Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1986/87:132

Onsdagen den 27 maj

Kl. 09.00

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Förlängning av riksmötet

Förhandlingarna leddes till en början av andre vice talmanrtCrt.

1 § Justerades protokollet för den 19 innevarande månad.

2 § Förlängning av riksmötet

Anf. 1 ANDRE VICE TALMANNEN:

Riksmöte skall om inte annat beslutas avslutas senast den 31 maj.

I 1 kap. 4 § riksdagsordnirtgert stadgas att riksdagert om syrtnerliga skäl föreligger kan förlänga riksmötet, dock längst t, o, m, den 15 juni.

Vid sammanträde den 26 maj har talmanskonferensen med hänsyn till lämnade upplysningar om den väntade arbetsbelastnirtgcrt i riksmötets slutskede ansett att synrtcrliga skäl föreligger att förlärtga riksmötet 1986/87 och tillstyrkt att det får pågå längst t, o, m, onsdagcrt den 10 juni, Utskottsbe-tänkandena kommer emellertid att bordläggas i sådan tid att riksmötet kan avslutas redan fredagen den 5 juni om samtliga kammardebatter hinner slutföras dertrta dag.

Med utgårtgspunkt från nu föreliggande uppgifter om beräknade taletider har talmanskonferensen dock som sagt tillstyrkt att riksmötet får pågå längst t. o, m, onsdagcrt den 10 juni.

Kammaren beslöt att riksmötet fick pågå längst t. o, m, onsdagen den 10 juni 1987,

3 § Föredrogs men bordlades åter Konstitutionsutskottets betänkande 1986/87:30 Försvarsutskottets betänkande 1986/87:11 Bostadsutskottets betänkartde 1986/87:21

4 § Företogs till avgörartde utbildningsutskottets betänkande 1986/87:26, finansutskottets betänkande 1986/87:26, justitieutskottets betänkande 1986/87:27, utrikesutskottets betänkande 1986/87:16, försvarsutskottets betänkande 1986/87:9, socialförsäkringsutskottets betänkande 1986/87:23, socialutskottets betänkande 1986/87:28, kulturutskottets betänkande

Prot. 1986/87:132 1986/87:16, trafikutskottets betänkande 1986/87:27, jordbruksutskottets
27 maj 1987 betänkartde 1986/87:19, rtärirtgsutskottets betärtkartde 1986/87:33, arbets-

marknadsutskottets betänkande 1986/87:16, bostadsutskottets betänkande 1986/87:19, finansutskottets betänkande 1986/87:32, skatteutskottets betänk kände 1986/87:51 och socialutskottets betänkande 1986/87:39 (beträffande debatten i dessa ärenden, se prot, 131),

Utbildningsutskottets betankande 26 Punkt 1

Mom. 3 (vissa extra medel till fakulteterna för budgetåret 1987/88)

Utskottets hemställan bifölls med 245 röster mot 71 för reservation 1 av Birgitta Rydle m, fl.

Mom. 4 (extra medel för budgetåret 1988/89 för inrättande av särskilda tjänster inom högskolan)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Ylva Annerstedt och Kerstin Keen - bifölls med acklamafion.

Mom. 5 (kvalitet i utbildningsväsendet i dess helhet) .

Först biträddes reservation 3 av Birgitta Rydle m. fl. med 116 röster mot 41 för reservafion 4 av Pär Granstedt och Larz Johansson. 156 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställart - som ställdes mot reservation 3 av Birgitta Rydle m. fl. - genom uppresnirtg.

Mom. 6 (överföring av vissa sektorsmedel till högskoleanslag m, m,)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservatiort 5 av Birgitta Rydle m.fl., dels reservation 6 av Ylva Annerstedt och Kerstin Keen, dels reservation 7 av Pär Granstedt och Larz Johansson - bifölls med acklamation.

Mom. 9 (högskolelärares skyldighet att redovisa bisysslor)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 8 av Birgitta Rydle m, fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 10 (sekretessbeläggning av examensarbetert)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 9 av Pär Granstedt m, fl, - bifölls med acklamafion.

Mom. 11 (stiftelser för stöd till forsknirtg)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 10 av Birgitta Rydle m.fl,, dels reservation 11 av Pär Granstedt och Larz Johansson -bifölls med acklamation.

Mom. 13 (fakultetsprogram som planerirtgsinstrument m. m.)

Utskottets hemställart - som ställdes mot dels reservafiort 12 av Birgitta
Rydle m.fl., dels reservation 13 av Ylva Annerstedt och Kerstin Keen -
' bifölls med acklamation.

Mom. 15 (allmärt och särskild behörighet till forskarutbildning) Prot. 1986/87:132

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 15 av Birgitta Rydle 27 maj 1987 m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 16 (studiefiriansieringen inom forskarutbildningen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservafion 16 av Birgitta Rydle m.fl., dels reservation 17 av Pär Granstedt och Larz Johansson -bifölls med acklamation.

Mom. 18 (betygsättning av doktorsavhartdlingar)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 18 av Birgitta Rydle m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 19 (doktorands undervisningsuppgifter)

Utskottets hemställan bifölls med 162 röster mot 155 för reservation 19 av Pär Granstedt m.fl.

Mom. 21 (utländsk studerande)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 20 av Pär Granstedt och Larz Johanssort - bifölls med acklamatiort.

Mom. 25 (tillsättrting av doktorandtjänster m. m. med kvinnliga sökande) Utskottets hemställart - som ställdes mot reservatiort 21 av Ylva Annerstedt m.fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 26 (uppställande av doktorsexamen som behörighetsvillkor för vissa tjänster)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 22 av Pär Granstedt m, fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 29 (uttalande om spridning av de fasta forskrtirtgsresurserua, m.m.)

Först biträddes reservatiort 23 av Pär Granstedt och Larz Johansson med 45 röster mot 14 för reservation 24 av Björrt Samuelson i motsvarande del. 257 ledamöter avstod frårt att rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställart med 261 röster mot 56 för reservation 23 av Pär Granstedt och Larz Johartsson.

Mom. 31 (fördelrting av medel från den rörliga resursen under fakultetsanslagen till lärare vid de mindre högskoleenheterna)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 25 av Birgitta Rydle m.fl., dels reservation 26 av Pär Granstedt och Larz Johansson - bifölls med acklamafion.

Mom. 32 (befordringstitlar)

Utskottets hemställart - som ställdes mot dels reservatiort 27 av Birgitta Rydle m.fl., dels reservation 28 av Pär Granstedt och Larz Johansson -bifölls med acklamation.

Prot. 1986/87:132 Mom. 33 (adjungerade högskolelektorer och forskarassistenter)
27 maj 1987 Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 29 av Birgitta Rydle

m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 34 (en parlamentarisk utredrtirtg om forskningsefik)

Utskottets hemställart - som ställdes mot reservafiort 30 av Pär Grartstedt m.fl.--bifölls med acklamafion.

Mom. 40 (ansvaret för högskolans byggnader)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 31 av Pär Granstedt m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 43 (tjänsteförslagsnämndernas sammansättning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 32 av Birgitta Rydle m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 45 (försöksverksamhet med vetenskapsbutiker)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 33 av Björn Samuelson - bifölls med acklamation.

Punkt 2

Mom. 2 (särskilda ledningsresurser för designlinjen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 34 av Ylva Annerstedt m.fl. - bifölls med acklamafion.

Punkt 3

Mom. 3 (ett centrum för biblioteksforskning)

Utskottets hemställan - som, ställdes mot reservafion 35 av Björn Samuelson - bifölls med acklamation.

Mom. 4 (ett centrum för dansforskning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 36 av. Björn Samuelson - bifölls med acklamation. .

Punkt 5

Mom. 2 (inrättande av tjänster som professor i folkrätt och i mänskliga

rättigheter)

Utskottets hemställart - som ställdes mot reservation 40 av Pär Granstedt m. fl. - bifölls med acklamation.

Punkt 6

Mom. 2 (tjänster i företagsekonomi vid urtiversitetet i Umeå)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 41 av Pär Granstedt och Larz Johansson - bifölls med acklamation.

A/ow. 3 (en tjänst som professor i entreprenörskap)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 42 av Pär Granstedt
" och Larz Johansson - bifölls med acklamafion.

Mom. 4 (en tjänst som professor i masskommunikation) Prot.-1986/87:132

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservatiort 43 av Björrt 27 maj 1987 Samuelsort - bifölls med acklamatiort:

Mom. 5 (ert tjänst som professor i arbetsvetenskap)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 44 av Pär Granstedt och Larz Johansson - bifölls med acklamatiort.

Mom. 8 (forskrtirtg irtom området fritid, rekreafion och turism)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 45 av Björrt Samuelson - bifölls med acklamation.

Mom. 9 (ert tjänst som professor i säkerhetspolitik) ,

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 46 av Birgitta Rydle m, fl, - bifölls med acklamation.

Mom. II (ett permanent fredsforum)

Utskottets hemställan bifölls med 301 röster mot 13 för reservation 47 av Björrt Samuelsort. 2 ledamöter avstod frårt att rösta..

Mom. 13 (dert sociala forsknirtgert)

Utskottets hemställart - som ställdes mot reservation 48 av Pär Grartstedt och Larz Johanssort - bifölls med acklamation.

Mom. 14 (arbetsmarknadsforskning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 49 av Björn Samuelson - bifölls med acklamation.

Mom. 77.(jämställdhetsforskning)

- Först biträddes reservation 50 av Pär Granstedt m. fl. - som,ställdes mot reservation 51 av Björn Samuelson - med acklamation.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 219 röster mot 97 för reservafion 50 av Pär Grartstedt m, fl, 2 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 18 (medel för forskning om förskola, ungdomsskola och vuxenutbildning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 52 av Birgitta Rydle
m.fl, - bifölls med acklamation: ,

Mom. 19 (regionalvetenskaplig forskning vid CERUM)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 53 av Björn Samuelson - bifölls med acklamafion.

Punkt 7

Mom. 5 (inrättartde av ert tjänst som profssor i toxikologi med inriktnirtg på testmetoder som ett alterrtativ till djurförsök)

Utskottets hemställart - som ställdes mot reservation 57 av Pär Granstedt
och Larz Johanssort - bifölls med acklamafion. 7

Prot: 1986/87:132 A/ow, 6 (omvårdnadsforskning)

27 maj 1987 utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 58 av Ylva Anner-

stedt och Kersfirt Keert - bifölls med acklamatiort.

Punkt 10

Mom. 2 (resurser för informationsteknologisk forskning) Först biträddes reservation 60 av Pär Grartstedt m.fl. med 100 röster mot

71 för reservation 59 av Birgitta Rydle m. fl. 147 ledamöter avstod från att

rösta. Härefter bifölls reservation 60 av Pär Granstedt m. fl. med 171 röster mot

146 för utskottets hemställan. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 3 (resurser för bioteknisk forskning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 61 av Birgitta Rydle m.fl. - bifölls med acklamatiort.

Punkt 12

Mom. 3 (resursförstärkning till tema Barn budgetåret 1988/89)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 63 av Pär Granstedt och Larz Johansson - bifölls med acklamation.

Punkt 15

Mom. 2 (visst stöd till högskolelektorers forskning vid mindre högskoleenheter)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 64 av Birgitta Rydle m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 7 (högskolans biblioteksresurser)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 65 av Ylva Artrtcrstedt och Kerstin Keen, dels reservation 66 av Pär Granstedt och Larz Johansson - bifölls med acklamation.

Punkt 16

Mom. 2 (resurser till handikappforskningen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 69 av Pär Granstedt m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 4 (artslag fill Forskningsrådsnämrtdert)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 70 av Pär Granstedt och Larz Johansson - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (forskning om sårbarhet och säkerhet inom dataområdet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 71 av Pär Granstedt och Larz Johansson - bifölls med acklamation.

Punkt 17

Mom. 1 (en tjänst som professor i datoriseringens effekter)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 72 av Pär Granstedt

och Larz Johansson - bifölls med acklamation.

/Wom. 2 (ett särskilt vetenskaphgt råd) Prot. 1986/87:132

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservatiort 73 av Ylva Anner- 27 maj 1987 stedt och Kersfin Keen - bifölls med acklamation. .

Mom. 6 (en tjänst som professor i kvinnoforskning)

Utskottets hemställan bifölls med 295 röster mot 15 för reservafion 74 av Björrt Samuelson. 3 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 8 (prioritering av rättsvetenskaplig forskning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 75 av Pär Granstedt och Larz Johansson - bifölls med acklamation.

Mom. II (riktlirtjer för resursförstärknirtgar för budgetåreu 1988/89 och 1989/90)

Utskottets hemställart - som ställdes mot reservatiort 76 av Björrt Samuelson - bifölls med acklamation.

Mom. 12 (anslag fill Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskrtingsrådet) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 77 äv Björn Samuelson - bifölls med acklamatiort.

Punkt 19

Mom. 4 (ett tekniskt forskningsråd)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 78 av Birgitta Rydle m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 5 (ett miljöforskningsråd)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservatiort 79 av Pär Grartstedt och Larz Johansson - bifölls med acklamation.

Punkt 20

Mom. 1 och 2 (polarforskning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 80 av Pär Granstedt och Larz Johansson - bifölls med acklamation.

Punkt 22 (fusionssamarbete med EG samt anslag fill Europeisk forsknings-samverkart)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 81 av Pär Granstedt m, fl, - bifölls med acklamation.

Punkt 29

Mom. 1 och 2 (kostnadsramar samt anslag till Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterrta m, m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 82 av Birgitta Rydle m.fl. - bifölls med acklamatiort.

Mom. 4 (beskattning av bankernas vinster)

Utskottets hemställan bifölls med 299 röster mot 14 för reservation 83 av 9

Björn Samuelson.

Prot.'1986/87:132 övriga punkter och moment

27 maj 1987 utskottets hemställan bifölls.

Finansutskottets betänkande 26

Mom. 1 (överenskommelse om finartsierirtg av forskningsverksamhet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservatiortCrt av Lars Tobisson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 2 och 3 . - -

Utskottets hemställan bifölls.

Justitieutskottets betänkande 27

Utskottets hemställart bifölls.

Utrikesutskottets betänkande 16

Mom. 1—3 Utskottets hemställart bifölls.

Mom. 4 (miljövårdsinriktad forskning m. m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservationen av Sten Sture Paterson m. fl. - bifölls med acklamation.

Försvarsutskottets betänkande 9

Utskottets hemställan bifölls.

Socialförsäkringsutskottets betänkande 23

Utskottets hemställart bifölls.

Socialutskottets betänkande 28 ,

Mom. 1 (ert kartläggning av alkoholmissbrukets familjesociala kortsekvcrtser)

Utskottets hemställart bifölls med 162 röster mot 156 för reservafion 1 av Daniel Tarschys m. fl.

Mom. 2 (en kartläggning av alkoholmissbrukets ekortomiska skadeverkningar)

Utskottets hemställan bifölls med 242 röster mot 74 för reservation 2 av Göte Jonsson m.fl.

Mom. 4 (en förbättrad alkoholstatistik)

Utskottets hemställart - som ställdes mot reservation 3 av DanielTarschys och Ingrid Ronrte-Björkqvist - bifölls med acklamatiort.

/Wow. 7 oc/jS (forskrting om barns villkor, m. m.)

Utskottets hemställart - som ställdes mot reservation 4 av Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist - bifölls med acklamation.

Mom. 9 (ett åtgärdsprogram för ert förändrirtg av urtgdomens levnadsförhål- Prpt. 1986/87:132
landen) 27 maj 1987

Hemställart

Utskottets hemställart - som ställdes mot hemställart i reservafion 5 av Inga Lantz - bifölls med acklamation.

Motivering

Den i reservation 6 av Evert Svenssort m.fl. artförda motiveringert godkändes med 162 röster rnot 156 för utskottets motivering.

Mom. Il (en meningsfylld fritid)

Utskottets hemställan ~ som ställdes mot reservation 7 av Inga Lantz -bifölls med acklamation.

Mom. 72 (forskning om klass och ohälsa)

Utskottets hemställan bifölls med 303 röster mot 14 för reservafion 8 av Inga Lantz.

A/ow. 75 (hälsoekonomisk forskning m.m.)

Utskottets hemställan bifölls med 302 röster mot 16 för reservation 9 av Inga Lantz.

Mom. 20 (avskaffande av delegationert för social forskrtirtg)

Utskottets hemställart - som ställdes mot reservation 10 av Göte Jonsson m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 23 (avskaffande av arbetarskyddsstyrelsens forskrtingsavdelrtirtg)

Utskottets hemställart - som ställdes mot reservatiort 11 av Göte Jonsson m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 24 och 25 (inrättartde av ert friståertde myndighet för arbetsmiljöforskning samt inrättandet av en chefstjänst för arbetsmiljöns forsknirtgsinstitut) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 12 av Göte Jonsson m, fl, - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställart bifölls.

Kulturutskottets betänkande 16

Mom. 9 (ert särskild forskningsresurs med massmediepolitisk inriktrtirtg).

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservationert av Ingrid Sundberg m. fl. - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställart bifölls.

Prot. 1986/87:132 Trafikutskottets betänkande 27
27 maj 1987 Mom. 9 (styruing av forsknirtgen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 1 av Rolf Clarkson m.fl, - bifölls med acklamation.

Mom. Il (SMHLs verksamhet)

Utskottets hemställan bifölls med 261 röster mot 56 för reservation 2.av Gösta Andersson m, fl.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Jordbruksutskottets betänkande 19

Mom. 3 (risk-nyttovärdering)

Utskottets hemställan bifölls med 243 röster mot 72 för reservation 1 av. Sven Eric Lorentzon och Jens Eriksson. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 4 (uppdrag till UHÄ m. m.)

Utskottets hemställan bifölls med 235 röster mot 83 för reservation 2 av Karl Erik Olsson m.fl.

Mom. 5 a och c (kortsumentnära livsmedelsforskrtirtg m. m.)

Utskottets hemställart bifölls med 277 röster mot 41 för reservatiort 3 av Karl Erik Olssort och Bertil Jonasson.

Mom. 5 b (programområdena "Maten och samhället")

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Sven Eric Lorentzon och Jens Erikssort - bifölls med acklamation.

Mom. 5 d (ett oberoende forskrtirtgsirtstitut)

Utskottets hemställart - som ställdes mot reservafiort 5 av Jan Jennehag bifölls med acklamation.

Mom. 7 (ert professur i alterrtafiv odling m. m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservafion 6 av Karl Erik Olsson m.fl., dels reservation 7 av Jan Jertnehag- bifölls med acklamation.

Mom. 10 (forsknirtg rörande alternativa grödor m. m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 8 av Karl Erik Olsson och Bertil Jonasson - bifölls med acklamation.

Mom. 12 (renforskning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 9 av Sven Eric Lorcrttzon och Jens Erikssort, dels reservatiort 10 av Lars Errtcstam m. fl. -bifölls med acklamafion.

Mom. 13 (biodlingens betydelse m. m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 11 av Karl Erik

Olsson och Bertil Jonassort - bifölls med acklamation.

Mom. 16 (forskarutbildnirtgen vid Sveriges lantbruksurtiversitet) Prot. 1986/87:132

Utskottets hemställart - som ställdes mot reservafion 12 av Karl Erik 27 maj 1987 Olsson och Bertil Jortassort - bifölls med acklamation.

Mom. 17 (huvudmanrtaskap för skogsforskningen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservatiort 13 av Svert Eric Lorentzon och Jens Erikssort - bifölls med acklamatiort.

Mom. 18 (försöksverksamhet med sågverksavfall m. m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 14 av Jan Jcrtrtchag -bifölls med acklamafion.

Mom. 20 a och b (fördelningen av avgiftsmedel m. m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 15 av Lars Ernestam m.fl., dels reservation 16 av Karl Erik Olsson och Bertil Jonasson -bifölls med acklamation.

Mom. 20 c (avskaffande av miljöavgifterna)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 17 av Sven Eric Lorentzon och Jens Erikssort - bifölls med acklamation.

Mom. 20 g (bidrag till gödselvårdsanläggrtirtgar)

Utskottets hemställart - som ställdes mot reservatiort 18 ay Karl Erik Olsson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 22 (vattenbruk m. m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 19 av Karl Erik Olsson och Berfil Jonasson - bifölls med acklamation.

Mom. 23 (anslag till Främjartde av skogsvård)

Utskottets hemställart - som ställdes mot reservafiort 20 av Jan Jenrtehag -bifölls med acklamafion.

Mom. 26 (anslag till Sveriges lantbruksurtiversitet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 21 av Karl Erik Olsson och Bertil Jonassort, dels reservation 22 av Jan Jennehag- bifölls med acklamation.

Mom. 32 (anslag till Skogs- och jordbrukets forskningsråd)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservafion 23 av Sven Eric Lorentzon och Jens Erikssort, dels reservatiort 24 av Lars Errtcstam m,fl., dels reservatiort 25 av Karl Erik Olsson och Bertil Jonassort, dels reservation 26 av Jan Jennehag - bifölls med acklamation.

Mom. 38 (irtterrtatiortellt samarbete m,m, på miljövårdsområdet)

Utskottets hemställart - som ställdes mot reservation 27 av Karl Erik Olsson och Bertil Jortassort - bifölls med acklamation,

Prot. 1986/87:132 Mom. J9 (laboratorieresurser m, m.)

27 maj 1987 Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservatiort 28 av Lars

Ernestam m.fl., dels reservafion 29 av Karl Erik Olsson och Bertil Jonasson -

bifölls med acklamafion.

Mom. 40 (överföring av vissa forskningsmedel)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 30 av Sven Eric Lorcrttzon och Jens Eriksson - bifölls med acklamation.

Mom 41 d (forsknirtg om förorertingar i rötslam)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 31 av Kari Erik Olsson och Bertil Jonassort - bifölls med acklamatiort.

Mom. 42 a (PMK:s fortsatta verksamhet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 32 av Karl Erik Olsson m, fl, i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 42 b (forskning för att återställa döda havsbottnar)

Utskottets hemställart - som ställdes mot reservation 33 av Sven Eric Lorentzon och Jens Eriksson i motsvarande del - bifölls med acklamafion.

Mom. 42 c och d (en referertsänläggning för miljöstudier, m. m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservatiort 34 av Karl Erik Olsson och Bertil Jonasson i motsvarartde del -bifölls med acklamatiort.

Mom. 42 f {ett havsfiskelaboratorium till ostkusteu, m,m,)

Utskottets hemställart - som ställdes mot reservatiort 35 av Jart Jertnehag i motsvarartde del - bifölls'med acklamation.

Mom. 45 (anslag till Miljövårdsforskning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 36 av Lars Ernestam m. fl,, dels reservafion 37 av Jan Jenrtehag - bifölls med acklamation.

Mom. 46 (anslag till Särskilda projekt på miljövårdens område)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 38 av Sven Eric Lorentzon och Jens Eriksson - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställart bifölls.

Närihgsutskottets betänkande 33

Mom. 1 (europeiskt forskuirtgssamarbete)

Utskottets hemställart bifölls med 240 röster mot 75 för reservation 1 av Sten Svcrtsson m. fl.

Mom. 2 (tekniskt forsknirtgsråd)
'' Utskottets hemställart - som ställdes mot reservation 2 av Sten Svenssort

m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (STU;s insatser för de små och medelstora företagen) Prot. 1986/87:132

Utskottets hemställan-som ställdes mot reservatiort 3 av Ivar Frartzért och 27 maj 1987 Per-Ola Erikssort - bifölls med acklamatiort. -

Mom. 4 (nytt programförslag för STU)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Jörn Svenssort -bifölls med acklamation.

Mom. 5 (medel för teknisk forsknirtg och utvecklirtg)

Utskottets hemställart - som ställdes mot dels reservatiort 5 av Stert Svcrtssort m.fl., dels reservation 6 av Jörn Svertssort - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (medel i övrigt till STU)

Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering - som ställdes mot utskottets hemställan med godkännande av den i reservation 7 av Sten Svensson m.fl. anförda motiveringen - bifölls med acklamation;

Mom. 7 (miljöteknisk forskning och utveckling)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 8 av Ivar Franzén och Per-Ola Eriksson - bifölls med acklamation.

Mom. 9 (optiska datorsystem)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 9 av Jörn Svertsson -bifölls med acklamatiort.

Mom. 10 (ångdrivsystem för bilar)

Utskottets hemställan bifölls med 274 röster mot 44 för reservafiort 10 av Ivar Frartzért och Per-Ola Erikssort.

Mom. II (firtartsiering av kollektiv forskning) ■

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservatiort 11 av Stert Svertsson m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 13 (tekrtikupphandling)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservatiort 12 av Stert Svcrtssort m.fl. - bifölls med acklamatiort.

Mom. 15 (småskalig tekrtikutveckling)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 13 av Ivar Franzén och Per-Ola Eriksson - bifölls med acklamation.

Mom. 18 (allmärtrta utgårtgspunkter för energiforskningen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservatiort 14 av Sten Svenssort m. fl,, dels reservation 15 av Ivar Franzén och Per-Ola Eriksson -bifölls med acklamation.

... ■ 15

Prot. 1986/87:132 Mom. 19 (programmen Energirelaterad grundforskning och Allmänna
27 maj 1987 energisystemstudier samt frågan om energiforskningens inplacerirtg)

Utskottets hemställart - som ställdes mot reservatiort 16 av Stert Svcrtssort m. fl, - bifölls med acklamatiort.

Mom. 20 (högriskprojekt)

Utskottets hemställart - som ställdes mot reservafion 17 av Ivar Franzén och Per-Ola Eriksson - bifölls med acklamation.

Mom. 21 (programmet Industrirts energianvärtdrting)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 18 av Sten Svensson m.fl,, dels reservation 19 av Jörn Svenssort - bifölls med acklamation.

Mom. 22 (programmet Energianvändning för bebyggelse)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 20 av Sten Svensson m. fl., rfe/jreservation 21 av Ivar Franzén m. fl., dels reservation 22 av Hädar Cars och Gudrun Norberg - bifölls med acklamafion.

Mom. 23 (solvärme)

Utskottets hemställan med godkännande av utskottets mofivering - som ställdes mot utskottets hemställan med godkänrtande av den i reservation 23 av Ivar Franzén m. fl, anförda motiveringen - bifölls med acklamation.

Mom. 24 (programmet Energitillförsel)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 24 av Sten Svensson m, fl,, dels reservafion 25 av Hädar Cars och Gudrun Norberg, dels reservafion 26 av Ivar Franzén och Per-Ola Eriksson, dels reservafion 27 av Jörn Svensson - bifölls med acklamation.

Mom. 25 (energiforskningsnämnden)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 28 av Ivar Franzén m.fl., dels reservation 29 av Sten Svensson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 26 (basartslag till ertergiforskningsnämnden och reserv till regeringerts dispositiort)

Utskottets hemställart - som ställdes mot dels reservatiort 30 av Stert Svertssort m.fl., dels reservafion 31 av Ivar Franzért och Per-Ola Eriksson -bifölls med acklamation.

Mom. 28 (det svenska fusionsforskningsarbetet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot.reservation 32 av Ivar Franzén m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 29 (utredning om Studsvik Energiteknik AB)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 33 av Sten Svensson
1" m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 30 (viss verksamhet vid Studsvik Energiteknik AB) Prot. 1986/87:132

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 34 av Ivar Franzért 27 maj 1987 m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 31 (bioenergiforskrtirtg)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 35 av Ivar Franzén och Per-Ola Eriksson - bifölls med acklamation.

Mom. 33 (bemyndiganden avseende energiforskningen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservatiort 36 av Stcrt Svcrtssort m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 34 (etanolproduktion)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 37 av Ivar Franzén m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 36 (biprodukterna från etanoltillverkning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 38 av Ivar Frartzért m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 37 (användning av motorgas)

Utskottets hemställan bifölls med 187 röster mot 130 för reservation 39 av Ivar Franzért m. fl. 1 ledamot avstod frårt att rösta.

Mom. 39 (regiortala certtra för utvecklirtg av energiteknik)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 40 av Jörn Svensson -bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 16

Mom. 1 (den arbetsmarkrtadspolitiska forsknirtgert)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 1 av Alf Wenrtcrfors m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 2 (jämställdhetsforskning)

Utskottets hemställart - som ställdes mot dels reservafion 2 av Elver Jonsson och Charlotte Brantirtg, dels reservation 3 av Karl-Erik Persson -bifölls med acklamation.

Mom. 3 Utskottets hemställan bifölls.

Bostadsutskottets betänkande 19

Mom. 1 (forsknings- och utvecklingsverksamheten avseende den byggda miljön)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 1 av Rolf Dahlberg 17

m.fl. - bifölls med acklamation.

2 Riksdagensproiokoll 1986/87:132

Prot. 1986/87:132 Mom. 6 (anslag till Bidrag till staterts institut för byggnadsforskning)

27 maj 1987 Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Birgitta

„ .. , , Hambraeus och Rune Thorén - bifölls med acklamation.

Bostader at unga

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Finansutskottets betänkande 32

Utskottets hemställan bifölls.

Skatteutskottets betänkande 51

Utskottets hemställan bifölls

Socialutskottets betänkande 39

Utskottets hemställart bifölls.

5 § Föredrogs

jordbruksutskottets betärtkartde 1986/87:24 om ärtdring i jordförvärvslagen 1986/87:122).

(1979:230), m.m. (prop.

Andre vice talmannen meddelade, att detta betärtkartde samt bostadsutskottets betänkande 16 - som föredragits vid gårdagens arbetsplenum -skulle avgöras i ett sammanhartg när debatten i båda dessa betärtkandert vaf avslutad.

Först fortsattes behandlingen av bostadsutskottets betänkande 16 om bostäder åt unga.

Bostäder åt unga (forts, från prot. 131)

Anf. 2 TORE CLAESON (vpk);

Herr talman! Samhällets bostadsstöd har urtder senare år minskat kraftigt, reellt sett. Bostadssubventionerna är betydligt lägre än de var för fem år sedan, räkrtat i fast penningvärde. Av den totala konsumtionen är det bostadskostnaden som har ökat mest, och boertdekostrtaderrta utgör nu den största budgetposten för de flesta hushållen. Barnfamiljer och hushåll med låga inkomster, urtgdomar, invandrare, ensamstående, äldre och handikappade har drabbats hårdast och allt fler har fått söka socialbidrag för att klara hyran.

Hyrorna har under de senaste 15 åren stigit mera än den allmänna prisrtivårt. Medelhyran för en 80 m bostadslägcrthet har frårt 1972 till 1987 ökat med 313 crtheter samtidigt som konsumtionsindex steg med 251 enheter. Urtder samma tid har mårtadshyran i kronor räknat ökat från 493 kr. till 2 047 kr. för en sådart gcrtomsrtittslägcrthet.

Nybyggandet av bostäder har fortsatt att minska under senare år och för första gången på årtionden var nyproduktionen 1986 under 30 000 lägenhe-

ter. Byggnadskostnaderna låg under de tre första kvartalen 1986 8 % högre än under motsvarande period 1985. Det är en höjrtirtg som med 3,5 % översteg irtflationstakten.

Mårtga orter och regioner kan inte garantera bl. a. nyinflyttade och nybildade hushåll en egen bostad. Hundratuseutals ungdomar köar för en lägcrthet; efterfrågan kommer att öka med omkring 10 000 per år de närmaste åren. Den grova spekulationert på bostadsmarknadcrt, framför allt i storstadsområdena, har fortsatt att öka. Det gäller omvandlingen av hyreslägenheter till andels- och irtsatslägenheter, miljortpriser vid försäljrting av bostadsrätter och småhus, handel med hyreshus, andra fastigheter och mark, svarthandel med hyreslägenheter, osv.

Vi har rtu att behartdla regeringens proposition om bostäder åt unga, och jag har, herr talmart, velat anföra detta som en bakgrurtd till dcrt situatiort som nu råder.

Regeringens förslag till åtgärder för att förbättra de ungas ställning på bostadsmarknaden är både otillräckliga och delvis missriktade.

I flera av vpk-motionerna som väckts till årets riksdag berörs ungdomarnas bostadssituation, och vi föreslår åtgärder för att öka bostadsbyggandet, stoppa hyreshöjningarna och pressa ned boendekostnaderna, framför allt i nya och ombyggda hus. Vpk anser inte det viktigaste vara att komma med nya särlösningar för de unga, och vi vänder oss bestämt emot att ge ungdomar sämre rättigheter då det gäller kvarboeude och bytesrätt än andra hyresgäster. Vi vill inte medverka fill att permanertta ett B-lag på bostadsmarknaden. Orättvisorna och segregafionen som rtu finns måste i stället avskaffas.

Den akuta bostadsbrist som råder i mårtga kommuner drabbar hårdast ungdomar och ensamståcrtde, flyktirtgar och invandrare, framför allt i storstadsområdena. Det är de som är förlorarna på dagens bostadsmarknad, där de ekonomiskt starka marknadskrafterna styr. Spekulationen ökar kraftigt i omfattning. Det gäller bl. a. omvandlingen av hyreslägenheter till insats- och andelslägenheter, det gäller, som jag redart sagt, priserna vid försäljning av bostadsrätter och småhus, och det gäller handeln med hyreshus, andra fastigheter och mark. Det gäller, vilket jag också var irtrte på inledningsvis, svarthandelrt med andrahands- och vartliga hyreslägcrtheter.

Grurtdorsaken till att hundratuseutals bostadssökartde ungdomar, ensamstående och barnfamiljer köar för en egen bostad är att det finrts för få hyreslägcrtheter, att det byggs för litet och att hyrorrta är för höga.

De idéer som finns och de flesta av de försök som gjorts eller pågår för att få fram fler bostäder till ungdomar är bra, och de bör tas till vara och utvecklas. Men det räcker inte med detta. Nu behövs det ordentliga generella insatser, såsom vpk många gånger förordat. Vi har under seuare år i olika sammarthang varnat för en situation liknande den vi nu upplever. Nu gäller det att genomföra olika åtgärder, bl. a. i form av ett riktat stöd till allmännyttan, så att de allmärtrtyttiga bostadsföretagcrt kart bygga flera och billigare hyreslägenheter i olika slags hus och förvärva centralt belägna hyresfastigheter.

Ungdomarrta efterfrågar helt naturligt hyreslägenheter, men de har irtte råd att betala de alltför höga hyrorna i nyproducerade och ombyggda lägenheter. Hyrorna måste minskas genom en särtkning av den garanterade

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Bostäder åt unga

Prot: 1986/87:132 27 maj 1987

Bostäderåt unga

räntan, och hyreshöjningarrta måste stoppas genom att årliga upptrappningar av räntan bromsas. Nya och ombyggda lägenheter måste hålla en bra utrustrtirtgs- och utrymmesstandard. En majoritet av de ungdomar som efterfrågar en egen bostad vill säkerligen då det gäller den egna lägcrtheten inte pruta på dert standard de vuxit upp med. En anrtan sak är att acceptera en lägre standard under en kort tid och ta till vara de resurser som tomma lägertheter i rivnings- och ombyggnadshuseu utgör.

Det uttalade syftet med ungdomsbostadsstödet är att få fram genomgångsbostäder för ungdomar. För att få fastighetsägarna att uppfylla vad som borde vara en självklarhet - att lämrta lägertheter som irtte artvänds för permanentboende, nyproducerade, ombyggda eller ledigblivna ledigheter till förmedling av kommurtcn - skall fastighetsägaren nu erhålla 2 400 kr. per år, utöver normal hyra, för varje lägenhet som upplåts till bostadslösa ungdomar. Det behövs en rad åtgärder för att få fram ett tillräckligt arttal lägertheter till dagens akuta behov. Mycket viktigt är också att tillgodose bostadsbehovet för alla människor med handikapp och att handikapprörelsens krav på egna bostäder uppmärksammas. Ungdomsbostadsstödets utformrting, förslaget om särskilda uugdomskontrakt och liknande särlösningar för ungdomar inrtebär inte att vi får flera lägenheter utan endast farliga provisorier som kan leda till ökade svårigheter: till kategorihus osv.

Regeringen föreslår i ungdomsbostadspropositiorten, i likhet med vad vpk föreslagit tidigare, att lånevillkoren för nyproduktion av studentbostäder skall bli desamma som för allmännyttan. Det är bra. Dåligt var emellertid förslaget att ungdomsbostadsstödet inte skulle utgå till studentbostadsföretag, mcrt väl till andra fastighetsägare. Motivet att det här gäller lägenheter som man måste lämna efter studierna rimmar dåligt med förslaget om att sådant bidrag i normalfallen skall utgå till lägenheter för ungdomar med särskilda ungdomskontrakt, där förbehåll också finns beträffande besitt-rtirtgsskydd och bytesrätt. Vpk föreslog därför att ett everttuellt urtgdomsbo-stadsstöd skulle kuurta utgå även till studentbostadsföretag. Nu har utskottet tillstyrkt vårt förslag så till vida att stöd skall utgå till studentbostadsföreta-gerts nyproducerade lägenheter.

Utskottet gör också två uttalanden som är viktiga och bra.

Utskottet uttalar att mart förutsätter att stödet irtte kommer att påverka hyran eller bruksvärdet för aktuella lägenheter i - som man säger -"ogynnsam riktning". Det är bra att utskottet slår fast detta.

Utskottet uttalar vidare att målsättningen skall vara att lösa bostadsfrågan för ungdomar liksom för andra hushåll på den vanliga bostadsmarknaden och att bästa sättet att stärka ungdomars och andra svaga gruppers ställning på bostadsmarknaden är att se till att det finns bra bostäder att tillgå för alla.

Jag tycker att dessa uttalandert är viktiga markeringar från utskottets sida.

Vad som är mindre bra i detta sammanhang är att regeringen och utskottet inte har tryckt starkare på åtgärder för ett ökat bostadsbyggartde, för att stoppa hyreshöjningarna och pressa ned boendekostnaderna framför allt i ny- och ombyggda hus. Vad som är mindre bra är också att man saknar förslag i syfte att snabbt begränsa och stoppa dcrt tilltagartde markrtadsan-passningcrt av hela bostadsmarknaden. Ungdomars och andra utsatta svaga gruppers ställning på bostadsmarknaden måste enligt vpk:s merting stärkas

genom krafttag mot den kraftigt ökartde spekulafioucrt. Det gäller dert ökade omvartdiingert från hyresrätter fill insats- och andelslägcrtheter, och det gäller de kraftigt ökade priserrta vid försäljrtirtg av bostadsrätter och småhus och det som jag tidigare beskrivit. Det man kan vara krifisk mot gäller vidare avsaknaden av förslag om rärttesärtkrtirtgar som srtabbt och säkert skulle slå igenom i lägre boendekostnader. Ett riktat stöd till i första hartd de allmärtrtyttiga bostadsföretagen med sänkt garanterad ränta och upphörande av den årliga upptrappningen skulle få effekter som skulle ge ungdomarna större möjligheter att efterfråga och kunna betala hyra för bostäder även i ny-och ombyggda hus.

Nu skall enligt regeringsförslaget och utskottets majoritet stöd till rtypro-duktion och ombyggnad förmedlas via kommunerna till fastighetsägarna. Jag tror att detta stöd kommer att få ganska liten betydelse för tillkomsten av nya lägenheter utöver det byggande som pågår eller planeras. Däremot finns det risk för att andra bostadssökande än ungdomar i åldern 18-25 år får ännu svårare att komma över en bostad. Det finns enligt vår menirtg ingen anledning att nu ge privata fastighetsägare extra subventioner utöver gällande hyra för att upplåta disponibla lägenheter eller att införa något slags "hittelön" för ungdomsbostäder. Vi har därför föreslagit att stödet i stället skall utgå i form av förhöjda bostadsbidrag inte bara till urtgdomar, utau fill alla hushåll utan barn.

Herr talman! Vpk kart irtte acceptera regerirtgens förslag "om bostäder åt unga" med deu utformning som flera av förslagen har. Vi har därför avgett reservationer på några punkter. Ett genomförartde av regeringens förslag löser inte de stora problemen på bostadsmarknaden med bostadsbrist, omfattande spekulatiou och höga hyror. De begränsade åtgärder med särlösningar för ungdomar som föreslås kan bidra till att öka motsättningarna mellan ungdomar och andra bostadssökande. Stor risk föreligger att olika särlösningar leder till ett accepterande av ett boende med alltför låg standard och försämrade rättigheter för hyresgästerna. Rätten till en modern bostad med tillräckliga utrymmen till rimliga kostrtader och trygghet i boertdet måste gälla även ungdomar,

Ungdomarrtas ställrting på bostadsmarkrtadert måste förstärkas, liksom dert måste förstärkas för ensamstående, flyktingar, invartdrare och barnfamiljer. Men detta bör inte ske genom tillskapande av nya genomgårtgsbostä-der i stil med dem som ca 6 000 flyktirtgar i vårt land för närvarande bor i. Åtgärder som snabbt måste vidtas skall avse hela dert del av befolkningen som inte har eller inte har råd att efterfråga en egen eller bättre bostad.

Kommunerna har det direkta ansvaret för sina invånares bostadsförsörj-rtirtg, och det är de som måste ta irtitiativ för att lösa bostadsproblemen. Men det är statsmakterrta, regering och riksdag, som har det övergripande ansvaret. Statsmakterna måste därför se till att villkoren för bostadsbyggandet, stödet till bostadskortsumertterna och lagstiftningen blir sådan att vi snabbt kan råda bot på de största bristerna. Ekonomiska och andra förutsättningar finns. Möjligheterna är större än de har varit på länge. Nu handlar det om politisk vilja.

Herr talmart! Jag yrkar bifall till de reservationer som vpk har undertecknat.

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Bostäder åt unga

Prot. 1986/87:132 27iTiajl987

Bostäder åt unga

Anf. 3 AGNE HANSSON (c) replik;

Herr talman! Jag skall inte gå in i någon längre polemik med Tore Claeson, utan försöka begrärtsa mitt irtlägg med tartke på kammarens hårt ansträngda debattid, Tore Claessons anförande gav dock anledning till ett par kommentarer.

Innehållet i det betänkande som vi nu behandlar omfattar inte hela den ungdomsproposition som regeringen har framlagt, utan i första hand ungdomsbostadsstödet och finartsierirtgen vid nyproduktion av studentbostäder. På den senare punkten är utskottet helt enigt, vilket det inte är på dert första. Dessutom tar utskottet ett par initiativ. Det vore bra om vi kunde begränsa debattert till att omfatta dessa två sakfrågor.

Jag kan helt irtstämma med Tore Claeson i hans kritik mot regeringens förslag om ungdomsbostadsstöd, HartS kritik var utomorderttligt stark, och hart använde sig bl, a, av ordet hittelön. Jag förstår honom och kan alltså dela hans uppfattning.

Med tanke på denna harts kritik förvårtar det mig dock att just Tore Claesort och vpk såvitt jag kan förstå hjälper regeringen att få igenom detta förslag i riksdagen, om nu inte vpk har ändrat sig efter utskottsbehandlingen. Efter Tore Claesons anförande här utgår jag emellertid från att vpk röstar för reservation 1 från moderaterna, folkpartiet och centern, en reservation som inrtebär avstyrkartde av det förslag till ungdomsbostadsstöd som Tore Claeson helt riktigt och så allvarligt har kritiserat.

Anf. 4 TORE CLAESON (vpk) replik:

Herr talmart! I mitt artförartde gjorde jag ungefär som Agne Hartssort, dvs, jag inskränkte mig inte bara till att kommentera det som har behartdiats av utskottet. För helhetcrts skulle måste mart faktiskt teckrta ert bild av läget i allmänhet och försöka hålla samman orsakerna till den situation vi befinner oss i vad gäller bostadsmarknadcrt. Det är också nödvändigt att erinra om de förslag till åtgärder som måste vidtas för att råda bot på allt elände pä detta område,

I mitt anförande, Agne Hartssort,avvek jag irtte på någon punkt frårt vad vi har sagt i vår motiort till regerirtgerts proposition, från vad jag har sagt i utskottet eller från vad jag har reserverat mig för i detta betärtkande. Att rösta för de borgerligas förslag såsom de är utformade skulle göra saken ännu sämre. Därmed har jag helt rtaturligt avstått frårt att ansluta mig till de borgerligas förslag och därmed, om de skulle antas, ytterligare försämra situationert för ungdomarna. Så enkelt är det, Agne Hartssort, och det är orsakert till att jag inte på varje punkt har avgett någon reservation. Jag har gjort en avvägrtirtg med utgångspunkt i möjligheten att så snabbt som möjligt kunna göra vissa insatser. Jag beklagar att vi inte har lyckats få socialdemokraterna med på vettiga vpk-förslag. Men vi vet att de kommer att ansluta sig till dem sä småningom. Därför kommer vi att fortsätta att framföra våra förslag. Säkerligen kommer vi som i så många andra sammanhang att få uppleva att andra ansluter sig också till de förslagen.

Anf. S AGNE HANSSON (c) replik:

Herr talmart! På vilket sätt, Tore Claeson, försämras ungdomarnas bostadssituation, om riksdagen går emot ett förslag som Tore Claeson kritiserar, ett förslag som enligt Tore Claeson är oerhört dåligt och inte leder till någon effekt?

Jag har inte krävt att vpk skall ansluta sig till de icke-socialistiska partiernas förslag i övrigt utan bara i den del som gäller att avslå ett förslag som Tore Claeson artser vara helt verkningslöst.

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Bostäder åt unga

Anf. 6 TORE CLAESON (vpk) rephk:

Herr talmart! Srtälla Agne Hanssort, lyssna litet mera på vad jag säger och vad jag sade i mitt inledningsanförande!

Jag har inte sagt att regerirtgsförslaget är oerhört dåligt, och jag här irtte sagt att mart inte får några nya bostäder, utan jag har sagt att förslaget är otillräckligt och till viss del också missriktat. Det missriktade är speciellt det särskilda stödet till fastighetsägare, som utan rtågort "hittelört" borde ställa rtyproducerade eller ledigblivna lägenheter till resp, bostadsförmedlings förfogande så att de kan upplåtas till bl, a, bostadssökande ungdomar,

Agne Hansson försöker ge en vrångbild av vad jag har sagt. Jag har velat ha förslaget bättre utformat på många punkter, som jag också har preciserat, här i mitt inledrtingsanförande och i de reservatiorter som finrts.

Ert gång till: Ett bifall fill de borgerligas förslag skulle göra saken ärtnu sämre för de bostadslösa ungdomarna. Det har varit och det är min utgångspunkt.

Anf. 7 BERIT BOLANDER (s);

Herr talman! Jag skall ta upp ungdomens situation på bostadsmarknaden och kommentera reservationerna 1-6. Lenrtart Nilssort kommer att tala om reservatiorterrta 7-22.

För gartska precis ett år sedart hade vi uugdomsbocrtdet uppe för diskussiort här i kammarert. Tyvärr kan man kortstatera att boendesituatio-rtcrt inte har förbättrats sedan dess. Vad som däremot är positivt är att vi i dag skall behandla ett betänkande med förslag som kommer att ge kommunerna möjlighet att förbättra ungdomarrtas bostadssituatiort.

Positivt är också att de borgerliga partierrta är övercrts med oss om att rtågot måste göras åt bostadsbristen för ungdomar. Men sedan, när vi skall till att diskutera olika möjligheter och förslag till detta, blir det plötsligt rtej fill alltihop.

När kortkreta förslag läggs fram, för att på både kort och lång sikt förbättra bostadssituationen, då talar de borgerliga om vilken dålig bostadspolitik socialdemokraterna har drivit, i stället för att diskutera de förslag som ligger och ha som målsättnirtg att förbättra dem och på så sätt föra en konstruktiv debatt som leder till beslut som skall kunrta lösa problemert.

Herr talmart! Läser man bostadsstyrelsens rapport från februari i år, får mart bekräftat att bostadsbristert inte bara är ett storstadsproblem utan att det i drygt 180 av landets 284 kommuner råder brist på bostäder åt ungdomar.

Det mest vanliga mönstret för ungdomar är att de flyttar in till kommunernas centralorter eller till högskoleorter och expansiva regioner. Värst är det i

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Bostäder åt unga

storstadsregionerna. I Stockholm står ca 130 000 personer i bostadskö. Därav är ca 40 000 ungdomar.

Många av dessa ungdomar är bostadslösa. De bor tidvis hos kamrater- än här och än där. Ibland kommer de över andrahandskorttrakt på en lägenhet, oftast pä kort eller obestämd tid. Men det mest vanliga är att de får kontrakt som gäller i tredje, fjärde, femte eller sjätte hand, och då får de inte ens sätta sirt namnskylt på ytterdörren.

I dag är det vanligt att man ser ungdomar på tunnelbartart med sitt pick och pack på väg från en tillfällig bostad till ert annan. Och den som vill ha crt bostad i dag i Stockholms innerstad via bostadskön måste vara utrustad med ett stort tålamod och vara garanterad ett mycket långt liv. Det tar ca 200 år att få en tvåa på Östermalm!

Det finns flera orsaker fill den uppkomna situatioucrt, bl. a. stor inflyttning fill Stockholm från andra delar av landet, beröertde på bättre möjligheter till arbete, stor irtflyttning av invandrare samt stora ungdomskullar födda på 1960-talet som nu behöver bostad. Dessutom flyttar ungdomar hemifrån fidigare när de slutat skolan och fått jobb.

Till följd av den stora bostadsbristen har det blivit skyhöga priser på bostadsrätterna. Det är de köpstarka grupperna som kan konkurrera om bostäderna i innerstaden och andra attraktiva områden.

En annan anledning till att det saknas bostäder är att många grannkommuner till Stockholm inte levt upp till sitt ausvar att bygga bostäder åt sina invånare i den utsträckrtirtg som behövs. Ytterligare en bidragande orsak till bostadsbristen är bankernas generositet att låna ut pengar fill köp av bostadsrätter och fastighetsandelar.

Omvandlingen till bostadsrätter går snabbt i Stockholm. Mellan 2 000 och 2 500 lägertheter per år görs om frårt hyresrätt till bostadsrätt. Det ger inga nya lägertheter till bostadsförmedlingen. Trots den srtabba omvandlirtgstak-tert har prisutvecklirtgert varit svirtdlande. En trea kostar i dag mellan en halv och en miljort krortor, beröertde på stadsdel.

Det firtns också gott om inredningsbara vindar i Stockholm, men dessa har mycket snabbt blivit spekulationsobjekt. De inreds mycket exklusivt och säljs för miljonbelopp.

Dertrta utveckling inom bostadsområdet gör det omöjligt för en vanlig löntagare att hyra eller köpa en lägerthet, om man inte har gott om pengar. Det blir segregation i boendet och ingen naturlig blandning av mänrtiskor i de olika områdena. Var skall ungdomarna bo? De har inte en chans att hävda sig i den konkurrensen. De tillhör de grupper som av naturliga skäl har ont om pengar. De har kanske nyligen avslutat sina studier, irtte jobbat så länge och tjänar inte så mycket. De har mindre möjligheter än andra att betala höga hyror och har inte ett eget kapital att köpa en lägenhet för.

Herr talman! Jag har försökt att i gartska korta ordalag beskriya den situation som många upplever i dag när det gäller att via bostadskön få en bostad i Stockholm, Mert som jag sade inledningsvis, är det här inte specifikt för Stockholm, utan bostadsbristen sprider sig i hela landet.

Det är en oroande utveckling som vi socialdemokrater inte kan acceptera. Den sociala tryggheten naggas hårt i kanten av den alltmer växande bostadsbristen, som också utnyttjas i spekulativt syfte och hårt drabbar de

människor som är utan bostad och då framför allt de unga.

De ungas ställning på bostadsmarknaden måste stärkas. Åtgärder måste sättas in för att ge kommunerna bättre möjligheter att möta de ungas behov av lämpliga bostäder och för att stärka betalnirtgsförmågan hos ungdomar med låga inkomster så att de kan efterfråga bostäder.

Herr talman! Jag fick i går några frågor som jag skall försöka besvara innan jag går in på att kommentera reservationerrta,

Dcrt första frågart kom från moderaterna och var om vi skulle kunna tänka oss att avveckla ROT-bidraget, Man menar att ROT-bidraget medverkar till att fastighetsägarna inte bevarar ettorna. Ungefär 150 000 ettor har försvunrtit under årens lopp i samband med sarteringar och ombyggrtader.

Det är gartska klart att mårtga smålägenheter försvinner när man sartcrar och bygger om. Vi vet att mårtga av smålägertheterna varit av oerhört.dålig kvalitet. På de sämsta ställena har det varit dåligt med värme och dåligt med varmvatten. Ungdomarna har krav på att när de skall ha ert lägenhet behöver de också en bra standard. De behöver alltså ha varmt när de kommer hem. Det är inte meningen att de t. ex. skall tända i kakelugnen eller värma vatten till disk och tvätt osv. Detta gör att många av smålägenheterna faktiskt har slagits ut.

Men vi skall också komma ihåg att i och med att man har gjort sammanslagrtingarna har man också fått tvåor som har varit mycket bra som bostäder för de unga. Vi får inte se så enögt på det här problemet.

Sedart kan vi också konstatera att det fortfarande finns mycket gott om ettor över hela landet. I plartcringert av bostadsmarkrtaden räknar vi med att ettorna mer eller mindre kommer att försvinna. Även urtgdomarna behöver tvårummare. Men det är klart att i bostadsbristens dagar får man acceptera att ta de lägenheter som firtrts.

Jag kart återkomma till Stockholm, eftersom det är mirt hemort. I Stockholm finns i dag 28 000 övernattrtirtgslägenheter som innehas av privatpersoner eller organisationer. Skulle den övervägartde delert av de lägenheterna lämnas till bostadsförmedlingen, då skulle vi kunna ge många ungdomar lägenheter mycket snabbt. Vi hoppas att den nya bostadsanvis-ningslagen skall möjliggöra detta.

Jag fick också en fråga om inredningsbara vindar: Jag har inte rtågort större förhoppning om att vi skall kunna inreda vindar vare sig i Stockholm eller någon annanstarts i lartdet, eftersom de fria marknadskrafterna verkligen har upptäckt, att är det något som mart kart tjäna pengar på så är det att inreda vindarna mycket exklusivt och sälja dem mycket dyrt.

Frågan var om vi skulle kunna släppa på hisskravet för att göra det lättare att inreda vindar. I utskottet har vi sagt nej till detta, men sedan kan ju kommunert göra avsteg frårt regeln genom att godkänna lånehandlingarna och på så sätt avgöra om man skall ha hiss upp till vinden eller inte. Det är något som bostadsstyrelsen inte kan överklaga.

Herr talman! Jag övergår nu till att kommentera reservationerna 1-6.

De borgerliga har i en gemensam reservatiort, nr 1, yrkat avslag på förslaget om införande av ett särskilt ungdomsbostadsstöd med motiveringen att stödet bara kommer att gå till de expansiva kommurtcrna med ett stort inflyttrtingstryck. Det är ju i och för sig riktigt att de kommunerna får en stor

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Bostäderåt unga

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Bostäder åt unga

del av stödet, men det är där vi har stor brist på bostäder, och ävert där skall Urtgdomar bo.

Här kommer även en annan aspekt in, och den är att man måste se på dessa områden med regiortalpolitiska ögort. Vi måste ju se till, att också de kommuner som inte är expansiva i dag blir det. Den överhettning som i dag firtrts i storstadsregiortcrrta måste fördelas ävcrt till andra regioner i landet.

Reservation nr 2 är också gemensam för de borgerliga. Där yrkar man att ungdomsboendedelegatiortcrt skall avvecklas med motiveringen att den inte har tillskapat några nya lägenheter.

Delegationens uppgift är att stimulera till diskussion och information om ungdomars boende och att underlätta nya irtitiativ. Syftet är att verkligert utnyttja alla de olika möjligheter som finns för att få fram lämpliga bostäder för unga. Delegationen föreslås nu också aktivt medverka till att ungdomsbostadsstödet utnyttjas på ett effektivt sätt. En sammanställning av erfaren-heterrta skall föreligga i augusti 1988.

Delegationen har framställt en broschyr som presenterar en massa,idéer och som samtidigt ger information och kontakt med olika organisationer. Jag rekommenderar samtliga borgerliga ledamöter att läsa dert: Har ni inte den broschyren, så skall jag med glädje dela ut den till er.

Reservation nr 3 handlar om stimulansåtgärder för lokala boendeexperi-ment. Den har lagts fram av moderaterna och folkpartiet.

Bostadsutskottet delar den uppfattrtirtg som framförts i reservationen, nämligen att kategoriboende inte bör eftersträvas. Det är viktigt att alla åldersgrupper finns i ett bostadsområde.

Samtidigt konstaterar utskottet, att skall man kuuna lösa bostadsfrågan för de unga måste speciella insatser göras. De olika förslag som kommunerna hittills har tagit fram och kommer att ta fram för att lösa akuta problem måste ses som tillfälliga åtgärder tills bostadsbristen är avhjälpt för de uuga. De skall inte vara permanertta utan går säkert ätt använda till annat så småningom.

Reservation nr 4 är en gemcrtsam borgerlig reservatiort som hartdlar om samverkart för eget byggande..

Det framhålls i reservationen att det är väsentligt att ungdomar ges möjlighet att gcuöm egrta initiativ och utifrån sina egna behov lösa sin egen bostadsfråga. En framkomlig väg kart sålunda vara att stimulera kommuner och företag att stödja ungdomar som vill slå sig samman och bygga mindre hus.

I propositionen står följande: "Kommunen kan vidare lämna bidrag som stimulerar självbyggeri med anknytning fill ungdomsbostäder." Vidare säger bostadsministern; "Jag anser att det i dessa fall firtns ert väsentlig fördel i att kommunen utifrån lokala förhållandert själv får bedöma hur medlen används bäst och råda över detta." Tydligare kan det inte sägas.

Reservation nr 5 är en moderat reservation som tar upp kategoriboendet för ungdomar.

Eftersom bostadsutskottet delar motionärernas principiella uppfattning tänker jag inte beröra den delen mer. Men jag kan inte låta bli att undra, vad moderaterna menar med valfrihet för bostadslösa ungdomar. Vad skall de välja för någonting när det inte finns något att välja på? Det finns nästan inga

bostäder att erbjuda ungdomarna, det enda som finns är avsaknad av bostäder för de unga. Det är ett problem som måste lösas. Det är därför vi i dag behandlar detta betärtkartde.

Reservatiort rtr 6 är ert gemcrtsam reservafiort från de borgerliga partierna som tar upp frågart om ungdomskorttrakt med begrärtsat besittrtingsskydd.

Bostadsutskottet delar motionärernas principiella uppfattning att det inte är särskilt lämpligt att genom generella regler inskränka besittningsskyddet för ungdomar. Utskottet kan för sin del också konstatera att något förslag om införande av den typ av hyreskorttrakt som motiortärerrta behandlar inte heller lagts fram.

Herr talmart! Jag yrkar bifall till utskottets hemställart, vilket inrtebär avslag på reservationerna 1-22.

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Bostäder åt unga

Anf. 8 AGNE HANSSON (c) replik:

Herr talman! Berit Bölartder ger ert felaktig bild rtär hon påstår att vi från centern och de icke-socialistiska partierna i övrigt skulle säga nej till alla regeringens förslag utan att ha rtågra egrta kortkreta alternativ att komma med. Jag hänvisar till mitt anförande under gårdagskvälleu, där jag deklarerade det åtgärdsprogram för att komma till rätta med ungdomens bostadssituation som vi från centern har lagt fram i vår motiort i det här sammanhanget.

Sedan gjorde Berit Bolander en analys av dert situation som ungdomarrta befirtrtcr sig i på bostadsmarknaden, och den rymde i sin helhet ert våldsam krifik av bostadssituatioucrt och ett erkärtnande av ert fullstärtdigt misslyckad politik frårt regerirtgens sida. Någontirtg annat var det ju inte fråga öm.

Orsakerna till att vi har det så här var bl. a. att vi har fått denrta våldsamma irtflyttning till storstadsområdcrta och att uugdomskullarua har ökat. Men varför stå här och kritisera detta, Berit Bolander? Vem är det som har ansvaret för den här utvecklingen? Vem är det som skall lägga fram de förslag här i kammaren som skall ändra på den utvecklirtgert, om det irtte är regeringen?

Om det nu vore så, Berit Bolander, att regeringen verkligen ville vidta åtgärder men sakrtade idéer och förslag, skulle jag möjligeu kunna förstå det, men så är det ju inte. Vi i centern har på en rad områden - inte minst när vi behartdlar det här ärendet - lagt fram en rad kortkreta förslag på åtgärder beträffande hur man skulle kunna ändra på detta. Vi har artvisat åtgärder för att minska trycket på bostadsmarknaden här i Stockholm. Berit Bolander tog upp smygkontoriseringen, bevarartdet av små lägertheter och problemert med överrtattnirtgsbostäder. Centerrt har lagt fram konkreta förslag som finns i detta betänkande på samtliga dessa områden. Varför, Berit Bolander, har socialdemokraterna inte accepterat dessa förslag till åtgärder, om socialdemokraterna nu inte är nöjda med den utveckling vi har och har haft?

Anf. 9 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik:

Herr talman! Det yar ert svidartde kritik som Berit Bolander gav sin regerirtg. Hela första delert av anförandet var inget annat än en kritik av den förda bostadspolitikert i Sverige. 180 kommuner harbostadsbrist, säger Berit Bolander, och Stockholm är värst.

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Bostäder åt unga

Regeringen har nu haft ansvaret i fem är för den förda bostadspolifiken. Yrvaket ser man nu att det är bostadsbrist. Det är också märkligt med tanke på att man år 1982, då man var i oppositiort, i en egen reservation pekade på just dessa förhållartdert. Mart skrev nämligen följande i reservationert:

"Behovet av åtgärder som underlättar för ungdomar att skaffa egen bostad

är fortsatt stort i många kommuner. När det emellerfid är fråga om en

situation som är gemensam för flera komrtiurtcr och där det från början kan antas att det krävs särskilda initiativ från.statens sida kan statsmakterna dock inte gå ifrån sitt ansvar genom att endast hänvisa till kommunernas roll."

Så sade man 1982 i oppositiort, och sedan kom man till makten hösten 1982.

Nu, 1987, har vi den här situationen på bostadsmarknaden, trots att vi under de här årens lopp bl. a. har pekat på risken med ROT-programmet, som inrteburit sammanslagnirtg av små lägertheter till större. Då säger Berit Bölartder att man har gjort detta för att man var tvungert att upprusta dessa lägenheter, därför att de inte hade varmvatten och därför att värmen inte var bra ordnad. Det må så vara att man skall rusta upp, men varför har man inte lyssnat på oss från oppositioncrt när vi har varnat för att slå ihop lägenheter så att de små försvirtrtcr? Hade mart gjort det hade mart inte hamnat i den här situationen i dag.

Beträffande ungdomskontrakt är det riktigt att man inte för fram förslaget fullt ut. Men såvitt jag kan förstå kart mart ärtdå i kommuuerrta ordna sådana kontrakt. Då vill jag fråga Berit Bolander: Vad händer med den ungdom som är tvungert att skriva på ett sådant kontrakt för att få en lägenhet, när vederbörande sedan fyller 25 år?

Anf. 10 TORE CLAESON (vpk) replik:

Herr talman! Jag vill börja med att säga: Just det förhållandet att man i olika kommuner är inställd på och har börjat tillämpa särskilda ungdortis-kontrakt, med ett sämre besittnirtgsskydd ärt för artdra hyresgäster, är ägnat att skapa oro. Även om man med utgångspunkt i gällande lagstiftnirtg rtu kan förutsätta att prövningar i sådana fall av uppsägningar av ungdomar med hänvisning till sådant irtrtehåll i hyreskorttraktet troligtvis leder till att de kommer att få rätt till förlärtgrtirtg av sirta hyresavtal, är just tillkomsten av dessa hyresavtal och att man så att säga smyger in detta på bostadsmarknaden ägnat att skapa oro. Det kan mjuka upp lagstiftnirtgen på det här området, och då befarar jag att det rätt som det är kan komma förslag i den riktningen att man skall försämra hyreslagstiftrtingen på det här området. Därför finns det anledning att uppmärksamma och varna för detta.

Jag instämmer i Berit Bolanders beskrivning av situationen - bostadsbristen och svårigheterna. Men då tycker jag det är litet konstigt att Berit Bolander inte samtidigt har några förslag eller synpunkter på att man måste kraffigt förbättra förhållanderta genom sådana åtgärder som vi från vpk har föreslagit.

Vi har ärtdå ett osedvanligt gott läge ekonomiskt sett. Samhällets bostadssubventiorter har faktiskt realt sett minskat rätt kraftigt. Det borde alltså finnas utrymme för mer satsningar. Ja, det finansiella läget är t. o. m. sä gott att socialdemokraterna har råd att avstå från att ta ut 2 miljarder om året

i beskattning av industrifastigheter. Mot den bakgrunden tycker jag det är PrOt. 1986/87:132 förvånärtde att Berit Bölartder är så hovsam och inte har något mer offensivt 27 maj 1987 att komma med för att avhjälpa den nuvarande situationen.

Bostäder åt unga

Anf. 11 JAN SANDBERG (m) replik;

Herr talman! Jag säger som några andra talare; Det var en gartska förödande beskrivning av socialdemokraternas misslyckade bostadspolitik som Berit Bolander själv stod för. Jag kunde inte ha gjort beskrivningen bättre själv.

Hon rtämrtde också att det fartns en hel del positiva förslag frårt regeringen för att lösa problemen. Jag påstod tidigare och jag säger det igen; De här förslagen löser inte problemen. Vad de gör är dess värre att de förvärrar problemert för ungdomarna på bostadsmarknaden.

Jag har läst broschyren som ungdomsboendedelegationen har gett ut. Den skall stimulera utvecklingen, sägs det. Jag ställer mig tveksam till det. Samtidigt måste jag säga: Är det detta resultat som man får av att pumpa in miljontals kronor till denna speciella delegation, då vill jag påstå att det inte är speciellt väl använda pengar.

Berit Bolander tog också upp de speciella problemen i Stockholmsregionen. Det visar sig att socialdemokraterna inte bara i det här betänkartdet och i den här propositionen föreslagit olika åtgärder. Regeringen har gett sig på storstadsregiortcrrta för att, som man säger, stimulera bostadsbyggandet. Hur har det då utvecklat sig 1987? Om vi ser på perioden fram till sista april förra året och jämför med den periodert i år, visar det sig att man förra året hade kommit i gång med byggande av 3 119 lägenheter. Nu - efter den kraftfulla politiska insatsen från regerirtgen - har man kommit i gång med 605 lägertheter, dvs. en femtedel av vad man kom i gårtg med förra året.

Detta bevisar på rtågot sätt mirt tes om att ju fler regleringar och bestämmelser och ju mer styrning som man försöker sätta till från regeringens och politikernas sida, desto svårare blir det att få en bostadsmarknad som fungerar. Socialdemokraternas bostadspolitik har slagit knut på sig själv.

Jag tyckte det var intressant att höra Berit Bolander försvara det faktum att det faktiskt försvurtrtit 150000 crtrummare i Sverige sedan 1960. Detta är också ett bevis på att det är politikerna som skapat bostadsbristen för framför allt ungdomar i dag.

Beträffande ungdomskontrakt är det riktigt att det inte finns något förslag om att sådana skall kunna införas. Men om vi läser betänkandet och regeringens förslag, kan vi kortstatera att mart faktiskt kommer att premiera de kommuner och bostadsföretag som upplåter s. k. genomgångslägenheter till ungdomar. Det kan jag inte tolka på annat sätt än att man vill stimulera denna typ av ungdomskontrakt, som inte ger fullt besittningsskydd. Därför tycker jag att det ändå kan vara berättigat att jag får svar pä min sista fråga i mitt inledrtirtgsanförande; Varför vill inte socialdemokraterna ge myndiga ungdomar samma rättigheter som andra människor i samhället?

Anf. 12 BERIT BOLANDER (s) replik;

Herr talman! Vi har inte plötsligt vaknat. Vi är inte heller, som Agne Hartssort påstod, väldigt yrvakna. Kanske har vi tidigare än de borgerliga

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Bostäder åt unga

partierna fått upp ögoucrt för hur verklighetcrt ser ut på bostadsområdet i dag. Vi kart slå upp de stora dagstiduirtgarna och läsa om vad mart sysslar med på bostadsmarkrtadert sedart markrtadskrafterna har släppts fria. Dag och ut dag in spekulerar man i bostadspriserna och gör stora klipp. Det är en politik som vi socialdemokrater definitivt inte kan försvara.

Det råder en väsentlig skillnad mellan borgerlig bostadspolitik med fria marknadskrafter och socialdemokratisk bostadspolitik, där vi för fram att alla skall ha rätt till en bostad. Staten och kommunerrta har tillsammans ansvaret härför.

När det gäller ROT-programmet och vad mart har gjort och irtte gjort, Agne Hartsson, vill jag peka på det beslut som fattades före jul om det s. k. Stockholmspaketet, där man skall begrärtsa ROT-programmet till 70 % fill förmån för bostadsbyggande. Den kommartde bostadsartvisningslagert hoppas vi skall medföra att bostadsförmedlingen får större utsikter att erhålla lägenheter att förmedla. Så länge bostadsförmedlingen inte har några lägenheter att förmedla, är det också väldigt lätt att kritisera bostadsförmedlingen för att den inte gör sitt jobb.

Den våldsamma kritiken, Karl-Göran Biörsmark, riktar sig lika mycket mot de borgerliga partierna. Vi har sett hur det ser ut i verkligheten i dag. Även ni har ett ansvar för den förda bostadspolitikeri. Även ni hade regeringsmakten ett visst antal år. Vad hände då? Jag kan bara kortstatera att den bostadspolitik som ni förde under de sex åren inte förbättrade, situationert - tvärtom.

ROT-programmet hade två huvudsyften, nämligen dels att balansera sysselsättnirtgert, dels att upprusta vårt bostadsbestånd. Det har vi lyckats mycket bra med. Vi har använt oss av ROT-programmet för att rusta upp lägenheter och sammanslå små lägenheter. Det går irtte att påstå att det, om vi hade underlåtit detta, inte hade furtrtits rtågra problem med ungdomsbostäder. Sådana problem hade vi haft ändå. Jag vill senare återkomma till detta.

Anf. 13 JAN SANDBERG (m) rephk;

Herr talman! Jag har litet svårt att förstå Berit Bolander. Om mart har slagit ihop tiotuscutals lägertheter sedan 1960, handlar det om minst 150 000 lägenheter. I mitt inledningsanförande nämrtde jag att vi, om vi uuder alla år hade haft samma andel ettor i nyproduktiort som 1972, skulle ha haft ytterligare 80 000 ettor i lägenhetsbeståndet i Sverige i dag. Jag har också svårt att förstå dem som säger att problemen för ungdomarrta skulle vara stora, ävert om vi hade 230 000 fler lägenheter i Sverige. Den som använder sitt sunda förnuft kan konstatera att problemen för ungdomarna i så fall inte skulle vara så stora i dag.

Minskningert av arttalet smålägertheter fortgår, medan vi sitter här i kammaren. I Stockholms stad försvinner 1 000 sådana lägertheter varje år. Bygger man bara 605 lägenheter om året, som man kommer att göra 1987, uppstår en nettoförlust på lägenheter i Stockholm. Situationert är likartad i t. ex. Göteborg, där hundratals lägenheter försvinner varje år. Detta måste man göra någorttirtg åt. Att det är ett nyvaknat intresse för och insikt om de problem som finns på bostadsmarknaden kan man bevisa om inte på annat sätt så genom att hänvisa tillde politiker - jag tänker främst på Mats Hulth -

som för två år sedan for runt i Stockholmsregionen och förklarade att man inte behövde bygga så många bostäder. Det visar väl om något att socialdemokraterna först ganska nyligen har insett att någonting måste göras och att man är på väg i fel riktning.

I mitt inledningsanförande presenterade jag tio konkreta förslag till åtgärder för att lösa ungdomarrtas bostadsproblem; Dess värre verkar det inte som om socialdemokraterna har tagit till sig vare sig argumenten eller förslagen. De har för avsikt att fortsätta med dert politik som de har bedrivit hittills och som har medfört de stora problemen på bostadsmarknaden. Jag beklagar att socialdemokraterna inte är beredda att ompröva sin bostadspolitik. Jag tvingas konstatera att vi framför oss har ett arttal år, där de bostadsproblem som finns i dag, inte minst för ungdomarna, kommer att framstå såsom relativt små, om socialdemokraterna fortsätter att föra dagens bostadspolitik.

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Bostäder åt unga

Anf. 14 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik:

Herr talman! Berit Bolander sade i sin replik att hon i tidningarna i dag har upptäckt att det råder bostadsbrist, speciellt när det gäller ungdomarna. I det sammanhanget använder jag ordet "yrvaket" med tanke på att socialdemokraterna 1982 tydligen var helt på det klara med situationert. Då kritiserade man hårt den borgerliga regerirtgen, inte minst Birgit Friggebo, för att det byggdes så få lägenheter. År 1981, det sista år som Birgit Friggebo hade ansvar för bostadspolitiken, byggdes det 45 000 lägenheter. 1986 byggdes det 30 000 lägenheter, alltså en mirtskning med 15 000.

Då, för fem år sedan, fick vi en hård kritik från socialdemokraterna, som påstod att bostadsbyggartdet skulle bli motorn i svensk ekonomi. Tydligen skar motorn ganska srtabbt. Detta påpekade jag i mitt inledningsanförande. I sin reservatiort dert gången sade socialdemokraterna "att behovet av åtgärder som underlättar för ungdomar att skaffa egen bostad är fortsatt stort i mänga kommuner".

I debatten här i kammaren 1982, alltså för fem är sedan, sade socialdemokraternas företrädare: "Jag gör mig till talesman för samtliga kommuner som har bostadsbrist, inte bara Stockholm, när jag säger att den passivitet som regeringen utmärkt sig för är till stort gagn för en dålig bostadspolitik och ett stort hinder för en positiv bostadspolitik." Så hette det 1982. Nu skriver vi 1987 efter fem år av socialdemokratisk bostadspolitik. Tala om yrvakcuhet.

Anf. 15 AGNE HANSSON (c) replik;

Herr talman! Berit Bolander sade att socialdemokraterna inte accepterar utvecklingen på bostadsmarknadcrt. Nej, vi kart vara helt crtse om detta. Men vem bär ansvaret? Varför gör ni då irtgentirtg? Verkligheten är uppenbarligen socialdemokraternas största ficrtde.

Urtder de sertaste tre årert har 40 000 mänrtiskor flyttat in till Stockholm, och under samma tid har bostadsbyggandet halverats från 8 000 nyproducerade lägenheter till 4-000 nyproducerade lägenheter. Vem är det som bär ansvaret för den utvecklingen, både på riksplanet och i Stockholms kommun, om inte socialdemokraterna? Det är bra att Berit Bolander inte accepterar dertrta utveckling, men rikta då kritikcrt mot bostadsmirtistern och de

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Bostäder åt unga.

bostadspolitiskt ansvariga socialdemokraterna i Stockholms kommun, så kan vi kartske få till stånd en bättring..

Jag beklagar verkligen att socialdemokraterna vill krångla till bostadspolitiken så våldsamt rtär de är beredda att göra rtågortting. För två år sedan tvekade man beträffartde åtgärder för fler bostäder åt unga men är nu beredd att lägga fram förslag. Dessa förslag är dock sådana att de inte kommer att förbättra ungdomens bostadssituatiort. Inte kan väl Berit Bolander mena att ett bidrag via kommunerna till fastighetsägarna om 2 400 kr. per år och lägenhet för framtagande av nya lägenheter skulle ge någon effekt när det är en mängd regler och normer för byggandet det är fel på? Det är ju på grund därav man inte får fram lägenheterrta.

Det är verkligert, som Tore Claeson sade, fråga om en hittelön för bostäder åt unga. Men för att byråkratin i dert socialdemokratiska politikert skall få sirt beskärda del skall denna hittelön inte utbetalas direkt till fastighetsägarna, utan den skall förmedlas via länsbostadsnämnderna och kommunerna. Den skall dessutom vara avhängig av krav på kommunal bostadsförmedling, den skall rekvireras i efterhand, det skall räknas månader och det skall tas in uppgifter om ungdomarnas ålder.

Vad är det egentligen, Berit Bolander, som gör att socialdemokraterna krånglar till allting inom bostadspolitiken så våldsamt? Varför inte förenkla och avreglera så att vi får i gång byggandet och får fram flera lägenheter? Är det inte dags att tänka om nu?

Anf. 16 BERIT BOLANDER (s) replik:

Herr talman! Nej, Agne Hansson, vi har inte för avsikt att tänka om i denna fråga. Vi har helt skilda uppfattningar.

Jag vill först bemöta Jan Sandberg, som vill att det inte skall förekomma några bostadsbidrag, räntebidrag och ombyggnadslån. Han vill inte ha något ROT-system och vill inte att bostadsbyggandet skall belasta den statliga budgetcrt, utart var och ert skall själv få klara sirta boendefrågor.

Skillnaden mellan crt borgerlig politik och en socialdemokratisk politik är den att vi kärtner ett ansvar och vill markera att statert och kommunerna gemensamt skall ha ansvaret för bostadsbyggandet. Jag tror inte att man med de åtgärder som Jan Sandberg förespråkar kommer att klara de problem som vi har här i Stockholm och som mart har ävert i andra kommuner i landet.

Jag vill också ta upp frågan om ettorna. Jan Sandberg nämnde antalet 150 000 - det är inte min sifferuppgift. Man har undersökt vilka behov och önskemål som ungdomarna själva har, och det har då kommit fram att de vill ha bra bostäder, helst två rum och kök. Eftersom vi bygger bostäder som skall användas under minst 50 år, har vi under sådana förhållanden ingen anledning att inrikta oss på ettor. Låt oss anvärtda de ettor som firtns, men i första hand bygga nya bostäder i enlighet med urtgdomarnas önskemål.

För Agne Hansson vill jag upplysningsvis nämna att det inte är ert socialdemokratisk utau en borgerlig majoritet i Stockholms kommun. Det är kartske det som är anledning till bekymren med bostäderna i Stockholm.

Andre vice talmannen anmälde att Jan Sandberg och Karl-Göran Biörsmark anhållit att till protokollet få arttecknat att de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

Anf. 17 LENNART NILSSON (s):

Herr talman! Det här är en litet egendomlig diskussion. Bakgrunden till det framlagda förslaget är att det när socialdemokraterna tog över regeringsansvaret 1982 fanns tusentals tomma lägenheter runt om i vårt land. ROT-programmet genomfördes från dcrt utgårtgspurtkten att byggnadsverksamheten måste hållas i gång och att en hel del äldre bostäder måste rustas upp. Detta ledde till att byggrtadsarbetarna fick jobb och, eftersom statert subvcrttiortcrade verksamhetert crt hel del, till att märtrtiskorrta kunde få bättre bostäder till en rimlig kostnad.

En slutsats som man kart dra är att orsaken till den omkastrtirtg som har skett och som skapat problem är att den ekonomiska politik som socialdemokraterna fört har givit resultat. Ungdomarna hade tidigare, när det fanns lediga lägenheter, inga möjligheter att efterfråga dessa, eftersom det inte fanns några jobb för dem osv. Den politik som nu har bedrivits har fått ett snabbt genomslag, och det är därför som regeringert har föreslagit de speciella åtgärderna för ungdomar.

Till detta kan läggas att vi för en del invandrare som kommit som flyktingar till vårt land behöver ordna med bostäder runt om i landet. Men huvudanledningen till den uppkommna situationen är alltså att regeringen har fört en god ekonomisk politik. Vi skall naturligtvis vara tacksamma för att en sådart politik har bedrivits. Det är också därför som förslagen läggs fram. I detta sammanhang har även kommurtcrna ett mycket stort artsvar för att åtgärder vidtas.

Jag skulle vidare vilja fråga Jart Sandberg hur många ettor som man har byggt exempelvis i Lidingö, Danderyd och Täby under senare år. Byggs det ettor eller smålägenheter för ungdomar i dessa kommuner? Jag tror inte det. Det är en artrtan typ av boende som finns där.

Det har i dagens diskussion talats om alternativ, men utskottsbetänkandet hartdlar om åtgärder för stimulans till skapande av fler bostäder åt uuga. Förslagcrt går bl. a. ut på att stödet skall kuuna gcrtomföras med verkart från den 1 mars, dvs. vid en tidpunkt för rtågort månad sedan. Jag hittar inte några borgerliga alternativ till det förslag som betänkandet egentligen handlar om.

Man kart rtaturligtvis diskutera aukrtytrtingar till regiortälpolitik, familjepolitik, skattepolitik, näringspolitik och anrtat, mert vad det hartdlar om är att snabba åtgärder måste vidtas för att man skall kunna klara ungdomerts situation i dag, och det är därför som förslaget har framlagts. Detta förslag kan naturligtvis diskuteras ur andra aspekter, men vad betänkandet handlar om är ett stöd för stimulans till flera ungdomsbostäder. Det finrts inget alternativ till detta. Man härtvisar, som sagt, till familje- och skattepolitik, rtärirtgspolitik, regiortälpolitik och annat, men mart säger rtcj till ungdomsbostadsstödet.

Det är naturligtvis inte så att vi socialdemokrater är för regleringar, krångligheter osv., som så ofta påstås från borgerligt håll. Finns det förslag och möjligheter till förenklirtgar är vi naturiigtvis öppna för en diskussion av dessa, men socialdemokratins huvudkrav när det gäller bostäder är att människorna skall ha goda bostäder och att boendet skall vara handikapp-vänligt.

Man kommer naturligtvis ibland i konflikt med behovet av regler.

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Bostäder åt unga

3 Riksdagensproiokoll 1986/87:132

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Bostäder åt unga

Fortfarande finns det inga låneregler som utgör något hinder då man skall bygga små lägenheter. Kommunerrta har ju artsvaret för denna verksamhet.

Jag tycker att de borgerliga partierna borde åka hem till sina resp: kommunala församlingar och driva kravet på att man nu måste sätta i gång med detta. Även om regeringens förslag inte löser alla problem så är det ett bidrag som inrtebär att man riu verkligen måste ta krafttag för att uugdomar-rta skall få bra bostäder, och några alternativ finns inte.

Jag yrkar bifall till hemställan i utskottets betänkartde.

Anf. 18 JAN SANDBERG (m);

Herr talman! Jag vill först bara göra ett klarläggande angående de-150 000 "ettor" som jag har talat om. Denna uppgift har jag hämtat från en departementspromemoria frårt bostadsdepartemerttet som hade rubrikert Bostäder åt unga. Den presenterades 1984.

Vi kan ju se var det sker ett bostadsbyggande i denna region, Lenrtart Nilsson. Jag känner själv till bl. a. Sollentuna och Järfälla. I Sollentuna har man ett ganska expansivt bostadsbyggrtadsprogram, men man tror irite att man får i gång det fillräckligt snabbt, eftersom det föreligger en hel del hinder vad gäller finansierirtgsregler, mark- och kortkurrensvillkor osv. I Sollentuna bygger man en hel del smålägertheter.

Frårt min egen hemkommun Järfälla kan jag berätta om något som jag fick uppleva i slutet av 70-talet, då man bestämde sig för att bygga ett antal bostadsområden i Järfälla. Jag minns än i dag socialdemokratiska polifiker som gick upp i talarstolen i fullmäkfigeförsamlingen och sade att man inte skulle bygga smålägertheter - "ettor" - eftersom det är omänskliga lägenheter. Där går skiljelinjert mellart socialdemokratisk och borgerlig politik. Vi vill bygga sådana lägenheter som människor vill bo i. Det är det som det handlar om.

Jag kan också fillägga att jag själv har bott i en "etta" i sex år och trivdes alldeles ypperligt med det, och jag vet att mårtga ungdomar inget hellre skulle vilja ärt att få ert egen lägenhet, och gärrta ert crtrummare.

Att det är den socialdemokratiska ekonomiska politiken som har lett till att just ungdomarna har större möjligheter att efterfråga bostäderna tror jag att få tror på efter att ha läst den undersökrting som nyligen presenterades och som visade att det var ungdomarrta som var de största förlorarna när det gällde utvecklingen av levnadsstandarden. Bostadsbristen är skapad av socialdemokratisk politik, det går inte att komma ifrån.

Lennart Nilsson sade att det inte finris några borgerliga krav på hur mart ■ skall komma till rätta med detta. Jag vet irtte om Lertrtart Nilsson lyssnade på mitt inlednirtgsanförande då jag förde fram tio konkreta åtgärder som relativt snabbt skulle leda till att ungdomarnas problem på bostadsmarknaden minskade och förhoppningsvis försvann helt och hållet.

Jag vill göra en liten kommentar till det som Lennart Nilsson sade om att socialdemokraterna inte vill ha krångel och byråkrati. Det är lätt att uttala något sådant. Men det kommer hela tiden från rtya håll uppgifter och information om hur krångligt det egentligert är.

Jag skulle vilja avsluta mitt artförartde med att citera Görart Lövgren som är koncernchef i BPA, ett byggnadsföretag som ligger den socialdemokrafis-

ka rörelsen ganska nära. Hart säger följande i årsredovisningen för 1986; • "Den byråkrati som finns i dag med stelbent tillämpnirtg av normer och kontroll skapar kostnadsökningar. Dcrt artdel av ett projekts totala kostnad som vi i dag inte kan påverka har ökat dramatiskt de senaste åren vilket blartd artnat gör bostadsbyggande olönsamt."

Vi har i Stockholmsregionen ett bostadsbyggande som motsvarar bara en. femtedel av det bostadsbyggande som man hade förra året. Detta är grundorsaken till att ungdomarrta i dag har bostadsproblem och att de troligen kommer att få det änrtu värre.i framtidert.

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Bostäder åt unga

Anf. 19 AGNE HANSSON (c);

Herr talman! Lennart Nilsson säger att det är regeringens ekonomiska politik som har lett.till att vi har fått det så bra att vi har dert situation som vi nu har. Men varför då irtte följa upp.dert politikert med en bättre bostadspolitik? Det är ju just helhetssynen och ryckighetcrt i politikert som vi frårt centern har kritiserat och angett alternativ till.

Lennart Nilsson säger också att det inte finns några borgerliga alternativ. Det är fel. Jag har hänvisat till mitt anförande i går. Vi har tagit fram ett handlingsprogram som tar upp situationen både i Stockholm och i landet i övrigt. Regeringert har ett alterrtativ, och det har redart trätt i kraft dcrt 1 mars, säger Lertnart Nilsson. Får jag fråga Lennart Nilsson: Hur många nya lägenheter har urtgdomarna fått från den 1 mars och fram fill i dag? Svaret på den frågan kan kanske i någon mån ge en bild av effektiviteten i regeringens förslag.

Anf. 20 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp);

Herr talman! Lennart Nilsson bollar i hög grad över problemet till kommurtcrna. Jag har tidigare påpekat att det var just detta som den borgerliga regeringen blev kritiserad för på sin tid.

Det har i debattert talats ert del om ertskilda kommuuer. Jag kart också relatera rtågot frårt min hemkommun Norrköping och hur det har sett ut och hur det ser ut där. När vi frårt borgerligt håll i börjart av 80-talet kritiserade just det förhållartdet att mårtga " ettor" försvartrt fick vi veta att ert "etta" inte är en människovärdig bostad, utan människor skall bo i åtminstone en "tvåa". Detta sades trots att kön för att få en "etta" var mycket lång. Skulle mart ha en "etta" i Norrköping på den tiden fick man värtta fyra fem år. Det efterfrågas alltså "ettor".

Vem skall avgöra om märtniskor skall bo i "ettor", "tvåor" eller "treor"? Det är naturligtvis kortsumcrtten. Om vederbörande vill bo billigare i en "etta" och lägga sina pertgar på rtågot artnat skall detta vara avgörande. Det skall inte vara någon uppifrån som skall styra och tala om hur människor skall bo. Många människor efterfrågar faktiskt "ettor", och människor trivs bra i dessa "ettor". Varför skall man då styra utvecklirtgert dithärt att man försvårar för dem som önskar bo i en "etta"? När vi har påpekat detta - det gällde också ROT-programmet - har vi talat för döva örort. Det är därför vi har dagens situation, Lennart Nilsson.

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Bostäder åt unga

Anf. 21 LENNART NILSSON (s);

Herr talman! Jag kan hålla med Agne Hansson om en sak, rtämligert att dert förda politikert egerttligcrt har överraskat oss gertom att gå så bra. Därför kart det ligga en del i det som Agne Hartsson säger om att det har gått så bra att vi litet grand har blivit tagna på särtgen. Man kan bara kortstatera att det irtte finns några alternativ från borgerlighetens sida till regeringens förslag om stödet till ungdomsboertdet.

Jag förstår egerttligen inte vad de borgerliga partierna har emot kommunerna och deras verksamhet. Man har här i debattert diskuterat förhållandena i olika kommuner. Jag kommer från ert socialdemokratisk styrd kommun, Uddevalla. I Uddevalla hade vi en hel del smålägertheter. En del har vi slagit ihop till större lägenheter. Vi har infört olika former av rabatter till ungdomar som vill ha en lägerthet. Jag vill påstå att vi i dag över huvud taget inte har riågra problem när det gäller situatiorten för ungdomar som vill ha en lägenhet. Det varierar naturligtvis. Men jag tror att det är mycket viktigt att konstatera att kommunerna har en avgörande roll i dessa sammanhang. Det gäller för kommunpolitikerna att agera.

Det som inte går ihop i de borgerliga partiernas tal här i riksdagen är att de ibland tycker att man styr och ställer för mycket frårt både regerirtg och riksdag och att det är de enskilda människorna som skall ha det avgörande inflytartdet, osv. Mert när det gäller saker och fing som handlar om hur man skall planera och utforma byggandet, då duger helt plötsligt kommunerna inte ens till att avgöra hur de skall ha det.

Om man funderar över ungdomarnas situation kan man läsa innantill i arbetslöshetsstatistiken. Man kan då kortstatera att arbetslösheten bland de unga har mirtskat. Med detta som utgångspunkt kan man räkna ut att ungdomarna, i varje fall sedan dcrt här situafionen förbättrades för dem, har fått mer pengar och större möjligheter att lösa boendefrågan.

Jag kan inte se att någon av de åtgärder som Jan Sandberg här räknade upp kan leda till att ungdomar får det bättre. Jan Sartdberg vill avskaffa ROT-programmet. Det skulle inrtebära att hyrart skulle öka. Om det inte fanns möjligheter i ett område till ombyggnad och om det inte fanns statliga subventioner, skulle hyran öka gartska kraftigt. Det skulle leda till att Urtgdomarna inte skulle ha råd att bo i ett visst område.

Beträffande bostadsfinartsierirtgen vet vi var moderaterna står. Man tycker över huvud taget inte att det skall finrtas några statliga subventioner. Vilka ungdomar och vilka barnfamiljer över huvud taget skulle kunna efterfråga en nyproducerad lägenhet i dag, om det inte skulle finnas statliga subventioner? Det är bara att konstatera att med den moderata bostadspolitiken skulle varken unga barnfamiljer eller äldre över huvud taget ha råd att bo bra, om de inte hade gott ställt och kunde bosätta sig i Djursholm eller Danderyd.

Överläggnirtgen i detta ärende var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter debatten om jordbruksutskottets betänkande 24.)

36-

Kammarert övergick till att debattera jordbruksutskottets betänkande 24 om ändring i jordförvärvslagen.

Ändring i jordförvärvslagen

Anf. 22 KARL ERIK OLSSON (c);

Herr talman! I ett historiskt perspektiv är säkert marken vår viktigaste naturresurs. Sanrtolikt är dert också det om vi ser framåt. Marken är inte som artdra materiella fillgångar, t.ex, juveler, pengar, akfier eller byggnader. Marken går nämligert inte att förstora eller förminska. Men dert går väl att förkovra eller förstöra. Företag av ohka slag är som de flesta levartde orgartismer; de föds, lever, verkar och dör. Men marken ligger hela tiden där, över korta generafiortsperioder. Detta ställer särskilda krav på jordägartdc; Kraven på att utnyttja marken måste motsvara mänrtiskorrtas sociala och miljömässiga behov och motsvara vår önskan att bevara kulturlandskap och kulturella traditioner. De måste motsvara strävan att upprätthålla en sådan infrastruktur på landsbygdert, att den kan ge basert för ett deccrttraliserat näringsliv.

Ur denna synpunkt är det bra att riksdagen i dag står i begrepp att anta förändrirtgar i jordförvärvslagcrt, som inrtebär att mart trappar ner ambitionen på fortsatt strukturomvandlirtg mot ytterligare stordrift och att det blir lättare både att irtncha och att förvärva små jordbruksenheter.

Med tanke på betydelsen av crt jordförvärvslag beklagar jag att moderaterrta reserverat sig, som de gör i sirt reservation 2. Reservationen går i princip ut på att slopa jordförvärvslagen, med förevändningen att detta skulle leda fill ökad frihet och ökad rättvisa. Man måste då ställa frågan; För vem ger.det ökad frihet och rättvisa? Ja, naturligtvis för dem som har tillräckligt mycket pengar, för den fria marknadert fördelar tillgångar i förhållande fill ekortomiska resurser. Frågan är naturligtvis om unga böuder, som verkligen behöver förvärva jordbruksfastigheter, har gott om pengar. Kommer de att kunna utnyttja denrta frihet? Kommer de att uppleva en ökad rättvisa, om man skulle ta bort jordförvärvslagen för fysiska persortcr? Så är det naturligtvis inte.

Moderaterrta säger dessutom att detta skulle leda till en bättre regionalpolifik. Jag tror faktiskt att det skulle bli tvärtom. Man skulle förlora ett vikfigt styrinstrument, vilket skulle kunna leda till en utarmning av många glesbygder.

Fru talman! Vi behandlar nu ett betänkande där förslagen förändrats under den behandling som förevarit från utredning, remiss och fill proposifion samt under utskottsbehandlingcrt. Mellan utredning och remiss förändrades förslagen så till vida att prirtcipen om att bo och bruka bevaras fråu dert gamla lagen. Kravet på vissa kunskaper för förvärvaren bevaras också. I detta sammanhartg yrkar jag avslag på folkpartiets reservafion, där man irtte vill ha kvar dessa krav.

Under arbetets gång har jordförvärvslagcrt alltså blivit bättre uudan för Urtdart. Vi har frårt certterpartiets sida föreslagit i vår motion att jordförvärvslagen skall inledas med en portalparagraf, som slår fast bo-bruka-äga-principcn och som varnar om familjelantbruket, kombirtationslantbruket och i viss mån också deltidsjordbruket, som blir allt viktigare. I jordbruksutskottets betänkartde hänvisar man till motivtextert i propositiorten. Utskottet ställer sig bakom inriktningen, men inte bakom kravet på en portalparagraf.

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Ändring i jordförvärvslagen

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Ändring.i jordförvärvslagen

Vi får från centerpartiets sida känna oss förhållandevis nöjda med att mart ändå håller med om inriktrtingen.

Beträffande några frågor som vi diskuterat har vi lagt fram förslag till
ändringar. Vi vill t.ex. bevara den gamla punkten i 4 §, som reglerar
kapitalplaceringsförvärv och som går ut på att det skall vara möjligt att
förvägra förvärvstillstånd om förvärvet i huvudsak sker i kapitalplacerande
syfte. Den punkten är dock slopad. Jag skall citera utskottets utlåtande i
denna fråga; "Ett av huvudsyftena med jordförvärvslagstiftningen är att
stärka.sambandet mellan brukande och ägande. Av motiveringen i proposi
tionen -- framgår att även den reviderade priskontrollbestämmelscrt är

avsedd att motverka köp som görs i kapitalplacerirtgssyfte. I likhet med jordbruksministern vill utskottet framhålla att denrta bestämmelse irtte är dcrt enda som motverkar kapitalplaceringar som strider mot lagcrts syfte. Av särskild betydelse är de begrärtsningar som enligt 5 § gäller för förvärv av juridiska personer samt de krav på bosättrtirtg, brukartde och yrkeskurtskaper som gäller ertligt 6 §. Utskottet konstaterar således dels att det framlagda lagförslaget inte innebär någort ärtdrad syrt på förvärv i kapitalplaceringssyfte, de/x .att jordförvärvslagen även framgent ger möjlighet att-förhindra sådana förvärv."

Jag tycker det är angeläget att inför kammaren upprepa vad som står i betänkandet i detta avseende. Vad som också antyds i citatet är frågan om prisprövningj där det i dert gamla lagert heter att man kan vägra förvärv om priset inte endast obetydligt överstiger avkastrtingsvärdet. Där har formuleringen nu ärtdrats till "väserttligt överstiger". Det är ert uppmjukning, av prisprövningsregeln, som är efterfrågad av mårtga och som det är artgeläget att genomföra. Mera tvivelaktigt är emellertid att den nya prisprövningsregeln inte skall relateras till avkastningsvärdet, som görs i dcrt nuvarande lagen, utan till marknadsvärdet. Det tarvar också en förklaring. Utskottet har givit en sådan förklarirtg i betärtkartdet; "Utskottet instämmer i synpunkterna i motion Jol56 så till vida att marknadsvärdet för de minsta jordbruksfastigheterna kau vara mer beröertde av t. ex. villapriserna på orten och mindre av jordbruks- eller skogsdelens avkastningsvärde. När det gäller större enheter såsom familjejordbruken måste enligt utskottets mening fasfighetens avkastningvärde i betydligt högre grad påverka bedömrtingen av marknadsvärdet," Även härsker alltså en viss uppmjukrting, men den gamla principert att avkastrtingsvärdet skall vara avgörande för bedömningert av marknadsvärdet på de verkliga jordbruksfasfigheterna ligger fast.

Ert fråga som har väckt mycken oro under arbetet med jordförvärvslagen har gällt om juridiska personer, skogsbolag och mindre skogsföretag, såsom sågverk, skulle få ökade möjligheter att förvärva skogsfastigheter. Problemet är delvis att juridiska personer inte dör, såsom fysiska personer. Det kommer alltså inte till nya ägare gcrtom arvskifte. Juridiska personer har något av ett evigt liv. Men man kan också säga att de.äter upp varandra; de stora äter upp de små. Propositionen har nu förändrats på denrta punkt, om man jämför med den utredrtirtg som har gjorts.

Man kan säga att det är ganska väl ordnat i dagsläget. Vid förvärv av skogsmark skall enskilda personer som bor på orten komma i fråga först. Detta skall även gälla de märtniskor som är beredda att flytta till orten, enligt

utskottets kommentar. I andra hand skall, mindre företag som har ert sysselsättning av betydelse för orten komma i fråga. Först i tredje hand kommer de stora skogsbolagen. Det är den ordning man bör ha eftersträvat hela tiden. Att det skall vara så är nu klarlagt i jordbruksutskottets betänkande.

Ett viktigt tillskott i den rtya lagen är formuleringen i 7 § om regionalpolitiska hänsyn. Där införs en bestämmelse om att förvärvstillstånd kan vägras, om jordbruksenheten behövs för att främja sysselsättningen på orten. Jordbruksutskottet instämmer här i det som uttalas i propositionert. Utskottet skriver; "Som jordbruksministerrt artfört bör bestämmelsen kunna fillämpas i glesbygder i hela landet. Vägledande för tillämpningen bör vara i vad mån länsstyrelsert förordnat att stöd till företag i glesbygder skall kunrta lämrtas enligt förordningen (1985:619) om glesbygdsstöd." Från centerpartiets sida har vi artfört att denna bestämmelse borde kunna tillämpas i hela landet, bl. a, därför att man behöver ta härtsyn till inomregiortala obalartser. Utskottet slår i betärtkartdet fast att det som anförs inte inrtebär rtågot hinder mot att paragrafen tillämpas i enlighet med det förslag som vi har framfört. Det är viktigt att poängtera. Det jordbruksministern har sagt är vägledande.

Avslutningsvis vill jag peka på några punkter där vi i centerpartiet har sett det nödvändigt att reservera oss,

I reservation 3 framför vi att vi inte vill gå med på att öka kommurtcrnas rätt att förvärva mark,

I reservafion 7 framgår att vi tycker att det vore angeläget att kunrta använda domänverkets mark för att förstärka familjejordbruk.

Vi anser att 11 § inte bör ändras så att man ställer andra krav än dem som följer av skogsvårdslagen och naturvårdslagen. Om detta handlar reservafion 10. I den frågart har vi samma uppfattrting som lagrådet.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets hemställart med iirtdarttagför de reservafioner jag har nämnt.

Under detta anförartde övertog förste vice talmartnen ledningert av kammarens förhandlingar.

Anf. 23 SVEN ERIC LORENTZON (m):

Fru talman! Ägartderättcrt har varit en av hörnstertarna i det svenska samhället. Det kommer den att vara även i framtiden. Vi i moderata samlingspartiet har i vår partimofiort uppehållit oss en hel del vid just äganderättert.

Vi anför att äganderätten är en förutsättning för demokratin. Ett demokratiskt system förutsätter att mänrtiskorrta kan göra sina egna fria val. Ett enskilt ägande ger möjligheter till detta. Ägandet skänker trygghet och ger medborgarna möjlighet att ta artsvar. Det innebär också att man måste ha rätt att bestämma över det ägda. Med markägartdet måste följa rättert att bruka egendomen samt bebygga och sälja den.

Det har också visat sig att äganderätten åren av de viktigaste drivfjädrarna för den ekonomiska utvecklingen. När en brukare, en näringsidkare, själv kan fillgodogöra sig frukterna av sitt arbete ökar såväl arbetsinsatserrta som avkastningert. Givna resurser utnyttjas bättre. Inte mirtst inom en näring som

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Ändring i jordförvärvslagen

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987 ,

Ändring i jord förvärvslagen

jordbruket, där man ser flera gcrtcratiorter framåt, har denna möjlighet stor betydelse.

Det betänkartde vi rtu behandlar gäller jordförvärvslagen. Jordförvärvslagen är en av de lagar som kraftigast inskrärtker ägartderätten till mark. Irtrtcbördert i lagen som förmodligen kommer att förbli densamma är att staten, genom lantbruksrtämrtdcrna, skall bestämma vem som skall få köpa jordbruks- eller skogsmark. De undantag som i dag gäller, huvudsakligen vid arv och s. k. släktförvärv, kommer att finnas kvar.

Redan vid beslutet om dert nuvarande jordförvärvslagen var moderata samlingspartiet emot vissa delar av lagen. Utvecklirtgert har visat.att vi har fått rätt. Vi är irtne i Crt gartska ohållbar situatiort.

Genom detta lagförslag vill man i stort sett avskaffa prisprövning för små lantbruk. Det har också utskottsordföranden Olsson framfört. Vid försäljning av större fastigheter, familjejordbruk, skall man däremot enligt utskottets skrivnirtg pröva priset med härtsyrt till avkastningsvärdet och inte, som regeringert föreslår, med hänsyn till marknadsvärdet.

Jag vill anföra några synpunkter på detta med prisprövning. Vi i moderata samlingspartiet utgår från att köpare och säljare är mest kompetenta att avgöra priset. Vi förutsätter också att enskilda företagare som i en ekortomiskt trängd situation - vi har många sådana lantbrukare i dag- skall kunna gå ekonomiskt skadeslösa ur sitt företag. Jag tror att det är viktigt att man anlägger de aspekterna när det gäller jordbrukets situation i dag. Situationen är i dag orimlig. Genom prisprövningen kan priset sättas lägre än man har avtalat. Därigenom tvingas människor att antingen fortsätta med sitt företag under svåra ekortomiska förhållandert eller gå i konkurs. Vi menar att enskilda företagare skall kunrta gå skadeslösa ur sitt företag. Det är ett rimligt krav.

En anrtart kategori som drabbas hårt är de pcrtsiortärer som vid försäljrting av jordbruksfastighet skall kuuna trygga sin ålderspension. I dag kan lantbruksnämrtderrta, statert, sätta priset. Vi har tidigare artvänt så hårda ord som stöld om detta. I dag tar staten pengar från säljaren för att subventionera den tillträdande brukaren. Det är orimligt. Något sådartt förekommer mig veterligt irtgen annanstarts i samhället.

Gcrtomgående i betänkandet är att samhället flyttar fram sina positioner. Det gäller regionalpolitiken, som ordförandert talade om och där centern egerttligen ville gå ännu längre i fråga om styrnirtg än vad som nu blir fallet. Även sysselsättningspolitikcrt skall vägas irt. Kommunernas förvärvsrätt ökar så till vida att de i stället för att enligt nuvarande regler ha förtur till dert mark de behöver rtu får gå in och köpa hela fastigheter. Men det mest artmärkrtirtgsvärda är ärtdå att det lämrtas utrymme för mera tyckartde och mindre tänkande. Rättsosäkerheten är stor.

Alla vet vi att ekonomin i svenskt jordbruk är svag. I enskilda företag är den katastrofalt dålig. Vid en analys av förhållandena kan man konstatera att näringert i stort sett gcrtcrerar dåligt med eget kapital, om den över huvud taget genererar något. Vi kan också konstatera att jordbruksnäringen är vår mest reglerade näring. Sambandet mellan dessa båda förhållanden kan irtte uteslutas.

Förr sade mau att näringert åderläts på kapital vid arvskiftena. Men den tillfördes en del kapital av köpare utifrån. Kalla dem gärna kapitalstarka -

det behöver inte vara rtågot fel på crt köpare bara därför att han är kapitalstark. Kapital utifrån fördes alltså in i näringert. Med dert fillämprting som jordförvärvslagen i dag har och som den enligt vår bedömning kommer att ha även i fortsättningen stänger man ute kajjitalet. Vi kart inte pumpa in kapital i näringen. Arvskiften kan man egerttligen inte klara i dag, utan i stället ökas samägaudet, mcrt mart kan inte lösa ut övriga delägare på grund av dålig lönsamhet.

Vi talar ofta om att svertskt jordbruk skall utvecklas och att man skall skapa nya produkter. Mert då fordras det att man också bryter nya vägar och ger plats för nya människor och nya idéer i näringen.

Enligt moderata samlirtgspartiets mening bör riksdagen besluta att slopa förvärvsprövningen för fysiska personer, dvs. enskilda personer. Det skulle irtnebära att lantbruksnämnderna fick en mirtdre arbetsbelastning, att byråkratin minskade och att rättvisan ökade. Genom en sådan åtgärd skulle priskontrollen och alla andra kontrollsystem kunna avskaffas utom i fråga om juridiska personer. Även en del andra problem skulle kunna lösas. Men jag vill slå fast att det vikfigaste är att nytt kapital skulle tillföras näringert utifrån och därmed förhoppningsvis också nya idéer och människor med möjligheter att förverkliga dessa.

Samtidigt föreslår vi en stimulans för en ökad bosättning på landsbygdert. Vi vill stimulera i stället för att gå tvångsvägen. Én jordförvärvslag skall enligt vår mening inte fungera som något annat än en sådan. I övrigt skall man stimulera bosättning och sysselsättning på landsbygdert. Exempel på sådan stimulans är att bevara fasfigheterna som jordbruksfastigheter och att införa generösare avstyckningsregler. Vidare bör stimulauser ges genom minskade skatter och avgifter - reseavdrag bör bibehållas och garanteras, osv. Det finns alltså mycket att göra på det här området, och det är den vägen man bör gå.

Lagförslaget innebär att krav på skötsel och naturvårdshänsyrt skall kurtna ställas vid förvärv. Det är fråga om skogsvård och naturvård. Vi menar att man irtte skall, ställa ytterligare krav utöver vad som i dag stadgas i deu rtuvarartde generella lagstiftningen, dvs. skogsvårdslagen och naturvårdslagen. Inga ytterligare krav skall kunna ställas.

Vad beträffar skötsellagen, som är påhängd i det här lagförslaget, säger vi att med ägandet följer ett ansvar. I dag finns det i skötsellagen bestämmelser som ger staten bestämmanderätt över den enskilde lantbrukarerts produk-fiortsformer. Mart får t. ex. inte plantera skog på sin mark utan fillståud. I den nya skötsellagen införs nu vissa ändringar. Man tillåter skogsplarttering om denna är marginell från brukningsenhetens syrtpurtkt. Mert staten har kvar sin bestämmanderätt. Staten kan t,o, m, i sådana sammanhang bestämma vilket trädslag den enskilde brukaren skall plarttera. Moderata samlirtgspartiet föreslår att regeringen skall återkomma med ett nytt förslag fill ert omarbetad skötsellag.

Fru talmart! Många hoppades på en förbättrad och liberaliserad jordförvärvslagstiftning med ökade möjligheter för den enskilde och därmed också för larttbruket, Någou sådart blev det irtte, Frärt ett gartska bra utredningsförslag tog regeringen ett par steg fillbaka. Med utskottets skrivning tas ytterligare ett par steg tillbaka - det framgick med all önskvärd tydlighet av

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Ändring i jordförvärvslagen

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Ändring i jordförvärvslagen

ordförartdcrts utläggningar här. Skillnaden mellan nuvarande och kommande jordförvärvslag är inte stor. Tillämpningen blir lika godtycklig i framtiden som den har varit hitintills. Larttbruket får samma problem och samma förmynderskap: Samhället kommer även i framfidert att styra utvecklirtgert på det här området. Jag vill hävda att de politiska partier som fill fullo stöder detta förslag tar ett stort artsvar.

Ordförandert framhöll att centern tog åt sig en stor del av ärart för de ärtdringar i förhållande till ursprungsförslaget som gjorts och att man i centern var mycket nöjd. Men jag tror inte att jordbrukarna är så nöjda. Här hade furtrtits tillfälle att ge larttbruksrtärirtgen nya möjligheter.

Jag vill göra ett par korta kommentarer till ordföranderts irtlägg.

Visst är markert crt stor naturresurs, och marken ligger i generafiorter. Allt detta kan vi instämma i. Men det är inte så att ägandet och brukaudet kan upprätthållas av olika persorier. .

Prisprövningen togs också upp. Vem är det som tjänar på den? Jag är inte säker på att det är jordbrukaren som är utan kapital. Förr hette det att det krävdes ett par saker för att man skulle kunna bli företagare: kapital och kunskap. Det går inte att plocka bort ett av dessa element. Nu lurar man folk utan kapital in i ett företagande. Vi har ju sett bevis på hur samhället har stöttat och uppmanat folk att satsa bl. a. på verksamhet i jordbruket. Det är de människorna som i dag har problem. Det är inget fel att ha kapital när man blir jordbrukare. Snarare är det ert förutsättning. Annars kommer vi att vara inne i det totalreglerade samhället. Vem vill det? Ja, inte är det de enskilda bönderrta i privat verksamhet. Med det här lagförslaget kommer vi att fä sitta i statens knä betydligt mer än vi gör i dag.

Fru talmart! Jag yrkar bifall till de moderata reservafiortcrna.

Anf. 24 KARL ERIK OLSSON (c) replik;

Fru talman! Det är naturligtvis så som Sven Eric Lorentzon säger, att priset är en fråga mellan säljare och köpare. Om man diskuterar en prisprövning-det handlar då ofta om att sänka priset- är det naturligt att denna inte gagnar säljaren, men väl köparen.

Sven Eric Lorcrttzort talar varmt för äganderätten. Jag kan i stora stycken instämma i det han sade. Men han tog i sammanhartget också upp frågau om de fria valcrt. Inlednirtgsvis hartdlade harts irtlägg gartska mycket om detta. Det är klart att det ökade kapitalbehovet i jordbruket och ökade priser på jordbruksfastigheter irtrtebar mycket stora begränsrtingar i människors fria val när det gäller just att äga jordbruk och få lov att bruka jorden.

Sven Eric Lorentzon säger att moderaterna vill stimulera boendet på landsbygden. Varför ställer ni.er då inte bakom principen om boende- och brukarsamband? Varför avvisar ni den principen och bara gynnar de kapitalstarka köparna?

Jag tycker i och för sig inte att det är förvårtande att moderata samlingspartiet ställer upp för de kapitalstarka köparua och egentligen mot bönderna - det är mer förvårtande att Sven Eric Lorentzon gör det, som ju själv väl känner till dessa problem.

Sven Eric Lorehtzort har nyss deklarerat att moderata samlingspartiet inte värnar om sambandet mellan ägande och brukande. Det är beklagligt. Det

borde vara ett intresse för alla som har känsla för jordbruket att värna om just Prot. 1986/87:132 det förhållandet som en av grundstcrtarrta i dert svertska jordbrukspolitikert. 27 maj 1987

Ändring i jordförvärvslagen

Sedart sades det också att ett barn ofta inte kart lösa ut övriga delägare. Det skulle väl ärtdå irtte, Sven Eric Lorentzon, bli lättare att lösa ut delägarna, om priset var högre?

Anf. 25 SVEN ERIC LORENTZON (m) replik;

Fru talman! Det är väldigt svårt att på tio minuter göra en genomgående analys av det svenska jordbrukets situation. Jordförvärvslagcrt är en del av jordbrukspolifiken, och det här borde man diskutera i betydligt vidare former och vidare kretsar.

Det skulle inte vara lättare att lösa ut syskon, om priset blev högre, menade Karl Erik Olsson, Nej, men det vore kanske bättre att ha en sund ekonomi i näringen och bättre lörtsamhet, så att mart därigertom såg möjligheter att lösa ut övriga delägare. Det är det vi är ute efter. I dag är jordbruket ert helt genomreglerad näring. Det vill vi komma ifrån, men det är så Karl Erik Olsson gäi-na ser jordbruket, såvitt jag förstår. Om man sänker priset gagnar det givetvis köparen, mert vad är mart ute efter egentligen? De här reglerna irtnebar ju samtidigt att jordbruket är helt beroende av utomstående krafter, utomstående tyckande och tänkande. Jag kart räkna upp ett otal exempel på hur lantbruksrtämnder och larttbruksstyrelser har hauterat märtrtiskor. Det är helt enkelt otillfredsställande.

Karl Erik Olsson vet mycket väl hur principen om boendeplikten och brukandeplikten hittills har fillämpats. Är det mertingen, herr Olssort, att vi ytterligare skall skärpa den? Den har varit tartdlös, uddlös. Utredningsmart-rtcrt, gerteraldirektören Widén, säger det i sin utredning. Vad är det som gör att den här principen skulle få betydligt större tillämpning? Jag tror inte att så blir fallet - den är omöjlig att tillämpa, herr Olsson,

Den stora, vidare diskussion som jag egentligert skulle vilja föra skulle bl, a-, ta upp det förhållartdet att jordbruksrtäringen i dag egentligen är sluten. Det är ju en sluten krets, dvs, snart en privilegierad krets, som har möjlighet att vara och bli jordbrukare. Jordbruksnäringen tillförs varken kapital eller brukare utifrån, och det tror jag är olyckligt. Låt oss konstatera att det finns jordbrukare som vill och egentligen borde lämna rtäringen och att dert borde tillföras nya människor. Jag har ingentirtg emot att de människorrta har kapital. Jag tror att det skulle vara till nytta.

Anf. 26 KARL ERIK OLSSON (c) replik;

Fru talmart! Vad som härtder när det gäller lantbruksrtämnderna och tillämpningen av den rtya lagert är att mart lokalt får större inflytande genom att lagen nu blir fakultativ. Man behöver inte tillämpa den överallt genom att orden "skall vägra" ändras till "får vägra".

Sedan tar Sven Eric Lorentzon upp frågan om jordbrukets lönsamhet. Att
jordbruket är i en mycket besvärlig lönsamhetssituation tror jag vi är överens
om. Men lörtsamhctcrt skulle naturiigtvis inte förbättras bara därför att man
släppte in kapitalirttresscrta på bekostnad av jordbrukarintresscrta. Jag kart
irtte förstå dcrt kopplirtgert - i varje fall irtte att Svert Eric Lorerttzort gör dcrt
kopplirtgcrt. Ävert om detta kart vara ett irttresse frän starka kapitalägare i -

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Ändring i jordförvärvslagen

samhället, så borde det irtte komma till uttryck frårt jordbrukarhåll. Jag blev mycket förvåuad över att de synpurtkterna togs upp av Sven Eric Lorentzort i detta sammarthang.

Jag förstår inte heller resonemartget om dert privilegierade gruppeu, som Sven Eric Lorentzon då artgriper. Moderata samlirtgspartiet skulle alltså betrakta jordbrukarna både som illa rustade lönsamhetsmässigt och ekonomiskt sett och som privilegierade till följd av ert lagsfiftning. Detta går verkligen inte ihop,

Anf. 27 SVEN ERIC LORENTZON (m) replik;

Fru talmart! Jag fick orden direkt från utskottsordförandens mun; Lantbruksnämnderna kommer att kunna lämna hur mycket utrymme som helst för tyckande och tänkartde. De skall rtämligen också ta regionalpolitiska och inomregionala hänsyrt o.d.

Detta är en otrevlig lag. Ingen vet vad som kommer att hända. Ingert kan förutsätta någonting, innart lantbruksnämndens ledamöter har tyckt. Det anser jag är oanständigt.

När det gäller kapital utifrån vill jag säga att det finns seriöst kapital. Man kan skilja på kapital och kapital, men jag förutsätter att det kapital som söker sig till jordbruket är ett seriöst kapital, som kommer att användas i jordbruket. Då är det inget fel om det kommer utifrån - jordbruket måste få kapital ufifrån.

Om man ser till jordbruket som helhet står det klart att vi inte kan hålla på så som vi gör nu. Vi är i stort sett en sluten företagsenhet. Det går inte att klara detta i långa loppet. Jag vill säga till herr Olsson att jag funderat och tärtkt mycket på det här uuder en följd av år, och jag är övertygad om att vi är inne på fel väg. Vi krtyter dert ena lagen efter den andra, den ena regleringen efter den andra till oss, och vi blir mer och mer bundrta. Vi måste söka nya vägar. Det här är ett sätt att komma ur en del av problemen - långtifrån alla. Om vi hjälps åt kommer vi att kunrta klara av det här, mert då får man inte skapa fler regler och fler problem. Vad det gäller är att lösa upp problem och ge folk möjligheter, ge nya människor nya möjligheter.

Förste vice talmannen anmälde att Karl Erik Olssort arthållit att till protokollet få artteckrtat att han inte ägde rätt fill ytterligare replik.

Anf. 28 BENGT ROSÉN (fp);

Fru talman! Jordförvärvslagcrt syftar till att främja uppbyggnaden och vidmakthållandet av effektiva familjeföretag och stärka sambandet mellan ägande och brukande. Den skall främja ert fortsatt strukturrafionalisering inom jord- och skogsbruket samt stå i överensstämmelse med de regiönalpolitiska strävandena.

Folkpartiet har sedan lång tid tillbaka riktat kritik mot jordförvärvslagcrt och dess tillämpning. Kritiken har främst tagit sikte på att strukturrationalisering i för stor omfattnirtg fått gå före regionalpolitiska önskemål att i skogsbygd och mellanbygd behålla de små jordbrukeu. Detta har bidragit till en ökande avfolkning av landsbygden. Vidare anser folkpartiet att bestämmelser om prisprövning och bosättnirtgsplikt innebär ingrepp i äganderätten.

den persortliga friheten och integriteten av oacceptabel omfattning.

Folkpartiet har krävt en parlamentarisk utredrting för en gruudlig översyn av jordförvärvslagen, Översyncrt borde ha inletts med en utvärdering av lagens effekter på svertskt jordbruk samt särskilt av om lagen uppfyllt de mål jag nämrtde. Mycket tyder på att så irtte varit fallet. Därmed skulle utvärderingen ha kunnat leda fram till förslag om en anrtorlunda jordförvärvslag eller ett avskaffande av lagen. Det går exempelvis att peka på att målet att stärka sambandet mellan ägande och brukaude inte har uppnåtts. Tvärtom har det minskat uuder den tid lagen varit i kraft, då antalet arrcrtden ökat. En bidragartde orsak härtill kan ha varit att jordbruksfastigheter vid generatiortsväxlingar i stor omfattrtirtg behållits i dödsbo eller som samägda och utarrenderats därför att delägare vid försäljning riskerat att få avslag på förvärvsansökart å annan jordbruksfastighet.

Regeringert har i stället valt att tillsätta ert crtsamutredare och att begrärtsa utredningstiden så kraftigt att någon utvärdering av jordförvärvslagen inte varit möjlig. Det tycker vi är en allvarlig brist när det gäller reformeringen av en lag som är av så vital betydelse för vår livsmedelsproduktiou och utvecklirtgert av vår landsbygd.

De ändringar som nu föreslås i jordförvärvslagen syftar till att öka de regionalpolitiska strävandcrta på bekostnad av strukturrationalisering, minska lantbruksrtämrtderrtas möjligheter att avslå förvärvsartsökrtirtgar, förcrtkla handläggrtingsförfarandet och mirtska antalet överklagandert. Vi tycker att de föreslagrta förärtdringarna är steg i rätt riktning, men vi hade velat gå lärtgre.

Folkpartiet har i en partimotion till årets riksdag föreslagit att små jordbruk undarttas från förvärvsansökart. Utredaren har översiktligt undersökt denna möjlighet men inte hittat någon bra metod att avgränsa "små jordbruk". Om man irtte kan undartta de små jordbrukeu frårt förvärvspröv-rtirtg, så anser vi att det är viktigt att de ändock i så stor utsträckrtirtg som möjligt tillåts leva vidare, ty de har stor betydelse som bas för kombinationsverksamhet i skogsbygd och mellanbygd.. För att markera att föreslagen bestämmelse om avslag av förvärvsansökan på grund av rationaliserirtgsbe-hov är en undantagsbestämmelse vill vi i 4 § punkt 1 införa ordet "påtagligt" före "allmänt intresse". Förvärvstillstånd får då endast vägras rtär det är ett "påtagligt allmärtt intresse" att storieksrationaliscring äger rum. Vi anser vidare inte att bestämmelsen bör artvärtdas i alla de fall som nämns i propositionert.

Vi anser att förslaget till uppmjuknirtg av prisprövningcrt är otillräckligt. De fördelar som kart finnas med att ha en prisprövning kvar att tillgripa för att uppnå vissa jordbrukspolitiska syftert i enstaka fall uppväger inte de nackdelar som är förenade med motsvarande inskränkning i äganderätten och den personliga friheten.

Av samma skäl yrkar vi på att avslagsgrunden i 6 § punkt 1 för oförmodad bosättning tas bort, liksom 10 §, varigenom bosättnings- och brukningsplikt kan föreskrivas. Statistik från jordförvärvslagens tillämpning visar att dessa bestämmelser endast utnyttjats i undantagsfall - det är fråga om promille av det totala antalet ansökningar. Bosättning är en självklarhet i det övervägande antalet fall då en jordbruksfastighet förvärvas - deu är helt ertkelt en

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Ändring i jordförvärvslagen

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Ändring i jordförvärvslagen

huvudanledning till förvärvet. Om det i några enstaka fall finrts persortliga skäl för Crt förvärvare att inte omgående eller inte över huvud taget bosätta sig, så får dessa skäl accepteras. Fru talmart! Jag yrkar bifall till reservatiortcrna 4, 5 och 9.

Anf. 29 JAN JENNEHAG (vpk):

Fru talman! Jordförvärvslagen reglerar ert viktig del av förhållartdet mellan människor. Kari Erik Olsson beskrev detta mycket bra för en stund sedan. I lagens inledartde paragraf beskrivs syftet. Vi mertar att dert också klart skall markera sambandet mellan'ägartde, brukande och boende. Här har rimligen centerrt och vpk samma mertirtg.

Nu har man rätt till enskilt ägande av jord. I många kulturer artses det rtärmast absurt att rtågort skall kurtna äga jord, dvs. undartta märtsklighetens gemensamma arv för egen del. Jag kärtner stor sympafi för ett sådant synsätt. Regler som gyrtnar gemensamt ägartde kan inte ses som främjande av stöld från enskilda. Jag ser det från den motsatta sidart. Ertskilt ägande av jord bestjäl människorrta deras rätt i den gemensamma egendomen. Det är mot den bakgrunden jag ser jordförvärvslagen.

För att i någon mån främja det allmärtrtas möjlighet till irtflytande föreslår vi ert hembudsskyldighet till lantbruksrtämrtdcrt, eller ert förköpsrätt om jordegertdomeh överlåts till juridisk persou. Vi ser ert kortflikt mellart den enskilda människan och den juridiska personen. Här vill vi gynna den förstnämnda, den.som direkt är beroende av jorden för sirt överlevnad. Därför menar vi att det måste finnas styrmedel som begränsar kapitalets utrymme.

Fru talman! Jag yrkar bifall till vpk:s reservafioner 1 och 8.

Anf. 30 ÅKE SELBERG (s);

Fru talman! Förvärv av jordbruksfastigheter har under hela efterkrigstiden reglerats genom ert särskild lagstiftrting. Av Sveriges lartdareal utgörs ca 66 % eller närmare 27 miljoner hektar av skogsmark och jordbruksmark. Av skogsmarkens närmare 24 miljoner hektar ägs ca 50 % av privatpersoner, 25 % av bolag och 25 % av staten och andra allmärtrta ägare. Av jordbruks-markcrt tillhör merparten privatpersoner.

Både jordbrukspolitiken och skogspolitiken förutsätter att den resurs som marken utgör skall utnyttjas effektivt. En av förutsättnirtgarna för ett ekonomiskt effektivt jord- och skogsbruk är en god fastighetsstruktur och ägarstruktur.

Dert jordförvärvslag som nu gäller började tillämpas den 1 juli 1979. Jordförvärvslagen är ett viktigt styrmedel i jord- och skogsbrukspolitiken för att nå de uppsatta målen. Men en hel del förärtdringar har skett inom dessa närirtgar sedart den nuvarande jordförvärvslagen kom till 1979, varför en översyrt av jordförvärvslagcrt artsågs nödvändig och också har verkställts.

Vi-har i dag stora överskott, som dessutom teuderar att öka. Detta ställer fill problem för både produccuter och konsumertter. Det gör att ratiortalise-rirtgskravet irtte är lika utpräglat som tidigare, vilket också getts uttryck för i såväl propositionen som det betänkande vi nu behandlar.

Priserna på jordbruksfastigheter ligger på en förhållartdevis låg nivå. Det

medför att en uppmjukning av prisprövningsreglerrta är att föredra, vilket jordbruksministern också föreslår. Jordbruk och skogsbruk är betydelsefulla basnäringar. Jordbruket utgör grunden för. vår livsmedelsförsörjning och skogsbruket tillhör en av våra absolut bästa exportnärirtgar. Dessutom har rtäringarrta stor betydelse för bosättnirtgarna ute på landsbygdert. Vi vet att utan dessa närirtgar skulle stora delar av vårt laud sakrta .underlag för nödvändig service ute i glesbygden. Det är därför angeläget att precis som nu skett jordförvärvslagen får en starkare regiortalpolitisk profil.

Ratiortaliserirtgstaktcrt irtom jord- och skogsbruket har varit hög under en lärtgre tid. Rationaliseringarna har skett för att man velat hålla nere priserna på livsmedel mcrt också för att man skulle nå målet att jordbrukarna skall kurtrta få en hygglig utkomst.

Vägledande för tillämpningen bör enligt vår uppfattning vara att lagstiftningen främjar en utveckling mot en ägostruktur som i fråga om sin utformning underlättar ett rationellt jord- och skogsbruk och att förvärvare prioriteras som har förutsättrtirtgar att på bästa sätt tillvarata markens produktionsförmåga. Det är också artgeläget att förvärvare prioriteras som tillgodoser de regionalpolitiska intressena i sitt sätt att utnyttja fastigheten, så att största möjliga antal varaktiga arbetstillfällen skapas. '

Jag går nu över till att något kommentera reservationerna.

I reservation 1 vill vpk ytterligare förstärka sambartdet ägartde-boertde och brukartde. Genom den utformuirtg som lagförslaget har fått kart i det ertskilda förvärvsfallet gararttier skapas för att egendomert förvärvas av.yrkeskunrtiga persortcr, som också avser att bosätta sig på och bruka berörd fastighet, varför jag föreslår att reservatiortCrt avslås.

I reservation 2 vill moderaterna slopa förvärvsprövningen för fysiska personer. Utskottet anser att ytterligare inskränkningar av lagens tillämpningsområde skulle försvåra möjligheterna att uppfylla de jordbrukspolitiska målen, varför jag föreslår att också reservation 2 avslås.

Reservation 3 från centerrt gäller kommurtala förvärv. Utskottet delar här jordbruksmirtisterrts uppfattrtirtg att uudantaget för kommunala förvärv bör vidgas något. Detta är särskilt angeläget för utveckling av tätortsbebyggelse, varför jag föreslår att reservationen avslås.

I reservatiort 4 vill folkpartiet avskaffa prisprövningcrt. I de förslag som firtns i propositionert och som utskottsmajoriteten ställt sig bakom görs en uppmjukrtirtg av priskorttrollen, men för att ävcrt framdeles en osund allmän prisstegring skall motverkas bör prisprövningsregelrt firtnas kvar. Jag yrkar avslag på reservationert.

Reservatiort 5 gäller rationaliserirtgskravet. På dert purtkten har utskottet ställt sig bakom propositionen, där rationaliserirtgskravet ges mindre tyngd, varför jag föreslår att reservationert avslås.

Reservationerna 6 och 7 från moderaterna resp, centern tar upp åtgärder för landsbygdens utveckling. Propositionen, som också utskottsmajoriteten ställt sig bakom, har en regiortalpolitisk profil, varför motionerna bör kunna fillgodoses. Jag yrkar avslag på reservationerna 6 och 7,

Reservation 8 från vpk gäller hembudsskyldighet, Utskottsmäjoriteten anser i likhet med vad som anförts i propositiorten att reservantens krav är tillgodosett genom de skrivningar som gjorts.

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Ändring i jordförvärvslagen

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Ändring i jordförvärvslagen

Reservation 9 från folkpartiet tar upp föreskrifter om bosättnirtg och brukande. Ur regionalpolitisk syrtpurtkt är det artgeläget att, som föreslagits i propositionen, paragrafen behålls oförändrad, dvs, att förvärvstillstånd fär vägras om inte persorten bosätter sig på fasfigheten eller yrkesmässigt brukar den. Jag yrkar avslag på reservafionen,

Reservatiort 10 från centerpartiet gäller vissa skyldigheter som kan åläggas förvärvarcrt när det gäller att vidtaga åtgärder som behövs med hänsyrt till rtaturvårdcrt eller skogsvårdcrt. Utskottsmäjoriteten har följt förslagen i propositionen, och jag yrkar därför avslag på reservationen.

Reservation 11 från moderaterna tar upp skötsellagen. Det är angeläget att samhället har en viss kontroll över vad som händer med vår åkermark. Utskottsmajoriteten delar jordbruksministerrts bedömning att det, frånsett en viss uppmjukrting, alltjämt bör krävas tillstårtd för att mart skall få ta jordbruksmark ur produktion,

Avslutnirtgsvis yrkar jag alltså avslag på samtliga reservatiorter och bifall till jordbruksutskottets hemställan i betänkande 1986/87:24,

Anf. 31 SVEN ERIC LORENTZON (m) replik:

Fru talman! Jag blev något överraskad av det vackra och fagra talet i herr Selbergs anförande. Det förefaller som om jordförvärvslagen skulle lösa jordbrukets och skogsbrukets problem. Så är det inte, herr Selberg, Det han säger är ofattbart för mig.

Herr Selberg talar om regionalpolifisk profil, något som jag också berörde i mitt inledningsanförande. Låt mig konstatera att vi moderater egentligen är de enda som har gått emot det här förslaget, som innebär att samhället flyttar fram sina positioner ytterligare jämfört med nuvarande lagstiftning,

Åke Selberg säger att en ändrirtg av jordförvärvslagen skulle medföra en låg prisnivå på jordbrukets produkter och att jordbrukarna skulle fä eu god lörtsamhet. Det är ofattbart för mig, herr Selberg, Kan jag få en förklaring?

Herr Selberg talade hela tiden om samhället. Det gjorde herr Jenrtehag också, men jag begärde inte replik den gången. Han sade att han vill att samhället skall äga all mark. Det skall irtte finnas någon privat mark. Låt oss titta oss omkring litet. Hur ser det ut där samhället äger marken och där samhället bestämmer över markcrt? De mest drastiska exemplcrt kan tas från Afrika, från många u-länder. Där äger samhället marken, och där sker i dag en omfattande naturskövling därför att det inte finrts någon ägare som har ansvar. Den problemafiken uppstår.

Titta också på mer rtärliggartde länder, därsamhället äger marken. Det är inte rtågorttirtg att rekommcrtdera varken ur miljö- eller produktionssynpunkt.

Jag vill vända mig till Åke Selberg och säga, att jag tror att svenskt jordbruk och svenskt skogsbruk skall vara mycket försiktiga när det gäller att låta samhället flytta fram sirta positiortcr. Enligt vår uppfattning bör samhället flytta tillbaka sina positioner, så att jordbruket snart kan få bli en fri näring.

Anf. 32 ÅKE SELBERG (s) replik:

Fru talman! När det gäller regionalpolitiken vill jag säga till Sven Eric Lorentzon att marknadskrafterna väl aldrig någon gång har sett till att människorna i glesbygden har fått sysselsättning och värdiga förhållanden, utan samhället har i stort sett alltid varit tvunget att gå in och styra för att dessa människors behov skall tillgodoses.

Jag vill ställa två frågor till Sven Eric Lorentzon; Har äganderättert till jord och skog någon gång ökat demokratirt i samhället? När har äganderätten förbättrat demokratirt i samhället? Om mart går tillbaka historiskt i tiden firtrter man att effekten helt klart här varit dert motsatta, alltför många gånger.

När det sedan gäller rationaliseringen är det klart belagt att de rationaliseringar som tidigare har gjorts har lett till att priserna pä livsmedel har kunnat hållas nere och att människorna i näringen har kunnat få en bättre tillvaro.

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Ändring i jordförvärvslagen

Anf. 33 SVEN ERIC LORENTZON (m) replik;

Fru talmart! När det gäller regionalpolitiken, herr Selberg, sade jag i mitt inledrtirtgsartförandc att folk på olika sätt bör stimuleras att investera i fastigheter och att jobba, I stället för tvingande åtgärder finns det en lång rad åtgärder som kan vidtas för att stimulera folk.

Ägandet har haft och kommer i fortsättningen att ha en enormt stor betydelse, inte minst i en sådan näring som lantbruket. Bonden lever fortfarande med ambitionen att överlåta någonting som han förvaltar till nästa gertcration. Ägandet är nu på väg att bli formellt, där samhället går in och bestämmer de gränser inom vilka man skall jobba,

Åke Selberg säger att låga priser, rationaliserirtgar osv. har gjort att prisnivån på livsmedel är lägre, och det är säkerligen riktigt. Men innebär det att prisnivån rtu är exakt deu rätta? Mart vill ju avskaffa rationaliseringskravet, vilket vi är överens om. Det måste innebära ett incitament för samhället att vid prisförhandlingar säga att fastighetspriserna är lägre. Kapitalkostnaderna har redan styrts så att de har minskat. Konsumcutcrt skall där ha sin kompensation.

Det är beviset när jag säger; Jordbruket sitter i dag stadigt i samhällets knä, och om jordbruket inte snart kommer upp ur det knät kommer det att gå illa.

Anf. 34 ÅKE SELBERG (s) replik:

Fru talman! När det gäller fastighetspriserna finns det skäl att påmirtrta om att jordförvärvslagcrt kom till 1979, rtär ni moderater själva satt i regeringS7 ställning. Varför kom den lagert till? Jo, det var till stor del just därför att fastighetspriserna hade ökat och att man ville begränsa dem.

Att ägandet av jord och skog i och för sig har stor betydelse vill jag inte förneka, men att de märtniskor som är irttresserade av att starta jordbruk och att vara företagare på detta område helt skulle stoppas därför att det finns penningstarka människor som kan driva upp fastighetspriserna vore väl ändå felakfigt. Det är inget fel att någon har ekonomiska möjligheter att köpa fastigheterna, men det kart inte vara svårare att köpa dem om prisnivån är bra.

Vi socialdemokrater tycker att den som är duktig och kan yrket skall ha

4 Riksdagens protokoll 1986/87:132

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Ändring i jordförvärvslagen

möjlighet att bli jordbrukare. Det skall inte bestämmas av hur stor plånbok man har och inte heller av vilka föräldrar man har, utau det måste vara yrkeskurtnandet och intresset som är avgörande.

Förste vice talmannen anmälde att Sven Eric Lorentzort anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 35 ANDERS ANDERSSON (m):

Fru talman! Jag skall försöka undvika att ställa frågor, med tanke på tidsbristen och att det kanske kunde föriärtga debatten ytterligare - om jag skulle få några svar.

Jordförvärvslagen har diskuterats ute i bygderna, och en för Kari Erik Olsson välbekant fidning, ATL, som verkar i hans hemtrakter, har gjort en enkät för att försöka komma underfund med vad jordbrukarna tycker om jordförvärvslagcrt. Jag skall ta två citat.

En jordbrukare sade: "Måtte jag få uppleva den dag då Sveriges bönder åter får bestämma över egen gård och får se lantbruksrtämnderna landet runt med all dess byråkrati skyfflas ned i underjorden."

Ett artrtat svar på crtkäten var-följande; "Avskaffa alltihop, vi klarar oss bäst utan dom."

För att klargöra detta vill jag säga att 99 % i enkäten var negativa mot denna lag. 1 % svarade att de tyckte att lagen var bra.

Fru talman! Det är företrädare för myndigheter, lantmäteri, lantbruks-rtämrtd och lantbruksstyrelse plus några politiker som är de mest ihärdiga förespråkarna för ett bibehållande av denrta lag och ert synrtcrligert restriktiv utformrting av lagen. Det tas aldrig någon hänsyrt till säljare när det handlar öm jordbruks- och skogsfastigheter.

Det är en förmyndarpolitik i en ny skepnad. Vi talade en gång i världen om förmyndarregerirtgar, men detta är något helt anrtat. Vad utskottet föreslår,- fru talmart, är ett förmynderi, att gälla såväl redan rtu etablerade irtom jord-och skogsbruk som alla dem som vill etablera sig i dessa rtärirtgar. Menar utskottets ordförande att det endast är politiker som vet bäst?

Lagen har inte, fru talman, hirtdrat en avfolkrting på landbygdcrt. I själva verket har allt detta kineseri, den byråkrati som tillämpas med hjälp av lagen, i stället påskyndat avfolknirtgert. Det är många som har gjort detta konstaterande.

Tillåt mig citera vad utskottets ordförartde herr Olssort sade i Jönåker för någon tid sedan: "Om efterfrågan frårt jordbrukare är låg kan det bli lätt för lantbruksnämnderna att ge förvärvstillstånd fill nästan vilken köpare som helst." Detta måste stoppas, ansåg Karl Erik Olsson.

Då frågar jag mig; Hur skall dessa säljare bete sig om lantbruksrtämrtderna skall ha möjlighet att stoppa de köpare som över huvud taget finns?

Jag vill göra några konstateranden med anledning av vad försvararna av lagen har sagt.

Tror Karl Erik Olsson att någon köpare vill förstöra eller förskingra den svertska jorden och skogen? Jag skall själv svara på frågan. Det är ingen-köpare i dag som ingår ett köpeavtal med avsikten att förstöra eller förskingra. Det är ett påhopp på människor som är intresserade av att förvärva jord och skog som inte är värdigt crt riksdagsledamot.

Om det firtns en marknad för jord- och skogsbruk kan det vara lika säkert att prisnivån kan sjunka som att den absolut bara kan stiga. Jag är övertygad om att Karl Erik Olssort har fel rtär han säger att man bara skulle få en höjd prisrtivå om lagen tas bort,

Dcrt i dag rådande situationert är att det firtns många ägare till fastigheter som vill sälja sin fastighet. Men de gör det irtte av dcrt enkla anledningert att' de är tveksamma, för om de skulle sälja vet de att de kartske aldrig mer skulle få köpa rtågon ny fastighet. Om ingerttirtg säljs, Karl Erik Olsson, kommer heller ingenting att kunrta köpas. Det enda som kan styra detta till rätta är att vi har en fri marknad. För att få en fri marknad behövs också ett marknadspris. Efter den diskussion och den debatt som har förts i kammaren i dag i detta ärende kan man bara konstatera, fru talman, att marknadsvärdet är något som kommer att fastställas i lantbruksnämnderrtas sammanträdesrum. Låt oss slijDpa jordförvärvslagen och det därmed sammanhängande eländet. Det kan vi slippa genom att stödja reservationerrta 2, 6 och 11,

Anf. 36 KARL ERIK OLSSON (c);

Fru talman! Jag tror inte att en debatt mellart mig och Artders Andersson är till särskilt stort gagn. Låt mig bara erinra om det jag sade i mitt första inlägg, nämligen att det finns en betydande skillnad mellan mark och andra ekonomiska tillgångar. Marken är så stor den är, den går varken att göra större eller mindre. Den ligger där dert ligger i generation efter generatiort. Därför krävs det att samhället tar ett artnat ansvar för ägandet av mark än för artdra tillgårtgar, som blir föråldrade men som går att ersätta med nya efter hartd.

Att det finns en ganska utbredd kritik mot jordförvärvslagen är jag väl medveten om. Det kommer säkert att finnas sådan kritik också i framtiden. Men Crt del av de förändringar som har gjorts genom det arbete jordbruksutskottet har lagt ner på ärendet kommer att göra lagen bättre. Och det skall vi vara glada för,

Anf. 37 ANDERS ANDERSSON (m);

Fru talman! Med anledning av att Karl Erik Olsson säger att lagen skulle bli bättre, skulle jag vilja göra ett konstaterande. Han gjorde dert distirtktio-rtcrt att jordförvärvslagen skulle förenklas. Men om man tar utredrtingen som utgångspunkt och ser på slutprodukten i dag, kan man bara säga att "det bidde inte ens en tumme".

Överläggnirtgert i detta ärende var härmed avslutad.

Kammaren övergick till att fatta beslut i de förevarartde ärendena.

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Ändring i jordförvärvslagen

Bostadsutskottets betänkande 16

Mom. 1 (införande av ett särskilt ungdomsbostadsstöd)

Utskottets hemställan bifölls med 160 röster mot 152 för reservation 1 av Agrte Hartssort m.fl.

-Prot. 1986/87:132 Mow. 5 (urtgdomsbocrtdedelegationen)

27 maj 1987 Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Rolf Dahlberg

m.fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (stimulansåtgärder för lokala boendeexperiment)

Utskottets hemställart - som ställdes.mot reservation 3 av Rolf Dahlberg m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 7 (samverkan för ett eget byggartde)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Agne Hanssort m, fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 9 (kategoriboende för ungdomar)

Utskottets hemställart - som ställdes mot reservatiort 5 av Rolf Dahlberg m.fl, - bifölls med acklamatiort.

Mom. 10 (urtgdomskorttrakt)

Utskottets hemställart - som ställdes mot reservatiort 6 av Agrte Hansson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. II (bostadspolitikens utformning och inriktning) Hemställan

Utskottets hemställan - som ställdes mot hemställan i dels reservation 8 av ErUng Bager och Karl-Göran Biörsmark, dels reservatiort 9 av Agne Hansson och Birgitta Hambraeus - bifölls med acklamation.

Motivering

Utskottets motivering - som ställdes mot dcrt i reservatiort 7 av Rolf Dahlberg m. fl. anförda motiveringen - godkändes med acklamation.

Mom. 12 (förändrirtgar av bostadspolitiken)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 10 av Tore Claeson -bifölls med acklamation.

Mom. 13 (bostadsbyggandets omfattnirtg m, m,)

Utskottets hemställart - som ställdes mot reservation 11 av Rolf Dahlberg m. fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 14 (bostadsbyggandets inriktning m, m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 13 av Tore Claeson -bifölls med acklamatiort.

Mom. 15 (långivningen till projekt med överkostnader)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 14 av Rolf Dahlberg m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 16 (lårteregler som ökar fillgången på små lägenheter)

Utskottets hemställart -som ställdes mot reservatiort 15 av Agrte Hartssort m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 17 (ombyggnadslån vid lägenhetssammanslagrtirtgar) Prot. 1986/87:132

Utskottets hemställart - som ställdes mot dels reservation 16 av Agne 27 maj 1987 Hartsson m,fl., dels reservafion 17 av Erling Bager och Karl-Görart Biörsmark - bifölls med acklamation,

/V/o/n, 75 (reglerna för ombyggrtadslån) Hemställan

IJtskottets hemställan - som ställdes mot hemställan i reservation 19 av Agrtc Hansson och Birgitta Hambraeus - bifölls med acklamation.

Motivering

Utskottets motivering - som ställdes mot den i reservafion 18 av Rolf Dahlberg m.fl, anförda motiveringen - godkändes med acklamation.

Mom. 19 (sänkrting av de garanterade räntorna) Hemställart

Utskottets hemställart - som ställdes mot hemställart. i reservafion 21 av Tore Claeson - bifölls med acklamation.

Motivering

Utskottets motivering - som ställdes mot den i reservafiort 20 av Rolf Dahlberg m.fl. anförda motiveringen - godkändes med acklamation.

Mom. 20 (handläggningen av ärenden om bostadslån)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 22 av Agne Hanssort m, fl. - bifölls med acklamatiort.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Jordbruksutskottets betänkande 24

Mom. 3 (en portalparagraf i lagen)

Utskottets hemställan bifölls med 301 röster mot 12 för reservafion 1 av Jart Jertrtchag. 1 ledamot avstod frårt att rösta.

Mom. 4 (urtdarttag för fysiska persorter)

Utskottets hemställan bifölls med 242 röster mot 71 för reservation 2 av Arne Andersson i Ljung m.fl.

Mom. 6 (urtdarttag för kommunala förvärv)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Kari Erik Olsson och Lertrtart Brunander - bifölls med acklamatiort.

Mom. 7 (prisprövningcrt)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Lars Ernestam och Bengt Rosért - bifölls med acklamation.

Prot! 1986/87:132 Aom. S oc/i 9 (rationaliseringskravet)

27 maj 1987 Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 5 av Lars Ernestam

och Bengt Ro.sén - bifölls med acklamation.

Mom. 10 a (åtgärder för att främja landsbygderts utveckling)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 6 av Arne Andersson i Ljung m, fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 10 b (domänverkets skogsinnehav)

Utskottets hemställart bifölls med 258 röster mot 43 för reservation 7 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander. 12 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 14 (hembudsskyldighet)

Utskottets hemställan bifölls med 301 röster mot 13 för reservation 8 av Jan Jennehag.

Mom. 19 (föreskrifter om bosättning och brukande)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 9 av Lars Ernestam och Bengt Rosén - bifölls med acklamation.

Mom. 20 (vissa ålägganden i övrigt)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservatiort 10 av Karl Erik Olssort och Lertnart Brunander - bifölls med acklamation.

Mom. 23 (skötsellagen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservatiort 11 av Arrte Änders-sort i Ljung m.fl, - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

6 § På förslag av förste vice talmartrtCrt medgav kammaren att de ärenden som hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammartträde skulle företas till avgörande i ett sammanhartg vid ett senare sammanträde.

7 § Föredrogs kulturutskottets betänkartde

1986/87:20 om artslag till idrott, rekreation och turism (prop, 1986/87:100 delvis).

Förste vice talmannen meddelade att debatten skulle vara gemensam för punkterna 1 och 2,

Anslag till idrott, rekreation och turism

Anf. 38 KARL BOO (c);

Fru talman! Idrottsrörelsen är ert stor folkrörelse i vårt land. Med sina över två miljoner medlemmar når dert ut till större delen av Sveriges folk - yngre såväl som äldre, kvinnor såväl som män. Det finns ca 40 000 lokala organisationer, och det beräknas att över 400 000 ideellt arbetartde ledare bär upp verksamheten.

Idrottsrörelscrts sammarttagna verksamhet bidrar fill en betydande samhällsnytta i form av förbättrad folkhälsa, fostrart till positiv social gemcrtskap och persortligt artsvarstagande. Tillfredsställelse och livskvalitet växer fram hos mårtga som satsar på stimulerartde frifidsverksamhet.

Frågart måste ställas: Vad vore vårt land och vårt folk utan denna enorma breddverksamhet? Säkert mycket fattigare på positiva alternafiv, icke minst för ungdomcrt. Och vad skulle detta kosta i miuskat människovärde och i ekonomiska eller sociala insatser från samhällets sida?

Ett ordentligt och ökat samhällsstöd till idrotten behövs för att vidareutveckla enskildas engagemang och få fler frivilliga krafter till verksamhetert. Ävert om kommunernas och statens bidrag till idrottsrörelsen är betydande står idrottsfolket självt för den största ekonomiska satsnirtgcrt.

Centerrt föreslår att Sveriges riksidrottsförburtd beviljas ett statsbidrag på 239,5 miljorter, dvs. vi föreslår ert höjning med 5,65 miljoner i förhållande fill regeringsförslaget. Denna förstärkning skall i första hand gä fill att genomföra programmert Ungdom och Motiort.

För genomförandet av programmet Ungdom har Riksidrottsförbundet prioriterat en allsidig utveckling av barnet i idrottsverksamhetert och åtgärder för att behålla ungdomarna i föreningslivet:

Det är också viktigt att bredda föreningsverksamheten utöver de rent idrottsliga inslagen samt att vidga och i än högre grad anpassa idrottsaktiviteterna efter ungdomars ålder, behov, mognad och förutsättningar. Genom idrottsskolor, lägerverksamhet etc. skall alla barrt beredas möjligheter att prova olika idrotter.

Programmet Motion omfattar idrottslig verksamhet som i första hand syftar till att stimulera märtrtiskor till fysisk aktivitet och rekreafion, Riksidrottsmötets prioritering av motion i närmiljön har vårt fulla stöd, både principiellt och prakfiskt.

Motionsverksamheten under senare år har ökat betydligt, och detta medför att högre krav ställs på tränirtgsmetoder, kost, utrustuirtg och säkerhet. De specialförbiirtd som gör breddsatsrtingar gcrtom enklare regler och anpassad verksamhet i gemenskap för urtga och gamla, flickor och pojkar, kvinnor och män bör enligt vår uppfattning få ökat samhällsstöd. Speciella grupper såsom kvinnor, invartdrare och hartdikappade bör på lika villkor komma i åtnjutande av idrottsrörelsens aktiviteter.

Riksidrottsförbundet har begärt ett anslag på två miljorter för antivåldsin-satser. Vi tillstyrker dertna begäran irtom ramen för vårt förslag- till anslagsökning. Rent allmänt är det viktigt att motverka det tilltagande våldet i samhället över huvud taget.

Idrottsrörelsens aktiva insatser för att komma till rätta med doping är

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Anslag till idrott, rekreation och turism

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Anslag till idrou, rekreation och turism

också värda allt stöd. Dopirtg är helt ovärdigt idrottcrt och måste därför helt försvinna.

Ur den breddverksamhet som jag här särskilt har betonat samt ur de insatser för en idrottsrörelsens högskola som vi fattade beslut om i morse kommer självfallet en betydartde tävlings- och elitverksamhet att spira. Och vi behöver också elitidrott med sunda förutsättningar. Många lag och enskilda idrottsmän och -kvinnor har inspirerat massor av uugdomar till aktiva insatser. Därom finns åtskilliga bevis i dagens samhälle.

Fru talman! Med det sagda yrkar jag bifall till reservatiortcrna 1 och 3 i denna del av betänkandet och i övrigt till utskottets hemställan.

Anf. 39 RUNE ÅNGSTRÖM (fp);

Fru talman! Även jag vill uttrycka min tillfredsställelse med det beslut som riksdagert fattade tidigare i dag om att säga ja till crt utredning om en idrotterts högskola. Mirt förhoppning är att en sådan skola skall kunna förverkligas relativt snart.

I likhet med Karl Boo vill jag också poängtera idrottens stora betydelse. Den är vår största folkrörelse och har ca 2,5 miljoner organiserade medlemmar. Av dessa är ungefär 1,6 miljoner i åldrarna 12-25 år. Dessa siffror visar att idrotten mer än någon annart folkrörelse ertgagcrar unga människor. Idrotten ger utövaren möjlighet till fysisk stimulans, avkoppling och rekreation samt kontakter och kamratlig samvaro över alla sociala gränser. Rätt bedriven idrott befrämjar också individens hälsa och psykiska välbefinnande. Med detta vill jag poängtera att idrottcrt väl förtjänar den uppräkning av sitt anslag som den fått i årets budgetproposition. Mig förefaller auslaget väl avvägt sett emot andra behov i samhället.

I anslaget till idrottsrörelsen är också irträknat anslaget till främjandeorga-nisationerna. Dessa har i många hänseenden en verksamhet med en annart irtriktrtirtg ärt idrottsrörelsen. Någon organisatorisk samhörighet finrts inte heller. Det är därför fel att Riksidrottsförbundet skall fördela det statliga stödet till främjandeorgartisatiortcrrta, och dessa har också mycket kritiskt påtalat detta förhållande vid flera tillfällen. Det finns risk för att det kan uppstå kortkurrens mellan idrott och andra former för friluftsliv och friskvård. Risk finns därmed också för ett motsatsförhållande mellan två ideella organisationer, och det förefaller mig onödigt. Främjandeorganisa-tiortcrrtas anknytning till Riksidrottsförbundet i vad gäller anslagets fördelning bör snarast upphöra.

Jag yrkar bifall till reservafion 6 i utskottsbétänkandet.

Folkpartiet har också en reservatiort fogad vid utskottsbetärtkandet som gäller fjällturismen. I den svenska fjällvärlden är i dagsläget turistrtäringen den erida rtärirtgsgrcrt som kart ge sysselsättrting och liv i dessa bygder. Jordbruket med boskapsskötsel, som fidigare var en betydande näringsgren, är numera i det närmaste borta. Fjällturismcrt har också ert stor och växande betydelse ur rent turistisk synpunkt.

Allt fler svenskar har upptäckt den natiortclIa tillgång för rekreation och upplevelser som de svenska fjällcrt kan erbjuda. Vinterturismen har visat den starkaste ökningen, och längs hela vår fjällkedja har satsats stora belopp för att bygga ut liftsystem och turspår. Sommarturismen kommer också alltmer.

Anslag tiU idrou, rekreation och turism

ävcrt om ökningstakten blir långsammare där. Stora satsningar görs nu Prot. 1986/87:132 PR-mässigt för att sälja de rtaturtillgåugar som finns i form av skönhetsupple- 27 maj 1987 velser generellt, exkursioner in blartd sällsyrtta arter av vår flora, det rika djurlivet, fiske och deltagande i spännande höstjakt.

Det finns dock vissa hinder för att fjällturismcrt skall ta riktig fart och bli en folkrörelse i både bildlig och fysisk bemärkelse. Fjällanläggrtirtgarrta för boende har inte den standard som turisterua rtumera kräver, och de anläggningar som är av god klass måste, för att klara sin ekonomi, ta ut jämförelsevis höga priser. Fjällturismen som uäring brottas ekortomiskt med säsongsvackor som måste kompenseras ekonomiskt. Stödet för byggartde av rtya anläggnirtgar och förbättring av gamla måste av detta skäl bli generösare. En generös inställning från samhället i vad gäller tillkomsten av ett för turismen billigt boende, som också är ekonomiskt rimligt för näringsidkaren, betalar sig väl ur samhällsekonomisk synvinkel, då det ger sysselsättning där inga andra alternativ finns. Det förbättrar också vår bytesbalans genom att svensken i större utsträcknirtg semestrar i Sverige och de utländska turisterna kan erbjudas ett anpassat, bra boende i det turistparadis som blir uppenbart för allt fler märtrtiskor och som har den exklusiva beteckningen "Europas sista vildmark".

Utanför ärenderamen kring reservationert vill jag i sammanhanget tillägga att ett viktigt villkor, som måste uppfyllas om fjällturismcrt skall kunna få den utveckling som den förtjänar och som Sverige är betjänt av, är att också kommunikationerna förbättras. Vi behöver inte bara bra anläggningar och bra service som komplement till den storslagna naturen. Den måste också bli tillgänglig med bra kommunikationer.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 14 i utskottsbétänkandet.

Anf. 40 LARS-OVE HAGBERG (vpk);

Fru talman! Jag ber att först få yrka bifall till de vpk-reservationer av Alexander Chrisopoulos som är fogade vid detta betärtkande. Den första gäller kommersialiseringert inom idrotten. Vpk har påtalat denna företeelse många gånger, och vi fortsätter att göra det eftersom idrottsrörelsen i sig har en så stor och viktig social funktion. Då snedvridnirtgcrt av elitidrottert kommer med den tilltagande kommersialiseringen är det helt nödvärtdigt att vidta åtgärder.

Vår artdra reservatiort gäller ett ökat stöd till idrottcrt. Stödet borde vara av mycket större omfattrting än nu för att motverka kommersialiseringen. Vi vill öka det med 37,4 milj. kr., och vi ansluter oss därmed till Riksidrottsförburt-dets äskande på 271 milj. kr. Vi vill satsa pengar på idrott för kvinnor, invartdrare och hartdikappade. Inte minst kunde Riksidrottsförbundet ge medel till de mindre föreningar som lever pä intäkterna av bingo och lotterier. Eftersom dessa intäkter har mirtskat kunde de få särskilda bidrag.

Vår tredje reservation gäller frågart om irtterrtatiortellt idrottsutbyte, något som vårt land har haft i många år. Framför allt har Sverige satsat på att få en vinterolympiad. Men vi ser nu hur den olympiska rörelsen alltmer kommer på avvägar. Vi borde arbeta för att ge den en helt artrtan inriktning.

Sedan vi behandlade den här frågan scrtast har vi fått ta del av eländet kring
den tänkta vinterolympiaden i Falun och Åre, dert olympiska rörelserts 57

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Anslag till idrott, rekreation och turism

förfall, och nu ser vi den idioti som det irtnebar att försöka göra en OS-satsnirtg i Östersurtd. Vi anser att den satsningen inte har mycket med idrott att göra, utart helt artdra intressert ligger bakom. Irtternationellt idrottsutbyte skall ha en artnart inriktning.

Den fjärde reservationen gäller hur vi skall marknadsföra Sverige som turistland. Vi anser att Turistrådet skall lägga tyngdpunkten på natur- och friluftsliv och inte på andra, kommersiella satsningar.

Den femte reservationen slutligen gäller de älvdalar i norr som är undantagrta frårt utbygguad. Där borde det firtnas en utbyggnadsplart för rekreation så att områdena kunde göras mer attraktiva för fler människor.

Jag yrkar bifall till vpk-reservationerna i betänkandet.

Anf. 41 ANDERS,NILSSON (s):

Fru talman! På få områden som vi diskuterar i riksdagen är samstämmigheten så stor som beträffande synert på idrotten och dess betydelse i samhällslivet. Med några undantag har under årens lopp företrädare för partierna stått i denna talarstol och poängterat idrottsrörelsens insatser. Så är fallet också i år. De flesta av de motioner som behandlas i det nu aktuella betänkandet har det anslaget. Budgetpropositionen anger tonen, och i den nämner statsrådet Ulf Lönnqvist att idrottsrörelsen i vårt land har mer än två miljoner utövare. Han betonar att idrottsrörelsen aktiverar fler ungdomar än någon annart folkrörelse och att det breda utbudet av motionsaktiviteter bidrar till friskvårdsarbete. Han uppmärksammar även att idrottsutövandet ger många möjligheter fill delaktighet i social gemenskap, och att idrotten därför spelar en viktig social roll.

Statsrådet Ulf Lönnqvist konstaterar vidare; "Jaganser det av bl. a. dessa skäl artgeläget att samhället på olika sätt stödjer idrottsrörelscrts strävan att bredda sin verksamhet ytterligare."

Jag finner ingert anledning att ta upp fiden med att ytterligare späda på de posifiva omdömen som kommer idrottsrörelsen till del. Det räcker med att instämma i mofivtexten i propositionert. Det finns emellertid en aspekt på idrottsrörelsen och dess betydelse som inte berörts, nämligen dess vikt för turismen. Idrottsresor, stora arrangemang, träningsläger samt kurs-, konferens- och utbildningsverksamhet utgör tillsammans en ganska stor del av den samlade turismen i Sverige.

När 20 000 ä 25 000 märtniskor campar på ett och samma ställe såsom årligen sker i samband med femdagarsorienteringen, ger det ett påtagligt utslag i den svenska turiststatistiken. Märk väl att det då gäller ett enda arrangemang bland otaliga andra i Idrottssverige. Jag tycker att det passar bra att nämna detta nu, eftersom vi behartdlar idrott, rekreatiort och turism i samma betänkartde.

Det finns anlednirtg att i crt diskussiort om idrotten poängtera betydelsen av ledarrekrytering och av utbildningen av ledare. Tillgången på kunniga och irttresserade ledare är av avgörande betydelse för den fortsatta utvecklingen av idrottsrörelsen och för kvaliteten i verksamheten. Utan tillgång till dessa ledare är det inte möjligt för idrottsrörelsen att uppfylla de förväntningar vi ställer på den.

Skall idrottsrörelsen kunrta crtgagera fler kvinnor, handikappade och

invandrare, intensifiera ungdoms- och motionsverksamheten och dessutom förstärka det sociala inslaget i arbetet, är det oundgärtgligcrt nödvändigt både att skaffa fler ledare och att ge dessa en bra skolning. Detta har Riksidrottsförbundet framhållit, och det stryks uuder 1 propositiorten.

Fru talman! I några motioner och i centerns reservation nr 1 föreslås att riksdagen genom tillkännagivande till regeringen i några avseenden skall styra utvecklingen inom idrottsrörelsen. De förslagen avvisar utskottet. I och för sig ligger förslagen i lirtje med såväl Riksidrottsförburtdets syrt som motivert i propositionen och utskottets synsätt. Vi ser emellerid idrottsrörelsen som en folkrörelse, och den bör själv bestämma över inriktningen av sin verksamhet.

Utskottsmajoriteten ser inget skäl att ge regeringert till känna önskvärdheten av satsningar på tjejidrott, ungdoms- och motionsidrott. Det är ju tirtg som organisationerna inom Riksidrottsförbundet arbetar med, och vi har fullt förtroende för deras intresse, kunnande och insikt om problemen. Detta poängteras i propositionen lika väl som i utskottets betänkartde. Att göra ett tillkännagivande på detta område är så att säga att slå in öpprta dörrar,

Urtder lång tid har anslagen till idrottcrt följt dert principen att organisationsstödet har fördelats av Riksidrottsförbundet. Därutöver har de flesta år några summor, extra påslag, gått fill insatser på speciella områden. Så är i fallet även i år. I anslaget ingår exempelvis 2 miljoner till insatser för att stärka verksamheten blartd kvirtnor, invartdrare och hartdikappade.

När det gäller idrottens finansiering finns också till årets riksdag ett antal mofioner öm lotterifrågor och finansierirtg i övrigt, men dem kommer utskottet att behandla till hösten.

Samma syn på idrottsrörelsen som en folkrörelse, som själv bestämmer över sina angelägenheter, kan vi artlägga på vpk;s reservatiort om kommersialiseringen inom idrotten. Det är rimligen Riksidrottsförburtdet, inte Sveriges riksdag, som hår att besluta om idrottens verksamhet,

I höst samlas Riksidrottsförbundet till riksidrottsmöte. Det är motsvarigheten till andra folkrörelsers kongresser. Motionstiden har rtyss gått ut. Såvitt jag kurtrtat finna, finrts ingert motion som tar upp de problem som vpk med sådan frenesi för fram varje år. Det är ju ändock där de problemen främst skall diskuteras.

Jag vågar förmoda att idrottsrörelsen själv inte finner dem så bränrtande eller förödande som det framställs i vpk:s motion. Det är i och för sig ganska naturligt. Riksidrottsförbundet har i allra högsta grad uppmärksamhetcrt riktad på formerrta för stödet från näringslivet, sponsringcrt, Förbuudets riktlinjer innebär bl, a, det bestämda kravet att idrottsrörelsen själv skall bestämma formerna för hur verksamheten skall bedrivas.

Även beträffande den andra vpk-reservationen, den om det internationella idrottsutbytet, vill jag hänvisa till att det främst är en angelägerthet för idrottsrörelscrt själv.

När det gäller den likaledes årligen återkommande reservationen från moderaterna och folkpartiet om de s, k, främjandeorganisationernas ställning vill jag för tids vinnartde hänvisa till tidigare motivering från utskottets sida.

Sedan vill jag, fru talman, erinra om att det anslag vi nu diskuterar är ett av

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

A nslag till idrott, rekreation och turism

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Anslag uU idrott, rekreation och turism

många som kommer idrotten till del. Sammarttaget är det utomorderttligt stora belopp som stat, kommun och landsting satsar på idrotten. Det är olika slag av stöd, till verksamheten, till anläggningar för såväl tävlings- som motionsidrott, till utbildnirtg, till goda villkor för urtgdomar att kombinera idrott med studier och mycket annat. Lägger vi fillhopa dessa summor, finner vi här liksom på andra områden att de samhälleliga insatserna är utomordentligt stora, jämfört med exempelvis sponsorpengar.

Vi finner också att samhällets stöd till idrotten i betydande utsträckrtirtg går just fill barn- och ungdomsidrott, exempelvis det lokala aktivitetsstödet, till insatser för att bredda idrottsutbudet för några grupper av människor som inte, än så lärtge, är lika aktiva som artdra och till motiortsverksamhet.

Hela den verksamhet som idrottsrörelsen omfattar bärs upp av ideellt arbetande ledare. Idrotten är verkligen en folkrörelse. Till det hör också att själv ta ansvar för sin verksamhet och för ekonomin. Inte mirtst det sista är betydelsefullt för folkrörelsetartkert och för den demokratiska fostran som ligger i folkrörelsearbetet.

Det är en uppgift för samhället att på skilda nivåer bädda för goda utvecklingsbetingelser för idrotten. Årets budgetförslag fyller det kravet. Jag vill därför, fru talman, yrka bifall fill betänkartdet och avslag på reservationerna 1-6. Turistfrågorna kommer Maja Bäckström att ta upp från socialdemokratiskt håll.

Anf. 42 KARL BOO (c) replik;

Fru talman! Anders Nilsson säger för det första att riksdagen inte skall ge några riktlinjer för verksamheten. För det andra säger han att rtär vi i reservation 1 skisserar några saker som vi tycker är värdefulla, är det ett instämmande i vad idrottsrörelsen själv har sagt. Jag vill bara göra den noteringen att om vi understryker vad idrottsrörelsen själv har sagt,.må det vara ett stöd för idrottsrörelscrt rtär dert skall arbeta efter de irttentionerna.

Sedan vill jag också säga att vi ökar anslaget med 5,65 miljorter, och det är ett väserttligt förbättrat stöd till idrottsrörelsen.

Anf. 43 ANDERS NILSSON (s) replik;

Fru talman! Jag poängterade i mitt inledningsanförande den samstämmighet som finns i fråga om inriktnirtgert av samhällets stöd till idrottsrörelscrt. Både certterns och vår syn på detta överensstämmer med hur Riksidrottsförbundet ser på saken, och då är det alldeles onödigt med ett tillkännagivande om verksamhetens irtriktrting.

Sedart underströk jag att pengarna kommer från olika håll. Jag berörde irtte särskilt, men jag kan lägga till det, de pengar som kommer via SISU, idrottsrörelsens studieförburtd. Såvitt jag förstår, går huvudparteu av de pengarna till ledarutbildning, varigenom den ideologiska bakgrunden inom idrottsrörelsen förstärks. Också detta kommer rimligen de grupper till del som vi är särskilt måna om att tillgodose.

Anf. 44 JAN HYTTRING (c);

Fru talman! Först skulle jag vilja något kommentera vår grundsyn på turismen. Från certterns sida ser vi turismen som en viktig rtärirtg, och jag har

kunrtat lägga märke till att mart på regeringshåll lika väl som socialdemokratiska talare landet över har samma utgångspunkt. Därför kan jag inte hävda att regeringert saknar medvetenhet om att det skulle behövas en bättre planläggrting för turismens utveckling. Det här tar vi upp i reservation 7 vid utskottets betänkande.

Om man tittar på de närirtgar man jämför med, finner man att de flesta av dem faktiskt har planer för utvecklingert. Stateu gör stora satsningar på utveckling inom dessa brartscher. Om man sysselsätter drygt 200 000 människor på hel- eller deltid inom turismen, inrymmer också detta i sig betydande utvecklingsmöjligheter.

Det är då märkligt att man inte har kuunat genomföra en nationell plan för turismens utveckling. Det började med en proposition från regeringen, där man angav målsättningar. Vi har från centern kunnat konstatera att visst har turismens andel ökat i Sverige, men inte i ert utsträckning som kan anses motsvara det mål man satte upp i propositiortert. Det skulle därför vara rtaturligt att mart hade bifallit ert del framställrtingar från Sveriges turistråd om ökade insatser för dertna marknadsföring. Det har man inte gjort, utan man har två år i rad avslagit Sveriges turistråds begäran om extra anslag för ökad marknadsföring.

Jag kunde också konstatera att statsrådet Ulf Lönrtqvist på ett markrtads-semirtarium deu 6-8 april 1987, där jag själv deltog och kunde lyssna till harts artförartde, lyfte fram det faktum att det satsas betydligt mindre pengar på markrtadsföring inom turistbranschen än inom andra branscher. Det är utgångspunkten när vi i centern i vår reservation 8 mertar att mart borde bifalla artslagsframställrtingen frårt Sveriges turistråd, men i kombination med att regerirtgen skulle få i uppdrag att i kontakter med näringert verka för att näringen också gör ökade marknadsförirtgsinsatscr. Vi tror att detta är möjligt, mert det förutsätter dock - för att återknyta till reservation 7 - att man också upplever att det finrts ert alldeles klar målsättning från statsmakternas sida för turismen i Sverige. Utan en sådan målsättning torde det vara svårt att få näringen att i något samlat grepp göra ökade insatser.

Fru talman! Mot denna bakgrund ber jag att få yrka bifall till certterns reservatiorter 7 och 8.

I reservation 10 tar vi upp sammansättningen av Sveriges turistråds styrelse. Vi gör det inte mot bakgrurtd av att det skulle vara något fel på de personer som i dag sitter i styrelsen, utan mera därför att det skulle vara stimulerande för närirtgcrt att tillsammans med statsmakterna ta det ökade ansvar som jag tidigare har redogjort för. Det förutsätter att man känner sig delaktig i beslutet.

Det finns liknande, regionala organ ute i landet, där man på precis samma sätt som i Sveriges turistråds styrelse i dag har organiserat verksamheten så, att man har referensgrupper. Våra erfarenheter av refercrtsgrupperna är sådana att de nog inte manar till att mart skulle fortsätta med det systemet. Vad vi har kuunat märka är att man inom näringen känner sig ha alltför litet inflytande i dessa organ. Man tycker sig få dålig kontakt med styrelsen på många håll. De frågor man tar upp i refercrtsgrupperna följs inte upp. Detta är anledningert till att vi i reservatiort 10 föreslår att riksdagen ger till känna att regeringen borde se över styrelsens sammansättrtirtg i akt och menirtg att

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Anslag till idrott, rekreation och turism

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Anslag till idrott, rekreation och turism

få ett ökat deltagartde av rtäringen och en ökad kompetens.

I reservatiort 11 berör vi det viktiga rikstäckande boknirtgssystemet. Inom turistnärirtgcrt har mart ett arttal år utvecklat BOKSER-systemet. Det som hänt under det senaste året är att man har kommit till klarhet om att mart inte skall fortsätta med det systemet, som man har avtal med posten om. Nu håller man på att utveckla ett aunat system, som kan benämrtas BOKSER II och som är mer lokalt artpassat. Det är naturligtvis gott och väl, men de frågor som inställer sig är: Hur skall man på ett tryggt sätt kunna leva med BOKSER-systemet resten av det här året och hela 1988, som avtalet gäller? När man använder datasystem måste man stärtdigt hålla programmert ä jour. Man måste kunna vidta nödvändiga förändringar i programvaran för att det skall vara möjligt att använda systemet på ett tryggt sätt. Det har ifrågasatts huruvida detta sker. Jag vet att det har kommit utfästelser från Turistrådet om att mart skall klara av dert bitcrt, men det har också - det vet statsrådet -kommit skrivelser där användarna har uttryckt väldigt stor oro för att så inte sker, för att man på Turistrådet inte skulle känna ansvaret fullt ut.

Avsikten med BOKSER var, förutom att få ett enhetligt system i Sverige,, att det skulle underlätta bokningar från utlandet. Den delert kom inte i gång på ett riktigt sätt. Först på senare tid var det klart för inkopplingar, så att våra utlandskontor och andra resebyråer utomlartds kuude få bokrtirtgsmöjlighe-ter via BOKSER. Detta kom att kollidera med diskussiortcrrta om vad man skulle utveckla i stället för BOKSER-systemet. Enligt vad jag kunrtat erfara kommer det rtya systemet BOKSER II, som utvecklas nu, inte att göra det möjligt att göra bokningar direkt från utlaudet.

Det firtrts också en annan risk med det nya systemet. Om det blir alltför höga utvecklingskostnader och auvändarkostnader kommer det att irtverka menligt, eftersom risken är uppcrtbar att artvärtdarna väljer andra system med kartske mer fördelaktiga ekonomiska lösnirtgar. Då har vi kommit tillbaka till det läge som gällde före BOKSER I, dvs. dålig samordning på marknaden. Vi vill alltså att riksdagen-skall ge regeringert till känna vad vi anfört i denna reservation.

I reservation 12 tar vi upp vissa turismfrämjande åtgärder. Det är naturligtvis nödvärtdigt att man ständigt utvecklar en bättre turism, större tillgänglighet för alla grupper i landet, bättre resemöjligheter osv. Även i detta sammarthärtg begär vi ett tillkännagivande.

Slutligen har vi centerledamöter i kulturutskottet avgivit. ett särskilt yttrande rtär det gäller begreppet primära rekreationsområdcrt. Det finns en koppling mellan det här begreppet och den nya plan- och bygglagen och naturresurslagen, och det råder i dag en viss oklarhet om huruvida begrepp som inte finrts i den ena lagen i reell mening finns i andra sammanhartg och andra lagar. Nu förutsätter utskottet att man gör en gértomgårtg och att detta begrepp utmönstras. Vi vill bara markera vår åsikt att det här är mycket viktigt när det gäller att få enhetliga begrepp som inte stör dert plartläggning som måste till.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till centerns reservationer vid kulturutskottets betärtkande 20 och i övrigt, där det inte föreligger centerreservationer, bifall till utskottets hemställan.

Anf. 45 MAJA BÄCKSTRÖM (s);

Fru talman! Turist- och rckreationspolitiken och hur deu utformas är av stor betydelse för oss alla. I det modcrua samhället, med den stress och de krav som ställs på individerna, är defsärskilt viktigt att det finns möjligheter att utnyttja fritiden på ett meningsfullt sätt. Men man måste också komma ihåg att turismen är en stor och snabbt växande näring.

År 1986 omsatte turismen i Sverige 37 miljarder. Den stod för 5 % av sysselsättnirtgert och skapade ca 175 000 helårsarbetstillfällen - det är faktiskt mer än skogs- och jordbruket tillsammans. Det firtns 17 400 företag i branschert, ävert om 40 av dem svarar för hälftert av verksamheten.

Turistnärirtgcrt är också sysselsättrtirtgsintensiv och sysselsätter crt hög andel ungdomar och kvinnor.

För vissa glesbygdskommuner utgör turismcrt basnäringen, och för många andra är turismen crt förutsättning för att kunna upprätthålla en rimlig kommersiell service i ert bygd.

När det gäller dcrt sociala aspektcrt på turism och rekreatiort så framhåller utskottet även i detta års betänkande värdet av denna. Vi vet att hindren kan vara många, men det är viktigt att notera att i princip alla medborgare bör ges rimlig möjlighet att ta del av de värden som turismen i Sverige kan erbjuda. Målet måste vara att vi alla skall kunna utnyttja vår fritid i de former var och en örtskar och i större utsträckrting upptäcka de möjligheter vi har i vårt land för rekreation och avkoppling.

Positivt och värt att framhålla är att "kulturismen" är på frammarsch. Det ökade intresset för kulturarvet och behovet av att förstå och uppleva något rtär mart reser, gör att kulturirtnehållet säkert kommer att utgöra en allt vikfigare del av turismen, som i sin tur kan få en förrtyelse av utbudet. Kort sagt; Det gäller att ge turistutbytet en större variation och ett mer intressant innehåll.

Turism och rekreation bör i vårt land ha goda förutsättningar. Vår. fina natur och miljö, liksom våra gamla fina hantverkstraditioner och kulturtraditioner, borde kunna vara en bra grund.

Sveriges turistråd har fått i uppdrag att färdigställa en strukturplan för turism och rekreation i Sverige. Denna plan förutsätts ha utgångspunkt i svensk turisms förutsättningar och möjligheter till utveckling.

Strukturplanen skall vidare syfta till att samordna de närirtgs- och regiortalpolitiska åtgärderrta med åtgärder inom turist- och rekreationspolitiken. Förutsättningar för olika resmål, tillgången till anläggningar, kommuni-katiorter, natur och miljöförutsättnirtgar, utflyktsmål m. m. kommer rimligen att redovisas.

Det kommer att krävas att vi söker göra det lätt att vara turist i Sverige; tillgängligheten, utnyttjartdet av varje landsdels särprägel, erbjuda bra service. Nog kommer det att behövas både utbildning .och kunskap och dessutom på sina håll förändringar i attityder och synsätt.

Centerpartiet vill att en plart utarbetas som täcker turismeus utveckling i hela landet. Vidare menar man att det skall anges ett mål i denrta plan för hur Sverigeturismen skall utvecklas. En årlig tillväxt om 5 % skall ställas upp som mål.

De statliga insatserna för turismen är inte oväscrttliga: ca 80 miljoner ges

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Anslag till idrott, rekreation och turism

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Anslag tdl idrott, rekreation och turism

till Turistrådet, och därtill kommer olika regionalpolitiska insatser som lokaliseringslårt. Kommurterna beräknas satsa ca 300 miljoner årligen på olika turistfrämjande åtgärder. Därtill kommer satsningar på fritid.

Turistnäringens satsningar är svåra att beräkna men torde uppgå till betydligt större belopp än de som samhället står för.

I Turistrådets uppdrag ingår att söka samordna de artsträrtgningar som görs på olika håll för att främja Sverigeturismen. Turistrådet utarbetar i samråd med de olika intresscrtterrta på markrtaden årligen en marknadsföringsplan.

Med tartke på att certterpartiet i andra sammanhang talar för decentralisering av olika verksamheter vore det av intresse att få närmare belyst vad som egentligert åsyftas med ert rikstäckartde plart, hur den skulle utarbetas och vilka instrument som statsmakten skulle ha för att kunna genomdriva den.

När det gäller utökade marknadsföringsinsatser tar centerpartiet i en reservation upp det förslag som Turistrådet har lagt fram. För offensiva satsningar vill Turistrådet ha ett nytt anslag för en treårig investering i svensk turism på sammanlagt 250 milj. kr.

I propositionen avvisas förslaget, bl. a. med hänvisrtirtg till att turismens samhällsekonomiska effekter belyses i anslutning till att strukturplanen redovisas. Utskottsmajoriteten delar regeringens uppfattning.

Även då det gäller sammansättningen av Turistrådets styrelse föreligger en reservatiort i konstellationen centerpartiet och det moderata partiet. 1984 omorganiserades Turistrådet. Denna omorganisation innebar bl. a. att den dittillsvarande mycket stora styrelsen minskades ner till den nuvarande storleken, högst nio ordinarie ledamöter plus lika många suppleanter.

Vidare inrättades en permanent delegation, som handlägger bl. a. bidrag fill försöksverksamhet och yttranden över stödärcrtdcrt, samt en referensgrupp med företrädare för turistnärirtgen. Tanken bakom denna konstruk-fiort var att rådet skall kuuna behålla sin fria ställning på marknadert samt korttakterna med producent- och konsumentföreträdare och på ett smidigt sätt handlägga myndighetsärenden.

Den här orgartisationen har rtu fungerat endast i tre år. Visserligen pågår det, enligt vad utskottet inhämtat, diskussioner inom rådet framför allt om refercrtsgruppens ställning. Utskottet anser att man bör få längre erfarenhet av hur organisationen fungerar, innan riksdagen skall begära en ny omorga-nisafion.

I anledrting av reservatiortert från centerrt angåertde planering av ett rikstäckande bokningssystem, BOKSER, kan det finnas anledrtirtg till några ord.

BOKSER turistservice AB är ett företag som bildats av Sveriges turistråd. Syftet med företaget angavs i 1984 års turist- och rekreationspolitiska proposition vara att vidareutveckla och ansvara för ett bokningssystem för turistservice.

Detta informationssystem skulle underlätta för märtniskor att dels få en överblick över utbudet av rekrcationsmöjligheter i Sverige, dels boka ett helt respaket, där såväl transport och uppehälle som olika aktiviteter kunde ingå. Under de år som gått har Turistrådet och posteu stött utvecklingen av BOKSER med vardera 2 milj. kr. årligen.

Det system för information som BOKSER hittills byggt på har kritiserats.

Man har ansett att det är tungrott och centraliserat. Dessutom har utvecklirtgen på dataområdet gått snabbt, och det nuvarande informationssystemet är enligt uppgift föråldrat.

Nu håller Turistrådet på att bygga upp ett nytt system, BOKSER II, vilket presenteras i betänkandet. Vid utvecklingen av det nya informationssystemet har man regelbundna kontakter med intressenterna på marknaden.

Vad gäller fjällturismcrt har folkpartiet en reservation, där man med utgångspunkt i motiou Kr429 syftar till ökat stöd till fjällturismcrt. Ja, rtär det gäller fjällturismcrt kart kortstateras att utskottsmajoriteten inte har de pengar som folkpartiet har avsatt för detta. Vi har inhämtat att man kan utgå ifrån att bidraget -nästa år till stöd för driften av STF:s fjällverksamhet kommer att räknas upp med 3 %, vilket är en uppräkning av samma storlek som sker i fråga pm andra liknande bidrag. I år utgår 725 000 kr.

Det kan med fog understrykas att Svenska turistföreningen genom ett mycket målmedvetet arbete verkar för att bjuda rika möjligheter för fjällvandring.

Regeringen harockså uppmärksammat detta, och 1981 beslutade man att under en treårsperiod lämna 20 milj. kr. i statsbidrag för de mest prioriterade investeringarna. Detta skedde i form av bidrag till beredskapsarbeten, lokaliseringsstöd och anläggrtingsstöd från rtaturvårdsverkets dåvarande anslag.

Beträffande vpk:s reservation angående statliga insatser i vissa områden vill jag framhålla att initiativ som gäller förslag till sådana måste komma från lokalt håll och att eventuella insatser får fördelas inom de ramar som finrts. Mycket av det som sägs i vpk:s reservation angående marknadsföring av Sverige som turistland ligger redan i Turistrådets arbetsuppgifter. Många eller kanske rättare sagt flertalet turister från andra länder har våra storstäder som mål. Det är viktigt och rikfigt att Turistrådet marknadsför även dessa, liksom vår rtatur och vårt friluftsliv. Det är således inte fråga om ett arttingen-eller utan om ett både-och.

Fru talman! När mart ser antalet reservationer som är fogade till detta betänkartde kunde man tro att stor oenighet råder. Jag är glad att kunna konstatera att enighetcrt är större ärt ocrtighetcn. Det är också en lycka att kunna ärligt säga att utrymme fortfarande finrts i.vårt land både för oss bofasta och för de gäster vi förhoppningsvis får ta emot från andra länder.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställart och avslag på de till betänkandet fogade reservationerna under avsnittet Stöd till turism och rekreation.

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Anslag tdl idrott, rekreation och turism

Anf. 46 JAN HYTTRING (c) replik;

Fru talman! Jag vill med anledrting av Maja Bäckströms anförartde först ställa några frågor.

År 1986 uttalade utskottsmajoriteten i sambartd med att dcrt tillstyrkte regeringens proposition i dessa frågor att en ytterligare analys av turismens samhällsekonomiska effekter skulle genomföras innart man var beredd att satsa mer pengar på marknadsföring av den storlek som Turistrådets styrelse begärde. Nu har man tydligen fått denna analys utförd, eftersom man redovisar positiva siffror och vid alla tillfällert urtderstryker turismens stora betydelse.

5 Riksdagensproiokoll 1986/87:132 .

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Anslag till idrott, rekreation och turism

Man kunde tidigare ana att det fakfiskt skulle bli utrymme för större satsningar. Nu 1987 kart jag konstatera att detta enligt utskottsmajoritetens uttalandert är avhärtgigt av strukturplartcrt. När denna väl är framlagd skall man ta upp frågan till övervägande. Vad tror utskottsmäjoriteten kommer att hända härrtäst, Urtder 1988?

Maja Bäckström frågade mig om certterrts tartkar beträffande en plan på detta område. Jag tycker att det vore värdefullt för turismens utveckling om ert målirtriktrting'funnes utvecklad rform av ert plart. De lärtder som vi anger som våra hårda könkurrcrtter och som i rtågon mårt, iblartd kartske i stor mårt, skulle vilja hålla tillbaka utvecklingen av turismcrt i Sverige har faktiskt satt upp mål för sin verksamhet. Dessa utgår man i de länderna från när man planerar anläggrtirtgar; kampanjer osv. Man vet vilka irtsatser statsmakterna är beredda att göra osv. Något sådant saknas fakfiskt i Sverige.

Det är detta som vi tar upp i vår reservafion, dock naturligtvis utan att i detalj artge hur planeri skall se ut. Vi tycker att det ankommer på regeringen att lägga fram sådana förslag.

Jag vill också säga några ord om BOKSER, det system som man utvecklat men som nu kommer att tas ur bruk och ersättas av ett annat system, BOKSER II, Jag skulle vilja fråga Maja Bäckström om utskottsmajoriteten är nöjd med resultatet av.den utveckling som man fick med BOKSER-systemet. Maja Bäckström har också angett hur mycket Turistrådet och staten har satsat på detta -systems utveckling. Då tycker jag att Maja Bäckström för kammarens ledamöter kan redovisa hur mycket som användarna har satsat på den här utvecklirtgert.

Anf. 47 RUNE ÅNGSTRÖM (fp) replik;

Fru talmart! Maja Bäckström tog ävcrt upp folkparfiets reservation som rtärmast handlade om anslaget till fjällturismen. Jag är realistisk och betraktar "loppet som kört" i riksdagen den här gången. Men jag hoppas att de positiva tongångar som åtföljde Maja Bäckströms yrkande på avslag på vår reservatiort skall leda till ett förslag nästa år och att man då kan nå enighet om en uppräkning av just det här artslaget.

Jag vill ävert rikta ert vädjan till Ulf Lönrtqvist, som lyssnar till debatten här i kammaren. Det firtrts starka sociala motiv bakom kravert på billigt logi och dert service som detta -kart föra med sig. Det skulle ge möjligheter för svcrtskcrt i gemen att i större utsträckning än hittills nyttja fjällvärlden som en rekreafionskälla.

Vi går även ut med orden "Europas sista vildmark" för att lansera fjällområdet. Denna lansering har fått ett mycket kraftigt genomslag internafiortellt. Stora grupper utlänningar har besökt våra fjällanläggningar under de senste årert. Ett undantag är emellertid det allra senaste året då Tjernobyl har kastat sin skugga över fjällvärlden. Det finns ett reellt innehåll i lanseringen av "Europas sista-vildmark"-. Men-för detta krävs att vi har fjällartläggningar att erbjuda som fyller nutideus krav på komfort.

Dertna debatt har visat att det finns en enighet om detta. Om vi hade möjlighet att sätta oss ner och resortera igcrtom detta, tror jag att vi skulle kunna få fram mänga praktiska-resultat som skulle vara till nytta för turismen. Det är roligt att kunna konstatera denrta ertighet, och jag hoppas

att den tår sig uttryck i en generositet vid behandlirtgert av kommande årsbudgetar.

Anf. 48 MAJA BÄCKSTRÖM (s) replik:

Fru talman! Jag vill något rekapitulera vad som har hänt beträffande strukturplanen. 1984 gick centern emot regeringens förslag om att Turistrådet skulle få i uppdrag att utarbeta en strukturplan. Nu är vi mårtga som värttar på dcrt här planen. Enligt vad som har sagts kommer denna strukturplan att presenteras under juni månad, och såvitt jag förstår föreligger redart ett första utkast. Jag tycker att vi skall hälsa det med glädje rtär vi får det i vår hand.

I det nuvarande budgetläget är det mycket svårt att förorda en så stor satsning på marknadsföringsinsatser som Turistrådet har framfört önskemål om utan att man har en översikt över svensk turistnäring och turistsatsningar runt om i landet. Vi hoppas få detta klarlagt när strukturplanen läggs fram.

Anf. 49 JAN HYTTRING (c) replik;

Fru talman! Det är riktigt att centern avvisade tankarna på detta uppdrag till Turistrådet om en strukturplan. Vi har samma synsätt i dag. Utvecklingen har lett fram fill att, man alltid frågar efter nya planer och nya besked samtidigt som man själv kan redovisa, som jag sade i min tidigare replik, det posifiva med turismen. Vi är i dag övertygade om.att den typ av strukturplart som Turistrådet fick i uppdrag att göra irtte kommer att lösa de problem som utskottsmajoritetert irtte så mycket diskuterar men känner oro inför, eftersom man vet för litet för att kunna tillskjuta mer medel. Utskottet anser - att lagom mycket pengar satsas på Turistrådet för marknadsförirtg.

Det som Maja Bäckström sade om att man skulle ge regeringen i uppdrag att utarbeta en plan för turismens utveckling i Sverige stöder egentligen centerreservationen. Vi inom centern befarar att mart ävert under följande år kommer att fortsätta med resonemartg om att man vet för litet och egentligen inte ger Sveriges turistråd och Sverigeturismen chans att utvecklas och att konkurrera med vad andra viktiga turistlärider har att bjuda på. Det är detta som hela diskussionert handlar om, Maja Bäckström,

Anf. 50 MAJA BÄCKSTRÖM (s) replik;

Fru talman! Jag vill bara kortfattat beträffande tillkänrtagivartdet säga att jag inte tycker att det finns någon som helst anledrtirtg att försöka slå in öppna dörrar. Jag anser att det som göras skall är på väg att göras. Då får vi ge oss till tåls och se vad det för med sig.

Förste vice talmannen anmälde att Jan Hyttrirtg anhållit att till protokollet få antecknat att han irtte ägde rätt till ytteriigare replik.

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Anslag till idrott, rekreation och turism

Anf. 51 LENNART NILSSON (s):

Fru talman! Eftersom jag är en av de inblartdade i Turistrådets verksamhet kart det vara på sirt plats att ge litet upplysningar kring det arbete som för rtärvarande bedrivs av Turistrådet.

I dag sitter Turistrådets delegation, som har till uppgift att följa arbetet

67-

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Anslag ttll idrott, . rekreation och turism

med strukturplanen, och diskuterar detta. Avsikteu är att Turistrådet under den här sommaren skall överlämna strukturplancrt till regeringen. I struk-turplartcrt skall man belysa det som man har fått i uppdrag av regering och riksdag. Turistrådet har i uppdrag att även peka på de samhällsekonomiska konsekvenserna för turismen.

Detta Urtderlag, som vi hoppas få fram under de närmaste veckorna, tror vi kan tjäna som ett bra underlag för vilka prioriteringar som skall göras - vilka områden man skall satsa på - och vad som kan vara nödvändigt att ge sig in på när det gäller turismen och dess utveckling.

Turistrådet arbetar också med utgångspunkt i att man måste kunna prioritera olika områden. Sverige är ju ett litet laud och kan inte vara med i alla sammanhang utan måste prioritera olika grupper och områden för att nå bästa möjliga resultat när det gäller utlandssidan.

-Jag villnågot kommentera de diskussioner som har förts om att näringen inte känner sig delaktig i besluten. Jag skall kanske först tacka Jan Hyttring för att han inte hade något emot dem som sitter med i styrelsen för Sveriges turistråd. Vi diskuterar utarbetandet av olika projekt som kan vara intressartta både när det gäller ekonomi och sysselsättning för Sverige som nation med företrädare för näringen. Det kan naturligtvis finnas problem i detta sammanhang, eftersom den tidigare styrelsen bestod av en rad olika representanter från olika håll. Det visade sig-att det inte fungerade så bra utan man hade något slags stormöten. Det mest angelägna är att man har en god korttakt med näringert och att man tillsammans med den utarbetar det som kan vara viktigt för Sverigeturismcrt. Det försöker man göra från Turistrådets sida och prioriterar olika områden.

. BOKSER har varit på tapeten här i dag. Som Jan Hyttring mycket riktigt påpekade kommer BOKSER I, om vi nu kan kalla det så, att gå ur tiden. Nu gäller ett avtal fram t.o. m. den 31 december 1988, där man åtagit sig att sköta denna verksamhet. När den rtya styrelsen kom till undersökte man vad det fanns för möjligheter inför framtiden att driva verksamheten inom Turistrådets ram. Ett av problemen är datautvecklingen. Jag tror att vi ar övereris om att utvecklingen går mycket snabbt och innebär en rad kostnader, inte minst då det gäller utvecklirtgsarbete. Det kan ställa till stora ekonomiska bekymmer, om en liten organisation skall ta hand om verksamhetert crtsam.

Låt oss resonera litet om BOKSER och se några år tillbaka i tiden. Man sade från användarnas sida att man räknade med ungefär 222 000 bokningar år 1986. I verkligheten blev det 87 000 bokningar: Detta visar litet av de problem som man brottas med. Det hela kostar mycket pengar. Turistrådet har haft stora kostnader för detta - det är crt stor post i Turistrådets budget.

När vi då furtderade över framtiden inom Turistrådet tyckte vi, att om vi skall kunna klara framtiden, måste vi hitta dels lokala lösningar, dels rikstäckande lösningar. Målsättningen med BOKSER II är att man skall kurtrta få en verksamhet och, utan att det skall behöva läggas som en kostnad på de fä som använder sig av det nuvarartde-systemet, tillsammans med Scandicom en utveckling för framtiden som visar sig hållbar.

Anf. 52 ELISABETH FLEETWOOD (m):

Fru talman! På grund av kammarens trärtgda arbetsläge skall jag begrärtsa mig till att behandla de två reservationer till betärtkartde 20 frårt kulturutskottet där moderata representanter finrts med. Jag skall redart rtu yrka bifall till reservatiortcrna 6 och 10.

Först ett par ord om reservation 10 som hartdlar om sammansättnirtgert av Sveriges turistråds styrelse. Tillsammaus med certtern har vi yrkat att turistnärirtgen skall få ett ökat inflytartde i Turistrådets styrelse. Maja Bäckström sade här att organisationen bara funnits i tre år och att vi behöver längre erfarenhet av crt organisation. Låt mig då inskrärtka mig att säga att jag hyser den förhoppningen att majoriteten så småningom skall besirtna det kloka i vår reservation och besluta att Turistrådets styrelse förstärks genom turistnäringens större representation.

Innan jag går vidare vill jag bara påpeka att Lars-Ove Hagberg, som nu lämnat kammaren, framförde samma synpunkter på tävlingsidrotten som man i praktiskt taget alltid gör från kommuriisfiskt håll, nämligen att tävlingsidrotten inte behövs. Man ser den över axeln. Låt mig då säga att vi behöver både motionsidrott och tävlingsidrott. Tävlingsidrotten fuugerar ofta som en motor för den breda idrotten och är bra både i sig och som inspiration för människorrta.

Så till reservation 6. Här konstateras både äv utskottet och i den motion som ligger bakom denrta reservation, Kr416, att frågan varit uppe tidigare. Ja, förvisso, men irtte blir dcrt mindre viktig för det. De tio främjande-organisationerna har sedan några år tillbaka ett samarbetsorgan. Vad vore då naturligare än att detta samarbetsorgan skulle få äska anslag direkt hos regeringen och inte behöva gå över Riksidrottsförburtdet.

Jag har haft förmånen att få plädera för detta tidigare. Jag gläder mig, fru talman, åt att få göra det igen. Jag tror att det här kommer att bli verklighet Crt dag. Jag har mycket svårt att förstå varför det skall gå över Riksidrottsförbundet. Vi har ofta fått höra att det inte spelar någort roll, förhär är det fråga om ett förslag från Riksidrottsförbundet till regeringen och att vi därmed redan har så som vi önskar, nämligen att regeringen beslutar. Jag frågade ordförartdcrt i Riksidrottsförburtdet hur många gånger regerirtgert hade ärtdrat på det förslag som Riksidrottsförburtdet hade lagt fram. Då fick jag det ärliga svaret; ingen gårtg. Man kan alltså klart se var beslutandet ligger; regeringen beslutar enligt Riksidrottsförbundets förslag. Jag yrkar bifall till dertna reservation.

Det är bara att konstatera att socialdemokraterna är lika konservativa i dertna fråga som i så många andra frågor. Jag uppfattar ibland socialdemokraterna som det mest konservativa partiet i denna kammare.

Socialdemokraterna har i många frågor gått i stå. De har förlorat förmågart att gyrtna en positiv utveckling för främjandcorganisatiortcrna.

Jag skall nöja mig med dessa ord i dag. Jag har redan yrkat bifall till reservationerna 6 öch 10.

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Anslag till idrott, rekreation och turism

Överläggningert var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid ett senare arbetsplenum.)

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987 .

Anslag till utredningar inom bostadsdepartementet

8 § Föredrogs

bostadsutskottets betänkande

1986/87:17 om anslag till bostadsdepariementet m.m. (prop. 1986/87:93 delvis och 1986/87; 100 delvis).

Anslag till utredningar inom bostadsdepartementet

Anf. 53 JAN SANDBERG (m);

Fru talman! Moderaterna har i en reservatiort till detta betänkande föreslagit att bostadsdepartementets anslag fill utredningar m. m. skall föras upp med ett belopp av 3,5 milj, kr., vilket är 4 miljoner lägre än det belopp som utskottsmajoriteten föreslår. Urtder detta anslag finansieras bl, a, den särskilda ungdomsboendedelegationen, som tillsattes 1985,

Jag har i debatten om bostadsutskottets betärtkande nr 16 om bostäder åt unga utvecklat min och moderaternas inställning till ungdomsboendedelega-tionens verksamhet. Hittills tycks dess främsta funktion ha varit att utbetala sammanträdesarvoden. Någon förbättring av ungdomarnas bostadssituation har den inte medverkat till. Den bör därför omedelbart avskaffas.

När det gäller utredningsanslaget i övrigt anser vi att anslaget är tilltaget i överkant, inte minst med tanke på att såväl plan- och bygglagen som bostadskommitténs betänkande nu resulterat i propositioner. Vi föreslår därför att detta anslag mirtskas med ytterligare 2 milj, kr.

Fru talman! Jag yrkar bifall till den moderata reservationen i betänkandet,

Anf. 54 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp);

Fru talman! Vi har redan tidigare i dag diskuterat och tagit ställning till
bostadsutskottets betänkande..angåertde bostäder åt urtga. Vi har från
folkpartiet framfört synpunktert att urtgdomsdelegatiortcrts arbete i sig inte
tillskapar nya lägertheter. Delegationen bör avvecklas. Att i det här läget
satsa ytterligare 2 miljoner på urtgdomsdelegationert artser vi vara fel, I
budgetpropositionen 1987/88 föreslogs att 5,5 miljoner skulle anslås till
utredningar m, m. Vi tillstyrker det förslaget, men avstyrker förslaget om att
satsa ytterligare 2 miljoner. Jag yrkar bifall till reservatiort 2. j

Anf. 55 AGNE HANSSON (c):

Fru talmart! När det gäller betärtkartde 17 råder, som här har framgått, delade mcrtingar om anslaget fill ungdomsbocrtdedelegationert.

Ett bifall till reservatiortcrna skulle innebära att ungdomsbocrtdedelega-fiortCrt omgående skulle få lägga ned sitt pågående arbete utan att slutföra det. Majoriteten har inte sett det som en ändamålscrtlig hartterirtg av resurserrta.

Man kan naturligtvis ha olika uppfattnirtgar om ungdomsboendedelegationen, och man kan tycka att delegationert hittills irtte har kommit fram med förslag som vunrtit allas gillande. Inte heller centern har kunnat konstatera något resultat. Men det behöver inte innebära att resultatet i fortsättningen blir lika dåligt.

Utskottsmajoriteten har ansett att ungdomens bostadsproblem är så

allvarliga att arbetet bör fortsätta och medel anyisas. Det faktum att så mårtga. ungdomar är utart bostad gör att alla till buds ståcrtde medel måste inriktas på att lösa bostadsbristen för uugdomarrta. Det är också bakgruuden till att vi frårt centerns sida inte har velat gå emot regeringerts förslag att ungdomsboendedelegationen skall få arbeta vidare.

I reservation 1 frårt de moderata ledamöterna yrkas att anslaget minskas ytterligare, förutom att man vill ta.bort anslaget till ungdomsboendedelega-tiorten. Utskottsmajoriteten har inte heller här.funriit skäl att tillstyrka ert så kraffig rtcdskärning.

Fru talman! Jag ber att med det anförda få yrka bifall till utskottets hemställan i dess helhet i betänkande 17,

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Anslag till länsstyrelserna m. m\

Överläggnirtgert var härmed avslutad, .

(Beslut i ärendet skulle fattas vid ett senare arbetsplenum,)

9 § Föredrogs

bostadsutskottets betänkande

1986/87:18 om anslag till länsstyrelserna m,m. (prop. 1986/87:100 delvis).

Anslag till länsstyrelserna m. m. - .

Anf. 56 AGNE HANSSON (c);

Fru talman! I betänkandet behandlas bl. a. mofiort Bo303 av bl. a, Karl-Anders Petersson m.fl. centerpartister, Mofioncrt tar upp frågau om datorresurser till lärtsstyrelserrta i Blekinge län, Gotlands län och Jämflands län. Enligt motionen saknar.mart i dessa tre lärt de datorresurser som artdra lärtsstyrelser har. Det är ertligt vår uppfattrtirtg ert omotiverad diskrimirtcring av dessa små glesbygdslän. Det finns ingert artledning att dessa glesbygdslän inte skall ges möjlighet att utveckla sin verksamhet med hjälp av datorer på samma villkor som övriga län. I reservation 3 har vi,från centern tillstyrkt bifall fill motionens krav.

Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till reservation 3.

Anf. 57 INGRID HASSELSTRÖM NYVALL (fp);

Fru talmart! Utart att ha gcrtomfört rtågort statistiskt säkerställd urtdersök-ning vågar jag påstå att miljö och miljöfrågor hör fill de ämnen som i dag mest engagerar människor. I varje fall talas det mycket om miljö. Det är kartske så att märtrtiskorna märker att detta är ett område där det finns brister i vårt välutvecklade och välorganiserade samhälle. Man kan .redart vid sin egen stugtomt se konsekvenserna av försurningen och.vattenförstöringcrt. Artdra, större risker som ozonskiktets förändring, strålrtirtgsrisken och stora globala förärtdrirtgar informeras vi ständigt om gcrtom massmedia.

Samtidigt som kravert på ökade irtsatser för miljön, växer sig allt starkare, kämpar de regionala myndigheterna inom området med allt knappare resurser. Länsstyrelsens naturvårdsenheter har liksom andra stadiga myndigheter fått minskade resurser de seuaste årert. Men för just denna

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Anslag ull länsstyrelserna m. m:

myndighet har samtidigt uppgifterna växt. Folkpartiet tycker därför att det är befogat med ett höjt artslag som dock av finansieringsskäl inte satts högre än 5 milj. kr. Vi vet att betydligt mer pengar egentligen skulle behövas.

Naturvårdsenheterna arbetar i dag främst med tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen och med ansökningar av olika slag, uppgifter som måste prioriteras. Tillsyn och planering samt förebyggande miljövård hirtrts irtte med. T.o.m. lagstadgade uppgifter får ofta stå tillbaka. De uya uppgifter som tillsyn enligt vattenlagen innebär, har man t.ex. ej fått riågra nya resurser för, och dessa ärenden kan inte prioriteras. Mårtga tillstånd enligt miljöskyddslagen börjar snart nå tioårsgrärtscrt, och omprövningar kan bli aktuella. Resurserna för detta bedöms också som otillräckliga.

Frårt mitt eget hemlän kan ett artnat exempel lämnas. Emån, som är svartlistad på grund av för höga kvicksilverhalter, passerar två sjöar i den övre delen, Nedsjön och Övre Svartsjön. Sediment i dessa sjöar misstärtks vara orsakert till kvicksilvcrutsläppcrt. Naturvårdsenheten i Kalmar län vill gärna genomföra en undersökning av bottensedimerttcrt för att se om teorin stämmer och om en sanering går att genomföra. Ett höjt anslag skulle kunna ge de resurser som i dag saknas för en sådan utredning. En utredning skulle kunna ha stor betydelse för det framtida fisket i Emån, som har en väsentlig fiskepotential.

Det finns många andra exempel där resursbrist hindrar ett fortsatt arbete inom miljövården. Även om en översyn av miljövårdsorganisationen pågår, finns så många angelägna projekt att en höjning av anslaget bör genomföras redan kommande budgetår. Jag yrkar därför bifall till reservatiortcrna 1 och 4.

I Crt annan folkpartireservation uttrycks önskemål om mer utbildnirtg i ekologi på länsstyrelsenivå. Inför de förändringar som pågår inom jordbruket med marken i träda och ökad skogsplantering anser vi det särskilt viktigt att kurtskapsnivårt kan höjas och att fler kan få del av kunskapen. Bevarandet av det öppna landskapet och en ökad plantering av lövskog för att behålla en ljus landskapsbild är frågor som också bör ägnas uppmärksamhet.

Herr talman! Jag yrkar därmed bifall ävcrt till reservation 2 och i övrigt till utskottets hemställan i bostadsutskottets betänkande 18.

Under detta anförartde övertog talmanrten ledningert av kammarens förhandlingar.

Anf. 58 MAGNUS PERSSON (s);

Herr talman! Bostadsutskottets betänkande 1986/87:18 om anslag till länsstyrelserrta m. m. har i sartt traditionell anda samlat ett antal motioner som utmynnat i ett antal reservationer som bifogats nämrtda betärtkartde. Det är i princip gamla bekanta som dyker upp i samma tappning som föregående årgångar.

Herr talman! Länsstyrelsernas naturvårdsenheter handlägger naturvård samt miljö- och hälsoskyddsfrågor på regional rtivå. Deras uppgift är bl. a. att pröva tillståndsärenden enligt miljöskyddslagen och utöva tillsyn. Ert viktig uppgift är att serva och informera kommunerna i deras kamp för en bättre miljö.

Mofionärerna menar att rtaturvårdsenheterrta lider av resursbrist samtidigt som arbetsuppgiftcrrta utökas. En av motionärerna kräver en personalförstärkning med i genomsnitt minst tre handläggare per länsstyrelse. Det skulle röra sig om en anslagsökrtirtg i storleksordrtingen 30 milj. kr. för rtästa budgetår, om vi skulle följa motion Bo312 av Alf Svenssort. Det är ett helt orealistiskt förslag med hänsyn fill samhällsekonomin i övrigt.

Jordbruksutskottet har i ett yttrande till bostadsutskottet framhållit att miljövårdsorganisationen för närvarartde är.föremål för en översyn av en särskilt tillsatt utredare. Av direktiven framgår det klart att det bör övervägas vilka konkreta åtgärder som bör vidtas för att säkerställa resurszonerna för naturvårdcrt inte minst vad gäller tillsyn och kontroll på den regiortala rtivån. Utredaren skall redovisa sina förslag senast den 1 september innevarartde år. Jordbruksutskottet avstyrker bl, a, med denna motivering motionskraven.

Vi i bostadsutskottet finner för vår del inga skäl till artdra ställrtingstagandert. Utredarens förslag bör lämpligen avvaktas innan någon förändring sker på det regionala planet. Det bör också nämnas i sammanhanget att naturvårdsenheterna icke drabbas av besparingar som en rad andra enheter får vidkännas. Med denna motivering säger utskottsmajoriteten nej fill folkpartikravet på ökad resursfilldelning i storleksordningen 5 milj, kr, för kommande budgetår.

Jag yrkar avslag på reservation nr 1 och bifall till utskottets hemställan.

Reservation nr 2 behandlar dert ekologiska kurtskapcrt hos handläggarna på länsstyrelscrtivå. Motionärerna och reservanterna hävdar att utbildning och information behöver ett ökat utrymme och att detta kräver en rad åtgärder för att öka handläggarnas kompetens. Utskottsmajoriteten har självfallet irtget emot ätt resp, handläggare blir kunrtigare och bättre utbildad för sitt dagliga rutinarbete. Men, säger utskottsmajoriteten, detta kan lämpligen ske via länsstyrelsernas organisationsnämnd, LON. Det finns inga hinder att redan i dag utbilda persortal till ert ökad ekologisk kuuskap.

Med dertna motivering avstyrker utskottet reservanternas linje. Jag yrkar avslag på reservation nr 2 och bifall till utskottets hemställan.

Reservation nr 3 gäller dataresurser vid länsstyrelserna. Blekinge, Gotland och Jämtland saknar ärtrtu i dag egua datorer. De utnyttjar i stället granrtlänens datakapacitet. Nu har ju skatteavdelnirtgarna brutits ut ur länsstyrelserrta, och eftersom de regionala ADB-artläggrtingar som aktualiseras i motionen använts främst för skatteändamål tillhör de organisatoriskt numera länsskattemyrtdigheterrta.

De här gamla databurkarna börjar nu vara rätt slitna, och diskussion pågår om huruvida dessa i längdert kan tjäna som moderrta datorer. Lärtsstyrelsens egna databehov tillgodoses i huvudsak med s. k. småskalig datateknik. På länsstyrelsenivå diskuteras huruvida man framdeles skall övergå till artnat . system. Även dessa överväganden sker inom länsstyrelsernas organisations-nämrtd. Hur som helst kan grannlänen och övriga länsstyrelser serva de tre aktuella länen i dagsläget.

Det finns alltså inga hinder för att nyttja datorerna. Argumentet att regionalpolitiska skäl skulle tala för en satsning på nya datorer är därför ohållbart enligt utskottsmajoritetens uppfattrting. Blir det ändrirtgar som innebär att ny datateknik införs finns dessa tre länsstyrelser med i en sådan framtida omstrukturering.

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Anslag till länsstyrelserna m. m.

Prot. 1986/87:132 Med denna motivering yrkar jag avslag på reservafion nr 3 och bifall till 27 maj 1987 ■

utskottets hemställan.

Anslag till länsstyrelserna m. m.

Slutligen vill jag kommentera reservation nr 4, som egentligen är en följdreservation. I reservationert äskas medel med ytterligare 5 milj. kr. Utskottet följer regeringsförslaget. Vi menar att det är en rimlig avvägning som departementschefert och regeringen har gjort.

Därmed yrkar jag avslag på reservation nr 4 och bifall till utskottets hemställan i dess helhet.

Anf. 59 INGRID HASSELSTRÖM NYVALL (fp):

Herr talman! Även om naturvårdsenheterna inte blir föremål för direkta besparingar, som utskottet framhåller i sin skrivrting, upplever de indirekt att det blir så, eftersom de får så många nya uppgifter men inga nya resurser. De menar att vi här i riksdagen lägger på dem många lagar på det här området, men vi ger dem inte medel till att hantera dessa lagar. Från det håll jag undersökte var man särskilt bekymrad över just det förhållandet att man inte kunde följa upp det beslut om vattenlagen som riksdagen hade fattat.

Anf. 60 AGNE HANSSON (c):

Herr talman! Magnus Persson anförde två skäl för avslag på vårt yrkande om att Blekinge, Gotland och Jämtland skulle få samma datorresurser som övriga län.

Det första skälet var att länsskattemyndigheten nu har brutits ut från länsstyrelsert och att resurserua därför irtte skulle behövas. Jag vill då fråga om inte länsskattemyndigheterna i Blekinge, Gotland och Jämtland skall ha samma tillgång till datorresurser som övriga län - att man har brutit ut länsskattemyrtdigheterna gör ju inte ojämlikheten mindre.

Det andra skälet för ett avslag var att datorutrustningen nu börjar bli gammal och sliten överallt i landet och att det därför inte skulle vara någon större skillnad mellan de län som har denna utrustning och de som saknar den. Det skälet ser jag som ytterligare ett argument för vårt krav. Det är ju då desto angelägnare att förnya dessa resurser, inte minst i de tre län vi har aktualiserat. Uppenbariigen saknar dessa län de resurser som finns i andra län för det här ändamålet.

Detta är i grunden en jämlikhetsfråga och en fråga om hur man från rättvisesynpunkt ser på de resurser länsstyrelserna över hela landet har. Enligt centerns mening skall alla län behandlas, lika och ges samma förutsättningar. Då bör dessa resurser garanteras även Blekirtge, Gotland och Jämtland,

Anf. 61 MAGNUS PERSSON (s):

Herr talman! Ingrid Hasselström Nyvall påstod att det finns angelägna behov inom naturvårdsenheterna, och det är helt riktigt. Men enligt gammal kutym här i kammaren bör man avvakta en pågående utredning, I det här fallet kommer dert utredare som regeringen har utsett att lämna ett förslag redan om tre fyra mårtader. Vi kommer då att få konkreta förslag som rör just dessa frågor, I avvaktan på detta är utskottsmajoriteten inte beredd att diskutera ytterligare medel till naturvårdsenheterna. De har, som sagt, inte

heller drabbats av de nedskärningar som övriga enheter har fått vidkännas. Till Agne Hartsson: De tre länert är faktiskt irtte styvmoderligt behartdlade. De rtyttjar datateknikcrt via sina grannlän på ett lika bra sätt som om databurkarna stod" hos' länsstyrelserna i resp, residensstad. På många länsstyrelser är man säkert inte så glad åt att ha den här gamla utrustrtingen, Mert i avvaktan på att en helt ny datateknik eventuellt skall införas bör man inte rtu "rycka ut" de här tre länen. De servas på ett bra sätt i sin dagliga gärning, även vad gäller de regionalpolitiska synpunkterna.

Det firtrts alltså, herr talmart, irtgen anledning för de tre länen att känna sig sämre behandlade. Vid ert everttuell framtida övergåug till ny, modern datateknik finns dessa lärt med i bildert och kommer att vara jämställda med övriga lärt,

Anf. 62 INGRID HASSELSTRÖM NYVALL (fp);

Herr talmart! Jag har förståelse för Magnus Perssons syrtpuukter när det gäller att man inte skall vidta några åtgärder när en utredning pågår. Men för det första vet vlintc om dertrta iitrednirtg kommer med rtågot förslag, och för det artdra brukar det ta gauska lång tid inrtart det händer någonting efter det att en utredning är klar. Eftersom miljöförstöringen går ganska snabbt på en del håll och eftersom detta har varit ett angeläget behov lärtge tyckte vifrårt folkpartiet att man borde göra denna mindre förstärkrtirtg redart nu.

Övcrläggrtirtgcrt var härmed avslutad.

(Beslut i ärertdet skulle fattas vid ett sertare arbetsplcrtum.)

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Luftfart

10 § Föredrogs

trafikutskottets betänkartde

1986/87:25 om Luftfari (prop. 1986/87:100 delvis).

Luftfart

Anf. 63 GÖREL BOHLIN (m):

Herr talmart! Luftfarten har'under den senaste tioårsperioden haft en fullkomligt fantastisk utvecklirtg över hela världert. I Sverige har arttalet passagerare i svertsk civil luftfart vid samtliga sveuska flygplatser ökat frårt ca 9 miljoner passagerare till nära 15 miljoner eller med nästan 60 % mellan årert 1979 och 1985.

Trafikökrtingen såväl i Europa som i världert i övrigt har varit så srtabb att kapacitetsbegrärtsningar har uppstått på flera håll. För Sverige gäller att hela landet är beröertde av Arlartdas kapacitet både i bartsystem och på andra områden. En snar tillkomst av en tredje bana är därför av nationellt intresse.

Det har uppstått pilotbrist över hela världen, teknikerbristcrt blir alltmer påfallande och eri flygledarbrist är uppertbarligert under uppsegling: Inte minst här hemma har detta demonstrerats den senaste tiden. Dessa personalfrågor liksom även andra frågor kan också bli hinder i en fortsatt, önskad trafikutveckling.

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Luftfart

I Sverige kom trafikökningen att accentueras pch måugdubblas i och med; att jetflyget överflyttades frårt Bromma till Arlanda. Flygsystemets uppbyggnad med Arlanda som nav i trafiken har starkt bidragit till det ökade resandet och givetvis också till de ökade inkomsterna för luftfartsverket. Genom att trafikcrt i stor utsträckning försvia Arlanda har antalet möjliga omstigrtingar 20-dubblats. Den förlängning av restiden som kan uppstå för någon, genom att han får resa omvägcrt över Arlanda, uppvägs mer än väl för konsument-gruppcrt som helhet av att valmöjligheterna ökat så enormt. Antalet linjer har mångdubblats liksom då också möjligheterna till vidareresande.

Herr talman! I det betänkartde vi nu behandlar om luftfarten, trafikutskottets nr 25, har flera av de förslag vi lagt fram från moderata samlingspartiet fått en positiv behandling. Det gäller avgiftssättningen i allmänhet och särskilt avgifterna för besiktrting av privatflygplan, där utskottet i priucip irtstämmer i våra synpunkter men tills vidare hänvisar till pågående översynsarbete. Det gäller också frågan om utbildningen av piloter, där regeringens förslag om ett kompletterat utbildningssystem överensstämmer med det detaljerade förslag jag som enskild motionär lagt fram och med den linje vi i en moderat kommittémotion dragit upp. Det gäller således både den utökade bolagsutbildningsdelen och dert koppling till de privata pilotskolorna som nu sker i och med att statsbidrag utgår till dessa. Även beträffande ett samordnat antagningssystem har regeringen gått på vår linje.

Samtliga partiers strävan är att förbättringar av det svenska trafiksystemet skall åstadkommas - till trafikanternas fromma och samhällets utveckling; självfallet utifrån olika ideologiska synpurtkter.

I ytterligare ert fråga har utskottsmajoritetert lyssnat på och följt minoritetens förslag, må vara under bilan, eftersom vpk intagit samma linje som de tre borgerliga partierna. Det gäller utformnirtgcrt av det s. k. resultatutjämningssystemet mellan flygplatserna. Resultatutjämningssystemet fungerar så, att det underskott i driften som uppstår på de statliga flygplatserna, för närvarande dock även Växjö och Kristianstad, täcks av överskott från framför allt Arlanda via luftfartsverket. Regeringen ansåg i år liksom förra året att de kommunala flygplatserna i Växjö och Kristianstad skulle utgå ur systemet. Utskottet enades dock om att systemet i stället bör ses över och att Växjö och Kristianstad tills detta skett bör få behålla sina bidrag. Förslag på denna punkt bör ingå i den luftfartspolitiska proposition som läggs fram våren 1988.

I skatteutskottet behandlades nyligen ett förslag från oss moderater i trafikutskottet om slopande av den särskilda skatten på flygbertsin. Även detta fillmötesgicks i princip.

Arlartda flygplats är, som alla säkert inser, oerhört viktig som nav i luftfartssystemet. Genom att trafiken slussas via Arlanda har möjligheter fillskapats att upprätta ett stort antal förbindelser dels mellan Stockholm och olika flygplatser i Sverige, dels mellan dessa och ut i Europa och världert i övrigt. Antalet möjliga och snabba förbindelser från olika delar av vårt land till alla delar av världen har accelererat till fromma för vårt näringsliv, för administratiortCrt och inte minst för utbildnirtg och forskning.

Av landets flygplatser går samtliga utom fem med underskott. Arlanda har det i särklass största överskottet och, som sagt, detta går till att stödja de

Luftfart

statliga flygplatserna i landet i övrigt. Eftersom luftfartsverket har såväl ett Prot. 1986/87:132 avkastrtirtgskrav att uppfylla som investeringsbehov, förstår säkert envar hur 27 maj 1987 viktigt det är att söka hålla driftkostnaderna för flygplatserna rtcre, så att luftfartssystemet irtte onödigtvis belastas.

Arlanda, som har ert nyckelroll i luftfartssystemet, måste emellertid snarast få den tredje banart. Bansystemet utgör nu en begränsande faktor för luftfartens fortsatta utveckling i landet, eftersom kapacitetstaket med rtuvarartde bansystem redan nåtts.

Det förslag till finansicrirtgsbolag för luftfartsverket som vi lagt fram, i förening med en större frihet för verket och i avvaktart på den aktiebolagsbildning av den rörelsedrivande delen som vi önskar, borde kunrta göra det möjligt att Srtabbare ta fram den tredje banan utau att verkets avkastrtirtg ytterligare betungas.

Att vi från moderat håll instämmer i att det är fördelaktigt med Arlanda som nav i luftfartssystemet betyder inte någort motsättnirtg i förhållande till vår önskan om liberalisering.

Koncessiortssystemet måste helt enkelt lättas upp.

För närvarande har SAS och Linjeflyg crtsåmrätt till vissa inrikes linjer, de lönsammaste, en ensamrätt som befästes i och med den ministeröverenskommelse som fogades till förlängnirtgcrt av konsortialavtalet.

Det aren felsyn att tro, att koncessiortcr till ytterligare bolag skulle urholka rtavsystemet. Dels är systemet rikt trafikerat, dels kan ytterligare koncessioner - inte minst gäller det parallellkoncessioner - bidra till och tillföra ytterligare trafik till nätet.

Den debatt vi nyligen hade här i kammarert om förlärtgning av kortsorti-alavtalet för SAS visade på en överdriven rädsla för fri konkurrens hos våra s-politiker. Denna rädsla hyser tydligen inte ledande personer i SAS, som både i praktik och i ord numera är förespråkare för fri konkurrens. I ord har SAS-chefen redan före beslutet här i kammaren sagt ja till fri kortkurrens och därvid uttalat, att SAS måste - som han uttryckte sig - vara först i spåret. I handling har man visat att man inser att det gäller att förstärka sin situation i Europa och att klara en liberaliserirtg i och med initiativen till samarbete med andra europeiska flygbolag och i och med att man bejakar harmoniseringen med övriga Europa - ett Europa som nu går in för avreglerirtg. Så snabb är den här utvecklingen att den försiktighet och räddhåga som präglade s-sidan, då förlängrtirtgert av kortsortialavtalet debatterades i december 1986, ter sig totalt förlegad i dag. Både regerirtgen och socialdemokraterna i övrigt talar numera om nödvändigheten av att samordna vår transportpolitik med EG och dess regelsystem.

Herr talrnan! I reservation 2 upprepar vi moderater, nu tillsammans med
folkpartiet, kravet på ett skiljande av myndighetsfunktionerna inom verket
frän dcrt affärsdrivartde-delen. Som vi påpekar i reservationen har denna
fråga belysts i ett flertal utredningar, vilkas resultat är entydigt och
fortfarande giltigt. Man bör skilja flygsäkerhetsfrågorna från den rörelsedri
vande verksamheten. Flygtrafikledrtingen och luftfartsinspektionen borde
bilda en gemensam enhet och ges status av myndighet. Luftfartsinspektionert
har tidigare givits en mer fristående ställning, och statens haverikommission
har inrättats, men enligt vår mening bör flygsäkerhetsdelen omfatta flygtra- ''

Prot. 1986/87:132 fikledningen. Inte minst i dessa dagar illustreras det väsentliga i att dertna del
27 maj 1987 av verksamheten betraktas som myndighet, med myndighetsutövartde

Luftfart '. ällning. ■

I reservation 1, som omfattas av enbart den moderata gruppen, upprepas vårt krav på utredning beträffande bolagsbildning av den rörelsédrivartde delert av verket. Om luftfartsverkets affärsdel görs till aktiebolag, vilket ju är dert vartliga formen i många länder, behövs inte det finansieringsbolag som vi i reservation 5 föreslår i avvaktan på bildande av aktiebolag.

Beträffandéde statliga flygplatsernas driftsform, som tas upp i reservation 3, anser vi att de slutsatser som kart dras om de som bolag drivna kommunala flygplatsei-na, nämligen att dessa är mer effektiva och rationella i sin verksamhet, bör vara ledstjärnan för en ändring av driftsformen även av de statliga flygplatserna. De duktiga skall inte bestraffas, som nu faktiskt sker genom att endast de statliga .flygplatserna i princip omfattas äv hjälp för täckande av driftunderskottet.

Bromma flygplats behövs fortfarartde, vilket liksom påpekandet att Stockholms stad numera uttalat sig för detta, tas upp i reservation 6.

Koncessiortsfrågorna har jag redan talat om, och dessa berörs utförligt i reservation 7.

I reservation 8, slutligen, behandlas behovet även av ökad inrikes konkurrens, parallellkoncessiorter på t, ex, stanilinjcrna och vår uppfattning att inrikestrafiken bör skötas av inrikes bolag.

Herr talman! Jag yrkar bifall fill samtliga reservationer i trafikutskottets betänkartde rtr 25 och i övrigt till utskottets hemställart,

Anf. 64 OLLE GRAHN (fp):

Herr talmari! Den inrikes flygverksamheten är stadd i ett mycket starkt utvecklingsskede, och det finrts självfallet ingen anledning att förhindra en sådan utveckling. Goda kommunikationer, och det gäller alla kommunika-tiortsslag, har avgörande betydelse för samhällsutvecklingen: Under de senaste åren har flygresandet ökat markant, och det finrts för närvarande inga tecken på avmattnirtg. Det är framför allt dert inrikes passagerartrafiken i linjefart som ökat.

Utvecklingen inom flyget har så god växtkraft att det är både onödigt och olämpligt att med offerttliga medel skynda på en redan mycket snabb utvecklirtg. Någon anlednirtg att med politiska beslut göra ingripandert för att bromsa dcrt pågåertde utvecklingen finns enUgt mitt förmenande inte heller för närvarartde.

Luftfartsverkefs övergripande mål som gäller den civila luftfarten är att främja en på sunda villkor grundad utveckling av luftfarten och verka för att en tillfredsställande flygtransportförsörjning uppnås och vidmakthålls till lägsta möjliga kostnader. Verksamheten skall drivas med full kostnadstäckning. Det beslut som togs under våreu 1985 innebär att luftfartsverket nu har bättre möjligheter att tidsmässigt aupassa sina investeringar.

Ett flertal utredningar har tidigare genom åren studerat luftfartsverkets funkfiort och organisation, bl. a. 1963 års luftfartsutredning (SOU 1966:34),

flygtrafikledningskommittért (Ds K 1971:2) och luftfartsverksutredningen

(Ds K 1974:14). I samtliga utredningar har framkommit det angelägna i att

flygsäkerhetsfrågorna ställs under en myndighets totalansvar och att det vore Crt fördel att de kunde behandlas avskilda frän de ekonomiska hänsyn som följer med affärsverksformen.

Utvecklingen har således gått mot en mer självstärtdig ställning för
flygsäkerhetsområdet inom luftfartsverket och också större självstärtdighet
och ansvar för flygplatsorganisatiortcn, dock utan att steget har tagits att
frikoppla nämnda funktiortcr. :,

Den vid 1984/85 års riksmöte beslutade omorganisationen av luftfartsverket borde ha gått längre och helt skilt myndighetsenhetcrna från rörelseenheterna. Ett beslut av riksdagen att skilja myndighetsfuuktiortCrt frårt verks-furtkfiortCrt skulle med säkerhet ha inneburit fördelar. Därför har vi i reservation 2 begärt förslag om detta, och jag ber att få yrka bifall till denna reservation.

Enligt vår mening skulle en stark marknadsinriktning av de statliga flygplatserna vara värdefull, och en större självständighet skulle uppnås om myndighetsfunktionen frikopplades från den rörelsedrivande funktionen. Härigenom skulle det också bli möjligt att driva rörelsefunktionerna i bolagsform. Vi förordar en sådan lösning, och jag ber att få yrka bifall till reservation 3.

Eftersom det krävs tillstånd att bedriva flygtrafik och för att få öpprta nya flyglinjer, är inrikesflygets fortsatta utveckling berocude av vilkert luftfartspolitik som myrtdigheterna tillämpar. Denna politik har enligt vår uppfattrtirtg hittills varit alltför rtjugg när det gäller att medge tillstånd för nya flyglirtjer, beroende på den företrädesrätt till kortcession som SAS och Lirtjeflyg genom det nordiska avtalet har. Först om SAS inte vill driva trafik på Crt lirtje i primärtrafiken finrts det förutsättrtirtgar för.artdra flygbolag att bedriva verksamhetert. Vi artser att det är angeläget att bestämmelserna är så utformade att de ger större utrymme att starta nya linjer såväl mellan-orter i Sverige som till orter i främst de nordiska grannlärtderrta. Ert sådart förändring skulle culigt vår uppfattrting irtte i något avseende kuuna hota SAS och Linjeflygs mycket starka dominarts på den svenska inrikesmarknaden. En liberaliserirtg av flyget i avsikt att åstadkomma ert ökad kortkurrens är angelägen särskilt beträffande irtrikesflyget, men också för att uppnå bättre flygförbindelser inom Norden,

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall även fill reservationerna 7 och 8 som är fogade till trafikutskottets betänkartde rtr 25.

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Luftfart

Anf. 65 SVEN-GÖSTA SIGNELL (s):

Herr talman! Jag vill instämma i vad både Görel Bohlin och Olle Grahn inledde sina artföranden med, nämligen att vi, när vi nu behandlar luftfartsbetänkandct, i likhet med vad som varit fallet de sertaste ärcrt kart kortstatera att svcrtsk luftfart har haft en mycket gynnsam utveckling. Passagerarökrtirtgcrt har under några år legat på mellan 10 och 15 %. Vi vet också att regionalflyget haft större ökningstal, drygt 30 % under ett par år. Arlandas roll som nav för inrikesflyget och flygbolagens satsningar på pris-och utbudssidan har lett utvecklingen fram mot ett folkflyg.

Enligt luftfartsverkets långtidsbedömning med progonser över flygtrafi-kcrts utvecklirtg kommer passagerararttalet i inrikes linjefart att öka med i

Prot. 1986/87:132 gcrtomsrtitt 8 % per år t. o. m. 1990, i utrikes lirtjefari med 7 % och i utrikes
27 maj 1987 charterirafik med 4,5 %.

Luftfart

Trots stark expausiort är situationen inom flyget inte helt bekymmersfri. Systemet lider litet grand av växtvärk. Dagens problem inom flyget är tyvärr i viss utsträckning frukterna av den pessimism om flygets utveckling som var etablerad vid 1980-talets början. Vi har under några år fått en provkarta på olika bristsymtom. Det har gällt flygplan, piloter, flygtekniker, flygledare och även kapaciteten på olika flygplatser.

Även om expansionsproblem rent allmänt är mer angcrtäma att tackla, krävs lårtgsiktighet i de luftfartspolitiska förutsättrtirtgarna. Flygets expansion kräver lösningar på olika problem. Låt oss då arbeta med de frågor som kräver vår medverkan, men vi behöver inte kortstruera problem, som vissa borgerliga företrädare gör när de motionerar om genomgripartde förärtdringar av luftfartsverkets organisation.

Vi vet sedan tidigare att politisk enighet inte är en nödvändig förutsättning för en positiv utveckling av flyget. Att det finns åtta reservationer fogade till årets luftfartsbetänkande är därför inte något särskilt bekymmer för luftfarten - så länge förslagen förblir reservationer.

När det gäller den moderata reservationen 1 har utskottet redan tidigare i vår tagit ställning för att luftfartsverket även i fortsättningen bör vara ett affärsverk. Detta ställningstagande skedde i samband med att utskottet yttrade sig till konsfitutionsutskottet över proposifiort 1986/87:3 om ledningen av den statliga förvaltningen. Utskottsmajoriteten anser att detta ställningstagande kvarstår.

Men luftfartsverkets orgauisation och verksamhetsform tycks inte lämna mina moderata och folkpartistiska kolleger i utskottet någon ro. I reservation 1 begär moderaterna att luftfartsverkets rörelsedrivandc del ombildas till akfiebolag, Affärsverksformert är, säger reservanterna, föråldrad. Det bärande motivet för att ombilda verkets rörelsédrivartde del till aktiebolag skulle ertligt reservationert vara att man kan ställa helt nya och andra krav på verkets ledning och styrelse. Om ledningen eller styrelsen missköter sig kan ägarna byta ut dessa mot andra, mer kompetenta personer.

Jag har svårt att se att detta skulle vara några bärande argument för att ombilda luftfartsverket fill akfiebolag. Oavsett om verksamheten drivs som affärsverk eller aktiebolag kan vi ställa samma krav på verkets ledning och styrelse. Vare sig det rör ett affärsverk eller aktiebolag gäller att verksamheten skall drivas effekfivt. Och det är ägaren och kunderna som i båda fallen ställer kraven. Men vi kan väl i rimlighetens namn inte parallellställa luftfartsverkets verksamhet med vilken annan verksamhet som helst. Driften av våra flygplatser, trafikledning m,m, är inte frågor som bara skall behandlas i slutua styrelserum. Att driva luftfartsverket är inte en fråga om vinstmaximering. Beslut om investeringar kräver visserligen långsiktighet, men det är inte bara en fråga om företagsekonomi.

Från utskottsmajoritetens sida kan vi konstatera att det finns vissa samhälleliga krav som utgör det främsta skälet att bedriva affärsverkens huvudsakliga verksamhet i verksform. Luftfartsverket är i det sammanhanget ett instrument för att uppnå vissa mål inom bl. a. trafikpolitiken. Därför är det också viktigt att regering och riksdag kan lägga fast inriktningen och

.80

omfattningen av verksamheten, besluta om nivån på investeringarna och Prot. 1986/87:132
även lägga fast avgiftsprinciper. 27 maj 1987-

Mart kan också lätt få intrycket att ingentirtg har hänt inom luftfartsverket.
Det är emellertid bekant för reservanterna att luftfartsverket relativt nyligen

har omorganiserats för att man skall uppnå en ökad affärs- och marknads-oricrtterirtg. I reservationerna nr 2 och 3 återkommer bolagsbildning som ett slutmål för driften av de statliga flygplatserna. Vidare gäller det krav på att skilja luftfartsverkets myrtdighetsfurtktiort frårt de rörelsédrivartde furtktio-nerrta.

Att bilda nya myndigheter och etablera aktiebolag kan knappast ha något egenvärde. Några tungt vägande skäl för de föreslagna åtgärderna redovisas emellertid inte. Från utskottsmajoritetens sida kan vi kortstatera att gcrtom luftfartsverkets nya organisation har en klarare avgränsning skapats mellan verkets myndighetsfunktioner och de rörelsedrivandc funktionerna. Vi menar liksom tidigare att det bör vara till fördel för luftfarten att myndighetsfunktionerna på luftfartsområdet samt flygplats- och flygtrafikledningsfunktionerna hälls samman i ett och samma verk.

Genom den nya organisationcrt för luftfartsverket - i vilkeu flygplatserna utgör självständiga resultatenheter med ett utvidgat linjeansvar direkt under verkschefen - uppnår man också en ökad marknadsinriktning och självständighet för flygplatserna. Mot dcrt bakgruudcrt avstyrker utskottsmajoritetert också yrkartdcrta i reservatiort nr 3.

Moderaterna tar också upp finansieringsfrågor i två reservationer, nr 4 och 5. En större finansiell rörelsefrihet tillsammans med bildandet av ett finansieringsbolag skulle enligt reservartterrta göra det möjligt att srtarast finansiera genomförartdet av ert tredje lartdnirtgsbana på Arlanda.

Redan genom riksdagens beslut år 1985, som innebär att de årliga anslagsframställrtingarrta ersattes med treårsplartcn, fick luftfartsverket ökade möjligheter att fidsmässigt aupassa sina investeringar till marknadens behov. Verket fick också genom beslutet vidgade möjligheter att finansiera sina investeringar utanför statsbudgeten. Med de förslag som redovisas i årets budgetproposition, som utskottsmajoriteten tillstyrker, får luftfartsverket en ytterligare finansiell rörelsefrihet. Gränsert för verkets egna beslutsbc-fogcrtheter höjs markant, från för närvarande investeringar på högst 1 milj. kr. till investeringar vilkas totalkostrtad urtderstiger50milj. kr. Vidare slopas tidigare ramar för riksgäldsupplånirtg, leasirtg och för utuyttjartde av rörelsemedel. Den finansiella rörelsefriheten förstärks ytterligare av att verket får behålla avskrivningsmcdcl för irtvesteringår och att verket får möjlighet att fondera överskottsmedel.

Från utskottsmajoritetens sida anser vi i likhet med vad kommunikations-mirtisterrt föreslår i budgetpropositionen att regeringens möjligheter till trafikpolitiskt agerande motiverar ert övre grärts för verkets egcrt beslutanderätt. Med de förslag i övrigt som utskottsmajoriteten ansluter sig till saknas också motiv för att bilda ett särskilt finansieringsbolag för luftfartsverket. Luftfartsverket kan redan utnyttja en rad olika finansieringskällor. Det är i det sammanhanget inte tillgång på pengar som är ett problem. Restriktionen för luftfartsverkets investeringar är en konsekvens av avgiftsnivån.

6 Riksdagens protokoll 1986/87:132

Prot. 1986/87:132 När det gäller Bromma flygplats borde det egentligert räcka med att
27 maj 1987 hänvisa till tidigare debatter, eftersom ingen flygplats har ägnats så mycket

Luftfart

debattid i riksdagen som Bromma.

Utskottet har tidigare uttalat eu klar uppfattnirtg att det i avvaktart på en mer slutgiltig lösning av flygplatsfrågan för Stockholmsregionen inte är möjligt att avveckla Bromma som flygplats. Eftersom ingert har frårtgått denna uppfattning är det häpnadsväckande att centern och moderaterna trots detta framför yrkande i sirt reservatiort 6 om att Bromma skall vara kvar för allmärtt bruk och visst sekuudärflyg.

Låt oss än en gång fastslå att Bromma flygplats ligger på mark som tillhör Stockholms kommun. Enligt avtal med kommunen disponerar luftfartsverket Bromma t. o. m. utgången av 1996. Företrädare för Stockholms kommun och Stockholms läns landsting uttalade i december 1983 att avtalet inte kommer att förlängas efter utgången av är 1996. Det borde inte vara en nyhet för centern och moderaterna att det är detta som gäller beträffande Bromma flygplats.

Det är mycket förvånande att de tre borgerliga partierna i utskottet även i år återkommer med krav på avregléringar på luftfartsområdet. Resultatet av detta skulle bli ett utestängande av SAS på de svenska inrikeslinjerna. Man ställer sig osökt frågan; Varför är ni så angelägna att medverka till en försvagning av SAS?

Genom SAS-samarbetet har vi byggt ett effektivt flygtrafiksystem, anpassat efter våra befolkningsmässiga och geografiska förutsättnirtgar. När SAS fick sin prioriterade ställnirtg, var det därför att de skartdirtaviska lärtderna skulle upprtå ert tillfredsställartde trafikförsörjrtirtg såväl irtternatiortcllt som rtatiortcllt till rimliga priser. Dcrt gemertsamma skartdirtaviska marknaden var en viktig förutsättning i sammanhartget. När nu resultatet av det gemensamma arbetet visar sig vara vinstgivande tas detta plötsligt till intäkt för att splittra resurserna. Samtidigt som reservartterrta åberopar SAS finansiella styrka som skäl för en avreglerirtg bör man också fråga sig hur denna har åstadkommits.

Även om vi från utskottsmajoriteten i princip delar uppfattnirtgen att konkurrerts bör finnas på luftfartsområdet artser vi att en avreglering från svensk sida leder till sämre linjenät. SAS överskott på dessa delar skulle därmed minska och leda till att företaget inte på samma sätt som för närvarartde kan stödja mindre bärkraftiga linjer med överskott från lönsamma linjer. Följden skulle sartnolikt bli att de mindre bärkraftiga linjerna måste läggas ner, vilket får den självklara följden att våra förbindelser med omvärlden försämras. Vi kan därför inte från utskottsmajoritetens sida ställa oss bakom de krav som förs fram i reservationen om avregléringar inom luftfarten.

En ökad konkurrens går också igen som tema i reservation 8 om inrikesflyget. En allmän liberalisering och parallellkoncessioner till inrikes bolag är i det sammanhanget recepten. Det jag tidigare har nämnt om konkurrcrtsens för- och .rtackdelar har naturligtvis också relevans för inrikesflyget; Självfallet kommer det att finrtas ett intresse för etablering på de trafikstarka linjerna. Men jag vill återigen fråga: Vem skall ta ansvaret för trafiken på den mindre lönsamma delen? Och, än en gång: Hur höga

flygpriser skall vi tillåta på de trafiksvaga linjerrta?

När det gäller det svcrtska irtrikesflyget är dcrt grundläggande tankert bakom dagerts prissystem att irtrikesflyget skall ses som ert helhet. Prispoliti-kcrt bygger på prirtcipcrt om ett runt Sverige. Överskott från lörtsamma linjer skall bidra till att utjämna kostrtaderrta för mirtdre lönsamma linjer.

Det ligger också fördelar i dcrt rollfördelrtirtg som gäller mellart flygbola-gcrt. Vi kart där kortstatera, att förutom SAS och Lirtjeflygs trafik på det tunga linjenätet finrts det ett flertal artdra rtationella bolag som kompletterar trafikutbudet.

Utskottsmajoritetert ser irtte några bärande skäl för att ärtdra gällartde rollfördelning. Genom att SAS inrikestrafik utgör en integrerad del av företagets samlade flygverksamhet innebär det också fördelar när det gäller utnyttjandet av flygplan, personal och underhållsorganisation. I övrigt kan med dagens system flygbolagen operera med enhetlig flygmateriel, som är anpassad till trafikens förutsättningar.

Företrädarna för de tre borgerliga partierna är i år något försiktigare i sin reservation, när de hänvisar till den avreglering som har genomförts i USA, De talar om de stora vinster som passagerare och flygbolag har gjort efter avregleringen, men de glömmer bort att 156 flygplatser har slutat att ta emot flygplan i lirtjetrafik, att 43 000 arbetstillfällcrt har försvunnit från flyget genom att flera flygbolag har gått i konkurs samt att på icke trafikstarka linjer prisökningar på 300-400 % har förekommit. Mot den bakgruudcrt tror jag att exemplet frårt USA irtte är mycket värt i er argumentering för en svcrtsk avreglerirtg.

Med dessa kommcrttarer vill jag yrka bifall till hemställart i trafikutskottets betärtkartde 1986/87:25,

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Luftfart

Anf. 66 GÖREL BOHLIN (m) replik;

Herr talmart! Vad beträffar moderata samlingspartiets förslag att skilja ut den affärsdrivartde delcrt i luftfartsverket frårt myrtdighetsdelcrt, vill jag påminna Sven-Gösta Signell om att regerirtgert på sätt och vis har erkärtt att det vore dcrt riktiga vägert att gå, eftersom mart 1984 tog initiativ till en förändring av organisationen åt det hållet, dock utan att ta steget fullt ut.

Det är ganska vartligt att verksamhetert på flygplatser drivs i aktiebolagsform. Det sker t, ex. på Kastrup. Skälet är först och främst att affärsrörelseverksamheten inte skall sammartblandas med flygsäkerhetsfrågorna, som bör skötas separat. Det är särskilt viktigt att flygtrafikledningcrt är inkorporerad med flygsäkerhetsfrågorna och att den delen betraktas som en myrtdighet.

Jag vill härtvisa till en dom i arbetsdomstolen 1983, där det förklarades att flygtrafikledningcrt inte hade haft strejkrätt om den hade betraktats som crt myndighet. Detta är ganska vanligt i mårtga lärtder, bl. a. i Nya Zeelartd.

LuftfartsirtspektiortCrt och flygledrtingen har ert sorts kontrollfunktiort; och den uppgiften skall inte sammanblandas med affärsverksamheten. Det kan t. ex. leda till att det sätts för höga avgifter på flygtrafikledning, som ju skall ta ut självkostnadspris, och för höga avgifter kan ha bromsande effekt på luftfartcrts utveckling. Detta diskuterades för flera år sedan i bl. a. flygtrafikledningskommittén, och de slutsatser som där drogs anser vi moderater fortfarande är riktiga.

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Luftfart

Luftfartsverket bedriver för övrigt numera en mycket stor del rent kommersiell verksamhet. Både för konkurreutcrrtas skull och för den fria företagsamheten bör denrta rent kommersiella verksamhet bedrivas i aktiebolagsform. Det vore dessutom bra för verket självt. Den övre grärtscrt på 50 milj. kr.i som Svcrt-Gösta Signell tyckerärså högt satt, räcker inte långt. Den är alldeles för låg, om luftfartsverket skall finansiera så pass stora investeringar som nu planeras.

För övrigt anser vi att det är klart olämpligt att en regerirtgert uuderställd myrtdighet artvänder riksdagens organ, riksgälden, för att finansiera investerirtgar. Det bör alltså ske i separat bolagsform eller i aktiebolag.

Anf. 67 OLLE GRAHN (fp) replik;

Herr talman! Sven-Gösta Signell uppehöll sig länge vid koncessiortsfrågorna, och jag förstår att det är besvärligt att försvara monopol och den typ av koncessioner som tillämpas inom inrikesflyget. Det är bra att SAS och Linjeflyg har ekonomisk styrka, att företagen går bra, men det är fel att de skall gå bra med monopolvinster.

En bättre koncessionsgivning och en bättre konkurrens på de inrikes flyglinjerrta skulle ge Sverige ett bättre inrikesflyg, som skulle vara till fördel för passagerarna.

Anf. 68 SVÉN-GÖSTA SIGNELL (s) replik:

Herr talman! Görel Bohlin hyser farhågor för att den affärsverksamhet, dvs. den kommersiella delen, som luftfartsverket bedriver skulle vara till rtackdel för flyget. Jag tror tvärtom att priserna kan hållas rtcre tack vare att luftfartsverket har möjligheter att bedriva också en kommersiell verksamhet. Det har inte förts över rtågra pertgar frårt flygverksamheten till den kommersiella delen - tvärtom. Denna del har varit mycket lönsam och bra, och den kommer också i fortsättningen att vara till nytta för flygutvecklingcn i vårt land.

Olle Grahrt säger att jag uppehöll mig läuge vid flygtillstånden, och det är helt riktigt. Jag är rtämligen rädd om det svenska flyget, och jag är övertygad om att vi har ett bra flyg i Sverige i dag. Vi har fått, som jag sade inledningsvis, ett folkflyg, och det skall vi vara rädda om. Därför tror jag att det skulle vara farligt att göra några nya experimcrtt rtu. Nej, låt oss slå vakt om dert utveckling som har skett inom svensk luftfart de senaste åren!

Anf. 69 GÖREL BOHLIN (m) replik:

Herr talman! Jag vill påpeka för Sven-Gösta Signell att affärsverksformen är tämligert uuik för Sverige och att sådart här luftfartsverksamhet bedrivs i aktiebolagsform i en rad artdra länder.

Jag går därmed över till koncessionsfrågorna. Beträffande nödvärtdigheten av en liberaliserirtg av trafik- och transportfrågorna tycks det numera råda en ädel tävlan. Både SAS och LIN säger sig företräda ökad konkurrerts och liberalisering, likaså kommunikationsministerrt och utrikeshandelsministern, och det är bra: Eftersom EG så starkt och målmedvetet arbetar för en liberalisering tycker jag att socialdemokraternas attityd här i riksdagen förefaller något inkonsekvent. En ökad koncessionsgivning och fler bolag betyder fler resenärer, Svcrt-Gösta Sigrtcll.

Jag vill också tala litet om inrikestrafiken. Problemet är att SAS har crtsamrätt på de tre stamlinjerna, som är SAS mest lönsamma. Linjert Stockholm-Göteborg är t. o. m. lönsammare ärt hela det irtterskandinaviska rtätet. Eftersom bara tre sjurtdcdelar av vinsten beskattas i Sverige genom moderbolaget ABA betyder detta att de svenska stamlinjerna så att säga subventionerar övrig trafik i Skandirtavien. Det medgav också Svcrt-Gösta Sigrtcll.

Detta system har vi låst oss för ävcrt i fortsättningen genom den ministeröverenskommelse fogad till kortsortialavtalet som antogs för en tid sedart. Irtrtart vi arttog detta här i kammarert pågick ert rad debatter ruut om i Skartdinavicrt. Bl. a. deltog SAS kortcerrtchef i en debatt i Oslo där han uttryckte sirt förvåning över dert attityd mart intagit. I både Norge och Danmark har man tryckt på om att inrikesflyget borde vara rent nationellt. Han sade med artledrting av stamlinjerna i Inside SAS, rtr 6,1986 att "det är bara Sverige som har nackdelar av samarbetet men det är det enda land som inte klagar".

Man kan då fråga sig varför svenska socialdemokratiska riksdagsledamöter inte inser att en förändring i riktning mot nationell inrikestrafik är fill fördel för Sverige och att det är vår skyldighet att bevaka svenska intressen.

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Luftfart

Anf. 70 SVEN-GÖSTA SIGNELL (s) replik:

Herr talman! Vi tycker att det är bra för Sverige att SAS har utvecklats på det sätt som skett. Den gången SAS bildades gjorde man denna uppdelning av linjenätet. Vi har, som jag sade tidigare, inte sett någon anledrtirtg att få till stånd en förärtdrirtg av detta.

Anf. 71 MARIANNE ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag skall ta upp frågan om resultatutjämningen för de kommunala flygplatserna. Samtliga flygplatser som har flygförbirtdelser med Arlartda hjälper till att generera vinst dit. Frågan om hur den vinsten skall fördelas har diskuterats och utretts under flera år.

Så sent som förra året beslutade riksdagert att ge regerirtgen i uppdrag att utreda frågan om resultatutjämning. Detta skedde inte. Regeringert fullföljde irtte riksdagens beslut. I budgetpropositionert gav mart i stället pertgar till de större kommunala flygplatser som ligger i skogslänen. Det gäller Borlänge, Kramfors och Gällivare. Av de återstående tre flygplatserna föreslår nu utskottet att Växjö och Kristianstad tills vidare skall få kostnadsersättningar enligt de gruuder de hittills fått. Återstår alltså Trollhättart-Värtcrsborgs flygplats som den enda större kommunala flygplats som står helt utan statligt stöd.

Nu säger utskottet att resultatutjämningen bör komma fill stånd. Det är bra. Det finns bara en hake. Detta beslutade riksdagert förra året också, och irtgerttirtg härtde då. Vågar vi tro på att regeringen nu fullföljer riksdagens beslut?

Trafikmängden från Trollhättan—Vänersborgs flygplats har ökat mycket kraftigt under de senaste två åren. 1985 var antalet resande 55 000 och 1986 nästan 77 000. Under de första mårtaderna i år har ökningen varit 29 % för januari, 37 % för februari, 54 % för mars och 36 % för april jämfört med

Prot. 1986/87:132 motsvarande månader 1986. Trollhättart-Värtcrsborgs flygplats skiljer sig

27 maj 1987 därmed markant från övriga kommurtala flygplatser som inte omfattas av

I ff , statligt stöd. Det kan inte vara rättvist att endast Crt av de större flygplatserrta

skall stå utan statligt stöd och att regionen därmed själv får svara för

underskottet.

Herr talman! Jag vill med detta ytteriigare trycka på att frågan om resultatutjämning skyndsamt måste utredas och resultatet snabbt framläggas för en långsiktig och rättvis lösning, och att man därvid beaktar Trollhättan—Vänersborgs ställning som regional flygplats. Jag yrkar bifall till motion T717,

Anf. 72 MARTIN OLSSON (c):

Herr talman! Jag har begärt ordet med anledning av att centern står bakom två av de reservationer som är fogade till föreliggartde utskottsbetänkartde.

Som fidigare framhållits här i debatten har inrikesflygtrafiken.ökat kraftigt under senare år. Ökningen har bl. a. varit en följd av att flyget genom riktade rabatter fått nya grupper av resenärer, exempelvis ungdomar, barnfamiljer och pensionärer.

Flygets expansion innebär ökat utnyttjande, men även behov av ökad kapacitet på våra flygplatser. Centern tog upp dessa frågor under allmänna motionstiden i motion T712, som utarbetades av vår trafikkommitté. I den motionen behandlas bl. a. frågor om hur trafiken skall fungera på bästa sätt och hur vi på det mest ekonomiska sättet skall klara flygplatsbehovet irtom Stockholmsområdet.

Det är ertligt vår mening väsentligt att så långt som möjligt utveckla inrikesflygnätet så att trycket på Arlanda kan minskas. Vi anger i motionen att det kan ske på två sätt. Dert crta åtgärden kan vara att inrätta linjer för passagerartrafik direkt mellan orter, utan att gå via Arlanda. Det kan gälla t, ex, direktlinjer från mellersta Sverige och Norrland till Göteborg resp. Malmö,

Den artdra åtgärdcrt gäller flygplatsfrågart i Stockholmsområdet, som har diskuterats här tidigare, luom StockholmsrcgiortCrt diskuteras för rtärvarart-de frågart om ytterligare en flygplats vid sidan av Arlartda. Ertligt vår merting är det riktigare att behålla Bromma för vissa delar av flyget än att birtda sig för betydande investeringar i en ny flygplats.

Med anledning av vår motion och en moderat motion har utskottets moderater och centerpartister i reservation 6 föreslagit att riksdagen nu skall göra ett uttalande om att Bromma flygplats bör finnas kvar. Bromma är en flygplats som efterfrågas av marknaden. Även om ett visst investeringsbehov firtrts på Bromma är det avsevärt mindre än vid varje anrtat. alterrtativ. Slutsatscrt i reservatiort rtr 6 är att Bromma flygplats behövs och bör.vara kvar för allmänflyget, för visst sekundärflyg och som ert med Arianda samverkande enhet.

Vi hemställer att riksdagen skall göra ett uttalande om detta.

Herr talman! Centern står tillsammans med moderaterna och folkpartisterna i utskottet även bakom reservatiortCrt 8.1 dert framhåller vi vikten av att

vi även inom Sverige söker öka konkurrensen inom flygtrafiken. Möjlighe-86

terna att liberalisera den nationella luftfartspolitiken bör därför bli föremål Prot. 1986/87:132

för/ö/-ur.sä«n/ngi/ö.sfl övervägartdert. 27 maj 1987

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservationerrta 6 och 8.

Luftfart

Anf. 73 INGVAR JOHNSSON (s):

Herr talmart! Jag vill liksom Mariartne Artdersson göra en markering beträffartde Trollhättan-Värtersborgs flygplats. I motion T722 har vi framhållit att det i längdert är orimligt att irtvånarna i vissa regioner helt skall svara för sina flygplatsers underskott, medart artdra regiortcr har statliga flygplatser eller kommurtala flygplatser med statligt stöd. För några år sedan föreslogs i den s. k. RESULT-rapporten att flygplatserna i Växjö, Kristianstad, Trollhättart, Borlärtge, Kramfors och Gällivare skulle få irtgå i étt resultatutjämningssystem.

I budgetpropositionen föreslås nu statsbidrag till bl. a; Borlärtge, Kramfors och Gällivare. Skälcrt för detta är regiortalpolitiska. Dessutom föreslår trafikutskottet att Växjö och Kristianstad får behålla sitt stöd enligt gällande avtal. Jag har naturligtvis inget att invärtda mot stödet till dessa flygplatser, men vill ändå peka på att Trollhättan-Värtersborgs flygplats rtu är deu ertda av de tidigare nämnda sex flygplatserna som nästa budgetår blir helt utan statligt stöd. Det tycker jag är en ensidig negativ särbehartdiing.

Jag menar att de flygplatser som föreslogs ingå i resultatutjämningssystemet både genom sirt karaktär och sirt omfattnirtg är jämförbara med de statliga flygplatserrta, men inte med de övriga kommurtala flygplatserna som trafikeras med mindre flygplan och som har väserttligt mindre passagerarun-derlag. Trollhättan-Vänersborgs flygplats beräknas i år få 110 000 passagerare, vilket kan jämföras med att få kommurtala flygplatser, utöver de sex rtämrtda, har mer ärt 10 000-20 000 passagerare.

Jag vill därför, herr talmart, påpeka det viktiga i att dert kommartde översyrtcn leder till att rättvisa skapas mellart de regiortcr som har och de som sakrtar statlig flygplats.

Anf. 74 ANDERS CASTBERGER (fp);

Herr talmart! Flygets utveckling har präglats av en expartsiort, t. o. m. så stor att vi nu nått kapacitetstaket på mårtga platser. Det visas irtte minst av den debatt som pågått angående flygledarna i Stockholm och på Arlanda, Det har fört med sig att konkurrcrtskraftcrt för många regioner har ökat liksom att beroendet av attraktionskraften för flyget också har ökat. Självfallet innebär detta att möjligheterna att ta regionala hänsyrt och att låta olika regiorter expandera har ett positivt värde,

I detta sammanhang vill jag, herr talman, erinra om resultatutjämnirtgssys-temet flygplatserna emellan. Systemet RESULT skulle innebära ett stöd till flera flygplatser, bl, a, Borlänge, Gällivare, Kramfors, Kristianstad, Troll-hattart och Växjö, Förra året sade trafikutskottet att ert utredrting om RESULT och resultatutjämnirtgssystemet borde ske och att Krisfianstad och Växjö i avvaktan på resultatet av utredningen borde få behålla de bidrag de enligt ett avtal redan har.

Nu sägs i propositionen att bidrag ertdast bör komma i fråga för flygplatser i
skogslänen. Resultatet av detta resultatutjämnirtgssystem är i själva verket °7

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Anslag till utredningar inom kommunikationsdepartementet

en stor orättvisa. Det är en orättvisa som hårt drabbar inte minst Trollhättans flygplats. Alla de övriga flygplatserna jag räknade upp skulle få vara med och dela på det statliga stödet, meu inte Trollhättan-Värtersborgs flygplats. Det är en flygplats för en region som präglas av utveckling med ett Uddevalla i stark utveckling och med etablering av flera nya industrier, ett Lysekil med oljeraffinaderier och ett Bohuslän som omland, ett Trollhättan med en stark industriexpansion och Vänersborg som länsstad. Nu pågår diskussionert i området för en eventuell utbyggnad eller möjligen nybyggnad av en flygplats. Det borde förutsättnirtgslöst kunna övervägas att en sådan flygplats blev statlig, men i avvaktan på ett sådant övervägande, som naturligtvis innebär flera olika principiella stårtdpunktstaganden, borde ärtdå Trollhättart-Vä-nersborgs flygplats kuuna irtgå i resultatutjämrtirtgssystemet.

Kerstirt Gellermart har bl. a. medverkat till ert motiort i ärertdet, T717. Herr talmart! Jag yrkar bifall till dcrt motiortcrt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid ett senare arbetsplenum.)

11 § Föredrogs

trafikutskottets betänkande

1986/87:26 om tilläggsbudget II.(prop. 1986/87:109 delvis).

Talmannert meddelade att debattert skulle vara gemensam för samtliga punkter.

Anslag till utredningar inom kommunikationsdepartementet .

Anf. 75 OLLE GRAHN (fp):

Herr talman! Jag har inte för avsikt att ta upp en debatt i ärendet. Jag vill bara yrka bifall till den reservatiort som är fogad till betärtkandet.

Vi har tidigare i debatter behandlat frågan om trafikpolitikens utveckling, och det firtns ingen artlednirtg att nu ta upp en ny debatt, mert vi menar att när regering och riksdagsmajoritet valt att bedriva utredningsarbetet inom kanslihusets väggar bör detta arbete kunna bedrivas inom ramen för ordinarie anslag.

Anf. 76 BIRGER ROSQVIST (s);

Herr talman! Som Olle Grahn nämnde pågår för närvarande ett utredningsarbete inom kommurtikatiortsdepartementet. Frårt borgerligt håll ville mart ha en parlamentarisk utredning, men för att snabbt komma till skott och få fram förslag till riksdagen arbetar som sagt en utredrting irtom departemcrt-tets väggar. Utredrtirtgsarbetet beräknas vara klart redan ruut årsskiftet. Det intensiva arbete som har satts i gång kostar 4 milj. kr., och det är detta anslag det nu gäller.

Herr talman! Jag yrkar bifall till propositionens förslag, innebärande bifall till trafikutskottets hemställan i betänkande 26.

27 maj 1987

Med detta anförande - under vilket tredje vice talmaurtcn övertog Prot. 1986/87:132

ledningen av kammarens förhandlingar - var överläggningert avslutad. (Beslut i ärendet skulle fattas vid ett senare arbetsplcrtum.)

Investeringsgarantier

12 § Föredrogs

näringsutskottets betänkande

1986/87:27 om investeringsgaranfier (prop. 1986/87:98).

Investeringsgarantier

Anf. 77 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk);

Herr talman! Inte heller denna debatt är avsedd att bli någon lång eller svår holmgång mellan de olika uppfattningarna. Vi har tänkt att kunrta framföra våra syrtpurtkter och yrkanden så att förslagen kommer upp till behandlirtg på ett rikfigt sätt.

Jag vill ärtdå rtämna motiven till att vi har motionerat och yrkat avslag på förslaget om förändring av investeringsgarantierna.

Investeringsgarantierna var tänkta att skydda svenska investeringar i länder som motsvarar de biståndsmål som är uppsatta. De skulle på så sätt medverka till en positiv utvecklirtg i utvecklirtgsländer.

Det har varit svårt att utnyttja garauticrrta. Under tolv år har nästan inga ansökningar kommit in, och nu har man tänkt sig att ändra reglerna för investeringsgarantierna så att de skall omfatta alla länder. Det anser vi vara onödigt och tycker att det vore bättre att i stället omarbeta reglerna så att de uppfyller de mål som från början sattes upp för investeringsgararttierrta och så att de harmortierar med målet för svensk biståndspolitik. På så vis skulle insatsen kunna nyttiggöras; den vore i och för sig värdefull om den kom till användning.

Att vi inte tycker att man skall gå den andra vägen och låta investeringsga-rarttirt gälla alla lärtder beror på att det irtte kommer att gynna de länder som tidigare inte har kunrtat tillgodogöra sig irtvesterirtgsgararttierrta. Framför allt finns det inget behov av att stödja eller skydda investerirtgar gerterellt sett. Det sker i dag ert crtorm utvecklirtg av svenska företags investeringar i utlandet. Under 1980-talet har i löpartde värde summan av utlandsirtvestc-ringarna niodubblats, och bara mellan årcrt 1985 och 1986 skedde rtära rtog ert fördubbling av de svenska utlandsinvesterirtgarna. Tillstånd gavs till att irtvestera 35 miljarder krortor utomlartds. Numera behöver mau som bekant inte lårta upp pertgar utomlands eller söka tillstånd för att föra ut pengar från Sverige.

Det finns ert reservation till betänkandet, som Jörn Svenssort har formulerat. Där framhåller vi att detta förslag irtte bör gertomföras. I stället bör investeringsgarantisystemet omprövas med sikte på att det, som det frårt börjart var tänkt, skall bli ett verksamt instrument för svenskt bistånd till utvecklingsländerna.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservationen.

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Investeringsgarantier

Anf. 78 REYNOLDH FURUSTRAND (s):

Herr talman! I näringsutskottets betänkartde 27 behandlas dels en proposition om investerirtgsgararttier, dels en motion från vpk som väckts med anledning av propositionen.

År 1968 inrättades efter beslut i riksdagert ett system med statliga irtvesterirtgsgararttier sorti ett bistårtdspolitiskt instrument. Dessa garantier skulle inte i första hartd täcka kommersiella utan politiska risker, t. ex. risker för nationalisering. Från början kunde garanfier inte lämnas för investeringar annat än i de länder som var huvudmottagare av svenskt bilateralt bistånd. År 1979 utvidgades länderkretsen. Men om ett lartd utanför programlands-kretscrt skulle komma i fråga måste landets utvecklingsplaner vara förenliga med dert svenska biståndspolitikens mål.

Som Hans Petersson i Hallstahammar påpekade har investeringsgarartti-systemet i praktiken inte blivit utnyttjat. Det är tolv anmälningar som har kommit in till exportkreditrtämrtdcrt sedan 1968, men irtget ärende har inneburit att en garantiförbindelse har utfärdats. Mot bakgrund av detta och med anledning av ett beslut i Världsbankcrt om inrättande av ett multilateralt investeringsgarantisystem föreslår regerirtgert rtu vissa ändringar i de gällande reglerna.

En huvudpurtkt i propositionert är att systemet i fortsättnirtgcrt skall gälla alla lärtder. Mcrt man gör också en mycket viktig markering, nämligen att garantier inte bör medges i ett land där förhållanderta "upplevs som direkt stötartde" eller där det förekommer krärtkningar av märtskliga rättigheter. Att man nu utökar kretsen av länder innebär också att investeringsgarantisystemet kan vara av intresse för vissa s. k. statshandelsländer. Hittillsvarartde erfarenheter och önskvärdheten att göra en anpassning till det multilaterala investeringsgarantisystemet talar enligt utskottsmajoritetens mening för att regeringens förslag bör godtas. En ändrirtg av riktlinjerna för garantisys-temet mot ett mer generellt tillämpningssätt minskar inte u-ländérnas möjlighet att dra nytta av systemet.

Dessutom, herr talman, kommer säkert den vidgade garantigivningen att positivt medverka till ert ökad.export av varor och tjärtster.frårt vårt land. Det innebär som vi ser det en stabilisering av samhällsekortomirt och sysselsätt rtirtgcrt.

Herr talman! Jag ber med det anförda att få yrka bifall fill utskottets hemställan och avslag på reservationen och vpk-motionen.

Anf. 79 HÄDAR CARS (fp):

Herr talman! Huvuddelen av det svenska biståndet går i dag till de länder med vilka vi har särskilt avtal om samarbete. Med den utvidgning av investeringsgarantisystemet som här har föreslagits får vi större möjligheter att utveckla våra korttakter, inte minst med u-länder utanför den något trånga krets av huvudmottagarländer som vi i dag har. Därför är förslaget bra, och jag yrkar bifall till det.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid ett senare arbetsplenum.)

13 § Föredrogs näringsutskottets betärtkande

1986/87:28 om anslag m. m. på tilläggsbudget II inom irtdustridepartementets och miljö-och energidepartemerttets områdert (prop. 1986/87:109 delvis).

Tredje vice talmartnen meddelade att debatten skulle vara gemcrtsam för Samtliga purtkter.

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Stödet till svenskt-norskt industriellt samarbete, m. m.

Stödet till svenskt-norskt industriellt samarbete, m. m.

Anf. 80 PER WESTERBERG (m);

Herr talmart! Till näringsutskottets betärtkande om.tilläggsbudget II har vi moderater fogat en reservation, nr 1, som jag fill att börja med ber att få yrka bifall till. Vi anser att det finns anledrtirtg för regeringen att pröva möjligheterna att avveckla def svertsk-rtorska industriella samarbetet i form av en särskild fond. Vi tycker inte att det finrts anledning att tillföra den ytterligare kapital.

Skälet är huvudsakligen att det har varit svårt för fonden att få några Sökande som velat ha stöd frånfondcrt. Det står uttryckligert i propositionen att man först efter ert irttensiv informationskampanj kurtnat få några .sökande. Därmed anser vi att det inte finns någon anledning att tillskjuta ytterligare kapital utan att man i stället bör försöka få till stånd en avveckling av den.

Anf. 81 REYNOLDH FURUSTRÅND (s):

Herr talman! Vi behartdlar nu rtärirtgsutskottets betärtkande 1986/87:28 om anslag på filläggsbudget II inom industridepartementets och miljö- och ertergidepartemerttets område.

Till betänkandet finns ertdast tre reservatiorter. I dert första föreslår moderaterna en avveckling av förtdcrt för svcrtsk-rtorskt irtdustriellt samarbete, och initiativet till detta skall tas av Sverige.

Detta förslag ter sig något märkligt då mer än hälftert av de svertska företag som erhållit stöd av fondert tillhör kategorin små och medelstora företag. Det är märkligt mot bakgrund av den debatt som fördes i kammaren om näringspolitiken på 1990-talet, där moderaterna anklagade oss socialdemokrater för en storföretagsvänlig politik.

Majoriteten i utskottet anser emellertid att fonden har stor betydelse för det svensk-rtorska samarbetet. Därmed yrkar jag avslag på reservation nr 1.

I reservation nr 2 frårt certterpartiet föreslås att Procordia Nova befrias frårt att i sin verksamhet ta ett regionalt ansvar, men företaget skall då erlägga ytteriigare 15 milj. kr., totalt alltså 50 milj, kr, till fonden. Från utskottsmajoritetens sida anser vi dock att den i propositiortert redovisade överertskom-melscrt skall godtas. Därför yrkar jag avslag på reservation nr 2,

I reservation nr 3, också den från centerpartiet, föreslås att avvecklingen av forskningsrcaktorn inte i fortsättrtirtgen skall täckas av skattemedel. Detta ter sig något underligt. När riksdagen helt nyligen fattade beslut om den totala artslagssummart var det beslutet erthälligt. När regerirtgen: nu för

Prot. 1986/87:132 samma ärtdamål begär ett filläggsartslag så skulle deUa behandlas pä ett helt

27 maj 1987 nytt sätt! Herr talman! Det kan irtte vara rimligt. Därför yrkar.jag avslag på

7 ', T, ', reservation 3.

Stödet tdl svenskt- „, .

norsktindi strieUts - '""'S"- ''" yrkanden är alltså bifall till rtärirtgsutskottets hemställan i

betänkande nr 28 och avslag på de tre reservationerna. arbete, m.m.

Anf. 82 HÄDAR CARS (fp):

Herr talman! Folkpartiets inställrting är att ingångrta avtal skall hållas. Vi har uppfattat det så att moderata samlingspartiet i allmänhet delar den uppfattningen. Vi har gemensamt markerat den inställningen, t. ex. när det gäller ersättning till de kärnkraftsföretag som fick förluster på grund av förseningar i uppförandet av anläggningarna.

Den påfyllnad av kapital till den svensk-norska industrifonden som här har föreslagits står helt i överensstämmelse med det avtal som har träffats. Vi anser alltjämt-till skillnad, uppenbarligen, från moderata samlirtgspartiet-att ingångna avtal skall hållas. Bifall till utskottets hemställan!

Anf. 83 PER WESTERBERG (m) replik;

Herr talman! Självfallet skall ingångna avtal hållas, men vi har föreslagit att man skall ta upp diskussioner med den norska regeringen för att se om man inte kan använda dessa medel på ett mer effektivt sätt än att anslå dem till denna svensk-rtorska fortd för irtdustriellt samarbete med tartke på de uttalandert som görs i propositiorten om svårigheten att få fram företag som vill ha stöd från fondcrt.

Anf. 84 HÄDAR CARS (fp) replik;

Herr talmart! I reservationert talas om avslag på framställningcrt om kapitalpåfyllnad. Det är den jag utgår från när jag säger att moderaterna inte vill stå fast vid ingångna avtal.

Anf. 85 PER WESTERBERG (m) replik:

Herr talman! Då tycker jag att Hädar Cars skall titta litet närmare på den. Det sägs att vi nu bör avslå framställan om kapitaltillskott för att i stället ta upp förhandlingar om att avveckla fondcrt. Kan man inte få till stånd ert uppgörelse med norrmännen får man självfallet följa upp avtalet och då artslå de medel som behövs.

Anf. 86 ELVING ANDERSSON (c):

Herr talmart! 1985 bildades Procordia Nova genom en samordrting av verksamheterna i Svetab och Svenska utvecklings AB, två dotterbolag inom Procordia, f, d. Statsföretag,

Svetab har tidigare haft ett artsvar för regional investeringsverksamhet med inriktnirtg på små och medelstora företag, Dertna verksamhet har bedrivits i regionala investmentbolag. Affärsidén för investcrirtgsverksamhe-ten har varit att bolagen skulle medverka i expansiva och utvecklingsbara småföretag i regionalt utsatta områden gcrtom tidsbegränsat delägarskap i

minoritetsställning kombinerat med fortlöpande affärsutveckling. Denna

verksamhet har varit positiv och haft betydelse för en regional utveckUng och

för att skapa nya jobb i sysselsättnirtgssvaga regioner i landet.

Nu vill Procordia Nova befrias från att i sin verksamhet ta ett särskilt regionalt ansvar, Frårt centerns sida kan vi i och för sig acceptera detta med hänsyn till den ändrade organisatiortcrt och verksamhetsirtriktningen. Men det irtrtebar att dertna typ av verksamhet måste tas över av andra orgart, för behovet av regionala insatser ökar ju hela tiden på grund av socialdemokraternas misslyckade regiortälpolitik.

Riksdagen har tidigare beviljat Svetab 70 milj, kr, för dess.regionala verksamhet. Av dessa återstår i form av aktiekapital och reservfond i de regionala utvecklingsbolagen 35 milj. kr. Procordia vill nu köpa sig fria från sitt regionalpolitiska ansvargcrtom att återbetala dessa 35 milj. kr. till staten.

Centerpartiet anser att detta infe är tillräckligt för att Procordia skall befrias från sitt regionala ansvar. De återstående 35 miljoner kronorna av de 70 bör rimligtvis har gett en viss avkastnirtg uuder den tid som de har disponerats, och denna avkastning bör nu komma statskassan till godo. Vi föreslår därför att nya överläggnirtgar tas upp mellan staten och Procordia i syfte att få till stånd en extra utdelning som Procordia lämnar till staten; den skall då inte vara 35 milj, kr, utau 50 milj, kr.

Vidare föreslås i betänkandet att 23,2 milj, kr, skall anvisas för att täcka Studsvik Energiteknik AB;s kostnader för mellanlagring av radioaktiva bränsleelcmcrtt och brärtslerester från den nedlagda R 1-reaktorn, Ågesta-reaktorrt och forskningsverksamheten i Studsvik,

Tidigare har riksdagen artvisat drygt 76 milj, kr. för avveckling av forskningsreaktorer. Med det rtu föreslagrta beloppet uppgår således dessa avvecklingskostnadcr till nära 100 milj. kr.

Vi tycker att det är rimligt att betrakta kostnaderna för dessa forskningsreaktorer som en utvecklirtgskostrtad för kärnkraften.

Totalt har under åreus lopp åtskilliga miljarder av skattemedel satsats på forskning och utveckling av kärnkraftert. Det är orimligt att fortsätta att ta ut dessa kostnader via skattsedeln. Kärnkraften bör själv bära kostnaderrta för förvaring av dessa restprodukter från forsknirtgs- och utvecklingsverksamheten.

Dessa kostrtader bör därför täckas av de avgifter som tas ut på all kärrtkraftsproducerad el för att bestrida kostrtaderrta för såväl avvecklirtg av kärnkraften som förvaring av utbränt kärnbränsle och övriga restprodukter.

Med det anförda, herr talmart, ber jag att få yrka bifall till reservatiortcrna 2 och 3 i betänkandet.

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Stödet ull svenskt-norskt industrielh samarbete, m.m.

Överläggningert var härmed avslutad.

(Beslut i ärertdet skulle fattas vid ett senare arbetsplenum.)

14 § Föredrogs näringsutskottets betänkartde 1986/87:32 om mineralpolitik (prop. delvis).

1986/87:74 delvis och 1986/87:100

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987 .

Mineralpolitik

Mineralpolitik

Anf. 87 PER WESTERBERG (m);

Herr talman! I rtärirtgsutskottets betärtkartde 1986/87:32 finns en moderat reservatiort, nr 5. Det är en reservation som går tillbaka till det beslut som riksdagen fattade hösten 1982 om ett femårigt prospekteringsprogram på 300 milj. kr. Vi moderater var motståndare till detta då, och vi är det fortfarande under deu- tid som prospekterirtgsprogrammet genomförs. Vi följer alltså vårt tidigare ställningstagande i denrta fråga.

Med hänvisnirtg till tidigare förd debatt i exakt samma fråga under tidigare år ber jag, herr talman, att få yrka bifall till reservatiort 5.

Anf. 88 PAUL LESTANDER (vpk):

Herr talmart! Gruudert för ert mineralpolitik för Sverige bör enligt vpk;s menirtg vara minskat irtterrtatiortellt beröertde, minskad sårbarhet, lårtgsiktighet och samhällsekonomiska bedömningar. Utifrån de grundsatserna har vpk formulerat sirta motioner om mineralpolitikert: Vi har också ansett det viktigt att utveckla den bakteriella mirtcralutvinningsmetodcrt, att få ett rtationellt program för gruvnäringert, att få ett särskilt program för utvecklingen vid LKAB mot ett större och vidare produktprogram och att äntligen det mineraltekniska utvecklingscentrumet inrättas i Luleå. Vi vill också att särskilda, riktade irtsatser görs mot Västerbottens gruvfält i samarbete med Boliden. Vi anser att de statsägda gruvorna i Västerbotten, som drivs av Boliden, skall få drivas ävcrt i fortsättrtirtgcrt.

Herr talmart! Med detta yrkar jag bifall till samtliga vpk-reservatiorter i detta betänkande.

Anf. 89 BRUNO POROMAA (s):

Herr talman! Jag hade tänkt belysa gruvindustrins situation och ävcrt återge några av de åtgärder som vidtagits av regeringen för att förhindra alltför tidig befarad avvecklirtg av dcrt svenska gruvnärirtgcrt. Detta får dock anstå tills vidare. Jag inskränker mig i stället till att kortfattat beröra reservationerna i betänkartdet.

Vid detta betänkartde har fogats 16 reservatiorter, av vilka vpk svarar för 15 och moderaterna för 1. Så gott som samtliga av dessa reservationer har varit föremål för riksdagens ställningstagande och även avslagits under de senaste åren. Samma skäl som tidigare kan i dag anföras för ett yrkande om avslag. Detta gäller främst de fyra första reservationerna.

De två efterföljande reservationerrta berör de statliga insatserna för prospektering. Moderaterna vill att anslaget fill NSG för bl. a. prospektering skall minskas med 20 milj. kr., medan vpk i sin reservation vill att programmet för utökad prospektering skall tillföras ytterligare 204 milj. kr. utöver de 96 milj. kr. som regeringen föreslår i forsknirtgspropositiortcrt.

Ertligt utskottsmajoritetens uppfattnirtg är de belopp som föreslagits av regeringen väl avvägda. Med hjälp av dem kan prospekteringsverksamheten även framdeles hållas på en hög nivå.

Vad sedan de två reservationerna om industrimineraler och reservationen om legeringsmetaller beträffar har utskottet mycket utförligt redovisat vad

som gjorts, vad som är aktuellt och vad man har för avsikt att göra. Utöver det har jag inte mer att tillägga utan yrkar avslag även på dessa reservationer.

Reservationen om ett mincraltekrtiskt ccrttrum var också föremål för riksdagens ställningstagande så sent som förra året. Detsamma bör ställ-rtirtgstagartdet bli ävert nu, nämligen avslag på reservationert, då ytterligare satsrtingar nu görs på forskrting och utveckling och dessa kommer bl, a. Luleåregionen till del. Det förslag om ett sådant ccrttrum som Norrbotteude-legatiortcrt på sirt tid aktualiserade har ej förts fram som ett förslag frårt SGU,

Reservationerna om vissa särskilda projekt såsom zinksmältverk i Örebro län, avfallshögarna i Garpenberg och järnsvampverk i Norrbotten och Bergslagen har också varit föremål för riksdagerts ställrtingstagande tidigare.

Inget har hänt sedan den fidpunkt som skulle vara av avgörande betydelse för en ändring av tidigare ställningstaganden, varför jag yrkar avslag också på dessa reservationer.

Slutligen, herr talman, begärs i de återstående reservationerna ett utvecklingsprogram för gruvnäringen, åtgärdsprogram för gruvnäringert i Västerbotten och utvecklingsprogram för LKAB,

När riksdagert kommer att fatta beslut om detta betänkande blir det ett beslut om fortsatta satsningar på prospektering, geologisk kartering samt forsknirtg och utvecklirtg. På viktiga puukter har således, inom ramen för ett investerings- och utvecklingsprogram för mineralområdet, åtgärder vidtagits som på många punkter väl överensstämmer med reservationerna.

Utskottet räknar också med att regeringen föranstaltar om en skyndsam analys och en samlad bedömnirtg av markrtadsförutsätfningarna för olika mineralråvaror. Underlaget för den här artalysen kan exempelvis de fackliga organisationerna, berörda företag och internationell expertis bidra med. Med detta material som grund kan vi få ett klarläggande om vad som skall göras för att utveckla vår gruvnäring och för att klara den alltmer hårdnande konkurrensen. Med det sagda, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan och avslag på samtliga reservationer.

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Mineralpolitik

Anf. 90 PAUL LESTANDER (vpk) replik:

Herr talman! Det är klart att man alltid kan säga som Bruuo Poromaa, att insatserna för prospekteringcrt är tillräckliga. Men jag var själv på den gruvkortfcrcrts som hölls i Västerbotten, och där visades med all önskvärd tydlighet att insatserna var alldeles för blygsamma och att det behövdes långt större belopp ärt vad regeringen föreslår.

Det firtrts ingen artledning att mera djupgående belysa åsiktsskillnaderna mellan Bruno Poromaa och mig i den här debatten. Jag tror inte att han kan övertala mig, och jag bedömer att jag inte kan övertala honom. Men min åsikt om behovcrt är välgrundad. Man borde alltså få genomslag för motionerna i stället för avslag på dem.

Anf. 91 BRUNO POROMAA (s) replik;

Herr talman! Samhället bidrar i stor omfattning till prospekteringsverksamheten. Det är någonting nytt, som man började med efter det att vi fick regeringsartsvaret.

Jag har noterat aft i en av reservationerna yrkar vpk på nationalisering av

Prot. 1986/87:132 bl. a. Bolidenbolaget, som är ett privat företag. Samma reservant yrkar också

27 maj 1987 på att prospekteringsinsatserna skall öka inom det bolag som vpk har för

... , ,. ., avsikt att natiortalisera.

Mineralpolitik

Jag tycker att företagert måste ta sirt del av prospekterirtgskostnaderna,

och det har de gjort. Utskottsmäjoriteten räknar också med att företagen

ävcrt framdeles får ta ert stor del av kostrtaderna för prospekteringsverksam-

hetcrt.

Anf. 92 PAUL LESTANDER (vpk) replik;

Herr talman! Självfallet skulle inte vpk;s mening om ökade prospekte-ringsinsatser förändras, om man rtationaliserade Boliden. Det är ju orimligt att vi skulle ärtdra oss då.

Anf. 93 BENGT-OLA RYTTAR (s):

Herr talman! Genom att sätta ett nytt prospekteringsprogram i sjön har regeringen tagit ansvar för förrtyelsen av malmbasen i Sverige, och det är alldeles utmärkt. Men tyvärr, anser jag, lever inte de svenska gruvföretagen upp till samma ansvar som staten har tagit på sig i det här fallet.

I måndags underströk industriministern här i kammaren vikten av att det är industrialister som sköter svenskt näringsliv och inte "klippare". När det gäller gruvhantering är det kravet ännu viktigare. Uthållighet och långsiktighet är helt fundamentala egenskaper.

Bolidens nya ägare är i och för sig indusfrialist, men han har tydligen infe alls den uthållighet som behövs just i gruvbranschen. I Garpenberg bedriver man rovdrift, och man har avvecklat den mellansvenska prospektcringscrthe-tcrt. Kurtrtiga och lojala prospekterare ställs utau arbete, trots att regeringen nu ställer upp med nya prospekteringspengar.

Aspekter av dcrt här problematiken är berörd i motionerna N146 och N392. Motionskravet om nya prospekterirtgspertgar är tillgodosett, mcrt jag vill också påpeka vikten av att man använder samma fördclningsmofiv framgent som man har gjort under det gamla prospekteringsprogrammet.

Jag tror också att det är nödvändigt att regeringen gör ordentligt klart för företagen vad som krävs av just gruvföretag. Lever inte företagen upp till de kraven, måste andra lösrtirtgar övervägas.

Anf. 94 MAGNUS PERSSON (s);

Herr talman! I motionerna N144 och N422 har vi motionärer aktualiserat frågan om en intensifierad jakt på mineralfyndigheter i Värmlands län. Vi menar att Bergslagen är ett intressant mineralområde, och inte minst inom Värmlands län finrts det ert rad irttressartta indikationer på mineralfyndigheter av varierande art.

Prospekteringen har hittills omfattat fältrekognosering, blocklctningar,
geokemiska undersökningar samt kärnborrning. Nu återstår att närmare
analysera fyndcrt. Det finns intressartta indikationer på guldförekomster i
länet. I Glava finns en rad intressanta zoner i vad gäller sulfidmalm: Det
gäller nu att närmare kartlägga berggrunden för en mer systematisk
malmbiologisk genomgång av alla de intressanta zonerna.
96 De allra intressantaste fynden finns i Filipstads bergslag, men även i

Arvika och Säffle kommun och i Glava och Nysäter finns det en rad intressanta förekomster av guld. Även i Skackelåscn, rtorr om Ekshärads kyrka, och vid Bygrävlan, nordväst om Sunne kyrka, finns indikationer på bl. a. volframfyndigheter.

Det är av största vikt att NSG;s påbörjade arbetert ges högsta prioritet i den fortsatta mineraljakten i Värmlands län. Bergartskartan har blivit försenad i ett par omgångar, av olika skäl, och det finns många hemma i Värmland som frågar sig; När kommer dert här berggrurtdskartan?

Vad säger då utskottet när det gäller berggrundskartan? Jo, att den borde kunna föreligga i tryckt skick vid årsskiftet 1989-1990. Vi motionärer hoppas att den uppgiften är riktig och att kartbeskrivningcrt kart ges ut ett par år efter dert tidpunktcrt. Men då är vi inne på 1990-talet, kanske 1992 eller 1993, Det är beklagligt att berggrundskartan har försenats på grund av olika omständigheter som jag inte här närmare behöver gå in på.

Vad gäller upprustningen av laboratoriedelen i Bergsskolan i Filipstad är det mycket viktigt att laboratoriet ges ert ändamålscrtlig utrustrting, så att mineraljakten i länet kan följas upp. Men utskottet är rätt kallsirtrtigt och säger att någon särskild åtgärd från riksdagens sida inte är påkallad med anledning av motionen. Jag vill då uppmana de övriga huvudmännen, Jernkorttoret och artdra, att omgående ta itu med de här angelägna investeringarna.

Herr talman! Det är viktigt att samhället ökar resurstilldelningen för en ökad prospektering efter'basmetaller och ädelmetaller i Bergslagen, Det firtrts en rad intressanta fynd som nu bör bearbetas och analyseras. Därför är det viktigt att NSG och SGAB kan påskynda prospekteringcrt. Det är också viktigt, som här tidigare har sagts, att det sker ert samordnad mineraljakt och en samordning av prospekteringsinsatserrta irtom Bergslagert.

Vi motiortärer förutsätter att jakteu på länets ädelmetaller fortsätter med oförminskad styrka och att NSG och SGAB skall kunna hitta och snabbt analysera vissa av myrmarkernas och skogarnas slumrande mineralfyndigheter, som många värmlärtrtingar hoppas och tror finns i olika delar av vårt län.

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Fortsatt valutareglering, m. W;

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid ett senare arbetsplenum.)

15 § Föredrogs

finansutskottets betänkande

1986/87:27 om forisatt valutareglering, m.m, (prop, 1986/87:123).

Fortsatt valutareglering, m. m.

Anf. 95 LARS TOBISSON (m);

Herr talman! När vi för ett år sedan här i kammaren debatterade den numera närmast tradifionsertliga förlängningen av valutaregleringen med ett år, hade läget plötsligt förändrats. Fullmäktige i riksbanken hade just i sitt remissyttrande över valutakommitténs betänkartde förklarat, att ert successiv

7 Riksdagensproiokoll 1986/87:132

Prot: 1986/87:132 27 maj 1987

Fortsatt valuta-reglering, m.m.

avreglerirtg av valutapolitikeu borde irtledas. Och regeringen hade i komplet-teringspropositionert ställt upp bakom dert avvecklirtgsplan som riksbanken skisserade,

I det läget var vi på den borgerliga sidart beredda att tillstyrka en förlängning med ett halvår för att regeringen under hösten skulle få tillfälle att återkomma med en mer detaljerad redovisning av planerna för avregleringen. Finansutskottets och riksdagens socialistiska majoritet, som föreföll ha betydande svårigheter att härtga med i de srtabba svärtgarrta, drev dock igenom den sedvanliga ettårsförlängningen.

Nu, så här ett år efteråt, måste jag tyvärr konstatera att de käcka parollerna inte har avsatt särskilt stora resultat. Visserligen har det första steget tagits med frisläppet av företagens direktinvesteringar utomlands. Men sedan har det hakat upp sig redan med det andra steget, som skulle innebära rätt för svenskar att förvärva utländska aktier. Och de valutapoli-tiskt ansvariga har klargjort att sä långt som till frisläpp av portföljsinvesteringar är de över huvud taget inte beredda att gå. Någon fullständig avreglering skulle det således inte kunna bli inom valutaområdet.

Ordningen är därmed återställd. Den regleringsvänliga majoriteten i finansutskottet kan med illa dold förtjusning än en gång vidarebefordra ett förslag från regeringen om ytterligare en ettårig förlängning. Inget tecken till tvekan framträder huruvida åtgärden ens är laglig. Ty som aktiefrämjandet framhållit i en skrivelse till finansutskottet kan det med fog ifrågasättas om fortsatt valutareglering verkligen - i enlighet med kravet i gällande bered-skapslagstiftning - främjar viktiga samhällsekonomiska mål.

Vi borgerliga ledamöter i finansutskottet anser inte det. Därför yrkar vi avslag på förslaget om förlängrtirtg, vilket skulle betyda att hela valutaregleringen upphör att gälla den 1 juli i år.

För detta ställningstagande talar för det första Sveriges egna erfarenheter. När man avreglerar en bit i taget, uppstår det helt naturligt anpassningsrörel-ser. Problemet är att de åtgärder som står på riksbankens program bara ger upphov till utåtgående valutaströmmar. Utlänningar har ju redan sedan tidigare rätt att t, ex, göra direktinvesterirtgar och köpa aktier i Sverige, Om däremot hela valutaregleringen avskaffas i ett enda slag, uppkommer strömmar i båda riktningarrta, och de anpassrtingsproblem som kartske ändå uppstår kan klaras av på betydligt kortare tid.

För det andra pågår det nu runt omkriug oss en snabb utveckling mot fria kapitalrörelser över gränserna. Vi svenskar har helt enkelt inte råd att dröja oss kvar i ert drömvärld, där vi försöker avskärma oss i trort att vi kart göra som vi själva vill. Låt mig ge några aktuella exempel som belyser detta:

Inom EG pågår nu skapandet av en enda marknad för bl, a, finansiella tjänster, Kommissiortärcrt Willy de Clercq var nyligen i Sverige och framhöll att vi inte skall räkna med att kunna åtnjuta tullfrihet för våra varor, om vi fortsätter att skydda vår kapitalmarknad. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar, som hart uttryckte det.

Vidare håller de olika aktiebörserna i Europa på att skapa en gemensam aktiemarknad för att kunrta konkurrera med USA och Japan om det internationella kapitalet. Man vill gärna ha med Stockholm i detta samarbete. Men en självklar förutsättning är då att svenskar fritt kan handla med

aktier över gränserna. Med bevarad valutareglering skulle vi få stå vid sidan av.

Den borgerliga linjen att helt avskaffa valutareglcringen tillgodoser också automatiskt motionskraven på en gemensam nordisk aktiemarknad och lättnader i villkoren för utlandslårt.

Herr talmart! Vi har nu en hög och långsiktigt stigande räntenivå i Sverige. Det fördyrar statsskulden och verkar avhållaude på investeringsviljan i näringslivet. En följd av valutaregleringcns fullstärtdiga avvecklirtg skulle bli att valutautlännirtgar får köpa svenska kronobligationer. Vi behöver dä inte längre begagna dcrt omväg det innebär att med hjälp av ett högt ränteläge locka svenska företag att låna utomlands till placeringar i svenska statspapper.

Den socialistiska utskottsmajoriteten är uppenbarligen rädd att. detta skulle leda till spekulativa valutaflöden. Men även inhemska placerare kan börja misstro den svenska kronans framtida ställning. Då säljer de sina statsobligationer och betalar tillbaka utlandslånen. För att återställa ordningen krävs även i detta fall ert höjning av den svertska rärttenivån. Bäst är rtaturligtvis ändå att föra en sådan ekonomisk politik att det aldrig blir anledning till oro.

Beträffande valutapolitiken auser vi moderater att kronärt bör ges en fastare förankring än vad dcrt rtuvarande valutakorgen kan erbjuda. Genom dess kortstruktiort har den fallande dollarkurscrt medfört crt successiv sveusk smygdevalverirtg, vilket är ert stor del av förklaringen till den stora löneglidningen och därmed den alltför snabba kostnadsstegringen i vårt land. En artknytning till det europeiska monetära systemet (EMS) skulle gé ökad stabilitet och underlätta arbetet på att föra rted takten i löne- och prisstegrirtg-en till artdra lärtders nivå.

Som framgår av vad jag hittills sagt vill vi på den borgerliga sidart kraftigt begränsa arbetsuppgifterna för valutastyrelsen inom riksbankcrt i framtidert. Mert oavsett detta bör alla dess ledamöter utses på grundval av kompetens. Den rtuvarartde ordningen med särskilda intresseföreträdare skall således upphöra.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till alla de reservatiorter som moderata ledamöter fogat till firtansutskottets betärtkartde 27.

Anf. 96 ANNE WIBBLE (fp);

Herr talman! Valutareglcringen är liksom prisregleringslagert crt kvarleva från tiden för andra världskrigets utbrott. Det är fråga om beredskapslagar som egerttligen kräver extraordinära lägen för att de skall gälla. Icke desto mirtdre har vi haft valutaregleriug ända sedan dert tiden, och vi har det fortfarande.

I den proposition som behandlas i firtartsutskottets betänkande 27 begär regeringen på uppmaning av riksbanken att ett antal paragrafer i valutalagen skall fortsätta att gälla ett år till. I den gemensamma borgerliga reservationen 1 yrkar vi avslag på detta och kräver att valutaregleringen upphör. Om det yrkandet skulle vinna kammarens bifall, skulle därmed valutareglerirtgen faktiskt upphöra att gälla den 1 juli.i år.

Herr talman! Det finns ett digert utredningsarbete som enligt min

Prot. 1986/87:132 27majl987.: ■

Fortsatt valuta- -reglering, m.m. .

Pröt. 1986/87:132 27majl987 -

Fortsatt valutareglering, m.m.

100

uppfattning på ett övertygande sätt visar att valutaregleringen inte är ett effektivt pcrtrtingpolitiskf medel. I och för sig finns det många som tycker att det här tjocka utredningsbetänkandet egentligen inte skulle ha behövts- det borde vara uppeubart för alla att crt valutareglerirtg irtte kart stoppa valutaflöden. Som alla vet har vi haft ett antal s. k. valutakriser under efterkrigsfidcrt, trots att vi hela tidert har haft ert reglering, tidvis faktiskt hårdare än i dag.

I viss mårt kart man dra slutsatsen att riksbaukcrt delar dert här uppfattuirtg-en, eftersom det har genomförts vissa liberaliseringar under årens lopp. Det är nu de sista stegen som fattas - mert dem vill mart på den socialistiska sidan inte ta.

I propositionen säger statsrådet att han i och för sig vill ha fortsatt avreglering, men det måste gå långsamt. Och även i ett längre perspekfiv vill regeringen uppenbarligen ha kvar "de delar av regleringen som behövs för att det skall vara möjligt att föra en effektiv penningpolitik och att begränsa spekulativa valutaflödert". Exakt dert formuleringen upprepas av majoriteten i firtansutskottet. Jag skulle egentligen kunrta skriva under på detta - de delar som behövs är nämligert irtga delar.

Vi i folkpartiet anser att valutaregleringcrt är skadlig gertom att den har negafiva effekter på samhällsekonomin. Detta är en prirtcipiell uppfattrting, om vilkert det sannolikt inte går att övertyga majoritetens talesman här i dag. Icke desto mindre tror jag att han och flera med honom kommer att finna att Sverige om några år har gjort sig av med valutaregleringert, utom som en ren beredskapslagstiftnirtg.

Det kommer nämligen att vara nödvändigt att avskaffa valutaregleringen för att Sverige inte skall hamrta utauför dcrt expartsiva finansiella och reala utvecklingen i Europa, Där håller man på - i de flesta fall har det redan genomförts - att avskaffa sina valutareglerirtgar. Faktiskt är det också så, att irtgertting förskräckligt har hänt när så har skett.

Vad reglerirtgcrt mcijligen kan åstadkomma är att skjuta upp en valutakris något, dvs, för crt fid dölja att det finrts urtderliggande obalansproblem. Det praktiska resultatet av detta blir att de nödvärtdiga åtgärderrta försértas. Detta är naturligtvis inte bra.

Till detta kommer att den liberalisering som faktiskt har skett har skett för utgående kapitalrörelser. I praktikert har det alltså blivit lättare att föra ut pertgar från Sverige. Det vore naturligtvis mycket rimligare om liberalise-ringen åtminstone gällde i båda riktnirtgarna, dvs. att det också blev lättare för utlännirtgar att föra pertgar till Sverige.

Mart kan faktiskt förmoda att den höga svenska rärttenivån delvis är en följd av att valutaregleringen är asymmetrisk, dvs. hårdare när det gäller överföring av pengar in till Sverige än ut frårt Sverige. Om man avskaffade regleringert och gjorde det tillåtet för utläuningar att köpa svenska kronobli-gafiortcr skulle det uppstå en press rtedåt rtär det gäller dert svertska rärttårt. Alla bedömer det som mycket angeläget att få en sådan sänkning av rärttenivån till stånd. Många har uttryckt en sådart ambitiort. Inte minst har man gjort det frårt organisafioner som är närståcrtde dert socialistiska majoriteten i utskottet, framför allt därför att man därigenom skulle stimulera investeringar och tillväxt. Mert det räcker inte med att vilja ha en

sådan stimulans, utan man måste också vidta åtgärder. Ett slopande av valutaregleringen är enligt min mening ert sådan åtgärd.

Herr talman! I betänkandet föreslås också en ärtdring av sammansättningen av valutastyrelsen. Eftersom de borgerliga partierna anser att regleringen skall avskaffas blir sammartsättrtirtgert av valutastyrelseu mirtdre irttressartt. Vi anser emellertid att det är viktigt att ledamöterna är rättsligt och ekonomiskt sakkunniga på det område som behandlas, eftersom frågor av stor betydelse för ertskilda märtrtiskor och företag avgörs av valutastyrelscu.

I dcrt borgerliga reservationen 4 har vi föreslagit att def skall vara sju ledamöter i valutastyrclsen - lika många vid behandlingen av alla ärenden. Det ger inte utrymme för särskilda fackliga represcrttarttcr. Men vi anser inte heller att valutastyrelsens arbete är en facklig artgelägerthet utau en strikt myndighetsutövning.

I betänkandet tas även två motioner upp i vilka def krävs liberalare regler för en nordisk aktiemarknad och bättre villkor för återbetalning av utlandslårt för företagen. Den senare motionen har folkpartiet väckt. Önskemålcrt i dessa motiorter blir automatiskt tillgodosedda i och med att yi auser att hela reglerirtgcrt skall avskaffas.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservationerna 1, 3, 4, 6, 7 och 8.

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Fortsatt valutareglering, m.m.

Anf. 97 KJELL A. MATTSSON (c);

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 om den fortsatta tillämpningen av valutalagstiftningen, till reservation 4 om valutastyrelsens sammansättrtirtg och reservatiorterrta 6,7 och 8 som gäller uuder förutsättrtirtg av bifall till reservatiort 1.1 reservatiort 6 behartdiäs de artställdas inflytande i företagert, i reservation 7 den gemertsamma rtordiska aktiemarknadert och i reservation 8 villkoren för utlandslårtcrt.

Lars Tobisson och Anne Wibble har redogjort för de motiv som ligger bakom det ställnirtgstagartde som centerpartiet tillsammans med moderata samlirtgspartiet och folkpartiet har gjort rtär det gäller dessa frågor. Jag kart irtstämma i de argument som de har anfört till stöd för de nämnda reservafionerna.

Utöver detta skulle jag vilja göra några ytterligare påpekanden, När en viss avreglerirtg har påbörjats gcrtom de beslut som har fattats hittills kan man konstatera att det har haft bra effekter och att det egentligen skulle firtrtas anlednirtg att skyrtda på avskaffartdet av valutaregleringen.

Vi vill också speciellt trycka på värdet av att vi skulle kunna etablera en lägre ränfcrtivå i vårt lartd om vi avskaffade valutareglcringen. Den räntcrtivå som vi i dag har utgör naturligtvis ett hinder för irtvesterirtgar, vilket kanske är det viktigaste argumentet. Men en lägre räntenivå skulle också förbilliga statsskulden och därmed direkt påverka budgeturtderskottet, Irtte minst när det gäller märtniskors möjlighet att ha en bra bostadsstartdard vet vi, frårt diskussiortcrna om bostadspolitiken, att direkta räntebidrag och lägre skatteunderlag på grund av underskottsavdragcrt för rärttor osv, betyder ert kostnad för statsverket på bortemot 30 miljarder kronor. Det är därför ett oerhört angeläget mål för den ekonomiska politiken att få en lägre räntenivå.

Vi har under tidigare år sagt att det skulle vara värdefullt om man

101

8 Riksdagensproiokoll 1986/87:132

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Fortsatt valutareglering, m. m.

avskaffade .valutaregleringen åtminstone mellan de nordiska länderrta. Eftersom jag bor nära gränsen till Norge kan jag konstatera att valutareglerirtgen många gånger har hirtdrat företagslokaliserirtgar - både svenska i Norge och norska i Sverige - på grund av att man infe har kunnat få de tillstånd som man har behövt för att göra irtvesteringår på det ställe där det ur företagsekonomisk synpunkt hade varit riktigt. Nu har def konstaterats aft en sådan partiell förändringav valutaregleringert inte skulle vara möjlig; Därför anser centerpartiet att valutareglerirtgen i sin helhet bör avskaffas.

Med detta yrkar jag bifall till de reservationer som jag inledrtirtgsvis rtämnde och som centerrt har ställt sig bakom.

102

Anf. 98 BO SÖDERSTEN (s);

Herr talman! Pennirtgpolitiken har under senare år kommit att spela en alltmer betydelsefull roll. De två frågor som vi skall debattera i kammaren i dag hänger till en del sammart med frågart om valutaregleringen å ena sidan och kassakraven å den andra. Eftersom ärendena har splittrats upp under två punkter skall jag till att börja med hålla mig enbart till valutareglcringen.

Vi vet att en kraftfull avreglering har genomförts på kreditmarknaden under ledning av en socialdemokratisk regering och en riksbartksledning.

När det gäller valutaregleringen har vi också gått i riktning mot en avreglering. Möjligheterna till återbetalnirtg av uflandslårtcn är mycket liberala nu. Det finrts också möjligheter att utlandsfinansiera direktirtvesteringar. Det har blivit lättare för svenskar att köpa fastigheter utomlands.

Däremot är vi tveksamma till ett frisläppande av framför allt portfölj investeringar. Skälet härför är i och för sig enkelt och välkänt. Vi vet att svenska företag i dag är mycket likvida. Vi vet också att svenska hushåll urtder sertare år har byggt upp.stora förmögertheter. Mot dertrta bakgrurtd står det gartska klart att helt fria portföljirtvesteringar skulle kunna leda till stora kapitalflöden av spekulafiv natur, I och för sig har vi i dag en stark valutareserv, meu ett spekulativt och kanske omotiverat utflöde av kapital skulle suabbt kunna uppgå till mycket stora belopp. En av de saker som vi har lärt oss av utvecklirtgen på det internatiortella valutaområdet sedart 1973, då vi har fått rörliga kurser, är att vi har haft oerhört stora svärtgrtirtgar i valutakurserrta. Dessa svärtgrtirtgar har varit mycket drastiska och kart egcrttligcrt irtte förklaras av vare sig någon typ av köpkraftsparitetsteori - när män talar om olika inflatiortstakter som. förklarirtg - eller av reala urtderliggartde faktorer. De här svärtgningarnä måste förklaras med olika härtdelser på tillgångsmark-rtadert. Man kan kanske litet kort och brutalt säga att de förklaras av spekulation. Detta har blivit ett ins|ag i "det moderrta irtternatiortella finansiella systemet som är oerhört betydelsefullt. Samtidigt vet vi att den svenska kronärt är en mycket liten valuta. Att ha möjligheter till eu viss kontroll av just portföljinvesterirtgar artser vi vara bra. Det är därför som vi fortfarande vill att de skall regleras. Det är litet egendomligt att representartter för borgcrlighetcrt, i dag kartske i första hartd Anne Wibble, verkar helt bortse från verkligheten och försöker få det till att borttagandet av valutareglerirtgen skulle vara någontirtg harmlöst. Man menar att i de länder som har försökt sig på detta skulle det praktiskt taget inte ha blivit några rtegativa konsekvenser. Om man för dert typcrt av resonemang, tror jag att

mart defirtifivt låter sitt tänkartde styras av ideologiska skygglappar och helt ertkelt inte är särskilt villig att ta reda på hur verkligheten i själva verket ser ut.

Med tanke på att eftermiddagen redan är lårtgt framskridert, skall jag inte argumentera mer för bibehållandet av reglerirtgen av portföljinvesterirtgar utan nöjer mig med, herr talman, att fill slut yrka bifall till utskottets hemställan på samfliga punkter.

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Fortsatt valutareglering, m.m.

Anf. 99 LARS TOBISSON (m);

Herr talman! Bo Söderstens argumentatiort blev litet knapphärtdig, mert hart kanske har litet bråttom ner fill sydligare nejder.

Det var ingert kommerttar till det resonemang som både Anne Wibble och jag förde om att balansera valutaströmmarna, så att de går i båda riktnirtgarna i samband med avvecklingert. Vi har i Sverige öppnat för direktinvesterirtgar utomlands. Det har väckt vissa protester. Från en del håll har man sagt att det har lett till ett utflöde och att det skapats arbetstillfällen utomlands men irtte i Sverige. Sådana fördomar verkar nu i stort sett vara urtdanröjda. Nu riktas irtte samma invändrtirtgar som tidigare.

Man måste ändå komma ihåg att det redan fidigare var möjligt för utlännirtgar att investera i Sverige. Att det ändå är en sådan kraftig obalans på detta område måste bero på att investeringsklimatet i Sverige är mycket sämre nu. Det kan finnas anledrting för Bo Södersten att fundera över vad det kart bero på.

Det artdra vi diskuterar i dag är aktier. Det har redan fidigare öppnats möjligheter för utlännirtgar att köpa svenska aktier. Det har gett möjligheter till en kapitalimport som har underlättat våra bekymmer med att fiuansiera sparandeunderskottet i Sverige. Nu har vi hamnat i ett läge där det förefaller som om utvecklingert håller på att vända så, att det blir en återimport av svenska akfier och därmed ett utflöde av det kapital som vi har importerat. En orsak fill detta är en anrtan felaktig åtgärd av den socialdemokrafiska regerirtgen, nämligen att man först inför och sedan höjer omsättningsskatten på aktier. Särskilt graverande är att man irtte, i detta sammanhang har undantagit utländska köpare. Det leder direkt till att intresset för den svenska marknaden minskar.

När det gäller akfierrta ställs kravet på reciprocitet, alltså att det skall vara liknande förhållanden för båda parter vid en grärts. Det kravet kommer vi irtte att kunna motstå. Ändå tvekar man frårt svertskt håll, trots ett löfte som gavs för ett år sedart, att lyfta på förbudet för svenskar att köpa aktier utomlands.

Jag skulle vilja fråga Bo Södersten; Hur ser Bo Södersten på detta? Tycker Bo Söderstcrt att det vore bra med det som riksbartkcrt utfäst sig och ävert regeringen instämt i, att man skapar möjligheter för svenskar att köpa akfier utomlands? Är det det förhållartdet att mart på artrtat sätt trasslat fill, så att det nu sker en återimport av svenska aktier ufifrån och därmed ett felaktigt utflöde, som gör att man nu tvekar inför detta? I så fall är det ett bevis för att man inte skall företa saker i olika lägen, utan att man skall fatta samtliga beslut på en gårtg,

Bo Södersten ägnar sig mest åt att argumentera mot frisläppande av

103

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Fortsatt valuta-reglering, m.m.

portföljirtvesteringar. Jag skulle vilja be Bo Södersten att förklara vad det inrtebär för risker för Sverige, om vi då arttas sköta vår ekonomi så illa att det uppstår farhågor för den svenska kronan. Då kan vi å ena sidan ge rätt för utlänningar att inneha svenska statsobligationer. Då kan de sälja av dem. Det blir en press på kronan som vi måste möta med räntehöjning. Under nuvarande förhållanden inträffar precis samma sak. De som vi förmått att placera i statsobligationer, dvs. svenska företag som har lånat pengar utomlands, kommer att sälja sina obligatiortcr och betala tillbaka sirta lån. På vad sätt är det ena mera spekulativt än det andra? För mig är reaktionen precis densamma, med den skillnaden att om vi öppnar för fler. aft köpa svenska statsobligationer, skulle priset kunna sänkas och räntan kunna falla.

Det pågår en utveckling ute i Europa där man snabbt tar bort den här typen av hinder för fria kapitalrörelser. Vårt grannland Finland, som vi kanske inte alltid har tänkt på som det mest öppna landet i olika sammanhang, ligger här långt före oss och håller på att ta bort gränshinder. Vad ärdetsomgöratt just Sverige bland västeuropeiska länder skall fortsätta att klänga sig fast vid de förlegade tankarna att man kan avskärma sig, leva en egen tillvaro och skapa så mycket bättre förhållanden för sig själv? Det kommer att ställas krav på oss de närmaste åren. Det är lika bra att vi inser detta och rättar oss efter det. Kommer vi på eftefkälken, får vi problem med att försöka hinna i kapp sedan.

Till sist: Bo Södersten talar om att det har varit så stora svängningar i
valutarörelserna under senare år i sambartd med portföljinvesteringar. Jag
för frågan över till vår egen valutapolitik. Varför inte se till att vi skapar en
fastare förankring för kronärt gcrtom ert artkrtytrting av vår valuta till det
europeiska monetära samarbetet? Valutarclatiorterna där är betydligt fasta
re och stabilare än vad de är rtär mart, som vi gör, i överdrivert grad knyter
valutan till dollar. '

104

Anf. 100 ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Bo Söderstcrt uppehöll sig eu stund vid de liberaliseringar som gjorts i valutaregleringar, dock utan att vara påfallande entusiastisk. Han var mera ivrig atf plädera för att bevara de reglerirtgskrav som gäller för portföljirtvesterirtgar. Skälet till detta var ertligt honom att vi annars riskerar spekulation. Bo Södersten vet mycket väl att ett slopande av valutaregleringen självfallet skulle ställa vissa krav på eu komplefterartde ekortomisk politik för att få ekortomin i balans. Jag undrar om det kan bero pä att socialdemokraterna inte riktigt tilltror sig att kuuna genomföra en sådan nödvärtdig kompletterande ekonomisk politik och att de därför inte vill ta bort förbudet mot portföljinvesteringar.

Jäg skulle vilja fråga hur Bo Södersten tror att det i praktiken i längden går att upprätthälla ett förbud mot portföljplaceringar och inte några andra förbud. All erfarenhet visar att def vid den typen av regleringar så smårtingom uppkommer läckage och behov av kontrollinslag. Mart måste för att kontrollera att det aktuella förbudet följs kontrollera, och man måste täcka de kryphål som uppträder etc. Erfarenheter av valutaregleringens tillämpning under efterkrigstiden har ganska uppenbart visat att många förbudsregler just tillkommit som ett slags uppföljning som då har bedömts

nödvändig när det gäller det grundläggande förbudet mot portföljinvesteringar. Jag tror att det är en riktig artalys och att så kommer att ske även i framtiden.

Jag skulle också gärrta vilja fa upp ert artnart aspekt. Dcrt inlåsning av pengar i Sverige som valutaregleringen innebär har bl. a. haft till effekt att de svenska företagen har haft en hög likviditet, som de delvis har använt till att köpa upp varandra. Därigenom har man, kartske omedvetet, mcrt ärtdå i praktikert genom regleringarnas upprätthållande, premierat eller stimulerat en maktkoncerttratiort som jag bedömer som gartska olycklig och som jag trodde att ävert socialdemokraterna ogillade;

Jag undrar om Bo Södcrsteu har rtågort kommerttar till dert typen av utveckling, där man skulle kunna få några motverkande effekter för att minska maktkoncenfrationert om man gjorde det möjligt för företagen att placera likviditeten på de ställen där de artser att det är mest lörtsamt?

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Fortsatt valutareglering, m. m.

Anf. 101 BO SÖDERSTEN (s);

Herr falman! Lars Tobisson talar en del om direktinvesteringar. Men på det området har vi ändå genomfört liberaliseringar. Om det är så att vi infe får hit så mycket utländska direktinvesteringar och har en positiv balans på den sidan, tror jag att det framför allt har att göra med reala faktorer. Det har aft göra med att vi i förhållande till vår storlek har ovanligt många -multinationella företag.

Lars Tobisson klagar sedan litet över att vi får bekymmer i och med att vi tydligert utsätts för ett slags återimport av aktier. Det är ett exempel på de problem som kart uppstå. Det är gartska självklart atf mart kan få störnings-momcrtt av dcrt typcrt, om man har frihet till kapitalrörelser av det slaget.

Han tar vidare upp omsättningsskatten på aktier som ett besvärande moment. Def har i och för sig egentligert ingenting att göra med de valutaregleringar vi här diskuterar. Vi har helt enkelt en mer avancerad kapitalbeskattning, beroende på atf vi har en annart syn på fördelningspolitiken än vad de flesta andra västeuropeiska länder har - och exempelvis även USA, för dert delert.

Grundproblemet är däremot, och där skiljer sig våra uppfattningar, att de borgerliga representanterna ser den internafionella kredit- och kapitalmark-rtadert som rtågot harmlöst som aldrig skulle kunna utgöra ett självständigt sförrtirtgselemcrtf. Jag däremot, och vi som företräder majoritetssidart, ser saker och fing på ett helt annat sätt. Vi vet att de internationella kredit- och valutamarknaderna spelar en oerhört stor och självständig roll i dagens internationella ekonomi. Vi kan få markanta störningsfaktorer som utgår just därifrån. Vi vet att exempelvis sådana fenomen som overshoofing, en överdriven reaktion när det gäller växelkurserna, har förekommit och förekommer i stor och betydande utsträckning. Det är klart att om vi skulle tillåta portföljinvesteringar skulle vi få in ett störningsmoment som kunde vara mycket svårt för oss att bemästra. Det är det som är själva grundargumentet till varför vi vill ha en viss korttroll av porfföljinvesteringarna.

Låt mig ta ett exempel på detta, kanske främst riktat fill Anne Wibble, som jag tycker har en litet egendomlig apologetisk syn på det hela. Se exempelvis vad som hände med den crtgelska ekortomin när man 1979 avskaffade

105

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Fortsatt valutareglering, rn. m.

valutaregleringen. Först fick man en stor inströmning av utländska valutor, något som kanske kortsiktigt kunde förefalla vara posifivt ur den engelska ekonomins synpunkt. Den dåvarande engelska riksbanksledningen hade samfidigt som princip att irtte försöka styra växelkurserrta.

Vad ledde då dertrta inströmning av valutor och kapital till? Jo, den ledde fill en mycket kraftig appreciering av det Crtgelska purtdet. Inom loppet av ungefär tolv månader apprecierades det med ca 40 %, Vad gav det i sin tur upphov till? Jo, det fick de mest förödande effekter på den crtgelska konkurrenskraftert, dcrt kortkurrensutsatta sektorn och industrier i städer som t. ex. Manchester och Birmingham. Det fick också oerhörda konsekvertser på arbetslösheten, som praktiskt taget steg från 1 miljon till 3 miljoner inom loppet av ett och ett halvt år. Detta berodde mycket på just avregleringen av valutamarknadcrt.

Att mot den bakgrunden påstå att det skulle vara oproblematiskt eller harmlöst är att helt enkelt bortse både från teorirt och, framför allt, från verkligheten.

Lars Tobisson talar sig här sedan varm för def europeiska monetära systemet. Han menar att det skulle vara bra, om vi ankrtöt till krortan och ginge med där. Lars Tobisson representerar då en förbluffartde verklighets-främmartde och naiv syn. Vad skulle då egeutligert ha härtt med dert svenska konkurrenskraften under det senaste året-eller låt oss säga sedan september 1985? Vi skulle ha fått en mycket kraffig försvagning av den svenska konkurrenskraften om vi hade blivit ett valufapolitiskt lydrike till Västtyskland och följt med i apprecieringert av dert västtyska marken. Jag tror att arbetslösheten i vårt land då skulle ha blivit dubbelt så hög som den är i dag. Jag ger verkligen irtte mycket för detta litet halvflummiga sätt att försöka ankrtyta till sådarta här vackra normer, som moderaterna tycks tro på.

Anne Wibble hade sedan ett resonemang om att man inte skulle kunna kontrollera valutareglcringen och aft det förekommer läckage etc. Det är klart att det förekommer vissa läckage och att man inte kan ha crt hurtdraprocentig kontroll. Å andra sidart kart mart trots allt inte komma ifrån att den har fungerat och att vi har haft det hela under ganska god kontroll.

Jag förnekar dock irtte att det kan vara möjligt atf gå vidare på detta område. Det är också möjligt att vi skulle kunrta få ert litet friare syn på exempelvis förvärv av utländska aktier och utlänningars förvärv av svenska aktier.

Man kan delvis se aktier som ett slags mellanting mellan en ren portföljplacering och ert direktirtvesterirtg. Det är frågor som vi i så fall får fundera på och återkomma till i sinom tid.

106

Anf. 102 LARS TOBISSON (m);

Herr talman! Bo Södersten anklagar Anne Wibble och mig för att ha en lättsinnig, närmast halvflummig, attityd till den internatiortella kapitalmarknaden. Jag får väl kvittera den artigheten med att säga att Bo Södersten verkar vara rädd för och närmast förskräckt inför vilka konsekvertser det skulle kunna bli. Jag frågar mig vad orsaken till detta kan vara. Jo, det är förmodligen att han förstår, att om den politik hans parti och hans regering

företräder skulle prövas möt de internationella strömrtirtgarna, skulle den irtte befinnas vara särskilt slagkraftig, Bo Södersten tog upp det faktum att def nu sker en återimport av aktier och sade att det var ett bevis för att det kurtdc härtda otäcka saker.

Jag gav emellerfid en förklaring till varför det är som det är. En viktig förklaring är att vi avsiktligt fördyrar handeln med aktier, vilket gör att det inte bhr så intressant längre. På andra aktiebörser går man motsatt väg och tar bort den här typen av fördyringar: Det är t. ex, innebördert av den stora förärtdrirtg söm har skett på aktiemarkrtaden i London, Vi kommer emellertid inte ifrån att erfarenhetert frårt aktiemarkrtadcrt belyser svårigheterna att bit för bit avskaffa regleringarrta, Anledrtirtgen till. att vi lät utlänningar köpa svenska aktier - vi öppnade möjligheter för detta, men inte för motsatsen - var att man här såg ett sätt att ta in kapital i landet men genom regleringar förhindra att det gick pengar motsatt väg. När detta väl.har skett till en tid och mart samtidigt försämrar villkorcrt för utlänningars aktieägande i Sverige, då blir resultatet det som man ville förhirtdra med sitt förbud, rtämligert atf det återigen flyter ut pengar.

Detta tycker jag är ett mycket gott tecken på att det riktiga är att avskaffa valutaregleringen i ett slag.

Bo Södersten menade att jag har talat för att vi skulle gå med i EMS. Nej, det har jag irtte gjort. Däremot säger jag att vi skall artknyta den svenska kronan till EMS-valutorna. Det ger nämligen en fastare riktpunkt än vår nuvarartde valutakorg.

Vad skulle ha hänt med konkurrcrtskraftcrt? frågade Bo Söderstcrt. Jo, det kan jag tala om; Vi hade inte via den smygdevalvering som nu har skett skapat ett extra utrymme i framför allt exportindustrin och på det viset fått en större löneglidning under förra året än vi haft på mycket länge i Sverige. Vi hade fått hjälp att därnpa kostnadsstegringen. Vi hade dessutom, gertom dert hårda grartskning vår politik utsätts för, tvingats föra en mera moderat ekonomisk politik, som ytterligare skulle ha begränsat pris- och kostnadsstegringen i vårt land.

Herr talman! Skillnaden mellan Bo Södersten och mig är att Bo Södersten vilj undvika att utsätta sin ekonomiska polifik, som nu också råkar vara Sveriges, för jämförelser med omvärldens, medan jag för min del tror att det skulle vara rtyttigt för oss i Sverige att på det viset få klart för oss vad man kan göra och vad man infe klarar att göra på det ekortomisk-politiska området.

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Fortsatt valutareglering, m. m.

Anf. 103 ANNE WIBBLE (fp);

Herr talmart! Bo Södersten höll med om att det kan bli läckage. Det var
trevligt att höra, för det är alldeles uppenbart att detta är ett korrekt återgivet
faktum. Jag tror att detta kan-vara allvarligare än vad Bo Södersten föreföll
att anse. Om man har ert reglerirtg som gäller bara vissa delar blirdet lätt så
att man för att upprätthålla denna delreglering måste tillgripa rtya kontroller
och nya förbud. Talesättet om att förbud föder förbud är inte helt utan
sanning. - . . . -

Bo Södersten vet mycket väl, föreställer jag mig, att närmare 80 % av valutaflödena filt och från Sverige är oreglerade. Den absolut största delen gäller betalning för handel med varor och tjänster. Av Bo Söderstcrts

107

Prot: 1986/87:132 27 maj 1987

Ändrade kassakrav

argumentation kan man frestas att dra slutsatsen att han helst skulle vilja reglera hela kakan, alltså även allt det andra, som inte är portföljinvesteringar. Det tror jag skulle vara en utomordenfligt skadlig politik för svertsk ekortomi.

Bo Södersten tog inte upp aspekten om den ökade maktkoncentration som inlåsningen av kapital i Sverige innebär. Det var litet synd. Jag tror nämligen att detta är en aspekt som förtjänar att uppmärksammas i sammanhanget.

Avslutningsvis, herr talman, skulle jag vilja säga att jag tror att valuta-regleringen, trots socialdemokraternas och Bo Söderstens mycket livliga och erttusiastiska försvar för denna, kommer att försvinna..Det kommer säkert att visa sig vara mycket bra för svensk ekortomisk utvecklirtg.

Överläggrtingen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid ett senare arbetsplenum.)

16 § Föredrogs finansutskottets betänkande

1986/87:28 om ändrade kassakrav (prop. 1986/87:143 delvis och 1986/87:12 delvis).

Ändrade kassakrav

108

Anf. 104 LARS TOBISSON (m):

Herr talman! I propositionen om ny riksbartkslag, vilken i övrigt bygger på den breda uppgörelse som träffades i statsskuldspolitiska kommittén, har regeringert smugit med crt ärtdring av reglerrta om kassakrav som öppnar möjligheter för en återgång till reglering och selekfiv styrning av kredifmark-naden.

Förslaget är hämtat frårt kreditpolitiska utredningens betänkande, som kom redan 1982. Där skilde man mellan marknadskonforma styrmedel och regleringar. Bland medlert i dert kreditpolitiska lagstiftrtingen ansågs endast kassakraven ha gcrterell karaktär. Utredrtirtgert föreslog därför att riksbart-ken under normala förhållandert-borde artvärtda sig av endast kassakrav vid sidan av traditionell diskontopolitik och öppna marknadsoperationer.

Kreditpolitiska utredningens förslag blev aldrig föremål för lagstiftning. Däremot har i praktiken den.av utredningen åsyftade avregleringen kommit till stånd genom successiva liberaliseringsåtgärder från riksbankcrts sida.

När sfatsskuldspolitiska kommittén vid förra årsskiftet utformade sitt förslag till ny riksbankslag, föreföll det naturligt att dit flytta reglerna om kassakrav som de då var utformade och tillämpades. Därmed skulle riksbanken själv få förfoga över rätten att gentemot bankerrta föreskriva kassakvoter i Ukviditetspåverkande syfte.

Men nu har alltså regeringert kombinerat kreditpolifiska utredningens tankar på utvidgade kassakrav med statsskuldspolitiska kommitténs förslag om flyttning av bestämmelserna härom från den kreditpolitiska lagstiftningen till den rtya riksbankslagen. Det är detta som banar väg för en i princip helt

godtycklig detaljstyrning av kreditströmmarna frän riksbankens sida.

Farhågor i denna riktning har avfärdats med att riksbanken under senare år tvärtom verkat för liberalisering och tillämpat nu gällande kassakrav med omdöme och måtta. Jag kan i och för sig instämma i dessa omdömen. Men oron får onekligen näring av den regleringsiver som finansutskottets socialistiska majoritet visar i det betänkande vi nu diskuterar. Och i en fidningsartikel har utskottets talesman Bo Södersten riktigt gottat sig åt detta, som han uttrycker det, välbehövliga tillskott till riksbankens medelsarsenal, vilket han förutser skall komma fill god användning i framtiden.

Som motiv för att även andra kreditinstitut än banker skall kunna åläggas kassakrav åberopas önskemål om konkurrensneutralitet. Men eftersom det råder så skilda förutsättningar för olika slag av kredifinstitut, kan det aldrig bli tal om konkurrens på exakt lika villkor. Bankerna har sedan gammalt ensamrätt att lårta i riksbankcrt, att ta emot inlåning från allmänheten och att fungera som valutabank. Dertna särställning ger dem möjlighet att, litet slarvigt uttryckt, skapa pengar. Det är därför som likviditetsbegränsande åtgärder enligt internatiortell praxis sätts in mot just banker,

Mert nu tycks inte ambitionert inskränka sig till att påverka likviditeten och därmed den allmänna räntenivån. Syftet förefaller vara att skaffa sig möjligheter att detaljstyra räntesättningen på olika kreditformer och för skilda kredifinstitut.

Klarspråk om förslaget talar förre socialdemokrafiska statsrådet och riksbankschefcrt Krister Wickman i en tidningsintervju nyligen:

"Kassakrav på bankerna är ett normalt inslag i penningpolitiken. Det är däremot inte kassakrav på hypoteksinstitut och försäkringsbolag, som saknar rätt till upplånirtg i riksbanken. De utvidgade kassakraven är därför inte lämpliga som generella penningpolitiska medel. Man kari därför spekulera i om inte avsiktcrt är att använda dem för en selektiv kreditstyrnirtg."

Det är exakt vad jag har sagt tidigare, och ett uttalande från det hållet kan bara bestyrka detta.

Att alla kredifinstitut inte kan behandlas lika kommer till praktiskt uttryck i regeringens förslag på det sättet att kassakraven är tänkta att utformas olika beroende på vem de riktas mot. Enligt uppgift från riksbanken är det dessutom inte aktuellt att utnyttja den utvidgade rätt man nu skaffar sig. Men det betyder, att om man i dagsläget kan tala om bristande konkurrensneutralitet, kommer den tydligen att bestå. Det finns egentligen ingen avsikt att rätta till den, i alla fall inte omedelbart.

Det finns all anlednirtg att vara försikfig med nya regleringar. Som Stadshypotekskassan påpekar i sin skrivelse till finansutskottet kan följden av att den beläggs med kassakrav mycket väl bli att de stora bostadsföretagen löser sina upplåningsbehov direkt på obligationsmarknaden. Kreditmarknadens moderna historia erbjuder många exempel på hur regleringar på detta sätt gett upphov till kringgångsmanövrer. Man kan se hela finansbolagssek-torrt som ett utflöde av dert tidigare kreditregleringen.

Talet om bristande neutralitet härrör från det förhållandet att bankerna numera inte tillerkänns räntegottgörelse på de medel som är innestående hos riksbanken. Det enklaste sättet att rätta till detta problem blir då att betala ränta på kassakravsmedlen. Riksbankerts teknik att länge ligga stilla med ett

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Ändrade kassakrav

109

Prot. 1986/87:132 fast räntelöst kassakrav på bankerrta inrtebär för övrigt att det krtappast
27 maj 1987 ■ längre rör sig om ett kreditpolitiskt medel. Snarare är det nu ett slags skaft på

v , ~ krediter, som man vill utvidga till att gälla även andra kreditgivare.

, , . Jag har det intrycket att bakom den aktuella strävan att skaffa sig möilighet

kassakrav . " ' , . r . ,.

till selektiv räntestyrning ligger erfarenheterna frän torra aret, dä avregleringen i förening med rärttefallet ledde till ert kraffig kreditexpansion, särskilt hos bostadsinstituten. Men att en sådan anpassrting kommer till stårtd, när fidigare begränsrtingar tas bort, är inget att förvånas över, I dagsläget finrts det inget som tyder på en sådan uppgång i långivningen utanför bankerna att den skulle vara orsaken fill den.snabba konsumtionsökrting som pågår.

Herr talman!; Förslaget om ändrade; kassakrav är irtte berett på ett tillfredsställande sätt. Vi moderater i finansutskottet hade helst sett att beslutet uppskjutits och att ärendet hade blivit föremål för en.grundligare analys med åtföljande remissbehandlirtg. Eftersom def irtte finns någon avsikt att omedelbart-fillämpa.de nya bestämmelserna, skulle detta inte ha medfört några problem..Men frestelscrt att snabbt öppna nya regleringsmöjligheter blev tydligen alltför stark för finansutskottets rnajoritet.

Något skämdes man dock. Frågan huruvida kassakraven skall flyttas från den kreditpolitiska lagstiftningen till riksbankslagert skjuts på framfiden. Jag ser det som ett trots allt hoppingivande tecken på att det steg bakåt in i regleringsdunklet man nu far inte behöver bli så stort som regeringen - och tydligen Bo Södersten - hade tänkt sig.

Med det anförda yrkar jag, herr talmart, bifall fill de reservationer som fogats fill finartsutskottets betänkande 28.

Anf. 105 BO SÖDERSTEN (s);

Herr talman! Ett av problemen.i den svenska ekonomiska politiken under
senare år har varit att vi tenderar att ha alltför få medel. I och för sig har ju en
mycket kraftfull sartcring av den svenska ekonomin genomförts urtder de
sertaste åren, och vi har den svenska ekonomin i ganska god balans för
närvararidé. Man kanvälirtte direkt säga att vi har några akuta stabiliserings
politiska problem, även om. strukturfrågorrta kanske är litet bekymmer
samma. ,. .

Det parlamentariska.läget gör att det,är svårt-att driva ert fillräckligt kraftfull firtartspolitik. Det har vi sett.många exempel på under dert vår som gått. Därför har pcrtningpolitiken kommit att bli mycket betydelsefull. Det är mot den bakgrunden man måste se kassakrayen. När pcrtningpolitiken också har avreglerats har man egentligen inte så många medel kvar. O.K., man har diskontot, kan man säga, men framför allt har man annars marknadsopera-fioner som det stora medlet. Det är rtaturligtvis i och för sig ett viktigt medel för den ekonomiska polifiken, mert det är här som kassakravcrt kommer in.

Kassakraven är ett utmärkt medel, som också har visat sig effektivt. Normalt brukar även borgerliga ekortpmer anse att kassakrav är ett legitimt och marknadskonformt medel. Det är också ett medel med en storprecisiort. Kassakraven har både volym- och kostnadseffekter. Om man ökar kassakraven, mirtskar mart naturligtvis, bartkerrtas utlånirtgsförmåga, eftersom ert

större del av deras medel då måste stå inne på räntelösa konton i riksbanken. 110

Framför allt har kassakraven en kostrtadseffekt. Eftersom en ökartde del av bankernas inlåning inte ger någon avkastnirtg, ökar "räntekilen" mellan in- och utlåningsräntor. Normalt tvingas bankerrta därigertom längre in i räntetrappan, om kassakraven skärps. Detta har visatsig vara ett mycket effektivt vapen; som man knappast skulle kunna klara sig utan. Ett av problemen är dock att kassakraven hittills enbart har omfattat själva banksystemet. Därigenom har de inte varit konkurrensneufrala. Inte heller har deras effektivitet varit optimal.

Skälet härfill är helt enkelt att en mycket stor del av kreditvolymcrt i dag går utanför det reguljära banksystemet. Fjolårets siffror, de senaste som är fillgängliga, visar att bankerna hade en total utlårtirtg på 51 miljarder, medart reallårtcinstitutcrt hade ert utlåning på hela 76 miljarder och finartsbolageri en utlåning på 22 miljarder. Man kanske skall ta bort den så att säga statliga delen av reallåneinstitutens utlåning, men även om man gör det så firtner man att de tillsammans med finansbolagen hade én större utlåning än banksystemet. Då har vi ändå inte tagit med försäkringsbolag, fondkommissionärer och annat.

Det är naturligtvis svårt att driva en effektiv penrtirtgpolitik, om mart inte har möjligheter att påverka och på ett någorlunda effektivt sätt styra en stor del av kreditgivningert. Det är därför som förslaget omen generalisering av kassakraven nu läggs fram. Det är klart att de institut som kommer att omfattas av de nya reglerna protesterar. Med all aktnirtg för dért tidigare riksbankschefcrt, nuvarande AP-fondsdirektörert Krister Wickmarts syrt får mart ärtdå säga att han i det här fallet representerar ett partsintresse. Det kanske är litet mer förvårtande trots allt att folkpartiet och moderaterna så utan eftertanke tycks sluta upp på det rena partsirttressets sida. Det verkar som om, återigen, bristen på realism gör sig gällande. Man tycks inte inse att ett verkligt problem för ett effektivt drivande av ekonomisk politik är just bristen på ekortomisk-politiska medel.

Mot dert bakgrurtden vill jag gärna ge centern en eloge här i dag. Centern har i den här frågan, som utan tvivel är mycket viktig, hållit huvudet kallt. Man inser att riksbankcrt behöver ha de medel som föreslås i propositiort och betärtkartde. Därigenom framstår moderaterna och folkparfiet som de ytterkantspartier de i själva verket är i den här frågart.

Med det sagda, herr talman, ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan i betänkandet.

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Ändrade kassakrav

Anf. 106 LARS TOBISSON (m);

Herr talman! Bo Södersten avslöjade sig som den store regleringsvän han är, när han inleder med att beklaga att den ekortomiska politikert rtu har alltför få medel till sitt förfogartde. Det är tydligen själva utgångspunktert; det gäller att skaffa fler möjligheter att driva selektiv styrrtirtg av ekortomirt.

Jag tycker att det är litet artmärknirtgsvärt, när Bo Södersten beklagar sig över att det är svårt att driva en tillräckligt kraftfull firtartspolitik urtder nuvarande parlamentariska förhållandert. Här läggs ju ändå regelbundet varje år fram förslag om en stramare finartspolitik ärt den regeringen står för, och det är bara för regeringen att ställa upp och anta de besparirtgsförslag som vi föreslår, bl. a. från moderat håll, för att åstadkomma den åtstramrtirtg

111

Prot; 1986/87:132 27 maj 1987

Ändrade kassakrav

som mart inte klarar av pä egen hand. Det är ju ett medgivande av det här förhållandet, ett medgivande också av ert kritik som vi har framfört frårt borgerligt håll, att man genom att inte ha en tillräckligt stram finanspolitik har lagt en alltför turtg börda på pcrtrtirtgpolitikcrt. Bo Södersten säger att vi då skall se till att vi inte bara har generella medel för att klara av den här pressen på pennirtgpolitiken, utan vi skall också skaffa oss ytterligare styrmedel.

Jag vill försäkra att jag för min del anser att kassakraven är bra - om de tillämpas på det sätt som vi har gjort tidigare i Sverige och som man gör utomlands, dvs.' att man riktar dem mot bartkerna och använder dem i generellt likviditetspåvcrkande syfte. Det är ju rtågot som sedart får återverkningar för övriga aktörer på kreditmarknaden, t. ex. bostadslånein-sfituten. Dessa är ju beroende av vilket allmärtt ränteläge som gäller för sin finansiering, så de hamnar inte på något sätt vid sidart av. Att då kalla dert av regeringen föreslagna åtgärden för att generalisera kassakrayen är ju att värtda saker och tirtg på huvudet, eftersom det i själva verket skapar möjlighet att åstadkomma stora skillnader i behandlingen av olika kreditinstitut. Detta innebär också att talet om konkurrertsneufralitet är helt felaktigt. Man har tagit tag i ett begrepp som mart tycker låter bra, och i skydd av detta försöker mart gcrtomföra dess motsats.

Det myckrta talet om reallårteinstituten antyder att det är dem man på något sätt vill ge sig på, tydligen inte för någonting som de görsig skyldiga till för närvarande - för närvarande är ju utlåningen därifrån mycket begränsad -utan för den plötsliga anspärtnirtg som kom förra året av två skäl; dels tog man bort tidigare regleringar, dels hade man ett fallande ränteläge, vilket gjorde det attraktivt att binda sig lårtgt på rärtfesidan. Det verkar som om regeringen vill ingripa mot dessa institut.nu, när de här problemen egentligert är undanstökade.

För säkerhets skull vill jag som avslufrting förklara för Bo Södersten att det ingalunda är så att jag och folkpartiets företrädare har tagit något orimligt intryck av partssynpunkter som har framförts från olika kreditinstitut. Det är faktiskt på det viset, att när jag satt och skrev vår motion, som ligger till grund för reservationen, hade änrtu ingen tagit tag i de här frågorna. Genom att ringa runt väckte vi kartske upp en det, som sedan förstod att detta var ett ganska lömskt anslag som hade riktats mot dem, som de helt enkelt inte hade sett därför att det var insmuget i ert proposition som uppgavs gälla ny riksbankslag och ändrat huvudmanrtaskap för riksgäldskorttoret.

112

Anf. 107 BO SÖDERSTEN (s);

Herr talman! Helt kort: Lars Tobisson önskar sig en stramare finanspolitik. Det märkliga är att Lars Tobisson i realiteten, när man bortser frårt hans fagra tal, är en av de främsta tillskyrtdarna när det gäller att försöka hirtdra regeringert frårt att föra ert stramare firtanspolitik.

Dert frartske lyrikerrt Paul Eluard sade en gårtg att vad arbetarcrt säger kommer alltid olägligt. Oavsett vilka förslag regeringen lägger fram i åtstramartde syfte, passar de aldrig moderaterna.

Sedan till frågan om gcrterella medel och selekfivitet: Ja, vi ser kassakravcrt som ett generellt, marknadskonformt medel. Det är också så det kommer att fungera.

Jag tror inte att man i den moderrta värld där vi- lever kart bortse från att reallåneinstituten inte längre är något slags relafivt betydelselösa institut för specialdestinerade krediter, utan tvärtom verkar de i allt väserttligt som banker. Jag skulle vilja råda Lars Tobisson att läsa den artikel som Lars Wohlin just har publicerat i det senaste numret av Riksbankerts tidskrift.

Prot. 1986/87:132 27 maj 1987

Ändrade kassakrav

Anf. .108 LARS TOBISSON (m):

Herr talman! Hur finanspolitiken skall bedrivas kan vi kanske återkomma till i slutdebatten i nästa vecka. Jag vill bara säga att vi har lagt fram förslag till en betydligt stramare firtartspolitik ärt den regeringert står för. Vi har sagt; Vi medverkar inte till skattehöjningar. Genom regeringerts scrtfärdighet återstår i rtuvarande läge i stort sett bara förslag om skattehöjningar; det ligger dock förslag sedan tidigare om utgiftsbesparingar från moderat håll, och det är bara att ta fatt i dem. I ett fall har regeringert gjort det, nämligen när det gällde livsmedelssubventionerna. Därmed fick den frågan en bra lösning, infe bara för i år utan ävert för kommartde år, och jag tycker man skall fortsätta på den vägen.

När def sedan gäller kassakraven, skulle jag vilja fråga Bo Söderstcrt, som tycks vara så ivrig att genomföra denna förändring, enligt det citat jag anförde från Dagens Industri, om han verkligen anser att kassakraven snabbt skall införas i syfte att åstadkomma konkurrensneutralitet. Och tar han därmed avstånd från vad bl, a, riksbankschefen har sagt, att det faktiskt inte är aktuellt att använda sig av den nyvurtrta rättert att föreskriva kassakrav ävcrt för artdra kreditinstitut än bartkerna?

Anf. 109 BO SÖDERSTEN (s):

Herr talman! Låt mig helt kort svara atf def är klart aft vi inte inför den här typcrt av krav med mirtdre ärt att vi artvärtder dem. De kommer naturligtvis också, att tillämpas när de behövs.

Överläggrtingen var härmed avslutad.

(Beslut i ärertdet skulle fattas vid ett sertare arbetsplenum.)

17 § Kammarert beslöt att förhandlingarrta skulle, fortsättas måndagen den 1 jurti.

18 § Artmäldes och bordlades

Propositiortcrrta

1986/87:91 Aktivt folkstyre i kommuner och landsting

1986/87:160 Riksdagerts ombudsmäus och justitiekartslerrts ställning som

åklagare, m, m, 1986/87:164 Ändring i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden

113

Prot. 1986/87:132 19 § Anmäldes och bordlades .
27 maj 1987 Motiorterna

1986/87;K120 av Lars Werner m, fl. (vpk) ..

Riksdagens förvaltningskontors förslag om ändring av vissa arvoden rrt. m,. (förs. 1986/87:14)

1986/87;Fill7 av Margitta Edgrcrt (fp)

Firtansieringen av Stiftelsen Riksbankens jubileumsfonds verksamhet (förs. 1986/87:22)

20 § Anmäldes och bordlades

Konstitutionsutskottets betänkartden

1986/87:34 Pågående försök med ett nytt frågeinstitut, m.m.

1986/87:36 Stöd till politiska partier (prop. 1986/87:150 delvis)

Lagutskottets betänkande

1986/87:32 Ny konkurslag m, m, (prop, 1986/87:90 delvis, 1986/87:86 delvis och 1986/87:89 delvis)

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1986/87:24 Studiehjälp m, m, (prop, 1986/87:150 delvis)

Socialutskottets betänkande

1986/87:40 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden till riksmötet

1987/88

Kulturutskottets betänkande

1986/87:24 Avgifter i ärenden om lokala kabelsändningar (prop, 1986/87:150 delvis)

Näringsutskottets betärtkartden

1986/87:38 Allmänna pensionsfortderts fjärde fortdstyrelses årsredovisrtirtg

(skr, 1986/87:153) 1986/87:41 Statliga företag (prop, 1986/87:74 delvis och 1986/87:126) 1986/87:42 Vissa oljebolagsfrågor (prop. 1986/87:120)

21 § Kammaren åtskildes kl. 17.41. In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Gunborg Apelgren

114

Förteckning över talare Prot.

(Siffrorna avser sida i protokollet) 1986/87:132

Onsdagen den 27 maj

Artdre vice falmanrtcrt 3

Artdersson, Anders (m) 50, 51

Andersson, Elving (c) 92

Andersson, Marianne (c) 85

Biörsmark, Karl-Göran (fp) 27, 31, 35, 70

Bohlin, Görel (m) 75, 83, 84

Boo, Karl (c) 55, 60

Bäckström, Maja (s) 63, 67

Bölartder, Berit (s) 23, 29, 32

Cars, Hädar (fp) 90, 92

Castberger, Anders (fp) 87

Claeson, Tore (vpk) 18, 22, 23, 28

Fleetwood, Elisabeth (m) 69

Furustrand, Reynoidh (s) 90, 91

Grahrt, Olle (fp) 78, 84, 88

Hagberg, Lars-Ove (vpk) 57

Hansson, Agne (c) 22, 23, 27, 31, 35, 70, 71, 74

Hasselström Nyvall, Ingrid (fp) 71, 74, 75

Hyttring, Jan (c) 60, 65, 67

Jertrtchag, Jan (vpk) 46

Johnssort, Ingvar (s) 87

Lestander, Paul (vpk) 94, 95, 96

Lorcrttzon, Sven Eric (m) 39, 43, 44, 48, 49

Mattssort, Kjell A. (c) 101

Nilsson, Anders (s) 58, 60

Nilssort, Lennart (s) 33, 36, 67

Olsson, Kari Erik (c) 37, 42, 43, 51

Olssort, Martirt (c) 86

Perssort, Magrtus (s) 72, 74, 96

Peterssort, Harts, i Hallstahammar (vpk) 89

Poromaa, Bruuo (s) 94, 95

Rosért, Bcrtgt (fp) 44

Rosqvist, Birger (s) 88

Ryttar, Bengt-Ola (s) 96

Sandberg, Jart (m) 29, 30, 34, 70

Selberg, Åke (s) 46, 49

Signell, Sven-Gösta (s) 79, 84, 85

Södersten, Bo (s) 102, 105, 110, 112, 113

Tobisson, Lars (m) 97, 103, 106, 108, 111, 113

Westerberg, Per (m) 91, 92, 94

Wibble, Anne (fp) 99, 104, 107

Ångström, Rune (fp) 56, 66

gotab Stockholm 1987 13208