! Samtidigt som det känns otillfredsställande att försvarets företrädare inte har fått gehör för sina väldokumcrtterade önskemål, är jag

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling.

glad över att få tillhöra ett parti som ständigt har slagit vakt om att tillräckliga resurser skall avdelas för att försvara landets frihet och oberoende. Den kampert har vi fört i decennier, ända från Harald Hjärnes tid, då han präglade uttrycket "försvar öch reformer" och hävdade att ett starkt försvar för att bevara landets frihet inte står i motsats till nödvärtdiga samhällsreformer. Den kampen förde vi under mellankrigsårcrt och efter krigsslutet 1945, då nedrustningsförslagen duggade tätt. Ständigt konfronterades dessa nedrustningsförslag med den hårda verkligheten, med dess kriser och krigshärdar runt om i världert, t. ex. Tjeckoslovakicrtkriserrta, Urtgernkriscrt, Koreakriget, Cubakrisen och rtu sertast det allt aggressivare uppträdaudet av främmartde ubåtar i våra inre farvatten.

Trort på ett "anpassnirtgsförsvar", som kart avrusta och upprusta allteftersom "töperioder" växlar med kallt krig eller plötsliga personförändringar inträffar hos stormakterna, har stundom varit alltför stor både hos socialister och liberaler. Men försvaret och samhällsekonomirt tål irtte sådana tvära kast. Vidmakthållande av ett fredsbevarande försvar är en långsiktig och viktig investering.

Nedrustningsivrare hävdar atf vi lägger ner alltför mycket på det militära försvaret.

Jag har bett utredningstjänsten beräkna hur mycket en inkomsttagare med en årslön på 100 000 kr. årligen av skattemedel betalar fill det militära försvaret. Om det moderata förslaget skulle vinna gehör skulle summan för 1987/88 bli 1 645 kr. per år och därefter eu successiv höjning med ca 20 kr. per år under den närmaste tioårsperioden. Det vore intressant atf jämföra denna siffra med utvecklingen på hemförsäkrings- och bilförsäkringsområdet. Där höjs premierrta stärtdigt allteftersom brottsligheten ökar. Nu har hotet ökat; Vi kan också konstatera att försvarefs andel av brutfonationalproduktcrt och av statsbudgeten i dag är avsevärt lägre än för 20 år sedart.

Herr talmart! Har vi råd att hålla ett starkt försvar? Jag mertar atf vi inte har råd att vara utan det.

Herr talman! Jag har här nu irtte berört alla de områden som utskottsbetänkandet tar upp, men jag ber att få yrka bifall till samtliga de reservationer som bär Göthe Knutsons och mitt namn.

Anf. 2 HANS LINDBLAD (fp):

Herr talman! Det finns en mycket allvarlig bakgrurtd när riksdagen nu går att fatta ett nytt femårigt totalförsvarsbeslut, Eri euig försvarskommitté konstaterade i sin säkerhetspolitiska rapport 1985 att det nordeuropeiska och nordatlarttiska områdets ökade strategiska betydelse lett till att Sveriges läge blivit mera utsatt i sambaud med kriser och väprtade kortflikter i vår omvärid, "Dertna utveckling har också lett till ökade påfrestningar i fred, främst i form av kränkningar av vårt territorium,"

Motsvarartde bedömrting har också gjorts i våra granrtländer. När försvarskommittén konstaterat att risken ökat för att vårt område skall dras in redart tidigt i Crt konflikt hänger det i första hand samman med att Nordatlantens marinstrategiska betydelse ökat påtagligt. Vårt land berörs därvid främst luffoperafivt, Sverige ligger som en lång tarm på tvären mellan viktiga havsområden och Sovjets kärnområde. Skulle man vrida Sverige kring ett

gångjärrt i Skåne skulle andra ärtden av landet hamna söder om Rom. Längden säger en del om hur svårt det kan känrtas för supermakter att undvika att nyttja vårt lands område i en större konflikt. Mot denna bakgrund är det irtte mirtst viktigt att enighet nu fiuns om att utöka den svenska underrättelsetjänsten.

Det beslut riksdagen nu skall fatta kommer att innebära viktiga förstärkningar av svertsk försvarskraft. Irtte bara ÖB utart ävert åtskilliga artdra har använt ordet "trendbrott". Två årtiondens utveckling bryts. Försvarsbesluten 1968 och 1972 fattades gcuom kommunistiskt stöd till socialdemokratiska förslag. Försvarsbesluten 1977 och 1982 fattades på förslag från regeringar under Thorbjörrt Fälldirt, med socialdemokratiska invändnirtgar.

Jämfört med de fyra senaste besluten blir årets försvarsbeslut ett trendbrott genom att försvaret tillförs reellt ökade resurser. Det är inte minst en vikfig signal utåt. Beslutet får därtill ett starkare parlamentariskt stöd än de fyra senaste besluteu, och detta har rimligen en positiv signaleffekf gentemot omvärlden.

År 1984 var det möjligt att få en fyrpartiuppgörelse - under pågående försvarsbeslutsperiod - om åtgärder för att reparera skador fill följd av främst kraftigt stigande dollarkurs.'Den uppgörelsen låg på en lägre ekonomisk nivå än dert riksdagen nu går att fatta beslut om. Men tyvärr var motsättningarna nu senast så stora - inte bara i fråga om anslagsbelopp utan även beträffande olika militära vapensystem - att en sådan bredare uppgörelse inte blev möjlig.

Den uppgörelse som träffades i jauuari irtnebar för både civilt och militärt försvar lösningar som ligger nära vad folkparfiet pläderat för i flera sammanhartg. Jag skall erkärtna att det under förhandlingarna före jul förekom långtgående trevare till uppgörelser med inslag som skulle ha varit svåra för folkpartiet att acceptera. Främst tänker jag då på tankarna att ur JAS-systemet dra bort det vapen som i ett överraskande inledrtirtgsskede troligen skulle bli vårt effektivaste medel att med stor eldkraft kunna slå till snabbt mot t. ex. en luftlandsättning. Det var ett vapen som funnits med i JAS-planeringen på alla ekonomiska nivåer och som fartns med redan i beslutet 1982.

Partierna hade alltså olika prioriteringar. Det som gjorde det naturligt för folkpartiet att gå med i en uppgörelse var främst atf regeringen i slutändan visade stor lyhördhet mot förslag som fanrts med i folkpartiefs uppställningar. I första hand vill jag rtämrta ökrtirtg av arttalef ubåtar, förstärkning av ubåtsskyddet och kraftigare satsnirtg på JAS-systemet.

I debatten har det tidvis låtit som om ett försvar på 125 miljarder är mer eller mindre odugligt medan étt påslag därutöver med en halv eller ert miljard skulle innebära något radikalt annorlunda. Hur långt en dylik agitation kan föras upplevde jag hemma i Gävleborg, där det moderata ungdomsdistriktefs ordförande i tidnirtgar skrev att folkpartiet hade förrått fosterlartdet. Det låter Urtgefär som professor Mitfag-Lefflers motbjudande kampanj 1915. Men måhända är det så att avvägningsproblemcn inom dert offerttliga sektorn år 1987 kan egga känslorrta på ett sätt som siffrorna i sig knapjjast motiverar.

Jag ser det som crt stor och viktig principiell framgång aft årets försvarsbeslut slår fast att samma utgångspurtkter skall gälla för hela totalförsvaret.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Irtgert kedja är starkare än den svagaste länken, och det har egentligen varit absurt aft som hitfills. ha flera års avspärrning som utgångspunkt för vissa delar av totalförsvaret, medau sjukvården skulle klappa ihop redan efter mycket kort tid: Inhemska intressegrupper har lyckats trissa upp uthållig-hetskravcrt irtom vissa sektorer, vilket lett fill ett totalförsvar med påtagliga obalartser.

Nu slås det fast att samma hotbild och samma plarteringsförutsättningar skall gälla tvärsöver. För första gången får vi också en gemensam totalram för dert civila delert av totalförsvaret. Samfidigt finns det,äntligen på den civila sidari ett organ med uppgift att prioritera och komma med förslag fill statsmakterna om vilka insatser som behövs för att helheten skall fuugera, nämligen den i fjol tillkomna överstyrelsen för.civil beredskap. ■ Vill man se det prirtcipiellt kan man säga.att riksdagert äntligen fullt ut godtar den tartke som Karl Staaff förde fram redart 1906, rtämligert nödvärtdighetcrt av en alltigenom plartmässig ordnirtg av försvaret.

Def kommer även i framtiden att finrtas olika uppfattrtirtgar om hur hot ser ut och vilka metoder som är effektivast. Men grunden för resonemartgen bör vara att man ändå erkänner atf helheten skall hänga ihop. Jag noterar att moderaterna bejakar tankert på gemertsamma plarterirtgsförutsättrtirtgar mert vill överlåta till rtågot slags expertgrupp att i stället för politikerrta göra de övergripartde bedömrtingarna av vad som hotar Sverige. Det är ett förslag som rtog varit ertklare att förstå j ert förparlamentarisk period i svensk historia. Vad däremot centern beträffar här man, såvitt jag förstår, infe godtagit själva tankegårtgcrt om gemertsamma plarteringsförutsättningar. Det är en sak att tycka att vi allmärtt skall kunna möta längre kriser. Men certterrt vill t. ex. hålla kvar vid hittillsvarartde treåriga krislängder när det gäller teko, medan partiet nöjer sig med ett år i fråga om sjukvård och energi.

Totalförsvarets allvarligaste brister finrts irtom sjukvårdeu, därrtäst troli-gcrt inom telekommunikationerrta. På båda dessa områdert irtnebar årets beslut kraftiga förstärknirtgar. Men det är viktigt att det som beslutas också verkställs. Det är tragiskt att se hur riksdagsbeslutet 1982 om.förstärknirtg av sjukvårdcrts försörjning med förbrukningsmateriel har förfuskats. Ännu förra månadcrt, dért.58;e av de 60 mårtader som det förra försvarsbeslutet omfattade, var hälftert av de drygt; 100 miljorter riksdagert artvisat oartvärtda. Nyligert har kortstitutiortsutskottet uttalat allvarlig krifik mot det sätt på vilket myndigheterna hanfcrafirågart. Socialstyrelsert har irtte varit vuxeu sin uppgift. Statens förhandlingsrtämrtd verkar irtte bara-i dertrta fråga uppträda på ett sätt som måste inge djup,oro: Och för atf travestera Povel Ramel: Och över alltihopa vilar Landstingsförburtdet. '

PropositiortCrts förslag irtnebar att skyddsrumsbyggändet skall inriktas mot de områden där riskerrta är störst. Rader av försvarsdirekförer har förklarat att detta innebär en brytrting rned 1982 års försvarsbeslut. Det är fel. .Riksdagen och regeringert uttalade sig 1982, på förslag av den föregående försvarskommittén, för en hårdare styrnirtg av skyddsrumsprodukfiortcrt till riskområdcrt och till prioriterade samhällsverksamheter. Civilförsvarsstyrelsen och därefter räddningsverket har dock vägrat att följa detta beslut.

Försvarsutskottet föreslår att arbetet med att.ta fram nya mål, riskbedömnirtgar och prirtciper för befolkrtingcns skydd skall följas genom parlamcnfa-

risk medverkan. Det är viktigt att så sker. Alla människor, oavsett var de bor eller arbetar, skall ha kunskap och visst grurtdskydd. För dem som firtns inom områden med särskilt stora risker, t. ex. nära sanrtolika bombmål, måste ett kraftigare skydd skapas. Med hittillsvarande sätt att sköta dessa frågor skulle def dröja fill långt in på nästa sekel innan skyddsbehovet fillgodosetts, t. ex. i Stockholms innerområde. Som belysning brukar jag nämna att personalcrt vid försvarsstabert sakrtar skyddsrum vid överraskaude artfall. Samtidigt byggs slentrianmässigt skyddsrum i områden utan något rimligt mål i närheten.

För både civila och militära delar av totalförsvaret är personalfrågorrta ytterst centrala. Tyvärr fungerar inte fördelningen av personal väl. Man kan ange skrämmande exempel på hur sjukvården skulle drabbas vid mobilisering därför att militära och civila intressert inte kunnat enas om rimliga lösningar. I försvarskommittén hade Barbro Evermo och jag i särskilt uppdrag att granska frågor om personalfördelrting men också de särskilda problemen med att kunna rekrytera och behålla kompetent personal till det' mihtära försvarets fasta yrken. Gruudprincipen för persortalförsörjningen måste vara att varje medborgare medverkar i dcrt befattrtirtg där nyttan för totalförsvaret blir störst. Propositionerts lagförslag om vidgad utbildningsplikt redan i fred för sjukvårdspersonal är ett vikfigt steg i denrta riktnirtg. Politiskt finns däremot inte under överblickbar tid möjlighet att förverkliga folkpartiets förslag om ett föryngrat och bättre utbildat civilförsvar.

Vad gäller den anställda personalcrt har det militära försvaret samma slags problem med att behålla kompetent personal som flera artdra delar av den offentliga sektorn. Staten är på många sätt en trög arbetsgivare. Skall man lyckas att göra försvarets yrken attraktiva krävs en ordentlig decentraliserirtg av artsvar och sådana arbetsformer atf enskilda uppmuntras att ta egna initiativ. På många sätt fungerar försvaret dåligt därför att det är alltför centralstyrt, Carl-Johart Wilsort kommer i sitt irtlägg att vidareutveckla tartkar om persortal och utbildrtirtg.

Det militära försvaret tillförs rtästa femårsperiod 6,8 miljarder utöver rtu utgående anslag. Låt mig också påminna om aft försvaret får behålla' rationaliserirtgsvirtsterna i verksamhetert. För flertalet artdra statliga områdert ställs ett rationaliseringskrav på 2 %, och anslagert mirtskas årligen genom detta. Verksamheten skall alltså effekfiviseras, och därmed skall det bli möjligt atf bidra till atf förbättra statens finanser.

Men försvaret undarttas från besparingskravet. De pertgar som frigörs där genom rationalisering får anvärtdas t, ex. för att moderrtisera utrustningen. 1982 års försvarsbeslut inrtcbar ett fioårigt rationaliseringsprogram som skulle ge ungefär 10 miljarder - pengar som i sin helhet skulle få användas för att finansiera förbättringar inom försvaret. Ett viktigt motiv är att detta är nödvändigt för att kunna betala mer för materiel som fördyras.genom atf prestandakravcrt skärps.

Ännu så sent som i ÖB;s programplart i jurti förra året angavs att försvarets verksamhet undan för undan effektiveras och rationaliseras så som programmet förutsatte. Men mindre än ett kvartal senare kom chockbesked om mycket kraftiga ekonomiska obalanser i armén. Man gör av med mer pertgar än beräknat i dert dagliga driftcrt. Effektivitet och produktivitet är lägre än man räknat med.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Tidigare har försvaret anförts som något av föregårtgare i statsförvaltningen när det gällt planerirtgssysfcm, mert dcrt mycket grova planeringsmissen i fjol har självfallet minskat trovärdigheten i systemet. I efterhand har vi fått veta atf dåvarande ÖB personligen kände oro för kostnadsutvecklingen inom driften, mcrt försvarsgrenschefer försäkrade honom att def inte var något problem. Sedan dröjde det emellertid inte många månader innan bubblan sprack. Pertgar som artrtars skulle ha kuunat användas för kvalitetsförstärkningar måste alltså stoppas in för att kompcrtsera utcblivcrt effektiviserirtg i verksamhetert. I propositionen föreslås därför ungefär 1,5 miljarder mer till utbildning och drift än mart tidigare hade tärtkt sig för de rtärmaste fem årcrt.

Att plarteringen slagit så fel i fråga om utbildningsverksamheten är en vikfig anledning till att ÖB fått i uppdrag att komma med ett samlat arméförslag, så att riksdagen kart fatta beslut 1989. Det är trist att riksdagert inte kan fatta beslut i dag, men det firtrts inget underlag för beslut om arméns framtid.

Fram till för nära ett år sedan var det ÖB:s mening att redovisa ett förslag till fredsorganisation. Men ÖB fick infe det underlag som arméchefen utlovat. ÖB ansåg dock, till skillnad från arméchefen, att man infe kunde vänta med beslut fill 1992 utan föreslog att riksdagen skulle fatta ett separat beslut 1989. När vi så i höstas fick beskedet om att arméns hela planering och verksamhet råkat i kaos, var det uppeubart att översyrtcn måste omfatta hela arméstrukturen och utbildningen.

Med tillfredsställelse har jag konstaterat att den nye ÖB offentligt har förklarat atf def är nödvändigt att avveckla de nuvarartde åtta omoderna infanteribrigaderna och i stället satsa på mer kvalificerade förband. Egentligen är det vad riksdagen beslöt redan 1972, mert myndigheterna ogillade def beslutet, så inget hände. Visserligcrt säger regerirtgsformens första paragraf att folkstyrelsen förverkligas genom ett parlamentariskt styrelseskick, mert fråga är om man inte i praktiken borde tillägga en rads förklaring med innebörden; "såvida inte myndighet anser annorlunda".

Jag mirtrts tydligt de mycket hårda attackerrta från armélednirtgen mot Sven Wedén irtför 1972 års försvarsbeslut i fråga om såväl brigader som direktrekrytering och utbildningstider uär det gällde lokalförsvar. Just det Wedért då kritiserades för återfinns med nästan förbluffande likhet sedan några mårtader eller veckor i PM som cirkulerar i staberna. Synd bara att 15 års försening och konservatism har lett armén in i en situation av kraftiga obalanser och förvärrad kvalitativ eftersläpning.

Jag vill betona att det är ÖB som fått uppdraget atf ta fram förslag till en reformerad armé. Jag utgår från att den nye ÖB kommer att personligcrt övervaka arbetet, så att han inte försätts i samma förlägenhet som sin företrädare, när denne stod utan förslag därför att mart på nivån under honom inte lämnade utlovat material.

Över huvud taget tror jag det är viktigt för oss som sysslar med olika samhällsområden att fuudera mer över hur riksdagerts irtflytande över beslut skall tillgodoses. De scuaste dagarna har jag haft stort utbyte av att läsa en avhandling om svenska flottan och pansarfartygsfrågan under mellankrigs-åren. Den är skriven av Anders Berge inför hans disputation nu på fredag. Det är inte utart att mycket av det han beskriver känns aktuellt för den som

haft tillfälle att se ett antal turer från militära myndigheter och från räddrtirtgsverket under senare år. Det är nödvändigt att stärka riksdagens insyn och inflytartde i totalförsvarsfrågor, varvid jag inte minst tärtker på det kommande armébeslutet, I försvarsutskottets betänkande stär en del om detta. Försvarskommittén kommer också inom kort med förslag om hur det parlamentariska inflytandet skall stärkas.

Vad gäller de marina stridskrafterna görs i propositionert väscrttliga förstärkningar, 600 miljoner avsätts för kvalitativa förbättrirtgar av ubåtsskyddet - det gäller främst hydrofortcr och annart utrustrting - för att man skall få ut större effekt ur befirttligä eller redart beställda fartyg. Dessa förstärkningar fartns inte med i ÖB:s perspekfivplart 1985 eller i programpla-nen 1986, i vilka i stället föreslogs flera ubåtsjakthelikopfrar. Detta senare förslag återfinns nu irtte hos någon, vare sig hos något parti eller någon myndighet. Med propositionens förslag bör effekten i ubåtsskyddet kunna öka högst väsentligt, nämligen så att man får ut mesta möjliga effekt ur de Crtheter som vi med befintlig personal kan bemanna.

Från folkpartiets sida fäster vi stor vikt vid atf antalet ubåtar kan utökas från 12 till 14. Def bör ske genom att nya ubåtar levereras, samfidigt som ett par befintliga Sjöormenubåtar livstidsförlängs. I en interpellationsdebatt för en vecka sedan gav jag en del synpurtkter på detta, i vilka försvarsmirtisterrt då instämde,

Def är angeläget att antalet ubåtar kart utökas. Visar det sig att den planerade ubåt 90 fördyras, som mycket tyder på, bör man seriöst pröva att i stället bygga ytterligare ett arttal crtheter av den Västergötlandsklass som i dag tillverkas i Malmö och Karlskrona, Förmodligen blir det i så fall en "spetsad" versiort av dert ubåtcrt. Koppling till erforderligt antal Sjöormen måste medge en relativt srtabb utöknirtg till 14 ubåtar, I detta tänkta fall utgår ubåt 90, Den australiska ordern till Kockums underlätfar detta. Den därpå följande ubåtsserien bör om möjligt irtriktas mot dcrt - efter frartska idéer -mindre typ med oförändrad vapenlast som på sertare fid har förekommit i dert marina diskussionen. Generellt gäller att ubåtssystemet bör utökas därför aft det har stor effekt för attackuppdrag, spaning, dold minering och ubåts-skyddsuppgifter. Den mycket stora fördelen med ubåtssystem ligger inte minst i att dessa är utomordentligt svåra att förbekämpa för en angripare.

Vad gäller ytfartyg konstaterar jag aft de sex kustkorvetter som vi kommer att ha om några år är allsidigt användbara, till skillnad från dagens fyra torpedbåtar och tolv robotbåtar, som inte kan nyttjas i ubåtsjaktsuppgifter, I den framtida marinen bör flertalet fartyg vara allsidigt användbara. Det är samtidigt angeläget att så lårtgt möjligt hålla uppe autalet fartyg. Det är inte minst mot den bakgrunden folkpartiet varit pådrivande för att tidigarelägga tankar på ett nytt allsidigt stridsfartyg-en marin JAS, om man så vill. En del erfarenheter kan hämtas från dartska Standard Flex, vars första exemplar har ett plastskrov från Karlskronavarvet. Fartyget skall kunna skifta uppgift genom att snabbt byta utrustning, nästan som i ett confainersystem. S. k. sidokölssvävare erbjuder intressanta möjligheter liksom ny tekrtik för att minska risken för upptäckt via motståndarens radar.

Det nya fartyget bör kunna spela en rad roller. Däremot bör def inte normalt ges lika avancerad ledningskapacitet som kustkorvetterna. Av

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fört-satta utveckling

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fort- ■. satta utveckling

ekonomiska skäl kan vi inte ha många fartyg med vartdera så stor ledningskapacitet att de kan leda halva flottan. Det vore sannolikt fel avvägning att för den flotta vi ser framför oss skaffa fler än sex kustkorvetter, eftersom styckekostnadcrt för dessa är större än den vi räknar med för det kommande s.k. JAS-fartyget. Kostnadsfrågan är viktig om man vill hålla uppe antalet enheter. Jag kan också notera att ÖB inte i något läge föreslog fler kustkorvetter med mindre än att försvarskostnaderna höjdes ungefär dubbelt så mycket som föreslås i propositionert.

Vi är i folkpartiet angelägna om den föreslagna utökningen från ett till fyra batterier med tung kustrobot. Dessa bör kunna användas i vilket kustområde som helst - inte minst Gotland ter sig som en naturlig grupperingsplats.

Till sist några ord om luftförsvaret.

I fråga om luftförsvaret innehåller proposifionen enligt kommitténs förslag en utökrting av arméns avancerade luftvärn. Till flygvapnet ges fillskott för att förbättra elektroniska motmedel och jaktbeväpning, det senare genom ökad medverkan av svensk industri för att minska nuvarartde mycket stora US A-beroende. Bassystem, luftbevakning och stridsledning förbättras.

I planeringen för perioden 1992-1997 tillgodoses folkpartiefs förslag om en utökad ram för JAS, vilket möjliggör att fler JAS-flygplan kan anskaffas. Beslut om detta fattas 1992. Vill man nyanskaffa flerflygplart, är fler JAS det naturliga. Fråu folkpartiets sida har vi därför hela fiden varit negativa till tanken att göra en extrabeställning på mellan 8 och 15 Jaktviggen. ÖB har framfört detta förslag på sina högsta ekonomiska nivåer, medan han har avrått från det på andra nivåer. Personligen har jag ifrågasatt om det över huvud taget är möjligt att förmå underleverantörer att återuppta tillverkning av mekaniska enheter och elektrortiska komportcnfer som slutlevererades för flera år sedan. Att konstruera om Jaktviggen för en kort extraserie skulle bli mycket dyrt. Styckepriset för dessa plan kan beräknas till omkring 150 miljoner, vilket är 50 % mer än vad betydligt modernare konstruktioner kostar internationellt. Kostnaderrta för tillverkning, bränsle och underhåll ligger betydligt över vad JAS kommer att kosta. Dessutom har varje JAS-flygplart större fredsbevarande effekt genom att det blir mer allsidigt användbart än Viggen är.

Redan när ÖB presenterade sin programplan förra året reagerade jag mot det ologiska i att han i sitt förord för en ytterligare division Jaktviggen så starkt tryckte på behovet av incidentberedskap i fred och neutralitet. Behovet av sådan finns väl i så fall också på artdra nivåer, men varför aktualiserade ÖB då inte möjligheten att - i värttan på JAS - sätta upp en division JA 35 Draken av flygplan som redan finns? Inte på någon ekonomisk rtivå hade ÖB def förslaget. I efferhartd har jag förstått atf ÖB nog kände det svårt att säga politikerna att för 25-30 miljoner kan man modifiera det antal Draken som motsvarar Jaktviggar för 2 miljarder.

Folkpartiets slutsats var alltså att om man godtog ÖB:s argument om behovet av förstärkt inciderttberedskap, borde mart ändå komma till en annan slutsats än ÖB i flygplansvalet. Att modifiera befintliga flygplan så att man kan nyttja fler flygtimmar för varje flygplan är crt metod som fått mycket stark spridning under senare år, helt enkelt av ekonomiska skäl. USA, Västtyskland, Schweiz, Bclgicrt, Frankrike, Israel, Japan och rader av andra

länder gör på detta sätt. Min spontana lekmanrtaslutsafs var att det som andra stater gör bör kunna vara möjligt att göra också i Sverige.

Folkparfiets tanke att sätta upp en ytterligare Drakendivision fanns med i Bertgt Westerbergs försvarspolitiska tal i Visby i börjart av september förra året. Efter detta förklarades dock frårt myndighetshåll att varje tanke på atf sätta upp en ny divisiort är omöjlig före 1991 - just det år då ÖB:s extra Jaktviggendivision kunde bli aktuell.

Något gehör från andra för tanken fanns inte under förra året. Att sätta upp en divisiort innart det firtns personal är naturligtvis helt menirtgslöst.Det skulle bara betyda att mart ökade arttalet vakartser. Irtte en enda rty pilot eller ert enda ny tekniker tillkommer de närmaste åren för att man sätter upp en extra division. Och om redan befintliga divisioner har nedsatt krigsförmåga till följd av för få tillräckligt utbildade piloter, skall man naturligtvis inte tunna ut dessa divisioners personal ännu mer. ÖB har förklarat att man utbildar så många piloter och fekrtiker som utbildrtirtgsorgartisationen klarar av.

Mot den här bakgrunden övertygades vi i folkpartiet om att tanken på att sätta upp ytterligare en division kan förverkligas tidigast 1991. Men så nära 1992 års försvarsbeslut bör frågan naturligt hänga samman med planeringsarbetet inför det beslutet. Det finns ju också ett samband mellart en ny division och antalet JAS-flygplart.

Däremot finns det skäl att redan nu modifiera fler J 35 till s. k. Johanstandard, innebärande én fördubbling av arttalet robotar på flygplanet och olika andra åtgärder som väsentligt ökar systemets operafiva kapacitet. Görs modifierirtgcrt i ett sammanhang, bör den bli billigare per flygplart gcrtom att både underleverantörer och verkstäder får en längre serie utan uppehåll.

Förmodligen vore det inte lyckligt om riksdagen uttalade att fler Draken under alla förhållandert skall modifieras, för då skulle irtdustrin ha ett övertag över statens förhandlare. Bara om industrirt ger ett bra bud bör ÖB råda statsmakterrta att göra en utökad modifiering. Så länge flygplanen irtte skrotats finrts ju alltid handlirtgsfrihet.

För egen del vill jag gärna säga att det skulle vara en stor fördel att ha fler Draken modifierade. Mart kan då sätta upp en fjärde division den dag personalläget medger det. Men även i övrigt skulle fler Draken ge en utökad handlingsfrihet, helt enkelt genom att man med dessa flygplart skulle ha ett antal tusen extra flygfimmar söm kan tas ut på olika sätt. Tyvärr finns ingen sådan handlingsfrihet i befintliga Attackviggaroch Spaningsviggar genom att varje enskilt flygplan där har ert noga uträknad maximiflygtid som av struktur- och hållfasthetsskäl infe kan överskridas. Genom ett förnuftigt, utnyttjande av Draken finns flera möjligheter att möta förändrade behov fram till och strax efter sekelskiftet. Majorifetsskrivningen i försvarsutskottefs betärtkartde ger en sådan handlingsfrihet, vilket vi från folkparfiets sida hälsar med tillfredsställelse.

Herr talmart! Efter denna genomgång ber jag att på alla-punkter få yrka bifall till försvarsutskottets förslag:

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Anf. 3 OLLE AULIN (m) replik;

Herr talman! Eftersom Hans Lindblad berörde moderata synpunkter vill jag kortfattat bemöta honom. Det är närmast regeringens företrädare som vi vill debattera med, men jag tror att det är vikfigt att bemöta Hans Lindblad på dessa punkter.

Hans Lindblad citerade överbefälhavaren, när denne talade om trendbrott, men underlät att citera överbefälhavarens uttalande om atf den här överenskommelsen inrtebär fortsatt eftersläpning gentemot omvärlden. Det är trots allt hotet mot oss och möjligheterna för en eventuell motståndare som är avgörande för hur vår förmåga skall gestalta sig och byggas upp.

Hans Lindblad ville tydligen framhålla att ett påslag på 11 miljarder kronor under en tioårsperiod irtte har rtågOrt betydelse. Mcrt Hans Lindblad vet mycket väl att det är påslagen efter de fasta kostnaderna inom totalförsvaret som är avgörande för möjligheterna att tillföra försvaret modern och ny materiel.

De gemensamma planeringsförutsättningarna anser vi skall prövas på nytt. Jag finner det självklart att det är Sveriges riksdag som skall fastställa de gemensamma plartcringsförufsättningarna efter det att dessa har tagits fram av en expertgrupp.

Hans Lindblad talade om någon form av JAS-fartyg, När skall det tas i bruk? När skall def börja flyga?

Till slut, Hans Lindblad: Vilka pengar ger ni överbefälhavaren för modifiering av J 35:or? Ni har inte gett en enda krona till överbefälhavaren för det ändamålet?

Anf. 4 HANS LINDBLAD (fp) replik;

Herr talman! ÖB har föreslagit att försvaret skall få ungefär 15 miljarder över den s.k, grurtdnivån. Moderata samlingspartiet har föreslagit 8,7 miljarder, propositionen innebär 6,2 miljarder. Man kan citera ÖB på olika sätt, men skillnaden mellan 8,7 och 6,2 miljarder i detta avseende tycker jag inte motiverar de ord som har förekommit i moderat agitation.

Vad gäller frågart om plarterirtgsförutsättrtirtgar för totalförsvaret och vilka risker Sverige skall ta tycker jag att det är rimligt aft detta behartdiäs av försvarskommittért, bland politiker. Det är inte en sak som är lämplig för tjänstemanrtaavvägartden. Kommer man till andra slutsatser, exempelvis till ert fördubbling, så kosfar det många mårtga miljarder framför allt i form av crt utökad oljelagring. Det är rimligen beslut som skall fattas av politiker. Att flytta dessa överväganden från crt försvarskommitté till crt tjärtstemartrtaut-redning tycker jag är fel väg.

Vad sedart gäller J 35;orna så skulle en modifiering av dem kosta mellart 1,5 och.2 milj. kr. per flygplan, en summa på omkrirtg 25 milj. kr. Detta, Olle Aulin, är iute ett likviditetsproblem. Om man sätter denna kostnad i relafiort fill flygvaprtcfs materielanskaffningskostnader, som är 5 miljarder per år, dvs. 25 miljarder uuder femårsperiodcrt, vilkert omfattar 1 825 dagar, kart man säga aft def som kan inrymmas i försvarsbeslutet den sista juni kart klaras av någon gång på eftermiddagen den 2 juli samma år. En sådart exakthet har vi inte i planerirtgssysfcmct. Def är alltså irtte ert likvidifcfsfråga, utan frågan är: Artser man att åtgärden att skaffa handlingsfrihet är viktig jämfört med

alternafiva användningar? Är den det på en nivå på 124 miljarder? Är dert irtte det, så är det inte sanrtolikt att dert vore det heller på crt något högre nivå. Vi kan rtotera att ÖB över huvud taget irtte aktualiserat detta. Det är rimligt att hart gör ert operativ bedömrtirtg av att ha hartdlingsfrihet, och jag ser med förfröstart fram mot att det görs ert sådart prövning nu när ÖB inte är blockerad av det dilemma som hart befartrt sig i, då han änrtu försökte övertyga politiker om att de borde skaffa ett antal extra Jaktviggen.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Anf. 5 OLLE AULIN (m) replik;

Herr falman! Detta resortcmartg påminner om gumman och hästen: Orkar du det, så orkar du detta. Vi vet att försvaret har en mycket svår ekonomisk situation. Den som läser tidrtingar finner att man rtu har kortstaferat att av det påslag enligt propositionen som försvaret nu får, med folkpartiets hjälp, har 2,5 miljarder redan försvurtrtit för att fylla igcrt de hål som fartns tidigare. Stora pengar går alltså åt till detta. Visst är det ett problem om man ständigt ger myndigheterna nya uppgifter utan att ge dem mera pengar.

Hans Lindblad resonerar dessutom som vanligt bara om den första femårsperioden, och det fungerar bra utifrån hans matematik. Det är ju fråga om en trappa med årliga påslag, och def är i ett tioårspcrspektiv under den andra femårsperioden som de stora pengarna faller ut. ÖB;s högsta nivå rymmer totalt under tioårsperiodert urtgefär lika mycket som vår.

Anf. 6 HANS LINDBLAD (fp) replik;

Herr talman! Nej, vad riksdagen nu har att fatta är ett femårigt försvarsbeslut. Vi har dessutom synpunkter på planeringert för tiden därefter.

Vad gäller Drakarna skall självfallet det operativa värdet av ert hartdlingsfrihet vägas mot alternativa anvärtdrtirtgar av pertgarna. Det är då inte primärt en likviditetsfråga utan ert fråga om huruvida ÖB bedömer aft åtgärden i sig är intressant. ÖB har möjlighet att komma tillbaka med detta redan i programplaneringsomgångert i sommar. Jag är gartska förhopprtirtgs-full beträffande det resultat som han då skall komma fram till. Det som kan föreslås i detta sammanhang är samma handlirtgsfrihet som skapas i land efter land gcrtom mycket begränsade insatser.

Anf. 7 GUNNAR BJÖRK i Gävle-(c);

Herr talman! Dert svertska försvarspolifikcrt har varit gartska livligt diskuterad sedan föregående säkerhetspolitiska beslut fattades 1982, Vi hade om säkerhetspolitiken urtder ett antal år en ganska hätsk debatt, som vi dess bättre inte kommer att höra något av i dag. Den turbulens som under en tid förekom mellan socialdemokrater och moderater finrts inte längre, eftersom vi nu går till riksdagen med ett erthälligt ställningstagartde om säkerhetspolitiken, vilket grundar sig på en på dcrtna punkt euig försvarskommitté.

Vad gäller den aktuella nedrustningssifuationen vill jag säga att ett genombrott i frågan om kärrtvapen i Europa förhoppningsvis är på väg, innebärande att ett avtal skulle kunrta ligga inom räckhåll. Ett avtal om climinering av alla mcdeldisfanskärnvapen från Europa skulle ha stor betydelse. Det vore också ett viktigt psykologiskt steg, eftersom det skulle

2 Riksdagensproiokoll 1986/87:133

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

leda till att operativa system med kärnvapen för första gångert ömsesidigt skulle kurtna dras tillbaka och förstöras. Det är också viktigt för dert svcrtska säkerhetspolitiken att förhandlirtgarrta kart leda till ett framgårtgsrikt slut:

Ett av de främsta uttryckcrt för våra sfrävartdcrt mot säkerhet, ökat samarbete och vidgade märtskliga kontakter är den europeiska säkerhefs-kortfercrtsen. Vår förhoppnirtg-är att konferensen nu skall leda irt pä de verkliga rtcdrustrtingsfrågorna. På det ekortomiska området är det miljöfrågorna som förenar, och det krävs gemensamma irtsatser för att mart skall klara de syrtnerligen internatiortella problem som miljöfrågorna är. Detta kunde vara ett centralt-samarbetsfält, där Europas folk har verkliga gemensamma intressert och där mart skulle kurtna knyta mer av mänskliga kontakter. Det återstår därvidlag mycket att göra, ävert om vi då och då kart skönja ert och annart förbättring.

Även om de rtordiska lärtderna valt olika säkerhetspolitiska lösningar har vi som gemensamt mål att åstadkomma stabilitet och avspänning i norra Europa. Vi har konsekvertt sökt följa dcrtna målsättning, och vi kan kortstatera att detta arbete har varit framgårtgsrikt. Sveriges neutralitetspolitik måste fullföljas med fasthet och konsekverts. Att vi i vår del av Europa på det hela taget varit befriade frårt allvarliga kriser betyder inte att situationert på våra' breddgrader har varit oförändrad. Det är tippenbart att det rtordeuropeiska och det nordatlarttiska området har fått ert ökad strategisk betydelse. Stormakterrta har på olika sätt visat ett tilltagartde irttresse för utvecklingen på våra breddgrader. Det förekommer också en ökad militär aktivitet och en "starkt markerad teknisk utveckling från båda alliansernas sida i vårt närområde. Sverige måste vara fast beslutet att skydda landets territorium med alla tillgärtgliga medel och att demonstrera för omvärlden att våra gränser för oss är heliga.

Det pågår ert omfattartde marin rustning. Kapprustnirtgert till havs har också medfört att allt större delar av det fria havet rtu auvärtds av båda blockcrt för övningar och annan militär närvaro. Det har blivit allt svårare att överblicka den militära aktiviteten också i de nordliga farvattnen. De ledande rriilitärmakterna måste'iaktta återhållsamhet i vår del av världert. Ingen skulle tjäna på den spänrtirtgsökrtirtg som den pågående styrkeupp-byggnaden i de rtordliga farvattnen kan befaras medföra. ESK-kortfcrcrtscrt bör diskutera vad som kan göras på det marina området för minskning av risken för militär konfrorttafiort i de europeiska havsområdcua.

Ert viktig fråga förde rtordiska länderna är hur vi på politisk vägkan bidra till att ytterligare konsolidera och stärka stabiliteten i rtorra Europa. Här har frågart om crt kärnvapenfri zon i Norden som ett första steg mot ett kärnvapcrtfritt Europa ert givcrt plats. I centerpartiet hoppas vi att diskussionert om Crt sådan zon kart leda till crt fördjupad nordisk dialog i säkerhetspolitiska frågor.

På ett område inger utvecklirtgen sedan föregående totalförsvarsbeslut stor oro. Dét är beträffande samhällets ökade sårbarhet. Vi får nu skörda effekterria eller "frukterria" av en ccrttralisfisk samhällspolitik.

Bl. a. avsakrtadcrt av ert kraftfull regionalpolitik, en dålig energipolitik, en övertro på centrala beslut och centraliserade system slår nu igenom. Det gäller sårbarheten eller funktiortssäkerhetcrt på områdert som el, energi.

transporter, livsmedel, data, elektronik, teko och teleförbindelser. Här måste krafttag till för att vi skall kunna hantera situafioncrt i ert fredskris eller vid en avspärrning.

■ Vad är det då som skiljer de olika partierna åt efter årets försvarsuppgörelse? Först och främst bör man, vilket hittills i den allmänrta debatten inte gjorts, hålla isär olika delar av beslutet.

Beträffande säkerhetspolitiken råder stor enighet, vilket vi från centern hälsar med stor tillfredsställelse.

Då det gäller inriktrtirtgert av totalförsvaret delar inte centerrt de rtya importarttaganden som ligger till grurtd för majoritetcrts ställrtirtgstagartden, då de leder till ett onödigt risktagande.

På det militära försvarets område finrtS det rtu i riksdagerts försvarsutskott tre alternafiv:

1. Socialdemokraterna och folkparfiet föreslår 6,2 miljarder över grurtdnivån,

2. Centerpartiet föreslår 6,8 miljarder över grundrtivårt,

3. Moderaterna föreslår 8,7 miljarder över grundrtivårt.

För de civila delarrta av totalförsvaret finns det två alternativa förslag fill riksdagen i försvarsutskottet:

1. Socialdemokraternas och folkpartiets förslag, till vilket moderaterna anslutit sig, innebär att 1,2 miljarder tas från en prolongerad nivå vad avser de civila totalförsvarsdclarna.

2. Certterns alterrtafiv, som innebär en minsknirtg med 750 miljoner från en prolongerad nivå, dvs. plus 500 miljoner i förhållande fill majoritetens förslag.

Tack vare den extra satsrtirtg på det militära området som certterpartiet föreslår kart vi ge ett kraftigare stöd till kvalitetcrt i värrtpliktsutbildningcrt i hela lartdet. Vi avsätter medel för en grupp 37 Viggen. Vi deltar i arbetet på Crt ny jaktrobot. Men vi anser däremot irtte att mart skall fatta beslutet på nära en miljard om den tyska bombkapseln, eftersom vi irtte artser att irtformafiortcrt om materialprojektet varit fillräcklig. Visst har det, som Hans Lindblad påpekar, tidigare fattats beslut om att beväpningsfrågorna ingår i JAS-beslutet, men detta faktum bör irtte lägga hirtder i vägcrt för folkpartisterna och socialdemokraterna rtär det gäller att ha crt åsikt om ett maferialprojekt som kostar ert miljard. Det är uttryck för ert förblindelse att man här enbart vill lyssna på myndigheterna. Jag tycker att också parlamentariker bör kurtrta ha ert åsikt i detta fall.

Inställningen att vi inte delfar i beslut i frågor där vi irtte kärtrter oss riktigt informerade gäller också ny lednirtgsorganisafion i Stockholmsområdet, där man inte haft ert ordentlig parlamentarisk insyn. I sådarta situatiouer kommer vi självfallet irtte ätt delta i besluten,

Utvecklingert beträffande flygsfridskrafterna inom Warszawapakten inger stor oro, Ökningcrt av antalet flygande enheter är mycket stark.

Det är också viktigt att vi i områden där gränsdragrtirtgen inte är klar irtte låter området ertsidigt utrtyttjas på ett sådant sätt att vi skapar sedvanerätt för någon.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987 .

Totalförsvarets fortsatta utveckling

I stället bör vi se fill att våra möjligheter att ha crt orderttlig irtcidentbered-skap upprätthålls. Bäst skulle detta kunna ske genom att man tillförde en grupp 37 Viggen, som i ökad omfattnirtg placerades på Visbybasen för ökad närvaro i Östersjöområdet. Vi har dock funnit atf en tillräckligt bred majoritet inte stött detta förslag. Centerpartiet yrkar i sirt partimofiort därför att, därest yrkartdet faller, ert fjärde divisiort 35 Drakcrt sätts upp i anslutning till F 10 i Ängelholm, vilken dock i stor utsträcknirtg finns baserad på Visbybascn.

Dcrt argumcrtfcrirtg som Harts Lindblad gav mot 37 Viggen och för Draken borde egentligert leda till att folkpartiet stöder det krav som fanns i centermofionen och som nu bildar en reservation. Hans argumcrttering kart irtte lartda på rtågot anrtat ärt bifall till den reservationert.

Utformningen av Drakensystemet återkommer Ingbritt Irhammar till i sitt anförande.

Vårt alternativ skulle också kunrta ge underlag på det militära området för atf staten skulle kunna bli en bättre arbetsgivare. När det saknas nära tusen tjänster inom försvarsmakten, är detta ett symtom på atf något inte fungerar bra.

Vårt alternativ ger också möjlighet till en tidigareläggning av ubåt 90, till ett bättre tillskott för motmedel samt basutbyggnad irtom flygvapnet.

Vi har också i centerrts partimotiort tagit upp kravet på aft skriva in den allmänna värnpliktens betydelse. LJtskottet har i år glädjande nog sagt att det är klart var man står i den frågan.

Jag konstaterar också att folkpartiet har avstått från att fullfölja det
särskilda yttrande som partiet har haft de sertaste tio årert i riksdagert om att
vissa värnpliktiga skall mönstra direkt till civilförsvaret och inte till det
militära försvaret: Detta avståndstagartde från tidigare ställnirtgstagartde är
intressant i sig. .

Vi anser också att de värnpliktiga bör få ett nödvändigt tillskott. Jag vill erirtra om atf det vallöfte som socialdémokraterrta gav de värnpliktiga 1982 inte har uppfyllts.

Till de civila delarna återkommer Gunhild Bolander, men jag vill gärrta nämna att det måste för allmänheten vara obegripligt hur en socialdemokratisk regering kan så försämra villkoren för civilförsvaret. Man tar 1 250 miljoner frårt det området för atf ge def till det militära försvaret. Vi kan från centerns sida inte acceptera en sådan hård neddragnirtg av anslaget till uppförande av skyddsrum, eftersom det skulle leda till att det inte ens blir möjligt att lärtgre klara de s. k. riskområdcrta.

Från centerns sida är vi glada över att vi lyckats ge extra stöd till sjukvårdsdelen i totalförsvaret. Vi vill också ge mer rnedel fill hemskyddsor-ganisationen samt till livsmedel och teko, vilket Lennart Brunander återkommer till.

Vi tycker att det är fel att, som regeringen och folkpartiet föreslår, sälja ut metaller som främst kommer från Sydafrika. Också oklarhet om vår förmåga atf ha resurser för ammoniaktillverkrting kvar i Köping är ett konkret exempel på var vi befinner oss när det gäller den långsiktiga beredskapen. Vi anser att det är vikfigt att ha en långsiktig försörjning för att ha möjligheter att producera plast, krut och konstgödsel.

bet är oerhört viktigt med tanke på sårbarheten vid en långvarig avspärrning att vi kan upprätthålla ammortiaktillverkningen, och här måste statert ta sitt ansvar. Från centerpartiets sida säger vi nej fill krishandelsavtal på det området." Vi tror inte att det löser problemen.

Det kanske mest förvånande är atf folkpartiet och socialdemokraterna fann varandra urtder julhelgcrt praktiskt taget på dert övre av de rtivåer som socialdémokraterrta sedart lärtge redovisat. Folkpartiet gick ner från 7,3 miljarder till 6,2, dvs. med 1,1 miljard, och socialdémokraterrta gick upp med 200 miljorter från sin 6-miljardersrtiå.

Det är också irttressant, när vi nu ser resultatet i utskottet, att den vana man fidigare haft att yrka bifall till kommittémofioner inte upprätthålls av folkpartiet och att det nästan omöjliga har härtt, nämligen atf man inte längre yrkar bifall ens fill parfimofioner med Bengt Westerberg som första namn.

Jag vill också rikta en fråga till dem som står för majoriteten. Kart ni garantera att det materielirtnehåll som är förutsatt kommer att finnas kvar om några år? Kommer vi att få det materielinnehåll som man utlovat? Eller får vi inom kort informatiort om att det irtte går att rtå upp till de föresatser som mart hade? Frårt centerns sida kommer vi att noga följa hur beslutet slår och hur effekterna kommer att bli.

Det mellanbcslut som kommer att fattas 1989 kommer till stor del att vara ett resultat av deu försvarsriivå som rtu äutas. Det artsvaret kommer inte bara att gälla den ekortomiska nivårt. Det kart också komma atf gälla framtida organisationsstruktur.

Sedan 1982 har den svenska opinionen ställt stora krav på polifikerna för att hindra fortsatta kränkningar av territoriet. Försvarsviljan har blivit starkare. Sårbarheten har ökat. Mot dcrt bakgrunden hade nog många förväntat sig ett totalförsvarsbesluf på en artnan nivå samt en bredare politisk majoritet.

På grurtd av ert svag hartterirtg från regeringens sida har det inte uppnåtts. Det beklagar jag. Med ytterligare en miljard, urtgefär som; certterpartiet föreslår, hade vi kunnat gå vidare på det totalförsvarsbeslut som folkparti-certterregerirtgen fick gehör för 1982. Vi hade kunrtat fullfölja dert starka satsning som då gjordes på de civila totalförsvarsdclarna, i stället för den rtcddragrting som nu äger rum. Vi hade dessutom kunnat utnyttja det nya och positiva i det försvarskommittéarbete som vi har jobbat med de senaste åren.

Det har, herr talman, talats om att det här försvarsbeslutet irtrtebar trendbrott. Jag tycker att det gör det i två avseertden. För det första gör mart ett nytt importantagartde för totalförsvarets plartering. Man hyser i dag en större förhoppning om import i kristid: Det gör man samtidigt som svenskt tonnage minskar. Vi har t. ex. bara en svcrtskregistrerad tärtker. Handelsflottan, som 1975 omfattade 650 fartyg, hade 1985 endast 430 fartyg kvar.

Mot denrta bakgrurtd framstår ett beslut grurtdat på socialdemokraternas och folkpartiets förslag för oss som ofattbart.

För det andra tar man medel från de civila delarna av totalförsvaret och finansierar därigenom uppgörelsen på det militära området. Man gör dessutom en ganska våldsam överfinansiering. Första året ger man 6,2 miljarder, men man tar omedelbart in 8,2 miljarder. Ävert om mart behöver pengarna den sista månaden 1991 eller 1992, hade man för den skull inte behövt göra denna överfinansiering.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling ■

Prot. 1986/87:133 Detta är de enda trendbrott som jag kart se för min del i årets uppgörelse.

1 juni 1987

Båda de trendbrotten är såvitt jag kan förstå negafiva.

Totalförs v arets fortsatta utveckling

Trots de svagheter som firtns i årets beslut om totalförsvaret kan det vara på sin plats att också betona det som förenar oss. Säkerhetspolifiken är vi. eniga om i Sveriges riksdag, likaså om stora delar av totalförsvaret. Den enigheten är i sig en hörnpelare i den svenska säkerhetspolitiken.

Herr talman! Med detta ber jag att få yrka bifall till reservationerna 1,3,5, 7, 8, 11, 14, 15, 18, 20, 21 och 23.

Under detta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar. .

Anf. 8 HANS LINDBLAD (fp) replik;

Herr talman! Jag vill ta upp fyra saker.

Vad gäller planeringssäkerhetert rörartde materielirtnehållet sitter vi i samma båt. Centerpartiet har i och för sig mer pengar fill materiel mert har inte ett öre mer i prisreseryer än vi artdra har. I den mån objekt fördyras har vi alltså samma planeringssituation. Det är bara det att centern har det något värre.

Det är viktigt mot den bakgrunden att slå fast att rationaliseringskravcrt, besparingarna på driftsidan, måste hållas så långt möjligt. Annars gardet ut över kvalitetsförstärkningar. Det är beklagligt att underlaget på det här området inte var rätt när ÖB lämnade det. Det är alltså vikfigt att se fill att driftskostnaderna hålls under koutroll.

Vad gäller importarttagartdcrta tycker jag att Gurtrtar Björk i Gävle själv arttydde motsägelsen. Han sade att det finns en enda tanker i Sverige, men Gurtrtar Björk och certtern ställer sig bakom samma importarttagande som majoriteten när det gäller oljart. Däremot när det gäller teko vill centern att man skall klara tre gånger så lång tid, och det är ologiskt.

Det vore rimligt att säga att importantagartderta allmänt skulle ändras, men att säga att i fråga om teko och några andra,områden skall det vara betydligt större antaganden än t, ex, för oljan är inte logiskt. Då har man irtte godtagit tartken att samma plarterirtgsförutsättningar bör gälla för hela totalförsvaret. Det är ändå ert fundamental princip att man utgår från samma bedömningar tvärs över.

Grunden till folkpartiets uppfattnirtg rtär det gäller direktrekryferirtg till civilförsvaret är ett landsmötesbeslut. Jag har i ett särskilt yttrande i försvarskommittén yisat varför det infe är politiskt möjligt att med framgårtg driva detta förslag gerttemot artdra partier,

Slutligcrt till frågart om Drakendivisioner, Det som gjorde att folkparfiet inte artsåg att det var mertingsfullt att,driva tanken på uppsättandet av ytterligare en division uuder dertna försvarsbeslutsperiod var att myndigheterna så tydligt sade till oss: Det finrts irtte så mårtga piloter och tekniker att det är möjligt att sätta upp en divisiort förrän tidigast budgetåret 1991/92. Frågan härtger uuder alla förhållartdert logiskt samman med nästa försvarsbeslut.

Def finns också en koppling till JAS-systemet. Det är inte ett absolut samband; men det finns en klar ankrtytning. Det beror naturligtvis på när

denna diyision skall omsättas, mert om man vill omsätta den före sekelskiftet är det nödvändigt att göra en kopplirtg till arttalet JAS-flygplart under tiden.

Anf. 9 GUNNAR BJÖRK i Gävle (c) replik;

Herr talman! När det gäller driftkostrtaderna är Hans Lindblad inkonsekvent. Dcrt sifferartalys hart gör rtär han diskuterar Draken är han ensam om, eftersom de militära myndigheterna hår lämnat andra siffror. Även på dert purtkten borde Hans Lindblad vara konsekvent.

Förslaget att uppsättandet äv eu fjärde Dräkcrtdivision skall skjutas till
1991/92 är inte i enlighet med vad Bengt Westerberg sade i oktober-
november i Visby, men jag förstår att-folkpartiet i dcrtna fråga rtu har bytt
åsikt för tredje gårtgert inom ett halvår. Om beslutet uppskjuts till 1991/92 tar
det ytterligare ett antal år innan uppsättandet kan ske, varför det i praktiken
uppskjuts fyra fem år till. De siffror som Hans Lindblad närhner i denna fråga
har jag inte sett någon annanstarts. .

Folkpartiet avstår denna gång från att väcka tanken på direktrekrytering fill civilförsvaret, och Hans Lindblad-säger att det nu irtte föreligger polifiska möjligheter att få igenom förslaget. I så fall borde vi här i riksdagen över huvud taget sluta att reservera oss. När def var mittenregering med folkpartiet och centern och det förra försvarsbeslutet fattades lämnade Hans Lirtdblad ett särskilt yttrartde. När folkparfiet riu gör upp med socialdémokraterrta har mart irtte ens fått möjlighet att agera på egen hand, samtidigt som man inte längre crts yrkar bifall till motioner äv sin partiledare.

' När det gäller importantagandet driver folkpartiet en häftig och hård kritik mot svensk tekoirtdustri. Jag överlåter dert diskussiortcrt till Lennart Brunander, men jag vill säga att det är viktigt att det finrts ért tekoirtdustri i Sverige. Att få till stånd en exakt millimeterrättvisa i ett längre perspektiv vid en avspärrnirtg tror jag är omöjligt, och vad skulle det göra om vi plötsligt hade det bra förspäut på rtågot område? Det är för mig ofattbart atf folkpartiet är Crt sådart motstårtdare mot svensk tekoindustri.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Anf. 10 HANS LINDBLAD (fp) replik:

Herr talmart! Det särskilda yttrartdet beträffartde direktrekryferirtg fill civilförsvaret lämrtades i försvarskommittért, efter det att försvarsuppgörel-sert hade träffats.

När mart kritiserar förändrirtgcrt av importantagandet så hårt som certterpartiet gör, bör väl certterpartiet självt behålla det tidigare importantagandet. Det har man alltså inte gjort för dcrt verkligt stora, tunga posten, rtämligert oljan. Där är det fråga om miljardbelopp, medan det i övriga fall är fråga om tiotals eller möjligen hundratals miljoner. I den stora frågart är det ekonomiskt sett ingen skillnad mellan def som centerpartiet föreslår och det som vi artdra står för. Det borde påverka centerpartiet atf välja ord när man kritiserar importantagandet.

Vad gäller Draken sade myndigheterna mycket bestämt att det inte går att sätta upp ytterligare en division förrän budgetåret 1991/92 eftersom det infe finns piloter: Hade de tre divisionerna på F 10 haft 16 piloter var, så skulle fyra piloter från varje divisiort kurtrta gå över gårdcrt och sätta upp en fjärde divisiort. Därmed skulle det finnas fyra divisioner med tolv piloter var. Det

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

skulle vara meningslöst att genomföra detta med vakanser i redan befintliga divisioner.

Kostnaderrta för modifierirtg kan uppskattas till 1,5-2 milj. kr. per flygplan - det är ert förhandlirtgsfråga gerttemot irtdusfrirt. Driftkostnaden är ca 40 milj. kr. per år när divisionen är i gång. Om dcrt kommer i gårtg vid årsskiftet 1991-1992, som har nämnts i någon motion, kommer kostnaden det budgetåret aft ligga på ungefär 20 milj. kr.

Det har talats om en hangar för 70 milj. kr. Men när staberna av försvarsutskottet fick reda'på att det redan fanns ytterligare en hangar i Ängelholm försvann den postcrt på 70 milj. kr. Hartgarcn finns fortfarande med ekonomiskt i centerns och moderaternas reservation, mcrt det må vara ert artrtart sak.

Anf. 11 GUNNAR BJÖRK i Gävle (c) replik:

Herr talman! När det gäller importantagandet ingår centerpartiet i majoriteten för förslaget beträffande oljan, av det skälet aft denna fråga har utretts och att man kommit fram till att det går att klara behoven, eftersom Sverige importerar def mesta frårt Norge. Vi får ju oljart på betydligt närmare håll nu än tidigare.

I det förra försvarsbeslutet fanns det, Hans Lindblad, ett särskilt yttrande från folkpartiet om pcrsonaltillgången som berörde det särskilda yttrartdet i försvarskommittén i denrta fråga.

Vi har i utskottet fått ett artrtat underlag beträffande piloterna. Hans Lindblad har själv på ett bra sätt redovisat att det kostar pengar, även om beloppen får stå för harts räkrtirtg. Def vore därför kortsekvcrtt om hart svarade på dert fråga som hart fidigare har fått, rtämligen var dessa pengar skall tas. Han har inte redovisat detta.

Om denna fråga skjuts upp till försvarsbeslutet 1992, tar det åtminstone ett par år inrtart ytterligare ert Drakendivisiort kan sättas upp. Hans Lindblads sifferexercis är därför något märklig. Har han inget som helst förtroende för det beslut som riksdagert fattade för en månad sedan om de satsningar som skall göras för att få fler piloter? Folkpartiet borde ha förtroende för det beslutet.

Tredje vice talmanrtCrt anmälde att Hans Lirtdblad arthållit att till protokollet få anteckrtat atf hart inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 12 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr falman! Det är en självklarhet att Sveriges säkerhetspolifik skall syfta till vårt lands oberocrtde och naturligtvis till att det svenska totalförsvaret i första hand skall vara fredsbevarande. Def är också självklart att säkerhefs-och försvarspolifikcrt skal! vara irtriktad helt och hållet på atf upprätthålla vårt lartds alliartsfrihet i fredstid för att vi skall kunna vara neutrala i krig.

Detta är vad vi har skrivit som inledning till vpk;s motion och vad vi ställer oss bakom.

När man far del av försvarskommitténs betänkanden, regeringens proposition och nu detta utskottsbetänkande, ser man aft dessa fina uttalanden - som också återfirtrts i statsministerns och försvarsministerns skrivningar, som

refereras i betärtkandet - inte alls kommer aft förverkligas eller atf intentionerna i de reella förslag som läggs fram inte kommer att leda till ett sådant förfarande.

Dessa förslag kommer inte att leda till ett allsidigt och väl sammansatt totalförsvar, utan till ett mycket svagt, sårbart och bräckligt totalförsvar.

Irtom mitt parti artser vi atf det förslag till försvarsbeslut som folkpartister och socialdemokrater har crtats om leder fill ett mycket dåligt försvarsbeslut. Det är en dålig kompromiss som har gjorts inte så mycket med tartke på att man skall få ett allsidigt och väl sammansatt totalförsvar, som uppfyller grundförufsätfrtirtgarna, utan det blir mera fråga om ett sätt atf ekonomiskt försöka lösa problematiken, därför att man är för rädd att gå ut till den svenska opinionen och klart fa ställning, vilket försvar man vill ha. Det här försvarsbeslutet blir alltså varken fågel eller fisk.

Ur den synpurtktcrt ligger def väldigt mycket i den moderata kritiken, där moderaterna från sirt utgångspunkt, att man i första hartd skall ha ett starkt militärt försvar, också har tagit ställrting för detta. Folkpartisterna och socialdemokraterna är däremot för fega för att gå ut till den svenska allmänheten och begära de pengar som skulle behövas. Man fifflar genom att föreslå att beredskapslager skall säljas ut och ordnar alltså finansieringen för den här gången, utan att man behöver lägga på alltför mycket skatter osv. för att klara åtagandena. Men hur blir det nästa gång, när vi inte har några beredskapslager atf sälja ut men skall fortsätta att betala?

Vpk anser att man bör välja den linje som vi förordat under många år. Det firtrts irtga möjligheter för Sverige att fortsätta att lägga rtcr så mycket pengar på en militär organisation som vi har gjort under 50-, 60- och 70-talert och är på väg aft göra ävert urtder 80-talet, Det måste bli ett omtärtkartde. Därför anser vi på vårt håll, till skillnad från moderaterna, att det behövs en artnan försvarsorganisation, något som är logiskt. Vi kan inte ställa upp på sådana här suddiga kompromisser som infe löser de svenska säkerhets- och försvarsproblemen på sikt, utan där det bara rör sig om att så att säga skjuta de stora problemert framför sig.

Vi urtderkärtrter resortcmartgcrt, vi underkärtrtcr den föreslagna ökrtingen av milif ärartslagen som ett sätt att öka Sveriges motståndskraft och nationella självständighet, när den urgröps på mårtga artdra områdert av samhället. Likaså Urtderkänner vi, med mycket skarp kritik, slutsatserna att man skall minska anslagert till de redart fattiga civila delarrta av totalförsvaret, Def är häpnadsväckande att socialdemokrater och folkpartister kan säga att på dé och de orterna i Sverige-i Vingåker, i Bollnäs, i Kiruna, i Tomelilla eller var det än är - kommer ert framtida krigssitutation aft vara sådan att vi infe behöver bygga några skyddsrum för befolkrtirtgen. Det kan ni sitta och bestämma nu, och med detta som grundval säger ni också att det går att mirtska artslagen fill byggande av civila skyddsrum, för ni har kortstateraf att det irtte behövs några sådana på vissa platser! Det är fantastiskt. Hur kau ni göra sådan bedömningar? Vad vet rti om detta? Ingenting!

Det går inte att klara Sveriges säkerhetspolitik genom ökade militära anslag. Vi måste få fill stånd ett annat tänkesätt, vi måste få ett starkare civilt samhälle, vi måste få en artrtan militär organisatiort.

Mot dert bakgrurtdert, herr talman, vill jag inledningsvis yrka bifall fill alla

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

de förslag som vpk har framfört i olika motionsyrkandcrt, och jag vill också yrka avslag på propositiortert. Vi kommer att biträda yrkandet i reservation 1 när det gäller syrtpurtkterna på försvarskommitténs arbete. Vi tycker att det är riktig kritik som där framförs. Som jag sagt i andra sammanhang är vi kritiska mot försvarskommitténs sammartsättrting, och vi är även kritiska mot det sätt varpå ärendet har behandlats - med korta remissfider osv. Därför kommer vi alltså att stödja reservation 1.

Jag vill, herr talman, säga rtågra ord om sårbarheten. Def finrts i dert säkei-hefspolitiska rapporten - den första som kom frårt försvarskommittért -mycket bra skrivrtirtgar om detta. Det var första gången man tog upp det på ett seriöst sätt och avgav en väl gcrtomarbefad rapport. Mcrt då det gäller slutsatserna, då det skall beviljas pengar och då man skall se närmare på saken, så har man helt och hållet glömt bort vad män tidigare sade. Nu talas det i utskottsbetänkartdet om ert modérrtiserad beskrivning av målen för def svenska totalförsvaret. Det gäller detta atf mart har andra synpurtkter på krisers och krigs varaktighet och karaktär. Det tycker socialdemokrater och folkpartister också att de kau bestämma. Mot dcrt bakgrunden kan man alltså föreslå att vår uthållighet kraftigt skall minskas när def gäller många viktiga varor och förnödertheter som erfordras om vi över huvud taget skall kunna möta kriser, för att inte tala om krig.

Också i detta fall har det främst varit fråga om ekonomiska syrtpurtkter -man vill ha loss pengar för att kunna betala de ökade militärutgifterna, och man vill lägga på en del miljoner. Det har således mera rört sig om ekonomiska än om försvarspolitiska och säkerhetspolitiska bedömnirtgar. Härvidlag ligger det mycket i den kritik som ett par av de borgerliga parfierna - centern och moderaterna- har framfört bl. a. i sina reservationer 2, 3, 4 och 9. Felet är bara att mart inte far konsekvenserrta fullt ut och inser aft vi måste få ett helhetsbegrepp, att vi måste omorganisera den stora tunga militära försvarsbiten, därför aft den är en koloss på lerfötter, om def civila samhället inte fungerar. Därefter skall vi angripa sårbarhetsproblemen frårt denna utgångspunkt. Det hela kommer eljest inte att fungera. Hur tror ni att en militär orgartisatiort - hur väl den än är orgartiserad, hur god utbildningen äu är och hur bra vapcrt mart än har- skall kunrta fuugera när energiförsörjrtirtg-en bryter ihop, rtär hälso- och sjukvårdcu pajar, medart det ligger sårade och döda märtrtiskor överallt, som inte kan tas om hartd. Hur tror ni att det hela skall fungera om man irtte får fram mat till förbartdert? Mafcrt kommer att ta slut gartska fort.

Det är häpnadsväckartde hur mart lyckas sektorisera resortcmangen och tala om den militära biten för sig och gömma urtdart dert viktiga frågan om sårbarheten, så att man slipper helhetsperspektivet. Sedan anser man att man har klarat ett väl sammartsatt och allsidigt totalförsvar! Det är oerhört, tycker jag.

Jag artser atf mart ganska snart kommer att bli tvungen att mera bestämt ta ställning i dessa frågor. Då kommer, tror jag, ävcrt de moderata represcrttart-terna, som drömmer om att man skall kunrta återgå till 50- och 60-falerts starka militära orgartisatiort och de förhållartdert som då rådde, atf tvirtgas inse aft det är nödvändigt med ett nytänkande på detta område.

Det här går igen hela tidert i dcrt diskussion som förevarit - i försvarskom-

mitten, i propositiortert, i utskottsbetänkartdet. Man talar om beredskap, man har talat om ubåtskränkningar o.d. Vi har under måriga år drivit synpurtkten att man skall försöka mobilisera det civila samhällets resurser i skärgården, inte bara för att bekämpa ubåtar utan för att sköta bevakningen. Bakom skall det naturligtvis firtnas en bra militär organisafiort, som kan rycka ut om det behövs.

Man skriver allmänt välvilligt om en levande skärgård etc. men skär samtidigt hela tiden rter på de statliga irtsatsérna på den civila sidart. Detta har skett under decennier: indragning av lotsutkikar och av fyrplatser och minskning av tullens möjligheter. Det som sertast framförts är förslaget om kustbevakningen, som Tommy Franzén kommer att behandla.senare under debatten. Vi är mycket kritiska mot att kustbevaknirtgcrt skall brytas ut ur tullverket och läggas inom den militära sektorrt. Det är ert motsatt utveckling som behövs. Det erfordras inte fler militära förband, för de kan aldrig täcka våra kuster. Hur långa kuster har Sverige? Jo, de är kanske 270 mil långa fågelvägcn, Räknar vi in vikar, sund och stora öar, så rör def sig kanske om en sträcka som är minst tio gånger längre. Det går inte aft militärt bevaka ett sådant område. Därför måste mart mobilisera det civila samhället, dcrt civila apparaten, de civila förvaltningarna i de här områdena. Men det skriver utskottet bara litet välvilligt om, men det artslås irtga pertgar till det - tvärtom; man går den motsatta vägen.

Jag har redan talat litet grand om hälso- och sjukvården. Vi har lagt fram förslag om ökade artslag, och vi har också här i kammaren framställt ett särskilt yrkande för att täcka kraven i vår motion om hälso- och sjukvården. Bristerna på sjukvårdsområdet känner vi alla fill, och det har vi gjort i 15 år. Inför försvarsbeslutet 1977 sade socialstyrelsen att mart med dert politik som fördes irtte skulle komma att klara sina åliggandert i kriser och krig. Mart gav t. o. m. ut en särskild skrift, om nu någon kommer ihåg den. Vad fick det för resultat? Ingertting har egentligert gjorts under alla de här åren.

Det är fullstärtdigt klart att sjukvårdeu med de stora sjukhus vi har och med de ertgångsförpackningar som har införts inte kommer att fungera i ett krig. T-o.m. i civilförsvarets utrustning har man plockat bori den gamla sjuk-vårdsmaterielert och irtfört ertgårtgsförpackningar. Och när de har förbrukats, vad skall man då artvärtda? - Sådana frågor tar man inte upp utan ser förbi.

Jag skall återkomma till totalförsvarets civila delar när vi kommer in på de punkterna. Innart dess, något om den militära delen av totalförsvaret.

Vi måste få en annan organisation. Det är meningslöst att tala om att vi
skall ha ett starkt flygvapen och bygga JAS-plart, rtär vi vet att vi inte kan
ersätta de enheterna. Om vi går ut i ett krig med 400 plan - hur mårtga firtns då
kvar efter en eller två veckor? Vi känner till förlustsiffrorna under ett krig uär
det gäller luftförsvarsstyrkor och flygplart. Det är väl ingen som tror att man
på Saab i Linköping och på Flygmotor i Trollhättan kart fortsätta produktio-
nen? Även om mart skulle göra det tillverkar man i bästa fall kanske 15 plan
per år. ■ "

Efter 14 dagar, när plånen är utslagua och vi infe har något flygvapen kvar - vad skall vi göra då, ni som tycker att flygvapnet är så viktigt? Vilken avhållande effekt har det och vilken respekt väcker det utomlands?

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Det vore bättre aft från börjart irtrikta det militära försvaret på atf fa upp strid över hela landet. Vi skall ha ett mindre antal flygplan, framför allt för atf i dagsläget avvisa kränkningar. Men det är ingenting att komma med som avskräckningsfaktor. Varje stormakt vet att man ganska snabbt kan slå ut vårt flygvapen. Stormakterna kan slå ut våra flygplatser, våra militärflygfält.

Och kom irtte och tala om våra krigsflygplatser, lartdsvägar som lartdnings-bartor, osv. - stormakterna vet precis var också de ligger. Det hänger ständigt satelliter över oss, som följer jordens rotation och tar rätt på varenda sak som händer och sker på det militära området här i landet. Man behöver inte skicka in några spaningsflygplan nu för fiden - det var länge sedan. Stormakterna har kartor som är mycket mer detaljerade än våra egrta topografiska kartor. Också av det skälet borde mart tärtka om.

Def är alltså fråga om uthållighet, urtderhåll, osv. i ett militärt försvar. Hur kommer uthållighet och underhåll att kunna klaras? Det är väl bra att nu göra övningar med pansarbrigader, flygdivisioner och liknartde, men hur klarar mart urtderhållet och uthållighetcrt? Vad skall vi göra efter två veckor? Det talar ni aldrig om! Under de tio år som jag från kammarcrts talarstol har debatterat försvarsfrågor har mart aldrig talat om hur det kommer att se ut efter 14 dagar eller en månad, om vi skulle råka i krig. Den diskussiortcn vågar ni inte ta.

Vi anser att JAS-projektet skall avbrytas - det är en belastning för det svenska militära försvaret. Det kostar mer än det smakar. Det binder oss till samarbetet med NATO, och det tar alltför mycket pengar från de övriga delarna av det militära försvaret.

Fredsorganisationen - för att nu säga några ord om den - är inte så aktuell dert här gårtgen mert den blir det väl kanske igen, med dödspafruller och anrtat. Vi är kritiska, till förslagen om omorganisationer på det marina området; vi tycker inte aft det är någon lösning på problemen.

Så slutligen, närdet gäller det militära försvaret, till anslagert! Det talasju mycket om parfieruas inbördes skiljaktigheter. Men irtgert av er - varkert socialdemokraterna eller de borgerliga parfierna- talar om atf det faktum att anslagen anges i 1986 års penrtirtgvärde betyder att ytterligare 1,6 miljarder redan i dagsläget skall adderas till era förslag. Varför smyger ni alltid undan med priskompcrtsafionen?

Utskottsmajoriteten, som består av socialdemokrater och folkparfister, säger att vi skall ha 24 571 miljoner för nästa budgetår. Men det är i 1986 års pertrtingvärdc. Till det skall läggas ytterligare 1,6 miljarder. Då kommer ni méd detsamma upp i litet drygt 26,1 miljarder. Varför ställer ni er aldrig upp och talar om det ärligt utan smyger undan priskompcrtsatiortcn i crt litert bisats eller i ett yrkartdc längst bak i betänkartdet? Vad är det för sätt? Ni kart väl gå ut och tala om för sveuska folket att här firtns en apparat inbyggd som gör att anslagert kommer att öka, och öka mycket kraftigt, på grund av militärprisindcx och att dét i slutet av femårsperiodcrt kommer att bli fråga om helt andra siffror än vad det talasom här. Det gäller er alla.

Om man ser till det kommande budgetåret är det irtte så stora skillrtader mellart er. Utskottet, socialdémokraterrta och folkpartiet, hamnar på 26,1 miljarder. Moderaterna hamnar på 26,4 miljarder och centerpartiet på 26,0 miljarder i litet avrundade siffror.- Det är vad ni här träter om; någon

Drakendivision hit eller dit, en eller två kustkorvetter hit eller dit. Det är lika ihåligt alltihop, eftersom ni inte försöker att ta def övergripande ansvaret.

Vi har sagt; Vi är villiga att betala stora pengar för ett nationellt försvar. Vi ligger mycket högt - närmare 24 miljarder - för nästa budgetår. Vi vet att det inte går att srtabbt omorgartisera crt sådan-struktur. Därför har vi godkänt dessa belopp. Mcrt vi talar ärligt om precis var vi står och har irtga baktartkar på rtågra priskompertsationer.

Jag vill också, herr talmart, yrka bifall till vårt förslag om ett förstatligande av vapenindustrin. Det är viktigt. Till militärindusfriellf samarbete, som def flaggas för här och som det har flaggats för i utredningar och i propositionert, är vi ytterligt kritiska. Det betyder kanske att vi skall bygga en sfridsvagrt -det skall ju falas om det här i dag - ihop med NATO. Aft samarbeta med NATO för att få fram ert ny stridsvagn - är det bra för alliansfrihet och neutralitet?

När def gäller totalförsvarets civila del har vi följt upp våra gamla förslag. Vi kräver ökade anslag. Vi har sagt atf de myndigheter på det civila försvarets område som har begärt pengar skall ha dem - det är ärtdå en struntsumma jämfört med vad ni är beredda att lägga ut på den militära sidan.

Det finns bra yttranden i centerreservatiortcrna i utlåtandet - om sårbarhet, om det civila samhällets behov av livsmedel, energi, osv. Vi kommer under voteringen att stödja de förslagen när de sammartfaller med våra förslag.

Därmed, fru talman, ber jag att än en gårtg få yrka bifall till alla våra förslag inkl. vårt särskilda yrkande uuder p. 22 i auslutuing till motion 1986/87;Föl36 yrkande 3 d av Lars Werner m. fl.;

19. att riksdagert uuder femte huvudtitelrt till Beredskapslagring och utbildning m. m. för hälso- och sjukvård i krig för budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsartslag av 280 100 000 kr.,

20,. att riksdagert under femte huvudtiteln till Driftskostnader för beredskapslagring m. m. för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 65 445 000 kr.

Under detta anförande övertog förste vice talmanrten Icdrtingcn av kammarens förhandlingar.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Anf. 13 OLLE GÖRANSSON (s);

Fru talman! I försvarsutskottets betänkande 1986/87:11 behandlas frågor som inte mindre än tolv departemertt och tolv utskott i riksdagert har delaktighet i. I 101 motioner med 216 yrkandert har ledamöterna i denna kammare framfört sina önskemål. Trots dessa stora tal kan vi från utskottets sida redovisa och glädja oss åt att det inte avgetts fler än 23 reservationer och 7 särskilda.yttrandcrt.

Det vi nu skall ta ställning fill är vårt totalförsvars inriktning under de närmaste fem åren, och hur i runda tal 125 miljarder krortor skall fördelas mellart militärt och civilt försvar.

Låt mig allra först få yrka bifall till ijtskottets hemställan i samtliga punkter och avslag pä samtliga reservationer. I dcrt vidare debatten kommer Roland

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Brännström och Åke Gustavsson att redovisa majoritetens syrt på de reservationer som har fogats till betänkandet.

Arbetet med att ta fram ett nytt fotalförsvarsförslag är ett långsiktigt arbete, och det har berört ett trettiotal myndigheter. Deras underlag har behandlats i ett flertal utredningar.

I mars månad 1984 tillsatte regeringen försvarskommittért, som sedart dess har bearbetat olika förslag rörande totalförsvaret. Kommittén överlämnade 1985 sitt första betänkartde, som inrtehöll en rapport och en artalys av dert säkerhetspolitiska situatiortert och dert internationella utvecklingert. Jag artser att dertrta rapport blev en manifesfatiort över den breda politiska enighet som råder när det gäller inriktnirtgert av svensk säkerhetspolifik. Vi betonade bl. a. atf den svenska neutralifcfspolifikert är dcrt främsta garanfin för vår fred och för vårt oberoende. Denrta politik formas framför allt i ett samspel mellart utrikes- och försvarspolifikcrt. Lartdets säkerhet är beröertde av den internationella utvecklingen - det är självklart - särskilt när det gäller relationerna mellan NATO och Warszawapakten i Europa.

Statsmirtistern har i sina kommentarer fill den internationella utvecklingen konstaterat att det nordeuropeiska och nordatlantiska området under de sertaste 20 åren har ägnats ett ökande säkerhetspolitiskt och strategiskt intresse från supermakternas sida. Han säger: "En följd därav torde vara en ökad risk för att det nordiska området kan beröras redart i irtledrtingsskedet av en väpnad konflikt mellart makfblockcrt. Risken för att en sådan konflikt skall bryta ut har däremot inte ökat. Risken för ett isolerat angrepp mot det nordiska området är fortfarande liten." Ett enhälligt försvarsutskott delar uppfattningen i statsministerns uttalande och hemställer att riksdagert lämnar det som anförts om säkerhetspolitiken och vårt totalförsvar utan erinran.

Det slutbetänkande som kommittén avgav i februari månad i år har inte remissbehandlats. Eftersom riksdagens beslut beträffande regeringens proposition måste fattas dertrta vår, före fredag, har det infe funnits tid. Man kan beklaga detta, mert med rtuvarande planerirtgssysfcm är def ej möjligt. Centern och moderaterna, som vi hörde med instämmartde av vpk, har i ert gemensam reservation begärt att arbetsformerrta skall ses över inför kommande försvarsbeslut. Majoriteten i utskottet tycker att den reservatiorten egcrttligcrt är onödig, eftersom den sittande försvarskommittén har i uppdrag att se över och finrta crt bättre tirtgens ordrtirtg. Dertrta översyrt ser vi i utskottet i första hand som behövlig för att riksdagen skall få en ökad beredningstid mot dcrt vi har för rtärvarartde. Dcrt tid vi i år har haft på oss atf bereda detta ärcrtde efter det att propositiortert lades fram har varit alldeles för kort. Här krävs en förändring för att riksdagen skall få gott om beredrtingstid. Det gäller inte bara försvarsutskottet utau även övriga utskott.

Det säkerhetspolitiska avsnittet i försvarsutskottets betänkande har inte heller mött några invärtdningar. Vi kan konstatera att det som crt del av säkerhefspolifikcrt fordras en fast och konsekvent försvarspolitik, som inger respekt och förtroertde såväl i omvärldert som hos det svertska folket. Jag skall senare i mitt anförande återkomma till såväl den militära som den civila delen av försvaret," men först rtågra ord om försvarsöverenskommelsen

mellan den socialdemokrafiska regeringen och folkpartiet. Det har nämligen visat sig i utskottsarbetet atf den överenskommelse som tecknades mellan regeringert och folkparfiet efter behartdlirtgert i utskottet ligger fast på samtliga punkter. Jag kan förstå centerrts och moderaternas irritation i denna debatt över att folkpartiet har valt aft följa den socialdemokratiska försvarspolitiken och inte slagit följe med moderater och centerpartister. Vi kart förstå irritafiortcn, men det är så mycket mer glädjartde att vi, i och med att folkpartiet har följt oss socialdemokrater, har fått en bred parlamentarisk ertighet bakom det betänkande vi behandlar. Ytterligare en sak som är vikfig är att denrta ertighet mellart socialdemokrater och folkpartister även gäller på den firtartsiella sidart; hur de ökade försvarsanslagert skall betalas.

Jag vill inte här dra upp eller betona några skillnader mellan majoritet och minoritet, men jag kart infe underlåta att säga att minoriteten inte artdas ett ord om hur de påslag mart-gör på några materielområden skall finansieras. Jag har alltid lärt mig att ökade statsutgifter måste betalas. Annars blir det överbud, som saknar trovärdighet infe minst hos de myndigheter som har att verkställa riksdagens ambitiortcr. Därmed inte sagt att socialdemokraternas och folkpartiets förslag att anslå nya pengar ger försvaret något överskott. Nej, jag är helt övertygad om aft försvaret även framöver måste vända på varje krona för att få debet och kredit aft gå ihop..

Försvarskommittért har i sitt slutbetänkande kommit med förslag som försvarsutskottet har ställt sig bakom. Det är förslag som på flera sätt förärtdrar hittills gällartde planering. Det väsentligaste är kartske synen på kriser och krigs varaktighet och karaktär. Där vill alla partier ha ert enhetlig utgångspunkt för totalförsvarets planering. Det gäller naturligtvis i första hand de kostnadskrävande ufhållighetsåtgärderna. Majoritctcrts bedömrting är att ett förkrigsskede i planeringen kan antas ha en varaktighet på upp till ett år. Urtder dcrt fiden kommer med all sannolikhet importen att gradvis mirtska. Dertrta inriktning av planeringen får naturligtvis konsekvertser för såväl den lagring som vi har, som för den krigsproduktion som är planerad. Detta gäller främst inom de civila delarna av totalförsvaret. Utskottet anser dock att det är viktigt att utförsäljuing och förändrirtg av lagrcrt skall ske på ett sådant sätt aft det infe inrtebär rtågra srtcdvridningar i konkurrensförhål-lartdcrta mellart industrierna. Ett krigs-.eller neutralitetsskede uppskattar vi till ett par månader. I vårt betänkande fastslås atf totalförsvaret skall ha ert uthållighet som är betryggaude i relafion till detta.

Ett enhälligt utskott förordar att riksdagen utformar ett fillkännagivartdc till regeringen artgåcrtde dert svertska försvarsirtdustrirts betydelse och förutsättningar. Detta tillkännagivande är, mot bakgrund av den debatt om hithörande frågor som har förekommit på sistone och visat betydelsert av att vi får politisk enighet i de grundläggande frågorna, av stor polifisk och säkerhetspolifisk vikt.

I tillkännagivandet konstaterar utskottet att den svenska försvarsindustrin utgör en för Sverige betydande säkerhetspolitisk fillgång, som bidrar fill att skapa respekt för vår vilja och förmåga att föra en långsiktig, fast och konsekvertt alliansfri politik och att värna vårt land. I tillkännagivandet fastslås vidare att försvarsmaferielexport av viss omfattning är nödvändig för atf vi skall kunna bevara väsentliga delar av den svenska försvarsindustrins

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

kompefens, kapacitet och kortkurreusförmåga. Dessutom poängteras, med hänsyftrtirtg på dcrt aktuella utvecklirtgert, att samarbete mellan svensk och utländsk försvarsmaferielirtdusfri - som alterrtativ till import och importberoende - bidrar till att inom vårt lartd bevara och befästa systemkompetcrt-ser irtom det högtekrtologiska området som artrtars i lärtgdcrt irtte skulle kunna upprätthållas.

Jag vill ännu en gång understryka att det är av stor politisk betydelse atf riksdagen gör ett tydligt och klart tillkärtnagivande med dertna innebörd, liksom aft riksdagen även i tillkännagivandet uttalar att det infe finns något betydande försvarsmaferielområde inom vårt land som med utgångspunkt från försvarsmaktcrts långsiktiga behov har onödig industriell kompetens -även om försvarsirtdustrirts kapacitet rtaturiigtvis gradvis måste aupassa sig till försvarets faktiska behov och rimliga exportantaganden.

Utskottet uttalar sig i betänkartdet också crtigt om dcrt gemertsamma försvarsforskningcrts roll, betydelse och inriktrtirtg. Ävcrt detta är av stor betydelse inför framtiden. Det är viktigt att vi är överens inom riksdagen om att Sveriges alliansfria politik gör atf vi måste sätta målen högt och ha hög kvalitet på vår försvarsforskning.

I försvarskommitténs betänkanden och i totalförsvarspropositionen är en allmän prioritering av luftförsvaret ett stående ledmotiv. Politisk enighet föreligger om detta, även om de olika partierna i viss utsträckning dragit olika slutsatser när det gäller prioriteringen mellan olika åtgärder för att förstärka värt luftförsvar.

Prioriteringen av luffförsvaret sammanhänger med flera viktiga säkerhetspolitiska bedömningar och har betydelse för flera viktiga komponenter inom totalförsvaret. Ett effektivt luftförsvar är av avgörande betydelse för tilltron i omvärlden till vär vilja och förmåga atf värna vårt luftrum mot såväl angrepp mot värt eget land via luften som angrepp från det ena maktblockets sida mot def artdra via svcrtskt luftrum. Vår förmåga i dessa avseertdert har blivit allt viktigare i vår samlade säkerhets- och rteutralitetspolitik i och med dcu Srtabba militärfekniska utvecklingen med ökade flygräckvidder, med kryss-rtingsrobotar m.m. Ett effektivt luftförsvar innebär också ett effektivt försvar mot överraskande angrepp och ett effektivt förvarningsinstrument. En effektiv förvarning är därtill av avgörande betydelse för befolkningsskyddet. Antalet skyddsrum och utrymnirtgsplartcr i landet blir nästan ointressant om vi inte besitter en effektiv förmåga aft i tid alarmera befolkrtirtgert och så mycket som möjligt reducera def aunalkande hotet. Därigenom blir luftförsvaret en viktig komponent även i civilförsvaret - ja, kanske en av de viktigaste.

Regeringert föreslår såsom inriktning när det gäller att vidta nödvändiga förstärkningsåtgärder på luftförsvarets område, atf det mest angelägrta skall vara aft dels öka kapacitetcrt och uthålligheten hos befintliga och kommande flygsystem med moderna vapen och elektroniska hjälpmedel, förbättrad stridsledning och luffbevakning samt utökad baskapacitet, dels utöka och förstärka luftvärnet.

De satsningar som härmed görs på såväl motmedel som nya moderna jaktrobotar fill jaktflyget är väl motiverade. Stridsledningssystemet måste efter hand vidareutvecklas och tillföras flygburen spaningsradar, så att

luftbevakning kan upprätthållas över hela landet i såväl fred som krig. Alarmcringcrt för civilbefolkrtingen kan därmed bättre tillgodoses.

Situationen inom armért upplever försvarsutskottet som bekymmersam. Vi artser atf srtabba och radikala förärtdrirtgar krävs. Ert utbildrtirtg av de värrtpliktiga som i första hand tar sikte på de krav som ställs i krig måste prioriteras. En bättre personalpolitik för all anställd personal, civil såväl som militär, är en nödvändig grurtd för ert effektivare utbildrting. Det behövs också ny och moderrt materiel som gör övningarna realistiska.

Den gcrtomgripartdc utredrtirtg, FU-88, som rtu pågår och som skall vara färdig 1988 är en viktig förutsättning för att man på nytt skall kunna skapa krigsdugliga förband inom armén. Försvarsutskottet vill i denna fråga ge regerirtgen till känna att vi vill ha parlamentarisk insyn och medverkan i utredningsarbetet om arméns krigsorganisafiort, utbildning och fredsorga-rtisatiort.

På det marina området innebär föreliggande betänkande atf ökade resurser tillförs såväl på materielområdet som på personalsidan. Marinens ökade betydelse även i fredstid, irtte mirtst när det gäller ubåtsskyddsverk-samhefcrt, har lett till att personalen utsätts för stora påfrestningar och att det blir ökade drifts- och underhållskostnader. Därför behövs förbättrad utbildning och ökade satsningar för personalcrt. Förmågan att hävda vårt sjöterritorium bör enligt utskottets mening förstärkas ytterligare. Utskottet betonar ubåtsförbandens ökade betydelse i försvaret och biträder regerirtgens förslag om ökrting av antalet ubåtar från 12 till 14. Tung kustrobot 15 skall anskaffas, och därmed bör fyra batterier kunna organiseras. Rörligheten och uthållighetcrt är andra områden som kommer aft förbättras inom marinen.

Studierna för ett nytt ytstridsfartyg kommer snarast att påbörjas. De organisatiortsförärtdringar som föreslås när det gäller kustartilleriförsvaret i ost och syd är rtödvärtdiga - och förhoppningsvis effektivifetshöjande -åtgärder. Det är väsentligt atf denna förändring av organisation och ledrting får så små personalpolitiska konsekvertser som möjligt. Även kostnadssidan för denna omorganisation måste hållas under stark uppsikt.

Genom att kustbevakrtingen överförs till försvarsdepartemcrtfet, som crt självständig myndighet, bör samordnirtgen för bevakning av kust och hav avsevärt förbättras.

Detta är områden som enligt utskottets menirtg är viktiga och bör betonas.

Låt mig ta upp några av de punkter som herrar Aulin, Björk i Gävle och Söderqvist har talat om.

Jag förstår, som jag tidigare sade, att det finns stor irritation i det borgerliga blocket över att vi har fått med oss folkpartiet på vårt förslag. Jag hälsar med tillfredsställelse att folkpartiet har tagit det här steget och ställt sig bakom det socialdemokratiska förslaget.

Olle Aulin säger atf vad vi satsar är för litet - och att det är för sent som vi ger mer pengar till försvaret. Låt mig bara konstatera att förra gången, 1982, hade Olle Aulin och hans parti möjligheter atf ge mera till försvaret, men ni gjorde det inte. Man frågar sig varför ni rtu är så kritiska mot majoritetens förslag när ni själva, när ni hade möjligheter, inte visade framfötferna på något sätt.

Gurtrtar Björk i Gävle tar upp viktiga frågor om vår sårbarhet rtär det gäller

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

3 Riksdagensproiokoll 1986/87:133

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

el och livsrhedel. Mcrt när han säger att det är framför allt i fredskriser som dcrtiia sårbarhet föreligger tror jag han har fel. Så lärtge samhället lever i fred kart vi säkeri trygga både el- och livsmcdelsberoendet till olika delar av lartdet. Det är rtaturligtvis i krig som riskerna - för att inte säga möjligheterrta - atf vissa viktiga funktioner slås ut är eller kan bli ert realitet. Därför mertar jag att sår.barhetcrt i det svenska totalförsvaret ingaluuda handlar enbart om fredskriser utan i allra högsta grad gäller i händelse av krig.

Gurtnar Björk i Gävle och Oswald Söderqvist! Om vi skulle vänta med att bygga ut skyddsrummen i de verkliga riskområdena i vårt lartd skulle vi få värtta lårtgt in på nästa årbuudrade för att täcka behovet. Vi måste få myndigheterna att göra crt prioriterirtg och hitta de verkliga riskområdcrta. Jag är helt övertygad om att den insyn och den medverkan som vi begär kommer att leda till att vi får en prioriterirtg av de orter och de delar av landet där riskerna är störst. Därför är det för tidigt att redan nu säga att pengarna infe räcker till det rtormala skyddsrumsbyggaudet i riskområdcrta. Vi vet ännu inte vilka de nya riskorterna är, och därför är def för tidigt att uttala sig så kategoriskt som Gunnar Björk och Oswald Söderqvist gör.

I en artrtart viktig del av sitt artförartde säger Gunnar Björk att centerrt vill satsa mer på hemskyddsorgartisationen. Det vill vi också - i takt med att behovet ökar är vi beredda aft se till att hemskyddsorganisafionen inte lider brist på medel utan att den lugnt och metodiskt byggs upp över hela landet.

Jag vet inte hur man skall befrakta Oswald Söderqvist. I dag lät han som den borne pessimistcrt; Utskottet har kommit fram till crt dålig kompromiss, försvaret fungerar inte, det-"pajar", maten och sjukvårdeu, skyddet och försvaret i övrigt är ingentirtg att ha, det håller bara i 14 dagar, osv. Jag tror vi bör vara på det klara med att den omdisponering som har gjorts-från lagring till hälso- och sjukvård, från skyddsrum till andra delar av totalförsvaret -inte kan ha försämrat sakernas tillstånd jämfört med det föreliggande förslaget. Det bör i allrimlighets namn ge oss möjlighet till bättre balans mellart totalförsvarets olika kömportcrtter. Det är självklart att ingcrt - allra minst försvarsutskottet - vill ha någort obalarts. Det är därför vi också gör de omprioriteringar som tydligen inte faller alla på läppcrt. Mart kan inte bära anslå rtya pertgar, de flesta åtgärder måste vidtas genom omdisponeringar inom de myndigheter som är berörda.

Fru talrnan! Talarlistan är lång, och jag avstår därför från att ta upp mera av vad som sagts från'talarstolen. Jag yrkar än en gång bifall till utskottefs hemställan i föreliggande betänkande.

Anf. 14 OLLE AULIN (m) replik:

Fru talman!-"Följa John" är en fantastisk lek. Tidigt i dag hörde vi folkpartiets representant uttala aft socialdemokraterna har ställt upp på den folkpartistiska försvarspolitiken'när man rtu artslår ofillräckliga medel till försvaret. Nu hörde vi av Olle Göraussort atf det i själva verket är folkpartiet som har ställt upp på den socialistiska politiken i fråga om att anslå ofillräckliga medel. Nu får ni göra upp om vem som följer vem.

Vi moderater borde år 1982 ha kunnat anslå ytterligare medel, säger Olle Göransson. Men jag har för mig att Olle Göransson satt i riksdagen då, och om han läste betänkandena kunde han kortstatera att det fartrts crt reservation

från moderaterrta och en från socialdemokraterna och att det var ett miftenförslag som lades fram. Vi kuude dess värre irtte få gehör för vårt förslag. Det röstades rtcd. Hade vi lagt rtcr vår röst hade ett ärtrtu sämre förslag arttagits, rtämligert ett socialistiskt, och det ville vi absolut irtte ha. Så våra möjligheter borde Olle Görartsson känrta bättre till,

Olle Göranssort säger också att reservatiorterrta irtte artdas ett ord om firtansiering. Jag redovisade i mitt inledrtirtgsartförandc på punkt efter punkt vart våra olika artslagshöjrtirtgar skulle gå och vilka olika objekt som skulle firtansieras. Den som däremot irtte redovisar alla de vackra örtskemål som firtrts i proposifionen är utskottsmäjoriteten. Det kommer, fru talman, inte att bli möjligt att genomföra repetitionsövningar på det sätt som är önskvärt med de.artslag som nu ges till armén. Def kommer inte atf bli möjligt att genomföra den materielförnyelse inom armén som är önskvärd, och det gäller inte bara stridsvagnar. Objekt efter objekt av det som länge varit örtskat skjuts på framtiden. Någon förnyelse sker inte. Luftförsvaret kommer infe att få de sedart länge inplartcrade möjligheterrta till luffburcrt radar. Jag kart på flera likrtartdc punkter konstatera att det icke blir möjligt att gertomföra den polifik som ni egentligen vill.

Majoriteten har ju pengar. Ni har överfinansierat de ekonomiska ramarna med 2 miljarder kronor. Slår man upp s. 27 i betänkandet finner man det mycket snyggt illustrerat där. Första året är def 800 milj. kr., nästa år 600 milj. kr., därefter 400 milj. kr. och 200 milj. kr., som man tar in för mycket. Ni överbeskattar svenska folket och skyller på försvaret. Men sedan ger ni irtte försvaret de resurser som behövs för att försvaret skall kuuna lösa sina uppgifter. Varför använder ni irtte de 2 miljarderna, Olle Göransson?

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförs varets fortsatta utveckling

Anf. 15 GUNNAR BJÖRK i Gävle (c) replik;

Fru talman! Det var bra att Olle Görartssort sade att betärtkartdet irtte har remissbehartdlats. Jag hoppas vi kan komma överens om en bättre hartterirtg i. framtidert. Han säger att reservation 1 var ganska onödig. Nej, det tycker jag irtte. Den är fill för att skapa debatt kring det nuvarande förfaringssättet och den otillfredsställande bchandlirtgstid vi har. Def är viktigt att vi får crt debatt om dcUa.

Vem som följt vem i uppgörelseu är crt sak som folkpartiet och socialdemokraterna får göra upp. Det verkar vara en öppen fråga. Först sade Hans Lindblad att det egcrttligcrt var Karl Staaffs och Wedérts idéer. Nu säger Olle Görartsson att folkpartiet accepterat socialdemokraternas förslag fill hurtdra procent, I så fall var det socialdemokraternas idé att skära ner på skyddsrumsbyggartdet och på de civila totalförsvarsdclarrta. Den frågan får ni göra upp sinsemellan. I och för sig verkar def rimligt att det är folkpartiet som följt med socialdemokraterna, eftersom de prutade sitt förslag med en miljard under julrtatfcrt.

När det gäller firtartsieringen har jag förståelse för att Olle Görartssort med sirta stora och krävartde arbetsuppgifter iute hirtner läsa alla mofioner som centerpartiet väcker. I fråga om finansiering har vi föreslagit samma belopp som majoriteten för oljclagring. Vi sparar 500 milj. kr. mirtdre än majoriteten på det civila totalförsvaret och vi går med på en viss skattehöjnirtg för olja, upp till 3,05 miljarder kronor, vilket ger 7,3 miljarder kronor i

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförs varets fortsatta utveckling ■

finansiering. Olle Göranssons påstående är alltså felaktigt.

Olle Göranssons tolknirtg av sårbarhetcrt förstår jag irtte. Def är självklart atf def gäller både i fred och i krig.

Beträffartde skyddsrumsbyggandet vill jag erinra om att vi i 1982 års beslut sade atf det är angeläget att arbetet med kommurtala skyddsplaner fortsätter så att man får urtderlag för att bygga skyddsrum där de bäst behövs. Aft vi nu inte har ett förslag på riksdagens bord beror enbart på att försvarsministern inte har sett till att det har hänt något på detta område. Detta leder till att vi nu måste bifalla en motion från socialdemokratiskt håll om ert översyrt efter det att majoritetert först har dragit rter ordcrtfligf på artslagert till skyddsrumsbyggartdet.

Jag beklagar aft socialdemokraterna inte är beredda atf ge de pertgar som behövs till hemskyddsorgartisatiortCrt. Vi har förklarat oss vara beredda aft diskutera fördeluirtgert inom de fem åren, men vi har irtte fått några sådana sigrtaler från socialdemokratiskt håll.

Anf. 16 OSWALD SÖDEROVIST (vpk) replik;

Fru talman! Aft höra Olle Göransson diskutera försvarspolitik har alltid varit en sorgmodig upplevelse och inte har det blivit bättre efter dagens inlägg. Det är det gamla vanliga "tugget". Han undviker sorgfälligt att gå in. på de svåra problemen och ägnar sig åt atf tala om detaljer.

Olle Göransson, jag är pessimist. Om vi fortsätter litet till på detta sätt kommer vi att urgröpa den svcrtska säkerhets- och försvarspolifikcrt. Samhällsutvecklirtgen är sådart att samhällets sårbarhet ökar för varje dag som går, och mart förbättrar irtte dcrt nationella motståndsförmågart gcrtom att öka de militära anslagen. Låt oss tänka oss, Olle Göransson, att vi hade varit i krig för några månader sedan, i januari och februari 1987, Hur tror Olle Göransson att det hade sett ut i Sverige? Det hade blivit ett sammanbrott då det gäller elenergiförsörjningen, som medfört att livsme-delsproduktiortcrt irtte hade fuugcrat och att stora delar av trartsportappara-tcrt hade stått stilla. Vidare hade det betytt att leverartserna av drivmedel, kanske framför allt till de militära förbanden men också till det civila samhället, inte hade fungerat. Hur länge hade vi under sådarta förhållanden kunnat göra motstånd i det här landet, Olle Göransson? Varför vägrar ni allfid att diskutera verkligheten? Ni talar om några miljoner hit eller dit, några flygplan mer eller mindre. Det handlar inte om detta. Med den inriktning som ni alla har kommer Sverige inte aft kunna klara situationen. Då är infe heller den organisatiort som ni vill bygga upp avskräckande. Avskräckning förutsätter ju att en angripare - och det är stormakterna vi talar om - skall ha respekt för det vi gör. Stormakterna kommer inte att ha någon respekt, då de vet att de kan slå ut stora delar av def svenska samhället och därmed också det militära motståndet.

Hur blir det med uthålligheten och underhållet? Hur kommer det att se ut i den militära orgartisatiortcn efter 14 dagars strider, Olle Göransson? Hur många flygplan finns det kvar, och hur ser våra pansarbrigader ut efter det första anfallet? Vi vet ju att det blir lOO-proccutiga förluster i tätförbaudert och kanske 50-procentiga förluster i andra förband. Det går ju inte att bara dra tillbaka förbanden och reorganisera och tro att man därmed på nytt har

en pansarbrigad. Allt blir uppsplittrat - trasiga stridsvaguar, trasiga fordort, döda och sårade chefer på viktiga poster. Det är sådartt som vi skall diskutera och inte allt möjligt annat.

Anf. 17 OLLE GÖRANSSON (s) replik:

Fru talman! Det som Oswald Söderqvist talade om år egentligen allt det krigets elände som vi alla kärtner till och som vi vill undvika och infe dras irt i. Det är därför som vi försöker att i fredstid förbereda oss så mycket som möjligt. Men Oswald Söderqvist menar väl infe på fullaste allvar att vi i fred skall leva som om det vore krig. Def är en uuderlig argumcrttation. För oss gäller fortfarande att vi har vårt totalförsvar, därför att det skall vara krigsavhållande. Det skall ge oss en möjlighet att få fortsätta aft leva i fred och oberoende av andra natiortcr.

När def gäller brister såg vi ju häromdagert hur t.o.m. det sovjetiska luftförsvaret, trots dess kapacitet, släppte igertom ett flygplart som sedan landade på Röda torget. Visst har vi brister, men brister finner man i varje organisation, var man ärt söker.

Ertligt min menirtg är centerrts besparirtgar litet kortstgjorda. Bl. a. säger man att man inte vill bygga någon bombkapsel fillsammans med Västtyskland. I stället bör vi, säger man, leta efter svcrtska alterrtativ. Vad är det för besparirtg? Jag betraktar inte detta som någon besparing utan anser i stället att det är en fördyring. Vi vet ju vad som är alternativet till denna tyska bombkapsel, nämligen en svensk konstruktiou som är dyrare. Jag kart alltså irtte se atf det skulle bli rtågon besparing, så att man skulle kurtna bygga ut försvaret på andra områden.

Det är viktigt att en ny skyddsrumsplartcring kommer till stånd. Jag delar uppfattningen att myndigheterna inte har varit tillräckligt lyhörda för vad 1982 års försvarsbeslut inrtebär. Här finns det brister och därför säger utskottsmajoriteten att dért vill ha irtsyn och medverkan i plarteringen av skyddsrumsbyggändet i vårt lartd. Jag vet infe hur vi i denna kammare skall kunna göra mera än att vi blir medansvariga i detta arbete, vilket vi hittills inte har varit.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Anf. 18 OLLE AULIN (m) replik:

Fru talman! När det gäller anslagen och möjligheterna att finansiera försvaret kan vi relatera följande.

1977 års försvarsbeslut fattades när Eric Krörtmark var försvarsmirtister. Beslutet innebar en uppjustering av auslagcrt. Socialdemokraterna bjöd under i debatten och i reservatiorter i kammarert.

1982 års försvarsbeslut var på för låg nivå. Vi hade i en reservation önskemål om ytterligare anslagsmedel, mert rti socialdemokrater bjöd uuder. Ni hartrt infe mer än komma till maktert efter valet förrän anslagert reducerades ytterligare. Därför tvingades vi på grund av ett yttre tryck till ett mellanbesluf 1984. Först efter mycket hårda förhandlingar blev vi eniga om tillskotten. Dessa var otillräckliga. I och för sig hade vi önskemål om ytterligare fillskott, men vi ansåg då att det inför det yttre tryck vi hade mot oss fanns ett önskemål om allmän uppslutnirtg.

Fru talmart! Beredskapsrtämndert för psykologiskt försvar, rtumera styrel-

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

sert för psykologiskt försvar, gör årligert undersökningar om försvarsvilja och inställrting till försvaret. Mart har ställt frågart: Artser rti att vi skall försvara oss, om vi blir artfallna, även om utgårtgen skullete sig oviss? Ständigt får vi samma svar av en överväldigartde majoritet, ungefär 70 %; Ja, vi skall försvara oss mot anfall, även om utgåugcrt ter sig oviss. Då tycker vi att vi som politiker har artsvar för att se till att utgångert blir mirtdre oviss genom att försvaret får de medel som behövs för att uppgifterna skall kunna lösas.

Anf. 19 GUNNAR BJÖRK i Gävle (c) replik;

Fru talman! Det som Olle Göranssort sade om bombkapseln var intressartt. Jag har fått information om denna bombkapsel. Det är troligtvis ett bra vapen, men jag är inte beredd aft ställa mig bakom förslag som jag inte kärtrter i detalj. Dcrt kunskap som Olle Göranssort har om alternativ saknar jag. Jag har aldrig fått någort sådart irtformatiort.

Det är intressant att höra Olle Göranssort säga att myndigheterna beträffande skyddsrummcu irtte har varit lyhörda med artledning av det förra försvarsbeslutet. Olle Göransson är ju vice ordförande i statens räddningsverk, men hart har i och för sig haft kort fid på sig att beakta de här syrtpurtkterrta. Mart kan kanske hoppas på litet större handlingskraft, och det är klart att försvarsministern har ett mycket stort ansvar för att man inte levt upp fill det förra försvarsbeslutet. Därför tvingas man nu rösta på de motioner som socialdemokratiska kvinnor väcker i riksdagen. Hittills har de varit emot aft lägga ned pengar på civilförsvaret. Nu blir det här något slags plåster på såren.

Var den stora nedskärningen när det gäller det civila totalförsvaret'det offer man fick göra, Olle Görartsson, för att få med folkparfiet på uppgörelsen?

Anf. 20 OSWALD SÖDERQVIST (vpk) replik;

Fru talmart! Jo, Olle Göranssort, det svertska totalförsvaret skall vara avskräckande - def sade jag i början. Det är därför vi är villiga att satsa så mycket pertgar på det.

Men vad tror Olle Göransson att det ger för avskräcknirtgseffekt om ert artgripare, dvs. endera stormakten, Sovjet eller USA, vet atf mart mycket lätt kart slå ut viktiga samhällsfuuktioner i def här landet? Vad hjälper det då att vi satsar en massa miljarder på att ta fram 140 rtya små JAS-flygplan fram till sekelskiftet, när det kartske irtte firtrts kvar något enda av dem efter två veckors krig? Vad skall vi slåss med sedart? På vilket sätt har detta crt tröskeleffekt, och på vilket sätt är det avskräckartde? Det är frågan.

Jag vill återgå till vad jag inte hann med i den förra replikcrt, om skyddsrum osv. Hur kart det komma sig att ni anser att rti kart bestämma vilka orter som inte skall bli utsatta i ett kommande krig? Olle Göransson säger i sitt huvudanförande att om man skulle göra som vi säger, skulle man få vänta i så många år att det inte skulle vara tärtkbart att bygga ut skyddsrummen. Men det beror ju på hur mycket pengar mart vill anslå! Ni har år efter år anslagit så litet pengar till civilförsvarets skyddsrumsutbyggnad att def inte har blivit några skyddsrum byggda. Där rör det sig om futtiga belopp jämfört med de militära anslagen. Vill man anslå pengar till skyddsrum för alla medborgare

så går det att bygga dem väldigt saabbt - och det ger dessutom jobb åt byggnadsarbetarna, vilket inte är att förakta i sammanhartget.

Nej, för Olle Görartssort är detta tydligert irtte vikfigt i totalförsvaret. Han talar om balans. Men det firtrts ingen balans, och nu har rti folkpartister och socialdemokrater gjort def mera obalartserat gcrtom att minska de civila anslagen och höja de militära. Ni tar frårt dert civila sidart, som har litet, och lägger på den militära sidan, som har mycket. Sedan säger Olle Görartssort att def har blivit bättre balarts! Någort logik får det ärtdå vara i resortcmartgcrt, tycker jag. Mart kart irtte stå upp och säga sådaua tokigheter.

Nej, för Olle Görartsson är det viktigaste att man har fått ert parlamentarisk majoritet och lyckats spräcka borgerligheten. Det tycker han är viktigt, mcrt hart tycker irtte att det är vikfigt att titta på de stora, övergripande, existenfiella frågorna för det svenska totalförsvaret och hur detta kommer att fungera i en verklig kris- eller krigssituation.

Hur totalförsvaret kommer atf se ut och vilka möjligheter vi har aft i fredstid stärka det civila samhället, bygga upp en bättre motståndskraft osv., det är den diskussionert vi egerttligen borde föra, inte någonting annat. -

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Anf. 21 OLLE GÖRANSSON (s) replik:

Fru talman! Det är rikfigt som Olle Aulin säger, att moderaterna alltid i modern tid har kunnat manövrera sig dithän att de skenbart har kuunat påvisa att det är de som har velat anslå mest pertgar till det militära försvaret. Någortting måste mart ju vara bäst i, och det här är tydligen ett område som moderaterna vill slå vakt om i första hand, eftersom mart inte i någort försvarsövcrenskommclse sedart 1970 har blivit övercrts med rtågot annat parti. Ni har lyckats vara ensamma, och det tycker jag är ett bra bevis för att ni vill vara bäst på det området.

Gurtrtar Björk i Gävle, bombkapselrt och dess alterrtativ var egentligen inte en fråga som det ankom på den sittartde försvarskommittért att ta ställnirtg fill, utan dert ingick i materielplanerna redart i det beslut som fattades då herr Björk var ordförande i försvarskommittén. Därför borde hart kärtrta fill att här ävert finns andra alternafiv än just det västtyska.

När det gäller skyddsrummen och mirt medverkan i räddningsverket under det senaste halvåret är det väl att ställa litet för stora förhopprtirtgar på ertbart mig att det skulle hä kuurtat ske crt upprättuing efter mitt inval. Jag tror atf def aldrig har uttalats så tydligt från riksdagen som jag hoppas kommer att ske nu, att vi vill ha fram en ny syn på vilka orter som egentligen är riskorter. Här är det som jag sade vikfigt att vi politiker får en möjlighet att medverka i bedömningen.

Till Oswald Söderqvist vill jag säga att det är självklart att vi till dess vi har byggt ut skyddsrum i nödig omfattning får komplettera skyddsrummen med skyddade utrymmen, utrymningar och artdra åtgärder. Som jag sade förut påverkas skyddsrumsverksamheten av att vi förstärker luftförsvaret med modernare jaktvapen till flygvapnet, bättre luftvärn osv., och det är väl så viktigt som att enbart satsa på skyddsrum.

Nej, vi tar inga pertgar frårt det civila till det militära försvaret. Vi omdisponerar pengar inom det civila försvaret, i första hand från skyddsrum till hälso- och sjukvårdens behov i krig.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Förste vice talmanrtCrt ärtmälde att Olle Auliu, Gunnar Björk i Gävle och Oswald Söderqvist anhållit att till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

Anf. 22 CARL BILDT (m):

Fru falman! 1987 års försvarsbeslut kunde ha blivit ett varaktigt trendbrott i vår försvarspolitik.

Ett sådant hade behövts. Under ett och ett halvt deccrtnium har vårt försvar kontinuerligt försvagats i förhållande till omvärldert, samtidigt som vårt lands läge blivit mer utsatt när det strategiska trycket i det nordatlantiska och nordeuropeiska området ökat.

Resultatet vet vi alla. Försvaret har haft svårt att fullt ut ge vår säkerhetspolitiska linje det nödvändiga stödet. Med bristartde resurser har försvaret iute kunnat möta de ihållande kränknirtgarna av vår territoriella integritet.

Def är mot denna bakgrund som socialdemokraternas och folkpartiets pakt om försvarspolitiken under den kommande fem- och tioårsperioden skall bedömas. Den bedömningen kan inte resultera i något annat omdöme än att denna pakt ger oss ett försvarsbeslut som är såväl ofullständigt som otillräckligt.

Detta beklagar jag djupt. Det fanns - kanske för första gången sedan 1958 - en verklig möjlighet fill en bred och konstruktiv långsiktsuppgörelse om den svenska försvarspolitiken. Men den möjligheten försatts. Tyvärr tror jag att det riskerar att dröja länge innan den kommer fillbaka.

Försvarsförsvagrtirtgen sedan slutet av 1960-falet bär socialdémokraterrta def politiska huvudausvaref för. Gcrtom det kortsynta försvarsbeslutet 1968 och det feltänkta försvarsbeslutet 1972 riktades vår försvarspolitik in på successivt sänkta resurser till det militära försvaret, samtidigt som de militära satsningarna i vår omvärld fortsatte att öka.

Till detta kom, att det nordatlanfiska och nordeuropeiska området under decenniet mellart slutet av 1960-talet och slutet av 1970-talct kom att utsättas för rtågot av en strategisk chock genom den snabba uppbyggnaden av de sovjetiska ubåtsbaserade kärnvapensfyrkor som till cirka två tredjedelar kom att få sina hemmahamnar på Kolahalvön.

I dessa dagar, när, som Gunnar Björk i Gävle erinrade om, konfurcrua av ett betydelsefullt nedrustningsavtal mellan USA och Sovjet blir allt tydligare, finns det kanske skäl att erinra om att denna uppbyggnad inte alls var ett resultat av någon oreglerad rusfningskapplöpning mellan de bägge.

Den var i själva verket ert direkt konsekvens av den konstruktion som den strategiska kärnvapenbalansen fått i det SALT I-avtal som undertecknades vid det toppmöte i Moskva 1972 som ansågs vara avspänningspolitikens höjdpunkt.

När de bägge supermakterna genom avtal reglerar sin rivalitet, ligger i detta ingen garanti för att samtliga denrta rivalitets utfrycksforrticr mildras eller försvinner. Det har den s. k. avspänningsepoken lärt oss.

Dcrt strategiska chockert har lett fill ökade spärtrtingar i hela def nordatlanfiska och nordeuropeiska området som även vårt lands territorium är en del av.

Utbyggnadert av främst de sovjetiska flottresurscrna har mötts med en påtaglig förstärkning av NATO-försvaret av Norge och Nordatlanten. En serie olika åtgärder har beslutats, och dessa kommer successivt att få effekt in på 1990-talet.

De marina strategierna har åter kommit i fokus. Från atf uuder stora delar av 1970-talet ha givit ett intryck av att vara beredd att praktiskt taget överlämna Norska havet och Nordatlanten till Sovjetunionen i händelse av en kris, har dcrt amerikartska marirta strategirt uuder sertare år börjat diskutera olika former av operatioucr för att aktivt och framskjutet försvara sirta och sirta allierades intressert i detta område. Denna utveckling- som i sig är fullt logisk - medför en ökad risk för att Nordaflanfcrt tidigt blir ett spänningscentrum vid en uppflammande kris mellan de bägge supermakterna.

Vi måste räkna med aft det tidigt kommer att utbryta en kapplöpning om styrkeuppbyggnader, positionsframflyttningar och politiska återförsäkringar i hela det vida område som har betydelse för kontrollen över Nordatlanten och Norska havet. Vårt läge kan snabbt komma aft bli utsatt, och de uppgifter vår samlade säkerhetspolitik kommer att ställas inför blir mycket komplicerade.

Säkerhctspolifikcrts uppgift är att bevara fredeu och att bidra till stabiliteten.

Det är ett faktum att supermaktsblockens bedömrtingar av Sveriges vilja och förmåga atf i en krifisk situation hantera olika lägen styr deras strategiska planering och styrkeuppbyggnad i vårt område i dag.

Den stabilitetsbevarande kraften i vår säkerhetspolitik ligger i dess förmåga att i dag övertyga dem som i öst och väst planerar för den konflikt som kan komma i morgon om att Sverige dä kommer att kunna möta varje krav, varje anspråk, varje kränkrting och varje rimligt försök att betvinga oss. Kan vi genom irtriktrtirtgen av vår försvarspolitik övertyga om def, har vi bidragit till stabiliteten. Kart vi det irtte, riskerar vi i stället att bidra fill ert cirkel av drag och motdrag som kart komma att drabba icke bara oss, utan också våra nordiska grannländer.

I sitt säkerhetspolitiska betänkande i maj 1985 gjorde försvarskommittén dert ertiga bedömrtingen atf det strategiska intresset för det nordatlanfiska och nordeuropeiska området skulle fortsätta att öka. Det finns i dag ingen anledning att göra en annorlurtda bedömrtirtg.

För Sverige har de ihållartde, omfattande och medvetna undervattensope-rafionerna uuder 1980-talet kommit att tydligt visa de uya strategiska realiteterna i Nordeuropa. Det mönster av operatiortcr som ubåtsskydds-kommissiortcrt visade 1982 har upprepats 1983,1984,1985 och 1986. Allvaret i den utmaning mot Sverige och svensk säkerhetspolitik som ligger i detta kan krtappast överskattas.

Ertligt min mening borde det vara en självklarhet att vi inte skulle tillåta vårt försvar aft halka efter i förhållande fill omvärlden. Ändåärdet just detta som skett, och som enligt paktens förslag kommer att fortsätta, om ärt med ert viss uppbromsrting av takten.

Paktpartierna gör gällande aft deras försvarsbeslut inrtebär att en fast grund nu lagts för den kommande fem- och tioårsperioden. Statsministcrn

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

har speciellt urtderstrukit tioårspcrspcktivef. Men sä är det inte.

Redart irtrtart riksdagen hunrtit fatta det formella beslutet, har ÖB ansett det nödvärtdigt att sätta i gårtg ett irtfernt utredningsarbete under det ambitiösa rtamnet Försvarsmaktsutredning 88. Med de ekonomiska ramar som nu läggs fast kommer deu utrednirtgen under 1989 att tvirtga fram ett miniförsvarsbeslut med neddragningar av främst arméns freds- och krigsorganisation. Neddragnirtgarna i miniförsvarsbeslutef 1989 kan ses som upptakten till försvarsbeslutet 1992.

När försvarskommitténs ordförartde Per Borg och jag för rtågort vecka sedart irtför Försvarsekonomiska föreningen hade ert debatt om dessa frågor var vi crtiga om att det 1992 som ert konsekvens av årets försvarsbeslut fanns tre möjliga vägar att gå.

Dert första är att 1992 ge försvaret ökade resurser. Det är det som vi moderater vill aft mau redan nu skall ge besked om och kunna planera för.

Den andra är att dra ner på försvarets kvalitet, gcrtom att vi irtriktar oss på halvbra förbartd i stället för bra förbartd.

Dert tredje är att skära rtcr kraftigt på kvantiteten i försvarets freds- och krigsorganisation.

Självfallet kan man fråga sig om de paktpartier som nu med sådan envishet vägrat att ens plartera för ökade försvarskostnader efter 1992 då kommer att vara beredda atf fatta beslut om sådana. Men även om så skulle bli fallet, löser detta icke problemen. I försvarspolitiken är tiden från beslut till försvarseffekt mycket lång.

Vi har försökt att möta 1980-talets säkerhetspolitiska utmanirtgar med ett försvar som tuurtades ut gcrtom 1970-talets beslut. Det försvar vi beslutar om i dag är stödet för vår säkerhetspolitik under en stor del av 1990-talet. När man i dag säger nej till att förstärka det stödet, i ljuset av dcu strategiska utvecklirtgert, och i stället accepterar vad alla sakkunniga anser vara en forfgåcrtde försvagnirtg gentemot omvärlden, låter det sig icke repareras ens av betydande anslagshöjrtirtgar 1992.

Att ge avkall på kvalitetcrt i det militära försvaret för att på det sättet hålla kostnaderrta nere är en farlig väg. Den irtrtebar att svenska förband inte kommer att kunrta mäta sig med omvärldcrts förbartd. I många fall är halvbra faktiskt detsamma som alldeles värdelös.

Ett halvbra ubåtsskyddsförband kommer allfid att misslyckas med sin uppgift. Ett halvbra stridsflygplan kommer alltid att förlora duellen med motståndaren. Ett halvbra skyddsfordort för soldafcrt betyder i den utsatta situationen inget skydd alls.

På 1990-talet kommer kvalitetsproblemen att bli tydliga.

Jag döljer inte att jag är oroad för att det irtte firtrts tillräckliga resurser för att klara de rtödvändiga kvalifetssafsningarna på JAS-flygplanet. Risken för att JAS-flygplartcts beväprtirtg och elektrortiska prestartda i olika hänseendcrt kommer att försämras i förhållartde till vad som förutsatts är tyvärr, med detta försvarsbeslut, överhängande. På det allt viktigare televapenområdcf ökar nu riskerua för att vi kommer på cffcrkälkcrt.

Den tredje vägen att klara de 1990-talsproblem sorti kommer att uppstå är atf göra kvantitativa nedskärnirtgar av försvaret. Sådana har delvis redan aviserats.

Ert rtedläggning av åtta mindre moderna armébrigader beskrivs som helt ourtdviklig, trots att vissa av dessa brigader i dert operativa planeringert svarar för försvaret av nyckelområden i vårt land. En avveckling av våra pansarbrigader diskuteras redan, eftersom vi inte anses klara kostnaderna för en ny stridsvagn.

En successiv avveckling av marinens ytattackförband förefaller vissa tongivande kretsar bakom paktkonstrukfiortcrt att akfivt eftersträva.

Det finns därtill artledrtirtg att befara att utbyggnaden av flygvapnets bas-och stridsledningssystem kommer att eftersättas, när man skall klara såväl antalet JAS-flygplan som kostsamma nya robotsatsrtirtgar.

Självfallet kommer det på 1990-talet att finnas ett behov av atf förutsättningslöst studera försvarets struktur för att finna bästa möjliga lösning.

Men det som nu avtecknar sig är någonting annat. Nu blir det infe det bästa, utan i stället det billigaste, som kommer att sättas i centrum. Konsekvcrtscrt blir ett svagare försvar ärt vad vår säkerhetspolitik och dert strategiska situatioucrt i vårt område kräver.

Arbetet i försvarskommittén under de gångrta tre årert har trots detta avsatt ert ertighet på viktiga puukfer som det finns artledrtirtg aft rtotera.

Vi är Crtiga om den säkerhetspolitiska och strategiska bedömningen som den kommer till uttryck i rapporteu från maj 1985. Det är en stor styrka. Att det sedan brister i politisk förmåga eller vilja att dra konsekvenser av den analysen är en anrtan sak.

Vi är Crtiga om behovet av ökade resurser till försvaret. Att paktpartierna vill beskära denrta ökning är, mot bakgrund av dertrta enighet, så mycket mer beklagligt.

Vi är eniga om nödvändigheten av att sätta utbildnings- och personalfrågorna högt på dagordnirtgcrt urtder de närmaste åren: Ocrtighetcrt gäller om det kommer att finnas resurser att klara detta eller ej.

Vi är eniga om att genomföra förstärknirtgar av vissa system, bl. a. urtderrättelsetjänsten. Det går tillbaka på ett specialuppdrag av Olle Görartsson och mig inom försvarskommittén. Jag vill gärna passa på att ta tillfället att tacka honom för gott samarbete i den frågart.

Mert på tre konkreta punkter har våra bedömningar kommit att gå starkt isär.

Den första rör ubåtsskyddet, där vi moderater har sett det som rtödvändigt att nu fatta de beslut som gör det möjligt att sätta upp en andra komplett ubåtsskyddsstyrka på 1990-talef. Det gäller främst beställningar av fler kustkorvetter.

Egentligen är dagens situation alldeles oacceptabel. Sverige har inte förmågan att med utsikt till framgång på mer än ett ställe i taget skydda sig mot ubåtskrärtkningar.

För någon vecka sedan befartn sig ubåtsskyddssfyrkan på västkustcu. Då låg hela Norrlartdskusfeu, hela vår Östersjökust och hela Sydsveriges kust så gott som totalt övergiven när det gällde ubåtsjaktsresurser.

Detta borde icke accepteras.

I dag befinner sig styrkan sanrtolikt någon anrtartsfans. Då ligger västkusten lika öppcrt som dcrt brukar göra mest.

Det borde icke heller accepteras.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförs varets fortsatta utveckling

Att Crt andra ubåtsskyddsstyrka skulle höja vår förmåga väsentligt är alldeles klart. Det måste för omvärlden framstå som ett svårtolkat mysterium, att paktpartierna så Crtvetet sagt rtcj fill just detta krav.

Den andra punktert gäller luftförsvaret, som riskerar atf bli 1990-talefs allvarligaste säkerhetspolitiska lucka i vårt försvar.

Såväl NATO som Sovjeturtionen ökar påtagligt sina irtsatsmöjlighefer med flyg i det rtordatlanfiska och nordeuropeiska området. Detta påverkar också oss, och borde leda till en förstärkning av vårt luftförsvar, framför allt jaktflyget, efter den kraffiga nedgårtg som skett sedan början av 1970-talet.

Men också kravet på en ytterligare division JA 37 Viggcrt har avvisats. Och inte ens ett beslut om att - som minimilösrting i den situatiort som uppstod -bibehålla ytterligare en division moderniserade J 35 Drakcrt har mart kurtrtat gå med på.

Nu skjuts allt på framtiden. Från ett av paktparfierna falas ofta om en fjärde Drakcrtdivisiort - mert beredd att rösta för det här i kammaren är man inte.

Samma parti talar då och då om aft det i stället blir fler JAS-flygplan. Jag hoppas det blir fallet. Den som lever får väl se. Den förstärkningen är hur som helst knappast möjlig förrän kring år 2000, och def är på tok för sent.

Den tredje punkten gäller den ekonomiska försörjningsberedskapen.

Där har det yxats till en bild av framtida möjliga konflikter i omvärlden som är i lättsammaste laget. Ett krig mellan USA och Sovjetunionen framställs som en tämligen srtabbt övergående störning av vår utrikeshandel. Efter ett kort krig kan dert irtterrtatiortella ekortomin och handelsutbytet snabbt återställas.

Jag tror irtte på dertrta bild. Jag tror atf vi har aft räkna med att en supermaktskonflikt blir betydligt mycket längre, betydligt mera djupgående och därmed ställer hårdare och delvis annorlunda krav på vårt totalförsvar än vad försvarskommittérts majoritet är beredd att acceptera. På puukt efter purtkt är detta försvarsbeslut otillräckligt. Och det är krtappast märkligt, att detta också rtoteras utauför vårt lartds grärtser.

När den framträdande säkerhetspolitiske forskaren Tomas Ries för en fid sedart skrev crt studie om bl. a. sveusk försvarspolitik för def ansedda Wilson Center i Washington, USA, var hans ton mot denna bakgrund gartska kritisk. Mert det hart hade aft säga avvek krtappast frårt vad artdra analytiker sagt och skrivit under dessa månader.

Ärtdå föranledde studien först ett ingripande av Sveriges ambassad i Washington och därefter, sedan detta blivit känt, offentlig smutskastnirtg i massmedia av Ries person av kabinettssekreterare Pierre Schori.

Så agerar aldrig den som tror på kraften i sina argument och styrkan i sin position.

Fru talman! 1987 års försvarsbeslut var möjligheten som försummades. I stället för en bred uppgörelse om ett varaktigt trendbrott för värt försvar fick vi inte mer än en otillräcklig och fillfällig uppbromsning av takfen i försvagningen.

Det beklagar jag djupt. Sverige är värt ett bättre försvar.

Anf. 23 OSWALD SÖDERQVIST (vpk) replik;

Fru talman! Jag delar inte Carl Bildts uppfattnirtg om hur det svenska militära försvaret skall vara organiserat. Men som jag sade i mitt första irtlägg; Utifrån den uppfattning moderata samlirtgspartiet har är det logiskt och sammanhänger med att man vill ha och planera för ett sådant, att man. också måste kräva att det skall betalas, till skillrtad frårt utskottsmajoritetert som inte har tagit dessa konsekvenser.

Detta tycker jag man kan respektera moderata samlingspartiet för.

Jag vill ställa samma fråga till Carl Bildt som jag ställde till Olle Göransson. Det har med def sårbara samhället att göra. Försvarskommitténs första betänkande var bra med den genomgårtg av sårbarhefsaspekterrta och dcrt uppföljrtirtg def inrtehöll, Mcrt sedart har detta tappats bort, I def sista betänkandet, i propositionen och i utskottsbétänkandet har man infe följt upp de frågeställningar som ställdes i det säkerhetspolitiska betänkandet.

Jag vill fråga Carl Bildt; Hur anser Carl Bildt att det skall fungera med uthålligheten? Hur skall vi ordna ersättningen av viktiga materielkomponen-ter osv, efter en resp, tvä veckors strider för att vi skall få ert effektiv avskräckande effekt?

Det hjälper inte att tala om hur det ser ut i dag. Hur ser def ut efter ett tag? Den frågan vore det intressartt att få litet belyst.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fort- . satta utveckling

Anf. 24 CARL BILDT (m) replik;

Fru falman! Det vore bättre aft Oswald Söderqvist riktade frågorna till företrädare för utskottsmäjoriteten. Jag vill dock göra ett anspråkslöst försök att besvara hans frågor.

Det framgår av utskottets betänkande, och framgick också av min reservation i försvarskommittén, att jag icke delar den syrt på framtida konflikters varaktighet och intensitet och karaktär som försvarskommitténs majoritet nu ställt sig bakom.

Detta är ert fråga som kartske framför allt berör försörjningsberedskapen, men den påverkar också de aspekter som Oswald Söderqvist berörde.

Har vi att räkrta med ert konflikt, en världsbrartd, som vi alla innerligt hoppas aldrig kommer att inträffa, men som pågår under lång tid, blossar upp på ett ställe, fortsätter på ett annat och utsätter oss för anspänning efter anspännirtg efter artspänning, då blir det annorlunda krav på uthållighet i olika delar av vårt totalförsvar än vad försvarsutskottets majoritet för ögonblicket är beredd att acceptera.

Det är mot denna bakgrund vi har begärt en ny genomlysning av just dessa problem:

Anf. 25 OSWALD SÖDERQVIST (vpk) replik:

Fru talman! Som jag sade har jag ställt dessa frågor till utskotfsmajorite-tcrts företrädare, mcrt jag har irtte fått något svar. Carl Bildt gör nu ett försök att gå i svaromål när det gäller dessa frågor. Jag tycker att detta är def absolut viktigaste i detta sammanhang. Att diskutera en flygplartsdivision mer eller mirtdre, ert kustkorvett mer eller mindre, några miljorter mer eller mindre under detta första budgetår är mertingslöst om man inte följer upp de tankegångar som fanrts i def säkerhetspolitiska betärtkandet, vilket var

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

mycket bra. Mcrt rtär mart sedart kommer fram till de reella beslutert och skall artslå pertgar följer mart irtte upp dessa taukegårtgar.

Det är helt klart att dert moderniserade synen som utskottet säger, på framtida krisers varaktighet och karaktär har tillkommit för att man har gjort ekonomiska överväganden i stället för säkerhetspolitiska och försvarspolitiska. Det är min förhopprtirtg att moderata samlirtgspartiet och samfliga andra partier i fortsättnirtgcrt följer upp dessa frågor på ett mer seriöst och genomgripande sätt och inte bara sopar dem under mattan när de skall fatta de ekonomiska beslutert.

Anf. 26 CARL BILDT (m) replik;

Fru talmart! När det gäller att sopa saker uuder mattart tror jag att det är bäst att Oswald Söderqvist talar om detta med företrädare för utskottsmajoriteten.

Det föreligger nu problem rtär det gäller uthållighetcrt. Det är bl. a. av den anledningen som vi har krävt att det skall finrtas ett rtågot större antal av vissa enheter. Det är alldeles självklart aft det rtär det gäller uthållighetcrt i t. ex. kustförsvaret är eu betydartde skillnad om man har sex eller åtta kustkorvetter. Moderata samlirtgspartiet har föreslagit crt fjärdedel fler kustkorvetter-eller t. o. m. mer än så. Det är klart att det blir en väsentlig skillnad om vi utökar antalet jaktflygplan, eftersom uthålligheten i jaktförsvaret då blir väsentligt mycket längre. Det är klart att def är väsentligt mycket bättre om vi inom ramarna skapar utrymme för ett större antal jaktrobotar som dessa jaktflygplan kan skjuta äu vad som i dag är fallet.

Det är ju bl. a. mot deurta bäkgruud som vi har ställt oss skeptiska mot det alltför tunna försvar i olika hänseertdert som vi komrrier aft få i och med detta beslut. Det är bra kvalitet i åtskilliga av de saker som finns också i de andra paktpartiernas förslag till försvaret. Det är bra kustkorvetter, det är bra jaktflygplan, och det kan vara bra infanteribrigader, och det kan vara bra materiel i övrigt, mcrt det är ett alltför litet ärttal, och därmed blir uthållighetert och dert styrka vi kan visa gentemot omvärlden alltför svag -tyvärr.

Förste vice talmanrten anmälde att Oswald Söderqvist anhållit atf till protokollet få antecknat att han irtte ägde rätt till ytteriigare replik.

Anf. 27 KERSTIN EKMAN (fp):

Fru talman! 1987 års försvarsbeslut kommer snart att irtordnas i raden av de beslut som har det gemensamt med sina föregårtgare aft det föregåtts av en omfattande utredrtirtg, att det artger förutsättnirtgarrta för vårt totalförsvars fortsatta utveckling, att det påverkar-vårt ansikte utåt världen avseende vår vilja aft försvara vårt lartds oberoende och, inte minst, att det påverkar arbetsförhällandcrta för ett stort arttal svenskar.

Att beslut som fattas i denrta kammare föregås av utredningar är inget ovanligt, inte heller att resultaten av besluten påverkar de svenska medborgarna. Vad som däremot skiljer beslutet från många andra är att grunderna, villkoren, avvägrtirtgarna är resultat infe bara av vårt eget handlande utan av andra länders polifik och åtgärder.

Det står helt klart att mårtga problem i vår omvärld fortfarartde kvarstår sedart föregåertde försvarsbeslut. Beslutet i FN om eu rty ekonomisk världsordning är fortfarande ett beslut som ej följts av handlirtg. Dert tredje världens svåra ekonomiska problem är olösta. Vi får många överväldigande bevis på att det polifiska förtrycket orsakar omätliga lidanden i många länder. Det syrtcs som om tartkar, sådana som bl. a. ligger fill grund för FN-deklarationcrt om de märtskliga fri- och,rättigheterna och Helsingforsav-talet, är helt okärtda på mårtga platser ruut om i vår arma värld.

Den försvarskommitté som under de fem gångna åren arbetat fram underlaget för 1987 års försvarsbeslut har noga analyserat den säkerhetspolitiska miljön och ävert everttuella förändringar som skett sedan 1982. Resultatet av detta, kring vilket det rått politisk enighet, har sedart legat till grurtd för det fortsatta arbetet och även för ställrtingstagandert i samband med förslag till beslut.

Eftersom vi lever i en föränderlig värld, kart mart alltid diskutera om de slutsatser som dragits är de rätta. Det räcker att peka på de diskussiortcr som nu förs mellan USA och Sovjet om förändrirtgar vad gäller vapcrt och de sigrtaler om lättrtader mot oliktänkande som givits i Sovjet, vilket allt i huvudsak skett efter det aft försvarskommittén lade fram sitt betänkande, för att kunna starta en diskussiort om de valda förutsättningarnas riktighet. Vad som dock är viktigt att påminna om är den politiska enighet som fanns under kommittéarbetet.

Vi har också från folkpartiet lagt stor vikt vid betydelsen av att vi nu beslutar om försvarets fortsatta utveckling fram till 1992. Givetvis påverkar dagens beslut försvaret även under resten av 90-talet, men att i dag i alla delar irtteckna den fortsatta utvecklingen skulle vara direkt felaktigt. Erfarenheterna visar att det som i dag är den yttersta sanrtirtgcrt om några år mycket väl kan vara helt förbispruuget av utvecklingen både i omvärlden och hos oss själva.

De slutsatser som i kommittéu dragits om det rtordeuropeiska områdets ökade betydelse är av stor vikt. Främmande makters intresse för våra kuster har tagit sig uttryck i undervattcrtsverksamhet. Detta förhållartde liksom luftrummets ökade betydelse måste ligga fill gruud för våra avvägauden. Den ökrtirtg av övningsverksamhet som skett i vårt rtärområde tillsammans med den omfattande spaningsverksamhet från såväl Warszawapaktcrts lärtder som NATO-länder som bedrivs ruuf vårt lartd ger artledrtirtg till åtgärder i sambartd med att vi fattar ett rtytt försvarsbeslut. Om detta har def rått ertighet liksom om att kränkningar av Sveriges gränser aldrig kan accepteras. Vi skall kunna möta väpnat angrepp mot vårt land med alla till buds stående medel, och vi skall också kunna möta de icke-militära påfrestningar och hot därom som kan bli följden av en ekonomisk och handelspolitisk utmauirtg.

I detta sammarthärtg hälsar vi också frårt folkpartiet med tillfredsställelse, atf försvarsbeslutet kommer att innebära atf vi nu får gemensamma utgångspurtkter för planeringen för totalförsvaret. Vi vet att ett eventuellt krig drabbar hela vårt samhälle. Har vi inte balans mellan de olika delarna av totalförsvaret är vi inte starkare än styrkart i dcrt svagaste delert.

Som Crt följd av de fakta som framkom uuder utredningsarbetet och genom eget internt arbete deklarerade Bengt Westerberg redan höstert 1985 att

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

folkpartiet ansåg atf vårt totalförsvar måste förstärkas. Folkpartiet hade för övrigt redan under arbetet inför 1984 års försvarsöverenskommelse aktivt medverkat till aft försvaret kompenserades för de brister som orsakades av devalvering och dollarns uppgång. Vi i folkpartiet ansåg atf den 20-åriga nedåtgåcrtde trertden för försvarsanslagen måste hejdas och att vi, trots ett i övrigt kärvt ekortomiskt läge, måste ge ökade artslag till försvaret i sambartd med 1987 års beslut.

I utredning, anföranden och tidningsartiklar har vi i folkpartiet framhållit att en orderttlig förstärkning av totalförsvarets samlade förmåga är nödvärtdig. Vi pekade på att dertrta förstärkrtirtg samtidigt måste inrtebära att man prioriterade särskilt viktiga och utsatta sektorer. Vi hävdade aft analysert av hotbilden krävde förstärkningar av luffförsvaret som helhet tillika med en ökad satsning på JAS-systemet. Behovet av ett starkt ubåtsskydd måste mötas av en snabbare utbyggnad.

Vi framhöll viktcrt av aft vårt sjöirtvasionsförsvar borde förbättras, inte minst genom en satsning på kusfrobofsysfemen, både vad gäller fuug kusfrobot och amfibiebataljonerna. Trots försök från folkpartiets sida atf tidigt lyfta fram bristerna i armén och att envist kräva underlag som skulle göra det möjligt atf fatta beslut om dcu framtida utvecklingen skedde inget. Vi får nu avvakta påbörjad utredning. Det är mot bakgrund av detta man måste se moderaternas rtu specificerade krav på beslut bl. a. vad gäller uy stridsvagn. Beslut utan att man i grunden lagt fast hur den framtida organisatiortCrt skall se ut är av tvivelaktigt värde.

Vi i folkpartiet har under många år här i riksdagen påpekat atf för de civila delarna i totalförsvaret är bristerna vad gäller beredskapcrt för sjukvården i krig helt oacceptabla, och vi har krävt förändringar. Årets beslut innebär en förändring, och vi välkomnar denna. På samma sätt har vi krävt att våra telekommunikationer säkerställs. Även här innebär beslutet ett fall framåt.

Genom överenskommelsen mellan folkpartiet och socialdemokraterna om den fortsatta utvecklingen av vårt totalförsvar, som ligger till grund för 1987 års försvarsbeslut, har vi i folkpartiet fått gehör för samtliga de krav vi ställt på dert fortsatta satsningen på vårt totalförsvar. Def är krav som vuxit fram genom noggranna avvägningar i värt parti. Vi hade givetvis hälsat en bredare uppgörelse med tillfredsställelse. En bred uppgörelse ansåg vi vara av så stort värde att Bcrtgt Westerberg akfivt arbetade för aft detta skulle vara möjligt. Det var Bengt Westerberg som genom sina irtitiativ lyfte fram diskussionerna och kontakterna från kommittén, där arbetet i stort sett var slutfört, till partiledarnivå. Def var Bertgt Westerberg som genom kontakt med de andra icke-socialistiska parfiernas ledare gjorde allvarliga försök att inför förhandlirtgarrta med regeringen skapa ett gemensamt borgerligt bud. Vi i folkpartiet beklagar uppriktigt att det inte var möjligt aft göra det.

Fru falman! 1987 års försvarsbeslut vilar dock på en stabil politisk grund. Det irtrtebar atf vi får förbättrad utbildrtirtg inom hela försvaret, ordentliga kvalitetsförstärkningar inom ubåtsskyddet, ett förstärkt sjöirtvasionsförsvar, ett ordentligt förstärkt luftförsvar och en grund för armébrigadernas förnyelse. Försvarsbeslutet inrtebär ett trcrtdbrotf och ger utrymme för eu vilja att förnya och förstärka vårt totalförsvar.

Def förtjänar också aft påpekas aft alternativet för regerirtgen skulle ha

kunnat innebära ett för den fortsatta utvecklingert mycket negativt beslut -ett beslut som visserligen kunde ha varit möjligt utan förhandlingar med vpk, men ertdast möjligt gcrtom deras godkännartde. Vi lever ännu med såren efter 1968 och 1972 års beslut i försvarsmaktens organisation.

Eftersom vårt försvar vilar på allmän värnplikt för män är det värdefullt, ja näst irttill nödvändigt, att vi får en förstärkning av utbildningcrt inom hela försvaret. Det gäller arméns alla delar. Det bör nu också möjliggöra en breddrting av utbildningen i marinen.

Den av alla accepterade hofbildcrt vad gäller utvecklingen av flygstrids-krafter kräver en förstärkrting av värt luftförsvar. Meningsmotsättningarna med socialdemokraterna vid 1982 års beslut om anskaffning av ett nytt svcrtskt flygplart är i dag historia. Man erkänrtcr nu att vi med JAS får en nödvändig förstärkning av vårt luftförsvar. Vi kan nu också genom årets beslut tidigare än planerat förse JAS med bättre vapen och motmedel. Detsamma gäller Jaktviggen. Vapenanskaffningen av radarjaktrobotar sker i två steg, allt genom medverkan av svensk industri.

Vi har från folkpartiet hävdat aft detta är av stor betydelse, både därför atf vaprtCrt då utvecklas med sveusk profil och därför att vi genom forskning och utveckling behåller kunnande och teknologi i Sverige. Moderaternas tidigare ställningstagande i denna fråga var svårbegripligt, både på grund av misstron mot svcrtsk industri och accepterandet av ett USA-beroende som är olyckligt.

En ökrting av det svenska jaktflyget är önskvärd. Vi lyfte tidigt fram tanken - som Hans Lindblad redart rtämrtt här i kamrtiarert - att gcrtom ert ringa pcrtrtirtginsats modifiera och bibehålla redan befintliga Drakenplan. Vi skulle då ha chans till uppsättande av en fjärde Drakendivision. Vårt mycket tidigt väckta förslag motarbetades inte endast av övriga politiska parfier och myndigheter utan även av det faktum att pilot- och teknikerbrisfen gjorde förslaget omöjligt att realisera i närtid. Dagens beslut är därför det enda möjliga. Överbefälhavaren får efter avvägnirtgen mot andra angelägna objekt möjlighet att aktualisera en modifierirtg. Om så sker kart plart irtordnas i organisationen den dag def finns utbildad personal tillgänglig. Alla andra förslag och beslut är. endast skådespel och är inte realistiska.

Vi förstår moderaterrtas örtskart atf liksom vi vilja förstärka det svenska jaktflyget. Det är mot den bakgrundert man får se förslaget om satsrting på 1,7 miljarder för anskaffrting av ytterligare Viggenplart, utöver de redan beslutade och levererade. Men avslutad tillverknirtg av komportcnfer, medförande hög artskaffrtirtgskostrtad och ävcrt här brist på persortal gör detta förslag oekonomiskt och i prakfiken svårgenomförbart. Förslaget bör därför ej bifallas. Det är mot denna bakgrund än svårare att förstå centerpartiets sent påkomrta önskan att anskaffa Viggcnplan.

Fru talmart! Få händelser har gjort det svenska folket så medvetet om allvaret i dess situafion som de kränkningar av svenskt territorium som skett genom undervattensverksamheten. Genom de satsningar som gjorts och genom uppoffrande insatser av berörd personal har en betydande höjrting av vår beredskap skett. Vi i folkpartiet anser att en kvalitetshöjning av redart befirttlig utrustning och materiel är nödvändig. Så kommer nu aft ske. Ubåtar och ytatfackfartyg fär bättre hydrofonutrustning och effektivare utbätsjakt-

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

4 Riksdagens protokoll 1986/87:133

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

vapen. Att snabbt få indikation på att ovälkomna besökare närmar sig är ett måste. Vi bygger därför ut undervattensbevaknirtgssystem runt våra kuster.

Folkpartiet har länge hävdat att vi behöver utveckla och anskaffa en ny generatiort ytstridsfartyg. Vi anser att vi behöver ett fartyg som är väl lämpat för ubåtsjakt, för minufläggrtirtg och som neutralitetsvakt. Vi har hävdat aft denna satsnirtg är mer angelägert än anskaffnirtg av ytterligare kustkorvetter. Vi välkomuar att moderaterna nu, vid sidan av sitt krav på anskaffning av ytterligare kustkorvetter, slutligen tycks inse vikten av att ett nytt fartyg utvecklas och artskaffas. Mcrt var finns pengarna i ert förslag, Carl Bildt?

Värt sjöförsvar utgörs ej allena av de insatser som flottans del av marinen kart bidra med. Vårt kustartilleriförsvar är av stor betydelse och vi välkomnar att folkparfiets förslag om en satsning pä kustrobotar med lång räckvidd nu vurtrtit gehör. Den betydelse denna typ av vapen har genom sin rörlighet och genom sirta möjligheter fill förflyttning, även i ett läge med en blockering av Öresund, kan inte nog framhållas. Försvaret av södra Sverige innefattar infe bara Skåne utan i lika hög grad västkusten.

Armért måste reformeras. - Vi har frårt folkpartiet fört fram detta krav Urtder lårtg tid. Harts Lirtdblads insatser för att aktualisera dessa frågor är välkända. Jag har själv i ett antal debattartiklar pekat på den absolut nödvärtdiga kvalitetshöjning som behövs och det omtänkande som måste ske. Även om det är beklagligt aft arbetet försenats på grund av senfärdighet från berörda artsvariga hälsar vi i folkpartiet rtu med tillfredsställelse att utredrtirtgsarbetet påbörjats.

Vi ser också med intresse på de förslag som redan förts fram från bl. a. arméledningcn. Många förslag ligger också i linje med vad vi från folkpartiet under läng tid framfört.

Den av oss alltid framförda uppfattrtirtgert aft det är kvalitet, inte kvantitet, som skall vara ledordet är verkligen oerhört betydelsefull när det gäller arméns framtida utformning.

Fru talman! Hans Lindblad har i sitt anförartde utförligt redovisat vår syn på den civila delert av totalförsvaret. Jag kommer således irtte att gå irt på det rtu. Carl-Johart Wilson kommer att beröra utbildningen i sitt inlägg. Jag vill ertdast ärt crt gång uttala folkpartiets tillfredsställelse med atf vi får en förbättring i vad gäller beredskap och uthållighet. Den grundläggande inriktning som nu resulterar i att vår beredskap och uthållighet utgår frårt samma förutsättningar måste vara den Crtda rimliga.

Jag vill ta upp deu fråga som Carl Bildt uppehöll sig så lärtge vid, rtämligert att vi skall ha tioåriga försvarsbeslut. Carl Bildt har i olika sammanhang, också hävdat att man skall ha det med automatiska procentpåslag i form av en trappa. För ett år sedan var fakfiskt den eviga sanrtirtgen påslag med 2 % varje år. Nu har dcrt moderata sanningcrt växlats rtcr fill 1,2 % påslag varje år. Jag vill fråga Carl Bildt hur detta har kurtrtat ske. Om man studerar éra motioner talas det fortfarartde om det som har varit uppe i debatterna -påslaget skall vara 2 %. I de reala förslagen är def emellertid bara 1,2 %.

När det gäller debatten om fioåriga försvarsbeslut har de övriga partierna ansett att den rtuvarande cykelu med femåriga försvarsbeslut är lämpligare. Def tycker jag understryks infe minst av myndigheternas bristfälliga ekonomiska underlag. Däremot kan jag konstatera aft 1992 års försvarsbeslut blir

av stor vikt för försvarsmakten. Man skall då fastlägga hur auskaffrtingen av JAS-flygplanen skall utvecklas och mau skall bestämma hur rtästa generation ytfartyg skall utformas. Det är då förhoppningsvis dags att börja förnya materiel i en reformerad armé. Dessa frågor lämpar'sig dock bättre för behartdiirtg 1992 än 1987.

Man kan alltid diskutera nivåer och rimliga satsningar på vårt försvar, liksom på alla delar av våra gerriensamma åtagandcrt. Vi i folkpartiet artser att vi med dagcrts beslut får en förstärkrtirtg av svcrtskt totalförsvars samlade förmåga. Vi får crt värtdpunkt i förhållande fill den principinrikfning som socialdemokratin drev igenom 1972. Utsatta sektorer får betydligt ökade resurser. Effekterna av förstärkningarna gör att de svenska medborgarna får ut mera av sina pengar.

Anf. 28 GUNNAR BJÖRK i Gävle (c) replik:

Fru talman! När Kerstin Ekman talar om att vi skall ha bra utbildning, motsäger hon egentligen sig själv. Om vi bara tittar på utbildningen på armésidan, kan vi kortstatera aft av de 700 milj. kr. som skall läggas på är redan 500 miljoner förbrukade för att nå till 1985 års nivå i utbildningshänse-ende. Verkligheten är således en annan än den hon gör gällande.

Sedan till hennes påstående om aft Drakcrtlösrtirtgen är skådespel. Om det är skådespel nu så var det väl det också i oktober när ledaren för folkparfiet lade fram sitt föreslag? Det är litet konstigt. Hela henrtcs argumcrttering går också, precis som Hans Lindblads, ut på aft Drakenlösningen är det enda raka i stället för Viggcrt. Mert mart avstår från att ta ställning och vill skjuta upp beslutet till 1992, vilket i praktiken inrtebär att det hela kart bli verklighet rtågort gårtg 1994 eller 1995.

Kerstirt Ekmart säger att detta är bra för hela lartdet. Men fidigare har hon argumenterat för särskilda insatser på västkusten. Majoritetens beslut ger inte underlag för dert ökade påspädrtirtg som kart ske i de artdra altcrrtativcrt, t. ex. certterrts. Hon hänvisar också till de artiklar som hort har skrivit uuder martdatperiodcrt. Då vore det kartske lämpligt att också omsätta de artiklarrta i praktisk hartdling i parlamentet.

Det Kerstirt Ekmart sade om räkrtesättet för att komma fram till 2 % var ju riktat till moderaterna. Men det finns anledning att erinra om att det är felaktigt. I de procentsatser som diskuterades tidigare ingick inte rtågort jaktrobot.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Anf. 29 CARL BILDT (m) replik;

Fru talmart! Det var egentligen infe alls min avsikt att polemisera mot Kerstin Ekman. Att jag nu tvingas göra det beror på att hort är intresserad av den debatten.

Jag vill först göra två korta påpekanden. Vi är alldeles eniga - folkpartiet, centern, moderatei-na och socialdemokraterna-om att vi skall haett system med femåriga försvarsbeslut men med en inriktning av planeringen för den därpå följande femårsperioden. Där föreligger ingen oenighet.

Vi skiljer oss däremot åt beträffande vilken inriktning vi skall ge den kommartde femårsperioden. Där säger ni tillsammans med socialdemokraterna: Ingen öknirtg. Vi säger: Fortsatt ökrting. Def är inte bara en akademisk

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

fråga. Inriktningen för den kommartde femårsperioden styr ju vilka beställningar som kan läggas ut i dag. När ni säger "inga mer pengar efter 1992" innebär det ett stopp i dag för beställningar som skall betalas efter 1992. Det är där skillnaden ligger - irtte rtågort artrtanstans.

Beträffande 1,2 eller 2 %; Detta borde vara klart för crt ledamot av försvarsutskottet. Vår ram uuder tio år är kousfruerad med utgårtgspurtkt i 2 % årlig real tillväxt. Sedan accepterar vi en inledande lyftning av ramen, vilket innebär att den därpå följande årliga justeringert blir rtågot mirtdre. Totalsumman motsvarar emellertid en 2-procentig årlig lyftrtirtg.

Sedan till den punkt som jag tycker är viktig.

Jag tycker inte det finns någon anledning aft här i kammaren redovisa de kontakter som Bengt Westerberg, Karin Söder, Olof Johanssort och jag under en serie av olika sammanfräffandcrt hade uuder föregåertde år och börjart av detta. När rtu Kerstirt Ekman ger en version av det som inträffat under de kontakterna vill jag bara säga tre saker.

1. Jag tror infe atf denna typ av polemik gynnar samarbetet inom borgcrlighetcrt. Vi behöver litet mer av samverkart och litet mindre av strid också på denrta punkt, Kerstin Ekman.

2. Det hort säger är icke korrekt - så var det inte.

3. Tycker hon och folkpartiet trots allt att vi skall föra dcrt typert av debatt, då är jag beredd - och det kanske också Olof Johansson är - att lämna en fullständig redovisning för alla de kontakter som vi hade och innehållet i de kontakterna. Det kommer aft visa att Kerstin Ekman kartske var oklok som tog upp den debatten, och jag beklagar att hon gjorde det.

Anf. 30 OSWALD SÖDERQVIST (vpk) replik;

Fru talman! Hur vill Kerstirt Ekman och folkpartiet motivera och försvara de förslag som ni tillsammans med socialdemokraterna lägger här, att minska anslagen till de civila totalförsvarsdelarna för att få pengar över till det militära försvaret? Det kommer att innebära att skyddsrum inte skall byggas på vissa platser i det här landet samt att vår beredskap och uthållighet i fråga om försörjning av energi, livsmedel m.m. kommer att avsevärt försämras.

Anf. 31 KERSTIN EKMAN (fp) replik;

Fru talman! Först till Gunnar Björk i Gävle; Om man studerar def försvarsbeslut som vi kommer att fatta ser man fakfiskt att det har en kraftig marin prägel, och det gynnar försvaret på västkusten, som jag har sagt är viktigt och som jag tror att även Guunar Björk tycker är viktigt, eftersom det ingår i vår totala försvarspolitik.

Beträffande fem- eller tioåriga försvarsbeslut, Carl Bildt, vill jag säga att det vi motsätter oss är den birtdning som blir följden av Carl Bildts resortemang, genom atf man redart irtfeckrtar mycket av det framtida utrymmet. Vi vet redan nu atf det kan bli förärtdrade förhållanden, och då är det inte rimligt aft göra så, utan dert nuvarande modellen med femåriga försvarsbeslut utau för starka bindningar är den bästa.

Beträffande 1,2 eller 2 %; Det är klart att en ledamot av försvarsutskottet skall veta det, och det är därför som jag har läst betänkandet. Men när jag läser de tabeller som finrts i bilagorna, kan jag inte komma fram till någorttirtg

artnat än att den samlade satsningen under perioden blir 1,2 % ifrån moderata samlingspartiets sida. Det är helt riktigt att Carl Bildt gör en stark lyftning det första året för att komma högre än det som Carl Bildt kallar pakterrtas bud, meu den sammanlagda, utplanade satsnirtgen blir 1,2 %.

Visst efterlyser jag samarbete, Carl Bildt, och jag efterlyser också att vi talar om samförstånd. Men jag har furtrtit så litet av det frårt Carl Bildt rtär det gällt diskussiortCrt om det framtida försvaret. Och jag har furtnit så litet av det i dag, med upprepningcrt av namnet på det som man kallar försvarsöverens-kommelscrt rtämligert paktcrt. Därför tycker jag aft det är på sin plats aft tala om att vi från folkpartiet gjorde stora försök att få ett samlat bud. Vi fick ■ emellertid inte gehör för detta. Gcrtom att moderaterna tidigt låste sig för en hög nivå med ett mycket konkret innehåll blev det omöjligt att komma fram till en överenskommelse.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Anf. 32 GUNNAR BJÖRK i Gävle (c) replik;

Fru talman! Vi skall kanske infe fortsätta debatten så länge till. Om vi diskuterar partiledarnas insatser: Det kartske hade gått lättare om de inte hade blivit inkopplade alls. Då hade vi kanske kunrtat fortsätta den enighet som vi hade tidigare på def säkerhetspolifiska området - vem vet.

Beträffande västkustcrt: Det blir med certterns alternativ mer till utbildning inom hela armén, och vi lägger också mer på en tidigareläggning av ubåten. Men framför allt; Hur vore det om Kerstin Ekman gick hem och talade om vad det försämrade skyddsrumsbyggändet innebär i Sveriges näst största stad, Göteborg, och hur sårbarheten blir där? Jag tycker aft Kerstin Ekman borde göra ett besök på försvarsenheten på sin länsstyrelse för ett närmare studium av den frågan.

Anf. 33 CARL BILDT (m) replik;

Fru talman! Jag vet irtte rikfigt hur jag skall uppfatta det Guunar Björk sade i inledrtirtgen av sin replik - om jag skall uppfatta mig som partiordförande eller företrädare för försvarskommittén. Mcrt det kan vi kanske sortera ut privat efteråt.

Så till Kerstin Ekmart och vår lilla polemik om siffrorna. Det är självklart att man måste se på totalitefcrt beträffartde resurserna. Vi anslår, som Hans Lindblad redde ut tidigare i dag, något över 8 miljarder uuder dcu första periodert. Vi plarterar för omkrirtg 16 miljarder dert artdra periodert. Detta motsvarar i förhållartde fill dagsläget urtgefärligcrt en 2-procentig årlig real uppräkrtirtg av försvarets resurser. På gruud av att vi tycker det är rimligt att göra Crt irtledandc ramlyftrting blir ökningstakten därefter rtågot lägre. Men om man jämför-med pcrspektivplartcnivåerrta är det 2 % som vi har räkrtat med såsom utgångspunkt. Så är det, Kerstin Ekman. Det går faktiskt t. o. m. att läsa i handlingarna.

Beträffande vad som förevarit inom borgerligheten: Jag tycker fortfarande, Kerstin Ekmart, att det inte liggeri något av våra partiers intresse att föra denrta polemik, och jag beklagar om folkpartiet gör en annan bedömning.

Jag kan bara säga: Kerstin Ekman kart inte rimligtvis veta allt som har förevarit. Det är möjligt atf Bengt Westerberg har lämnat en fullödig information, men jag tycker kanske inte att det verkar så. Jag ser def inte

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

heller som min uppgift att informera folkpartiets riksdagsgrupp om alla de kontakter som varit eller inte varit, försök som gjordes fråri min sida tillsammans med Karirt Söder och sedermera med Olof Johartsson, som också kom in i handläggningen av dessa frågor. Men def där kart vi väl stryka ett streck över. Jag tror aft vi kan vara överens om att det som inträffade inte var bra, och sedan kan man vara inriktad på att göra det bättre nästa gång. Mert det förutsätter att vi befriar umgänget från dert typ av missriktad och t. o. m. litet illasirtnad polemik som jag fakfiskt, tyvärr, uppfattade ett litet uns av i det som Kerstirt Ekmart sade.

Anf. 34 OSWALD SÖDERQVIST (vpk) replik:

Fru talman! Jag konstaterar att Kerstirt Ekmart tycker att det är viktigare att använda sin repliktid till att käbbla med de övriga borgeriiga partierna om vad rti haft för er medan det här arbetet pågick än till att besvara den viktiga frågan om hur ni tillsammarts med socialdémokraterrta kan , sitta och bestämma i vilka orter eller, för att tala med Gunnar Björk i Gävle, i vilka delar av storstäderna befolkningen inte skall ha tillgång till skyddsrum. Ni vill ju inte vara med och betala de fåtal miljoner som behövs för detta. Dem vill ni plocka bort, och ni är beredda att i stället lägga dem på den militära sidan.

Likaså frågar man sig; Hur kan ni tro aft ni kan bestämma aft ett kommande krigs varaktighet blir sådan att vi kan sälja ut våra beredskapslager av olja, mineraler osv. samtidigt som handelsförbindelser och annat kan fungera? Det är ju bara tyckaude. Ni har irtga reella, ordcrtfliga beräkningar bakom detta.

Ni har alltså infe tagit ställnirtg till de viktiga frågorna om uthållighet och beredskap, utan för att få loss pengar är ni med om att sälja ut bercdskapslag-ren. Ni slipper på det sättet - åtminstone den här gårtgert - lägga på folk ovälkomna och impopulära skatter. Men hur skall ni lösa finansierirtgcrt av försvarskostrtaderna nästa gång, när ni inte har några lager att sälja ut och kostnaderna fortfarande skall betalas?

Anf. 35 KERSTIN EKMAN (fp) replik;

Fru talman! Oswald Söderqvist har helt rätt i att jag inte svarade hortom i mitt förra inlägg - jag hade det anteckrtat, men glömde bort det.

Som svar vill jag först säga att det vi gör är atf stärka den svagaste lärtkcrt. Vi tycker detta är viktigt. Vi får rtämligert irtte rtågort uthållighet om någon av delarna i vårt totalförsvar inte håller för en påfrestrting.

När det gäller frågan om skyddsrumsbyggande kan jag svara Oswald Söderqvist på samma gång som jag svarar Gunnar Björk i Gävle, som tog upp frågan med avsecrtde på Göteborgsområdet. Ertligt vad jag och många med mig - bl. a; de som svarar för planerirtgcrt - tycker är Göteborg ett riskområde. Där har vi på grund av tidigare beslut och tidigare planering inte byggt skyddsrum. Vid den genomgårtg som redan nu har startat, vilket Gurtrtar Björk vet, kommer mart naturligtvis därför att se till aft skyddsrum byggs i dessa riskområden och inte i områden som nu där det kanske inte behövs skyddsrum lika väl som i en ort som Göteborg. .

Så några ord till Carl Bildt om de 1,2 eller 2 procenten. Det går aft prata fram och tillbaka om de här siffrorna, men detta stämmer faktiskt inte riktigt.

Det hade kanske inte haft så stor betydelse om det inte i debatten gjorts ett      Prot. 1986/87:133
sådant stort nummer av den trappstegsvisa 2-procerttiga ökrtirtgen som nu      1 juni 1987
inte återfinns i yrkande.                                                                  ~       7

Tillslut vill jag säga att jag verkligen välkomnar om Carl Bildt vill använda ■' '

en mera försortlig tort och infe fortsätter den diskussion som faktiskt har förts °

gentemot folkpartiet i den här frågan, så att vi tillsammarts kart forma försvaret på bästa sätt.

Förste vice talmartrtCrt ärtmälde att Oswald Söderqvist arthållit att till protokollet få artteckrtat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 36 OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! "Sveriges säkerhetspolitik syftar ytterst till att bevara vårt lartds rtafiortclla oberocrtde."

Jag skall, trots att debattert pågått ett tag, trötta kammaren med ytterligare några citat ur totalförsvarspropositionen. Det gäller vad statsministern där säger. Jag gör detta eftersom jag anser att det är viktigt aft understryka också sådant som vi är eniga om.

Statsministern upprepar i årets fotalförsvarsproposifion ord som förekommit i huvudsak oföräudrade till sirt innebörd i såväl 1982 års proposition om totalförsvarets utformnirtg, som framlades under den dåvarande statsministern Thorbjörn Fälldins tid, som dessförirtnan propositionen år 1968 från den dåvarande regeringert under Tage Erlander. Statsministcrn säger:

"Vårt säkerhetspolitiska mål är aft i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet. Denna skall göra det möjligt för oss att inom våra grärtser bevara och utveckla vårt samhälle i polifiskt, ekortomiskt, socialt, kulturellt och varje anrtat härtsecrtde efter-våra egrta värderirtgar samt i samband därmed utåt verka för infcrrtatiortell avspännirtg och ért fredlig utveckling. Ett viktigt led i dessa strävanden är att bidra fill fortsatt lugn och stabilitet i Norden och att minska riskerna för att Sverige dras in i krig och kortflikter."

Det finns också artledning aft upprepa det statsministerrt säger om dcrt svertska neutralitetspolifiken, vilkert vi också är crtiga om:

"Dcrt svertska rtcutralitetspolitikcn är den främsta garartfcrt för vår fred och vårt oberocrtde. Sverige kommer därför att orubbligt fullfölja eu alliartsfri politik syftartde till neutralitet i krig. Denrta politik är fast förankrad hos det .svenska folket."

Vidare heter det i statsminisferutfalandct:

"Neutralitetspolitiken förutsätter vidare en fast och konsekvent försvarspolitik, som redan i fred skapar förtroertde i omvärlden för vår vilja och förmåga att försvara oss. Ett starkt och allsidigt totalförsvar är väsentligt för att göra säkerhetspolifikcrt trovärdig."

Certterpartiets representant i försvarskommittén, Gunnar Björk i Gävle, som deissutom är ledamot i försvarsutskottet, har tidigare i debatten utvecklat vad vi anser följer av vår gemensamma grundhållning i säkerhetspolitiken.

Trots den breda enighetert om säkerhetspolitiken - en utomordentligt
viktig markering till vår omvärld - finns det artledning att erinra om de krav 55

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

som trovärdigheten ställer på oss gemensamt när det gäller att ge säkerhetspolitikens principer ett materiellt innehåll. Låt mig nämna några inkonsc-kvcrtser och irtkonsistenser mellan talet - de citat jag återgivit här - och vad majoriteten föreslagit;

För det första måste vi ständigt vara beredda aft ta härtsyn till utvecklingen av militära aktiviteter och strategiska bedömningar som berör i första hand vårt närområde. Det nordeuropeiska och nordatlanfiska området har fått en ökad strategisk betydelse. Stormakterna har på olika sätt visat ett filltagande irttresse för utvecklingen här. Def förekommer en ökad militär aktivitet från båda alliansernas sida i vårt närområde. Den ökande övnings- och spanirtgs-verksamhcfcrt har lett till grärtskrärtkningar fill sjöss och i luffen som aldrig får accepteras. Sverige måste kuuna skydda sitt territorium med alla tillgängliga medel.

Det behövs helt enkelt mer av tillgängliga medel. Därförgör vi den mycket klara bedömningen atf def behövs en förstärkning av luftförsvaret med jaktflyg redan i närtid, bl. a. för att tillgodose den allt viktigare incidentberedskapen. För att klara uppgifterna över Östersjön är det också vikfigt att en ökad beredskapsbascring kan ske i Visby. Någort lämpligare lokalisering för den uppgiften har jag svårt att se.

På det här området visar majoriteten en brist på konsekvens. Om man vill vara riktigt positiv kan man tala om en vacklande hållning, i varje fall hos folkparfiet, vilket har diskuterats tidigare i debatten.

År 1984 skapades, bl. a. genom insatser frårt dert dåvarartdeccrtterledning-en, förutsättningar för en förstärkning av ubåtsvapnet. Det är viktigt att vi tålmodigt och konsekvent arbetar vidare med denrta irtriktrting. Den gången gick det att uppnå enighet kanske därför att kränkningarna av vårt territorium var så påtagliga atf ingen hade hunnit glömma dem vid def laget. Men jag tror också att det då fanns en uppriktig vilja att söka sig fram fill en bred politisk enighet. En sådan uppnåddes också. Det är viktigt att vi tålmodigt och konsekvent arbetar vidare med dertna inriktning. Genom uppoffrande insatser från personalen till sjöss har en klar effekt redan uppnåtts. Vi har i dag möjlighet atf störa inkräktarnas planer. Men vi vet att möjligheterrta att värna ett lands gränser kan vara nog så små, både för en liten stat som Sverige och för större länder - som vi sett i dagarna. Def konsfaferandet får inte innebära att vi gör avkall på vårt mål att alla inkräktare skall kunna avvisas. Då krävs det enligt vår uppfattning, som tydligt och klart har redovisats här i debatten, att vi är beredda att satsa ytterligare resurser i det syftet.

Låt mig ta upp en andra punkt. Ett alltmer centraliserat samhälle med allt större anvärtdning av sofistikerad teknik, ökat välstånd, tyvärr ofta på bekostrtad av uthållighet och fillgärtglighet vid störrtingar, samtidigt som den förstörelsckapacitef som vi kan drabbas av hela tidert ökar, innebär ökad sårbarhet för samhällets totala funktion. Det innebär ökade risker för civilbefolkningen och mirtskad motstårtdskraft vid stora påfrestrtirtgar. Mot den bakgrunden är det inkonsekvent i förhållande till våra säkerhetspolitiska mål att majoriteten gör så stora rtcddragrtingar i de medel som anvisas för civilförsvaret. Dessutom är majoritetens linje en partipolitisk inkonsekvens på olika händer. Socialdemokraterna bryter mot sina egna interna partibe-

slut, folkpartiet bryter mot den irtriktrtirtg man tidigare i rcgcringsställrting varit med om att lägga fast.

På få områden märks skillnaderna i grundläggande idéer så tydligt som när vi jämför våra resp. samhällsideal vid en tärtkt krissituation. Centerpartiet arbetar för ett decentraliserat samhälle. De partier som vill ha ett centraliserat samhälle, eller som i varje fall accepterar en centralistisk utveckling utan att göra något åt den, måste naturligtvis satsa mer för att klara sitt ännu mer sårbara samhälle - inte mindre ärt vi, som rtu sker i majoritetcrts förslag.

På område efter område har vi i det här fallet utvecklat kritiken i vår partimotion. Men en retorisk fråga är på sin plats: Hur tärtker sig majorifetspartierrta att det skall bli ert bättre skyddsrumsbyggnation med de nedskärningar ni föreslår? Har ni någon särskild garanti från något håll aft exempelvis Stockholms invånare inte behöver skyddsrum i framfiden? Def är ju hit som alla människor har flyttat. Mängder av bostäder har byggts utan motsvarande satsning på skyddsrum - det är konsekvensen av koncentrationspolitiken. Ni vill inte betala för er egen politik och för vad den medför. Det är den enda rimliga slutsatsen.

Detsamma kan sägas om energipolitiken och infe minst oljan. Vi vill minska oijeanvändningen. Därmed minskar också sårbarheten om vi, som har sagts i de energipolitiska besluten, satsar på inhemska och förnybara energikällor i första hand och lyckas hushålla och spara och komma uer på lägre förbrukningsnivåcr. Dessutom har vi, vilket uämnts tidigare i debatten, flyttat om ert hel del av våra oljeinköp från Mellersta Östern till brittiska och norska Nordsjön. Det ger oss en möjlighet aft fä bättre försörjnings- och transportvägar. Men samma sak gäller också på detta område: den som vill ha en högre crtergiförbrukning, som då till stor del innebär mer olja, måste också vara beredd att betala för sig när det gäller aft skapa säkerhet i ert avspärrningssituation eller för atf kunna upprätthålla försörjningen. Egentligen borde det vara den enda rimliga slutsatsen i det här fallet. Det betyder alltså aft majoritetens förslag också i denna del borde ha legat avsevärt över de nivåer som vi har förordat med vår alternativa polifik.

Låt mig ta upp ett tredje område. En väl förankrad säkerhets- och försvarspolitik ser vi som ett mycket stort värde i sig. Det finns en sådan grundläggande förankrirtg, som jag rtämrtde irtledrtingsvis när det gäller säkerhetspolitiken. Men därefter tycks det vara osedvanligt svårt att få en bred förståelse för att ord skall följas av hartdlirtg.

Naturligtvis är def ert svaghet atf ertdast två av riksdagerts partier står bakom det kommartde försvarsbeslutet - det borde alla öppet erkärtna. Jag vill inte lägga mer lök på laxen genom att lägga mig i debatten om vem sorti följt vem. Mert mitt irttryck är att regeringen sökte bundsförvartt efter ert mycket enkel princip; den som betalar mest och kräver mirtst, ett sådartt parti kan regeringen göra upp med. Var det infe så, Roine Carlsson? Den retoriska frågan kan ju Roine Carlsson fundera på. Jag tycker uppriktigt sagt atf det är Crt gartska artsvarslös inställning. Det var inte bara radiotystnad - som i det militära - utan också telcfontystnad från dagen efter annandagen 1986 till någort vecka in i januari. Jag skall bara marginellt beröra den debatt som förekom i det förra replikskiftet, men eftersom dcrt tystrtaden gällde både Ingvar Carlsson och Bengt Westerberg och det senare visat sig att det fanns

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

ett samband däremellan kan man inte påstå atf särskilt mycket energi lades ner pä att bredda basen för försvarsuppgörelsen.

Jag säger detta bl. a. därför att vi har anklagats för att ha haft interna problem att syssla med under den här tidert. Men min princip har alltid varit aft ha öppna telefoner.

Det är inkonsekvcrtt aft betona vikfen av bred säkerhetspolitisk ertighet men inte eftersträva ert bred uppgörelse om totalförsvaret. Det är bara att konstatera att där var inte viljart tillräcklig. Det beror irtte, som har antytts här i debatten tidigare, på ovilja att finansiera ett försvarsartslag inom de ramar som vi skulle komma fram fill. Desom varmed t. ex. vid överläggningarna på Rosenbad före jul vet aft jag klart och öppet deklarerade vår inriktrtirtg på att firtansiera ett anslag inom de ramar vi kunde komma överens om och att göra detta i enlighet med det som sedart blev vår lirtje, vilkert framgår av försvarsutskottets betärtkartde kompletterad med reservation 2 i skatteutskottets betänkande 1986/87:48, dvs. på oljcområdet. Det är infe några småpengar som det handlar om. Av reservation 2 framgår att vi förordat en oljeskatfehöjrting som innebär ytterligare 1,5 miljarder kronor per år, alltså totalt 7,5 miljarder kronor enbart på det området utöver vad majoriteten har föreslagit i def sammarthartget.

Till förartkring i vidaste mening hör också att lyssna på den militära personalen. Jag är övertygad om aft ni som dagligdags sysslar med försvarsfrågorrta har hurtnit med det mer än jag. Varje gång rtian besöker ett militärt förband får mart ert ganska tydlig signal, att personalcrt inget hellre önskar än att göra sitt jobb och att få tillräckligt mycketresurser för att kunna göra det. De som arbetar inom försvaret känrter sig iblartd allmärtt missmodiga över att de med de resurser som tilldelats dem inte klarar uppgifterna. Det är inte någon bra situation, det är inte någon bi-a stämning som skapas på det sättet. Om jag vore försvarsminister skulle jag känrta mig allvarligt oroad över att försvarets personal uppfattar situationen på det sättet, att man inte känner en.politisk uppbackning. Man får sig sina uppgifter förelagda, och då är kraven mycket högt ställda, men man får infe möjligheter att till fullo klara av uppgifterna. Jag tycker atf vi skall tala klartext, när vi för en försvarspolitisk debatt här i riksdagert, att detta är vad mart upplever.

Ert annart sak som kart tyckas vara mindre betydelsefull har att göra.med våra värnpliktiga. I oppositionssfällrting brukade socialdemokraterna föreslå att vi skulle höja dagersäftnirtgcrt till värnpliktiga. Men def var länge sedan sist. Jag tror det är väldigt viktigt att vi politiker står för vad vi säger i detta fall, så att också de värnpliktiga känner att de har en viktig uppgift och aft vi kommer ihåg våra löffcrt. Det är väl srtarast ert fråga till försvarsministern: När kommer en förbättring av de värnpliktigas ersättning?

Förankrirtgcrt i det svenska samhället av vår säkerhetspolitik, av vår totalförsvarspolitik, som en tydlig sigrtal utåt, hade vnunit på en bred polifisk uppgörelse också om det militära försvaret. Nu blev det infe så - jag hoppas jag kart säga dert här gången, för def måste vi lära oss någontirtg av inför kommande försvarsbeslut: om vi verkligen,vill åstadkomma något värde i sig genom en betydande enighet och en förankrirtg, måste vi bete oss på ett annat sätt nästa gång än irtför årets beslut. Def är regeringen som i första hartd har

ansvaret för att förankringen den här gången inte lyckades.

Eftersom försvarsministern kommer upp här i talarstolen omedelbart efter mig, är det vikfigt att han kommenterar den frågart.

Anf. 37 KERSTIN EKMAN (fp) replik;

Fru talmart! Vi beklagar faktiskt, Olof Johartsson, att vi har saknat den stabilitet som förut har funnits i centerrts försvarspolitik. Jag vill peka på några exempel.

Försvarskommittén redovisade redan 1985 en politiskt helt enig uppfattrting om hur vår försörjrtirtgsberedskap borde utformas. Gruudtartkcrt var att uthåUigheten borde vara lika lång inom alla nödvärtdiga samhällsfunktioner. Även 1986 förelåg ertighet om detta. Mert på höstert 1986 ställde certtern plötsligt krav på särregler på jordbruks- och textilområdet, som innebär aft vi skulle ha livsmedel och kläder långt efter def att landets energiförsörjning och sjukvård tagit slut. Bristen på logik tycker jag är iögonenfallartde.

Vi har frågan om flygplan. Man kan mångfaldiga exemplen. Vi beklagar centerns bristande stabilitet i försvarsfrågan. Vi tycker att den på sista tiden har tagit sig uttryck i rtågonting som man kan kalla publikfrieri. Jag hoppas det inte fortsätter.

Jag vill också ge exempel i fråga om skyddsrummen. Nu sitter Gunnar Björk i Gävle och Olof Johansson tillsammans där uppe i bänken. Gunnar Björk talade om Göteborg och Olof Johanssort talade om Stockholm. Vi anser att man skall utgå frårt hotcrt rtär man-diskuterar var vi skall bygga skyddsrum. Då är självklart Stockholm lika hotat, ja kanske mer hotat än Göteborg, I varje fall är de lika mycket hotade. Och då skall mart bygga skyddsrum där, i storstäder, i gräusbygder, kartske på hela Goflartd, Det firtns ingenting i de förslag som går igenom och dert utredning som har startats som motsäger att så kommer att bli fallet. Vi får alltså ett skyddsrumsbyggande som utgår från hotet, och det måste vara det riktiga för de människor som bor i de hotade områdena, vare sig det är Sfockholrti, Göteborg, gränsbygder eller Gotland,

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Anf. 38 OLOF JOHANSSON (c) replik;

Fru talman! Till att börja med tycker jag aft det är riktigt aft urtderstryka att vi artvisar mer pertgar till vårt alternativ för skyddsrumsbyggande än vad majoriteten gör. Frågan är då på vilket sätt ni får mer av skydd för allmänheten i era alternativ med mindre pengar. Det är dcrt crtklaste frågeställrtingen. Kersfin Ekman antyder snarast här. Det är självklart att det kommer att bli mindre byggande med mindre pengar anvisade, och det är också vad vederbörande myndighet har klarat ut, nämligen att med vår nivå klarar man de här riskområdena på ett hyggligt sätt.

Sedan talar Kerstirt Ekmart om bristartde stabilitet i försvarspolifikcrt. Jag vet irtte rikfigt vad hort egerttligcrt syftar på, för hort utvecklar inte detta närmare. Det går inte att göra en slavisk likabehandling på alla samhällsområden oavsett vad som härtder i omvärldert och vad som händer i verkligheten. Om vi t. ex. förändrar situationen när det gäller metaller på grund av Sydafrikabojkottbeslut är def självklart att detta måste påverka ett försvarspolitiskt beredskapsbeslut. Def är ett mycket bra exempel på hur en åtgärd

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

som vi har beslutat här för kort tid sedan innebär förändringar av förutsättningar. Självfallet är det så också på andra områden. Jag förstår inte varför Kerstin Ekman och artdra debattörer här vill göra sig till tolk för något slags slavisk schablonberäkning. Vi måste göra en bedömning vid varje tidpunkt som man beslutar rtaturligtvis, vare sig det sedau gäller teko eller jordbruk och de förutsättningar som finrts där.

Dessutom är det på det sättet att dert största inkonsekvensen ligger i den här kortsiktigheten. Vi hade 1982 ett väldigt tydligt trendbrott i vår totalförsvarspolitik genom den satsning som vi inom den dåvarartde mittcrt-regeringen var överens om när det gäller civilförsvaret. Och det är i def avseendet som jag tycker att folkpartiet inte har hållit loppet ut.

Anf. 39 KERSTIN EKMAN (fp) replik;

Fru talman! Jag vill bara konstatera att när det gäller certterns funderingar på planeringsförutsäftrtingar så är det beträffande teko och jordbruk som vi är utsatta, inte på något artrtat område.

Anf. 40 FÖRSTE VICE TALMANNEN: . ,

Jag får meddela atf anslag nu har satts upp om aft detta sammanträde skall fortsätta efter kl. 19.

Anf. 41 Försvarsminister ROINE CARLSSON:

Fru talman! Regeringens proposition om totalförsvarefs fortsatta utvecklirtg utgår i allt väserttligt från försvarskommitténs säkerhetspolitiska rapport och betärtkartdet Det svenska totalförsvaret inför 1990-talet. Det är glädjande och ert styrka för svensk säkerhetspolifik att vi kan utgå från en gemcrtsam säkerhetspolitisk bedömrtirtg. Det utgör en sigrtal till omvärldert om att det råder ertighet om gruuderrta för vår säkerhetspolitik.

Samförstånd i säkerhetspolitiken är av oskattbart värde i händelse av kris eller krig. Men även i fred är det samförstånd som råder om huvuddrageu av utomorderttligt stort värde.

Sveriges säkerhetspolitiska läge är i hög grad beröertde av omvärldert, speciellt relatiortcrrta mellart stormakterrta. Urtder efterkrigsfidcrt har vi upplevt återkommartde polifiska klimatväxlingar mellan stormakterrta. Dcrt avspärtrtingsperiod som inleddes i slutet på 1960-talet övergick i en period av ökade motsättrtirtgar. Urtder första hälftert av 1980-talet har relatiortérrta mellart Sovjet och USA varit mer artsträrtgda än på länge.

I dag kan vi iaktta en påtaglig förbättring. Ävcrt om det firtns kvarståertde mcrtingsmotsäftningar och en ömsesidig misstro mellan öst och väst, har USA och Sovjet återupptagit samtal och besöksutbyte. De bedriver också konstruktiva förhartdiingar om både kärnvapen och kemiska vapen.

Def är ingen överdrift att påstå atf kärnvapenkapprustrtirtgen ökat kärtslart av osäkerhet i hela Europa. Ett käruvapertkrig skulle om det bryter ut drabba hela märtsklighetcrt.

Presidertt Reagans och generalsekrcterarcrt Gorbatjovs gemensamma uttalande om att kärrtvapenkrig irtte kan vinnas och därför aldrig får föras speglar denna insikt. Samfidigt har förhoppningar väckts om att det trots allt kanske är möjligt att minska antalet kärnvapen. Den chans till framsteg i

förhartdiirtgarna om medeldistansrakcfer som rtu fiuns får inte förloras.

Jag tror att märtrtiskorna både i öst och i väst skulle ha mycket svårt aft acceptera om de möjligheter att skapa ett säkrare Europa som yppat sig spelades bort.

Trots återkommande växlingar mellan perioder av hård retorik och perioder av en öppnare dialog har den europeiska säkerhetssituationen under de senaste årtiondcrta präglats av crt avsevärd stabilitet. Inom både NATO och Warszawapakten finns det en insikt om att styrkeförhållandcrta i Centraleuropa.är sådan att irtgert av sidorna kan göra säkra förutsägelser om utgången av ett konventiortcllt krig och om riskert att ett sådant kan övergå i ett kärrtvapcrtkrig. Mart är också medvetcrt om att crt seger i ett kärnvapenkrig är otänkbar.

Vi kan därför på goda grunder utgå från att varken NATO eller Warszawapakten genom medvetrta beslut startar ett krig i syfte att vinna en militär seger. Detta förhållande återspeglas i def faktum att man har iakttagit försiktighet och återhållsamhet i situationer som skulle ha kunnat utvecklas till en väpnad konflikt mellan stormakterna.

Risken för ett medvetet igångsatt krig i Europa måste sålunda bedömas som låg. Detta hindrar dock infe atf en väpnad konflikt mellan öst och väst ändå skulle kuurta uppstå till följd av en utveckling utanför parternas kontroll.

Ett stabilt Europa är emellertid inte detsamma som ett statiskt Europa. Den tekrtiska utvecklirtgen riskerar ständigt att förändra bilden. Vi vet att både NATO:s och Warszawapakfens strategiska intresse för Nordeuropa och Nordatlanten har ökat. Det beror inte på förändringar i de nordiska länderrtas säkerhetspolitik i stort. De nordiska länderna har tvärtom konsekvent hållit fast vid det säkerhetspolitiska mönster som utvecklades under åren närmast efter andra världskriget. Att verka för atf dertna stabilitet bevaras är självfallet ett viktigt mål för den svenska säkerhetspolitiken.

Förklaringen till stormakternas ökade strategiska intresse för Nordatlanten och Nordeuropa får sökas hos stormakterna själva. Utbyggnaden av baskomplexet på Kolahalvört, förärtdrad marirt strategi och lärtgre räckvidder för aftackflyg har sammantaget gjort att vi inte längre befinner oss i periferin. Men vi kan irtte säga atf rtågot separat stormcerttrum har utvecklats på våra breddgrader. Snarare skall man se hela det rtordeuropeiska och centraleuropeiska området i ett strategiskt sammanhang. Ett isolerat angrepp på något av de nordiska lärtderna ter sig därför forfarartde mycket osartrtolikt under i övrigt lugna och stabila förhållandert i Europa.

Däremot innebär den förärtdrirtg jag beskrivit att Sverige i härtdelse av konflikt mellan NATO och Warszawapakten kan komma att bli berört i ett fidigare skede. Vårt läge har blivit mer utsatt i samband med kriser och väpnade konflikter i vår omvärid.

Det ökade intresset för Nordeuropa märker vi bl. a. genom ökad övnings-och spaningsverksamhet i vårt närområde. Kränkningar har ägt rum såväl av vårt luftrum som av vårt sjöterritorium, och de observationer som rapporterats har lett fill slutsatsen att främmande urtdervattcrtsvcrksamhet förekommit även efter ubåtsskyddskommissionens rapport. Nationaliteten hos de främmande ubåtarna har infe kuurtat fastställas efter dcrt sovjetiska urtder-

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

vatfcrtskrärtkrtirtgcrt av Hårsfjärdcrt 1982.

Griirtdcrt för regerirtgens proposition om totalförsvarets utveckling är den svenska neutralitetspolitiken. Denrta politik har lårtg traditiort och är djupt förankrad bland befolknirtgert. Det råder inga delade menirtgar bland riksdagens partier om att denrta politik bäst gagnar värnet av vårt oberoende, av vår demokrati och av vår rätt att själva forma vår framtid.

Neutralitetspolitiken formas väsentligen i samspelet mellan utrikespolitiken och försvarspolitiken. Vår orubbliga vilja att hålla fast vid den deklarerade kursen tillsammans med ett starkt och välbalanserat totalförsvar utgör grurtdcrt i säkerhetspolitiken.

Hur starkt försvaret än är hjälper det föga om omvärldert börjar tvivla på vår vilja till rtcutralitct vid en väpnad kortflikt i vårt närområde. Uppstår ett sådant tvivel dras vi allt djupare irt i milifäralliartserrtas operafiva plartlägg-ning, och då minskar våra möjligheter atf stå utartför ert-everttuell kouflikt i vår del av Europa.

Det är därför en central uppgift i utrikes- och försvarspolitiken att värna det förtroende som vår säkerhetspolitik åtnjuter i omvärlden, atf bete oss så aft vi icke skapar vare sig förväntningar eller farhågor om avvikelser från den valda hartdiirtgslinjcn.

Vår säkerhet är i hög grad beroende av den internationella utvecklingen och av de polifiska relationerna mellan blocken. En aktiv svcrtsk utrikespolitik inriktad på avspänning, fredliga lösningar på konflikter och internationell nedrustnirtg är ett väserttligt irtslag i svcrtsk säkerhetspolifik.

Svcrtskt område utgör infe något primärområde för något av maktblocken.-Men genom vår geografiska belägenhet kan det te sig frestande för dessa atf använda svenskt luftrum eller svenskt territorium i aktioner riktade mot motparten. Det svenska totalförsvaret skall vara så utformat att def avhåller från varje försök att utuyttja vårt territorium. I fred och rtcutralitct skall totalförsvaret hävda vår territoriella irttegritet och irtgripa mot varje form av krärtkrting. Kränknirtgar av vårt territorium kommer aldrig att accepteras. Vi är fast beslutrta atf med alla tillgärtgliga medel avvisa dem som kränker vårt territorium, vårt luftrum eller våra vatten. Vi håller benhårt på vår territoriella integritet.

Totalförsvaret skall också värna civilbefolkningen genom skydd, räddning och försörjning.

Totalförsvaret är hela folkefs angelägenhet. Detta kommer till uttryck gertom de olika plikflagar som tillämpas; allmärtrta värrtplikten, civila försvarsplikfen och andra former av plikttjänstgöring.

Det starka engagemartg som finns inom olika frivilligrörelser urtderstryker ytterligare detta-faktum.

Mcrt för atf utveckla full försvarsstyrka krävs att samhället som helhet ställs om i händelse av krig. För aft detta skall fungera krävs att härtsyrt till beredskapens krav fas redan i fredstid.

I försvarskommitténs betänkande och i regeringens proposition uppmärksammas persortalens betydelse i försvaret på ett helt annat sätt än tidigare. Det får irtte vara så att personal främst ses som ett område där besparingar kan göras. Tvärtom är duktiga och engagerade människor, både civilanställ-da och militärer, värnpliktiga såväl som anställda, nödvändiga för att

orgartisationen skall fås att fungera effektivt. Dert uppmärksamhet som personalfrågorna inom försvaret fått det senaste året har på ett tydligt sätt visat atf vi måste se till helheten, till systemens totala effekt, där den enskildes engagemang och insatser har en avgörande betydelse.

Det hjälper föga med aldrig så många flygplan och fartyg om vi infe har duktiga människor som kan få ut största möjliga effekt av de investeringar som görs.

Detta systemresonemang har vi artvärtt på område efter område när vi har förstärkt ubåtsskyddet, kustinvasionsförsvaret och luftförsvaret. Alla tillgängliga studier visar atf ett system måste vara i balarts för att bli effektivt. Enkel plattformsaritmetik, där man ertdast räkrtar ertheter, ger en helt otillräcklig bild av den operativa förmågan.

Vad beträffar arméns ufbildnirtgs- och övningsverksamhet har överbefälhavaren i mars i år fått i uppdrag av regeringert att komma med förslag till åtgärder under nästa år. Även i det arbetet är det nödvändigt att vi i första hand utgår frårt de operativa krav som kan ställas på krigsförbanden och atf de "personalpolitiska" aspekterna tillmäts en stor vikt. Utifrån ett sådant arbete kan sedart regerirtg och riksdag ta ställning till vilka behov det finns av ny materiel och förändrad organisation.

Vi har inför detta försvarsbeslut haft att ta ställning till svåra avvägningar vad gäller anskaffrting av vapenplaffformar. Dessa avvägningar kommer att bli än svårare inför försvarsbeslufcrt 1992 och 1997. Vi står inför stora krav på omsäftrtirtg av materiel. En enkel stycke-för-stycke-beräknirtg ger vid handen att om allt skall omsättas kommer det att krävas mångmiljardbelopp. Det irtrtebar att det blir mer ärt rtödvändigt att hitta nya och okortvcrtfiortclla lösrtingar för atf vi skall kunna upprätthålla vår försvarskraff.

Även beträffartde totalförsvarets civila delar firtrtS i propositionen de huvudlirtjer företrädda som jag tidigare har tagit upp. Vi vill bl. a. satsa på utbildrtirtg och övningar för att förbättra förmågan hos människorna att fullgöra sina uppgifter i kriser och krig. Jag vill härutöver gärna peka på de möjligheter till prioriteringar och långsiktig irtriktning som den föreslagna femåriga planeringsramen för med sig. Inom denna ram kommer tillämpnirtgert av de i propositiortert artgivna gemensamma planeringsförutsäffnirtg-arrta att irtnebära atf uthålligheten och beredskapcrt irtom de olika totalförsvarsfunktionerna kan crtas, så att irtgert furtktion på sikt skall utgöra en svag länk i beredskapskedjan.

Irtom försörjningsberedskapen innebär förslagen dessutom att man, med beaktartde av samhällets utvecklirtg, i högre grad ärt fidigare bör satsa på offensiva åtgärder, som beredskap för omställnirtg till substitut i stället för den lagringsfilosofi som har sina grunder i erfarenheterna från andra världskriget.

Beträffande befolkningsskydd vill jag framhålla den nya inriktningen av skyddsrumsbyggande, som i högre grad än tidigare föreslås ske i sådana områden där mer betydartde risker firtns för civilbefolkningen. Tillsammans med Crt ökad satsning på andra former av skydd bör förslagen bidra till att öka den totala skyddsnivån för befolkningen inom överskådlig fid.

Inom socialdemokratin har vi haft två ambifiortcr irtför försvarsbeslutet; dels ätt stärka försvaret, dels att få ett brett stöd av riksdagert för

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

försvarsbeslutet. Propositionen, som utgår från försvarsuppgörelsen mellan socialdemokraterna och folkpartiet samt från försvarskommitténs betärtkande, innebär atf försvaret på flera väsentliga punkter, både vad gäller kvalitet och kvantitet, förstärks.

Neutralitetspolitiken skall stödjas av en effektiv försvarsmakt. Denna politik fullföljer vi nu. Beslutet innebär att ramen för det militära försvaret höjs med 6,2 miljarder för femårsperioden. Det är den största beslutade ökrtirtgen på näsfan 20 är. Det är en viktig sigrtal till omvärlden. Det är också betydelsefullt atf def finns ett brett stöd i riksdagen och bland svenska folket för försvarspolifikcrt.

Def hade rtaturligtvis varit ärtrtu bättre med eu ärtrtu bredare uppgörelse. Men det visade sig nu infe möjligt. Vi kan beklaga det, men det är ett faktum. I en förhandling måste det finnas en rörelse från alla parter och en vilja att komma till beslut. Man måste också göra en rimlig avvägnirtg gerttemot andra angelägrta behov i samhället. Ert stark ekortomi och ert ekonomi i balans är också en betydelsefull säkerhetspolitisk tillgång.

Jag har tidigare konstaterat att det råder enighet om den säkerhetspolitiska bedömningen, Vi har även en likartad syn på försvarspolitiken i stort. Men vi skall infe sticka under stol med att det finns vissa skillnader mellan partierna, både i sak och vad gäller nivåer. I ett större perspektiv och i en internationell jämförelse ter sig dock dessa skillnader mellan partierna små. De kan snarast ses som att vi i en demokrati kan vara eniga i de stora dragen men göra skilda bedömnirtgar i vissa enskilda sakfrågor.

Det är viktigt att vi håller försvarsdebaften levande. Men låt oss göra det på ett sådant sätt att vi inte skapar intryck av att det råder större splittrirtg och större skillrtader än vad som är fallet. Ett känrtctecken på god säkerhetspolitisk debatt är sans och mätta. Jag konstaterar att skillnaderna mellan parfierna i försvarsutskottet rör sig om crtsfaka proccrtt eller tiondelar av procent. Def skall vi hålla i minnet när vi diskuterar försvarets framtid.

Anf. 42 CARL BILDT (m) replik;

Fru talman! Försvarsministern avslutade med att säga att skillnaderna är utomordentligt små mellan parfierna. Vi kan diskutera om så är fallet eller infe, men låt mig mot bakgrund av försvarsministerns egen bedömning ställa frågan: Om skillnaden nu var så liten; varför gjordes aldrig några ärliga; intensiva försök från socialdemokratins sida att överbrygga dessa skillnader?

Som ledamot av försvarskommittén och sedermera som partiordförande fick jag fakfiskt under hela denna period inte någon enda kontakt med det för dessa frågor politiskt ansvariga statsrådet. Jag tycker att det hade varit lämpligt att sädarta kortfakfer hade tagits, mot bakgruud av dcrt betydelse som crtighetcrt i lartdet har för dcrt sigrtal vi sänder utåt. Nu hamnade vi i stället i den situationen, som Gunnar Björk i Gävle något beskrev, att det egentligen utan kontakter med de andra parfierna slöts en separatuppgörelse. Det beklagar jag, i synnerhet om def är som Roine Carlsson säger, att skillnaderna var så fantastiskt små.

Försvarsmirtisterrt för ett resonemang om den säkerhetspolifiska situationen som jag i stora drag, bortseende från en och annart nyans, kan instämma i. Han polemiserar mot det han kallar plattformsaritmcfik. Det ärväl rtågort

förlärtgning av de "schabrakuttalanden" som har förekommit från försvarsministerns sida tidigare i debatten. Men låt mig säga att antalet plattformar och antalet krigsförbartd alldeles självklart är av mycket stor betydelse för dcrt effekt som vårt försvar har utåt. Mau kart irtte tycka att det är ointressartt om vi har ert eller två fungerande ubåtsskyddsstyrkor. Man kan infe tycka aft def är ointressant om vi har åtta eller nio kvalificerade divisioner jaktflyg. Man kan inte tycka att def är ointressartt om vi har fyra, två eller noll kvalificerade pansarbrigader, för omvärlden tycker att detta är viktigt.

Försvarsmirtisterrt säger också, och där tycker jag att han har rätt, aft man med den inriktning som försvarspolitiken nu får kommer att stå inför mycket svåra avvägningsbeslut 1992 och 1997. Det är då behovet av nedskärnirtgar och kvalitetsförsämringar kommer, som ett resultat av det beslut som nu fattas.

Låt mig sedan bara - mot bakgrund av den diskussion som vi fört här tidigare i dag om planeringsförutsättningarna också för det civila totalförsvaret - ställa en enda fråga: Tror försvarsministern verkligen aft ett världskrig är över på bara några få månader?

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Anf. 43 OSWALD SÖDERQVIST (vpk) replik:

Fru talman! Det var ett vackert tal som försvarsministern höll -det var ett fint snack - men def var innehållslöst när det gällde de viktiga problemen. Def var mycket tal om det irtterrtatiortella läget, som statsrtiärt älskar att tala om, mert talet innehöll mycket litet konkret om hur vi skall lösa våra egna säkerhetspolifiska och försvarspolitiska problem.

Försvarsministern talade om alliansfriheten - det känner vi igen; de vändrtingarna har vi ju hört många gånger. Men vad är atf säga om def ökade utlandsberoendet, som vårt land liksom rtiårtga artdra små rtatiortcr hela fidcrt blir mer och mer utsatt för? Vad är att säga orti det militärindustriella samarbetet, som vi redan har sett i JAS-projektet, där vi samarbetar med NATO, en av allianserna? Vad är att säga om de propåer som framförts i propositionert, i utskotfsbefärtkartdet och i Bertgt Gustavssons utredning, där det sägs att vi i framtiden kanske skall ha ytterligare militärindustriellt samarbete - nästa gång kanske om en stridsvagn, eftersom vi inte kan bygga en sådan själva? Vilka skall vi samarbeta med? Vad får def för effekter för alliansfriheten och förmågan att vara rteutral i händelse av krig? Det är viktiga frågor, och dem har försvarsministern inte behandlat på ett klart och tydligt sätt.

Vidare till fördelningen militärt-civilt. Det finns hos regeringen och hos partierna i försvarsutskottet och i försvarskommittért ert övertro på artslag till def militära, Def är en svaghet om man tror aft höjda anslag fill det militära försvaret löser alla problem. Man tror att det åstadkommer avskräckning, trovärdighet, uthållighet, minskad sårbarhet, befolkningsskydd, m. m. Och de höjda anslagert åstadkommer ni genom aft minska beredskapen på det civila området, som jag har talat mycket om här förut. Ni drar ned på anslagen till de civila tofalförsvarsgrenarna för atf få loss pengar så att ni kan höja anslagen fill det militära försvaret. Det ökar inte trovärdigheten utan minskar den i stället. Det hade varit bra om vi hade fått höra litet mer om det.

Håller försvarsministern med Olle Göransson, som för någon timmesedan

5 Riksdagensproiokoll 1986187:133

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

påstod att försvarsbeslutet som socialdemokraterna och folkpartiet har gjort upp om har åstadkommit en bättre balans mellart militärt och civilt? Alla vettiga människor som läser det här inser att def är precis tvärtom - ni har obalanserat änrtu mycket mer än tidigare gcrtom att dra rted på anslagen till den civila sidan och höja anslagert till dert militära.

Ni har gjort crt modernisering av målsättningcrt, som def kallas, och säger aft nu klarar vi oss. så och så många månader utan att det blir några besvärligheter för def civila samhället. Det är sådana frågor, försvarsmirtis-tern, som vi borde fa upp och infe tala så mycket om det internatiortella läget - det kart vi ta en annan gång.

Anf. 44 OLOF JOHANSSON (c) replik;

Fru talmart! Försvarsmirtisterrt uppehöll sig eu del vid utbildningen. Jag tror att det är bra om han ägnar de frågorna mer av sin tid. Vi har så gott vi har kurtrtat försökt markera atf vi är beredda att satsa de resurser som krävs för att armén skall kunna klara sina uppgifter och sirt utbildnirtg.

Försvarsmirtisterrt höll ett gärtska lågmält tal, ett tal med sarts och måtta, för atf artvärtda harts egna ord - jag vet inte om det direkt var ett irtlägg i en levande försvarsdebaft, mert i varje fall hade def crt och artrtart poäng, som jag vill ta fasta på.

Försvarsministern irtstämde egerttligcrt - utau att säga det rcrtt ut - i miu värdering, att det är viktigt att ta fasta på det som förenar. Det var också därför som jag inledde mitt anförartde med atf betOrta dcrt stora crtighetcrt om säkerhefspolifikcrt. Därför tog jag upp de irtkortsekvenser som jag har uppfattat finns mellan den gemensamma hållningen i säkerhetspolitiska frågor och de slutsatser som en del partier - som befinner sig på majoritetssidan - har dragit av detta.

Jag tycker inte att handlandet är konsekvent. O.K. -försvarsmirtistern har rätt: det är inte rtågra stora skillrtader. Men jag tycker atf vi har en del att lära oss av de tidigare turerna i försöken till överläggningar. Jag säger avsiktligt försöken till överläggningar, för någon förhandling kom vi egentligen aldrig in i. Vi satt så att säga bara och kärtde på varandra, åtminstone vid de sammanträdcrt som jag var med om, och gjorde våra markerirtgar. Sedan hade jag ett samtal med statsministern strax före jul, och då sade jag att jag tyckte det var lämpligt att han tog ett personligt samtal med Carl Bildt, som hade varit ute och talat om försvarsfrågorrta - i Boden, tror jag det var.

Så skedde detta, och jag fick en rapport om samtalet, som verkade positivt. Därefter härtde irtgerttirtg. Förstår försvarsmirtisterrt då att mart blev något förvånad över aft allting var slut? Jag trodde infe aft bedriften att föreslå överläggningar mellan moderatledaren och statsministern skulle få sådana konsekvertser att samtalcrt över huvud taget upphörde. Därav kommer min förvåning.

Under detta, anförande övertog tredje yicc talmannen ledningen av kammarens förhandlirtgar.

Anf. 45 Försvarsmirtister ROINE CARLSSON:

Herr falman! Jag vill gärna kommentera några av de frågor som ställts.

Låt mig först till centerledarert säga att jag hoppas att hart förstår att efter hans entusiastiska inlägg här i kammaren är det svårt för mig att överträffa hortom i entusiasm när det gäller dessa frågor.

Jag tillägger - det gäller både Carl Bildt och ccrtfcrlcdarcn Johansson - att det pågick ju partiledaröverläggningar vid olika tillfällen och uuder flera mårtader. Men det är intressant att när jag lyssnat till Bildt och Johartssort har jag tyckt att det verkar precis som om överläggnirtgarrta hade startat vid jultideri och samtidigt avslutats. Det är ju irtte på det viset, utart det pågick överläggrtirtgar vid mårtga fler tillfällert.

Jag kan bara tala för mitt partis räkning och säga att vi sökte hela tiden en bred uppgörelse. Meu vi märkte ju - och jag utgår fråu aft det kunde iakttas även av Bildt och Johanssort - aft detskedde irtga'stora ting. Till slut måste def bli ett avgörande, och det var alla inblandade också medvetna om.

Om Johansson tror att han skulle kunna medverka till uppgörelser genom en statsmartnakonst som innebar att han inte för ett ögonblick ville röra sig, så kan jäg förstå harts besvikelse över att det icke blev någon samlad uppgörelse. Det är beklagligt. Partierna kunde inte finna samlande lösningar, och vi socialdemokrater träffade en överenskommelse med folkpartiet, som har hållit ärtda fram. Jag tror, utan att ha hela historien klar för mig, att det är länge sedan det i Sveriges riksdag fanns en så stor uppslutning bakom ett försvarsbeslut. Jag kan förstå att moderaterna och centerpartisterna känner sig litet bittra över detta, men det är den nakna sanningcrt.

Carl Bildt fortsätter sin plattformsexercis, och jag tror att de allra flesta debattörer ändå förstår aft det måste vara balans inom både totalförsvaret och det militära försvaret. Det är detta vi har strävat efter, när vi träffat övcrcrtskommelscrt med folkpartiet, och dertna överenskommelse har sedart behartdiats i försvarsutskottet.

Jag har irtte något lexikon i min hand, Carl Bildt, som artger hur mårtga månader ett världskrig kan beräkrtas pågå, och jag kan därför inte bidra med något svar på frågan.

Med anledning av Oswald Söderqvists anförande skall jag göra följande reflexioner.

Oswald Söderqvist och vänsterpartiet kommunisterna förespråkar att JAS-projektet skall avbrytas. Oswald Söderqvist vill avbryta det projekt som är en väsentlig del i vårt luftförsvar. Samtidigt ondgör han sig överhur dålig beredskapen är, hur oskyddade vi är och vilka åtgärder som skall vidtas med artledrting därav. Trots denrta logiska vurpa skall jag ärtdå säga rtågortting om detta.

Den neddragrtirtg som görs irtom vissa delar av def civila totalförsvaret har i debattert tolkats så aft regeringen allmärtt sett vill ge def civila totalförsvaret lägre prioritet. Det är fullstärtdigt felakfigt. De civila och militära delarna av totalförsvaret utgör en odelbar enhet. Def är det civila försvaret som skall försvaras - de enskilda människornas överlevnad och skydd är ytterst vad det helahandlar om. Det militära försvaret kan inte klara sig många timmarutan uppbackning av det civila samhället.

När detta är sagt vill jag också framhålla att man självfallet inte okritiskt

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta UtveckUng

skall satsa på allt inom det civila totalförsvaret. Detta försvarsbeslut innebär en mycket medvetcrt prioritering inom det civila totalförsvaret.

Regeringen anser irtte att det automatiskt skall byggas skyddsrum i alla tätorter vid nybyggnation. Däremot är def ett stort problem att man inte kan erbjuda tillräckligt skydd där det inte sker någon nybyggnation men riskerna är stora. Regerirtgen tar detta på allvar och tar itu med problemert.

Andra världskriget lärde oss hotet om terrorbombningar. Vi upplevde själva i Sverige försörjnirtgsproblemert. Ur dessa erfarertheter kom ambitiösa lagrirtgs- och skyddsrumsprogram, framdrivua inte minst av det socialdemokratiska partiet. Dessa viktiga medel inom det civila försvaret skall vi fortsätta att satsa på.

Parallellt härmed måste vi vara medvetna om den nya fidens problem. Kommer vår krigssjukvård att fungera? Hur erbjuder vi alla människor ABC-skydd? Hur sårbara är våra teleförbindelser? Kommer kommunernas tekniska försörjning med el och värme att fungera i kris och krig? Klarar data- och elekfroniksamhället att överleva en försörjningskris? Hur engagerar vi fler människor i det civila totalförsvaret?

Det är kring dessa frågor som tyrtgdpuuktert ligger i detta försvarsbeslut -det är en prioritering av dagens och morgortdagens problem.

Anf. 46 OLOF JOHANSSON (c) replik;

Herr talmart! Jag vill bara kommentera en enda sak i dessa förhandlingar, Def är nästan lättare att föra förhartdiingar sedan de har avslutats än det var före.

Försvarsministern försökte göra gällande att centerpartiet var fastlåst. Situationen var den - def är helt korrekt - att dcrt rtivå som centern diskuterade i försvarskommittén var en mellanposition - observera atf jag inte säger en mitfenposition. Det bästa sättet för någon atf spräcka en fyrpartiuppgörelse eller en bred uppgörelse var då självfallet atf röra sig ut åt ena kartfcrt. Det var precis vad som härtde - def var bara def att det inte var centerpartiet som rörde sig utau ett artnat parti, och därför sprack den breda uppgörclscrt.

Anf. 47 OSWALD SÖDERQVIST (vpk) replik:

Herr talmart! Vem.gör logiska vurpor? Här stiger försvarsministern upp och säger att det militära försvaret infe kan fungera om vi infe har ett fungerande civilt samhälle. Ja, det är precis vad vi har sagt från vpk;s sida i åratal. Vi har pekat på väsentliga punkter och områden i Sverige där vi kan se atf det infe kommer att fuugcra. Vad har rti gjort åt det? Ingenting! Och för aft få några slantar att höja de militära anslagen plockar ni nu bort pengar från beredskapcrt på den civila sidan, pcrtgar som skulle kuurta hjälpa till att få det civila samhället att fungera. Det är vad ni kallar för bättre balans inorti ett allsidigt och väl sammartsatt totalförsvar. Jag kan inte förstå logiken i det resonemanget. Det är väl en dubbelvurpa som försvarsrtiinisfern gör i det här sammanhanget.

Som jag har sagt tidigare här i dag går det inte att hävda atf det är nog med den militära organisationen, hur väl utrustad den än skulle vara och, hur väl utbildad personalen än skulle vara och hur lojalt den än skulle handla. Jag är

säker på att både värnpliktiga och befäl i olika grader kommer att handla lojalt och försöka jobba så mycket de kan. Mert om de inte får fram underhåll, drivmedel och livsmedel till de militära förbandcrt, om de sårade och de döda irtte kart tas om hartd, om sjukvårdcu pajar ihop- hur går det då? Det är ju det som är svagheten i det här resonemartget- att ni inte tar upp den viktiga aspekten. Hur skall det civila samhället fungera om ni plockar bort resurser därifrån och tror att allt kan lösas med militära medel?

Sedan kortstaterar jag att försvarsmirtistern inte svarade på mina frågor om det militärirtdustriella samarbetet. Skall vi således om några år, på 90-talet, om vi vill skaffa en ny stridsvagn eller en annan plattform, som def talas om här, inleda samarbetet med Storbritanrticrt, USA, Frartkrike, Västtysklartd, precis som vi har gjort i fråga om JAS-projektet? Hur går det då med alliansfriheten och förmågan atf vara neutral?

JAS-projektet är väserttligt för vår beredskap, säger försvarsministern. Det gäller 140 JAS-plan fill sekelskiftet. Om vi kommer i krig - hur mårtga finns det kvar efter två veckor? Hur många kan ersättas med nybyggnation i Linköping eller på andra ställen?

Om vi skall ha ett svenskt försvar och inte bara något flankskydd åt NATO, sä är det sådana frågor vi skall ställa, försvarsministern, och inte några andra.

Prot: 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta Utveckling

Anf. 48 CARL BILDT (m) replik:

Herr talman! Jag ställde flera frågor till försvarsmirtistern, och en fråga som jag ställde i slutet av mitt anförande gällde hur långt försvarsministern tror atf ett världskrig kan bli. Def var irtgert lustifikatiort frårt mirt sida. Detta är faktiskt en av de frågor som riksdagen skall fatta beslut om uu och som vi har delade meningar om. Och försvarsministern behöver alls inget lexikon för att fa reda på den här sakcrt. Det räcker med försvarsutskottets betänkande, försvarskommittérts betärtkartde och de hemliga bilagor som firtrts i detta. Där är - om jag får lov att upplysa om det - försvarsministerns uppfattning att ett sådant krig kommer att pågå bara rtågra få månader. Jag har tillåtit mig, tillsammans med andra idennakammare, att sätta ett mycket stort frågetecken inför realismen i dertrta bedömrting. Jag tycker att den innebär litet av ett illusionsrtummer. Och uär försvarsmirtisterrt härtvisar till ett lexikon, grips jag av missfankcrt att han inte har satt sig in i problemet.

Detta med plattformar och enheter är vikfigt. Det är inte bara, och inte ens främst, fråga om att skapa balans inom def svenska totalförsvaret - eller över huvud taget inom det svenska militära försvaret. Det är fråga om att vi skall ha rtågorlurtda balans i vår försvarsutveckling i förhållartde till dcrt utveckling som sker i omvärlden.

Om vi har crt situatiort med ihållande, upprepade, medvetna, systematiska kränkrtirtgar av vårt terriforialvatfcrt genom undervattensoperafioner, och försvarsministern säger att det är ointressant aritmetik om vi har en eller två ubåtsskyddsstyrkor, då är detta, som jag sade inlednirtgsvis, ett svårförklarligt mysterium. Det leder fill att omvärldert sätter frågcteckcrt - som i sin tur, som bekant, leder till aft kabincttssckreterarcrt degenererar till atf komma med personliga tillmälen mot utländska akademiker som icke delar deu svenska regeringens uppfattnirtg.

Så rtågra ord om det som varit och varför det blev som det blev. Jag noterar

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

att försvarsministern inte svarade på min fråga varför man, om skillnaderna nu var så små, inte gjorde några allvarliga försök från socialdemokratisk sida att överbrygga dessa.

Men jag vill ävcrt säga, rtär vi nu går mot det avgörande beslutet efter dertrta lårtga process, att det också har funrtits socialdemokrater som jag tycker har gjort ett hederligt arbete, som är förtjänt av att uppmärksammas. Jag har tidigare nämrtt Olle Görartssort i försvarskommittért. Jag vill passa på tillfället att säga att först Gurtrtar Nilssort och därefter Per Borg som ordförartde i denna försvarskommitté har gjort, såvitt jag kan bedöma, ärliga, hederliga och uppriktiga försök att åstadkomma någonting bra för sitt parti men också för landet. Att det inte lyckades skall irtte läggas dem till last. Felet låg högre upp - hos en regering som intet gjorde, som lät vecka efter vecka gå utan att några kontakter togs, så att det fill slut blev så bråttom atf man bara hade tid att sluta en fait accompli-uppgörelse med det billigaste partiet. För detta har jag iugen artledrtirtg att lasta försvarsministern personligen. Hans roll i dramat var oftast, statistens. Men som dagens stand-irt för huvudaktörerna får nog han också finna sig i något litet kritik.

Anf. 49 Försvarsminister ROINE CARLSSON;

Herr talmart! Oswald Söderqvist talar om underhåll och sjukvård, och sedan säger hart: Hur mårtga plan finns det kvar efter den första bataljen? Jag vill hänvisa Oswald Söderqvist fill atf det i propositionen har föreslagits förstärkningar till krigssjukvård. Det är ju inte obekant att så är fallet. I fråga om Urtderhållet är jag alldeles övertygad om att alla de som delfar i underhållsarbetet är mycket skickliga och framgångsrika och att de kommer att göra ett mycket bra arbete.

När det gäller frågan hur mänga flygplan som kan finnas kvar vet vi ju atf det svenska flygvapnets piloter tillhör de allra främsta. Varför finns def anledning för Oswald Söderqvist att tvivla pä atf de kan fullgöra sina uppgifter? De har utmärkta flygmaskirtcr, vapcrtsystem och stridsledrtirtgs-system till sitt förfogartde för att fullgöra siua uppgifter. Jag tror på dem, och det gör också regerirtgert.

Carl Bildt har talat mycket om hur hau vill utveckla försvaret på sikt, bortom dcu aktuella femårsperiodcrt. Vi har hört det förut. Så agerade bl. a. moderaterna när vi socialdemokrater ville hålla igen på försvarskosfnadcrna i börjart av 70-talet. När sedart moderaterrta fick artsvar för politikert, fullföljdes i stort sett den socialdemokrafiska linjen . Detta visar att löften och åtaganden bortom femårsperioden irtte har något värde. Det är den nu aktuella femårsperioden vi beslutar om, och def enda vi säkert vet rtär det gäller periodert bortom dcrt är att folkpartiet och vi har finansierat den ökade försvarsnivårt ävcrt för periodert 1992-1997. Vad 1992 års försvarsbeslut i övrigt kommer att innebära vet vi först när vi är där.

Sedan ytterligare några syrtpunkter. Jag kan självfallet inte tala om hur långt ett kommande krig blir. Däremot måste vi ha crt utgårtgspurtkt för vår plartering. Förslaget har presenterats för utskottet. Utskottet har granskat det och funnit sig kunrta ställa upp bakom det. Vad är det som säger, Carl Bildt, att en majoritet i utskottet inte präglas av realism i sin bedömning? Vad är det som säger att minoritefert, moderaterrta, är mer realisfisk i dcrtna

fråga? Jag tror atf jag lugnt kau låta dert frågan avgöras här i riksdagen.

Slutligen: Vem som skall tillskrivas den eller deri rollcrt under förhandlingarna och vem som gjorde vad kan naturligtvis historiskt vara ytterst intressant. Jag vill bara, herr talmart, inför kammaren säga att en överenskommelse mellan socialdemokrater och folkpartister träffades. Det gick att hitta fram till en sådan. Jag kan förstå om Carl Bildt är grätten över att han icke fick något inflytande över den frågart. Till det hade det behövts ett bättre handlag än Carl Bildts.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Tredje vice talmannert ärtmälde aft Oswald Söderqvist arthållit att till protokollet få artteckrtat att hart irtte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 50 BJÖRN KÖRLOF (m):

Herr talman! Den försvarsuppgörelse som socialdemokraterna och folkpartiet träffat irtrtebar att försvaret under en femårsperiod kommer aft få 124,8 miljarder. Som def har sagts tidigare innebär det en höjning med 6,2 miljarder. Men redan nu går det att konstatera att av höjrtirtgen på 6,2 miljarder ett antal hundratal miljoner redan är intecknade i olika aktiviteter som försvaret inte hade anledning aft räkna med tidigare. Det har visat sig atf runt 650 milj. kr. mer än vad löneirtdex har givit anledning att räkna med kommer att belasta löneansläget. Försvaret kommer att få betala 150 milj. kr. för arbetsskadefall, som måste tas inom ramen och som tidigare inte var inplancrat. Försvaret måste betala 150 milj. kr. för ett civilt projekt om informationsteknologi. Det kan i och för sig vara ett bra projekt men är inte tidigare inräknat i ramen. Dessutom går omkring en halv miljard bort på grund av tidigare överplauering. Detta innebär alltså att mycket stora belopp av ramhöjningen redan tas bort på grund av de akfiviteter jag nämrtt.

I realiteten står försvaret inför en situation, som kräver att mart inom ramarna skaffar fram åtskilligt över 1 miljard. Det måste göras i ett läge, där såväl armérts som marirtcrts ekortomi är i stor obalarts, och där personal- och direkta driftskostnader har ökat mycket kraftigt.

För att skaffa fram de erforderliga pengarna tvingas försvaret omdisponera - i vanlig ordnirtg - de enda rörliga kostnader som finns att tillgå. Det betyder att man för att klara den akuta driften av försvarsmakten måste använda delar av de pengar som avsatts för materielbesfällningar och skära ner och avkorta utbildnirtgsfidcrt för förbandcrt: Huvudorsaken till detta är att utbildningssystemet och förbandsdriffen drar ert ökartde del av resurserua.

Inom armén måste ett stort antal matericlprojekt nu skjutas på framtiden. Det hartdlar bl. a. om inköp av vapen, minor, granater och ammunition. Vissa projekt om krigsmateriel i samarbete med andra länder måste läggas ned. Repetitiortsutbildrtirtgert kommer - jag höll på att säga rtästan i vanlig Ordnirtg - aft mirtskas ärirtu mer för vissa förbartd, och ytterligare bantningar görs i krigsorganisationen.

Projekteringen av Stridsfordon 90 skjuts ytterligare på framtiden, likaså inköpen av pansarvärnsgranaten Strix. Helikopferprogrammet kommer Också att drabbas, och det är allvarligt frårt dert synpunkt som diskuterats tidigare, nämligert för krigssjukvården.

Arméns akuta läge - jag skall i fortsättrtirtgen uppehålla mig framför allt

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

vid armén - illustreras väl av aft av de 700 milj. kr. som armén fick i försvarsöverenskommclscn speciellt för utbildning under femårsperioden är redan nu mellan 400 och 500 milj. kr. intecknade i olika typer av prishöjningar.

Herr talman! Jag tror inte att det är någon överdrift att säga att den svenska armén är inne i en djup kris. Till det yttre tar sig krisen uttryck i budgetunderskott, svåra likviditetsproblem och personalflykt. Dessa problem har man tidigare kortvarigt sökt lösa med de enda fill buds stående medlen, och det tvingas man göra nu också, nämligen angrepp på de lösa och rörliga kostrtaderrta. De lösa har mart angripit så att materielprojekt, där bindartde korttrakt ärtrtu irtte irtgåtts, har irthiberats eller skjutits på framtidert. De rörliga har reducerats gcrtom drastiska ingrepp främst i krigsförbandcrts repetitiortsutbildning. Så har man tillgripit s. k. vardagsrationaliseringar och vardagsbesparingar, uttryck som inrtebär sämre utbildningsbetingelser för de värnpliktiga.

Detta är en kortfattad beskrivning av metoderna för omedelbara besparingar. Ser man längre tillbaka i tiden har angreppen safts in mera systematiskt och långsiktigt på omfattande och djupgående strukturrationaliseringar i arméns s.k. fredsorganisafion. Strukturrationaliseringarna har inneburit nedläggning av ett stort antal kasernetablissemang och en hårdhänt nedbanfning av främst civilanställd personal.

Herr talman! Detta har infe hjälpt. De strukturella, organisatoriska, materiella, personella och ekonomiska problemen kvarstår, och armén tycks nu med regeringens och folkpartiets förslag få leva med sina problem in i en oviss frartifid.

Det är en sak att utvecklingen av arméns krigsorganisation pä längre sikt infe kan läggas fast i detta försvarsbeslut. En helt annan sak är att de mest påtagliga bristerna redan nu kan identifieras och åtgärdas.

Låt mig börja med utbildnings- och övningsverksamheten.

Det är ungefär 45 000 man sort-i varje år grurtdutbildas. Målsättningen för arméns grundutbildning är atf överföra väl samövade bafaljonsenhcfer och i vissa fall kortipartiertheter direkt till krigsorganisationen. Dessa enheter skall i händelse av mobilisering kunna vara gripbara och kunna användas för direkt stridsverksamhet. Under crt följd av år har detta mål på olika håll inom armén infe kunrtat rtås. Jag tror aft man måste fala i klartext om det. Med propositionerts förslag kommer detta grundläggande mål irtte heller att nås de närmaste åren.

Detta är mycket allvarligt. Arméns beredskap kommer atf fortsätta aft uppvisa brister och detta i ett läge där den tekniska, taktiska och operativa utvecklingen ger en angripare starkt ökade möjligheter att med kort förvarnirtg sätta in förband även långt inne i värt land.

Därtill kommer att den nuvarande situationen innebär en personell och mänsklig tragik för arméns värnpliktiga och befäl. De senaste åren har armén fått möta inryckande värnpliktiga med mycket hög motivation och med stor vilja aft göra bra ifrån sig under sin värnpliktstjänstgöring. Men trots denna höga motivation och ett mycket hängivet arbete av det fåtaliga utbildningsbefälet är utbildningsresultatet ännu inte acceptabelt.

I det vardagliga utbildningsarbetet på kompani- och plutonsnivå har

situationen blivit sådan att endast två tredjedelar eller hälften av den förutsatta befälskadern fått genomföra utbildningcrt. Radikala rtcdskärnirtg-ar vad gäller ammurtitionstilldelning, körmil etc. har lett till mortotona övningar med dålig stegringstakt. Undersökrtingar visar också att de värnpliktiga har ryckt ut med sämre motivation och tilltro till försvaret än när de ryckte in:

Dessa brister i grundutbildrtingen fortplantar sig genom hela krigsorgarti-safiortcn årcrt därefter. Ideligen inställda eller uppskjutna repetitionsövningar, vilket nästan regelmässigt varit fallet ända sedan VU 60-systemet infördes, medför i själva verket accelererande försvagningar i krigsorganisa-tiortcn. Värnpliktigt befäl och reservbefäl med dålig rutin, beroende på att de infe fått göra sina övningar i takt och rytm, får ta hand om förbartd med långvariga glapp i sin övningsrutin. Kunskap och sammanhållning brister.

Den uppryckning av arméns utbildnings- och övningsverksamhet som nu krävs kan göras och måste enligt moderata samlirtgspartiets uppfattning göras nu utan att man avvaktar 1989 års armébeslut. Det är enligt min mening denna kammares yttersta ansvar att möta de värnpliktigas och befälets vilja och positiva anda med ordcrtfliga utbildrtingssatsningar så aft de värnpliktiga känner att de backas upp och att befälet, som gör den vardagliga, tunga men också roliga utbildningsinsatsen, också känner atf de har stöd hos oss politiker. Regeringens förslag är otillräckligt. Moderata samlingspartiets extra satsnirtgar är i själva verket ett minimum för att komma ur den utbildningskris som armén nu genomlider.

Herr talman! Jag skall också uppehålla mig vid ett materielprojekt som redan har rtämnts i debatten.

Moderata samlingspartiet har beträffande detta försvarsbeslut som enda parti räknat med avsättning av medel för en ny svensk stridsvagn. Vårt förslag innebär att principbeslut bör fatfas om en ny sfridsvagrt för pansarbrigaderna. Vilken prestanda en sådan vagn skall ha, om vi skall utveckla den själva inom landet, om vi skall direktköpa utifrån eller om def finns mellanformer - licenstillvcrkning eller artnat - måste snabbt klariäggas. Men def viktiga är att vi får ett principbeslut om aft en ny stridsvagn måste tillföras.

Jag skall säga några ord om hur debatten i denna fråga nu förs utan aft för den sakens skull apostrofera något parti eller någon särskild talare. Det har varit en långvarig debatt, och den fortsätter säkert. ■ Man kan säga att det finns två huvudlinjer i denna diskussion. En huvudlinje går ut på atf det i själva verket inte alls behövs några nya stridsvagnar. Då är argumenteringen denna. Från strategisk-operativ synpunkt har stridsvagnar sin betydelse i en avvärjnirtgsoperation i den södra delen av Sverige. Om man analyserar stormakternas tänkbara intressen i detta område, kan mart naturiigtvis finna att NATO har ett intresse av att stänga igen Östersjöufloppen. På motsvarande sätt finns det ett Warszawa-paktsintresse av att kunna bryta sig ut genom Ösfersjöutloppen. Det är i en sådan situation som svenskt landområde främst kan komma att beröras. Enligt dem som infe vill atf vi skall ha stridsvagnar har Sovjetunionen redan gett upp tanken på att bryta sig igenom ert NATO-blockad av Ösfersjöutloppen. Man hävdaratt de hamnar och de underhållsfaciliteter som firtns för den

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

sovjetiska marinen i Östersjön i själva verket har reducerats under de senaste åren och inte är så betydelsefulla längre. Den största tillväxten sker på Kolahalvön. Om denna utgångspunkt är riktig skulle följden bli att försvaret av Sydsverige kan inriktas pä mindre aggressionsförlopp i stället för på en fullskalig invasiort. Därför är moderna stridsvagnsbrigader inte nödvändiga, och faran för södra Sverige kan mötas med förband med lägre prestanda, anses det .Vidare hävdar man att den tekniska och takfiska utvecklingen visar att det också finrts möjligheter att förstöra stridsvagnar med helikoptrar, med olika typer av robofar och också med en modern typ av ammunition, liksom med minor. Även detta skulle motivera att man inte skaffar stridsvagnar.

Enligt den andra huvudlinjen i diskussionert - och det är dcrt som jag tror är dcrt riktiga - krävs det rtya sfridsvagrtar. Här avvisas tanken på att Warszawapakten har givit upp tanken på att bryta sig genom Östersjöuflop-pcrt vid Crt NATO-blockad. Enligt denna inställning är det i många strategiska situationer nödvändigt för Sovjetunionen aft komma genom Ösfersjöutloppen. Detta understöds också av def faktum att utvecklingen av de sovjetiska stridskrafterna i Östersjön och däromkring har utvecklats inte i riktning mot småskaliga operationer utan i riktning mot fullskaliga invasioner. Om den svenska försvarsmakten skall kunna klara av huvuduppgiften aft avvärja, inte fördröja, en invasion iden södra delen av landet krävs det för denna uppgift moderna sfridsvagrtsstyrkor. Annars kommer inte uppgiften att avvärja att kunna klaras, utan då får man sartrtolikt övergå till fördröjartde strid, vilket i själva verket innebär en stor fara för trovärdigheten i den svenska säkerhetspolitiken. Vidare behövs effektiva stridsvagnsstyrkqr för strid i öppen terräng inte bara i södra Sverige utan också i olika delar av Mellansverige, särskilt för försvaret av Stockholm som huvudstad, men också i olika delar av norra Sverige och på Gotland. Vidare kan inte moderrta stridsvagnar helt förstöras med hjälp av helikoptrar, robotar, artilleri eller minor. På grund av tidsförhållanden och den topografi som vi har i södra Sverige måste stridsvagnarna mötas med motsvarande styrkor, dvs. hårtslå-ende sfridsvagnsstyrkor.

Efter dert uppgörelse som nu har träffats mellan socialdemokraterna och folkpartiet ges emellertid när det gäller denna fråga endast en mycket litert summa för att mart skall kunna följa den tekniska utvecklingen i omvärlden.

Herr talmart! Den stridsvagnspark som vi har i dag i Sverige består av äldre Centurion-vagnar. Dessa inköptes i slutet av 1950-talet från Storbritannien. Vidare har vi den svenska stridsvagnen S, som tillverkades och kom i bruk på 1960-talet. Åtmirtstone när det gäller.den äldre delen av parken är det här fråga omen tekrtik som är urtgefär 30 år gammal. Moderna stridsvagnar inom de båda sformakfsblocken har en helt anrtan styrka, ett helt annat tekniskt utförande och en helt anrtart rörlighet, vilket gör att svertska stridsvagnar med stor sanrtolikhet skulle komma fill korta i eu öppen strid med motsvarande utländska fordort i öppcrt terrärtg. Detta gör att det finns ett starkt behov av aft få nya stridsvagnar och att beslut härom bör fattas redan nu. Det är miu och moderata samlingspartiets uppfattning att det inte räcker med den stridsvagnspark som vi har i dag och som nu undergår renovering och modifiering i syfte att vara sfridskapabel ända fram till år 2000. Då blir frågan: Kommer stridsfordon 90-programmef atf kunna fylla arméns behov

ärtda fram till år 2000 utart stridsvagnar, eller finns det ett behov av att fatta ett beslut i denna fråga redan i dag? Det är moderata samlingspartiets uppfattning aft ett sådant beslut krävs redan nu.

Herr talmart! Med det sagda vill jag yrka bifall fill moderata samlirtgspartiets reservationer i försvarsutskottets betänkartde.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförs varets fortsatta utveckling

Anf. 51 CARL-JOHAN WILSON (fp);

Herr talmart! Jag börjar med ett citat: "Jag har velat samla regemerttet för
atf ge några direkfiv, som kommer att gälla under den tid ni nu kommer att
vara inkallade. Det gäller för varje man att uppföra sig på ett sådant sätt som
hedrar en svensk soldat ."

Nästan ordagrant så inledde överste Henning Schmiterlöw varje tal till nyinryckta på kungliga Smålands artilleriregemente - A 6 i Jönköping -under andra världskrigets första år. Vi småpojkar, som växte upp i regementets hägrt, lärde oss srtabbt atf härma regemerttschefen. Då var det förstås egentligen inte välkomnartdets irtnebörd som var avgörande för värt mirtrtc, utan överstens sätt att betona det han sade genom att resa sig upp i stigbyglarna där han saft fill häst inför ganska allvarliga beredskapsförband.

Ja, inget försvar fungerar tillfredsställartde utan att personalen fungerar. Om vi så har de mest fulländade tekrtiska hjälpmedel med hydrofortcr, magrteffält och radar, hjälper det irtte, om vi inte har personal som kan sköta materielen - och som hyser tilltro till sin kompetens.

"Det gäller för varje mart att uppföra sig på ett sådartt sätt som hedrar crt svensk soldat." Det uttrycket bör gälla även för den värnpliktsarmé som skall vara beredskap i svenskt försvar urtder det i dag aktuella försvarsbeslutets tid. Med tauke på dert långa talarlistan i dag skall jag ertdast ta upp några få saker beträffande personal- och utbildningsfrågor.

Försvarsviljan är god i Sverige. De flesta värnpliktiga önskar att deras grundutbildrtirtg inom försvaret skall vara effektiv och av god kvalitet. Det märker utbildnirtgsbefälet vid våra militära förband. De värnpliktiga ställer krav. De vill nå resultat.

För att vi skall rtå de militära ufbildrtingsmålen måste ganska stort ansvar visas av arbetsgivaren och uppdragsgivarert-staten.

Här är några menirtgar som också kart furtgcra som rubriker för resteu av mitt irtlägg i den här debatten:

God utbildnirtg av värnpliktiga och befäl.

Vettiga karriärmöjligheter för yrkesmilitärer.

Rätt antal utbildnirtgsbefäl - som trivs med sitt arbete.

Tilltro till personalens förmåga och vilja att göra något bra av sin uppgift.

Rätt värnpliktig man på rätt plats.

God utbddning. Def är märkligt, att svcrtska män ofta hånat svensk militär utbildnirtg och påstått att dcrt är irtcffcktiv. Samtidigt vet vi att just försvarets utbildare ofta är goda pedagoger och ofta varit först med tekniska undervisningshjälpmedel av olika slag. Hur går detta ihop? Jo, alltför många utbildnjrtgsirtslag har planerats av yrkesofficerare på för hög nivå. Då blir det lätt väntetid, som kärtns onödig för den lilla gruppert. Då blir också övrtingarnas innehåll lätt viktigare än resultatet. Ju mer vi kan uppdra åt

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

truppbefäl att planera och genomföra övningar, desto mer effektiv blir utbildningen. Vi måste decentralisera beslutsfattandet.

Försvaret skall utbilda förband med soldater som känner varandra. Det är klart att det blir vakanser här och där i organisationcrt, så aft nya värnpliktiga får träda in. Det borde dock gå aft planera värnpliktsutbildningen så, att de krigsplacerade befäl som skall leda de värnpliktiga efter grundutbildningen kunde åtminstone få delta i åldersklassernas slutövning.

Karriärmöjligheter. En yrkesofficer måste givetvis skaffa sig erfarerthet frårt mer än en arbetsplats. Det gäller särskilt inom armén. Nu flyttas officerarna omkring för mycket. Def ger stora problem för familjerna, som irtte kan flytta med så lätt, eftersom det ju numera är vanligt aft mer än en i familjen har förvärvsarbete. Det borde gå att ordna en sorts individuella karriärrundor, så att officerare som önskar det kan få tjänstgöra vid näraliggande förband och staber. Då kan familjerna bo kvar inom pendlirtgs-avstårtd.

Det finns en tröghet i den statliga arbefsgivarapparaten. Den som har idéer tappar lätt sugen. Det militära försvaret har samma problem med att behålla kompetent personal som flera andra delar av den offentliga sektorn.

Alla är överens om att något måste göras åt def här problemet. Visst är förmåner som syns på lönelistan välkomna. Personalpolitik är dock inte enbart en fråga om pengar. Det gäller också aft ge ansvar så aft arbetet känns meningsfullt.

Utbildningsbefäl som trivs med arbetet och har tilltro tiUsin kompetens. Det är klart aft befälsordningen måste vara tydlig i ett militärt försvar, om man infe enbart vill ha små självständiga gerillagrupper. Därför har militärerna utvecklat en hierarki, som fungerar ganska oklanderligt. Det är pä både gott och ont. Så länge det handlar om vem som får börja med sillen på mässen eller vem som får sätta sig först vid matbordet är det fullständigt ofarligt. Men när ufbildningsbefälen kärtner sirt initiativmöjlighet beskuren, är det allvarligare.

Vi vill ha folk med idéer, som vill något med sin uppgift i vårt försvar. Dä måste vi ge dem större möjligheter att påverka sina arbetsformer. Det är i högsta grad önskvärt, atf den hierarkiska bcfälsordningcrt förärtdras så att trivseln i arbetet ökar för varje man av vilken det krävs aft han skall "uppföra sig på ett sådant sätt som hedrar ensvcrtsk soldat".

Rätt värnpliktig man på rätt plats. Det är lätt att vara krifisk, och man bör värja sig mot att alltför mycket söka efter fel. När man studerar utfallet av värrtpliktsuttagningarna blir man dock besviken. Alltför ofta händer det att värnpliktiga placeras i grundutbildning långt hemifrån, trots att motsvarande militära utbildning finns på närmaste förband. Det är alldeles nödvändigt att värnplikfsuftagningen ses över.

De många uppskoven vid repetitionsövningar är ett stort problem. Vi tror att mycket skulle kunna bli bättre, om ärenden om uppskov handlades på kompartinivå - eller motsvarande - och infe som nu centralt för hela landets militära försvar. Vi vet att ett starkt kamratskap utvecklas på.ett kompani. Lojaliteten är stor. Jag tror att arttalet ansökningar om uppskov skulle bli mycket mindre, om de sökande finge kontakt med sin närmaste militära chef i stället för med en anonym tjänstemärt på värnpliktsverkef. Aft "uppföra sig

på ett sådant sätt som hedrar crt svensk soldat ".

Om vi vill utnyttja våra värnpliktiga pä områden där de kan få nytta av sin civila utbildrting, måste vi lägga ner ärtrtu mer arbete på uttagningen. Folkpartiets förslag om att direkfrekrytera ett antal värnpliktiga fill civilförsvaret skulle t.ex. vara ett steg i den riktrtingen. Vi anser aft def vore önskvärt med en föryngring av civilförsvaret. Vi tror också atf många skulle uppfatta det som mycket meningsfullt att få en civilförsvarsutbildnirtg redart i Urtga år.

I anslutning till detta nämner jag också att folkpartiet önskar organisera en skola för de vapenfria värrtpliktigas utbildrtirtg. Det skulle ge ert kvalificerad Utbildning för uppgifter som kan uppfattas som meningsfulla. Det ärendet kommer att behartdiäs utförligt av riksdagert i höst.

Herr talman! Sveriges militära försvar har ca 37 000 anställda. Av dem är ca 20 500 civila och ca 16 500 yrkesofficerare. Det finns ca 11 000 reservoffi-cerare (medan vi har ett behov av 13 000).

Arbetsgivaransvaret för dessa rtärmare 50 000 personer ställer stora krav på dem som planerar för personalcrts arbetsglädje och trivsel. Folkpartiet artser att ert viktig förutsättning för en framgångsrik utveckling av Sveriges försvar är aft omfattande insatser görs för atf förbättra situationen för försvarets anställda.

Vi örtskar att varje person som arbetar i vårt försvar skall känna att han/hon har en viktig arbetsuppgift och att utbildningen och arbetsmöjligheterna ger tilltro till förmågan aft lösa uppgiften äveu i svåra tider. Vi örtskar atf alla med stolthet skall sträva efter att uppföra sig på ett sådant sätt atf det hedrar en svensk försvarsanställd.

Herr talman! Jag yrkar bifall till försvarsutskotfets hemställan i betänkande 1986/87:11.

Anf. 52 GUNHILD BOLANDER (c):

Herr falman! Till försvarsutskotfets betänkartde rtr 11 är fogat ett antal reservationer. Jag skall kommentera delar av reservationerna nr 7,8,11 och 15 samt det särskilda yttrande som berör det militära försvaret på Gotland och def särskilda yttrande som rör alarmering. På dessa områdert har vi inom centerpartiet en annan uppfattning än utskottets majoritet. På rtågra punkter sammanfaller vår uppfattning med den som redovisas från rtiodcrafa samlingspartiet.

I reservation nr 7 behartdiäs bl. a. en viss förändring i marinens fredsorganisation i form av en ny marin ledningsorgartisation på lägre regiortal nivå. I propositionert föreslås en gemensam lednirtg för ostkusten och en gemensam lednirtg för sydkustcrt. Såväl i parfimotiortcrt Föl27 som i centerpartimotionen FÖ156 av Pär Granstedt och mig uttrycks en posifiv syn pä ökad samordrtirtg och irttcgratiort, mert vi mcrtar att en helt gemensam ledning för ostkusten skulle få allvarliga negativa konsekvenser. Aft på detta sätt lokalisera 50 % av hela marinens krigsförband fill en enda plats, Muskö, med lednirtg från en myndighet, MKO, dvs. Ostkustens marinkommando, medför som vi ser det en mycket stor sårbarhet. Förslaget innebär från den synpunkten en direkt olämplig åtgärd.

Förslaget har sin grund i förväntade rationaliseringsvinster. Att man skulle

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta UtveckUng

1.1

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

göra rationaliseringsvinster är dock bara antaganden. Enligt utredningar som har gjorts under våren kommer detta inte att inrtebära några besparingar. Tvärtom kommer det aft uppstå ett omfattande investeringsbehov, vilket naturligtvis kommer atf gå ut över utbildning, underhåll och annat. Den föreslagna organisafionsförändrirtgcrt är mycket krtapphändigt presenterad i propositionen. Dessutom.har den, vilket inte är mirtst viktigt, i utredrtirtgsarbetet irtte varit föremål för någon parlamentarisk insyn av den art som är normal vid varje annan förändring av fredsorganisatiorten.

Om riksdagen i dag följer utskottsmajoritetert irtnebar det att man fattar beslut som berörd personal inte anser sig kunna acceptera mot bakgrund av att informationen om de verkliga effekterrta av förslaget irtte varit fillräcklig. Vi yrkar därför avslag på utskottets förslag som följer propositiortert i denna del. Vi anser atf förslaget irtte är helt genomarbetat. Därför bör ett fortsatt utredningsarbete genomföras inrtart beslut fattas. Detsamma gäller omorganisationen på sydkusten. Milochefcrt har haft mycket kritiska syrtpurtkter i detta avseende. Vi hoppas dock att sista ordet i denna fråga infe är sagt.

Jag yrkar bifall till reservation 7, vilket också innefattar bifall till folkpartimotionen Föl32,

När det gäller totalförsvarets civila del har centerpartiet i reservation 11 angivit Crt högre ambitiortSrtivå än utskottsmäjoriteten. Vi vill närmare bestämt anslå 500 miljoner mer, Gunnar Björk i Gävle har tidigare klargjort motiven fill att vi artser atf civilförsvaret måste tillförsäkras resurser utöver vad regeringen och folkpartiet föreslår.

Jag skall först ta upp skyddsrumsbyggartdet eller snarare bristen på sådant. Tillgången till skyddsrum är en synnerligen vital fråga inom befolkningsskyddet. Både försvarsministern och försvarskommittén har irtseff "def oacceptabla i att bristerna när det gäller tillgångcrt på skyddsrum i vissa områden är så stora att de med fortsatt skyddsrumsbyggande enligt nu tillämpade principer inte kan täckas urtder de rtärmaste årtiortderia". Vi har i vår partimofiort gjort den bedömningen att den medelstilldelning som utskotts-majoriteten förordar innebär en sådan särtkrtirtg av hittillsvarartde ambitionsnivå att def finns risk för atf skyddsrum inte kan byggas i takt med nyproduktionen, inte ens i riskområden. Vi har därför föreslagit aft mirtskningcrt av medel fill skyddsrumsbyggartdet startrtar vid 650 miljorter i stället för dcrt minsknirtg på 750 miljorter som socialdemokrater och folkpartister föreslår.

De flesta vet att det i ert krigssituatiort till 90 % är civilbefolknirtgen som drabbas. Det är en erfarenhet som borde ha fått tala sitt tydliga språk i propositionert och i utskottsbetärtkandet, Frårt utskoffsmajoriteterts sida gör mart ett stort nummer av atf en fortsatt utredning av behovet av befolkningsskydd kommer att ske med parlamentarisk insyn. Det är naturiigtvis viktigt. Men sakläget i dag är ändå att man infe är beredd att avsätta medel fill byggande av skyddsrum ens i riskområdena,

Olle Göransson erkände nyss aft beställrtingen av ökat skyddsrumsbyggande egentligen gjordes vid förra försvarsbeslutet. Det är myndigheten som infe har levt upp till dcrt beställningen, Def kan vi naturligtvis beklaga i dag,

Olle Göransson ställde också anvisningen av medel till skyddsrumsbyggande mot anvisningen av medel fill hälso- och sjukvård. Att sätta dessa

medelsanvisningar mot varandra är en cyrtisk harttering från utskottsmajoritetens sida,

Hälso- och sjukvården har hittills varit eu mycket svag länk i civilförsvaret. Det mycket otillfredsställande förhållandet att myndigheter har svårigheter att träffa avtal har medverkat till att sjukvården alltfort har mårtga brister att åtgärda. Denna tingens ordning måste ändras. Det råder irtom utskottet inga delade menirtgar om detta.

Jag kortstaterar att de frågor vi aktualiserar i certterns partimofiort vad gäller decentraliserirtg av verksamheter, satsning på inhemska produkter och inhemsk produktutveckling anses som vikfiga. Jag förutsätter att dessa frågor får berättigad uppmärksamhet i ett fortsatt utredningsarbete. Vi har också pekat på brister i organisationen av hemsjukvården och barnomsorgert. Det har gett upphov till eu reell diskussiort i både försvarsutskottet och socialutskottet. Deu utökade och fördjupade samverkan mellan socialtjänst och hälso- och sjukvård som vi påtalat i partimotionen är en nödvändighet. Jag noterar att utskottet understryker det angelägna i att socialtjänsten fungerar i krig och kriser och att särskilda krav kommer atf ställas på en fungerande omsorg vad gäller barn, äldre och handikappade.

Den förändring av socialtjänstlagens 78 § som föreslås innebär att regeringen skall bemyndigas aft meddela särskilda föreskrifter om socialtjänsten om det uppkommer sådana utomordentliga förhållartdert förartledda av en krigs- eller krissituation. Denna skall träda i kraft den 1 juli 1987. Jag uppfattar detta som en tillstyrkan av vår motion FÖ127 yrkande 10. Vi har på den punkten inget anrtat yrkande.

Jag vill också säga något om alarmeringsfrågorna. Televerkefs system med AXE-växlar brukar åberopas som exempel på att man inte uppmärksammat beredskapsaspektcrt i tillräcklig tid och grad. Det går inte att använda AXE-systemet för tclefonalarmering, något som i princip är möjligt med det äldre system som vi alltfort har i bruk i delar av vårt land. En komplettering i efterhand är tydligen inte ekonomiskt möjlig. Centerpartiet har i ett särskilt yttrartde påtalat att frågorna om alarmering bör drivas hårdare än utskottsmajoriteten mertar. Vi kart inte vara nöjda med det. synsätt som myndigheten, räddrtirtgsverket, redovisat inför utskottet; Vi vet inte vart denna fråga far vägen. Möjligen efter år 2000 kan ett nytt alarmerirtgssystcrn förväntas bli presenterat.

Det är irtte rimligt att låta vårt lartd stå utau möjlighet till alarmerirtg. Vår tekrtiska kompeterts bör ges chartsen att utveckla sig på detta område betydligt tidigare. Det bör ankomma på regeringen att se fill att så sker.

En fråga som kom in i totalförsvarspropositionen litet ovänfat är frågan om kustbevakningens organisatoriska tillhörighet. Frågart har varit föremål för ett omfattande utredningsarbete genom åren. Olika förslag har presenterats och avvisats.

I motion Föl24 rtied Kjell A. Mattsson som första namn har ett antal centerpartister anfört att kustbevakningen skall vara en fristående civil organisation. Skafteutskottet, som har beretts tillfälle atf yttra sig över mofionerna om kustbevakningens organisation, säger i sitt yttrande atf myndighetcrt skall ha ett självstärtdigt ansvar under regeringen.

Vi anser det viktigt att kustbevakningen, som i fredstid inte ingår i

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

försvarsmakten, inte heller får sin verksamhet finartsierad frärt det militära försvarets anslag. Däremot bör kustbevakningen ingå i marinens krigsorganisation på samma sätt som sker i dag. En samverkan myndigheter emellan bör självfallet kunrta ske utan att överbefälhavaren för den skull måste styra exempelvis artslagsframställningar.

Ett flertal skäl talar för aft kustbevakningcrt blir en helt egen myndighet. Vi har i andra sammanhang frän centerns sida hävdat atf vårt land, våra kuster skall bättre bevakas med mänskliga ögon. Nu pågår i stället en avbemanning. Vi anser det nödvärtdigt med crt mera aktiv skärgårdspolitik. Det förutsätter att avfolknirtgert i skärgårdsområdena stoppas.

I utskottsbétänkandet är detta uttryckt sålunda; Personalinskränkningar vid statlig verksamhet bör inte äga rum utan att försvarsaspekfen har vägts in. . Det förutsätter också att kustbevakningen blir det organ och den samarbetspartner skärgårdsbefolkningen behöver. Detta sker enligt vär uppfattning bäst i form av en fristående civil organisation med utökade uppgifter.

Om man följer propositionen är risken uppenbar för en sammankoppling med marinen.

Mot aft beslut tas i dag talar också att denrta förändring inte har remissbehandlats, men det börjar bli mera regel än undantag när det gäller regeringens förslag.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 15.

Vad gäller förslaget i centermofionen Föl50 angående lokalisering av den nya myndighetcrt artser vi det väl tidigt att ta ställrting till den i dag. Det bör vara en arbetsuppgift för den orgartisationskommitté som skall tillsättas. Men principen bör vara att ingen ny myndighet lokaliseras till Stockholm eller dess närhet eller andra överhettade områden.

Slutligen har Ulla Pettersson och jag i motionen Föl54 betonat vikten av atf utsjöbevakningsfartyget Tv 172, som nu är stationerat i Nynäshamn, borde vara placerat på Gotland.

Frågan har aktualiserats tidigare, och ingen ifrågasätter lämpligheten av detta. Men nu som fidigare hänvisar man till svårigheten atf rekrytera personal.

På Gotland finns i dag två mindre fartyg Tv 101 och Tv 285, och vår avsikt med mofionen var att dessa mindre fartyg skulle få en förstärkning med Tv 172, som är ett större fartyg. Alla vet att det pågår betydande aktiviteter i Östersjön och atf fiskare öster om Gotland ofta är utsatta för incidenter. Alla vet också att närhet, om det inträffar något, är av stor betydelse. Detta har varit våra skäl för att på nytt aktualisera frågau.

Urtder vårert har emellertid från myndigheter, tullverket, förts en diskussion om att byta Tv 172 mot de båda mindre fartygen. Detta är ett resonemang som jag bestämt vill avvisa. Det är ju ingen förstärkning atf där placera ett fartyg med 15 mans besättning och samtidigt dra bort två fartyg med vardera 10 man. Om detta skulle bli följden av en förflyttning av Tv 172 innebär def en försämrad utsjöbevakning, och därför har jag avstått från att driva frågan om omlokaliseringcrt just nu. Jag har således inte yrkat bifall till förslaget, men vi kommer att följa och bevaka denna fråga efter det den föreslagna organisationskommittén har slutfört sitt arbete. Vi återkommer alltså i denna fråga.

Herr talman! Jag skall ägna några minuter åt Gotlands betyde/se för vårt svenska försvar.

Jag har i min motion Fö305 redovisat angelägrta behov för ert modernisering av det militära försvaret på ön. Jag kan i dag konstatera att i såväl propositionstexten som i utskottets skrivelse har dessa frågor givits stor uppmärksamhet. Gotlands läge som både en tillgång och en svårighet för det svenska försvaret påtalas på ett stort antal sidor i betänkandet.

I propositionen betonar regeringen klart betydelsen av att grärts- och kusfområdcrta ägnas särskild uppmärksamhet vid den fortsatta totalförsvars-planeringen. Jag har därför anledning i dag att utgå ifrån att all den omsorg som ägnas Goflartd i beskrivartdc text också skall omsättas i konkreta åtgärder från ÖB;s sida. Gotlands strategiska läge ger en självklar plats som utpost, och Gotland bör då utrustas så att denna funkfiort blir möjlig. Som en konkret åtgärd tolkar jag skrivningen om särskild prövrtirtg av kustrobotför-bartd till Goflartd. Jag vill här påminna om att det aldrig går att bortse från de speciella transportproblemen. Def vi behöver ha på Gotland bör i möjligaste mån också finnas där i fredstid.

En anrtan förstärkningsåtgärd hade kunnat vara en förbättring av incidentberedskapen i luftrummet. Från gotländsk sida har vi sedan lång tid tillbaka påtalat nödvändigheten av en tätare basering av jaktflyg på Visbyfältet, en åsikt som delas av många. Vi från centern, liksom från moderaterna, är villiga att avsätta resurser för detta, som Gunnar Björk i Gävle här tidigare givit motiven för, men som vi tyvärr infe fått gehör för hos vare sig regeringspartiet eller folkparfiet. Det är således ingen sent påkommen idé frårt centerns sida, som Kerstin Ekman nyss försökte påstå här i kammaren.

Den utveckling som sker av ökad militär verksamhet i vårt lands omedelbara närhet utanför Gotland ställer ökande krav på resurser för övervakning, uppföljning och insatser i fred. Det borde utskottsmäjoriteten vara införstådd med.

Generositeten från folkpartiets sida när det gäller skyddsrum för alla gotlännirtgar räcker tyvärr inte till för att stödja kravet på bättre inciderttberedskap på Visbybasen.

Det område öster om Gotland som kallas vita zortcn är föremål för stort intresse och rtu aktuella förhartdiingar. Detta område bevakas kontirtuerligt irttill vår territorialgräns av bl. a. sovjetiska pafrullbåfar. Vi har mycket små resurser aft möta denna bevaknirtg och kart bara sporadiskt vara på havet och i luften. På detta sätt utvecklar nu Sovjet med sin ständiga närvaro där en typ av sedvanerätt som vid ert internationell bedömning går att hävda lika väl som folkrätten.

Därför är det av utomordentlig betydelse att resurser avsätts för en sådan förstärkning som uppsättande av en fjärde divison J 35 Draken utgör. Nu skjuter man det som skulle vara en reell möjlighet under denna femårsperiod fill efter 1992.

Jag yrkar bifall fill reservation 8.

Jag förutsätter dessutom aft den övriga nödvändiga moderniseringen av det militära försvaret på Gotland som jag påtalat ges hög prioritet irtför ÖB;s kommande utrednings- och planeringsarbete.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarels fortsatta utveckling

6 Riksdagensproiokoll 1986/87:133

81.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Med det anförda vill jag yrka bifall till samtliga reservationer där centerns ledamöter finns anfeckrtade.

Anf. 53 ROLAND BRÄNNSTRÖM (s);

Herr talman! Det betänkande vi nu behandlar gäller totalförsvarefs utveckling under de närmaste fem årcrt men har även betydelse för åren därefter. Olle Göranssort har tidigare i dag gett vår syn på de mer övergripartde frågorna. Min uppgift blir att närmare beröra några av de delområden där motioner och reservationer markerar skillnader mellan utskottets majoritet och företrädare för andra uppfattrtingar.

De markeringar som gjorts från moderater och centerpartister undanskymmer . på intet vis det förhållandet att ert bred ertighet råder om huvudirtriktningen av försvars- och säkerhefspolifikcrt. Ert sådart samsyrt gäller att det militära försvaret sorti hittills skall utvecklas på den allmänrta värrtplikfcrts grund. Av stor vikt är då att de värnpliktiga ges ert god grurtdiäggande utbildnirtg mert att ävcrt deras olika individuella förutsättningar tas väl till vara. Dess värre måste vi konstatera att den nuvarande- utbildningsverksamheten inom armén ej ger tillfredsställande måluppfyllelse.

Orsakerna till förhållandet är flera. Obalans mellan uppgifter och resurser under de senaste årert är ert orsak. En besvärande befälsbrist, främst trupputbildare har förvärrat situationen. Angelägenheten att snarast komma till rätta med problemen framgår av särskilt uppdrag till ÖB atf göra en översyrt av bl. a. utbildrtingen inom armén.

Utskottet förutsätter liksom försvarsministern att VK 83;s förslag om värripliktsufbildningen beaktas i detta arbete. Riksdagen bör därefter med detta som underlag redan 1989 kurtrta fatta särskilt beslut i frågart.

Som jag fidigare nämnt har en besvärande befälsbrist genom alltför stora avgångar, mert ävert på gruud av otillräcklig rekryterirtg negativt påverkat möjligheterna att nå de uppsatta utbildningsmålen. En förbättring synes dess bättre vara på väg. Avgångarna minskar och en framgcrtt god rekrytering av befäl bör möjliggöra ökad effektivitet i såväl freds- som krigsorganisationen. Utskottet delar i huvudsak de synpurtkter beträffande personalpolifikcrts betydelse och inriktning som framgår av mofion FÖ127. Samma synsätt har kommit till uttryck i propositionen. Något särskilt uttalande av riksdagen erfordras ej.

Under avsnittet värnpliktsförmåner har certterpartiet markerat crt högre artslagsnivå än utskottsmajoritetert. Det ökade utrymmet, 50 milj. kr. uuder fem år utöver regeringsförslaget, skulle i huvudsak användas till en uppräkning av dagersäftnirtgcrt. Av proposifionen framgår att ca 30 milj. kr. är disponibla 1987/88 för höjning av kontantförmårtcrrta till de värnpliktiga. Huvuddelen av beloppet används till en höjning av dagersättningen med 2 kr. frän 26 till 28 kr. En uppräkning av familjepenning och bostadsbidrag till en kostnad av ca 25-30 milj. kr. föreslås också. Utskottsmäjoriteten är med hänvisning fill den utvärdering som pågår av den enmansufredning om värnpliktsförmårtcr som avlämnats tidigare i år ej nu beredd tillstyrka förbättrade kontantförmåner utöver vad regeringen föreslagit. Reservation 5 bör i denna del avslås av riksdagen.

Herr talman! Jag övergår rtu fill att behartdla ett antal frågor om totalförsvarefs civila delar - samhällets ökade sårbarhet, försörjning inom vissa varuområden samt lagring för att minska sårbarheten och beroendet.

Utskottet konstaterar att försvarsministern i propositionen liksom för-, svarskommittén finner att 1982 års försvarsbeslut, när det gäller den civila delen av totalförsvaret, i väsentliga delar bör fullföljas och vidare ufvecklasr Vissa ändrade bedömnirtgar om krisers och krigs karaktär och därav följartde konsekvenser mofiverar ändå vissa omprioriteringar. Mot denna bakgrund anförs vidare från utskottet att såväl innehållet i propositionert som fill ÖCB givet uppdrag väl tillgodoser yrkaudet i mofion 127. Den ökade medvetenheten inom olika totalförsvarsfunktioner om vikten av beredskapsåtgärder leder utskottet fram till slutsatscrt att något riksdagens uttalande ej är mofiverat. Beträffande resurser fill försörjningsberedskapen delar utskottet den bedömning som framgår av propositionen och som framförts av ÖCB, nämligen att det är angeläget att totalförsvaret omfattas av crtsarfade gemensamma planeringsförutsäftnirtgar. Några skäl för att ha särskilda planeringsförutsättningar för ett visst område, t. ex, teko- och skoområdet, finns ej,

Beträffande buffertlagersystemet vill vi förutom vad som framgår av näringsufskottets yttrande även hänvisa till vad som inför utskottet redovisats av ÖCB i dertrta fråga. Kortfattat kan ÖGB;s bedömning sammanfattas i fre begrepp; furtgerar dåligt i prakfiken, administrativt tungrott och drar avsevärda räntekostnader. De framförda yrkartdcrta om buffertlagersystemet bör mot deuna bakgrund avslås.

För funkfioncrt livsmedelsförsörjrtirtg framförs farhågor frårt ccrtfcrpartis-
ter och moderater i reservationerna 17 och 18, Gemensamt för båda
reservafionerrta är orort för kvävegödselförsörjrtingen genom att inhemsk
produktion upphör; Av jordbruksutskottets utlåtartde framgår dock att
ertdast 15 % av dcrt rtuvarande förbrukningcrt produceras iuom lartdet. Ett
totalt bortfall orsakat av nedläggnirtgcrt vid Supra i Köping torde ej på något
sätt vara gränssättande för försörjningen under en kris eller i en krigssitua
tion, ..

Utskottet förutsätter äudå att ÖCB och jordbruksrtämnden rtoga följer utvecklirtgert och vidtar åtgärder för att trygga livsmedelsförsörjrtingen. Från centerhåll framförs oro för den lokala och regionala försörjningsberedskapen. Jag kan i många avseertdert ha förståelse för oron, men jag måste samtidigt konstatera att centern närstående bondekoopcrafiva företag inte i sin plartcrirtg eller verksamhet i praktisk hartdling ger rtågot uttryck för värdet av Crt mer spridd och därmed mindre sårbar produkfiou eller förädling. Försvarsutskottet liksom jordbruksutskottet stannar vid att i propositionen gjorda bedömnirtgar om försörjningsberedskapen på jordbruksområdet alltjämt bör gälla.

Förslagen när det gäller försörjningsberedskapen inom energiområdet och riktlinjer för dcrtsamma har förartlett reservatiorter frårt moderater och centerpartister. En gemensam reservation frän moderater och centerpartister tar upp frågan om omstruktureringen av ansvaret för oljelagringen, och en centerreservation tar upp hela det energipolitiska området. Jag avser att i huvudsak beröra den gemensamma reservationen.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta UtveckUng

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Av propositionen framgår atf för bcrcdskapslagring av olja alltjämt skall gälla av riksdagen 1984 fastställda riktlinjer. De förärtdringar av volymer som därefter gjorts är anpassade till minskade behov genom uppuådda spareffek-ter och ärtdrad konsumtion. Den omstrukturering som nu sker gäller främst vem som skall ha ansvaret för olika delar av oljelagringcn. Av propositionert framgår att statert skall ha det samlade ansvaret för de delar av oljelagren som är avsedda för neutralitet och/eller krig. Övriga beredskapsbehov tillgodoses genom tvångslagring. De invändningar som framförs i reservationen baseras främst på osäkerheten i uppgörclscrt samt farhågor för överkapacitet på persortal och oljelagrirtgsanläggningar. Vissa farhågor finns även krirtg eventuella behov av att framgent tvingas omsätta raffinerade produkter.

Utskottsmajoriteten delar reservanternas bedömnirtg att de stora förändringarna som neddragnirtgcrt och omstrukturerirtgen medför gör det svårt att i detalj överblicka de svårigheter som kan uppstå.

Vi bedömer ändock def rtu aktuella avtalet som godtagbart. Ccuterrts förslag som berör hela def energipolitiska området har behandlats av näringsutskoftet. Försvarsutskottet delar de bedömningar som framgår av detta yttrande och avvisar därmed yrkandena i ett antal motioner. Reservation 21 bör alltså avslås av riksdagen.

Herr talman! Slutligen vill jag kortfattat beröra två reservationer som gäller anslagsfrågor för budgetåret 1987/88. Den första gäller anslaget till civil ledning och samordning. Även om yrkandet från moderaterna är vällovligt kan jag ej finna annat än att de bedömrtirtgar som gjorts av utskottsmajoritetert är hållbara. Artvisade resurser bör rätt disponerade möjliggöra en god verksamhet.

Dcrt artdra reservatiorten från certterrt följer upp ett autal centermotioner inom trafikområdet. Av trafikutskottets yttrande framgår att motionerna ej vurtrtit utskottets gehör. Med häuvisrtirtg fill de sakskäl som anförts avvisar även försvarsutskottet motionerna. Reservationert bör avslås av riksdagert.

Herr talmart! Med det artförda yrkar jag bifall till försvarsutskotfets hemställart i betänkartde nr 11 på samfliga punkter och avslag på de reservationer som jag har berört i mitt anförande.

Under detta anförande överfog andre vice talmartnen lednirtgcn av kammarens förhandlirtgar.

Anf. 54 OLLE AULIN (m) replik:

Herr talman! Jag vill ställa ett par frågor till Roland Brännström. Är socialdemokraterna beredda att ge tilläggsanslag för byggande av skyddsrum inom riskområdena, om ÖCB:s utredning om skyddsrum visar att medelstilldelningen är oullräcklig? Det är ju detta som vi vill ha uttalat, vilket vi framför i vår reservation. Jag vill också peka på att departementet och chefen för räddrtirtgsverket har diametralt motsatta uppfattrtingar om huruvida det är möjligt att med de anslag som nu ges bygga skyddsrum i riskområdena - i de primära områdena. Men är ni beredda att ställa upp bakom detta krav på ytterligare auslag?

Det andra jag vill ta upp handlar om beredskapen när det gäller olja. Vi har sagt att omstruktureringen inte får ske på ett sådant sätt att staten ådrar sig

extra kostnader rtu eller scuarc. Vi är rädda för det. Är ni medvetna om att omstruktureringen kan leda till extra kostnader för staten enligt den träffade övercrtskommelscn?

Anf. 55 ROLAND BRÄNNSTRÖM (s) replik:

Herr talman! Jag skall kortfattat försöka besvara Olle Aulins frågor. Problematiken med skyddsrumsbyggandet har vi levt med under något skiftande förutsättrtirtgar urtder årcrt. Urtder ert period kurtde man på kommunal nivå besluta om huruvida mau skulle bygga skyddsrum eller inte beroende på vilken våningshöjd som bebyggelsen skulle ha. Vi fick sedan ert .rtågot fastare plartering i och med att kommuuerrta genomförde skyddsrumsplanering, där man framför allt tog hänsyn fill allmänhetens skyddsbehov. Detta har lett fram till, om jag inte alldeles tappat korttrollcrt över skyddsrumsbyggandet, ett konstaterande om atf mart fakfiskt irtte fullt ut har nyttjat de skyddsrumsramar som har funnits tillgängliga. Man har således fått pengar över inom denna sektor, åtminstone under något år urtder dert rtuvarartde försvarsperiodcrt.

Det beslut som vi nu skall fatta, nämligen atf mart skall göra prioriteringar inom riskområdena, bör såvitt jag kan bedöma innebära att de penrtingmedel som är tillgängliga, åtminstone ibörjan av perioden, kommer att tillgodose behoven och svara mot de möjligheter som finns att bygga skyddsrum i riskområdena. Mert jag har också dcrt bestämda uppfattnirtgen att om riskbedömningen och byggmöjligheterna skulle vara sådana att anslagen skulle bli otillräckliga mot slutet av perioden är det irtte uteslutet att en artpassrting skulle kunna ske till det faktiska behovet.

Sedan fill oljclagringcrt och den förändring som sker av struktureringen. Den har tidigare huvudsakligen legat på de oljebolag som svarar för försörjning men flyttar nu över till staten. Man kan göra olika bedömningar av vem som har gjort den bättre eller sämre affären. Jag sade i mitt artförartde aft det är ganska svårt att i detalj avgöra hur detta avtal mera långsiktigt påverkar uppgörclseu mellan parterna. Utskottsmajoriteten har funnit att uppgörelsen är godtagbar på ungefär samma gruuder som de uppgörelser vi hittills har haft med oljebolagcu. Dessa har iblartd varit bättre för staten och ibland förmodligen sämre för staten.

Det förhållandet torde vi få lov atf finna oss i till dess erfarenheter av det nu träffade avtalet har vunnits. Jag ser ingenting som påtagligt säger att det ensidigt skulle vara staten som har gjort en dålig affär.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Anf. 56 OLLE AULIN (m) replik;

Herr talmart! Jag skall fatta mig mycket kort. Om socialdémokraterrta, som nu antytts äv Roland Brännström, är beredda aft ompröva detta, såvida ÖCB;s utredning visar atf medlert för att bygga skyddsrum i riskområdcrta är otillräckliga, förstår jag irtte varför de inte kan ställa upp på ett uttalande redan nu om att de skall göra det.

Anf. 57 WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! Mycket har redan sagts i dagens försvarsdebatt. Det är inte så konstigt eftersom vi fattar ett försvarsbeslut vart femte år i Sverige. Det finns

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

då kanske anledning att ta kammarens tid i anspråk för detta.

Det skulle naturligtvis kunna sägas änrtu mera, inte minst när det gäller försvaret av Skåne. Det finns en stor oro när det gäller det framtida försvaret av Skåne, vilket också framgår bl. a. av en motion frårt skårtska moderata riksdagsmän. Landskapets geografiska struktur är sådan att vi framför allt behöver flyg- och pansarförbartd. Det firtns därför anledrting till oro. Vi vet mycket litet om framfiden när det gäller nyartskaffning av sfridsvagrtar. Ävcrt när det gäller flygplan är det ganska oklart och otydligt. Enligt vår mening bör planeringen redart nu inriktas på att anskaffa nya stridsvagnar-främst till de fyra pansarbrigaderna. En sådan anskaffrtirtg bör kunna inledas under 1990-talets sertare hälft.

Jag skall emellerfid rtu gå över till att kommerttera en annan del av betänkandet-. I detta försvarsbetänkande behandlas också en förändring av kustbevakningens framtida organisation. Förslaget innebär att kustbevakningen läggs som Crt civil myndighet under försvarsdepartementet. Det finns stora betänkligheter gentemot denna nya organisationsform. De arbetsuppgifter kustbevakningen har och uppenbarligen också skall ha i framtiden, ger inte anledning till att ändra huvudmannaskapet. Av statistik framgår att många av de uppdrag som utförs gäller t.ex. avvisande av fiskefartyg och ingripartde emot smuggling. En artnan alltmer ökande arbetsuppgift är att bekämpa oljeutsläpp. Dessa uppgifter måste anses vara i allra högsta grad civila.

Kustbevakningen ingår som. en viktig del i tullverkets gränskontroll. Kustbevakningens insatser i den smugglingsbekämpartde verksamhetert är nödvändiga, om tullverket skall kunrta uppfylla det i fullagcu angivna kravet på tullverkets verksamhet.

Av olika anledningar har kustbevakningcrts organisatoriska tillhörighet utretts under en lång följd av år. Något skäl för atf en annan myrtdighet än tullverket skulle vara bättre skickad som huvudman för kustbevakningen har hittintills irtte kunna presenteras. Den senaste utredningert Service och övervakning 1985 avsåg en gemensam organisatiort för kustbevakningcrt och sjöfartsverket. Regeringen fick def förslaget våren 1986. Man kunde då ha förväntat sig aft regeringen skulle ha gett tullverket riktlinjer beträffande de krav som ställdes på tullverkets hanterirtg ay kustbevakuirtgen - i stället kommer denrta halvmesyr. ■

I en militär konfliktsituation skall kustbevakningens fartyg naturligtvis användas av marinen. Det gäller dock även i dagcrts orgartisatiortsform. Av dcrtna totalförsvarspropositiort framgår vidare att besparingar kan göras genom ett samutnyttjande av myndigheternas resurser. Det går dock ej att bilda sig någon uppfattrting om storleken på besparingarna. Att ett samut-nytfjande kan vara resursbesparande är dock obestridligt. Jag hävdar emellerfid uppfattningen att eftersträvade besparingar kan göras lika effektivt i tullverkets regi. Dessutom vidrörs infe i rtågot sammarthang de resurser som måste tillföras tullverket som ersättrting för det bortfall som tullverket åsamkas i den totala gränskontrollen.

I den organisationskommitté som skall tillsättas, och som också förutsättnirtgslöst borde kunde utreda hur def i så fall skulle ordnas med myndigheten under försvarsdepartementet, kommer def troligen irtte heller att ingå

företrädare för kustbevakningens persoualorgartisafion. Det kan anses anmärkningsvärt med tanke på att det brukar vara artgeläget i alla möjliga och omöjliga sammanhartg att de som berörs av ert utredrtirtg skall vara med. Det framgår irtte i detta sammanhang. Jag vill därför fråga utskottets talesman; Vad är det som skall göra det här så mycket billigare? Skall kustbevakningcrts nuvarande arbetsuppgifter förändras? Kommer företrädare för kustbevakningens personal att ingå i den kommande organisatiorts-kommittért?

Herr talmart! Till sist rtågra ord om det särskilda yttrartdet nr 4. Det gäller lokaliseringcrt av civilbefälhavarens kansli. Vi moderata ledamöter från Kristiartstads lärt har motiorterat, i år såväl som uuder flera tidigare år, om att mart borde samordrta detta. I vartlig god riksdagsanda vill vi inte föregripa den pågående utredningen och de förslag som kan komma från regeringen. Vi kommer atf avvakta och se vad detta inrtebär.

Låt mig bara säga att vi tycker att det är en högst märklig samordning. Militärbefälhavaren firtrts i Kristiartstad. Civilbefälhavarens kansli finns i Malmö. Civilbefälhavarcn finns i Kalmar. Det är visserligen en decentralisering, men kanske inte riktigt på det sätt som man hade kunnat tänka sig för att få en effektiv samordrting av detta.

Herr talman! Låt mig till sist yrka bifall fill reservation nr 16.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fort-, satta utveckling

. Anf. 58 INGBRITT IRHAMMAR (c);

Herr talman! Enligt crt SIFO-urtdersökrting, som gjordes i år med anledning av socialdemokraternas och folkpartiets försvarsuppgörelse, framgår atf enbart 25 % av de tillfrågade trodde aft styrkan hos vårt försvar skulle bli tillräcklig, dvs. enbart var fjärde svensk menar att vi får ett tillräckligt bra försvar om dagens försvarsbetänkande bifalls. Dessa siffror visar vad vi svenskar artser och det måste beteckrtas som oroartde.

Hur uppfattas då försvarsbeslutet av omvärlden, av våra grannländer? Självfallet är en försvarsövercrtskommelse mellan enbart två av fem partier Crt mycket smal uppgörelse. Det är i sig själv olyckligt mot bakgrund av att den militärtekniska utvecklingen i Nordaflautert irtrtcbär rtya hot mot Sverige. Därtill kart kortstateras ett ökat intresse för Östersjön. Def gäller såväl luffrummet som havet.

■ Från centerns sida beklagar vi att det irtte fartns en verklig vilja atf göra försvarsuppgörelscrt bredare. Irtom certterrt var vi ju hela tidert villiga att förhartdla. Det har klart framgått här i kammarert i dag - tvärtemot vad folkpartiet felaktigt påstått.

De områdert som vi i centern vill ge ökade resurser utöver socialdemokrater-folkparti-pakten är flera. Olof Johansson, Gunrtar Björk i Gävle och Gunhild Bolander har redan besvarat flera frågor som gäller vår syn på behovet av ökade resurser fill det militära försvaret och civilförsvaret, till skyddsrum, hemskydd m.m. Inom totalförsvarets militära delar satsar således certtern mer på värnpliktsförmåner, arméns utbildrting, ubåtar, flygbaser, motmedel och flygplan.

Flera synpunkter som gäller centerns syn på sårbarhefsfrågorna kommer att tas upp senare i kammaren i dag. I mitt inlägg kommer jag huvudsakligeu att behandla värnpliktsfrågor, utbildning och säkerhetspolitisk information.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Därtill kommer jag atf beröra frågor som speciellt gäller försvaret i södra Sverige och min egen landsända, Skåne.

Det är viktigt att varje medborgare har möjlighet aft delta.i försvaret av vårt lartd irtom ramert för totalförsvaret. Grurtdcrt i det militära försvaret skall utgöras av allmärt värnplikt för män. Detta uttalande gör centerrt i en motion. Av betänkandet framgår att även utskottet ställer sig bakom detta synsätt. Därmed är vårt yrkande tillgodosett. Den som irtte gör värrtplikts-tjärtstgörirtg bör i stället ges möjlighet fill vapenfri utbildning. Dagens vapenfria tjänsfepliktiga måste ses som ert resurs för totalförsvaret och ges en meningsfull utbildnirtg.

Utöver den allmärtrta värrtplikfcrt för män finrts i dag en rad pliktlagar, infe bara för märt utart också för kvinnor. Tyvärr är kunskapert om dessa pliktlagar och kunskapen om möjligheterna att aktivt delta inom vårt totalförsvar alltför dålig i.vårt land. Kunskapen om Sverige, sett ur olika säkerhetspolitiska aspekter, är relativt dålig för många av våra svenska medborgare. Upplysning och information om den svenska säkerhetspolitiken måste enligt centerns mening förbättras, vilket framgår av vär motion FÖ306. Vi vill skapa ökad förståelse för och kunskap om totalförsvarefs roll. Skolan måste först ge grundkunskaper i dessa frågor på ett balanserat och sakligt sätt. Informationert i skolan är extra viktig eftersom såväl pojkar som flickor nås av värdefull kunskap inom detta område.

På många skolor är informatiortcn såväl ensidig som bristfällig i dag. Den är ensidig när en enda intresseorganisation informerar. Det gäller när enbart militära myndigheter informerar lika väl som när enbart fredsrörelser gör def. Allsidig informafion är en nödvändighet för att få balartserad kunskap. Vi anser att bred informatiort skall lämnas och material utarbetas i samband med försvarspolitiska beslut för att uppnå dessa mål. Detta bör ske omgående och bör ges regeringen fill känna.

Därmed yrkar jag bifall till reservation 5.

Av proposifionen framgår atf ÖB har redovisat brister i fråga om krigsförbandens samträning m. m. Självfallet är det vikfigt aft dessa brister elimineras. Försvarsministern betonar atf utbildningen genomförs med utgångspunkt i krigsuppgifterna och med högre krav på effektivitet. Att förbättra effektiviteten är viktigt. Mycket har redan gjorts på det området. Men det fordras också tillskott av ekonomiska resurser för att redovisade brister skall kunna elimineras. För detta ändamål föreslår centern ytterligare 150 miljoner under femårsperioden för arméns utbildning. Det behövs - def vidimeras från flera håll inom olika förband, där årets utbildning inte motsvarar uppställda krav.

Jag skall ge ett exempel. Avtackningen av årets rekryter vid P 2 och T 4 i mitt hemlän blev historisk i så måtto aft de båda regemerttschefcrna öppet medgav att de soldater som nu skickades hem inte var krigsdugliga som förband betraktade.

Aft så var fallet berodde irtté på soldaterna själva. De fick tvärtom beröm för sina personliga färdigheter. Inte heller berodde det på befäl och instruktörer, som även de haft ambitionert att göra det omöjliga möjligt.

Nej, orsakert var brist på ekonomiska resurser, sedan armésidan hade tvingats till ytterligare besparingar till följd av tidigare ackumulerade

budgeföverskridanden. Därför ströks övningar, utbildningsmomcrtt och materialbeställrtirtgar. Soldaterrtas förmåga i bafaljort sänktes till förmåga i kompani, och iblartd särtktes förmåga i kompani till förmåga i pluton. Militärbefälhavarens slutövning i bataljon ströks. Soldaterna fick rycka ut en vecka för tidigt, och i stället för att samöva i bataljort fick de vårda materiel.

Vissa förbartd drabbades hårdare ärt artdra. Särskilt illa utsatta av svårtgremmen blev stridsvagnspersonal och vissa utbilduirtgsgrertar på T 4. Att soldaterna inte kunde öva i samverkart med exempelvis luftförsvar, artilleri och trängtrupper blir ett beståcrtde hål i deras utbildrtirtg, som irtte kart fyllas förrärt i september 1989, då de rycker irt som repetitiortsförband.

Detta är naturligtvis allvarligt. Det är vi polifiker som anger ramar och målsättningar, och militärerna får rätta sig efter våra beslut. Inom centern vill vi behålla en hög målsättning vad gäller värnplikts- och repefifionsufbild-ning. Därför behövs en förstärkning i enlighet med centerns yrkande i motion Föl27. En högre ambitionsnivå inom utbildningsverksamheten inom armén än vad proposifionen har innebär ett bättre försvar. Det gäller också att möta de värnpliktigas rättmätiga krav på en bra utbildning - de värnpliktiga som avstått ett år av sina unga år.

De har avstått från inkomst och utbildning för att lära sig försvara sig själva och de sina samt för att skaffa sig ert charts aft överleva om det skulle bli krig. Det är de som har blivit svikna. Om ytterligare en åldersklass rycker irt till crt värnpliktstjänstgörirtg där rimliga utbildningsmål irtte kart nås, är det infe bara ett militärt utan också ett politiskt dilemma. Folkpartisten Carl-Johan Wilson pekade också på statens ansvar för atf de värnpliktiga skulle fä en god utbildning, liksom befälet. Han betonade vikten av filltron till att kuuna göra någortting bra. Men det exempel som jag tagit upp visar att man inte kan göra något bra utan att få ökade resurser. Det krävs alltså handling och resurser och inte bara ord och uttalanden.

Jag yrkar bifall till reservation 7, vilket innebär 150 miljoner utöver propositionens förslag till arméns utbildning.

I reservation 7 påtalas också att försvaret måste bli en bättre arbetsgivare. De stora avgångarna bland vissa grupper av anställd persortal måste hejdas. Persortalfrågorna måste prioriteras, påtalas def i cenfermotionert Föl27. För att åstadkomma ert gyrtrtsam personalutvecklirtg krävs aft den enskilde upplever en överensstämmelse mellart mål, resurser och personliga insatser. Det är viktigt att beslut fattas uära produkfiouen och den artställda personalen. Det är nödvändigt aft se över chefers befogenheter. Detta anser vi att riksdagen bör ge regerirtgen fill känrta.

Kraftfulla irtsatser behövs sålurtda för att råda bot på bcfälsbrisfcrt. Resurser behövs också för att öka tillgårtgcrt på utbildrtirtgsmaterial, ammunition m. m. Det är därtill viktigt aft de värnpliktiga känner trygghet i utbildningen och har sin sociala situation tillfredsställande löst.

Därför vill vi inom centern satsa på förbättrade värnpliktsförmåner. Vi har lagt förslag om 50 % mer än vad socialdemokraterna och folkpartiet ger, dvs. 150 milj. kr. under en femårsperiod. Inom centern har vi visserligen inte gått ut med några fagra vallöften om höjd dagersättnirtg, som socialdemokraterna har gjort. Vi vill ge höjda värnpliktsförmåner ändå, eftersom vi inser att det behövs. De som gör värnplikten måste få del av den standardökning som

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta UtveckUng

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

kommer andra till del. Men det är klart att besvikelsen måste vara stor bland våra rekryter över aft regeringen fortfarande inte har infriat sina vallöften från 1982. Dcrt besvikelsert visade sig tydligt på den senaste värnpliktsriksda-gert, som försvarsmirtistern och jag besökte samtidigt.

Enligt vad som skrivs i betänkartdet skall förbättrirtgar i värnpliktsförmånerna under 1987/88 kosta 30 milj. kr. För en femårsperiod bör kostnaden bli 5 X 30 miljoner, alltså 150 milj. kr. Nu avsätter socialdemokraterna och folkpartiet 100 milj. kr. Jag skulle gärna vilja ha en förklarirtg på hur dertrta ekvation går ihop.

En annan viktig åtgärd för att förbättra de värnpliktigas sociala trygghet gäller försäkringsskyddet. I centermofiortcn Fö301 påtalas aft det är angeläget att försäkringsskyddet kompletteras så att det gäller också den värnpliktiges fritid utanför förbandet. Vi kräver alltså ett heltäckande försäkringsskydd under utbildrtirtgstiden. Tyvärr tillstyrker inte utskottet detta rimliga krav.

Reservation 7 tar också upp frågan om trafiksäkerheten under värnplikfs-ufbildnirtgcn. Under de sertaste årcrt har antalet trafikolyckor i försvaret ökat dramatiskt. Under förra utbildrtingsårcf skadades 225 personer, och 4 dödades. De flesta olyckorna under tjänstetid sker med terrängbilar och med motorcyklar. Vid färd under fritid skadades under ett år 74 personer, och 7 personer dödades. Vid flera tillfällert har värnpliktiga somnat vid ratten, eftersom de infe har varit tillräckligt utvilade. I centermofionen Fö306 poängteras nödvändigheten av aft övningarna slutförs i tid, så att förarna hinner sova ut innan de börjar hemresan. De värnpliktiga skyddsassisfenter-na måste få rätt att stoppa värnpliktiga förare som vill köra trots att risker artses föreligga. Inom försvaret måste en systemafisk genomgång av trafiksäkerhetsfrågorna ske. Vi skriver i vår reservatiort att dessa syrtpurtkter bör beaktas i def arbete som rtu pågår och atf riksdagert bör regeringen detta till känna.

När det sedan gäller de värnpliktigas resor har vi i en ccrttermotion pekat på möjligheterna aft mera utnyttja Herculesplan för transporter av de värnpliktiga. Vi är väl medvetna om det som utskottet understryker, nämligen atf vi i dag har pilotbrist och att detta försvårar genomförandet av centerförslagef, mert vi ämrtar återkomma till frågan vid senare tillfälle.

•I reservafiort 7 talar vi vidare om certterrts syrt på ett decerttraliserat försvar. Vi artser att det i varje län skall finnas minst en militär myrtdighet. Detta ställrtirtgstagande bör enligt vår menirtg ligga som underlag inför de utredrtingar som försvarsmaktcrt nu påbörjar.

Till slut, herr talman, några ord om fler Drakenplart till luftförsvaret i söder.

Det är bara att konstatera att folkpartiet har vinglat fram och tillbaka i denna fråga. I motioner och vid besök ute i landet har mart frårt folkpartiet sagt att man vill ha fler Drakenplart och att mart vill ytterligare modifiera J 35 Drakcrt. Mart har vidare sagt att om modifieringen görs i ett sammanhang, så blir kostnaderrta ringa. Men oberocrtde av vilka kostrtader det blir ger mart inte Crt krorta för ärtdamålet i uppgörclscrt. Då är det knappast någon glädje med att kostnaderrta hålls nere.

Folkpartiet säger sig ha väckt frågan. Men vi i centerpartiet har inte bara

väckt den, utan vi försöker seriöst gertomföra våra förslag gcrtom aft fillika finansiera dem.

Det är inte menirtgsfullt att nu fatta beslut, säger folkpartiet, utart frågan om utökad organisation hör hemma i 1992 års försvarsbeslut. Men skulle vi vänta med beslut i frågan fill 1992, kommer ett förverkligande att dröja ytterligare några år, och då är det för sent.

Folkpartiet har väckt förhopprtirtgar ute i laudet, särskilt på-F 10 i Ängelholm. Nu är besvikelsen där stor. Folkparfiet säger att ÖB skall kunna göra bedömningar av och behandla detta inom ramen för den nu föreslagna försvarsinriktningcrt. -Vad mcrtas med detta? Skall ÖB skära rter på artdra områden? I så fall vilka? Ge besked om värdet i så fall skall skäras ner!

I utskottet har vi fått besked om att def inte finns några övriga ekortomiska resurser aft plocka ur för att tillskapa ert fjärde Drakendivision. De nu anslagna resurserna medger irtte detta. Verklighetcrt är alltså att om folkpartiet inte röstar på reservation 8, blir det irtgen fjärde division med modifierade Drakenplan förrän tidigast 1993/94, troligen inte ens då - eller kartske irtte rtågonsin.

Hur folkpartiet röstar kommer alltså att visa hur mycket dess ord och löften är värda. Tyvärr är vi nog många som-kommer att bli besvikna - inte bara här i kammaren eller i Ängelholm eller på Goflartd, där mart också värttat sig ert förstärkrtirtg, utart överallt där mart är medvetcrt om att vi hade behövt förstärka vårt luff försvar suarast, bl. a. för att öka vår incidenfbered-skap.

Jag yrkar bifall till reservatiort nr 8 och till övriga cenferrescrvatiorter i betänkartdet.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Anf. 59. ROLAND BRÄNNSTRÖM (s) replik;

Herr talmart! Ingbritt Irhammar använder en rtågot kortsfig matematik när hon helt plötsligt beskriver värnpliktsförmånerrta med urtgefär följande begrepp; Centern har ert 50 % större höjrtirtg av värrtpliktsförmårtcrna än vad socialdemokraterna och folkpartiet, liksom även propositionen, föreslår.

Jag skulle nog vilja använda en del andra tal i dert uppräkuirtgcrt. Vi anvisar 100 miljoner till ökade värrtpliktsförmåner under perioden. Av dessa går en del tiir dagersättningar, nämligert 30 miljoner. Ytterligare 25-30 miljoner går till familjepenning och bostadsbidrag. Där når vi alltså den gräns som Ingbritt Irhammar efterfrågar, nämligen 50 miljoner per år.

Den 50-procerttiga uppräkrtirtg som Irtgbritt Irhammar säger att certtern vill göra är i verkligheten en uppräkning med mellan 3 och 4 %, nämligen från 28 till 29 kr. per dag. Det är precis så lårtgt de 50 miljortcrrta räcker, nämligert fill 1 kr. per dag uuder femårspcriodert. Ert höjrting med 1 kr. kostar rtämligen i runda tal 11-12 miljoner. Med denna matematik, som vi vanligtvis anvärtder, är det fråga om crt uppräkning med 3—4 % i stället för de 50 % som Ingbritt Irhammar påstod att centern hade utrymme för.

Jag tror att det vore nyttigt för Ingbritt Irhammar atf använda sig av ett artrtat räknesätt med mera realitet.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Anf. 60 HANS LINDBLAD (fp) replik;

Herr talman! Det firtns i dag ingert flottilj i Sverige som har piloter och tekniker så atf det räcker för att fa emot ytterligare en division. Frågan är vid vilken tidigaste tidpurtkt rtågort flottilj skulle kuurta göra det. Def har sagts atf mart 1991 möjligert skulle kurtna fylla upp dagens divisioner. Därefter kart man, om man vill, sätta upp en fjärde divisiort-i det här fallet ärdet då fråga om Ärtgelholm - mcrt då får detta ske genom att man åter skapar vakartser på de andra divisionerna. Om man har fyllt upp de fre rtuvarartde divisiortcrna, kan mart fa av de piloter som firtrts där och börja sätta upp eu division till, Inledrtirtgsvis är det precis samma arttal piloter som flyger,.mert sedart skulle mart successivt kunna fylla upp divisionerrta så att till slut alla fyra är fulltaliga rtär det gäller persortal. Motsvarartde resortemang kan man föra i fråga om teknikerna.

Problemet är att det svenska flygvapnet i dag inte riktigt klarar def som flygvapnet skall kurtrta i ert krigssituatiort därför aft mau har vakanser och därför att de piloter som finns till stor del är under utbildning. Detta är en följd av den mycket allvarliga pilotavgångert, som vi väl kärtrter till. Det förslag som riksdagen nyligen behandlade i den här frågan gällde att man skulle försöka förhindra atf situafionen förvärrades ytterligare. Man ville försöka förmå många av de urtgefär 70 piloter som då irtte skrivit på avtalet att startrta kvar.

År 1991 är mot dcrt bakgrurtdert dert tidigaste tidpunkt som kan gälla. Det vet jag väl, eftersom vi från folkpartiet drev frågan om att sätta upp en division tidigare och dä möttes av myndigheternas mycket bestämda svar; Det går icke aft göra någontirtg innart, 1991 kart för övrigt gälla bara med mycket optimistiska antaganden, nämligert att man kan behålla de piloter som utbildas och att inga av de nuvarartde går över fill SAS eller andra bolag.

Vi har vidare sagt aft om man vill modifiera flygplan är det logiskt aft göra det i ett sammanhang, eftersom def blir billigare så. En huvudpunkt är då atf modifierade Drakenplan kan artvändas på olika sätt - def finns en flexibilitet. Man kart flyga dem några fler år, vilket inte går med Viggensystemet, Man kan tärtka sig en rad behov också utöver att sätta upp en rty division; leveranssförningar med JAS-flygplan kan inträffa, divisioner med Attackvig-gcrt eller Spaningsviggcrt måste omsättas tidigare etc, Drakert skulle som sagt ge Crt flexibilitet. Det är av samma skäl man i andra länder använder befintliga flygplan längre genom aft modifiera dem.

Sedan finns det självfallet i slutändert crt kopplirtg mellart detta och JAS-programmet. Om mart ökar arttalet divisioner är det logiskt aft också öka antalet JAS. Det gör att vi finner def rtaturligt att frågart om crt ny division sammanhärtger med 1992 års försvarsbeslut.

Anf. 61 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik;

Herr talmau! Jag skall börja med atf be Roland Brännström slå upp s. 73 i betänkandet. Under tidert skall jag svara Harts Lirtdblad.

Hans Lindblad säger atf det infe firtns någon möjlighet atf utnyttja fler Drakendivisioner, eftersom vi kommer atf ha brist på piloter lårtgt in på 1990-talet. Vi har ju haft uppe denna frågeställning i utskottet, och vi har ställt frågor direkt såväl till överbefälhavaren som till chefen för flygvapnet.

Vi har fått besked om atf enligt deras bedömningar bör man kunna få sådana förstärkningar på pilot- och teknikersidan som gör det möjligt aft utöka arttalet och ufuyttja fler Drakcrtplart 1991/92. Om vi skulle vänta med beslut i detta avseende till 1992 års försvarsbeslut, skulle det inrtebära ert ytterligare förscrtirtg på ett par år. Många kunrtiga på det här området säger aft då blir det för sent. 1994-1995 är det för sent att förstärka flygvapnet på det här området. Beslut härom måste fattas i dag. Nu gäller def alltså inte bara ord, utan det gäller handling. Nu gäller det hur folkpartiet röstar i den här frågan.

Vi här klara linjer ivår reservation nr 8 för hur detta skall byggas upp. Vi säger att i samband med att den återståertde J 35-divisiortert på F 16 krigsorganiseras med flygplan Viggen överförs berörda Drakenplart till F 10. Där får de då ligga i "malpåse" tills vidare. Den nuvarande Österrikedivisionen skall bli den organisatoriska grunden för en fjärde 35-divisiort på F 10. När de rtuvarande tre stafionskomparticrrta vid F 10 är väl uppfyllda med personal sker en delning till fyra kompanier. Detta bör kunrta ske, enligt de besked vi har fått i utskottet, omkrirtg budgetåret 1991/92. Det är klart att här fordras det ekonomiska resurser. Det har sagts här aft det kommer att kosta ca 3 milj. kr. per flygplan aft modifiera dem.

Vi i centern anser också aft det behövs en JAS-hangar vid F 10 och att byggartdet av en sådan skall tidigareläggas. Därför avsätter vi ytterligare ekonomiska resurser till detta.

Tillgångcrt på flygtekrtiker vid F 10 i fred kommer att avgöra tillväxttakten i den fjärde 35-divisionerts beredskap. Med härtsyrt till den ökade belastning på F 10;s flygfält och övningsområde som följer av tillkomsten av den fjärde divisioncrt anser vi att en ökad beredskapsbascring i.Visby bör ske.

Jag får återkomma till Roland Brärtnström i min rtästa replik.

Anf. 62 HANS LINDBLAD (fp) replik;

Herr talmart! Om det bara gällde flygplart skulle vi kunna sätta upp inte bara ert ytterligare division utan ärtnu fler ytterligare divisioner. Vi har nämligert ganska många Drakenflygplart i "malpåse". Det skulle vara rafiortcllf att modifiera ett arttal av dem för att ha hartdlingsfrihet, och den ■ mest näraliggartde handlingsfrihetcrt är naturligtvis att ta ställning till frågan; Vill mart sätta upp en ytterligare division? Nu har både ÖB och flygvapenchefen sagt att man de närmaste åren när det gäller piloter och tekniker och för övrigt när det gäller befäl inom alla försvarsgrenar kommer att utbilda så mänga som utbildningsresurserna över huvud taget tillåter. Det är de resurserna som är gränssättartde. Frågart rtär mart organisatoriskt kan sätta upp ytterligare divisioner är då; När finns det fillräckligt många piloter vid någort flottilj?.Ingen har kuunat säga aft det är möjligt före 1991. 1991 är ett opfimistiskt antagande, som grundar sig på att man irtte "tappar" fler redan anställda piloter till flygbolagen och att flygvapnet får behålla de piloter som kommer aft utbildas. Då har man fyllt upp dagens organisatiort.

Mot dertna bakgrund tycker jag aft det är rätt självklart aft fråga sig; Om någorttirtg kan hända tidigast 1991, dvs. mårtader innart nästa försvarsbeslut fattas, är det då inte rimligast aft den frågan tas in i perspektiv- och programplaneringen inför 1992 års beslut? Om ÖB så vill kan han naturligtvis aktualisera andra tidpunkter. Det är också viktigt att hålla i mirtrtcf att ÖB

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

hittills över huvud taget inte har bedömt möjligheten att sätta upp en Drakendivisiort.. Det är viktigt aft detta alternativ kommer irt i harts plartering, så att hart kan väga det mot andra objekt. I dag är def faktiskt så att man både på försvarsstaben och på flygsfabcn säger aft mart vore intresserad av att få göra en sådan värdering. Man beklagar också att det irtte gjordes tidigare. Det berodde rtog på att myrtdigheterrta - och det är kanske lätt att förstå - ville argumentera för sin linje om fler Jaktviggen och att det dä irtte var roligt att föra fram ett mycket billigare alterrtativ än def som ÖB själv var beredd atf sätta 2 miljarder pä. Det var en firtt som vi känner igen. Def finrts en parallell till detta i vad som hände på ubåtssidan, dvs. att myndigheterna inte vill visa ett billigt alterrtativ.

Anf. 63 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik:

Herr talmart! Det framstår klart att det irtte kommer att avsättas rtågra ekonomiska resurser till detta, utan atf det crtda folkpartiet går med på är "irtom ramert för befirttligä resurser". Vi har tidigare fått besked från ÖB om att det på andra områden infe finns någonting att skära ner på.

Jag skall gå över fill frågan om kontantförmåner för värnpliktiga. Det står på s. 73 i betärtkartdet aft det för budgetåret 1987/88 firtrts 30 milj. kr. Det skall täcka en höjning av dagersättningen från 26 kr. fill 28 kr. Därmed har man ändå inte nått upp till sitt tidigare löfte 30 kr. - med dageus mått räkrtat 39 kr. Sedan skall det till familjepenning gå ytterligare miljoner totalt fillsammans 25 milj. kr. De pertgar som finns över, 5 milj. kr., skall gå till bostadsbidrag och förplägnadsersättning. Detta är kostnaderna för ett år. För fem armaste det kosta 150 milj. kr. Det ärdär jag undrar hur ekvationen går ihop. Vi har avsatt 150 milj. kr. för fem år.

Anf. 64 TOMMY FRANZÉN (vpk);

Herr talman! Jag tänker behandla frågan om kustbevakningens framfida organisatiort. Det kartske kan finnas skäl att ge en liten bakgrund till hur kustbevakningen i dag är organiserad.

Kustbevaknirtgen har en traditiortcll och naturlig anknytning fill tullverket och har så haft ända sedan 1638, alltså sedart 349 år fillbaka. Dert historiska och traditiortella anknytningen har självfallet sin grund i de behov som samhället ansett sig ha när def gällt att kurtrta bevaka lartdets gränser till sjöss i tullsammanhang m. m. Det har rört sig om tullkorttroll och smugglingsbc-kämpning längs kuster och i kustnära vatten. Det har varit kustbevakrtirtgerts huvuduppgifter uuder de flesta årcrt. De sertaste decertnierna har dock tillkommit en del nya arbetsuppgifter. De rör miljöskydd, fiskebevakning, väderobservafiortcr och t.o.m. vatfenprovtagning i Östersjön, räddrtirtgs-tjänst m. fl. olika arbetsuppgifter. Men jag vill betona atf hörnstenert för kustbevakningen fortfarande är tullbevaknirtg.Def har uuder flera år rått oklarheter om kustbevakrtirtgerts organisationstillhörighet. Def har utretts på olika håll litet olika alternativ, och detta här skapat denna oklarhet som i sig har resulterat i att man har skjutit upp rtödvärtdiga resursförstärkuingar och att man från finansdepartementefs sida har påtvingat besparingar på kustbevakningen, som menligt har påverkat dess aktionsradie och aktionsmöjligheter.

Den här regerirtgspropositionen om totalförsvaret i dcrt del som avser kustbevakningen har också delat upp riksdagens partier i två läger. Det gäller inom moderaterna och folkpartiet, om mart rtu utgår frärt de motioner som är lagda. Även centern har visat att dert inte är helt överens med regeringen utan visar oro för dcrt sammartkopplirtg med marinert som förslaget irtnebar.

Vänsterpartiet kommunisterrta har i likhet med crt del ertskilda moderater och folkpartister motionerat om aft kustbevaknirtgcrt skall kvarstanna i tullverket och inom dcrt ramert kuuna utvecklas till något bättre än vad den är i dag.

Det beslufsunderiag som ligger till grund för regerirtgsförslaget är ju dcu hårt kritiserade sammanläggningcrt av sjöfartsverket och kustbevakrtingen. Något annat har nämligen inte lagts fram. Def är ganska typiskt atf man far ett hårt krifiserat förslag som intäkt för att föreslå en ny organisafionsform. Man har då föreslagit en egen myndighet som skall ligga direkt urtder försvarsdepartementet, under försvarsministern. Det kan väl möjligert diskuteras vilket som är trevligast för kustbevaknirtgcrt och vilket som har de största utvecklingsmöjligheterna för kustbevakning - att förhandla med försvarsministern eller finansministern. Men oavsett vilket är det trots allt sä att ovanför försvarsministern sitter ändå finansministern och håller i pengarna.

Vad man nu skall göra är att fatta ett beslut om den här orgartisationen, att kustbevakningen skall bli en egen civil myndighet under försvarsdeparte-mertfet och ingå i den militära utgiftsramcrt. Men hur det skall gå till vet ingert. I varje fall har irtgert redovisat det, irtte ens regeringen, utan här skall en organisationsutredning ta vid och se över hur def skall se ut i framtiden eller i varje fall om drygt ett år, när man förhopprtirtgsvis räkrtar med att den nya organisationen skall kunna träda i kraft. Def innebär utan tvivel, med de riktlinjer och de propåer som ändå finrts i proposifiortCrt, atf man drar in crt civil myndighet och militariserar den. Något artrtat går det inte att komma fram till när man skall göra dertrta mycket starka sammartkopplirtg med marinen som förutsätts i propositionen. Problemen uppstår ju i en förlängrtirtg, där den civila personalcrt sanrtolikt kommer att ersättas till viss del av militär personal.

Vi hade i skatteutskottet på en hearing en företrädare för försvarsstabert; det var försvarssfabschefcrt själv. Hart gjorde i hög grad klart för utskottets ledamöter atf hau såg det som en stor angelägenhet aft mer eller mirtdre som jätten Gluff gluff svälja kustbevaknirtgcrt till marirtcrt. Det hör väl irtom parcrttes till atf försvarssfabschefcrt två eller tre dagar fidigare hade lämrtat sin position som marirtstabschef. Mcrt harts sätt att befrakta kustbevakrtirtgcrt vid den här hearingen ingav ytterst mycket stor oro hos dem som vill kvarhålla kustbevakrtingen som en civil crthet.

Man kan gå tillbaka och titta på den försöksverksamhet som bedrivits i Malmö vid kustbevakningens sambandscentral och marinens sjöledningscert-tral. Där har det visat sig vad som sartnolikt också kommer att hända även i framtiden med den nya organisationen, nämligert att den militära personalen har tagit över den civila personalcrts arbetsuppgifter; en mycket liten andel civil personal är nu kvar vid dcrt sambandscentralert och utför civila uppgifter. Desto mer har alltså övertagits av militär personal.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987 .

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Detta innebär självfallet, bl. a. med tanke pä sambandscentralerna som finns på flera håll i landet, att kontaktcrt med civil personal, med skärgårdsbor och andra naturligtvis kommer att bli väscnfligcrt sämre. Framför allt visar erfarertheter att om militärcrt skall ha hartd om olika serviceuppgifter, kommer detta atf leda till att civilbcfolkningcrt får ärtrtu sämre service än vad som i dag är fallet.

Riksdagen har på förslag av ett crtigt skatteutskott, vilket också relaterats i försvarsutskottets betärtkartde, slagit fast att kustbevakningens nuvarande sambandscentraler ända är viktiga och alltså bör kvarstå. Men ärtdå har regeringen valt att ta Malmöförsöket som ett exempel på hur framtiden skall komma att se ut. Detta vill jag påstå står helt i strid med riksdagens intcrtfioner.

Vilka är då skälen till att regerirtgert har lagt fram detta förslag? Mart anger i propositionert vissa besparirtgssidor. I dcrt här hearirtgcrt i skafteutskottet, som jag rtämnde förut, uppstod det helt plötsligt diskrepaus mellart regerirtgs-företrädare och försvarsstabsföreträdare, och dert var gartska påtaglig. Regeringsföreträdarna menade aft man skulle göra besparirtgar både på driftsidan och på investeringssidan. Vilka besparirtgar mart skulle göra på driftsidart kurtde mart inte klargöra, men antingert skulle det irtrtebära att mart bantade i driften eller ersatte en del av den rtuvarartde civila persoualen med militär bemanning. Försvarsstabsföreträdaren hävdade att def var nog inte att vänta några besparingar på driftsidan utan i stället kommer besparingarna att ske på investeringssidan. Då måste man titta på vilka besparingar som är möjliga att göra om man skall kvarhålla den civila karaktären av kustbevaknirtgcrt. Det enda som blir kvar är ju rimligen att, om mart skall ha kvar orgartisafiortcrt med egna sambandsccrttralcr, man skall ha samköp av fartyg och anrtart materiel. Då uppstår frågau; Är det så konstlat byråkratiskt ute i statsverken att man irtte skulle kuurta göra crt sådart samordnirtg om kustbevakrtingen skulle tillhöra tullverket men mart skulle klara av samord-rtingcrt med marinen om kustbevakningen var en egen myrtdighet som mart lierat med marinen? Är det på det sättet finns det anlednirtg att artgripa detta problem från anrtat håll, rtämligen från bristen pä vilja fill samordnirtg mellart olika myrtdighetsgrcrtar. Jag mertar alltså att det som kommer att visa sig i realiteten är framför allt att man kommer atf göra besparirtgar som irtrtebar att kustbevakrtirtgerts sambandscentraler och en del av dert verksamheten mer och mer kommer att tas över av marinens sjöledningscentraler. Det har verifierats också av försvarsstabschefen, när han sade atf marinen har en kompetens och resurser som man infe kan utrtyttja i de rtya sjöledrtingsccrt-tralerrta och som mart välkomrtar kustbevakningen att ingå i. Därav kan man då dra dcrt slutsatsen att jätten Gluff gluff kommer att svälja i varje fall en stor del av den civila kustbevakrtirtgspersortalerts arbetsuppgifter. Vidare framhålls i detta resonemang också att kustbevakrtirtgerts fartyg skall ubåtsjaktsufrusfas. Då uppstår gcrtast ert ny situation där det gäller att eventuellt prioritera om två angelägna uppgifter helt plötsligt uppstår samtidigt. Vi kan tärtka oss den situationert att tullverket har fått tips om att knarksmugglare är på väg mot landefs gränser samtidigt som några tror sig ha sett ubåtspcriskop på någon av våra många fjärdar. Här uppstår naturligtvis frågan: Var skall kustbevaknirtgcrt höra hemma? Jag är mycket rädd för aft

man kommer aft prioritera ubåtsjaktsrtojart i stället för att bekämpa knarksmugglirtgcrt. Det är tyvärr ert omstärtdighet som det gäller att ta ställrting till vid bedömnirtgert av om kustbevakrtingcrt skall ha dcrt föreslagrta mycket rtära militära artknytrtirtgen till marinen.

Enligt mitt förmenartde kommer kustbevakrtirtgcrt dessutom att hamna i strykklass anslagsmässigt. Kustbevakningen kommer i underläge gentemot militären och dess krav när pengarna skall tas ur samma kassa, från samma anslag. Kustbevakningcrt, med sin förhållandevis lilla organisatiort, kommer naturligtvis att stå sig ganska slätt gentemot de stora militära drakarrta och deras krav på pengar. Detta kommer i sin tur att resultera i atf allt fler uppgifter tas ifrån kustbevakningcrt och i stället hamnar i andra militära händer.

Erfarenheter från andra länder där man har gjort på ungefär samma sätt när mart har orgartiserat om kustbevakningen visar dessutom att tullen till sist har varit tvungen att skaffa sig egna båt- och fartygsarmador för att kunna agera ute på vattnen och bevaka grärtserrta ur tullsynpunkt. Det är naturligtvis knappast fråga om några besparingar om man är tvungen att göra en ny typ av kustbevakuirtg irtom tullverket.

När det gäller frågan om kustbevakningen som fristående myndighet sägs det i propositionen atf vi för närvarartde har fyra myndigheter på def aktuella området, vilket är helt riktigt. Def är sjöfartsverket, marinen, tullen och polisen som i dag har till uppgift att på olika sätt bevaka grärtser och sjöterritorier. Men med den nya konstellationen skulle det inte bli färre myndigheter till sjöss utan fler.

Utöver dem som jag redan har räknat upp kommer kustbevakningen som egen ny myrtdighet att bli den femte myndighetcrt som kommer att så att säga vara ute till sjöss. Man kan knappast påstå att def är en ratiortaliserirtg av verksamhetert, srtarare tvärtom. Jag utgår nämligen från aft tullverket i framtidert fortfarande kommer att ha ansvaret för atf bevaka tullfrågorua till sjöss. Alterrtativet vore att dela upp tullartsvaret på olika myndigheter, men def har inte framkommit aft det skulle vara en väg att gå.

Man kan irtte heller hävda att det irtrtebar besparingar att göra en ny myndighet av kustbevakningen, dä det i så fall måste byggas upp en rty, regional och central löne- och personaladministration. I dag ingår denna administratiort i tullverkets rutirter, och kustbevakningens personal kan arbeta med rent operativa insatser. Inom den nya myndigheten måste man bygga upp en ny byråkrati.

Slutligen, herr talman, kommer jag irt på ert fråga som i mårtga fall kartske är dcrt viktigaste i dessa sammarthärtg. Det är frågart om överlevnaden av en "levartde" skärgård - i dag får mart rtog sätta uttrycket inom citationstecken. Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat sig för att vi skall ha en levande skärgård, och i 1982 års förordnirtg falas det också om detta. Mcrt lots- och fyrplatser, kustposferiugar, väderstationer, post- och tclegrafkontor m.m. har dragits in eller också har verksamheten där skurits ned.

Med den föreslagrta kortstellationcn av kustbevakningen och marinen minskar civila myndigheters och civil personals närvaro i skärgården, och tjänsterna fill befolkningen i skärgårdarna och de kusfnära regionerna kommer att minska.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fort- . satta UtveckUng

7 Riksdagens protokoll 1986/87:133

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförs varets fortsatta utveckling

Vi menar att kustbevakrtingen bör vara kvar under tullverket. Irtget som hittills har redovisats - i propositiortert, i utskottsbetänkandet eller från talarstolen under dagens debatt - talar för att det skulle vara bättre med den-av regeringert föreslagna organisationen, som dessutom inte är annat än fragmentariskt framtagen. En särskild kommitté skall, som jag har sagt tidigare, utreda hurorganisatiortcrt skall se ut. Vi ver däremot atf kustbevakrtingen skulle kunna utvecklas mycket bra inom nuvarande ram, tillhörande tullverket.

De besparingar på investeringar som har angetts som skäl är rimligen fullt möjliga att genomföra utan att mart skapar en helt ny myndighet. Allt talar för att det alternativ som regeringert har föreslagit kommer att bli både sämre och dyrare.

Jag yrkar, herr talmart, bifall till reservatiort 16. Motivtextert i Wiggo Komstedts reservatiort är möjligert något kortfattad, men i hemställan yrkas det bifall till bl. a. vpk:s motion Föl35, där motiven för dert nuvarande organisationstillhörighetert är mycket väl utvecklade.

Anf. 65 ÅKE GUSTAVSSON (s);

Herr talman! Efter vad jag förstår är det som vi nyss har bevittnat i kammaren eri historisk kompromiss efter svcrtsk modell, där en moderat och en kommurtist faller i armarna på varandra.

Jag skall bara göra ett kort konstaterande med anledning av reservationen om kustbevakningen. I flera utrednirtgar som har pågått under lång tid har kortstaterats atf def firtrts stora vinster att göra genom en ny organisatiort. I propositionen pekar man bl. a. på effektivitetsvinster inom områden som system för lednirtg, sambartd, kommurtikatiort, materielartskaffrting och underhåll genom crt ökad samordrting och integration genom verksamhet av liknartde karaktär som kustbevakrtirtgerts. Man framhåller också att det är nödväridigt att kustbevakrtingen samverkar med något organ. I detta fall har mart valt samverkan i krigstid med försvaret och även i övrigt samverkan när det gäller de nämrtda funktionerna.

Detta innebär irtte, vilket är viktigt aft slå fast, att kustbevakningen får förändrade eller försämrade förutsättrtirtgar att verka. Kustbevakningen skall t. ex. i samma utsträcknirtg som i dag kunna utnyttjas för insatser just vid bekämpnirtg av narkotikasmuggling och annan grövre smuggling, som Tommy Franzért var inne på. Det innebär också att kustbevakningen bibehåller sina befogcrtheter aft irtgripa vid brott mot smugglingslagstiftning-cn och fullförfattningarrta.

Jag mertar att dcrt nya organisatiortCrt', i egenskap av civil myndighet som inom regeringskansliet organiseras under försvarsdepartementet, också kan få förutsättnirtgar att ta över ytterligare uppgifter i syfte aft minska sektoriseringen inom sjöövervaknirtgen. Detta är ett gammalt ämne, som har diskuterats i flera år. Jag är glad för att frågan nu ärttligen tycks få en lösning.

Jag lutar mig alltså inte mot en adelsman från 1638. Tommy Franzért hänvisade ju till Axel Oxenstierna, när hän argumenterade för sin ståndpunkt. Jag lutar mig mot 1987 års realiteter och dén förväntade utvecklingert i framtiden.

Herr talman! Det känns litet post festum att komma upp så här i slutskedet

av försvarsdebatten. Men det är några punkter som jag tycker att det kan firtnas anledrting att kommerttera ytterligare.

Rent allmänt har det varit en mycket omfattande matericldebatt. Den är självklart oerhört central inför ett försvarsbeslut, men mart diskuterar inte saker som jag tror aft vi är överens om också är väldigt centrala för det svenska försvaret, rtämligert den allmänrta värrtpliktcrts prirtcip och de märtrtiskor som arbetar och verkar inom försvaret.

Det är viktigt att i ett. försvarsbeslut göra något slags ideologiskt ställnirtgstagande till förmån för dert allmärtrta värnplikten. Def gör jag av följande skäl:

För det första måste försvaret vara en spegling av samhället i öyrigt och bygga på de materiella och mänskliga resurser som finns där. Alternativet, ett yrkesförsvar, skulle leda till uppenbara risker att försvaret fjärmade sig från det samhälle det är satt att försvara. Värrtplikten är alltså en förutsätt-ning för att försvaret har en förankring i samhället.

För det andra intar ett militärt försvar i ett demokratiskt samhälle en helt unik position. Det är det enda orgart som i betydartde omfattrtirtg har möjlighet att artvärtda sig av fysiskt våld. Därmed utgör också det militära försvaret en stark maktfaktor som, om den infe är föremål för jnsyn och kontroll, kan upplevas som ett hot av breda samhällslager. Därför är värnpliktcrt en förutsättrtirtg för aft försvaret blir föremål för dertrta irtsyrt och korttroll frårt allmänhetens sida.

För det tredje - också ett viktigt skäl - blir försvarseffekfen störst gcrtom dcrt allmärtrta värrtpliktert. Förlitartdet på crt crtsidig satsrtirtg på högteknologin ger inte utrymme för ett brett utnyttjande av medborgarnas kunrtartdc och erfarerthet irtom totalförsvaret. Genom värnpliktcrt möjliggörs ett system som bygger på såväl civilt som militärt kurtnande. Värrtplikfcrt är • därmed crt förutsättrtirtg för ett effekfivt försvar.

För def fjärde är-viljart till försvar av de värden som vårt demokratiska samhälle står för självklart av avgörande betydelse. Folkefs försvarsvilja bestäms, som jag förut antydde, av dert gemenskap man känner med det samhälle man lever i. Därför kan man infe överlåta försvaret av demokratin åt någon annan än folket självt. Värnplikten är därmed en förutsättrtirtg för en god försvarsvilja.

Jag nämnde också personalcrt. Det har varit stora förärtdringar inom försvaret, som direkt har kommit att i hög grad beröra personalen. Det är viktigt att vi vid ett försvarsbeslut slår fast att personalen är en oerhört viktig och grundläggande resurs inom försvaret. Def är nödvärtdigt atf vi kart utnyttja personalen effektivt, att vi inte är stelbenta vid hanterirtgcrt av persortalfrågor, utan visar flexibilitet. Allt talar också för atf man inom de centrala staberrta går mot dert utvecklingert.

När man lyssnar på debatten finns def även artdra kortsfaterartdcrt mart kart göra. Skall mart fa företrädare för alla partierrta, med undantag av vpk, på orden, borde det föreligga mycket goda förutsättrtingar att nå ert bred fyrpartiöverenskommelse inför nästa försvarsbeslut. Irtgen partiföreträdare har sagt att det var det partiefs fel att det inte blev en bredare överenskommelse.

Det finns några grundläggande saker som det är vikfigt att slå fast. Det sker

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987 ;

Totalförsvarets fortsatta utveckling. ■ .

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987 .

Totalförsvarets fortsatta utveckling

100

en stark förbättring pä den materiella sidart inom försvaret. Några saker som inträffar är att vi får två nya bataljoner luftvärn. Samtidigt förbättras kvaliteten på jaktflyget genom att möjlighetert till elektronisk krigföring förbättras och en ny radarjaktrobot tas fram. Därmed får luftförsvaret en kraffig förstärkning och det är, det vill jag gärna understryka, även en mycket kraftig förstärkning av befolkningsskyddet, som i ett anrtat sammarthang har diskuterats här i kammarert i dag. Denna förstärkning gäller också utrust-rtirtgcrt för Jaktviggen och JAS. Detta inrtebär atf vi får crt total satsning på 2 700 milj. kr. ytterligare för den rtärmaste femårsperiodcrt inom dessa områden.

Ert artrtart sak, som Rolartd Brärtrtström varit irtne på tidigare, är en förstärknirtjg av utbildrtingen. Vi har att se fram emot en översyn av fredsorganisationen. Vi får vidare, som ett konkret resultat av dagens beslut, en förstärkt kvalitet på ubåtsskyddet geuom ett påslag på 400 milj. kr. för dert kommartde programplaneperioden. Dessutom förstärks ubåtsvapnet med 450 milj. kr. Härigenom kan man anskaffa bättre hydrofoner. Två ubåtars livstid förlängs och den svensktillverkade sjömålsroboten, robot 15, kan anskaffas till fyra kustrobotförband. Vidare sker anskaffning av fler helikoptrar, vi förstärker undcrrättelsetjänsten osv. Detta påverkar alldeles självklart i positiv riktning försvarets såväl slagkraft som uthållighet. Man kart tala om att detta innebär ert trcrtdförändring. Rimligcrt borde alla vara övercrts om att det beslut vi kommer att fatta i dag inrtebär kraftigt ökade resurser för försvaret, äveu om framför allt moderaterrta vill ha en viss ytterligare ökning - som vanligt, frestas jag att fillägga.

Ur en artrtart syrtpunkt är det flera vikfiga frågor som inte irtgår i dagcrts försvarsbeslut. Det gäller främst ledrtirtgsstrukturcr och stödfuukfiortcr. Det gäller t. ex. de certtrala stabernas fredsorganisatiort, dert lägre/högre regionala Icdnirtgcrt, samordrtingsfrägor, gemensam utbildning och möjligheter att mirtska arttalet uppgifter för de gemertsamma myndigheterna. Här pågår också en rad utredrtingar som samordnas under försvarsmaktsutredning 88. Självklart kan man inte, uuder tidert som dessa utredningar pågår, vidta åtgärder söm irtrtebar crt ökning av ramarna, t. ex: gcrtom att plocka ut olika områdert, som moderaterrta gör i reservation 6. Där gäller det personaladmi-rtistrativa åtgärder. I ert artrtan reservation gäller det befolkningsskyddet. De frågorna får vi återkomma med. I vart fall får vi tillfälle till ert bred debatt i anlednirtg av detta uuder 1989.

Jag vill ta tillfället i akt och urtderstryka att detta arbete, som rtaturligtvis är tidskrävartde och omfattande, eftersom det berör så gott som hela försvarsmaktens lednings- och samordningsfunktion, sker både skyndsamt och under aktiv parlamentarisk medverkan, vilket också utskottet enhälligt har föreslagit att riksdagen skall göra ett särskilt utfalartde om.

Jag tror att def finns en hel del att hämta, infe minst när det gäller samordrtingsvinster. Det gäller framför allt de gemensamma myndigheterna inom försvaret. Här finrts ett viktigt underlag att hämta från Hpg 5-utredningcrt, som blev klar för rtågra år sedart. Utredrtingen föreslog en rad åtgärder som skulle ha sparat en hel del pertgar.

Flera talare har i dag påtalat de ekonomiska brister som redan i dag finns inom försvaret, kanske framför allt inom armén. Det gör att man har

anledning - det är en av punkterna i anledrting av den kommande utredningert - att ifrågasätta centrala delar av försvarets planerings- och ekonomisystem. För en lekmart framstår det som nödvändigt att inom försvarsmaktcrt stärka dcrt ekonomiska kompefenscrt. Framför allt måste mart kurtna få larmsignaler långt tidigare när rtågot håller på att gå srtctt, så att man i tid hinrtcr vidta effektiva åtgärder. Carl Bildt och Guunar Björk i Gävle har i debatten talat om ett mellartförsvarsbeslut 1989. Det ligger kanske en del i detta med tanke på de omfattande frågor som väntar på sin lösrting. Det understryker i så fall ytterligåre försvarsutskottets förslag till riksdagsuttalan-de om parlamerttarisk medverkart.

Herr talmart! Gurtrtar Björk i Gävle sade i dagens debatt att han inte sett signaler frårt socialdémokraterrta när det gällde att diskutera hemskyddet. Jag vet inte om det var en felsägning eller om det berodde på en minneslucka. Men eftersom jag personligcrt har engagerat mig litet extra just i den frågan vill jag göra några kommentarer,

Def har förts ingående samtal, och de har lett till enhällig skrivning från utskottets sida. Vi är alltså helt övereus. Utskottet skriver:

"Utskottet vill i detta sammanhang särskilt understryka betydelsen av uppbyggnaden av hemskyddsorganisafionen såsom en del av den kommunala beredskapen och en viktig länk mellan allmänhetert och kommurtcrrta. Uppbyggrtadcrt av hemskyddsgrupperrta, vars medlemmar tjärtstgör med civilförsvarsplikt, förstärks urtder dert kommartde försvarsbeslutsperiodert, Hémskyddsombudcrt, som i stor utsträckrting rekryteras och utbildas genom Sveriges civilförsvarsförbuuds försorg, är av grundläggande betydelse för hemskyddsorganisafioncrts effektivitet, Def är ertligt utskottets mertirtg angeläget att denrta verksamhet, som utgjorde en principiellt viktig del av inriktnirtgert i föregåertde försvarsbeslut, medges ekouomiska möjligheter till en successiv utvecklirtg uuder dert kommartde periodert."

Det är alltså ett erthälligt uftalaude frårt utskottets sida. Kartske kan en del av den förvirring som Gurtrtar Björk visade här förklaras av aft han inte var med när utskottet justerade betänkartdet. Mert jag kan i varje fall inte komma till någon artrtart slutsats ärt att det är ert stark skrivning om hcm.skyddets fortsatta uppbyggnad och utveckling som görs av ett enhälligt utskott. Detta är en styrka och en viktig markering för de allt fler människor som frivilligt engagerar sig i denna verksamhet.

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till utskottets skrivning och. hemställan på samtliga punkter.

Prot, 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Anf. 66 WIGGO KOMSTEDT (m) replik;

Herr talman! Åke Gusfavssou har inte bara en kortstig syrt på försvarspolitik. Han har en ännu konstigare syn på kärleksförklaringar. Han sade att en moderat och en kommunist har fallit i varaudras armar.

Jag har avgivit ert reservatiort. I dertna har Tommy Franzén instämt. Om detta skulle vara ett exempel pä att falla i varandras armar, så är det väl mycket svårt för Åke Gustavsson och socialdemokraterna att-veta i vilkas armar ni vilar frårt dert crta dagert till dcrt andra.

101

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987 .

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Anf. 67 TOMMY FRANZÉN (vpk) replik:

Herr talman! Jag behöver tydligert irtte irtrikta mig på att svara Åke Gustavsson på det här med omfamningen - eller i vems armar man ligger. Jag kart bara trösta Åke Gustavsson med att jag inte heller lutar mig mot den gamle adelsmartnen Axel Oxertstierna. Det får väl befraktas.som kuriosa -men det behöver ju inte vara fel för det.

Sedan skall vi komma in på sakfrågan. Åke Gustavsson sade att flera utredningar har gjorts. Ja, det är alldeles riktigt. Åke Gustavsson är ytterligt välinformerad så lårtgt. Men-man har faktiskt inte utrett frågart huruvida mart skall ha en egen myndighet eller irtte; det är rtågorttirtg som rnan kommit fram till efter det att de utredningar man har gjort om andra konstellatiorter har blivit utsatta för nedsablande kritik.

Det är intressartt att också lyssrta till Åke Gustavssorts argumertfatiort rtär han tar upp frågan om fredsorganisatiortcrt. Krigsorganisafioncrt är ju irtte berörd i resonemanget; i varje fall har inte jag tagit upp det. Han visar infe på några som helst argument eller fakta som motsäger att kustbevakningen skulle militariseras genom det här förslaget, att dess civila del kommer att minskas. Jag tycker att Åke Gustavsson borde ha gjort en genomlysning av de olika skeendcrt som man ändå kan ta fasta på, bl. a. det s. k. Mälmöförsö-ket och hur det har slagit ut. I så fall hade han antagligen infe uttryckt sig så som hart gjorde här.

Låt säga att mart kommer i dert situatiortCrt - det tog jag upp också i mitt anförande - atf man med den här nya myrtdighefcrt skall medverka dels vid bekämpandet av knarksmuggling, dels i ubåtsjakten. Mart har då två herrar, tullverket å eua sidan och marinert å den andra, och bägge kräver att man skall arbeta för dem - vem skall mart då ställa upp för? Sådana situationer kommer man naturligtvis att ställas inför med ubåtsjaktsutrusfning och likrtande på en del av kustbevakrtingens fartyg.

Jag vill också ta upp vad Åke Gustavsson sade om försvaret i övrigt. Jag yill ge Åke Gustavsson en eloge för att han strök under vad Oswald Söderqvist vid flerfaldiga tillfällen här i dag har sagt.och, utan framgårtg, försökt få ett instämmande i, nämligert att det är ytterst liten skillnad mellan socialdemokrater, moderater, folkpartister och centerpartister när det gäller försvarsfrågan. Den stora omfamningen,är jag mycket glad aft vpk står utanför.

102

Anf. 68 OLLE AULIN (m) replik;

Herr talman! Det var inte vårt fel att det inte blev en fyrpartiöverenskommelse, antydde Åke Gustavsson. Ingen har beskyllt oss för det, sade han. Vad var det Rellirtgcrt sade om det? .

Om man inte är beredd att fortsätta partiöverläggningar om försvarsanslag men däremot att överfirtansiera med 2 miljarder kronor utan att anslå de pengarna till försvaret, är det naturligtvis inte lätt att få fill stånd en fyrparfiövcrcrtskommelse.

Åke Gustavsson ser fram mot ett enhälligt försvarsbeslut, i varje fall en fyrpartiuppgörelse, 1992 - hur mårtga partier vi kommer att råka ha i kammarert då vet jag irtte. Jag är också facksam om def blir en sådan övercrtskommelse, riicrt det förutsätter att resurser och uppgifter för försvaret balanserar varandra.

Anf. 69 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:

Herr falman! Jag vill i första hand till Tonirtiy Frartzén men också till Olle Aulirt säga att det kartske var ett illa valt uttryck jag valde rtär jag sade att ni fallit i varandras armar, eftersom ni nu försöker distansera er från varandra. Möjligen kart mart säga att Tommy Frartzén i det här fallet har fallit i Wiggo Komstedts grop. Det är faktiskt inte ens en moderat reservation, utan Wiggo Komstedt är i det här fallet ensam. Jag vet inte var vpk-gruppcu står i dert här frågan - om alla är ense med Tommy Frartzért.

Sedan vill jag tacka Tommy Franzén för komplimangert; hart sade atf jag var ytterligt välirtformerad. Jag skall återgälda det med att - kartske irtte lika vänligt - besvara Tommy Franzéns fråga. Hur skall det gå om kustbevakningen skall kunna utnyttjas för ubåtsjakt och man ställs inför en valsituation när man samtidigt har aft bekämpa knarksmuggling? uudrade Tommy Frartzén. Sakförhållandet, Tommy Frartzén, är ju redan i dag att kustbevakningen i vissa skeden kan utnyttjas i de här sammanhangen. Poängen med förslaget i propositionen är som jag uppfattar det att ett avskiljande av kustbevaknirtgen frårt tullverket inte medför någon ändring när det gäller de från tullsynpurtkt aktuella övervakrtingsuppgiffer som inkluderar just sfävjande av smugglingsverksamhet.

Jag skall gärna erkänna att jag inte borrat så djupt i detta att jag kan svära på varje sak som utredningen har tagit upp, men alla som har borrat i de här frågorrta har kommit till slutsatscrt att det här firtrts vinster att göra på en samordning. Omfattningcrt av dert vinsten kan sedan bli föremål för crt viss debatt. Därför hyser jag ett visst förtroertde för regerirtgsförslaget i det här avseendet, även om jag självfallet inser att det blir en del omställningar som i varje fall initialt kan medföra vissa problem.

Till Olle Aulin vill jag säga: Ta det inte bokstavligt! När jag sade att det inte var vårt fel syftade jag inte på socialdemokraterna utart på alla parfier. Alla partier försökte i debatten - oavsett om det var moderater, folkpartister, centerjjarfisfer eller socialdemokrater som förde debattert - hävda att det inte var deras fel. Jag konstaterade då att om man menar allvar med vad mart säger - jag anser mig veta att socialdemokraterna har allt intresse av att nå breda överenskommelser - har vi hyggliga förutsättrtirtgar att åstadkomma en bredare uppslutnirtg kring nästa försvarsbeslut än vi nu gjort, även om vi skall komma ihåg att det faktiskt står ert gartska bred majoritet bakom dcrt uppgörelse som vi nu diskuterar. Men det stärker självfallet trovärdigheten om mart kan nå crt bredare uppgörelse.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Anf. 70 TOMMY FRANZÉN (vpk) replik:

Herr falmau! Det finrts förvisso gropar ävert till sjöss, mcrt de brukar ganska snabbt fyllas igcrt. Jag kari fylla igcrt dcrt här gropcrt åt Åke Gustavsson genom att förklara atf vänsterpartiet kommunisterna har en partimotion. På grund av att vi inte är representerade i försvarsutskottet, vilket bl. a. beror på Åke Gustavssons parti, har vi inte kunnat avge någon reservation, men Wiggo Komstedt har lämnat en reservatiort där hart bl. a. har inkluderat yrkandet i vpk;s partimotion och i hemställan också yrkat bifall fill den.

När det gäller dcrt valsituatiou som jag skisserade rtär jag talade om

103

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets.fortsatta utveckling

kustbevakningen kan jag tala om för Åke Gustavsson att kustbevakningen årligen genomför mellan 5 000 och 6 000 prejningar av fartyg just i fullkontrollsyffe och vid smuggelbekämpning. Det är alltså infe någon liten verksamhet man har i det avseertdet. Skulle ubåtsjakt komma iu i bilden hamnar mart utau tvivel i en valsituation. Jag är rädd för att marinen då kommer att dra det lärtgsta strået.

I viss mån är man redan i dag marinert behjälplig med sådart verksamhet, mcrt skillrtadcrt är för det första att kustbevakrtingens fartyg i dag irtte är ubåtsjaktsutrustade. För det audra är mart irtte intimt förknippad med marinert och tvingad aft ta hänsyn till dess officerare.

Åke Gustavsson sade i slutet av siu replik till mig att hart inte så noga hade satt sig in i den här problematiken. Jag tycker det är ett bra erkännande, som också förklarar hans argumcrttation.

Anf. 71 WIGGO KOMSTEDT (m) replik:

Herr talman! Det är skojigt med vittnesmål av ledamöter från Jönköpings län, därtill en socialdemokrat som är väl medveten om att vi har en minoritetsregering och vet att det måste till olika omfamningar. Blir det för många av olika sorter hamnar man i en grop - def var bra att vi fick det konstaterandet också, Åke Gustavsson.

Anf. 72 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:

Herr talman! Tommy Franzén kommenterade mitt erkännande att jag inte så djupt saft mig in i detta. Det var bara ett försök från min sida att förhålla mig någorlunda blygsamt fill Tommy Franzéns superlativer när han talade om att jag var ytterligt väl informerad. Men nu svänger tydligen Tommy Franzén på klacken. Det är infe mycket att göra åt det.

I själva sakfrågan håller jag självfallet med Tommy Franzén om att det är Crt omfattartde verksamhet som kustbevakningen bedriver. Därför är def viktigt att se till atf den verksamhetert kan bedrivas på ett från ekonomiska och andra syrtpurtkter så effekfivt sätt som möjligt. Syftet med regeringens proposifion, som kommit till efter grundliga utredningar, är att skapa bättre förutsättningar för att kunrta bedriva denna verksamhet. Jag kan infe se hur en civil, självständig myndighet på det här området skulle kunna hamna i en besvärligare situation än i dag eller i en valsituation när det gäller vilka uppgifter man skall ha som till sin natur är annorlunda än dagens. Från den synpunktert blir det, såvitt jag kan se, irtgen förändrirtg över huvud taget. Syftet är helt ertkelt att uppnå en bättre effektivitet, och det hoppas och tror jag också kommer att bli fallet.

Andre vice talmanrtert anmälde att Tommy Franzén anhållit att till protokollet få anteckrtat att han infe ägde rätt fill ytterligare replik.

104

Anf. 73 SONJA REMBO (m):

Herr talman! Jag har många gånger haft anledning fundera över hur omedveten svertsk polifik tycks vara om def faktum aft Sverige frårt fransportsynpunkt är en ö.

Detta faktum medför bl. a. att 97 % av vår import och export fraktas på

fartyg liksom närmare 50 % av våra inrikes transporter. Vi är således för vår utrikeshandel helt beroende av fungerande sjötransporter.

Den säkerhetspolitiska linje som vi valt förutsätter iute minst att vi gör def trovärdigt att vi kan försörja oss, irtte bara i fredstid utau också i kris- och krigslägen. Vi får inte försätta oss i en sådan situatiort att vi genom avspärrnirtg, hot eller påtryckningar tvingas överge vår säkerhetspolitik som en följd av allvarliga försörjningssvårigheter.

Under det senaste decenniet har en allt större del av sjötransporterrta kanaliserats till hamnarna i södra och västra Sverige, detta delvis som en följd av industrins ökande beröertde av snabba och tillförlitliga transporter. T en avspärrningssituatiori kart mart förutse att i stort sett all utrikeshandel måste dirigeras över hamnar på västkusten, eftersom passage genom Öresund och Bälten kan vara omöjlig.

Det förhållandet att endast en bråkdel av den sjöfart som är en förutsättning för vår försörjning i dag sköts av svenska fartyg med svenska besättningar medför ökad sårbarhet.

För att upprätthålla den omfattande industriproduktion och utrikeshandel som är nödvärtdig också i en kris- eller krigssituation ställs således mycket höga krav på det västsvenska försvarets kapacitet.

Västsverige med 20 % av landets befolkning är ett från strategisk synpunkt ytterst attraktivt område. Det gäller såväl för oss själva som för en potentiell angripare.

Göteborgs och Bohus län är landets största industrilän, räknat på salu- och exportvärde. Läuet är petrokemiskt centrum med 90 % å 95 % av primärproduktionen och 100 % av raffinaderierna. Tre månader av vårt fredstida oljebehov i dag finns lagrat inom länet.

16 % av vår totala elproduktion kommer från Ringhals.

Landvetters flygplats svarar för 20 % av landets totala luftburna frakt.

Härtill kommer, främst i Göteborg, hamnresurser i form av kajer med stora vattendjup, teknisk utrustnirtg, lagerufrymmeu, tillgång fill varvskapa-citet liksom marin och annan kompetens. Hamnarna är lätt tillgängliga året om. Det välutbyggda landsvägs- och järnvägsnätet är strategiskt värdefullt, liksom flygplatserna i regiortcrt.

Def firtns fog för påståertdet atf utan västkusten stannar Sverige.

Mot denrta bakgrurtd här vi som bor och verkar i Västsverige med tilltagande oro noterat den mycket kraftiga nedrustning som skett av det svenska försvaret i dess helhet och framför allt de anmärkningsvärt stora neddragningarna i Västsverige. Ett exempel på denna nedrustrting är 1982 års beslut, mot ÖB;s rekommcrtdatiort, atf rtcddragrtingarna inom marirtcrt i första hartd skulle beröra Göteborgsområdet. Äveu om riksdagen två år senare insåg att konsekvenserna av detta beslut skulle bli alltför drastiska och något justerade dé neddragningar av grundutbildningen som då föreslogs, kvarstår den värdering av västkustförsvaret som riksdagen gjorde 1982. Detta får givetvis konsekvenser också för krigsorganisationen.

Den ensidiga svenska nedrustrtingen har skett samtidigt som de båda stormaktsblocken byggt ut sina styrkor såväl kvantitativt som kvalitativt och Sveriges strategiska betydelse ökat. Detta har bl. a. tagit sig uttryck i ökad spanings- och underrättelseverksamhet och undervattenskränkningar som

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

105

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

106

karakteriseras som krigsförberedelser.

Likaså har övningsverksamheten i vår omedelbara närhet ökat. Sä sent som i höstas genomförde NATO övningar som gick under dert gemertsamma beteckrtirtgen Northern Wedding. En av dessa övningar, Blue Fox, som ägde rum i Sydnorge var, vad avser dcrt marina delen, den största övningen som någonsirt gcrtomförts i omedelbar anslutning till svenskt territorium. Def var möjligt att från svenskt område i detalj följa stora delar av övningen. Efter landstigning och rörliga strider i Sydnorge gcrtomfördes sjötrartsport lärtgs dcrt svcrtska västkusten, och förbandet lartdsteg nordväst om Kiel för fortsatta övningar.

Övningen visade för svcrtsk del bl. a. behovet ay tillräckliga resurser för fredstida övervakning av det västsvenska sjö- och luftrummet. Från norska gränsert till Hallandsåscrt är sträckan ca 300 km. Skagerrak och Kattegatt utgör tillsammans ett av de mest trafikerade havsområdena i världen. Mellan Skagcrt och Marstrand går all sjöfart till och från Östersjön, med undantag för den som går genom Kielkanalcn. Området passeras också av ett stort antal örlogsfarfyg.

Vilka resurser finns då på västkusten för att dels sköta den för vår säkerhetspolitiska trovärdighet absolut nödvändiga neutralitetsvakten, dels hålla den invasionsberedskap som krävs som en följd av ökad risk för överraskande anfall och en säkerhetspolifisk utvecklirtg som irtnebar att vi måste räkna med att Ösfersjöutloppen och Nordsjöområdet tidigt kan bli en krigsskådeplats vid en stormaktskonflikt?

I normalläge disponeras i dag, herr talman, en vedettbåtsdivisiort bestående av tre ca 30 år gamla fartyg, varav två ombyggda motortorpedbåtar med begränsad uthållighet till sjöss och likaså begrärtsad sjöduglighef, och en f. d. minsvepare, vars begränsning främst är den låga farten. Den patrullbåtsdivi-siort som har sirt bas i Göteborg har som följd av ubåtsskyddsvcrksamheten i Östersjön endast högst tillfälligt befunnit sig i sin hemmabas och då under den grundläggande utbildningcrt och uuder semesterperioden. Av samma skäl har möjligheterna att utnyttja helikopterdivisionen på Säve starkt begränsats, utöver den begränsrtirtg som är en följd av den centraliserade underhållsverksamhefcn.

Även inom luftförsvaret finns def brister. Tidigare under debatten i dag har framför allt behovet av en förstärkning av luftförsvaret i södra och västra Sverige diskuterats. Jag skall därför inte upprepa detta här. .

Ett krisläge kan uppkomma snabbt. Det är givet att med det utgångsläge som framför allt marinert på västkusten har blir de förberedelser som måste vidtas både omfattartde och tidskrävartde. Skulle Västsverige hotas, är baseu för att ta emot förstärkrtirtgar betärtkligt låg. Ävert det lokala försvaret har brister rtär det gäller försvaret utefter kusten och dä främst i anslutuing till storhamnen i Göteborg med sin riksviktiga betydelse för försörjningen och skyddet av väsentliga totalförsvarsobjekt i hela regiortCrt.

De moderata ledamöterna från Västsverige har i en utförlig motiou, 1986/87:Fö208, urtder allmänna motionstiden framhållit nödvärtdighetcrt av Crt förstärkrtirtg av Västsveriges försvar. Likaså har Lars Tobisson i en separat motion, 1986/87;Fö206, utvecklat behovet av en förstärkrting av beredskapen mot överraskartde anfall i Göteborgsområdet.

Det är med beklagande jag konstaterar att vi numera tycks vara ensamma om att framföra den oro som finns i Västsverige för att det västsvenska försvaret inte skall.klara sirta uppgifter i en krissituation.

Kerstin Ekman i spetsen för folkpartiet, som tidigare velat framstå som ensam talesman för Västsverige och med stor emfas försökt framstå som en jämfört med moderaterna pålitligare förespråkare för Västsveriges försvar, uttrycker nu såväl i tidningsartiklar som här i kammaren sin tillfredsställelse med def försvarsbeslut som vi står i begrepp att fatta och som bygger på överenskommelsen mellan socialdémokraterrta och folkpartiet. Detta framgår också av den motion som Kerstin Ekman väckt med artledrting av proposifionen, även om hort i dcrt begär att "de förstärkningar och förändringar som nu kommer att genomföras måste plarteras så att även västkusten får del därav".

Till detta kan sägas att det gemensamma förslag från socialdemokraterna och folkpartiet som ligger på riksdagens bord inte irtnehåller några sådarta förstärkrtirtgar och förändringar som kan tillföras Västsverige och som kart rtämnvärt förärtdra den bild jag har tecknat. De förstärkrtingar och förändringar som eventuellt skulle kuuna få någon betydelse ligger, i den mån de över huvud taget omfattas av dagens beslut, långt in i framtiden.

Det är positivt att utskottet slår fast att de riktlinjer för totalförsvarets utvecklirtg som säger aft särskild uppmärksamhet skall äguas förmågart att möta operatiorter riktade mot svertskt territorium i rtorra Norrlartd, östra Mellartsverige och Goflartd och de södra delarna av Sverige också inbegriper passagen mellart Östersjört och Nordsjön. I nästa andetag konstaterar emellertid utskottet att överbefälhavaren överväger en förstärkning av de fredstida marina resurserna utmed Norrlaudskusteu, helt ertligt 1982 års beslut, till vilket utskottet också direkt hänvisar. Utskottet poängterar även Gotlands särställrtirtg.

Med detta låter sig Kerstin Ekman nöja.och avstyrker sin egen motion.

Som framgår av den moderata reservationen 2 innebär infe det förhållandet att mål och riktlinjer för totalförsvaret i allt väsentligt täcker de västsvenska önskemålert också att totalförsvarets resurser räcker för att tillgodose behovcrt. För att åstadkomma de mer betydartde förbättrirtgar som har utvecklats i de moderata motiouerrta krävs mirtst de ekortomiska ramar och den inriktrtirtg på försvarsbeslutet som moderata samlirtgspartiet föreslagit. Detta kommer att bli än mer uppenbart när riksdagen i sirtom tid skall ta ställrting till arméns planering. Det firtrts artledrtirtg befara att irtte heller det beslutet kommer att innebära en nödvändig förstärkning för Västsverige.

Herr talman! Jag ansluter mig till de moderata yrkartdcrta i försvarsutskottets betärtkartde.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Anf. 74 KERSTIN EKMAN (fp) replik;

Herr talman! Jo, Sonja Rembo, försvarsbeslutet är gynnsamt för västkusten. Givetvis är försvarsbeslutet infe ett speciellt västkustbeslut, men som jag tidigare sagt i denna debatt har beslutet, genom att förslaget fått den marirta profil som folkpartiet krävt, blivit gynnsamt för västkustförsvaret. Låt mig ariföra några exempel.

De förstärkningar som sker inom ubåtsskyddet genom förbättrad hydro-

107

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

fonufrustrtirtg kommer även västkusten fill del - utbygguadert av undervat-tcrtsbevakningcrt för kärtsliga skärgårdsområdert likaså. Nya lätta och tunga kustrobotar kommer att påverka försvaret av västkusten, Vad beträffar den tunga kusfrobofen är vi i folkpartiet glada över att dcrt nu accepteras även av moderaterna. Den tunga kusfrobotcrt är mycket viktig för försvaret av Västsverige. Dert kart förflyttas och sättas irt i irtväsiortsförsvaref ävcrt om Öresurtd är blockerat, öch har därför stor betydelse, Beväpningen av Attackviggen med dert rtya tunga sjömålsroboten är gynnsam för Västsverige, liksom ökningen av luftvärnskapacifeten. De pertgar som anvisas för ökning av antalet JAS-plan - det har skisserats en ökning från 140 till 155 - är också rtågot som är gynnsamt för västkusten i och med att en attackdivision i Västergötland kan få luftförsvarskapacitet tidigare.

Och så fill det som jag tycker är det allra viktigaste för Västsverige - det uya ytsfridsfartyget, Def är ett fartyg som är lämpligt för. ubåtsjakt, för mirtufläggrting och som neutralitetsvakt. Om man lyssnar på dem som är ansvariga för västkustförsvaret finner man aft det är just denna typ av båt de anser sig behöva. Det är dertrta typ av crthef som skulle varit bra atf ha, om det som Sonja Rembo drar fram som ett exempel - Northern Wedding - hade riktats mot svenskt land. Nu får vi en möjlighet att förverkliga försvaret härvidlag genom att vi fatfar beslut öm att utveckla en ny typ av fartyg.

Anf. 75 OLLE GÖRANSSON (s) replik:

Herr talman! Sonja Rembo känner tydligen för försvaret av västkusten och Göteborg. Jag kan försäkra Sortja Rembo aft hort irtte är crtsam om detta-det gör vi nog allihop. Men det kan knappast vara vare sig utskottets eller riksdagens främsta uppgift att gå så långt in i den operativa planeringen atf vi tar på oss ansvaret för att bestämma var överbefälhavaren skall utgängsgrup-pera flygplan, fartyg och andra enheter. Detta är något som det i första hand må ankomma på överbefälhavaren att lägga fast.

Jag ser liksom Kersfin Ekman i det försvarsbeslut som vi skall fatta en rad åtgärder som kommer atf göra vårt militära försvar mycket mera flexibelt, så att det snabbt kart omgrupperas även till den västra delert av Mellartsverige. För att bara artföra ett exempel kommer dcrt utbyggnad som sker av våra baser och av stridsledningen atf bidra till skapartdet av dertna möjlighet. Flygande radar och en rad artdra åtgärder kommer att vara till fördel vid en snabb omgruppcriug, om det skulle finnas större anledning än för stunden atf göra en sådart.

Därmed har inte västkusten och Göteborg lämnats att göra sin egert bedömrtirtg, utan vi har verkligen både i försvarskommittén och i försvarsutskottet försökt vidta de åtgärder som varit möjliga. Sedan må det ankomma på den operativa ledningen aft bestämma när och hur resurserna skall kunna överföras dit.

108

Anf. 76 SONJA REMBO (m) replik:

Herr talman! Det är bra att Olle Göransson känner för Västsveriges försvar, men def räcker inte med att känna, utan man måste också se till atf försvaret får resurser så att det kan motsvara det krav som samtidigt ställs. Så sker infe i dag.

Det är helt riktigt att def är ÖB som står för den operafiva planeringen, men icke desto mindre beslutade riksdagen 1982 mot ÖB;s rekommendation att de neddragningar som då var aktuella skulle göras i Göteborgsområdet. Detta präglar självfallet ÖB;s hantering av dessa frågor.

Kerstin Ekman talar om alla de fina saker som skall komma västkusten till del. Därom vet vi ganska litet, herr talman, vill jag påstå. Det är just den operativa planeringen som ÖB skall verkställa. Det är naturligtvis riktigt att det finns vissa möjligheter att göra en del förbättrirtgar - det vore konstigt annars, men vi vet egentligert irtte vad som kommer Västsverige till del av detta.

Kerstirt Ekman har i tidningsartiklar sagt att det blir fler JAS-plan. Ja, det blir det någon gång fram mot rtästa sekel. Ytsfridsfartyget, som hort artsåg skulle ha varit till stor glädje i samband med Northern Weddings övning i höstas, skall vi möjligen fatta beslut om 1992, och det kommer inte att finnas i sinncvärldcrt förrän vid sekelskiftet.

Vi kan i dag läsa i Svertska Dagbladet att crt första delbeställrting av lätta kustrobofar medför aft två av de kustkorvetter som riksdagen redan har beslutat om och som är absolut nödvändiga för att ubåtsskyddet skall kunna förstärkas måste skjutas på framtiden, därför att pengarna helt enkelt inte räcker.

Vi vet, herr talman, att socialdémokraterrta har en låg ambitionsnivå när det gäller försvarsfrågor. Jag beklagar att folkpartiet nu också har anslutit sig till den nivån.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförs varets fortsatta utveckling

Anf. 77 OLLE GÖRANSSON (s) replik;

Herr falman! Jag kart inte låta bli att säga något om de tidningsartiklar som har furtrtits de sertaste dagarna i bl. a. Svenska Dagbladet om all den urholkning som helt plötsligt sker genom det försvarsbeslut som riksdagen skall fatta i morgon. Låt mig bara konstatera atf det tydligen är någon som handskas litet för lättvindigt med uppgifterna - jag vet inte varifrån de kommer.

Vad jag vill påstå är atf det i det arbete som nu pågår görs en bedömning inför nästa års programplan. Att ta det till intäkt, som Sonja Rembo gör, för att det inte blir några kustrobotar, några helikoptrar eller en del annat leder till att debatten blir omöjlig att föra. Låt oss fatta ett beslut som rör dagens försvarsbeslut! Till nästa år får vi se vad ÖB har räknat fram, och då vet vi vad som kart förverkligas av detta beslut. Därför vill jag än en gång ta avstånd från de tidnirtgsartiklar där det talas om crt urholkuirtg och om att det beslut som riksdagert sertare skall fatta inte kan gertomföras.

Anf. 78 KERSTIN EKMAN (fp) replik:

Herr talman! Jag kan irtstämma i det som Olle Göransson sade vad gäller fidningsartiklarna. Jag tycker atf vi skall hålla oss fill det som kommer atf ske i verkligheten och inte till def som står i fidningarna, mer eller mindre initierat och misstolkat.

Jag hälsar naturiigtvis med fillfredsställelse att moderaterna i Västsverige nu har anslutit sig till kampen för ett starkare försvar av den landsdelen -det tog lång tid. Jag skulle ha varit ännu gladare om de hade varit litet mer

109

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

realistiska i sin syn på de förstärknirtgar som är möjliga och riktiga. Det rtya ytsfridsfartyget är viktigt och är en sådan förstärknirtg.

Jag frågade tidigare i debatten Carl Bildt, med anledning av att moderaterna har anslutit sig till tankert i tal men irtte anslagit några pengar i sitt bud, varför' man inte har gått så långt. Tycker man inte att dertna typ av nyanskaffnirtg är viktig? Jag artser att dert är oerhört viktig, just-för Göteborgs- och västkustförsvaret.

110

Anf. 79 SONJA REMBO (m) replik:

Herr talman! Kerstin Ekman och Olle Göranssort tar avstårtd från tidningsartiklarrta, och det må de göra. Jag kart självfallet irtte bedöma hur riktiga artiklarna är, och det kan inte heller någon annart göra - framtidert kommer att visa hur korrekta uppgifterna är. Vi vet av erfarenhet att försvaret har mycket stora problem att klara förväntrtirtgarrta irtom de ramar som ställs till förfogartde. Det firtrts alltså orsak att misstärtka att def ligger ert hel del i dessa artiklar och skriverier,

Kerstin Ekman fortsätter aft ge en felaktig bild av moderaternas agerande i det förgårtgrta när det gäller Västsveriges försvar. Det är möjligt att gå fillbaka i riksdagens protokoll för att fastställa att hennes bild är felaktig. ■

Jag skulle vilja fråga Kerstin Ekman, om hon nu är så angelägen om atf snabbt få fram ytstridsfartyg för marinen, varför hon inte stöder moderaternas krav på ytterligare fyra kustkorvetter och kravet på att upprätta ytterligare en ubåtsskyddsstyrka, så att ubåtar kau jagas på mer ärt ett ställe i, särtder, Dagcrts situatiort är helt absurd, och vi kommer aft få dras med dert över sekelskiftet.

Andre vice talmannen anmälde att Kerstin Ekman anhållit att till protokollet få anteckrtat atf hort irtte ägde rätt fill ytterligare replik.

7 § På förslag av artdre vice talmartrtCrt medgav kammarert att de ärcrtdcrt
som hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde skulle
företas till avgörande i ett sammanhang i början av morgortdagens arbets
plenum, '

8 § Kammaren beslöt kl, 17,52 att ajournera förhandlirtgarna till kl,. 19,00 för middagsuppehåll.

9 § Förhartdlingarna återupptogs kl, 19,00 uuder ledning av tredje vice talmannen.

10 § Totalförsvarets fortsatta utveckling

(forts, försvarsutskottets betänkartde 11)

Anf. 80 ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c):

Herr talman! Ingen kedja är starkare än sirt svagaste länk. Detta gäller i hög grad försvarsfrågor. Den svaga lärtken kan vara en väg, som är så dålig att fordonen sjunker, eller en nedlagd järnvägsbit eller en bro som brakar ihop. Transporter av märtniskor och gods har ökat hurtdrafalt sedart andra världskriget. Vår sårbarhet på transportområdet har alltså ökat hundrafalf. För att möta detta faktum måste det bl. a. till ert bra samordning mellan vägverket och SJ resp. försvaret. Det sekundära vägnätet måste hållas i stårtd redan under fredstid om def skall kunna fylla sin funktion i kristider.

Samhället kan inte fortsätta aft vältra över alltmer av vägkostnader på enskilda åretruntboende ute i glesbygderna och sedan tro att dessa vägar fyller den standard som behövs för krigsfordon.

Jag satt i transportrådet rtär majoritetert föreslog rtedläggning av person-trafikcrt på mer än 100 mil järnväg. Det som förvårtade mig mycket var det ointresse som militära myndigheter visade för dessa nedläggningar. Vid en direkt fråga till dem svarades det att vi håller på atf utarbeta en krigsjärnvägs-plart. Eftersom detta föreföll mig rtågot sent kräver centern i sin mofion Föl27 att regerirtgert skyrtdsamt ser över samordrtingcrt mellan civila och. militära intressert vad gäller trafiksvaga bandelar. Detta är desto viktigare som godstrafiken på 19 godsbanor just lagts ned eller skall till aft läggas ned. Jag kan infe tänka mig att detta inte får kortsekvcrtser ävcrt för militära myrtdigheter.

Certtern har är efter år föreslagit att hela inlandsbartart skall ingå i riksnätet. Denrta bartäär ert nödvändig transportled i vårt nordliga inland och kart i en krigssituation ha avgörande betydelse för att hålla samman landet. Regeringen vill anslå medel till ert begränsad upprustning av bandelcrt Jokkmokk-Arvidsjaur för att tillgodose totalförsvarets behov. Vårt förslag irtrtebar att hela irtlartdsbartarts fortbestårtd måste garartteras, inte minst av totalförsvarsskäl.

Majoriteten av trafikutskottet öch försvarsutskottet vill ge transportrådet 10 milj. kr. till uppgifter inom den civila delen av totalförsvaret. Eftersom centerrt vill avskaffa transportrådet anser vi att länsstyrelsernas försvarsenheter skall få dessa 10 milj. kr. till sitt arbete för totalförsvaret.

Socialdemokrater och folkpartister räkrtar kallt med crt större krisimport. Detta gör mart samtidigt som dert svcrtska handelsflottans kapacitet, mätt i dödviktston, har minskat med ca 80 % sedan 1975. Bara uuder det första kvartalet i år, medau vi värttat på den sjöfartspolitiska propositionert, har arttalef fartyg minskat med 11 eller med 0,10 miljoner dödviktston. Jag vill fråga socialdemokrater och folkpartister; Hur artser rti att vi skall kuuna klara en ökad krisimport? Hur kan ni socialdemokrater föreslå crt ökad krisimfiorf och sedan inte lägga fram den sjöfartspolitiska proposition som skulle ha kommit i maj? Har ni några förslag som snabbt skulle öka det svenska tonnaget så att ni kan ta hem def rti räknar med att ta hem?

När det gäller televerkets nya AXE-växlar vill jag peka på att man irtte har tagit härtsyn till möjligheten att larma folk. AXE-systemet medger infe alarmering med telefonsignaler. Men änrtu har irtte detta sysfem byggts ut

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987 .

Totalförsvarets fortsatta utveckling

111

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

över hela landet. Stora områden, framför allt glesbygdskommuner, har fortfarande kvar de gamla växlarna. Därför anser jag att man bör undersöka möjligheten att bygga in ett alarmeringssystem innan man fortsätter utbyggnaden av AXE-systemet. Till er som inte vill detta vill jag ställa frågan: Hur anser ni att mart skall larma märtrtiskor utartför storsfäderna? Vi skulle kanske kunna ringa i kyrkklockorna, men de drivs med el. Så vad gör vi?

I ett jordbrukslän som Östergötland vet man att livsmedelsindustrirt är ytterst sårbar, speciellt vad gäller elavbrott. Utan ström stannar mjölkmaskiner, vattcrtpumpar, fläktarna i djurstallar, spannmålstorkar och hötorkar. I Östergötland finrts ca 180 reservaggregat fill ca 2 500 mjölk-, svin- och äggproducenter. Läget är minst lika dåligt i andra lärt. Def är helt nödvändigt atf staten far ett större ansvar för denna bit av svensk sårbarhet.

Jag vill fråga socialdemokraternas talesman hur han ser på den här aspekten av vår sårbarhet.

Den samordnade skärgårdspolitik som centern krävt i flera år hade varit en mycket viktig del av försvarsbeslutet. Försvaret av utarmade skärgårdar och tomma kuster kommer att bli dyrt för det svenska totalförsvaret när man i efterhand skall betala notan.

Tommy Franzén och Wiggo Komstedt vill ha kvar kustbevaknirtgen under tullverket. Åke Gustavsson tror att det blir bra med en ny myndighet urtder försvaret. Efter att år efter år ha sett hur tullverket hanterar kustbevakningen är vi inom centern inte beredda att låta kustbevakningen ligga kvar under tullverket. Vi anser, som Gunhild Bolander har sagt, att kustbevakningen bör bli en fristående, civil organisatiort, som med kuuskaper, förrtuft och lokalkärtrtedom kan verka i de glest befolkade skärgårdsområdena.

Det som är oroande är att Åke Gustavsson bara talat om rationaliseringsmöjligheter i den svcrtska skärgården. Enligt min uppfattning finns inga sådana möjligheter kvar. Vad det gäller är hur vi skall kunna bevara de arbetsplatser som fortfarande finrtS.

Centerpartiet vill bygga ett decentraliserat samhälle. Def innebär att vi vill förstärka den lokala försörjningen i landets olika delar. Vi vill utveckla småföretagsamheten och bevara hantverkskurtnandet. Vår politik syftar till bättre hushållning och därmed lägre resursförbrukning. Centerpartiet accepterar inte koncenfrafiortcrt av befolkrting, näringsliv och samhällelig service. Den snabba avfolkningen av stora områden innebär att Sverige blir svårare att försvara. Det år för mig ofattbart att partier som vill satsa ca 25 miljarder på försvaret infe kan stödja förslag som skulle göra Sverige som helhet mindre sårbart.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservatiort nr 23.

112

Anf. 81 ROLAND BRÄNNSTRÖM (s) replik:

Herr talman! Jag tänker bara kommentera en enda del av Anna Wohlin-Anderssons anförande, nämligen den om jordbrukets sårbarhet. Min kommentar är den att det på samma sätt som man irtom övriga branscher där man har ansvar för en verksamhet i fred också är rimligt att jordbrukets aktivt verksamma har ansvaret för verksamheten inte bara i fred utan också i kris och krig. Det innebär att det tillkommer brukarna själva atf när det gäller verksamhet som baseras på elenergi långsiktigt planera för den utrustning som behövs. Def är fullt möjligt att genom hjälpaggregat klara elförsörjningen. Det är infe fråga om några oöverkomliga investeringar jämfört med dem

som krävs bl. a. för jordbrukets storleksrationalisering. Det är ganska självklart aft samma regler skall gälla för denna bransch som för alla andra näringar i vårt land.

Anf. 82 ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c) replik:

Herr talman! Det kan inte vara rimligt att en näring som i dag är så skuldtyngd och har det så oerhört arbetsamt även skall stå för kostnaderna för att producera vid elavbrott. Ett reservkraffverk för en gård kostar i runda fal 25 000-30 000 kr. Det är infe def första ert skuldfyugd bonde investerar i. Börtderna själva kommer förmodligen aldrig att lida av livsmedelsbrist. Att mjölka en ko för hand gär. Men att investera i reservaggregat för att kunna mjölka alla kor - där tycker jag att samhället bör komma in och hjälpa till.

Vi har i vår motion föreslagit ett 25-proccntigt bidrag från staten. Det borde vara rimligt när det gäller att säkersfälla livsmedelsförsörjrtingen för alla människor i landet.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Anf. 83 ROLAND BRÄNNSTRÖM (s) replik:

Herr talman! Det torde ända vara rimligt att jordbruket på samma sätt som andra bär denna börda. Jag ser inte att den skulle vara större för den branschert än för någon anrtart brartsch. Dessutom är elförsörjuingcn redart i fredstid avgörartde för om detta jordbruk fungerar eller ej.

Ett strömavbrott i fred är förmodligen kostsammare för jordbrukaren, med driftsborffall och svårigheter att avsätta en dålig produkt. En investering i ett eget aggregat för atf försörja sig vid ett eventuellt strömavbrott skulle kanske ganska snart betala sig redan i fredstid. Det kan inte vara orimligt atf samma grundsyrt skall gälla för dertna brartsch som för alla andra branscher som är verksamma och har ansvar för totalförsvarets försörjning inom olika verksamheter.

Anf. 84 ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c) replik;

Herr talman! Det kart infe vara rimligt att lägga ansvaret för aft försörja alla Sveriges invånare med mat på 4 % av Sveriges befolkning, även om det blir krig eller kris med påföljande långa elavbrott. Jag anser det helt orimligt att näringen själv skall betala det. Samhället skall ställa upp med ett visst bidrag. Jag har inte sagt att samhället skall ta hela stöten. Det är inte heller rimligt. Låt oss säga en fördelnirtg 25:75. Statert betalar 25 % av kostnaderna och bonden 75 %. Det tycker jag skulle vara rimligt.

Tredje vice talmannen anmälde att Rolartd Brärtnström anhållit att till protokollet få anteckrtat att hart irtte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 85 EVERT SVENSSON (s):

Herr falman! Jag skulle för egen del gärna ha sett att försvarsbeslutet legat på en lägre ekonomisk nivå, men jag godtar naturligtvis den överenskommelse som har gjorts mellan socialdemokraterna och folkparfiet. Om alla partier i denna riksdag skulle ha varit eniga om beslutet hade nivån med nödvändighet också blivit högre. En tillräckligt stark majoritet står bakom det beslut som nu kommer att fattås. Det innebär också att vi ansluter oss till idén om att

113

8 Riksdagensproiokoll 1986/87:133

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalföi-svarets fortsatta utveckling

114

en bred uppslutning kring vår säkerhetspolifik är örtskvärd.

Säkerhetspölifikcrts första frorttlinje går vid vår utrikespolitik. Def har sagts tidigare och bör återupprepas. Försvarspolitiken bör underordnas, samordnas och stödja utrikespolitikens mål om alliansfrihet i fred som syftar till neutralitet i krig.

En fråga som tydligen lätt kommer i bakgrunden är de civila delarna av totalförsvaret. Vi har nyss hört en diskussion om de frågorna på ett speciellt fält.

Alla vet att ett moderrtt krig i mycket högre grad ärt förr drabbar civilbcfolkningcrt. En beredskap för befolknirtgsskyddet måste därför plarteras. Här är flera frågor aktuella, herr talman, bl. a. den ekonomiska beredskapen och civilförsvaret.

Överstyrelsen för civil beredskap skall ägna frågan om befolkningsskyddet större uppmärksamhet, står det i utskottsbetänkartdet. Maj-Lis Lööw och jag har tagit upp denrta fråga i motiort Föl20 och begärt ert parlamerttarisk medverkan i planeringen av en rty skyddsrumspolifik. Jag lämnar frågan eftersom Maj-Lis Lööw har begärt ordet och kommer att fa upp detta senare.

1 detta sammanhang vill jag ta upp en fråga som vi i socialutskottet har haft särskild anledrtirtg atf syssla med under åtskillig fid - nämligen hälso- och sjukvårdens ställning i krig. Trots aft frågan lyftes fram i 1982 års försvarsbeslut, där det hette att den var den svagaste lärtkert i totalförsvaret, har egerttligen inte mycket hänt sedan dess. Def som har hänt, har hänt alldeles för sent. Det senaste avtalet med landstirtget skrevs under i mars 1987 - bara för ett par månader sedart.

Någon har uttryckt det så att om vi skulle ha råkat i krig, hade vi inte kunnat ta händ om de sårade soldaterna. Det är naturligtvis ett helt oacceptabelt förhållande. Försvaret har emellerfid sin bestämda ledning, medan hälso- och sjukvårdeu irtte har haft def. Det har därför varit lättare att få fram kulor som dödar och skadar än att få fram personal, operationssalar, läkemedel, transporter och förbandsmaferial som behövs i krigssituationer.

Försvarsutrednirtgen, regeringen med statsrådet Bengt Lindqvist och försvarsutskottet har nu ordentligt uppmärksammat det vi har påpekat från socialutskottet. Socialutskottet sade att en kraffig förstärknirtg av uthållighetcrt och kapacitetcrt för den civila hälso- och sjukvården i krig nu måste komma till stånd. Anslaget kommer nu, som vi har sett, att fördubblas under nästa femårsperiod.

Omedelbara åtgärder måste nu vidtas för att förbättra skyddet. Regeringen har inrättat en särskild beredskapsdelegation. Det är dessutom vikfigt atf ledningen och ansvarsfördelrtingen för hälso- och sjukvården i krig blir klarlagd.

Konsfifutiortsufskotfet har också uppmärksammat frågan i en stor utfrågning. Jag vill då särskilt uppmärksamma ledamoten Gunnar Biörck i Värmdö, som har ägnat stort irttresse åt hälso- och sjukvårdeus organisation och irtrtehåll. Jag vill gärrta nämna hans intresse och den omsorg han har visat eftersom det tydligen är hans sista riksmöte. Han lämnar riksdagert vid vårsessiortcns utgång.

Socialutskottet har i sitt yttrande tillstyrkt ett tillägg till socialtjänstlagen om socialfjänsfcrts furtktioner och regeringens ledning - även i detta fall i härtdelse av krig, kris eller krigsfara.

Herr talman! Vi får således en kraftig och nödvändig upprustning på det här området. Vi får hoppas att vi aldrig får något krig, mcrt om def skulle komma får vi hoppas att vi har en ordentlig beredskap.

Herr talman! Till slut vill jag notera rtågra artdra förhållartdert i sambartd med försvaret. Det gäller först civilmotstårtdet, som irtte tas upp i dag. Jag vill bara konstatera att regeringen nu- har tillsatt en ledningsgrupp för ett kompletterande civilmotstånd. Det kart visa sig vara mycket betydelsefullt i framtiden, och det är bra att arbetet nu har kommit i gång på allvar efter en lång förberedelsetid. Särskilt vi inom Broderskapsrörelsen har haft ett stort intresse i denna fråga.

Ert anrtart fråga gäller ett krav på utredning om vapenfri tjänstgöring inom totalförsvarets ram. Jag har tagit upp den frågan i motion Fö518. Den kommer upp till behandling i höst. Jag hoppas atf den skall vinna bifall. Jag önskar rtu en större generositet och litet mera pragmatik rtär det gäller dert här frågan.

Herr talman! Åtskilligt skulle vara att säga om. vapenprodukfiou i allmärthet och vapenexport i synnerhet. Den frågart får dock anstå för min del här i dag. Låt mig bara i anslutning till beslutet om försvaret och säkerhetspolitiken säga att det är betänkligt, för att inte säga utomordentligt anmärkningsvärt och farligt, för Sveriges säkerhetspolifik och fredssträvanden när ett stort företag genom sin vapertexport direkt saboterar - jag tror att def ordet kan anvärtdas - vår utrikespolitik. Mitt urtder det att vår framlidrte statsminister medlade på FN:s uppdrag mellan två länder i Mellanöstern levererade tydligen Bofors krut i stora mängder till en av de stridartde parterna. Det är häpnadsväckande och naturligtvis utomordentligt allvarligt.

Herr talman! Med det sagda yrkar jag bifall till utskoftsmajorifeterts förslag.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Anf. 86 RALF LINDSTRÖM (s):

Herr falman! Jag skall drista mig till att ta några minuter av kammarens fid i anspråk för att redovisa befarade följder vid Kariskronavarvet när besluten genom nu behartdlade betärtkartde skall gcrtomföras.

Riksdagen uttalade 1980 att Kariskronavarvet med sin marina inriktning har begränsade möjligheter aft påverka sin försäljrtirtgsvolym gcrtom egrta irtsatser. Därför fastslog riksdagen att regeringen har ett särskilt ansvar för Karlskronavarvets framtid.

1983 uttalade riksdagen, då på förslag av näringsutskottet, att det som riksdagen uttalade 1980 borde stå fast.

Den 9 april i år uttalade irtdustrimirtisterrt Thage G. Petcrsou här i riksdagert att han utgick ifrån att berörda försvarsmyrtdigheter och Karlskrortavarvet gemensamt ansträrtgde sig för att minimera de negativa effekterna av den mirtskade beläggrtingen på varvet.

Herr talman! Jag kan försäkra att varvets lednirtg tillsammarts med de olika fackcrt har gjort allt man kunnat och gör allt vad mart kan för att klara beläggningen och säkra sysselsättnirtgert vid företaget. Ansfrängnirtgarna har, trots en otroligt hård marknad, varit framgångsrika. Exportorder har tagits hem med goda resultat. Tyvärr har emellerfid dessa order inte varit tillräckligt stora för aft säkerställa sysselsättnirtgert.

115

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

116

Vad jag däremot irtte kan vitsorda är att några positiva insatser från försvarsmyndigheterrta gjorts. Deras irtriktning verkar i stället ha gällt indragrting vid Karlskronavarvet och utbyggnad vid Muskö i Stockholm. Därtill kommer nu prioriteringarna i försvarsutskottets betänkande, som indikerar stora neddragningar vid Karlskronavarvet.

Nu vore det egentligen, herr talman, på sin plats med en lårtg uppräkning av orsakerna till att just Karlskrona kommun har sysselsättningsproblem. Men jag skall bespara kammarert det. Dessa problem är väl kärtda och mänga gånger redovisade även i denrta kammare. Lät mig bara peka på varför våra problem är så speciella.

I motsats till alla övriga residcrtsstäder, där dcrt statliga sysselsättningen expanderar, lider Karlskrona under ert ständigt pågående sysselsätfnirtgsin-dragrting på det statliga området - stora och små irtdragningar. Lyckas kommurtcrt med ert satsrting på sysselsättnirtgert, rtcufraliscras den ofta med bred marginal av statliga indragrtingar. Ibland är det svårt att vara optimistisk, trots atf regeringens s. k. Blekingepaket höjde stämrtingslägef och optimismen flera grader i vår kommuu och förrestcrt i hela lärtct.

Som avslufrting vill jag uttrycka en stilla förhoppning om att regering och riksdag aktivt skall medverka i arbetet för att sysselsättningen vid Karlskronavarvet säkras. Dessutom råder det inga som helst tvivel om att en ytterligare regionalpolitisk satsning i kommunen är nödvändig.

Anf. 87 MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr falman! Jag har anmält mig fill debatten för att tala om befolkningsskyddet, men först vill jag passa på tillfället att säga några ord som berör den process som föregår de femåriga försvarsbesluten.

Det är utomordentligt viktigt att försvarsbesluten fattas mot bakgrund av en grurtdlig bedömning av det säkerhetspolitiska läget. Därför har också de senaste försvarsutredningarna börjat med ett speciellt säkerhetspolitiskt betänkande. Mert om inte den arbetsuppgiften är klart definierad frårt början och om den säkerhetspolitiska bedömningen skall göras under stark tidspress och dessutom av en kommitté som i första hand är sammansatt för atf utreda anslagsfördelrtingen inom försvaret, då kan det bli som det blev dcrt här gårtgert.

Dert breda enigheten kring försvarskommitténs säkerhetspolifiska delbetänkande har understrukifs mänga gånger under debatten, men dcrt crtighc-tcrt gäller ertligt mirt mertirtg crt gartska srtäv säkerhetspolitisk syrt, först och främst präglad av det försvarspolitiska tärtkartdet, irtte av ert bred syrt där utrikespolitiken i alla dess delar vägts in. Det gäller ju atf måla hela den aktuella säkerhetspolitiska bildeu, och då också Sveriges plats i dcrt.

I remissomgången efter försvarskommitténs säkerhetspolitiska delbetänkande framförde vi från det socialdemokratiska kvinnoförburtdet förslaget att man skulle låta nästa försvarsbeslut föregås av en speciell säkerhetspolitisk utredrtirtg med crt delvis annan sammansättning än den utredning som senare skall fördela pengarna inom totalförsvarets olika grenar. Ett visst personsamband skall naturligtvis finnas, men det kan knappast vara så att alla våra bästa försvarsutredare rtödvärtdigtvis också är våra bästa säkerhetspolitiska bedömare.

Herr talman! Jag har velat återupprepa det här kravet också i denrta debatt, eftersom jag har rtoterat aft def i betärtkandet även talas om arbetsformerrta inför ett nytt försvarsbeslut.

Som jag sade inledningsvis har jag anmält mig för aft tala om befolkningsskyddet. Det hör visserligen infe till god ton i det polifiska arbetet aft ta fill orda i debatter som har dragit lårtgt ut på tiden, om man hör till dem som har fått sina motioner tillstyrkta. Men jag tycker att det är viktigt att också befolkrtirtgsskyddet får sirt beskärda del av debatten. De civila delarna av totalförsvaret kommer ofta i skymundart i diskussionerna kring ett försvarsbeslut. Nu har åtminstone försörjnirtgsberedskapen diskuterats ganska ingåertde i dag, och när det gäller befolkningsskyddet har också sjukvården i krig berörts av Evert Svensson och hemskyddsorganisafionen av Åke Gustavsson. Beträffande dessa två viktiga delar av befolkningsskyddet kan vi konstatera att ekonomiska förstärkningar finns med i dagens beslut, och det är utomordentligt fillfredsställande.

I fråga om skyddsrummen är situatiortCrt däremot rtågot mer förbryllartde. Dcrt som händelsevis har satt sig på åhörarläktaren för atf av dagens debatt eller av det betärtkartde vi diskuterar försöka fa reda på hur skyddsrumsbyggändet skall bli under de närmaste fem åren och vad det skall kosta blir inte särskilt mycket klokare. Faktum är att det inte finns något förslag till.beslut i dag, utan bara en tänkt ram.

Saken är ju den att försvarskommittén sade att det är oacceptabelt att det med dagcrts artslagstilldelning och med.dert nuvarande inriktnirtgert av skyddsrumsbyggartdet skulle komma att ta 20-30 år att bygga ifatt bristerna. Slutsatsen blev att det inte hjälper med mer pengar - vi måste få en helt ny inriktning på skyddsrumspolitiken, nya riskbedömningar osv. Försvarskommittén föreslog att man först skulle göra ett antal studier. Propositionen bygger på detta synsätt, och uppgörelsen mellan socialdemokraterna och folkpartiet har anammat detta syrtsätt. Man säger sig kunna förutspå att man gcrtom en ny inriktning på skyddsrumspolitiken nog skulle kunna spara 750 milj. kr. från nuvarande nivå. ÖCB säger att man måste få behålla 600 av dessa miljoner; artnars blir det ebb i kassan och nya bristområdén i slutet av försvarsperiodcrt. Certterrt anser aft skyddsrumsbyggandet kan räddas med 100 milj. kr. utöver vad som anslås ertligt uppgörclscrt mellart socialdémokraterrta och folkpartiet. Moderaterna ansluter sig till förslaget i propositionen men har lagt in en brasklapp om mer pengar, om de artvisade infe räcker. Vpk vill, efter vad jag har förstått av debatten här, inte alls delta i den här gissningsleken.

Själv tycker jag att det finns fler skäl att ordentligt se över skyddsrumsbyggartdet ärt dem som redovisats av försvarskommittén. Jag har i motionen nämnt ändrade boendemörtster t, ex. Nu skall ÖCB och räddningsverket göra ett antal studier för att få fram underlag för deurta rtya skyddsrumspolitik,

Evert Svertssort och jag har alltså fått gehör för vår önskan att slutsatserna av dessa studier skall få en parlamentarisk förankring, vilket jag tror är utomordentligt viktigt för tilltron fill den framtida skyddsrumspolitiken.

Tillräckligt med skyddsrum är något som vi måste kuuna visa svenska folket atf vi klarar, om vi skall få stöd för resten av försvarspolitiken. Jag har

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta UtveckUng

117

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

av debatten sedart försvarskommittén lade fram sitt betänkartde förstått hur utomorderttligt stor psykologisk betydelse ert skyddsrumspolitik som har trovärdighet hos civilbefolkningen har för tilltron till vårt totalförsvar.

Först när myndigheternas studier och parlamentarikerrtas slutsatser är klara kart mart veta vad det verkligert kostar att bygga tillräckligt med skyddsrum, och det var värdefullt att rtotera att Rolartd Brärtrtström sade att hart inte utesluter att det i senare delert av beslutspcrioden kan bli nödvändigt att tillföra ytterligare medel.

Man kan, herr talman, tycka att det utredande som vi nu beslutar om borde ha utförts av försvarskommittén, så att vi i dag hade haft bättre möjligheter att beräkna kostnaderna och redan nu hade kunnat lägga fast en ambitiortsrti-vå när det gäller skyddsrumsbyggandet. Men som vi konstaterar i motionen finns det också klara fördelar med att lyfta ut denrta fråga, diskutera och besluta mellart försvarsbeslufcrt, inte minst mot bakgrund av vad jag förutsade, att civilförsvaret ofta kommer i skuggan av kulor och kanortcr rtär vi skall diskutera försvarsfrågorna. Därför tycker jag att det i detta avseende är ett utomordentligt positivt betärtkande som vi i dag skall gå till beslut om, och jag ber atf få yrka bifall till utskottets hemsfällan.

I detta anförande instämde Evert Svenssort (s).

118

Anf. 88 IVAR FRANZÉN (c):

Herr talmart! Ett starkt totalförsvar måste som grund ha goda möjligheter att i en krigssituatiort klara livsmedels- och ertcrgiförsörjningen. Trovärdigheten i vår försvarsförmåga beror i hög grad på detta.

Utskottsmajoritetens förslag har i detta avseende uppeubara brister, och det är inte överord att påstå att vår energiförsörjning genom majoritetens förslag försämras.

Lagerhållningcrt av importerat brärtsle mirtskas väsentligt utan atf några konkreta åtgärder vidtas för att öka användningen av inhemska bränslcrt, och rtågra stimulartsåtgärder för att främja effektivare crtcrgiartvärtdrtirtg finns inte kvar.

Dagssituationen är i stället den, atf vi håller på att få en naturgasintroduk-tion under sådana former att den i första hand konkurrerar med inhemska bränslcrt i stället för aft ersätta olja och kol. Det firtrts alltså ert uppcrtbar risk att vårt importberoende kommer atf öka. Så länge som det endast firtns en enda lednirtg för import av gas är gascrts sårbarhet mycket stor.

De många möjligheter som finns att i samband med förnyelsert av vårt Crtcrgisystem övergå till ett mer decentraliserat och robust energisystem tas inte till vara. Centralisering och storskalighet dominerar fortfarande majoritetens uppfattning om det framtida energisystemet.

Vi i certtern har kortkret och ertvist hävdat att grurtdcrt för en god energiberedskap är ett decerttraliserat crtcrgisystem, i huvudsak baserat på förrtybar och inhemsk energi samt ert optimal crtcrgihushållrtirtg. Genom ett fullföljande av centerns energipolitik skulle de föreslagna neddragningarrta av oljelagren vara möjliga utan en försämrirtg av beredskapcrt.

Centern har i olika sammanhang framhållit det stora beredskapsvärdet i att uppföra en fullskaleanläggning för produktion av drivmedelsetanol, baserad

på i första hand vete. Ingen har motsagt detta, men att övergå till handling och göra den producerade etauolcrt skattefri, det har irtte riksdagsmajoriteten orkat med.

Herr falman! Föratt spara kammarens tid skall jag avstå från att redovisa den långa rad av exempel söm finns på hur majoritetsförslagen försvagar grundert för en god energiberedskap och irtskränka mig till att yrka bifall till centerrts reservatiort 21 i det nu behandlade betänkartdet.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Anf. 89 LAHJA EXNER (s);

Herr talman! Det försvarspolitiska beslut som vi nu debatterar har naturligtvis vuxit fram steg för steg. Det berör varje människa i vårt avlånga land, och det berör, eller borde beröra, alla .samhällets olika furtktiortcr.

Jag har vid studier av försvarspropositiouen, tillsammans med människor som har att förse oss med kläder och skor, upplevt att dessa frågor inte har fått den behandling som försörjningen av kläder och skor till befolkningen kräver. Detta har resulterat i motion 1986/87;Föl58, som också har undertecknats av ett antal kolleger från bygder som berörs av teko- och skofillverknirtg.

Jag går nu rakt på sak och kommenterar utskottets skrivningar med anledning av dert motiort som har urtderteckrtats av oss.

Vi måste tydligen acceptera resonemanget att mart irtte aförsvarspolitiska skäl kan särbehandla teko i vad gäller längden på beredskapstiden. Vi är dock förvånade över att utskottet irtte har fatfat resortcmartget om vad förlustert av yrkeskuuskap kart innebära för försörjningsberedskapcrt på lårtg sikt.

När det gäller buffertlagersystemet ligger det rtaturligtvis ert hel del i att tillverkarna måste skärpa sig i sina korttakter med upphartdlarrta, mert som vi så många gånger sagt; Finns kompetensen, den verkliga kompetensert, att bedöma artdra saker än priset bara på ett håll? Jag menar alltså kompetensert hos uppköparna vid den enskilda myndigheten.

På uppdrag av textilrådet har SIFO alldeles nyligert ställt följande fråga till allmänhetert: "När staten köper uniformer fill det svenska försvaret eller poliscrt, tycker du då att de skall köpa svensktillverkat endast om det är lika billigt som i utlandet ELLER skall de köpa svensktillverkat även om det är dyrare än det som tillverkas i utlandet?"

Svaren på denrta fråga blev; Svcrtsktillverkaf ertdast om lika billigt -17 %, svcrtskfillverkat ävert om det är dyrare-77 %, tveksam eller vet ej -6 %.

Urtdersökningen visar att en klar majoritet av alla tillfrågade, 77 %, anser att det svenska försvaret och polisen bör köpa svensktillverkade uniformer, ävert om de skulle vara dyrare ärt sådarta som tillverkas i utlandet.

Faktum är att svensk textilindustri svarat för en lårtgtgåertde produktut-vecklirtg av urtiformsvävar för att möta nya och tekniskt högt ställda krav. Inom konfektionsindustrin finns ett antal företag med både kapacitet och kunnande för leverans av komfort och kvalitet i uniformsrtischen. Man kan gott säga att svensk tekoindustri med alla närhetsfördelar står väl rustad inför framtida svenska uniformsbehov. Detsamma gäller också sjukvårdstexfilier, men det är .självfallet så att dessa företag också bör bli mera aktiva i sin marknadsföring.

119

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Ändringar i beskattningen av bensin m. m.

Beträffande försörjningsberedskapssystemcf, som vi också tagit upp i vår mofion, finns anledning att slå fast aft detta stöd till en verkligt låg kostnad ger stort utbyte för hela textil- och konfektionsbranschen. Vi noterar att regeringen enligt närirtgsutskottet inte har någon avsikt aft dra bort detta stöd. Vi rtoterar också atf detta stöd enligt den avvikartde meningen i rtäringsutskottet från moderaterna och folkpartiet bör dras in.

Jag vill också citera några rader ur vår motion. Vi säger: Genom det s. k. försörjnirtgsbcredskapssfödet hos ÖCB pä ca 8 milj. kr. om året har skillnaden i pris mellart svensktillverkat och importerat kunnat täckas när stat, landstirtg och kommurter upphandlat fekoproduktcr och skodon. Därmed har order i storleksordningen 60—80 milj. kr. räddats till svensk indusfri. Främst har detta kommit sådana tillverkare till godo som framställt varor för sjukvårdens och militärens behov.

Till sist på dertrta punkt; Vi noterar att enligt ÖCB ryms inte detta stöd inom ramen. Def förefaller närmast löjligt om det inte skall finnas 8 miljoner, när kostnaden totalt är 40 milj. kr. på fem år.

Vi motionärer har även aktualiserat frågan om försörjningen av skor till befolkningen. I försvarspropositionen återfinns inget om att det är ett beredskapsinfresse atf i framtiden ha en svensk skoirtdustri kvar. Vi hävdar att det är artgeläget atf tillverkningen i skoindustriu upprätthålls så att maskiner och yrkeskunrtiga märtrtiskor också i framtidert finns för produktion i händelse av kris.

Utskottet förbigår denna fråga med total tystnad. Detta är anmärkningsvärt, för att inte säga oroande.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall fill motionen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

11 § Föredrogs skatteutskottets betänkande

1986/87:48 om ändringar i beskattningen av bcrtsirt m.m. 1986/87:139).

(prop.

Ändringar i beskattningen av bensin m. m.

120

Anf. 90 KARL BJÖRZEN (m);

Herr talman! I skafteutskottets betänkande nr 48 behandlas bl. a. frågan om vissa föreslagna skattehöjrtingar på olja och bensin avsedda atf finansiera totalförsvarets fortsatta utveckling, som ju har diskuterats hela dagen.

Man kan fråga sig om det är riktigt att ökade kostnader för Sveriges försvar skall betalas med höjningar av punktskatter på olja och bensirt, för def drabbar ju bara vissa grupper på ett sätt som kanske inte är helt rättvist. Att så har skett även denna gång kan delvis förklaras av att finartsieringsförslaget rörande försvarskostnaderna är uppdelat i olika bitar. Bl. a. är det kombinerat med en minskning av antalet tvångslager, vilket gör att oljebolagen har

kunnat åta sig att svälja vissa skattehöjningar utan att höja priserna. Därför har vi moderater också till en del anslutit oss fill finartsieringsförslaget. Men bara till ert del. Regeringsförslaget innebär nämligen ytterligare skattehöj-rtirtgar på olja och bensin, vilka inte ryms inom oljebolagens förpliktelser att infe höja priserna. Och den delen av skattehöjningarrta vill vi moderater infe vara med om. Vi anser att det innebär en kraftig överfinansiering av försvarskosfnadcrna under de närmaste åren och vill alltså bara acceptera en skattehöjning på olja med 30 kr. per kubikmeter och på bensin med 10 öre per liter. Det är alltså en höjrtirtg som ryms inom oljebolagens åtaganden att inte höja priset.

Särskilt höjningen av bensirtskattert är mycket känslig därför att den drabbar orättvist. Den drabbar extra hårt vissa grupper som folk i glesbygd, barnfamiljer och andra grupper som är beroende av bilen mer än andra.

Dessutom har det föreslagits i propositionert att bertsinskatfen skall höjas ytterligare därför att staten påstås ha fått ett skaftebortfall genom att svenska folket använt mer blyfri bensin än man hade räknat med i finansdepartementet.

Vi anser aft det är posifivt att utvecklingen har gått i den riktningen att vi har fått ökad användning av blyfri bensin. Det är bra inte minst av miljöskäl. Men det utgör culigt vår uppfattnirtg ingalunda något motiv för att höja bensirtskattert ytterligare.

I propositionen finns också punkter om andra motoralkoholer än metanol och etanol, som regeringert vill höja skatten på.

Vi moderater har i en särskild reservatiort tagit avstårtd frårt det och menar att remissbehandlingen av motoralkoholkommifténs betänkande borde avvaktas när det gäller alla motoralkoholer.

En tredjedel av propositionen i skattefrågan handlar om beskattningen av flygbensin. Där har de borgerliga partierna i flera år haft invändningar mot de regler som nu gäller. Inte minst moderata motionärer har varit flitigt i farten på det området.

Nu har regeringen insett att det inte är bra som det är och föreslagit en förärtdring, nämligen aft särskild flygbensin skall befrias från skatt.

Det förslaget tycker vi är en förändring fill det bättre, men det är infe riktigt bra. Det är nämligert så att i vissa flygbolag firtrts det motorer där mart kan anvärtda motorbensin, och det är särskilt en betalrtingssvag del inom allmänflyget som har sådarta plan. Regeringsförslaget innebär sammantaget en kostnadsökrting för de här flygarrta. Vi tycker att det vore bra om denna kostnadsökning kunde elimineras.

De tre borgerliga partierna har därför tillsammans reserverat sig för en lösning, som inrtebär dels ett återinförande av den generella avdragsrätt som tidigare fanns för bensin som anvärtds för drift av flygplart, dels aft riksdagen hos regeringen skall begära förslag med inriktningen aft skattefriheten fortsättningsvis skall omfatta all bensirt som säljs frän en flygdrivmedclsart-läggning pä en flygplats.

På grundval av detta, herr talman, vill jag yrka bifall till reservationerna nr 1, 4, 7, 9 och 10.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Ändringar i beskattningen av bensin m. m.

121

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Ändringar i beskattningen av bensin m. m.

122

Anf. 91 BRITTA BJELLE (fp):

Herr talmart! I skatteutskoftets betänkande 1986/87:48 behandlas regeringens proposifion 1986/87:139 om vissa skattehöjningar på olja och bensirt, Irtkomsterrta frårt den höjda olje- och bensinskatten skall användas för att finartsiera totalförsvarets fortsatta utveckling.

Den föreslagna höjningcrt inrtebär att skattcrt på olja ökar med 50 kr, per m, frårt 610 till 660 kr. per m. Sedart den 1 januari 1986 är bensinskatten differentierad, så att skatten på blyfri bcrtsin är 2:13 kr. per liter och skattcrt på blyad bensin 2:29 kr. per liter. Båda skatterna skall ertligt propositiorten höjas med 20 öre per liter.

Av propositionen om totalförsvarets fortsatta utveckling framgår att skattcrt på bensirt och olja skall höjas med 800 milj. kr. till följd av minskade tvångslager hos oljeförefagen. Dcrtna skatfehöjrting skall enligt en överenskommelse med oljeföretagen bäras av dessa och inte föranleda höjda priser i kortsumcrttlcdet. Skälet härför är atf dcrt mirtskade lagringsskyldighcfen har stor ekonomisk betydelse för de lagringsskyldiga. Denna överenskommelse medför atf genomslaget på konsumentpriserna får bli endast 20 kr. per m"* olja och 10 öre per liter bensin.

Eftersom de skattehöjningar som. jag nu har beskrivit är en del i försvarsuppgörelsen stödjer vi i folkpartiet proposifionen, sånär som på en mindre ändring beträffande bensinbcskattnirtgert.

Utöver dcrt skattehöjnirtg som föreslås på olja och bcrtsin i propositionen om totalförsvarets fortsatta utveckling föreslås rtu dessutom en höjrtirtg av skattcrt på bensin med 3 öre per liter för att kompcrtsera det inkomstbortfall som har uppkomriiif till följd av ökad försäljrtirtg av blyfri bcrtsirt. Vi i folkpartiet anser aft denna kompensatiort inte skall ske genom en höjnirtg av skatten med 3 öre på såväl blyfri som blyad bensin.

I stället föreslog vi under beredningert i utskottet att utskottet skulle fa ett initiativ som gick ut på att skaf teu på blyad bcrtsin höjdes med 4 öre och irtgen extra skatt fogs ut på den blyfria bensinen. På det sättet skulle skillnaden mellan bertsirtpriserna öka från 16 till 20 öre per liter. Detta skulle sfimulera till en snabbare övergång fill.den miljövänligare blyfria bensirtcrt, vilket i sirt tur är ett led i kampert mot luftföroreningar och försurning.

Utskottet har också tagit ett sådant inifiativ, och utskottet föreslår nu aft riksdagert beslutar höja skattcrt på blyad bensin med 4 öre.

I propositionen om totalförsvarets fortsatta utveckling anges ett totalt firtartsierirtgsbehov för försvaret på 1 640 milj. kr. i slutet av femårsperiodcrt. Firtansieringcrt skall bl. a. ske genom de skattehöjningar på olja och bensin som jag just har gått igenom. Här vill jag påminna om att det resursbehov som ligger till grund för försvarsproposifiortcrt bygger på dagerts penrtirtgvärde. Det betyder att man, mot slutet av perioden, kan förutse att kostnaderna kommer att uppgå fill högre belopp än som angivits i propositiorten. Mot bakgrund av vad jag har redogjort för framgår att vi i folkpartiet ställer oss bakom utskottet i de här frågorna.

Herr talmart! Den 1 januari 1984 ändrades avdragsreglerna för skaft på bensirt som används till drift av luftfartyg. Ändrirtgcrt irtnebar att den skattefrihet som tidigare gällt togs bort beträffande flygbensin som förbrukades för fritidsändamål eller andra privata ärtdamål. De nya reglerna innebar

att deklarationsgrartskrtingen försvårades. Det har uppstått tillämprtingspro-blem och gransknirtgcrt har blivit tidskrävartde.

För att komma fill rätta med detta har regeringen i en proposition föreslagit att rtuvarande avdragsrätt för skatt på bensirt som förbrukas i flygplart slopas. Vidare föreslås att ertdast flygbränsle av typ avgas i fortsättningen skall undantas från beskattning. Bensin av typ Mogas, som är billigare och i ökad omfattnirtg artvärtds i flygplan, undarttas inte från beskattning. Detta är en olycklig utveckling, tycker vi i folkpartiet, som gör att mängder av privatflygare får högre omkostnader för den verksamhet de bedriver, vilkert på flera olika sätt är bra ur samhällets synpurtkt. Därför yrkar vi bifall till reservationerna 9 och 10.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Ändringar i beskattningen av bensin m.m.

Anf. 92 TOMMY FRANZÉN (vpk);

Herr falman! Vi har haft en lång debatt om totalförsvaret i dag. Man kan väl också säga att det är som en följd av förslagcrt i den propositionen, för att finartsiera de ökade kostnaderna för totalförsvaret, som regeringen har lagt fram en proposition om att höja bensinskatten och den allmänna energiskatten på olja. Från vpk:s sida har vi infe funrtit anledning aft acceptera försvarspropositionen, och följaktligen har vi heller ingen anledning att acceptera de föreslagna skattehöjrtingarrta och utförsäljningert av bered-skapslagrert av olja och bcrtsin.

I samma proposition föreslår regeringen att man skall höja bcrtsirtskaftcrt. Mart vill därmed kompcrtsera det irtkomstbortfall som uppstått på grurtd av att fler och fler har gått över till atf artvärtda s. k. oblyad bcrtsin, som har én lägre skattesats än den blyade. För drygt ett år sedan lade regeringen fram den proposition som ledde till att detta infördes. Även den gången ville mart att vi skulle besluta aft fråu dert 1 juli i år öka skattcrt i båda fallcrt med 3 öre per liter. Vi sade den gången nej, och det blev även riksdagens beslut. Regeringert skulle få återkomma. Vad vi framför allt lade vikt vid den gången var att man också skulle väga irt miljöaspekter, dvs, de vinster i form av miljöförbättring som kommer till stånd genom att oblyad bensin används i stället för blyad. Det har regeringen inte gjort. Man har enbart talat om statsfinansiellt neutrala skäl, och ufifrån den utgångspurtkten firtrter vi heller ingen anledning att gå regeringen till mötes, utan yrkar avslag även på den bensirtskattehöjrtingen.

Vidare tas frågan om tillverkning av etanol av inhemska bränslcrt upp i betänkandet. Det aren gammal kär fråga för vänsterpartiet kommunisterna. Vi har i dessa sammanhartg yrkat att mart skall ta bort skattcrt på etanol framställd av inhemska bränslcrt. Vi har också reserverat oss till förmån för detta.

Vissa omläggningar i skattehänseertde föreslås i regeringens proposition beträffande flygbcrtsin. Det kvarstår ändock att vissa typer av flygbensin skall vara skaftebefriadc. Från vpk;s sida har vi aldrig fuurtit någon anledning till att man skall kunna färdas i flygplan med skattefri bensin, när man infe kan åka med skattefri bcrtsin på landsväg. Dessutom visar utvecklingen att flygbensin och flygbränsle i övrigt är en mycket stor orsak fill dert ökade miljöförsförirtgcrt. Vi firtner alltså inga skäl till att mart skall ha rtågon som helst skattebefrielse för flygbcrtsin. Vi avser också aft återkomma i senare

123

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Ändringar i beskattningen av bensin m. m.

sammanhartg om beskattrting av flygbränsle i övrigt.

Herr talman! Det föreligger en reservation frän certterpartiet angående beskattningen av gasol för motordrift. Vi tror för vår del att det loppet redan är kört. Men därest sä irtte är fallet vill vi ge gasolcrt crt möjlighet i framtidert, och vi kommer att rösta för reservafion 12.

Jag yrkar bifall till reservationerrta 3, 6, 8 och 11.

124

Anf. 93 SYLVIA LINDGREN (s):

Herr talmart! Det betänkande som vi nu behandlar inrtcfaftar inte mindre ärt tolv reservationer. Moderaterna, centerrt och vpk har t.ex. var för sig avgivit reservationer i fråga om förändring av den allmärtrta energiskatten för olja och bensin.

Utskottsmajoriteten föreslår också en vidgad differens mellan blyad och blyfri bensirt, detta för att sfimulera bilisterna till att i ännu större utsträckning använda den blyfria bensirtCrt. Det kärtns lite konstigt att vi inte fått full enighet i dessa så vikfiga frågor.

När det gäller skatten på olja och bensin biträder utskottet att den justeras i kortsekvens med vad som angetts i propositionen om totalförsvarets fortsatta utveckling, vilken tidigare i dag grundligt diskuterats. Def innebär när det gäller skatten på olja en höjning med 50 kr. per kubikmeter och när det gäller bensinskatten en höjning med 20 öre per liter.

30 kr. per kubikmeter av oljeskatfen och 10 öre per liter av bensinskatten skall dock inte beröra kortsumcrtfcrrta. Dertrta höjrting skall i stället enbart betalas av oljebolagen. Orsaken till detta är att oljebolagen inte behöver ha så stora beredskapslager längre, utan kan sälja ut en del av def som redan lagrats upp. Det är grunden till att denna del av skattehöjningen inte skall påverka konsumentpriserna.

Slå igcrtom på konsumentpriset får däremot återstående 20 kr. per kubikmeter olja samt kvarvarande 10 öre per liter bensirt - som också hänger samman med försvarsproposifiortcrt.

I regeringens proposifion nr 139 föreslås också ert ytterligare justering när det gäller bensin med 3 öre. Här vill dock majoriteten i utskottet göra en mindre men viktig justerirtg, nämligen att denna höjning endast skall avse den blyade bensirtCrt - mcrt då i stället med 4 öre. Därmed blir det också ert större differenticrirtg mellart blyad och blyfri bcrtsin - från 16 till 20 öre. Genom den extra ettöringcrt på den blyade bensirtCrt håller vi fast vid principen att skattedifferentierirtgert mellart de två bensinsorterrta inte heller i fortsättningen får lov aft försämra statsfinartserrta.

Utskottet säger också att regerirtgen måste ha sin uppmärksamhet riktad på den fortsatta utvecklingert av bcrtsinanvärtdrtingen och, när det behövs, lägga fram förslag till justeringar av skaftesatserna för att se fill aft de totala inkomsterna av bensinskatten inte minskar till följd av differentieringen. Självfallet är det positivt atf allt fler bilister anvärtder sig av det mirtdre miljöfarliga brärtslet, dvs. blyfri bensin.

Trafikfrågor är miljöfrågor i mycket hög grad. Det är ett samhällsansvar att verka för en bekämpning av de avgaser som förstör våra naturtillgångar, byggnader och inte minst den luff vi andas. Med den miljöakfivitet som vi har i dag tror jag att de flesta av de bilister som tankar blyfri bensin i sina bilar infe

gör det för att den är billig utan just för att bidra till att rädda miljön.

Vpk hävdar i en mofion atf man inte skall höja bensinskatten för närvarande, eftersom regeringert inte har redovisat några miljömässiga vinster när det gäller differentieringcrt av skattcrt för blyad och blyfri bensin. Självfallet skall vi slå vakt om miljön, men vi måste emellertid också slå vakt om statsfinanserna. Tänk på vad som annars skulle hända.

Herr talmart! Beträffartde bertsirtskatfcrt för andra motoralkoholer än metanol och etanol biträder utskottet propositionen, dvs. aft skaften för dessa höjs fill samma nivå som för normal bensin. I motoralkoholkommifténs slutbetänkartde uttalas def mycket klart att övergripande energipolitiska skäl talar för att den lägre beskattningen bör omfatta endast motoralkoholer som på sikt kan produceras av inhemska råvaror och som kan komma att utgöra realistiska alternativ som drivmedel. Man föreslår därför aft regeringen snarast skall lägga fram ett förslag till riksdagen om att den lägre beskattningen av motoralkoholer skall förbehållas etanol och metanol som har de egenskaper som framdeles skall omfattas av den i förhållande till bensin lägre skaften. Regeringen har genom propositionen nu lagt fram förslag i enlighet med motoralkoholkommitténs betänkartde i dertna del. Anledningen fill att man vill föreslå förändringar beträffande de andra motoralkoholerna redan nu är att t.ex. butanol i allt större utsträckning anvärtds för att späda ut bcrtsirt. Vissa oljebolag har redart satt detta i system. Och skulle detta omfatta all bensin som vi säljer i Sverige skulle det medföra ett skattebortfall på drygt 400 milj. kr. per år.

Herr talman! I propositionen föreslås också att skatten på bcrtsin och gasol som används för framställnirtg av stadsgas slopas. Denna skatt har varit oförändrad sedan dert 1 juli 1961 och är förhållandevis låg. Produktionert av stadsgas har minskat kraftigt, och nedläggning av stadsgasdriften planeras på ett flertal håll i landet. Några statsfinansiella skäl att behålla beskattningen i detta sammanhartg firtrts inte. Även här biträder alltså utskottet propositionen och föreslår att den nu omtalade skattcrt för bertsin och gasol som anvärtds för framställning av stadsgas slopas.

Herr talman! Skatten på gasol för motordrift uppgår sedan maj 1984 till 92 öre per liter. Enligt tidigare uttalade riktlinjer bör skatten på gasol för motordrift motsvara ca 60 % av skatten på bensin, om man beräknar skatten efter cnergiinrtchållet. Dessa riktlirtjer har numera frångåtts. Och med nuvarartde skattesatser motsvarar skatten på gasol för motordrift ca 50 % av skatten på icke blyfri bcrtsin. Om den av utskottet förordade höjnirtgen av bensirtskattert bifalls av riksdagert kommer skattcrt på gasol för motordrift atf motsvara ca 45 % av bertsinskatfen på icke blyfri bcrtsin. Därmed torde reservanten i dcrtna del ha blivit mer ärt väl tillgodosedd i vad avser relatiorterna mellan skattcrt på gasol för motordrift och.skattert på bensin.

Så, herr talman, vill jag säga något om flygbränslet. Här ställer sig utskottets majoritet bakom regeringens förslag om att skaften på flygbränsle - dvs. bränsle särskilt framställt för flygändamål - nu slopas. I konsekvens med detta tas avdragsräffen bort för skatt på bensin som förbrukats eller försålts för förbrukning i flygplan.

Vid tidigare behandling av frågart i skaftcufskoffet förutsatte utskottet aft regeringen noggrant uppmärksammade tillämpningen och verkningarna av

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Ändringar i beskattningen av bensin m. m.

125

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Ändringar i beskattningen av bensin m. m.

den lagstiftnirtg som gäller för närvarande. Man sade att förslag till förärtdringar vid behov skulle läggas fram. Det har nu gjorts.

Dcrt rtu föreslagrta förärtdringen bör - ortckligcrt - medföra betydande administrativa förenklingar. Det nu gällartde systemet är krårtgligt. Förslaget är också positivt så till vida att problem med korttroller nu förhoppningsvis undartröjts.

Ett undarttagartde av all bensin som anvärtds för flygverksamhet är vi däremot inte beredda att tillstyrka. Dels är riskerna stora för att kontrollpro-blemcrt växer, dels är ert sådart hartterirtg också prirtcipiellt felaktig. I dag får dert som flyger i yrkestrafik göra avdrag för bcrtsirt. Nöjesflygarna har infe dert möjlighetert. Nöjesflygare förrestcrt, det låter som om det vore crt grupp som är i lufteu ertbart för skojs skull. Så är det irtte - de har i mårtga fall en mycket värdefull och nytfig funkfion att fylla,

Reglerrta har, som fidigare antytts, orsakat mycket administrativt krårtgel. Med dert nu föreslagna hanteringen får fritidsflygarna samma möjligheter och därmed sin del av det positiva, mcrt framför allt blir beskattningen konsekvertt. Med detta förslag skapas rättvisa för alla som på ett eller artnat sätt är involverade i flygbrartschen.

Herr talman! Med det rtu artförda yrkar jag avslag på samfliga reservationer och bifall till skatteutskottets hemställan i betärtkande 48,

126

Anf. 94 TOMMY FRANZÉN (vpk) replik;

Herr talman! Sylvia Lirtdgren framhöll att vi naturiigtvis skall slå vakt om miljön men sade sedan med stor emfas att vi också måste tänka på statsfinartserrta. Det är klart att vi skall göra det, men hon lade väl stor tonvikt på statsfinartser för en summa på 150 milj. kr., och det är brutto. Vi skall ändå ha klart för oss att statsfinartserrta i artdra ärtdcrt, genom bensinskatfehöjrtirtgcrt, kommer att drabbas av mer avdrag, t, ex, för resor med bil i tjänsten och till och från arbetet, så att rtetfot kommer i alla fall irtte att rtå upp till ens dessa 150 milj, kr.

När vi från vpk säger nej i detta sammarthärtg menar vi att man inte bara skall se på frågan strikt statsfinartsiellt rtcutralt utan framför allt titta på de miljömässiga vinster som övergång frårt blyad till oblyad bensin medför. Men regeringen har inte erts velat göra ert sådart bedömning. Om den hade mäktat det kart vara tveksamt, mcrt dcrt har irtte crts velat försöka göra crt sådart bedömning. Vi menar att det finns miljömässiga vinster att få genom övergång till oblyad bensirt, och det skall mart också väga irt i sammarthartget.

Anf. 95 BRITTA BJELLE (fp) replik:

Herr talmart! Det är intressant aft höra Sylvia Lindgren tala om de miljöeffekter som man får till stårtd genom att höja priset enbart på den blyade bensirtCrt och därmed få dcrt kortccrtfrafiort som behövs för att fler bilägare skall köpa blyfri bensin. Trots allt kan jag irtte låta bli aft påminna om att förslaget i regeringerts propositiort går ut på en höjning med 3 öre av såväl den blyade som dcrt blyfria bcrtsirtcrt, medart det tack vare ett initiafiv från folkpartiet nu föreligger förslag om höjning med 4 öre enbart av dert icke blyfria bcrtsirtcn.

Vidare säger Sylvia Lirtdgren att beskattrtirtgen av flygbrärtsle är kortse-

kvent. Det är den egentligert irtte. Mart vill ta bort skattcrt enbart på flygbränslet Avgas medan man inte alls föreslår något skattcbortagartde beträffande Mogas, som är billigare och som därför används av ett stort antal flygare. Det är alltså inte någon konsekvens i beskattningen.

Redan i samband med den förra höjningcrt, dert 1 jartuari 1984, då reglcrua . för beskattning för flygbränsle ändrades, sade folkpartiet att det system som genomfördes skulle bli alldeles för krårtgligt. Vi kart rtii alltså hänvisa till vad: vi då sade - i dag är man tvungen att ändra reglerna. Den ändring som gjordes den 1 januari 1984 medförde en 25-procentig kostnadsökning för viss flygverksamhet, och den ökrtirtgen späds rtu på ytterligare genom att enbart flygbränslet Avgas skattcbefrias mert däremot irtte Mogas, som används av så mårtga. Det ligger ingcrt kortsekvens i detta.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Ändringar i beskattningen av bensin m. m.

Anf. 96 SYLVIA LINDGREN (s) replik:

Herr talman! Jag tycker, Britta Bjelle, atf det ligger en konsekvens i att bedömningen är lika, oavsett om det gäller yrkesfrafiken eller fritidsflyget. Dertrta enhetlighet i reglerna är väl ändå en form av konsekvens.

Vad gäller miljöfrågorna vill jag säga att också vi självfallet vill värna om dessa. Det är väl i def närmaste vedertaget att den blyfria bensinen är bättre ur miljösynpunkt än dcrt blyade. Därför tycker också vi i utskottet atf det är rikfigt aft mart höjer dcrt icke blyfria bcrtsirtcrt med 4 öre i stället för att göra dcrt i propositiorten föreslagna förändrirtgen. Men vi menar också, att man skall bevaka de statsfirtartsiella syrtpurtkterna. Det går ju iute att blartda ihop äpplcrt och päron hur som helst, utan mau måste skilja på dem i detta sammarthang.

Anf. 97 BRITTA BJELLE (fp) replik:

Herr talman! Då det gäller de olika bcrtsinsorfcrna kart jag ändå inte låta bli att kortstatera att regeringens förslag medför, ytterligare en sänkning av antalet flygtimmar för många flygare. Därigenom kommer de atf bli sämre och osäkrare flygare. Dessutom kommer vi att få en rtcdgårtg för mårtga flygklubbar, och det är en olycklig utveckling för Sverige, eftersom vi så väl behöver privatflyget. Detta kan bidra till övervakrtirtg i sambartd med skogsbrand, medverka vid räddningsaktioner osv. Def är tragiskt med tanke på den lilla utgift som det gäller att man inte kan kosta pä sig att låta också flygbrärtslet Mogas, eller allt flygbrärtsle över huvud taget, vara skattefritt.

Anf. 98 MARIANNE ANDERSSON (c):

Herr talman! Till skatteufskoffefs betänkande 1986/87:48 om ärtdringar i beskattningen av bcrtsirt m. m: har vi i certterrt fogat sex reservationer där vi ensamma eller fillsammans med andra partier redovisar en gentemot ufskotfsmajorifctcrt avvikande menirtg. Jag skall här kommerttera dessa reservationer något.

Reservation 2 gäller höjningen av den allmänna energiskatten på olja. Den utgår från vår energipolitik som är nära förknippad med vår miljöpolitik och samhällsuppfattning i stort. Hushållning med energi är det viktigaste inslaget i energipolitikert. Därnäst kommer en övergång till inhemska, förnybara energikällor såsom biobränslcrt, sol och vind.

127

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Ändringar i beskattningen av bensin m. m.

128

Energisystemet bör byggas upp efter ett decentralistiskt synsätt, för bättre miljö och minskad sårbarhet. Det sista framstår efter dagens försvarsdebatt som än mer rtödvändigt. Oljcförbruknirtgcrt bör mirtska. Ert sådart utveckling blir möjlig först om alfcrnafivcns lörtsamhet förbättras. Genom en skärpt och mer crtcrgilikformig beskattrtirtg av miljöstörande och fossila bränslen åstadkommer man en styrrting åt det håll vi önskar. I konsekvens därmed kräver vi att skatten pä oljor skall höjas med 100 kr. per m-. Den utfästelse som oljebolagen har gjort om atf 30 kr. per m inte skall slå igenom i konsumenfledet skall självfallet gälla. Höjnirtgcrt för konsumenterna blir således 70 kr. per m-.

Tillsammans med en bensinskattehöjrting med 10 öre per liter beräknas denna höjning ge årliga skatteintäkter på ungefär 1,5 miljarder kronor. Frårt denna intäkt bör de medel avskiljas som enligt vår mofion FÖ159 artgående finansiering av totalförsvaret skall bestrida dessa kostnader.

Höjningcrt med 10 öre per liter bensin bör inte slå igcrtom i konsumentledet - detta på grund av den minskade tvångslagringcn. Vi i centern anser också atf den skattehöjning som behövs för att kompensera def skattebortfall som uppkommit på grund av tidigare differentiering av skatten på blyfri resp. icke blyfri bensin helt bör läggas på den icke blyfria bensinen. Skillnaden mellan blyad och icke blyad bcrtsirt stiger därmed frårt 16 till 20 öre, vilket innebär en ökad stimulans atf använda blyfri bensin.

Det förtjänar att påpekas att centern var def parti som motionerade om atf skillnadcrt mellart blyfri och icke blyfri bertsin skulle öka med 4 öre. Jag följde debatten här om vem def var som föreslagit vad. Det var fakfiskt centern som var först med detta. Sedan hoppade folkpartiet pä, och därefter socialdemokraterna. Skillnaden är aft vi har en annan nivå. Vi fördelar energiskatten på annat sätt också när det gäller oljan. Men skillnaden mellan blyad och blyfri bensin är lika stor i våra förslag.

I reservation 8 tar vi upp beskattningen av etanol som producerats av inhemska råvaror. Enligt vår mening ger ett större utnyttjartde av inhemsk etanol miljömässiga, försörjningsmässiga och sysselsättrtirtgspolitiska fördelar. För att stimulera en introduktion av etanol bör denna befrias från skatt på samma sätt som artdra inhemska bränslcrt. Det har vi krävt under en lårtg tid utart aft få gehör. Särskilt viktigt är det att befria från skatt den etartol som skall produceras i lartdets första fullskaleanläggning, för att göra det ekonomiskt intressant att satsa på en sådan anläggrting. Regeringen bör snarast komma med förslag med denna innebörd.

I reservation 9 yrkar vi tillsammans med moderater och folkpartister på omedelbara ändrirtgar i beskattrtingcrt av flygbertsirt. Det är av stort samhälleligt irttresse aft flygkunrtighefert i landet upprätthålls och förbättras. Eftersom en stor del av dcrt betalrtingssvaga delen av allmärtflyget använder vanlig motorbensirt som irtte uudartfas frårt beskattning, minskarmöjlighc-terna att upprätthålla flygkunrtighefen. Det är irtte som Sylvia Lindgren säger, att all flygtrafik blir bättre behandlad. Vi anser därför att den generella avdragsrätt som tidigare fanns för bensin som anvärtds för drift av flygplan skall återinföras i avvaktan på ett rtiera långsikfigt system.

Etf sådant långsiktigt system kräver vi i reservation 10. Vi menar där att regeringen skall lägga fram ett förslag som tar bort effekterrta av beskattning-

en av privatflyget och som också är administrativt ertkelt. I bl. a. ccrtfcrmo-tionen T710 föreslås att skattefriheten skall omfatta bensin, som säljs från en flygdrivmedelsanläggnirtg på crt flygplats. Detta stämmer också med ett av riksskatteverkets förslag och borde kuurta anammas. .

I reservafion 12 tar vi upp beskattrtingen av gasol för motordrift. Vi förordar där atf regeringen skall fa upp förhandlirtgar med oljebolagen för aft nå en övercrtskommelse, som irtnebar att bolagen garanterar ett lägre pris på gasol för motordrift än för motsvarande mängd bensin. Anledningen är att vi vill stimulera till anvärtdrtirtg av gasol, eftersom det är ett miljövärtligt brärtsle.

Med detta, herr falman, vill jag yrka bifall till reservationerna 2,5,8,9,10 och 12.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Anslag ull utredningar m. m.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fatfas vid nästa arbetsplenum.)

12 § Föredrogs

justitieutskottets betänkande

1986/87:34 om anslag till utrednirtgar m. m. (prop. 1986/87:100 delvis)

Anslag till utredningar m. m.

Anf. 99 BJÖRN KÖRLOF (m);

Herr talman! I detta betänkande från justitieutskottet bchaudlas ett antal principiella frågor inom krimirtalpolifiken. På grund av kammarens hårt pressade tidsschema skall jag försöka atf fatta mig ganska kort.

I reservation 1 hävdar vi moderater, mot bakgrund av våra krav i parfimofionen, att vårt straffrättsliga påföljdssysfem i avgörande grad måste bygga på allmänprevenfiortcns grund. I samband med att regeringen lägger fram förslag med anledning av fängelsestraffkommitténs betänkartde bör enligt vår mening hänsyrt i forfsäffrtingen i större utsträckrting än som sker i dag tas till allmänprevcrttiortcrts krav rtär det gäller broftsbalkcrts artvisrtingar till domstolarna om de individual- och allmänprcvenfiva reglerna.

I reservation 2 hävdar vi moderater, liksom vi nu har gjort under flera år, att den halvtidsfrigivningsreform som genomfördes 1983 är djupt olycklig och innebär både ologiska och uudcrliga sigrtaler till såväl dem som begår brott som fill domstolarna. Att ett brott skall förskylla det straff som står angivet i brottsbalken är en grurtdläggartde och mycket enkel princip. Den har dessutom förartkring i vad som brukar kallas legalitetsprirtcipen. Gcrtom det rtu rådande systemet gäller infe denrta princip fullt ut längre.

Av en helt annan lag - lagen om kriminalvård i anstalt - framgår att i flertalet fall när det gäller brott som förskyller frihetsstraff under två år förkortas det av domstolen utdömda straffet med hälftert. Denna ordnirtg måste nu snabbt bringas att upphöra. Signaler både fill domstolar och till dem som begår brott måste innebära aft de av domstolarna utdömda straffen skall avtjänas.

9 Riksdagens protokoll 1986/87:133

129

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Anslag till utredningar m. m.

130

I samband med proposition om nytt fängclsestraffsysfcm bör dert villkorliga frigivningen i princip avskaffas och endast förekomma i undarttagsfall. Det kan t. ex. gälla vid gott uppförande eller om någon som har avtjänat ett längre fängelsestraff har ordnade arbetsförhållanden och bostad och det passar att-vederbörartde kan komma ut något fidigare på gruud av detta.

I reservation 4 hävdar vi moderater att den grupp kriminella som ideligen återfaller i svåra brott måste finrta sig i att drabbas av straffskårpningar. Det är en tanke som sartnolikt har stor förankring i det allmänna rättsmedvetandet. Det är allmänt känt atf ert liten grupp kriminella ideligen återfaller i brott och begår ett mycket stort antal brott i vårt lartd. Det måste vara rimligt att denna grupp får klart för sig att samhället reagerar på dess ideliga återfall i svår brottslighet med skarpare straffreaktioner än som sker i dag. Detta bör, enligt vår moderata syn, också komma till uttryck i proposifionen om nya brottsbalksregler.

I reservation 7 kräver vi moderater aft en ordentlig utredning görs om kostnaderna för brott mot enskilda. Vi har under en följd av år förf en diskussion här i kammaren om olika insatser mot den s. k. ekonomiska brottsligheten. Stora resurser har, med rätta, lagts ned på en hel del områden för att utreda hur det förhåller sig med kostnaderna för dessa brott. Man har bl. a. utrett hur de belastar företag och enskilda, vilka kortsekvenser def har för konkurrcnsförhållandena inom marknaden och naturligtvis också vilka konsekvenser det har för de hederliga skattebetalarna när andra människor undandrar sig skatt. Det pågår fortfarande en hel del utredningar och undersökningar beträffande dessa förhållartdert.

Men def har aldrig gjorts någon riktig undersöknirtg eller utredrtirtg om de kostrtader som drabbar oss alla i olika former rtär ertskilda utsätts för brott. Det kan gälla våldsbrott av olika slag, och det kan också gälla brott i form av stöld, förstörelse och vandalisering som drabbar enskilda. Vi ser infe så mycket av dessa kostnader annat än i form av skatter och avgifter till det allmärtrta när det gäller t.ex. klotter på tunrtclbanevagnar, förstörelse av: parker m.m. samt de kostrtader som vi alla måste vara med om att betala för dem som drabbats av våldsbrott och som gäller sjukvård och att de drabbade inte kan delta i arbetslivet och kartske t.o.m. blir handikappade för livet.

Det är viktigt aft vi alla får klart för oss hur dessa kostnader ser ut. Det är föivårtande att socialdemokraterna ständigt motsätter sig en sådan utredning. Detta krav ställer vi i reservafion 7.

I reservafion 8 slutligen, herr talman, tar vi återigen upp frågart om tjänsteansvar för de tjänstemän som är anställda inom den offentliga sektorn. Vi har fått klart för oss att det är på gång en ny lagstiftning, som kan komma atf innebära att ämbetsansvaret i någon form återinförs. Det är aft hälsa med tillfredsställelse. Def är emellerfid enligt vår uppfattning oerhört viktigt att ett sådant lagförslag presenteras för riksdagen under innevarande mandatperiod, och vi är litet osäkra på hur socialdemokraterna och regeringen ser på möjligheterna fill det. Ett förslag orti vidgat straffansvar för tjänstefel måste alltså enligt vår uppfattning läggas fram i sådan tid att riksdagen kan fatta beslut före utgångert av 1987/88 års riksmöte. Det är dét krav som vi ställer i reservation 8.

Mot den här bakgrurtdert, herr talman, vill jag yrka bifall tili de moderata reservafionerna 1, 2, 4, 7 och 8.

Anf. 100 KARIN AHRLAND (fp):

Herr talman! Å folkpartiets vägnar yrkar jag bifall till reservation 6 som gäller forskning om könsrollernas betydelse för brottsligheten.

Vi har i folkpartiet i vår jämställdhetsmotion uuder mårtga år framställt, krav på utökad forskning i fråga om könsrollerrtä. Av dert artledrtirtgcrt är det fullständigt naturligt för oss att stödja de krav som nu har ställts i certtermotionen.

Vi vet att det finns stora skillnader mellan kvinnor och män också när det gäller brottslighet. Då är det bara naturligt för oss att ta reda på vad dessa skillrtader beror på. Det kartske kunde vara bra över huvud taget för att få en lägre krimirtalitet i lartdet att ha större ordnirtg och reda i detta avseende. Vi tycker inte att den forskning som redovisas av majoriteten i form av några småskrifter från BRÅ på något sätt motsvarar de kravert.

I övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemställart pä alla purtkter.

Jag vill sedart bara härtvisa till aft vi har avgivit två särskilda yttrartden. Det ena gäller nödvärnsrätten öch det andra villkorlig frigivning och sfraffmät-ning vid återfall. Här räknar vi med aft få en möjlighet att återkomma rtär det så småningom kommer en proposition.

Anf. 101 GUNILLA ANDRÉ (c);

Herr talman! Om männcrt vore lika laglydiga som kvinnorrta skulle den totala brottsligheten minska med 80 %, Det är ett intressant förhållande som är värt att lyfta fram och begrunda. Dessutom: Kvinrtor och märt begår olika typer av brott. Bland kvinnor är det förmögenhetsbrott som dominerar. Märtrtcrts speciella brottsmarknad är grova stölder, vålds- och sexbrott. Den låga kvinnokriminalitetcrt borde vara en mycket intressartt utgårtgspurtkt för ett studium av könsrollernas betydelse för brottsligheten. Vi anser därför att forskning med mera direkt inriktning på skillnaderrta i brottsbenägerthet mellan kvinnor och män nu bör komma till ståud.

För att tillrättaföra brottslingar har olika metoder anvärtts urtder sertare årtiortdcrt. På 1950-talet gällde def allmärtpreverttiva tänkandet: brottslingar skulle straffas i avskräckande syfte. På 1960-talef kom behandlingsideologin. 1970-talet blev det decenrtium då iugcrt fick stämplas som avvikare, eftersom hart i så fall idcrttifierade sig med rollcrt som krimirtell: Nu, på 1980-talet, artses def fel att tvirtga rtågort aft låta sig behartdiäs.

Med den här rika floran av tillämpade metoder borde vi i dag ha goda kurtskaper om vilkert inriktnirtg som ger bäst resultat. Tyvärr tycks vi fortfarartde famla oss fram blartd behartdlingsformer. Någon utvärdering av gjorda insatser eller brist på insatser har inte gjorts. Om vi skall kunna få någon väglednirtg för framtidert bör det komma till stårtd forskning och utvärdering av de olika metoderna.

Varje återfallsbrottsling representerar ett allvarligt misslyckande för samhället. De insatser som prövats har irtte förmått hjälpa brottslirtgen till en återanpassning.

Samhällets insatser i framtiden måste vara klara och konsekventa. Vid valet av påföljd måste upprepad våldsbrottslighet bestraffas hårdare än ert enstaka lagöverträdelse. Detta måste dessutom vara väl känt för gruppen brottsaktiva våldsverkare. Samhällets kommande sanktioner mot upprepat våld skall kunna förutses.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Anslag till utredningar m. m.

131

Prot: 1986/87:133 Det finns anledning att erinra om centerns uppfattning att villkorlig

ljum 1987 frigivning inte bör ske före avtjänandet av två tredjedelar av strafftiden.

. , .„ , . . Dettager en mer rimlig fördelrtirtg mellart utdömd och avtjärtad strafftid. De

Anslag ull utredningar " " " ■'

kriminalvårdandc myndigheterna bör dock inte åläggas en obligatorisk villkorlig frigivning efter en viss tidpurtkt. I urtdanfagsfall måste upprepad allvarlig misskötsel urtder färtgelsetidcrt eller rtya brott begårtgrta urtder straffvcrkställighcfcrt kurtrta leda fill crt villkorlig frigivning vid en senare tidpunkt. I normalfallet skall dock den villkorliga frigivningen inträffa när två tredjedelar av strafftiden har avtjänats.

Herr talman! Med det artförda vill jag yrka bifall till reservatiortcrna nr 3, 4, 5 och 6. .

Anf. 102 ULLA-BRITT ÅBARK (s):

Herr talmart! Till justitieutskottets betärtkartde 34 är fogade åtta reservationer. De rör frågor som vi under det senaste året har diskuterat vid flera tillfällen här i kammarert. Jag skall bara kort kommerttera reservatiorterna.

I fyra reservationer fas frågor upp som har auknyfrtirtg till påföljdssystemets utformning och innehåll.

I reservation nr 9 förespråkas aft riksdagen nu skall uttala sirt uppslufuing bakom tanken på att allmänpreverttionen skall ges ert framträdande roll i straffsystemet. Till detta vill jag bara säga aft synen på de olika preventions-teoricrna har-stor betydelse för utformningen av ett straffsystem. Det är också en fråga som behartdiats utförligt i fängelscstraffkommitténs betänkande.och också uppmärksammats i många av remissvaren med anledning av kommitténs betärtkande.

Reglerna för villkorlig frigivning behandlas i reservationerna 2 och 3 och i ett särskilt yttrande från folkpartiet. Efter vad jag förstår går de borgerliga partierna fram med tre olika förslag om den framtida regleringen av den villkorliga frigivningen.

Även dessa frågor har behartdiats av fängelsesfraffkommittén och remiss-instanserrta. Fängelsestraffkommittén föreslog en obligatorisk villkorlig frigivning sedan två tredjedelar av strafftiden verkställts.

I reservatiort rtr 4 föreslås ändringar i reglerna om påföljdsbestämnirtg vid återfall. Utskottet menar här aft det är väsentligt med en klar reglering av dertrta fråga. Det finns risk föratt nuvarande regler lett till en oklar praxis när det gäller vilken betydelse återfall har vid påföljdsbestämningen.

Herr talman! Jag vill med hänvisnirtg fill att färtgelsestraffkommitténs betänkande remissbehandlats och för närvarande är föremål för beredning i justitiedepartemenfct yrka avslag på reservationerna 1—4. Till detta vill jag nämna att arbetet irtom departemerttet tar sikte på att förslag skall avges i två etapper. Urtder inrtcvarartdc år kommer förslag att avges beträffartde påföljdsval och straffmätrting och nästa höst beträffande frågor om bl. a. straffskalor och villkorlig frigivning.

I fre reservationer behandlas frågor om forskning på det kriminalpölitiska området. I reservation rtr 5 yrkas att riksdagen skall ge regeringert till kärtna det betydelsefulla i aft forsknirtg och utvärdering av olika bchartdlirtgsformer

kommer till stånd. I reservation nr 6 yrkas på ett liknande tillkännagivande

132

när def gäller forskning med inriktning pa skillnader i brottsbenägerthet

mellan kvinnor och män.

Det råder inga delade mcrtirtgar om behovet av forskrting kring de här frågorna.

Frågan om vilka behandlirtgsformer som är mest fördelaktiga är sedan lång tid föremål för uppmärksamhet i den rättsvetenskapliga och kriminologiska forskningen. Det är enligt utskottets uppfattrting angeläget att förslag som tar sikte på atf utvärdera behandlingsinsatserna inom kriminalvården även fortsätfnirtgsvis ägrtas stor uppmärksamhet. Def är också av intresse att uppmärksamhet ägnas åt frågor om könsrollernas betydelse för brottsutveck-lirtgcrt och att dessa uppmärksammas vid berörda institutioner. Något särskilt fillkänrtagivande till regerirtgert i dessa frågor är emellertid irtte påkallat.

Jag yrkar avslag på reservationerna 5 och 6. Jag yrkar också avslag på reservation 7, i vilken det begärs en utredning om samhällets totala kostnader för enskilda brott.

Även om det i och för sig kan finnas intresse av aft närmare få belagt vilka kostnader för def allmänna och för de enskilda som brott riktade mot de senare orsakar, ställer sig utskottet dock tveksamt till mofionsönskcmålef. Genom brottsstatistiken får man en god uppfattning om brottslighetens omfattning. Enligt utskottets mening måste också andra faktorer än de rent ekonomiska tillmätas betydelse när det gäller att bedöma behoyet av brottsförebyggande insatser. Brottslighetens skadeverkrtirtgar spärtrtcr över ett synnerligen vidsträckt område och varierar i hög grad beroende på vilken typ av brott det gäller, Atf mot den bakgrurtden koncerttrera irttresset till de rent ekonomiska skadeverkningarna och samhällskostnaderna kan från kriminalpolitisk synpunkt vara olyckligt, I sammanhanget förtjänar det också att beaktas att en forskrtirtg av det slag som motionärerna förespråkar torde vara tämligen resurskrävande med tanke på ämnets omfattning.

Herr talman! Slutligen ett par ord om reservation 8, som berör tjänsfean-svaret. Den frågan behandlades av utskottet och riksdagen senast för ett år sedan.

Utskottet sade då att kraven på en skärprting av straffansvaret för offentliga tjänstemärt irtte kart lämnas obeaktade och att därför frågan om tjänsteartsvaret srtarast borde ses över på nytt. En utgårtgspurtkt för deuna översyn skulle, ertligt vad utskottet uttalade, vara att en reell utvidgning av straffansvaret kommer till stånd; en ledstjärna för arbetet borde vara att tillgodose medborgarnas intresse av att den offentliga verksamheten utan ovidkommande härtsyrt fullgörs på ett riktigt sätt. Utskottet anlade också ytterligare synpurtkter på det förordade översyrtsarbetet. Vad utskottet -enhälligt - anfört beträffartde en översyn av tjänsteartsvaret gav riksdagert som sin menirtg regerirtgert till kärtna.

Jag yrkar med detta avslag på reservafion 8 och bifall till utskottets hemställan.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Anslag tdl utredningar m. m.

Anf. 103 KARIN AHRLAND (fp);

Herr talman! Jag trodde faktiskt att Ulla-Britt Åbark förstod aft tre olika partier kan ha fre olika åsikter. Det är sådant, Ulla-Britt Åbark, som gör politik spännande.

Nu säger Ulla-Britt Åbark att det inte finns några delade mcrtirtgar om

133

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Ändring i polislagen

behovet av forskrtirtg kring könsrollernas betydelse. Det gör det visst det! Här är det faktiskt så att vi är två olika parfier, folkpartiet och centern, som har en mertirtg och två andra olika partier, moderaterna och socialdemokraterna, som har en artnan. Det är mycket beklagligt att socialdemokraterna och moderaterna har en artnart merting än folkpartiet och centern om vikten och värdet äv ytterligare och ordentlig forskrtirtg på detta område. Det är beklagligt atf det råder delade mcrtingar.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

13 § Föredrogs

justitieutskottets betänkartde

1986/87:36 om ändring i polislagen (prop. 1986/87:115).

Ändring i polislagen

134

Anf. 104 GÖRAN ERICSSON (m);

Herr talman! Det till volymen tunrta betärtkartdet rtr 36 frårt justifieutskottet innehåller två synnerligen centrala frågor, vilka på ett påtagligt sätt berör den crtskilde och i icke obetydlig mån.rättsförhållartdet mellan den enskilde och statsmakfen.

I proposition 1986/87:115 har regeringen föreslagit riksdagen atf dels via polislagen utöka polismans rättighet att i vissa fall kroppsvisitera personer för att söka efter vapen och artdra farliga saker, som kart tärtkas bli föremål för förverkande, dels utvidga rätten i polislagcrt för crtskild polisman att fatta beslut om husrannsakart. Def är rtågot överraskartde att regerirtgert rtu har lagt fram dessa förslag, irtte mirtst som problemet huvudsakligen inte gällt befogenheter för svensk polis att vidta dessa åtgärder utau mer gällt frårtvaron av faktiska polisiära resurser för att kunna fungera effekfivt. De nu gällartde bestämmelserrta om kroppsvisitatiort i rättegårtgsbalken täcker väl in de behov som föreligger. Rätfcgångsbalkcrts bestämmelser är också väl irtarbetade och kärtda. Hanteringen av dessa är således inget bekymmer för polisen. Genom de nu existerande stadgandcrta i polislagcrt finns, en heltäckartde och enligt moderat menirtg tillräckligt långtgående lagstiftning för att polisen effektivt skall kurtrta utföra sitt arbete.

Justitiemirtisterns försök att genom det rtu föreslagrta filläggsstadgandet i polislagcn göra polisens broftsförebyggartde arbete mer effektivt är, enligt min menirtg, närmast löjeväckande och mindre att anse såsom ett seriöst försök till brottsförebyggande arbete. Det faktiska förhållandet är det att svensk polis under socialdemokratisk regeringstid successivt har förlorat så många poliser att det i polisdistrikfcrt numera handlar om ett betydande problem att få den reguljära polistjänstcrt att furtgcra. Något förebyggartde arbete av någon dimensiort är inte ensatt tärtka på.

Herr talman! Min fråga blir då fill Lars-Erik Lövdén: På vilket sätt menar ni socialdemokrater att det broftsförebyggartde arbetet blir effektivare med

dertrta lagstiftrtirtg, om det saknas poliser att utföra det brottsförebyggande arbetet? Dertrta fråga är, herr talman, central och en av de två avgörande frågorna i denna debatt.

Den andra frågeställningen är om denna lagstiftnirtg står i samklang med den enskilde medborgarens grundlagsfästa skydd mot påtvingade kroppsliga ingrepp, något som exempelvis Göta hovrätt pekat på i sitt remissvar. Från moderat sida är detta viktigt i en situation där vi står i begrepp att stifta lagar som inskränker denrta grurtdiagsskyddade rätt. Det är, herr talman, inte så, att vi moderater vill ställa oss vid sidan av ert lagstiftning som skapar en bättre situation när det gäller våldsbrott med tillhyggen, men om lagförslagen rtalkas det grärtsområde där gruudlagsfästa. rättigheter firtrts, kräver vi moderater ett avsevärt djupsiurtigare juridiskt dokumcut ärt dert rtu föreliggande propositionen.

Herr talman! Ufskottsmajoritefens motiv för en vidgning av polismans rätt atf företa kroppsvisitation är tunn och föga övertygande. Utskottsmajoritetert för i betärtkandet etf resortemang om institutet kvalificerad risk som skall föreligga för atf dcu rtya lagstiftrtingen skall vara tillämplig. Denrta kvalificerade risk artses föreligga i situationer som "ter sig allmänt hotfulla och konfliktfyllda". Sedan pekar man på ett antal populära sådana: rivaliserande ungdomsgäng och situationer där det är troligt att vissa närvarartde bär på krtivar eller artdra tillhyggen. Andra fall, säger majoriteten, är fotbollsmatcher och andra offentliga evenemang, där erfarenhetsmässigt risken för våld med bruk av vapen är överhärtgande.

Vi reservartter tar i reservation 2 upp indikafiortcrt allvarlig risk såsom ert förutsättrting för aft kroppsvisitation får äga rum. Frågau om rtär kvalificerad risk föreligger är ert tolkrtirtg som till sirt struktur är alltför vid för att kunna motivera en så ingående och kränkartde åtgärd som kroppsvisitafiort.

Vi mcrtar också att beslutet som-huvudregel skall fattas av polismyndigheten och således ej av enskild polisman som i en stökig situation gör en felaktig och subjektiv bedömning av riskmomentet. Det gäller, herr talman, atf finna strikta avvägnirtgspurtkter där beslutert fattas, uär vi hartterar frågor av sådart vikt som kroppsvisitation.

Herr falman! Så till frågan om husrannsakart. Denrta del av propositionen har rönt ett massivt motstårtd frårt oppositionen i riksdagen och har av justitieministern hänvisats till justitiekanslern för utrednirtg. Jag tror att detta också hade varit en tämligen klok åtgärd även när dét gällt frågan om kroppsvisitation. I reservation 1 tar vi moderater upp frågan om husraunsa-kart. Vi vill i denna reservation peka på allvaret för Sverige som rättsstat atf utart ingående överväganden och analyser kraftigt utvidga rätten för enskild polisman att företaga en sådan åtgärd. Vi menar därför att ert lösning som ligger närmare till är att bestämmelserna i rättegångsbalken om husransakart ärtdras så att dcrt bringas i saklig överensstämmelse riied dcrt rtuvarartde regeln i 20 § polislagen. Därmed skulle husrannsakaninstitutet bli operativt tillgängligt och inte enbart vara ett brottsutredningsinstitut.

I den delert ser vi moderater fram emot resultatet av justitiekanslerns översyrt.

Herr talmart! Mot bakgruud av vad jag här artfört yrkar jag bifall fill reservatiorterrta 1, 2 och 3 i utskottefs betärtkartde.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Ändring i polislagen

135

Pfot. 1986/87:133 1 juni 1987

Ändring i polislagen

136

Anf. 105 KARIN AHRLAND (fp):

Herr talmart! Frårt folkpartiets sida yrkar vi bifall till reservatiort 2 och i övrigt till utskottets hemställart, som i detta fall betyder bifall till bl. a. folkpartiefs mofion och avslag på regeringerts propositiort om ärtdrirtg i polislagcrt rtär def gäller husraunsakan. Därmed går vi emot de båda förslag som behartdiats i betänkandet.

Mycket har redan ordats om förslaget aft utöka polisens befogenheter att genomföra husrannsakan, både i den allmänna debatten och i riksdagsdebatten inom utskottet. Från folkpartiets sida har vi alltsedan jusfitieministern kom med förslaget om större rått för polisman att företa husrannsakan varit emot def. Jag avstår från att här och nu upprepa alla våra argument i dcrt debattert. I folkpartiet tycker vi nämligen att resultatpolitik är viktig. Vi ville infe ställa upp bakom regeringens förslag. Vi har kritiserat det hårt, och vi har nått vårt mål. Till och med jusfitieministerrts egrta partikamrater går emot förslaget. Därmed firtrts def irtte någon anlednirtg atf bråka merdcrt här gårtgert.

Vi nöjer oss med att påpeka aft vi för vår del infe i dagens läge kan se några skäl för atf göra en ändring i den riktning söm var avsikten med förslaget.

Det är mycket möjligt, det är rent av troligt, att def borde vara tvärtom, men vi är övertygade om att om landets jusfitiekanslcr har ett utredningsuppdrag blir nog harts utredning ganska ingående. Vi misstänker honom inte för någonting annat.

I folkpartiet är vi också starkt kritiska till förslaget att ge polisman ökade befogcrtheter fill kroppsvisitatiort. Vi är alldeles ense med majoriteten om den oroande ökningen av våldsbrottsligheten, infe minst med tartke på att den medfört ett ökat bruk av vapen. Men för dert skull är vi inte beredda att låta polismärtrtcn mer eller mirtdre rutirtmässigt kroppsvisitera hela gärtg där det kanske möjligen måhända kan finnas våldsmän. Kroppsvisitatiort är ett mycket allvarligt irtgrepp mot den personliga integriteten. Def måste finrtas starka och tydliga skäl för aft tillåta sådartt. De har inte presenterats i propositionen. Den ger helt enkelt irtte tillräckligt klara besked, och den sätter kravet på effektivitet före kravet på rättssäkerhet. Det är skäl nog för att vi infe vill ställa upp.

Anf. 106 LARS-ERIK LOVDÉN (s);

Herr falman! I nu förevarande betänkartde behartdiäs två förslag som rör ärtdringar i polislagen. För det första föreslås i dcrt propositiort som ligger till grurtd för utskottets betärtkande att det i polislagcrt irtförs ert bestämmelse som Urtder vissa omstärtdigheter ger polismärt rätt aft kroppsvisitera persorter för att söka efter vapen och andra farliga föremål som kan förklaras förverkade. För det andra föreslås i propositiortert en ändrirtg i polislagcrt i syfte atf artpassa dess reglering av husrannsakan till rättegångsbalkens motsvarande regler.

Dcrt här propositiortert har väckt omfattartde debatt och kritik. Def är ert krifik som ertligt mitt förmertartde i hög grad har skjutit över målet och som i inånga stycken bygger på grova osakligheter.

Det kritiken främst riktar sig mot är förslaget till regler om beslut om husrannsakan. Vad gäller då saken? Enligt gällande rätt kan beslut om

frihetsberövande under brotfsutredrting verkställas av polismärt gertom att dert misstärtkte hämtas i sirt bostad, i ert lokal som är tillgärtglig för allmärthefcrt eller på rtågot artnat ställe där han uppehåller sig.

Regler om detta har furtnits sedan 1942 i räffegårtgsbalkcrt. Dcrt juridiska termert för detta är husrannsakan.

Räffegångsbalkcrts regler gäller bara broftsutrednirtgar, mert de har uuder lång tid tillämpats analogt även i andra fall, dvs. när det gällt främst administrativa frihefsberövandcrt. På sistnämnda område gäller emellertid numera polislagcrt frårt 1984.

Polislagerts och rättegångsbalkens regler stämmer infe överens i det aktuella avseendet. Polislagcn uppställer i princip det kravet att polischef eller ställföreträdande för honom skall fatta beslut om det gäller aft bereda sig tillträde till lokal för aft verkställa ett frihetsberövande som har sin grund i ett administrativt beslut. Något sådant krav gäller däremot irtte ertligt rättegångsbalkert som tillämpas när det gäller brottsutredningar.

Det är i praktiken mycket svårt att förklara denna inkonsekvens i lagstiftningen för de ansvariga polismännen, och risken för felhandlingar är uppenbar och har också påtalats från polishåll. Situationert kan vara den aft de ansvariga polismännen får reda på att det i en lägenhet uppehåller sig en person som åklagaren beslutat anhålla såsom misstänkt för brott. Då får polismannen bereda sig tillträde till lägenhetcrt för att hämta hortom fill polisstafiortcn. Men om en persort har rymt från en krimirtalvårdsartstalt och uppehåller sig i lägenheten bredvid gäller inte motsvarande befogenhet. Ärendet måste då i princip först föredras för polischefen, som naturligtvis infe alltid är tillgärtglig.

Det är bl. a. av dessa skäl som det rtu har föreslagits att polismau utart föregående föredragning för polischef skall få bereda sig tillträde till en bostad eller ert lokal för att hämta ert persort uuder två förutsättningar, nämligen dels atf vederbörande är efterlyst, dels att def är meddelat etf beslut att han skall berövas friheten.

Def har alltså när detta förslag framlagts varit fråga om att skapa en artpassrting av gällande regler i polislagen till def som sedart lårtg tid gäller enligt rättegångsbalken.

Det är detta sakläge som föranlett den omfattande debatt som i hög grad har skjutit över målet när def gäller rättssäkerheten.

Finns det en oro för atf regleringen av husrannsakan är alltför vid, så är det räffegångsbalkcrts regler som bör ifrågasättas. Ert utvärdering av tillämpnirtgert av dessa regler skall rtu också på regeringerts uppdrag göras av justitiekanslerrt. I avvaktan på denna undersökning bör riksdagen enligt utskottsmäjoriteten inte fatta beslut om ärtdring av polislagen. Och därmed avstyrks propositionen i denna del.

Jag tycker det är angeläget atf denrta utvärderirtg kommer till stånd. Är man kritisk mot tillämpningen av husranrtsakan så är det ju rättegångsbalkens regler som skall ifrågasättas.

Med vad jag har sagt har jag också motiverat mitt yrkande om avslag på reservationen 1 av moderaterna.

I reservationert 1 fortsätter moderaterna sin i hög grad osakliga och vulgära argumentering mot förslaget. Jag tror def hade varit bra om man något hade sänkt tonläget.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Ändring i polislagen

137

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Ändring i polislagen

Den artdra frågart som berörs i utskottsbétänkandet gäller ett förslag om
möjligheter för polisman att under vjssa omstärtdigheter företa kroppsvisita
tion för att eftersöka farliga föremål som kan förklaras förverkade. Bakgrun
den till detta förslag är väl känd. Det gäller att vidga polismännens
möjligheter till brottsförebyggande arbete. Det är väl känt att användartdet
av knivar och andra tillhyggen har ökat. Def är artgeläget att motverka
sädarta tendenser, och det förslag till reglering som nu föreligger kan bidra fill
detta. . ,

Göran Ericsson går ut hårt mot förslaget och kallar def ett påfund från den socialdemokratiska regeringert. Han frågar mig på vilket sätt arbetet inom poliskåren-kan bli effekfivare genom förslaget från justitieministern.

Jag skulle vilja be Göran Ericssort läsa propositiorten och den sammanställning av remissyttranderta som är irtförd där. Rikspolisstyrelsen skriver så här:

"Den lagändring som skedde 1.983, vilken gav polisen möjlighet att i riskfyllda situationer ta hand om knivar och andra farliga föremål, har visat sig svår atf tillämpa i praktiken. Endast föremål som är fillgängliga utan att särskild efterforskning måste äga rum kan komma ifråga för beslag. Detta förhållartde försvårar ett effektivt polisarbete."

Rikspolisstyrelscrt om någon borde väl ha en bild av hur de ertskilda polismännen upplever situationen ute på fältet. Jag tror atf vi kan lita på rikspolisstyrelsen i def avseendet.

Det är mycket förvånande att moderaterna och folkpartisterna i utskottet avger en reservation i detta ärende. Ni har i ungefär ett års tid ägnat er ät att driva en våldsam kampanj mot regeringen och anklagat den för att, som ni uttrycker det, vara passiv mot våldet. När det nu presenteras konkreta förslag som ligger i linje med en sammanhållen polifik för atf motverka vålds-och cgcndomsbrotfslighetcrt säger rti rtcj. Då vill ni inte vara med längre, trots att nästan samtliga remissinsfartser har varit positiva till förslaget, lagrådet har tillstyrkt ändringen och det uppenbarligert är ett förslag som har efterlysts i debatten ute i samhället.

Jag yrkar avslag även på reservation 2 och bifall till utskottets hemställan.

Under detta artförartde övertog artdre vice talmannert ledningert av kammarcrts förhandlirtgar.

138

Anf. 107 GÖRAN ERICSSON (m) replik;

Herr talmart! Jag tycker aft Lars-Erik Lövdért höjer svartsförirtgcrt en aning för mycket när hart säger att vi är osakliga och vulgära uär vi skriver våra reservationer. Vi avger reservationer därför att vi tycker att detta är viktiga frågor. Vi delar inte majoritetcrts uppfattrtirtg. Vi försöker, efter vår förmåga, att föra fram ett resonemang i reservationerna som tar till vara de intressen som vi är valda att skydda. Lars-Erik Lövdén skulle på dcurta punkt kunna stämma ned tonen en arting.

Jag hade ställt en fråga till Lars-Erik Lövdért. Effekfivitefcrt i brottsbe-kämpnirtgen - det var faktiskt det,som det handlade om - byggde ertligt regeringen på att mart skulle utvidga polismaus rätt att göra kroppsvisitation. Men som vi och folkpartiet säger i reservationen är problemet just nu att det firtrts alltför få poliser. Mart har i polisdistrikfcrt krtappt möjlighet aft få

tjärtstgörirtgslistorna att gå ihop. Min fråga till Lärs-Erik Lövdén, vilken han inte svarade på, var därför; På vilket sätt blir det ert bättre och effektivare brottsbekämprting när icke existerande poliser utrustas med bättre lagliga möjligheter att utföra kroppsvisitationer?

I stället för att svara på mirt fråga gjorde Lars-Erik Lövdért etf stort rtummer av den gamla "knivlagen". På den purtkten har jag självfallet förståelse för rikspolisstyrelsens synpunkter, men det var irtte krtivlagen, som antogs av riksdagen för etf antal år sedart, som vi diskuterade. Vi diskuterar i dag justitieutskottets betänkartde nr 36, och det var om detta som jag förde debatt i talarstolen.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Ändring i polislagen

Anf. 108 KARIN AHRLAND (fp) replik;

Herr talmart! Först bara en liten undrart rtär def gäller husraunsakan. Jag förstår inte riktigt Lars-Erik Lövdén, Vi har i utskottet enat oss om att gä emot propositionert i den delen. Om Lars-Erik Lövdén menar att kritiken inte var berättigad och att den skjuter över målet förstår jag infe varför ni dertrta gårtg har gått emot förslaget, ävcrt om rti är välkomna i sällskapet.

Jag tycker aft def vore bra om Lars-Erik Lövdén ville läsa irtte bara propositionen utan också reservationen till detta betänkande. Av den framgår det att vi är helt medvetna om att det kart vara värt aft resortera om Crt utökad rätt fill kroppsvisitation. Vi är medvetna om att situationert kart vara så farlig emellanåt. Men vi har också sagt ifrårt att vi vill ha en tydligare skrivning. Vi har sagt att det kan antas vara "crt viss person eller vissa personer"; där är textcrt inte tillräckligt klart avgränsad i propositionen. Det är det vi vänder oss emot.

Om det är svårt atf för en polisman förklara konsekvertserna när det gäller husrartrtsakart, vet jag irtte om det kart vara lättare att förklara för hortom när han enligt den lagtext som här föreslås får göra kroppsvisitation,

Anf. 109 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik;

Herr talman! Jo, Karin Ahrland, jag har läst också reservationen. Jag måste säga att om man läser den rtoga kommer man ganska snabbt fram till att det infe blir någon effektiv kroppsvisitation med det förslag ni har avgivit i reservationert. Ni för t. o. m, resortcmanget så långt att ni kräver att beslutet om eventuell kroppsvisitatiort i sådarta här situatiortcr skall fattas av polismyrtdighef. Jag måste fråga Karirt Ahrlartd: Tror Karin Ahrland verkligen atf def är realistiskt aft polismyndighetert i en akut situation ute på fältet skall gå in och fatta beslut? Blir inte lagen ett verkrtingslöst medel då, ett slag i luften?

Jag läste faktiskt direkt ur propositionen, Göran Ericsson, Det trodde jag atf Göran Ericssort begrep. Jag skall fortsätta att läsa; Det är artgeläget, säger rikspolisstyrelsen, att åtgärder vidtas för att förebygga våldsbrottslighet. De synpurtkter som framförs i promemorian är välmotiverade. Mot bakgrund av vad som anförs talar således mycket starka skäl för att reglerna om möjlighet för polisen att företa kroppsvisitation i detta fall korresponderar fullt ut med reglerna om beslag och förverkan.

Rikspolisstyrelsen gör således den bedömrtirtgcrt, naturligtvis utifrån kunskapen om hur många poliser def finrts i landet i dag, att detta skulle bli

139

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Ändring i polislagen"

ett verkningsfullt medel i kampen mot våldsbroffslighetcrt. Jag tycker att Göran Ericsson i detta fall lugnt och tryggt kan luta sig mot rikspolisstyrelsens bedömningar,

Anf. 110 GÖRAN ERICSSON (m) replik:

Herr falman! Vi skall kanske irtte göra debatten så lång. Men jag vill ta upp en sak som Lars-Erik Lövdért sade i sin första replik. Han sade så här: Ni har drivit en kampanj. Med "rti" mcrtar hart vad jag förstår oppositiortcn i kammaren.

Jag skall säga Lars-Erik Lövdén att vi i precis samma utsträckning som regeringert och alla andra ledamöter av denrta kammare många gånger har känt en stor oro över den utveckling som har ägt rum. Vi har i alla sammanhang avstått från aft gå ut och bedriva kampanjer. Det kart jag försäkra Lars-Erik Lövdén. Att jag riktade kritik mot regeringen är en sak, men att driva kampartj är en annan.

Rikspolisstyrelsen är i detta fall part i målet. Det är klart atf rikspolisstyrelsen aldrig säger.nej fill en utvidgning av sina rättigheter. Vi är faktiskt, Lars-Erik Lövdén, valda ombud för Sveriges folk i denna kammare. Vi har att sätta oss ned och pröva sådana här lagstiftningsförslag utifrån de effekter de får för den enskilde medborgaren.

Göta hovrätt, som jag faktiskt på något sätt bedömer vara en mer utanförstående juridisk instans, säger att man tycker aft detta nalkas den grurtdiagsskyddade rätten för den crtskilde att slippa bli påtvingad ingrepp på person. Jag tycker atf detta är viktigt att ta fill sig. Jag tror inte att man skall stirra sig blirtd på vad rikspolisstyrelsert säger i alla sammanhang. Man kanske kan titta litet på vad de tunga juridiska instanserna säger. Då får man en-rtågot annorlunda bild.

Anf. 111 KARIN AHRLAND (fp) replik;

Herr talman! Det blir ingcrt effektiv form av brottsbekämpnirtg, säger Lars-Erik Lövdén. Mot detta säger vi att det blir större rättssäkerhet, och det anser vi alltså vara viktigare i ert sådan här avvägning.

Men, herr talmart, om Lars-Erik Lövdért ville läsa litet noggranrtare i reservatiortCrt, så skulle han finna att det faktiskt står att lagtexten bör uttrycka att beslutet som huvudregel skall fattas av polismyndighet och ej av enskild polismärt. Det irtrtebar aft även vi är beredda att göra visst avkall när det krävs för effektiviteten.

140

Anf. 112 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik:

Herr falman! Jag fick ju en fråga, Göran Ericsson, som löd såhär: På vilket sätt blir polisarbetet effektivare med det förslag som regeringen har lagt fram? Då trodde jag i min crtfald att jag kunde citera vad rikspolisstyrelsen har atf säga i ärendet. Rikspolisstyrelsert, som väl ärtdå måste tillerkärtnas en viss kunskap om hur effektivt polisarbete skall bedrivas, bedömer att polisarbetet blir effektivare genom det här förslaget. Det var det svar jag lämnade på den crtkla fråga som jag fick av Göran Ericsson, och jag trodde att Göran Ericsson skulle kunna vara nöjd med def.

Sedan åberopar Göran Ericsson en remissinstans. Men def alldeles

övervägande antalet remissirtsfartser har yttrat sig positivt om förslaget. RÅ, rikspolisstyrelsen, brottsförebyggande rådet, åklagarna, domarförbundet -det är väl också remissinsfartser som mart skall ta viss härtsyrt till rtär mart bedömer frågart om rättssäkerhetert. Dessutom, och kanske det viktigaste: Lagrådet, som har att bedöma dessa frågor och överensstämmelsen med grundlagen, har också tillstyrkt den här ärtdrirtgcrt i polislagen. Det är väl, menar jag; en grurtd atf stå på rtär mart talar om rättssäkerhetsfrågor.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Ändring i polislagen

Anf. 113 INGBRITT IRHAMMAR (c):

Herr talmart! När regerirtgert lade fram propositiort 115 angående ändring i polislagen blev reakfiortcn, precis som tidigare talare framhållit, kraftig mot förslaget. Samfliga oppositionspartier ställde motionskrav på att förslaget skulle avslås.

Från centerpartiets sida framhölls att husrannsakan är en integritetskränkande åtgärd och att den befintliga lagstiftningen gör en grartnlaga avvägnirtg mellan krav på effektivitet hos de rättsvårdande myrtdigheterna och enskilda människors rätt fill skydd för den persortliga infegrifefen. Def är irtte heller klarlagt att nuvarande lag medför några effektivitetsförluster - som framhållits av några polischefer. Därför finns inte några framträdande behov av den föreslagna ändrirtgcrt.

Det var skälen för avslag, ett avslag som nu samtliga partier ställer sig bakom. Bra! Nu kan allmänhetert andas ut. Den oro som skapades i anledning av förslaget kan nu elimirtcras. Utskottets härtsyn till den enskildes behov av skydd för sin personliga integritet har vägt tungt.

I centermotioncrt fogs också upp ett förslag om en utredning för att belysa effekterna av nuvarande lagstiftning. Sällan har väl ett motionskrav i riksdagen fillgodosetts så snabbt som denna gång. Motioncrt skrevs i börjart av april. I slutet av samma mårtad fattade regeringen beslut om att uppdra åt justitiekanslern att undersöka tillämpningen av nuvarande lagstiftrting med anledning av propositiortert och de väckta motionerna. Man tackar! Det kallar jag snabb reaktion.

I propositionert föreslås också att polisman ges ökade befogenheter att kroppsvisitera persorter samt söka igertom väskor och artrtat liknartde bagage för att leta efter vapen eller andra farliga föremål som är ägnade att användas vid brott mot liv och hälsa. Detta gäller om omständigheterna är sådana aft föremålet kan förklaras förverkat enligt 36 kap. 3 § brottsbalken, alltså har ertappats under omstärtdigheter som gav artledning att befara att det skulle komma fill användning som vapen vid brott mot liv och hälsa. Förslaget gäller, bör det betortas, ertbart i detta fall.

Skälcrt för förslaget är den oroande ökrtirtgcrt av våldsbroffslighetcrt urider sertare år, vilket tidigare talare har påtalat. Dertrta brottslighet sker ofta i förening med ett ökat bruk av vapen och tillhyggen av olika slag. Nästan dagligen finner vi någon våldshändelsc refererad i massmedia där t. ex. knivar anvärtds som tillbygge.

Speciellt när det gäller samhällets möjligheter att bekämpa uugdomsvåld ställer vi i centern oss bakom förslaget att man nu.bör vidga polisens befogenheter att i brottsförebyggande syfte söka efter vapen som just är ämnade att skada andra människor. Emellertid skall en strikt och begränsad

141

Prot. 1986/87:133 reglering gälla, inte minst med tanke på atf det är fråga om inskräkrting i ett

1 juni 1987

Sveriges Riksradios program verksamhet för utlandet

grundlagsskyddat intresse, vilket framförts här tidigare. Riskert skall artses som stor för atf fillhyggcrt skall komma till artvärtdrting vid våldsbrott. Detta innebär krav på en kvalificerad risk. Utskottet betOrtar också att det är ytterst väscrtfligt att dcrt praktiska tillämpningen inte blir sådan att den av allmänheten uppfattas som utslag av trakasseri. Tillämpningen bör vidare ske så att enskildas berättigade intressen inte kommer i kläm.

Mot bakgrund av denrta utskotfsfext yrkar jag bifall till hemställan i betänkartdet.

Överläggrtingen var härmed avslutad.

(Beslut i ärertdet skulle fattas vid rtästa arbetsplenum.)

14 § Föredrogs utrikesutskottets betänkande

1986/87:19 om Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet m, m. (prop, 1986/87:108),

Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet

142

Anf. 114 STINA GUSTAVSSON (c):

Herr falman! Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet är ett viktigt led i en allmän informatiort om Sverige, Denrta programverksamhet bedrivs av crt särskild erthet irtom Riksradion, nämligen Utlandsprogrammet, Verksamheten styrs av de allmärtna riktlinjer som anges i radiolagen från 1976 och i avtalen mellan staten och bolagen i Sveriges Radio-kortccrrtcrt,

I föreliggartde betänkande från utrikesutskottet föreslås aft Utlandspro-grämmet överförs till anrtan huvudman utanför konccrrtcn: Svcrtska irtsti-tutet.

Kulturutskottet, som har haft att yttra sig i ärertdet, har en annan uppfattning,-rtämligen att Svenska institutcts möjligheter att ta över den information om Sverige som Utlandsprogrammets filmproduktiort kuunat ge, närmare bör prövas. Härvid bör ävcrt de upphovsrättsliga aspekterrta på filmexpörtert. beaktas. Ert särskild utredare har tillkallats för att göra en översyn av de statliga insatserna irtom det svcrtska kultur- och informationsutbytet med utlandet. Utredaren skall bl. a, belysa de framtida behoven:

Certtern artser i likhet med ett crtigt kulturutskott att det uu irtte finns anledrtirtg att förärtdra huvudmartrtaskapet för Utlartdsprogrammet.

Dcrt avdelrting som svarar för verksamheten har mycket stor erfarerthet av såväl produktiort som distributiort av Sverigeirtformation i TV världen över. Placerirtgcrt irtom ett public service-företag har givit avdclrtingcn speciell styrka. Därtill har filmavdclrtirtgcrt lyckats både förcrtkla och förbilliga distribufiortCrt. Certtern anser att dcrt kompetens som Utlandsprogrammet nu har behövs även framöver. I reservatiort 2 som är fogad till utskottsbétänkandet har vi närmare utvecklat detta vårt ställningstagande.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservafion 2 och i övrigt till hemställan i utrikesutskottets betänkartde 19.

Anf. 115 KARIN AHRLAND (fp):

Herr talman! Eftersom jag tycks vara den ertda företrädaren för utskoffs-majoritctcrt vill jag yrka bifall till utskottets hemställart.

För folkpartiets räkning vill jag dcssufoui bara härtvisa fill ett särskilt yttrartde av Ingemar Eliasson och Rune Årtgström.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Bidrag till pensionärsorganisationerna

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

15 § Föredrogs socialutskottets betänkande

1986/87:29 om anslag till Socialdepartementet m.m. (prop. 1986/87:100 delvis).

Andre vice falmannen meddelade att debatten skulle vara gemeusam för samtliga purtkter.

Bidrag till pensionärsorganisationerna

Anf. 116 ANITA PERSSON (s):

Herr talmart! Jag yrkar bifall till socialutskottets hemställart i betärtkande
29, som gäller bl. a. anslag fill pensionärsorganisationerna. Det finns en
reservation från de borgerliga partierrta. Utskottsmajoriteten utgår från atf
pensionärsorgartisationerna kommer att få en likvärdig behandlirtg och
avstyrker reservationen. - -

Anf. 117 KARIN AHRLAND (fp);

Herr talman! Som representant för de borgerliga partierna ber jag att få yrka bifall till reservationert. Den hartdlar om bidrag till pertsionärsorganisa-tionerna, och vi delar motionärerrtas uppfattrtirtg att dcrt nuvarande fördelningen är orättvis. Bidraget bör i fortsättningen utgå i förhållande till organisationernas medlemstal.

Överläggnirtgert var härmed avslutad.

(Beslut i ärertdet skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

16 § Föredrogs

utbildningsutskottets betänkartde

1986/87:24 om rty inriktning och organisatiort av framtidsstudieverksamhétert m.m. (prop. 1986/87:92).

143

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Ny inriktning och organisation av framtidsstudieverksamheten m. m.

Anslag till universitets-och högskoleämbetet

Reglering av priserna på fisk m. m.

Ny inriktning och organisation av framtidsstudieverksamheten m. m.

Anf. 118 LARS GUSTAFSSON (s);

Herr talman! Jag ber atf få yrka bifall till utskottets hemställan på alla punkter.

Anf. 119 KARIN AHRLAND (fp):

Herr talman! Av skäl som anförs i reservationerna 1 och 3 yrkar jag bifall till dessa.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid rtästa arbetsplcrtum.)

17 § Föredrogs

utbildrtirtgsufskottets betänkande

1986/87:25 om anslag till universitets- och högskoleämbetet, m.m. (prop. 1986/87:100 delvis).

Anslag till universitets- och högskoleämbetet

Anf. 120 LARS GUSTAFSSON (s):

Herr talman! Jag ber atf få yrka bifall till utskottets hemställan.

Anf. 121 KARIN AHRLAND (fp);

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservafionerrta 1 och 2, den första av folkpartiet och den andra av samtliga borgerliga ledamöter.

Överläggnirtgert var härmed avslutad.

(Beslut i ärertdet skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

18 § Föredrogs

jordbruksutskottefs betänkande

1986/87:23 om reglering av priserrta på fisk m.m. (prop. 1986/87:137).

Reglering av priserna på fisk m.m.

144

Anf. 122 KAJ LARSSON (s):

Herr talmart! Målet för dcrt svcrtska fiskeripolifikcrt fastställdes 1978. Det bekräftades och preciserades vårcrt 1985. Målen inrtebär i korthet att vi skall utrtyttja våra vatteu och fisktillgårtgar på så sätt att de lärtgsiktigt kan medverka till vår livsmedelsförsörjning och till vårt välstånd i övrigt. Fisket skall bedrivas så effektivt som möjligt inom de gränser som ges av en ansvarsfull hushållning med fisktillgångarna, och fångsterna skall bestämmas av möjligheten till lönsam och stabil avsättning. De personer som är

sysselsatta inom rtäringen skall kunna få en ekortomisk och social standard som är jämförbar med den som nås inom andra näringar samtidigt som konsumenterna erbjuds fisk av god kvalité till rimliga priser. Hänsyn skall fäs till behovet av sysselsättnirtg, främst i kust- och skärgårdsområdcrta, där fisket har stor regiortalpolitisk betydelse.

Varje svcrtsk äter mycket fisk. Dcrt svenska konsumtiortcrt av fisk uppgår till 28 kilo per persou och år, vilket är ert hög siffra irtternationellt sett, pch den väntas öka ytterligare. Fårtgstcrt av fisk i saltsjövattncn uppgick 1985 till 225 000 ton, varav 38 000 ton dircktlandades i utlaudcf, och det sammartlagda fårtgstvärdet uppgick till 697 milj. kr. Huvuddelen av fångsterna, 40 %, utgjordes av sill/strömming. Torskfisket utgjorde eu krtapp fjärdedel. För 1986 är beräkningarna fortfarande preliminära. Den totala fångsten är beräknad till 200 588 ton, vilket blir ert minskning med ca 25 000 ton. Fångstvärdet är ungefär detsamma, 699 milj. kr.

Sverige har ett stort handelsundcrskott i fråga om fisk och fiskproduktcr. 1986 var importen av fisk pch fiskprodukter 2,3 miljarder kronor medan exporten stannade vid 650 milj. kr.

Genom de lårtga kuststräckorna i Sverige är fisket för många en betydelsefull näringsgren. Det svenska yrkesfisket sysselsätter ca 4 500 personer. Härtill kommer binäringsfiskare till ett antal av ca 2 000.1 fiskberedningsirt-dustrirt arbetar ca 2 500 personer, och sysselsättnirtgert skapas till stor del i trakter av Sverige där alternativa utkomstmöjligheter för befolkningen är få.

Fiskeflottan i Sverige består av 488 skepp som är större än 12 x 4 m och 635 båtar som är mindre än 12 x 4 m.

Herr talman! Detta var ett försök att kortfattat ge en bild av hur fiskenäringen i Sverige ser ut.

I kammaren skall vi i kväll debattera jordbruksutskottets betänkande 1986/87:23 om reglering av priserna på fisk. Bestämmelserna om priserna på fisk firtrts i lagcrt 1974:226 och förordrtingen 1986:428 om prisreglerirtgen på fiskets område. Föreskrifter finns i jordbruksnämndens kungörelse 1986:90 med föreskrifter om prisstöd på fiskets område regleringsåret 1986/87.

Jordbruksnämndert har till uppgift atf till regerirtgert framlägga förslag fill prisreglerirtg på fisk. Detta skall ske efter överläggrtingar med företrädare för fisket och konsumenfdelegatiortcn. Det är viktigt att poängtera att det rör sig om överläggningar, inte rtågort förhartdiirtg där avtal och birtdartde övercrts-kommelser. träffas. Regerirtgert har rtaturligtvis fritt fram att ändra jord-bruksrtämrtdcrts förslag om detta så anses.

I förslaget som kommit till utskottet, dvs. proposition 1986/87:137, har regeringert till mycket stora delar följt jordbruksnämndcrts förslag till prisreglering. På fyra punkter har ärtdrirtgar gjorts. Jag skall kommentera dessa.

Först vill jag upplysningsvis säga aft majoritetert i utskottet, beståcrtde av moderaterna, folkpartiet, centern och vpk, har följt jordbruksnämndens förslag vad gäller dessa punkter..

Dert första purtktert är kosfrtadcrt för trygghefsförsäkringen, som skall avräknas vid fastställande av normpriserna. I jordbruksnämrtdens förslag, som egentligert är ett avsteg frårt riktlirtjerrta för prisrcglcrirtgcrt, föreslogs att avdrag för premiehöjningarna för 1986/87, 1987/88 och.1988/89 samtliga skulle göras vid 1988/89 års reglering.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Reglering av priserna påfiskin.m.

145

10 Riksdagensproiokoll 1986/87:133

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Reglering av priserna på fisk m. m.

146

Regeringens förslag ligger mer i linje med riktlinjerna för prisregleringen. I propositionen föreslås att man i 1987/88 års reglering räknar av höjningen för 1986/87 och i regleringen för 1988/89 räknar av höjningar på 1987/88 osv. Detta innebär ätt man i fortsättningen räknar av höjningarna i efterhand, eftersom det visat sig svårt att uppskatta den verkliga kosfnadert vid tidcrt för propositionsläggartdct. Detta irtrtebar att fisket i 1988/89 års budget bara belastas med étt års premiehöjrtingar, i stället för som nämnden föreslår tre års höjningar. Därmed riskeras inte en kraftig nedräkning av rtormpriserrta under ett år då.kostnadsutvecklirtgert skulle motivera eu ökrtirtg. Detta måste våra till fördel för fisket och fiskértäringeri. Kostnadsmässigt innebär förslaget i propositionen att prisstödet minskas med totalt ca 1 milj. kr. 1987/88, i stället för 1988/89 som jordbruksrtämnden har föreslagit.

Den artdra punktert är ert rtyhet i årets prisreglerirtg. I förslaget frårt jordbruksnämrtdcrt föreslås attlO milj. kr. skall avsättas för export av sill till statshandelsländer varav högst 3 milj. kr. får avse sill från Västerhavet. Sveriges kvoter i Östersjön utnyttjas i alltför liten omfattning. Det råder en uppenbar risk att vi kan tvirtgas lämna ifrån oss delar av den svenska sillkvoten till andra länder utart någon ersättning för detta.

Situationert i Skagerrak och Kattegatt är inte alls lika kritisk. Under 1985 utnyttjades Östcrsjökvoten till 56 %. Kvoten i Skagerrak och Kattegatt utnyttjades till 94 %. I propositionert föreslås att exportstödet ertbart skall gälla Östersjöfisken. Även med regerirtgens förslag kan stödet utnyttjas av alla fiskare. Således har västkustfiskare samma stödmöjlighet uär det gäller Östersjösill som artdra fiskare. Det vikfiga är aft sillfisket i Östersjön ökar. Det är därför denna stödform kommit fill.

Den tredje punkten är stödet till foderfisk. Förslaget innebär ett stöd med högst 5 milj. kr. som skall utgå med lägst 25 öre och högst 50 öre per kilo. Stödet är tänkt att utgå både vid riktat industrifiske i de fall fiskeristyrelsen ger dispens på sådan och vid annat indusfrifiske, t.ex: bifångsfer. I propositiorten föreslås, i likhet med exporten till statshandelslärtderrta, aft detta skall vara koncentrerat till Östcrsjöfiske. Det kart i detta sammarthang påpekas att Sverige, vad avser Skagerrak och Kattegatt, i samband med fiskeavtal deklarerat att man inte avser att bedriva riktat industrifiske efter sill.

Dcrt fjärde öch sista purtktcrt är det regionala stödet. Både regering och jordbruksnämnd är överens om atf detta skall utökas. Enligt nämrtdcrts förslag skall stödet utgå i form av ett fast driftstillägg med olika belopp för fiskare bosatta på uorra ostkusfeu, södra östkusten och sydkusten.

Alla regionalpolitiska stödåtgärder, oavsett om det gäller fiske eller annat, tillkommer därför att inkomstutvecklingen är sämre än genomsnittet i landet. Så är också fallet när det gäller regionalpolitiska stödåtgärder till fisket. Irtkomstutvecklirtgcrt har varit väldigt svag pä vissa kuststräckor. Stödet är avsett att vara eri gcrterell inkomstförstärkning till de mest utsatta fiskargruppcrua och bör därför i forfsäffrtingen bara knytas till fiskarnas hemvist och alltså inte fill var fiskarrta landar sin fårtgsf.

Att irtföra ett sådartt system skulle irtrtebära att fiskare på norra ostkusten, i Uppsala län och uppåt skulle ha 50 öre per kilo för strömming och torsk. Men landar samma fiskare sin fångst söder om gränsen skulle han bara få 20 öre för

strömmirtg och inte något för torsken. Detta sysfem är ett administrativt
onödigt och krångligt system och mirtdre regiortalpolitiskt rättvist. Regering
ens förslag att knyta stödet till fiskarens hemvist innebär mindre administrati
va insatser och ett betydligt mera rättvist system som regiortalt stöd. :
' Herr talmart! När vi i utskottet behartdlade proposifionen och i anslutuing
därtill väckta motioner, fick jag intrycket att de borgerliga partierrta plus vpk,
strurttade i sakirtnehållet i förslaget. Vid argumentcrirtgcrt framfördes från
samtliga att principen var felaktig - regeringert skall irtte. ändra jordbruks
nämndens förslag. Min fråga till samtliga fyra partier är: Skall principerna
segra över förnuftet? Är det irtte viktigare att beslutert i utskott och kammare
blir så utformade att fiskerirtärirtgen förs framåt och utvecklas? Detta bör
också ske runt hela Sveriges kuststräckor och inte bli centraliserat till viss
kusträcka. Regeringerts förslag i propositiortert är till större rtytta för
fiskerinäringen i Sverige än jordbruksrtämrtdens förslag. Därför ställer vi oss
bakom regeringens förslag och struntar i principerna. ■

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 och avslag på reservationerna 2 och 3.

Prot.-1986/87:133 1 juni 1987;,

Reglering av priserna på fisk m.m.

Anf. 123 JENS ERIKSSON (m);

Herr talman! Jordbruksutskottets betärtkande nr 23 handlar om prisregleringen på fisk m. m. Den proposition som ligger till grund för betänkandet har som underlag den övercrtskommelse som träffats mellart konsumentdelegationen och fiskets förhandlingsdelegation och har förhandlats fram under ledning av statens jordbruksnämrtd. Nämnden har regeringens uppdrag att leda förhandlingarna och framlägga förslag till reglering av priserna i ertlighet med upprtådd övercrtskommelse, om sådan kunnat uppnås.

Prisregleringen, som fungerat sedau 1981, tillkom genom det riksdagsbeslut som togs i maj 1978 i anledning av proposition 1977/78:112, som framlades av den dåvarande borgerliga regeringen.

Vi förväntade oss mycket av detta prisregleringssystem; Det skulle kompensera fiskarcrt för oförmårtliga avtal om tullar och avgifter, och mart hade dert föresatsen att - då Sverige inte hade något gränsskydd för vare sig fisk eller fiskeprodukter och då gränserrta stod öpprta för import från länder där fisket är starkt subventionerat - ett stöd skulle ta bort de värsta negativa effekterna av dessa för fisket så oförmånliga avtal. Normprissystemet skulle också ge dem som var sysselsatta i ett rationellt fiske en social och ekonomisk standard som var jämförbar med andra grupper.

Det är svårt att i dag hävda att fiskaren har denna standard vare sig ekonomiskt eller socialt. Arbetet är tungt och riskfyllt, och arbetstiden är lång. Fiskaren arbetar på ett underlag som aldrig står stilla, och han slits ut i förtid.

Om man ser på vad söm hänt med prisuppgörelserna uuder åreus lopp står det klart attdet som angavs i den urspruugliga propositiortert irtte lärtgre är uppfyllt i de iugårtgria avtalcrt. De har för varje år alltmer urholkats och försämrats. Ingen hänsyn har tagits till arbetsinsatserrta och fångsternas storlek. Det enda som varit vägledande har varit priset i kronor och ören. På t. ex. sill/strömming har man inte räknat upp priserna därför att världsmarknadspriset har legat lågt. Normkvantiteten har skurits ner år från år.

147

Prot. 1986/87:133 Jag delar därför jordbruksministerns uppfattning aft det behövs en översyn

1 juni 1987 av hela systemet. Det behövs en översyn som återställer och förbättrar

Dl- • systemet. Man behöver se till att prisreglerirtgskassarts pertgar kommer

Reglering av priserna ' v b b v b

„ r. , fiskets utövare till del,

pafisk m. m.

Man behöver se över sättet att förhandla. Det lämnar mycket övrigt atf önska, ty även det har urartat.

Något av det värdefullaste i 1978 års riksdagsbeslut var enligt min uppfattnirtg rättert att förhandla. Jag skulle vilja se den som kart påstå aft fiskets förhartdlirtgsdelegatiort har rtågort förhartdlingsrätt lärtgre - möjligert förhandlingsmöjlighef på motpartens villkor.

Årets avtal innebär ytterligare försämringar. Vi har fått acceptera ett nytt system för prissättningen på torsk, som tar bort en stor del av trygghefcrt i systemet. Det fanns tyvärr ingert möjlighet att få priset uppräkuat så att det svarade mot dert nedgång som skett i fångsferrta och ännu mindre i förhållande till världsmarkrtadspriserna. Def är att beklaga. För övrigt ligger priserna stilla, Mcrt ävcrt om jag anser att överenskommelsen - som är lika med def förslag jordbruksnämrtdcrt lagt fram - är dålig, har vi i motsats till regeringen och socialdemokraterna hållit oss för goda atf genom mofioner eller på anrtat sätt förändra det förslag jordbruksnämnden lagt fram och som vi - icke utan värtda - accepterat,

Mert regeringen och socialdemokraterna i jordbruksutskottet håller sig inte för goda atf gå in och försämra en redart dålig uppgörelse. Inte ens deras ledamöter i konsumerttdelegationen, som accepterat avtalet, är beredda att stå fast vid överenskommelsen. När man läser utskotfsbetänkandef och propositionen har man svårt att frigöra sig frårt misstartken aft en del av de försämringar sorn man inte kunde förhandla fram, de har man petat in i propositionen.

Det är, som Kaj Larsson berörde, huvudsakligen på fyra punkter regerirtgert har gått irt och ärtdrat det förslag jordbruksrtämnden lagt fram efter det atf parterna enats.

Det är för det första en sänkning av normpriserna för atf betala ökade kostnader för trygghetsförsäkringért. Mert regerirtgert och socialdémokraterrta i utskottet har tydligert glömt bort att det också skall tas härtsyrt till dessa ökade kostrtader vid uppräkrtirtg av priserrta, Trygghetsförsäkrirtgen för alla andra som t, ex, är anställda avräknas irtte på lörtcrna utan kommer som crt extra lörtcförmårt. Därför får irtte trygghetsförsäkringért försämra inkomsterna för fiskaren, utan om kostnaderna för denrta ökar skall också priserrta på fiskcrt räkrtas upp. Detta har irtte skett i propositiortert, mcrt mart har irtte glömt bort att göra avdragen.

För det andra gäller det pristilläggcrt vid öststatsförsäljning: Socialdémokraterrta säger i reservationen att de, precis som regerirtgert föreslagit, bör utgå endast för Östersjösill. Vi ansåg det nödvändigt att fa i anspråk en mindre del av beloppet även för sill frårt Västerhavet, då def är viktigt att redart i höst kurtna köra i gång en försäljning av Västerhavssill för atf få systemet prövat och sedan till vårcrt anvärtda sill/strömmirtg från Östersjön.

Låt mig peka på att det även i Skagerrak och Kattegatt firtns ett överskott

av sill, 1986 var detta 16 000 ton. Avsätfrtirtgcrt, som sker framför allt till

" Dartmark, är trög, med låga priser, och den behöver avlastas. Man beräknar

att Norge i år kommer atf avsätta 50 000 ton sill till öststaterna. Hela den mängden är Västerhavssill.

Jordbruksnämndert har ävert föreslagit ert lägsta rtivå på pristilläggcrt. Det är ert del i överenskommelscrt, och ert förnuftig sådan.

För det tredje har jordbruksministerrt ändrat på överenskommelscrt när det gäller stöd för foderfisk. Han föreslår att stöd endast skall utgå vid riktat sillfiske i Östersjön. Han, liksom reservanterna, borde väl känna till att riktat foderfiske efter sill i Östersjön är förbjudet. Om ändrirtgen är etf sätt att omintetgöra stödet är det illa, men den kan bero på okunnighet.

Utskottet föreslår nu riksdagen att stödet skall utgå även till bifångsfer, oavsett om dessa tas i öster eller i väster. Även här är en lägsta rtivå på stödet mofiverad, då def firtrts artdra möjligheter atf reglera kostnaderna, om så skulle behövas. Man kan t. ex. utbefala pristillägg för en viss andel ay den lartdade kvantiteten.

För det fjärde har jordbruksministern ändrat systemet för det regionala stödet så aft det utgår enbart med hänsyn till fiskarens hemvist. Ett sådant system skulle skapa orättvisa, t. ex. då båtar från andra områden är stationerade i Blekinge, Mart fiskar på samma vatten och landar pä samma ställe, men får olika pristillägg. Det skulle säkerligen också ha en negativ effekt för de områden som skall gynrtas, eftersom def måste bli mer lönsamt både atf fiska och aft landa sina fångster längre söderut. Stödet har dessutom diskuterats noga vid de överläggningar som ägt rum och som är väl underbyggda i motsats till reservanternas och jordbruksministerns förslag.

Jag är oroad när jordbruksministern underkärtrtcr jordbruksrtämndens omdöme om vad fiskeavtalet skall innehålla. Det är ett misstroende både mot nämnden och mot de parter som har förhandlat.

Det är däremot tillfredsställartde att det firtrts en majoritet i utskottet som har detta förtroende för nämnd och förhandlingsparter. Om proposifionen hade vunnit utskottets och senare riksdagerts bifall, skulle det enligt min uppfattning - och den torde även vara artdra irtblandade parters - ha inneburit att def infe är mertingsfullt att förhandla och komma fram till en. uppgörelse, då eu sådan inte respekteras av den socialdemokratiska regeringen. Denna är i stället beredd att försämra uppgörelsen, och det är att märka att den på alla puukter försämras åt ett håll: till fiskets nackdel.

Reservation nr 2 i betänkandet är en moderat reservatiort, i vilken vi avstyrker regeringens förslag att ur prisregleringskassan ta 1,3 milj. kr. för s. k. fördröjd utsättning. Om avsikten är att fiskeristyrelsen skall utföra experiment för att på sikt ta död pä det yrkesmässiga havsfisket, borde man rimligtvis irtte använda prisregleringsmedel, eftersom dessa mer än väl behövs som stöd fill yrkesfisket. Jag tror def hade varit betydligt bättre om fiskeristyrelsen hade samarbetat med yrkesfisket i stället för att inrikta sig på att skada detta. Den senaste fidens agerande i de arbetsgrupper sorti finns inom Östcrsjökommissionen har ytterligare styrkt mig i min uppfattning att inga medel för fördröjd utsättning skall utgå så länge fiskeristyrelsen har kvar sin målsättning att på sikt inte bara skada, utan helt förstöra ett fiske som för stora delar av ost- och sydkusten och inte minst för Gotland har så stor betydelse.

Jag yrkar därmed, herr falman, i första hand bifall till reservation nr 2, i

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987 .

Reglering.av priserna påfiskm.m.

149

11 Riksdagens protokoll 1986/87:133

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Reglering av priserna på fisk m. m:

150

andra hand till reservatiort nr 3 och i övrigt bifall till utskottets hemställan. Jag vill också säga fill Kaj Larsson att principert irtte bör få segra över förnuftet. Def tycker jag att Kaj Larsson borde tänka på. Dessutom är Kaj Larssort ledamot av kortsumentdelegationen och borde som sådan ha en artnan syrt på ert överenskommelse än den han redovisat för kammaren.

Anf. 124 KAJ LARSSON (s) replik:

Herr talman! Jag vet aft Jens Eriksson hänger upp sig på att jag har suttit med i konsumertfdelegatiortcrt. Mcrt det är ju så, Jens Eriksson, att både fiskerirepresentartferna och konsumerttdelegationen utgör något slags av-lyssningsirtstrumcrtt för jordbruksuämrtdcrt. Vi hade artdra uppfattrtirtgar, mcrt i sådana situationer får man ju böja sig och acceptera, och så lägger jordbruksrtämrtden fram ett förslag.

Jag pekade i mitt huvudanförande på atf sillfisket i Östersjön utrtyttjas till bara 56 %. Då måste def väl vara riktigt att dessa 10 milj. kr. artvänds enbart för Östersjöfisket och infe för Västerhavsfisket, som utnyttjas till 94 %. Det måste vara riktigt att def regionala stödet, som är till för att utjämna orättvisor och för att stödja vissa kuststräckor, utformas så att stödet grundas på fiskarcrts hernvist - inte på var någonstans fisken landas. Fiskare i norra Sverige har svårigheter, och deras inkomster är sämre än genomsniffsin-komstcrt för landets fiskare. Det måste därför vara fiskarens hemvist som räknas. Jag anser fortfarande, Jcrts Eriksson, att det förslag som har lagts fram av regerirtgen är till större nytta för fiskerinäringen än det som jordbruksnämrtdcrt presenterade. Jag vidhåller att det sunda förnuftet talar för atf män skall säga ja till propositionert.

Anf. 125 JENS ERIKSSON (m) replik:

Herr talman! Kaj Larsson sade att förhandlingsdelegationen var ett avlyssningsinstrument - jag tror han använder def ordet - för statens jordbruksnämnd. Def förvånar mig verkligen. Jag trodde fakfiskt att det var parter som förhandlade och skulle träffa eu övercrtskommelse. Det vi håller på med rtär det gäller fiskpriserna har nämligert hela tidcrt beteckrtafs som överläggrtingar. Jag tyckte då och tycker fortfarartde att man skall respektera en sådan ingången överenskommelse: Även om Kaj Larsson infe artser sig skyldig att göra det, så gör vi det ärtdå från fiskets sida.

Kaj Larsson sade också att han infe tyckte om avtalet men aft han fick böja sig. Det har vi också fått göra. Vi har fått böja oss för att få igcrtom ett avtal. Jag är irtte alls förtjust i avtalet på mårtga fler puukter. Vi har ändå respekterat det. Vi står fast vid det och menar att det också skall vara riksdagerts beslut. I ett avtal ingår en massa olika saker. Det ena vägs mot det andra, och mart kart inte bara plocka ut några bitar och ändra på dem, som jordbruksministern har gjort och de socialdemokrafiska representanterna i utskottet har följt upp med en reservation.

Sedan vill jag också säga att vi inte kan klara aft fiska ösfstafssill ertbart i Östersjört. Vi måste få utnyttja den effektiva flotta som finns pä västkusten för att köra i gång ett sådant fiske. Det var därför som vi fick igenom 3 milj. kr. atf användas för Väsferhavssill. Det är 30 % av det totala beloppet.

Vi menar att irtte fiskarcrts hemvist utan landningsplatscrt skall vara

avgörande för stödet till konsumtiortsfisk. Vi har haft ett sådant system tidigare, där landningsplatsen var avgörande. Den prirtcipcrt kommer atf gynna Norrbotten, där def rtu utauför rtorra delert firtrtS god tillgårtg på torsk. Ett sådant system kommer att gynna dem som fiskar sill där uppe, så att de utnyttjar sina kvoter. Nu fiskar man bara 3 000 ton av ungefär 20 000 ton. Hur sedan avtalet är - om det är bra eller dåligt - kan vi alltid diskutera. Det var ändå det bästa vi kunde få fram. Jag tycker aft vi skall besluta i enlighet med avtalet.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Reglering av priserna påfiskm.m. . , .

Anf. 126 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Vi diskuterar nu priserna på fisk och ett förhandlingsresultat som har nåtts mellan staterts jordbruksuämnd och fiskarnas organisatiorter och konsumenfdelegationcrt. Kaj Larssort har ju framhållit hur vikfig fiskerinäringen är från regionalpolitisk synpunkt och även på annat sätt. Jag delar uppfattningen atf fisket har en mycket stor regionalpolifisk betydelse i skärgårdarna runt om vårt avlånga land. Vi har ett betydande fiske, och detär viktigt aft det fungerar väl. Det har också en stor betydelse ur försörjrtirtgssynpunkt. Vi diskuterade förut försvarspolitik i dag. Också i det sammanhanget är ett bra fiske en viktig bit i vår försörjning i en besvärlig situation.

Vi har förhartdiingar pä detta område lika väl som på jordbrukefs område, förhartdiingar som egentligen inte leder fram till ett slutgiltigt avtal, utan läggs fram såsom en proposition av regeringen. Om dessa förhandlingar skall vara meningsfulla är det viktigt att de också följs av regerirtgen. Jordbruksnämnden förhandlar på regeringerts vägnar. Det är alldeles klart att man måste göra kompromisser och infe alltid kommer fram till vad ena eller andra parfcrt tycker är det bästa resultatet. Mau får göra avkall på sirta krav, och det har man säkerligen också gjort här.

Def är mot den bakgrurtden allvarligt, tycker jag, att regerirtgert gick ifrårt förhartdiirtgsresultatet. Det är visserligen inte på rtågra avgörartde puukter gällartde grundläggande principer, där man skulle kurtrta säga att jordbruks-rtämrtdert lade fram ett förslag som var felaktigt på något sätt. Det har mera handlat om bedömrtirtgsfrågor, om det erta eller det artdra är bättre eller sämre.

Om dessa förhandlingar i fortsättningen skall bli meningsfulla tycker jag att man bör ha som grundsats att det förslag jordbruksnämnden lägger fram också skall bli propositionerts förslag. Annars kommer man i fortsättningert irtte att lita på varartdra och inte nå några resultat.

Nu vill jag gå in på de punkter där regeringen i sin propositiort ärtdrat jordbruksrtämndens förslag.

Först gäller det trygghetsförsäkring. Man kom under förhandlirtgarna överens om att skjuta på frågan eftersom man inte ville höja fiskpriserna mer. Att i efterskott lägga på kostnaderna på fiskarna själva är naturligtvis fel. Det kan inte stå i överensstämmelse med god förhandlingssed.

I den artdra frågart har jag för min del inte någort absolut säker ståndpunkt ifall det är rätt atf säga att alla 10 miljonerna skall gå till fisket i Östersjön eller om 3 miljoner skall tilldelas västkusten och resten Östersjön. Men de som förhandlat, inkl. jordbruksnämnden, kan dessa frågor, och de har kommit

151

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Reglering av priserna påfiskm: m.

fram till att det är bra med denrta fördelrtirtg för att det skall furtgcra. Då tycker jag det skall vara mycket starka motiv och skäl föratt ärtdra förslaget.

Samma sak gäller stödet till foderfisk.

När det sedart gäller stödet fill fiskarrta vid rtorra ostkusfeu är det rtaturligtvis så att om man har kravet att fisken också skall landas där, når man fler funktioner än bara att hjälpa fiskaren. Fisken skall ju tas om hand också där. Även på dertrta puukt kart man alltså diskutera vilket som är rätt, men jag tror att mart också där rtått crt rimlig avvägrtirtg.

Avslufrtirtgsvis vill jag upprepa att det skall fill mycket starka skäl för att gå irt och ärtdra på ett förhartdlirtgsresultat. I aunat fall blir förhandlirtgarrta så smårtingom mycket besvärliga.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i def betänkartde som vi nu behandlar, där majoritetert föreslagit att vi följer jordbruksnämndens förslag.

152

Anf. 127 ANDERS CASTBERGER (fp):

Herr talman! I proposition 137 om reglering av priserna på fisk redogörs för resultatet av förhandlingarna mellan konsumentdelegationert, statens jordbruksnämnd och fiskets förhandlingsdelegation. Tidigare har statens pris- och kartellnämnd publicerat en utredrting som berör fiskeprisregleringen och dess samhällsekonomiska kostnader.

Regleringar är något vi i folkpartiet i princip motsätter oss. Nu visar def sig aft kostnaderrta för dessa regleringar kan uppskattas till mellan 50 och 100 milj. kr. årligen. Därför kart ifrågasättas om dcrt nuvarande utformnirtgen av reglerirtgcrt är till alla delar ärtdamålscrtlig. Det kart finnas anledning återkomma till frågan om hur ett smidigare system skall se ut.

Vad riksdagen rtu har att ta ställrtirtg till är förhandlingsresultatet beträffande regleringen för det kommande budgetåret.

Regeringens proposition är anmärkningsvärd så till vida att den på en rad purtkter frårtgår överenskommelsen öch jordbruksrtämndens förslag utan att några nyä förhandlirtgar méd yrkesfiskarna tagits upp.

Jag understryker att detta handlande kart försvåra kommande uppgörelser. Folkpartiet kan inte finna att regeringen presenterat rtågot urtderlag som fillräckligt motiverar de avsteg som gjorts.

Dessa gäller, som vi hörde här, avräkningen av frygghetsförsäkringen, öststatsexporten av sill från Västerhavet, stödet till fodcrfisket och det regiortala stödets utformning.

I folkpartiet anser vi att riksdagen bör följa överenskommelsen och jordbruksnämndens förslag.

Nu säger Kaj Larsson med härtvisrting till alla juridiska grundböcker aft def är möjligt att göra avsteg från resultatet av överläggningarna. Ja visst är det möjligt, men några särskilda skäl attgöradet just i år har irtte redovisats. Nej, här har socialdemokraterna fått stå helt allena i utskottet. Det luktar, Kaj Larsson, snarast "surt, sa räven". När regerirtgert irtseff att den genom sitt ämbetsverk under överläggnirtgarna med yrkesfiskarna infe nådde ända fram, har den sedart tagit sirt juridiska chaus att köra över både de egna och yrkesfiskarna. Jag beklagar detta och yrkar självklart, herr talman, bifall till utskottets hemställan.

Anf. 128 KAJ LARSSON (s) replik;

Herr talman! Jag sade i mitt anförartde atf det är viktigt att det suuda förrt uftet går före principen. I och med det sertaste irtlågget fick j ag ytterligare belägg för detta. Här hänger man upp sig på att om ett förslag har lagts fram ifrån jordbruksrtämnden då skall detta gälla oavsett hur tokigt det är eller hur fel det är.

Varför har man då den ordningcrt att det är regerirtgert som lägger fram förslag för riksdagert? Visserligen vill regeringert att jordbruksrtämnden skall komma med ett förslag, men det är ändå regeringert som lägger fram propositioner för riksdagen. Jag kan fortfarande inte se att detta är något fel.

Några falare åberopar att man har en överenskommelse. Jag vill säga aft i konsumentdelegationen hade man inte denna uppfattning, speciellt inte närdet gäller de 10 miljonerna till Östersjöfisket. Däremot har jordbruksnämnden gjort en form av kompromiss och lagt fram etf förslag. När jag sedan ser det förslag regeringen kommer med, tycker jag givetvis att det är bra, att det passar fiskerinärirtgen. Då kan det inte vara fel att stödja det förslaget.

Jag vill än en gång upprepa att endast 56 % av sillfisket utnyttjas i Östersjön. Då måste det väl vara riktigt att sätta in åtgärderna där i stället för atf sätta in dem där sillfisket utnyttjas till 94 %.

Jag kan fortfarartde irtte förstå dem som talar för ert annan ordning.

Dén andra frågan rörde def regionala stödet. Än en gång vill jag säga att det ju måste gälla den plats där inkomstmöjligheten är mindre än på artdra ställcrt.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987 - .

Reglering av priserna påfiskm. m.

Anf. 129 ANDERS CASTBERGER (fp) replik;

Herr talmart! Kaj Larssort återkommer gårtg på gårtg till ett resonemang
om fiskargrupp mot fiskargrupp. En bildäv motsättrtirtgar mellart yrkesfis
karkolleger byggs upp. Ärt ärdet på västkusten och än är det på östkusten och
rertt av i Bottenhavet. ■

Det kan inte vara vår uppgift här i riksdagert aft lägga oss i hur yrkesfiskarnas egen orgartisatiort kommer fram till ert sådan här uppgörelse med jordbruksnämndert, som mart ju fakfiskt från fiskarorganisationens håll har accepterat.

Nej, Kaj Larssort, det är inte heller vår uppgift här i riksdagen att i varje läge rädda regerirtgerts artsikte, trots att mart dertrta gårtg har fått ge sig. .

Anf. 130 KAJ LARSSON (s) replik;

Herr talmart! Till Anders Castberger vill jag säga att det inte är fråga om motsättrtirtgar från väst till syd och ost. Def är fråga om en insats för att öka sillfisket i Östersjön. Det är därför de här 10 miijönerna har kommit fill. Då måste det väl vara riktigt att rikta de här medlert till ett hav, som utrtyttjas bara fill 56 %. I artrtat fall riskerar vi här i Sverige - def sade jag i mitt anförande - att tappa den här kvotcrt. Och det kart väl inte vara riktigt?

Anf. 131 ANDERS CASTBERGER (fp) replik;

Herr talman! Kaj Larsson kortimer tyvärr tillbaka till resonemanget där någort fiskargrupp ändå ställs mot någon anrtart fiskargrupp. Mcrt hela resonemanget vittnar ju också om hur administrativt krångligt det här

153

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Ändrirtg i miljöskyddslagen m.m.

systemet med fiskeprisrcglcrirtgcrt är. Jag tycker det är bra att Kaj Larsson upptäcker det. Då kanske vi i folkparfiet kan få gehör för en prövning av regleringen som sådan och ett instämmande i folkpartiets åsikt att man i varje fall skall återkomma till denrta fråga om hur ett smidigare system skall se ut. Tyvärr har Kaj Larssort för säkerhets skull yrkat bifall till en reservation, som skulle avslå detta välbetänkta folkpartiförslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid rtästa arbetsplcrtum.)

19 § Föredrogs

jordbruksutskottets betärtkartde 1986/87:25 om ärtdring i miljöskyddslagen 1986/87:135).

(1969:387) m.m. (prop.

154

Ändring i miljöskyddslagen m. m.

Anf. 132 SVEN ERIC LORENTZON (m):

Herr falman! I detta ärende behandlar vi en proposifion från regeringen om vissa ändringar i miljöskyddslagen. I stort sett är mart ense om målsättnirtgarna, mcrt vägarrta att rtå dit kart diskuteras. Det framgår också av de reservatiorter som är fogade fill utskottets betänkande. Regeringen och utskottsmajoriteten föreslår en möjlighet för fillståndsmyndighetcn att förordna om rättelse i miljöhänseende utan tidigare föreläggande. Def kan vi från moderat håll inte acceptera. Vi kan inte acceptera att en myndighet ges möjlighet att vidta åtgärder utan att först utfärda ett föreläggartde. Det är rimligt för dcrt som drabbas att så sker.

Jag yrkar därför bifall till den moderata reservafionen nr 7.

Sedan har moderata samlingspartiet pch folkpartiet crtats om ett antal reservationer. Det gäller bl. a. de miljökonsckvcrtsartalyscr som mart uppehåller sig en del vid i betänkandet.

Det firtrts starka skäl för att komplettera rtu gällartde lagstiftrtirtg med ett system med obligatoriska miljökortsekvertsartalyser. Vi föreslår därför från moderaterna och folkpartiet att en utredning tillsätts med uppgift atf föreslå den rtärmare tekniska, juridiska och administrativa utformuingen av en sådart lagstiftning om artalyser. Vi säger också i reservatiorten att ett mirtimikrav måste vara att miljökonsekvenserna av ett beslut redovisas på samma sätt som sker med de ekonomiska konsekvenserrta. Detta vill vi ge regerirtgen till känna.

Reservation nr 16, som också är en gemensam reservation från moderata samlingspartiet och folkpartiet, är mer intressant. Den gäller ett nytt system för miljöskyddsavgifter. Vi säger att miljöskyddsavgiftcrt skall utgå automa-fiskt så fort Crt ufsläppsgräus har överskridits. Virtrtirtgsrckvisitet bör därför avskaffas samtidigt som ett rtytt system för miljöskyddsavgifterrta irtförs. Detta sysfem bör vara konstruerat så att miljöskyddsavgiften relateras fill utsläppens storiek.

Riksdagen bör i ett uttalande hemställa att regeringert snarast ändrar reglerrta i dert riktnirtg som har angetts i motionen från moderata samlirtgspartiet och folkpartiet.

I reservafiort nr 18, sorn är en trepartireservation, talar vi om ekonomiska styrmedel. Den borgerliga sidan har här enats om aft vi vill ha ekonomiska styrmedel. Dessa kan dock utformas på olika sätt. Vi från moderata samlingspartiets sida förordar stimulansvägen, miljöstimulanser. Men vi har i en reservation med de artdra partierrta crtats om miljöavgifter i stället.

Vi artser atf det bör ske ert översyrt på detta område och att riksdagert bör ge regerirtgen detta till känrta. Det bör gå att hitta vägar där mart artvärtder både avgiftssystemet och stimulartssystemet. Vi tror frårt moderata samlirtgspartiets sida att det är betydligt lättare aft stimulera miljöirtsatser gcrtom sfimulanssystem. Det bör ligga i företagens intresse att få lägre kostnader för miljöproblematikcn.

Herr talman! Jag yrkar bifall till de reservationer som moderata samlingspartiet firtrts med på.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Ändring i miljöskyddslagen m. m: ' -

Anf. 133 LARS ERNESTAM (fp):

Herr talman! Det betänkande om ändring i miljöskyddslagen som vi nu diskuterar är ett viktigt betänkartde. Det har ofta sagts att företag irtte kan ställas till ansvar rtär utsläppen är för stora. Processerna har blivit långa, öch det är mycket få ärendert som mart har kommit till ett slutresultat i.

Regerirtgerts propositiort, som skulle medföra att vi kom till rätta med dessa problem, godkänns inte av jordbruksutskottet i det betänkartde som vi debatterar rtu i kväll.

. Det har, som jag sade tidigare, varit mycket svårt att ställa företag som har gjort sig skyldiga till störa miljöutsläpp till ansvar. Dels skulle def bevisas att utsläppen förorsakat miljöskada, dels skulle företaget hå ekonomisk vinnirtg av utsläppert. Detta har, som jag redart rtämnt, lett till att bevisföringen har tagit mycket lång fid.

Regerirtgert tar i propositionen bort bevisföringcrt rtär det gäller miljöskada. Mcrt i gertgäld föreslår regerirtgen - och vi förstår inte varför - att ordet "betydande" skall sättas in på dcrt ekortomiska sidart. Där skulle det alltså bli fråga om en uppmjukning.

Det visade sig i utskottet att regerirtgert irtte hade majoritet för sitt förslag. Socialdemokraterna valde då att i stället yrka bifall till centerrts förslag och biträda ett yrkande från oss i folkparfiet om miljöskyddsavgiften, där ordet "betydande" fas bort.

Det är klart aft denna ändring förbättrade förslaget. Men från folkpartiets sida ville vi gå längre. Tillsammarts med moderaterrta har vi i reservafiort 16, som Sven Eric Lorentzon nyss talade om, markerat detta. Vi harsagt; Varför skulle vi inte kunrta få etf system där miljöskyddsavgift utgår automatiskt så fort Crt utsläppsgrärts har överskridits? Det borde vara det enklaste och mest konsckvcrtta sättet att komma fill rätta med de här problemen. Men det har infe de övriga partierna ställt sig bakom. Vi har anvärtt oss av likhetcrt med fortkörningmedbilsom exempel. Om mart körförfort med bil får mart bota, oavsett om mart förorsakar ert olycka eller infe. Man kör för fort och därigenom får man betala sin avgift. Så skulle man kunna göra även på miljösidan.

155

Prot. 1986/87:133 Folkpartiet finrts med i en rad andra reservationer. Jag skall mycket kort
1 juni 1987 kommentera dem.

Ändring i miljöskyddslagen m. m.

I reservatiort 4 uttalar vi oss för en bättre samordning av lagstiftningen. Miljölagstiftrtirtgcrt är mycket övcrlappartde. Det finrts luckor, brister och olika tillämpningar. Centerrt har i sirt reservation 2 föreslagit en miljökommission. Vårt reservationsyrkartdc urtder puukt 4 ligger inte långt därifrån. Vi tror atf miljölagarna måste ses över så att bättre samstämmighet uppnås.

I reservatiort 6 tar vi upp tillsynsmyndighetens befogenheter. Naturvårdsverket hade föreslagit att en företagare skall kunrta föreläggas att söka tillstårtd rtär tillståndsplikt inte följs. På det sättet skulle man enklare kunna få fram de åtgärder som är nödvändiga. Varkert statsrådet eller utskottsmajoritetert ställer sig bakom det. Vi tycker som naturvårdsverket och reserverar oss i reservation 6 för det förslaget.

Prövningen av vägar enligt miljöskyddslagen är också en viktig frågeställnirtg. Ert lårtg rad miljöfrågor prövas irtte ertligt miljölagarrta. Vägbyggcrt prövas enligt väglagen och vatfcrtfrågor prövas ertligt vattenlagen. Nu finns det i och för sig förslag om atf miljökonsckvcnsbeskrivningar skall göras också för prövning av vägar. Men vi tycker att det vore rimligt att naturvårdsverket fick möjlighet atf gå in och avgöra om tillståndsprövningen skall gälla också för vägbyggen. Vägbyggen är ofta byggnationer som förorsakar miljödiskussioncr. Därför yrkar jag bifall till reservation 8.

Sedan har vi reservation 12, som Sven Eric Lorentzon redan har talat om. Den handlar om miljökonsckvcrtsartalyscr. I och för sig firtrts det förslag om miljökonsckvcrtsartalyscr när det gäller vägar. Men vi anser atf man i mycket större utsträckning måste ha miljökonsekvensanalyser vid all utbyggnad. Därför har vi i reservation 12 lagt fram förslag om att miljökonsekvensanalyser skall redovisas ungefär på samma sått som ekonomiska konsekvertser av olika byggnatiortcr och anläggningar.

Reservation 16 har jag fidigare yrkat bifall fill, och slutligen finns folkpartiet med även i reservation 18 om ekonomiska styrmedel. Ekonomiska styrmedel har vi haft många debatterom. Socialdemokraterna har sagt att vi från den borgerliga sidart mertar att företagert skall kuuna köpa sig fria från artsvar. Det är fullständigt fel, vi vill tvärtom ställa större krav på företagen. Vi vill med miljöavgifter och miljöstimulanser kuurta styra mot miljövänligare material. Jag yrkar alltså bifall även fill reservation 18.

Anf. 134 LENNART BRUNANDER (c);

Herr falman! När vi fick propositiorten om ändrirtg i miljöskyddslagcrt var
det med en viss förväntart vi såg fram emot vad som stod i den, eftersom vi
haft väldigt mårtga diskussiouer om miljöskyddslagens funktion, de bekym
mer den för med sig och de begrärtsrtirtgar dcrt har. Mcrt det var irtte pä så
förfärligt många punkter vi fick några konkreta förslag, utan det var mest
resonemang som slutade i att man håller på att utreda frågau och så
småningom kommer att redovisa utredrtirtgert och lägga fram förslag.
- Mert på rtågra punkter har förslag lagts fram. Ett sådant förslag har berörts
av Lärs Ernestam, nämligen ändringen av 52 § i miljöskyddslagen, som säger
att företag skall belastas med en straffavgift, om de gör sig skyldiga till
" utsläpp utöver dem de har rätt att göra. Men för att man skulle kunna ta ut en

sådan här avgift krävdes det aft företaget fick en ekonomisk fördel av def hela, och dessutom att den störrtirtg som blev resultatet var betydartde. Dessa bestämmelser gjorde att det egentligen var omöjligt att fälla rtågon, och det har mart irtte heller gjort. Nu äudrar man i propositionert depna paragraf. Det skulle inte krävas atf det förelåg risk för betydande störrtirtg i naturen. Däremot skulle det andra kriteriet ändras så, att den ekonomiska fördel som företaget hade av utsläppet skulle vara betydande. Det innebar egentligen inte så stor ändring i förhållande till vad som gällt tidigare.

Från certterpartiets sida motiortcrade vi och pekade på att det ändå inte var så här mart hade tärtkt sig rtär mart kritiserade dertna paragraf. Vi menade atf man borde ta bort kriteriet att den ekonomiska fördelen också skulle vara betydartde.

Urtder utskottsbehandlingen har vi fått majoritet för detta förslag. Det tycker jag är mycket bra, för på det sättet får den här paragrafen säkeriigen en bättre fuukfion än vad den hittills har haft - och vad den skulle ha fått om regeringens förslag hade gått igenom.

I övrigt har vi behartdlat ert rad motioner som har att göra med miljöfrågorna. Miljöfrågorna är ju betydande, och som jag sade var det med en viss förväntan som vi såg fram mot propositionen. Men vi blev ganska besvikna. Från certterpartiets sida har vi i reservation nr 2 tagit upp frågau om en miljökommission. Vi hade ju en naturresurs- och miljökommitté, som gjorde ett mycket förtjänstfullt arbete uuder ett autal år. Den tog fram mycket underlag för beslut om crt förbättring av miljön. Men det har blivit väldigt litet av def arbetet. Nu har det gått några år sedan förslaget lades fram - det var 1982, om jag inte minns fel. Det material och den kurtskap som kommittért tog fram behöver därför hartteras, med härtsyn till den situation som vi har för dagen, i ert sådan kommission som vi har föreslagit.

Miljöfrågorrta är, som jag sade, viktiga. Försuruingsfrågorna måste få betydligt större prioritet i def politiska arbetet och de politiska besluten än vad de hittills haft. Vi måste helt enkelt arbeta snabbare för att minska utsläppen av olika ämnen. Egentligert är det bedrövligt att mart skall behöva påpeka detta. Det beslut vi fattade för något år sedan om att man skulle mirtska kväveutsläppen med 30 % är ju otillräckligt, men ändå ser det ut som om vi knappt skulle nå crts det resultatet.

Def gäller havsresurserua, det gäller turtgmefallproblemct osv. Vi har mårtga sådarta här bekymmer - för att inte tala om avfallshantcrirtgert - som behöver tas upp i en miljökommissiort.

I Crt annan reservation har vi tagit upp frågau om miljöskyddslagcrts fillämprtirtgsområde. Vi menar att lagen behöver ha ett bredare tillämpningsområde och fungera som ett paraply över annan lagstiftning i det här sammanhanget.

Vi har också föreslagit att 5 § miljöskyddslagen skall ändras, så att man inte bara skall värdera skadart utau också bedöma skadarts art, omfattrting och vikt, för att på det sättet kunna prioritera arbetet och tillsynen.

Som sagts här tidigare innebär det föreliggande förslaget också en förändring av prövningen enligt miljölagen av vägar. Vi från centerpartiet har den uppfattningen att det inte räcker att bara föra in denrta förändring i väglagen. För de stora trafikartläggningarna- motorvägar, flygplatser osv. -

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Ändring i miljöskyddslagen m.m.

157,

12 Riksdagens protokoll 1986/87:133

Prot. 1986/87:133 bör det också finnas miljökonsekvensanalyser, som inte bara redovisar de
1 juni 1987 bekymmer som det aktuella objektet skapar. Mau bör också ha alternativ och

Ändring i miljöskyddslagen m.m.

visa hur man på annat sätt - och kanske ett bättre sätt - skulle kunna lösa problemen. I varje fall bör man på ett bättre sätt dokumentera vad som händer när man gör ett sådant här ingrepp i rtafureu:

Vi har ju också ett utarbetat kontrollprogram. Det tar inte hänsyn till alla de bekymmer som uppstår genom olika tungmetaller. Vi vill att man skall göra en prioritering när man genomdriver dessa kontrollprogram på ett sådant sätt att man tar de svåra och bekymmersamma frågorna först. I annat fall riskerar man att göra provtagnirtgar som mart sedart ändå inte får ut rtågot resultat av. Om vi skall satsa på dessa kontrollprogram måste vi på ett bättre sätt använda dem för att vidta åtgärder mot de bekymmer som olika typer av störnirtgar innebär.

Lars Ernestam var inne på frågan om ekonomiska styrmedel, och det är en fråga som vi har haft uppe i debatten under flera år. Vi har ju bestämmelser för hur mycket förorenande ämnen som en anläggrting får släppa ut. Vad de företag som släpper ut dessa förorenande ämncrt då gör är att försöka rätta sig efter dessa bestämmelser mert irtte så mycket mer, eftersom en hårdare reducering av utsläppen av avgaser, stoff och artnat naturligtvis kostar mer pengar. Företagen måste ha ett ekonomiskt motiv för atf vidta ytterligare åtgärder.

Jag hörde en diskussion i radion för inte så länge sedan. Chefen för en anläggnirtg som släpper ut förorenande ämncrt sade att företaget i fråga skulle kurtna minska sina utsläpp ganska mycket mer än i dag mcrt att det irtte fartns något motiv för företaget att göra det. Företaget uppfyller nämligen de krav som samhället ställer på det. Om det däremot fanns etf ekonomiskt motiv för att gå vidare när det gäller att minska utsläppen skulle företaget enligt denrta chef göra det, eftersom det finns teknik för det.

Man måste alltså stimulera fram en bättre miljö. Man kan naturligtvis även skärpa kraven, men jag tror aft det måste vara crt kombination mellan dessa två saker: I dag ställer andra lärtder större krav och har ert mer framåtsyftartde polifik i detta avsecrtde ärt vad Sverige har. Det är ert ny situation, eftersom Sverige fidigare har varit vägledartde på dessa områden.

En anrtan fråga som har med miljöskyddslagcrt att göra är tillsyrtsavgifter och fillståndsavgifter. Under förra året fick vi ett löfte om att regeringen, när förslaget om en ändring av miljöskyddslagen lades fram, också skulle lägga fram etf förslag i detta avsecrtde. Det har vi emellertid infe fått. Därför kvarstår våra krav på detta område, dvs. att vi vill atf det skall ske en förärtdring av dessa avgifter på ett sådant sätt att de inte drabbar de små företagen lika hårt som i dag. I stället artservi att mart skall ha ett avgiftssystem som går ut på att de företag som skapar de största problemert också får betala högre avgifter. Naturvårdsverket hade ett förslag i denna riktning som var bra mycket bättre än det som regeringen så smårtingom fastnade för. Vi tycker att regeringen borde lägga fram ett förslag i den riktnirtgen i stället.

Herr talmart! Jag yrkar med def anförda bifall till samfliga centerreservationer i detta betänkande. 158

Anf. 135 BJÖRN ERICSON (s):

Herr talman! Det betänkartde vi nu behandlar avser en proposition om miljöskyddslagen, och den syftar till att utvidga miljöskyddslagens tillämpningsområde till att dels omfatta förorenirtg av mark och gruud vattcrt, dels stärka tillsynsmyndigheternas möjligheter att ingripa mot utsläpp och slutligen till att lätta naturvårdsverkets bevisbörda i mål om miljöskyddsavgifter. I väglagen införs dessutom ert regel om miljökortsekvcrtsbeskriv-rtingar.

Herr talman! Miljöfrågorna och det sätt på vilket vi skall skydda vår miljö från föroreningar av olika slag har under 1970- och 1980-talen kommit att få en alltmer betydelsefull roll i vårt samhälle.

Miljöskyddslagstiftningen är därför och kommer att vara ett oerhört viktigt instrument för hela miljövårdsarbetet. Åtgärder för att skydda miljön, har också fortlöpande vidtagits. Bland dessa åtgärder kan nämrtas förbättrad kemikaliekontroll, som riksdagen beslutade om 1985, och programmet mot luftföroreningar och försurnirtgar för att minska utsläppen av försurande ämncrt och minska skadeverkningarna av försurningen. Detta program togs 1985 och löper på tre år fram t. o. m. 1988, Programmet följs nu noga upp, och i år anslås 167 milj, kr, för verksamheten. Vidare kan nämnas de skärpta avgasrenirtgskrav för persortbilar som riksdagert rtyligen fattat beslut om.

Dessutom kan tilläggas att regeringen har vidtagit och förberett snabba och effektiva åtgärder för att komma till rätta med de problem som anvärtdningen av asbest i olika sammanhang har medfört,

Ävert om vi i Sverige med fog kan säga atf vi i förhållande till vår omvärld vidtagit åtgärder som väsentligt bidragit till att miljöproblemen har begränsats, så måste vi gå vidare på många områden och göra kraftfulla insatser, dels för aft förebygga ytterligare miljöförstörelsc- dels för att skärpa miljöskyddet. Det är också något vi märker i våra kontakter med naturvårdsverket och länsmyndigheter att detta är absolut nödvändigt.

Den nu gällande miljöskyddslagen har starkt bidragit till väscrttliga förbättrirtgar av tillstårtdet i miljört. Långtgående åtgärder har vidtagits för exempelvis rcrting av kommunalt avloppsvatten. Inte minst är kommunert Stockholm ett bra exempel på hur de skärpta kraven och åtgärderna har gjort det möjligt för märtrtiskorna i Stockholmsområdet att både bada och fiska i Stockholms centrala delar.

Då miljöskyddsutrcdningcrt tillsattes 1976 var ert av utredningens viktigaste uppgifter aft göra en översyn av lagen. Dess första förslag ledde fill ert omfattartde revidering av lagen 1981, BLa, irtrtebar detta betydartde ändringar i tillstånds- och tillsynsorganisationen,

I den nu aktuella propositionen, som ligger till gruud för betänkandet, tar regeringert upp vissa av utrednirtgens övriga förslag.

En vikfig förutsättning för aft miljöskyddet skall furtgcra är dels att lagstiftningert lämrtar tillräckligt utrymme för ingripande när def behövs, dels aft tillsynsorganisationcn fungerar tillfredsställande, I samband med 1981 års revidering av miljöskyddslagen vidtogs vissa åtgärder för att förstärka miljötillsyncrt. Trots detta har i rapporter, dels frän rtafurvårdsverket, dels från riksrevisionsverket framkommit att tillsyrtcn irtte furtgerar tillfredsställande, Tillsynert enligt miljöskyddslagen bygger i stor utsträckning på ett gott

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Ändring i miljöskyddslagen m. m.

\5'4

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Ändringi miljöskyddslagen m. m. -

160

samspel mellan företagert och tillsyrtsmyndighetcn för att.egertkorttrollert skall fungera. Detta belyses i betänkandet av att den s, k, cgcrtkorttrollen, vilken innebär aft företagaren själv kontrollerar bl, a, att gällande villkor för verksamheten följs, styrs av ett kontrollprogram som fastställs av myrtdigheterrta irtdividuéllt för verksamheten.

Riksrevisionsverket framför i sin rapport mcrtirtgen atf tillsyrtsarbetct skulle kurtna effektiviseras, och inom naturvårdsverket pågår flera projekt i syfte att stärka miljöskyddsfillsynen. Detta är bra, men situationen är nu sådan aft regerirtgert bedömt det nödvändigt atf göra ert övergripande översyn av hela rtiiljövårdsorgartisafioncn.

Därför har regeringen pä förslag från miljöministern beslutat att tillsätta en särskild utredning, den s,k, Heurgrenska utredningen, I utredarens uppdrag ingår särskilt att ta upp problemen med bristerna när det gäller den regiortala tillsyrten enligt miljöskyddslagen.

Samtidigt som detta arbete pågår är det emellertid oerhört viktigt aft åtgärder för att förbättra och förstärka miljöskyddet så långt möjligt vidtas utan dröjsmål. En del av de förslag som lagts fram av miljöskyddsufredningen har naturvårdsverket därför menat bör genomföras nu.

Herr talman! Innan jag nu börjar kommerttera reservationerna vill jag meddela kammaren atf dcrt uppdeluirtg som vi har gjort inom den socialdemokratiska gruppert i utskottet innebär att jag skall kommentera reservationerna 1-7 och 21 samt de avsnitt som dessa berör i betänkartdet, Jan Fransson kommer senare aft ta upp övriga delar av betänkandet.

Herr talman! I anslutning till reservation 1 från vpk, där man begär inrättartde av ett statligt miljövårdsverk och regionala kontor för hälso- och miljöskydd, samt reservatiort 2 frårt certterpartiet, där det begärs att en miljökommission skall tillsättas med uppgift att föreslå åtgärder som ger en långsiktig resurs- och miljöpolitik, vill vi, som jag inlednirtgsvis framhöll, erinra om att en särskild utredningsman tillkallats av regeringen för att se över hela miljövårdsorganisationcrt. Därför bör enligt vår mening utredningens förslag avvaktas och inte nu förauleda någon åtgärd.

Under avsnittet om miljöskyddslagens tillämpnirtgsområdc har tre reservationer anmälts. Centerpartiets reservation 3 gäller miljöskyddslagens 1 § om undarttag frårt tillämprtingen av lagen.

För att undanröja viss oklarhet föreslår regeringen att undantaget för elektriska anläggningar preciseras i lagen till att gälla elektriska och magnetiska störnirtgar av elektrisk artläggning, Reservartterna menar atf lagen infe tillgodoser moderna krav. För vår del anser vi att regeringens förslag är välmotiverat och yrkar därför avslag på reservationen.

Enligt folkparfircservafiortcn 4 bör frågart om ert bättre samordrting av lagstiftningen på miljövårdsområdet utredas. Som jag sade inledningsvis finns def brister i miljöskyddssystemet som det år angeläget atf täcka. Det firtrts i dag ett värdefullt erfarenhetsmaterial, vilket naturligtvis utnyttjas i den översyn av miljöskyddsadminisfrafioncn som pågår. Vi menar alltså att frågan kommer att belysas i den pågående utredrtingen.

Jag villockså när det gäller reservatiort 5 frän centerpartiet härtvisa till den pågående utredningen. Vissa begränsade ändringar i lagen föreslås dock redan nu i propositionen. Jag yrkar därför avslag på reservationen.

Reservationerna 6 och 7 från folkpartiet resp, moderaterna är två enligt vår uppfattning motstridiga reservationer. Folkpartiet yrkar på en skärpning av tillståndsmyndigheterts befogenheter när det gäller icke tillståndsgiven verksamhet, medan moderaterna i sin reservatiort irtte kart acceptera att crt myrtdighet ges möjlighet att vidta ert åtgärd utau att först utfärda rtågot föreläggande.

Vi delar här regeringerts mertirtg aft det i brådskartde fall skall vara möjligt för tillsfårtdsmyrtdighetcrt att förordna om rättelse utan att först ha utfärdat föreläggande. Av lagtextert framgår också att det krävs risk för allvarliga skador eller att det av artnat skäl fordras att åtgärder vidtas utan dröjsmål.

Till sist, herr talman, skall jag också ta upp reservafion 21 av vpk, där det krävs att också bensinstationer i tätbebyggda områden skall underkastas prövningsplikt enligt miljöskyddslägen. Denna fråga ventilerades i riksdagen så sent som hösten 1986, varvid förslaget avslogs. Enligt vår mening finns inte heller i dag underlag för en ändrirtg av de listor över prövningsplikfiga anläggningar som är fogade till miljöskyddsförordningen.

Herr talman! Jag vill slutligen yrka avslag på reservationerna 1-7 och 21 samt yrka bifall till utskotfets hcmsfällart i motsvarartde delar.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Ändringi miljöskyddslagen m.m.

Anf. 136 JAN FRANSSON (s);

Herr talmart! Jag skall med härtsyrt till den sena fimmcrt bara kommentera några av de reservationer som finns fogade till betänkartdet där Björrt Ericsort har härtvisat till mig. De gäller de reservatiorter som tar upp prövning enligt miljöskyddslagen av vägar, miljökonsekvertsbeskrivningar och miljökonsekvensanalyser.

Regeringens förslag inrtebär atf det nu införs obligatoriska miljökortse-kvensbeskrivningar i arbetsplarten för vägbyggnad. Detta skall ses som en markering av en viktig princip, nämligen att varje sektorsmyndighet i ökad utsträckning skall bevaka och tillvarata miljöintressena inom sin sektor. Utskottet tror aft detta skall leda till ert förstärkrting av miljöintressena i vägplarteringsprocessen; Motionerna i dessa frågor avstyrks, bl. a. med hänvisrting fill rent praktiska svårigheter. Utskottet och departementschefen finner framför allt fördelar i att det går atf begränsa den obligatoriska prövningen av ett företag, så att den sker inom ramen för ertdast en lagstiftning:

Den i och för sig lilla ändring som föreslås av miljöskyddslagen 52 § och som gäller päföljdssystemef har sin grund i att man vill lätta på admirtistratio-nen och hanteringen av ärenden utan att viktiga miljökrav eftersatts. Från socialdemokraternas sida har vi funrtit det vara en fördel atf vi kunnat enas i utskottet om skrivningcrt "betydande ekortomiska fördelar". Man skall alltså inte till prövnirtg ta upp ringa förseelser. Syftet är att sålla bort mindre förseelser. Det är viktigt att påpeka att en mera grurtdlig genomgång av sanktiortssystemet kan aktualiseras när den pågående översyncrt av miljövårdsorganisationen har avslutats någon gång i höst.

Därmed vill jag yrka bifall till utskottefs hemställan och avslag på reservafionerna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

161

Prot: 1986/87:133 20 § Föredrogs

1 juni 1987 finansutskottets betänkande

T 7~. Ti 'i 1986/87:19 om betalningar till och från staten.

Betalningar till och

från staten '

Betalningar till och från staten

Anf. 137 FILIP FRIDOLFSSON (m);

Herr talman! Finansutskottets betänkanden 19 och 25 har stått på dagordningen i 14 dagar, så man har haft tid att förbereda sig. Nu är det inte öppet för att tala, som man brukar säga vid denrta scrta fimme.

Betärtkartde 19 behandlar en moderat motion med Lars Tobisson som första namn. Ärendet är mycket välbekartt för kammaren. Kammarens tidsschema är pressat, och jag skall därför nöja mig med atf hänvisa till den reservation som fogats fill betänkandet. Reservationert har samlat samtliga borgerliga utskottsledämöter, dcrt är välskriven och stark i sak.

Jag yrkar bifall till reservationen.

Jag hoppas, herr talman, att jag genom detta disciplinerade uppträdande i talarstolen i varje fall har talmannens ynnest.

Anf. 138 ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Jag kan irtte gärrta vara lika rolig som Filip Fridolfsson, men jag kan försöka vara lika kortfattad.

Detta ärcrtde har behartdiats otaliga gånger och också då har det funrtits folkpartimotioner. Det var ett förbiseende att vi inte hade en sådart i år. Utvecklingert håller faktiskt på att sprirtga före majoritetert i utskottet. Motiorterna har fidigare innehållit en del artdra krav, som har blivit gcrtomförda trots att utskottsmajoritetert stärtdigt har yrkat avslag på dem. Jag förutser att det kommer att gå till på samma sätt med de yrkartdcrt som firtrts i reservatiortCrt.

För den händelse att utvecklingen tar litet längre tid än jag tror, vill jag yrka bifall fill den gemensamma borgerliga reservationen.

Anf. 139 ROLAND SUNDGREN (s):

Herr talman! Jag vill vara lika disciplirterad som mina meddebattörer här. Jag kan då hänvisa till utskottsmajoriteterts skrivning. .

Detta är som sagt ett ärende som vi har behandlat mårtga gånger. Strävandcrta är egentligen fortfarartde desamma, nämligen att vi vill ha rationella befalningsrutirtcr. Vi är dock litet oertse rtär det gäller vägarna att nå dit.

Jag yrkar härmed bifall till utskottets hemställan i betänkartde 19 och avslag på reservatiortCrt.

Överläggningen var härmed avslutad,

(Beslut i ärendet skulle fattas vid rtästa arbetsplenum.)

162

21 § Föredrogs'

finansutskottets betänkartde

1986/87:25 om offentlig upphandling m.m.

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987 -

Offentlig upphandling m.m.

Offentlig upphandling m. m.

Anf. 140 FILIP FRIDOLFSSON (m);

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservationerrta 1, 2 och 3 i finansutskottets betänkartde nr 25.

Reservation 1 gäller konkurrerts mellart dcrt privata och offerttliga sektorrt. Vi moderater är tillsammarts med folkpartisterrta ertiga i dertna fråga och står för den rescrvafioncrt.

Reservation 3 gäller ertheflig redovisrting. Vi är där reservanter tillsammans med folkpartisterna.

Reservatiort 2 gäller lagreglering av kommunal upphandling.. I, den reservafionen är vi moderater tyvärr crtsamma.

Även denrta fråga har debatterats många gånger. Det är en fråga som brukar åstadkomma livlig debatt, eftersom vi moderater verkligen förstår värdet av fri konkurrens. Men som jag sade i talarstolen i mitt anförartde i föregående ärende är tiden kanske inte lämpad för en ingående debatt. Jag vill därför hänvisa till de reservationer som fogats fill utskottets betänkartde och hoppas på stöd ifrårt kammarcrts ledamöter.

Anf. 141 ANNE WIBBLE (fp):

Herr talmart! Denna fråga är faktiskt ganska viktig; Vi har markerat detta
från folkpartiets sida gcrtom att ta upp problemen i en parfimofion. Vi
kommer säkert att ha anledning att tala om den offentliga sektorns
produktivitet och konkurrcrtscrt mellart privata, enskilda, alternativ och
monopolliknande företeelser vid flera tillfällen i kammaren.,Det gäller inte
minst när mart diskuterar dert s: k. cash limit-problematiken i fråga om den
statliga lönepolifiken. ...

Långtidsutredrtingen har faktiskt tagit upp dcu här problematikcrt i ett särskilt avsnitt. Vi har en ovanligt stor offentlig sektor i Sverige. Produktiviteten i den sektorn är därför av osedvanligt stor betydelse. Långfidsutred-ningen har hänvisat till att det krävs produktivitetsfrämjande konkurrens. Vi har för rtärvarartde ganska lite av detta i Sverige på dessa områden. Det enda sättet att få veta om det är bra eller mindre bra är att pröva. Jag beklagar att finansutskottets majoritet är så motvillig till att pröva något nytt.

Finansutskottets majoritet kan fakfiskt inte skilja mellan fördelningspoli-tiska motiv för firtansieringcrt av vissa sociala tjärtster och en konkurreus-främjande enskild produktion av samma tjärtster. Det tycker jag är litet beklagligt.

Jag vill med detta yrka bifall till reservation 1.

Vikten av att ha crthcfliga redovisrtingsprinciper när man jämför t. ex. kommunal egenregiproduktion med enskilda anbud på den öppna marknaden tas också upp. Vi vet sedan gammalt atf def föreligger mycket stora problem aft få en sådan rätfvisartdc redovisrtirtg. Frårt folkpartiet och

163

Prot. 1986/87:133 moderaterna har vi markerat att det är viktigt att uppge vilka redovisnings-
1 juni 1987 metoder som anvärtds och att de blir så allsidiga som möjligt. Framför allt

Offentlig upphandling m. m.

finns det stora svårigheter beträffande redovisrtingen av kapitalkosfnaderrta, vilket alla som varit kommunalt verksamma känner fill väl.

Jag skall inte förlärtga debattert ytterligare utau ber att få yrka bifall till reservationerna 1 och 3 i betänkande 25.

Anf. 142 AGNE HANSSON (c):

Herr talman! Den offentliga upphandlingen har naturligtvis stor betydelse som styrmedel för arbetsmarknads- och regionalpolitiken: Från centerpartiets sida har vi noterat att den centrala upphandlingcrt haft rtcgativ betydelse ur regionalpolitisk synpunkt, såsom kortccntrafionspolifiken har utvecklats. Vi vill ha Crt översyn av den offerttliga upphandlirtgcrt mot bakgrund av den konccrttrafiortspolitik som har bedrivits.

Med detta, herr talman, ber jag aft få yrka bifall till reservation 4 i finansutskottets betänkartde 25.

Anf. 143 ROLAND SUNDGREN (s):

Herr talman! Vid det här riksmötet har vi haft en stor debatt om dessa frågor. Det var i anslutrting till det första betänkartdet från finansutskottet. Våra uppfattningar har infe förändrats så mycket på det halvår som gått sedan dess: Jag kan dock med fillfredsställelse notera aft antalet reservationer har minskat och att det infe längre finns någort gemensam borgerlig trepartireservation, vilket det fanns vid det förra tillfället.

I reservation 1 tas mycket svepartdc upp frågor om avskaffartde av mortopol, att lörtsamma statliga bolag skall säljas ut osv. Anrte Wibble var inne litet grand på de här frågorna och menade att utskottsmäjoriteten blandar ihop fördelningspolitik och konkurrerts. Mcrt vi tycker atf när def gäller vissa grundläggartde behoyför människorna, som vård, omsorg och utbildnirtg, är det vikfigt att det är i första hand medborgarnas behov som får styra, utau hänsyn till vars och ens individuella ekonomiska resurser.

Med detta yrkar jag avslag på reservation 1.

I reservation 2 vill moderaterna ensamma aft, som Filip Fridolfsson sade, dcrtkommunala upphartdlirtgen skall regleras i lag. Det fycker.vi andra är ett irttrång i dert kommuuala självstyrelscrt.

Jag yrkar alltså avslag på reservation 2.

Att ha enhetlig redovisrting ute i kommunerrta av egcrtregivcrksamhefert är i och för sig irtgert korttroversiell fråga. Det har också arbetats fram ert rekommcrtdatiort av de båda kommunförbundcrt med förslag om hur man ute i kommunerrta erihetligt skall kuurta redovisa kommurtcrrtas verksamhet. Dcrt bör irtnebära crt god förutsättning för en ertheflig redovisrting av egenregiverksamhefert, utan aft vi på något sätt ger kommunerna pekpinnar om detta.

Jag yrkar alltså avslag på reservation 3,

Slutligen vill jag kommentera den reservation från certterpartiet som Agne Hansson tog upp och som gäller användning av den offcrttljga upphaudlirtgcrt som styrmedel i arbetsmarknads- och regionalpolitiken. Om man skall frångå principen om affärsmässighet när dcf-gäller upphandlingsärendena, är det

enligt vår menirtg fråga om politiska beslut och inte om beslut som skall fattas Prot. 1986/87:133

1 juni 1987

av de ståtliga myndigheterna.

Sveriges kredit- och valutapolitiska beredskap vid krig eller avspärrning

Med detta yrkar jag avslag på reservation 4,

Herr talman! Jag yrkar bifall till finansutskottets hemställan i betänkande 25 på alla punkter.

Överläggningen var härmed avslutad,

(Beslut i ärendet skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

22 § Föredrogs finansutskottets betänkartde

1986/87:31 om Sveriges kredit- och valutapolitiska beredskap vid krig eller avspärrning.

Sveriges kredit- och valutapolitiska beredskap vid krig eller avspärrning

Anf. 144 LARS TOBISSON (m):

Herr talman! Med den takt vi hållit här i kväll riskerar vi att bli färdiga med debatterna någon gång på ortsdag. Jag avser därför att i detta ärende ta den tid i anspråk som jag hade tärtkt. Dessutom är detta finartsärcrtde fill skillnad från de båda föregående faktiskt nytt, och det kan därför vara förtjänt av en liten utläggning,

Bakgrundert fill den motion som föranlett finansutskottets betänkande 31 är atf jag vid försvarshögskolans chefskurs förra sommaren tillsammans med statssekreteraren för budgetfrågor i finansdepartementet och en chef för en storbank fick i uppgift att föreslå åtgärder för ett tänkt läge, där Sverige sedan rtågra veckors tid till följd av yttre oro genomfört allmän mobilisering under avspärrning. Vi fanrt då att de möjligheter staten har att ingripa i framför allt kreditpolitiskt syfte är helt otillräckliga.

Förutsättnirtgarrta skiljer sig starkt från vad som gällde under andra världskriget. Då gick det aldrig så långt som till allmän mobilisering, och varutillförseln, som till en börjart var utsatt för svåra störningar, förbättrades efter hand.

Men framför allt har det skett stora förändringar i rnedborgarnas likviditet, Enligt gällande planer skall inkallad personal ges ersättning motsvarande deras sjukpenrting. Motivet äratt de inte skall hamna i ett sämre läge än de som kvarstår i sina gamla jobb. Det betyder att de i allmänhet undgår nämrtvärt inkomstbortfall.

Därfill kommer att medborgarnas banktillgodohavanden är mycket större i dag än för 40 år sedart, Hushållert kan beräknas ha ca 270 miljarder krortor omedelbart tillgängliga på bankkorttort. Dessutom förfogar de i mycket stor utsträckning över outnyttjade krediter, t, ex. utrymme på checkräkningar och överskjutande kreditkapacitet hos olika kontokort.

Kombinationen av avspärrning och stora omställningar i den inhemska ekonomin måste leda till stor knapphet på sådana varor och tjänster som är föremål för konsumenternas efterfrågan. När mot i stort sett oförändrade

165

Prot. 1986/87:133 1 juni 1987

Sveriges kredit- och valutapolitiska beredskap vid krig eller avspärrning

inkomster svarar en starkt mirtskad mängd nyttigheter, blir följden, snabb prisstegring. Erfarenhetsmässigt hjälper det jnte med rartsortcrirtgar och priskontroll. Man hamnar lätt i galoppcraiide inflation.

En strikt valutakontroll kan i ett sådant läge visseriigen styra användningen av utländska betalnirtgsmedel till inköp av för rikets försvar nödvändiga förrtödertheter, mcrt den kan inte skapa,balarts i den inhemska ekonomin. De instrument som återfinrts i lagert om kreditpolitiska medel lär irtte heller förslå långt. Ett skuldmpratorium, som under andra världskriget, tar sikte på fel problem. Numera är det nämligert rärttebefalningarna och inte amorteringarna som är mest betungartde. Dessutom är betalrtirtgsförmågan i allmärthet irtte för liten utan, åtmirtsfortc från samhällsekonomisk synpunkt, snarast för stor.

Det är nästart, så att maii:tvingas sätta frågetecken för, om det i vår utvecklade ekortomi över huvud taget är möjligt att i ett spänt läge beordra allmän mobilisering. Tyvärr kan detta av yttre omständigheter ändå bli nödvändigt. Men det krävs då att tärtkbara uppkommande problem noggrant har analyserats i förväg pch att tillfredsställartde beredskap har skapats bl. a. på lagstiffningsområdet. Det kan bl. a. visa sig ofrårtkomligt atf tills vidare frysa medborgarnas tillgårtgar på olika bankkonfort och att spärra beviljade men ännu ej utnyttjade krediter.-Vidare kan det bli nödvärtdigt att påbjuda något så drastiskt sorn ett temporärt tvårtgssparande på löpande inkomster.

Dén kreditpolifiska lagstiftrtirtgcrt och valutareglerirtgcrt har karaktärcrt av beredskapslagar. Men paradoxalt nog tar de närmast sikte på situatiouer där krisert inte är så allvarlig som i händelse av krig eller krigsfara. Om Sverige däremot skulle hamna i en situatiort av avspärrnirtg och mobilisering,,då räcker beredskapslagarna inte till.

I sitt betänkartde hänyisar finansutskottets, majoritet fill riksbaukcrts
plartcringsartsvar irtom totalförsvarets ram. Mert som utskottet påpekar avser
dertna planerirtg främst försörjning med betalningsmedel under krig. Proble
met är som sagt inte i första hand att betalningsmedlen irtte räcker till utau att
de blir för många. ., . ,

Utskottet hänvisar vidare till den föreskrift i regeringsformen som ger regeringen möjlighet att i krig eller under likartade förhållandert meddela föreskrifter i fall där detta nprrnalt skall ske gcrtom lag. Detta är rtog gott och väl, om mart bara har tänkt igenom vad som bör föreskrivas. Men av allt atf döma är. så inte: fallet. Det är därför vi moderate;r begär en genomgårtg av detta problemområde, så att regerirtgert kan återkomma fill riksdagen med förslag till lagstiftnirtg, som verkligen gör skäl för namnet bcredskapslag, dvs, tar sikte på de förhållanden som råder när. Sverige befinrter sig i ett beredskapstillstårtd fill följd av krig eller avspärrrtirtg.

Med det anförda. yrkar jag, herr talrnart, bifall till reservationen till finansutskottets betänkande 31,

166

Anf. 145 ROLAND SUNDGREN (s);

Herr talman! Som Lars Tobissort. sade anser utskottsmajoriteten att regeringen har befogenheter att utan att riksdagen antar en särskild lag vidta de åtgärder som Lars Tobisson här har tagit upp. I och för sig kan man, som Lars,Tobissort gjorde,,säga att man inte rikfigt ordentligt har tänkt igenom

vilka åtgärder som bör vidtas. Det är emellerfid mycket svårt att redan i Prot. 1986/87:133

fredsfid ordentligt tänka igenom allt vad som kan hända i sådana situationer 1 juni 1987

som uppstår vid krig eller krigsfara. Vi i utskottsmäjoriteten anser att det

Svcfiscs fcrcdit' och

viktiga är ätt slå fast att regeringen har dessa befogenheter. Därmed menar vi °

, . ... ., , , .,. . - , u u- valutapoUtiskabered-

att någon särskild lagsfiftning inte behovs. ';

Med det sagda yrkar jag avslag på reservationen och bifall till utskottets ...

hemställan. "o

Överläggnirtgert var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

23 § Kammaren beslöt att förhandlingarna skulle fortsäuas vid morgondagens sammanträde.

24 § Anmäldes och bordlades

Proposition

1986/87:165 Arbetsrättslig beredskapslag

25 § Anmäldes och bordlades ' -

Motiorterna

1986/87;K121 av Margitta Edgren (fp) . 1986/87:K122 av Lars Werner m. fl; (vpk) 1986/87;K123 av Cari Bildt m.fl, (m) 1986/87;K124 av Anita Johartsson m, fl, (s) 1986/87:Ki25 av Marfin Olsson m, fl, (c> 1986/87:K126 av Karin Ahriand och Hädar Cars (fp) ' 1986/87;K127 av Bengt Westerberg m.fl, (fp) Ändringar i tryckfrihetsförordningen m.m. (prop, 1986/87:151)

26 § Anmäldes och bordlades

Finansutskottets betänkanden

1986/87:24 Sparande (prop, 1986/87:100 delvis och 1986/87:150 delvis) :

1986/87:29 Kommunalekonomiska frågor (prop. 1986/87:100 delvis, förnyad

behandling, och 1986/87:150 delvis) 1986/87:34 Uppskov med behandlirtgen av vissa ärenden

Skatteutskottets betänkande

1986/87:52 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Utrikesutskottets betänkande

1986/87:17 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1986/87:20 Socialavgifter på vinstandelar (prop, 1986/87:107) 167

Prot. 1986/87:133 Socialutskottets betänkartdert .

1 juni 1987 1986/87:34 Ekonomiskt stöd till barnfamiljer (prop, 1986/87:100 delvis)

1986/87;35Statsbidrag till barnomsorgen (prop, 1986/87:117) 1986/87:36 Vissa anslag till omsorg om barn och ungdom (prop, 1986/87:100

delvis) 1986/87:37 Resursfördelning m.m, inom hälso- och sjukvården (prop,

1986/87:114) 1986/87:38 Förbud mot s,k. bastuklubbar m.m. (prop. 1986/87:149)

Kulturutskottets betänkande

1986/87:21 De centrala museernas uppgifter och ansvar (prop. 1986/87:97)

Utbildningsutskottets betänkanden

1986/87:29 Uppskov med behandlirtgert av vissa ärertden

1986/87:30 Undervisning för invartdrare i svertska språket m. m. (prop.

1986/87:150 delvis) 1986/87:31 OrgartisatiortCrt av viss högskoleutbildnirtg (prop. 1986/87:127

delvis)

Trafikutskottets betärtkande

1986/87:28 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Näringsutskottets betänkartdert

1986/87:39 Viss ersättrtirtg för merkostrtader m. m. på grurtd av följdeffekter

av Tjernobylolyckan (prop. 1986/87:150 delvis) 1986/87:40 Träfiberprövnirtg (prop. 1986/87:105)

Arbetsmarknadsutskottets betänkanden

1986/87:19 Sysselsättningsskapande åtgärder (prop. 1986/87:150 delvis)

1986/87:20 Uppskov med behandlirtgen av vissa mofioner

Bostadsutskottets betänkande

1986/87:23 Uppskov med behandlirtgen av vissa ärendert

27 § Kammaren åtskildes kl. 23.02. In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Gunborg Apelgren

168

Förteckning över talare Prot.

(Siffrorna avser sida i protokollet) 1986/87:133

Måndagen den 1 juni

Förste vice talmannen 60

Ahrland, Karin (fp) 131, 133, 136, 139, 140, 143, 144 ■

Artdersson, Marianrtc (c) 127

André, Gunilla (c) 131

Aulin, Olle (m) 4, 16, 17, 34, 37, 84, 85, 102

Bildt, Cari (m) 40, 45, 46, 51, 53, 64, 69

Bjelle, Britta (fp) 122, 126, 127

Björk, Gunnar, i Gävle (c) 17, 23, 24, 35, 38, 51, 53

Björzén, Kari (m) 120

Bölartder, Gurthild (c) 77

Brurtartder, Leunart (c) 151, 156

Brännström, Roland (s) 82, 85, 91, 112, 113

Carlsson, Roirtc, försvarsmirtister 60, 67, 70

Castberger, Artders (fp) 152, 153

Ekmart, Kerstin (fp) 46, 52, 54, 59, 60, 107, 109

Ericson, Björrt (s) 159

Ericssort, Görart (m) 134, 138, 140

Eriksson, Jens (m) 147, 150

Errtcstam, Lars (fp) 155

Exrtcr, Lahja (s) 119 .

Frartsson, Jart (s) 161

Franzért, Ivar (c) 118

Franzért, Tommy (vpk) 94, 102, 103, 123, 126

Fridolfssort, Filip (m) 162, 163

Gustafssort, Lars (s) 144

Gustavssort, Stina (c) 142

Gustavsson, Åke (s) 98, 103, 104

Göranssort, Olle (s) 29, 37, 39, 108, 109

Hartssort, Agne (c) 164

Irhammar, Ingbritt (c) 87, 92, 94, 141

Johansson, Olof (c) 55, 59, 66, 68

Komstedt, Wiggo (m) 85, 101, 104

Körlof, Björn (m) 71, 129

Larsson, Kaj (s) 144, 150, 153

Lindblad, Hans (fp) 8, 16, 17, 22, 23, 92, 93

Lindgren, Sylvia (s) 124, 127

Lindström, Ralf (s) 115

Lorentzort, Sven Eric (m) 154

Lövdén, Lars-Erik (s) 136, 139, 140

Lööw, Maj-Lis (s) 116

Persson, Anita (s) 143

Rembo, Sonja (m) 104, 108, 110

Sundgrert, Roland (s) 162, 164, 166

Svensson, Evert (s) 113 169

Söderqvist, Oswald (vpk) 24, 36, 38, 45, 52, 54, 65, 68 Prpt.

Tobisson, Lars (m) 165 1986/87:133

Wibble, Anne (fp) 162, 163 Wilson, Cari-Johan (fp) 75 Wohlin-Andersson, Anna (c) 111, 113 Åbark, Ulla-Britt (s) 132

170