Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1986/87:115

Måndagen den 4 maj

Kl. 12.00

Förhandlingarna leddes av förste vice talmannen.

1 § Justerades protokollen för den 23 och 24 april.

2 § Anmälan om ny utskottsordförande

Anf. 1 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Jag får anmäla att till ny ordförande i trafikutskottet utsetts Birger Rosqvist (s).

3 § Förste vice talmannen meddelade att Mona Sahlin (s) den 1 maj återtagit sin plats i riksdagen, varigenom Christina Petterssons uppdrag som ersättare upphört.

4 § Svar på interpellationerna 1986/87:212, 220 och 237 om svenskundervisningen för invandrare

Anf. 2 Utbildningsminister LENNART BODSTRÖM:

Fru talman! Alexander Chrisopoulos har frågat invandrarministern vad han ämnar göra för att förbättra förutsättningarna för svenskundervisningen för invandrare. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på interpellationen. Ylva Annerstedt har frågat mig vilka insatser jag planerar för att tillförsäkra invandrarna deras rätt till grundläggande svenskundervisning och vilka åtgärder jag avser att vidta för att förändra systemet för fördelning av timmar till påbyggnadsundervisning i svenska språket för invandrare, påbyggnads-SFI, inom studieförbund. Erkki Tammenoksa har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att tidigare invandrare skall få möjlighet att delta i svenskundervisning och vilka åtgärder som planeras för att kommuner som mottar flyktingar tillförsäkras resurser i form av tillräckligt antal studietimmar.

Jag besvarar de tre interpellationerna i ett sammanhang.

Enligt vad jag har inhämtat har skolöverstyrelsen, SÖ, genom beslut under februari månad fördelat ytteriigare sammanlagt ca 70 000 undervisningstim-

Prot. 1986/87:115 4 maj 1987

Om svenskundervisningen för in vandrare

mar i grundläggande svenskundervisning för invandrare, gmnd-SFI. till kommunerna för innevarande budgetår. Enligt vad jag vidare har inhämtat bedömer SÖ det sannolikt att senare kunna fördela ytterligare timmar genom att omfördela timmar från kommuner som inte behöver utnyttja hela sin tilldelade kvot.

Jag är ännu inte beredd att lägga fram några förslag till ändringar i nu gällande regelsystem för svenskundervisningen. Sådana frågor bör tidigast las upp i samband med höstens budgetarbete. Då kan vi dra slutsatser av åtminstone ett års erfarenheter av nuvarande syslem. Delta gäller då även systemet för fördelning av limmar till studieförbunden för påbyggnads-SFI.

Vad gäller resurser för nästa budgetår får jag erinra om alt regeringen i den nyligen för riksdagen framlagda kompletteringsproposifionen lagt fram förslag om ytterligare.70 750 undervisningstimmar i grund-SFI och ytterligare 2 000 studietimmar i påbyggnads-SFI i studieförbund.

Erkki Tammenoksa tar i sin interpellation upp den vikliga frågan om behovet av grund-SFI för invandrare som kommit till Sverige före den 1 januari 1985, s. k. gamla eller tidigare invandrare. Enligt gällande bestämmelser skall sådan undervisning kunna erbjudas före utgången av juni 1990 och vara genomförd före utgången av juni 1991. Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att särskilda resurser avsätts för detta ändamål under nästkommande budgetär. Kostnaderna har beräknats till 17 milj. kr., vilket motsvarar ca 53 600 undervisningslimmar utöver den reguljära limramen.

Jag kommer att noga följa hur stor efterfrågan på sådan undervisning kommer alt bli under nästa budgetår och utifrån denna lägga fram förslag inför regeringen om dimensionering för kommande budgetår. Målsättningen alt behovet av grund-SFI för denna grupp av invandrare skall vara tillgodosett inom en femårsperiod ligger således fast.

Anf. 3 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk):

Fru talman! Svenskundervisningsreförmen bör ses mot bakgrund av de kraftigt ändrade förutsättningarna för invandrarbefolkningen i Sverige. Industrins mycket snabba strukturomvandling har resulterat i ett stadigt minskat behov av arbetskraft. Allt större grupper människor slås ul ur produktionen. Hårdast drabbad blir den okvalificerade arbetskraften, dit en mycket stor del av invandrarna hör. Utvecklingen ställer dessutom nya och annorlunda krav på arbetskraften - ökad yrkesutbildning, ökad allmän kunskapsnivå samt ökade språkfärdigheter. Det innebär större svårigheter för invandrare att komma in pa arbetsmarknaden och stanna där. På så sätt har förutsättningarna för invandrarna förändrats. Frän alt ha varit en önskvärd, välkomnien och eftertraktad produktionsfaktor på 60-och 70-ialel håller invandrarna på att omvandlas till en svårplacerad grupp människor, som konkurrerar med den inhemska arbetskraften om de tillgängliga arbetsplatserna. Som en följd av bl.a. detta kan man konstalera en ökad segregation av invandrarna: en yrkesmässig segregation-från industriyrken till olika servicenäringar- , en ekonomisk segregation, en social men också bostadsmässig segregation som gör att målet för invandrarpolitiken, dvs. invandrarnas funktionella integrering i det svenska samhället, blir mer avlägset än någonsin och att rriotsältningarna skärps. Därför är alla åtgärder

som syftar till att förbättra invandrarnas sociala situation, främja invandrarnas sociala rörlighet och bryta de yrkes- och utbildningsspärrar som håller invandrarna kvar på de lägsta skikten i samhället helt nödvändiga.

Mot denna bakgrund är svenskundervisningsreformen den mest angelägna reformen på invandrarpolitikens område. Målsättningen med svenskundervisningen är att ge invandrarna kunskaper så att de skall kunna hävda sig på den svenska arbetsmarknaden, att de skall klara sig i det dagliga livet och tillgodogöra sig viktig information på svenska. Förutsättningarna för invandrarna att tillägna sig det svenska språket är av språkliga, utbildningsmässiga och kulturella skäl mycket olika. Vpk tycker att det är en dålig politik och en dålig ekonomi all vägra anslå de medel som bevisligen behövs för att se till att målen för svenskundervisningen uppnås.

Nu befinner vi oss i en situation där det i olika kommuner har bildats långa köer av människor som väntar ända upp till ett år för att få sin lagstadgade rätt till svenskundervisning. Både skolöverstyrelsen och statens invandrarverk gör den bedömningen att det för innevarande budgetår behövs mellan 160 000 och 200 000 timmar för svenskundervisningen.

Anser utbildningsministern all de hittills beviljade medlen och antalet undervisningstimmar är tillräckliga? Om inte, vad finns del för orsak till alt man inte är beredd att anslå de medel som behövs för att förverkliga de beslut som man själv har varit med om att fatta?

Prot. 1986/87:115 4 maj 1987

0//X svenskundervisningen för invandrare

Anf. 4 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Fru talman! Först vill jag tacka utbildningsministern för svaret, som i sin första del ändå innehåller något positivt - de 10 500 extra timmarna till grund-SFI i kompletleringspropositionen. Man finner att det ju faktiskt inte blir mer, om man också läser stycket som säger att departementet även räknar med de redan fördelade 60 000 timmarna. Trots allt rimmar det illa med uppgifterna från invandrarverket, som säger att behovet i stället är 160 000 timmar fill grund-SFI.

Vi kan redan i dag se vilka följder denna återhållsamhet får. Kommunerna är ovilliga att skriva avtal med invandrarverket om mottagande, och flyktingarna blir kvar i förläggningarna i allt flera månader, i sysslolöshet och psykiskt påfrestande boendeformer.

Enligt lag har flyktingarna faktiskt rätt till 700 timmars SFI. Varför ser inte regeringen till att de får denna undervisning utan dröjsmål och utan att - som nu sker på sina håll i landet - somliga grupper får avbryta sin undervisning med hänvisning till alt timmarna inte räcker?

I kompletteringspropositionen får studieförbunden ytterligare 2 000 limmar till påbyggnads-SFI. Siffran är faktiskt löjlig, mot bakgrund av de rapporter som kommer utifrån landet. Bara det studieförbund som ligger mig närmast. Studieförbundet Vuxenskolan, fick som urspmngslilldelning 1 000 timmar för innevarande budgetår, medan behovet för att täcka undervisningen för året är ytterligare 3 600 timmar. Redan nu finns över landet undervisningsgrupper som fått avbryta också påbyggnads-SFI därför all timmarna inte räcker till. Pedagogiskt är detta en katastrof, för att inte tala om vad det betyder för flyktingarnas möjligheter att klara sig i det svenska samhället.

Prot. 1986/87:115 4 maj 1987

O/n svenskundervisningen för i/xvandrare

När beslutet om SFI togs av riksdagen sades ingenting om all påbyggnads-SFI skulle erbjudas endast i mån av tillgång på timmar. Tvärtom utökade riksdagen rätten till undervisning frän 500 till 700 limmar och betonade också att 700 timmar är en knappt tilltagen resurs för inlärning av ett främmande språk.

Utbildningsministern säger vidare att han inte tänker göra något ål fördelningsmodellen för påbyggnads-SFI. I dag gäller ju att studieförbunden får timmar i förhållande till de tidigare tre årens SFI-undervisning. Regeringen har alltså tagit ett gammalt systems fördelningsmodell och applicerat på den nya SFI-undervisningen. Del är klart alt det inte fungerar, när vi nu har en flyktingmottagning där så gott som alla kommuner medverkar. Den här modellen medför ju också att ett studieförbund inte kan öka sin undervisning även om det finns behov. Timtilldelningen följer hela liden den en gång beräknade kvoten.

Det är uppenbart att regelsystemet för SFI-undervisningen inte fungerar och måste göras om, så att flyktingarna i realiteten får sin svenskundervisning så snart efter ankomslen som möjligt. Del behövs en djupgående genomlysning av konsekvenserna av nuvarande system, vilket också utbildningsutskottet har beslutat sig för att göra till hösten. Närdet gäller påbyggnads-SFI finns del däremot ingen anledning att vänta.

Missförhållandena är uppenbara, och frågorna kvarstår alltså: Varför får påbyggnads-SFI endast 2 000 timmar för hela riket? Varför tänker inte utbildningsministern göra något ål fördelningen av påbyggnadstimmarna, som så uppenbart drabbar flyktingarna?

Anf. 5 ERKKI TAMMENOKSA (s):

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Tilläggspropositionen innehöll visserligen en glädjande nyhet, nämligen att grund-SFI tillförsäkrades drygt 10 000 studietimmar mer än vad lidigare-uttagel eller "förskottet" innebar, och det är bra. Men vi får se om dessa timmar räcker. Jag är litet pessimistisk på den punkten.

Sedan till den fråga som intresserar mig mest, nämligen undervisningen för de "gamla" invandrarna. Jag är medveten om att medel finns avsatta i budgetpropositionen för detta ändamål. Men antalet sådana invandrare som skulle behöva svenskundervisning är enligt de beräkningar som gjorts betydligt större än som förutsatts i budgetpropositionens förslag. Eftersom det inte finns någon tillförlitlig rikstäckande statistik för att fastställa hur många "gamla" invandrare som har genomgått grund-SFI sedan lagen tillkom, nöjer jag mig med alt redovisa några fakta från fältet.

Det har visat sig att bara en liten andel elever har fått timersättning som motsvarar ersättning vid förvärvsarbete pä heltid. I en del kommuner har vidare "gamla" invandrare inte kunnat beredas studieplats, trots att de har blivit informerade om och anmält sig till grund-SFI. Studietimmarna har inte räckt till. Risken är att det uppslår en konkurrenssituation mellan "gamla" invandrare och flyktingar när det gäller dessa studielimmar.

Jag konstaterar med tillfredsställelse att statsrådet kommer att noga följa hur stort behovet blir av grund-SFI för "gamla" invandrare, men jag vill ändå ställa ett par frågor till statsrådet.

Regeringens förslag avviker från SÖ:s beräkningar. Risken är att nyinflyttade i kommunerna får ta i anspråk de studietimmar som skulle ha tilldelats de "gamla" invandrarna. Hur skall man kunna undvika delta?

Om del visar sig att efterfrågan på grundläggande svenskundervisning avseende "gamla" invandrare blir större än beräknat, är utbildningsministern dä beredd all snabbt tillskjuta erforderliga medel?

Anf. 6 Utbildningsminister LENNART BODSTRÖM:

Fru talman! Det finns inte någon delad uppfattning mellan mig och interpellanterna om betydelsen av undervisning i svenska för all göra invandrarna kapabla både att i olika avseenden leva i samhället som medborgare och att få ett arbete som de kan försörja sig pä.

Alexander Chrisopoulos nämnde all del kunde förefalla som ora invandrarna under 1960-och 1970-talen ansetts vara en eftertraktad grupp, som den svenska arbetsmarknaden behövde, men alt den uppfattningen inte längre kvarstod. Jag hoppas ändå - och det är väl även Alexander Chrisopoulos mening innerst inne-all så inte är fallet och att man inser all Sverige kommer att behöva ett tillskott av invandrare av alla möjliga skäl, bl. a. belysta i den utmärkta tidning. Ny i Sverige, som invandrarverket ger ut och där man i del senaste numret understryker vilken betydelse invandrarna har för det svenska samhället.

Organisationen av undervisningen i svenska för invandrare har överförts till skolbudgeten och lagts på kommunernas ansvar. Den var tidigare en uppgift för arbetsmarknadsmyndigheterna och uppfattades som en del av arbetsmarknaden, med den stora rörlighet som denna alllid har i förhållande till undervisningsorganisationen. Vi försökte således att införa ett system som skulle tillgodose efterfrågan på utbildning, men oturligl nog ökade antalet invandrare mycket kraftigt just när det nya systemet introducerades. På sätt och vis är det system vi nu har uppbyggt från utgångspunkten av en relativt stabil invandring till vårt land. Jag vill emellertid när del gäller de siffror som har förekommit ge den kompletterande upplysningen att SÖ för innevarande budgetår disponerar totalt ca 540 000 undervisningslimmar. Av det fanns 480 000 i den ursprungliga resursramen, medan 60 000 utgör förskott på 1987/88 års ram. Jag vill också nämna alt vi i komplelteringspro-positionen föreslår en ytterligare ökning av antalet timmar. De timmarna kommer all användas under det följande budgetåret. Det betyder att antalet timmar, som i år är 540 000, nästa budgetår kommer att uppgå till 666 000 timmar, en ökning med 20 %. Jag hoppas att vi därmed skall ligga mycket nära det behov som föreligger.

Jag vill också beträffande den vikliga frågan om de äldre invandrarna säga i anslutning till vad Erkki Tammenoksa har framhållit all del är betydelsefullt att de äldre invandrarna får sin rätt tillgodosedd och att regeringen självfallet respekterar det riksdagsbeslut som säger all under loppet av en femårsperiod skall de äldre invandrarna också ha kommit i åtnjutande av den kompletterande utbildning som de behöver.

När det så gäller de tal som Ylva Annerstedt nämnde i fråga om påbyggnads-SFI inom studieförbunden vill jag påpeka alt en myckel stor del av påbyggnadsutbildningen sker genom arbetsmarknadsverkets försorg

Prot. 1986/87:115 4 maj 1987

Om svenskundervisningen för invandrare

Prot. 1986/87:115 4 maj 1987

O/n svenskundervis-ningenför invandrare

samtidigt med att invandraren genomgår yrkesutbildning. Det är de övriga, den mindre del som inte skall ha yrkesutbildning, som i allmänhet får sin utbildning i studieförbundens regi. Där har det också blivit en ökning. De siffror som Ylva Annerstedt framställde som löjligt låga är egentligen uteslutande ökningstalen och borde ställas i relation till de grundsiffror som studieförbunden har att arbeta med.

Anf. 7 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk):

Fru talman! Utbildningsministern missuppfattade mig, när jag i milt huvudanförande talade om de förändringar som skett i förutsättningarna för invandrarna. Jag talade inte om ändringen av attityden gentemot invandrare utan om alt de reella förutsättningarna för invandrarna har förändrats på grund av den strukturella omvandling som industrin i Sverige för närvarande genomgår.

Pä 60- och 70-talet kunde man som utbildad arbetskraft la vilka jobb som helst, men det kan man inte göra i dag. Den strukturella förändringen innebär att större och större grupper av invandrare blivit arbetslösa eller flyttat över till olika serviceyrken som outbildad arbetskraft. Som en följd av det pågår det faktiskt en segregation i Sverige, en yrkesmässig, social, ekonomisk och bostadsmässig segregation, som gör att invandrarna koncentreras till de lägsta skikten i samhället och att motsättningarna ökar.

Från denna synpunkt kan svenskundervisningen ses som den viktigaste reformen på invandrarpolitikens område, som skulle kunna göra det möjligt för invandrarna att utbildningsmässigt, ekonomiskt och socialt öka sin rörlighet i det svenska samhället. Detta gäller både för de gamla invandrarna och för de flyktingar som kommer hit. En förutsättning för att flyktingarna skall kunna tillgodogöra sig sina tidigare kunskaper, utveckla sina erfarenheter och använda sina eventuella examina hemifrån är alt de kan lära sig svenska. Utan det går det ju inte.

Nu talar utbildningsministern om de sammanlagt 540 000 limmar som är tillgängliga för svenskundervisning innevarande budgetår. Det är känt alt vi utöver de 480 000 timmarna anslog ytterligare 60 000 limmar den 11 december. Ändå gör både statens invandrarverk och skolöverstyrelsen den bedömningen att det utöver de medlen krävs 160 000-200 000 timmar för alt på ett någorlunda tillfredsställande sätt förverkliga den svenskundervisningsreform som riksdagen har fattat beslut om.

Med den utgångspunkten vill jag fråga utbildningsministern: Anser ni inte att det är nödvändigt alt anslå medel för alt förverkliga del beslut sora vi alla i denna kammare har varit med om all fatta? Och i så fall: Varför gör ni inte det?

Anf. 8 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Fru talman! När det gäller tilldelningen av grund-SFI-timmar kan jag bara ansluta mig till de frågor som Alexander Chrisopoulos ställde.

När det gäller påbyggnads-SFI, var den ursprungliga tilldelningen 80 000 timmar. Schablonfördelningen mellan AMU och studieförbunden räknas 70 % till AMU och 30 % till studieförbunden. Därav följer att studieförbunden har haft ungefär 24 000 timmar att fördela till de flyktingar som har sökt

utbildning hos dem. De får alltså 2 000 timmar till! Alldeles uppenbart är behovet oerhört myckel större, för redan under hösten och vintern fick man signaler som sade all påbyggnadsutbildningen inte alls utnyttjades inom AMU i den förväntade utsträckningen, ulan tvärtom fick nian ell mycket högre tryck pä studieförbundens utbud av påbyggnadsundervisning. Där står man och har slut på sina timmar och kan inte erbjuda någon undervisning.

Vem är det som får sitta emellan? Jo, del är naturligtvis flyktingarna, som inte får sin lagstadgade rätt till påbyggnadsundervisning.

700 timmar, vad är egentligen det för att lära sig ett främmande språk? Det är den lagstadgade rätten, men nu får man på sin höjd 500 limmar-om man har lyckats komma till en kommun där det finns ett studieförbund som har en god tilldelning av grund-SFI-timmar. Det beror alltså helt och hållet på vilken kommun man hamnar i.

För att återgå till fördelningen av påbyggnads-SFI mellan AMV och studieförbunden, utnyttjas alldeles uppenbart inte i tillräcklig utsträckning eller optimalt de limmar som finns i AMU. Vad gör regeringen ål delta?

Prot. 1986/87:115 4 maj 1987

O/n svenskundervisningen för invandrare

Anf. 9 ERKKI TAMMENOKSA (s):

Fru talman! Jag förslår att statsrådet inte kan ge exakta svar på mina frågor, men jag vill ytterligare en gång ta fram de gamla invandrarna som av olika anledningar inte har fått någon möjlighet att delta i svenskundervisning. Det finns väl flera olika grupper, men jag skall inte ta tiden i anspråk för alt rada upp dessa grupper. Om nian skall följa den takt som 15 000 gamla invandrare beräknas behöva la i anspråk för att la del av svenskundervisning före utgången av juni 1990, förutsätter det nog mera medel än sora har anvisats, så man kan vara litet orolig på den punkten.

Om vi - som det heter - skall öppna famnen och ta emot nya invandrare resp. flyktingar och om vi skall ha en positiv inställning i detta sammanhang, förutsätter del att vi också tar hand om de gamla invandrare som har varit många år i det här landet och att vi ger dera en chans all få svenskundervisning.

Anf. 10 Utbildningsminister LENNART BODSTRÖM: Fru talman! Jag vill bara erinra om attdet faktiskt inte är endast i frågaom svenskundervisningen som del är nödvändigt för regeringen alt hushålla med resurserna. Det går inte all bara utan vidare överlämna ämbetsverkens förslag till riksdagen. Varken regeringen eller riksdagen har heller bifallit skolöverstyrelsens begäran i fråga om antalet elever i gymnasieundervisningen och vid folkhögskolorna. Universiteten och högskolorna kommer sannolikt inte heller att få igenom sina anslagsframställningar beträffande högskoleundervisningen.

När det gäller invandrarundervisningen kommande budgetår föreslår regeringen emellertid en ökning med ungefär 20 % i förhållande till innevarande budgetår. Del måste ändå vara relativt få invandrare som får sin utbildning fördröjd på grund av den medelsbrisl som finns.

Prot. 1986/87:115 4 maj 1987

Om svenskundervisningen för invandrare

Anf. 11 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk):

Fru talman! Landsorganisationen har gjort en undersökning, av vilken fraragår att det i dag finns över 100 000 invandrare ute på olika arbetsplatser som är i omedelbart behov av svenskundervisning. Det rör sig alltså om 100 000 invandrare som inte kan hävda sig på den öppna arbetsmarknaden på grund av språksvårigheter. Dessutom finns del åtskilliga tusen hemmavarande invandrarkvinnor som aldrig har haft en chans att lära sig svenska. De har heller aldrig haft en chans att gå ut i det svenska samhället, där de kan tillägna sig nödvändig information, ta del av det kulturella utbudet etc, vilket är en förutsättning för ett normalt liv. Anledningen är alltså att de inte kan svenska. Samtidigt lägger regeringen fast en femårsgräns vad gäller de gamla invandrarnas rätt till svenskundervisning.

Jag frågar utbildningsministern: Om resurserna på detta område i dag är otillräckliga och köer därmed skapas och om de gamla invandrarna får den svenskundervisning som de enligt lagen har rätt till, innebär del dä inte en risk för att regeringens beslut om femårsgränsen effektivt fråntar exempelvis hemmavarande invandrarkvinnor deras möjligheter att någonsin i framtiden lära sig sä mycket svenska att de kan förändra sin sociala situation?

Rimmar det således inte litet illa med förståelsen för invandrarnas problem när man samtidigt vidtar åtgärder som begränsar deras möjligheter att fä svenskundervisning? Jag kan förstå att det inte finns tillräckligt med ekonomiska medel. Men jag måste ändå fråga varför det skall behöva finnas en femårsgräns för de gamla invandrarna? Jag kan bara tolka det som ell effektivt sätt att stoppa dem när det gäller deras lagstadgade rätt till svenskundervisning och deras möjligheter att leva på samma villkor som alla andra medborgare i det svenska samhället.

Anf. 12 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Fru talman! Först konstaterar jag att utbildningsministern inte med ett ord berör den utomordentligt orättvisa fördelningsmodell för påbyggnadstimmarna för studieförbunden som jag också tar upp i min interpellation. Den innebär i realiteten att studieförbunden har mycket olika möjligheter att erbjuda SFI till invandrarna och att invandrarna inte alls har den rätt att välja studieförbund som finns inskriven i riksdagsbeslutet.

Utbildningsministern säger vidare att det är relativt få invandrare som inte får undervisning med den modell som finns i dag. Jag redovisade ett enda studieförbunds behov av ytterligare påbyggnadstimmar. Detta förbund behöver 3 600 fler timmar, och det är ingalunda det största studieförbundet. I propositionen föreslås att ytterligare 2 000 timmar skall erbjudas. Det räcker alltså till tio grupper, och det är ett löjligt litet antal.

Jag ställde frågan vad regeringen tänker göra åt de limmar som AMU helt uppenbart har över av sin påbyggnadsundervisning men fick inget svar. Jag upprepar frågan: Vad tänker regeringen göra åt de timmar som finns över inom AMU:s påbyggnadsundervisning?

Anf. 13 ERKKI TAMMENOKSA (s):

Fru talman! Det finns mycket alt säga i frågan ora svenskundervisning, men vi får möjligheter att återkomma till den i annat sararaanhang.

Jag vill säga till Alexander Chrisopoulos att rätt skall vara rätt när del gäller LO:s uppskattning av antalet gamla invandrare som behöver svenskundervisning. Man har gått ifrån antalet 100 000 och nöjer sig med 15 000-25 000 - det är närmare det rätta antalet.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1986/87:115 4 maj 1987

O/n tnyndigheters an-Utande av transporter på fartyg under be k vämlighetsflagg

5 § Svar på interpellation 1986/87:215 om myndigheters anlitande av transporter på fartyg under bekvämlighetsflagg

Anf. 14 Kommunikationsminister SVEN HULTERSTRÖM:

Fru talman! Alexander Chrisopoulos har frågat mig vilka åtgärder jag kan tänka mig att vidta som förhindrar svenska statliga och kommunala myndigheter att anlita fiffelflaggade fartyg för sina transporter.

Under flaggor som gär under benämningen bekvämlighetsflagg m. m. återfinns i dag fartyg av mycket skiftande standard. Där återfinns undermåliga fartyg men också moderna fartyg av mycket hög standard. I dagens pressade sjöfartsnäring återfinns tyvärr undermåliga fartyg också under mer traditionella sjöfartsflaggor. Det går alltså inte att generalisera och sätta likhetstecken mellan fartygs standard och flagg.

Vägledande för sjösäkerhetsarbetei bör vara att säkra en god standard på alla fartyg oberoende av flagg. Omfattande åtgärder vidtas också. Som ett exempel kan nämnas att sjöfartsmyndighelerna i 14 västeuropeiska länder är 1982 undertecknade en överenskommelse om s. k. hamnstalskontroll. Syftet är att förhindra att undermåliga fartyg används genom att kontrollera att anlöpande fartyg uppfyller internationellt fastställd säkerhetsstandard.

Enligt överenskommelsen skall myndigheterna inspektera 25 % av alla utländska fartyg, oberoende av flagg, som anlöper resp. land. De 14 tillsynsmyndigheterna utbyter också fortlöpande information ora sina iakttagelser.

Vid en konferens i april förra året raed ansvariga ministrar för sjösäkerhetsfrågor betonades bl. a. nyttan av haranstatskontrollen. Vid konferensen beslutades samtidigt att fortsätta ansträngningarna all försvåra användandet av undermåliga fartyg.

Statliga myndigheter skall, när bl.a. frakltjänster upphandlas, beakta bestämmelserna i upphandlingsförordningen, vilket också underströks av statsrådet Lena Hjelm-Wallén den 2 april i år när hon besvarade en fråga om SIDA:s upphandling av frakttjänster. Enligt upphandlingsförordningen skall det anbud antas som med beaktande av samtliga affärsmässiga omständigheter är all anse som förmånligast. I detta ligger att varan skall transporteras på ett säkert sätt.

En kontroll med tyngdpunkt på vissa nationaliteter skulle strida mot internationella åtaganden beträffande fri handel. Del skulle inte heller ligga i linje med det övergripande målet all förbättra sjösäkerheten generellt, vilket ansträngningarna även fortsättningsvis skall inriktas på.

Prot. 1986/87:115 4 maj 1987

0/71 myndigheters anlitande av transporter på fartyg under bekvämlighetsflagg

Anf. 15 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk);

Fru talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret.

Av svaret framgår att koraraunikationsministern inte tänker göra något för att ändra eller rekoramendera en annan tolkning av upphandlingsförordningen, utan de s. k. affärsmässiga principer som har präglat förordningen hittills komraer att gälla också i fortsättningen. Det är alltså fritt fram för svenska myndigheter att fortsätta all anlita bekvämlighetsflaggade fartyg för sina transporter.

Det kan vara av intresse, fru talman, att något granska de problem som gäller bekvämlighetsflaggade fartyg. Här återfinns den allra sämsta delen av världshandelsflottan. Den ägs i stor utsträckning av rederier i Medelhavsom-rädel, Sydostasien osv. En stor del av dessa fartyg utgör den del av världshandelsflotian som under tarvliga förhållanden får en extra respit, innan den skall huggas till skrot.

Den personal som anställs på de fiffelflaggade fartygen har inga möjligheter att driva några fackliga krav. I flera av de aktuella länderna är strejker helt förbjudna; personalen saknar vidare möjligheter all påverka sin situation. Besättningarna utgörs i allmänhet av befäl från de traditionella sjöfartsländerna och av manskap från låglöneländerna, t.ex. Filippinerna, Indien, Pakistan och olika afrikanska länder. Delta gör all redarna kan välja en besättning som är garanterat samarbetsvillig och sora inte ställer några krav på löner, arbetsförhållanden, m.m.

Säkerhetskraven efterlevs på olika sätt. Till att börja med är dessa fartyg inte underkastade några besvärande nationella fartygsinspektioner. Det är mycket lätt att få ut de olika ländernas behörighetshandlingar, även om del finns ett antal formella krav. I många fall tvingas besättningarna överträda bestämmelser för att redarna skall kunna maximera sina profiter. Del gäller beträffande lastning, trafikseparationer, väjningsregler, spilloljehaniering osv.

Det är i huvudsak den nämnda typen av bekvämlighelsflaggsrederier som står för den internationella konkurrens som håller på all slå ut den svenska handelsflottan. Som kommunikationsministern myckel väl känner till är den svenska handelsflottan pä väg att försvinna. Del finns för närvarande mellan 12 000 och 15 000 svenska sjömän som är arbetslösa. Den svenska staten har förlorat ansenliga summor i form av minskade skatteintäkter och i form av kostnader för samhälleliga åtgärder till stöd för de arbetslösa sjömännen.

Koraraunikationsministern tänker inte göra något för alt motarbeta de bekvämlighetsflaggade fartygen och problemen kring dessa, utan han tänker tvärtom uppmuntra de statliga myndigheterna att också i fortsättningen anlita dessa fartyg, och detta med hänvisning till affärsmässiga principer. Även affärsmässig lönsamhet är ett relativt begrepp, fru talman. Det som är lönsamt för den ene kan vara förlustbringande för den andre. Del som är lönsamt för det internationella rövarkapilalel, som för närvarande styr del bekvämlighetsflaggade tonnaget, är förlustbringande för del svenska sjöfolket och för det svenska samhället.

Av svaret fraragår att kommunikationsministern också i fortsättningen, genom de statliga myndigheternas anlitande av transportfartyg, kommer all uppmuntra bekvämlighelsflagg. År detta något slags straff, konnnunika-

tionsministern, som de svenska sjömännen måste betala för en framgångsrik decennielång facklig och politisk kamp?

Anf. 16 Kommunikationsminister SVEN HULTERSTRÖM: Fru talman! Det råder nog inte delade meningar mellan migoch Alexander Chrisopoulos när det gäller beskrivningen av förhållandena ombord på de s. k. fiffelflaggade fartygen. Det är sådant sora man från fackligt håll länge har haft uppmärksamheten riktad på. Men det är också detta som är bakgrunden till vad jag nämnde, nämligen att man via internationella överenskommelser har försökt alt få en förbättring till stånd av de förhållanden som staterna i första hand kan påverka, dvs. fartygens standard och framför allt den säkerhetsutrustning som skall finnas. Jag förstår inte vad Alexander Chrisopoulos menar när han säger att regeringen inte tänker göra någonting. Frågan är ju vad man skall göra. Jag tror inte att man genom att ändra den svenska upphandlingsförordningen åstadkommer några stora förändringar av del allmänna internationella problem som finns på detta område. Däremot kan det vara en framkomlig väg - och det var den jag hänvisade till i svaret - att staterna träffar överenskommelser om att hjälpa varandra att bevaka att fartygen håller en viss standard när det gäller säkerhetsutrustning och sådant. Det kan vara en effektiv väg. Denna kontroll har ganska nyligen påbörjats, men om man gör så som det har överenskom-mits, nämligen inspekterar 25 % av alla utländska fartyg i de berörda hamnarna, beräknar man att minst 85 % av fartygen i praktiken blir inspekterade, eftersom de flesta fartyg anlöper flera olika hamnar. Förutom delta har man byggt upp ett system, som kanske inte har utnyttjats tillräckligt än, av ADB-baserad information, som resp. myndigheter kan utnyttja och pä det sättet åstadkomma en bättre kontroll. Det är felaktigt att tro att man kommer åt detta problem genom all ändra upphandlingsförordningen i Sverige. Del är inte något särskilt effektivt instrument.

Vad sedan gäller svenska myndigheters transporter svarade statsrådet Lena Hjelm-Wallén redan för drygt en månad sedan all exempelvis SIDA:s transporter sker enligt överenskommelser sora har träffats med Svenska sjöfolksförbundet och.att fartygen kontrolleras av ITF.

Anf. 17 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk):

Fru talman! Det behövs ingen förändring av upphandlingskungörelsen. Avsteg från affärsmässighetsprincipen är möjliga att genomföra redan nu, om det finns skäl att lägga vidare bedömningar på ell upphandlingsärende. Om del t.ex. rör sig om försvars-, sysselsättnings- och försörjningsbered-skapsmässiga skäl, kan man väga in dessa skäl vid bedömningen av ärendet. Det finns i dag i allra högsta grad fullgoda beredskapsmässiga skäl för alt säga nej till all bekväralighelsflaggade fartyg anlitas av statliga myndigheter. Just bekväralighelsutflaggningen har medfört alt den svenska flottan håller på att försvinna, och dagens situation är att man inte kan säkra landets försörjning under politiska eller ekonomiska krissituationer. Det är ett tillräckligt starkt skäl för all rekommendera de statliga myndigheterna att inte se enbart till affärsmässiga principer utan också ta hänsyn till beredskapsmässiga skäl för att anlita svenskflaggat tonnage för sina transporter.

Prot. 1986/87:115 4 maj 1987

Om myndigheters anlitande av transporter på fartyg under bekvämlighetsflagg

Prot. 1986/87:115 4 maj 1987

Om myndigheters anlitande av transporter på fartyg under bekvä/nlighetsflagg

Dessutom vädjar ITF och andra internationella fackliga organisationer till olika regeringar om åtgärder mot bekvämlighelsflagg. Av kommunikationsministerns uttalande att döma verkar det sora om de fackliga organisationerna vädjade förgäves, åtminstone hos den svenska regeringen. Jag har aldrig påstått att enbart del förhållandet att svenska myndigheter anlitade svensk-flaggat tonnage skulle lösa hela problemaliken med bekvämlighelsflagg, men saken blir inte bättre om de svenska myndigheterna uppmuntrar fartyg med bekvämlighelsflagg genom att anlita dem för sina transporter.

Det är inte bara fråga om sjösäkerheten. Det är också fråga om den decennielånga kamp som det svenska sjöfolket har bedrivit och varigenom man lyckats åstadkomma en rad ekonomiska och arbetsmässiga fördelar som i dag genom bekvämlighetsflaggsprobleraet ifrågasätts och åsidosätts. Regeringens ovilja att angripa problemet med bekvämlighetsflaggade fartyg måste ses som ett angrepp pådet svenska sjöfolket-det kan inte ses på annat sätt.

Anf. 18 Kommunikationsminister SVEN HULTERSTRÖM: Fru talman! Jag vet inte rikligt vad Alexander Chrisopoulos menar när han talar ora regeringens ovilja att göra någonting ål problemet. Jag har ju redogjort för de åtgärder som har vidtagits - jag vill inte upprepa det. Såvitt jag förslår har det skett i fullt samförstånd med sjöfolkets fackliga organisationer.

Jag pekade på att det flnns en överenskommelse med Svenska sjöfolksförbundet om hur transporterna skall gå till när del gäller SIDA. Däremot är jag mer skeptisk till att vi från svensk sida skulle försöka lösa problemet genom åtgärder som i andra länder skulle uppfattas som protektionistiska. Även om vi har bekymmer med vår sjöfart har vi traditionellt varit och är fortfarande en sjöfartsnation av betydligt större storlek än vår egen handel motiverar. Svenska fartyg fraktar alltså för andra länder. Om vi vill slå vakt om svensk sjöfartsnäring och det svenska sjöfolkets intressen är, tror jag, det sista vi skall göra att börja uppträda på ett sådant sätt att vi blir anklagade för protektionism från andra nationers sida. Då är det risk att vi förvärrar den situation vi i dag har. Problemen med bekvämlighelsflagg och fiffelflagg skall vi naturligtvis angripa, men det görs bäst genom internationella överenskommelser och inte genom ensidiga beslut.

Anf. 19 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk):

Fru talman! Närdet gäller de affärsmässiga principerna vill jagsäga att det inte är sant alt bekvämlighetsflaggade transporter är billigare. Kostnaden betalas av tusentals sjömän från Indien, Pakistan och låglöneländer i Afrika, Kostnaderna betalas av det svenska samhället genom uteblivna skatteintäkter. Kostnaderna betalas av tusentals svenska sjömän som i dag går arbetslösa. Därför måste affärsmässighet och ekonomi ses som relativa begrepp.

Vad man i dag kan göra är alt rekommendera de svenska myndigheterna att inte anlita bekvämlighetsflaggade fartyg för sina transporter med hänvisning till just bekvämlighelsflaggsproblematiken och till att det svenska samhället av beredskapsskäl måste ha ett antal svenska fartyg under svensk

flagg för all kunna garantera landets transporter. Del kan man göra ulan att ändra upphandlingsförordningen. Del finns i dag täckning för en förändring med hänvisning till beredskapsskäl. Det är just vad internationella fackliga organisationer raed ITF i spetsen i dag kräver av en socialdemokratisk regering i Sverige,

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1986/87:115 4 maj 1987

Om stödet åt kvinnor som väljer otraditionella yrken

6 § Svar på interpellation 1986/87:228 om stödet åt kvinnor som väljer otraditionella yrken

Anf. 20 Arbetsmarknadsminister ANNA-GRETA LEUON:

Fru talman! Wivi-Anne Radesjö har frågat mig ora länens åtgärdsprogram för alt stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden och i utbildningssystemet har följts upp och på vilket sätt de kvinnor sora väljer olraditionella yrken ges stöd.

Regeringen gav i deceraber 1984 länsstyrelserna i uppdrag att analysera och under år 1985 redovisa program för att förbättra kvinnornas villkor på arbetsmarknaden och i utbildningssystemet.

Samtliga län har redovisat analysdelen av uppdraget. Dessa länsanalyser har bearbetats och saramanställls av expertgruppen för forskning ora regional utveckling. Expertgruppen har publicerat sammanställningen i en rapport nr 50, Kvinnorna pä arbetsmarknaden.

Programdelen av uppdraget har redovisats av alla län utom två. Programmens omfattning är ganska skiftande, I några län har man gjort ett myckel ambitiöst arbete och tagit fram väl genomarbetade program med tidsbestämda mål och med förankring i budget, I andra län har man framför allt redovisat existerande planer hos länsmyndigheter, statliga myndigheter och ibland komrauner,

I de årligen återkommande länsrapporterna har flera län följt upp länsuppdragel även under år 1986, För att alla länsstyrelser skall göra denna årliga uppföljning övervägs att föra in bestämmelser av den innebörden i förordningen (1982:877) om regionalt utvecklingsarbete.

Som jag anförde i budgetpropositionen avser jag att också i fortsättningen noga följa utvecklingen i länen i dessa avseenden,

Wivi-Anne Radesjö påpekar alt kvinnor som väljer olraditionella utbildningar och yrken har behov av stöd och hjälp och all detta bl, a, gäller de kvinnliga företagarna.

Jag delar den uppfattningen. Tyngdpunkten i den projektverksamhet som bedrivs för alt förbättra kvinnornas villkor på arbetsmarknaden ligger på alt stödja kvinnor som vall olraditionellt. Länsmyndigheter, skolor och fackföreningar över hela landet arbetar raed att fä fram modeller för hur delta stöd skall bli mest verkningsfullt. Ett par projekt är direkt inriktade mot kvinnliga företagare och kvinnor som vill starta eget,

I ett av projekten, Företagsamma kvinnor, fick fem utvecklingsfonder tillsammans 1 milj, kr, för att utarbeta en modell för stöd till redan etablerade kvinnliga företagare. Avsikten var att genora utbildnings- och

6 Riksdagens protokoll 1986/87:114-116

Prot. 1986/87:115 4 maj 1987

Om stödet åt kvinnor som väljer otraditionella yrken

konsultinsatser stärka företagen och företagarna för att dessa skulle kunna hälla sig kvar på marknaden och eventuellt våga expandera.

Ett hundratal kvinnliga företagare har inom projektets rara getts utbildning i bl.a. affärsjuridik, marknadsföring och säljträning' 1 slutrapporten frän projektet framhålls att den kvinnliga småföretagaren franiför allt etablerat sig inom service och handel och att hennes motiv för att starta eget ofta är att finna en verksamhet som går att förena raed omvårdnad av familjen. Det framgår också att de som startar eget är välutbildade medelålders kvinnor som inte tycker att de uppskattas efter förtjänst i det arbete de har och som därför vill pröva något nytt och att de kyinnliga företagarna ofta inte räknas som företagare, vare sig i sina egna eller andras ögon.

Av slutrapporten framgår vidare att de kvinnliga företagarna många gånger har dåligt självförtroende, att de har en överdriven respekt för myndigheter och banker, att de är ovana att handskas med den företagsekonomiska vokabulären liksom att de ofta har ett dåligt kontaktnät och all de själva borde ha större lönsamhetskrav på sina företag.

Men rapporten visar också på positiva faktorer som

- att kvinnor ofta är bra försäljare och skickliga förhandlare.

- att kvinnor ofta har organisatoriska och administrativa talanger och

- att kvinnor ofta är vana att handskas med små ekonomiska resurser.

, Den här typen av kunskap om kvinnliga företagare - eller någon annan grupp kvinnor som valt otraditionellt - är viktig, eftersom den klargör varför det inom en rad områden är särskilt viktigt alt se kvinnors speciella behov och önskemål.

Naturligt nog kan den kvinnliga småföretagare som stämmer in på den just lämnade beskrivningen ha lättare att finna sig till rätta i en utbildningsgrupp med likasinnade jämfört med i en grupp karriärsugna yngre män som satsar på en framtid inom tillverkningsindustri eller som byggentreprenörer.

Riksdagen uttalade sig i anslutning till näringsutskoliets betänkande 1984/85:23 för att samtliga utvecklingsfonder skulle utse särskilda personer för stöd och rådgivning ål kvinnliga företagare. På många fonder har man också utsett jämställdhetsansvariga. Jag ser det som en viktig uppgift för samtliga fonder att aktivt arbeta med stöd till kvinnliga företagare och kvinnligt nyföretagande,

Wivi-Anne Radesjö tar i sin interpellation också upp bristen på kvinnliga uppfinnare. Glädjande nog visar de unga flickorna i dag en stor aktivitet när det gäller den här typen av forsknings- och utvecklingsarbete. Regeringen har i dagarna tagit beslut ora stöd till en uppfinnartävling för ungdomar på grundskolans högstadium. Svenska ingenjörsförbundet, som anordnar tävlingen, pekar i sin ansökan bl, a, på hur denna typ av tävlingar är stimulerande inte minst för flickors intresse för naturvetenskap och teknik. Del är min förhoppning.att flickorna skall hålla sig framme i denna tävling i samma utsträckning som föregående år då flickorna svarat för många av de vinnande bidragen.

Jag vill avslutningsvis säga några ord om starta-eget-bidraget inom arbetsmarknadspolitiken. Av den uppföljning av försöksverksamheten med

bidraget som arbetsmarknadsstyrelsen redovisade i november 1986 framgår att nästan 40 % av de sora fäll starta-eget-bidrag är kvinnor, medan andelen kvinnor bland samtliga egna företagare är ungefär 30 %, Jag finner del särskilt uppmuntrande att man ulan särskilda jämställdhetsinsalser lyckats nå en stor andel kvinnor inom ett för kvinnor olraditionellt yrkesområde. Som jag anförde i budgetpropositionen är det samtidigt min förhoppning att andelen kvinnor som får starta-eget-bidrag skall öka ytterligare. Utvärderingen ay starta-eget-bidraget visade också pä ett stort behov av utbildning och rådgivning till nyföretagarna. Också i denna utbildning är det viktigt all analysera om kvinnorna har särskilda önskemål och krav, och hur dessa skall kunna tillgodoses.

Prot. 1986/87:115 4 maj 1987

Om stödet åt kvinnor som väljer olraditionella yrken

Anf. 21 WtVI-ANNE RADESJÖ (s):

Fru talman! Jag vill tacka arbetsinarknadsministern för svaret. Det är glädjande all höra all del händer så myckel positivt på delta område, och det är bra all arbetsmarknadsministern fortsätter alt följa utvecklingen.

Från milt eget län hörde jag just att del när det gäller årets val till gymnasiet-är en minskad andel flickor som söker till både lekniski-prakliska och lekniskt-leoretiska linjer. Man kan fråga sig varför. Del har redan tidigare varit en alltför liten andel flickor som söker till dessa linjer.

Flickorna kanske tycker att trycket blir för hårt och att det tjatas för mycket på dem. Eller kanske det kan bero på alt det faktum all de flickor som kommit in på de traditionellt manliga arbetsplatserna ofta har känt sig ■ mycket ensamma och utanför och därför har bytt arbete. Del kanske t, o, m, är sä.all del i skolan inte har gjorts tillräckligt mycket förarbete,

Jämställdhetsarbelel bör egentligen börja redan i förskolan, och därför måste ämnet teknik in även där; Del finns en hel del som även de små barnen kan åstadkomma. Länsstyrelsen i Älvsborgs län skall nu tillsammans med Kommunförbundet anordna utbildningsdagar i ämnet miljöteknik för barnstugepersonal. Del är ett område där barnen t.ex. kan vara med och göra mätningar av försurningar. På del sättet kan intresset väckas tidigt. Jag menar således all teknik i förskolan bör priorilerasav jämslälldhelsskäl.

Det är också viktigt all både politiker och skolledare får klart för sig hur viktigt det är alt börja tidigt med jämställdhetsarbelel i skolan för all på så sätt stimulera eleverna att välja olraditionellt.

För att ta ytterligare ett exempel från milt eget län så kommer del i sommar alt anordnas en kurs för pojkar som är intresserade av vårdområdet. Jag hoppas att det kommer all ge ett positivt resultat.

Det var intressant att få höra statsrådet tala om projektet Föreiagsamnia kvinnor. Vad sora där visar sig är återigen all jämslälldhelsarbelel raäste börja tidigt, och i hemraen. När kvinnor som startar eget samtidigt måste tänka pä-all deras nya arbete skall gå alt förena med omvårdnaden av familjen, då har vi inte kommit långt på jämslälldhelsområdel. Alla i samhället tjänar ju på en större jämställdhet - även barnen.

Del visar sig också alt kvinnor som startar eget behöver ett nätverk, dvs. en grupp kvinnliga företagare som träffas mer eller mindre regelbundet för alt stödja varandra och ge varandra tips i praktiska frågor. Så sker också på många ställen,.med hjälp frän utvecklingsfonderna eller från kommunen.

Prot. 1986/87:115 4 maj 1987

Om stödet åt kvinnor som väljer otraditio-nellayrken

Stödet från utvecklingsfonderna måste emellertid ökas - också därvidlag är Anna-Greta Leijon och jag överens. Men hur många utvecklingsfonder har egentligen i dag någon särskild person anställd för stöd och rådgivning till kvinnliga företagare? Detta skulle ju fonderna ha enligt riksdagens uttalande.

Fru talman! Det är positivt att kvinnorna håller sig framme när det gäller starta-eget-bidraget. Jag skulle vilja fråga statsrådet om det är riktigt, som det ryktas, att osedvanligt många kvinnliga företagare går i konkurs.

Anf. 22 Arbetsmarknadsminister ANNA-GRETA LEIJON:

Fru talman! Det är riktigt som Wivi-Anne Radesjösäger att jämställdhetsarbetet måste börja i förskolan. Detta vet vi, och därför har vi också pä flera håll i landet börjat med försöksprojekt för att ta upp teknik i förskolan och redan från början få personal och barn - både pojkar och flickor - att tillsammans jobba med tekniska frågeställningar av olika slag. Denna verksamhet ligger än så länge i sin linda, kan vi säga, men jag tror alt den är riktig och att den behöver utvecklas.

När del gäller de unga flickorna är det ju sorgligt att höra att en minskande andel söker sig till teknik i det län som Wivi-Anne Radesjö representerar. Det finns säkert många orsaker. Jag tror att en hel del av de flickor som har korarait ut på arbetsmarknaden efter en väl genomförd utbildning har känt sig ganska ensamma på arbetsplatserna. Vi vet från många skilda verksamheter att man, när man är inne på ett otraditionellt och ovanligt område, behöver en grupp att stödja sig på. Vi som har varit med några år och bedrivit försöksverksamhet av olika slag med kvinnor i otraditionella yrken känner till att vi nästan alltid misslyckas, om vi inte baserar oss på en gruppverksamhet. Man behöver ett stöd i början. I många fall är det nog så att arbetsgivarna, som ju ofta ropar efter tekniskt utbildad personal, inte har sett om dessa flickor, inte har satsat på dem och inte har tagit emot dera så som man borde ha gjort. Ibland har kanske inte heller förarbetet varit tillräckligt omfattande. Alla har kanske inte omedelbart fått jobb, och de tycker att de har blivit lurade in på den här utbildningen.

Får jag säga att vi även här- precis som Wivi-Anne Radesjö sade- behöver arbeta med nätverk av olika slag. Fortfarande har kvinnorna i några avseenden problem därför att vi inte är vana vid att se kvinnor på vissa delar av arbetsmarknaden. Då behöver man stöd i nätverk. Pojkarna på vårdområdet behöver kanske också sådant stöd, men vi vet att de har haft lättare alt ta sig fram. Av de pojkar som vi har utbildat till förskollärare är det förvånansvärt mänga som har blivit antingen föreståndare eller också fackliga förtroendemän. Men av de kvinnor som har utbildat sig inom de tekniska yrkesområdena har många genomsnittligt sett bra mycket lägre lön än sina manliga kolleger med samma utbildningsbakgrund. Detta är förmodligen en avspegling av just ansvaret för hem och barn, och lack och lov är kvinnor inte beredda att svika barnen. De spelar en mycket viktig roll, kommer att göra del och måste göra det.

Wivi-Anne Radesjö sade att det märks att vi inte har kommit så långt när det gäller jämställdheten, eftersom många av de kvinnliga företagarna lägger upp sin företagsverksamhet så att det skall passa också omvårdnaden om

familjen och barnen. Jag skulle vilja säga att när både män och kvinnor gör på det sättet har vi kommit riktigt långt med jämställdheten. Vi kan ju inte svika dem som finns hemma. De måste få sitt, och arbetsmarknaden måste anpassas efter att det finns ett liv utanför fabriksväggarna och kontorsdörrarna.

När det gäller utvecklingsfonderna är det drygt hälften - jag kan inte antalet exakt - som har särskilt jämställdhetsansvariga. Det är naturligtvis meningen att riksdagsbeslutet skall efterlevas även i resten av utvecklingsfonderna, så att de ser till att skaffa jämställdhetsansvariga. På något ställe har man väl missuppfattat och trott att det var jämställdheten inom utvecklingsfonden själv som man skulle jobba med - men det var ju inte riktigt meningen.

Beträffande konkurser är det inte så lätt att få god statistik som avspeglar konkursernas fördelning på olika områden och olika kön. Men det finns inget tillförlitligt material som tyder på att kvinnor skulle göra fler konkurser än män.

När vi har analyserat starta-eget-verksamheten inom arbetsmarknadspolitiken har vi kunnat konstatera att frekvensen av konkurser där är betydligt lägre än bland företagare totalt i samhället, I starta-eget-verksamheten inom arbetsmarknadspolitiken har vi - om jag nu minns rätt, och jag tror att jag gör det - 1 % konkurser mot i genomsnitt 4 % bland företagare totalt. Däremot har vi här ingen uppdelning på män och kvinnor, så vi har inte kunnat se om det är någon skillnad. Ingen information sora jag har fått tyder på att del skulle vara någon skillnad.

Men jag tycker att det är ganska roligt att notera att verksamhet som riktar sig till arbetslösa - såsom den starta-eget-verksamhet vi driver inom arbetsmarknadspolitiken -, och som i stor utsträckning också riktar sig till långtidsarbetslösa, lyckas sä bra. Det visar att det egentligen finns en enorm outnyttjad resurs, som vi borde kunna satsa på ytterligare.

Prot. 1986/87:115 4 maj 1987

Om stödetåt kvinnor som väljer otraditionella yrken

Anf. 23 WIVI-ANNE RADESJÖ (s):

Fru talman! Jag tackar för den här kompletteringen. Det händer som sagt mycket på detta område nu. Jag är optimist, för jag vet att Anna-Greta Leijon också känner mycket för denna fråga och kommer att följa utvecklingen.

Vi får väl på allt sätt i alla våra län trycka på hos utvecklingsfonderna, så all de följer uttalandet från riksdagen om att alla fonder skall ha en jämställdhetsansvarig.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Anmäldes och bordlades Skatteutskottets betänkande

1986/87:47 Godkännande av en internationell konvention om förenkling av formaliteterna vid handel med varor (prop, 1986/87:136)

Pröt. 1986/87:115 Utrikesutskottets betänkanden

4 maj 1987 1986/87:14 Vissa folkrättsliga frågor

~" 1986/87:21 Tilläggsbudget II för budgetåret 1986/87. ulrikesdepariementel

(prop, 1986/87; 109-delvis) '■-■'■■

Försvarsutskottels betänkande

1986/87:10 Tilläggsbudget II lilistatsbudgeien för budgetåret 1986/87 (prop, 1986/87:109 delvis)

. Socialutskottets betänkanden

1986/87:24 Tilläggsbudget II till.statsbudgeten för budgetåret 1986/87 (prop,

1986/87:109 delvis) 1986/87:25 Hjärnrelaterade dödskrilerier ra, m, (prop, 1986/87:79)

Kulturutskottets be'tänkanden

1986/87:14 Anslag till teater, dans och musik. ni,m, (prop, 1986/87:100

delvis) 1986/87:17 Arislag till film och kulturtidskrifter, m, ra, (prop, 1986/87:100

delvis)

Ulbildnirigsutskotlefs betänkanden

1986/87:16 Anslag till utbildning för tekniska yrken (prop, 1986/87:100

delvis) 1986/87:19 Anslag till utbildning för undervisningsyrken (prop, 1986/87:100

delvis) 1986/87:20 Anslag till utbildning för kultur- och informationsyrken (prop,

1986/87:100 delvis) . ■ 1986/87:21 Anslag till lokala och individuella linjer och enstaka kurser (prop,

1986/87:100 delvis) 1986/87:23 Anslag till investeringar, m, m, (prop, 1986/87:100 delvis)

Jordbruksutskottets betänkanden 1986/87:20 Trädgårdsnäringen, ra. in,

1986/87:21 Anslag på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1986/87 (prop, 1986/87:109 delvis)

8 S Kararaaren åtskildes kl, 13,13, In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Olof Marcusson